Prop. 1951:165

('angående godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konveption angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av Sveriges anslutning till Europarådets konveption angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; given Stockholm slott den 2 mars 1951.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jitrikes- departementsärenden för den 2 mars 1951 vill Kungl. Maj :t härmed före­ slå riksdagen att på sätt, varom föredragande departementschefen hemställt, godkänna Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 novem­ ber 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg­ gande friheterna.

GUSTAF ADOLF.

östen Undén.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern

Erlander , ministern för utrikes ärendena Undén , statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler mi­ nistern för utrikes ärendena fråga om godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Föredraganden anför följande. Genom Sveriges anslutning till Europarådet år 1949 (se proposition nr 214 till 1949 års riksdag) har vårt land blivit bundet av denna organisations stadga av den 5 maj 1949. I inledningen till stadgan uttalas bl. a., att de stater som grundat Europarådet ånyo bekänna sig till de andliga och mora­ liska värden, vilka äro deras folks gemensamma arv och ur vilka personlig och politisk frihet samt lagbundet samhällsskick framvuxit, begrepp som utgöra grundvalarna för varje verklig demokrati. I artikel 1 a) i stadgan säges därefter Europarådets syfte vara att åvägabringa en fastare enhet mellan dess medlemmar i ändamål att förverkliga de ideal och principer, vil­ ka utgöra deras gemensamma arv, och att underlätta deras ekonomiska och sociala framåtskridande. Därefter föreskrives i artikel 1 b), att det angivna syftet skall med hjälp av Europarådets organ fullföljas bl. a. genom vär­ nandet och utvecklandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläg­ gande friheterna.

Frågan om en lagstiftning till skydd för de så kallade mänskliga rättig­ heterna har gamla anor i de demokratiska staternas historia. Välbekant är den i Förenta Staternas konstitution ingående rättighetsförklaringen lik­ som den i Frankrike under revolutionen år 1789 tillkomna förklaringen om människans rättigheter, vilken sedermera inflöt i 1791 års franska författ­ ning. Lagstiftning av motsvarande slag har därefter tillkommit i ett flertal andra länder i Europa och Amerika.

I våra dagar har frågan om skydd för de mänskliga rättigheterna fått förnyad aktualitet på grund av de grova kränkningar, för vilka de blivit utsatta genom det nazistiska Tyskland samt dettas allierade och efterföljare.

3

Samtidigt har ett behov gjort sig gällande av att anpassa de gamla rättig-

hetsförklaringarnas innehåll till den moderna tidens ändrade sociala och eko­

nomiska förhållanden. Sålunda inskrevs i inledningen till Förenta Nationer­

nas stadga av den 26 juni 1945, att de Förenta Nationernas folk ånyo betygade

sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda män­

niskans värdighet och värde samt på lika rättigheter för män och kvinnor.

Därefter säges i artikel 1 Förenta Nationernas ändamål bl. a. vara att åstad­

komma internationell samverkan vid befordrande och främjande av akt­

ningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan

avseende på ras, kön, språk eller religion. Till förverkligande av det nu an­

givna ändamålet har Förenta Nationernas generalförsamling den 10 decem­

ber 1948 antagit en universell förklaring angående de mänskliga rättighe­

terna. Denna förklaring grundlägger emellertid icke några rättsliga förplik­

telser för staterna. Emellertid pågår för närvarande inom Förenta Nationerna

ett omfattande arbete, syftande till att låta rättighetsförklaringen efterföljas

av en konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, varigenom

dessa skulle bliva omgärdade även av rättsligt bindande garantier. Arbe­

tet på denna konvention har likväl ännu icke fortskridit så långt, att

det med säkerhet kan överblickas när konventionen i färdigt skick kan kom­

ma att föreläggas generalförsamlingen.

Att Europarådet, oaktat det sålunda inom Förenta Nationerna inledda ar­

betet, påtagit sig att även inom Europarådets ram upprätta en konvention

till skydd för de mänskliga rättigheterna, får ses i belysning av alt konven-

tionsarbetet inom Förenta Nationerna visat sig möta betydande svårigheter

på grund av åsiktsskillnader mellan medlemsstaterna, bottnande i dessas

vitt skilda kulturarv och samhällstyper.

Europarådet är däremot en sammanslutning av en krets stater med ge­

mensam kultur, inom vilka man kan räkna med att påträffa en enhetlig

syn på de mänskliga rättigheterna. Att förankra denna begreppsbildning i

en internationell konvention har ansetts vara ett värdefullt sätt att låta den

i Europarådets stadga framhållna gemenskapen i fråga om frihetsideal

komma till uttryck, samtidigt som det i belysning av färska historiska er­

farenheter framstått såsom en näraliggande uppgift att genom en sådan kon­

vention skapa ett rättsligt skydd för de mänskliga rättigheterna.

På grund av vad nu anförts upptogs frågan om en konvention till skydd

för de mänskliga rättigheterna till behandling redan vid det första mötet

1949 med Europarådets rådgivande församling. En av församlingen den 8

september 1949 antagen rekommendation i ämnet hänsköts av Europarådets

ministerkommitté för närmare utredning först till en särskild kommitté

av juridiska experter och därefter till ett arbetsutskott, sammansatt av

högre befattningshavare inom de olika staternas utrikesdepartement. I ex­

pertkommittén representerades Sverige av lagmannen Torsten Salén och i

arbetsutskottet av utrikesrådet Sture Petrén, vilken tillika utsågs till ut­

skottets ordförande. Utskottet framlade ett omarbetat förslag till konven­

tion, vilket efter vissa jämkningar av ministerkommittén i augusti 1950

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

översändes till församlingen för yttrande. Sedan församlingen uttalat sig, blev konventionstexten föremål för ytterligare jämkningar vid sammanträde med ministerkommittén i november 1950. I den utformning, konventionen därigenom slutligen erhöll, öppnades densamma för underskrivande den 4 november 1950. Konventionen undertecknades omedelbart av Belgien, Dan­ mark, Frankrike, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Saar, Storbritannien, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken. Därefter har konventionen den 28 november 1950 undertecknats även av Sverige och Grek­ land, varigenom den sålunda blivit underskriven av Europarådets samtliga 15 medlemmar.

Konventionen inledes med art. 1, enligt vilken de fördragsslutande par­ terna förplikta sig att garantera envar, som befinner sig under deras juris­ diktion, de fri- och rättigheter, som angivas i konventionen. Dessa fri- och rättigheter bestämmas därefter i artiklarna 212. Såsom den första av de mänskliga rättigheterna har i art. 2 upptagits rätten till livet, vilken rätt skall vara skyddad genom lag. Ingen skall sålunda, enligt vad i artikeln vidare utsäges, få berövas livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han dömts för brott, >som är i lag belagt med sådant straff. Till förtyd­ ligande av denna bestämmelse innehåller artikeln vidare en hänvisning till nödvärnssituationer och några därmed jämförliga fall, då utövande av våld icke skall anses hava skett i strid mot konventionen, om det varit en följd av absolut nödvändigt våld. I art. 3 stadgas därefter, att ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Art. 4 förbjuder, att någon hålles i slaveri eller träldom, samt föreskriver vidare, att ingen må nödgas att utföra tvångsarbete. Såsom tvångsarbete i artikelns mening skall emellertid bl. a. icke anses arbete, som regelmässigt utkräves av den, som lagligen är underkastad frihetsförlust enligt art. 5.

Sistnämnda artikel har avseende även å det fall att någon berövas sin frihet, emedan han är lösdrivare. Envars rätt till frihet och personlig säkerhet garanteras av art. 5, vilken föreskriver, att ingen må berövas sin frihet utom i vissa uppräknade fall och i den ordning, som lagen föreskriver. De upp­ räknade fallen, då frihetsberövande medgives, äro följande: a) att någon lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av vederbörlig domstol; b) att någon är lagligen arresterad eller eljest berövad sin frihet, antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna före­ läggande, eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet; c) att någon är lagligen arresterad eller eljest berövad sin frihet för att ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha förövat brott eller när det skäligen anses nödvändigt att förhindra honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta; d) att en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå skydds- uppfostran eller för att inställas inför vederbörlig rättslig myndighet; e) att någon är lagligen berövad sin frihet till förhindrande av spridning av smitto- sam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist, hänfallen åt miss­ bruk av droger eller lösdrivare; samt f) att någon är lagligen arresterad eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

5

eljest berövad sin frihet till förhindrande av att han obehörigen inkommer

i landet eller som ett led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande.

Vidare föreskrives i denna artikel, att envar, som arresteras, snarast möjligt

och på ett språk, som han förstår, skall underrättas om skälen för åtgärden

och om varje anklagelse mot honom. Därefter stadgas, att envar, som är

arresterad såsom misstänkt för brott, ofördröj ligen skall ställas inför do­

mare eller annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, samt

skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i av­

vaktan på rättegång. Artikeln upptager ytterligare ett stadgande om att

envar, som berövas sin frihet genom arrestering eller eljest, skall äga rätt

att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt

må prövas samt frigivning beslutas, om åtgärden icke var laglig. Slutligen

stadgas i artikeln, att envar som utsatts för arrestering eller annat frihets­

berövande i strid mot bestämmelserna i artikeln skall äga rätt till skade­

stånd. I art. 6 fastställes, att envar, när det gäller att pröva hans civila rät­

tigheter eller skyldigheter, liksom när det gäller anklagelser mot honom för

brott, skall vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig

tid samt inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

Principen om rättegångens offentlighet skall få lida inskränkningar endast

i vissa uppräknade fall, såsom då hänsyn till statens säkerhet eller till sed­

ligheten så kräva. Vidare föreskrives i denna artikel, att envar, som blivit

anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess hans

skuld lagligen fastställts, I rättegången skall den anklagade vara tillförsäk­

rad följande minimirättigheter: att ofördröj ligen, på ett språk som han för­

står och i detalj bliva underrättad om innebörden av anklagelsen mot ho­

nom; att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar; att

försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, .som han själv utsett,

eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rättegångs­

biträde, erhålla sådant utan kostnad, om rättvisan så fordrar; att förhöra

eller låta förhöra vittnen; samt att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om

han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstolen. Därefter

stadgas i art. 7, att ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller under­

låtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt

inhemsk eller internationell rätt. Icke heller skall högre straff få utmätas än

som var tillämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gärningens begående.

Vad sålunda stadgats skall likväl icke hindra rannsakning och bestraffning

av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet, som vid

tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper,

som erkännas av civiliserade stater. Enligt art. 8 skall envar hava rätt till

skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offent­

lig myndighet skall icke få störa åtnjutandet av denna rättighet, med undan­

tag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvän­

digt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, lan­

dets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovår­

den, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

På motsvarande sätt föreskrives i art. 9, att envar skall äga rätt till tanke­ frihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt förklaras innefatta fri­ het att byta religion eller tro samt frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor. En­ vars frihet att utöva sin religion eller tro iskall endast få underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demo­ kratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållan­ det av allmän ordning, hälsovården eller skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter. I art. 10 stadgas skydd för yttrande­ friheten, vilken förklaras innefatta åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Emellertid uttalas vidare i artikeln att, enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, det må underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett- demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans goda namn och rykte eller rättig­ heter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas eller upprätt­ hållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet. I art. 11 behandlas förenings- och församlingsfriheten, i det att här föreskrives, att envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster och till föreningsfri­ het, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Utövandet av dessa rättigheter skall icke få under­ kastas andra inskränkningar än sådana, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter. Artikeln skall likväl icke förhindra, att beträffande medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen inskränkningar göras i de nu ifråga­ varande rättigheternas utövande. Uppräknandet av de rättigheter, som en­ ligt konventionen skola skyddas, avslutas med art. 12, vari säges att giftas- vuxna män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de inhemska lagar, som reglera utövandet av denna rättighet.

Europarådets rådgivande församling har uttalat sig för att jämväl ägan­ derätten, föräldrars rätt att uppfostra sina barn och medborgarnas politiska rättigheter skulle skyddas i konventionen. Vid sitt sammanträde i november 1950 har ministerkommittén uppdragit åt en särskild expertkommitté att utreda frågan om konventionens utvidgning i nu angivna hänseenden.

I art. 13 föreskrives därefter, att envar, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför en inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbetsman i tjänsteutövning. Art. lk fastslår, att åtnjutandet av de i kon­ ventionen angivna fri- och rättigheterna skall tryggas utan åtskillnad av

7

något slag, såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk

eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till natio­

nell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Enligt art. 15 har

fördragsslutande part under krig eller i annat allmänt nödläge, som hotar

nationens existens, rätt att vidtaga åtgärder, som innebära avvikelser från

konventionen i den utsträckning, som är oundgängligen erforderlig med

hänsyn till situationens krav, och under förutsättning att åtgärderna icke

strida mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.

Dock skola några inskränkningar icke få ske beträffande de rättigheter, som

angivas i artiklarna 2 och 3, art. 4, såvitt gäller det däri stadgade förbudet

mot slaveri, samt art. 7. I art. 16 uttalas, att intet i artiklarna 10, 11 eller

14 får anses hindra de fördragsslutande parterna från att stadga inskränk­

ningar i utlänningars politiska verksamhet. Under art. 11 har upptagits ett

stadgande av innehåll, att intet i konventionen får tolkas såsom medförande

rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra

handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- eller rättigheter,

som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning

än som däri medgivits. Vidare säges i art. 18, att de inskränkningar, som i

konventionen medgivits beträffande de däri upptagna fri- och rättigheterna,

icke må vidtagas annat än i de syften, med hänsyn till vilka de tillåtits.

I fråga om garantier för konventionens efterlevnad föreskrives i art. 19,

att det skall upprättas dels en europeisk kommission för de mänskliga

rättigheterna, dels ock en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna.

Angående kommissionen meddelas därefter föreskrifter i artiklarna 2037.

Enligt art. 20 skall kommissionen bestå av ledamöter till samma antal som

de fördragsslutande parterna. Mer än en ledamot av kommissionen äger

icke vara medborgare i en och samma stat. Angående tillsättandet av ledamö­

terna i kommissionen gäller enligt art. 21, att de skola väljas av Europa­

rådets ministerkommitté med absolut majoritet och från en namnlista, som

upprättas av den rådgivande församlingens presidium. Varje nationell grupp

av ombud i församlingen skall föreslå tre kandidater, av vilka minst två

skola vara av samma nationalitet som gruppen. I fråga om mandattiden

gäller enligt art. 22, att kommissionens ledamöter skola väljas för en tid

av sex år. Emellertid skall för sju av de ledamöter, som utses vid det första

valet, mandattiden vara tre år, så att val vart tredje år kommer att förrät­

tas till en del av platserna i kommissionen. I art. 23 har fastslagits, att

kommissionens ledamöter taga säte däri icke såsom regeringsombud utan

i egenskap av enskilda personer. Angående anhängiggörandet av ärenden

inför kommissionen gäller enligt art. 24, att fördragsslutande part genom

Europarådets generalsekreterare kan till kommissionen hänskjuta påstående

om kränkning av bestämmelserna i konventionen från annan fördragsslu­

tande parts sida. Vidare föreskrives i art. 25, att kommissionen må mottaga

till Europarådets generalsekreterare riktade framställningar från enskilda

personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda, som påstå

sig hava genom någon av de fördragsslutande parterna utsatts för kränk-

Kungl. Mnj:ts proposition nr 165.

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

ning av någon i konventionen angiven rättighet. Som förutsättning för att

kommissionen skall äga upptaga en dylik framställning har likväl upp­

ställts, att den fördragsslutande part, mot vilken klagan riktas, förklarat

sig erkänna kommissionens behörighet att mottaga framställningar av nu

ifrågavarande slag samt att minst sex fördragsslutande parter äro bundna

av sådana förklaringar. I art. 26 föreskrives, att kommissionen äger upp­

taga ett ärende först sedan alla inhemska rättsmedel uttömts, samt icke

senare än sex månader från den dag, då det slutliga beslutet meddelades. I

art. 27 stadgas, att en framställning enligt art. 25 icke får av kommissionen

upptagas, därest framställningen är anonym eller i det väsentliga innefattar

samma yrkande som en framställning, vilken redan prövats av kommis­

sionen eller redan hänskjutits till internationell undersökning eller regle­

ring i annan form och vilken icke innehåller några nya relevanta upplys­

ningar. Då en framställning upptages, skall kommissionen enligt art. 28

till utrönande av de faktiska omständigheterna i fallet genomgå framställ­

ningen tillsammans med representanter för parterna samt, om det befin-

nes erforderligt, företaga en undersökning, vars effektiva genomförande de

berörda staterna efter utbyte av synpunkter med kommissionen skola i er­

forderlig grad underlätta. Kommissionen skall vidare ställa sig till parter­

nas förfogande i syfte att nå en uppgörelse i godo på grundval av respekte­

randet av de mänskliga rättigheterna sådana de definierats i konventionen.

De nu angivna åliggandena skall kommissionen enligt art. 29 fullgöra ge­

nom en under kommission bestående av sju ledamöter av kommissionen.

Därest underkommissionen lyckas åvägabringa en uppgörelse i godo, skall

den utarbeta en rapport, som skall tillställas de berörda staterna, minister­

kommittén och Europarådets generalsekreterare för offentliggörande. Rap­

porten skall begränsas till en kort redogörelse för de faktiska omständig­

heterna och för den lösning som uppnåtts (art. 30). Om en lösning däremot

icke kunnat uppnås, skall enligt art. 31 kommissionen utarbeta en rapport

rörande de faktiska omständigheterna i fallet samt angiva, huruvida kom­

missionen anser desamma innebära, att den ifrågavarande staten brutit mot

sina förpliktelser enligt konventionen. Rapporten skall överlämnas till mi­

nisterkommittén, i samband varmed kommissionen äger framlägga de för­

slag som den anser lämpliga. Angående ministerkommitténs behandling av

rapporten stadgas i art. 32, att, om ärendet icke inom tre månader från

dagen för rapportens överlämnande hänskjutits till den europeiska domsto­

len för de mänskliga rättigheterna, ministerkommittén med två tredjede­

lars majoritet skall fastställa, huruvida kränkning av konventionen skett.

I händelse denna fråga besvaras jakande, skall ministerkommittén före­

skriva en frist, inom vilken den berörda staten har att vidtaga de åtgärder,

som bliva erforderliga till följd av ministerkommitténs beslut. Därest sta­

ten i fråga icke inom den föreskrivna fristen vidtagit tillfredsställande åt­

gärder, skall ministerkommittén med två tredjedelars majoritet besluta, vil­

ken verkan dess ursprungliga beslut skall erhålla, samt publicera kommis­

sionens rapport. De fördragsslutande parterna förbinda sig att anse varje

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

9

beslut, som ministerkommittén fattar med tillämpning av det förut sagda,

såsom för sig bindande.

Angående den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ha

bestämmelser meddelats i artiklarna 3856. I art. 38 stadgas, att domstolen

skall vara sammansatt av domare till samma antal som Europarådets med­

lemmar samt att mer än en domare icke må vara medborgare i en och samma

stat. I fråga om valet av domstolens ledamöter gäller enligt art. 39, att de

skola väljas av den rådgivande församlingen med majoriteten av de röster,

som avgivas på en lista över personer, vilka föreslås av Europarådets med­

lemmar. Varje medlemsstat skall härvid nämna tre kandidater, av vilka

minst två skola vara medborgare i den förslagsställande staten. Angående

kandidaternas kompetens föreskrives, att de skola äga hög moralisk stan­

dard samt att de antingen skola uppfylla de villkor som erfordras för utnäm­

ning till högre domarebefattningar eller vara rättslärde av erkänd kompe­

tens. I vad gäller mandattiden skola domstolens ledamöter enligt art. 40

väljas för en tid av nio år med den inskränkning, som vid det första valet

följer därav, att i fortsättningen vart tredje år skall förrättas val till en

del av platserna i domstolen. Domstolens ledamöter skola icke vara hel-

tidsavlönade utan skola enligt art. 42 för varje tjänstgöringsdag erhålla en

ersättning som bestämmes av ministerkommittén. Vid handläggningen av

mål, som hänskjutits till domstolen, skall denna enligt art. 43 bestå av en

avdelning, sammansatt av sju domare. Självskriven ledamot av avdelningen

skall beträffande varje stat, som är part i målet, vara den domare, som är

medborgare i staten, eller, i brist på sådan domare, en person vilken staten

utser att taga säte som domare. Övriga domare skola utväljas genom lott­

dragning, innan målet börjar handläggas. Enligt art. 44 gäller, att endast

de fördragsslutande parterna och den förut omnämnda kommissionen äga

hänskjuta ett mål till domstolen. I art. 45 har föreskrivits, att domstolens

behörighet omfattar alla tvister rörande tolkningen och tillämpningen av

konventionen, vilka de fördragsslutande parterna eller kommissionen hän-

skjuter till domstolen i enlighet med bestämmelserna i art. 48. Enligt art. 46

må envar av de fördragsslutande parterna när som helst förklara sig er­

känna, att i alla frågor angående tolkning och tillämpning av konventionen

domstolens jurisdiktion är för parten tvingande i och för sig och utan sär­

skild överenskommelse. I art. 41 stadgas, att mål ej må hänskjutas till dom­

stolen annat än efter det att kommissionen fastställt att det icke lyckats

nå en uppgörelse i godo, samt inom den i art. 32 föreskrivna fristen av tre

månader. Enligt art. 48 gäller som förutsättning för att ett mål skall kunna

hänskjutas till domstolen, att de stater, om vilka fråga är, obligatoriskt äro

underkastade domstolens jurisdiktion eller samtyckt till att detta särskilda

mål skall hänskjutas till domstolen. Under nu angivna betingelser kan ett

mål hänskjutas till domstolen genom a) kommissionen; b) fördragsslutan­

de part, vars medborgare uppges vara förfördelad; c) fördragsslutande part,

som hänskjutit fallet till kommissionen; samt d) fördragsslutande part,

mot vilken klagomålet riktats. Enligt art. 49 skall i händelse av tvist rörande

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

domstolens behörighet frågan härom avgöras genom beslut av domstolen. I fråga om domstolens utslag har i art. 50 stadgats att, därest domstolen finner att beslut eller åtgärd av någon rättslig myndighet eller annan myn­ dighet hos någon fördragsslutande part helt eller delvis står i strid mot de förpliktelser som härröra ur konventionen och därest sagda parts inhemska rätt endast till en del medgiver att gottgörelse lämnas för beslutets eller åt­ gärdens verkningar, domstolens utslag, om så befinnes nödvändigt, skall tillerkänna den förfördelade parten skälig gottgörelse. I art. 52 föreskri- ves, att domstolens utslag är slutgiltigt, och enligt art. 53 förbinda sig de fördragsslutande parterna att efterkomma domstolens utslag i alla de mål i vilka de äro parter. I art. 56 stadgas, att det första valet av domstolens le­ damöter skall äga rum först sedan de förklaringar av de fördragsslutande parterna, som omnämnas i art. 46, uppnått ett antal av åtta. Intet mål skall kunna hänskjutas till domstolen före nämnda val.

Det sista avsnittet av konventionen omfattar artiklarna 5766. I art. 57 har föreskrivits, att på anmodan av Europarådets generalsekreterare varje fördragsslutande part skall tillhandahålla upplysningar om det sätt på vilket dess inhemska lagstiftning säkerställer ett effektivt efterlevande av bestäm­ melserna i konventionen. Enligt art. 58 skola kommissionens och domsto­ lens utgifter bestridas av Europarådet. Genom art. 59 tillerkännes kommis­ sionens och domstolens ledamöter privilegier och immunitet i likhet med Europarådets funktionärer. I art. 60 stadgas, att intet i konventionen må tolkas som en begränsning eller inskränkning av någon av de mänskliga rättigheter eller grundläggande friheter, vilka må vara garanterade i de tördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention, vari de äro parter. I fråga om behörigt forum för tvister rörande konventionen, in­ nehåller art. 62, att de fördragsslutande parterna, utom i händelse av sär­ skild överenskommelse, ömsesidigt avstå från att begagna sig av fördrag, konventioner, eller deklarationer, som äro gällande mellan dem, för att ge­ nom ansökan hänskjuta en tvist, som uppstår rörande tolkningen eller till- lämpningen av konventionen, till reglering i annan ordning än som stadgas däri. Enligt art. 63 skall en stat vid sin ratificering av konventionen eller när som helst senare genom notifikation till Europarådets generalsekreterare kunna förklara, att konventionen skall tillämpas på alla eller något av de territorier, för vilkas internationella förbindelser staten i fråga svarar. Inom dylika territorier skola likväl konventionens bestämmelser tillämpas med hänsyn till vad de lokala förhållandena kräva. Vid undertecknandet av kon­ ventionen eller vid deponerandet av sitt ratifikationsinstrument skall en stat enligt art. 64, kunna göra förbehåll med avseende på någon särskild bestämmelse i konventionen, i den mån lagstadgande, som då äger giltighet inom statens territorium, icke överensstämmer med bestämmelsen i fråga. Förbehåll av allmän karaktär skola däremot icke vara tillåtna. Uppsägning av konventionen får enligt art. 65 icke ske annat än efter utgången av fem år från dagen för konventionens ikraftträdande. Enligt art. 66 är konven­ tionen öppen för undertecknande av Europarådets medlemsstater. Den skall

11

ratificeras och skall träda i kraft, då tio ratifikationsinstrument blivit de­

ponerade hos Europarådets generalsekreterare.

Departementschefen.

Den konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna, varom

nu är fråga, har tillkommit för att förverkliga önskemål, vilka kommit till

uttryck såväl vid utarbetandet av Europarådets stadga som sedermera

inom denna organisations rådgivande församling. I en tid, som bevittnat

hur de mänskliga rättigheterna förtrampats i förut okänd omfattning, har

det för Europarådets medlemsstater framstått såsom angeläget att i en hög­

tidlig form fastställa den uppfattning av de mänskliga rättigheterna, som

är en del av deras gemensamma kulturarv, samtidigt som man genom att

låta detta ske i formen av en konvention velat låta dessa rättigheter bliva

omgärdade av ett rättsligt skydd. Givetvis bör även Sverige lämna sin med­

verkan härtill.

En granskning av de i konventionen upptagna rättigheterna ger vid han­

den, att det i beskrivningen av desamma icke lärer möta något hinder för

Sverige att ansluta sig till konventionen. Vad i art. 2 uttalas om att envars

rätt till livet skall skyddas genom lag täckes sålunda av den svenska straff­

lagens bestämmelser om straff för mord och dråp m. in. Det i art. 3 upp­

tagna stadgandet, att ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller för­

nedrande behandling eller bestraffning står i full samklang med rättegångs­

balken och lagstiftningen om straffverkställighet. Förbudet mot slaveri och

träldom i art. 5 är täckt av bestämmelserna i 15 kap. strafflagen. Det i

samma artikel upptagna förbudet mot tvångsarbete annat än i vissa upp­

räknade fall ger heller icke anledning till några betänkligheter, eftersom

de medgivna undantagsfallen täcka alla de situationer, i vilka arbetstvång

kan förekomma enligt svensk lag. Den i art. 5 garanterade rätten till frihet

och personlig säkerhet är skyddad genom § 16 regeringsformen. Några and­

ra fall av frihetsberövande än de, som äro tillåtna enligt artikeln, finnas

icke enligt svensk lag. Vad i artikeln säges därom, att envar, som arreste­

ras, skall underrättas om anklagelsen mot honom, samt om att den arreste­

rade ofördröj ligen skall ställas inför domstol, motsvaras av bestämmelser­

na i rättegångsbalken. Den i artikeln vidare upptagna föreskriften att en­

var, som berövas friheten genom arrestering eller eljest, skall äga rätt att

inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prö­

vas, är för straffprocessens del täckt av rättegångsbalkens föreskrifter. Be­

träffande de övriga fall av frihetsberövande, vilka här kunna komma i frå­

ga, gäller att det för vederbörande städse finnes en möjlighet att få frågan

om frihetsberövandet omprövad. Även om de organ, vilka handhava denna

prövning för närvarande icke alla äro att beteckna såsom domstolar i den

betydelse ordet har i det svenska författningsspråket, t. ex. sinnessjuk­

nämnden, får dock anses att det förfarande, som här föreskrivits, mot­

svarar vad som i konventionen åsyftas. I artikeln föreskrives slutligen, att

den som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

12

artikelns bestämmelser, skall äga rätt till skadestånd. I anledning härav må till en början hänvisas till lagen den 13 april 1945 om ersättning i vissa tall åt oskyldigt häktade och dömda. Vidare må framhållas att, därest olag­ ligt frihetsberövande skulle äga rum i andra sammanhang än straffproces- suella, möjlighet gives att föra ersättningstalan mot den befattningshavare, som är ansvarig för det oriktiga frihetsberövande!. Bestämmelserna i art. 6 om rättegångsgarantierna äro i full utsträckning täckta av rättegångsbal­ ken. Den i art. 7 upptagna grundsatsen, att ingen må fällas till ansvar för någon gärning, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott, ävensom att högre straff icke må utmätas än som var tillämpligt vid tidpunkten för gärningens begående, svarar fullt ut mot den svenska straff­ lagens ståndpunkt sådan denna kommit till uttryck i 5 § strafflagens pro- mulgationsförordning. Det i art. 8 stadgade skyddet för envars privat- och familjeliv, hans hem och hans korrespondens täckes av bestämmelserna i 15 kap. strafflagen om straff för brott mot hemfrid och brevhemlighet. De ingrepp i åtnjutandet av nu ifrågavarande rättigheter, som kunna före­ komma från myndigheternas sida, sträcka sig i vårt land icke längre än som i artikeln medgivas. I fråga om skyddet för religionsfriheten i art. 9 för­ håller det sig däremot sålunda, att den nuvarande svenska lagstiftningen icke medger så stort mått av religionsfrihet, som i konventionen förutsättes. Bl. a. medger den ännu gällande dissenterförordningen av 1873 icke utträde ur svenska kyrkan annat än för den som inträder i något visst annat kris­ tet trossamfund. Enligt det förslag till religionsfrihetslag m. m., som ge­ nom propositionen nr 100 avlåtits till årets riksdag, bortfalla emellertid de ännu gällande inskränkningarna i religionsfriheten. Därest ifrågavarande förslag blir upphöjt till lag, kommer följaktligen icke i nu ifrågavarande hänseende att möta något hinder för Sveriges anslutning till konventionen. Skulle åter förslaget icke vinna riksdagens bifall, lärer ratifikation av konventionen för Sveriges del böra ske under förbehåll för vår alltjämt gällande äldre religionsfrihetslagstiftning, på sätt art. 64 i konventionen medger. Den i art. 10 innefattade beskrivningen av yttrandefriheten över­ ensstämmer i vad gäller spridandet av tryckta skrifter med den svenska tryckfrihetslagstiftningen. Icke heller i övrigt möter i vad avser denna ar­ tikel något hinder för att Sverige ansluter sig till konventionen. Även det i art. 11 stadgade skyddet för förenings- och församlingsfriheten har mot­ svarighet i den svenska rätten. I sadant hänseende må bl. a. erinras om la­ gen den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt samt om de i 13 § ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 innefattade före­ skrifterna om bl. a. hållande av allmänt föredrag. Att även den i art. 12 upptagna rätten för giftasvuxna män och kvinnor att ingå äktenskap och bilda familj är erkänd i Sverige kräver intet särskilt påpekande. Icke heller innehållet i art. 13 strider mot den i Sverige gällande ordningen. Då det i denna artikel föreskrives, att envar, vars i konventionen angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbets­

Kungl. Maj.ts proposition nr 16ö.

13

man i tjänsteutövning, må hänvisas till den svenska justitieombudsmans-

och militieombudsmansinstitutionen, som tillkommit just för att tillgo­

dose de synpunkter som här äro i fråga. Tydligt är vidare, att även det i

art. 14 stadgade förbudet för diskrimination i fråga om åtnjutandet av de

mänskliga rättigheterna på grund av kön, ras, hudfärg, spåk, religion, po­

litisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till

nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt står i överens­

stämmelse med den svenska rättsordningen. Att utlänningar, som uppehålla

sig här i landet, kunna åläggas begränsningar i fråga om rätten att driva

politisk verksamhet har täckning i art. 16. Denna artikel torde kunna åbe­

ropas även i vad gäller det förhållandet att endast svenska medborgare

kunna vara ansvariga utgivare av periodiska skrifter.

Vid bedömningen av de i artiklarna 19—56 innefattade stadgandena an­

gående tryggandet av konventionens efterlevnad är att märka, att konven­

tionen icke i främsta rummet ålägger de fördragsslutande staterna förplik­

telser med avseende på deras handlande i förhållande till varandra eller till

varandras medborgare utan i förhållande till deras egna undersåtar. Detta

förhållande, varigenom konventionen skiljer sig från konventioner i all­

mänhet, är tydligen ägnat att inverka både på frågan om vem som skall

kunna påkalla prövning av huruvida konventionen blivit kränkt och på frå­

gan hur prövningen skall vara anordnad.

Enligt konventionen skall till en början upprättas ett obligatoriskt organ

för övervakning av konventionens efterlevnad, nämligen den europeiska

kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen, vars leda­

möter skola utses av Europarådets ministerkommitté efter förslag från de

olika nationella grupperna av ombud i den rådgivande församlingen, skall

i första hand vara behörig att upptaga anmälningar av en fördragsslutande

part mot en annan för kränkning av konventionen. Därest en sådan anmälan

göres, skall kommissionen sörja för utredning av saksammanhanget och

söka åstadkomma en uppgörelse i godo. Om detta icke lyckas, skall kom­

missionen avgiva rapport till ministerkommittén. Denna fastställer därefter

med två tredjedelars majoritet, huruvida kränkning av konventionen skett.

Därest kränkning av konventionen konstateras, utsätter ministerkommit­

tén en frist, inom vilken den berörda staten har att vidtaga de åtgärder,

som bliva erforderliga till följd av ministerkommitténs beslut. Om sådana

åtgärder icke vidtagits före fristens utgång, skall ministerkommittén med

två tredjedelars majoritet besluta, vilken verkan dess ursprungliga beslut

skall erhålla. Det sålunda slutligt fattade beslutet blir bindande för den be­

rörda staten (art. 32). Mot den sålunda stadgade proceduren synas några

invändningar icke kunna göras. Att i slutstadiet ministerkommitténs beslut

blir bindande får ses i belysning av att enligt art. 62 de fördragsslutande par­

terna avstå från alt vid tvist rörande konventionens tolkning eller tillämp­

ning åberopa eljest mellan dem gällande fördrag, konventioner eller dekla­

rationer för att åvägabringa en reglering av tvisten, t. ex. genom Haag-dom-

stolen eller genom skiljedomsförfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

14

Emellertid föreskriver vidare konventionen: i art. 25, att den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna skall kunna upptaga an­ mälningar även från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda, som påstå sig ha blivit offer för kränkning av konven­ tionen från någon fördragsslutande stats sida. Förfarandet inför kommis­ sionen och senare blir därefter analogt med det förut beskrivna. Förutsättning för kommissionens behörighet att upptaga en dylik anmälan är emellertid, att den stat, mot vilken anmälan är riktad, genom en särskild förklaring erkänt kommissionens behörighet att mottaga dylika framställningar, varjämte er­ fordras, att minst sex av de fördragsslutande staterna äro bundna av för­ klaringar av nu ifrågavarande innehåll. Fråga uppkommer alltså, huruvida Sverige vid en eventuell ratifikation av konventionen skall låta ratifikatio­ nen åtföljas av en förklaring av nu förevarande slag. Det kan visserligen sägas, att en rätt för enskilda personer och organisationer att inkomma med framställningar till kommissionen skulle kunna låna sig till missbruk i pro­ pagandistiskt syfte. Ett skydd häremot innefattas emellertid i art. 27, som bl. a. föreskriver att kommissionen skall avvisa framställning, som kom­ missionen anser vara uppenbarligen ogrundad eller utgöra ett missbruk av rätten att göra framställning. Vidare må framhållas att, eftersom konven­ tionen, på sätt förut sagts, i främsta rummet ålägger staterna förpliktelser med avseende på deras förhållande till sina egna medborgare, konventio­ nens efterlevnad icke synes kunna effektivt garanteras, om icke de enskilda tillförsäkras någon form av talerätt vid kränkningar av konventionen. Det är nämligen långtifrån säkert att det, för det fall att en stat kränker sina medborgares mänskliga rättigheter, skall finnas någon annan stat, som är beredd att med anledning härav framställa en anklagelse mot den förra staten. Utifrån nu angivna överväganden finner jag, att Sverige bör låta en ratifikation av konventionen åtföljas av en förklaring enligt art. 25 om att Sverige erkänner kommissionens behörighet att upptaga framställ­ ningar från enskilda personer, icke-statliga organisationer och grupper av enskilda.

Vid sidan av kommissionen skall enligt konventionen inrättas även en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, inför vilken tvister skola kunna bringas, sedan kommissionen fastställt, att det icke lyckats att nå en uppgörelse i godo. Denna domstol skall dock endast bliva behörig i förhål­ lande till fördragsslutande stater, som genom särskilda förklaringar un­ derställt sig domstolens jurisdiktion (artiklarna 56 och 58). Domstolen skall vidare icke upprättas, förrän åtta fördragsslutande stater avgivit förklaring om att de i alla frågor angående tolkning och tillämpning av konventionen underkasta sig domstolen (art. 56). Innan erfarenheten visat, att det vid sidan av kommissionen finnes ett praktiskt behov av domstolen, finner jag icke, att Sverige bör avgiva någon förklaring av sistnämnda slag.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att Europarå­ dets här bilagda konvention av den 4 november angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måtte föreläggas riksdagen och hemställer alltså

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

15

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksda­

gen att godkänna, att Sverige ansluter sig till konventionen

ävensom att Sverige därvid enligt artikel 25 i konventionen

förklarar sig erkänna den europeiska kommissionen för de

mänskliga rättigheterna såsom behörig att mottaga fram­

ställningar från enskilda personer, icke-statliga organisatio­

ner och grupper av enskilda, som påstå sig hava genom nå­

gon av de höga fördragsslutande parterna utsatts för kränk­

ning av någon av de i konventionen angivna rättigheterna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta proto­

koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Ur protokollet:

Sture Johansson.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

Convention

för the Protection of

Human Kights and

Fundamental

Freedoms

The Governments sig- natory hereto, being Members of the Council of Europé,

Considering the Uni­ versal Declaration of Hu­ man Rights proclaimed by the General Assembly of the United Nations on lOth December 1948;

Considering that this Declaration aims åt se- curing the universal and effective recognition and observance of the Rights therein declared;

Considering that the aim of the Council of Europé is the achieve- ment of greater unity be- tween its Members and that one of the methods by which that aim is to be pursued is the main- tenance and further re­ alisation of Human Rights and Fundamental Freedoms;

Reaffirming their pro- found belief in those Fun­ damental Freedoms which are the foundation of justice and peace in the world and are best main- tained on the one hand by an effective political democracy and on the other by a common un- derstanding and observ­ ance of the Human Rights upon which they depend;

Convention

de sauvegarde des Droits

de 1’homme et des

libertés fonda-

mentales

Les Gouvernements sig- nataires, Membres du Conseil de 1’Europe,

Considérant la Déclara- tion Universelle des Droits de 1’homme, pro- clamée par 1’Assemblée Générale des Nations Unies le 10 décembre 1948;

Considérant que cette Déclaration tend ä assu- rer la reconnaissance et 1’application universelles et effectives des droits qui y sont énoncés;

Considérant que le but du Conseil de 1’Europe est de réaliser une union plus étroite entre ses Membres, et que l’un des moyens d’atteindre ce but est la sauvegarde et le dévelop- pement des Droits de 1’homme et des libertés fondamentales;

Réaffirmant leur pro- fond attachement å ees libertés fondamentales qui constituent les assises mé- mes de la justice et de la paix dans le monde et dont le maintien repose essentiellement sur un ré- gime politique véritable- ment démocratique, d’une part, et, d’autre part, sur une conception commune et un commun respect des Droits de l’homme dont ils se réclament;

Bilaga.

Konvention

angående skydd för de mänskliga rättigheterna

och de grundläggande

friheterna.

Undertecknade rege­ ringar, vilka äro medlem­ mar av Europarådet hava,

i betraktande av att Förenta Nationernas ge­ neralförsamling den 10 december 1948 proklame­ rat en universell förkla­ ring om de mänskliga rät­ tigheterna,

i betraktande av att denna förklaring syftar till att trygga universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de rättigheter, som däri an­ givits,

i betraktande av att Europarådets syfte är att uppnå fastare enhet mel­ lan dess medlemmar och att ett av medlen att full­ följa detta syfte är vid­ makthållandet och ut­ vecklandet av de mänsk­ liga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

i ändamål att bekräfta sin djupa tro på de grund­ läggande friheterna, vilka utgöra själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst vid­ makthållas å ena sidan genom verklig politisk de­ mokrati samt, å den andra, genom samfälld­ het i uppfattningen och respekterandet av de mänskliga rättigheterna, till vilka de bekänna sig,

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

17

Being resolved, as the

Governments of European

countries which are like-

minded and have a com-

mon heritage of political

traditions, ideals, freedom

and the rule of law, to

take the first steps for

the collective enforcement

of certain of the Rights

stated in the Universal

Declaration;

Have agreed as follows:

Artide 1.

The High Contracting

Parties shall secure to

everyone within their

jurisdiction the rights

and freedoms defined in

Section I of this Conven-

tion.

SECTION I.

Artide 2.

(1) Everyone’s right to

life shall be protected by

law. No one shall be de-

prived of his life inten-

tionally save in the exe-

cution of a sentence of a

court following his con-

viction of a crime for

which this penalty is pro­

vided by law.

(2) Deprivation of life

shall not be regarded as

inflicted in contravention

of this Article when it re-

sults from the use of force

which is no more than

absolutely necessary:

(a) in defence of any

person from unlawful

violence;

(b)

in order to effect a

lawful arrest or to prevent

the escape of a person

lawfully detained;

Résolus, en tant que

gouvernements d’Etats

européens animés d’un

méme esprit et possédant

un patrimoine commun

d’idéal et de traditions

politiques, de respect de

la liberté et de préeminen-

ce du droit, å prendre les

premiéres mesures pro­

pres å assurer la garantie

collective de certains des

droits énoncés dans la

Déclaration Universelle;

Sont convenus de ce

qui suit:

Artide 1.

Les Hautes Parties

Contractantes reconnais-

sent å toute personne re­

levant de leur juridiction

les droits et libertés dé-

finis au Titre I de la pré-

sente Convention.

TITRE I.

Artide 2.

1. Le droit de toute

personne å la vie est pro-

tégé par la loi. La mort

ne peut étre infligée å

quiconque intentionnelle-

ment, sauf en exécution

d’une sentence capitale

prononcée par un tribunal

au cas ou le délit est puni

de cette peine par la loi.

2. La mort n’est pas

considérée comme infligée

en violation de cet article

dans les cas ou elle résul-

terait d’un recours å la

force rendu absolument

nécessaire:

a) pour assurer la dé-

fense de toute personne

contre la violence illégale;

b)

pour effcctuer une

arrestation réguliére ou

pour empécher 1’évasion

d’une personne réguliére-

ment détenue;

samt i egenskap av re­

geringar i europeiska sta­

ter, vilka besjälas av sam­

ma anda och äga ett ge­

mensamt arv i sina ideal,

sina politiska traditioner,

sin frihet och sin rättsord­

ning, beslutna att vid­

taga de första åtgärderna

ägnade att universellt sä­

kerställa vissa av de rät­

tigheter, som angivits i

den universella deklara­

tionen,

överenskommit som föl­

jer:

Artikel 1.

De höga fördragsslu-

tande parterna skola ga­

rantera envar, som befin­

ner sig under deras juris­

diktion, de fri- och rättig­

heter, som angivas i av­

delning I av denna kon­

vention.

AVDELNING I.

Artikel 2.

1. Envars rätt till livet

skall skyddas genom lag.

Ingen skall avsiktligen

bliva berövad livet utom

till verkställande av dom­

stols dom i fall då han

dömts för brott, som en­

ligt lagen är belagt med

sådant straff.

2. Berövande av livet

skall icke anses hava skett

i strid mot denna artikel,

när det är en följd av våld,

som var absolut nödvän­

digt

a) för att försvara nå­

gon mot olaglig våldsgär­

ning;

b) för att verkställa

laglig arrestering eller för

att hindra någon som lag­

ligen är berövad sin fri­

het att undkomma;

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

(c) in action lawfully taken for the purpose of quelling a riot or insur- rection.

Article 3.

No one shall be sub- jected to torture or to in­ human or degrading treat- ment or punishment.

Artide 4.

(1) No one shall be held in slavery or ser- vitude.

(2) No one shall be re- quired to perform forced or compulsory labour.

(3) For the purpose of this Article the term »forced or compulsory la­ bour» shall not include:

(a) any work required to be done in the ordinary course of detention im- posed according to the provisions of Article 5 of this Convention or during conditional release from such detention;

(b) any service of a military character or, in case of conscientious ob- jectors in countries where they are recognised, serv­ ice exacted instead of compulsory military serv­ ice;

(c) any service exacted in case of an emergency or calamity threatening the life or well-being of the community;

(d) any work or service which forms part of nor­ mal civic obligations.

Artide 5.

(1) Everyone has the right to liberty and secu- rity of person.

c) pour réprimer, con- formément å la loi, une émeute ou une insurrec- tion.

Artide 3.

Nul ne peut étre sou- mis å la torture ni å des peines ou traitements in- humains ou dégradants.

Artide 4.

1. Nul ne peut étre tenu en esclavage ni en servitude.

2. Nul ne peut étre astreint å accomplir un travail forcé ou obliga- toire.

3. N’est pas considéré comme »travail forcé ou obligatoire» au sens du présent article:

a) tout travail requis normalement d’une per- sonne soumise å la déten- tion dans les conditions prévues par 1’article 5 de la présente Convention, ou durant sa mise en li- berté conditionnelle;

b) tout service de ca- ractére militaire ou, dans le cas d’objecteurs de con- science dans les pays ou 1’objection de conscience est reconnue comme légi- time, å un autre service å la place du service militaire obligatoire;

c) tout service requis dans le cas de crises ou de calamités qui mena- cent la vie ou le bien-étre de la communauté;

d) tout travail ou ser­ vice formant partie des obligations civiques nor­ males.

Artide 5.

1. Toute personne a droit å la liberté et å la sureté. Nul ne peut étre

c) vid lagligen vidta­ gen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror.

Artikel 3.

Ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behand­ ling eller bestraffning.

Artikel 4.

1. Ingen må hållas i slaveri eller träldom.

2. Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete.

3. Med tvångsarbete eller påtvunget arbete en­ ligt denna artikel förstås icke:

a) arbete som regel­ mässigt utkräves av den som är underkastad fri- hetsförlust i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna konvention eller som är villkorligt frigiven;

b) tjänstgöring av mi­ litär art eller, i länder varest samvetsbetänklig­ heter mot sådan beaktas, tjänstgöring som i hit­ hörande fall utkräves i stället för militär värn­ pliktst j änstgöring;

c) tjänstgöring som ut­ kräves, då nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd;

d) arbete eller tjänst­ göring som ingår i de nor­ mala medborgerliga skyl­ digheterna.

Artikel 5.

1. Envar har rätt till frihet och personlig säker­ het.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

No one shall be de-

prived of his liberty save

in the following cases and

in accordance with a pro-

cedure prescribed by law:

(a) the lawful detention

of a person after convic-

tion by a competent

court;

(b) the lawful arrest or

detention of a person for

non-compliance with the

lawful order of a court or

in order to secure the ful-

filment of any obligation

prescribed by law;

(c) the lawful arrest or

detention of a person

effected for the purpose

of bringing him before the

competent legal authority

on reasonable suspicion of

having committed an of-

fence or when it is rea-

sonably considered neces-

sary to prevent his com-

mitting an offence or

fleeing after having done

so;

(d) the detention of a

minor by lawful order for

the purpose of educa-

tional supervision or his

lawful detention for the

purpose of bringing him

before the competent le­

gal authority;

(e) the lawful detention

of persons for the preven-

tion of the spreading of

infectious diseases, of per­

sons of unsound mind, al-

coholics or drug addicts

or vagrants;

(/) the lawful arrest or

detention of a person to

prevent his effecting an

unauthorised entry into

the country or of a person

privé de sa liberté, sauf

dans les cas suivants et

selon les voies légales:

a) s’il est détenu ré-

guliérement apres con-

damnation par un tribu­

nal compétent;

b) s’il a fait l’objet

d’une arrestation ou d’une

détention réguliéres pour

insoumission å une ordon-

nance rendue, conformé-

ment å la loi, par un tri­

bunal ou en vue de garan-

tir Pexécution d’une obli­

gation prescrite par la loi;

c) s’il a été arrété et

détenu en vue d’étre con-

duit devant 1’autorité ju-

diciaire compétente, lors-

qu’il y a des raisons plau-

sibles de soupgonner qu’il

a commis une infraction

ou qu’il y a des motifs

raisonnables de croire å

la nécessité de 1’empécher

de commettre une infrac­

tion ou de s’enfuir aprés

1’accomplissement de cel-

le-ci;

d) s’il s’agit de la dé­

tention réguliére d’un

mineur, décidée pour son

éducation surveillée ou de

sa détention réguliére,

afin de le traduire devant

l’autorité compétente;

e) s’il s’agit de la dé­

tention réguliére d’une

personne susceptible de

propager une maladie con-

tagieuse, d’un aliéné, d’un

alcoolique, d’un toxico-

mane ou d’un vagabond;

/) s’il s’agit de 1’arres-

tation ou de la détention

réguliéres d’une personne

pour 1’empécher de péné-

trer irréguliérement dans

Ingen må berövas sin

frihet utom i följande fall

och i den ordning som la­

gen föreskriver:

a) då någon lagligen

är berövad sin frihet efter

fällande dom av veder­

börlig domstol;

b) då någon lagligen är

arresterad eller eljest be­

rövad sin frihet antingen

med anledning av att han

underlåtit att uppfylla

domstols lagligen givna

föreläggande eller i ända­

mål att uppnå fullgörande

av någon i lag föreskriven

skyldighet;

c) då någon lagligen är

arresterad eller eljest be­

rövad sin frihet för att

ställas inför vederbörlig

rättslig myndighet såsom

skäligen misstänkt för att

ha förövat brott, eller när

det skäligen anses nöd­

vändigt att förhindra ho­

nom att begå ett brott

eller att undkomma efter

att ha gjort detta;

d) då en underårig i

laga ordning är berövad

sin frihet för att undergå

skyddsuppfostran eller för

att inställas inför veder­

börlig rättslig myndighet;

e) då någon lagligen är

berövad sin frihet till för­

hindrande av spridning

av smittosam sjukdom

eller emedan han är sin­

nessjuk, alkoholist, hem­

fallen åt missbruk av dro­

ger eller lösdrivare;

f) då någon lagligen är

arresterad eller eljest be­

rövad sin frihet till för­

hindrande av att han obe­

hörigen inkommer i lan-

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

against whom action is being taken with a view to deportation or extradi- tion.

(2) Everyone who is arrested shall be informed promptly, in a language which he understands, of the reasons för his arrest and of any charge against him.

(3) Everyone arrested or detained in accordance with the provisions of paragraph 1 (c) of this Article shall be brought promptly before a judge or other officer authorised by law to exercise judicial power and shall be entit­ led to trial within a rea- sonable time or to release pending trial. Release may be conditioned by guarantees to appear for trial.

(4) Everyone who is deprived of his liberty by arrest or detention shall be entitled to take pro- ceedings by which the lawfulness of his deten­ tion shall be decided speedily by a court and his release ordered if the detention is not lawful.

(5) Everyone who has been the victim of arrest or detention in contra- vention of the provisions of this Article shall have an enforceable right to compensation.

Article 6.

(1) In the determina- tion of his civil rights and obligations or of any crim- inal charge against him,, everyone is entitled to a fair and public hearing

le territoire, ou contre la- quelle une procédure d’ex- pulsion ou d’extradition est en cours.

2. Toute personne ar- rétée doit étre informée, dans le plus court délai et dans une langue qu’elle comprend, des raisons de son arrestatiou et de toute accusation portée contre elle.

3. Toute personne ar- rétée ou détenue, dans les conditions prévues au pa- ragraphe 1 c) du présent article, doit étre aussitöt traduite devant un juge ou un autre magistrat ha- bilité par la loi å exercer des fonctions judiciaires et a le droit d’étre jugée dans un délai rasionable, ou libérée pendant la pro­ cédure. La mise en liberté peut étre subordonnée å une garantie assurant la comparation de 1’intéressé å 1’audience.

4. Toute personne pri- vée de sa liberté par ar- restation ou détention a le droit d’introduire un recours devant un tribu­ nal, afin qu’il statue å bref délai sur la légalité de sa détention et ordon- ne sa libération si la dé­ tention est illégale.

5. Toute personne vic- time d’une arrestation ou d’une détention dans des conditions contraires aux dispositions de cet article a droit å réparation.

Article 6.

1. Toute personne a droit å ce que sa cause soit entendue équitable- ment, publiquement et dans un délai raisonnable, par un tribunal indépen-

det eller som ett led i för­ farande för hans utvis­ ning eller utlämnande.

2. Envar, som arreste­ ras, skall snarast möjligt och på ett språk, som han förstår, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom.

3. Envar, som är ar­ resterad eller berövad sin frihet i enlighet med vad under 1. c) sagts, skall ofördröj ligen ställas inför domare eller annan äm­ betsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning må krävas borgen för att vederbö­ rande inställer sig till rättegången.

4. Envar, som berövas sin frihet genom arreste­ ring eller eljest, skall äga rätt att inför domstol på­ fordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas samt hans fri­ givning beslutas, om åt­ gärden icke är laglig.

5. Envar, som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot bestämmelserna i denna artikel, skall äga rätt till skadestånd.

Artikel 6.

1. Envar skall, när det gäller att pröva hans ci­ vila rättigheter och skyl­ digheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

21

within a reasonable time

by an independent and

impartial tribunal estab-

lished by law. Judgment

shall be pronounced pub-

licly but the press and

public may be excluded

from all or part of the

trial in the interests of

morals, public order or

national security in a de-

mocratic society, where

the interests of juveniles

or the protection of the

private life of the parties

so require, or to the ex-

tent strictly necessary in

the opinion of the court

in special circumstances

where publicity would

prejudice the interests of

justice.

(2) Everyone charged

with a criminal offence

shall be presumed inno-

cent until proved guilty

according to law.

(3) Everyone charged

with a criminal offence

has the following mini­

mum rights:

(a) to be informed

promptly, in a language

which he understands

and in detail, of the na-

ture and cause of the ac-

cusation against him;

(b) to have adequate

time and facilities for the

preparation of his defence;

(c) to defend himself in

person or through legal

assistance of his own

choosing or, if he has not

dant et impartial, établi

par la loi, qui décidera,

soit des contestations sur

ses droits et obligations

de caractére civil, soit du

bien-fondé de toute ac-

cusation en matiére pé-

nale dirigée contre elle.

Le jugement doit étre

rendu publiquement, mais

l’accés de la salle d’au-

dience peut étre interdit

å la presse et au public

pendant la totalité ou une

partie du procés dans l’in-

térét de la moralité, de

l’ordre public ou de la

sécurité nationale dans

une société démocratique,

lorsque les intéréts des

mineurs ou la protection

de la vie privée des par­

ties au procés 1’exigent,

ou dans la mesure jugée

strictement nécessaire par

le tribunal, lorsque dans

des circonstances spécia-

les la publicité serait de

nature å porter atteinte

aux intéréts de la justice.

2. Toute personne ac-

cusée d’une infraction est

présumée innocente jus-

qu’å ce que sa culpabilité

ait été légalement établie.

3. Tout accusé a droit

notamment å:

a) étre informé, dans

le plus court délai, dans

une langue qu’il com-

prend et d’une maniére

détaillée, de la nature et

de la cause de 1’accusation

portée contre lui;

b) disposer du temps et

des facilités nécessaires å

la preparation de sa dé-

fense;

c) se défendre lui-méme

ou avoir l’assistance d’un

défenseur de son choix et,

s’il n’a pas les moyens de

och offentlig rättegång

inom skälig tid och inför

en oavhängig och opar­

tisk domstol, som upp­

rättats enligt lag. Domen

skall avkunnas offentligt,

men pressen och allmän­

heten må utestängas från

rättegången eller en del

därav av hänsyn till sed­

ligheten, den allmänna

ordningen eller den na­

tionella säkerheten i ett

demokratiskt samhälle, el­

ler då hänsyn till minder­

åriga eller till parternas

privatlivs helgd så krä­

va eller, i den mån dom­

stolen så finner strängt

nödvändigt, i fall då på

grund av särskilda om­

ständigheter offentlighet

skulle lända till skada för

rättvisans intresse.

2. Envar, som blivit an­

klagad för brottslig gär­

ning, skall betraktas som

oskyldig intill dess hans

skuld lagligen fastställts.

3. Envar, som blivit an­

klagad för brottslig gär­

ning, skall äga följande

minimirättigheter:

a) att ofördröj ligen på

ett språk, som han för­

står, och i detalj bliva un­

derrättad om innebörden

av och orsaken till ankla­

gelsen mot honom;

b) att åtnjuta tillräck­

lig tid och möjlighet att

förbereda sitt försvar;

c) att försvara sig per­

sonligen eller genom rät­

tegångsbiträde, som han

själv utsett, eller att, i fall

22

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

sufficient means to pay för legal assistance, to be given it free when the in­ terests of justice so re- quire;

(id) to examine or have examined witnesses against him and to obtain the attendance and ex­ amination of witnesses on his behalf under the same conditions as witnesses against him;

(e) to have the free as­ sistance of an interpreter if he cannot understand or speak the language used in court.

Article 7.

(1) No one shall be held guilty of any crimi- nal offence on account of any act or omission which did not constitute a crim- inal offence under na­ tional or International law åt the time when it was committed. Nor shall a heavier penalty be im- posed than the one that was applicable åt the time the criminal offence was committed.

(2) This Article shall not prejudice the trial and punishment of any person for any act or omission which, åt the time when it was com­ mitted, was criminal ac- cording to the general principles of law recog- nised by civilised nations.

Artide 8.

(1) Everyone has the right to respect for his private and family life, his home and his cor- respondence.

rémunérer un défenseur, pouvoir étre assisté gra- tuitement par un avocat d’office, lorsque les inté- réts de la justice 1’exigent;

d) interroger ou faire interroger les témoins å charge et obtenir la con- vocation et Pinterroga- tion des témoins å déchar- ge dans les mémes condi­ tions que les témoins å charge;

e) se faire assister gra- tuitement d’un interpréte, s’il ne comprend pas ou ne parle pas la langue em- ployée å 1’audience.

Artide 7.

1. Nul ne peut étre con- damné pour une action ou une omission qui, au moment ou elle a été com- mise, ne constituait pas une infraction d’aprés le droit national ou interna- tional. De méme il n’est infligé aucune peine plus forte que celle qui était applicable au moment ou 1’infraction a été commise.

2. Le présent article ne portera pas atteinte au jugement et å la punition d’une personne coupable d’une action ou d’une omission qui, au moment ou elle a été commise, était criminelle d’aprés les principes généraux de droit reconnus par les na­ tions civilisées.

Artide 8.

1. Toute personne a droit au respect de sa vie privée et familiale, de son domicile et de sa corres- pondance.

då han saknar erforder­ liga medel för betalning av rättegångsbiträde, er­ hålla sådant utan kost­ nad, om rättvisans intres­ se så fordrar;

d) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åbe­ ropas emot honom, samt att för egen räkning få vittnen inkallade och för­ hörda under samma för­ hållanden som vittnen åberopade mot honom;

e) att utan kostnad åt­ njuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller ta­ lar det språk, som begag­ nas i domstolen.

Artikel 7.

1. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var till- lämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gär­ ningens begående.

2. Förevarande artikel skall icke hindra rannsak­ ning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller un­ derlåtenhet, som vid tid­ punkten för dess begåen­ de var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper, som erkännas av civilise­ rade stater.

Artikel 8.

1. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

(2) There shall be no

interference by a public

authority with the exer-

cise of this right except

such as is in accordance

with the law and is neces-

sary in a democratic so-

ciety in the interests of

national security, public

safety or the economic

well-being of the country,

för the prevention of dis­

order or crime, for the

protection of health or

morals, or for the protec­

tion of the rights and free-

doms of others.

Article 9.

(1) Everyone has the

right to freedom of

thought, conscience and

religion; this right in-

cludes freedom to change

his religion or belief and

freedom, either alone or

in community with others

and in public or private,

to manifest his religion or

belief, in worship, teach-

ing, practice and observ-

ance.

(2) Freedom to mani­

fest one’s religion or be­

lief s shall be subject only

to such limitations as are

prescribed by law and are

necessary in a democratic

society in the interests of

public safety, for the pro­

tection of public order,

health or morals, or for

the protection of the

rights and freedoms of

others.

Artide 10.

(1) Everyone has the

right to freedom of ex-

pression. This right shall

2. Il ne peut y avoir

ingérence d’une autorité

publique dans 1’exercice

de ce droit que pour au-

tant que cette ingérence

est prévue par la loi et

qu’elle constitue une me-

sure qui, dans une société

démocratique, est néces-

saire å la sécurité natio-

nale, å la sureté publique,

au bien-étre économique

du pays, å la défense de

1’ordre et å la prévention

des infractions pénales, å

la protection de la santé

ou de la morale, ou å la

protection des droits et

libertés d’autrui.

Artide 9.

1. Toute personne a

droit å la liberté de pen-

sée, de conscience et de

religion; ce droit implique

la liberté de changer de

religion ou de conviction,

ainsi que la liberté de

manifester sa religion ou

sa conviction individuel-

lement ou collectivement,

en public ou en privé, par

le culte, l’enseignement,

les pratiques et 1’accom-

plissement des rites.

2. La liberté de mani­

fester sa religion ou ses

convictions ne peut faire

l’objet d’autres restric-

tions que celles qui, pré-

vues par la loi, constituent

des mesures nécessaires,

dans une société démocra­

tique, å la sécurité publi­

que, å la protection de

1’ordre, de la santé ou de

la morale publiques, ou å

la protection des droits et

libertés d’autrui.

Artide 10.

1. Toute personne a

droit å la liberté d’expres-

sion. Ce droit comprend

2. Offentlig myndighet

må icke störa åtnjutandet

av denna rättighet med

undantag för vad som är

stadgat i lag och i ett de­

mokratiskt samhälle är

nödvändigt med hänsyn

till landets yttre säkerhet,

den allmänna säkerheten,

landets ekonomiska väl­

stånd, förebyggandet av

oordning eller brott, häl­

sovården, skyddandet av

sedligheten eller av andra

personers fri- och rättig­

heter.

Artikel 9.

1. Envar skall äga rätt

till tankefrihet, samvets­

frihet och religionsfrihet.

Denna rätt innefattar fri­

het att byta religion eller

tro och frihet att ensam

eller i gemenskap med

andra, offentligt eller en­

skilt, utöva sin religion

eller tro genom guds­

tjänst, undervisning, an-

daktsövningar och iakt­

tagande av religiösa sed­

vänjor.

2. Envars frihet att ut­

öva sin religion eller tro

må endast underkastas

sådana inskränkningar,

som äro angivna i lag och

som äro nödvändiga i ett

demokratiskt samhälle

med hänsyn till den all­

männa säkerheten, upp­

rätthållandet av allmän

ordning, hälsovården,

skyddandet av sedlighe­

ten eller av andra perso­

ners fri- och rättigheter.

Artikel 10.

1. Envar skall äga rätt

till yttrandefrihet. Denna

rätt innefattar åsiktsfri-

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

include freedom to liold opinions and to receive and impart information and ideas without inter- ference by public author- ity and regardless of fron- tiers. This Artide shall not prevent States from requiring the licensing of broadcasting, television or cinema enterprises.

(2) The exerdse of these freedoms, since it carries with it duties and re- sponsibilities, may be sub- ject to such formalities, conditions, restrictions or penalties as are prescribed by law and are necessary in a democratic society, in the interests of national security, territorial integ- rity or public safety, for the prevention of disorder or crime, for the protec- tion of health or morals, for the protection of the reputation or rights of others, för preventing the disclosure of information received in confidence, or för maintaining the authority and impar- tiality of the judiciary.

Article 11.

(1) Everyone has the right to freedom of peace- ful assembly and to free­ dom of association with others, including the right to form and to join trade unions for the protection of his interests.

(2) No restrictions shall be placed on the exercise of these rights other than such as are prescribed by

la liberté d’opinion et la liberté de recevoir ou de communiquer des infor­ mations ou des idées sans qu’il puisse y avoir ingé- rence d’autorités publi- ques et sans considération de frontiére. Le présent article n’empéche pas les Etats de soumettre les entreprises de radiodiffu- sion, de cinéma ou de té- lévision å un régime d’au- torisations.

2. L’exercice de ees li- bertés comportant des de- voirs et des responsabili- tés peut étre soumis å cer- taines formalités, condi­ tions, restrictions ou sanc- tions, prévues par la loi, qui constituent des mesu- res nécessaires, dans une société démocratique, å la sécurité nationale, å l’intégrité territoriale ou å la sureté publique, å la défense de l’ordre et å la prévention du crime, å la protection de la santé ou de la morale, å la protec­ tion de la réputation ou des droits d’autrui, pour empécher la divulgation d’informations confiden- tielles ou pour garantir 1’autorité et 1’impartialité du pouvoir judiciaire.

Artide 11.

1. Toute personne a droit å la liberté de réu- nion pacifique et å la li- liberté d’association, y compris le droit de fonder avec d’autres des syndi- cats et de s’affilier å des syndicats pour la défense de ses intéréts.

2. L’exercice de ees droits ne peut faire 1’objet d’autres restrictions que celles qui, prévues par la

het samt frihet att mot­ taga och sprida uppgifter och tankar utan inbland­ ning av offentlig myndig­ het och oberoende av ter­ ritoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- «91er biografföretag.

2. Enär utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyl­ digheter, må det under­ kastas sådana formföre­ skrifter, villkor, inskränk­ ningar eller straffpåfölj­ der, som äro angivna i lag och i ett demokra­ tiskt samhälle äro nöd­ vändiga med hänsyn till statens säkerhet, den ter­ ritoriella integriteten, den allmänna säkerheten, fö­ rebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedlighe­ ten eller av annans goda namn och rykte eller rät­ tigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättel­ ser spridas, eller upprätt­ hållandet av domstolar­ nas auktoritet och opar­ tiskhet.

Artikel 11.

1. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter må icke under­ kastas andra inskränk­ ningar än sådana som äro

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

25

law and are necessary in

a democratic society in

the interests of national

security or public safety,

for the prevention of dis­

order or crime, for the

protection of health or

morals or for the protec­

tion of the rights and

freedoms of others. This

Article shall not prevent

the imposition of lawful

restrictions on the exer-

cise of these rights by

members of the armed

forces, of the police or of

the administration of the

State.

Article 12.

Men and women of

marriageable age have the

right to marry and to

found a family, according

to the national laws gov-

erning the exercise of this

right.

Article 13.

Everyone whose rights

and freedoms as set forth

in this Convention are

violated shall have an

effective remedy before a

national authority not-

withstanding that the

violation has been com-

mitted by persons acting

in an official capacity.

Article 14.

The enjoyment of the

rights and freedoms set

forth in this Convention

shall be secured without

discrimination on any

ground such as sex, race,

colour, language, religion,

political or other opinion,

national or social origin,

association with a na-

loi, constituent des me-

sures nécessaires, dans

une société démocratique,

å la sécurité nationale, å

la sureté publique, å la

défense de l’ordre et å la

prévention du crime, å la

protection de la santé ou

de la morale, ou å la pro­

tection des droits et liber-

tés d’autrui. Le présent

article n’interdit pas que

des restrictions légitimes

soient imposées å Pexer-

cice de ees droits par les

membres des forces ar-

mées, de la police ou de

1’administration de l’Etat.

Article 12.

A partir de l’åge nubile,

l’homme et la femme ont

le droit de se marier et

de fonder une famille se­

lon les lois nationales ré-

gissant Pexercice de ce

droit.

Article 13.

Toute personne dont les

droits et libertés reconnus

dans la présente Conven­

tion ont été violés, a droit

å 1’octroi d’un recours

effeetif devant une in-

stance nationale, alors

méme que la violation

aurait été commise par

des personnes agissant

dans Pexercice de leurs

fonetions officielles.

Article 14.

La jouissance des droits

et libertés reconnus dans

la présente Convention

doit étre assurée, sans dis-

tinetion aucune, fondée

notamment sur le sexe, la

race, la couleur, la langue,

la religion, les opinions

politiques ou toutes autres

opinions, Porigine natio-

angivna i lag och i ett de­

mokratiskt samhälle äro

nödvändiga med hänsyn

till statens säkerhet, den

allmänna säkerheten, fö­

rebyggandet av oordning

eller brott, hälsovården,

skyddandet av sedlighe­

ten eller av annans fri-

och rättigheter. Denna

artikel förhindrar icke,

att för medlemmar av de

väpnade styrkorna, poli­

sen eller den statliga för­

valtningen lagliga in­

skränkningar må göras i

de nämnda rättigheternas

utövande.

Artikel 12.

Giftasvuxna män och

kvinnor skola äga rätt att

ingå äktenskap och bilda

familj i enlighet med de

inhemska lagar, som reg­

lera utövandet av denna

rättighet.

Artikel 13.

Envar, vars i denna kon­

vention angivna fri- och

rättigheter kränkts, skall

äga effektiv möjlighet att

tala härå inför inhemsk

myndighet och detta även

i det fall, att kränkningen

förövats av ämbetsman i

tjänsteutövning.

Artikel 14.

Åtnjutandet av de fri-

och rättigheter, som an­

givas i denna konvention,

skall tryggas utan åtskill­

nad av något slag, såsom

på grund av kön, ras, hud­

färg, språk, religion, poli­

tisk eller annan åskåd­

ning, nationell eller so­

cial härkomst, tillhörig-

26

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

tional minority, property,

birth or other status.

Article 15.

(1) In time of war or

other public emergency

threatening the life of the

nation any High Contrac-

ting Party may take

measures derogating from

its obligations under this

Convention to the extent

strictly required by the

exigencies of the situa­

tion, provided that such

measures are not incon-

sistent with its other obli­

gations under internatio-

nal law.

(2) No derogation from

Article 2, except in re-

spect of deaths resulting

from lawful acts of war,

or from Artides 3, 4 (pa-

ragraph 1) and 7 shall be

made under this provi­

sion.

(3) Any High Contrac-

ting Party availing itself

of this right of derogation

shall keep the Secretary-

General of the Council of

Europé fully informed of

the measures which it has

taken and the reasons

therefor. It shall also in­

form the Secretary-Gen-

eral of the Council of

Europé when such meas­

ures have ceased to oper­

ate and the provisions of

the Convention are again

being fully executed.

Artide 16.

Nothing in Artides 10,

11 and 14 shall be regar-

ded as preventing the

nale ou sociale, l’appar-

tenance å une minorité

nationale, la fortune, la

naissance ou toute autre

situation.

Artide 15.

1. En cas de guerre ou

en cas d’autre danger pu­

blic mena^ant la vie de la

nation, toute Haute Par-

tie Contractante peut

prendre des mesures déro-

geant aux obligations pré-

vues par la présente Con­

vention, dans la stricte

mesure ou la situation

1’exige et å la condition

que ees mesures ne soient

pas en contradiction avec

les autres obligations dé-

coulant du droit Interna­

tional.

2. La disposition pré-

cédente n’autorise aucune

dérogation å 1’article 2,

sauf pour le cas de décés

résultant d’actes licites de

guerre, et aux artides 3,

4 (paragraphe 1) et 7.

3. Toute Haute Partie

Contractante qui exerce

ce droit de dérogation

tient le Secrétaire Général

du Conseil de l’Europe

pleinement informé des

mesures prises et des mo-

tifs qui les ont inspirées.

Elle doit également infor­

mer le Secrétaire Général

du Conseil de 1’Europe de

la date å laquelle ees me­

sures ont cessé d’étre en

vigueur et les dispositions

de la Convention re?oi-

vent de nouveau pleine

application.

Artide 16.

Aucune des dispositions

des artides 10, 11 et 14

ne peut étre considérée

het till nationell minori­

tet, förmögenhet, börd

eller ställning i övrigt.

Artikel 15.

1. Under krig eller i

annat allmänt nödläge,

som hotar nationens exi­

stens, må fördragsslutan-

de part vidtaga åtgärder,

som innebära avvikelser

från dess skyldigheter en­

ligt denna konvention i

den utsträckning, som är

oundgängligen erforder­

ligt med hänsyn till situa­

tionens krav, under för­

utsättning att dessa åt­

gärder icke strida mot

landets övriga förpliktel­

ser enligt den internatio­

nella rätten.

2. Inga inskränkningar

i artikel 2, utom ifråga

om dödsfall till följd av

lagliga krigshandlingar,

eller i artiklarna 3, 4

(mom. 1) och 7 må göras

med stöd av förevarande

bestämmelse.

3. Fördragsslutande

part, som begagnar sig av

rätten till avvikelser från

denna konvention, skall

hålla Europarådets gene­

ralsekreterare till fullo un­

derrättad om de åtgärder

som i sådant hänseende

vidtagits och om skälen

för dessa. Fördragsslu­

tande part skall likaledes

underrätta Europarådets

generalsekreterare om när

dylika åtgärder hava trätt

ur kraft och konventio­

nens bestämmelser åter

blivit i allo tillämpliga.

Artikel 16.

Intet i artiklarna 10,

11 och 14 må anses hindra

de höga fördragsslutande

27

Kungl. Maj:ts proposition nr

High Contracting Parties

from imposing restrictions

on the political activity

of aliens.

Article 17.

Nothing in this Con-

vention may be inter­

preted as implying for

any State, group or per­

son any right to engage

in any activity or per-

form any act aimed åt

the destruction of any of

the rights and freedoms

set forth herein or åt their

limitation to a greater ex-

tent than is provided for

in the Convention.

Artide 18.

The restrictions per-

mitted under this Con­

vention to the said rights

and freedoms shall not be

applied for any purpose

other than those for which

they have been pre-

scribed.

SECTION II.

Artide 19.

To ensure the observ-

ance of the engagements

undertaken by the High

Contracting Parties in the

present Convention, there

shall be set up:

(1) A European Com-

mission of Human Rights

hereinafter referred to as

»the Commission»;

(2) A European Court

of Human Rights, herein­

after referred to as »the

Court».

comme interdisant aux

Hautes Parties Contrac-

tantes d’imposer des res­

trictions å 1’activité poli-

tique des étrangers.

Artide 17.

Aucune des disposi­

tions de la présente Con­

vention ne peut étre in-

terprétée comme impli-

quant pour un Etat, un

groupement ou un indi-

vidu, un droit quelcon-

que de se livrer å une

activité ou d’accomplir

un acte visant å la des­

truction des droits ou li-

bertés reconnus dans la

présente Convention ou

å des limitations plus am-

ples de ees droits et liber-

tés que celles prévues å

ladite Convention.

Artide 18.

Les restrictions qui, aux

termes de la présente Con­

vention, sont apportées

auxdits droits et libertés

ne peuvent étre appli-

quées que dans le but pour

lequel elles ont été pré­

vues.

TITRE IT

Artide 19.

Afin d’assurer le respect

des engagements résultant

pour les Hautes Parties

Contractantes de la pré­

sente Convention, il est

institué:

a) une Commission eu-

ropéenne des Droits de

1’homme, ci-dessous nom-

mée »la Commission»;

b) une Cour européen-

ne des Droits de 1’homme,

ci-dessous nommée »la

Cour».

parterna från att stadga

inskränkningar i utlän­

ningars politiska verk­

samhet.

165.

Artikel 17.

Intet i denna konven­

tion må tolkas såsom

medförande rätt för nå­

gon stat, grupp eller per­

son att ägna sig åt verk­

samhet eller utföra hand­

ling, som syftar till att

tillintetgöra någon av de

fri- och rättigheter, som

angivits i konventionen,

eller till att inskränka

dem i större utsträckning

än som däri medgivits.

Artikel 18.

De inskränkningar, som

i denna konvention med­

givits beträffande de däri

upptagna fri- och rättig­

heterna, må icke vidtagas

annat än i de syften, med

hänsyn till vilka de tillå­

tits.

AVDELNING IT

Artikel 19.

För att trygga uppfyl­

landet av de förpliktelser,

som de höga fördragsslu-

tande parterna åtagit sig

genom denna konvention,

skola upprättas;

1) en europeisk kom­

mission för de mänskliga

rättigheterna, här nedan

benämnd kommissionen;

2) en europeisk dom­

stol för de mänskliga rät­

tigheterna, här nedan kal­

lad domstolen.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

SECTION III.

Article 20.

The Commission shall

consist of a number of

members equal to that of

the High Contracting Par-

ties. No two members of

the Commission may be

nationals of the same

State.

Artide 21.

(1) The members of the

Commission shall be

elected by the Committee

of Ministers by an ab-

solute majority of votes,

from a list of names

drawn up by the Bureau

of the Consultative As-

sembly; each group of the

Representatives of the

High Contracting Parties

in the Consultative As-

sembly shall put forward

three candidates, of whom

two åt least shall be its

nationals.

(2) As far as applicable,

the same procedure shall

be followed to complete

the Commission in the

event of other States sub-

sequently becoming Par­

ties to this Convention,

and in filling casual

vacancies.

Artide 22.

(1) The members of the

Commission shall be

elected for a period of six

years. They may be re-

elected. However, of the

members elected åt the

first election, the terms

of seven members shall

expire åt the end of three

years.

(2) The members whose

terms are to expire åt the

TITRE III.

Artide 20.

La Commission se com-

pose d’un nombre de

membres égal å celui des

Hautes Parties Contrac-

tantes. La Commission ne

peut comprendre plus

d’un ressortissant du mé-

me Etat.

Artide 21.

1. Les membres de la

Commission sont élus par

le Comité des Ministres

å la majorité absolue des

voix, sur une liste de

noms dressée par le Bu­

reau de l’Assemblée Con­

sultative; chaque groupe

de représentants des Hau­

tes Parties Contractantes

å l’Assemblée Consulta­

tive présente trois candi-

dats dont deux au moins

seront de sa nationalité.

2. Dans la mesure ou

elle est applicable, la mé-

me procédure est suivie

pour compléter la Com­

mission au cas ou d’au-

tres Etats deviendraient

ultérieurement Parties å

la présente Convention, et

pour pourvoir aux siéges

devenus vacants.

Artide 22.

1. Les membres de la

Commission sont élus

pour une durée de six ans.

Ils sont rééligibles. Toute-

fois, en ce qui concerne

les membres désignés å la

premiére élection, les

fonctions de sept membres

prendront fin au bout de

trois ans.

2. Les membres dont

les fonctions prendront fin

AVDELNING III.

Artikel 20.

Kommissionen består

av ledamöter till samma

antal som de höga för-

dragsslutande parterna.

Mer än en ledamot av

kommissionen må ej vara

medborgare i en och sam­

ma stat.

Artikel 21.

1. Ledamöterna i kom­

missionen väljas av minis­

terkommittén med abso­

lut majoritet och från en

namnlista, som upprättas

av den rådgivande för­

samlingens bureau. Varje

grupp representanter för

de höga fördragsslutande

parterna i den rådgivande

församlingen skall föreslå

tre kandidater, av vilka

minst två skola vara av

samma nationalitet som

gruppen.

2. I mån av tillämplig­

het skall samma procedur

följas vid komplettering

av kommissionen, i hän­

delse andra stater senare

tillträda konventionen,

samt då ledigblivna plat­

ser skola besättas.

Artikel 22.

1. Kommissionens le­

damöter väljas för en tid

av sex år. De må åter­

väljas. Emellertid skall

för sju av de ledamöter,

som utsetts vid första va­

let, mandattiden vara tre

år.

2. De ledamöter, vilkas

mandattid utlöper med

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

29

au terme de la période

initiale de trois ans, sont

désignés par tirage au

sort effectué par le Secré-

taire Général du Conseil

de 1’Europe immédiate-

ment apres qu’il aura été

procédé å la premiére

élection.

3. Le membre de la

Commission élu en rem-

placement d’un membre

dont le mandat n’est pas

expiré achéve le terme du

mandat de son prédéces-

seur.

4. Les membres de la

Commission restent en

fonctions jusqu’å leur

remplacement. Aprés ce

remplacement, ils conti-

nuent de connaitre des

affaires dont ils sont déjå

saisis.

utgången av den inledan­

de treårsperioden, skola

utses genom lottdragning

av Europarådets general­

sekreterare omedelbart

. efter det att det första

valet verkställts.

3. Ledamot av kom­

missionen, som utsetts för

att efterträda en ledamot,

vars mandattid icke ut­

gått, skall bekläda upp­

draget för återstoden av

företrädarens mandattid.

4. Kommissionens le­

damöter utöva sitt upp­

drag intill dess att de av­

lösas. Efter det att så

skett, skola de fullfölja

handläggningen av såda­

na ärenden, med vilka de

redan tagit befattning.

end of the initial period

of three years shall be

chosen by lot by the

Secretary-General of the

Council of Europé im-

mediately after the first

election has been com-

pleted.

(3) A member of the

Commission elected to re-

place a member whose

term of office has not ex-

pired shall hold office for

the remainder of his pre-

decessor’s term.

(4) The members of the

Commission shall hold Of­

fice until replaced. After

having been replaced,

they shall continue to deal

with such cases as they

already have under con-

sideration.

Article 23.

The members of the

Commission shall sit on

the Commission in their

individual capacity.

Artide 24.

Any High Contracting

Party may refer to the

Commission, through the

Secretary-General of the

Council of Europé, any

alleged breach of the pro­

visions of the Convention

by another High Contrac­

ting Party.

Artide 25.

(1) The Commission

may receive petitions ad-

dressed to the Secretary-

General of the Council of

Europé from any person,

non-governmental organi­

sation or group of individ-

uals claiming to be the

Artide 23.

Les membres de la

Commission siégent å la

Commission å titre indi-

viduel.

Artide 24.

Toute Partie Contrac-

tante peut saisir la Com­

mission, par l’intermé-

diaire du Secrétaire Gé­

néral du Conseil de l’Eu-

rope, de tout manque-

ment aux dispositions de

la présente Convention

qu’elle croira pouvoir étre

imputé å une autre Partie

Contractante.

Artide 25.

1. La Commission peut

étre saisie d’une requéte

adressée au Secrétaire Gé­

néral du Conseil de l’Eu-

rope par toute personne

physique, toute organisa­

tion non gouvernementale

ou tout groupe de parti­

Artikel 23.

Kommissionens leda­

möter taga säte i kom­

missionen i egenskap av

enskilda personer.

Artikel 24.

Fördragsslutande part

må genom Europarådets

generalsekreterare till

kommissionen hänskjuta

varje påstående om

kränkning av bestämmel­

serna i denna konvention

från annan fördragsslu­

tande parts sida.

Artikel 25.

1. Kommissionen må

mottaga till Europarådets

generalsekreterare riktade

framställningar från en­

skilda personer, icke-stat-

liga organisationer eller

grupper av enskilda, som

påstå sig hava genom nå-

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

victim of a violation by

one of the High Contrac-

ting Parties of the rights

set forth in this Conven-

tion, provided that the

High Contracting Party

against which the com-

plaint has been lodged

has declared that it recog-

nises the competence of

the Commission to receive

such petitions. Those of

the High Contracting Par­

ties who have made such

a declaration undertake

not to hinder in any way

the effective exercise of

this right.

(2) Such declarations

may be made for a specific

period.

(3) The declarations

shall be deposited with

the Secretary-General of

the Council of Europé

who shall transmit copies

thereof to the High Con­

tracting Parties and pub-

lish them.

(4) The Commission

shall only exercise the

powers provided for in

this Artide when åt least

six High Contracting Par­

ties are bound by declara­

tions made in accordance

with the preceding para-

graphs.

Article 26.

The Commission may

only deal with the matter

after all domestic reme-

dies have been exhausted,

according to the generally

recognised rules of Inter­

national law, and within

a period of six months

from the date on which

the final decision was

taken.

culiers, qui se prétend vic-

time d’une violation par

l’une des Hautes Parties

Contractantes des droits

reconnus dans la présente

Convention, dans le cas

ou la Haute Partie Con-

tractante mise en cause a

déclaré reconnaitre la

compétence de la Com­

mission dans cette ma-

tiére. Les Hautes Parties

Contractantes ayant sous-

crit une telle déclaration

s’engagent å n’entraver

par aucune mesure 1’exer-

cice efficace de ce droit.

2. Ces déclarations peu-

vent étre faites pour une

durée déterminée.

3. Elles sont remises

au Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe, qui

en transmet copies aux

Hautes Parties Contrac­

tantes et en assure la

publication.

4. La Commission

n’exercera la compétence

qui lui est attribuée par

le présent article que lors-

que six Hautes Parties

Contractantes au moins

se trouveront liées par la

déclaration prévue aux

paragraphes précédents.

Artide 26.

La Commission ne peut

étre saisie qu’aprés l’épui-

sement des voies de re-

cours internes, tel qu’il

est entendu selon les prin-

cipes de droit internatio-

nal généralement recon­

nus et dans le délai de six

mois, å partir de la date

de la décision interne dé-

finitive.

gon av de höga fördrags-

slutande parterna utsatts

för kränkning av någon

av de i denna konvention

angivna rättigheterna,

under förutsättning att

den höga fördragsslutan-

de part, mot vilken kla­

gan riktas, förklarat sig

erkänna kommissionens

behörighet att mottaga

dylika framställningar.

De höga fördragsslutande

parter, som avgivit sådan

förklaring, förbinda sig

att icke på något sätt för­

hindra ett effektivt ut­

övande av ifrågavarande

klagorätt.

2. Förklaring, som nu

sagts, må avgivas för viss

bestämd tid.

3. Förklaringen skall

deponeras hos Europarå­

dets generalsekreterare,

som skall överlämna ko­

pior därav till de höga

fördragsslutande parterna

och offentliggöra förkla­

ringen.

4. Kommissionen må

utöva de befogenheter,

som angivits i förevaran­

de artikel, endast om

minst sex höga fördrags­

slutande parter äro bund­

na av deklarationer, som

avgivits i överensstäm­

melse med vad under 1—

3 stadgats.

Artikel 26.

Kommissionen må upp­

taga ett ärende först se­

dan alla inhemska rätts­

medel uttömts, på sätt

detta förstås enligt den

internationella rättens all­

mänt erkända regler, samt

icke senare än sex måna­

der från den dag, då det

slutliga beslutet meddela­

des.

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

31

Article 27.

(1) The Commission

shall not deal with any

petition submitted under

Article 25 which

(a) is anonymous, or

(b) is substantially the

same as a matter which

has already been exam-

ined by the Commission

or has already been sub­

mitted to another proce-

dure of international in-

vestigation or settlement

and if it contains no rel­

evant new information.

(2) The Commission

shall consider inadmis-

sible any petition sub­

mitted under Article 25

which it considers incom-

patible with the provis­

ions of the present Con-

vention, manifestly ill-

founded, or an abuse of

the right of petition.

(3) The Commission

shall reject any petition

referred to it which it con­

siders inadmissible under

Article 26.

Artide 28.

In the event of the

Commission accepting a

petition referred to it:

(a) it shall, with a view

to ascertaining the facts,

undertake together with

the representatives of the

parties an examination of

the petition and, if need

be, an investigation, for

the effective conduct of

which the States con-

cerned shall furnish all

necessary facilities, after

an exchange of views with

the Commission;

(b) it shall place itself

åt the disposal of the par-

Article 27.

1. La Commission ne

retient aucune requéte

introduite par application

de 1’article 25, lorsque:

a) elle est anonyme;

b) elle est essentielle-

ment la méme qu’une re­

quéte précédemment exa-

minée par la Commission

ou déjå soumise å une

autre instance interna-

tionale d’enquéte ou de

réglement et si elle ne

contient pas de faits nou-

veaux.

2. La Commission dé-

clare irrecevable toute re­

quéte introduite par ap­

plication de l’article 25,

lorsqu’elle estime la re­

quéte incompatible avec

les dispositions de la pré-

sente Convention, mani-

festement mal fondée ou

abusive.

3. La Commission re-

jette toute requéte qu’elle

considére comme irrece­

vable par application de

1’article 26.

Artide 28.

Dans le cas ou la Com­

mission retient la requéte:

a) afin d’établir les

faits, elle procéde å un

examen contradictoire de

la requéte avec les repre­

sentants des parties et,

s’il y a lieu, å une en-

quéte pour la conduite

efficace de laquelle les

Etats intcressés four-

niront toutes facilités né-

cessaires, apres échange

de vues avcc la Commis­

sion;

b) elle se mot å la dis­

position des intéressés en

Artikel 27.

1. Kommissionen må

icke upptaga någon fram­

ställning enligt artikel 25

som:

a) är anonym; eller

b) i det väsentliga in­

nefattar samma yrkande

som en framställning, vil­

ken redan prövats av

kommissionen eller redan

hänskjutits till interna­

tionell undersökning eller

reglering i annan form och

vilken icke innehåller

några nya relevanta upp­

lysningar.

2. Kommissionen skall

avvisa framställning gjord

enligt artikel 25, som

kommissionen anser icke

kunna förenas med be­

stämmelserna i denna

konvention, vara uppen­

barligen ogrundad eller

utgöra ett missbruk av

rätten att göra sådan

framställning.

3. Kommissionen skall

avvisa framställning, som

kommissionen finner icke

kunna upptagas på grund

av vad i artikel 26 stad­

gats.

Artikel 28.

Då en framställning

upptages, skall kommis­

sionen

a) till utrönande av de

faktiska omständigheter­

na i fallet, genomgå fram­

ställningen tillsammans

med representanter för

parterna samt, om det be-

finnes erforderligt, före­

taga en undersökning,

vars effektiva genomfö­

rande de berörda staterna

efter utbyte av synpunk­

ter med kommissionen

skola i erforderlig grad

underlätta;

b) ställa sig till parter­

nas förfogande i syfte att

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

ties concerned with a

view to securing a friendly

settlement of the matter

on the basis of respect for

Human Rights as defined

in this Convention.

Article 29.

(1) The Commission

shall perform the func-

tions set out in Article 28

by means of a Sub-Com-

mission consisting of

seven members of the

Commission.

(2) Each of the parties

concerned may appoint

as members of this Sub-

Commission a person of

its choice.

(3) The remaining

members shall be chosen

by lot in accordance with

arrangements prescribed

in the Rules of Procedure

of the Commission.

Artide 30.

If the Sub-Commission

succeeds in effecting a

friendly settlement in ac­

cordance with Article 28,

it shall draw up a Report

which shall be sent to the

States concerned, to the

Committee of Ministers

and to the Secretary-Gen-

eral of the Council of

Europé for publication.

This Report shall be con-

fined to a brief statement

of the facts and of the

solution reached.

Artide 31.

(1) If a solution is not

reached, the Commission

shall draw up a Report

on the facts and state its

opinion as to whether the

facts found disclose a

breach by the State con­

cerned of its obligations

vue de parvenir å un ré-

glement amiable de l’af-

faire qui s’inspire du res­

pect des Droits de l’hom-

me, tels que les reconnait

la présente Convention.

Artide 29.

1. La Commission rem­

plit les fonctions prévues

å 1’article 28 au moyen

d’une sous-commission

composée de sept mem-

bres de la Commission.

2. Chaque intéressé

peut désigner un membre

de son choix pour faire

partie de la sous-commis­

sion.

3. Les autres membres

sont désignés par tirage

au sort, conformément

aux dispositions prévues

par le réglement intérieur

de la Commission.

Artide 30.

Si elle parvient å ob-

tenir un réglement amia­

ble, conformément å 1’ar­

ticle 28, la sous-commis­

sion dresse un rapport qui

est transmis aux Etats in-

téressés, au Comité des

Ministres et au Secrétaire

Général du Conseil de

l’Europe, aux fins de pu­

blication. Ce rapport se

limite å un bref exposé

des faits et de la solution

adoptée.

Artide 31.

1. Si une solution n’a

pu intervenir, la Commis­

sion rédige un rapport

dans lequel elle constate

les faits et formule un

avis sur le point de savoir

si les faits constatés révé-

lent, de la part de l’Etat

nå en reglering av frå­

gan i godo på grundval av

respekterandet av de

mänskliga rättigheterna,

sådana de definierats i

denna konvention.

Artikel 29.

1. Kommissionen full­

gör de åligganden, som

angivits i artikel 28, ge­

nom en underkommission

bestående av sju ledamö­

ter av kommissionen.

2. Envar av de berör­

da parterna äger utse en

ledamot av underkom­

missionen.

3. Övriga ledamöter

skola utses genom lott­

dragning i enlighet med

bestämmelser i kommis­

sionens arbetsordning.

Artikel 30.

Därest underkommis­

sionen lyckas åväga­

bringa en uppgörelse i

godo enligt artikel 28,

skall den utarbeta en

rapport som skall till­

ställas de berörda stater­

na, ministerkommittén

och Europarådets gene­

ralsekreterare för offent­

liggörande. Rapporten

skall begränsas till en kort

redogörelse för de faktis­

ka omständigheterna och

för den lösning, som upp­

nåtts.

Artikel 31.

1. Om en lösning icke

kunnat uppnås, skall

kommissionen utarbeta en

rapport rörande de fak­

tiska omständigheterna

samt angiva, huruvida

kommissionen anser de­

samma innebära, att den

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

33

under the Convention.

The opinions of all the

members of the Commis­

sion on this point may be

stated in the Report.

(2) The Report shall be

transmitted to the Com-

mittee of Ministers. It

shall also be transmitted

to the States concerned,

who shall not be åt liberty

to publish it.

(3) In transmitting the

Report to the Committee

of Ministers the Commis-

sion may make such pro-

posals as it thinks fit.

Article 32.

(1) If the question is

not referred to the Court

in accordance with Ar­

ticle 48 of this Conven­

tion within a period of

three months from the

date of the transmission

of the Report to the Com­

mittee of Ministers, the

Committee of Ministers

shall decide by a majority

of two-thirds of the mem­

bers entitled to sit on the

Committee whether there

has been a violation of

the Convention.

(2) In the affirmative

case the Committee of

Ministers shall prescribe

a period during which the

High Contracting Party

concerned must take the

measures required by the

decision of the Committee

of Ministers.

intéressé, une violation

des obligations qui lui in-

combent aux termes de la

Convention. Les opinions

de tous les membres de la

Commission sur ce point

peuvent étre exprimées

dans ce rapport.

2. Le rapport est trans-

mis au Comité des Minis-

tres; il est également com-

muniqué aux Etats inté-

ressés, qui n’ont pas la

faculté de le publier.

3. En transmettant le

rapport au Comité des

Ministres, la Commission

peut formuler les proposi­

tions qu’elle juge appro-

priées.

Artide 32.

1. Si, dans un délai de

trois mois å dater de la

transmission au Comité

des Ministres du rapport

de la Commission, l’affaire

n’est pas déférée å la

Cour par application de

1’article 48 de la présente

Convention, le Comité des

Ministres prend, par un

vo te å la majorité des

deux tiers des represen­

tants ayant le droit de

siéger au Comité, une dé-

cision sur la question de

savoir s’il y a eu ou non

une violation de la Con­

vention.

2. Dans 1’affirmative,

le Comité des Ministres

fixe un délai dans lequel

la Haute Partie Contrac-

tante intéressée doit pren-

dre lesmesures qu’entraine

la décision du Comité des

Ministres.

ifrågavarande staten bru­

tit mot sina förpliktelser

enligt konventionen. Var­

je kommissionsledamots

mening på denna punkt

må komma till uttryck i

rapporten.

2. Rapporten skall

överlämnas till minister­

kommittén. Den skall

även delgivas de berörda

staterna, vilka icke äga

offentliggöra densamma.

3. I samband med rap­

portens överlämnande till

ministerkommittén äger

kommissionen framlägga

de förslag, som den anser

lämpliga.

Artikel 32.

1. Om icke inom tre

månader från dagen för

rapportens överlämnande

till ministerkommittén,

ärendet hänskjutes till

domstolen enligt artikel

48 i denna konvention,

skall ministerkommittén

med en majoritet av två

tredjedelar av de leda­

möter, som äro berätti­

gade att taga säte i kom­

mittén, fastställa, huru­

vida kränkning av kon­

ventionen skett.

2. I händelse denna

fråga besvaras jakande,

skall ministerkommittén

föreskriva en frist, inom

vilken den berörda höga

fördragsslutande parten

har att vidtaga de åtgär­

der, som bliva erforder­

liga till följd av minister­

kommitténs beslut.

3. Därest den höga för-

dragsslutande parten icke

vidtagit tillfredsställande

(3) If the High Con- 3. Si la Haute Partie

tracting Party concerned Contractante intéressée

has not taken satisfaetory n’a pas adopté des mesu-

i{

Dihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 165.

34

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

measures within the pre-

scribed period, the Com-

mittee of Ministers shall

decide by the majority

provided for in paragraph

(1) above what effect shall

be given to its original

decision and shall publish

the Report.

(4) The High Contract-

ing Parties undertake to

regard as binding on them

any decision which the

Committee of Ministers

may take in application

of the preceding para-

graphs.

Artide 33.

The Commission shall

meet in camera.

Artide 34.

The Commission shall

take its decisions by a

majority of the Members

present and voting; the

Sub-Commission shall

take its decisions by a

majority of its members.

Artide 35.

The Commission shall

meet as the circumstances

require. The meetings

shall be convened by the

Secretary-General of the

Council of Europé.

Artide 36.

The Commission shall

draw up its own rules of

procedure.

Artide 37.

The secretariat of the

Commission shall be pro­

vided by the Secretary-

General of the Council of

Europé.

res satisfaisantes dans le

délai imparti, le Comité

des Ministres donne å sa

décision initiale, par la

majorité prévue au para-

graphe 1 ci-dessus, les

suites qu’elle comporte et

publie le rapport.

4. Les Hautes Parties

Contractantes s’engagent

å considérer comme obli-

gatoire pour elles toute

décision que le Comité

des Ministres peut prendre

en application des para-

graphes précédents.

Artide 33.

La Commission siége å

huis clos.

Artide 34.

Les décisions de la Com­

mission sont prises å la

majorité des membres

présents et votant; les

décisions de la sous-com-

mission sont prises å la

majorité de ses membres.

Artide 35.

La Commission se réu-

nit lorsque les circonstan-

ces l’exigent. Elle est con-

voquée par le Secrétaire

Général du Conseil de

1’Europe.

Artide 36.

La Commission établit

son réglement intérieur.

Artide 37.

Le secrétariat de la

Commission est assuré par

le Secrétaire Général du

Conseil de l’Europe.

åtgärder inom den före­

skrivna fristen, skall mi­

nisterkommittén med så­

dan röstövervikt, som an-

gives under 1. ovan, be­

sluta vilken verkan dess

ursprungliga beslut skall

erhålla samt publicera

rapporten.

4. De höga fördrags-

slutande parterna förbin­

da sig att anse varje be­

slut, som ministerkom­

mittén fattar med till-

lämpning av vad under

1—3 stadgats, såsom för

sig bindande.

Artikel 33.

Kommissionen skall

sammanträda inom stäng­

da dörrar.

Artikel 34.

För beslut av kommis­

sionen erfordras en majo­

ritet av närvarande och i

röstningen deltagande le­

damöter; för beslut av

underkommissionen er­

fordras majoritet av dess

ledamöter.

Artikel 35.

Kommissionen sam­

manträder när så påkal­

las av omständigheterna.

Den sammankallas av

Europarådets general­

sekreterare.

Artikel 36.

Kommissionen fast­

ställer själv sin arbets­

ordning.

Artikel 37.

För kommissionens se­

kretariat skall sörjas ge­

nom Europarådets gene­

ralsekreterare.

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

35

SECTION IV.

Article 38.

The European Court of

Human Rights shall con-

sist of a number of judges

equal to that of the Mem-

bers of the Council of

Europé. No two judges

may be nationals of the

same State.

Artide 39.

(1) The members of the

Court shall be elected by

the Consultative Assem-

bly by a majority of the

votescast from a list of

persons nominated by the

Members of the Council

of Europé; each Member

shall nominate three can-

didates, of whom two åt

least shall be its nationals.

(2) As for as applicable,

the same procedure shall

be followed to complete

the Court in the event of

the admission of new

Members of the Council

of Europé, and in filling

casual vacancies.

(3) The candidates shall

be of high moral character

and must either possess

the qualifications required

for appointment to high

judicial Office or be juris-

consults of recognised

competence.

Artide 40.

(1) The members of the

Court shall be elected for

a period of nine years.

They may be re-elected.

However, of the members

elected åt the first elec-

TITRE IV.

Artide 38.

La Cour européenne des

Droits de Thomme se

compose d’un nombre de

juges égal å celui des

Membres du Conseil de

1’Europe. Elle ne peut

comprendre plus d’un res-

sortissant d’un méme

Etat.

Artide 39.

1. Les membres de la

Cour sont élus par l’As-

semblée Consultative å la

majorité des voix expri-

mées sur une liste de per-

sonnes présentée par les

Membres du Conseil de

1’Europe, chacun de ceux-

ci devant présenter trois

candidats, dont deux au

moins de sa nationalité.

2. Dans la mesure ou

elle est applicable, la mé­

me procédure est suivie

pour compléter la Cour en

cas d’admission de nouve-

aux Membres au Conseil

de 1’Europe, et pour pour-

voir aux siéges devenus

vacants.

3. Les candidats de-

vront jouir de la plus

haute considération mo-

rale et réunir les condi-

tions requises pour l’exer-

cice de hautes fonctions

judiciaires ou étre des ju-

risconsultes possédant

une compétence notoire.

Artide 40.

1. Les membres de la

Cour sont élus pour une

durée de neuf ans. Ils sont

rééligibles. Toutefois, en

ce qui concerne les mem­

bres désignés å la pre-

AVDELNING IV.

Artikel 38.

Den europeiska dom­

stolen för de mänskliga

rättigheterna skall vara

sammansatt av domare

till samma antal som

Europarådets medlem­

mar. Mer än en domare

må icke vara medborgare

i samma stat.

Artikel 39.

1. Domstolens ledamö­

ter väljas av den rådgi­

vande församlingen med

majoriteten av de röster,

som avgivas på en lista

över personer, vilka före­

slås av Europarådets

medlemmar; varje med­

lem skall härvid nämna

tre kandidater, av vilka

minst två skola vara med­

borgare i den förslagsstäl-

lande staten.

2. I mån av tillämplig­

het skall samma ordning

komma till användning

vid komplettering av

domstolen i händelse av

nya medlemmars inträde

i Europarådet samt vid

besättandet av ledigbliv­

na platser.

3. Kandidaterna skola

vara av hög moralisk

standard samt skola an­

tingen uppfylla de villkor,

som erfordras för utnäm­

ning till högre domarebe­

fattningar, eller vara rätts-

lärde av erkänd kompe­

tens.

Artikel 40.

1. Domstolens ledamö­

ter väljas för en tid av

nio år. De kunna återväl­

jas. I fråga om de leda­

möter, som utses vid det

första valet, skola dock

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tion the terms of four

members shall expire åt

the end of three years,

and the terms of four

more members shall ex­

pire åt the end of six

years.

(2) The members whose

terms are to expire åt the

end of the initial periods

of three and six years

shall be chosen by lot by

the Secretary-General im-

mediately after the first

election has been com-

pleted.

(3) A member of the

Court elected to replace a

member whose term of

Office has not expire d

shall hold Office för the

remainder of his predeces-

sor’s term.

(4) The members of the

Court shall hold office un-

til replaced. After having

been replaced, they shall

continue to deal with

such cases as they already

have under consideration.

Article 41.

The Court shall elect

its President and Vice-

President for a period of

three years. They may be

re-elected.

Artide 42.

The members of the

Court shall receive for

each day of duty a com-

pensation to be deter-

mined by the Committee

of Ministers.

Artide 43.

For the consideration

of each case brought be-

fore it the Court shall

miére élection, les fonc-

tions de quatre des mem-

bres prendront fin au

bout de trois ans, celles

de quatre autres mem-

bres prendront fin au

bout de six ans.

2. Les membres dont

les fonctions prendront

fin au terme des périodes

initiales de trois et six

ans, sont désignés par

tirage au sort effectué

par le Secrétaire Général

du Conseil de 1’Europe,

immédiatement apres

qu’il aura été procédé å

la premiére élection.

3. Le membre de la

Cour élu en remplacement

d’un membre dont le

mandat n’est pas expiré

achéve le terme du man­

dat de son prédécesseur.

4. Les membres de la

Cour restent en fonctions

jusqu’å leur remplace­

ment. Apres ce remplace­

ment, ils continuent de

connaitre des affaires dont

ils sont déjå saisis.

Artide 41.

La Cour élit son Presi­

dent et son Vice-Président

pour une durée de trois

ans. Ceux-ci sont rééli-

gibles.

Artide 42.

Les membres de la Cour

regoivent une indemnité

par jour de fonctions, å

fixer par le Comité des

Ministres.

Artide 43.

Pour 1’examen de cha-

que affaire portée devant

elle, la Cour est constituée

fyra ledamöters mandat

upphöra efter tre år och

ytterligare fyra ledamö­

ters mandat efter sex år.

2. De ledamöter, vilkas

mandat skola upphöra

efter de inledande perio­

derna om tre och sex år,

skola utses genom lott­

dragning, verkställd av

generalsekreteraren ome­

delbart efter det att det

första valet förrättats.

3. Har ledamot av

domstolen valts för att

ersätta en ledamot, vars

mandattid ännu icke ut­

löpt, skall han bekläda

befattningen under åter­

stoden av företrädarens

mandattid.

4. Domstolens ledamö­

ter utöva sitt uppdrag,

intill dess att de avlösas.

Efter det att så skett

skola de fullfölja hand­

läggningen av sådana mål,

med vilka de redan tagit

befattning.

Artikel 41.

Domstolen väljer ord­

förande och vice ordfö­

rande för en period av tre

år. Dessa kunna återväl­

jas.

Artikel 42.

Domstolens ledamöter

skola för varje tjänstgö-

ringsdag erhålla en er­

sättning som bestämmes

av ministerkommittén.

Artikel 43.

Vid handläggningen av

mål, som hänskjutits till

domstolen, skall denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

37

consist of a Chamber com-

posed of seven judges.

There shall sit as an ex

officio member of the

Chamber the judge who

is a national of any State

party concerned, or, if

there is none, a person of

its choice who shall sit in

the capacity of judge; the

names of the other judges

shall be chosen by lot by

the President before the

opening of the case.

Article 44.

Only the High Con-

tracting Parties and the

Commission shall have

the right to bring a case

before the Court.

Artide 45.

The jurisdiction of the

Court shall extend to all

cases concerning the in­

terpretation and applica-

tion of the present Con-

vention which the High

Contracting Parties or the

Commission shall refer to

it in accordance with Ar­

ticle 48.

Artide 46.

(1) Any of the High

Contracting Parties may

åt any time declare that

it recognises as compul-

sory ipso facto and with-

out special agreement the

jurisdiction of the Court

in all matters concerning

the interpretation and ap-

plication of the present

Convention.

(2) The declarations re-

ferred to above may be

made unconditionally or

on condition of reciproc-

ity on the part of several

en une Chambre compo-

sée de sept juges. En

feront partie d’office le

juge ressortissant de tout

Etat intéressé ou, å dé-

faut, une personne de son

choix pour siéger en qua-

lité de juge; les noms des

autres juges sont tirés au

sort, avant le début de

1’examen de l’affaire, par

les soint du Président.

Artide 44.

Seules les Hautes Par­

ties Contractantes et la

Commission ont qualité

pour se présenter devant

la Cour.

Artide 45.

La compétence de la

Cour s’étend å toutes les

affaires concernant l’in-

terprétation et 1’applica-

tion de la présente Con­

vention que les Hautes

Parties Contractantes ou

la Commission lui sou-

mettront, dans les condi-

tions prévues par 1’article

48.

Artide 46.

1. Chacune des Hautes

Parties Contractantes

peut, å n’importe quel

moment, déclarer recon-

naitre comme obligatoire

de plein droit et sans con­

vention spéciale, la juri-

diction de la Cour sur

toutes les affaires concer­

nant 1’interprétation et

1’application de la pré­

sente Convention.

2. Les declarations ci-

dessus visées pourront

étre faites purement et

simplement ou sous con­

dition de réciprocité de la

utgöras av en avdelning,

sammansatt av sju do­

mare. Självskriven leda­

mot av avdelningen skall

beträffande varje stat,

som är part i målet, vara

den domare, som är med­

borgare i staten eller, i

brist på sådan domare,

en person, vilken staten

utser att taga säte såsom

domare; de övriga domar­

nas namn utväljas genom

lottdragning av presiden­

ten innan målet börjar

handläggas.

Artikel 44.

Endast de höga för-

dragsslutande parterna

och kommissionen äga

hänskjuta ett mål till

domstolen.

Artikel 45.

Domstolens behörighet

omfattar alla tvister rö­

rande tolkningen och till-

lämpningen av denna

konvention, som de höga

fördragsslutande parterna

eller kommissionen hän-

skjuter till domstolen i en­

lighet med bestämmelser­

na i artikel 48.

Artikel 46.

1. Envar av de höga

fördragsslutande parterna

må när som helst förklara

sig erkänna, att i alla

frågor angående tolkning

och tillämpning av denna

konvention domstolens

jurisdiktion är för parten

tvingande i och för sig

och utan särskild överens­

kommelse.

2. Förklaringar, som

ovan avses, må avgivas

utan villkor eller under

villkor om ömsesidighet i

förhållandet till flera eller

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

or certain other High

Contracting Parties or for

a specified period.

(3) These declarations

shall be deposited with

the Secretary-General of

the Council of Europé

who shall transmit copies

thereof to the High Con­

tracting Parties.

Article 47.

The Court may only

deal with a case after the

Commission has acknow-

ledged the failure of ef-

forts for a friendly settle-

ment and within the

period of three months

provided for in Article 32.

Artide 48.

The following may

bring a case before the

Court, provided that the

High Contracting Party

concerned, if there is only

one, or the High Contract­

ing Parties concerned, if

there is more than one, are

subject to the compulsory

jurisdiction of the Court

or, failing that, with the

consent of the High Con­

tracting Party concerned,

if there is only one, or

of the High Contracting

Parties concerned if there

is more than one:

(a) the Commission;

(b) a High Contracting

Party whose national is

alleged to be a victim;

(c) a High Contracting

Party which referred the

case to the Commission;

(d) a High Contracting

Party against which the

complaint has been lodged.

part de plusieurs ou de

certaines autres Parties

Contractantes ou pour

une durée déterminée.

3. Ces déclarations se-

ront remises au Secrétaire

Général du Conseil de

1’Europe qui en trans-

mettra copie aux Hautes

Parties Contractantes.

Artide 47.

La Cour ne peut étre

saisie d’une affaire qu’-

aprés la constatation, par

la Commission, de Péchec

du réglement amiable et

dans le délai de trois mois

prévu å 1’article 32.

Artide 48.

A la condition que la

Haute Partie Contractan-

te intéressée, s’il n’y en a

qu’une, ou les Hautes

Parties Contractantes in-

téressées, s’il y en a plus

d’une, soient soumises å

la juridiction obligatoire

de la Cour ou, å défaut,

avec le consentement ou

1’agrément de la Haute

Partie Contractante in­

téressée, s’il n’y en a

qu’une, ou des Hautes

Parties Contractantes in-

téressées, s’il y en a plus

d’une, la Cour peut étre

saisie:

a) par la Commission;

b) par une Haute Par­

tie Contractante dont la

victime est le ressortis-

sant;

c) par une Haute Par­

tie Contractante qui a

saisi la Commission;

d) par une Haute Par­

tie Contractante mise en

cause.

vissa andra höga fördrags-

slutande parter eller för

viss tid.

3. Förklaringarna skola

deponeras hos Europarå­

dets generalsekreterare,

som skall överlämna av­

skrifter av desamma till

de höga fördragsslutande

parterna.

Artikel 47.

Mål må ej hänskjutas

till domstolen annat än

efter det att kommissio­

nen fastställt, att det icke

lyckats att nå en uppgö­

relse i godo, samt innan

den i artikel 32 föreskriv­

na fristen av tre månader

utlöpt.

Artikel 48.

Under förutsättning att

den berörda höga för­

dragsslutande parten, om

det endast finnes en så­

dan, eller de berörda höga

fördragsslutande parter­

na, om det finnes flera,

obligatoriskt äro under­

kastade domstolens juris­

diktion eller, om så ej är

fallet, med samtycke av

den berörda höga för­

dragsslutande parten, om

det endast finnes en så­

dan, eller av de berörda

höga fördragsslutande par­

terna, om det finnes flera,

kan ett mål hänskjutas

till domstolen genom

a) kommissionen;

b) hög fördragsslutan­

de part, vars medborgare

uppges vara förfördelad;

c) hög fördragsslutande

part, som hänskjutit fal­

let till kommissionen;

d) hög fördragsslutan­

de part, mot vilken klago­

målet riktats.

39

Kungi. Maj:ts proposition nr 165.

Artide 49.

In the event of dispute

as to whether the Court

has jurisdiction, the mat­

ter shall be settled by the

decision of the Court.

Artide 50.

If the Court finds that

a decision or a measure

taken by a legal authority

or any other authority of

a High Contracting Party

is completely or partially

in conflict with the obliga­

tions arising from the

present Convention, and

if the internal law of the

said Party allows only

partial reparation to be

made for the conse-

quences of this decision

or measure, the decision of

the Court shall, if neces-

sary, afford just satisfac-

tion to the injured party.

Artide 51.

(1) Reasons shall be

given for the judgment

of the Court.

(2) If the judgment

does not represent in

whole or in part the un-

animous opinion of the

judges, any judge shall

be entitled to deliver a

separate opinion.

Artide 52.

The judgment of the

Court shall be final.

Artide 53.

The High Contracting

Parties undertake to

abide by the decision of

the Court in any case to

which they are parties.

Artide 49.

En cas de contestation

sur le point de savoir si

la Cour est compétente,

la Cour décide.

Artide 50.

Si la décision de la Cour

déclare qu’une décision

prise ou une mesure or-

donnée par une autorité

judiciaire ou to ute autre

autorité d’une Partie Con-

tractante se trouve en-

tiérement ou partielle-

ment en opposition avec

des obligations découlant

de la présente Conven­

tion, et si le droit interne

de ladite Partie ne per-

met qu’imparfaitement

d’effacer les conséquences

de cette décision ou de

cette mesure, la décision

de la Cour accorde, s’il y

a lieu, å la partie lésée

une satisfaction équitable.

Artide 51.

1. L’arrét de la Cour

est motivé.

2. Si 1’arrét n’exprime

pas en tout ou en partie

1’ opinion unanime des ju-

ges, tout juge aura le

droit d’y joindre l’exposé

de son opinion indivi-

duelle.

Artide 52.

L’arrét de la Cour est

définitif.

Arlicle 53.

Les Hautes Parties

Contractantes s’engagent

å se conformer aux déci-

sions de la Cour dans les

litiges auxquels elles son t

parties.

Artikel 49.

I händelse av tvist rö­

rande domstolens behö­

righet skall frågan härom

avgöras genom beslut av

domstolen.

Artikel 50.

Därest domstolen fin­

ner, att beslut eller åtgärd

av en rättslig myndighet

eller annan myndighet hos

någon hög fördragsslutan-

de part helt eller delvis

står i strid mot de för­

pliktelser, som härröra ur

denna konvention, och

därest sagda parts in­

hemska rätt endast till en

del medgiver att gottgö-

relse lämnas för beslutets

eller åtgärdens verkning­

ar, skall domstolens ut­

slag, om så befinnes nöd­

vändigt, tillerkänna den

förfördelade parten skä­

lig gottgörelse.

Artikel 51.

Domskälen skola an­

givas i domstolens utslag.

Om domarena icke äro

eniga om utslaget i dess

helhet eller till någon del,

äger varje domare rätt

att avgiva sitt särskilda

votum.

Artikel 52.

Domstolens utslag är

slutgiltigt.

Artikel 53.

De höga fördragsslu-

tande parterna förbinda

sig att rätta sig efter

domstolens utslag i alla

de mål, i vilka de äro

parter.

40

Kungl. Maj ds proposition nr 165.

Article 54.

The judgment of the

Court shall be transmitted

to the Committee of Min­

isters which shall super­

vise its execution.

Artide 55.

The Court shall draw

up its own rules and shall

determine its own proce-

dure.

Artide 56.

(1) The first election

of the members of the

Court shall take place

after the declarations by

the High Contracting Par-

ties mentioned in Article

46 have reached a total of

eight.

(2) No case can be

brought before the Court

before this election.

SECTION V.

Artide 57.

On receipt of a request

from the Secretary-Gen-

eral of the Council of Eu­

ropé any High Contract­

ing Party shall furnish an

explanation of the man-

ner in which its internal

law ensures the effective

implementation of any of

the provisions of this Con-

vention.

Artide 58.

The expenses of the

Commission and the Court

shall be borne by the

Council of Europé.

Artide 59.

The members of the

Commission and of the

Court shall be entitled,

during the discharge of

Artide 54.

L’arrét de la Cour est

transmis au Comité des

Ministres qui en surveille

1’exécution.

Artide 55.

La Cour établit son

réglement et fixe sa pro-

cédure.

Artide 56.

1. La premiére élection

des membres de la Cour

aura lieu apres que les

déclarations des Hautes

Parties Contractantes vi-

sées å 1’article 46 auront

atteint le nombre de huit.

2. La Cour ne peut étre

saisie avant cette élec­

tion.

T ITRE V.

Artide 57.

Toute Haute Partie

Contractante fournira sur

demande du Secrétaire

Général du Conseil de

1’Europe les explications

requises sur la maniére

dont son droit interne as-

sure 1’application effec­

tive de toute les disposi­

tions de cette Convention.

Artide 58.

Les dépenses de la Com­

mission et de la Cour sont

å la charge du Conseil de

1’Europe.

Artide 59.

Les membres de la

Commission et de la Cour

jouissent, pendant l’exer-

cice de leurs fonctions,

Artikel 54.

Domstolens utslag sko­

la översändas till minis­

terkommittén, som över­

vakar deras verkställan­

de.

Artikel 55.

Domstolen skall upp­

rätta sin egen arbetsord­

ning och bestämma sitt

rättegångssätt.

Artikel 56.

1. Det första valet av

domstolens ledamöter

skall äga rum, sedan de

förklaringar av de höga

fördragsslutande parter­

na, som omnämnas i arti­

kel 46, ha uppnått ett an­

tal av åtta.

2. Intet mål kan hän-

skjutas till domstolen före

nämnda val.

AVDELNING V.

Artikel 57.

På anmodan av Euro­

parådets generalsekrete­

rare skall varje hög för­

dragsslutande part till­

handahålla upplysningar

om det sätt, på vilket dess

inhemska lagstiftning sä­

kerställer ett effektivt ef­

terlevande av bestämmel­

serna i denna konvention.

Artikel 58.

Kommissionens och

domstolens utgifter skola

bestridas av Europarådet.

Artikel 59.

Kommissionens och

domstolens ledamöter ha

under utövandet av sin

verksamhet rätt till de

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

41

thier functions, to the

privileges and immunities

provided for in Artide 40

of the Statute of the

Council of Europé and

in the agreements made

thereunder.

Article 60.

Nothing in this Con-

vention shall be construed

as limiting or derogating

from any of the human

rights and fundamental

freedoms which may be

ensured under the laws of

any High Contracting

Party or under any other

agreement to which it is

a Party.

Artide 61.

Nothing in this Con-

vention shall prejudice

the powers conferred on

the Committee of Minis­

ters by the Statute of the

Council of Europé.

Artide 62.

The High Contracting

Parties agree that, except

by special agreement,

they will not avail them-

selves of treaties, conven-

tions or declarations in

force between them for

the purpose of submitting,

by way of petition, a dis-

pute arising out of the in­

terpretation or applica-

tion of this Convention to

a means of settlement

other than those provided

for in this Convention.

des priviléges et immuni-

tés prévus å 1’article 40

du Statut du Conseil de

1’Europe et dans les Ac-

cords conclus en vertu de

cet article.

Artide 60.

Aucune des dispositions

de la présente Convention

ne sera interprétée com-

me limitant ou portant

atteinte aux Droits de

1’homme et aux libertés

fondamentales qui pour-

raient étre reconnus con-

formément aux lois de

toute Partie Contractante

ou å toute autre Conven­

tion å laquelle cette Par­

tie Contractante est par­

tie.

Artide 61.

Aucune disposition de

la présente Convention ne

porte atteinte aux pou-

voirs conférés au Comité

des Ministres par le Sta­

tut du Conseil de l’Eu-

rope.

Artide 62.

Les Hautes Parties

Contractantes renoncent

réciproquement, sauf

compromis spécial, å se

prévaloir des traités, con-

ventions ou déclarations

existant entre elles, en

vue de soumettre, par voie

de requéte, un différend

né de 1’interprétation ou

de 1’application de la pré­

sente Convention å un

mode de réglement autre

que ceux prévus par ladite

Convention.

privilegier och den immu­

nitet, som avses i artikel

40 av Europarådets stad­

gar och i de avtal som in-

gåtts i kraft av sagda ar­

tikel.

Artikel 60.

Intet i denna konven­

tion må tolkas som en be­

gränsning eller inskränk­

ning av någon av de

mänskliga rättigheter

eller grundläggande frihe­

ter, vilka må vara garan­

terade i de höga fördrags-

slutande parternas lagar

eller i någon annan kon­

vention, vari de äro par­

ter.

Artikel 61.

Intet i denna konven­

tion skall inskränka de

befogenheter, som tiller­

känts ministerkommittén

genom Europarådets

stadga.

Artikel 62.

De höga fördragsslu-

tande parterna avstå öm­

sesidigt, utom i händelse

av särskild överenskom­

melse, från att begagna

sig av fördrag, konven­

tioner eller deklarationer,

som äro gällande mellan

dem, för att genom ansö­

kan hänskjuta en tvist,

som uppstår rörande tolk­

ningen eller tillämpningen

av denna konvention, till

reglering i annan ordning

än som stadgas i konven­

tionen.

Artikel 63.

1. Stat må vid sin rati-

ficering eller när som helst

senare genom en notifika.

Artide 63.

(1) Any State may al

the time of its ralification

or åt any time thcreafter

Artide 63.

1. Tout Etat peut, au

moment de la ratification

ou å tout autre moment

4

Bihctng till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 165.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

declare by notification

addressed to the Secre-

tary-General of the Coun-

cil of Europé that the

present Convention shall

extend to all or any of

the territories for whose

International relations it

is responsible.

(2) The Convention

shall extend to the ter-

ritory or territories named

in the notification as from

the thirtieth day after the

receipt of this notification

by the Secretary-General

of the Council of Europé.

(3) The provisions of

this Convention shall be

applied in such territories

with due regard, however,

to local requirements.

(4) Any State which

has made a declaration in

accordance with para-

graph 1 of this Article

may åt any time there-

after declare on behalf of

one or more of the terri­

tories to which the dec­

laration relätes that it

accepts the competence

of the Commission to re-

ceive petitions from in-

dividuals, non-govern-

mental organisations or

groups of individuals in

accordance with Article

25 of the present Conven­

tion.

Article 64.

(1) Any State may,

when signing this Con­

vention or when deposit-

ing its instrument of rati-

fication, make a reserva­

tion in respect of any par-

ticular provision of the

Convention to the extent

that any law then in force

par la suite, déclarer, par

notification adressée au

Secrétaite Général du

Conseil de 1’Europe, que

la présente Convention

s’appliquera å tous les ter-

ritoires ou å l’un quelcon-

que des territoires dont il

assure les relations inter-

nationales.

2. La Convention s’ap-

pliquera au territoire ou

aux territoires désignés

dans la notification å par-

tir du trentiéme jour qui

suivra la date å laquelle

le Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europé aura

regi! cette notification.

3. Dans lesdits terri­

toires les dispositions de

la présente Convention

seront appliquées en te-

nant compte des néces-

sités locales.

4. Tout Etat qui a fait

une déclaration conformé-

ment au premier para-

graphe de cet article,

peut, å tout moment par

la suite, déclarer relative-

ment å un ou plusieurs

des territoires visés dans

cette déclaration qu’il ac-

cepte la compétence de la

Commission pour con-

naitre des requétes de

personnes physiques, d’or-

ganisations non gouverne-

mentales ou de groupes de

particuliers conformé-

ment å 1’article 25 de la

présente Convention.

Article 64.

1. Tout Etat peut, au

moment de la signature

de la présente Convention

ou du dépöt de son in­

strument de ratification,

formuler une réserve au

sujet d’une disposition

particuliére de la Conven­

tion, dans la mesure ou

tion, ställd till Europarå­

dets generalsekreterare,

förklara att denna kon­

vention skall tillämpas på

alla eller något av de ter­

ritorier, för vilkas inter­

nationella förbindelser

staten i fråga svarar.

2. Konventionen skall

tillämpas på det eller de

territorier, som angivas i

notifikationen, från tret­

tionde dagen, efter det att

Europarådets generalse­

kreterare mottagit noti­

fikationen.

3. Inom de nämnda

territorierna skola likväl

konventionens bestäm­

melser tillämpas med hän­

syn till vad de lokala för­

hållandena kräva.

4. Stat, som avgivit

förklaring enligt 1. ovan,

kan när som helst där­

efter förklara, att staten

beträffande ett eller flera

av de med förklaringen

avsedda territorierna er­

känner kommissionen så­

som behörig att mottaga

ansökningar från enskilda

personer, icke-statliga or­

ganisationer eller grupper

av enskilda i enlighet med

artikel 25 av denna kon­

vention.

Artikel 64.

1. Vid undertecknan­

det av denna konvention

eller deponerandet av ra­

tifikationsinstrument kan

en stat göra förbehåll

med avseende å någon

särskild bestämmelse i

konventionen, i den mån

lagstadgande, som då äger

Kungl. Maj.ts proposition nr 165.

43

in its territory is not in

conformity with the pro­

vision. Reservations of a

general character shall not

be permitted under this

Article.

(2) Any reservation

made under this Article

shall contain a brief state-

ment of the law con-

cerned.

Artide 65.

(1) A High Contracting

Party may denounce the

present Convention only

after the expiry of five

years from the date on

which it became a Party

to it and after six months’

notice contained in a no-

tification addressed to the

Secretary-General of the

Council of Europé, who

shall inform the other

High Contracting Parties.

(2) Such a denuncia-

tion shall not have the

effect of releasing the

High Contracting Party

concerned from its obliga­

tions under this Conven­

tion in respect of any act

which, being capable of

constituting a violation

of such obligations, may

have heen performed by

it before the date åt

which the denunciation

became effective.

(3) Any High Contract­

ing Party which shall

cease to be a Membcr of

the Council of Europé

shall cease to bo a Party

to this Convention under

the same conditions.

(4) The Convention

may be denounced in ac-

cordanec with the provi­

sions of the preceding pa-

une loi alors en vigueur

sur son territoire n’est pas

conforme å cette disposi­

tion. Les réserves de ca-

ractére général ne sont

pas autorisées aux termes

du présent article.

2. Toute réserve émise

conformément au présent

article comporte un bref

exposé de la loi en cause.

Artide 65.

1. Une Haute Partie

Contractante ne peut dé-

noncer la présente Con­

vention qu’aprés l’expira-

tion d’un délai de cinq

ans å partir de la date

d’entrée en vigueur de la

Convention å son égard

et moyennant un préavis

de six mois, donné par

une notification adressée

au Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe, qui

en informe les autres Par­

ties Contractantes.

2. Cette dénonciation

ne peut avoir pour effet

de délier la Haute Partie

Contractante intéressée

des obligations contenues

dans la présente Conven­

tion en ce qui concerne

tout fait qui, pouvant

constituer une violation

de ees obligations, aurait

été accompli par elle an-

térieurement å la date å

laquelle la dénonciation

produit effet.

3. Sous la méme réser­

ve cesserait d’étre Partie

å la présente Convention

toute Partie Contractante

qui cesserait d’ötre Mem-

bre du Conseil de l’Eu-

rope.

4. La Convention peut

étre dénoncée conformé­

ment aux dispositions des

paragraphes précédents

giltighet inom statens ter­

ritorium, icke överens­

stämmer med bestämmel­

sen. Förbehåll av allmän

karaktär tillåtas icke en­

ligt denna artikel.

2. Varje förbehåll, som

göres enligt denna artikel,

skall innehålla en kort

redogörelse för det berör­

da lagstadgandet.

Artikel 65.

1. En hög fördragsslu-

tande part må icke upp­

säga denna konvention

förrän efter utgången

av fem år från dagen för

dess ikraftträdande och

med iakttagande av en

uppsägningstid på sex

månader samt genom no-

tifikation, ställd till Euro­

parådets generalsekrete­

rare, som därom skall un­

derrätta de övriga höga

fördragsslutande parter­

na.

2. Uppsägning får icke

till följd, att den ifråga­

varande höga fördrags­

slutande parten löses från

sina förpliktelser enligt

denna konvention beträf­

fande någon åtgärd, som

kan utgöra en kränkning

av sådana förpliktelser

och som parten må ha

utfört före den dag, då

uppsägningen blev ver­

kande.

3. En hög fördragsslu­

tande part, som upphör

att vara medlem av Euro­

parådet, upphör under

enahanda villkor att vara

part i denna konvention.

4. Konventionen må

enligt bestämmelserna un­

der 1.—3. uppsägas be­

träffande varje territo-

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 165.

ragraphs in respect of any

territory to which it has

been declared to extend

under the terms of Article

63.

Article 66.

(1) This Convention

shall be open to the sig-

nature of the Members of

the Council of Europé. It

shall be ratified. Ratifica-

tions shall be deposited

with the Secretary-Gen-

eral of the Council of

Europé.

(2) The present Con­

vention shall come into

force after the deposit of

ten instruments of rati-

fication.

(3) As regards any sig-

natory ratifying subse-

quently, the Convention

shall come into force åt

the date of the deposit of

its instrument of ratifica-

tion.

(4) The Secretary-Gen-

eral of the Council of Eu­

ropé shall notify all the

Members of the Council

of Europé of the entry

into force of the Conven­

tion, the names of the

High Contracting Parties

who have ratified it, and

the deposit of all instru­

ments of ratification

which may be effected

subsequently.

Done åt Rome this 4th

day of November 1950 in

English and French, both

texts being equally au-

thentic, in a single copy

which shall remain de­

posited in the archives of

the Council of Europé.

The Secretary-General

shall transmit certified

copies to each of the sig-

natories.

en ce qui concerne tout

territoire auquel elle a été

déclarée applicable aux

termes de 1’article 63.

Article 66.

1. La présente Conven­

tion est ouverte å la sig-

nature des Membres du

Conseil de l’Europe. Elle

sera ratifiée. Les ratifica-

tions seront déposées prés

le Secrétaire Général du

Conseil de 1’Europe.

2. La présente Conven­

tion entrera en vigueur

aprés le dépöt de dix in­

struments de ratification.

3. Pour tout signataire

qui la ratifiera ultérieure-

ment, la Convention en­

trera en vigueur des le

dépöt de 1’instrument de

ratification.

4. Le Secrétaire Géné­

ral du Conseil de 1’Europe

notifiera å tous les Mem­

bres du Conseil de l’Eu-

rope 1’entrée en vigueur

de la Convention, les noms

des Hautes Parties Con-

tractantes qui l’auront

ratifiée, ainsi que le dé­

pöt de tout instrument de

ratification intervenu ul-

térieurement.

Fait å Rome, le 4 no-

vembre 1950, en francais

en en anglais, les deux

textes faisant également

foi, en un seul exemplaire

qui sera déposé dans les

archives du Conseil de

PEurope. Le Secrétaire

Général en communiquera

des copies certifiées con-

formes å tous les signa-

taires.

rium, för vilket den för­

klarats tillämplig enligt

artikel 63.

Artikel 66.

1. Denna konvention

är öppen för underteck­

nande av medlemmarna i

Europarådet. Den skall

ratificeras. Ratifikatio­

nerna skola deponeras hos

Europarådets generalsek­

reterare.

2. Konventionen skall

träda i kraft, då tio rati­

fikationsinstrument depo­

nerats.

3. För signatärmakt,

som ratificerar sedermera,

skall konventionen träda

i kraft den dag, då rati­

fikationsinstrumentet de­

poneras.

4. Europarådets gene­

ralsekreterare skall under­

rätta alla medlemmar i

Europarådet om konven­

tionens ikraftträdande,

och namnen på de höga

fördragsslutande parter,

som ha ratificerat den­

samma och om depone­

rande av ratifikationsin­

strument, som sker se­

nare.

Upprättat i Rom den 4

november 1950 på engel­

ska och franska, vilka bå­

da texter skola äga sam­

ma vitsord, samt i ett

enda exemplar, som skall

vara deponerat i Europa­

rådets arkiv. Generalse­

kreteraren skall överläm­

na bestyrkta exemplar till

envar av signatärmakter-

na.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

510210