FÖRSLAG TILL LÖNEGRADSPLACERINGAR, TJÄNSTEBENÄMNINGAR M. M.

VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRIAKTIEBOLAG STOCKHOLM 1947

• Sida 2
•  Original

• Sida 3
•  Original

Innehållsförteckning.

Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet ...... 5 Inledning ......................................................... 9

7.

. Allmänna synpunkter ...................................... 18 . Löneställningarnas avvägning med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter ............................................ I 9 . Uppbyggnad av lönegradsserier ............................. 20 . Anpassning av statstjänstemannalönema till det allmänna löneläget 23 . Utnyttjande av den nuvarande C-löneplanen .................. 27 . Avgränsningen mellan Iöneplansreglerad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning ............................... 32 Tj änstebenämningsfrågor ................................... 33 H. Speciell del ................................................... 37 . Viss chefspersonal ......................................... . Administrativ personal ..................................... . Kameral personal .......................................... . Civil ingenjörpersonal ...................................... 48 . Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter ..... 58 . Kontorspersonal ........................................... 60 . Arhetsledarpersonal ........................................ 66 . Förrådspersonal ........................ ' .................... 71 . Teknisk biträdespersonal ................................... 75 . Maskinistpersonal .......................................... 78 . Hantverkarpersonal ........................................ 79 . Sjukvårdspersonal .......................................... 84— . Ekonomipersonal .......................................... 86 . Vaktmästarpersonal ........................................ 89 . Bilpersonal ................................................ 92 . Civilmilitär ingenjörpersonal ................................ 95 . Läkarpersonal ............................................. 98 . Tandläkarpersonal ......................................... 101 . Veterinärpersonal .......................................... 102 . Forskningspersonal ......................................... 103 . Studieledarpersonal ........................................ 104 . Psykologpersonal .......................................... 106 . Redaktörpersonal .......................................... 109

• Sida 4
•  Original

., Viss personal vid centrala värnpliktsbyrån .................... 110 . Meteorologpersonal ......................................... 112 . Trafikledarpersonal ......................................... 114 . Radiopersonal ...... 4 ....................................... 117 . Fotografpersonal ........................................... 117 . Polispersonal .............................................. 118 . Skogvaktarpersonal ........................................ 120 . Båtpersonal ............................................... . 122 . Stallpersonal .............................................. 123

III. Sammanställningar m. m. ...................................... 126 1. Lönegrader enligt de av 1946 års riksdag antagna nya löneplanerna 126

2. Tjänsternas upptagande i en gemensam sammanställning till tj änsteförteckningarna ...................................... 134 Särskilda yttranden av vissa ledamöter .............................. 139 1. Herrar Carlsson, Norberg och Ström ........................ 139 2. Herr Dahl ................................................ 140 Särskilda uttalanden av vissa personalrepresentanter .................... 158

Sveriges läkarförbund ...................................... 158 Svenska militärveterinärsällskapet ........................... 160 Statsverkens ingenjörsförbund ............................... 161 Civilmilitära tjänstemannaförbundet ......................... 165 Försvarets civila tjänstemannaförhund ....................... 171 Sveriges arbetsledareförbund ................................ 184 Försvarsverkens civila personals förbund ..................... 187 Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund ............ 189 Sveriges yngre juristers förening ............................ 192 Svenska polisförbundet ..................................... 192

???-"t'”

5. 6. 7. 8. 9. 0. p...:

• Sida 5
•  Original

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdeparlcmenlet.

Genom beslut den 15 juni 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finans- departementet att tillkalla högst sex sakkunniga att inom departementet bi- träda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare inom försvarsväsendet.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet den 20 sep- tember 1944 såsom sakkunniga kanslirådet A. Carlsson, ordföranden i för— svarets civila tjänstemannaförbund, ingenjören C. E. H. Dahl, ordföranden i försvarsverkens civila personals förbund B. E. Helldén, statskommissarien R. E. Norberg, krigsrådet E. T. H. Ström och generaldirektören S. A. E. Ödeen. Åt generaldirektören Ödeen uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga ha antagit benämningen för— svarets tjänsteförteckningssalckunniga. _

Jämlikt bemyndigandet förordnade Herr Statsrådet den 18 november 1944 numera assessorn i kammarrätten H. Edsberg att vara sekreterare åt de sak- kunniga samt numera förste amanuensen i krigsmaterielverket G. F. O. Cars att vara biträdande sekreterare åt de sakkunniga.

För speciella undersökningar ha de sakkunniga anlitat biträde av förste byråsekreteraren hos försvarets civilförvaltning G. Söderberg.

Till de sakkunniga ha under utredningsarbetets gång åtskilliga framställ- ningar övcrlåmnats av Kungl. Maj:t, respektive av cheferna för försvars- och finansdepartementen, för att tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget eller för att eljest vara tillgängliga för de sakkunniga. Vidare ha direkt till de sakkunniga inkommit framställningar i anledning av tjånsteförteckningsrevisionen från verksstyrelser och personalsamman- slutningar. Ifrågavarande till de sakkunniga överlämnade eller direkt ingivna framställningar finnas upptagna å särskilda bland de sakkunnigas handlingar befintliga förteckningar.

Under utredningsarbetets gång ha de sakkunniga genom hänvändelse till försvarets verk och myndigheter införskaffat närmare uppgifter beträffande samtliga av utredningen berörda befattningshavare. Dessa uppgifter ha seder—

• Sida 6
•  Original

mera varit föremål för bearbetning och komplettering inom de sakkunnigas kansli.

På hemställan av de sakkunniga har Herr Statsrådet genom beslut den 20 mars 1946 bemyndigat de sakkunniga att till överläggningar med personal— organisationer kalla högst två representanter för var och en av följande personalsammanslutningar, nämligen Sveriges läkarförbund, svenska militär- veterinärsällskapet, statsverkens ingenjörsförbund, civilmilitära tjänsteman- naförbundet, försvarets civila tjänstemannaförbund, Sveriges arbetsledare- förbund, försvarsverkens civila personals förbund samt försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund.

Sammanträden med representanter för omförmälda personalsammanslut- ningar ha ägt rum den 1 och 2 juli, den 11, 20 och 26 november samt den 5 december 1946. Därvid ha företrätt

för Sveriges läkarförbund den 1 juli fältläkaren 0. A. E. Strömberg och marinläkaren J. P. Edwardson samt den 11 och 20 november förste marin— läkaren G. H. Severin och fältläkaren E. U. Lagergren;

för svenska mi1itärveterinärsällskapet den 1 juli fältveterinärerna H. VVax- berg och L. A. L. Mellroth, den 11 november fältveterinären J. F. Wilhelmson samt den 20 november NVaxberg och W'ilhelmson;

för statsverkens ingenjörsförbund den 1 juli byrådirektören N. Avelius och överingenjörsassistenten L.-E. Laurin, den 11 november Avelius och civil— ingenjören E. G. H. Höjer samt den 20 och 26 november och den 5 december Avelius och Laurin;

för civilmilitära tjänslemannaförbundet den 1 och 2 juli samt den 11 och 20 november tygförvaltaren E. L. Nordin och numera avlidne. tygverkmäs- taren B. K. Birath;

för försvarets civila tjänstemannaförbnnd den 1 och 2 juli förste ombuds— mannen B. Albert och ombudsmannen C. G. Strand, den 11 november Albert och kassören H. Swaneborg, den 20 november Albert och ingenjören S. Lind— qvist samt den 26 november och den 5 december Albert;

för Sveriges arbetsledareförbund den 1 och 2 juli samt den 11 november ombudsmännen S. G. Ljungdahl och A. Forssman, den 20 november förste ombudsmannen E. Ahlberg och Ljungdahl samt den 26 november ombuds- mannen H. Lycke;

för försvarsverkens civila personals förbund den 1 juli ombudsmannen S. Henriksson och förrådsvaktmästaren A. Larsson, den 2 juli Henriksson, den 11 november ombudsmannen A. Backström och Larsson samt den 20 och 26 november Henriksson och Larsson; samt

för försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund den 1 juli flygdirek- 'tören F. A. S. Tägil och marindirektören T. G. 0. Kemmer, den 11 och 20 november Tägil och förste mariningenjören S. F. H. A. Samzelius samt den 26 november Samzelius.

• Sida 7
•  Original

Vid sammanträdena ha för behandling av vissa specialfrågor jämväl andra representanter för vissa av de berörda sammanslutningarna närvarit.

Härutöver har Sveriges yngre juristers förening beretts tillfälle deltaga vid överläggningarna den 11 och 20 november, varvid föreningen representerats av ombudsmannen H. B. Lidgard och sekreteraren S. von Feilitzen.

Representanter för andra personalorgauisationer _ däribland svenska polisförbundet — och befattningshavargrupper ha dessutom, i den mån fram- ställning därom gjorts, lämnats tillfälle att inför de sakkunniga framlägga sina synpunkter. Därjämte ha de sakkunniga —— delvis i samband med studie— besök vid olika försvaret tillhörande inrättningar m. m. —— haft överlägg- ningar med representanter för vederbörande verk och myndigheter.

Sedan utredningsarbetets första etapp nu avslutats, få de sakkunniga till Herr Statsrådet vördsamt överlämna betänkande med förslag till lönegrads- placeringar och tjänstebenämningar för civila och civilmilitära befattningar och beställningar vid försvaret. På sätt av betänkandet framgår, förutsätta de sakkunniga, att vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhängande spörsmål göras till föremål för särskild utredning. Dessa spörsmål avse frå— gan om dyrortsgradering av de nu icke dyrortsgraderade löneplanerna (s. 30), frågan om avgränsningen mellan löneplansreglerad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning inom statsförvaltningen (s. 33), frågan om lämpliga organisationsenheter och dessas benämning inom försvarets central- och lokalmyndigheter (s. 38), frågan om löneställningen för ingenjörperso— nalen inom statsförvaltningen i dess helhet (s. 51), frågan om handhavande vid försvaret i dess helhet av de uppgifter, som för närvarande äro förenade med befattningarna såsom sjukvårdsbiträde, sjukbesökare, sjukvårdsförmän och tandläkarbiträden (s. 85), frågorna om löneställningen för läkar-, tand— läkar- och veterinärpersonalen vid försvaret (s. 100—102), frågan om behovet av viss psykologpersonal vid försvaret (s. 108), frågan om behovet av journa- listpersonal vid försvarsstaben samt sättet för denna personals anställande (s. 110) ävensom frågan om vissa av nuvarande 19 lönegradens slopande fr. o. m. den 1 juli 1947 betingade jämkningar beträffande en del löneställ- ningar inbördes (s. 126).

Särskilda yttranden dels av ledamöterna Carlsson, Dahl, Norberg och Ström, dels oclc av vissa personalrepresentanter finnas fogade vid betänkandet.

Stockholm den 31 december 1946.

STIG ÖDEEN ALFRED CARLSSON HARRY DAHL B. E. HELLDEN E. NORBERG EDVIN STRÖM

/ Hans Edsberg.

• Sida 8
•  Original

• Sida 9
•  Original

Inledning .

l)ct utredningsarbete, som på sin tid uppdrogs åt 1936 års lönekommitté, skulle enligt meddelade direktiv omfatta bland annat en allsidig realprövning av de civila och militära befattningshavarnas löneställning, innefattande jämväl en inbördes avvägning av lönegradsplaceringarna för olika viktigare befattningshavargrupper. I sistnämnda hänseende avsåg uppdraget sålunda frågan om revision av vederbörande tjänsteförteckningar. Sedermera befanns det emellertid lämpligt att endast i begränsad utsträckning överarbeta av- löningsreglementenas tjänsteförteckningar i omedelbar anslutning till revi- sionen av själva reglementena och låta arbetet med tjänsteförtecknings- revisionen i Övrigt utföras av särskilda sakkunniga. Tjänsteförteckningen till civila avlöningsreglementet har efter reglementets antagande undergått granskning genom särskilda sakkunnigberedningar, och resultatet av gransk- ningen har med vissa undantag varit föremål för statsmakternas prövning.

Vad angår tjänsteförteckningarna inom försvaret, innefattade 1936 års lönekommittés förslag till militärt avlöningsreglemente beträffande de militära personalgrupperna såväl en generell ny reglering av lönenivån som —— med undantag för vissa högre befattningar _ en granskning av lönegradsplace- ringen. En revision av lönegradsplaceringen för de åsyftade högre militära befattningarna ansåg kommittén böra ske först i anslutning till tjänsteför- teckningsrevisionen för civilförvaltningen. Vad åter angår civilmilitära och civila befattningar, innebar lönekommitténs förslag till militärt avlönings- reglemente endast en allmän avvägning av lönebeloppen och innefattade således icke någon realprövning av lönegradsplaceringen för olika befatt- ningar inbördes. Frågan i vad mån ändringar i lönegradsplaceringen av civilmilitära och civila befattningar inom försvaret borde komma till stånd, borde enligt kommitténs uttalande prövas i anslutning till tjänsteförtecknings- revisionen för befattningshavare vid civilförvaltningen.

Militära icke—ordinariereglementet är, i olikhet mot civila icke-ordinarie- reglementet, försett med en tjänsteförteckning, upptagande ett stort antal olika befattningar. Den av 1936 års lönekommitté företagna översynen av tjänsteförteckningen till militära icke—ordinariereglementet var väsentligen av formell natur. Någon realprövning av lönegradsplaceringen för de olika be-

• Sida 10
•  Original

fattningarna blev därvid icke verkställd. Kommittén förutsatte emellertid, att en revision av tjänsteförteckningen skulle komma till stånd. En dylik revision ansåg kommittén erforderlig icke minst ur den synpunkten, att ett tillfreds- ställande ordnande av avlöningsförhållandena för mera stadigvarande icke- ordinarie tjänstemän vid försvarsväsendet förutsatte en prövning av frågan, i vad mån nya extra ordinarie befattningar borde upptagas i förteckningen. Kommittén uttalade, att denna fråga snarast möjligt borde upptagas till utredning och ståndpunktstagande. Kommittén berörde vidare frågan om en ombildning av icke-ordinarie befattningar till ordinarie tjänster. Att den per- sonal, varom därvid vore fråga, icke i större utsträckning infogats i försvarets fasta personalorganisation finge enligt kommitténs mening i viss mån till- skrivas det förhållandet, att personalen i avsevärd omfattning tillkommit för fullgörande av göromål, sammanhängande med byggnads-, underhålls— och anskaffningsverksamhet inom olika grenar av försvarsväsendet, och att avlö- ningen till befattningshavarna därför i flertalet fall bestritts och alltjämt bestredes icke från avlöningsanslag utan från de olika byggnads-, anskaff— nings— och underhållsanslagen, vilkas storlek växlade efter skiftande behov. Det hade på grund därav icke ansetts föreligga den stabilitet i medelsanvis- ningen, som ansetts böra fordras för att mera fast knyta personalen vid stats— tjänsten. Kommittén uttalade sig på anförda skäl för ett tillskapande i ökad utsträckning av ordinarie befattningar för här avsedd personal. De ordinarie tjänsterna borde därvid till antalet så begränsas, att den ordinarie personalen endast komme att utgöra en fast personalstomme för göromål, vilka även vid växlingar i verksamhetens omfattning kunde beräknas under alla förhållan- den bliva nödvändiga inom de olika verksamhetsområdena. Förslag i ämnet borde enligt kommitténs mening utarbetas av vederbörande centrala förvalt- ningsmyndigheter, varefter närmare utredning borde äga rum i den ordning Kungl. Maj:t bestämde. I propositionen 1939: 298, vari lönekommitténs för- slag i vissa delar underställdes riksdagen, anfördes, att kommitténs uttalande om önskvärdheten att till ordinarie tjänst överföra viss icke-ordinarie per- sonal syntes värt beaktande. Emellertid framhölls att frågan borde göras beroende av ytterligare utredning. Vad sålunda anförts lämnade riksdagen utan anmärkning.

I anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 15 juni 1944 anmälde chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, spörsmålet angående omprövning av lönegradsplaceringen m. m. för civil och civilmilitär personal vid försvarsväsendet. Departementschefen anförde därvid i huvud- sak följande.

Med revisionen av försvarets tjänsteförteckningar och prövningen av vissa där- med sammanhängande avlöningsfrågor har hittills fått anstå icke blott med hänsyn till beroendet av tjänsteförteckningsrevisionen inom civilförvaltningen utan även på grund av de rådande extraordinära förhållandena i förening med omfattande utred-

• Sida 11
•  Original

ningar i organisationsfrågor. Vissa dylika utredningar pågå alltjämt. Särskilt må crinras om de nyligen igångsatta organisationsundersökningar, som under statens organisationsnämnds ledning bedrivas genom en särskild organisationskommitté. 1 vad mån dessa undersökningar kunna påverka anställniugst'örhållandena för så— dana personalgrupper, varom i förevarande sammanhang är fråga, är svårt att nu bedöma. Emellertid göra sig önskemålen om revision av vederbörande tjänsteför— teckningar inom försvaret och reglering av därmed sammanhängande avlönings— frågor med ökad styrka gällande. Härtill bidrager icke minst de senare årens ut- veckling av försvarsorganisationen med därav följande väsentliga förskjutp ningar i proportionerna mellan här ifrågavarande personalgrupper. Under för— handenvarande omständigheter anser jag mig icke med hänsyn vare sig till det pågående organisationsarbetet — vilket bedrives på jämförelsevis lång sikt — eller till krisförhållandena böra ifrågasätta ett ytterligare uppskov med löneregle- ringsarbetet inom försvaret i denna återstående del. I ett viktigt hänseende bliva förutsättningarna för arbetets fortsättning nu gynnsammare än förut, då frågan om överföring av avlöningar från sakanslag till avlöningsanslag enligt Kungl. Maj:ts tidigare i dag fattade beslut skall upptagas till utredning genom särskilda utred— ningsmän inom försvarsdepartementet. '

I enlighet med det anförda vill jag förorda, att en översyn av tjänsteförteckningen till militära avlöningsreglementet i viss del samt av tjänsteförteckningen till militära icke-ordinariereglementet nu igångsättes. Översynen bör lämpligen anförtros åt särskilda sakkunniga. I vad angår tjänsteförteckningen till militära avlöningsregle- mentet bör sakkunniguppdraget omfatta civilmilitära och civila beställningar till— hörande löneplan Ca. Däremot torde frågan om lönegradsplaceringen av vissa högre militära befattningar, liksom frågan om lönegradsplaceringcn av civilmilitära chefs- beställningar tillhörande löneplan Cb, icke lämpa sig för en allmän utredning i nu förevarande ordning. Översynen av tjänsteförteckningarna bör således avse befatt- ningar tillhörande löneplan Ca i militära avlöningsreglementet och löneplan MEo i militära icke-ordinariereglementet.

Enligt direktiven för tjänsteförteckningsrevisionen inom civilförvaltningen skulle beaktas, att den allmänna lönenivån för statstjänstemännen blivit fastställd genom riksdagens antagande av nytt avlöningsreglemente, varav följde, att ett avgörande redan blivit träffat i fråga om löneställningen för befattningshavare vid de för hela löneplanens byggnad grundläggande rekryteringsgraderua, liksom också att upp— flyttning av samtliga befattningar inom en viss befordringsgång eller eljest hela se- rier befattningar fölle utanför revisionen. Hänsyn borde vidare tagas till att varje statstjänsteman i princip finge anses vara skyldig att inom skäliga gränser utan anspråk på uppflyttning i lönegrad underkasta sig den ökning i arbete och ansvar, som följde av organisatoriska förändringar eller av vederbörande verks normalt fortgående utveckling. Dessa grundsatser ha sin giltighet även med avseende å tjänste- förteckningsrevisionen inom försvaret. Vad som anförts i fråga om serier av befatt- ningar fär dock förutsättas sakna tillämplighet beträffande sådana nu föreliggande lönegradsfrågor, som utgöra specialproblem för försvaret. Den omständigheten, att en viss grupp befattningar är gemensam för försvarets olika områden, bör således icke i och för sig utesluta, att lönegradsplaceringen för denna grupp tages under omprövning. I likhet med vad som skett inom civilförvaltningen böra även tjänste- benämningarna överses i förenklings— och rationaliseringssyfte. Denna översyn bör ske i omedelbar anslutning till omprövningen av lönegradsplaceringarna och sålunda ingå som ett led i sakkunnigutredningen.

I de sakkunnigas uppdrag bör även ingå en utredning av de i det föregående

• Sida 12
•  Original

berörda frågorna om överförande av icke—ordinarie personal till ordinarie anställ- ning och om upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteekningen till militära icke-ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande spörsmål. Det bör ankomma på vederbörande myndigheter att tillhandagå de sakkunnigt med erforderliga förslag jämte utredningar i angivna hänseenden. De sakkunnigas utredningsarbete bör vidare i dessa delar bedrivas i nära anslutning till förenämnda utredning inom försvarsdepartementet om överföring av avlöningskostnadcr från sakanslag till avlöningsanslag. På de sakkunniga bör därvid i första hand ankomma att utarbeta förslag till i detta sammanhang erforderliga ändringar och tillägg i ve- derbörande tjänsteförteckningar, d. v. s. förslag rörande de olika slagen av befatt— ningar och dessas lönegradsplacering. Vad härefter angår frågan om antalet befatt— ningar i olika ordinarie eller extra ordinarie lönegrader, bör även denna fråga ut- redas av de sakkunniga, men frågans lösning blir i väsentlig mån beroende på re- sultaten av utredningen inom förs 'arsdepartementet. Först efter den på sistnämnda utredning beroende bedömningen av det stadigvarande personalbehovet under freds— förhållanden synes den nu tillämnadc sakkunnigutredningen kunna fullföljas med en avvägning av de proportioner, i vilka ordinarie, extra ordinarie och andra an- ställningsformer böra anlitas.

De sakkunniga böra självfallet även uppehålla kontakt med de organ, som syssla med organisationsutredningar inom försvaret. Likaledes böra de sakkunniga sam- arbeta med de andra utredningar, som avse anställningsfrågor berörande försvarets hithörande personalgrupper. Detta gäller särskilt den utredning, som avser anställ- ningsförhållandena för viss rekryteringspersonal och för biträdespersonal i statens tjänst. Områdena för sistnämnda utredning och den nu tillämnade torde nämligen i vissa delar komma att sammanfalla.

De former, i vilka av de sakkunnigas utredning berörda organ och intressegrupper skola erhålla tillfälle att vid överläggningar med de sakkunniga framföra sina syn- punkter, torde få framdeles bestämmas av chefen för finansdepartementet.

Departementschefens anförande utmynnade i en hemställan om bemyn- digande att tillkalla högst sex sakkunniga att inom departementet biträda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare inom försvarsväsendet.

Såsom av direktiven framgår, omfattar det föreliggande utredningsupp- draget ett flertal huvudfrågor. De sakkunniga ha sålunda att verkställa en revision av tjänsteförteckningen till militära avlöningsreglementet, i vad avser civilmilitära och civila beställningar (löneplan Ca) samt av tjänsteförteck— ningen till militära icke—ordinariereglementet (löneplan MEO). I de sak- kunnigas uppdrag ingår vidare att verkställa utredning av frågorna om överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning och om upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteckningen till militära icke—ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande spörsmål ävensom att utarbeta förslag till i detta sammanhang erforderliga ändringar och tillägg i vederbörande tjänsteförteckningar. Slutligen ankommer enligt direktiven på de sakkunniga att verkställa en avvägning av dels antalet befattningar i de olika lönegraderna, dels ock de proportioner. i vilka ordi—

• Sida 13
•  Original

narie, extra ordinarie och andra anställningsformer böra anlitas. _— Enligt under hand meddelade direktiv har utredningsuppdraget utsträckts att om- fatta jämväl vissa befattningar vid försvaret med avlöning enligt löneplan Eo eller Ex.

Med hänsyn till utredningsuppdragets omfattning ha de sakkunniga vid planläggningen av sitt arbete funnit detta böra fullföljas i etapper i enlighet med följande preliminära disposition.

Till en början skulle uppgöras utkast till en samtliga här ifrågavarande befattningar inom försvaret omfattande förteckning, upptagande de lön-e- grader och tjänstebenämningar, som för de olika befattningarna skulle tillämpas vid i princip definierad art och omfattning av arbetsuppgifter samt däremot svarande teoretisk och praktisk minimikompetens. I sam- band härmed borde upptagas vissa spörsmål av mera principiell innebörd. [ fortsättningen skulle arbetet innefatta en tillämpning av förenämnda för- teckning på försvarets verk och enheter. Vidare skulle arbetet innefatta en uppskattning av personalbehovet inom vederbölrliga lönegrader vid nämnda verk och enheter i förening med fastställande av lämpliga proportioner mellan antalet ordinarie, extra ordinarie och extra befattningar. Härefter skulle uppgöras förslag till tjänsteförteckningar för ordinarie respektive extra ordinarie befattningar. Slutligen skulle ställning tagas till frågan om av— löningsförhållandena för extra personal med arvode eller kontrakt.

Beträffande utredningsarbetets planenliga fullföljande få de sakkunniga erinra om att frågan härom varit föremål för övervägande i samband med den översyn av det statliga kommittéväsendet, som nyligen verkställts inom finansdepartementet och vars resultat framlagts i en den 28 september 1946 dagtecknad promemoria. I vad denna berör tjänsteför- teckningssakkunnigas arbete må därur återgivas följande:

I väsentliga delar äger försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas arbete samband med eller är beroende av inom andra organ pågående utredningar. Sålunda har redan i direktiven för de sakkunnigas arbete förutsatts, att detta skulle bedrivas i nära anslutning till dels försvarets sakanslagsutredning, vilken har att utreda frågorna om överföring av avlöningskostnader från sakanslag till avlöningsanslag samt om behovet av icke—ordinarie personal inom försvaret, dels ock 1944 års personal- utredning, vilken har att verkställa utredning rörande anställningsförhållandena för rekryteringspersonal och därmed jämförliga befattningshavare i civil tjänstemanna- ställning, i första hand amanuenser, personal med teknisk utbildning och biträdes- personal.1 Vidare pågår inom 1944 års lönekommitté avseende sjukvårds- och eko— nomipersonal utredning angående avlöningsförhållandena för sjuksköterskor samt underordnad vård- och ekonomipersonal, vilken utredning avser även hithörande

¹ Betänkande angående reglering av anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen, del I, kontorspersonal och amanuenspersonal (SOU 1946: 66), har nu- mera framlagts.

• Sida 14
•  Original

personal inom försvaret.1 Slutligen må nämnas, att 1944 års militärsjukvårdskom- mitté upptagit frågan om militärläkarnas löneställning till behandling. I fråga om samtliga nu nämnda kommittéer har emellertid upplysts, att deras arbeten numera fortskridit så långt, att konkreta förslag äro att vänta inom en nära framtid. Med hänsyn härtill synes anledning icke föreligga att nu föreslå några åtgärder för åstadkommande av närmare samordning av tjänsteförteckningssakkunnigas arbete med de inom nämnda utredningar pågående undersökningarna.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha meddelat, att de i första hand kon- centrerat sitt arbete på frågan om lönegradsplacering, tjänstebenämning och kom- petenskrav för de av utredningsarbetet berörda befattningshavargrupperna. Resul— tatet av detta första avsnitt av utredningsarbetet har av de sakkunniga beräknats kunna framläggas i slutet av år 1946 eller i början av år 1947. Med hänsyn till be- tydelsen av att dessa frågor bringas till en lösning —— icke minst för det fortsatta arbetet inom 1945 års försvarskommitté synes det vara av största värde att så blir fallet — torde de sakkunnigas arbete i denna del planenligt böra fullföljas.

Vad beträffar de övriga avsnitten av de sakkunnigas arbete — tillämpningen av den generella förteckningen över befattningar vid försvarets verk och enheter, upp- skattningen av personalbehovet inom vederbörliga lönegrader, fastställandet av lämpliga proportioner mellan ordinarie, extra ordinarie och extra befattningar, upp- görandet av förslag till tjänsteförteclmingar för ordinarie och extra ordinarie befatt- ningar samt ställningstagandet till frågan om avlöningsförhållandena för extra per- sonal med arvode eller kontrakt — ha de sakkunniga meddelat, att dessa frågor på grund av deras beroende av inom andra organ pågående undersökningar tills vidare undanskjutits och att någon tidpunkt för slutförandet av dessa delar av arbetet för närvarande icke kunde angivas. Vad beträffar de nu nämnda spörs- målen är att märka, att det för närvarande är förenat med betydande svårigheter att bedöma det framtida personalbehovet på längre sikt inom försvaret. Denna fråga är nämligen i väsentlig grad avhängig av de resultat, vartill de inom 1945 års för- svarskommitte' pågående utredningarna angående försvarsorganisationens framtida utformning komma att leda. Härtill kommer, bland annat, att en särskild utredning torde komma att tillsättas rörande försvarets centrala förvaltningsmyndigheters or- ganisation. Det fortsatta arbetet med lösandet av de ovan nämnda, i tjänsteförteck- ningssakkunnigas utredningsuppdrag ingående spörsmålen bör därför bedrivas under vederbörligt beaktande av de organisationsförändringar, som torde vara att vänta såsom en följd av de nyss nämnda utredningarna. Det vill synas, som om detta ar- bete icke med nödvändighet behövde verkställas genom tjänsteförteckningssakkun- nigas försorg utan med fördel kunde utföras i annan ordning. Sedan de sakkunniga avslutat det första avsnittet av sitt arbete och sålunda framlagt förslag till för- teckning över av utredningen berörda befattningar samt detta förslag i vederbörlig ordning prövats av statsmakterna, synes det fortsatta arbetet vid nyssnämnda för- hållande kunna utföras under enklare former. Det kan sålunda ifrågasättas, om icke arbetet skulle kunna verkställas direkt inom försvars- eller finansdepartementet, eventuellt med biträde av en eller flera för ändamålet särskilt tillkallade personer. En annan tänkbar möjlighet vore att arbetet uppdroges åt vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter under vederbörande departements ledning.

Utöver vad sålunda anförts torde vidare böra framhållas, att frågan om avlönings- förhållandena för extra personal inom försvaret med arvode eller kontrakt torde komma i ett förändrat läge, sedan 1945 års lönekommitté fullföljt den inom kom-

1Betänkande i ämnet (SOU 1946: 67) har numera framlagts.

• Sida 15
•  Original

mittén nu pågående utredningen angående de anställningsformer, som skulle er- fordras utöver de i kommitténs första betänkande föreslagna tre huvudanställ- ningsformerna aspirantanställning, extra ordinarie anställning och ordinarie an- ställning.

Sammanfattningsvis får utredningsmannen sålunda anföra, att det nu pågående första avsnittet av tjänsteförteckningssakkunnigas arbete synes böra fullföljas och slutföras. Sedan så skett bör till närmare Övervägande inom vederbörande departe— ment upptagas, i vilken omfattning och i vilka former kommitténs övriga då aktuella arbetsuppgifter böra bringas till en lösning.

I enlighet med de i departementspromemorian sålunda uppdragna rikt- linjerna för utredningsarbetets bedrivande ha de sakkunniga —— som i första hand koncentrerat sitt arbete på den såsom det första avsnittet betecknade frågan om lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar och kompetenskrav för av utredningsarbetet berörda befattningshavargrupper —— fullföljt utrednings- arbetet i denna del. Resultatet härav framlägges i föreliggande betänkande.

Frågan om utredningsarbetets fullföljande i övriga delar lärer få bli bero- ende av vidare direktiv från chefen för finansdepartementet.

I detta sammanhang få de sakkunniga erinra, att försvarets sakanslags- utrednings verksamhet, enligt vad som anförts i förenämnda departements— promemoria, förutsatts skola upphöra, när utredningen avgivit princip— utlåtande angående bestridande av avlöningskostnaderna för den för när— varande från sakanslag avlönade personalen.

Med avseende å v i s s a p ri n e i p f r ä g 0 r få de sakkunniga i anslut- ning till de förslag, som nu framläggas, anföra följande.

Såsom inledningsvis erinrats, avsåg det åt de sakkunniga lämnade upp- draget ursprungligen en revision av tjänsteförteckningarna dels till militära avlöningsreglementet, i vad rör befattningar med lön enligt löneplan Ca, dels ock till militära icke—ordinariereglementet. Redan på ett tidigt stadium av de sakkunnigas arbete stod det emellertid klart, att en omprövning av lönegrads- placeringen beträffande den icke-ordinarie personalen vid försvaret borde utsträckas att avse jämväl viss personal med avlöning enligt civila icke- ordinariereglementet. Bortsett från den icke—ordinarie personalen vid sådana till den centrala försvarsförvaltningen hörande ämbetsverk och förvaltnings- organ, vilkas personalorganisation — efter hävdvunnet civilt mönster —— uppbyggts med en fast personalstomme av ordinarie befattningshavare å löneplan A — exempelvis försvarets civilförvaltning, sjökarteverket, armé— museum och krigsarkivet — förekomma nämligen numera vid vissa av för- svarets verk och inrättningar betydande personalgrupper med avlöning enligt löneplan Eo eller Ex, vilka i likhet med de under militära icke—ordinarie- reglementet hänför-da befattningshavarna i allmänhet icke utgöra rekryte- ringspersonal till oldinarie tjänster och vilkas arbetsuppgifter motsvara eller sammanfalla med dem, som ankomma på personal avlönad enligt löne-

• Sida 16
•  Original

planerna MEo och MEx. De sakkunniga syfta härvid i första hand på krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk, vilkas personalorganisation — frånsett vissa ledande befattningar å C—löneplanen _ utgöres av befatt— ningshavare underkastade civila icke-ordinariereglementet. Sedan de sak— kunnigas uppdrag under hand utsträckts att omfatta ifrågavarande personal, ha de sakkunniga till prövning förehaft även frågan om lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar för denna personal.

Vid omprövningen av frågan om lönegradsplaceringen för av utrednings- uppdraget berörda befattningar ha de sakkunniga haft att aktgiva på denna frågas nära samband med spörsmålet om den allmänna löneavvägningen för statens befattningshavare, i vilket sistnämnda hänseende utredning verk- ställts genom 1945 års lönekommitté. Sedan lönekommittén den 29 juni 1946 framlagt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. (SOU 1946: 48) — vilket förslag numera godkänts av riksdagen — ha de sakkunniga erhållit underlag för bedömande av lönegradsplaceringen ur synpunkten av den blivande nya lönenivån för statens befattningshavare. Vid de överväganden, som föregått de i det följande upptagna förslagen till lönegradsplaceringar. ha de sakkunniga beaktat de ändrade utgångspunkter, vartill lönereglerings- frågan givit anledning.

Ehuru de sakkunniga icke i förevarande sammanhang ingått på frågan om relationen mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningar, ha de sak— kunniga vid sina överväganden rörande lönegradsplaceringarna utgått från att, på sätt gäller inom den civila statsförvaltningen, ett överförande av personal till ordinarie stat kommer att äga rum i de fall, där befattningarna beräknas under alla förhållanden bliva nödvändiga inom respektive verk— samhetsområden.

Då de sakkunniga i det följande övergå till att framlägga resultatet av utredningsarbetets första etapp, ha de sakkunniga ansett sig böra under en allmän del av betänkandet upptaga vissa frågor av mera principiell innebörd för att därefter i en speciell del behandla frågorna om lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar och kompetenskrav för av utredningen berörda grupper av befattningar.

I betänkandets speciella del ha de sakkunniga under de olika kapitlen intagit sammanställningar, upptagande de ordinarie och extra ordinarie be- fattningar (beställningar) enligt gällande personal- och tjänsteförteckningar, vilka motsvaras av de av de sakkunniga föreslagna tjänsterna. I anslut— ning till nyssnämnda sammanställningar ha de sakkunniga med ledning av det av de sakkunniga infordrade uppgiftsmaterialet redovisat en del extra befattningar, vilka ävenledes beröras av de sakkunnigas förslag. Som upp- gifterna i denna del hänföra sig till läget den 30 april 1945, torde de i viss mån vara bristfälliga. De sakkunniga ha emellertid icke funnit det möjligt eller erforderligt att för fullgörande av förevarande etapp av utredningsupp—

• Sida 17
•  Original

draget komplettera uppgifterna. Vissa icke—ordinarie tjänster med lön enligt löneplan Ex eller MEx eller med arvode ha vidare av de sakkunniga avsiktligt uteslutits i förevarande sammanhang antingen på grund av att det för närvarande icke kan bedömas, huruvida varaktigt behov av tjänsterna kom- mer att föreligga, eller ock av den anledningen att vederbörlig personal- organisation är under omprövning. Frågan om inrättande av stadigvarande tjänster för denna personal torde böra upptagas till behandling i samband med tillämpningen av de generella förteckningarna på vederbörlig myndig- hets personalorganisation.

• Sida 18
•  Original

I. Allmän del.

1. Allmänna synpunkter.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava, såsom inledningsvis berörts, funnit det vara påkallat, att vissa med tjänsteförteckningsrevisionen sammanhän- gande spörsmål av mera principiell innebörd upptagas till närmare gransk- ning, innan ställning i detalj tages till frågorna om lönegradsplaceringar och tjänstebenämningar för av utredningsuppdraget berörda befattningar och grupper av befattningar vid försvaret. Ifrågavarande mera allmänna spörs- mål innefatta:

Iöneställningarnas avvägning med hänsyn till kompetenskrav och arbets— uppgifter;

uppbyggnad av lönegradsserier; anpassning av siatstjänstemannalönema till det allmänna löneläget; utnyttjande av den nuvarande C-löneplanen; avgränsningen mellan löneplansreglerad tjänstemannaanställning och kol- lektivavtalsanställning; samt

tjänstebenämningsfrågor.

Här berörda principspörsmål utgöra icke specialproblem för försvaret utan taga i större eller mindre omfattning sikte på förhållandena inom statsförvalt- ningen i dess helhet. I betraktande härav ha de sakkunniga sökt skärskåda de olika frågorna jämväl ur andra synpunkter än försvarets, varvid de sak— kunniga med hänsyn till önskvärdheten av att likformighet på förevarande områden såvitt möjligt åvägabringas inom de olika förvaltningsgrenarna eftersträvat en anknytning till förhållandena inom den civila statsförvalt- ningen. Emellertid ha de sakkunnigas ställningstaganden härvidlag delvis försvårats till följd av att vid den civila statsförvaltningen normerande före— skrifter i vissa av de ovan angivna hänseendena antingen saknas eller upp- visa betydande skiljaktigheter vid å ena sidan de affärsdrivande verken och å andra sidan allmänna civilförvaltningen, respektive mellan de olika myn— digheterna inbördes. I den mån de sakkunniga vid sitt arbete med tjänste- förteckningsrevisionen icke kunnat hämta någon vägledning från det civila förvaltningsområdet, ha de sakkunniga därför varit hänvisade att söka sig

• Sida 19
•  Original

fram efter nya eller från de hittillsvarande principerna delvis avvikande linjer. Därest dessa riktlinjer vinna statsmakternas godkännande, synes det de sakkunniga önskvärt att desamma vinna tillämpning även på det civila förvaltningsområdet. I anslutning härtill torde få framhållas, att ett flertal av de spörsmål, som de sakkunniga i det följande gå att närmare belysa, äro av den vittutseende beskaffenhet, att desamma lämpligen böra göras till föremål för omprövning i ett större sammanhang. Härtill återkomma de sakkunniga i det följande.

2. Löneställningarnas avvägning med hänsyn till kompetenskrav

och arbetsuppgifter.

För närvarande saknas i icke ringa omfattning i instruktioner eller eljest behörigen meddelade föreskrifter beträffande kompetenskrav för befatt— ningar i olika löneställningar. Avsaknaden av enhetliga bestämmelser på förevarande område har, måhända främst inom försvaret, medfört å ena sidan att för inbördes likvärdiga tjänster kommit att uppställas väx— lande kompetensfordringar, högre eller lägre alltefter vederbörande verksled- nings eller myndighets bestämmande, och å andra sidan att befattningar, för vilka uppställts samma krav på teoretisk och praktisk kompetens och med vilka äro förenade ensartade arbetsuppgifter, hänförts till olika löneställ- ningar. De sakkunniga måste finna en sådan ordning otillfredsställande såväl ur personalens synpunkt som även för vederbörande verk. De nu på— talade förhållandena ha också — vilket bland annat flygförvaltningen under- strukit i en till de sakkunniga överlämnad framställning rörande faststäl- lande av likformiga kompetenskrav för innehav av icke-ordinarie befatt- ningar inom försvaret —— givit upphov till en olämplig konkurrens om arbets— kraften olika myndigheter emellan.

För avhjälpande av berörda olägenheter framstår det enligt de sakkun- nigas mening såsom angeläget, att inom försvaret — om möjligt inom stats— förvaltningen i dess helhet — likformighet åvägabringas i förevarande hän- seende. Vid avvägningen av löneställningen för viss befattning torde alltså böra klarläggas arten av göromål ävensom de minimikrav i fråga om teoretisk och praktisk kompetens, som regelmässigt böra förutsättas hos befattningens innehavare för att göromålen skola kunna tillfredsställande fullgöras. Att i förevarande sammanhang i detalj fastställa de sålunda angivna förutsättnin— garna har dock synts de sakkunniga varken möjligt eller lämpligt. De sakkun— niga ha därför vid den efterföljande behandlingen av frågorna om lönegrads— placering för av utredningen berörda befattningar och grupper av befattnin- gar begränsat sig till att angiva nämnda förutsättningar i stora drag eller genom typexempel. Det måste i detta sammanhang bestämt understrykas, att

• Sida 20
•  Original

avgörande för löneställningen icke får vara arbetsuppgifternas kvantitet utan deras kvalitet och de krav i fråga om kompetens och ansvar, som arbetet därför'ställer på befattningens innehavare. Därest framställning om löne— förhöjning motiveras huvudsakligen med att arbetsbelastningen i en viss befattning är särskilt stor, måste detta enligt de sakkunnigas åsikt tyda på bristfälligheter 'i organisationen. Självfallet bortse de sakkunniga icke från att en utvidgning av verksamheten även kan innebära, att arbetsuppgifterna kvalitativt förändras. -

Vad beträffar de teoretiska kompetenskraven, innefattande teoretisk all- mänbildning och teoretisk fackutbildning, lära desamma endast kunna angi- vas så, att för viss befattning kräves viss examen, högre eller lägre —— exem- pelvis juris kandidatexamen, civilingenjörsexamen, maskinistexamen _ betyg över genomgången utbildningskurs — exempelvis bokföringskurs, maskinskrivningskurs — eller dylikt.

Då möjlighet förefinnes att även på annat sätt än genom skolor eller kurser förvärva för viss befattning föreskriven teoretisk kompetens måste, i likhet med vad nu är fallet, 'de uppställda formella kompetenskraven kunna efter- givas. Enär emellertid de uppställda kompetenskraven förutsättas vara mini- mikrav,'följer därav, att dylik dispens regelmässigt bör avse endast sättet för den för tjänstens utövande erforderliga kompetensens förvärvande men icke innefatta någon eftergift beträffande det allmänna kunskapsmått, som erfordras för att vederbörande skall kunna tillfredsställande fullgöra de med befattningen förenade arbetsuppgifterna. Att sökande till viss befattning, där han icke'genomgått föreSkriven utbildningsanstalt eller kurs, likväl innehar för befattningen erforderligt kunnande torde kunna styrkas på skilda sätt, exempelvis genom under tidigare statlig eller annan tjänstgöring ådagalagd kompetens.

3. Uppbyggnad av lönegradsserier.

Vid uppgörande av förslag till lönegradsplaceringar för de av utrednings- uppdraget berörda befattningarna ha de sakkunniga, såsom redan tidigare anförts, i första hand sökt åstadkomma en med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter enhetlig avvägning av löneställningarna. Härjämte ha de sakkunniga eftersträvat en lämplig fördelning på olika lönegrader av högre'och lägre befattningar inom de särskilda arbetsområdena i syfte att ernå väl avvägda lönegradsserier.

Vid uppbyggandet av lönegradsserierna ha de sakkunniga sökt tillse, att befordran till högre tjänst inom ett visst arbetsområde medför en påtaglig löneökning.' För ernående av detta syfte samt med beaktande av lönepla- nernas konstruktion" ävensom verkningarna av reglerna rörande löneklass—

• Sida 21
•  Original

uppflyttning och sneddning ha de sakkunniga ansett tjänsterna icke böra inplaceras tätare än i varannan lönegrad inom en och samma lönegradsserie.

De sakkunniga ha vidare sökt åstadkomma parallellitet olika lönegrads- Serier emellan, där detta befunnits önskvärt ur rättvisesynpunkt med hänsyn till likformighet i fråga om kompetenskrav och arbetsuppgifter eller där så betingats av att vissa arbetsuppgifter äro av den natur, att de kunna fullgöras av befattningshavare, hänförliga till olika lönegradsserier.

Vid uppgörandet av förslag till lönegradsserier ha de sakkunniga upp— märksammat det från skilda håll framförda kravet på ordnade befordrings- möjligheter för tjänstemännen. Härmed åsyfta de sakkunniga i detta sam- manhang, att möjlighet skall förefinnas att befordra en befattning-shavare med viss teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet inom ett visst fack— område från en med hänsyn till innehavande kompetens skälig begynnelse- lönegrad över ett antal befordringslönegrader till en för normala förhållan- den lämpligt avvägd slutlönegrad. De sakkunniga ha sökt skapa _underlag för en sådan befordringsgång genom att vid lönegradsseriernas uppbyggnad undvika alltför stora intervaller mellan de i serierna utnyttjade lönegraderna.

Från personalhåll ha framförts önskemål om vidtagande av åtgärder i sådan riktning, att befordran i de särskilda fallen finge ske automatiskt intill en viss löneställning, oberoende av förefintligheten av ledigblivna befatt- ningar, utan iakttagande av ansökningsförfarande o. s." v. En befordrings- gång efter dylika linjer skulle emellertid, i varje fall såvitt angår ordinarie befattningar, innebära en helt ny princip för avvägningen, av befattningarnas löneställning och synes icke kunna förenas med de sakkunnigas tidigare uttalade uppfattning om löneställningens bestämmande med hänsyn till arbetsuppgifter och kompetens. Det må i detta sammanhang erinras, att åt 1944 års personalutredning uppdragits att för viss rekryteringspersonal _ amanuenser, personal med teknisk utbildning och biträd—espersonal .— föreslå reglerad befordringsgång på icke-ordinariestadiet. Förslag i-sådant'hänseende — avseende anställningsförhållandena för kontorspersonal och amanuens— personal — har, såsom inledningsvis berörts, numera framlagts;

Jämsides med tillskapandet av lämpligt avvägda lönegradsserier bör tillses, att förutsättningar skapas för ett rekryteringsunderlag inom vederbörande myndighets arbetsområde. På grund av den forcerade utbyggnaden av för- svaret under de senare åren hava nytillkomna befattningar i många fall icke kunnat inrättas efter en på förhand uppgjord plan utan måst .tillskapas allt efter uppkommande behov av arbetskraft för lösande av vissa bestämda arbetsuppgifter. Understundom hava inom ett visst arbetsområde befatt- ningar inrättats uteslutande i högre lönegrader, vilket medfört att erforderligt rekryteringsunderlag kommit att saknas. Självfallet kunna de'härmed för- enade olägenheterna icke i och för sig avhjälpas genom tillskapande av till- räckligt omfattande lönegradsserier. Härför erfordras, att :arbetsuppgifterna

• Sida 22
•  Original

inom organisationsenheten omfördelas så, att behov av tjänster i skilda löne- grader uppkommer. I andra fall åter har — utan att tvingande skäl före- legat — specialiseringen inom ett visst arbetsområde drivits så långt, att för lösande av vissa arbetsuppgifter tillskapats befattningar av helt isolerad karaktär. En följd härav har blivit dels att befattningarnas innehavare ute- stängts från möjligheten till vidarebefordran inom den egna myndigheten, dels ock att befattningarna överhuvud taget icke kunnat rekryteras inom myndigheten. I här avsedda fall synas åtgärder böra vidtagas, syftande till att jämväl befattningar av mera specialbetonad karaktär skola kunna rekry- teras inom myndigheten. De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra om att vid flertalet större statliga förvaltningsorgan, främst inom kommuni- kationsverken, rekryteringsproblemet lösts så, att anställning äger rum i direkt anslutning till genomgång av vederbörlig utbildningsanstalt, varefter fortsatt fackutbildning erhålles under tjänstgöring hos myndigheten samt vid inom myndigheten anordnade, för dess behov särskilt tillrättalagda kurser o. dyl. De sakkunniga förorda, att en motsvarande ordning kommer till stånd inom försvaret även för andra personalkategorier än de, för vilka så hit- tills varit fallet. Därigenom vinnes ett dubbelt syftemål, i det att dels per— sonalens möjligheter till befordran underlättas, dels ock förutsättningar skapas för en tillfredsställande rekrytering av högre befattningar. Erfaren- heterna härvidlag från de affärsdrivande verken — liksom från större privata industriföretag — torde bekräfta riktigheten av det nu sagda.

Inom vissa myndigheter vid försvaret äro arbetsuppgifterna av så begrän— sad omfattning, att av de i en viss lönegradsserie normalt ingående löne— graderna allenast ett fåtal kommer till användning. Då enhetliga lönesätt- ningsprinciper med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter utgöra en förutsättning för att ett gemensamt rekryteringsunderlag kan tillskapas inom en viss grupp av försvarsmyndigheter eller för försvaret i dess helhet, är det angeläget, att möjlighet till personalcirkulation olika myndigheter emellan förefinnes. Detta medför fördelar först och främst för personalen men även för myndigheterna, i det att dessa kunna tillgodogöra sig den vidgade erfarenhet, som personalen genom en all—roundbetonad tjänstgöring måste tillägna sig.

I fråga om vissa slag av tjänster inom försvaret, till vilkas placering i löne— grad de sakkunniga haft att taga ställning, ha emellertid de sakkunniga funnit, att en ordnad befordringsgång överhuvud taget icke kan åvägabringas. Det gäller vissa specialtjånster, som icke låta sig infogas i viss befattnings- serie. Enligt de sakkunnigas mening kan det ifrågasättas, huruvida icke i dylika fall befordringsmöjligheterna böra underlättas genom att vederbörande beredes möjlighet att övergå till annat förvaltningsområde. I olika sam- manhang har framkastats tanken, att här avsedda befattningar borde upp- delas på skilda lönegrader i syfte att bereda befattningarnas innehavare

• Sida 23
•  Original

ökade befordringsmöjligheter. De sakkunniga ha emellertid icke funnit sig kunna förorda en sådan lösning, dels med hänsyn till att densamma icke är förenlig med det av de sakkunniga framförda kravet på löneställningarnas enhetliga avvägning med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter, dels ock på grund av de mindre goda erfarenheterna av vid skilda tillfällen gjorda försök med sådan differentiering av löneställningarna för viss enhetlig be— fattningskategori.

4. Anpassning av statstjänstemannalönema till det allmänna

löneläget.

Inom vissa grenar av försvaret har under de senare åren tillämpats ett rörligt system vid lönegradsplaceringen, i det att för viss tjänst fastställts den högsta lönegrad, i vilken tjänsten må placeras.

I avseende härå må till en början erinras, att »högst»-lönegradssystemet först vann tillämpning vid försvarets fabriksverk. Systemet i fråga tillkom närmast i syfte att tillförsäkra fabriksverket en viss frihet vid lönesättningen, något som såväl 1941 års förvaltningsutredning som 1942 års militära bolags— utredning i samband med behandlingen av spörsmålet rörande den lämp- ligaste formen för fabriksdriften ansett vara en förutsättning för den valda organisationsformen. Vid »högst»—lönegradssystemets slutliga utformning torde »krisavlöningsreglementet» — vilket tillämpades vid fabriksverkets föregångare, försvarsväsendets verkstadsnämnd _ i viss mån ha tjänat som förebild. Att löneavvägningen vid försvarets fabriksverk sålunda baserades på ett system med friare lönesättning än enligt eljest inom statsförvalt- ningen tillämpade normer torde få ses mot bakgrunden av att erfaren- heterna från verksamheten vid tidigare befintliga företag inom fabriks— verkets område endast i begränsad omfattning kunde tjäna till ledning vid inrättandet av befattningar vid fabriksverket —— speciellt sådana av teknisk karaktär — och att därför en viss osäkerhet gjorde sig gällande när fråga uppkom om bestämmande av löneförmånerna för befattningshavare vid det nya verket, särskilt befattningshavare i ledande ställning. Man utgick näm- ligen vid ifrågavarande tidpunkt från att flertalet nyinrättade befattningar måste rekryteras från den allmänna arbetsmarknaden, något som dock seder- mera ej kom till stånd i den utsträckning man räknat med.

Det argument, som sålunda ursprungligen anfördes för »högst»-lönegrads— systemets införande — svårigheten att bedöma lönesättningen vid ett ny- inrättat verk av fabriksverkets karaktär —— lärer icke i och för sig kunna frånkännas fog. Det gällde i detta fall ett provisoriskt ordnande av löne- förhållandena i avvaktan på en stabilisering av verksamheten i förening med närmare erfarenhet av fabriksdriften vid försvaret.

• Sida 24
•  Original

Emellertid har »högst»—lönegradssystemet eller likartade system sedermera kommit att tillämpas annorstädes inom försvaret samt i olika sammanhang förordats till införande i än vidare utsträckning. De sakkunniga få sålunda erinra, att enligt beslut av 1946 års riksdag de för ingenjörpersonalen vid arméns tygverkstäder bestämda lönegraderna fastställts såsom »högst»-löne- grader. I underdånigt förslag till personal- och tjänsteförteckningar för civil personal vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarvs marinverkstäder och militärtekniska avdelningar har vidare marinförvaltningen _ under åbe— ropande av ett utav 1944 års riksdag gjort uttalande, vilket emellertid avsåg endast varvens verkstadssida _ beträffande samtliga befattningar i 21 och högre lönegrader i personalförteckningen angivit de högsta lönegrader, i vilka befattningarna avsetts att placeras, samt i fråga om olika grupper av be- fattningar i lägre lönegrader angivit övre och undre gränser för lönegrads- placeringen.

Motiveringarna för tillämpningen'av ett »högst»-lönegradssystem eller där; med likartat system ha sedermera varierat avsevärt vid olika tillfällen. Så- lunda har från skilda håll framhållits, att »högst»—lönegradssystemet öppnade möjlighet för myndigheterna att bereda befattningshavare löneökning i så- dana fall där vederbörande under sin tjänstgöring ådagalagt särskilt hög kompetens eller skicklighet, att besluta om lönegradsuppflyttning i och för bibehållande i tjänst av befattningshavare, som annorstädes inom statsför— valtningen eller från privat håll erbjudits ökade förmåner, samt att förvärva kvalificerad arbetskraft i konkurrens med allmänna arbetsmarknaden.

Det nyss anförda skälet, att ett »högst»-lönegradssystem skulle öppna mö j— lighet för beredande åt en befattningshavare av högre löneställning vid ökad ' kompetens efter längre tjänstetid, lämnar rum för vägande erinringar. Detta syfte torde ha avsetts att tillgodoses genom systemet med löneklassupp- flyttningar efter vissa tjänstetidsperioder. »Högst»-lönegradssystemets till- lämpning synes vidare vara ägnat att leda till införandet av en konstlad befordringsgång genom en uppdelning på skilda lönegrader av befattningar med ensartade arbetsuppgifter, något som de sakkunniga bestämt motsätta sig. Tillämpningen av »högst»-lönegradssystemet kan också befaras leda till att tjänstinnehavarna mera regelmässigt inplaceras i »högst»-lönegraderna, varigenom den förmenta fördelen av systemet i detta avseende åtminstone på längre sikt elimineras. Erfarenheterna från krisförvaltningens med »högst»- lönegradssystemet närbesläktade lönesättningsprincip med rörliga löner inom vissa latituder peka i sådan riktning.

De båda övriga för införande eller bibehållande av ett rörligt lönegrads- placeringssystem anförda skälen innebära, som framgår av vad förut nämnts, att myndigheterna därigenom skulle erhålla möjlighet att i viss utsträckning anpassa tjänstemannalönerna efter löneläget på allmännaarbetsmarknaden.

• Sida 25
•  Original

varvid av naturliga skäl under nu rådande konjunkturläge i första hand en anpassning uppåt avsetts. Det bör emellertid framhållas, att möjlighet till anpassning till ett sådant högre löneläge erbjuder sig endast i de fall, då »högst»-lönegraden för viss tjänst satts högre än den, som inom statsför— valtningen normalt tillämpas för sådan tjänst, under det att systemet alltid lämnar utrymme för anpassning till ett lägre löneläge på allmänna arbets- marknaden. Enligt de sakkunnigas mening är det ägnat att ingiva betänklig- heter, att uppgiften att i ett aktuellt konjunkturläge anpassa statstjänste- männens löner till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden anförtros åt olika verksmyndigheter. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser såväl för statsförvaltningen som för arbetsmarknaden i dess helhet, som en dylik extra-ordinär lönesättningspolitik måste medföra, finna de sakkunniga det ofrånkomligt, att ställningstagandet härutinnan förbehålles statsmakterna. Det må även pekas på de komplikationer, som vid en av levnadskostnads— stegringen betingad all—män höjning av statstjänstemännens löner måste upp-_ komma därigenom, att vissa befattningshavare genom tillämpning av »högst»- lönegradssystemet redan kommit i åtnjutande av kompensation för levnads- kostnadsökningen. Det synes naturligt och ur rättvisesynpunkt befogat, att ett dylikt förhållande beaktas vid en allmän reglering av statstjänstemän- nens löner. I detta sammanhang vilja de sakkunniga ifrågasätta, om icke en allmän översyn över statstjänstemännens löneställning bör äga rum med kortare tidsintervaller än hittills varit fallet, varigenom kunde vinnas en mera kontinuerlig anpassning av statstjänstemannalönerna till löneläget på all- männa arbetsmarknaden.

Enligt vad de sakkunniga funnit, hava inom försvaret under de senare åren i många fall vid lönegradsplacering av nytillkomna befattningar »högst»— lönegraderna valts med hänsyn just till kravet på konkurrenskraftiga löner gentemot den allmänna arbetsmarknaden. Sålunda har exempelvis arméför- valtningens tygavdelning vid avgivande av förslag rörande löneställningar för cheferna för arméns tygverkstäder _ vilka löneställningar sedermera i huvud-_ saklig överensstämmelse med tygavdelningens förslag fastställts av stats- makterna _ understrukit, att de föreslagna löneställningar'na valts så, att man för ifrågavarande befattningar skulle kunna förvärva tillräckligt kvali— ficerade personer i konkurrens med den civila industrien.

Ytterligare må erinras om att även i andra fall än då ett »högst»—lönegrads— system tillämpats en viss anpassning av tjänstemannalönerna till löneläget på allmänna arbetsmarknaden under de senare åren på en omväg kommit till stånd inom försvaret. De sakkunniga avse härvid främst de relativt talrika fall, där tjänster med lön enligt löneplan MEx eller Ex hänförts till högre lönegrader än motsvarande ordinarie och extra ordinarie befattningar i syfte att bereda tjänstinnehavaren samma kontanta lön som skolat tillkomma honom, därest tjänsten varit konstruerad såsom ordinarie eller extra ordi—l

• Sida 26
•  Original

narie. Erinras må även, att i de fall, där kontrakts-, arvodes— eller liknande anställningsform tillämpats, lönerna ofta satts i paritet med på allmänna arbetsmarknaden utgående löner. De sakkunniga få slutligen erinra, att löne— ställningarna för ett flertal av de till löneplan C hänförliga befattningarna motiverats med kravet på konkurrenskraftiga löner i förhållande till allmänna arbetsmarknaden.

Inom försvaret ha under de senare åren nytillkomna befattningar _ även sådana som ansetts vara på längre sikt erforderliga _ i regel kommit att inrättas såsom icke-ordinarie. De sakkunniga måste finna denna ordning otillfredsställande och få i detta sammanhang erinra om vad 1945 års löne— kommitté i sitt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. (SOU 1946: 48) anfört rörande den innebörd begreppet extra ordinarie anställning rätteligen bör givas. De sakkunniga ha därför vid sina ställningstaganden till frågor rörande lönegradsplacering för olika befattningar inom försvaret utgått från att befattningar vid verk, staber, expeditioner o. dyl., vilka enligt gällande organisation kunna bedömas såsom permanent erforderliga, böra — på sätt i princip gäller inom statsförvaltningen i allmänhet _ uppföras på ordinarie stat. Erfarenheten från andra områden av statsförvaltningen torde också giva vid handen, att ordinarie statsanställning med därmed för- enade förmåner och den i förhållande till icke—ordinarie anställning större säkerheten i anställningsförhållandet är ägnad att stimulera rekryteringen av de statliga befattningarna.

Den ofta framförda åsikten, att det statliga lönesystemet skulle vidlådas av en betydande stelhet, förefaller de sakkunniga i viss mån överdriven. Det må härvid icke förbises, att i gällande avlöningsreglementen förutsatts en viss frihet vid lönesättningen, i det att Kungl. Maj:t förbehållits rätt att undantagsvis och där statens intresse sådant påfordrar för förvärvande av särskilt kvalificerad person till viss befattning eller för sådan persons bibehål- lande vid tjänsten tilldela honom lön enligt högre löneklass inom veder- börlig lönegrad än den, till vilken han enligt de för löneklassplacering i allmänhet gällande grunderna skolat hänföras. Denna anordning, som ur- sprungligen tillkommit med tanke på affärsverken, synes vara lika använd- bar vid andra myndigheter inom statsförvaltningen. Det har vidare _ vilket bland annat framhållits av statskontoret i utlåtande över 1942 års mili— tära bolagsulrednings förslag rörande driftsformen vid försvarets fabriks- verk _ vid statens affärsdrivande verk visat sig möjligt att med tillämpning av sedvanliga lönevillkor erhålla kompetent och för sin uppgift väl kvali- ficerad teknisk och ekonomisk personal. Visserligen ha under de senare åren inom statsförvaltningen svårigheter gjort sig märkbara vid rekrytering sär— skilt av de tekniska befattningarna. Detta förhållande lärer emellertid, även om en för låg allmän lönenivå inom statsförvaltningen varit en bidragande orsak, huvudsakligen sammanhänga med den av befolkningsutvecklingen

• Sida 27
•  Original

föranledda bristande tillgången på arbetskraft inom landet, ett förhållande, som i lika hög grad givit sig tillkänna inom det enskilda näringslivet.

Av det ovan anförda framgår, att tjänsteförteckningssakkunniga icke funnit skäl föreligga för ett bibehållande och än mindre för en vidgad till- lämpning av >>högst>>-lönegradssystemet eller därmed likartade lönegradspla— ceringssystem. De sakkunniga vilja i detta sammanhang ifrågasätta, huruvida icke den befogenhet att utan Kungl. Maj:ts medgivande inom ramen för veder- börliga avlöningsanslag inrätta extra ordinarie befattningar i vissa lönelägen, som för närvarande tillkommer de affärsdrivande verken respektive vissa myndigheter inom allmänna civilförvaltningen, borde utsträckas att avse jämväl försvarets fabriksverk, respektive _ i den mån så ej redan skett _ försvarets centrala förvaltningsmyndigheter. En vidgad frihet i nämnda hän— seende skulle möjliggöra en smidig anpassning av viss tjänsts löneställning med hänsyn till inträffande förändringar i de med tjänsten förenade arbets- uppgifterna, föranledda av organisatoriska förändringar inom vederbörande myndigheter eller dylikt. Det må emellertid understrykas, att en på angivet sätt utsträckt befogenhet för myndigheterna att själva besluta om inrättande av tjänster enligt de sakkunnigas bestämda uppfattning förutsätter tillska- pandet av normerande föreskrifter beträffande löneställningarnas avvägning med hänsyn till kompetenskrav och arbetsuppgifter.

5. Utnyttjande av den nuvarande C-löneplanen.

Inom försvaret har under de senare åren C-löneplanen i ökad omfattning kommit till användning för lönegradsplacering framför allt av högre ingen— jörbefattningar. Tjänsteförteckningssakkunniga ha i olika sammanhang haft att taga ställning till frågor om lämpliga löneställningar för extra ordinarie ingenjörbefattningar i högre lönegrader inom försvaret. Då denna personal— kategori i viss utsträckning kommit att utgöra rekryteringsunderlag för de till C-löneplanen hänförliga tekniska befattningarna, har lönegradsplace- ringen på hithörande område måst göras beroende av löneställningen för nyssnämnda förordnandetjänstemän. De sakkunniga ha därför ansett sig ha anledning att närmare skärskåda en del spörsmål om lönegradsplacering m. m. för sistnämnda befattningar. De sakkunniga ha därvid trott sig finna, att vissa av de till C—löneplanen hänförda ingenjörbefattningarna inom för- svaret lämpligen bort i stället hänföras till annan löneplan ävensom att vissa olägenheter varit förenade med C-löneplanens konstruktion såsom icke dyr- ortsgrupperad löneplan.

1936 års lönekommitté föreslog i sitt betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (SOU 1937:48), att i reglementet skulle intagas tre löneplaner, löneplanerna A, B och C.

• Sida 28
•  Original

Till löneplan A skulle därvid hänföras de i 1921 års avlöningsreglemente för be— fattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den civila statsförvaltningen till löneplan B hänförda, medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatta tjänstemännen. Löneplan B motsvarade den i 1921 års lönereglemente in- tagna, för vissa tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning avsedda löne- planen A. Till löneplan C hade kommittén slutligen hänfört de medelst förord- nande på viss tid eller tills vidare tillsatta befattningar, vilka varit förenade med i dittills gällande avlöningsreglemente fastställda arvoden men för vilka avlönings— reglementena i övrigt endast i begränsad omfattning varit gällande. Löneplanerna B och C hade i kommitténs förslag upptagits utan dyrortsgradering. Detta överens- stämde i fråga om de å löneplan C uppförda tjänsterna med vad som tidigare till— lämpats beträffande dessa tjänster. Däremot vore lönebeloppen för de under den nya löneplanen B (förutvarande löneplan A) hänförda tjänsterna tidigare dyrorts- graderade. Tillräckliga skäl hade dock icke synts kommittén föreligga att för det fåtal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom här vore fråga, till— lämpa en dyrortsgradering.

Vad lönekommittén sålunda anfört och föreslagit vann statsmakternas gillande, varefter bestämmelser med den av lönekommittén förordade inne— börden intogos i civila avlöningsreglementet.

I sitt betänkande med förslag till militärt avlöningsreglemente (SOU 1938: 55) föreslog 1936 års lönekommitté, att officerare i regementschefs och högre grader överfördes till en löneplan utan dyrortsgradering, Ob.

Det kunde, framhöll kommittén, måhända ifrågasättas att även för regements- chefer, vilka i åtskilliga fall vore stationerade på billigare orter, tillämpa dyrortsgra— derade lönebelopp. Med hänsyn till den ställning i allmänhet, som dessa chefer in- toge, gjorde sig emellertid enligt kommitténs mening »de .interlokala levnadskost- nadsskillnaderna» icke för deras vidkommande gällande med sådan styrka, att en dyrortsgradering kunde anses erforderlig. Kommittén ansåge därför befogat, att i anslutning till de i civila avlöningsreglementet tillämpade grunderna i detta av- seende en för alla orter enhetlig lönebestämning för alla de högre chefsbefattnin— garna från och med regementschef infördes.

För civilmilitär personal i chefsställning, motsvarande verkschefer vid civilför- valtningen, förordade kommittén en särskild, ej heller dyortsgraderad löneplan, löneplan Cb.

Kommitténs förslag i dessa delar vunno sedermera statsmakternas gillande.

Rörande tillämpningen av den föreslagna löneplanen A anförde lönekom- mittén, bland annat, att, i den mån det vid en blivande tjänsteförtecknings- revision befunnes erforderligt med en löneförbättring för vissa byråchefs- m. fl. tjänster utöver den, som med då gällande lönegradsplacering skulle vinnas med tillämpning av den föreslagna löneplanen, förbättringen enligt kommitténs mening borde komma till stånd genom befattningarnas omänd- ring till tjänster, tillsatta medelst förordnande, en anställningsform, som enligt kommitténs uppfattning överhuvud borde vinna utsträckt tillämpning för statsförvaltningens ledande befattningar.

• Sida 29
•  Original

I propositionen 1938: 263 med förslag till civilt avlöningsreglemente m. m. uttalade föredragande departementschefen, att den av kommittén väckta frågan om en vidgad tillämpning av förordnandesystemet vid tillsättande av de ledande posterna inom statsförvaltningen syntes böra övervägas i samband med förestående tjänsteförteckningsrevision.

I sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk (SOU 1939:5) uttalade tjänsteförteckningssak- kunniga för affärs—verken _— utan att direkt taga ställning till frågan om den anställningsform, som borde ifrågakomma —— att en differentiering av byrå- chefernas löneställning synts de sakkunniga befogad, varvid det synts lämp- ligt att utgå från A-planens löneskala samt därefter omvandla A-gradernas lönebelopp till lönebelopp å C-planen.

I sitt betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen, Del II. Byråchefs- och rådstjänster m. m. (SOU 1942:30), anförde vidare 1939 års tjänsteförteclmingssalckunniga, bland annat, att det synts de sakkunniga uppenbart, att tanken på en allmän diffe— rentiering av byråchefs— och rådstjänsterna icke för det dåvarande kunde realiseras.

Emellertid borde en löneställning ovanför byråchefs— och rådsgraden till- komma cheferna för organisatoriskt avgränsade större verksavdelningar. I princip syntes den högre löneställningen kunna beredas dylika avdelnings- chefer antingen å A-planen eller å C-planen samt befattningarna i sistnämnda fall tillsättas antingen medelst förordnande på viss tid eller tillsvidare. De Sakkunniga anförde vidare:

I fråga om byråchefstjänsterna kunde i avseende å rekryteringen särskiljas två huvudgrupper av tjänster, nämligen å ena sidan sådana, som företrädesvis rekryte- rades från den statliga befattningshavarkåren och därvid ofta från respektive verks egen kår, samt å andra sidan sådana, vilkas innehavare tidigare haft sin verksam- het förlagd utom den egentliga statstjänsten. I sistnämnda fall vore tjänstens spe— ciella karaktär sådan, att av dess innehavare måste krävas praktisk erfarenhet av annat slag än den, som i regel kunde förvärvas i statstjänst, exempelvis praktisk erfarenhet från vissa näringsområden såsom jordbruk, sjöfart m. m. Rekryterings- svårigheter hade i dylika fall gjort sig gällande med särskild styrka. Enligt de sak- kunnigas mening skulle vissa lättnader uppnås, om dessa tjänster kunde förvandlas till förordnandetjänster, tillsatta på viss tid. Härigenom skulle åstadkommas ett löneläge, vilket i betraktande jämväl av den pensionsrätt, (som efter viss förord- nandetid uppkomme, skulle kunna föranleda dugande män ur det praktiska livet att övergå i statens tjänst.

Enligt försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas åsikt ha några vägande skäl knappast förebragts för det'av 1936 års lönekommitté framförda försla- get, att löneplanerna B, C, Ob och Cb i motsats till övriga löneplaner icke borde dyrortsgraderas. Kommittén konstaterade endast i fråga om de före-

• Sida 30
•  Original

slagna B— och C-löneplanerna, att tillräckliga skäl icke synts föreligga att för det ringa antal utom Stockholm stationerade befattningshavare, varom vore fråga, tillämpa en dyrortsgradering. De tjänster inom försvaret, som under de gångna krigsåren — i samband med tillskapandet av nya centrala ämbets— verk ni. m. — hänförts till löneplan C, äro emellertid i icke ringa omfattning stationerade till annan ort än Stockholm, exempelvis cheferna för de i för- svarets fabriksverk ingående fabrikerna, vissa högre befattningar vid örlogs— varven o. s. v.

Det torde vara obestridligt, att vissa olägenheter äro förenade med C-löne- planens avsaknad av gradering med hänsyn till dyrort, i det att befatt— ningshavare, tillhörande någon av löneplanens olika lönegrader, vid inträf- fande omflyttningar mellan skilda dyrorter nödgas med bibehållen nominal— lön underkasta sig växlingar i reallönen. I vissa fall torde även förekomma, att en befordran, i förening med ökning av nominallönen, de facto med— för reallöneminskning. Då det emellertid icke faller inom ramen för de sakkunnigas uppdrag att ingå på spörsmål rörande löneplanernas allmänna konstruktion, vilja de sakkunniga begränsa sig till att förorda, att frågan om dyrortsgradering eller icke av de nu icke dyrortsgraderade löneplanerna göres till föremål för utr e d nin g för statsförvaltningen i dess helhet. Det må erinras, att 1945 års lönekommitté i sitt betänkande med förslag till statliga löneplaner m. m. (SOU 1946: 48) föreslagit en dyrortsgrupperad och en icke- dyrortsgrupperad löneplan och därvid anfört följande:

Det synes lämpligt, att inom lönesystemet finnes spelrum för olika anställnings— former, så att i de olika fallen alltid den lämpligaste kan väljas. Lönesystemet bör redan från början uppbyggas med tanke härpå. Huruvida för civilförvaltningen —- utöver de nuvarande E—tjänsterna —- behov kan anses förefinnas av förordnande- tjänster med dyrortsgraderad lön kan icke med säkerhet bedömas utan en sär- skild prövning av de olika fallen. Det faller icke inom lönekommitténs uppdrag att ingå på en sådan prövning. Dock synes det sannolikt att en sådan avlöningsform i vissa fall skulle vara ändamålsenlig. Om flera i princip likvärdiga tjänster finnas på olika dyrorter och de med hänsyn härtill anses böra förenas med olika stora löner, synes det naturligt att lönedifl'erentieringen icke genomföres genom att tjäns— terna placeras i olika lönegrader utan genom deras inplacering i en lönegrad, som inrymmer dyrortsgraderade löner. På grund av vad sålunda anförts bör möjlighet öppnas att i de lägen, där den dyrortsgrupperade och den icke dyrortsgrupperade löneplanen sammanfalla, alternativt inrätta förordnandetjänster med icke dyrorts- graderad och med dyrortsgraderad lön.

Mot bakgrunden av omständigheterna vid C—löneplanens tillskapande och vad som från olika utredningars sida anförts vid behandling av vissa löne— gradsfrågor avseende högre tjänster ävensom i betraktande av de skäl, som i de enskilda fallen åberopats vid nyinrättande av befattningar med lön enligt nämnda löneplan, synas tre huvudmotiv för C-löneplanens användande kunna särskiljas.

• Sida 31
•  Original

En av orsakerna till att C—löneplanen kommit till användning har sålunda varit, att i viss befattning en högre löneställning än den, som i regel kommer befattningshavare i likartad ställning inom statsförvaltningen till del, ansetts nödvändig. Enligt de sakkunnigas mening kan detta syfte lika väl nås genom att befattningen hänföres till högre lönegrad inom endera av löneplanerna för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, eventuellt efter utbyggnad av dessa löneplaner. Det förtjänar härvid framhållas, att en medelst förord- nande för viss tid tillsatt tjänst i pensionskostnadshänseende ställer sig för staten betydligt dyrare än exempelvis en å A—löneplanen inplacerad tjänst i motsvarande löneställning, nämligen för det fall att förordnandetjänste— mannen lämnar sin tjänst så snart full pensionsrätt intjänats, en frestelse som kan ligga nära till hands.

En annan fördel med inplacering av viss tjänst å C—löneplanen har angi- vits vara, att man genom att icke förnya förordnandet kan avlägsna en tjäns- teman, som visat sig mindre lämplig eller olämplig för befattningen i fråga. Det förhållandet, att denna möjlighet hittills knappast utnyttjats, tyder emel— lertid på att ur nämnda synpunkt något behov av förordnandeformens an- vändning näppeligen föreligger. De sakkunniga vilja vidare påpeka, att samma syfte kan nås genom användning av systemen med indragnings- res— pektive disponibilitetsstater.

Slutligen har såsom motiv för användande av C—löneplanen anförts, att den med förordnandetjänsten förenade pensionsrätten är ägnad att underlätta förvärvandet av kompetent person med långvarig erfarenhet från privat anställning. Värdet av detta argument jävas dock av de faktiska förhållan- dena. Av de medelst förordnande för viss tid tillsatta befattningarna till- hörande C-löneplanen beklädes nämligen endast ett förhållandevis litet antal av personer, som före befattningarnas tillträdande icke innehaft stats- anställning.

I detta sammanhang bör påpekas, att 17 5 3 mom. allmänna tjänstepen- sionsreglementet öppnar möjlighet för en tillfredsställande lösning av pen- sionsfrågan även där tjänsteman, tillsatt medelst fullmakt eller konstitutorial eller med ställning såsom extra ordinarie, vid relativt framskriden levnads- ålder inträder i statens tjänst.

Mot bakgrunden av det anförda synas några mera bärande skäl för en vidgad användning av C—löneplanen icke föreligga. Fastmer torde av skäl, som i det föregående berörts, ett överförande av vissa av de nuvarande förord— nandetjänsterna till annan anställningsform — fullmakt, konstitutorial eller extra ordinarie anställning —— vara motiverat, varvid, såsom nämnts, en ut— byggnad av normallöneplanerna för ordinarie och extra ordinarie befatt- ningshavare kan bliva erforderlig.

• Sida 32
•  Original

6. Avgränsningen mellan löneplansreglerad tjänstemannaanställning och kollektivavtalsanställning.

Under utredningsarbetet ha tjänsteförteckningssakkunniga vid sina över— väganden rörande lönegradsplaceringen för vissa tjänster i lägre löne— ställning ställts inför frågan, huruvida vederbörande befattning borde bibe- hållas såsom tjänstemannabefattning eller överföras till anställning enligt kollektivavtal. I andra fall åter ha de sakkunniga beträffande arbetsupp— gifter, vilka för närvarande ankomma på personal med kollektivavtalsanställ- ning, ansett sig böra ifrågasätta inrättande av tjänstemannabefattningar. De sakkunniga ha därvid uppmärksammat, att de senaste årtiondenas utveckling på arbetsmarknaden gått i riktning mot en minskad olikhet mellan an— ställning såsom å ena sidan tjänstemän och å andra sidan kollektivavlönade arbetstagare. Samtidigt ha de sakkunniga måst konstatera, att några klara riktlinjer till ledning vid ställningstagande i hithörande frågor icke förefinnas inom försvaret eller vid statsförvaltningen i övrigt.

I fråga om arbetsledande personal i produktiv drift inom försvaret — med arbetsledande personal förstå de sakkunniga sådana befattningshavare, vilka ha till huvudsaklig arbetsuppgift att leda och fördela arbetet mellan dem direkt underställd arbetarpersonal och vilka endast undantagsvis eller i in- struktionssyfte själva deltaga i arbetet —— synes visserligen oftast ha valts anställning som tjänsteman. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör sådan personal -— i enlighet med vad som nu i allmänhet tillämpas — inneha tjänstemannaanställning. Påpekas må emellertid, att arbetsledande personal av annan typ än den nu nämnda — exempelvis garageförmän — inom för- svaret varit anställda i vissa fall som tjänstemän, i andra fall åter enligt kollektivavtal.

Då det gäller den arbetande personalens anställningsformer råder stor oklarhet. I vissa fall innehar sådan personal tjänstemannaanställning, under ' det att i andra fall anställningshavare med likartade arbetsuppgifter äro anställda enligt kollektivavtal. Detta gäller exempelvis förrådspersonal, bil- förare, radiomontörer m. fl. I produktiv drift synas arbetarna oftast vara kol- lektivavtalsanställda. I vissa fall har emellertid även för sådana befattnings- havare tjänstemannaanställning valts, exempelvis då vederbörande visserligen själv utför arbetet men icke fått sig detta arbete i detalj förelagt eller anvisat av överordnad arbetsledare (montörer, reparatörer o. d.), då så synts lämpligt med hänsyn till att inom en myndighet den övervägande delen av personalen blivit hänförd till kategorien tjänstemän, då befattningshavarna avsetts att rekryteras bland det stamanställda underbefälet, då befattningshavarna pla- cerats till tjänstgöring jämsides med tidigare tjänstemannaanställd personal samt då befattningshavarna utnyttjats såsom instruktörer o. (1.

Vad sålunda anförts beträffande såväl den minskade olikheten mellan

• Sida 33
•  Original

anställning såsom tjänsteman respektive arbetare som avsaknaden för när- varande av enhetliga principer för bedömande av frågor rörande avgräns- ningen dem emellan påkallar enligt de sakkunnigas mening all uppmärk- samhet. Då emellertid detta spörsmål icke utgör ett för försvaret speciellt problem utan har avseende jämväl å statsförvaltningen i övrigt, icke minst de affärsdrivande verken, ha de sakkunniga icke ansett sig kunna ingå på frågan utan förorda, att densamma göres till föremål för u t r edning i ett större sammanhang. Dårest en dylik utredning skulle giva vid handen, att två olika anställningsformer alltjämt böra tillämpas, torde enhetliga riktlinjer böra uppdragas för tillämpning av den ena eller andra formen inom stats- förvaltningen.

I frågans nuvarande läge ha de sakkunniga således vid behandlingen av frågor rörande löneställningen m. m. för befattningshavare inom försvaret icke ansett sig böra föreslå någon överföring av tjänstemän till anställning enligt kollektivavtal. Vidare ha de sakkunniga, då det gällt att taga ställning till föreslagna nya befattningar av här ifrågavarande art, sökt komma till en lösning genom jämförelser med närmast likartade kategorier av nu förefint— liga anställda inom försvaret.

7. Tjänstebenämningsfrågor.

I det åt tjänsteförteckningssakkunniga lämnade utredningsuppdraget ingår en översyn över tjänstebenämningama i förenklings- och rationaliserings- syfte. Resultatet av utredningen härutinnan framlägges under de olika kapit- len av förevarande betänkandes speciella del. Emellertid har det synts de sakkunniga lämpligt, att redan i detta sammanhang vissa hithörande spörs- mål av mera allmän räckvidd upptagas till behandling.

Av vad tidigare anförts framgår, att de sakkunniga vid omprövning—en av frågor rörande lönegradsplaceringen för de av utredningsuppdraget berörda befattningarna inom försvaret sökt att i möjligaste män på överensstämmelse med gällande löneställningar för motsvarande befattningshavare inom stats- förvaltningen i övrigt. För ernående av sådan likformighet jämväl i avseende å" tjänstebenämningarna ha de sakkunniga uppmärksammat de utredningar på förevarande område, som framlagts av dels tjänsteförteckningssakkun- niga för affärsverken, dels ock 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i betänkanden av den 13 februari 1939 (SOU 1939:5), respektive den 21 november 1942 (SOU 1942: 46).

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga förordade bland annat, att de i ett flertal tjänstebenämningar förekommande klassbeteckningarna med ett undantag, som i förevarande sammanhang saknar betydelse, skulle uteslutas ur'tjänsteförteckningen. Även försvarets tjänsteförteckningss'akkunniga hysa

• Sida 34
•  Original

den uppfattningen, att dylika klassbeteckningar ej vidare böra komma till användning.

I tjänsteförteckningarna till militära ordinarie- och icke-ordinarieregle— mentena förekomma i viss utsträckning tjänstebenämningar med gradbeteck- ningar, t. ex. flygingenjör av 1., 2. och 3. graden, militärmeteorolog av 1., 2. och 3. graden o. s. v. Jämväl tjänstebenämningar av denna typ böra enligt de sakkunnigas åsikt slopas.

I anslutning till förslaget om uteslutande ur tjänsteförteckningen av klass- beteckningarna upptogo 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga frågan om tjänstebenämningar med beteckningen »förste» respektive »andre», varvid de sakkunniga icke funno hinder föreligga mot borttagande av beteckningen »andre». Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ansluta sig till vad nyss— nämnda sakkunniga i sagda hänseende förordat.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga hade vidare funnit, att bland tjänstetitlarna förekomme dubbelbenämningar i icke obetydlig utsträckning och under olika former. Den vanligast förekommande formen vore av typen vaktmästare, tillika eldare. De sakkunniga uttryckte den uppfattningen, att dessa dubbelbenämningar i flertalet fall utan olägenhet syntes kunna und- varas. Det naturliga syntes vara att, där så ansåges erforderligt, i arbets- ordningar, instruktioner eller dylikt eller i de av Kungl. Maj:t utfärdade regleringsbreven angåves, om befattningshavare hade någon speciell uppgift sig ålagd vid sidan om den, som omedelbart framginge av tjänstebenäm— ningen som sådan. De sakkunniga hade därför som regel ansett sig kunna förorda övergång från dubbelbenämningar till enkla benämningar, utom för det fall att dubbelbenänmingen finge anses på något sätt ha direkt betydelse i lönehänseende. Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga kunna för sin del helt instämma i vad 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga sålunda uttalat.

Inom försvaret förekomma för närvarande ett antal tjänstebenämningar, vilka förutom de befattningshavarna åvilande göromålen jämväl angiva vederbörligt tjänsteställe. Såsom exempel å sådana benämningar må anföras de i tjänsteförteckningen till militära icke-ordinariereglementet upptagna benämningarna maskinist vid värme- och kraftanläggningen vid Kungs- holms fort, kassör vid kameralkontoret vid Västkustens marindistrikt, kon- torsföreståndare vid ingenjördepartementet vid örlogsvarvet i Karlskrona. Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga anse det vara tillfyllest, att av tjänstebenämningarna framgår befattningens art och löneställning.

Stundom användas tjänstebenämningar, som ange vederbörande tjänste- mans ställning såsom chef i förhållande till viss myndighet eller organisa- tionsenhet, exempelvis byråchef, kontorsföreståndare o. s. v. De sakkunniga ha funnit denna ordning lämplig i fråga om högre chefsbefattningar. Beträf- fande befattningar i lägre löneställning synas emellertid sådana benämningar

• Sida 35
•  Original

icke vara nödvändiga eller önskvärda, varför i stället de tjänstebenäm- ningar, som av de sakkunniga i det följande förordas för personal i allmän— het i motsvarande löneställning, i dessa fall böra komma till användning. Några olägenheter synas ej heller följa med ett sådant förfarande, enär erforderlig precisering av befattningarna med avseende å ifrågavarande Chefskap torde kunna vinnas genom föreskrifter i regleringsbrev eller annoi ledes.

Inom vissa fackgrupper av tjänster — särskilt inom tekniska arbetsområ— den — tillämpas för närvarande starkt differentierade tjänstebenämningar. De sakkunniga få exempelvis peka på den mångfald olika benämningar, som för närvarande användes för försvarets ingenjörpersonal, nämligen ritare, konstruktör, experimentingenjör, elektroingenjör, motoringenjör o. s. v., vilka benämningar i flera fall ej riktigt angiva de med befattningarna för— enade göromålen. Sålunda tjänstgöra ofta konstruktörer som verkstadsingen- jörer, ritare som tidsstudiemän o. s. v.

För ernående av ökad enkelhet och likformighet, liksom även för tillgodo— seende av det nyss berörda önskemålet om att tjänstebenämningarna såvitt möjligt böra ange vederbörande befattningshavares löneställning, ha de sak- kunniga för de olika i det föregående berörda lönegradsserierna uppgjort förslag till motsvarande tjänstebenämningsserier, vilka för befattning i viss lönegrad inom en fackgrupp i regel upptaga endast en tjänstebenämning, angivande den allmänna karaktären av de med tjänsten förenade arbets— uppgifterna —— ingenjör, sekreterare — samt, där så befinnes önskvärt eller nödvändigt för vinnande av erforderlig klarhet, det förvaltnings— eller arbets- område, inom vilket arbetsuppgifterna utföras (byråsekreterare, driftför- man 0. d.).

Vid uppgörandet av tjänstebenåmningsserierna har eftersträvats likformig tillämpning av de i tjänstebenämningarna ingående prefixen (»byrå»- etc.) för tjänster i samma löneställning inom olika parallella lönegradsserier.

Inom allmänna civilförvaltningen och vid de affärsdrivande verken har under de senare åren en tendens gjort sig märkbar av innebörd, att befatt— ningshavare i central förvaltningstjänst erhålla viss tjänstebenämning med tillägg i vissa lönelägen av prefixet »byrå»- (byråingenjör, förste byråsekrete- rare o. s. v.). För sådan personal, vars verksamhet är förlagd utom den centrala förvaltningstjänsten, användas eller ha föreslagits tjänstebenäm- ningar av typen baningenjör, varvssekreterare, verkstadsingenjör o. s. v. De sakkunniga vilja förorda, att förevarande befattningar vid försvaret inom central förvaltningstjänst i likhet med vad numera allmänt tillämpas inom statsförvaltningen i övrigt erhålla tjänstebenämningen ingenjör, sekreterare o. s. v. med tillägg i förekommande fall av prefixet »byrå»-. Vidkommande motsvarande tjänster vid fabriker, varv, verkstäder 0. d. ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå tillämpningen av ett enhetligt prefix, motsvarande

• Sida 36
•  Original

prefixet »byrå»-. Olika förslag till sådant prefix ha härvid diskuterats, exem- pelvis de nu förekommande prefixen »fabriks»-, »verkstads»-, »varvs»— o. s. v. Enär emellertid dessa ej befunnits vara allmänt tillämpbara på före- varande område, ha de sakkunniga stannat för prefixet »drift»-, exempelvis driftingenjör. De sakkunniga ha funnit en sådan anordning väl lämpa sig till införande vid de av de sakkunnigas utredningsuppdrag berörda organisa— tionsenheterna.

Inom försvaret användas såväl för befattningar hänförda till viss civil- militär personalkår som, om än i mindre utsträckning, för en del icke-ordi— narie befattningar vissa prefix, angivande att tjänsterna tillhöra försvaret (»militär»-, »försvars»-) eller viss försvarsgren (»armé»-, »marin»-, »flyg»—). Tjänstebenämningar av här avsedd typ ha de sakkunniga funnit böra bibe- hållas endast då fråga är om civilmilitär personal. De sakkunniga föreslå, att för befattningar," hänförda till viss försvarsgren, tillämpas prefixen »armé»-, »marin»— och »flyg»- samt för befattningar, vilkas verksamhets- område omspänner försvaret i dess helhet, prefixet »försvars»—. Sammansätt- ningar med »militär» synas ej vidare böra komma till användning. För vissa befattningar slutligen användes för närvarande prefixet »tyg»-. Detta prefix ha de sakkunniga funnit ej vidare böra förekomma, åtminstone icke i fast— ställda tjänstebenämningar.

• Sida 37
•  Original

II. Speciell del.

1. Viss chefspersonal.

Här avsedda befattningar vid försvaret äro för närvarande såsom ordinarie och extra ordinarie hänförda till följande lönegrader — i förekommande fall »högst»-lönegrader —— under nedan angivnatjänstebenämningar:

t ' ' Lönegrad. ' Byrådirektör (Eo); fabriksingenjör (Eo); föreståndare för ritkontor

(MEo); ingenjör, (Eo, MEo); verkstadschef (Eo) . . .. .. . . . 28 Verkstadschef (Eo) ' '

Byråchef (A, Eo); chef för flygförvaltningens materielavdelnings flygplanbyrå (Ca)1; chef för flygförvaltningens materielavdel— nings motorbyrå (Ca); chef för flygförvaltningens materielav- delnings normaliebyrå (Eo)2; chef för flygförvaltningensl'ma4 terielavdelnings utrustningsbyrå (Ca)1; fabrikSingenjör (EO); förrådsdirektör, chef för flygförvaltningens materielavdelnings centralförrådsorganisation (Eo); förste byrådirektör (Eo) . 30 Överingenjör .................................... . .......... C Verkstadsingenjör .......................................... C Överingenjör .............................................. C Överingenjör .............................................. C Verkstadsdirektör; överingenjör .............................. C Verkstadsdirektör .......................................... C 9 Anskaffningschef; överdirektör (dock ej verkschef) ............ C 10 Härutöver förekomma vissa chefsbefattningar med arvode enligt kontrakt.

Lönegradsserie. Ehuru av befattningar i chefsstållning vissa högre sådana — huvudsakligen de för närvarande på C-löneplanen upptagna ,— falla utan- för ramen för de. sakkunnigas uppdrag, ha de sakkunniga likväl av skilda orsaker funnit det vara ofrånkomligt att till behandling upptaga löneställ—

1Alternativt Oa 5 eller 6. * Alternativt Ca 28.

• Sida 38
•  Original

ningsfrågor berörande jämväl dylika befattningar. Såsom tidigare antytts, hysa de sakkunniga nämligen den uppfattningen, att —— i stället för C—löne- planen — annan löneplan lämpligen bör komma till användning vid inplace— ring av vissa nu befintliga chefstjänster vid försvaret. Härtill kommer, att de sakkunnigas överväganden rörande lämpliga löneställningar och tjänste- benämningar för närmast lägre befattningar i stor utsträckning måste före— gås av ett ställningstagande till motsvarande spörsmål beträffande ifråga- varande chefsbefattningar. Såsom i annat sammanhang framhållits, anse de sakkunniga vidare, att parallellitet i lönegradshänseende bör eftersträvas mellan befattningar vid centralmyndighet och vid lokal dylik. Detta förut- sätter emellertid en jämförande undersökning av organisationsenheternas inbördes struktur och därmed även av vederbörande befattningars ställning inom respektive enheter, en undersökning som icke kan undgå att påverka frågan om chefsbefattningarnas löneställning.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga framhålla angelägenheten av att jämväl frågan om lämpliga organisationsenheter och dessas benämning inom såväl central— som lokalmyndighet snarast göres till föremål för n t- r c d n i n g. Enhetlighet i detta avseende är bland annat ägnad att underlätta en bedömning av med olika befattningar förenade arbetsuppgifter och därav följande lämpliga löneställningar. Icke minst inom försvaret äro förhållan- dena i dessa hänseenden ganska förvirrade. De sakkunniga vilja sålunda blott peka på användningen av begreppen »avdelning» inom försvarsstaben, forsk- ningsanstalten och fabriksverket samt »sektion» inom staber av olika slag å ena sidan och försvarets centrala förvaltningsmyndigheter å den andra samt slutligen på den varierande användningen av begreppet » detalj », som vid vissa staber kan nedgå till att beteckna en enda befattningshavare, stundom till och med i biträdesställning.

I fråga om byråchefsbefattningarna inom försvaret har i åtskilliga fall 30 lönegraden ej ansetts tillfyllest. Högre löneställningar ha —— merendels genom utnyttjande av C-löneplanens lönegrader —— i stor utsträckning kom- mit till användning. Denna utveckling är emellertid icke unik för försvaret utan kan spåras inom statsförvaltningen i dess helhet. Frågan om byråchefs löneställning inom statsförvaltningen i allmänhet har också i olika samman— hang varit föremål för övervägande. Sålunda upptogs frågan av tjänsteför- teckningssakkunniga för affärsverken, vilka i sitt betänkande (SOU 1939: 5) uttalade, att för byråchefsbefattningar förutom 30 lönegraden även 31 och 33 lönegraderna, samt, i vad rörde C—löneplanen, 6 och 7 lönegraderna borde kunna ifrågakomma. Emellertid framhölls härvid, att det funnes och även kunde komma att inrättas befattningar, för vilka den högsta av de sålunda ifrågasatta löneställningarna icke kunde anses svara mot de med vederbö— rande befattning förenade arbetsuppgifterna. För sådana undantagsfall borde möjlighet förefinnas att bereda befattningshavaren något högre lön. Såsom

• Sida 39
•  Original

förutsättning härför borde dock gälla, att tjänsten ostridigt omfattade upp— gifter, som läge väsentligt över de med byråchefsbefattning i allmänhet för— enade. Detta förhållande borde genom organisationsform och tjänstens be- nämning komma till uttryck. Benämningen byråchef borde sålunda icke användas för dylik befattning.

1939 års tj(insteförteckningssakkunniga (SOU 1942: 30) diskuterade för sin del möjligheterna av en differentiering av byråchefstjänsterna genom upp- flyttning i löneställning av en del av dessa tjänster. Med hänsyn till den meningsyttring, som vid de sakkunnigas förfrågan hos verkscheferna fram— kom i detta spörsmål och vilken icke gav belägg för behovet av differentie— ring, ansågo sig de sakkunniga emellertid ej kunna framlägga något förslag till en generell differentiering av byråchefstjänsterna. En av myndigheterna påyrkad allmän lönegradsuppflyttning av tjänsterna till 32 lönegraden kunde emellertid med hänsyn till givna direktiv ej ifrågakomma. Beträffande de i olika sammanhang framförda motiven för en differentiering av byråchefs- tjänsterna —— liksom i fråga om verkschefstjänsterna — uttalade en ledamot av de sakkunniga, generaldirektören Björck, särskild mening. Han anförde, att en bestämd tendens gjort sig gällande att under hänvisning till dels de stora ekonomiska värden, som arbetsfältet inrymde, dels konkurrensen med det enskilda förvärvslivet urgera en väsentligt gynnsammare löneställning än som vore vanligt. Efter att ha framhållit, att den senare synpunkten måste leda till betydligt högre löneställningar, vände sig Björck bestämt mot ten— densen att vid lönesättningar för livsviktiga tjänster göra graden av livs— viktighet beroende av verksamhetens ekonomiska räckvidd. Han ansåg, att denna senare ej rättfärdigade att erbjuda befattningshavare gynnsammare löneställning än med dem likställda. Till de sålunda framförda synpunkterna kunna försvarets tjänsteförteckningssakkunniga i stort sett giva sin an- slutning.

I fråga om byråchefs löneställning vilja de sakkunniga peka även på den omständigheten, att inom försvaret med byråchefstjänster jämställda befatt— ningar med industriella arbetsuppgifter oftast ansetts böra förenas med högre löneställningar än enligt 30 lönegraden. Generellt sett torde ock kunna sägas, att en löneställning motsvarande 30 lönegraden för ifrågavarande ledande befattningar med hänsyn till uppgifter, ansvarsställning och kom- petenskrav icke kan anses vara tillfyllest.

Enligt de sakkunnigas mening kan det vidare ifrågasättas, om vid den tidigare förda diskussionen rörande en ifrågasatt differentiering av byrå— chefernas löneställning tillbörlig hänsyn alltid tagits till frågan, huruvida de organisationsenheter, för vilkas ledning befattningarna för närvarande av- .setts, i verkligheten vore till sin omfattning jämförliga med byrå. Påpekas bör även, att såsom motiv för en differentiering ofta anförts, att vissa byrå— chefsbefattningar vore förenade med en osedvanligt stor arbetsbörda. De sak—

• Sida 40
•  Original

kunniga anse för sin del —— detta icke blott då fråga är om chefstjänster — att nyss anförda omständighet icke i och för sig kan motivera en förhöjd löneställning. Såvitt de sakkunniga förstå, måste det förhållandet, att med en viss byråchefstjänst förenats en osedvanligt stor arbetsbörda, vara att till— skriva ett fel i organisationen, tydande på att arbetsuppgifterna bort fördelas på två eller flera byråer. Därest dessa anses böra sammanföras till en orga- nisationsenhet, benämnd avdelning, lärer befattningshavare i högre löneställ— ning än byråchef böra avses som chef för densamma.

Från nu angivna utgångspunkter vill det synas de sakkunniga, som om med byråer, d. v. s. verkschef eller verkstyrelse direkt underställda organisa- tionsenheter, på vilka inom verket förekommande arbetsuppgifter alltefter sin art enligt verksinstruktionen uppdelats, böra jämställas sådana lokalmyndig- heter, vilka på motsvarande sätt äro direkt underställda verksledning och vilkas ledning svarar för handläggningen av på myndigheterna ankommande frågor i likartad omfattning som fallet är i fråga om byråchef. Hit synes således höra exempelvis fabriksorganisation, vars ledning självständigt hand- lägger huvudsakligen driftstekniska och andra därmed sammanhängande tekniska frågor men i fråga om inköps-, försäljnings— och ekonomifrågor endast har beslutanderätt i frågor av begränsad omfattning eller betydelse. Chef för dylik lokalförvaltning synes i princip höra i lönehänseende jäm- ställas med byråchef. På motsvarande sätt torde med avdelning bestående av flera byråer böra jämställas exempelvis fabriksanläggning, varest i större» utsträckning självständigt handläggas jämväl ekonomi-, inköps- och försälj- ningsärenden. Dessa företags chefer synas böra jämställas med avdelnings- chef och dem närmast underställda chefer för större organisationsenheter med byråchef.

Den normala löneställningen för byråchef inom allmänna civilförvaltningen är för närvarande 30 lönegraden eller, där C—löneplanen kommit till använd-- ning, lönegraden C5 eller Cö. För högre befattningar i avdelningschefs. ställning har lönegraden C8 eller C 10 använts. Då de sakkunniga, såsom tidigare anförts, anse, att för byråchefsbefattning 30 lönegraden är för låg och de sakkunniga vidare av skäl, som i annat sammanhang närmare utveck- lats, icke anse tillräcklig anledning föreligga för användande i förevarande- fall av C—löneplanens lönegrader, ha de sakkunniga stannat föratt för dylik befattning ävensom för därmed i avseende å arbetsuppgifter likställd befatt— ning vid fabrik eller liknande inrättning förorda 32 lönegraden såsom en lämpligt avvägd löneställning. Där högre löneställning redan kommit till användning, finna de sakkunniga det vara tillrådligt, att undersökning verk- ställes rörande möjligheten att uppdela verksamheten på flera byråer av normal storleksordning. Därest emellertid göromålen anses böra samman- hållas i en större organisationsenhet, bör chef för dylik organisationsenhet placeras såsom avdelningschef i 34 lönegraden. Samma löneställning synes

• Sida 41
•  Original

även regelmässigt böra tillkomma chef för fabrik eller annan inrättning med motsvarande ställning.

Att vid en inplacering i 32 lönegraden av byråchefstjänsterna en intervall av fyra lönegrader uppkommer mellan dessa tjänster och byrådirektörs— tjänsterna synes de sakkunniga med tanke på de i verksledningen ingående chefernas betydelsefulla ställning inom statsförvaltningen vara fullt moti— verat.

Vid försvarets förvaltningsmyndigheter förekommer stundom, att bland de i byrå ingående organisationsenheterna, i allmänhet benämnda sektioner, vissa större sådana till sin karaktär närmast motsvara byrå. Vissa av dessa enheter synas vid en uppdelning av byråerna och tillskapandet av en avdel- ning böra omändras till byråer. I andra fall synas de — där övriga organisa- tionsenheter icke äro av den betydelse eller omfattning, att de anses kunna motivera ombildning till byråer — alltjämt böra ingå i byrån. Härvid torde dock vederbörande sektionschef i allmänhet ha beslutanderätt av den omfatt- ning, som eljest tillkommer byråchef i fråga om en betydande grupp av på byrå ankommande ärenden. Även inom nuvarande byråer kunna förekomma befattningar, vilkas innehavare enligt instruktion eller arbetsordning ha att handlägga till organisationsenheten hörande ärenden i den omfattning, som eljest ankommer på byråchef. För dessa fall torde befattning i 28 lönegraden böra avses. På samma sätt förekomma liknande befattningar inom fabriker och andra lokalförvaltningar. I det senare fallet kan emellertid även —— sär- skilt där fabrikschefen innehar mot avdelningschef svarande löneställning — jämväl 30 lönegraden komma i fråga för befattningshavare av nu nämnt slag. Till frågan om dylika befattningar återkomma de sakkunniga i annat sam- manhang.

Tjänstebenämningar. Lämpliga tjänstebenämningar för ovan omförmälda chefsbefattningar vid centralmyndighet torde vara avdelningschef, byråchef och byrådirektör i respektive 34, 32 och 28 lönegraderna. För motsvarande befattningar vid lokalmyndighet föreslå de sakkunniga i överensstämmelse med vad som tidigare anförts benämningarna driftdirektör i 28 lönegraden samt benämningeh förste driftdirektör i 30 lönegraden. För chefsbefatt— ningarna användas nu beteckningarna överingenjör respektive verkstads- direktör. I stället för den förra benämningen synes driflchef lämpligare. I fråga om den senare benämningen vilja de sakkunniga med hänsyn till att densamma åtminstone för närvarande endast torde förekomma vid större anläggningar, där benämningen verkstad är användbar, icke ifrågasätta någon ändring.

De sakkunnigas förslag. I enlighet med det anförda föreslå de sakkunniga följande lönegradsserie och tjänstebenämningar för här avsedda chefsbefatt- ningar:

• Sida 42
•  Original

Centralmyndighet Lönegrad Byrådirektör .................................... 28 Byråchef ........................................ 32 Avdelningschef .................................. 34

Lokalmyndighet Driftdirektör .................................... 28 Förste driftdirektör .............................. 30 Driftchef ........................................ 32 Verkstadsdirektör ................................ 34

2. Administrativ personal.

Hithörande befattningar finnas inom försvaret som ordinarie och extra ordinarie inrättade i följande lönegrader (i förekommande fall »högst»-Iöne grader):

Lönegrad Amanuens (Eo, MEo) ............................ 15 Amanuens (Eo, MEo) ............................ 16 Förste amanuens (EO) ............................ 18 Byråsekreterare (EO) ............................. 20 Byråsekreterare (A, Eo) .......................... 21 Förste byråsekreterare (A, Eo) .................... 24 Förste byråsekreterare (A, Eo) .................... 26

Härjämte förekomma extra befattningar för amanuens, förste amanuens, notarie och byråsekreterare, antingen å MEx—löneplanen eller, där kontrakt kommit till användning, i löneställningar motsvarande viss löneklass åt samma löneplan.

Ifrågavarande befattningar äro i regel avsedda för samma arbetsuppgifter som inom statsförvaltningen i övrigt. På befattningshavarna ankommer såle- des att leda och fördela allmänt administrativa och juridiskt administrativa göromål, att tjänstgöra som sekreterare åt verksledning (motsvarande) och att tillhandagå med allmän juridisk sakkunskap _ såsom ombudsman _ ävensom med specialjuridisk expertis i köpeavtals—, kollektivavtals- eller patentärenden inom myndigheten.

Till förevarande kategori av personal anse de sakkunniga även böra hän- föras vissa befattningar i motsvarande löne— och ansvarsställning, avsedda för vissa speciella ändamål inom försvaret, vilken personal av de sakkunniga kommer att behandlas i särskilt sammanhang.

• Sida 43
•  Original

Lönegradsserie. Här avsedd administrativ personal är inom allmänna civil— förvaltningen placerad i lönegraderna 21, 24 och 26. Därutöver tillämpas för extra ordinarie amanuensbefattningar i allmänhet lönegraderna 15 eller 16 och 18. Vad de högre lönegraderna beträffar, synes anledning ej förefinnas att frångå desamma inom försvaret.

I fråga om amanuenspersonalen'har 1944 års personalutredning (SOU 1946: 66) utgått från användandet av lönegraderna 15, 16, 18 och 20, respek- tive 17, 18 och 20 för personal med olika grundutbildning, därvid 15 och 17 lönegraderna skulle avses för extrastadiet. Utan att ingå på vare sig frågan om lämpligheten av att inom en mer eller mindre automatisk befordrings— gång utnyttja så många varandra närliggande lönegrader eller frågan, hur den föreslagna befordringsgången skall samordnas med den av 1945 års löne- kommitté ifrågasatta inplaceringen av aspiranter, ha de sakkunniga i nu förevarande sammanhang i avvaktan på frågans lösning upptagit lönegra- derna 16 och 18 för ifrågavarande personal.

Arbetsuppgifter. I analogi med vad som för närvarande regelmässigt gäller inom statsförvaltningen bör 26 lönegraden användas för befattningar, på vilkas innehavare ankommer att självständigt bereda och inför verksledning före— draga på ämbetsverket ankommande administrativa eller juridiska ärenden samt att självständigt handlägga vissa ärenden av begränsad omfattning eller betydelse ävensom att utöva ledningen av arbetet inom sådan självstän— dig organisationsenhet, till vilken de administrativa eller juridiska ärendena höra. Därest uppgifterna äro av mindre kvalificerad art, torde 24 lönegraden kunna väljas. Där med befattningen är förenad självständig beslutanderätt av det slag, som eljest ankommer på byråchef, torde 28 lönegraden enligt vad som angives i II:1 böra ifrågakomma. Sistnämnda löneställning bör avses även för befattning, vars innehavare har att i juridiskt hänseende företräda ett flertal myndigheter. Vid centralmyndighet av mindre omfattning, varest behov av endast en enstaka befattning av administrativ karaktär föreligger, synes 24 lönegraden vara tillfyllest. Slutligen bör 21 lönegraden ifrågakomma för befattning som biträde åt befattningshavare i 26 eller 24 lönegraden, i den mån självständig beredning av ärendena därvid förekommer. Samma löne- grad synes även böra avses för befattning vid större lokalmyndighet av industriell karaktär, där på myndigheten ankomma jämväl större upphand- lings— och försäljningsärenden och där härför lokalt juridiskt biträde är erforderligt men där juridisk sakkunskap förefinnes i befattning i högre löne- ställning vid centralmyndighet. De båda lägre lönegraderna 16 och 18 böra som ovan antytts avses för rekryteringstjänster.

Kompetenskrav. För samtliga här behandlade befattningar bör regelmässigt fordras akademisk examen — juridisk, statsvetenskaplig eller ekonomisk —

• Sida 44
•  Original

samt, där på befattningen ankomma ärenden av utpräglat juridisk karaktär, såsom i fråga om ombudsmannabefattning eller dylikt, förutom juridisk examen jämväl fullständig tingstjänstgöring.

Tjänstebenämningar. För här avsedd personal användas numera inom den civila statsförvaltningen benämningarna byråsekreterare i 21 samt förste byråsekreterare i 24 och 26 lönegraderna. Ehuru de sakkunniga i fråga om annan personal, såsom framgår av II:4 och II:5, bibehållit benämningen »förste» allenast inom 26 lönegraden, ha de sakkunniga likväl med hänsyn till nuvarande ordning ansett sig ej böra föreslå någon ändring i gällande tjänstebenämningar för härifrågavarande personal. För befattning i 21 löne— graden vid lokalförvaltning föreslå de sakkunniga benämningen driftsekre— terare. Befattningar i rekryteringslönegraderna 16 och 18 höra i överensstäm— melse med vad nu är fallet benämnas amanuens och förste amanuens.

Ledamoten Dahl har ansett beteckningen »förste» böra komma till an— vändning endast i 26 lönegraden.

, De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå således följande lönegrads— serie och tjänstebenämningar:

Centralmyndighet Lönegrad

Amanuens1 ...................................... 16 Förste amanuens1 ................................ 18 Byråsekreterare .................................. 21 Förste byråsekreterare ............................ 24 Förste byråsekreterare ............................ 26

Lokalmyndighet

Amanuens1 Förste amanuensl ................................ 18 Driftsekreterare .................................. 21

3. Kamera! personal.

Kamerala befattningar förekomma, i den mån fråga är om personal som beröres av de sakkunnigas utredningsuppdrag, i följande ordinarie och extra ordinarie lönegrader (i förekommande fall »högst»-lönegrader):

1 Rekryteringspersonal.

• Sida 45
•  Original

Lönegrad Kassör (MEo) .................................... 11 Kassör (Eo) Kassör (MEo) .................................... 15 Bokhållare (Eo) .................................. Bokhållare (Eo); förste bokhållare (Eo); kassör (MEo) 18 Dispositionsbokförare (EO) ........................ 20 Byråassistent (Eo) ............................... Kamrerare (Eo, MEo) Kamrerare (A, Eo) Kamrerare (A, Eo) ...... , ........................ 26

Såsom extra eller medelst kontrakt inrättade förekomma kamerala befatt— ningar med ovan angivna tjänstebenämningar jämväl i andra löneställ- ningar än de här upptagna.

Det må anmärkas, att vid vissa myndigheter finnas inrättade befattningar med benämningen kamrer, med vilka i realiteten äro förenade arbetsupp— gifter motsvarande dem som åvila under II: 2 omförmäld administrativ per- sonal. Frågan om löneställning m. m. för dylika befattningar synes därför böra bedömas ur de synpunkter, som angivits under II: 2.

Lönegradsserie. För de egentliga kamrerartjänsterna skulle — i överens— stämmelse med inom den civila statsförvaltningen förekommande lönegrader — 22, 24 och 26 lönegraderna utgöra en lämplig lönegradsserie. Inom den civila statsförvaltningen förekommaäven kamrerarbefattningar i 20 löne- graden. Vid försvarets fabriksverk ha intill sistone för kamrerarbefattningar 20 och 21 lönegraderna i stor utsträckning kommit till användning, varjämte i extra befattningar inom försvaret i övrigt inrättats jämväl kamrerartjänster i löneställningar, motsvarande 18 och 19 löneklasserna. I betraktande härav synes i lönegradsserien för kamrerartjänster vid försvaret lämpligen böra inrymmas en lägre löneställning än 22 lönegraden. I sådant hänseende få de sakkunniga föreslå 20 lönegraden såsom bottenlönegrad. I och för sig hade det visserligen enligt de sakkunnigas mening varit önskvärt, att överensstämmelse med de för administrativ personal och ingen jörpersonal föreslagna lönegrads- serierna kunnat åstadkommas genom en' sammanslagning av de båda lägre kamrerarlönegraderna till en lönegrad, den 21. Då emellertid här ifrågava— rande befattningar icke äro speciella för försvaret utan förekomma inom hela statsförvaltningen, ha de sakkunniga icke velat föreslå en dylik förändring.

Lägre kamerala befattningar förekomma för närvarande i såväl 17 som 18 lönegraden. Enär enligt de sakkunnigas i det föregående intagna ståndpunkt intill varandra liggande lönegrader icke böra utnyttjas inom en och samma lönegradsserie, anse de sakkunniga att ifrågavarande befattningar böra hän—

• Sida 46
•  Original

föras till en enda lönegrad, varvid 17 lönegraden såsom för närvarande oftast förekommande synes böra väljas.

För kassörsbefattningar ha inom den civila statsförvaltningen ett flertal olika löneställningar mellan 7 och 21 lönegraderna kommit till användning. De högre av dessa befattningar synas emellertid knappast kunna klassificeras såsom kassörstjänster i egentlig meninff. Å andra sidan kunna de lägsta före— kommande löncställningarna icke anses avvägda med hänsyn till det ansvar, som åvilar en kassör. Såsom normal löneställning för kassör vilja de sak— kunniga i överensstämmelse med 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas förslag förorda 11 och 14 lönegraderna.

Arbetsuppgifter. I fråga om de olika lönegradernas inbördes användning synes för kamrerartjänst vid central myndighet 24 lönegraden böra avses som normallönegrad. Såsom förutsättning härför bör gälla, att med befattningen är förenad föredragningsskyldighet inför vederbörande verksledning liksom självständig handläggning av ärenden i samma utsträckning som i fråga om administrativa befattningar i motsvarande löneställning. För kamrerartjänst vid central myndighet, varest de kamerala ärendena icke äro av särskilt kva— lificerad beskaffenhet, torde 20 eller 22 lönegraden få anses tillfyllest. Å andra sidan torde vid ämbetsverk, inom vilka den ekonomiska verksamheten är av stor omfattning —— framför allt vid sådana verk, där på hithörande befatt- ningar ankomma även avgöranden rörande ett flertal underställda eller utom- stående lokalmyndigheters ekonomi eller där ekonomiska ärenden i samband med omfattande tillverknings-, inköps- eller försäljningsverksamhet före— komma, vilka ställa betydande krav på befattningshavarnas industriekono— miska kvalifikationer —-— 26 lönegraden behöva utnyttjas. Härvid lärer få förutsättas, att myndigheten utöver ifrågavarande kamrerarbefattning i regel förfogar över en eller flera lägre kamrerarbefattningar — i 20 eller even- tuellt 22 lönegraden — eller ock att underställda lokalmyndigheter äro av den storleksordning, att behov av särskilda kamrerarbefattningar föreligger.

För kamrerartjänst vid sådan lokalmyndighet, som sorterar direkt under verksledning och på vilken av ekonomiska uppgifter i huvudsak endast an- kommer med driften direkt sammanhängande bokförings- och kalkylerings- verksamhet men ej i full utsträckning anslags-, huvud- och reskontrabok— föring eller fakturering, synes 22 eller, vid verksamhet av mindre omfattning, 20 lönegraden böra väljas. Vid de mera omfattande lokalförvaltningarna, på vilka i huvudsak ankomma jämväl det senare slaget av kamerala uppgifter, sammanhängande med att inköps-, försäljnings- och liknande ärenden i full utsträckning åligga lokalförvaltningen, synes 24 lönegraden vara väl moti- verad. Måhända kan vid sådan lokalförvaltning jämväl 26 lönegraden undan— tagsvis ifrågakomma, om verksamheten är av särskilt kvalificerad karaktär.

För lokalförvaltning, som är underställd viss byrå inom centralmyndig-

• Sida 47
•  Original

heten, torde i allmänhet kamerala befattningar i lägre löneställningar än 20 lönegraden få anses tillfyllest. Därvid synes i första hand befattning så- som bokhållare i 17 lönegraden böra ifrågakomma, såvida icke fråga är om ren kassörstjänst.

Vad slutligen kassörsbefattningarna beträffar, torde särskilda dylika böra finnas inrättade endast vid kassa, över vilken regelbundna kontanta in- och utbetalningar verkställas utan att fråga är enbart om mindre förskottskassa. I övrigt lära enklare kassagöromål utan olägenhet kunna anförtros åt lägre personal i de normala kontorsbefattningarna. Vid bedömandet av huruvida en kassörstjänst bör hänföras till 11 eller till 14 lönegraden måste —— på sätt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga framhållit — hänsyn tagas till flera faktorer. Icke blott göromålens egentliga svårighetsgrad och de organisato— riska problem med avseende å bokföring eller eljest, som sammanhänga med kassarörelsens omfattning, utan även sådan omständighet som att inom verket finnes att tillgå kameralt utbildad personal i högre tjänsteställning, som genom råd och upplysningar kan handleda kassören och sålunda underlätta dennes verksamhet, måste anses vara av betydelse. På grund av att en full- ständig kontroll av en myndighets inkomster merendels är vida svårare att åstadkomma än en kontroll av dess utgifter, torde hos myndighet med inkomstredovisning i större omfattning kassören intaga en förtroendeställ- ning, vilken i någon mån bör beaktas vid kassörstjänstens lönegradsplacering.

Kompetenskrav. För samtliga kamerala befattningar i lönegrader över den .20 torde arbetsuppgifterna regelmässigt få förutsättas vara av den beskaffen- het, att för desammas behöriga fullgörande antingen en minimiutbildning, motsvarande avgångsexamen från handelshögskola, eller ock annan på stu- dentexamen byggd ekonomisk fackutbildning måste anses vara nödvändig. Emellertid bör även annan akademisk examen i förening med erforderlig praktisk erfarenhet på området kvalificera till erhållande av här avsedda be— fattningar. För befattningshavare i 20 lönegraden torde utbildning, motsva- rande handelsgymnasium eller liknande, kunna vara tillfyllest. Sistnämnda kvalifikationskrav synes också böra gälla för befattningar i 17 lönegraden, varvid dock på realexamen eller likartad allmänbildning byggd annan ekono- misk utbildning än handelsgymnasium eller eventuellt under långvarig tjänst— göring inom lägre kameral eller kontorsbefattning inom statsförvaltningen förvärvat ytterligare kunskapsmått på området bör anses tillfyllest. För inne- hav av kassörsbefattning synes böra fordras en allmän utbildning, motsva- rande realexamen jämte ingående praktisk erfarenhet i bokförings- och kassagöromål.

Tjänstebenämningar. För samtliga lönegrader från och med den 20:e och högre tillämpas för närvarande i allmänhet en enhetlig tjänstebenäm— ning, kamrerare. De sakkunniga ha övervägt att i likhet med vad fallet

• Sida 48
•  Original

är med administrativa, tekniska m. fl. tjänster i motsvarande ställning förse benämningen i fråga med prefixet »byrå»- respektive »drift»- även- som att för den eller de högre löneställningarna införa prefixet »förste». Här- för tala bland annat den inbördes likartade ställningen inom organisationen samt de i huvudsak ensartade kraven på grundkompetens. Emellertid ha de sakkunniga lika litet som i fråga om löneställningarna ansett sig böra föreslå någon ändring på förevarande punkt. För kamerala befattningar tillhörande 17 lönegraden föreslås bibehållande av den för denna lönegrad sedvanliga benämningen bokhållare samt för 11 och 14 lönegraderna tjänstebenäm— ningen kassör.

De sakkunnigas förslag. För den kamerala personalen föreslå de sakkun- niga således följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie:

Lönegrad

Kassör Bokhållare Kamrerare Kamrerare Kamrerare Kamrerare

4. Civil ingenj örpersonal.

För ingenjörtjänster av det slag, som behandlas under förevarande rubrik, finnas inom försvaret icke några ordinarie befattningar inrättade. Ifråga- varande tjänster hänföras för närvarande till endera av lönegraderna 14—16, 18, 20—24 samt 26 och 27 av löneplan Eo, MEo, Ex eller MEx', i vissa fall utgår arvode motsvarande avlöning enligt någon av nyssnämnda lönegrader. De extra ordinarie befattningarnas fördelning på lönegrader — i förekom- mande fall »högst»-lönegrader —— framgår av efterföljande sammanställning:

Lönegrad

Biträdande ingenjör (Eo); ingenjörbiträde (Eo) .................. 14

Laborant (MEo); ritare av l:a klass (MEo) ...................... Biträdande ingenjör (Eo) ..................................... Ingenjör (Eo); konstruktör av 3:e klass (Eo, MEo) ..............

Biträdande ingenjör (Eo); ingenjör (Eo) ........................ 20 Ingenjör (Eo, MEo); konstruktör av 2:a klass (Eo, MEo);

motoringenjör (MEo) ' Ingenjör (Eo); planeringsingenjör (

• Sida 49
•  Original

Lönegrad

Elektroingenjör (MEo); experimentingenjör (MEo) .............. 23 Avdelningsingenjör (Eo); byråingenjör (EO); ingenjör (Eo, MEo); konstruktör av l:a klass (MEo); motoringenjör (MEo); verkstads— chef (Eo) .................................................. 24 Byråingenjör (Eo); ingenjör (Eo, MEo); ritkontorsföreståndare (MEo); verkstadschef (Eo); verkstadsföreståndare (MEo); »extra ordinarie tjänsteman» (MEo) ................................ 26 Avdelningsingenjör (Eo); förste byråingenjör (Eo); »extra ordinarie tjänsteman» (MEo) ........................................ 27

I extra befattningar med lön enligt MEx- eller Ex—löneplanen eller med lön enligt kontrakt eller dylikt förekomma utöver ovannämnda tjänstebenäm— ningar följande beteckningar:

Arbetschef, arbetsstudieingenjör, arbetsstudieman, arkitekt, assistent. biträdande arbetsledare, biträdande elektroingenjör, biträdande värmeingenjör, bränsleingenjör, byggmästare, byggnadsingenjör, chef för elektrokontor, chef för konstruktions- och ritkontor, chef för provdetalj, chef för uttagningsdetalj, chefsarkitekt, chefsassistent, civilingenjör, depåingenjör, driftsingenjör, extra tjänsteman, fabrikschef, förste ingenjör, kalkylingenjör, kemist, konstruktör, kontrollant, kontrollingenjör, labo- ratorieingenjör, linjeingenjör, livsmedelsingenjör, materialingenjör, motorfordons- ingenjör, motoringenjör, planeringsingenjör, platskontrollant, provrumsingenjör, radioingenjör, regementsingenjör, ritare, sektionschef, tekniskt biträde, tidsstudie- ingenjör, tidsstudieman, tjänsteman, verkstadschef, verkstadsingenjör, verkstadskon- trollant, vägmästare, värmetekniker, överkontrollant.

Enligt 1936 års försvarsbeslut utgjordes den ingenjörtekniskt utbildade personalen vid'armén, marinen respektive flygvapnet i första hand av dels de på fälttygkårens stat uppförda tygingenjörerna, dels mariningenjörkårens personal, dels ock flygingenjörpersonalen.

De omfattande materielanskaffningar för försvarets räkning, som kommit till stånd i samband med försvarsväsendets utbyggnad under de tillända— lupna krigsåren, i förening med materielens alltmera komplicerade beskaf- fenhet i fråga om konstruktion och Verkningssätt, ha medfört ett successivt stegrat behov av ingenjörpersonal. Redan erfarenheterna från de första be— redskapsåren gåvo vid handen, att 1936 års försvarsorganisation icke i före- varande avseende höll måttet. Svårigheterna framträdde med särskild styrka inom armén, varest antalet anställda ingenjörer visade sig icke tillnärmelse— vis motsvara behovet. Såsom ett led i strävandena att tillgodose det ökade behovet av ingenjörpersonal inkallades under den första beredskapstiden till tjänstgöring ett stort antal värnpliktiga ingenjörer — fälttygteknikerna. Förhållandena framtvingade emellertid snart vidtagande av extraordinära åtgärder. Sålunda anställdes — med. frångående av de principer beträffande

• Sida 50
•  Original

formerna för anställande av civil och civilmilitär icke-ordinarie personal, som fastslagits i samband med 1939 års lönereglering _ ett stort antal ingen— jörer vid armén medelst kontrakt. Även vid marinen och flygvapnet, inom vilka försvarsgrenar den fredsmässiga ingenjörorganisationen sedan gammalt varit av förhållandevis betydligt större omfattning och fasthet än vid armén, gjorde ett ökat behov av ingenjörpersonal sig gällande, och även här tillgreps utvägen att anställa ingenjörer medelst kontrakt.

Frågan om sättet för tillgodoseende av det successivt stegrade behovet av ingenjörpersonal inom försvaret har upptagits till behandling i skilda sam- manhang. Sålunda ägnades frågan stor uppmärksamhet såväl i 1941 års försvarsutrednings betänkande angående plan för organisationsa1betet inom försvarsväsendet (SOU 1942: 1) som i 1941 års militära förvaltningsutred- nings betänkande angående den centrala förvaltningsve1ksamheten inom för- svarsväsendet (SOU 1942: 16). Frågan har även berörts av försvarsväsendets ingenjörutredning' 1 dess betänkande rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frå- gor (SOU 1944: 44).

Utan att i förevarande sammanhang närmare ingå på de av nämnda utred- ningar gjorda uttalandena i ämnet få tjänsteförteckningssakkunnig U.a erinra, att den såsom nödvändig ansedda utbyggnaden av den tekniskt betonade personalorganisationen förutsatts skola ske efter två linjer, nämligen dels genom ökning av antalet civilmilitära ingenjörbeställningar, dels ock genom vidgat ianspråktagande av civil ingenjörpersonal.

Av försvarets civila ingenjörpersonal är huvuddelen placerad till tjänst— göring inom den centrala försvarsförvaltningen och vid densamma under- ställda anstalter och fabriker. Härvid ha skilda anställningsformer kommit till användning. Under det att vissa chefstjänster, liksom en del andra högre tekniska befattningar, hänförts till löneplan C, har personalen i övrigt an- ställts enligt civila eller militära icke-ordinariereglementet eller medelst kontrakt. Den icke-ordinarie ingenjörpersonalen har endast i begränsad om- fattning upptagits i gällande personalförteckningar eller eljest avlönats medelst anlitande av avlöningsanslag. I sådan ordning har huvudsakligen endast anställts personal, som under alla förhållanden prövats erforderlig. Till följd härav har den civila ingenjörpersonalen inom försvaret i betydande omfattning kommit att anställas med anlitande av medel från omkostnads-, underhålls— och anskaffningsanslag.

I detta sammanhang må vidare erinras, att de principer i fråga om rörlig lönegradsptacering — med »högst»- lönegrader eller lönegradsintervaller för inplacering av olika befattninga1 —— som inom vissa myndigheter eller beträf— fande viss personalkategori tillämpats eller ifrågasatts bliva tillämpade, främst synas ha tagit sikte på ingenjörbefattningar.

Med hänsyn till de under beredskapstiden rådande extraordinära förhål-

• Sida 51
•  Original

landena ha försvarets förvaltningsmyndigheter slutligen erhållit jämförelse— vis vidsträckt frihet att anpassa personalens anställningsvillkor efter det aktuella behovet inom vederbörligt förvaltningsområde.

De nu angivna förhållandena i förening med den alltmera framträdande knappheten på teoretisk—tekniskt utbildad personal ha medfört, att de i ett tidigare sammanhang påtalade olägenheterna av bristande enhetlighet vid avvägningen av löneställningarna med hänsyn till kompetenskrav och arbets- uppgifter m. m. måhända främst gjort sig gällande beträffande den civila ingenjörpersonalen.

Med hänsyn till att ifrågavarande personal med avseende å utbildning och arbetsuppgifter är direkt jämförlig med stora grupper av ingenjörpersonal såväl inom de affärsdrivande verken som inom den allmänna civilförvalt— ningen, kan det enligt de sakkunnigas mening starkt ifrågasättas, huruvida icke spörsmålet om löneställningar för ingenjörpersonalen inom statsförvalt- ningen lämpligen borde upptagas till behandling i ett sammanhang. Härför talar även det förhållandet, att vissa inbördes avvikelser i fråga om löne- sättningsprinciperna för ingenjörpersonalen föreligga mellan affärsverken å ena sidan och allmänna civilförvaltningen å den andra. Emellertid ha de sakkunniga — i betraktande av det angelägna uti att enhetlighet på före— varande område snarast åvägabringas —— ansett sig böra framlägga ett posi— tivt förslag till lönegradsplaceringar, tjänstebenämningar m.m. för för— svarets civila ingenjörpersonal. Härvid ha dock förslagen utformats med tanke på att desamma skola kunna tjäna till ledning vid en kommande 11 t- redning, avseende förhållandena inom statsförvaltningen i dess helhet.

Lönegradsserie. Inom den civila statsförvaltningen ha följande lönegrader för civil ingenjörpersonal i här ifrågavarande lönelägen regelmässigt kommit till användning, nämligen vid affärsverken (utom försvarets fabriksverk) 15, 17, 20, 22, 24, 26 och 27 samt inom allmänna civilförvaltningen 15, 17, 19, 21, 24 och 26 lönegraderna.

Inom försvaret åter ha för lönegradsplacering av civil ingenjörpersonal lönegraderna 15, 16, 18, 20—24, 26 och 27 kommit till användning. De inom affärsverken och allmänna civilförvaltningen utnyttjade lönegra- derna — utom den 17:e och den 19:e — användas således även inom för- svaret. Överensstämmelse mellan lönegradsserierna för de tre förvaltnings— områdena föreligger vidare i fråga om lönegraderna 15, 24 och 26, under det att vissa skiljaktigheter förekomma i fråga om lönegradsintervallen mellan 15 och 24 lönegraderna. Vidare utnyttjas inom affärsverken och vid försvaret, i motsats till vad fallet är inom allmänna civilförvaltningen, 27 löne— graden mera allmänt för lönegradsplacering av ingenjörpersonal.

Vid sina överväganden rörande lämpliga lönegrader för den civila ingenjör- personalen vid försvaret ha de sakkunniga stannat vid att förorda en löne-

• Sida 52
•  Original

gradsserie omfattande lönegraderna 15, 18, 21, 24 och 26. Vid valet av löne- grader har eftersträvats största möjliga parallellitet mellan å ena sidan här ifrågavarande lönegradsserie och å andra sidan den inom statsförvaltningen i allmänhet tillämpade lönegradsserien för administrativ personal med juri— disk eller motsvarande utbildning — omfattande 21, 24 och 26 lönegra- derna — ävensom de inom den civila statsförvaltningen tillämpade löne— gradsserierna för ingenjörpersonal. I fråga om lönegraderna 24 och 26 före- ligger överensstämmelse mellan dessa serier. Såsom närmaste lönegrad under den 24:e användes för ingenjörpersonal inom affärsverken 22 och vid all- männa civilförvaltningen 21 lönegraden. Sistnämnda lönegrad utnyttjas, lika- ledes närmast under den 24:e, för lönegradsplacering av administrativ perso- nal med juridisk eller motsvarande utbildning. De sakkunniga ha funnit valet av lönegrad böra anknytas till de båda sist berörda serierna och föreslå därför användandet av 21 lönegraden.

Beträffande lönegradsintervallen mellan 15 och 21 lönegraderna ha de sak- kunniga funnit densamma icke lämna utrymme för utnyttjandet av mera än en lönegrad, detta särskilt med tanke på den av 1945 års lönekommitté föreslagna sammanpressningen av löneskalan i denna del till följd av slopan— det av nuvarande 19 lönegraden. Enär anslutning sålunda icke kunnat ske vare sig till de vid affärsverken eller till de inom allmänna civilförvaltningen utnyttjade lönegraderna —— 17 och 20 respektive 17 och 19 —— ha de sak- kunniga- funnit sig kunna föreslå 18 lönegraden, vilken lönegrad för när- varande användes för lönegradsplacering av civil ingenjörpersonal inom försvaret.

Vad 27 lönegraden beträffar, infördes genom 1919 års lönereglering befatt- ningar i motsvarande löneställning (dåvarande 17 lönegraden) vid de affärs— drivande verken, varvid befattningarnas innehavare placerades som chefer för större sektioner. Lönegraden kom sedermera jämväl till användning för inplacering av civilmilitär ingenjörpersonal. Under de senare åren har emel- lertid 27 lönegraden kommit att utnyttjas även för civila ingenjörbefattningar inom försvaret. Lönegraden i fråga synes härvidlag ha fyllt uppgiften att inom sådana organisationsenheter, där man icke ansett sig kunna tillgodose kravet på erforderligt antal befattningar i 28 lönegraden, hålla möjlighet öppen för viss befordran av befattningshavare i 26 lönegraden. Mot bibehål- landet av 27 lönegraden i lönegradsserien tala emellertid enligt de sakkun- nigas uppfattning dels det tidigare framförda önskemålet om minst två löne- graders intervall mellan befordringslönegraderna, dels ock svårigheterna, åt- minstone inom försvaret, att mot varandra klart avgränsa de arbetsuppgifter, som böra åvila befattningshavare i 26 respektive 27 lönegraden. De sakkun— niga ha därför stannat vid att förorda, att 27 lönegraden utgår ur lönegrads- serien för ingenjörpersonal. Slopandet av 27 lönegraden medför, att de till denna lönegrad nu hänförda befattningarna måste uppdelas på 26 och 28

• Sida 53
•  Original

lönegraderna. Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som för när- varande åvila här ifrågavarande befattningshavare, synes man få utgå från att flertalet befattningar härvid komma att inplaceras i 28 lönegraden.

Arbetsuppgifter. Beträffande de olika befattningarnas inplacering i löne- grader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar synas i huvudsak följande principer kunna följas.

Där fråga är om central förvaltningsmyndighet inplaceras i 26 lönegraden dels befattningar avsedda för ledning av arbetet inom sådan självständig organisationsenhet, vilken enligt instruktion eller arbetsordning tilldelats viss grupp av å byrå ankommande arbetsuppgifter, dels ock befattningar i övrigt, vilkas innehavare ha att självständigt bereda och inför verksledningen före— draga viss i instruktion eller arbetsordning bestämd grupp av ärenden. Där med chefskapet för dylik organisationsenhet eller med dylik befattning är förenad självständig beslutanderätt i viss grupp eller vissa grupper av åren— den i den omfattning, att beslutanderätten eljest skulle ankomma på byrå- chef, bör befattningen, såsom ovan i II: 1 angivits, placeras i 28 lönegraden.

För befattningshavare, som inom större verk avses ensam skola företräda kvalificerad sakkunskap inom visst specialområde och i dylika frågor såsom sakkunnig utnyttjas jämväl inom andra till verket hörande byråers verk- samhetsområden, torde 26 lönegraden merendels kunna ifrågakomma, oaktat befattningen enligt vad i det föregående anförts ej i och för sig skulle vara att hänföra till så hög lönegrad. På motsvarande sätt torde för befattning, avsedd för sakkunnigt biträde i större utsträckning jämväl åt utomstående myndigheter eller hela försvaret, 28 lönegraden kunna komma till an- vändning.

I de fall, där en organisationsenhet inom byrå i huvudsak avses för ärenden av mindre kvalificerad (rutinmässig eller liknande) art, dock ej rena expedi- tionsärenden, synes 24 lönegraden utgöra lämplig löneställning för den le— dande befattningen. Inom dylik organisationsenhet torde självständig bered- ning och föredragning för verksledning endast undantagsvis förekomma samt självständig beslutanderätt ifrågakomma endast i rutinärenden. Samma löne- grad torde också vara lämplig för befattningar, på vilkas innehavare ankom- mer att självständigt bereda jämväl kvalificerade ärenden, men där ärendena tilldelas befattningshavaren från fall till fall av överordnad tjänsteman.

Inom nu nämnda organisationsenheter torde för beredning av ärenden samt för handläggning av vissa rutinärenden befattningar i 21 lönegraden ifrågakomma. Befattningshavaren torde härvid i allmänhet ha att efter över- ordnad befattningshavares anvisningar inom organisationsenheten leda och fördela arbetet för viss underställd personal. För befattningar, avsedda för biträde vid beredning eller handläggning av ärenden inom sådana organisa— tionsenheter, torde i allmänhet 18 eller 15 lönegraden böra vara den normala.

• Sida 54
•  Original

Där fråga är om befattningar vid fabriker och andra lokalförvaltningar torde i fråga om förvaltningar, som äro direkt underställda verksledningen inom centralmyndighet, d. v. 5. med ställning motsvarande byrå, befatt- ningarnas fördelning på lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar kunna avgöras efter enahanda principer som ovan angivits för byrå inom central förvaltning. Organisationen av en dylik fabrik torde i likhet med vad som nu gäller för fabriksverkets fabriker innebära förvaltningens uppdelning närmast under fabriksledningen på ett mindre antal större orga- nisationsenheter. Dessa enheter äro dels sådana, som avses för lösande av fabrikens olika tekniska huvuduppgifter, d. v. s. tillverkningstekniska (drift- ledande) och konstruktivtekniska (vidareutvecklings- och kontroll—) uppgif- ter, dels enheter för lösande av hjälpuppgifter av teknisk karaktär, såsom planerings—, inköps- och stundom tillverkningsförberedande uppgifter, eller för uppgifter i samband med anläggningarnas drift och underhåll m. m. För ledning av organisationsenhet av den förra typen torde regelmässigt 26 löne- graden böra avses. Där verksamheten har större omfattning eller är särskilt mångsidig, torde 28 lönegraden i vissa fall kunna ifrågakomma. För den senare typen av enheter synes kunna avses 24 eller 21 lönegraden allt efter arbetsuppgifternas mer eller mindre kvalificerade karaktär.

Vid fabriker, som enligt vad som tidigare anförts närmast motsvara avdel- ningar inom centralmyndighet, förekommer, att i organisationen exempelvis driftledande, planerande, tillverkningsförberedande m. fl. uppgifter organisa- toriskt sammanförts till större enheter. För dessas ledning lärer regelmässigt 28 lönegraden —— vid stor omfattning och mångsidighet även 30 lönegraden —_ kunna ifrågakomma. Lönegraden 24 inom större organisatoriska enheter och, i övrigt, 21, 18 och 15 lönegraderna torde kunna användas med till- lämpning av likartade grunder som ovan angivits för vederbörliga tjänster inom central myndighets byråer.

För ledningen av fabriker och anläggningar, vilka ej sortera direkt under verksledningen utan underställts viss byrå inom centralmyndighet, synes lämpligen befattningshavare i normalt 26 lönegraden böra avses. Där på lokalförvaltningen därjämte ankommer att i viss utsträckning självständigt handlägga vissa ekonomiska ärenden samt inköpsärenden av ej alltför ringa omfattning torde, under förutsättning att verksamheten i övrigt är av relativt stor omfattning eller mångsidighet, 28 lönegraden kunna tillämpas. Å andra sidan måste vid anläggningar av detta slag, där vederbörande chef i viss omfattning har att mottaga direktiv från annan lokal myndighet eller regel- mässigt har att föredraga ärenden inför dylik myndighet, lägre löneställning avses för den ledande befattningen. Närmast ifrågakommer därvid 24 eller, där verksamheten är av mindre omfattning och den självständiga beslutande- rätten är relativt begränsad, 21 lönegraden. För övriga befattningshavare böra löneställningarna bedömas efter i det föregående angivna grunder.

• Sida 55
•  Original

Kompetenslrrau. För bedömande av frågan, vilka teoretiska kvalifikations- krav som böra uppställas för ingenjörbefattningar i olika lönegrader —— dessa kvalifikationskrav kunna enligt vad som förut anförts endast angivas så, att för viss befattning-kräves viss högre eller lägre examen — få de sakkunniga till en början erinra, att förefintliga tekniska utbildningsanstalter kunna hän— föras till någon av följande kategorier, nämligen tekniska högskolor, tekniska läroverk (tekniska gymnasier, tekniska fackskolor) samt vissa lägre tekniska utbildningsanstalter (tekniska institut och vissa andra tekniska och praktiska skolor). För de tekniska högskolorna och läroverken äro kursplaner och exa— mensfordringar underkastade statlig kontroll, varför avgångsexamen från någon av dessa läroanstalter alltid garanterar ett visst minimimått teknisk- teoretiskt kunnande, under det att stor ojämnhet råder i fråga om den teore- tiska kompetens, som avgångsexamen eller avlagt kunskapsprov från de lägre tekniska utbildningsanstalterna lämnar. De sakkunniga ha i anledning härav endast funnit det möjligt att för ingenjörbefattning i viss lönegrad föreskriva avgångsexamen antingen från teknisk högskola eller från tekniskt gymna- sium. De sakkunniga få i detta sammanhang erinra om vad 1940 års sak- kunniga för den högre tekniska. undervisningen i sitt betänkande (SOU 1943: 34) anfört rörande undervisningen m. m. vid de lägre tekniska utbild- ningsanstalterna, de 5. k. tekniska instituten.

Behovet av teknisk undervisning syntes de senaste decennierna ha varit i stän- digt stigande, och befintliga statliga och kommunala läroanstalter hade uppenbar- ligen icke varit i stånd att tillgodose behovet. Genom privat initiativ hade därför uppkommit ett antal läroanstalter, i allmänhet benämnda »tekniska institut», vilka meddelade teknisk undervisning av mycket varierande halt. Ehuru detta icke läge inom de sakkunnigas uppdrag, ville de dock ej underlåta att framhålla, att dessa institut vore en skapelse på gott och ont. De fyllde uppenbarligen ett behov, eftersom tusenden av unga män här sökte sin utbildning och sedan funne sin utkomst inom industrien. Men samtidigt utgjorde de i viss mån en fara. Det enskilda förvärvs- intressct kunde föranleda, att fordringarna på nödiga kunskaper avtrubbades. Sko- lorna mottoge elever, som ej kunde följa undervisningen, och studieresultaten bleve synnerligen ojämna. Det syntes de sakkunniga vara hög tid, att frågan om dessa instituts verksamhet gjordes till föremål för utredning, i ändamål att åstadkomma en effektiv kontroll, som dels tillförsäkrade de studerande fullgod valuta för er- lagda avgifter, dels skapade garantier för att de utexaminerade verkligen innehade ett tillfredsställande kunskapsmått. En dylik åtgärd skulle säkerligen vara av största betydelse, ej minst för de läroanstalter, som ärligt vinnlade sig om att meddela en fullgod undervisning, men dessutom skulle även skapas en viss ordning och reda i fråga om det inbördes värdet av examensbetyg från de olika tekniska under- visningsanstalterna, vilket inom näringslivet skulle hälsas med tillfredsställelse.

Tjänsteförteckningssakkunniga ansluta sig till vad nyssnämnda sakkun- niga sålunda uttalat och förordat.

De sakkunniga ha ansett, att för innehav av befattning i 15 lönegraden regelmässigt icke fordras det allmänna och tekniska kunnande, som av-

• Sida 56
•  Original

gångsexamen från tekniskt gymnasium lämnar. Vidare torde avgångsexamen från teknisk högskola i regel ej erfordras för innehav av befattningar i 18—24 lönegraderna. I anslutning härtill föreslå de sakkunniga, att för befattningar i 26 och högre lönegrader regelmässigt bör uppställas krav på avgångsexamen från teknisk högskola samt för befattningar i 18—24 löne- graderna krav på avgångsexamen från tekniskt läroverk. För befattning i 15 lönegraden torde genomgång av lägre teknisk läroanstalt vara tillfyllest om därvid, utöver teknisk fackundervisning, givits allmänbildning motsva- rande realexamen. De sakkunniga få understryka, att det förhållandet att avgångsexamen från teknisk högskola uppställts såsom teoretiskt minimi- krav för befattning i lägst 26 lönegraden givetvis icke innebär, att sådan examen icke skulle kunna fordras för befattning i lägre lönegrad. Det torde nämligen för vissa befattningar i lägre löneställning erfordras civilingenjör- examen, nämligen för befattningar, med vilka äro förenade högt kvalificerade konstruktiva eller andra teoretisk—tekniska arbetsuppgifter, eller befattningar, som äro av forskningskaraktär. Det torde i de här avsedda fallen få an- komma på vederbörande myndighet att, där så prövas erforderligt, föreskriva högre grundkompetens för viss ingenjörbefattning än den som eljest regel- mässigt synes böra fordras. De i lönegradsserien under 26 lönegraden lig- gande lönegraderna — i första hand 21 och 24 lönegraderna — torde vidare böra utnyttjas såsom befordringslönegrader för personal med civilingenjör— examen, liksom 15 lönegraden i samma syfte synes böra kunna utnyttjas för personal med avgångsexamen från tekniskt läroverk.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga understryka, att de sakkunniga ansett sig icke böra taga ställning till frågan om vare sig lämpliga begynnelse- lönegrader för ingenjörpersonal med avgångsexamen från tekniskt läroverk eller teknisk högskola eller ordnad befordringsgång för sådan personal på icke-ordinariestadiet. Dessa spörsmål torde nämligen falla inom 1944 års personalutrednings uppdrag.

Tjänstebenämningar. I fråga om tjänstebenämningarna för här avsedd per— sonal få de sakkunniga till en början erinra, att 1939 års tjänsteförtecknings— sakkunniga i sitt betänkande rörande tjänstebenåmningar (SOU 1942:46) berört frågan om benämningar för vissa inom allmänna civilförvaltningen förekommande tjänster i lönegraderna A 24 och A 26. De sakkunniga anförde därvid bland annat följande.

Av tjänsteförteckningen framginge, att samma benämning förekomme inom såväl 24 som 26 lönegraden. Ibland vore titeln försedd med beteckningen förste i endera lönegraden, ibland i bägge. Under utredningsarbetet hade de sakkunniga övervägt, huruvida icke inom en viss titelserie beteckningen förste borde reserveras för tjänst inom den högsta lönegrad, där den förekomme, vare sig denna tjänst vore hänförd till lönegraden A 24 eller lönegraden A 26. En dylik lösning skulle emellertid så snart be-

• Sida 57
•  Original

fattning, som förekomme högst i lönegraden A 24 i något verk, uppflyttades till löne- graden A26 kräva en icke önskvärd omdöpningsprocedur i de verk, där tjänsten alltjämt kvarstode i lönegraden A24. Vid angivna förhållanden hade de sakkun- niga stannat för att förorda, att beteckningen förste användes i såväl 24 som 26 lönegraden för befattning, som vare sig i samma verk eller annat förekomme obetecknad i lägre lönegrad. Undantag hade dock gjorts för kamrerarbefattningar, enär regelmässigt endast en sådan befattning förekomme inom vederbörande verk och placering i 24 lönegraden vore den vanligaste.

Tjänstebenämningar i förening med prefixet »förste» synas ursprungligen ha avsetts för högt kvalificerade tjänster i lönegrader motsvarande de nuvarande 26 och 27 lönegraderna. De sakkunniga ha för sin del funnit en sådan ord— ning i princip riktig. Emellertid utnyttjas för närvarande inom statsförvalt— ningen i dess helhet regelmässigt tjänstebenämningen förste byråsekreterare för befattningar i såväl 24 som 26 lönegraden. I fråga om ingen jörpersonalen tillämpas däremot olika principer vid allmänna civilförvaltningen, där be- nämningen förste byråingenjör utnyttjas för befattningar i 24 och 26 löne- graderna, och de affärsdrivande verken, där samma tjänstebenämning för- behålles befattningshavare i 27 lönegraden. I anledning härav ha de sakkun- niga, ehuru härigenom parallellitet mellan tjänstebenämningsserierna för administrativ personal och ingenjörpersonal ej åstadkommes, ansett sig böra förorda att tjänstebenämningen förste byråingenjör (förste driftingenjör) endast utnyttjas för ingenjörpersonal i 26 lönegraden.

De sakkunnigas förslag. I anslutning till vad sålunda anförts och under erinran om vad ovan under I: 7 anförts rörande vissa tjänstebenämnings- frågor få de sakkunniga föreslå nedan angivna lönegrader och tjänstebenäm- ningar för civil ingenjörpersonal i central förvaltningstjänst respektive vid fabriker och andra lokalförvaltningar:

Centralmyndighet Lönegrad Biträdande ingenjör Ingenjör Byråingenjör Byråingenjör

Lokalmyndighet Biträdande ingenjör ............................. 15 Ingenjör Driftingenjör ................................... 21 Driftingenjör ................................... 24 Förste driftingenjör ............................. 26

• Sida 58
•  Original

5. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter.

De befattningar, som behandlas under förevarande rubrik, hänföras för närvarande till någon av lönegraderna 18, 20—22, 24 och 27. Ordinarie be— fattningar för här avsedd personal ha icke inrättats inom försvaret. De extra ordinarie befattningarnas fördelning på lönegrader — i förekommande fall »högst»-lönegrader — framgår av efterföljande sammanställning:

Lönegrad

Assistent (Eo, MEo); inköpsassistent (Eo) ...................... 18 Assistent (Eo) Assistent (MEo); byråassistent (EO) ............................ 21 Förste tillskärare (Eo); merkantil assistent (MEo) ................ 22 Domäntjänsteman (Eo); drivmedelsassistent (Eo); förste assistent (MEo); motorfordonsassist-ent (Eo) .......................... 24

Byråintendent (Eo)

Härjämte förekomma extra ordinarie .och extra befattningar, av vilka vissa sakna särskild tjänstebenämning, under det att andra tillagts benämningen amanuens, detaljchef, ingenjör, inköpare o. s. v.

Inom försvaret ha — liksom i viss utsträckning inom statsförvaltningen i övrigt —— under de senare åren vid de centrala förvaltningsmyndigheterna samt vid dem underställda lokalmyndigheter inrättats befattningar, med vilka äro förenade inköps-, försäljnings—, kontroll- och inspektionsuppgifter aVSe- ende materiel. Vid lokalmyndighet, varest tillverkning eller reparation av speciell materiel, exempelvis beklädnadsmateriel, förekommer, ha vidare till- skapats befattningar för lösande av vissa drifttekniska arbetsuppgifter, vilka i stor utsträckning äro av teknisk karaktär och delvis av samma art som de i ingenjörbefattningar förekommande men där för befattningarna icke er- fordras teoretisk—teknisk utbildning i egentlig mening men däremot vad som skulle kunna kallas teknisk erfarenhet samt materielkännedom. I flera hithörande fall kunna också befattningar av ifrågavarande typ tänkas besatta antingen med merkantilt utbildad personal eller med personal med ingenjörutbildning. Härutinnan må erinras, att krigsmaterielverket i fråga om extra ordinarie befattningar i 20 och lägre lönegrader bemyndigats att, där inom viss lönegrad befattningar finnas uppförda under olika tjänste— benämningar, inom ramen för sammanlagda antalet befattningar inom löne- graden företaga inbördes jämkningar av antalet befattningar i de olika grup- perna. Detta bemyndigande har i första hand lämnats med hänsyn till att vissa arbetsuppgifter inom verket förutsatts kunna lösas antingen av ingen— jörpersonal eller av merkantilt utbildad personal.

• Sida 59
•  Original

Lönegradsserie. Mot bakgrunden av vad ovan anförts ha de sakkunniga funnit det vara angeläget, att största möjliga överensstämmelse åvägabringas mellan å ena sidan lönegradsserien för hithörande personal och å andra sidan den för civil ingenjörpersonal tidigare förordade lönegradsserien. De sakkun— niga föreslå, att 18, 21, 24 och 26 lönegraderna även här komma till använd- ning. Däremot har 15 lönegraden, som intagits i lönegradsserien för civil ingenjörpersonal, icke här medtagits. Fullgörandet av arbetsuppgifter av mindre kvalificerad art än de, som avses skola åvila befattningshavare i 18 lönegraden, torde i stället böra anförtros åt kontorspersonal i 15 lönegraden (kontorsskrivare). Där arbetsuppgifternas art anses motivera inrättandet av befattningar i högre löneställning än 26 lönegraden, torde befattningarna böra uppföras som byrådirektörs- respektive driftdirektörsbefattningar.

Beträffande de olika befattningarnas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar synas de för lönegradsplacering av ingenjör- personalen uppställda principerna helt kunna följas.

Kompetenskrav. För fullgörande av de med förevarande befattningar för— enade göromålen torde i allmänhet erfordras ett allmänt teoretiskt kunskaps— mått i analogi med vad som kräves för ingenjörbefattning i motsvarande löneställning. Sålunda synes för befattning i 26 lönegraden böra fordras av- gångsexamen från handelshögskola, akademisk examen eller en på avslutad gymnasieutbildning (studentexamen) byggd speciell fackutbildning. För be— fattningar i övriga lönegrader lärer avgångsexamen från fackgymnasium (exempelvis handelsgymnasium) eller avlagd realexamen med efterföljande teoretisk fackutbildning av ej alltför ringa omfattning kunna anses tillfyllest.

Tjänstebenämningar. De sakkunniga ha funnit betydande svårigheter före- ligga vid valet av lämpliga tjänstebenämningar för ifrågavarande art av befattningar. Frågan har i olika sammanhang ingående diskuterats med representanter för såväl olika myndigheter som personalorganisationer. De sakkunniga ha efter övervägande av olika alternativ stannat för att förorda de exempelvis vid krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk tillämpade tjänstebenämningarna, byggda på beteckningen assistent, även om denna be- nämning icke ur alla synpunkter kan anses fullt tillfredsställande. Erinras må, att benämningen assistent, stundom i förening med prefix av typen »in— köps»-, kommit till användning såsom inom allmänna civilförvaltningen som vid de affärsdrivande verken.

De sakkunnigas förslag. I enlighet med det anförda föreslå de sakkunniga för här ifrågavarande personal följande lönegrads- och tjänstebenämnings— serie:

• Sida 60
•  Original

Centralmyndighet Lönegrad Assistent Byråassistent ................................... Byråassistent ................................... 24 Förste byråassistent ............................. 26

Lokalmyndighet

Förste driftassistent ..............................

6. Kontorspersonal.

De befattningar, som behandlas under förevarande rubrik, förekomma inom försvaret i följande ordinarie och extra ordinarie lönegrader (i före- kommande fall »högst»-lönegrader):

Lönegrad

Skrivbiträde (MEo och Eo); telefonvakt (Eo); telefonvakt av 2:a

klass (MEo) Kontorsbiträde (A, MEo och Eo); telefonvakt (Eo); telefonvakt av

l:a klass (MEo) ........................................... Kanslibiträde (A, MEo och Bo) ................................ Kontorist (MEo och Bo) ...................................... 8 Förste kontorist (MEo och En) ................................ 10 Kansliskrivare (A, MEo och En) ...............................

Tygskrivare (Ca)

Kontorsskrivare av 2:a klass (MEo och Eo) .................... 13

Registrator (Eo)

Kontorsskrivare av l:a klass (MEo och Bo); kontorsskrivare (Eo) . .

Kontorsföreståndare (MEo); departementsskrivare (Ca) ..........

Kontorsföreståndare (MEo) .................................... 18

Extra befattningar för kontorspersonal finnas i löneställningar, varierande mellan lönegraderna MEx 1—20 (motsvarande). För sådana befattningar ha, förutom de för hithörande extra ordinarie tjänster använda benämningarna, utnyttjats även andra t jänstebenämningar, såsom:

andre kontorsskrivare, arkivbiträde, assistent, avlöningskontorist, avlöningsuträk- nare, befattningshavare vid kortcentral, biträde, bokförare, dispositionsbokförare, expeditionsbiträde, expeditionsföreståndare, föreståndare för skrivcentral, förestån- derska för skrivbyrå, förrådsbiträde, förrådsbokförare, kalkylator, kassörska, kon— torschef, kontorsman, maskinskriverska, operatris, ransoneringsbiträde, redovis—

• Sida 61
•  Original

ningsbiträde, sekreterare, stenograf, tabellräknare, tidskrivare, tidskriverska, tyg- kontorist.

För biträdesbefattningar i kontorskarriären ha sedan en följd av år använts lönegraderna 2, 4, 7 och 11. Vid vissa myndigheter ha därjämte inrättats tjänster i 9 och 10 lönegraderna. Högre hithörande befattningar förekomma inom allmänna civilförvaltningen i 15 lönegraden, registratorsbefattningar därjämte i 14 lönegraden. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslogo för sin del, att differentieringen av de lägre tjänsterna begränsades till 2, 4, 7, 9 och 11 lönegraderna.

Inom de affärsdrivande verken tillämpas i lönegraderna över den 7:e en från allmänna civilförvaltningen delvis avvikande lönegradsserie, omfattande 8—12 och 15 lönegraderna. Behovet av befattningar i 9 lönegraden aktuali- serades i samband med tjänsteförteckningssakkunnigas för affärsverken översyn och dylika tjänster inrättades även efter förslag av de sakkunniga.

Lönegradsserie. Lönegraderna 2, 4, 7, 9, 11 och 15, vilka således före— komma inom såväl allmänna civilförvaltningen som de affärsdrivande verken för egentliga kontorsbefattningar, synas de sakkunniga böra användas jäm- väl inom försvaret.

De sakkunniga ha vidare övervägt, huruvida icke den inom försvaret rela- tivt ofta förekommande 13 lönegraden borde bibehållas i lönegradsserien. Då emellertid nämnda lönegrad icke förekommer för här avsedd personal vid den civila statsförvaltningen, har densamma ej medtagits i lönegrads- serien. Vad beträffar registratorsbefattningen i 14 lönegraden, ha de sakkun- niga icke velat föreslå någon ändring, även om skäl kunna tala för att ersätta densamma med 15 lönegraden.

Behov av befattningar i högre löneställning än 15 lönegraden i kontors- serien synes de sakkunniga icke föreligga. Till kontorspersonalen nu hänförda befattningar såsom kontorsföreståndare i 17 och 18 lönegraderna samt depar- tementsskrivare i 17 lönegraden torde — därest de prövas erforderliga för framtiden — böra hänföras till andra lönegradsserier, exempelvis de i II: 3 och II: 5 behandlade.

I förevarande sammanhang må framhållas, att inom den civila statsför— valtningen biträdesbefattningar i 2, 4, 7, 9 och 11 lönegraderna från början i regel förbehållits kvinnlig personal, under det att 8, 12 och 15 lönegraderna avsetts för manlig. Motsvarande förhållande torde, åtminstone tidigare, hava varit rådande inom försvaret, varvid 2, 4, 7 och 11 lönegraderna i regel för- behållits kvinnor, medan 8, 10, (12), 13, 15 och 17 lönegraderna kommit till användning för manlig personal. Denna differentiering efter kön kan emel- lertid numera icke anses överensstämmande med statsmakternas ståndpunkts- tagande i behörighetsfrågan.

Med avseende å användandet av 2 lönegraden inom kontorsserien må fram—

• Sida 62
•  Original

hållas, att denna lönegrad av 1944 års personalutredning (SOU 1946: 66) före- slagits skola bibehållas endast såsom rekryteringslönegrad på icke-ordinarie— stadiet. För försvarets del ha de sakkunniga i princip icke något att erinra mot en dylik anordning.

I förevarande sammanhang ha de sakkunniga till behandling upptagit även befattningar, avsedda för betjänande av telefonväxelanläggning. Tele— fonistpersonalen synes kunna hänföras till två kategorier, nämligen dels per— sonal, som helt sysselsättes med telefonistgöromål, dels ock personal, som vid sidan av växelbordstjänst fullgör sedvanligt kontorsarbete. Befattnings- havare tillhörande den sistnämnda kategorien synes böra inplaceras i löne— grad samt erhålla tjänstebenämning med tillämpning av de principer, som i det följande angivas för egentlig kontorspersonal. I fråga om den först— nämnda kategorien torde i princip samma löneställningar som för motsva- rande personal vid telegrafverket böra komma till användning. De sakkun— niga vilja emellertid ifrågasätta, huruvida icke löneställningarna för ifråga- varande personal vid telegrafverket måste anses väl knappt tillmätta. Här- utinnan må erinras om vad 1944 års personalutredning uttalat i ämnet. De sakkunniga ha emellertid för telefonistpersonalen stannat för 2 och 4 löne— graderna. Där behov föreligger av högre befattning för denna personal — t. ex. befattning såsom föreståndare för telefonväxel, där ett större antal telefonister sysselsättas — bör 7 lönegraden kunna komma till användning.

De sakkunniga få slutligen framhålla såsom ett önskemål, att i större utsträckning än vad nu är fallet möjlighet till vidarebefordran beredes tele- fonistpersonalen inom den egentliga kontorspersonalserien.

Arbetsuppgifter. Det är enligt de sakkunnigas mening förenat med stora svårigheter att, om ock endast i princip, angiva arbetsuppgifterna för olika löneställningar för kontorsbefattningar. Från att ursprungligen ha omfattat relativt enhetliga skrivbiträdes- och kansligöromål har kontorsarbetet inom statsförvaltningen erhållit en synnerligen stor mångsidighet dels till följd av den statliga verksamhetens utvidgning till att omfatta nya områden av sam— hällslivet framför allt de industriella och merkantila — dels ock genom den fortgående utvecklingen av kontorsarbetets organisation, teknik och hjälpmedel. Detta har i sin tur medfört en ökad specialisering av de på de enskilda befattningshavarna ankommande arbetsuppgifterna. Icke minst inom försvaret har denna utveckling gjort sig märkbar, särskilt under de senaste åren.

Det vill emellertid synas de sakkunniga, som om inom förevarande arbets- område skulle kunna mot varandra avgränsas vissa grupper av arbetsupp— gifter med hänsyn till deras beskaffenhet och de fordringar desamma ställa på personalens kompetens. En grupp av uppgifter, i det följande benämnd A, skulle därvid omfatta i huvudsak de ursprungliga arbetsuppgifterna, främst

• Sida 63
•  Original

skrivgöromål, sekreteraruppgifter, därmed sammanhängande expeditionella uppgifter samt, för högre löneställningar, ledning och övervakning av dylikt arbete. Hit torde även höra arbetsuppgifter, avseende handlingars registre- ring och expediering. En annan grupp, B, som också ganska klart kan av— gränsas, innefattar arbetsuppgifter, sammanhängande med bokföringsarbete. Hit höra även arbetsuppgifter, vari delvis ingå vissa smärre kassörsuppgifter utan att dessa äro av den art, som i II: 3 behandlats. Till en tredje grupp, G, skulle kunna hänföras sådana speciella arbetsuppgifter, som betingas av att statsförvaltningen tillförts verksamhet av industriell och merkantil karaktär. Här avsedd personal sysselsättes huvudsakligen med utskrivning av blanket- ter, order, rapporter, sammanställningar o. (1. samt med förande av statistik, övervakande och sammanställning av primäruppgifter härför, handhavande av kortsystem och andra moderna, hjälpmedel för planeringsverksamhet, material- och materielredovisning, driftövervakning m. m. Påpekas bör dock, att här ej åsyftas personal, sysselsatt med tekniska arbetsuppgifter eller av vilken fordras tekniska kvalifikationer i egentlig mening. Dylik personal behandlas av de sakkunniga under 11: 9.

Vad g rup p en A beträffar, anse de sakkunniga 4 lönegraden böra — såsom ordinarie — komma till användning, då fråga är om rena skrivupp- gifter och därmed sammanhängande enklare expeditionsgöromål. På befatt— ningshavare tillhörande nämnda lönegrad skulle således ankomma att efter koncept verkställa utskrifter på skrivmaskin samt att efter formulär uppställa skrivelser. På befattningshavare i 7 lönegraden skulle ankomma självständigt handhavande av vissa registrerings— och andra expeditionella göromål, upp- rättande av enklare skrivelser enligt givna anvisningar, instruerande av annan skrivpersonal i förening med förmansställning i förhållande till lägre personal samt vid myndigheter, varest affärsverksamhet bedrives, verkställande av utskrifter efter diktat samt efter koncept i senare fallet jämväl på vanligare främmande språk. Befattning i 11 lönegraden — vid mindre kvalificerade göromål 9 lönegraden — förutsätter självständigt handhavande av expedi- tionsgöromål såsom förande av tjänstematrikel och personalregistrering, upp- handling av kontorsmateriel m. m., förande av diskussionsprotokoll vid sam- manträden samt utskrift av skrivelser efter diktat på vanligare främmande språk. Vidare synes 11 lönegraden böra utgöra normallönegrad för verks— registrator, under det att 14 lönegraden _ därest densamma överhuvud taget skall bibehållas — synes böra komma till användning för mera kvalificerade registratorsbefattningar vid större verk. Vad slutligen angår 15 lönegraden bör denna ifrågakomma för befattning, varmed är förenad ledning av arbetet inom avgränsad kontorsorganisatorisk enhet, i vilken ingå befattningshavare med sinsemellan olikartade arbetsuppgifter.

] fråga om g r u p p e 11 B torde 4 lönegraden böra ifrågakomma för befatt- ningar, med vilka är förenat enklare bokföringsarbete och där på innehavaren

• Sida 64
•  Original

ankommer att efter tillhandahållet och förut behandlat primärmaterial och efter lämnade anvisningar, i förekommande fall med användande av bok— föringsmaskiner och andra bokföringstekniska hjälpmedel, verkställa grund— noteringar, att upprätta sammanställningar eller fördelning av kostnadsele- ment ävensom att utföra enklare bokföringsstatistiska göromål. Befattning i 7 lönegraden bör avses för i viss mån självständigt bokföringsarbete av begränsad omfattning, där arbetet sker efter mera generella anvisningar, ävensom sammanställning av enklare kalkyler. Likaså bör denna löneställ- ning användas, där jämväl vissa kassagöromål äro förenade med befatt- ningen utan att dessa äro av den omfattning, att särskild kassörstjänst bör ifrågakomma. Det närmaste ansvaret för det rutinmässiga handhavandet av bokföringsverksamheten och för lämnandet av anvisningar till den lägre personalen inom viss gren av bokföringen, exempelvis kalkylverksamhet, anslags- och dispositionsbokföring eller annan avräkningsbokföring, bör an- komma på befattning i 11 lönegraden eller —— vid mindre kvalificerade göro— mål — 9 lönegraden. På dylik befattning torde kunna ankomma ansvaret för arbetet inom sådant verksamhetsområde, närmast under kameral be- fattning, där uppgifterna ej äro av särskilt kvalificerad karaktär. Samma löne- ställning bör, såsom i 11: 3 angivits, även ifrågakomma för rena kassörs- tjänster. På befattning i 15 lönegraden slutligen bör ankomma att under ka- meral befattningshavare leda bokföringsverksamheten för större grupp av bokföringsuppgifter, exempelvis anslags- och dispositionsbokföring, huvud- och grundnoteringsbokföring eller kalkylverksamhet med för— och efterkal- kyl, fakturering etc. Vid bokföringsverksamhet av mindre omfattning torde även ett sammanförande av flera sådana grupper av bokföringsarbete under en befattningshavare i 15 lönegraden kunna komma i fråga.

G r 11 p p e n C innefattar mera varierande arbetsuppgifter än de båda före- gående, varför här i högre grad än i fråga om övriga slag av befattningar de angivna arbetsuppgifterna få betraktas endast såsom exempel. För 4 löne- graden torde arbetsuppgifterna böra innefatta rutinmässigt förande av re- gister, kortsystem o. d. samt utskrivning av blanketter, tillverkningsorder, arbets—, material- och kalkylkort, meddelanden till kunder och leverantörer o. s. v. Till denna grupp av arbetsuppgifter torde jämväl höra handhavande av maskinella och andra liknande hjälpmedel för statistik, planering och dylikt. Befattning i 7 lönegraden bör avses för övervakning av registrerings- eller liknande verksamhet, där flera lägre befattningshavare sysselsättas med sådant arbete, samt för instruktion av ifrågavarande personal, liksom för handhavande av exempelvis vissa specialregister av större omfattning eller mångsidigare art. Härvid bör även uppgörande av regelmässiga eller särskilt begärda sammanställningar av uppgifter från tillgängliga register, planer o. d. förekomma. På dylik befattningshavare bör även kunna ankomma att med ledning av de utav vederbörande handhavda registren eller dylikt i sam-

• Sida 65
•  Original

band med inköps- och försäljningsverksamhet i enlighet med meddelade gene- rella anvisningar lämna eller infordra uppgifter per telefon eller skriftligen.

För befattning i 11 lönegraden _ vid mindre kvalificerade göromål 9 löne- graden — förutsättes härutöver även biträde vid handläggning av enklare in— köps—, försäljnings- och liknande ärenden samt _— där ärendena äro av rutin— mässig art, exempelvis infordrande av kostnads- och andra deluppgifter eller liknande —— självständig handläggning av ärendena. Slutligen bör 15 löne- graden i stor utsträckning avses för biträdande arbetsuppgifter ävensom i viss omfattning för självständiga göromål, där fråga är om merkantila, kontrollerande, inspekterande och liknande uppgifter, d. v. s. uppgifter av den art, som behandlats i II: 5. För uppgifternas art m. m. torde i tillämpliga delar därvid böra gälla vad som angivits för motsvarande lönegrad för personal under II: 4.

Kompetenskrav. För grupp en A torde, med hänsyn till göromålens art, kunskaper i svenska språket, motsvarande realexamen, böra utgöra mi— nimikrav. Därutöver måste för samtliga befattningar fordras utbildning i maskinskrivning samt erfarenhet från sådana arbetsområden, som svara mot vad ovan anförts beträffande arbetsuppgifterna. För 7 lönegraden torde, där arbetsuppgifterna motivera detta, böra krävas visst stenografikunnande samt i vissa fall språkkunskaper, motsvarande realexamen, i något främmande språk. För befattning i 9 och högre lönegrad synes böra krävas det mått av allmänbildning, som realexamen eller normalskolekompet—ens skänker samt kännedom om statsförvaltning och näringsliv eller andra berörda delar av samhällslivet. Där arbetsuppgiften så kräver, torde för befattning i 11 löne- graden böra föreskrivas fullständigt stenografikunnande samt kunskaper i främmande språk motsvarande studentexamen eller normalskolekompetens.

I fråga om g ru p p B torde såsom minimikrav för befattning i 4 och 7 lönegraderna böra föreskrivas en på folkskola byggd fackutbildning i maskin- skrivning och bokföring av för befattningen erforderlig art och omfattning jämte förtrogenhet med handhavandet av bokföringsmaskiner och andra tek— niska hjälpmedel för bokföring. För befattningar i 9 och högre lönegrad bör med hänsyn till arbetsuppgifterna fordras fullständigare handelsutbildning, motsvarande genomgång av praktisk mellanskolas handelslinje.

Slutligen bör inom g r u p p C fordras för befattningarna från 4 lönegraden viss handelsutbildning och för befattningar från 11 lönegraden kunskap i svenska och främmande språk, åtminstone motsvarande realexamen. Där— jämte bör för befattningar från 9 lönegraden erfordras en mot befattningarnas art svarande erfarenhet i statlig eller privat tjänst från industri- eller affärs- område. För samtliga befattningar från 4 lönegraden bör även fordras för- trogenhet med de tekniska hjälpmedel, som ifrågakomma för hithörande slag av arbeten.

• Sida 66
•  Original

Tjänstebenämningar. Nuvarande tjänstebenämningar för egentlig kontors- personal — skrivbiträde, kontorsbiträde, kanslibiträde, kontorist, kansli- skrivare och kontorsskrivare — äro enligt de sakkunnigas uppfattning, åt- minstone där fråga är om befattningar vid exempelvis fabriker och liknande inrättningar samt befattningar, tillhörande ovannämnda grupper B och C, mindre lämpliga. 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga föreslogo även en serie, uteslutande byggd på kontorsbenämningarna. Denna serie skulle enligt de sakkunnigas mening i och för sig kunna vara att föredraga. Då emellertid frågan synes böra lösas i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, ha de sakkunniga ansett sig böra avstå från att framlägga något positivt ändringsförslag. För registratorsbefattning bör nuvarande benämning allt— jämt användas. För telefonistbefattningarna föreslå de sakkunniga benäm— ningarna förste telefonist och telefonist.

De sakkunnigas förslag. För kontorspersonal vid försvaret föreslå de sak- kunniga i enlighet med det anförda följande lönegrads- och tjänstebenäm- ningsserier:

Egentlig kontorspersonal Lönegrad Skrivbiträde1 . Kontorsbiträde .................................. Kanslibiträde Kontorist Kansliskrivare Registrator Kontorsskrivare

Telefonistpersonal Telefonist1 Telefonist Förste telefonist

7. Arbetsledarpersonal.

De befattningar vid försvaret, som behandlas under förevarande rubrik, hänföras för närvarande till någon av lönegraderna 7, 10—12 samt 14—18, varvid lön kan utgå enligt löneplan Ca, Eo, MEo, Ex eller MEx; i vissa fall utgår arvode motsvarande avlöning enligt någon av nyssnämnda lönegrader. De ordinarie och extra ordinarie befattningarnas fördelning på lönegrader — i förekommande fall »högst»-lönegrader —— och löneplaner framgår av efterföljande sammanställning:

1 Rekryteringspersonal.

• Sida 67
•  Original

Lönegrad

Förman av l:a klass (MEo); biträdande tvättförestånderska (Eo) .. 7 Arbetsförman av 2:a klass (MEo); tvättförestånderska (Eo) ........ 10 Arbetsförman av 2:a klass vid truppförbands intendenturverkstad (MEo); förman (EO) 11 Tyghantverkare av 2. klassen (Ca); mästare av 2. klassen (Ca); ar- betsförman av l:a klass (MEO) ; verkstadsförman (Eo) ; förman (EO) 12 Tygverkmästare av 2. klassen (Ca); tyghantverkare av 1. klassen (Ca); mästare av 1. klassen (Ca); verkmästare av 2. klassen (Ca); mästare (MEo) Verkstadsförman (EO); tvättmästare (Eo) ....................... Verkmåstare av 2:a klass (MEo); avdelningschef vid intendenturför- råds bageriavdelning (MEo) Tygverkmästare av 1. klassen (Ca); verkmästare av 1. klassen (Ca); verkmästare (Eo) .......................................... Verkmästare av l:a klass (MEo); verkmästare (EO) .............. 18

I sammanställningen intagna befattningar för tvättpersonal finnas inrät- tade vid försvarets fabriksverk.

Befattningar för arbetsledande personal inom tryckningsverksamheten ha av de sakkunniga icke upptagits till närmare behandling med hänsyn till att tryckningsverksamheten inom statsförvaltningen för närvarande är under utredning. I avvaktan på ifrågavarande utredningsresultat synas befattnin— garna —— i likhet med vad fallet är inom statsförvaltningen i övrigt — böra hänföras till 14 lönegraden under benämningen faktor.

Extra befattningar för arbetsledande personal finnas i löneställningar, varierande mellan lönegraderna MEx 7 —20 eller däremot svarande arvoden. För sådana befattningar ha, förutom de för hithörande extra ordinarie tjänster använda benämningarna, utnyttjats även andra tjänstebenämningar, såsom vägmästare o. s. v.

Den arbetsledande personalen är placerad till tjänstgöring vid försvars- grensförvaltningarna, vid dessa myndigheter underställda förråd, verkstäder o. d., vid krigsmaterielverkets lokalförvaltningar, inom försvarets fabriksverk samt vid truppförband, örlogsvarv, kustartilleriförsvar o. s. v.

Lönegradsserie. De för den arbetsledande personalen inom försvaret till- lämpade lönegraderna och tjänstebenämningarna skilja sig på flera punkter från de vid de affärsdrivande verken och inom allmänna civilförvaltningen förekommande. Åtskilliga av befattningarna ha konstruerats såsom extra ordinarie utan motsvarighet på den ordinarie löneplanen. Detta för försvaret karakteristiska förhållande har främst i fråga om arbetsledande personal — men även beträffande vissa andra befattningshavarkategorier vid för—

• Sida 68
•  Original

svaret _— lett till användandet av lönegrader avvikande från de för den ordinarie personalen regelmässigt tillämpade i så måtto att icke-ordinarie befattningar i flera fall hänförts till högre löneställning än ordinarie tjänster med motsvarande arbetsuppgifter. Löneställningarna ha härigenom kommit att präglas av en viss oenhetlighet de olika försvarsgrenarna emellan.

Såvitt de sakkunniga kunnat finna, framstå de för den arbetsledande per— sonalen tillämpade löneställningarna i flera fall såsom alltför låga såväl vid jämförelse med löneställningarna för befattningar med likartade arbetsupp- gifter och motsvarande ansvarsställning inom angränsande arbetsområden som — och måhända främst — i förhållande till underställd, merendels kollektivavtalsavlönad personal. Från myndigheternas och personalorganisa- tionernas sida ha. också i skilda sammanhang krav rests på en förbättring av löneställningen för olika arbetsledande befattningar, varvid framhållits, att avlöningsförmånerna för den arbetsledande personalen i lägre ställning oftast endast obetydligt överstege — i vissa fall understege — de underställda arbetarnas löner. Kraven på en revision av löneställningen för den arbets- ledande personalen ha under de senare åren framträtt med ökad styrka i samma mån som arbetarpersonalen fått sina avtalsenliga lönevillkor succes— sivt förbättrade i förhållandevis högre grad än den arbetsledande personalen i tjänstemannaställning, vilken i likhet med övriga statstjänstemän endast erhållit partiell kompensation för de inträffade levnadskostnadsökningarna. Vid genomförande av den vid innevarande års höstriksdag beslutade löne- regleringen för befattningshavare i statens tjänst m. fl. kommer visserligen relationen mellan den arbetsledande personalens och den kollektivavtals— anställda personalens lönevillkor att förändras. Alltjämt kommer emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning en viss disproportion i lönehänseende att kvarstå, därest nuvarande lönegradsplaceringar bibehållas. En revision av löneställningarna för de lägre befattningarna för arbetsledande personal genom lönegradsuppflyttning synes därför ofrånkomlig.

De sakkunniga ha vid avvägningen av löneställningen för den arbets- ledande personalen utgått dels från nuvarande löner för den kollektivavtals- avlönade personalen, dels ock från den lönenivå, som från och med den 1 juli 1947 träder i tillämpning för statstjänstemännen. Dessutom har i möj— ligaste mån hänsyn tagits till de för lönegradsplaceringen av likartade be— fattningar inom allmänna civilförvaltningen och de affärsdrivande verken tillämpade principerna. De sakkunniga få erinra, att vid affärsverken för närvarande för lönegradsplacering av arbetsledande personal utnyttjas 10—12 och 14—17 lönegraderna, varvid dock 14 lönegraden endast i mindre utsträck— ning kommit till användning. De sakkunniga ha funnit sig böra förorda, att såsom lägsta ordinarie lönegrader för arbetsledande personal —— varmed de sakkunniga avse befattningshavare, vilka ha till uppgift att leda och fördela arbetet mellan dem direkt underställd, huvudsakligen kollektivavtalsanställd,

• Sida 69
•  Original

arbetarpersonal och vilka endast undantagsvis eller i instruktiönssyfte själva deltaga i arbetet — utnyttjas 10 och 12 lönegraderna. — Ledamöterna Dahl , och Helldén ha ansett 11 och 13 lönegraderna böra komma till användning i stället för 10 och 12 lönegraderna.

Såsom närmaste lönegrad över den 12:e användes för arbetsledande per- sonal inom affärsverken i övervägande antalet fall 15 lönegraden. De sak— kunniga ha i anledning härav funnit sig för försvarets del böra förorda, att närmast över 12 lönegraden utnyttjas 15 lönegraden. Det må' härvid påpekas, att 14 lönegraden — ehuru denna lönegrad inom försvaret för närvarande regelmässigt ifrågakommer för lönegradsplacering av hithörande ordinarie befattningar — i viss utsträckning, då fråga är om icke—ordinarie personal, kommit till användning för förmanspersonal och icke för verkmästarper- sonaL

Med avseende å valet av högre lönegrad än den 15:e år att märka, att vid statens järnvägar 16 och vid telegrafverket 17 lönegraden samt, ifråga om ordinarie befattningar, inom försvaret 17 lönegraden kommit till användning. Inom den mera utpräglade produktiva driften vid försvaret, såsom inom fabriksverket och vid örlogsvarven, användes emellertid 18 lönegraden, i förra fallet såsom enda löneställning för verkmästare och i senare fallet för den övervägande delen av dylika befattningshavare. De sakkunniga ha av vad som från såväl de berörda myndigheternas som personalens sida anförts bibragts den uppfattningen, att 17 lönegraden är otillräcklig för de mest kvalificerade arbetsledarna inom försvaret, och föreslå därför såsom högsta löneställning 18 lönegraden. — Ledamöterna Carlsson och Ström ha med hän- syn till att 17 lönegraden är den inom statsförvaltningen i allmänhet högsta förekommande lönegraden för arbetsledande befattningar ansett sig icke kunna tillstyrka, att en högre löneställning väljes.

Enligt de tidigare anförda allmänna principerna för lönegradsseriernas uppbyggnad lämnar lönegradsintervallen mellan 15 och 18 lönegraderna ej utrymme för användande av flera lönegrader.

Från såväl myndigheternas som personalorganisationernas sida ha i skilda sammanhang framförts önskemål om att befattningar för arbetsledande personal i högre lönegrad än den 18:e tillskapas. Såsom motiv härför har bland annat anförts, att arbetsuppgifternas art ansetts motivera inrättandet av befattningar i högre löneställning. I sådana fall har emellertid från veder— börande myndighets sida förutsatts, att för befattningarna skulle krävas av- gångsexamen från tekniskt gymnasium eller liknande teknisk utbildning. I dessa fall synes det de sakkunniga naturligt, att i stället ingenjörbefattningar inrättas. — Ledamoten Dahl har i förevarande avseende ansett, att för mera kvalificerade arbetsuppgifter inom här avsedda arbetsområden bör tillskapas befattning såsom öververkmästare i 21 lönegraden.

• Sida 70
•  Original

Arbetsuppgifter. Beträffande de olika befattningarnas inplacering i löne— grader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar synas i huvudsak följande principer kunna följas.

Till 12 lönegraden hänföras förmansbefattningar i egentlig verkstads- eller liknande drift, medan 10 lönegraden avses för förmansbefattningar inom andra verksamhetsområden.

Till 15 lönegraden hänförcs arbetsledarbefattning för självständig arbets- avdelning, vari normalt ingår en eller flera förmän i lägre löneställning, även- som arbetsledare för dylik arbetsavdelning av särskilt kvalificerad art, såsom verktygsavdelning, experimentverkstad, översyns- eller kontrollavdelning, utan att däri ingår andra arbetsledare.

I 18 lönegraden inplaceras befattningshavare, som normalt har sig under- ställda ett flertal arbetsavdelningar av sinsemellan ej fullt ensartad karaktär, med särskilda arbetsledare.

Kompetenskrav. För befattning i 10 lönegraden bör erfordras förfarenhet med de arbeten, som utföras av underställd personal, samt för befattning i 12 lönegraden grundlig yrkesutbildning samt praktisk förfarenhet i fråga om det arbete, som utföres på arbetsavdelningen. För befattningar i 15 och 18 lönegraderna bör regelmässigt erfordras beprövad erfarenhet från föregående tjänstgöring i arbetsledande ställning inom motsvarande eller likartat arbets— område.

Ingenjörutbildning torde icke böra krävas av innehavare av befattning i någon av de nu angivna lönegraderna. Personal med sådan utbildning bör emellertid i konkurrens med övriga sökande kunna ifrågakomma till erhål- lande av här avsedda befattningar.

Tjänstebenämningar. De sakkunniga föreslå, att följande tjänstebenäm- ningar användas för arbetsledarpersonalen, nämligen i 10 lönegraden förman, i 12 lönegraden driftförman, i 15 lönegraden verkmästare och i 18 lönegraden förste verkmästare.

Tjänstebenämningarna tyghantverkare och mästare böra enligt de sak- kunnigas mening ej vidare tillämpas.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå i anslutning till det anförda användandet av följande lönegradsserie och tjänstebenämningar för arbets— ledarbefattningarna:

Lönegrad Förman ........................................ 10 Driftförman 12 Verkmästare .................................... 15 Förste verkmästare .............................. 18

• Sida 71
•  Original

8. Förrådspersonal.

De befattningar, som behandlas under förevarande rubrik, hänföras för närvarande till någon av löneplanerna Ca, EO, MEO, Ex eller MEx. I vissa fall äro befattningshavarna kontraktsanställda. De ordinarie och extra ordi- narie befattningarnas fördelning på lönegrader och löneplaner framgår av efterföljande sammanställning:

Lönegrad

Förrådsman (MEo); förrådsman, tillika chaufför (MEO) .......... 5 Förrådsman, tillika bilförare (MEO) ............................ 6 Förrådsvaktmästare (Ca, MEo); förman av l:a klass vid förråd

m. m. (MEO) .............................................. 7 Arbetsförman av 2:a klass (MEO) .............................. 10 Förman (EO) ................................................

Tygskrivare (Ca); förrådsmästare (MEO) ........................ 12 Tygförvaltare av 2. klassen (Ca); förrådsförvaltare (EO) .......... 15 Tygförvaltare av 1. klassen (Ca); signalförrådsförvaltare (Ca);

ingenjörförrådsförvaltare (Ca); fortifikationskassör (Ca); förråds- förvaltare (Eo); materielförvaltare (MEO) .................... 18

Extra befattningar för personal i förrådstjänst finnas i löneställningar, varierande mellan lönegraderna 5—18 eller däremot svarande arvoden. För sådana befattningar ha bland annat följande tjänstebenämningar kommit till användning: förman, förman av l:a klass vid förråd, förrådsarbetare, förråds- chef, förrådsföreståndare, förrådsförman, förrådsman, förrådsvaktmästare, lagerchef och lagerföreståndare.

I den nyss lämnade sammanställningen ha upptagits de civilmilitära beställ- ningarna för tygskrivare. De sakkunniga få emellertid erinra, att tygskrivarna numera icke uteslutande ha förrådsförvaltande uppgifter. En del av tyg— skrivarna ha sålunda kommit att tagas i anspråk för rent kontorsmässiga uppgifter. I dessa senare fall torde tygskrivarna böra inordnas under i II: 6 angiven kontorspersonal.

Vid vissa centralmyndigheter finnas för närvarande inrättade befattningar, med vilka äro förenade förvaltningsuppgifter, avseende förrådshållningen vid underlydande lokala förvaltningsmyndigheter. Ifrågavarande befattnings- havare, vilka regelmässigt rekryteras bland förvaltarpersonalen, intaga i huvudsak ställning som byråassistenter, varför kompetenskrav O. 5. v. för dessa befattningar synas böra vara analoga med de, som i annat sammanhang angivits för viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter (II: 5). De sakkunniga ha i anledning härav icke upptagit dessa befattningar till be- handling i förevarande sammanhang.

Förvaltningen av materielförråd av olika art och storlek utgör inom för-

• Sida 72
•  Original

svaret ett omfattande och ur säväl beredskaps— som ekonomisk synpunkt betydelsefullt arbetsområde. De inom ifrågavarande förvaltningsomräde före- kommande arbetsuppgifterna variera från sådana göromål som in- och ut- lämning, vård 0. s. v. av materielen till ansvaret för materieluppbörden samt den ekonomiska förvaltningen _ stundom omfattande medelsförvaltning jämväl för annan verksamhet —— vid vederbörligt förråd. För fullgörande av de mindre kvalificerade göromålen ifrågakommer, förutom kollektivavtals- anställd atbetarpersonal samt värnpliktig personal, jämväl civilmilitär och civil tjänstemannapersonal i lägre löneställningar. De mera kvalificerade arbetsuppgifterna ankomma åter inom marinen och flygvapnet huvudsakligen på militära beställningshavare, inom armén på såväl militära som civilmili- tära beställningshavare samt, exempelvis vid krigsmaterielverkets lokalför- valtningar, på civila tjänstemän. Övergångsvis upprätthållas vissa för civil personal avsedda befattningar vid krigsmaterielverkets lokalförvaltningar av civilmilitära beställningshavare.

Den till olika löneställningar mellan 5 och 18 lönegraderna hänförda för- rådspersonalen synes sålunda kunna uppdelas på två skilda kategorier, näm- ligen å ena sidan befattningshavare sysselsatta med egentligt förrådsarbete eller direkt ledning av sådant arbete och å andra sidan befattningshavare, på vilka ankomma mera kvalificerade förvaltningsuppgifter. Gränsen de båda kategorierna emellan är emellertid flytande och befordran sker i ett flertal fall från befattning hänförd till den ena kategorien till befattning i den andra. De sakkunniga ha i anledning härav funnit sig böra behandla förrådsperso- nalen i dess helhet i ett sammanhang.

Lönegradsserie. Förrådstjänsten har under de senaste decennierna väsent- ligt ökat till omfång och intager numera en långt mera framskjuten ställning inom försvarets förvaltningsorganisation än tidigare. Förrådsverksamhetens utökning har härvid varit såväl kvantitativ som kvalitativ genom den ökade anskaffningen av materiel överhuvud taget och genom tillkomsten av en mångfald nya materielslag. Denna utveckling har helt naturligt icke kunnat undgå att sätta sin prägel på arten av de arbetsuppgifter, som åvila den inom förrådstjänsten sysselsatta personalen. Förrådsförvaltarna ha på grund av det ökade arbetet med redovisning av materielen alltmera kommit att sysselsättas med rent kontorsarbete, varigenom de ej längre äro i stånd att i samma ut- sträckning som tidigare personligen leda och övervaka in- och utlämningen ur förråden samt vården av den förrådshållna materielen. Dessa arbetsupp- gifter ha i stället måst i ökad omfattning överlåtas på den förvaltarna under- ställda förrådspersonalen. I betraktande av de stora ekonomiska värden, som den i försvarets förråd ingående materielen representerar, torde det vara ställt utom tvivel, att den lägre förrådspersonalen erhållit en mera ansvarsfull ställning än vad som tidigare varit fallet.

• Sida 73
•  Original

Den här antydda utvecklingen på förrådstjänstens område har från per- sonalens sida vid upprepade tillfällen åberopats'till stöd för krav på en för— bättring i avlöningsvillkoren. Härvid har pekats icke blott på de vidgade- arbetsuppgifter och det utökade ansvar, som pålagts personalen, utan även på den i jämförelse med förrådsarbetarnas villkor ogynnsamma ställning, som befattningshavarna intaga.

I underdånig slutrapport den 13 december 1945 har statens organisations-' nämnd — i anslutning till viss vid Älvsborgs regemente bedriven försöks- verksamhet — hemställt bland annat, att chefen för armén måtte bemyndigas att i samarbete med försvarets centrala organisationskommitté genomföra i rapporten föreslagen organisationsändring vid sagda regemente samt efter hand vid övriga infanteriregementen. Förslaget innebär bland annat viss om- organisation av förrådsverksamheten vid regementena, medförande en kva- litativ ökning av förrådspersonalens arbetsuppgifter. Ifrågavarande förslag,, som av chefen för försvarsdepartementet anmälts för riksdagen (proposition 1946: 120), har i princip vunnit statsmakternas gillande.

De sakkunniga ha vid övervägande av frågan om lämplig löneställning för förrådspersonalen vid vissa truppförband utgått från den av organisations- nämnden tänkta organisationen. De sakkunnigas förslag i förevarande del är sålunda giltigt endast i den mån nyssnämnda omorganisation kommer till stånd.

Såvitt de sakkunniga kunnat finna, äro de för den lägre förrådspersonalen tillämpade löneställningarna för låga. De sakkunniga föreslå, att såsom lägsta lönegrad för förrådspersonal 6 lönegraden kommer till användning. För i egentlig mening arbetsledande personal inom förrådsverksamheten föreslå de sakkunniga i enlighet med vad som under II: 7 anförts beträffande arbets— ledarpersonalen användandet av 10 lönegraden. Beträffande övriga nu för lönegradsplacering av förrådspersonal allmänt utnyttjade lönegrader — 12, 15 och 18 —— ha de sakkunniga icke funnit skäl föreslå någon ändring.

Ledamoten Dahl har på förevarande punkt avgivit särskilt yttrande. Leda- moten Helldén har åberopat vad försvarsverkens civila personals förbund i särskilt uttalande till betänkandet anfört rörande förrådspersonalen.

ArbetSuppgifter m. m. För de olika befattningarnas lönegradsplacering med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar synas i huvudsak följande principer kunna tjäna till ledning.

I 6 lönegraden inplaceras befattningshavare, som huvudsakligen utför egentligt förrådsarbete men som därjämte har att bland annat instruera i förrådsverksamheten sysselsatt värnpliktig personal rörande arbetsuppgif- ternas utförande. Till 10 lönegraden hänföres, enligt liknande grunder, som angivits i 11: 7, befattningshavare. vilka ha till uppgift att leda och fördela

• Sida 74
•  Original

arbetet mellan dem direkt underställd personal och vilka endast undantags— vis eller i instruktionssyfte själva deltaga i arbetet.

Till 12 lönegraden hänföras dels befattningshavare, som svarar för förvalt- ningen av mindre, huvudsakligen av likartad materiel bestående förråd eller förråd där ekonomisk förvaltning i egentlig mening ej förekommer, dels ock befattningshavare, på vilken förutom rent arbetsledande arbetsuppgifter an- kommer att biträda befattningshavare i högre löneställning vid handläggning av mera kvalificerade förvaltningsärenden.

Förvaltarbefattning, med vilken är förenad uppbördsmannaansvar för sådant förråd, där personal under särskild arbetsledare regelmässigt syssel- sättes, där in- och utlämning av materiel regelbundet äger rum och där utöver materielförval'tning jämväl medelsförvaltning förekommer, synes normalt böra inplaceras i 15 lönegraden. Förvaltarbefattning vid förråd av större om- fattning och komplicitet synes böra hänföras till 18 lönegraden.

Kompetenskrav. För befattning i 10 lönegraden bör fordras förfaren- het i fråga Om de arbeten, som utföras av underställd personal. För civil- militära förvaltarbeställningar i 12—18 lönegraderna torde de för närvarande gällande kompetenskraven böra även framdeles tillämpas. Samma kompe- tenskrav synas vidare böra gälla i de fall civilmilitär personal prövas kunna ifrågakomma för civil förvaltarbefattning, exempelvis vid ammunitions- eller tygförråd. För civil befattningshavare torde för erhållande av förvaltar- befattning i 12—18 lönegraderna fackutbildning av för befattningen lämplig art och omfattning, i förening med grundlig erfarenhet från annan tjänst i liknande verksamhet, vara tillfyllest. Befattningar i 12 lönegraden synas regel- mässigt böra rekryteras bland den arbetsledande förrådspersonalen, det fast anställda underbefälet samt underofficerare på aktiv stat.

Tjänstebenämningar. För befattningar i 6 och 10 lönegraderna förorda de sakkunniga tjänstebenämningarna förrådsman och förrådsförman samt för befattning i 12 lönegraden den såväl inom försvaret som inom statsförvalt- ningen i övrigt för viss personal i denna löneställning förekommande tjänste- benämningen förrådsmästare. För befattningar i 15 och 18 lönegraderna förordas tjänstebenämningarna förrådsförvaltare respektive förste förrådsför- valtare.

De sakkunnigas förslag. I anledning av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga följande lönegradsserie och tjänstebenämningar för förrådsper-

sonal: Lönegrad Förrådsman Förrådsförman Förrådsmästare F örrådsförvaltare Förste förrådsförvaltare

• Sida 75
•  Original

9. Teknisk biträdespersonal.

Hithörande befattningar vid försvaret förekomma för närvarande såsom extra ordinarie i följande lönegrader (i förekommande fall »högst»-löne— grader):

Lönegrad Tekniskt biträde (EO); skrivbiträde, tillika kartritare (MEO) ...... 4 Tekniskt biträde (EO, MEo); laboratoriebiträde (MEO) ............ 7 Tekniskt biträde (EO) ........................................ 9 Tekniskt biträde (EO) ........................................ 10 Ritare av 2:a klass (MEO) .................................... 11 Ingenjörbiträde (EO) .......................................... 12

Såsom extra eller medelst kontrakt anställda finnas dessutom befattningar för arbetsstudieman, ingenjör, kartriterska, kontrollantbiträde, kopist, labora- toriebiträde, ljuskopieringsbiträde, provrumsbiträde, ritbiträde, ritkontors- biträde, tekniskt biträde, o. (1.

Vid sidan av personal, sysselsatt med normala kontorsuppgifter, har såsom biträden åt ingenjörpersonal ävensom åt annan personal med likartade tek— niska och vetenskapliga uppgifter under de senare åren inom försvaret och även inom statsförvaltningen i övrigt en helt ny befattningshavargrupp fram- vuxit. Denna utveckling har gjort sig märkbar framför allt inom industriell och därmed sammanhängande teknisk samt administrativ verksamhet men även inom viss specialbetonad teknisk verksamhet, såsom exempelvis väderlekstjänst, fotografitjänst m. m. Den här avsedda personalen har att inom ritkontor, laboratorier, fabrikskontor o. d. handhava rutinmässiga uppgifter av speciell karaktär, för vilka utöver viss förfarenhet i allmänna kontorsgöromål fordras teknisk erfarenhet, kunnande i tekniskt rutinarbete, materielkännedom och erfarenhet i handhavande av de tekniska hjälpmedel, som komma till användning. Däremot är hit ej att hänföra personal, som själv utför produktivt arbete i fabriker, experimentverkstäder etc. eller som leder sådant arbete, ej heller egentlig ingenjörpersonal, (1. V. 5. personal i befattningar, för vilka fordras ingenjörutbildning. Däremot torde de högre av de här ifrågavarande befattningarna i viss mån utgöra rekryteringsunder- lag till den lägsta ingenjörgraden.

Lönegradsserie. Inom försvarets fabriksverk — som torde vara den myn- dighet, inom vilken befattningar av nu ifrågavarande typ först kommit till mera allmän användning — tillämpas för närvarande för befattningarna en lönegradsserie, omfattande lönegraderna 7, 10, 11 och 12. Vid krigsmateriel— verket tillämpas en serie, omfattande 4, 7, 9 och 12 lönegraderna. Inom all-

• Sida 76
•  Original

männa civilförvaltningen återfinnas motsvarande befattningar inom följande lönegrader: 4 (ritbiträde, tekniskt biträde), 5 (fotograf), 6 (laboratoriebi- träde), 7 (frökontrollbiträde, kartbiträde, laboratoriebiträde, ritbiträde, ritare, tekniskt biträde), 9 (laboratoriebiträde), 11 (förste laboratoriebiträde, labora- toriebiträde, förste ritare, ritare), 12 (laboratorieassistent). Inom de affärs— drivande verken förekommer befattning såsom kopist i 11 lönegraden men i övrigt icke några jämförliga tjänster. I viss utsträckning torde därjämte kontorsbenämningarna ha kommit till användning inom allmänna civilför- valtningen på samma sätt som inom försvaret för befattningar med tekniska uppgifter. Gränsen mellan de tekniska biträdesbefattningarna och de i II: 6 behandlade kontorsbefattningarna av typ C är därför flytande. Icke minst med hänsyn härtill synas goda skäl förefinnas för att samma lönegrader -—— 4, 7, 9 och 11 —— här komma till användning som inom kontorsserien.

I den mån högre befattningar av här avsedd art anses erforderliga, torde 15 lönegraden närmast böra komma till användning. Befattning, varmed äro förenade ingenjöruppgifter, synes härvid böra inrättas såsom biträdande ingenjör (jfr II:4). För bestridande av göromål innefattande laboratorie- uppgifter bör avses befattning för laborant (jfr II: 20). Fall kunna emellertid även tänkas förekomma, där nyss angivna benämningar icke täcka de med befattningarna förenade göromålen. Emellertid torde sådana befattningar icke för närvarande finnas, bortsett från viss befattning inom marinen med arbetsuppgifter närmast motsvarande dem, som åvila kartograf vid sjökarte- verket. — Det torde få förutsättas, att dylika befattningar inrättas allt efter uppkommande behov. Därest behov av än högre befattning av förevarande art skulle uppkomma, torde närmast högre lönegrad eller lönegrader inom vederbörliga serier böra komma till användning.

Arbetsuppgifter. Arbetsuppgifternas art torde i princip framgå av det ovan sagda. Arbetet är således i huvudsak förlagt till ritkontor, laboratorier, mät- rum 0. d. Den lägsta lönegraden bör ifrågakomma för rent rutinmässiga ar- betsuppgifter. Närmast torde uppgifterna motsvara de för befattning i 4 löne— graden inom kontorsserien förekommande. I flertalet fall torde arbetsupp— gifterna även till sin art stå kontorsarbetet mycket nära. Lönegrad 7 torde böra avses för enklare slag av ritarbeten (kopiering), för rutinmässigt, enklare provnings- och analysarbete på laboratorier, för mät— och observationsarbete, för räknande observationsarbete samt för sammanställning, numerisk och grafisk, av mät— eller analysresultat. Rutinmässiga avsyningsarbeten av en— staka mått eller rörande enstaka kvalitetsfordringar böra även kunna an— komma på befattning i denna löneställning. Lönegrad 11 — vid mindre kvalificerat arbete 9 lönegraden — slutligen bör ifrågakomma för mera själv- ständigt arbete, såsom ritarbete, innebärande uppritning efter måttskisser 0. d., rutinmässigt beräkningsarbete från provnings— eller analysresultat. I

• Sida 77
•  Original

fabriksdrift torde på befattning i 11 lönegraden även kunna ankomma enklare rutinkontroll, framför allt som biträde åt ingenjör såsom kontrollant. Befatt- ning i 11 lönegraden torde vidare kunna tillämpas i fråga om föreståndare för vissa smärre rutinlaboratorier, mätplatser 0. d.

Kompetenskrav. För befattning i 4 lönegraden torde böra fordras genom- gång av praktisk yrkes- eller verkstadsskola (motsvarande) samt en allmän- bildning i fråga Om åtminstone modersmål och matematik motsvarande real- examen. I befattningar i de högre lönegraderna torde ett visst språkkunnande, motsvarande realexamen, böra fordras med hänsyn till användandet av ut- ländska handlingar, handböcker och tabeller. Likaså erfordras här en åt- minstone praktisk teknisk utbildning på befattningens arbetsområde, för— värvad under tidigare praktik. För 9 och 11 lönegraderna torde något slag av teoretisk-teknisk utbildning få betraktas som önskvärd — om ock icke i samtliga fall nödvändig —— detta icke minst med hänsyn till möjligheterna av befordran till högre befattning. Dylik teknisk utbildning, innefattande även ingenjörutbildning, torde numera utan större svårigheter kunna förvärvas under anställningen i lägre lönegrader.

Tjänstebenå'mningar. Ehuru tjänstebenämningar bestående av två ord framstå såsom otympliga, ha de sakkunniga icke kunnat finna en bättre tjänstebenämning för de lägre av de här avsedda befattningarna än tekniskt biträde. Denna benämning torde i allmänhet väl täcka arbetsuppgifterna och har dessutom vunnit relativt stor spridning. För 4 lönegraden kunde med hän- syn till den ofta obetydliga skillnaden i arbetsuppgifter benämningen kontors— biträde ifrågakomma. Då emellertid denna benämning i vissa fall kan vara missvisande, ha de sakkunniga stannat för en och samma benämning för befattning i såväl 4 som 7 lönegraden. För befattningar i 9 och 11 löne- graderna förorda de sakkunniga benämningen tekniker.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå således följande lönegrads- serie och tjänstebenämningar för teknisk biträdespersonal:

Lönegrad Tekniskt biträde ................................. 4 Tekniskt biträde ................................. 7 Tekniker 9 Tekniker ........................................ 11

• Sida 78
•  Original

10. Maskinistpersonal.

Hithörande befattningar äro för närvarande såsom ordinarie eller extra ordinarie hänförda till följande lönegrader:

Lönegrad

Eldare av 2:a klass (MEO) .................................... 5 Eldare av l:a klass (MEo); eldare av l:a klass, tillika reparatör (MEo); maskinist (MEO) .................................... 6 Eldare av 1. klassen (Ca) ...................................... 7 Biträdande maskinist (MEo); maskinist (MEo); maskinist av 2:a klass (MEo)

Maskinist (MEO) Fortmaskinist (Ca); maskinist (Ca, MEo) ........................

Övermaskinist (Ca) ................ ' ..........................

Dessutom finnas befattningar för eldare i MEx 3, 4, 7 och 8, kaserneldare (eldare av 2:a klass) i MEx 5, eldare av l:a klass i MEx 6 och 7, förste eldare i MEx 6 samt eldare och maskinister anställda mot kontrakt.

Lönegradsserie. Statens organisationsnämnd har den 27 juni 1946 fram- lagt utredning angående eldnings-, underhålls— och reparationstjänsten vid försvarsväsendets ång- och värmecentraler, varvid ställning tagits till frå— gorna om löneställningar, arbetsuppgifter och kompetenskrav för hithörande personal. Därvid har föreslagits följande lönegradsserie:

Lönegrad

Reparatör; reparatör, tillika värmeledningsskötare . .. 7 Förste reparatör; förste reparatör, tillika värmeled- ningsskötare Maskinist ........................................ 9 Maskinist ........................................ 11 Maskinmästare ................................... 13 Maskinmästare ................................... 15 Övermaskinist

Eldarpersonalen har av organisationsnämnden förutsatts skola vara kol- lektivavtalsanställd.

Inom de sakkunniga har i princip enighet rått därom, att här ifrågavarande lönegradsserie helst borde anknytas till de av de sakkunniga i andra sam— manhang förordade serierna för arbetsledare respektive hantverkarpersonal. Ledamöterna Carlsson och Norberg ha emellertid med hänsyn till att den av organisationsnämnden föreslagna lönegradsserien från och med 9 till

• Sida 79
•  Original

och med 15 lönegraderna överensstämmer med den nyligen för de statliga sinnessjukhusen fastställda lönegradsserien ansett sig förhindrade att nu upptaga frågan om löneställningarna till omprövning ur andra synpunkter än dem som organisationsnämnden härutinnan företrätt, dock att de av orga— nisationsnämnden till 8 och 7 lönegraderna hänförda reparatörsbefattnin- garna ansetts böra sammanföras till en enda lönegrad, den 7:e. Ledamoten Ström har — med uttalande av sin principiella anslutning till den av leda- möterna Carlsson och Norberg intagna ståndpunkten — åberopat vad för— svarets civilförvaltning i yttrande över organisationsnämndens förslag anfört. Ledamoten Dahl har på förevarande punkt hänvisat till det av honom av— givna särskilda yttrandet. Ledamoten Helldén har åberopat vad som från försvarsverkens civila personals förbund i särskilt uttalande anförts i före- varande hänseende. Ordföranden Ödeen har — ehuru en lönegradsserie om- fattande reparatörer i 6 och 8, maskinister i 10 och 12 samt maskinmästare i 15 och 17 lönegraderna synts honom vara den i princip mest lämpliga — likväl anslutit sig till den av ledamöterna Carlsson och Norberg företrädda meningen, varför de sakkunnigas majoritet således stannat för att förorda en lönegradsserie omfattande 7, 9, 11, 13, 15 och 17 lönegraderna.

Tjänstebenämningar. I fråga om tjänstebenämningarna föreslås beteck- ningen reparatör i 7 lönegraden samt i övrigt de av organisationsnämnden förordade benämningarna.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå således för maskinist- personal följande lönegradsserie och tjänstebenämningar: Lönegrad

Reparatör . Maskinist . Maskinist Maskinmästare Maskinmästare Övermaskinist .

11. Hantverkarpersonal.

Inom försvaret finnas — liksom inom statsförvaltningen i övrigt —— inrät— tade särskilda tjänstemannabefattningar för hantverkare och andra yrkes- arbetare. De befattningar vid försvaret, som härvid i första hand avses, äro för närvarande hänförda till endera av löneplanerna Ca, MEO och EO. Befatt- ningarnas fördelning på lönegrader och löneplaner framgår av efterföljande sammanställning:

• Sida 80
•  Original

80. Lönegrad

Snickare (MEo) .............................................. 5

Bokbindare (MEo); kopist (MEo); litograf (MEo); offsettryckare (MEo); reproduktionsfotograf (MEo); typograf (MEo); vall— mästare (MEo) Montör (Ca, MEo); biträdande montör (MEo); radioreparatör (MEo); reparatör (MEo); snickare (MEo) ............................ Bokbinderiföreståndare (MEo); offsettryckare (MEo); trädgårds— mästare (MEo) Elektriker (MEo)

Förste montör (Ca, MEo, Eo) ..................................

Utöver de sålunda angivna befattningarna finnas för närvarande vissa hit- hörande extra befattningar samt befattningar förenade med arvode. Förutom de för de ordinarie och extra ordinarie tjänsterna tillämpade benämningarna ha för de extra befattningarna utnyttjats tjänstebenämningarna reparatör, vapenreparatör, radiomontör o.s.v. ävensom i vissa fall tekniskt biträde. (Huvuddelen av de för närvarande förefintliga befattningarna med benäm— ningen tekniskt biträde tillhöra emellertid den befattningskategori, som be- handlas i 11: 9.)

Lönegradsplaceringarna för den inom försvaret sysselsatta tryckeri- och bokbinderipersonalen ha fastställts genom beslut av 1945 års riksdag. Före- dragande departementschefen anförde därvid (propositionen 1945: 170), att till ifrågavarande personal lön borde utgå enligt kollektivavtal, om så befun— nes lämpligt. Av skäl, som de sakkunniga tidigare vid behandlingen av frågan om avgränsningen mellan tjänstemanna- och kollektivavtalsanställning när- mare berört, ha de sakkunniga i förevarande sammanhang upptagit frågan om löneställningen för här avsedda befattningar med utgångspunkt från den nu tillämpade anställningsformen.

Samtliga i förevarande kapitel behandlade befattningar karakteriseras där- av, att personalen —— även om vederbörande huvudsakligen sysselsättes med manuellt arbete — i viss utsträckning äger efter eget bedömande disponera sin arbetstid samt har att jämförelsevis självständigt taga ställning till frågan om ett visst arbetes behövlighet ävensom sättet, omfattningen och tiden för dess utförande.

Lönegradsserier. Vid valet av lönegradsserier för hithörande personal ha de sakkunniga tagit hänsyn till dels det för den kollektivavtalsavlönade persona- len i motsvarande fack nu gällande löneläget, dels ock den för statstjänste- männen vid innevarande års höstriksdag beslutade nya lönenivån. De sak- kunniga ha härvid funnit lägre löneställning än enligt 6 lönegraden knappast kunna ifrågakomma för hithörande personal. Sistnämnda lönegrad synes inom allmänna civilförvaltningen regelmässigt komma till användning för

• Sida 81
•  Original

befattningar av ifrågavarande art. Såsom närmaste lönegrad över den 6:e förorda de sakkunniga 8 lönegraden samt i de fall, där högre löneställningar prövas erforderliga, 10 och 12 lönegraderna. Härigenom vinnes i sistnämnda lönelägen överensstämmelse med den för arbetsledarbefattningarna före- slagna lönegradsserien, vilket synes ändamålsenligt, enär i viss utsträckning — i samband med befordran eller annorledes _— övergång äger rum mellan de olika arbetsområdena. För en parallellitet lönegradsserierna emellan talar vidare, att kompetenskrav och ansvarsställning synas vara nära överens- stämmande för å ena sidan hithörande befattningar i de högre lönegraderna och å andra sidan de lägre arbetsledarbefattningarna. — Ledamoten Dahl har ansett, att lönegraderna 8 och 10 borde användas som bottenlönegrader i förevarande lönegradsserie.

Den för hithörande befattningar sålunda förordade lönegradsserien —— om- fattande 6, 8, 10 och 12 lönegraderna — skiljer sig från den lönegradsserie — omfattande 7, 8, 9 och 13 lönegraderna —— för reparatör- och montör- personal, som av statens organisationsnämnd i dess den 27 juni 1946 fram- lagda utredning angående eldnings-, underhålls- och reparationstjänsten vid försvarsväsendets ång- och värmecentraler förordats. Av skäl, som tidigare anförts, anse emellertid de sakkunniga, att intill varandra liggande löne- grader ej böra komma till användning i en och samma lönegradsserie. Vidare ha de sakkunniga icke funnit skäl föreligga för ett frångående av de för närvarande för förste montör och elektriker tillämpade 12 och 10 löne- graderna.

I detta sammanhang må vidare framhållas, att utnyttjandet av" 8 löne— graden för inplacering av här avsedda befattningar synes lämpligt med hän- syn därtill, att ifrågavarande befattningar i viss utSträckning torde komma att rekryteras från det stamanställda underbefälet samt att 1946 års man— skapslöneutredning i sitt den 20 december 1946 avgivna betänkande med förslag angående lönereglering för fast anställt manskap vid försvaret m. m. (SOU 1946: 95) förordat, att överfurirerna hänföras till en löneställning mot- svarande nuvarande 8 lönegraden.

Arbetsuppgifter. De under förevarande avsnitt behandlade befattningarna kunna, med hänsyn till de fackområden, inom vilka de olika arbetsuppgif- terna falla, i princip uppdelas på tre grupper, nämligen hantverkarpersonal, mekanikerpersonal och montörpersonal.

Till hantverkarpersonal hänföras snickare, trädgårdsmästare, vallmästare o.s.v. Vid en och samma myndighet finnas i regel endast enstaka dylika befattningar inrättade. På befattningarna torde regelmässigt ankomma arbets- uppgifter i samband med reparation, underhåll och vård av byggnader, inred— ningar eller yttre anläggningar. Mekanikerpersonalen —— omfattande befatt- ningar av typen motormekaniker, flygmekaniker, vapenmekaniker o. s. v. _—

• Sida 82
•  Original

torde i allmänhet avses för monterings— och reparationsarbeten i fråga om fordon, maskiner och vapen. Med montörbefattningarna slutligen torde huvud- sakligen följa arbetsuppgifter avseende reparation och underhåll av lednings- anläggningar av olika art, såväl elektriska som rörledningar. Till sistnämnda kategori böra förutom montörer, elektriker o.s.v. hänföras befattningar, på vilka ankomma göromål avseende reparation och underhåll av radiomatcriel, såsom radioreparatörer, radiomontörer o.s.v.

Beträffande de olika befattningarnas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar synas i huvudsak följande principer kunna följas.

Till 6 lönegraden hänföres befattningshavare, på vilken ankommer mindre självständiga arbetsuppgifter eller vilken biträder befattningshavare i högre löneställning vid arbetsuppgifternas fullgörande. I 8 lönegraden inplaceras befattningshavare, på vilken ankommer mera självständiga arbetsuppgifter samt befattningshavare, som — utan att vara arbetsledare i den mening de sakkunniga i II: 7 angivit — i vissa hänseenden intager förmansställning gentemot tjänstemannapersonal eller militär personal samt i viss utsträck— ning har att instruera sådan personal rörande arbetsgöromålens utförande.

Till 10 lönegraden hänföres befattningshavare med arbetsledande upp— gifter, vilken intar förmansställning i förhållande till någon eller några befattningshavare i lägre löneställning. I 12 lönegraden — vilken lönegrad endast undantagsvis torde böra komma till användning för hithörande per—

sonal — bör slutligen inplaceras befattningshavare i utpräglat självständig ställn'ng, vilken har att ansvara för underhåll av större anläggning, samt befattningshavare, som har sig underställd större personalstyrka.

Kompetenskrav. För de till 6 och 8 lönegraderna hänförda befattningarna torde kvalificerat yrkeskunnande — grundat på längre erfarenhet i civil eller militär tjänst —— inom vederbörligt fackområde böra krävas. För de i 10 och 12 lönegraderna inplacerade befattningarna synas i princip de kvalifikations- krav, som angivits för arbetsledarbefattningar i motsvarande löneställning, böra gälla.

Tjänstebenämningar. I fråga om hantverkarna förorda de sakkunniga tjänstebenämningarna hantverkare och förste hantverkare för befattningar i 6 respektive 8 lönegraden. För denna personalkategori torde befattningar i högre löneställningar icke vara erforderliga annat än då fråga är om befatt- ningar för arbetsledande personal i egentlig menina, i vilket fall tjänste- benämningen förman bör komma till användning. I de fall, där benäm— ningen hantverkare ej synes fullt adekvat, torde undantagsvis annan benäm— ning — exempelvis trädgårdsmästare —— böra tillämpas. Tjänstebenäm- ningen vallmästare ha de sakkunniga ansett böra slopas. Befattningen bör

• Sida 83
•  Original

i stället —— såsom även fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen (SOU 1945:65) föreslagit — upptagas såsom trädgårdsmästare i 8 löne- graden. För hithörande personal, sysselsatt inom försvarets tryckningsverk- samhet, synas, där tjänstemannaanställning ifrågakommer, tjänstebenäm— ningarna bokbindare och tryckare böra användas i 6 lönegraden, med tillägg av prefixet »förste» för befattningar i 8 lönegraden.

Med avseende ä mekanikerpersonalen förorda de sakkunniga tjänstebe— nämningarna biträdande mekaniker, mekaniker och förste mekaniker för befattningar i 6, 8 och 10 lönegraderna. De sakkunniga få i detta samman- hang erinra, att 1944 års manskapsutredning i sitt betänkande angående åt- gärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigs- makten (SOU 1946: 7) bland annat föreslagit inrättande av ett stort antal för mekaniker avsedda civilmilitära beställningar med tjänstebenämningen tek- niker. Sagda tjänstebenämning synes emellertid icke böra komma till an— vändning för hithörande personal. För ifrågavarande befattningar torde i stället den här föreslagna tjänstebenämningen mekaniker i förening med prefixet »arn1é»- respektive »tlyg»- vara lämplig.

För montörpersonalen förorda de sakkunniga slutligen — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller — tjänstebenämningen montör i 8 och 10 lönegraderna, med tillägg av prefixet »förste» i 12 lönegraden. Befattning i 6 lönegraden torde ej böra ifrågakomma för här avsedd personal. De sakkunniga få i detta sammanhang erinra, att statens organisationsnämnd för montörpersonalen förordat tjänstebenämningarna elektriker och förste elektriker för befattningar i 9 respektive 13 lönegraden. De sakkunniga ha emellertid på anförda skäl stannat för att för ifrågavarande befattningar förorda montörbenämningen.

De sakkunnigas förslag. I anledning av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga för hithörande personal följande lönegrader och tjänstebenäm- ningar:

Egentlig Iiantverkarpersonal Lönegrad Hantverkare ..................................... 6 Förste hantverkare .............................. 8

Anm.: I 8 lönegraden inplaceras även befattningar med benämningarna trädgårdsmästare, förste bokbindare och förste tryckare samt i 6 lönegraden befattningar med benämningarna bokbindare respektive tryckare.

M ekanikerpersonal Biträdande mekaniker ............................ 6 Mekaniker ...................................... 8 Förste mekaniker ................................ 10

Anm.: För civilmilitära beställningar tillfogas prefixet »armé»- respektive atlyg».

• Sida 84
•  Original

M ontör personal Lönegrad Montör .......................................... 8

Montör .......................................... 10 Förste montör

12. Sjukvårdspersonal.

Inom försvaret finnas 'till sjukvårdspersonal hänförliga befattningar upp- tagna i följande lönegrader (i förekommande fall »högst»-lönegrader):

Lönegrad

Sjukvårdsbiträde (armén, marinen) ................ d Baderska ........................................ c Barnsköterska Tandsköterska .................................... 2 Sjukvårdsbiträde (flygvapnet) ...................... 3 Sjukbesökare (marinen); tandläkarbiträde; tand-

sköterska Assistentsköterska Tandsköterska .................................... Sjukvårdsförman (flygvapnet) ...................... Sjuksköterska; sjukgymnast ........................ 7 Husmoder 9 Sjuksköterskeinspektris ............................ 15

Av ifrågavarande befattningar äro endast vissa sjuksköterskebefattningar i 7 lönegraden uppförda såsom ordinarie (å A-planen). Övriga hithörande befattningar — med undantag av inspektrisbefattningen samt vissa sjuk- sköterskebefattningar, vilka avlönas enligt Eo—löneplanen — hänföras till löne- plan MEo eller MV. Därutöver finnas såsom extra anställda tandsköterska, första tandsköterska och tandläkarbiträde i MEx 1, tandsköterska i MEx 2, första tandsköterska och tandsköterska i MEx 4 samt sjuksköterska i MEx 7.

Hithörande befattningar ha nyligen varit föremål för utredning genom 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal (SOU 1946: 67). Enär härvid frågan om löneställningen för den till försvaret hörande sjuk- vårdspersonalen behandlats i sammanhang med motsvarande spörsmål för den sjukvårdande personalen inom statsförvaltningen i övrigt och efter enhet- liga linjer, ha de sakkunniga icke ansett sig nu böra ingå i omprövning av frågan om löneställningar m. m. för den personal vid försvaret, till vilken motsvarighet finnes inom den civila statsförvaltningen, utan ha de sakkunniga

• Sida 85
•  Original

i dessa fall utgått från de löneställningar, arbetsuppgifter och kompetenskrav, som av 1944 års lönekommitté för ifrågavarande personal angivits.

Lönegradsserie. För egentlig sjukvårdspersonal har lönekommittén före- slagit följande löneställningar enligt nu gällande löneskala: Lönegrad

Sjuksköterska .................................... 7 Översköterska .................................... 9 Föreståndarinna; instruktionssköterska Första föreståndarinna ............................ 14 Sjuksköterskeinspektris ........................... 18

De sakkunniga ha funnit sig böra biträda ifrågavarande förslag med den järnkningen att de översköterskor vid garnisonssjukhusen i Karlsborg och Linköping, vilka fullgöra husmoders göromål, böra inplaceras såsom före- ståndarinnori 11 lönegraden.

I fråga om tandvårdspersonalen har lönekommittén föreslagit placering av tandsköterska i 4 och 6 lönegraderna. De sakkunniga förorda, att den senare befattningen benämnes första tandsköterska. De sakkunniga förutsätta, att 4 lönegraden kommer till användning endast i fråga om sköterska med full- ständig yrkesutbildning.

För sjukgymnastbefattning har lönekommittén föreslagit 9 lönegraden och för barnsköterska 1 lönegraden. Även i denna del biträda de sakkunniga för- slaget. — Ledamoten Dahl har ansett, att barnsköterska borde inplaceras i 4 lönegraden.

Lönekommittén har vidare behandlat frågan om löneställningen för vissa för försvaret speciella befattningar av hithörande slag, nämligen sjukbesökare vid marinen, som föreslagits placerade i 8 lönegraden, sjukvårdsförmän vid flygvapnet, vilka föreslagits bibehållna i 7 lönegraden, samt Sjukvårdsbiträ— den, för vilka föreslagits lön, motsvarande nuvarande löneklass b, dock att nuvarande innehavare av befattningarna vid flygvapnet skulle övergångsvis bibehållas i 3 lönegraden. Från personalhåll liksom från flygförvaltningens sida har vid flera tillfällen framhållits önskvärdheten av förhöjd löneställning för här ifrågavarande befattningar. I särskilt yttrande till lönekommitténs betänkande ha personalrepresentanterna Albert och Dahl ingående behandlat denna fråga och därvid föreslagit för sjukvårdsförmän 12 och 15 lönegra- derna, för sjukvårdsbiträden 3 lönegraden (eventuellt 4 lönegraden) samt för sjukbesökare 10 lönegraden. — Ledamoten Dahl har i förevarande samman- hang hänvisat till nyssnämnda yttrande.

För egen del hysa de sakkunniga den uppfattningen, att frågan om hand— havandet av de med här avsedda befattningar förenade uppgifterna vid för- svaret i dess helhet bör göras till föremål för närmare utr e (1 ni n g, innan

• Sida 86
•  Original

definitiv ställning tages till lönefrågan. Utan att föregripa resultatet av en dylik undersökning anse dock de sakkunniga, att sjukvårdsförmännen böra placeras i 8 och sjukbesökarna i 7 lönegraden. I fråga om sjukvårdsbiträdenas löneställning ansluta sig de sakkunniga till lönekommitténs förslag. De sak— kunniga anse vidare, att frågan om löneställningen för de till lönegraden MEo 4 hänförda tandläkarbiträdena —— vilken fråga icke upptagits av löne— kommittén — bör göras till föremål för undersökning i samband med den förordade utredningen.

Ledamöterna Dahl och Ström ha ansett, att ett bibehållande av sjukvårds- biträdena vid flygvapnet i 3 lönegraden måste anses motiverat med hänsyn till arbetsuppgifterna.

Tjänstebenämningar. I fråga om tjänstebenämningarna hänvisa de sak- kunniga till vad ovan vid behandlingen av löneställningarna anförts.

De sakkunnigas förslag. För sjukvårdspersonalen föreslå de sakkunniga i enlighet med det anförda följande lönegradsserier och tjänstebenämningar:

Sjuksköterskepersonal Lönegrad Sjuksköterska .................................... 7 Översköterska .................................... 9 Föreståndarinna; instruktionssköterska Första föreståndarinna ............................ S juksköterskeinspektris

Tandvårds personal

Tandsköterska; tandläkarbiträde Första tandsköterska ..............................

Övrig sjukvårdSpersonal S jukvårdsbiträde Barnsköterska .................................... S jukvärdsbiträde S jukbesökare .................................... S jukvårdsförman Sjukgymnast

13. Ekonomipersonal.

Vid försvaret finnas för närvarande följande befattningar för ekonomi- personal med avlöning enligt löneplan MEo (4—10 lönegraderna) eller MV (lönegraderna d—3):

• Sida 87
•  Original

Lönegrad

Biträde

Första biträde; fotografibiträde ................................ c Kokerska .................................................... 2 Kokerska .................................................... 3 Tvättförestånderska; biträdande köksförestånderska, tillika

överkokerska

Biträdande husmoder; maskintvättare .......................... 5 Tvättföreståndare av 2:a klass .................................. 7 Husmoder av 2:a klass; köksförestånderska av l:a klass .......... 8 Tvättföreståndare av l:a klass .................................. 9 Husmoder av l:a klass ........................................ 10

Härutöver finnas inrättade vissa extra befattningar, nämligen i MEx 8 hus— moder av l:a klass och köksförestånderska, i MEx 7 husmoder, i MEx 6 andra husmoder och husmoder av 2:a klass samt i MEx 4 biträdande hushållerska, biträdande husmoder, köksföreståndarinna. tvättföreståndare och tvättföre- ståndarinna.

I likhet med vad fallet är beträffande den i II: 12 behandlade sjukvårds— personalen, har frågan om löneställningen för ekonomipersonalen nyligen varit föremål för utredning genom 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, vilken kommitté i sitt betänkande (SOU 1946: 67) för hithörande personal föreslagit följande löneställningar enligt nu gällande löneskala:

Lönegrad Ekonomibiträde .................................. c Ekonomibiträde .................................. b Fotografibiträde Ekonomibiträde .................................. Tvättförestånderska Maskintvättare ................................... Biträdande köksföreståndare Köksföreståndare Tvättföreståndare av 2:a klass Köksföreståndare Tvättföreståndare av l:a klass Köksföreståndare

Lönegradsserie. Ur de synpunkter de sakkunniga ha att företräda ha de sakkunniga icke kunnat underlåta att påyrka vissa jämkningar i förhållande till lönekommitténs förslag. Främst kommer härvid i fråga det av de sak— kunniga i olika sammanhang uttalade önskemålet — vilket i princip under- strukits jämväl av lönekommittén _— att inom en och samma lönegradsserie

• Sida 88
•  Original

befattningarna icke böra inplaceras tätare än i varannan lönegrad. Med hän- syn härtill finna sig de sakkunniga böra föreslå, att köks- och servispersonalen placeras i lönegraderna 10, 8, 6, 3, a och c å den nuvarande löneskalan. Detta innebär den ändringen i förhållande till lönekommitténs lönegradsserie att de av kommittén till inplacering i lönegraderna 5 och b föreslagna befatt— ningarna för biträdande köksföreståndare och ekonomibiträde i stället hän- föras till lönegraderna 6 och a respektive, varjämte kokerskepersonalen, som av lönekommittén hänförts till 2 lönegraden under benämningen ekonomi- biträde, inplaceras i 3 lönegraden. I vad avser köksföreståndarbefattningarna i 8 och 10 lönegraderna kunde måhända vissa skäl tala för en differentiering mellan sådan personal vid å ena sidan garnisonssjukhusen och å andra sidan truppförbanden. De sakkunniga ha emellertid stannat för att i likhet med lönekommittén förorda en enhetlig lönegradsserie för ifrågavarande personal. — Ledamoten Dahl har i sistnämnda avseende åberopat vad han i särskilt yttrande till lönekommitténs förslag anfört. Ledamoten Ström har åberopat försvarets civilförvaltnings i ämnet avgivna yttrande över kommittéförslaget.

Vidkommande lönegradsplaceringen av tvättföreståndarna och övrig i tvättverksamhet sysselsatt personal ifrågasätta de sakkunniga i likhet med lönekommittén icke någon ändring med hänsyn till förestående centralisering av tvätt- och reparationstjänsten vid försvaret.

Tjänstebenämningar. Med avseende å tjänstebenämningarna ha de sak- kunniga funnit sig böra föreslå följande ändringar i lönekommitténs förslag. Benämningen fotografibiträde bör utbytas mot den för den lägre ekonomi- personalen i övrigt föreslagna benämningen ekonomibiträde. Kokerskebenäm— ningen bör användas för befattningar i 3 lönegraden. Prefixet »förste» bör komma till användning beträffande köksföreståndare i 10 lönegraden samt prefixet »första» för ekonomibiträde i lönegrad a. Köksföreståndare i 6 löne- graden bör benämnas »biträdande».

Tjänstebenämningarna tvättföreståndare av l:a respektive 2:a klass böra ersättas med benämningarna förste tvättföreståndare respektive tvättföre— ståndare.

De sakkunnigas förslag. I enlighet med vad sålunda anförts förorda de sak— kunniga följande lönegradsserier och tjänstebenämningar för ekonomiper- sonalen:

Kökspersonal. Lönegrad Ekonomibiträde .......... ' ........................ c Första ekonomibiträde ............................ a Kokerska ........................................ Biträdande köksföreståndare Köksföreståndare Förste köksföreståndare

• Sida 89
•  Original

Övrig ekonomi personal. Lönegrad

Ekonomibiträde .................................. c Första ekonomibiträde ............................ Tvättförestånderska

Maskintvättare

14. Vaktmästarpersonal.

De befattningar vid försvaret, som behandlas under förevarande rubrik, förekomma såsom ordinarie och extra ordinarie i följande lönegrader (i före— kommande fall »högst»—lönegrader):

Lönegrad

Expeditionsvakt (A och Eo); portvakt (MEo och Eo); vaktmästare (MEo); vaktmästare, tillika bilförare (MEo) . . . .: ................ 5 Expeditionsvakt (MEo); tillsynsman (MEo); vaktmästare (MEo) 6 Institutionsvaktmästare (A); förste expeditionsvakt (A och Eo); förste vaktmästare (MEo); vaktman (Eo) ............................ 7 Portvakt vid försvarsstaben (MEo) .............................. 9

I fråga om befattningen som portvakt i 9 lönegraden vid försvarsstaben har föreskrivits, att vid uppkommande ledighet frågan om löneställningen skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Extra befattningar för vaktmästarpersonal förekomma under ovan angivna tjänstebenämningar i ett flertal lönegrader mellan MEx 4 och MEx 10.

Lönegradsserie. Vid 1921 års lönereglering för allmänna civilförvaltningen placerades vaktmästarpersonalen i 5 och 7 lönegraderna (dåvarande 1 och 3 lönegraderna), detta i överensstämmelse med 1902 års löneregleringskom- mittés förslag och med vad av kommunikationsverkens lönekommitté tidigare för därav berörda verk föreslagits.

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga behandlade ingående vaktmästar— nas löneställning, varvid föreslogs införande jämväl av 6 lönegraden, vilken lönegrad sedermera kommit till användning vid försvaret.

För närvarande tillämpas för vaktmästarpersonalen en lönegradsserie, omfattande 5, 6, 7 och 9 lönegraderna. Då intill varandra liggande löne— grader enligt de sakkunnigas mening icke böra förekomma inom en och samma lönegradsserie, få de sakkunniga föreslå, att 6 lönegraden utgår ur serien.

• Sida 90
•  Original

Arbetsuppgifter. Vaktmästarpersonalens arbetsuppgifter innefatta i stor ut— sträckning andra göromål än egentlig vakthållning och befattningarna synas i sådant hänseende kunna indelas i två huvudgrupper, nämligen dels befatt- ningar, med vilka äro förenade expeditionsarbete, mottagande av besökande och lämnande av upplysningar, avsändning och mottagning av post, utförande av vissa skrivgöromål o. s. v., dels befattningar för tillsyn, vård och skötsel av inventarier, instrumentutrustning och annan materiel. Härutöver före— komma inom försvaret, exempelvis inom försvarets fabriksverk, i begränsad utsträckning befattningar med uteslutande vaktuppgifter.

På sätt gäller inom statsförvaltningen i allmänhet bör 5 lönegraden använ— das som bottenlönegrad för vaktpersonalen vid försvaret. I nämnda lönegrad bör placeras befattningshavare, som biträder befattningshavare av samma kategori i högre löneställning, ävensom befattningshavare, som ensam svarar för vaktmästaruppgifterna vid myndighet av mindre storleksordning. I 5 lönegraden bör även inplaceras vaktmästarpersonal, på vilken endast an- komma egentliga vaktuppgifter, såsom fallet är beträffande exempelvis de vid vissa centrala ämbetsverk förekommande portvakterna. De uteslutande för vaktuppgifter vid lokalförvaltningar förekommande befattningarna synas likaså böra hänföras till denna lönegrad.

Till 7 lönegraden bör hänföras befattning, på vilken ankommer mera kva- lificerade göromål och vars innehavare i allmänhet har annan personal sig underställd. Till samma lönegrad bör även hänföras befattning, vars inne— havare ensam svarar för vaktmästargöromålen vid myndighet av normal storleksordning.

Lönegraden 9 är inom den civila statsförvaltningen närmast avsedd för s. k. institutionsvaktmästare vid större vetenskapliga och liknande institutioner. Det synes de sakkunniga tveksamt, om till denna lönegrad hänförliga befatt— ningar med hänsyn till arbetsuppgifternas kvalificerade karaktär böra hän- föras till gruppen vaktmästare. Åtminstone för försvarets vidkommande synas de befattningar, för vilka enligt de sakkunnigas uppfattning denna högre löneställning kunde ifrågasättas, i stället böra hänföras antingen till gruppen tekniska biträden, som av de sakkunniga behandlas under II: 9, eller, såsom ovan antytts, i förekommande fall till hantverkare, mekaniker, arbetsledare eller dylikt. — Ledamoten Dahl har ansett, att 9 lönegraden i vissa fall borde kunna användas i fråga om vaktmästarbefattning vid försvaret, varmed för- enats arbetsuppgifter av särskilt kvalificerad art.

Tjänstebenämningar. Ursprungligen förekom för hithörande personal en- bart benämningen vaktmästare. Av kommunikationsverkens lönekommitté upptogos på sin tid benämningarna expeditionsvakt i 5 lönegraden och förste expeditionsvakt i 7 lönegraden för sådan vaktmästarpersonal, som tjänst- gjorde vid de centrala ämbetsverkens styrelser. Samma ordning genomfördes

• Sida 91
•  Original

för allmänna civilförvaltningen i samband med 1921 års lönereglering. Ifråga- varande benämningar kunna enligt de sakkunnigas mening användas även för befattningar vid lokala myndigheters kontor och expeditioner. För be- fattningar, med vilka icke äro förenade uppgifter av expeditionskaraktär, exempelvis befattningar vid skolor, forskningsinstitutioner, museer, förråd o. s. v., tillämpas i 7 och 9 lönegraderna i viss utsträckning benämningen institutionsvaktmästare samt för befattningshavare vid museer beteckning- arna museivakt och förste museivakt i respektive 5 (6) och 7 lönegraderna. I övrigt användes i allmänhet benämningen vaktmästare. För försvarets vidkommande föreslå de sakkunniga för annan vaktmästarpersonal än expeditionsvakter benämningarna vaktmästare i 5 lönegraden och förste vaktmästare i 7 lönegraden. Samma benämningar vilja de sakkunniga föreslå även för de befattningar vid lokalförvaltningar, som nu benämnas portvakt, vaktförman och vaktman, medan däremot de befattningar vid centrala äm— betsverk, som nu benämnas portvakter, i allmänhet torde böra betecknas expeditionsvakter. Därest vaktmästarbefattning i 9 lönegraden anses böra bibehållas, synes benämningen övervaktmästare kunna komma till använd- ning. Då emellertid enligt de sakkunnigas mening åtminstone för närvarande behov av dylik befattning ej förefinnes inom försvaret, ha de sakkunniga ej upptagit benämningen i sitt förslag.

I detta sammanhang vilja de sakkunniga i överensstämmelse med sin all— männa inställning till tjänstebenämningsfrågan framhålla, att principiellt sett samtlig vaktmästarpersonal borde kunna sammanföras under en gemensam benämning, vaktmästare respektive förste vaktmästare. Med hänsyn till att expeditionsvaktsbenämningen är genomförd inom statsförvaltningen i dess helhet, ha de sakkunniga emellertid ansett sig böra upptaga två skilda serier.

De sakkunnigas förslag. I enlighet med det anförda föreslå de sakkunniga följande lönegradsserier och tjänstebenämningar för vaktmästarpersonalen vid försvaret:

Expeditionsvakter. Lönegrad

Expeditionsvakt Förste expeditionsvakt

Övriga vaktmästare. Lönegrad

Vaktmästare ...................................... 5 Förste vaktmästare ................................ 7

• Sida 92
•  Original

15. Bilpersonal.

Under förevarande rubrik behandlas i efterföljande sammanställning upp— tagna, till löneplan MEo hänförda befattningar vid försvaret:

Lönegrad

Automobilförare; bilförare ........................ 5 Garageförman; automobilförare .................... 6 Garageförman Garageförman

Förande av motorfordon följer — förutom med de i förestående samman- ställning intagna befattningarna — även med befattningar av annan art — exempelvis förrådsmän, vaktmästare o. s. v. —— varvid i vissa fall i tjänste- benämningen angivits, att vederbörande befattningshavare vid sidan av sina huvudsakliga arbetsuppgifter är bilförare, exempelvis förrådsman, tillika bil- förare, i MEo 6, vaktmästare, tillika bilförare, i MEo 5. Sistnämnda befatt- ningar ha av de sakkunniga upptagits till behandling i andra sammanhang (jfr II: 8 och II: 14).

Garageförmännen inom försvaret ha i huvudsak till uppgift dels att biträda vid handhavandet av viss organisationsenhets (stabs, förbands, skolas o. s. v.) transportorganisation, innefattande disposition av motorfordonen, fördelning av förare, övervakning av motorfordonens ändamålsenliga utnyttjande 0._ s. v., dels ock att leda och övervaka samt vid behov deltaga i översyn, vård och — i mån av tillgänglig verkstadsutrustning — smärre justeringar av motor- fordonen. '

Bilförarna äro huvudsakligen sysselsatta med förande av person— eller lastbil samt ha i regel att självständigt eller under garageförmans överinseende svara för skötsel och vård av anvisat motorfordon. Särskilda befattningar för bilförare finnas inrättade vid allmänna civilförvaltningen. Frågan om dessa befattningars lönegradsplacering har vid skilda tillfällen varit föremål för övervägande under de senare åren. De sakkunniga få härom anföra följande.

Såväl tjänsteförteckningssakkunniga för de affärsdrivande verken som 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga synas ha varit av den uppfattningen, att personal, som huvudsakligen vore sysselsatt med förande av automobil, borde —— i likhet med vad som för det dåvarande gällde chaufförerna vid statens sinnessjukhus — hänföras till 6 lönegraden.

I sitt den 18 januari 1943 avgivna betänkande anförde sakkunniga för översyn av tjänsteförteckningen m. m. för allmänna civilförvaltningen i vad avsåge statens sinnessjukhus rörande befattningarna som chaufför i lönegrad A 6 vid sinnessjukhusen i huvudsak följande:

• Sida 93
•  Original

Chaufförstjånsterna vore enligt vad de sakkunniga inhämtat att betrakta som en kvarleva från den tid, då varje sinnessjukhus hade sin personbil, som stod till för- fogande jämväl för uthyrning till personalen. Numera användes personbilarna en- dast för tjänstebruk. Med hänsyn härtill samt till att förmågan att föra motor- fordon numera vore tämligen allmänt utbredd, något som medfört att betydligt flera befattningshavare än de som i tjänsteförteckningen upptagits under beteck- ningen chaufför regelmässigt toges i anspråk för bilkörning, hade de sakkunniga icke ansett motiverat, att särskilda befattningar såsom chaufför bibehölles å tjänste— förteckningen. De sakkunniga förordade därför, att chaufförsbefattningen överför- des å övergångsstat. Härmed hade de sakkunniga emellertid ingalunda avsett, att särskilda bilförare icke skulle erfordras. Snarare ville de sakkunniga framhålla vikten av att fullt yrkeskunniga bilförare funnes anställda med full sysselsättning i sådan egenskap och med klart markerat ansvar för omhänderhavandet av den dyrbara materiel, varom här vore fråga. De för varje anstalt erforderliga bilförarna förutsattes skola ingå under kategorien ekonomibiträden, ordinarie såväl som extra ordinarie. (Ekonomibiträdena skulle enligt de sakkunnigas förslag hänföras till 2 och 5 lönegraderna).

1945 års riksdag beslutade i enlighet med vad nyssnämnda sakkunniga föreslagit.

Lönegradsserie. Beträffande garageförmännen ha från myndigheternas och personalorganisationernas sida framställningar gjorts om lönegradsuppflytt- ning av ifrågavarande befattningar. Enligt vad de sakkunniga i annat sam- manhang (II: 7) anfört, synes för garageförman med arbetsledande uppgifter i egentlig mening 10 lönegraden böra komma i fråga. För vissa av de före— fintliga garageförmansbefattningarna torde emellertid enligt vad i det följande anföres 8 lönegraden böra komma till användning.

I fråga om bilförarna hysa de sakkunniga — i likhet med nyssnämnda sakkunniga för översyn av tjänsteförteckningen vid statens sinnessjukhus —— den uppfattningen, att enbart förande av bil icke bör berättiga till högre löneställning än enligt 5 lönegraden. I överensstämmelse härmed ha de sak- kunniga funnit frågan om lönegradsplaceringen av exempelvis befattningen vaktmästare, tillika bilförare, böra bedömas ur de allmänna synpunkter, som tillämpats för lönegradsplacering av vaktmästarpersonalen. Såsom tidigare anförts följa emellertid med de i förevarande avsnitt behandlade bilförar- befattningarna regelmässigt skötsel och vård av anvisat fordon. Sistnämnda arbetsuppgifter synas de sakkunniga med hänsyn till det specialkunnande, som erfordras för uppgifternas fullgörande, böra berättiga till inplacering i högre lönegrad än den 5. Såsom lämplig löneställning ha de sakkunniga härvid funnit 6 lönegraden — vilken lönegrad i II: 11 förordats såsom lägsta lönegrad för hantverkarpersonalen — böra komma till användning.

Arbetsuppgifter. Beträffande befattningarnas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar ha de sakkunniga funnit följande

• Sida 94
•  Original

principer böra tillämpas. Till 6 lönegraden hänföres befattningshavare, som uteslutande eller åtminstone huvudsakligen är sysselsatt med förande av person- eller lastbil samt självständigt eller under högre befattningshavares överinseende svarar för skötsel och vård -— inklusive smärre justeringar —— av anvisat fordon. I 8 lönegraden inplaceras befattningshavare, som — utöver nyss angivna arbetsuppgifter — har att biträda vid handhavandet av stabs, förbands, skolas 0. s. v. transportorganisation, innefattande disposition av motorfordonen, fördelning av förare, övervakning av motorfordonens ända- målsenliga utnyttjande o. s. v. samt att leda och övervaka och vid behov deltaga i översyn, vård och enklare reparationer å motorfordonen. Till samma lönegrad hänföres även befattningshavare, i vars arbetsuppgifter ingår att meddela undervisning i framförande av motorfordon i och för avläggande av körkortsprov. Till 10 lönegraden slutligen hänföres befattningshavare, som utöver att vara förman för mera omfattande bilförarpersonal även är arbets- ledare för underställd egentlig bilreparatörpersonal. Där fråga är om arbets— ledare i egentlig verkstadstjänst, bör befattningen hänföras till 12 lönegraden i enlighet med vad som anförts vid behandlingen av löneställningen för den arbetsledande personalen (II: 7). —— Ledamöterna Dahl och Helldén ha såsom tidigare anförts (jfr II: 7) ansett 11 och 13 i stället för 10 och 12 lönegraderna böra komma till användning.

Kompetenskrav. För befattning i 6 lönegraden torde böra fordras —— för- utom innehav av körkort (trafikkort) — god kännedom om motorer och motorfordonsmateriel. För befattning i 8 lönegraden bör därjämte krävas längre tids tjänstgöring inom förevarande arbetsområde, visst kunnande rörande reparationer av motorfordon, samt — där befattningshavaren har att meddela undervisning i framförande av motorfordon i och för erläggande av körkortsprov — härför erforderliga kvalifikationer.

För befattning i 10 lönegraden slutligen synes böra erfordras ingående förfarenhet i reparationsarbete beträffande motorfordon.

Tjänstebenämningar. Såsom lämpliga tjänstebenämningar för här ifråga- varande personal föreslå de sakkunniga beteckningarna bilförare i 6, förste bilförare i 8 och garageförman i 10 lönegraden.

De sakkunnigas förslag. För hithörande befattningar föreslå de sakkunniga följande lönegrads— och tjänstebenämningsserie:

Lönegrad

Bilförare Förste bilförare .................................. 8 Garageförman

• Sida 95
•  Original

16. Civilmilitär ingenjörpersonal.

De vid försvaret förefintliga ordinarie civilmilitära ingenjörbeställningarna utgöras vid armén av tygingenjörer å fälttygkårens stat, vid marinen av ingenjörer, tillhörande mariningenjörkåren, och vid flygvapnet av flygingen- jörer. Samtliga ifrågavarande beställningar äro såsom ordinarie hänförda till löneplan Ca. Vid sidan av den ordinarie anställningsformen tillämpas i viss utsträckning extra ordinarie anställning, i regel för en tid av två år före ordinarieblivandet.

I samband med behandlingen av lönefrågorna för den civilmilitära ingen- jörpersonalen ha de sakkunniga funnit lämpligt att upptaga motsvarande frågor även beträffande den enligt beslut av 1946 års riksdag nytillkomna extra ordinarie arméingenjörpersonalen, vilken —— om ock icke formellt —- intager enahanda ställning som övrig här avsedd personal.

Beställningarnas fördelning på lönegrader framgår av efterföljande tablå.

Lönegrad

Arméingenjör av 3. graden .................................... 20 Arméingenjör av 3. graden; mariningenjör av 2. graden .......... 22 Tygingenjör av 2. klassen; arméingenjör av 2 graden; mariningenjör

av 1. graden; specialingenjör av 3. graden; flygingenjör av 3. graden 24 Arméingenjör av 1. graden; flygingenjör av 2. graden ............ 26 Tyg'ngenjör av 1. klassen; förste mariningenjör; specialingenjör av

2. graden; flygingenjör av 1. graden .......................... 27 Förste armélngenjör; marindirektör av 2. graden; specialingenjör av

1. graden; flygdirektör av 2. graden .......................... 28 Marindirektör av 1. graden; flygdirektör av 1. graden ............ 30

Mariningenjörkårens löneproblem behandlades senast i samband med 1921 års militära lönereglering, varvid såsom förebild vid inplacering i lönegrader valdes lönegradsplaceringarna för motsvarande befattningshavare inom de affärsdrivande verken. Befordran sker, oavsett innehavande befattning, efter tjänstålder, i mån av uppkommande vakanser automatiskt intill 27 löne- graden. Genom beslut den 29 juni 1945 uppdrog Kungl. Maj:t — på hem- ställan av chefen för marinen —— åt denne att närmare överväga de jämk— ningar i fråga om ingenjörorganisationen vid den honom underställda försvarsgrenen som kunde befinnas påkallade. Marinchefen hade b'and annat framhållit, att mariningenjörernas gedigna utbildning samt den goda praktik, de erhållit inom skeppsbyggnadsbranschen, lett till att de dugligaste marin— ingenjörerna i högre lönegrader i stor utsträckning sökt och erhållit för- månliga anställningar inom den privata varvsindustrien. Det kunde ifråga-

• Sida 96
•  Original

sättas, om icke en förbättring av dessa förhållanden skulle kunna nås genom uppflyttning i lönegrad av vissa högre mariningenjörbeställningar. Den så- lunda anbefallda undersökningen har ännu icke slutförts.

Flygingenjörernas löneställningar och tjänstebenämningar ha fått sin nu- varande utformning år 1927 respektive år 1939, varvid beträffande tjänste— benämningarna eftersträvats anslutning till de för mariningenjörkåren gäl- lande. Liksom mariningenjörerna befordras flygingenjörerna efter tjänstålder i mån av vakanser automatiskt intill 27 lönegraden.

För arméns vidkommande behandlades frågan om ingenjörpersonalens ställning och löner av 1941 års försvarsutredning, som föreslog tillskapandet av en arméingenjörkår i huvudsaklig överensstämmelse med mariningenjör- kåren, varvid de nuvarande tygingenjörbeställningarna skulle indragas. Frå- gan underkastades sedermera förnyad utredning genom försvarsväsendets ingenjörutredning, som föreslog tillskapandet av särskilda ingenjörtrupper. Den till ingenjörtrupperna hörande personalen i officersställning skulle ha högre teknisk utbildning och handha de ingenjörtekniska uppgifterna vid truppförband, staber och liknande. Emellertid har i avbidan på 1945 års försvarskommittés utredningsresultat definitiv ställning icke ansetts kunna tagas till frågan om arméingenjörkåren. Vissa provisoriska åtgärder ha dock vidtagits. Genom beslut av 1946 års riksdag ha sålunda inrättats ett antal extra ordinarie arméingenjörtjänster. De förefintliga tygingenjörbeställning— arna ha därvid bibehållits men torde sedan frågan om arméingenjörorgani- sationen slutligt reglerats komma att ersättas med arméingenjörbeställningar eller civila tjänster.

I avvaktan på resultatet av chefens för marinen ovanberörda utredning ha de sakkunniga icke ansett sig böra till prövning upptaga behovet av högre löneställningar för mariningenjörerna än de nu förekommande. Framhållas må, att så länge mariningenjörerna sammanhållas inom en särskild kår, inom vilken befordran i varje fall inom de lägre lönegraderna äger rum efter tjänstålder, det är förenat med svårigheter att mot varandra klart avgränsa arbetsuppgifterna i de olika befattningarna. Då de nuvarande högre beställ— ningarna inom mariningenjörkåren — liksom de högre beställningarna för flygingenjörerna — regelmässigt torde avses för befattningar med ställning som avdelningschef, byråchef eller byrådirektör inom respektive förvaltning eller för därmed jämställda befattningar, vilja de sakkunniga såsom sin upp- fattning framhålla att — i konsekvens med vad som tidigare förutsatts be- träffande motsvarande civila befattningar — löneställningen bör göras bero-' roende av arbetsuppgifternas art i varje särskilt fall.

Med hänsyn till frågans nuvarande läge ha de sakkunniga beträffande mariningenjörerna — liksom i fråga om övriga försvarsgrenars civilmilitära ingenjörpersonal —— i princip måst utgå från gällande ordning och löneställ- ningar. Dock ha de sakkunniga ansett sig böra föreslå sådana jämkningar,

• Sida 97
•  Original

som erfordras för åstadkommande av parallellitet mellan lönegradsserierna för civila ingenjörbefattningar å ena sidan och civilmilitär ingenjörpersonal å andra sidan, detta särskilt med tanke på att civilmilitära och civila ingen- jörer inom försvarets förvaltningsmyndigheter och fabriker ofta i lika mån ifrågakomma till erhållande av civila ingenjörbefattningar. Med utgångspunkt från den för civil ingenjörpersonal föreslagna lönegradsserien ha de sak- kunniga funnit sig böra förorda, att den för lönegradsplacering av marin- och flygingenjörer för närvarande använda 27 lönegraden slopas, liksom ock att den för marin- och arméingenjörer nu använda 22 lönegraden utbytes mot 21 lönegraden.

Slopandet av 27 lönegraden —— vilken lönegrad åtminstone inom marinen i stor utsträckning kommit att utgöra slutlönegrad, nämligen för sådana mariningenjörer, som icke anses kunna komma i fråga för befordran till de nuvarande direktörsbeställningarna — medför, att de till 27 lönegraden nu hänförda beställningarna måste uppdelas på 26 och 28 lönegraderna. Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, vilka torde påläggas veder— börande befattningshavare, synes man vara berättigad till det antagandet, att flertalet beställningar härvid komma att inplaceras i 28 lönegraden.

I sammanhang med 22 lönegradens utbytande mot den 21 kan ifrågasättas, om icke, med hänsyn till mariningenjörernas gedigna och långvariga utbild- ning, på samma sätt som för flygingenjörerna 24 lönegraden borde vara den lägsta ordinarie lönegraden.

Vad gäller de lägre arméingenjörbefattningarna, äro dessa i princip avsedda för motoringenjörer och anses icke kräva högre teknisk utbildning. De sak- kunniga få i detta sammanhang erinra, att vid remissbehandlingen av frågan om arméingenjörernas löneställning vissa myndigheter ifrågasatt, huruvida icke 18 lönegraden vore tillfyllest som bottenlönegrad för motoringenjörerna. De sakkunniga föreslå, att motoringenjörerna hänföras till 18 och 21 löne- graderna. De sakkunniga få i avseende härå erinra, att enligt vad i proposi- tionen 1946: 80 angående arméns ingenjörpersonal framhållits, en inplacering i 20 lönegraden av motoringenjörbefattningarna befunnits vara tillfyllest för att erhålla fullt kompetent personal, varvid dock för vinnande av nöjaktig befordringsgång vissa av dessa befattningar ansetts böra hänföras till högre lönegrader (22 eller 24 lönegraden). Med hänsyn till den av de sakkunniga 'tillämpade principen för löneställningarnas avvägning i förhållande till kompetenskrav och arbetsuppgifter böra 22 och 24 lönegraderna ej komma till användning för lönegradsplacering av motoringenjörer med mindre detta i framtiden kan anses motiverat med hänsyn till motortjänstens utveckling.

De sakkunniga ha icke funnit anledning ingå på frågan om kompetenskrav för marin- och flygingenjörbeställningarna. Grundfordringarna _— avgångs— examen från teknisk högskola med därefter följande specialutbildning — äro liksom befordringsförhållandena reglerade i gällande föreskrifter. Ur propo-

• Sida 98
•  Original

sitionen 1946: 80 synes i fråga om arméingenjörerna kunna utläsas, att för befattningar i 24 och högre lönegrader regelmässigt bör fordras avgångs- examen från teknisk högskola. Härigenom skulle överensstämmelse i före- varande avseende uppnås de olika försvarsgrenarna emellan. Vidkommande motoringenjörbefattningarna utgå de sakkunniga från att för dessa bör — i överensstämmelse med vad som föreslagits för civil ingenjörpersonal i mot- svarande lönestållning — erfordras avgångsexamen från tekniskt gymnasium.

Tjänstebenämningar. De sakkunniga föreslå, att tjänstebenämningarna för här avsedda befattningar bringas i överensstämmelse med vad som i det före— gående föreslagits för civila ingenjörer, varvid i stället för de för de sist— nämnda befattningarna förordade prefixen »byrå»- och »drift»— prefixen »ar1né»-, »marin»— respektive »flyg»- böra komma till användning. Några mera genomgripande förändringar kommer detta icke att innebära i fråga om hithörande personal vid marinen och flygvapnet. Med hänsyn till den sannolika utvecklingen beträffande specialingenjörernas inom marinen an- ställningsförhållanden m. m. föreslå de sakkunniga, att benämningen special— ingenjör slopas. För de lägre beställningarna inom armén, vilka icke kunna ifrågakomma för den normala befordringsgången inom en eventuellt blivande arméingenjörkår, anse de sakkunniga det lämpligast, att en specialbenämning kommer till användning, och förorda de sakkunniga benämningen motor- ingenjör.

De sakkunnigas förslag. I anslutning till vad sålunda anförts föreslå de sak- kunniga nedanstående lönegrader och tjänstebenämningar för hithörande personal:

Lönegrad

Motoringenjör

Motoringenjör . .............................................. 21 Arméingenjör; mariningenjör; flygingenjör ...................... 24 Förste arméingenjör; förste mariningenjör; förste flygingenjör ...... 26 Armédirektör; marindirektör; flygdirektör ...................... 28 Förste armédirektör; förste marindirektör; förste flygdirektör ...... 30

17. Läkarpersonal.

Inom försvaret finnas för närvarande följande till löneplan Ca hänförda befattningar för läkarpersonal:

• Sida 99
•  Original

Bataljonsläkare; marinläkare av 1. graden; flygläkare av 1. graden 22 Marinläkare av 1. graden ...................................... 24 Andre byråläkare; regementsläkare; marinläkare av 1. graden (sjuk- husläkare); förste flygläkare ................................ 26 Förste byråläkare; fältläkare; förste marinläkare ................ 28 Byråöverläkare; flygöverläkare ................................ 30

Härutöver finnas vissa befattningar för bataljonsläkare (sjukhusläkare) i MEx 22.

Lönegradsserie. Då de sakkunniga haft att ingå på frågan om löneställ- ningarna för den civilmilitära läkarpersonalen, ha de sakkunniga funnit stora svårigheter möta att pröva löneställningarna efter de principer, som vunnit tillämpning beträffande befattnings- eller beställningshavarkategorier i all— mänhet inom försvaret och statsförvaltningen överhuvud taget. Det synes de sakkunniga att, då det gäller befattningar med avlöning enligt de allmänna löneplanerna, utgångspunkten vid lönesättningen bör vara, att arbetsuppgif— ternas omfattning kräver normal arbetstid av befattningshavaren. För de flesta befattningshavare är ju också i gällande bestämmelser arbetstiden reglerad med hänsyn härtill. Militärläkarbeställningarna — särskilt de till truppför- banden knutna beställningarna — förutsättas emellertid enligt gällande be- stämmelser i regel icke taga mer än en del av vederbörandes arbetstid i an- språk. Det synes de sakkunniga vid sådant förhållande knappast följdriktigt, att de hänföras till löneplan, som normalt avses för heltidsbefattningar. En följd av den nuvarande ordningen blir bland annat, att de löneställningar, som väljas, med hänsyn till beställningarnas karaktär av närmast deltidstjänster självfallet måste komma att ligga under dem, som i allmänhet gälla för befatt- ningar i motsvarande ansvarsställning, vilkas innehav förutsätta samma mått av kompetens och erfarenhet. Detta förhållande kan lätt leda till att krav på , förhöjd löneställning från dylika befattningshavarkategoriers sida resas * enbart med stöd av schematiska jämförelser med andra personalgruppers löneställningar. Med hänsyn till att för statsanställd personal, vars hela arbetstid ej uttages men som ändå ansetts böra åtnjuta pensionsrätt, särskilda löneplaner tillämpas, såsom fallet är exempelvis i fråga om provinsialläkarna, vill det synas de sakkunniga, att anställnings— och löneförhållandena för läkarpersonalen vid försvaret borde regleras i särskild ordning. Då emellertid denna fråga lärer falla utom ramen för de sakkunnigas utredningsuppdrag, ha de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga något förslag i detta hän- seende. Ett särskilt skäl härtill är, att frågan om militärläkarorganisationen förnärvarande är föremål för övervägande inom 1944 års militärsjukvårds- kommitté. De sakkunniga ha därför i princip utgått från nuvarande löneställ—

• Sida 100
•  Original

ningar men förutsätta, att sedan organisationsfrågan klarlagts, löneställ- ningsfrågan underkastas särskild u t r e d n i n g.

I några hänseenden synas emellertid redan nu jämkningar i lönehänseende j böra vidtagas. Sålunda torde de bataljonsläkare i 22 lönegraden, vilka för närvarande ensamma svara för sjukvården vid vissa förband, ävensom med dem jämställda marin- och flygläkare skäligen böra erhålla en något gynn— sammare löneställning, varför de sakkunniga föreslå, att beställningar i 24 lönegraden för dylika läkare inrättas vid samtliga tre försvarsgrenar. Vidare torde de marinläkare av 1. graden, vilka tjänstgöra såsom stationsläkare, respektive såsom regementsläkare vid kustartilleriförband, i likhet med rege- mentsläkare vid armén böra hänföras till 26 lönegraden. —— Vad flygöver- läkaren angår, synas skäl kunna tala för att han i lönehänseende ställes i paritet med marinöverläkaren.

Tjänstebenämningar. Vad tjänstebenämningarna angår, äro dessa i behov av ett samordnande de olika försvarsgrenarna emellan. Med hänsyn till militärsjukvårdskommitténs förslag i frågan (SOU 1944: 66), vari förordas tillskapande av en, för försvaret gemensam försvarsläkarkår i förening med en revision av de inom de olika läkarorganisationerna tillämpade lönegrads— placeringarna, ha de sakkunniga emellertid i avvaktan på ställningstagandet till de av nämnda kommitté upptagna frågorna icke ansett sig kunna föreslå några mera genomgripande förändringar i nu gällande ordning. För arméns vidkommande föreslå de sakkunniga endast införande av benämningen förste bataljonsläkare i 24 lönegraden, för marinen slopande av gradbeteckningarna samt för flygvapnet införande av benämningen flygläkare utan gradbeteck— ning i 24 lönegraden. Slutligen synes i överensstämmelse med vad som i annat sammanhang anförts benämningen andre byråläkare böra utbytas mot be- , teckningen byråläkare. .

'De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå således följande lönegrads- serier och tjänstebenämningar för läkarpersonalen vid försvaret, att tills vidare gälla:

Försvarets sjukvårdsförvaltning. Lönegrad Byråläkare ...................................... 26 Förste byråläkare ................................ 28 Byråöverläkare .................................. 30

Armén Bataljonsläkare .................................. 22 Förste bataljonsläkare ............................ 24 Regementsläkare .................. . ............... 26 Fältläkare . ...................................... 28

• Sida 101
•  Original

Marinen Lönegrad

Marinläkare

Marinläkare ..................................... 24 Marinläkare ..................................... 26 Förste marinläkare . .............................. 28

Flygvapnet

Flygläkare ...................................... 24 Flygläkare ...................................... 26 Förste flyg läkare ................................. 28

18. Tandläkarpersonal.

Vid försvaret finnas följande till löneplan Eo hänförda befattningar för tandläkarpersonal:

Lönegrad

Poliklinikföreståndare . . Militärbefälstandläkare ........................... 20 Tandvårdsinspektör .......................... .. . . . 26-

Vad i nästföregående kapitel anförts i fråga om svårigheterna att ingå i prövn ng av löneställningarna för den civilmilitära läkarpersonalen gäller enligt de sakkunnigas uppfattning' 1 än högre grad med avseende å tandläkar- personalen vid försvaret. De sakkunniga vilja. därför inskränka sig till att förorda, att frågan om de vid försvaret tjänstgörande tandläkarnas anställ- ningsförhållanden och löneställning göres till föremål för särskild u t r e d- ning. » . De nuvarande tjänstebenämningarna synas enligt de allmänna principer, som tidigare angivits, icke vara fullt lämpliga. I avvaktan på resultatet av en blivande utredning föreslå de sakkunniga benämningen försvarstandläkare.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå sålunda, i avvaktan på vidare utredning i ämnet, bibehållande av nu gällande lönegradsserie och införande av följande tjänstebenämningar:

Lönegrad

Försvarstandläkare .............................. _. 17 Försvarstandläkare ............................ . _. . . 20 Förste försvarstandläkare ._ . ._._ . ._ ..... . . ....... , ...... ' 26

• Sida 102
•  Original

19. Veterinärpersonal.

Vid armén finnas för närvarande följande till löneplan Ca hänförda befatt- ningar för veterinärpersonal:

Lönegrad

Bataljonsveterinär ................................ 20 Regementsveterinär Fältveterinär Överfältveterinär ................................. 30

De sakkunniga äro i princip av den uppfattningen, att veterinärbeställnin- garna i jämförelse med läkarbeställningarna äro alltför lågt placerade och att en lönegradsserie, motsvarande den för läkarpersonalen gällande, skulle vara väl motiverad. Med hänsyn till vad som tidigare anförts rörande svårigheten att ingå på ett bedömande av löneställningen för läkarpersonalen ha de sak— kunniga dock icke ansett sig kunna företaga någon generell översyn av nu gällande löneställningar för veterinärpersonalen. De sakkunniga vilja emel- lertid förorda, att anställnings- och avlöningsförhållandena för denna per- sonalkategori snarast göras till föremål för särskild utr e d nin g. Vad sär- skilt överfältveterinären beträffar vilja de sakkunniga framhålla, att en högre löneställning än den nuvarande synes vara motiverad med hänsyn till ifråga- varande befattningshavares ställning såsom dels byråchef, dels ock personal— kårchef och inspektör för det militära veterinärväsendet.

Utan att föregripa resultatet av en blivande utredning anse sig emellertid de sakkunniga böra föreslå, att vissa hithörande beställningshavare, vilkas löneställningar framstå såsom uppenbart för låga, redan nu beredas en för— bättrad ställning. De sakkunniga syfta härvid å ena sidan på de bataljons— veterinärer, vilka ensamma svara för veterinärvården vid ett truppförband, ävensom bataljonsveterinären vid arméinspektionens veterinäravdelning samt å andra sidan på regementsveterinärerna. Ifrågavarande bataljonsveterinärer böra enligt de sakkunnigas mening såsom förste bataljonsveterinärer placeras i 22 lönegraden, under det regementsveterinärerna synas böra uppflyttas till 24 lönegraden.

De sakkunnigas försIag. För veterinärpersonalen föreslå de sakkunniga således följande lönegradsserie och tjänstebenämningar:

Lönegrad

Bataljonsveterinär ................................ 20 Förste b'ataljon'sveterinär' . ; . . . . ; ; .' ; .' ............... 22 Regementsveterinär * '

Fältveterinär' ' ' '

• Sida 103
•  Original

20. Forskningspersonal.

Under förevarande rubrik behandlade befattningar förekomma såsom extra ordinarie vid försvarets forskningsanstalt i följande lönegrader.

Lönegrad

Laborant .................................... Assistent

Därutöver finnas vid nämnda anstalt befattningar såsom avdelningschef i lönegraden högst C 7 och befattningar såsom laborator i lönegraden högst C 5, varjämte vissa tjänster äro upptagna å övergångsstat. Slutligen finnas för egentlig forskningsverksamhet mot varierande arvoden tillfälligt anställda vissa befattningshavare under benämningen forskare. (Personal med admi— nistrativa, kamerala, tekniska, biträdes-, arbetsledande, hantverkar— och vakt— mästaruppgifter vid forskningsanstalten redovisas icke i detta sammanhang.)

F örenänmda, för forskningsverksamhet avsedda befattningar ha inrättats genom beslut av 1944 års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med för— slag, g1undat på en av försvarets forskningsnämnd i ämnet verkställd utredning.

Lönegradsserie. Enligt de sakkunnigas mening kan det starkt ifrågasättas, huruvida icke anställnings- och avlöningsförhållandena i de ledande befatt— ningarna vid försvarets forskningsanstalt böra regleras i huvudsaklig överens- stämmelse med vad som gäller för närmast jämförbara befattningar vid vissa institutioner inom allmänna civilförvaltningen med likartad kombination av Vetenskapliga och administrativa arbetsuppgifter. Denna fråga synes emeller- tid vara av natur att höra övervägas i ett större sammanhang. I betraktande härav och då forskningsanstaltens personalorganisation så nyligen blivit uppbyggd, ha de sakkunniga icke nu velat föreslå någon ändring beträffande löneställningen för nyssnämnda befattningar, ehuruväl de sakkunniga, såsom förut framhållits, äro av den uppfattningen, att endast bestämda lönegrader — alltså icke »högst»-lönegrader _ böra komma till användning. — Ledamoten Dahl har ansett, att ifrågavarande befattningar borde jämställas med avdel— nings— respektive byråchefer i 34 resp. 32 lönegraden.

Vidkommande löneställningen för laboratorsbefattningarna förorda de sakkunniga, att dessa inplaceras i den för laborator inom civilförvaltningen tillämpade högsta lönegraden, nämligen den 27:e. För övrig i t'orsknmgsarbete sysselsatt personal med lön enligt löneplan föreslå de sakkunniga i analogi med den för ingenjörpersonal förordade lönegradsserien en tillämpning av lönegraderna 24, 21 och 18. För laborantbefattningen anse de sakkunniga

• Sida 104
•  Original

15 lönegraden vara lämpligt avvägd. —— Ledamoten Dahl har för här om- förmäld personal förordat en lönegradsserie, omfattande för förste laborator 30 lönegraden, för laborator 28 lönegraden samt i övrigt 26 och — i överens— stämmelse med de sakkunnigas majoritet — 24, 21, 18 och 15 lönegraderna.

Arbetsuppgifter och kompetenskrav. För befattning i 27 lönegraden bör er- fordras akademisk examen eller examen från teknisk högskola. Samma kom- petens bör i regel krävas även i befattningar, tillhörande 21 och 24 lönegra- derna. För befattning i 18 lönegraden torde i viss utsträckning jämväl perso- nal med lägre utbildning i likhet med vad nu är fallet kunna komma i fråga. För befattning avsedd för ledning av rutinarbeten torde 15 lönegraden böra komma till användning. Vid bedömandet av kvalifikationerna för det sist— nämnda slaget av befattningar bör huvudvikten läggas på ingående erfaren- het av och skicklighet i förekommande laboratoriearbeten.

Tjänstebenämningar. För befattning i 27 lönegraden bör benämningen laborator tillämpas. För befattningarna i 21 och 24 lönegraderna synes den nu för 22 och 24 lönegraderna använda benämningen forskningsassistent vara lämplig, dock med prefixet »förste» för den högre lönegraden. Den nu— varande benämningen assistent torde få anses lämplig såsom beteckning för befattning med placering i 18 lönegraden. Härigenom skulle vinnas en prin- cipiell anslutning till den av de sakkunniga under 11: 5 förordade benäm- ningsserien. För befattn'ng i 15 lönegraden är från de sakkunnigas sida ingen erinran att göra mot den nu använda benämningen laborant. — Leda- moten Dahl har förordat benämningen förste forskningsingenjör för befatt- ning i 26 och benämningen forskningsingenjör för befattning i 24 lönegraden.

De sakkunnigas förslag. I anslutning till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga för forskningspersonalen följande lönegradsserie och tjänste- benämningar:

Lönegrad

Laborant ....................................... 15 Assistent

Forskningsassistent

Förste forskningsassistent ........................ Laborator

21. Studieledarpersonal.

Hithörande befattningar äro för närvarande upptagna som extra ordinarie i följande lönegrader av löneplan MEo:

• Sida 105
•  Original

Lönegrad

Studierektor (vid marin- och flygstaberna) ........ 23 Studierektor (vid arméstaben) . .. . . . . .. . .

Ifrågavarande befattningar inrättades genom 1942 års försvarsbeslut. Be- fattningshavarna åligger bland annat att biträda vid organisationen av den allmänbildande undervisningen och inspektera densamma, att handlägga frå- gor rörande ifrågavarande undervisning vid stamskolorna samt att uppgöra kursplaner och utarbeta anvisningar för undervisningen. Befattningarna av- sågos ursprungligen utgöra passageposter för yngre lärarkrafter, som genom denna tjänstgöring bereddes tillfälle att meritera sig för fortsatt verksamhet som lärare.

Framställningar ha i olika sammanhang gjorts om förbättrad löneställning för studierektorerna vid marin- och flygstaberna, senast i samband med försvarsgrenschefernas medelsäskanden för innevarande budgetår. ] avvaktan på en tilltänkt rationalisering av manskapsundervisningen ha förslagen emel- lertid hitintills icke föranlett några åtgärder. Försvarets civilförvaltning har av nyssnämnda skäl avstyrkt förslagen i vad de avse budgetåret 1947/48.

Genom beslut den 15 juni 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för marinen att i samråd med cheferna för armén och flygvapnet verkställa undersökning" rörande möjligheterna att samordna studierektorernas vid försvarsgrenarna verksamhet. Dylik undersökning verkställdes sedermera med biträde av militär sakkunskap från de olika försvarsgrenarna. Av denna undersökning -— som numera slutförts — framgår bland annat följande.

För en effektiv ledning och övervakning av den allmänbildande undervisningen erfordrades en studierektor för varje försvarsgren.

En förutsättning för ett samordnande av rektorernas verksamhet, så att antalet rektorer minskades, vore, att deras nuvarande arbetsuppgifter kraftigt nedskures, var- igenom den önskvärda effektiviteten av utbildningen allvarligt skulle riskeras. Sam- arbete mellan studierektorerna och andra av utbildningen intresserade parter borde beredas genom tillskapandet av ett manskapsskolornas utbildningsråd.

I den allmänbildande undervisning, varom här vore fråga, inginge viss specialut- bildning för militärt ändamål. Studierektorerna måste därför lära känna vissa delar av den militära utbildningen för att kunna tillrättalägga den allmänbildande under- visningen härför. Vidare vore utbildningsformerna vid manskapsskolorna samt elev- materialet i mångt och mycket av annan art, än vad en studieledare vid civila skolor vore van att finna. Allt detta giorde det nödvändigt att studierektorerna —— för att kunna uppnå goda resultat — kunde kvarstå i tjänst under ett flertal år. Detta i sin tur vore helt beroende av avlöningsförhållandena. Här förutsattes givetvis att peda- gogiskt välkvalificerad person toges i anspråk för befattning som studierektor. Det finge anses rimligt, att studierektorerna vid marinen och flygvapnet i lönehänseende tillnärmelsevis —— såsom skett beträffande studierektor vid armén — jämställdes med rektorerna vid de statliga realskolorna. Studierektorerna vid samtliga försvarsgrenar borde sålunda tillerkännas löneförmåner såsom i motsvarande befattningar vid civila skolor, närmast realskolorna. Det vore annars att vänta — och marinen hade redan

• Sida 106
•  Original

haft erfarenhet därav — att de nuvarande studierektorsbefattningarna vid marinen och flygvapnet endast komme att betraktas som mer eller mindre meriterande över- gångstjänster, vilkas innehavare vid första lägliga tillfälle sökte sig förmånligare be- fattning vid civil skola. Den situationen kunde då lätt uppstå, att till sist endast mindre kvalificerad arbetskraft komme att stå till dessa försvarsgrenars förfogande såsom studierektorer.

Genom beslut den 22 juni 1945 uppdrog Kungl. Maj:t vidare åt försvars— grenscheferna att gemensamt inkomma med yttrande angående förutsätt- ningarna för anordnande av enhetlig manskapsundervisning och likvärdig betygsättning vid densamma inom de skilda försvarsgrenarna. För fullgörande av ifrågavarande uppdrag tillsattes en kommitté, bestående av studierekto- rerna och en militär representant från varje försvarsgren, chefen för arméns underofficersskola, rektor vid försvarets läroverk samt studierektorn vid försvarsstabens bildningsdetalj. Kommitténs utredningsresultat har numera ingivits till Kungl. Maj:t.

Vid förberörda utredning av frågan om möjligheterna att samordna studie- rektorernas vid försvarsgrenarna verksamhet har beaktats det resultat, utred- ningen av förutsättningarna för anordnande av enhetlig manskapsundervis- ning rn. m. givit.

De sakkunnigas förslag. För egen del ha de sakkunniga icke blivit över- tygade om att icke verksamheten på förevarande område skulle kunna sam- ordnas under ledning av en för försvaret gemensam studierektor, vilken där- jämte skulle ha sig underställda ett antal studieledare. Lämpliga löneställ- ningar synas därvid vara för den förstnämnde 28 lönegraden och för de senare 23 lönegraden. Såsom tjänstebeteckningar synas kunna väljas benäm— ningarna förste studieinspektör respektive studieinspektör.

Ledamoten Dahl har ansett, att frågan om löneställningen för här ifråga- varande personal borde upptagas till omprövning först sedan klarhet vunnits rörande manskapsundervisningens slutliga ordnande, varvid även frågan om personalvårdsassistenternas löneställning borde slutgiltigt avvägas.

De sakkunniga förorda följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie för här avsedd personal:

Lönegrad

Studieinspektör .................................. 23 Förste studieinspektör ............................ 28

22. Psykologpersonal.

För närvarande förekomma för hithörande personal följande till löneplan MEo hänförda extra ordinarie befattningar:

• Sida 107
•  Original

Lönegrad

Amanuens Militärpsykolog .................................. 27

Härutöver finnas vid marinens personaluttagningscentral inrättad en be— fattning såsom chef i lönegraden MEx 27 och en befattning såsom arbets- studieingenjör mot visst årligt arvode.

Vid centrala värnpliktsbyrån är sedan den 1 juli 1944 inrättad en per- sonalprövningsdetalj för undersökning av den psykiska beskaffenheten hos värnpliktiga, officersaspiranter m. fl. Ledningen av detaljens verksamhet omhänderhaves av en militärpsykolog i lönegrad MEo 27. Av denne fordras högre akademisk examen med psykologi som huvudämne —— nuvarande militärpsykologen är filosofie doktor — förfarenhet i testmetodik, kännedom om militära förhållanden, organisationsförmåga och förmåga att leda veten— skapligt arbete. Till sitt biträde har han en amanuens i lönegrad MEo 16, vilken bör vara psykolog — den nuvarande befattningshavaren är filosofie licentiat — med huvudsaklig uppgift att biträda vid prov, att utföra statis- tiska beräkningar samt att bearbeta erhållet material för militärt bruk och för vetenskaplig forskning. Militärpsykologen föreslogs ursprungligen pla- cerad i 30 lönegraden. Vederbörande departementschef ansåg sig emeller- tid för det dåvarande (prop. 1944: 185) icke kunna tillstyrka högre löneställ- ning än lönegrad MEo 27.

I ski'ivelse den 2 juni 1945 hemställde chefen för marinen om inrättande av en befattning som chef för marinens personalprövningscentral i lönegrad MEx 27, löneklass 26. På denne skulle ankomma utarbetandet av för marinen speciella personalprövningsmetoder samt att leda den militärpedagogiska utbildningen av marinens befälspersonal. Därutöver föreslogs inrättandet av en befattning som arbetsstudieingenjör i lönegraden MEx 26, 24 löneklassen, med uppgift att utarbeta erforderlig prövnings- och övrig apparatur ävensom för biträde vid statistiska undersökningar. I yttrande häröver anförde för— svarets civilförvaltning, att det ifrågavarande personalbehovet tills vidare borde tillgodoses genom tillfälligt anställande av personal, varför extra ordi- narie befattningar ej borde inrättas, att för den högre befattningen lönegraden MEx 26 syntes vara tillfyllest —— även om förvaltningen ej ville motsätta sig placering i MEx 27, dock i lägsta löneklassen — samt att med den lägre befattningen lämpligen borde vara förenat ett arvode av 9000 kronor för år. För egen del ansågo sig tjänsteförteckningssakkunniga i remissyttrande över förslaget den 15 oktober 1945 ej kunna tillstyrka högre löneställning för den högre befattningen än lönegraden MEx 27, 24 löneklassen; i fråga om den andra befattningen funno de sakkunniga av handlingarna i ärendet framgå, att befattningshavaren allenast syntes komma att tagas i anspråk under vissa tidsperioder årligen, varför arvodesanställning på sätt civilför—

• Sida 108
•  Original

valtningen föreslagit syntes lämplig. De sakkunniga ifrågasatte även, om icke möjlighet borde förefinnas att sammanföra personaluttagningsverksamheten för samtliga försvarsgrenar till ett organ, förslagsvis centrala värnpliktsbyrån.

Genom beslut den 15 november 1945 medgav Kungl. Maj:t, att vid marinens personaluttagningscentral finge tills vidare intill den 1 juli 1946 finnas an- ställda en chef, extra tjänsteman i lönegrad MEx 27, samt en arbetsstudie- ingenjör mot ett arvode av, i ett för allt, högst 9 000 kronor för år. Ifråga— varande medgivande har förlängts att gälla jämväl innevarande budgetår.

Innehavaren av ifrågavarande befattning i lönegraden MEx 27 har avlagt filosofie kandidatexamen.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1947/48 har chefen för marinen hem- ställt. att nyssnämnda befattningshavare måtte beredas extra ordinarie an- ställning i lönegrad MEo 27. Marinchefen har till stöd härför anfört bland annat, att marinens militärpedagogiska verksamhet under senare tid erhållit en allt större omfattning och betydelse därigenom, att kursomfånget för officersutbildningen i nu ifrågavarande ämnen vidgats och elevernas tidigare självstudier ställts under central ledning samt genom att förberedelser vidta- gits för att utsträcka undervisningen till att omfatta jämväl kurser för under- officerare. Övriga arbetsuppgifter, som ålåge chefen för personaluttagnings- detaljen, kvarstode oförminskade.

Med hänsyn tagen till marinchcfens anförande har civilförvaltningen ansett sig böra räkna med att befattningen fr. o. m. budgetåret 1947/48 inrättas så- som extra ordinarie. "

Lönegradsserie. För egen del ha de sakkunniga i fråga om befattningen för militärpsykolog i MEo 27 vid centrala värnpliktsbyrån hyst viss tvekan, huruvida så hög kompetens, som den nuvarande innehavaren av befattningen besitter, måste anses oundgängligen erforderlig för fullgörande av de med befattningen förenade göromålen. Med hänsyn till att för befattningen under alla förhållanden synes böra uppställas krav på avlagd filosofie licentiat— examen, ha de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra ifrågasätta någon förändring av befattningens lönegradsplacering.

Amanuensbefattningen synes lämpligen böra utbytas mot en befattning i 21 lönegraden. '

Beträffande hithörande befattningar vid marinens personaluttagnings- central vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida varaktigt behov av dessa befattningar förefinnes eller om icke de med ifrågavarande tjänster förena de göromålen skulle kunna lösas av tillfälligt anställda befattningshavare. Såsom de sakkunniga tidigare anfört, skulle även kunna tänkas att överföra ifråga- varande uppgifter på centrala värnpliktsbyrån. De sakkunniga förorda, att ifrågavarande spörsmål underkastas närmare 11 tr e (1 nin g, innan slutlig ställning tages till frågan om befattningarnas lönegradsplacering. —— Ledamo-

• Sida 109
•  Original

ten Dahl har ansett, att denna utredning borde verkställas i samband med en undersökning rörande löneställning m. m. för studieledarpersonal (jfr II: 21).

Tjänstebenämningar. I fråga om tjänstebenämningen för militärpsykologen vid centrala värnpliktsbyrån finna de sakkunniga denna benämning mindre adekvat och i och för sig föga lämplig. De sakkunniga förorda för sin del tjänstebenämningarna psykotekniker i 21 och förste psykotekniker i 27 löne- graden.

De sakkunnigas förslag. I anledning av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga följande lönegrader och tjänstebenämningar för hithörande be- fattningar vid centrala värnpliktsbyrån:

Lönegrad

Psykotekniker ................................... 21 Förste psykotekniker ............................ 27

23. Redaktörpersonal.

I och med genomförandet av 1942 års försvarsbeslut ha å försvarsstabens press- och filmavdelning inrättats två befattningar såsom stabsredaktörer i lönegraden MEo 23. Vid lönesättningen har jämförelse gjorts med adjunkts- befattning vid de allmänna läroverken. Stabsredaktörerna hava till huvud- saklig uppgift att författa och till pressen distribuera artiklar i försvars- väsendet berörande ämnen, att tillhandagå pressen med upplysningar i för- svarsfrågor, att vidmakthålla och komplettera försvarsstabens bildarkiv, att handhava den s. k. klipptjänsten, d. v. s. genomgång, urklippning och arki— vering samt sammanställning av pressens uttalanden i försvaret berörande frågor samt att arrangera och leda pressbesök vid militära institutioner och övningar.

Enligt försvarets upplysningsutrednings förslag (SOU 1945: 21) borde för underlättande av rekryteringen av tjänsterna en differentiering av löneställ— ningen ske så, att en befattning hänfördes till 24 och en till 22 lönegraden.

Såvitt de sakkunniga kunna bedöma skilja sig de uppgifter, som angivits för här omförmälda befattningar, icke mera avsevärt från dem, som i allmän- het ankomma på en pressombudsman. Dylika uppgifter torde i varje större statligt verk påläggas någon högre befattningshavare, vid civila verk i all— mänhet i byråsekreterarställning, vid militärmyndighet i allmänhet en därför lämpad officer. Inom försvarsstaben finnes särskild officerspersonal för dylika uppgifter. Därest på stabsredaktörerna ankomma huvudsakligen rutinmässiga uppgifter, torde enligt de sakkunnigas mening befattningarna

• Sida 110
•  Original

vara alltför högt placerade. Avses å andra sidan att genom befattningarna till försvarsstaben knyta verklig journalistpersonal —- högkvalificerad och skicklig _— från dagspressen, vilja de sakkunniga starkt ifrågasätta, om den valda utvägen med härför särskilt inrättade befattningar är den lämpliga. Härigenom kommer ju vederbörande att lösrycka-s från det arbete inom tid- ningspressen, som torde vara förutsättningen för bibehållande och utveck— ling av den journalistiska färdigheten.

Av anförda skäl ha de sakkunniga ej ansett sig böra upptaga frågan om löneställning och tjänstebenämning för nu ifrågavarande personalkategori utan anse fastmera, att frågan om behovet av journalistpersonal vid för— svarsstaben och sättet för dennas anställande bör underkastas särskild 11 t r e (1 n i n g.

24. Viss personal vid centrala värnpliktsbyrån.

Vid centrala värnpliktsbyrån finnas bland andra följande extra ordinarie befattningar å MEo-löneplanen: Lönegrad Maskintekniker Amanuens Konsulent Aktuarie; konsulent .............................. 22

Amanuensbefattningen torde enligt vad som framgår av försvarets civil- förvaltnings äskanden för budgetåret 1947/48 vara avsedd att indragas. Däremot har föreslagits inrättande av en befattning som verkmästare i 16 lönegraden. Denna verkmästarbefattning synes icke vara en arbetsledarbefatt- ning. Befattningshavaren är enligt vad som framgår av handlingarna i ärendet avsedd för vård och underhåll av hälkortsmaskinanläggningen och torde närmast vara att hänföra till de i 11:11 upptagna förste montörbefattnin- garna.

Befattningen såsom maskintekniker avses för tillsyn av maskinanlägg- ningens handhavande samt för uppläggning av metoder och program för dess användning vid lösande av ifrågakommande statistiska uppgifter.

1941 års försvarsutredning räknade ursprungligen med en förste aktuarie i 26, en inspektör i 22 och en aktuarie i 21 lönegraden, samtliga ordinarie befattningar. 1942 års försvarsberedning föreslog i avvaktan på närmare erfarenhet i fråga om personalbehovet, att de föreslagna ordinarie befatt- ningarna konstruerades såsom extra ordinarie i lönegraderna 26, 22 och 18 med benämningarna förste aktuarie, byråinspektör och förste amanuens. Samma löneställningar upptogos i avlöningspropositionen 1942:266. Riks-

• Sida 111
•  Original

dagen uttalade, att befattningarna borde placeras i högst de föreslagna löne- graderna och tills vidare om möjligt lägre. I personalförteckningen upptogos för budgetåret 1942/43 befattningarna i lönegraderna MEo 22, 20 och 16 med benämningarna aktuarie, assistent och amanuens. Chefen för centrala värn— pliktsbyrån har sedermera hemställt om uppflyttning av aktuarien till 24 lönegraden.

Aktuarien är föreståndare för centrala värnpliktsbyråns hålkortsdetalj, på vilken ankommer ärenden rörande värnpliktsstatistik samt den tekniska kontrollen av personalredovisningen. Det åligger föreståndaren att organisera och planera de på detaljen ankommande i regel mycket omfattande utred- ningsarbetena. För dessa arbetsuppgifter erfordras kännedom om utnyttjande av en hålkortsanläggning samt om den militära organisationen. Såsom teore- tiskt kompetenskrav för föreståndarbefattningen har uppställts akademisk examen med ämnena statistik och matematik.

Konsulenterna biträda chefen för centrala värnpliktsbyrån vid handlägg- ning av frågor rörande värnpliktsregistreringens uppläggning m. m. samt övervaka och inspektera värnpliktsregisteringen vid olika förband och myn- digheter. För befattningarna synes regelmässigt böra erfordras handelshög- skola eller motsvarande utbildning.

Lönegradsserie. För befattningarna som aktuarie och konsulent synas med hänsyn till arbetsuppgifter och kompetenskrav lönegraderna 24 och 21 —-— vilka i andra sammanhang föreslagits komma till användning för administra- tiv personal samt personal med vissa merkantila och kontrollerande uppgifter — böra tillämpas.

Arbetsuppgifter och kompetenskrav. Beträffande befattningarnas inplace- ring i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter och kompetenskrav synas de riktlinjer, som i sådant avseende angivits under II: 2 och II:5, kunna tjäna till ledning.

Tjänstebenämningar. Med hänsyn till att i viss mån likartade arbetsupp- gifter åvila aktuarien och förste byråsekreterare, respektive konsulenterna och byråassistent inbördes, förorda de sakkunniga för hithörande högre be- fattningar tjänstebenämningarna förste byråsekreterare respektive byrå- assistent. I fråga om benämningen maskintekniker föreslå de sakkunniga icke någon ändring, även om benämningen i fråga icke synes ur alla synpunkter lämplig.

De sakkunnigas förslag. I anledning av det anförda föreslå de sakkunniga följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie för ifrågavarande personal vid centrala värnpliktsbyrån:

• Sida 112
•  Original

Förste montör . Maskintekniker Byråassistent .................................... 21 Förste byråsekreterare ............................ 24

25. Meteorologpersonal.

Den inom den militära väderlekstjänsten sysselsatta personalen är för när- varande hänförd till löneplanerna Ca och MEo. Befattningarnas fördelning å iöneplaner och lönegrader framgår av efterföljande sammanställning.

Lönegrad

Föreståndare för observationscentralstation (MEo) . . . . 10 Militälmeteorotog av 3. graden (MEo) .............. 13 Militärmeteorolog av 2. graden (MEo) .............. 15 Militärmeteorolog av 1. graden (MEo) .............. 20 Militärmeteorolog (Ca) . . . . . . .' ..................... 23 Förste militärmeteorolog (Ca) ...................... 26 Stabsmeteorolog (Ca)

Ifrågavarande personal — med undantag av ett fåtal i 13 och 15 löne- graderna inplacerade befattningshavare, vilka äro placerade till tjänstgöring vid marinens väderlekstjänst — tjänstgör inom flygvapnets väderlekstjänst.

I vederbörliga tjänsteförteckningar har beträffande de till flygvapnet hän- förda befattningarna i 13 och 15 lönegraderna angivits, att därest sådan befattning icke kan besättas med kompetent befattningshavare, väderleks- assistent må anställas såsom extra ordinarie eller extra tjänsteman i motsva- rande lönegrad. Beträffande hithörande befattningar inom marinen gäller, att därest befattning icke kan besättas med kompetent befattningshavare, såsom extra tjänsteman i lönegrad MEx 10 må anställas person, som med godkända betyg genomgått föreskriven utbildning i väderlekstjänst vid marinen. Hithörande befattningar för väderleksassistent och extra tjänsteman i 13 och 15 respektive 10 lönegraderna ha av de sakkunniga icke upptagits till behandling, enär dessa tjänster äro avsedda att bibehållas endast under en övergångstid.

Utöver de i sammanställningen intagna befattningarna finnas inom flyg- vapnet för hithörande personal inrättade ett antal befattningar för tekniska biträden i MEo 7, kontorsbiträden i MEo 4, skrivbiträden, tillika kartritare, i MEo 4 samt skrivbiträden i MEo 2. Hithörande befattningar upptagas av de sakkunniga i andra sammanhang (jfr II: 6 och II: 9).

• Sida 113
•  Original

Lönegradsserie. Löneställningarna för den ordinarie meteorologpersonalen ha fastställts vid 1945 och 1946 års riksdagar samt överensstämma helt med vad som gäller för motsvarande befattningshavare vid Sveriges meteorolo— giska och hydrologiska institut. Den icke—ordinarie militära meteorologperso— nalens löneställningar ha fastställts genom beslut av 1945 års riksdag. Enär slutlig ställning till frågan om löneställningen för den lägre civila meteorolog— personalen ännu icke tagits, har med inrättandet av ordinarie tjänster för den lägre militära meteorologpersonalen tills vidare fått anstå.

I propositionen 1946: 240 angående vissa löneställnings— och ersättnings- spörsmål vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut In. ni. ha uppdragits vissa riktlinjer beträffande befordringsgången för civila meteoro— loger. Begynnelselönen såväl för den, som avlagt meteorologisk tjänsteexamen eller innehar motsvarande kunskapsmått, som för den, vilken avlagt akade- misk examen, borde sålunda utgå enligt 15 lönegraden. Efter viss tids tjänst— göring i nämnda lönegrad borde uppflyttning till högre lönegrad äga rum. Ställningstagandet till frågan om vilken eller vilka lönegrader, som därvid skulle ifrågakomma, liksom till frågan om tidsintervallerna mellan förekom— mande uppflyttningar, borde emellertid tills vidare anstå i avvaktan på 1944 års pcrsonalutrednings arbetsresultat. Vad sålunda anförts har av riksdagen lämnats utan erinran.

[ skrivelse 1946: 365 i anledning av propositionen 1946: 120 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel uttalade riks- dagen, att det måste anses rättvist, att löneställningen för den militära meteo- rologpersonalen överensstämde med vad som beslutats för motsvarande civila befattningshavare. Beträffande den lägre meteorologpersonalen borde härvid gälla vad i propositionen 1946: 240 anförts i fråga om motsvarande civila personal. Det finge ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan träffa av— görande.

Enligt de sakkunnigas mening bör —— i enlighet med vad riksdagen uttalat och på sätt i princip redan gäller — full likställighet i lönehänseende råda mellan den civila och den militära meteorologpersonalen.

Såsom framgår av vad tidigare anförts, har slutgiltig ställning ännu icke tagits till frågan om löneställningen för den lägre civila meteorologpersonalen. Avlöning till hithörande personal har dock förutsatts skola utgå enligt lägst 15 lönegraden.

I anledning av vad sålunda anförts förorda de sakkunniga för den militära meteorologpersonalen en lönegradsserie omfattande 15, 18, 20, 23, 26 och 30 lönegraderna. De sakkunniga anse sig härvid kunna utgå från att använ- dandet av 18 lönegraden icke skall behöva verka föregripande på ett blivande ställningstagande beträffande löneställning och befordringsgång för den lägre civila meteorologpersonalen.

Ledamoten Dahl har förordat, att 20 och 23 lönegraderna borde utbytas

• Sida 114
•  Original

mot 21 och 24 lönegraderna dels för att åvägabringa parallellitet med löne- gradsserierna för andra personalgrupper, dels emedan 18 och 20 lönegraderna vid genomförandet av den av riksdagen beslutade löneregleringen fr. o. m. den 1 juli 1947 komme att motsvaras av varandra närliggande lönegrader till följd av den nuvarande 19 lönegradens slopande.

Beträffande löneställningen för föreståndarna för observationscentralsta— tionerna —— vilka befattningar genom beslut av 1946 års riksdag hänförts till 10 lönegraden — ha de sakkunniga i analogi med vad som föreslagits för teknisk biträdespersonal i närmast motsvarande ställning funnit sig böra för- orda, att dessa befattningar inplaceras i 11 lönegraden.

Arbetsuppgifter m. m. Beträffande de olika befattningarnas inplacering i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar ifrågasätta de sak— kunniga icke någon ändring i vad som nu gäller.

Kompetenskrav. För befattningar i lönegraderna 23, 26 och 30, respektive i lönegradema 15, 18 och 20 bör — i likhet med vad nu är fallet —— krävas akademisk examen respektive meteorologisk tjänsteexamen.

Tjänstebenämningar. De sakkunniga föreslå såsom lämpliga tjänstebenäm— ningar väderlekstekniker (11 lönegraden), meteorolog (15, 18 och 20 löne- graderna), stabsmeteorolog (23 lönegraden), förste stabsmeteorolog (26 löne— graden) samt stabsövermeteorolog (30 lönegraden).

De sakkunnigas förslag. För hithörande personal förorda de sakkunniga i enlighet med vad ovan anförts följande lönegradsserie och tjänstebenäm- ningar:

Lönegrad

Väderlekstekniker ................................ 11 Meteorolog ...................................... 15 Meteorolog ...................................... Meteorolog ...................................... 20 Stabsmeteorolog .................................. 23 Förste stabsmeteorolog ............................ 26 Stabsövermeteorolog .............................. 30

26. Trafikledarpersonal.

Inom flygvapnet finnas för närvarande följande till löneplan MEo hän- förliga befattnfngar för trafikledarpersonal: Lönegrad Andre trafikledare ................................ 15 Förste trafikledare . . . .. ............................ 18 Stabstrafikledare ................................ 20

• Sida 115
•  Original

Befattningarna för förste och andre trafikledare — en vid varje flygför- band _ ha inrättats genom beslut av 1942 års riksdag.

I underdånig skrivelse den 21 juli 1945 hemställde chefen för flygvapnet, att vid den centrala flygsäkerhetsledningen inom flygstaben skulle inrättas ett antal befattningar för stabstrafikledare i lönegraden MEo 22. I häröver avgivet utlåtande ansågo sig försvarets tjänsteförteckningssakkunniga — med hänsyn till de med de föreslagna befattningarna förenade arbetsuppgifterna och efter jämförelse med löneställningen för den luftfartsstyrelsen underställda flyg- ledarpersonalen — icke kunna förorda högre löneställning för civil stabs- trafikledare i flygstaben än i lönegraden MEo 20.

Genom beslut den 21 december 1945 medgav Kungl. Maj:t, att vid flyg- staben finge tills vidare för tiden intill den 1 juli 1946 finnas anställda högst fyra extra tjänstemän — stabstrafikledare — i högst lönegraden MEx 22. Enligt beslut av 1946 års riksdag ha stabstrafikledarna från och med budget- året 1946/47 hänförts till lönegraden MEo 20.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1947/48 har chefen för flygvapnet _ med erinlan att motsvarande befattningshavare inom den civila luftfarten, såvitt avsåge de större flygplatserna, vore inplacerade i 22 lönegraden — framhållit, att den militära trafikledartjänsten finge anses vara mera kompli— cerad än motsvarande civila verksamhet. I motsats till vad regelmässigt vore fallet beträffande det civila trafikflyget företoges de militära flygningarna icke efter vissa inlärda router. Flygvapnet förfogade över flera och snabbare flyg- plantyper, vilka sinsemellan ägde högst varierande fartkapaciteter. Den mili— tära flygverksamheten fördelade sig över hela dygnet och ägde i större onl— fattning rum nattetid. På grund härav och i betraktande jämväl av den bundenhet, som följde med den militära tjänsten, har chefen för flygvapnet ansett, att stabstrafikledarna rätteligen borde i lönehänseende äga försteg framför motsvarande civila befattningshavare. Flygvapenchefen har likväl icke velat föreslå inplacering i högre lönegrad än lönegraden MEo 22.

Chefen för flygvapnet har vidare föreslagit, att befattningar för distrikts— trafikledare i lönegrad MEo 20 måtte inrättas vid fyra av flygvapnets förband, och i anslutning härtill anfört i huvudsak följande.

Enligt de nya ordnings- och säkerhetsföreskrifterna för flygvapnet hade landet indelats i 5 militära flygsäkerhetsdistrikt. Avsikten hade därvid varit, att inom varje dylikt distrikt samordna och leda flygsäkerhetstjänsten för inom detsamma belägna militära flygplatser. Detta skedde genom att flygsäkerhetsledningen vid en flottilj inom varje Hygdistrikt samtidigt utgjorde distriktstrafikledning för distriktet i fråga. Emel- lertid komme de sålunda berörda flottiljernas flygsäkerhetstjänst att starkt betungas, varför personalen borde utökas med en särskild distriktstrafikledare. Enär den centrala flygsäkerhetsledningen i flygledningen samtidigt komme att utgöra distrikts- trafikledning inom ett av distrikten, kunde antalet distriktstrafikledare begränsas till fyra.

Lönegradsserie. Vid den förnyade omprövning, de sakkunniga ägnat frågan

• Sida 116
•  Original

om lönegradsplaceringen av stabstrafikledarna, ha de sakkunniga funnit sig kunna förorda 22 lönegraden för ifrågavarande befattningar, detta med hän— syn till att en omprövning av de civila trafikledarnas nuvarande löneställning inom en nära framtid torde komma att Visa sig nödvändig, varvid nuvarande löneställningar lära behöva förbättras med hänsyn till civilflygets snabba utveckling.

Distriktstrafikledarna synas i enlighet med vad chefen för flygvapnet före— slagit böra hänföras till 20 lönegraden.

Vidkommande slutligen förste och andre trafikledarna vid flygförbanden ha de sakkunniga —— med hänsyn till att någon åtskillnad i fråga om arbets- uppgifterna ickc torde kunna påvisas — funnit dessa befattningar böra hän— föras till en och samma lönegrad, den 18:e.

De sakkunniga förorda sålunda för trafikledarpersonalen en lönegradsserie. omfattande 18, 20 och 22 lönegraderna.

Ledamoten Dahl har, under åberopande av de principiella skäl, som av honom anförts under II: 25, ansett den föreslagna lönegradsserien vara mindre tillfredsställande men har dock i nuvarande läge ej velat framlägga något ändringsförslag.

Arbetsuppgifter. Beträffande de olika befattningarnas inplacering i löne- grader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar ifrågasätta de sakkunniga icke någon ändring i vad som nu gäller.

Kompetenskrav. Vidkommande de kompetenskrav, som böra uppställas för hithörande befattningar, få de sakkunniga — som förutse att visst utbyte av trafikledarpersonal vid å ena sidan den civila luftfarten och å den andra sidan flygvapnet kommer att äga rum —— understryka önskvärdheten av att nära överensstämmelse råder i fråga om kompetenskraven för civila och militära befattningar i en och samma löneställning.

Tjänstebenämningar. I vad rör tjänstebenämningarna föreslå de sakkun- niga icke någon annan ändrig än att —— med hänsyn till att benämningen förste trafikledare inom den civila luftfarten förbehållits befattningshavare i 22 lönegraden — de till 18 lönegraden hänförda befattningarna vid för- svaret böra erhålla benämningen trafikledare.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga förorda således följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie för trafikledarpersonalen:

Lönegrad Trafikledare Distriktstrafikledare Stabstrafikledare ................................ 22

• Sida 117
•  Original

27 . Radiopersonal.

Av hithörande befattningar förekomma inom försvaret följande: Lönegrad Andre signalist Andre telegrafist; radioassistent av 3ze klass; förste signalist ...... 12 Förste telegrafist; radioassitent av 2:a klass ...................... 14 Radioassistent av l:a klass .................................... 16 Radiokontrollör .............................................. 20 Radiokommissarie ............................................ 22

Signalistbefattningarna tillhöra flygförbanden. Övriga befattningar före- komma uteslutande i central tjänst.

I fråga om signalistbefattningarna synas — alltefter arbetsuppgifter och kompetens, i vilka hänseenden jämförelse bör ske med telegrafverkets mot- svarande personal — 12 och 14 lönegraderna böra komma till användning.

För övriga hithörande befattningar föreslå de sakkunniga i viss anslutning till vad som gäller vid telegrafverket en lönegradsserie, omfattande lönegra- derna 12, 14, 16, 20 och 22.

Lämpliga tjänstebenämningar synas vara för befattningar i 12 och 14 löne— graderna de vid telegrafverket utnyttjade benämningarna radiotelegrafist och förste radiotelegrafist, för befattning i 16 lönegraden radioassistent samt för befattningar i 20 och 22 lönegraderna radiokontrollör och förste radio- kontrollör.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå således följande lönegrads— och tjänstebenämningsserie för radiopersonalen: Lönegrad

Badiotelegrafist .................................. 12 Förste radiotelegrafist ............................. 14 Radioassistent

Radiokontrollör

Förste radiokontrollör ............................ 22

28. Fotografpersonal.

I förevarande sammanhang behandlas följande å MEo-löneplanen upp- förda befattningar: Lönegrad Fotobiträde ...................................... 4 Fotograf ........................................ 8

• Sida 118
•  Original

Befattningar av typen reproduktionsfotograf ha av de sakkunniga hänförts till i 11: 11 omnämnda befattningar.

Lönegradsserie. De ovan upptagna befattningarna synas vad arbetsupp- gifterna beträffar — ledning och utförande av laboratoriearbete -— i huvud- sak vara att närmast jämställa med under II: 9 behandlad teknisk biträdes— personal, för vilken lönegradsserien 4, 7, 9 och 11 föreslagits. Härutöver torde i vissa fall den i annat sammanhang (11:20) förordade 15 lönegraden böra användas.

Arbetsuppgifter. På befattningshavare i 9 och 11 lönegraderna bör an- kommaatt svara för rutinarbetet vid laboratorier, medan 4 och 7 lönegra- derna böra avses för biträdesbefattningar. Vid laboratorieorganisation av särskilt stor omfattning — såsom det i propositionen 19461120 föreslagna fotogrammetriska laboratoriet vid försvarsstabens fotoanstalt samt laborato- rierna vid flygvapnets spaningsförband —— torde lämpligen 15 lönegraden med den i II: 20 föreslagna benämningen laborant kunna användas.

Tjänstebenämningar. Följande tjänstebenämningar synas de sakkunniga lämpligen böra användas för hithörande personal, nämligen tekniskt biträde (4 och 7 lönegraderna), tekniker (9 och 11 lönegraderna) samt laborant (15 lönegraden).

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå således följande lönegrads— och tjänstebenämningsserie: Lönegrad

Tekniskt biträde Tekniskt biträde

Tekniker ........................................ Tekniker ........................................ 11 Laborant ........................................ 15

29. Polispersonal.

Marinens poliskår upptager för närvarande följande ordinarie och extra ordinarie befattningar: Lönegrad Poliskonstapel ( Poliskonstapel (Ca) Polisöverkonstapel (Ca, MEo) ...................... . ............ 12 Polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie (Ca) ................ 14

• Sida 119
•  Original

Särskild polispersonal finnes därjämte anställd vid platsbefälet i Karlsborg. Tidigare har funnits en försvarets polisorganisation även vid Bodens fästning, men densamma har från och med budgetåret 1942/43 inordnats i den civila polisorganisationen. Förslag föreligger att vidtaga samma åtgärd be- träffande polispersonalen i Karlsborg. I avvaktan på resultatet av nämnda förslag har föreskrivits, att vid inträffande ledighet beställning såsom polis- överkonstapel och poliskonstapel skall uppehållas medelst vikarie. I anled— ning av det anförda ha de sakkunniga icke funnit skäl upptaga frågan om löneställningen för polispersonalen vid platsbefälet i Karlsborg till om- prövning. '

Polispersonalen vid marinens poliskår — vilken är placerad till tjänst- göring vid Stockholms, Karlskrona och Göteborgs örlogsvarv — åligger att inom vederbörligt varv söka förekomma stölder, oordning och eldfara, verk- ställa anbefallda visitationer samt söka upptäcka förbrytelser och anmäla dem till beivran ävensom att verkställa visitering samt övervaka in- och ut- passering till och från varvet.

Poliskommissarie är ansvarig för och har att vaka över att polispersonalen fullgör sina åligganden. Han skall dagligen avge rapport, upptagande allt anmärkningsvärt, som inträffat under föregående dygn. Uppdagas brott inom tjänstgöringsområdet, skall han verkställa polisförhör och avgiva rapport för åtal. Han är uppbördsman för inventarier i de åt polisen upplåtna lokalerna. Polisöverkonstapel lyder närmast under poliskommissarien och har befäl över poliskonstaplarna. Han är näst kommissarien ansvarig för upprätthållandet av ordning, upptäckandet och förhindrandet av brott och dylikt. Beställ- ningshavare vid poliskåren skall ägna hela sin verksamhet åt sin tjänst och får ej innehava annan befattning.

För här avsedda befattningar plågar regelmässigt fordras, att vederbörande genomgått furirskola och statens polisskola eller poliskurs för underbefäl vid försvarsväsendet.

Lönegradsserie. Med hänsyn till de allmänna arbetsuppgifter, som åvila polispersonalen vid marinens poliskår, synes för ifrågavarande personal höra i tillämpliga delar användas samma lönegradsserie, som gäller för poliskåren i Boden. I enlighet härmed böra 10, 12 och 15 lönegraderna komma i fråga.

Arbetsuppgifter och kompetenskrav. Beträffande befattningarnas inplace- ring i lönegrader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvarsställning samt kompetenskrav synes — i likhet med vad nu torde vara fallet —— i huvudsak böra gälla vad som i motsvarande hänseenden finnes föreskrivet för polis- personalen i Boden.

• Sida 120
•  Original

Tjänstebenämningar. Vid poliskåren i Boden användas för närvarande tjänstebenämningarna konstapel, inspektionskonstapel och överkonstapel för befattningar i respektive 10, 12 och 15 lönegraderna. Samma benämningar synas böra användas för befattningshavarna vid marinens poliskår.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå i enlighet med det anförda följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie för polispersonalen:

Lönegrad Konstapel Inspektionskonstapel ............................. 12 Överkonstapel ................................... 15

30. Skogvaktarpersonal.

Inom försvaret finnas för närvarande följande till löneplan MEo hänförda extra ordinarie befattningar för skogvaktarpersonal:

Lönegrad Skogvaktare ..................................... 8 Skogvaktare av 2:a klass .......................... 8 Skogvaktare av l:a klass .......................... 9

Befattningshavarna äro placerade till tjänstgöring sålunda: vid VII. militärhefälsstaben 1 skogvaktare av 2:a klass i Tingstäde: vid kommendantstaben i Stockholm 1 skogvaktare av l:a klass å Järvafältet; vid kommendantstaben i Stockholm 1 skogvaktare av 2:a klass å Järvafältet: vid kommendantstaben i Boden 1 skogvaktare av l:a klass; vid platsbefälet i Karlsborg l skogvaktare av 2:a klass; vid IV. militärbefälsstaben 1 skogvaktare av 2:a klass å Utö; samt vid Stockholms kustartilleriförsvar 1 skogvaktare.

Från såväl myndigheternas som personalorganisationernas sida ha i skilda sammanhang krav rests på en förbättring av skogvaktarnas löneställning.

Till de sakkunniga har överlämnats en den 29 september 1945 dagtecknad" framställning i ämnet från arméns fortifikationsförvaltning, vid vilken fogats en inom ämbetsverket med biträde av t. f. förste revisorn i domänstyrelsen T. Jesslén verkställd utredning. Av denna inhämtas följande:

Försvarets skogvaktarbefattningar vore närmast jämförliga med kronojägarbefatt- ningarna vid domänverket. Befattningar av sistnämnda slag funnes i lönegraderna

• Sida 121
•  Original

A12, A 10, A9 och A 7; i sistnämnda lönegrad benämnda biträdande kronojägare. Med beaktande —— i den utsträckning så kunnat ske _ av samma faktorer, som varit avgörande för graderingen av kronojägartjänsterna, då det gäller skogvaktarnas vid försvaret arbetsuppgifter, hade utredningen givit till resultat, att följande löneställ- ningar synts böra tillämpas för här avsedda befattningshavare.

Skogvaktare av 2 klass i Tingstäde .......... 8 lönegraden 1 å Järvafältet » 2 » »

1 1 2

D ))

i » Karlsborg .......... å Utö ................ 9

» » » » Lönegradsserie. Den av fortifikationsförvaltningen med anlitande av sak- kunnigt biträde förebragta utredningen bygger, som nyss nämnts, på en jäm- förelse mellan löneställningarna för arméns skogvaktare och domänstyrelsens kronojägare. De sakkunniga ha funnit utredningen giva vid handen, att huvuddelen av försvarets skogvaktare bör i lönehänseende jämställas med kronojägarna. Sedan de till 9, 10 och 12 lönegraderna tidigare hänförda kronojägarbefattningarna genom beslut av 1946 års riksdag hänförts till en och samma lönegrad, den 12:e, få de sakkunniga föreslå, att såsom normal- lönegrad för försvarets skogvaktare 12 lönegraden kommer till användning. I vissa fall synes emellertid en inplacering i 12 lönegraden ej tillräckligt motiverad, nämligen där arbetsuppgifterna äro av särskilt liten omfattning. För sådana fall synes en inplacering i 9 lönegraden —— i vilken lönegrad de biträdande kronojägarna vid domänverket äro inplacerade — böra ifråga- komma.

Beträffande befattningen såsom skogvaktare av l:a klass å Järvafältet ha yrkanden framställts om befattningens uppflyttning till 15 lönegraden. Ehuru det synts de sakkunniga tveksamt, om inom försvaret behov föreligger av skogvaktarhefattning i så hög löneställning som 15 lönegraden, ha de sak— kunniga likväl i lönegradsserien intagit nämnda lönegrad, vilken tillämpas för skogsmästare vid statens skogsforskningsinstitut samt för förste läns- skogvaktare vid skogsvårdstyrelserna.

Arbetsuppgifter. Beträffande skogvaktarnas lönegradsplacering med hän- syn till arbetsuppgifter och ansvar syna-s de i instruktionen för domänverket samt i de av domänstyrelsen utfärdade reglementariska föreskrifterna för kronojägare och biträdande kronojägare angivna åliggandena i tillämpliga delar kunna tjäna till ledning. För inplacering i 15 lönegraden bör förutsättas, att avsevärt mera kvalificerade arbetsuppgifter påläggas befattningshavaren. Arbetsuppgifternas kvalitet och befattningshavarens ansvarsställning synas i detta fall böra nära överensstämma med vad som gäller för förste länsskog— vaktare vid skogsvårdsstyrelserna.

• Sida 122
•  Original

Kompetenskrav. För befattningar i 9 och 12 lönegraderna böra -—— i likhet med vad som gäller beträffande kronojägare och biträdande kronojägare -—— fordras avgångsexamen från statens skogsskola eller därmed jämförlig ut- bildningsanstalt. För befattning i 15 lönegraden bör uppställas krav på skogs- mästarexamen.

Tjänstebenämningar. Såsom lämpliga tjänstebenämningar vilja de sakkun- niga förorda beteckningarna biträdande skogvaktare (9 lönegraden), skog- vaktare (12 lönegraden) samt förste skogvaktare (15 lönegraden).

De sakkunnigas förslag. För skogvaktarpersonalen föreslå de sakkunniga i enlighet med det anförda nedan angivna lönegrads- och tjänstebenämnings- serie: Lönegrad Biträdande skogvaktare 9 Skogvaktare ..................................... 12 Förste skogvaktare

31. Båtpersonal.

Under förevarande rubrik behandlas följande, till löneplan MEo hänförliga extra ordinarie befattningar: Lönegrad Maskinist av 2:a klass ............................ 8 Fartygsbefälhavare ............................... 12

Ifrågavarande befattningar förekomma vid marindistrikt och kustartilleri- försvar för tjänstgöring på de smärre fartyg, som användas för transport av militär personal, arbetsstyrkor och redskap mellan olika befästningsanlägg— ningar, förläggningar o. (1.

Från personalhåll ha vid skilda tillfällen krav framförts på uppflyttning av befälhavarna till 15 och 17 lönegraderna. För bedömande av denna fråga ha de sakkunniga bland annat anställt jämförelse med avlöningsförmånerna för slupbefälhavarna vid Stockholms ångslupsaktiebolag. Den 1 juli 1946 hade dessa en lön av 489 kronor per månad, ungefär motsvarande avlöning enligt 9 löneklassen å I—ort. De nu ifrågavarande befattningshavarnas arbets— uppgifter och ansvar måste emellertid betraktas som mera maktpåliggande än slupbefälhavarnas. Enligt de sakkunnigas mening böra fartygsbefäl- havarna lämpligen hänföras till två skilda lönegrader, varvid till den högre lönegraden bör hänföras befattning, för vilken i enlighet med gällande be-

• Sida 123
•  Original

stämmelser erfordras lägst styrmansexamen. Lämplig löneställning synes härvid vara 15 lönegraden. I övrigt torde 12 lönegraden alltjämt böra utnytt- jas. Vad maskinistpersonalen beträffar, synes en inplacering i 9 lönegraden — vilken i annat sammanhang föreslagits komma till användning för viss ma— skinistpersonal (II: 10) —— vara skälig.

Såsom lämpliga tjänstebenämningar vilja de sakkunniga föreslå beteck- ningarna fartygsbefälhavare (15 lönegraden), båtbefälhavare (12 lönegraden) och maskinist (9 lönegraden).

ADe sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå således följande lönegrader och tjänstebenämningar för här ifrågavarande personal:

Lönegrad

32. Stallpersonal.

Under förevarande rubrik behandlade befattningar äro för närvarande såsom extra ordinarie placerade i följande lönegrader av löneplan MEo:

Lönegrad Vaktmästare; hovslagare .......................... 5 Fodermarsk; remontryttare ........................ 6 Stallföreståndare

I personalförteckningen för budgetåret 1941/42 upptogos vid arméstaben befattningarna för stallföreståndare och fodermarsk i lönegraderna MEo 13 och MEo 6 respektive, varvid tillika angavs att frågan om stallföreståndar— befattningens bestridande efter innehavarens avgång skulle hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning samt att befattningen såsom fodermarsk skulle vid innehavarens avgång uppföras i lönegraden MEo 5. 1941 års försvarsutred- ning föreslog i samband med förordandet av vissa förändringar i fråga om arméstabens ledande organ, att ifrågavarande befattningar skulle hänföras till lönegraderna MEo 18 respektive MEo 6. 1942 års försvarsberedning föreslog däremot ett bibehållande av befattningarna i då gällande löneställning. Före- dragande departementschefen (prop. 1942:210) anförde, att de förordade ändringarna i fråga om arméstabens ledande organ komme att medföra en ökning av antalet stamhästar vid arméstabens stall. I betraktande härav syntes en viss förbättring av löneställningen för stallföreståndaren påkallad.

• Sida 124
•  Original

Lämpligen syntes stallföreståndaren böra hänföras till den för vissa beridare vid hingstdepåerna gällande 16 lönegraden och förty placeras i lönegraden MEo 16. Även fodermarsken vid arméstabens stall komme genom ökningen av stamhästantalet att påläggas ökat arbete, varför ifrågavarande befattning borde bibehållas i lönegraden MEo 6. Det finge erinras, att fodermarsken vid veterinärhögskolan vore placerad i lönegraden A7. —— Vad departements- chefen sålunda förordat vann riksdagens bifall.

Stallföreståndare är närmast ansvarig för ordningen i honom underställda stallbyggnader samt för vården av där befintliga hästar och materiel. Han svarar för att där tjänstgörande personal fullgör sina åligganden. Han är i regel uppbördsman för furage och till stallet hörande tygmatcriel. Stallföre— ståndaren vid arméstabens stall, som på grund av detta etablissements belä- genhet intager en självständigare ställning än övriga stallföreståndare, är tillika kasernunderofficer för etablissementet. Fodermarsken vid arméstabens stall är stallföreståndarens ställföreträdare och svarar närmast under denne för furage och furagering. Hovslagarna vid sistnämnda stall sörja för häs— tarnas hovvård och hovbeslag, varjämte de biträda med skötseln av sjuka hästar. Vaktmästarna rykta och rasta hästarna, biträda med furageringen, sköta renhållningen av stallar och materiel m. m.

Samtlig här ifrågavarande personal rekryteras så gott som utan undantag från det fast anställda manskapet vid beridna förband. Några av ställföre— ståndarna äro före detta underofficerare.

I viss mån närstående ovannämnda personalkategori äro de remontryttare i lönegrad MEo 6, vilka i syfte att minska antalet fast anställt manskap under senare år anställts vid vissa förband. Remontryttarna, vilka hava till uppgift att iurida remonter, rekryteras uteslutande från det fast anställda manskapet, därvid stora fordringar uppställas på ridutbildning och skick- lighet såsom ryttare.

I fråga om befattningen som stallföreståndare vid arméstabens stall anse de sakkunniga det kunna ifrågasättas, om icke denna befattning lämpligen borde bestridas av pensionerad underofficer. De sakkunniga ha därför icke ansett sig böra upptaga frågan om befattningens lönegradsplacering till om- prövning.

Lönegradsserie. För här ifrågavarande personal anse de sakkunniga, på sätt föreslagits för vaktmästarpersonalen vid försvaret (jfr II: 14), i första hand 5 och 7 lönegraderna böra komma till användning. Härvid bör 5 löne— graden avses för hästskötare, av vilken icke erfordras särskild yrkesutbild- ning i egentlig mening. 7 lönegraden bör avses för personal med särskilt yrkeskunnande, d. v. s. hovslagare och fodermarsk. Stallföreståndare torde böra inplaceras i 9 lönegraden. I fråga om löneställningen för den ovan- nämnda befattningar i viss mån närstående remontryttarpersonalen förut-

• Sida 125
•  Original

sätta de sakkunniga icke någon ändring. _ Ledamoten Dahl har ansett, att lönegradsserien för här ifrågavarande personal borde omfatta 6, 8 och 10 lönegraderna, varvid 6 lönegraden skulle avses för hästskötare, 8 löne— graden för fodermarsk, hovslagare och remontryttare samt 10 lönegraden för stallföreståndare. Ledamoten Helldén har ansett, att remontryttarna borde uppflyttas till 7 lönegraden.

Tjänstebenämningar. De nuvarande vaktmästarbefattningarna i 5 lönegra- den synas de sakkunniga böra benämnas hästskötare. I övrigt föreslå de sak- kunniga icke några ändringar i nuvarande tjänstebenämningar.

De sakkunnigas förslag. De sakkunniga föreslå sålunda för stallpersonalen följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie: Lönegrad Hästskötare 5 Fodermarsk; hovslagare .......................... 7 Stallföreståndare ................................. 9

Remontryttare

• Sida 126
•  Original

III. Sammanställningar m. m.

1. Lönegrader enligt de av 1946 års riksdag antagna nya löneplanerna.

I det föregående ha de sakkunniga vid angivandet av löneställningarna utgått från nuvarande löneplaner. Sedan numera riksdagen antagit nya löne— ..)laner för statstjänstemännen, att gälla från och med den 1 juli 1947, ha de sakkunniga ansett sig böra nedan redovisa de i det föregående för de olika grupperna av befattningar förordade lönegraderna enligt den beslutade nya löneskalan.

Vid översättning av de utav de sakkunniga föreslagna lönegradsserierna till lönegrader enligt de beslutade nya löneplanerna komma i några fall — så- som en följd av slopandet av nuvarande 19 lönegraden — serierna att upptaga intill varandra liggande lönegrader. Ehuru — såsom de sakkun— niga i tidigare sammanhang uttalat — tjänster inom en och samma serie icke böra inplaceras tätare än i varannan lönegrad, ha de sakkunniga likväl icke ansett sig kunna vidtaga någon jämkning av löneställningarna inbördes ute— slutande av nyss angivna orsak, enär valet av lönegrader i förevarande fall betingats av förefintligheten av motsvarande lönegrader inom statsförvalt— ningen i övrigt. Enligt de sakkunnigas mening framstår det såsom önskvärt, att en anpassning av här avsedda tjänsters lönegradsplacering inbördes efter de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna kommer till stånd efter u t r e d- n i n g i samband med övergången till de nya löneplanerna.

1. Viss chefspersonal.

Centralmyndighet Lönegrad

Byrådirektör Byråchef ........................................ 35 Avdelningschef .................................. 37

Lokalmyndighet Driftdirektör Förste driftdirektör .............................. 33 Driftchef ........................................ 35 Verkstadsdirektör ................................ 37

• Sida 127
•  Original

2. Administrativ personal.

Centralmyndighet Lönegrad

Amanuens ....................................... 20 Förste amanuens

Byråsekreterai e .................................. 24 Förste byråsekreterare ............................ 27 Förste byråsekreterare ............................ 29

Lokalmyndighet

Amanuens ....................................... 20 Förste amanuens Driftsekrete. are .................................. 24

3. Kamera] personal.

Kassör .......................................... 15 Kassör .......................................... 18 Bokhållare Kamrerare Kamrerare Kamrerare Kamrerare

4. Civil ingenjörpersonal.

Centralmyndighet

Biträdande ingenjör .............................. 19 Ingenjör ........................................ 22 Byråingenjör .................................... 24 Byråingenjör .................................... 27 Förste byråingenjör .............................. 29

Lokalmyndighet Biträdande ingenjör .............................. 19 Ingenjör ........................................ 22 Driftingenjör .................................... 24 Driftingenjör .................................... 27 Förste driftingenjör .............................. 29

• Sida 128
•  Original

$.. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter.

Centralmyndighet

Assistent

Byråassistent ............................. Byråassistent ............................. Förste byråassistent .......................

Lokalmyndighet

Assistent Driftassistent Driftassistent Förste driftassistent

6. Kontorspersonal. Egentlig kontorspersonal Skrivbiträde

Kontorsbiträde ............................

Kanslibiträde

Kontorist ................................. Kansliskrivare ............................ Registrator ............................... Kontorsskrivare ...........................

Telefonistpersonal

Telefonist ................................ Telefonist ................................ Förste telefonist ...........................

7. Arbetsledarpersonal.

Driftförman

Faktor ................................... Verkmästare .............................. Förste verkmästare .......................

8. Förrådspersonal.

Förrådsman Förrådsförman Förrådsmästare Förrådsförvaltare Förste förrådsförvaltare

Lönegrad

....... 24 ....... 27 ....... 29

....... 13 ....... 15 ....... 18 ....... 19

....... 6 ....... 8 ....... 11

....... 18 ....... 19 ....... 22

• Sida 129
•  Original

9. Teknisk biträdespersonal. Lönegrad

Tekniskt biträde ................................. 8 Tekniskt biträde ................................. 11 Tekniker ........................................ 13 Tekniker ........................................ 15

10. www Reparatör ....................................... 1 1 Maskinist ....................................... 13 Maskinist ....................................... 15 Maskinmästare Maskinmästare Övermaskinist .

11. Hantverkarpersonal. Egentlig hantverkarpersonal

Hantverkare; bokbindare; tryckare ................ 10 Förste hantverkare; förste bokbindare; förste tryckare; trädgårdsmästare .............................. 12

Mekaniker personal

Biträdande mekaniker ............................ 10 Mekaniker ' Förste mekaniker ................................ 14

M ontörpersonal Montör .......................................... 12 Montör . ........................................ 14 Förste montör ................................... 16

12. Sjukvårdspersonal. Sjuksköterskepersonal Sjuksköterska Översköterska Föreståndarinna; instruktionssköterska ............. 15 Första föreståndarinna ............................ 18 Sjuksköterskeinspektris ........................... 22

• Sida 130
•  Original

Tandvårds personal Lönegrad Tandsköterska; tandläkarbiträde ................... 8 Första tandsköterska .............................. 10

Övrig sjukvårdslaersonal

S jukvårdsbiträde Barnsköterska

Sjukvårdsbiträde ................................. Sjukbesökare .................................... 11 S jukvårdsförman ................................. 12 Sjukgymnast .................................... 1.3

13. Ekonomipersona]. Kökspersonal

Ekonomibiträde .................................. 2 Första ekonomibiträde ............................ 4 Kokerska ........................................ 7 Biträdande köksföreståndare

Köksföreståndare

Förste köksföreståndare

Övrig ekonomi personal

Ekonomibiträde .............................. ,- . . . Första ekonomibiträde ............................ ' Tvättförestånderska

Maskintvättare ................................... Tvättföreståndare

Förste tvättföreståndare

14. Vaktmästarpersonal. Expeditionsvakter

Expeditionsvakt .................................. 9 . Förste expeditionsvakt ........................... .' 11

Övriga vaktmästare

Vaktmästare Förste vaktmästare

• Sida 131
•  Original

15. Bilpersonal. Lönegrad

Bilförare ........................................ 10 Förste bilförare .................................. 12 Garageförman

16. Civilmilitär ingenjörpersonal. Armén Motoringenjör Motoringenjör ................................... 24 Arméingenjör .................................... 27 Förste arméingenjör .............................. 29 Armédirektör Förste armédirektör .............................. 33

Marinen Mariningenjör ................................... 27 Förste mariningenjör Marindirektör .................................... 31 Förste marindirektör .............................. 33

Flygvapnet

Flygingenjör ..................................... 27 Förste flygingenjör ............................... 29 Flygdirektör ..................................... 31 Förste flygdirektör ................................ 33

17. Läkarpersonal.

Försvarets sjukvårdsförvaltning Byråläkare Förste byråläkare ................................ 31 Byråöverläkare .................................. 33

Armén

Bataljonsläkare .................................. 25 Förste bataljonsläkare ............................ 27 Begementsläkare ................................. 29 F ältläkare ....................................... 31

Marinen Marinläkare Marinläkare Marinläkare Förste marinläkare ............................... 31

• Sida 132
•  Original

Flygvapnet Flygläkare Flygläkare Förste flygläkare ................................. 31

18. Tandläkarpersonal. Försvarstandläkare Försvarstandläkare ............................... 23 Förste försvarstandläkare ......................... 29

19. Veterinärpersonal. Bataljonsveterinär ................................ 23 Förste bataljonsveterinär .......................... 25 Regementsveterinär ............................... 27 Fältveterinär

20. Forskningspersonal.

Laborant ........................................ 19 Assistent F orskningsassistent ............................... 24 Förste forskningsassistent ......................... 27 Laborator

21. Studieledarpersonal.

Studieinspektör .................................. 26 Förste studieinspektör ............................ 31

22. Psykologpersonal.

Psykotekniker Förste psykotekniker ............................. 30

23. Redaktör-personal. Stabsredaktör .................................... 26

24. Visa personal vid centrala värnpliktsbyrån. Förste montör ................................... 16 Maskintekniker Byråassistent .................................... 24 Förste byråsekreterare ............................ 27

• Sida 133
•  Original

25. Meteorologpersonal. L önegrad

Väderlekstekniker ................................ 15 Meteorolog ...................................... 19 Meteorolog ...................................... 22 Meteorolog ...................................... 23 Stabsmeteorolog .................................. 26 Förste stabsmeteorolog ............................ 29 Stabsövermeteorolog .............................. 33

26. Tralikledarpersonal.

Trafikledare ..................................... Distriktstrafikledare Stabstrafikledare

27. Radiopersonal. Radiotelegrafist .................................. Förste radiotelegrafist ............................ Radioassistent Radiokontrollör .................................. Förste radiokontrollör ............................ 25

28. Fotografins—sonal. Tekniskt biträde ................................. 8 Tekniskt biträde ................................. 11 Tekniker ........................................ 13 Tekniker ........................................ 15 Laborant ........................................ 19

29. Polispersonal.

Konstapel ....................................... 14 Inspektionskonstapel Överkonstapel ................................... 19

30. Skogvaktarpersonal.

Biträdande skogvaktare ........................... 13 Skogvaktare ..................................... 16 Förste skogvaktare ............................... 19

• Sida 134
•  Original

31. Båtpersonal. Lönegrad Maskinist Båtbefälhavare ................................... 16 Fartygsbefälhavare ............................... 19

32. Stallpersonal. Hästskötare Remontryttare Fodermarsk; hovslagare .......................... 11 Stallföreståndare

tjänsteförteckningarna.

Såsom i det föregående i olika sammanhang framhållits, ha de sakkunniga eftersträvat att åstadkomma enhetlighet i lönesättning och tjänstebenäm- ningar såväl mellan försvarets olika förvaltningsområden som i förhållande till den civila statsförvaltningen. Detta har synts de sakkunniga så mycket mera angeläget som en bidragande orsak till oenhetligheten varit den svår— överskådliga uppställningen av tjänsteförteckningarna för de civila och civil— militära hefattningshavargrupperna vid försvaret. Det må i detta samman- hang bringas i ålanke vad 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga anförde i denna fråga. Enligt nämnda sakkunniga vore det uppenbart, att den för affärsverken tillämpade uppställningen av tjänsteförteckningen lönegradsvis vore att föredraga framför den verksvis uppställda tjänsteförteckningen för allmänna civilförvaltningen. Den förra gåve en lättillgänglig möjlighet att överblicka tjänster och lönesättningar i de olika verken. Betydelsen och vår— det av en sådan uppställning låge enligt de sakkunnigas mening i öppen dag. Dock ansågo de sakkunniga, att det stora antalet verk och inrättningar inom allmänna civilförvaltningen — då 160 —— försvårade en dylik uppställning av tjänsteförteckningen. Med hänsyn emellertid till att orsaken till den bristande enhetligheten i fråga om de benämningar, som förekomme i tjänsteförteck— ningen, icke minst vore avsaknaden av tillräcklig överblick över befintliga benämningar inom de skilda lönegraderna, ansåge de sakkunniga det vara ett önskemål att skapa förutsättningar härför. Efter övervägande av olika tänkbara utvägar hade de sakkunniga funnit lämpligast, att den normala tjänsteförteckningen kompletterades med en sammanställning, som lönegrads- vis upptoge förefintliga benämningar under hänvisning till förekomsten inom tjänsteförteckningen, varvid för det senare ändamålet ett system med nyckel- beteckningar hänförande sig till huvudtitlarna förordades. Numera har också

• Sida 135
•  Original

i bihang till statsliggaren för budgetåret 1946/47 intagits en dylik samman— ställning.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga måste för försvarets vidkom— mande finna det vara särskilt angeläget att en dylik gemensam sammanställ— ning uppgöres med hänsyn till mångfalden av verk, inrättningar och kårer. I denna sammanställning böra redovisas icke blott ordinarie utan även icke- ordinarie befattningar _ oavsett om medel för befattningarnas avlönande utgå ur avlönings- eller sakanslag — på samma sätt som de sakkunniga i det föregående vid förslagen till löneställningar, tjänstebenämningar, arbetsupp— gifter och kompetenskrav utgått från att förslagen i lika mån skola avse ordi— narie och icke-ordinarie anställningar. Förslag till en dylik, de egentliga tjänsteförteckningarna kompletterande sammanställning framlägges i det följande, varvid använts de lönegrader, som inrymmas i de av innevarande års riksdag beslutade löneplanerna.

' lönegraden 9 lönegraden

Ekonomibiträde Expeditionsvakt Hästskötare Maskintvättare Sjukvårdsbiträde Vaktmästare

lönegraden

lönegraden [ __ d

_. _ _ " one ra en

Forsta ekonomibltrade _ g B1lf0rare

Biträdande köksföreståndare Biträdande mekaniker , Bokbindare F örrådsman Första tandsköterska Hantverkare

Bemontryttare Tryckare

lönegrad en Barnsköterska

lönegraden Skrivbiträde Telefonist

lönegraden

Kokerska Sjukvårdsbiträde lönegraden

F odermarsk lönegraden Förste expeditionsvakt Kontorsbiträde Förste telefonist Tandläkarbiträde Förste vaktmästare Tandsköterska Tekniskt biträde Telefonist Tvättförestånderska

Hovslagare Kanslibiträde Reparatör S jukbesökare'

• Sida 136
•  Original

Sjuksköterska Tekniskt biträde Tvättföreståndare

lönegraden

Förste bilförare Förste bokbindare Förste hantverkare Förste tryckare Köksföreståndare Mekaniker

Montör Sjukvårdsförman Trädgårdsmästare

lönegraden

Biträdande skogvaktare Förste tvättföreståndare Kontorist Maskinist

Sjukgymnast Stallföreståndare Tekniker Översköterska

lönegraden

Förman Förrådsförman' Förste köksföreståndare Förste mekaniker Garageförman

Konstapel

Montör

lönegrad en Föreståndarinna Instruktionssköterska Kansliskrivare Maskinist

Kassör Tekniker Väderlekstekniker

lönegrad en

Båtbefälhavare Driftförman Förrådsmästare Förste montör Inspektionskonstapel Radiotelegrafist Skogvaktare

lönegraden

Maskinmästare

lönegraden

Faktor Första föreståndarinna Förste radiotelegrafist Kassör

Registrator

lönegraden Biträdande ingenjör Fartygsbefälhavare Förrådsförvaltare Förste skogvaktare Kontorsskrivare Laborant Maskinmästare Maskintekniker Meteorolog Verkmästare Överkonstapel

lönegraden

Amanuens Radioassistent

• Sida 137
•  Original

Bokhållare Försvarstandläkare Övermaskinist

lönegraden

Assistent

Förste amanuens Förste förrådsförvaltare Förste verkmästare Ingenjör

Meteorolog Motoringenjör Sjuksköterskeinspektris Trafikledare

lönegraden Bataljonsveterinär Distriktstrafikledare Försva rstandläkare Kamrerare Meteorolog Radiokontrollör

lönegraden Byråassistent Byråingenjör Byråsekreterare Driftassistent Driftingenjör Driftsekreterare Forskningsassistent Motoringen iör Psykotekniker

lönegraden Bataljonsläkare

Förste bataljonsveterinär Förste radiokontrollör Kamrerare

Marinläkare Stabstrafikledare

lönegraden Stabsmeteorolog Stabsredaktör Studieinspektör

lönegraden Arméingenjör Byråassistent Byråingenjör Driftassistent Driftingenjör Flygingenjör Flygläkare

Förste bataljonsläkare Förste byråsekreterare Förste forskningsassistent Kamrerare Mariningenjör Marinläkare" Regementsveterinär

lönegraden Byråläkare Flygläkare Fältveterinär

Förste arméingenjör Förste byråassistent Förste byråingenjör Förste byråsekreterare Förste driftassistent Förste driftingenjör Förste flygingenjör Förste försvarstandläkare Förste mariningenjör Förste stabsmeteorolog Kamrerare Marinläkare Regementsläkare

• Sida 138
•  Original

30 lönegraden 33 lönegraden

Laborator Förste psykotekniker

lönegraden Armédirektör Byrådirektör Driftdirektör Flygdirektör Fältläkare

Förste byråläkare. Förste flygläkare Förste marinläkare Förste studieinspektör Marindirektör

Byråöverläkare Förste armédirektör Förste driftdirektör Förste flygdirektör Förste marindirektör Stabsövermeteorolog

lönegraden Byråchef Driftchef

lönegraden Avdelningschef Verkstadsdirektör

• Sida 139
•  Original

Särskilda yttranden av vissa ledamöter.

1. Herrar Carlsson, Norberg och Ström:

De förslag till löneställningar, som av de sakkunniga framläggas, innebära för åtskilliga befattningshavargrupper icke oväsentliga löneförbättringar. Då försvarsväsendet i lönehänseende uppenbarligen icke kan betraktas och be— handlas som en isolerad gren av statsförvaltningen, måste ett genomförande av sakkunnigförslaget förutsättas komma att återverka på jämförbara eller likställda kategorier av befattningshavare inom den övriga statsförvaltningen med ökade anslagskrav som följd. Ett dylikt resultat måste ur statsfinansiella synpunkter vara ägnat att inge vissa betänkligheter. Att vi det oaktat —— med de reservationer, som i betänkandet redovisas — ansett oss kunna i huvudsak biträda förslaget, tarvar en särskild förklaring.

Under utredningsarbetet ha vi kunnat konstatera, att lönesättningen under senare är särskilt på försvarets område präglats av en viss oenhetlighet, som tagit sig uttryck i olika värdering av likartade befattningar, beroende på konjunkturinflytanden och tillfälliga, ibland rent personliga faktorer. Vid lönesättning av befattningar, tillhörande viss förvaltningsgren, har icke alltid i tillbörlig utsträckning beaktats det intima samband, som med nu gällande statliga lönesystem bör och måste råda i lönehänseende olika förvaltnings- områden emellan. Detta förhållande har för försvarets vidkommande sin naturliga förklaring i det forcerade upprustningsarbetet, som icke alltid med- givit hänsynstagande till konsekvenserna av en mer eller mindre improvise- rad lönegradsplacering av nya tjänster.

De sakkunniga ha sett som sin främsta uppgift att draga upp allmänna riktlinjer och angiva de principer, som enligt deras mening böra läggas till grund för löneavvägningen. För att nå detta mål hava justeringar av lönerna i höjande riktning i flera fall visat sig ofrånkomliga. Hänsyn har även måst tagas till det förhållandet, att lönerna för försvarets civila och civilmilitära befattningshavare under den gångna upprustningsperioden med dess av för- hållandena föranledda skärpta krav på och ökade ansvar för befattnings— havarna i åtskilliga fall kommit att visa en viss eftersläpning, som nu bör rättas till.

• Sida 140
•  Original

De ekonomiska betänkligheterna ha därför fått vika inför angelägenheten att söka åstadkomma en sådan ordning, som är ägnad att skänka bättre ut— gångspunkter för en möjligast rättvis lönegradsplacering och åvägabringa större reda och klarhet i fråga om principerna för löneavvägningen. Vi tro nämligen, att de kostnadsökningar, som ett realiserande av detta syftemål föra med sig, äro väl motiverade under den bestämda förutsättningen likväl, att man konsekvent följer de principer, vilka må bliva fastställda såsom normerande för framtiden. Detta torde komma att väsentligt underlättas, därest det vid riksdagsbehandlingen av propositionen 1946: 333 angående all— män lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. framförda önskemålet om översyn av det statliga lönesystemet med kortare tidsmellan— rum än hittills varit brukligt vinner beaktande.

I detta sammanhang ha vi ansett oss böra särskilt beröra frågan om löne- läget för byråchefer och med dem jämförliga befattningshavare i chefsställ- ning. Normallönegraden för byråchefer A 30 — har länge fått fungera som >>tak» för den allmänna löneplanen A. Genom sammanpressningen av löne- planen har trycket på detta tak successivt ökat för att numera ha blivit så starkt, att förhållandena på åtskilliga punkter framtvingat ett genombrott, varvid avvikelserna från det normala löneläget för byråchefer i regel camou— flerats genom respektive tjänsters överförande på C-löneplan. Den sålunda uppkomna situationen måste enligt vår mening i längden bliva ohållbar. Vi ha emellertid ställt oss tveksamma till de sakkunnigas förslag om en generell uppflyttning av byråchefstjänsterna inom försvaret till 32 lönegraden, enär vi äro väl medvetna om att ett sådant förslag' varken faller inom ramen för de sakkunnigas utredningsuppdrag eller kan genomföras enbart för försvaret.

2. Herr Dahl:

Den historiska utveckling, som ligger bakom tillkomsten av civila befatt- ningar inom försvaret, sträcker sig över en jämförelsevis kort period. Det torde icke heller vara någon överdrift att påstå, att tillskapandet av civila tjänster inom detta område kännetecknas av särförhållanden, som icke åter- finnas inom statsförvaltningen i övrigt. Anledningen härtill synes mig vara att söka däruti, att den civile befattningshavaren inom den militära organisa- tionen från början betraktats såsom en tillfällig företeelse, som inte hade något med den egentliga försvarsmakten att göra. Utvecklingen har emel- lertid visat motsatsen, men till följd av den tidigare inställningen ha anställ— ningsförhållandena för de civila tjänstemännen inom försvaret dels kommit att präglas av en större osäkerhet än eljest inom statsförvaltningen. dels ock aldrig varit föremål för någon egentlig realprövning. Vid de tillfällen, då anställningsförhållandena som sådana undergått vissa förändringar, erem- pelvis vid tillkomsten av 1928 års avlöningsreglemente för icke-ordinarie

• Sida 141
•  Original

tjänstemän inom försvaret, har genomgående mycket stor försiktighet iakt— tagits under förebärande av det skälet, att tillräcklig kännedom saknades om försvarets framtida utveckling.

Utan att förringa värdet av detta skäl, vars verkningar dock på ett otill- börligt sätt kommit att drabba den berörda personalen, har jag härmed endast velat påvisa den enligt mitt förmenande största anledningen till att den civila tjänstemannapersonalen i många avseenden kommit att intaga en oförmånligare ställning inom försvaret än inom statsförvaltningen i övrigt. Det är därför naturligt att den nu företagna utredningen måste komma att medföra betydande förskjutningar i hittills gällande tjänsteförteckningar. Att dessa förskjutningar i vissa fall måste komma att medföra icke oväsent- liga löneförbättringar för berörda befattningshavare innebär icke i och för sig en uppvärdering av vederbörandes arbetsuppgifter som sådana utan torde helt få betraktas såsom ett tillrättaläggande av under åratal konserverade orättvisor i förhållande till jämförliga befattningshavare inom andra om- råden. Mot denna bakgrund skola de här framlagda förslagen icke kunna anses omotiverade ens då fråga är om en befattnings uppflyttning ett flertal lönegrader i nu gällande löneplan, ett förhållande. som eljest är ägnat att ingiva betänkligheter.

De frågor, i vilka jag intagit en emot de sakkunnigas majoritet avvikande mening, finnas som regel redovisade under respektive avsnitt i betänkandet. Utöver vad därvid anförts har jag ansett mig höra avgiva följande särskilda yttrande.

Under utredningsuppdraget ha allt som oftast svårigheter förelegat att full— följa tanken om en allt igenom förutsättningslös utredning. De sakkunniga ha därvid varit bundna av sina direktiv och måst taga hänsyn till såväl gällande löneställning som tjänstebenämningar för befattningshavare med motsvarande arbetsuppgifter inom statsförvaltningen i övrigt. Ehuru skäl förelegat att framlägga förslag till ändringar även på sådana punkter har jag liksom de sakkunnigas majoritet av direktiven ansett mig förhindrad att framlägga sådana. Jag har emellertid icke kunnat undgå att göra den re— flexionen, att det för framtiden torde vara det mest rationella att söka skapa en gemensam tjänsteförteckning för statsförvaltningen i sin helhet och att en kommande realprövning icke kan bliva fullständig och allt igenom rätt- visande med mindre full frihet i alla avseenden lämnas för en avvägning av löneställningen för samtliga befattningshavare i ett sammanhang och efter enhetliga principer. Det här verkställda utredningsuppdraget har enligt mitt förmenande försvårats av de hänsyn, som måst tagas till dels lönesättningen för jämförbara militära befattningshavare, dels ock lönesättningen inom allmänna civilförvaltningen och kommunikationsverken. Det synes mig där- för välbetänkt om en kommande tjänsteförteckning—srevision, varav behov i

• Sida 142
•  Original

flera avseenden torde föreligga redan nu, komme att omfatta en översyn av samtliga för statsförvaltningen gällande tjänsteförteckningar.

De sakkunniga ha vid sin prövning av löneställningen för de olika befatt— ningshavargrupperna utgått ifrån att befattningar, som kunna bedömas så— som permanent erforderliga, böra uppföras på ordinarie stat. Enligt de ursprungliga direktiven var det också meningen, att de sakkunniga skulle verkställa utredning av frågorna om överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning. Då det emellertid genom den översyn av det statliga kommittéväsendet, som inom finansdepartementet verkställts av särskilt till— kallad utredningsman, synes ovisst under vilka former utredningen i denna del skall komma att fullföljas, har jag funnit angeläget framhålla att lös— ningen av denna fråga icke måtte ställas på framtiden ännu en gång. Redan i samband med tillkomsten av 1928 års avlöningsreglementc för här berörd personal var frågan föremål för prövning. Den berördes sedermera av 1930 års militäravlöningssakkunniga och behandlades mera ingående av 1936 års lönekommitté, som bland annat anförde att personalen i avse— värd utsträckning fullgjorde arbetsuppgifter av permanent beskaffenhet och kvarstode i tjänst intill uppnådd pensionsålder. Det syntes lönekom— mittén i betraktande jämväl av de anställnings— och löneförhållanden, som vore rådande inom andra förvaltningsgrenar, som om giltiga skäl knappast kunde anföras för bibehållande på förevarande område av en orga— nisation, som föranledde att personal, vilken erfordrades och fullt ut toges i anspråk för vanliga tjänstemannauppgifter av permanent natur, till största delen måste under hela sin tjänstetid kvarbliva i icke-ordinarie anställning. Då den ordinarie anställningsformen torde medföra fördelar icke blott för den enskilde utan jämväl för staten, nämligen i den mån den bidrager till att binda kvalificerad personal fastare vid statstjänsten, talade enligt kom— mitténs uppfattning goda skäl för att tillskapa ytterligare ordinarie beställ— ningar för de göromål, varom fråga vore. Då emellertid någon utredning att lägga till grund för en prövning av frågan icke förelåge, hade lönekommittén icke kunnat framlägga något förslag i ämnet utan inskränkte sig till att för egen del uttala önskvärdheten av att spörsmålet snarast upptoges till pröv— ning och avgörande. *

Vad lönekomittén sålunda uttalat syntes föredragande departementschefen vid framläggandet av propositionen 1939: 298 värt beaktande. Då emellertid spörsmålet icke kunde upptagas till närmare prövning på grundval av det då föreliggande materialet, ansåg departementschefen detsamma böra anstå till dess ytterligare utredning i ämnet kunnat verkställas. Vad sålunda anförts föranledde icke någon erinran från statsutskottets eller riksdagens sida.

Då den sålunda bebådade utredningen av kända orsaker icke igångsattes _, förrän efter ytterligare fem år och de år 1944 igångsatta utredningarna nu

• Sida 143
•  Original

hota att avbrytas, varigenom denna betydelsefulla fråga ännu en gång skulle komma att ställas på framtiden, kan jag icke uraktlåta att, med understry— kande av vad 1936 års lönekommitté i ärendet anfört, framhålla vikten av att ärendet i denna del behandlas och slutföres i så god tid, att hänsyn därtill kan tagas vid fastställandet av planerade nya avlöningsreglementen från och med den 1 juli 1947. Ett uppskjutande av frågan i sin helhet under ytter— ligare en löneregleringsperiod skulle kunna medföra vittgående konsekvenser. Väl medveten om den hänvisning, som kan göras till beroendet av nu på— gående försvars- och förvaltningsutredningar, föreligger emellertid enligt mitt förmenande intet hinder för att frågan löses principiellt i samband med det nu pågående arbetet inom 1945 års lönekommitté på sådant sätt, att det kom- mande avlöningsreglcmentet lämnar utrymme för en naturlig övergång från icke-ordinarie till ordinarie anställning för civila tjänstemän inom försvaret.

Vid den eventuellt senare följande dctaljprövningen i ämnet synes mig angeläget att frågan om i vilken utsträckning behov av civilmilitära beställ— ningar alltjämt föreligger blir föremål för ingående prövning.

Vid remissbehandlingen av marinförvaltningens förslag till personal- och tjänsteförteckningar för örlogsvarvcn i Stockholm och Karlskrona, varöver de sakkunniga avgåvo utlåtande den 17 april 1946, förordade jag i särskilt yttrande ett system med maximi— och minimilönegrader i stället för av marin— förvaltningen begärda »högst»—lönegrader. Mitt förslag avsåg därvid ett pro- visorium för att skänka erfarenhet av ett sådant system före ett slutgiltigt ställningstagande till frågan om vilket system, som borde förordas för fram— tiden. Då den avsedda lösningen emellertid icke kom till stånd har jag funnit angeläget framhålla, att jag vid de fortsatta övervägandena blivit alltmera övertygad om, att systemet med fasta lönegrader är att föredraga såsom slut— giltig lösning. Jag ansluter mig sålunda helt till vad de sakkunniga anfört under kapitlet »Anpassning av statstjänstemannalönerna till det allmänna löneläget». Vad jag i sammanhanget velat understryka är emellertid, att den vid försvarets fabriksverk tillämpade tjänsteförteckningen med »högst»—löner för befattningar mellan 2 och 26 lönegraden icke lämnat något som helst ut- rymme för en anpassning av lönerna uppåt i förhållande till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden, utan endast kunnat utnyttjas för en nedpress- ning av lönerna under den nivå, som gällt för befattningshavare med mot— svarande arbetsuppgifter inom försvaret och statsförvaltningen i övrigt.

I samband med de sakkunnigas uttalande om att utredningen givit vid handen, att ett överförande av befattningar från nuvarande C—löneplan till den dyrortsgraderade löneplanen framstått såsom önskvärt, har jag än kraf- tigare velat understryka behovet av en utbyggnad av den dyrortsgraderade löneplanen. Det skulle enligt mitt förmenande icke behöva föreligga hinder

• Sida 144
•  Original

för att förordnande kunde meddelas i en befattning på den dyrortsgraderade löneplanen, varjämte sammanförandet av samtliga befattningshavare till en enda löneplan skulle innebära vissa administrativa förenklingar, som icke böra underskattas.

Vad därefter angår de olika befattningshavargrupperna i betänkandets speciella del vill jag framhålla följande.

1. Viss chefspersonal.

Utan att reservera mig emot det framlagda förslaget har jag velat ifråga- sätta införandet av en befattning som förste byrådirektör i 30 lönegraden för centralmyndighet. Denna fråga synes emellertid kunna bli beroende av den kommande detaljundersöknjngen vid de enskilda myndigheterna, vid vilken behovet härav torde mera ingående kunna prövas.

Jag har även funnit skäl tala för att benämningen verkstadsdirektör i ana- logi med benämningen avdelningschef bör utbytas emot verkstadschef, var- igenom befattningens valör i förhållande till övriga befattningar vid lokal— myndighet synes bättre markerad.

2. Administrativ personal.

Ehuru direkt behov under utredningen icke framkommit har jag velat ifrågasätta huruvida det icke vore lämpligt att införa befattningar i 24 och 26 lönegraderna jämväl vid lokalmyndighet under benämningarna driftsekre- terare och förste driftsekreterare respektive. Därest en fortsatt utredning eller en eventuell förändring av organisationen skulle medföra behov av dylika befattningar synes det vara till fördel, att befattningarna finnas upptagna i tjänsteförteckningen.

3. K ameral personal.

De arbetsuppgifter, som fullgöras av den kamerala personalen, synas mig kunna bedömas från fullt jämförbara utgångspunkter som exempelvis för kontors- och administrativ personal. Jag har därför förordat att full analogi borde skapas mellan lönegradsserien för den kamerala personalen och nämnda personalgrupper. Till skillnad från de sakkunnigas majoritet får jag sålunda föreslå följande lönegrads- och tjänstebenämningsserie:

Lönegrad Kassör .......................................... 11 Kassör .......................................... 15 Bokhållare Kamrerare Kamrerare Kamrerare

• Sida 145
•  Original

4. Civil ingenjörpersonal. Jag har under utredningen ifrågasatt om icke införandet av benämningen byråingenjör redan från och med 21 lönegraden måste anses innebära en deklassering av byråingenjörsbegreppet som sådant. Med hänsyn till önske— målet om parallellitet med övriga grupper av befattningar, där prefixet »byrå»- kan finnas vara mera adekvat redan i denna lönegrad, har jag emel- lertid icke funnit tillräckliga skäl för att reservera mig emot de sakkunnigas förslag i detta avseende.

6. Kontorspersonal. Inom försvaret har i motsats till vad förhållandet är inom statsförvalt- ningen i övrigt 13 lönegraden hittills utnyttjats i relativt stor utsträckning för kontorsskrivare av 2:a klass. Det är med största tvekan jag anslutit mig till de sakkunnigas förslag om slopandet av denna lönegrad. Jag förutsätter härvid, att den fortsatta utredningen skall bringa klarhet i frågan om anled- ning till ett återinförande av denna lönegrad på samma grunder, som de sakkunniga funnit föreligga för bibehållande av 9 lönegraden i förhållande till den 11:e, föreligger, enär 15 lönegraden många gånger kan befinnas vara för hög för exempelvis de nuvarande expeditionsföreståndarna i 13 löne- graden, medan 11 lönegraden å andra sidan är för låg. Befattningen registrator i 14 lönegraden har jag funnit böra hänföras till 15 lönegraden, enär skillnaden i arbetsuppgifter för befattningshavare i dessa båda närliggande lönegrader icke synes motivera ett avsteg från den all— männa principen om lönegradsintervallerna. Även om registratorsbefatt— ningen kan påstås ligga utanför den normala kontorskarriären, torde det icke få anses uteslutet utan snarare troligt, att en befattningshavare kan övergå från registratorsbefattning till befattning som kontorsskrivare i 15 lönegraden eller högre befattning på den merkantila banan.

7. Arbetsledarpersonal. Såsom de sakkunniga framhållit framstå de för den arbetsledande per- sonalen tillämpade löneställningarna i flera fall såsom alltför låga. Detta har medfört att man redan måst frångå den tidigare tillämpade 10 lönegraden då det gäller verkstadsdrift. Även med tillämpning av 12 lönegraden har på senare tid regelmässigt förekommit, att en yrkesarbetare vid övergång till arbetsledarebefattning med tillämpning av härför gällande särskilda bestäm— melser kommit att inplaceras högre än i lägsta löneklassen för att lönen skulle komma att överstiga den tidigare inkomsten i arbetareanställning. De låga begynnelselönerna för den arbetsledande personalen komma i stor ut- sträckning att försvåra rekryteringen. Icke ens genomförandet av den be- slutade löneregleringen från och med den 1 juli 1947 är tillfyllest för att eliminera de nuvarande nackdelarna i detta avseende, vilket också framgår

• Sida 146
•  Original

av den av 1945 års lönekommitté föreslagna vidgade tillämpningen av till- ! godoräkningsregeln vid övergång från kollektivavtalsanställning till tjänste- mannaanställning. Det torde icke heller kunna förväntas att de alltjämt på- ' gående lönerörelserna för den kollektivavtalsanställda personalen skola upp- höra. Vid sådant förhållande finner jag det vara principiellt oriktigt att löne- . sättningen för en grupp av befattningshavare så avväges, att en högre löne- " klassplacering än i begynnelselöneklassen regelmässigt skall behöva till- lämpas. Även om befattningshavaren vid själva övergången icke behöver vidkännas direkt löneminskning, förryckes dock innebörden med löneklass- uppflyttningarna, varjämte det nuvarande såsom avvita betecknade förhållan— det att en arbetare, som vid senare tidpunkt övergår till tjänstemanna— anställning, på grund av kollektivavtalets under tiden inträffade förskjutning . uppåt erhåller en förmånligare löneklassplacering än den, som tidigare över- gått till arbetsledareanställning, kommer att konserveras för framtiden. Det torde knappast vara av värde för statsmakterna att de mera kvalificerade bland arbetarepersonalen — såsom nu i relativt stor utsträckning är fallet -— till följd av de andragna orsakerna föredraga att kvarstå såsom arbetare. Jag har därför funnit det vara angeläget, att åtgärder vidtagas för att söka motverka en sådan utveckling. Till följd härav har jag i likhet med ledamoten Helldén ansett, att begynnelselönen för den arbetsledande per- * sonalen icke i något fall bör sättas lägre än till 11 och då det gäller egentlig verkstadsdrift 13 lönegraden i stället för de av de sakkunnigas majoritet föreslagna 10 och 12 lönegraderna. *

Att jag därjämte ansett att det föreligger behov av en befattning för arbets- : ledare även i högre lönegrad än den 18:e grundar sig på de erfarenheter, som l på senare tid i sådant avseende gjort sig gällande vid örlogsvarven. Den av de sakkunnigas majoritet anvisade utvägen att vid sådant behov överföra arbetsledaren till ingenjörkarriären kan jag icke anse tillfredsställande. Vis- serligen är det sant att för sådan befattning regelmässigt kommer att er- fordras en teoretisk-teknisk utbildning, motsvarande läroverksingenjörens, men med den allmänna utvecklingen på det tekniska området är det inga— lunda ovanligt att arbetsledaren förskaffar sig sådan utbildning, ofta i för— ening med ett gediget praktiskt underlag, eller att han på annat sätt jämsides 1 med sin tjänst förvärvar det erforderliga teoretisk-tekniska kunskapsmåttet. Då de med de nu åsyftade tjänsterna, vilka äro relativt fåtaliga, förenade arbetsuppgifterna alltjämt till sin huvudsakliga karaktär äro att hänföra till den egentliga arbetsledningen har det synts mig oriktigt att en i tjänsten gammal arbetsledare — måhända vid relativt hög ålder —— skall tvingas över ' på en helt ny karriär. Utan att vara-bunden av fördomar måste jag anse, att de psykologiska faktorerna i detta sammanhang måste tillmätas vi-ss be- , tydelse, varför jag föreslagit införandet av befattning för öververkmästare i 21 lönegraden.

• Sida 147
•  Original

Såsom i betänkandet framhållits har förråd-stjänsten under de senaste decennierna väsentligen ökat till omfång, och genom den ökade materiel- anskafi'ningen ha kraven på den inom förrådsverksamheten sysselsatta per- sonalen undergått en kvalitativ förändring. I likhet med de sakkunnigas majoritet har jag funnit de för den lägre förrådspersonalen tillämpade löne- ställningarna för låga. Jag har emellertid till skillnad mot de sakkunnigas majoritet funnit även 6 lönegraden otillfredsställande för åstadkommande av en rättvisande avvägning av löneställningen i botten och får för min del föreslå, att i stället 8 lönegraden kommer till användning. Förrådspersonalen rekryteras till övervägande del från det fast anställda manskapet, och vid en jämförelse med den kommande löneställningen för sådan personal synes 8 lönegraden väl vald. Tages å andra sidan hänsyn till den lön, som utgår till en kollektivavtalsanställd förrådsarbetare, kan en lägre löneställning än 8 lönegraden knappast väljas för att den såsom tjänsteman anställde förråds— mannen icke skall komma att i löneavseende bli sämre ställd än förråds- arbetaren.

Vad åter angår befattningarna för den egentliga arbetsledande personalen i förråd måste jag på de grunder, som jag närmare utvecklat under rubriken arbetsledarpersonal, föreslå, att 11 och 13 lönegraderna tillämpas i stället för av de sakkunnigas majoritet föreslagna 10 och 12 lönegraderna.

Jag har slutligen velat framhålla att de nuvarande manliga köksföre- ståndarna vid flygvapnet i avvaktan på vidare utredning bort beredas extra— ordinarie anställning som förvaltare i 15 lönegraden.

IO. Maskinistpersonal.

Enligt mitt förmenande har maskinistpersonalen blivit föremål för en sådan felbedömning, att genomförandet av det framlagda förslaget skulle medföra betydande svårigheter för att framdeles vidmakthålla den organi- sation, som på hithörande område erfordras för att säkerställa den nödvän- diga driften av värme- och elektriska anläggningar inom försvaret. Det torde nämligen på goda grunder kunna förutsättas att ett bibehållande av den hit- tillsvarande orättvisande löneställningen för denna personalgrupp skulle komma att omöjliggöra den erforderliga rekryteringen av kompetent per- sonal liksom i stor utsträckning ett bibehållande av den nuvarande per- sonalen i innehavande tjänster. _

Anledningen till denna felbedömning torde vara att söka däruti, att statens organisationsnämnd vid sin nyligen företagna utredning föreslagit införandet av en del för försvaret nya begrepp i sammanhanget, varjämte man föreslagit en differentiering av de olika befattningshavarnas löneställning på grundval av en uppdelning av de olika anläggningarna på sex grupper. Den föreslagna

• Sida 148
•  Original

gruppindelningen säges vara grundad på en klassificering av anläggningarna med hänsyn till storlek och komplicitet. Grunderna för denna gruppindelning synes mig emellertid vara mycket oklara. Man har sålunda tillämpat en poängberäkning, vilken man icke velat offentliggöra. Detta förhållande har jag funnit anmärkningsvärt, då hela förslaget därigenom undandrager sig ett sakligt bedömande. I princip vill det dock synas som om den kvalitativa skill- naden i anläggningarna som sådana, vilken mest torde vara att hänföra till en större eller mindre grad av modernitet, icke kan anses återspegla eller medföra större eller mindre krav på vederbörande befattningshavares kom- petens på sätt organisationsnämnden velat göra gällande, nämligen att en modernare anläggning skulle motivera en högre löneställning för där tjänst— görande personal. Snarare torde väl ett motsatt förhållande kunna göras gäl— lande då det vid en omodern anläggning torde bliva mera beroende av den enskilde individens kunnande om anläggningen kan drivas rationellt och eko- nomiskt, varjämte arbetsbördan som sådan torde bliva mer betungande i sistnämnda fall.

Vid sådant förhållande finner jag det osannolikt, att en uppdelning av truppförbanden på tre grupper kan vara berättigad. Den antydan om grun- derna för sin bedömning, som organisationsnämnden givit genom anföran- det av några exempel på olika anläggningars omfattning (bilaga 1 till nämn- dens underdåniga skrivelse den 27 juni 1946) har styrkt mig i denna upp— fattning. Det kan sålunda enligt mitt förmenande icke vara ur tekniskt kva- litativ synpunkt riktigt att vid bedömandet av olika anläggningar låta exem- pelvis antalet tappkranar, sve-anläggningar. golvbrunnar, aerotemprar och fläktar eller ens pannornas olika eldyta utgöra en integrerande faktor för bedömandet av löneställningen för den personal, som skall ansvara för an- läggningarnas skötsel och vård. Jag måste tvärtom anse att maskinistper— sonalen bör bedömas med hänsyn till sina reella arbets- och ansvarsupp— gifter.

De allmänna principer, som försvarets tjänsteförteckningssakkunniga lagt till grund för värderingen av olika befattningar i andra avsnitt och vilka jag helt anslutit mig till enär jag anser dem vara de enda riktiga, synas mig icke stå i överensstämmelse med den här omtalade differentieringen. Ehuru denna indelning, som ovan framhållits, undandrager sig en ingående granskning, kan jag ändock icke uraktlåta att påpeka att av organisationsnämndens ut- redning framgår, att för en anläggning, tillhörande grupp I, exempelvis F 17 , förbandet avses komma att tilldelas fyra och under eldningssäsongen fem köllektivavtalsanställda eldare, medan en anläggning, tillhörande grupp 3, exempelvis K 4, för samma ändamål tilldelas åtta och under eldningssäsongen nio kollektivavtalsanställda eldare. Detta förhållande synes knappast styrka påståendet, att den förra anläggningen skulle" vara av större omfattning än den senare. Häremot kan anföras, att F 17 och för övrigt samtliga flygvapnets

• Sida 149
•  Original

förband med hänsyn till bland annat anläggningarna för flygfältsbelysning jämte reservkraftverk ställa större krav på personalen. Det har också framhål- lits att flygplatsbelysningen är en betydande faktor för tryggande av flygsäker— heten. Emot denna invändning vill jag endast framhålla att flygvapnets för- hand tilldelats en speciell befattningshavare av denna anledning, nämligen elektrikern. Väl medveten om den viktiga funktion denne befattningshavare har att fylla har jag i annat sammanhang (under II: 11) reserverat mig för hans placering som förste montör i 12 lönegraden.

Även om denne elektrikers arbetsuppgifter under vissa tidsperioder mäste fullgöras av maskinistpersonalen, kan jag ändock ej finna motiverat, att sköt- seln av de egentliga värmeanläggningama vid flygvapnet för den skull moti- vera den av organisationsnämnden föreslagna differentieringen. Sålunda förekomma, om än i mindre omfattning, elektriska anläggningar jämväl vid arméns truppförband, vilka skola skötas av maskinistpersonalen. Jag har därför icke funnit motiven för den föreslagna gruppindelningen reellt bärande utan måste anse, att i första hand truppförbanden böra sammanföras och behandlas såsom en enda grupp. '

För driften av värmeanläggningama vid försvarets truppförband finnas i dag regelmässigt anställda en maskinist i lönegrad Ca12, en eldare av l:a klass i lönegrad Ca 7 och en eldare av 2:a klass i lönegrad MEo 5. Därutöver finnas ett varierande antal kollektivavtalsanställda eldare. Driften vid värme- anläggningama pågår 12—15 timmar per dygn såväl söndag och helgdag som vardag. Under hela den tid driften pågår måste en så kallad »ansvarsmaski— nist» finnas tillgänglig. Med hänsyn till den långa arbetstiden (c:a 100 timmar per vecka) är det givetvis orimligt att tänka sig att maskinisten ensam skall kunna fungera som sådan under hela drifttiden. Följden har blivit att man regelmässigt kommit att fordra maskinistutbildning i första hand av eldaren av l:a klass, och denne får" dagligen dela ansvaret för anläggningen med maskinisten. Det är vidare orimligt att tänka sig att ens dessa två ständigt skola vara i tjänst (semester, sjukdom och annan ledighet), varigenom även eldaren av 2:a klass måste utnyttjas för att fullgöra maskinistens åligganden och tidvis ensam bära ansvaret för anläggningen. Det har därför blivit allt- mera vanligt att maskinistutbildning måste krävas jämväl av denne befatt- ningshavare för att maskinisttjänsten skall kunna hållas intakt. Att under någon del av dygnet eller året driva anläggningen utan »ansvarsmaskinist» är otänkbart ur säkerhetssynpunkt. Att dessa eldare av l:a och 2:a klass ha att utföra reparationsarbeten inom såväl det rörtekniska och mekaniska som det elektrotekniska facket utgör givetvis ett försvårande moment för den egentliga arbetsledningen och tillsynen över anläggningen, men detta bör i och för sig inte medföra en deklassering eller nedvärdering av-befattnings- havarna i lönehänseende. '

På grund av införandet avreparatörbegreppet i sammanhanget har de

• Sida 150
•  Original

sakkunnigas majoritet åberopat den nyligen för de statliga sinnessjukhusen fastställda lönegradsserien. Jag finner av denna anledning angeläget att göra jämförelsen med nämnda sjukhus något fullständigare.

Vid ett statligt sinnessjukhus, tillhörande grupp 1, finnas anställda en ma- skinmästare i lönegraden A 15, en maskinist i lönegraden A 11 och tre till fyra maskinister i lönegraden A 9 för den egentliga maskintjänsten. Visser- ligen pågår driften vid dessa sjukhus i skift dygnet runt, men personal- uppsättningen torde ändock i och för sig visa att en värmeanläggning icke kan drivas utan att minst en maskinist alltid finnes tillstädes. Det är med andra ord oundgängligen erforderligt för en kontinuerlig drift att ansvars— tjänsten hela tiden kan hållas intakt. Att vid anläggningar inom försvaret av jämförlig storleksordning kunna uppnå detta utan att hava tillgång till minst tre befattningshavare med maskinistutbildning är _ vilket erfarenheten från de gångna åren utvisar — icke möjligt, då driften, som ovan framhållits, pågår c:a 100 timmar per vecka året om.

Personalbehovet — vilket i och för sig skall göras till föremål för pröv- ning under den kommande delen av utredningsarbetet — synes enligt mitt förmenande böra bedömas från de utgångspunkter jag ovan framhållit. Vad åter angår löneställningen för här ifrågavarande personal synes denna helt böra bedömas efter de principer, som de sakkunniga anfört under den all- männa delen, det vill säga med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar. Då maskinisterna till övervägande delen utöver den tidigare omnämnda ansvars- tjänsten närmast har arbetsledande uppgifter, har jag för min del funnit skäligt, att parallellitet skapas i löneavseende mellan maskinist- och arbets- ledarpersonal, varför jag vill förorda följande lönegradsserie för maskinist- personal:

Lönegrad Maskinist ...................................... 1 1 Förste maskinist ................................ 13 Maskinmästare .................................. 15 Förste maskinmästare ............................ 1 7

Vad åter angår frågan om reparatörer kan jag icke ansluta mig till för- slaget om införande av reparatörbefattning i 7 lönegraden. För en sådan lön torde man i fortsättningen icke kunna påräkna en nöjaktig rekrytering av kompetent personal, och arbets- och ansvarsuppgifterna äro enligt mitt för- menande i intet fall av så ringa omfattning att en lägre löneställning än 8 lönegraden bör komma till användning. Jag vill därför föreslå, att den ovan föreslagna lönegradsserien kompletteras med reparatör i 8 lönegraden, avsedd för de vid mindre anläggningar tjänstgörande värmeledningsskötarna, vilka jämväl skola kunna fullgöra erforderliga reparationer.

För den egentliga eldningstjänsten har jag förutsatt, att kollektivavtals- anställda eldare såsom hittills skola utnyttjas.

• Sida 151
•  Original

I fråga om kompetenskrav har det synts mig önskvärt att för befattning som maskinmästare i 15 och 17 lönegraderna bör krävas övermaskinist- examen jämte kompetens för erhållande av behörighetsbevis klass C för elek- triska installationer. För erhållande av befattning i 13 resp. 11 lönegraden bör erfordras maskinistexamen av 2:a resp. 3:e klass eller därmed jämförlig teoretisk utbildning, varjämte för den förstnämnda bör uppställas krav på kompetens för erhållande av behörighetsbevis klass C för elektriska installa- tioner. För reparatör slutligen i 8 lönegraden bör erfordras längre erfarenhet av reparationer inom det mekaniska och rörtekniska facket jämte kunnighet i enklare elektriska reparationer.

1 I . H antverkarpersonal.

Den av de sakkunnigas majoritet föreslagna 6 lönegraden för hantverkar- personal är enligt mitt förmenande alltför låg. Då här är fråga om befatt- ningshavare med speciell yrkesutbildning torde viss jämförelse få göras med de löner, som för närvarande betalas till kollektivavtalsanställda yrkesarbe- tare. En sådan jämförelse utvisar att yrkesarbetaren vid uppnådd 27 års ålder och förvärvad yrkeskunskap kommer upp till en genom'snittslön, som väsentligt överstiger lönen i 10 löneklassen på nuvarande löneplan. Att under sådana förhållanden placera den yrkesutbildade hantverkaren lägre än i 8 lönegraden synes mig icke förenligt med rättvisa och billighet. Jag får därför föreslå, att hantverkare placeras i 8 lönegraden och förste hantver- kare i 10 lönegraden. '

Vad åter angår montörpersonalen synes mig följande lönegradsserie böra komma till användning:

Lönegrad Montör Förste montör Övermontör

I befattning såsom övermontör i 15 lönegraden har jag därvid åsyftat, att de självständiga befattningshavarna vid de elektriska anläggningarna å Järva- fältet, i Karlsborg och i Boden skulle komma att placeras, medan de nuva— rande elektrikerna vid flygförband regelmässigt böra inplaceras i 12 löne- graden.

I fråga om arbetsuppgifter och kompetenskrav synas i princip böra upp- ställas de krav, som de sakkunnigas majoritet föreslagit, men med den genom- gående förskjutning uppåt, som betingas av här föreliggande förslag till högre lönegradsplacering.

Härutöver må endast tilläggas att vid eventuellt bifall till de av mig före- slagna begynnelselönegraderna för arbetsledande personal böra även de här föreslagna 10 och 12 lönegraderna utbytas emot 11 och 13 lönegraderna.

• Sida 152
•  Original

I det särskilda yttrande, som jag åberopat vid behandlingen av denna per- sonalgrupp, har jag föreslagit, att husmödrarna vid försvarets truppförband böra erhålla följande t jänstebenämningar och lönegradsplaceringar:

Lönegrad

Biträdande husmoder Husmoder

Några skäl, som givit mig anledning att frångå detta förslag, ha under ut- redningen icke framkommit.

14. Vaktmästarpersonal.

För egen del har jag ansett, att löneställningen för denna personal allt- igenom är för låg. De sakkunniga ha emellertid av sina direktiv ansett sig förhindrade att ingå på en omprövning av löneställningen för dessa befatt- ningshavare enbart inom försvaret, och av samma anledning har jag ansett mig för närvarande böra ansluta mig till det framlagda förslaget med den ut- byggnad, som i betänkandet redovisas.

17. Läkarpersonal.

I konsekvens med den förhöjda lönegradsplacering, som föreslagits för byråchefer, har jag för min del ansett, att byråöverläkare bör hänföras till 32 lönegraden.

19. Veterinärpersonal .

Sedan jag haft tillfälle att ingående granska arbetsuppgifter och kompe- tenskrav ävensom utbildningstid och tjänstgöringsförhållanden i övrigt för försvarets veterinärpersonal har jag för min del blivit övertygad om, att de från denna personalgrupp vid flera tillfällen uttalade önskemålen om att i löneavseende bliva likställda med läkarpersonalen måste anses fullt befogade. Jag är därför beredd att redan nu förorda följande lönegradsserie och tjänste— benämningar för denna personal:

Lönegrad Bataljonsveterinär ................................ 22 Förste bataljonsveterinär .......................... 24 Regementsveterinär F ältveterinär

• Sida 153
•  Original

De sakkunnigas förslag att hänföra den för vård och underhåll av hålkorts— maskinanläggningen avsedde befattningshavaren till de i II:11 upptagna förstemantörbefattningarna har jag icke kunnat biträda. Såsom framgår bland annat därav, att framställning i särskild ordning gjorts om nådigt med- givande att till befattningshavaren i fråga få utbetala en särskild gratifikation på grund av oförutsedd arbetsbelastning, är tillgången på personal på om— rådet otillräcklig. De med befattningen i fråga förenade uppgifterna synas icke vara av den art, som faller inom det egentliga montörfacket, utan kräva specialutbildning inom ett område, där tillgången på specialister är synner- ligen knapp. För min del vill jag därför föreslå, att befattningen uppföres såsom maskintekniker i 15 lönegraden.

28. F otografpersonal.

I fråga om fotografpersonalen vid flygvapnet kan jag icke ansluta mig till vad de sakkunnigas majoritet anfört. Jag måste tvärt om anse att genom- förandet av de sakkunnigas förslag skulle få icke önskvärda återverkningar på fototjänsten vid flygvapnet.

Fotografernas avlöningsförhållanden ha i olika sammanhang varit före— mål för utredning, men framlagda förslag om en justering ha hittills av olika anledningar aldrig lett till några beslut. Här må endast erinras om att vid inom flygvapnet företagna utredningar konstaterades redan före år 1936 att den ännu gällande lönegradsplaceringen var för låg. Sålunda föreslog 1936 års försvarsutredning, att fotograferna skulle placeras i 10 lönegraden.

I sina år 1945 ingivna medelsäskanden för budgetåret 1946/47 föreslog chefen för flygvapnet, att fotograferna vid flygflottiljerna, såsom jämväl före- slagits av 1941 års försvarsutredning, skulle uppflyttas till 10 lönegraden. För- slaget föranledde ingen åtgärd på grund av pågående och här föreliggande utredning. I sina år 1946 ingivna medelsäskanden för budgetåret 1947/48 har chefen för flygvapnet dels erinrat om den tidigare framställningen, dels hem- ställt om inrättandet av befattningar i 12 och 15 lönegraderna för fotografer, dels ock anmält, att de nuvarande fotografibiträdena (i lönegrad MEo 4) avses komma att indragas och ersättas med värnpliktiga biträden. Fotogra- fernas arbetsuppgifter äro av olikartad karaktär vid olika flygslag, varför det för bedömandet av föreslagna löneställningar torde vara erforderligt att redogöra för nämnda uppgifter vid respektive flygflottiljer.

De olika flygslagen representeras för närvarande av spaningsförband, bombförband och jaktförband. Vid ett spaningsförband är fototjänsten den viktigaste verksamhetsgrenen enär förbandets förnämsta uppgift är att utföra flygspaning, och denna utföres till största delen såsom fotospaning. Flyg— fotografering sker med olika typer av kameror från enklare handkameror

• Sida 154
•  Original

(till ett pris av c:a 3 000 kronor per st.) till mera komplicerade automatiska seriekameror (it 30 000 kronor per st.). Flygfotograferingen sker under dygnets alla timmar och under varierande väderleksförhållanden, vilket ställer särskilt stora krav på den här berörda fotopersonalen. Denna personal skall nämligen

dels inmohtera och prova kameramaterielen i flygplan, dels giva flygspanarna, vilka ha att verkställa fotograferingen i luften, tekniska anvisningar rörande kameramaterielens handhavande samt råd be- träffande uppdragens utförande, inställning av lämpliga exponeringselement m. m.,

dels omhändertaga materielen vid uppdragets slut och föranstalta, att even- tuella felaktigheter i avseende å materielen bliva avhjälpta,

dels ock utföra (leda) allt arbete i laboratoriet, avgöra lämplig framkallare och i övrigt bästa behandlingsmetoder.

::

Arbetet i fotolaboratoriet omfattar med avseende a flygfotografering kameravård, kassettladdning, framkallning av flygfilm (i längder upp till 50 meter och med 19 cm bredd) och' annat negativmaterial, kopiering, förstoring, fotokartframställning, framställning av duplikatnegativ, repro- duktionsfotografering av fotokartor, bearbetning av stereobilder, framställ- ning och montering av stereopar samt expeditions- och arkivarbeten m. m.

Utöver detta arbete med flygbilder som arbetsmaterial förekommer mark- fotografering i stor utsträckning, såsom materielfotografering, reproduktions- fotografering, arkivfotografering, reportagefotografering och kinofotografe- ring, omfattande fotografering och bearbetning av filmer (klippning, text- framställning m. m.).

Vid spaningsflottilj förekommer dessutom i viss utsträckning utprovning av materiel och materialier för flygförvaltningens räkning. I fortsättningen är det därjämte avsikten att det vid dessa förband skall utföras framkallning av färgfilm, framställning av färgkopior samt tillämpande av andra speciella fotograferingsmetoder. Vid dessa flottiljer sker dessutom utbildning av per- sonal i stor utsträckning. Kurser anordnas kontinuerligt för utbildning av värnpliktiga fotobiträden, fototekniker (bildtolkare), flygspanare (huvudsak— ligast officerare) och så vidare. Vid dessa kurser tjänstgöra fotograferna regel- mässigt som lärare. Fotografer från spaningsförband anlitas dessutom som lärare även vid Specialkurser, exempelvis fotoofficerskurser.

Vid spaningsförbanden, vilka, som tidigare framhållits, ha sin verksamhet uppbyggd kring fotografitjänsten, finnas inga andra fackmän på det fotogra- fiska området än fotograferna, vilka därför få bära hela ansvaret för den fototekniska verksamheten. Fotograferna äro visserligen underställda en spe— ciell fotoofficer, men denne, som närmast svarar för att de militära syn- punkterna bliva tillgodosedda, tjänstgör endast delvis vid fotoavdelningen,

• Sida 155
•  Original

varför fotografen större delen av tjänstgöringstiden är hänvisad till eget handlande.

Vid en spaningsflottilj finnes en chefsfotograf, vilken leder arbetet vid de- påns fotolaboratorium samt anförtros viktigare uppgifter av de slag, som ovan anförts.

Vid varje division, som vid spaningsförbanden operera självständigt, finnes dessutom en fotograf (f. n. fotografibiträde i lönegraden MEo 4), vilken an- svarar för divisionens fotolaboratorium. Detta består av en specialinredd fotobuss (a 40 000 kronor) samt kameramateriel till ett värde av c:a 200 000 kronor jämte övrig laboratoriemateriel, som monteras i lokal utanför foto- bussen. Då divisionen är förlagd till depån svarar samme fotograf för divi- sionens fotoverksamhet men är dessutom anförtrodd vissa för hela flottiljen gemensamma arbetsuppgifter.

Vid bombförbanden är flygfotograferingsverksamheten av mindre omfatt- ning än vid spaningsflottiljerna, varigenom fotografens arbetsuppgifter i denna del äro av mindre omfattning. Vad åter angår markfotograferings- tjänsten äro arbetsuppgifterna fullt likvärdiga med vad ovan anförts.

Då bombflottiljen går ut på uppdrag är den samlad och opererar sålunda icke med självständiga divisioner såsom spaningsflottiljen. Ett fotolabora- torium ingår därvid i flottiljstaben och förestås av flottiljfotografen.

Vid jaktförbanden slutligen förekommer icke flygfotografering i vanlig bemärkelse. Däremot tillkommer vid jaktförbanden ett mycket krävande arbete med kulsprutekamerorna och utrustning för dessa samt utrustning för kulsprutefilmens utvärdering. Kulsprutekameran användes för träning av jaktflygare i luftstrid samt för träning i skjutning mot markmål. Denna verksamhetsgren är för närvarande föremål för en våldsam utveckling.

Markfotograferingsuppgifterna äro vid jaktförbanden lika krävande som vid spanings- och bombförband.

Vad ovan anförts gäller fotografernas arbetsuppgifter under fredsförhål- landen. Under krig däremot sker en förstärkning av den egentliga spanings- fotograferingen, varvid samtliga fotografer överflyttas för tjänstgöring vid eskaderstabslaboratorier och spaningsdivisioner. Samtliga fotografer få så- lunda under krigsförhållanden fullgöra de mest krävande arbetsuppgifterna inom fotoverksamheten och måste därför redan i fredstid förskaffa sig den utbildning och erfarenhet, som kräves för fullgörandet av dessa uppgifter. Kunskaperna häruti vidmakthållas bland annat därigenom, att fotograferna under eskader— och flygvapenövningar få tjänstgöra i de befattningar, som de skola fylla under krig.

Av det anförda torde framgå, att fotografernas arbetsuppgifter hittills varit starkt undervärderade och motivera en högre löneställning än den nu- varande. Här skulle kunna tilläggas att fotograferna, utöver de ovannämnda egentliga arbetsuppgifterna, på övertid regelmässigt tagas i anspråk som bio—

• Sida 156
•  Original

grafmaskinister vid flygflottiljerna samt att de svara för utbildningen av projektorskötare, omhänderhava flygflottiljernas materiel för bildbandsunder- visning samt biträda flottiljernas tygavdelningar med anvisningar rörande fotomaterielens reparation och översyn.

För egen del har jag funnit motiverat att ingen fotograf placeras lägre än i 10 lönegraden. I många fall och speciellt för spaningsdivisionernas fotogra— fer synes 12 lönegraden vara lämpligt avvägd, varjämte befattningar i 15 löne— graden böra inrättas vid spaningsförband. Vid de sistnämnda kan ifråga- sättas behov av befattningar även i högre löneställning, men vid sådant för- hållande torde befattning som ingenjör i 18 lönegraden närmast böra komma i fråga.

Vad angår tjänstebenämningarna måste jag bestämt vända mig emot det förslag, som de sakkunnigas majoritet framfört. Fotograferna utgöra en speciell yrkesgrupp med gedigen fackutbildning, som med samma skäl som varje annan grupp kan resa berättigade krav på att få bibehålla sin yrkes- beteckning. Jag får därför föreslå följande lönegradsserie och tjänstebenäm- ningar för fotografpersonalen:

Lönegrad Fotograf ....................................... 10 Förste fotograf .................................. 12 Chefsfotograf eller fotografiföreståndare ............ 15

31 . Båtpersonal.

Vid omprövningen av löneställningen för fartygsbefälhavare synes hänsyn få tagas till att man för närvarande för att kompensera den låga löneställ- ningen måst tillgripa ett ofta långt gående system med traktamentsersätt— ningar. Ett sådant förhållande måste anses otillfredsställande. För bedöman- det av en lämplig löneställning för denna personal har jag gjort mig under- rättad om vad de civila företagen betala jämförliga befattningshavare. Med hänsyn därtill har jag funnit mig böra föreslå, att befälhavare å fartyg på över 30 ton placeras i 17 lönegraden samt att befälhavare på mindre fartyg placeras i 15 lönegraden. Kompetenskraven böra därvid för den högre befatt- ningen vara skepparexamen av 1. klass samt för den lägre skepparexamen av 2. klass. Det förtjänar att påpekas att fartygsbefälhavare inom den civila sjöfarten ha möjlighet att uppnå betydligt högre löner än de här föreslagna genom särskilda provisioner på fraktgods (så kallad »kapplake»), varför re- kryteringen kommer att försvåras vid lägre lönesättning.

Vad åter angår fartygsmaskinisterna är den av de sakkunnigas majoritet föreslagna 9 lönegraden enligt mitt förmenande alldeles för låg. Rekryterings- svårigheter ha också naturligt nog med nuvarande lönesättning gjort sig gällande med jämna mellanrum. I anslutning till vad jag anfört i mitt sär-

—v—-_-___.__ _

• Sida 157
•  Original

skilda yttrande beträffande maskinistpersonalen och med hänsyn till de kom- petenskrav, som måste uppehållas för den här ifrågavarande personalen, är enligt mitt förmenande 13 lönegraden den lägsta löneställning, som bör ifrågakomma för fartygsmaskinister. ' Jag får sålunda föreslå följande lönegradsserie och tjänstebenämningar för ifrågavarande personal: Lönegrad

Fartygsmaskinist Fartygsbefälhavare

Förste fartygsbefälhavare ......................... 17

Vid mina överväganden i anslutning till sålunda redovisade synpunkter och förslag har jag eftersträvat största möjliga parallellitet mellan olika löne- gradsserier, vilket strikt genomfört skulle komma att leda till, att ett flertal av de i löneplanerna upptagna lönegraderna icke skulle komma att utnyttjas. Såvitt jag kunnat finna, skulle ett sådant förhållande även ur lönetekniska och administrativa synpunkter endast vara till fördel. Mellan de flesta befattningar i närliggande lönegrader finnas så stora jämförelse- punkter, att den nuvarande differentieringen ofta skapar orättvisor. Valet av lönegrad blir subjektivt och varierande med hänsyn till de olika utgångs— punkter, som från ena till andra tillfället väljas för bedömningen. Det har därför synts mig angeläget att framhålla, att en fortsatt strävan från stats- makternas sida att förenkla det statliga lönesystemet med fördel skulle kunna inriktas på att minska antalet lönegrader genom sammanförandet av befattningar i närliggande till gemensam lönegrad i tjänsteförteckningama.

• Sida 158
•  Original

Särskilda uttalanden av representanter för personal—

sammanslutningar.

1. Sveriges läkarförbund (herrar Lagergren och Severin):

II: 17 Läkarpersonal.

Lönegradsserie. De sakkunniga hava, trots de synpunkter som framförts från läkarförbundets sida vid mellan de sakkunniga och läkarförbundets representanter förda muntliga förhandlingar, i sitt förslag till tjänsteförteckning i princip utgått från nuvarande löneställningar. Detta innebär med andra ord, att på ett par undantag när den sedan länge utlovade översynen av försvarsläkarnas löneställningar icke kommer att vidtagas i förevarande sammanhang utan ännu en gång ställes på framtiden. Ehuru läkarförbundet finner skälen mindre bärande för en reglering av försvars- läkarnas anställnings— och löneförhållanden i särskild ordning, bl. a. genom tillämp- ning av särskilda löneplaner, vill förbundet i princip icke motsätta sig en kommande utredning härutinnan. Likaså finner läkarförbudet det förklarligt, att de sakkunniga tvekat att genom ett definitivt förslag till nya löneställningar för försvarsläkarna föregripa resultatet av 1944 års militärsjukvårdskommittés nu pågående utredning om militärläkarorganisationen.

Enligt vad vi erfarit kommer emellertid militärsjukvårdskommittén icke att upp- taga frågan om militärläkarnas löneförhållanden till närmare behandling.

Om de sakkunniga nu helt avvisa frågan, kommer sålunda med till visshet grän- sande sannolikhet så lång tid att förflyta, innan densamma får sin lösning, att under tiden icke blott läkarna på ett otillbörligt vis sättas på mellanhand, utan även för- svarets hälso- och sjukvård bringas i ett synnerligen brydsamt läge.

Försvarsläkarnas löneställning är nämligen redan nu så ogynnsam i förhållande till de civila läkarnas, att försvarsläkarkårerna snabbt löpa faran att avfolkas. Såsom exempel må framhållas, att fr. 0. m. 1947 års ingång de till Över 700 uppgående underläkarna vid landstingens sjukvårdsinrättningar komma att avlönas i lönegrad A 26 och sanatorieunderläkarna t.o.m. i A 28. Det torde med all rätt kunna befaras, att den redan nu tydligt manifesterade obenägenheten att söka försvarsläkartjänster än ytterligare skall ökas, om icke beträffande militärläkarnas löner tillbörlig hänsyn tages till det allmänna läget på arbetsmarknaden.

De sakkunniga hava redan nu ansett sig böra föreslå jämkningar i lönehänseende för vissa läkargrupper, vilkas ogynnsamma löneläge framstått såsom särskilt uppen- bart. Att de sakkunniga sålunda själva gjort avsteg från sitt deklarerade principiella ställningstagande beträffande lönereglering för försvarsläkarna finner läkarförbundet utgöra ett ytterligare stöd för sin uppfattning, att en omedelbar, provisorisk löne- reglering för militärläkarna i gemen inom ramen för de sakkunnigas utrednings- uppdrag icke blott bör utan även kan genomföras.

• Sida 159
•  Original

Här nedan angivas de lönegrader, till vilka enligt läkarförbundets mening de civil- militära läkarna böra hänföras. Den lägsta lönegrad, som här bör ifrågakomma, är Ca 24. Med denna som utgångspunkt hava de olika befattningshavarna utplacerats längs löneskalan enligt ungefär samma inbördes principer som för närvarande, dock med hänsyn tagen till den särskilda förbättring i lönehänseende, vilken läkarförbun- det i likhet med de sakkunniga funnit vara motiverad för läkarna vid 5. k. enläkar— förband samt för stations- och regementsläkarna vid marinen. Liksom de sakkunniga har läkarförbundet avstått från hänsynstagande till den omarbetning av nu gällande löneplaner, som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition nr 333/1946 angående allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl. En »översättning» till fram- deles beslutade löneplaner låter sig sedermera lätt göra.

Läkarförbundet har i sitt förslag till lönegradsserie även upptagit försvarsgrens- överläkarna och byråöverläkaren i försvarets sjukvårdsförvaltning trots att tvenne av dessa befattningshavare f. n. icke tillhöra Ca-skalan. Enär dessa befattningar icke avhandlas i det avsnitt av betänkandet som berör viss högre personal, har denna personalgrupp kommit att så att säga hänga i luften. Läkarförbundet har därför, genom att upptaga även överläkarna i sitt löneserieförslag, velat angiva sin prin- cipiella inställning till deras löneplacering. Liksom de trenne försvarsgrenscheferna tillhöra samma lönegrad, torde skäl saknas för olika lönesättning för överläkarna. Förbundet vill också härutinnan hänvisa till de sakkunnigas uttalande i betänkandets allmänna del, »att arbetsvolymen i och för sig icke får vara avgörande för löne- ställningen i en viss befattning».

Tjänstebenämningar. Vad angår de sakkunnigas förslag till tjänstebenämningar för befattningarna vid försvarets sjukvårdsförvaltning och vid armén, har läkarförbun- det intet att erinra. Benämningen »förste bataljonsläkare» för läkarna vid enläkar- förbanden är väl ägnad att framhäva den särställning beträffande tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, som denna personalkategori intager gentemot övriga batal- jonsläkare.

Förslaget att vid marinen och flygvapnet slopa gradbenämningarna och för dessa befattningar införa enbart benämningarna »marinläkare» och »flygläkare» anser där- emot läkarförbundet innebära en avgjord försämring. Såsom »marinläkare» och »flygläkare» betecknas alla vid marinen och flygvapnet tjänstgörande läkare inklu- sive de värnpliktiga; det torde vara ägnat att enbart skapa förvirring att nu införa denna kollektiva benämning även såsom benämning på vissa befattningshavare inom bestämda lönegrader. Det må också framhållas, att man genom de sakkunnigas för- slag ändock icke helt kommer ifrån gradbenämningarna, i det vissa mot arvode an- ställda, endast en del av året tjänstgörande marin- och flygläkare benämnas marin- resp. flygläkare av 2. graden. Enär dessa befattningar icke äro upptagna i tjänste- förteckningen, torde icke heller deras tjänstebenämningar falla inom ramen för de sakkunnigas utredningsarbete.

Läkarförbundet anser, att man, liksom fallet varit för läkarna vid försvarets sjukvårdsförvaltning och vid armén, bör söka finna differentierade benämningar för marin- och flygläkarna därhän, att man av benämningen direkt kan utläsa veder- börandes lönegrad och helst även militära tjänsteklass. Förbundet är emellertid för det nuvarande icke berett framlägga ett konkret förslag i denna riktning, utan före- slår att för marinen och flygvapnet de hittillsvarande benämningarna bibehållas.

Läkarförbundets förslag. Sveriges läkarförbund föreslår med stöd av vad ovan framförts följande lönegradsserie och tjänstebenämningar för läkarpersonalen vid försvaret att tills vidare gälla:

• Sida 160
•  Original

Byräläkare . .................... Ca 28 Förste byråläkare . .............. Ca 30 Byråöverläkare .................. Cb 2

2. Armén.

Bataljonsläkare ................. Ca 24 Förste bataljonsläkare .......... Ca26 Läkare vid enläkarförband Regementsläkare ................ Ca 28 Fältläkare Ca 30 Arméöverläkare ................. Cb 2

3. Marinen.

Marinläkare av ]. graden ........ Ca 24 Bitr. regläkare Marinläkare av ]. graden ........ Ca 26 Läkare vid enläkarförband Marinläkare av 1. graden ........ Ca28 Stations- och regläkare Förste marinläkare . ............ Ca 30 Marinöverläkare ................ Cb 2

4. Flygvapnet.

Flygläkare av 1. graden ........ Ca26 Flottiljläkare Förste flygläkare ................ Ca30 Flygöverläkare . ................ Cb 2

2. Svenska militärveterinärsällskapet (herr Wilhelmson):

En reglering av löneställningen för fältveterinärkärens medlemmar har länge varit ett mycket angeläget önskemål. Svårigheter att besätta en del militärveterinära beställningar med personal, som fyller föreskrivna kvalifikationsfordringar. hava länge gjort sig gällande, särskilt under de sista åren. Vid olika tillfällen har frågan väckts såväl genom underdånig framställning från sällskapet som vid myndigheters anslagsäskanden. Någon omprövning har emellertid icke kommit till stånd och har det hänvisats till den reglering, som skulle komma att ske genom försvarets tjänste— förteckningssakkunniga. Svenska militärveterinärsällskapet måste därför beklaga, att sakkunniga genom att förorda en särskild utredning föreslå ett ytterligare upp— skov. Med hänsyn till att 1936 års lönekommitté på samma sätt lämnade avgörandet till tjänsteförteckningssakkunniga, som först innevarande år avgiva sitt utlåtande, måste sällskapet framföra såsom ett bestämt krav, att den särskilda utredningen så snart ske kan kommer till stånd och att densamma snabbt slutföres. Enär den civila veterinärpersonalens lönefråga synes komma att bliva avgjord vid nästkom- mande års riksdag, är med tanke på rekryterings- och befordringsförhållanden i hög grad önskvärt, att militärveterinärernas löneställning om möjligt blir reglerad samtidigt.

Tjänsteförteckningssakkunniga hava framhållit, att militärveterinäremas löner f. n. äro alltför låga. Under övergångstiden, intill dess en förbättrad löneplacering kan komma till stånd för all veterinärpersonal, föreslås förbättrade lönevillkor för regementsveterinärer och vissa bataljonsveterinärer. Sällskapet vill emellertid fram- hålla, att de föreslagna uppflyttningarna i lönegrader icke kunna betraktas såsom tillfredsställande för därav berörd personal och synes det sällskapet med hänsyn till vad de sakkunniga själva hava anfört vara skäligt, att likställighet med militär- läkarna omedelbart beredes och att följande lönegradsserie för veterinärpersonalen får bli gällande i avvaktan på utredningens slutförande och det definitiva beslutet

• Sida 161
•  Original

i militärveterinärernas lönefråga, nämligen överfältveterinär Ch 2, fältveterinär Ca 28, regementsveterinär Ca 26, förste bataljonsveterinär Ca 24 och bataljonsveterinär Ca 22.

3. Statsverkens ingenjörsförlmnd (herrar Avelius och Laurin):

[. Allmän dcl.

De sakkunniga ha framhållit önskvärdheten av en anknytning till förhållandena inom den civila statsförvaltningen. Även om en viss likformighet bör eftersträvas, kan man icke bortse ifrån de speciella förhållanden, varunder försvarets ingenjörer arbeta. Sålunda kan som exempel anföras, att dessa icke ha samma möjligheter ritt hämta impulser utifrån på grund av den sekretess, som omger utländsk krigs- materiel. Av försvarets ingenjörer måste därför genomsnittligt kräVas ett större mått av självverksamhet än inom statsförvaltningen i övrigt.

Viktigare än att eftersträva likformighet är att tillerkänna den tekniska per- sonalen en sådan löneställning, att goda ingenjörskrafter kunna rekryteras och behållas. Den nuvarande starka avgången av ledande ingenjörer från försvaret bör för statsmakterna vara en allvarlig tankeställare.

Beträffande kompetenskrav och lönegradsseriernas utbyggnad kommer förbundet litt framföra sina önskemål i olika senare sammanhang.

De sakkunniga ha uttalat sig för ett slopande av högstlönegradssystemet. För personalkategorier med specialbetonade arbetsuppgifter kan det emellertid komma att innebära vissa svårigheter att skapa tillfredsställande befordringsmöjligheter. Här skulle ett flerlönegradssystem kunna tillämpas, innebärande att sådan befatt— uingshavare alltid tillsättes i viss bestämd lönegrad för att sedermera i mån av ökad kompetens och tjänstetid uppflyttas i innehavande befattning i paritet med personal, som har normala befordringsmöjligheter.

Under förutsättning att A-löneplanen (motsvarande) utbygges på sådant sätt, att samtliga nuvarande förordnandetjänster kunna inrymmas i densamma får för— bundet instämma i vad de sakkunniga anfört i denna fråga.

Förbundet anser det vara värdefullt med enhetliga tjänstebenämningar. Det för örat stötande prefixet »drift-» bör dock utbytas mot »drifts-=>, även om ur strängt språklig synpunkt förstnämnda prefix skulle vara det riktigaste.

II. Speciell del.

]. Viss chefspersonal.

De sakkunniga ha i samband med behandlingen av löneställningen för denna personal framhållit angelägenheten av att frågan om lämpliga organisationsenheter och dessas benämning inom såväl central- som lokalmyndighet snarast upptages till prövning. Mot en sådan prövning torde i och för sig intet vara att erinra, men det vill synas som om de sakkunniga vid avgivande av förslag till löneställningar för chefspersonal till utgångspunkt tagit en tänkt omorganisation innebärande bl. a. avsevärt mindre organisationsenheter än de nu existerande. I de flesta fall torde en uppdelning av byrå med ensartat arbetsområde icke vara möjlig eller lämplig, även om arbetsvolymen skulle svälla utöver det som enligt de sakkunniga borde vara normalt för en byrå. Att såsom föreslagits förvandla sådan byrå till utdelning skulle endast ytterligare komplicera förvaltningsapparaten. Motsvarande äger även sin tillämpning "å de mindre organisationsenheterna, sektion och detalj. Vid överväganden rörande lämplig löneställning för viss chefspersonal synes det

• Sida 162
•  Original

därför nödvändigt att utgå från den nuvarande organisationen och vid lönesätt— ningen taga de konsekvenser som äro förbundna med att byråchef i många fall måste belastas med arbetsuppgifter som — om hänsyn endast tages till volymen — borde ankomma på avdelningschef.

Fullföljes detta resonemang finner man att högst betydande ansvar och synner- ligen vidsträckta arbetsuppgifter åvila avdelningschef inom försvaret. Det torde exempelvis icke innebära någon förenkling att uppdela arméförvaltningens tyg- avdelning på mindre avdelningar. Tvärtom är det lyckligt, att samtliga materiel— frågor för armén utan onödiga omvägar föredragas för en gemensam avdelnings— chef.

Att den av de sakkunniga föreslagna 34 lönegraden för avdelningschef icke på något sätt svarar mot de kvalifikationskrav som sålunda måste gälla för denne befatt— ningshavare ärnppenbart. För jämförliga arbetsuppgifter inom den privata arbets- marknaden gäller en löneställning, som avsevärt överstiger den föreslagna. Att in- placera avdelningschef i samma löneplan som övriga tjänstemän —— vilket i och för sig torde vara önskvärt —— är därför icke möjligt utan en avsevärd utbyggnad av nämnda löneplan.

I anslutning till vad ovan anförts beträffande byråchefer och med hänsyn till konkurrensen med det enskilda näringslivet anser förbundet, att en rekrytering av tillräckligt kvalificerade byråchefer icke kan erhållas med mindre än att dessa nor- malt placeras i 34 lönegraden. För byråchef med så stort arbetsområde, att en upp- delning av byrån på grund av arbetsvolymen rätteligen borde ske, bör givetvis högre löneställning tillämpas.

De sakkunniga ha för cheferna för vissa större sektioner föreslagit en löneplacering fyra lönegrader under byråchef. Då på sådan sektionschef vilar ekonomiskt och tekniskt ansvar som i mycket ansluter sig till byråchefs synes så avsevärd löne- skillnad vara helt omotiverad. Dylik sektionschef bör benämnas förste byrådirektör och placeras i lönegrad 32. Byrådirektör bör placeras i lönegrad 30.

För chefsbefattningar inom fabriker och andra lokalmyndigheter bör motsvarande lönesättning tillämpas.

På grund av ovan anförda skäl får förbundet föreslå följande lönegradsserie för här avsedd högre personal. Löner utöver existerande A-löneplan ha icke preci— serats.

Centralmyndighel. Lönegrad Byrådirektör , Förste byrådirektör Byråchef Byråchef Avdelningschef ..................................

Lokalmyndighet. Driftsdirektör Förste driftsdirektör ............................ Driftschef Verkstadsdirektör .

li. Civil ingenjörpersonal.

Ansvaret för krigsmaterielens utformning m. m. åvilar visserligen i stor utsträckv ning de befattningshavare, som behandlas under rubriken »viss chefspersonal», men det vore orimligt att begära, att byråchef respektive sektionschef skulle vara specia-

• Sida 163
•  Original

list på all den materiel, som handläggcs inom organisationsenheten. Det är därför nödvändigt att i avsevärd grad lita till underställd ingenjörspersonals kunnighet och omdöme. Förslag som framläggas av nämnda ingenjörer måste vara så genom- tänkta ur teknisk och ekonomisk synpunkt, att de kunna direkt läggas till grund för beslut. Då dessutom åtminstone förste byråingenjörer i många fall torde komma att tjänstgöra såsom chefer för mindre organisatoriska enheter och dessa special- utbildade ingenjörer röna stark efterfrågan inom den privata arbetsmarknaden bör 30 lönegraden komma till användning för dem.

Vissa ingenjörer, som icke tjänstgöra i dylika chefsbefattningar men för vilka speciellt hög teknisk kompetens och skicklighet fordras, böra placeras i 28 löne- graden samt ävenledes fä titeln förste byråingenjör. Högre teknisk utbildning bör normalt fordras i 26 och högre lönegrader, dock att dispens bör kunna medgivas ingenjör, som annorledes förvärvat motsvarande kompetens eller ådagalagt sådan skicklighet, att han ostridigt anses lämpad för sådana befattningar. Ingenjörer i 26 och lägre lönegrader böra utnyttjas för beredning av ärenden inom tidigare nämnda mindre organisatoriska enheter i den mån de icke utnyttjas för rent kon— struktiva eller liknande speciella uppdrag.

För ingenjörspersonal inom civilförvaltningen tillämpas under de första anställ- ningsåren i allmänhet en ordnad befordringsgång. Även om något varierande bestäm- melser och möjligheter finnas i de olika verken har dock i regel följande minimilöner visat sig nödvändiga för att medgiva en viss, ehuru ofta ej tillfredsställande rekryte- ring, nämligen att högskoleingenjörer börja i Ex 20 och senast efter 5 år uppnå 15024 samt Iåroverksingenjörer börja i Ex 15 och efter c:a 3 a 4 är uppnå Eo 17 samt sedermera En 20.

I stort sett erhålles härunder en löneökning med en löneklass per år. Ingenjörer med föregående praktik givas i allmänhet högre begynnelselön och befordras hastigare.

Det kan icke anses lämpligt, att ordinarie tjänster för vardera av dessa ingenjörs- kategorier inrättas inom det lönegradsområde som täckes av befordringsgången (se prop. 1946: 286 sid. 42 rad 6——8).

Med användning av de sakkunnigas lönegradsserie bli sålunda följande lönegrader de lägsta, vari ordinarie tjänster avsedda för resp. ingenjörskategori böra inpla- ceras, nämligen

för högskoleingenjörer 26 lönegraden och

>> läroverksingenjörer 21 »

Lägre liggande lönegrader böra användas endast för inplacering av ovannämnda rekryteringspersonal i extra ordinarie och extra befattningar och för personal med ej så kvalificerad teknisk utbildning. I detta sammanhang får förbundet anföra lämp- ligheten av att i stället lör lönegraden 21 användas lönegraderna 20 och 22, vilka utgöra reguljära befordringsgr'ader inom civilförvaltningen.

På grund av vad ovan anförts får förbundet föreslå följande löneplan för civila ingenjörsbefattningar.

Central förvaltningsljänst. Lönegrad Ingenjör Ingenjör Byråingenjör Byråingenjör Förste byråingenjör ............................ Förste byråingenjör ............................

• Sida 164
•  Original

Lokalförvaltningar. Lönegrad Ingenjör Ingenjör Driftsingenjör Driftsingenjör Förste driftsingenjör ............................ Förste driftsingenjör ............................ :;(l

5. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter. De sakkunniga ha för åvägabringande av största möjliga överensstämmelse mellan lönegradsserien för rubricerad personal och lönegradsserien för ingenjörspersonal föreslagit lönegraderna 18. 21, 24 och 26. I konsekvens med vad förbundet anfört såsom stöd för inrättande av en befattning för förste byråingenjör i lönegrad 28 torde i denna lönegradsserie en befattning benämnd förste byråintendent böra in- rättas i samma lönegrad. Arbetsuppgifter torde i flera fall förekomma, som väl mo- tivera inrättande av denna befattning. Såväl hög teknisk som merkantil kompetens bör givetvis därvid fordras. Beträffande tjänstebenämningarna får förbundet invända mot användande av be- nämningarna byråassistent och förste byråassistent i 24 resp. 26 lönegraderna. Dessa benämningar böra i stället vara byråintendent och förste byråintendent. Däremot kan för tjänst i lägre lönegrad byråassistentbenämningen lämpligen bibehållas. I likhet med vad de sakkunniga anfört anser förbundet, att om högre löneställning än enligt ovan i vissa fall måste ifrågakomma, bör motsvarande befattning uppföras såsom byrådirektör i 30 lönegraden.

9. Teknisk biträdespersonal. De sakkunniga ha under rubriken civil ingenjörpersonal (II: 4) upptagit en be- fattning i 15 lönegraden med benämningen biträdande ingenjör. Ingenjörkompetens i egentlig mening bör dock icke normalt fordras i denna lönegrad, och förbundet föreslår därför, att sådan befattningshavare anses tillhöra teknisk biträdespersonal och benämnes ingenjörsbiträde. De sakkunniga ha i övrigt tillämpat samma lönegradsserie som för kontorsper- sonal. Då emellertid större fordringar måste ställas på den tekniska biträdesper- sonalen än på kontorspersonalen synes något högre löneställning erforderlig, för- slagsvis lönegraderna 13, 11, 9 och 7. Förbundet instämmer i övrigt i de sakkunnigas yttrande, att där behov av än högre befattning av förevarande art uppkommer, när- mast högre lönegrader inom ifrågavarande serier höra komma till användning. För teknisk biträdespersonal föreslås följande löneserie.

Lönegrad

Tekniskt biträde .............................. 7 Tekniskt biträde ................................ Tekniker

Tekniker

Ingenjörsbiträde ................................

16. Civilmilitär ingenjörpersonal. Förbundet får hänvisa till det uttalande, som beträffande dessa beställningar av- lämnats av representanterna för försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund.

• Sida 165
•  Original

4. Civilmilitära tjänstemannaförbundet (herr Nordin): 1. Allmän del.

?. Löm'ställningarnas aiwågning med hänsyn till kompetens-kmr) och arbetsuppgifter.

Tjänsteförtockningssakkunnigas uttalande »att vid avvägningen av löneställningen för viss befattning torde böra klarläggas arten av göromål» borde kompletteras. med tillägget roch härmed förenat tjänsteansvar». Om tjänsteansvaret generellt ökats för en viss civilmilitär beställningshavaregrupp i förhållande till det, som var rådande då lönesättningen för tjänstemannagruppen för 25 år sedan (år 1921)- sist prövades, borde detta berättiga till en högre lönegradsplacering. Med den oerhört kraftiga utvecklingen av bl. a. förvaltningsverksamheten, särskilt inom tygmateriel- området vid armén, under de senaste åren föreligger klart en sådan tjänsteansvars- ökning för tygförvaltarna vid de centrala tygmaterielförräden, vars verksamhet under en och samma tygförvaltare i många fall flerdubblats. Praktiska utrustnings- och mobiliseringsskäl nödvändiggör även att vissa förråd ställas under en tygför- valtares ledning.

En höjning av lönegradsplaceringen i sådana fall synes stå i överensstämmelse med motsvarande höjning som t. ex. vid statens järnvägar på förslag av den s. k. stationsklassificeringskommittén allt emellanåt sker för stationsföreståndare.

Det är glädjande kunna konstatera, att här ovan anförda synpunkter delvis, om än icke enligt förbundets mening i tillräcklig omfattning, vunnit sakkunnigas be- aktande i fråga om den ena av de civilmilitära tjänstemannagrupper, förbundet före— träder, arbetsledarpersonalens lönegradsplacering.

Lika tungt vägande sakskäl föreligger utan all tvekan även för att vissa civilmili— tära förrådspersonalgrupper (närmare angivna i det följande under II: 8) borde före- slagits till högre lönegradsplacering.

3. Uppbyggnad av lönegradsserier. Sakkunnigas uttalande, att tjänsterna inom ett visst verksamhetsområde icke böra placeras tätare än i varannan lönegrad, om en befordran skall kunna medföra pä- taglig löneökning, biträdes i princip. Emellertid kan det finnas fall av befordran, där denna goda regel bör frångäs. Är avståndet mellan begynnelse- och slutlönegra- derna inom ett visst befordringsområde relativt litet i förhållande till antalet ur tjänstliga och befordringssynpunkter erforderliga lönegrader —— något som särskilt kan ifrågakomma för den civilmilitära arbetsledarepersonalen, för vars ansvars- och befälsförhållanden mera detaljerad indelning än för motsvarande civila befatt- ningshavare är erforderlig — torde i något enstaka fall löneplacering i två intill var- andra liggande lönegrader böra tillämpas (ett sådant typfall är närmare angivet i det. följande under II: 7).

7. Tjänstebenämningsfrågor. Att rationalisera och förenkla tjänstebenämningarna för försvarets civila tjänste- män, för vilka förteckningen upptaget flera sidor, är synnerligen välbehövligt.

Liknande synpunkter kunna icke i tillnärmelsevis samma utsträckning anföras för de civilmilitära beställningshavare, förbundet företräder, för vilka en viss ratio- nalisering skedde genom 1936 års försvarsordning. Dessa beställningshavare, i järn- förelse med försvarets civila tjänstemän, innehava en ur tjänste- och befäISsynpunkt erforderlig indelning i civilmilitära tjänsteklasser, motsvarande militära tjänste— grader, och äro upptagna i mobiliseringsplanerna tillsammans med militärt befäl.

• Sida 166
•  Original

De böra alltså ha lämpliga civilmilitära titlar. Det är ur tjänstesynpunkt betydelse- fullt, om av den civilmilitära titeln utom löneställningen, för vilken behov före- ligger av större specificering än för motsvarande civila befattningshavare, även kan framgå den huvudsakliga tjänsteutövningen. Kan härmed också bevaras traditio- nella titlar t. ex. tygskrivare och tygförvaltare m. fl., som ha flerhundraärig hävd, sä synes detta vara värt ett befrämjande även i vår nivellerande tidsperiod.

Härtill kommer att de civilmilitära tjänstebenämningarna utgöra ett fåtal, liksom de militära, varav följer att för samma beställning, t. ex. kapten eller tygförvaltare av ]. klassen, tjänstgöringen kan vara av skild art, t. ex. för de förstnämnda chefs— skap för kompani, uteslutande stabs- eller förvaltningstjänst (intendenter) för de sistnämnda uppbördsmän för stora centrala tygmatcrielförräd, kassaförvaltare (redo- görare) vid tygstationer, ä vilka intendenter icke linnas, eller detaljchefer i armé- förvaltningens tygavdelnings förrädskontrollkontor in. fl. exempel.

Inga tjänste— eller praktiska skäl tala därför för ett utbyte av tjänstebenämningar för de civilmilitära personalgrupper inom tygstaten och flygvapnet, förbundet före- träder, pä sätt sakkunniga generellt föreslagit, utom att »förste» smidigare ersätter »av 1. klassen» och »av 2. klassen» lämpligen kan utgå.

Övrig för ifrågavarande personalgrupper erforderlig rationalisering innebär endast att mästarebenämningen fastställes även för arméns tyghantverkare, liksom på che— fens för flygvapnet förslag för några är sedan skedde för flygvapnets motsvarande hantverkarepersonal. Därmed inträder ingen ändring i denna arbetsledarepersonals skyldighet att utöver sin arbetsledaretjänst vid behov personligen utföra särskilt kvalificerat yrkesarbete. Därjämte bör prefixet >>tyg>>- säväl ur militärorganisations— som traditionsskäl i möjligaste mån bevaras.

Bibehällna tjänstebenämningar för viss civilmilitär personal t. ex. tygskrivare, vilka sakkunniga alltefter skilda tjänsteuppgifter hänfört dels till II: 6 (kontors— personal) och dels till 1118 (förrådspersonal), innebär även med hänsyn till vad ovan anförts om samma tjänstetitel för militära och civilmilitära beställningshavare, oavsett tjänstgöringens skilda art, att samtliga civilmilitära beställningshavare med samma tjänstetitel upptagas endast inom den beställningshavaregrupp, där de hava sin befordringsgång.

Likaså bör eventuellt inrättade högre lönegrader för civilmilitära beställnings- havare inom samma befordringsgång hänföras till denna, oavsett om arbetsuppgif- terna närmast kunna hänföras till annan grupp enligt sakkunnigas indelning under II. Speciell del.

II. Speciell del. 6. Kontorspersonal.

Av den civilmilitära personal, förbundet företräder, har sakkunniga under Kon— torspersonal behandlat tygskrivare med expeditionstjänst och omnämnt departed mentsskrivare, som de ansett böra tillhöra 5. Viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter.

Förbundet har nedan under & Förrädspersonal behandlat såväl tygskrivares som vid arméförvaltningens intendenturavdelning tjänstgörande departementsskrivares (föreslagna som förrådskontrollassistenter) lönegradsplacering.

Av arméns departementsskrivare återstår endast den vid arméns fortifikations- förvaltnings befästningsbyrå placerade departementsskrivaren. Denne har en annan tjänstgöring än departemetsskrivarna vid intendenturavdelningen, av mångskiftande och ansvarsfull art. Han är expeditionschef i befästningsbyrån, direkt underställd och föredragande för byrächefen samt kontrasignerar alla under byråns handlägg-

• Sida 167
•  Original

ning utgående handlingar. Därjämte är han registrator för alla öppna och hemliga handlingar, sköter avlöningen för byråns civila personal och dispositionsbokföringen med "därtill hörande räkningar m. m., är föreståndare för arkivet (även hemliga handlingar och befästningsritningar) samt chef för byråns skrivcentral.

Härav framgår att hans tjänstgöring närmast är jämförbar med expeditionsofi'i— cers fastän mera omfattande, och att löneställningen såsom departementsskrivare är allt för låg.

Denne beställningshavare borde benämnas fortifikationsassistent, hänföras till 21 lönegraden och med hänsyn till fordringarna på honom ur såväl militär som forti- likationssynpunkt rekryteras med för ifrågavarande tjänsteuppgifter lämplig forti- likationskassör. '

”7. Arbetsledarpersonal.

Sakkunniga förorda att för arbetsledarebefattningar i egentlig verkstads- eller annan drift tages i anspråk lönegraderna 12, 15 och 18.

Som lägsta lönegrad för här ifrågasatt arbetsledarepersonal avses således lönegrad t2. Jämförcs arbetsuppgifterna för denna personal, sådana de föreslagits av sakkun- niga, med motsvarande för nuvarande arbetsledarepersonal, så synes dessa närmast överensstämma med arbetsförman av l:a klass (Meo 12).

Den lägsta civilmilitära arbetsledarepersonalen tyghantverkare av 2. klassen (Ca 12) innehar i allmänhet en mera kvalificerad arbetsledaretjänst, ibland med dem underställda arbetsförmän av l:a klass, varifrån tyghantverkarna emellanåt rekry- teras. Enligt förbundets vid upprepade tillfällen framförda åsikt böra tyghantver- karna med hänsyn till för dem med tygmaterielens mycket stora utveckling ökat tjänsteansvar erhålla en något höjd lönegradsplacering. Detta överensstämmer även med sakkunnigas uttalande att en revision av löneställningarna för de lägre befatt- ningshavarna för arbetsledande personal genom lönegradsuppflyttning synes ofrån— komlig. Hänsyn bör emellertid härvid tagas till att tyghantverkare av tjänste- och befordringsskäl (på samma sätt som bl. a. tillämpas för försvarets ingenjörer) äro indelade i två lönegrader — en uppdelning som enligt 1944 års manskapsutrednings förslag ytterligare kommer att utvecklas.

För flygvapnets mästare förekommer en liknande uppdelning i två lönegrader, vilket av rekryteringsskäl mäste införas under den nyligen avslutade försvarsbered- skapen. Tjänsteansvaret och arbetsuppgifterna för dessa mästare är dock av något annan art än för arbetsledarepersonal inom verkstadsdrift i allmänhet. Dem åligger ett betydelsefullt tjänsteansvar för den i bruk varande flygmaterielens fullgoda funk- tions- och stridsduglighet med en ytterst noggrann kontroll av dem underställd ofta mindre yrkesskicklig värnpliktig eller icke fullt utbildad yrkespersonals arbeten, varvid i förekommande fall mycket stora krav kan ställas på deras egen yrkes- skicklighet.

Nämnda tjänsteuppgifter borde berättiga såväl tyghantverkare som mästare till pla- cering i 14 lönegraden. Med hänsyn till deras indelning i två lönegrader böra dock de av 2. klassen hänföras till lönegrad 13 och de av 1. klassen till lönegrad 15. Här- igenom erhålles visserligen en från försvarets civila arbetsledarepersonal skild löne- gradsplacering, vilket dock synes betingat och berättigat av den civilmilitära per— sonalens särställning och specialuppgifter.

Beträffande verkmästares föreslagna lönegradsplacering har förbundet ingen annan erinran än att civilmilitära tygverkmästare (verkmästare) av 2. klassen bort pla- ceras i lönegrad 16. Skulle denna lönegradsplacering icke kunna möjliggöras, får dock förbundet bestämt vidhålla, att tyghantverkare (mästare) av 1. klassen böra

• Sida 168
•  Original

placeras i lönegrad 15, så att de och tygverkmästare (verkmästare) av 2. klassen allt- jämt innehava samma lönegradsplacering.

Förbundet anser, i likhet med vad som framförts från annat personalhåll, att öververkmästarebefattningar bör inrättas vid försvarets större verkstäder, där mera kvalificerad arbetsledning i förening med god organisationsförmåga och stor praktisk tjänsteerfarenhet är erforderlig.

I fråga om av sakkunniga föreslagna arbetsuppgifter för arbetsledningspersonal i olika lönegrader anser förbundet att lärarverksamhet (särskilt kvalificerad lärar- verksamhet vid centrala ubildningsanstalter) även bort omnämnas såsom kvalifika- tionsgrund för befattningshavare i 15 respektive 18 lönegraden.

Förbundet kan icke biträda sakkunnigas uttalande, att personal med ingenjörs- utbildning bör i konkurrens med övriga sökande kunna ifrågakomma till erhållande av arbetsledarebefattningar, för vilka yrkesskicklighet, arbetsledningsförmåga och praktisk organisationserfarenhet äro de dominerande fordringarna. lngenjörernas utbildning är mera teoretiskt betonad och för deras befordringsgång är väl tillrätta- lagt med lämpliga högre lönegrader. De relativt ringa möjligheter, som föreligga för en dugande yrkesarbetare, att inom arbetsledarepersonalen nå 18 lönegraden. bör förbehållas dessa. Att besätta befattningarna med ingenjörsutbildad personal vore lika oriktigt, som om i de högre underofficersbeställningarna skulle insättas officersutbildad personal.

Tjänstebenämningar. I anslutning till vad ovan under I: 7 anförts om lämpliga civilmilitära arbetsledarebenämningar och här ovan under 11: 7 angivits såsom skälig.r lönegradsplacering bör följande tjänstebenämningar och lönegradsserie förekomma för den civilmilitära arbetsledarepersonal, förbundet företräder:

Lönegrad

Mästare Förste mästare Verkmästare Förste verkmästare Öververkmästare

Den sistnämnda lönegraden 21 är föreslagen med hänsyn till den blivande nya löneskalans »krympning» genom att nuvarande 19 lönegraden bortfaller.

Prefixet »tyg»- kan icke bibehållas, då av enhetstitelskäl tyghantverkaretiteln utbytes mot mästaretitel, enär det då gjorts intrång på en över 300 år gammal titel »tygmästare», som allt fortfarande är chef för tygstation. För att ernä likhet inom hela civilmilitära arbetsledarepersonalen bör »tyg>>- utgå även för tygverkmästare- gruppen.

8. Förrådspersonal. I fråga om denna personals verksamhet säger sakkunniga bl. a., att förvaltningen av materielförråd av olika art och storlek utgör ett omfattande och såväl ur bered- skaps- som ekonomisk synpunkt betydelsefullt arbetsområde, att föi'rådstiänsten under senare tid väsentligt ökat till omfång och därför intager en långt mera fram- skjuten ställning inom försvarets förvaltningsorganisation än tidigare samt att denna ökning varit såväl kvalitativ som kvantitativ genom ökad anskaffning av materiel och genom tillkomsten av en mångfald nya materielslag. Sakkunniga synas anse, att detta har åstadkommit en förskjutning i förrådsperso— nalens arbetsuppgifter såtillvida, att förvaltarna underställd personal allt mera i

• Sida 169
•  Original

stället för förvaltarna själva kommit att leda och övervaka in- och utlämningen ur förråden samt vården av den förrådshållna materielen, under det att förvaltarna alltmera kommit att sysselsättas med kontorsarbete.

Därest detta sakkunnigas uttalande på sina håll skulle kunna tydas så, att för— valtarnas tjänsteuppgifter blivit mindre betydelsefulla än förut får förbundet inlägga en bestämd gensaga mot en sådan tolkning. Det förhåller sig i verkligheten tvärtom, vilket ock står fullt klart för alla i frågan fullt insatta. Det rutinmässiga kontors- arbetet skötes av särskild kontorspersonal. Förvaltarna ha fullt upp av arbetsupp— gifter med att i stort planlägga, dirigera och kontrollera intagning och utlämning av materiel, svara för att materiel i tid beställes som ersättning för utlämnad samt såsom uppbördsmän personligen ansvara för den förrådshållna materielens vård och lämpliga uppläggning. Därjämte tillkommer det i förhållande till förut väsent- ligt ökade ansvaret för förrådskontorsarbetet i dess helhet, vilket, även om det när- maste ansvaret härför enligt försöksorganisationen vid I 15 avses att läggas på annan personal vid truppförbandsförråden, vid de stora centralförråden sannolikt alltjämt av praktiska skäl kommer att åvila den för förrådet ansvarige förvaltaren.

Det är alldeles riktigt, att arbetsuppgifterna för förvaltarna underställd förråds- personal våsentligt utökats, att denna personal är alldeles för lågt avlönad och där— för hör föreslås till högre lönegradsplacering, men det synes ock förbundet lika klart, att det obestridligen utökade tjänsteansvaret för förvaltarna bort kompenseras med åtminstone för vissa förvaltaregrupper höjd lönegradsplacering på samma sätt som föreslagits för den mera kvalificerade arbetsledarepersonalen (II: 7) i de högre löne- graderna.

De av ifrågavarande förrådspersonalgrupper, som främst böra erhålla höjd löne- gradsplacering äro tygförvaltarna av 2. klassen och tygskrivarna, de sistnämnda vare sig de hava förrådstjänst, ofta såsom uppbördsmän, eller tjänstgöra såsom biträde åt stabstygofficeren vid militärbefälsstaberna med en tjänstgöring jämförbar med motsvarande för vid staben placerade expeditionsunderofficerare (i allmänhet fanjunkare).

Därjämte torde böra tagas under övervägande huruvida icke med förebild av vid vissa centralmyndigheter inrättade befattningar —— omnämnda av sakkunniga såsom rekryterade bland förvaltarpersonalen och avsedda för kontrollerande uppgifter beträffande förrådshållningen vid underlydande lokala förvaltningsmyndigheter — för med motsvarande förrådskontrollarbete sysselsatta tygförvaltare av 1. klassen och departementsskrivare borde inrättas liknande förrådskontrollassistentbefattningar i 20 eller med hänsyn till den nya löneskalans »krympning» i 21 lönegraden. Denna personal utgöres av fyra tygförvaltare av 1. klassen vid arméförvaltningens tyg- avdelnings förrådskontrollkontor och en tygförvaltare av 1. klassen vid tygavdel— ningens ammunitionsförrådsbyrå samt två departementsskrivare vid arméförvalt- ningens intendenturavdelnings förrådskontrollkontor.

De tygförvaltare av 1. klassen, som utväljas för denna kontrollverksamhet, skola vara särskilt lämpliga härför och de uttagas i regel av de äldsta tygförvaltarna med mångårig, väl vitsordad verksamhet såsom uppbördsmän för centrala tygmateriel— förråd.

Fordran på kompetens för sådan förrådskontrollassistent borde vara genom lång- varig och väl vitsordad tjänstgöring såsom uppbördsman för centralt tygmateriel-, ammunitions- eller intendenturförråd förvärvad erforderlig teoretisk kunskap och praktisk erfarenhet om vederbörande materiels eller ammunitions beskaffenhet, för- rådsuppläggning och vård samt gällande bestämmelser för dess anskaffning, avgång och redovisning.

• Sida 170
•  Original

I fråga om av sakkunniga föreslagna arbetsuppgifter som grund för förvaltarnas hänförande till olika lönegrader förutsätter förbundet, att till förvaltarebefattning i 15 lönegraden hänförd »medelsförvalting» avser ansvaret för i centralförrådets eller truppförrådets räkenskaper ingående räkningar å från förrådet utgående eller inkommande materiel.

Likaså tager förbundet för givet med hänsyn till föreliggande tjänsteansvar och arbetsuppgifter att förvaltare för de stora centrala tygmateriel- och ammunitions- förråden, fortifikationskassörer samt ingenjörs- och signalförrådsförvaltare äro hän— förliga till »förvaltarebefattning vid förråd av större omfattning och komplicitet».

Härtill borde helt visst också hänföras förvaltare för motsvarande intendentur- m. fl. förråd, men då dessa förvaltare äro militära tjänstemän tillkommer det icke civilmilitära tjänstemannaförbundet att härom framföra förslag, och sakkunniga saknar troligen också direktiv härför.

I sista stycket, slutet av sista meningen under (Arbetsuppgifter m. m.» erfordras följande tillägg, »så ock tygförvaltare, placerad såsom kassaförvaltare (redogörare) vid tygstatiou». Som förut under I: 7 angivits, bör nämligen all personal med samma tjänstetitcl behandlas i ett sammanhang, oavsett om den enligt sakkunnigas indel— ningsgrund blivit hänförd eller kunnat hänföras till annan personalgrupp.

Tjänstebenämningar. Under I: 7 har förbundet anfört skäl för och angivit sin prin- cipiella inställning till de ursprungliga civilmilitära tjänstetitlarnas bevarande, så långt detta är möjligt. För den civilmilitära förrådspersonalen bör därför tjänste- benämningarna tygskrivare och tygförvaltare kvarstå. Härigenom får man en benäm- ning för envar av de militära, civilmilitära och civila förvaltarbefattningarna: för— valtare, tygförvaltare och förrådsförvaltare. I förste tygförvaltarebenämningen torde utan olägenhet kunna inrangeras ingenjör- och signalförrådsförvaltare. Den enda utomstående civilmilitära förvaltaren, fortifikationskassör, som dock endast delvis har förvaltaruppgifter, synes med hänsyn till sin övriga redogörartjänst, böra få bibehålla sin ett par hundraåriga tjänstetitel fortifikationskassör.

Förbundet får därför med hänsyn till vad ovan anförts föreslå följande tjänste- benämningar för den civilmilitära förrådspersonal, förbundet företräder:

Lönegrad

Tygskrivare Tygförvaltare

Förste tygförvaltare (fortifikationskassör) ........ (Förrådskontroll) assistent

10. Maskinistpersonal. Sakkunniga ha i fråga om grunderna för försvarets maskinistpersonals löneställ— ning anslutit sig till den av statens organisationsnämnd förut gjorda utredningen om klassificeringen av de olika anläggningarna efter storlek och komplicitet. Liksom organisationsnämnden synes sakkunniga i sin motivering för maskinist- personalens lönegradsplacering hava även för fortmaskinisterna grundat denna endast på värmeanläggningarnas i forten storleksordning. Det förhållandet att fortmaskinisterna utöver ansvaret för fortens eldningsanlägg- ningar ha andra betydelsefulla tjänsteuppdrag och att de ingå i fortens strids- besättning, varigenom det blivit nödvändigt att giva dem civilmilitär ställning med härmed förenad befälsrätt och uppbördsmannaansvar, är icke i något fall berört vare sig av organisationsnämnden eller sakkunniga, varför sannolikt ingen hänsyn tagits härtill i fråga om tjänstebenämning och lönegradsplacering.

• Sida 171
•  Original

Fortmaskinist har att svara för skötseln av samtliga i forten befintliga maskinella anläggningar och skall enligt gällande bestämmelser vara kompetent att sköta fortens tygmateriel (vapen in. 111.) för att vid förfall för fortets tyghantverkare jämväl upp- rätthålla dennes tjänst. Härigenom måste fortmaskinist utöver sin maskinistkompe- tens även äga kompetens såsom tyghantverkare. I vissa fall kan han beordras att upprätthålla fortväbelns tjänst och är skyldig att själv utbilda värnpliktiga eldare, maskinistbiträden samt strålkastar- och gaspersonal.

Fortmaskinist har således en komplicerad tjänstgöring, som fordrar mera omfat- tande och mångsidigare utbildning än vad som kräves av de civila maskinisterna vid truppförbanden etc. Att såsom organisationsnämnden jämföra dem med maskinist i lönegrad 11 är uppenbarligen en alldeles för låg lönegradsplacering efter deras tjänsteansvar och arbetsuppgifter. Icke heller lönegrad 12 anser förbundet vara till- fyllest för fortmaskinist.

Med hänsyn till deras civilmilitära ställning och speciella tjänsteuppgifter samt rekryteringssvårigheter på grund av fortens isolerade läge anser förbundet, att oavsett vad organisationsnämnden och sakkunniga föreslagit för övrig civil maski— nistpersonal, bör för nuvarande forimaskinister följande tjänstebenämningar och lönegradsserie komma till användning: _ Lönegrad

varav de sistämnda avses för tre av de större fortanläggningarna i Boden.

5. Försvarets civila tjänstemannaförbund (herrar Albert och Lindqvist):

I. Allmän dcl.

Vad de sakkunniga anfört angående å ena sidan det statliga lönesystemets stelhet och å andra den möjlighet, som förefinnes till viss frihet vid lönesättning, i det att Kungl. Maj:t förbehållits rätt att undantagsvis, och där statens intresse sä påfordrar för förvärvande av särskilt kvalificerad person, placera denne i högre löneklass förtjänar beaktande. Denna bestämmelse, som finnes intagen i avlöningsreglementet, har emellertid hitintills tolkats synnerligen restriktivt. För att de sakkunnigas på- pekande, att talet om det staliga lönesystemets stelhet skulle vara överdrivet, skall kunna anses riktigt, fordras därför en uppmjukning av denna restriktiva tolkning. Med anledning därav efterlysa vi en åtgärd i denna riktning.

Av de sakkunniga ifrågasatt utsträckning av den befogenhet, som för närvarande tillkommer de affärsdrivande verken resp. vissa myndigheter inom allmänna civil- förvaltningen, att utan Kungl. Maj:ts medgivande inom ramen för vederbörliga avlö- ningsanslag inrätta extra ordinarie befattningar i vissa lönelägen att omfatta jämväl försvarets område, anse vi även vara ett välbetänkt och synnerligen önskvärt led i riktning att göra det statliga lönesystemet smidigare. Samma gäller i fråga om de sakkunnigas förordande av att en allmän översyn av statstjänstemännens löneställ— ning bör äga rum med kortare tidsintervaller än vad hittills varit fallet.

I kapitlet om »Uppbyggnad av lönegradsserier» ha de sakkunniga förordat, att en fortsatt fackutbildning vid försvaret bör erhållas under tjänstgöring hos myndig- heten samt vid inom myndigheten anordnade för dess behov särskilt tillråttalagda kurser 0. d. Detta uttalande värdesättes. Vi anse dock, att de sakkunniga i före- varande sammanhang även borde ha framhållit, att inom försvaret för närvarande anordnade kurser för militär och civilmilitär personal (förvaltarekurser, regements- kassörkurser etc.) redan nu skulle göras tillgängliga även för civila befattningshavare i avvaktan på en ytterligare utökning av denna vidareutbildning i tjänsten. Där-

• Sida 172
•  Original

igenom skulle öppnandet av den väg för befordringsgång, de sakkunniga velat värna om, kunnat påskyndas.

Med instämmande i vad de sakkunniga anfört under kapitlet »Anpassning av stats- tjänstemannalönerna till det allmänna löneläget» tillåta vi oss härutöver i någon mån beröra även lönesättningen vid övergång från fast anställt manskap till tjänste- mannaanställning. Då det synes oss lämpligt och med statens intressen förenligt, att vissa grupper (eldare, förrådsmän, vaktmästarepersonal etc.) normalt rekryteras från det fast anställda manskapet, vilket genom sin verksamhet och militära utbildning (furirskola och underofficersskola) måste anses vara särskilt skickat för dessa poster, är det angeläget, att begynnelselönen så avväges, att platserna verka lockande, så att man kan försäkra sig om ett fördelaktigt rekryteringsunderlag. De sakkunniga ha tydligen också varit inne på denna tankegång att döma av ett yttrande under kapitlet »Hantverkarpersonal» (11:11). Där uttalas nämligen, att nutnyttjandet av 8 lönegraden för inplacering av här avsedda befattningar synes lämpligt med hänsyn därtill, att ifrågavarande befattningar i viss utsträckning torde komma att rekryteras från det stamanställda underbefälet, samt att 1946 års manskapslöneutredning i sitt betänkande förordat att överfurirerna hänföras till en löneställning motsvarande nuvarande 8 lönegraden».

Denna löneställning synes väl avvägd, för att leda till de syften vi ovan anfört, och bör vara normgivande för den lägsta tjänstemannabefattningen för berörda grupper. Med denna löneställning kan försvaret jämväl försäkra sig om ett sådant urval vid tillsättningen av tjänstemannaanställningarna, att kraven på yrkeskunnighet och an— svarskännande icke behöva eftersättas, En dylik löneställning skulle därutöver med- verka till att eliminera en del av de stora svårigheter, som för närvarande råda i fråga om rekryteringen av manskapsbeställningarna, då man ju på detta sätt kan ställa en eftertraktad framtidsplats i utsikt.

II. Speciell del. 1. Viss chefspersonal.

Vid bedömandet av de sakkunnigas förslag ha vissa svårigheter förevarit för ett ställningstagande till detsammas verkningar på grund av den omständigheten, att de olika verken sinsemellan icke äro uppbyggda på samma sätt, så att en parallellitet mellan desammas olika organisationsenheter kunnat uppdragas. Den av de sakkun— niga i detta hänseende uttalade angelägenheten av en dylik prövning finna vi vara värd allt beaktande. Det synes oss som om denna prövning med fördel även skulle kunna ingå i direktiven för den kommitté för utredning om försvarets centrala för- valtningar, som tillsatts av Kungl. Maj:t den 4 oktober 1946 med generaldirektörcn E. R. Stridsberg som ordförande.

Enligt vårt förmenande synes verket (företaget) kunna indelas i följande enheter: avdelning, byrå, sektion, grupp och detalj, varvid resp. chefer som norm borde inplaceras i följande lönegrader: 34, 32, 30—26, 24—21 och 18—15.

I fråga om lönegradsserien för centralmyndighet bör i likhet med serien för lokal— myndighet en befattning »förste byrådirektör» i 30 lönegraden införas.

Vad giiller tjänstebenämningarna föreslås att benämningen »verkstadsdirektör» utbytes mot »verkstadschef» för fullföljande av analogien: avdelningschef, byråchef. driftchef.

2. Administrativ personal.

I fråga om lönegradsseriens uppbyggnad föreslå vi införandet av benämningarna »byrådirektör» och »förste byrådirektör» även i denna lönegradsserie.

• Sida 173
•  Original

Till vad de sakkunniga anfört under avsnittet »arbetsuppgiftcr» kunna vi i stort sett ansluta oss. Dock torde ordet »lägst» införas framför »26 lönegraden—» i detta avsnitts första mening, vilken sålunda skulle få följande lydelse: »I analogi med vad som för närvarande regelmässigt gäller inom statsförvaltningen bör lägst 26 lönegraden användas för befattningar, på vilkas innehavare ankommer att själv— ständigt bereda och inför verksledning föredraga på ämbetsverket ankommande administrativa eller juridiska ärenden samt att självständigt handlägga vissa ärenden av begränsad omfattning eller betydelse ävensom att utöva ledningen av arbetet inom sådan självständig organisationsenhet, till vilken de administrativa eller juri- diska ärendena höra.» Denna uppfattning gäller icke endast ifrågavarande personal utan även övriga motsvarande grupper såsom civil ingenjörpersonal, viss personal med merkantila och kontrollerande uppgifter m. fl. En gradering torde nämligen här vara berättigad med hänsyn till ansvarets omfattning och art, varför såväl 26 som 28 lönegraden bör förefinnas och komma till användning.

Med hänsyn till erforderlig kapacitet föreslå vi, att befattningshavare. vilken har att i juridiskt avseende företräda ett flertal myndigheter, inplaceras i 30 lönegraden i stället för som föreslagits, 28 lönegraden.

Med avseende på lönegradsserien för lokalmyndighet anse vi densamma böra ntbyggas med följande befattningar: '

Lönegrad Driftsekreterare ................................ 24 Förste driftsekreterare .......................... 26 Driftdirektör Förste driftdirektör

Beträffande tjänstelmnämningarna har i detta sammanhang uttalats, att »ehuru de sakkunniga i fråga om annan personal bibehållit benämningen ”förste-' allenast inom 26 lönegraden, ha de sakkunniga likväl med hänsyn till nuvarande ordning ansett sig ej böra föreslå någon ändring i gällande tjänstebenämningar». Benäma ningen »förste» har i analogi härmed av de sakkunniga upptagits i såväl 26 som i 24 lönegraden.

Undertecknade vända sig mot ett upptagande av benämningen »förste» i lägre lönegrad än den 26 och föreslå därför att för 24 lönegraden endast »byräsekreteraren kommer till användning. Det är nämligen vår uppfattning, att de sakkunniga här liksom i analoga avseenden bort intaga den ställningen, att ifrågavarande prövning skall vara förutsättningslös. Följaktligen kan ej heller ett sådant skäl, som av de sakkunniga här åberopats _ hänvisning till nuvarande ordning _ anses tillräckligt bärande för avsteg från en i övriga fall av de sakkunniga tillämpad princip.

:l. Civil ingenjörpersonal.

Beträffande principerna för de civila ingenjörsbefattningarnas inplacering i löne— grader med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar, få vi konstatera, att de sakkun— niga här sökt stadfästa och samordna de normer, som under senare år i huvudsak gällt vid inplacering i löneställning av olika tjänstemän.

Mot av de sakkunniga föreslagen lönegradsserie finnes icke annat att erinra än att densamma bör utbyggas med >>byrå-» respektive »driftdirektör» i lönegrad 28.

• Sida 174
•  Original

6. Kontorspersonal.

I fråga om lönegradsseriens uppbyggnad kunna vi icke instämma i de sakkunnigas uppfattning om, att 13 lönegraden skall utgå ur tjänsteförteckningen. Det förhållan- det, att befattningen icke förekommer inom den civila statsförvaltningen, är icke något skäl för att utesluta densamma ur lönegradsserien för försvaret. Att denna lönegrad i stor utsträckning kommit till användning talar i stället för, att den även i fortsättningen är behövlig. Uteslutes densamma kan man med sannolikhet förmoda, att stora svårigheter komma att uppstå vid inplaceringen i lönegrad av ett flertal befattningshavare. Vi föreslå följaktligen att 13 lönegraden bibehålles i lönegrads— serien och att under avsnittet för principerna för inplacering vad gäller denna löne- grad införes motsvarande uttalande i förhållande till 15 lönegraden, som finnes intaget för 9 lönegraden i förhållande till 11 lönegraden.

Den av de sakkunniga i 14 lönegraden upptagna befattningen som registrator. anse vi kunna utgå. Med de arbetsuppgifter, som angivits för 15 lönegraden bör registrator enligt vår uppfattning rättvisligen inplaceras i denna lönegrad.

Vad gäller telefonistpersonalen önska vi i sammanhanget endast understryka behovet av en befattning i 7 lönegraden. Vi vilja samtidigt framhålla, att denna löne— grad bör kunna utnyttjas även i de fall, där icke endast fråga är om föreståndareskap för telefonväxel, utan jämväl där fråga är om andra särskilt kvalificerade arbets- uppgifter, ntan att vederbörande har sig underställd personal.

Under avsnittet angående principerna för inplacering i lönegrad ha de sakkunniga under gruppen B bland annat uttalat: »På befattning i 15 lönegraden slutligen bör ankomma att under kamera] befattningshavare leda bokföringsverksamheten för större grupp av bokföringsuppgifter, exempelvis anslags- och dispositionsbokföring, huvud- och grundnoteringsbokföring eller kalkylverksamhet med för- och efter— kalkyl, fakturering etc.» För vår del äro vi av den uppfattningen att »med för- och efterkalkyl» i den här citerade meningen bör utgå, enär i synnerhet förkalkyl anses innefatta sådana arbetsmoment, som icke kunna hänföras till denna lönegradsserie.

Under för gruppen A angivna arbetsuppgifter finnes för 15 lönegraden föreskrivet. att denna bör ifrågakomma för befattning, varmed är förenad ledning av arbetet inom avgränsad kontorsorganisatorisk enhet, i vilken ingå befattningshavare med sinsemellan olikartade arbetsuppgifter. Denna definition bör för tillskapande av större klarhet vid bedömningen av inplacering i lönegrad även införas under grup- perna B och C.

7. Arbetsledarpersonal. Den av de sakkunniga föreslagna lönegradsserien för arbetsledarepersonal företer vissa avvikelser från den nu gällande inom försvarets område. Beträffande den MBO-anställda personalen ha de nuvarande befattningarna såsom mästare i 14 löne— graden och verkmästare av 2:a klass i 16 lönegraden slopats. Mot slopandet av titeln mästare i tjänsteförteckningen finnes ingen anledning till erinran. Denna be— fattning har emellertid, genom sin placering mellan arbetsförman av l:a klass i 12 lönegraden och verkmästare av 2:a klass i 16 lönegraden, inneburit en möjlighet för myndigheterna att för mera kvalificerade arbetsuppgifter, dock ej av den omfattning att verkmästarebefattning ansetts erforderlig, kunna erhålla kompetent personal genom dennas placering i högre löneställning än 12 lönegraden. För bibehållandet av denna möjlighet bör borttagandet av mästarebefattningen kompenseras genom uppflyttning av befattningen som arbetsförman av l:a klass från nuvarande 12 till 13 lönegraden, under den av de' sakkunniga införda benämningen driftförman. Ett

• Sida 175
•  Original

bibehållande av en så låg löneställning som 12 lönegraden för arbetsledare i produk- tiv drift med de kompetenskrav, som numera måste uppställas på arbetsledare i mo- dern verkstadsdrift, kommer dessutom med all sannolikhet att försvåra möjligheten för myndigheterna att erhålla kvalificerad personal till dessa arbetsledarebefatt- ningar, vilka ju som regel rekryteras från de mera kvalificerade och för befatt— ningen särskilt lämpliga yrkesarbetarna. Förutsättningen för att en skicklig yrkes- man, som innehar kvalifikationer för upprätthållande av en arbetsledarebefattning skall vara villig att åtaga sig det ansvar och de ökade arbetsuppgifter, som äro förenade med en sådan befattning, blir emellertid icke stor, därest densamma icke medför en mot det ökade ansvaret avvägd skälig löneersåttning. Vi vilja således föreslå, att befattningen som driftförman uppflyttas till 13 lönegraden.

Som av de sakkunniga anförts, har såväl från myndigheternas som från personal- organisationernas sida i skilda sammanhang framförts önskemål om befattningar i högre lönegrad än den 18:e för arbetsledande personal.

Den av de sakkunniga framförda uppfattningen, att förbättrad lönegradsplacering skulle kunna beredas förtjänt arbetsledare i högre kvalificerad arbetsledarebefattning genom överförande av denne till ingenjörsbefattning i högre lönegrad än den 18:e, kan av oss icke understödjas. Riktigare torde vara, att i tjänsteförteckningen för sådan krävande arbetsledarebefattning upptaga en högre befattning under dess adekvata benämning. Därigenom undvikes den irritation, som eljest säkerligen skulle uppkomma mellan den sålunda genom dispensförfarande till »ingenjör» befordrade verkmästaren och ingenjören av facket. Självfallet står ju vägen ändock öppen för en därtillkompetent arbetsledare, att kunna ifrågakomma vid besättande av ledig— förklarad ingenjörsbefattning, men bör då en sålunda erhållen ingenjörsanställning icke givas karaktären av arbetsledarebefattning i vedertagen mening utan omfatta de arbetsuppgifter, som avsetts för densamma vid ingenjörsbefattningens inrättande-.

Genom att utbygga tjänsteförteckningen med högre arbetsledarebefattningar kan också ernås en ur flera synpunkter önskvärd parallellitet i löneställning mellan på närliggande områden förefintliga ingenjörsbefattingar och ifrågavarande arbets- ledarebefattningar.

Vi påyrka därför, att i stället för den av de sakkunniga förutsatta möjligheten till befordran av verkmästare till ingenjör. i tjänsteförteckningen måtte införas benäm- ningen öververkmästare i 21 lönegraden.

Såsom lägsta lönegrad för arbetsledande personal ha de sakkunniga förordat 10 lönegraden. För vår del hysa vi den uppfattningen, att den lägsta lönegraden för arbetsledande personal —— arbetsledare inom andra verksamhetsområden än egentlig verkstads- eller liknande drift —— bör vara lönegrad 11.

Den av oss härmed förordade lönegradsserien för arbetsledarepersonalen skulle alltså bliva följande:

Lönegrad Förman Driftförman Verkmästare Förste verkmästare Öververkmästare

8. Förrådspersonal.

Vad den av de sakkunniga föreslagna lägsta lönegraden för denna personalgrupp beträffar, förrådsman i lönegrad 6, få vi hänvisa till vad inledningsvis under kapitlet om den allmänna delen framförts, nämligen att icke någon lägre lönegrad än den

• Sida 176
•  Original

Sze bör ifrågakomma för sådan personal, som med fördel kan rekryteras från fast anställt manskap. Särskilt finna vi förrådsmännen vara en sådan grupp. På grund av de speciella militära kunskaper och den kännedom om intendentur, vapen-, ammunitionseffekter etc. samt den insikt i den militära organisationen som i allmän- het fordras för tjänsterna och som innehas av avgånget manskap torde dessa arbets- uppgifter ligga synnerligen väl till för just denna kategori. En löneställning i 8 löne- graden synes även kunna garantera ett sådant rekryteringsunderlag, att man kan anställa så kompetent personal, att icke någon risk löpes genom överlämnandet av vården av den dyrbara och ofta komplicerade materielen till densamma. Förbundet förordar för sin del en lönegradsserie omfattande 8, 11, 13, 15 och 18 lönegraderna.

Det synes oss, som om stora svårigheter skulle uppstå, att med ledning av de av de sakkunniga upptagna principerna i avsnittet angående arbetsuppgifter m. m. inplacera de olika befattningshavarna. Med anledning härav föreslå vi följande ändrade lydelse av ifrågavarande avsnitt:

»I 8 lönegraden inplaceras befattningshavare, som huvudsakligen utför egentligt förrådsarbete.

Till 11 lönegraden hänföras befattningshavare, vilka intaga förmansställning i förhållande till i förrådsverksamheten sysselsatt civil eller värnpliktig personal, eller som har att lämna direktiv till sådan personal rörande arbetsuppgifternas utförande. I denna lönegrad inplaceras även befattningshavare med specialutbildning (signal—, radio-, fallskärmspackning etc.) även i de fall, då denne är ensam i förrådet.

Till 13 lönegraden hänföras dels befattningshavare, som svarar för förvaltningen av mindre, huvudsakligen av likartad materiel bestående förråd, dels ock befatt- ningshavare, på vilken förutom rent arbetsledande arbetsuppgifter ankommer att biträda befattningshavare i högre löneställning vid handläggning av mera kvali- ficerade arbetsuppgifter.

Förvaltarebefattning, med vilken är förenad "uppbördsmannaansvar för mindre förråd, synes normalt böra inplaceras i 15 lönegraden. Förvaltarebefattning för för— råd av större omfattning och komplicitet synes böra hänföras till 18 lönegraden.»

I sammanhanget framhålla vi, att den speciellt inom armén förekommande be- nämningen »magasin» (exempelvis »magasinsförvaltarc») icke vidare bör komma till användning.

Lönegradsscrien skulle sålunda få följande utseende:

Lönegrad F örrådsman Förrådsförman Förrådsmästare Förrådsförvaltare Förste förrådsförvaltare .

10. Maskinistpersonal. I detta avsnitt tillåta vi oss hänvisa till av försvarets civila tjänstemannaförbund framlagt yttrande över den av de sakkunniga omnämnda utredningen, vilken verk- ställts av statens organisationsnämnd. Av detsamma framgår, att den av organisa- tionsnämnden föreslagna klassificeringen tillstyrkts med förbehåll att från grupp 3 till grupp 2 anläggningarna vid K 1, K 3, K 4, A5 och A 7 samt från grupp 4 till grupp 3 anläggningen vid KS uppflyttas. Då sedermera bl. &. framkommit, att an- läggningen vid KSS även åvilar service av skolan tilldelade 6 båtar, varav trenne ångslupar med en eldyta av 24 m? och ett arbetstryek av 10 kg och 3 motorbåtar med

• Sida 177
•  Original

en effekt ä maskineriet av 60 hkr, anse vi anledning föreligga att från grupp 2 till grupp 1 uppflytta denna anläggning.

Vidare framgår av ovannämnda yttrande, att tjänstemannaförbundet föreslagit nedanstående personalfördelning:

grupp 1 grupp 2 grupp 3 grupp 4 grupp 5 grupp (i Förste maskinmästare . 17 Maskinmästare ....... 15 Maskinist 13 13 Biträdande maskinist . 11 11 11 11 Värmeledningsskötare . 9 9

I förslaget har tjänstemannaförbundet beträffande kompetenskraven — med hän- syn till att tjänsten resp. jourtjänsten skall kunna bedrivas på ett betryggande sätt —— föreslagit

för maskinmästare övermaskinistexamen eller därmed jämförlig teoretisk utbild- ning. Kompetens för erhållande av behörighetsbevis, klass C, för elektriska installa- tioner. Väl vitsordad tjänstgöring vid lantanläggning;

för maskinist (lönegrad 13) maskinistexamen av 2. klass eller därmed jämförlig teoretisk utbildning. Kompetens för erhållande av behörighetsbevis klass C för elek- triska installationer, eventuellt efter genomgående av s. k. installationskurs för er- hållande av sådan behörighet;

för biträdande maskinist (lönegrad 11) maskinistexamen av 3. klass eller därmed jämförlig teoretisk utbildning;

för reparatör tillika värmeledningsskötare (lönegrad 9) längre erfarenhet som repa- ratör inom det mekaniska och helst rörtekniska facket. Kunnighet i enklare elektriska reparationer. Kunnighet i svetsning önskvärd. Väl vitsordad tjänstgöring vid lant- anläggning.

Vi finna ingen anledning att i förevarande sammanhang frångå tjänstemannaför- bundets förslag.

I sammanhanget kunna vi icke underlåta att uttala den uppfattningen, att vad beträffar grupperna 1 och 2 den av försvarets civila tjänstemannaförbund före- slagna linjen med tre befattningshavare för jour- och ansvarstjänsten måste följas för att anläggningen skall kunna skötas på rätt sätt.

ll. Hantverkarpersonal.

De sakkunnigas uttalande, att utnyttjandet av 8 lönegraden för inplacering av här avsedda befattningar synes lämpligt med hänsyn därtill, att dessa i viss utsträck- ning torde komma att rekryteras från det stamanställda underbefälet, anse vi vara värt allt beaktande, då man härigenom — såsom tidigare nämnts _ kan försäkra sig om ett gott urval för rekrytering till befattningarna i fråga.

Det förefaller oss emellertid egendomligt, att de sakkunniga trots detta uttalande, såväl vad beträffar hantverkspersonal som övrig, ur rekryteringssynpunkt likställd personal, använt sig av 6 lönegraden.

Vi kunna icke annat än på det kraftigaste vända oss mot denna låga löneställning, speciellt då här är fråga om yrkesutbildad personal. Oftast föreligger dessutom även utbildningsskyldighet av värnpliktig underställd personal. 6 lönegraden bör enligt vår uppfattning utgå ur den av de sakkunniga föreslagna lönegradsserien, lik— som även ur i andra sammanhang jämställda lönegradsserier.

Gentemot de sakkunniga föreslå vi i anslutning härtill följande lönegradsserie:

• Sida 178
•  Original

Hantverkare 8 Förste hantverkare .............................. 10

Mekanikerpersonal:

Mekaniker Förste mekaniker

Montörpersonal:

Elektriker Förste elektriker ................................

Vad den senare gruppen beträffar bör denna med hänsyn till önskemålet om ade- kvata benämningar rubriceras som »elektrikerpersonal». I fråga om motiveringar för densamma hänvisa vi till försvarets civila tjänstemannaförbunds yttrande den 10 oktober 1946 över av statens organisationsnämnd verkställd utredning angående eldnings-, underhålls- och reparationstjänsten vid försvarsväsendets ång- och värme- centraler.

12. Sjulcuårdspersonal. Med avseende å denna personalgrupp hänvisas till av hrr Albert och Dahl fram- förda synpunkter i särskilt yttrande i 1944 års lönekommittés betänkande, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal (SOU 1946: 67) samt till försvarets civila tjänste- mannaförbunds skrivelse den 4 november 1946 till Chefen för Kungl. Finansdeparte- mentet med yttrande över nämnda betänkande.

13. Ekonomipersonal.

För denna grupp hänvisas även till det under avsnittet »Sjukvårdspersonal» om— nämnda särskilda yttrandet.

I detta sammanhang anse vi att frågan om inplacering av de på försvarsväsendets förband anställda marketenteriförestånderskorna bör tagas upp. Med hänsyn till de arbetsuppgifter och det ansvar, som åvila dessa befattningshavare, synes det oss lämpligt att de i lönehänseende jämställas med husmoder av 2:a klass.

De kockar, som för närvarande finnas anställda vid marinen, böra även medtagas i tjänsteförteckningen, och vilja vi för desamma föreslå en inplacering i 8 lönegraden.

14. Vaktmästarpersonal.

Vad beträffar denna grupp är vår uppfattning den, att till densamma bör hänföras endast expeditions- och portvakter, Sålunda böra de befattningshavare — speciellt vid krigsskolorna — som för närvarande benämnas vaktmästare utan att fullgöra egentliga vaktmästaresysslor undantagslöst överföras till sådana grupper, vars ar» betsuppgifter närmast överensstämma med de, vilka de nu ha sig anförtrodda.

De befattningshavare t. ex., som äro avsedda för uteslutande vaktuppgifter och som ålagts polismannaansvar, anse vi skola överflyttas till samma grupp som polis- personalen under rubrik »bevakningspersonal». Tjänstebenämningen för dessa befatt— ningshavare torde lämpligen bliva »Vaktman», »Förste vaktman» och »Vaktförman». Se II: 29. I övrigt kunna vi icke underlåta framhålla vår besvikelse över att icke löneställningen för expeditions- och portvaktsbefattningarna i 5 lönegraden blivit föremål för revision. Med tanke på att nämnda löneställning i stort sett alltjämt grundar sig på 1902 års löneregleringskommittés förslag, hade vi nu förväntat oss. att frågan av de sakkunniga skulle tagas upp till en förutsättningslös prövning,

• Sida 179
•  Original

särskilt som genom av de sakkunnigas förslag betingade överflyttningar till andra yrkesgrupper endast ett fåtal befattningshavare komma att kvarstå under dessa tjänstebenämningar.

Den under-värdering i lönehänseende av denna personalgrupp, som ofta påtalats, är nämligen så markant, att vi finna det synnerligen angeläget, att nu få den tillrätta- lagd. Erfarenheten visar med all tydlighet att för dessa poster bäst lämpa sig lugna och erfarna män, på vilka stora krav på sådana egenskaper som takt och konfidens kunna ställas. I sin tjänst komma dessa befattningshavare därigenom att i många avseenden intaga förtroendeställningar. Detta förhållande synes icke av statsmak- terna ha tagits i beaktande vid avvägandet av löneställningen, vilken därför blivit sådan, att befattningshavarna i fråga för att nöjaktigt kunna sörja för familj och hem ofta tvingats söka sig inkomster på andra håll.

En dylik utveckling kan icke vara ett statsnyttointresse utan finna vi det riktigare,. att löneställningen så avväges mot kravet på existensminimum att befattningshavaren. icke av sådana skål nödgas anlita dylika utvägar.

För vår del vilja vi därför föreslå att 5 lönegraden utgår och att lönegradsserien erhåller följande utseende:

Expeditionsvaktcr. Lönegrad

Expeditionsvakt ' Förste expeditionsvakt .......................... 9 Expeditionsövervakt ............................. 11

Portvalcter. Portvakt Förste portvakt Overportvakt ...................................

Utbyggnaden av lönegradsserien med expeditionsövervakt respektive överportvakt finna vi nödvändig icke enbart med hänsyn till erforderlig differentiering på grund av arbetets komplicitet och omfattning utan även med tanke på att en befordrings- gång bör tillskapas, då som regel denna personalkategori icke har möjlighet övergå i annan lönegradsserie.

15. Bilpersonal.

Beträffande den för denna personal av de sakkunniga föreslagna lönegradsserien bör — på tidigare anförda allmänna motiv för lönegradsplacering av fackutbildad personal —— så låg löneställning som 6 lönegraden ej heller komma i fråga. Dessa befattningshavare skola nämligen, förutom förande av bil, enligt de sakkunniga självständigt eller under högre befattningshavares överinseende svara för skötsel och vård — inklusive smärre justeringar — av anvisat fordon. Med den yrkeskom- petens, som härför erfordras, bör en löneställning motsvarande 8 lönegraden anses väl motiverad. Till denna löneställning bör sammanföras båda de befattningar, de sakkunniga upptagit i 6 respektive 8 lönegraderna.

För förmansbefattningen med de arbetsuppgifter, som de sakkunniga förutsatt skola ingå i denna, anse vi en löneställning motsvarande 11 lönegraden vara bättre avvägd än den föreslagna 10 lönegraden.

Vi tillåta oss i anslutning härtill föreslå, att benämningen garageförman utbytes mot bilförman såsom bättre täckande arbetsuppgiftens karaktär.

Vid bilgarage av större omfattning med underställd kollektivavtalsansfälld per— sonal och där regelmässigt reparationsarbete utföres, bör föreståndaren hänföras till lönegradsserie, som gäller för arbetsledarepersonal och därvid jämställas med drift- förman respektive verkmästare.

• Sida 180
•  Original

180 Följande lönegradsserie föreslås:

Lönegrad

Bilförare Bilförman

16. Civilmilitär ingenjörpersonal. I den av de sakkunniga upptagna lönegradsserien bör motoringenjör i 18 löne- graden utgå. Däremot bör motoringenjör i 24 lönegraden införas.

18. 'I'undIc'ilcurpcrsonul.

I avvaktan på den av de sakkunniga omnämnda utredningen synes erinran mot den föreslagna lönegradsserien ej kunna göras. Beträffande tjänstebenämningarna anse vi, att de. av 1941 års tandvärdsutredning föreslagna benämningarna redan nu böra införas.

20. Forslmingspersonal. Beträffande denna personalgrupp ansluta vi oss till den av de sakkunnigas majoritet framförda åsikten, att med omprövning av löneställningen för de ledande befattningarna vid försvarets forskningsanstalt tills vidare bör anstå. Dock bör denna utredning icke skjutas på framtiden. Vad löneställningen och tjänstebenämningarna för personalen i övrigt beträffar föreslå vi följande, nämligen:

Lönegrad

Laborant Assistent Forskningsassistent 21 Forskningsingenjör .............................. 24 Förste forskningsingenjör ........................ 26 Laborator _ 28 Förste laborator 30

21. Studieledw'personal. Det av de sakkunniga framlagda förslaget till löneplacering av studierektorerna vid marinen och flygvapnet kunna vi icke biträda. De sakkunniga torde synbarligen icke i tillräcklig grad gjort sig underrättade om dessa befattningshavares nuvarande tjänsteåligganden och ändamålet med desamma. De sakkunniga synas dessutom i väsentlig mån underskatta betydelsen av deras verksamhet för försvarsväsendets de- mokratisering & ena sidan samt å andra sidan den betydelse som en effektiv och verkligt kontrollerad civilmilitär undervisningsverksamhet har såsom rekryterings- främjande faktor.

På grund av vad ovan anförts ansluta vi oss helt till den i regleringsbrevet av den 15 juni 1945, sid. 43, av chefen för marinen på uppdrag av Kungl. Maj:t verkställda utredningen rörande möjligheten att samordna studierektorernas vid försvarsgre- narna verksamhet (insänd till Konungen den 21 mars 1946) och förorda för samt- liga studierektorer vid försvarsgrenarna en placering i 30 lönegraden, intill dess ge- nom en eventuell utredning dessa befattningshavares framtida arbetsuppgifter klar- lagts.

23. Rcdalctörpersonal. Vad stabsredaktörernas uppgifter beträffar bör understrykas att de av de sak— kunniga anförda blott utgöra några exempel. Den kanske viktigaste uppgiften för

• Sida 181
•  Original

dessa två befattningshavare är att utgöra den samlade försvarsmaktens, överbefäl— havarens och försvarsstabens enda journalistiska och publicitetstekniska sakkunskap. Någon som helst överflyttning av deras uppgifter till de officerare inom försvars- staben, som handlägga rutinfrägor samt den tekniskt sett rent militära delen av försvarets publicitetsverksamhet kan över huvud taget icke vara möjlig. Nämnas kan att" med undantag för avdelningschefen äro de i denna verksamhet tjänstgörande officerarna elever eller f. d. elever till stabsredaktörerna. Dessa utöva nämligen en omfattande lärareverksamhet, dels för den permanent hos den ene stabsredaktören placerade generalstabsaspiranten, dels som föreläsare vid försvarets högskolor m. fl. institutioner, dels slutligen vid de återkommande kurser för cirka 150 informations- officerarna och deras lika många ställföreträdare vid samtliga försvarets staber, för- bands— och förvaltningsorganisationer. Med hänsyn till den relativt snabba växlingen på officersbefattningarna inom press— och filmavdelningen representerar stabsredak— törerna dessutom ensamma den just inom denna avdelning särskilt nödvändiga kontinuiteten.

Den föreslagna differentieringen. som möjligen borde göras än mer markant —— t. ex, 20 och 26 lönegraderna _ sammanhänger med vad, som fordras av befatt- ningshavarna. Det är således nödvändigt att erhålla synnerligen kvalificerad journa- listisk personal. Densamma skall ej blott såsom reporter behärska reportagekonsten, utan kanske framför allt därutöver ha erfarenhet av den redaktionella ledningen av en tidning — om möjligt från tjänst på både små och stora tidningar, från landsorten och från Stockholm, från morgon- och kvällstidningar — och därutöver helst även känna till verksamheten inom andra grenar av publicitetsverksamheten. Allt detta icke blott för att fylla de av de sakkunniga angivna uppgifterna utan även för att t. ex. föra ofta ömtåliga underhandlingar med publicitetsorganisationerna samt med tidningar, bildbyråer, Radiotjänst o. s. v. för att planlägga och i händelse av krig själva leda omfattande delar av den pressverksamhet, som i dylikt fall i övervägande grad kommer att få militärt innehåll eller militär bakgrund. Dessa stabsredaktörer måste sålunda redan vid anställandet vara fullt och allsidigt utbildade och därut- över militärt kunniga. Endast fä journalister torde fylla dessa krav. Skall försvars- makten erhålla åtminstone tillnärmelsevis goda krafter för dessa poster, måste löne- ställningen vara så avvägd, att kvalificerad personal reflekterar.

I anslutning till vad sålunda anförts ha vi all anledning tillstyrka försvarets upp- lysningsutrednings förslag (SOU 1945: 21) med följande tjänstebenämningar:

Lönegrad

24. Viss personal vid centrala värnpliktsbyrån.

De sakkunnigas uppfattning, att den nuvarande verkmästarebefattningen vid cen- trala värnpliktsbyrån bör hänföras till den i 11:11 upptagna förstemontörbefatt- ningen, kunna vi icke dela.

Nämnda befattning avser nämligen icke endast vård och underhåll av hälkorts- anläggningen vid centrala värnpliktsbyrån _ en visserligen i och för sig krävande arbetsuppgift, för vilken man här i landet endast kan uppdriva ett fåtal specialister _ utan också att självständigt syna, övervaka och reparera samtliga truppregistre- ringsmyndigheters inom landet liknande anläggningar. Han äger dessutom under eget ansvar kassationsrätt för denna dyrbara och svårersättliga materiel, över vilken han dessutom för register.

Det synes oss därför riktigt att i stället för föreslagen anknytning till förstemontör—

• Sida 182
•  Original

befattningen inplacera även denne befattningshavare såsom maskintekniker i löne- grad 15.

25. Meteorologpersonal. Vi hysa den uppfattningen, att i den av de sakkunniga föreslagna serien löne- graderna 20 och 23 böra utbytas mot 21 och 24 lönegraderna.

28. Fotografpersonal. Gentemot de sakkunnigas förslag till lönegradsserie fa vi framlägga följande för- slag: Lönegrad Fotogratibiträdc Fotograf Förste fotograf Fotografmästare

Vi kunna icke dela de sakkunnigas uppfattning vare sig i fråga om den före- slagna lönegradsserien eller vad gäller tjänstebenämningarna. De av oss föreslagna lönegraderna kunna med hänsyn till såväl de arbetsuppgifter som det ansvar, som åvilar vederbörande befattningshavare, anses väl avvägda. I fråga om tjänstebenäm- ningarna ha de sakkunniga strävat efter att tillskapa adekvata benämningar, men här synes det oss som om ett markant avsteg från denna princip har gjorts. Ett vid- hållande av benämningar med anslutning till fotografyrket torde ur flera synpunkter vara berättigat, så mycket mer som det för dessa tjänster fordras en gedigen foto- grafisk utbildning.

29. Polispersonal. Under hänvisning till att vaktmästarepersonal med uteslutande vaktuppgifter av oss föreslagits överförda till denna grupp, bör denna lönegradsserie utbyggas med:

Bevakningspcrsonal : Lönegrad Vaktman Förste vaktman Vaktförman

30. Skogvaktnrpersonal. Den av de sakkunniga föreslagna lägsta (9) lönegraden anses böra utgå, då det synes oriktigt och oberättigat att differentiera de olika skogvaktarbefattningarna. Oavsett arbetsvolymen måste nämligen samma krav på kompetens och ansvar upp- ställas för samtliga varför de enligt vad tjänsteförteckningssakkunniga i annat sam- manhang uttalat borde hänföras till en och samma lönegrad. För den högre befattningen anse vi benämningen skogsmästare vara mera adekvat. Vi föreslå i anslutning härtill följande lönegradsserie:

Lönegrad

Skogvaktare .................................... 12 Skogsmästare

31 . Båtpersonal .

I fråga om löneställningen för fartygsbefälhavarna ha de sakkunniga visserligen föreslagit en uppflyttning från 12 till 15 lönegraden för befälhavarna å de större far- tygen. Vi dela till fullo de sakkunnigas uppfattning i fråga om det berättigade i, att en differentiering kommer till stånd, icke endast grundad på ansvaret utan också

• Sida 183
•  Original

på kompetenskraven, men anse att befälhavare för fartyg över 30 ton, där 1 klass skepparexamen fordras, bör placeras i 17 lönegraden och att för mindre fartyg, där krav uppställas endast på skepparexamen av 2 klass, 15 lönegraden bör komma till användning. De av oss här föreslagna lönegraderna äro avvägda i jämförelse med minimilön för motsvarande befattningshavare i civil sjöfart.

Beträffande fartygsmaskinisterna, för vilka erfordras maskinistexamen av 2 klass, är det vår uppfattning, att en lägre löneställning än 12 lönegraden icke bör ifråga- komma. Vi vilja även i sammanhanget framhålla, att fartygsmaskinisterna vid exempelvis Stockholms örlogsvarv vid sidan om sin ordinarie tjänst även utöva tillsyn över läns- och brandmateriel, samt i viss utsträckning även över lantvärmeanlägg- ningar. Med hänsyn till att ansvaret och kompetenskraven för maskinistpersonalen emellertid äro lika för samtliga fartygsmaskinister synes någon differentiering icke erforderlig.

Vad tjänstebenämningarna beträffar föreslå vi, att begreppet >>bätpersonal» ut- bytes mot »fartygspersonal» och att tjänstebenämningarna och löneställningarna i anslutning härtill ändras till:

Lönegrad Fartygsniaskinisl Fartygsbefälhavare Förste fartygsbefälhavare ........................

32. Stullpersonal.

När det gäller frågan om löneställning för remontryttare få vi understryka de sak— kunnigas uttalande, »att remontryttarna, vilka ha till uppgift att inrida remonter, rekryteras uteslutande från det fast anställda manskapet, därvid stora fordringar ställas på ridutbildning och skicklighet såsom ryttare». I anslutning till vad inled- ningsvis och därefter av oss framhållits i fråga om löneställning för sådan personal, som med fördel hör rekryteras från det fast anställda manskapet, äro vi av den uppfattningen, att den lägsta lönegrad, som kan ifrågakomma för remontryttare måste vara 8 lönegraden. Med hänvisning till frånvaron av möjlighet till befordran föreslå vi emellertid att 9 lönegraden kommer till användning.

Fodermarsks arbetsuppgifter synes oss till stora delar sammanfalla med arbets- uppgifterna för stallföreståndare. Han skall ansvara för utfordringen och tillse, att ordning och snygghet råder vid och omkring stallokalerna. Vid jämförelse med motsvarande befattning vid veterinärhögskolan, där fodermarsken är placerad i löne- grad A 7, synes det oss som om fodermarsken vid försvaret har en större och mer ansvarsfull befattning. För fodermarsk föreslå vi därför en inplacering i 9 lönegraden under benämningen »stallföreståudare». (Även om denna personalkategori gäller dess- utom att dessa befattningar med fördel böra rekryteras från det fast anställda man- skapet.) Då emellertid en differentiering kan vara berättigad med hänsyn till arbets- uppgifternas komplicitet, föreslå vi att lönegradsserien ntbygges med »förste stall- föreständare» i lönegrad 11.

Hovslagarna äro, som de sakkunniga framhållit, yrkesutbildade. De skola svara för hästarnas hovvård och hovbeslag, varjämte de skola biträda vid operationer och ha omvårdnaden om sjuka hästar. Dessutom föreligger viss undervisningsskyldighet gentemot värnpliktig personal. Ifrågavarande yrke är för närvarande icke talrikt representerat, och har man sedan många år konstaterat en avfolkning från det- samma. Det torde därför synas angeläget, att dessa yrkesmän beredas en sådan löneställning, att en fullgod rekrytering för framtiden kan erhållas. Med anledning av de krävande arbetsuppgifterna — för vilkas fullgörande, förutom tekniska kurser,

• Sida 184
•  Original

erfordras långvarig praktisk utbildning —— föreslå vi att hovslagare inplaceras i 9 lönegraden.

6. Sveriges arbetsledareförbund (herr Ljungdahl):

!. Allmän del. 4. Anpassning av statstjänstcmannalöncrna till det allmänna löneläget.

Under denna rubrik ha de sakkunniga diskuterat »högst»-lönesystemet, vars in- förande respektive bibehållande de sakkunniga bestämt motsätta sig.

Enligt arbetsledareförhundets mening tala emellertid starka skäl för att åtminstone för arbesledarnas vidkommande införa ett system med viss rörlighet, ehuru icke nödvändigtvis med högstlöner och i vart fall under annan motivering än den av de sakkunniga anförda. Exempelvis tjänsten såsom driftförman kunde sålunda enligt förbundets mening formuleras såsom :>normalt i 14 lönegraden, med rätt för veder- börande förvaltningsmyndighet att, där särskilda skäl föranleda därtill, placera tjänsteinnehavaren en lönegrad högre eller lägre. >>

Ett efter dessa principer konstruerat sy stem behövde näppeligen befaras leda till godty ckc, eftelsom viss »hevisskyldigheh skulle kräv as för att hänföra befattnings- havare till 13 eller 15 lönegraden. Då 1 fö1sta fallet åtgärden komme att vidtagas pa initiativ från arbetsgivarens sida, torde arbetsledarens organisation efter undersök— ning säkerligen begära ändring, därest tillräckliga skäl för »nedftyttningen» icke an— sägos föreligga. Å andra sidan ålåge det arbetsledaren själv eller hans organisation att andraga de skäl och omständigheter. som talade för att viss arbetsledare pla— ceras i 15 lönegraden. Resultatet skulle följaktligen bli, att normallöncn gällde för huvudparten, men att avvikelser skedde där sakliga motiv föranledde härtill. Alla farhågor för konjunkturmässiga fluktuationer synas också härvidlag kunna lämnas ur räkningen.

Rent principiellt skulle metoden innebära, att en genomsnittligt tillyxad lön av- löstes av en efter förhållandena mera differentierad. För statsverkct borde detta medföra ökade möjligheter att förvärva och behålla rätt man på rätt plats och att stimulera arbetstrivseln, medan det ur arbetsledarekårens synpunkt skulle medföra den fördelen, att en ambitiös och duktig förman icke nödvändigtvis behövde förbli i 14 lönegraden endast därför att genomsnittsförmannen måhända icke gör skäl för högre.

Il. Speciell (lvl. 7. Arbetsledarpersonul.

De sakkunnigas förslag synes på avgörande punkter innebära en försämring i förhållande till nuvarande löneplaceringar, trots att de sakkunniga själva givit för— slaget sken av en förbättring.

Inom försvarets industrier — hit torde i första hand böra 1äknas ö1logsvarven. fabriksstyrelsens anläggningar samt de centlala flygv erkstäderna — äro förmännen sålunda för nälvarande praktiskt taget undantagslöst placerade antingen i 12 löne- graden (såsom arbetsförman av l:a klass eller, inom fabriksstyrelsen, såsom förman) eller i 14 lönegraden (såsom mästare eller, inom fabriksstyrelsen, såsom verkstads- förman) I några enstaka fall förekomma vid fabriksstyrelsens anläggningar även verkstadsförmän i 15 lönegraden. Ve1kmästaretjänsterna i sin tur äro vid ifrågav a- rande industrier regelmässigt placerade i 16 och 18 lönegraderna.

Det förhållandet, att nyssnämnda tjänster hittills uteslutande varit uppförda på e. o. stat, synes av de sakkunniga ha tagits till intäkt för att i samband med genom—

• Sida 185
•  Original

förandet av 1947 års lönereglering nedflytta tjänsten såsom verkmästare (förut- varande verkmästare av 2:a klass) från 16 till 15 lönegraden.

Än allvarligare är emellertid, att ett betydande antal förmanstjänster inom den industriella driften faktiskt skulle komma att nedvärderas 2 a 3 lönegrader därest de sakkunnigas förslag biföllcs. Förekommande tjänster såsom mästare och verk- stadsförmän i 14 och 15 lönegraderna skulle sålunda enligt den föreslagna tjänste- förteckningen framdeles konnna att avlösas av tjänster såsom driftförmän i 12 löne- graden. Fabriksstyrelsens förmän i 12 lönegraden skulle i sin tur avlösas av tjänster i 10. Att ett dylikt sakernas tillstånd måste vara ägnat att framkalla irritation och olust i arbetet, torde vara överflödigt att påpeka. En sådan åtgärd borde därför enligt arbetsledareförbundets mening över huvud icke ha ifrågasatts med mindre synner- ligen tvingande skäl kunnat åberopas, vilket icke torde vara fallet.

En lönegradsserie omfattande förmän i 12, driftförmän i 14, verkmästare i 16 och 1:e verkmästare i 18 lönegraden skulle däremot —— så när som på verkstadsförmän- nen i 15 lönegraden — sammanfalla med vad som redan gäller vid vissa av för- svarets industrier (fabriksstyrelsen) och nära ansluta sig till vad som gäller vid de övriga.

Denna lönegradsserie borde dock kompletteras med 21 lönegraden, antingen i form av öververkmästaretjänster eller genom att förtjänta verkmästare befordras till ingenjörstjänster — något som i praktiken torde få samma effekt. Förbundet vill i vart fall kraftigt varna för, att vid tjänstcförteckningen foga teoretiska kompetens- krav för arbetsledare. En sådan åtgärd måste nämligen leda till, att det i detta sammanhang väsentliga _ nämligen praktiskt handlag, långvarig erfarenhet samt lämplighet i övrigt såsom arbetsledare _ komme att undanskymmas till förmån för synpunkter av reellt sett mera underordnad betydelse.

För en lösning enligt det av arbetsledareförhundet antydda förslaget tala i huvud- sak följande principiella skäl.

1. Den allvarliga psykologiska olägenhet, som ligger i en i vissa fall betydande nedvärdering av tjänsterna, undvikes.

2. De iögonenfallande iönedifferenser mellan nuvarande och kommande befatt— ningshavare, som oundvikligen synas bli följden därest de sakkunnigas förslag an- tages, skulle härigenom kunna undvikas.

3. Reglerna för löneklassplacering vid övergång från kollektivanställning till tjänstemannaställning medföra, att den vid hefordringstillfället händelsevis rådande relationen mellan arbetarlöncrna och de tillämpliga löneklasserna blir bestämmande för arbetsledarens lön icke blott vid det tillfället — vilket vore naturligt —— utan också för framtiden, i vissa fall till och med efter det han vidarebefordrats till verk- mästare. Vid förhandlingarna med 1945 års lönekommitté uttalades också under hand, att dessa olägenheter böra undvikas genom att arbetsledarna placeras i så avpassade lönegrader, att den s. k. jämförelscregeln endast i sällsynta undantagsfall skall behöva träda i tillämpning.

4. De arbetsledarlöner, som skulle bli en följd av det av förbundet här ovan angivna alternativet, synas stå i god överensstämmelse med den lönesättning som tillämpas eller i dagarna kommer att föreslås vid andra statliga industrier. För telegrafverkets verkstäder kommer telegrafstyrelsen sålunda att — enligt vad som redan är officiellt känt —— hemställa, att förmännen fr. o. m. nästa budgetår placeras i lönegraderna 12 och 14 och verkmästarna i 16, 17 och 18. Inte hellersynes en jämförelse med arbetsledarlöner, som utbetalas vid privata företag med motsvarande tillverkning, behöva giva anledning till några erinringar. I detta sammanhang vill förbundet uttala sin stora tillfredsställelse med den in-

• Sida 186
•  Original

ställning, som kommer till synes i de sakkunnigas uttalande, att den arbetsledande personalens löner böra Överstiga de underställda arbetarnas. Denna princip torde från statsmakternas sida hittills ha skänkts alltför ringa beaktande och har t. o. m. i vissa sammanhang _— senast i ett yttrande av allmänna lönenämnden den 28 okto- ber 1946 -— direkt avvisats.

10. Maskinistpersonal.

Beträffande denna personalgrupp må till en början hänvisas till förbundets remiss— yttranden till försvarets civilförvaltning, daterade den 28 september respektive 15 ok- tober 1946, rörande organisationsnämndens utredning i ärendet.

Naturligtvis kunde man säga sig, att tjänsteförteckningssakkunniga äro bundna av sinnessjukhusens lönegradsserie, så mycket mera som denna nyligen omprövats. Gentemot detta kan emellertid — såsom skett i förbundets åberopade remissyttran- den —— hänvisas till löneställningen för övrigt civilt arbetsbefäl inom truppförbanden såväl enligt nu gällande tjänsteförteckning som enligt den av de sakkunniga före— slagna. Vidare måste i detta sammanhang ihågkommas, att lönesättningen inom sjuk- vården av gammalt är lägre än på andra håll, något som för övrigt kan utläsas redan ur de yttranden, som på sin tid avgåvos härom av såväl personalorganisa- tionerna som medicinalstyrelsen och vissa sjukhusdirektioner (sid. 33—34 i prop. nr 241/1945). Femte lönegraden, vilken alltjämt förekommer vid sinnessjukhusen, har sålunda av de sakkunniga utmönstrats såsom varande alltför låg även efter genomförandet av 1945 års lönekommittés förslag. Även ansvarsmaskinisten vid en anläggning tillhörande anläggningsgrupp 3 har för övrigt så skiftande arbetsupp— gifter att svara för och en så pass stor underlydande personal, att det redan med hänsyn härtill är motiverat att i lönehänseende jämställa honom med driftförmän. Fartygsmaskinisternas lättförklarliga strävan att söka sig till landanställningar i den mån de bilda familj utgör i själva verket förklaringen till, att kvalificerade sökande kunnat erhållas trots den uppenbart otillfredsställande lönesättningen. Såsom en konsekvens härav har emellertid i åtskilliga fall mycket täta ombyten av tjänste— innehavare blivit resultatet, vilket givetvis icke kan vara ägnat att befordra vare sig enhetlig och planmässig skötsel av eller fullgod ekonomi vid anläggningarna i fråga.

Enligt förbundets åsikt är det sålunda å ena sidan oundgängligt nödvändigt, att i detta fall göra åtminstone vissa avsteg från den vid sinnessjukhusen gällande löne- serien. Å andra sidan bör lönegradsserien ansluta sig till den verkställda tekniska utredningen och till önskemålet, att förbanden hänföras till olika anläggnings- grupper allt efter deras tekniska utrustning. Såvitt arbetsledareförbundet kunnat finna, kunna dessa önskemål tillgodoses endast genom att ansvarsmaskinisterna i de tre högsta anläggningsgrupperna placeras antingen i lönegraderna 12, 14 och 16 eller i 12, 13 och 15 eller i 13, 14 och 15. Av dessa alternativa serier har för— bundet i de åberopade remissyttrandena för sin del förordat den sistnämnda, alltså 13, 14 och 15. Då emellertid tjänsteförteekningssakkunniga bestämt tagit avstånd från löneserier, i vilka närgränsande lönegrader ingå, återstår enligt förbundets me- ning inget annat hållbart alternativ än lönegradsserien 12, 14 och 16. Det bör tilläg- gas, att garnisonsövermaskinisten i Boden —— ävensom övriga övermaskinisttjänster därest sådana anses böra tillskapas —— i konsekvens härmed böra placeras i 18 löne— graden.

Skälig hänsyn måste även tagas till den inbördes lönesättningen mellan de befatt— ningshavare, som normalt knytas till en värmeanläggning. Anläggningarna inom grupp 1' fordra sålunda utom ansvarsmaskinisten även en kvalificerad biträdande maskinist ävensom en kompetent elektriker. Om ansvarsmaskinisten placeras i

• Sida 187
•  Original

16 lönegraden, synas de båda sistnämnda böra placeras i 12 lönegraden. Anläggningar inom grupp 2 erfordra icke särskild elektriker men väl kvalificerade biträden åt maskinisten, förslagsvis placerade i 10 lönegraden. Anläggningsgrupp 3 slutligen bör förestås av ansvarsmaskinist i 12 lönegraden med en befattningshavare i 10 löne- graden såsom närmaste man.

En indelning av de större maskinanläggningarna i tre grupper enligt de av orga— nisationsnämnden föreslagna principerna finner arbetsledareförbundet välmotiverad. Däremot kan ifrågasättas, huruvida det icke vid en omprövning skulle visa sig, att vissa av de anläggningar —— speciellt bland truppförbanden —— som nu hänförts till grupp 3 rätteligen borde ha hänförts till grupp 2, ett förhållande som emellertid är av teknisk art och följaktligen icke bör korrigeras genom jämkningar i tjänsteför- teckningen.

31. Båtpersonal.

Under denna rubrik ha de sakkunniga behandlat vissa befattningar vid marin- distrikt och kustartilleriförsvar. Erforderlig hänsyn synes därvid icke ha tagits till att befattningar som maskinist av 2 klass även finnas vid de till örlogsvarven hörande bogserbåtarna. Dessa båtar, vilka ha en rätt avsevärd maskinstyrka, ha till uppgift att ombesörja bogsering och transporter vid varven. Av maskinistpersonalen ä dessa fartyg torde krävas lägst maskinistexamen av andra klass.

I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 20 november 1946 har marin- förvaltningen bland annat hemställt, att ifrågavarande bogserbätsmaskinisters löne— ställning särskilt uppmärksammas och påpekar i samband därmed, att »tillräcklig hänsyn icke alltid tagits till olikheten i arbetsuppgifter för olika maskinistbefatt— ningar». Förbundet, som delar marinförvaltningens sålunda uttalade uppfattning, anser det sakligt obefogat att, såsom tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit, hän— föra bogserbåtsmaskinisterna till maskinist i 9 lönegrader). Förbundet hemställer därför att denna fråga upptages till förnyad prövning, varvid bör övervägas. huru— vida icke 12 lönegraden bort ifrågakomma snarare än den 91c.

7. Försvarsverkens civila personals förbund ( herr Barkström): 1. Allmän del.

(i. Avgränsningen mellan löneplansreglerad tjänstemannaanslällning och kollektiv— avtalsanställning.

De sakkunniga ha förordat en utredning i fråga om rubr. ämne. Häremot har för- bundet intet att erinra, men förbundet vill kraftigt understryka, att betrräffande eldare och förrådspersonal inga skäl finnas till olika anställningsformer. Allt _ arbe— tets natur och det sätt, varpå förhållandena hittills utvecklats — talar i stället för — vilket förbundet också redan tidigare framfört —— att dessa personalkategorier erhålla enhetlig anställningsform och förbundet påyrkar därvid tjänstemannaanställnings- formen.

II. Speciell del.

7. Arbetsledarpersonal. De sakkunniga ha föreslagit, att förmän skola placeras i 10 och driftförmän i 12 lönegraden. Förbundet anser härvidlag, att de föreslagna lönegradsplaceringar-na

• Sida 188
•  Original

äro för låga, med hänsyn till ifrågavarande förmäns allmänna åligganden och till den omständigheten, att de löner, vilka enligt de sakkunnigas förslag komma att utgå, alltför litet överstiga de löner, vilka utgå till de förmännen underställda arbe— tarna. Förbundet föreslår sålunda, att förmannen skola placeras i 11 och driftför- månneni 13 lönegraden.

8. Förrådspersonal.

De sakkunniga ha föreslagit, att förrådsmän skola inplaceras i 6, förrådsförmån i 10 och förrådsmästare i 12 lönegraden. Förbundet får härtill erinra om, vad för— bundet i särskilt uttalande till II: 7 anfört rörande förmän. Det syncs sålunda för- bundet ofrånkomligt, att förrådsförmän med hänsyn till denna motivering placeras i 11 lönegraden. Avståndet mellan förrådsförman och förrådsman i lönegradsplace- ring blir därigenom för stort, varför förrädsmännen enligt förbundets mening skota placeras i 7 lönegraden. Denna placering synes samtidigt riktigare än den de sak- kunniga föreslagit, enär förrådsmännen därigenom komma att jämställas med av- talsanställda förrädsarbetare i lönehänseende. Då de sakkuniga uttalat sig om för- rådsmännens arbetsuppgifter, fäster förbundet uppmärksamheten vid: att dessa upp— gifter äro desamma, som åvila förrådsarbetarna. Den av förbundet nu föreslagna förskjutningen av lönegradsplaceringarna medför, att förrådsnu'istare skola placeras i 13 lönegraden.

10. Maskinistpersonal.

Förbundet har i yttrande den 23 september 1946 till försvarets civilförvaltning över statens organisationsnämnds »Utredning angående eldnings-, underhålls— och repara- tionstjänsten vid försvarsväsendets ång- och värmeanläggningar» upptagit frågan om anställningsformen för den största gruppen vid värmeanläggningama — eldarna. Förbundet har därvid föreslagit, att eldarna skulle överföras från kollektivavtals- anställning till tjänstemannaanställning och placeras i 7 lönegraden, vars lön när— mast torde överensstämma med den lön, som utginge till eldare enligt vederbörligt kollektivavtal. I fråga om reparatörer har förbundet med hänsyn till det kvalifice— rade arbete dessa utföra föreslagit, att förste reparatör icke skulle placeras lägre än i 10 lönegraden och reparatör icke lägre än i 8 lönegraden. Dä förbundet, som nyss sagts, föreslagit, att eldarna skulle placeras i 7 lönegraden och de sakkunniga ha enats om, att principen för befordringsgång skulle vara att minst två lönegraders skillnad skulle finnas mellan de olika befattningarna inom vederbörande lönegrads— serie, föreslår förbundet, att reparatör placeras i 9 och förste reparatör i 11 löne— graden. Förbundet finner detta förslag ytterligare väl motiverat, därigenom att sta— tens organisationsnämnd i sin utredning förutsatt, att möjligheter till befordran för personalen skola finnas. Det är då enligt förbundets mening särskilt angeläget, att befordringsmöjligheterna för den stora grupprm eldare icke eftersättas.

11. Hantverkurpersonal.

Förbundet erinrar om, att elektrikerna vid flygvapnet redan vid dessa befatt— ningars tillkomst förutsattes skola inplaceras i Ca 12. Enda skälet till att denna placering icke då genomfördes synes ha varit, att ändamålsenligheten med dessa befattningar ansåges böra prövas. Så har nu skett och flygförvaltningen har funnit, att befattningarna böra finnas kvar och placeras i högre lönegrad. Förbundet föreslår sålunda, att flygvapnets Plelctriker placeras i 13 lönegraden såsom ]. elektriker.

• Sida 189
•  Original

8. Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund (herrar Tägil och Samzeli us) :

I allmänna delen uttala de sakkunniga, att vissa där behandlade spörsmål av prin- cipiell innebörd icke utgöra specialproblem för försvaret utan i större eller mindre omfattning taga sikte på förhållandena inom statsförvaltningen i dess helhet. I be- traktande härav ha de sakkunniga sökt skärskåda de olika frågorna jämväl ur andra synpunkter än försvarets, varvid de sakkunniga, med hänsyn till önskvärdheten av att likformighet på förevarande områden såvitt möjligt åvägabringas inom de olika civila och militära förvaltningsgrenarna, eftersträvat en anknytning till förhållan- dena inom den civila statsförvaltningen. Vi anse emellertid, att de sakkunnigas önske- mål härutinnan —— även om de i princip kunna vara eftersträvansvärda — icke alltid låta sig förena med den för försvarsväsendet mest ändamålsenliga lösningen av hit- hörande problem. Försvarsväsendet och den civila statsförvaltningen äro nämligen i många avseenden av så olika natur både i fråga om uppgifter och i fråga om sättet för verksamhetens utövande, att en alltför långt driven likformighet dem emellan — med den civila statsförvaltningen som norm _ skulle medföra olägenheter bland annat i organisatoriskt avseende.

Som exempel på vad ovan sagts vilja vi framhålla, att principen om löneställningens beroende av befattningen icke alltid med fördel kan tillämpas inom försvarsväsendet, vars omfattning och därmed arbetsbelastningen är beroende av tidslägets skiftningar. För att kunna utnyttja personalen på ur tjänstens synpunkt lämpligaste sätt är det i många fall fördelaktigare, att personalen bestrider beställningar, vilka icke äro för- enade med tjänstgöringsskyldighet i vissa angivna befattningar under längre tidrymd. En sådan ordning ökar även möjligheterna till s.k. växeltjänstgöring (vid förband, staber, verkstäder och central förvaltningsmyndighet), vilken, åtminstone vad de civilmilitära ingenjörerna beträffar, visat sig mycket värdefull och utgör en nöd- vändig förutsättning för en rationell teknisk tjänst vid försvarsväsendet.

De sakkunnigas uttalande att löneställningen för byråchef icke bör vara differen- tierad, kunna vi icke ansluta oss till. Det låter sig nämligen på grund av ett arbets- områdes egenart icke alltid göra att exempelvis, såsom de sakkunniga ifrågasatt, uppdela en byrå på flera, därest arbetsvolymen sväller, eller att förändra en byrå till en avdelning. Sådana åtgärder kunna göra organisationsapparaten onödigt kom- plicerad och verka hindrande i arbetet.

I försvarsnyttans intresse bör i stället enligt vår mening chefer med särskilt hög— värdiga och ansvarsfulla uppgifter erhålla högre löneställning än normalt. Vi förorda därför att byråchefs och jämväl avdelningschefs löneställning uppdelas på åtminstone vardera två lönegrader.

Den av de sakkunniga förordade ökade användningen av A-löneplanen i stället för (”.—löneplanen, varvid en utbyggnad av förstnämnda löneplan förutsatts skola ske för tillgodoseende av behovet av högre löneställningar, kan måhända icke realiseras, sedan riksdagen nyligen fastställt nya löneplaner utan att motsvarigheten till löne- plan A utbyggts uppåt. Vid sådant förhållande blir det nödvändigt, att motsvarigheten till C-löneplanen utnyttjas beträffande de högsta befattningarna.

Vid behandling av den civila ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet ha de sakkunniga bland annat stannat för att förorda, att 27 lönegraden utgår ur löne- gradsserien för ingenjörpersonal. Såsom framgår av vårt nedan framlagda förslag, dela vi icke denna uppfattning.

De speciella civilmilitära ingenjörsproblemen, som för närvarande äro högst ak- tuella för försvarsväsendet, ha de sakkunniga ägnat föga uppmärksamhet. De sak- kunniga förklara nämligen, att de, i avvaktan på en hos marinchefen pågående utredning rörande bland annat mariningenjörkårens organisation, ansett sig icke

• Sida 190
•  Original

böra till prövning upptaga behovet av högre löneställningar för mariningenjörerna än de nu förekommande. Med hänsyn till frågans läge ha de sakkunniga beträffande mariningenjörer liksom ock övriga försvarsgrenars civilmilitära ingenjörpersonal vidare ansett sig i princip böra utgå från nu gällande ordning och löneställningar. De sakkunniga ha till följd härav endast förordat obetydliga jämkningar av gällande tjänsteförteckningar för civilmilitära ingenjörer.

Erinras må att den nuvarande organisationen för mariningenjörer tillkom redan 1921 och sedermera i stor utsträckning blivit normerande för organisationen av övrig civilmilitär ingenjörpersonal. 1941 års förvaltningsutredning och 1941 års försvars- utredning förordade båda en utökning av den civilmilitära ingenjörpersonalen och förbättradlöneställning för densamma. Den därpå följande ingenjörutredningen lyckades icke prestera ett antagbart förslag. De civilmilitära ingenjörernas problem ha sålunda gäng på gång ställts på framtiden.

De senaste årens utbyggnad av försvarsväsendet och den alltmer framträdande övergången till tekniskt betonade stridsmedel med därav följande anskaffning av dyrbar och komplicerad materiel har emellertid medfört ett starkt ökat behov av kvalificerade ingenjörer. De mest krävande och ansvarsfyllda ingenjörbefattningarna inom försvarsväsendet ha, åtminstone inom marinen och flygvapnet, där civilmilitär ingenjörpersonal i större omfattning tidigare förekommit, till övervägande delen anförtrotts de civilmilitära ingenjörerna. Dessa ingenjörer ha ett mycket stort tekniskt-ekonomiskt ansvar och en betydelsefull uppgift vid upprätthållandet av krigsmaktens effektivitet. Utan tillräckligt kvalificerade tekniker blir icke underhållet av den dyrbara materielen fullgott och viktiga planläggnings- och konstruktions— arbeten mäste eftersättas och skjutas på framtiden.

Det är därför en för landets försvar livsviktig fråga, att tillgången på civilmilitära ingenjörer tryggas.

De civilmilitära ingenjörerna med sin goda teoretiska utbildning och sin mång- sidiga, kvalificerade tjänstgöring såsom konstruktörer, arbetsledare och teknisk- ekonomisk förvaltningspersonal inom respektive försvarsgren ha ofta möjligheter att inom näringslivet vinna anställning mot villkor, som äro betydligt gynnsammare än vad försvarsväsendet erbjuder. Dessa arbetstillfällen utanför försvarsväsendet ha medfört, att ett icke ringa antal civilmilitära ingenjörer begärt avsked för att övergå till annan verksamhet, och att betydande svårigheter uppstått, då det gällt nyrekry- tering. Utvecklingen pä arbetsmarknaden tyder på, att efterfrågan på kvalificerade tekniker kommer att bestå, icke minst därför att ständigt vidgade uppgifter inom samhällslivet anförtros åt tekniker.

Vakanserna bland marin— och flygingenjörerna och svårigheterna att rekrytera den civilmilitära ingenjörpersonalen äro nu av sådan storlek, att läget kan betecknas som synnerligen allvarligt. För att råda bot på de nuvarande missförhållandena är det enligt vår mening nödvändigt att giva de civilmilitära ingenjörerna sådana löneför- måner, att försvarsväsendet kan rekrytera och behålla högt kvalificerade ingenjörer.

Vi hysa även den uppfattningen, att utvecklingen inom försvarsväsendets olika områden måste medföra skärpta krav på ingenjörpersonalens kvalitet för ernående av tillräcklig effektivitet inom de olika försvarsgrenarna, även om en kvantitativ minskning skulle ske. Man kan ej heller bortse från det förhållandet, att försvars- väsendets ledande tekniker, till följd av att de värdefullaste rönen och senaste fram- stegen inom krigstekniken i andra länder omgivas av sträng sekretess, i stor utsträck- ning äro hänvisade till att genom självständiga insatser medverka till materielens tidsenliga underhåll och utveckling.

I anslutning till ovan framförda synpunkter få vi i väsentliga avseenden reservera

• Sida 191
•  Original

oss mot de delar av de sakkunnigas betänkande, som direkt eller indirekt beröra de civilmilitära ingenjörerna. De sakkunnigas förslag till tjänsteförteckning för civil- militära ingenjörer bör ersättas med i det följande intaget förslag, vilket jämväl om- fattar vissa högre tekniska tjänster, som f.n. äro inplacerade å löneplan C. Armé— ingenjörerna äro i förslaget inplacerade något lägre än marin- och flygingenjörer, beroende på att organisationen är under uppbyggnad och ännu icke är av samma natur som vid de övriga försvarsgrenarna. Så snart organisationen är utbyggd och vunnit erforderlig stadga, förutsättas emellertid beställningar för arméingenjörer tillkomma i motsvarande lönegrader som för övriga civilmilitära ingenjörer.

Vårt förslag innebär i likhet med de sakkunnigas förslag att de lägsta ordinarie beställningarna med undantag för motoringenjörerna vid armén placeras i 24 löne- graden. De civilmilitära ingenjörerna böra därefter successivt erhålla ökade förmåner, så att de, som icke komma i fråga för befordran till direktörer, uppnå 30 lönegraden. För att förbättra rekryteringen och kvarhålla den ledande civilmilitära ingenjör- personalen ha vi vidare, i motsats till de sakkunniga, ansett det ofrånkomligt, att de högre beställningarna och befattningarna givas en bättre löneställning. Härjämte måste givetvis även befordringsmöjligheterna tryggas, vilken fråga emellertid upp- tages i annat sammanhang. Vi anse, att direktörerna i allmänhet böra placeras i 32 och 34 lönegraderna. Härutöver krävas ett fåtal befattningar i högre lönegrader.

Vi vilja i detta sammanhang framhålla, att cheferna för marinen och flygvapnet den 20 respektive den 9 november 1946 till Kungl. Maj:t Överlämnat ovan framförda förslag i de delar det berör respektive försvarsgren och kraftigt understrukit be- hovet av att de civilmilitära ingenjörernas löneställning förbättras.

Det är vår bestämda uppfattning, att ett genomförande av förslaget skulle verk- samt bidraga till att hejda den nuvarande katastrofala avgången av civilmilitära ingenjörer och säkerställa rekryteringen.

Med stöd av ovan framförda synpunkter få vi därför hemställa att följande förslag till tjänsteförteckning för civilmilitära ingenjörer m.fl. förelägges 1947 års riksdag i syfte att genomföras fr. o. m. den 1 juli 1947:

Lönegrad enligt nu gällande löneplan. Lönegrad efter 1/7 1947 enligt. löneplan 1 respektive 2 angiven inom parentes

Motoringenjör (armén) ............................................ Ca 20 (23) Motoringenjör (armén) ............................................ Ca 22 (25) Motoringenjör (armén); arméingenjör av 3. graden; mariningenjör av

2. graden; flygingenjör av 3. graden .............................. Ca 24 (27) Arméingenjör av 2. graden; mariningenjör av 1. graden; flygingenjör

av 2. graden .................................................... Ca 27 (30) Arméingenjör av 1. graden; förste mariningenjör; flygingenjör av

1. graden ...................................................... Ca 30 (33) Förste arméingenjör; marindirektör av 2. graden; flygdirektör av 2.

graden ......................................................... Ca 32 (35) Marindirektör av 1. graden; flygdirektör av 1. graden ................ Ca 34 (37) Vissa tekniska chefstjänster vid marinförvaltningen; avdelningschef vid

örlogsvarv; överingenjör vid örlogsvarv; vissa tekniska chefstjänster vid tlygförvallningen; förrådsdirektör vid flygförvallningen ........ Cb 3, C 9 (15) Verkstadsdirektör vid örlogsvarvet i Stockholm; styresman vid central

flygverkslad .................................................... Cb 4, C 10 (17) Överingenjör vid arméförvallningen; verkstadsdirektör vid örlogsvarvet

i Karlskrona: verkstadsdirektör vid flygförvallningen .............. Cb (41'2). C 11 (18) Arméöveringenjör; flygöverdirektör ................................ Ch 5. C 12 (19)

Anm. I sammanställningen ha nuvarande tjänstebenämningar använts. Benämningarna kunna dock ändras i enlighet med de sakkunnigas förslag.

• Sida 192
•  Original

9. Sveriges yngre juristers förening (herr von Feilitzen):

II: 1. Viss chefspersonal.

De sakkunnigas uppfattning att byråchefernas nuvarande placering i 30 löne- graden icke är tillfredsställande med hänsyn till dessa befattningshavares ansvars- ställning och arbetsuppgifter delas helt av föreningen.

Föreningen, som finner det angeläget att en utbyggnad av den nuvarande A-löne— planen kommer till stånd, anser, att byråcheferna icke böra givas en lägre lönegrads- placering än i 34 lönegraden. I anslutning härtill yrkas vidare, att byrådirektörerna uppflyttas till 30 lönegraden.

II: 2. Administrativ personal.

Som av de sakkunniga framhållits har 1944 års personalutredning framlagt för— slag angående amanuenspersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden inne- bärande bland annat en fast befordringsgång till och med 21 lönegraden. I sitt över betänkandet avgivna yttrande har föreningen framhållit, att såsom en konsekvens av den föreslagna höjningen av förste—amanuensgraden måste följa en omvärdering av de nuvarande byråsekreterarnas arbetsuppgifter. Enligt föreningens uppfattning är det motiverat av göromålens karaktär och önskvärd kompetens, att befordran från förste amanuens till byråsekreterare liksom nu innebär en löneförbättring med tre lönegrader. Byråsekreterare i 21 lönegraden synas alltså böra placeras i 24 lönegraden.

Beträffande förste byråsekreterarna gäller motsvarande vad ovan anförts om byrå- sekreterare, varför dessa befattningshavare böra placeras lägst i 26 lönegraden och i vissa fall lägst i 28 lönegraden.

10. Svenska polisförbnndet (herr Svärd):

Polistjänsten intager en mycket viktig ställning inom samhällsarbetet. Av de per- soner som skola sköta denna syssla krävs högsta grad av omutlighet, rättvisa och oväld i tjänsteutövningen. Polistjänsten är dessutom i fysiskt avseende mycket pres- sande. Det är här fråga om ett typiskt skiftarbete, som dessutom i stor utsträckning får utföras under bar himmel och oberoende av vilken gäderlek som råder. Polis— männen måste därför givas en sådan löneställning att de i sin enskilda vandel bli ekonomiskt oberoende av de människor de äro satta att övervaka. Vid lönesättningen måste även tillses att polismännen erhålla full kompensation för de personliga obehag som åsamkas vederbörande i såväl psykiskt som fysiskt avseende på grund av tjänstens särpräglade natur. Enligt svenska polisförbundets uppfattning ha icke hittills de statliga och kommunala samhällsorganen som äro ansvariga för polis- personalens anställnings- och avlöningsförhållanden tagit konsekvenserna av dessa ofrånkomliga fakta. Polistjänsten är i dag långt ifrån rättvist värdesatt. Förbundet kräver med stöd av denna sin uppfattning en väsentligt högre lönesättning för polis- personal än den som nu allmänt förekommer inom såväl staten som kommunerna.