2

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 februari 1954.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, E^ricsson, A^ndersson,

L^ingman, N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jälmar N^ilson, L^indell,

N^ordenstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social-, finans-,

ecklesiastik-, handels- och inrikesdepartementen anmäler ministern för ut­

rikes ärendena fråga om ratifikation av Förenta Nationernas konvention

angående flyktingars rättsliga ställning och anför:

Flyktingproblemet är förvisso icke en ny företeelse i historien men kan i

den gestalt vari det framträder i våra dagar sägas hava uppstått under och

efter det första världskriget. Skilda politiska händelseförlopp kom stora

människoskaror att som flyktingar sätta sig i rörelse i hopp om fristad in­

nanför ett främmande lands gränser. De krigiska förvecklingarna på Balkan

hade — för övrigt även i tiden omedelbart före 1914 — i släptåg folkvand­

ringar av väldiga mått. Särskilt må här erinras om den flykt från Turkiet

till Grekland av personer av grekiskt ursprung, som följde på det grekiska

nederlaget 1922 mot Turkiet, samt om det genom ett särskilt avtal 1923 reg­

lerade folkutbytet mellan Turkiet och Grekland. Här må likaså omnämnas

de till ett antal av omkring en halv million uppskattade armenier, vilka ge­

nom att taga sin tillflykt till främmande land undgick att dela sina i Turkiet

kvarblivna landsmäns grymma lott. Den största flyktingkategorien från

denna tid utgjorde dock de Tyska flyktingarna, vilka efter tsardömets fall

tog sin första tillflykt till Väst-Europa, Levanten och Fjärran Östern. Efter

en period av relativt lugn fick från mitten av 1930-talet flyktingprobleinet

förnyad aktualitet och blev alltmera brännande i samma mån som förföljel­

sen av det judiska befolkningselementet intensifierades i Tyskland samt i

Österrike och Tjeckoslovakien efter dessa staters införlivande med Tyskland.

Ett annat exempel bland många, vilkas fullständiga uppräknande här skulle

föra för långt, utgör utvandringen av saarländare efter Saaromröstningen

1935.

En mängd privata hjälporganisationer, såväl särskilt för ändamålet bil­

dade som ock för mera allmänna uppgifter tillkomna sådana, var under mel­

lankrigstiden verksamma för att lämna bistånd åt flyktingarna.

Redan kort efter sin tillkomst upptog emellertid även Nationernas För­

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Spörsmålet om hjälp åt flyktingar och »displaced persons» ansågs av

Förenta Nationerna vara av sådan vikt, att detsamma blev upptaget till be­

handling redan under första delen av generalförsamlingens första ordina­

rie sammanträde. Genom en resolution den 12 februari 1946 beslöt så­

lunda generalförsamlingen att hänskjuta hela flyktingproblemet till ekono­

miska och sociala rådet för en grundlig undersökning. I anledning härav

tillsatte ekonomiska och sociala rådet en kommitté bestående av represen­

tanter för 20 stater, däribland dock icke några skandinaviska. Resultatet

av kommitténs arbete blev ett förslag till stadga för en internationell flyk­

tingorganisation. I ett bihang till stadgan återfanns regler, som närmare

bestämde vilka kategorier av flyktingar som skulle utgöra föremål för orga­

nisationens verksamhet. Genom resolution den 15 december 1946 godkände

sedermera Förenta Nationernas generalförsamling en stadga för Internatio­

nella flyktingorganisationen (1RO) jämte tillhörande bihang. Stadgan ratifi­

cerades av 18 stater, däribland Danmark och Norge, samt trädde i kraft den

20 augusti 1948. Sverige anslöt sig icke till organisationen men bidrog till

kostnaderna för dess verksamhet med ett belopp av 50 millioner kronor.

Flyktingorganisationen, som erhöll ställningen av ett Förenta Nationernas

fackorgan, hade till huvudsakliga arbetsuppgifter att hemsända flyktingarna

till deras hemland och att i fråga om dem som icke kunde återvända sörja

för att de vunne utkomst i annat land. Ett annat åliggande för organisa­

tionen, även detta av stor vikt, var att vaka över att flyktingarna kom i åt­

njutande av rättsligt och politiskt skydd. Internationella flyktingorgani­

sationen övertog vidare från den 1 juli 1947 de funktioner, som dittills ut­

övats av den förut omnämnda internationella kommittén för flyktingfrågor

och av UNRRA.

Internationella flyktingorganisationen var icke från början avsedd att

hava annat än tillfällig karaktär. Dess verksamhet upphörde också i febru­

ari 1952. Dessförinnan hade Förenta Nationernas generalförsamling vid sitt

fjärde ordinarie sammanträde genom en resolution den 3 december 1949

inrättat en befattning såsom Förenta Nationernas Höge Kommissarie för

flyktingar från och med den 1 januari 1951. Vid generalförsamlingens näst-

följande ordinarie sammanträde 1950 godkändes statuter för flyktingkom­

missarien. Enligt dessa skall flyktingkommissarien, som har att handla

efter direktiv av generalförsamlingen och av ekonomiska och sociala rådet,

tillförsäkra flyktingarna internationellt skydd och söka få till stånd perma­

nenta lösningar av deras problem. Vidare skall han vaka över tillämpning­

en av internationella konventioner till skydd för flyktingarna. Till flykting­

kommissarie för en tid av tre år valde generalförsamlingen den 14 decem­

ber 1950 den tidigare nederländske justitieministern G. J. van Heuven

Goedhart. Flyktingkommissarien bedriver sin verksamhet från Geneve.

Hans mandat har genom beslut av generalförsamlingen sistlidna höst för­

längts på ytterligare fem år.

Genom resolution den 8 augusti 1949 beslöt ekonomiska och sociala rå­

det tillsätta en särskild expertkommitté med uppgift att i första hand ut­

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Angående konventionens innehåll må här lämnas följande redogörelse:

I den korta, förut berörda inledningen till konventionen göres bl. a. en

hänvisning till att Förenta Nationerna såväl i sin stadga som i den univer­

sella förklaringen den 10 december 1948 om de mänskliga rättigheterna

fastslagit grundsatsen, att människorna utan åtskillnad skall åtnjuta de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

I art. 1 fastställes vilka kategorier av flyktingar, som skall erhålla det

skydd och de förmåner konventionen avser att skänka. Den egentliga de­

finitionen av uttrycket »flykting» återfinnes i artikelns första avsnitt, un­

der A. Här uppräknas till en början vissa kategorier, som genom tidigare

mellanfolkliga fördrag erhållit en internationell status.

Den första av dessa flyktinggrupper består av ryska och armeniska flyk­

tingar, vilka åsyftas i Genéveprotokollet den 12 maj 1926 avseende identi­

tetsbevis åt ryska och armeniska flyktingar och innefattande ändring i och

tillägg till de tidigare protokollen i samma ämne den 5 juli 1922 och den

31 maj 1924. Enligt 1926 års protokoll skall med rysk flykting förstås per­

son av ryskt ursprung, som icke åtnjuter sovjetregeringens skydd och vil­

ken icke har förvärvat annat medborgarskap, samt med armenisk flykting

person av armeniskt ursprung, som förut varit medborgare i ottomanska

riket men som icke åtnjuter skydd av turkiska republikens regering samt

icke heller har förvärvat annat medborgarskap.

Nästa hithörande grupp utgöres av flyktingar från Främre Orienten, vil­

ka är hänförliga under Genéveprotokollet den 30 juni 1928 angående ut­

vidgning av vissa till förmån för ryska och armeniska flyktingar vidtagna

åtgärder till att omfatta ytterligare kategorier av flyktingar. Protokollet

tager till en början sikte på flyktingar av assyriskt eller assyro-kaldeiskt ur­

sprung samt vissa närstående flyktingsgrupper av syrisk eller kurdisk här­

stamning, för vilka samtliga är gemensamt, att de icke åtnjuter skydd av den

stat de tidigare tillhört och att de icke förvärvat medborgarskap i annat

land. Vidare skall 1928 års protokoll vara tillämpligt jämväl på varje förut­

varande medborgare i ottomanska riket av turkisk härstamning, vilken till

följd av Lausanneprotokollet den 24 juli 1923 angående folkutbytet mellan

Turkiet och Grekland icke längre är berättigad åtnjuta turkiska republikens

skydd och icke heller har förvärvat medborgarskap i annat land.

Samtliga nu beskrivna flyktingkategorier har genom Genévekonventionen

den 28 oktober 1933 angående flyktingars internationella ställning fått sig

tillerkända nya förmåner i rättsligt hänseende.

En tredje grupp flyktingar, som tidigare erhållit internationell status, be­

står av flyktingar från det nationalsocialistiska Tyskland, vilka avses i Ge­

névekonventionen den 10 februari 1938 angående tyska flyktingars rättsliga

ställning. Denna konvention omfattar dels personer, vilka innehar eller in­

nehaft tyskt medborgarskap och icke äger medborgarskap i annan stat,

dels ock statslösa personer vilka, efter att hava tagit hemvist inom det tys­

ka statsområdet, lämnat detsamma och vilka icke genom förut upprättade

konventioner eller protokoll erhållit internationell status. I konventionen

8

1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på

grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är med­

borgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan som nyss

sagts icke önskar begagna sig av sagda lands skydd. Vad angår statslös,

skall en sådan betraktas såsom flykting, därest han till följd av händelser

som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin

vanliga vistelseort, och icke kan eller vill återvända till sitt förutvarande

vistelseland. Beträffande den som är medborgare i mera än ett land före-

skrives, att han icke skall anses vara i avsaknad av sitt hemlands skydd,

därest han utan bärande skäl grundat på berättigad fruktan underlåtit att

begagna sig av något av de länders skydd, i vilka han är medborgare.

I fråga om den begränsning i definitionen, som ligger däri att flykting-

skapet skall hava orsakats av händelser inträffade före den 1 januari 1951,

må framhållas, att även personer, vilka flytt först efter detta datum, kom­

mer att omfattas av konventionen, under förutsättning att flykten kan sägas

hava varit en följd av politiska omvälvningar som ägt rum före den angiv­

na dagen.

Det konventionsutkast, som utgjorde underlag vid utarbetandet av kon­

ventionen, innehöll icke någon begränsning av begreppet flykting ur geo­

grafiska synpunkter. Under konferensen framträdde emellertid på denna

punkt betydande motsättningar, vilka icke kunde överbryggas. Från åtskil­

liga staters sida hävdades med stor kraft, att en begränsning till händelser,

som inträffat på den europeiska kontinenten, vore oundgängligen erforder­

lig för att icke en signatärmakt genom en alltför vidsträckt definition skul­

le löpa risk att ådraga sig förpliktelser av oöverskådlig omfattning. Som ett

annat argument för denna linje framfördes också, att de flesta av konven­

tionens bestämmelser enligt samma staters åsikt blivit utformade med tan­

ke på de ekonomiska och sociala förhållandena i europeiska länder. Andra

delegationer, däribland de skandinaviska, intog en motsatt ståndpunkt och

uttalade sig för en universell bestämning av flyktingbegreppet. Resultatet av

debatten blev en under angivna förhållanden enhälligt antagen kompromiss­

lösning, som återgivits i art. 1 under B. Innebörden härav är att med det

i art. 1 under A förekommande uttrycket »händelser som inträffat före den

1 januari 1951» skall kunna förstås antingen »händelser som inträffat i

Europa före den 1 januari 1951» eller »händelser som inträffat i Europa

eller annorstädes före den 1 januari 1951». En stat skall följaktligen senast

då den undertecknar eller ratificerar konventionen eller ansluter sig till

densamma genom en uttrycklig förklaring angiva, huruvida staten i fråga,

med hänsyn till de förpliktelser den åtager sig enligt konventionen, antager

den vidare eller den mera begränsade definitionen av flyktingbegreppet.

Enligt de i fortsättningen av art. 1, under C, meddelade bestämmelserna

är en person att anse såsom flykting i konventionens mening endast så

länge vederbörande är utsatt för ett aktuellt hot av sådant slag, som avses

under A. Konventionen skall sålunda upphöra att vara tillämplig på den,

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

Pakistan, vilka fortfarande uppehåller sig i den andra av dessa båda stater.

Slutligen är från konventionsskyddet uteslutna, förutom krigsförbrytare

och vissa därmed jämställda brottslingar, de som med skäl kan antagas

tillhöra den internationella förbrytarvärlden.

Ehuru konventionens grundläggande syfte är att tillförsäkra flyktingarna

rättigheter och förmåner av den art och i den omfattning som beskrives i

de skilda artiklarna, har det icke kunnat bortses från att en flykting i gen­

gäld har åtskilliga skyldigheter gentemot det land, i vilket han funnit en

fristad. Det har därför befunnits lämpligt att i art. 2 intaga en erinran om

dessa allmänna skyldigheter, av vilka särskilt framhålles förpliktelsen att

ställa sig til] efterrättelse i vistelselandet gällande lagar och föreskrifter

samt anordningar, som där vidtages i syfte att upprätthålla den allmänna

ordningen.

Enligt art. 3 förbinder sig konventionsstaterna att icke vid konventionens

tillämpning göra åtskillnad mellan flyktingar med hänsyn till deras ras,

religion eller ursprungsland. Art. 4 garanterar därefter flyktingarna lika

vidsträckt religionsfrihet och rätt att bestämma över sina barns religiösa

uppfostran som vistelselandets egna medborgare. I art. 5 fastslås, att kon­

ventionens bestämmelser icke får minska de rättigheter och förmåner som

redan kan hava beviljats flyktingar oberoende av konventionen. Art. 6 inne­

håller en tolkningsregel för det i konventionen ofta förekommande uttrycket

»under samma förhållanden». Detta uttryck förlänas härigenom den inne­

börd, att alla de förutsättningar (i synnerhet sådana hänförliga till längden

av och betingelserna för uppehåll och vistelse) vilka vederbörande skulle

behöva uppfylla för att komma i åtnjutande av någon viss rättighet, om han

icke vore flykting, måste uppfyllas av honom med undantag för förutsätt­

ningar, som till sin natur är sådana, att en flykting icke kan uppfylla dem.

Då det gällde att bestämma omfattningen av de rättigheter och förmåner,

som skulle tillerkännas en flykting i hans nya vistelseland, hade konferen­

sen att välja mellan tre principlösningar: full jämställdhet med vistelse­

landets egna medborgare, ställning lika med utländsk medborgare av mest

gynnad nation och slutligen ställning, som icke är ofördelaktigare än utlän­

ningars i allmänhet. Valet utföll så, att i art. 7 till en början i mom. 1 fast­

slås som allmän grundsats, att flyktingar, i den mån konventionen icke

själv innehåller för dem mera förmånliga bestämmelser, skall tillerkännas

samma ställning som utlänningar i allmänhet. Därefter har emellertid i

mom. 2 intagits ett stadgande av innebörd, att en flykting efter tre års vis­

telse i en konventionsstat automatiskt skall tillerkännas alla förmåner, för

vilkas åtnjutande av utlänning staten i fråga eljest uppställt ett villkor om

ömsesidighet i lagstiftningen (réciprocité législative).

I mom. 3 ålägges konventionsstat att icke fråntaga flyktingarna rättighe­

ter och förmåner, till vilka de oberoende av ömsesidighet redan är berätti­

gade vid tidpunkten för konventionens ikraftträdande för staten i fråga. Här­

utöver har i mom. 4 upptagits en allmän rekommendation till konventions­

staterna att låta flyktingarna komma i åtnjutande av en ännu gynnsam­

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

det komma till användning på flyktingar från ett land, med vilket flyk­

tingarnas vistelseland råkar i krig. I en sådan situation är det tydligen rim­

ligt, att vistelselandets myndigheter skall omedelbart kunna internera alla

personer med medborgarskap i fiendelandet för att först sedermera från­

skilja sådana flyktingar, vilka efter närmare undersökning kan förutsättas

förhålla sig lojalt mot vistelselandet.

Art. 10 innehåller ett stadgande om en särskilt gynnsam beräkning av

vistelsetid för tvångsförflyttade personer, som blivit flyktingar. I art. 11

bär intagits en uppmaning till konventionsstat att i fråga om flykting, som

regelmässigt är anställd som besättningsmedlem ombord på fartyg under

statens flagga, visa särskild välvilja vid behandling av ansökningar om bo-

sättningstillstånd, om utrustning med resedokument eller om tillfälligt

uppehållstillstånd för underlättande av bosättning i annat land.

Art. 12 innehåller regeln, att flyktings personalstatut skall vara lagen i

den stat, där flyktingen har sitt hemvist (domicile), eller, därest flyktingen

saknar hemvist, lagen i den stat, där flyktingen har sin vistelseort (resi-

dence, résidence). Ehuru ett flertal av de på konferensen representerade

staterna i sin internationella privaträtt tillämpar nationalitetsprincipen, be­

fanns nämligen den vid konferensen dominerande åsikten vara att, även

om en flykting icke gått förlustig sitt medborgarskap i hemlandet, det icke

skäligen kunde av honom fordras, att han under en måhända avsevärd tid

efter sin flykt skulle fortsätta att i personligt hänseende vara underkastad

hemlandets lagstiftning. Ett särskilt skäl för denna ståndpunkt var, att lag­

stiftningen i de länder, från vilka flyktingskarorna utgått, ofta på ett ge­

nomgripande sätt omvandlats efter principer i direkt motsättning till värde­

ringar och grundsatser omfattade såväl av hemlandets tidigare lagstiftning

som av den i vistelselandet gällande. Under diskussionen av denna artikel

åskådliggjordes vidare med tydliga exempel svårigheten att i händelse av

nationalitetsprincipens antagande alltid på ett tillfredsställande sätt utröna

vilkets land lag som i det särskilda fallet skulle tillämpas. Ytterligare

iramhölls, att det ofta kunde vara svårt eller rent av omöjligt att få klarhet

om huruvida en flykting formellt expatrierats genom beslut av myndighet

i hemlandet. Inför de argument som sålunda kunnat anföras till förmån

för domicilprincipen och med hänsyn till att i Sverige en undersökning inletts

om lämpligheten att i viss utsträckning övergå från nationalitetsprincipen

till domicilprincipen, fann sig den svenska delegationen kunna, såvitt gäller

den begränsade grupp utlänningar som omfattas av konventionen, acceptera

ett avsteg från den i Sverige alltjämt gällande huvudprincipen. Frågan huru­

vida förevarande stadgande i konventionen nödvändiggjorde ett svenskt

förbehåll avseende en övergångstid, lämnades därför öppen. — I art. 12 in­

går slutligen även ett stadgande om skydd för tidigare förvärvade rättighe­

ter, som för flyktingen uppkommit under hans förutvarande personalstatut.

Såsom i art. 7 inom. 1 antytts, tillerkänner konventionen i vissa hän­

seenden flykting en förmånligare ställning än som tillkommer utlänningar

i allmänhet. Samma rättigheter som statens egna medborgare skall sålunda

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

13

flykting åtnjuta i följande hänseenden: skydd för industriell, litterär och

konstnärlig äganderätt (art. 14), rätten att tala och svara inför domstol,

däri inbegripna förmånerna av fri rättshjälp och befrielse från skyldighet

att ställa säkerhet för rättegångskostnad (art. 16), tilldelning i händelse

av ransonering vid varuknapphet (art. 20), rätt till bottenskoleundervisning

i statliga och kommunala skolor (art. 22 mom. 1), understöd och bistånd

från det allmänna i händelse av nöd (art. 23), förmåner på arbetslagstift-

ningens och socialförsäkringens område, varunder i mån av statlig reglering

uttryckligen inbegripes bl. a. föreskrifter beträffande avlöning, arbetstidens

längd, övertid, betald semester, minimiålder för arbetsanställning, lärling-

skap och yrkesutbildning samt åtnjutande av förmåner enligt kollektivav­

tal, ävensom förmåner beträffande socialhjälp vid olycksfall i arbete, moder­

skap, sjukdom, invaliditet, ålderdom, dödsfall, arbetslöshet, familjeförsörj-

ningsskyldighet och liknande (art. 24 mom. 1) samt beskattning (art. 29).

Följande inskränkningar är emellertid att observera. För nationell be­

handling i fråga om immateriell äganderätt och tillgång till domstolarna

uppställes som villkor, att flyktingen skall hava sin vanliga vistelseort

(habitual residence, résidence habituelle) inom den stat varom fråga är. På

socialförmånernas område medger vidare art. 24 mom. Ib) rätt till förbe­

håll i vissa närmare angivna hänseenden, nämligen dels för att skydda re­

dan förvärvade rättigheter eller rättigheter, som håller på att förvärvas, dels

ock för att undantaga förmåner eller delar av förmåner, som uteslutande be­

kostas av allmänna medel eller skulle utgå till personer, vilka icke i fråga om

erläggande av avgifter uppfyller stadgade förutsättningar.

Under överläggningarna om art. 24 mom. 1 framhölls från svensk sida,

att Sverige i stort sett beredde utlänningar samma sociala förmåner som

landets egna medborgare. Dock påpekades, att i Sverige folkpensionens be­

lopp icke vore bestämt i någon relation till tidigare arbetsinsats eller erlagda

avgifter, vilket tydligen utgjorde ett hinder mot att automatiskt utsträcka

denna socialförmån även till inflyttade utlänningar. Slutligen upplystes, att

i fråga om vissa av de socialförmåner, beträffande vilka den förut angivna

huvudregeln om likställighet mellan egna medborgare och utländska med­

borgare skulle gälla, den svenska lagens tekniska utformning av bestäm­

melserna angående utländska medborgare i vissa hänseenden skilde sig från

bestämmelserna för svenska medborgare. De sålunda anmärkta förhål­

landena medförde icke någon jämkning i konventionstextcn, men den svenske

representanten tillkännagav, att de kunde komma att föranleda ett svenskt

förbehåll mot nu förevarande artikel.

Till de stadganden i art. 24 mom. 1, för vilka i det föregående redogjorts,

ansluter sig en i mom. 2 av samma artikel intagen föreskrift av innebörd,

att ersättning för olycksfall i arbete eller för yrkessjukdom som utbetalas i

anledning av flyktings död skall utgå utan hinder av att förmånstagaren

vistas i annan stat än den varifrån ersättningen utgår. Betydelsefullt är även

innehållet i mom. 3 av samma artikel. Här stadgas att, i den mån konven-

tionsstaterna inbördes träffat eller kommer att träffa överenskommelser

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 134.

om vidmakthållandet av rätt till socialförmåner som förvärvats eller håller

på att förvärvas, sådana förmåner skall åtnjutas även av flyktingar, under

förutsättning att dessa uppfyller de villkor, som föreskrivits för medbor­

garna i de stater vilka träffat överenskommelserna i fråga.

Även den form av behandling förmånligare än utlänningar i allmänhet

som består i behandling såsom mest gynnad utlänning tillerkännes flykting­

arna i några av konventionens artiklar. Denna behandling skall sålunda en­

ligt art. 15 tillkomma flyktingar i vad angår rätten att tillhöra samman­

slutningar utan politiska eller vinstsyften och fackföreningar. Samma ställ­

ning skall tillkomma flykting i fråga om rätten att antaga och innehava

lönad anställning enligt vad som föreskrives i art. 17 mom. 1. Ännu mera

värdefull för en flykting är fortsättningen av samma artikel. I mom. 2 stad­

gas sålunda att, därest utlännings rätt till arbetsanställning beskurits till

skydd för den inhemska arbetsmarknaden, en flykting skall vara undan­

tagen från sådana inskränkningar, om han uppfyller något av följande vill­

kor, nämligen att han antingen vistats i landet i tre år, eller är gift och sam­

manbor med medborgare i detta, eller ock har barn med sådant medborgar­

skap. Från svensk sida framhölls under överläggningarna om utformningen

av detta moment, att Sverige tillämpade ett system med obligatoriska arbets­

tillstånd för utlänningar samt att undantag härifrån till förmån för nu

avsedda kategorier sannolikt icke kunde medges, varför på denna punkt

ett svenskt förbehåll mot artikeln kunde förutses bliva erforderligt. I art.

17 har slutligen under mom. 3 även intagits en allmän rekommendation till

konventionsstaterna att i fråga om rätten att antaga och innehava lönad

anställning likställa flykting med statens egna medborgare, och detta i syn­

nerhet beträffande flykting, som inkommit på statens område inom ramen

för planerad anskaffning av arbetskraft eller immigration.

Konventionen innehåller vidare ett antal bestämmelser angående en rad

särskilda rättigheter, i fråga om vilka skall gälla den i art. 7 mom. 1 fast­

slagna huvudregeln om likställande av flyktingar med utlänningar i allmän­

het. I denna grupp särskilt behandlade sådana rättigheter ingår: rätten

att förvärva äganderätt och andra rättigheter till lös och fast egendom, var­

under särskilt omnämnes hyreskontrakt (art. 13), rätten att utöva näring

(art. 18), rätten att utöva fria yrken (art. 19), rätten till bostad vid bostads-

reglering (art. 21), rätten till deltagande i den högre undervisningen samt

till nedsättning i avgifter därför och till stipendier (art. 22 mom. 2) även­

som rätten att välja vistelseort och att röra sig fritt inom statsområdet

(art. 26).

Rätten till bistånd av myndigheterna behandlas i art. 25. Då en flykting

för utövande av en rättighet skulle enligt vanliga regler behöva bistånd av

utländsk myndighet, till vilken han emellertid såsom flykting icke kan hän-

vända sig, skall vistelselandet sörja för att motsvarande hjälp lämnas honom

av någon dess myndighet eller av internationell myndighet. Myndighet som

nu avses skall tillhandahålla flyktingen de handlingar och intyg, som i van­

liga fall skulle hava utställts åt honom av hans hemlandsmyndigheter. På

15

denna punkt tillkännagav under konferensen flera delegationer, däribland

den svenska, att förbehåll kunde bliva nödvändiga med avseende på ålders­

betyg och liknande intyg, beträffande vilka underlag för utfärdandet sak­

nades i vistelselandet.

Om en särskild form av myndighets bistånd handlar art. 27, som pålägger

konventionsstat skyldighet att förse flykting med identitetshandlingar. På

samma fält rör sig även art. 28 som behandlar resedokument. Jag erinrar

här om den förut omnämnda Londonöverenskommelsen den 15 oktober

1946 angående utställandet av resedokument för flyktingar. Denna, vilken

är återgiven i Sveriges överenskommelser med främmande makter 1950: 103,

har i stort sett oförändrad upptagits i en bilaga till den nya flyktingkon­

ventionen, till vilken bilaga art. 28 hänvisar. Två betydelsefulla skiljaktig­

heter i förhållande till den tidigare överenskommelsen föreligger dock. För

det första ger art. 28, i motsats till Londonöverenskommelsen, konventions­

stat rätt att vägra utställa resedokument, då staten i det särskilda fallet fin­

ner tungt vägande skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den

allmänna ordningen rättfärdiga en sådan vägran. För det andra skall vid ut­

ställandet av resedokument kunna föreskrivas, att detta icke skall gälla för

återresa till den utfärdande staten utan att hava viserats för sådan återresa

(§13 mom. 2 i bilagan). Detta senare stadgande får ses i sammanhang

med att konventionen har övertagit en i Londonöverenskommelsen intagen

föreskrift om att stat, som försett flykting med resedokument, icke äger

hindra denne från att återvända till statens område före utgången av doku­

mentets giltighetstid (§13 mom. 1 i bilagan). Flyktingen kan sålunda icke

vägras återresa under dokumentets giltighetstid, men genom att ålägga ho­

nom skyldighet att härför söka visering kan vistelselandets myndigheter i

fall av behov utöva en kontroll över flyktingens utlandsresor.

De närmare villkoren för utfärdande av resedokument återfinnes i den

förut omnämnda bilagan till konventionen. Därjämte har i ett särskilt bi-

hang till bilagan intagits ett formulär till resedokument.

En flykting, som lyckats medföra egendom på sin flykt, skall enligt art.

30 mom. 1 erhålla tillstånd av den stat, dit han medtagit egendomen, att åter

utföra densamma till land, som beviljat honom tillstånd till stadigvarande

bosättning. Innebörden av detta stadgande framgår icke klart av den an­

tagna texten, men i anledning av ett vid konferensen väckt ändringsförslag

förklarade likväl konferensens ordförande, att stadgandet avsåge allenast

sådana tillgångar, som en flykting medfört till ett första tillflyktsland. Det

fall att en person under någon tid före sin flykt från hemlandet till ett

främmande land, i vilket han senare tager sin tillfälliga fristad, överfört till­

gångar i större eller mindre poster, vore icke hänförligt under stadgandet.

Mot konferensordförandens här återgivna uttalande restes vid konferensen

inga invändningar. — Art. 80 innehåller därjämte i mom. 2 en rekommen­

dation till konventionsstaterna att till välvillig prövning upplaga en ansökan

från flykting om att få utföra jämväl andra tillgångar till land, dit han öns­

kar emigrera.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Flykting, som flyr undan förföljelse, kan självfallet icke avvakta erfor­

derligt tillstånd för inresa i det land, där han påräknar erhålla skydd.

Art. 31 mom. 1 tager sikte på detta fall och föreskriver, att en konventions-

stat icke skall för olovlig inresa eller olovligt uppehåll bestraffa flykting,

som anländer direkt från ett område, varest hans liv eller frihet är i fara,

och som utan dröjsmål anmäler sig hos myndigheterna. Artikeln innehåller

därjämte i mom. 2 förbud för konventionsstat att pålägga en flykting andra

inskränkningar i hans rörelsefrihet än som är nödvändiga för tiden intill

dess att flyktingens ställning i landet blivit reglerad.

Artiklarna 32 och 33, som jämte art. 1 torde få anses utgöra konventio­

nens viktigaste, handlar om konventionsstats rätt att utvisa eller avvisa flyk­

tingar. Långvariga och ingående överläggningar föregick vid konferensen

den slutliga utformningen av dessa artiklar. Därunder kom också åtskilliga

spörsmål av mera allmän räckvidd att beröras. Ett av dessa var den princi­

piella frågan om konventionens ställning till asylrätten såsom sådan. I detta

hänseende förelåg enighet om att med asylrätt borde förstås den varje stat

tillkommande rätten att efter eget bedömande bevilja eller avslå en flyk­

tings begäran om asyl och således icke en förmån, vilken flyktingen kunde

kräva som en honom tillkommande rättighet. Det rådde likaledes samstäm­

mighet om att konventionen icke på något sätt syftade till att begränsa en

konventionsstats befogenhet att uteslutande utifrån egna utgångspunkter

avgöra, huruvida staten i fråga skulle bifalla eller avslå en flyktings anhål­

lan om inresetillstånd. När man därefter kom in på den närstående frågan,

huruvida en stat i princip skulle anses äga rätt att avvisa flyktingar, som

olovligen sökte taga sin tillflykt till statens område, respektive utvisa flyk­

tingar, som olovligen inkommit på detta, konstaterades även den vid konfe­

rensen allmänt omfattade meningen vara, att sådan rätt alltjämt skulle

föreligga utan hinder av konventionen. Ytterligare ett tolkningsspörsmål,

värt att här omnämna, gällde en stats rätt att helt spärra sina gränser för en

befarad massinvasion av flyktingar från en grannstat. Enighet uppnåddes

om att konventionen icke heller skulle anses utgöra något hinder härför.

I art. 32 mom. 1 stadgas, att en flykting, som lovligen (lawfullg, rcguliére-

ment) uppehåller sig på en konventionsstats område, icke skall få utvisas

annat än av skäl hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmän­

na ordningen (public order, ordre public). Sistnämnda uttryck tager här icke

sikte på vad som svarar mot dettas svenska innebörd utan på det annor­

lunda utformade franska begreppet ordre public, vari kan sägas rymmas

den samhälleliga rättsordningen i stort. Under diskussionen av denna arti­

kel klargjordes, att exempelvis en flykting, vars uppehållstillstånd utgått,

icke kunde anses lovligen uppehålla sig i landet och att följaktligen artikeln

icke lade hinder i vägen för hans utvisning.

I mom. 2 av artikeln fastslås flyktings rätt att bliva hörd, innan beslut

om hans utvisning fattas. Enligt mom. 3 skall konventionsstat före verk­

ställandet av flyktings utvisning vidare bereda denne skäligt rådrum för

sökande av tillstånd att inresa i annat land.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

17

Art. 33 mom. 1 stadgar förbud för en konventionsstat att utvisa eller av­

visa en flykting till eu stat, där flyktingens liv eller frihet skulle hotas på

grund av hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhälls­

grupp eller politiska åskådning. Vid diskussionen av denna bestämmelse före­

slogs av den svenska delegationen i anslutning till det i Sverige pågående

arbetet med en revision av utlänningslagen, att förbud även borde stadgas

mot att utvisa eller avvisa flykting till en stat, i vilken flyktingen väl icke

omedelbart skulle vara utsatt för förföljelse men varest han skulle löpa risk

att bliva vidarebefordrad till stat, där förföljelse väntade honom. Flertalet

andra delegationer ställde sig emellertid avvisande till detta förslag på grund

av befarade tolkningssvårigheter. För att icke ett formellt avvisande av för­

slaget skulle få till följd en icke önskvärd restriktiv e-contrario-tolkning av

artikeln, återtog den svenska delegationen detsamma, sedan konferensens

ordförande utan gensaga från något håll förklarat, att en utvisning under

sådana omständigheter som förslaget avsett finge anses stridande mot ar­

tikelns anda. I mom. 2 av artikeln undantages från skyddet enligt mom. 1

flykting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara

för det lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn

till att han genom lagakraftägande dom dömts för synnerligen grovt brott,

utgör en samhällsfara i sagda land.

Den sista av konventionens materiella bestämmelser är art. 34, vilken

innehåller en rekommendation till konventionsstaterna att så mycket som

möjligt underlätta flyktingarnas införlivande med vistelselandet och deras

naturalisation.

De följande artiklarna i konventionen är av huvudsakligen teknisk inne­

börd. Genom art. 35 förbinder sig konventionsstaterna sålunda att samar­

beta med Förenta Nationernas Höga Kommissariat för flyktingar eller annat

Förenta Nationernas organ, som kan komma att efterträda kommissariatet.

I artikeln ålägges vidare konventionsstat att på begäran lämna vissa upp­

lysningar och statistiska uppgifter, av vilka Höga Kommissariatet eller ett

detsamma efterföljande organ kan vara i behov för sin verksamhet. I art. 37

beröres den nya konventionens inverkan på ett stort antal tidigare konven­

tioner i flyktingfrågor. I förhållandet mellan parter som är bundna av den

nya konventionen skall denna ersätta samtliga i artikeln uppräknade äldre

internationella avtal.

Artiklarna 38—46 reglerar ett antal ämnen gemensamma för internatio­

nella konventioner i allmänhet, såsom biläggande av tvister, undertecknande,

ratifikation, territoriell tillämplighet, förbehåll, ikraftträdande och uppsäg­

ning. Ifrågavarande artiklar torde icke vara av beskaffenhet att påkalla sär­

skild redogörelse med undantag för art. 42 angående förbehåll. I denna

stadgas, att en stat äger göra förbehåll mot det stora flertalet ar­

tiklar i konventionen. Vissa artiklar har dock befunnits hava för kon­

ventionens syften så väsentlig betydelse, att förbehåll mot dem icke med­

givits. Så är förhållandet beträffandet art. 1, som innehåller definitionen

av begreppet flykting i konventionens mening, art. 15 om förbud mot diskri-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1954. 1 samt. Nr 134.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

minering av flyktingar på grund av ras, religion eller ursprungsland, art. 4

angående religionsfrihet, art. 16 inom. 1 om rätt att tala och svara inför

domstol, art. 33 om förbud mot utvisning och avvisning samt slutartiklarna

36—46. Såsom i det föregående anmärkts och såsom längre fram skall när­

mare utvecklas, torde Sveriges ratifikation av konventionen böra förbindas

med ett begränsat antal förbehåll.

För fullständighetens skull må tilläggas, att — enligt ett i konferensens

slutakt intaget beslut — de i konventionen insatta kapitel- och artikelrubri­

kerna skall anses hava medtagits uteslutande för att göra konventionstexten

mera överskådlig och icke får vara vägledande vid en tolkning av konven­

tionstexten.

Departementschefen.

Den konvention angående flyktingars rättsliga ställning, varom nu är

fråga, synes mig på sitt område vara ett betydande bidrag för att förverk­

liga ett av Förenta Nationernas i denna organisations stadga inskrivna

huvudändamål, nämligen att genom internationell samverkan lösa interna­

tionella problem av humanitär art. Konventionens syfte är att tillförsäkra

flyktingar i densamma närmare beskrivna rättigheter och förmåner, vilka

konventionsstaterna i det internationella fördragets form förpliktar sig att

respektera. Likaväl som Sverige alltifrån krigsslutet 1945 efter måttet av

sina resurser sökt genom statliga och privata ekonomiska bidrag befrämja

återuppbyggnadsarbetet i de krigshärjade länderna samt förbättra flykting­

ars och andra av kriget drabbade personers belägenhet, bör Sverige enligt

min åsikt även medverka till att bereda flyktingarna det intcrnationellrätts-

liga skydd, som konventionen avser att skänka dem. Jag finner följaktligen

önskvärt att den nu föreliggande flyktingkonventionen ratificeras av Sve­

rige. Möjligheten härför är främst beroende av frågan huruvida de artiklar

i konventionen, mot vilka förbehåll icke får göras, är förenliga med gällande

svenska lagregler eller föreskrifter, som kan väntas träda i dessas ställe.

Beträffande övriga artiklar i konventionen blir att undersöka, huruvida deras

innehåll vid en liknande jämförelse med den svenska lagstiftningen befinnes

påkalla förbehåll för Sverges del.

Frågan om ratifikation av konventionen äger sålunda till en början nära

samband med den till innevarande riksdag avgivna propositionen nr 41 med

förslag till ny utlänningslag. Det i det följande förda resonemanget bygger

på förutsättningen, att nämnda proposition vinner riksdagens bifall. Vidare

måste en jämförelse ske med gällande svenska lagar, som reglerar utanför

utlänningslagens område fallande och i konventionen berörda ämnen, såsom

utlännings rätt till religionsfrihet och rätt till näringsutövning.

Utifrån nu angivna förutsättningar synes icke möta något hinder för

Sverige att godkänna de artiklar i konventionen, mot vilka förbehåll icke

må göras. Vad åter angår frågan om vilka förbehåll mot andra artiklar

som för Sveriges del kan bliva erforderliga, må till en början erinras om

att medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge i åtskilliga hänse­

19

enden i Sverige åtnjuter en i förhållande till övriga utlänningar privilegierad

ställning. Det synes mig oundgängligt, att Sverige vid en ratificering av

konventionen gör förbehåll av innebörd, att i de fall då konventionen till­

erkänner flykting behandling såsom utlänning av mest gynnad nation,

flyktingen icke skall äga göra gällande anspråk på rättighet eller förmån

enbart på den grund att rättigheten eller förmånen tillgodonjutes av med­

borgare i annat nordiskt land. Nödvändigheten av ett sådant förbehåll har

även framhållits av den svenska delegationen vid upprättandet av konven­

tionen.

Den i art. 1 i konventionen intagna definitionen av begreppet flykting bör

tydligen jämföras med utformningen av det i 2 § i förslaget till utlännings­

lag införda begreppet politisk flykting. Sådan flykting skall enligt lagförsla­

get ej utan synnerliga skäl vägras fristad i riket, då han är i behov därav.

Såsom politisk flykting skall härvid anses utlänning, som i sitt hemland lö­

per risk att bliva utsatt för politisk förföljelse. Med politisk förföljelse skall

förstås att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhälls­

grupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska

förhållanden utsättes för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet

eller eljest är av svår beskaffenhet, eller ock att på grund av politiskt brott

allvarligt straff ålägges honom. Någon definition av uttrycket hemland har

däremot icke givits i lagtexten. Emellertid kan här anföras ett uttalande av

1949 års utlänningskommitté. Dennas förslag till utlänningslag upptog vis­

serligen en något annorlunda definition på flykting än det nu genom pro­

positionen 1954: 41 framlagda förslaget. Även i utlänningskommitténs för­

slag var emellertid begreppet flykting bestämt i relation till vederbörandes

hemland utan att någon definition på hemland lämnades. Utlänningskom-

mittén har härom under hänvisning till den nu förevarande konventionen

anfört (SOU 1951: 42 s. 171):

I definitionen angives icke vad som skall förstås med hemland. Även i

gällande utlänningslag finnes emellertid samma uttryck utan något angi­

vande av innebörden och utan att detta synes hava föranlett några egentliga

svårigheter i praxis. I den nyssnämnda konventionen användes icke beteck­

ningen hemland. Där förutsättes, att flyktingen icke kan återvända till det

land, där han är medborgare, eller om han saknar medborgarskap i något

land, till det land, där han tidigare haft stadigt hemvist. Har flyktingen med­

borgarskap i mer än ett land, förutsättes att han icke kan återvända till nå­

got av dessa länder. I svensk praxis torde hemland hava erhållit en innebörd

som i huvudsak överensstämmer med vad som förcskrives i denna konven­

tion och något skäl att ändra denna praxis synes icke föreligga. Det är gi­

vet, att det i de fall, då utlänningen är statslös, kan vara svårt att avgöra

vilket land som skall anses vara hans hemland. Det är emellertid för dylika

fall av vikt att uttrycket icke tolkas alltför snävt.

Lagförslagets beskrivning på vem som skall anses såsom politisk flykting

synes mig väl täcka den i konventionen i art. i under A mom. 2 intagna all­

mänt avfattade definitionen av begreppet flykting, ehuru i viss mån skilj­

aktiga uttryckssätt kommit till användning. Sålunda har de i konventionen

Iiungl. Maj:ts proposition nr 134.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

använda orden »ras» och »nationalitet» i lagförslaget sammanfattats i det

likvärdiga uttrycket »härstamning», varigenom, på sätt även påpekats i ut-

länningskommitténs betänkande (s. 170), överensstämmelse uppnåtts med

stadgandet angående hets mot folkgrupp i 11 kap. 7 § strafflagen. Konven­

tionens uttryck »välgrundad fruktan för förföljelse» saknar visserligen den

i lagförslaget gjorda begränsningen till »förföljelse, som riktar sig mot hans

liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet». Vid konventionens upp­

rättande diskuterades icke närmare vad som skulle inläggas i uttrycket för­

följelse. Uppenbart är emellertid att härmed i konventionen åsyftas åtmins­

tone en diskriminering av viss intensitet. De i motiven till det svenska lag­

förslaget angivna exemplen på förföljelse som skall kunna giva upphov till

politiskt flyktingskap, eller förbud mot religionsutövning, förbud att använ­

da vanliga skolor eller avsevärt lägre tilldelning av livsmedel än åt landets

invånare i övrigt, torde sålunda i lika grad få anses lämpade att angiva en

yttergräns för konventionens flyktingsbegrepp (prop. 1954: 41 s. 77). Icke

heller synes frånvaron i lagförslaget av en bestämning av begreppet hemland

medföra, att en bristande överensstämmelse skall anses föreligga med kon­

ventionens flyktingsdefinition. I belysning av utlänningskommitténs nyss

återgivna uttalande får nämligen konventionens beskrivning av det land,

från vilket en person skall betraktas såsom flykting, anses täckt av uttryc­

ket hemland.

Om sålunda den i konventionen i art. 1 under A mom. 2 intagna allmän­

na definitionen av begreppet flykting kan anses täckt av lagförslagets mot­

svarande begrepp politisk flykting, så lär detsamma även låta sig säga om

de i samma artikel och littera av konventionen under mom. 1 uppräknade

flyktingarna med tidigare internationell status. I den mån de där åsyftade

äldre internationella avtalen innehåller någon beskrivning av uttrycket

»flykting», är denna mestadels icke så noggrant preciserad som den all­

männa definitionen under inom. 2. Det torde likväl kunna förutsättas att

ifrågavarande personers flykt eller ovillighet att återvända till hemlandet

beträffande det överväldigande flertalet av dem haft sitt upphov i sådan

fara eller förföljelse, som enligt lagförslaget konstituerar politiskt flykting­

skap. Innebörden av 2 § i lagförslaget är vidare, att en person, som icke

längre löper risk för politisk förföljelse i sitt hemland, icke längre kan göra

anspråk på att betraktas såsom politisk flykting. Detta föranleder en jämfö­

relse med konventionens bestämmelser i art. 1 under C, vilka bygger på en lik­

nande tanke. Ehuru konventionen mera i detalj angiver i vilka fall förföljel­

sesituationen skall anses hava upphört, synes en granskning av dessa upp­

räknade fall giva vid handen, att det allmännare uttryckssättet i lagförslaget

icke berövar någon hans tidigare egenskap av politisk flykting som icke jäm­

väl enligt konventionen skulle upphöra att betraktas som flykting. Dock

är att märka, att lagförslaget saknar motsvarighet till den i konventio­

nen upptagna undantagsbestämmelsen, enligt vilken den som tillhör någon

av flyktingkategorierna med tidigare internationell status och som icke läng­

re hotas av förföljelse i hemlandet alltjämt kan göra anspråk på att betrak­

21

tas såsom flykting, under förutsättning att han kan åberopa på tidigare för­

följelse grundade, tungt vägande skäl för vägran att begagna sig av sitt hem­

lands skydd eller att återvända dit. Mot denna bestämmelse såsom ingående

i art. 1 i konventionen får förbehåll icke göras. Framhållas må emellertid,

att antalet personer tillhörande ifrågavarande äldre flyktingkategorier, vilka

anlänt till Sverige och sedermera icke antingen lämnat landet eller vunnit

svenskt medborgarskap, torde vara mycket ringa. Vidare är att märka, att

de rättigheter och förmåner vilka konventionen tillerkänner flyktingarna, så­

som i det följande kommer att utvecklas, icke är andra eller större än som

av den svenska lagstiftningen tillerkännes även sådana utlänningar, som

enligt förslaget till ny utlänningslag icke skall bliva att anse såsom politiska

flyktingar. Särskild uppmärksamhet måste emellertid i detta sammanhang

ägnas frågan om möjligheten att utvisa eller avvisa icke önskvärd utlänning,

som gör gällande anspråk på att betraktas såsom politisk flykting. I sådant

hänseende innehåller förslaget till ny utlänningslag i 53 § ett stadgande

av innehåll, att utlänning icke må vid verkställighet av avvisning, förpass­

ning, förvisning eller utvisning befordras till land, där han löper risk att

bliva utsatt för politisk förföljelse, och ej heller till land, där han icke åt­

njuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han löper sådan risk.

Härtill ansluter sig 54 § i förslaget, varest i ett första stycke föreskrives, att

utan hinder av vad i 53 § stadgas utlänningen må kunna befordras till land

som där sägs, om han genom synnerligen grov brottslighet ådagalagt, att

hans kvarblivande här skulle innebära eu allvarlig fara för allmän ordning

och säkerhet, och den förföljelse som hotar honom i sådant land icke inne­

bär fara för hans liv och ej heller eljest är av svår beskaffenhet samt han

icke kan befordras till annat land. I samma paragrafs andra stycke före­

skrives att, därest utlänning här eller annorstädes bedrivit verksamhet, som

inneburit fara för rikets säkerhet, och anledning finnes antaga att han här

skulle fortsätta dylik verksamhet, han må befordras till land, som i 53 §

sägs, såframt han icke kan befordras till annat land.

Med de undantag som följer av 54 § har sålunda i 53 § stadgats ett skydd

mot att sändas till ett land, varest vederbörande hotas av politisk förföljelse.

Skyddet gäller emellertid icke endast för den som kan bliva utsatt för poli­

tisk förföljelse i sitt hemland och alltså enligt 2 § i förslaget betraktas så­

som politisk flykting utan är tillämpligt beträffande varje utlänning, som

hotas av förföljelse i det land, till vilket det ifrågasättes att sända honom.

En mot 53 § i lagförslaget svarande skyddsregel återfinnes i konventionen

i art. 33 mom. 1 och är konstruerad på enahanda sätt.

Icke heller ur nu förevarande synvinkel tillkommer därför någon själv­

ständig betydelse det förhållandet, att konventionen även omfattar ett antal

personer, vilka icke längre hotas av någon förföljelse i sina tidigare hemlän­

der. På grund av vad sålunda anförts finner jag, att den nu framhållna mind­

re oöverensstämmelsen mellan begreppet politisk flykting sådant det utfor­

mats i det svenska lagförslaget och konventionens flyktingsbegrepp icke ut­

gör något hinder för Sveriges ratifikation av konventionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

I enlighet med sakens natur innehåller det svenska lagförslaget ej någon

sådan tidsgräns beträffande uppkomsten av flyktingskap, som i konventionen

upptagits i art. 1 under A mom. 2. Den har uppenbarligen icke någon be­

tydelse för frågan om Sveriges ratifikation av konventionen. Vad åter an­

går konventionens i art. 1 under B gjorda alternativa begränsning av be­

greppet flykting utifrån geografiska synpunkter, anser jag anledning saknas

att frånkänna det fåtal flyktingar från utomeuropeiska länder, som sökt

tillflykt här i riket, rätten att komma i åtnjutande av konventionsskyddet.

Jag finner därför att Sverige, liksom tidigare Danmark och Norge, vid ra­

tifikation av konventionen bör tillkännagiva, att med uttrycket »händelser

som inträffat före den 1 januari 1951» för Sveriges del skall förstås »hän­

delser som inträffat i Europa eller annorstädes före den 1 januari 1951».

Slutligen må nämnas, att begreppet flykting enligt konventionen definie­

rats trängre än begreppet politisk flykting i det svenska lagförslaget, såtill­

vida som enligt stadgandet i konventionens art. 1 under F begreppet flykting

icke innefattar person, som förövat brott mot freden, krigsförbrytelse,

brott mot mänskligheten eller grovt icke-politiskt brott utanför tillflyktslan-

det innan vederbörande anlänt dit eller som gjort sig skyldig till gärning

stridande mot Förenta Nationernas syften och grundsatser. Någon motsva­

rande inskränkning i det svenska lagförslagets bestämning av begreppet

politisk flykting har icke skett. På denna punkt har emellertid i den förut

omnämnda propositionen nr 1954:41 föredragande departementschefen (s.

78) uttalat:

Jag har icke ansett lämpligt att såsom utlänningskommissionen föresla­

git göra ett generellt undantag för utlänningar som begått brott mot freden,

krigsförbrytelse eller brott mot mänskligheten. Påstående om sådant brott

bör icke utesluta att utlänningen, då i övrigt förutsättningar föreligger, får

frågan om sin vistelse i riket prövad enligt de grundsatser som gäller för

politiska flyktingar. I vad mån därvid det uppgivna brottet bör medföra

att utlänningen — trots att han alltså principiellt betraktas som politisk

flykting — vägras asyl i riket, kommer att bero på reglerna om politiska

verkställighetshinder (53—54 §i§) och bestämmelserna om utlämning för

brott.

Artiklarna 2 och 3 innefattande stadganden angående flyktingars allmän­

na skyldigheter och angående förbud mot skiljaktig behandling utsäger ej

annat än vad som är vedertaget i svensk utlänningslagstiftning.

Angående den i art. 4 garanterade nationella behandlingen i fråga om reli­

gionsfrihet gäller, att flyktingars likställighet med svenska medborgare be­

träffande friheten att utöva sin religion följer av 1—4 §§ religionsfrihets­

lagen. Vad åter angår den i samma artikel av konventionen med religions­

friheten jämställda rätten för föräldrar att bestämma om sina barns reli­

giösa uppfostran, har detta spörsmål på senare tid vid skilda tillfällen varit

föremål för statsmakternas överväganden, senast i samband med riksdagens

behandling av propositionen 1953:32 angående ratifikation av tilläggspro­

tokoll till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättig­

heterna och de grundläggande friheterna. Läget i fråga om religionsunder­

23

visningen i de svenska skolorna är enligt denna proposition (s. 10), att be­

frielse från skyldigheten att deltaga i morgonandakten kan uppnås för barn

som icke tillhör svenska kyrkan, men att befrielse från deltagande i kris-

tendomsundervisningen endast kan beviljas för barn med annan trosbekän­

nelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning

är anordnad. Den allmänna skolplikten, varom bestämmelser återfinnes i

35—39 §§ Kungl. Maj :ts förnyade stadga den 26 september 1921 angående

folkundervisningen i riket (SFS 604), är lika för svenska och utländska

barn, och icke heller göres någon skillnad efter medborgarskapet i frå­

ga om barns skyldighet att deltaga i morgonandakten och religionsunder­

visningen i de svenska skolorna. Härav framgår, att svensk lagstiftning icke

reser hinder mot ett godkännande av konventionens stadgande om nationell

behandling i nämnda hänseenden.

Art. 5 har till syfte att förebygga, att en ratifikation av konventionen län­

der till inskränkning i de rättigheter och förmåner, som ett land bevilja!

flyktingar oberoende av konventionen. Denna tolkningsregel kan icke skäli­

gen möta någon gensaga från svensk sida. Ytterligare en tolkningsregel in­

nefattas i art. 6, som bestämmer innebörden av uttrycket »under samma för­

hållanden». Icke heller denna artikel ger anledning till några betänklighe­

ter för Sveriges del.

Svensk rätt tillerkänner icke i något fall flyktingar en ställning som är

sämre än den, som utlänningar i allmänhet åtnjuter i riket, och förbudet

häremot i art. 7 mom. 1 i konventionen har således full täckning i svensk

rätt. När därefter i mom. 2 av samma artikel upptagits en föreskrift av

innebörd, att flykting efter tre års vistelse i landet skall vara undantagen

från villkor om ömsesidighet, vilket för åtnjutande av viss förmån upp­

ställts i svensk lag utan att vara förankrat i avtal med främmande stat,

går emellertid detta stadgande längre än vad som för närvarande gäller i

Sverige. Lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela

förordnande om vissa förmåner åt statslösa m. fl. föreskriver visserligen

att, därest Konungen under förutsättning av ömsesidighet äger förordna att

viss förmån skall tillkomma medborgare i annat land, Konungen, i den

mån skäl därtill föreligger, jämväl må förordna att sådan förmån skall

tillkomma personer, vilka icke någonstädes äger medborgarskap, eller,

ehuru de äger medborgarskap, icke åtnjuter sitt hemlands beskydd. Vidare

får de kategorier utlänningar till förmån för vilka 1938 års lag har till­

kommit anses i stort sett sammanfalla med begreppet flykting enligt kon­

ventionen, dock med det undantaget att lagen icke kan tillämpas på sådana

av konventionen omfattade utlänningar med medborgarskap i annat land,

vilka numera kan men icke vill återvända till detta. Emellertid har 1938

års lag hitintills endast kommit till användning genom kungörelsen den 22

september 1944 angående vissa förmåner åt statslösa in. fl., vilken gäller

förmånen av fri rättegång samt frihet från skyldighet att i rättegång

vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

I betraktande härav torde tiden ännu icke vara inne för alt i form av en

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

24

generell dispens tillerkänna varje flykting med tre års vistelse i Sverige

alla rättigheter och förmåner, som annan utlänning författningsenligt är

berättigad åtnjuta med stöd av en ömsesidighetsklausul. Jag finner därför

ett svenskt förbehåll mot art. 7 mom. 2 i konventionen påkallat. Art. 7

mom. 3 förbjuder konventionsstat att beskära de rättigheter och förmå­

ner, till vilka flyktingar oberoende av ömsesidighet var berättigade vid

tidpunkten för konventionens ikraftträdande för ifrågavarande stat, och

jag ser inga betänkligheter mot att Sverige förpliktar sig härtill. Mom. 4 i

samma artikel anbefaller en välvillig prövning av möjligheterna att ut­

vidga flyktingarnas rättigheter och förmåner även i förut icke berörda fall,

där reciprociteten är av betydelse. Mot Sveriges godkännande av en bestäm­

melse av denna svagare typ föreligger uppenbarligen intet hinder.

Vad därefter angår det i art. 8 upptagna stadgandet om flyktings frita­

gande från undantagsåtgärder som befunnits böra vidtagas mot medbor­

gare i hans hemland, kan vissa invändningar göras mot en absolut regel av

sådan innebörd. Bl. a. skulle det mången gång förefalla omotiverat att fri­

taga en flykting från undantagsåtgärder, vilka drabbar hans redan tidigare

i tillflyktslandet bosatta landsmän överhuvudtaget. Alldeles särskilt skulle

denna synpunkt göra sig gällande beträffande en flykting, vilken intill tiden

för sin flykt uppträtt solidariskt med regimen i hemlandet och kanske

t. o. in. utgjort ett värdefullt stöd för denna. Ä andra sidan är det tydligt

att i många fall av annan typ starka skäl kan tala för att en flykting fri-

tages från undantagsåtgärder riktade mot medborgare i hans hemland. I

överensstämmelse härmed har också praxis vid tillämpningen av den svenska

lagstiftningen rörande de s. k. tyskmedlen utformats, i vilket hänseende

även må erinras om att Washingtonöverenskommelsen 1946 mellan Sverige

och de allierade rörande dispositionen av de tyska tillgångarna i Sverige

gjorde undantag för personer, vilkas fall förtjänade särskild behandling. 1

händelse en likartad lagstiftning i vårt land skulle bliva aktuell i framtiden,

är det att förutse att enahanda principer skall komma till tillämpning. Art. 8

i konventionen uppställer icke en absolut regel om flyktingars fritagande

från undantagsåtgärder utan förpliktar endast konventionsstat med annor­

lunda utformad lagstiftning att i därför ägnade fall medgiva undantag för

flyktingar. Denna utformning av artikeln synes medgiva Sverige att i före­

kommande fall även i fortsättningen tillämpa samma principer som tidi­

gare vid anordnandet av undantagsåtgärder mot någon viss främmande

stats medborgare med avseende på deras egendom eller intressen. Med hän­

syn emellertid till möjligheten av olika tolkningar av artikeln anser jag ett

allmänt förbehåll böra göras från svensk sida. Vad åter angår art. 9, skän­

ker denna täckning för sådana extraordinära ingripanden, som enligt 70 §

i förslaget till ny utlänningslag vid krig eller krigsfara eller under andra

utomordentliga förhållanden kan komma att vidtagas mot utlänningar.

Art. 10 om beräkning av vistelsetid för tvångsförflyttade personer sak­

nar aktualitet för vårt lands vidkommande. Även art. 11, som uppmanar

konventionsstaterna att underlätta landsflyktiga sjömäns bosättning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

erhållande av resedokument, kan tydligen utan svårighet godkännas av

Sverige.

En flyktings personrättsliga ställning skall enligt art. 12 mom. 1 be­

stämmas av domicillandets lag. Denna regel står i strid mot den av den

nuvarande svenska lagstiftningen omfattade nationalitetsprincipen. Denna

har blivit fastslagen i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rätts­

förhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption samt i lagen

den 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äkten­

skaps rättsverkningar. För medborgare i de andra nordiska länderna har

dock till följd av ett flertal internordiska konventioner domicilprincipen

lagfästs i åtskilliga särförfattningar. Tillika må framhållas, att genom en

lagändring 1947 i 1904 års lag i 7 kap. 4 a § införts ett stadgande av

innehåll att, därest undersåte i stat, vilken icke är ansluten till konventio­

nen den 12 juli 1902 för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äk­

tenskap, sedan minst två år har hemvist här i riket och vill inför svensk

myndighet träda i äktenskap, hans rätt att ingå äktenskapet må prövas

efter svensk lag, där han det begär. Därjämte synes på senare tid i svensk

praxis en uppmjukning av nationalitetsprincipen även i andra avseenden

ha gjort sig märkbar beträffande flyktingar, men omfattningen av den­

na tendens är ännu oklar. Vidare är att märka, att en förberedande under­

sökning rörande möjligheten att låta domicilprincipen få ökad användning i

svensk internationell privaträtt sedan 1951 pågår inom justitiedepartemen­

tet. I avvaktan på resultatet av denna undersökning synes mig Sverige vara

nödsakat göra förbehåll mot nu ifrågavarande stadgande i konventionen.

Däremot torde något förbehåll icke erfordras beträffande de i art. 12 mom. 2

upptagna bestämmelserna om skydd för förvärvade rättigheter uppkomna

under flyktings tidigare personalstatut.

Utlänningars rätt att förvärva och innehava fast och lös egendom är för­

hållandevis kringskuren i svensk rätt. Någon åtskillnad i detta avseende gö-

res icke mellan flyktingar och andra utlänningar, och konventionens regler

i ämnet, vilka återfinnes i art. 13 och enligt vilka en flykting i detta hänse­

ende skall åtnjuta samma behandling som en utlänning i allmänhet, kan följ­

aktligen utan vidare biträdas av Sverige.

En jämförelse mellan art. Ii i konventionen, vari avhandlas skyddet för

den industriella, konstnärliga och litterära äganderätten, och nu gällande

svensk lag ger vid handen, att konventionsregeln om att en flykting skal!

åtnjuta samma skydd som medborgare i det land, varest han har sin van­

liga vistelseort, utan svårighet kan godtagas av Sverige, såvitt angår den in­

dustriella äganderätten, d. v. s. rätten till uppfinning, mönster, modell, varu­

märke och firmanamn. Beträffande den konstnärliga och litterära ägande­

rätten är läget emellertid ett annat. 1 lagarna om rätt till litterära och konst­

närliga verk, om rätt till verk av bildande konst och om rätt till fotografiska

bilder, alla tre av den 30 maj 1919, skyddas i främsta rummet verk av svensk

medborgare och verk, vilket först utgivits här i riket. Vidare kan skyddet,

under förutsättning av ömsesidighet, utsträckas till att omfatta verk av visst

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

25

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

annat lands medborgare ävensom verk, som först utgivits i samma land.

Enligt särskilt förordnande av Konungen skall skydd enligt berörda lagar

avse även utländsk medborgares verk, som först utgivits i främmande land

tillhörande Bernunionen för skydd av litterära och konstnärliga verk eller i

Amerikas Förenta Stater, ävensom outgivet verk av medborgare i något av

dessa länder.

Lagens tillämplighet på ett verk är alltså beroende antingen av upphovs­

mannens medborgarskap eller platsen för första utgivningen men icke i

något fall av upphovsmannens hemvist. Lagen skyddar sålunda icke verk

av en här bosatt statslös författare eller medborgare i ett land utanför Bern­

unionen annat än Amerikas Förenta Stater i det fall att verket först utgi­

vits i sådant land eller ej alls är utgivet. För närvarande förberedes av den

s. k. auktorrättskommittén en revision av den svenska lagstiftningen om

litterär och konstnärlig äganderätt. En ändring av de nu återgivna bestäm­

melserna torde, enligt vad jag inhämtat, komma att föreslås och detta även

av andra skäl än av hänsyn till stadgandet i art. 14 i flyktingkonventionen.

Det är därför icke uteslutet, att det svenska förbehåll mot denna artikel, som

i betraktande av gällande svensk rätts ståndpunkt blir erforderligt, skulle

kunna återkallas, sedan revisionen av auktorrättslagstiftningen genom­

förts.

Art. 15 om jämställande av flyktingar med utlänningar av mest gynnad

nation i fråga om rätten att tillhöra sammanslutningar utan politiska eller

vinstsyften samt fackföreningar föranleder ingen erinran ur svensk syn­

punkt. Detsamma är förhållandet med stadgandet i art. 16 mom. 1 om fri

tillgång för flykting till att föra talan inför domstol. Art. 16 mom. 2 och 3

överensstämmer däremot icke till alla delar med svensk rätt. I mom. 2 före-

skrives, att flykting i den konventionsstat, varest han har sin vanliga vistel­

seort, skall åtnjuta samma behandling som statens egna medborgare i vad

gäller tillgång till domstolarna, däri inbegripet rättshjälp och befrielse från

skyldighet att ställa säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum

solvi). Den häremot svarande, förut omnämnda kungörelsen den 22 septem­

ber 1944 angående vissa förmåner åt statslösa m. fl. stadgar, att statslös eller

därmed jämställd person skall, under förutsättning att han stadigvarande

vistas här i riket och innehar svenskt främlingspass eller identitetscertifi-

kat, vara likställd med svensk medborgare med avseende å förmån av fri

rättegång enligt lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång samt vara befriad

från skyldighet att ställa säkerhet enligt lagen den 19 november 1886 angå­

ende skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot in­

ländsk man ställa borgen för kostnad och skada, i båda fallen dock endast

såvitt angår mål däri fråga ej är om ansvar för brottslig gärning. Kungörel­

sens begränsning till tvistemål och uppställandet av villkoret om innehav av

viss legitimationshandling saknar täckning i konventionen. I konventionens

art. 16 mom. 3 stadgas, att i de hänseenden som omnämnes i mom. 2 flykting

inom annan konventionsstat än den, vari flyktingen har sin vanliga vistelse­

ort, skall åtnjuta samma behandling som tillkommer medborgare i sistnämn­

27

da stat. Med detta stadgande är att jämföra bestämmelserna i de tre kungö­

relserna den 18 april 1935 angående befrielse för vissa främmande undersåtar

från skyldighet att i rättegång ställa säkerhet för kostnad och skada, an­

gående tillämpning av lagen den 19 juni 1919 om fri rättegång beträffande

undersåtar i vissa främmande stater, och angående tillämpning av vissa

rörande internationell rättshjälp givna bestämmelser jämväl vad angår till

Brittiska riket hörande länder och andra områden in. m. De i dessa kun­

görelser medgivna förmånerna, som i det överväldigande antalet fall endast

kan göras gällande i tvistemål, tillkommer icke t. ex. utomlands bosatt

statslös person eller annan utomlands bosatt flykting, som icke innehar

medborgarskap i stat ansluten till 1905 års Haagkonvention angående vissa

till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur. 1 sistnämnda

hänseenden föreligger följaktligen icke överensstämmelse med konventio­

nen. Enligt vad jag inhämtat är chefen för justitiedepartementet emellertid

beredd att överväga frågan om ändringar i samtliga nu ifrågavarande författ­

ningar i syfte att bringa desamma i överensstämmelse med konventionen,

varför något svenskt förbehåll på denna punkt icke torde bliva erfor­

derligt.

Enligt nu gällande utlänningslag skall utlänning i princip innehava ar­

betstillstånd för att här i riket kunna antaga eller innehava anställning i

annans tjänst. Undantag göres i utlänningskungörelsen bl. a. för dansk,

finsk, isländsk och norsk medborgare samt för förutvarande medborgare i

Estland, Lettland eller Litauen, som innehar svenskt främlingspass, varjäm­

te utlänningskommissionen för viss tid eller tills vidare äger medgiva undan­

tag jämväl för annan utlänning med svenskt främlingspass. Enligt vad som

inhämtats från utlänningskommissionen och arbetsmarknadsstyrelsen, synes

sistnämnda lättnad i första hand komma här vistande flyktingar tillgodo.

Tages därjämte i betraktande att Sverige, sasom förut framhållits, vid rati­

fikation av konventionen torde böra göra ett allmänt förbehåll beträffande

förmåner som tillerkännes medborgare i de andra nordiska länderna synes

mig nu gällande svenska lagstiftning och praxis icke stå i vägen för ett god­

kännande av stadgandet i konventionens cirt. 1/ mom. 1 om att flyktingar

skall vara jämställda med utlänningar av mest gynnad nation i fråga om

rätten att antaga eller innehava lönad anställning. I förslaget till ny utlän­

ningslag är frågan om arbetstillstånd reglerad på ett något annorlunda sätt.

I 15 § stadgas, att Konungen äger förordna att utlänning icke utan arbetstill­

stånd må här i riket innehava anställning eller, i annan egenskap än handels­

resande, utöva verksamhet som föranledes av anställning utomlands. Ut­

länningar, som erhållit bosättningstillstånd, skall emellertid vara undantag­

na från skyldigheten att innehava arbetstillstånd. Icke heller detta föreslag­

na stadgande strider i och för sig mot art. 17 mom. 1 i konventionen. Denna

bestämmelse i konventionen bör emellertid beaktas vid utformningen av en

blivande ny utlänningskungörelse.

Såsom i den inledande redogörelsen anförts under art. 17 mom. 2, måste

däremot ett svenskt förbehåll göras mot detta stadgande, eftersom de där

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

28

uppräknade grunderna för befrielse från arbetstillstånd — tre års vistelse,

make eller barn med medborgarskap i vistelselandet — icke kan bliva auto­

matiskt avgörande vid myndigheternas bedömning av hithörande ärenden.

Beträffande bestämmelsen i art. 17 mom. 3 må framhållas, att det givet­

vis icke kan hava avseende på innehav av pensionsberättigande anställning

i offentlig tjänst.

Flykting har icke i Sverige en sämre ställning än utlänningar i allmän­

het beträffande rätten till näringsutövning och rätten att utöva ett fritt

yrke, varom bestämmelser innehålles i artiklarna 18 och 19 i konventionen.

Några längre gående förpliktelser i detta hänseende ålägges icke konven-

tionsstaterna genom dessa artiklar. Något hinder för Sverige att godkänna

desamma föreligger alltså icke.

Utlänningar har enligt i Sverige vedertagna regler heller icke haft mindre

tilldelningar än svenska medborgare vid varuransoneringar. Föreskriften i

konventionens art. 20 om nationell behandling av flyktingar ger sålunda icke

anledning till betänkligheter från svensk sida. Vad åter angår art. 21, som

ålägger konventionsstaterna att jämställa flyktingar med utlänningar i all­

mänhet såvitt gäller bostadsreglering, går den svenska lagstiftningen längre

än konventionen, i det att utlänningar i detta avseende jämställes med

svenska medborgare.

Förut har framhållits, att utländska barn är i samma grad som svenska

barn skyldiga att bevista folkskoleundervisningen, vilket motsvarar en kon-

ventionsstats åligganden enligt art. 22 mom. 1 att sörja för att flyktingar

kommer i åtnjutande av samma bottenskoleundervisning som de egna med­

borgarna. Beträffande annan undervisning än den i bottenskolan, i vilket

hänseende art. 22 mom. 2 i konventionen föreskriver behandling såsom ut­

länningar i allmänhet, utvisar en undersökning av gällande bestämmelser, att

flykting icke i något hänseende här i riket åtnjuter en mindre gynnsam be­

handling än den som kommer utlänningar i allmänhet till del. I visst hän­

seende har till och med åt flyktingstudenter skapats särskilda förmåner.

Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1952 angående studielån med statlig kre­

ditgaranti åt s. k. flyktingstudenter må nämligen till sådana under vissa

närmare angivna förutsättningar utlämnas studielån för studier vid de högre

undervisningsanstalterna.

Stadgandet i art. 23 om att flykting i fråga om understöd eller bistånd

från det allmänna skall vara likställd med statens egna medborgare sam­

manfaller med bestämmelserna i lagen den 14 juni 1918 om fattigvården

med den enda skillnaden att utlänning, som erhåller fattigvård, i undantags­

fall kan bliva hemsänd till sitt eget land. Denna undantagsbestämmelse kan

enligt sakens natur icke komma att tillämpas på flyktingar. Ett uttryckligt

iörbud häremot har inryckts i 71 § förslaget till ny utlänningslag.

Art. 24, vilken handlar om arbetslagstiftning och socialförsäkring, före­

skriver, att flyktingar skall jämställas med landets egna medborgare i fråga

om en rad uppräknade socialförmåner. Denna grundsats är sedan länge

genomförd i Sverige såvitt gäller arbetslagstiftningen, vilken beröres i mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

29

t. a) i artikeln. Även beträffande den sociala välfärden, varom regler inne­

fattas i mom. 1. b), överensstämmer konventionen i väsentliga delar med

svensk lagstiftning, enligt vad en genomgång av hithörande bestämmelser

utvisar. Sålunda gäller i fråga om rätten till ersättning enligt lagen den 17

juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete i princip samma bestämmel­

ser vare sig den skadade är svensk medborgare eller icke. I lagens 27 §

första och andra styckena stadgas likväl ett par undantag från huvudregeln.

Dessa lagrum har följande lydelse:

»Är någon, som har rätt till sjukpenning eller livränta enligt denna lag,

icke svensk medborgare, och är han ej i riket bosatt, äger försäkringsinrätt-

ningen att med hans samtycke, när som helst, i stället för sådan ersättning

till honom utgiva ett kapital för en gång till belopp motsvarande högst fem­

tio och minst tjugu procent av ersättningens kapitalvärde enligt de för in­

rättningen gällande beräkningsgrunder. Ersättningen må ock, utan den er-

sättningsberättigades samtycke, utbytas mot kapital till belopp av femtio

procent av kapitalvärdet. Har utbyte av ersättning mot kapital ägt rum, är

rätten till vidare ersättning på grund av olycksfallet förfallen.

Har olycksfallet medfört döden, och var den avlidne ej svensk medbor­

gare och ej i riket bosatt, utgår begravningshjälp enligt 7 § allenast om

olycksfallet inom tre månader medfört döden, samt livränta eller kapital

enligt samma § till efterlevande, som ej är svensk medborgare, allenast om

denne vid tiden för olycksfallet var bosatt här i riket.»

Beträffande ersättning för yrkessjukdom skall enligt 1 § tredje stycket la­

gen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar ovannämnda

bestämmelser i olycksfallsförsäkringslag,en äga motsvarande tillämpning.

Jämlikt tredje stycket i 27 § olycksfallsförsäkringslagen äger Konungen, un­

der förutsättning av ömsesidighet, medgiva undantag för medborgare i visst

land från vad i paragrafen är föreskrivet. Med stöd härav har Konungen i

anslutning till Genevekonventionen den 5 juni 1925 angående lika behandling

av in- och utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete

(Sveriges överenskommelser med främmande makter 1926:28) med ett stort

antal främmande makter träffat överenskommelse härutinnan. I sambana

därmed har Konungen utfärdat särskilda kungörelser, i vilka förordnats, att

bestämmelserna i 27 § första stycket, andra punkten, samt andra stycket

i olycksfallsförsäkringslagen icke skall äga tillämpning i fråga om med­

borgare i det land kungörelsen avser. Till följd av dessa kungörelser kan

således gentemot dessa länders medborgare vid olycksfall tvångsvis utbyte

av stadgad ersättning mot kapital ej äga rum, varjämte de särskilda villkoren

för dödsfallsersättning i 27 § andra stycket bortfaller. Motsvarande förmå­

ner kan emellertid icke enligt nu gällande författningar tillerkännas flykting

utan medborgarskap i något av de ifrågavarande länderna. I detta hänseen­

de blir sålunda ett förbehåll mot art. 24 mom. 1 erforderligt. Med hänsyn

till att enligt 27 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen ersättnings-

rättcn kan påverkas av att den efterlevande vid olyckstillfället var bosatt

utanför Sverige, måste vidare förbehåll göras även mot art. 24 mom. 2, varest

stadgas förbud mot inskränkning i rätten till ersättning i anledning av

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

flyktings död till följd av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom för det fall

att förmånstagarens vistelseort är belägen utanför vederbörande konven-

tionsstats område.

De nu ifrågavarande svenska förbehållen, vilka torde böra hänvisa såväl

till olycksfallsförsäkringslagen som till lagen om försäkring för vissa yrkes­

sjukdomar, kan emellertid förväntas komma att till sin räckvidd åtskilligt

begränsas av att flyktingar, vilka utför arbete omfattat av den svenska

olycksfallsförsäkringslagen i allmänhet vistas här under sådana omstän­

digheter, att de får anses vara i riket bosatta.

Utlänning kan vidare icke heller bereda sig ersättning genom försäkring

enligt förordningen den 11 juni 1918 angående en särskild för fiskare av­

sedd försäkring mot skada till följd av olycksfall. Även i detta hänseende

torde därför erfordras ett förbehåll mot art. 24 mom. 1 i konventionen.

Jag vill emellertid erinra om att i propositionen 1954: 60 föreslagits, att

1916 års olycksfallsförsäkringslag, 1929 års yrkessjukdomsförsäkringslag

och 1918 års fiskarförsäkringsförordning fr. o. in. den 1 januari 1955 skall

avlösas av en lag om yrkesskadeförsäkring. Enligt förslaget skall yrkesskade­

försäkringslagen innehålla en paragraf (30 §), vars innehåll i sak överens­

stämmer med stadgandena i den förutnämnda 27 § olycksfallsförsäkrings­

lagen. Därest riksdagen godkänner den föreslagna 30 § yrkesskadeförsäk­

ringslagen, torde alltså de nyssnämnda svenska förbehållen böra hänvisa

även till ifrågavarande lag.

Till medlem av erkänd sjukkassa må enligt 9 § förordningen den 26 juni

1931 om erkända sjukkassor icke antagas annan än den, som är bosatt inom

kassans område. Något förbud för utländsk medborgare att tillhöra erkänd

sjukkassa finnes icke. Förordningen skall emellertid upphöra att gälla den

1 januari 1955, då lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring trä­

der i kraft. Den blivande obligatoriska sjukförsäkringen enligt denna lag

skall omfatta — förutom här i riket bosatta svenska medborgare — varje

utlänning, som är bosatt och mantalsskriven i riket. Sjukförsäkringen skall

finansieras genom avgifter från medlemmarna i de allmänna sjukkassorna,

bidrag från arbetsgivare och statsbidrag. Kravet på mantalsskrivning synes

gå utöver vad art. 24 mom. 1 i konventionen uppställer såsom villkor för

åtnjutande av socialförsäkringsförmån. Även detta förhållande påkallar

därför ett svenskt förbehåll.

Moderskapspenning utgår enligt förordningen den 11 juni 1937 om mo-

derskapspenning endast till kvinna, som författningsenligt skall vara man­

talsskriven i riket och som är svensk medborgare. Då sådan penning i sin

helhet utgår av statsmedel, kan den enligt art. 24 mom. 1. b) ii/ undantagas

från konventionens tillämpningsområde. Även mödrahjälpen, varom före­

skrifter finnes i en förordning samma dag och vilken även utgår till ut­

ländsk kvinna under förutsättning att hon är mantalsskriven i riket, be­

kostas i sin helhet av statsmedel. Till innevarande års riksdag torde kom­

ma att framläggas ett förslag om moderskapsförsäkring, ansluten till den

obligatoriska sjukförsäkringen och avsedd att ersätta bl. a. moderskapspen-

31

ningen enligt 1937 års förordning. Göres förbehåll beträffande sjukförsäk­

ringen, torde detta automatiskt komma att avse även moderskapsförsäk-

ringen.

Beträffande folkpension, vare sig det är fråga om ålderspension, invalid­

pension, sjukbidrag eller änkepension, erfordras i regel svenskt medborgar­

skap och mantalsskrivning i riket för att vederbörande skall kunna komma

i åtnjutande av berörda förmåner. Eftersom emellertid folkpension liksom

ersättningar enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn utgår helt av statsmedel, erfordras icke heller beträffande dessa

socialförmåner något förbehåll.

Utlänningar har för närvarande samma rätt till inträde i svensk erkänd

arbetslöshetskassa som svenska medborgare, men arbetsmarknadsstyrelsen

äger enligt 13 § förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshets­

kassor föreskriva begränsningar i denna rätt. Ehuru några sådana begräns­

ningar hittills icke vidtagits, anses det dock värdefullt att icke generellt från-

hända sig denna rätt i fråga om flyktingar bl. a. med hänsyn till kassornas

nära anknytning till fackföreningarna. Ett svenskt förbehåll mot art. 24

mom. 1 i konventionen är följaktligen påkallat även på denna punkt.

Allmänt barnbidrag, varom stadgas i lagen den 26 juli 1947 om allmänna

barnbidrag, utgår till bl. a. här i riket bosatt barn, som icke är svensk med­

borgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven

i riket. Även här gäller, att kravet på mantalsskrivning icke är helt täckt av

konventionen, men då staten bär hela kostnaden för denna socialförmån, är

en dylik åtskillnad i behandlingen av svenska och utländska medborgare

medgiven enligt art. 24 mom. 1. b) ii) i konventionen. Samma är förhållandet

beträffande de särskilda barnbidragen, om vilka stadgas i lagen den 26 juli

1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn och

vilka utgår endast till barn, som är svenska medborgare och stadigvarande

vistas i landet. Stat och kommun svarar gemensamt för dessa bidrag. Bi­

dragsförskott enligt lagen den 11 juni 1943 om förskottering av underhålls­

bidrag till barn (bidragsförskottslagen) kan endast tilldelas barn, som är

svensk medborgare och stadigvarande vistas i riket; verksamheten bekostas

emellertid i sin helhet av allmänna medel, varför även i denna del något

förbehåll mot konventionen ej behöver göras. Fria resor för barn och hus­

mödrar utgår till utlänningar enligt samma grunder som gäller för svenska

medborgare.

De konventioner som Sverige ingått med främmande stater rörande social

säkerhet har i allmänhet icke tagit sikte på andra än medborgare eller för­

utvarande medborgare i de fördragsslutande staterna. Jag är icke beredd

att tillstyrka, att Sverige för närvarande påtager sig en utvidgning av sina

förpliktelser gentemot utlänningar enligt nu gällande konventioner till att

bni fatta även flyktingar, som tidigare haft hemvist i stat, med vilken Sverige

ingått avtal på socialförsäkringens område. Ett svenskt förbehåll blir så­

lunda av nöden även beträffande art. 24 inom. 3, enligt vilket konventions-

stat förbinder sig att låta även flyktingar bliva delaktiga av förmåner om­

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

fattade av överenskommelser konventionsstater emellan rörande vidmakt­

hållande av rättighet i fråga om socialförsäkring, som förvärvats eller hål­

ler på att förvärvas.

Beträffande art. 25 angående bistånd av förvaltningsmyndigheterna fin­

ner jag, att Sverige på sätt redan tillkännagivits vid konferensen för upp­

rättandet av konventionen icke kan undgå att göra ett förbehåll mot stad­

gandet i mom. 2 i denna artikel om skyldighet för myndighet i flyktings

vistelseland att i utländsk myndighets ställe utfärda eller låta utfärda

handlingar och intyg rörande flyktingar. Förbehållet bör avse dokument,

för vilka erforderligt underlag saknas här i landet.

Flykting skall enligt art. 26 i fråga om sin rörelsefrihet inom det stats-

område, på vilket han lovligen uppehåller sig, icke vara underkastad andra

inskränkningar än dem, som kan tillämpas för utlänningar i allmänhet. En­

ligt gällande utlänningslagstiftning kan en utlännings rätt att välja vistelse­

ort i riket begränsas genom förbehåll i uppehållstillståndet (jfr 42 § utlän-

ningskungörelsen). Några inskränkande förutsättningar för tillgripandet av

en sådan åtgärd är icke uppställda i lagen. Alla utlänningar kan således

underkastas sådana begränsningar, ehuru stadgandet endast användes i in­

dividuella fall (bl. a. av säkerhetsskäl eller med hänsyn till bostadsmark­

naden). Generella begränsningar i utlännings rätt att välja vistelseort fin­

nes i kungörelsen den 12 januari 1939 angående särskilda villkor för ut­

lännings vistelse inom skyddsområde för fästning eller motsvarande för­

svarsanläggning samt för utlännings tillträde till etablissement vid försvars-

väsendet m. in. Under krigstid eller därmed jämförliga förhållanden måste

de generella begränsningarna bliva mycket omfattande. Sådana generella

begränsningar i utlännings rörelsefrihet står otvivelaktigt i överensstäm­

melse med konventionen. Däremot skulle det möjligen kunna ifrågasättas

om de förstnämnda individuella begränsningarna är förenliga med konven­

tionen. Eftersom emellertid möjligheter att förbinda uppehållstillstånd med

inskränkning i rörelsefriheten i lika mån föreligger beträffande alla utlän­

ningar, finner jag att dessa inskränkningar måste anses vara tillåtna enligt

konventionen. Förslaget till utlänningslag avviker icke på detta område från

den gällande rättens grundsatser, ehuru den förändringen genomförts att

myndigheternas befogenhet att föreskriva begränsningar i utlännings rö­

relsefrihet regleras i själva utlänningslagen i stället för i en utlänningskun-

görelse. Angående art. 26 i konventionen må slutligen anmärkas att, efter­

som konventionen endast handlar om flyktingar som lovligen uppehåller

sig i landet, något hinder i artikeln icke möter mot att en på irreguljärt

sätt till landet ankommen flykting tages i förvar i avbidan på att hans för­

hållanden närmare undersökes och beslut om hans status kan träffas.

De identitetshandlingar, som art. 27 ålägger konventionsstat att utfärda,

torde för Sveriges vidkommande motsvaras av främlingspassen. Art. 28 och

den därtill anknutna bilagan överensstämmer till sitt innehåll — med vissa

jämkningar för vilka redogörelse förut lämnats — med den av Sverige re­

dan biträdda Londonöverenskommelsen rörande resedokument åt flykting-

33

ar. Av statens utlänningskommission, som företagit en granskning av artik­

larna 27 och 28, har jag inhämtat, att densamma icke har någon erinran att

göra mot konventionens innehåll i dessa delar.

Vad angår beskattningen av flyktingar, i vilket hänseende art. 29 före­

skriver nationell behandling, vilar den allmänna kommunala och statliga

beskattningen i Sverige såvitt angår fysiska personer på domicilprincipens

grundval och den skattskyldiges medborgarskap har ingen inverkan på be­

skattningens höjd eller omfattning. Arvsskatt, gåvoskatt och kvarlåten-

skapsskatt avkräves däremot svenska medborgare i större utsträckning än

utlänningar. Den avgift, som uttages av utlänning enligt förordningen den

23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och

rättigheter (den s. k. artistskatten), är en beskattningsform som för här

icke bosatta utlänningars vidkommande träder i stället för den ordinarie

beskattningen. Då den dels uttages jämväl av i utlandet bosatta svenska

medborgare, dels ock i de flesta fall innebär en lägre beskattning än vad

som skulle ålagts den skattskyldige, om han beskattats såsom en i Sverige

bosatt person, kan icke heller uttagandet av denna skatt anses stå i strid

med stadgandet i art. 29, som är utformat sålunda att en flykting icke skall

avkrävas andra eller högre avgifter, skatter eller pålagor än dem vilka upp­

tagas av de egna medborgarna under motsvarande förhållanden.

Innebörden av art. 30 mom. 1 angående flyktings rätt att återutföra till­

gångar till land, dit han avser flytta i och för stadigvarande bosättning, får

i belysning av vad som vid textens tillkomst uttalats anses omfatta endast

sådana tillgångar, som en flykting medfört på sin flykt till ett första till-

flyktsland. Tolkad på detta sätt står ifrågavarande stadgande i konventio­

nen i överensstämmelse med svensk praxis.

I vad gäller art. 30 mom. 2 må framhållas att enligt inhämtade uppgifter

några erinringar ur de synpunkter, som bestämmelsen är avsedd att till­

godose, icke torde kunna göras vid nuvarande valutatilldelningspraxis. Om

med hänsyn till ett skärpt valutaläge en mindre liberal praxis skulle bliva

erforderlig, får detta emellertid icke anses stridande mot bestämmelsen.

Förbudet i art. 31 att bestraffa flykting för det han utan tillstånd inrest

till eller uppehåller sig inom fördragsslutande stats område synes väl täckt

av 66 § andra punkten i förslaget till utlänningslag och står för övrigt i full

överensstämmelse med redan nu gällande lag och praxis.

De begränsningar i rätten att utvisa en flykting, vilka är stadgade i art. 32

mom. 1 och innebär att utvisning icke må ske annat än på grund av skäl

hänförliga till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen, synes

mig på ett undantag när täckta av bestämmelserna i 26, 27 och 29 §§ i för­

slaget till utlänningslag, vilka handlar om förvisning genom domstols beslut

såsom en följd av ådagalagd brottslighet och om utvisning på grund av ett

eljest samhällsvådligt levnadssätt. Det undantag jag här åsyftar är bestäm­

melsen i 29 § under 4) om att utvisning må kunna ske jämväl i det fall att

en utlänning befinnes hava före ankomsten till riket i utlandet gjort sig

skyldig till grov brottslighet och det kan befaras att han kommer att här i

•J Hihang till riksdagens protokoll 195t. 1 samt. Nr 134.

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

34

Knngl. Maj:ts proposition nr 134.

riket fortsätta brottslig verksamhet. Emellertid är sådan person enligt före­

skriften i art. 1 under F mom. b) i konventionen icke berättigad till skydd

enligt denna. Vid angivna förhållande finner jag art. 32 mom. 1 förenlig med

lagförslaget. Enligt mom. 2 av samma artikel skall flykting, vars utvisning

ifrågasättes, vara berättigad att förebringa bevisning för att rentvå sig

ävensom föra talan inför vederbörlig myndighet i utvisningsärenden. I fall

av förvisning kan en svarande självfallet göra denna rätt gällande inför

domstolen. I vad åter gäller utvisningsärenden, så är art. 32 mom. 2 fullt

ut täckt av 31 § i förslaget till ny utlänningslag, vari föreskrives, att för­

hör skall hållas, om utlänning begär det. Icke heller finnes från svensk sida

något att erinra mot det i art. 32 mom. 3 intagna stadgandet om att flykting

före verkställandet av utvisning skall erhålla skäligt rådrum för att ansöka

om tillstånd att inresa till annat land.

Förbudet i art. 33 mom. 1 mot att utvisa eller avvisa en flykting till grän­

sen mot område, varest hans liv eller frihet skulle hotas på grund av politisk

förföljelse, har sin motsvarighet i 53 § i förslaget till ny utlänningslag, som

för övrigt uttryckligen skyddar utlänning även mot att sändas till land,

där han icke åtnjuter trygghet mot att bliva sänd till land, i vilket han lö­

per risk att bliva politiskt förföljd. Det i art. 33 mom. 1 i konventionen

stadgade skyddet kan enligt mom. 2 i samma artikel icke åberopas av flyk­

ting, vilken det föreligger skälig anledning att betrakta som en fara för det

lands säkerhet i vilket han uppehåller sig eller vilken, med hänsyn till att

han genom lagakraftägande dom har dömts för synnerligen grovt brott, ut­

gör en samhällsfara i sagda land. I 54 § i lagförslaget har förutsättningarna

för motsvarande undantag från skyddet enligt art. 33 i konventionen angivits

vara, förutom farlighet för rikets säkerhet, att utlänningen genom synnerli­

gen grov brottslighet ådagalagt, att hans kvarblivande i riket skulle innebära

en allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet samt att den förföljelse

som hotar honom i det land till vilket det är fråga om att sända honom icke

innebär fara för hans liv och ej heller eljest är av särskilt svår beskaffenhet.

Oaktat olikheten i uttryckssättet mellan detta stadgande och föreskriften

i art. 33 mom. 2 i konventionen får de båda bestämmelserna anses hava

samma sakliga innebörd, sålunda att konventionen medger utvisning i sam­

ma utsträckning som lagförslaget. Icke heller på denna punkt finner jag

därför hinder möta mot Sveriges godkännande av konventionstexten.

Art. 34 innehåller icke annat än en rekommendation till de fördragsslu-

tande staterna att underlätta flyktings naturalisation. Med hänsyn till att

den svenska medborgarskapslagstiftningen för några år sedan varit föremål

för en revision, torde skäl saknas att nu upptaga bestämmelserna om för­

utsättningarna för utlännings upptagande till svensk medborgare till för-

nyad granskning med anledning av ratifikationen av flyktingkonven­

tionen.

Artiklarna 35—46, vilka är av teknisk natur, avviker icke från vad kon­

ventioner av detta slag vanligen innehåller i där berörda ämnen.

35

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att Förenta Na­

tionernas här bilagda konvention av den 28 juli 1951 angående flyktingars

rättsliga ställning måtte föreläggas riksdagen, och hemställer alltså

att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksda­

gen att godkänna, att Sverige ratificerar konventionen samt

att därvid tillkännagives, att i art. 1 under B med uttrycket

»händelser som inträffat före den 1 januari 1951» för Sve­

riges del skall förstås »händelser som inträffat i Europa

eller annorstädes före den 1 januari 1951», ävensom att för­

behåll göres dels av innebörd att tillämpningen av konven­

tionens bestämmelser om att flykting skall tillerkännas den

förmånligaste behandling som tillkommer främmande lands

medborgare icke skall röna inverkan av förmåner som till­

erkänts eller kan komma att tillerkännas medborgare i Dan­

mark, Finland, Island eller Norge eller någotdera av dessa

länder, dels ock mot art. 7 mom. 2, art. 8, art. 12 mom. 1,

art. 14, art. 17 mom. 2, art. 24 mom. 1—3 och art. 25 uti

konventionen av den innebörd som förut angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta proto­

koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Ljungdahl.

Kunql. Maj.ts proposition nr 134.

1

J4IOI

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

37

Convention Relating to

the Status of Refugees.

Geneva July 28 1951.

Preninble.

The HIGH CONTRAC-

TING PARTIES,

C^onsideringthat the

Charter of the United

Nations and the Univer­

sal Declaration of Human

Rights approved on 10

December 1948 by the

General Assembly have

affirmed the principle

that human beings shall

enjoy fundamental rights

and freedoms without dis-

crimination,

C^onsideringthat the

United Nations has, on

various occasions, mani­

fested its profound con-

cern för refugees and ende-

avoured to assure re­

fugees the widest possible

exercise of these funda­

mental rights and free­

doms,

C ^onsidering that it is

desirable to revise and

consolidate previous in-

ternational agreements

relating to the status of

refugees and to extend the

scope of and the protec-

tion accorded by such

instruments by means of

a new agreement,

C ^onsidering that the

grant of asylum may place

Convention relative au

statut des réfugiés.

Genéve le 28 juillet 1951.

Préainbule.

LesHAUTES PARTIES

CONTRACTANTES,

C^onsidérantque la

Charte des Nations Unies

et la Déclaration univer-

selle des droits de l’hom-

me approuvée le 10 dé-

cembre 1948 par l’As-

semblée générale ont af-

firmé le principe que les

étres humains, sans dis-

tinction, doivent jouir des

droits de l’homme et des

libertés fondamentales,

C^onsidérantque l’Or-

ganisation des Nations

Unies a, å plusieurs re-

prises, manifesté la pro-

fonde sollicitude qu’elle

éprouve pour les réfugiés

et qu’elle s’est préoccu-

pée d’assurer å ceux-ci

1’exercice le plus large

possible des droits de

rhomme et des libertés

fondamentales,

C ^onsidérant qu’il est

désirable de reviser et de

codifier les accords inter-

nationaux antérieurs rela-

tifs au statut des réfugiés

et d’étendre 1’application

de ees instruments et la

protection qu’ils consti-

tuent pour les réfugiés au

moyen d’un nouvel ac-

cord,

C ^onsidérant qu’il peut

résulter de 1’oetroi du

Bilaga.

(Översättning.)

Konvention angående

flyktingars rättsliga

ställning.

Genéve den 28 juli 1951.

Inledning.

De HÖGA FÖRDRAGS-

SLUTANDE PARTERNA

hava,

i betraktande av

att Förenta Nationernas

stadga och den av gene­

ralförsamlingen den 10

december 1948 antagna

universella förklaringen

om de mänskliga rättig­

heterna fastslagit grund­

satsen, att människorna

utan åtskillnad skola åt­

njuta de mänskliga rät­

tigheterna och de grund­

läggande friheterna,

i betraktande av

att Förenta Nationerna

vid upprepade tillfällen

givit uttryck för sitt stora

intresse för flyktingarna

och sökt tillförsäkra dessa

vidast möjliga åtnjutande

av nämnda rättigheter

och friheter,

i betraktande av

att det framstår såsom

önskvärt att revidera och

sammanfatta äldre inter­

nationella överenskom­

melser angående flyk­

tingars rättsliga ställning

samt att genom en ny

överenskommelse utvidga

de äldre överenskommel­

sernas tillämpningsom­

råde och det skydd, som

genom dem tillerkännes

flyktingarna,

i betraktande av

att beviljandet av asyl

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

unduly heavy burdens on

certain countries, and

that a satisfactory solu-

tion of a problem of

which the United Nations

has recognized the inter-

national scope and nature

cannot therefore be

achieved without inter-

national co-operation,

E^xpressingthe wish

that all States, recog-

nizing the social and hu-

manitarian nature of the

problem of refugees, will

do everything within their

power to prevent this

problem from becoming

a cause of tension be-

tween States,

N^otingthat the United

Nations High Commis-

sioner for Refugees is

charged with the task of

supervising international

conventions providing for

the protection of refugees,

and recognizing that the

effective co-ordination of

measures taken to deal

with this problem will

depend upon the co-oper­

ation of States with the

High Commissioner,

HAVE AGREED as

follows:

Chapter I

GENERAL

PROVISIONS

A ^rticle 1

Definition of the Terin

“Refugee”.

A. For the purposes

of the present Convention,

droit d’asile des charges

exceptionnellement lour-

des pour certains pays et

que la solution satisfai-

sante des problémes dont

1’Organisation des Nations

Unies a reconnu la portée

et le caractére internatio-

naux, ne saurait, dans

cette hypothése, étre ob-

tenue sans une solidarité

internationale,

E^xprimantle vceu que

tous les Etats, reconnais-

sant le caractére social et

humanitaire du probléme

des réfugiés, fassent tout

ce qui est en leur pou-

voir pour éviter que ce

probléme ne devienne une

cause de tension entre

Etats,

P^{renant acte}de ce

que le Haut Commissaire

des Nations Unies pour

les réfugiés a pour tåche

de veiller å 1’application

des conventions interna-

tionales qui assurent la

protection des réfugiés,

et reconnaissant que la

coordination effective des

mesures prises pour ré-

soudre ce probléme dé-

pendra de la coopération

des Etats avec le Haut

Commissaire,

SONT CONVENUES

des dispositions ci-aprés:

Chapitre I

DISPOSITIONS

GÉNÉRALES

A ^rticle

premier

Definition du terme

«réfugié>.

A. Aux fins de la pré-

sente Convention, le

kan medföra en utomor­

dentligt tung börda för

vissa länder och att en

tillfredsställande lösning

av hithörande problem,

vilkas internationella

räckvidd och natur er­

känts av Förenta Natio­

nerna, därför icke kan

uppnås utan internatio­

nellt samarbete,

under uttalande

a v önskemålet, att alla

stater under erkännande

av flyktingproblemets so­

ciala och humanitära be­

skaffenhet måtte göra allt

som står i deras makt för

att förhindra detta pro­

blem att bliva en orsak

till spänning mellan sta­

ter, samt

efter tagen kän­

nedom om att Fören­

ta Nationernas Höge

Kommissarie för flyk-

ringar erhållit i uppdrag

att övervaka tillämp­

ningen av de internatio­

nella konventioner, som

bereda flyktingarna

skydd, och i insikt om

att en effektiv samord­

ning av de åtgärder, som

vidtagas för att lösa flyk­

tingsproblemet, kommer

att vara avhängig av sta­

ternas samarbete med

Höge Kommissarien,

ÖVERENSKOMMIT

som följer:

Kapitel I.

ALLMÄNNA

BESTÄMMELSER.

A ^rtikel 1.

Definition av uttrycket

>flykting>.

A. I denna konven­

tion avses med uttrycket

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

39

the term “refugee” shall

apply to any person who:

(1) Has been con-

sidered a refugee under

the Arrangements of 12

May 1926 and 30 June

1928 or under the Con-

ventions of 28 October

1933 and 10 February

1938, the Protocol of 14

September 1939 or the

Constitution of the In­

ternational Refugee Or-

ganization;

Decisions of non-eligi-

bility taken by the Inter­

national Refugee Or-

ganization during the

period of its activities

shall not prevent the

status of refugee being

accorded to persons who

fulfil the conditions of

paragraph 2 of this sec-

tion;

(2) As a result of events

occurring before 1 Janu-

ary 1951 and owing to

well-founded fear of being

persecuted for reasons of

race, religion, nationality,

membership of a parti-

cular social group or poli-

tical opinion, is outside the

country of his nationality

and is unable or, owing

to such fear, is unwilling

to avail himself of the

protection of that coun­

try; or who, not liaving a

nationality and being out­

side the country of his

former habitual residence

as a result of such events,

is unable or, owing to such

fear, is unwilling to return

to it.

terme «réfugié» s’appli-

quera å toute personne:

1) Qui a été considérée

comme réfugiée en appli-

cation des Arrangements

du 12 mai 1926 et du 30

juin 1928, ou en applica-

tion des Conventions du

28 octobre 1933 et du

10 février 1938 et du

Protocole du 14 septem-

bre 1939, ou encore en

application de la Consti­

tution de 1’Organisation

internationale pour les

réfugiés;

Les decisions de non-

élégibilité prises par 1’Or­

ganisation internationale

pour les réfugiés pendant

la durée de son mandat ne

font pas obstacle å ce

que la qualité de réfugié

soit accordée å des per-

sonnes qui remplissent les

conditions prévues au pa-

ragraphe 2 de la présente

section;

2) Qui, par suite d’évé-

nements survenus avant

le premier janvier 1951

et craignant avec raison

d’étre persécutée du fait

de sa race, de sa religion,

de sa nationalité, de son

appartenance å un certain

groupe social ou de ses

opinions politiques, se

trouve hors du pays dont

elle a la nationalité et

qui ne peut ou, du fait de

cette crainte, ne veut se

réclamer de la protection

de ce pays; ou qui, si elle

n’a pas de nationalité et

se trouve hors du pays

dans lequel elle avait sa

résidence habituelle å la

suite de tels événements,

ne peut ou, en raison de

ladite crainte, ne veut y

retourner.

»flykting» följande per­

soner, nämligen

1) den som blivit att

anse såsom flykting jäm­

likt överenskommelserna

av den 12 maj 1926 eller

den 30 juni 1928, kon­

ventionerna av den 28

oktober 1933 eller den 10

februari 1938, protokollet

av den 14 september 1939

eller Internationella Flyk­

tingorganisationens stad­

ga,

varvid märkes, att av

Internationella Flykting­

organisationen under dess

verksamhetstid fattade

beslut om att vissa per­

soner icke skola erkännas

såsom flyktingar icke sko­

la utgöra hinder för att

ställning såsom flykting

tillerkännes personer,

vilka uppfylla de under

2) här nedan angivna vill­

koren;

2) den som till följd

av händelser, som inträf­

fat före den 1 januari

1951, och i anledning av

välgrundad fruktan för

förföljelse på grund av sin

ras, religion, nationalitet,

tillhörighet till viss sam­

hällsgrupp eller politiska

åskådning befinner sig

utanför det land, vari han

är medborgare, samt är

ur stånd att eller på

grund av sådan fruktan,

som nyss sagts, icke ön­

skar att begagna sig av

sagda lands skydd, eller

den som, utan att vara

medborgare i något land,

till följ(1 av händelser som

förut sagts befinner sig

utanför det land, vari han

tidigare haft sin vanliga

vistelseort, samt är ur

stånd att eller på grund

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

In the case of a person

who has more than one

nationality, the term “the

country of his natio-

nality” shall mean each of

the countries of which

he is a national, and a

person shall not be

deemed to be lacking the

protection of the country

of his nationality if, with-

out any valid reason bas­

ed on well-foundedfear, he

has not availed himself of

the protection of one of

the countries of which

he is a national.

B. (1) For the purposes

of this Convention, the

words “events occurring

before 1 January 1951” in

article 1, section A, shall

be understood to mean

either

(a) “events occurring in

Europé before 1 January

1951”; or

(b) “events occurring in

Europé or elsewhere be­

fore 1 January 1951”;

and each Contracting

State shall make a dec-

laration åt the time of

signature, ratification or

accession, specifying

which of these meanings

it applies for the purpose

of its obligations under

this Convention.

(2) Any Contracting

State which has adopted

alternative (a) may åt

any time extend its obliga­

tions by adopting alterna­

tive (b) by means of a

Dans le cas d’une per-

sonne qui a plus d’une

nationalité, 1‘expression

«du pays dont elle a la

nationalité» vise chacun

des pays dont cette per-

sonne a la nationalité. Ne

sera pas considérée com-

me privée de la protection

du pays dont elle a la

nationalité, toute per-

sonne qui, sans raison

valable fondée sur une

crainte justifiée, ne s’est

pas réclamée de la pro­

tection de l’un des pays

dont elle a la nationalité.

B. 1) Aux fins de la

présente Convention, les

mots «événements sur-

venus avant le premier

janvier 1951» figurant å

1’article 1, section A,

pourront étre compris

dans le sens de soit

a) «événements surve-

nus avant le premier jan­

vier 1951 en Europé»; soit

b) «événements surve-

nus avant le premier jan­

vier 1951 en Europé ou

ailleurs»;

et chaque Etat Contrac-

tant fera, au moment de

la signature, de la ratifi­

cation ou de 1’adhésion,

une déclaration précisant

la portée qu’il entend

donner å cette expression

au point de vue des

obligations assumées par

lui en vertu de la présente

Convention.

2) Tout Etat Con-

tractant qui a adopté la

formule a) pourra å tout

moment étendre ses obli­

gations en adoptant la

formule b) par notifica-

av sådan fruktan, som

nyss sagts, icke önskar att

återvända dit.

Beträffande den som är

medborgare i mera än ett

land avses med uttrycket

»land vari han är med­

borgare» varje land, vari

han är medborgarejingen

skall anses vara i avsak­

nad av det lands skydd,

vari han är medborgare,

därest han utan bärande

skäl grundat på berätti­

gad fruktan underlåtit att

begagna sig av något av

de länders skydd, i vilka

han är medborgare.

B. 1) I denna konven­

tion skall med det i arti­

kel 1 A förekommande

uttrycket »händelser som

inträffat före den 1

januari 1951» kunna för­

stås antingen

a) »händelser som in­

träffat i Europa före den

1 januari 1951» eller

b) »händelser som in­

träffat i Europa eller an­

norstädes före den 1

januari 1951»,

och skall envar för-

dragsslutande stat vid un­

dertecknandet eller ratifi­

kationen av konventionen

eller vid anslutningen till

densamma avgiva en för­

klaring angående vilken­

dera av dessa båda bety­

delser som staten i fråga

inlägger i förevarande ut­

tryck med hänsyn till de

förpliktelser, som den åta­

ger sig i enlighet med

konventionen.

2) F ördragsslutande

stat, som valt alternati­

vet a) ovan, äger när som

helst medelst ett till För­

enta Nationernas general­

sekreterare riktat medde-

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

41

notification addressed to

the Secretary-General of

the United Nations.

C. This Convention

shall cease to apply to

any person falling under

the terms of section A if:

(1) He has voluntarily

re-availed himself of the

protection of the country

of his nationality; or

(2) Having lost his na­

tionality, he has volun­

tarily reacquired it; or

(3) He has acquired a

new nationality, and en-

joys the protection of the

country of his new natio­

nality; or

(4) He has voluntarily

re-established himself in

the country which he left

or outside which he re-

mained owing to fear of

persecution; or

(5) He can no longer,

because the circumstan-

ces in connexion with

which he has been re-

cognized as a refugee have

ceased to exist, continue

to refuse to avail himself

of the protection of the

country of his nationality;

Provided that this para-

graph shall not apply to

a refugee falling under sec­

tion A (1) of this artide

who is able to invoke com-

pelling reasons arising out

of previous persecution

for refusing to avail him­

self of the protection of

the country of natio­

nality;

(6) Being a person who

has no nationality he is,

tion adressée au Secré-

taire général des Nations

Unies.

C.

Cette Convention

cessera, dans les cas ci-

aprés, d’étre applicable

å toute personne visée

par les dispositions de la

section A ci-dessus:

1) Si elle s’est volon-

tairement réclamée å

nouveau de la protection

du pays dont elle a la

nationalité; ou

2) Si, ayant perdu sa

nationalité, elle 1’a volon-

tairement recouvrée; ou

3) Si elle a acquis une

nouvelle nationalité et

jouit de la protection du

pays dont elle a acquis

la nationalité; ou

4) Si elle est retournée

volontairement s’établir

dans le pays qu’elle a

quitté ou hors duquel

elle est demeurée de crain-

te d’étre persécutée; ou

5) Si, les circonstances

å la suite desquelles elle

a été reconnue comme

réfugiée ayant cessé

d’exister, elle ne peut

plus continuer å refuser

de se réclamer de la pro­

tection du pays dont elle

a la nationalité;

Etant entendu, toute-

fois, que les dispositions

du présent paragraphe ne

s’appliqueront pas å tout

réfugié visé au paragraphe

1 de la section A du pré­

sent artide qui peut in-

voquer, pour refuser de se

réclamer de la protection

du pays dont il a la natio­

nalité, des raisons impé-

rieuses tenant å des per-

sécutions antérieures;

0) S’agissant d’une per­

sonne qui n’a pas de

lande utvidga sina för­

pliktelser genom att an­

taga alternativet b).

C. Denna konvention

skall upphöra att vara

tillämplig på den som om­

fattas av bestämmelserna

under A ovan men som

1) av fri vilja på nytt

begagnar sig av det lands

skydd, vari han är med­

borgare; eller

2) efter att hava förlorat

sitt medborgarskap, av fri

vilja återförvärvar det­

samma; eller

3) förvärvar medbor­

garskap i ett nytt land

och kommer i åtnjutande

av detta lands skydd; eller

4) av fri vilja återvän­

der för att bosätta sig i

det land, som han lämnat

eller utanför vilket han

fortsatt att uppehålla sig

på grund av fruktan för

förföljelse; eller

5) icke kan fortfara att

vägra begagna sig av det

lands skydd, vari han är

medborgare, enär de om­

ständigheter, till följd av

vilka han blivit erkänd

såsom flykting, icke

längre föreligga,

dock att denna bestäm­

melse icke avser flykting

hänfötlig under A 1) ovan,

som kan åberopa på tidi­

gare förföljelse grundade,

tungt vägande skäl för väg­

ran att begagna sig av det

lands skydd, vari han är

medborgare;

eller

6) utan att äga med­

borgarskap i något land

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

because the circumstances

in connexion with which

he has been recognized as

a refugee have ceased to

exist, able to return to

the country of his former

habitual residence;

Provided that this para-

graph shall not apply to

a refugee falling under sec-

tion A (1) of this article

who is able to invoke

compelling reasons arising

out of previous persecu-

tion för refusing to return

to the country of his

former habitual residence.

D.

This Convention

shall not apply to per­

sons who are åt present

receiving from organs or

agencies of the United

Nations other than the

United Nations High

Commissioner for Re-

fugees protection or as-

sistance.

When such protection

or assistance has ceased

for any reason, without

the position of such per­

sons being definitively

settled in accordance with

the relevant resolutions

adopted by the General

Assembly of the United

Nations, these persons

shall ipso facto be entitled

to the benefits of this

Convention.

E.

This Convention

shall not apply to a per­

son who is recognized by

the competent authorities

of the country in which

he has taken residence as

nationalité, si, les cir-

constances å la suite des-

quelles elle a été recon-

nue comme réfugiée ayant

cessé d’exister, elle est en

mesure de retourner dans

le pays dans lequel elle

avait sa résidence habi-

tuelle;

Etant entendu, toute-

fois, que les dispositions

du présent paragraphe ne

s’appliqueront pas å tout

réfugié visé au paragraphe

1 de la section A du

présent article qui peut

invoquer, pour refuser de

retourner dans le pays

dans lequel il avait sa

résidence habituelle, des

raisons impérieuses tenant

å des persécutions anté-

rieures.

D.

Cette Convention

ne sera pas applicable

aux personnes qui béné-

ficient actuellement d’une

protection ou d’une as­

sistance de la part d’un

organisme ou d’une insti­

tution des Nations Unies

autre que le Haut Com-

missaire des Nations

Unies pour les réfugiés.

Lorsque cette protec­

tion ou cette assistance

aura cessé pour une raison

quelconque, sans que le

sort de ees personnes ait

été définitivement réglé,

conformément aux résolu-

tions y relatives adoptées

par l’Assemblée générale

des Nations Unies, ees

personnes bénéficieront

de plein droit du régime

de cette Convention.

E.

Cette Convention

ne sera pas applicable å

une personne considérée

par les autorités compé-

tentes du pays dans lequel

cette personne a établi

kan återvända till det

land, vari han tidigare

hade sin vanliga vistelse­

ort, enär de omständig­

heter, till följd av vilka

han blivit erkänd såsom

flykting, icke längre före­

ligga,

dock att denna bestäm­

melse icke avser flykting

hänförlig under A 1) ovan,

som kan åberopa på tidi­

gare förföljelse grundade,

tungt vägande skäl för väg­

ran att återvända till det

land, vari han tidigare

hade sin vanliga vistelse­

ort.

D. Denna konvention

är icke tillämplig på dem

som för närvarande åt­

njuta beskydd eller bi­

stånd av andra Förenta

Nationernas organ eller

institutioner än Förenta

Nationernas Höge Kom­

missarie för flyktingar.

Därest sådant beskydd

eller bistånd, av vilken

anledning det vara må,

skulle upphöra utan att

nu ifrågavarande perso­

ners ställning blivit slut­

giltigt reglerad enligt till­

lämpliga, av Förenta Na­

tionernas generalförsam­

ling antagna resolutioner,

skola vederbörande utan

vidare äga åtnjuta de i

denna konvention stad­

gade förmånerna.

E. Denna konvention

äger icke tillämpning på

den som av vederbörliga

myndigheter i det land,

vari han bosatt sig, er­

kännes hava de rättighe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

43

having the rights and

obligations which are at-

tached to the possession

of the nationality of that

country.

F. The provisions of

this Convention shall not

apply to any person with

respect to whom there

are serious reasons for

considering that:

(a) he has committed a

crime against peace, a

war crime, or a crime

against humanity, as de-

fined in the international

instruments drawn up to

make provision in respect

of such crimes;

(b) he has committed a

serious non-political crime

outside the country of

refuge prior to his ad-

mission to that country

as a refugee;

(c) he has been guilty

of acts contrary to the

purposes and principles

of the United Nations.

A ^rticle 2

General Obligations.

Every refugee has du-

ties to the country in

which he finds himself,

which require in parti-

cular that he conform to

its laws and regulations

as well as to measures

taken for the maintenance

of public order.

A ^rticle 3

Non-discrimination.

The Contracting States

shall apply the provisions

sa résidence comme ayant

les droits et les obliga­

tions attachés å la pos­

session de la nationalité

de ce pays.

F. Les dispositions de

cette Convention ne se-

ront pas applicables aux

personnes dont on aura

des raisons sérieuses de

penser:

a) qu’elles ont commis

un crime contre la paix,

un crime de guerre ou un

crime contre 1’humanité,

au sens des instruments

internationaux élaborés

pour prévoir des disposi­

tions relatives å ees cri­

mes;

b) qu’elles ont commis

un crime grave de droit

commun en dehors du

pays d’accueil avant d’y

étre admises comme réfu-

giés;

c) qu’elles se sont ren-

dues coupables d’agisse-

ments contraires aux buts

et aux principes des Na­

tions Unies.

A ^rticle 2

Obligations générales.

Tout réfugié a, å l’égard

du pays ou il se trouve,

des devoirs qui compor-

tent notamment 1’obliga-

tion de se conformer aux

lois et réglements ainsi

qu’aux mesures prises

pour le maintien de

l’ordre public.

A^rticle3

Non-discrimlnatlon.

Les Etats Contractants

appliqueront les disposi-

ter och skyldigheter, som

äro förbundna med inne­

hav av medborgarskap i

sagda land.

F. Stadgandena i den­

na konvention äga icke

tillämpning på den be­

träffande vilken föreligga

allvarliga skäl antaga, att

han

a) förövat brott mot

freden, krigsförbrytelse

eller brott mot mänsklig­

heten, sådana dessa brott

blivit definierade i de in­

ternationella överens­

kommelser, som tillkom­

mit för att meddela be­

stämmelser angående så­

dana brott; eller

b) förövat grovt icke­

politiskt brott utanför till-

flyktslandet, innan han

erhöll tillträde till det­

samma såsom flykting;

eller

c) gjort sig skyldig till

gärningar, stridande mot

Förenta Nationernas syf­

ten och grundsatser.

A ^rtikel 2.

Allmänna skyldigheter.

Varje flykting har gent­

emot det land, varest han

befinner sig, skyldigheter

främst innebärande, att

han skall ställa sig till

efterrättelse gällande la­

gar och föreskrifter även­

som anstalter, som vidta­

gas för upprätthållande

av den allmänna ord­

ningen.

A ^rtikel 3.

Förbud mot sklljaktlig be­

handling.

De fördragsslutande

staterna skola tillämpa

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

of this Convention to

refugees without discri-

mination as to race, reli­

gion or country of origin.

A ^rticle 4

Religion.

The Contracting States

shall accord to refugees

within their territories

treatment åt least as fa-

vourable as that accorded

to their nationals with

respect to freedom to

practice their religion and

freedom as regards the

religious education of

their children.

A ^rticle 5

Rigtits grauted apart from

this Convention.

Nothing in this Con­

vention shall be deemed

to impair any rights and

benefits granted by a

Contracting State to re­

fugees apart from this

Convention.

A ^rticle 6

The Term “in the same

circnnistances”.

For the purpose of this

Convention, the term “in

the same circumstances”

implies that any require-

ments (including require-

ments as to length and

conditions of sojourn or

residence) which the par-

ticular individual would

have to fulfil for the

enjoyment of the right

in question, if he were not

a refugee, must be fulfilled

by him, with the excep-

tions de cette Convention

aux réfugiés sans discri-

mination quant å la race,

la religion ou le pays

d’origine.

A ^rticle 4

Religion.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

sur leur territoire un trai-

tement au moins aussi

favorable que celui ac-

cordé aux nationaux en

ce qui concerne la liberté

de pratiquer leur religion

et en ce qui concerne la

liberté d’instruction reli-

gieuse de leurs enfants.

A ^rticle 5

Droits nccordés indépen-

damment de cette

Convention.

Aucune disposition de

cette Convention ne porte

atteinte aux autres droits

et avantages accordés, in-

dépendamment de cette

Convention, aux réfugiés.

A ^rticle 6

L’expression <dans les

mémes circonstances*.

Aux fins de cette Con­

vention, les termes «dans

les mémes circonstances»

impliquent que toutes les

conditions (et notamment

celles qui ont trait å la

durée et aux conditions

de séjour ou de résidence)

que 1’intéressé devrait

remplir, pour pouvoir

exercer le droit en ques­

tion, s’il n’était pas un

réfugié, doivent étre rem-

plies par lui å 1’exception

bestämmelserna i denna

konvention på flyktingar

utan åtskillnad med hän­

syn till deras ras, religion

eller ursprungsland.

A ^rtikel 4.

Religion.

De fördragsslutande

staterna skola tillerkänna

flyktingar, som befinna

sig inom deras territorier,

en behandling som i fråga

om flyktingarnas frihet

att utöva sin religion och

frihet att bestämma över

sina barns religiösa upp­

fostran är minst lika för­

månlig som den behand­

ling, vilken tillkommer

de egna medborgarna.

A ^rtikel 5.

Rättigheter beviljade obe­

roende av konventionen.

Ingen bestämmelse i

denna konvention skall få

föranleda inskränkning i

rättigheter och förmåner,

som fördragsslutande stat

beviljat flyktingar obe­

roende av konventionen.

A ^rtikel 6.

Uttrycket »under samma

förhållanden».

I denna konvention in­

nebär uttrycket »under

samma förhållanden», att

alla de förutsättningar

(och i synnerhet sådana,

som hänföra sig till läng­

den av och betingelserna

för uppehåll och vistelse),

vilka vederbörande skulle

behöva uppfylla för att

komma i åtnjutande av

någon viss rättighet, om

han icke vore flykting,

måste uppfyllas av honom

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

tion of requirements

which by their nature a

refugee is incapable of

fulfilling.

A ^rticle 7

Exemptlon from

Reciprocity.

1. Except where this

Convention contains more

favourable provisions, a

Contracting State shall

accord to refugees the

same treatment as is ac-

corded to aliens generally.

2. After a period of

three years’ residence, all

refugees shall enjoy

exemption from legis-

lative reciprocity in the

territory of the Contract­

ing States.

3. Each Contracting

State shall continue to

accord to refugees the

rights and benefits to

which they were already

entitled, in the absence

of reciprocity, åt the date

of entry into force of this

Convention for that State.

4. The Contracting

States shall consider fa-

vourably the possibility of

according to refugees, in

the absence of reciprocity,

rights and benefits

beyond those to which

they are entitled accord­

ing to paragraphs 2 and 3,

and to extending exemp­

tion from reciprocity to

refugees who do not fulfil

the conditions provided

for in paragraphs 2 and 3.

des conditions qui, en

raison de leur nature, ne

peuvent étre remplies par

un réfugié.

A ^rticle 7

Dispense de réciprocité.

1. Sous réserve des dis­

positions plus favorables

prévues par cette Conven­

tion, tout Etat Contrac-

tant accordera aux réfu-

giés le régime qu’il ac-

corde aux étrangers en

général.

2. Apres un délai de

résidence de trois ans,

tous les réfugiés béné-

ficieront, sur le territoire

des Etats Contractants,

de la dispense de récipro­

cité législative.

3. Tout Etat Contrac-

tant continuera å accor-

der aux réfugiés les droits

et avantages auxquels ils

pouvaient déjå prétendre,

en 1’absence de récipro­

cité, å la date d’entrée en

vigueur de cette Conven­

tion pour ledit Etat.

4. Les Etats Contrac­

tants envisageront avec

bienveillance la possi-

bilité d’accorder aux réfu­

giés, en 1’absence de réci­

procité, des droits et des

avantages outre ceux aux­

quels ils peuvent préten­

dre en vertu des para-

graphes 2 et 3 ainsi que

la possibilité de faire béné-

ficier de la dispense de

réciprocité des réfugiés

qui ne remplissent pas les

conditions visées aux

paragraphes 2 et 3.

med undantag för förut­

sättningar, som till sin

natur äro sådana, att en

flykting icke kan uppfylla

dem.

A ^rtikel 7.

Undantag från villkor om

ömsesldigliet.

1. Så snart denna kon­

vention icke innehåller

mera förmånliga bestäm­

melser, skall fördrags-

slutande stat tillerkänna

flyktingar samma ställning

som staten i fråga till­

erkänner utlänningar i all­

mänhet.

2. Efter tre års vistelse

skall flykting inom för-

dragsslutande stats om­

råde vara undantagen

från villkor om ömsesi­

dighet i lagstiftningen,

som må hava uppställts

för att utlänning skall äga

åtnjuta viss förmån.

3. Fördragsslutande stat

skall fortfara att bevilja

flyktingar rättigheter och

förmåner, till vilka de

oberoende av ömsesidig­

het redan voro berätti­

gade vid tidpunkten för

denna konventions ikraft­

trädande för ifrågava­

rande stat.

4. De fördragsslutande

staterna skola välvilligt

pröva möjligheten att

även i frånvaron av

ömsesidighet tillerkänna

flyktingar rättigheter och

förmåner utöver dem, på

vilka de kunna göra an­

språk jämlikt moment 2.

och 3. i denna artikel,

ävensom möjligheten att

eftergiva kravet på öm­

sesidighet för flyktingar

som icke uppfylla de i

moment 2. och 3. i denna

artikel föreskrivna vill­

koren.

46

Iiungl. Maj.ts proposition nr 134.

5. The provisions of

paragraphs 2 and 3 apply

both to the rights and

benefits referred to in

artides 13, 18, 19, 21 and

22 of this Convention and

to rights and benefits for

which this Convention

does not provide.

A ^rticle 8

Exemption from Excep-

tionnl Measures.

With regard to excep-

tional measures which

may be taken against the

person, property or inter­

ests of nationals of a

foreign State, the Con-

tracting States shall not

apply such measures to a

refugee who is formally

a national of the said

State solely on account

of such nationality. Con-

tracting States which,

under their legislation, are

prevented from applying

the general principle ex­

pressed in this article,

shall, in appropriate cases,

grant exemptions in fa-

vour of such refugees.

A ^rticle 9

Provisioual Measures.

Nothing in this Con­

vention shall prevent a

Contracting State, in time

of war or other grave and

exceptional circumstan-

ces, from taking provi-

sionally measures which it

considers to be essential

to the national security in

the case of a particular

person, pending a deter-

5. Les dispositions des

paragraphes 2 et 3 ci-des-

sus s’appliquent aussi

bien aux droits et avan-

tages visés aux artides 13,

18, 19, 21 et 22 de cette

Convention qu’aux droits

et avantages qui ne sont

pas prévus par elle.

A ^rticle 8

Dispense de inesures

exceptionnelles.

En ce qui concerne les

mesures exceptionnelles

qui peuvent étre prises

contre la personne, les

biens ou les intéréts des

ressortissants d’un Etat

déterminé, les Etats Con-

tractants n’appliqueront

pas ees mesures å un

réfugié ressortissant for-

mellement dudit Etat

uniquement en raison de

sa nationalité. Les Etats

Contractants qui, de par

leur législation, ne peu­

vent appliquer le prin-

cipe général consacré dans

cet article accorderont

dans des cas appropriés

des dispenses en faveur

de tels réfugiés.

A ^rticle 9

Mesures provisoires.

Aucune des dispositions

de la présente Convention

n’a pour effet d’empécher

un Etat Contractant, en

temps de guerre ou dans

d’autres circonstances

graves et exceptionnelles,

de prendre provisoire-

ment, å 1’égard d’une

personne déterminée, les

mesures que cet Etat

5. Bestämmelserna i

moment 2. och 3. i denna

artikel äga tillämpning

såväl på rättigheter och

förmåner som avses i ar­

tiklarna 13, 18, 19, 21 och

22 i denna konvention

som på rättigheter och

förmåner om vilka före­

skrifter icke meddelas i

denna konvention.

A ^rtikel 8.

Befrielse från undautags-

åtgärder.

I fråga om undantags-

åtgärder som må vidtagas

mot någon viss främ­

mande stats medborgare

med avseende på deras

personer, egendom eller

intressen, gäller att för-

dragsslutande stat icke

äger gentemot flykting

som formellt är medbor­

gare i den ifrågavarande

främmande staten till-

lämpa sådana åtgärder

allenast på grund av detta

flyktingens medborgar­

skap. Fördragsslutande

stat, som på grund av den

egna lagstiftningen är för­

hindrad att tillämpa den

i denna artikel fastslagna

allmänna grundsatsen,

skall i därför ägnade fall

medgiva undantag för

flyktingar, som nu sagts.

A ^rtikel 9.

Tillfälliga åtgärder.

Bestämmelserna i denna

konvention utgöra icke

hinder för fördrags­

slutande stat att i krigs­

tid eller under andra all­

varliga och utomordent­

liga förhållanden gent­

emot någon bestämd per­

son provisoriskt vidtaga

åtgärder, som staten ifråga

finner oundgängligen er-

Kungi. Maj.ts proposition nr 134.

47

mination by the Contract-

ing State that that per­

son is in fact a refugee

and that the continuance

of such measures is ne-

cessary in his case in the

interests of national se-

curity.

A ^rticle 10

Continuity of Residence.

1. Where a refugee has

been forcibly displaced

during the Second World

War and removed to the

territory of a Contracting

State, and is resident

there, the period of such

enforced sojourn shall be

considered to have been

lawful residence within

that territory.

2. Where a refugee has

been forcibly displaced

during the Second World

War from the territory of

a Contracting State and

has, prior to the date

of entry into force of

this Convention, returned

there for the purpose of

taking up residence, the

period of residence be-

fore and after such en­

forced displacement shall

be regarded as one unin-

terrupted period for any

purposes for which unin-

terrupted residence is re-

quired.

A ^rticle 11

Refugee Seamen.

In the case of refugees

regularly serving as crew

members on board a ship

flying the flag of a Con­

tracting State, that State

shall give sympathetic

consideration to their es-

estime indispensables å

la sécurité nationale, en

attendant qu’il soit établi

par ledit Etat Contrac­

tant que cette personne

est effectivement un réfu-

gié et que le maintien

desdites mesures est

nécessaire å son égard

dans 1’intérét de sa

sécurité nationale.

A ^rticle 10

Continuité <le residence.

1. Lorsqu’un réfugié a

été déporté au cours de la

deuxiéme guerre mon-

diale et transporté sur

le territoire de l’un des

Etats Contractants et y

réside, la durée de ce

séjour forcé comptera

comme résidence réguliére

sur ce territoire.

2. Lorsqu’un réfugié a

été déporté du territoire

d’un Etat Contractant au

cours de la deuxiéme

guerre mondiale et y est

retourné avant 1’entrée

en vigueur de cette Con­

vention pour y établir sa

résidence, la période qui

précéde et celle qui suit

cette déportation seront

considérées, å toutes les

fins pour lesquelles une

résidence ininterrompue

est nécessaire, comme ne

constituant qu’une seule

période ininterrompue.

A ^rticle 11

Gens de mer réfugiés.

Dans le cas de réfugiés

réguliérement employés

comme membres de

1’équipage å bord d’un

navire battant pavillon

d’un Etat Contractant,

cet Etat examinera avec

forderliga för den natio­

nella säkerheten, i avvak­

tan på utredning genom

statens försorg, huruvida

vederbörande verkligen

är flykting samt huru­

vida i hans fall upprätt­

hållandet av åtgärderna

är nödvändigt i den na­

tionella säkerhetens in­

tresse.

A ^rtikel 10.

Sammanhängande vistelse.

Har flykting under

andra världskriget tvångs-

förflyttats och bortförts

till fördragsslutande stats

område och vistas han

där, skall tiden för denna

honom påtvungna vis­

telse räknas som tid, var­

under han lovligen vistats

inom denna stats om­

råde.

2. Har flykting under

andra världskriget tvångs-

förflyttats från fördrags­

slutande stats område och

innan dagen för denna

konventions ikraftträ­

dande återvänt dit i syfte

att där taga sin vistelse­

ort, skall vistelsetiden före

och efter tvångsförflytt-

ningen räknas såsom en

sammanhängande tid i

alla hänseenden beträf­

fande vilka en oavbruten

vistelse erfordras.

A^rtikel11.

Flyktingar som äro sjömän.

I fråga om flykting

vilken regelmässigt är an­

ställd som besättnings­

medlem ombord på far­

tyg förande fördragsslu­

tande stats flagga, skall

denna stat välvilligt prö-

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

tablishment on its terri-

tory and the issue of

travel documents to them

or their temporary ad-

mission to its territory

particularly with a view

to facilitating their es-

tablishment in another

country.

Chapter II

JURIDICAL STATUS

A ^rticle 12

Personal Status.

1. The personal status

of a refugee shall be

governed by the law of

the country of his domi-

cile or, if he has no domi-

cile, by the law of the

country of his residence.

2. Rights previously

acquired by a refugee

and dependent on per­

sonal status, more par­

ticularly rights attaching

to marriage, shall be res-

pected by a Contracting

State, subject to com-

pliance, if this be neces-

sary, with the formalities

required by the law of

that State, provided that

the right in question is

one which would have

been recognized by the

law of that State had he

not become a refugee.

bienveillance la possi-

bilité d’autoriser lesdits

réfugiés å s’établir sur son

territoire et de leur dé-

livrer des titres de voy-

age ou de les admettre å

titre temporaire sur son

territoire, afin, notam-

ment, de faciliter leur

établissement dans un

autre pays.

Chapitre II

CONDITION

JURIDIQUE

A ^rticle 12

Statut personnel.

1. Le statut personnel

de tout réfugié sera regi

par la loi du pays de son

domicile ou, å défaut de

domicile, par la loi du

pays de sa résidence.

2. Les droits, précé-

demment acquis par le

réfugié et découlant du

statut personnel, et no-

tamment ceux qui résul-

tent du mariage, seront

respectés par tout Etat

Contractant, sous réserve,

le cas échéant, de l’ac-

complissement des for-

malités prévues par la

législation dudit Etat,

étant entendu, toutefois,

que le droit en cause doit

étre de ceux qui auraient

été reconnus par la législa­

tion dudit Etat si l’in-

téressé n’était devenu un

réfugié.

va möjligheterna att till­

låta flyktingen att bo­

sätta sig inom statens om­

råde och förse honom med

resedokument eller att

giva honom tillfälligt till­

stånd att uppehålla sig

inom statens område, sär­

skilt till underlättande av

hans bosättning i ett an­

nat land.

Kapitel II.

RÄTTSLIG STÄLL­

NING.

A ^rtikel 12.

Personrättslig' ställning.

1. En flyktings person­

rättsliga ställning skall

bestämmas av lagen i det

land där han har sitt

hemvist eller, om han

saknar hemvist, av lagen

i det land där han har sin

vistelseort.

2. Rättigheter, som en

flykting tidigare förvär­

vat och som härflyta från

hans personrättsliga ställ­

ning, i främsta rummet

sådana som uppkomma

genom äktenskap, skola

erkännas av fördragsslu-

tande stat, dock med

möjlighet att i förekom­

mande fall göra förbehåll

om fullgörande av forma­

liteter föreskrivna i sta­

tens lag. Vad nu sagts

gäller likväl endast under

förutsättning att fråga är

om rättighet av ett slag

som skulle hava erkänts

av statens lag, därest ve­

derbörande icke hade bli­

vit flykting.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

A ^rticle 13

Mornble and Iminovable

Property.

The Contracting States

shall accord to a refugee

treatment as favourable

as possible and, in any

event, not less favourable

than that accorded to

aliens generally in the

same circumstances, as

regards the acquisition of

movable and immovable

property and other rights

pertaining thereto, and

to leases and other con-

tracts relating to mov­

able and immovable pro­

perty.

A ^rticle 14

Artistic Rights and Indus­

trial Property.

In respect of the pro-

tection of industrial pro­

perty, such as inventions,

designs or models, trade

marks, trade names, and

of rights in literary, ar­

tistic and scientific works,

a refugee shall be ac­

corded in the country in

which he has his habitual

residence the same pro-

tection as is accorded to

nationals of that country.

In the territory of any

other Contracting State,

he shall be accorded the

same protection as is ac­

corded in that territory

to nationals of the coun­

try in which he has his

habitual residence.

A ^rticle 13

Propriété moblllére et im-

mobiliére.

Les Etats Contractants

accorderont. å tout réfugié

un traitement aussi favo-

rable que possible et de

toute fa^on un traitement

qui ne soit pas moins

favorable que celui qui

est accordé, dans les mé-

mes circonstances, aux

étrangers en général en

ce qui concerne 1’acqui-

sition de la propriété mo-

biliére et immobiliére et

autres droits s’y rappor-

tant, le louage et les

autres contrats relatifs å

la propriété mobiliére et

immobiliére.

A ^rticle 14

Propriété intellectuelle et

industrielle.

En matiére de protec­

tion de la propriété in­

dustrielle, notamment

d’inventions, dessins, mo-

déles, marques de fabri-

que, nom commercial, et

en matiére de protection

de la propriété littéraire,

artistique et scientifique,

tout réfugié bénéficiera

dans le pays ou il a sa

résidence habituelle de

la protection qui est ac-

cordée aux nationaux du-

dit pays. Dans le terri-

toire de l’un quelconque

des autres Etats Contrac­

tants, il bénéficiera de la

protection qui est ac-

cordée dans ledit terri-

toire aux nationaux du

pays dans lequel il a sa

résidence habituelle.

A^rtikel13.

Lös och fast egendom.

I fråga om förvärv av

äganderätt och andra rät­

tigheter till lös och fast

egendom ävensom i fråga

om hyreskontrakt och

andra avtal rörande lös

och fast egendom, skall

fördragsslutande stat till­

erkänna flykting en så

förmånlig behandling som

möjligt och i alla händel­

ser icke mindre förmånlig

än den, som kommer ut­

länningar i allmänhet till

del under motsvarande

förhållanden.

A ^rtikel 14.

Konstnärlig och indnstriell

äganderätt

Beträffande skyddet för

industriell äganderätt och

särskilt för rätt till upp­

finning, mönster, modell,

varumärke och firma­

namn ävensom be­

träffande skyddet för lit­

terär, konstnärlig och ve­

tenskaplig äganderätt

skall flykting i det land,

varest han har sin van­

liga vistelseort, tillerkän­

nas samma skydd som

landets egna medborgare.

Inom annan fördragsslu­

tande stats område skall

han åtnjuta samma skydd

som där tillerkännes med­

borgare i det land, varest

han har sin vanliga vis­

telseort.

A ^rtikel 15.

Föreningsrätt.

I förhållandet till sam­

manslutningar utan poli-

A ^rticle 15

Kight of Association.

As regards non-political

and non-profitmaking as-

A ^rticle 15

Droits (1’association.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

liihantj till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 134.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

sociations and trade

unions the Contracting

States shall accord to

refugees lawfully staying

in their territory the most

favourable treatment ac-

corded to nationals of a

foreign country, in the

same circumstances.

A ^rticle 16

Access to Conrts.

1. A refugee shall have

free access to the courts

of law on the territory of

all Contracting States.

2. A refugee shall en-

joy in the Contracting

State in which he has

his habitual residence the

same treatment as a

national in matters per-

taining to access to the

Courts, including legal as-

sistance and exemption

from c au t io / udi-

catum solv i.

3. A refugee shall be

accorded in the matters

referred to in paragraph

2 in countries other than

that in which he has his

habitual residence the

treatment granted to a

national of the country

of his habitual residence.

qui résident réguliérement

sur leur territoire, en ce

qui concerne les associa­

tions å but non politique

et non lucratif et les syn-

dicats professionnels, le

traitement le plus favo-

rable accordé aux ressor-

tissants d’un pays

étranger, dans les mémes

circonstances.

A ^rticle 16

Droit d’ester en justice.

1. Tout réfugié aura,

sur le territoire des Etats

Contractants, libre et fa-

cile accés devant les tri-

bunaux.

2. Dans l’Etat Contrac-

tant ou il a sa résidence

habituelle, tout réfugié

jouira du méme traite­

ment qu’un ressortissant

en ce qui concerne l’ac-

cés aux tribunaux, y com-

pris 1’assistance judiciaire

et 1’exemption de la

caution judicatum

solv i.

3. Dans les Etats Con­

tractants autres que celui

ou il a sa résidence habi­

tuelle, et en ce qui con­

cerne les questions visées

au paragraphe 2, tout

réfugié jouira du méme

traitement qu’un natio­

nal du pays dans lequel

il a sa résidence habi­

tuelle.

tiska eller vinstsyften och

till fackföreningar skall

fördragsslutande stat till­

erkänna flyktingar, som

lovligen uppehålla sig

inom statens område, den

förmånligaste behandling

som tillkommer främ­

mande lands medborgare

under motsvarande för­

hållanden.

A ^rtikel 16.

Rätt att föra talan Inför

rätta.

1. Flykting skall inom

fördragsslutande stats om­

råde hava fri tillgång till

att föra talan inför dom­

stol.

2. Flykting skall i den

fördragsslutande stat, va-

rest han har sin vanliga

vistelseort, åtnjuta sam­

ma behandling som sta­

tens egna medborgare i

vad gäller tillgång till

domstolarna, däri inbe­

gripet rättshjälp och be­

frielse från skyldighet att

ställa säkerhet för rätte­

gångskostnader (c a u t i o

judicatum solv i).

3. I de hänseenden som

omnämnas i moment 2.

skall en flykting inom

annan fördragsslutande

stat än den, varest han

har sin vanliga vistelseort,

åtnjuta samma behand­

ling som tillkommer med­

borgare i den stat, varest

flyktingen har sin vanliga

vistelseort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

51

Chapter III

GAINFUL EMPLOY-

MENT

A ^rticle 17

Wa^e-earning Employment.

1.

The Contracting

States shall accord to

refugees lawfully staying

in their territory the most

favourable treatment ac-

corded to nationals of a

foreign country in the

same circumstances, as

regards the right to

engage in wage-earning

employment.

2. In any case, restric-

tive measures imposed on

aliens or the employment

of aliens for the protec-

tion of the national labour

märket shall not be ap-

plied to a refugee who

was already exempt from

them åt the date of

entry into force of this

Convention for the Con­

tracting State concerned,

or who fulfils one of the

following conditions:

(a) He has completed

three years’ residence in

the country.

(b) He has a spouse

possessing the nationality

of the country of resi­

dence. A refugee may not

invoke the benefit of this

provision if he has aban-

doned his spouse;

(c) He has one or more

children possessing the

nationality of the country

of residence.

Chapitre III

EMPLOIS LUCRATIFS

A ^rticle 17

Professions salariées.

1. Les Etats Contrac-

tants accorderont å tout

réfugié résidant réguliére-

ment sur leur territoire le

traitement le plus favo-

rable accordé, dans les

mémes circonstances, aux

ressortissants d’un pays

étranger en ce qui con-

cerne 1’exercice d’une ae-

tivité professionnelle sa-

lariée.

2. En tout cas, les me-

sures restrictives impo-

sées aux étrangers ou å

1’emploi d’étrangers pour

la protection du marché

national du travail ne

seront pas applicables aux

réfugiés qui en étaient

déjå dispensés å la date

de 1’entrée en vigueur de

cette Convention pour

l’Etat Contractant in-

téressé, ou qui remplis-

sent l’une des conditions

suivantes:

a) compter trois ans

de résidence dans le pays;

b) avoir pour conjoint

une personne possédant

la nationalité du pays de

résidence. Un réfugié ne

pourrait invoquer le béné-

fice de cette disposition

au cas ou il aurait aban-

donné son conjoint;

c) avoir un ou plu-

sieurs enfants possédant

la nationalité du pays de

résidence.

Kapitel III.

FÖRVÄRVSARBETE.

A ^rtikel 17.

Lönad anställning.

1. Fördragsslutande stat

skall tillerkänna flykting,

som lovligen uppehåller

sig inom statens område,

den förmånligaste behand­

ling som under motsva­

rande förhållanden till­

kommer främmande lands

medborgare i fråga om

rätten att antaga och

innehava lönad anställ­

ning.

2. I varje fall skola in­

skränkande åtgärder som

gentemot utlänningar el­

ler beträffande utlän­

ningars arbetsanställning

vidtagits till skydd för

den inhemska arbets­

marknaden, icke tilläm­

pas med avseende på flyk­

ting, vilken redan vid ti­

den för denna konven­

tions ikraftträdande för

den ifrågavarande för­

dragsslutande staten var

undantagen från desam­

ma, eller vilken uppfyller

något av följande vill­

kor:

a) att flyktingen vistats

i landet tre år;

b) att flyktingens make

är medborgare i det land

vari flyktingen vistas,

dock att den genom den­

na bestämmelse medgiv­

na förmånen icke må

göras gällande av flyk­

ting som övergivit sin

make;

c) att flyktingen har

ett eller flera barn med

medborgarskap i det land

vari flyktingen vistas.

52

Kangl. Maj:ts proposition nr 134.

3.

The Contracting

States shall give sympa-

thetic consideration to as-

similating the rights of all

refugees with regard to

wage-earning employment

to those of nationals, and

in particular of those

refugees who have en-

tered their territory pur-

suant to programmes of

labour recruitment or un­

der immigration schemes.

A ^rticle 18

Self-omployinent.

The Contracting States

shall accord to a refugee

lawfully in their territory

treatment as favourable

as possible and, in any

event, not less favourable

than tliat accorded to

aliens generally in the

same circumstances, as

regards the right to en­

gage on his own account

in agriculture, industry,

handicrafts and com-

merce and to establish

commercial and industrial

companies.

A^rticle19

Liberal Professions.

1.

Each Contracting

State shall accord to ref­

ugees lawfully staying in

their territory who hold

diplomas recognized by

the competent authorities

of that State, and who are

desirous of practising a

liberal profession, treat­

ment as favourable as

possible and, in any event,

not less favourable than

3. Les Etats Contrac-

tants envisageront avec

bienveillance 1’adoption

de mesures tendant å as-

similer les droits de tous

les réfugiés en ce qui con-

cerne 1’exercice des pro­

fessions salariées å ceux

de leurs nationaux et ce,

notamment pour les ré­

fugiés qui sont entrés

sur leur territoire en ap-

plication d’un programme

de recrutement de la

main-d’oeuvre ou d’un

plan d’immigration.

A^rticle18

Professions non salariées.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

se trouvant réguliérement

sur leur territoire le traite-

ment aussi favorable que

possible et en tout cas un

traitement non moins

favorable que celui ac-

cordé dans les mémes

circonstances aux étran-

gers en général, en ce qui

concerne 1’exercice d’une

profession non salariée

dans 1’agriculture, l’in-

dustrie, l’artisanat et le

commerce, ainsi que la

création de sociétés com-

merciales et industrielles.

A ^rticle 19

Professions libérales.

1. Tout Etat Contrac-

tant accordera aux réfu­

giés résidant réguliére­

ment sur leur territoire,

qui sont titulaires de di-

plömes reconnus par les

autorités compétentes du-

dit Etat et qui sont dé-

sireux d’exercer une pro­

fession libérale, un traite­

ment aussi favorable que

possible et en tout cas un

3. Fördragsslutande stat

skall välvilligt pröva möj­

ligheten att i fråga om

rätten att antaga och

innehava lönad anställ­

ning likställa flykting

med statens egna med­

borgare och detta i syn­

nerhet beträffande flyk­

ting, som inkommit på

statens område inom ra­

men för planerad anskaff­

ning av arbetskraft eller

immigration.

A ^rtikel 18.

Xäringsntövniug.

I fråga om rätten att

såsom självständig före­

tagare bedriva verksam­

het inom lantbruk, in­

dustri, hantverk eller han­

del ävensom rätten att

bilda bolag för handels-

eller industrirörelse skall

fördragsslutande stat till­

erkänna flykting, som

lovligen vistas inom dess

område, en så förmånlig

behandling som möjligt

och i alla händelser icke

mindre förmånlig än den

som under motsvarande

förhållanden tillkommer

utlänningar i allmänhet.

A ^rtikel 19.

Fria yrken.

1.

Fördragsslutande

stat skall tillerkänna flyk­

ting, som lovligen vistas

inom stats område samt

innehar av vederbörande

myndigheter i samma stat

erkända betyg och önskar

utöva ett fritt yrke, en så

förmånlig behandling som

möjligt och i alla händel­

ser icke mindre förmånlig

än den som under mot-

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

53

that accorded to aliens

generally in the same

circumstances.

2. The Contracting Sta­

tes shall use their best

endeavours consistently

with their laws and con-

stitutions to secure the

settlement of such refu-

gees in the territories,

other than the metropoli-

tan territory, for whose

international relations

they are responsible.

Chapter IV

WELFARE

A ^rticle 20

Rationing.

Where a rationing sys­

tem exists, which applies

to the population åt large

and regulates the general

distribution of products

in short supply, refugees

shall be accorded the

same treatment as natio­

nals.

A ^rticle 21

Housing.

As regards housing, the

Contracting States, in so

far as the matter is regu-

lated by laws or regula-

tions or is subject to the

control of public authori-

ties, shall accord to ref­

ugees lawfully staying

in their territory treat­

ment as favourable as

possible and, in any event,

not less favourable than

that accorded to aliens

generally in the same cir-

traitement non moins fa-

vorable que celui accor-

dé, dans les mémes cir-

constances, aux étrangers

en général.

2. Les Etats Contrac-

tants feront tout ce qui est

en leur pouvoir, confor-

mément å leurs lois et

constitutions, pour assu-

rer 1’installation de tels

réfugiés dans les territoi-

res, autres que le terri-

toire métropolitain, dont

ils assument la respon-

sabilité des relations in-

ternationales.

Chapitre IV

BIEN-ÉTRE

A ^rticle 20

Rationnement.

Dans le cas ou il existe

un systéme de rationne­

ment auquel est soumise

la population dans son

ensemble et qui régle-

mente la répartition gé-

nérale de produits dont il

y a pénurie, les réfugiés

seront traités comme les

nationaux.

A ^rticle 21

Logement.

En ce qui concerne le

logement, les Etats Con-

tractants accorderont,

dans la mesure ou cette

question tombe sous le

coup des lois et réglements

ou est soumise au contröle

des autorités publiques,

aux réfugiés résidant ré-

guliérement sur leur ter-

ritoire un traitement aussi

favorable que possible;

ce traitement ne saurait

étre, en tout cas, moins

svarande förhållanden till­

kommer utlänningar i all­

mänhet.

2.

Fördragsslutande

stat skall inom ramen för

sina lagar och författ­

ningar göra allt som står

i dess makt för att säkra

i denna artikel avsedda

flyktingars bosättning

inom områden utanför hu­

vudlandet, för vilkas in­

ternationella förbindelser

staten i fråga är ansva­

rig.

Kapitel IV.

SOCIALA FÖRMÅNER.

A^rtikel 20.

Ransonering.

I händelse av ransone­

ring gällande för befolk­

ningen i dess helhet och

reglerande den allmänna

fördelningen av varor på

vilka råder brist skola

flyktingar behandlas lika

med ifrågavarande stats

egna medborgare.

A ^rtikel 21.

Bostäder.

Vad beträffar bostäder

skall fördragsslutande

stat, i den mån detta äm­

ne är reglerat i lag eller

författning eller är un­

derkastat offentlig myn­

dighets kontroll, tiller­

känna flykting, som lov­

ligen vistas inom stats-

området, en så förmån­

lig behandling som möj­

ligt och i alla händelser

icke mindre förmånlig än

den som under motsva-

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

cumstances.

A ^rticle 22

Public Education.

1.

The Contra cting

States shall accord to ref-

ugees the same treatment

as is accorded to nationals

with respect to elemen-

tary education.

2.

The Contracting

States shall accord to ref-

ugees treatment as favour-

able as possible, and, in

any event, not less favour-

able than that accorded to

aliens generally in the

same ciroumstances, with

respect to education other

than elementary educa­

tion and, in particular,

as regards access to stud­

ies, the recognition of

foreign school certifi-

cates, diplomas and de-

grees, the remission of

fees and charges and the

award of scholarships.

A ^rticle 23

Public Relief.

The Contracting States

shall accord to refugees

lawfully staying in their

territory the same treat­

ment with respect to pub­

lic relief and assistance

as is accorded to their

nationals.

A ^rticle 24

Labour Leglslation and So­

cial Security.

1. The Contracting

States shall accord to ref-

favorable que celui qui

est accordé, dans les mé-

mes circonstances, aux

étrangers en général.

A ^rticle 22

Education pnblique.

1. Les Etats Contrac-

tants accorderont aux ré-

fugiés le méme traitement

qu’aux nationaux en ce

qui concerne 1’enseigne-

ment primaire.

2. Les Etats Contrac-

tants accorderont aux ré-

fugiés un traitement aussi

favorable que possible, et

en tout cas non moins

favorable que celui qui

est accordé aux étrangers

en général dans les mé-

mes circonstances quant

aux catégories d’enseigne-

ment autre que 1’enseigne-

ment primaire et notam-

ment en ce qui concerne

l’accés aux études, la re-

connaissance de certifi-

cats d’études, de diplo-

mes et de titres universi-

taires délivrés å 1’étran-

ger, la remise des droits et

taxes et 1’attribution de

bourses d’études.

A ^rticle 23

Assistance publiqne.

Les Etats Contractants

accorderont aux réfugiés

résidant réguliérement sur

leur territoire le méme

traitement en matiére

d’assistance et de secours

publics qu’å leurs nation­

aux.

A ^rticle 24

Leglslation du trarall et

sécurité sociale.

1. Les Etats Contrac­

tants accorderont aux ré-

rande förhållanden till­

kommer utlänningar i all­

mänhet.

A ^rtikel 22.

Offentlig undervisning.

1.

Fördragsslutande

stat skall tillerkänna flyk­

ting samma behandling

som statens egna medbor­

gare i fråga om undervis­

ningen i bottenskolan.

2. Beträffande annan

undervisning än den i bot­

tenskolan, och i synnerhet

såvitt gäller tillträde till

studier, erkännandet av

utländska skolbetyg, di­

plom och universitetsexa­

mina, nedsättning av av­

gifter samt tilldelning av

stipendier, skall fördrags­

slutande stat tillerkänna

flykting en så förmånlig

behandling som möjligt

och i alla händelser icke

mindre förmånlig än den,

som under motsvarande

förhållanden tillkommer

utlänningar i allmänhet.

A^rtikel23.

Understöd av det allmänna.

Fördragsslutande stat

skall tillerkänna flykting,

som lovligen vistas inom

statsområdet, samma be­

handling som statens eg­

na medborgare i fråga om

understöd och bistånd

från det allmänna.

A^rtikel24.

Arbetslagstiftning och so­

cialförsäkring.

1.

Fördragsslutande

stat skall tillerkänna flyk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

55

ugees lawfully staying in

their territory the same

treatment as is accorded

to nationals in respect of

the following matters:

(a) In so far as such

matters are governed by

laws or regulations or are

subject to the control of

administrative authorities:

remuneration, including

family allowances where

these form part of re­

muneration, hours of

work, overtime arrange-

ments, holidays with pay,

restrictions on home

work, minimum age of

employment, apprentice-

ship and training, wom-

en’s wmrk and the work

of young persons, and the

enjoyment of the benefits

of collective bargaining;

(b) Social security (legal

provisions in respect of

employment injury, oc-

cupational diseases, ma-

ternity, sickness, disabil-

ity, old age, death, unem-

ployment, family respon-

sibilities and any other

contingency which, ac-

cording to national laws

or regulations, is covered

by a social security

scheme), subject to the

following limitations:

(i) There may be appro-

priate arrangements for

the maintenance of ac-

quired rights and rights in

course of acquisition;

(ii) National laws or re­

gulations of the country

of residence may prescribe

special arrangements con-

cerning benefits or por­

tions of benefits which are

payable wholly out of

fugiés résidant régulié-

rement sur leur territoire

le méme traitement

qu’aux nationaux en ce

qui concerne les matiéres

suivantes:

a) Dans la mesure oii

ees questions sont régle-

mentées par la législation

ou dépendent des autori-

tés administratives: la ré-

munération, y compris les

allocations familiales lors-

que ees allocations font

partie de la rémunération,

la durée du travail, les

heures supplémentaires,

les congés payés, les res­

trictions au travail å do-

micile, l’åge d’admission

å 1’emploi, 1’apprentissage

et la formation profession-

nelle, le travail des fem­

mes et des adolescents et

la jouissance des avan-

tages offerts par les con-

ventions collectives;

b) La sécurité sociale

(les dispositions légales

relatives aux accidents du

travail, aux maladies pro-

fessionnelles, å la mater-

nité, å la maladie, å

1’invalidité, å la vieillesse

et au décés, au chömage,

aux charges de famille,

ainsi qu’å tout autre ris-

que qui, conformément

å la législation nationale,

est couvert par un systé-

me de sécurité sociale),

sous réserve:

i) Des arrangements

appropriés visant le main-

tien des droits acquis et

des droits en cours d’ac-

quisition;

ii) Des dispositions par-

ticuliéres prescrites par

la législation nationale du

pays de résidence et vi­

sant les prestations ou

fraetions de prestations

payables exelusivement

ting, som lovligen vistas

inom statsområdet, sam­

ma behandling som sta­

tens egna medborgare be­

träffande:

a) avlöning, inbegri­

pande familjetillägg, då

sådant utgör del av lön,

arbetstidens längd, över­

tid, betald semester, in­

skränkning av hemarbete,

minimiålder för arbets-

anställning, lärlingskap

och yrkesutbildning, kvin­

nors och unga personers

arbete samt åtnjutandet

av förmåner enligt kollek­

tivavtal, allt i den mån

dessa ämnen äro reglerade

i lag eller författning eller

äro lagda under förvalt­

ningsmyndighets kontroll;

b) socialförsäkring (lag­

stadgade bestämmelser

rörande olycksfall i ar­

bete, yrkessjukdomar,

moderskap, sjukdom, in­

validitet, ålderdom, döds­

fall, arbetslöshet, famil-

jeförsörjningsskyldighet

ävensom varje annan

situation, som enligt ifrå­

gavarande stats lag är

täckt av socialförsäkring),

dock med förbehåll för:

i)

bestämmelser till

skydd för redan förvär­

vade rättigheter och rätt­

igheter, som hålla på att

förvärvas, och

ii) särskilda föreskrif­

ter i det lands lag vari

flyktingen vistas, vilka av­

se förmåner eller delar av

förmåner, som uteslutan­

de bekostas av allmänna

medel, eller vilka gälla

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

public funds, and con-

cerning allowances paid

to persons who do not

fulfil the contribution

conditions prescribed for

the award of a normal

pension.

2. The right to com-

pensation for the death

of a refugee resulting from

employment injury or

from occupational disease

shall not be affected by

the fact that the residence

of the beneficiary is out-

side the territory of the

Contracting State.

3.

The Contracting

States shall extend to ref-

ugees the benefits of agree-

ments concluded between

them, or which may be

concluded between them

in the future, concerning

the maintenance of ac-

quired rights and rights

in the process of acquisi-

tion in regard to social

security, subject only to

the conditions which

apply to nationals of the

States signatory to the

agreements in question.

4. The Contracting Sta­

tes will give sympathetic

consideration to exten-

ding to refugees so far as

possible the benefits of

similar agreements which

may åt any time be in

force between such Con­

tracting States and non-

contracting States.

sur les fonds publics, ainsi

que les allocations versées

aux personnes qui ne ré-

unissent pas les conditions

de cotisation exigées pour

1’attribution d’une pen­

sion normale.

2. Les droits å presta­

tion ouverts par le décés

d’un réfugié survenu du

fait d’un accident du tra­

vail ou d’une maladie pro-

fessionnelle ne seront pas

affectés par le fait que

1’ayant droit réside en

dehors du territoire de

l’Etat Contractant.

3. Les Etats Contrac-

tants étendront aux ré-

fugiés le bénéfice des ac-

cords qu’ils ont conclus

ou viendront å conclure

entre eux, concernant le

maintien des droits ac-

quis ou en cours d’acquisi-

tion en matiére de sécurité

sociale, pour autant que

les réfugiés réunissent les

conditions prévues pour

les nationaux des Pays

signataires des accords en

question.

4. Les Etats Contrac-

tants examineront avec

bienveillance la possibilité

d’étendre, dans toute la

mesure du possible, aux

réfugiés, le bénéfice d’ac-

cords similaires qui sont

ou seront en vigueur entre

ees Etats Contractants et

des Etats non contrac­

tants.

bidrag till personer som

icke ifråga om erläggande

av avgifter uppfylla förut­

sättningarna för erhållan­

de av full pension.

2. Rätt till ersättning i

anledning av flyktings

död till följd av olycksfall

i arbete eller yrkessjuk­

dom skall icke lida någon

inskränkning för det fall

att förmånstagarens vis­

telseort är belägen utan­

för vederbörande för-

dragsslutande stats om­

råde.

3. Förmåner stadgade i

överenskommelser, som in-

gåtts eller framdeles kun­

na komma att ingås mel­

lan de fördragsslutande

staterna rörande vidmakt­

hållande av rättighet i frå­

ga om socialförsäkring som

förvärvats eller håller på

att förvärvas, skola av de

fördragsslutande staterna

utsträckas till flyktingar,

under förutsättning att

dessa uppfylla de villkor,

som föreskrivits för med­

borgarna i de stater vilka

undertecknat överens­

kommelserna i fråga.

4. De fördragsslutande

staterna skola välvilligt

pröva möjligheterna att i

vidaste mån till flyktin­

gar utsträcka förmåner

stadgade i liknande över­

enskommelser, som äro i

kraft eller kunna komma

att träda i kraft mellan de

fördragsslutande staterna

och andra stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 134.

57

Chapter V

ADMINISTRATIVE

MEASURES

A^rticle 25

Administrative Assistance.

1. When the exercise

of a right by a refugee

would normally require

the assistance of authori-

ties of a foreign country

to whom he cannot have

recourse, the Contracting

States in whose territory

he is residing shall arrange

that such assistance be

afforded to him by their

om authorities or by an

international authority.

2. The authority or

authorities mentioned in

paragraph 1 shall deliver

or cause to be delivered

under their supervision to

refugees such documents

or certifications as would

normally be delivered to

aliens by or through their

national authorities.

3. Documents or certi­

fications so delivered shall

stand in the stead of the

official instruments de­

livered to aliens by or

through their national

authorities, and shall be

given credence in the

absence of proof to the

contrary.

4. Subject to such ex-

ceptional treatment as

may be granted to indi-

gent persons, fees may

be charged for the services

mentioned herein, but

such fees shall be moder­

ate and commensurate

with those charged to

Chapitre V

MESURES ADMINIS-

TRATIVES

A ^rticle 25

Aide administrative.

1. Lorsque 1’exercice

d’un droit par un réfugié

nécessiterait normalement

le concours d’autorités e-

trangéres auxquelles il ne

peut recourir, les Etats

Contractants sur le ter-

ritoire desquels il réside

veilleront å ce que ce con­

cours lui soit fourni soit

par leurs propres auto-

rités, soit par une autorité

internationale.

2. La ou les autorités

visées au paragraphe 1

délivreront ou feront dé-

livrer, sous leur contröle,

aux réfugiés, les docu­

ments ou certificats qui

normalement seraient dé-

livrés å un étranger par

ses autorités nationales

ou par leur intermédiaire.

3. Les documents ou

certificats ainsi délivrés

remplaceront les actes of-

ficiels délivrés å des étran-

gers par leurs autorités

nationales ou par leur

intermédiaire, et feront

foi jusqu’å preuve du

contraire.

4. Sous réserve des ex-

ceptions qui pourraient

étre admises en faveur des

indigents, les services

mentionnés dans le pré-

sent article pourront étre

rétribués; mais ees rétri-

butions seront modérées

et en rapport avec les

Kapitel V.

ADMINISTRATIVA

ÅTGÄRDER.

A ^rtikel 25.

Bistånd av förvaltningsmyn­

digheterna.

1. För det fall att flyk­

ting enligt vanliga regler

icke skulle kunna utöva

någon viss rättighet utan

bistånd av utländsk myn­

dighet till vilken han icke

kan hänvända sig, skall

fördragsslutande stat, på

vars område flyktingen

vistas, sörja för att mot­

svarande bistånd lämnas

honom av statens egna

myndigheter eller av in­

ternationell myndighet.

2. Myndighet som avses

i moment 1. skall för

flykting utfärda eller un­

der sitt överinseende låta

utfärda sådana handlin­

gar och intyg som i van­

liga fall skulle för utlän­

ning utfärdas av hans

hemlands myndigheter el­

ler genom dessas förmed­

ling.

3. Handlingar och in­

tyg, utfärdade på sätt

nyss sagts, skola ersätta

officiella aktstycken, som

för utlänningar utfärdats

av deras hemlands myn­

digheter eller genom des­

sas förmedling, och skola

tillerkännas vitsord, intill

dess att motbevisning fö­

rebringas.

4.

Utan förfång för

undantag, som kunna va­

ra stadgade till förmån

för medellösa personer,

må avgifter upptagas för

tjänsteåtgärder, som av­

ses i denna artikel, dock

att avgifterna skola vara

skäliga och motsvara av-

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 134.

nationals for similar ser­

vices.

5. The provisions of this

article shall be without

prejudice to articles 27

and 28.

A ^rticle 26

Freedom of Movement.

Each Contracting State

shall accord to refugees

lawfully in its territory

the right to choose their

place of residence and to

move freely within its

territory, subject to any

regulations applicable to

aliens generally in the

same circumstances.

A ^rticle 27

Identity Paper».

The Contracting States

shall issue identity papers

to any refugee in their

territory who does not

possess a valid travel doc-

ument.

A ^rticle 28

Travel Documents.

1.

The Contracting

States shall issue to ref­

ugees lawfully staying in

their territory travel docu-

ments for the purpose of

travel outside their terri­

tory, unless compelling

reasons of national secu-

rity or public order other-

wise require, and the pro­

visions of the Schedule to

this Convention shall ap-

ply with respect to such

documents. The Contrac-

perceptions opérées sur

les nationaux å 1’occasion

de services analogues.

5. Les dispositions de

cet article n’affectent en

rien les articles 27 et 28.

A ^rticle 26

Liberté de clrcnlatlon.

Tout Etat Contractant

accordera aux réfugiés se

trouvant réguliérement

sur son territoire le droit

d’y choisir leur lieu de

résidence et d’y circuler

librement sous les ré-

serves instituées par la

réglementation applicable

aux étrangers en général

dans les mémes circon-

stances.

A ^rticle 27

Pléces d’identité.

Les Etats Contractants

délivreront des piéces

d’identité å tout réfugié

se trouvant sur leur ter­

ritoire et qui ne posséde

pas un titre de voyage

valable.

A ^rticle 28

Titres de voyagre.

1. Les Etats Contrac­

tants délivreront aux ré­

fugiés résidant réguliére­

ment sur leur territoire,

des titres de voyage desti-

nés å leur permettre de

voyager hors de ce terri­

toire å moins que des

raisons impérieuses de sé-

curité nationale ou d’ordre

public ne s’y opposent;

les dispositions de l’An-

nexe å cette Convention

s’appliqueront å ees do­

gifter, som avkrävas ifrå­

gavarande stats egna med­

borgare för liknande åt­

gärder.

5. Bestämmelserna i

denna artikel skola icke

föranleda avvikelse från

vad som stadgas i artik­

larna 27 och 28.

A ^rtikel 26.

Rörelsefrihet.

Fördragsslutande stat

skall tillerkänna flykting,

som lovligen uppehåller

sig inom statsområdet,

rätt att inom detta välja

vistelseort och att röra sig

fritt, dock att inskränk­

ningar, som må vara stad­

gade för utlänningar i all­

mänhet under motsvaran­

de förhållanden, skola

kunna tillämpas.

A ^rtikel 27.

Identitetshandlingar.

Fördragsslutande stat

skall utfärda identitets­

handlingar till flykting,

som befinner sig inom

statsområdet och som icke

är i besittning av giltigt

resedokument.

A ^rtikel 28.

Resedokument.

1.

Fördragsslutande

stat skall för flykting, som

lovligen vistas inom stats­

området, utfärda resedo­

kument för resor utanför

statsområdet, såvida icke

tungt vägande skäl hän­

förliga till den nationella

säkerheten eller den all­

männa ordningen tala där­

emot; på nu nämnda doku­

ment skola föreskrifterna i

bilagan till denna konven­

tion äga tillämpning

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

59

ting States may issue

such a travel document

to any other refugee in

their territory; they shall

in particular give sym-

pathetic consideration to

the issue of such a travel

document to refugees in

their territory who are

unable to obtain a travel

document from the coun-

try of their lawful resi-

dence.

2. Travel documents

issued to refugees under

previous international a-

greements by parties there-

to shall be recognized

and treated by the Con-

tracting States in the

same way as if they had

been issued pursuant to

this artide.

A ^rticle 29

Flscal Charles.

1. The Contracting

States shall not impose

upon refugees duties,

charges or taxes, of any

description whatsoever,

other or higher than those

which are or may be levied

on their nationals in simi­

lar situations.

2. Nothing in the above

paragraph shall prevent

the application to refu­

gees of the laws and regu-

lations concerning char­

ges in respect of the issue

to aliens of administrative

documents including iden-

tity papers.

cuments. Les Etats Con-

tractants pourront déliv-

rer un tel titre de voyage

å tout autre réfugié se

trouvant sur leur terri-

toire; ils accorderont une

attention particuliére aux

cas de réfugiés se trouvant

sur leur territoire et qui ne

sont pas en mesure d’ob-

tenir un titre de voyage

du pays de leur résidence

réguliére.

2. Les documents de

voyage délivrés aux ter-

mes d’accords internatio-

naux antérieurs par les

Parties å ees accords se-

ront reconnus par les

Etats Contractants, et

traités comme s’ils avai-

ent été délivrés aux ré­

fugiés en vertu du présent

article.

A ^rticle 29

Charges flscales.

1. Les Etats Contrac­

tants n’assujettiront pas

les réfugiés å des droits,

taxes, impöts, sous quel-

que dénomination que ce

soit, autres ou plus élevés

que ceux qui sont ou qui

seront per?us sur leurs

nationaux dans des situa­

tions analogues.

2. Les dispositions du

paragraphe précédent ne

s’opposent pas å l’appli-

cation aux réfugiés des

dispositions des lois et rég-

lements concernant les

taxes afférentes å la dé-

livrance aux étrangers de

documents administra-

tifs, piéces d’identité y

comprises.

Fördragsslutande stat må

utfärda sådant resedoku­

ment även till annan flyk­

ting än förut sagts, som

befinner sig inom stats-

området; särskilt skall för­

dragsslutande stat i den­

na del välvilligt behandla

flykting, som befinner sig

inom statsområdet och

som är ur stånd att er­

hålla resedokument från

det land, varest flyktingen

har lov att vistas.

2. Resedokument, som

enligt äldre internationel­

la överenskommelser av

parter i sådana utställts

för flyktingar, skola er­

kännas av de fördragsslu­

tande staterna och be­

traktas som om de hade

utställts enligt nu före­

varande artikel.

A^rtikel 29.

Beskattning.

1.

Fördragsslutande

stat skall icke avkräva

flykting andra eller högre

avgifter, skatter eller på­

lagor, under vilken be­

nämning det vara må,

än de vilka upptagas eller

komma att upptagas av

statens egna medborgare

under motsvarande för­

hållanden.

2. Vad i moment 1.

stadgas utgör icke hinder

för tillämpning i fråga om

flyktingar av föreskrifter

i lagar eller förordningar

angående avgifter för ut­

färdande genom myndig­

heterna av handlingar för

utlänningar, identitets­

handlingar inbegripna.

60

Kungi. Maj:ts proposition nr 134.

A^bticle30

Transfer of Assets.

1. A Contracting State

shall, in conformity with

its laws and regulations,

permit refugees to trans­

fer assets which they have

brought into its territory,

to another country where

they have been admitted

for the purposes of reset-

tlement.

2. A Contracting State

shall give sympathetic

consideration to the ap-

plication of refugees for

permission to transfer as­

sets wherever they may

be and -which are necessa-

ry for their resettlement

in another country to

which they have been ad­

mitted.

A ^rticle 31

Refug-ees unlawfully in the

Country of Refuge.

1. The Contracting

States shall not impose

penalties, on account of

their illegal entry or pres-

ence, on refugees who,

coming directly from a

territory where their life or

freedom was threatened in

the sense of article 1, enter

or are present in their ter­

ritory without authoriza-

tion, provided they pre­

sent themselves without

delay to the authorities

and show good cause for

their illegal entry or pres-

ence.

2. The Contracting

States shall not apply to

the movements of such ref-

A ^rticle 30

Transfert des avoirs.

1. Tout Etat Contrac-

tant permettra aux réfu-

giés, conformément aux

lois et réglements de leur

pays, de transférer les

avoirs qu’ils ont fait en-

trer sur son territoire, dans

le territoire d’un autre

pays ou ils ont été admis

afin de s’y réinstaller.

2. Tout Etat Contrac-

tant accordera sa bien-

veillante attention aux

demandes présentées par

des réfugiés qui désirent

obtenir 1’autorisation de

transférer tous autres a-

voirs nécessaires å leur

réinstallation dans un

autre pays ou ils ont été

admis afin de s’y réin­

staller.

A ^rticle 31

Réfugiés en situation irré-

guliére dans le pays d’ae-

cueil.

1. Les Etats Contrac-

tants n’appliqueront pas

de sanctions pénales, du

fait de leur entrée ou de

leur séjour irréguliers, aux

réfugiés qui, arrivant di-

rectement du territoire

ou leur vie ou leur liberté

était menacée au sens

prévu par 1’article pre­

mier, entrent ou se trou-

vent sur leur territoire

sans autorisation, sous la

réserve qu’ils se présen-

tent sans délai aux autori-

tés et leur exposent des

raisons reconnues vala-

bles de leur entrée ou pré-

sence irréguliéres.

2. Les Etats Contrac-

tants n’appliqueront aux

déplacements de ees ré-

A^rtikel30.

Överförande av tillgångar.

1.

Fördragsslutande

stat skall, i den ordning

dess lagar och förord­

ningar medgiva, tillåta

flykting att överföra till­

gångar, som han infört

till statsområdet, till an­

nat land, i vilket han er­

hållit tillstånd att inresa

för att där bosätta sig.

2.

Fördragsslutande

stat skall välvilligt pröva

flyktings ansökan om till­

stånd att överföra till­

gångar, varhelst dessa må

befinna sig, vilka äro er­

forderliga för flyktingens

bosättning i annat land,

i vilket han erhållit till­

stånd att inresa för bo­

sättning.

A ^rtikel 31.

Flyktingar som olovligen

uppehålla sig i tillflykts-

landet.

1.

Fördragsslutande

stat skall icke för olovlig

inresa eller olovligt uppe­

håll bestraffa flykting,

som anlänt direkt från

område varest hans liv

eller frihet var i fara på

sätt i artikel 1 avses och

som utan tillstånd inrest

eller uppehåller sig inom

den fördragsslutande sta­

tens område, under förut­

sättning att flyktingen

utan dröjsmål anmäler sig

hos myndigheterna och

visar godtagbara skäl för

sin olovliga inresa eller

sitt olovliga uppehåll.

"2. Fördragsslutande

stat skall icke ålägga flyk­

ting som nu sagts andra

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

ugees restrictions other

than those which are neces-

sary and such restrictions

shall only be applied until

their status in the country

is regularized or they ob-

tain admission into another

country. The Contracting

States shall allow such

refugees a reasonable pe­

riod and all the necessary

facilities to obtain admis­

sion into another coun­

try.

A^rticle32

Expulsion.

1. The Contracting

States shall not expel a

refugee lawfully in their

territory save on grounds

of national security or

public order.

2. The expulsion of such

a refugee shall be only in

pursuance of a decision

reached in accordance

with due process of law.

Except where compelling

reasons of national secu­

rity otherwise require, the

refugee shall be allowed

to submit evidence to

clear himself, and to ap-

peal to and be represented

for the purpose before

a competent authority or

a person or persons spe-

cially designated by the

competent authority.

3. The Contracting Sta­

tes shall allow such a

refugee a reasonable pe­

riod within which to seek

legal admission into an­

other country. The Con­

tracting States reserve the

fugiés d’autres restric­

tions que celles qui sont

nécessaires; ees restric­

tions seront appliquées

seulement en attendant

que le statut de ees réfu-

giés dans le pays d’accueil

ait été régularisé ou qu’ils

aient réussi å se faire ad-

mettre dans un autre pays.

En vue de cette derniére

admission les Etats Con-

traetants accorderont å

ees réfugiés un délai rai-

sonnable ainsi que toutes

facilités nécessaires.

A^rticle32

Expulsion.

1. Les Etats Contrac-

tants n’expulseront un ré-

fugié se trouvant régulié-

rement sur leur territoire

que pour des raisons de

sécurité nationale ou d’or-

dre public.

2. L’expulsion de ce

réfugié n’aura lieu qu’en

exécution d’une décision

rendue conformément å

la procédure prévue par la

loi. Le réfugié devra, sauf

si des raisons impérieuses

de sécurité nationale s’y

opposent, étre admis å

fournir des preuves ten-

dant å le diseulper, å

présenter un recours et å

se faire représenter å cet

effet devant une autorité

compétente ou devant une

ou plusieurs personnes

spécialement désignées

par 1’autorité compétente.

3. Les Etats Contrac-

tants accorderont å un

tel réfugié un délai raison-

nable pour hd permettre

de chercher ä se faire ad-

mettre réguliérement dans

un autre pays. Les Etats

inskränkningar i hans rö­

relsefrihet än som äro

nödvändiga, och in­

skränkningarna må upp­

rätthållas endast till dess

flyktingens ställning i lan­

det har blivit reglerad

eller han erhåller tillstånd

att inresa i annat land.

Fördragsslutande stat

skall bevilja flykting som

nu avses skäligt rådrum

och alla nödvändiga lätt­

nader för att erhålla till­

stånd att inresa i annat

land.

A ^rtikel 32.

Utvisning.

1.

Fördragsslutande

stat må icke utvisa flyk­

ting, som lovligen uppe­

håller sig inom statsom-

rådet, annat än på grund

av skäl hänförliga till den

nationella säkerheten eller

den allmänna ordningen.

2. Utvisning av flyk­

tingen må endast äga rum

i form av verkställighet

av ett i laga ordning till­

kommet beslut. Såvida

icke tvingande skäl hän­

förliga till den nationella

säkerheten tala däremot,

skall det tillåtas flyktin­

gen att förebringa bevis­

ning för att rentvå sig

ävensom att föra talan

inför och för sådant ända­

mål företrädas inför ve­

derbörlig myndighet eller

inför en eller flera perso­

ner, som blivit särskilt

förordnade av myndighe­

ten.

3.

Fördragsslutande

stat skall bevilja flykting

som nu åsyftas skäligt

rådrum, inom vilket han

må söka erhålla veder­

börligt tillstånd att inresa

till annat land. Under

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

right to apply during that

period such internal meas-

ures as they may deem

necessary.

A ^rticle 33

Prohibition of Expnlsion or

Retnrn (“Refonlement”).

1. No Contracting State

shall expel or return (“re-

fouler”) a refugee in any

manner whatsoever to the

frontiers of territories

where his life or freedom

would be threatened on

account of his race, re­

ligion, nationality, mem-

bership of a particular so­

cial group or political

opinion.

2. The benefit of the

present provision may not,

however, be claimed by a

refugee whom there are

reasonable grounds for re-

garding as a danger to the

security of the country

in which he is, or who,

having been convicted by

a final judgment of a

particularly serious crime,

constitutes a danger to

the community of that

country.

A ^rticle 34

Naturalization.

The Contracting States

shall as far as possible

facilitate the assimilation

and naturalization of ref-

ugees. They shall in par­

ticular make every effort

to expedite naturalization

proceedings and to reduce

as far as possible the

charges and costs of such

proceedings.

Contractants peuvent ap-

pliquer, pendant ce délai,

telle mesure d’ordre in-

terne qu’il jugeront oppor­

tune.

A ^rticle 33

Défense d’expulsion et de

refoulement.

1. Aucun des Etats

Contractants n’expulsera

ou ne refoulera, de quel-

que maniére que ce soit,

un réfugié sur les frontié-

res des territoires ou sa

vie ou sa liberté serait

menacée en raison de sa

race, de sa religion, de sa

nationalité, de son appar-

tenance å un certain grou-

pe social ou de ses opi­

nions politiques.

2. Le bénéfice de la pré-

sente disposition ne pour-

ra toutefois étre invoqué

par un réfugié qu’il y

aura des raisons sérieuses

de considérer comme un

danger pour la sécurité

du pays ou il se trouve ou

qui, ayant été l’objet

d’une condamnation dé-

finitive pour un crime ou

délit particuliérement gra-

ve, constitue une menace

pour la communauté du-

dit pays.

A ^rticle 34

Naturalisation.

Les Etats Contractants

faciliteront, dans toute la

mesure du possible, l’as-

similation et la naturali­

sation des réfugiés. Ils

s’efforceront notamment

d’accélérer la procédure

de naturalisation et de

réduire, dans toute la

mesure du possible, les

taxes et les frais de cette

procédure.

denna frist äger den för-

dragsslutande staten gent­

emot flyktingen vidtaga

sådana inre åtgärder, som

den finner erforderliga.

A ^rtikel 33.

Förbud mot utvisning och

avvisning.

1. Fördragsslutande

stat må icke, på vilket

sätt det vara må, utvisa

eller avvisa flykting till

gränsen mot område var-

est hans liv eller frihet

skulle hotas på grund av

hans ras, religion, natio­

nalitet, tillhörighet till

viss samhällsgrupp eller

politiska åskådning.

2. Denna bestämmelse

må likväl icke åberopas

av flykting, vilken det fö­

religger skälig anledning

att betrakta som en fara

för det lands säkerhet i

vilket han uppehåller sig

eller vilken, med hänsyn

till att han genom laga-

kraftägande dom har

dömts för synnerligen

grovt brott, utgör en sam-

hällsfara i sagda land.

A ^rtikel 34.

Naturalisation.

Fördragsslutande stat

skall så mycket som möj­

ligt underlätta flyktingar­

nas införlivande med sam­

hället och deras naturali­

sation. Särskilt skall för­

dragsslutande stat bemö­

da sig om att påskynda

naturalisationsförfaran-

det och att så mycket som

möjligt nedbringa avgif­

terna och kostnaderna för

detta.

Kungl. J\laj:ls proposition nr 134.

63

Cl apter VI

EXECUTORY AND

TRANSITORY PRO­

VISIONS

A ^rticle 35

Co-operatlon of the National

Authorities with the United

Nations.

1.

The Contracting

States undertake to co-op-

erate with the Office of the

United Nations High Com-

missioner för Refugees,

or any other agency of the

United Nations which

may succeed it, in the

exercise of its functions,

and shall in particular

facilitate its duty of su-

pervising the application

of the provisions of this

Convention.

2. In order to enable the

Office of the High Com-

missioner or any other

agency of the United Na­

tions which may succeed

it, to make reports to the

competent organs of the

United Nations, the Con­

tracting States undertake

to provide them in the

appropriate form with in­

formation and statistical

data requested concer-

ning:

(a) the condition of re­

fugees,

(b) the implementation

of this Convention, and

(c) laws.regulationsand

decrees which are, or may

hereafter be, in force re-

lating to refugees.

Chapitre VI

DISPOSITIONS EXÉ-

CUTOIRES ETTRANSI-

TOIRES

A^rticle35

Coopération des autorltés

uatiouales avec les Nations

Unles.

1. Les Etats Contrac-

tants s’engagent å coopé-

rer avec le Haut Commis-

sariat des Nations Unies

pour les réfugiés, ou toute

autre institution des Na­

tions Unies qui lui succé-

derait, dans 1’exercice de

ses fonctions et en parti-

culier å faciliter sa tåche

de surveillance de l’ap-

plication des dispositions

de cette Convention.

2. Afin de permettre au

Haut Commissariat ou å

toute autre institution des

Nations Unies qui lui succé-

derait de présenter des

rapports aux organes com-

pétents des Nations Unies,

les Etats Contractants

s’engagent å leur fournir

dans la forme appropriée

les informations et les

données statistiques de-

mandées relatives:

a) au statut des réfu­

giés,

b) å la mise en oeuvre

de cette Convention, et

c) aux lois, réglements

et décrets, qui sont ou

entreront en vigueur en

ce qui concerne les ré­

fugiés.

Kapitel VI.

VERKSTÄLLIGHETS-

OCH ÖVERGÅNGSBE­

STÄMMELSER.

A^rtikel35.

Samarbete mellan inländska

myndigheter och Förenta

Nationerna.

1.

Fördragsslutande

stat åtager sig att samar­

beta med Förenta Natio­

nernas Höga Kommissari­

at för flyktingar, eller

annat Förenta Nationer­

nas organ som kan kom­

ma att efterträda detsam­

ma vid fullgörandet av

ifrågavarande organs upp­

gifter, och skall särskilt

underlätta dess uppgift

att vaka över efterlevna­

den av bestämmelserna

i denna konvention.

2. För att Höga Kom­

missariatet eller annat

Förenta Nationernas or­

gan, som kan komma

att efterträda detsamma,

skall bliva i tillfälle att

avgiva rapporter till Fö­

renta Nationernas veder­

börliga andra organ, åta­

ger sig fördragsslutande

stat att på begäran i lämp­

lig form tillhandahålla de

förra organen upplysnin­

gar och statistiska upp­

gifter beträffande:

a) flyktingars rättsliga

ställning;

b) genomförandet av

denna konvention;

c) lagar, förordningar

och övriga föreskrifter,

som äro eller framdeles

kunna komma 'att bliva

gällande beträffande flyk­

tingar.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

A ^rticle 36

Information on National

Legislation.

The Contracting States

shall communicate to the

Secretary-General of the

United Nations the laws

and regulations which they

may adopt to ensure the

application of this Con-

vention.

A ^rticle 37

Relation to Previous Con-

ventions.

Without prejudice to

article 28, paragraph 2, of

this Convention, this Con-

vention replaces, as be-

tween parties to it, the

Arrangements of 5 July

1922, 31 May 1924, 12

May 1926, 30 June 1928

and 30 July 1935, the

Conventions of 28 Octo-

ber 1933 and 10 February

1938, the Protocol of 14

September 1939 and the

Agreement of 15 October

1946.

Chapter VII

FINAL CLAUSES

A^rticle38

Settlement of Dispntes.

Any dispute between

parties to this Convention

relating to its interpre­

tation or application,

which cannot be settled

by other means, shall be

referred to the Interna­

tional Court of Justice åt

A ^rticle 36

Renseignements portant sur

leg lois et réglements natio-

naux.

Les Etats Contractants

communiqueront au Se-

crétaire général des Na­

tions Unies le texte des

lois et des réglements

qu’ils pourront promul-

guer pour assurer l’ap-

plication de cette Conven­

tion.

A ^rticle 37

Relations avec les conven­

tions antérieures.

Sans préjudice des dis­

positions du paragraphe

2 de 1’article 28, cette Con­

vention remplace, entre

les Parties å la Conven­

tion, les accords des 5

juillet 1922, 31 mai 1924,

12 mai 1926, 30 juin 1928

et 30 juillet 1935, ainsi

que les Conventions des 28

octobre 1933, 10 février

1938, le Protocole du 14

septembre 1939 et l’Ac-

cord du 15 octobre 1946.

Chapitre VII

CLAUSES FINALES

A^rticle38

Réglement des différendg.

Tout différend entre les

Parties å cette Conven­

tion relatif å son interpre­

tation ou å son applica­

tion, qui n’aura pu étre

réglé par d’autres moyens,

sera soumis å la Cour in-

ternationale de Justice

A ^rtikel 36.

Underrättelse om inländsk

lagstiftning.

Fördragsslutande stat

skall till Förenta Natio­

nernas generalsekreterare

insända texten till lagar

och förordningar, som den

kan komma att utfärda

för att säkerställa denna

konventions efterlevnad.

A ^rtikel 37.

Förhållandet till tidigare

konventioner.

Med förbehåll för stad­

gandet i artikel 28 mo­

ment 2. skall denna kon­

vention i förhållandet

mellan konventionens par­

ter träda i stället för

överenskommelserna av

den 5 juli 1922, den 31

maj 1924, den 12 maj

1926, den 30 juni 1928 och

den 30 juli 1935, liksom

konventionerna av den

28 oktober 1933 och den

10 februari 1938, proto­

kollet av den 14 septem­

ber 1939 och överenskom­

melsen av den 15 oktober

1946.

Kapitel VII.

SLUTBESTÄMMELSER.

A ^rtikel 38.

Byggande av tvister.

Tvist mellan konven-

tionsparter rörande den­

na konventions tolkning

eller tillämpning, som icke

kunnat biläggas på annat

sätt, skall på begäran av

part i tvisten understäl­

las den internationella

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

65

the request of any one of

thc. parties to the dispute.

A^rticle39

Signature, Rntiilcation and

Accession.

1. Tliis Convention shall

he opened för signature åt

Geneva on 28 July 1951

and shall thereafter be

deposited with the Sec-

retary-General of the Uni­

ted Nations. It shall be

open for signature åt the

European Office of the

United Nations from 28

July to 31 August 1951

and shall be re-opened for

signature åt the Head-

quarters of the United

Nations from 17 Septem­

ber 1951 to 31 December

1952.

2. This Convention shall

be open for signature on

behalf of all States Mem-

bers of the United Na­

tions, and also on behalf

of any other State invited

to attend the Conference

of Plenipotentiaries on the

Status of Refugees and

Stateless Persons or to

which an invitation to

sign will have been

addressed by the General

Assembly. It shall be rat-

ified and the instruments

of ratification shall be

deposited with the Secre-

tary-General of the Uni­

ted Nations.

3. This Convention shall

be open from 28 July

1951 for accession by the

States referred to in para-

graph 2 of this article.

Accession shall be effected

by the deposit of an in­

strument of accession with

thc Secretary-General of

the United Nations.

å la demande de 1’une des

Parties au différend.

A^rticle39

Signature, ratilication et ad-

liésion.

1. Cette Convention se­

ra ouverte å la signature

å Geneve le 28 juillet

1951 et, apres cette date,

déposée auprés du Secré-

taire général des Nations

Unies. Elle sera ouverte å

la signature å 1’Office

européen des Nations

Unies du 28 juillet au 31

aout 1951, puis ouverte å

nouveau å la signature au

Siége de 1’Organisation

des Nations Unies du 17

septembre 1951 au 31 dé-

cembre 1952.

2. Cette Convention se­

ra ouverte å la signature

de tous les Etats Mem-

bres de 1’Organisation des

Nations Unies ainsi que de

tout autre Etat non mem-

bre invité å la Conférence

de plénipotentiaires sur le

statut des réfugiés et des

apatrides ou de tout Etat

auquel 1’Assemblée gé-

nérale aura adressé une

invitation å signer. Elle

devra étre ratifiée et les

instruments de ratifica­

tion seront déposés au­

prés du Secrétaire général

des Nations Unies.

3. Les Etats visés au

paragraphe 2 du présent

article pourront adhérer å

cette Convention å dater

du 28 juillet 1951. L’ad-

hésion se fera par le dépot

d’un instrument d’adhé-

sion auprés du Secrétaire

général des Nations Unies.

domstolen.

A ^rtikel 39.

Undertecknande, ratifika­

tion och anslutning.

1. Denna konvention

skall framläggas för un­

dertecknande i Genéve

den 28 juli 1951 och skall

därefter deponeras hos

Förenta Nationernas ge­

neralsekreterare. Den

skall hållas öppen för un­

dertecknande vid Förenta

Nationernas Europasäte

från den 28 juli till den 31

augusti 1951 och skall

därefter på nytt stå öp­

pen för undertecknande

vid Förenta Nationernas

huvudsäte från den 17

september 1951 till den

31 december 1952.

2. Konventionen skall

stå öppen för under­

tecknande av alla stater

som äro medlemmar av

Förenta Nationerna,

ävensom för varje annan

stat som erhållit inbjudan

att deltaga i den diploma­

tiska konferensen angå­

ende flyktingars och stats­

lösa personers rättsliga

ställning eller till vilken

en inbjudan att under­

teckna må hava riktats

av generalförsamlingen.

Konventionen skall rati­

ficeras och ratifikations­

instrumenten skola depo­

neras hos Förenta Natio­

nernas generalsekreterare.

3. Konventionen skall

från den 28 juli 1951 stå

öppen för anslutning av

stater, som avses i mo­

ment 2. Anslutning skall

äga rum genom depone­

ring av ett anslutnings­

instrument hos Förenta

Nationernas generalsekre­

terare.

5 Bihang till riksdagens protokoll 195b. 1 samt. Nr 154

66

Kungl. Ivlaj:ts proposition nr 134.

Territorial Application

Clnnse.

1. Any State may, åt

the time of signature, rati-

fication or accession, de-

clare that this Conven-

tion shall extend to all or

any of the territories for

the International relations

of which it is responsible.

Such a declaration shall

take effect when the Con-

vention enters into force

for the State concerned.

A^rticle 40

2. Åt any time thereaf-

ter any such extension

shall be made by notifi-

cation addressed to the

Secretary-General of the

United Nations and shall

take effect as from the

ninetieth day after the

day of receipt by the

Secretary-General of the

United Nations of this no-

tification, or as from the

date of entry into force

of the Convention for the

State concerned, which-

ever is the later.

3. With respect to those

territories to which this

Convention is not exten-

ded åt the time of signa­

ture, ratification or acces­

sion, each State concerned

shall consider the possi-

bility of taking the neces-

sary steps in order to ex­

tend the application of

this Convention to such

territories, subject, where

necessary for constitutio-

nal reasons, to the con-

sent of the Governments

of such territories.

A ^rticle 40

CTause d’nppli<ation terri-

toriale.

1. Tout Etat pourra,

au moment de la signa­

ture, ratification ou ad-

hésion, déclarer que cette

Convention s’étendra å

1’ensemble des territoires

qu’il représente sur le

plan international, ou å

l’un ou plusieurs d’entre

eux. Une telle declaration

produira ses effets au

moment de 1’entrée en

vigueur de la Convention

pour ledit Etat.

2. A tout moment ul-

térieur cette extension se

fera par notification a-

dressée au Secrétaire gé-

néral des Nations Unies

et produira ses effets ä

partir du quatre-vingt-

dixiéme jour qui suivra

la date å laquelle le Se­

crétaire général des Na­

tions Unies aura re^u la

notification ou å la date

d’entrée en vigueur de la

Convention pour ledit

Etat si cette derniére date

est postérieure.

3. En ce qui concerne

les territoires auxquels

cette Convention ne s’ap-

pliquerait pas å la date de

la signature, ratification

ou adhésion, chaque Etat

intéressé examinera la

possibilité de prendre aus-

sitöt que possible toutes

mesures nécessaires afin

d’aboutir å 1’application

de cette Convention aux-

dits territoires sous ré-

serve, le cas échéant, de

1’assentiment des gou-

vernements de ees terri­

toires qui serait requis

pour des raisons constitu-

tionnelles.

Klausul om territoriell till-

liiniplighet.

1. Stat må vid under­

tecknande eller ratifika­

tion av konventionen el­

ler vid anslutning till den­

samma förklara, att denna

skall utsträckas att gälla

för alla de områden för

vilkas internationella för­

bindelser staten i fråga är

ansvarig, eller till ett eller

flera av dem. Förklarin­

gen blir verkande, då kon­

ventionen träder i kraft

för sagda stat.

2. Vid vilken senare tid­

punkt som helst kan en

sådan utsträckning av

konventionens tillämplig­

het göras genom underrät­

telse till Förenta Natio­

nernas generalsekreterare

och skall erhålla verkan

från nittionde dagen efter

den då Förenta Nationer­

nas generalsekreterare

mottog underrättelsen,

eller från dagen för kon­

ventionens ikraftträdande

för den ifrågavarande sta­

ten, därest denna dag in­

faller senare.

3. Beträffande områ­

den, till vilka konventio­

nen icke utsträckts vid

tidpunkten för underteck­

nandet, ratifikationen el­

ler anslutningen, skall ve­

derbörande stat överväga

möjligheten att snarast

vidtaga erforderliga åt­

gärder för att utsträcka

konventionens tillämplig­

het till områdena i fråga,

dock beroende av sam­

tycke från områdenas re­

geringar, där sådant av

konstitutionella skäl er­

fordras.

A^rtikel 40.

(37

Kiincjl. Maj.ts proposition nr 134.

Federal Clanse.

In the. case of a Federal

or non-unitary State, the

following provisions shall

apply:

(a) W ith respect to those

articles of tliis Convention

tliat come within the leg-

islative jurisdiction of

the federal legislative au-

thority, the obligations of

the Federal Government

shall to this extent be the

same as those of Parties

which are not Federal

States;

(b) With respect to those

articles of this Conven­

tion that come within the

legislative jurisdiction of

eonstituent States, prov-

inces or cantons which

are not, under the consti-

tutional system of the

federation, bound to take

legislative action, the

Federal Government shall

bring such articles with a

favourable recommenda-

tion to the notice of the

appropriate authorities of

states, provinces or can­

tons åt the earliest pos-

sible moment.

(c) A Federal State Par­

ty to this Convention

shall, åt the request of

any other Contracting

State transmitted through

the Secretary-General of

the United Nations, sup-

ply a statement of the law

and practice of the Feder­

ation and its eonstituent

units in regard to any

particular provision of the

Convention showing fhe

extent to which effect has

been given to that pro­

vision by legislative or

other action.

A

rticle

41

A ^rticle 41

Clause fédérale.

Dans le cas d’un Etat

fédératif ou non unitaire,

les dispositions ci-aprés

s’appliqueront:

a) En ce qui concerne

les articles de cette Con­

vention dont la mise en

oeuvre reléve de 1’action

législative du pouvoir lé-

gislatif fédéral, les obli­

gations du Gouvernement

fédéral seront, dans cette

mesure, les mémes que

celles des Parties qui ne

sont pas des Etats fédéra-

tifs;

b) En ce qui concerne

les articles de cette Con­

vention dont 1’application

reléve de 1’action législa­

tive de chacun des états,

provinces ou cantons con-

stituants, qui ne sont pas,

en vertu du systéme con-

stitutionnel de la fédé-

ration, tenus de prendre

des mesures législatives,

le Gouvernement fédéral

portera le plus tot possi-

ble, et avec son avis favo-

rable, lesdits articles å la

connaissance des autorités

compétentes des états,

provinces ou cantons.

c) Un Etat fédératif

Partie å cette Convention

communiquera, å la de-

mande de tout autre Etat

Contractant qui lui aura

été transmise par le Se-

crétaire général des Na­

tions Unies, un exposé de

la législation et des pra-

Liqucs en vigueur dans la

Fédération et ses unités

constituantes en ce qui

concerne telle ou telle

disposition de la Conven­

tion, indiquant la mesure

dans laquelle effet a été

donné, par une action

législative ou autre, a

ladite disposition.

Klausul om förbundsstater.

I fråga om förbundsstat

eller stat som icke är en

enhetsstat skola följande

bestämmelser äga tillämp­

ning:

a) Beträffande artiklar

i denna konvention vilkas

genomförande faller inom

området för förbundssta-

tens lagstiftningsmakt

gäller, att i denna ut­

sträckning förbundsrege-

ringens förpliktelser äro

desamma som konven-

tionsparters vilka icke äro

federala stater;

b) Beträffande artiklar

i konventionen vilkas till-

lämpning är beroende av

lagstiftningsåtgärder inom

delstater, provinser eller

kantoner vilka icke enligt

förbundsstatens författ­

ning äro skyldiga att vid­

taga sådana lagstiftnings­

åtgärder, åligger det för-

bundsregeringen att så

snart som möjligt och med

en tillstyrkande anbefall-

ning tillkännagiva de ifrå­

gavarande artiklarna för

vederbörande myndighe­

ter i delstaterna, provin­

serna eller kantonerna.

c) Förbundsstat som är

ansluten till denna kon­

vention skall på annan

fördragsslutande stats av

Förenta Nationernas ge­

neralsekreterare förmed­

lade begäran beträffande

bestämmelser i konven­

tionen tillhandahålla en

redogörelse för lagstift­

ning och praxis inom för-

bundsstaten ocli de rätts­

liga enheter som bilda

densamma, vilken redo­

görelse skall utvisa i vil­

ken utsträckning bestäm­

melsen i fråga genom lag­

stiftning eller på annat

sätt har blivit genomförd.

A^rtikel 41.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

Reservations.

1. Åt the time of signa-

ture, ratification or ac-

cession, any State may

make reservations to ar­

tides of the Convention

other than to artides 1,

3, 4, 16 (1), 33, 36—46

inclusive.

A^rticle 42

2. Any State making a

reservation in accordance

with paragraph 1 of this

artide may åt any time

withdraw the reservation

by a communication to

that effeet ad dressed to

the Secretary-General of

the United Nations.

A ^rticle 43

Entry into force.

1. This Convention shall

come into force on the

ninetieth day following

the day of deposit of the

sixth instrument of rati­

fication or accession.

2. For each State rati-

fying or acceding to the

Convention after the de­

posit of the sixth instru­

ment of ratification or ac­

cession, the Convention

shall enter into force on

the ninetieth day follow­

ing the date of deposit

by such State of its instru­

ment of ratification or

accession.

A ^rticle 44

Denunciatiou.

1. Any Contracting

State may denounce this

Convention åt any time

by a notification ad-

dressed to the Secretary-

General of the United

Nations.

A^rticle42

Réserves.

1. Au moment de la

signature, de la ratifica­

tion ou de 1’adhésion, tout

Etat pourra formuler des

réserves aux artides de la

Convention autres que les

artides 1, 3, 4, 16 (1),

33, 36 å 46 indus.

2. Tout Etat Contrac-

tant ayant formulé une

réserve conformément au

paragraphe 1 de cet ar­

ticle pourra å tout mo­

ment la retirer par une

communication å cet effet

adressée au Secrétaire gé-

néral des Nations Unies.

A ^rticle 43

Entrée eu vigueur.

1.

Cette Convention

entrera en vigueur le qua-

tre-vingt-dixiéme jour qui

suivra la date du dépöt

du sixiéme instrument de

ratification ou d’adhésion.

2. Pour chacun des Etats

qui ratifieront la Conven­

tion ou y adhéreront

aprés le dépöt du sixiéme

instrument de ratification

ou d’adhésion, elle entrera

en vigueur le quatre-vingt-

dixiéme jour qui suivra

la date du dépöt par cet

Etat de son instrument

de ratification ou d’ad-

liésion.

A ^rticle 44

Dénonciation.

1. Tout Etat Contrac-

tant pourra dénoncer la

Convention å tout mo­

ment par notification

adressée au Secrétaire

général des Nations Unies.

Förbehåll.

1. Vid tidpunkten för

undertecknande eller ra­

tifikation av konventio­

nen eller för anslutning

till densamma må stat

göra förbehåll mot ar­

tiklar i konventionen med

undantag för artiklarna

1, 3, 4 och 16 moment 1.,

33 och 36—46.

2. Stat, som gjort för­

behåll enligt moment 1.,

må när som helst återkalla

förbehållet genom med­

delande därom till För­

enta Nationernas general­

sekreterare.

A^rtikel 42.

A ^rtikel 43.

Ikraftträdande.

1. Denna konvention

skall träda i kraft på

nittionde dagen efter da­

gen för deponerandet av

det sjätte ratifikations-

eller anslutningsinstru­

mentet.

2. För stat, som ratifi­

cerar eller ansluter sig till

konventionen efter depo­

nerandet av det sjätte ra­

tifikations- eller anslut­

ningsinstrumentet, skall

konventionen träda i kraft

på nittionde dagen efter

dagen för deponerandet

av ifrågavarande stats ra­

tifikations- eller anslut­

ningsinstrument.

A ^rtikel 44.

Uppsägning'.

1. Fördragsslutande

stat må när som helst

uppsäga denna konven­

tion genom underrättelse

till Förenta Nationernas

generalsekreterare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 134.

69

2. Sucli denunciation

shall take effect for the

Gontracting State con-

cerned one year from the

date upon which it is

received by the Secre-

tary-General of the Uni­

ted Nations.

3. Any State which has

made a declaration or

notification under article

40 may, åt any time

thereafter, by a notifica­

tion to the Secretary-Gen-

eral of the United Na­

tions, declare that the

Convention shall cease to

extend to such territory

one year after the date of

receipt of the notification

by the Secretary-General.

A ^rticle 45

Revision.

1.

Any Contracting

State may request revi­

sion of this Convention

åt any time by a notifi­

cation addressed to the

Secretary-General of the

United Nations.

2. The General Assem-

bly of the United Na­

tions shall recommend the

steps, if any, to be taken

in respect of such re­

quest.

A ^rticle 46

Notiilcations by tlio Secre­

tary-General of the United

Nations.

The Secretary-General

of the United Nations

shall inform all Members

2.

La dénonciation

prendra effet pour l’Etat

intéressé un an apres la

date å laquelle elle aura

été re£ue par la Secré-

taire général des Nations

Unies.

3. Tout Etat qui a fait

une déclaration ou une

notification conformé-

ment å Farticle 40 pourra

notifier ultérieurement au

Secrétaire général des Na­

tions Unies que la Con­

vention cessera de s’ap-

pliquer å tout territoire

désigné dans la notifica­

tion. La Convention ces­

sera alors de s’appliquer

au territoire en question

un an apres la date å

laquelle le Secrétaire

général aura regu cette

notification.

A ^rticle 45

Revision.

1. Tout Etat Contrac-

tant pourra en tout

temps, par voie de noti­

fication adressée au Se­

crétaire général des Na­

tions Unies, demander la

revision de cette Conven­

tion.

2. L’Assemblée générale

des Nations Unies recom-

mandera Ies mesures å

prendre, le cas échéant,

au sujet de cette

demande.

A ^rticle 46

Notiilcations par le Secré-

tnire général des Nations

Unies.

Le Secrétaire général

des Nations Unies noti-

fiera ä tous les Etats

2. Verkan av uppsäg­

ningen inträder för ifråga­

varande stat ett år efter

den dag då uppsägningen

mottogs av Förenta Na­

tionernas generalsekrete­

rare.

3. Stat, som avgivit

förklaring eller lämnat un­

derrättelse enligt artikel

40, må när som helst där­

efter genom underrättelse

till Förenta Nationernas

generalsekreterare för­

klara, att konventionen

skall upphöra att vara

tillämplig på område som

avses i artikel 40 ett år

efter den dag då general­

sekreteraren mottog un­

derrättelsen.

A ^rtikel 45.

Revision.

1.

Fördragsslutande

stat må när som helst be­

gära revision av denna

konvention genom fram­

ställning till Förenta Na­

tionernas generalsekrete­

rare.

2. Förenta Nationernas

generalförsamling skall i

förekommande fall rekom­

mendera vilka åtgärder

som eventuellt skola vid­

tagas med anledning av

eu sådan begäran.

A ^rtikel 46.

Underrättelser från Förenta

Nationernas generalsekrete­

rare.

Förenta Nationernas ge­

neralsekreterare skall un­

derrätta alla stater som