2

Knngl. Maj:ts proposition nr 105.

Förslag

till

Lag

om lindrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juli

1947 (nr 629) angående ändring i lagen den 28 maj 1967 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 10 juli

1947 angående ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Denna lag---------------------------------- den 1 januari 1948.

Beträffande utlämnande av dom­

stols protokoll över handläggning,

som ägt rum före den 1 januari 1948,

samt annan handling, som före

nämnda dag upprättats hos domsto­

len eller dit inkommit, skall äldre lag

fortfarande gälla.

Har med--------------- -----------------— tillstånd därtill.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4

nes i 36 § särskilda bestämmelser som, med uteslutande av övriga sekretess­

regler, gäller för domstolshandlingar. Denna anordning är betingad av den

offentliga rättegången. Domstolshandlingar har nämligen ansetts kunna

hemlighållas endast om rättegången icke har varit offentlig, och därjämte

krävs enligt nyssnämnda lagrum, om domstolen har skilt målet från sig,

att domstolen har prövat sekretessfrågan och har bestämt att sekretessen

skall bestå.

Före tillkomsten av nya rättegångsbalken ansågs i princip gälla att allt

som var av betydelse för ett måls avgörande skulle intagas i protokollet.

Det var därför också till protokollet som de exklusiva reglerna om sekretess

anknöt. Protokoll i mål vid allmän domstol, polisdomstol eller krigsdom-

stol fick sålunda icke hemlighållas på grund av annat stadgande i sekretess­

lagen än 36 § (här bortses från 35 §, som i detta sammanhang saknar be­

tydelse). Härav följde å andra sidan att sådana handlingar som hade in­

givits till domstolen men icke hade intagits i protokollet kunde hemlighållas

enligt eljest gällande bestämmelser (NJA 1945:2).

I praxis tillämpades reglerna för protokollering stundom på det sättet att

endast vad som oundgängligen erfordrades för avgörandet intogs i protokol­

let, under det att handlingar i övrigt, även om de icke helt saknade betydelse

i sådant hänseende, ansågs kunna läggas till handlingarna i målet. På så­

dana inneliggande handlingar gällde alltså icke den exklusiva bestämmelsen

i 36 § sekretesslagen; de kunde hemlighållas enligt annat sekretesstadgan-

de. Denna möjlighet utnyttjades också för att skydda vissa slag av hand­

lingar, bland annat rättspsykiatriska utlåtanden. Enligt ett uttalande av

strafflagberedningen (SOU 1942:59 s. 208) borde domstolarna med hän­

syn till sekretesskyddet i protokollet intaga endast själva sammanfatt­

ningen av utlåtandet, medan journaler och andra till utlåtandet hörande

handlingar icke borde protokollföras. Samma mening uttalades av justitie­

ombudsmannen (JO:s ämbetsberättelse 1944 s. 92).

Den nya rättegångsbalken medförde ändrade regler om protokollföring

och därav föranleddes också ändrade sekretessbestämmelser. De exklusiva

bestämmelserna i 36 § sekretesslagen kunde icke längre, såsom under den

äldre protokollariska processen, enbart anknyta till protokollet; samma sek­

retess måste vara möjlig beträffande samtliga handlingar, som hade före-

tetts vid förhandling och förvarades i akten. De ändrade bestämmelserna i

sekretesslagen, vilka hade utarbetats på grundval av processlagberedning­

ens förslag i ämnet och som antogs år 1947 och trädde i kraft samtidigt

med nya rättegångsbalken, innehåller därför att andra sekretessbestämmel­

ser än 36 § icke får tillämpas beträffande protokoll över förhandling jämte

annan dylik uppteckning i mål vid domstol samt handlingar som företetts

vid förhandlingen, så ock beslut och dom i målet. Den sålunda år 1947 an­

tagna lagändringen innehåller icke andra övergångsbestämmelser än ett

stadgande, som möjliggör för domstol att lämna tillstånd till utlämnande

av handling utan hinder av äldre förordnande om dess hemlighållande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

vem som helst taga del. Genom de nya bestämmelserna i 36 § sekretess­

lagen bliva emellertid de handlingar, som ingivits till domstol utan att ha

företetts vid förhandling, underkastade sekretessbestämmelserna i 1—34 §§

oberoende av om de intagits i protokoll eller icke. Då i många fall mål eller

ärende tidigare handlagts utan förhandling, kan det därför icke sällan in­

träffa, att eu i protokoll intagen, till sin natur hemlig handling, i stället

för att tidigare ha varit tillgänglig för läsning av envar, numera bör be­

handlas såsom hemlig. Det synes mig oegentligt, att domstolsprotokoll, som

kanske under lång tid varit offentliga, utan bärande skäl undandragas den

insyn, som städse ansetts garanterad genom den i tryckfrihetsförordningen

till allmänt uttryck komna offentlighetsprincipen. Enligt min mening torde

en ändring av bestämmelserna i sagda hänseende vara erforderlig.

Beträffande innehållet i JO:s framställning, utöver vad nu återgivits, må

hänvisas till dennes ämbetsberättelse till 1954 års riksdag, s. 224—231.

Departementspromemorian.

I promemorian anföres att den tvekan som har uppstått om vad som efter

1947 års lagändring skall anses gälla beträffande handlingar i mål som har

handlagts enligt den äldre rättegångsbalken, innefattar två frågor, på vilka

något olika synpunkter kan anläggas. Den ena frågan är, i vad mån den

nya lydelsen av 36 § över huvud taget är tillämplig på handlingar i äldre

mål, och den andra är,-vad som speciellt skall gälla i mål som efter den 1

januari 1948 behandlas enligt äldre lag och då särskilt beträffande hand­

lingar som i dylikt mål har upprättats hos domstolen eller har dit inkommit

efter nämnda dag. Båda frågorna avser i främsta rummet tillämpligheten

av den regel, som utesluter hemlighållande av handlingar med stöd av and­

ra sekretessbestämmelser än 36 §. Denna regel har nämligen genom lagänd­

ringen fått en annan omfattning än förut.

Beträffande den först angivna frågan uttalas i promemorian att det före-

ligger starka sakliga skäl för den tolkningen att den år 1947 antagna nya

lydelsen av 36 § sekretesslagen icke gäller handlingar i äldre mål. Härom

anföres närmare:

\ id besvarandet av den först angivna frågan om tillämpning över huvud

taget av 36 § i dess nya lydelse på handlingar i äldre mål kan anföras att

paragrafen i dess nya lydelse icke utvisar något annat än att den skulle

gälla också sådana handlingar och att det icke heller finns någon övergångs­

bestämmelse som anger någon annan tolkning. Det kan emellertid icke vid

lagens tillkomst ha varit avsett, att alla de handlingar, som förvarades så­

som inneliggande handlingar i mål hos domstol och som skyddades enligt

andra sekretessbestämmelser än 36 §, t. ex. utlåtanden över sinnesundersök­

ning, utan någon saklig prövning i varje särskilt fall skulle göras offentliga

genom lagändringen. En sådan tolkning strider mot grundtanken i para­

grafen både i dess äldre och dess nya lydelse; paragrafen bygger nämligen

på att eljest gällande sekretessregler kan sättas ur kraft, därför att dom­

stolen har att från fall till fall ta ställning till handlingens hemlighållande

och meddela erforderliga förordnanden härom. Domstolen har emellertid

beträffande dylika inneliggande handlingar saknat anledning och i vissa

fall också möjlighet att i målet företaga en sådan prövning. Det bör vidare

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Yttrandena.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgivits av justitiekans-

lersämbetet, Svea hovrätt, Göta hovrätt, riksarkivet, Sveriges advokatsam­

fund, föreningen Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stads-

domare.

Även publicistklubben har erhållit tillfälle att yttra sig över promemorian

men har icke begagnat sig därav.

Det i promemorian framlagda förslaget har i samtliga yttranden tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Dock anför därvid

justitiekanslersämbetet

föl­

jande:

De föreslagna övergångsbestämmelserna avse enligt sin ordalydelse icke

blott i promemorian berörda 36 och 39 §§ i 1937 års lag utan även övriga av

1947 års ändringar berörda paragrafer, i den mån de innefatta bestämmelser

om utlämnande av sådana handlingar, som i förslaget sägs. Detta torde va­

ra fallet beträffande 38 §. Det synes därför som om domstol, därest försla­

get antages, icke skulle kunna med stöd av det år 1947 tillagda andra styc­

ket av 38 § förordna om tillhandahållande av sådan hos annan domstol för­

varad handling, som avses i förslaget. En sådan följd av den föreslagna lag­

ändringen lärer knappast ha varit åsyftad. Justitiekanslersämbetet vill där­

för ifrågasätta ett förtydligande liärutinnan.

Ämbetet finner det vidare något tveksamt, huruvida 39 § bör omfattas av

lagändringen. Några olägenheter av den art, vilka i promemorian redovisats

med avseende å tillämpning av 36 § å handlingar i »äldre mål», synas knap­

past kunna uppkomma genom tillämpning av 39 § å dylika handlingar, och

för rättstillämpningen måste det anses i och för sig vara en nackdel att olika

lagregler skola gälla för handlingar i »äldre mål» och i »nya mål».

Departementschefen.

Då det i promemorian framlagda förslaget i huvudsak har lämnats utan

erinran i samtliga yttranden, kan jag med tillstyrkan av förslaget hänvisa

till den motivering som har anförts i promemorian.

Beträffande de detalj spörsmål som har upptagits av justitiekanslersäm­

betet vill jag framhålla följande. Det föreslagna tillägget till övergångsbe­

stämmelserna i 1947 års lagändring, vilket tillägg lämnar en anvisning om

den lag som skall gälla beträffande utlämnande av vissa handlingar, avser

icke sådant tillhandahållande av handlingar som omtalas i 38 § sekretess­

lagen. Sådant tillhandahållande är icke att anse som utlämnande. Endast

indirekt — genom att tillägget också är av betydelse, då det gäller att be­

döma, vilka handlingar som icke får utlämnas till envar — har tillägget

något inflytande på tillämpningen av 38 §. Någon praktisk olägenhet av den

art som justitiekanslersämbetet har befarat torde alltså icke kunna upp­

komma. Vad justitiekanslersämbetet har anfört beträffande frågan, huru­

vida lagändringen bör omfatta 39 § sekretesslagen, synes väl vara i sak be­

fogat. Tillägget till övergångsbestämmelserna torde emellertid böra få en

sådan avfattning att det närmast innefattar ett förtydligande och alltså utan

saklig ändring ger ett uttryck åt den tolkning som, tillägget förutan, synes

ha givits åt 1947 års lagändring. Från denna utgångspunkt är det knap­