2

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

gör sjukpenningen för den arbetsföra vuxna befolkningen i regel 3: 50 kr.

om dagen. De gifta hemmakvinnorna skall dock, såsom familjeförsäkrade,

erhålla 1: 50 kr. om dagen.

Nu föreslås övergång till ett system där sjukpenningen fastställes i för­

hållande till arbetsinkomstens storlek. Alla som fyllt 16 år och har en års­

inkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kr. skall försäkras för en

grundsjukpenning av 3 kr. om dagen. Samma sjukpenning skall tillkomma

hemmakvinnorna. För dessa föreslås systemet med familjeförsäkring slopat.

För löntagarna, d. v. s. de som är i annans tjänst, föreslås grundsjukpen­

ningen obligatoriskt påbyggd med eu tilläggssjukpenning, om vederbörandes

inkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr. om året. Sjukkassorna skall

inplacera dessa försäkrade i olika sjukpenningklasser allt efter storleken

av sådan inkomst. Tilläggssjukpenningen i dessa klasser föreslås variera

mellan 1 och 17 kr. om dagen. För löntagarna kommer således sjukpen­

ningen att i regel variera mellan 3 och 20 kr. Maximibeloppet föreslås till­

komma den vars årsinkomst av tjänst uppgår till 14 000 kr. Efter 90 dagar

anses viss reduktion av sjukpenningen böra ske, dock ej i de lägre klasserna.

För dem som har barn föreslås sjukpenningen kompletterad med vissa

barntillägg.

För de egna företagarna och över huvud i syfte att täcka annan arbets­

inkomst än inkomst av tjänst föreslås en frivillig sjukpenningförsäkring,

som skall ge möjlighet till försäkring av samma omfattning som enligt

den obligatoriska tilläggsförsäkringen. Vidare föreslås en frivillig sjuk­

penningförsäkring för studerande.

Även i fråga om sjukvårdsförsäkringen föreslås förändringar. Sålunda

anses sjukkassorna böra utge ersättning även för de försäkrades utgifter

för sjukhusvård. Frågan om den fria sjukhusvården -— varom princip­

beslut fattades år 1946 — löses härigenom i väsentlig mån inom försäk­

ringens ram. Sjukvårdsförsäkringen anses vidare böra i huvudsak finan­

siera den år 1946 beslutade läkemedelsreformen. Enligt de nu för denna

reform uppdragna riktlinjerna skall vissa livsviktiga läkemedel utlämnas

helt fritt å apoteken, medan andra på läkarrecept utlämnade läkemedel skall

rabatteras med en tredjedel. Närmare förslag rörande ifrågavarande spörs­

mål skall underställas 1954 års riksdag.

Den sålunda ändrade allmänna sjukförsäkringen föreslås skola för en

tid av 90 dagar reglera även sjukdomsfall, som föranletts av olycksfall i

arbete eller eljest av yrkesskada. Under denna s. k. samordningstid skall

alltså sjukkassorna lämna hjälp också vid yrkesskada. Även under sam-

ordningstiden anses emellertid yrkesskadeförsäkringen böra ersätta utgifter

för proteser, tandvård in. in. Mer än 90 % av yrkesskadorna torde komma

att helt regleras av sjukkassorna.

Kostnaderna för den nya sjukförsäkringen föreslås fördelade mellan de

försäkrade, arbetsgivarna och staten.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Förslag

till

Lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om

allmän sjukförsäkring.

Härigenom förordnas,

dels

att 4—19, 21—44, 47—54, 56, 58, 61, 71, 86,

106, 111, 113 och 115—117 §§, överskriften omedelbart före 118 § ävensom

118—124 §§ lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels

att överskrifterna ome­

delbart före 15, 31, 35, 41 och 122 §§ skola utgå ur lagen,

dels ock

att

omedelbart före 13, 29, 30, 33, 38, 40, 121 och 123 §§ skola införas över­

skrifter av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse:)

4 §•

I denna lag förstås med

läkare: den som äger behörig­

het att inom riket utöva läkar-

konsten;

läkarvård: vård som medde­

las av läkare, dock icke vård som

lämnas försäkrad, vilken

är intagen

å sjukvårdsanstalt;

sj u k vårdsanstalt: allmänt

sjukhus ävensom annan sjukvårds­

inrättning,

till vars drift statsbidrag

utgår;

allmänt sjukhus:

sjuk­

vårdsinrättning,

där vårdavgift å all-

(Föreslagen lydelse:)

4 §.

I denna lag förstås med

läkare: den som äger behörig­

het att inom riket utöva läkar-

konsten;

läkarvård: vård som medde­

las av läkare, dock icke vård som

lämnas försäkrad, vilken

åtnjuter

sjukhusvård;

sjukhusvård: vård som å

sjukvårdsanstalt lämnas där intagen

försäkrad ävensom vård å annan

sjukvårdsinrättning, om vården be-

redes genom pensionsstyrelsens för­

sorg;

sjukvårdsanstalt: allmänt

sjukhus ävensom annan sjukvårds­

inrättning,

som enligt av Konungen

fastställd förteckning är att anse så­

som sjukvårdsanstalt jämlikt denna

lag;

allmänt sjukhus:

s j uk-

vårdsinrättning

som tillhör staten

1 Senaste lydelse av 111 och 115—124 §§ se 1948: 733. Enligt lag den 8 december 1950

(nr 621) har förordnats att i stället för de tidpunkter, som angivas i 111 § samt 115—124 §§,

skall gälla vad Konungen med riksdagen därom framdeles förordnar.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

7 §■

Varje medlem i allmän sjukkassa

är sjukvårdsförsäkrad. På

grund av sådan försäkring är jämväl

famil jemedlem s jukvärds försäkrad,

såframt ej beträffande

denne

före­

ligger fall, som i

6 § andra

stycket

avses.

Barn, som ej uppnått den ålder,

varmed följer försäkringsplikt, och

som icke är

att anse såsom familje­

medlem

är ändock sjukvårdsförsäk­

rat, såframt försäkringsplikt förele­

gat om barnet haft nämnda ålder.

S

§.

Med familjemedlem förstås

dels hustru till medlem i allmän

sjukkassa, därest hon ej själv är

medlem i sådan kassa, dels ock barn

till sjukkassemedlem intill utgången

av den kalendermånad, varunder

barnet fyller sexton år.

Med egna

barn likställas adoptivbarn och fos­

terbarn ävensom barn, adoptivbarn

och fosterbarn till medlemmens

make. Vad nu är sagt om barn och

adoptivbarn gäller dock ej, där vård­

naden om barnet tillkommer annan

än sjukkassemedlemmen eller make,

med vilken denne sammanlever.

Fosterbarn må icke anses såsom

fa­

miljemedlem

till annan än barna-

fostraren.

Därest enligt de i första stycket

givna reglerna barn skulle bliva

att

anse såsom familjemedlem till ma­

kar, skall barnet betraktas såsom fa­

miljemedlem allenast till mannen.

Sjukkassan må dock efter framställ­

ning av makarna medgiva, att bar-

(Nuvarande lydelse:)

6 §.

Varje medlem i allmän sjukkassa

är sjukvårdsförsäkrad. På

grund av sådan försäkring är jämväl

i riket bosatt barn till medlemmen

sjukvårdsförsäkrat intill utgången

av den kalendermånad, varunder det

fyller sexton år,

såframt ej beträf­

fande

barnet

föreligger fall, som i

5 § tredje

stycket avses. Med

sjuk-

kassemedlems

egna barn likställas

adoptivbarn och fosterbarn ävensom

barn, adoptivbarn och fosterbarn till

medlemmens make. Vad nu är sagt

om barn och adoptivbarn gäller dock

ej, där vårdnaden om barnet till­

kommer annan än sjukkassemed­

lemmen eller make, med vilken den­

ne sammanlever. Fosterbarn må icke

anses såsom

barn

till annan än

barnafostraren.

Därest enligt de i första stycket

givna reglerna barn skulle bliva

sjukvårdsförsäkrat genom makars

försäkring, skall barnet anses vara

försäkrat allenast såsom barn till

mannen.

Sjukkassan må dock efter

framställning av makarna medgiva,

att barnet i stället skall

vara sjuk­

vårdsförsäkrat såsom barn till hust­

run.

Sådant medgivande må lämnas

allenast, såframt hustruns årsin­

komst av förvärvsarbete överstiger

mannens årsinkomst av dylikt ar­

bete, och gäller från och med in­

gången av kalendermånaden näst

efter den, varunder tillståndet läm­

nats, intill dess kassan annorlunda

bestämt.

Fosterbarn skall anses såsom

så­

dant

intill utgången av den kalen-

(Föreslagen lydelse:)

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

10 §. 8 §.

Med årsinkomst — —------------------ såsom förvärvsarbete.

Utgöres inkomst-------------—--------- kommunal inkomstskatt.

Inkomst av--------—-------------- annans räkning.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Beräkning av årsinkomst av för­

värvsarbete skall, där förhållandena

ej eljest äro kända för sjukkassan,

grundas på de upplysningar, som

kassan kan inhämta av den försäk­

rade eller dennes arbetsgivare eller

som må kunna framgå av den upp­

skattning, soili vid senaste taxering

gjorts av den försäkrades inkomst

av

rörelse, tjänst eller tillfällig förvärvs­

verksamhet.

Beräkning av årsinkomst av för­

värvsarbete skall, där förhållandena

ej eljest äro kända för sjukkassan,

grundas på de upplysningar, som

kassan kan inhämta av den försäk­

rade eller dennes arbetsgivare eller

som må kunna framgå av den upp­

skattning, som vid senaste taxering

gjorts av den försäkrades inkomst.

Med årsinkomst av tjänst

avses sådan årsinkomst av förvärvs­

arbete, som arbetstagare kan anta­

gas komma att tills vidare åtnjuta i

allmän eller enskild tjänst.

11

§■

9

§.

Försäkringspliktig skall-------- — —--------- försäkringsplikt inträder.

Medlem i--------—-------------- den senare.

Sjukvårdsersättning till barn, som

i

7 § andra

stycket avses, utgives av

sjukkassan för den kommun, där

barnet är bosatt.

Sjukvårdsersättning till barn, som

i

6 § sista

stycket avses, utgives av

sjukkassan för den kommun, där

barnet är bosatt.

12

§.

10

§.

Inträder försäkringsplikt för

barn,

Inträder försäkringsplikt för

nå-

som dittills varit att räkna såsom fa- gon, som dittills varit försäkrad så-

miljemedlem,

skall sjukkassa in-

som barn,

skall sjukkassa inskriva

skriva den försäkringspliktige så- den försäkringspliktige såsom med-

som medlem i kassan.

lem i kassan.

Då försäkringsplikt — — •— -------------försäkringspliktens uppkomst.

Ändå att —----------------------- inskrivning sker.

Så snart---------------------------- försäkringspliktens upphörande.

13 §.

Sjukkassa skall i samband med

inskrivning av medlem besluta, hu­

ruvida denne skall vara sjukpen-

11

§■

Sjukkassa skall i samband med

inskrivning av medlem besluta hu­

ruvida denne skall vara sjukpen-

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

i samband därmed företagna resor

ävensom, där han för sjukdom in­

tagits å sjukvårdsanstalt, för resan

dit och åter.

16

§.

Ersättning för — — ■—- — — -

(Nuvarande lydelse:)

Taxa, som i första stycket sägs,

skall avse sådan vård — däri inbe­

gripen röntgen- och annan under­

sökning — som kan meddelas av

varje läkare, så ock röntgenunder­

sökning samt röntgen- och radium­

behandling, som utföres av därför

särskilt utbildad läkare.

Är uppenbart att försäkrad vid

samma

sjukdomsfall

utan fog sökt

mer än en läkare eller att läkare an­

litats vid flera tillfällen än som va­

rit behövligt, utgår ersättning alle­

nast för den vård, som lämnats av

den först rådfrågade läkaren, eller

för de besök, som skäligen varit be­

hövliga. Har försäkrad, oaktat han

uppenbarligen utan risk för försäm­

ring av hälsotillståndet kunnat be­

söka läkare, påkallat besök av lä­

kare i sin bostad eller annorstädes,

må ersättningen nedsättas till be­

lopp, som av sjukkassan skulle hava

utgivits för läkarvård ävensom i re-

sekostnadsersättning enligt

17

§ för

det fall att den försäkrade besökt

läkaren.

sjukhusvård ävensom

i samband

därmed företagna resor.

U §.

av sjukpenning.

Såsom utgifter för läkarvård skola

anses jämväl utgifter för tandläkar­

vård, avseende sådan behandling,

som angives i en av Konungen fast­

ställd förteckning och som meddelas

vid centraltandpoliklinik, tandläkar-

liögskola eller allmänt sjukhus.

Taxa, som i första stycket sägs,

skall avse sådan vård — däri inbe­

gripen röntgen- och annan under­

sökning -— som kan meddelas av

varje läkare, så ock röntgenunder­

sökning samt röntgen- och radium­

behandling, som utföres av därför

särskilt utbildad läkare,

ävensom

tandläkarvård, varom i andra styc­

ket förmäles.

Är uppenbart att försäkrad vid

samma

sjukdom

utan fog sökt mer

än en läkare eller att läkare anli­

tats vid flera tillfällen än som va­

rit behövligt, utgår ersättning alle­

nast för den vård, som lämnats av

den först rådfrågade läkaren, eller

för de besök, som skäligen varit be­

hövliga. Har försäkrad, oaktat han

uppenbarligen utan risk för försäm­

ring av hälsotillståndet kunnat be­

söka läkare, påkallat besök av lä­

kare i sin bostad eller annorstädes,

må ersättningen nedsättas till be­

lopp, som av sjukkassan skulle hava

utgivits för läkarvård ävensom i re-

sekostnadsersättning enligt

16

§ för

det fall att den försäkrade besökt

läkaren.

(Föreslagen lydelse:)

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

(Nuvarande lydelse:)

och från läkaren, dock endast

såframt resekostnaden överstiger

tre

kronor för varje läkarbesök.

Därvid

ersättes hela den överskjutande kost­

naden, om försäkrad efter hänvis­

ning av läkare sökt läkarvård vid

närmaste allmänna sjukhus, där

vården kunnat meddelas. I annat

fall utgår ersättning med tre fjärde­

delar av den överskjutande kostna­

den, dock må högre belopp ej ut­

givas än som skulle hava utgått vid

besök hos den provinsialläkare eller

stadsläkare, inom vars distrikt den

försäkrade vistas.

Ersättning, som

Om försäkrads

18 §.

Utgifter för försäkrads resa för

intagning å

sjukvårdsan-

s t a 11

ersättas högst med belopp,

som motsvarar kostnaden för resa

till närmaste allmänna sjukhus, där

erforderlig vård kunnat beredas,

eller, om den sjuke intagits å hem-

ortssjukhus och behovet av sjuk-

(Föreslagen lydelse:)

och från läkaren, dock endast

såframt resekostnaden överstiger

fyra kronor för det första besöket

hos läkaren och en krona för varje

följande besök (återbesök).

Därvid

ersättes hela den överskjutande

kostnaden, om försäkrad efter hän­

visning av läkare sökt läkarvård vid

närmaste allmänna sjukhus, där

vården kunnat meddelas. I annat

fall utgår ersättning med tre fjärde­

delar av den överskjutande kostna­

den; dock må högre belopp ej ut­

givas än som skulle hava utgått vid

besök hos den provinsialläkare eller

stadsläkare, inom vars distrikt den

försäkrade vistas,

och skall vid åter­

besök försäkrad svara för högst två

kronor.

-

utom riket.

- hans följeslagare.

Vid tandläkarvård, som i 14 § av­

ses, skall vad i denna paragraf sägs

om läkarvård äga motsvarande till-

lämpning.

17 §.

Har försäkrad åtnjutit sjukhus­

vård, som på grund av sjukdom

varit erforderlig, skall enligt vad

nedan sägs ersättning utgå jämväl

för utgifterna för resor till

och från sjukvårdsinrätt­

ningen.

Utgifter för försäkrads resa för

intagning å

sjukvårdsinrättning

er­

sättas högst med belopp, som mot­

svarar kostnaden för resa till när­

maste allmänna sjukhus, där erfor­

derlig vård kunnat beredas, eller,

om den sjuke intagits å hemorts-

sjukhus och behovet av sjukhus-

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

48

§.

Bidrag till försäkrads sjukvård

utöver vad som omfattas av den

obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

må ej avse annat än sjukgymnastik

eller eljest behandling med bad,

massage, elektricitet eller hetluft

eller annan därmed jämförlig be­

handling.

Förmån, som i första stycket sägs,

må beredas endast av centralsjuk­

kassa, som därtill erhållit medgivan­

de av tillsynsmyndigheten, och i en­

lighet med de närmare föreskrifter,

som meddelas av tillsynsmyndig­

heten.

Försäkring, som i denna paragraf

avses, må omfatta även familjemed­

lem till sjukkassemedlem; och skall

därvid vad i

47

§ andra stycket sägs

äga motsvarande tillämpning.

19 §.

Har kommun — — — — — -

(Nuvarande lydelse:)

Om redare för svenskt fartyg jäm­

likt sjömanslagen haft att vid sjö­

mans sjukdom vidkännas kostnad

som ovan i

16

—18 §§ avses, äger han

hos den sjukkassa, där sjömannen

är försäkrad, erhålla gottgörelse för

18

§.

Sjukkassa må, med tillsynsmyn­

dighetens medgivande och enligt de

närmare föreskrifter som meddelas

av tillsynsmyndigheten, besluta, att

ersättning skall utgå för försäkrads

kostnader för sjukgymnastik eller

eljest behandling med bad, massage,

elektricitet eller hetluft eller annan

därmed jämförlig behandling eller

för konvalescentvård. I sådant fall

skall den obligatoriska sjukvårds­

försäkringen i kassan omfatta åven

förmän, som avses med beslutet.

(Föreslagen lydelse:)

19 §•

motsvarande kostnad.

Allmän sjukkassa äger med ar­

betsgivare, som anordnar läkarvård

eller vidtager andra sjukvårdande

åtgärder så att kassans utgifter för

s jukvårdsförsäkringen kunna an­

tagas minska, överenskomma om

skälig gottgörelse för arbetsgivarens

ifrågavarande kostnader. Överens­

kommelsen skall för att vara gällan­

de fastställas av tillsynsmyndig­

heten.

Om redare för svenskt fartyg jäm­

likt sjömanslagen haft att vid sjö­

mans sjukdom vidkännas kostnad

som ovan i 14—18 §§ avses, äger han

hos den sjukkassa, där sjömannen

är försäkrad, erhålla gottgörelse för

Kungl. ]\Iaj:ts proposition nr 178.

15

kostnaden enligt bestämmelserna i

denna lag; dock må ersättning utgå

högst med belopp, som skulle hava

utgivits, därest kostnaden uppkom­

mit vid den sjukes vistelse inom

sjukkassans verksamhetsområde.

21

§.

Sjukpenningförsäkrad medlem

äger vid sjukdom, som förorsakar

förlust av arbetsförmågan

eller för

vars botande den sjuke enligt läka­

res föreskrift bör fullständigt av­

hålla sig från arbete,

för varje dag

rätt till sj ukpenning

med två

kronor för tiden till och med den

månad, varunder han fyller aderton

år, och för tiden från och med må­

naden näst efter den, varunder han

fyller sextiosju är, samt med tre kro­

nor 50 öre för annan tid.

Hustru, som är sjukpenningför­

säkrad i egenskap av familjemedlem,

äger vid sjukdom som i första styc­

ket sägs rätt till sjukpenning med en

krona 50 öre för dag.

Såsom sjukdom skall anses jäm­

väl sådant tillstånd av arbetsoför­

måga som förorsakats av sjukdom,

för vilken sjukpenning utgivits, och

som alltjämt kvarstår efter sjukdo­

mens upphörande.

Vid bedömande — —■ — — —

Sjukkassa må, då skäl äro därtill,

påfordra att förlust av arbetsför­

måga styrkes genom intyg av läkare.

(Nuvarande lydelse:)

kostnaden enligt bestämmelserna i

denna lag; dock må ersättning utgå

högst med belopp, som skulle hava

utgivits, därest kostnaden uppkom­

mit vid den sjukes vistelse inom

sjukkassans verksamhetsområde.

21

§.

Sjukpenningförsäkrad medlem

äger vid sjukdom, som förorsakar

förlust av arbetsförmågan, för varje

dag rätt till

hel

sjukpenning.

Förorsakar sjukdom, utan att

medföra förlust av arbetsförmågan,

nedsättning av denna med minst

hälften, skall halv sjukpen­

ning utgivas.

(Föreslagen lydelse:)

Såsom sjukdom skall anses jäm­

väl sådant tillstånd av arbetsoför­

måga

eller nedsatt arbetsförmåga,

som förorsakats av sjukdom, för vil­

ken sjukpenning utgivits, och som

alltjämt kvarstår efter sjukdomens

upphörande.

— vara arbetsoförmögen.

Sjukkassa må, då skäl äro därtill,

påfordra att förlust

eller nedsätt­

ning

av arbetsförmåga styrkes ge­

nom intyg av läkare.

22

§.

Varje sjukpenningförsäkrad med­

lem är försäkrad för grundsju k-

18

penning. Hel grundsjukpenning

utgör tre kronor.

Sjukpenningförsäkrad medlem,

vars årsinkomst av tjänst uppgår till

minst ettusenåttahundra kronor,

skall härjämte vara försäkrad för

tilläggssju k penning, som

till storleken bestämmes av den

sjukpenningklass medlemmen till­

hör. Tillhörighet till högre sjukpen­

ningklass än den första är beroende

allenast av medlemmens årsinkomst

av tjänst.

Sjuk penningklasser na och belop­

pet av hel sjukpenning inom varje

klass framgå av följande tabell:

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

Sjuk-

Årsinkomsten av

tjänst uppgår

De första 90 dagarna av en sjuk­

period för vilka sjukpenning utgår

Följande dagar av' sjukperioden

penning-

men ej

till

kr

Grund-

Tilläggs-

Grund-

Tilläggs-

klass

till

sjuk-

sjuk-

Summa

sjuk-

sjuk-

Summa

nr

kr

penning

kr

penning

kr

kr

penning

kr

penning

kr

kr

kol. 1

kol. 2

kol. 3

kol. 4

kol. 5

kol. 6

kol. 7

kol. S

kol. 9

1

1 800

3

3

3

_

3

2

1 800

2 400

3

i

4

3

i

4

3

2 400

3 000

3

2

5

3

2

5

4

3 000

3 600

3

3

6

3

2

5

5

3 600

4 200

3

4

7

3

3

6

6

4 200

5 000

3

5

8

3

3

6

7

5 000

5 800

3

6

9

3

4

7

8

5 800

6 800

3

7

10

3

4

7

9

6 800

8 400

3

9

12

3

5

8

10

8 400

10 200

3

11

14

3

6

9

11

10 200

12 000

3

13

16

3

7

10

12

12 000

14 000

3

15

18

3

8

11

13

14 000

—

3

17

20

3

9

12

Halv sjukpenning utgör hälften av

hel sjukpenning.

Vid beräkning av den tid av nittio

dagar, varefter tilläggssjukpenning

utgår med lägre belopp i fjärde till

och med trettonde sjukpenningklas­

serna, skall medräknas tid, för vil­

ken sjukpenning utgivits under de

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

24 §.

Har sjukpenningförsäkrad med­

lem ett eller flera hemmavarande

barn, vilka äro

att anse såsom famil­

jemedlemmar till den försäkrade,

skall

för varje sådant barn

utgivas

barntillägg till

sjukpenningen

med 50 öre för dag.

(Nuvarande lydelse:)

Samma lag gäller, där sjukpen-

ningförsäkrad medlem har annat

barn, som icke uppnått den ålder

varmed följer försäkringsplikt, så­

framt medlemmen är underhålls-

skyldig beträffande barnet och på

sätt tillsynsmyndigheten föreskrivit

styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres. Barntillägg må dock ej ut­

givas för barn, som är

att anse som

familjemedlem

till make med vilken

medlemmen sammanlever. Ej heller

må barntillägg utgå för tid, beträf­

fande vilken annan jämlikt första

stycket äger uppbära barntillägg för

barnet.

Till hustru, som är sjukpenning­

försäkrad i egenskap av familjemed­

lem, utgår barntillägg till sjukpen­

ningen med en krona för dag, så­

framt i hemmet finnes minst ett

barn under tio år som också är att

anse

såsom

familjemedlem.

25 §.

För tid, då sjukpenningförsäkrad

vårdas å sjukvårdsanstalt,

skall i

stället för sjukpenning utgivas

hempenning.

Hempenning

utgör två kronor om

24 §.

Har sjukpenningförsäkrad med­

lem ett eller flera hemmavarande

barn, vilka äro

sjukvårdsförsäkrade

såsom barn till medlemmen,

skall ut­

givas barntillägg till

grund­

sjukpenningen. Barntillägg till hel

sjukpenning utgör en krona för ett

eller två barn, två kronor för tre

eller fyra barn samt tre kronor för

fem eller flera barn, allt för dag.

Barntillägg till halv sjukpenning

utgår med hälften av belopp som

nu sagts.

Samma lag gäller, där sjukpen­

ningförsäkrad medlem har annat

barn, som icke uppnått den ålder

varmed följer försäkringsplikt, så­

framt medlemmen är underhålls-

skyldig beträffande barnet och på

sätt tillsynsmyndigheten föreskrivit

styrker att underhållsskyldigheten

fullgöres. Barntillägg må dock ej ut­

givas för barn, som är

sjukvårdsför-

säkrat såsom barn

till make med vil­

ken medlemmen sammanlever. Ej

heller må barntillägg utgå för tid,

beträffande vilken annan jämlikt

första stycket äger uppbära barntill-

lägg för barnet.

(Föreslagen lydelse:)

25 §.

För tid, då sjukpenningförsäkrad

medlem åtnjuter sjukhusvård,

skall

i stället för sjukpenning utgivas

hempenning.

Hempenning

utgår, dår ej annat

följer av vad nedan i tredje stycket

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

28 §.

Vad i 21, 23 och 27 §§ är sagt om

sjukpenning och maketillägg för tid

efter det någon fyllt sextiosju år

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande sådan sjukhjälp för tid

efter utgången av den månad, var­

under till försäkrad utbetalas folk­

pension i annan form än ålderspen­

sion eller till hans make utgår hust­

rutillägg till folkpension, allt så

länge förmånen åtnjutes.

29 §.

Sjukpenning

samt make- och

barntillägg må skäligen nedsättas

eller helt indragas, såframt för­

säkrad

a) ådragit sig sjukdomen vid för­

övande av handling, för vilken straff

genom lagakraftägande dom ådömts

honom;

b) vid sjukdom vägrar att under­

kasta sig undersökning och vård av

läkare, då sjukkassa föreskrivit det

såsom villkor för sjukhjälp, eller att

låta undersöka sig av läkare, som

har kassans uppdrag därtill, eller att

följa läkares föreskrifter eller att un­

derkasta sig sjukhusvård, då läkare

funnit sådan vård vara av betydelse

för

sjukhjälpstidens

förkortande;

c) vid sjukdom gör sig skyldig till

grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

d) vägrar att mottaga besök av

befattningshavare, som s jukkassa

anställt för sjukkontroll;

e) medvetet eller av grov vårds­

löshet lämnar oriktig eller vilsele-

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

27 §.

Sjukpenning

jämte

barntillägg må

skäligen nedsättas eller helt indra­

gas, såframt försäkrad

a) ådragit sig sjukdomen vid för­

övande av handling, för vilken straff

genom lagakraftägande dom ådömts

honom;

b) vid sjukdom vägrar att under­

kasta sig undersökning och vård av

läkare, då sjukkassa föreskrivit det

såsom villkor för sjukhjälp, eller att

låta undersöka sig av läkare, som

har kassans uppdrag därtill, eller att

följa läkares föreskrifter eller att

underkasta sig sjukhusvård, då lä­

kare funnit sådan vård vara av be­

tydelse för

sjukdomstidens

förkor­

tande;

c) vid sjukdom gör sig skyldig till

grov ovarsamhet ur hälsosynpunkt;

d) vägrar att mottaga besök av

person, som anställts för eller eljest

erhållit i uppdrag att verkställa sjuk­

kontroll;

e) medvetet eller av grov vårds­

löshet lämnar oriktig eller vilsele­

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

givit lön till arbetstagaren,

äger ar­

betsgivaren i arbetstagarens ställe

hos sjukkassan uppbära arbetstaga­

ren tillkommande sjukpenning jämte

make- och

barntillägg, i den mån

nämnda sjukhjälp icke överstiger

den utbetalda lönen.

(Nuvarande lydelse:)

Utgöres lön

ringen,

äger arbetsgivaren i arbets­

tagarens ställe hos sjukkassan upp­

bära arbetstagaren tillkommande

sjukpenning jämte barntillägg, i den

mån nämnda sjukhjälp icke över­

stiger den utbetalda lönen.

överenskommelse att arbetsgivare,

som vid arbetstagares sjukdom ut­

givit lön till arbetstagaren, skall i

dennes ställe hos sjukkassan äga

uppbära honom tillkommande sjuk­

penning jämte barntillägg är bindan­

de för kassan, endast såframt över-

enkommelsen har form av kollek­

tivavtal och ä arbetstagarsidan slu­

tits eller godkänts av organisation,

som enligt lagen om förenings- och

förhandlingsrätt år att anse såsom

huvudorganisation. Föreligger dy­

likt kollektivavtal, må det av arbets­

givare, som är bunden av avtalet,

efter överenskommelse åberopas

jämväl beträffande arbetstagare,

vilken icke omfattas av avtalet men

sysselsättes i sådant arbete för vil­

ket avtalet gäller.

kommunal inkomstskatt.

(Föreslagen lydelse:)

Sjukpenning

utgår vid varje

sam­

manhängande sjuklighetstillstånd

för

högst sjuhundratrettio dagar;

dock

må försäkrad

för tid efter utgången

av den månad, varunder

han

fyllt

sextiosju år,

vid varje sammanhäng­

ande sjuklighetstillstånd uppbära

sjukpenning för högst nittio dagar.

Vid tillämpning av denna paragraf

skall

sjukdomsfall,

som inträffar un-

Sjukhjälpstid.

29 §.

Sjukhjälp i form av sjukpenning

eller ersättning för sjukhusvård

ut­

går vid varje

sjukdom

för högst sju­

hundratrettio dagar,

dock för högst

nittio dagar

för tid efter utgången

av den månad, varunder

försäkrad

fyllt sextiosju år

eller varunder för­

säkrad börjat uppbära folkpensions­

förmån i annan form än ålderspen­

sion, så länge förmånen åtnjutes.

Vid tillämpning av denna paragraf

skall

sjukdom,

som inträffar under

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

der tid för vilken sjukpenning utgi-

ves

eller inom nittio dagar efter den

sista dag för vilken sjukpenning ut­

givits,

räknas såsom samma

sjuk­

domsfall

som

det

tidigare

fallet.

Därest försäkrad, frånsett arbets­

oförmåga på grund av kortvarig och

medicinskt sett fristående sjukdom,

under mer än två år varit fullt ar­

betsför, skall därefter inträffande

sjukdom

anses utgöra

nytt sjuklig-

hetstillstånd,

ändå att medicinskt

samband kan påvisas med sjukdom,

varav den försäkrade lidit före

nämnda tid.

Tid för ansökan om sjukhjälp samt allmänna

inskränkningar i rätten till sjukhjälp.

31 §.

(Nuvarande lydelse:)

33 §.

Sjukhjälp utgår — -— — — —

3i §.

Familjemedlem till sådan medlem

i sjukkassa, som ej är svensk med­

borgare, äger rätt till sjukhjälp, alle­

nast såframt familjemedlemmen vis­

tas här i riket.

Sjukförsäkringsavgifter.

35 §.

Medlem i allmän sjukkassa är,

där

ej nedan annorlunda stadgas,

pliktig

att erlägga avgift för försäkringen

(sjukförsäkringsavgift).

Familjemedlem eller den som i 7 §

andra stycket avses äger uppbära

honom enligt denna lag tillkom-

tid för vilken sjukpenning

eller er­

sättning för sjukhusvård

utgives,

räknas såsom samma

sjukdom

som

den

tidigare. Därest försäkrad, från­

sett arbetsoförmåga på grund av

kortvarig och medicinskt sett fristå­

ende sjukdom, under mer än två år

varit fullt arbetsför, skall därefter

inträffande

sjukdomsfall

anses ut­

göra

ny sjukdom,

ändå att medi­

cinskt samband kan påvisas med

sjukdom, varav den försäkrade lidit

före nämnda tid.

(Föreslagen lydelse:)

Tid för ansökan om sjukhjälp samt allmänna

inskränkningar i rätten till sjukhjälp.

30

§.

— rätten förloras,

sjukhjälpen vägras.

31 §.

av tjänsteplikt.

32 §.

—

ådragit sig.

Sjukförsäkringsavgifter.

33 §.

Medlem i allmän sjukkassa är

pliktig att erlägga avgift för försäk­

ringen (sjukförsäkringsav­

gift),

som enligt vad nedan sägs

innefattar avgift för dels sjukvårds-

försåkringen, dels försäkringen för

grundsjukpenning och dels försäk-

Framställning om —• —-

Underlåter någon — -—-

32 §.

Sjukhjälp enligt —- •— -

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

mande förmåner utan att därför er­

lägga avgift.

Sjukförsäkringsavgift för den som

är medlem i såväl lokal- som cent­

ralsjukkassa skall innefatta avgift

för försäkringen i båda kassorna.

37 §.

Sjukförsäkringsavgift utgår från

och med den kalendermånad, varun­

der försäkringspliktig blivit medlem

i sjukkassa. Då försäkringsplikt

upphör, utgår ej avgift för löpande

kalendermånad.

Har sjukkassa beslutat om änd­

ring beträffande medlems sjukpen­

ningförsäkring eller har eljest änd­

ring inträffat i fråga om medlems

rått till sjukpenning, skall därav be­

tingad ändring i sjukförsäkringsav­

giftens belopp inträda från och med

den kalendermånad, då beslutet vin­

ner tillämpning eller beloppet av

sjukpenningen ändras.

(Nuvarande lydelse:)

ringen för tilläggssjukpenning. Av­

gift för försäkring för grundsjuk­

penning skall avse jämväl barntill-

lägg. Den som är medlem i såväl lo­

kal- som centralsjukkassa skall er­

lägga sjukförsäkringsavgift i båda

kassorna.

Avgift för sjukvårdsförsäkringen

skall erläggas av medlem, vars till

statlig inkomstskatt taxerade in­

komst vid taxering året näst efter

det år avgiften avser bestämts till

minst ettusentvåhundra kronor och

som icke vid utgången av sistnämn­

da år upphört att vara medlem, fyllt

sextiosju år eller uppbär folkpen­

sionsförmån i annan form än ålders­

pension.

Avgift för försäkringen för grund­

sjukpenning skall erläggas av med­

lem, som vid utgången av det år av­

giften avser är försäkrad för sådan

sjukpenning och vars till statlig in­

komstskatt taxerade inkomst vid

taxering nästfoljande år bestämts

till minst ettusentvåhundra kronor.

Avgift för försäkringen för till-

läggssjukpenning skall erläggas av

medlem, som under den månad av­

giften avser eller del därav år för­

säkrad för sådan sjukpenning; dock

utgår ej, då försäkringsplikt upphör,

avgift för löpande kalendermånad.

Den som fullgör tjänstgöring såsom

värnpliktig må, såframt han senast

två månader efter tjänstgöringens

slut gjort framställning därom hos

sjukkassan, befrias från avgift för

varje hel kalendermånad av tjänst­

göringen.

Vad i andra och tredje styckena

sägs om medlems taxerade inkomst

(Föreslagen lydelse:)

26

Kungl. Maj:Is proposition nr 178.

(Nuvarande lydelse:)

Avgifterna

skola beräknas och ef­

ter vederbörande allmänna sjukkas­

sas hörande fastställas av tillsyns­

myndigheten,

som ock i förekom­

mande fall har att bestämma huru

avgiftsbeloppen skola fördelas mel­

lan central- och lokalsjukkassa.

38 §.

Därest vad medlem har att erlägga

i sjukförsäkringsavgift för ett kalen-

sjukhjälpstid, samt skola vara av­

vägda i förhållande till storleken av

tilläggssjukpenningen inom varje

sjuk penningklass. Avgifterna skola

beräknas för kalendermånad. Därest

vad medlem har att erlägga för ett

kalenderår ej slutar å helt krontal,

skall öretal, om det uppgår till högst

femtio, bortfalla och, om det över­

stiger femtio, höjas till närmaste

hela krontal.

Sjukförsäkringsavgifterna

skola

beräknas och efter vederbörande all­

männa sjukkassas hörande faststäl­

las av tillsynsmyndigheten.

(Föreslagen lydelse:)

35 §.

Överstiger medlems sammanlagda

avgift för sjukvårdsförsäkringen och

försäkringen för grundsjukpenning

två procent av hans vid taxering till

statlig inkomstskatt året näst efter

det år avgiften avser taxerade in­

komst, skall avgiften nedsättas till

två procent av nämnda inkomst. År

medlem taxerad enligt för gift

skattskyldig gällande bestämmelser,

skall härvid å vardera maken anses

belöpa hälften av makarnas sam­

manlagda taxerade inkomst. År den

försäkrade medlem i såväl lokal­

som centralsjukkassa, skall nedsätt­

ning i första hand avse avgift till

centralsjukkassan. Inom en och

samma kassa skall nedsättning i

första hand avse avgift för sjuk­

vårdsförsäkringen.

Därest vad medlem har att er­

lägga i sjukförsäkringsavgift för ett

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

(Nuvarande lydelse:)

Statsbidrag.

11 §.

Till de allmänna sjukkassorna ut­

går enligt vad nedan sägs statsbidrag

i form av sjukhjälpsbidrag, med­

lemsbidrag

och

avgiftslindringsbi-

drag.

Statsbidrag beräknas ■—- — — -

12 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår

med nedan angivna procentuella an­

del av de utgifter under kalender-

Angående debitering och upp­

börd av bidragen gäller vad Ko­

nungen med riksdagen därom för­

ordnar.

39 §.

Beloppet av de i 38 § avsedda bi­

drag, som belöpa å ett kalenderår,

skall i den ordning Konungen be­

stämmer fördelas mellan central­

sjukkassorna i förhållande till, så­

vitt angår sjukvårdsförsäkringen an­

talet medlemmar vid utgången av

kalenderåret och beträffande försäk­

ringen för tilläggssjukpenning cen­

tralsjukkassornas och till dem anslut­

na lokalsjukkassors utgifter för till*

läggssjukpenning under kalender­

året; dock äger Konungen med riks­

dagen bestämma, att viss del av bi­

dragen skall ingå till en fond att

förvaltas enligt grunder, som fast­

ställas i enahanda ordning.

1 avräkning å de bidrag, som kom­

ma att debiteras för visst kalender­

år, äger centralsjukkassa av stats­

verket erhålla förskott enligt de fö­

reskrifter Konungen utfärdar.

Statsbidrag.

40 §.

Till de allmänna sjukkassorna ut­

går enligt vad nedan sägs statsbidrag

i form av sjukhjälpsbidrag, med­

lemsbidrag, avgiftslindringsbidrag

och avgiftsersättningsbidrag.

— — Konungen bestämmer.

41 §.

Sjukhjälpsbidrag utgår

till

centralsjukkassa

med nedan angivna

procentuella andel av de utgifter un-

(Föreslagen lydelse:)

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

i Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län

.5 kronor;

i riket i övrigt

......... 4

kronor.

Konungen äger — —- — — —

Medlemsbidrag skall av tillsyns­

myndigheten fördelas mellan cen­

tralsjukkassa och till denna anslu­

ten lokalsjukkassa efter vad med

hänsyn till förhållandena prövas

skäligt.

U §.

Avgiftslindringsbidrag

utgår med

sex kronor för varje med­

lem, som vid kalenderårets utgång

är sjukpenningförsäkrad, och med

två kronor för varje medlem, som

vid nämnda tidpunkt är enbart sjuk-

vårdsförsäkrad.

Avgiftslindringsbidrag skall av till­

synsmyndigheten fördelas mellan

centralsjukkassa och till denna an­

sluten lokalsjukkassa efter vad med

hänsyn till förhållandena prövas

skäligt.

(Nuvarande lydelse:)

47 § första st.

Medlem i allmän sjukkassa äger i

enlighet med vad nedan sågs

genom

frivilliga avgifter försäkra sig hos

den centralsjukkassa han tillhör för

erhållande av tillägg till den

sjuk-

hjålp,

som utgives på grund av den

obligatoriska

sjukförsäkringen.

(Föreslagen lydelse:)

-

sex kronor.

Av medlemsbidrag för den som

är medlem i såväl lokal- som cen­

tralsjukkassa skola tre femtedelar

tillfalla lokalsjukkassan och två

femtedelar centralsjukkassan.

43

§.

Avg i ftslind ringsbidrag

utgår med

belopp, varmed sjukför­

säkringsavgift nedsatts till följd av

vad i 35 § första stycket stadgas.

44

§.

Avgiftsersättningsbidväg

utgår till sjukkassa med tio kronor

för varje medlem som, till följd av

vad i 33 § andra stycket är stadgat,

icke är skyldig erlägga avgift för

s jukvårdsför säkringen.

47 §.

S jukpenningförsäkrad medlem,

som åtnjuter annan inkomst av för­

värvsarbete än inkomst av tjänst,

äger

genom frivilliga avgifter för­

säkra sig hos den centralsjukkassa

han tillhör för erhållande av tillägg

till den

sjukpenning,

som utgives på

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

(Nuvarande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

år, icke eller endast i ringa utsträck­

ning ägnar sig åt förvärvsarbete,

äger hos den centralsjukkassa han

tillhör genom frivilliga avgifter för­

säkra sig för erhållande av sjukpen­

ning eller tillägg till den sjukpen­

ning, som han äger uppbära på

grund av den obligatoriska försäk­

ringen. Sjukpenning, som nu avses,

må utgöra tre, fyra, fem eller sex

kronor för dag. Sjukpenningtillägg,

som nyss sagts, må utgöra en, två

eller tre kronor för dag, dock högst

det av dessa belopp, som motsvarar

skillnaden mellan sex kronor och

sjukpenningen på grund av den obli­

gatoriska försäkringen.

Sjukpenning eller tillägg, som i

denna paragraf avses, må utgivas en­

dast vid sjukdom, som jämlikt 21 §

medför rätt till hel sjukpenning.

J

sjukpenning enligt denna para­

graf skall utgivas barntillägg enligt

vad i 24 och 25 §§ sägs.

Den i 26 § angivna karenstiden

skall för sjukpenning, som här av­

ses, utsträckas till aderton dagar.

Sjukpenningtillägg enligt denna pa­

ragraf skall utgå först efter det sjuk­

penning på grund av den obligatori­

ska försäkringen under en sjukpe­

riod utgivits för femton dagar; och

skall härvid vad i 26 § andra stycket

sägs äga motsvarande tillämpning.

47

§ andra st.

4 9

§.

Sådan

frivillig försäkring må med­

delas endast

under förutsättning att

medlemmen ej fyllt fexntiofem år

och har god hälsa;

dock skall vad nu

sagts icke gälla när medlem, som är

Frivillig försäkring må meddelas

endast

om

medlemmen ej fyllt fem­

tiofem år och har god hälsa.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

fordrats läkarintyg angående hans

hälsotillstånd, må medlemmen icke

på grund av sådan försäkring tiller­

kännas sjukhjälp för sjukdomsfall,

som inträffar under de första tre

månaderna efter det försäkringen

beviljats (väntetid). För med­

lem, vilken erhållit övergång från

mindre till mer omfattande sjuk­

hjälp, skall, under samma förutsätt­

ning, sjukhjälp vid sjukdom, som

inträffar under de första tre måna­

derna efter övergången, utgå i den

mindre omfattningen. Vad sålunda

stadgats gäller dock icke, där sjuk­

domen föranletts av olycksfall, som

inträffat efter den frivilliga försäk­

ringens beviljande eller efter över­

gången till den mer omfattande

sjukhjälpen.

Lämnar centralsjukkassa vid sjuk­

dom, som drabbar familjemedlem,

ersättning för sjukvård varom i 4-8 §

sågs, skola bestämmelserna i första

stycket äga motsvarande tillämpning

med avseende å familjemedlemmen.

Väntetid må icke tillämpas då

medlem, som år frivilligt försäkrad i

en kassa, enligt 14 eller 104 § över­

går till annan kassa eller då ny för­

säkring beviljas enligt vad i 51 §

andra stycket sågs.

47 § tredje st.

Försäkring,

som i denna paragraf

sägs,

må av medlemmen när som

helst uppsägas.

(Nuvarande lydelse:)

i 48 §, 49 § andra stycket eller 51 §

tredje stycket avses, från och med

ingången av månaden närmast efter

den, då framställning om försäkring­

en gjordes hos kassan, samt i övriga

fall från och med ingången av tredje

kalendermånaden efter den, då fram­

ställningen gjordes. Försäkring, med­

delad jämlikt överenskommelse som

i 49 § tredje stycket sågs, må dock

ej avse tid före utgången av den må­

nad, varunder tillsynsmyndigheten

lämnat sitt medgivande till överens­

kommelsen.

Sjukhjälp på grund av den frivil­

liga försäkringen må ej utgivas för

sjukdom, som inträffat innan för­

säkringen blivit gällande, såframt

fråga ej år om försäkring, som med­

delats jämlikt 49 § andra stycket

eller 51 § tredje stycket.

Vad i denna paragraf sägs om för­

säkrings meddelande skall avse jäm­

väl övergång från mindre till mera

omfattande försäkring.

(Föreslagen lydelse:)

51 §.

Frivillig

försäkring må av med­

lemmen när som helst uppsägas

att

upphöra eller nedsättas till mindre

omfattande försäkring.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

53 §.

Till centralsjukkassa utgår stats­

bidrag för den frivilliga

sjukpenning­

försäkringen

med tjugu procent av

vad kassan under kalenderåret på

grund av nämnda försäkring utgivit

i

sjukhjälp.

(Nuvarande lydelse:)

Statsbidrag utbetalas — —-------

54 §.

Beträffande den frivilliga försäk­

ringen skall i övrigt vad i

8, 10, 21,

22, 26, 27, 29, 31—33,

45 och 46 §§

stadgas i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

53 §.

Till centralsjukkassa utgår stats­

bidrag för den frivilliga

försäkring­

en

med tjugu procent av vad kassan

under kalenderåret på grund av

nämnda försäkring utgivit i

sjuk­

penning och sjukpenningtillägg samt

med sjuttiofem procent av kassans

utgifter under året för barntillägg

enligt 48 § tredje stycket.

— — Konungen bestämmer.

54 §.

Beträffande den frivilliga försäk­

ringen skall i övrigt vad i

6, 8, 21

—23, 26, 27, 29—32,

45 och 46 §§

stadgas i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

(Föreslagen lydelse:)

56 §.

56 §.

För allmän — ------------------------ av tillsynsmyndigheten.

Stadgarna skola---------------------------- antalet styrelseledamöter.

I stadgar------------- —---------- frivilliga försäkringen.

Stadgar för sjukkassa, vilken ut­

giver ersättning för behandling som

i 18 § avses, skola innehålla uppgift

härom och angående de grunder ef­

ter vilka ersättningen utgår.

Utöver vad —-------- ------------------så medgiver.

Allmän sjukkassas-------- -------------------- av tillsynsmyndigheten.

58 §.

58 §.

Allmän sjukkassa — — — — — — denna lag.

I den — -— — — — — Konungen bestämmer.

Därest överenskommelse, som Ko­

nungen träffar med främmande stat,

berör allmän sjukkassa, år kassan

pliktig att utöva verksamhet i enlig­

het med vad överenskommelsen in­

nehåller.

Allmän sjukkassa------------------------— för kassan.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

106 §.

Har försäkrad genom oriktiga upp-

ter eller genom underlåtenhet att

fullgöra stadgad anmälningsskyldig­

het eller annorledes förorsakat, att

sjukhjälp till honom eller hans

familjemedlem

obehörigen utgått el­

ler utgått med för högt belopp, eller

har någon eljest obehörigen eller

med för högt belopp uppburit sjuk­

hjälp, och har han skäligen bort inse

detta, skall återbetalning ske av vad

för mycket utbetalats, där ej i sär­

skilt fall anledning är att helt eller

delvis eftergiva återbetalningsskyl-

dighet.

I fall

(Nuvarande lydelse:)

106 §.

Har försäkrad genom oriktiga upp­

gifter eller genom underlåtenhet att

fullgöra stadgad anmälningsskyldig­

het eller annorledes förorsakat, att

sjukhjälp till honom eller hans

barn

obehörigen utgått eller utgått med

för högt belopp, eller har någon el­

jest obehörigen eller med för högt

belopp uppburit sjukhjälp, och har

han skäligen bort inse detta, skall

återbetalning ske av vad för mycket

utbetalats, där ej i särskilt fall an­

ledning är att helt eller delvis efter­

giva återbetalningsskyldighet.

(Föreslagen lydelse:)

— — nämnda kassa.

in §■

Denna lag skall, i den mån ej ne­

dan annorlunda stadgas, träda i

kraft (den

1 juli 1951),

vid vilken

tidpunkt förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkas­

sor upphör att gälla.

Förekommer i —• — — — —

Har för understödsförening re­

gistrerats firma, som icke överens­

stämmer med vad i 55 § sista stycket

stadgas, åligger det tillsynsmyndig­

heten att, därest ej före (den

1 ja­

nuari 1952)

för registrering anmälts

beslut om ändring av firman till

överensstämmelse med nämnda stad­

gande, anmana föreningen att inom

sex månader för registrering anmäla

beslut om sådan ändring. Efterkom-

mes ej anmaningen, skall tillsyns­

myndigheten föreslå ändring av för­

eningens firma och, sedan förening­

en erhållit tillfälle att yttra sig över

förslaget, besluta i ärendet. Om be-

111

§•

Denna lag skall, i den mån ej ne­

dan annorlunda stadgas, träda i

kraft den

1 januari 1955,

vid vilken

tidpunkt förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkas­

sor upphör att gälla.

— stället tillämpas.

Har för understödsförening regist­

rerats firma, som icke överensstäm­

mer med vad i 55 § sista stycket

stadgas, åligger det tillsynsmyndig­

heten att, därest ej före den

1 juli

1955

för registrering anmälts beslut

om ändring av firman till överens­

stämmelse med nämnda stadgande,

anmana föreningen att inom sex må­

nader för registrering anmäla beslut

om sådan ändring. Efterkommes ej

anmaningen, skall tillsynsmyndig­

heten föreslå ändring av föreningens

firma och, sedan föreningen erhållit

tillfälle att yttra sig över förslaget,

besluta i ärendet. Om beslutad änd-

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

ligt de föreskrifter tillsynsmyndighe­

ten meddelar, till den eller de all­

männa sjukkassor, till vilka med­

lemmarna skola höra, överföra de

medel som (vid utgången av

juni

1951

) funnos avsatta till sjukhjälps-

fond.

116 §.

För lokalsjukkassa samt central­

sjukkassa, vars verksamhetsområde

utgöres enbart av stad, skola före

(den

1 mars 1951)

utses ombud för

(1951

och

1952)

års ombudsmöten.

Lokalsjukkassa skall före (den

1

maj 1951)

för samma tid utse om­

bud i den centralsjukkassa, till vil­

ken den är ansluten. Vid val av om­

bud, som nu sagts, skall i stället för

vad i 61 § tredje stycket stadgas

gälla, att ombudet skall vara myndig

svensk medborgare, som är mantals­

skriven inom kassans verksamhets­

område.

Möte med ombud, som i första

stycket avses, skall hållas i lokal­

sjukkassa före (den

1 maj 1951)

och i centralsjukkassa före (den

1 juni 1951).

Å sådant möte skola

utses de styrelseledamöter, revisorer

och suppleanter för dem, vilka enligt

denna lag skola väljas å ombuds­

möte.

De som hava att utse övriga sty­

relseledamöter och revisorer jämte

suppleanter i allmänna sjukkassor

skola göra detta, vad beträffar cent­

ralsjukkassa före (den

1 maj 1951)

och såvitt angår lokalsjukkassa före

(den

1 juni 1951).

Därvid skall be­

träffande styrelseledamot och supp-

(Nuvarande lydelse:)

ligt de föreskrifter tillsynsmyndig­

heten meddelar, till den eller de all­

männa sjukkassor, till vilka med­

lemmarna skola höra, överföra de

medel som vid utgången av

decem­

ber 195b

funnos avsatta till sjuk-

hjälpsfond.

116 §.

För lokalsjukkassa samt central­

sjukkassa, vars verksamhetsområde

utgöres enbart av stad, skola före

den

1 juli 195b

utses ombud för

195b

och

1955

års ombudsmöten. Lokal­

sjukkassa skall före den

1 septem­

ber 195b

för samma tid utse ombud

i den centralsjukkassa, till vilken

den är ansluten. Vid val av ombud,

som nu sagts, skall i stället för vad

i 61 § tredje stycket stadgas gälla,

att ombudet skall vara myndig

svensk medborgare, som är mantals­

skriven inom kassans verksamhets­

område.

Möte med ombud, som i första

stycket avses, skall hållas i lokal­

sjukkassa före den

1 september 195b

och i centralsjukkassa före den

1 no­

vember 195b.

Å sådant möte skola

utses de styrelseledamöter, revisorer

och suppleanter för dem, vilka en­

ligt denna lag skola väljas å ombuds­

möte.

De som hava att utse övriga sty­

relseledamöter och revisorer jämte

suppleanter i allmänna sjukkassor

skola göra detta, vad beträffar cent­

ralsjukkassa före den

1 september

195b

och såvitt angår lokalsjukkassa

före den

1 december 195b.

Därvid

skall beträffande styrelseledamot

(Föreslagen lydelse:)

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

lem, som sist sagts, skall ej gälla vad

i lagen stadgas angående familje­

medlem.

Sådan gift kvinna, som i 6 § första

stycket avses och som (vid utgången

av 1950) var medlem i erkänd sjuk­

kassa, skall vid lagens ikraftträdan­

de överföras till vederbörande all­

männa sjukkassa såsom familje­

medlem.

Övergångsbestämmelser för andra än

medlemmar i erkända sjukkassor.

122

§.

Det åligger envar, som före (den

1 juli 1950) fyllt femton år och jäm­

likt denna lag skall vara försåkrings-

pliktig, att, därest han ej (vid ut­

gången av 1950) är medlem i erkänd

sjukkassa, före (den 1 februari 1951)

anmäla sig till inträde i vederböran­

de allmänna lokalsjukkassa eller,

där sådan ej finnes, i vederbörande

allmänna centralsjukkassa.

Ändå att anmälan, som i första

stycket avses, ej gjorts, skall envar,

som (vid utgången av 1950) ej är

medlem i erkänd sjukkassa och som

är försäkringspliktig enligt lagen,

från och med (den 1 juli 1951) in­

skrivas

såsom

medlem i den allmän­

na sjukkassa han skall tillhöra.

121

§.

Sådan medlem i allmän sjukkassa,

som (vid utgången av juni 1951) var

medlem i erkänd sjukkassa, må utan

hinder av att han ej uppfyller de i

47

§ andra stycket stadgade villkoren

erhålla frivillig försäkring, såframt

han före (den 1 oktober 1951) gör

framställning därom.

(Nuvarande lydelse:)

av december 1955 var medlem i er­

känd sjukkassa och försäkringsplikt

förelegat för honom, därest han fyllt

sexton år. Beträffande medlem, som

nu sagts, skall ej gälla vad i lagen

stadgas om barn.

(Föreslagen lydelse:)

U9 §.

Det åligger envar, som är försåk-

ringspliktig enligt denna lag, att i

den ordning Konungen föreskriver

lämna de uppgifter som i samband

med lagens ikraftträdande erfordras

för att bestämma omfattningen av

hans försäkring.

120

§.

Utan hinder av att de i 59 § första

stycket stadgade villkoren ej åro

uppfyllda, äger medlem i allmän

sjukkassa erhålla frivillig försäkring

jämlikt 51 eller 58 §, såvida fram­

ställning därom göres före den 1 juli

1955.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

penning från erkänd sjukkassa, skall

följande gälla:

a) Vid beräkning av sjukhjälps-

tiden skall medräknas tid före (den

1 juli 1951),

för vilken erkänd sjuk­

kassa utgivit eller haft att utgiva

sjukpenning på grund av

samma

sjuklighetstillstånd eller tidigare så­

dant tillstånd, varmed

den ifrågava­

rande sjukdomen

sammanhänger.

b) Den som enligt

9

§ icke må

vara sjukpenningförsäkrad äger lik­

väl uppbära sjukpenning enligt de

(vid utgången av

juni 1951)

å ho­

nom tillämpliga föreskrifterna.

c) Beträffande den som enligt

9

§

skall vara sjukpenningförsäkrad

skola för

det sammanhängande sjuk­

lighetstillstånd

varom fråga är gälla

de (vid utgången av

juni 1951)

å

den försäkrade tillämpliga bestäm­

melserna om rätt till sjukpenning,

i den mån han därigenom blir berät­

tigad till sjukpenning för längre tid

än eljest eller till sjukpenning för

viss tid med högre belopp än som

eljest skolat tillkomma honom så­

som sjukpenning jämte

make- och

barntillägg för den tiden.

Vad ovan under a)—c), sägs skall

ock gälla, där den som (vid utgång­

en av

juni 1951)

var medlem i er­

känd sjukkassa och då ej ägde upp­

bära sjukpenning därefter drabbas

av

sjukdom,

som äger medicinskt

samband med sjukdom, för vilken

rätt till sjukpenning från erkänd

sjukkassa förelegat, dock ej för fall

att den försäkrade, frånsett arbets­

oförmåga på grund av kortvarig och

medicinskt sett fristående sjukdom,

(Nuvarande lydelse:)

penning från erkänd sjukkassa, skall

följande gälla:

a) Vid beräkning av sjukhjälps-

tiden skall medräknas tid före den

1 januari 1955,

för vilken erkänd

sjukkassa utgivit eller haft att ut­

giva sjukpenning på grund av den

ifrågavarande sjukdomen.

b) Den som enligt 7 § icke må

vara sjukpenningförsäkrad äger lik­

väl uppbära sjukpenning enligt de

vid utgången av

december 1954

å ho­

nom tillämpliga föreskrifterna.

c) Beträffande den som enligt 7 §

skall vara sjukpenningförsäkrad sko­

la för

den sjukdom

varom fråga är

gälla de vid utgången av

december

1954

å den försäkrade tillämpliga be­

stämmelserna om rätt till sjukpen­

ning, i den mån han därigenom blir

berättigad till sjukpenning för läng­

re tid än eljest eller till sjukpenning

för viss tid med högre belopp än som

eljest skolat tillkomma honom såsom

sjukpenning jämte barntillägg för

den tiden.

Vad ovan under a)—c) sägs skall

ock gälla, där den som vid utgången

av

december 1954

var medlem i er­

känd sjukkassa och då ej ägde upp­

bära sjukpenning därefter drabbas

av

sjukdomsfall,

som äger medi­

cinskt samband med sjukdom, för

vilken rätt till sjukpenning från er­

känd sjukkassa förelegat, dock ej

för fall att den försäkrade, frånsett

arbetsoförmåga på grund av kort­

varig och medicinskt sett fristående

(Föreslagen lydelse:)

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

som sägs om tid, för vilken sjukpen­

ning utgivits,

skall

hava avseende å

tid, under vilken arbetsoförmåga på

grund av sjukdom förelegat.

Vad i första stycket sägs skall ock

gälla, om försäkrad som där avses

(efter utgången av

juni 1951

) drab­

bas av

sjukdom,

som äger medi­

cinskt samband med

dessförinnan

inträffat sjukdomsfall,

såvida den

försäkrade inom två år före

insjuk­

nandet

vid något tillfälle varit ar-

betsoförmögen på grund av

det tidi­

gare sjukdomsfallet.

(Nuvarande lydelse:)

Vad i första stycket sägs skall ock

gälla, om försäkrad som där avses

efter utgången av

december 195b

drabbas av

sjukdomsfall,

som äger

medicinskt samband med

tidigare

sjukdom,

såvida den försäkrade

inom två år före

sista sjukdomsfal­

let

vid något tillfälle varit arbets-

oförmögen på grund av

sjukdomen.

(Föreslagen lydelse:)

48

Genom den nyssnämnda propositionen nr 312 lämnades riksdagen även

tillfälle att yttra sig över vissa av Kungl. Maj :t föreslagna huvudgrunder

för tillhandahållande utom sjukförsäkringens ram av sjukhusvård och

läkemedel. Enligt dessa huvudgrunder skulle vården å allmän sal å de

statliga sjukhusen göras helt avgiftsfri, medan sjukhusens huvudmän i

övrigt skulle åläggas lämna fri vård å allmän sal samtidigt med att staten

lämnade huvudmännen gottgörelse för uteblivna patientavgifter. I fråga

om läkemedlen skulle den enskilde få rätt att å apotek erhålla vissa läke­

medel helt gratis och andra läkemedel till nedsatt pris, varefter apoteken

direkt från statsverket skulle få ersättning för sina utlägg.

I skrivelsen nr 559 anmälde riksdagen, att den i princip kunnat godtaga

de av Kungl. Maj :t föreslagna huvudgrunderna för tillhandahållande av

sjukhusvård och läkemedel.

Vid sjukförsäkringslagens antagande bestämdes, att lagen — liksom

sjukförsäkringsreformen i övrigt — skulle träda i kraft den 1 juli 1950.

Genom lag den 17 december 1948 (nr 733) uppsköts ikraftträdandet av

lagen ett år. Ett nytt uppskov med ikraftträdandet kom till stånd genom

lag den 8 december 1950 (nr 621), vari bestämdes att sjukförsäkringslagen

skulle träda i kraft å den framtida dag som bestämdes av statsmakterna.

Detta uppskov förestavades av statsfinansiella skäl.

I ett i september 1951 av socialvårdskommittén avgivet betänkande (SOU

1951: 25) —■ varmed kommittén avslutat sitt arbete — har framlagts för­

slag till bl. a. lag om försäkring för yrkesskada in. in. (yrkesskadeförsäk­

ringslag), avsedd att ersätta såväl 1916 års lag om försäkring för olycks­

fall i arbete som 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Under hänvisning till att, enligt kommitténs mening, med den utformning,

som sjukförsäkringen erhållit enligt 1947 års lag, förutsättningar sakna­

des för en samordning av sjuk- och olycksfallsförsäkringen, har kommit­

tén funnit den nya yrkesskadeförsäkringslagstiftningen böra bygga på i

väsentliga delar samma principer som uppbär den nuvarande lagstiftningen.

I enlighet härmed avser den föreslagna nya lagstiftningen en av arbets­

givarna bekostad obligatorisk försäkring av arbetstagare för skada i arbetet.

Försäkringsskyddet föreslås emellertid utvidgat i olika hänseenden och

försäkringsförmånerna — vilka liksom nu skulle utgöras av läkarvård

jämte läkemedel, proteser o. d., sjukpenning, livränta samt begravnings­

hjälp — föreslås förbättrade. I likhet med vad som gäller enligt den nu­

varande olycksfallsförsäkringslagen föreslås sjukpenningen skola utgå med

belopp, fastställt i förhållande till vederbörandes arbetsförtjänst.

För dem som ej skulle bli omfattade av yrkesskadeförsäkringslagen,

bland dem självständiga yrkesutövare, husmödrar och barn till egna före­

tagare, har kommittén tänkt sig en särskild försäkring i form av tilläggs-

försäkring till den obligatoriska sjukförsäkringen. Denna tilläggsförsäkring

skulle väsentligen ha karaktär av en invaliditets- och dödsfallsförsäkring

Kungl. Maj. ts proposition nr 178.

49

för skador i och utom arbetet. I avbidan på genomförandet av en sådan

försäkring har kommittén som ett provisorium förordat en lagstiftning om

försäkring för skador i arbetet av företagares in. fl. barn.

I organisatoriskt hänseende innebär kommitténs förslag ingen ändring i

förhållande till vad nu gäller. De organ, som f. n. omhänderhar olycksfalls-

och yrkessjukdomsförsäkringen, d. v. s. riksförsäkringsanstalten och de

ömsesidiga socialförsäkringsbolagen, föreslås alltså skola omhänderha den

nya yrkesskadeförsäkringen.

över socialvårdskommitténs förslag till yrkesskadeförsäkringslag har

efter remiss yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter och samman­

slutningar. I remissyttrandena har allmänt beklagats, att kommittén ej

ansett sig kunna framlägga något förslag till samordning mellan yrkes­

skadeförsäkringen och sjukförsäkringen.

I den uppkomna situationen fann jag mig böra utverka bemyndigande

av Kungl. Maj:t att låta det problemkomplex det här gäller bli föremål

lör omprövning av särskilda sakkunniga. Såsom jag närmare utvecklat i

mitt anförande till statsrådsprotokollet i ärendet den 28 december 1951

borde vid denna omprövning undersökas bl. a., huruvida ej en samord­

ning av sjukförsäkringen och olycksfallsförsäkringen kunde komma till

stånd. Vidare borde finansieringsfrågan ägnas särskild uppmärksamhet.

De sakkunniga1, som antagit benämningen socialförsäkringsutredningen,

bär den 4 november 1952 avgivit ett betänkande angående sjukförsäkring

och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952: 39). Betänkandet utmynnar i dels

förslag till lag om ändring i 1947 års lag om allmän sjukförsäkring och

dels förslag till vissa jämkningar i socialvårdskommitténs förslag till yrkes­

skadeförsäkringslag. Beträffande den närmare innebörden i socialförsäk-

ringsutredningens förslag må här endast nämnas, att förslaget avser en

samordning av den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

på så sätt, att sjukförsäkringen får övertaga regleringen av de mera kort­

variga olycksfallen och under motsvarande tid av de långvarigare. Under

ifrågavarande tid, den s. k. samordningstiden, föreslås förmånerna vid

yrkesskada skola utgå efter i princip samma grunder som sjukhjälpen i

allmänhet. För den allmänna sjukpenningförsäkringens del innebär för­

slaget en övergång från det minimistandardsystem, varpå 1947 års lag

bygger, till en på inkomstbortfallsprincipen grundad ersättning. Vidare

föreslår utredningen, att ersättning för sjukhusvård skall inbegripas under

sjukförsäkringen. Däremot föreslås ingen ändring i 1946 års principbeslut

avseende läkemedlen. Kostnaderna för den reformerade försäkringen före- 1 * * 4

1 Såsom sakkunniga tillkallades statssekreteraren i socialdepartementet Per Eckerberg,

ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare E. Gust. Andersson, ledamoten av

riksdagens andra kammare, fru Nancy M. Eriksson, direktörsassistenten Sven Hydén, social-

ckonomcn Nils Kellgren, redaktören Lennart Pettersson och ledamoten av riksdagens andra

kammare, fru Ragnhild Sandström. Som experter tillkallades byråchefen i pensionsstyrelsen

Edvin Tegendal, byrådirektören därstädes Gösta Skogsberg och byrådirektören hos riksför­

säkringsanstalten Martin Engström samt kronokamreraren B. Ii. Åkerstedt.

4 —

Bihang till riksdagens protokoll 11)53. 1 sand. Nr 178.

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

50

slås fördelade mellan staten, de försäkrade och arbetsgivarna. Den år 1946

beslutade sjukkasseorganisationen föreslås orubbad.

Vid remissbehandlingen har socialförsäkringsutredningens förslag genom­

gående tillstyrkts, även om på olika punkter viss kritik framkommit.

Sedermera har hithörande spörsmål varit föremål för ytterligare pröv­

ning inom socialdepartementet. Därvid har jag bibragts den bestämda upp­

fattningen, att en samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen och

en reviderad olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring medför så betydande

fördelar, att en sådan samordning bör komma till stånd. Samordningen

synes mig böra genomföras efter i huvudsak de riktlinjer, som social-

försäkringsutredningen uppdragit. Med frångående av 1946 års princip­

beslut rörande fri sjukhusvård förordar jag, i likhet med utredningen, att

ersättning för de försäkrades utgifter för sjukhusvård tillhandahålles

inom sjukförsäkringens ram. Statsfinansiella skäl synes mig vidare tala

för att kostnaden för avgiftsfria eller eljest rabatterade läkemedel till vä­

sentlig del bäres av försäkringen. En sålunda reviderad sjukförsäkrings-

reform synes böra genomföras från och med den 1 januari 1955, vilken

dag alltså 1947 års lag om allmän sjukförsäkring bör sättas i kraft. Sam­

tidigt bör 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete och 1929 års

lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar avlösas av en gemensam

yrkesskadeförsäkringslag.

Den allmänna sjukförsäkringens genomförande kräver naturligen ett

omfattande förberedelsearbete. Det är därför nödvändigt att om, såsom jag

förordat, försäkringen skall kunna sättas i kraft den 1 januari 1955, redan

innevarande års riksdag får taga ställning till de ändringar avseende sjuk­

försäkringslagen som bör vidtagas. Givetvis hade det varit önskvärt, att

även ett förslag till yrkesskadeförsäkringslag i detta sammanhang kunnat

föreläggas riksdagen. Vid behandlingen av socialvårdskommitténs förslag

till yrkesskadeförsäkringslag har det emellertid visat sig att i det läge,

vari denna fråga nu befinner sig, vissa spörsmål avseende yrkesskadeför­

säkringen, vilka ej är direkt avhängiga vare sig av den allmänna sjuk­

försäkringens innehåll eller av samordningsproblemets lösning, torde be­

höva bli föremål för ytterligare överväganden. Vad nu sagts gäller bl. a.

livräntorna. Med hänsyn härtill har jag ansett det böra anstå till 1954 års

riksdag med framläggandet av förslag till yrkesskadeförsäkringslag. Till

nämnda riksdag torde även få anstå med detaljprövning av spörsmålet

rörande tillhandahållandet av läkemedel.

Ett ståndpunktstagande till frågan om de ändringar, som bör vidtagas

beträffande den allmänna sjukförsäkringen, medför emellertid vissa kon­

sekvenser för yrkesskadeförsäkringens del. Redan i detta sammanhang

måste därför behandlas de delar av yrkesskadeförsäkringens materiella in­

nehåll, som direkt påverkas av samordningsfrågan. På grund av att det,

enligt vad jag anfört, icke nu är möjligt att framlägga något fullständigt

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

51

förslag till yrkesskadeförsäkringslag, synes dock såvitt yrkesskadeför­

säkringen angår något i lagtext utarbetat förslag ej böra framläggas.

Med hänsyn till önskvärdheten av att frågorna om en ändrad sjukför­

säkring och en läkemedelsreform bedömes samtidigt samt till behovet av

förberedelsetid för läkemedelsreformens genomförande torde i detta sam­

manhang böra behandlas jämväl vissa frågor som rör den allmänna upp­

byggnaden av läkemedelsreformen.

Jag vill i det följande närmare redogöra för vad som förekommit i detta

ärende och börjar därvid med en översikt av gällande regler på området.

Översikt av gällande bestämmelser.

Lagen om allmän sjukförsäkring.

Sjukförsäkringen enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäk­

ring1 (nr 1; ändr. 733/1948; jfr 621/1950) är dels obligatorisk och dels

frivillig. Försäkringen handhaves av allmänna sjukkassor — centralsjuk­

kassor och lokalsjukkassor — med geografiskt avgränsade verksamhets­

områden i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller om mot­

svarande erkända sjukkassor. De allmänna sjukkassorna förutsättes såsom

nämnts uppkomma genom ombildning av de erkända sjukkassorna.

I fråga om försäkringspliktens omfattning gäller att

alla medborgare i princip är pliktiga att tillhöra allmän sjukkassa. Försäk-

ringspliktig är sålunda varje svensk medborgare, som är bosatt i riket,

fr. o. m. kalendermånaden efter den under vilken han fyllt 16 år. Det­

samma gäller den som, utan att vara svensk medborgare, är bosatt och

mantalsskriven i riket. Undantagen från försäkringsplikt är dock gift

kvinna, vilkens årsinkomst av förvärvsarbete ej uppgår till 1000 kr., under

förutsättning att hon sammanlever med sin man och att denne är försäk-

ringspliktig. Sådan gift kvinna samt barn under 16 år är sjukförsäkrade i

sin egenskap av familjemedlemmar. Dessutom är från försäkringsplikten

undantagna vissa smärre grupper, i främsta rummet sådana anstaltsvår-

dade som inte kan antas ha någon nytta av försäkringen.

Fn 1'örsäkringspliktig skall för varje kalenderår vara medlem i sjuk­

kassan för den kommun, där han för samma år blivit mantalsskriven. Den

som är medlem i lokalsjukkassa skall tillika vara medlem i vederbörande

centralsjukkassa. Fn försäkringspliktigs familjemedlemmar skall tillhöra

samma sjukkassa som den försäkringspliktige själv.

Genom försäkringen beredes vid sjukdom hjälp i form av dels ersättning

för utgifter för sjukvård (sjukvårdsförsäkring) dels en för dag beräknad

kontant ersättning (sjukpenningförsäkring). Sjukhjälp lämnas emellertid

ej vid sjukdom, för vilken försäkrad är berättigad till ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen och vissa därtill anslutna författningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

1 Denna lag benämnes i det följande SFI..

52

Den obligatoriska sjukvår dsförsäkringen omfattar

alla försäkrade, såväl sjukkassemedlemmar som familjemedlemmar. För­

säkringsförmånerna utgöres av ersättning dels för läkarvårdsutgifter, vari

inräknas ersättning för läkares resa ävensom för läkarintyg, som fordras

för erhållande av sjukpenning, dels för den försäkrades resor till och från

läkare och — om den försäkrade intagits på sjukvårdsanstalt — för resor

till och från anstalten. Ersättningen för läkarvård utgår med a/4 av utgif­

terna eller, då dessa överstigit det belopp, vartill de enligt en av Konungen

fastställd taxa skall beräknas uppgå, med a/4 av taxans belopp. Utgifterna

för resor till och från läkaren ersättes med a/4 av den de! av resekostnaden

för varje läkarbesök, som överstiger 3 kr. Undantagsvis ersättes dock hela

det överskjutande beloppet. Utgift för resa för intagning på sjukvårdsanstalt

och återresa därifrån ersättes i regel med hela beloppet, i fråga om åter­

resa dock endast den del av kostnaden som överstiger 3 kr.

Genom frivillig sj ukvårdsf örsäkring — som endast får

meddelas av en centralsjukkassa vilken därtill fått pensionsstyrelsens till­

stånd — kan en sjukkassemedlem tillförsäkra sig och sina familjemed­

lemmar ytterligare sjukvårdsförmåner. Denna försäkring får dock ej avse

annat än sjukgymnastik eller behandling med bad, massage, elektricitet

eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling.

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen avser

i princip att garantera de förvärvsarbetande en skälig minimistandard

under sjukdom. Sjukpenningförsäkrad är varje sjukkassemedlem, vars års­

inkomst av förvärvsarbete uppgår till minst 600 kr., ävensom familjeförsäk-

rad hustru som ej uppbär folkpension.

Sjukpenning utgår i allmänhet med 3: 50 kr. om dagen. För sjukpenning­

försäkrad under 18 år och för folkpensionär är sjukpenningen 2 kr. samt

för familjeförsäkrad hustru 1:50 kr. För den tid, då en sjukpenningför­

säkrad vårdas på sjukvårdsanstalt, utges en reducerad sjukpenning, be­

nämnd hempenning. Hempenningen är 2 kr. om dagen för den vars sjuk­

penning är 3:50 kr. samt 1 kr. för övriga sjukpenningförsäkrade.

Till sjukpenningen utgår maketillägg med 2 kr. om dagen och barntill-

lägg med 50 öre för barn och dag. Om båda makarna är sjukpenning­

försäkrade, utgår dessa tillägg i regel till mannens sjukpenning. En familje­

försäkrad hustru får ett barntillägg till sjukpenningen å 1 kr. om dagen,

därest hon har ett eller flera barn under tio år i hemmet.

Sjukpenning utges ej för de tre första dagarna av varje sjukdomsfall,

den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad (karenstid). Karenstid

tillämpas emellertid ej när ett nytt sjukdomsfall inträffar inom 90 dagar

efter den sista dag, för vilken sjukpenning utgivits. Den längsta tid, under

vilken sjukpenning utgår, är 730 dagar vid varje sammanhängande sjuk-

lighetstillstånd. För folkpensionär är dock sjukhjälpstiden högst 90 dagar.

Arbetsgivare, som vid arbetstagares sjukdom på grund av lag eller för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

53

fattning .utgivit lön till arbetstagaren, har rätt att i arbetstagarens ställe

uppbära den arbetstagaren tillkommande sjukpenningen jämte make- och

barntillägg, dock högst det belopp som motsvarar den utbetalade lönen.

Genom frivillig sjukpenningförsäkring — som meddelas

av centralsjukkassa — kan varje sjukpenning^säkrad medlem erhålla

tillägg till den obligatoriska sjukpenningen med 1:50, 3 eller 4:50 kr.

för dag. Härvid gäller emellertid eu maximeringsregel, innebärande att

ingen får vara frivilligt försäkrad så, att förmånerna från den frivilliga

och den obligatoriska sjukpenningförsäkringen jämte lön eller ersättning,

vartill medlemmen eljest är berättigad under sjukdom, för dag räknat

uPPgår

till högre belopp än

1/a60

av hans årsinkomst av förvärvsarbete.

Frivillig sjukvårds- och sjukpenningförsäkring får meddelas endast om

medlemmen har god hälsa och ej fyllt 55 år.

Försäkringen finansieras genom försäkringsavgifter och

statsbidrag.

Varje sjukkassemedlem är sålunda skyldig att erlägga avgift för för­

säkringen. Avgifterna skall för varje kassa beräknas och efter vederbörande

kassas hörande fastställas av pensionsstyrelsen. Avgiftsuppbörden skall för

den obligatoriska försäkringen ske i samband med skatteuppbörden. Av­

gifterna till den frivilliga försäkringen skall uppbäras i den ordning veder­

börande centralsjukkassa bestämmer.

Statsbidrag utgår i form av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag och avgifts-

lindringsbidrag. Särskilt statsbidrag lämnas till centralsjukkassorna för den

frivilliga sjukpenningförsäkringen. Till den frivilliga sjukvårdsförsäkringen

utgår däremot icke något statsbidrag.

Sjukhjälpsbidraget utgör en procentuell andel av en sjukkassas årliga

utgifter. Bidraget motsvarar 50 % av utgifterna för läkarvård, de för­

säkrades resor till och från läkare och sjukvårdsanstalt och för sjuk­

penning samt 100 % av utgifterna för make- och barntillägg. Medlems­

bidraget utgår med ett fast belopp för envar som vid kalenderårets utgång

är sjukkassemedlem. Beloppet, som varierar i kassor av olika typ och be­

lägenhet, är högst 5 och lägst 3 kr. Avgiftslindringsbidraget utgör 6 kr.

för varje vid kalenderårets utgång sjukpenningförsäkrad medlem och 2 kr.

för medlem som är enbart sjukvårdsförsäkrad. Sjukhjälpsbidrag och med­

lemsbidrag kan under särskilda förutsättningar förhöjas av Kungl. Maj:t.

Statsbidraget till den frivilliga sjukpenningförsäkringen är 20

%

av sjuk­

penningutgifterna.

Beträffande sjuk kasseorganisationen må nämnas, att de

allmänna sjukkassorna är självständiga juridiska personer med eget an­

svar för verksamheten. Fn allmän sjukkassas angelägenheter handhaves

av ett ombudsmöte och av kassans styrelse. Ombud till ombudsmötet utses

i en lokalsjukkassa av den eller de kommuner, inom vilkas områden kassan

bär sin verksamhet, i stadsccntralsjukkassa av staden och i annan central­

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

54

sjukkassa av ombudsmöten i de anslutna lokalsjukkassorna. Kassorna skall

stå under tillsyn av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet. Kungl.

Maj :t har den 17 oktober 1947 förordnat, att pensionsstvrelsen skall vara

tillsynsmyndighet.

Över allmän sjukkassas beslut i ärenden angående försäkring får klagan

föras hos pensionsstvrelsen genom b e s v ä r. Pensionsstyrelsens beslut

må överklagas endast om styrelsen lämnat sitt tillstånd därtill. Klagan

över pensionsstyrelsens beslut avgöres av Kungl. Maj:t i statsrådet.

De försäkrades avgifter för den obligatoriska försäkiingen

skulle enligt de beräkningar, som föregick lagens antagande, komma att

per år genomsnittligt hålla sig omkring 24 kr. för dem som tillförsäkrades

en sjukpenning av 3:50 kr. och omkring 4 kr. för de enbart sjukvårds-

försäkrade. Enligt år 1950 verkställda beräkningar skulle motsvarande av­

giftsbelopp behöva höjas till omkring 31 kr. resp. 5 ä 6 kr.

Vid tidpunkten för sjukförsäkringsreformens beslutande beräknades

statsverkets utgifter budgetåret 1950/51 — d. v. s. det törsta bud­

getår som enligt statsmakternas ursprungliga beslut skulle belastas med

kostnader för försäkringen — för själva sjukförsäkringens genomförande

till 171,3 milj. kr., därav 165,3 milj. kr. avseende den obligatoriska försäk­

ringen. Sjukförsäkringens totalkostnader nämnda budgetår uppskattades

till 266,8 milj. kr. Av detta belopp skulle 236,8 milj. kr. belöpa å den obliga­

toriska försäkringen. Statens andel i kostnaderna för den obligatoriska sjuk­

försäkringen skulle i enlighet härmed komma att uppgå till i runt tal 70 A

av totalkostnaderna för denna försäkring. Enligt kostnadsberäkningar, verk­

ställda under år 1950, skulle emellertid de ursprungliga beloppen i olika

avseenden behöva jämkas uppåt. Enligt de nya kalkylerna skulle den all­

männa sjukförsäkringens totala årskostnader bli 339,9 milj. kr., därav

200,2 milj. kr. avseende statens utgifter. Om hänsyn tages till 1946 års

reform även i vad den avser sjukhusvård och läkemedel, skulle enligt de

nya beräkningarna reformens genomförande totalt medföra en årlig kost­

nadsökning för statsverket på omkring 260 milj. kr.

Olycksfallsförsäkringslagen.

Enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete1

(nr 235; ändr. 323/1919, 320/1922, 155/1924, 215/1926, 135/1928, 349/1933,

383/1936, 69/1939, 818/1939, 514/1941, 940/1941, 227/1944, 191/1945, 350/1946,

493/1946, 483/1947 och 420/1948) är med vissa undantag, främst avseende

s. k. hemarbetare samt familjemedlemmar, varje arbetare försäkrad för

skada till följd av olycksfall i arbetet. Såsom föranledd av olycks­

fall skall anses även skada som, utan att hänföras till yrkessjukdom enligt

yrkessjukdomsförsäkringslagen — för innehållet i sistnämnda lag redogöres

Kungl. Maj:ts proposition nr 1

7<V.

1 Denna lag benämnes 1 det följande ÖL.

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Enligt ÖL gäller följande ersättningsskala:

Den årliga arbetsförtjänsten uppgår

Sjukpenningens belopp

till

kr.

men ej till

kr.

utan familjetillägg

kr.

med familjetillägg

kr.

1 785

3 50

5: —

1 785

2 040

4

—

5: 50

2 040

2 295

4 50

6: —

2 295

2 805

5 —

6: 50

2 805

3 315

6 —

7: 50

3 315

3 825

7 —

8: 50

3 825

4 335

8 —

9: 50

4 335

4 845

9 —

10: 50

4 845

5 355

10 —

11: 50

5 355

5 865

11

—

12: 50

5 865

6 375

12

—

13: 50

6 375

6 885

13

—

14: 50

6 885

—

14 —

15: 50

Invalidräntan utgick ursprungligen med ett belopp, som vid förlust av

arbetsförmågan utgjorde 2/3 av den skadades årliga arbetsförtjänst. Vid

nedsättning av arbetsförmågan med minst

1/io

utgjorde livräntan det lägre

belopp, som svarade mot nedsättningen. Härvid skulle hänsyn ej tagas till

den del av arbetsförtjänsten, som översteg visst maximibelopp. Maximibe­

loppet höjdes den 1 januari 1949 till 7 200 kr. Samtidigt ändrades även

regeln att livräntans storlek står i direkt proportion till invaliditetsgraden.

Enligt lagändringen erhåller den, som helt förlorat arbetsförmågan eller

fått den nedsatt med minst 3/i0, förhöjd livränta fr. o. m. månaden näst efter

den, varunder han fyllt 18 år, t. o. m. den månad, varunder han fyller 67 år.

Den förhöjda livräntan utgår med ett årligt belopp, som vid förlust av

arbetsförmågan motsvarar 11/i2 av den skadades årliga arbetsförtjänst, och

vid nedsättning av arbetsförmågan ett mot graden av nedsättningen sva­

rande belopp av arbetsförtjänsten, minskat med 1/i2 av arbetsförtjänsten.

Den 1 januari 1949 ersattes även en tidigare bestämmelse om förhöjning

av livräntan till s. k. hjälplös invalid med ett stadgande, enligt vilket ett

med hänsyn till vårdbehovets omfattning bestämt särskilt vårdbidrag om

högst 1 800 kr. för år kan utgå till en sådan invalid.

Efterlevandelivräntor utges till änka -— i vissa fall även till änkling —

samt till barn eller adoptivbarn under 16 år och, efter en speciell behovs-

prövning, till föräldrar eller adoptivföräldrar. Livräntan till änka eller

änkling utgör

1/3

av den avlidnes årliga arbetsförtjänst. Livräntan till

varje barn utgör

1/e

och till föräldrar högst 1/« av samma arbetsförtjänst.

Det sammanlagda årsbeloppet av livräntor till flera efterlevande får mot­

svara högst 5/e av arbetsförtjänsten.

över beslut av en försäkringsinrättning rörande ersättning eller eljest

rörande tillämpningen av någon i ÖL given bestämmelse kan klagan föras

genom besvär hos försäkringsrådet. Rådet äger emellertid, även om

58

ringen bibehålies i stort sett vid sitt omfång enligt gällande praxis så­

vitt avser gränsdragningen mellan begreppen arbetstagare och självständiga

företagare. Försäkringen omfattar enligt förslaget anställda och övriga, som

arbetar för annans räkning utan att därvid i förhållande till denne intaga en

självständig ställning, ävensom vissa yrkesutbildningselever. Den utvidg­

ningen föreslås emellertid, att även alla offentliga förtroendemän skall om­

fattas av den obligatoriska försäkringen.

Undantaget i ÖL beträffande vissa hemmavarande familjemedlemmar

till arbetsgivaren skall i princip gälla även enligt den föreslagna yrkes­

skadeförsäkringslagen.

Möjligheten till frivillig försäkring av de undantagna familjemedlem­

marna föreslås bibehållen. Sådan försäkring skall också få tecknas i riks-

försäkringsanstalten för dem som ej omfattas av den obligatoriska försäk­

ringen på grund av att deras arbete utföres åt organ eller person, som åt­

njuter immunitet (t. ex. utländsk beskickningschef).

Framför allt för att bereda de med hemindustriellt arbete sysselsatta

obligatoriskt skydd enligt lagen föreslås det nuvarande undantaget slopat

beträffande dem som utför arbetet i sitt hem eller på ett arbetsställe som

de själva bestämmer. En viss inskränkning i försäkringens tillämpning i

dylika fall har dock ansetts nödvändig. Enligt en såväl för hemindustriellt

som för annat arbete avsedd bestämmelse gäller sålunda en karenstid om

14 dagar i fråga om olycksfall i sådant arbete, som den försäkrade utför i

sitt hem eller på annat av honom bestämt arbetsställe utan att den för-

säkringspliktige eller företrädare för denne utövar tillsyn.

I fråga om begreppet olycksfall i arbete föreslås att den obliga­

toriska försäkringen alltjämt skall omfatta både olycksfall på arbetsstället

och olycksfall under färder till och från arbetet. Vissa utvidgningar av

försäkringsskyddets omfattning föreslås emellertid. Sålunda skall olycks­

fall i skogshärbärgen och vissa andra förläggningar jämställas med olycks­

fall på arbetsområdet. I fråga om färdolycksfallen förordas också vissa

uppmjukningar.

Kommittén anser det principiellt rimligt, att med olycksfallsskadorna lik­

ställa andra hälsorubbningar, oavsett om sjukdomen är specifik för yrket

eller ej. I vilken utsträckning ett sådant likställande av olycksfall och

andra yrkesskador kan realiseras är enligt kommitténs mening helt och

hållet en praktisk fråga. Kommittén finner sig dock ej kunna förorda, att

den hittillsvarande anordningen med en förteckning över de ersättnings-

berättigande skadorna frångås, men föreslår väsentliga ändringar i prin­

ciperna för förteckningen. Den nya förteckningen anges vara avsedd att,

så långt det är praktiskt möjligt och lämpligt, täcka alla skador som kan

tillskrivas det av försäkringen omfattade arbetet.

Det skall enligt förslaget ankomma på Kungl. Maj :t att efter riksdagens

hörande eller på förslag av medicinalstyrelsen och statens institut för folk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

59

hälsan meddela föreskrifter om försäkringens räckvidd beträffande sjuk­

domar, som härrör från vissa i lagen angivna inflytelser, nämligen inverkan

av något ämne eller annan substans, som anges i föreskrifterna, eller någon

där angiven inverkan av strålande energi, ensidiga eller ovanligt an­

strängande rörelser, fortgående eller upprepat tryck, vibrationer från arbets­

redskap, buller eller smitta.

Sådana hudsjukdomar, som el jest ej omfattas av försäkringen, blir enligt

en specialregel ersättningsberättigande, om de skäligen kan antagas vara

förorsakade av arbetet genom ämne eller annan substans, som ej upptagits

i de nyssnämnda föreskrifterna. En särskild karenstid om fyra veckor

föreslås dock för dessa fall.

Kommittén föreslår lagfästande av en bevisregel, i princip innebärande

eu förskjutning av bedömningen till de försäkrades förmån. Enligt denna

regel skall vid bedömandet av frågan, huruvida viss åkomma förorsakats

av olycksfall, detta anses vara förhållandet, såvida ej övervägande skäl

måste anses tala däremot. Regeln skall äga motsvarande tillämpning be­

träffande sjukdom, som enligt nyssnämnda förteckning utgör yrkesskada.

De av kommittén föreslagna försäkringsförmånerna innebär

väsentliga olikheter i förhållande till de nuvarande.

Ersättningsunderlaget skall visserligen fortfarande i princip grundas

på den försäkrades inkomstförhållanden vid tiden för skadefallet eller,

beträffande minderåriga in. fl., på en uppskattning av den framtida in­

komsten vid oförändrad lönenivå inom yrket. Hänsyn skall emellertid tagas

till löneändringar, som under det senaste året inträffat till följd av änd­

ringar i kollektivavtal in. m. Vidare skall hänsyn upp till visst närmare

angivet maximum tagas till inkomst av bisyssla, oberoende av om bisyss­

lan utföres för den vanlige arbetsgivarens räkning eller ej. Som bisyssla

räknas även hushållsarbete i hemmet, när detta arbete har utgjort en väsent­

lig del av den försäkrades sysselsättning. De nuvarande reglerna angående

lärlingar och underåriga föreslås ersatta av en bestämmelse, att — med

visst undantag — ersättningarna i åldrarna 18—20 år, 21—24 år och från

fyllda 25 år skall beräknas efter den arbetsinkomst, som den skadade skä­

ligen kunde antagas påräkna vid respektive 18, 21 och 25 års ålder. Efter-

levandelivränta skall i dessa fall utgå på grundval av tjugufemårsinkoinsten.

I fråga om livränta till efterlevande föreslås även den regeln, att när den av­

lidne på grund av tidigare kroppsskada åtnjuter ersättning enligt yrkes­

skadeförsäkringslagen eller annan författning eller på grund av Konungens

förordnande, ersättningen i fråga skall likställas med arbetsinkomst. Med

tanke främst på silikosfallen föreslås, att när försäkrad varaktigt avbryter

det farliga arbetet först avsevärd tid efter det sjukdomen yppats, ersätt­

ningsunderlaget vid bestämmande av ersättning för tid efter arbetsavbrottet

ej skall beräknas till lägre belopp än som skulle ha fastställts, om sjuk­

domens yppande och arbetsavbrottet hade ägt rum samtidigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

60

Maximibeloppet för den årliga arbetsförtjänstens beräkning föreslås höjd

från 7 200 till 9 000 kr. Om de allmänna levnadskostnaderna ett visst år

under både mars och juni utvisar ökning eller minskning med minst 10 %

i förhållande till läget vid lagens ikraftträdande, skall detta från följande

årsskifte föranleda anpassning av maximibeloppet med motsvarande hela

tiotal procent. Motsvarande ändringar skall vidtagas i sjukpenningskalan.

Ändringarna skall fastställas av Kungl. Maj :t.

Kommittén avstyrker ett borttagande av skattefriheten för sjukpenning.

Regler uppställes, som avses skola leda till att ersättningsbeloppen blir av

lämplig storlek i förhållande till den skadades arbetsförtjänst efter käll-

skatteavdrag. Principen om sjukpenningens gradering efter såväl arbets­

inkomst som försörjningsplikt bibehålies. Hänsyn till försörjningsplikt

skall dock tagas ej genom ett i alla sjukpenningklasser lika familjetillägg

utan genom en anordning med separata skalor för familjeförsörjare och en­

samstående. Minimisjukpenningen för reguljära fall föreslås bli 4 kr. för en­

samstående och 5 kr. för försörj are. Den nuvarande specialregeln för personer

under 18 eller över 67 år och höggradiga invalider bibehålies dock. Maximi-

sjukpenningen föreslås utgöra 16 kr. för ensamstående och 18 kr. för

försörjare, i båda fallen vid en arbetsförtjänst om minst 9 000 kr.

Vårdbidraget vid invaliditetsfall föreslås bibehållet. Ett motsvarande

bidrag anses böra införas vid vissa långvariga sjukdomstillstånd.

Vissa ändringar föreslås i reglerna om bedömningen av arbetsförmågans

nedsättning och beträffande invaliditetsersättningarna.

I fråga om livräntorna till efterlevande föreslås ersättningstiden utvidgad

bl. a. på så sätt, att rätt till livränta skall under särskilt angivna förutsätt­

ningar föreligga för en änka, även om äktenskapet ingåtts efter olycksfallet,

för frånskild make, för kvinna som varaktigt sammanlevde med den för­

säkrade under äktenskapsliknande förhållanden, samt för styvbarn. För

föräldrar uppmjukas rekvisitet för rätt till livränta.

Problemet om försäkringsskydd för dem som ej omfat­

tas av yrkesskadeförsäkringslagen — framför allt själv­

ständiga yrkesutövare, husmödrar och vissa familjemedlemmar till arbets­

givaren —- föreslås löst så, att det genom statsmakternas försorg tillskapas

en särskild försäkringsform såsom ett komplement till den allmänna sjuk­

försäkringen och avseende skador såväl i som utom arbete. Denna försäk­

ringsform är framför allt avsedd att lämna skydd vid invaliditet och döds­

fall. Enligt kommitténs mening kan emellertid en försäkring av ifrågava­

rande slag inte genomföras förrän samtidigt med den allmänna sjukför­

säkringen.

I avbidan på genomförandet av en försäkring av nyss angiven typ förordar

kommittén som ett provisorium en lag om försäkring av företagares in. fl.

barn. Enligt denna lag skall vissa familjemedlemmar till arbetsgivaren obli­

gatoriskt försäkras för skada i arbetet. Försäkringen, som skall grundas på

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

61

anmälningsskyldighet (för föräldrarna), föreslås gälla för sådana barn,

som föregående år fyllt minst 15 år och arbetat för föräldrarnas räkning

under sådana omständigheter, att dessa har gjort löneavdrag för barnets

källskatt. Frivillig försäkring föreslås kunna tecknas för andra barn samt

för olycksfall utom arbete.

För andra studerande än de förut nämnda yrkesutbildningseleverna före­

slås en särskild förordning angående ersättning av statsmedel för skada,

ådragen under studierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Sammanfattning av remissyttrandena över socialvårdskommitténs

förslag.

över yrkesskadebetänkandet har efter remiss yttranden avgivits av stats­

kontoret, kommerskollegium, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, försäk-

ringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, arbetsmarknads­

styrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yr­

kesutbildning, statens institut för folkhälsan, försäkringsinspektionen, sta­

tistiska centralbyrån, Svea hovrätt, Göta hovrätt, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus, Gävleborgs samt Norrbottens län, 1946 års skolkommission, änke-

pensioneringskommittén, Socialförsäkringsbolagens förening, Folksam,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska

landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens

folk, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges skogsägareförbund, Sve­

riges redareförening, Föreningen Sveriges aktiva handelsresande, Svenska

försäkringsbolags riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, Sveriges hus­

modersföreningars riksförbund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Då något fullständigt förslag till lagstiftning angående yrkesskadeför­

säkringen ej framlägges i detta sammanhang och med hänsyn till den ut­

veckling, som saken sedermera tagit i och med att socialförsäkringsutred-

ningen avgivit sitt förslag, torde det ej finnas anledning att här lämna en

uttömmande redogörelse för innehållet i remissyttrandena över socialvårds­

kommitténs förslag. På de punkter, som rör samordningsfrågan, anser jag

mig dock böra något beröra remissyttrandena.

Såsom redan nämnts påtalas genomgående i remissyttrandena, att social-

vårdskommittén ej ansett sig kunna framlägga något förslag till samordning

mellan yrkesskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. I åtskilliga yttranden

framhålles, att ett flertal av de betydelsefulla och komplicerade problem,

inför vilka kommittén ställts, skulle kunna få en naturligare och bättre lös­

ning inom ramen för eu obligatorisk sjukförsäkring än genom utvidgningar

62

i olika hänseenden av olycksfallsförsäkringen. I flera yttranden avråder man

bestämt från sådana utvidgningar av olycksfallsförsäkringen, som kunde

föregripa och försvåra en samordning mellan de båda socialförsäkrings-

grenarna.

En närmare redogörelse för remissyttrandena i samordningsfrågan finnes

i socialförsäkringsutredningens betänkande s. 99—108, vartill torde få

hänvisas.

Med utgångspunkt från att någon samordning mellan yrkesskadeförsäk­

ringen och sjukförsäkringen tills vidare ej skulle komma till stånd accep­

teras i remissyttrandena allmänt tanken på att yrkesskadeförsäkringen i

stort sett bör bibehållas vid sitt nuvarande omfång och att försäkringstill-

hörigheten således bör baseras på det arbetstagarbegrepp, som utbildat sig

vid tillämpningen av ÖL och som omfattar ej endast arbetstagarna i egentlig

mening utan även vissa andra kategorier. Diskussionen i yttrandena i

denna del har huvudsakligen rört sig om vilka jämkningar i rådande praxis

som kan anses påkallade och hur man lagtekniskt skall gå till väga för att

dra en så klar gräns som möjligt kring den personkrets, som borde omfattas

av försäkringen.

Riksförsäkringsanstalten

yttrar bl. a. följande:

Utvecklingen har lett till en synnerligen invecklad och för allmänheten

ofta svårförståelig praxis i fråga om gränsdragningen mellan begreppen

arbetare och självständig företagare. Härutinnan råder för närvarande en

betänklig brist på enhetlighet och överblickbarhet. Riksförsäkringsanstalten

torde i avsevärt högre grad än de ömsesidiga bolagen ha stark känning härav.

Det är därför enligt anstaltens mening synnerligen påkallat, att en genom­

gripande rationalisering och förenkling på området kommer till stånd. Det

framstår härvid såsom ett önskemål att allmänna principer åvägabringas,

vilka — samtidigt som det framträdande behovet av fasthet och enhetlighet

i bedömningen tillgodoses — jämväl i möjligaste mån begränsa behovet av

utredningar och även vederbörligen beakta försäkringstekniska synpunkter.

I anslutning till det anförda uttalar riksförsäkringsanstalten, att det från

försäkringstekniska och administrativa synpunkter givetvis vore önskvärt

att låta lagen omfatta endast arbetstagare i civilrättslig mening.

Överståthållarämbetet

anför:

Utvecklingen på yrkesskadeförsäkringens område kännetecknas av all eu

successiv uttänjning skett av de olika begrepp — arbetstagare, olycksfall i

arbete, yrkessjukdom och andra — vilka äro avgörande för huruvida ersätt­

ning kan utgå vid förlust eller reducering av arbetsförmågan. Det är uppen­

bart, att denna utveckling betingats av frånvaron av en kompletterande form

av socialförsäkring. Det nu föreliggande förslaget innebär på åtskilliga

punkter eu ytterligare utsträckning av gränserna för ersättningsbarheten,

liksom av förmånernas storlek. Mot denna tendens i förslaget kan, lika

litet som mot den tidigare utvecklingen, ej resas någon invändning, såvitt

angår skäligheten i och för sig av utvidgningarna, även om självfallet bristen

på kostnadsberäkningar försvårar ett ställningstagande. Det kan dock knap­

past sägas, att den gränsdragning, vilken under alla förhållanden måste

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

63

ske så länge allenast en delreglering föreligger, blir klarare genom uttänj-

ning av olika kriterier. Snarare föreligger risk för att olikheterna bliva än

mer svårförståeliga för dem, som även framdeles måste hållas utanför

möjligheten att genom sociala åtgärder erhålla kompensation för förlust

eller minskning av arbetsförmågan. Detta förhållande talar enligt ämbetets

mening för att en viss försiktighet bör iakttagas, när det gäller att utvidga

tillämpligheten av en likväl avgränsad social yrkesskadeförsäkring.

Vad nu sagts gäller icke minst försäkringstillhörigheten, som är beroende

av den innebörd arbetstagar- och därmed korresponderande begrepp erhålla

i lagstiftning och praxis. I denna fråga göra sig emellertid även synpunkter

av annan art gällande.

överståthållarämbetet erinrar i fortsättningen om att utvecklingen lett

till uppkomsten av två skilda arbetstagarbegrepp, ett civilrättsligt och ett

socialt betonat. Det senare, som särskilt torde känneteckna rättstillämp­

ningen på olycksfallsförsäkringens område, hade kommit till användning

företrädesvis när det gällde fullgörandet av förpliktelser, som vore av sär­

skild betydelse för det allmänna. Det civilrättsliga arbetstagarbegreppet

åter, som byggde på avtalsfrihetens princip och föranledde en ur privat­

rättsliga synpunkter gjord tolkning av ingångna arbetsavtal, torde i stort

sett kunna sägas vara det grundläggande på områden, där arbetstagarens

rättigheter mera omedelbart motsvarades av ekonomiska förpliktelser för

arbetsgivaren. Härav hade följt, oaktat ur sociala synpunkter ett annat

resultat kunnat anses önskvärt, att ett mera inskränkt arbetstagarbegrepp

måst tillämpas på vissa områden. Sålunda kunde erinras om att arbets­

domstolen ansåge sig böra vid prövningen av de ur ett anställningsför­

hållande härrörande rättsverkningarna lägga det privaträttsliga arbets­

tagarbegreppet till grund för sina avgöranden. Det nuvarande förhållandet,

att en person kunde i ett och samma arbetsavtalsförhållande betraktas som

arbetstagare i fråga om exempelvis olycksfallsförsäkringen men som själv­

ständig företagare i fråga om t. ex. semesterrätt eller förmånsrätt enligt

17 kap. 4 § handelsbalken måste onekligen te sig förbryllande och kunde ej

sägas vara tillfredsställande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 178.

Socialförsäkringsutredningens förslag.

(SOU 1952:39)

Samordningsfrågan.

Utredningens överväganden har resulterat i att för viss tid en samordning

bör ske mellan den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

och att under denna tid sjukhjälpen — i princip lika för yrkesskador och

andra sjukdomar — skali lämnas av allmän sjukkassa enligt sjukförsäk­

ringens ersättningsbestämmelser. Efter samordningstidens slut bör ersätt­

ning för yrkesskada utgå från yrkesskadeföräkringen och enligt de för

denna försäkring gällande reglerna. Sainordningstiden föreslås i princip

64

skola sträcka sig intill utgången av de 90 första dagar, för vilka sjukpen­

ning utgår vid ett sjukdomsfall. Utredningen utvecklar sin mening härut-

innan i huvudsak sålunda.

En samordning av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna förutsätter, åtmin­

stone om samordningen skall få en mera betydande räckvidd, att sjukför­

säkringens förmåner under en viss tid efter olycksfallet eller yrkessjuk­

domens början kan anses tillräckliga även såsom prestationer i anledning

av yrkesskada. Utformningen av reglerna rörande sjukförsäkringen beror

alltså i hög grad på om en samordning med yrkesskadeförsäkringen skall

ske och i så fall på vad sätt.

Systemet med två olika försäkringar vid sjukdom, av vilka den ena har

långt gynnsammare ersättningsgrunder än den andra, leder enligt erfaren­

heten till ett mycket stort antal gränsdragningsfrågor, av vilkas lösning i

eu viss riktning den försäkrade ofta har ett starkt intresse. Den nuvarande

ordningen med två helt skilda försäkringssystem har också stora admi­

nistrativa olägenheter, önskar man mera väsentligt minska dessa, räcker

det ej med att förmånerna under den tid samordningen avser är lika utan

hänsyn till sjukdomens art och uppkomstsätt. Så länge förmånerna lämnas

av skilda försäkringssystem, måste nämligen vid varje sjukdomsfall fast­

slås, om fallet hör till den ena eller andra kategorien. Vidare bibehålies de

nuvarande olägenheterna för allmänheten i form av långsamhel vid utbe­

talningar inom yrkesskadeförsäkringen och ovisshet rörande vilket organ

som skall utge sjukhjälpen.

Det sagda leder till att en samordning om möjligt bör vara fullständig

under samordningstiden. Samordningen bör sålunda avse såväl storleken

av förmånerna som det administrativa och det ekonomiska ansvaret för

regleringen av de enskilda fallen.

Hjälpbehovet vid en sjukdom är icke beroende av huruvida sjukdomen

är att anse som yrkesskada eller ej. Det torde emellertid inte vara möjligt

att mera väsentligt minska nuvarande förmåner vid yrkesskada. Åtmin­

stone för en viss samordningstid måste därför sjukförsäkringens förmåner

höjas så mycket, att de för denna tid kan accepteras även vid yrkesskador.

Detta behöver dock ej innebära, att man flyttar över yrkesskadeförsäk­

ringens förmåner helt obeskurna till den samordnade försäkringen.

Det torde f. n. ej kunna komma i fråga att inom den allmänna sjukför­

säkringen — såsom inom yrkesskadeförsäkringen — ge full ersättning för

läkarvård och resor. Inom en samordnad sjukpenningförsäkring måste

vidare sjukpenningens storlek beräknas efter schematiska grunder, så att

utredning vid sjukdomsfallets inträffande inte erfordras. Detta kan för den

försäkrade vara antingen bättre eller sämre än enligt nuvarande regler.

Vid en fullständig samordning måste karenstiden vara oberoende av sjuk­

domens art och uppkomstsätt. Med sjukförsäkringens karenstid innebär

detta en viss försämring ur de yrkesskadades synpunkt.

Samordningen medför å andra sidan vissa fördelar för den skadade jäm­

fört med den nuvarande olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkringen. Han

vet omedelbart vad han har att påräkna för förmåner. Dröjsmål med utbe­

talningar på grund av tidskrävande utredningar behöver ej förekomma.

Bekymren för resultatet av ersättningsfrågornas prövning leder f. n. ibland

till svåra komplikationer av psykologisk natur med förlängning av sjuk­

domstillståndet som följd. Samordningen minskar väsentligen risken härför.

Genom samordningen minskar vidare skälen mot att låta yrkesskadeför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 178.

65

säkringen omfatta även en arbetsgivares i rörelsen sysselsatta familjemed­

lemmar. Det blir också lättare att ordna yrkessjukdomsförsäkringen på ett

rationellt sätt. Den största vinsten är dock, att ett gott skydd åstadkommes

vid all sjukdom. Försämringarna i en yrkesskadeförsäkring synes väga

mycket lätt för de försäkrade vid beaktande av de med samordningen för­

enade fördelarna.

Vid en fullständig samordning är det uppenbarligen ej möjligt att för

samordningstiden variera arbetsgivarnas avgifter på sätt som nu sker efter

kostnaderna för de vid företaget inträffande yrkesskadorna. I vad mån

mVjligheterna för arbetsgivarna att få sänkning av avgifterna till olycks­

fallsförsäkringen nu verkar som en sporre i skyddsarbetet anser utred­

ningen ej kunna med säkerhet bedömas. Skyddsarbetet har under senare

tid intensifierats genom förstärkning av de samhälleliga arbetarskydds-

organen och genom samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden. Arbets­

givarna har otvivelaktigt ett stort intresse av att förhindra driftsstörningar,

helt oberoende av variationer i fråga om olycksfallsförsäkringspremierna.

Utredningen anser därför att skyddsarbetet vid industriföretagen ej i någon

mera betydande mån kommer att hämmas av att variationerna i premierna

minskas.

En fullständig samordning hehöver ej heller minska försäkringsinrätt-

ningarnas möjligheter att redan på ett tidigt stadium vidtaga åtgärder för

att mildra följderna av inträffade yrkesskador i fråga om arbetsoförmågans

grad och varaktighet. För övrigt är det lika betydelsefullt att invaliditets-

förebyggande åtgärder vidtages vid alla sjukdomar, oberoende av om de

orsakats av arbete för annans räkning eller ej.

En invändning av annan art kan emellertid också anföras mot eu full­

ständig samordning. Då differentieringen olika arbetsgivargrupper emellan

minskar i fråga om olycksfallsförsäkringspremierna, blir vissa företagare

hårdare belastade än nu medan andra får en lindring — förutsatt att arbets­

givarna såsom kollektiv skall bidraga till sjukförsäkringen i minst den om­

fattning som deras utgifter för olycksfallsförsäkringen minskar. Differen­

tieringen av olycksfallsförsäkringspremierna kan trots samordningen bestå

men premiebeloppen blir mindre. Det är däremot ej möjligt att på mot­

svarande sätt differentiera arbetsgivarbidragen till sjukförsäkringen. Det

torde inte kunna undvikas, att vissa ändringar i fråga om de bestående

förhållandena uppkommer även för företagarnas del vid en radikal omlägg­

ning av socialförsäkringen.

Utredningen nämner, att det med ledning av tillgänglig statistik kan

antagas att beträffande de olycksfall i arbete, som medför arbetsoförmåga,

och som kvarstår på tredje dagen från olycksfallet, ungefär 15 % är av­

vecklade inom en vecka, 50 % inom två veckor, 96 å 97 % inom 13 veckor

och 99,7 % inom ett år räknat från och med dagen efter olycksfallets in­

träffande. Utredningen framhåller emellertid, att de administrativa vinster­

na inte kan direkt mätas med ledning av dessa avvecklingssiffror. Om

samordningstiden är begränsad, måste nämligen de yrkesskadefall, som

kvarstår vid eu viss tidpunkt före samordningstidens utgång, i regel prövas

av vederbörande olycksfallsförsäkringsinrättning, så alt inga uppehåll i

utbetalningen av ersättningar behöver uppstå. Det är vidare helt naturligt

5 -

B ihan g till riksdagens protokoll

7.95.7. 7

samt. Nr 178.

Kungl. Maj:Is proposition nr 178.