Prop. 1951:165
('angående godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konveption angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
1
Nr 165.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av Sveriges anslutning till Europarådets konveption angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; given Stockholm slott den 2 mars 1951.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jitrikes- departementsärenden för den 2 mars 1951 vill Kungl. Maj :t härmed före slå riksdagen att på sätt, varom föredragande departementschefen hemställt, godkänna Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 novem ber 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg gande friheterna.
GUSTAF ADOLF.
östen Undén.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern
Erlander , ministern för utrikes ärendena Undén , statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler mi nistern för utrikes ärendena fråga om godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Föredraganden anför följande. Genom Sveriges anslutning till Europarådet år 1949 (se proposition nr 214 till 1949 års riksdag) har vårt land blivit bundet av denna organisations stadga av den 5 maj 1949. I inledningen till stadgan uttalas bl. a., att de stater som grundat Europarådet ånyo bekänna sig till de andliga och mora liska värden, vilka äro deras folks gemensamma arv och ur vilka personlig och politisk frihet samt lagbundet samhällsskick framvuxit, begrepp som utgöra grundvalarna för varje verklig demokrati. I artikel 1 a) i stadgan säges därefter Europarådets syfte vara att åvägabringa en fastare enhet mellan dess medlemmar i ändamål att förverkliga de ideal och principer, vil ka utgöra deras gemensamma arv, och att underlätta deras ekonomiska och sociala framåtskridande. Därefter föreskrives i artikel 1 b), att det angivna syftet skall med hjälp av Europarådets organ fullföljas bl. a. genom vär nandet och utvecklandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläg gande friheterna.
Frågan om en lagstiftning till skydd för de så kallade mänskliga rättig heterna har gamla anor i de demokratiska staternas historia. Välbekant är den i Förenta Staternas konstitution ingående rättighetsförklaringen lik som den i Frankrike under revolutionen år 1789 tillkomna förklaringen om människans rättigheter, vilken sedermera inflöt i 1791 års franska författ ning. Lagstiftning av motsvarande slag har därefter tillkommit i ett flertal andra länder i Europa och Amerika.
I våra dagar har frågan om skydd för de mänskliga rättigheterna fått förnyad aktualitet på grund av de grova kränkningar, för vilka de blivit utsatta genom det nazistiska Tyskland samt dettas allierade och efterföljare.
3
Samtidigt har ett behov gjort sig gällande av att anpassa de gamla rättig-
hetsförklaringarnas innehåll till den moderna tidens ändrade sociala och eko
nomiska förhållanden. Sålunda inskrevs i inledningen till Förenta Nationer
nas stadga av den 26 juni 1945, att de Förenta Nationernas folk ånyo betygade
sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda män
niskans värdighet och värde samt på lika rättigheter för män och kvinnor.
Därefter säges i artikel 1 Förenta Nationernas ändamål bl. a. vara att åstad
komma internationell samverkan vid befordrande och främjande av akt
ningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan
avseende på ras, kön, språk eller religion. Till förverkligande av det nu an
givna ändamålet har Förenta Nationernas generalförsamling den 10 decem
ber 1948 antagit en universell förklaring angående de mänskliga rättighe
terna. Denna förklaring grundlägger emellertid icke några rättsliga förplik
telser för staterna. Emellertid pågår för närvarande inom Förenta Nationerna
ett omfattande arbete, syftande till att låta rättighetsförklaringen efterföljas
av en konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, varigenom
dessa skulle bliva omgärdade även av rättsligt bindande garantier. Arbe
tet på denna konvention har likväl ännu icke fortskridit så långt, att
det med säkerhet kan överblickas när konventionen i färdigt skick kan kom
ma att föreläggas generalförsamlingen.
Att Europarådet, oaktat det sålunda inom Förenta Nationerna inledda ar
betet, påtagit sig att även inom Europarådets ram upprätta en konvention
till skydd för de mänskliga rättigheterna, får ses i belysning av alt konven-
tionsarbetet inom Förenta Nationerna visat sig möta betydande svårigheter
på grund av åsiktsskillnader mellan medlemsstaterna, bottnande i dessas
vitt skilda kulturarv och samhällstyper.
Europarådet är däremot en sammanslutning av en krets stater med ge
mensam kultur, inom vilka man kan räkna med att påträffa en enhetlig
syn på de mänskliga rättigheterna. Att förankra denna begreppsbildning i
en internationell konvention har ansetts vara ett värdefullt sätt att låta den
i Europarådets stadga framhållna gemenskapen i fråga om frihetsideal
komma till uttryck, samtidigt som det i belysning av färska historiska er
farenheter framstått såsom en näraliggande uppgift att genom en sådan kon
vention skapa ett rättsligt skydd för de mänskliga rättigheterna.
På grund av vad nu anförts upptogs frågan om en konvention till skydd
för de mänskliga rättigheterna till behandling redan vid det första mötet
1949 med Europarådets rådgivande församling. En av församlingen den 8
september 1949 antagen rekommendation i ämnet hänsköts av Europarådets
ministerkommitté för närmare utredning först till en särskild kommitté
av juridiska experter och därefter till ett arbetsutskott, sammansatt av
högre befattningshavare inom de olika staternas utrikesdepartement. I ex
pertkommittén representerades Sverige av lagmannen Torsten Salén och i
arbetsutskottet av utrikesrådet Sture Petrén, vilken tillika utsågs till ut
skottets ordförande. Utskottet framlade ett omarbetat förslag till konven
tion, vilket efter vissa jämkningar av ministerkommittén i augusti 1950
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
översändes till församlingen för yttrande. Sedan församlingen uttalat sig, blev konventionstexten föremål för ytterligare jämkningar vid sammanträde med ministerkommittén i november 1950. I den utformning, konventionen därigenom slutligen erhöll, öppnades densamma för underskrivande den 4 november 1950. Konventionen undertecknades omedelbart av Belgien, Dan mark, Frankrike, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Saar, Storbritannien, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken. Därefter har konventionen den 28 november 1950 undertecknats även av Sverige och Grek land, varigenom den sålunda blivit underskriven av Europarådets samtliga 15 medlemmar.
Konventionen inledes med art. 1, enligt vilken de fördragsslutande par terna förplikta sig att garantera envar, som befinner sig under deras juris diktion, de fri- och rättigheter, som angivas i konventionen. Dessa fri- och rättigheter bestämmas därefter i artiklarna 2—12. Såsom den första av de mänskliga rättigheterna har i art. 2 upptagits rätten till livet, vilken rätt skall vara skyddad genom lag. Ingen skall sålunda, enligt vad i artikeln vidare utsäges, få berövas livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han dömts för brott, >som är i lag belagt med sådant straff. Till förtyd ligande av denna bestämmelse innehåller artikeln vidare en hänvisning till nödvärnssituationer och några därmed jämförliga fall, då utövande av våld icke skall anses hava skett i strid mot konventionen, om det varit en följd av absolut nödvändigt våld. I art. 3 stadgas därefter, att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Art. 4 förbjuder, att någon hålles i slaveri eller träldom, samt föreskriver vidare, att ingen må nödgas att utföra tvångsarbete. Såsom tvångsarbete i artikelns mening skall emellertid bl. a. icke anses arbete, som regelmässigt utkräves av den, som lagligen är underkastad frihetsförlust enligt art. 5.
Sistnämnda artikel har avseende även å det fall att någon berövas sin frihet, emedan han är lösdrivare. Envars rätt till frihet och personlig säkerhet garanteras av art. 5, vilken föreskriver, att ingen må berövas sin frihet utom i vissa uppräknade fall och i den ordning, som lagen föreskriver. De upp räknade fallen, då frihetsberövande medgives, äro följande: a) att någon lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av vederbörlig domstol; b) att någon är lagligen arresterad eller eljest berövad sin frihet, antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna före läggande, eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet; c) att någon är lagligen arresterad eller eljest berövad sin frihet för att ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha förövat brott eller när det skäligen anses nödvändigt att förhindra honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta; d) att en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå skydds- uppfostran eller för att inställas inför vederbörlig rättslig myndighet; e) att någon är lagligen berövad sin frihet till förhindrande av spridning av smitto- sam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist, hänfallen åt miss bruk av droger eller lösdrivare; samt f) att någon är lagligen arresterad eller
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
5
eljest berövad sin frihet till förhindrande av att han obehörigen inkommer
i landet eller som ett led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande.
Vidare föreskrives i denna artikel, att envar, som arresteras, snarast möjligt
och på ett språk, som han förstår, skall underrättas om skälen för åtgärden
och om varje anklagelse mot honom. Därefter stadgas, att envar, som är
arresterad såsom misstänkt för brott, ofördröj ligen skall ställas inför do
mare eller annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, samt
skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i av
vaktan på rättegång. Artikeln upptager ytterligare ett stadgande om att
envar, som berövas sin frihet genom arrestering eller eljest, skall äga rätt
att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt
må prövas samt frigivning beslutas, om åtgärden icke var laglig. Slutligen
stadgas i artikeln, att envar som utsatts för arrestering eller annat frihets
berövande i strid mot bestämmelserna i artikeln skall äga rätt till skade
stånd. I art. 6 fastställes, att envar, när det gäller att pröva hans civila rät
tigheter eller skyldigheter, liksom när det gäller anklagelser mot honom för
brott, skall vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig
tid samt inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.
Principen om rättegångens offentlighet skall få lida inskränkningar endast
i vissa uppräknade fall, såsom då hänsyn till statens säkerhet eller till sed
ligheten så kräva. Vidare föreskrives i denna artikel, att envar, som blivit
anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess hans
skuld lagligen fastställts, I rättegången skall den anklagade vara tillförsäk
rad följande minimirättigheter: att ofördröj ligen, på ett språk som han för
står och i detalj bliva underrättad om innebörden av anklagelsen mot ho
nom; att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar; att
försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, .som han själv utsett,
eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rättegångs
biträde, erhålla sådant utan kostnad, om rättvisan så fordrar; att förhöra
eller låta förhöra vittnen; samt att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om
han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstolen. Därefter
stadgas i art. 7, att ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller under
låtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt
inhemsk eller internationell rätt. Icke heller skall högre straff få utmätas än
som var tillämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gärningens begående.
Vad sålunda stadgats skall likväl icke hindra rannsakning och bestraffning
av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet, som vid
tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper,
som erkännas av civiliserade stater. Enligt art. 8 skall envar hava rätt till
skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offent
lig myndighet skall icke få störa åtnjutandet av denna rättighet, med undan
tag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvän
digt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, lan
dets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovår
den, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
På motsvarande sätt föreskrives i art. 9, att envar skall äga rätt till tanke frihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt förklaras innefatta fri het att byta religion eller tro samt frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor. En vars frihet att utöva sin religion eller tro iskall endast få underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demo kratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållan det av allmän ordning, hälsovården eller skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter. I art. 10 stadgas skydd för yttrande friheten, vilken förklaras innefatta åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Emellertid uttalas vidare i artikeln att, enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, det må underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett- demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans goda namn och rykte eller rättig heter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas eller upprätt hållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet. I art. 11 behandlas förenings- och församlingsfriheten, i det att här föreskrives, att envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster och till föreningsfri het, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Utövandet av dessa rättigheter skall icke få under kastas andra inskränkningar än sådana, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter. Artikeln skall likväl icke förhindra, att beträffande medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen inskränkningar göras i de nu ifråga varande rättigheternas utövande. Uppräknandet av de rättigheter, som en ligt konventionen skola skyddas, avslutas med art. 12, vari säges att giftas- vuxna män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de inhemska lagar, som reglera utövandet av denna rättighet.
Europarådets rådgivande församling har uttalat sig för att jämväl ägan derätten, föräldrars rätt att uppfostra sina barn och medborgarnas politiska rättigheter skulle skyddas i konventionen. Vid sitt sammanträde i november 1950 har ministerkommittén uppdragit åt en särskild expertkommitté att utreda frågan om konventionens utvidgning i nu angivna hänseenden.
I art. 13 föreskrives därefter, att envar, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför en inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbetsman i tjänsteutövning. Art. lk fastslår, att åtnjutandet av de i kon ventionen angivna fri- och rättigheterna skall tryggas utan åtskillnad av
7
något slag, såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk
eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till natio
nell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Enligt art. 15 har
fördragsslutande part under krig eller i annat allmänt nödläge, som hotar
nationens existens, rätt att vidtaga åtgärder, som innebära avvikelser från
konventionen i den utsträckning, som är oundgängligen erforderlig med
hänsyn till situationens krav, och under förutsättning att åtgärderna icke
strida mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.
Dock skola några inskränkningar icke få ske beträffande de rättigheter, som
angivas i artiklarna 2 och 3, art. 4, såvitt gäller det däri stadgade förbudet
mot slaveri, samt art. 7. I art. 16 uttalas, att intet i artiklarna 10, 11 eller
14 får anses hindra de fördragsslutande parterna från att stadga inskränk
ningar i utlänningars politiska verksamhet. Under art. 11 har upptagits ett
stadgande av innehåll, att intet i konventionen får tolkas såsom medförande
rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra
handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- eller rättigheter,
som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning
än som däri medgivits. Vidare säges i art. 18, att de inskränkningar, som i
konventionen medgivits beträffande de däri upptagna fri- och rättigheterna,
icke må vidtagas annat än i de syften, med hänsyn till vilka de tillåtits.
I fråga om garantier för konventionens efterlevnad föreskrives i art. 19,
att det skall upprättas dels en europeisk kommission för de mänskliga
rättigheterna, dels ock en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna.
Angående kommissionen meddelas därefter föreskrifter i artiklarna 20—37.
Enligt art. 20 skall kommissionen bestå av ledamöter till samma antal som
de fördragsslutande parterna. Mer än en ledamot av kommissionen äger
icke vara medborgare i en och samma stat. Angående tillsättandet av ledamö
terna i kommissionen gäller enligt art. 21, att de skola väljas av Europa
rådets ministerkommitté med absolut majoritet och från en namnlista, som
upprättas av den rådgivande församlingens presidium. Varje nationell grupp
av ombud i församlingen skall föreslå tre kandidater, av vilka minst två
skola vara av samma nationalitet som gruppen. I fråga om mandattiden
gäller enligt art. 22, att kommissionens ledamöter skola väljas för en tid
av sex år. Emellertid skall för sju av de ledamöter, som utses vid det första
valet, mandattiden vara tre år, så att val vart tredje år kommer att förrät
tas till en del av platserna i kommissionen. I art. 23 har fastslagits, att
kommissionens ledamöter taga säte däri icke såsom regeringsombud utan
i egenskap av enskilda personer. Angående anhängiggörandet av ärenden
inför kommissionen gäller enligt art. 24, att fördragsslutande part genom
Europarådets generalsekreterare kan till kommissionen hänskjuta påstående
om kränkning av bestämmelserna i konventionen från annan fördragsslu
tande parts sida. Vidare föreskrives i art. 25, att kommissionen må mottaga
till Europarådets generalsekreterare riktade framställningar från enskilda
personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda, som påstå
sig hava genom någon av de fördragsslutande parterna utsatts för kränk-
Kungl. Mnj:ts proposition nr 165.
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 165.
ning av någon i konventionen angiven rättighet. Som förutsättning för att
kommissionen skall äga upptaga en dylik framställning har likväl upp
ställts, att den fördragsslutande part, mot vilken klagan riktas, förklarat
sig erkänna kommissionens behörighet att mottaga framställningar av nu
ifrågavarande slag samt att minst sex fördragsslutande parter äro bundna
av sådana förklaringar. I art. 26 föreskrives, att kommissionen äger upp
taga ett ärende först sedan alla inhemska rättsmedel uttömts, samt icke
senare än sex månader från den dag, då det slutliga beslutet meddelades. I
art. 27 stadgas, att en framställning enligt art. 25 icke får av kommissionen
upptagas, därest framställningen är anonym eller i det väsentliga innefattar
samma yrkande som en framställning, vilken redan prövats av kommis
sionen eller redan hänskjutits till internationell undersökning eller regle
ring i annan form och vilken icke innehåller några nya relevanta upplys
ningar. Då en framställning upptages, skall kommissionen enligt art. 28
till utrönande av de faktiska omständigheterna i fallet genomgå framställ
ningen tillsammans med representanter för parterna samt, om det befin-
nes erforderligt, företaga en undersökning, vars effektiva genomförande de
berörda staterna efter utbyte av synpunkter med kommissionen skola i er
forderlig grad underlätta. Kommissionen skall vidare ställa sig till parter
nas förfogande i syfte att nå en uppgörelse i godo på grundval av respekte
randet av de mänskliga rättigheterna sådana de definierats i konventionen.
De nu angivna åliggandena skall kommissionen enligt art. 29 fullgöra ge
nom en under kommission bestående av sju ledamöter av kommissionen.
Därest underkommissionen lyckas åvägabringa en uppgörelse i godo, skall
den utarbeta en rapport, som skall tillställas de berörda staterna, minister
kommittén och Europarådets generalsekreterare för offentliggörande. Rap
porten skall begränsas till en kort redogörelse för de faktiska omständig
heterna och för den lösning som uppnåtts (art. 30). Om en lösning däremot
icke kunnat uppnås, skall enligt art. 31 kommissionen utarbeta en rapport
rörande de faktiska omständigheterna i fallet samt angiva, huruvida kom
missionen anser desamma innebära, att den ifrågavarande staten brutit mot
sina förpliktelser enligt konventionen. Rapporten skall överlämnas till mi
nisterkommittén, i samband varmed kommissionen äger framlägga de för
slag som den anser lämpliga. Angående ministerkommitténs behandling av
rapporten stadgas i art. 32, att, om ärendet icke inom tre månader från
dagen för rapportens överlämnande hänskjutits till den europeiska domsto
len för de mänskliga rättigheterna, ministerkommittén med två tredjede
lars majoritet skall fastställa, huruvida kränkning av konventionen skett.
I händelse denna fråga besvaras jakande, skall ministerkommittén före
skriva en frist, inom vilken den berörda staten har att vidtaga de åtgärder,
som bliva erforderliga till följd av ministerkommitténs beslut. Därest sta
ten i fråga icke inom den föreskrivna fristen vidtagit tillfredsställande åt
gärder, skall ministerkommittén med två tredjedelars majoritet besluta, vil
ken verkan dess ursprungliga beslut skall erhålla, samt publicera kommis
sionens rapport. De fördragsslutande parterna förbinda sig att anse varje
Kungl. Maj.ts proposition nr 165.
9
beslut, som ministerkommittén fattar med tillämpning av det förut sagda,
såsom för sig bindande.
Angående den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ha
bestämmelser meddelats i artiklarna 38—56. I art. 38 stadgas, att domstolen
skall vara sammansatt av domare till samma antal som Europarådets med
lemmar samt att mer än en domare icke må vara medborgare i en och samma
stat. I fråga om valet av domstolens ledamöter gäller enligt art. 39, att de
skola väljas av den rådgivande församlingen med majoriteten av de röster,
som avgivas på en lista över personer, vilka föreslås av Europarådets med
lemmar. Varje medlemsstat skall härvid nämna tre kandidater, av vilka
minst två skola vara medborgare i den förslagsställande staten. Angående
kandidaternas kompetens föreskrives, att de skola äga hög moralisk stan
dard samt att de antingen skola uppfylla de villkor som erfordras för utnäm
ning till högre domarebefattningar eller vara rättslärde av erkänd kompe
tens. I vad gäller mandattiden skola domstolens ledamöter enligt art. 40
väljas för en tid av nio år med den inskränkning, som vid det första valet
följer därav, att i fortsättningen vart tredje år skall förrättas val till en
del av platserna i domstolen. Domstolens ledamöter skola icke vara hel-
tidsavlönade utan skola enligt art. 42 för varje tjänstgöringsdag erhålla en
ersättning som bestämmes av ministerkommittén. Vid handläggningen av
mål, som hänskjutits till domstolen, skall denna enligt art. 43 bestå av en
avdelning, sammansatt av sju domare. Självskriven ledamot av avdelningen
skall beträffande varje stat, som är part i målet, vara den domare, som är
medborgare i staten, eller, i brist på sådan domare, en person vilken staten
utser att taga säte som domare. Övriga domare skola utväljas genom lott
dragning, innan målet börjar handläggas. Enligt art. 44 gäller, att endast
de fördragsslutande parterna och den förut omnämnda kommissionen äga
hänskjuta ett mål till domstolen. I art. 45 har föreskrivits, att domstolens
behörighet omfattar alla tvister rörande tolkningen och tillämpningen av
konventionen, vilka de fördragsslutande parterna eller kommissionen hän-
skjuter till domstolen i enlighet med bestämmelserna i art. 48. Enligt art. 46
må envar av de fördragsslutande parterna när som helst förklara sig er
känna, att i alla frågor angående tolkning och tillämpning av konventionen
domstolens jurisdiktion är för parten tvingande i och för sig och utan sär
skild överenskommelse. I art. 41 stadgas, att mål ej må hänskjutas till dom
stolen annat än efter det att kommissionen fastställt att det icke lyckats
nå en uppgörelse i godo, samt inom den i art. 32 föreskrivna fristen av tre
månader. Enligt art. 48 gäller som förutsättning för att ett mål skall kunna
hänskjutas till domstolen, att de stater, om vilka fråga är, obligatoriskt äro
underkastade domstolens jurisdiktion eller samtyckt till att detta särskilda
mål skall hänskjutas till domstolen. Under nu angivna betingelser kan ett
mål hänskjutas till domstolen genom a) kommissionen; b) fördragsslutan
de part, vars medborgare uppges vara förfördelad; c) fördragsslutande part,
som hänskjutit fallet till kommissionen; samt d) fördragsslutande part,
mot vilken klagomålet riktats. Enligt art. 49 skall i händelse av tvist rörande
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
domstolens behörighet frågan härom avgöras genom beslut av domstolen. I fråga om domstolens utslag har i art. 50 stadgats att, därest domstolen finner att beslut eller åtgärd av någon rättslig myndighet eller annan myn dighet hos någon fördragsslutande part helt eller delvis står i strid mot de förpliktelser som härröra ur konventionen och därest sagda parts inhemska rätt endast till en del medgiver att gottgörelse lämnas för beslutets eller åt gärdens verkningar, domstolens utslag, om så befinnes nödvändigt, skall tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse. I art. 52 föreskri- ves, att domstolens utslag är slutgiltigt, och enligt art. 53 förbinda sig de fördragsslutande parterna att efterkomma domstolens utslag i alla de mål i vilka de äro parter. I art. 56 stadgas, att det första valet av domstolens le damöter skall äga rum först sedan de förklaringar av de fördragsslutande parterna, som omnämnas i art. 46, uppnått ett antal av åtta. Intet mål skall kunna hänskjutas till domstolen före nämnda val.
Det sista avsnittet av konventionen omfattar artiklarna 57—66. I art. 57 har föreskrivits, att på anmodan av Europarådets generalsekreterare varje fördragsslutande part skall tillhandahålla upplysningar om det sätt på vilket dess inhemska lagstiftning säkerställer ett effektivt efterlevande av bestäm melserna i konventionen. Enligt art. 58 skola kommissionens och domsto lens utgifter bestridas av Europarådet. Genom art. 59 tillerkännes kommis sionens och domstolens ledamöter privilegier och immunitet i likhet med Europarådets funktionärer. I art. 60 stadgas, att intet i konventionen må tolkas som en begränsning eller inskränkning av någon av de mänskliga rättigheter eller grundläggande friheter, vilka må vara garanterade i de tördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention, vari de äro parter. I fråga om behörigt forum för tvister rörande konventionen, in nehåller art. 62, att de fördragsslutande parterna, utom i händelse av sär skild överenskommelse, ömsesidigt avstå från att begagna sig av fördrag, konventioner, eller deklarationer, som äro gällande mellan dem, för att ge nom ansökan hänskjuta en tvist, som uppstår rörande tolkningen eller till- lämpningen av konventionen, till reglering i annan ordning än som stadgas däri. Enligt art. 63 skall en stat vid sin ratificering av konventionen eller när som helst senare genom notifikation till Europarådets generalsekreterare kunna förklara, att konventionen skall tillämpas på alla eller något av de territorier, för vilkas internationella förbindelser staten i fråga svarar. Inom dylika territorier skola likväl konventionens bestämmelser tillämpas med hänsyn till vad de lokala förhållandena kräva. Vid undertecknandet av kon ventionen eller vid deponerandet av sitt ratifikationsinstrument skall en stat enligt art. 64, kunna göra förbehåll med avseende på någon särskild bestämmelse i konventionen, i den mån lagstadgande, som då äger giltighet inom statens territorium, icke överensstämmer med bestämmelsen i fråga. Förbehåll av allmän karaktär skola däremot icke vara tillåtna. Uppsägning av konventionen får enligt art. 65 icke ske annat än efter utgången av fem år från dagen för konventionens ikraftträdande. Enligt art. 66 är konven tionen öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Den skall
11
ratificeras och skall träda i kraft, då tio ratifikationsinstrument blivit de
ponerade hos Europarådets generalsekreterare.
Departementschefen.
Den konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, varom
nu är fråga, har tillkommit för att förverkliga önskemål, vilka kommit till
uttryck såväl vid utarbetandet av Europarådets stadga som sedermera
inom denna organisations rådgivande församling. I en tid, som bevittnat
hur de mänskliga rättigheterna förtrampats i förut okänd omfattning, har
det för Europarådets medlemsstater framstått såsom angeläget att i en hög
tidlig form fastställa den uppfattning av de mänskliga rättigheterna, som
är en del av deras gemensamma kulturarv, samtidigt som man genom att
låta detta ske i formen av en konvention velat låta dessa rättigheter bliva
omgärdade av ett rättsligt skydd. Givetvis bör även Sverige lämna sin med
verkan härtill.
En granskning av de i konventionen upptagna rättigheterna ger vid han
den, att det i beskrivningen av desamma icke lärer möta något hinder för
Sverige att ansluta sig till konventionen. Vad i art. 2 uttalas om att envars
rätt till livet skall skyddas genom lag täckes sålunda av den svenska straff
lagens bestämmelser om straff för mord och dråp m. in. Det i art. 3 upp
tagna stadgandet, att ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller för
nedrande behandling eller bestraffning står i full samklang med rättegångs
balken och lagstiftningen om straffverkställighet. Förbudet mot slaveri och
träldom i art. 5 är täckt av bestämmelserna i 15 kap. strafflagen. Det i
samma artikel upptagna förbudet mot tvångsarbete annat än i vissa upp
räknade fall ger heller icke anledning till några betänkligheter, eftersom
de medgivna undantagsfallen täcka alla de situationer, i vilka arbetstvång
kan förekomma enligt svensk lag. Den i art. 5 garanterade rätten till frihet
och personlig säkerhet är skyddad genom § 16 regeringsformen. Några and
ra fall av frihetsberövande än de, som äro tillåtna enligt artikeln, finnas
icke enligt svensk lag. Vad i artikeln säges därom, att envar, som arreste
ras, skall underrättas om anklagelsen mot honom, samt om att den arreste
rade ofördröj ligen skall ställas inför domstol, motsvaras av bestämmelser
na i rättegångsbalken. Den i artikeln vidare upptagna föreskriften att en
var, som berövas friheten genom arrestering eller eljest, skall äga rätt att
inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prö
vas, är för straffprocessens del täckt av rättegångsbalkens föreskrifter. Be
träffande de övriga fall av frihetsberövande, vilka här kunna komma i frå
ga, gäller att det för vederbörande städse finnes en möjlighet att få frågan
om frihetsberövandet omprövad. Även om de organ, vilka handhava denna
prövning för närvarande icke alla äro att beteckna såsom domstolar i den
betydelse ordet har i det svenska författningsspråket, t. ex. sinnessjuk
nämnden, får dock anses att det förfarande, som här föreskrivits, mot
svarar vad som i konventionen åsyftas. I artikeln föreskrives slutligen, att
den som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
12
artikelns bestämmelser, skall äga rätt till skadestånd. I anledning härav må till en början hänvisas till lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa tall åt oskyldigt häktade och dömda. Vidare må framhållas att, därest olag ligt frihetsberövande skulle äga rum i andra sammanhang än straffproces- suella, möjlighet gives att föra ersättningstalan mot den befattningshavare, som är ansvarig för det oriktiga frihetsberövande!. Bestämmelserna i art. 6 om rättegångsgarantierna äro i full utsträckning täckta av rättegångsbal ken. Den i art. 7 upptagna grundsatsen, att ingen må fällas till ansvar för någon gärning, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott, ävensom att högre straff icke må utmätas än som var tillämpligt vid tidpunkten för gärningens begående, svarar fullt ut mot den svenska straff lagens ståndpunkt sådan denna kommit till uttryck i 5 § strafflagens pro- mulgationsförordning. Det i art. 8 stadgade skyddet för envars privat- och familjeliv, hans hem och hans korrespondens täckes av bestämmelserna i 15 kap. strafflagen om straff för brott mot hemfrid och brevhemlighet. De ingrepp i åtnjutandet av nu ifrågavarande rättigheter, som kunna före komma från myndigheternas sida, sträcka sig i vårt land icke längre än som i artikeln medgivas. I fråga om skyddet för religionsfriheten i art. 9 för håller det sig däremot sålunda, att den nuvarande svenska lagstiftningen icke medger så stort mått av religionsfrihet, som i konventionen förutsättes. Bl. a. medger den ännu gällande dissenterförordningen av 1873 icke utträde ur svenska kyrkan annat än för den som inträder i något visst annat kris tet trossamfund. Enligt det förslag till religionsfrihetslag m. m., som ge nom propositionen nr 100 avlåtits till årets riksdag, bortfalla emellertid de ännu gällande inskränkningarna i religionsfriheten. Därest ifrågavarande förslag blir upphöjt till lag, kommer följaktligen icke i nu ifrågavarande hänseende att möta något hinder för Sveriges anslutning till konventionen. Skulle åter förslaget icke vinna riksdagens bifall, lärer ratifikation av konventionen för Sveriges del böra ske under förbehåll för vår alltjämt gällande äldre religionsfrihetslagstiftning, på sätt art. 64 i konventionen medger. Den i art. 10 innefattade beskrivningen av yttrandefriheten över ensstämmer i vad gäller spridandet av tryckta skrifter med den svenska tryckfrihetslagstiftningen. Icke heller i övrigt möter i vad avser denna ar tikel något hinder för att Sverige ansluter sig till konventionen. Även det i art. 11 stadgade skyddet för förenings- och församlingsfriheten har mot svarighet i den svenska rätten. I sadant hänseende må bl. a. erinras om la gen den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt samt om de i 13 § ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 innefattade före skrifterna om bl. a. hållande av allmänt föredrag. Att även den i art. 12 upptagna rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj är erkänd i Sverige kräver intet särskilt påpekande. Icke heller innehållet i art. 13 strider mot den i Sverige gällande ordningen. Då det i denna artikel föreskrives, att envar, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbets
Kungl. Maj.ts proposition nr 16ö.
13
man i tjänsteutövning, må hänvisas till den svenska justitieombudsmans-
och militieombudsmansinstitutionen, som tillkommit just för att tillgo
dose de synpunkter som här äro i fråga. Tydligt är vidare, att även det i
art. 14 stadgade förbudet för diskrimination i fråga om åtnjutandet av de
mänskliga rättigheterna på grund av kön, ras, hudfärg, spåk, religion, po
litisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till
nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt står i överens
stämmelse med den svenska rättsordningen. Att utlänningar, som uppehålla
sig här i landet, kunna åläggas begränsningar i fråga om rätten att driva
politisk verksamhet har täckning i art. 16. Denna artikel torde kunna åbe
ropas även i vad gäller det förhållandet att endast svenska medborgare
kunna vara ansvariga utgivare av periodiska skrifter.
Vid bedömningen av de i artiklarna 19—56 innefattade stadgandena an
gående tryggandet av konventionens efterlevnad är att märka, att konven
tionen icke i främsta rummet ålägger de fördragsslutande staterna förplik
telser med avseende på deras handlande i förhållande till varandra eller till
varandras medborgare utan i förhållande till deras egna undersåtar. Detta
förhållande, varigenom konventionen skiljer sig från konventioner i all
mänhet, är tydligen ägnat att inverka både på frågan om vem som skall
kunna påkalla prövning av huruvida konventionen blivit kränkt och på frå
gan hur prövningen skall vara anordnad.
Enligt konventionen skall till en början upprättas ett obligatoriskt organ
för övervakning av konventionens efterlevnad, nämligen den europeiska
kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen, vars leda
möter skola utses av Europarådets ministerkommitté efter förslag från de
olika nationella grupperna av ombud i den rådgivande församlingen, skall
i första hand vara behörig att upptaga anmälningar av en fördragsslutande
part mot en annan för kränkning av konventionen. Därest en sådan anmälan
göres, skall kommissionen sörja för utredning av saksammanhanget och
söka åstadkomma en uppgörelse i godo. Om detta icke lyckas, skall kom
missionen avgiva rapport till ministerkommittén. Denna fastställer därefter
med två tredjedelars majoritet, huruvida kränkning av konventionen skett.
Därest kränkning av konventionen konstateras, utsätter ministerkommit
tén en frist, inom vilken den berörda staten har att vidtaga de åtgärder,
som bliva erforderliga till följd av ministerkommitténs beslut. Om sådana
åtgärder icke vidtagits före fristens utgång, skall ministerkommittén med
två tredjedelars majoritet besluta, vilken verkan dess ursprungliga beslut
skall erhålla. Det sålunda slutligt fattade beslutet blir bindande för den be
rörda staten (art. 32). Mot den sålunda stadgade proceduren synas några
invändningar icke kunna göras. Att i slutstadiet ministerkommitténs beslut
blir bindande får ses i belysning av att enligt art. 62 de fördragsslutande par
terna avstå från alt vid tvist rörande konventionens tolkning eller tillämp
ning åberopa eljest mellan dem gällande fördrag, konventioner eller dekla
rationer för att åvägabringa en reglering av tvisten, t. ex. genom Haag-dom-
stolen eller genom skiljedomsförfarande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
14
Emellertid föreskriver vidare konventionen: i art. 25, att den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna skall kunna upptaga an mälningar även från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda, som påstå sig ha blivit offer för kränkning av konven tionen från någon fördragsslutande stats sida. Förfarandet inför kommis sionen och senare blir därefter analogt med det förut beskrivna. Förutsättning för kommissionens behörighet att upptaga en dylik anmälan är emellertid, att den stat, mot vilken anmälan är riktad, genom en särskild förklaring erkänt kommissionens behörighet att mottaga dylika framställningar, varjämte er fordras, att minst sex av de fördragsslutande staterna äro bundna av för klaringar av nu ifrågavarande innehåll. Fråga uppkommer alltså, huruvida Sverige vid en eventuell ratifikation av konventionen skall låta ratifikatio nen åtföljas av en förklaring av nu förevarande slag. Det kan visserligen sägas, att en rätt för enskilda personer och organisationer att inkomma med framställningar till kommissionen skulle kunna låna sig till missbruk i pro pagandistiskt syfte. Ett skydd häremot innefattas emellertid i art. 27, som bl. a. föreskriver att kommissionen skall avvisa framställning, som kom missionen anser vara uppenbarligen ogrundad eller utgöra ett missbruk av rätten att göra framställning. Vidare må framhållas att, eftersom konven tionen, på sätt förut sagts, i främsta rummet ålägger staterna förpliktelser med avseende på deras förhållande till sina egna medborgare, konventio nens efterlevnad icke synes kunna effektivt garanteras, om icke de enskilda tillförsäkras någon form av talerätt vid kränkningar av konventionen. Det är nämligen långtifrån säkert att det, för det fall att en stat kränker sina medborgares mänskliga rättigheter, skall finnas någon annan stat, som är beredd att med anledning härav framställa en anklagelse mot den förra staten. Utifrån nu angivna överväganden finner jag, att Sverige bör låta en ratifikation av konventionen åtföljas av en förklaring enligt art. 25 om att Sverige erkänner kommissionens behörighet att upptaga framställ ningar från enskilda personer, icke-statliga organisationer och grupper av enskilda.
Vid sidan av kommissionen skall enligt konventionen inrättas även en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, inför vilken tvister skola kunna bringas, sedan kommissionen fastställt, att det icke lyckats att nå en uppgörelse i godo. Denna domstol skall dock endast bliva behörig i förhål lande till fördragsslutande stater, som genom särskilda förklaringar un derställt sig domstolens jurisdiktion (artiklarna 56 och 58). Domstolen skall vidare icke upprättas, förrän åtta fördragsslutande stater avgivit förklaring om att de i alla frågor angående tolkning och tillämpning av konventionen underkasta sig domstolen (art. 56). Innan erfarenheten visat, att det vid sidan av kommissionen finnes ett praktiskt behov av domstolen, finner jag icke, att Sverige bör avgiva någon förklaring av sistnämnda slag.
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att Europarå dets här bilagda konvention av den 4 november angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måtte föreläggas riksdagen och hemställer alltså
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
15
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda
gen att godkänna, att Sverige ansluter sig till konventionen
ävensom att Sverige därvid enligt artikel 25 i konventionen
förklarar sig erkänna den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna såsom behörig att mottaga fram
ställningar från enskilda personer, icke-statliga organisatio
ner och grupper av enskilda, som påstå sig hava genom nå
gon av de höga fördragsslutande parterna utsatts för kränk
ning av någon av de i konventionen angivna rättigheterna.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta proto
koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
Ur protokollet:
Sture Johansson.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 165.
Convention
för the Protection of
Human Kights and
Fundamental
Freedoms
The Governments sig- natory hereto, being Members of the Council of Europé,
Considering the Uni versal Declaration of Hu man Rights proclaimed by the General Assembly of the United Nations on lOth December 1948;
Considering that this Declaration aims åt se- curing the universal and effective recognition and observance of the Rights therein declared;
Considering that the aim of the Council of Europé is the achieve- ment of greater unity be- tween its Members and that one of the methods by which that aim is to be pursued is the main- tenance and further re alisation of Human Rights and Fundamental Freedoms;
Reaffirming their pro- found belief in those Fun damental Freedoms which are the foundation of justice and peace in the world and are best main- tained on the one hand by an effective political democracy and on the other by a common un- derstanding and observ ance of the Human Rights upon which they depend;
Convention
de sauvegarde des Droits
de 1’homme et des
libertés fonda-
mentales
Les Gouvernements sig- nataires, Membres du Conseil de 1’Europe,
Considérant la Déclara- tion Universelle des Droits de 1’homme, pro- clamée par 1’Assemblée Générale des Nations Unies le 10 décembre 1948;
Considérant que cette Déclaration tend ä assu- rer la reconnaissance et 1’application universelles et effectives des droits qui y sont énoncés;
Considérant que le but du Conseil de 1’Europe est de réaliser une union plus étroite entre ses Membres, et que l’un des moyens d’atteindre ce but est la sauvegarde et le dévelop- pement des Droits de 1’homme et des libertés fondamentales;
Réaffirmant leur pro- fond attachement å ees libertés fondamentales qui constituent les assises mé- mes de la justice et de la paix dans le monde et dont le maintien repose essentiellement sur un ré- gime politique véritable- ment démocratique, d’une part, et, d’autre part, sur une conception commune et un commun respect des Droits de l’homme dont ils se réclament;
Bilaga.
Konvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande
friheterna.
Undertecknade rege ringar, vilka äro medlem mar av Europarådet hava,
i betraktande av att Förenta Nationernas ge neralförsamling den 10 december 1948 proklame rat en universell förkla ring om de mänskliga rät tigheterna,
i betraktande av att denna förklaring syftar till att trygga universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de rättigheter, som däri an givits,
i betraktande av att Europarådets syfte är att uppnå fastare enhet mel lan dess medlemmar och att ett av medlen att full följa detta syfte är vid makthållandet och ut vecklandet av de mänsk liga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
i ändamål att bekräfta sin djupa tro på de grund läggande friheterna, vilka utgöra själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst vid makthållas å ena sidan genom verklig politisk de mokrati samt, å den andra, genom samfälld het i uppfattningen och respekterandet av de mänskliga rättigheterna, till vilka de bekänna sig,
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
17
Being resolved, as the
Governments of European
countries which are like-
minded and have a com-
mon heritage of political
traditions, ideals, freedom
and the rule of law, to
take the first steps for
the collective enforcement
of certain of the Rights
stated in the Universal
Declaration;
Have agreed as follows:
Artide 1.
The High Contracting
Parties shall secure to
everyone within their
jurisdiction the rights
and freedoms defined in
Section I of this Conven-
tion.
SECTION I.
Artide 2.
(1) Everyone’s right to
life shall be protected by
law. No one shall be de-
prived of his life inten-
tionally save in the exe-
cution of a sentence of a
court following his con-
viction of a crime for
which this penalty is pro
vided by law.
(2) Deprivation of life
shall not be regarded as
inflicted in contravention
of this Article when it re-
sults from the use of force
which is no more than
absolutely necessary:
(a) in defence of any
person from unlawful
violence;
(b)
in order to effect a
lawful arrest or to prevent
the escape of a person
lawfully detained;
Résolus, en tant que
gouvernements d’Etats
européens animés d’un
méme esprit et possédant
un patrimoine commun
d’idéal et de traditions
politiques, de respect de
la liberté et de préeminen-
ce du droit, å prendre les
premiéres mesures pro
pres å assurer la garantie
collective de certains des
droits énoncés dans la
Déclaration Universelle;
Sont convenus de ce
qui suit:
Artide 1.
Les Hautes Parties
Contractantes reconnais-
sent å toute personne re
levant de leur juridiction
les droits et libertés dé-
finis au Titre I de la pré-
sente Convention.
TITRE I.
Artide 2.
1. Le droit de toute
personne å la vie est pro-
tégé par la loi. La mort
ne peut étre infligée å
quiconque intentionnelle-
ment, sauf en exécution
d’une sentence capitale
prononcée par un tribunal
au cas ou le délit est puni
de cette peine par la loi.
2. La mort n’est pas
considérée comme infligée
en violation de cet article
dans les cas ou elle résul-
terait d’un recours å la
force rendu absolument
nécessaire:
a) pour assurer la dé-
fense de toute personne
contre la violence illégale;
b)
pour effcctuer une
arrestation réguliére ou
pour empécher 1’évasion
d’une personne réguliére-
ment détenue;
samt i egenskap av re
geringar i europeiska sta
ter, vilka besjälas av sam
ma anda och äga ett ge
mensamt arv i sina ideal,
sina politiska traditioner,
sin frihet och sin rättsord
ning, beslutna att vid
taga de första åtgärderna
ägnade att universellt sä
kerställa vissa av de rät
tigheter, som angivits i
den universella deklara
tionen,
överenskommit som föl
jer:
Artikel 1.
De höga fördragsslu-
tande parterna skola ga
rantera envar, som befin
ner sig under deras juris
diktion, de fri- och rättig
heter, som angivas i av
delning I av denna kon
vention.
AVDELNING I.
Artikel 2.
1. Envars rätt till livet
skall skyddas genom lag.
Ingen skall avsiktligen
bliva berövad livet utom
till verkställande av dom
stols dom i fall då han
dömts för brott, som en
ligt lagen är belagt med
sådant straff.
2. Berövande av livet
skall icke anses hava skett
i strid mot denna artikel,
när det är en följd av våld,
som var absolut nödvän
digt
a) för att försvara nå
gon mot olaglig våldsgär
ning;
b) för att verkställa
laglig arrestering eller för
att hindra någon som lag
ligen är berövad sin fri
het att undkomma;
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
(c) in action lawfully taken for the purpose of quelling a riot or insur- rection.
Article 3.
No one shall be sub- jected to torture or to in human or degrading treat- ment or punishment.
Artide 4.
(1) No one shall be held in slavery or ser- vitude.
(2) No one shall be re- quired to perform forced or compulsory labour.
(3) For the purpose of this Article the term »forced or compulsory la bour» shall not include:
(a) any work required to be done in the ordinary course of detention im- posed according to the provisions of Article 5 of this Convention or during conditional release from such detention;
(b) any service of a military character or, in case of conscientious ob- jectors in countries where they are recognised, serv ice exacted instead of compulsory military serv ice;
(c) any service exacted in case of an emergency or calamity threatening the life or well-being of the community;
(d) any work or service which forms part of nor mal civic obligations.
Artide 5.
(1) Everyone has the right to liberty and secu- rity of person.
c) pour réprimer, con- formément å la loi, une émeute ou une insurrec- tion.
Artide 3.
Nul ne peut étre sou- mis å la torture ni å des peines ou traitements in- humains ou dégradants.
Artide 4.
1. Nul ne peut étre tenu en esclavage ni en servitude.
2. Nul ne peut étre astreint å accomplir un travail forcé ou obliga- toire.
3. N’est pas considéré comme »travail forcé ou obligatoire» au sens du présent article:
a) tout travail requis normalement d’une per- sonne soumise å la déten- tion dans les conditions prévues par 1’article 5 de la présente Convention, ou durant sa mise en li- berté conditionnelle;
b) tout service de ca- ractére militaire ou, dans le cas d’objecteurs de con- science dans les pays ou 1’objection de conscience est reconnue comme légi- time, å un autre service å la place du service militaire obligatoire;
c) tout service requis dans le cas de crises ou de calamités qui mena- cent la vie ou le bien-étre de la communauté;
d) tout travail ou ser vice formant partie des obligations civiques nor males.
Artide 5.
1. Toute personne a droit å la liberté et å la sureté. Nul ne peut étre
c) vid lagligen vidta gen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror.
Artikel 3.
Ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behand ling eller bestraffning.
Artikel 4.
1. Ingen må hållas i slaveri eller träldom.
2. Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete.
3. Med tvångsarbete eller påtvunget arbete en ligt denna artikel förstås icke:
a) arbete som regel mässigt utkräves av den som är underkastad fri- hetsförlust i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna konvention eller som är villkorligt frigiven;
b) tjänstgöring av mi litär art eller, i länder varest samvetsbetänklig heter mot sådan beaktas, tjänstgöring som i hit hörande fall utkräves i stället för militär värn pliktst j änstgöring;
c) tjänstgöring som ut kräves, då nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd;
d) arbete eller tjänst göring som ingår i de nor mala medborgerliga skyl digheterna.
Artikel 5.
1. Envar har rätt till frihet och personlig säker het.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
No one shall be de-
prived of his liberty save
in the following cases and
in accordance with a pro-
cedure prescribed by law:
(a) the lawful detention
of a person after convic-
tion by a competent
court;
(b) the lawful arrest or
detention of a person for
non-compliance with the
lawful order of a court or
in order to secure the ful-
filment of any obligation
prescribed by law;
(c) the lawful arrest or
detention of a person
effected for the purpose
of bringing him before the
competent legal authority
on reasonable suspicion of
having committed an of-
fence or when it is rea-
sonably considered neces-
sary to prevent his com-
mitting an offence or
fleeing after having done
so;
(d) the detention of a
minor by lawful order for
the purpose of educa-
tional supervision or his
lawful detention for the
purpose of bringing him
before the competent le
gal authority;
(e) the lawful detention
of persons for the preven-
tion of the spreading of
infectious diseases, of per
sons of unsound mind, al-
coholics or drug addicts
or vagrants;
(/) the lawful arrest or
detention of a person to
prevent his effecting an
unauthorised entry into
the country or of a person
privé de sa liberté, sauf
dans les cas suivants et
selon les voies légales:
a) s’il est détenu ré-
guliérement apres con-
damnation par un tribu
nal compétent;
b) s’il a fait l’objet
d’une arrestation ou d’une
détention réguliéres pour
insoumission å une ordon-
nance rendue, conformé-
ment å la loi, par un tri
bunal ou en vue de garan-
tir Pexécution d’une obli
gation prescrite par la loi;
c) s’il a été arrété et
détenu en vue d’étre con-
duit devant 1’autorité ju-
diciaire compétente, lors-
qu’il y a des raisons plau-
sibles de soupgonner qu’il
a commis une infraction
ou qu’il y a des motifs
raisonnables de croire å
la nécessité de 1’empécher
de commettre une infrac
tion ou de s’enfuir aprés
1’accomplissement de cel-
le-ci;
d) s’il s’agit de la dé
tention réguliére d’un
mineur, décidée pour son
éducation surveillée ou de
sa détention réguliére,
afin de le traduire devant
l’autorité compétente;
e) s’il s’agit de la dé
tention réguliére d’une
personne susceptible de
propager une maladie con-
tagieuse, d’un aliéné, d’un
alcoolique, d’un toxico-
mane ou d’un vagabond;
/) s’il s’agit de 1’arres-
tation ou de la détention
réguliéres d’une personne
pour 1’empécher de péné-
trer irréguliérement dans
Ingen må berövas sin
frihet utom i följande fall
och i den ordning som la
gen föreskriver:
a) då någon lagligen
är berövad sin frihet efter
fällande dom av veder
börlig domstol;
b) då någon lagligen är
arresterad eller eljest be
rövad sin frihet antingen
med anledning av att han
underlåtit att uppfylla
domstols lagligen givna
föreläggande eller i ända
mål att uppnå fullgörande
av någon i lag föreskriven
skyldighet;
c) då någon lagligen är
arresterad eller eljest be
rövad sin frihet för att
ställas inför vederbörlig
rättslig myndighet såsom
skäligen misstänkt för att
ha förövat brott, eller när
det skäligen anses nöd
vändigt att förhindra ho
nom att begå ett brott
eller att undkomma efter
att ha gjort detta;
d) då en underårig i
laga ordning är berövad
sin frihet för att undergå
skyddsuppfostran eller för
att inställas inför veder
börlig rättslig myndighet;
e) då någon lagligen är
berövad sin frihet till för
hindrande av spridning
av smittosam sjukdom
eller emedan han är sin
nessjuk, alkoholist, hem
fallen åt missbruk av dro
ger eller lösdrivare;
f) då någon lagligen är
arresterad eller eljest be
rövad sin frihet till för
hindrande av att han obe
hörigen inkommer i lan-
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 165.
against whom action is being taken with a view to deportation or extradi- tion.
(2) Everyone who is arrested shall be informed promptly, in a language which he understands, of the reasons för his arrest and of any charge against him.
(3) Everyone arrested or detained in accordance with the provisions of paragraph 1 (c) of this Article shall be brought promptly before a judge or other officer authorised by law to exercise judicial power and shall be entit led to trial within a rea- sonable time or to release pending trial. Release may be conditioned by guarantees to appear for trial.
(4) Everyone who is deprived of his liberty by arrest or detention shall be entitled to take pro- ceedings by which the lawfulness of his deten tion shall be decided speedily by a court and his release ordered if the detention is not lawful.
(5) Everyone who has been the victim of arrest or detention in contra- vention of the provisions of this Article shall have an enforceable right to compensation.
Article 6.
(1) In the determina- tion of his civil rights and obligations or of any crim- inal charge against him,, everyone is entitled to a fair and public hearing
le territoire, ou contre la- quelle une procédure d’ex- pulsion ou d’extradition est en cours.
2. Toute personne ar- rétée doit étre informée, dans le plus court délai et dans une langue qu’elle comprend, des raisons de son arrestatiou et de toute accusation portée contre elle.
3. Toute personne ar- rétée ou détenue, dans les conditions prévues au pa- ragraphe 1 c) du présent article, doit étre aussitöt traduite devant un juge ou un autre magistrat ha- bilité par la loi å exercer des fonctions judiciaires et a le droit d’étre jugée dans un délai rasionable, ou libérée pendant la pro cédure. La mise en liberté peut étre subordonnée å une garantie assurant la comparation de 1’intéressé å 1’audience.
4. Toute personne pri- vée de sa liberté par ar- restation ou détention a le droit d’introduire un recours devant un tribu nal, afin qu’il statue å bref délai sur la légalité de sa détention et ordon- ne sa libération si la dé tention est illégale.
5. Toute personne vic- time d’une arrestation ou d’une détention dans des conditions contraires aux dispositions de cet article a droit å réparation.
Article 6.
1. Toute personne a droit å ce que sa cause soit entendue équitable- ment, publiquement et dans un délai raisonnable, par un tribunal indépen-
det eller som ett led i för farande för hans utvis ning eller utlämnande.
2. Envar, som arreste ras, skall snarast möjligt och på ett språk, som han förstår, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom.
3. Envar, som är ar resterad eller berövad sin frihet i enlighet med vad under 1. c) sagts, skall ofördröj ligen ställas inför domare eller annan äm betsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning må krävas borgen för att vederbö rande inställer sig till rättegången.
4. Envar, som berövas sin frihet genom arreste ring eller eljest, skall äga rätt att inför domstol på fordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas samt hans fri givning beslutas, om åt gärden icke är laglig.
5. Envar, som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot bestämmelserna i denna artikel, skall äga rätt till skadestånd.
Artikel 6.
1. Envar skall, när det gäller att pröva hans ci vila rättigheter och skyl digheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk
Kungl. Maj. ts proposition nr 165.
21
within a reasonable time
by an independent and
impartial tribunal estab-
lished by law. Judgment
shall be pronounced pub-
licly but the press and
public may be excluded
from all or part of the
trial in the interests of
morals, public order or
national security in a de-
mocratic society, where
the interests of juveniles
or the protection of the
private life of the parties
so require, or to the ex-
tent strictly necessary in
the opinion of the court
in special circumstances
where publicity would
prejudice the interests of
justice.
(2) Everyone charged
with a criminal offence
shall be presumed inno-
cent until proved guilty
according to law.
(3) Everyone charged
with a criminal offence
has the following mini
mum rights:
(a) to be informed
promptly, in a language
which he understands
and in detail, of the na-
ture and cause of the ac-
cusation against him;
(b) to have adequate
time and facilities for the
preparation of his defence;
(c) to defend himself in
person or through legal
assistance of his own
choosing or, if he has not
dant et impartial, établi
par la loi, qui décidera,
soit des contestations sur
ses droits et obligations
de caractére civil, soit du
bien-fondé de toute ac-
cusation en matiére pé-
nale dirigée contre elle.
Le jugement doit étre
rendu publiquement, mais
l’accés de la salle d’au-
dience peut étre interdit
å la presse et au public
pendant la totalité ou une
partie du procés dans l’in-
térét de la moralité, de
l’ordre public ou de la
sécurité nationale dans
une société démocratique,
lorsque les intéréts des
mineurs ou la protection
de la vie privée des par
ties au procés 1’exigent,
ou dans la mesure jugée
strictement nécessaire par
le tribunal, lorsque dans
des circonstances spécia-
les la publicité serait de
nature å porter atteinte
aux intéréts de la justice.
2. Toute personne ac-
cusée d’une infraction est
présumée innocente jus-
qu’å ce que sa culpabilité
ait été légalement établie.
3. Tout accusé a droit
notamment å:
a) étre informé, dans
le plus court délai, dans
une langue qu’il com-
prend et d’une maniére
détaillée, de la nature et
de la cause de 1’accusation
portée contre lui;
b) disposer du temps et
des facilités nécessaires å
la preparation de sa dé-
fense;
c) se défendre lui-méme
ou avoir l’assistance d’un
défenseur de son choix et,
s’il n’a pas les moyens de
och offentlig rättegång
inom skälig tid och inför
en oavhängig och opar
tisk domstol, som upp
rättats enligt lag. Domen
skall avkunnas offentligt,
men pressen och allmän
heten må utestängas från
rättegången eller en del
därav av hänsyn till sed
ligheten, den allmänna
ordningen eller den na
tionella säkerheten i ett
demokratiskt samhälle, el
ler då hänsyn till minder
åriga eller till parternas
privatlivs helgd så krä
va eller, i den mån dom
stolen så finner strängt
nödvändigt, i fall då på
grund av särskilda om
ständigheter offentlighet
skulle lända till skada för
rättvisans intresse.
2. Envar, som blivit an
klagad för brottslig gär
ning, skall betraktas som
oskyldig intill dess hans
skuld lagligen fastställts.
3. Envar, som blivit an
klagad för brottslig gär
ning, skall äga följande
minimirättigheter:
a) att ofördröj ligen på
ett språk, som han för
står, och i detalj bliva un
derrättad om innebörden
av och orsaken till ankla
gelsen mot honom;
b) att åtnjuta tillräck
lig tid och möjlighet att
förbereda sitt försvar;
c) att försvara sig per
sonligen eller genom rät
tegångsbiträde, som han
själv utsett, eller att, i fall
22
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
sufficient means to pay för legal assistance, to be given it free when the in terests of justice so re- quire;
(id) to examine or have examined witnesses against him and to obtain the attendance and ex amination of witnesses on his behalf under the same conditions as witnesses against him;
(e) to have the free as sistance of an interpreter if he cannot understand or speak the language used in court.
Article 7.
(1) No one shall be held guilty of any crimi- nal offence on account of any act or omission which did not constitute a crim- inal offence under na tional or International law åt the time when it was committed. Nor shall a heavier penalty be im- posed than the one that was applicable åt the time the criminal offence was committed.
(2) This Article shall not prejudice the trial and punishment of any person for any act or omission which, åt the time when it was com mitted, was criminal ac- cording to the general principles of law recog- nised by civilised nations.
Artide 8.
(1) Everyone has the right to respect for his private and family life, his home and his cor- respondence.
rémunérer un défenseur, pouvoir étre assisté gra- tuitement par un avocat d’office, lorsque les inté- réts de la justice 1’exigent;
d) interroger ou faire interroger les témoins å charge et obtenir la con- vocation et Pinterroga- tion des témoins å déchar- ge dans les mémes condi tions que les témoins å charge;
e) se faire assister gra- tuitement d’un interpréte, s’il ne comprend pas ou ne parle pas la langue em- ployée å 1’audience.
Artide 7.
1. Nul ne peut étre con- damné pour une action ou une omission qui, au moment ou elle a été com- mise, ne constituait pas une infraction d’aprés le droit national ou interna- tional. De méme il n’est infligé aucune peine plus forte que celle qui était applicable au moment ou 1’infraction a été commise.
2. Le présent article ne portera pas atteinte au jugement et å la punition d’une personne coupable d’une action ou d’une omission qui, au moment ou elle a été commise, était criminelle d’aprés les principes généraux de droit reconnus par les na tions civilisées.
Artide 8.
1. Toute personne a droit au respect de sa vie privée et familiale, de son domicile et de sa corres- pondance.
då han saknar erforder liga medel för betalning av rättegångsbiträde, er hålla sådant utan kost nad, om rättvisans intres se så fordrar;
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åbe ropas emot honom, samt att för egen räkning få vittnen inkallade och för hörda under samma för hållanden som vittnen åberopade mot honom;
e) att utan kostnad åt njuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller ta lar det språk, som begag nas i domstolen.
Artikel 7.
1. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var till- lämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gär ningens begående.
2. Förevarande artikel skall icke hindra rannsak ning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller un derlåtenhet, som vid tid punkten för dess begåen de var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper, som erkännas av civilise rade stater.
Artikel 8.
1. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 165.
(2) There shall be no
interference by a public
authority with the exer-
cise of this right except
such as is in accordance
with the law and is neces-
sary in a democratic so-
ciety in the interests of
national security, public
safety or the economic
well-being of the country,
för the prevention of dis
order or crime, for the
protection of health or
morals, or for the protec
tion of the rights and free-
doms of others.
Article 9.
(1) Everyone has the
right to freedom of
thought, conscience and
religion; this right in-
cludes freedom to change
his religion or belief and
freedom, either alone or
in community with others
and in public or private,
to manifest his religion or
belief, in worship, teach-
ing, practice and observ-
ance.
(2) Freedom to mani
fest one’s religion or be
lief s shall be subject only
to such limitations as are
prescribed by law and are
necessary in a democratic
society in the interests of
public safety, for the pro
tection of public order,
health or morals, or for
the protection of the
rights and freedoms of
others.
Artide 10.
(1) Everyone has the
right to freedom of ex-
pression. This right shall
2. Il ne peut y avoir
ingérence d’une autorité
publique dans 1’exercice
de ce droit que pour au-
tant que cette ingérence
est prévue par la loi et
qu’elle constitue une me-
sure qui, dans une société
démocratique, est néces-
saire å la sécurité natio-
nale, å la sureté publique,
au bien-étre économique
du pays, å la défense de
1’ordre et å la prévention
des infractions pénales, å
la protection de la santé
ou de la morale, ou å la
protection des droits et
libertés d’autrui.
Artide 9.
1. Toute personne a
droit å la liberté de pen-
sée, de conscience et de
religion; ce droit implique
la liberté de changer de
religion ou de conviction,
ainsi que la liberté de
manifester sa religion ou
sa conviction individuel-
lement ou collectivement,
en public ou en privé, par
le culte, l’enseignement,
les pratiques et 1’accom-
plissement des rites.
2. La liberté de mani
fester sa religion ou ses
convictions ne peut faire
l’objet d’autres restric-
tions que celles qui, pré-
vues par la loi, constituent
des mesures nécessaires,
dans une société démocra
tique, å la sécurité publi
que, å la protection de
1’ordre, de la santé ou de
la morale publiques, ou å
la protection des droits et
libertés d’autrui.
Artide 10.
1. Toute personne a
droit å la liberté d’expres-
sion. Ce droit comprend
2. Offentlig myndighet
må icke störa åtnjutandet
av denna rättighet med
undantag för vad som är
stadgat i lag och i ett de
mokratiskt samhälle är
nödvändigt med hänsyn
till landets yttre säkerhet,
den allmänna säkerheten,
landets ekonomiska väl
stånd, förebyggandet av
oordning eller brott, häl
sovården, skyddandet av
sedligheten eller av andra
personers fri- och rättig
heter.
Artikel 9.
1. Envar skall äga rätt
till tankefrihet, samvets
frihet och religionsfrihet.
Denna rätt innefattar fri
het att byta religion eller
tro och frihet att ensam
eller i gemenskap med
andra, offentligt eller en
skilt, utöva sin religion
eller tro genom guds
tjänst, undervisning, an-
daktsövningar och iakt
tagande av religiösa sed
vänjor.
2. Envars frihet att ut
öva sin religion eller tro
må endast underkastas
sådana inskränkningar,
som äro angivna i lag och
som äro nödvändiga i ett
demokratiskt samhälle
med hänsyn till den all
männa säkerheten, upp
rätthållandet av allmän
ordning, hälsovården,
skyddandet av sedlighe
ten eller av andra perso
ners fri- och rättigheter.
Artikel 10.
1. Envar skall äga rätt
till yttrandefrihet. Denna
rätt innefattar åsiktsfri-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
include freedom to liold opinions and to receive and impart information and ideas without inter- ference by public author- ity and regardless of fron- tiers. This Artide shall not prevent States from requiring the licensing of broadcasting, television or cinema enterprises.
(2) The exerdse of these freedoms, since it carries with it duties and re- sponsibilities, may be sub- ject to such formalities, conditions, restrictions or penalties as are prescribed by law and are necessary in a democratic society, in the interests of national security, territorial integ- rity or public safety, for the prevention of disorder or crime, for the protec- tion of health or morals, for the protection of the reputation or rights of others, för preventing the disclosure of information received in confidence, or för maintaining the authority and impar- tiality of the judiciary.
Article 11.
(1) Everyone has the right to freedom of peace- ful assembly and to free dom of association with others, including the right to form and to join trade unions for the protection of his interests.
(2) No restrictions shall be placed on the exercise of these rights other than such as are prescribed by
la liberté d’opinion et la liberté de recevoir ou de communiquer des infor mations ou des idées sans qu’il puisse y avoir ingé- rence d’autorités publi- ques et sans considération de frontiére. Le présent article n’empéche pas les Etats de soumettre les entreprises de radiodiffu- sion, de cinéma ou de té- lévision å un régime d’au- torisations.
2. L’exercice de ees li- bertés comportant des de- voirs et des responsabili- tés peut étre soumis å cer- taines formalités, condi tions, restrictions ou sanc- tions, prévues par la loi, qui constituent des mesu- res nécessaires, dans une société démocratique, å la sécurité nationale, å l’intégrité territoriale ou å la sureté publique, å la défense de l’ordre et å la prévention du crime, å la protection de la santé ou de la morale, å la protec tion de la réputation ou des droits d’autrui, pour empécher la divulgation d’informations confiden- tielles ou pour garantir 1’autorité et 1’impartialité du pouvoir judiciaire.
Artide 11.
1. Toute personne a droit å la liberté de réu- nion pacifique et å la li- liberté d’association, y compris le droit de fonder avec d’autres des syndi- cats et de s’affilier å des syndicats pour la défense de ses intéréts.
2. L’exercice de ees droits ne peut faire 1’objet d’autres restrictions que celles qui, prévues par la
het samt frihet att mot taga och sprida uppgifter och tankar utan inbland ning av offentlig myndig het och oberoende av ter ritoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- «91er biografföretag.
2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyl digheter, må det under kastas sådana formföre skrifter, villkor, inskränk ningar eller straffpåfölj der, som äro angivna i lag och i ett demokra tiskt samhälle äro nöd vändiga med hänsyn till statens säkerhet, den ter ritoriella integriteten, den allmänna säkerheten, fö rebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedlighe ten eller av annans goda namn och rykte eller rät tigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättel ser spridas, eller upprätt hållandet av domstolar nas auktoritet och opar tiskhet.
Artikel 11.
1. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter må icke under kastas andra inskränk ningar än sådana som äro
Kungl. Maj. ts proposition nr 165.
25
law and are necessary in
a democratic society in
the interests of national
security or public safety,
for the prevention of dis
order or crime, for the
protection of health or
morals or for the protec
tion of the rights and
freedoms of others. This
Article shall not prevent
the imposition of lawful
restrictions on the exer-
cise of these rights by
members of the armed
forces, of the police or of
the administration of the
State.
Article 12.
Men and women of
marriageable age have the
right to marry and to
found a family, according
to the national laws gov-
erning the exercise of this
right.
Article 13.
Everyone whose rights
and freedoms as set forth
in this Convention are
violated shall have an
effective remedy before a
national authority not-
withstanding that the
violation has been com-
mitted by persons acting
in an official capacity.
Article 14.
The enjoyment of the
rights and freedoms set
forth in this Convention
shall be secured without
discrimination on any
ground such as sex, race,
colour, language, religion,
political or other opinion,
national or social origin,
association with a na-
loi, constituent des me-
sures nécessaires, dans
une société démocratique,
å la sécurité nationale, å
la sureté publique, å la
défense de l’ordre et å la
prévention du crime, å la
protection de la santé ou
de la morale, ou å la pro
tection des droits et liber-
tés d’autrui. Le présent
article n’interdit pas que
des restrictions légitimes
soient imposées å Pexer-
cice de ees droits par les
membres des forces ar-
mées, de la police ou de
1’administration de l’Etat.
Article 12.
A partir de l’åge nubile,
l’homme et la femme ont
le droit de se marier et
de fonder une famille se
lon les lois nationales ré-
gissant Pexercice de ce
droit.
Article 13.
Toute personne dont les
droits et libertés reconnus
dans la présente Conven
tion ont été violés, a droit
å 1’octroi d’un recours
effeetif devant une in-
stance nationale, alors
méme que la violation
aurait été commise par
des personnes agissant
dans Pexercice de leurs
fonetions officielles.
Article 14.
La jouissance des droits
et libertés reconnus dans
la présente Convention
doit étre assurée, sans dis-
tinetion aucune, fondée
notamment sur le sexe, la
race, la couleur, la langue,
la religion, les opinions
politiques ou toutes autres
opinions, Porigine natio-
angivna i lag och i ett de
mokratiskt samhälle äro
nödvändiga med hänsyn
till statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, fö
rebyggandet av oordning
eller brott, hälsovården,
skyddandet av sedlighe
ten eller av annans fri-
och rättigheter. Denna
artikel förhindrar icke,
att för medlemmar av de
väpnade styrkorna, poli
sen eller den statliga för
valtningen lagliga in
skränkningar må göras i
de nämnda rättigheternas
utövande.
Artikel 12.
Giftasvuxna män och
kvinnor skola äga rätt att
ingå äktenskap och bilda
familj i enlighet med de
inhemska lagar, som reg
lera utövandet av denna
rättighet.
Artikel 13.
Envar, vars i denna kon
vention angivna fri- och
rättigheter kränkts, skall
äga effektiv möjlighet att
tala härå inför inhemsk
myndighet och detta även
i det fall, att kränkningen
förövats av ämbetsman i
tjänsteutövning.
Artikel 14.
Åtnjutandet av de fri-
och rättigheter, som an
givas i denna konvention,
skall tryggas utan åtskill
nad av något slag, såsom
på grund av kön, ras, hud
färg, språk, religion, poli
tisk eller annan åskåd
ning, nationell eller so
cial härkomst, tillhörig-
26
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
tional minority, property,
birth or other status.
Article 15.
(1) In time of war or
other public emergency
threatening the life of the
nation any High Contrac-
ting Party may take
measures derogating from
its obligations under this
Convention to the extent
strictly required by the
exigencies of the situa
tion, provided that such
measures are not incon-
sistent with its other obli
gations under internatio-
nal law.
(2) No derogation from
Article 2, except in re-
spect of deaths resulting
from lawful acts of war,
or from Artides 3, 4 (pa-
ragraph 1) and 7 shall be
made under this provi
sion.
(3) Any High Contrac-
ting Party availing itself
of this right of derogation
shall keep the Secretary-
General of the Council of
Europé fully informed of
the measures which it has
taken and the reasons
therefor. It shall also in
form the Secretary-Gen-
eral of the Council of
Europé when such meas
ures have ceased to oper
ate and the provisions of
the Convention are again
being fully executed.
Artide 16.
Nothing in Artides 10,
11 and 14 shall be regar-
ded as preventing the
nale ou sociale, l’appar-
tenance å une minorité
nationale, la fortune, la
naissance ou toute autre
situation.
Artide 15.
1. En cas de guerre ou
en cas d’autre danger pu
blic mena^ant la vie de la
nation, toute Haute Par-
tie Contractante peut
prendre des mesures déro-
geant aux obligations pré-
vues par la présente Con
vention, dans la stricte
mesure ou la situation
1’exige et å la condition
que ees mesures ne soient
pas en contradiction avec
les autres obligations dé-
coulant du droit Interna
tional.
2. La disposition pré-
cédente n’autorise aucune
dérogation å 1’article 2,
sauf pour le cas de décés
résultant d’actes licites de
guerre, et aux artides 3,
4 (paragraphe 1) et 7.
3. Toute Haute Partie
Contractante qui exerce
ce droit de dérogation
tient le Secrétaire Général
du Conseil de l’Europe
pleinement informé des
mesures prises et des mo-
tifs qui les ont inspirées.
Elle doit également infor
mer le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe de
la date å laquelle ees me
sures ont cessé d’étre en
vigueur et les dispositions
de la Convention re?oi-
vent de nouveau pleine
application.
Artide 16.
Aucune des dispositions
des artides 10, 11 et 14
ne peut étre considérée
het till nationell minori
tet, förmögenhet, börd
eller ställning i övrigt.
Artikel 15.
1. Under krig eller i
annat allmänt nödläge,
som hotar nationens exi
stens, må fördragsslutan-
de part vidtaga åtgärder,
som innebära avvikelser
från dess skyldigheter en
ligt denna konvention i
den utsträckning, som är
oundgängligen erforder
ligt med hänsyn till situa
tionens krav, under för
utsättning att dessa åt
gärder icke strida mot
landets övriga förpliktel
ser enligt den internatio
nella rätten.
2. Inga inskränkningar
i artikel 2, utom ifråga
om dödsfall till följd av
lagliga krigshandlingar,
eller i artiklarna 3, 4
(mom. 1) och 7 må göras
med stöd av förevarande
bestämmelse.
3. Fördragsslutande
part, som begagnar sig av
rätten till avvikelser från
denna konvention, skall
hålla Europarådets gene
ralsekreterare till fullo un
derrättad om de åtgärder
som i sådant hänseende
vidtagits och om skälen
för dessa. Fördragsslu
tande part skall likaledes
underrätta Europarådets
generalsekreterare om när
dylika åtgärder hava trätt
ur kraft och konventio
nens bestämmelser åter
blivit i allo tillämpliga.
Artikel 16.
Intet i artiklarna 10,
11 och 14 må anses hindra
de höga fördragsslutande
27
Kungl. Maj:ts proposition nr
High Contracting Parties
from imposing restrictions
on the political activity
of aliens.
Article 17.
Nothing in this Con-
vention may be inter
preted as implying for
any State, group or per
son any right to engage
in any activity or per-
form any act aimed åt
the destruction of any of
the rights and freedoms
set forth herein or åt their
limitation to a greater ex-
tent than is provided for
in the Convention.
Artide 18.
The restrictions per-
mitted under this Con
vention to the said rights
and freedoms shall not be
applied for any purpose
other than those for which
they have been pre-
scribed.
SECTION II.
Artide 19.
To ensure the observ-
ance of the engagements
undertaken by the High
Contracting Parties in the
present Convention, there
shall be set up:
(1) A European Com-
mission of Human Rights
hereinafter referred to as
»the Commission»;
(2) A European Court
of Human Rights, herein
after referred to as »the
Court».
comme interdisant aux
Hautes Parties Contrac-
tantes d’imposer des res
trictions å 1’activité poli-
tique des étrangers.
Artide 17.
Aucune des disposi
tions de la présente Con
vention ne peut étre in-
terprétée comme impli-
quant pour un Etat, un
groupement ou un indi-
vidu, un droit quelcon-
que de se livrer å une
activité ou d’accomplir
un acte visant å la des
truction des droits ou li-
bertés reconnus dans la
présente Convention ou
å des limitations plus am-
ples de ees droits et liber-
tés que celles prévues å
ladite Convention.
Artide 18.
Les restrictions qui, aux
termes de la présente Con
vention, sont apportées
auxdits droits et libertés
ne peuvent étre appli-
quées que dans le but pour
lequel elles ont été pré
vues.
TITRE IT
Artide 19.
Afin d’assurer le respect
des engagements résultant
pour les Hautes Parties
Contractantes de la pré
sente Convention, il est
institué:
a) une Commission eu-
ropéenne des Droits de
1’homme, ci-dessous nom-
mée »la Commission»;
b) une Cour européen-
ne des Droits de 1’homme,
ci-dessous nommée »la
Cour».
parterna från att stadga
inskränkningar i utlän
ningars politiska verk
samhet.
165.
Artikel 17.
Intet i denna konven
tion må tolkas såsom
medförande rätt för nå
gon stat, grupp eller per
son att ägna sig åt verk
samhet eller utföra hand
ling, som syftar till att
tillintetgöra någon av de
fri- och rättigheter, som
angivits i konventionen,
eller till att inskränka
dem i större utsträckning
än som däri medgivits.
Artikel 18.
De inskränkningar, som
i denna konvention med
givits beträffande de däri
upptagna fri- och rättig
heterna, må icke vidtagas
annat än i de syften, med
hänsyn till vilka de tillå
tits.
AVDELNING IT
Artikel 19.
För att trygga uppfyl
landet av de förpliktelser,
som de höga fördragsslu-
tande parterna åtagit sig
genom denna konvention,
skola upprättas;
1) en europeisk kom
mission för de mänskliga
rättigheterna, här nedan
benämnd kommissionen;
2) en europeisk dom
stol för de mänskliga rät
tigheterna, här nedan kal
lad domstolen.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
SECTION III.
Article 20.
The Commission shall
consist of a number of
members equal to that of
the High Contracting Par-
ties. No two members of
the Commission may be
nationals of the same
State.
Artide 21.
(1) The members of the
Commission shall be
elected by the Committee
of Ministers by an ab-
solute majority of votes,
from a list of names
drawn up by the Bureau
of the Consultative As-
sembly; each group of the
Representatives of the
High Contracting Parties
in the Consultative As-
sembly shall put forward
three candidates, of whom
two åt least shall be its
nationals.
(2) As far as applicable,
the same procedure shall
be followed to complete
the Commission in the
event of other States sub-
sequently becoming Par
ties to this Convention,
and in filling casual
vacancies.
Artide 22.
(1) The members of the
Commission shall be
elected for a period of six
years. They may be re-
elected. However, of the
members elected åt the
first election, the terms
of seven members shall
expire åt the end of three
years.
(2) The members whose
terms are to expire åt the
TITRE III.
Artide 20.
La Commission se com-
pose d’un nombre de
membres égal å celui des
Hautes Parties Contrac-
tantes. La Commission ne
peut comprendre plus
d’un ressortissant du mé-
me Etat.
Artide 21.
1. Les membres de la
Commission sont élus par
le Comité des Ministres
å la majorité absolue des
voix, sur une liste de
noms dressée par le Bu
reau de l’Assemblée Con
sultative; chaque groupe
de représentants des Hau
tes Parties Contractantes
å l’Assemblée Consulta
tive présente trois candi-
dats dont deux au moins
seront de sa nationalité.
2. Dans la mesure ou
elle est applicable, la mé-
me procédure est suivie
pour compléter la Com
mission au cas ou d’au-
tres Etats deviendraient
ultérieurement Parties å
la présente Convention, et
pour pourvoir aux siéges
devenus vacants.
Artide 22.
1. Les membres de la
Commission sont élus
pour une durée de six ans.
Ils sont rééligibles. Toute-
fois, en ce qui concerne
les membres désignés å la
premiére élection, les
fonctions de sept membres
prendront fin au bout de
trois ans.
2. Les membres dont
les fonctions prendront fin
AVDELNING III.
Artikel 20.
Kommissionen består
av ledamöter till samma
antal som de höga för-
dragsslutande parterna.
Mer än en ledamot av
kommissionen må ej vara
medborgare i en och sam
ma stat.
Artikel 21.
1. Ledamöterna i kom
missionen väljas av minis
terkommittén med abso
lut majoritet och från en
namnlista, som upprättas
av den rådgivande för
samlingens bureau. Varje
grupp representanter för
de höga fördragsslutande
parterna i den rådgivande
församlingen skall föreslå
tre kandidater, av vilka
minst två skola vara av
samma nationalitet som
gruppen.
2. I mån av tillämplig
het skall samma procedur
följas vid komplettering
av kommissionen, i hän
delse andra stater senare
tillträda konventionen,
samt då ledigblivna plat
ser skola besättas.
Artikel 22.
1. Kommissionens le
damöter väljas för en tid
av sex år. De må åter
väljas. Emellertid skall
för sju av de ledamöter,
som utsetts vid första va
let, mandattiden vara tre
år.
2. De ledamöter, vilkas
mandattid utlöper med
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
29
au terme de la période
initiale de trois ans, sont
désignés par tirage au
sort effectué par le Secré-
taire Général du Conseil
de 1’Europe immédiate-
ment apres qu’il aura été
procédé å la premiére
élection.
3. Le membre de la
Commission élu en rem-
placement d’un membre
dont le mandat n’est pas
expiré achéve le terme du
mandat de son prédéces-
seur.
4. Les membres de la
Commission restent en
fonctions jusqu’å leur
remplacement. Aprés ce
remplacement, ils conti-
nuent de connaitre des
affaires dont ils sont déjå
saisis.
utgången av den inledan
de treårsperioden, skola
utses genom lottdragning
av Europarådets general
sekreterare omedelbart
. efter det att det första
valet verkställts.
3. Ledamot av kom
missionen, som utsetts för
att efterträda en ledamot,
vars mandattid icke ut
gått, skall bekläda upp
draget för återstoden av
företrädarens mandattid.
4. Kommissionens le
damöter utöva sitt upp
drag intill dess att de av
lösas. Efter det att så
skett, skola de fullfölja
handläggningen av såda
na ärenden, med vilka de
redan tagit befattning.
end of the initial period
of three years shall be
chosen by lot by the
Secretary-General of the
Council of Europé im-
mediately after the first
election has been com-
pleted.
(3) A member of the
Commission elected to re-
place a member whose
term of office has not ex-
pired shall hold office for
the remainder of his pre-
decessor’s term.
(4) The members of the
Commission shall hold Of
fice until replaced. After
having been replaced,
they shall continue to deal
with such cases as they
already have under con-
sideration.
Article 23.
The members of the
Commission shall sit on
the Commission in their
individual capacity.
Artide 24.
Any High Contracting
Party may refer to the
Commission, through the
Secretary-General of the
Council of Europé, any
alleged breach of the pro
visions of the Convention
by another High Contrac
ting Party.
Artide 25.
(1) The Commission
may receive petitions ad-
dressed to the Secretary-
General of the Council of
Europé from any person,
non-governmental organi
sation or group of individ-
uals claiming to be the
Artide 23.
Les membres de la
Commission siégent å la
Commission å titre indi-
viduel.
Artide 24.
Toute Partie Contrac-
tante peut saisir la Com
mission, par l’intermé-
diaire du Secrétaire Gé
néral du Conseil de l’Eu-
rope, de tout manque-
ment aux dispositions de
la présente Convention
qu’elle croira pouvoir étre
imputé å une autre Partie
Contractante.
Artide 25.
1. La Commission peut
étre saisie d’une requéte
adressée au Secrétaire Gé
néral du Conseil de l’Eu-
rope par toute personne
physique, toute organisa
tion non gouvernementale
ou tout groupe de parti
Artikel 23.
Kommissionens leda
möter taga säte i kom
missionen i egenskap av
enskilda personer.
Artikel 24.
Fördragsslutande part
må genom Europarådets
generalsekreterare till
kommissionen hänskjuta
varje påstående om
kränkning av bestämmel
serna i denna konvention
från annan fördragsslu
tande parts sida.
Artikel 25.
1. Kommissionen må
mottaga till Europarådets
generalsekreterare riktade
framställningar från en
skilda personer, icke-stat-
liga organisationer eller
grupper av enskilda, som
påstå sig hava genom nå-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
victim of a violation by
one of the High Contrac-
ting Parties of the rights
set forth in this Conven-
tion, provided that the
High Contracting Party
against which the com-
plaint has been lodged
has declared that it recog-
nises the competence of
the Commission to receive
such petitions. Those of
the High Contracting Par
ties who have made such
a declaration undertake
not to hinder in any way
the effective exercise of
this right.
(2) Such declarations
may be made for a specific
period.
(3) The declarations
shall be deposited with
the Secretary-General of
the Council of Europé
who shall transmit copies
thereof to the High Con
tracting Parties and pub-
lish them.
(4) The Commission
shall only exercise the
powers provided for in
this Artide when åt least
six High Contracting Par
ties are bound by declara
tions made in accordance
with the preceding para-
graphs.
Article 26.
The Commission may
only deal with the matter
after all domestic reme-
dies have been exhausted,
according to the generally
recognised rules of Inter
national law, and within
a period of six months
from the date on which
the final decision was
taken.
culiers, qui se prétend vic-
time d’une violation par
l’une des Hautes Parties
Contractantes des droits
reconnus dans la présente
Convention, dans le cas
ou la Haute Partie Con-
tractante mise en cause a
déclaré reconnaitre la
compétence de la Com
mission dans cette ma-
tiére. Les Hautes Parties
Contractantes ayant sous-
crit une telle déclaration
s’engagent å n’entraver
par aucune mesure 1’exer-
cice efficace de ce droit.
2. Ces déclarations peu-
vent étre faites pour une
durée déterminée.
3. Elles sont remises
au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, qui
en transmet copies aux
Hautes Parties Contrac
tantes et en assure la
publication.
4. La Commission
n’exercera la compétence
qui lui est attribuée par
le présent article que lors-
que six Hautes Parties
Contractantes au moins
se trouveront liées par la
déclaration prévue aux
paragraphes précédents.
Artide 26.
La Commission ne peut
étre saisie qu’aprés l’épui-
sement des voies de re-
cours internes, tel qu’il
est entendu selon les prin-
cipes de droit internatio-
nal généralement recon
nus et dans le délai de six
mois, å partir de la date
de la décision interne dé-
finitive.
gon av de höga fördrags-
slutande parterna utsatts
för kränkning av någon
av de i denna konvention
angivna rättigheterna,
under förutsättning att
den höga fördragsslutan-
de part, mot vilken kla
gan riktas, förklarat sig
erkänna kommissionens
behörighet att mottaga
dylika framställningar.
De höga fördragsslutande
parter, som avgivit sådan
förklaring, förbinda sig
att icke på något sätt för
hindra ett effektivt ut
övande av ifrågavarande
klagorätt.
2. Förklaring, som nu
sagts, må avgivas för viss
bestämd tid.
3. Förklaringen skall
deponeras hos Europarå
dets generalsekreterare,
som skall överlämna ko
pior därav till de höga
fördragsslutande parterna
och offentliggöra förkla
ringen.
4. Kommissionen må
utöva de befogenheter,
som angivits i förevaran
de artikel, endast om
minst sex höga fördrags
slutande parter äro bund
na av deklarationer, som
avgivits i överensstäm
melse med vad under 1—
3 stadgats.
Artikel 26.
Kommissionen må upp
taga ett ärende först se
dan alla inhemska rätts
medel uttömts, på sätt
detta förstås enligt den
internationella rättens all
mänt erkända regler, samt
icke senare än sex måna
der från den dag, då det
slutliga beslutet meddela
des.
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
31
Article 27.
(1) The Commission
shall not deal with any
petition submitted under
Article 25 which
(a) is anonymous, or
(b) is substantially the
same as a matter which
has already been exam-
ined by the Commission
or has already been sub
mitted to another proce-
dure of international in-
vestigation or settlement
and if it contains no rel
evant new information.
(2) The Commission
shall consider inadmis-
sible any petition sub
mitted under Article 25
which it considers incom-
patible with the provis
ions of the present Con-
vention, manifestly ill-
founded, or an abuse of
the right of petition.
(3) The Commission
shall reject any petition
referred to it which it con
siders inadmissible under
Article 26.
Artide 28.
In the event of the
Commission accepting a
petition referred to it:
(a) it shall, with a view
to ascertaining the facts,
undertake together with
the representatives of the
parties an examination of
the petition and, if need
be, an investigation, for
the effective conduct of
which the States con-
cerned shall furnish all
necessary facilities, after
an exchange of views with
the Commission;
(b) it shall place itself
åt the disposal of the par-
Article 27.
1. La Commission ne
retient aucune requéte
introduite par application
de 1’article 25, lorsque:
a) elle est anonyme;
b) elle est essentielle-
ment la méme qu’une re
quéte précédemment exa-
minée par la Commission
ou déjå soumise å une
autre instance interna-
tionale d’enquéte ou de
réglement et si elle ne
contient pas de faits nou-
veaux.
2. La Commission dé-
clare irrecevable toute re
quéte introduite par ap
plication de l’article 25,
lorsqu’elle estime la re
quéte incompatible avec
les dispositions de la pré-
sente Convention, mani-
festement mal fondée ou
abusive.
3. La Commission re-
jette toute requéte qu’elle
considére comme irrece
vable par application de
1’article 26.
Artide 28.
Dans le cas ou la Com
mission retient la requéte:
a) afin d’établir les
faits, elle procéde å un
examen contradictoire de
la requéte avec les repre
sentants des parties et,
s’il y a lieu, å une en-
quéte pour la conduite
efficace de laquelle les
Etats intcressés four-
niront toutes facilités né-
cessaires, apres échange
de vues avcc la Commis
sion;
b) elle se mot å la dis
position des intéressés en
Artikel 27.
1. Kommissionen må
icke upptaga någon fram
ställning enligt artikel 25
som:
a) är anonym; eller
b) i det väsentliga in
nefattar samma yrkande
som en framställning, vil
ken redan prövats av
kommissionen eller redan
hänskjutits till interna
tionell undersökning eller
reglering i annan form och
vilken icke innehåller
några nya relevanta upp
lysningar.
2. Kommissionen skall
avvisa framställning gjord
enligt artikel 25, som
kommissionen anser icke
kunna förenas med be
stämmelserna i denna
konvention, vara uppen
barligen ogrundad eller
utgöra ett missbruk av
rätten att göra sådan
framställning.
3. Kommissionen skall
avvisa framställning, som
kommissionen finner icke
kunna upptagas på grund
av vad i artikel 26 stad
gats.
Artikel 28.
Då en framställning
upptages, skall kommis
sionen
a) till utrönande av de
faktiska omständigheter
na i fallet, genomgå fram
ställningen tillsammans
med representanter för
parterna samt, om det be-
finnes erforderligt, före
taga en undersökning,
vars effektiva genomfö
rande de berörda staterna
efter utbyte av synpunk
ter med kommissionen
skola i erforderlig grad
underlätta;
b) ställa sig till parter
nas förfogande i syfte att
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
ties concerned with a
view to securing a friendly
settlement of the matter
on the basis of respect for
Human Rights as defined
in this Convention.
Article 29.
(1) The Commission
shall perform the func-
tions set out in Article 28
by means of a Sub-Com-
mission consisting of
seven members of the
Commission.
(2) Each of the parties
concerned may appoint
as members of this Sub-
Commission a person of
its choice.
(3) The remaining
members shall be chosen
by lot in accordance with
arrangements prescribed
in the Rules of Procedure
of the Commission.
Artide 30.
If the Sub-Commission
succeeds in effecting a
friendly settlement in ac
cordance with Article 28,
it shall draw up a Report
which shall be sent to the
States concerned, to the
Committee of Ministers
and to the Secretary-Gen-
eral of the Council of
Europé for publication.
This Report shall be con-
fined to a brief statement
of the facts and of the
solution reached.
Artide 31.
(1) If a solution is not
reached, the Commission
shall draw up a Report
on the facts and state its
opinion as to whether the
facts found disclose a
breach by the State con
cerned of its obligations
vue de parvenir å un ré-
glement amiable de l’af-
faire qui s’inspire du res
pect des Droits de l’hom-
me, tels que les reconnait
la présente Convention.
Artide 29.
1. La Commission rem
plit les fonctions prévues
å 1’article 28 au moyen
d’une sous-commission
composée de sept mem-
bres de la Commission.
2. Chaque intéressé
peut désigner un membre
de son choix pour faire
partie de la sous-commis
sion.
3. Les autres membres
sont désignés par tirage
au sort, conformément
aux dispositions prévues
par le réglement intérieur
de la Commission.
Artide 30.
Si elle parvient å ob-
tenir un réglement amia
ble, conformément å 1’ar
ticle 28, la sous-commis
sion dresse un rapport qui
est transmis aux Etats in-
téressés, au Comité des
Ministres et au Secrétaire
Général du Conseil de
l’Europe, aux fins de pu
blication. Ce rapport se
limite å un bref exposé
des faits et de la solution
adoptée.
Artide 31.
1. Si une solution n’a
pu intervenir, la Commis
sion rédige un rapport
dans lequel elle constate
les faits et formule un
avis sur le point de savoir
si les faits constatés révé-
lent, de la part de l’Etat
nå en reglering av frå
gan i godo på grundval av
respekterandet av de
mänskliga rättigheterna,
sådana de definierats i
denna konvention.
Artikel 29.
1. Kommissionen full
gör de åligganden, som
angivits i artikel 28, ge
nom en underkommission
bestående av sju ledamö
ter av kommissionen.
2. Envar av de berör
da parterna äger utse en
ledamot av underkom
missionen.
3. Övriga ledamöter
skola utses genom lott
dragning i enlighet med
bestämmelser i kommis
sionens arbetsordning.
Artikel 30.
Därest underkommis
sionen lyckas åväga
bringa en uppgörelse i
godo enligt artikel 28,
skall den utarbeta en
rapport som skall till
ställas de berörda stater
na, ministerkommittén
och Europarådets gene
ralsekreterare för offent
liggörande. Rapporten
skall begränsas till en kort
redogörelse för de faktis
ka omständigheterna och
för den lösning, som upp
nåtts.
Artikel 31.
1. Om en lösning icke
kunnat uppnås, skall
kommissionen utarbeta en
rapport rörande de fak
tiska omständigheterna
samt angiva, huruvida
kommissionen anser de
samma innebära, att den
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
33
under the Convention.
The opinions of all the
members of the Commis
sion on this point may be
stated in the Report.
(2) The Report shall be
transmitted to the Com-
mittee of Ministers. It
shall also be transmitted
to the States concerned,
who shall not be åt liberty
to publish it.
(3) In transmitting the
Report to the Committee
of Ministers the Commis-
sion may make such pro-
posals as it thinks fit.
Article 32.
(1) If the question is
not referred to the Court
in accordance with Ar
ticle 48 of this Conven
tion within a period of
three months from the
date of the transmission
of the Report to the Com
mittee of Ministers, the
Committee of Ministers
shall decide by a majority
of two-thirds of the mem
bers entitled to sit on the
Committee whether there
has been a violation of
the Convention.
(2) In the affirmative
case the Committee of
Ministers shall prescribe
a period during which the
High Contracting Party
concerned must take the
measures required by the
decision of the Committee
of Ministers.
intéressé, une violation
des obligations qui lui in-
combent aux termes de la
Convention. Les opinions
de tous les membres de la
Commission sur ce point
peuvent étre exprimées
dans ce rapport.
2. Le rapport est trans-
mis au Comité des Minis-
tres; il est également com-
muniqué aux Etats inté-
ressés, qui n’ont pas la
faculté de le publier.
3. En transmettant le
rapport au Comité des
Ministres, la Commission
peut formuler les proposi
tions qu’elle juge appro-
priées.
Artide 32.
1. Si, dans un délai de
trois mois å dater de la
transmission au Comité
des Ministres du rapport
de la Commission, l’affaire
n’est pas déférée å la
Cour par application de
1’article 48 de la présente
Convention, le Comité des
Ministres prend, par un
vo te å la majorité des
deux tiers des represen
tants ayant le droit de
siéger au Comité, une dé-
cision sur la question de
savoir s’il y a eu ou non
une violation de la Con
vention.
2. Dans 1’affirmative,
le Comité des Ministres
fixe un délai dans lequel
la Haute Partie Contrac-
tante intéressée doit pren-
dre lesmesures qu’entraine
la décision du Comité des
Ministres.
ifrågavarande staten bru
tit mot sina förpliktelser
enligt konventionen. Var
je kommissionsledamots
mening på denna punkt
må komma till uttryck i
rapporten.
2. Rapporten skall
överlämnas till minister
kommittén. Den skall
även delgivas de berörda
staterna, vilka icke äga
offentliggöra densamma.
3. I samband med rap
portens överlämnande till
ministerkommittén äger
kommissionen framlägga
de förslag, som den anser
lämpliga.
Artikel 32.
1. Om icke inom tre
månader från dagen för
rapportens överlämnande
till ministerkommittén,
ärendet hänskjutes till
domstolen enligt artikel
48 i denna konvention,
skall ministerkommittén
med en majoritet av två
tredjedelar av de leda
möter, som äro berätti
gade att taga säte i kom
mittén, fastställa, huru
vida kränkning av kon
ventionen skett.
2. I händelse denna
fråga besvaras jakande,
skall ministerkommittén
föreskriva en frist, inom
vilken den berörda höga
fördragsslutande parten
har att vidtaga de åtgär
der, som bliva erforder
liga till följd av minister
kommitténs beslut.
3. Därest den höga för-
dragsslutande parten icke
vidtagit tillfredsställande
(3) If the High Con- 3. Si la Haute Partie
tracting Party concerned Contractante intéressée
has not taken satisfaetory n’a pas adopté des mesu-
i{
Dihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 165.
34
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
measures within the pre-
scribed period, the Com-
mittee of Ministers shall
decide by the majority
provided for in paragraph
(1) above what effect shall
be given to its original
decision and shall publish
the Report.
(4) The High Contract-
ing Parties undertake to
regard as binding on them
any decision which the
Committee of Ministers
may take in application
of the preceding para-
graphs.
Artide 33.
The Commission shall
meet in camera.
Artide 34.
The Commission shall
take its decisions by a
majority of the Members
present and voting; the
Sub-Commission shall
take its decisions by a
majority of its members.
Artide 35.
The Commission shall
meet as the circumstances
require. The meetings
shall be convened by the
Secretary-General of the
Council of Europé.
Artide 36.
The Commission shall
draw up its own rules of
procedure.
Artide 37.
The secretariat of the
Commission shall be pro
vided by the Secretary-
General of the Council of
Europé.
res satisfaisantes dans le
délai imparti, le Comité
des Ministres donne å sa
décision initiale, par la
majorité prévue au para-
graphe 1 ci-dessus, les
suites qu’elle comporte et
publie le rapport.
4. Les Hautes Parties
Contractantes s’engagent
å considérer comme obli-
gatoire pour elles toute
décision que le Comité
des Ministres peut prendre
en application des para-
graphes précédents.
Artide 33.
La Commission siége å
huis clos.
Artide 34.
Les décisions de la Com
mission sont prises å la
majorité des membres
présents et votant; les
décisions de la sous-com-
mission sont prises å la
majorité de ses membres.
Artide 35.
La Commission se réu-
nit lorsque les circonstan-
ces l’exigent. Elle est con-
voquée par le Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe.
Artide 36.
La Commission établit
son réglement intérieur.
Artide 37.
Le secrétariat de la
Commission est assuré par
le Secrétaire Général du
Conseil de l’Europe.
åtgärder inom den före
skrivna fristen, skall mi
nisterkommittén med så
dan röstövervikt, som an-
gives under 1. ovan, be
sluta vilken verkan dess
ursprungliga beslut skall
erhålla samt publicera
rapporten.
4. De höga fördrags-
slutande parterna förbin
da sig att anse varje be
slut, som ministerkom
mittén fattar med till-
lämpning av vad under
1—3 stadgats, såsom för
sig bindande.
Artikel 33.
Kommissionen skall
sammanträda inom stäng
da dörrar.
Artikel 34.
För beslut av kommis
sionen erfordras en majo
ritet av närvarande och i
röstningen deltagande le
damöter; för beslut av
underkommissionen er
fordras majoritet av dess
ledamöter.
Artikel 35.
Kommissionen sam
manträder när så påkal
las av omständigheterna.
Den sammankallas av
Europarådets general
sekreterare.
Artikel 36.
Kommissionen fast
ställer själv sin arbets
ordning.
Artikel 37.
För kommissionens se
kretariat skall sörjas ge
nom Europarådets gene
ralsekreterare.
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
35
SECTION IV.
Article 38.
The European Court of
Human Rights shall con-
sist of a number of judges
equal to that of the Mem-
bers of the Council of
Europé. No two judges
may be nationals of the
same State.
Artide 39.
(1) The members of the
Court shall be elected by
the Consultative Assem-
bly by a majority of the
votescast from a list of
persons nominated by the
Members of the Council
of Europé; each Member
shall nominate three can-
didates, of whom two åt
least shall be its nationals.
(2) As for as applicable,
the same procedure shall
be followed to complete
the Court in the event of
the admission of new
Members of the Council
of Europé, and in filling
casual vacancies.
(3) The candidates shall
be of high moral character
and must either possess
the qualifications required
for appointment to high
judicial Office or be juris-
consults of recognised
competence.
Artide 40.
(1) The members of the
Court shall be elected for
a period of nine years.
They may be re-elected.
However, of the members
elected åt the first elec-
TITRE IV.
Artide 38.
La Cour européenne des
Droits de Thomme se
compose d’un nombre de
juges égal å celui des
Membres du Conseil de
1’Europe. Elle ne peut
comprendre plus d’un res-
sortissant d’un méme
Etat.
Artide 39.
1. Les membres de la
Cour sont élus par l’As-
semblée Consultative å la
majorité des voix expri-
mées sur une liste de per-
sonnes présentée par les
Membres du Conseil de
1’Europe, chacun de ceux-
ci devant présenter trois
candidats, dont deux au
moins de sa nationalité.
2. Dans la mesure ou
elle est applicable, la mé
me procédure est suivie
pour compléter la Cour en
cas d’admission de nouve-
aux Membres au Conseil
de 1’Europe, et pour pour-
voir aux siéges devenus
vacants.
3. Les candidats de-
vront jouir de la plus
haute considération mo-
rale et réunir les condi-
tions requises pour l’exer-
cice de hautes fonctions
judiciaires ou étre des ju-
risconsultes possédant
une compétence notoire.
Artide 40.
1. Les membres de la
Cour sont élus pour une
durée de neuf ans. Ils sont
rééligibles. Toutefois, en
ce qui concerne les mem
bres désignés å la pre-
AVDELNING IV.
Artikel 38.
Den europeiska dom
stolen för de mänskliga
rättigheterna skall vara
sammansatt av domare
till samma antal som
Europarådets medlem
mar. Mer än en domare
må icke vara medborgare
i samma stat.
Artikel 39.
1. Domstolens ledamö
ter väljas av den rådgi
vande församlingen med
majoriteten av de röster,
som avgivas på en lista
över personer, vilka före
slås av Europarådets
medlemmar; varje med
lem skall härvid nämna
tre kandidater, av vilka
minst två skola vara med
borgare i den förslagsstäl-
lande staten.
2. I mån av tillämplig
het skall samma ordning
komma till användning
vid komplettering av
domstolen i händelse av
nya medlemmars inträde
i Europarådet samt vid
besättandet av ledigbliv
na platser.
3. Kandidaterna skola
vara av hög moralisk
standard samt skola an
tingen uppfylla de villkor,
som erfordras för utnäm
ning till högre domarebe
fattningar, eller vara rätts-
lärde av erkänd kompe
tens.
Artikel 40.
1. Domstolens ledamö
ter väljas för en tid av
nio år. De kunna återväl
jas. I fråga om de leda
möter, som utses vid det
första valet, skola dock
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
tion the terms of four
members shall expire åt
the end of three years,
and the terms of four
more members shall ex
pire åt the end of six
years.
(2) The members whose
terms are to expire åt the
end of the initial periods
of three and six years
shall be chosen by lot by
the Secretary-General im-
mediately after the first
election has been com-
pleted.
(3) A member of the
Court elected to replace a
member whose term of
Office has not expire d
shall hold Office för the
remainder of his predeces-
sor’s term.
(4) The members of the
Court shall hold office un-
til replaced. After having
been replaced, they shall
continue to deal with
such cases as they already
have under consideration.
Article 41.
The Court shall elect
its President and Vice-
President for a period of
three years. They may be
re-elected.
Artide 42.
The members of the
Court shall receive for
each day of duty a com-
pensation to be deter-
mined by the Committee
of Ministers.
Artide 43.
For the consideration
of each case brought be-
fore it the Court shall
miére élection, les fonc-
tions de quatre des mem-
bres prendront fin au
bout de trois ans, celles
de quatre autres mem-
bres prendront fin au
bout de six ans.
2. Les membres dont
les fonctions prendront
fin au terme des périodes
initiales de trois et six
ans, sont désignés par
tirage au sort effectué
par le Secrétaire Général
du Conseil de 1’Europe,
immédiatement apres
qu’il aura été procédé å
la premiére élection.
3. Le membre de la
Cour élu en remplacement
d’un membre dont le
mandat n’est pas expiré
achéve le terme du man
dat de son prédécesseur.
4. Les membres de la
Cour restent en fonctions
jusqu’å leur remplace
ment. Apres ce remplace
ment, ils continuent de
connaitre des affaires dont
ils sont déjå saisis.
Artide 41.
La Cour élit son Presi
dent et son Vice-Président
pour une durée de trois
ans. Ceux-ci sont rééli-
gibles.
Artide 42.
Les membres de la Cour
regoivent une indemnité
par jour de fonctions, å
fixer par le Comité des
Ministres.
Artide 43.
Pour 1’examen de cha-
que affaire portée devant
elle, la Cour est constituée
fyra ledamöters mandat
upphöra efter tre år och
ytterligare fyra ledamö
ters mandat efter sex år.
2. De ledamöter, vilkas
mandat skola upphöra
efter de inledande perio
derna om tre och sex år,
skola utses genom lott
dragning, verkställd av
generalsekreteraren ome
delbart efter det att det
första valet förrättats.
3. Har ledamot av
domstolen valts för att
ersätta en ledamot, vars
mandattid ännu icke ut
löpt, skall han bekläda
befattningen under åter
stoden av företrädarens
mandattid.
4. Domstolens ledamö
ter utöva sitt uppdrag,
intill dess att de avlösas.
Efter det att så skett
skola de fullfölja hand
läggningen av sådana mål,
med vilka de redan tagit
befattning.
Artikel 41.
Domstolen väljer ord
förande och vice ordfö
rande för en period av tre
år. Dessa kunna återväl
jas.
Artikel 42.
Domstolens ledamöter
skola för varje tjänstgö-
ringsdag erhålla en er
sättning som bestämmes
av ministerkommittén.
Artikel 43.
Vid handläggningen av
mål, som hänskjutits till
domstolen, skall denna
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
37
consist of a Chamber com-
posed of seven judges.
There shall sit as an ex
officio member of the
Chamber the judge who
is a national of any State
party concerned, or, if
there is none, a person of
its choice who shall sit in
the capacity of judge; the
names of the other judges
shall be chosen by lot by
the President before the
opening of the case.
Article 44.
Only the High Con-
tracting Parties and the
Commission shall have
the right to bring a case
before the Court.
Artide 45.
The jurisdiction of the
Court shall extend to all
cases concerning the in
terpretation and applica-
tion of the present Con-
vention which the High
Contracting Parties or the
Commission shall refer to
it in accordance with Ar
ticle 48.
Artide 46.
(1) Any of the High
Contracting Parties may
åt any time declare that
it recognises as compul-
sory ipso facto and with-
out special agreement the
jurisdiction of the Court
in all matters concerning
the interpretation and ap-
plication of the present
Convention.
(2) The declarations re-
ferred to above may be
made unconditionally or
on condition of reciproc-
ity on the part of several
en une Chambre compo-
sée de sept juges. En
feront partie d’office le
juge ressortissant de tout
Etat intéressé ou, å dé-
faut, une personne de son
choix pour siéger en qua-
lité de juge; les noms des
autres juges sont tirés au
sort, avant le début de
1’examen de l’affaire, par
les soint du Président.
Artide 44.
Seules les Hautes Par
ties Contractantes et la
Commission ont qualité
pour se présenter devant
la Cour.
Artide 45.
La compétence de la
Cour s’étend å toutes les
affaires concernant l’in-
terprétation et 1’applica-
tion de la présente Con
vention que les Hautes
Parties Contractantes ou
la Commission lui sou-
mettront, dans les condi-
tions prévues par 1’article
48.
Artide 46.
1. Chacune des Hautes
Parties Contractantes
peut, å n’importe quel
moment, déclarer recon-
naitre comme obligatoire
de plein droit et sans con
vention spéciale, la juri-
diction de la Cour sur
toutes les affaires concer
nant 1’interprétation et
1’application de la pré
sente Convention.
2. Les declarations ci-
dessus visées pourront
étre faites purement et
simplement ou sous con
dition de réciprocité de la
utgöras av en avdelning,
sammansatt av sju do
mare. Självskriven leda
mot av avdelningen skall
beträffande varje stat,
som är part i målet, vara
den domare, som är med
borgare i staten eller, i
brist på sådan domare,
en person, vilken staten
utser att taga säte såsom
domare; de övriga domar
nas namn utväljas genom
lottdragning av presiden
ten innan målet börjar
handläggas.
Artikel 44.
Endast de höga för-
dragsslutande parterna
och kommissionen äga
hänskjuta ett mål till
domstolen.
Artikel 45.
Domstolens behörighet
omfattar alla tvister rö
rande tolkningen och till-
lämpningen av denna
konvention, som de höga
fördragsslutande parterna
eller kommissionen hän-
skjuter till domstolen i en
lighet med bestämmelser
na i artikel 48.
Artikel 46.
1. Envar av de höga
fördragsslutande parterna
må när som helst förklara
sig erkänna, att i alla
frågor angående tolkning
och tillämpning av denna
konvention domstolens
jurisdiktion är för parten
tvingande i och för sig
och utan särskild överens
kommelse.
2. Förklaringar, som
ovan avses, må avgivas
utan villkor eller under
villkor om ömsesidighet i
förhållandet till flera eller
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 165.
or certain other High
Contracting Parties or for
a specified period.
(3) These declarations
shall be deposited with
the Secretary-General of
the Council of Europé
who shall transmit copies
thereof to the High Con
tracting Parties.
Article 47.
The Court may only
deal with a case after the
Commission has acknow-
ledged the failure of ef-
forts for a friendly settle-
ment and within the
period of three months
provided for in Article 32.
Artide 48.
The following may
bring a case before the
Court, provided that the
High Contracting Party
concerned, if there is only
one, or the High Contract
ing Parties concerned, if
there is more than one, are
subject to the compulsory
jurisdiction of the Court
or, failing that, with the
consent of the High Con
tracting Party concerned,
if there is only one, or
of the High Contracting
Parties concerned if there
is more than one:
(a) the Commission;
(b) a High Contracting
Party whose national is
alleged to be a victim;
(c) a High Contracting
Party which referred the
case to the Commission;
(d) a High Contracting
Party against which the
complaint has been lodged.
part de plusieurs ou de
certaines autres Parties
Contractantes ou pour
une durée déterminée.
3. Ces déclarations se-
ront remises au Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe qui en trans-
mettra copie aux Hautes
Parties Contractantes.
Artide 47.
La Cour ne peut étre
saisie d’une affaire qu’-
aprés la constatation, par
la Commission, de Péchec
du réglement amiable et
dans le délai de trois mois
prévu å 1’article 32.
Artide 48.
A la condition que la
Haute Partie Contractan-
te intéressée, s’il n’y en a
qu’une, ou les Hautes
Parties Contractantes in-
téressées, s’il y en a plus
d’une, soient soumises å
la juridiction obligatoire
de la Cour ou, å défaut,
avec le consentement ou
1’agrément de la Haute
Partie Contractante in
téressée, s’il n’y en a
qu’une, ou des Hautes
Parties Contractantes in-
téressées, s’il y en a plus
d’une, la Cour peut étre
saisie:
a) par la Commission;
b) par une Haute Par
tie Contractante dont la
victime est le ressortis-
sant;
c) par une Haute Par
tie Contractante qui a
saisi la Commission;
d) par une Haute Par
tie Contractante mise en
cause.
vissa andra höga fördrags-
slutande parter eller för
viss tid.
3. Förklaringarna skola
deponeras hos Europarå
dets generalsekreterare,
som skall överlämna av
skrifter av desamma till
de höga fördragsslutande
parterna.
Artikel 47.
Mål må ej hänskjutas
till domstolen annat än
efter det att kommissio
nen fastställt, att det icke
lyckats att nå en uppgö
relse i godo, samt innan
den i artikel 32 föreskriv
na fristen av tre månader
utlöpt.
Artikel 48.
Under förutsättning att
den berörda höga för
dragsslutande parten, om
det endast finnes en så
dan, eller de berörda höga
fördragsslutande parter
na, om det finnes flera,
obligatoriskt äro under
kastade domstolens juris
diktion eller, om så ej är
fallet, med samtycke av
den berörda höga för
dragsslutande parten, om
det endast finnes en så
dan, eller av de berörda
höga fördragsslutande par
terna, om det finnes flera,
kan ett mål hänskjutas
till domstolen genom
a) kommissionen;
b) hög fördragsslutan
de part, vars medborgare
uppges vara förfördelad;
c) hög fördragsslutande
part, som hänskjutit fal
let till kommissionen;
d) hög fördragsslutan
de part, mot vilken klago
målet riktats.
39
Kungi. Maj:ts proposition nr 165.
Artide 49.
In the event of dispute
as to whether the Court
has jurisdiction, the mat
ter shall be settled by the
decision of the Court.
Artide 50.
If the Court finds that
a decision or a measure
taken by a legal authority
or any other authority of
a High Contracting Party
is completely or partially
in conflict with the obliga
tions arising from the
present Convention, and
if the internal law of the
said Party allows only
partial reparation to be
made for the conse-
quences of this decision
or measure, the decision of
the Court shall, if neces-
sary, afford just satisfac-
tion to the injured party.
Artide 51.
(1) Reasons shall be
given for the judgment
of the Court.
(2) If the judgment
does not represent in
whole or in part the un-
animous opinion of the
judges, any judge shall
be entitled to deliver a
separate opinion.
Artide 52.
The judgment of the
Court shall be final.
Artide 53.
The High Contracting
Parties undertake to
abide by the decision of
the Court in any case to
which they are parties.
Artide 49.
En cas de contestation
sur le point de savoir si
la Cour est compétente,
la Cour décide.
Artide 50.
Si la décision de la Cour
déclare qu’une décision
prise ou une mesure or-
donnée par une autorité
judiciaire ou to ute autre
autorité d’une Partie Con-
tractante se trouve en-
tiérement ou partielle-
ment en opposition avec
des obligations découlant
de la présente Conven
tion, et si le droit interne
de ladite Partie ne per-
met qu’imparfaitement
d’effacer les conséquences
de cette décision ou de
cette mesure, la décision
de la Cour accorde, s’il y
a lieu, å la partie lésée
une satisfaction équitable.
Artide 51.
1. L’arrét de la Cour
est motivé.
2. Si 1’arrét n’exprime
pas en tout ou en partie
1’ opinion unanime des ju-
ges, tout juge aura le
droit d’y joindre l’exposé
de son opinion indivi-
duelle.
Artide 52.
L’arrét de la Cour est
définitif.
Arlicle 53.
Les Hautes Parties
Contractantes s’engagent
å se conformer aux déci-
sions de la Cour dans les
litiges auxquels elles son t
parties.
Artikel 49.
I händelse av tvist rö
rande domstolens behö
righet skall frågan härom
avgöras genom beslut av
domstolen.
Artikel 50.
Därest domstolen fin
ner, att beslut eller åtgärd
av en rättslig myndighet
eller annan myndighet hos
någon hög fördragsslutan-
de part helt eller delvis
står i strid mot de för
pliktelser, som härröra ur
denna konvention, och
därest sagda parts in
hemska rätt endast till en
del medgiver att gottgö-
relse lämnas för beslutets
eller åtgärdens verkning
ar, skall domstolens ut
slag, om så befinnes nöd
vändigt, tillerkänna den
förfördelade parten skä
lig gottgörelse.
Artikel 51.
Domskälen skola an
givas i domstolens utslag.
Om domarena icke äro
eniga om utslaget i dess
helhet eller till någon del,
äger varje domare rätt
att avgiva sitt särskilda
votum.
Artikel 52.
Domstolens utslag är
slutgiltigt.
Artikel 53.
De höga fördragsslu-
tande parterna förbinda
sig att rätta sig efter
domstolens utslag i alla
de mål, i vilka de äro
parter.
40
Kungl. Maj ds proposition nr 165.
Article 54.
The judgment of the
Court shall be transmitted
to the Committee of Min
isters which shall super
vise its execution.
Artide 55.
The Court shall draw
up its own rules and shall
determine its own proce-
dure.
Artide 56.
(1) The first election
of the members of the
Court shall take place
after the declarations by
the High Contracting Par-
ties mentioned in Article
46 have reached a total of
eight.
(2) No case can be
brought before the Court
before this election.
SECTION V.
Artide 57.
On receipt of a request
from the Secretary-Gen-
eral of the Council of Eu
ropé any High Contract
ing Party shall furnish an
explanation of the man-
ner in which its internal
law ensures the effective
implementation of any of
the provisions of this Con-
vention.
Artide 58.
The expenses of the
Commission and the Court
shall be borne by the
Council of Europé.
Artide 59.
The members of the
Commission and of the
Court shall be entitled,
during the discharge of
Artide 54.
L’arrét de la Cour est
transmis au Comité des
Ministres qui en surveille
1’exécution.
Artide 55.
La Cour établit son
réglement et fixe sa pro-
cédure.
Artide 56.
1. La premiére élection
des membres de la Cour
aura lieu apres que les
déclarations des Hautes
Parties Contractantes vi-
sées å 1’article 46 auront
atteint le nombre de huit.
2. La Cour ne peut étre
saisie avant cette élec
tion.
T ITRE V.
Artide 57.
Toute Haute Partie
Contractante fournira sur
demande du Secrétaire
Général du Conseil de
1’Europe les explications
requises sur la maniére
dont son droit interne as-
sure 1’application effec
tive de toute les disposi
tions de cette Convention.
Artide 58.
Les dépenses de la Com
mission et de la Cour sont
å la charge du Conseil de
1’Europe.
Artide 59.
Les membres de la
Commission et de la Cour
jouissent, pendant l’exer-
cice de leurs fonctions,
Artikel 54.
Domstolens utslag sko
la översändas till minis
terkommittén, som över
vakar deras verkställan
de.
Artikel 55.
Domstolen skall upp
rätta sin egen arbetsord
ning och bestämma sitt
rättegångssätt.
Artikel 56.
1. Det första valet av
domstolens ledamöter
skall äga rum, sedan de
förklaringar av de höga
fördragsslutande parter
na, som omnämnas i arti
kel 46, ha uppnått ett an
tal av åtta.
2. Intet mål kan hän-
skjutas till domstolen före
nämnda val.
AVDELNING V.
Artikel 57.
På anmodan av Euro
parådets generalsekrete
rare skall varje hög för
dragsslutande part till
handahålla upplysningar
om det sätt, på vilket dess
inhemska lagstiftning sä
kerställer ett effektivt ef
terlevande av bestämmel
serna i denna konvention.
Artikel 58.
Kommissionens och
domstolens utgifter skola
bestridas av Europarådet.
Artikel 59.
Kommissionens och
domstolens ledamöter ha
under utövandet av sin
verksamhet rätt till de
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
41
thier functions, to the
privileges and immunities
provided for in Artide 40
of the Statute of the
Council of Europé and
in the agreements made
thereunder.
Article 60.
Nothing in this Con-
vention shall be construed
as limiting or derogating
from any of the human
rights and fundamental
freedoms which may be
ensured under the laws of
any High Contracting
Party or under any other
agreement to which it is
a Party.
Artide 61.
Nothing in this Con-
vention shall prejudice
the powers conferred on
the Committee of Minis
ters by the Statute of the
Council of Europé.
Artide 62.
The High Contracting
Parties agree that, except
by special agreement,
they will not avail them-
selves of treaties, conven-
tions or declarations in
force between them for
the purpose of submitting,
by way of petition, a dis-
pute arising out of the in
terpretation or applica-
tion of this Convention to
a means of settlement
other than those provided
for in this Convention.
des priviléges et immuni-
tés prévus å 1’article 40
du Statut du Conseil de
1’Europe et dans les Ac-
cords conclus en vertu de
cet article.
Artide 60.
Aucune des dispositions
de la présente Convention
ne sera interprétée com-
me limitant ou portant
atteinte aux Droits de
1’homme et aux libertés
fondamentales qui pour-
raient étre reconnus con-
formément aux lois de
toute Partie Contractante
ou å toute autre Conven
tion å laquelle cette Par
tie Contractante est par
tie.
Artide 61.
Aucune disposition de
la présente Convention ne
porte atteinte aux pou-
voirs conférés au Comité
des Ministres par le Sta
tut du Conseil de l’Eu-
rope.
Artide 62.
Les Hautes Parties
Contractantes renoncent
réciproquement, sauf
compromis spécial, å se
prévaloir des traités, con-
ventions ou déclarations
existant entre elles, en
vue de soumettre, par voie
de requéte, un différend
né de 1’interprétation ou
de 1’application de la pré
sente Convention å un
mode de réglement autre
que ceux prévus par ladite
Convention.
privilegier och den immu
nitet, som avses i artikel
40 av Europarådets stad
gar och i de avtal som in-
gåtts i kraft av sagda ar
tikel.
Artikel 60.
Intet i denna konven
tion må tolkas som en be
gränsning eller inskränk
ning av någon av de
mänskliga rättigheter
eller grundläggande frihe
ter, vilka må vara garan
terade i de höga fördrags-
slutande parternas lagar
eller i någon annan kon
vention, vari de äro par
ter.
Artikel 61.
Intet i denna konven
tion skall inskränka de
befogenheter, som tiller
känts ministerkommittén
genom Europarådets
stadga.
Artikel 62.
De höga fördragsslu-
tande parterna avstå öm
sesidigt, utom i händelse
av särskild överenskom
melse, från att begagna
sig av fördrag, konven
tioner eller deklarationer,
som äro gällande mellan
dem, för att genom ansö
kan hänskjuta en tvist,
som uppstår rörande tolk
ningen eller tillämpningen
av denna konvention, till
reglering i annan ordning
än som stadgas i konven
tionen.
Artikel 63.
1. Stat må vid sin rati-
ficering eller när som helst
senare genom en notifika.
Artide 63.
(1) Any State may al
the time of its ralification
or åt any time thcreafter
Artide 63.
1. Tout Etat peut, au
moment de la ratification
ou å tout autre moment
4
Bihctng till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 165.
declare by notification
addressed to the Secre-
tary-General of the Coun-
cil of Europé that the
present Convention shall
extend to all or any of
the territories for whose
International relations it
is responsible.
(2) The Convention
shall extend to the ter-
ritory or territories named
in the notification as from
the thirtieth day after the
receipt of this notification
by the Secretary-General
of the Council of Europé.
(3) The provisions of
this Convention shall be
applied in such territories
with due regard, however,
to local requirements.
(4) Any State which
has made a declaration in
accordance with para-
graph 1 of this Article
may åt any time there-
after declare on behalf of
one or more of the terri
tories to which the dec
laration relätes that it
accepts the competence
of the Commission to re-
ceive petitions from in-
dividuals, non-govern-
mental organisations or
groups of individuals in
accordance with Article
25 of the present Conven
tion.
Article 64.
(1) Any State may,
when signing this Con
vention or when deposit-
ing its instrument of rati-
fication, make a reserva
tion in respect of any par-
ticular provision of the
Convention to the extent
that any law then in force
par la suite, déclarer, par
notification adressée au
Secrétaite Général du
Conseil de 1’Europe, que
la présente Convention
s’appliquera å tous les ter-
ritoires ou å l’un quelcon-
que des territoires dont il
assure les relations inter-
nationales.
2. La Convention s’ap-
pliquera au territoire ou
aux territoires désignés
dans la notification å par-
tir du trentiéme jour qui
suivra la date å laquelle
le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europé aura
regi! cette notification.
3. Dans lesdits terri
toires les dispositions de
la présente Convention
seront appliquées en te-
nant compte des néces-
sités locales.
4. Tout Etat qui a fait
une déclaration conformé-
ment au premier para-
graphe de cet article,
peut, å tout moment par
la suite, déclarer relative-
ment å un ou plusieurs
des territoires visés dans
cette déclaration qu’il ac-
cepte la compétence de la
Commission pour con-
naitre des requétes de
personnes physiques, d’or-
ganisations non gouverne-
mentales ou de groupes de
particuliers conformé-
ment å 1’article 25 de la
présente Convention.
Article 64.
1. Tout Etat peut, au
moment de la signature
de la présente Convention
ou du dépöt de son in
strument de ratification,
formuler une réserve au
sujet d’une disposition
particuliére de la Conven
tion, dans la mesure ou
tion, ställd till Europarå
dets generalsekreterare,
förklara att denna kon
vention skall tillämpas på
alla eller något av de ter
ritorier, för vilkas inter
nationella förbindelser
staten i fråga svarar.
2. Konventionen skall
tillämpas på det eller de
territorier, som angivas i
notifikationen, från tret
tionde dagen, efter det att
Europarådets generalse
kreterare mottagit noti
fikationen.
3. Inom de nämnda
territorierna skola likväl
konventionens bestäm
melser tillämpas med hän
syn till vad de lokala för
hållandena kräva.
4. Stat, som avgivit
förklaring enligt 1. ovan,
kan när som helst där
efter förklara, att staten
beträffande ett eller flera
av de med förklaringen
avsedda territorierna er
känner kommissionen så
som behörig att mottaga
ansökningar från enskilda
personer, icke-statliga or
ganisationer eller grupper
av enskilda i enlighet med
artikel 25 av denna kon
vention.
Artikel 64.
1. Vid undertecknan
det av denna konvention
eller deponerandet av ra
tifikationsinstrument kan
en stat göra förbehåll
med avseende å någon
särskild bestämmelse i
konventionen, i den mån
lagstadgande, som då äger
Kungl. Maj.ts proposition nr 165.
43
in its territory is not in
conformity with the pro
vision. Reservations of a
general character shall not
be permitted under this
Article.
(2) Any reservation
made under this Article
shall contain a brief state-
ment of the law con-
cerned.
Artide 65.
(1) A High Contracting
Party may denounce the
present Convention only
after the expiry of five
years from the date on
which it became a Party
to it and after six months’
notice contained in a no-
tification addressed to the
Secretary-General of the
Council of Europé, who
shall inform the other
High Contracting Parties.
(2) Such a denuncia-
tion shall not have the
effect of releasing the
High Contracting Party
concerned from its obliga
tions under this Conven
tion in respect of any act
which, being capable of
constituting a violation
of such obligations, may
have heen performed by
it before the date åt
which the denunciation
became effective.
(3) Any High Contract
ing Party which shall
cease to be a Membcr of
the Council of Europé
shall cease to bo a Party
to this Convention under
the same conditions.
(4) The Convention
may be denounced in ac-
cordanec with the provi
sions of the preceding pa-
une loi alors en vigueur
sur son territoire n’est pas
conforme å cette disposi
tion. Les réserves de ca-
ractére général ne sont
pas autorisées aux termes
du présent article.
2. Toute réserve émise
conformément au présent
article comporte un bref
exposé de la loi en cause.
Artide 65.
1. Une Haute Partie
Contractante ne peut dé-
noncer la présente Con
vention qu’aprés l’expira-
tion d’un délai de cinq
ans å partir de la date
d’entrée en vigueur de la
Convention å son égard
et moyennant un préavis
de six mois, donné par
une notification adressée
au Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe, qui
en informe les autres Par
ties Contractantes.
2. Cette dénonciation
ne peut avoir pour effet
de délier la Haute Partie
Contractante intéressée
des obligations contenues
dans la présente Conven
tion en ce qui concerne
tout fait qui, pouvant
constituer une violation
de ees obligations, aurait
été accompli par elle an-
térieurement å la date å
laquelle la dénonciation
produit effet.
3. Sous la méme réser
ve cesserait d’étre Partie
å la présente Convention
toute Partie Contractante
qui cesserait d’ötre Mem-
bre du Conseil de l’Eu-
rope.
4. La Convention peut
étre dénoncée conformé
ment aux dispositions des
paragraphes précédents
giltighet inom statens ter
ritorium, icke överens
stämmer med bestämmel
sen. Förbehåll av allmän
karaktär tillåtas icke en
ligt denna artikel.
2. Varje förbehåll, som
göres enligt denna artikel,
skall innehålla en kort
redogörelse för det berör
da lagstadgandet.
Artikel 65.
1. En hög fördragsslu-
tande part må icke upp
säga denna konvention
förrän efter utgången
av fem år från dagen för
dess ikraftträdande och
med iakttagande av en
uppsägningstid på sex
månader samt genom no-
tifikation, ställd till Euro
parådets generalsekrete
rare, som därom skall un
derrätta de övriga höga
fördragsslutande parter
na.
2. Uppsägning får icke
till följd, att den ifråga
varande höga fördrags
slutande parten löses från
sina förpliktelser enligt
denna konvention beträf
fande någon åtgärd, som
kan utgöra en kränkning
av sådana förpliktelser
och som parten må ha
utfört före den dag, då
uppsägningen blev ver
kande.
3. En hög fördragsslu
tande part, som upphör
att vara medlem av Euro
parådet, upphör under
enahanda villkor att vara
part i denna konvention.
4. Konventionen må
enligt bestämmelserna un
der 1.—3. uppsägas be
träffande varje territo-
44
Kungl. Maj. ts proposition nr 165.
ragraphs in respect of any
territory to which it has
been declared to extend
under the terms of Article
63.
Article 66.
(1) This Convention
shall be open to the sig-
nature of the Members of
the Council of Europé. It
shall be ratified. Ratifica-
tions shall be deposited
with the Secretary-Gen-
eral of the Council of
Europé.
(2) The present Con
vention shall come into
force after the deposit of
ten instruments of rati-
fication.
(3) As regards any sig-
natory ratifying subse-
quently, the Convention
shall come into force åt
the date of the deposit of
its instrument of ratifica-
tion.
(4) The Secretary-Gen-
eral of the Council of Eu
ropé shall notify all the
Members of the Council
of Europé of the entry
into force of the Conven
tion, the names of the
High Contracting Parties
who have ratified it, and
the deposit of all instru
ments of ratification
which may be effected
subsequently.
Done åt Rome this 4th
day of November 1950 in
English and French, both
texts being equally au-
thentic, in a single copy
which shall remain de
posited in the archives of
the Council of Europé.
The Secretary-General
shall transmit certified
copies to each of the sig-
natories.
en ce qui concerne tout
territoire auquel elle a été
déclarée applicable aux
termes de 1’article 63.
Article 66.
1. La présente Conven
tion est ouverte å la sig-
nature des Membres du
Conseil de l’Europe. Elle
sera ratifiée. Les ratifica-
tions seront déposées prés
le Secrétaire Général du
Conseil de 1’Europe.
2. La présente Conven
tion entrera en vigueur
aprés le dépöt de dix in
struments de ratification.
3. Pour tout signataire
qui la ratifiera ultérieure-
ment, la Convention en
trera en vigueur des le
dépöt de 1’instrument de
ratification.
4. Le Secrétaire Géné
ral du Conseil de 1’Europe
notifiera å tous les Mem
bres du Conseil de l’Eu-
rope 1’entrée en vigueur
de la Convention, les noms
des Hautes Parties Con-
tractantes qui l’auront
ratifiée, ainsi que le dé
pöt de tout instrument de
ratification intervenu ul-
térieurement.
Fait å Rome, le 4 no-
vembre 1950, en francais
en en anglais, les deux
textes faisant également
foi, en un seul exemplaire
qui sera déposé dans les
archives du Conseil de
PEurope. Le Secrétaire
Général en communiquera
des copies certifiées con-
formes å tous les signa-
taires.
rium, för vilket den för
klarats tillämplig enligt
artikel 63.
Artikel 66.
1. Denna konvention
är öppen för underteck
nande av medlemmarna i
Europarådet. Den skall
ratificeras. Ratifikatio
nerna skola deponeras hos
Europarådets generalsek
reterare.
2. Konventionen skall
träda i kraft, då tio rati
fikationsinstrument depo
nerats.
3. För signatärmakt,
som ratificerar sedermera,
skall konventionen träda
i kraft den dag, då rati
fikationsinstrumentet de
poneras.
4. Europarådets gene
ralsekreterare skall under
rätta alla medlemmar i
Europarådet om konven
tionens ikraftträdande,
och namnen på de höga
fördragsslutande parter,
som ha ratificerat den
samma och om depone
rande av ratifikationsin
strument, som sker se
nare.
Upprättat i Rom den 4
november 1950 på engel
ska och franska, vilka bå
da texter skola äga sam
ma vitsord, samt i ett
enda exemplar, som skall
vara deponerat i Europa
rådets arkiv. Generalse
kreteraren skall överläm
na bestyrkta exemplar till
envar av signatärmakter-
na.
Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
510210