2

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

skall anses föreligga, bedömas med hänsyn till givarens fång. Vidare föreslås

en ändring beträffande de fall, som regleras i punkt 3 av anvisningarna till

35 § kommunalskattelagen. Enligt nämnda bestämmelse grunda förvärv ge­

nom bodelning icke skatteplikt i fråga om realisationsvinst, såvida icke vid

bodelningen egendom tillägges samma make, som ursprungligen förvärvat

den genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. I propositionen föreslås,

alt skattefriheten skall begränsas till sådana fall, då skattskyldig vid bodel­

ning i anledning av makes död erhållit egendom, som icke av den skattskyl­

dige själv ursprungligen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång. En mot dessa ändringar korresponderande ändring föreslås i punkt 4

av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i fråga om vilket fång, som

skall vara avgörande för beräkning av skogs ingångsvärde.

I fråga om beräkningen av realisationsförluster och dess återverkningar

på beskattningen föreslås, att motsvarande regler skola tillämpas som före­

slagits beträffande beräkning av realisationsvinst. Avdrag för realisations­

förlust skall sålunda medgivas efter samma reducerande skala, som föresla­

gits beträffande beskattning av realisationsvinst.

I syfte att underlätta införandet av de föreslagna uppmjukningarna av

realisationsvinstbeskattningen och samtidigt undanröja den inadvertensen,

att intäkt vid försäljning av maskiner och inventarier i förvärvskällan rö­

relse skall behandlas efter olika regler, beroende på om säljaren är sådan

skattskyldig, som avses i punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunal-

skattelagen, eller icke, föreslås att intäkt vid avyttring av dylika tillgångar i

fortsättningen alltid skall i sin helhet anses utgöra intäkt av rörelse.

Vidare föreslås att ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur,

som för närvarande beskattas enligt reglerna för realisationsvinstbeskatt­

ning, för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband därmed

föreslås införande av generella bestämmelser för rätt till avdrag för avskriv­

ning å dylik tillgångs anskaffningsvärde.

I syfte att möjliggöra skattelindring beträffande s. k. ackumulerad in­

komst föreslås särskilda bestämmelser angående beräkning av skatt till sta­

ten å dylik inkomst. Med ackumulerad inkomst förstås därvid intäkt, vilken

åtnjutits under ett beskattningsår, men som hänför sig till minst två be­

skattningsår, vilka infallit före eller infalla efter beskattningsåret. Principen

för den föreslagna särskilda skatteberäkningen är, att statlig inkomstskatt

icke skall utgå med högre belopp än som skulle ha utgått, om de i den acku­

mulerade inkomsten ingående intäkterna tagits till beskattning de år, under

vilka de intjänats eller å vilka de eljest belöpa.

Särskild skatteberäkning skall i princip kunna komma i fråga vid all slags

ackumulerad inkomst, men av praktiska skäl föreslås dock vissa begräns­

ningar.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

tur, dels ock intäkt genom restitu­

tion, avkortning eller avskrivning av

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående pensionsavgift enligt

lagen om folkpensionering, för vil­

ken avdrag av den skattskyldige åt­

njutits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

om egendomen innehafts

mindre än 7 år .

100

%

av vinsten

7 är men mindre ån

8 dr

75

% > >

8 »

»

>

»

9 »

50

% > »

9 »

»

>

>

10 »

25

% » »

b) då

f r å ga

ä r

0 m

vinst

genom avyttring av

lös egendom:

om egendomen innehafts

mindre än 2 är ............... 100 % av vinsten

2 är men mindre än 3 är

75 % »

»

3 t

>

»

i 4 »

50 % >

,

4

*

t

>

>

5

»

25

*»

»

Vad ovan sagts beträffande fast

egendom skall även äga tillämpning

å tomträtt.

3 mom. Såsom skattepliktig reali­

sationsvinst vid avyttring av ström­

fall eller rättighet till vattenkraft

skall räknas:

om egendomen innehafts

mindre än 12 är ..................... 100 % av vinsten

12 år men mindre än 13 år

75 % >

>

13 *

>

»

»

U

»

50 %

>

»

1* »

»

»

»

15 »

25 % »

>

Föreslagen lydelse:

som förstnämnde make före äkten­

skapets ingående eller under äkten­

skapet förvärvat genom köp, byte el­

ler därmed jämförligt fång, eller om

make vid bodelning av annan anled­

ning ån andra makens död erhållit

egendom, som någondera maken före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Såsom skattepliktig realisations­

vinst skall, med i 3 och 4 mom. an­

givna undantag, räknas

a) då fråga är om vinst

genom avyttring av

fast egendom:

6

Kungl. Maj:ts proposition, nr 170.

Nuvarande lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemen­

samma inkomst. Har vid dylik taxe­

ring avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.

medgives, helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den därtill närmast be­

rättigade makens skattepliktiga in­

komst, må bristen avräknas å den

andra makens inkomst i samma

kommun. Skatteplikt enligt 51 § be-

dömes med hänsyn till båda makar­

nas sammanlagda inkomst. Ortsav-

drag beräknas för makarna gemen­

samt till belopp som i 48 § 2 mom.

andra stycket sägs. Den beskatt­

ningsbara inkomsten beräknas lika­

ledes för makarna gemensamt och

skall i jämna tiotal kronor fördelas

å makarna efter förhållandet mel­

lan deras i kommunen taxerade in­

komster.

Föreslagen lydelse:

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under

beskattningsåret levt tillsammans,

taxeras en var för sin inkomst samt

mannen därjämte för boets gemen­

samma inkomst. Har vid dylik taxe­

ring avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom.

medgives, helt eller delvis ej kunnat

utnyttjas å den därtill närmast be­

rättigade makens skattepliktiga in­

komst, må bristen avräknas å den

andra makens inkomst i samma kom­

mun. Underskott å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom,

som uppkommit för endera maken,

må avräknas från den andra makens

inkomst i samma kommun av för­

värvskälla av samma slag. Skatte­

plikt enligt 51 § bedömes med hän­

syn till båda makarnas sammanlag­

da inkomst. Ortsavdrag beräknas för

makarna gemensamt till belopp som

i 48 § 2 mom. andra stycket sägs.

Den beskattningsbara inkomsten be­

räknas likaledes för makarna gemen­

samt och skall i jämna tiotal kronor

fördelas å makarna efter förhållan­

det mellan deras i kommunen taxe­

rade inkomster.

Anvisningar

till 21 §.

2. Till jordbruk — -— — annat

jordbruk.

Såsom binäring------------ fastighe­

tens område.

Skogsbruk, varmed — — — till

jordbruk.

Under skogsbruk------------ till rö­

relse.

Har den,----------- rörelse föreligga.

till 21 §.

2. Till jordbruk — — — annat

jordbruk.

Såsom binäring------------ fastighe­

tens område.

Skogsbruk, varmed — — — till

jordbruk.

Under skogsbruk----- — — till rö­

relse.

Har den,----------- rörelse föreligga.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

der det för ägaren gällande ingångs­

värdet, får avdrag ske med det be­

lopp, varmed värdet sålunda mins­

kats.

Med ingående----------- av ingångs­

värdet.

Vare sig------------ursprungliga in­

gångsvärdet.

Är det------------samma tid.

Om avdrag------------av skogen.

Om moderbolag------------ för mo­

derbolaget.

Exempel å ----------- ingående vir­

kes för råd:

A. försäljer — — — erlagda köpe­

skillingen.

Det för------------ 10 200 kronor.

Exempel å — — — i ingångs­

värde:

B. försäljer------------- 10 000 kro­

nor.

Ingångsvärdet har------------det ur­

sprungliga.

Föreslagen lydelse:

Såsom fastighetens värde är att

anse vid köp den för fastigheten er­

lagda köpeskillingen och vid annat

förvärv det belopp, efter vilket stäm­

pelplikten med avseende å fastig-

hetsförvärvet beräknats, eller, därest

stämpelplikt för förvärvet icke före­

legat, det belopp, efter vilket stäm­

pelplikt skulle enligt eljest gällande

grunder beräknats, om stämpelplikt

förelegat. Skogens för ägaren gällan­

de ingångsvärde utgör det sålunda

beräknade ingångsvärdet med av­

drag för vad han må hava fått av­

draga vid tidigare taxeringar. Har

efter avverkning av skog eller upplå­

telse av avverkningsrätt den återstå­

ende skogens värde nedgått under

det för ägaren gällande ingångsvär­

det, få avdrag ske med det belopp,

varmed värdet sålunda minskats.

Med ingående------------av ingångs­

värdet.

Vare sig------------ ursprungliga in­

gångsvärdet.

Är det--------— samma tid.

Om avdrag — — — av skogen.

Om moderbolag------------ för mo­

derbolaget.

Exempel å--------— ingående vir­

kes förråd :

A. försäljer — —-----erlagda köpe­

skillingen.

Det för------------ 10 200 kronor.

Exempel å — — —-i ingångs­

värde:

B. försäljer----------- 10 000 kronor.

Ingångsvärdet har------------det ur­

sprungliga.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

rier, vilka icke vid beräkning av

värdeminskningsavdrag hänföras till

byggnad (se punkt 7 av anvisning­

arna till 29 §), skall gälla följande.

Är den skattskyldige aktiebolag, eko­

nomisk förening, ömsesidigt försäk­

ringsbolag eller sparbank, skall in­

täkten upptagas såsom intäkt av rö­

relse. För annan skattskyldig skall

däremot intäkten upptagas såsom

intäkt av rörelse i den mån sådant

följer av punkt 3 d av anvisningarna

till 29 § men för övrigt såsom intäkt

av tillfällig förvärvsverksamhet, i

den mån enligt 35 § förutsättningar­

na för skattepliktig realisationsvinst

föreligga.

Med avseende å avyttring av pa­

tenträtt eller liknande tidsbegränsad

rättighet skall för såväl aktiebolag

och med dem likställda som andra

skattskyldiga den regel äga motsva­

rande tillämpning som i sista punk­

ten av föregående stycke för andra

skattskyldiga än aktiebolag angivits

i fråga om maskiner m. m. I

I enlighet med det anförda skall

en skattskyldig, som driver jord-

styckningsrörelse eller eljest idkar

handel med fastigheter, såsom intäkt

av rörelsen upptaga vad som influ­

tit vid försäljning av sådan fastighet

eller del därav, oberoende av sättet

för fastighetens förvärvande och ti­

den för dess innehavande, varefter

frågan om och i vad mån nettoin­

täkt uppstått genom försäljningen

kommer att bero på resultatet av rö­

relsen i dess helhet under beskatt­

ningsåret. Om ett industriaktiebolag

avyttrar någon för den industriella

verksamheten avsedd fastighet, skall

Föreslagen lydelse:

räkning av värdeminskningsavdrag

hänföras till byggnad (se punkt 7 av

anvisningarna till 29 §), hänföres till

intäkt av rörelse.

Vid avyttring av patenträtt eller

liknande tidsbegränsad rättighet skall

såsom intäkt av rörelse upptagas

vad som vid dylik avyttring må hava

återbekommits av belopp, för vilka

avdrag i beskattningsavseende åt­

njutits; i övrigt skall intäkten upp­

tagas såsom intäkt av tillfällig för­

värvsverksamhet, i den mån enligt

35 § förutsättningar för skattepliktig

realisationsvinst föreligga.

I enlighet med det anförda skall

en skattskyldig, som driver jord-

styckningsrörelse eller eljest idkar

handel med fastigheter, såsom in­

täkt av rörelsen upptaga vad som in­

flutit vid försäljning av sådan fas­

tighet eller del därav, oberoende av

sättet för fastighetens förvärvande

och tiden för dess innehavande, var­

efter frågan om och i vad mån net­

tointäkt uppstått genom försäljning­

en kommer att bero på resultatet av

rörelsen i dess helhet under beskatt­

ningsåret. Om en skattskyldig, som

utövar industriell verksamhet, avytt­

rar någon för denna verksamhet av-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

dan såsom intäkt av rörelse uppta­

gas vad som vid dylik avyttring må

hava återbekommits av belopp, för

vilka avdrag i beskattningsavseen­

de åtnjutits. Med avyttring likställes

det fall, att tillgång uttages ur rö­

relsen för att tillföras annan rörel­

se, som utgör särskild förvärvskäl­

la, eller för att nyttjas för annat än­

damål. Att beträffande skattskyldig,

som avses i punkt 4 här nedan, be­

lopp som erhålles vid avyttring av

tillgång av nu ifrågavarande slag

skall i sin helhet ingå i intäkten av

rörelse framgår av punkt 1 av an­

visningarna till 28 §.

5. Avdrag får------------motsvaran­

de tillämpning.

Patenträtt eller------------dylik till­

gång.

Avdrag för värdeminskning å va­

rumärke, firmanamn och andra lik­

nande rättigheter av goodwills na­

tur må medgivas blott i den mån de­

ras värde kan anses i verkligheten

begränsat till viss tid. Då vårde-

minskningsavdrag sålunda medgives,

skola de i punkt 3 meddelade före­

skrifterna äga motsvarande tillämp­

ning.

10. I anslutning till vad som enligt

anvisningarna till 28 § betecknats

Föreslagen lydelse:

som intäkt av rörelse (se punkt 1

andra stycket av anvisningarna till

28 §). Med avyttring likställes det

fall, att tillgång uttages ur rörelsen

för att tillföras annan rörelse, som

utgör särskild förvärvskälla, eller för

att nyttjas för annat ändamål.

5. Avdrag får------------motsvaran­

de tillämpning.

Patenträtt eller------------dylik till­

gång.

Kostnad för anskaffning av varu­

märke, firmanamn eller andra rät­

tigheter av goodwills natur må av­

dragas genom lika stora årliga vär­

deminskning savdrag inom en period

av tio år från den tidpunkt, då kost­

naden uppkommit; dock att, där så

på grund av särskilda omständighe­

ter finnes skäligt, kostnaden må, en­

ligt beskattningsnämnds särskilda be­

prövande, fördelas på en längre pe­

riod. Har skattskyldigs rörelse för

visst år utvisat förlust eller så ringa

överskott, att den skattskyldige vid

beräkning av nettointäkten av rörel­

sen ej kunnat utnyttja det på året

belöpande avdraget, skola beträffan­

de rätt för den skattskyldige att

tillgodoräkna sig det resterande av­

draget för senare år bestämmelserna

i punkt 3 c tredje stycket äga mot­

svarande tillämpning.

10. I anslutning till vad som enligt

anvisningarna till 28 § betecknats

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

till 35 §.-

1. Är fråga om beskattning av rea­

lisationsvinst vid avyttring av fastig­

het, som ingått i den skattskyldiges

rörelse, skall beaktas vad i punkt 1

av anvisningarna till 28 § sägs rö­

rande beskattning i vissa fall såsom

intäkt av rörelse av vad som erhål-

les vid avyttring av maskiner eller

andra inventarier, vilkas värde icke

enligt punkt 7 av anvisningarna till

29 § inräknas i värdet av byggnad.

2. Har vid överlåtelse av rörelse av­

trädaren betingat sig ersättning för

värde av goodwills natur, såsom fir­

manamn, tidnings titel, varumärke,

utfästelse att icke utöva viss verk­

samhet o. dyl., är sådan ersättning

att anse som intäkt av tillfällig för­

värvsverksamhet, om och i den mån

sådana förhållanden föreligga, att

ersättningen kan hänföras till reali­

sationsvinst vid avyttring av lös egen­

dom (jfr punkt 1 av anvisningarna

till 28 §).

Föreslagen lydelse:

till 35 §.

1. Är fråga om beskattning av reali­

sationsvinst vid avyttring av fastig­

het, som ingått i den skattskyldiges

rörelse, skall beaktas vad i punkt 1

av anvisningarna till 28 § sägs rö­

rande beskattning såsom intäkt av

rörelse av vad som erhålles vid av­

yttring av maskiner eller andra in­

ventarier, vilkas värde icke enligt

punkt 7 av anvisningarna till 29 §

inräknas i värdet av byggnad.

2. I det fall att vinst å avyttring av

jordbruksfastighet med därå växande

skog endast delvis är skattepliktig

såsom realisationsvinst, kan jämväl

taxering för intäkt av skogsbruk

äga rum. Om intäkten av skogs­

bruk på grund av avyttringen, be­

räknad jämlikt 21 §, efter avdrag

varom i 22 § 1 mom. förmäles,

överstiger den skattepliktiga delen av

realisationsvinsten, skall nämligen

det överskjutande beloppet beskattas

såsom inkomst av jordbruksfastighet.

Vid denna beskattning skall dock

iakttagas, att vad som på grund av

avyttringen beskattas såsom intäkt av

skogsbruk och såsom intäkt av till­

fällig förvärvsverksamhet samman­

lagt icke upptages till högre belopp

än den vid fastighetsavyttringen upp­

komna realisationsvinsten i dess hel­

het.

Exempel:

En skattskyldig försäljer nio år

efter förvärvet en jordbruksfastig­

het med därå växande skog. Han

erhåller därvid en realisationsvinst

å 5 000 kronor. Av denna utgör

25 procent eller 1 250 kronor skat­

tepliktig realisationsvinst. Om den

å skogen belöpande delen av ko-

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande lydelse:

Avdrag är icke i något fall med­

givet för utgifter för inköp av lott­

sedlar eller för andra liknande in­

satser i lotteri.

Föreslagen lydelse:

gälla för beräkning av realisations­

vinst.

Har den avyttrade egendomen in­

nehafts under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vins­

ten jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skatteplik­

tig realisationsvinst, må avdrag åt­

njutas endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må i intet fall ske för rea­

lisationsförlust, som uppkommit då

egendom avyttrats eller då upplåtel­

se av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till fastighet skett under sådana för­

hållanden att, därest vinst i stället

uppstått, denna enligt bestämmelser­

na i 35 § A mom. icke skulle hava

utgjort skattepliktig realisations­

vinst.

Avdrag är icke i något fall medgi­

vet för utgifter för inköp av lottsed­

lar eller för andra liknande insatser

i lotteri.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock att i samband med la­

gens ikraftträdande skall iakttagas följande:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga om 1952 års taxe­

ring samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidigare år.

2) Oavsett vad ovan stadgas skola de nya föreskrifterna i anvisningarna

till 28 och 29 §§ om beskattning av ersättning vid överlåtelse av rättighet

av goodwills natur samt om rätt till avdrag för kostnaden för anskaffning av

dylik tillgång äga tillämpning, därest överlåtelsen respektive anskaffningen

skett efter 1951 års utgång, medan äldre lag skall äga tillämpning därest

överlåtelsen respektive anskaffningen skett dessförinnan.

18

2

§.

Skatteberäkning enligt 1 § må ske endast under förutsättning att den

ackumulerade inkomsten, efter avdrag för avdragsgilla utgifter, uppgår till

minst 5 000 kronor och tillika utgör minst en tredjedel av den skattskyl­

diges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst för det taxeringsår, då den

ackumulerade inkomsten tages till beskattning.

3 §•

Vad i denna förordning sägs om ackumulerad inkomst skall, såvitt angår

till inkomst av jordbruksfastighet hänförlig inkomst, gälla endast:

intäkt av skogsbruk genom avyttring av växande skog i samband med

avyttring av marken;

intäkt, som uppkommit vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

mot engångsersättning; samt

intäkt, som uppkommit genom att egendom tagits i anspråk genom ex­

propriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats under sådana

förhållanden, att dylik tvångsförsäljning måste anses vara förhanden.

I fråga om till inkomst av rörelse hänförlig ackumulerad inkomst skall

vad i denna förordning sägs gälla endast:

intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet;

intäkt vid överlåtelse av varumärke, firmanamn och andra liknande rät­

tigheter av goodwills natur;

intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av för stadig­

varande bruk i rörelsen avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka icke

vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföras till byggnad; samt

intäkt genom avyttring, i samband med överlåtelse av rörelse, av varor

och produkter i rörelsen, dock endast i den mån det influtna beloppet över­

stiger varornas eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde.

Beträffande till inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet hänförlig acku­

mulerad inkomst skall vad i denna förordning sägs icke äga tillämpning å

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §•

Skattskyldig, som vill åtnjuta förmånen av skatteberäkning enligt 1 §, har

att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den skatt­

skyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då in­

komsten tages till beskattning.

Ansökningen ingives till länsstyrelsen och skall, med undantag för fall

varom i 7 § sägs, vara till länsstyrelsen inkommen före taxeringsårets ut­

gång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Anvisningar

till 1 §.

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänförlig till visst beskatt­

ningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för

densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna

förordning fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår,

vilka föregått eller följa efter det beskattningsår, då inkomsten åtnjutits;

däremot är det utan betydelse för frågan om förordningens tillämplighet,

om inkomsten hänför sig jämväl till det beskattningsår, då den åtnjutits,

eller uteslutande till de förstnämnda åren.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

En skattskyldig har åsatts ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1948. Vid taxering­

arna till statlig inkomstskatt för åren 1949—1952 ha de beskattningsbara

inkomsterna bestämts till 0 kronor år 1949, 8 000 kronor år 1950, 10 000

kronor år 1951 och till 60 000 kronor år 1952. Enligt förordningen om stat­

lig inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kronor

utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten vid 1952 års

taxering ingår emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken

enligt av den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattnings­

åren 1947—1950, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första stycket skall skatten

å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter följande

grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen sker

som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxerings­

åren 1949—1952. Härefter sker uträkningen sålunda:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän­

förts till taxeringsåret 19i9, utgår skatten å en beskatt­

ningsbar inkomst av 10 000 kronor (0 -f 10 000) ........... =

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1950, utgör skatten skillnaden mellan skat­

ten å en beskattningsbar inkomst av 18 000 kronor (8 000

+ 10 000) = 3 950 kronor och skatten å en beskatt­

ningsbar inkomst av 8 000 kronor = 1 150 kronor .... =

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1951, utgör skatten skillnaden mellan skat­

ten å en beskattningsbar inkomst av 20 000 kronor

(10 000 + 10 000) = 4 670 kronor och skatten å en be­

skattningsbar inkomst av 10 000 kronor = 1 550 kronor =

4) För taxeringsåret 1952 räknas skatten ut på en be­

skattningsbar inkomst av 20 000 kronor (60 000 —

40 000) jämte den del av den ackumulerade inkomsten,

1 550 kronor

2 800 »

3 120

»

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

S^köld, Q^uensel, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg,

A^ndersson, L^ingman, H^ammarskjöld, N^ygren.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

ändrade regler för beskattning av realisationsvinster, ersättningar för rät­

tigheter av goodwills natur samt ackumulerade inkomster och anför därvid

följande.

I. Inledning.

1944 års allmänna skattekommitté har med skrivelse den 24 februari 1949

avlämnat betänkande angående beskattning av realisationsvinster, m. m.

samt ackumulerade inkomster (SOU 1949:9) med därvid fogade författ-

ningsförslag; författningsförslagen torde få såsom Bihang fogas vid stats­

rådsprotokollet i detta ärende.

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från samtliga handels­

kammare, Sveriges industriförbund, Sveriges redareförening, Sveriges köp­

mannaförbund, Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet samt Sveri­

ges hantverks- och småindustriorganisation), vattenfallsstyrelsen, överståt-

hållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,

Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs,

Västernorrlands och Västerbottens län, mellankommunala prövningsnämn-

den, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges fastighetsägare­

förbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riks­

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska bankföreningen, Svenska

stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska uppfinnare­

föreningen och Svenska vattenkraftföreningen.

II. Realisationsvinstbeskattningen.

1. Gällande bestämmelser.

Enligt 35 § kommunalskattelagen inträder skattskyldighet för vinst i

samband med avyttring av fast eller lös egendom under följande förutsätt­

ningar :

24

xnittén har föreslagit att reducering av det skattepliktiga beloppet för reali­

sationsvinst genom avyttring av fast egendom skall inträda efter sjätte året

samt för realisationsvinst genom avyttring av lös egendom efter andra året

från förvärvet.

Kommittén föreslår endast ett undantag från gällande tidsgränser för skat­

teplikt, nämligen då i värdet av icke yrkesmässigt avyttrad egendom ingår

vattenkraft eller rättighet till vattenkraft. Beträffande dylika realisations­

vinster föreslår kommittén, att tidsgränsen för skatteplikten skall utsträckas

till aderton år. Även beträffande dylika vinster föreslår kommittén beskatt­

ning efter en reducerande skala, så att reduktion av det skattepliktiga be­

loppet skall inträda efter det tionde året från förvärvet.

I detta sammanhang är vidare att märka att bestämmelserna i förord­

ningen den 23 maj 1947 om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst

vid expropriation in. m. föreslås skola inarbetas i kommunalskattelagen.

Enligt gällande bestämmelser grunda vissa fång icke skatteplikt för rea­

lisationsvinst. Kommittén föreslår härutinnan icke någon annan ändring än

en viss begränsning av den skattefrihet, som hittills gällt, då avyttrad egen­

dom förvärvats genom bodelning.

Enligt gällande bestämmelser hänföres till intäkt av skogsbruk avyttring

av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å av­

yttringen av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 35 § såsom reali­

sationsvinst. För att undvika den icke avsedda konsekvensen av beskatt­

ning enligt den reducerande skalan av realisationsvinst genom avyttring av

skogbärande fastighet, att viss del av vinsten jämväl i vad den belöper å

skogen blir skattefri, ha de föreslagna reglerna om beskattning av realisa­

tionsvinst kompletterats med en särskild bestämmelse för det fall att i vins­

ten ingår vinst genom avyttring av skogbärande fastighet och realisations­

vinsten icke i sin helhet är skattepliktig.

Vad angår beräkningen av realisationsförluster och deras återverkningar

på beskattningen anser kommittén, att regler i princip analoga med dem kom­

mittén föreslagit beträffande beräkning av realisationsvinst böra tillämpas.

Avdrag bör sålunda medgivas efter samma reducerande skala, som föresla­

gits beträffande beskattning av realisationsvinster.

I fråga om avdragsrätt för realisationsförluster förordar kommittén, att

ett av kommittén som alternativ III betecknat förslag skall läggas till grund

för lagstiftningen. Enligt detta skall skattskyldig, som ådagalägger att un­

derskott uppkommit å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egen­

dom, få avräkna så stor del av underskottet, som svarar mot realisations­

vinst uppkommen högst fem år tidigare, dock endast i den mån realisations­

vinsten ingått i taxerad inkomst. Om avdragsrätten icke helt kunnat ut­

nyttjas, kan avdrag medgivas från sammanräknad inkomst senast femte

året efter det beskattningsår underskottet uppkommit. Om den skattskyl­

dige icke åtnjutit någon realisationsvinst tidigare eller han av någon an­

ledning underlåtit att utnyttja dylik vinst för kvittning, kan underskott,

som nyss sagts, få avdragas från realisationsvinster, som den skattskyldige

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

26

digt att uppställa vissa schablonartade bestämmelser, enligt vilka sådant

syfte presumeras vara för handen under förutsättning av att vissa objektiva

fakta föreligga. Av praktiska skäl kan det härvid icke ifrågakomma att

lämna den skattskyldige tillfälle motbevisa presumtionen.

Även om man emellertid på detta sätt godtager de grundläggande prin­

ciperna för den nuvarande realisationsvinstbeskattningen såsom lämplig

norm även i fortsättningen, kunna dock enligt kommitténs mening vissa

vägande erinringar göras mot det sätt, varpå principerna tillämpats vid de­

talj bestämmelsernas utformning.

Spekulationssyfte presumeras enligt gällande regler föreligga, om lös egen­

dom avyttras inom fem år och fast egendom inom tio år efter förvärvet.

Mot dessa tidsperioder hava åtskilliga invändningar framställts, kanske

framför allt i fråga om den för beskattning av vinst vid försäljning av lös

egendom fastställda gränsen. Det har sålunda påståtts, att den är kort nog

för att den skattskyldige i regel skall anse sig kunna vänta med försälj­

ningen till dess vinsten blir skattefri och att den är lång nog för att lägga

ett skadligt band på marknadens rörlighet. I vad mån den ena eller andra

av dessa erinringar, som naturligtvis framför allt hava avseende å handel

med aktier och andra värdepapper, är befogad, undandrager sig visserligen

ett tillförlitligt bedömande från kommitténs sida, då under nuvarande för­

hållanden någon utredning, som är praktiskt användbar för ett sådant be­

dömande, knappast är möjlig att åstadkomma. Kommittén anser det emel­

lertid ligga i sakens natur, att den vid gällande system tillämpade skarpa

avgränsningen av de tidsperioder, inom vilka spekulationssyfte presumeras,

måste innebära vissa olägenheter och i de individuella fallen framstå så­

som ganska irrationell.

De ovannämnda olägenheterna avhjälpas emellertid i stort sett icke, vare

sig man avkortar eller förlänger tidsperioderna. Därjämte hava de tidsperio­

der, för vilka beskattning över huvud taget bör ifrågakomma, vunnit sådan

hävd, att de icke utan vägande skäl böra frångås. Då ungefär enahanda

invändningar kunna göras mot vilken tidsperiod man än väljer, har kom­

mittén stannat för att i princip förorda de nuvarande periodernas bibehål­

lande. I varje fall finner kommittén med hänsyn till bl. a. ovissheten be­

träffande penningvärdets utveckling en generell förlängning av tidsfristerna

icke böra ifrågakomma.

Det väsentliga felet med de nuvarande tidsgränserna anser kommittén

vara, att de konstruerats så, att gränsen mellan skatteplikt och skattefri­

het blir alltför tvär. Om en skattskyldig ägt en fastighet en dag kortare tid

än tio år, beskattas vinst vid försäljningen helt, har han ägt fastigheten

ytterligare en dag, blir vinsten däremot helt skattefri. Kommittén finner

det för sin del mera rimligt att skatteplikten efter hand reduceras för att

så småningom övergå i full skattefrihet. Detta resonemang överensstäm­

mer också väl med den tankegång som legat till grund för bestämmande

av gällande tidsperioder, nämligen att ju kortare tid som förflyter mellan

förvärv och försäljning desto starkare måste presumtionen för spekula­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 6 år..............................

100

6 år men mindre än 7 år..........

80

7 >

>

>

> 8 > ..........

60

8 >

>

>

> 9 > ..........

40

9 >

>

>

>10 > ..........

20

Med hänsyn till den risk, som föreligger för spekulation i strömfall och

rätt till vattenkraft föreslår kommittén speciella bestämmelser rörande be­

skattning av realisationsvinst vid avyttring av dylika tillgångar. Med led­

ning av tillgängliga utredningar anser sig kommittén kunna konstatera, att

den nu gällande tioårsperioden varit för kort för att beskattningen av ifrå­

gavarande slag av realisationsvinster skulle bliva effektiv. Med hänsyn till

att förvärv i spekulationssyfte på längre sikt än femton år knappast torde

hava förekommit och till de praktiska och tekniska olägenheterna av en

alltför lång skattepliktsgrundande period, har kommittén funnit det mo­

tiverat att begränsa periodens längd till vad dessa erfarenheter ungefär giva

vid handen.

Kommittén föreslår därför, att om i värdet av icke yrkesmässigt avyttrad

egendom ingår vattenkraft eller rätt till vattenkraft, skall vid avyttringen

uppkommen vinst, som belöper å sådan tillgång, beskattas enligt följande

skala:

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 10 år ..........................

100

10 år men mindre än 12 år ....

80

12 >

»

>

> 14 > ....

60

14 >

>

»

> 16 > ....

40

16 » > > > 18 > ....

20

Enligt gällande bestämmelser hänföres till intäkt av skogsbruk avyttring

av växande skog i samband med avyttring av marken, därest icke vinst å

avyttringen av fastigheten i dess helhet skall beskattas enligt 35 § såsom

realisationsvinst. För att undvika den icke avsedda konsekvensen av beskatt­

ning enligt den reducerande skalan av realisationsvinst genom avyttring av

skogbärande fastighet, att viss del av vinsten jämväl i vad den belöper å

skogen blir skattefri, ha de föreslagna reglerna om beskattning av realisa­

tionsvinst kompletterats med en särskild bestämmelse för det fall att i vins­

ten ingår vinst genom avyttring av skogbärande fastighet och realisations­

vinsten icke i sin helhet är skattepliktig. Den föreslagna ändringen innebär,

att skattskyldigs inom viss kommun taxerade inkomst, i vilken realisations­

vinst genom avyttring av skogbärande fastighet ingår, icke på grund av de

30

Kangl. Maj:ts proposition nr 170.

da uttalande. Realisationsvinstbeskattningen har en icke ringa betydelse för

näringslivets kapitalförsörjning, särskilt såvitt angår riskvilligt kapital. Vid

igångsättande av ett nytt företag av mera betydande storleksordning är ka­

pitalanskaffning genom utbud på marknaden av aktier i företaget oftast den

enda form, under vilken riskvilligt kapital kan anskaffas. Och även vid ut­

vidgning av redan befintlig verksamhet är det ofta nödvändigt att anlita

emissionsmarknaden för att uppbringa större eller mindre del av det erfor­

derliga kapitalet. Huruvida en aktieemission lyckas eller ej beror härvid på

en mångfald faktorer, i främsta rummet måhända en bedömning från den

presumtive aktietecknarens sida av förräntningsmöjligheterna, resp kapi­

talplaceringens större eller mindre riskfylldhet. Men härjämte spela givet­

vis förhoppningarna om, att värdet å aktierna skall komma att stiga inom

en ej alltför lång tidrymd en mycket betydelsefull roll vid kapitalplacera­

rens ståndpunktstagande till en aktieteckning. Att han ställer kapitalet till

förfogande under den första ofta kritiska tid, varunder verksamheten be-

drives, trots den merendels förefintliga risken för en större eller mindre

kapitalförlust, bottnar således i ett ur allmän ekonomisk synpunkt gagne-

ligt spekulationsintresse.

Det ligger under sådana förhållanden i sakens natur, att en hård realisa­

tionsvinstbeskattning i förening med en starkt begränsad avdragsrätt för

uppkommande realisationsförluster verkar återhållande på benägenheten

d.ylika kapitalplaceringar, särskilt då fråga är om en verksamhet, som

ar känslig för konjunkturväxlingar med därav föranledda förlustrisker och

framför allt då det gäller nystartade företag. De ofördelaktiga verkningarna

pa möjligheten att uppbringa för näringsverksamheten erforderligt kapital

tramsta självfallet såsom alltmer accentuerade ju knappare tillgången på

riskvilligt kapital är.

&

r

Den nuvarande hårda beskattningen såväl å den för kapitalbildning till-

gangliga inkomsten som å förmögenheterna har starkt minskat tillgången

pa det till näringslivets förfogande stående kapitalet, särskilt det riskvil-

j*h>a* en<^a effektiva sättet att möta de faror för framstegstakten i sam-

hållet, som denna utveckling i längden måste medföra, vore att omlägga

skattesystemet i dess helhet på sådant sätt, att en ökad kapitalbildning och

en..«te8radJ vdhghet att placera sparmedel direkt i näringsverksamheten

möjliggjordes. Under alla omständigheter är det emellertid av behovet starkt

pakallat, att realisationsvinstbeskattningen utformas så, att man i möjli­

gaste män undviker att avskräcka det kapital, som kan finnas tillgängligt

tor placeringar i industriell och annan verksamhet, att välja sådana pla­

ceringar.

J

1

Det föreliggande förslaget, som innebär en uppmjukning av gränserna

mellan skatteplikt och skattefrihet inom de hävdvunna tidsperioderna å 5

respektive 10 år samt viss utvidgning av rätten till avdrag för realisations­

förluster, synes i detta hanseende vara ett steg i rätt riktning. Det mildrar

onekligen de ur affärssynpunkt skadliga verkningarna av den hittillsva-

rande tvara övergången från skatteplikt till skattefrihet vid realisations-

y.i„ beskattningen och synes i sin helhet vara ägnat att öka benägenheten

tm sadana kapitalplaceringar, som ur allmän ekonomisk svnpunkt äro

Liknande synpunkter anföras av samtliga handelskammare, Sveriges re­

dareförening, Sveriges grossistförbund samt Sveriges hantverks- och små­

industriorganisation.

Sveriges fastighetsägareförbund finner förslaget vara i full överensstäm­

melse med en sedan många år önskad och av behovet påkallad reform, vil­

32

Sålunda ifrågasätter handelskammaren i Karlstad, om man icke vid en

ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst å fastighet borde

beakta den inverkan penningvärdets försämring kan ha vid fastställandet

av sådan realisationsvinst. Det vore otvivelaktigt förenat med svårighet att

göra skillnad mellan den nominella värdestegring, som blivit en följd av

penningvärdets försämring, och den värdestegring, som orsakats av andra

faktorer. Men man torde även för framtiden ha anledning räkna med pen­

ningvärdeförsämring tid efter annan och erfarenheten visade, att en dylik

kunde vara ganska betydande inom en tidrymd av sex år. Det förefölle där­

för angeläget, att man vid utformningen av nya regler för realisationsvinst­

beskattningen sökte finna en utväg, som möjliggjorde att från den siffer­

mässiga vinsten eliminera sådan skenvinst, som uppstått allenast som en

följd av penningvärdeförsämring. — I fråga om lös egendom vore ju tiden

för innehavet relativt kort för att skatteplikt skulle inträda och spekula­

tionssyftet sannolikt mera utpräglat, varför någon hänsyn till penningvär­

deförsämringar här knappast kunde anses påkallad.

I ett antal yttranden göras invändningar i särskilda hänseenden mot det

framlagda förslaget.

Sålunda har kommitténs förslag om införande av skärpta bestämmelser

rörande beräkning av skattepliktig realisationsvinst vid avyttring av egen­

dom, vari ingår vattenkraft eller rättighet till vattenkraft

väckt betänkligheter hos ett antal remissinstanser.

Kammarrätten anser, att man helst bör undvika införande av särbestäm­

melser beträffande beskattningen av realisationsvinst för visst slags egen­

dom. De under de senaste åren verkställda utredningarna rörande åtgärder

mot spekulation i vattenkraft syntes dock kammarrätten giva vid handen,

att de av kommittén föreslagna lättnaderna i beskattningen av realisations­

vinst icke lämpligen borde vinna tillämpning vid avyttring av vattenkraft.

I sakens nuvarande läge ville kammarrätten ej heller motsätta sig, att en

förlängning av den skattepliktsgrundande tidsperioden vid avyttring av vat­

tenkraft ägde rum med reducerad skatteplikt efter en tid av tio år. Emel­

lertid borde enligt kammarrättens mening med hänsyn till penningvärdets

utveckling iakttagas varsamhet, då fråga uppkomme om en utvidgad skatte­

plikt på förevarande område. Kammarrätten föresloge fördenskull, att den

skattepliktsgrundande tidsperioden vid avyttring av vattenkraft bestämdes

till fjorton år enligt följande skala:

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Tid för innehavet räknat

från förvärvet

Skattepliktig del

av vinsten uttryckt

i procent

Mindre än 10 år ..........................

100

10 år men mindre än 11 år ....

80

11 > > » > 12 > ....

60

12 »

»

»

> 13 > ....

40

13 >

>

>

> 14 > ....

20

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utan därjämte och kanske framför allt även andra, som nödgas avyttra

vattenkraft eller fastighet, vartill hör vattenkraft. Skärpning i beskattning­

en torde framför allt komma att drabba den jordbrukande befolkningen.

Det i betänkandet gjorda uttalandet, att flertalet jordbrukare skulle ha

ärvt sina fastigheter, torde kunna diskuteras. I varje fall funnes ett mycket

stort antal jordbrukare, vilka förvärvat sina fastigheter genom andra fång

än arv och därmed jämställda förvärv och vilka sålunda vid en försälj­

ning av till fastigheten hörande vattenkraft bleve underkastade de skärpta

reglerna om realisationsvinstbeskattning. — I tidigare yttrande i liknande

frågor hade föreningen framhållit, att en skärpning av realisationsvinst­

beskattningen måste medföra, att det bleve svårare att förvärva andelar i

strömfall. Icke blott när det gällde förvärv för att nå majoritet i en fall­

sträcka utan även när fråga vore om lojal strävan hos ett företag att på

frivillighetens väg köpa felande andelar i strömfall, vari företaget redan

ägde majoritet, skulle dylika ogynnsamma verkningar kunna uppstå. Många

mindre fall och falldelar tillhörde alltjämt jord- och kvarnägare, ehuru

ingen eller blott ett fåtal hade majoriteten samlad i sin hand. Det måste

vara ett allmänt intresse att dessa andelar genom frivillig överens­

kommelse sammanfördes hos sådana ägare, som hade resurser till

och behov av att utnyttja dem för rationell kraftproduktion. Därest den

föreslagna skärpningen genomfördes, kunde dylikt utnyttjande bli försvå­

rat eller fördröjt. Enligt föreningens mening måste redan föreliggande be­

stämmelser — nämligen lagen om kontroll å överlåtelse av vattenkraft och

stadgandena i I: 14 vattenlagen — vara fullt tillräckliga för att hindra spe­

kulation i vattenkraft. När en ägare av vattenkraft underkastades risken att

bli fråntagen sin falldel efter värdering av vattendomstol och när därjämte

Kungl. Maj :t kunde bestämma att den köpeskilling, som han vid en frivillig

försäljning betingade sig, icke finge mottagas, därför att den vore oskäligt

hög, torde han praktiskt taget vara förhindrad att spekulera i värdeförhöj­

ning på sin falldel. Det kunde knappast därjämte erfordras en bestämmelse

om skärpt beskattning av den realisationsvinst, han trots dessa stadganden

skulle lyckas erhålla.

Föreningen framhåller vidare att, när en skärpning av realisationsvinst­

beskattning för vattenkraft föreslogs av 1942 års sakkunniga, fanns icke

någon lag om kontroll av överlåtelse av vattenkraft och föreslogos mindre

långt gående ändringar i I: 14 vattenlagen. Genom de lagstiftningsåtgärder,

som därefter vidtagits, hade situationen väsentligt förändrats.

Beträffande de för beskattning av realisationsvinst å lös egendom

samt å fast egendom i allmänhet föreslagna reducerande ska­

lorna ifrågasätter mellankommunala pr övning snämnden huruvida icke i en­

kelhetens intresse samma reduceringstal skulle kunna komma till använd­

ning å vinster vid avyttring av fast egendom som å vinster av lös egendom,

därvid graderingen av vinsterna skulle göras i fyra intervaller mot fem en­

ligt kommitténs förslag.

36

kollega till säljaren, som köpte bilen, vore sedan berättigad att erhålla

värdeminskningsavdrag, beräknade på hela anskaffningsvärdet.

Den av kommittén föreslagna särskilda bestämmelsen för det fall att i

realisationsvinst ingår vinst genom försäljning av skog­

bärande fastighet och realisationsvinsten i sin helhet icke upptages

till beskattning kommer enligt Sveriges lantbruksförbunds mening att leda till

ett icke rättvist resultat. Beskattningen komme att drabba olika i det fall,

att fastighet med enbart jordbruk eller enbart skogsbruk avyttrades och i

det fall fastighet med såväl jordbruk som skogsbruk avyttrades.

Departementschefen. Jag kan i huvudsak ansluta mig till kommitténs för­

slag om beskattning av realisationsvinster enligt en fallande skala med bi­

behållande i princip av gällande tidsgränser. Den mjukare övergång, som

härigenom vinnes mellan full skatteplikt och full skattefrihet, anser jag

ur olika synpunkter önskvärd. Förslaget innebär en lindring i beskattning­

en av realisationsvinster i allmänhet, vilket i väsentlig mån får anses upp­

väga olägenheterna av att man av praktiska skäl icke kan vid beskatt­

ningen taga hänsyn till förändringar i penningvärdet under innehavstiden.

I ett avseende innebär förslaget en utvidgad skatteplikt, nämligen i fråga

om realisationsvinst vid avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft.

Mot förslaget i denna del har i ett antal yttranden anförts betänkligheter.

Det hade ur vissa synpunkter varit mera tillfredsställande, om en dylik

särlagstiftning kunnat undvikas. Med hänsyn till de speciella förhållanden,

som råda i fråga om nämnda slag av tillgångar, synes det likväl önskvärt

att här föreskriva en viss förlängning av tidsgränsen. Jag vill emellertid

i detta sammanhang framhålla att jag, i likhet med kommittén, är av den

uppfattningen att en utvidgning av skatteplikten för realisationsvinst vid

avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft, endast i ringa mån kom­

mer att drabba skattskyldiga, vilka icke spekulera i en förhöjning av vat­

tenkraftens värde.

I syfte att göra övergången mellan skatteplikt och .skattefrihet så mjuk

som möjligt, har kommittén föreslagit skalor med olika reduceringstal för

beskattning av vinst vid avyttring av lös egendom, å ena, samt av vinst

vid försäljning av fast egendom, å andra sidan. I likhet med vad som ut­

talats i några av de avgivna remissyttrandena anser jag emellertid, att kom­

mittén härigenom komplicerat bestämmelserna utöver vad sakens egen

beskaffenhet kräver. Enligt min mening är det angeläget, att bestämmel­

serna göras så enkla och enhetliga som möjligt. En viss förenkling kan

vinnas genom att tillämpa samma reduceringstal vid de båda slagen av

tillgångar. De vid beskattning av realisationsvinst vid avyttring av lös egen­

dom föreslagna reduceringstalen böra utan egentlig olägenhet kunna till-

lämpas även vid beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast egen­

dom. Jag föreslår därför att i fråga om lös egendom kommitténs förslag

godtages och att vid bestämmande av skatteplikten för realisationsvinst

vid avyttring av fast egendom följande grunder tillämpas:

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

38

rörelse, linjer det att för övriga skattskyldiga såsom intäkt av rörelse be­

handlas endast vad som återbekommes av förut gjorda avskrivningar för

värdeminskning; i övrigt upptages intäkten såsom intäkt av realisations­

vinst, om och i den mån förutsättningar därför föreligga. Denna skillnad

i inkomstbegreppet har uppkommit genpm att, då nu gällande bestäm­

melser om avdrag för värdeminskning å maskiner och andra för stadig­

varande bruk avsedda inventarier infördes, man nöjde sig med den ut­

vidgning av inkomstbegreppet, som för varje kategori skattskyldiga syntes

erforderlig för genomförande av de för den ifrågavaran(de kategorin av­

sedda avskrivningsreglerna. Enligt min mening kan emellertid den omstän­

digheten att vissa skattskyldiga äro berättigade till fri avskrivning för vär­

deminskning medan andra skattskyldiga icke åtnjuta sådan rätt, icke ut­

göra tillräcklig motivering för ett system, enligt vilket för samma slags

tillgångar i rörelse olika beskattningsregler skola gälla med avseende å

uppkomna försäljningsvinster. Då en reform på detta område synes på­

kallad dels med hänsyn till önskvärdheten att undanröja den inadvertens,

som denna olikhet i inkomstbegreppet får anses innebära, och dels för att

underlätta införande av de föreslagna uppmjukningarna i realisationsvinst­

beskattningen, anser jag mig böra föreslå .sådan ändring av gällande be­

stämmelser, att såsom intäkt av rörelse skall beskattas hela vinsten vid

försäljning av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inven­

tarier, oavsett om den skattskyldige äger åtnjuta fri avskrivning eller icke.

Det kan som jag redan anmärkt även göras invändningar mot att låta

realisationsvinst vid försäljning av jordbruksinventarier bliva föremål för

den föreslagna uppmjukningen av beskattningen. Detta spörsmål torde

jag emellertid få taga upp till behandling i samband med frågan om taxe­

ring av inkomst av jordbruksfastighet efter bokföringsmässiga grunder.

Länsstyrelsen i Blekinge län har funnit det oriktigt att en skattskyldig

genom de föreslagna grunderna för beräkning av skatteplikt för realisa­

tionsvinst skulle kunna delvis undgå beskattning även för den del av en

realisationsvinst, som utgöres av återvunna värderninskningsavdrag. Läns­

styrelsen åsyftar därvid sådana fall, då en skattskyldig vid beräkning av

inkomst av tjänst kommit i åtnjutande av avdrag för värdeminskning exem­

pelvis å en för tjänsten använd automobil. Detta spörsmål synes emeller­

tid vara av så pass ringa praktisk betydelse, att det knappast kan anses

erforderligt att ytterligare komplicera lagstiftningen med särskilda regler

för dylika fall.

Den av kommittén föreslagna spärregeln för det fall att i realisations­

vinst ingår vinst genom försäljning av skogbärande fastighet kommer, så­

som Sveriges lantbruksförbund framhållit, att medföra att beskattningen

blir olika i det fall, att fastighet med enbart jordbruk avyttras, och i det

fall fastighet med såväl jordbruk som skogsbruk avyttras. Delta har emel­

lertid även åsyftats av kommittén, eftersom den del av köpeskillingen för

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

40

Remissyttrandena. I remissyttrandena har kommitténs förslag om inarbe­

tande av 1947 års förordning i kommunalskattelagen i regel tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Ur remissyttrandena må i övrigt följande här återgivas.

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare uttalar beträffande

inarbetandet av 1947 års förordning i kommunalskattelagen, att den före­

slagna formuleringen i lagtexten »därest det icke skäligen kan antagas, att

avyttringen skulle hava ägt rum även om tvång icke förelegat» vore ägnad

att förorsaka ett flertal överklaganden i sådana fall, då beskattning sker av

realisationsvinster som av den skattskyldige anses bero på tvångsförsälj-

ning. Handelskammaren föresloge därför, att uttrycket »därest det icke skä­

ligen kan antagas» ändrades till »därest det icke är uppenbart».

Länsstyrelsen i Västerbottens län beklagar det resultat, vartill kommittén

kommit i fråga om beskattningen av egna hem. Det vore önskvärt med en

regel, som medgåve beskattmngsnämnderna rätt att underlåta taxering, då

det vore helt uppenbart, att försäljningen berott av omständigheter, varöver

den skattskyldige icke kunnat råda, och då beskattningen måste framstå

såsom uppenbart obillig.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att det måste anses full­

ständigt orimligt, att exempelvis en löntagare, som på grund av ändrad

tjänstgöringsort tvingades sälja sin bostad å den förutvarande orten och

inköpa en ny, där han finge sin verksamhet förlagd, skulle erlägga skatt för

vinst. Då det torde vara ett normalt förhållande, att konjunkturerna på

fastighetsmarknaden vore i stort sett likartade inom hela landet, torde det

väl höra till rena undantagsfallen, att en person genom en mer eller mindre

tvångsmässig affär av nämnt slag lyckades förskaffa sig någon fördel. Up­

penbarligen utjämnades en konjunkturvinst på det ena stället i de allra

flesta fall av en konjunkturförlust på det andra. Att därom förebringa be­

visning mötte heller inga nämnvärda svårigheter. I trots av de praktiska

svårigheter, som kommittén utan närmare motivering ansett utgöra hinder

därför, ansåge länsstyrelsen det nödvändigt att lämna skattskyldig tillfälle

motbevisa den presumtion, som utgjorde förutsättningen för att beskatt­

ningen skulle träffa det föremål, som det från bestämmelsernas införande

varit och alltfort vore avsikten att träffa. De senaste årens skattelagstift­

ning hade, när det gällde att tillgodose rättvisekravet, icke ryggat för de

praktiska olägenheter, som en sådan bevisningsrätt medförde. Sålunda in­

fördes den i krigskonjunkturskattelagstiftningen och nu senast i övergångs­

bestämmelserna till uppbördsförordningen när fråga gällde syfte att vinna

skattelättnad. En likartad bevisbörda torde för övrigt på detta område re­

dan nu åligga skattskyldig vid tillämpningen av förenämnda lag om skatte­

frihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m.

Länsstyrelsen i Kalmar län är av den uppfattningen, att de av kommit­

tén åberopade svårigheterna icke borde få stå hindrande i vägen, när det

gällde att åstadkomma ett taxeringsresultat, som tillfredsställde allmänna

rättsmedvetandet. Med exempel från senast gällande bestämmelser om taxe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

42

liknande den avyttrade, under sådana förhållanden att avyttringen och kö­

pet helt eller till avsevärd del bör betraktas såsom ett utbyte av en be­

fintlig tillgång mot en annan. En väsentlig och enligt min mening avgö­

rande invändning mot en dylik regel är dess begränsade räckvidd, i det

att den skulle omfatta endast sådan skattskyldig, som hade möjlighet att

under beskattningsåret placera sin realisationsvinst i en tillgång, som mot­

svarar den avyttrade. För övrigt kan jag i och för sig icke finna något

skäl för att den, som utbyter en realtillgång mot en annan liknande real-

lillgång, skulle i beskattningshänseende behandlas mera gynnsamt än den,

som kanske av nödtvång utbyter en realtillgång mot en förmögenhetstill-

gång av annat slag.

5. Utvidgning av skatteplikten för realisationsvinst vid förvärv genom

bodelning m. m.

Kommittén. Kommittén — som med hänsyn till taxeringsmyndigheternas

möjligheter att hindra skentransaktioner anser det vara obehövligt med ge­

nerella bestämmelser i syfte att hindra skatteflykt på grund av att vissa

fång icke grunda skatteplikt för realisationsvinst — finner emellertid i

ett

speciellt fall lagändring vara motiverad. Kommittén avser härvid bestäm­

melsen i punkt 3 anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen, enligt vil­

ken förvärv genom bodelning icke grunda skatteplikt för realisationsvinst,

såvida icke egendomen vid bodelningen tillagts samma make, som ur­

sprungligen förvärvat densamma genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång. Kommittén kan icke finna den skattefrihet, som medgives genom

denna bestämmelse, motiverad i andra fall än då make erhållit egendo­

men vid bodelning i anledning av makes död. Eftersom ifrågavarande be­

stämmelse jämväl öppnar möjligheter till .särskilt svårkontrollerbara trans­

aktioner, föreslår kommittén följande ändrade lydelse av författnings-

rummet:

Har egendom, som make erhållit vid bodelning av annan anledning ån

andra makens död, före äktenskapets ingående eller under äktenskapet av

någondera maken förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång,

skall frågan om och i vad män skattepliktig realisationsvinst skall anses

föreligga, bedömas med hänsyn till sistnämnda fång. Vad nu sagts skall

även gälla, om make vid bodelning i anledning av andra makens död erhål­

lit egendom, som han före äktenskapets ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.

Remissyttrandena, övervägande antalet remissinstanser hava tillstyrkt

kommitténs förslag i denna del eller lämnat det utan erinran.

Av de yttranden, som närmare berört denna fråga, må här återgivas föl­

jande.

Kammarrätten framhåller, att ehuru enligt kammarrättens mening in­

vändningar ur principiell synpunkt kunna resas mot den föreslagna utvidg­

ningen av skatteplikten, ville kammarrätten dock med hänsyn särskilt till

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ren avyttrade fastigheten inom sådan tid, att givaren och gåvotagaren inne­

haft fastigheten under sammanlagt mindre än tio år. I detta sammanhang

ansåge sig länsstyrelsen böra framhålla, att skattelagstiftningen, även om

det finge anses ligga i sakens natur, att beskattningsmyndigheterna vid

fall av skentransaktioner skulle grunda sina taxeringsåtgärder på transak­

tionernas verkliga innebörd, likväl icke innehölle uttryckliga bestämmel­

ser, som berättigade till ett sådant förfarande. Denna brist i lagstiftningen

föranledde osäkerhet och onödig irritation i taxeringsprocessen, och då det

höga skattetrycket hade gjort att skentransaktioner blivit allt Aranligare,

med en långt driven uppfinningsförmåga från de skattskyldigas och deras

medhjälpares sida, syntes det påkallat att — måhända efter särskild ut­

redning i detta avseende — särskild bestämmelse om beskattning vid sken­

transaktioner inrycktes i skattelagstiftningen. Att åtgärder därvidlag vore

påkallade bestyrktes, såsom förut antytts, av vad samhällslivet på området

kunnat uppvisa, där det till och med förekommit, att kommunal myndighet

velat medverka till förfarande, som avsett att nedbringa beskattning för

realisationsvinst.

Några näringsorganisationer framhålla önskvärdheten av viss uppmjuk­

ning av den föreslagna bestämmelsen. Sålunda framhåller bl. a. Sveriges

industriförbund, att om bodelning föranletts av att äktenskapet upplösts,

vare sig detta skett på grund av makes död eller av annan anledning, ena­

handa skäl syntes föreligga från undantag från de föreslagna bestämmel­

serna. Allenast bodelning »av annan anledning än äktenskapets upplösning»

syntes därför böra medföra samma verkningar i beskattningsavseende, som

den föreslagna bestämmelsen.

Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser föreligger som regel

skattefrihet för realisationsvinst vid försäljning av egendom, som den skatt­

skyldige erhållit som gåva eller vid bodelning. Kommittén framhåller, att

dessa bestämmelser föranlett försök till kringgående av beskattningsreg­

lerna och har därför diskuterat om åtgärder borde vidtagas i syfte att

hindra skatteflykt. Kommittén har kommit till det resultatet att generella

bestämmelser i sådant syfte icke vore behövliga med hänsyn till skattemyn­

digheternas möjlighet att, då skentransaktion förelåge, grunda taxerings-

åtgärden på transaktionens »verkliga» innebörd. Endast i ett speciellt fall

har kommittén ansett lagändring motiverad, nämligen i det fall, som regle­

ras i punkt 3 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen. Enligt

nämnda bestämmelse grundar förvärv genom bodelning icke skatteplikt

för realisationsvinst, såvida icke vid bodelningen egendomen tillägges sam­

ma make, som ursprungligen förvärvat den genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång. Kommittén föreslår — bl. a. på grund av att denna be­

stämmelse öppnar möjlighet till särskilt svårkontrollerbara transaktioner

— att skattefriheten begränsas till sådana fall, då make erhållit egendom

vid bodelning i anledning av andre makens död samt förstnämnde make

icke själv före eller under äktenskapet förvärvat egendom genom fång,

som grundar skatteplikt för realisationsvinst.

46

därmed jämförligt fang, i vilket fall sistnämnda fång skall vara avgörande

i berörda avseende. Det synes emellertid föga rationellt att det för ägaren

gällande ingångsvärdet för skog skall ändras allenast på den grund att

ägaren skänker fastigheten till sin hustru eller sina barn. Jag föreslår där­

för, att bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 22 § ändras så att

den förste ägarens fång skall vara avgörande för beräkning av skogs in­

gångsvärde då fastigheten erhållits i gåva från make eller skyldeman eller

då fastigheten erhållits vid bodelning av annan anledning än makes död, så

ock da make erhållit fastighet vid bodelning i anledning av andra makens

död samt förstnämnde make före äktenskapets ingående eller under äkten­

skapet själv förvärvat egendomen genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

6. Frågan om vidgad rätt till avdrag för realisationsförlust.

Kommittén. Beträffande realisationsförluster, som för närvarande endast

få avräknas från realisationsvinst och lotterivinst inom .samma förvärvs­

källa under samma beskattningsår, föreslår kommittén till en början

att dylika förluster skola beräknas efter samma grunder som realisations­

vinsterna d. v. s. med reducering enligt de angivna skalorna. Den särställ­

ning, som realisationsförluster i fråga om avdragsrätt sedan gammalt in­

taga inom inkomstbeskattningen är emellertid enligt kommitténs mening

inkonsekvent och orättvis. Om intäkt av realisationsvinst ansåges öka den

skattskyldiges skatteförmåga och därför beskattades, måste förlust av lik­

nande slag anses minska skatteförmagan och för den skull vara avdrags­

gill. Det torde likväl icke vara praktiskt möjligt att införa en obegränsad

avdragsrätt för realisationsförluster. Dylika förluster kunde vid inträffande

depression uppgå till så betydande belopp, att en obegränsad avdragsrätt

skulle i alltför hög grad minska skatteunderlaget. Vidare torde risk för

kringgående av skattelagstiftningen lägga hinder i vägen för möjligheten att

medgiva avdragsrätt för realisationsförlust i obegränsad omfattning från

den skattskyldiges övriga inkomster. Med hänsyn därtill kunde man så­

ledes enligt kommitténs förmenande icke medgiva avdragsrätt för realisa­

tionsförluster i samma utsträckning som för andra förluster, ehuru mate­

riellt sett en sådan avdragsrätt i och för sig vore befogad. Dessa svårigheter

ansåge emellertid kommittén icke försvara en underlåtenhet att söka finna

regler, vilka i görligaste mån mildrade verkningarna av nuvarande avdrags-

bestämmelser.

I fråga om den närmare utformningen av avdragsrätten diskuterar kom­

mittén två huvudlinjer. Enligt den ena linjen skulle avdrag medgivas för

förluster, som inträffat under beskattningsåret eller under fem år dess­

förinnan (alternativ I). Enligt den andra linjen skulle därjämte hänsyn

tagas till förluster, som inträffade under fem år framåt, räknat från det

beskattningsår realisationsvinst uppkommit. Enligt denna senare linje kun­

de man antingen riva upp tidigare beskattning för realisationsvinst och

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

en tämligen vidsträckt innebörd, så att realisationsförluster i samband med

försäljningar till närstående personer eller företag regelmässigt icke god-

toges.

Länsstyrelsen i Jönköpings lån anser de föreslagna reglerna väl avvägda

och bättre än nuvarande bestämmelser motsvara allmän uppfattning om

skattskyldighet.

Sveriges industriförbund anför:

Beträffande den föreslagna utvidgningen av rätten till avdrag för realisa­

tionsförluster instämma vi i kommitténs uttalande, att den särställning, som

realisationsförlusten i fråga om avdragsrätt sedan gammalt intager inom

inkomstbeskattningen, är inkonsekvent och orättvis. Om intäkt av realisa­

tionsvinst anses öka den skattskyldiges skatteförinåga och därför beskattas,

måste, på sätt kommittén framhåller, förlust av liknande slag anses minska

skatteförmågan och för den skull vara avdragsgill. De skäl kommittén anfört

till stöd för att likväl föreslå en väsentligt mera begränsad avdragsrätt än

som materiellt sett är befogad, torde dock, enligt vad erfarenheten utvisar,

vara bärande, och att utsträcka en i överensstämmelse med kommitténs för­

slag konstruerad avdragsrätt till längre tidsperioder än kommittén förordat

synes vara förenat med betydande praktiska svårigheter. Den omständighe­

ten, att möjlighet följaktligen icke synes föreligga att införa en så utsträckt

avdragsrätt för realisationsförluster, som konsekvens och rättvisa i och för

sig kräva — avdragsrätten blir även efter den av kommittén förordade ut­

vidgningen i hög grad beskuren —• utgör emellertid enligt vår mening ytter­

ligare ett starkt skäl för uppmjukning i åtminstone den av kommittén före­

slagna utsträckningen av de beskattningsregler, som skola träda i tillämpning

i sådana fall, då realisationsvinst uppkommer.

Vi finna således icke anledning till erinran mot de av kommittén före­

slagna huvudgrunderna för beskattning av realisationsvinst och avdrag vid

taxering för realisationsförlust.

Kammarrätten ger uttryck för vissa farhågor om att taxeringstekniska

svårigheter kunna föranledas av förslaget såväl för de skattskyldiga som

för prövningsnämnderna. Det vore emellertid enligt kammarrättens mening

angeläget, att något gjordes för vinnande av en mera rättvis reglering på

förevarande område. Då det torde vara uteslutet att införa sådana före­

skrifter, varigenom avdragsrätt för realisationsförlust medgåves i samma

ordning som beträffande skattskyldigs avdragsgilla utgifter av annat slag,

torde en utvidgning av denna avdragsrätt över huvud taget icke kunna kom­

ma till stånd utan att det tekniska förfarandet bleve tämligen komplicerat.

Såvitt kammarrätten kunde bedöma, torde dock de av förslaget föranledda

svårigheterna icke kunna anses vara av sådan storleksordning, att desam­

ma borde utgöra hinder för förslagets genomförande i denna del.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som i och för sig tillstyrker förslaget,

framhåller emellertid, att de föreslagna bestämmelserna innebure en kom-

plicering av skattelagstiftningen, som måste komma att öka beskattnings-

myndigheternas arbetsbörda. Denna vore redan nu så betydande att varje

ökning allvarligt måste prövas ur synpunkten av organisationens förmåga

att mäkta bära arbetet. Åtgärder för åstadkommande av förenkling i be­

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

med realisationsförlust vara i samma utsträckning avdragsgill. Länsstyrel­

sen trodde knappast att införandet av en dylik bestämmelse skulle hava

någon mera avsevärd inverkan på skatteunderlaget.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser, att rättvisesynpunkterna i kom­

mitténs förslag allt för mycket fått träda i bakgrunden för vissa teoretiska

resonemang, som vid närmare skärskådande ingalunda torde visa sig håll­

bara. Länsstyrelsen kunde icke finna annat än att såväl de gällande som de

nu föreslagna ändrade lagbestämmelserna tillkommit med fullständigt bort­

seende från den fundamentala principen för vårt skattesystem, skatteför-

mågeprincipen. Det överensstämde icke med allmänt vedertagna rättsbe­

grepp att låta ett fåtal enskilda samhällsmedlemmar skatta utöver sin för­

måga för att därigenom bibehålla övriga vid oförändrat skattetryck. Be­

träffande risken att en obegränsad avdragsrätt för realisationsförlust skul­

le komma att obehörigen utnyttjas hava dylika skäl redan vid tidigare till­

fällen ansetts hindra ett lättande av bestämmelserna. Den av kommittén

föreslagna tidsgränsen av fem år före eller efter uppkommen realisations­

vinst, inom vilken tid rätt till kvittning av realisationsförlust skulle före­

ligga, syntes helt godtyckligt vald. Den föreslagna bestämmelsen vore ju

ägnad att lindra skatten för allenast de personer, vilka råkat ådraga sig

realisationsförlust just inom femårsperioden. För den vars realisations­

förlust inträffade sex år efter en realisationsvinst torde det bliva svårt att

förklara de djupare orsakerna till att han förlorade sin avdragsrätt. En sär­

skild fråga vore, huruvida gemene man hade förutsättningar att finna sig

tillrätta i de krångliga bestämmelserna och bevaka sin rätt. Av skäl som

framginge av det sagda kunde länsstyrelsen icke tillstyrka en avdragsrätt

för realisationsförlust, anordnad på sätt i betänkandet föreslagits. Läns­

styrelsen ville däremot förorda en avdragsrätt utan annan begränsning än

som kunde motiveras av behovet att förhindra missbruk. Skulle något al­

ternativ därtill övervägas, vore det enda rimliga enligt länsstyrelsens me­

ning att i samband med slopandet av all realisationsvinstbeskattning bort­

taga varje rätt till avdrag för realisationsförlust.

Ett antal remissinstanser avstyrka eller uttala betänkligheter mot in­

förandet av bestämmelser om vidgad avdragsrätt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län kan sålunda icke tillstyrka, att bestämmel­

ser om rätt till avdrag för underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast

eller lös egendom utformas så, som de sakkunniga tänkt sig. De föreslagna

bestämmelserna syntes onödigt invecklade och svårtillämpliga. Skatteför-

fallningarna vore redan i många hänseenden så svårbegripliga, att allt i

stället borde göras för att skapa så enkla och praktiskt användbara regler

som möjligt. Enligt förslaget vore det prövningsnämnderna, som skulle

handlägga framställningar från de skattskyldiga om avdrag för realisa­

tionsförluster. Prövningsnämnderna, för att nu icke tala om länsstyrelser­

nas taxeringsavdelningar, på vilkas lott ett omfattande utredningsarbete

komine att falla, vore emellertid så till bristningsgränsen ansträngda, att

arbetsbördan icke borde ökas ytterligare med det synnerligen omfattande

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

5

]

merarbete, som de föreslagna bestämmelserna skulle medföra. I detta sam­

manhang finge länsstyrelsen även understryka, att prövningsnämndernas

arbetsområde komme att ytterligare utökas genom den föreslagna förord­

ningen med särskilda bestämmelser för beräkning av skatt till staten å ac­

kumulerad inkomst. Enligt länsstyrelsens mening komme de föreslagna

avdragsbestämmelserna icke att garantera tillfredsställande taxeringsresul-

tat. Länsstyrelsen hävdade nämligen bestämt, att de komme att ytterligare

uppmjuka den redan påtagligt uppluckrade deklarationsmoralen, då de

måste sägas inbjuda de skattskyldiga att med alla medel söka reglera taxe­

ringarna så, att å ena sidan realisationsförluster bleve avdragsgilla men å

den andra realisationsvinster komme att undgå beskattning. Enligt de sak­

kunniga skulle det nämligen ankomma på de skattskyldiga att angiva, vilka

vinster och förluster de önskade utnyttja för kvittning. Det kunde på goda

grunder befaras, att egendom i stor utsträckning komme att avyttras med

vinst endast i den mån denna kunde kvittas mot avdragsgill realisations­

förlust, medan t. ex. egendom, som stigit särskilt i värde, säkerligen komme

att behållas av den skattskyldige så länge, att vid avyttring av densamma

uppkommen vinst icke kunde inkoinstbeskattas. Resultatet av de föreslag­

na avdragsbestämmelserna syntes därför bliva ett annat än det avsedda,

eftersom det utan tvivel bleve de mindre nogräknade och icke de ordentliga

deklaranterna, som huvudsakligen komme att draga fördel av dem. Länssty­

relsen ansåge vidare, att taxeringsnämnderna i fråga om beräkning av rea­

lisationsvinster och därmed sammanhängande spörsmål i allmänhet icke

kunde prestera ett så fullödigt taxeringsarbete, att de föreslagna avdragsbe­

stämmelserna komme att medföra rättvisa resultat. De sakkunniga hade

bl. a. föreslagit, att underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skulle få på visst sätt kvittas mot högst fem år tidigare upp­

kommen realisationsvinst. En skattskyldig kunde antagas under en fem­

årsperiod hava haft först två realisationsvinster och därefter en realisations­

förlust, den senare av sådan storlek, att den enligt de föreslagna reglerna

kunde helt kvittas mot de båda realisationsvinsterna. Den ena av dessa hade

emellertid genom felaktiga åtgöranden av vederbörande taxeringsnämnd

blivit för lågt beräknad utan att den skattskyldige medverkat därtill genom

oriktiga uppgifter eller på annat sätt. Vinsten hade rätteligen bort upptagas

till så stort belopp, att endast den hade behövt tagas i anspråk för kvittning

mot förlusten, men någon möjlighet att genom eftertaxering eller annor-

iedes — tid för anförande av besvär kunde antagas vara försutten — vinna

rättelse i den för låga taxeringen förelåge icke. Därför komme den skatt­

skyldige att få avräkna realisationsförlusten mot båda realisationsvinsterna

i stället för mot blott den ena och vunne därigenom fullkomligt oförtjänt

eu förmån vid beskattningen. Exemplet kunde mångfaldigas. Det anförda

torde visa, att så starka skäl talade mot den föreslagna rätten till kvittning

av realisationsförlust mot realisationsvinst, som uppkommit under olika

år, att förslaget i denna del icke syntes böra läggas till grund för lagstift­

ning. I stället borde enligt länsstyrelsens förmenande kvittningsmöjligheten

för!farande vara begränsad till ett och samma år.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län uttalar liknande synpunkter och under­

stryker särskilt, att en sådan utvidgad avdragsrätt skulle komma att kompli­

cera beskattningen och ytterligare öka taxeringsavdelningarnas arbetsbörda

i sådan grad, att en personalökning torde bliva erforderlig. Svårigheterna

framträdde särskilt i de fall då förlust finge kvittas mot vinst under ett

kommande år. Ju längre tillbaka i tiden förlusten låge desto besvärligare

bleve det nämligen att utreda och fastställa förlustens storlek, då dessa be­

räkningar enligt förslaget komme att aktualiseras först sedan kvittningsgill

realisationsvinst uppstått någon gång i framtiden. Därest kvittningsrätten

kunde begränsas till att avse endast tidigare beskattad realisationsvinst,

vunnes åtminstone den förenklingen, att förlusten komme att i taxeringsväg

omprövas i omedelbar anslutning till det år då den inträffat. Länsstyrelsen

ställde sig emellertid över huvud taget betänksam mot förslaget att i fråga

om realisationsvinstbeskattningen införa en kvittningsrätt, som icke' ge­

nomförts vid andra förvärvskällor. En av grundprinciperna för skattesyste­

met vore ju att överflyttning av vinster och förluster icke finge äga rum

mellan olika beskattningsår. Några trängande skäl att för denna förvärvs­

källa genomföra en sådan utjämning syntes icke föreligga, så mycket mind­

re som spekulationsmomentet tillmätts stor betydelse vid utformandet av

beskattningsreglerna för dessa inkomster. Förevarande kvittningsproblem

syntes därför böra lösas i ett större sammanhang och upptagas till be­

handling samtidigt med frågan om att för rörelseidkare införa kvittnings­

rätt mellan överskott och underskott, som uppkommit under skilda beskatt­

ningsår.

Länsstyrelsen i Kalmar län har ur principiell synpunkt icke något att

erinra mot förslaget men anser det emellertid angeläget att framhålla, huru­

som den redan nu mycket hårt ansträngda taxeringsorganisationen, vad be-

skattningsnämnderna anginge, genom den ifrågasatta ändringen komme att

ytterligare belastas. Om intet åtgjordes för att effektivisera taxeringsappa-

raten på nyssberörda stadium, låge det en uppenbar fara i att dess arbete

icke kunde fylla de anspråk, som det allmänna och kanske framför allt de

skattskyldiga hade rätt att ställa på detsamma.

Länsstyrelsen i Örebro län anser visserligen en avdragsrätt enligt försla­

get principiellt riktig men ifrågasätter lämpligheten att i nuvarande läge

införa dylika bestämmelser.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att såsom kommitténs för­

slag utformats gåve det anledning till enligt länsstyrelsens förmenande all­

varliga erinringar dels av principiell, dels av praktisk natur. Rent princi­

piellt kunde man fråga sig om det vore nödvändigt och välbetänkt att på

detta begränsade område införa kvittning mellan olika beskattningsår, me­

dan denna fråga i övrigt skötes på framtiden. Ur praktisk synpunkt måste

sägas att förfarandet vore ganska komplicerat och komme att vålla pröv-

ningsnämnderna ett betydande arbete. Dessutom syntes det länsstyrelsen

att man med en dylik avdragsrätt gynnade den, som ägnade sig åt denna

sorts affärer. I viss mån kunde man om dessa nu föreslagna regler säga att

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

53

desamma — liksom åtskilliga andra skattebestämmelser — gynnade per­

soner med högre inkomster eller större tillgångar men vore avvisande mot

skattskyldiga i sämre läge. Länsstyrelsen ifrågasatte därför, om det icke

vore bättre att bibehålla gällande regler än att införa de av kommittén före­

slagna bestämmelserna, då man icke ansåge sig kunna införa obegränsad

avdragsrätt.

Tnxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser, att så starka skäl ta­

lade mot den föreslagna avdragsrätten, att kommitténs förslag i denna del

icke syntes böra läggas till grund för lagstiftning.

Härutöver göras i vissa yttranden invändningar i särskilda

hänseenden mot det framlagda förslaget.

Mellankommunala prövningsndmnden framhåller att enligt kommitténs

förslag även realisationsförluster och realisationsvinster, som uppkommit

högst 5 år före den nya lagens ikraftträdande, skulle få avräknas mot efter­

följande realisationsvinster respektive realisationsförluster, men att det

icke klart utsagts huruvida förluster och vinster, som uppkommit före

ikraftträdandet, skulle beräknas med eller utan reducering. Nämnden fram­

håller vidare, att det emellertid syntes naturligast att i fråga om realisa­

tionsvinster resp. förluster, uppkomna före lagens ikraftträdande, räkna

med reducerade belopp. Ett sådant förfaringssätt torde dock ofta komma

att vålla taxeringstekniska svårigheter, exempelvis då det gällde att grup­

pera aktieförsäljningar efter tiden för innehavet och att kontrollera upp­

gifter om grundförbättringar å försålda fastigheter, i synnerhet som vissa

äldre deklarationer icke alltid funnes bevarade. Nämnden ifrågasatte där­

för om hänsyn över huvud borde tagas till resultatet av försäljningar före

lagens ikraftträdande. Som ytterligare skäl mot hänsynstagande till för­

hållanden före lagstiftningens ikraftträdande kunde framhållas, att skatt

många gånger ej behövde erläggas för realisationsvinster under de s. k.

skattefria åren ävensom att speciella förhållanden rådde vid krigskonjunk-

turbeskattningen, där skattepåföringen på grundval av inkomsttaxeringen

påverkade reduceringen av krigskonjunkturskattens grundbelopp.

Även länsstyrelsen i Stockholms län är av den uppfattningen, att starka

skäl tala mot hänsynstagande till realisationsvinster och realisationsför­

luster, som uppkommit före den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande.

Flertalet remissinstanser anse i likhet med kommittén, att det är nöd­

vändigt att avräkningsförfarandet i sin helhet handhaves av prövnings-

nämnderna. I några remissyttranden yrkas emellertid att taxeringsnämn­

derna borde såsom första instans få pröva ärendena.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner reglerna alltför invecklade för att

kunna förstås av den stora mängden skattskyldiga. Med hänsyn därtill

kunde befaras såväl alt ett stor antal avdragsberättigade skattskyldiga av

okunnighet skulle underlåta göra framställning till prövningsnämnden om

avdrag och därmed gå förlusliga sin rätt, som att prövningsnämnderna ocli

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

landskontorens taxeringsavdelningar bleve betungade med utredningar, för­

anledda av obefogade framställningar om avdrag för realisationsförluster.

Härtill komme att de taxeringsfall, som fordrade grundligare utredning —

och hit torde de flesta framställningar om avdrag för realisationsförluster

komma att höra — som regel icke hunne avgöras av prövningsnämnden

förrän året efter taxeringsåret. Skattskyldiga, som blivit berättigade till av­

drag för realisationsförlust, torde därför som regel få erlägga skatt å den

av taxeringsnämnden fastställda inkomsten och först efter restitution vinna

rättelse. Önskvärt vore att sådana regler uppställdes för avdrag för reali­

sationsförlust, att taxeringsnämnderna såsom första instans kunde pröva

dessa ärenden.

Liknande synpunkter anföras av länsstyrelsen i Örebro län, Norrbottens

och Västerbottens läns handelskammare och Sveriges köpmannaförbund.

Några remissinstanser ifrågasätta, under förutsättning att gällande reg­

ler om avdragsrätt för realisationsförlust i övrigt bibehållas oförändrade,

huruvida realisationsförlust icke skulle kunna få avräknas från den för­

sålda tillgångens avkastning under beskattningsåret.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Västerbottens län, att i ett särskilt av­

seende framstode förbudet mot avdrag för realisationsförlust från inkomst

av andra förvärvskällor såsom för skattskyldig svårbegripligt, nämligen

därutinnan att realisationsförlusten icke finge avräknas ens mot samma

beskattningsår redovisad avkastning av den avyttrade tillgången. Om ex­

empelvis en försåld fastighet först lämnat inkomst till följd av skogsför-

säljning och därefter försålts med realisationsförlust, syntes det särskilt

otillfredsställande att beskatta skogsförsäljningen helt enligt reglerna för

inkomst av skogsbruk. Även andra liknande fall uppkomme icke alltför

sällan t. ex. avkastning av aktier, som försålts med förlust o. s. v.

Även Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ifrågasätter sådan ut­

vidgning av nu gällande bestämmelser, att t. ex. realisationsförlust vid

avyttring av fast egendom finge kvittas mot samma år beskattad intäkt av

egendomen samt realisationsförlust vid avyttring av värdepapper finge kvit­

tas mot samma år beskattad utdelning å de försålda värdepapperen.

Skånes handelskammare anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser, att rätten till avdrag för reali­

sationsförlust borde inskränkas till förlust å exempelvis minst 100 kro­

nor.

*

Sveriges köpmannaförbund framhåller, att eu komplettering av de före­

slagna bestämmelserna vore nödvändig i fråga om den skatterättsliga be­

handlingen i sådana fall, då en siffermässig realisationsvinst uppkomme,

vilken beskattades ehuru det ett senare år visade sig, att köparen icke för­

mådde fullfölja avtalet, varför transaktionen i verkligheten medförde avse­

värt mindre vinst eller rentav förlust som slutresultat. För närvarande be­

traktades en dylik vinstminskning eller förlust som kapitalförlust, vilken

icke vore avdragsgill. Visserligen torde fall av angiven art ha varit relativt

56

stämmelserna om mildring av skatteplikten för realisationsvinst ha av flera

remissinstanser befarats komma att medföra en alltför stark arbetsbelast­

ning för taxeringsmyndigheterna. De föreslagna bestämmelserna om vidgad

avdragsrätt för realisationsförlust äro mycket mera komplicerade och åt­

skilliga remissinstanser — även sådana som i princip tillstyrkt förslaget —

ha uttryckt farhågor för, att den nuvarande taxeringsorganisationen icke

skulle mäkta på ett tillfredsställande sätt fylla sina åligganden, därest nya

arbetsuppgifter av den art, som de nu diskuterade, skulle tillkomma. I

detta sammanhang ma även erinras om, att taxeringsorganisationens ar­

betsbörda under alla omständigheter kommer att ökas därest, på sätt jag

senare ämnar föreslå, speciella regler meddelas angående beskattning av

s. k. ackumulerad inkomst.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig icke nu kunna förorda in­

förande av bestämmelser om vidgad avdragsrätt för realisationsförluster.

Jag vill tillägga att frågan kommer i ett annat läge, om rörelseidkare fram­

deles skulle medgivas rätt att i skattehänseende utjämna ett års vinst mot

ett annat års förlust.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

III. Beskattning av ersättning för rättighet av goodwills natur

samt avskrivning å s. k. organisationskostnader.

1. Gällande bestämmelser.

Beträffande beskattning av ersättning för värde av goodwills natur gäl­

ler enligt punkt 2 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen följande:

»Har vid överlåtelse av rörelse avträdaren betingat sig ersättning för vär­

de av good wills natur, såsom firmanamn, tidningstitel, varumärke, utfästel­

se att icke utöva viss verksamhet o. dyl., är sådan ersättning att anse som in­

täkt av tillfällig förvärvsverksamhet, om och i den mån sådana förhållanden

föreligga, att ersättningen kan hänföras till realisationsvinst vid avyttring

av lös egendom (jfr punkt 1 av anvisningarna till 28 §).»

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen räknas

icke till intäkt av rörelse sådan intäkt, som kan inflyta vid »avyttring av rö­

relsen själv».

Beträffande avdragsrätten för värden av goodwills natur stadgas i punkt 5

av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen:

»Avdrag för värdeminskning å varumärke, firmanamn och andra liknan­

de rättigheter av good wills natur må medgivas blott i den mån deras värde

kan anses i verkligheten begränsat till viss tid. Då värdeminskningsavdrag

sålunda medgives skola de i punkt 3 meddelade föreskrifterna äga mot­

svarande tillämpning.»

Ersättning vid överlåtelse av goodwillvärde beskattas sålunda enligt reg­

lerna om realisationsvinstbeskattning. Tiden för säljarens innehav och

sättet för hans förvärv av goodwillvärdet är därför av avgörande betydelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

57

Har rörelsen grundlagts av säljaren själv är ersättning för goodwillvärdet

icke skattepliktig inkomst oavsett tiden för innehavet. (RÅ 1943 ref. 59.)

Avdrag för avskrivning å goodwillvärde medgives allenast, om värdet är

tidsbegränsat. (Jfr RÅ 1946 not. 473 och 962.)

2. Sammanfattning av kommitténs förslag.

Kommittén har föreslagit, att ersättning vid avyttring av värde av good­

wills natur för framtiden skall hänföras till intäkt av rörelse. I samband

därmed föreslås generell rätt till avskrivning å dylik tillgång sålunda, att

kostnad för rättighet av goodwills natur må avdragas genom lika stora år­

liga värdeminskningsavdrag inom en period av tio år från den tidpunkt, då

kostnaden uppkommit, därest icke på grund av särskilda omständigheter av­

skrivning må göras under en längre period. Sådan avdragsrätt föreslås jäm­

väl för organisationskostnader.

(ioodwillvärden ha, enligt vad kommittén framhåller, ofta skapats genom

rörelseidkarens insatser under en följd av år. En förutsättning för den före­

slagna ändringen i reglerna om beskattning av goodwill, innebärande att

jämväl ersättning för av säljaren upparbetade goodwillvärden beskattades,

borde därför vara, att den lindring kommittén förordade för beskattning av

s. k. ackumulerad inkomst samtidigt genomfördes.

Beträffande beskattningen av ersättning vid avyttring av goodwillvärde,

som förvärvats före lagändringens ikraftträdande, föreslår kommittén vissa

övergångsbestämmelser för att gränsen mellan skattefrihet och skattskyl­

dighet icke skall bliva allt för markerad. Det torde nämligen, framhåller

kommittén, verka obilligt för en skattskyldig, som sålt en tillgång av good­

wills natur omedelbart efter lagens ikraftträdande, att bliva beskattad för

hela vinsten under det att en annan skattskyldig helt undginge skatt enbart

av den anledningen, att hans försäljning ägt rum någon dag före ikraftträ­

dandet. Kommittén föreslår därför, att om avyttring av dylik tillgång sker

inom två år från lagens ikraftträdande en fjärdedel och om avyttringen

sker under tredje eller fjärde året från ikraftträdandet hälften samt om av­

yttringen sker under femte eller sjätte året från ikraftträdandet tre fjärde­

delar av vinsten skall anses utgöra skattepliktig intäkt, allt under förutsätt­

ning att sådana förhållanden föreligga, att avyttringen icke enligt äldre be­

stämmelser skulle hava föranlett beskattning för realisationsvinst. Vinst

uppkommen vid avyttring efter utgången av sjätte året skall däremot be­

skattas enligt huvudregeln, d. v. s. i sin helhet.

Beträffande avdragsrätten för årlig avskrivning å anskaffningskostnaden

för tillgång av goodwills natur, då denna tillgång förvärvats före lagens

ikraftträdande, föreslås olika regler för det fall då tillgången förvärvats så

lång tid före ikraftträdandet, att anskaffningskostnaden enligt kommitténs

förslag till avskrivningsrcgler skulle vara helt avskriven, och för det fall då

förvärvet skett å sådan tid, att med normal avskrivning viss del av anskaff­

ningskostnaden kvarstode oavskriven. I det förstnämnda fallet anser kom­

58

mittén med hänsyn till verkningarna å skatteunderlaget någon årlig avdrags-

rätt icke kunna ifrågakomma, varemot anskaffningskostnaden för goodwill­

värde alltid finge avdragas vid en eventuell kommande försäljning. I det

sistnämnda fallet tillerkännes den skattskyldige enligt förslaget rätt till år­

liga avdrag för den del av anskaffningskostnaden, som med tillämpning av

de föreslagna avdragsreglerna belöpte å tid efter lagens ikraftträdande.

3. Frågan om beskattning av ersättning för värde av goodwills natur.

Kommittén. Såsom nyss anmärkts, föreslår kommittén en allmän regel

om skatteplikt för ersättning vid avyttring av värde av goodwills natur

samt om rätt till årlig avskrivning å anskaffningskostnaden för tillgång av

sådan natur.

Remissyttrandena. Kommitténs förslag om ändrade bestämmelser för be­

skattning av ersättning för värde av goodwills natur tillstyrkes i hu­

vudsak eller lämnas i vart fall utan erinran i flertalet avgivna yttranden.

Endast överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Blekinge län avstyrka

helt förslaget och anse att frågan bör göras till föremål för ytterligare utred­

ning. Därjämte har kammarrätten, som icke har något att erinra mot den

föreslagna avdragsrätten för avskrivningar å anskaffningsvärdet, föreslagit

annan lösning för beskattning av åtnjuten ersättning för goodwillvärde. (Två

ledamöter ha i särskilt yttrande uttalat sin anslutning till den av kommit­

tén förordade lösningen.) Härutöver göras i åtskilliga yttranden invänd­

ningar i särskilda hänseenden mot det framlagda förslaget.

Överståthållarämbetet motiverar sitt avståndstagande från förslaget med

att även om ersättning för goodwill bleve föremål för beskattning därmed icke

utan vidare följde, att avdrag borde medgivas för avskrivning å goodwill. Av­

draget vore ofta icke sakligt motiverat av någon motsvarande nedgång i

värdet. I de fall då avskrivning framstode som befogad vore ofta fråga om

konstruerade värden. Risken för missbruk förefölle påtaglig, exempelvis vid

förvärv av agenturer för utländska företag o. d. Betydande avskrivningsob-

jekt skulle ock på en gång framkomma därest alla företag som bytt ägare

under senaste 10 år nu på en gång skulle få börja avskriva på goodwiller­

sättningar. Då det gällde goodwillvärden, som förvärvats utan samband

med rörelse, torde särskilt stor försiktighet vara av nöden. Med hänsyn till

det anförda ansage ämbetet hela fragan om beskattning av avyttring av

goodwill och om avdrag för avskrivning å dylikt värde böra göras till före­

mål för ytterligare utredning.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför:

Goodwill i en rörelse torde uppkomma genom affärsledarens och dennes

medhjälpares arbete och genom nedlagda kostnader på företagets organi­

sation och även genom sådana omständigheter som affärslokalernas för­

månliga belägenhet, ett samhälles utveckling och dylikt. Kommittén anser

att vid realisation av ett goodwillvärde erhållen köpeskilling till den del den­

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

60

Förslaget inger kammarrätten betänkligheter bland annat med hänsyn

till att en beskattning av ersättning för goodwill i regel kunde inträda en­

dast för vissa kategorier av skattskyldiga. Kommittén påpekade själv detta

förhållande, då den yttrade, att den övervägande delen av de större före­

tagen bedreves i aktiebolagsform samt att överlåtelse av dylika företag

skedde genom försäljning av aktierna, varigenom beskattning av ersättning

för goodwill icke bleve aktuell. Kammarrätten ville i anslutning därtill

framhålla, att förekomsten av ett goodwillvärde hos ett aktiebolag givet­

vis inverkade på aktiernas värde. Vid överlåtelse av aktier i bolaget till­

godofördes överlåtaren av aktierna därigenom bland annat en ersättning,

motsvarande den på aktierna belöpande andelen i goodwillvärdet. Denna

ersättning bleve enligt förslaget icke beskattad under annan förutsättning

än som hittills gällt, nämligen för det fall att reglerna för beskattning av

realisationsvinst kunde vinna tillämpning. Den av kommittén föreslagna

avdragsrätten för avskrivning å goodwills anskaffningsvärde skulle emel­

lertid tillgodokomma även aktiebolagen.

Beträffande sådana skattskyldiga, Vilka komme att drabbas av den före­

slagna beskattningen, skulle vidare uppkomma en bristande enhetlighet i

inkomstbegreppet som icke syntes vara fullt tillfredsställande. Intäkt vid

avyttring av inventarier beskattades hos andra skattskyldiga än aktiebo­

lag och därmed likställda såsom intäkt av rörelse endast i den mån intäk­

ten motsvarade återbekomna värdeminskningsbidrag. Samma regel gäll­

de i fråga om intäkt vid avyttring av patenträtt och liknande tidsbegrän­

sad rättighet. Intäkt genom överlåtelse av goodwill — även tidsbegränsad

sådan — skulle däremot, om förslaget genomfördes, i sin helhet bliva be­

skattad såsom intäkt av rörelse.

Såsom förutsättning för medgivandet av avdragsrätt borde givetvis gälla,

att vid överlåtelse av rörelse åtnjuten ersättning för rörelsens goodwill­

värde beskattades såsom intäkt av rörelse i den mån densamma motsvara­

de återbekomna värdeminskningsavdrag. Längre gående bestämmelser om

skatteplikt kunde kammarrätten däremot av förut anförda skäl icke för­

orda. De av kammarrätten föreslagna reglerna om beskattning av åter­

vunna värdeminskningsavdrag borde gälla alla skattskyldiga. Beträffande

aktiebolag och därmed likställda skattskyldiga komme en sådan beskatt­

ning dock endast mera sällan att inträda, nämligen för det fall att veder­

börande företag överläte själva rörelsen till annan. En dylik reglering skulle

överensstämma med den som nu gällde och efter genomförandet av kom­

mitténs förslag även skulle komma att gälla i fråga om den skatterätts-

liga behandlingen av patenträtter och liknande tidsbegränsade rättigheter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ställer sig tveksam inför förslaget med

hänsyn till de ökade svårigheter i taxeringsarbetet, som ett införande av

de förordade bestämmelserna kunde förväntas medföra.

Från remissyttrandena i övrigt må följande här återgivas.

I flertalet remissyttranden understrykes, att kommitténs förslag ur

nrincipiella taxeringstek niska synpunkter vore till-

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

ningens ikraftträdande. Då parterna vid fastställandet av ersättningsbelop­

pet tagit hänsyn till att köparen ej vore berättigad till avdrag vid beskatt­

ningen för avskrivning å goodwillvärdet, syntes kommitténs förslag innebära

en omotiverad favör för köparen. Särskilt stötande skulle detta vara då good­

willersättning utbetalats vid ombildning av enskilt företag till aktiebolag utan

verklig ändring av äganderättsförhållandena. Kommittén hade vidare före­

slagit, att säljaren skulle beskattas allenast för viss bråkdel av ersättnings­

beloppet vid avyttring av tillgång av goodwills natur inom sex år efter

ikraftträdandet av lagändringen, men att köparen skulle få avdrag för hela

ersättningsbeloppet. Att dessa bestämmelser kunna inbjuda till manipula­

tioner ligger i öppen dag. Enligt nämndens uppfattning måste därför ifrå­

gavarande bestämmelser omarbetas, varvid grundtanken bör vara full re-

ciproc.itet mellan skattskyldigheten för säljaren och avdragsrätten hos kö­

paren.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför liknande synpunkter. Länsstyrel­

sen kunde icke finna det riktigt att medgiva avdrag för avskrivning å en

goodwillersättning, om vilken uppgörelse träffats före den föreslagna lag­

stiftningens ikraftträdande och vars storlek fastställts under hänsynstagan­

de till nu gällande beskattningsregler. Vidare syntes den föreslagna bestäm­

melsen att säljaren skulle beskattas endast för en viss bråkdel av goodwill­

ersättning, som erhållits vid försäljning inom sex år efter den nya lagstift­

ningens ikraftträdande, medan köparen skulle få avdrag för hela ersätt­

ningsbeloppet, kunna inbjuda till manipulationer i skatteundandragande

syfte.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar, att med hänsyn till de sär­

skilt under senare år allt vanligare rörelseöverlåtelserna, varvid ersättning

för goodwill i avsevärd omfattning erhållits, det allmänna med bibehål­

lande av föreslagna övergångsbestämmelser rörande avskrivning å goodwill

torde komma att få vidkännas väsentligt reducerade skatteintäkter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att de föreslagna bestämmelserna

komme att medföra vissa svårigheter vid taxeringen då goodwill förvärvats

genom arv. En skattskyldig, som själv startat ett företag och därigenom

skapat ett goodwillvärde, torde emellertid som regel icke i sina räkenskaper

eller eljest redovisa något — för övrigt ovisst — goodwillvärde. Avskriv­

ning å sådant värde hade följaktligen icke kunnat ske. Därest särskilda

föreskrifter icke lämnades för fall som nu nämnts, torde arvtagare till så­

dan skattskyldig vid överlåtelse av goodwillvärde bliva inkomstskattskyl­

dig för ersättningen, ehuru densamma i verkligheten bekommits genom

arv.

Länsstyrelsen framhåller vidare, att kommittén icke berört frågan om

eventuell ändring av förordningen om statlig förmögenhetsskatt. Enligt

§ 3 mom. 2 h) nämnda förordning skulle såsom förmögenhetstillgång icke

upptagas bl. a. rätt till firmanamn, varumärke etc. Därest ersättning för

dessa goodwillvärden skulle taxeras såsom rörelseinkomst och bliva före­

mål för avskrivning, uppstode frågan huruvida nämnda värden jämväl borde

redovisas såsom förmögenhet.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

skyldig rätt till avdrag för avskrivning å anskaffningsvärdet av rättighet

av goodwills natur, som förvärvats före lagens ikraftträdande. Ersättningen

för sådan rättighet har bestäints med hänsyn till -vid förvärvet gällande be­

skattningsregler och införande av avdragsrätt för köparen skulle medföra

en opåräknad vinst. Om köparen överlåter rättigheten efter det de före­

slagna lagändringarna trätt i kraft, bör däremot såsom intäkt upptagas alle­

nast skillnaden mellan den uppburna ersättningen och (den oavskrivna) an­

skaffningskostnaden.

Beträffande beskattningen av ersättning vid avyttring av tillgång, som

förvärvats före ikraftträdandet av de föreslagna bestämmelserna, har kom­

mittén ansett vissa övergångsbestämmelser erforderliga för att gränsen

mellan skattefrihet och skatteplikt icke skulle bliva allt för markerad. De

föreslagna bestämmelserna äro emellertid ägnade att icke obetydligt kom­

plicera förfarandet. Vidare bör framhållas den bristande reciprocitet, som

skulle uppkomma om en säljare énligt dessa bestämmelser bleve skattskyl­

dig för endast en del av vinsten, under det att köparen finge obeskuren av-

skrivningsrätt. Enligt min mening böra därför dessa komplicerade över­

gångsbestämmelser icke föreskrivas. De skattskyldigas berättigade intres­

sen torde i allt fall få anses i erforderlig grad tillgodosedda, om blott tid­

punkten för lagändringens ikraftträdande bestämmes så, att innehavaren

av en rättighet av goodwills natur beredes möjlighet att vid en eventuell

överlåtelse därav vidtaga sådana dispositioner, som påkallas av det ändrade

skatterättsliga läget. I detta sammanhang vill jag även framhålla den möj­

lighet till inkomstutjämning, som föreligger från och med den 1 januari

1951 genom att avdragsrätt medgivits för engångspremie vid pensionsför­

säkring. Detta medför att en företagare, vars sparade kapital ligger i vissa

goodwillvärden och som ämnar använda detta kapital för sin pensionering,

kan i samband med överlåtelsen av de ifrågavarande goodwillvärdena teck­

na en pensionsförsäkring mot engångspremie och därigenom undvika en

omedelbar och på grund av progressiviteten tyngande beskattning.

4. Frågan om avdrag för avskrivning å s. k. organisationsköstnad.

Kommittén. Med organisationskostnader avser kommittén utgifter i sam­

band med bildande av företag såsom stämpelkostnader å aktier, advokatar­

voden m. m. Dessa kostnader stode enligt kommitténs mening till sin eko­

nomiska natur goodwill nära. Enär dessa kostnader icke vore utgifter för

förvärvande av visst beskattningsårs intäkter medgåves enligt gällande be­

skattningsregler icke avdrag för dylika omkostnader vid taxering. Om er­

sättning för rättighet av goodwills natur komme att beskattas såsom intäkt

av rörelse, syntes konsekvensen fordra att avdragsrätt infördes för organi­

sationskostnader efter enahanda grunder, som föreslagits i fråga om kost­

nad för anskaffning av rättighet av goodwills natur.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

avskrivas under längre tid än aktiebolagslagen tilläte. Vidare hade be­

greppet organisationskostnader givits en helt annan innebörd än som skett

i aktiebolagslagen. I motiven till sitt förslag hade kommittén nämligen uttalat,

bland annat, att kommittén med organisationskostnader avsåge utgifter i

samband med bildande av företag såsom stämpelkostnader å aktier, advo­

katarvoden m. m. Då de skattskyldiga gärna ville åstadkomma överens­

stämmelse mellan inkomstberäkningen i bokföring och deklaration, hade

man all anledning att befara att de föreslagna bestämmelserna skulle kom­

ma att föranleda bokförings- eller deklarationsfel och även ge upphov till

felaktiga föreställningar om vad som vore god bokföringssed.

Det syntes vara nödvändigt att få sådana kostnader i samband med bil­

dande eller omorganisation av ett företag som stämpel å aktier, advokat­

arvoden och registreringsavgifter behandlade för sig. Det kunde väl ifråga­

sättas om tillräckliga skäl funnes för ändring av hittillsvarande praxis be­

träffande sådana kostnader vid taxering. Ansåges emellertid avdrag böra

medgivas borde detta tydligen ske för det beskattningsår, då utgiften ägt

rum. Varje som helst anledning saknades att i strid med god köpmannased

vid taxering kapitalisera och avskriva dessa relativt obetydliga kostnader.

Sveriges industriförbund och ytterligare några representanter för närings­

livet, vilka i princip icke haft något att erinra mot förslaget, framhålla,

att med hänsyn till bestämmelserna i 100 § 7 och 8 mom. aktiebolagslagen

organisationskostnad borde få avdragas genom årliga värdeminskningsav-

drag inom en period av 5 år i stället för av kommittén föreslagna 10 år.

Departementschefen. Kommitténs förslag om avdragsrätt för avskrivning

å s. k. organisationskostnader kan jag icke biträda. Kommittén har i detta

sammanhang behandlat endast kostnader för bolagsbildning och för ök­

ning av aktiekapital samt förvaltningskostnader och har således icke disku­

terat samtliga de kostnader, som inbegripas under 100 § 8 mom. nya aktie­

bolagslagen. Kommitténs förslag om avdrag för årlig avskrivning å nyss­

nämnda slag av kostnader torde ej heller stå i överensstämmelse med före­

skriften i 100 § 8 mom. nya aktiebolagslagen att kostnader, som nyss sagts,

över huvud icke få upptagas såsom tillgång.

IV. Beskattning av ackumulerad inkomst.

1. Inledning.

Huvudregeln i nu gällande skattelagstiftning är att beskattningsperio-

den skall omfatta tolv månader och att denna period i princip skall be­

traktas såsom en isolerad enhet. En sådan anordning fordrar regler, som

bestämt angiva till vilken period en inkomst eller utgift hör. Reglerna här­

om finnas i 41 § kommunalskattelagen med anvisningar. Huvudregeln be­

träffande förvärvskällan rörelse är, att inkomst av rörelse skall beräknas

68

Gällande regler om det beskattningsår, till vilket en intäkt skall hänföras,

då fråga är om annan förvärvsverksamhet än rörelse, innebära, som fram­

går av det föregående, att en skattskyldig skall beskattas för en intäkt det

år han uppbär densamma även om intäkten t. ex. avser ersättning för flera

års arbete och faktiskt hänför sig till annat beskattningsår. Otvivelaktigt

föranleda dessa regler i åtskilliga fall en beskattning, som för den skatt­

skyldiga måste te sig obillig.

I samband med framläggande för 1947 års riksdag av 1945 års statsskatte-

berednings förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen m. m.

förklarade dåvarande departementschefen, att en del av de invändningar,

som i speciella avseenden riktats mot förslaget, i möjligaste mån borde till­

mötesgås genom detaljreformer i skattesystemet så långt tekniskt använd­

bara lösningar kunde finnas. Detta vore bl. a. fallet med påpekandet, att

personer med mycket ojämna inkomster drabbades särskilt hårt av skatte­

skalans progressivitet. Departementschefen hänvisade till att utredning här­

om pågick genom 1944 års allmänna skattekommitté.

Frågan om beskattning av ackumulerad inkomst har även varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet. Vid behandlingen av den vid 1947 års riks­

dag framlagda propositionen nr 147 med förslag till förordning om skatte­

frihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m. föreslog så­

lunda samma års bevillningsutskott, i anledning av väckt motion, skrivelse

till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning rörande frågan om lättnad

i beskattningen av den ersättning, vilken en arrendator erhållit för mistad in­

komst vid avstående av arrenderätt i samband med expropriation av fastig­

het. Utskottet anförde därjämte bl. a. följande (betänkande nr 32):

Då den ersättning, som uppbäres av fastighetsägare vid expropriation av

fastighet, i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget icke tages till

beskattning såsom realisationsvinst, medför detta den konsekvensen, att er­

sättningen, till den del den är att hänföra till avyttringen av den å marken

växande skogen, i stället beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet.

För denna del av ersättningen kommer skattefrihet sålunda icke att åt­

njutas. Det synes utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke även vad an­

går sådan ersättning skäl kunna anses tala för en skattelättnad av det slag,

som av utskottet befunnits påkallad beträffande av arrendatorer uppburna

ersättningar.

Vidare må här hänvisas till att 1949 års bevillningsutskott i sitt betän­

kande nr 28 framhållit, att frågan om beskattning av inkomst, som upp-

komme på grund av avverkning av skog i samband med expropriation av

mark för framdragande av kraftledning, i viss mån kunde anses tillgodosett

genom 1944 års skattekommittés förslag, vilket utskottet utgått från skulle

komma att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Till nämnda förslag

har 1949 års bevillningsutskott hänvisat jämväl i sitt betänkande nr 17, vari

bevillningsutskottet avstyrkt motionen om särskilda bestämmelser rörande

beskattning av engångsbelopp,, som reservofficer eller reservunderofficer er-

hölle i stället för årlig pension. Vidare har 1950 års bevillningsutskott hän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vissa slag av inkomster. Emellertid skulle det enligt kommitténs uppfattning

möta oöverkomliga praktiska svårigheter att låta samtliga de fall av acku­

mulerad inkomst, som förekomme inom förvärvskällan inkomst av rörelse,

bliva föremål för skattelindring. Kommittén hade därför sett sig nödsa­

kad föreslå, att de nya bestämmelserna, såvitt angår inkomst av rörelse,

endast skulle tillämpas i nedan angivna fall, nämligen:

1. Vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet

(exempelvis uppfinnarverksamhet);

2. Inkomst vid avyttring av varumärke, firmanamn och andra liknande

rättigheter av goodwills natur;

3. Inkomst vid avyttring i samband med överlåtelse av rörelse av för

stadigvarande bruk avsedda maskiner eller andra inventarier, vilka

icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänfördes till byggnad;

samt

4. Vad som influtit vid avyttring i samband med överlåtelse av rörelse

av i rörelsen befintliga varor och produkter, dock endast i den mån det

influtna beloppet överstege varornas eller produkternas i räkenskaper­

na upptagna värde.

Även i fråga om förvärvskällan inkomst av tillfällig förvärvsverksam­

het har viss begränsning beträffande tillämpningen föreslagits. Realisations­

vinst torde i regel kunna likställas med ackumulerad inkomst, men det

torde i det särskilda fallet vara förenat med avsevärda svårigheter att av­

göra om så vore fallet, vartill komme, att realisationsvinst vore av annan

natur än andra inkomster. Kommittén hade därför föreslagit, att realisa­

tionsvinster skulle undantagas från den föreslagna lagstiftningen. Frågan

hade därjämte enligt vad kommittén framhåller kommit i ett helt annat

läge genom de föreslagna nya reglerna för realisationsvinstbeskattningen.

Om dessa regler lagfästes, bleve frågan om lindring av progressionen vid

beskattning av realisationsvinst mindre aktuell.

Då olägenheterna i beskattningshänseende för en skattskyldig, som

uppbure en ackumulerad inkomst, i huvudsak sammanhängde med den

statliga inkomstskattens progressivitet, borde principen för beskattningen

av ackumulerad inkomst vara, att den statliga skatt, som skulle utgå å

densamma, i möjligaste mån överensstämde med den som skulle ha ut­

gått, om inkomsten influtit normalt under de år, å vilka den belöpte.

Det framlagda förslaget (i betänkandet betecknat som alternativ I) som

endast berör den statliga men icke den kommunala beskattningen, inne­

bär i korthet, att den ackumulerade inkomsten skall fördelas på det an­

tal år, under vilka den förvärvats. Av praktiska skäl föreslås, att det antal

år, på vilket inkomsten må fördelas, icke får överstiga tio samt att inkoms­

ten, i de fall då utredning icke kan förebringas om det antal år, till vilka

den hänför sig, skall antagas ha belöpt å tre år. Sedan man uppdelat in­

komsten i lika delar på det antal år, till vilka inkomsten hänför sig, skola

dessa inkomstdelar tilläggas de under respektive år fastställda beskatt­

ningsbara beloppen eller beskattningsbara inkomsterna. Skillnaden mellan

72

förlust av fartyg. Den skattskyldige skulle tillförsäkras rätt att efter eget

val fördela en ackumulerad inkomst på beskattningsåret och de två därpå

närmast följande åren. Efter prövningsnämnds medgivande skulle fördel­

ning på längre tidsperiod kunna medgivas, om synnerliga skäl förelåge.

Skånes handelskammare, som i princip tillstyrkt förslaget, framhåller att,

då den ackumulerade inkomsten enligt förslaget alltid skulle fördelas på

närmast förflutna år, det icke kunde undvikas att de på dessa år fördelade

tilläggsbeloppen genom skatteprogressionen regelmässigt bleve för högt be­

skattade i sådana fall, då den ackumulerade inkomsten utgjorde engångs­

ersättning för avtalad inkomst under kammande år, varvid den skatt­

skyldige samtidigt icke kunde räkna med någon annan framtida inkomst.

Bl. a. kunna sådana fall inträffa, då engångsersättningen utginge i stället

för pension eller då den utgjorde kapitaliserat värde av fastställd lön för

återstod av avtalad anställningstid. Ehuru kommittén även för egen del

ansett dessa erinringar berättigade, hade kommittén likväl med hänsyn till

svårigheterna att för dessa fall finna en praktiskt lämplig lösning stannat

för att även här tillämpa en skatteberäkning enligt förslagets allmänna

regler. Enligt handelskammarens mening borde emellertid ej vara uteslutet

att med användande av någon lämplig form av preliminär förtaxering

komma till rätta med dessa fall, eventuellt på så sätt att engångsbeloppet

allt efter förhållandena fördelades antingen på det antal kommande år,

varför beloppet vore avsett, eller — om sådan fördelningsgrund saknades —

inom visst fastställt antal år samt preliminärt beskattades för ett vart av

dessa år efter den skattesats, som gällde det år, då engångsbeloppet erhölles,

för att därefter successivt avräknas vid debitering av slutlig skatt antingen

för dessa beskattningsår eller vid avveckling av den skattskyldiges dödsbo.

Kooperativa förbundet anför liknande synpunkter.

Åtskilliga myndigheter, vilka tillstyrkt förslaget, ha uttalat farhågor för

den ökning av arbetsbördan för prövningsnämnderna och taxe-

ringsavdelningarna, som ett genomförande av förslaget torde komma att

medföra. Härutöver göras i flera av de avgivna yttrandena invänd­

ningar i särskilda hänseenden mot det framlagda förslaget.

Från remissyttrandena må i dessa delar följande här återgivas.

Kammarrätten framhåller, att det förslag, som framlagts, byggde på sam­

ma principer, som låge till grund för eftertaxeringsinstitutet. Enligt kam­

marrättens uppfattning vore detta en lämplig utgångspunkt. Om en intäkt

hänförde sig till flera år, borde det vid utformningen av de nu ifrågasatta

bestämmelserna eftersträvas, att skatten för denna intäkt i möjligaste mån

komme att motsvara de skattebelopp, vilka skulle hava påförts, för den

händelse intäkten i verkligheten influtit under dessa år. Överensstämmel­

sen med eftertaxeringsinstitutet inskränkte sig emellertid till själva grund­

principen. Vid metodens utformning hade schabloniseringar skett i flera av­

seenden. Skatten bleve fördenskull i allmänhet icke exakt densamma, som

skulle hava påförts, om intäkten tagits till beskattning med vederbörligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

liga proportioner, vore emellertid så trängande, att förslaget borde godtagas

som ett provisorium.

Sveriges skogsägareförbund biträder till alla delar kommitténs förslag.

Speciellt med hänsyn till skogsbruket vore det angeläget, att en sådan upp­

mjukning komme till stånd. Det hade, när skogsbeskattningen i olika sam­

manhang varit under behandling, påvisats, att skogsbrukets avkastning

mycket ofta utfölle periodiskt och med större samlade belopp på en gång.

Särskilt gällde detta det mindre och medelstora skogsbruket. Vid smärre

skogsbruksenheter med tämligen liten årsavkastning vore det såväl av eko­

nomiska som skogstekniska orsaker vanligen ändamålsenligt att samla flera

års tillväxt till större avverkningar och därpå grundade, mer betydande

försäljningsposter på en gång. Växlingarna i konjunkturerna på trävaru-

och cellulosamarknaderna föranledde jämväl viss periodicitet i avverk­

ningarna och skogsbrukets avkastning. Ett gott konjunkturläge för trä­

industrierna med ökat råvarubehov och stigande virkespriser plägade nor­

malt utlösa ökade avverkningar från de mindre skogsfastigheterna, varvid

flera års tillväxt som regel uttoges på en gång. Under ett sämre konjunk­

turläge gjordes sedan motsvarande minskningar i avverkning samt besparing

i tillväxt. Inom skogsbruket ägde av dessa orsaker normalt en ackumule-

ring av skattepliktig inkomst rum. Än mer extremt kunde denna ackumule-

ring framträda i de fall, då skogsbruket enligt därför gällande, särskilda

regler beskattades i samband med försäljning av fastighet. Hade skogs­

ägaren under sitt innehav av fastigheten fört en försiktig awerkningspolitik

samt därigenom besparat tillväxt och bringat upp fastighetens virkesförråd,

så beskattades vid försäljningen förrådsökningen och därav föranledd vär-

restegring hos skogen såsom inkomst av skogsbruk. Denna ackumulering

kunde föranleda samt hade även i ett stort antal fall föranlett, att skogs­

ägarens strävan att bygga upp ett bättre skogsbestånd för honom väsent­

ligen resulterat i en obilligt hög skatt.

En uppmjukning av beskattningen av ackumulerad inkomst vore där­

för i synnerligt hög grad icke blott ett skogsvårdsintresse utan ägde jämväl

allmän skogspolitisk betydelse. En lagändring på denna punkt skulle verk­

samt bidraga till att befrämja nu pågående strävanden att förbättra skogs-

tillståndet och höja virkesförråd och tillväxt i vårt lands skogar.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller liknande syn­

punkter.

Svenska uppfinnareföreningen finner förslaget vara ett steg i rätt rikt­

ning men framhåller, att det endast till en del löste det nuvarande skatte­

systemets ogynnsamma verkningar i fråga om beskattning av ersättning vid

överlåtelse av uppfinning. I

I några av de avgivna remissyttrandena ha till närmare diskussion upp­

tagits frågan om tillämpningsområdet för de nya bestäm­

melserna och några därmed sammanhängande spörsmål.

Några remissinstanser ha därvid, framför allt med hänsyn till den myc­

ket stora arbetsökning ett genomförande av förslaget väntades medföra,

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

kunna ske. Därigenom vunnes i varje fall en väsentlig lättnad i arbetet, och

tillämpningen skulle icke heller bereda prövningsnämnderna några större

svårigheter. De nya beskattningsreglerna komme även att få betydelse för

de mer markanta och ömmande fallen, där lindring i progressionen framträd­

de såsom särskilt önskvärd ur rättvisesynpunkt och där behovet av ändrad

lagstiftning sålunda måste anses mest trängande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län ifrågasätter i fråga om skattelind-

ring för skogsinkomster, huruvida icke skattelindringen borde begränsas

allenast till sådant fall, då fråga vore om intäkt genom försäljning av skog

i samband med marken. Länsstyrelsen framhåller, att redan nu stode det i

en skogsägares makt att genom överenskommelse med virkesköpare för­

dela större köpeskillingar på betalningsterminer, fallande över ett flertal

beskattningsår. Ett sådant förfaringssätt hade länsstyrelsen funnit vara

mycket vanligt, för att icke säga regelmässigt. Införandet av regler, som

medgåve skattskyldig att uttaga engångslikvider utan att drabbas av den

sedvanliga progressiva beskattningen, funne länsstyrelsen på grund därav

mindre ändamålsenlig. Skogsägare skulle därav allenast frestas att frångå

sina normala betalningsvanor och förfoga över större inkomstbelopp utan

återhållande progressivbeskattning. Motsvarande möjligheter stode emeller­

tid icke en skattskyldig till buds, när fråga vore om intäkt av skog, som

försåldes i samband med marken.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län uttalar starka betänkligheter i frå­

ga om de föreslagna bestämmelsernas tillämpning å intäkt av skogsbruk.

Länsstyrelsen anför:

För åtskilliga län, där skogsbruket spelar en stor roll, torde en tillämp­

ning av förordningen beträffande skogslikvider komma att bliva rätt van­

lig. Här torde ofta tillämpningssvårigheter komma att uppstå. Enligt moti­

ven har man tänkt sig att uppdelning skall kunna ske, då en försäljning

omfattar mera än två års tillväxt. Hur man skall beräkna denna tillväxt, ut-

säges icke, och givetvis kan man härvidlag få ledning av de vid fastighets­

taxeringen åsatta produktivitetsfaktörerna (bonitet, skogstillgång, areal).

Att ålägga den skattskyldige bevisskyldighet i detta hänseende är väl ute­

slutet. Förfarandet, även om det göres mera schablonmässigt, blir emellertid

förenat med rätt mycket arbete. Och hur skall man förfara med en skatt­

skyldig, som en följd av år gör större uttag än två års tillväxt? En person

som köper ett skogsskifte med sparad skog kan teoretiskt sett under en

följd av 10 år uttaga årligen tre års tillväxt. Skall man under vart och ett

av dessa år vara nödsakad att räkna med ackumulerade inkomster, så får

man en hel serie år, då man måste räkna med tidigare års omräkningar.

Detta kan komma att medföra mycket besvärligt arbete för länsstyrelserna.

I detta län handlades enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsför-

ordningen inemot 1 000 fall av merinkomst av skogsbruk, så gott som samt­

liga hänförliga till 1946 års inkomster. Antalet fall, som enligt kommitténs

förslag skulle hava varit att hänföra till ackumulerade inkomster, torde ha

varit långt större. Det måste därför förväntas att i detta län den föreslagna

förordningens tillämpning kommer att påkallas i mycket stor utsträckning

vid skogsbruk, helst som försäljning i större poster kommer att stimuleras

av möjligheten att få beskattningen lindrigare än förr kunnat ske. För läns­

tagas därom att säljaren dock icke skulle vara skyldig tillämpa högre värde

än dagsvärdet.

Liknande synpunkter anföras av Sveriges köpmannaförbund, som anför:

Det nu rådande systemet, enligt vilket all framtagen vinst å varulager be­

skattas progressivt vid statlig taxering, innebär också, att man hårt beskat­

tar den skenvinst, som framkommer till följd av penningvärdets försäm­

ring. I själva verket konfiskerar man därmed en del av företagarens kapi­

tal. De sakkunnigas förslag innebär visserligen en förbättring i berörda hän­

seende, men förbundet finner alltjämt, att faran för toppbeskattning av

dylika skenvinster är utomordentligt stor. Ur denna synpunkt borde en be­

räkning av penningvärdets försämring få göras med stöd av indices för

olika branscher, så att man får fram hur stor del av vinsten, som verkligen

motsvaras av genom nedskrivning bildad dold reserv. Man torde sålunda

kunna fastställa en »dold ingångsreserv», som får ökas med index för

branschen och beskattas i särskild ordning, varefter varje års verkliga re­

servökning också får omräknas efter index. Man skulle på detta sätt kunna

få fram den verkliga dolda reserv, som bör fördelas, och den del av vinsten,

som därutöver utgör »försäljningsvinst». Den dolda reserven borde, om den

skattskyldige begär det, beskattas efter den procent, som skulle ha gällt om

reservökningen beskattats, när den kom till. »Försäljningsvinsten» skulle i

vanlig ordning beskattas för det senaste beskattningsåret. Till undvikande

av alltför komplicerade bestämmelser bör enligt förbundets mening de i 1 §

givna reglerna förslagsvis kompletteras med en bestämmelse som tredje

stycke och av följande lydelse: »Kan den skattskyldige förebringa fullstän­

dig utredning om framtagen inkomsts fördelning på olika år, skall skatte­

beräkningen efter yrkande av den skattskyldige ske på grundval av denna

utredning, varvid inkomst, som hänför sig till tid tio år före beskattnings­

året, beskattas som om beloppet utgjort inkomst närmast utöver den lägsta

beskattningsbara inkomsten under något av åren under tioårsperioden. Be­

loppet sammanräknas ej med de olika framtagna reserver, som bildats un­

der något av åren under tioårsperioden, utan skatten skall beräknas för

sagda belopp för sig. Där beräkning enligt i första eller andra stycket angiv­

na grunder giver ett för den skattskyldige förmånligare resultat, skall be­

räkning dock ske enligt den förmånligaste regeln.»

Vad som i betänkandet föreslagits och här anförts som framtagen dold

reserv vid överlåtelse av rörelse bör enligt förbundets mening i tillämpliga

delar gälla, även då dold reserv på grund av lagändring eller myndighets

beslut tvingas fram mot den skattskyldiges önskan, så som exempelvis sked­

de då nedskrivning å kontraherade varor praktiskt taget förbjöds. Proble­

met kan även bli högst aktuellt, om rätten till nedskrivning av varulager

kraftigt skulle beskäras.

Sveriges lantbruksförbund'anser, att en utjämning av inkomsterna borde

ske även i det fall, att tidigare års inkomster bringats ned under normala på

grund av exceptionella kostnader, som rätteligen skulle ha fördelats med i

stort sett lika belopp varje år, men vilka på grund av dels praktiska svårig­

heter koncentrerats till ett färre antal år, dels tillämpat redovisningssystem,

kontantprincipen, redovisats ett annat beskattningsår än däremot svarande

intäkt. Så vore exempelvis fallet med byggnadskostnader och kostnader för

utbyte av inventarier. Rätteligen borde förvärvskällan varje år belastas med

i stort sett lika stora dylika kostnader. Emellertid vore det vanligt, att omfat­

tande reparationer utfördes under ett år eller ett mindre antal år. Under dessa

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

-80

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förefölle det dock kammarrätten som om dessa regler kunna anses innebära

en ur olika synpunkter lämplig och skälig avvägning. Någon sänkning av

spärrgränserna ansåge kammarrätten i varje fall icke tillrådlig.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att den många gånger mycket tids­

ödande och besvärliga och till sitt resultat ur rättvisesynpunkt under­

stundom ganska ovissa utredning, som föresloges, ej syntes böra igång­

sättas för att utjämna en så obetydlig skattedifferens som 100 kronor.

Länsstyrelsen föresloge därför att skattebeloppet höjdes till åtminstone

300 kronor.

Länsstyrelsen i Örebro län anser av samma skäl att gränsen bör sättas

avsevärt högre och lägst bestämmas till 200 kronor.

Länsstyrelsen i Södermanlands lön framhåller, att den föreslagna spärr-

regeln förutsatte ett tidsödande arbete för att konstatera huruvida den sär­

skilda skatteberäkningen skulle få tillämpas eller icke och ifrågasätter om

det icke skulle räcka med bestämmelsen, att den ackumulerade inkomsten

skulle uppgå till minst 3 000 kronor.

Länsstyrelsen i Västcrnorrlands lån finner, att någon minskning i arbets­

belastningen måhända skulle erhållas, därest den undre gränsen för skatte-

lindringens erhållande sattes högre än kommittén föreslagit. Minskningen

torde emellertid icke bli betydande, då i vart fall alla inkommande ansök­

ningar måste underkastas granskning och beslut. De skattskyldiga själva

torde icke äga möjlighet bedöma, huruvida de fölle inom det lagstadgade

strecket. I

I några av de avgivna remissyttrandena ha erinringar gjorts mot det före­

slagna tekniska förfarandet.

Sålunda har kommitténs förslag om att .skattskyldig för att komma i åt­

njutande av skattelindring skall göra framställning därom hos prövnings-

nämnd i några fall mött invändningar.

Länsstyrelsen i Malmöhus lån befarar, att bestämmelsen härom icke

kommer att tränga ned till de djupare skikten av de skattskyldiga och att

skattelindringen följaktligen lätt kunde bliva en förmån för dem, som

hade råd att anlita sakkunnig hjälp vid handhavande av sina taxerings-

bekymmer. Länsstyrelsen vore dock icke beredd att föreslå någon bättre

lösning av frågan.

Handelskammaren i Gävle anför såsom ett angeläget önskemål, att skatte­

lindringen icke gjordes beroende av särskild ansökan därom.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anser det icke riktigt att

undantaga dessa ärenden från taxeringsnämndernas kompetens utan före­

slår, att föreskrift införes därom, att ansökning om tillämpning av de före­

slagna bestämmelserna skulle samtidigt med deklarationen ingivas till

taxeringsnämnden, som därefter med eget yttrande skulle överlämna an­

sökningen till prövningsnämnden.

Sveriges köpmannaförbund anser också att ärendet i första hand borde

handhavas av taxeringsnämnd.

81

Länsstyrelsen i Jönköpings län och Smålands och Blekinge handelskam­

mare föreslå eu enklare metod för skattens uträkning. I stället för den av

kommittén föreslagna metoden, enligt vilken skatten måste uträknas för

varje år, ifrågasättes huruvida icke uträkningen kunde ske på så sätt att

medeltalet av de beskattningsbara beloppen resp. beskattningsbara inkoms­

terna under de aktuella åren före taxeringsåret uträknades och skatten därå

beräknades, varefter den på ett år belöpande ackumulerade inkomsten till-

lades angivna medeltal och skatt beräknades å denna summa. Skillnaden

mellan skattebeloppen för medeltalet med och utan tillägg av den ackumu­

lerade inkomsten utgjorde den skatt, som skulle utgå för ett av åren före

taxeringsåret. Detta skattebelopp multiplicerades med antalet sådana år,

varvid .skatten för samtliga år före taxeringsåret erliölles. Skatten för taxe­

ringsåret uträknades enligt förslaget.

4. Departementschefen.

Med sitt förslag åsyftar kommittén främst att införa en möjlighet till

skattelindring i sådana fall, då genom samverkan av gällande bestämmelser

om inkomstberäkning och den statliga inkomstskattens progression en in­

täkt drabbas av skatt på ett sätt som av den skattskyldige icke anses rimligt

och som knappast heller av lagstiftaren åsyftats. Vid utformningen av för­

slaget har kommittén — i insikt om att en dylik begränsning utgör en förut­

sättning för att en reform i detta hänseende skall med den till förfogande

stående taxeringsorganisationen bliva praktiskt genomförbar — begränsat

räckvidden av de ifrågasatta bestämmelserna till sådana intäkter, vilka åt­

njutits och tagits till beskattning under ett beskattningsår men vilka in­

tjänats eller för vilka motprestation eljest i någon form lämnats under flera

år. Enligt kommitténs förslag skall skattelindringen ske i den formen, att

den skattskyldige beträffande dessa intäkter medgives rätt till beräkning

av statlig inkomstskatt efter särskilda grunder. Principen för denna särskil­

da skatteberäkning är, att statlig inkomstskatt å dylik ackumulerad in­

komst i stort sett icke skall utgå med högre belopp än som skulle ha ut­

gått, om de i den ackumulerade inkomsten ingående intäkterna tagits till

beskattning de år, under vilka de intjänats.

Frågan om en särskild lagstiftning med det av kommittén angivna syftet

har aktualiserats vid olika tillfällen under de senaste åren och behovet av

en dylik lagstiftning har vitsordats av de hörda remissinstanserna. Flerta­

let remissinstanser har även tillstyrkt kommitténs förslag.

För egen del kan jag i princip biträda kommitténs förslag. Jag anser mig

emellertid böra understryka, att bestämmelser om särskild skatteberäkning

kunna godtagas endast såsom en extraordinär anordning för möjliggörande

av skattelindring i sådana fall, då gällande regler för inkomstberäkningen

i förening med den statliga inkomstskattens progression medföra direkt

obilliga konsekvenser för den skattskyldige. Särskild skatteberäkning bör

därför komma i fråga endast beträffande inkomster av sådan storleksord-

<>

Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 170.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ning, att verkningarna av den statliga inkomstskattens progressivitet bliva

mera påtagliga; det finnes icke någon anledning att låta metoden komma

till användning i sådana inkomstlägen, där redan skatteskalans konstruk­

tion undanröjer obilliga verkningar. En effektiv begränsning av räckvidden

av en eventuell reform är nämligen synnerligen angelägen med hänsyn till

att det merarbete, som bestämmelser av föreslagen art utan tvivel med­

föra för taxeringsmyndigheterna, måste hållas inom sådana gränser att

myndigheterna utan eftersättande av andra åligganden mäkta på ett till­

fredsställande sätt tillämpa bestämmelserna.

Den spärregel, som kommittén föreslagit, synes icke godtagbar. Den kan

icke anses tillräckligt effektiv och skulle dessutom vid tillämpningen med­

föra onödigt arbete och betydande olägenheter för såväl skattskyldiga som

taxeringsmyndigheter. En spärregel bör utformas på ett sådant sätt, att så­

väl den skattskyldige som taxeringsmyndigheterna utan mera ingående ut­

räkningar kunna konstatera, huruvida en ackumulerad inkomst är så stor

att rätt till särskild skatteberäkning föreligger. En spärregel av innebörd,

att rätt till särskild skatteberäkning skall inträda om den ackumulerade in­

komsten uppgår till visst angivet belopp och utgör viss andel av vederbö-

randes taxerade inkomst, torde fylla dessa krav, även om en dylik regel,

som kommittén framhållit, kan leda till otillfredsställande resultat i vissa

gränsfall. Till vilket belopp den ackumulerade inkomsten skall bestämmas

och hur stor andel denna inkomst skall utgöra av den taxerade inkomsten

är en avvägningsfråga. Jag har för min del kommit till det resultatet, att

särskild skatteberäkning bör kunna medgivas, då den ackumulerade in­

komsten uppgår till minst 5 000 kronor och samtidigt utgör minst en tred­

jedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Detta

betyder alltså, att om den skattskyldige under året icke haft annan inkomst

än den ackumulerade, han är berättigad till särskild skatteberäkning så

snart inkomsten uppgår till 5 000 kronor. Har den skattskyldige under året

åtnjutit ackumulerad inkomst jämte annan inkomst till så stort belopp, att

den taxerade inkomsten utgör 30 000 kronor, föreligger rätt till särskild

skatteberäkning först om den ackumulerade inkomsten uppgår till 10 000

kronor. Vid mycket stora »ordinarie» inkomster erfordras med den av mig

föreslagna spärregeln, att jämväl den ackumulerade inkomsten uppgår till

ett förhållandevis stort belopp för att den särskilda skatteberäkningen skall

vinna tillämpning. Emellertid bör härvid beaktas, att med hänsyn till att

inkomstintervallerna i den övre delen av inkomstskatteskalan äro förhål­

landevis stora, den särskilda skatteberäkningen över huvud icke kan få nå­

gon större effekt om icke den ackumulerade inkomsten är relativt bety­

dande. Jag anser sålunda, att den, av mig förordade spärregeln å ena sidan

icke hindrar en tillämpning av den särskilda skatteberäkningen i sådana

fall, där billighetskrav göra en tillämpning därav önskvärd, medan spärr­

regeln å andra sidan effektivt tillgodoser kravet på att icke taxeringsorga-

nisationen belastas med merarbete utöver vad som direkt erfordras för vin­

nande av det åsyftade resultatet.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I fråga om övriga inkomstarter har kommittén icke föreslagit några un­

dantag från den ifrågasatta reformens tillämpningsområde utom vad angår

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, där kommittén gjort undantag

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom. Även

härutinnan vill jag ansluta mig till kommitténs förslag.

Kommitténs förslag till särskild skatteberäkning bygger på samma prin­

ciper, som ligga till grund för eftertaxeringsinstitutet. Kommittén har vid

utformningen av de ifrågasatta bestämmelserna eftersträvat att skatt å in­

komst, som hänför sig till flera år, i görligaste mån skall bestämmas till

samma belopp, som skolat påföras om intäkten upptagits till beskattning

under de beskattningsår, till vilka den i verkligheten hänför sig. För att

förenkla metoden har kommittén vid densammas utformning gjort schab-

loniseringar i flera avseenden, vilket medför, att skatten i regel icke blir

exakt densamma som den skatt, vilken skulle ha påförts om inkomsten med

vederbörligt belopp tagits till beskattning för varje särskilt år.

Jag anser, att kommittén på ett tillfredsställande sätt löst problemet. Det

är såsom jag förut framhållit icke meningen med de ifrågasatta bestäm­

melserna att försöka ernå en beskattning, som exakt överensstämmer med

den som skulle ägt rum, om beskattningen skett det år till vilket intäkten

verkligen hänför sig, utan endast att mildra obilliga verkningar av gällande

beskattningsregler. I förhållande till den i något remissyttrande förordade

metoden, att man vid beskattning av ackumulerad inkomst skulle tillämpa

regler motsvarande dem som enligt 28 § 2 mom. kommunalskattelagen gälla

för beskattning av försäkringsersättning vid förlust av fartyg, har kom­

mitténs metod bl. a. den fördelen, att någon i och för sig icke motiverad

skattekredit icke lämnas.

Det förefaller mig icke praktiskt möjligt att, såsom bl. a. Skånes handels­

kammare föreslagit, komplettera bestämmelserna med regler om prelimi­

när förtaxering av ackumulerad inkomst, som hänför sig till beskattnings­

år vilka följa efter det beskattningsår, under vilket inkomsten influtit. Jäm­

väl enligt kommitténs förslag kan dylik inkomst bliva föremål för särskild

skatteberäkning, ehuru skatteberäkningen även här sker genom en beräk­

ning bakåt i tiden och icke framåt. Vilkendera metoden som i det enskilda

fallet skulle ställa sig gynnsammast för den skattskyldige beror naturligtvis

helt på vederbörandes inkomstutveckling.

En svaghet i den av kommittén föreslagna metoden är givetvis, att på

grund av utredningssvårigheter rent skönsmässiga bedömningar i vissa fall

måste vidtagas. Efter vad jag kan finna kommer detta särskilt att gälla

i fråga om inkomst av vissa fria yrken såsom inkomst av författarverksam­

het, uppfinnarverksamhet in. fl. Det torde emellertid över huvud icke vara

möjligt att utforma en metod för särbeskattning av ackumulerad inkomst,

där skönsmässiga avgöranden kunna undvikas. Svårigheterna att på detta

område göra skönsmässiga bedömningar, som leda till ett i stort sett rätt­

vist resultat, böra ej heller överdrivas. Såsom en hjälpregel för sådana fall,

då utredning icke kan vinnas om det antal år till vilka en ackumulerad in­

86

fika fång icke grunda skatteplikt för realisationsvinst, böra lämpligen in­

föras i 2 mom. i paragrafen och icke i anvisningarna. Bestämmelserna om

beskattning av lotterivinster torde då lämpligen böra överföras till 5 mom. i

paragrafen.

I fråga om paragrafens lydelse i övrigt hänvisas till den allmänna moti­

veringen.

46 §.

Kommittén har i denna paragraf föreslagit bestämmelser angående av-

dragsrätt för underskott, som uppkommit därigenom att avdragsgilla rea­

lisationsförluster överstiga skattepliktiga realisationsvinster under sam­

ma år.

Departementschefen. Då jag icke biträder kommitténs förslag om utvidgad

avdragsrätt för realisationsförluster, bör enligt min mening denna para­

graf icke ändras. Jag torde i detta sammanhang få anmärka, att de av

kommittén föreslagna ändringarna i 4 § förordningen om statlig inkomst­

skatt och 120 § taxeringsförordningen vid sådant förhållande icke heller

böra ändras.

52 §.

Kommittén har ansett, att i paragrafen bör införas en bestämmelse, vil­

ken uttryckligen utsäger att rätt till kvittning mellan ena makens realisa­

tionsvinst och andra makens realisationsförlust föreligger, därest makarna

under beskattningsåret levt tillsammans.

Departementschefen. Jag har icke någon erinran mot det föreslagna till­

lägget.

Anvisningarna

till 21 §.

Kommittén har föreslagit vissa tillägg till 21 § samt anvisningarna därtill.

Beträffande 21 § har kommittén uttalat, att den föreslagna ändringen vore

föranledd därav, att skattskyldigs inom viss kommun taxerade inkomst, i

vilken realisationsvinst genom avyttring av skogbärande fastighet inginge,

icke borde på grund av de föreslagna reduceringsreglerna upptagas till lägre

belopp än som skulle hava upptagits såsom taxerad inkomst i kommunen,

därest den skattskyldige på grund av fastighetsförsäljningen i stället åsatts

taxering för inkomst genom avyttring av skog i samband med avyttring av

marken.

I fråga om de föreslagna ändringarna i anvisningarna till 21 § har kom­

mittén allenast hänvisat till vad som anförts beträffande nämnda paragraf.

Departementschefen. Det av kommittén föreslagna tillägget till 21 § synes

onödigt, under förutsättning att anvisningarna till paragrafen komplette­

ras på sätt kommittén föreslagit. Jag förordar sålunda i denna del ej annan

ändring av författningstexten än att anvisningarna till 21 § kompletteras på

föreslaget sätt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

87

till 22 §.

I fråga om de i punkt 4 av anvisningarna till denna paragraf föreslagna

ändringar hänvisas till den allmänna motiveringen.

till 28 §.

Kommittén har uttalat, att de i första och tredje styckena i punkt 1 av an­

visningarna till 28 § föreslagna ändringarna vore betingade av kommitténs

förslag till ändrade bestämmelser för beskattning av ersättning för värde av

goodwills natur.

Enligt gällande bestämmelser räknas icke till intäkt av rörelse sådan in­

täkt, som influtit vid avyttring av rörelsen själv. Den av kommittén före­

slagna ändringen innebär, att dylik ersättning i fortsättningen skall bliva

skattepliktig. Den nuvarande bestämmelsen härom i punkt 1 första stycket

föreslås därför skola utgå.

Departementschefen. Såsom framgår av den allmänna motiveringen till­

styrker jag kommitténs förslag till ändrade bestämmelser för beskattning

av ersättning vid avyttring av rättigheter av goodwills natur. Vidare föror­

dar jag, att intäkt vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier i sin helhet skall anses såsom intäkt av rörelse,

även om avyttraren icke är sådan skattskyldig, som oförmäles i punkt 4

av anvisningarna till 29 §. Med anledning härav böra, utöver de av kom­

mittén förslagna ändringarna i denna anvisningspunkt, vidtagas ändringar

jämväl i anvisningspunktens andra och fjärde stycken.

till 29 §.

Departementschefen. De i punkterna 3 och 10 av anvisningarna till den­

na paragraf föreslagna ändringarna äro betingade av mitt förslag om änd­

rade bestämmelser för beskattning av intäkt genom avyttring av maskiner

och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Bestämmelsen i

punkt 10 att till kapitalförlust skall räknas förlust genom prisfall å eller

förstöring genom brand eller olyckshändelse av sådana tillgångar som an­

vändas till stadigvarande bruk i rörelsen — vilken bestämmelse jag före­

slår skola erhålla ändrad lydelse —■ torde för övrigt icke stå i överensstäm­

melse varken med de föreslagna eller med de nu gällande bestämmelserna

om dylika tillgångars behandling i beskattningshänseende i övrigt.

Den föreslagna ändringen av punkt 5 av anvisningarna till denna para­

graf är betingad av de föreslagna ändrade bestämmelserna om rätt till av­

drag för avskrivning å anskaffningsvärdet för rättighet av goodwills natur.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen kan jag icke biträda försla­

get om införande av avdragsrätt för avskrivning å s. k. organisationskost-

nader. Den av kommittén till reglerande av dylik avdragsrätt föreslagna be­

stämmelsen bör därför utgå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

88

Kommittén har beträffande den i punkt 1 av anvisningarna till denna

paragraf föreslagna ändringen hänvisat till specialmotiveringen till 21 §.

Såsom en konsekvens av kommitténs förslag till ändrade bestämmelser

om beskattning av ersättning för värde av goodwills natur, har kommittén

föreslagit att nuvarande punkt 2 av anvisningarna skall upphöra att gälla.

Beträffande den i punkt 3 föreslagna ändringen har kommittén hänvisat

till den allmänna motiveringen.

Departementschefen. De nya bestämmelserna i punkt 1 torde lämpligen

kunna upptagas såsom anvisningspunkt 2. Några smärre ändringar av for­

mell natur böra vidtagas i den av kommittén föreslagna författningstexten.

Vidare böra orden »i vissa fall» i anvisningspunktens sista stycke — vilket

lämpligen kan bibehållas som anvisningspunkt 1 — utgå. Sistnämnda änd­

ring är motiverad av de föreslagna ändrade bestämmelserna om beskattning

av intäkt vid avyttring av maskiner och inventarier.

Såsom jag tidigare nämnt, torde det vara lämpligast, att den föreslagna

bestämmelsen i punkt 3 av anvisningarna får ingå i själva paragrafen. Sist­

nämnda anvisningspunkt bör därför utgå.

till 36 §.

Kommittén har föreslagit ändringar i punkterna 2 och 3 av anvisningar­

na till förevarande paragraf.

Departementschefen. Med hänsyn till vad jag anfört i den allmänna mo­

tiveringen och i specialmotiveringen till 46 § erfordras i anvisningarna till

36 § inga andra ändringar än sådana, som äro motiverade av att bestäm­

melserna om avdragsrätt för realisationsförlust böra korrespondera med

de föreslagna ändrade bestämmelserna om skatteplikt för realisationsvinst.

Övergångsbestämmelserna.

Kommittén har föreslagit att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft

den 1 januari 1950, dock att under en övergångstid speciella bestämmelser

skulle tillämpas dels i fråga om avdrag för avskrivning å tillgång av good­

wills natur, som förvärvats före lagens ikraftträdande, och dels i fråga om

beskattning av# ersättning, då dylik tillgång avyttrades inom viss tid efter

lagens ikraftträdande.

Departementschefen. De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1

januari 1952; dock att äldre bestämmelser fortfarande böra gälla i fråga

om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1952 eller tidi­

gare år.

De nya bestämmelserna om beskattning av ersättning vid överlåtelse av till­

gång av goodwills natur samt om avdragsrätt för avskrivning å anskaffnings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till 35 §.

90

6

§.

Kommittén har framhållit, att en förutsättning för att skattskyldigs an­

sökan om särskild skatteberäkning skulle kunna upptagas till prövning

vore, att de till grund för skatteberäkningen liggande taxeringarna för ti­

digare beskattningsår än det skatteberäkningen avsåge, vunnit laga kraft.

Om någon eller några av dessa taxeringar icke vunnit laga kraft, skulle

ansökningen förklaras vilande genom särskilt beslut av prövningsnämnden.

Den skattskyldige tillställdes protokollsutdrag i vanlig ordning, varefter

det ankomme på den skattskyldige att göra framställning om att ansök­

ningen skulle upptagas till förnyad behandling, då de omständigheter bort­

fallit, vilka hindrat en prövning i sak.

Kommittén har funnit denna anordning motiverad framför allt med hän­

syn till att det knappast torde kunna åläggas prövningsnämnderna att ex

officio taga upp vilandeförklarade ansökningar till prövning. Vidare vunnes

den fördelen, att prövningsnämndernas diarier icke onödigtvis belastades,

eftersom ärendet borde kunna anses vara slutredovisat genom beslut om

vilandeförklaring, för att sedan framställning om förnyad behandling in­

kommit redovisas såsom nytt ärende.

Kommittén har icke ansett sig böra föreslå någon fatalietid för ingivande

av framställningar om upptagande av vilandeförklarade ansökningar till

ny behandling. Det vore framför allt praktiska skäl som föranlett att kom­

mittén avstått härifrån. Eftersom Kungl. Maj :ts utslag tillställdes vederbö­

rande i vanligt brev, skulle det nämligen stöta på mycket stora svårigheter

att fastställa, när vederbörande erhållit del av utslaget. Då man emellertid

även här kunde räkna med att den skattskyldige så snart det vore honom

möjligt komme att ingiva sin framställning, torde icke några olägenheter

uppkomma genom att viss fatalietid icke funnes.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län erinrar i sitt yttrande om att någon fata­

lietid för ingivande av framställningar om upptagande av vilandeförklara­

de ansökningar till ny behandling icke fastställts. Då det emellertid skulle

vara förenat med stora olägenheter, om framställningar finge göras utan

någon som helst tidsbegränsning, syntes det länsstyrelsen lämpligt att här

införa en spärregel. Därest det bestämdes, att sådan framställning skulle

avlämnas senast under andra kalenderåret efter det slutligt utslag med­

delats i taxeringsfrågan, torde den skattskyldiges intressen få anses väl till­

godosedda.

Departementschefen. Såsom länsstyrelsen i Skaraborgs län anfört synes

det vara önskvärt att en viss tidsfrist fastställes för ingivande av fram­

ställningar om upptagande av vilandeförklarade ansökningar till ny be­

handling. Tidsfristen synes lämpligen kunna bestämmas till ett år efter

det slutligt utsslag meddelats i taxeringsfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 170.

Bihang.

Skattekommitténs förslag

till

lag om ändrad lydelse av vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 870).

Härigenom förordnas, att andra punkten av anvisningarna till 35 § kom-

munalskattelagen den 28 september 1928 skall upphöra att gälla, att 21 §,

35 §, 46 § 1 mom. och 52 § 1 mom. samt anvisningarna till 21, 28, 29, 35, 36

och 46 §§ nämnda lag skola erhålla följande ändrade lydelse1:

21

§.

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres allt vad av fastighet här i ri­

ket, som taxerats såsom jordbruksfastighet, kommit ägaren eller brukaren

till godo, såsom:

a) årliga värdet------------tjänares räkning;

b) intäkt av------------hans hushåll;

c) intäkt av skogsbruk, vartill hänföras:

intäkt genom avyttring av skogsprodukter, därunder inbegripna produk­

ter av sådan förädlingsverksamhet, som ingår i skogsbruket, genom upplå­

telse av avverkningsrätt till skog eller genom avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken, därest icke vinst å avyttring av fastig­

heten i dess helhet skall beskattas enligt 27 § såsom inkomst av handelsrö­

relse eller enligt 35 § såsom realisationsvinst, dock att taxering för intäkt

av skogsbruk jämväl kan äga rum, då realisationsvinst jämlikt sistnämnda

lagrum endast delvis är skattepliktig;

värdet av------------honom drivits;

d) intäkt av------------mera sådant.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

1 mom. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres intäkt, som

skattskyldig haft av annan förvärvskälla än förut nämnts och som ej heller

härflutit av kapital.

2 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas vinst å icke yrkes­

mässig avyttring av fast eller lös egendom, som förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång och varit i den skattskyldiges ägo under

tid, som nedan sägs (realisationsvinst), ävensom lotterivinst, där­

est densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning.

Såsom skattepliktig realisationsvinst skall, med i 3 och 4 mom. angivna

undantag, räknas

1 Senaste lydelse av 21 och 52 §§ se SFS 1930: 190, av punkt 1 anv. till 28 §, punkt 5 anv.

till 29 § och punkt 1 anv. till 36 § se SFS 1938: 368, punkt 2 och 3 anv. till 36 § se SFS

1945: 408 samt av 35 § se SFS 1948: 46.

räknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall tagas till beskattning

i samma kommun.

Ådagalägger skattskyldig, att underskott uppkommit å icke yrkesmässig

avyttring av fast eller lös egendom, får efter prövningsnämnds beprövande

så stor del därav avräknas, som svarar mot realisationsvinst, uppkommen

högst fem år tidigare, dock endast i den mån realisationsvinsten ingått i

taxerad inkomst. Uppgår sammanlagda beloppet av skattskyldigs inkoms­

ter från olika förvärvskällor (sammanräknad inkomst) under be­

skattningsåret, minskad med andra allmänna avdrag än underskott, som i

detta stycke sägs, icke till sådant belopp, att avdragsrätten för underskottet

kan helt utnyttjas, må avdrag för återstående underskott ske från samman­

räknad inkomst senast femte året efter det beskattningsår underskottet upp­

kommit.

Avdrag för underskott, som uppkommit å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom, må efter prövningsnämnds beprövande, därest av­

drag icke åtnjutits enligt andra stycket här ovan, avdragas från realisa­

tionsvinster, som kunna komma att erhållas senast före utgången av femte

året efter det beskattningsår underskottet uppkommit.

Avdrag är icke medgivet för underskott å fastighet och rörelse i utlandet

eller för underskott, som uppstått därigenom, att avdrag, varom förmäles i

45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan.

52 §.

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxe­

ras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma

inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,

helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens

skattepliktiga inkomst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst

i samma kommun. Har avdrag för förlust å icke yrkesmässig avyttring av

fast eller lös egendom, som jämlikt 36 § må avräknas i förvärvskällan till­

fällig förvärvsverksamhet, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas av den därtill

närmast berättigade maken, må icke utnyttjad del av avdraget avräknas

från den andra makens inkomst av förvärvskälla av samma slag. Skatteplikt

enligt 51 § bedömes med hänsyn till båda makarnas sammanlagda inkomst.

Ortsavdrag ävensom beskattningsbar inkomst beräknas för makarna ge­

mensamt; och skall den beskattningsbara inkomsten i jämna tiotal kronor

fördelas å makarna efter förhållandet mellan deras i kommunen taxerade

inkomster.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950, dock att i samband med lagens

ikraftträdande skall iakttagas följande:

1. Har tillgång av goodwills natur förvärvats genom köp, byte eller där­

med jämförligt fång å sådan tid före den 1 januari 1950, att med normala

avskrivningar å anskaffningsvärdet viss del därav nämnda dag skulle kvar­

stå oavskrivet, skall vad i denna lag stadgas om avdragsrätt för avskrivning

å goodwills anskaffningsvärde, äga tillämpning allenast å sådan del av an­

skaffningsvärdet.

2. Sker avyttring av tillgång av goodwills natur, som förvärvats före den

1 januari 1950 och föreligga icke sådana förhållanden, att avyttringen enligt

äldre bestämmelser skulle hava föranlett beskattning för realisationsvinst,

skall om avyttringen sker inom två år från lagens ikraftträdande en fjärde­

del, och om avyttringen sker under tredje eller fjärde året från ikraftträdan­

det hälften samt om avyttringen sker under femte och sjätte året från ikraft­

trädandet tre fjärdedelar av vinsten anses utgöra skattepliktig intäkt.

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

genom avyttring av rörelsen själv utgör således intäkt av rörelse. Har rättig­

het av goodwills natur förvärvats annorledes än genom köp, bgte eller där­

med jämförligt fång, skall såsom anskaffningsvärde för rättigheten anses

det belopp, som kvarstår i beskattningshänseende oavskrivet för överlåtaren.

2. Ränteintäkt samt------------- i rörelsen.

3. Har innehavare------------ av rörelse.

4. Har skattskyldig------------- av rörelse.

5. Såsom intäkt------------- för bolaget.

6. Har i — — — till 38 §).

till 29 §.

1. Har annan —--------- särskild förvärvskälla.

2. Har aktiebolag------------till avdrag.

3 a. Kostnaden för-------— till 28 §.

4. Aktiebolag, ekonomisk--------— tillgodoräknats honom.

5. Avdrag får--------------motsvarande tillämpning.

Patenträtt eller------------ dylik tillgång.

Kostnad för anskaffning av varumärke, firmanamn eller andra rättig­

heter av goodwills natur ävensom organisationskostnad må avdragas ge­

nom lika stora årliga värdeminskningsavdrag inom en period av tio år från

den tidpunkt, då kostnaden uppkommit, därest icke på grund av särskilda

omständigheter avskrivning må göras under en längre period. Har skatt­

skyldigs rörelse för visst år utvisat förlust eller så ringa överskott, att den

skattskyldige vid beräkning av nettointäkten av rörelsen ej kunnat utnyttja

det på året belöpande avdraget, skola beträffande rätten för den skattskyl­

dige att tillgodoräkna sig det resterande avdraget för senare år bestämmel­

serna i punkt 3 c tredje stycket äga motsvarande tillämpning.

6. Avdrag för------------med kapitalförlust.

7. Avdrag medgives------------eller rivningen.

8. För substansminskning------------- löpande driften.

9. Såsom speciella----------- 20 § 3).

10. I anslutning •—--------- som kapitalförlust.

11. Angående hemmavarande — — —- till 22 §).

12. En ekonomisk —------- föreningarnas medlemsantal.

till 35 §.

1. Föreligga sådana omständigheter, att realisationsvinst vid avyttring

av jordbruksfastighet med därå växande skog endast delvis är skatteplik­

tig, kan enligt 21 § c) jämväl taxering för intäkt av skogsbruk äga rum.

Om intäkten av skogsbruk på grund av avyttringen, beräknad jämlikt 21 §,

överstiger den skattepliktiga realisationsvinsten, skall nämligen det över­

skjutande beloppet beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet. Vid den­

na beskattning skall dock iakttagas, att vad som på grund av avyttringen

beskattas såsom intäkt av skogsbruk och såsom intäkt av tillfällig förvärvs­

verksamhet sammanlagt icke upptages till högre belopp ån den vid fastig-

hetsavyttringen uppkomna realisationsvinsten i sin helhet.

Exempel:

En skattskyldig försäljer under nionde året efter förvärvet en jordbruks­

fastighet med därå växande skog. Han tillföres därigenom en realisations­

vinst å 5 000 kronor. Av denna utgör 20 procent eller 1 000 kronor skatte­

pliktig realisationsvinst. Om den å skogen belöpande delen av köpeskilling-

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till 46 §.

1. Har skattskyldig------------skattepliktig intäkt.

1 a. Då fråga uppkommer huruvida och med vilket belopp skatteplik­

tig realisationsvinst ingått i taxerad inkomst, skall så anses, som om i 46 §

omförmälda avdrag i första hand avräknats från annan den slcattskijldiges

inkomst under beskattningsåret.

Underskott vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom må

avdragas från den skattskyldiges sammanräknade inkomst först sedan av­

drag från denna inkomst gjorts för allmänna avdrag av annat slag.

1 b. Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om avdragsrätt för

underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom anföras

följande exempel:

a) Den skattskyldige gör 1952 en realisationsförlust å 15 000 kronor vid

försäljning av en i hemortskommunen belägen fastighet, som han innehaft

mer än sex men mindre än sju år. Samtidigt gör han en realisationsvinst

vid försäljning av aktier, som han innehaft kortare lid än tvä år ä 3 000 kro­

nor. Beskattningsåret 1949 har den skattskyldige åtnjutit realisationsvinst

vid försäljning av fastighet i hemortskommunen å 10 000 kronor, vilken i

sin helhet beskattats. Den skattskyldige åsättes av taxeringsnämnden år

1953 taxering för eu taxerad inkomst av tjänst å 7 000 kronor. Efter fram­

ställning av den skattskyldige undanröjer prövningsnämnden denna taxe­

ring på grundval av följande beräkning:

Taxerad inkomst enligt taxeringsnämndens beslut ............... kronor 7 000

Realisationsförlust 1952: 30 % av 15 000.... kronor 12 000

llärifrån avdrages realisationsvinst å aktier

samma år.............................................................. »

3 000

Underskott ............................................................................................ »

9 000

Underskottet överstiger den taxerade inkomsten med ........... kronor 2 000

Eftersom den skattskyldige år 1949 åtnjutit realisationsvinst å 10 000

kronor, är han vid 1953 års taxering berättigad till avdrag för hela under­

skottet 9 000 kronor. Då emellertid hans taxerade inkomst vid 1953 års taxe­

ring uppgår till endast 7 000 kronor, återstår ett outnyttjat avdrag å 2 000

kronor. Detta belopp får han avdraga från sammanräknad inkomst vid taxe­

ring för inkomst, som åtnjutits under år 1953, eller, om avdraget då ej till

fullo kunnat utnyttjas, vid taxering för inkomst, som åtnjutits under följan­

de beskattningsår t. o. m. beskattningsåret 1957, d. v. s. till och med femte

året efter det, då förlusten uppkommit.

Enär realisationsvinsten år 1949 med 1 000 kronor överstiger omför­

mälda underskott å 9 000 kronor, är den skattskyldige berättigad att av­

räkna 1 000 kronor mot realisationsförluster uppkomna under beskattnings­

åren 1953 och 1954, d. v. s. till och med femte året efter det, varunder

ifrågavarande realisationsvinst uppkommit. Om den skattskyldige således

år 1953 gör en realisationsförlust å 3 000 kronor på aktier, som han ägt kor­

tare tid än två år, är han berättigad att vid taxeringsår inkomst, som åt­

njutits under beskattningsåret 1953, eller, om avdrag för underskottet då ej

till fullo kunnat utnyttjas, vid taxering för inkomst, som åtnjutits under

beskattningsåret 1954, från den sammanräknade inkomsten avdraga så stor

del av underskottet, som svarar mot ifrågavarande belopp, 1 000 kronor.

Återstoden av den senare förlusten, 2 000 kronor, får den skattskyldige där­

emot endast avdraga från realisationsvinster, som han kan komma att åt­

njuta t. o. m. beskattningsåret 1958, d. v. s. till och med femte året efter det,

då denna förlust uppkommit.

100

Kurigl. Maj:ts proposition nr 170.

Förslag

till

ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Härmed förordnas, att 120 § taxeringsförordningen den 28 september

1928 skall erhålla följande lydelse1:

120

§.

Framställning om att erhålla avdrag för underskott, varom förmäles i

46' § 1 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen och 4 §

1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt, skall ingivas, såvitt fram­

ställningen avser den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt, till

länsstyrelsen i det län, där han taxerats eller bort taxeras för statlig in­

komstskatt, och såvitt framställningen avser den skattskyldiges taxering till

kommunal inkomstskatt, till länsstyrelsen i det lån, dit förvärvskällan är att

hänföra.

Framställningen skall, skriftligen avfattad och ställd till prövnings nämn­

den i länet, ingivas till länsstyrelsen senast den 31 juli under taxeringsåret.

Har fråga om beskattning av realisationsvinst uppkommit under pröv-

ningsnämnds behandling av skattskyldigs taxering, äger den skattskyldige

i samband därmed inkomma med framställning, som nu sagts.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.

F örslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 23 maj 1947

(nr 210) om skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid

expropriation m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 23 maj 1947 (nr 210) om

skattefrihet i vissa fall för realisationsvinst vid expropriation m. m. skall

upphöra att gälla med utgången av år 1949.

1 Genom förordning den 30 juni 1936 har 120 § upphört att gälla (SFS 1936:410).

102

>< §.

Skattskyldig, som kräver tillämpning av denna förordning, har att därom

göra framställning hos prövningsnämnden i det län, där den skattskyldige

skall utgöra statlig inkomstskatt.

Ansökningen skall, utom i fall som i 7 § avses, ingivas till länsstyrelsen

senast den 31 december under taxeringsåret näst efter det beskattningsår,

under vilket den ackumulerade inkomsten åtnjutits.

5 §.

Kan ansökan om skatteberäkning enligt denna förordning icke av pröv­

ningsnämnd upptagas till avgörande, emedan någon eller några tidigare taxe­

ringar, vilka inverka på skatteberäkningen, icke vunnit laga kraft, skall

prövningsnämnden genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det

ankommer därefter på den skattskyldige att efter det han erhållit kännedom

om att ifrågavarande taxeringar vunnit laga kraft till prövningsnämnden

inkomma med framställning om ansökningens upptagande till förnyad be­

handling.

6

§.

Har skatteberäkning enligt 1 § skett, men ändras den beskattningsbara in­

komst, varå skatten beräknats, genom beslut av prövningsnämnd eller utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj :t, eller åsättes den skattskyldige genom

sådant beslut eller utslag eftertaxering till statlig inkomstskatt så att grun­

derna för skatteberäkningen eller förutsättningarna för rätten att komma i

åtnjutande därav ändras, skall prövningsnämnden vidtaga den ändring av

skatteberäkningen, som förhållandena kunna föranleda.

7 §.

Har skatteberäkning enligt 1 § icke skett, men inträda på grund av om­

ständigheter, som i 6 § sägs, sådana förhållanden att dylik skatteberäkning

må ske, äger den skattskyldige ingiva i 4 § omförmäld ansökan senast den

31 december kalenderåret näst efter det, då prövningsnämndens beslut eller

kammarrättens eller Kungl. Maj :ts utslag meddelades.

8

§.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd rörande debite-

ringsåtgärd enligt denna förordning ävensom beträffande rätt att föra talan

över dylikt beslut skola de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna

i fråga om taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att be­

svär över prövningsnämnds beslut enligt 5 § ej må föras.

9

§.

å

skatt som jämlikt denna förordning restitueras utgår icke ränta.

10

§.

Konungen äger utfärda för förordningens tillämpning erforderliga före­

skrifter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.

1 samband med denna förordnings ikraftträdande skall iakttagas, att för­

ordningen skall äga tillämpning även å ackumulerad inkomst, som åtnju­

tits under beskattningsår, för vilket taxering sker år 1949, därest den skatt­

skyldige till vederbörande myndighet inkommit med ansökan om skattebe­

räkning enligt denna förordning senast den 15 mars 1950.

Anvisningar

till 1 §.

Inkomst skall enligt denna förordning anses hänföra sig till visst beskatt­

ningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för

densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år.

För att inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna för­

ordning fordras, att inkomsten hänför sig till minst två år, vilka föregått

eller följa efter det beskattningsår, då inkomsten influtit. Förordningen är

således icke tillämplig, då exempelvis ett arvode intjänats under ett be­

skattningsår men blir tillgängligt för lyftning först påföljande år eller då

ersättning för två års skördar uppbäres under beskattningsåret.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

En skattskyldig åsättes ett till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be­

skattningsbart belopp av 7 000 kronor vid taxering år 1945, 0 kronor år 1940,

8 000 kronor år 1947, 10 000 kronor år 1948 och en till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst av 60 000 kronor år 1949. Enligt förordningen om

statlig inkomstskatt skall skatt å en beskattningsbar inkomst å 60 000 kro­

nor utgå med 23 170 kronor. I den beskattningsbara inkomsten år 1949 in­

går emellertid en ackumulerad inkomst å 40 000 kronor, vilken enligt av

den skattskyldige förebragt utredning hänför sig till beskattningsåren 1944

__1947, d. v. s. till fyra år. Jämlikt 1 § första och andra styckena skall skat­

ten å den beskattningsbara inkomsten av 60 000 kronor beräknas efter föl­

jande grunder. Beloppet 40 000 kronor delas med fyra och skatteberäkningen

sker som om 10 000 kronor upptagits till beskattning vart och ett av taxe­

ringsåren 1946—1949. Härefter sker uträkningen sålunda:

1) För den del av ackumulerade inkomsten, som hän­

förts till taxeringsåret 1946, utgår skatten å ett beskatt­

ningsbart belopp av 10 000 kronor (0 + 10 000)...............

2) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1947, utgör skatten skillnaden mellan skat­

ten å ett beskattningsbart belopp av 18 000 kronor (8 000

+ 10 000) = 3 950 kronor och skatten å ett beskatt­

ningsbart belopp av 8 000 kronor = 1 150 kronor ...........

3) För det belopp å 10 000 kronor, som hänförts till

taxeringsåret 1948, utgör skatten skillnaden mellan skat­

ten å ett beskattningsbart belopp av 20 000 kronor (10 000

+ 10 000) — 4 670 kronor och skatten å ett beskattnings­

bart belopp av 10 000 kronor = 1 550 kronor...................

4) För taxeringsåret 1949 räknas skatten ut på en be­

skattningsbar inkomst av 20 000 kronor (60 000 —

40 000) jämte den del av den ackumulerade inkomsten,

10 000 kronor, som hänförts till detta taxeringsår, d. v. s.

30 000 kronor. Skatten härå

1 550 kronor

2 800

3 120

8 670

»

Skatt att erlägga för den beskattningsbara inkomsten

av 60 000 kronor ..................................................................

16 140 kronor

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Eftersom enligt 1 § skatteberäkningen under de omständigheter, som an­

givas i exemplet, skall ske så, som om en fjärdedel av den ackumulerade

inkomsten upptagits till beskattning under 1949 och en fjärdedel därav

under vart och ett av de tre närmast föregående åren, d. v. s. i detta fall

taxeringsåren 1946—1948, inverkar 1945 års taxering icke på uträkningen

av skatten å den ackumulerade inkomsten.

Vid skatteuträkningen har enligt 1 § sista stycket för samtliga taxeringsår

tillämpats det procenttal för slutlig skatt, som fastställts för taxeringsåret

1949, såväl före som efter fördelningen av den ackumulerade inkomsten.

Kan utredning icke förebringas om det antal år, till vilka ackumulerad in­

komst hänför sig, skall jämlikt 1 § tredje stycket skatteberäkningen ske, som

om inkomsten hänfört sig till tre år. Denna bestämmelse skall dock icke äga

tillämpning exempelvis i sådana fall, då en skattskyldig vid avgång från sin

tjänst uppbär ett engångsbelopp såsom ersättning för årlig pension. I dylika

fall skall den ackumulerade inkomsten i allmänhet anses hänföra sig till

tio år.

Om en skattskyldig under ett och samma'beskattningsår kommer i åt­

njutande av flera inkomster, vilka var för sig äro att anse såsom ackumule­

rade inkomster och vilka hänföra sig till olika antal år, skola inkomsterna

fördelas oberoende av varandra å de år, till vilka de hänföra sig.

517263

,

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.