2

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 136.

JJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander, statsråden M^öller, S^köld, Q^uensel, D^anjel-

^son, V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg,

A^ndersson, L^ingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, social- och civilde­

partementen anför statsminister Erlander följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under åttonde huvud­

titeln, punkten 174, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild propo­

sition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna

till Skolöverstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 980 000 kronor;

till Skolöverstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 445 000 kronor

och

till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag

av 250 000 kronor.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla det­

samma. Då anslagsberäkningen i dess helhet avsevärt påverkas av för­

söksverksamhetens omfattning, torde det vara ändamålsenligt att börja

med en översikt av denna verksamhets organisation och de hittills vunna

resultaten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten.

De grundläggande besluten. På riksstaten för budgetåret

1949/50 anvisades under rubriken Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet

m. m. ett reservationsanslag av 100 000 kronor. I sitt anförande till stats­

rådsprotokollet den 11 mars 1949, då proposition i frågan avläts, redo­

gjorde chefen för ecklesiastikdepartementet dels för en av skolöverstyrel­

sen gjord framställning om inrättande av en särskild rotel inom ämbets­

verket för den pedagogiska försöksverksamhetens centrala ledning, dels

för ett av 1946 års skolkommission framlagt förslag rörande försök med

den av kommissionen förordade nioåriga enhetsskolan. Departementschefen

var icke beredd att då ingå på en närmare prövning av förslagen i deras

helhet. Försöksverksamhetens anordnande borde enligt hans mening ytter­

ligare övervägas i samband med den motsedda skolreformen. I viss ut­

sträckning borde dock verksamheten upptagas redan höstterminen 1949,

bland annat med hänsyn till det från kommunernas sida visade stora

intresset för saken. Den behövde icke innebära några större omvälvningar

av skolväsendet i de berörda komm.unerna, endast en viss omläggning av

undervisningen och lärostoffet inom femte (i vissa fall fjärde) samt första

klasserna. Skulle efter detta läsår någon kommun icke vilja fortsätta för­

söksverksamheten, behövde inga större svårigheter möta att återgå till den

tidigare skolordningen. Kostnaderna för erforderlig förstärkning av skol­

överstyrelsens personal borde för det stundande budgetåret bestridas ur

anslaget till försöksverksamheten. I annat sammanhang (prop. 1:8, pkt

224) hade departementschefen påpekat, att önskvärda försöksanordningar

inom skolans område kunde komma i formell konflikt med bestämmelser,

som tillkommit med riksdagens medverkan. Om riksdagen icke framställde

erinran däremot, borde Kungl. Maj:t i dylika fall äga lämna erforderliga

medgivanden.

Statsutskottet hade intet att erinra mot att Kungl. Maj:t under den

stundande försöksperioden i särskilda fall, då så befunnes påkallat, med-

gåve avvikelser från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens med­

verkan, men förutsatte, att riksdagen hölles underrättad om de olika

slag av försöksverksamhet, som i sådan ordning beslutades, samt angå­

ende resultaten av verksamheten.

I den påföljande år framlagda propositionen angående riktlinjer för det

svenska skolväsendets utveckling (nr 70) inbjöd Kungl. Maj:t riksdagen

att fatta principbeslut om en vidgad försöksverksamhet på skolans om­

råde. Enligt riksdagens beslut, som den 6 oktober 1950 fastställts av Kungl.

Maj:t, skola allsidiga försök anställas angående de för enhetsskolan ända­

målsenliga organisations- och arbetsformerna, såsom angående elevmateria-

lets och lärokursens differentiering med hänsyn till lärjungarnas anlag,

4

angående skolans inre arbete och angående lärjungars intagning i enhets-

skolan på grundval av skolmognadsprov. Den lämpliga anknytningen till

enhetsskolan av skolor för yrkesundervisning och praktiska realskolor bör

ytterligare övervägas och under försökstiden prövas. Slutligen skola för­

sök anställas med olika former av praktiska realskolor och med särskilda

till enhetsskolan anknytande gymnasieformer. Ledningen och redovisningen

av försöksverksamheten i dess helhet skall handhavas av skolöverstyrelsen

med för ändamålet behövlig förstärkt organisation.

Det särskilda utskott, som vid 1950 års riksdag behandlade frågan,

uttalade, att vid sidan av den försöksverksamhet, som är inriktad på en-

hetsskolans utformning, försök även borde anställas inom de existerande

skolformerna, avseende icke blott dessa skolformers utveckling under över­

gångstiden och, i vissa fall, deras anknytning till enhetsskolan, utan även

frågor av allmän betydelse för skolans och den särskilda skolformens upp­

gifter (uti. 1, s. 118).

Genom beslut den G oktober 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöver­

styrelsen att handhava ledningen av försöksverksamheten under beaktande

av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1950:70 och

särskilda utskottet i dess utlåtande 1950: 1 anfört rörande denna verk­

samhets uppgifter, planläggning och omfattning. Överstyrelsen hade därvid

att noggrant följa försöksverksamhetens gång samt att — efter samråd

med överstyrelsen för yrkesutbildning och statens psykologisk-pedagogiska

institut i vad berörde dessa institutioners verksamhetsområden — vidtaga

de åtgärder och göra de framställningar, som erfordrades för att verksam­

heten skulle erhålla avsedd omfattning och allsidighet. Vidare fäste Kungl.

Maj:t skolöverstyrelsens uppmärksamhet på vad departementschefen och

utskottet anfört om de nuvarande skolformernas ställning under försöks­

tiden och om angelägenheten av att även inom dessa skolformer försöks­

verksamhet anordnades i lämplig omfattning. Slutligen föreskrevs, att

skolöverstyrelsen årligen före den 1 november skulle till Kungl. Maj:t in­

komma med redogörelse för de åtgärder, som under det sist förflutna

läsåret vidtagits med avseende på försöksverksamheten, samt för de er­

farenheter och resultat, som under samma tid framgått av densamma.

Försöksverksamhetens organisation läsåret 1 9 4.9/

5 0. Skolöverstyrelsen har nu inkommit med redogörelse, avseende läsåret

1949/50. Då 1950 års riksdagsbeslut fattades först under läsårets sista

dagar, avser denna första berättelse uteslutande den i propositionen

1949: 148 berörda begränsade försöksverksamheten. Av berättelsen inhäm­

tas i huvudsak följande.

Urvalet av försöksdistrikt har grundats på av skolkommissionen utförda

förarbeten. Kommissionen hade tillfrågat 264 kommuner om deras villig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

5

het att medverka vid försök med nioårig enhetsskola och erhållit jakande

svar av 144. Bland dessa hade kommissionen utvalt 12 försöksdistrikt, där

verksamheten ansågs kunna börja höstterminen 1949, och 15, där början

borde kunna göras höstterminen 1950. Därjämte skulle det förstnämnda

året försöksverksamhet påbörjas vid Björkhagens folkskola i Stockholm.

De föreslagna försöksdistrikten hade varierande struktur. Vissa allmänna

förutsättningar måste vara uppfyllda, men å andra sidan hade en del

kommuner medtagits, just emedan de erbjödo exempel på svårigheter av

olika slag, som man måste räkna med vid skolreformens genomförande.

Kommissionens förslag överlämnades i februari 1949 till Kungl. Maj:t,

som inhämtade skolöverstyrelsens utlåtande i ärendet.

Överstyrelsen framhöll bland annat, att kommunerna ej borde erhålla

så stor frihet vid försökens gestaltning, att de kunde gå fram i minsta

motståndets riktning och anordna enhetsskolan huvudsakligen som en

ersättare för den nuvarande teoretiska realskolan. Varje skoldistrikt, som

skall kunna komma i fråga till försöksverksamhet med den av skolkom-

missionen föreslagna skolorganisationen, borde förpliktas att i möjligaste

mån söka förverkliga förslaget även i vad det avser praktiska utbildnings­

möjligheter för enhetsskolans lärjungar. »Om så icke sker, kan skolväsen­

det komma att bli ännu mera ensidigt utvecklat i teoretisk riktning, än

det nu är», tilläde överstyrelsen varnande.

Vid granskningen av de lokala utredningar, som varit den huvudsak­

liga grunden för kommissionens urvalsförslag, hade överstyrelsen i många

fall funnit dem ofullständiga, ej minst i fråga om kommunernas möjlig­

het att ordna praktisk eller yrkesförberedande utbildning, och ansåg sig

därför icke utan ytterligare ingående undersökningar kunna med önsk­

värd bestämdhet uttala sig om de ifrågavarande kommunernas lämplighet

för en på längre sikt både i pedagogiskt och organisatoriskt avseende så

genomgripande försöksverksamhet, som den kommissionen hade föreslagit.

Försöksverksamheten borde därför tills vidare vara av rent pedagogisk art

och närmare bestämt avse försök med de av kommissionens kursplane-

delegation utarbetade studieplanerna och de av denna rekommenderade

undervisningsmetoderna. Om verksamheten på detta sätt tills vidare be­

gränsades till pedagogiska försök, borde den kunna påbörjas höstterminen

1949 icke endast i de av kommissionen föreslagna kommunerna utan även

i en av dem, som av kommissionen föreslagits skola starta hösten 1950

(Olands försöksdistrikt).

Kungl. Maj:t medgav den 20 maj 1949, att försök av det slag, som av­

sågs i skolöverstyrelsens utlåtande, finge anställas i kommunerna i fråga.

Uttryckligen betecknades verksamheten som en »pedagogisk försöksverk­

samhet av förberedande slag». Samtidigt bemyndigades överstyrelsen att

fastställa tim- och kursplaner med anvisningar i anslutning till de förslag,

som av 194G års skolkommission komme att utarbetas för försöksverksam­

heten.

Av följande tabell framgår försöksverksamhetens omfattning läsåret

1949/50.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Antalet läraravdelningar med försöksundervisning enligt Kungl. Maj:ts

beslut 20/5 19/9 läsåret 19/9/50.

Försöksdistrikt

K

1

a

S S

1

1-2 1-4 2 3-6 3-7 4 4-5 5 5-6 5-7 S:a

3 10

1

1

2

_

1

1

1

8

28

4

3

7

4

_ _

_

1

_ — —

2

1

—

8

1

6 _ _

1

2 —

—

1

—

3

14

3

4

2

1

—

10

1

1

_ _

1

_

—

—

1

—

—

4

7. Oland.......................................................

4

4 — —

1

— — —

1

5

1

16

8. Skellefteå (Skelleftehamns skolområde) .

3

1

2

6

9. Stockholm (Björkhagens skola)............

11

— —

6 — —

3

— — —

20

3

3

-

—

1 — — —

2

1 —

10

5

3

5

1 —

14

1

8

_ _

1

1 _ _ —

4

1

16

3

3 _ _

1

_ — —

2 —

2

11

14. Österåker....................................................

2

2 — —

1

— — —

2 —

1

8

Summa avdelningar 48 45

1

6

9

5

3

1 24

14 16

172

Bland försöksdistrikten förekomna städer (Bollnäs, Skellefteå, Stock­

holm), kommuner med blandat näringsliv (Burlöv, Lerum, Åhus, Öster­

åker), industrikommuner (Sura och Timrå), jordbrukskommuner (Oland,

Vifolka) samt några mer eller mindre utpräglade skogskommuner (Lill-

härdal, Hietaniemi, Bollnäs landskommun).

Försöken ha i allmänhet påbörjats i klasserna 1 och 5, vid Björkhagens

skola dock i klasserna 1, 2 och 4. Hela antalet lärjungar i klasserna 1 och 5,

som under läsåret deltogo i försöksundervisningen, utgjorde 2 483. Av

dessa undervisades 1 550 i skolor av A-form och 933 i skolor av B-form.

Den av skolöverstyrelsen fastställda timplanen för klasserna 1—2 över­

ensstämmer med de reducerade timplaner, som genom kungörelsen 1949: 392

ha fastställts för småskolan. I klasserna 5 och 6, där engelska tillkommer

som nytt ämne med fem veckotimmar i vardera klassen, avviker timplanen

mera från den inom andra skoldistrikt tillämpade; bland annat har tim­

talet för modersmålet minskats från 10+9 till de 6+6, som gälla för mot­

svarande klasser i den femåriga realskolan. Veckoschemat upptager i dessa

klasser 34—36 veckotimmar, varav 25 i läroämnena.

För lärarna inom försökskommunerna anordnades sommaren 1949 av

skolkommissionen en fyra veckors instruktionskurs (»Gripsholmskursen»).

Deltagarantalet var 60; detta utgör dock ej stort mer än en tredjedel av

lärarkåren vid försöksskolorna.

Med vederbörligt bemyndigande anställde vidare skolöverstyrelsen sju

lärare som konsulenter med en sammanlagd tjänstgöring av 7 månader

7

på lågstadiet och 6 månader på mellanstadiet. Dessa besökte samtliga

läraravdelningar en eller två gånger under läsaret, anordnade praktiska

demonstrationer och ledde diskussioner angående bland annat kursföre­

skrifter, studieplaner och arbetssätt, undervisningsmateriel, klassbibliotek,

filmer och andra hjälpmedel.

Av de under året anlitade sju konsulenterna voro fyra övningsskollärare,

en folkskollärare och två småskollärare. Genom att i största möjliga ut­

sträckning anlita lärare, anställda vid seminariernas övningsskolor, ville

överstyrelsen redan från början knyta en personlig kontakt mellan försöks­

verksamheten och lärarutbildningsanstalterna.

Inom den centrala skolmyndigheten ha ärenden rörande försöksverksam­

heten under året handlagts av undervisningsrådet Y. Norinder. Dessutom

voro för ändamålet anställda en försöksskolkonsulent i lönegrad Cg 27

och ett kanslibiträde i lönegrad Cg 11.

De första erfarenheterna. Vid slutet av den första arbets­

terminen utsände skolöverstyrelsen frågeformulär till lärarna i försöks-

klasserna angående deras erfarenheter av försöksverksamheten och vid

slutet av den andra terminen till distriktsöverlärarna. Konsulenterna läm­

nade periodvis redogörelse för sina iakttagelser.

Lärarnas inställning till försöksverksamheten har i stort sett varit

mycket välvillig. I ett och annat fall ha konsulenterna vid sina besök

i försöksklasserna träffat lärare med passiv eller rentav avog inställning

till försöken, men det har varit undantag. Även en del lärare, som från

början stått gruvsamma inför en omläggning av arbetet, ha kommit förbi

sina farhågor, sedan verksamheten kommit i gång. Ej sällan äro lärar-

yttrandena mycket positiva.

De hörda skolmännen anse sig ofta kunna konstatera ökat intresse från

barnens och målsmännens sida. Arbetet har blivit roligare, där

de nya metoderna användas. Genom försöksverksamheten ha hem och

skola flerstädes kommit varandra närmare. Sedan försöken börjat, har det

blivit vanligare, att föräldrarna hälsa på i skolan. Den insyn i skolans

förhållanden, som de på detta sätt skaffa sig, bidrar starkt till att öka för­

ståelsen för skolans arbete.

Många föräldrar tycka dock, att skolgången i enhetsskolan blir alldeles

för lång, och vissa elever anse sig orättvist behandlade, då de skulle komma

ut i förvärvsarbetet två år senare än närmast föregående klass. »En grund­

lig diskussion härom har hållits i klassen med överläraren som inledare

och med livligt deltagande från elevernas sida», skriver en lärare. »Fastän

de gav med sig av förnuftsskäl, är känsloinställningen i stort sett densamma.

Däremot har en märkbar förbättring kunnat iakttagas omedelbart efter

föräldramötena».

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 136.

8

De k ommunala myndigheterna ha hittills icke tvekat att

bevilja erforderliga anslag, men det finnes nog en viss besvikelse ute i

försöksdistrikten över att staten ännu icke i större utsträckning iklätt

sig merkostnaderna för verksamheten. Överläraren i ett landsbygdsdistrikt

nämner, att inom kommunalfullmäktige röster höjts för uppskov med

organisatoriska försök i avvaktan på klarare besked om statens villighet

att bära kostnaderna för försöksverksamheten. Vid utgången av läsåret

hade dock icke någon enda kommun beslutat sig för att avbryta försöks­

verksamheten eller uppskjuta fullföljandet av densamma.

Flertalet lärare förklarade sig redan från början ha genomfört mer eller

mindre genomgripande förändringar i arbetssättet, vanligen i den

riktning skolkommissionen rekommenderat. Såsom det var att vänta,

hade de lärare, som varit med om instruktionskursen i Gripsholm och orien­

terats om de av kommissionen föreslagna metoderna, praktiserat dessa mera

målmedvetet och i flera av skolans ämnen än de lärare, vilka ej deltagit

i kursen.

På mellanstadiet ha de nya metoderna i synnerhet använts i orienterings­

ämnena.

Man har sökt samla undervisningen till s. k. intresseområden och vid

behandlingen av dessa utnyttjat lärostoff och arbetsmoment, som eljest

räknas till skilda teoretiska och praktiska ämnen. Vidare har man sökt

att med utgångspunkt från intresseområdena tillgodose elevernas behov

av såväl individuellt arbete som grupparbete. En del lärare ha vidare

inom dessa ämnen prövat olika former av koncentrationsläsning.

På lågstadiet har arbetssättet mest ändrats i läsning och hembygdskun-

skap med arbetsövningar samt i slöjd.

»Förutom den läxfrihet och det lugnare arbetstempo, som man i klass 1

alltmera började praktisera, bestod förändringen i arbetssättet i läsning

huvudsakligen i försök att individualisera undervisningen och att uppdela

klassen i grupper alltefter olika läsfärdighet. I ämnet hembygdskunskap

med arbetsövningar ändrades arbetssättet mest i fråga om uppläggningen

av dessa arbetsövningar, som gjordes mera omväxlande genom att utvidgas

till småslöjd av olika slag, omfattande t. ex. klippning och klistring, riv­

ning och applikationer, enkla flät-, väv- och sömnadsarbeten samt dessutom

likaledes enkla trä- och pappslöjdsarbeten. Vidare infördes modellering

i lera mera allmänt, likaså målning med vattenfärger och med hjälp av

dextrinfärger, även målning i stort format (s. k. väggmålning), den senare

i form av både individuellt arbete och grupparbete.»

Avvägningen mellan olika arbetsformer — klassundervisning, indivi­

duellt arbete och grupparbete — var av allt att döma den största svårig­

heten för en del lärare och naturligt nog särskilt för sådana, som ännu ej

hade hunnit förvärva tillräcklig lärarerfarenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

9

»En och annan hade — måhända under intrycket av skolkommissionens

starka kritik av den ensidiga klassundervisningen — fått den uppfatt­

ningen, att denna arbetsform över huvud taget skulle ersättas av individu­

ellt arbete och grupparbete. Kommissionen hade dock i sitt principbe­

tänkande (s. 115) framhållit, att det i stället gällde att åstadkomma en

planmässig kombination av olika arbetsformer. Konsulenterna vitsordade

emellertid, att det endast var enstaka lärare, som gått för långt i sin

strävan att ersätta klassundervisningen med individuellt arbete och grupp­

arbete. De flesta hade tvärtom börjat 'mycket försiktigt’. En av konsulen­

terna konstaterade, att 'klassundervisning med vissa uppmjukningar är

det arbetssätt, som allmännast förekommer’ i försöksklasserna.»

Erfarenheterna äro mycket skiftande även inom samma läroämne. Rätt

många lärare ha exempelvis försökt individualisera räkneundervisningen.

En lärare i Bl-skola klasserna 5—7, har tydligen haft klar framgång med

ett rent individuellt arbetssätt. Han skriver:

»Har förut försökt hålla hela klassen samlad inom samma område. I den

från flera skolor sammansatta klassen visade det sig ogörligt att fortsätta

på den gamla vägen. Var och en släpptes fri. Så fort någon kommer till

något nytt, går han fram till tavlan och arbetar med problemen, får hjälp

av läraren eller av en kamrat och återvänder till sin plats, när han visat,

att han behärskar saken. De snabbt arbetande eleverna ha själva upp­

täckt, vilken nytta de ha av att förklara ett problem för mindre långt

komna kamrater och gripa därför gärna chansen till denna form av repeti­

tion.»

Metoden är emellertid påfrestande för läraren. En annan lärare i samma

skolform har stannat för en måttlig individualisering.

»Har under en kort tid låtit barnen räkna individuellt, men då detta

arbetssätt var synnerligen arbetsamt och då jag icke kunde märka något

bättre resultat, har jag återgått till min gamla metod, d. v. s. alla elever

äro med vid genomgång av ett nytt moment. Därefter få barnen räkna

i den takt, det passar var och en. De duktigaste få extra uppgifter, när

de räknat de tal, som finnas i vår vanliga räknebok. Sist följer ett gemen­

samt prov på det genomgångna.»

Även andra mellanformer ha praktiserats. I stället för att fortsätta

att arbeta helt individuellt eller i en mängd små, självvalda arbetsgrupper

inom klassen, kan denna exempelvis uppdelas i tre grupper efter räkne-

färdighet och arbetstakt.

»Enligt lärarna blev resultatet härigenom mycket bättre», skriver skol­

överstyrelsen. »På så sätt blev det nämligen lättare för läraren att hinna

tillräckligt instruera och kontrollera arbetsgrupperna och att inom dessa

åstadkomma den behövliga individualiseringen. Även i en del andra äm­

nen, som måste ge fasta och sammanhängande kunskaper, visade sig en

liknande uppdelning av klassen i ett fåtal homogena arbetsgrupper vara

en lämplig medelväg mellan ensidig klassundervisning och extrem indivi­

dualisering.»

Kungl. May.ts proposition nr 136.

10

De många försöken med grupparbete ha likaledes givit varierande ut­

slag. En lärare i A-skola, klass 5, skriver:

»Barnen har delat upp sig i grupper på 2—3, men de har mest arbetat

individuellt... Det förefaller, som om de trivts med arbetssättet och

håller på att växa in i det. Det har avgjort varit bra för de sämst begåvade.

De har varit med med liv och lust och aldrig fått någon anledning att

känna sig efterblivna.»

En annan lärare i samma klass har sämre erfarenheter.

»Barnen har svårt för att göra det de läser till sin egendom. De kan

ej ta ut det väsentliga ur en berättelse t. ex., och de svagare i klassen

skriver helt enkelt av ord för ord ur boken ... De duktigare eleverna ha

åstadkommit hyggliga arbeten, medan de svagare begåvade varken ha

kunnat eller hunnit något nämnvärt... Något samarbete mellan be­

gåvade och obegåvade har ej ägt rum under terminens lopp. Kanske blir

det bättre.»

En tredje har fått omedelbar kontakt med arbetssättets svårigheter men

släpper inte taget:

»Grupparbetet har bedrivits med växlande framgång. Ibland har jag

önskat, att jag aldrig hade börjat med detta nya arbetssätt, men andra

dagar har jag känt, att jag lyckats med min uppgift. I varje fall kan

jag säga, att jag är betydligt mera optimist nu än i början ... Det var

ingalunda lätt, innan man lärt barnen använda uppslagsböcker, och det

såg ibland hopplöst ut. Så småningom fick jag samtliga barn i arbete ...

En dag kom redovisningen. En del barn hade korta sådana, andra mera

utförliga. En sak var klar. De flesta av åhörarna var passiva, och om

jag slängde ut en fråga i klassen, så var det många, som inte hade upp­

fattat, vad redogöraren sagt. Här har vi ett av de svåraste problemen att

komma till rätta med. Barnen måste göra sina redogörelser intressanta

för åhörarna.»

Försöken ha icke pågått så länge, att de satt fullt tydliga spår i kun­

skapsnivån. Vid jämförelse mellan kunskapsresultatet i två femte­

klasser, där försöken drivits olika långt, säger sig en överlärare icke ha

kunnat finna någon skillnad i vad man skulle kunna hänföra till grund­

kurserna men väl i arbetsglädje och förmåga till självverksamhet. En annan

överlärare gav lärarna tillfälle yttra sig efter det första verksamhetsåret.

Ingen lärare på lågstadiet och endast en på mellanstadiet ansåg sig ha

fått sämre resultat än förut. På lågstadiet trodde sig halva antalet lärare

ha nått bättre resultat. »För egen del», tillägger överläraren, »har jag den

uppfattningen, att resultatet icke enbart får avläsas i siffror, som kan

erhållas vid utförande av rena kunskapsprov. Den större vana att handskas

med studiematerial, som barnen erhåller vid ett friare arbetssätt, är

också ett resultat».

En ömtålig punkt är givetvis inskränkningen av modersmålsundervis-

ningen i femte klassen. Inom ett större landsbygdsdistrikt anser halva an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

11

talet lärare, att resultatet i modersmålet blivit sämre än förut. Undervis­

ningen i engelska kan icke på detta tidiga stadium helt kompensera tidsför­

lusten för modersmålet. Men arbetsresultaten i engelska betecknas ofta som

goda, ämnet är högeligen uppskattat av barnen, och det anses ge en värde­

full stimulans åt skolarbetet i det hela. Enligt lärarnas uppfattning saknar

endast ett mindretal lärjungar (13 procent) lust och fallenhet för fortsatt

undervisning i engelska.

Skolöverstyrelsen har velat så tidigt som möjligt utröna vad lärjungarna

vunnit och förlorat genom införandet av ett främmande språk på mellan­

stadiet. Överstyrelsen har dock vid detta tillfälle mast begränsa sig för­

utom till vissa uppgifter, inhämtade genom rundfråga till lärarna — till de

sidor av färdigheten i engelska, som kunnat nås genom skriftliga prov.

Också i fråga om lärjungarnas färdighet i modersmålet har överstyrelsen

denna gång måst begränsa sig till de ämnesgrenar, där nivån kan utrönas

medelst skriftliga arbeten.

Lärjungarnas allmänt intellektuella status undersöktes med ett svenskt

grupptest för åldern 11—13 år, deras språkfärdighet vid mitten av vår­

terminen med två prov, av vilka det första prövade deras ordkunskap,

det andra deras förmåga att skriftligt besvara en del på engelska ställda

frågor i anslutning till en bild. För språktesten utvaldes två lärjunge­

grupper, bestående av 359 pojkar respektive flickor. Grupperna voro så lik­

artat sammansatta som möjligt med hänsyn till lärjungarnas intellektuella

nivå, socialgrupp och den skolform, vari de undervisats. Som man kanske

kunde vänta, visade det sig, att flickgruppen hade nått längre i språk­

färdighet än pojkgruppen; skillnaden var statistiskt säkerställd. Det fram­

gick vidare, att det existerade ett påtagligt samband mellan lärjungarnas

allmänna begåvning enligt intelligenstestet och deras resultat vid språk­

testen (korrelation + 0,71 för flickorna, + 0,63 för pojkarna). Läggas be­

tygen i engelska till grund för lärjungarnas fördelning på studieavdelningar,

får sålunda uppdelningen i rätt hög grad tycke av en intelligensgruppering.

För att pröva försöksklassernas nivå i modersmålet utarbetade skolöver­

styrelsen en serie provuppgifter inom olika delar av ämnet (användning av

ordlistor och sakregister, ordförståelse, tyst läsning, språklära, rättskriv­

ning efter diktamen och utan diktamen, välskrivning). Dessa förelädes dels

lärjungarna i klass 5 i vart och ett av de 13 försöksdistrikten, dels lär­

jungarna i samma klass inom 13 jämförelsedistrikt, som icke deltogo i för­

söksverksamheten. Hela antalet lärjungar, som deltogo i samtliga prov,

uppgick till 827 i försöksdistrikten och 988 i jämförelsedistrikten, i båda

fallen 94,5 procent av lärjungenumerären. Uppgiften var närmast att ut­

röna, i vad mån lärjungarnas färdighetsstandard i modersmålet har påver­

kats av den minskning av timtalet med 4 veckotimmar, som vidtagits för

att bereda rum för engelskan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

12

Bearbetningen av proven gav endast på en punkt utslag till försöks-

klassemas förmån, nämligen i fråga om färdighet i att använda ordlista.

I övrigt lågo resultaten lägre för försöksklasserna, och särskilt var detta

fallet beträffande ordförståelse, tystläsning och välskrivning. Differenserna

voro visserligen icke statistiskt sett fullt säkerställda, men det är i varje

fall mycket sannolikt, att det rör sig om verkliga och icke om slump-

betingade skillnader på de tre nämnda punkterna. Överstyrelsen kom­

menterar resultaten med följande ord:

»Huruvida detta betyder en faktisk standardsänkning eller beror på att

vissa redan från början förefintliga skillnader spelat in, kan självfallet

ej med full säkerhet avgöras, förrän man under en följd av år upprepat

sådana undersökningar med samma elever. Det får tills vidare anses vara

mest sannolikt, att den i försöksdistrikten påvisade något lägre färdighets­

standarden i fråga om ordförståelse, tystläsning och välskrivning huvud­

sakligen beror på att antalet veckotimmar för ämnet modersmålet i dessa

distrikt minskats från 10 till 6 d. v. s. med 40 procent. Inom ramen av denna

starkt reducerade tid för modermålsämnet ha lärarna ej hunnit med vare

sig att öva eleverna tillräckligt i ordanalys eller att förklara och förhöra

uppgifterna i tystläsning, ej heller att ägna deras handstil nödig omsorg.»

Överstyrelsen framhåller emellertid, att undersökningarna ej äro annat

än stickprov, företagna under det första årets förberedande försöksverk­

samhet.

Några s lut s åt s er. Redan det första försöksårets erfarenheter ha

ådagalagt, att det skulle ha varit förmånligare, om verksamheten i stället

för att spridas ut till vitt skilda delar av landet hade koncentrerats till

några få skolenheter av olika slag, påpekar skolöverstyrelsen. Förutom att

försöksverksamheten genom denna geografiska decentralisering blivit svå­

rare att leda och överskåda, ha de stora avstånden försvårat samverkan

mellan försöksdistrikten och alstrat en viss känsla av isolering i arbetet.

Vid verksamhetens framtida utvidgning till flera kommuner böra därför

dessa enligt överstyrelsens mening utväljas på sådant sätt, att samman­

hängande försöksområden bildas, där så är möjligt. Genom en sådan kon­

solidering torde det också bli lättare att för lärjungarna på försöksskolornas

högstadium ordna såväl teoretiskt som praktiskt differentierade utbild­

ningsmöjligheter.

Lärarkårerna ha av allt att döma högt värderat de pedagogiska kon­

ferenser eller pedagogdagar som ha anordnats vid konsulenternas besök

i försöksdistrikten. Till dessa har i regel hela lärarkåren i distriktet in­

bjudits. På så sätt har denna fortbildning nått även andra lärare än

sådana, som direkt medverka vid försöksundervisningen. Genom de semi-

narielärare, som varit konsulenter, ha impulser och erfarenheter därifrån

överförts till lärarutbildningen. Överstyrelsen har trott sig finna, att

Kungi. Maj:ts 'proposition nr 136.

13

konsulentveksamheten, som hittills skötts centralt av skolöverstyrelsen,

med större fördel bör kunna ordnas regionalt med vissa lärarutbildnings-

anstalter som pedagogiska stödjepunkter.

Försöksverksamhetens gång bör följas och kontrolleras genom fortsatta

prov. Skulle det därvid visa sig, att försöksdistriktens lärjungar stanna

på en lägre nivå än sina jämnåriga i färdigheter som ordförståelse och

förmåga att vid tyst läsning uppfatta textens innehåll, bör betydelsen av

en effektiv övningsteknik i dessa hänseenden inskärpas i kursföreskrifterna

och tillräcklig tid till uppövning av dessa grundläggande studiefärdig­

heter anslås i samband med modersmålsundervisningen.

Försök med andra organisationsformer. Parallellt med

den förberedande försöksverksamheten för enhetsskolan ha fristående för­

sök pågått med organisationsformer, som i likhet med den femåriga real­

skolan äro avsedda att föra lärjungarna från folkskolans fjärde klass till

realexamen på en tid av fem år men som i ett eller annat avseende stå

närmare folkskolan, än realskolan gör. Jag bör något dröja även vid dessa

organisationsformer, bland annat emedan vissa av dem torde bli av bety­

delse för skolväsendets utveckling under övergångstiden, i synnerhet i skol­

distrikt, som icke anställa försök med enhetsskolan.

I Stockholm inrättades från och med läsåret 1939/40 s. k. sångklasser,

vari lärjungar med musikalisk begåvning sammanfördes och ämnet sång

fick relativt stark ställning. Differentieringen påbörjades i tredje klassen,

och lärjungarna fördelade sig från och med femte klassen på en allmän

linje och en språklinje, i vilken senare den femåriga realskolans kursplan

med vissa modifikationer följes. Realexamen har från och med 1946 av­

lagts på sistnämnda linje; musik ingår därvid som examensämne. Lärjungar

på linjen kunna på vissa villkor övergå till motsvarande klasser av allmänt

läroverk eller därmed jämförlig kommunal skola.

Samtliga ämneslärare i klasserna 7—9 på språklinjen och lärarna i mo­

dersmålet och engelska i klasserna 5 och 6 skola ha behörighet att antagas

till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola eller av skolöverstyrelsen

förklaras behöriga att undervisa i de ifrågavarande avdelningarna.

Tillströmningen till sångklassernas språklinje har varit god. Samman­

lagda lärjungeantalet i klasserna 5—9 är detta läsår 153. Behovet av paral­

lellavdelningar gör sig allt starkare gällande.

Sedan läsåret 1947/48 har undervisning i engelska i större skala anord­

nats i klass 5 av Stockholms folkskolor. För de lärjungar, som deltagit i

denna undervisning, öppnades läsåret 1949/50 en ny väg till realexamen,

då Kungl. Maj:t medgav, att en teoretisk linje med realskolans kurser

finge anordnas i klasserna 7—9 för lärjungar, som inhämtat kursen i engel­

ska och i övrigt förvärvat vissa betygskvalifikationer. Antalet avdelningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

14

av denna teoretiska linje fick dock icke överstiga tio i någon av de tre

klasserna 7—9. Realexamen skulle kunna anställas vårterminen 1952, och

lärjunge skulle få tillgodoräkna sig betyg från näst högsta klassen för över­

gång till allmänt läroverk eller kommunal skola på samma sätt som om

betyget erhållits i näst högsta klassen av realskola.

För undervisningen i engelska i klasserna 5 och 6 skulle anställas lärare

med för denna undervisning föreskriven kompetens. Ämneslärarna i klas­

serna 7—9 skulle liksom lärarna i motsvarande sångklasser ha behörighet

att antagas till ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola eller också

vara behörigförklarade av skolöverstyrelsen för sin särskilda undervisnings­

uppgift.

Försöken ha koncentrerats till fem överlärardistrikt (Blommensberg,

Hägerstensåsen, Kristineberg, Riksby och Älvsjö). Läsåret 1949/50 funnos

6 avdelningar i klass 7 med ett sammanlagt lärjungeantal av 170. Parallellt

med den teoretiska linjen var en praktisk linje anordnad, vars 12 avdel­

ningar omfattade 298 lärjungar.

Folkskoledirektionen har tillställt överlärarna frågeformulär angående

gjorda iakttagelser. Av svaren kan utläsas, att lärjungarnas intresse för

undervisningen i engelska är stort, åtminstone så länge de icke fått alltför

påtaglig känning med språkets svårigheter. »Första tiden i klass 5 sväm­

mar intresset över alla gränser», skriver en överlärare. »Detta intresse min­

skas i klass 7 P, där de begåvade eleverna äro bortgallrade».

Meningarna om linjedelningen i klass 7 ha av naturliga skäl ännu icke

hunnit stadga sig. Erfarenheterna av den praktiska linjen ha tyd­

ligen på sina håll varit mycket goda; särskilt vitsordas lärjungarnas intresse

för naturkunnighet, maskinskrivning, slöjd och skolkök. Men även en viss

kritik kommer till synes. »Lärarna ifrågasätta, om man ej borde ha mer

övningsämnen och mindre läs- och skrivämnen», säger en överlärare.

»Undervisningen i engelska blir mer mödosam och särskilda böcker bör

utarbetas för undervisningen här». — »Klassens standard låg. Kursen inte

tillräckligt praktisk», heter det i ett annat yttrande.

Omdömena om den teoretiska linjen gälla ännu så länge kanske

mer klasserna själva än erfarenheterna av den organisatoriska anordningen.

»En mönsterklass av ambitiösa och trevliga elever», utropar en av över­

lärarna. »Varje barn har gjort sitt bästa. Att det oaktat flera underbetyg

måst ges, beror på de höga fordringar, som med tanke på kraven i real­

examen måste ställas här». En annan är mera reserverad: »Klassförestån­

daren anser, att elevmaterialet är rätt svagt och att kursernas omfattning

i flertalet ämnen ej lämnat tid till nödvändiga repetitioner».

Slutligen må nämnas, att läsåret 1949/50 försök med treårig realskola,

byggande på sexårig folkskola med undervisning i engelska i klasserna 5

och 6, påbörjades i Stocksund. Det är meningen, att lärjungarna efter klass

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

15

6 skola kunna övergå till andra klassen vid samrealskolan i Stocksund efter

prövning endast i modersmålet, matematik och engelska.

Skolöverstyrelsen har i sin redogörelse för försöksverksamheten icke gått

in på de i detta avsnitt nämnda organisationsformerna. De beröras däremot

i en skrivelse från överstyrelsen av den 17 november 1950, till vilken jag

återkommer.

Försöksverksamheten under innevarande läsår.

Från och med innevarande läsår har den förberedande pedagogiska för­

söksverksamheten utsträckts till ytterligare 6 distrikt, nämligen Laxå, Lin­

köping (Kungsbergsskolan och Tanneforsskolan), Mörbylånga blivande

storkommun, Råneå, Skön och Svedala; därjämte skall i Stockholm för­

söksverksamheten omfatta även Västberga folkskola och en enhetsskole-

linje upprättas vid statens normalskola. Enbart vid prövningen av skol-

kommissionens förslag deltaga innevarande läsår i det närmaste 400 lärar-

avdelningar.

Inrättandet av en enhetsskolelinje vid statens normalskola synes med­

föra en organisatorisk konsekvens, som jag tillåter mig att beröra i detta

sammanhang.

Indrag ning av folkskolelinjen vid statens normal­

skola. Statens normalskola i Stockholm är redan ett tämligen stort läro­

verk. Läroanstalten består för närvarande av fyraårigt latingymnasium,

femårig och fyraårig realskola, sjuårig flickskola och sexårig folkskola, var­

till kommer den från och med innevarande läsår successivt upprättade nio­

åriga enhetsskolelinjen. I 1951 års statsverksproposition har Kungl. Maj:t

ytterligare föreslagit, att det vid läroanstaltens omorganisation i början

av 1940-talet planerade fyraåriga realgymnasiet skall successivt upprättas

från och med instundande budgetår. Lärjungeantalet i hela läroverket hös­

ten 1950 var 1 060.

Rektor vid statens normalskola är tillika föreståndare för statens psyko-

logisk-pedagogiska institut, och normalskolan fungerar i viss utsträckning

som provskola för institutet.

Upprättandet av enhetsskolelinje vid läroverket har nu aktualiserat frå­

gan om folkskolelinjens ställning. Sistnämnda linje inrättades år 1927

som en del av dåvarande högre lärarinneseminariets övningsskola. Avsik­

ten var, att seminariets elever genom hospitering och övningsundervisning

i folkskoleavdelningarna skulle erhålla någon kännedom om folkskolans

undervisning och arbetsförhållanden. När lärarinneseminariet nedlades,

var linjen icke längre erforderlig för detta ändamål, men den bibehölls

likväl i 1943 års organisation, efter vad det vill synas främst med tanke på

det planerade psykologisk-pedagogiska institutet. I utlåtande den 21 mars

1942 hade skolöverstyrelsen betecknat det som »lämpligt och nödvändigt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

16

att institutet disponerar jämväl en folkskola vid den läroanstalt, med vil­

ken institutet skall nära förbindas». Däremot fann överstyrelsen en sär­

skild folkskolelinje icke i och för sig erforderlig för en vid denna tidpunkt

ifrågasatt provårskurs vid läroverket; lärarkandidaternas kontakt med

folkskolan kunde ordnas på enklare sätt. Beslut om ett psykologisk-peda-

gogiskt institut kom visserligen icke till stånd vid 1942 års riksdag, men

riksdagen förklarade sig icke ha något att erinra mot att läroverket orga­

niserades med tanke på att det framdeles i viss utsträckning skulle kunna

bilda en grundval för pedagogiska försök (skr. 406, s. 6). Vid omorganisa­

tionen fingo lärarna på folkskolelinjen behålla sin tjänsteställning som

övningsskollärare med därmed förbundna lönevillkor men ålades en under-

visningsskyldighet av 28—30 veckotimmar mot tidigare 22—26. Övnings-

skollärarna ha i mån av behov och kvalifikationer biträtt vid psykologisk­

pedagogiska institutets försöksverksamhet. De ha sålunda under institu­

tets ledning utfört försök rörande den första läsundervisningen och dess

metodiska uppläggning — försök som alltjämt pågå — samt biträtt vid de

psykologiska prov, som under några år lågo till grund för elevintagningen.

Under innevarande läsår ha de dessutom — ehuru i växlande omfattning —

bestritt övningsundervisning med lärjungar från småskoleseminariet och

folkskoleseminariet för kvinnliga elever. Två av klasserna äro till och med

förlagda till småskoleseminariets lokaler.

Upprättandet av enhetsskolelinjen förra året motiverades med den pla­

nerade skolreformen och normalskolans karaktär av försöksskola.

I skrivelse den 27 oktober 1950 föreslår nu rektor, att folkskolelinjen

från och med budgetåret 1951/52 skall successivt avvecklas, parallellt med

att enhetsskolelinjen successivt uppbygges.

Rekryteringen till folkskolelinjens femte och sjätte klasser har sedan

länge varit mycket otillfredsställande, emedan huvuddelen av fjärde klas­

sens lärjungar plägar övergå till real- eller flickskolor. Femte klassen ny-

rekryteras visserligen i viss utsträckning men har i medeltal för åren 1932

—1950 icke ens varit halvbesatt (12,5 lärjungar). Enhetsskolelinjen inne­

håller barn på samma åldersstadier men har fördelen, att lärjungarna icke

behöva lämna linjen för att söka in vid andra läroanstalter. Redan av

utrymmesskäl kan man svårligen behålla båda linjerna; folkskolelinjen

måste då göras åttaårig, och det komme att behövas 17 klassrum och unge-

för lika många lärare för de båda linjerna.

Folkskoledirektionen i Stockholm finner det uppenbart, att en sexårig

folkskola vid normalskolan är direkt otjänlig. En eventuell avveckling av

normalskolans folkskolelinje skulle icke heller bli i någon högre grad be­

svärande för stadens folkskoleorganisation, i varje fall då barnantalet

om några år börjar minska. Klasserna 5 och 6 i normalskolan ha så ringa

anslutning, att eleverna i dessa klasser sannolikt skulle kunna fördelas på

nuvarande klassavdelningar i folkskolorna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

17

Direktionen har hyst viss tvekan om lämpligheten av att upprätta en iso­

lerad enhetsskola med blott en avdelning på varje klasstadium, men då

enhetsskolan vid ett försöksläroverk kan få vissa speciella uppgifter vid

metodiska och psykologiska försök, motsätter sig direktionen icke, att folk-

skolelinjen utbytes mot en enhetsskolelinje, under förutsättning dock att

organisationsförändringen icke medför ökade kostnader för Stockholms

stad.

Skolöverstyrelsen tillstyrker rektors förslag.

Såsom framgår av s. 237 i 1951 års åttonde huvudtitel har statskon­

toret uttalat principiella betänkligheter mot en föreslagen ökning av an­

talet övningsskollärare vid statens normalskola, då denna skola numera

icke är lärarutbildningsanstalt. Övningsskollärarna vid statens normal­

skola borde enligt ämbetsverkets mening disponeras för seminariernas be­

hov och deras undervisning övertagas av befattningshavare i småskollärares

respektive folkskollärares löneställning.

I händelse av bifall till rektors förslag kommer tydligen inrättandet av

klass 29 av enhetsskolelinjen nästa läsår att kompenseras av indragningen

av klass 1° av folkskolelinjen, så att den tidigare ifrågasatta ökningen av

antalet övningsskollärare blir obehövlig.

I fråga om de för enhetsskolan efter fullbordad omorganisation erforder­

liga lärarna och deras tjänsteställning anför rektor följande.

»Å stat skulle fortfarande fyra tjänster övningsskollärare vara uppförda,

representerande behovet av fyra klasslärare (klass 1—4 av enhetsskolan).

Från klass 5 inträder en ämnesdifferentiering, vilken torde kunna bestridas

av e.o. och extra övningsskollärare och ämneslärare från realskolan. Det

kan givetvis diskuteras om icke undervisningen i de fyra första klasserna

av den nioåriga enhetsskolan rätteligen borde bedrivas av vanliga små- och

folkskollärare — ej av övningsskollärare — vilket skulle medföra minskade

utgifter för statsverket. Men från rekryteringssynpunkten — speciellt med

hänsyn till det pedagogiska försöksarbetet som i dessa klasser måste anord­

nas — synes det mig önskvärt att de behövliga lärarna få behålla ställ­

ningen som övningsskollärare, tills vidare med den nu gällande undervis-

ningsskyldigheten.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Föredraganden.

Skolöverstyrelsens redogörelse avser förberedande pedagogiska försök,

som påbörjats redan året före riksdagens beslut om enhetsskolan. Det

är fråga om de allra första erfarenheterna: lärarna ha avgivit sina

yttranden efter endast en termins praktik med de nya arbetsuppgifterna,

och de prov som anställts gälla läget vid mitten av andra terminen.

På så kort tid har givetvis icke någon på nya erfarenheter grundad allmän

mening hunnit utbilda sig bland de i försöken deltagande. Lärarna ha sökt

2 — Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 136.

18

sig fram i sitt arbete efter skilda linjer och med växlande framgång, men

det kan vara värt att lägga märke till två ofta återkommande inslag i ytt­

randena: att den nya metodiken, där den tillämpats, ökat barnens trivsel

och arbetsglädje och att fler barn, än man hittills vanligen antagit, ha åt­

minstone någon behållning av den första undervisningen i engelska.

Självfallet kan man icke införa ett nytt stort ämne i skolan — ett främ­

mande språk — utan att detta i någon mån inkräktar på resultaten i de

andra ämnen, som få släppa till timmarna. Skolöverstyrelsen har också

genom organiserade försök kunnat statistiskt påvisa, att så är fallet

inom vissa grenar av modersmålsämnet. Förhållandet är värt att upp­

märksammas; jag tror icke det skulle vara välbetänkt att generellt införa

engelska språket i femte klassen av en endast sjuårig folkskola. Frågan

kommer i annat läge, först om skolplikten förlänges. Inom ramen av en

nioårig skolplikt bör det finnas utrymme både för grundläggande studier

i engelska och för en höjd slutstandard i modersmålet. Försöken böra full­

följas med ytterligare prov, men först när de nått upp till nionde klassen,

kan tiden vara inne att av dem draga slutsatser rörande enhetsskolans

organisation och kursinnehåll.

Införandet av enhetsskolelinje vid statens normalskola i Stockholm gör

den nuvarande folkskolelinjen vid läroverket överflödig. På de skäl, som

anförts av rektor, anser jag, att denna linje från och med instundande bud­

getår bör successivt avvecklas. Genom indragningen sparas lärarkraft; ut­

giftsminskningen är dock icke av den storlek, att beräkningen av avlönings-

anslaget för de allmänna läroverken därav påverkas.

I den mån övningsskollärarna vid statens normalskola icke tagas i an­

språk för lärarutbildningen vid seminarierna i staden, komma de efter

organisationsändringen att tjänstgöra på enhetsskolelinjen. Denna har

utöver de uppgifter i försöksverksamheten, som i allmänhet tillkomma de

försöksvis upprättade enhetsskolorna, även att uppbära rollen som en sär­

skild försökslinje för psykologisk-pedagogiska institutet. Inrättandet av

speciella försöksskolor som komplement till den distriktsvis anordnade för­

söksverksamheten har påyrkats av såväl skolkommissionen som skolöver­

styrelsen. I propositionen om enhetsskolan förlidet år uttalade föredra­

gande departementschefen, att det finge ankomma på skolöverstyrelsen att

framlägga förslag om särskilda försöksskolor, i den mån detta för försöks­

verksamheten befunnes ändamålsenligt. Då sådant förslag ännu icke före­

ligger och utredning sålunda bland annat saknas om lärarnas ställning och

avlöningsförhållanden vid dylika skolor, synas eventuellt ledigblivande

ordinarie övningsskollärartjänster vid statens normalskola tills vidare icke

böra återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 136.

19

II. Realskolestadiets utveckling utanför försöksdistrikten.

Inom försöksdistrikten komma studiemöjligheterna på realskolestadiet

automatiskt att utvidgas, i mån som enhetsskolan uppbygges, och på orter

med högre skolor kan inom vissa gränser en utvidgning ske genom upp­

rättande av parallellavdelningar vid de befintliga skolorna. Det ständigt

stegrade behovet av utbildning på realskolestadiet har emellertid brukat

tillgodoses även genom att nya högre skolor upprättats på orter, som tidi­

gare ha saknat sådana. Vanligen har man börjat med att inrätta en högre

folkskola, som efter några år har ombildats till kommunal mellanskola och

slutligen, efter beslut av riksdagen, till samrealskola. Fråga uppstår nu, i

vilka former denna utvidgning av realskolestadiet till nya orter bör för­

löpa, sedan principbeslut fattats om en enhetsskola, som är avsedd att, i

den mån försöksverksamheten ådagalägger lämpligheten, ersätta icke blott

folk- och forts ät tningsskolan utan även den högre folkskolan, den kommu­

nala mellanskolan och realskolan.

I de större städerna, där befintliga högre skolor icke kunna ytterligare

utvidgas, står man inför ett liknande spörsmål. Under år 1950 upprättades

nya statliga realskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Framställningar

om ytterligare utvidgning av realskoleorganisationen ha nu inkommit från

Gävle, Linköping, Malmö, Västerås och Umeå. Frågan är här, om nya

realskolor av hittillsvarande typ skola upprättas, eller om andra former

böra sökas för realskolestadiets expansion.

Det torde vara uteslutet att tillgodose alla dessa behov i samband med

utvidgningar av försöksverksamheten. Denna måste nämligen kunna effek­

tivt ledas från skolöverstyrelsens sida. Den får icke taga så stor omfatt­

ning, att svårigheter i detta hänseende uppstå. Direktiv för det fortsatta

planeringsarbetet under övergångstiden äro under sådana förhållanden av

nöden.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 17 november 1950 förelagt Kungl.

Maj:t de här berörda spörsmålen. Ämbetsverket redogör i tur och ordning-

för de olika tänkbara alternativen: upprättande av nya realskolor och högre

kommunala skolor, inbyggande av realskolelinjer i kommunala flickskolor

och i folkskoleseminariernas övningsskolor, inbyggande av realskolelinjer

i folkskolan i anslutning till något av de system, som ha prövats i Stock­

holm, och åvägabringande av anknytning mellan folkskolans sjätte klass

och en högre klass i real- eller mellanskola i anslutning till stocksunds-

systemet.

Den rådande bristen på ämneslärare gör det emellertid enligt överstyrel­

sens mening vanskligt att upprätta nya femåriga högre skolor.

»Tillgången på akademiskt utbildade lärare är så knapp, att undervis­

ningen av lärjungar i åldersstadier upp till 13 år i alltmer vidgad utsträck­

20

ning måste anförtros folkskolans lärare. På större och centralt belägna

orter torde de högre skolornas behov av akademiskt utbildade lärare visser­

ligen kunna fyllas men då endast på bekostnad av skolor på mindre orter

och orter i avlägsna landsändar. Med hänsyn härtill synas nya 5-åriga

högre skolor icke böra upprättas.»

Att inbygga realskolelinjer i kommunala flickskolor eller i folkskole-

seminariernas övningsskolor kan endast ifrågakomma i begränsad omfatt­

ning, framhåller överstyrelsen. Större vikt måste läggas vid möjligheten att

inbygga realskolelinjer i folkskolan, varvid även andra modifikationer i

kursplanen än de i Stockholm tillämpade äro tänkbara. Dock synes man

icke kunna upprätthålla det krav på akademisk utbildning för lärarna i

modersmålet och engelska i klasserna 5 och 6, som gäller på sångklassernas

språklinje, och förutsättningarna i varje särskilt fall måste omsorgsfullt

prövas — det är icke alltid de äro lika gynnsamma som i Stockholm.

»De i folkskolan inbyggda realskolelinjerna äro ej tillräckligt prövade,

för att man kan vara säker på att de lämna tillfredsställande resultat.

Sångklassernas organisation är prövad endast i Stockholm, där goda möj­

ligheter torde föreligga att erhålla lärare med akademisk kompetens. Den

andra formen av i folkskolan inbyggda linjer är icke fullständigt prövad.

En viss försiktighet synes därför påkallad, då det gäller upprättande av

nya i folkskolan inbyggda linjer. En noggrann undersökning av förutsätt­

ningarna från fall till fall torde vara oundgänglig.-----------

På orter, där man upprättar i folkskolan inbyggda realskolelinjer,_ och

där realskola eller högre kommunal skola finnes, uppstå vissa rekryterings-

problem. Lämpligt synes vara, att intagningen till dessa linjer samordnas

med intagningen till på platsen förefintliga högre skolor. Beslut om for­

merna härför bör fattas i varje särskilt fall, samtidigt med att föreskrift

meddelas om inrättande av inbyggd realskolelinje.»

Den i Stocksund vidtagna anordningen synes kunna ifrågakomma även

på andra orter, både där högre skola redan finnes och där sådan nyinrättas,

fortsätter överstyrelsen. Inträdesprövningen bör dock ersättas med krav

på kvalificerade betyg. Om orten har fyraårig realskola eller kommunal

mellanskola, kan man genom denna anordning i vissa fall nedbringa antalet

klassavdelningar, vilket är av vikt vid nuvarande lärarbrist. Intet hindrar

emellertid, att motsvarande anordning tillämpas jämväl vid femårig real­

skola, så att lärjungar från sjätte klassen i folkskola, där undervisnings-

planen modifierats bland annat genom införande av undervisning i engel­

ska, vinna inträde i klass 35 i förefintliga eller nyinrättade avdelningar.

Detta skulle visserligen icke göra lärjungarnas skoltid kortare, än om de

övergått till femårig realskola i den vanliga ordningen, men för åtgången

av akademiskt utbildade lärare kan det bli av stor betydelse.

Föreligger icke behov av fyraårig realskoleutbildning på orten, borde

hinder icke möta att upprätta en treårig kommunal mellanskola utan den

nuvarande första klassen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

21

Förutsättningarna för att stockholms- och stocksundssystemen skola

fungera tillfredsställande äro icke blott att engelska läses i folkskolans

femte och sjätte klasser, utan även antingen att lärjungematerialet är gott

eller att tim- och kursplanerna för nämnda klasser modifierats med hän­

syn till den treåriga lärogång till realexamen, som skall byggas därpå. Tills

vidare bör man icke ensidigt binda sig för någotdera systemet, anser över­

styrelsen.

Huruvida undervisning i engelska skall meddelas åt samtliga lärjungar i

femte och sjätte klasserna eller endast åt sådana, som anmäla sig frivilligt

och anses ha förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen, och på

vad sätt lärjungarna böra sammanföras till undervisningsavdelningar, äro

frågor, som närmast böra ankomma på vederbörande skolstyrelse. Efter

särskilt medgivande bör undervisningen i engelska kunna följa olika tim-

och kursplaner i olika avdelningar av femte och sjätte klasserna.

Vid prövningen av övergångstidens organisatoriska förhållanden bör det

givetvis tillses, att större orter icke gynnas på de mindres bekostnad, vilket

lätt skulle kunna inträffa under nu rådande lärarbrist.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t ville godkänna de av ämbets­

verket sålunda framlagda riktlinjerna för beredande av ökade möjligheter

till högre utbildning under övergångsperioden före enhetsskolans upprät­

tande.

Läroverkslärarnas riksförbund har med anledning av skolöverstyrelsens

förslag inkommit med en skrift, vari de fristående femåriga realskolelinjer­

nås pedagogiska och organisatoriska fördelar framhävas. Därutöver anför

riksförbundet bland annat följande.

Lärarbehovet blir icke större, om en femårig lärogång anordnas fristående

än om den helt och hållet eller under de två första åren inbygges i folk­

skolan. Problemet gäller sålunda inte antalet lärare utan antalet för real­

skolan utbildade lärare. Principiellt är det emellertid ingenting som hindrar,

att samma antal folkskollärare anställes för undervisning å en fristående

femårig realskolelinje som å en helt eller delvis inbyggd. De fristående lin­

jerna äro då att föredraga; de skulle kunna draga till sig ett relativt gott

urval av folkskollärare, medan en viss psykologisk faktor torde avhålla

lärare med akademisk kompetens från att söka till en i folkskolan helt in­

byggd femårig linje.

Avsikten med skolöverstyrelsens förslag synes vara att under rådande

läroverkslärarbrist söka säkerställa rekrytering av akademiker till lands­

bygdens skolor. Riksförbundets uppfattning är tvärtom, att förslaget direkt

strider mot landsbygdens intressen, då det endast opererar med kommu­

nala skolformer. Läroverkslärarnas benägenhet att söka sig till statliga

skolor är klart dokumenterad. Med nuvarande blygsamma rekrytering kan

man räkna med att nytillskottet av unga läroverkslärare till övervägande

antal kommer att absorberas av de statliga läroverken. Den ogynnsamma

ställning, som de mindre orterna intaga i konkurrenshänseende komme att

ytterligare accentueras, om de nyinrättade skolorna få kommunal karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

22

Skolöverstyrelsens rekommendation, att intagningen vid inbyggda linjer

skulle samordnas med intagningen vid ortens högre skolor, är vansklig: om

arrangemanget skulle innebära ett tvång för de i vissa stadsdelar bosatta

att välja den ena eller andra skolformen, torde man vara inne på en mycket

olycklig väg.

Med hänsyn till den rådande bristen på akademiskt utbildade lärare vill

förbundet trots allt icke motsätta sig, att i vissa fall den femåriga real­

skolans två första klasser provisoriskt förläggas till folkskolan, i vars femte

och sjätte klasser en modifiering genomföres av kurs- och timplanerna för

de elever, som ämna övergå till 35. Vid skolor, som redan ha femårig real-

skolelinje, böra dock endast fullständiga femåriga linjer få inrättas. Ny-

upprättade skolor böra i samma utsträckning som tidigare vara statliga.

Föredraganden.

Säkerligen har skolöverstyrelsen rätt i uppfattningen, att den stigande

strömmen av inträdessökande till de högre skolorna icke kan till någon

större del ledas över till enhetsskolorganisationen, så länge denna befinner

sig på försöksstadiet. Samtidigt med att enhetsskolan prövas, måste där­

för den nuvarande realskoleundervisningen utbyggas och därmed även nya

skolenheter upprättas med den nuvarande realskolans allmänna uppgifter

men måhända, vad organisationen beträffar, på ett eller annat sätt jäm­

kade med hänsyn till övergångstidens förhållanden. För planeringsarbetet

inom kommunerna under övergångstiden är det av icke ringa vikt, att

riktlinjer kunna anges för denna utbyggnad av realskoleundervisningen.

Det är därvid i synnerhet tre omständigheter, som torde komma att

bestämma arten av de åtgärder, som böra vidtagas.

1. Under en lång tid framåt kommer ett stort antal skoldistrikt att ha

ett folkskoleväsen, där undervisning i engelska icke förekommer eller på­

börjas tidigast i sjunde klassen. Det måste därför alltjämt finnas högre

skolor, som mottaga lärjungar från sjätte klassen utan förkunskaper i

engelska. Omfattningen av den för detta ändamål behövliga organisationen

torde ännu en tid fortsätta att växa men kan senare väntas avtaga, allt­

eftersom ett allt större antal skoldistrikt införa engelska i femte klassen.

2. Lärjungarna i skoldistrikt, där engelska läses från och med femte klas­

sen, böra beredas tillfälle att tillgodogöra sig den tidsvinst, som möjlig-

göres genom införandet av ett främmande språk på detta stadium. Skol­

organisationen bör följaktligen tillhandahålla en lärogång, som leder fram

till realexamen fem år efter engelskans inträde på schemat. Behovet av

skolor med denna uppgift kan väntas raskt växa under övergångstiden.

3. Den rådande bristen på ämneslärare, vilken sannolikt icke kan snabbt

övervinnas, gör det nödvändigt att giva visst företräde för skolformer, som

ställa mindre anspråk på produktionen av lärare med akademisk utbild-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 136.

23

För ungdomen i de skoldistrikt, där engelska icke läses, lämpar sig den

nuvarande skolorganisationen rätt väl med sina fyraåriga och femåriga

realskolelinjer, sina kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor.

Det gäller blott att se till, att utbildningsmöjligheterna icke inknappas

genom de organisationsändringar, som företagas under övergångstiden.

På orter, där engelska införes i femte klassen, skulle enligt skolöverstyrel­

sens förslag den nuvarande organisationen av högre skolor visserligen bibe­

hållas men de behov, för vilka denna organisations kapacitet är otillräcklig,

i regel tillgodoses genom nya organisationsformer av det slag, som införts

i Stockholm och i Stocksund. Realskolelinjer, där lärjungarna föras fram

till realexamen, skulle få inbyggas i folkskolan, såsom redan i ett par varian­

ter försökts i Stockholm. Avvikelser från folkskolans undervisningsplan

skulle få göras i den utsträckning, som behöves för att lärjungar, som genom­

gått sjätte klassen med vissa kvalificerade betyg, skola bli i stånd att direkt

övergå till klass 33 av femårig realskola och klass 24 av fyraårig realskola

eller kommunal mellanskola, i huvudsak såsom det planerats i Stocksund.

Jag finner skolöverstyrelsens förslag i flera avseenden lyckligt utformat.

Det tillvaratager de fördelar, införandet av engelska i femte klassen erbju­

der, och ställer mindre krav på produktionen av akademiskt utbildade

lärare än en utvidgning av den nuvarande realskoleorganisationen genom

upprättande av nya allmänna läroverk. De nya organisationsformerna an­

sluta sig på samma gång närmare till de riktlinjer för skolväsendets utveck­

ling, som godkänts av riksdagen förlidet år, och de kunna ge erfarenheter,

som äro ägnade att i vissa avseenden komplettera försöken med enhets-

skolan. Uppmärksamhet bör bland annat ägnas åt arbetshygieniska för­

hållanden inom de olika parallella skolformerna och jämkningar successivt

vidtagas, för att arbetet på varje stadium skall bliva så A7äl anpassat efter

lärjungarnas förmåga, som omständigheterna medgiva.

Jag är således fullt ense med skolöverstyrelsen om att utvecklingen av

realskolestadiets skolformer under övergångstiden bör planläggas efter de

riktlinjer, för vilka jag nu redogjort. Såsom en konsekvens härav böra de

föreliggande framställningarna om inrättande av nya statliga realskolor

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Läroverkslärarnas riksförbund, som förordar fortsatt upprättande av fri­

stående femåriga realskolor, hänvisar till möjligheten att i skolor av detta

slag anställa folkskollärare till samma antal, som enligt skolöverstyrelsens

förslag skulle undervisa i folkskoleklasserna 5 och ö på de inbyggda lin­

jerna. Åtgången av akademiskt utbildade lärare bleve då densamma vid

fristående och inbyggda realskolelinjer med femårig lärogång.

Anordningen nämnes endast som ett tänkbart provisorium, men tanken

leder längre och kunde eventuellt få mera ingripande konsekvenser för den

bestående skolorganisationen än det förslag skolöverstyrelsen formulerat.

Jag vill erinra om att departementschefen i direktiven för läroverkens kris­

Kunal. Maj:ts proposition nr 186.

24

utredning yttrat, att frågan om provisorisk anställning av folkskollärare

vid de högre skolorna borde vid utredningen uppmärksammas och att det

borde tillses, att sådana lärare i första hand anställdes vid större läroverk

och placerades för tjänstgöring på det lägre, med folkskolans högre klasser

jämförliga skolstadiet. I avvaktan på förslag från krisutredningen anser jag

mig emellertid icke böra taga ställning till sistberörda fråga. Den bör när­

mast betraktas som en krisfråga och behandlas i samband med av lärar-

bristen påkallade åtgärder.

Liksom skolöverstyrelsen anser jag det viktigt, att vid genomförandet

av de föreslagna åtgärderna all rimlig hänsyn tages till landsbygdens behov.

Så länge det finns skoldistrikt utan undervisning i engelska, måste ett till­

räckligt antal avdelningar av klass l4 uppehållas vid allmänna läroverk och

kommunala mellanskolor. Statsbidragsbestämmelserna för de senare böra

utformas så, att det icke för den kommunala mellanskolans huvudman blir

betungande att tillhandahålla undervisning även för ungdom från andra

kommuner.

Skolöverstyrelsen föreslår, att vid nyinrättade kommunala mellanskolor

första klassen icke ovillkorligen skall behöva upprättas. Sådana treåriga

kommunala mellanskolor kunna ha en uppgift att fylla i städer, där lands-

bygdsungdomens intressen äro på annat sätt tillgodosedda, och de torde

även med fördel kunna betjäna lärjungar från 1 a nd s bvgd ss k o I o r, där under­

visningen har anordnats enligt stocksundssystemet. Jag har därför intet att

invända mot att sådana skolor inrättas, där förhållandena göra det lämp­

ligt, och även erhålla statsbidrag enligt de grunder som gälla för högre

kommunala skolor, men jag förutsätter, att Kungl. Maj:t, när en sådan

skola erkännes som kommunal mellanskola, noga tillser, att landsbygds-

ungdomens intressen icke bli lidande.

I vad mån och på vad sätt intagningen av lärjungar i linjer, som inbyggas

i folkskolan, bör samordnas med intagningen till på platsen förefintliga

högre skolor, kan icke i förväg med någon säkerhet bedömas. Liksom skol­

överstyrelsen anser jag, att dylika frågor böra prövas från fall till fall i

samband med att beslut meddelas om inrättande av inbyggda linjer. Skyl­

dighet att i dylika linjer mottaga lärjungar från andra skoldistrikt torde i

vissa fall böra föreskrivas, närmast med tanke på lärjungar, som i hemorten

ha tillgång till grundläggande undervisning i engelska men där icke kunna

fullfölja studierna till realexamen.

III. Speciella frågor inom försöksverksamheten.

a. Korrespondensundervisning i vissa landsbygdsdistrikt.

Skolöverstyrelsens utredning. Genom beslut den 7 juli

1950 anmodades skolöverstyrelsen utreda förutsättningarna för en försöks­

verksamhet med korrespondensundervisning inom enhetsskolans ram.

I skrivelse den 27 december 1950 erinrar nu överstyrelsen om att i vårt

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

25

land redan föreligger viss erfarenhet av en undervisning på realskolstadiet,

som till väsentlig del är grundad på korrespondensmetod. En realskola, där

detta arbetssätt tillämpades, upprättades 1941 i llobertsfors av Hermods

korrespondensinstitut i Malmö; korrespondensrealskolorna bruka därför i

dagligt tal ofta kallas robertsforsskolor. Samma år upptogs en liknande

verksamhet av NKI-skolan, några år senare även av Brevskolan i Stock­

holm. Verksamheten kulminerade strax efter mitten av 1940-talet men har

sedan dess gått starkt tillbaka. Den viktigaste orsaken torde ha varit, att

skolorna icke kunnat göras ekonomiskt bärkraftiga.

Kommunalfullmäktige i Norrfjärden m. fl. kommuner, där Hermods kor­

respondensinstitut organiserat korrespondensrealskolor, anhålla om stats­

bidrag till på visst sätt organiserade korrespondensrealskolor inom ifråga­

varande kommuner. De skildra därvid arbetet i skolorna på följande sätt:

Studiebrev och annan erforderlig materiel utsändas från institutet, var­

ifrån även provskrivningar dirigeras och undervisningen i sin helhet över­

vakas. Lösningarna till breven sändas in till institutet för rättning på

samma sätt som lösningar från andra elever, som undervisas enbart per

korrespondens. Studierna bedrivas i gemensam lokal under överinseende

av en studieledare. Denne skall främst organisera det dagliga arbetet i sko­

lan, ingripa med förklaringar och kompletterande upplysningar, där så

behövs, hälla förhör för att kontrollera, att eleverna verkligen tillgodogjort

sig det lästa, hjälpa dem med uttalet av främmande språk, stimulera och

stödja dem och över huvud taget genom sin personliga närvaro utgöra en

garanti för att såväl varje enskild elev som gruppen i sin helhet arbetar med

intresse och framåtanda. Studieledaren skall också lämna direkt muntlig

undervisning på de punkter, där eleverna behöva sådan hjälp. Då erfaren­

heten från den nuvarande Robertsforsskolan visar, att eleverna i de olika

årsklasserna i stort sett följa varandra vid läsningen, har studieledaren

möjlighet att muntligt tillrättalägga svårare delar av kurserna för varje

årsgrupp av 7 ä 8 elever. Detta torde ur effektivitetssynpunkt vara betyd­

ligt bättre för eleverna än att låta dem läsa de svårare partierna helt på

egen hand. På så sätt kan det bästa i den muntliga undervisningen och

korrespondensundervisningen förenas, varigenom skolarbetet i avsevärd

grad underlättas för eleverna samt tid och därmed också utgifter sparas.

Det har visat sig, att studieledaren inte har några svårigheter att hand­

leda eleverna i språk och andra ämnen. De undervisningsbrev, som använ­

das, äro nämligen så tillrättalagda, att studieledaren i de flesta fall kan

hämta erforderlig handledning ur dem. Studieledaren har dessutom möjlig­

het att i tveksamma fall vända sig till huvudläraren i ämnet vid Hermods,

en utväg, som enligt vad erfarenheten visar dock endast mera sällan be­

hövt tillgripas.

För studieledaren, som endast i mindre utsträckning har skriftligt hem­

arbete, beräknas en undervisningsskyldighet av 30—32 veckotimmar.

NKI-skolan anhåller i skrivelse den 14 februari 1951, att statsbidrag

måtte kunna utgå även till kommuner, som anordna korrespondensreal­

skolor enligt den av NKI-skolan tillämpade metoden. Om denna meddelar

skolan bland annat följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

26

»Den muntliga undervisningen på orten uppgår till 12 å 16 veckotimmar

under 41 läsveckor per år och ägnas främst modersmål, tyska, engelska och

matematik. I fysik och kemi leder läraren laborationer med utsänt material,

medan han i övriga ämnen i första hand skall ge studieråd och studie­

impulser. Kurserna äro klassindelade i överensstämmelse med de offentliga

fyraåriga realskolornas kursplaner.

Elevernas arbete med studiebreven och lösandet av till breven hörande

uppgifter sker i hemmet. Studieresultaten kontrolleras därutöver genom

övervakade specialskrivningar på lärorummet i samtliga ämnen, samman­

lagt cirka 100 under hela studietiden. Alla lösningar och prov granskas och

betygssättas av lärare vid NKI-skolan i Stockholm.»

Vanligen avsluta lärjungarna vid korre.spondensrealskolorna studierna

med att bevista en centraliserad preparandkurs för realexamen av högst en

termins varaktighet.

Skolöverstyrelsen har genom iakttagelser vid privatistexamina och under

besök vid korrespondensrealskoloma kommit till uppfattningen, att en

korrespondensrealskola, som står under god ledning och har ett relativt

starkt inslag av muntlig undervisning, kan ge en fullgod realskoleutbildning,

om dess undervisning kompletteras med en termins undervisning vid en väl

organiserad preparandkurs och under förutsättning, att eleverna besitta

både begåvning och energi.

»Genom att organisera korrespondensrealskolor ha korrespondensinstitu­

ten utan tvivel gjort en värdefull pedagogisk insats, i det de visat, hur

realskolproblemet i fråga om viss teoretisk linje trots lärarbrist torde kunna

lösas på ett i det hela ganska tillfredsställande sätt även i trakter med gles

bebyggelse. I själva verket synes flerstädes ingen annan utväg stå till buds,

och det är tvivelaktigt, om ens samtliga nuvarande försöksdistrikt skola

kunna tillgodose den teoretiska undervisningen på högstadiet på annat

sätt än genom att upprätta korrespondensrealskolor. I varje fall torde det

under de närmaste årtiondena icke bli möjligt att organisera enhetsskolans

högstadium utan att på åtskilliga platser tillgripa olika former av korre­

spondensundervisning.»

Under sådana förhållanden finner överstyrelsen det önskvärt med för­

söksverksamhet dels vid någon eller några av de nu verksamma fullstän­

diga korrespondensrealskolorna, dels även vid någon eller några nyinrät­

tade, dock sammanlagt högst fem.

De nya försöksdistrikten böra enligt överstyrelsens mening utväljas bland

kommuner med åtta- eller nioårig skolplikt. Kommunen skulle inträda som

huvudman för skolan, och denna skulle vara underställd distriktets skol­

styrelse. Läsåret skulle omfatta 39 veckor. Som lärare skulle anställas en

folkskollärare med studentexamen; om lärjungeantalet överstiger 24, skulle

två anställas. Studiematerial skulle enligt bifogad specifikation tillhanda­

hållas av ett korrespondensinstitut. Kursen beräknas omfatta sex terminer

i hemorten och en sjunde vid korrespondensinstitutets preparandkurs,

Kungl. Maj ds ■proposition nr 136.

27

varest realexamen skulle avläggas. Undervisning skulle om möjligt med­

delas även i övningsämnen.

Statsbidrag skulle utgå till huvudmannen i följande omfattning:

1) för lärarnas avlönande: enligt de bestämmelser, som komma att ut­

färdas för enhetsskolans högstadium,

2) för att täcka avgifterna till korrespondensinstitutet in. m.: 250 kronor

per lärjunge och termin under högst sju terminer,

3) för inspektionsresor från korrespondensinstitutets sida: SO procent av

kostnaderna, dock högst 200 kronor per år för varje skola.

Försöksdistrikten skulle vara skyldiga pröva korrespondensundervisning

även vid praktisk utbildning och undervisning i yrkesteori, i den mån andra

utvägar icke stå till buds. Statsbidrag skulle därvid utgå med högst 80 pro­

cent av avgifterna för kurs, som av skolöverstyrelsen har godkänts för

ändamålet.

Överstyrelsen beräknar statsverkets kostnader för en korrespondensreal­

skola med 20 lärjungar till 18 000 kronor per år, vartill eventuellt kommer

statsbidrag till undervisning i praktiska ämnen. För budgetåret 1951/52

beräknas ett medelsbehov av 85 000 kronor. Överstyrelsen hemställer,

att beloppet måtte anvisas å anslaget Skolöverstyrelsen: Försöksverksam­

het m. m.

Statens direkta kostnader per undervisad lärjunge bleve avsevärt större

än exempelvis för lärjungarna i de kommunala mellanskolorna. Skillnaden

utjämnas emellertid till god del genom att s. k. landsbygdsstipendier icke

behövde utgå till korrespondensrealskolans lärjungar under studierna i

hemorten.

Överstyrelsens förslag avser som synes inrättande av fristående korre­

spondensrealskolor. Det förutsättes icke, att försöksdistrikten skola ha

infört enhetsskola; däremot böra distrikten, där så är möjligt, införa eng­

elska i klasserna 5 och 6 och även i övrigt förbereda övergång till enhets-

skolan genom sådan omläggning av studiemetoderna, att självständigt ar­

bete av det slag, som kräves för korrespondensundervisning, icke är för

eleverna främmande.

Försök med en på korrespondensundervisning grundad lärogång för klas­

serna 7 och 8 ha redan påbörjats inom Gustafsbergs skoldistrikt enligt med­

givande den 31 mars 1950. Distriktet är dock icke av den typ, där korre­

spondensundervisning i fortsättningen främst kan väntas ifrågakomma.

Statskontoret har inhämtat från Brevskolan i Stockholm, att avgiften

för den av skolan i Gustafsbergs skoldistrikt bedrivna korrespondensunder­

visningen uppgår till något över 190 kronor per lärjunge och termin. Enligt

statskontorets mening måste 150 kronor per lärjunge och termin under

högst sju terminer anses utgöra skäligt bidrag från statens sida till utgif­

terna för själva korrespondenskursen och preparandkursen. Som villkor

för statsbidrag bör gälla, att antalet lärjungar per studiegrupp ej får under­

stiga 14 eller överstiga 24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

28

Föredraganden.

Efter vad det vill synas av skolöverstyrelsens redogörelse äro erfaren­

heterna av korrespondensundervisning på realskolestadiet så pass gynn­

samma, att man måste räkna med att denna undervisningsmetod i fram­

tiden kan komma att spela en avsevärd roll som komplement till den munt­

liga undervisningen, särskilt för glesorternas ungdom. Den får därigenom

omedelbart intresse för den blivande enhetsskolorganisationen, vilken måste

kunna sörja även för glesorternas behov. Jag finner det angeläget, att me­

todens användbarhet under de närmaste åren ytterligare prövas.

De försök, skolöverstyrelsen nu föreslår, äro av förberedande natur. De

gälla närmast en skolform, som liksom den nuvarande realskolan har att

föra lärjungarna fram till realexamen; de kommuner, som utväljas för för­

söken skulle dock vara skyldiga att i viss utsträckning pröva metoden också

vid den praktiska undervisningen för ungdom, som ämnar gå ut i närings­

livet utan examen. Ehuru försöken sålunda icke skulle falla inom enhets-

skolans ram, böra resultaten kunna utnyttjas för planeringen av enhets-

skolan. Samtidigt bleve de upprättade korrespondensrealskolorna på sina

orter till påtaglig nytta och hjälp för de uppväxande, en hjälp som är värde­

fullare, ju svårtillgängligare bildningsmöjligheterna i övrigt äro i bygden.

Undervisningsmetodens utformning i detalj torde böra prövas från fall till

fall under hänsynstagande till försökens uppgift och ortsförhållandena.

Av utredningen framgår, att kostnaderna per undervisad lärjunge kunna

väntas bli rätt avsevärda. Då försöken på grund härav måste få mycket

begränsad omfattning, synes det icke vara nödvändigt att nu fastställa

detaljerade statsbidragsbestämmelser; det bör ankomma på Kungl. Maj:t

att efter prövning av de företedda kostnadsberäkningarna och omständig­

heterna i övrigt bestämma det statsbidrag, som bör utgå till ett distrikt,

där korrespondensrealskola upprättas.

Av tekniska skäl torde det vara svårt att organisera försöken i avsedd

utsträckning redan instundande läsår. Ett belopp för försök med korre­

spondensundervisning bör dock finnas tillgängligt, emedan behov av sådan

undervisning i vissa ämnen kan tänkas framträda inom ett par av de

distrikt, där försök med enhetsskolorganisationen pågå.

Då det är mycket ovisst, i vad män dylika behov komma att aktualiseras,

är det svårt att angiva fasta hållpunkter för anslagsberäkningen. Ett total­

belopp av 35 000 kronor skulle dock sannolikt vara tillfyllest. Jag har för

avsikt att under anslaget Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. upp­

taga ifrågavarande belopp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

29

b. Yrkesvägledningen inom enhetsskolan.

Enligt de av 1950 års riksdag godkända riktlinjerna för skolväsendets ut­

veckling skall yrkesorientering upptagas i kursplanen för klasserna

7 och 8 av enhetsskolan. Senast i klass 9 skall, i nära kontakt med yrkes­

livet, anordnas en förberedande yrkesutbildning eller, där

förhållandena motivera detta, en allmänpraktisk utbildning.

Skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkes­

utbildning ha år 1949 gemensamt tillsatt en samarbetskommitté för utred­

ning av spörsmål rörande yrkesvägledningens organisation m. m.

Bland de frågor, som skulle bli föremål för behandling inom kommittén,

kunna nämnas gränsdragningen mellan skolans och arbetsförmedlingens

uppgifter på yrkesvägledningens område, frågor om vilka metoder som

företrädesvis böra komma till användning vid yrkesvägledningen och vil­

ket utrymme den bör få på skolans schema samt frågor om lärarnas special­

utbildning för ändamålet och om erforderliga hjälpmedel för undervis­

ningen.

Samarbetskommittén har ansett sig först böra ta ställning till yrkesväg­

ledningen inom försöksdistrikt med nioårig enhetsskola.

Enligt en av kommittén upprättad promemoria skulle yrkesorienteringen

i klasserna 7—9 erhålla följande omfattning:

Klass 7. Den allmänt yrkesorienterande undervisningen inklusive före­

visning av yrkesvalsfilmer bör omfatta cirka 15 lektioner per läsår.

Dessutom bör anslås tid för enskild yrkesvägledning med elever, som

redan i denna klass ställas inför val av utbildningslinje, samt viss studie­

orientering i fråga om ämnesvalet. Vidare kontaktarbete med målsmän,

lärare, skolläkare, skolpsykolog och ungdomsförmedling. Tid cirka 15 lärar-

timmar per läraravdelning.

Klass 8. För en fortsatt allmänt yrkesorienterande undervisning (även

studiebesök) torde krävas cirka 30 lektioner.

För kontaktarbete inom skolan och med hemmen i avsikt att klgrlägga

elevernas situation och för enskild studieorientering i samband med linje­

valet bör anslås cirka 30 lärartimmar per läraravdelning. Härvid skall ele­

vens anlags- och intresseinriktning såvitt möjligt klarläggas. Föräldramöten

böra anordnas på kvällstid.

. .

Klass 9 y. Särskilda lektionstimmar för yrkesorienterande undervisning

torde ej böra ifrågakomma för dem, som redan påbörjat viss yrkesutbild­

ning inom eller utanför enhetsskolan, ej heller för den, som valt yrken,

inom vilka man ej kan påbörja utbildningen förrän vid högre ålder. För

elever, som ännu ej bestämt sig för någon yrkesbana, kan man tänka

sig en fortsatt yrkesorientering i grupp — förslagsvis cirka 10 lektioner —

men effektivare vore troligen för denna obeslutsamma grupp en individuell

yrkesvägledning, kompletterad med föräldrakontakt.

För ackvisition av utbildningsplatser och utplacering av eleverna dels

under läsåret dels vid skolans slut, torde behöva anslås ett avsevärt tim­

antal. Arbetets omfattning blir beroende av ett flertal faktorer, t. ex. gra­

den av näringslivets differentiering, förekomst av arbetsförmedling på

Kungl. Mcij:ts 'proposition nr 136.

30

orten, nödvändigheten av att sända ungdomar för praktisk yrkesutbild­

ning till annan ort, olika behov av att anlita arbetsförmedlingen vid av­

gång från skolan o. s. v. Något visst timantal per elev eller klass torde

därför f. n. ej kunna anges generellt.

Dessutom bör tid anslås åt en »kontrollerande och kompletterande verk­

samhet» (Skolkommissionen, s. 250), som nödvändigtvis måste bli relativt

tidskrävande.

9 a. Någon mera omfattande yrkesorienterande undervisning torde ej

kunna läggas in i kursplanen för 9 a, utan yrkesvägledningen bör främst

ske i form av enskild yrkesvägledning med eventuellt påföljande arbets-

anvisning vid läsårets slut. På detta stadium skulle således ej behöva anslås

några särskilda lektionstimmar, vilket dock ej synes hindra, att en tjänste­

man från ungdomsförmedlingen vid besök i skolan kan anmodas ge en kort

orientering på lektionstid. Till det för anlagsbedömningen m. m. nödvän­

diga kontaktarbetet med lärare, läkare, målsmän o. s. v. bör beräknas i

genomsnitt en tjänstgöringstimme per elev.

Dessutom bör anordnas föräldramöten på kvällstid. Den tid, som åtgår

för utplaceringen vid avgången från skolan och den enskilda rådgivningen i

samband därmed, kan antagas växla starkt med de lokala förhållandena.

9 g. Eleverna böra på lektionstid bland annat genom skolradion erhålla

några timmars studieorientering inför linjevalet på gymnasiet. Motsva­

rande orientering bör även muntligen eller i skrift erbjudas målsmännen.

Enligt denna plan skulle yrkesvägledningen i försöksdistrikten påbörjas

läsåret 1951/52, då klass 7 i försöksdistrikten kommer att omorganiseras

enligt för enhetsskolan fastställda riktlinjer.

Undervisningen i yrkesorientering och den enskilda studieorienteringen

skulle handhavas av en av skolans lärare, förslagsvis benämnd yrkes­

valslärare. Denne skulle även ha vissa uppgifter i arbetsförmedlingens

tjänst och åtnjuta arvode från denna. Samarbetet mellan skola och arbets­

förmedling bleve genom anordningen säkerställt.

Yrkesvalsläraren skulle fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet

genom att meddela undervisning i yrkesorientering; han skulle åtnjuta viss

nedsättning i undervisningsskyldigheten med hänsyn till honom åvilande

kontaktarbete och enskild studieorientering; hans övriga arbete med yrkes­

vägledning skulle falla utanför den egentliga lärartjänsten och betalas av

arbetsförmedlingen. De arbetsuppgifter, som komme att falla på honom i

hans egenskap av ungdomsförmedlare, äro främst lärjungarnas utplacering

i yrkespraktik, anskaffande åt dem av lärlings- och andra utbildningsplat­

ser, utplaceringen i näringslivet vid avgången från skolan och den i dessa

sammanhang eller eljest nödvändiga enskilda yrkesvägledningen.

I varje försöksdistrikt bör enligt samarbetskommittén finnas en yrkes­

valslärare. Då dennes arbete som ungdomsförmedlare torde komma att

starkt variera, kan man tänka sig, att skoldistrikten indelas i arvodes-

klasser, varvid arvodet fastställes efter läsår (budgetåid. I städer, där sär­

skild ungdomsförmedling finnes, torde yrkesvalslärarens befattning med

rena förmedlingsuppgifter kunna inskränkas till ett minimum. Under alla

Kunql. Maj:ts proposition m 136.

31

förhållanden måste dock en representant för skolan följa utplaceringen av

lärjungarna i yrkespraktik och yrkesutbildning, emedan det här är fråga

om skolpliktiga, som ej böra utplaceras i arbete utan vederbörande skol­

myndighets godkännande.

Yrkesvalslärarnas utbildning i yrkesvägledning föreslås ske vid en ferie­

kurs om cirka en månad. Sådana kurser böra anordnas av arbetsmarknads­

styrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkes­

utbildning. Den första kursen bör lämpligen hållas sommaren 1951 för ett

fyrtiotal lärare. Yrkesvalslärarna böra dessutom kortare tid hospitera vid

ungdomsförmedlingens länscentral. För lärare, som genomgått föreskriven

utbildning eller annorledes förvärvat kännedom om yrkesvägledningens

arbetssätt, utfärdar arbetsmarknadsstyrelsen behörighetsförklaring. För den

nödvändiga fortbildningen kunna yrkesvalslärarna begagna sig av en kor­

respondenskurs i yrkesvalspsykologi och yrkesvägledningens metodik, som

är under utarbetande hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Yrkesvalsläraren skulle i sin av arbetsmarknadsstyrelsen arvoderade

verksamhet vara underställd länsarbetsnämnden.

Som bekant har skoikommissionen tänkt sig, att åtskilliga av yrkesvals­

lärarens uppgifter skulle tillkomma den av kommissionen föreslagna t i 11-

synsläraren. Samarbetskommittén går ej närmare in på förhållandet

mellan de båda föreslagna lärartjänsterna men påpekar, att »en annan

organisation kan vara tänkbar», om tillsynslärartjänst insättes.

Samarbetskommitténs förslag har av vederbörande ämbetsverk under­

ställts Kungl. Maj:t.

Skoikommissionen, till vilken framställningen remitterats, erinrar om att

departementschefen i propositionen 1950: 133 redogjort för den av kom­

missionen skisserade särskilda tillsynsorganisationen för yrkesutbildningen

under nionde skolåret och därvid anfört, att den måhända kunde synas val

vidlyftig men att det icke ännu vore möjligt att bestämt uttala sig härom;

de praktiska erfarenheterna torde i sinom tid ge de säkraste anvisningarna

för hur saken bör ordnas. Man synes då kunna antaga, menar kommissio­

nen, att det i första hand är kommissionens förslag som bör prövas men

att därvid största uppmärksamhet bör ägnas åt möjliga förenklingar. Detta

bör emellertid ej hindra, att även andra vägar i lämplig utsträckning för­

sökas i avsikt att nå fram till vad som i varje särskilt fall får anses vara

den lämpligaste ordningen med hänsyn till bland annat personella till­

gångar.

Kommissionens eget förslag innebar, att en tillsyns! ärare skulle finnas i

varje skoldistrikt. Denne skulle ha den direkta ledningen av den förbere­

dande yrkesutbildningen i skolan och i mindre skolor även vara kontakt­

man mellan skola och arbetsförmedling. Såväl folkskollärare och yrkes-

lärare som ämneslärare skulle kunna komma i fråga till uppdraget; sökan­

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 136.

32

dens personliga erfarenhet från näringslivet och hans inriktning mot just

den speciella verksamhet, som blir hans huvuduppgift, borde vid tillsätt­

ningen vara vägande omständigheter. Vid större skolor måste sannolikt

annan person övertaga vissa av de arbetsuppgifter, som vid mindre skolor

tillkomma tillsynsläraren. En summarisk uppskattning har emellertid givit

vid handen, att arbetskraft utöver tillsynsläraren icke kan beräknas bliva

behövlig i mer än 5 av de nuvarande försöksdistrikten, förutsatt givetvis

att kompetenta tillsynslärare stå till förfogande för de olika arbetsupp­

gifterna; av framtidens omkring 820 skoldistrikt på landsbygden komme

närmare 650 att utgöras av vad kommissionen betecknat som »mindre». En

omarbetning av förslaget vore med hänsyn till dessa förhållanden påkallad.

De föreslagna utbildningskurserna äro emellertid enligt kommissionens

mening önskvärda, vilkendera organisationsformen som väljes, och en be­

hörighetsförklaring för lärare, som förvärvat viss kännedom om yrkesväg­

ledningens arbetssätt, utgör ett lämpligt bevis härpå. Kommissionen har

för avsikt att vid utarbetandet av huvudmoment och kursplaner för en-

hetsskolan uppmärksamma de spörsmål, som ha berörts i den remitterade

framställningen.

Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen framhålla i förnyat ytt­

rande, att samarbetskommittén närmast tagit sikte på förhållandena i för­

söksdistrikten, sådana dessa framstå under försökstidens första år, innan

enhetsskolan är färdigorganiserad. Skolkommissionen åter har haft i tanke

förhållandena om några år, när den förberedande yrkesutbildningen har

organiserats och tillsynslärartjänster kommit till stånd. Det skulle enligt

ämbetsverkens mening vara för mycket begärt, att sådana tjänster omedel­

bart skulle inrättas huvudsakligen för yrkesvägledningen i lägre klasser än

den nionde. Motsättningen mellan skolkommissionens och samarbetskom-

mitténs förslag är därför mera skenbar än verklig. Samarbetskommitténs

förslag går icke i vägen för skolkommissionens; tvärtom torde de av kom­

mittén föreslagna befattningarna komma att påtagligt underlätta den fram­

tida rekryteringen av tillsynslärartjänsterna. Därjämte är att märka, att

det även efter genomförandet av en organisation med särskilda tillsyns­

lärare för den förberedande yrkesutbildningen kommer att kvarstå ett visst

behov av yrkesvalslärare.

Samarbetskommittén har sökt beräkna kostnaderna för undervisningen

inom de distrikt, som påbörjat försöksverksamheten förlidet läsår. På bud­

getåret 1950/51 skulle falla kostnader på tillhopa 16 450 kronor för den

planerade utbildningskursen och för lärarnas hospitering vid ungdomsför-

medling.

Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar, att ämbetsverket har för avsikt

att, sedan anvisningar om yrkesvägledningens ordnande inom försöks­

distrikten meddelats, hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet göra fram-

Kungl. May.ts proposition nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

33

ställning angående ianspråktagande av medel från vissa anslag för täckande

av dessa utgifter.

För budgetåret 1951/52, då undervisningen kan beräknas omfatta cirka

850 lärjungar i klass 7, kunna de genom arbetsmarknadsstyrelsen utgående

arvodena uppskattas till sammanlagt omkring 1 000 kronor. Härtill kom­

mer emellertid kostnaden för den undervisning i yrkesorientering och den

nedsättning i undervisningsskyldigheten, som komme att föranledas av den

projekterade verksamheten. Kostnadssumman beror av kompetens och

tjänsteställning hos de lärare, som övertaga den undervisning yrkesvals-

lärarna lämnat. Beräknad efter timtaxans TC 25 i ortsgrupp 3 blir den

omkring 9 000 kronor.

När verksamheten är fullt utbyggd, beräknas kostnaderna för ovan­

berörda grupp av försöksdistrikt komma att belöpa sig till 49 500 kronor,

varav 37 500 kronor komme att belasta anslag under ecklesiastikdeparte­

mentet och 12 000 kronor anslag under socialdepartementet. Beräkningen

förutsätter givetvis, att tillsynslärartjänster i skolkommissionens mening

icke dessförinnan upprättas inom distrikten i fråga.

Statskontcn-et anser, att de i förslaget berörda lektionstimmarna böra

inarbetas i timplanen på sådant sätt, att kostnader för särskilda timlärar-

timmar icke behöva uppstå, och att icke heller kostnader för det s. k. kon­

taktarbetet böra beräknas, enär detta arbete delvis ingår i varje lärares

allmänna åligganden och delvis tillhör ungdomsförmedlingens intressesfär.

Mot kostnadsberäkningarna invänder statskontoret, att ersättning för

eventuella timlärartimmar för närvarande bör beräknas efter TC 17.

Föredraganden.

Samarbetskommitténs plan för yrkesvägledningen i enhetsskolan över­

ensstämmer väl med riksdagens beslut och med det i förra årets skolpro-

position skisserade arbetsprogrammet. Åtminstone tills vidare torde verk­

samheten i klasserna på högstadiet böra erhålla den omfattning samarbets-

kommittén förordat.

Lärarfrågan kan endast lösas provisoriskt. När om ett par år den för­

beredande yrkesutbildningen skall organiseras upp ute i försöksdistrikten,

torde i de flesta fall heltidstjänster bliva erforderliga, motsvarande de av

skolkommissionen föreslagna tillsynslärartjänsterna. I vissa distrikt kan

arbetet väntas taga sådan omfattning, att tillsynsläraren behöver biträde

av en lärare, som bland annat övertager vissa uppgifter på yrkesoriente­

ringens område. Det kan vara lämpligt att göra början med denna kom­

pletterande lärarorganisation, emedan yrkesvägledningen i försöksdistrik­

ten under de två närmaste åren har rätt begränsade arbetsuppgifter och i

huvudsak inskränker sig till den yrkesorientering, som skall föregå den för­

beredande yrkesutbildningen. Samarbetskommittén använder benämningen

3 — Bi han (j till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 136.

34

yrkesvalslärare för de nu i första hand behövliga lärarna. Dessa skullg er­

hålla viss utbildning vid en feriekurs, som tänkes anordnad av arbetsmark­

nadsstyrelsen i samarbete med skolöverstyrelsen, och dessutom under en

kortare tid hospitera vid ungdomsförmedlingens länscentral. Antagligen

komme tillsynslärartjänstema, om sådana framdeles inrättas, att i stor ut­

sträckning rekryteras bland yrkesvalslärarna.

En yrkesvalslärare skulle i regel vara heltidsanställd lärare vid skolan

och tillika arvodestagare inom arbetsförmedlingen. Det vanligaste fallet

torde väl bli, att någon av distriktets folkskollärare förskaffar sig kompe­

tens för uppdraget och erhåller detsamma. Han skulle då bestrida viss

undervisning i de vanliga ämnena i sin klass på mellanstadiet, fullgöra en

annan del av undervisningsskyldigheten genom att undervisa i yrkesorien­

tering i de högre klasserna, besörja s. k. kontaktarbete och meddela enskild

studieorientering i sistnämnda klasser samt på grund härav åtnjuta viss

nedsättning i undervisningsskyldigheten som folkskollärare ävensom slut­

ligen vid sidan om lärartjänsten mot arvode från arbetsmarknadsstyrelsen

handhava vissa uppgifter rörande lärjungarnas utplacering i yrkes­

praktik m. in.

Jag kan i de här återgivna grunddragen följa samarbetskommitténs för­

slag. Därav följer i stort sett även, vilka löneförmåner som böra tillkomma

yrkesvalsläraren i hans lärartjänst. Han komme att intaga samma ställning

som de folkskollärare, vilka fullgöra en del av sin undervisning på hög­

stadiet, och bör med hänsyn till undervisningens speciella karaktär erhålla

tilläggsarvode för sistnämnda undervisning efter de grunder, som fastställas

för dessa. Det bör därvid ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma,

huru många undervisningstimmar den del av arbetet, som icke är bunden

till viss timme på schemat, skall anses motsvara. Den undervisning på

mellanstadiet, som yrkesvalsläraren måste överlåta på arvoderad ersättare,

komme att betalas enligt timlärarkungörelsen, sålunda i regel efter taxan

TC 17.

Det kan emellertid också tänkas, att till yrkesvalslärare utses en ämnes-

lärare, således en lärare, som i princip har hela sin tjänstgöring på hög­

stadiet. Hans totala tjänstgöring bör då bestämmas enligt de grunder, som

gälla för sådana lärare. Andra lärares arbetsbörda kommer tydligen, när

ämneslärarsystem tillämpas, icke att påverkas av att vissa arbetsuppgifter

bestridas av en särskild yrkesvalslärare. Motsvarigheten i undervisnings­

timmar för kontaktarbete m. m. bestämmes såsom i föregående fall av

skolöverstyrelsen.

Slutligen är det åtminstone möjligt, att till yrkesvalslärare utses en per­

son, som icke har att bestrida annan undervisning än den med yrkesväg­

ledningen förenade eller därutöver endast har timlärartjänst. Han bör då

i sin egenskap av yrkesvalslärare avlönas som timlärare, varvid åter skol­

överstyrelsen bestämmer, vilket timantal han bör tillgodoräkna sig för den

del av undervisningen, som icke är bunden till viss timme på schemat. För

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

35

arvodering av lärartimmarna bör i detta fall timtaxan TC 17 läggas till

grund; därjämte skulle läraren såsom övriga yrkesvalslärare åtnjuta visst

arvode från arbetsmarknadsstyrelsen.

Det torde icke vara erforderligt att nu taga ställning till avlöningsför­

månerna för en heltidsanställd yrkesvalslärare, som uteslutande ägnar sig

åt yrkesvägledningsarbetet. Fallet kommer efter all sannolikhet icke att

aktualiseras under instundande budgetår men bör beaktas vid den utred­

ning om tillsynslärartjänsterna, som inom det närmaste året måste verk­

ställas. Frågan om yrkesvalslärarnas ställning till arbetsförmedlingen

fordrar ytterligare överväganden. Den av samarbetskommittén föreslagna

anordningen torde dock försöksvis få tillämpas under nästa budgetår.

Kostnaderna för lärartjänstgöringen torde komma att utfalla något

lägre än samarbetskommittén antagit. I vad de ankomma på statsverket,

belasta de förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.

Anslagsbehovet för nästa budgetår påverkas emellertid icke.

c. Formerna för intagning av lärjungar i högre skolor.

Intagning av lärjungar i realskolans första klass verkställes dels i juni

månad och dels vid höstterminens början.

Inträdessökande till första klassen av femårig realskola, vilken har genom­

gått lägst fjärde klassen av folkskola anordnad enligt A-formen eller någon

av B-formerna, är frikallad från prövning, om hans betyg från folkskolan

fyller vissa fordringar. Avseende fästes vid vitsorden i de till modersmålet

hörande tre ämnesgrenarna tal- och läsövningar, skrivning och språklära

samt rättstavning, de till matematiken hörande två ämnesgrenarna till-

lämpad räkning och mekanisk räkning samt läroämnena kristendomskun-

skap, geografi, naturkunnighet och historia. Minimivillkoren äro

1) att lärjungen icke har underbetyg i något av dessa 9 ämnen eller

ämnesgrenar;

2) att han har minst betygssumman 13)4 (=Ba i medeltal) i de 9

ämnena;

3) att han har minst betygssumman 4)4 (= Ba i medeltal) inom tre­

ämnesgruppen tal- och läsövningar, skrivning och språklära samt tillämpad

räkning (SFS 1949: 125). Enligt numera tillämpade betygsättningsnormer

är Ba medelbetyg i folkskolan.

Lärjungar, som ej fylla dessa villkor, måste undergå inträdesprövning i

samtliga ämnen och ämnesgrenar. Främmande trosbekännare behöver icke

pröva i kristendomskunskap.

Enahanda bestämmelser gälla för inträde i första klassen av fyraårig

realskola endast med den skillnaden, att sjätte klassen i detta fall är den

normala anknytningsklassen.

Intagningen i juni månad verkställes av rektor, varvid ett visst antal

platser skola lämnas obesatta. Intagningen vid höstterminens början om-

besörjes i regel av eu intagningsnämnd, vari ingår rektor, två representanter

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

36

för kollegiet och två lärare tillhörande folkundervisningen. Nämnden har

viss rätt att dispensera sökande, som icke fullt motsvara minimikraven.

Finnes det vid höstterminens början plats för alla inträdessökande, inträder

rektor i nämndens befogenheter.

Under fjolåret tillämpades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 mars 1950

en på vissa punkter avvikande intagningsprocedur.

Analoga intagningsförfaranden tillämpas vid kommunala flickskolor, kom­

munala mellanskolor, praktiska mellanskolor och statsunderstödda privat­

läroverk.

Den 7 juli 1949 tillkallade skolöverstyrelsen två sakkunniga, rektorn vid

kommunala flickskolan i Jönköping Elisabeth Dahr och överläraren i Göte­

borg R. Dahlkvist, för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande

intagning av lärjungar i första klassen av allmänna läroverk och jämförliga

läroanstalter.

De sakkunniga ha den 8 december 1950 till skolöverstyrelsen inkommit

dels med redogörelse för intagningarna år 1950, dels med förslag till för­

söksverksamhet på området. Beträffande redogörelsen må i detta samman­

hang hänvisas till handlingarna. Däremot måste jag något uppehålla mig

vid den föreslagna försöksverksamheten. De sakkunnigas förslag innefattar

fyra huvudsakliga undersökningsämnen, av vilka det första torde vara täm­

ligen nytt i vår skoldiskussion.

a. Försök med kvoterings system. En prövningsfri intag­

ning huvudsakligen på grundval av betygssumman i folkskolebetyget är

förenad med vissa vanskligheter, beroende på att lärjungarna komma från

olika skolformer och i många fall från annan klass än den normala anknyt-

ningsklassen, att klassernas kunskaps- och intelligensnivå kan växla och att

lärarna trots anvisningar och standardiserade prov följa mer eller mindre

skiftande betygsättningsnormer. Sådana ojämnheter få praktisk betydelse,

om utrymmesbrist råder vid den högre skolan. En utväg vore att uppdela

intagningen i två etapper, särskilt för sig bestämma det antal lärjungar

från varje klass i de avlämnande skolorna, som kan beredas plats i den

högre skolan på orten, och särskilt för sig, vilka av klassens lärjungar,

som böra intagas. Metoden vid bestämmandet av antalet bör vara sådan,

att den så långt möjligt gör de särskilda klasserna rättvisa, oavsett vilka

betygsättningsnormer som tillämpats och oavsett de yttre förhållanden

under vilka undervisningen har bedrivits. Metoden vid bestämmandet av

ordningen inom klassen bör vara sådan, att individuell rättvisa så långt

möjligt skipas.

Den andel av platserna vid den högre skolan, som bör tillkomma en viss

folkskoleklass, kan icke bestämmas i proportion till barnantalet i skolan

eller på grund av tidigare erfarenheter av övergången till högre skola, efter­

som antalet lärjungar, som kan tillgodogöra sig högre undervisning, skiftar

från skola till skola och från år till år. En engelsk utredningskommitté, som

för ett par år sedan sysslade med dessa frågor, förordade, att andelen (kvo­

ten) skulle bestämmas på grundval av intelligenstestningar. Då det gäller

att bestämma endast antalet lärjungar över en viss nivå, är testresul­

tatens pålitlighet mycket större, än då det gäller en enskild individs

intellektuella standard.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 136.

37

För bestämmande av lärjungarnas rangordning inom klassen (prioritets-

listorna) föreslår den engelska kommittén ett relativt invecklat förfarande.

De av skolöverstyrelsen tillkallade sakkunniga anse det innebära en för­

enkling och måhända också en förbättring, om prioritetslistorna kunde

uPPgöras av folkskolläraren helt på grund av hans egna prov, anteckningar,

betyg och övriga bedömningar av lärjungarnas lämplighet för den önskade

utbildningen. Intelligenstestningen skulle sålunda blott få uppgiften att

fastställa den andel av tillgängliga platser vid högre skolor, som skall till­

delas varje klass, men icke ordningen lärjungarna emellan.

På större orter med många högre skolor måste ett centraliserat intag-

ningsförfarande användas, och detta måste utformas så, att största möjliga

hänsyn tages till målsmännens önskemål om vilken studieväg barnet skall

gå. Beträffande förfarandets detaljer hänvisas till handlingarna.

I vårt land kunde systemet enligt de sakkunniga utformas så, att lär­

jungar från folkskolans undantagsformer skulle slippa undergå prov i samt

liga ämnen, som de nu måste göra.

b. Kombination av folkskolebetyg och psykolo­

giska prov. Utförda försök såväl i utlandet som här hemma tyda på

att prognosen förbättras, om man vid intagningen icke nyttjar enbart folk­

skolebetyg eller enbart psykologiska prov som intagningsgrund utan en

kombination av båda. De psykologiska proven böra dock icke ensidigt ut­

formas som intelligensprövningar. Stor hänsyn måste tagas också till karak­

tärsegenskaper, såsom ambition, pliktkänsla, samvetsgrannhet och studie­

intresse. Sådana faktoi’ers betydelse har bl. a. påvisats vid de av professor

John Elmgren för skolkommissionens räkning utförda psykologiska under­

sökningarna. I de psykologiska prov, som skola komplettera folkskolebety-

gen, böra inläggas moment, genom vilka studieförutsättningama kunna

komma till fylligare uttryck än vid rena intelligensprov. De sakkunniga

finna det angeläget, att för ändamålet avpassade test för barn i skolåldern

så snart som möjligt konstrueras och att det systematiskt undersökes. i vad

män sådana kunna nyttjas som komplement till folkskolebetyget vid in­

tagning i första klassen av de högre skolorna.

c. Kombination av folkskolebetyg och inträdes­

prov. Fram till år 1949 har det gängse intagningsförfarandet varit grun­

dat på inträdesprov, förlagda till den mottagande skolan. Mot dem har

bland annat invänts, att de lägga en alltför stark psykisk press på de in-

trädessökande, då de ställa dem inför främmande examinatorer i en ny och

obekant miljö, och att även av andra orsaker tillfälligheter otillbörligt

spela in.

Olägenheterna kunna reduceras, om prövningen förlägges till folkskolan

och inordnas i den ordinära undervisningen. Ett utformat förslag har fram­

lagts av en av de sakkunniga i en bilaga till 1940 års skolutrednings betän­

kande (SOU 1945: 44). För att folkskolebetyg och inträdesprov skola kunna

kombineras som två av varandra oberoende urvalsinstrument, bör folk­

skolläraren icke före betygsättningen få kännedom om lärjungarnas resul­

tat i proven och icke heller bedömarna av dessa känna folkskollärarnas

uppfattning av lärjungarna.

Hur folkskolebetyg och inträdesprov lämpligen skola kombineras, bör

utrönas genom försök.

d. M i n i in i f o r d r i n g a r n a f ö r i n t r ii d e i r e a 1 s k o lan.

Om minimifordringarna för intagning i läroverk sättas för lågt, bli alltför

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

38

många olämpliga sökande intagna; om de sättas för högt, bli alltför många

lämpliga avvisade. Det ligger nära till hands att vilja avväga minimiford-

ringarna så, att hela antalet felplacerade, de olämpliga-intagna och de lämp­

liga-avvisade, blir så litet som möjligt. De sakkunniga finna det icke osanno­

likt, att den nuvarande intagningsgränsen (»Ba i medeltal») är förhållande­

vis väl avvägd. Kompletterande undersökningar äro dock önskvärda. Vissa

omständigheter tyda på att en förbättring måhända skulle uppnås, om vits­

ordet i tal- och läsövningar i treämnesgruppen ersättes med vitsord i tyst

läsning, om minst Ba fordras i vart och ett av de tre ämnena och om

plus- och minustecken på folkskolebetyget tillmätas viss betydelse vid be­

dömningen av gränsfall.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 136.

I fråga om försökens anordnande anföra de sakkunniga följande.

»Försöken, i vilka måste ingå ett par års följdstudier av de intagna, torde

böra anordnas under direkt ledning av försöksroteln inom skolöverstyrelsen.

Försöken, som helst böra vara intensivundersökningar, borde lämpligen

omfatta hela skolorter med folkskoleklasser av olika storlek och gärna flera

angränsande läroverksområden men däremot icke enstaka skolor i t. ex. en

storstad. Vid försöksskolorna måste det redan finnas eller ock kunna åstad­

kommas tillräckligt många platser, så att alla, som uppfylla nuvarande

minimifordringar, kunna vinna inträde. Detta är en nödvändig förutsätt­

ning för att erforderliga beräkningar sedan skola kunna utföras. Vidare

böra på läroverksorten finnas olika former av högre skolor. Slutligen få

icke försöksanordningama inverka på den verkliga intagningen. Detta

skulle icke blott kunna innebära en orättvisa gentemot vissa elever inom

berörda läroverksområden utan även leda till stora svårigheter att erhålla

lämpliga jämförelseläroverk, vilka bleve nödvändiga, om intagningen vid

försöksskolorna verkställdes på annat sätt än efter nu gällande bestämmel­

ser. Slutligen måste dessa bestämmelser ändras, om intagningen skulle ske

efter andra normer än de eljest tillämpade.

Då särskilt med hänsyn till den rådande platsbristen stora svårigheter

föreligga att uppleta för försöken lämpliga läroverk, synas samtliga under­

sökningar så vitt möjligt böra utföras vid samma högre skolor. Härför talar

även dels att i två av förslagen ingår samma delinstrument, nämligen in­

telligensprövning, dels att en kombination av de i olika förslag framförda

urvalsmetoderna är tänkbar.»

I samband med försöksverksamheten böra jämväl frågor om bedömning

av gränsfall och av sökande från högre klass än den normala anknytnings-

klassen röna beaktande.

De sakkunniga lämna slutligen följande översikt av de för försöksverk-

Ändamål

1. Försök med kvoteringssystem:

Klasserna l6 och l7..............

»

l4, 1° och prakt, n

Kostnad

i

Summa

kronor

kronor

. . 3 800

. . 3 650

7 450

39

2. Kombination av folkskolebetyg och psykologiska

prov:

Klasserna l5 och l7 ................................................ 5 250

»

l4,

l6 och prakt, mellanskolor.......... 4 800

10 050

3. Kombination av folkskolebetyg och inträdesprov:

Klasserna l5 och l7 ................................................ 5 500

»

l4,

l6 och prakt, mellanskolor.......... 8 500

14 000

£. Ledning och bearbetning:

Ledararvoden 1951—54 .......................................... 10 000

Bearbetning av materialet 1952—55 ...................10 000

Försöksredogörelse, färdigställd 1955—56 ......... 5 000

25 000

Summa kronor

56 500

Posterna 1—3 utgöras av kostnader för blanketter, utarbetande och stan­

dardisering av prov, testningar, rättning av test och inträdesprov, resor till

landsbygdsskolor in. m. De sakkunniga ha tänkt sig, att rättningen av tes­

ten skall kunna anförtros åt seminarister, och beräkna med hänsyn härtill

ett timarvode av 3 kronor och en traktamentsersättning vid resor till lands­

bygdsskolor av 5 kronor per resdag. Inträdesproven måste däremot rättas

av läroverks- och folkskollärare. Dessa böra liksom de småskollärare, som

deltaga vid utförandet av skolmognadsprov, erhålla viss ledighet, varför

ett relativt litet belopp — 13 000 kronor — upptagits för rättningsarbetet.

I ledararvodena ingår även ersättning för mistade löneförmåner och för

utlägg i samband med uppdraget. Kostnadsberäkningarna betecknas som

tämligen osäkra, framför allt emedan man ej i förväg kan beräkna från

huru många landsbygusskolor lärjungar söka till de högre skolor, som ingå

i försöksverksamheten.

De egentliga försöken skulle koncentreras till ett läsår. På det lägre sta­

diet (fjärde klassen) beräknas de omfatta 3 000 lärjungar, fördelade på 130

läraravdelningar, varav 1 600 lärjungar och 85 avdelningar skulle tillhöra

landsbygden. För högre stadiet (sjätte klassen) äro motsvarande siffror

3 800 lärjungar och 140 avdelningar, varav 650 lärjungar och 35 avdel­

ningar skulle tillhöra landsbygden.

Jag vill här erinra om att införandet av prövningsfri intagning vid de

högre skolorna föregicks av en rätt omfattande försöksverksamhet under

åren 1940—48, varvid bland annat nuvarande betygsminimum för över­

gång till de högre skolorna utexperimenterades. Försöken gällde även in­

tagning grundad på en kombination av folkskolebetyg och inprövnings-

betyg i enlighet med ett uttalande av 1939 års riksdag. Försök med intag­

ning på grund av folkskolebetyg i förening med psykologiska prov ha an­

ställts vid statens normalskola åren 1946—48. Standardiserade prov, som

bland annat äro avsedda att möjliggöra eu likformigare betygsättning i

folkskolan, ha tillhandahållits från och med vårterminen 1944.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

40

Av skolöverstyrelsens redogörelse år 1949 för försöken med prövningsfri

intagning framgår, att samvariationen mellan betygen i den högre skolans

klass 1 och folkskolebetygen något förbättrats genom införande av stan­

dardiserade prov och att ungefär lika stor förbättring vunnits genom kom­

bination av folkskole- och inprövningsbetyg. Förbättringen av korrelations-

koefficienterna, som nu ligga ungefär vid + 0,6, stannade dock i båda fal­

len vid belopp av storleksordningen 0,05. Överstyrelsen föreslog införande

av prövningsfri intagning i den utsträckning, som framgår av de inled­

ningsvis refererade bestämmelserna, men tilläde omedelbart:

»Detta innebär emellertid icke, att överstyrelsen anser frågan om det

lämpligaste intagningsförfarandet definitivt löst. Strävandena att åstad­

komma ett förbättrat intagningsinstrument böra icke vila. Det som upp­

nåtts genom den nu utexperimenterade prövningsfria intagningen är en

viktig etapp på vägen, men man måste lämna öppet, huruvida icke genom

kombinerade förfaranden av något slag ytterligare framsteg stå att vinna.

----------- Det måste ... anses som en allmänpedagogisk fråga av största

vikt att få empiriskt utrönt, vilka förtjänster olika intagningsförfaranden

i den praktiska tillämpningen äga. Huru än skolorganisationen i framtiden

kommer att utgestaltas, måste i olika sammanhang frågor uppstå om ur­

valet av lärjungar för särskilda skolformer, linjer eller studieuppgifter. De

försök, som i sådana fall erfordras, taga tämligen lång tid och kunna icke

alltid improviseras. Det är därför angeläget, att beslutet om prövningsfri

intagning icke blott kommer att markera slutet av en försöksperiod utan

också början av en ny.»

I framställning den 11 januari 1951 om anslag för denna gren av försöks­

verksamheten betecknar skolöverstyrelsen de av de sakkunniga föreslagna

undersökningarna som i hög grad angelägna. Mot kostnadsberäkningen har

överstyrelsen intet att erinra. För budgetåret 1951/52 kalkylerar över­

styrelsen med de kostnader, som ovan upptagits under punkterna 1—3,

samt ett belopp av 6 000 kronor för ledararvoden, tillhopa alltså 7 450 +

+ 10 050 + 14 000 + 6 000 = 37 500 kronor.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida någon särskild ersättning över huvud

taget bör utgå för lärares rättning av inträdesproven. I likhet med vad som

gäller för småskollärarinnor vid anordnandet av skolmognadsprov, böra

lärarna endast erhålla viss ledighet för genomgående och rättning av proven

genom minskning av undervisningstiden i läraravdelningen. Arvoden m. m.

åt ledarna vid försöksverksamheten bör utgå med tillämpning av bestäm­

melserna i konnnittékungörelsen.

Föredraganden.

Då av olika orsaker nya klassavdelningar vid de högre skolorna icke

kunnat upprättas i proportion till den stigande tillströmningen, måste fler

inträdessökande än förr avvisas. Ur den enskildes synpunkt ter det sig allt­

mer angeläget, att intagningsförfarandet ger största möjliga mått av indivi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

41

duell rättvisa. Ur allmännare synpunkter är det icke mindre viktigt, att

urvalet till de högre skolstudierna grundar sig på en så säker bedömning

av studielämpligheten som möjligt. Svårigheterna att konstruera ett i alla

avseenden oklanderligt intagningsinstrument äro uppenbara, men frågan

berör varje år så många unga människor, att de möjligheter till förbättring

av intagningsproceduren, som till äventyrs finnas, icke böra lämnas obe­

gagnade.

Såsom skolöverstyrelsen påpekar, återkomma liknande frågeställningar

överallt, där de uppväxande stå i valet mellan olika utbildningsalternativ,

på lägre och högre stadier, oavsett huru skolorganisationen i övrigt utfor­

mas. Till och med om valet mellan olika bildningsvägar är fullt fritt och

ingen gallring framtvingas av utrymmessvårigheter, bör det dock föregås

av en rådgivning från skolans sida, och det är av största vikt, att denna

grundar sig på en allsidig bedömning av de ungas kvalifikationer. Lär­

jungens kunskapsnivå och intelligens äro viktiga faktorer vid denna bedöm­

ning, men dessutom spela en rad karaktärsegenskaper in på ett ofta

avgörande sätt och måste på ett eller annat sätt beaktas vid rådgivningen.

En allsidig och objektiv värdering av studielämpligheten förutsätter en

kombination av olika bedömningsgrunder och bedömningsmetoder.

Skolöverstyrelsens förslag innebär icke att några ändringar i intag-

ningsförfarandet skulle företagas under försökstiden. Vissa särskilda prov

skulle visserligen anställas med lärjungarna och det skulle härigenom bli

möjligt att bedöma, huru urvalet skulle ha utfallit, om proven på ett eller

annat sätt fått spela in vid avgörandet; men lärjungarna skulle tills vidare

som hittills intagas på grundval av den avlämnande skolans betyg.

Jag har icke mycket att erinra mot undersökningens allmänna planlägg­

ning. Viktiga sidor av problemet komma att belysas på ett sätt, som icke

är möjligt utan sådana systematiskt arrangerade prov. I nuvarande eko­

nomiska läge bör undersökningen dock icke givas större omfattning än

nödvändigt. Jag finner det ur denna synpunkt tveksamt, huruvida de rela­

tivt kostsamma försöken med skriftliga kunskapsprov i modersmålet och

räkning böra medtagas i denna omgång, så mycket mer som syftet med

dessa prov i viss utsträckning tillgodoses genom de standardiserade prov,

vilka stå till lärarnas förfogande.

Kostnaderna för utarbetandet av uppgifter för ifrågavarande prov och

för rättandet av proven ha beräknats till 14 000 kronor. Om de uteslutas

ur programmet, bör även en minskning av ledararvodena vara möjlig,

förslagsvis med 2 000 kronor. Den för instundande budgetår erforderliga

anslagssumman bör då kunna uppskattas till 37 500—14 000—2 000 =

21 500 kronor.

Jag har för avsikt att vid beräkningen av anslaget till försöksverksamhet

beakta detta anslagsbehov.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 136.

42

Kunql. Maj:ts 'proposition nr 136.

d. Försöksverksamhet vid högre skolor.

Det särskilda utskott, som vid 1950 års riksdag behandlade skolreformen,

underströk behovet av försöksverksamhet även inom de existerande skol­

formerna. Försöken skulle icke blott avse frågor, som kunde aktualiseras

av enhetsskolereformen, utan även spörsmål av allmän betydelse för sko­

lans och den särskilda skolformens uppgifter.

Skolöverstyrelsen har i cirkulär den 30 oktober 1950 till rektorer och före­

ståndare vid underställda läroanstalter förklarat sig ämna omedelbart för­

bereda och påbörja försöksverksamhet också inom det högre skolväsendet.

Överstyrelsen anser det vara av stor vikt, att en dylik försöksverksamhet

kommer till stånd i vårt land, då vi eljest bli allför beroende av främmande

erfarenheter, vilka icke äro helt tillämpliga på våra förhållanden.

Överstyrelsen går icke in på arbetsmetodiska och andra försök, som kunna

igångsättas av den enskilde läraren, när han så finner lämpligt. De i cirku­

läret berörda försöken äro uteslutande sådana, som icke kunna påbörjas

utan beslut av kollegiet eller klass- och ämneskonferenserna; i regel förut­

sätta de dessutom godkännande av överordnad myndighet. Intresserade

skolor uppmanas att så snart som möjligt taga kontakt med överstyrelsen.

Jag dröjer i det följande endast vid de försök, som beräknas medföra

extra kostnader under instundande budgetår. I de flesta fall är det vanskligt

att noggrant uppskatta dessa; de summor jag i det följande nämner äro

hämtade ur skolöverstyrelsesakkunnigas utredning rörande försöksverk­

samheten, vilken jag i ett följande avsnitt av mitt anförande kommer att

i andra delar referera.

1. I anslutning till ett förslag av skolutredningen ha vid Göteborgs högre

samskola försök gjorts med förstärkningsanordningar i de högsta gymnasie-

ringama i syfte att öka möjligheterna till individualisering och grupparbete.

Försöken ha av ekonomiska skäl icke kunnat fullföljas vid detta privata

läroverk. Överstyrelsen önskar anställa liknande försök vid 5 gymnasier.

Kostnaderna beräknas till 32 000 kronor för ett år.

2. Ett av syftena med det nuvarande differentieringssystemet på gymna­

siet är att möjliggöra starkare koncentration i studierna. Överstyrelsen

anser det vara av intresse att försöksvis driva koncentrationen ett steg

längre genom att tillåta lärjungar i näst högsta ringen att nedlägga två

eller tre av ämnena i denna ring och i stället avsluta hela gymnasiekursen

i två eller tre av de återstående ämnena. De nedlagda ämnena skulle åter-

upptagas i högsta ringen med ökat timantal. Lärjungar, som ordnat stu­

dierna på detta sätt, kunna, om de så önska, avgå efter näst högsta ringen,

och böra då erhålla betyg över begränsad studentexamen, om de vid sär­

skild prövning styrkt sig äga insikter i tre ämnen motsvarande fordringarna

i studentexamen. Man finge härigenom även viss erfarenhet av en avgångs-

etapp efter ll:te skolåret, en anordning som i annan form förordats av

skolkommissionen. Försöken skulle anställas vid 3 skolor och draga en kost­

nad av omkring 24 000 kronor under instundande budgetår.

43

3. För närvarande inträder tyska som andra och franska som tredje

språk i realskolan. Överstyrelsen ifrågasätter försök vid 5 skolor med den

motsatta ordningen. Franska skulle sålunda inträda som andra språk med

skrivningar i de båda högsta klasserna och skriftligt prov i realexamen.

Tyskan skulle bli frivilligt ämne, påbörjas först i högsta klassen och

där erhålla tre veckotimmar. Fn konsekvens av detta förslag är att särskild

gymnasielinje måste upprättas för ifrågavarande lärjungar. Kostnaderna

första året, då anordningen endast avser klasserna 3;> och 24, uppskattas till

9 700 kronor.

4. Enligt 1950 års riksdagsbeslut skola försök anställas med olika former

av praktiska mellanskolor. 1940 års skolutredning har bland annat verk­

ställt utredning rörande jordbrukstekniska linjer, som skulle, utmynna i

en särskild form av praktisk realexamen. Försök planeras vid en skola.

Undervisningen skulle första året utom teoretiska läroämnen och de van­

liga övningsämnena omfatta jordbruks- och husdjurslära samt verkstads­

arbete eller sömnad. Beräknad kostnad första året 12 000 kronor.

5. Vissa försök med lärjungarnas hemarbete skulle anställas vid 5 skolor.

De beräknas öka lärarbehovet vid varje skola med 5 veckotimmar och skulle

då medföra en kostnadsökning av 9 700 kronor.

6. Såväl skolutredningen som skolkommissionen ha föreslagit eu »klas­

sens timme» avsedd för klassens gemensamma angelägenheter och för dis­

kussion av frågor, som icke kunna behandlas under de vanliga undervis-

ningstimmama. Försök pågå redan innevarande läsår men äro begränsade

till två mindre realskolor. För nästa läsår beräknas 20 veckotimmar för

ändamålet. Kalkylerad kostnad: 7 500 kronor.

7. Sedan ett år tillbaka pågå vid åtskilliga läroanstalter försök med

begränsning av språkskrivningarnas antal. Vissa språklärare anse det till­

räckligt att i realskolan skriftligt behandla det främmande språket under

ämnets vanliga timmar och äro beredda att helt avstå från längre skriv­

ningar, om i stället antalet veckotimmar något ökas. Skolöverstyrelsen har

tänkt sig, att de särskilda språkskrivningarna i realskolan på försök skulle

indragas och ämnet kompenseras med en extra halvtimme på timplanen.

Försöken instundande läsår skulle omfatta 40 avdelningar; kostnaderna

uppskattas till 8 000 kronor.

Statskontoret ifrågasätter, liuvuvida icke vissa av de planerade försöken

(t. ex. försöken med franska och med koncentrationsläsning på gymnasiet)

skulle kunna genomföras utan merutgifter för statsverket, om försöken

förlädes till läroverk med flera parallellavdelningar och gåves så stor om­

fattning, att de deltagande lärjungarna kunde sammanföras till särskild

klassavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Föredraganden.

Åtskilliga av de försök, som kunna ifrågakomma på den högre skolans

område, äro av metodisk art och kunna genomföras utan att anspråk ställas

på anslag av allmänna medel. Jag har icke anledning att här dröja vid

försök av detta slag. Det bör i första hand ankomma på skolans myndig-

heter och på de enskilda lärarna att på detta område taga erforderliga

initiativ.

45

stridas enligt Kungl. Maj:ts förordnande av vikarierande undervisningsråd.

Kostnaden för verksamhetens ledning bestrides sålunda i denna del från

ämbetsverkets avlöningsanslag.

Övriga personalkostnader bestridas ur reservationsanslaget för skolöver­

styrelsens försöksverksamhet, som för innevarande budgetår uppgår till

160 000 kronor. Genom beslut den 17 november 1950 har Kungl. Maj:t

medgivit, att ur anslaget må utgå kostnaderna för anställande inom över­

styrelsen av

ett kanslibiträde i lönegrad Cg 11,

en heltidsanställd amanuens,

en försöksskolkonsulent i lönegrad Cg 27,

en undersökningsexpert med ett arvode av 675 kronor för månad samt

ett antal lärare för deltidstjänstgöring såsom konsulenter med rätt för

dessa att åtnjuta ett dagarvode av åtta kronor för tjänstgöringsdag, res­

dagar icke inberäknade, samt traktamentsersättning enligt gällande be­

stämmelser ävensom ersättning för mistade avlöningsförmåner.

För sistnämnda konsulenter och andra sakkunniga biträden har beräk­

nats ett belopp av 30 000 kronor.

Den arbetsgrupp, som på detta sätt bildats, har enligt skolöverstyrelsens

arbetsordning att taga befattning med ärenden av följande slag:

Allmänna frågor rörande psykologisk-pedagogisk försöksverksamhet.

Skolpsykologverksamheten.

Försöksskolornas differentierings- och anknytningsfrågor.

Tim- och studieplaner för försöksskolor.

Försök rörande undervisningsmetoder och undervisningsmateriel.

Utarbetande av prov, iakttagelseschemata och andra hjälpmedel för för-

söksundervisningen.

Metoder för redovisning av försöksverksamhetens resultat och bearbet­

ning av insamlat material.

Frågor rörande konsulenter och fortbildningskurser för försöksverksam­

heten.

Psykologisk-pedagogiska undersökningar.

Insamling och bearbetning av metodiska uppslag från lärarnas spontana

försöksverksamhet.

Kontakt med psykologisk-pedagogisk forskning.

Författningsbestämmelser och riksdagspetita i frågor rörande försöks­

verksamheten.

Ur organisationssynpunkt kunna hithörande frågor icke lämpligen hän­

föras vare sig till läroverks- eller folkskolavdelningen. Gränsen mellan

dessa skulle skära rätt igenom den för försöksverksamheten bildade arbets­

enheten. I skrivelse den 2 oktober 1950 har överstyrelsen anmält sin önskan

att organisera denna som en från undervisningsavdelningarna skild, fri­

stående rotel, kallad försöksroteln. Fn sådan anordning står dock icke i

överensstämmelse med instruktionen för skolöverstyrelsen, där det i 11 §

2 mom. stadgas, att undervisningsråden skola, efter Kungl. Maj:ts förord­

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

51

erhålla ersättning för avstådda löneförmåner. Går man ut från att en av

konsulenterna skulle vara folkskollärare (Ca 21), en övningsskollärare

(Ca 23) och en adjunkt (Ca 26), torde det vara tillåtet att räkna med löne-

klass 27 som medellöneklass för dessa konsulenter; lönekostnaden för dem

blir då 3 (13 428 -j- 3 000) = 49 284 kronor. Vid beräkningen av lönerna

för kanslipersonalen antaga de sakkunniga en placering av byrådirektören,

amanuenserna, kanslibiträdet och kontorsbiträdet i löneklasserna 32, 23,

13 och 9 respektive och komma på så sätt till en summa av (15 024 -f- 2 X

X 9 684 -f- 6 084 -{- 4 992 —) 45 468 kronor (utan förhöjning). Härtill kom­

mer slutligen rörligt tillägg, som efter 12 procent skulle uppgå till 10 565

kronor.

Hela lönekostnaden för den förtecknade personalen komme sålunda att

utgöra 157 445 kronor. Motsvarande kostnader för den nuvarande försöks-

roteln belasta olika anslag men kunna totaliter uppskattas till omkring

63 000 kronor. Kostnadsökningen bleve sålunda vid pass 94 000 kronor.

De i det föregående nämnda befattningshavarna skulle samtliga ha full

tjänstgöring antingen enbart i skolöverstyrelsen eller i överstyrelsen och

något av de ämbetsverk, med vilka denna måste samarbeta i frågor rörande

försöksverksamheten. En utbyggnad av organisationen med deltids­

anställda konsulenter är emellertid påkallad, om denna skall

kunna i avsedd utsträckning fylla uppgiften »att förmedla impulser och

hålla kontakten levande mellan de olika i försöksverksamheten engagerade

krafterna».

Särskilda utskottet, från vars utlåtande de sist citerade orden äro häm­

tade, lämnar öppet, huruvida konsulentorganisationen bör centraliseras eller

givas en delvis regional struktur. Skolöverstyrelsen har med vederbörligt

medgivande prövat olika sätt att organisera instruktions- och konsulent­

verksamheten för försöksdistriktens lärare. Under redovisningsåret 1949/50

tillämpade överstyrelsen ett system med centralt utsända konsulenter.

Detta visade sig emellertid kostsamt och i vissa avseenden opraktiskt. Över­

styrelsen har därför nu övergått till att pröva ett regionalt system, varvid

lärare vid lämplig Uirarutbildningsanstalt anlitas som konsulenter för när­

belägna försöksdistrikt. En första början gjordes hösten 1950 i övre Norr­

land. Överstyrelsen räknar med att kostnaden för konsulent- och fortbild-

ningsverksamheten skall kunna nedbringas från 125 till 110 kronor per

läraravdelning, om systemet med regional tillsyn genomföres. Om antalet

lärare med försöksklasser antages vara 500 instundande budgetår, kunna

kostnaderna för de deltidsanställda konsulenterna, inklusive ett arvode av

8 kronor per tjänstgöringsdag, anslås till 55 000 kronor för instundande

budgetår.

Vissa uppgifter inom försöksverksamheten kunna lämpligen övertagas av

experter utanför ämbetsverket. Hit hör exempelvis utarbetandet av

Kicngl. Maj ds proposition nr 136.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 136.

55

behoven skola kunna tillgodoses inom ramen av det belopp av 25 000 kro­

nor för sakkunnighjälp, som de sakkunniga föreslagit.

I fråga om avdelningens administrativa personal kan jag ansluta mig

till de sakkunnigas förslag endast med den ändringen, att byrådirektörs-

tjänsten i överensstämmelse med lönenämndens förslag ersättes med en

tjänst som förste byråsekreterare i Ce 29.

Med hänsyn till den förestående omorganisationen av skolöverstyrelsen

torde ingen av de nya tjänstenia böra givas ordinarie karaktär. Detta ute­

sluter givetvis icke, att, om så anses påkallat, tjänstemän tillhörande över­

styrelsens ordinarie personal tjänstgöra på avdelningen.

V. Anslagsberäkningar.

1. Skolöverstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ......................................................................... 1 751 000 1 760 479

1950/51 (statsliggaren s. 591) .................................. 1 829 000

1951/52 (förslag) ........................................................ 1 978 000

Skolöverstyrelsesakkunnigas förslag angående försöksavdelningens per­

sonalorganisation skulle höja anslaget med 165 000 kronor. Skolöverstyrel­

sen föreslår därutöver en höjning med 92 500 kronor. Vid bifall till båda

förslagen skulle anslaget komma att stiga till 2 086 500 kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Posten är i över­

styrelsens avlöningsstat upptagen till förslagsvis 785 000 kronor. Skolöver­

styrelsesakkunnigas förslag innebär en höjning med i runt tal 52 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har härutöver intet äskande.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj: t. Denna anslagspost är i avlöningsstaten uppförd

med förslagsvis 46 600 kronor. De heltidsanställda konsulenter, som skol­

överstyrelsesakkunniga ha föreslagit för försöksavdelningen, skulle ur an­

slagsposten äga uppbära arvode och ersättning för avstådda löneförmåner,

tillsammans 49 000 kronor.

Ersättning för avstådda löneförmåner utgår ur denna delpost jämväl till

de deltidsanställda inspektörer och konsulenter, som redan äro knutna till

verket. Skolöverstyrelsen påpekar, att vissa av dessa, särskilt konsulenterna

i musik, teckning och slöjd, måste tagas i anspråk mer än hittills på grund

av den framväxande försöksverksamheten. Överstyrelsen ifrågasätter där­

för en höjning av för detta ändamål beräknade medel med 3 500 kronor.

Statskontoret har intet att erinra häremot.

Arvoden och särskilda ersättningar till inspek­

törer och sakkunniga biträden in. in. Posten är i avlönings­

staten uppförd med ett förslagsbelopp av 22 800 kronor. Det av skolöver-

styrelsesakkunniga föreslagna beloppet av 25 000 kronor till experter hos

försöksavdelningen skulle belasta denna post.

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Nuvarande

Skolöver-

Stats-

belopp

styrelsen

kontoret

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ....

8 500

+ 7 500

+ 3 500

2. Reseersättningar, förslagsvis . . .

70 000

+ 20 000

+ 10 000

3. Tjänstgöringstraktamenten åt vi-

karierande undervisningsråd, för-

slagsvis.............................................

35 000

—

— 7 000

4. Expenser:

bränsle, lyse och vatten, för-

slagsvis...................................

22 000

+ 3 000

+ 5 000

övriga expenser.......................

180 000

+ 37 000

+10 000

5. Publikationstryck, förslagsvis . .

80 000

+ 30 000

+ 25 000

Summa 395 500

+ 97 500

+ 46 500

Skolöverstyrelsesakkunniga föreslå, att 8 000 kronor anvisas för möble­

ring av de nya tjänsterum, som bliva erforderliga från och med den 1 juli

1951, och 3 000 kronor för anskaffande av skriv- och räknemaskiner för

den förstärkta personalen. Dessa kostnader, 11 000 kronor, skulle tillkomma

under rubriken övriga expenser. Statskontoret anser, att expensutgifter för

försöksverksamheten i princip böra belasta det särskilda anslaget till dylik

verksamhet.

Skolöverstyrelsen meddelar, att posten för reseersättningar inom sin nu­

varande ram icke räcker för den normala inspektionsverksamheten än min­

dre för de utvidgningar, som stå i samband med försöksverksamheten. Även

annan personal än försöksavdelningens bör i viss utsträckning följa denna

verksamhet så t. ex. konsulenterna för musik, slöjd m. fl. ämnen och även

vissa av undervisningsråden. — I överstyrelsens beräkning av övriga ex­

penser ingå bland annat kostnaderna för en personsökaranläggning, 12 000

kronor. Statskontoret avstyrker bifall till framställningen i denna del.

Föredraganden.

Anslagsposten till sjukvård m.m.bör med hänsyn till belastningen upp­

räknas med 3 500 kronor. Av samma skäl bör anslagsposten till reseersätt­

ningar höjas med 15 000 kronor och anslagsposten till tjänstgöringstrakta-

menten sänkas med 7 000 kronor. Delposten till bränsle m.m. bör med hän­

syn till belastningen och ökade bränslekostnader uppräknas med 5 000 kro­

nor. I fråga om delposten till övriga expenser tillstyrker jag en höjning med

35 000 kronor, varvid jag icke anser mig böra beräkna medel till anskaf­

fande av en personsökaranläggning. Slutligen förordar jag, att anslags­

posten till publikationstryck ökas med 25 000 kronor. Vid bifall till vad jag

sålunda föreslagit, bör anslaget höjas med 70 500 kronor till 472 000 kronor.

61

Liksom innevarande budgetår böra tre kurser för lärare inom försöks-

distrikten anordnas centralt till en beräknad kostnad av 60 000 kronor.

Då försöken nu enligt särskilda utskottets uttalande böra utsträckas till

högre skolor, bör emellertid enligt överstyrelsens mening posten för kurser

höjas till 70 000 kronor.

Den i samband med enhetsskolförsöken beräknade posten till övrig för­

söksverksamhet avser olikartade uppgifter, sasom utarbetande av hjälp­

medel för olika slag av undervisning, fortsatta undersökningar rörande lär­

jungarnas studievanor och viss skolpsykologisk rådgivning i försöks­

skolorna.

I försöksverksamheten beträffande högre skolor ingå särskilda under­

sökningar, för vilka lärare vid olika läroanstalter behöva anlitas. Under­

sökningarna avse exempelvis läxöverläsningstider och läroböcker, feltyper

samt standardiserade prov.

Hit höra även vissa försök med handstilsvard i läroverken.

Särskilda läroböcker eller kompendier torde i viss utsträckning erfordras

vid försöksskolorna. De sakkunniga räkna emellertid med att detta icke

kommer att medföra kostnader för statsverket utöver det statsbidrag, som

enligt gällande bestämmelser utgar till vissa skolor för fria läroböcker. I

den mån publikationerna måste framställas genom skolöverstyrelsens för­

sorg, böra skolorna inköpa desamma till ett pris, som täcker forlagskost-

naderna. Såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning

bedriva redan nu i viss utsträckning sådan förlagsrörelse.

Hela anslagsbehovet skulle enligt beräkningarna uppgå till 462 400

kronor.

Stat för ifrågavarande anslag torde böra, efter förslag av skolöverstyrel­

sen, fastställas av Kungl. Maj:t. Möjlighet bör föreligga att från anslaget

bestrida kostnader för försöksverksamhet, som nu icke kunnat förutses,

liksom även att lägga tyngdpunkten på visst eller vissa av försöken och i

motsvarande grad reducera omfattningen av andra försök. Med hänsyn

härtill synes det angeläget, att dispositionen av anslaget icke bindes av

snävt utformade bestämmelser, framhålla de sakkunniga.

Statslcontorct finner det svårt att bedöma medelsbehovet med ledning

av de knapphändiga redogörelser, som föreligga. Ämbetsverket måste där­

för inskränka sig till att ifrågasätta, huruvida icke uppräkningen av an­

slaget skulle kunna begränsas till det i statsverkspropositionen beräknade

beloppet, 90 000 kronor, och anslaget således uppföras med 250 000 kro­

nor. Härvid förutsättes, att inom denna anslagsram jämväl skola bestridas

administrationsutgifterna.

Föredraganden.

Det begärda beloppet för försök av olika slag — 462 400 kronor är

onekligen betydande. Beskärningar iiro dock otvivelaktigt möjliga. Jag har

i tidigare avsnitt av mitt anförande givit anvisningar på sådana till ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

63

6. till Skolöverstyrelsen: Omkostnader för budgetåret

1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 472 000 kronor;

7. till Skolöverstyrelsen: Försölcsverksamhet m. m. för

budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag av

300 000 kronor.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av stats­

rådets övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Ko­

nungen bifalla samt förordnar att till riksdagen skall avlå­

tas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hans Löwbeer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.