2

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 120

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} stats­

råden

S^köld, Z^etterberg, T^orsten N^ilsson, S^träng, A^ndersson,

N^orup, H^edlund, P^ersson, H^jalmar N^ilson, N^ordenstam, L^ind­

^ström, L^ange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde

huvudtiteln, punkten 237, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1955/56 till Folkskolor m. m.: Försöks-

kostnadsbidrag beräkna ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla denna anslagsfråga, varvid jag jämväl

torde få behandla vissa andra spörsmål rörande försöksverksamheten med

nioårig enhetsskola, m. m.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

I försöksverksamheten deltagande

Försöksdistrikt

Startår

lära ra vdelningar

lärjungar

totalt

därav på

högstadiet

totalt

därav på

högstadiet

1. Bergsjö .......................................

1953

16

_

132

2. Bollnäs landskommun .................

1949

47

—

875

—

3. Bollnäs stad ................................

1949

29

—

742

—

4. Burlöv .......................................

1949

25

6

629

154

5. Gustavsberg ................................

1952

17

4

403

105

6. Göteborg ...................................

1953

95

17

2 690

531

7. Hassela .......................................

1953

5

—

97

—

8. Hietaniemi ..................................

1949

31

8

553

180

9. Huskvarna ..................................

1951

46

4

1301

118

10. Hälsingborg ................................

1951

21

2

470

38

11. Jönköping ...................................

1953

12

—

347

—

12. Laxå ..........................................

1950

26

4

522

81

13. Lerum .......................................

1949

37

7

865

198

14. Lillhärdal ...................................

1949

14

4

277

88

15. Linköping ...................................

1950

66

10

1832

241

16. Lomma .......................................

1951

18

2

384

54

17. Mörbylånga ................................

1950

27

4

570

104

18. Nederkalix ..................................

1951

100

12

2 054

300

19. Njurunda ...................................

1952

41

—

854

—

20. Oland ........................................

1949

42

13

866

273

21. Perstorp .....................................

1952

18

—

357

—

22. Ramnäs .....................................

1953

9

—

127

—

23. Råneå .........................................

1950

66

11

1374

338

24. Rämmen .....................................

1953

7

—

102

—

25. Skellefteå ....................................

1949

41

6

948

142

26. Skön ..........................................

1950

55

10

1 416

285

27. Staffanstorp ................................

1953

15

—

183

—

28. Stockholm ..................................

1949

221

15

5 875

421

29. Sundbyberg ................................

1951

86

4

2 355

133

30. Sura............... ............................

1949

34

8

843

191

31. Svedala .......................................

1950

26

4

595

in

32. Södertälje ...................................

1952

64

—

1628

—

33. Timrå ........................................

1949

60

17

1435

405

34. Töre ..........................................

1952

22

-

415

—

35. Vifolka .......................................

1949

33

11

561

147

36. Åhus ..........................................

1949

29

6

557

131

37. Österåker ...................................

1949

24

6

550

143

Summa |

1525 |

195

35 784 |

4 912

skolans låg- och mellanstadium, e. o. undervisningsrådet Beskow frågor

rörande teoretisk och praktisk yrkesorientering, förberedande yrkesutbild­

ning och praktiska realskolor samt t. f. undervisningsrådet Lagerstedt

frågor rörande teoretiska ämnen på enhetsskolans högstadium och rörande

försöksverksamheten vid högre skolor. Skolpsykologen docent Märta Björ-

6

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

Tillvalsämnen

Pojkar

%

Flickor

%

Samtliga

%

1. Tyska........................................

34,1

46,1

40,1

2. Svensk övningskurs ..................

15,7

15,2

15,4

3. Praktiskt ämne .........................

50,2

38,7

44,5

den svenska övningskursen. Överstyrelsen drar slutsatsen, att detta tillvals­

ämne varken till namn eller uppläggning är lockande nog för ungdom i över­

gångsåldern, och har uppdragit åt särskilda sakkunniga att utarbeta nya

kursplaner och metodiska anvisningar i ämnet i samband med en översyn

av hela modersmålsämnets ställning på högstadiet.

Det kan vara av intresse att även lägga märke till olikheten i de båda

könens ämnesval: flickorna väljer tyska i större utsträckning, pojkarna ett

praktiskt ämne.

Grupp

Pojkar

%

Flickor

%

Samtliga

%

1. Två främmande språk ...............

32,9

41,5

37,2

2. Ett främmande språk ...............

29,6

38,0

33,8

3. Intet främmande språk ..............

37,5

20,5

29,0

I klass 8 vidgas differentieringsmöjligheterna, då även engelskan kan

ersättas med annat ämne. Klassen kommer på grund härav att omfatta lär­

jungar med två, ett eller intet främmande språk. Storleken av dessa grupper

framgår av förestående tabell. I jämförelse med närmast föregående år visar

gruppen med två främmande språk en viss tillbakagång (från 41,4 till 37,2

procent av hela lärjungeuppsättningen), och gruppen med ett främmande

språk en viss frammarsch (från 29,6 till 33,8 procent). Förskjutningen be­

tecknas till en del som ett resultat av studieorienteringen i närmast lägre

klass men beror självfallet också på lärjungarnas egna erfarenheter av de

främmande språkens svårighetsgrad. Inom skolöverstyrelsen pågår för när­

varande en revision av kurserna i främmande språk för enhetsskolans hög­

stadium. Därvid kommer att utarbetas enklare och mera praktiskt inrik­

tade kurser i dessa ämnen för de mindre språkbegåvade men också mera

krävande kurser för särskilt studiebegåvade, som är inriktade på klass 9 g.

De främmande språkens dragningskraft på den kvinnliga ungdomen kan

utläsas även av den för klass 8 gällande tabellen. Av flickorna omfattar

tvåspråksgruppen dubbelt så många som gruppen utan främmande språk,

medan av pojkarna fler har valt denna senare grupp än den tvåspråkiga.

De lärjungar, som inte läser tyska, har på högstadiet möjlighet att under

någon veckotimme ägna sig åt ett fritt valt ämne. Statistik föreligger nu

beträffande valet av det fria ämnet i klasserna 7 och 8. Pojkarna lockas

mest av matematik och slöjd, därnäst av teckning, målning och modellering.

8

Om syftet att tillförsäkra det praktiska livet sin rättmätiga andel av all-

mänbegavningarna skall kunna vinnas, är det enligt överstyrelsens mening

nödvändigt, att 9 y-linjen i första hand avses för tidigt yrkesmogna och

välkvalificerade elever. Linjen bör i framtiden icke utan vidare mottaga

hjälpklasselever eller andra med alltför begränsade förutsättningar att

kunna tillgodogöra sig den utbildning, som här avses; en av överstyrelsen

tillsatt kommitté överväger redan frågan om hjälpklassbarnens utbildning

pa enhetsskolans olika stadier. Vidare bör i direkt anslutning till klass 9 y

ordnas kompletteringsmöjligheter för lärjungar med god allmänbegåvning,

sa att dessa snarare med tidsvinst än med tidsförlust skall kunna övergå till

fortsatt praktisk utbildning av kvalificerat slag, även sådan av gymnasial

karaktär, anser överstyrelsen.

Avgången av lärjungar från enhetsskolans klasser till andra skolfor­

mer belyses av nästa sammanställning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Klass i enhetsskolan

4

5

6

7

8

9

Proc. lärjungar, som från

klassen övergått till andra

skolor ...........................

9,4

2,0

10,9

1,5

1,6

10,6

Övergången från klasserna 4—7 sker till realskolor av olika slag och flick­

skolor, från klass 7 även till yrkesskolor. Siffrorna är för dessa klasser högre

än närmast föregående ar (Aktuellt 1954 nr 3 s. 19); försöksverksamhetens

utsträckande till större tätorter förmodas därvid ha medverkat. Från klass 8

•sker övergång huvudsakligen till det fyraåriga gymnasiet. Den största över­

gången till gymnasiet sker dock från klass 9. Lärjungarnas val av gymnasie-

linje visar inga påfallande drag. Huruvida några särdrag framträder vid

valet mellan tre- och fyraårigt gymnasium torde först ett följande år kunna

med någon säkerhet bedömas.

Lärarkårens sammansättning på enhetsskolans högsta­

dium läsåren 1952/53 och 1953/54 belyses av följande tablå:

Procent

1952/53

1953/54

Lärare med akad. examen (fil. mag. eller fil. kand.) ........

46,8

33,7

Folkskollärarexamen jämte vissa akademiska betyg........

5,4

3,8

Enbart folkskollärarexamen ........................

39,1

53,8

Annan utbildning ...........................

8,7

8,7

Summa

100,0

100, o

10

textläsning. I realskolans avslutningsklass på 5-årig linje, klass 53, förut­

sattes grammatiken i sina huvuddrag vara avslutad och repeterad, även

genom tillämpningsövningar. Enhetsskolans kursplaner för högstadiet

t. o. m. klass 9 nämner endast: »huvuddragen av formläran samt viktigare

syntaktiska företeelser i samband med läst text». I fråga om skriftliga öv-

ningar på enhetsskolans högstadium nöjer sig kursplanerna med följande:

»övningar av växlande slag avsedda att inöva och befästa ordförråd, frase-

ologiska kunskaper och grammatikens element, även fri skrivning».

De provuppgifter, som förelagts lärjungarna i enhetsskolans klass 9, av­

såg att ge en uppfattning om i vad mån lärjungarna tillgodogjort sig de

huvudsakliga delarna av enhetsskolans kursplaner för högstadiets teore­

tiska linjer, 9 g och 9 a. De var sammansatta så, att de belyste lärjungarnas

ordförståelse, deras förmåga att läsa och uppfatta text och deras förmåga

att översätta vardagliga fraser och uttryck från engelska till svenska och

från svenska till engelska. Något särskilt prov i engelsk skrivning utarbeta­

des inte. Eleverna i klass 9 g fick i stället, utan att i förväg ha underrättats,

vara med om vårens realexamensskrivning i engelska.

Som man kunde vänta, lyckades lärjungarna i 9 g vid samtliga prov

bättre än lärjungarna i 9 a och flickorna bättre än pojkarna. Betygsätt­

ningen standardiserades genom att proven — även de som inte ingick i

realexamen — förelädes en grupp lärjungar i realskolans klass 55. Med den

betygsskala, som på detta sätt erhölls, befanns genomsnittsresultaten för

lärjungarna i 9 g ligga mellan B och Ba, om man bortser från examensskriv-

ningen. I examensskrivningen gick det sämre: endast

38,5

procent av poj­

karna och 46,7 procent av flickorna skrev godkänt eller därutöver.

Skolöverstyrelsen påpekar, att resultaten av proven i viss mån stämmer

överens med den av skolkommissionen formulerade allmänna målsätt­

ningen för ämnet, liksom med de kursföreskrifter, som på kommissionens

förslag fastställts på försök. Ordförståelsen och läsningen skulle i enhets-

skolan räknas till ämnets centrala delar, och i dessa delar är också lärjungar­

nas resultat bäst. Vid de formala grammatiska momenten lägger kursföre­

skrifterna däremot mindre vikt. Skillnaden i resultat mellan 9 g och 9 a är

också mycket naturlig. Det fria ämnesvalet leder nämligen av sig självt till

en mycket utpräglad differentiering av lärjungematerialet i allmänt-intel-

lektuellt avseende, som bekräftades genom de anställda testningarna.

De svagare resultaten på examensskrivningen föranleder överstyrelsen till

följande uttalande:

»Skolkommissionen har av allt att döma föreställt sig, att det av den

själv insedda behovet av att ge större skrivfärdighet åt de elever, som ämnar

fortsätta i gymnasium, skulle kunna tillgodoses genom viss differentiering

eller individualisering inom klassens ram. Detta har emellertid i hög grad

försvårats för den första årgången elever i klass 9 g. I alla de första elva

försöks distrikten utom ett har nämligen dessa elever till antalet varit så

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 120

Provets natur

Pojkar

Flickor

Antal

Medelpoäng

Antal

Medelpoäng

1. Bokkunslcaj):

Realskola, klass 55 ............

443

21,0

416

21,1

Enhetsskola, klass 9 g ....

40

20,9

59

20,4

»

» 9a ...............

63

18,6

107

17,1

»

* 9y ...............

173

14,4

144

12,3

II. Skriftlig framställning:

Realskola, klass 55 ...................

217

24,8

216

21,8

Enhetsskola, » 9g....

40

24,7

59

22,7

Överstyrelsen meddelar, som sig bör, också siffror rörande spridningen för

varje särskild grupp; beträffande dessa hänvisas till den utförliga publika­

tionen i Aktuellt.

Den markerade skillnaden mellan 9 g och 9y är, säger överstyrelsen, i

första hand betingad av den genomsnittliga begåvningsskillnaden. Korrela­

tionen mellan lärjungarnas resultat vid provet i bokkunskap och deras all­

mänt intellektuella status, sadan den fastställts genom testning, var mycket

markerad. »Det tyder på att man med hjälp av ett studieprov av det ur

skolsynpunkt verklighetsbetonade slag, som detta prov representerar, även

kan få en uppfattning om elevernas allmänt-intellektuella förutsättningar.

Hur sådana prov bör konstrueras för att med tillräcklig säkerhet ge besked

bade om dessa förutsättningar och om elevernas förvärvade studieteknik,

får vidare undersökningar utvisa.»

Däremot varnar överstyrelsen för förhastade slutsatser av de obetydliga

skillnaderna mellan enhetsskolans 9 g och realskolans 55.

»Så länge jämförelsematerialet ännu är alltför begränsat för att kunna

sammanställas till i olika avseenden mera ekvivalenta elevgrupper från en­

hetsskola och realskola, måste man . .. vara ytterligt försiktig i sina slut-

s?!',s1er’ n^r gäller alla sadana jämförelser. Förutom redan omnämnda

skillnader i fråga om läraruppsättning och lärogång är dessa båda skoltyper

varandra mycket olika med hänsyn till elevklientelets struktur. Så utgör

exempelvis de överåriga eleverna i enhetsskolans klass 9 g endast ^15,3 %

men i klass 5® ej mindre än 49,7 %. Vidare är att märka, att endast ^1,7 %

av den forsta årgången elever i klass 9 kom från socialgrupp 1, medan denna

grupp i det jämförda realskolematerialet representerades av 14,0 %. I fråga

om socialgrupp 5 ar förhållandet det motsatta — nämligen 11,4 % i enhets-

skolan och 0,8 % i realskolan.»

Den här nämnda »socialgrupp 5» omfattar de i jordbruk och skogsbruk

anställda.

Slutligen meddelar överstyrelsen i detta sammanhang resultaten av en

redan år 1950 påbörjad undersökning av lärjungarnas intresse för olika

ämnen och arbetsformer i skolan. Syftet var att få veta, i vad mån den skol-

14

Vara med om diskussion i klassen’ på relativt hög nivå genom åren. Intres­

set för den traditionella formen för muntlig framställning, nämligen ’att

stiga fram för klassen och redogöra för något’ är däremot avsevärt lägre

under de sista skolåren än tidigare. Allt detta i förening med elevernas

ökade mognad ger stöd för skolkommissionens rekommendation att på

enhetsskolans högstadium med vissa elevkategorier börja pröva vuxnas

studiesätt, exempelvis både studiecirkel- och korrespondensundervisnings­

metoder. Förutom att sådana metoder i sig själv är mera stimulerande än

klassundervisning och därför i sin mån kan motverka skolledan, kan de

både hjälpa och inspirera en del elever att sedan fortsätta i det fria och fri­

villiga folkbildningsarbetet eller studera på egen hand.»

Undersökningen synes icke ha bekräftat farhågorna för en just i enhets-

skolan särskilt utpräglad skolleda. Det måste dock framhållas, att tillräck­

ligt jämförelsematerial från andra skolformer ännu icke föreligger.

Huvudintresset i årets rapport knyter sig till de första erfarenheterna av

den förberedande yrkesutbildningen i9y. Denna föregås

i klasserna 7 och 8 av teoretisk och praktisk yrkesorientering.

Den teoretiska yrkesorienteringen omfattar cirka 10 lektioner i klass 7,

35 i klass 8 och 10 i klass 9. Särskilt utsedda yrkesvalslärare — vanligen

folkskollärare — har haft hand om denna del av undervisningen, för vilken

de kvalificerat sig genom fortbildningskurser. Såsom hjälpmedel vid under­

visningen använder man en på skolkommissionens initiativ utarbetad stu­

dieplan i ämnet samt arbetsmarknadsstyrelsens material för yrkesvägledare.

Dessutom begagnar man i flertalet distrikt filmer och bildband, broschyrer,

tidningsartiklar o.d. Man efterlyser ännu mera illustrerat material i form

av bildband, filmer och planscher, då det visat sig svårt att hålla lärjungar­

nas intresse uppe enbart genom samtal och läsning om yrken.

Den praktiska yrkesorienteringen är förlagd till klass 8 och har begagnats

av 46 procent av lärjungarna. Vanligen sker praktiken hos enskilda före­

tagare. Pojkarna gillar i synnerhet praktik som bilreparatör, elektriker,

metall- eller annan verkstadsarbetare, i jordbruk eller skogsbruk, flickorna

praktik som affärsbiträde, sjukvårdsbiträde, barnsköterska eller damfrisör­

ska. Än så länge har praktikanskaffningen tack vare bistånd från arbets-

marknadsorganens sida kunnat ordnas tillfredsställande åtminstone på

större orter. På mindre orter med föga differentierat näringsliv är däremot

svårigheterna att tillgodose önskningarna i fråga om praktikplats mycket

stora.

Den teoretiska och praktiska yrkesorientering, som bedrivits på hög­

stadiet, synes ha varit en tacksam men mycket krävande uppgift för yrkes­

valslärarna. För dessa behövs därför en mera omfattande fortbildning, säger

överstyrelsen. I fråga om den praktiska yrkesorienteringen, som enligt flera

yrkesvalslärares åsikt verksamt bidragit till att göra även skolarbetet mera

meningsfullt för eleverna, efterlyser flertalet överlärare större möjligheter

till praktisk anlagsorientering i skola, främst genom mera mångsidigt ut­

rustade skolverkstäder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

15

Skoldistrikt

Jord-och

skogsbruk

Husligt

arbete

Metall­

arbete

Massa­

industri

Handel

o. kontor

Bland.

hantv.

Allm.

prakt.

Burlöv ..............

1

1

1

_

1

_

_

Hietaniemi .......

1

1

—

—

—

—

—

Lerum ..............

—

1

1

—

1

1

—

Lillhärdal ........

1

1

—

—

—

—

—

Oland...............

1

1

1

—

1

—

—

Skelleftehamn ..

—

—

1

—

1

—

—

Sura .................

—

1

1

—

1

1

—

Timrå .............

—

1

1

1

1

1

1

Vifolka ............

1

1

1

—

1

—

—

Åhus ...............

1

1

—

—

1

1

—

Österåker..........

—

1

1

—

—

1

—

S:a avdelningar

6

10

8

1

8

5

1

S:a elever! P0*”

38

3

82

7

46

17

6

| flickor

—

no

—

—

42

7

—

Den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y var uppdelad på sju linjer

enligt förestående tabell. Linjen för husligt arbete är som synes flickornas

huvudlinje, medan metallarbetslinjen visat sig särskilt lockande för poj­

karna. Alla sju linjerna var icke representerade i något skoldistrikt; i tre

mindre distrikt (Hietaniemi, Lillhärdal och Skelleftehamn) hade man till

och med detta första år endast två, vilket anses innebära en alltför snäv be­

gränsning av lärjungarnas yrkesvalsmöjligheter. Endast i Timrå har en all-

mänpraktisk linje försökts. Utbildningen har där bedrivits i en s. k. kom­

binerad verkstad, utrustad för orientering inom de tre områdena metall­

arbete, elektroteknik och snickeri. Flera överlärare framhåller, att en stor del

av lärjungarna i stället för en ensidigt inriktad förberedande yrkesutbildning

skulle ha behov av en dylik allmänpraktisk utbildning i kombinerad skol­

verkstad. Överstyrelsen är beredd att låta pröva denna utbildningsform,

där det finns behov av den och kan skapas tillräckligt goda förutsättningar,

främst i fråga om lärare och lokaler.

Flertalet lärjungar (63 %) har i denna klass haft yrkespraktiken förlagd

till enhetsskolan eller annan skola, återstoden till enskilda företag utan skol-

avdelningar. Samarbetet med företagare och arbetsförmedling har enligt

överlärare och yrkesvägledare varit tillfredsställande. Företagarnas intresse

för den förberedande yrkesutbildningen har varit mera positivt än när det

gällt den praktiska yrkesorienteringen. Förmedlingen av praktikplatser har

i regel skett genom yrkesvalslärarens direkta kontakt med företagarna, i

flertalet distrikt under samarbete med arbetsförmedlingen eller ungdoms-

förmedlingen. Jämväl kontakten och samarbetet med föräldrarna har enligt

överlärarna i allmänhet varit gott. Av en del uttalanden av yrkesvalslärarna

tycker man sig dock kunna märka, att en negativ inställning till skolan hos

föräldrarna, särskilt till den förlängda skolplikten, ligger bakom vissa elevers

16

bristande intresse för arbetet i klass 9 y. För en del föräldrar tycks också

elevernas ersättning för yrkespraktiken ha tett sig alltför ringa.

o De elever, som fått sin yrkespraktik utanför skolan, har i de flesta fall

fått ersättning för sitt arbete. Arbetsmarknadsorganisationerna föreslog i

en gemensam rekommendation en ersättning med 2 kronor per dag såsom

lämplig. Kontraktsbundna lärlingar borde dock få ersättning enligt lärlings-

avtalet. I flertalet distrikt har man följt rekommendationen, men på några

håll har man lokalt kommit överens om en något högre ersättning. Vidare

har i två distrikt enstaka företagare ansett sig inte kunna lämna någon er­

sättning alls till elever i klass 9 y.

I två skoldistrikt har, enligt vad överstyrelsen erfarit, några elever i klass

9 y skolstrejkat närmast på grund av föräldrarnas inställning till skolan.

Helt torde konflikter av detta slag ej kunna undvikas, så länge skoldistrikt

med 9-årig skolplikt gränsar till distrikt med endast 7-årig skolplikt. Från­

varon av författningsbestämmelser vid början av läsåret 1953/54 beträf­

fande skolpliktstidens längd har nog i sin mån varit en bidragande orsak

till en viss osäkerhet hos föräldrarna och kanske också hos överläraren, när

det gällt att ge besked.

Lärarfrågan för den yrkesförberedande undervisningen i 9 y har under

året i stort sett kunnat lösas på ett tillfredsställande sätt.

På den husliga linjen har skolköks- och lanthushållslärarinnor undervisat

i hushållspraktik, kostlära, hemvårds- och materiallära samt hushållseko­

nomi. Även i sömnad har man på den husliga linjen utom i ett par fall haft

fullt kompetenta lärare. T barnavård har man däremot endast i några fall

kunnat få barnavårds- eller barnträdgårdslärarinnor. I övriga distrikt har

undervisningen i barnavård skötts av sjuksköterska eller någon lärare vid

skolan, oftast skolkökslärarinna.

Lärarna på metallinjen har i regel haft motsvarande utbildning som

lärare i verkstadsskolor för metallarbetare, d. v. s. långvarig praktik samt

undervisningsvana och/eller pedagogisk utbildning i någon av de yrkespe-

dagogiska kurser, som anordnats av överstyrelsen för yrkesutbildning. Före

läsårets början anordnade skolöverstyrelsen en kort instruktionskurs för

lärare på metallinjen.

Såsom lärare på linjen för jordbruk och skogsbruk har agronomer och

lantmästare tjänstgjort samt i ett fall en lärare utan någon sådan examen

men med omfattande praktisk utbildning och erfarenhet av undervisning

inom JUF-rörelsen. Den skogliga undervisningen har anordnats i samarbete

med skogsvårdsstyrelserna, domänverket eller enskilda skogsbolag och har

skötts av dessa verks och företags skogliga personal.

På handelslinjen, där undervisningen i handelsämnen i skola omfattat

6—8 timmar, i två fall 16—17 timmar per vecka som ett komplement till

praktisk utbildning, huvudsakligen i enskilda företag, har timlärarna i de

flesta fall varit praktiskt verksamma yrkesmän. I två fall har man haft hel­

tidsanställda handelslärare, som också haft viss annan undervisning i sko­

lan. I maskinskrivning har i några fall folkskollärare undervisat. De har

genom betyg från genomgångna kurser, tidigare anställningar in. m. styrkt

sin lämplighet.

På hantverkslinjen har den vrkesteoretiska undervisningen i den mån

den inte sammanförts med den husliga linjen eller handelslinjen skett per

korrespondens under lokal handledning av en folkskollärare.

Kungl. Maj:ts -proposition nr ISO

17

Tillsynen över utbildningen har hittills genomgående skötts av yrkesvals­

lärare. Både dessa och skolledarna tycks vara ense om att detta är ett lämp­

ligt arrangemang. I ett par stora försöksdistrikt anser man dock, att det

vid verksamhetens utvidgning kan bli svårt för en enda lärare att hinna

med båda uppgifterna.

Enligt yrkesvalslärarnas rapporter har varje elevarbetsplats utanför sko­

lan besökts en gång vid början av läsåret och därefter en eller flera gånger

under praktikperioden. I några fall önskar man att få mera tid för besök på

arbetsplatserna. Detta gäller i synnerhet stora distrikt. Men i allmänhet

tycks man anse, att tiden hittills räckt till för att uppehålla kontakten med

eleverna i deras arbete utanför skolan.

Skolöverstyrelsen anser, att försöket med förberedande yrkesutbildning i

stort sett kunnat genomföras programenligt, om också ej på det fullständiga

sätt, som är önskvärt för framtiden. Överstyrelsen framhåller emellertid

önskvärdheten av att yrkesskol väsen det utbyggs på sådant sätt, att en

naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkesskola kan genom­

föras. »Det är angeläget, att så sker, liksom också att försöksverksamhet

med enhetsskola i större utsträckning än hittills kommer i gång i distrikt

med tillräckligt utbyggt yrkesskol väsen», slutar överstyrelsen sin redo­

görelse för försöksverksamheten inom enhetsskolan.

Kurujl. Maj:ts proposition nr 120

2. Försöksverksamheten inom det högre skolväsendet

Jämväl försöksverksamheten vid de högre skolorna har ganska stor om­

fattning. Antalet beviljade försök av olika slag uppgick läsåret 1953/54 till

271. Av dessa avslutades 61 med läsårets utgång. Antalet beviljade försök

läsåret 1954/55 uppgår till 475. Mer än tredjedelen av de högre skolorna

medverkar numera aktivt i den allmänna försöksverksamheten med ett eller

flera försök. Skolöverstyrelsen ger följande tabellariska översikt av del­

tagandet vid olika skolformer:

Skolform

Högre

allmänt

läroverk

Statlig

realskola

Kom­

munal

flickskola

Kom­

munal

realskola

Praktisk

kommunal

realskola

Övriga

Summa

Antal befintliga

skolor............

S4

137

49

61

21

21

373

Antal deltagande

skolor läsåret

1953/54 ........

53

43

13

16

7

7

139

Antal deltagande

skolor läsåret

1954/55 ........

60

55

17

17

5

10

164

En grupp av försök gäller nya linjer och utbildningsvägar

på realskolestadiet; dit hör bland annat försök rörande treåriga realskol-

2 —

Dihang till riksdagens 'protokoll 1055. 1 sawl. Nr ISO

18

linjer, jordbruksteknisk linje, korrespondensrealskolor och fast linjedelning

på flickskolans högstadium samt anordnandet av en förenklad variant av

realexamen kallad »särskild realexamen».

En annan grupp gäller det inre arbetet på realskolesta-

d i e t och innefattar fördelningen mellan de olika klasserna av undervis­

ningen i samhällskunskap, nya skrivningstyper i främmande levande språk,

förläggandet av skrivningar till vederbörande läroämnes egna timmar, slo­

pande av höstterminsbetygen i klasserna l5 och l4, avkortad kurs i mate­

matik, organiserad läxhjälp och olika koncentrationsanordningar.

Den tredje huvudgruppen gäller gymnasiet. Det är fråga om åtgär­

der för ämneskoncentration, förläggandet av vissa skriftliga examensprov

till någon av terminerna före examensterminen, slutprövning i vissa ämnen

redan före studentexamen (s. k. särskild prövning), fria studier på det diffe­

rentierade gymnasiet samt särskild undervisning i muntlig

framställning

Slutligen förekommer vissa försök, på vilka överstyrelsen denna gång ej

gått närmare in, exempelvis försök med fritt valt arbete, grupparbete och

individualiserande arbetsmetoder, läxfrihet i vissa klasser och ämnen in. m.

samt försök med för klassen gemensamma överläggningar m. m. (»klassens

timme»), gemensam underhållning för hela skolan o. d.

Vissa av försöken har redan förts så långt och utfallit så pass gynnsamt,

att de enligt överstyrelsens mening bör kunna läggas till grund för defini­

tiva åtgärder.

Jag redogjorde i fjol för de då föreliggande erfarenheterna rörande treåriga

realskollinjer (»stocksundssystemet» m. m.), den jordbrukstekniska linjen

vid samrealskolan i Söderköping, experimenten med särskild realexamen

och den avkortade kursen i matematik och kan nu beträffande dessa frågor

i huvudsak hänvisa till överstyrelsens förnyade redogörelse, som är publi­

cerad i Aktuellt 1955 nr 2.

Då försöken med särskild realexamen synes ha väckt stort in­

tresse vid skolorna och är avsedda att få vidgad omfattning, skall jag dock

litet utförligare beröra de senaste erfarenheterna av denna förenklade exa­

mensform.

Försöken påbörjades vårterminen 1951, då gällande bestämmelser för

flyttning till klasserna 25, 35 och 24 sattes ur kraft vid de deltagande skolor­

na, varigenom kvarsittningen i de lägre klasserna vid dessa skolor kunde

begränsas. I de högre klasserna fick lärjungarna möjlighet att utbyta vissa

teoretiska ämnen antingen mot praktiska kurser i de nedlagda ämnena eller

mot utvidgade kurser i övningsämnena eller mot praktiska ämnen. Lär­

junge, vilken begagnat sig av denna rätt, avlägger en examen, som i vissa

ämnen helt överensstämmer med den vanliga realexamen, och kan i de

ämnen, där fordringarna skiljer sig, sedermera komplettera examen och på

så sätt erhålla ett vanligt realexamensbetyg.

Läsåret 1953/54 deltog 15 skolor i denna försöksverksamhet, därav 2

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

20

färdade anvisningar har överstyrelsen uppdragit åt en särskild sakkunnig

att bearbeta frågan. Det är sannolikt, att förslag hinner framläggas i så god

tid, att nya anvisningar kan utfärdas före slutet av vårterminen 1955.

Försök med organiserad läxhjälp har förekommit vid 17

skolor. Varje skola har haft en tilldelning av en till två extra veckotimmar

för att genomföra försöket. Där man haft möjlighet, har läxhjälpen för­

lagts inom schemats ram, så att resande elever kunnat delta utan att be­

höva göra extra resor. Oftast har den dock varit förlagd till eftermidda­

garna, en gång i veckan under hela läsåret. Deltagandet har varit helt fri­

villigt.

Problemet med fördelningen av läxhjälpen har lösts på olika sätt. Vid

vissa skolor, där lärjungeantalet inte varit så stort, har det stått alla lär­

jungar fritt att begagna sig av läxhjälpen, vid andra har förmånen begrän­

sats till en eller ett par klasser. På ett ställe har endast lärjungar, som blivit

efter på grund av sjukdom, mottagits. Slutligen har en skola låtit föräld­

rarna ta initiativet efter samråd med lärarna; i detta fall var läxhjälpen

begränsad till de två lägsta klasserna och till ämnena engelska, tyska och

matematik. Handledning i studieteknik har förekommit i samband med

läxhjälpen, dock företrädesvis för lärjungar i de lägsta klasserna.

Att den organiserade läxhjälpen varit lärjungarna till stort gagn omvitt­

nas. Särskilt gäller detta de lärjungar, som ej kan få hjälp med läxorna i

hemmet eller som varit efter i ett ämne på grund av frånvaro. Lärjungar

och föräldrar har också varit tacksamma för anordningen. Från många

skolor framhålles önskvärdheten av att läxhjälpen utvidgas, så att man ej

behöver avvisa några elever, som vill deltaga.

Vårterminen 1954 upptogs som ny försöksgren en undervisning i munt­

lig framställning för gymnasieelever. Det nya gymnasiets kurs­

planer betonar starkt det muntliga momentet, men möjligheten att i prak­

tiken omsätta kursanvisningarnas intentioner är till följd av det stora lär­

jungeantalet i klasserna tämligen beskuren. Genom tilldelning av extra

lärarkraft har emellertid nu 16 skolor beretts möjlighet att dela avdelningar

av första ringen i två undervisningsavdelningar under en veckotimme vid

övningar i muntlig framställning.

Uppläggningen av undervisningen och övningarna har skett antingen

efter den plan, som Gundel Rende ger i sina skrifter Tala bättre och Fn

syensk tiger eller också i anslutning till den radiokurs i muntlig framställ­

ning, som sändes höstterminen 1953.

Eleverna har övats i att hålla korta föredrag eller anföranden och göra

diskussionsinlägg. Anförandena har i huvudsak koncentrerats till följande

typer: informerande föredrag, demonstrationer eller instruktioner, propa­

gerande föredrag och diskussionsinledningar.

I största utsträckning har eleverna själva fått välja ämnen inom dessa

områden, och varje elev har hållit ett anförande av varje typ. Dessutom

har eleverna fått öva sig i att göra intervjuer och reportage.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

22

Vid flertalet av de kommunala flickskolorna tillämpas alltjämt 1928 års

differentieringssystem. Lärjungarna är skyldiga att vara med i fem fasta

och tre fritt tillvalda ämnen och kan därtill i vissa fall lägga ännu ett nionde

läroämne. Vid gymnasierna står detta system nu under avveckling, och det

har ansetts lämpligt, att en fast linjedelning prövas även vid flickskolorna.

Skolöverstyrelsen fastställde år 1951 en linjeorganisation, som skulle för­

söksvis tillämpas vid de flickskolor, som önskade deltaga i försöken. Lär­

jungarna skulle enligt denna plan vid inträdet i näst högsta klassen välja

mellan en humanistisk linje (tre främmande språk), en allmän linje (två

främmande språk) och en reallinje (endast ett främmande språk obligato­

riskt). Linjerna differentierades ytterligare något; viktigast är i detta sam­

manhang att reallinjen upptog två alternativ: reallinje A med undervisning

i matematik och naturvetenskapliga ämnen och reallinje B med förstärkt

undervisning i slöjd och hushållsgöromål samt ett par veckotimmar barna­

vård. De skolor, som ansluter sig till försöken, kan på schemat upptaga alla

de nämnda linjerna utom reallinje B, vilken till följd av den därmed för­

enade kostnadsökningen endast må införas efter särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t. Läsåret 1953/54 pågick försök vid nio skolor, av vilka fyra även hade

reallinje B.

Vid flera skolor visar lärjungarna benägenhet att välja linjer med mate­

matik. Möjligen verkar elevernas starka intresse för sjuksköterskeyrket lik­

som intresset för utbildning vid folk- och småskoleseminarier till förmån för

de linjer, som har ett starkt inslag av realämnen. Önskemålen beträffande

tilläggsämnen går i samma riktning. Fysik, kemi, repetitionskurs i mate­

matik och biologi är de tilläggsämnen, som väljes av de flesta eleverna.

Ändamålet med genomförandet av den fasta linjedelningen — att hindra,

att ovidkommande faktorer bestämmer ämnesvalet, och i stället grunda

detta på kommande utbildning för ett visst yrke — tycks emellertid ha

nåtts. På alla håll har man den uppfattningen, att den fasta linjedelningen

är till fördel för undervisningen och hjälper eleverna att välja en kombina­

tion, som är lämplig med tanke på den senare yrkesutbildningen, meddelar

skolöverstyrelsen.

Från tre skolor framhålles, att reallinje B är ett nödvändigt komplement

till de övriga linjerna. Det fasta linjevalet har enligt erfarenheterna vid

dessa skolor gjort de teoretiska linjerna svårare; lärjungar med bestämd

praktisk begåvning kommer till sin rätt endast på reallinje B. En rektor

skriver:

»Vad reallinje B angår, har såväl lärare och elever som föräldrar hälsat

inrättandet av denna med stor glädje. För samtliga elever, som valt denna

studielinje, har skolarbetet blivit mera lustbetonat. De bär fått utlopp för

sitt intresse och sin fallenhet i praktiska ämnen, och de framsteg de gjort på

dessa områden, har skänkt dem tillförsikt och tilltro till sin förmåga, som

verkat stimulerande på deras mottaglighet för undervisningen i rent teore­

tiska ämnen. Det obligatoriska deltagandet i psykologiundervisningen anser

jag i högsta grad utvecklande för dem.»

Kungl. Maj:ts propositbn nr ISO

måste för fullgörande av sitt uppdrag ingå på en kritisk bedömning av de

föreliggande erfarenheterna av de inbyggda linjerna och pröva lämpligheten

av att ge dem en fastare ställning i övergångstidens skolorganisation. Då

utredningens betänkande rörande grunderna för realskolestadiets organisa­

tion torde komma att föreligga före nästa års riksdag, synes det icke vara

nödvändigt att nu ga närmare in på de här ifrågavarande, i detaljerna myc­

ket skiftande försöken.

24

Kangl. Maj:ts proposition nr 120

4. Departementschefen

För första gången har enhetsskolans hela lärogång prövats i praktiken.

Erfarenheter föreligger nu av den förberedande yrkesutbildning, som skall

meddelas i klass 9 y. Även om utbildningen i framtiden kan rikare för­

grenas, har dock detta första försök visat, att programmet är genomför­

bart. Det organisationsarbete, som måste utföras innan denna yrkesutbild­

ning överallt kan förverkligas, är visserligen stort och i mer än ett avseende

krävande, men det finnes ingen anledning att tveka och se tillbaka.

Skolöverstyrelsen har framhållit önskvärdheten av att yrkesskolväsendet

bygges ut, så att en naturlig arbetsfördelning mellan enhetsskola och yrkes­

skola kan komma till stand, samt att någon form av komplettering ordnas

för lärjungarna i 9 y, så att dessa utan tidsförlust kan fortsätta med prak­

tisk utbildning av kvalificerat slag. Båda önskemålen torde kunna succes­

sivt realiseras om riksdagen bifaller den proposition angående utbyggnad

av yrkesutbildningen, som Kungl. Maj:t på mitt förslag beslutat. Den nya

organisationen på yrkesutbildningens område torde komma att växa fram

t parallellt med enhetsskolans högstadium under en beräknad tid av femton

år; den utgör en väsentlig del av det program för förbättrad yrkesutbild­

ning, vari 9 y ingår, och skapar några av de nödvändiga förutsättningarna

för enhetsskolans slutliga och allmänna genomförande.

Ett betydande organisationsarbete återstår dock även för enhetsskolans

allmänbildande uppgifter. Beslut fattades vid fjolårets riksdag om åtgär­

der till förbättrande av lärarrekryteringen på högstadiet. Hur väl de be­

hövdes framgår av de nya siffror om lärarkårens sammansättning, som

skolöverstyrelsen i år meddelat. Men det är uppenbart, att resultaten av de

beslutade åtgärderna först småningom kan komma enhetsskolan till del

och möjliggöra en snabbare utbyggnad.

Härjämte måste de pedagogiska grundvalarna för enhetsskolans arbete

målmedvetet förstärkas. Vad det gäller är i synnerhet att skapa förutsätt­

ningarna för ett framgångsrikt arbete även i landsbygdens skolor, där ingen

stark uppsortering av lärjungematerialet kan komma i fråga. Icke hel­

ler detta planeringsarbete är snabbt och lätt genomförbart. »Det förarbete,

som måste utföras, för att skolans inre arbete skall kunna uppbära refor-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

II. Vissa frågor rörande statliga realskolor

inom försöksdistrikten

I några av de skoldistrikt, där försök med enhetsskoleorganisation pågår,

finnes vid sidan av folkskoleväsendet högre skolformer, bland annat stat­

liga realskolor. När försöksverksamheten når upp till realskolestadiet, upp­

kommer automatiskt frågor rörande realskolans inarbetande i enhetsskole-

organisationen eller samordnande med densamma. Därmed uppstår även

spörsmål av ekonomisk natur, kragan om förefintliga realskolors ställning

inom försöksdistrikt med nioårig enhetsskola upptogs första gången till

behandling vid 1952 års riksdag, varvid i propositionen nr 149 (s. 110—122)

angivna grunder för försöksverksamhetens organisation på realskolesta­

diet och för statsbidrag till nämnda verksamhet i skoldistrikt, där statlig

realskola finnes, godkändes av riksdagen (SU 174, Rskr 333).

Beträffande principerna för realskolans ställning i här avsedda försöks­

distrikt innebär nämnda grunder i huvudsak följande. Samordnande av

enhetsskolan och realskolan inom ett försöksdistrikt bör ske efter endera

av följande två linjer, nämligen antingen så att realskolan successivt av­

vecklas och ersättes av enhetsskolans högstadium eller också på det sätt

att realskolan tills vidare bibehalles som en statlig sektion av kommunens

skolväsende, varvid realskolans organisation och arbete så nära som möj­

ligt anpassas efter enhetsskoleprogrammet. Det ankommer på Kungl. Maj:t

att i varje särskilt fall pröva vilket alternativ som skall användas.

I anslutning härtill må erinras om statsutskottets uttalande i utlåtandet

1953:139 (s. 27), att partiell försöksverksamhet inom ett och samma di­

strikt med försöksskola och realskola, vilka i pedagogiskt avseende hålles

skilda från varandra, såvitt möjligt icke bör komma i fråga i andra fall

än där särskilda lokala förhållanden nödvändiggör en dylik organisation,

exempelvis i vissa större skoldistrikt. Till den principiella frågan om real­

skolans ställning i försöksdistrikten hör även ett av riksdagen godkänt ut­

talande i propositionen 1954:137, att, eftersom det är av stort intresse att

med försöksverksamheten inlemmas även distrikt av den större stadstypen

men det samtidigt av olika skäl torde vara omöjligt att vid införande av

försöksverksamhet i städer av denna struktur helt avveckla med försöks­

skolan parallella högre skolformer, någon erinran icke bör riktas mot att

i dylika fall högre skolor övergångsvis bibehålies vid sidan av försöks­

skolan.

I förevarande sammanhang torde få behandlas vissa med frågan om real­

skolans ställning i försöksdistrikten förknippade spörsmål av ekonomisk

27

och administrativ natur. Till en början torde få lämnas en redogörelse för

vad i propositionen 1952:11$ anfördes i dessa hänseenden.

Tillämpades alternativet att successivt avveckla realskolan bleve huvud­

frågan, i vad mån kommunernas vidgade förpliktelser kunde motivera mot­

prestationer från statens sida. I tillämpningen uppstode praktiska svårig­

heter, som särskilt berodde på vanskligheten att i förväg värdera de för­

delar, som komrne att tillföras kommunerna genom byggnadsbidrag för

högstadiet enligt de för folkskolan gällande grunderna. Det kunde icke

gärna undvikas, att avvägningen bleve tämligen summarisk; full rättvisa

kunde icke uppnås för varje särskild kommun. Under sådana omständig­

heter vore det knappast nödvändigt att ta i beräkning alla de smärre

poster, som figurerade i statens och kommunernas ekonomiska mellanha-

vanden. En uppgörelse borde kunna knytas till huvudposterna. Det syntes

emellertid ej obefogat att göra skillnad mellan poster, som vid övergången

till enhetsskolesystem komme att överflyttas från staten till kommunen,

och sådana poster, som komme att överflyttas från målsmännen till kom-

munen (terminsavgifter). Om staten skulle träda emellan, borde det i för-

sta hand ske genom att staten fortfore med utbetalningar för ändamål,

som den redan tidigare sörjt för, men först i andra hand genom att den

övertoge kostnader, som dittills icke hade ankommit på statsverket.

Det vore icke möjligt att redan i detta sammanhang framlägga förslag

på längre sikt. Så snart tillräckliga erfarenheter iorelåge, borde dessa be­

arbetas och bestämmelser av längre varaktighet utfärdas. Tills vidare

måste man nöja sig med ett provisorium för tiden till och med utgången

av budgetåret 1953/54.

Beträffande statsbidraget till avlöning åt lärare i läroämnen — vilket pa

försöksskolans högstadium vid denna tidpunkt utgick enligt folkskolans

grunder, alltså med avdrag enligt kungörelsen 1948: 208 — förordades att

visst fyllnadsbelopp skulle utgå, motsvarande summan av nämnda avdrag.

De kostnader, som vid de allmänna läroverken bestredes av termins- och

inskrivningsavgifterna, borde övertagas av kommunen. Staten borde dock

fortfarande stå för de fyllnadsbelopp, som dittills utgått för täckande av

ljus- och vedkassornas utgifter. Statens bidrag borde i detta hänseende

beräknas till skillnaden mellan medeltalet av statsbidraget under de tre

budgetåren närmast före avvecklingens påbörjan och det bidrag, som i

vanlig ordning utginge till den krympande realskolan. Sedan realskolan

helt avvecklats, borde — såvida icke annat dessförinnan föreskreves —

statsbidraget vara lika med nyss nämnda treårsgenomsnitt.

Särskilda statsbidrag borde sålunda tills vidare utgå som kompensation

för de förmåner, kommunen haft av statens huvudmannaskap för realsko­

lan, samtidigt som kommunen borde svara för vissa kostnader, som dittills

bestritts på annat sätt. Kommunerna syntes icke bli lidande på eu dylik

uppgörelse. Den måste bedömas med beaktande jämväl av de byggnads­

bidrag, vartill kommunen bleve berättigad, når realskolan inlemmades i

enhet sskolan. Det kunde till och med ifrågasä ttas, huruvida icke eu kom­

mun med hänsyn till byggnadsbidragens storlek i vissa fall kunde komma

att intaga en alltför gynnad ställning, om den dessutom skulle la räkna sig

till godo de särskilda statsbidragen. Det förutsattes därför, att det i sam­

band med blivande beslut om statsbidrag till byggnadsföretag, som berör­

de enhet sskolans högstadium, från fall till fall skulle av Kungl. Maj:t

prövas, huruvida del borde ställas som villkor, att de särskilda förinanerna

skulle nedsättas eller upphöra utgå.

Kungl. May.ts proposition nr ISO

28

Så länge någon del av realskolan funnes kvar, borde realskolans ordina­

rie och extra ordinarie lärare fortfarande vara knutna till denna skola.

Skulle deras tjänstgöring icke rymmas inom realskolans ram, kunde den i

behövlig utsträckning förläggas till enhetsskoleklasser. Till frågan, huru­

vida lärartjänsterna på realskolans stat även längre fram under försöks-

tiden skulle anses knutna till realskolan och huruvida ledigbhvande tjäns­

ter skulle kunna återbesättas, syntes ställning icke behöva tagas i det

förevarande sammanhanget.

\ id tillämpning av det andra alternativet, att bibehålla realskolan, borde

termins- och inskrivningsavgifter upphöra att uttagas och motsvarande

kostnader övertagas av kommunen i den mån de ej kom me att täckas ge­

nom statens bidrag till ljus- och vedkassan eller genom andra inkomst­

källor.

Sedan genom beslut vid 1953 års riksdag (prop. 126, SU 139, Rskr 276)

statsbidraget till avlöning åt lärare i kunskapsämnen på försöksskolans

högstadium höjts till 100 procent utan avdrag enligt kungörelsen 1948: 208,

har det förutberörda fyllnadsbidraget till lärarlöner blivit obehövligt.

Successiv avveckling av statliga realskolor har hittills beslutits beträf­

fande tre försöksdistrikt med dylika skolor, nämligen Timrå, Svedala och

Nederkalix.

Timrå. Försöksverksamheten på högstadiet startade läsåret 1951/52.

Samtidigt började^ avvecklingen av den 4-åriga samrealskolan i Timrå.

Från och med läsåret 1954/55 uppgår denna alltså helt i försöksskolans

högstadium. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1952 har till distrik-

tet för bestridande av kostnader för enhetsskolan av den art, som enligt

§ 217 läroverksstadgan skall vid allmänt läroverk bestridas av ljus- och ved­

kassan, av förslagsanslaget Allmänna läroverken: Bidrag till ljus- och ved­

kassorna under budgetåren 1951/54 utgått statsbidrag enligt följande

grunder. Sedan medeltalet av de belopp beräknats, som för vart och ett av

budgetåren 1948/51 tilldelats samrealskolan såsom statsbidrag till Ijus-

och vedkassan, har till distriktet för vart och ett av budgetåren 1951/54

av statsmedel utgått det belopp, varmed sagda medeltal må ha översti­

git det belopp,^ som för budgetåret i vederbörlig ordning tilldelats

samrealskolan såsom bidrag till dess ljus- och vedkassa. Den 19 no­

vember 1954 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att rektorstjänsten vid sam­

realskolan tills vidare icke skall återbesättas eller uppehållas av vikarie

samt att på rektor ankommande administrativa uppgifter tills vidare un­

der budgetåret 1954/55 skall fullgöras av särskilda skolstvrelsen i skol­

distriktet.

Svedala. Försöksverksamheten nådde högstadiet läsåret 1952/53.

Samtidigt påbörjades avvecklingen av den 4-åriga samrealskolan i distrik­

tet. Denna kommer alltså att från och med läsåret 1955/56 helt uppgå i

försöksskolans högstadium. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober

1952 har till skoldistriktet under budgetåren 1952/54 utgått fyllnadsbidrag

för de utgifter, vilka eljest skolat bestridas av ljus- och vedkassan, enligt

samma grunder, som nyss angivits beträffande Timrå, varvid dock medel-

talsbeloppet beräknats för perioden 1949/52. Förordnandet å rektorstjäns­

ten vid samrealskolan utlöper med utgången av budgetåret 1954/55 och

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

30

En del av enhetsskolans högstadium nia såsom en kommunal sektor an­

knytas till läroverket. Skolöverstyrelsen har att före den 1 juli 1955 till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag dels till bestämmelser i fråga om de

för läroverket och enhetsskolan gemensamma ekonomiska förhållandena,

dels rörande åtgärder för att bereda lärjungarna i med enhetsskolan paral­

lella klasser av läroverket jämställdhet med enhetsskolans lärjungar med

avseende på avgiftsfrihet och skolsoeiala förmåner.

Sundsvall. Försöksverksamhet på högstadiet avses skola börja läs­

året 1956/57. Enligt Kungl. Maj d s beslut den 26 maj 1954 skall den 5-åri-

ga realskolan helt avvecklas med början beträffande första klassen inne­

varande läsår. Från och med det läsår, då försöksverksamheten når högsta­

diet, skall i den 4-åriga realskolan i regel intagas endast lärjungar, som

tillhör de delar av läroverkets eller annat läroverks lärjungeområde, inom

vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår. Klasserna l7

och 27 samt 1° av den kommunala flickskolan avvecklas med början inne­

varande läsår. Av enhetsskolans högstadium skall en del, innefattande dels

linjer som syfta mot gymnasiet, dels minst eu linje som icke i första hand

syftar till gymnasiet, såsom en kommunal sektor anknytas till läroverket.

Skolöverstyrelsen har att före den 1 juli 1955 till Kungl. Majd inkomma

med förslag till bestämmelser i fråga om de för läroverket och enhetsskolan

gemensamma ekonomiska förhållandena.

Falun. Försöksverksamhet på högstadiet avses skola börja läsåret

1956/57. Enligt Kungl. Maj ds beslut den 26 maj 1954 skall den 5-åriga

realskolan krympas till 3-årig realskola med början beträffande första klas­

sen innevarande läsår. Från och med det läsår, då högstadieverksamheten

startar, skall i den 4-åriga realskolans första klass i regel intagas endast

lärjungar från de delar av läroverkets eller annat läroverks lärjungeom­

råde, inom vilka försöksverksamhet med nioårig enhetsskola icke pågår.

Klasserna l7 och 27 av den kommunala flickskolan avvecklas med början

innevarande läsår. Från och med det läsår, då högstadieverksamheten

börjar, skall i klass l6 av den kommunala flickskolan i regel intagas endast

lärjungar, som tillhör skoldistrikt, inom vilka försöksverksamhet med nio­

årig enhetsskola icke pågår. Den högre folkskolan skall senast från och med

läsåret 1956/57 successivt anordnas som en 4-årig praktisk kommunal real­

skola med teknisk linje och handelslinje. Stocksundssystemet må tillämpas

beträffande intagning i klasserna 24 och 35 av läroverket, 26 och 37 av

kommunala flickskolan samt 24 av praktiska kommunala realskolan. Skol­

överstyrelsen skall före den 1 juli 1955 till Kungl. Maj:t inkomma med

förslag i fråga om åtgärder för att bereda lärjungarna i med enhetsskolan

parallella klasser av läroverket, kommunala flickskolan och praktiska kom­

munala realskolan jämställdhet med enhetsskolans lärjungar med avseende

å avgiftsfrihet och skolsoeiala förmåner.

Stockholm. Enligt Kungl. Majrts beslut den 4 juni 1954 må i samt­

liga överlärardistrikt inom Enskede ■—■ Brännkyrkaområdet folkskolan an­

ordnas såsom försöksskola med nio obligatoriska klasser (1949 års skoltyp)

med början i klasserna 1 och 2 från och med läsåret 1954/55. I de över­

lärardistrikt, där nioårig folkskola med treårig teoretisk examenslinje eller

praktisk linje (1947 års skoltyp) ej redan är anordnad eller 1949 års skol-

typ ej är anordnad på stadium motsvarande femte och högre klasser, må

från och med läsåret 1954/55 anordnas 1947 års skoltyp med början i

klass 5. 1947 års skoltyp skall dock, där ej Kungl. Maj:t framdeles annor­

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

31

lunda förordnar, i vederbörande överlärardistrikt successivt ersättas av

1949 års skoltyp från och med det att denna når klass 5. Intagning av lär­

jungar i den 5-åriga realskolan vid läroverken i Enskede, Brännkyrka och

Gubbängen skall tills vidare från och med läsåret 1954/55 ej äga rum i

första klassen samt tills vidare från och med läsåret 1955/56 ej heller i

andra klassen.

Södertälje. Försöksverksamheten har nått högstadiet läsåret 1954/

55. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 21 januari 1955 skall den 5-åriga real­

skolan krympas till 3-årig med början beträffande första klass läsåret

1955/56. Samtidigt avvecklas på samma sätt klasserna l7 och 27 samt l1’

av den kommunala flickskolan.

I skrivelse den 4 augusti 1954 har skolöverstyrelsen, med anledning av

framställningar från vissa lokala skolmyndigheter i Bollnäs, Timrå och

Svedala, hemställt att Kungl. Maj:t måtte besluta bland annat

att särskild utredning verkställes i syfte att mera definitivt reglera för­

hållandena vid den temporära eller partiella avvecklingen av vissa högre

skolor i försöksdistrikten,

att ordinarie lärartjänster vid läroverken i Bollnäs, Svedala och Timrå

må under budgetåret 1954/55 återbesättas i hittillsvarande omfattning un­

der förutsättning, att vid tilldelningen av ordinarie lärartjänster till för­

söksskolans högstadium iakttages, att de ordinarie tjänster vid läroverket

som kan anses belöpa på den avvecklade delen av skolan skall anses i

motsvarande mån ersätta ordinarie lärartjänster på högstadiet,

att vaktmästartjänsten vid samrealskolan i Timrå får bibehållas under

budgetåret 1954/55

samt att de till samrealskolan i Timrå hörande kassorna och fonderna

under budgetåret 1954/55 skall förvaltas av särskilda skolstyrelsen i Timrå

skoldistrikt.

Skolöverstyrelsen, som i denna framställning endast syftat till en provi­

sorisk lösning av förevarande spörsmål även för budgetåret 1954/55, har

anfört bland annat följande.

Enligt överstyrelsens mening bör en utredning verkställas med syfte att

mera definitivt reglera förhållandena vid den temporära avvecklingen av

vissa högre skolor. Med hänsyn bl. a. till att likartade problem kan komma

att uppstå även vid partiell avveckling av högre skolor utan samband med

enhetsskolan synes det lämpligt, att de genom beslut den 30 juni och den

19 juli 1954 tillkallade sakkunniga för utredning rörande skolväsendets ut­

byggnad på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans ge­

nomförande får i uppdrag att verkställa här ifrågavarande utredning.

Beträffande ordinarie lärartjänster föreslår överstyrelsen, att dessa bud­

getåret 1954/55 vid samtliga tre läroverken får återbesättas i den omfatt­

ning de hade före avvecklingens början. Varje åtgärd, som onödigtvis på

ett eller annat sätt försvårar försöksverksamheten, bör undvikas. Vakanta

tjänster vid här ifrågavarande realskolor bör därför enligt överstyrelsens

mening återbesättas i vanlig ordning och i den omfattning, som skulle ha

skett, därest realskolorna bibehållits i oförändrad omfattning. Någon skill-

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

32

nåd bör därvid enligt överstyrelsens mening icke göras mellan samrealsko-

lan i Timrå, som under läsåret 1954/55 är tills vidare helt avvecklad, och

de övriga skolorna. Tilldelningen av ordinarie tjänster till enhetsskolans

högstadium bör givetvis i motsvarande grad minskas vid samtliga skolor.

Beträffande vaktmästartjänsterna vill överstyrelsen med hänsyn till den

relativt höga utgift, som det här är fråga om, förorda, att tjänsten vid

samrealskolan i Timrå bibehålies oförändrad under budgetåret 1954/55 i

avvaktan på den föreslagna utredningen.

Beträffande dispositionen av kassor och fonder bör det ankomma på ut­

redningen att framlägga förslag. I Timrå bör kassor och fonder under bud­

getåret 1954/55 förvaltas av den särskilda skolstyrelsen. Överstyrelsen

förutsätter, att de i propositionen 1952: 149 uppdragna och av riksdagen

godkända reglerna för statsbidrag till ljus- och vedkassorna får tillämpas

även under budgetåret 1954/55.

Beträffande de mindre anslag, bidrag till biträden på rektorsexpeditio-

nen, arvode till bibliotekarien, bokinköp m. m., som upptages i framställ­

ningen från Timrå skoldistrikt, anser överstyrelsen, att de under ifråga­

varande budgetår får uppvägas av de särskilda anslag, som utgår till en-

hetsskolan, t. ex. försökskostnadsbidrag, bidrag till skolskjutsar, bidrag till

läroböcker. Överstyrelsen erinrar om att departementschefen uttalat, att

det knappast är nödvändigt att i detta sammanhang taga i beräkning alla

de smärre poster, som figurerar i statens och kommunernas ekonomiska

mellanhavanden. En uppgörelse borde kunna knytas till huvudposterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Departementschefen

Sasom framgar av den lämnade redogörelsen förfares vid samordnande

av statlig realskola och försöksskola i ett försöksdistrikt antingen så att

realskolan i takt med utbyggandet av försöksskolans högstadium succes­

sivt avvecklas och förpuppas eller ock så att realskolan bibehålies som en

statlig sektion av kommunens skolväsende, varvid dock i organisatoriskt

hänseende realskolan på olika sätt anpassas till försöksverksamheten. Det

första alternativet har hittills tillämpats beträffande realskolorna i Timrå,

Svedala och Nederkalix. Det senare alternativet har kommit till använd­

ning i vissa större försöksdistrikt, såsom Huskvarna, Sundbyberg, Bollnäs,

Skellefteå m. fl. Anpassningen av realskoleorganisationen till enhetsskole-

organisationen har därvid skett på olika sätt, beroende av den lokala ut­

formningen av det högre skolväsendet, de högre skolornas upptagningsom­

råden m. m.

För lösandet av de ekonomiska och administrativa problem, som närmast

sammanhänger med avvecklingen av en statlig realskola i ett försöksdistrikt

men som även berör de fall, där realskolan tills vidare bibehålies, har vid

1952 års riksdag uppdragits vissa riktlinjer, avsedda att i första hand till-

lämpas för perioden 1951/52—1953/54. Den av skolöverstyrelsen i somras

gjorda framställningen i ämnet syftar endast till eu provisorisk lösning för

budgetaret 1954/55 av vissa hithörande frågor och den avser för övrigt

blott några få av de försöksdistrikt, som här är aktuella.

34

av statsmedel, som vid realskolans bibehållande skulle ha utgått för täc­

kande av ljus- och vedkassornas utgifter. Bidragsbeloppet synes kunna,

beräknas på grundval av det hittills tillämpade treårsgenomsnittet, där ej

särskilda lokala förhållanden gör att en dylik medeltalsberäkning blir miss­

visande. Frågan huruvida och i vad mån förevarande bidrag skall utgå

bör vidare alltjämt bedömas med beaktande av storleken av de byggnads-

bidrag, som utgått eller må utgå till kommunen för skolbyggnadsföretag,

avseende lokaler för försöksskolans högstadium eller ersättningslokaler för

sådana utrymmen, som tas i anspråk för högstadiet. Jag erinrar om att

både Timrå och Nederkalix skoldistrikt under senare tid erhållit betydande

bidrag för dessa ändamål.

Även i de fall, där realskolan bibehålies vid sidan av försöksverksam­

heten, bör såsom hittills i regel terminsavgiftssystemet avskaffas vid real­

skolan och kommunen övertaga motsvarande kostnader, i den mån de ej

täckes av statsbidrag till ljus- och vedkassan eller av andra inkomstkällor.

Vad gäller lärartjänsterna vid realskolan bör framhållas, att realskolan

efter en avveckling visserligen förpuppas och saknar lärjungar och i regel

även rektor, men att detta formellt likväl ej innebär att den nedlägges;

så länge det är fråga om försöksverksamhet bör ett slutligt nedläggande ej

ske. Lärartjänsterna i kunskapsämnen bör således fortfarande kvarstå på

realskolans stat. De kan då antingen återbesättas i hittillsvarande omfatt­

ning eller ock vakanssättas utan att uppehållas med vikarie. I det först­

nämnda fallet är lärarna enligt kungörelsen 1951: 598 skyldiga att helt eller

delvis fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet på försöksskolans högstadium;

i det senare fallet inrättas i stället motsvarande antal tjänster på försöks­

skolans högstadium. Från ekonomiska synpunkter är det utan betydelse

vilken väg som väljes, ty i båda fallen står staten för hela avlöningskost-

naden.

Såvitt gäller övningslärartjänster och vaktmästartjänster får observeras,

att för avlönande av kommunalt anställda övningsliirare statsbidrag utgår

med 78 procent och att till kostnaderna för kommunala vaktmästartjänster

intet statsbidrag utgår. Frågan huruvida övningslärartjänster och vakt­

mästartjänster skall återbesättas på realskolans stat i de fall, där realskolan

avvecklas och förpuppas, synes liksom frågan om ersättning för bidrag till

ljus- och vedkassornas utgifter böra bedömas mot bakgrunden av de bygg-

nadsbidrag, som utgått eller må utgå för försöksskolans högstadium.

I de fall, där realskolan bibehålies men likväl på ett eller annat sätt

hopkrympes för anpassningen till försöksverksamheten, kan givetvis för

den kvarvarande delen av realskolan uppstå en minskning i behovet av

tjänster av nu avsedda slag. Hur därvid bör förfaras är i hög grad beroende

av skiftande lokala förhållanden. Även här bör emellertid beaktas bland

annat det eventuella byggnadsbidrag, som kommunen må erhålla för så­

dana lokaler för försöksskolans högstadium, som eljest måst uppföras för

realskolans behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1‘20

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

III. Den fackliga ledningen i försöks-

distrikten m. m.

1. Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 maj 1954 har Läroverlcslärarnas riks­

förbund hemställt om en lösning snarast möjligt av frågan om den kom­

munala skolledarorganisationen och skolledarskapet i skoldistrikt, i vilka

försöksverksamhet bedrives eller i folkskolan inbyggda realskollinjer före­

kommer. Förbundets framställning avser en provisorisk anordning i avvak­

tan på det förslag, som 1951 års skolstyrelseutredning enligt givna direktiv

har att framlägga i frågan.

Över framställningen har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen och

1951 års skolstyrelseutredning. Skolöverstyrelsen har därvid, liksom vid

flera tidigare tillfällen, understrukit nödvändigheten av att varje stadium

av enhetsskolan erhåller en för stadiet i fråga utbildad och erfaren ledare.

Enligt överstyrelsens mening kan det bland annat med hänsyn till det stora

ansvar och den omfattande arbetsbörda, som åvilar överlärarna i skol­

distrikt med enhetsskola eller inbyggd realskola, knappast vara rationellt

att låta dessa, utöver de många nya och omfattande arbetsuppgifter av

organisatorisk art, som försöksverksamhet med nioårig enhetsskola eller

utökning av folkskolan med inbyggd realskola medför, belastas även med

de speciella och mycket krävande arbetsuppgifter, som sammanhänger med

den direkta pedagogiska ledningen av högstadiet.

Överstyrelsen har i anledning av riksförbundets framställning hemställt,

att — därest skolstyrelseutredningen icke skulle framlägga förslag till de­

finitiva bestämmelser i frågan i så god tid, att det kunde läggas till grund

för proposition till 1955 års riksdags vårsession — Kungl. Maj:t måtte

anmoda utredningen att, med beaktande av riksförbundets framställning,

framlägga förslag till provisoriska bestämmelser på sådant sätt, att för­

slaget kan föranleda proposition till nämnda riksdag.

Med hänsyn till vikten av att frågan om försöksskolornas och de nämnda

realskolornas ledning erhåller en ändamålsenlig lösning och att ett kom­

mande förslag i frågan icke föregripes, har överstyrelsen därjämte före­

slagit, att vid uppstående vakanser på distriktsöverlärartjänster inom skol­

distrikt med i folkskola inbyggd realskola eller försöksverksamhet med

nioårig enhetsskola den ledigblivande tjänsten borde tills vidare vakans­

sättas.

Skolstyrelseutredningen har i sitt yttrande över riksförbundets fram­

ställning anmält, att utredningen i de av förbundet berörda avseendena

37

ämnade avge förslag inom sådan tid att det kunde läggas till grund för

proposition till 1955 års riksdag.

Med skrivelse den 3 november 1954 har skolstyrelseutredningen i enlighet

därmed avlämnat förslag (stencilerat) till provisorisk reglering från och

med hudgetåret 1955/56 av vissa frågor rörande den lokala fackliga led­

ningen av försöksverksamheten och i folkskola inbyggd realskollinje. Med

hänsyn till den utveckling försöksverksamheten nu nått och sedan ordi­

narie tjänster för lärare i kunskapsämnen från och med budgetåret 1954/55

inrättats i försöksdistrikten, är det enligt utredningens mening av flera

skäl angeläget att ägna ökad uppmärksamhet åt organisationen av försöks­

verksamhetens lokala fackliga ledning. Emellertid är, framhåller utred­

ningen vidare, spörsmålet om den fackliga ledningen endast en del av den

större frågan om skolväsendets lokala ledning överhuvudtaget, vilken i

sin helhet skall omfattas av utredningens förslag. Den lokala ledningen har

i sin tur ett samband med utformningen av skolans regionala ledning, vil­

ken fråga också faller inom utredningens uppdrag. Möjligen kan det, anför

utredningen, synas olämpligt att nu bryta ut en delfråga ur detta sam­

manhang. Behovet av snara åtgärder i syfte att förstärka den fackliga

ledningen i försöksdistrikten och distrikt med i folkskolan inbyggd real­

skola är dock enligt utredningens uppfattning så stort, att dylika åtgärder

icke bör anstå till dess ett slutligt förslag till lösning av hela det nämnda

frågekomplexet föreligger.

Över skolstyrelseutredningens förslag har yttranden avgivits av skol­

överstyrelsen — efter hörande av samtliga folkskolinspektörer och skol­

styrelserna i försöksdistrikten — statskontoret och statens lönenämnd även­

som av Rektorernas riksförening, Låroverkslärarnas riksförbund, Sveriges

överlärarförbund, Städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges folkskol-

lärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund (gemensamt yttrande),

Sveriges småskollärarinneförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska lands­

kommunernas förbund samt Skolstyrelseförbundens rikskommitté.

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

2. Nuvarande förhållanden

Försöksdistrikt

Enligt § 8 b) mom. 7 folkskolestadgan skall distriktsöverlärare närmast

under skolstyrelsen vara ledare av skoldistriktets folkskoleväsen. Såvida

icke annat särskilt föreskrives, äger denna bestämmelse tillämpning också

för försöksdistrikten; folkskoleväsendet omfattar där även högstadiet.

Är skoldistriktets folkskoleväsen av stor omfattning, äger skoldistriktet

enligt § 8 a 2) folkskolestadgan i stället för distriktsöverlärare anställa

kommunal folkskolinspektör. Beträffande dylik inspektör gäller i nämnda

38

hänseende samma bestämmelser som för distriktsöverlärare. I distrikt med

kommunal folkskolinspektör må jämväl anställas en eller flera s. k. annan

överlärare.

I 39 av de 46 försöksdistrikten läsåret 1954/55 fungerar distriktsöver­

lärare som kommunal skolledare. I 5 av distrikten är kommunal folkskolin­

spektör skolledare. I Stockholms skoldistrikt är skolledningen organiserad

på särskilt sätt. I ett försöksdistrikt, Sundbyberg, utövas ledningen av

folkskoleväsendet av en särskild skolchef, som jämväl har att utan ersätt­

ning uppehålla rektorstjänsten vid samrealskolan i Sundbyberg (Kungl.

Maj:ts beslut den 12 oktober 1951 och den 14 maj 1954; jämför 28 § de

särskilda bestämmelserna för försöksverksamheten med nioårig enhetsskola,

statsliggaren s. 680—685).

Befattning som kommunal folkskolinspektör må, liksom skolchefsbefatt-

ningen i Sundbybergs skoldistrikt, ej vara förenad med lärartjänst vid

folkskoleväsendet. Distriktsöverlärare däremot skall inneha ordinarie folk-

skollärartjänst i skoldistriktet. Under innehav av distriktsöverlärartjänsten

frånträdes utövningen av folkskollärartjänsten. Distriktsöverläraren har

emellertid att meddela undervisning i viss omfattning, närmare angiven

i 4 § avlöningsreglementet för folkskolan. För distriktsöverlärare i försöks­

distrikten må dock enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1949 och

den 7 mars 1952 undervisningsskyldigheten nedsättas under de i avlönings­

reglementet föreskrivna minimigränserna. För distriktsöverlärare i distrikt

med försöksavdelningar i sjunde eller högre klass äger sålunda skolöver­

styrelsen nedsätta antalet veckotimmar med högst sex timmar under det

antal, som skulle ha fastställts, därest försöksverksamhet ej bedrivits, dock

att undervisningsskyldigheten ej må understiga fem veckotimmar. Sist­

nämnda antal är redan enligt avlöningsreglementet minimum för de större

distrikten (40 eller flera Uiraravdelningar).

Beträffande den pedagogiska delen av skolledningen i försöksdistrikten

har Kungl. Maj:t för några försöksdistrikt medgivit särskilda anordningar.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 april 1953 skall rektor för samreal­

skolan i Huskvarna tills vidare vara pedagogisk ledare för försöksverksam­

heten i Huskvarna skoldistrikt. Vidare har Kungl. Maj:t genom särskilda

beslut den 10 september 1954 under vissa villkor medgivit anställande

under läsåret 1954/55 av studieledare för högstadierna i Bollnäs stads och

landskommuns försöksdistrikt, Sköns försöksdistrikt samt Timrå försöks­

distrikt.

För Bollnäs del gäller, att som studieledare skall vara förordnad en lektor

vid det med allmänna läroverket i Bollnäs förenade kommunala gymnasiet

och att högst åtta veckotimmar av den studieledaren såsom lektor åvilande

undervisningsskyldigheten skall fullgöras genom fyllnadstjänstgöring vid

försöksskolorna inom de båda skoldistrikten i egenskap av studieledare för

deras högstadium. För fyllnadstjänstgöringen utgår statsbidrag med två

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

ken verksamhet arvoderas av arbetsmarknadsstyrelsen. Därjämte skall

yrkesvalsläraren biträda den kommunale skolledaren med organiserandet

av klass 9y.

Skoldistrikt med inbyggda realskollinjer

Innevarande läsår finnes inbyggda realskollinjer, förutom i Stockholm

(språklinjen vid Stockholms folkskolors sångklasser och den teoretiska

hnjen vid 1947 års skolor i Stockholm), i följande skoldistrikt: Halmstad,

Linköping, Lund, Malmö, Skövde, Tibro, Västerås och Växjö. Det sam­

manlagda antalet klassavdelningar på dessa linjers högstadium uppgår

till 63. Från och med nästa läsår tillkommer inbyggda linjer i Täby, Umeå

landskommuns, Umeå stads och Uppsala skoldistrikt.

Bestämmelser rörande i folkskolan inbyggda realskollinjer har medde­

lats av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 (statsliggaren s. 685 och 686). Enligt

4 § dessa bestämmelser skall vad i stadgan för kommunala realskolor sägs

om kollegium, klasskonferens och ämneskonferens samt rektors åligganden

äga motsvarande tillämpning för realskollinje, varvid föreskrifterna rö­

rande rektor skall avse den kommunale skolledare inom skoldistriktet, som

skolöverstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen bestämmer. Denna föreskrift

innebär, att kommunal folkskolinspektör, s. k. annan överlärare eller di-

striktsöverlärare kan komma i fråga för uppgiften. Däremot kan rektor

lör i kommunen befintlig högre skola icke utses till ledare för den inbyggda

linjen; ej heller kan någon av lärarna förordnas.

Enligt rådande ordning måste således, framhåller skolstyrelseutred­

ningen, i de ifragavarande distrikten tolkskolinspektör eller överlärare ut­

över små övriga åligganden åtaga sig uppgifter som, om kommunal real­

skola upprättats, ankommit på en för dylik skola särskilt förordnad rektor.

40

Kungl. Maj.ts 'proposition nr ISO

3. Skolstyrelseutredningens förslag

I det följande lämnas först en sammanfattning av utredningens förslag

och därefter en redogörelse för den närmare motiveringen för förslagen.

Skolstyrelseutredningen föreslår följande.

A. Behörighet till d i s t r i k t s ö v e r 1 ä r a r t j ä n st i för-

söksdistrikt m. m.

1. Utöver nuvarande behörighetsbestämmelser skall gälla, att jämväl

ordinarie lärare, som är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst

i kunskapsämnen (innefattar även ordinarie folkskollärartjänst i Ca 23)

på försöksskolas högstadium, skall vara behörig att i skoldistrikt eller

vid skola, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives eller

medgivits, inneha distriktsöverlärartjänst (rektorstjänst) eller befattning

som s. k. annan överlärare (rektorsbefattning).

42

8. Studierektor skall erhålla nedsättning i den undervisnings-

skyldighet, vilken åligger honom som lärare, med ett i förhållande

till antalet läraravdelningar på stadiet varierande antal veckotimmar. Ned-

sättningen skall medges av skolöverstyrelsen enligt följande tabell.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 1W

Högstadiet kl. 7—9

Låg- och mellanstadiet kl. 1 — 6

Antal

Antal

Antal

Antal

avdelningar

timmar nedsättning

avdelningar

timmar nedsättning

4— 9

4- 6

8—18

C

O

i

9—14

6— 8

18-28

6—10

14—

8-12

28-

8-14

9. Studierektor skall erhålla särskilt arvode, varierande med hänsyn

till storleken av det stadium, för vilket han är anställd. Arvodet bör, på

grundval av de uppgifter och den ställning studierektor enligt utredningens

förslag skall ha, bestämmas av Kungl. Maj:t efter förhandlingar med be­

rörda personalorganisationer.

10. Till arvode åt studierektor i försöksdistrikt skall statsbidrag

utgå efter samma grunder som till lön åt lärare i kunskapsämnen å försöks­

skolans högstadium.

C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda realskollinjer

Vad under B. föreslagits för att provisoriskt tillgodose försöksdistriktens

behov av förstärkt pedagogisk ledning av högstadiet skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande skoldistrikt med i folkskolan inbyggd real-

skollinje. Statsbidrag till arvode åt studierektor skall dock utgå enligt de

för statsbidrag till avlöning åt rektor vid kommunal realskola gällande

grunderna.

Av skolstyrelseutredningens motivering för dessa förslag inhäm­

tas bland annat följande.

A. Behörighet till distriktsöverlärartjänst i

försöksdistrikt m. m.

1. De nya lärargrupperna i försöksdistrikten kommer under de närmaste

åren att bli allt större. Enligt nu gällande bestämmelser har lärare med

adjunkts- eller ämneslärarkompetens icke behörighet att anställas som

distriktsöverlärare, såvida de icke också är behöriga att inneha ordinarie

folkskollärartjänst. Detta förhållande är enligt utredningens mening icke

tillfredsställande.

Vare sig enhetsskolan i ett distrikt framväxer som en utbyggnad av folk­

skolan eller, i distrikt där realskola finns, uppstår genom en sammansmält­

43

ning av dessa båda skolformer, blir enhetsskolan en ny skola, som i organi­

satoriskt hänseende kommer att skilja sig från folkskolan, bland annat ge­

nom att den rymmer ett högre stadium och tar i anspråk ytterligare en

lärarkategori, ämneslärarna. Det ligger i sakens natur att man, när denna

skola genomförts, i fråga om dess fackliga ledning måste ga utanför den

nuvarande folkskolans ram och rekrytera skolledarna även ur ämneslarar-

nas krets. Skäl att vänta härmed till försöksperioden är till ända föreligger

emellertid enligt utredningens uppfattning icke.

Det kan synas som om det skulle vara utan betydelse att redan i detta

förslag till provisoriska bestämmelser för försöksdistrikten ta upp dettii

spörsmål, då man kan förutse, att det under den närmaste tiden endast i

ett ringa antal fall kan bli aktuellt att ledigförklara tjänster av denna art.

Utredningen anser det emellertid vara av vikt, att ett beslut snarast möj­

ligt kommer till stånd i denna fråga, även om det till en början huvudsak­

ligen får principiell betydelse. Det är nämligen angeläget, att varje åtgärd,

som kan bidraga till att åstadkomma en utjämning mellan olika skolfor­

mer och lärarkategorier, vidtages så snart det kan ske. Utredningen före­

slår därför, att bestämmelser utfärdas av innebörd att, förutom lärare, som

är behörig till ordinarie folkskollårartjänst, även ordmane lärare, \ liken

är behörig att söka och inneha ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på

försöksskolas högstadium, skall vara behörig dels till dist rikl so verlärar-

tjänst (rektorstjänst enligt utredningens förslag nedan) i distrikt, där för­

söksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller medgivits, dels ock

till befattning som »annan överlärare» (rektor), där med sådan befattning

förenas uppdraget att leda nyss nämnd försöksverksamhet.

Förordnas här föreslagen lärare till skolledare, bör hans ordinarie lärar­

tjänst föras över stat och återbesättas enligt de regler som gäller vid för­

ordnande av rektor för allmänt läroverk eller högre kommunal skola.

Utredningen har även övervägt, huruvida förslaget om behörighet föi

ämneslärarkategorien till skolledartjänst i försöksdistrikt också bör avse

distrikt med i folkskolan inbyggd realskollinje. Anledningen till dessa över­

väganden är naturligtvis, att ämneslärare här knytes till eu kommuns iolk-

skolorganisation. Enligt utredningens uppfattning bör i princip galla, att

folkskollärare, ämneslärare och adjunkter skall vara jämställda vid ansökan

till skolledartjänst vid skolform, där alla kategorierna finns anställda. Emel­

lertid är förhållandena i skoldistrikt med inbyggda realskollmjer icke helt

likartade med förhållandena i försöksdistrikten utan fordrar särskilda över­

väganden, vilka utredningen funnit lämpligen böra anstå, tills det genom

realskoleutredningens pågående undersökningar skapats större klarhet om i

vilken omfattning inbyggda realskolor kan väntas förekomma. I avvaktan

härpå bör en provisorisk lösning av detta spörsmål icke nu avagabrmgas.

2 För närvarande finns alltså ingen anledning att vidga kretsen av be­

höriga sökande till skolledartjänster i andra distrikt än sådana försoks-

distrikt, där ämneslärare är knuten till folkskolorganisationen. I anslutning

till förslaget under p. 1 vill utredningen emellertid beträffande samtliga

skoldistrikt föreslå, att benämningarna dist rikt söverlä rare och »annan över­

lärare» avskaffas och ersättas med benämningen rektor. Att så bor bil fal­

let i de distrikt, där lärarna i läroämnen blir behöriga till dessa skolledar­

tjänster torde icke närmare behöva motiveras. Emellertid avser utredning­

en att i sitt slutliga förslag rörande skolans fackliga ledning föreslå enhet­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

44

liga benämningar pa skolledarna. Utredningen vill därför bestämt yrka på

att titeln rektor införes i samtliga skoldistrikt i och med att den införes i

försöksdistrikten. Åtgärdens syfte är att genom att nu införa en benäm­

ning, som har gammal hävd och användes inom praktiskt taget alla andra

skolformer än folkskolan, markera att det inte föreligger någon principiell

skillnad i skolledaruppgifterna mellan folkskola, försöksskola (enhetsskola)

och andra skolor.

Denna namnändring torde böra ske genom en generell ändringsbestäm-

melse.

3. Utredningen har för avsikt att inom den närmaste tiden framlägga

förslag rörande hela skolledarinstitutionens organisation. Utredningen an­

ser sig icke nu böra framlägga förslag till nya bestämmelser av provisorisk

natur rörande lön och undervisningsskyldighet för skolledarna i försöks­

distrikten. De av utredningen föreslagna ändrade behörighetsreglerna ger

enligt utredningens uppfattning icke heller anledning att provisoriskt ändra

det nu vid tillsättning av överlärare använda förfarandet. Detta bör i till­

lämpliga delar alltjämt gälla.

Vad överlärarlönerna beträffar, så har dessa reglerats varken med tanke

på skolledaruppgifterna i försöksdistrikten eller med tanke på att tjänst­

innehavarna skulle kunna rekryteras bland ordinarie lärare i 25—29 löne­

graden. Öppnas vägen för adjunkter och amneslärare till de ifrågavarande

skolledartjänsterna, är det därför skäligt, att en möjlighet skapas att er­

bjuda en högre lön i de fall tillfredsställande villkor inte kan erbjudas en­

ligt den nuvarande ordningen.

Statsbidrag till avlönande av rektor bör oavsett hans kompetens utgå

efter samma grunder som nu gäller för statsbidrag till distriktsöverlära-

res lön.

B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten

4. Redan vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetän­

kande uppmärksammades frågan, om inte biträdande skolledare i enhets-

skolan skulle bli behövliga för de stadier, vilka ledaren av skolan icke hade

utbildning för. Sveriges folkskollärarförbund uttalade sålunda, att, om en

klasslarare bleve rektor för enhetsskolan, högstadiet borde ha en adjunkts-

utbildad studierektor (biträdande rektor), och, om en adjunktsutbildad

lärare bleve rektor, låg- och mellanstadierna borde ställas under en ldass-

lärarutbildad biträdande rektors ledning.

I sin skrivelse den 17 maj 1954 angaende provisoriska bestämmelser

rörande skolledarorganisationen i försöksdistrikten har Läroverkslärarnas

riksförbund tagit upo denna tanke. Riksförbundet hävdar, att en förstärk­

ning av försöksskolornas pedagogiska ledning är nödvändig och anför som

motivering härför bland annat, att en organisation av här ifrågavarande

slag medför nya, ansvarsfulla och tidskrävande uppgifter för de lokala skol­

ledarna, uppgifter som till icke ringa del är av annan karaktär än de, som

vanligen är förenade med rektorat eller överlärarskap. Principiellt anser

liksföibundet, att man icke kan fordra, att en lärare skall vara pedagogisk

ledare för ett annat stadium än det, för vilket han utbildats. Förbundet

uppehåller sig i sin skrivelse särskilt vid de nuvarande förhållanden, då

klasslarare är facklig ledare, och uttalar, att om denne skall utöva ledning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

46

6. När det gäller att bedöma vilken ställning studierektor skall inta i

skolorganisationen måste man komma ihåg, att enhetsskolan och därmed

försöksskolorna skall vara en skola och icke två eller flera. Farhågor för

att införandet av särskilda, för olika stadier anställda skolledare skall få

den effekten, att skolans enhet bry tes sönder, är inte obefogade. För att

skolans enhetliga karaktär skall bevaras, inte bara organisatoriskt utan

framförallt i fråga om den pedagogiska målsättningen, anser utredningen

det vara nödvändigt att det slås fast, att det är skolchefen, som närmast

under skolstyrelsen skall bära ansvaret för försöksskolornas ledning, och

att hans ställning i detta avseende icke skall förändras genom tillkomsten

av en studierektor. Skolan skall alltjämt ha en chef.

Utredningen har utarbetat förslag till normalinstruktion för studierektor.

Därvid har utredningen eftersträvat att åstadkomma en avvägning mellan

nödvändigheten att å ena sidan förhindra, att studierektorsinstitutionen

kan medföra en klyvning av försöksskolorna i två fristående stadier, och att

å andra sidan ge studierektor en sådan ställning, att han får möjlighet att

göra en självständig och effektiv insats inom det verksamhetsområde han

skall ha.

Studierektor skall besöka de olika klassavdelningarna inom det stadium

för vilket han är anställd, höra på undervisningen och ta del av elevernas

arbeten av olika slag. Han skall med lärarna rådgöra om bästa sättet för

skolarbetets uppläggning och särskilt uppmärksamma, att yngre och min­

dre erfarna lärare får hjälp och handledning. Han skall särskilt ha hand om

försöksverksamheten, följa utvecklingen i andra försöksdistrikt och tillse,

att gjorda erfarenheter kommer skolarbetet i det egna distriktet till godo.

Han skall också ta initiativ till försök av olika slag, som kan främja arbe­

tet inom skolan.

Nära sammanhörande med de här nämnda är elevvårdande uppgifter av

olika slag. Studierektor bör sålunda ha en allmän uppsikt över elevernas

flit och framsteg liksom över deras ordning och uppförande. Han bör tillse,

att skolarbetet upplägges på ett sådant sätt, att eleverna inte överan-

stränges. Elevernas fritidssysselsättning bör han särskilt uppmärksamma.

Om elev visar allvarligare beteenderubbningar av något slag och inte låter

sig rätta genom lärares ingripande, skall studierektor biträda rektor med

erforderliga åtgärder.

Studierektor skall också ha till uppgift att främja samarbetet mellan

hem och skola.

De här nämnda uppgifterna avseende den pedagogiska ledningen och

elevvården, är studierektors viktigaste. Vissa organisatoriska och admi­

nistrativa uppgifter, som hör nära samman härmed, bör också åläggas

honom.

Studierektors uppgifter blir i princip lika, oavsett för vilket stadium han

ar anställd. Beträffande vissa detaljer kan dock olikheter förekomma, I

vissa fall, där stadiegränsen inte markerar någon olikhet mellan verksam­

hetsområdena, bör uppgifterna gå utöver stadiegränsen.

En särskild grupp av skolledarunpgifter på högstadiet är de, som hör

samman med yrkesvägledningen och yrkespraktiken, särskilt i klass 9 y.

Utredningen har genom sin tidigare nämnda hänvändelse till försöksdistrik-

ten fått den uppfattningen, att dessa uppgifter för närvarande handhaves

på ett utmärkt sätt av yrkesvalslärarna. Utredningen vill framhålla, att

Kungl. May.ts proposition nr 120

48

särskilt bör föreligga för att underlätta rekrytering av studierektorer, före­

slår utredningen, att lärare, vilken skall förordnas som studierektor, skall

kunna anställas på de i nyssnämnda 10 § angivna villkoren så snart han

kan erhålla lärartjänstgöring i den omfattning han skall fullgöra såsom

studierektor.

Om behov att anställa lärare ej föreligger i samband med att studierektor

skall förordnas, bör förordnandet i första hand kungöras endast för distrik­

tets lärare.

Statens folkskolinspektör skall vid sitt yttrande över sökande till studie­

rektorsbefattning i tillämpliga delar anlägga samma synpunkter som vid

yttrande till skolöverstyrelsen över sökande till överlärartjänst och särskilt

beakta, att sökande utan erforderlig praktisk erfarenhet icke må komma

ifråga till studierektorstjänst. Sedan inspektören yttrat sig, skall styrelsen

förordna studierektor bland lämpligförklarade sökande.

Över folkskolinspektörs yttrande och skolstyrelses tillsättningsbeslut

skall besvär icke kunna anföras.

8. Vid avvägning av timnedsättningens storlek i olika skoldistrikt, har

utredningen utgått från den gruppindelning av distrikten, som tillämpas

vid distriktsöverlärarnas lönegradsplacering. Därvid har det emellertid vi­

sat sig vara mera ändamålsenligt att angiva antalet avdelningar på respek­

tive stadier än hela antalet avdelningar i distriktet, eftersom ett högsta­

dium kan bestå av ett förhållandevis stort antal avdelningar genom att

kringliggande kommuner har högstadiet gemensamt med skoldistriktet i

fråga.

Utredningen föreslår nedsättning enligt en vidare latitud för studie­

rektor för låg- och mellanstadium än för högstadium vid motsvarande an­

tal avdelningar. Detta motiveras av att dessa senare stadier i stora och

vidsträckta distrikt kan vara fördelade på ett stort antal skolor, belägna

långt från varandra, vilket kan göra det nödvändigt för studierektor att

lägga ned avsevärd tid på resor. Utredningen är medveten om att även

högstadier kan komma att förläggas till flera skolenheter inom ett distrikt,

men beträffande dessa torde i regel större koncentration eftersträvas, varför

förhållandena i detta avseende torde vara olika och motivera den skillnad

i latituder, som föreslagits.

9. Enligt utredningens uppfattning bör studierektor äga uppbära ett

årligt arvode, vilket bör vara graderat med hänsyn till skoldistriktets stor­

lek, d. v. s. efter antalet avdelningar på respektive stadier. Beloppet bör

vara detsamma för studierektor på högstadiet som för låg- och mellan­

stadiet vid enligt den för timnedsättningen angivna tabellen jämförbara

antal avdelningar.

10. För statsbidrag till försöksdistrikten gäller intill utgången av budget­

året 1954/55 särskilda bestämmelser, enligt vilka statsverket helt bestrider

kostnaderna för avlöningen åt lärarna i kunskapsämnen på försöksskolas

högstadium. Det föreligger enligt utredningens uppfattning ett oundgäng­

ligt behov av en förstärkning av den fackliga ledningen i flertalet försöks-

distrikt, betingat av de särskilda krav högstadieundervisningen ställer.

Behovet av studierektor har samma grund, vare sig studierektor anställes

på låg- och mellanstadiet eller för högstadiet. Enligt utredningens upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

50

börda, förklarar ämbetsverket sig därför närmast vara benäget att avstyrka,

att redan nu, innan utredningen framlagt definitiva förslag, generella be­

stämmelser utfärdas för förstärkning av den pedagogiska ledningen.

I flera remissyttranden betonas, att det nu endast kan bli fråga om

provisoriska anordningar, som icke får anses bindande för den slutliga ut­

formningen av den lokala skolledarorganisationen. Sålunda framhåller

exempelvis folkskollärarförbunden, att utredningens förevarande förslag

endast berör en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning

överhuvudtaget, vilken fråga i sin tur har samband med skolans regionala

ledning. Med hänsyn därtill saknas enligt förbundens mening väsentliga

faktorer av betydelse vid ett ställningstagande till de nu framlagda för­

slagen. Bestämmelser av provisorisk art synes, fortsätter förbunden, icke

böra utfärdas i större utsträckning än som är nödvändigt för skolans verk­

samhet intill den tidpunkt, då en slutgiltig lösning av hela det nämnda

frågekomplexet föreligger. Med hänsyn till förslagens provisoriska karaktär

och deras samband med frågor, som ännu icke utretts, utgör förbundens

synpunkter inget slutligt ställningstagande. Liknande uttalanden göres

bland annat av överlärarf ombundet och landskommunernas förbund.

Statens lönenämnd har — från de synpunkter nämnden har att före­

träda — icke funnit anledning till erinran mot vad skolstyrelseutredningen

föreslagit.

I det följande redogör jag — punktvis i anslutning till skolstyrelseutred­

ningens olika förslag — i huvudsak endast för de erinringar i skilda de­

taljer, som i nu förevarande sammanhang är av betydelse för Kungl. Maj:ts

och riksdagens ställningstagande till utredningsförslagen.

A. Behörighet till distriktsöv erlär artjänst i för-

söksdistrikt m. m.

1. Skolöverstyrelsen anser, att överstyrelsen bör få bemyndigande att,

om särskilda skäl föreligger, medge skoldistrikt rätt att ledigförklara skol-

ledartjänst även för dels extra ordinarie adjunkt i Ce 29, eventuellt med

begränsning till adjunkter i Ce 29 med anställning i det distrikt, där tjäns­

ten ledigförklaras, dels sökande med annan än folkskollärar- eller ämnes-

lärarutbildning.

Med hänsyn till realskoleutredningens pågående arbete vill överstyrelsen

icke nu rikta någon erinran mot att ämneslärare tills vidare ej får behörighet

att söka överlärartjänst i distrikt med inbyggd realskollinje. Dock bör en­

ligt överstyrelsens mening undantag i detta hänseende göras för Stock­

holms skoldistrikt; i enlighet med vad Stockholms folkskoledirektion före­

slagit i sitt yttrande bör utredningens förslag under p. 1 gälla för 1947 års

skolor och Stockholms folkskolors sångklasser. Rektorernas riksförening

och Läroverkslärarnas riksförbund anser däremot, att den vidgade behörig­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

52

redningen uttalat bland annat, att det icke finnes anledning att proviso­

riskt ändra gällande bestämmelser om undervisningsskyldighet för över­

lärare och tillsättning av dylik befattningshavare. Detta möter gensägelse

från Rektorernas riksförening och Läroverksläramas riksförbund, som an­

ser, att frågan om undervisningsskyldigheten bör bli föremål för förhand­

lingar samt att tillsättning av skolledare och kommunal folkskolinspektör

i distrikt med någon form av högstadium bör ske enligt samma grunder

som gäller för tillsättning av rektor vid kommunal realskola (efter förslag

av skolstyrelsen tillsätter skolöverstyrelsen rektorsbefattningen för en tid

av i regel sex år).

Skolöverstyrelsen föreslår i detta sammanhang, att såsom villkor för

statsbidrag till rektors och överlärares lön bör gälla, att erforderligt kom­

munalt anslag beviljas till biträdespersonal på skolledarexpeditionen. Lik­

nande önskemål kommer till uttryck i folkskollärarförbundens yttrande.

B. Förstärkning av den pedagogiska ledningen

i försöks d i strikten

4. Enligt statskontorets mening bör — därest en provisorisk lösning av

spörsmålet om förstärkning av den pedagogiska ledningen skulle befinnas

oundgängligen nödvändig — en reglering av studieledarinstitutionen endast

avse högstadiet; möjligheten att förordna studieledare bör således begrän­

sas till de fall, då vederbörande skolledare ej äger kompetens att leda hög­

stadium.

Skolöverstyrelsen anser, i motsats till utredningen, att det skall ankomma

på överstyrelsen och ej på skolstyrelsen att avgöra för vilket stadium

studierektor skall anställas i det fall, där skolledaren äger kompetens att

leda försöksskolans alla stadier. Skulle i dylika fall studierektor anställas

för felaktigt stadium, skulle därigenom överstyrelsens arbete komma att

ej oväsentligt tyngas och ledningen av försöksverksamheten försvåras.

Lämpligheten av att den biträdande pedagogiske ledaren benämnes stu­

dierektor ifrågasättes i vissa remissyttranden. Statskontoret och landskom­

munernas förbund förordar benämningen studieledare.

5. En konsekvens av den av utredningen deklarerade uppfattningen, att

skolledningen i försöksdistrikten snarast måste stärkas och att förstärk­

ningen i första hand bör sättas in på det pedagogiska planet, är enligt

skolöverstyrelsens mening, att det bör åligga distrikt med minst 20 lärar-

avdelningar att anställa studierektor. Dock bör överstyrelsen äga medge

undantag från denna skyldighet. Överstyrelsen anför som exempel på fall,

där skyldigheten ej bör utkrävas, att det knappast vore rätt att påtvinga

särskilt framsynta och kunniga skolledare en studierektor, varav de kanske

icke anser sig betjänta. Överstyrelsen betonar vidare liksom utredningen

betydelsen av att olika sätt att förstärka den pedagogiska ledningen prö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

större självständighet för studierektor än vad utredningen velat tilldela

honom.

Statskontoret finner angeläget, att studieledarens arbetsuppgifter strängt

begränsas till det pedagogiska området och icke utsträckes till övriga göro-

mål, som åligger skolans facklige ledare.

Läroverkslärarnas riksförbund understryker, att rektor och studierektor

bör ha till större delen skilda arbetsområden men att rektor efter studie­

rektors hörande skall ha högsta bestämmanderätten i de fall, då arbets­

uppgifterna ligger inom samma område. Förbundet framhåller vidare, att,

då studierektorsinstitutionen är motiverad av pedagogiska skäl, den icke

bör tillåtas sjunka ned till en biträdesbefattning av till stor del administra­

tiv eller kontorsmässig karaktär.

Landskommunernas förbund uttalar, att beträffande studieledarens ar­

betsuppgifter liksom i fråga om många andra detaljer rörande försöksverk­

samheten det gäller att försiktigt pröva sig fram och undvika uniforme­

ring; normalinstruktionen för studieledaren bör därför bli betydligt mera

summarisk än enligt utredningens förslag. Liknande synpunkter anföres

av överlärarförbundet, folkskollärarförbunden och småskollärarinneför-

bundet.

7. Beträffande behörighet till studierektorsbefattning på hög­

stadiet har ljf av de 46 skolstyrelserna i försöksdistrikten, 12 av 50 i

ärendet hörda folkskolinspektörer samt statskontoret, Rektorernas riks­

förening och Läroverkslärarnas riksförbund anslutit sig till den särskilda

mening, som inom skolstyrelseutredningen uttalats av ledamoten Sävborg,

nämligen att för behörighet till dylik befattning skall krävas behörighet till

adjunktstjänst vid kommunal realskola eller ock behörighetsförklaring av

skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen föreslår för sin del, att tills vidare ingen generell be­

hörighet för studierektorsbefattning på högstadiet medgives. Som behörig­

hetsvillkor bör gälla, att sökanden med hänsyn till utbildning, erfarenhet

och egenskaper av överstyrelsen förklarats lämplig för befattningen. Till

stöd för denna ståndpunkt anför överstyrelsen bland annat följande.

Vad högstadiet beträffar är det uppenbart, att lärare, som är behörig

till ordinarie adjunktsjänst, även måste vara behörig till studierektorstjänst.

Detsamma torde även vara fallet för lärare behörig till ämneslärartjänst,

oavsett om vederbörande avlagt ämneslärarinneexamen eller av överstyrel­

sen i vederbörlig ordning meddelats behörighet. För ingen av lärarna från

dessa grupper gäller dock att han utan vidare är lämplig därför att han har

formell behörighet.

Beträffande den återstående gruppen lärare i kunskapsämnen på enhets-

skolans högstadium — folkskollärare i 23 lönegraden — kan för närvarande

följande anses gälla. Av de lärare, som är behöriga till ordinarie tjänst i

23 lönegraden vid början av läsåret 1955/56, kommer mer än 200 — ut­

görande sannolikt omkring en tredjedel eller mer av hela antalet — att

54

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

55

ha erhållit sin behörighet med stöd av övergångsbestämmelsen i kungl.

brev den 4 juni 1954. De torde således helt eller nästan helt komma att

sakna sedvanlig vidareutbildning. Av dem, som erhållit vidareutbildning,

torde å andra sidan en del, kanske en betydande del, komma att sakna

nämnvärd erfarenhet av här ifrågavarande stadium. I annat tall hade de

troligen sökt behörighet med stöd av övergångsbestämmelsen. Med hansyn

bland annat till dessa förhållanden är det tveksamt, om man genom en

oenerell behörighet för lärargruppen för närvarande tillfor enhetsskolans

högstadium den önskvärda förstärkningen. Å andra sidan finnes utan tvivel

bland dessa lärare åtskilliga med utpräglad lämplighet för ifragavarande

UPAilt detta synes tala för den uppfattningen, att tills vidare i samtliga

fall vederbörandes lämplighet bör prövas.

Även beträffande behörighet till studierektorsbefattning pa 1 ag-

och mellanstadiet förordar skolöverstyrelsen en föreskrift av inne­

börd, att som studierektor må förordnas den, som med hänsyn till utbild­

ning,' erfarenhet och egenskaper av överstyrelsen förklarats lämplig.

I fråga om tillsättning av studierektorsbefattning anser skolöver­

styrelsen samma förfarande böra tillämpas som vid förordnande av di-

striktsöverlärare (skolöverstyrelsen upprättar förslag, varefter skolstyrel­

sen väljer bland de tre främsta på förslaget), dock att med hänsyn till den

korta förordnandetiden överstyrelsens förslag och skolstyrelsens beslut icke

bör få överklagas. Föreligger 'särskilda skäl bör, efter medgivande av över­

styrelsen, studierektor få förordnas utan föregående ledigförklarande. Även

Läroverkslärarnas riksförbund finner samma tillsättningsförfarande böra

tillämpas som gäller beträffande distriktsöverlärare. Rektorernas riksför­

ening anser däremot, att studierektor bör förordnas av skolöverstyrelsen.

Läroverkslärarnas riksförbund anför, att besvär över skolstyrelsens

beslut om förordnande av studierektor bör få anföras på såväl materiella

som formella grunder. Även överlärarförbundet och folkskollärarförbunden,

vilka finner den föreslagna förordnandetiden om ett år vara väl kort, ut­

talar sig för att besvärsrätten icke skall beskäras.

8. I likhet med några av skolstyrelserna och folkskolinspektörerna samt

överlärarförbundet finner skolöverstyrelsen den föreslagna nedsättningen

i studierektors undervisningsskyldighet vara i knappaste laget. Överstyrel­

sen tillstyrker dock med hänsyn till förslagets provisoriska karaktär, att det

tills vidare på försök får tillämpas.

Statskontoret, vars yttrande på denna punkt endast avser högstadiet,

förordar däremot en snävare nedsättning, nämligen högst 4 veckotimmar

vid ett antal klassavdelningar av 4—14 samt högst 8 veckotimmar vid

högre antal avdelningar. Ämbetsverket utgår därvid från att den särskilda

nedsättning i vederbörande skolledares undervisningsskyldighet, som be­

viljats på grund av hans bestyr med försöksverksamheten, beskäres i mot­

svarande grad.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

56

Folkskol lär arjör bunden och småskollärarinneförbundet anser, att timned-

sättningen bör ske efter i huvudsak samma grunder för samtliga stadiers

studierektorer.

Rektorernas riksförening och Läroverkslärarnas riksförbund anför, att

undervisningsskyldigheten för studierektorer bör fastställas efter förhand­

lingar med berörda personalorganisationer.

10. Stockholms folkskoledirektion har, i anslutning till sitt önskemål

att få tillämpa andra anordningar för förstärkning av den pedagogiska

ledningen än anställande av studierektorer, förklarat sig förutsätta, att

staden likväl erhåller statsbidrag med lika stort sammanlagt belopp, som

skulle utgått, därest anordningen med studierektorer tillämpats. Skolöver­

styrelsen uttalar, att i de fall då efter överstyrelsens medgivande särskilda

anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen tillämpas, stats­

bidrag bör utgå som om vederbörande distrikt i stället tillämpat den eljest

vanliga anordningen.

Statskontoret finner sig icke kunna dela utredningens mening, att staten

skall åtaga sig hela kostnaden för studieledararvode. Ämbetsverket före­

slår, att i distrikt, där distriktsöverlärare är förordnad, statsbidrag skall

utgå med 78 procent av arvodesbeloppet samt att i distrikt, där studie­

ledaren biträder s. k. annan överlärare, distriktet själv skall gälda kost­

naden för studieledararvodet. Statskontoret förordar vidare — i anslutning

till förutberörda beslut av Kungl. Maj:t den 10 september 1954 angående

studieledare i Timrå m. fl. försöksdistrikt — att statsbidrag till arvode

åt timlärare för de veckotimmar, varmed studieledare erhåller nedsättning

i undervisningsskyldigheten, skall utgå med endast två tredjedelar av det

belopp, som enligt gällande statsbidragsbestämmelser skolat utgå.

C. Den pedagogiska ledningen i skoldistrikt

med i folkskolan inbyggda re a Iskollin jer

I de flesta remissyttranden har angivits, att de beträffande förslagen

under B anförda synpunkterna i tillämpliga delar avser även förslaget

under C.

Skolöverstyrelsen föreslår, att beträffande behörighet för och tillsättning

av studierektorstjänster liksom ock beträffande statsbidrag till dessa mot­

svarande bestämmelser skall gälla som för rektorstjänster vid kommunala

realskolor. Överstyrelsen bör dock bemyndigas att, om skäl därtill före­

ligger, förordna studierektor även utan föregående ledigförklarande. Vidare

bör varken förslag eller förordnande få överklagas. Vad arvode och ned­

sättning i undervisningsskyldighet beträffar, bör enligt överstyrelsen sam­

ma bestämmelser gälla som för motsvarande tjänster inom enhetsskolan.

Likaså bör, liksom vid enhetsskolan, medgivande att få upprätta en in­

byggd realskola förenas med skyldighet att inrätta studierektorstjänst. Vad

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

58

ganisatoriska problem. Endast rent undantagsvis torde man kunna räkna

med att fa en sadan skolledare, som fackligt och pedagogiskt behärskar

försöksskolans samtliga stadier. Jag har för egen del blivit övertygad om

att det för försöksverksamhetens ändamålsenliga bedrivande är nödvän­

digt att nu vidtaga åtgärder för att förstärka den lokala pedagogiska led­

ningen i försöksdistrikten. Med hänsyn till att på försöksskolans högsta­

dium från och med innevarande budgetår inrättats ordinarie lärartjänster

i kunskapsämnen med andra behörighetsvillkor än vad som gäller beträf­

fande folkskollärartjänst, synes det såsom jag nyss antytt icke heller böra

anstå med att vidga behörigheten till försöksdistriktens skolledarbefatt-

ningar så, att även lärare, behöriga till de nya ordinarie tjänsterna, kan

komma i fråga till nämnda befattningar.

Skolstyrelseutredningens förslag beträffande den pedagogiska ledningen

avser även de i folkskolan inbyggda realskollinjerna. För intagning på dessa

linjer gäller vissa betygskrav; studiemålet är realexamen. Behovet av en

förstärkt pedagogisk ledning för dessa examenslinjer torde icke kunna

ifrågasättas.

Såsom framhållits såväl av skolstyrelseutredningen som i ett flertal re­

missyttranden är spörsmålet om den fackliga och pedagogiska ledningen

endast en del av den större frågan om skolväsendets lokala ledning och

organisation. Denna fråga har i sin tur samband med utformningen av sko­

lans regionala ledning, dvs mellaninstansväsendet. Med hänsyn till att hela

detta problemkomplex ännu befinner sig på utredningsstadiet, kan det i

nuvarande läge uppenbarligen endast bli fråga om provisoriska åtgärder i

de hänseenden, som här är aktuella. Jag vill understryka provisoriekarak-

tären — som för övrigt också får ses mot bakgrunden av att det här är

fråga om försök med nya skolformer — samt framhålla, att den stånd­

punkt till förevarande spörsmål, som statsmakterna nu må komma att

intaga, icke far anses bindande för den slutgiltiga utformningen av den

lokala fackliga och pedagogiska ledningen inom skolväsendet. Jag får i

detta sammanhang även erinra om att jag vid anmälan i propositionen

1955:46 av frågan om fortsatt giltighet av 1952 års särskilda skolstyrelse­

lag — utan att ta ståndpunkt till spörsmålet om när en slutgiltig lagstift­

ning rörande organisationen av skolväsendets lokala ledning borde kunna

träda i kraft — ansett att 1952 års lag borde erhålla fortsatt giltighet åt­

minstone intill utgången av juni 1957.

Jag övergår härefter till att närmare behandla de olika punkterna i skol­

styrelseutredningens föreliggande förslag och därmed sammanhängande

frågor.

Jag biträder utredningens förslag, att även ordinarie lärare, som är be­

hörig att söka och innehava ordinarie lärartjänst i kunskapsämnen på för­

söksskolas högstadium, skall vara behörig att i försöksdistrikt inneha

Kungl. Maj:ts -proposition nr 120

60

ordar jag, att sadan pedagogisk ledare, som avses i utredningens förslag,

tills vidare benämnes studieledare.

Vad gäller frågan om 1 ö n åt distriktsöverlärare, som är behörig till or­

dinarie lärartjänst i kunskapsämnen på försöksskolans högstadium eller i

läroämnen på inbyggd realskollinje, anser jag i likhet med utredningen,

att löneförmånerna bör fastställas av Kungl. Majrt efter framställning i

varje särskilt fall. Jag förutsätter, att löneförmånerna därvid icke bestäm­

mes att utgå efter förmånligare grunder än som skulle ha gällt därest lä­

raren inplacerats i den för vederbörande distriktsöverlärartjänst tillämp­

liga lönegraden, såvida icke läraren därigenom skulle komma att lida löne­

minskning. I intet fall bör löneförmånerna fastställas till högre belopp än

vad som motsvarar lönen i den högsta lönegraden för distriktsöverlärar­

tjänst, dvs Cb 6. Beträffande annan överlärares avlöningsförmåner utöver

folkskollärarlönen finnes för närvarande inga statliga bestämmelser. Jag

ifrågasätter ingen ändring i detta hänseende. I likhet med utredningen fin-

ner jag icke heller skäl föreligga för att göra någon ändring i folkskolestad­

gans och avlöningsreglementets bestämmelser rörande tillsättning av och

undervisningsskyldighet för här ifrågavarande skolledare.

Jag ansluter mig till den av utredningen förordade principen för provi­

sorisk förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten. Där

den facklige skolledaren icke äger utbildning för och erfarenhet av under­

visning på såväl låg- och mellanstadiet som högstadiet, bör alltså studie-

ledare fa anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av

det stadium, som skolledaren icke själv kan anses representera. Jag utgår

därvid från att låg- och mellanstadiet i nu förevarande hänseende alltid

skall anses utgöra ett stadium. Skulle undantagsvis skolledaren äga kom­

petens att leda försöksskolans alla stadier, bör studieledare kunna få an­

ställas för det stadium, som skolstyrelsen prövar lämpligt. Jag kan således

icke biträda skolöverstyrelsens mening, att det i sist åsyftade fall skulle

ankomma på överstyrelsen att avgöra för vilket stadium studieledare bör

anställas.

Utredningen har föreslagit, att det skall ankomma på skolstyrelsen

att b e s t ä in m a, huruvida studieledare skall finnas i distriktet, dock att

skolöverstyrelsens medgivande skall fordras, om distrikt

med mindre än 20 läraravdelningar önskar anställa studieledare eller om

distrikt önskar anställa flera än en studieledare. Överstyrelsen har däremot

förordat, att det skall föreligga skyldighet för distrikt med minst 20 lärar­

avdelningar att anställa studieledare, där ej överstyrelsen medger undan­

tag från dylik skyldighet. För egen del ansluter jag mig till vad utredningen

föreslagit i detta hänseende. Utformningen av den pedagogiska ledningen

i försöksdistrikten bör således i första hand vara beroende av de lokala

initiativen. Det kan enligt min mening icke förutsättas annat än att di­

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

62

förordnandeproceduren. Jag har, med utgångspunkt i vad jag nu fram­

hållit, ansett mig böra biträda skolöverstyrelsens mening såtillvida, att jag

icke finner några generella behörighetsvillkor med avseende å avlagda exa­

mina böra uppställas. I stället bör i varje särskilt fall såsom villkor gälla,

att sökande förklaras lämplig för befattningen med hänsyn till sin utbild­

ning, erfarenhet och övriga egenskaper.

Det enda formella behörighetsvillkoret bör således vara, att vederböran­

de är lärare; det ligger ju för övrigt helt i sakens natur. Vad sedan gäller

frågan om vilken myndighet, som bör verkställa lämplighetsprövningen,

ansluter jag mig till utredningens förslag, att denna prövning skall ankom­

ma på statens folkskolinspektör. Förordnande å studieledarbefattning bör,

såsom utredningen förordat, meddelas av skolstyrelsen, som därvid har att

förordna någon av de lämpligförklarade. Mot skolstyrelsens beslut om för­

ordnande bör besvär på materiella grunder ej få anföras.

Som huvudregel bör gälla, att studieledaren skall vara lärare vid försöks­

skolan. Endast om särskilda skäl föreligger, bör lärare vid annan skola få

inneha studieledarförordnande vid försöksskola. Fråga om medgivande

härtill bör, såsom utredningen förordat, prövas av skolöverstyrelsen.

Vad jag nu föreslagit rörande behörighet till studieledarbefattning och

förordnande av studieledare bör tillämpas för såväl högstadiet som låg-

och mellanstadiet.

Den av utredningen föreslagna nedsättningen i den undervisnings-

skyldighet, som skall åligga studieledaren i hans egenskap av lärare,

har av skolöverstyrelsen bedömts vara tillmätt i knappaste laget, medan

däremot statskontoret förordat snävare nedsättningsmöjligheter. Jag har

för egen del ansett mig böra godtaga utredningens förslag på denna punkt

med några mindre jämkningar avseende intervallerna för antalet avdel­

ningar, vilka icke lämpligen synes böra skära i varandra. Mitt förslag

framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

Högstadiet (kl. 7—9)

antal avd.

nedsättn.

Låg- och mellanstadiet (kl. 1—6)

antal avd.

nedsättn.

4-9

4-6

8—19

4-8

10-14

6-8

20-29

6-10

15—

8-12

30-

8—14

I enlighet med utredningens förslag bör nedsättningen bestämmas av

skolöverstyrelsen inom de här angivna intervallerna.

Jag är icke nu beredd att ta ställning till frågan om storleken av det

arvode, som bör utgå till studieledare. Det torde böra få ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta härom. Jag vill i detta sammanhang framhålla,

att det i vissa försöksdistrikt, där även högre skolor förekommer, kan be­

64

ordnas av skolstyrelsen utan föregående prövning av statlig myndighet.

Den i det föregående av mig förordade lägsta latituden för timnedsättning

på högstadiet bör tillämpas även om antalet klassavdelningar på linjen

understiger fyra. Statsbidrag bör utga med 78 procent av kostnaderna för

studieledararvode och timarvoden för nedsättningstimmar.

Beträffande den pedagogiska ledningen för de inbyggda linjerna synes i

öviigt de grunder, som jag förut förordat med avseende å försöksdistrikten,

böra äga motsvarande tillämpning. Kostnaderna för timarvode för ned-

sättningstimmarna vid de inbyggda linjerna torde grovt kunna uppskattas

till sammanlagt omkring 50 000 kronor för nästa redovisningsår.

De av mig i det föregående förordade grunderna beträffande vidgad be­

hörighet till distriktsöverlärartjänster i försöksdistrikten m.m. samt för

förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten och skol­

distrikt med i folkskolan inbyggda realskollinjer ävensom för statsbidrag

till studieledararvode m. m. torde böra underställas riksdagens godkän­

nande. Av riksdagen godkända grunder i nämnda hänseenden torde böra

tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret 1955/56. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att senare efter förslag av skolöverstyrelsen

meddela bestämmelser i anslutning till dessa grunder ävensom utfärda i

övrigt erforderliga föreskrifter i de hithörande frågor, som jag i det före­

gående icke närmare berört.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och föreslagit hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder beträffande dels

vidgad behörighet till distriktsö verlärartj änster i försöks­

distrikten m. m., dels förstärkning av den pedagogiska led­

ningen i försöksdistrikten och i skoldistrikt med i folksko­

lan inbyggda realskollinjer, dels ock statsbidrag till kost­

nader för studieledararvode m. m., att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1955/56.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr ISO

ce

skolans högstadium, provisoriskt förfarande vid tillsättning av dylika tjäns­

ter samt förflyttningsskyldigbet för ordinarie lärare i kunskapsämnen på

försöksskolans högstadium, dels ock i anledning av propositionerna nr 149

och 160 (SU 139 och 140, Rskr 325 och 326) fattat beslut om inrättande

av ordinarie folkskollärartjänster i 23 lönegraden bland annat på försöks­

skolans högstadium samt om grunder för avlöning vid dylika tjänster m. m.

Såsom framgår av den nu lämnade redogörelsen är de särskilda försöks-

skolebestämmelserna för fortsatt giltighet efter utgången av innevarande

budgetår i vissa hänseenden beroende av riksdagens beslut. Bestämmelserna

innehåller, förutom de föreskrifter som grundar sig på förutberörda beslut

av 1951—1954 års riksdagar, jämväl en mängd rent administrativa före­

skrifter. Bestämmelserna är i sin nu gällande lydelse intagna i statsliggaren

för budgetåret 1954/55 s. 680—685. Såsom framgår av den inledande para­

grafen gäller bestämmelserna — där ej annat angives — försöksskolornas

högstadium, alltså klasserna 7—9. Beträffande det närmare innehållet i

bestämmelserna torde här få hänvisas till statsliggaren.

Vid sidan av de särskilda försöksskolebestämmelserna gäller beträffande

verksamheten på högstadiet bland annat olika av Kungl. Maj:t utfärdade,

för alla försöksdistrikt tillämpliga föreskrifter rörande förstärkningsanord-

ningar, regionalt samarbete, skolplikt vid nioårig försöksskola, m. m.

Den 16 juli 1954 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöverstyrelsen att,

efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrel­

sen och de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område, uppgöra och inkomma till Kungl. Maj:t med förslag till dels de

särskilda bestämmelser beträffande försöksverksamheten med nioårig en-

hetsskola, som bör gälla från och med budgetåret 1955/56, dels ock de

bestämmelser i övrigt rörande med försöksverksamheten sammanhängande

anordningar på skolväsendets område, som överstyrelsen finner böra ut­

färdas för tillämpning från och med nämnda budgetår.

I anledning därav har skolöverstyrelsen, efter samråd med nämnda

ämbetsverk och sakkunniga, med skrivelse den 15 december 1954 till Kungl.

Maj:t avlämnat förslag till särskilda bestämmelser om försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola. Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits

av statskontoret, statens lönenämnd, riksrä leens kapsv er ket, statens pen-

sionsanstalt, överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsmarknadsstyrelsen och

de sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område

ävensom av Svenslca stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Skolstyrelseförbundens rikskommitté, Läroverkslärarnas riksförbund, Sta­

tens folkskolinspektörers förbund, Städernas folkskolinspektörsförbund,

Sveriges överlärarförbund, Sveriges folkskollär ar förbund och Sveriges folk-

skollärarinneförbund (gemensamt yttrande) samt Svenska facklärarförbun­

det. Därjämte har Stockholms folkskoledirektion inkommit med yttrande

i ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

67

2. Skolöverstyrelsens förslag jämte remissyttranden.

Skolöverstyrelsens förslag innebär — förutom viss omdisposition av nu­

varande bestämmelser — dels åtskilliga ändringar och nya föreskrifter i

hänseenden, beträffande vilka Kungl. Maj:t äger besluta utan riksdagens

medverkan, dels ock ändrade eller nya bestämmelser i frågor, som torde böra

anmälas för eller underställas riksdagen. I nu förevarande sammanhang

torde endast de spörsmål böra behandlas, för vilkas prövning riksdagens

medverkan synes erforderlig. Detta gäller i första hand frågor om proviso­

risk reglering av anställnings- och avlöningsförhållanden m. m. beträffande

lärare för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y, inrättande av

ordinarie övningslärartjänster på högstadiet samt viss jämkning av grun­

derna för försökskostnadsbidraget och bidraget till viss undervisningsma­

teriel. I samband därmed torde vidare få anmälas frågan om medelsanvis­

ningen för nästa budgetår under anslaget till Folkskolor m. m.: Försökskost-

nadsbidrag. Därjämte torde få upptas vissa högstadiet avseende spörsmål

om inrättande av parallell avdelningar, inställande av undervisningen för

deltagande i pedagogiskt samarbete, nedsättning av undervisningsskyldig-

het i vissa fall, språktillägg och flyttningskostnadsersättning. Slutligen tor­

de få behandlas frågan om förlängd giltighet av de med riksdagens med­

verkan tillkomna bestämmelser, som avses icke skola ändras till sin inne­

börd, och i samband därmed spörsmålet om de nya försöksskolebestämmel-

sernas giltighetstid överhuvudtaget.

Skolöverstyrelsens förslag omfattar även vissa föreskrifter rörande tjänste-

och familjepension för de lärarkategorier på högstadiet, beträffande vilka

pensionsfrågan ännu icke prövats av statsmakterna. Detta spörsmål torde

få behandlas i annat sammanhang på föredragning av chefen för civil­

departementet.

A. Lärare för den förberedande yrkesundervisning­

en i klass 9y

Gällande bestämmelser. Beträffande verksamheten i klass 9 y

gäller — utöver övriga för försöksverksamheten meddelade föreskrifter —

i huvudsak följande bestämmelser.

För undervisningen i yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i klass

9 y skall vara anställda yrkeslärare. För elevernas handledning under yrkes­

praktik i näringslivet må anlitas särskilda s. k. handledare. Heltidstjänst

som yrkeslärare ledigförklaras och tillsättes i samma ordning som icke­

ordinarie folkskollärartjänst. Sökande till yrkeslärarbefattning skall av över­

styrelsen ha förklarats behörig att antagas till lärare vid försöksskola i det

eller de ämnen, som lärartjänsten omfattar.

I heltidstjänst i kunskapsämnen på högstadiet må inräknas undervisning

i övningsämnen och yrkesämnen med tillhopa högst en tredjedel av det sam­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 120

68

manlagda antalet veckotimmar på tjänsten. I övningslärartjänst vid för­

söksskola, med vilken är förenad undervisningsskyldighet i övningsämne

minst 8 veckotimmar, må därutöver inräknas jämväl undervisning i yrkes­

ämnen, dock ej med högre timantal än vad som motsvarar timtalet för öv-

ningsämnet eller övningsämnena. Undervisning i yrkesämne må vidare så­

som fyllnadstjänstgöring inräknas i tjänst som fast anställd yrkeslärare vid

central verkstadsskola, i övningslärartjänst vid statlig eller högre kommu­

nal skola eller folk- och fortsättningsskola enligt nyssnämnda för övnings-

lärare vid försöksskola gällande bestämmelser, samt, i en omfattning mot­

svarande högst eu tredjedel av det sammanlagda antalet veckotimmar på

tjänsten, i tjänst som lärare i teoretiska eller praktiska läroämnen vid stat­

lig eller högre kommunal skola.

Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp, motsvarande

skolans samtliga kostnader för ifrågavarande ändamål, dock med högst 7

kronor 40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesundervisnings-

anstalt utgår motsvarande statsbidrag med 78 procent av totalkostnaderna,

dock med högst 5 kronor 75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara

av betydelse för yrkesundervisningens ändamålsenliga bedrivande att an­

ställa lärare med särskild kompetens eller särskilda kvalifikationer eller

föreligger eljest särskilda skäl må skolöverstyrelsen underställa Kungl.

Maj:t fråga om statsbidrag till avlöning åt yrkeslärare med högre belopp

för undervisningstimme än nu angivits.

Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kommu­

nal anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften av det för avdel­

ningen normala elevantalet består av elever, vilka i skolpliktshänseende till­

hör klass 9 y i försöksskola, utgår statsbidrag enligt samma grunder som för

bidrag till avlöning åt yrkeslärare i försöksskola. Enligt dessa grunder utgår

också statsbidrag till kostnaderna för ersättning för fyllnadstjänstgöring i

yrkesämne.

Förslag. Skolöverstyrelsen framhåller, att åtskilliga faktorer, som för­

anlett att regleringen av avlönings- och anställningsförhållandena in. m.

för lärarna i klass 9 y erhållit en helt provisorisk karaktär, fortfarande

kvarstår. Ovisshet råder sålunda beträffande den framtida utformningen

av lönefrågorna för yrkeslärarna inom yrkesundervisningen, vilka därför

endast fått en provisorisk lösning. Vidare erinrar överstyrelsen om att frå­

gan om yrkeslärarkårens utbildning ännu icke blivit löst i vad gäller ut­

bildningen av lärarinnor i husligt arbete och vissa andra lärare. Med hän­

syn härtill anser överstyrelsen en definitiv lönereglering för lärarna i 9 y

ännu icke böra genomföras. Anställningsförhållandena synes alltjämt böra

givas en provisorisk utformning. Då emellertid erfarenhet numera vunnits

rörande ett stort antal för löneförhållandenas bedömning grundläggande

faktorer, anser överstyrelsen, att förutsättningar föreligger för en fastare

utformning av den provisoriska regleringen än vad hittillsvarande förhål­

landen medgivit.

Den förberedande yrkesundervisningen innefattar yrkesämnen med såväl

yrkesteoretiskt som yrkespraktiskt innehåll. Inom flertalet linjer har under­

visningen en övervägande praktisk inriktning med visst mindre teoriinslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

69

som naturligt komplement till den yrkespraktiska undervisningen. Den

yrkesteoretiska undervisningen torde, framhåller överstyrelsen, med hänsyn

till ämnesinnehåll och uppläggning i allmänhet kunna jämställas med den

undervisning i praktiska läroämnen, som bedrives vid praktiska realskolor

och motsvarande skolformer. På lärarna i dessa ämnen torde också i allmän­

het böra uppställas behörighetskrav, som gäller för ämneslärare i praktiska

läroämnen vid sådana skolformer. De yrkesteoretiska ämnena bör därför

erhålla beteckningen praktiska läroämnen och yrkeslärarna i

dessa ämnen i princip anställas som ämneslärare i praktiska

läroämnen och anställningsvillkoren regleras i anslutning härtill. Yr-

keslärare med övervägande yrkespraktisk undervisning bör fortfarande

benämnas yrkeslärare. Den yrkespraktiska undervisningen innefat­

tar ämneskretsen jordbrukspraktik, trädgårdsskötsel, husdjursskötsel, skogs-

vårdspraktik, avverkning och transport, hushållsarbete, sömnad, kontors-

göromål, butiksgöromål, verkstadsarbete och snickeri. Som en samman­

fattande beteckning torde böra väljas termen yrkesarbete.

Beträffande ämneslärare i praktiska läroämnen anför

överstyrelsen vidare huvudsakligen följande.

Praktiska läroämnen (yrkesteori) är dels yrkesräkning, jordbrukslära,

husdjurslära, skogsvårdslära och avverknings- och transportplanering, dels

yrkesritning, teknologi och branschkännedom, dels handelsräkning, handels-

lära, räkenskapslära, ekonomisk geografi, affärskorrespondens, stenografi

och maskinskrivning, dels kostlära, hemvårdslära med material- och red-

skapslära, hemekonomi, sömnadsteori och barnavård med demonstrationer.

Såsom praktiskt läroämne bör även, efter överstyrelsens bestämmande,

anses annat ämne, som skall ge teoretiska kunskaper i anslutning till eller

som förberedelse till yrkesarbete eller till visst yrke. Praktiska läroämnen

bör få förekomma inom yrkesförberedande linje och, efter skolöverstyrelsens

bestämmande, inom högstadiet i övrigt.

Då timplanerna upptar ett jämförelsevis ringa antal timmar praktiska

läroämnen (yrkesteori) inom flertalet grenar av den förberedande yrkes­

utbildningen' torde undervisningen däri till stor del komma att handhavas

av yrkeslärare. Endast i handelsämnen är yrkesteorin av större omfattning.

Överstyrelsen anser det emellertid vara av vikt, att särskilda tjänster i

praktiska läroämnen inrättas, där detta låter sig göra. Om väl kvalificerade

lärare skall kunna förvärvas till dessa tjänster, bör de i lönehänseende jäm­

ställas med motsvarande tjänster vid praktiska kommunala realskolor. I

praktiska läroämnen bör ordinarie adjunkts- eller ämneslärartjänster kunna

inrättas i de ämnen, som motsvarar dem, vilka kan ingå i adjunktstjänster

i praktiska läroämnen vid praktiska kommunala realskolor. Då det är fråga

om eu provisorisk lönereglering, bör övriga tjänster i praktiska läroämnen

liksom yrkeslärartjänsterna tills vidare vara extra ordinarie.

Extra ordinarie adjunktstjänster och motsvarande ämneslärartjänster bör

vidare endast inrättas i lönegraderna Ce 27 respektive Ce 25. Vid praktiska

kommunala realskolor är dylika tjänster reserverade för dels handelslinjen

beträffande handelsteknik (omfattande ämnena handelsräkning, bokföring,

handelsliira och handelsrätt, inköps- och försiiljningsteknik) samt varu­

Kungl. May.ts proposition nr 120

70

kännedom, dels för den tekniska linjen beträffande ämnena mekanik med

hållfasthetslära, materiallära (teknisk varukännedom), beskrivande maskin-

och byggnadslära, industriell ekonomi, ritteknik samt fältmätning och av­

vägning. På försöksskolans högstadium har motsvarande ämnen delvis

andra benämningar och annat sakligt innehall. Dessutom kan undervisning

meddelas i andra yrkesgrenar, där ämnena i fråga om lärarens teoretiska

utbildning ställer samma krav som i de nu uppräknade.

I fråga om adjunkts- och ämneslärartjänster i Ce 27 respektive Ce 25 i

praktiska läroämnen bör det därför ankomma på överstyrelsen att besluta,

vilka ämnen som må ingå i tjänsterna och vilka behörighetsvillkor som

skall gälla för lärarna. Överstyrelsen kommer därvid att tillse, att dylika

tjänster inrättas endast i ämnen, där kraven på lärarnas teoretiska utbild­

ning bör motsvara dem, som gäller för förut uppräknade ämnen.

För lärare, som undervisar i dylika ämnen bör, i den män de ej erhåller

tjänster, tillämpas reglerad befordringsgång enligt Kungl. Maj:ts cirkulär

den 8 maj 1953.

Beträffande andra praktiska, läroämnen bör tills vidare ej inrättas sär­

skilda tjänster. I stället bör tillämpas reglerad befordringsgång. För när­

varande gäller i detta hänseende kungl. brev den 30 juni 1948, som avser

lönegraderna Cg 17 och Ce 17. Nämnda befordringsgång bör tillämpas för

lärare i stenografi och maskinskrivning samt annat praktiskt läroämne, som

överstyrelsen bestämmer.

Den icke minst betydelsefulla konsekvensen av att yrkesteoretiska ämnen

på högstadiet jämställes med praktiska läroämnen blir, att de för sist­

nämnda ämnen gällande timarvodena blir tillämpliga. Det torde därigenom

bli möjligt att kunna förvärva väl kvalificerade lärare för den timtjänst-

göring i yrkesteori, som ofta torde erfordras, då timtalet ej förslår till hel-

eller halvtidsanställning.

Beträffande statsbidrag till avlöning åt lärare i praktiska läroämnen räk­

nar överstyrelsen med samma grunder, som nu gäller för bidrag till av­

löning åt lärare i kunskapsämnen, alltså bidrag med belopp motsvarande

distriktets samtliga avlöningskostnader.

För yrkeslärarna bör — bortsett från lärarna i husligt arbete —

enligt överstyrelsens mening i princip krävas motsvarande behörighet som

för yrkeslärarna vid centrala verkstadsskolor. Undervisningen ligger på

samma nivå som de centrala verkstadsskolornas första årskurs och kan på

de yrkesområden, där en direkt jämförelse kan göras, sägas ha i stort sett

samma uppläggning och kursinnehåll. Med hänsyn härtill bör, fortsätter

överstyrelsen, löneställningen i princip avvägas efter för de centrala verk­

stadsskolorna gällande förhållanden och lönesystemet i övrigt i tillämpliga

delar anknyta till dessa skolors system. Överstyrelsen anför härom vidare

huvudsakligen följande.

För yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna gäller sedan den

1 juli 1951 en provisorisk lönereglering. Fast anställd yrkeslärare, som har

full tjänstgöring, åtnjuter vid dessa skolor en årslön motsvarande årslönen

i löneklass 20 å löneplan 1 i statens löneplansförordning med rätt till Iöne-

klassuppflyttningar t. o. m. löneklass 23. Yrkeslärare anses ha full tjänst­

göring, därest han undervisar dels under 35 veckor av arbetsåret 37 vecko­

Kungl. May.ts proposition nr 120

72

Vad beträffar undervisningen i husligt arbete (yrkesarbetet hus­

hållsarbete och sömnad jämte motsvarande praktiska läroämnen, nämligen

kostlära, hemvårdslära med material- och redskapslära, hemekonomi, barna­

vård med demonstrationer samt sömnadsteori), bör denna enligt översty­

relsens förslag i anställningshänseende jämställas med motsvarande övnings-

ämnen (hushållsgöromål och kvinnlig slöjd) och lärarna anställas som

övningslärare, varvid dock löneställningen och kompetenskraven bör an­

knytas till för kommunala flickskolor gällande förhållanden. Överstyrelsen

anför härom följande.

Med hänsyn till regleringens provisoriska natur bör ordinarie tjänster

icke kunna inrättas. Stadgan och avlöningsreglementet för övningslärare

och timlärarkungörelsen bör i tillämpliga delar gälla. Undervisningsskyldig-

heten bör sålunda vara 30 veckotimmar. I tjänsten bör jämväl få inräknas

motsvarande övningsämne, dock med högst en tredjedel.

Remissyttranden. De av skolöverstyrelsen föreslagna grunderna

för en provisorisk reglering av anställnings- och avlöningsförhållanden

in. in. beträffande lärarna för den förberedande yrkesundervisningen i klass

9 y har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statskontoret har dock förklarat sig bestämt avstyrka överstyrelsens för­

slag. Statens lönenämnd har icke blivit övertygad om att tiden är mogen

för en så fast reglering som enligt överstyrelsens förslag av anställnings-

och avlöningsförhållandena för hithörande lärarkategorier. Tre reservanter

i lönenämnden har emellertid ansett en reglering av förevarande spörsmål

i enlighet med överstyrelsens förslag vara oundgängligen nödvändig och

har icke funnit det försvarligt med ett ytterligare fördröjande därav.

Statskontoret anför till motivering för sin avvisande ställning bland

annat följande.

Vid bedömande av det framlagda förslaget kan enligt ämbetsverkets

mening icke bortses från det förhållandet, att den undervisning som med­

delas i klass 9 y skall vara yrkesförberedande och därför icke torde kunna

jämställas med undervisningen i motsvarande ämnen vid en praktisk real­

skola. Kravet på vederbörande lärares kompetens lärer också merendels

kunna sättas lägre än vid sistnämnda skolor.

När det gäller att ta ställning till frågan om lärarnas löneställning —

detta gäller lärare såväl i praktiska läroämnen som i yrkesarbete — torde

det ligga närmast till hands att utga från förhållandena vid de kommu­

nala yrkesundervisningsanstalterna. Jämväl därvid måste beaktas, att i

klass 9 y undervisningen har yrkesförberedande karaktär, medan yrkes­

skolorna har en målsättning som går vida längre. Redan med hänsyn här­

till torde det stå klart, att ämbetsverket ställer sig avvisande till inrättande

av ordinarie och extra ordinarie tjänster i lönegraderna 27 och 25 samt

till tillämpning av bestämmelserna angående reglerad befordringsgång för

vissa icke-ordinarie lärare.

Härtill kommer emellertid följande förhållanden. Som statskontoret fram­

höll i utlåtande den 14 juni 1951 över ett av skolkommissionen framlagt

Kungl. May.ts 'proposition nr 120

73

betänkande rörande statsbidrag till yrkesundervisningsanstalterna, repre­

senterar yrkesskolväsendet en rik flora av skilda skoltyper. För lararna har

i regel icke kunnat uppställas krav på viss kompetens. Lärarkåren är ytterst

heterogen. I betänkande angående yrkesutbildningen har 1952 ars yrkes-

utbildningssakkunniga framlagt nya förslag rörande statsbidrag till denna

undervisningsgren. De sakkunniga synes hysa den principiella uppfatt­

ningen, att statsbidraget åtminstone i första hand bör utgöras av procent­

bidrag å lärarlönerna, vilka i sin tur skulle utgå enligt ett av statsmakterna

fastställt lönereglemente. De sakkunniga har emellertid — i avvaktan pa

tillkomsten av ett sådant lönereglemente — förordat ett bidragssystem,

som bygger på principen om bidrag till varje undervisningsavdelnmg. Sam­

tidigt har de sakkunniga hemställt, att särskilda sakkunniga måtte utses

med uppdrag att utarbeta ett lönereglemente för lärare vid yrkesskolor.

Det förefaller uppenbart, att en lönereglering för lärarna i klass 9y —

av vilken undervisning närmare erfarenheter ännu icke erhållits - icke

redan nu bör åvägabringas. Därigenom skulle statsmakterna binda sig be­

träffande hela det svårbemästrade frågekomplexet rörande löneställnmgen

för lärarna vid de egentliga yrkesskolorna. Skulle emellertid den av yrkes-

utbildningssakkunniga förordade utredningen tillsättas, synes det å andra

sidan naturligt, att denna utredning jämväl får överväga spörsmålet om

lönereglering för lärarna i klass 9 y.

Statskontoret ifrågasätter i stället vissa provisoriska ändringar i gäl­

lande statsbidragsbestämmelser. Med det statsbidragsbelopp å högst 7 kro­

nor 40 öre per undervisningstimme, som nu utgår för undervisning i yrkes­

ämnen, synes kommunerna enligt ämbetsverkets mening i allmänhet få

full täckning för sina lönekostnader, såvitt gäller undervisning i yrkes­

arbete. Då detta däremot icke alltid lärer vara fallet i fråga om mera kva­

lificerad undervisning, vill statskontoret icke motsätta sig, att bidrags­

beloppet för undervisning i praktiska läroämnen, vilka kan jämställas

med teoretiska allmänna ämnen, uppräknas till högst 11 kronor 55 öre

(TC 21, ortsgrupp 3), därest undervisningen bestrides av adjunktskompetent

lärare, samt eljest till högst 9 kronor 55 öre (TC 17, ortsgrupp 3). Ämbets­

verket förutsätter därvid, att Kungl. Maj:t jämväl framdeles skall äga

befogenhet att medge högre bidrag, om särskilda skäl föreligger.

Statens lönenämnd, som finner det ligga närmast till hands att tills vidare

föreslå mindre långt gående åtgärder än de av överstyrelsen förordade,

anser sig likväl icke böra motsätta sig en provisorisk reglering i huvudsaklig

överensstämmelse med den föreslagna, därest en fastare ordning inom

förevarande område bedömes nödvändig för försöksverksamhetens ända­

målsenliga bedrivande. Lönenämnden anför vidare bland annat följande.

Vad angår lärartjänsterna i praktiska läroämnen kan lönenämnden bi­

träda överstyrelsens förslag till lönegradsplacering. Vad åter rör lärarna

i husligt arbete (yrkesarbetet hushållsarbete och sömnad jämte motsvarande

praktiska läroämnen) har överstyrelsen ansett att dessa lärare skall jäm­

ställas med övningslärare i hushållsgöromål och kvinnlig slöjd och erhaila

samma lönegradsplacering som sådana lärare vid kommunal iliekskola.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

74

Lönenämnden — som vid sin bedömning utgått från den av överstyrelsen

föreslagna uppläggningen av undervisningen i husligt arbete — vill icke

motsätta sig förslaget, även om vissa betänkligheter kan anföras mot det­

samma med hänsyn därtill, att för lärare i hushållsarbete avses skola kunna

godtagas lägre kompetens än den, som fordras av lärare i hushållsgöromål

vid kommunal flickskola.

Vad angår yrkeslärarna innebär överstyrelsens förslag, att dessa lärare

skall i lönehänseende jämställas med yrkeslärarna vid de centrala verk­

stadsskolorna. Undervisningsskyldigheten för enhetsskolans lärare synes

emellertid bli avsevärt mindre omfattande än för lärarna vid verkstads­

skolorna. Med hänsyn härtill och då — såsom framgår av vad överstyrelsen

anfört — undervisningen i enhetsskolan icke ligger på högre nivå än de

centrala verkstadsskolornas första arskurs måste enligt lönenämndens me-

ning starka betänkligheter anföras mot den föreslagna löneställningen.

Nämnden anser för sin del att avlöningsförmånerna för hithörande lärare

vid enhetsskolan bör sättas lägre än enligt den lönegrad, vilken lagts eller

kan komma att läggas till grund för lönebestämningen för de centrala verk­

stadsskolornas yrkeslärare.

För undervisning på den praktiska linjen i 1947 års skolor i Stockholm

må enligt Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1954 folkskoledirektionen an­

ställa lärare, som av direktionen prövats äga kompetens för ändamålet. Till

avlöning åt lärare i praktiskt ämne på denna linje utgår statsbidrag med

78 procent av avlöningskostnaden, dock med högst 78 procent av det be­

lopp för undervisningstimme, som skulle tillkomma läraren om han åtnjöt

timarvode TC 15. Stockholms folkskoledirektion hemställer nu i sitt ytt­

rande, att yrkeslärare matte fa anställas vid 1947 års skolors praktiska linje

på samma villkor, som enligt överstyrelsens förslag skall tillämpas för

motsvarande lärare i försöksskolorna.

B. Övningslärare

Enligt gällande bestämmelser skall stadgan och avlönings-

reglementet för övningslärare samt med stöd av dessa utfärdade författ­

ningar äga motsvarande tillämpning beträffande övningslärare på försöks­

skolans högstadium. Därvid skall de särskilda föreskrifterna för folkskolan

gälla, dock att ordinarie tjänst ej må inrättas och att beträffande kompe­

tenskrav och löneställning skall tillämpas bestämmelserna för övningslärare

vid kommunal realskola.

Skolöverstyrelsen föreslår — med erinran om att ordinarie ämnes-

lärartjänster numera kan inrättas på försöksskolans högstadium _ att

även ordinarie övningslärartjänster skall få inrättas på högstadiet. Över­

styrelsen finner vidare en ändring av nuvarande försöksskolebestämmelser

påkallad i avseende å undervisningsskyldigheten för gymnastiklärare. En­

ligt 12 § 2 mom. övningslärarstadgan må gymnastiklärare, som handhar

planläggning och övervakande av elevernas friluftsverksamhet vid allmänt

läroverk, högre kommunal skola eller privatläroverk, härför tillgodoräkna

Kungl. May.ts 'proposition nr 120

75

en veckotimme, därest han vid skolan undervisar 14—20 veckotimmar, och

två veckotimmar, därest hans undervisning överstiger 20 veckotimmar.

Då uppgiften att planlägga och övervaka elevernas fritidsverksamhet är i

huvudsak av samma omfattning och innebörd för högstadiets gymnastik­

lärare som för motsvarande lärare vid kommunala realskolor, bör enligt

överstyrelsens mening tillgodoräkning enligt nyssnämnda föreskrift i öv-

ningslärarstadgan medges även för högstadielärarna.

Mot ifrågavarande förslag har i remissyttrandena ingen erin­

ran riktats.

C. Försökskostnadsbidrag m in.

Gällande bestämmelser m. in. Försökskostnadsbidraget utgör

ett av leden i statens särskilda bidrag till försöksverksamheten med nioårig

enhetsskola (prop. 1953:126, SU 139, Rskr 276). Försökskostnadsbidraget

avses skola utgöra kompensation till försöksdistrikten för på högstadiet

ökade kostnader främst i fråga om läroböcker, förbruknings- och under­

visningsmateriel, skolskjutsar och inackordering. Enligt gällande försöks-

skolebestämmelser skall försökskostnadsbidraget — som utanordnas för

löpande budgetår — beräknas efter antalet elever på vederbörande för­

söksskolas högstadium vid läsårets början och utgå till distrikt i stad eller

köping med 15 kronor per elev och läsår och till annat distrikt med 22 kro­

nor per elev och läsår, dock att försöksdistrikt i stad eller köping med sär­

skilt omfattande glesbebyggelse må, efter medgivande av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall, åtnjuta försökskostnadsbidrag med det högre av nämnda

belopp. Medel för ändamålet har sedan budgetåret 1953/54 anvisats under

ett särskilt riksstatsanslag, Folkskolor m. in.: Försökskostnadsbidrag. För

budgetåret 1953/54 var anslaget, som då inkluderade vissa retroaktiva

bidrag, upptaget med 156 000 kronor; nettoutgiften för samma budgetår

uppgick till 127 246 kronor. För innevarande budgetår är anslaget uppfört

med 140 000 kronor (statsliggaren s. 688).

Vid 1953 års riksdag beslöts också att för försöksdistriktens del införa

bland annat ett särskilt tilläggsbidrag till det för folkskolan utgående stats­

bidraget till lokaler och inventarier. Gällande bestämmelse härom har föl­

jande lydelse.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av nya skollokaler åt försöksdistrikt —

eller, där försöksverksamheten icke omfattar hela distriktet, motsvarande skolområde

eller överlärardistrikt — genom nybyggnad eller om- och tillbyggnad eller genom ianspråk-

tagande av kommunal byggnad eller inköp av annan befintlig byggnad samt för utförande

av mera omfattande ändrings- och reparationsarbeten & befintliga skollokaler ävensom

för anskaffande av den första uppsättningen inventarier till klassrum, gymnastiksalar,

slöjdsalar och skolkök samt, såvitt gäller den förberedande yrkesundervisningen, till

skolverkstäder och andra lärosalar för denna undervisning må — oavsett för vilket eller

vilka stadier av försöksdistriktets (skolområdets, överlärardistriktets) skolväsen lokalerna

Kungl. Maj:ts proposition nr HO

76

aro avsedda — utöver statsbidrag enligt kungörelsen den 31 december 1945 (nr 882) an­

gående statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet utgå särskilt statsbidrag,

motsvarande 8 procent av det statsbidragsbelopp, som utgår enligt nyssnämnda kun­

görelse.

Till bestridande av kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvän­

diga inventarier i undervisningslokaler för klass 9 y må efter Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall statsbidrag utgå jämväl, då förutsättningar för statsbidrag enligt be­

stämmelserna i nyssnämnda kungörelse ej föreligga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

Förslag. Beträffande anslaget till försökskostnadsbidrag för budget­

året 1955/56 har skolöverstyrelsen i sina ordinarie anslagsäskanden före­

slagit en av det ökande elevantalet på högstadiet betingad höjning av an­

slaget med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

I förslaget till försöksskolebestämmelser förordar överstyrelsen vidare,

att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver förut angivna belopp förhöjt

försökskostnadsbidrag, om Kungl. Maj:t med hänsyn till skatteunderlag

eller andra liknande förhållanden så prövar skäligt. För ändamålet beräk­

nar överstyrelsen för nästa budgetår en anslagshöjning med 60 000 kronor

utöver det förut angivna beloppet av 200 000 kronor. Till stöd härför anför

överstyrelsen följande.

I motionen II: 135 till 1954 års riksdag hemställdes, att till försöks­

distrikt med särskilt omfattande glesbebyggelse, högt skattetryck eller

andra speciella svårigheter, efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt

fall finge utgå försökskostnadsbidrag med upp till 22 kronor i stad eller

köping och upp till 33 kronor i landsbygdsdistrikt per elev och år.

I utlåtande 1954:8 avstyrkte statsutskottet motionen under hänvis­

ning bland annat till att det för försöksdistrikten gällande särskilda

statsbidragssystemet, vari försökskostnadsbidraget utgjorde ett led, borde

i oförändrat skick prövas under den av 1953 års riksdag beslutade tidsperio­

den. Utskottet förutsatte emellertid, att vid den omprövning av hithörande

statsbidragsfrågor, som komme att verkställas, behovet av att differentiera

statsbidragen efter distriktens för försöksverksamhetens bedrivande varie­

rande förutsättningar i ekonomiska och andra hänseenden upptoges till

förnyat övervägande med ledning av då vunna erfarenheter samt med be­

aktande av övriga på förevarande spörsmål inverkande omständigheter.

Vid avvägningen av den kompensation för merkostnader till följd av för­

söksverksamheten, som beslutats av 1953 års riksdag, har hänsyn icke an­

setts böra tagas till olika förutsättningar försöksdistrikten emellan i annan

män, än att försökskostnadsbidraget differentierats efter geografiska grun­

der. Såsom i motionen framhållits torde emellertid särskilt i kommuner med

svagt skatteunderlag eller i övrigt mindre tillfredsställande ekonomiska för­

hållanden försöksverksamheten icke sällan draga dryga kostnader, som

endast ofullständigt täckes av författningsenligt utgående statsbidrag. I lik­

het med motionären finner överstyrelsen det därför angeläget att åtgärder

vidtages, som i möjligaste mån undanröjer de ekonomiska konsekvenserna

i angivna hänseende.

Beträffande den förut återgivna bestämmelsen om bidrag till lokaler

och inventarier föreslår överstyrelsen ett tillägg av innebörd, att efter Kungl.

77

Maj:ts prövning statsbidrag skall få utgå jämväl till anskaffande av den

första uppsättningen nödvändiga inventarier och undervisningsmateriel för

sådan undervisning i yrkesarbete eller praktiskt läroämne, som ej är an­

knuten till viss undervisningslokal. Till motivering härför anför över­

styrelsen följande.

Till kostnader för anskaffande av den första uppsättningen nödvändiga

inventarier i undervisningslokaler för 9 y kan för närvarande Kungl. Maj:t

besluta, att statsbidrag må utgå även i fall, då förutsättningar härför för­

fattningsenligt icke föreligger. Inventariebegreppet tolkas därvid så vid­

sträckt att även stadigvarande undervisningsmateriel inkluderas. Inom

vissa linjer förekommer emellertid icke inventarier i undervisningen i an­

knytning till viss typ av skollokal, och för den i dessa fall erforderliga

undervisningsmaterielen kan därför särskilt statsbidrag ej utga. Detta gäl­

ler exempelvis verktygsutrustningen inom den skogliga linjen, jordbruks­

maskiner inom jordbrukslinjen samt skrivmaskiner i handelsundervisningen.

Även i dessa fall bör Kungl. Maj:t i varje särskilt fall äga medgiva stats­

bidrag. Bidrag bör ej blott avse undervisningen i 9 y utan även yrkesarbete

och praktiska läroämnen på högstadiet i övrigt.

Remissyttranden. Skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag har

vid remissbehandlingen i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statskontoret avstyrker dock att möjlighet tillskapas att höja försökskost-

nadsbidraget utöver eljest utgående belopp.

Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område —

på grundval av vilkas utredning de särskilda statsbidragsbestämmelserna

för försöksskolan tillkommit — erinrar med avseende å försökslcostnads-

bidraget om att de i nämnda utredning uttalat bland annat, att de före­

slagna bidragen borde vara av provisorisk karaktär och att de icke borde

automatiskt kunna påräknas vare sig för försöksverksamhetens sista fas

eller för den definitiva enhetsskolan. En särskild prövning borde, framhöll

de sakkunniga vidare, sedermera äga rum, huruvida och under vilken tid

bidragen efter den löpande periodens slut fortfarande borde utgå samt om

och i vilken grad beloppen därvid borde ändras. Enligt de sakkunnigas me­

ning torde det visserligen ännu vara för tidigt att ifrågasätta ett slopande

av de särskilda bidragsbestämmelserna för försöksdistrikten, men de sak­

kunniga finner det i vart fall tveksamt om man vid fastställandet av nya

bestämmelser på området bör ytterligare utveckla det nuvarande bidrags­

systemet. Det kan, därest en utvidgning av bidragsmöjligheterna ändock

anses böra genomföras, ifrågasättas, om icke i så fall det ökade bidraget i

stället borde få formen av ett engångsbelopp, vars storlek Kungl. Maj:t

finge bestämma från fall till fall.

Den av överstyrelsen föreslagna vidgade rätten till inventariebidrag synes

de sakkunniga befogad. Det torde emellertid, anför de sakkunniga, böra

betonas, att det endast bör vara fråga om undervisningsmateriel för sta­

digvarande bruk.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr ISO

78

D. Övriga frågor

a) Inrättande av parallellavdelningar

Enligt de för folkskolestadiet nu gällande anvisningarna beträffande

lärjungarnas fördelning på läraravdelningar m. m. (kungörelsen 1950: 137)

må vid skola eller skolenhet, där lärjungeantalet ej överstiger sammanlagt

500, inom varje årsklass inrättas en parallellavdelning för varje påbörjat

35-tal lärjungar. Överstiger lärjungeantalet 500 bör medeltalet lärjungar

i läraravdelningarna på folkskolestadiet icke understiga 32. För försöks­

skolans högstadium finnes inga särskilda bestämmelser i detta hänseende.

Skolöverstyrelsen föreslår nu beträffande högstadiet, att klassavdelning

skall få uppdelas i parallellavdelningar för varje påbörjat 30-tal lärjungar.

Vid remissbehandlingen har erinran häremot endast riktats av statskontoret,

som anser att i detta hänseende icke bör fastställas förmånligare regler än

som för närvarande gäller för de allmänna läroverken. Liksom i varje av­

delning av realskolans klasser bör enligt ämbetsverkets mening även pa

försöksskolans högstadium kunna undervisas 35 lärjungar i varje klass­

avdelning.

b) Pedagogiskt samarbete

Enligt § 43 mom. 5 folkskolestadgan må skolstyrelse efter bemyndigande

av vederbörande folkskolinspektör förordna om undervisningens instäl­

lande högst tre dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att under

pågående termin deltaga i kurser eller möten, som är av betydelse för hans

lärarverksamhet. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 september 1953 äger

skolöverstyrelsen medge, att undervisningen vid försöksskola må därutöver

inställas högst två dagar under ett läsår för att bereda lärare tillfälle att

åhöra annan lärares undervisning. Detta beslut har anmälts för riksdagen

i propositionen 1954: 137 (s. 26). Skolöverstyrelsen föreslår nu att bemyn­

digandet av den 11 september 1953 skall gälla även för att bereda lärare

tillfälle att deltaga i kurser eller möten av betydelse för försöksverksam­

heten. Mot detta förslag har ingen erinran riktats vid remissbehandlingen.

c) Nedsättning av undervisningsskyldighet

Enligt § 133 mom. 9 läroverksstadgan må för lärare, som ålagts omfat­

tande arbetsuppgifter utom den egentliga undervisningstiden, den eljest

stadgade undervisningsskyldigheten kunna minskas, dock icke utan skol­

överstyrelsens medgivande med mera än två undervisningstimmar per

vecka. Enligt § 72 mom. 3 stadgan för kommunala realskolor kan, då sär­

skilda skäl prövas föreligga, minskning av den stadgade undervisningsskyl­

digheten för ämneslärare medges av skolöverstyrelsen, dock ej med mer än

högst två undervisningstimmar i veckan i varje särskilt fall. Någon mot­

svarande föreskrift för försöksskolans högstadium har icke intagits i nu

gällande försöksskolebestämmelser. Skolöverstyrelsen förklarar, att det

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO

80

Då grunderna beträffande anställnings- och avlöningsförhållanden m. m.

för lärarna på försöksskolans högstadium år 1951 prövades av riksdagen

(prop. 155, SU 126, Rskr 207), erhöll Kungl. Maj:t bemyndigande att be­

sluta rörande tillämpning av Saar och Arf å nämnda lärare. Enligt gällande

försöksskolebestämmelser skall för lärare i kunskapsämnen och folkskollärare

i 23 lönegraden Arf och med stöd av detta utfärdade författningar äga mot­

svarande tillämpning, dock att dels lärare skall placeras och uppflyttas i

löneklass på sätt som enligt Saar gäller för motsvarande lärare vid kommu­

nal realskola, dels ordinarie adjunkt eller ämneslärare skall vara underkastad

samma förflyttningsskyldighet som enligt 13 § B. Saar gäller för ordinarie

lärare vid högre kommunal skola, dels ock lönetillägg enligt 23 § Arf icke

skall tillkomma ifrågavarande lärare. För folkskollärare i 23 lönegraden

gäller dessutom vissa av Kungl. Maj:t den 4 juni 1954 meddelade bestäm­

melser angående bland annat lön under tjänstledighet samt förflyttnings­

skyldighet (statsliggaren s. 687 och 688).

Skolöverstyrelsen föreslår nu att språktillägg skall inom de ifrågavarande

orterna få utgå till folkskollärare i 23 lönegraden och till folkskollärare

med full tjänstgöring på högstadiet (för folkskollärare med tjänstgöring

av sistnämnda slag gäller kungl. brev den 6 juni 1952 angående avlönings­

förmåner för folkskollärare vid full tjänstgöring vid högre skola, stats­

liggaren s. 617). Överstyrelsen åberopar svårigheterna att förvärva kvali­

ficerade lärare till dessa trakter samt framhåller, att för folkskollärare

tjänstgöring på högstadiet i vissa fall medför sämre löneförmåner än inom

folkskolan i övrigt, därest språktillägget bortfaller; i andra fall blir löne­

ökningen väl blygsam.

Överstyrelsen föreslår vidare, att lärare på högstadiet skall äga åtnjuta

ersättning för flyttningskostnad samt rätt till anstånd med ändring av

stationeringsort enligt de för lärare vid kommunala realskolor gällande

grunderna. Härom anför överstyrelsen huvudsakligen följande.

Efter ändringar i Saar utgår från och med den 1 juli 1953 flyttningskost-

nadsersättning jämväl till lärare vid högre kommunala skolor under samma

förutsättningar, som gäller för statstjänstemän. Dessa lärare kan dess­

utom medges anstånd med omstationering i samband med befordran eller

tvångsförflyttning, varvid traktamente enligt allmänna resereglementet ut­

går. Sådana förmåner utgår icke till högstadiets lärare, då dessa är under­

kastade Arf. I motion I: 104 till 1954 års riksdag föreslogs, att lärarpersona­

len på högstadiet skulle medgivas flyttningsersättning. I utlåtande 1954: 177

anförde statsutskottet, att denna fråga borde upptagas till prövning i sam­

band med omarbetningen av bestämmelserna för enhetsskolan. Utskottet

ställde sig positivt till motionärens yrkande i denna del.

Överstyrelsen finner det principiellt riktigt, att högstadiets lärare även

i avseende å rätten till här ifrågavarande avlöningsförmåner jämställes med

de kommunala realskolornas lärare. Icke minst med hänsyn till angelägen­

heten att trygga en god rekrytering av lärare till försöksskolorna bör möj­

lighet föreligga att bjuda dessa lärare förmåner, som utgå till lärare vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

82

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 120

3. Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan undervisningen

1 yrkesämnen (yrkesteori och yrkespraktik) i försöksskolans klass

9 y enligt nu gällande bestämmelser bestridas på följande olika sätt och med

statsbidrag enligt följande olika grunder:

a) I heltidstjänst i kunskapsämnen vid försöksskola må inräknas under­

visning i yrkesämnen vid skolan med högst en tredjedel av det samman­

lagda antalet veckotimmar på tjänsten (15 § tredje st.). Statsbidrag till

avlöning åt lärare i kunskapsämnen utgår med 100 procent (22 § 1 mom.).

b) I övning slärartjänst vid försöksskola, med vilken är förenad under-

visningsskyldighet i övningsämne minst 8 veckotimmar, må därutöver in­

räknas undervisning i yrkesämnen vid skolan, dock ej med högre timtal än

vad som motsvarar timtalet för övningsämnet eller övningsämnena (16 §).

Statsbidrag till avlöning åt övningslärare utgår enligt folkskolans grunder,

alltså med 78 procent (22 § 2 mom.).

c) Undervisning i yrkesämne må såsom fyllnadstjänstgöring inräknas i

tjänst som fast anställd yrkeslärare vid central verkstadsskola, i övnings-

lärartjänst vid statlig eller högre kommunal skola eller folk- och fortsätt­

ning sskola enligt de bestämmelser, som angivits under b), samt — i en om­

fattning motsvarande högst en tredjedel av det sammanlagda antalet vecko­

timmar på tjänsten — i tjänst som lärare i läroämnen vid statlig eller

högre kommunal skola (20 §). Försöksdistriktet har att till den skola, vid

vilken tjänsten är placerad, utge ersättning med belopp, motsvarande det

timarvode, som skulle ha utgått, därest läraren fullgjort ifrågavarande un­

dervisning såsom tilläggstimmar vid den egna skolan. Till dylik ersättning

utgår statsbidrag enligt de grunder, som anges i det följande under d) (23 §

2 mom.).

d) Undervisningen i yrkesämnen bestrides i övrigt av yrkeslärare, för

vilka inga av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmelser gäller (17—

19 §§). Till avlöning åt yrkeslärare utgår statsbidrag med belopp motsva­

rande skolans samtliga kostnader för ändamålet, dock med högst 7 kronor

40 öre för undervisningstimme (till kommunal yrkesskola utgår nu stats­

bidrag med 78 procent av totalkostnaderna, dock med högst 5 kronor

75 öre för undervisningstimme). Finnes det vara av betydelse för yrkes­

undervisningens ändamålsenliga bedrivande att anställa lärare med särskild

kompetens eller särskilda kvalifikationer eller föreligger eljest särskilda skäl,

äger Kungl. Maj:t medge statsbidrag med högre belopp per undervisnings­

timme än nyss sagts (22 § 3 mom.).

e) Till avlöning åt lärare i sådan yrkesavdelning (klassavdelning) i kom­

munal anstalt för yrkesundervisning, som till mer än hälften består av ele­

ver, vilka i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, utgår stats­

bidrag med under d) angivet belopp.

84

melserna åstadkomma tills vidare godtagbara lösningar av de problem,

som på detta område är mest trängande.

Samtidigt med dessa jämkningar bör i anslutning till den statsbidrags-

reform för de kommunala yrkesskolorna, som i annat sammanhang föreslås,

genomföras en omläggning av statsbidragsgrunderna för den förberedande

yrkesundervisningen i syfte att bereda skoldistrikten full ersättning för de

avlöningskostnader, som kan anses böra rimligen följa med denna undervis­

ning. Omläggningen av statsbidragsgrunderna syftar främst på bidraget till

kostnaderna för avlöning av yrkeslärare, där 100-procentsregeln hittills

stått i relation till maximeringen av motsvarande statsbidrag vid de kom­

munala yrkesskolorna.

Med dessa utgångspunkter har jag ansett mig böra föreslå föl­

jande ändringar beträffande de nyss under a)—e) angivna anord­

ningarna.

a) Den rent yrkesteoretiska undervisningen i klass 9 y är för närvarande

av större omfattning endast på handelslinjen. Det är också främst på denna

linje, som det torde föreligga ett klart motiverat behov av att i vissa ämnen

ha tillgång till lärare med högre kompetens än vad egentliga yrkeslärare i

regel besitter. Med hänsyn härtill bör möjligheten att i lärartjänst i kun­

skapsämnen inräkna undervisning i yrkesämnen utökas till att omfatta

högst två tredjedelar av det sammanlagda antalet veckotimmar på tjänsten,

såvitt gäller de rent yrkesteoretiska ämnena på handelslinjen (enligt gäl­

lande förebild till timplanen för klass 9 y: handelsräkning, handelslära, rä-

kenskapslära, ekonomisk geografi och affärskorrespondens). Därest dylik

tjänst med mer än en tredjedel av undervisningsskyldigheten i yrkesämnen

ledigförklaras i ämneskombination, som är tillåten för ordinarie adjunkts-

tjänst (se läroverksstadgan § 175 mom. 3) eller för ämneslärartjänst (se

statsliggaren s. 631) vid praktisk kommunal realskola, bör den få vara ordi­

narie, om denna anställningsform eljest gäller för tjänsten. Fastställer över­

styrelsen inom ramen av ifrågavarande ämnen på handelslinjen annan äm­

neskombination än de nyss asyftade, bör tills vidare endast icke-ordinarie

anställning medges. I övrigt bör de enligt a) nu gällande bestämmelserna —

även i fråga om statsbidrag — alltjämt gälla. Dock torde Kungl. Maj:t böra

äga att, om särskilda skäl föreligger, efter prövning i det enskilda fallet

medge inräkning av yrkesämnen upp till högst två tredjedelar av under­

visningsskyldigheten även i fråga om andra yrkesteoretiska ämnen än förut

angivits. Ett dylikt bemyndigande synes erforderligt bland annat med hän­

syn till att tid efter annan försök med nya linjegrenar inom klass 9 y prövas

och timplanerna ändras.

b) På grund av att lärarna i husligt arbete mera sällan har dubbelkom­

petens ( i både hushållsgöromål och sömnad), torde det i de mindre och

medelstora försöksdistrikten vara förenat med svårigheter att åstadkom­

ma fulltidstj änstgöring för en yrkeslärare i husligt arbete. Antalet timmar

Kungl. Maj ds 'proposition nr 120

85

enligt nu gällande förebild till timplanen är på husmodersgrenen i hushåll

16 och i sömnad och barnavård 7 samt på lanthushållsgrenen i hushåll 13,

i sömnad och barnavård 6 och i trädgårdsskötsel m. m. 4. Med hänsyn här­

till torde det vara nödvändigt att i större utsträckning än beträffande andra

yrkesämnen utnyttja övning slärare för undervisningen i husligt arbete.

För att därvid möjliggöra en tillfredsställande lärarrekrytering torde den

nuvarande regeln, att antalet veckotimmar i yrkesämnen för övningslärare

ej får överstiga antalet veckotimmar i övningsämnen, böra hävas såvitt

gäller yrkesämnen i husligt arbete. Den grundläggande bestämmelsen om

att det alltid skall ingå minst 8 veckotimmar övningsämnen i övningslärar-

tjänst bör däremot bibehållas. Nuvarande grunder för statsbidrag till av­

löning åt övningslärare torde böra bibehållas.

c) De nuvarande organisatoriska bestämmelserna om fyllnadstjänstgö­

ring i yrkesämnen synes icke böra ändras. De jämkningar, som under a) och

b) föreslagits med avseende å möjligheterna för lärare i kunskapsämnen och

övningslärare vid den egna försöksskolan att undervisa i yrkesämnen, bör

alltså icke gälla beträffande motsvarande fyllnadstjänstgöringsfall. Med ut­

gångspunkt i den vid 1953 års riksdag tills vidare antagna principen, att

statsbidrag till avlöning åt lärare för den förberedande yrkesundervisningen

i klass 9 y skall utgå med 100 procent och med hänsyn till vad jag i det föl­

jande under d) ämnar föreslå, torde statsbidrag till den ersättning, som för-

söksdistrikt enligt vederbörliga bestämmelser har att utge för fyllnads­

tjänstgöringen, böra tills vidare utgå med 100 procent.

d) Vid en omprövning av grunderna för statsbidraget till kostnaderna

för avlöning åt yrkeslärare synes mig särskilt följande omständigheter böra

beaktas. Med nuvarande statsbidragsbelopp — högst 7 kronor 40 öre per

undervisningstimme — torde försöksdistrikten icke utan förhållandevis be­

tydande egna ekonomiska insatser kunna ge sina yrkeslärare någon fastare

anställning. Ehuru det nuvarande statsbidragsbeloppet formellt är av­

sett att utgöra 100 procent av avlöningskostnaderna, torde det i de flesta

fall icke räcka ens till timarvodesavlöning. I annat sammanhang föreslås

nu en förbättring av statsbidraget till de kommunala yrkesskolorna, bland

annat för avlöningskostnader. Förslaget innebär på denna punkt också en

väsentlig förenkling av statsbidragssystemet. Även för försöksskolans klass

9 y synes det vara motiverat såväl att lyfta statsbidragsnivån upp till den

antagliga verkliga och samtidigt från det allmännas synpunkter godtagbara

lönekostnadsnivån som att förenkla statsbidragssystemet; den nuvarande

maximeringen av statsbidragsbeloppet per undervisningstimme medför

självklart komplicerade statsbidragsrekvisitioner och tidsödande gransk­

ning.

Den grundläggande statsbidragsregeln bör, liksom hittills, tills vidare

vara, att statsbidraget till kostnaderna för avlöning åt yrkeslärare skall

utgå med belopp motsvarande distriktets samtliga kostnader för ändamålet.

Kungl. Maj ds proposition nr 120

86

När det sedan gäller den erforderliga maximeringen av statsbidraget, synes

i första hand den ändringen böra vidtagas, att bidraget bestämmes per

veckotimme, som angives i den för undervisningen i vederbörlig ordning-

fastställda timplanen, i stället för såsom nu per fullgjord undervisnings-

timme. Genom denna ändring kommer statsbidrag att beräknas även för

avlöning under helgdagar, lov eller motsvarande ledighet, vilket från re-

kryteringssynpunkt är av betydelse. Det är vidare väsentligt enklare att

beräkna totalantalet veckotimmar i yrkesämnen med avdrag för de vecko­

timmar, som bestritts enligt a)—c), än att göra motsvarande uträkning

med avseende å antalet undervisningstimmar.

Det synes vidare lämpligt, att maximeringen av statsbidraget i förhål­

lande till distriktets verkliga kostnader icke, såsom nu, göres för varje

timme utan att den i stället tar sikte på det sammanlagda belopp, som för

helt redovisningsår skall utgå i statsbidrag för ifrågavarande, i gällande

timplan upptagna veckotimmar. Genom en dylik maximering möjliggöres

för distriktet att, inom ramen för det relativt lätt uppskattade totalbidraget

för redovisningsåret, själv göra den differentiering av avlöningen, som kan

befinnas påkallad vid anställande av den för skilda slag av yrkesunder­

visning erforderliga arbetskraften. Vidare underlättas statsbidragsrekvisi-

tionen och granskningen av densamma högst väsentligt.

Vad därefter gäller storleken av det statsbidragsbelopp per veckotimme,

som skall reglera storleken av det maximala statsbidraget för helt redovis­

ningsår, må följande synpunkter anföras. Beloppet torde böra ortsgrupperas

men däremot icke i övrigt differentieras; en gradering alltefter yrkesgren

torde med hänsyn till den mångförgrenade verksamheten i klass 9 y icke

kunna genomföras på ett rättvist sätt och torde för övrigt icke vara ända­

målsenlig för att få fram ett tillfredsställande men samtidigt enkelt stats­

bidragssystem. Det bör vidare beaktas att det i vissa fall kan bli nödvändigt

att såsom timlärare i de yrkesteoretiska ämnena anlita relativt högt avlönad

arbetskraft, exempelvis adjunkts- eller ämneslärarkompetenta lärare, vilka

kan förutsättas kräva timarvode såsom för övertimmar vid den egna skolan,

medan i andra fall åter förhållandevis billig arbetskraft kan utnyttjas. I

praktiken torde avlöningskostnaderna för den förberedande yrkesundervis­

ningen alltså spridas över en ganska vid skala, såväl i fråga om själva av-

löningsnivån som beträffande begreppet full tjänstgöring (exempelvis för

adjunkts- och ämneslärarkompetenta lärare genomsnittligt 21,5—26,5 vecko­

timmar, för övningslärare 30 veckotimmar, för vissa yrkeslärare 37—45

veckotimmar). För att rekrytera ett tillfredsställande urval av yrkeslärare

för olika grenar kan det vara nödvändigt för distriktet att bereda lärare

en fastare anställning medelst vissa avlöningsförmåner under tjänstledighet,

sjukdom, o. d. Statsbidraget bör rimligen avses skola innefatta täckning

även för dylika kostnader.

Med dessa överväganden har jag ansett mig böra föreslå, att ifråga varan­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

de statsbidragsbelopp per veckotimme avväges till följande belopp i kro­

nor räknat:

Ortsgrupp

2

3

4

5

370

385

400

415

Krontalen utgör ungefär 1/35 av belopp mellan 22 och 23 löneklassen. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga jämkningar

av dessa krontal i den mån så påkallas med hänsyn till ändringar av den

för statstjänstemännen gällande allmänna lönenivån.

e) För att icke vid försöksverksamhetens bedrivande valet mellan att

anordna den förberedande yrkesundervisningen i försöksskolan och att

förlägga den till kommunal yrkesskola skall influeras av ekonomiska syn­

punkter, bör tills vidare alltjämt gälla den principen, att till avlöning åt

lärare i sådan yrkesavdelning vid kommunal yrkesskola, som till mer än

hälften av det för avdelningen normala elevantalet består av elever, vilka

i skolpliktshänseende tillhör klass 9 y i försöksskola, statsbidrag skall utgå

med 100 procent av avlöningskostnaderna. För här avsedd yrkesskolavdel-

ning bör alltså det statsbidrag till avlöningskostnader, som i annat sam­

manhang föreslås, uppräknas till 100 procent.

Med anledning av den av Stockholms folkskoledirektion i samband med

remissbehandlingen gjorda framställningen rörande bland annat statsbidrag

till avlöning åt lärare i praktiska ämnen på den praktiska linjen av 1947 års

skolor i Stockholm förordar jag, att den nu gällande statsbidragsgrunden

omlägges i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

förordat. Statsbidrag bör således utgå med 78 procent av distriktets kost­

nader för ändamålet, dock ej med högre sammanlagt belopp för redovisnings­

år än som motsvarar ett visst statsbidragsbelopp per veckotimme. Sist­

nämnda belopp synes böra avvägas till 320 kronor. Det bör ankomma på

skolöverstyrelsen att bestämma det högsta antal veckotimmar per läsår,

för vilket statsbidrag må utgå.

Merkostnaderna för den omläggning av statsbidragsgrunderna för av­

löning åt yrkeslärare, som jag nu förordat, synes för nästa redovismngsår

kunna uppskattas till ett sammanlagt belopp av mellan 200 000 och 250 000

kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag, att från och med nästa budgetår

ordinarie övningslä rartjänster skall få inrättas på försöks­

skolans högstadium. Jag har icke heller någon erinran mot förslaget, att

bestämmelserna om undervisningsskyldighet för gymnastiklärare på hög­

stadiet utformas så, att lärare, vilken handhar planläggning och överva­

kande av elevernas friluftsverksamhet, för dessa uppgifter må tillgodoräkna

veckotimmar enligt samma grunder, som i detta hänseende gällei för gym­

nastiklärare vid kommunal realskola. Jag får i anslutning härtill anmäla,

Kungl. Maj:ts proposition nr 120

87

88

att skolöverstyrelsen och statskontoret i annat sammanhang tillstyrkt bifall

till en ansökning av Sköns försöksdistrikt om rätt till här avsedd tillgodo­

räkning för en gymnastiklärare under redovisningsåret 1954/55. Om ej

riksdagen framställer någon erinran däremot, torde Kungl. Maj:t vilja bi­

falla denna ansökning och eventuellt andra liknande ansökningar, som kan

komma att göras för innevarande redovisningsår.

Den automatiska ökningen för nästa budgetår av medelsanvisningen

under förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Försökskost-

nadsbidrag torde i enlighet med skolöverstyrelsens beräkningar böra

uppskattas till 60 000 kronor. Skolöverstyrelsen har på denna punkt vidare

föreslagit, att försöksdistrikt skall kunna få ett utöver det enligt gällande

grunder utgående bidraget förhöjt bidragsbelopp, om Kungl. Maj:t så

prövar skäligt med hänsyn till skatteunderlag eller andra liknande förhål­

landen. För detta ändamal har överstyrelsen beräknat en anslagshöjning

med ytterligare 60 000 kronor. Jag finner mig emellertid icke böra tillstyrka

någon ändring beträffande grunderna för försökskostnadsbidragets storlek.

Förevarande anslag, som nu är uppfört med 140 000 kronor, torde alltså för

nästa budgetår böra höjas med 60 000 kronor till 200 000 kronor.

Jag anser mig böra biträda överstyrelsens förslag, att Kungl. Maj:t skall

äga att efter prövning i varje särskilt fall medge bidrag till den första

uppsättningen nödvändiga inventarier och under­

visningsmateriel för sådan undervisning, som ej är anknuten till

viss undervisningslokal. Denna bidragsmöjlighet bör dock enligt min me­

ning endast gälla den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y och den

torde, sasom statsbidragssakkunniga framhållit, i fråga om undervisnings­

materiel endast böra avse stadigvarande dylik materiel. Förevarande bidrag,

som innebär en komplettering av det för folkskolan utgående byggnads-

bidraget, avses skola beräknas enligt samma grunder, som gäller för sist­

nämnda bidrag.

I fråga om grunderna för inrättande av parallellavdelningar på

försöksskolans högstadium har skolöverstyrelsen föreslagit en regel av inne­

börd, att parallellavdelning skall få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.

För egen del anser jag mig i nuvarande läge, med hänsyn bland annat till

rådande lärarbrist inom skolväsendet, icke kunna för försöksskolans hög­

stadium i princip förorda ett lägre delningstal än det som för närvarande

tillämpas beträffande de med högstadiet parallella skolformerna. Som hu­

vudregel bör alltså gälla, att parallellavdelning må inrättas för varje på­

börjat 35-tal lärjungar. Det synes mig dock angeläget att undantag göres

för odifferentierade klasser på högstadiet. I dylika klasser bör parallellav­

delning få inrättas för varje påbörjat 30-tal elever.

Beträffande förstärkningsanordningar i försöksskolan torde det liksom

hittills fa ankomma pa Kungl. Maj:t att besluta i huvudsaklig överensstäm-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr ISO

90

tjänst i kunskapsämnen mot extra ordinarie dylik

tjänst på högstadiet. Enligt beslut vid 1952 års riksdag (prop. 153, SU 175,

Rskr 334) må såsom ett led i åtgärderna för avhjälpande av lärarbristen

vid de högre skolorna sådant utbyte ske beträffande visst antal ordinarie

lärartjänster vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor m.fl. läro­

anstalter. Närmare bestämmelser härom har intagits i kungl. brev den 19

december 1952 (statsliggareil s. 619). Den huvudsakliga innebörden av dessa

bestämmelser är, att ordinarie tjänst, som varit ledigförklarad minst två

gånger under loppet av minst ett år utan att kunna besättas med ordinarie

innehavare, må kunna utbytas mot extra ordinarie tjänst med samma löne-

gradsnummer eller mot extra ordinarie tjänst med det lägre av de två för

ordinarie tjänst av motsvarande slag gällande lönegradsnumren. Till ut-

bytestjänst som adjunkt i Ce 27 må därvid ifrågakomma även den, som ej

genomgått praktisk lärarkurs (provår) och till utbytestjänst som ämnes-

lärare i Ce 25 även den, som icke i fråga om omfattningen av fullgjord

tjänstgöring uppfyller kraven för extra ordinarie anställning. Från försöks-

distriktens sida har framställts önskemål om möjligheter till liknande åtgär­

der beträffande adjunkts- och ämneslärartjänster på försöksskolans hög­

stadium. Med hänsyn till den mycket kännbara lärarbristen på högstadiet

synes dessa önskemål böra tillgodoses. Jag förordar därför, att utbyte enligt

samma grunder som för de högre skolorna skall från och med nästa bud­

getår få ske beträffande sammanlagt 20 adjunkts- och ämneslärartjänster

på försöksskolans högstadium.

I den mån jag icke i det föregående föreslagit ändring eller tillägg beträf­

fande de av riksdagen vid skilda tillfällen godkända grunderna för hög-

stadieverksamheten i olika hänseenden, torde de av riksdagen sålunda god­

kända grunderna böra gälla i oförändrad form.

Grunderna för högstadieverksamheten torde, med de ändringar och till-

lägg som i det föregående förordats, lämpligen böra erhålla giltighet

tills vidare. De bestämmelser, som bör utfärdas med stöd av riks­

dagens beslut, och i övrigt erforderliga föreskrifter rörande försöksverk­

samheten torde liksom hittills böra sammanarbetas till särskilda försöks-

skolebestämmelser. I dessa torde även böra införas de föreskrifter, som på­

kallas i anledning av vad jag under föregående avsnitt förordat beträffande

den fackliga ledningen i försöksdistrikten. De nya försöksskolebestämmel-

serna torde alltså icke böra tidsbegränsas till sin giltighet utan synes böra

gälla tills vidare från och med budgetåret 1955/56. Det torde få framhållas,

att statsmakterna under de närmaste åren synes komma att få ta ställning

till åtskilliga spörsmål, som på olika sätt sammanhänger med försöksskole-

bestämmelsernas utformning; jag erinrar om de frågor rörande skolväsendet,

som för närvarande är föremål för överväganden inom 1951 års skolstyrelse­

utredning och allmänna statsbidragsutredningen samt av de särskilda stats-

bidragssakkunniga för skolväsendet.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180

92

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 120

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten...................... 3

1. Försöken med enhetsskoleorganisation ...................................... 3

2. Försöksverksamheten inom det högre skolväsendet.................. 17

3. Utvecklingen utanför försöksdistrikten ...................................... 23

4. Departementschefen ...................................................................... 24

II. Vissa frågor rörande statliga realskolor inom försöksdistrikten . .

26

Departementschefen ...................................................................... 32

III. Den fackliga ledningen i försöksdistrikten m. m............................... 36

1. Inledning......................................................................................... 36

2. Nuvarande förhållanden .............................................................. 37

3. Skolstyrelseutredningens förslag.................................................. 40

4. Remissyttranden ............................................................................ 49

5. Departementschefen ...................................................................... 57

IV. Särskilda bestämmelser beträffande verksamheten på försöks­

skolans högstadium ........................................................................... 65

1. Inledning......................................................................................... 65

2. Skolöverstyrelsens förslag jämte remissyttranden.................... 67

A. Lärare för den förberedande yrkesundervisningen i klass 9 y 67

B. Övningslärare ........................................................................... 74

C. Försökskostnadsbidrag m. m..................................................... 75

D. Övriga frågor........................................................................... 78

3. Departementschefen ...................................................................... 82

Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

550186