2

Mot bakgrunden av förhallandena vid de allmänbildande skolorna före­

slås enhetligare former än nu för läsår och arbetsvecka vid yrkesskolorna.

Några nya kurstyper föreslås prövade vid yrkesskolorna, bland annat

kurser för industri-hantverk motsvarande enhetsskolans klass 9 y samt så

kallade centrala hantverkskurser. Vidare föreslås regelbundet återkomman­

de ettåriga kurser för sysselsättnings- och arbetsterapeuter.

I fråga om yrkesutbildningens centrala ledning föreslås för närvarande

icke några väsentliga förändringar. En utredning skall emellertid snarast

tillsättas, som förutsättningslöst skall pröva den nuvarande organisationen

av yrkesutbildningens centrala ledning och komma med de förslag, som

denna prövning kan föranleda.

Till driften av yrkesskolorna och till andra årliga kostnader för yrkesut­

bildningen föreslås avsevärt höjda statsbidrag. I samband med höjningen

av driftsbidraget föreslås väsentligt förenklade bidragsgrunder.

Slutligen äskas anslag för nästa budgetår till avlöningar och omkostna­

der vid överstyrelsen för yrkesutbildning, till yrkespedagogisk reformverk­

samhet, till driften av centrala och lokala yrkesskolor, till byggnadsarbeten

m. m. vid yrkesskolor, till kurs för utbildning av sysselsättnings- och ar­

betsterapeuter, till studiehjälp åt yrkesskolelever, till utbildning av lärare

vid yrkesundervisningen samt till främjande av praktisk lärlingsutbildning

hos hantverksmästare med sammanlagt i runt tal 56 100 000 kronor.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

e) Bidrag till driften av lokala yrkesskolor ett förslagsanslag av

31 830 000 kronor,

f) Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor ett förslagsanslag

av 7 700 000 kronor,

g) Kurs för utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter ett re­

servationsanslag av 57 000 kronor,

h) Studiebidrag och stipendier åt elever vid yrkesskolor ett förslags­

anslag av 7 000 000 kronor,

i) Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen ett reservationsanslag

av 532 000 kronor samt

j) Främjande av praktisk lärlingsutbildning hos hantverksmästare ett

förslagsanslag av 385 000 kronor.

Sedan frågan om medelsbehovet för nästa budgetår under dessa anslag

nu färdigberetts, ber jag att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor, varjämte

jag till behandling upptager jämväl övriga med yrkesutbildningssakkun-

nigas betänkande sammanhängande frågor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

I. Inledning

1946 års skolkommission hade att syssla inte bara med den allmänbil­

dande skolan utan även med yrkesutbildningen. Sistnämnda frågor hän-

sköts inom kommissionen till en särskild delegation. Innan denna blev fär­

dig med sitt arbete, beslöt Kungl. Maj:t upplösa 1946 års skolkommission.

I samband därmed bemyndigade Kungl. Maj:t den 30 juni 1952 chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst tio sakkunniga för att slut­

föra skolkommissionens utredning rörande yrkesutbildningen.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen följan­

de sakkunniga: riksdagsman Emil Näsström, ordförande, yrkesskoldirektör

Einar Forssell, vice ordförande, fru Rosa Andersson, rektor Ester Arfwed-

son, direktör Erik Bengtson, sekreterare (numera chefredaktör) Hilding

Färm, rektor Martin S. Lindström, riksdagsman Oscar Malmborg, direktör

Gerhard Nilsson och riksdagsman Gustav Nilsson. De sakkunniga — som

antog namnet 1952 års yrkesutbildning ssakkunnig a — har i juni 1954 av­

lämnat ett betänkande angående yrkesutbildningen (SOU 1954:11). Vid

utarbetande av betänkandet har till de sakkunnigas förfogande stått ett

stort antal experter.

Över yrkesutbildningssakkunnigas betänkande1 har infordrade utlåtan­

den avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen,

statens sakrevision, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för

yrkesutbildning, studiehjälpsnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, socialsty­

1 För betänkandet användes i det följande i förekommande fall förkortningen YS.

5

relsen, medicinalstyrelsen, kommerskollegium, statens hantverksinstitut,

generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbygg­

nadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statens brandskola, domänstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, handelsutbildningskom-

mittén, 1948 års tekniska skolutredning, 1951 års skolstyrelseutredning,

sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område, 1953

års lärarinneutbildningskommitté och 1948 års konstutredning. Härjämte

har yttranden över betänkandet avgivits av svenska landstingsförbundet,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska ar­

betsgivareföreningen (SAF), landsorganisationen i Sverige (LO), riksförbun­

det landsbygdens folk (RLF), Sveriges hantverks- och småindustriorganisa­

tion (SHSO), handelns arbetsgivareorganisation (HAO), Sveriges köpman­

naförbund, Sveriges grossistförbund, tjänstemännens centralorganisation

(TCO), yrkeskvinnors samarbetsförbund, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, svenska teknologföreningen, svenska yrkesskolföreningen,

svenska facklärarförbundet samt styrelsen för föreningen för bistånd åt

lvtta och vanföra i Stockholm.

Vissa av de statliga myndigheterna har avgivit sina utlåtanden sedan

de först inhämtat yttranden från underordnade myndigheter. Sålunda har

skolöverstyrelsen inhämtat yttranden från statens och vissa kommunala

folkskolinspektörer. Överstyrelsen för yrkesutbildning har hört styrelserna

för samtliga centrala verkstadsskolor samt styrelserna för ett stort antal

kommunala och enskilda yrkesskolor. Kommerskollegium har infordrat ytt­

randen från Sveriges industriförbund, kooperativa förbundet samt handels-

kamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle.

I de direktiv, som skolkommissionens ordförande utfärdade för yrkes-

utbildningsdelegationen och som oförändrade gällt också för yrkesutbild-

ningssakkunniga, uppdrogs åt delegationen att komma med förslag inte

endast beträffande den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan utan

också beträffande den egentliga yrkesutbildningen efter den obligatoriska

skolans slut. Betänkandet om yrkesutbildningen behandlar framför allt den

egentliga yrkesutbildningen. Men dennas anknytning till den förberedande

eller påbörjade yrkesutbildningen i eller i anslutning till enhetsskolan

medför, att också enhetsskolans yrkesutbildningsproblem berörs, på vissa

punkter ganska ingående. Hetta gäller inte minst den principiella upplägg­

ningen av yrkesutbildningens organisation och vidgningen av yrkesskolans

uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Departementschefen

Yrkesutbildning meddelad i skolmässig form, skild från det produktiva

arbetet, är en ganska ny företeelse, utom när det gäller allmänna teoretiska

kunskaper, som kan bilda grunden för arbete inom en rad olika, mera ten-

retiskt betonade yrken. I allt större utsträckning har man emellertid under

de senaste decennierna börjat ge utbildning för manuella arbetsuppgifter

i särskilda skolavdelningar under ledning av fackligt och pedagogiskt sko­

lade lärare i stället för av enbart i yrket skickliga män och kvinnor. Men

ännu är det pedagogiska arbetet på detta område endast i sin början. På

många håll, kanske de flesta, får yrkesskolornas elever lära på samma sätt

som de ungdomar, som undervisas direkt ute på arbetsplatserna. På andra

håll söker man sig i skolorna fram till nya inlärningsmetoder, betingade

av avskildheten från det produktiva arbetet. Säkerligen kan man på detta

sätt småningom finna effektivare och snabbare vägar att lära, antingen

det gäller några begränsade tempon eller grunden för ett yrke eller yrkes­

område.

Det är därför med stort intresse, som jag tagit del av de erfarenheter

och uppslag, som samlats i yrkesutbildningssakkunnigas betänkande om

yrkesutbildningen. Mycket av det som föreslås i betänkandet behöver inte

underställas Kungl. Maj:t eller riksdagen för beslut. De sakkunniga har

betraktat den skolmässiga yrkesutbildningen i första hand som ett frivilligt

lokalt åtagande. Skolorna och kurserna bör så långt möjligt utformas ef­

ter de lokala instansernas önskemal och behov. I enlighet med denna upp­

fattning har många förslag fått formen av råd och uppslag till skolornas

huvudmän. Jag kommer därför i det följande endast att återge vissa delar

av betänkandet om yrkesutbildningen. Men det är min förhoppning, att

de erfarenheter och uppslag, som de sakkunniga samlat från olika håll,

skall komma yrkesskolväsendet till godo genom att utnyttjas, bearbetas

och utvecklas i den lokala planeringen och utbyggnaden av yrkesskolorna.

Den pågående reformen av den allmänbildande skolan innebär inte en­

dast en utveckling och utbyggnad av denna skola utan också en närmare

anknytning till densamma av de olika möjligheterna till fortsatt utbildning,

teoretisk och praktisk. Allteftersom den 9-åriga skolplikten vinner ökad

spridning, blir det därför nödvändigt att också öka möjligheterna till prak­

tisk yrkesutbildning i direkt anslutning till den 9-åriga skolan.

De sakkunnigas huvudsynpunkter på yrkesutbildningens organisation

synes mig så betydelsefulla — både med hänsyn till den framväxande 9-åri-

ga skolan och med hänsyn till vikten av en ändamålsenlig fortsatt yrkes­

utbildning — att jag inte tvekar att föreslå Kungl. Maj:t att för riksdagens

prövning framlägga en proposition i allt väsentligt grundad på de sakkun­

nigas förslag. Innan jag övergår till att redogöra för de sakkunnigas förslag

och därav föranledda yttranden samt mina egna ståndpunktstaganden vill

jag dock något närmare redogöra för de bärande tankarna bakom försla­

gen. Jag kommer också i fortsättningen av min redogörelse att för riks­

dagens kännedom medtaga vissa förslag och synpunkter, som inte kräver

dess ställningstagande.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

jificerade yrkesarbetarna. Den maste syssla med personalkategorier som

kräver utbildning både av skiftande art och av skiftande grad.» (YS s. 13.)

Yrkesskolorna maste vända sig till ett större och bredare elevklientel än

hittills.

b) Den grundläggande yrkesutbildningen måste ske

utanför produktionen. Kraven på yrkesutbildningens mål, om­

fattning och utformning är nu helt andra än de var, då den nu gällande

yrkesskolstadgan (av 1918 och 1921) kom till. Grundtanken då var, att

den praktiska yrkesutbildningen skulle ske direkt i arbetet, medan skolan

skulle svara för en kompletterande, övervägande teoretisk undervisning

av fackinriktat slag. Allmänbildande undervisning gavs mycket litet ut­

rymme i denna stadga.

Förhållandena har emellertid ändrats. De sakkunniga uttalar härom

bl. a.: »Inte bara arbetarnas situation utan också de materiella förutsätt­

ningarna pa arbetsplatsen gör det allt svarare att låta den grundläggande

praktiska utbildningen ske i produktionen eller i annat arbete. Den tek­

niska apparaturen och materialet är många gånger så dyrbara och arbets­

processen så komplicerad, att man inte utan stora både mänskliga och

ekonomiska risker kan låta rena nybörjare syssla med dem.» (YS s. 11.)

»Ännu sa länge är förutsättningarna att i skolmässig form ge en grundläg­

gande praktisk-teoretisk yrkesutbildning i heltidskurser begränsade. Men

tendensen är så påtaglig, att man bör kunna utgå från att det är denna

linje man bör arbeta efter under den period man nu kan planera för.»

(YS s. 11.) Yrkesutbildningssakkunnigas slutsats blir, att, om det ökande

behovet av planmässig yrkesutbildning skall kunna tillgodoses, skolan i

avsevärt högre grad än hittills måste ge grundläggande nybörjarutbildning

utanför produktionen.

c)

Yrkesutbildningen skall bygga på frivilliga

överenskommelser mellan parterna. Alltsedan slutet av

1800-talet har upprepade förslag framlagts i syfte att genom lagstiftning

reglera arbetsgivarnas och de anställdas skyldigheter i fråga om yrkesut­

bildningen. Detta är naturligt, eftersom den princip, varpå vår nuvarande

yrkesskolstadga bygger, i flertalet andra länder, där den tillämpas, görs

effektiv just genom en lärlingslag, ofta i förening med yrkesskolplikt. I

Sverige har det emellertid inte varit möjligt att samla majoritet omkring

en lärlingslag, främst på grund av motstånd från såväl arbetsgivare som

arbetstagare inom industrien. Flera av de framlagda lagförslagen har också

tagit sikte på en lärlingslag endast för hantverket och småindustrien.

Dessa förslag har dock strandat på svårigheten att dra en gräns mellan

det område, där lagen skulle tillämpas, och det område, där den inte

skulle gälla.

Också en annan form av lagstiftning diskuteras i betänkandet, nämligen

en lag i syfte att säkra utbildningsplatser i näringslivet för 9y-elever, eu

tanke, som skymtat då och då i diskussionen kring enhetsskolan. Man un­

derstryker, att detta skulle innebära en helt ny form av lag, vilken inte

— såsom den på sina håll förekommande lärlingslags! iftningen — skulle

reglera förhållandet mellan lärling och arbetsgivare efter ett frivilligt in­

gånget anställningsförhållande utan direkt skulle ålägga arbetsgivare att

anställa och utbilda vissa kategorier av ungdomar. De sakkunniga avvisar

bestämt tanken på en dylik lag.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

10

gör följande programförklaring: »Hur yrkesutbildningen än är organiserad,

bor den ha en tyafaldig uppgift. Dels skall den förse näringslivet med ut­

bildad arbetskraft i tillräcklig omfattning. Dels skall den hjälpa ungdomen

att anpassa sig och firma tillfredsställelse i arbetet, att förstå arbetets be­

tydelse tor individen och for samhället, att genom en planmässig lärogång

ge den rent tekniska yrkesskickligheten samtidigt som den utvecklar om-

domet, ansvarskänslan och förmågan att arbeta självständigt tillsammans

med andra, d. v. s. bidrar till personlighetens framväxande.» (YS s 14 )

i ?} dfnna yrkesutbildningens dubbla uppgift inför samhället och den

enskilde skall kunna genomföras, måste yrkesutbildningen både bygga på

och löpa jämsides med en allmänt bildande och fostrande undervisning.

Yikesutbildnmgen bör växa naturligt fram som en linje bland andra inom

en ungdomsskola, som har linjer för olika behov, varje linje med sitt stu-

diemal men alla också med ett gemensamt mål, elevernas allsidiga person-

hghets- och medborgarfostran. Alla har samma behov av och samma rätt

till utbildning, vare sig de väljer en praktisk eller en teoretisk bana.

Om ungdomsskolan utformas på rätt sätt, ger den ungdomarna redan i

skolan en positiv inställning till arbete och utbildning. Denna inställning

gäller det att ta vara på och utveckla efter skolans slut. »Utbildning för

vuxna kommer att bli mera efterfrågad och därigenom av större betydelse

än förut. Ungdomsskolan blir pa sa sätt ett stadium och inte i sig själv en

avslutad utbildning.» (YS s. 15.)

Mot denna bakgrund — det ökande behovet av yrkesutbildning, den

allt större efterfrågan på grundläggande yrkesutbildning utanför produk­

tionen, friheten från utbildningslagstiftning, de lika utbildningsmöjlighe­

terna för män och kvinnor samt den framväxande ungdomsskolan — anger

de sakkunniga yrkesskolans uppgift. Denna uppgift måste i längden bli att

bereda utbildning i lämplig form och omfattning åt det stora flertalet av

dem, som från enhetsskolan söker sig ut i förvärvsarbete. Detta kan ske

på två vägar, dels i samarbete med företag i form av inbyggda företags-

skolor, dels i form av grundläggande heltidskurser i yrkesskola som förbe­

redelse för den fortsatta utbildningen — och specialiseringen — i produk­

tionen.

Yrkesskolorna skulle således, från att ha varit i övervägande grad kom­

pletterande skolor, som främsta uppgift få den grundläggande praktisk­

teoretiska yrkesutbildningen på heltid. Det är givet, att, om man vidgar

vei ksamhetsomradet för yrkesskolornas heltidskurser så väsentligt, som

den nyssnämnda målsättningen skulle göra, man inte kan ge alla elever

en flerårig utbildning. Yrkesskolorna måste i stor utsträckning rikta sig

till andra kategorier än de blivande yrkesarbetarna och därmed jämställda

yrkesgrupper.

Önskemålen för framtiden i fråga om den yrkesutbildning,

som i regel avses börja i och sedan bygga på enhetsskolans klass 9 y eller

motsvarande avslutningsklass i den nuvarande obligatoriska skolan, kan

enligt yrkesutbildningssakkunniga anges i följande punkter (YS s. 18__20):

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

12

ningen skall organiseras som en linje vid sidan av de olika utbildningslin­

jer, som bygger på enhetsskolans teoretiska avslutningsklasser. De utbild-

ningsvägar, som enhetsskolan leder till, blir på så sätt parallella, likvärdiga

linjer inom ett enhetligt men rikt differentierat utbildningssystem, där de

praktiska yrkena sätts i paritet med de teoretiska i fråga om rätten till

och de ekonomiska förutsättningarna för en gedigen utbildning.

g. I princip skall det vara möjligt att gå från eu lägre till en högre

yrkesutbildande kurs utan tidsödande allmänt teoretiska studier mellan°de

olika stadierna. I de fall, då man maste uppställa krav på högre allmän

teoretisk skolunderbyggnad för inträde i en yrkesutbildande skola eller

kurs, bör möjligheter ges åt därtill lämpade ungdomar med grundläggande

praktisk yrkesutbildning inom området att på smidigast möjliga sätt in­

hämta erforderliga förkunskaper av allmänbildande slag.

h. Vid sidan av den kontinuerliga yrkesutbildningen inom ett och sam­

ma yrkesområde skall vid yrkesskolorna finnas möjligheter till grundläg­

gande utbildning för personer, som på ett senare stadium övergår till annat

yrke. Denna utbildning skall kunna ske antingen i deltidskurser eller i mera

koncentrerade heltidskurser. Vidare skall yrkesskolorna vid behov kunna

anordna omskolningskurser.

i. I yrkesundervisningen och den övriga studieverksamhet, som mer eller

mindre direkt anknyter till denna, skall studiemetoder speciellt lämpade

för ett vuxet elevklientel användas och hänsyn därtill tas vid lärarutbild­

ningen. Denna skall också utformas med sikte på de personlighetsutveck-

lande moment — kravet på omdöme, noggrannhet, snabbhet, självstän­

dighet, samarbetsförmåga, ansvarskänsla i arbetet — som måste tillvaratas

i yrkesutbildningen.

j ■ Yrkesskolväsendets utbyggnad maste ske etappvis. Ungdomsskolans

fullständiga genomförande är ett framtidsmål, som man måste ha för

ögonen. För närvarande kan man inte överblicka mer än en relativt be­

gränsad period. De sakkunniga har tills vidare räknat med femton år.

Under denna tid skall den möjliga utbyggnaden genomföras på ett sådant

sätt, att de stora årskullarna från fyrtiotalets första hälft i största möjliga

utsträckning får tillgång till en planmässig yrkesutbildning.

B. Remissyttranden

Några invändningar mot de ovan refererade grundtankarna bakom de

sakkunnigas förslag har inte framkommit och det stora flertalet remissin­

stanser har direkt understrukit de sakkunnigas syfte och principiella upp­

läggning. Pa åtskilliga hall tar man upp tanken på en framväxande ung­

domsskola. Som uttryck för remissinstansernas inställning på den punkten

kan tas skolöverstyrelsens uttalande att man inom överstyrelsen helt delar

de sakkunnigas syn på den framväxande ungdomsskolans uppgift.

Bl. a. de båda centrala skolmyndigheterna, överstyrelsen jör yrkesut­

Kungl. May.ts proposition nr 139

14

yrkesskolans fördelar uppenbara, samtidigt som dess nackdelar i form av

mindre avancerade maskintyper och produktionsmässiga arbetsförhållan­

den saknar betydelse för den elementära utbildning det här är fråga om.»

Överstyrelsen för yrkesutbildning understryker behovet av en systematisk

yrkesutbildning »icke enbart för yrken, som kräva en flerårig utbildning,

utan även för arbetsuppgifter för vilka erfordras en kortare utbildning».

Varje bransch och därinom varje yrkesgren har sina speciella utbildnings­

problem. Det gäller att »på område efter område söka sig fram till allt

rationellare utbildningsformer samt att ständigt modernisera och anpassa

undervisningsplaner efter ett i allt snabbare takt föränderligt näringsliv».

Föreningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm framhåller, att de

vanföra i större utsträckning än nu bör kunna beredas plats i de vanliga

yrkesskolorna. Hantverksinstitutet understryker starkt behovet av fort­

bildning för de mera erfarna men ej fullt yrkeslärda hantverkarna, t. ex.

gesällerna. Denna fortbildning måste ordnas på ett sådant sätt, att den

inte ingriper alltför mycket i den enskildes försörjning. Ur pedagogisk syn­

punkt bör den vara så differentierad som möjligt. Kurserna bör inte knytas

till yrkesskolorna utan ordnas fristående i nära kontakt och samarbete

med yrkesförbunden. Statsbidragsfrågan för denna verksamhet måste lösas.

Kvinnornas likaberättigande med männeni fråga om

yrkesutbildning synes höra till de påpekanden av de sakkunniga, som tagits

för så självklara, att de inte ens ansetts behöva understrykas. Yrkeskvin­

nors samarbetsförbund är den enda remissinstans, som över huvud taget

berört frågan. Man efterlyser praktiska åtgärder för att möjliggöra ett

förutsättningslöst val av yrke och utbildning. Den gifta kvinnans behov av

omskolning och nyutbildning framhålles särskilt.

De sakkunnigas tanke, att yrkesutbildningen inte endast skall bygga på

den allmänbildande skolans allmänt teoretiska undervisning utan också

hela vägen igenom förknippas med ett visst mått av allmänbildande

och medborgerligt fostrande undervisning har fram­

kallat både instämmanden och gensagor. Överstyrelsen för yrkesutbildning

och många andra remissinstanser understryker, att man inte ensidigt får

inrikta yrkesutbildningen på det rent tekniska kunnandet utan att man på

allt sätt bör ta vara på de allmänt fostrande och personlighetsdanande

moment, som undervisningen i sig själv erbjuder, kanske i ännu högre grad

än den teoretiska undervisningen, samtidigt som man bör vidga elevernas

samhälleliga och kulturella orientering så långt som är

förenligt,

med ett

målmedvetet genomförande av en systematisk yrkesutbildning. På sina

håll är man dock rädd, att ett införande av allmänbildande undervisning i

yrkesskolornas verksamhet skulle bli till förfång för den egentliga yrkes­

utbildningen och framhåller, att större krav inte bör ställas på yrkesskolan

än den förmår uppfylla.

I ramband med yttrandena över de sakkunnigas grundprinciper för yrkes­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

15

utbildningen kommer man i några fall in på frågor, som inte närmare

berörts av de sakkunniga. Sålunda understryker skolöverstyrelsen kraftigt

sambandet mellan de olika slagen av yrkesförbere­

delse inom den allmänbildande skolan och yrkesskolan — yrkesvägled­

ning, förberedande yrkesutbildning och yrkeskunskap i enhetsskolan, fort-

sättningsskolan och folkskolans frivilliga åttonde och nionde klasser — och

framhåller vikten av att alla dessa olika slag av yrkesförberedelse planeras

och genomföres i nära samverkan mellan de båda centrala skolmyndig­

heterna och arbetsmarknadsstyrelsen samt att ekonomiska och andra för­

utsättningar för yrkesförberedelsen i de olika skolformerna blir i möjligaste

mån likvärdiga. Från flera håll, bl. a. SAF, LO, SHSO och teknologför-

eningen talar man — i mer eller mindre försiktiga vändningar — om vikten

av prognoser som underlag för yrkesvägledning och yrkesval och där­

med för utbyggnaden av yrkesskolväsendet. Kommerskollegium, sakrevi­

sionen och flera av handelskamrarna framhåller lönesättningens

betydelse som stimulans för den enskilde att skaffa sig yrkesutbild­

ning. Konstutredningen efterlyser den estetiska fostrans plats i

yrkesundervisningen, framför allt i 9y.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

2. Yrkesskolornas rekryteringsområden

(YS kap. 8)

A. Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesskolans rekrytering påverkas av åtskilligt flera faktorer än den

allmänbildande skolans. Arbetsmarknadens struktur och konjunktur spe­

lar en avgörande roll. De kurser, som yrkesskolan erbjuder, måste inrättas

med hänsyn till nuvarande och väntade möjligheter på arbetsmarknaden.

Men eftersom yrkesskolan är en frivillig skola, kan den inte räkna med

elever, såvida det inte medför påtagliga fördelar att gå igenom en kurs i

skolan, innan man söker arbete, hellre än att skaffa sig en anställning utan

föregående utbildning. Under hela 1940-talet medförde en kurs i yrkesskola

knappast några sådana fördelar. Inte heller nu kan man peka på några

fördelar av ekonomisk art. Men det ger onekligen en viss trygghet inför

eventuella konjunkturförändringar på arbetsmarknaden att veta med sig,

att man har grundläggande kunskaper och utbildning i ett yrke. Detta tor­

de vara ett av skälen till att yrkesutbildning i skola småningom kommit

att bli alltmera efterfrågad.

Om yrkesskolan vidgar sitt verksamhetsområde till att omfatta också

andra grupper än de mera kvalificerade yrkesarbetarna, kommer detta

sannolikt att medföra en jämnare rekrytering. Ju mindre specialiserad en

utbildning är, dess mindre konjunkturkänslig bör den vara.

16

De sakkunniga har pekat på de olika faktorer, som är av betydelse för

rekryteringen till yrkesskolorna: arbetsmarknadens struktur och konjunk­

tur, den författningsmässiga grunden (frivilligheten), skolans anseende (dess

ledning, lokaler och lärare m. m.). Mot denna bakgrund visar man på skill­

naden i rekryteringshänseende mellan heltidskurser och deltidskurser. D e 1-

tidskurser måste inrättas för ett lokalt begränsat område med ut­

gångspunkt från det lokalt manifesterade behovet. »Kurserna har inte nå­

gon nämnvärd inverkan på rekryteringen till olika yrken, då de flesta

kursdeltagarna redan har anställning i yrket (möjligen med undantag för

de elementära handelskurserna). Tillströmningen till kurserna är också be­

roende av den aktuella åldersfördelningen bland de anställda och av det

lokala arbetsmarknadsläget.» (YS s. 98.) De sakkunniga framhåller del-

tidskursernas mindre beroende av fasta lokaler, permanent skolledning och

kontinuerlig verksamhet och slutar med att konstatera: »Vi utgår dock

från att en utbyggnad skall ske även av deltidsundervisningen vid yrkes­

skolorna och att man vid byggandet av lokaler för heltidskurser i fråga om

utrymme och utrustning också tar hänsyn till deltidsundervisningen.»

(YS s. 98.)

Heltidskurserna är på ett helt annat sätt än deltidskurserna be­

roende av en långsiktig planering. De kräver fasta lokaler, heltidsanställda

lärare, kontinuerlig ledning och därmed också en fortlöpande elevrekryte-

ring år efter år. Allmänbildande 9-åriga skolor kommer att finnas i prak­

tiskt taget varje kommun i landet. I vissa fall kommer två eller flera kom­

muner att samarbeta om högstadiet och i synnerhet om yrkesutbildningen.

Men i varje fall kommer det att behövas yrkesskolor — eller yrkesavdel-

ningar inom enhetsskolan — i avsevärt fler kommuner än nu. För närva­

rande är heltidsavdelningar sällsynta i mindre kommuner. De sakkunniga

understryker, att man alltid måste räkna med en centralisering av yrkes­

utbildningen på heltid i jämförelse med den allmänbildande skolans hög­

stadium. Större orter erbjuder bättre möjligheter till differentiering av

yrkesskolans kurser och därmed till ett mera varierat yrkesval än mindre

orter. Men det bör dock vara möjligt att inrätta heltidskurser på mindre

orter i en helt annan utsträckning än hittills. Avdelningar för förberedande

yrkesutbildning bör kunna komma till stånd till och med i kommuner, som

inte har mer än 3 000—4 000 invånare, eller i samarbetsområden med mot­

svarande befolkningsunderlag. Men om den grundläggande yrkesutbild­

ningen i de små kommunerna förlädes helt till skola, skulle eleverna erbju­

das alltför snäva valmöjligheter. En del av undervisningen måste av flera

skäl alltid ordnas utanför yrkesskolorna eller enhetsskolans yrkesbestämda

avdelningar. (YS s. 100—101.)

De sakkunniga räknar med tre olika slag av yrkesskolor ur rekryterings-

synpunkt (YS s. 102—106). De lokala yrkesskolorna vänder sig

till elever, som bor i skolorten. De centrala yrkesskolorna häm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

17

tar sina elever från en större region, i regel ett landstingsområde. Riks-

skolorna hämtar sina elever från hela riket eller från en stor del av

riket. Dessa olika slag av skolor har inte endast olika rekryteringsunderlag

utan också i viss mån olika arbetsuppgifter. Medan de lokala skolorna i

sina heltidskurser framför allt kan ta fasta dels på ortens mera speciella

behov, dels på huvudyrken såsom metallyrken, jordbruk och skog, husligt

arbete, handel och kontor, kan de centrala skolorna i första rummet inrikta

sig på yrken med ett något mera begränsat rekryteringsbehov, såsom olika

slag av hantverksyrken, specialiserade yrken inom detaljhandel och kontor,

vissa industriyrken, t. ex. inom textilindustri, kemisk industri o. s. v. Riks-

skolorna slutligen utbildar för yrken med ett mycket begränsat rekryte­

ringsbehov, t. ex. urmakare, optiker m. fl. »mindre» hantverksyrken, arbets­

ledare och annan kvalificerad personal för olika industrier. En annan form

av riksskola, som de sakkunniga också anser böra komma till stånd, är

ett slags institut för en viss yrkesgren, vid vilket bedrives utbildning på alla

stadier samt teknisk och pedagogisk forskning. Sådana yrkesinstitut bör

inrättas på orter, där yrkesgrenen i fråga är rikligt företrädd.

De sakkunniga vill inte begränsa de centrala yrkesskolornas verksamhet

till att avse enbart vissa grupper av yrken med förhållandevis begränsat

rekryteringsbehov. Dessa skolor bör liksom nu de centrala verkstadssko­

lorna också erbjuda utbildning för de stora huvudyrkena åt ungdomar från

orter, där yrkesutbildning inte kan fås vare sig i yrkesskola eller i före­

tagen. De centrala yrkesskolorna kommer att syssla inte endast med den

utbildning, som börjar i och sedan bygger vidare på 9y utan också med

utbildning som avslutas i och med det nionde skolåret.

Skolor med heltidsundervisning bör vara så stora, att de kan bära upp

en heltidsanställd skolledare. I den mån skolorna anordnar kurser för mer

än ett yrkesområde, är det önskvärt att de olika avdelningarna — för

handel, för husligt arbete, för industri-hantverk o. s. v. — får var och en

sin fackkunnige föreståndare, i större skolor överlärare eller rektor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

B. Remissyttranden

De sakkunnigas synpunkter på yrkesskolornas förhållanden till rekryte­

ringsområdet diskuteras endast av ett fåtal remissinstanser.

I några yttranden, bl. a. av representanter för huvudmännen, framhåller

man, att de sakkunniga kanske varit alltför optimistiska i sin uppfattning

om de små kommunernas förutsättningar att inrätta heltidskurser. Man

tror, att landstingen och de större kommunerna i större utsträckning än

de sakkunniga räknat med måste ta hand om heltidsundervisningen. Lands­

tingsförbundet vill emellertid inte nu ta ställning till omfattningen av lands­

tingens medverkan i 9y-utbildningen. Förbundet understryker, att det inte

kan bli en »obligatorisk skyldighet» för landstingen att ordna sådan ut-

2 — Bihang till riksdagens 'protokoll 1955. 1 samt. Nr 139

18

bildning. Från flera håll uttalas, att begreppet riksskola bör ges vidast

möjliga tolkning. Sådana skolor bör inrättas bl. a. för fortbildning och spe­

cialutbildning av arbetsledare och annan kvalificerad personal inom olika

näringsgrenar och branscher. Skolöverstyrelsen anser, att grundutbildning

för jord- och skogsbruk, husligt arbete, metallarbete och handel i regel kan

ordnas på det lokala planet, och bekräftar därmed de sakkunnigas beräk­

ningar på sid. 100—101 i betänkandet. För övriga yrken behövs enligt

skolöverstyrelsen redan på 9y-planet samverkan inom större eller mindre

regioner.

Åtskilliga remissinstanser har varit angelägna att understryka samban­

det mellan den förberedande yrkesutbildningen i 9y och den fortsatta

egentliga yrkesutbildningen. Båda bör ha sin givna plats i yrkesskolorna,

den förra dock inte i så hög grad, att utrymmet för den senare minskar.

Landskommunernas förbund anser, att frågan om sambandet mellan för­

beredande och egentlig yrkesutbildning inte blivit tillräckligt klarlagd av

de sakkunniga. Representanterna för lantbruksundervisningen har fram­

hållit, att utbildningen i 9y inte kan ersätta den egentliga jordbrukarut-

bildningen i lantmannaskolorna.

Kommerskollegium, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknads­

styrelsen, fiskeristyrelsen och RLF understryker önskvärdheten av vidgade

möjligheter att inordna utbildningen för jordbruk, skogsbruk, fiske och

sjöfart i den föreslagna organisationen av yrkesskolväsendet. Närmast är

det de centrala yrkesskolorna och riksskolorna man tänker på. Redan den

förberedande yrkesutbildningen inom enhetsskolan för dessa näringsgrenar

bör i största möjliga utsträckning förläggas till skolor. Samtliga nyssnämn­

da instansers yttranden utmynnar i en hemställan om utredning av orga­

nisationen och den pedagogiska utformningen av utbildningen för de be­

rörda näringsgrenarna. En liknande framställning har gjorts av svenska

landsbygdens ungdomsförbund i skrivelse till statsrådet och chefen för

ecklesiastikdepartementet den 22 oktober 1954.

RLF har i en särskild skrivelse tagit upp hela frågan om yrkesutbildning

för landsbygdens folk. Förbundet finner det nödvändigt med en enhetlig

ledning av yrkesutbildningen inom större områden än kommunerna och

har stannat för landstingen som det lämpliga organet för ledningen av

yrkesutbildningen för samtliga näringsgrenar inom en region. Förbundet

framlägger ett förslag, som går ut på en fullständig samordning av yrkes­

utbildningen för skilda näringsgrenar, så att en och samma yrkesskola

skulle kunna anordna kurser för vilka yrkesområden som helst i anslutning

till områdets näringsgeografiska struktur. Landsbygdens skolmässiga yr­

kesutbildning, såväl den förberedande inom enhetsskolan som den fortsatta

egentliga yrkesutbildningen, borde helt förläggas till av landstingen drivna

och administrerade skolor. Förslaget förutsätter en centralisering av yrkes­

utbildningens centrala ledning, vilket också föreslås av förbundet.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 139

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Diagram a. Åldrarna 15—21^ år åren 1950—1971

1 200000

1100000

1000000

900000

800000

700000

600000

500000

400000

1200000

1100000

c

1000000

900000

800000

700000

600000

B

A

500000

400000

1950

1952

1954

1956

1958

1960

1962

1964

1966

1968 1970-1971

A 15-19 öringar

B 20-24 öringar C 15-24 öringar

»Helst skulle man vilja se, att varje pojke och flicka i klass 9y finge en

systematisk skolmässig utbildning för det yrke han eller hon väljer och att

alla ungdomar, som därefter ville fortsätta sin utbildning i yrkesskola,

finge möjligheter att göra det» säger yrkesutbildningssakkunniga (YS s.

113). Med »systematisk skolmässig utbildning» avses sådan utbildning i

yrkesskola, enhetsskola eller företag. Detta mål kan inte uppnås på mycket

länge. Inte heller kan man, framhåller de sakkunniga, överblicka utveck­

lingen i fråga om arbetssättet tillräckligt för att nu vilja binda yrkesut­

bildningens organisation för alltför lång tid. Den nuvarande yrkesskolstad-

gan visade sig ju redan kort tid efter sin tillkomst på flera punkter vara

mindre väl anpassad till näringslivets behov. De sakkunniga uppställer

därför ett etappmål, som bör vara uppnått år 1970 och som innebär »en

höjning av utbildningskapaciteten i heltidskurser i statsunderstödda yrkes­

skolor för hela landet till den för läsåret 1949/50 högsta sammanlagda ka­

paciteten i olika slag av heltidskurser inom ett enskilt län». (YS s. 115.)

Detta är inte något på exakta beräkningar grundat optimum utan en god­

tyckligt vald nivå som utgångspunkt för de resonemang, som därefter

följer om behovet av utbildad arbetskraft och skolornas möjligheter att

tillgodose detta behov för de olika näringsgrenarna.

22

Tablå över antalet yrkesverksamma* samt nuvarande och beräknat unge­

färligt antal elevplatser (heltidsundervisning) för yrkesutbildning inom vis­

sa näringsgrenar.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

Siffror inom klämmer ([ j) anger antalet elevplatser på lärling s-stadiet. Siffror inom parentes anger

beråknat antal yrkesverksamma samt beräknat antal elevplatser per 10 000 yrkesverksamma en­

ligt de för 1970 antagna talen.

Näringsgren

Antal yrkesverksam­

ma 1950 och 1970;

för husligt arbete

antal hushåll 1945

Nuvarande

(1949/50)

antal elevplatser

Beräknat

antal elevplatser

år 1970

Antal

Per

10 000

yrkesv.

Antal

Per

10 000

yrkesv.

Industri och hantverk ....

1 277 202

13 379

105

25 000

195

(1 545 000)

[7 500]

[16 000]

(162)

Handel ................................

484 804

5 0561

104

9—10 0001

196

(560 000)

[3 200]

[6—7 000]

(170)

Jordbruk m. m.

(ej lanthushåll) ...............

639 832

2 820

44

5 0002

70

(535 000)

(84)

Husligt arbete ...................

2 362 000

4 701

20

15 0003

64

25 956

37 4

55 000

774

1 Häri ingår

ej elever vid handelsrealskolorna.

2 Därav dubbeibesättning av elevplatser i halvårskurser ca 1 000.

3 Därav dubbelbesättning av elevplatser i halvårskurser ca 6 000.

* Per 10 000 av hela folkmängden.

Anm: Det antagna antalet yrkesverksamma för 1970 har erhållits på följande sätt: för industri

och hantverk har antagits en ökning med 10 procent för vardera 10-årsperioden från 1950 till

1970, för handel liar antagits en ökning med 10 procent från 1950 till 1960 och med 5 procent från

1960 till 1970, för jordbruk m. m. har antagits en minskning med 10 procent från 1950 till 1960

och med 7 procent från 1960 till 1970. Givetvis innebär de på detta sätt erhållna siffrorna ingen

prognos, endast osäkra antaganden. Den antagna ökningen respektive minskningen för de olika

näringsgrenarna är lägre än den, som ägt rum under de senaste decennierna.

För de olika näringsgrenarna innebär den föreslagna ökningen följande.

För industri-hantverk krävs ett årligt tillskott av 12 000 till 15 000 mera

fullständigt utbildade yrkes- och specialarbetare. Om yrkesskolornas kapa­

citet reserverades för eu 2- till 3-årig utbildning, skulle de således kunna

svara för ungefär hälften av detta behov. Enligt de sakkunnigas uppfatt­

ning bör skolorna dock redan nu i viss utsträckning och senare i ökande

omfattning svara för även den mera kortvariga grundutbildning, som av­

slutas i 9y. Detta betyder, att fler ungdomar kan tas in i första årskursen,

medan fortbildningskapaciteten i heltidskurser minskar. Vilken

omfattning

det ena och det andra slaget av utbildning får, blir beroende av lokala

bestämmanden och åtgärder.

För handel skulle den föreslagna utbyggnaden räcka att i en ettårig

utbildning ta hand om mellan en tredjedel och hälften av det beräknade

årliga nytillskottet av arbetskraft, dvs 7 000—8 000 av 15 000—20 000.

*) Enligt folkräkningen 1950 för resp. näringsgrenar, således ej antal personer sysselsatta med

visst slag av arbete.

24

nya uppgifter fylles, som tillkomsten av enhetsskolan kan medföra, utan

även att en utveckling sker av yrkesskolväsendet i den del, det tillgodoser

behov av utbildning för ungdom, som redan lämnat den obligatoriska sko­

lan, liksom för äldre. Kommunernas intressen, där de kommer till synes,

att genom snabba åtgärder öka yrkesskolväsendets möjligheter att tillfreds­

ställa sadana skilda behov av yrkesutbildning, bör tillgodoses, och det be-

höver i viss omfattning bli fråga om propagandamässig påverkan att vid­

taga åtgärder, ju förr desto hellre. För det närmaste decenniet kan starkt

ökade behov förutses.

När det gäller utbyggnadstakten finner överstyrelsen ingenting att in­

vända i och för sig mot de sakkunnigas etappmål för den närmaste 15-års-

perioden. Vad man enligt överstyrelsens mening kan diskutera är, om det

icke vore önskvärt att na denna kapacitet på kortare tidsrymd. Enligt

överstyrelsens mening är så fallet. Planeringen på enskilda orter har också

— under hänsynstagande till befolkningsutveckling och arbetsmarknads-

krav — tagit sikte på betydligt kortare utbyggnadsperiod.

Det alldeles övervägande antalet remissinstanser understryker som sagt

behovet av en utbyggnad av minst den storleksordning som de sakkunni­

ga föreslagit. Ett par kritiska röster höjs dock. Sakrevisionen finner sålun­

da, att, även om det är sakligt motiverat att förlägga en betydande del av

yrkesutbildningen till skolor, har man dock inga garantier för att elever

söker sig dit i den omfattning, som de sakkunniga räknat med. Statskon­

toret antyder liknande farhagor. Handelskammaren i Skåne varnar för en

överdimensionering av yrkesskolorna. Socialstyrelsen tillstyrker en utbygg­

nad av föreslagen omfattning, men vill minska antalet elevplatser för hus­

lig utbildning till förmån för andra näringsgrenar. Styrelsen befarar, att, om

alltför manga flickor i enhetsskolans sista klass får en huslig grundutbild-

ning, detta skulle kunna leda till överproduktion av kvinnor utbildade för

husligt förvärvsarbete medan andra yrkesområden, som också behöver

kvinnlig arbetskraft, inte skulle bli tillräckligt tillgodosedda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

4. Departementschefen

Vart samhälle förändras ständigt. De olika områdena av samhällslivet —

t. ex. det tekniska, det ekonomiska, det sociala och det kulturella — hänger

också numera intimt samman. Utvecklingen på ett område griper därför

in i och paverkar utvecklingen på de andra områdena. För längre perioder

kan man planera endast i stora drag med alla möjligheter öppna till an­

passning och justeringar. Riksdagsbeslutet om skolreformen 1950 drog

upp riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. Dessa riktlinjer

ger en ram att fylla ut pa det sätt, som de aktuella förhållandena kräver.

Skolan måste nämligen förändras med samhället.

Lika litet som den allmänbildande undervisningen kan yrkesutbildningen

bindas i detalj för längre tid. De kunskaper och färdigheter, som krävs i dag,

26

inställda på att skaffa sig mera omfattande kunskaper på ett visst område,

utan också i en helt annan utsträckning än hittills måste vända sig till

ungdomar, som åtminstone till en början tar sikte på mera begränsade

arbetsuppgifter, förefaller mig alldeles klart. Jag är således beredd att

ansluta mig till yrkesutbildningssakkunnigas allmänna riktlinjer för yrkes-

skolväsendets utbyggnad.

Förslag om lärlingslag som ett medel att effektivisera yrkesutbild­

ningen har framförts vid åtskilliga tillfällen, men det har inte varit möjligt

att samla majoritet kring något av dessa förslag. Jag delar de sakkunnigas

och flertalet remissinstansers uppfattning, att en lärlingslag nu synes mindre

motiverad än tidigare. Frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknads-

parterna framstår för mig som den bästa grunden för yrkesutbildningens

planering och genomförande. Jag är övertygad om att de lokala myndig­

heterna och näringslivet med det stöd från statens sida, som jag ämnar

föreslå, skall kunna bygga upp en kvantitativt tillfredsställande, ändamåls­

enlig och effektiv yrkesutbildning.

Kvinnor och män är i princip likställda, när det gäller rätten till utbild-

n’n" i yrkesskola. Otvivelaktigt är emellertid kvinnornas yrkesval mera

ensidigt än männens. För både män och kvinnor gäller tydligen, att de

tvekar att välja ett yrke, som av tradition förbehållits det motsatta könet.

I den mån denna tvekan är sakligt motiverad, finner man nog orsakerna

snarare i förhållanden och bestämmelser inom yrkena än i förhållandena

vid våra yrkesskolor och inställningen hos skolledarna.

Skolan har både möjlighet och skyldighet att medverka till att ung­

domarna väljer yrke främst med hänsyn till den personliga lämpligheten

och icke med hänsyn till vad som ansetts passande. De hinder av praktisk

art för ett fritt yrkesval, som kan finnas vid yrkesskolorna, bör enligt

min

mening undanröjas. Men i likhet med yrkesutbildningssakkunniga anser

jag, att skolan kan göra sin största insats för det fria yrkesvalet genom

att ge en fördomsfri uppfostran och en objektiv, allsidig yrkesvägledning.

Säkerligen kan män och kvinnor på den vägen komma fram till större

förståelse för områden, vilka hittills betraktats som »enskilt område» för

den ena parten. Jag tror dock i likhet med de sakkunniga, att flertalet

kvinnor, i varje fall under den period vi nu kan överblicka, i praktiken

kommer att välja yrkesområden, som redan är väl bekanta för kvinnorna,

Av den anledningen anser jag, att man bör ge flickorna bättre möjligheter

i yrkesskolorna inte minst genom att öka kapaciteten i de kurser, som de

nu helst söker sig till. Jag återkommer till denna fråga i samband med

utbyggnadens kvantitet.

Yrkesutbildningssakkunniga vill göra yrkesutbildningen till

ett led i den framväxande ungdomsskolan, d.v.s. till

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

28

ningssakkunniga, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

understryka den betydelse, som måste tillmätas det lokala i n i t i åt i-

v e t, både när det gäller skolornas kapacitet och utformningen av den un­

dervisning de ger. Ytterst måste de lokala myndigheterna avgöra, om ut­

bildning skall ges, i vilken form den skall ges — i näringslivet eller i skola —

och i senare fallet i vilket slag av skola den skall ges, yrkesskola eller enhets-

skola. Men det lokala beslutet bör fattas mot bakgrunden av en central och

regional planering, som ser till att våra utbildningsresurser blir tillvaratagna

och utnyttjade på bästa sätt. Från statens sida kan det lokala beslutet un­

derlättas genom att i möjligaste mån lika villkor ges för yrkesutbildningen,

oavsett till vilken skolform den förläggs, givetvis så långt det rör sig om

utbildning, som utan olägenhet kan meddelas också i andra skolor än egent­

liga yrkesskolor. Det är också viktigt, att det lokala beslutet fattas med

öppna ögon för sambandet mellan yrkesförberedelsen i den allmänbildande

grundskolan och den egentliga yrkesutbildningen, samt att på varje ort hän­

syn tages till ortens behov och resurser, när det gäller en mera långtgående

yrkesutbildning.

Yrkesutbildningssakkunniga föreslår en indelning av yrkes­

skolorna med hänsyn till rekryteringsområdet i lokala skolor, som häm­

tar sina elever från ett begränsat geografiskt område, centrala skolor, som

samlar elever från en större region, och riksskolor, som rekryteras med ele­

ver från hela landet eller en större del därav. Enligt de sakkunnigas förslag

skall de lokala och de centrala yrkesskolorna skilja sig endast ifråga om re­

kryteringsområdet och de med anledning därav delvis olika utbildnings­

uppgifterna. Statsbidraget föreslås vara lika för dessa två slag av skolor,

medan det för riksskolor föreslås något högre. För närvarande råder en bety­

dande skillnad mellan de tre skoltypema, icke bara i fråga om rekryterings­

område och utbildningsuppgifter utan också i fråga om statsbidragets stor­

lek. Jag kommer i det följande att föreslå en genomgripande omläggning av

statsbidraget till yrkesundervisningen, i huvudsak enligt de sakkunnigas

förslag. Dock anser jag det lämpligt att bibehålla en viss skillnad i stats-

bidragshänseende mellan lokala och centrala skolor liksom mellan centrala

skolor och riksskolor.

De lokala yrkesskolorna — med undantag av de allra största — kommer

enligt de sakkunnigas förslag att i första rummet i sina heltidskurser ge ut­

bildning för de s. k. huvudyrkena, d. v. s. de yrken, som har det största an­

talet sysselsatta. Dessutom kommer de att ha deltidsundervisning av större

eller mindre omfattning. De centrala skolorna antas komma att ha främst

heltidskurser för yrken med ett något mindre nyrekryteringsbehov än de

egentliga huvudyrkena. De bör också ha möjlighet att ge utbildning för

huvudyrkena åt ungdomar från områden, som saknar lokala skolor eller ut­

bildningsmöjligheter i näringslivet. Riksskolorna eller riksskolavdelning-

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

29

firna ger utbildning för s. k. »enstaka yrken» med mycket begiänsat rekry­

teringsbehov. Både de centrala yrkesskolorna och riksskolorna bör enligt

de sakkunnigas mening utrustas med elevhem.

Till detta program för de olika slagen av yrkesskolor kan jag ansluta

mig. Enligt min uppfattning bör de lokala skolorna i första hand tillgodose

ortens utbildningsbehov och i övrigt behovet av utbildning för mera all­

mänt förekommande yrken. Detta torde bl. a. komma att medföra, att de

av de sakkunniga föreslagna kortare heltidskurserna (9y-kurserna) blir

ganska vanliga vid de lokala skolorna. Ibland kan den lokala skolan också

erbjuda fortsatt utbildning i heltidskurser ett eller ett par år efter 9y-kur-

sen. Men ofta har man kanske inte resurser för ytterligare heltidsunder-

visning. Också de centrala yrkesskolorna bör i viss utsträckning anordna

de kortare 9y-kurserna. Men vid dessa skolor bör regelmässigt finnas till­

gång till fortsatt utbildning i heltidskurser efter 9y, inte endast för mdustn-

och hantverksyrken utan också för andra yrken och områden, där det finns

behov av en mera omfattande skolmässig utbildning.

Det är önskvärt att yrkesskolorna får den ur pedagogisk och ekonomisk

synpunkt lämpligaste storleken. De bör inte genom bristande differentie­

ring få medverka till ett ensidigt yrkesval. Vid planeringen av yrkesskol-

väsendets utbyggnad bör man ta hänsyn både till detta och till önskvärd­

heten av att eleverna så långt möjligt kan bo i sina hem under utbild­

ningstiden. Framför allt gäller detta de yngre eleverna och i all synnerhet

de skolpliktiga elever, som fullgör sista året av sin skolplikt i yrkessko­

lorna. Jag är medveten om att man inte helt kan undvika överflyttning

till annan ort av skolpliktiga elever, som bör få börja utbilda sig i en

yrkesskola. I stora områden av vårt land måste yrkesutbildningsproblemet

redan på det förberedandet stadiet till eu del lösas med hjälp av centrala

skolor. Jag har dock velat understryka betydelsen av att de skolpliktiga

eleverna så länge som möjligt får stanna i sina hem, en synpunkt som bl. a.

skolöverstyrelsen betonat.

Det synes mig som om RLF pekat på en möjlighet att utan alltför

stark centralisering åstadkomma skolenheter av lämplig storlek också på

landsbygden. Förbundet föreslår, att undervisning för jordbruk och skogs­

bruk i vissa fall skall förläggas till vanliga yrkesskolor samt att t. ex. me­

kanisk utbildning skall kunna anordnas vid lantmannaskolor. Om det visar

sig lämpligt och praktiskt genomförbart, har jag ingenting att invända mot

en sådan anordning.

I de mera tättbefolkade områdena av landet bör rimligen de lokala sko­

lorna få den största betydelsen. Med lokala skolor avser jag inte endast

skolor drivna av en ensam kommun utan också skolor drivna genom sam­

verkan mellan två eller flera kommuner. Jag är inte främmande för tanken

att i varje fall till de större lokala skolorna skall kunna knytas avdelningar

också av central- eller riksskolekaraktär. Det förefaller mig realistiskt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

30

som de sakkunniga gjort för de allra största lokala, yrkesskolorna beräkna

ett omkring 50 procent större rekryteringsunderlag än den egna kommu­

nens. Flertalet kurser vid sådana skolor kan sannolikt — utan att vara

beroende av rekrytering utifrån — dock utan svårighet bereda plats åt

några »utsocknes» elever. Även kurser, som inte kan komma till stånd

utan ett betydande elevtillskott utifrån, bör enligt min mening, om särskilda

skäl talar därför, kunna förläggas till lokala skolor men då jämställas med

avdelningar i centrala skolor.

Vid planeringen av yrkesskolväsendets utbyggnad har yrkesutbildnings-

sakkunniga som rimligt är begränsat sig till de grundläggande heltids-

kurserna. Deltidsundervisningen är förhållandevis lätt att ordna och dess­

utom så beroende av det aktuella arbetsmarknadsläget på orten och av

övriga lokala förhållanden, att en central planering på längre sikt icke

gärna är möjlig. Fortbildningskurser med heltidsundervisning på ett högre

stadium än det grundläggande blir kanske relativt fåtaliga — större delen

av fortbildningen torde, bl. a. med hänsyn till elevernas försörjningsplikt,

komma att ske i deltidskurser eller i kortare informationskurser. Jag vill

dock understryka betydelsen av att såväl deltidskurser för egentlig yrkes­

utbildning som mera kvalificerade fortsättningskurser med heltidsunder­

visning kommer till stånd i önskvärd utsträckning. Med all säkerhet är

behovet på dessa områden icke tillgodosett, trots den betydande utveck­

lingen under senare år.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit i runt tal eu f ö r d u b b 1 i n g

av den grundläggande heltids under visningen på lär-

lingsstadiet för näringsgrenarna industri-hantverk, handel och husligt ar­

bete, d. v. s. en ökning av antalet heltidsavdelningar från 1000 till 2000.

Efter en sådan utökning beräknas yrkesskolorna av varje årskull kunna

ta hand om ungefär hälften av de ungdomar, som inriktar sig på praktiskt

yrkesarbete inom dessa näringsgrenar. Den andra hälften måste redan från

nybörjarstadiet tas om hand av näringslivet. Utgångspunkt för förslaget

är kapaciteten under läsåret 1949/50, och fördubblingen beräknas vara

genomförd år 1970. Förslaget bygger icke på något försök att prognostiskt

bedöma behovet av arbetskraft för varje näringsgren. Men de beräkningar,

med vilka de sakkunniga belyser vad den föreslagna kapaciteten skulle

innebära för de olika näringsgrenarna, visar, att förslaget icke är tilltaget

i överkant utan håller sig inom ramen för vad samhället enligt min mening

bör svara för i fråga om grundläggande heltidsundervisning. Jag vill således

i likhet med yrkesutbildningssakkunniga förorda, att kapaciteten i yrkes­

skolornas grundläggande heltidskurser ökas med 100 procent från 1950 till

1970. En del av denna ökning har redan skett. Genom att utbyggnadstakten

under de senaste åren varit snabbare än tidigare, blir den nödvändiga ut­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

32

fört om yrkesskolväsendets organisation. Kommerskollegiets förslag synes

mig böra överlämnas till överstyrelsen för yrkesutbildning för att tagas

i beaktande vid planeringen av sjömansskolornas verksamhet. Förslaget

innehåller ingenting av den art att det nu bör underställas riksdagens

prövning.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

III. Yrkesskolans arbetsformer

(YS kap. 10, 12, 13, 14, 15, 16)

1. Heltidskursernas organisation

(YS kap. 12, 13)

A. Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga har i sina förslag beträffande heltidskur­

sernas organisation starkt understrukit anknytningen dels till den allmän­

bildande skolans arbetsförhållanden och arbetssätt, dels till arbetet i det

yrke eller den näringsgren skolan utbildar för. I båda dessa avseenden

har såväl den organisatoriska som den pedagogiska utformningen av

kurserna stor betydelse. Frågan kommer därför att ur olika synpunkter

behandlas såväl i detta som i flera av de följande avsnitten av detta ka­

pitel.

Utg ångspunkten för de sakkunnigas förslag är, att en del av

skolplikten i enhetsskolan skall kunna fullgöras i yrkesskola. I regel

torde det enligt de sakkunniga bli fråga endast om klass 9y, men det

skall — i enlighet med vad som förutsatts av 1946 års skolkommission och

i 1950 års beslut om skolreformen — också vara möjligt för tidigt yrkes-

valsmogna elever att övergå till en minst tvåårig utbildning i yrkesskola

redan efter klass 7 i enhetsskolan.

Läsåret i enhetsskolan (och folkskolan) omfattar 39 veckor med 37 tim­

mars undervisning per vecka på högstadiet. I klass 9y kan antalet under-

visningstimmar dock uppgå till omkring 40, beroende på hur yrkesprakti­

ken ordnas. De sakkunniga föreslår, att läsåret vid yrkesskolorna

normalt skall omfatta lägst 39 och högst 42 veckor med möjlighet för till­

synsmyndigheten att, då särskilda skäl föreligger, medge avkortning till

37 veckor resp. förlängning till 44 veckor. Vid avkortning av läsåret skall

en viss ökning av antalet veckotimmar kunna ske. Det kortare läsåret

om 39 (37) veckor förutsättes komma till användning främst i teoretiskt

betonade kurser, såsom handelskurser och teoretiska industri- eller hant-

verkskurser, medan det längre läsåret om 42 (44) veckor skall gälla

främst i kurser med övervägande praktisk undervisning, såsom verkstads-

kurser och husmoderskurser. Terminskurs föreslås omfatta mellan 17

33

och 22 veckor, dock med möjlighet för tillsynsmyndigheten att medge

avkortning till 15 veckor resp. förlängning till 24 veckor. (YS s. 160—161)

Kurser, som inte kan inordnas i normalt arbetsår eller arbetstermin,

skall vara specialkurser. För dessa bestämmes omfattningen i varje

särskilt fall med hänsyn till de speciella önskemålen och syftet med

kursen. Bland specialkurser nämner de sakkunniga barnavårdskurser, kur­

ser för sjöfolk, omskolnings- och beredskapskurser m. fl. kurser, »där ar­

betsförhållanden, säsongväxling, krav på snabbt genomförande m. m. för­

svårar eller omöjliggör en anpassning till normalläsåret» (YS s. 161).

Arbetsveckan föreslås för såväl helårs- som termins- och spe­

cialkurser för samtliga näringsgrenar omfatta lägst 37 och högst 45 tim­

mar, dock med möjlighet för tillsynsmyndigheten att medge avkort­

ning till 33 veckotimmar i speciella fall. Förlängning av arbetsveckan

utöver 45 veckotimmar skall enligt förslaget däremot icke kunna före­

komma.

Inom ramen för de föreslagna högsta resp. lägsta talen för läsår och

arbetsvecka kan en viss anpassning ske till skilda förhållanden. Sålunda

blir det möjligt att för 9y-kurs i yrkesskola tillämpa samma arbetsvecka

som för sådan kurs i enhetsskola. Vidare blir det möjligt att i fleråriga

kurser börja med en kortare arbetsvecka, t. ex. 40 timmar, och gradvis

öka timtalet, så att arbetsveckan under det sista året omfattar 45 timmar,

varigenom Jästiden i skolan småningom närmas till arbetstiden i närings­

livet.

I terminskurserna kan det i vissa fall vara nödvändigt att ta större

hänsyn till arbetsmarknadens behov än de föreslagna normaltalen med­

ger (härav den förutsatta möjligheten till avkortning ända ned till 15

veckor). De sakkunniga pekar framför allt på terminskurser för erfaren

detaljhandelspersonal, som på hösten måste kunna avslutas i god tid

före jul. Så långt möjligt bör terminskurserna förläggas så, att lärarna

kan beredas tillfälle till helårsanställning. (YS s. 162—163)

Den allmän bildande undervisning, som ingår i 9y,

skall enligt de sakkunniga kunna förläggas antingen till yrkesskola eller

till enhetsskola. De sakkunniga tar inte ställning till vilket som kan anses

principiellt riktigast utan förutsätter, att undervisningen i varje särskilt fall

ordnas på lämpligaste och mest ekonomiska sätt. I de fall, då den allmän­

bildande 9y-undervisningen förlägges till yrkesskola, bör den enligt de sak­

kunnigas uppfattning helst fullgöras helt under det första yrkesskolåret,

även om kursen i yrkesskolan skulle omfatta två eller flera år. I vissa fall

kan en annan anordning beträffande den allmänbildande undervisningen

dock visa sig önskvärd, anser de sakkunniga, t. ex. i tekniska skolor eller

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt Nr 139

34

i större industriskolor. Anordningen kan dock medföra den olägenheten,

att elever, som fullgjort sin skolplikt, avbryter yrkesutbildningen innan

de hunnit inhämta hela den till enhetsskolan hörande allmänbildningskur-

sen. Den allmänbildande undervisningen i yrkesskola bör i viss

män

anpassas till det yrkesområde utbildningen avser. (YS s. 164—165)

Gymnastik bör i princip ingå i undervisningen vid alla heltids-

kurser, men det bör vara möjligt för överstyrelsen för yrkesutbildning att

i vissa fall, t. ex. i fråga om kurser med ur ålderssynpunkt heterogent elev­

material, kunna medge undantag. (YS s. 165)

De skolpliktiga eleverna i yrkesskolorna bör så långt möjligt ges till­

fälle att delta i fritt valt arbete av samma slag som i enhetsskolan.

I regel torde detta dock komma att ske på fritid och ordnas i andra skolor

än yrkesskolan. Möjlighet till frivillig språkundervisning bör beredas alla

elever, som så önskar. (YS s. 165)

De sakkunniga förutsätter för samtliga yrkesområden två slag av

nybörjarkurser med heltidsundervisning, dels 9y-kurser, som hämtar

sina elever från enhetsskolans 8:e klass eller från motsvarande klass i

folkskolan, dels kurser för elever, som genomgått enhetsskolans klass 9a

eller 9g eller som i klass 9y fått endast en allmänpraktisk eller osystema­

tisk utbildning utan direkt sikte på det yrkesområde kursen i yrkesskola

avser. Omfattar utbildningen endast ett år, måste eleverna i de båda

slagen av nybörjarkurser undervisas var för sig under hela kursen. I

fleråriga kurser bör det vara möjligt att efter ett eller högst två år

föra samman de bada elevkategorierna i gemensamma kurser.

För industri skall de grundläggande heltidskurserna i yrkesskolan kunna

omfatta ett eller tva ar, för hantverk tva eller flera år. För handel

blir den grundläggande utbildningen ett eller två år. För husligt arbete

räknar man med ett halvt eller ett år, som efter lämplig praktik skall

kunna fortsättas med specialutbildning i yrkesskola.

Utbildningen i verkstadskursema bör systematiseras och intensifieras,

så att en viss avkortning av utbildningstiden blir möjlig.

I varje fall bör 9y i yrkesskola kunna motsvara det första året av en fler­

årig utbildning. En tvåårig utbildning skulle således motsvaras av 9y plus

ett ar, en treårig av 9y plus tva ar o. s. v. Utbildningsgången — i synnerhet

i de fleråriga kurserna — bör individualiseras, så att eleverna t. ex. i kurser,

som leder fram till gesällprov, skall kunna avlägga sådant prov inte efter

ett visst antal år utan då de uppnått tillräcklig färdighet och erfarenhet

för det. De sakkunniga framhåller, att det i längden torde bli svårt att

inom yrkesskolorna i större omfattning finna utrymme för en fullständig

hantverkarutbildning. Man torde även för hantverksyrkena i större ut­

sträckning än hittills få finna kortare utbildningsformer, avsedda att full­

följas utanför skolan. (YS s. 167)

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

måste detta enligt överstyrelsen vara den smidigaste vägen, men i vissa

tall kan samläsning med enhetsskolan av ekonomiska skäl bli nödvändig

Arbetsmarknadsstyrelsen och TCO anser, att den allmänbildande under­

visning, som hör samman med skolplikten, under alla förhållanden bör

avslutas under det år i yrkesskolan, som motsvarar 9y. Linköpings yrkes-

skolor, som från och med hösten 1954 samarbetar i fråga om 9y med

försöksskolorna i Linköping, ser helst, att den allmänbildande undervis­

ningen anordnas i enhetsskolan.

SHSO håller för troligt, att en avkortning av utbildning s-

tiden i skola kan företagas, men understryker, att varje förändring

maste ske i kontakt med vederbörande yrkesorganisationer.

Riksrakenskapsverket och överstyrelsen för yrkesutbildning efterlyser

stadgebestämmelser om elevantalet i kurserna. Liksom hittills bör

bestämmelser finnas om det minsta antal elever, vid vilket en kurs får

igångsättas med bidrag av statsmedel. Överstyrelsen finner, att nu gällande

bestämmelser bör tillämpas även i fortsättningen. Vattenfallsstyrelsen anser,

att 10 12 elever är lagom i en industri- eller hantverkskurs, medan

lo ar for mycket.

Skolöverstyrelsen framför den uppfattningen, att enhetsskolan bör ut­

färda avgångsbetyg aven för elever, som fullgjort det 9:e skolåret

i yrkesskola. Därvid bor genom anteckning på betyget anges, i vilka fall

vitsorden grundar sig på vitsord från yrkesskolan, samt, i förekommande

tall, i vilka ämnen vitsordet avser kurser i enhetsskolans 8:e klass. SHSO

anser i likhet med de sakkunniga, att gesällprov bör avläggas i yrkesskolan

av de elever, som far en fullständig utbildning där, och säger sig gärna vilja

genom propaganda medverka till att så sker. Däremot kan SHSO inte dela

de sakkunnigas åsikt, att gesällprov bör kunna avläggas före den stipu­

lerade utbildningstidens utgång.

Yrkesskolföreningen framhåller, att i d r o 11 s d a g a r bör förekomma

i yrkesskolorna på samma villkor som i enhetsskolan, i varje fall i de

kurser, som tar emot skolpliktiga elever.

. Flera remissinstanser har understrukit 9a-elevernas behov av utbildning

i yrkesskola efter enhetsskolans slut. Teknologföreningen befarar, att pro-

blemct om mplacering på nytt i utbildningssystemet av elever, som utkug-

gas från teoretiska linjer, kommer att öka i takt med enhetsskolans genom-

forande. Arbetsmarknadsstyrelsen är inne på liknande tankegångar och

bada instanserna finner, att de sakkunniga inte ägnat frågan om utbildning

vid yrkesskolorna av elever från enhetsskolans teoretiska linjer tillräcklig

uppmärksamhet.

2. Deltidskursemas organisation

(YS kap. 14)

A. Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga räknar med två olika slag av deltidskurser,

nämligen yrke skurser, som genom en mångsidig undervisning i

flera olika ämnen ger utbildning för ett visst yrke, och ämneskurser,

som behandlar ett begränsat ämne. Båda kurstyperna utgör i princip ett

38

till viss variation för den tid det kan ta att genomföra kursen, t. ex. 90—

110 timmar, 180—220 timmar i stället för 100 resp. 200 timmar. (YS

s. 177—178)

Efter genomgången yrkeskurs bör ett betyg eller utbildningsbevis

meddelas av motsvarande slag som i heltidskursema. Ämneskurs skall

däremot inte berättiga till sådant utbildningsbevis men väl till ett intyg

eller i vissa fall ett graderat betyg. (YS s. 177—178)

B. Remissyttranden

De sakkunnigas förslag om deltidskursernas organisation har knappast

föranlett några uttalanden i remissyttrandena. Överstyrelsen för yrkesutbild­

ning tillstyrker förslagen och understryker deltidsundervisningens betydelse.

Överstyrelsen varnar också för att enhetligheten i fråga om formerna upp­

ställes som en sådan princip, att den hindrar den nödvändiga anpassningen

till skilda behov. SAF och LO framhåller, att omfattningen av s. k. hobby-

betonade kurser bör hållas inom rimliga gränser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

3. Några nya kurstyper

(YS kap. 15)

A. Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesskolornas grundläggande heltidskurser för handel och för husligt

arbete kan utan större förändringar anpassas till timplanen för klass 9y.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i samråd med skolöverstyrelsen utar­

betat undervisningsplaner och timplaner för sådana kurser, som är direkt

tillrättalagda med tanke på elever i enhetsskolans sista klass. För industri-

och hantverksyrken finns icke några sådana kortare grundläggande kurser.

De sakkunniga framhåller, att verkstadsskolorna under den relativt

korta tid, som de varit i verksamhet, kommit att bli skolor för utbildning

av yrkesarbetare med en flerårig allroundutbildning. Ett sådant program

för verkstadsskolorna synes naturligt, så länge behovet av utbildad arbets­

kraft gällt just yrkesarbetare med en omfattande allroundutbildning.

Det är likaså enligt de sakkunnigas mening naturligt, att syftet blir be­

gränsat, då skolornas kapacitet endast tillåter, att ett fåtal ungdomar

bereds plats i dem, under det att det stora flertalet av dem, som söker

sig till industrin och även till hantverket, inte kan få någon skolmässig

utbildning i heltidskurser. (YS s. 185) De sakkunniga framhåller ytterligare

ett par troliga orsaker till att verkstadsskolorna — som i Sverige ursprung­

ligen tänkts som ettåriga förberedande kurser — kommit att bli fleråriga.

Dessa orsaker är dels anknytningen till lärlingsskolans två- eller fler­

åriga huvudkurser och dels arbetslöshetsperioden på 1930-talet.

40

De sakkunniga understryker, att »en grundutbildning enligt system II

bade för kommunerna (skoldistrikten) och eleverna öppnar vidare möjlig­

heter än den mera specialiserade utbildningen enligt system I. Denna leder

däremot fortare till bättre inkomster för eleverna och innebär också för

öre tagen ett mera ekonomiskt utnyttjande av arbetskraften, förutsatt att

man redan från början kan bilda sig en uppfattning om vilket eller vilka

arbetsmoment eleven bör få specialisera sig på. System I skulle i varje

fall för yrkesskolornas grundläggande undervisning vara en nyhet, under

det att system II innebär en modifikation av den nu vanliga undervis­

ningsformen och en anpassning av denna för ett vidare elevklientel»

(YS s. 190)

De föreslagna kortare grundläggande kurserna av ovan beskrivna slag

lämpar sig bäst för utbildning av industripersonal, även om också blivande

hantverkare, som icke redan från början kan placeras in i en regelrätt

lärlingsutbildning för sitt speciella yrke, kan ha en viss nytta av att gå

igenom en kurs enligt system II.

Med direkt sikte pa utbildning av hantverkare föreslås centrala

hantverkskurser. Undervisningen i sådana kurser skulle motsvara

en treårig yrkeskurs (ungefär 600 timmar). Den centrala hantverkskursen

är således en till heltidskurs koncentrerad längre deltidskurs, framhåller

de sakkunniga, och eleverna kan under en tids avbrott i förvärvsarbetet

delta i en hantverkskurs på annan ort. (YS s. 190)

Överstyrelsen för yrkesutbildning framlade 1947 ett detaljerat förslag

till »hantverksskolor», som skulle ge en undervisning motsvarande den

teoretiska utbildningen i tvååriga kurser vid centrala verkstadsskolor.

Kurstiden beräknades uppgå till 20 veckor (600 timmar), fördelade över

två eller tre år. Varje kurs skulle således omfatta en och en halv till två

månader. Undervisningen skulle övervägande omfatta yrkesteoretiska äm­

nen, men visst utrymme skulle ges också åt allmänbildande teoretiska

ämnen, gymnastik och vissa praktiska övningar. Som huvudmän tänkte sig

överstyrelsen i första hand hantverksorganisation eller landsting. Stats­

bidrag till driften av kurserna borde utgå efter samma grunder som till

centrala verkstadsskolor men bidraget till anläggningen borde vara högre.

De sakkunniga föreslår, att hantverkskurser i huvudsak enligt översty­

relsens förslag inrättas. De sakkunniga vill dock icke komma med några

detaljförslag utan anser, att utformningen bör bli beroende av de spe­

ciella behoven för varje särskilt yrke. Statsbidrag bör enligt de sakkunnigas

mening utgå efter samma grunder som till teoretiska industri- och hant­

verkskurser. Om en hantverkskurs har riksskolkaraktär, bör bidrag utgå

som till riksskola.

Kungl. Maj ds proposition nr 139

42

ökas. Genom beslut den 17 juli 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt överstyrelsen

för yrkesutbildning att inkomma med förslag till en ökning av utbildnings­

möjligheterna.

I samråd med medicinalstyrelsen har överstyrelsen för yrkesutbildning

den 29 oktober 1953 framlagt ett förslag beträffande utbild­

ningen av sysselsättnings- och arbetsterapeuter. För­

slaget går i huvudsak ut på att den avsedda utbildningen bör ske genom år­

ligen återkommande kurser, förlagda till slöjdföreningens skola i Göteborg.

Varje kurs föreslås omfatta ett år. Genom att utbildningstiden sålunda av­

kortas, blir det möjligt att varje år utbilda 20 elever i stället för som

hittills 10. För att utbildningen skall kunna genomföras på ett år, måste den

förberedande utbildning i olika slöjdtekniker, som nu ingår i terapeutkursen,

inhämtas före inträdet i kursen. Förändringen motiveras dels av det stora

behovet av terapeuter, dels av den höga standarden hos de antagna vid

de hittills anordnade kurserna. Omläggningen innebär icke en reell för­

kortning av utbildningstiden, eftersom den erforderliga förutbildningen

skulle komma att omfatta minst ett år. Snarare innebär omläggningen en

fördelning av utbildningen mellan olika skolor. Utöver förberedande slöjd­

teknisk utbildning föreslås också krävas minst 8 månaders tjänstgöring

inom sinnessjukvård, annan sjukvård och som terapeut. Minimiåldern för

inträde föreslås vara 19 ar liksom hittills, och som erforderlig skolunder-

byggnad föreslås realexamen, normalskolekompetens, två årskurser vid

folkhögskola eller annan därmed jämförlig utbildning. Enligt en bestämmelse

i samband med beviljande av anslag till de hittillsvarande kurserna bör

tillträde till kurserna företrädesvis beviljas för terapeutverksamhet lämp­

liga skötare och sköterskor inom sinnessjukvården samt vissa andra kate­

gorier. De sökandes lämplighet och meriter har dock hittills medfört, att

kurserna rekryterats huvudsakligen med sökande av annat slag. Någon fö­

reträdesrätt för vissa kategorier av sökande skall enligt överstyrelsens för­

slag icke förekomma i fortsättningen.

Terapeutkursen föreslås ställd under överinseende av överstyrelsen för

yrkesutbildning, medan den allmänna tillsynen över utbildningen bör ut­

övas av en kursnämnd, utsedd av överstyrelsen. Vid sidan av rektorn för

slöjdföreningens skola skall enligt förslaget finnas en deltidsanställd kurs­

ledare, förordnad av överstyrelsen.

Kostnaderna per kurs beräknas till 70 000 kronor, varav 13 000 kronor

till studiehjälp.

Yttranden över överstyrelsens utbildningsförslag har inhämtats

från statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, arbetsmarknads-

styrelsen, 1952 ars yrkesutbildningssakkunniga, svenska landstingsförbun­

det, Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott, styrelsen för slöjdför­

eningens skola i Göteborg och kursnämnden för pågående utbildning, sta-

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

44

De sakkunniga påpekar följande olika medel att utveckla och förbättra

yrkesundervisningens metodik och göra den alltmera ägnad att motsvara

de höga krav man bör ställa på den: val av lärare med hänsyn till person­

liga egenskaper och pedagogisk läggning; yrkesanalys i syfte att utröna de

moment, som särskilt bör uppmärksammas och övas; samordnad planering

av yrkespraktik och teori; åskådlighet i bade den praktiska och den teore­

tiska undervisningen; lämpliga övningsuppgifter i det praktiska arbetet

och helhetsövningar pa sadana områden, där undervisningen i allmänhet

sysslar med enskilda ämnen (t. ex. handeln); ökad användning av växel­

utbildning i lämpliga sammanhang i syfte att ge eleverna kännedom om

arbetet i näringslivet; tillhandahållande av läroböcker och kompendier

för eleverna, delvis utarbetade med bidrag av statsmedel, handledningar

för lärarna, lämplig undervisnings- och demonstrationsmateriel, filmer och

bildband; centralbibliotek, som kan stå till förfogande för landets yrkes­

skolor; sist men inte minst en effektiv och tillräckligt omfattande lärar­

utbildning och fortbildning och en ständigt fortgående yrkespedagogisk

forskning och reformverksamhet.

De sakkunniga föreslår (YS s. 220)

»att överstyrelsen för yrkesutbildning får bemyndigande medgiva, att

statsbidrag må utgå med belopp motsvarande hela avlöningen åt lärare,

som erhåller överstyrelsens uppdrag att med tjänstledighet under högst ett

arbetsår från ordinarie undervisning planera eller utföra yrkespedagogisk

försöksverksamhet,

att anslaget för utbildning av lärare för yrkesundervisning ökas med

i80 000 kronor från och med budgetåret 1955/56 för att möjliggöra ökad

utbildning av yrkesskollärare,

att överstyrelsen får i uppdrag att överarbeta det förslag om inrättandet

av en statlig ovmngs- och försöksskola för yrkesskollärarutbildningen, som

framlagts ^ av överstyrelsen (SOU 1947:55),

att ett årligt belopp av 50 000 kronor ställes till överstyrelsens förfogande

från och med budgetåret 1955/56 för utarbetande av läroböcker och kom­

pendier för yrkesundervisningen,

att för handhayande av överstyrelsens förlagsverksamhet från och med

samma budgetar inrättas en tjänst i sadan lönegrad att till densamma kan

förvärvas en för uppgiften fullt kvalificerad kraft,

att anslaget till överstyrelsens pedagogiska reformverksamhet från och

med nyssnämnt budgetår höjes med 25 000 kronor till 75 000 kronor för

att möjliggöra utarbetande av handledningar m. m. för yrkesundervisningen

att överstyrelsen får i uppdrag att verkställa utredning och till Kungl.’

Maj :t avge förslag om utdelning av gratifikationer till lärare, som ställer

yrkespedagogiska uppslag till överstyrelsens förfogande, samt

att frågan om organisationen av överstyrelsens specialbibliotek för yrkes-

föreb^d8?1^^ uPPtages vid den översyn av överstyrelsens organisation, som

Av dessa olika förslag skall jag närmare redogöra endast för dem, som

direkt berör utbildningen av lärare för yrkesundervisningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

45

De sakkunniga förutsätter, att utbildningen av lärare för industri och

hantverk samt handel skall ske i grundläggande, rent pedagogiska kurser

om 15 veckor, följda av en termins assistentlärartjänstgöring, så som skett

sedan 1949. Årligen har i dessa kurser utbildats ungefär 25 yrkeslärare för

industri och hantverk och 10 handelslärare. Detta har hittills någorlunda

motsvarat det årliga rekryteringsbehovet.

Den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden av heltidsundervisningen

vid yrkesskolorna kommer att kräva ungefär 660 nya heltidsanställda lärare

för industri och hantverk, 125 lärare i handelstekniska ämnen och 500 lärare

i husligt arbete. Om utbyggnaden genomförs i snabbare takt under den

första 1 O-årsperioden och man till nyrekryteringsbehovet också lägger er-

sättningsbehovet för avgången inom den nuvarande lärarkåren, blir det

årliga utbildningsbehovet under de tio närmaste åren i runt tal 65 industri-

och hantverkslärare samt 15 handelslärare. Utbildningen av lärare i husligt

arbete förutsättes ske i seminarier efter de riktlinjer och till det antal, som

kan komma att föreslås av den nu arbetande lärarinneutbildningskommittén.

Lärarkurserna bör även i fortsättningen förläggas till Stockholm. Två

kurser bör anordnas per år. Den ena bör vara en industri- och hantverks-

lärarkurs med 35 deltagare och den andra en kombinerad kurs för industri-

och hantverkslärare samt handelslärare med sammanlagt 45 deltagare,

varav 30 för industri och hantverk och 15 för handel.

Kostnaderna beräknas till omkring 3 000 kronor per deltagare i de peda­

gogiska kurserna och omkring 1 900 kronor per assistentlärare för assistent-

lärarpraktiken. De sammanlagda kostnaderna för två kurser per år skulle

uppgå till (80X3 000+65X1 900=) 363 500 kronor per år. Medel till en

kurs disponeras redan av överstyrelsen för yrkesutbildning och kostnads­

ökningen med anledning av den utbyggda lärarutbildningen blir sålunda

i runt tal 180 000 kronor per år.

Den praktiska lärarutbildningen (assistentlärartjänstgö-

ringen) bör förläggas till en statlig övningsskola i enlighet med det förslag,

som överstyrelsen för yrkesutbildning framlade i sitt betänkande om lärar­

utbildningen (SOU 1947: 55). Skolan skulle enligt detta förslag ha 17 av­

delningar med sammanlagt 250 elever samt ett elevhem för 200 elever och

lärare.

En överslagsberäkning av kostnaderna för en dylik skola, därest den nu

skulle inrättas, har givit följande resultat: engångskostnader för skolan

5 100 000 kronor och för elevhemmet 2 600 000 kronor; driftkostnader för

övningsskolan i runt tal 700 000 kronor per år.

Överstyrelsen för yrkesutbildning motiverade sitt förslag främst med

följande synpunkter:

En lärarutbildning, förlagd till en eller flera vanliga yrkesskolor, är be­

häftad med väsentliga olägenheter. Den gör intrång i skolans ordinarie

undervisning. Lärarutbildningen kan ej göras tillräckligt omfattande; öv-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

46

ningslektionerna måste inskränkas till det minsta möjliga. Lärare vid yrkes­

skolor tillsättes utan hänsyn till lämplighet som pedagogiska handledare

vid lärarutbildning. Då lärarutbildningen ej är en fast institution, kan i

regel ej önskvärd intim samverkan utvecklas mellan ledningen för lärar­

utbildningen och yrkesskolans lärare; möjligheterna att utarbeta och pröva

uppslag och nya metoder i undervisningen blir starkt begränsade.

Med hänvisning till de av överstyrelsen anförda motiven har nu yrkes-

utbildningssakkunniga i princip tillstyrkt, att en statlig övningsskola för

den praktiska utbildningen av yrkeslärare skall inrättas, och hemställt,

att överstyrelsen får i uppdrag att överarbeta den tidigare utredningen och

till Kungl. Maj:t avge förslag om inrättande av en statlig övningsskola

för yrkesskollärarutbildning.

Kungl. Maj:ts provosition nr 139

B. Remissyttranden

De yrkespedagogiska förslag, som tillvunnit sig det största intresset hos

remissinstanserna, är — utom lärarutbildningen, vilken givetvis betraktas

som den viktigaste frågan — den yrkespedagogiska reformverksamheten,

förlagsverksamhet inom överstyrelsen för yrkesutbildning i syfte att utge

vissa läroböcker och kompendier samt växelutbildningen. Växelutbildningen

har framkallat synnerligen positiva yttranden. Frågan är emellertid inte

av den art att den för närvarande bör underställas riksdagens prövning

och skall därför inte redovisas här. Jag vill endast anmäla, att SHSO ifråga­

satt ersättning till företagare, som tar emot elever i växelutbildning. De

övriga frågorna behandlar jag i omvänd ordning med förlagsverksamheten

först och lärarutbildningen sist. Flertalet remissinstanser vitsordar i eu

eller annan form behovet av åtgärder, som kan stimulera yrkespedagogisk

forskning, försöksverksamhet och reformer.

SAF, LO och SHSO tillstyrker en statlig förlagsverksamhet

för att möjliggöra utgivandet av läroböcker, vilka inte kan förläggas affärs­

mässigt. Tillgången på lämpliga läroböcker bör inventeras som bakgrund

till utarbetande av behövliga nya böcker. HAO m. fl. handelsorganisa-

ticmer anser, att överstyrelsen för yrkesutbildning icke direkt bör syssla

med förlagsverksamhet men kan främja utgivningen av böcker på annat

sätt, bland annat genom ersättning för mistad lön åt lärare, som sysslar

med framställning av läroböcker.

Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyrker de sakkunnigas förslag om

inrättande av en tjänst för handhavande av överstyrelsens förlagsverk­

samhet och föreslår, att tjänsten placeras i lönegrad Ce 29. Under förut­

sättning att tjänsten beviljas, tillstyrkes även de sakkunnigas förslag om

ett årligt anslag av 50 000 kronor som bidrag till verksamheten med ut­

givande av sådana läroböcker och kompendier, för vilka inkomsterna inte

beräknas täcka utgifterna. Beloppet bör föras till anslaget för yrkespeda­

gogisk reformverksamhet.

Flera remissinstanser, bland dem SHSO och industriförbundet, anser att

staten bör stödja och medverka i yrkespedagogisk forskning

och reformverksamhet icke endast i den mån den bedrives av

lärare, knutna till statliga eller statsunderstödda skolor, utan också i sådan

verksamhet, som bedrives inom organisationerna. Särskilt bör detta gälla

48

efter samma grunder som till läroverkslärare, som genomgår praktisk lärar-

kurs. Kommittén beräknar kostnaden för ersättning till 12 handelslärare

per år till omkring 45 000 kronor, vilket i jämförelse med för närvarande

utgående traktamente m. m. skulle innebära en höjning med cirka 30 000

kronor per år. Kommittén tar icke ställning till hur detta skulle påverka

kostnaderna för övriga yrkeslärarkategoriers utbildning.

Vattenfallsstyrelsen, som intresserar sig framför allt för de inbyggda

skolorna, finner den tänkta pedagogiska utbildningen alltför omfattande

för lärare i sådana, skolor. Kurser om 2—3 veckor av det slag, som anord­

nas av arbetsledarinstitutet, skulle enligt styrelsens uppfattning vara lämp­

ligare. Statskontoret, slutligen, kan icke finna, att de sakkunniga framlagt

tillräckliga skal för en lärarutbildning av den omfattning, som föreslås.

Behovet av sådan utbildning bör beräknas för varje år av överstyrelsen

för yrkesutbildning.

Vattenfallsstyrelsen och statskontoret är de enda, som framfört kritiska

synpunkter på de sakkunnigas förslag beträffande lärarutbildningens om­

fattning och utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

5. Yrkesutbildningens stadieindelning. Allmänt teoretiska

kompletteringskurser

(YS kap. 10)

A. Yrkesutbildningssakkunniga

id behandlingen av frågan om stadieindelning och kompletteringskurser

för de sakkunniga till en början följande allmänna resonemang.

För närvarande måste man på ett ganska tidigt stadium bestämma sig

för om man vill skaffa sig en bredare teoretisk skolunderbyggnad, som

öppnar olika fortbildningsmöjligheter, eller om man mera direkt vill in­

rikta sig på praktiskt förvärvsarbete. Väljer man den bredare allmänbild­

ningen, är det ingenting som hindrar, att man ändå ägnar sig åt praktiskt

arbete, om man småningom skulle föredra det. Men väljer man direkt den

praktiska vägen, är det förenat med vissa svårigheter att senare gå över

till ett område, som kräver högre teoretisk allmänbildning. I enhetsskolan

inträffar det definitiva valet mellan en praktisk och en teoretisk studie­

väg senare än i folkskolan. Detta i förening med den mera omfattande

yrkesvägledningen i enhetsskolan borde leda till att i framtiden färre ung­

domar än nu skulle behöva bygga på sin skolunderbyggnad längre fram

i livet. Men i 15—16-årsåldern längtar många både pojkar och flickor

efter omväxling. De är trötta på det stillasittande arbetet i skolan och vill

få rörligare och inera praktiskt betonade uppgifter. Kanske är de också

angelägna om att så fort som möjligt förtjäna egna pengar. Kompletterings-

behovet för den, som väljer 9y och senare vill slå in på en mera teoretiskt

betonad utbildningsväg, föreligger klart, även om det blir mindre än för

de ungdomar, som nu vill göra motsvarande övergång efter folkskolan.

Man bär därför enligt yrkesutbildningssakkunniga anledning att räkna med

ett behov av allmänt teoretiska kompletteringskurser såväl för elever,

49

som vill skaffa sig en bredare teoretisk allmänbildning än de fått i 9y, som

för elever från folkskolan.

Ännu ett skäl till att behovet av teoretiska komplettermgskurser kan

antas komma att kvarstå också efter enhetsskolans genomförande, är den

fortgående ökningen av det relativa antalet personer i tjänstemanna- och

motsvarande ställning i förhallande till antalet kroppsarbetande.

Ändamålsenligt ordnade möjligheter till kompletterande teoretiska studier

för de ungdomar, som väljer 9y, kommer också att öka y-linjens drag

ningskraft. Den kan på så sätt leda lika långt som de teoretiska linjerna,

om än på andra vägar, och riskerar inte att bli en återvändsgränd.

För närvarande tillgodoses behovet av7 komplettering huvudsakligen

genom preparandkurser, t. ex. förberedande kurser för inträdessökande till

högre tekniska läroverk, seminarier o. s. v., genom studier vid folkhögskolor

eller per korrespondens eller genom studier vid i allmänhet privata kom-

pletteringsskolor. Flertalet personer, som vill komplettera sin allmänna skol-

underbyggnad, är för närvarande hänvisade till att göra detta på privat väg.

I preparandkurserna med sikte på speciella utbildningsanstalter är stu­

dierna i allmänhet tillrättalagda med hänsyn till den efterföljande special­

utbildningen. Kurserna blir på så sätt mera begränsade. Korrespondens­

kurserna och kompletteringsskolorna ger däremot i allmänhet hela kursen

fram till realexamen eller studentexamen i de ämnen som läses. Bland annat

i folkuniversitetets kompletteringsskolor kan de studerande välja ut de

ämnen, som de behöver komplettera, och läsa endast dessa ämnen. Sam­

ma möjlighet står givetvis öppen för den som läser per korrespondens.

I preparandkurserna däremot läser alla elever i regel samtliga ämnen, som

ingår i kursen.

De sakkunniga redovisar det kompletteringsbehov, som man bör räkna

med i olika ämnen för elever från 9y. Det visar sig, att behovet blir mindre

men också mera varierande, än det är för elever från folkskolan. En elev

kan ha läst engelska hela högstadiet, en annan kan ha läst engelska i klass 8

men ej i klass 9 och en tredje har endast läst språket till och med klass 7.

Även i fråga om andra ämnen, bland annat modersmålet, kan förhållan­

dena var likartade. (YS s. 136—139)

Med hänsyn dels till det skiftande kompletteringsbehovet hos olika elever,

dels till 9y-elevernas intresse av att få en lika bred allmänbildningsgrund

som övriga elever i de fortbildningsskolor, till vilka de kan komma att

söka, synes de sakkunniga närmast vilja förlägga kompletteringsstudierna

till ämnesk urser anordnade gemensamt för personer från skilda

arbetsområden och inriktade på olika fortbildningsskolor. Sådana kurser

skulle kunna förläggas till enhetsskolor och allmänna gymnasier, där man

redan har tillgång till lämpliga lärare, eller till fristående skolor för vuxna,

till folkhögskolor och till folkuniversitetet, liksom till de yrkesskolor, som

har resurser för det. (YS s. 142)

4 — B ihav g till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj:ts praposition nr 139

50

De sakkunniga anser emellertid, att det vid sidan av ämneskurser också

bör finnas preparandkurser av den hittills förekommande typen

med sikte pa vissa fortbildningsskolor. Sadana kurser bör i första rummet

anordnas i direkt anslutning till fortbildningsskolan eller till en yrkesskola,

som samarbetar med denna. Fördelen med dessa kurser skulle vara, att

de starkare än ämneskurserna anknyter till den kommande utbildningen

och pa sa sätt blir ett direkt led i utbildningen för det yrke eleverna känner

sig höra till. För ungdomar, som under sin tidigare utbildning haft kontakt

med yrkesskolan, är denna skola en naturligare studieplats än de allmän­

bildande skolorna, som de lämnat för åtskilliga år sedan. (YS s. 141)

De sakkunniga ger således icke klart företräde åt vare sig ämneskur­

serna eller de yrkesinriktade preparandkursema utan anser, att utrymme

bör finnas för båda typerna. Korrespondensstudier bör utnytt­

jas i kompletteringskurserna, dels i form av vanliga korrespondenskurser

för de elever, som är lämpade för ett sådant studiesätt, dels i form av

kombinerade kurser förlagda t. ex. till folkhögskolor, där man har tillgång

till lärare, som kan fungera som handledare även om de inte har ämnes­

kompetens.

Efter genomgångna kompletteringskurser av vilket slag det vara må bör

tillfälle ges till prövning av kompetensen inför en tentator, som är

auktoriserad att avge betyg av samma slag och med samma värde som

betygen i de allmänbildande skolorna.

Slutligen föreslår de sakkunniga, att man vid de högre yrkesutbildande

skolorna skall undersöka, i vad mån även andra elevgrupper än de nu van­

liga skulle kunna tas emot och vilka omläggningar av kurserna detta skulle

kunna medföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

B. Remissyttranden

Av dem, som avgivit remissyttranden, har bland andra SAF, LO, TCO,

SUSO, yrkeskvinnors samarbetsförbund, teknologjöreningen, några av kom-

m un ikationsver k en och de båda centrala skolmyndigheterna understrukit

vikten av kontinuitet mellan den praktiska utbildningen för övervägande

manuella arbetsuppgifter inom ett område och den mera teoretiskt betonade

utbildningen för arbetsledar- och andra mera krävande uppgifter inom

samma område. RLF har framfört liknande synpunkter.

Flera remissinstanser anser, att de sakkunniga klarare än som skett

borde ha angett, hur mycket allmänbildande undervisning man kan ge

utrymme för i den fortsatta yrkesutbildningen efter klass 9y. Andra be­

farar, att kvaliteten på den högre utbildningen kan komma att försvagas,

om man på det sätt, som de sakkunniga föreslagit, öppnar vägen till denna

utbildning för elever från 9y. I synnerhet ställer man sig på flera håll,

bland annat inom TCO och handelskamrarna, tvivlande inför yrkesskolor­

nas möjligheter att svara för kompletteringsstudierna. TCO ifrågasätter

direkt, om sådana kurser hör hemma i yrkesskolorna. Organisationen har

51

också den uppfattningen, att övergång från en praktisk till en teoretisk

studieväg blir mindre vanlig, om yrkesvägledningen ordnas effektivt.

Skolöverstyrelsen preciserar problemet om fortsatt yrkesutbildning toi

enhetsskolans elever på följande sätt:

»Det är i huvudsak frågan om tre elevgrupper, var och en med speciella

problem vid övergången till fortsatt utbildning. Det är dels de elever som

efter genomgången av enhetsskolans klass 9 y önskar fortsatt praktisk

yrkesutbildning vid yrkesskola, dels de elever, som efter genomgången av

yrkesskolan eller enhetsskolans klass 9y i och för fortsatt mera kvalifice­

rad yrkesutbildning eller eventuellt rent teoretisk utbildning behover kom­

plettera sina teoretiska kunskaper, dels slutligen de elever, som efter genom­

gången av enhetsskolans klass 9a eller g önskar övergå till yrkesutbildning.

Den sista elevgruppen erbjuder minst problem. Utbildningsvägar finns

tillgängliga, och överstyrelsen kan endast bekräfta det i och för sig önsk­

värda i att åtskilliga ungdomar skaffar sig en fylligare allmänbildning fore

övergången till yrkesutbildning. En fråga, värd ett närmare samrad mellan

de berörda verken, synes därvid vara, på vilka yrkesområden en sadan

fylligare allmänbildning är särskilt önskvärd, även om den mte utgor ett

direkt krciv.

De bägge första gruppernas problem är allvarligare. Onödig tidsspillan

måste här undvikas och ungdomarna få erforderlig hjälp. Överstyrelsen,

som delvis löst den första gruppens problem i försöksverksamheten genom

en provisorisk överenskommelse med överstyrelsen för yrkesutbildning, fin­

ner över huvud de föreliggande problemen vara av den art, att de bör ut-

redas i samråd mellan de bägge verken med sikte pa omedelbara åtgärder.

Denna gemensamma utredning bör givetvis utgå från de sakkunnigas för­

slag om kompletteringskurser och de yttranden häröver, som inkommit.»

Överstyrelsen för yrkesutbildning och 198 ars tekniska skolutredning

finner tanken på kompletteringskurser i enhetsskolan tilltalande. Man

pekar emellertid på den tidsvinst, som kan följa av att kurserna inriktas

speciellt med sikte på den efterföljande utbildningen, och kommer till den

slutsatsen, att kompletteringskurserna för de elever, som från en praktisk:

utbildning inom ett visst yrkesområde vill ga över till mera teoretiskt be-

tonad utbildning inom samma område, bör läggas upp med särskild hän-

syn till yrkesområdet och knytas till yrkesskolorna. Bortsett från de tva

nyssnämnda remissinstanserna och TCO uttalar man sig i allmänhet inte

om vid vilka skolor kompletteringskurserna bör ordnas.

Flera av folkskolinspektörerna samt medicinalstyrelsen anser, att de

sakkunniga underskattat den tid, som kommer att krävas för de behövliga

kompletteringarna. Medicinalstyrelsen tar bestämt avs tand från tanken

att vidga rekryteringsbasen för sjuksköterskeskolorna genom en omlägg­

ning av kurserna, så att även elever utan realexamen eller motsvarande

kunskaper skulle kunna tas emot.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

C. Förberedande kurs för inträdessökande till liandelsgyninasium

I mars 1954 gjorde överstyrelsen för yrkesutbildning framställning till

Ivungl. Maj:t om rätt att vid yrkesskolor få inriitta förberedande kurser för

inträdessökande till handelsgymnasier av samma slag som de förberedande

kurserna för inträdessökande till tekniska gymnasier och fackskolor.

52

I 2 § kungörelsen angående statsunderstödda handelsgymnasier (SFS

1953:528) föreskrives, att undervisningen vid de tvååriga och fyraåriga

kurserna skall bygga på realexamen (allmän eller praktisk på handels­

linje) eller däremot svarande kunskapsmått. Inträdessökande, som icke

avlagt realexamen eller har normalskolekompetens eller på annat sätt kan

styrka sig ha inhämtat motsvarande kunskapsmått, prövas i ämnena

svenska, tyska, engelska och matematik samt vid ett gymnasium även i

geografi.

Överstyrelsen anser sig ha de bästa erfarenheter av de förberedande

kurserna för inträdessökande till de högre tekniska läroverken och håller

före, att liknande kurser för inträdessökande till handelsgymnasiema skulle

kunna tillföra gymnasierna ett värdefullt elevmaterial. Kurserna skulle ha

en uppgift att fylla icke endast som kompletteringskurser utan också som

repetitionskurser.

Över framställningen har yttrande inhämtats från statskontoret, som

avstyrker bifall till framställningen med hänvisning till de ökade komplet-

termgsmöjligheterna, icke minst efter beslutet om inrättande av komplet-

teringsgymnasier. Statskontoret framhåller också, att inrättande av de

ifragasatta kurserna i varje fall icke torde kunna ske utan riksdagens med­

givande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

6. Departementschefen

Yrkesskolornas heltidskurser bör enligt min uppfattning vända

sig till elever med studiemål, som varierar såväl när det gäller yrke eller

yrkesområde som när det gäller graden och arten av utbildning. Dessa

kurser bör ge utbildning dels åt ungdomar, som via en flerårig skolmässig

studiegång inriktar sig pa ett bestämt yrke, dels åt ungdomar, som genom

i regel högst ettariga, i vissa fall dock längre kurser önskar förbereda sig

för arbete och eventuellt fortsatt utbildning inom ett större yrkesområde,

dels slutligen åt personer, som önskar fortbilda sig inom ett yrke, som de

redan tillhör, eller skaffa sig grundläggande utbildning för ett nytt yrke.

Yrkesskolan har hittills svarat för endast en ganska obetydlig del av den

grundläggande heltidsundervisningen. Jag förutser, att dess insatser i fram­

tiden i detta avseende kommer att bli avsevärt större. Men jag vill ännu

en gång understryka vad jag framhöll i avsnittet om yrkesutbildningens

utbyggnad: frågan om var yrkesutbildning utanför produktionen skall ord­

nas — i yrkesskola, företagsskola eller enhetsskola — måste lösas på det

lokala planet.

Fler och fler ungdomar kommer redan inom skolpliktstidens ram att

ga över till yrkesskola. Det behövs därför allmängiltiga bestämmelser, som

underlättar övergången och samarbetet mellan skolorna.

54

jag tagit fasta på önskvärdheten av att alla elever kommer i åtnjutande

av denna undervisning, vare sig de fullföljer en påbörjad yrkesutbildning

eller ej.

På orter, där enhetsskola ej är införd, synes lämpligt, att viss allmänbil­

dande undervisning kan ges eleverna i de grundläggande kurserna i yrkes­

skolan. Denna undervisning bör lämpligen motsvara den teoretiska under­

visning i allmänna ämnen, som ges i klass 9 y. I första rummet gäller det

sagda sådana kurser, som tar emot skolpliktiga elever. Men det kan också

vara motiverat att i viss utsträckning meddela allmänbildande undervis­

ning även i andra yrkesskolkurser. I senare fallet bör det dock i regel ske

utan extra kostnad för statsverket. Jag återkommer längre fram till stats-

bidragsf rågan.

Fritt valt arbete ger eleverna möjlighet att ägna sig åt studier,

som de har speciellt intresse för och som kan bli av betydelse för deras per­

sonliga utveckling eller i deras kommande yrkesutövning. Jag anser det

därför angeläget, att denna förmån i största möjliga utsträckning erbjuds

också yrkesskolornas skolpliktiga elever. Givetvis har jag ingenting emot,

att de elever, som så önskar, använder tiden till praktiskt arbete i vrket.

När så sker, bör det dock motiveras av elevernas val hellre än av bristande

förutsättningar hos skolan att erbjuda annan undervisning.

Elever i yrkesskolkurser med övervägande praktiskt arbete har kanske

icke samma behov av gymnastik och liknande avbrott i arbetet som

elever i de allmänbildande skolorna. I åtskilliga av yrkesskolornas kurser,

t. ex. handelskurserna, är arbetet dock lika stillasittande som i de allmän­

bildande skolorna. Det kunde därför ur vissa synpunkter finnas skäl för

att undervisning i gymnastik förekom i alla heltidskurser med elever under

20 ar. Tills vidare kan jag emellertid icke medge, att gymnastikövningar

anordnas i yrkesskolornas heltidskurser annat än i den utsträckning, som

är möjlig med hänsyn till den aktuella tillgången på lokaler för sådana

övningar.

Svenska yrkesskolföreningens önskemål om friluftsdagar för yr­

kesskolornas yngre elever finner jag rimligt. Jag har ingenting att invända

mot att skolstyrelserna får möjlighet att där de så finner påkallat i viss

utsträckning anordna friluftsdagar för heltidskursernas elever. Med hänsyn

till att detta är en nyhet för yrkesskolorna, anser jag dock, att högsta

medgivna antal friluftsdagar per läsår tills vidare bör vara sex.

Jag finner ingen anledning att föreslå några ändringar i de nu gällande

bestämmelserna om minsta antalet elever i statsbidragsberättigade

kurser vid kommunala yrkesskolor. (Gällande bestämmelser är meddelade

i kungl. brev av den 20 juni 1945 med senare ändringar). Jag har dock för

avsikt att föreslå särskilda bestämmelser om statsbidrag till kurser, vari

ingår allmänbildande undervisning motsvarande klass 9y. Mitt förslag i

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

55

detta hänseende kommer att ansluta sig till de bestämmelser som gäller

för enhetsskolans försöksdistrikt.

Beträffande avgångsbetyg för elever i enhetsskolans klass 9 y får

jag uttala följande. Får eleven såväl den allmänbildande undervisningen

som yrkesteori och yrkespraktik i en yrkesskola, talar rätt starka praktiska

skäl för att denna skola, vars lärare är de enda, som undervisat eleven i 9 y,

utfärdar avgångsbetyget. Emellertid synes det mig mycket viktigt att

småningom alla enhetsskolans elever får avgångsbetyg från denna skola.

Under en lång övergångstid kommer så inte att vara fallet. Många av en­

hetsskolans elever övergår frivilligt till annan skolform med lika högt eller

högre allmänbildande syfte. Detta kan icke nu ändras. Då det gäller bety­

get från 9 y, synes mig dock viktigt, att redan nu sådana åtgärder vidtagas,

som främjar den framtida enhetligheten. Jag föreslår därför, att avgångs­

betyg för elev i 9 y efter fullgjord skolplikt alltid skall utfärdas av enhets-

skolan. Har undervisningen helt eller delvis åtnjutits i yrkesskola, skall

avgångsbetygets vitsord i denna del grundas på omdömen, som avgivits

av vederbörande lärare eller handledare i yrkesskolan.

Yrkesutbildningssakkunniga har diskuterat de pedagogiska möjligheterna

att avkorta utbildningstiden i yrkesskola, främst när det gäl­

ler yrken inom industri och hantverk. Allteftersom yrkesundervisningens

metodik förbättras, bör det bli möjligt att på kortare tid uppnå ett lika

gott eller kanske till och med bättre resultat än det man med en mindre ut­

vecklad metodik behöver längre tid för. Så många ungdomar som möjligt bör

beredas tillgång till utbildning i yrkesskola. Ett medel att öka skolornas

kapacitet utan att försvaga utbildningsresultatet är en avkortmng av

studietiden, föranledd av en effektiviserad och intensifierad undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Jag delar helt de sakkunnigas uppfattning, att heltidskurser i yrkesskola,

omfattande mer än två år, i allmänhet bör förekomma endast i den mån

eleverna icke kan få tillfälle att fullfölja sin utbildning i näringslivet. I vissa

delar av vårt land kan det emellertid också av andra skäl t. ex. svårig­

heten att i hemtrakten finna lämplig anställning — vara motiverat att an­

ordna fleråriga kurser i yrkesskola. Jag vill i likhet med de sakkunniga un­

derstryka vikten av anknytning till produktivt arbete i en flerårig skolmäs­

sig utbildning, bland annat genom växelutbildning. När det gäller längden

av en utbildning, som endast delvis sker i yrkesskola, kan jag icke komma

med några förslag eller önskemål. Men jag hyser en förhoppning, att de or­

ganisationer, som har att ta ställning till utbildningen för de olika yrkena,

skall finna det möjligt att uppnå en viss avkortning av den sammanlagda

utbildningstiden. En förutsättning härför är givetvis, att den skolmässiga

utbildningen blir verkligt effektiv.

56

Yrkesutbildningssakkunniga anser, att deltidsundervisningen

vid yrkesskolorna skall kunna omfatta både egentlig yrkesutbildning och

yrkesbetonad kursverksamhet. Jag ansluter mig till denna uppfattning och

har full förståelse för det mindre preciserade utbildningsbehovet hos en

betydande del av yrkesskolornas elevklientel, i synnerhet bland de äldre

eleverna och bland husmödrarna. Men jag vill i detta sammanhang under­

stryka, att yrkesskolornas huvuduppgift är att medverka i den egentliga

yrkesutbildningen. Ju större ekonomiskt stöd staten ger åt verksamheten,

desto nödvändigare blir det, att medlen används på ett ändamålsenligt sätt.

Jag anser det därför önskvärt, att man iakttar stor varsamhet, när det

galler att bevilja statsbidrag till kurser, som kan få karaktären av hobby­

verksamhet. Bland annat bör man för de olika kurserna uppställa och

iaktta mträdesvillkor, som garanterar, att undervisningen kan hållas på

avsedd nivå.

De sakkunnigas förslag till omläggning av deltidskursernas organisation

inner jag välmotiverade. Eji uppdelning i yrkeskurser, som genom

en mångsidig undervisning ger utbildning för ett visst yrke, motsvarande

i huvudsak den yrkesteoretiska undervisningen i en grundläggande två-

eller flerårig heltidskurs, och ämneskurs er, som behandlar ett be­

gränsat ämne, bör underlätta både för inträdessökande och för arbets­

givare att bedöma kursernas syfte, omfattning och värde.

Jag finner det ur redovisnings- och granskningssynpunkt lämpligt, att

statsbidrag utgår för 100 timmar, 200 timmar o. s. v., men att skolan skall

ha rätt att genomföra kursen på en tid av 90—110 timmar, 180—220 tim­

mar o. s. v. i enlighet med de sakkunnigas förslag. Ett sådant arrangemang

gör det bland annat möjligt för lärarna att anpassa undervisningen efter

elevernas förutsättningar.

Föreläsningar bör liksom hittills i viss utsträckning kunna ingå

i yrkesskolornas verksamhet. I regel blir väl föreläsningarna fristående.

Men jag har ingenting emot att man någon gång, då det anses lämpligt med

hänsyn till kursinnehållet, byter ut enstaka kurslektioner mot föreläsningar.

Detta bör dock givetvis endast ske i kurser, där eleverna har tillräcklig

mognad för att tillgodogöra sig undervisning i föreläsningsform, således

huvudsakligen på ett högre stadium. I de fall, då föreläsningar ersätter

lektioner, kan statsbidrag givetvis också utgå endast med skillnaden mellan

bidraget till föreläsning och det utgående bidraget per lektionstimme. Jag

återkommer till statsbidragsfrågan i det följande.

Jag kommer så till de sakkunnigas förslag beträffande några nya kurs­

typer. De av yrkesutbildningssakkunniga föreslagna ettåriga (9y^ kur­

serna med heltidsundervisning för industri- och hantverksyrken finner

jag vara ett värdefullt tillskott till yrkesskolornas verksamhet. De exem­

pel på undervismngsplaner för sådana kurser, som de sakkunniga lagt fram

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

57

i bilaga till betänkandet, synes mig värda att prövas i lämpligt samman­

hang. Överstyrelsen för yrkesutbildning bör stimulera kunniga och intres­

serade lärare att utarbeta ytterligare planer för sådana kurser. I synnerhet

finner jag det angeläget, att särskilt vid de mindre yrkesskolorna kurser för

huvudyrkena kan anordnas i anslutning till de sakkunnigas system II. Vid

utformningen av dessa och andra kurser för nybörjare bör man ta fasta på

övningsuppgifter och teoretiska kunskaper, som kan bli av omedelbar nytta

för eleverna, när de börjar sitt yrkesarbete, och som vidgar deras förståelse

för yrkesområdet och dettas betydelse i samhället. Kanske kan man också

ur en del kurser gallra bort stoff, som eleverna lättare kan tillgodogöra sig

på ett mera framskridet stadium.

Möjligheter har hittills saknats för många lärlingar, som får praktisk

utbildning hos en hantverksmästare, att få kompletterande undervisning i

yrkesskola. Centrala hantverkskurser av det slag, som de

sakkunniga i likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning föreslagit, synes

mig vara en ändamålsenlig lösning av problemet. Jag vill därför föreslå, att

sådana kurser får anordnas efter de föreslagna riktlinjerna. Då kurserna

anordnas av landsting, bör statsbidrag utgå i relation till bidraget till teo­

retiska industri- och hantverkskurser vid centrala yrkesskolor. Även till

andra huvudmän bör motsvarande statsbidrag kunna utgå. Dock anser

jag det i senare fallet nödvändigt att i varje fall tills vidare förbehålla

Kungl. Maj:t avgörandet.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om en omläggning av

utbildningen för sysselsättnings- och arbetstera­

peuter. Jag finner det lämpligt att i enlighet med överstyrelsens för

yrkesutbildning förslag från och med hösten 1955 inordna denna utbildning

som ett regelmässigt led i verksamheten vid slöjdföreningens skola i Göte­

borg. Kursen bör utformas på det sätt, som överstyrelsen i samråd med

medicinalstyrelsen föreslagit. Den bör således omfatta ett år och ta emot

ungefär 20 elever per år. Under förutsättning att riksdagen anslår medel

till kursen, kommer jag att uppdraga åt överstyrelsen för yrkesutbildning

att utforma kursplan med inträdesfordringar, utse kursnämnd och förordna

kursledare samt ha överinseende över utbildningen. Vid elevintagningen

torde i görligaste mån böra beaktas det stora behovet av sysselsättnings-

och arbetsterapeuter inom den statliga sinnessjukvården. Till medelsbehovet

återkommer jag i det följande.

Yrkesutbildningssakkunniga har framlagt flera olika förslag, som alla

syftar till utveckling och förbättring av den y r k e s p e d a g o g i s k a

verksamheten. Jag har här anledning att redogöra endast för de

förslag, som förutsätter nya eller höjda statsanslag.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 139

58

Vad först beträffar de sakkunnigas förslag, att ersättning av stats­

medel skall kunna utgå för m istad lön åt lärare, som vill samla och

bearbeta erfarenheterna av yrkespedagogisk försöksverksamhet, utarbeta

övningsserier, göra jämförande metodiska försök o. s. v. finner jag försla­

get beaktansvärt. Den vidgning av yrkesskolornas uppgifter, som kan för­

utses, och den ökning av kapaciteten vid dessa skolor, som bör ske, måste

bygga på ständigt förbättrade undervisningsmetoder. Jag finner det ange­

läget, att intresserade och för uppgiften lämpliga lärare får tillfälle att

genomarbeta och redovisa sina erfarenheter och försök under lärarverksam-

heten. Jag tillstyrker därför att Kungl. Maj:t inhämtar bemyndigande av

riksdagen att efter prövning av förhållandena i varje särskilt fall medge er­

sättning för mistad lön under högst ett år till lärare, som bedriver yrkespeda­

gogisk försöksverksamhet. Lärare tillerkänd ersättning bör, alltefter lärarens

anställning, tas från förslagsanslaget till driften av centrala resp. lokala

yrkesskolor. Högst fem lärare samtidigt bör kunna åtnjuta sådan ersättning.

En ökning av kapaciteten i yrkesskolornas heltidskurser av den omfatt­

ning, som jag i likhet med yrkesutbildningssakkunniga föreslagit, förut­

sätter givetvis en kraftig ökning också av antalet lärare. De sakkunniga

har beräknat, att 1955—1970 cirka 65 lärare för industri-hantverk och cirka

15 för handel skulle behöva utbildas årligen. Läraraspiranterna skulle en­

ligt de sakkunnigas förslag kunna uppdelas på två kurser per år. Det är

enligt min mening svårt att redan nu förutse det aktuella behovet av nya

lärare för varje år under utbyggnadstiden. För det närmast kommande

budgetåret föreslår jag, att överstyrelsen för yrkesutbildning får medel till

dels två grundläggande yrkespedagogiska kurser om vardera 15 veckor

för sammanlagt 50—60 lärare i industri-hantverk, dels ock två kurser av

samma längd för sammanlagt 25—30 lärare i handelsämnen. Beträffande

den behövliga omfattningen i fortsättningen av såväl den nu angivna kurs­

verksamheten som övrig yrkeslärarutbildning bör överstyrelsen för varje

ar komma med förslag. Jag vill dock förutskicka, att man för de närmaste

åren i regel torde ha anledning att räkna med ungefär samma omfattning,

som föreslås för det kommande budgetåret.

De grundläggande yrkespedagogiska kurserna för lärare i industri-hant­

verk och handel tar dels emot personer, som icke tidigare verkat som lärare,

dels personer, som under något eller några år varit anställda som lärare vid

yrkesskola. Allteftersom fler och fler lärare vid skolorna har fått en grund­

läggande lärarutbildning, blir kursernas uppgift mer och mer den att ut­

bilda personer utan tidigare erfarenhet av lärarverksamhet. Med anledning

av vad handelsutbildningskommittén anfört vill jag framhålla, att det icke är

de grundläggande yrkespedagogiska kurserna utan assistentlärartjänst-

göringen, som är närmast jämförbar med de praktiska lärarkurserna för Uiro-

verkslärarna. Jag kan därför icke tillstyrka, att ersättning får utgå under

den pedagogiska utbildningen i vidare mån än nu sker.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 139

59

Yrkesutbildningssakkunniga har framhållit, att det i längden icke är

möjligt att bedriva en tillfredsställande utbildning av yrkeslärare utan till­

gång till en särskild övningsskola för ändamålet. De sakkunniga

föreslår, under instämmande från åtskilliga remissinstanser, att en sådan

övningsskola snarast inrättas efter detalj utredning av överstyrelsen för

yrkesutbildning. Jag inser, att en dylik övningsskola i och för sig skulle inne­

bära en förbättring av yrkeslärarutbildningen, men ser för närvarande ingen

möjlighet att föreslå inrättande av en dylik skola. Överstyrelsen för yrkesut­

bildning bör därför inrikta sig på andra lösningar av yrkesläraraspiranternas

övningsundervisning. Hittills har de grundläggande yrkespedagogiska kur­

serna varit förlagda till Stockholm. Överstyrelsen bör komma med förslag-

till de åtgärder, som kan påkallas om en yrkeslärarutbildning bör förläggas

även till annan ort.

Den skolmässiga yrkesutbildningen för vissa yrken har liten omfattning.

Det är knappast möjligt att intressera affärsmässigt drivna förlag att utge

behövliga läroböcker för undervisningen inom just dessa yrken. Överstyrel­

sen för yrkesutbildning bör ha möjlighet att bedriva en viss förlags­

verksamhet för att fylla bristen på läroböcker i dylika fall. Av den

anledningen vill jag i likhet med yrkesutbildningssakkunniga föreslå, att till

överstyrelsens förfogande för budgetåret 1955/56 ställs ett belopp a\

50 000 kronor för utarbetande av läroböcker och kompendier för yrkes­

undervisningen. Beloppet bör anvisas under anslaget till yrkespedagogisk

reformverksamhet. För att överstyrelsen skall kunna bedriva en dylik för­

lagsverksamhet och även i övrigt medverka i inventeringen och framställ­

ningen av behövliga läroböcker krävs, att en särskild tjänst inrättas. Jag

vill därför i enlighet med de sakkunnigas förslag, sådant det närmare ut­

formats i överstyrelsens remissyttrande, föreslå, att för handhavande a\

överstyrelsens förlagsverksamhet från och med budgetåret 1955/56 inrättas

en konsulenttjänst i lönegrad Ce 29.

Vid sidan av den yrkespedagogiska försöksverksamhet, vartill mitt nyss

framställda förslag om ersättning i vissa fall av statsmedel för mistad lön

till lärare kan komma att leda, behövs överstyrelsens medverkan också i

annan yrkespedagogisk reformverksamhet. Bland annat

finns ett stort behov av handledningar för yrkeslärare samt av på yrkes-

analyser grundade undervisningsplaner för de viktigaste yrkena och yrkes­

områdena. För sådan verksamhet har yrkesutbildningssakkunniga föreslagit

en höjning med 25 000 kronor årligen av det nuvarande anslaget till över­

styrelsens yrkespedagogiska reformverksamhet. Ehuru denna verksamhet

är av stort värde, kan jag icke nu tillstyrka någon ytterligare höjning av

anslaget därtill.

Ur anslaget till yrkespedagogisk reformverksamhet bör även kunna utga

gratifikationer till lärare, som ställer yrkespedagogiska uppslag till över­

styrelsens förfogande. Innan sådana gratifikationer utdelas, bör överstyrel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

60

sen dock utreda och till Kungl. Maj:t avge förslag om formerna för och

den lämpliga storleken av sådana erkännanden.

Frågan om organisationen av överstyrelsens för yrkesutbildning spe­

cialbibliotek föranleder inga förslag från min sida.

Beträffande yrkesutbildningens stadieindelning och behovet av

allmänt teoretiska kompletteringskurser ansluter jag mig helt

till yrkesutbildningssakkunnigas allmänna synpunkter. De högre yrkesutbil-

dande skolorna bör så långt möjligt bygga på de kunskaper, som ges i de

grundläggande skolorna. Den praktiska och yrkesteoretiska undervisningen

i dessa skolor bör ga jämsides med en viss allmänbildande undervisning.

Men den allmänbildande undervisningen får inte ges så stor omfattning,

att den blir till förfång för yrkesutbildningen i stället för att vara ett stöd

för denna. Det är uppenbart, att en tillfredsställande rekrytering till 9y

och yrkesskolorna underlättas, om eleverna vet med sig att de på ett så litet

tids- och kostnadskrävande sätt som möjligt senare kan komplettera sin all­

mänt teoretiska underbyggnad. De sakkunnigas utredning om komplette-

ringsbehovet efter enhetsskolans klass 9y klarlägger den betydande skill­

naden mellan kompletteringar efter 7- eller 8-årig folkskola och efter

enhetsskolan. Studiebegavade elever, som gått i folkskola, har tämligen lika

förutsättningar för fortsatta studier, under det att sådana elever, som gått

i enhetsskola, kan ha läst inte bara olika kurser utan också olika ämnen.

De sakkunnigas förslag till dels preparandkurser, omfattande ett

flertal ämnen och tillrättalagda med sikte på ett visst slag av fortbildnings -

skolor, dels ämneskurser, omfattande hela kursinnehållet i ett enskilt

ämne för en eller flera klasser pa enhetsskolans högstadium, synes mig

båda vara möjliga lösningar av kompletteringsproblemet. Jag delar dock

skolöverstyrelsens uppfattning, att frågan om dessa kompletteringskursers

utformning och organisation kräver närmare utredning. Denna fråga fin­

ner jag vara en lämplig och angelägen uppgift för samarbetsnämnden mel­

lan de båda centrala skolmyndigheterna och arbetsmarknadsstyrelsen. Till

samarbetsnämnden återkommer jag längre fram i mitt anförande. Jag har

för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt verken att snarast

komma med de förslag, som samarbetsnämndens utredning av frågan kan

föranleda. Jag förutsätter, att man i denna utredning beaktar den bris­

tande tillgången på lärare i allmänt teoretiska ämnen och de krav man

med anledning därav — liksom också av ekonomiska skäl — måste ställa

på ett relativt högt elevantal i kurserna. Detta kan bland annat leda till

att preparandkurser, tillrättalagda med sikte på ett visst slag av fortbild-

ningsskolor, icke kan fa komma till stand i den utsträckning, som översty­

relsen för yrkesutbildning förordat. Med hänsyn till att jag ansett frågan

böra ytterligare utredas och övervägas inom de berörda verken, är jag ej

för närvarande beredd att ta ställning till överstyrelsens för yrkesutbildning

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

61

framställning om rätt att anordna preparandkurser för inträdessökande

till handelsgymnasierna. Jag är emellertid icke främmande för överstyrel­

sens synpunkt, att tillrättalagda preparandkurser för eleverna kan med­

föra en önskvärd tidsvinst. I varje fall gäller detta säkerligen för elever från

folkskolan. Däremot förefaller det mig sannolikt, att ämneskompletteringar

för många elever från enhetsskolan kan vara en smidigare väg att bredda

den allmänna skolunderbyggnaden.

Slutligen vill jag i likhet med yrkesutbildningssakkunniga uttrycka en

önskan om att yrkesskolmyndighetema och övriga ansvariga myndigheter

undersöker möjligheterna att i vissa kurser, som nu formellt kräver real-

examen eller motsvarande kunskaper, ta emot elever, som gått i 9y och

sedan skaffat sig praktiska erfarenheter inom ett område. Säkerligen kan

man på det sättet fånga in ett värdefullt elevmaterial, vars väg till fort­

satt utbildning och avancemang bör underlättas, i den mån det är möjligt.

I kurser med sikte på bestämt avgränsade yrken eller arbetsuppgifter, som

ofta snarare kräver omdöme och erfarenhet än djupgående teoretiska kun­

skaper, torde det vara möjligt att mot bakgrunden av 9y och en omfat­

tande praktik meddela de erforderliga kunskaperna.

Kungi. Maj:ts proposition nr 139

IV. Samarbete mellan skola och näringsliv

(YS kap. 7)

1. Förslag och yttranden

A. Yrkesutbildningssakkunniga

Den nuvarande yrkesskolstadgan bygger på samarbete mellan skola och

näringsliv. Den praktiska yrkesutbildningen förutsättes till allra största

delen ske i näringslivet, medan skolan skall svara för en kompletterande

teoretisk eller i vissa fall praktisk-teoretisk undervisning. Redan på ett

tidigt stadium gjorde man vissa modifikationer i detta program. Skolorna

utrustades på sina håll så, att de kunde ge en grundläggande både praktisk

och teoretisk utbildning i heltidskurser. Sådana kurser har blivit allt van­

ligare och anordnas numera både för industri-hantverk, handel och husligt

arbete samt för en del närbesläktade yrkesområden, t. ex. sjöfolk och restau­

rangpersonal. Småningom har yrkesskolornas heltidskurser alltmer kom­

mit att ge en viss grundläggande påbörjad utbildning som förberedelse för

utträdet i förvärvsarbetet, där den slutliga utbildningen och specialiseringen

sker. I några fall, t. ex. i fråga om vissa hantverksyrken, ger skolorna en

fullständig lärlingsutbildning. Man söker då så långt möjligt tillämpa växel­

utbildning under de senare åren av utbildningstiden. Också i den utbildning,

som sker i näringslivet, kan man finna motsvarande tendens att föra sam­

62

man yrkespraktik och teori. Många företag har startat fullständiga egna

yrkesskolor för lärlingsutbildning och andra kompletterar den praktiska

utbildningen i produktionen med kombinerade korrespondens- och munt­

liga kurser under ledning av tjänstemän inom företaget, när man inte har

tillgång till en yrkesskola, som kan ta hand om denna undervisning. Den

skisserade utvecklingen innebär en strävan till bättre anpassning mellan

yrkespraktik och yrkesteori. När de sakkunniga så starkt betonar yrkessko­

lornas uppgift i fråga om den grundläggande yrkesutbildningen på heltid,

innebär detta endast, att man dragit ut konsekvenserna av den utveckling,

som skett och alltjämt sker.

Men en yrkesutbildning, som helt förlägges till skola, kan aldrig bli en

fullständig utbildning. På olika sätt måste skolutbildningen fullföljas och

kompletteras genom utbildning på arbetsplatserna. I många fall kan den

fortsatta utbildningen i näringslivet med fördel kompletteras med under­

visning i yrkesskola. Ett samarbete mellan skola och företag kan emeller­

tid inte begränsas till den fortsatta utbildningen. Också i den grundläg­

gande nybörjarutbildningen måste skola och företag alltjämt hjälpas åt

för att utbildningen skall bli den bästa möjliga.

För att samarbetet mellan skola och näringsliv skall kunna bli effektivt

fordras, att man på båda hållen har lämpliga kontaktorgan. »Överstyrelsen

för yrkesutbildning är genom sin sammansättning — med representanter

för olika organisationer inom näringsliv och arbetsmarknad — ett sådant

kontaktorgan. Även organisationerna har upprättat särskilda organ för

yrkesutbildning.» (YS s. 81) De sakkunniga pekar bland annat på SAF:s

och LO:s gemensamma arbetsmarknadens yrkesråd och SHSO:s centrala

yrkesnämnd samt de yrkesutbildningsexperter, som anställts av vissa

industri- och hantverksbranscher.

Ett vidgat och effektiviserat samarbete måste omfatta en utveckling och

förstärkning av de befintliga kontaktmöjligheterna. Både överstyrelsen för

yrkesutbildning och organisationerna måste i större utsträckning få till­

gång till fack- och utbildningsexperter. De sakkunniga pekar särskilt på

»yrkesöverstyrelsens bristande resurser att ägna tillräcklig tid åt det peda­

gogiska arbetet ute på fältet och åt kontakter och initiativskapande åtgär­

der på olika håll i landet» (YS s. 82) som en av de främsta orsakerna till

att yrkesskolorna icke helt lyckats med sin uppgift att anpassa den kom­

pletterande deltidsundervisningen till den praktiska utbildningen i före­

tagen. En uppgift för utbildningsexperterna (och konsulenterna) blir att

inom företagen undersöka utbildningsbehovet och på grundval av yrkes-

analyser arbeta ut normalplaner för den praktiska utbildningen samt att vid

yrkesskolorna medverka till att kurser anordnas, som ansluter sig till elever­

nas praktiska arbete. Som lärare i skolornas kompletterande undervisning

bör fungera personer, som är direkt engagerade i förvärvsarbete på det

område undervisningen gäller. Utbildningsexperterna bör kunna intressera

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

63

därtill lämpliga personer att åtaga sig undervisning. Den pedagogiska skol­

ning, som dessa personer behöver, bör vara de centrala skolmyndigheternas

sak att svara för. Ytterligare ett led i arbetet att effektivisera den kom­

pletterande skolundervisningen är, att denna förläggs till ordinarie arbets­

tid. Så har redan nu skett på en del orter eller för vissa yrken. De sak­

kunniga uppställer som princip, att den kompletterande yrkesskolundervis-

ning, som ingår i den grundläggande utbildningen, bör ske helt under betald

arbetstid. För att göra även den fortsatta kompletterande undervisningen

i yrkesskola tillräckligt effektiv och efterfrågad bör också denna undervis­

ning med minst hälften förläggas till betald arbetstid och högst hälften på

fritid. Överenskommelser härom bör liksom hittills träffas avtalsvägen.

(YS s. 83—84)

Tyngdpunkten i samarbetet mellan skola och företag kan komma att

ligga på olika former i fråga om olika näringsgrenar. För industri, handel

och husligt arbete blir grundutbildningen på heltid i skola allt viktigare

och den kompletterande skolundervisningen förskjuts mer och mer att

avse den fortsatta utbildningen. För hantverket har den så kallade »mästar-

läran» alltjämt stor betydelse redan i nybörjarutbildningen, men skolornas

uppgift kan dock inte begränsas enbart till en kompletterande undervis­

ning. De sakkunniga sammanfattar de viktigaste samarbetsformerna för

hela området industri-hantverk, handel och husligt förvärvsarbete i föl­

jande punkter. (YS s. 94—95)

1. Enskilda företag ger i skolmässiga former hela utbildningen, både

praktik och teori. I de flesta fall sker då i varje fall en del av den praktiska

utbildningen i särskild skolavdelning. Denna form är och torde även i fort­

sättningen komma att förbli relativt sällsynt, om skolan skall drivas utan

bidrag av statsmedel. Däremot bör inbyggda företagsskolor, som drivs med

statsbidrag, kunna inrättas i ökad utsträckning för såväl påbörjad som

mera fullständig grundläggande utbildning.

2. Den tills vidare vanligaste utbildningsformen för såväl grundläggande

utbildning som fortbildning — senare i varje fall för fortbildningen —

torde komina att vara praktik i näringslivet och kompletterande undervis­

ning i skola jämsides med praktiken. Praktiken bör ske efter viss plan och

den kompletterande undervisningen genom yrkeskurser direkt anpassade

till praktiken.

För att denna utbildningsform skall ge bästa möjliga resultat företas

vissa åtgärder.

a. Yrkesöverstyrelsens personal för pedagogiskt och kontaktskapande

fältarbete förstärkes. Dessutom är det önskvärt, att utbildningsexperter i

ökad utsträckning engageras hos arbetsmarknadsorganisationerna och deras

yrkesutbildningsorgan. Fackexperterna (eller konsulenterna), såväl de stat­

liga som de enskilda, skall verka bland annat för en planmässig praktisk

utbildning i företagen och för eu närmare anknytning av den komplette­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

rande undervisningen i skola till den praktiska utbildningen på arbets­

platserna.

b. Företagare och anställda informeras genom fackpress och utbildnings-

experter (konsulenter) om möjligheterna till kompletterande undervisning

i skola, så att dessa möjligheter blir utnyttjade på bästa sätt.

c. Företagare och personal inom företagen stimuleras att medverka som

lärare i skolans kompletterande undervisning. De bör ges tillfälle till peda­

gogisk skolning genom försorg av de centrala skolmyndigheterna eller

eventuell organisation, som bedriver kursverksamhet.

d. Genom överenskommelser mellan arbetsgivarorganisationerna och

skolans myndigheter söker man åstadkomma en lämplig förläggning av

den kompletterande undervisningen i skola, så att kvällsundervisning i möj­

ligaste mån undvikes. Den kompletterande yrkesskolundervisning, som

anknyter till en grundläggande utbildning, d. v. s. i regel de två första,

eventuellt också det tredje utbildningsåret, bör — givetvis efter avtals-

mässig uppgörelse — förläggas helt till betald arbetstid. I övrigt bör minst

hälften av en kurs vid yrkesskola ske under betald arbetstid och högst

hälften på fritid.

e. Genom ökat statsbidrag till lärlingsutbildning stimuleras hantverks­

mästare att åta sig lärlingsutbildning och tillse att lärlingen får även all­

män och yrkesteoretisk undervisning.

3. Skolan svarar till en tid i princip för hela utbildningen, både praktik

och teori. Detta kan ske antingen genom kortare grundkurser om ett halvt

till ett år eller genom två- eller fleråriga grundläggande kurser. Denna

utbildningsform kan modifieras på olika sätt så att den, då det är lämpligt,

kan ges under mera produktionsmässiga former än skolan ensam kan åstad­

komma, nämligen

a. den praktiska utbildningen utformas med växelundervisning under

senare delen av utbildningen;

b. utbildningen förlägges till inbyggd företagsskola.

Utom ovannämnda tre former, där man kan dra en klar gräns mellan

skolans och arbetslivets uppgifter, finns det andra former, där ibland skolan,

ibland ett företag eller en organisation svarar för en del av utbildningen.

4. Koncentrerade kurser av typ hantverksskolor anordnas som ett led i

den grundläggande utbildningen för hantverk, handel och i vissa fall husligt

arbete. Kurserna kan knytas till yrkesskolor eller förläggas till särskilda

centrala branschskolor. Liknande kurser kan också anordnas för industri,

framför allt i form av centrala branschskolor.

5. Specialkurser för fortbildning anordnas genom samarbete mellan en­

skilda företag och branschorganisationer eller yrkesskolor. Kurserna förläggs

antingen till skolor eller till enskilda företag.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

B. Remissyttranden

De viktigaste yttrandena över samarbetet mellan skola och näringsliv

i fråga om yrkesutbildningen kommer från de centrala skolmyndigheterna,

65

arbetsmarknadsstyrelsen, de stora arbetsmarknadsorganisationerna (SAF,

LO, SHSO, HAO med flera handelsorganisationer), liuvudrrumnarepresen-

tanter såsom landstingsförbundet och stadsförbundet samt representanter

för statens affärsdrivande verk såsom telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har icke särskilt behandlat frågan om

samarbetet, men hela yttrandet understryker vikten av organiserade former

för ett sådant samarbete. Överstyrelsen betonar starkt näringslivets behov

av utbildning som utgångspunkt för planeringen av yrkesskolväsendet och

vikten av att kunna anpassa skolornas verksamhet till det lokala behovet.

Undervisningsplanerna bör liksom hittills utarbetas i nära samarbete med

berörda näringslivorganisationer, och dessa planer måste sedan omarbetas

och anpassas till ständigt skiftande förutsättningar och behov.

Skolöverstyrelsen understryker betydelsen av samarbete på det lokala

planet, när det gäller planeringen och genomförandet av yrkesvägledningen

och den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan och folkskolan.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner de sakkunnigas utgångspunkter för arbets­

fördelningen riktiga och understryker yrkesskolornas uppgift i den grund­

läggande nybörj arutbildningen.

SAF och LO utgår från att yrkesutbildningen måste bygga på samarbete

mellan skola och näringsliv och framhåller de åtgärder, som under senare år

vidtagits av organisationerna för att stärka utbildningen och som bland

annat tagit sig uttryck i att ett relativt stort antal utbildningskonsulenter

numera är i verksamhet. Vidare betonar man den ökande betydelsen av

skolans grundläggande utbildning och understryker särskilt, att denna måste

byggas på och differentieras genom fortsatt utbildning i näringslivet. I fråga

om deltidsundervisningens förläggning intar man den principiella stånd­

punkten, att kompletterande undervisning för den grundläggande yrkes­

utbildningen (lärlingsstadiet) i så stor utsträckning som möjligt bör ske helt

under ordinarie arbetstid. I den mån detta inte går att ordna, finner man

det rimligt att mot kvällsundervisningen svarande ledighet ges under dagtid.

Man pekar också på tendensen att — trots frånvaron av avtal om saken —

i allt större utsträckning inom företag med systematisk utbildning förlägga

teoriundervisningen till ordinarie arbetstid. När det gäller den komplette­

rande undervisningen ovanför lärlingsstadiet anser man det i och för sig

önskvärt, att också den förlägges till arbetstid, men pekar på svårigheterna

att frigöra utbildad arbetskraft och drar därför den slutsatsen, att sådana

studier må kunna förläggas helt till fritid. Man inser till fullo betydelsen

av näringslivets medverkan i form av lärarkrafter och förutsätter att nä­

ringslivet, liksom hittills skett, kommer att ställa sig positivt till detta sam­

arbete. Men om man utgår från att deltidsundervisningen skall förläggas

till ordinarie arbetstid måste, reellt sett, under sådana omständigheter större

svårigheter uppstå att frigöra teknisk och annan personal för lärartjänster.

5 — lliliang till riksdagens protokoll 1055. 1 samt,. Nr 130

Kungl. Ma]ds proposition nr 139

66

Man förordar därför, att deltidsundervisningen i den mån det är möjligt

kombineras till heltidstjänster för lärarna.

HAO, grossistförbumlet och köpmannaförbundet betonar i sitt gemen­

samma yttrande vikten av ett gott lokalt samarbete mellan skolan och

näringslivet och uttalar, att organisationerna är beredda att på allt sätt

främja ett sådant samarbete, inte minst när det gäller anskaffning av prak­

tikplatser och medverkan i form av lärare.

SHSO framhåller »mästarlärans» betydelse, inte minst genom den per­

sonkontakt den ger eleverna. Man instämmer i de sakkunnigas uttalande,

att en yrkesutbildning helt förlagd till skola inte kan bli fullständig. Orga­

nisationen anser det nödvändigt att bär etableras ett intimt samarbete, där

de praktiska yrkesmännen får tillfälle att delge eleverna sina praktiska fär­

digheter, medan den teoretiska undervisningen, som till stor del icke kan

meddelas av dessa yrkesmän, förlägges till skolor. I detta sammanhang

trycker man särskilt på behovet av en förstärkning av överstyrelsens per­

sonal och inrättandet av konsulentbefattningar för näringslivets olika orga­

nisationer. SHSO anser, att sådana konsulenter bör utses och avlönas av

staten men tjänstgöra hos organisationerna. Organisationen ställer sig

inte avvisande till tanken, att den kompletterande undervisningen förlägges

till arbetstid, men anser, att en del av den dock bör kunna förläggas till

fritid.

Det riktiga i den av de sakkunniga förutsatta arbetsfördelningen mellan

skola och arbetsliv har understrukits av åtskilliga remissinstanser, bland

annat representanter för skolornas hwvudmän samt de statliga affärsdri-

vande verken. De senare finner i allmänhet, att den tänkta arbetsfördel­

ningen i hög grad underlättar verkens egen utbildningsverksamhet och gör

det möjligt att grunda denna på relativt likartade förutsättningar hos ele­

verna. Vattenfallsstyrelsen är dock kritisk mot de sakkunnigas förslag och

anser, att de långtgående kraven på praktikplatser och annan medverkan

från företagens sida inte kommer att kunna tillfredsställas i den utsträck­

ning de sakkunniga räknat med. Stadsförbundet finner det anmärknings­

värt, att de sakkunniga så bestämt tagit ställning till spörsmålet om den

kompletterande undervisningens förläggning till ordinarie arbetstid, då

detta ändå är en fråga, som måste lösas förhandlingsvägen. Kommerskolle­

gium och flera av handelskamrama samt industriförbundet anser, att en

del av den kompletterande undervisningen »av psykologiska skäl» bör för­

läggas till fritid. Teknologföreningen framhåller de betydande anspråk, som

ett genomförande av de sakkunnigas program kommer att ställa både på

industrin och på de organ, som skall utbilda tekniker med flera till instruk­

törer och yrkeslärare. På detta område (lärarutbildningens) behövs expe­

rimentverksamhet. Föreningen förutser att, utöver av de sakkunniga före­

slagna åtgärder, även kommer att behövas pedagogiska konsulenter i större

städer och industricentra för handledning av ingenjörer och arbetsledare

Kungl. Maj ds proposition nr 139

67

verksamma inom yrkesundervisningen samt som sammanhallande krafter

mellan yrkesutbildningen och andra skolformer. Också yrkesskolföreningen

understryker konsulenternas betydelse och anser, att de bör tillsättas ome­

delbart utan att avvakta en kommande utredning om överstyrelsens orga­

nisation. Facklärarförbundet anser, att de inbyggda företagsskolorna, som

förordas av de sakkunniga, bör noggrant planläggas under tillsynsmyndig­

hetens ledning för att motverka ensidighet till företagets förmån.

2. Departementschefen

De frågor, som behandlas i yrkesutbildningssakkunnigas kapitel om sam­

arbetet mellan skola och näringsliv, föranleder icke några egentliga förslag

från min sida.

I det följande kommer jag att föreslå en viss förstärkning av överstyrel­

sens för yrkesutbildning personal, som jag hoppas skall underlätta ämbets­

verkets arbete med organisatoriska och pedagogiska problem inom yrkes­

undervisningen i samarbete med andra berörda instanser.

Jag vill icke lämna detta avsnitt utan att först uttala min tillfreds­

ställelse över den positiva inställning, som man på alla håll och i synnerhet

hos arbetsmarknadens huvudorganisationer intagit till samarbetsfrågorna.

De sakkunnigas synpunkter på arbetsfördelningen mellan skola och närings­

liv, anpassningen av skolarbetet till den praktiska utbildningen i företagen,

lärarrekryteringen och den lämpliga förläggningen av skolarbetet under

dagen och veckan syns mig helt riktiga. Men det ställer stora krav inte bara

på skolan utan också på näringslivets organisationer och de enskilda före­

tagarna, om utbildningsverksamheten skall kunna genomföras efter de rikt­

linjer, som de sakkunniga uppdragit. Det är därför med stor glädje jag

tagit del av de mycket positiva uttalanden i dessa frågor, som gjorts av

näringslivets olika organisationer med arbetsgivareföreningen och lands­

organisationen i spetsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

V. Yrkesutbildningens ledning och administration

(YS kap. 17)

1. Förslag och yttranden

A. Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga betonar sambandet mellan de olika former­

na för yrkesförberedelse, framför allt den förberedande yrkesutbildningen

i klass 9y i enhetsskolan och den egentliga yrkesutbildningen i yrkessko­

lorna och i näringslivet. Det fordras ett ingående samarbete mellan berör­

da skolmyndigheter på skilda plan, lokalt och regionalt såväl som centralt,

68

för att åtgärderna för yrkesutbildningen på bästa sätt skall kunna sam­

ordnas och sambandet mellan yrkesutbildningens olika led tillvaratagas.

De sakkunnigas uppdrag bär icke omfattat frågan om yrkesutbildningens

lokala och regionala ledning — dessa frågor utreds av 1951 års skolstyrelse­

utredning — och ej heller frågan om den centrala ledningen, som skall ut­

redas i ett senare sammanhang. De sakkunniga har därför begränsat sig

till att dels framhålla de förstärkningar av överstyrelsens personal, som

bör bli en direkt följd av yrkesskolväsendets utbyggnad, dels anlägga vissa

principiella synpunkter på frågan om yrkesutbildningens ledning på olika

plan samt på de förenklingar i administrationen, som de sakkunniga fin­

ner lämpliga och möjliga att genomföra.

Mycket starkt understryker de sakkunniga behovet av samarbete och

samordning på olika plan i fråga om yrkesutbildningens ledning, planlägg­

ning och genomförande samt vikten av tillfredsställande yrkesutbildnings-

och arbetsmarknadsexpertis i de myndigheter, som är engagerade i den av

samhället bedrivna eller understödda yrkesutbildningen. De sakkunniga

sammanfattar sina synpunkter sålunda (YS s. 240—243):

Allmänna förutsättningar. Enhetsskolans yrkeslinje ställer

frågan om yrkesutbildningens ledning — lokalt, regionalt och centralt —

i ett annat läge än hittills. Den nuvarande gränsdragningen mellan allmän­

bildande skola och yrkesutbildning synes böra ersättas av en långtgående

samordning mellan den praktiska undervisningen inom enhetsskolan och

arbetet i olika slag av yrkesutbildande skolor.

Lokal ledning. Beträffande den lokala ledningen förutsätter de

sakkunniga en fortsatt tillämpning av den särskilda skolstyrelselagen (SFS

1952: 434), innan definitiva bestämmelser utfärdas. Behovet av prövning

i varje särskilt fall av lämpligheten av gemensam styrelse för enhetsskola

och yrkesskola understrykes särskilt liksom också vikten av tillfredsstäl­

lande yrkesutbildnings- och arbetsmarknadsexpertis inom och vid sidan av

skolstyrelsen.

Regional ledning. Om en mellaninstans för det allmänna skolvä­

sendet inrättas, bör vissa frågor även beträffande yrkesutbildningen upp-

dras åt denna. Verksamhetsområdet för en mellaninstans, som sysslar med

yrkesutbildningsfrågor, bör omfatta ett län. Bland annat ur samordnings-

synpunkt bör man sikta till att mellaninstansens arbetsuppgifter blir så

likartade som möjligt beträffande de olika skolformer, som kommer att

ligga^ inom dess verksamhetsfält. Under lång tid framåt kommer emeller­

tid såväl organisation och administration som omfattning att vara mycket

olika för de olika skolformerna och några generella regler för arbetet i

mellaninstansen torde därför på nuvarande stadium knappast kunna upp­

ställas.

Med hänsyn til! dels en bebådad översyn av yrkesutbildningens centrala

ledning och överstyrelsens organisation, dels yrkesskolväsendets ännu så

länge relativt begränsade omfattning anser de sakkunniga det lämpligast

att nu endast uppdra vissa mera allmänna principfrågor beträffande yrkes­

undervisningen åt mellaninstansen. De sakkunniga föreslår, att mellanin­

stansens arbetsuppgifter i fråga om yrkesutbildningen i varje fall tills vi­

dare begränsas till planering av utbyggnaden i framför allt heltidskurserna

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

69

och därmed sammanhängande frågor beträffande lokaler, utnyttjandet av

tillgängliga lärarkrafter samt skolsociala anordningar. Allteftersom vrkes-

skolväsendet växer ut och allteftersom man får erfarenhet av hur rnellan-

instansen arbetar, kan fördelningen av ärenden mellan lokal, regional och

central ledning prövas om. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bestäm­

ma den lämpliga tidpunkten för överlämnandet av ev. nya ärenden åt mel-

laninstansen. De sakkunniga förutsätter, att man vid en översyn av över­

styrelsens organisation tar hänsyn till den lämpliga fördelningen av arbets­

uppgifterna mellan dessa tre instanser.

En särskild tjänsteman, tills vidare i regel deltidsanställd, bör fungera

som föredragande i yrkesutbildningsfrågor vid mellaninstansen. Vederbö­

rande bör utses i första hand bland lärare och rektorer för yrkesskolorna,

bland utbildningsledare inom enskilda företag eller bland länsarbetsnämn­

dens personal.

Bland mellaninstansens ledamöter bör finnas minst en särskild represen­

tant för yrkesutbildningen, utsedd av överstyrelsen för yrkesutbildning med

hänsyn till sin allmänna kännedom och helst också praktiska erfarenhet

av yrkesutbildning i skola eller näringsliv. Behovet av särskild arbetsmark­

nads- och yrkesutbildningsexpertis bör kunna tillgodoses genom ett expert­

råd av liknande slag som det lokala expertrådet för yrkesutbildningen.

Den centrala ledningen av yrkesutbildningens oli­

ka grenar. Den princip, som kom till uttryck då överstyrelsen för yr­

kesutbildning inrättades och som innebär, att frågor rörande yrkesutbild­

ningen för olika områden brytes ut från fackämbetsverken och lägges un­

der ett särskild utbildningsverk, bör ges en mera vidsträckt tillämpning.

De olika slagen av yrkesutbildning bör så långt möjligt samlas mom ett

centralt ämbetsverk. Sålunda bör bland annat utbildningen för jordbruk,

skogsbruk, sjöfart och fiske samt viss huslig utbildning, som nu ligger un­

der andra ämbetsverk, läggas under överstyrelsen för yrkesutbildning. Den­

na måste då byggas ut, bland annat med experter representerande aven

dessa områden såväl bland överstyrelsens ledamöter som bland dess tjän­

stemän. Frågan om en omfördelning av yrkesutbildningsärendena mellan

de centrala ämbetsverken bör snarast upptagas till behandling.

Överstyrelsens personal bör förstärkas också inom den nuvarande orga­

nisationen. Befattningshavare, kompetenta att medverka i informations-

och rådgivningsverksamhet ute i skolorna, behövs framför allt inom byråer­

na för industri och hantverk samt för handel. Byrån för industri och hant­

verk bör, utöver nuvarande personal, förstärkas med två konsulenter, en

för metallyrken och en för trä- och byggnadsyrken. Inom byrån för handel

bör den pedagogiska verksamheten lördelas mellan byråchefen (handels-

tekniska ämnen) och en konsulent för främmande språk, den senare således

en nytillkommande befattningshavare. Vidare bör sektionen för arbets-

marknadsärenden och statistik utrustas med ytterligare personal, sa att

det centrala utrednings- och planeringsarbete beträffande yrkesskolväsen-

dcts utbyggnad, som kommer att krävas vare sig eu mellaninstans inrättas

eller ej, kan tillgodoses på bästa sätt. De sakkunniga framhåller, att deras

synpunkter beträffande personalbehovet inom överstyrelsen bör beaktas

vid den bebådade översynen av verkets organisation.

Inom ecklesiastikdepartementet bör yrkesutbildningsfrågorna uppdras åt

eu särskild tjänsteman med kansliråds ställning, inte som nu delas på

olika råd, som huvudsakligen handlägger andra frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

70

Enhets skolans yrkeslinje och den centrala led­

ningen. Utformningen av enhetsskolans yrkeslinje kommer att kräva en

samordning inte bara mellan tillsynsmyndigheterna för yrkesutbildningens

olika grenar utan också mellan ledningen av yrkesutbildningen och led­

ningen för den allmänbildande skolan. Denna sistnämnda samordning kan

ske på två sätt, antingen inom ramen för den nuvarande organisationen

med två skilda ämbetsverk eller genom en sammansmältning av alla de

olika tillsynsmyndigheterna inom skolväsendet.

Om man har skilda tillsynsmyndigheter för yrkesutbildningen och för

den allmänbildande skolan, kan samarbetet mellan dessa ske på olika sätt.

Hittills har huvudsakligen förekommit informella underhandskontakter

mellan ämbetsverken i frågor som rör 9 y. Dessa kontakter kan ges en

fastare organisation, dels genom att respektive föredragande inom tillsyns­

myndigheten (myndigheterna) för yrkesutbildningen tillkallas och deltar i

behandlingen av yrkesutbildningsärenden inom skolöverstyrelsen, dels ge­

nom att man inrättar en för överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöver­

styrelsen gemensam tjänst av liknande slag som konsulenttjänsterna för

yrkesvägledningen men knuten till överstyrelsens för yrkesutbildning ad­

ministrativa byrå. I längden torde emellertid en samordning böra ske även

på annat sätt, antingen i form av en för båda verken gemensam styrelse,

vilket dock torde kunna medföra olägenheter, när det gäller två så stora

ämbetsverk, eller också genom för båda verken gemensamma ledamöter.

_ En sammansmältning av de olika tillsynsmyndigheterna för yrkesutbild­

ningen och den allmänbildande skolan förutsätter ingående och "omfattande

utredningar. De sakkunniga förordar därför i varje fall tills vidare en orga­

nisation efter samma principer som den nuvarande men med största möj­

liga samling av yrkesutbildningens olika grenar till ett ämbetsverk och

mera organiserade former för samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna för

den allmänbildande skolan och för yrkesundervisningen.

Administration. I anslutning till skolkommissionens förslag om

statsbidrag till yrkesskol väsen det (SOU 1950: 44) föreslår de sakkunniga

vissa förenklingar i yrkesutbildningens administration, bland annat beträf­

fande statsbidragsrekvisitioner, lärarbehörighet, redovisning av antal lärar-

timmar, fastställande av undervisningsplaner och upprättande av årsredo-

görelser. Närmare utredning av dessa frågor föreslås.

Kungl. May.ts proposition nr 139

B. Remissyttranden

Beträffande den lokala ledningen av yrkesutbildningen under­

stryks från flera håll behovet av näringslivets medverkan. Bland annat

önskar man se representanter för olika företag som medlemmar i de lokala

skolstyrelserna. I övrigt finner man det lämpligt att, som de sakkunniga

föreslagit, avvakta erfarenheterna från försöksverksamheten samt de för­

slag, som kan komma att framställas av skolstyrelseutredningen, innan de­

finitivt beslut om den lokala skolledningens organisation fattas.

Den regionala ledningen och de arbetsuppgifter, som en even­

tuell mellaninstans skulle kunna ha i fråga om yrkesutbildningen behandlas

av bland andra skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, landstingsför­

71

bundet, SAF, LO, SIISO och RLE. Skolöverstyrelsen stannar framför allt

för de möjligheter till samordning av planeringen av yrkesutbildningens

utbyggnad inom olika skolformer, som en mellaninstans skulle kunna er­

bjuda. Landstingsförbundet tillstyrker en mellaninstans på länsplanet och

anser, att en sådan skulle ha uppgifter att fylla även beträffande yrkesut­

bildningen. RLF vill ha en fristående mellaninstans för yrkesutbildningen,

skild från den allmänbildande skolans och gärna knuten till landstingen.

Arbetsmarknadsstyrelsen, SAF, LO och SHSO ställer sig positiva till tan­

ken på en för skolväsendets olika grenar gemensam mellaninstans. Man vill

dock ännu starkare än de sakkunniga framhäva vikten av arbetsmarknads-

expertis i alla instanser, som sysslar med yrkesutbildningens planläggning

och genomförande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Det största intresset har remissinstanserna ägnat åt den centrala

ledningen. Fn hel rad remissinstanser med skolöverstyrelsen och över­

styrelsen för yrkesutbildning i spetsen trycker på behovet av en starkare

samordning mellan de båda centrala skolmyndigheterna när det galler den

förberedande yrkesutbildningen i den allmänbildande skolan. Skolöversty­

relsen understryker i detta sammanhang, att man inte får göra någon skill­

nad mellan enhetsskolan och folkskolan på den punkten. Skolöverstyrelsen

betonar också, att samarbetet måste utsträckas att gälla inte endast skol­

överstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning utan även arbetsmark­

nadsstyrelsen. Bland de former för vidgat samarbete, som de sakkunniga

nämnt, har skolöverstyrelsen »särskilt fäst sig vid förslaget om en för yr-

kesöverstyrelsen och skolöverstyrelsen gemensam tjänst för 9y-fragor».

Överstyrelsen anser sig ha positiva erfarenheter av de för arbetsmarknads­

styrelsen och skolöverstyrelsen gemensamma tjänsterna för yrkesvägled­

ningen. Förslaget är värdefullt och välkommet, »i synnerhet om en sådan

tjänst kan inordnas i ett planmässigt vidgat samarbete omfattande hela

det gemensamma intresseområdet och tjänsten kan få en innehavare me

grundlig erfarenhet av och god överblick över yrkesutbildning i skilda for­

mer och sammanhang». Det synes nämligen överstyrelsen uppenbart, att de

föreliggande samarbetsnppgifterna är så omfattande, att en ny konsulent­

tjänst ej räcker för att täcka det växande behovet, utan att även andra åt­

gärder måste övervägas. Skolöverstyrelsen fortsätter med att papeka flera

för skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmark­

nadsstyrelsen gemensamma intresseområden och avslutar resonemanget

med följande ord:

»Överstyrelsen är ej beredd att föreslå de former, som kan vara de lämp­

ligaste för ett organiserat samarbete i vidgad utsträckning mellan de tre

verken. Denna fråga måste bli föremål för närmare överväganden inom

de Ire verken och ett ingående samråd.

Efter sådant samråd synes det böra ankomma pa de tre verken att lore-

slå åtgärder, som kan befinnas erforderliga för att stärka deras inbördes

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

samarbete och utbygga detta samarbete till att omfatta all inom landet

lorekommande yrkesvägledning och förberedande yrkesutbildning för skol­

plikt^ ungdom.»

ö

!Når det gäller yrkesutbildningens ledning och administration anser sig

överstyrelsen för yrkesutbildning ha anledning att ingå endast på frågorna

om förstärkning av överstyrelsens personal, viss samordning samt vissa

administrativa spörsmål. Överstyrelsen vitsordar sålunda riktigheten i de

sakkunnigas uppfattning om behovet av ytterligare fackkompetent perso­

nal på byråerna för industri-hantverk och för handel samt behovet av

okade personalresurser för utrednings- och planeringsarbete. Det sistnämn­

da behovet har understrukits även av arbetsmarknadsstyrelsen, medan det

förstnämnda betonats särskilt av SAF, LO, SHSO och yrkesskolföreningen.

SAF och LO anser, att de sakkunniga underskattat behovet av fackkompe­

tent personal för industri-hantverk, när man endast räknat med två kon­

sulenter för överstyrelsens andra byrå. I motsats till de sakkunniga finner

överstyrelsen för yrkesutbildning en förstärkning behövlig även på byrån

för husligt arbete och hänvisar på den punkten liksom när det gäller övrig

begärd personalförstärkning till petita för 1955/56, som dock endast inne^

bär ett bedömande av personalbehovet för det nämnda året. Liksom skol­

överstyrelsen har överstyrelsen för yrkesutbildning fäst sig vid förslaget

om en för de båda överstyrelserna gemensam tjänst. Efter att ha erinrat.

om ett tidigare förslag till en byrådirektörsbefattning placerad på översty­

relsens for yrkesutbildning andra byrå men omfattande arbetsuppgifter

även inom skolöverstyrelsens försöksavdelning, säger överstyrelsen: »Av de

av de sakkunniga diskuterade möjligheterna till organisatorisk kontakt

torde närmast frågan om inrättandet gemensamt för de båda överstyrel­

serna av en tjänst av liknande slag som konsulenttjänsterna för yrkesväg­

ledningen och med tjänsten knuten till överstyrelsen för yrkesutbildning

böra övervägas.» Åtskilliga av remissinstanserna har begagnat tillfället

att framföra sina synpunkter på en närmare samordning av yrkesutbild­

ningens, i vissa fall hela skolväsendets, centrala ledning. Bland dem som

påyrkar snar utredning om andra former för yrkesutbildningens centrala

ledning är kommerskollegium, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, social­

styrelsen, skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och fiskeristyrelsen samt

landstingsförbundet, SAF, LO, SHSO, RLF, KF, flertalet av handelskam-

rarna och yrkesskolf öreningen. I flera av de nämnda yttrandena understry-

kes dock, att utredningen bör vara fullständigt förutsättningslös och inte

direkt ta sikte på att föra samman ytterligare grenar av yrkesutbildningen

under överstyrelsen för yrkesutbildning utan snarare syfta till att finna de

ur olika synpunkter effektivaste formerna för yrkesutbildningens ledning

under hänsynstagande till största möjliga enhetlighet. Andra åter uttalar,

att utredningen bör ta sikte på en gemensam ledning för yrkesutbildning­

ens samtliga grenar. Bland de senare märks framför allt domänstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen och representanterna för arbetsmarknadens olika

grenar.

RLF har i eu särskild promemoria preciserat sina önskemål i frå­

ga om utredningen av yrkesutbildningens centrala ledning. Man för­

ordar, att ledningen av utbildningen för olika yrkesområden sammanfö­

res till ett enda ämbetsverk. På det regionala planet tänker man sig en

motsvarande samordning av yrkesutbildningen, i detta fall med lands­

tinget som dels huvudman för en stor del av utbildningen, dels planerande

och administrerande organ. Den förberedande yrkesutbildningen i 9y skulle

enligt förbundets uppfattning centralt sortera under skolöverstyrelsen men

regionalt under samma organ som yrkesutbildningen i övrigt. Samarbetet

mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning måste för­

stärkas.

Det dominerande intrycket av yttrandena beträffande yrkesutbildning­

ens ledning är, att man på alla håll efterlyser en starkare samordning och

ett intensivare samarbete mellan olika berörda myndigheter i fråga om

yrkesutbildning av olika slag och i skilda skolformer, allt i syfte att säkra

en gemensam planering av yrkesutbildningens utbyggnad samt tillfreds­

ställande arbetsmarknadsexpertis och pedagogisk kompetens i planeringen

och den fortlöpande lokala, regionala och centrala ledningen av yrkesut­

bildningen.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

73

2. Hittillsvarande och planerat fortsatt samarbete mellan skol­

överstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbets­

marknadsstyrelsen I

I sitt remissyttrande över skolkommissionens principbetänkande föreslog

skolöverstyrelsen, att en samarbetskommitté med representanter för skol­

överstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och arbetsmarknadsstyrel­

sen skulle tillsättas för att närmare utreda frågan om yrkesvägledningens

organisation och samarbetet mellan skola och arbetsförmedling pa om­

rådet.

Efter förhandlingar under hand sommaren 1949 mellan skolöverstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen tillsattes hösten 1949 en »samarbetskommitté

för utredning rörande yrkesvägledningens organisation för framtiden».

Kommittén bestod av två representanter för vardera skolöverstyrelsen och

arbetsmarknadsstyrelsen samt en representant för överstyrelsen för yrkes­

utbildning. Senare inbjöds också skolkommissionen att deltaga med en re­

presentant för yrkesutbildningsdelegationen. Kommitténs främsta uppgif­

ter var arbetsfördelningen mellan skola och arbetsförmedling i fråga om

yrkesvägledningen, yrkesvägledningens metoder och organisation i skolan

samt det lokala samarbetet mellan skolans och arbetsförmedlingens repre­

sentanter.

74

I april 1952 överlämnade kommittén till små uppdragsgivare ett be­

tänkande om »Yrkesvägledningen och skolan», som senare trycktes (SOU

1952:42). Utom förslag beträffande yrkesvägledningens organisation och

metoder, vilket blivit vägledande för den fortsatta verksamheten både i

folkskolor, högre skolor och försöksskolor, innehöll betänkandet också vissa

synpunkter på det fortsatta samarbetet mellan verken. Kontakten mellan

de berörda verken kunde enligt kommittén bäst upprätthållas genom ett

centralt samarbetsorgan, vari borde ingå en representant för vart och ett

av de tre verken under ledning av en av de tre verkscheferna gemensamt

utsedd ordförande. Samarbetsorganet borde även få tillgång till sekreterar­

hjälp. En nämnd tillsattes också och ett fåtal sammanträden har hållits.

Under ar 1954 aktualiserades fragan om ett intensifierat och effektivise­

rat samarbete mellan skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning

och arbetsmarknadsstyrelsen av två företeelser, dels erfarenheterna från

enhetsskolans yrkesvägledning och förberedande yrkesutbildning, dels de

växande ungdomsårskullarna och en befarad ungdomsarbetslöshet. De tre

verken gjorde en gemensam framställning till Kungl. Maj:t, som resultera­

de i ett uppdrag till verken att verkställa utredning till motverkande av

befarad ungdomsarbetslöshet.

I november 1954 hölls ett sammanträde mellan cheferna för de tre ver­

ken, varvid behandlades bl. a. samarbetet mellan verken i frågor av ge­

mensamt intresse (främst enhetsskolans organisation och utbyggnad) samt

åtgärder till motverkande av en befarad ungdomsarbetslöshet. Verksche­

fernas synpunkter och beslut beträffande dessa båda frågor återgavs i pro­

tokoll från sammanträdet på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

§ 3.

Samarbetet mellan verken i frågor om enhetsskolans konstruktion och

utbyggande och andra frågor av gemensamt intresse. Erinrades att skol­

överstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen i konsulenterna för yrkesväg­

ledning hade ett värdefullt kontaktorgan. Vidare erinrades att skolöver­

styrelsen i sitt yttrande över yrkesutbildningssakkunnigas betänkande för­

ordat inrättandet av en för verken gemensam konsulenttjänst, vars inne-

havare kunde förmedla kontakten mellan de båda verken. Även denna

anordning befanns vara av den största betydelse för att trygga ett effek­

tivt samarbete.

Efter överläggning beslöts följande:

1. För behandling av frågor av större vikt och gemensamt intresse för

de tre verken bör de tre verkscheferna då och då sammanträffa för över-

läggning i närvaro av de experter i verken, som behöver medverka i varje

särskilt fall. Sammanträdena organiseras på samma sätt som de överlägg­

ningar, vilka äger rum mellan cheferna för medicinalstyrelsen, socialsty­

relsen och skolöverstyrelsen.

.2-, Till förberedande av verkschefsmötena och för handläggning av vissa

viktigare löpande frågor av gemensam natur inrättas ett samarbetsorgan,

samarbetsnämnden för yrkesutbildning och arbetsförmedling, sammansatt

75

av de befattningshavare, som för varje verk utses av verkschefen. Detta

organ sammanträder så ofta så erfordras och har till första uppgilt a

kartlägga de närmast aktuella samarbetsfrågorna och föreslå ev. åtgärder

till samordning av verkens arbete i dessa frågor. Detaljarbete utiores pa

vanligt sätt inom de olika verken.

,

I nämndens sammanträden deltager de experter från de skilda verken,

som behövs för frågornas bedömning. Som ordförande tjänstgör den i tjän­

sten äldste ledamoten. Sekreterare i nämnden utses av denne.

3. Det löpande samarbetet i övrigt mellan de tre verken — vid sidan av

den kontakt, som även i fortsättningen sker mellan verkens chefer och

befattningshavare — ombesörjes av förutnämnda konsulenter

Det anmäldes, att som ledamöter i nämnden komme att tor skolöver­

styrelsen ingå undervisningsrådet Beskow, för arbetsmarknadsstyrelsen

överdirektören Curtman. så länge denne vore i tjänst, och byracheien ⁱⁿey-

mark samt för överstyrelsen för yrkesutbildning byrådirektören Gardstedt.

§ 4.

Behandlades frågan om verkens åtgärder i anledning av Kungl Maj:ts

uppdrag till verken att verkställa utredning till motverkande av bejarad

^Det^beslötsfått kontakt mellan verken i denna fråga borde ombesörjas

av den förutnämnda nämnden, i vilken vid handläggningen av dessa frågor

komme att från skolöverstyrelsen som ledamöter inga ytterligare tva un-

^Nämnden^kulle omedelbart verkställa en inventering av arbetsuppgif­

terna på detta område och överväga närmast ifrågakommandejitgarder.^

Kungl. May.ts proposition nr 139

3. Departementschefen

Genom införandet av yrkesutbildning som ett led i den obligatoriska

skolans undervisning har, som yrkesutbildningssakkunniga påpekar, frågan

om yrkesutbildningens ledning lokalt, regionalt och centralt kommit i ett

annat läge än hittills. Den framväxande 9-åriga skolan gör det nödvändigt

med nya eller ändrade bestämmelser i mer än ett avseende. Ännu har man

emellertid alltför begränsad erfarenhet av de organisatoriska och admini­

strativa problem, som skolreformen och den närmare anknytningen mellan

allmänbildande skola och yrkesskola kommer att medföra, för att några

mera definitiva åtgärder skulle kunna vidtagas. De förslag, jag nu fram­

lägger i dessa frågor, gäller åtgärder, som jag i det aktuella läget anser

lämpliga för åstadkommande av nödvändiga förbättringar och förstärk­

ningar. De innebär emellertid inte, att jag på någon punkt tagit slutlig

ställning till frågan om yrkesutbildningens ledning eller samarbetet mel­

lan de berörda ämbetsverken.

I fråga om den lokala ledningen av främst enhetsskolan och

yrkesskolan vill jag erinra om att jag redan till årets riksdag framlagt pro­

position om förlängd giltighet till och med den 30 juni 1957 av den särskil­

da skolstyrelsclagen (SFS 1952:434). När skolstyrelseutredningen avslutat

76

sitt arbete, har jag för avsikt att lägga fram mera definitiva förslag om

skolväsendets lokala ledning, varvid också yrkesskolans ledning kommer

att behandlas.

.Även til] yrkesskolväsendets regionala ledning får jag anled­

ning återkomma i samband med skolstyrelseutredningens väntade betän­

kande.

Yrkesutbildningens centrala ledning är, som yrkesutbildnings-

sakkunmga framhåller, för närvarande splittrad på ett stort antal olika

ämbetsverk, som i sin tur sorterar under skilda departement. De sakkun­

niga förordar en starkare koncentration enligt den princip, som kom till ut­

tryck, då överstyrelsen för yrkesutbildning inrättades. Principen innebär

som bekant, att ledningen av yrkesutbildningen för olika näringsgrenar

förs samman i ett gemensamt ämbetsverk.

Ett mycket stort antal remissinstanser har påyrkat snar utredning av

yrkesutbildningens centrala ledning i syfte att åstadkomma större enhet­

lighet och bättre samarbete. 1952 års riksdag begärde också en dylik ut­

redning. Enligt min mening är tiden nu inne för en förutsättningslös utred­

ning av frågan om den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen. Vid

denna bör undersökas fördelar och nackdelar med en koncentration till ett

ämbetsverk av den centrala ledningen av alla yrkesutbildningens olika

grenar. Befinnes fördelarna härav överväga, bör den lämpligaste organisa­

tionen av detta ämbetsverk och dess nödvändiga personalbehov utredas.

Befinnes den centrala ledningen alltfort böra vara uppdelad på flera äm­

betsverk, bör undersökas, hur denna uppdelning lämpligast bör göras.

Även vid detta alternativ kan nämligen en viss koncentration vara lämp­

lig. Vilketdera alternativet, som än befinnes ha de största fördelarna, blir

dock en viktig fråga för utredningen att beakta, hur samarbetet mellan

å ena sidan tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna för yrkesut­

bildningen och a den andra de berörda fackämbetsverken och skolöver­

styrelsen skall ordnas. Jag ämnar med det snaraste anhålla om Kungl.

Maj :ts tillstånd att tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa denna

utredning. Skulle — såsom i annat sammanhang ifrågasatts — en särskild

sakkunnigutredning igångsättas rörande vissa yrkesutbildningsproblem på

jordbrukets område, förutsätter jag, att ett erforderligt samarbete och

samråd skall ske mellan de båda utredningarna på de områden, som kan

vara gemensamma.

Med hänsyn till den kommande utredningen liksom till de ännu mycket

begränsade erfarenheterna av försöksverksamheten anser jag det för när­

varande icke möjligt att föreslå några mera betydande förändringar inom

överstyrelsen för yrkesutbildning. Yrkesskolväsendets utveckling under de

år som förflutit sedan tillkomsten av en särskild överstyrelse för yrkesut­

bildningen har emellertid medfört en avsevärd ökning av överstyrelsens

åligganden och det ansvar, som verkschefen har att bära. Jag anser det

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

77

därför nödvändigt att redan från och med budgetåret 1955/56 föreslå

vissa förstärkningar inom verket. Till detaljbehandlingen av dessa förslag

återkommer jag i samband med mina anslagsäskanden för nästa budgetår.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att yrkesutbildningsfrågorna

skulle uppdras åt en särskild föredrag ande inom departementet. Jag är icke

beredd att tillstyrka detta förslag.

Samarbetet i fråga om yrkesförberedelsen i och efter enhetsskolan

mellan skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för

yrkesutbildning är en fråga, som icke kan ställas på framtiden. Försöken

med den 9-åriga enhetsskolan och den även i andra sammanhang allt van­

ligare anknytningen mellan yrkesskola och allmänbildande skola kräver

med nödvändighet fastare former än hittills för samarbetet mellan de tre

verken.

De åtgärder, som cheferna för skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkes­

utbildning och arbetsmarknadsstyrelsen vidtagit för att organisera ett

kontinuerligt samarbete mellan de tre verken och som jag tidigare redo­

gjort för, synes mig väl värda att ta fasta på. Jag är för min del beredd

att stödja och underlätta detta samarbete genom att föreslå inrättande

av en tjänst av det slag, som yrkesutbildningssakkunniga förordat, alltså

en gemensam tjänst för överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöversty­

relsen med tjänsten placerad i det förstnämnda verket. Jag anser det nöd­

vändigt, att innehavaren av tjänsten får en sådan ställning, att vederbö­

rande i skilda sammanhang kan delta i plena och andra överläggningar

inom de båda verken. Jag föreslår, att för ändamålet inrättas en tjänst

som förste byråsekreterare i Ce 29. Tjänsten bör knytas till överstyrelsens

för yrkesutbildning första (administrativa) byrå. Innehavaren av tjänsten

bör ha allsidig kännedom om skol- och yrkesutbildningsfrågor samt grund­

lig erfarenhet av administrativt arbete. Vederbörandes främsta uppgift bör

vara att enligt direktiv av vederbörande verkschefer utföra det praktiska

arbetet med samordningen av de tre verkens åtgärder i fråga om yrkes­

vägledning och förberedande yrkesutbildning i enhetsskolan och folkskolan

samt den egentliga yrkesutbildningen efter den obligatoriska skolans slut.

Jag har icke ansett det nödvändigt att föreskriva någon viss formell kom­

petens för tjänstens innehavare. Men genom placeringen på överstyrelsens

första byrå har jag önskat understryka, att större avseende bör fästas vid

administrativa än vid tekniska meriter. Bland de åtgärder, som verksche­

ferna vidtagit för att stärka samarbetet mellan verken, är tillsättandet av

en nämnd bestående av en ledamot från vartdera av de tre verken. Jag an­

ser det lämpligt, att i den föreslagne förste byråsekreterarens tjänsteålig­

ganden ingår uppdraget som sekreterare i denna nämnd.

Kungl. Maj ds 'proposition nr 139

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

VI. Statsbidrag till yrkesutbildningen

(YS kap. 18)

Gällande bestämmelser

I korthet kan om statens nuvarande bidrag till yrkesutbildningen sägas,

att staten i allmänhet ger bidrag till årliga driftkostnader men mera be­

gränsat till investeringar. Driftbidrag ges huvudsakligen i form av

bidrag till lärarlöner och bidrag till undervisningsmateriel. Driftbidragen

varierar betydligt mellan de olika skolformerna. Investeringsbi­

drag förekommer i två former, nämligen dels byggnadsbidrag och dels

bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Det

sistnämnda bidraget förekommer i yrkesutbildningens alla skolformer. Det

förstnämnda — byggnadsbidraget — ges endast vid de centrala verkstads­

skolorna och sj ömansskolorna. Vid dessa skolor ges byggnadsbidrag till

anskaffande av undervisnings- och administrationslokaler samt elevhem.

Till byggnader för kommunala och enskilda yrkesskolor utgår således inga

bidrag av statsmedel.

Härutöver ger staten bidrag till vissa speciella slag av yrkesutbildning.

Statens bidrag till de olika slagen av yrkesutbildning framgår närmare

av följande redogörelse.

Till den kommunala yrkesundervisningen utgår nu statsbidrag till drif­

ten dels med 78 procent på lärarlönerna, dock högst 5: 75 kronor per lärar-

timme, dels med 50 procent av de godkända kostnaderna för underhåll och

förbrukning av undervisningsmateriel. I vissa fall kan bidraget till lärar­

löner utgå med i princip 100 procent, dock högst 8: 03 kronor per lärartim-

me, och till materiel med 2/3 av de godkända kostnaderna. Dessa bidrags-

grunder gäller såväl heltidsundervisning och deltidsundervisning som de

olika näringsgrenarna (industri och hantverk, handel och husligt arbete).

Dessutom utgår statsbidrag till fristående föreläsningar med 12: 50 kronor

då föreläsaren icke uppbär rese- och traktamentsersättning, och 25 kronor,

då föreläsaren har rese- och traktamentsersättning. Slutligen utgår i inves­

teringsbidrag 50 procent (i vissa fall 2/s) av de godkända kostnaderna för

första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Vid inbyggda

verkstadsskolor utgår statsbidrag endast till lärarlöner, varvid de kommu­

nala grunderna tillämpas.

Vid de centrala verkstadsskolorna betalar staten som bidrag till driften

dels hela lärarlönen, dels 70 kronor per elev och år i materielbidrag jämte

visst tilläggsbidrag till svetsundervisning, 150 kronor per elev och år till

Övriga kostnader, vissa bidrag till sjukvård samt hela kostnaden för olycks­

fallsförsäkring. Vidare utgår statsbidrag till investeringar med hälften av

de godkända kostnaderna för lokaler och inredning samt 9/10 av kostnader­

na för första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. Till elev­

hem vid centrala verkstadsskolor utgår statsbidrag med 50 procent av de

godkända kostnaderna. Till riksskolor utgår statsbidrag i vissa fall efter

de grunder, som gäller för kommunala eller centrala yrkesskolor, i andra

fall efter särskilda av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

79

Till statsbidragsberiittigade enskilda skolor utgår statsbidrag i vissa fall

efter samma grunder, som gäller för kommunala yrkesskolor. I andra fall

utgår statsbidrag efter särskilda av Kungl. Maj :t fastställda grunder.

Statsbidrag till främjande av praktisk utbildning av lärlingar hos hant­

verksmästare utgår med 900 kronor per lärling, utbetalade med 400 kronor

efter första utbildningsåret, med 200 kronor efter andra utbildningsåret

och med 300 kronor efter utbildningstidens slut. Under innevarande bud­

getår får beviljas högst 375 bidrag. Statsbidrag kan också på vissa villkor

utgå till mästare, som antar lärling vilken fått utbildning vid verkstads­

skola under högst två år. Vidare utgår statsbidrag till lärlingsombud för

kontroll av lärlingens utbildning med 20 kronor per lärling och år. Om

ombudet är bosatt på annan ort utgår även reseersättning samt trakta­

mente med 10 kronor per dag för resor i den omfattning överstyrelsen för

yrkesutbildning bestämmer.

I synnerhet de gällande grunderna för statsbidrag till lärarlöner och un­

dervisningsmateriel är komplicerade att tillämpa. Härom anför yrkesut-

bildningssakkunniga bland annat:

De rent administrativa nackdelarna med systemet är uppenbara. De

kommunala yrkesskolorna måste noggrant dels ange först antalet beräk­

nade och sedan antalet fullgjorda lärartimmar, dels varje stycke undervis­

ningsmateriel. Förhandsuppgifter granskas av överstyrelsen för yrkesutbild­

ning. Slutredovisningen måste granskas både av skolans inspektor och av

länsstyrelserna, eftersom statsbidraget utgår på de fullgjorda^ lärartimmarna

och de godkända kostnaderna för undervisningsmateriel. Från och med den

1 juli 1953 kan överstyrelsen dock bevilja statsbidrag till anskaffning av

undervisningsmateriel i viss utsträckning att fritt disponeras av skolan.

Medgivandet är avsett att tillämpas ifråga om den mindre och billigare

materielen. (YS sid. 245.)

“"Genom att huvudparten av statsbidraget till den kommunala och en­

skilda yrkesundervisningen utgår med ett likformigt belopp per undervis-

ningstimme till lärarlöner, blir det procentuella bidraget till kurser för olika

näringsgrenar mycket olika. Yrkesutbildningssakkunniga har för de senare

åren beräknat det genomsnittliga statsbidraget till yrkesundervisningen

till cirka 35 procent. I kurser för handel stannar det emellertid enligt de

sakkunnigas beräkningar vid omkring 15 procent, medan det i kurser för

husligt arbete uppgår till över 50 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit en betydande höjning av

statsbidraget till yrkesutbildningen och i samband därmed en omläggning

av statsbidragssystemet i syfte att uppnå större enkelhet i administra­

tionen och större rättvisa mellan kurser för olika näringsgrenar.

De sakkunnigas förslag går i korthet ut pa att samla de skilda bidragen

till driften av skolor och kurser till enhetliga klumpbidrag, att fritt

disponeras av huvudmannen. I fråga om investeringsbidrag till

byggnader anknyter man till de bestämmelser, som gäller eller kan komma

80

att gälla för folkskolväsendet, och föreslår, att samma villkor skall gälla

för statsbidrag till byggnader för yrkesskolväsendet. I fråga om statsbidrag

till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel anknyter de

sakkunniga till för yrkesskolväsendet nu gällande system men föreslår vissa

ändringar i bidragsprocenten.

De sakkunniga framhåller, att ett statligt avlöningsreglemente för yrkes-

lärare skulle bidra att höja kraven på lärarnas kompetens och därmed

förbättra undervisningen vid yrkesskolorna. Man hemställer därför, att

Kungl. Maj:t snarast måtte uppdra åt särskilda sakkunniga att utarbeta

ett statligt avlöningsreglemente för lärare inom yrkesskolväsendet. (YS sid

246.)

I avsaknad av ett avlöningsreglemente bygger de sakkunniga sina förslag

till statsbidrag pa en samlad kostnad per avdelning för heltidskurserna, per

timme för deltidskurserna.

Syftet med de av yrkesutbildningssakkunniga föreslagna statsbidrags-

grunderna är enligt uttalanden av de sakkunniga att

a) ge yrkesskolorna i möjligaste mån samma ekonomiska villkor som de

allmänbildande skolorna;

b) stimulera till en normalisering av yrkeslärarnas löner, som småningom

skall kunna leda fram till ett statligt avlöningsreglemente — redan nu till-

lämpas på åtskilliga orter kommunala avlöningsreglementen för yrkes-

lärare;

c) astadkomma i möjligaste mån samma driftskostnader för huvudman­

nen oavsett vilket slag av kurs som inrättas, detta för att främja en ända­

målsenlig utbyggnad av yrkesundervisningen med hänsyn till behovet utan

sidoblickar pa kostnaderna för det ena eller det andra slaget av utbildning;

d) förenkla bidragssystemet och minska såväl huvudmännens som till­

synsmyndighetens och övriga berörda myndigheters arbete med rekvisition,

beviljande och kontroll av statsbidragen.

De sakkunniga föreslår statsbidrag enligt nedanstående,

1. Statsbidrag till driften av heltidskurser vid lokala och

centrala yrkesskolor med viss procent på en för varje näringsgren beräknad

normalkostnad enligt följande:

a) industri och hantverk (kurser med övervägande praktiskt yrkesarbe­

te) 70 procent av 40 000 kr., dvs. 28 000 kr. per år och avdelning;

b) handel och andra övervägande teoretiskt betonade kurser 60 procent

av 30 000 kr., dvs. 18 000 kr. per år och avdelning;

c) husligt arbete 52 procent av 25 000 kr., dvs. 13 000 kr. per år och av­

delning;

d) specialkurser, terminskurser och hantverkskurser med viss proportio­

nell del resP,~

39

~) av statsbidraget till heltidskurser.

. Bidraget avses i samtliga fall gälla saväl lärarlöner som materiel, admi­

nistration och andra omkostnader och föreslås utgå lika för lokala och cen­

trala skolor. Överstyrelsen för yrkesutbildning skall kunna fastställa lägre

Kungl. Maj ds proposition nr 139

82

9. Statsbidrag till inrättande av elevhem med 6 500 kr. per elevplats,

dock högst 50 procent av de verkliga kostnaderna. (YS sid. 263.)

Remissyttranden

De sakkunnigas hemställan om utarbetande av ett statligt avlö-

ningsreglemente understryks av åtskilliga remissinstanser, bl. a.

stadsförbundet, landstingsförbundet, SAF, LO, SHSO, facklärarförbundet,

yrkesskolföreningen, handelsutbildningskommittén och överstyrelsen för

yrkesutbildning. Flera av yttrandena går ut på att det av de sakkunniga

föreslagna bidragssystemet endast borde tillämpas som ett provisorium i

väntan på ett statligt avlöningsreglemente. SAF och LO framhåller vikten

av att yrkeslärarnas löner avvägs så, att skolorna kan konkurrera med nä­

ringslivet om kvalificerad personal. SHSO uttalar, att »det är ett klart

önskemål från näringslivets sida, att man till yrkesutbildningen får kom­

petenta, högt kvalificerade lärare». Handelsutbildning skommittén anser,

att handelslärarnas löneförhållanden redan nu borde kunna regleras, även

om det skulle visa sig nödvändigt att vänta med övriga lärarbefattningar

vid yrkesskolorna. En liknande inställning torde enligt underhandsmedde-

lande vara att vänta från tekniska skolutredningen i fråga om de tekniska

skolornas lärarpersonal. Med hänvisning till de praktiska realskolornas han-

delsundervisning säger handelsutbildningskommittén: »Det synes icke rim­

ligt, att den egentliga yrkesundervisningen för handel med sin betydligt

större bredd och sin differentiering på skilda utbildningsstadier och yrkes­

områden skall beredas sämre utvecklingsmöjligheter än den i och för sig

visserligen värdefulla men dock i sagda avseenden mer begränsade handels-

undervisningen inom den allmänna skolan.» Kommittén hemställer, att

direktiven för de särskilda sakkunniga utarbetas med hänsynstagande till

den särställning, som handelsundervisningen intager.

De av yrkesutbildningssakkunniga föreslagna statsbidragsgrun-

derna och bidragsbeloppen har mötts med intresse och instäm­

manden från flertalet remissinstanser. Man finner det nödvändigt, att sta­

ten i en helt annan utsträckning än hittills stimulerar inrättandet av yrkes­

skolor och bidrar till driften av sådana skolor.

En negativ inställning till hela förslaget intar endast statskontoret och

sakrevisionen. Statskontoret avstyrker praktiskt taget alla av de sakkun­

niga framlagda förslag avseende statsbidrag och förordar ett bibehållande

av det nuvarande systemet, dock i vissa fall med en höjning av bidraget

per timme. Sakrevisionen säger sig likaså föredra det nuvarande systemet

för statsbidrag till driften av yrkesskolorna och vill inte ta ställning till

frågan om en eventuell höjning av detta bidrag. Sakrevisionen pekar på

önskvärdheten av ett starkt lokalt intresse i yrkesundervisningen och stats­

kontoret anser, att det stöter på tekniska svårigheter att genomföra för­

slaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

84

Överstyrelsen föreslår doek, att det högre bidragsbeloppet skall utgå till

ambulerande kurser med hänsyn till de dryga transport- och resekostna­

der, som är förknippade med sådana kurser. Vidare motsätter sig översty­

relsen bestämt en prövning av skolornas kostnader i syfte att i vissa fall

utbetala lägre statsbidrag.

Representanter för handelsundervisningen, bl. a. handelsutbildningskom-

mittén och HAO vill ha högre bidrag än de sakkunniga föreslagit. Handels-

utbildningskommittén föreslår ett med hänsyn till lärarkompetensen dif­

ferentierat bidrag med i princip 78 procent av timlönen enligt TC 21, TC 25

och TC27. Facklärarförbundet är inne på liknande tankegångar beträf­

fande deltidsundervisningen i dess helhet, medan yrkesskolf öreningen före­

slår, att statsbidraget till deltidskurser skall utgå med 12 resp. 16 kronor

enligt de principer, som framlagts av de sakkunniga.

Statskontoret, som förordat att nuvarande statsbidragsgrunder skall bi­

behållas för saväl heltidskurser som deltidskurser och centrala verkstads­

skolor, finner en viss höjning av bidraget per timme möjlig och föreslår,

att denna höjning skall förknippas med en differentiering dels med hänsyn

till ämnets art, dels med hänsyn till lärarnas kompetens. Sålunda föreslås

nuvarande bidrag utgå till undervisning i yrkesarbete medan till gymnastik

och yrkesteori för industri och hantverk bidraget enligt statskontorets

uppfattning skulle kunna höjas till 6 kronor 50 öre. För övriga teoriämnen

och allmänbildande ämnen skulle bidraget kunna utgå med 7 kronor 50

öre resp. 9 kronor, beroende på om läraren har adjunktskompetens eller ej.

De sakkunnigas förslag till statsbidrag till riksskolor diskuteras i

allmänhet ej i remissyttrandena. Överstyrelsen för yrkesutbildning tillstyr­

ker dock uttryckligen förslaget och tillägger, att samma grunder bör kunna

tillämpas också på centrala hantverkskurser. Vidare föreslår överstyrelsen,

att för riksskolor skall kunna utgå högre statsbidrag till skolbyggnader,

elevhem och första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel än

de sakkunniga föreslagit. Statskontoret finner, att Kungl. Maj:t liksom hit­

tills i varje särskilt fall bör fastställa statsbidraget till riksskola.

De sakkunnigas förslag om statsbidrag till inbyggda företags-

skolor och kurser kommenteras endast av överstyrelsen för yrkes­

utbildning, SHSO, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen och skolbidrags-

sakkunniga, de båda sistnämnda endast genom ett allmänt instämmande.

Statskontoret avstyrker den föreslagna höjningen med hänvisning till att

förslag om höjning har prövats vid såväl 1952 som 1953 och 1954 års riks­

dagar utan att vinna statsmakternas bifall. SHSO ifrågasätter, om inte

möjligheterna till lärlingsutbildning inom industrien skulle kunna förbättras

också genom att systemet med bidrag per lärling tillämpades vid industri­

företag, då elevantalet är för litet för att en regelrätt företagsskola skall

kunna inrättas. Överstyrelsen för yrkesutbildning påpekar, att de sakkun­

nigas förslag innebär nyheter. Dels skulle enskilda skolor (i detta fall =

Kungl. May.ts 'proposition nr 139

85

företagsskolor, som själva anordnar både yrkespraktik och allmänbildande

undervisning) bli berättigade till statsbidrag efter vissa bestämda normer

och icke som hittills efter prövning i varje särskilt fall. Vidare skulle in­

byggda kurser och företagsskolor utom i industriföretag också kunna före­

komma i företag inom handel och husligt arbete. Överstyrelsen har ingen­

ting att invända mot att de sakkunnigas förslag genomföres. Man under­

stryker dock, att den hittills tillämpade reduktionsregeln vid elevantal

under 8 vid kursens igångsättande bör tillämpas även i fortsättningen.

Överstyrelsen anser också, att frågan om statsbidrag till enskilda företag,

som utan medverkan av en lokal yrkesskola vill anordna en företagsskola,

bör prövas i varje särskilt fall. De av de sakkunniga föreslagna bidragsbe­

loppen bör tillämpas i de fall, då företagsskolans organisation överensstäm­

mer med organisationen av närmast motsvarande kurser vid lokala eller

centrala yrkesskolor. Bidragsbeloppen till företagsskolor bör, liksom bi­

dragsbeloppen till deltidskurser vid yrkesskolorna och normalkostnaden

för heltidskurserna fastställas att gälla tills vidare, dock högst ett visst

antal år.

Icke heller lärlingsbidraget till hantverksmästare har

av remissinstanserna nämnvärt diskuterats. Undantag utgör överstyrelsen

för yrkesutbildning, SHSO, statens hantverksinstitut och skolbidragssak­

kunnig a. De sistnämnda tillstyrker i princip de sakkunnigas förslag men

ifrågasätter, om icke bidraget borde differentieras för olika slag av utbild­

ning. Överstyrelsen för yrkesutbildning, SHSO och hantverksinstitutet

ifrågasätter, om de sakkunnigas förslag, vilket innebär att mästaren skall

ha ansvar för lärlingens yrkes teoretiska undervisning, är förenligt med gäl­

lande praxis att avtal mellan parterna avgör löneförmånerna. Överstyrelsen

understryker vikten av »arbetsmarknadsparternas medverkan och fulla för­

ståelse» och finner det med hänsyn till de olika bestämmelserna för olika

yrken inte möjligt att generalisera. Överstyrelsen har ingenting att invända

mot att lärlingens deltagande i kompletterande skolundervisning ställes

som villkor för statsbidrag i de fall, då tillfredsställande möjligheter till

sådan undervisning finnes. En bestämmelse om att undervisningen skall

ske under betald arbetstid finner överstyrelsen för närvarande knappast

vara av större praktisk betydelse. Så långt möjligt är sker skolundervis­

ningen redan nu under arbetstid. Vad beträffar lönen, bör den bestämmas

genom avtal. Överstyrelsen påtalar också de svårigheter, som skulle kunna

uppstå när det gäller att kontrollera, att teorikursen inhämtats, i de fall

då den yrkesteoretiska undervisningen ej skett i skola utan per korrespon­

dens eller på annat sätt. SHSO ifrågasätter, om icke ett löncbortfall för

lärlingen skulle kunna kompenseras genom stipendier, avvägda med hän­

syn till lönen. Genom ett dylikt förfaringssätt skulle mästarna få behålla

lärlingsbidraget på 2 500 kronor ograverat, framhålles det. Vidare fram­

håller man, att den av de sakkunniga föreslagna ledigheten är för lång för

Kungl. May.ts 'proposition nr 139

86

vissa yrken och för kort för andra. I senare fallet borde eventuellt ett högre

bidrag kunna utga. Beslut om sådant bidrag borde dock fattas för varje

särskilt yrke. Överstyrelsen för yrkesutbildning upprepar i samband med

behandlingen av lärlingsbidragen sin tidigare framställda begäran om en

höjning av ersättningen till lärlingsombuden från 20 till 50 kronor per lär­

ling och år.

Yrkesutbildningssakkunnigas förslag om icke behovsprövat studie­

bidrag för kontraktsbunden lärling hos hantverks­

mästare behandlas av statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, översty­

relsen för yrkesutbildning och studiehjälpsnämnden, den sistnämnda en­

dast genom ett tillstyrkande. Statskontoret avstyrker förslaget helt med

motivering, att lärlingens lön överstiger summan av studiebidrag och ar-

betspremier för elever vid verkstadsskolor. Arbetsmarknadsstyrelsen där­

emot finner, att bidraget bör gälla även andra lärlingar än hantverkslär-

lingar samt att kontrakt icke bör stå som villkor för studiebidrag. Över­

styrelsen för yrkesutbildning har samma uppfattning som arbetsmarknads­

styrelsen på den första punkten. Man anser, att alla lärlingar i företag

utanför hemorten bör ha rätt till ett icke behovsprövat studiebidrag, på

villkor att skriftlig överenskommelse om planmässig utbildning föreligger

mellan parterna. Överstyrelsen föreslår också, att, eftersom det i samtliga

fall blir fråga om en flerårig utbildning, studiebidraget skall utgå med 60

kronor per månad under det första utbildningsåret för att i enlighet med

de sakkunnigas förslag sedan helt upphöra. Överstyrelsen uppskattar an­

talet studiebidragsberättigade lärlingar under det första anslagsåret till

300 och beräknar en summa av 225 000 kronor för ändamålet. I detta be-

lopp ingår då också ersättning för lärlingens resa till arbetsplatsen för att

tillträda anställningen.

Frågan om statsbidrag till byggnader för yrkesskolor och

elevhem behandlas av bl. a. överstyrelsen för yrkesutbildning, skolöver­

styrelsen, statskontoret, sakrevisionen och skolbidragssakkunniga. De sist­

nämnda ansluter sig allmänt till yrkesutbildningssakkunnigas förslag. Sak­

revisionen framhåller, utan att vare sig till- eller avstyrka förslaget, de

svårigheter, som hittills rått att få tillräckliga bidrag till byggnader för det

allmänbildande skolväsendet. Statskontoret avstyrker med hänvisning till

att byggnadsbidrag f. n. icke utgår till högre kommunala skolor. Skolöver­

styrelsen finner den föreslagna principen, dvs. att folkskolegrunderna skall

tillämpas för statsbidrag till byggnader för yrkesskolorna, både rimlig och

välmotiverad. I sammanhanget anser sig överstyrelsen dock skyldig att

påpeka vikten av ej blott en lokal och central planering och utredning

utan även en regional prövning i likhet med den, som nu verkställes av

folkskolinspektörerna i fråga om folkskolebyggnaderna. Några motsvaran­

de anordningar synes överstyrelsen behövliga även vid beredning och pröv­

ning av byggnadsärenden inom yrkesskolväsendet. — Den regionala prov­

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 139

87

ningen bör också enligt skolöverstyrelsens mening kunna genomföras av

de nya mellaninstanserna för skolväsendet, om och när dessa kommer till

stånd. Dessförinnan synes ett interimistiskt regionalt prövningsförfarande

böra övervägas, t. ex. under medverkan av länsarbetsnämnderna, folkskol­

inspektörerna och särskilda av överstyrelsen för yrkesutbildning utsedda

representanter för yrkesskolväsendet. Överstyrelsen för yrkesutbildning

tillstyrker i princip de sakkunnigas förslag utom i fråga om centrala verk­

stadsskolor, för vilka nu gällande bidrag om 50 procent förordas. Översty­

relsen har dock vissa erinringar på några punkter. Sålunda finner översty­

relsen den av de sakkunniga föreslagna maximeringen av bidraget till elev­

hem till 6 500 kronor per elevplats, dock högst 50 procent av de verkliga

kostnaderna, böra utgå. Bidraget bör, såsom nu är fallet beträffande cen­

trala verkstadsskolor, uppgå till 50 procent av de i varje särskilt fall god­

kända kostnaderna. Överstyrelsen finner vidare, att högre statsbidrag an

de sakkunniga föreslagit bör kunna utgå till byggnader för nksskolor och

centrala hantverksskolor. I fråga om den senare skoltypen erinras om att

överstyrelsen tidigare föreslagit ett nittioprocentigt bidrag till investe­

ringar vid sådana skolor. I samband med behandlingen av statsbidrag till

byggnader tillstyrker överstyrelsen statsbidrag till förhyrande av såval

skollokaler som elevhemslokaler.

Frågan om statsbidrag till första uppsättningen stadigva­

rande undervisningsmateriel har behandlats i den inledande

redogörelsen för remissinstansernas principiella inställning till de sakkun­

nigas förslag i dess helhet. Därvid framhölls särskilt de yttranden, vari an­

ses att de centrala verkstadsskolorna liksom hittills bör få bidrag med 90

procent av kostnaderna för dylik materiel, samt de yttranden, vari föreslås

det högre bidraget inte endast till centrala utan också till lokala yrkessko­

lor. Statskontoret har avstyrkt höjning av det nu ifrågavarande bidraget.

I ett par fall har remissinstanserna tagit upp frågor, som endast mera

flyktigt berörts av de sakkunniga. Statskontoret, skolöverstyrelsen och

överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att huvudmännen icke bör

förorsakas förhållandevis större utgifter för en hetsskolelever, som

fullgör det sista skolåret i yrkesskola, än man skulle ha haft, om under­

visningen skett i enhetsskolan. Kompensation bör därför utgå till avdel­

ningar i yrkesskola, som besöks övervägande av elever från klass 9 y i en-

hetsskola. Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår i detta sammanhang,

att frågan om statsbidrag till allmänbildande undervisning bör lösas i över­

ensstämmelse med yrkesskolföreningens förslag, vilket innebär, att yrkes­

skolorna i detta hänseende bör jämställas med de högre kommunala sko­

lorna. Skolöverstyrelsen framhåller slutligen rent allmänt, att de båda skol­

formerna — enhetsskolan och yrkesskolan måste fa arbeta under fullt

likvärdiga ekonomiska villkor när det gäller klass 9 y och förordar cn öm­

sesidig anpassning av bestämmelserna om statsbidrag till förberedande

Kungl. May.ts proposition nr 139

yrkesutbildning i samtliga berörda skolformer. Frågan kräver i första rum­

met beaktande vid den slutliga utformningen av dels kungörelsen angående

statsbidrag till yrkesskolor, dels de särskilda bestämmelser beträffande för­

söksverksamhet med nioårig enhetsskola, som skall gälla från och med

budgetåret 1955/56, framhåller skolöverstyrelsen. Om de utfärdade bi-

dragsbestämmelserna i fråga om 9 y skulle visa sig gynna den ena skolfor­

men framför den andra, bör det ankomma på de båda överstyrelserna att

göra erforderliga framställningar om rättelse till större likhet.

Yttranden över övriga av yrkesutbildningssakkunniga framlagda förslag,

som utmynnar i anslagsäskanden, bl.a. lärarutbildningen, den yrkespeda-

gogiska reformverksamheten och förstärkningen av överstyrelsens för yr­

kesutbildning personal, behandlas under de avsnitt, vartill de hör, främst

kapitlet om yrkesskolans arbetsformer samt kapitlet om yrkesutbildningens

ledning och administration.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Departementschefen.

I korthet kan yrkesutbildningssakkunnigas huvudförslag i fråga om sta­

tens bidrag till yrkesutbildningen karakteriseras så: 1. väsentligt ökat stats­

bidrag till driftkostnader; 2. införande av byggnadsbidrag i samtliga skol­

former inom yrkesutbildningen; 3. betydande förenkling av statsbidrags­

systemet när det gäller driftbidrag.

___ ^ fråga om byggnadsbidragen innebär de sakkunnigas förslag en direkt

jämställdhet med folkskoleväsendet. I fråga om driftbidragen innebär för­

slaget för de lokala skolorna i stort en fördubbling av statens bidrag, så att

detta skulle komma att täcka ungefär två tredjedelar av driftkostnaderna

i heltidskursema mot för närvarande ungefär en tredjedel.

Jag är ense med de sakkunniga om att staten i större utsträckning än

för närvarande bör stödja yrkesutbildningen. Denna utbildningsgrens be­

tydelse har vuxit kraftigt under de sistförflutna decennierna och kommer

att växa än kraftigare under det närmast kommande. Då yrkesutbildningen

icke är och ej heller avses bli obligatorisk, och då den yrkesutbildning, var­

om nu är fråga, icke föreslås bli statlig till någon del, har staten här icke

samma reglerande möjligheter som inom det allmänbildande skolväsendet.

På yrkesutbildningens område verkar staten främst genom sin bidragsgiv-

ning. Jag förordar, att denna bidragsgivning från och med nästa budgetår

ökas i betydande omfattning.

Som jag nyss erinrat innebär de sakkunnigas förslag dels väsentlig ökning

av gällande driftbidrag i samband med omläggning av bidragssystemet och

dels en nyhet i form av byggnadsbidrag till alla yrkesskolor. Jag är medveten

om att vissa skäl talar för att staten skall deltaga i de engångsutgifter som

byggandet av nya yrkesskolor medför. Staten ger för närvarande bidrag

till byggandet av centrala verkstadsskolor och sjömansskolor. Dessutom

89

utgår statsbidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisnings­

materiel inom hela yrkesutbildningen. Att märka är a andra sidan, att

staten hittills icke medgivit statsbidrag till primärkommuner för skolbygg­

nader i skolformer, som ligger ovanför folkskolan. Jag har vidare vid mitt

övervägande av de sakkunnigas förslag icke kunnat undgå att finna, att

den föreslagna väsentliga ökningen av driftbidragen i det långa loppet

måste verka mer befrämjande på yrkesutbildningen och även i de flesta

fall vara av väsentligt större finansiell betydelse för huvudmännen än en-

gångsbidrag till byggnader. I nuvarande läge med stark expansion av kom­

munernas byggnadsinvesteringar inom en mångfald områden synes man ej

heller böra överskatta behovet av statsbidrag för att önskvärda investe­

ringar skall göras också på yrkesutbildningens område. Jag är efter dessa

överväganden beredd tillstyrka en höjning av de statliga driftbidragen till

yrkesutbildningen till i huvudsak den av de sakkunniga föreslagna nivån,

men anser mig icke kunna tillstyrka införande av nya former av investe­

ringsbidrag. Hittills gällande regler för statliga byggnadsbidrag till yrkes­

skolor bör alltså gälla även i fortsättningen.

I likhet med yrkesutbildningssakkunniga finner jag en förenkling av

statsbidragssystemet, i vad det gäller driftbidragen till yrkesutbildningen,

synnerligen önskvärd. Jag finner en dylik förenkling i längden nödvändig,

om icke den centrala förvaltningen av yrkesutbildningen skall bli alltför

tung. Även med det statsbidrag, som jag i det följande kommer att föreslå,

blir huvudmännens ekonomiska åtagande så betydande, att de borgar för

en ändamålsenlig användning av tilldelade medel och en grundlig pröv­

ning av eventuella nya åtaganden i form av nya eller utökade kurser.

Som jag nyss anfört kan jag beträffande storleken av statens engage­

mang i huvudsak ansluta mig till det av de sakkunniga föreslagna syste­

met för statliga driftbidrag. Jag anser dock, att vissa invändningar, som

framkommit i remissyttrandena, är av den art, att hänsyn bör tas till dem.

I synnerhet gäller detta de betänkligheter, som anförts mot förslaget att

frångå det nu tillämpade systemet med särskilt statsbidrag till lärarlöner

vid de centrala verkstadsskolorna. Mina överväganden har lett till att jag

för heltidsundervisning vid såväl lokala som centrala yrkesskolor vill

föreslå ett bidragssystem, som utgör en kombination av det som nu tilläm­

pas vid de centrala verkstadsskolorna och det som de sakkunniga före­

slagit.

Sedan jag nu angivit min principiella inställning till de sakkunnigas hu­

vudförslag, vill jag i det följande punkt för punkt redovisa mitt ställnings­

tagande till de sakkunnigas olika förslag och börjar därvid med de två

största driftbidragsposterna, nämligen bidrag till driften av centrala och

lokala yrkesskolor.

Till driften av heltidsavdelningar vid centrala yrkesskolor före­

slår jag i princip statsbidrag med dels 100 procent av lönerna till lärare,

Kungl. Maj:ts -proposition nr 139

90

dels ett visst belopp till övriga kostnader. Detta senare bidrag bör, i den

mån avdelningar inrättas för andra områden än industri-hantverk, bli olika

för olika näringsgrenar. Bidraget till övriga kostnader skall ersätta de skilda

bidrag, som nu utgår till centrala verkstadsskolor och sjömansskolor för

nyanskaffning och komplettering av undervisningsmateriel, underhåll och

förbrukning av undervisningsmateriel, förbrukning av svetsmateriel, sjuk­

vård, olycksfallsförsäkring och övriga kostnader. Bidraget har beräknats

med ledning av de verkliga kostnaderna vid ett antal skolor. Det bör för

de centrala verkstadsskolornas del utgå med ett sådant belopp, att de hit­

tills inrättade skolorna icke skall komma att tillerkännas lägre bidrag än

enligt de nu gällande grunderna, så som de kan verka i gynnsammaste fall.

Härigenom kan vissa skolor ibland få högre bidrag än de nu i allmänhet

har. Vid centrala verkstadsskolor bör statsbidrag utom till lärarlöner också,

såsom nu är fallet, utgå till rektorslön. Till centrala yrkesskolor för andra

näringsgrenar än industri och hantverk synes med hänsyn till skolornas

storlek statsbidrag till hel rektorslön ej böra utgå. För att dessa skolor

skall få något bidrag till anställande av rektor, har jag emellertid i bidraget

till övriga kostnader räknat in ett visst belopp till arvode åt rektor. Bidrag

till sjömansskolor bör utgå efter grunderna för centrala industri- och hant-

verkskurser av verkstadsskoltyp, dock att bidrag ej bör utgå till rektorslön

annat än i den mån rektor bestrider undervisning vid skolan.

I detta sammanhang vill jag också ta upp en fråga, som icke berörts av

de sakkunniga. För närvarande finns vid två centrala verkstadsskolor an­

ställda särskilda ämneslärare, som bestrider viss del av den yrkesteoretiska

undervisningen. Statsbidrag till dessa lärares lön utgår med samma belopp

som till yrkeslärare, men ämneslärarna tjänstgör endast 35 veckor mot

yrkeslärarnas 46. Deras tjänstgöringsskyldighet per vecka är omräknad

efter de grunder, som gäller för omräkning av yrkespraktik till yrkesteori,

dvs. en timme yrkesteoretisk undervisning motsvarar IV

2

timme yrkesprak­

tik. Ifrågavarande ämneslärare har således 30 timmars tjänstgöringsskyl­

dighet per vecka. I maj 1954 gjorde överstyrelsen för yrkesutbildning en

framställning om rätt för centrala verkstadsskolan i Karlskrona att få an­

ställa särskilda ämneslärare för yrkesteoretisk undervisning. Ämneslärare

av detta slag har ej kunnat anställas utan riksdagens medgivande. Frågan

står därför ännu öppen för Karlskronaskolans del. Jag har redan föreslagit,

att samma läsår i regel skall gälla för yrkesteori och yrkespraktik. Som en

konsekvens härav vill jag föreslå, att centrala verkstadsskolor, som så öns­

kar, skall ha rätt att anställa särskilda lärare för den del av den yrkesteo­

retiska undervisningen, som icke kan bestridas av yrkeslärare. Sådana sär­

skilda ämneslärare skall ha minst 39 veckors arbetsår och samma tjänst­

göringsskyldighet per vecka som yrkeslärare, dock att en timme yrkesteo­

retisk undervisning skall anses motsvara 1 y2 timme yrkespraktik, varför

de skall anses ha full tjänstgöring, då deras undervisning omfattar 30 vecko­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

91

timmar yrkesteori. Statsbidrag till ämneslärarnas lön bör utgå efter samma

löneklasser, som gäller för yrkeslärare vid centrala verkstadsskolor.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att förmånligare grunder

skulle kunna tillämpas för vissa övervägande teoretiska industri- och hant-

verksgrenar, t. ex. de så kallade kommunala tekniska skolorna med hel-

tidsundervisning (Hässleholm, Katrineholm och Örnsköldsvik). Dessa sko­

lor fungerar som centrala skolor och har i regel ett avsevärt större rekryte­

ringsområde än de centrala verkstadsskolorna. Till Hässleholms tekniska

skola utgår redan nu ett högre bidrag än det som i regel gäller för kom­

munala yrkesskolor. Jag föreslår, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens

medgivande att i avbidan på de förslag, som tekniska skolutredningen

kan komma att framlägga, meddela statsbidrag till heltidskurser vid kom­

munala tekniska skolor efter de grunder, som föreslås gälla för centrala

liandelskurser och andra övervägande teoretiska heltidskurser. I avsak­

nad av lönebestämmelser för lärare vid de tekniska skolorna bor stats­

bidrag till lärarlöner tills vidare beräknas efter löneklass 26 för 1

Va

lärare

per avdelning. Detta förslag bygger på samma beräkningsgrund som jag

på grundval av de sakkunnigas förslag kommit fram till för handelskur-

ser vid lokala yrkesskolor. Om riksdagen bifaller Kungl. Maj:ts förslag,

har jag för avsikt att uppdraga åt överstyrelsen för yrkesutbildning att

ompröva elevavgifterna vid ifrågavarande tekniska skolor i syfte att om

möjligt fastställa lägre avgifter än de nu gällande. — Jag har redan tidigare

framhållit, att centrala bidragsgrunder bör gälla för centrala hantverkskur-

ser Också i detta fall bör utgångspunkten —i enlighet med de sakkunni­

gas förslag — vara det årliga bidraget till teoretiska heltidskurser. Löne­

kostnaden bör beräknas efter 1% lärare per avdelning i löneklass 26. Bi­

draget bör utgå med det antal 39-delar av årsbidraget, som hantverkskur-

sen omfattar veckor.

Till heltidsavdelningar vid lokala yrkesskolor före­

slår jag statsbidrag med dels 78 procent av en beräknad normallönekostnad,

dels visst belopp till övriga kostnader, olika för olika näringsgrenar. Jag

vill ej ta ställning till eller söka påverka lönerna vid yrkesskolorna. Det

statsbidragssystem, som jag — bland annat med ledning av rådande be­

stämmelser vid de centrala verkstadsskolorna — nu föreslår, bygger pa en

viss normallönekostnad per avdelning. Vid beräkningen av denna normal­

lön utgår jag från i stort sett samma löneklasser, som de sakkunniga an­

sett sig böra göra, men vill betona att jag icke därigenom tagit nagon ställ­

ning till vilka lönegrader, som bör anses rimliga för olika lärarkategorier.

De sakkunniga räknade med V/> lärare per avdelning. Undersökningar och

uppskattningar, som företagits inom departementet, leder cmelleitid till

1% lärare som en mera korrekt avrundning än V/> lärare. I vissa avdel­

ningar kan visserligen detta tal bli val lagt genom elevernas uppdelning

på skilda ämnen eller i grupper. Men felet torde till stor del uppvägas av

möjligheterna till samundervisning i andra fall. I avdelningar för industri

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

och hantverk beräknar jag lönen efter löneklass 23. För handel och andra

övervägande teoretiska heltidskurser har jag stannat för löneklass 26 som

ett lämpligt medeltal vid beräkningen av normallönekostnaden. För lärare

i husligt arbete beräknar jag, med utgångspunkt från de löneklasser, som

gäller för ordinarie lärare i hushållsgöromål i olika skolformer, löneklass 22.

Den beräknade normallönekostnaden per avdelning utgör således för in­

dustri och hantverkskurser av verkstadsskoltyp 1 Vä X löneklass 23, för

handelskurser och andra övervägande teoretiska heltidskurser 1 Vä X löne­

klass 26 och för husligt arbete 1 V

3

X löneklass 22. Lönebidraget bör orts-

gruppsgraderas.

Bidraget till övriga kostnader beräknar jag med ledning av de nuvaran­

de kostnaderna för undervisningsmateriel. Det bör dels ersätta de nuvaran­

de bidragen till stadigvarande undervisningsmateriel samt till underhåll

och förbrukning av undervisningsmateriel, dels utgöra bidrag till vissa

administrationskostnader.

Mina förslag till statsbidragsgrunder för heltids­

kurser vid centrala och lokala yrkesskolor kan sammanfattas på följan­

de sätt.

a) Centrala yrkesskolor:

kurser för industri och hantverk av verkstads­

skoltyp m. m.

lärare .............................................................|

rektor

j 100 % av utgående löner

övriga kostnader .......................................... 8 000 kronor per år

kurser för handel och andra övervägande teo­

retiska kurser

lärare ............................................................. 100 % av utgående löner

övriga kostnader .......................................... 1 500 kronor per år

kurser för husligt arbete

lärare .............................................................. 100 % av utgående löner

övriga kostnader .......................................... 2 000 kronor per år

I ortsgrupp 3 kommer de utgående bidragen per år och avdelning att

bli i avrundade tal för

industri och hantverk m. m............. 28 000 kronor

handel och andra övervägande

teoretiska kurser.......................... 23 000

»

husligt arbete .................................. 19 000

»

b) Lokala yrkesskolor:

kurser för industri och hantverk av verk­

stadsskoltyp

lärare ............................................................. 78

07

av lönen för 1%

lärare i löneklass 23

Övriga kostnader .......................................... 8 000 kronor per år

93

kurser för handel och andra övervägande

teoretiska kurser

lärare ........................................................

övriga kostnader ....................................

kurser för husligt arbete

lärare .............................................................. 78 % av lönen för 1%

lärare i löneklass 22

övriga kostnader .......................................... 1 500 kronor per år

I ortsgrupp 3 kommer de utgående bidragen per år och avdelning att bil

i avrundade tal för

industri och hantverk...................... 22 000 kronor

handel och andra övervägande

teoretiska kurser.......................... 18 000

»

husligt arbete .................................. 15 000

»

Statsbidraget till specialkurser och terminskurser bör i enlighet med de

sakkunnigas förslag utgå med det antal 39-delar eller 42-delar av stats­

bidraget till heltidskurs, som kursen omfattar veckor. Huruvida man vid

beräkningen av statsbidraget skall utgå från 39 eller 42 veckors läsår, får

avgöras av tillsynsmyndigheten med hänsyn till kursens karaktär av över­

vägande praktisk eller övervägande teoretisk utbildning.

Det framgår av det anförda, att de föreslagna driftbidragen är avsedda

att ersätta samtliga nu utgående bidrag till driften av centrala verkstads­

skolor och kommunala yrkesskolor. Övriga statsbidrag gäller investeringar

vid inrättande av nya avdelningar. Jag återkommer senare till dessa bidrag.

I detta sammanhang vill jag dock anföra, att jag i likhet med de sakkun­

niga anser, att bidrag efter samma grunder, som nu gäller för inköp av för­

sta uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel, skall kunna utgå

vid inköp av ny materiel till redan befintliga avdelningar, da inköpet för­

anleds av en omläggning eller utvidgning av undervisningen. Det bör an­

komma på tillsynsmyndigheten att inom ramen för förslagsanslaget till bi­

drag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor bevilja bidrag till nyss

nämnda inköp, dock med för nästa budgetår sammanlagt högst 100 000

kronor.

Vid den årliga ekonomiska redovisningen måste de lokala yrkesskolorna

i fortsättningen som en särskild post redovisa löner till lärare i heltidskur-

ser. Om statsbidraget till lärarlöner i samtliga heltidsavdelnmgar vid en

skola sammanlagt skulle överstiga 78 procent av de verkligen utbetalade

lönerna, skall bidraget justeras så, att det kommer att uiotsvara 78 procent

av lönekostnaderna i heltidsavdelningarna. Bidraget till övriga kostnader

behöver enligt min mening cj granskas eller justeras i efterhand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

78 % av lönen för 1%

lärare i löneklass 26

1 000 kronor per år

94

Som villkor för att statsbidrag till heltidsavdelningar efter de grunder

jag nu föreslagit skall kunna utgå bör — utöver de allmänna villkoren be­

träffande undervisningens ordnande, lärarnas kompetens samt beskaffen­

heten av lokaler och undervisningsmateriel — gälla, dels att de regler för

läsår och arbetsvecka tillämpas, som jag i det föregående föreslagit, dels

att vederbörande avdelning vid igångsättandet har lägst det antal elever,

som angivits i kungl. brev den 20 juni 1945 med senare ändringar.

Om de föreslagna grunderna för statsbidrag till heltidskurser vid lokala

yrkesskolor vinner riksdagens bifall, kommer statsbidraget till sådana e n-

skilda skolor, som åtnjuter statsbidrag efter samma grunder som

kommunala yrkesskolor, automatiskt att utgå efter de nya grunderna. Jag

vill föreslå Kungl. Maj:t att begära riksdagens bemyndigande att företa

en motsvarande höjning av statsbidraget till de enskilda yrkesskolor, vilka

åtnjuter statsbidrag efter särskilda av Kungl. Maj:t fastställda grunder.

Statsbidrag till samtliga enskilda yrkesskolor skall utgå ur förslagsanslaget

till bidrag till driften av lokala yrkesskolor.

Jag anser i likhet med de sakkunniga, att ett visst tillägg sbidrag bör

kunna utgå, då allmänbildande undervisning av det slag, som meddelas i

klass 9y, anordnas för skolpliktiga elever från enhetsskolan, vilka fullgör

det nionde skolaret helt i yrkesskola. Detta bidrag bör avvägas så att det

täcker skillnaden mellan det till avdelningen regelmässigt utgående bidra­

get, beräknat per veckotimme efter timtaxan, och 100 procent av tim­

arvodet efter TA 21. Detta t il läggsbidrag bör vara så enkelt beräknat som

möjligt. Jag föreslår därför, att det icke ortsgruppsgraderas utan utgår

med ett fast belopp, motsvarande medelskillnaden mellan normallönebidra-

get i ortsgrupp 3 och timarvodet efter TA 21 i samma ortsgrupp. Med

utgångspunkt i vad jag sålunda förordat föreslår jag, att för allmänbil­

dande undervisning av nyssnämnt slag i kurser för industri-hantverk och

husligt arbete vid centrala yrkesskolor samt i andra fall, då bidrag i kurser

av nu nämnt slag utgår till hela lönekostnaden, tilläggsbidrag skall utgå

med 60 kronor per veckotimme. I handelskurser och andra övervägande

teoretiska kurser vid centrala yrkesskolor och eljest, då bidrag till lärarlö-

ner i sådana kurser utgår med 100 procent, erfordras icke tilläggsbidrag. Vid

lokala yrkesskolor bör — då statsbidrag till lärarlöner utgår med 78 pro­

cent av kostnaden — i kurser för industri-hantverk och husligt arbete utgå

ett tilläggsbidrag om 160 kronor per veckotimme för allmänbildande under­

visning åt skolpliktiga enhetsskolelever och i kurser för handel samt andra

övervägande teoretiska heltidskurser ett tilläggsbidrag om 110 kronor per

veckotimme för sådan undervisning. En förutsättning för att tilläggsbidrag

av detta slag skall kunna utga bör vara, att antalet elever i kursen är

minst 12.

. Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att statsbidrag till driften av

inbyggda företagsskolor och -kurser skall kunna utgå ej

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

95

endast såsom nu är fallet till sådana skolor för industri-hantverk utan ock­

så till skolor för handel och för husligt arbete. Jag anser mig på denna

punkt ej kunna följa de sakkunnigas förslag. Även i fortsättningen synes

statsbidrag endast böra utgå till inbyggda företagsskolor inom industri-

och hantverksområdet. I den mån sådana skolor anordnas som helt en­

skilda skolor och företaget således svarar för både praktisk och yrkesteo-

retisk undervisning anser jag, att det bör ankomma pa Kungl. Maj:t att

bevilja statsbidrag. Om företaget svarar endast för den praktiska utbild­

ningen medan den yrkesteoretiska undervisningen förläggs till en kommu­

nal yrkesskola, bör överstyrelsen för yrkesutbildning såsom hittills ha rätt

att medge statsbidrag. Jag har ingenting att invända mot att man därvid

tillämpar det av de sakkunniga föreslagna systemet med ett avrundat bi­

dragsbelopp per avdelning, huvudsakligen avseende lärarlönen. Jag före­

slår, att statsbidrag till enskilda företagsskolor, som anordnar såväl prak­

tisk som yrkesteoretisk undervisning, efter Kungl. Maj:ts bestämmande

i varje särskilt fall må utgå med högst 13 000 kronor per år och avdel­

ning, under förutsättning att elevantalet i avdelningen uppgår till minst

åtta. Om elevantalet understiger åtta, skall bidraget utgå med det antal

åttondelar, vartill elevantalet uppgår. Denna reduktionsregel tillämpas för

närvarande vid inbyggda verkstadsskolor. Om företaget anordnar endast

praktisk utbildning under det att den yrkesteoretiska undervisningen för­

läggs till en kommunal yrkesskola, bör statsbidrag utgå med 11 500 kronor

per år och avdelning. Nyss angivna villkor beträffande elevantal och regel

för reduktion av bidragsbeloppet bör gälla även i detta fall.

Till driften av r i k s s k o 1 o r har yrkesutbildningssakkunniga föreslagit

statsbidrag med 80 procent av de godkända kostnaderna. Jag anser det ej

möjligt eller lämpligt att föreslå en generellt verkande regel, innebärande

ett så kraftigt bidrag till en grupp av skolor, beträffande vilka erfarenheten

hittills är så begränsad. Det bör enligt min mening liksom hittills ankomma

på Kungl. Maj:t att efter riksdagens hörande i varje särskilt fall besluta

om statsbidrag till riksskolor. För nästa budgetår, beträffande vilket någon

särskild undersökning av de nuvarande riksskolomas ekonomi med ut­

gångspunkt i de av mig nu föreslagna nya statsbidragsgrunderna ej kunnat

verkställas, torde Kungl. Maj:t få meddela erforderliga beslut om jämk­

ningar i hittills tillämpade grunder.

Statsbidrag till driften av deltidskurser vid såväl kommunala

som enskilda yrkesskolor utgår nu med dels ett visst belopp per timme till

lärarlöner, dels i regel 50 procent av kostnaderna för underhåll och förbruk­

ning samt nyanskaffning av undervisningsmateriel. Yrkesutbildningssak­

kunniga har föreslagit, att dessa bada skilda bidrag skall sammanslas till

ett samlat bidrag per undervisningstimme. Jag finner förslaget lämpligt och

ägnat att medföra en önskvärd förenkling. I likhet med de sakkunniga

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

96

föreslår jag, att statsbidrag till deltidskurser vid centrala, kommunala och

enskilda yrkesskolor under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende

skall utgå med i regel 8 kronor per undervisningstimme. Överstyrelsen bör

dock erhålla rätt att efter noggrann prövning medge statsbidrag med

högst 12 kronor per undervisningstimme till sådana kurser, som medför

särskilt dryga kostnader. Sistnämnda slag av kurser kan vara antingen

mera kvalificerade teoretiska kurser, som kräver lärare med adjunktskom-

petens eller högre kompetens, eller kurser, som medför speciellt höga ma-

terielkostnader, t. ex. svetskurser, samt behörighetskurser för elektriska

installatörer. I likhet med överstyrelsen för yrkesutbildning anser jag, att

någon prövning för eventuellt utbetalande av lägre statsbidrag icke skall

behöva komma ifråga. Jag är ej beredd att tillstyrka överstyrelsens för­

slag, att det högre bidraget under alla förhållanden skall utgå till lands­

tingens ambulerande kursverksamhet. Tills vidare anser jag det lämpligare

med transportbidrag efter de grunder som medgivits i kungl. brev den 21 maj

1954, alltså med i regel 50 procent av kostnaderna.

Med någon avvikelse från de sakkunnigas förslag föreslår jag, att stats­

bidrag till föreläsningar vid centrala och lokala yrkesskolor skall

utgå med 75 procent av de verkliga kostnaderna, dock högst 25 kronor

per föreläsning, då föreläsaren ej uppbär rese- eller traktamentsersättning,

och högst 50 kronor per föreläsning, då rese- och traktamentsersättning

utgår. Som jag redan framhållit, anser jag, att föreläsningar i regel bör

anordnas endast i påbyggnads- och fortsättningskurser. Föreläsningar i

nybörjarkurser bör således förekomma endast i undantagsfall. Fristående

föreläsningar skall kunna anordnas på samma sätt som nu sker.

För studiehjälpen föreslår jag oförändrade statsbidragsgrunder.

Utbildningen av egentliga hantverkare bör i så stor utsträckning som är

möjligt ske i hantverksföretagen. Det är emellertid förenat med betydande

kostnader för de i allmänhet små företagen inom hantverket att åtaga sig

att utbilda en lärling. Det är också för närvarande mycket svårt att finna

lärlingsplatser hos lämpliga hantverksmästare, trots att staten beviljar

statsbidrag till hantverksmästare, som utbildar lärlingar.

Statsbidraget per lärling uppgår sedan 1948 till 900 kronor för en minst

treårig utbildningstid. Under innevarande budgetår kan 375 bidragsrum

beviljas. En av anledningarna till svårigheterna att placera lärlingar för

utbildning hos hantverksmästare är med all säkerhet, att de nu utgående

bidragen icke anses motsvara de kostnader, som utbildningen medför för

mästaren.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att statsbidraget till hant­

verksmästare, som utbildar lärlingar, skall höjas till 2 500 kronor per lärling

för en minst treårig utbildningstid. De sakkunniga har vidare föreslagit, att

antalet bidragsrum skall höjas till 1 000 per år. Som ett villkor för bidraget

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

97

skall enligt de sakkunniga gälla, att mästaren medger lärlingen ledighet

med bibehållen lärlingslön ett visst antal dagar eller timmar. Överstyrelsen

för yrkesutbildning synes mig på ett övertygande sätt ha visat på svårig­

heterna att för närvarande upprätthålla ett sådant villkor. I likhet med

överstyrelsen är jag förvissad om att man inom ansvariga hantverkskretsar

kommer att fortsätta arbetet på att utarbeta tillfredsställande läroplaner,

som bygger på ett samspel mellan praktik och yrkesteori. Därigenom kom­

mer de sakkunnigas syfte att uppnås, utan att statsmakterna går in på

frågor, som helst bör lösas genom avtal mellan parterna. Jag avstyrker

därför förslaget beträffande det särskilda villkoret. En del av det bidrags­

belopp, som de sakkunniga föreslagit, har avsetts skola täcka mästarens

utgifter för lön åt lärlingen under ledighet för yrkesteoretisk undervisning.

I och med att detta villkor för bidraget bortfaller, finns icke längre anled­

ning att inräkna en sådan kompensation i bidragssumman. Mot bakgrun­

den av vad jag nu anfört föreslår jag, att statsbidrag till hantverksmästare,

som åtar sig att utbilda lärlingar, skall utgå med 1 500 kronor per lärling

för en minst treårig utbildningstid. Bidraget bör utbetalas med 800 kronor

efter det första utbildningsåret, 400 kronor efter det andra året och 300

kronor efter utbildningstidens slut. I likhet med yrkesutbildningssakkun-

niga anser jag, att antalet bidragsrum bör ökas. Jag är emellertid icke be­

redd att omedelbart öka antalet så mycket, som de sakkunniga föreslagit,

utan vill hellre avvakta och se, vilken efterfrågan bidragen kommer att

röna efter en höjning av beloppet. Jag föreslår, att antalet bidragsrum för

nästa budgetår ökas med 125 till sammanlagt 500. Höjningen av bidrags­

summan bör gälla endast de bidrag, som beviljas från och med nästa bud­

getår.

Yrkesutbildningssakkunniga har föreslagit, att studiebidrag efter

samma grunder, som gäller för elever i fleråriga kurser vid yrkesskolor,

skulle kunna utgå till lärling hos hantverksmästare utan­

för lärlingens hemort under det första utbildningsåret. Studiehjälp av stats­

medel utgår för närvarande inte på något område till elever, som åtnjuter

lön under utbildningstiden. Jag anser det därför icke möjligt att lägga fram

ett dylikt förslag, vars konsekvenser på andra områden man nu svårligen

kan överblicka.

Statsbidrag till utbildning av lärare för yrkesunder­

visningen bör i enlighet med de sakkunnigas förslag tills vidare utgå

efter nu gällande grunder. Detta innebär bl. a., att utbildningskapaciteten

blir direkt beroende av storleken av det reservationsanslag för ändamålet,

som anvisas för varje budgetår. Jag tillstyrker för nästa budgetår det an­

slag, som överstyrelsen för yrkesutbildning begärt och som i runt tal över­

ensstämmer med de sakkunnigas förslag.

Kungl. May.ts proposition nr 139

7

—

Dihang till riksdagens -protokoll 1955. 1 samt. Nr 159

98

Yrkesutbildningssakkunniga har slutligen föreslagit vissa förändringar

ifråga om statsbidragen till investeringar i y r k e s s k o 1 b y gg-

nader, elevhem och första uppsättningen stadigva­

rande undervisningsmateriel. Den väsentliga nyheten är här,

att statsbidrag föreslås utgå till undervisnings- och administrationslokaler

mte endast vid centrala utan också vid lokala yrkesskolor. Jag har tidigare

i detta avsnitt anmält, att jag icke kan tillstyrka några nya byggnadsbi-

drag. Samtliga nuvarande statliga investeringsbidrag bör tills vidare bibe­

hållas oförändrade.

Vid anmälan i detta och de föregående kapitlen av yrkesutbildningssak-

kunnigas betänkande har jag i stort sett uttalat min anslutning till de sak­

kunnigas olika uttalanden och förslag. Sålunda har jag förordat en väsent­

lig utbyggnad av yrkesskolväsendet under de närmaste femton åren, så att

antalet heltidsavdelningar kan beräknas uppgå till omkring

2

000

år 1970.

Jag har vidare förordat, att staten skall ställa medel till förfogande så att

statsbidragsmässigt möjliggöres, att utbyggnaden kan genomföras med

fyra femtedelar under de tio första åren och med en femtedel under de fem

återstående åren av femtonårsperioden.

I likhet med de sakkunniga har jag icke ansett mig böra föreslå yrkes-

skolplikt. Såväl inrättandet av yrkesskolor som tillströmningen till sko­

lorna föreslås liksom hittills bero av det enskilda initiativet. Statsmakterna

kan därför icke påverka utbyggnaden annat än genom det ekonomiska stöd,

som ges åt verksamheten.

Jag har vidare föreslagit väsentligt förbättrade statsbidrag till yrkesut­

bildningen, innebärande bland annat, att staten skall svara för omkring

60 procent av driftkostnaderna vid yrkesskolorna samt dessutom för viss

del av investeringarna. Jag har därjämte föreslagit, att yrkesskolorna med

hänsyn till rekryteringsområde och statsbidragsgrunder skall uppdelas i

lokala och centrala yrkesskolor samt riksskolor. Till de förstnämnda skall

statsbidrag kunna beviljas av tillsynsmyndigheten, medan Kungl. Maj:t i

varje särskilt fall bör besluta om bidrag till de båda sistnämnda slagen av

skolor, i vissa fall efter riksdagens hörande. I några fall har jag tillstyrkt

bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om statsbidragsgrunder.

Vissa grupper av kurser utom de centrala verkstadsskolorna föreslås få stats­

bidrag efter de grunder, som avses komma att gälla för centrala yrkesskolor.

Omfattningen av läsår och arbetsvecka bör enligt mitt förslag normaliseras,

så att den mera än hittills ansluter sig till förhållandena vid de allmänbil­

dande skolorna. Vissa nya kurstyper bör prövas. En regelbundet återkom­

mande ettårig kurs för sysselsättnings- och arbetsterapeuter föreslås förlagd

till Göteborg.

Mina förslag i övrigt omfattar både frågor, om vilka riksdagen bör be­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 139

99

sluta, och frågor, som inte kräver riksdagens ställningstagande. Detaljregle­

ringen av de erforderliga bestämmelserna bör få ankomma på Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört och

föreslagit hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade riktlinjer och normer för

dels yrkesutbildningens utbyggnad, dels yrkesskolans arbets­

former, dels samarbetet mellan yrkesskola och näringsliv

och dels yrkesutbildningens ledning och administration;

b) godkänna av mig förordade ändrade grunder för sta­

tens bidrag till yrkesutbildningen;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de av besluten

under a) och b) föranledda författningsföreskrifterna och

övriga erforderliga bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

VII. Kostnadsberäkningar

(YS:s kap. 19)

1. Förslag och yttranden

A. Yrkesutbildningssakkunniga

Yrkesutbildningssakkunniga har beräknat statsverkets kostnader för ut­

byggnaden av yrkesskolväsendet på följande sätt.

Driftkostnader

Heltidskurser (efter full utbyggnad)

Industri—hantverk (1

000

avd. ä 28 000 kronor) ...................... 28 000 000

Handel (400 avd. å 18

000

kronor) .............................................. 7

200

000

Husligt arbete, inkl. lanthushåll (700 avd. ä 13

000

kronor) .. 9

100

000

Summa 44 300 000

Huvudmännens och statsverkets sammanlagda totala kostnad för 2 100

heltidsavdelningar (lanthushållsskoloma inräknade) beräknas till 69 500 000

kronor. Statsverkets andel utgör således närmare 64 procent av totalkost­

naden (YS s. 270).

Kostnaderna för en höjning av statsbidraget till den nuvarande heltids-

undervisningen i enlighet med de sakkunnigas förslag beräknas till

12 175 000 kronor och kostnaderna för utbyggnaden till 21 125 000 kronor.

Stipendier beräknas utgå efter oförändrade grunder. De sakkunniga sam­

manställer statsverkets sammanlagda nuvarande och beräknade kostnader

(egentliga driftkostnader och stipendier) för heltidsundervisningen i följan­

de tablå (YS s. 271).

100

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

Tablå utvisande årskostnaderna för statsverket för utbyggnaden av yrkesskolornas heltidsunder-

visning i jämförelse med de nuvarande (budgetåret 1952/53) kostnaderna för

denna undervisning (avrundade siffror).

Egentliga driftkostnader ...

Nuvarande

kostnader

1

100

avdeln.

Kostnader med av de sakkunniga

föreslaget statsbidrag

Nuvarande

kapacitet

1

100

avdeln.

Föreslagen

kapacitet

2

100

avdeln.

11

000

000

'

6

500 000

23175 000

5 500 000

44 300 000

11000

000

Summa

16 500 000

28 675 000

55 300 000

I denna kostnad ingar saväl kommunala och enskilda yrkesskolor som centrala verkstadsskolor.

För dessa skolor sammanslagna torde det genomsnittliga statsbidraget ligga något lägre än för van­

liga kommunala yrkesskolor.

Deltidskurser

Antalet lärartimmar i kurser med deltidsundervisning beräknas under

läsaret 1952/53 ha uppgått till omkring

1

150

000

. De sakkunniga anser sig

icke kunna beräkna, hur stor ökningen av deltidsundervisningen kan bli. De

anger därför kostnadsökningen för statsverket vid en höjning av statsbidra­

get i enlighet med sakkunnigförslaget, men med oförändrad omfattning av

undervisningen. Ökningen beräknas på följande sätt.

De sakkunniga antar, att av de 1 150 000 deltidstimmarna under budget­

året 1952/53 ungefär en fjärdedel eller 300 000 timmar efter en bidrags­

höjning skulle få statsbidrag med

12

kronor och resten eller 850

000

timmar

med

8

kronor. Statsverkets kostnader för deltidsundervisningen skulle så­

ledes enligt förslaget bli (12 X 300 000 +

8

X 850 000=) 10 400 000

kronor.

Med oförändrad omfattning av deltidsundervisningen medför förslaget

således en kostnadsökning för statsverket av knappt

3

miljoner kronor från

7 500

000

kronor till

10

400

000

kronor (YS s. 272).

Investeringar

Statsverkets sammanlagda kostnader under femtonårsperioden beräknas

för undervisnings- och administrationslokaler till

100

000

000

kronor och

för elevhem till 13

000

000

kronor. Bakom dessa siffror ligger följande be­

räkningar.

För de 500 nya heltidsavdelningama inom industri och hantverk kan

man, såsom framgår av bilaga 5 a till betänkandet (YS s.

399

), räkna med

en genomsnittlig investeringskostnad av 300 000 kronor per avdelning eller

sammanlagt 150

000

000

kronor. Om flera avdelningar av samma slag in­

rättas samtidigt inom en och samma skola, minskar kostnaden per avdel­

101

ning något. De sakkunniga har dock utgått från kostnaden per fristående

avdelning. Denna kostnad omfattar såväl lokaler som inredning, inventa­

rier och första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel. De

egentliga byggnadskostnaderna utgör i runt tal fem sjättedelar, under det

att inredning och undervisningsmateriel drar en sjättedel av kostnaderna

(YS s. 273).

För handel har de sakkunniga räknat med sammanlagt 125 nya heltids-

avdelningar, varav 45 avdelningar ä 80 000 kronor och 80 å 154 000 kronor,

d. v. s. sammanlagt cirka 16

000

000

kronor. Av dessa kostnader utgör

drygt två tredjedelar byggnadskostnader och en knapp tredjedel kostna­

der för inredning och undervisningsmateriel (YS s. 274).

För husligt arbete har de sakkunniga räknat med sammanlagt 185 dub­

belavdelningar

,1

varav 75 avdelningar ä 340 000 kronor, 50 avdelningar ä

366 000 kronor, 25 avdelningar å 420 000 kronor och 35 avdelningar å

441

000

kronor eller sammanlagt cirka 70

000

000

kronor. Av denna kost­

nad utgör nio tiondelar byggnads- och en tiondel inrednings- och materiel-

kostnader (YS s. 274).

De totala kostnaderna för byggnader och första uppsättningen stadigva­

rande undervisningsmateriel samt det beräknade statsbidraget härtill fram­

går av följande sammanställning. Statsbidraget har beräknats med 40 pro­

cent på byggnadskostnader och 75 procent på undervisningsmateriel. Även

inventarier ingår i den post, som avser undervisningsmateriel. Statsbidraget

på inventarier torde böra beräknas efter samma grunder som för byggna­

der. Svårigheten att skilja ut inventarierna gör, att statsbidraget enligt

tablån blir något för högt. Inventarierna utgör emellertid en mycket liten

del i jämförelse med undervisningsmaterielen, och felet torde ha elimine­

rats genom avrundningen nedåt av slutsumman (YS s. 274).

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

Totalkostnad kronor

Därav

Statsbidrag

kronor

1. industri och hantverk .... 150 000 000

byggnader

materiel .

.... 125 000 000 ^X 40

%

.... 25 000 000 ^X 75 %

- 50 000 000

= 18 750 000

2. handel ................................

16 000 000

byggnader

materiel .

.... 10 800 000 ^X 40 %

5 200 000 ^X 75 %

= 4 320 000

__ 3 900 000

3. husligt arbete ...................

70 000 000

byggnader

materiel .

.... 63 000 000 ^X 40 %

7 000 000 ^X 75 %

= 25 200 000

= 5 250 000

Surnma 236 000 000

Summa 107 420 000

Summan för statsbidraget avrundas till 100 000 000 kronor.

De sakkunniga har räknat med att ungefär

200

av de nyinrättade avdel­

ningarna skall förläggas till centrala yrkesskolor eller riksskolor. Dessa

skolor bör utrustas med elevhem. Den genomsnittliga kostnaden för inrät-

>) Med hiinsyn till elevernas uppdelning och sysselsättning har dessa kurser kostnadsberäknats

för två avdelningar vardera (jfr YS bilaga 5 a).

102

tandet av sådana elevhem har beräknats till cirka 13

000

kronor per elev

och statsbidraget enligt förslaget till

6

500 kronor per elevplats. 2 000 av

de ungefär 3 000 tillkommande eleverna i centrala yrkesskolor antas be­

höva bo i elevhem. Totalkostnaden för de behövliga elevhemmen blir då

2 000 X 13 000 = 26 000 000 kronor och statsbidraget således hälften där­

av eller 13 miljoner kronor (YS s. 275).

Övriga kostnader

Lärling sbidrag till hantverksmästare

1 000 lärlingsbidrag å 2 500 = 2 500 000 kronor mot för närvarande

337 500 kronor.

Kostnaderna för studiebidrag till lärlingar hos hantverksmästare upptas

inte som en särskild post men anges till cirka

200

000

kronor.

Yrkespedagogisk reformverksamhet

Till yrkespedagogisk reformverksamhet beräknar de sakkunniga 125

000

kronor mot för närvarande 50 000 kronor.

Lärarutbildning

Till lärarutbildning beräknar de sakkunniga 540

000

kronor mot för när­

varande 360 000 kronor.

Den sammanlagda årliga ökningen av statens olika anslag till driften

och till inrättande av yrkesskolor blir enligt de sakkunnigas huvudalterna­

tiv (se YS s. 131) följande.

Under första året (1955/56) blir ökningen för heltidsundervisningen:

Driftkostnader,

till följd av nya bidragsgrunder..........................

12

175

000

till följd av verksamhetens utbyggnad..............

1

685

000

13 860

000

Investeringar (medelsbehovet för byggnader m. m. har av de

sakkunniga beräknats bli starkt begränsat under året, varför

det upptagits med endast) .....................................................

2

000

000

Summa för heltidsundervisningen 15 860

000

Härtill kommer för deltidsundervisningen (s. 277)..................

3

000

000

Hela kostnadsökningen under ifrågavarande anslagsposter

budgetåret 1955/56 ................................................................. 18 860 000

varav driftkostnader 16 860

000

och investeringar

2

000

000

kronor.

Förutsatt att byggnadsverksamheten utvecklas likformigt med undervis­

ningens utökning, stiger anslagsbehovet för driftkostnader vart och ett av

de följande nio åren med 1 685 000 kronor i förhållande till det närmast

föregående året (jfr tablån YS s. 276, som dock även innefattar studiebi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

103

drag och stipendier) och för vart och ett av de närmaste fem aren därefter

med 845

000

kronor; anslagsbehovet för investeringar ökar andra året med

7

650

000

kronor och blir därefter till och med tionde året konstant, eller

9 650 000 kronor mer än anslaget för budgetåret 1954/55 (2 600 000), för

att under 11—15 året utgöra 4 825 000 kronor mer än anslaget för 1954/55.

Anslaget till studiebidrag och stipendier (YS s. 271) behöver årligen

uppräknas, de tio första åren med 440 000 kronor och de därefter följande

fem åren med

220

000

kronor.

Till lärlingsbidrag åt hantverksmästare beräknas (YS s. 273)

2

500

000

kronor per år mot för närvarande 337 500 kronor, ökning således 2 162 500

kronor. Med hänsyn till utbetalningsgrunderna (YS s. 259) torde det enligt

de sakkunniga räcka med att för 1955/56 räkna upp anslaget med 1 090 000

kronor. Ur anslaget borde då även kunna bestridas studiebidrag till lär­

lingar, som utbildas utom hemorten (YS s. 261).

Till lärarutbildning m. m. (YS s.

220

) beräknar de sakkunniga — utöver

nuvarande anslag — ett belopp av 255 000 kronor, som bör fördelas med

180 000 kronor på anslaget till Utbildning av lärare vid yrkesundervisning­

en och

75

000

kronor på anslaget till Överstyrelsen för yrkesutbildning:

Yrkespedagogisk reformverksamhet.

Beträffande övriga kostnadsökningar, exempelvis på grund av föreslagen

utökning av överstyrelsens för yrkesutbildning personal, har de sakkunniga

ej ansett sig böra utföra några beräkningar.

B. Remissyttranden

Endast överstyrelsen för yrkesutbildning och byggnadsstyrelsen har ytt­

rat sig över de sakkunnigas kostnadsberäkningar.

Överstyrelsen för yrkesutbildning finner de sakkunnigas beräkningar av

driftbidraget stämma tämligen väl med de siffror, som överstyrelsen pa

grundval av statsbidragsansökningarna och med tillämpning av de före­

slagna bidragsgrundema kommer fram till för budgetåret 1954/55. Möjli­

gen ligger de sakkunnigas beräkningar något litet i underkant.

Till investeringar har överstyrelsen för budgetaret 1955/56 äskat sam­

manlagt

7

700

000

kronor, vilket är avsevärt mer än det av de sakkunniga

beräknade beloppet (sammanlagt 4 600 000 kronor). Även anslaget till

studiebidrag och stipendier bör enligt överstyrelsen vara något högre än de

sakkunniga beräknat. Däremot äskar överstyrelsen till utbildning av lärare

ett något lägre belopp än de sakkunniga.

Övriga av de sakkunniga gjorda kostnadsberäkningar föranleder inga

erinringar från överstyrelsens sida.

Byggnadsstyrelsen yttrar sig endast om kostnadsberäkningarna beträf­

fande yrkesskolbyggnader. Styrelsen finner beräkningarna tekniskt mindre

väl grundade. Det procentuella tillägget för murar, bjälklag, förbindelse­

leder m. m. borde vara större än de sakkunniga angivit. Likaså finner sty­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 139

104

relsen de angivna kubikmeterkostnaderna väl låga i jämförelse med kost­

naderna för hittills uppförda anläggningar av ifrågavarande slag. De allt­

mer industrialiserade byggnadsmetodema kan emellertid komma att med­

föra en sänkning av arbetskostnaderna.

2. Departementschefen

De ändrade statsbidragsgrunder för yrkesutbildningen, som jag i det före­

gående föreslagit, avviker på vissa punkter från de sakkunnigas förslag.

Verksamheten vid yrkesskolorna har också under de senaste åren utveck­

lats snabbare än de sakkunniga beräknat. Mot bakgrunden av mina egna

förslag och med ledning av uppgifter från överstyrelsen för yrkesutbildning

om yrkesskolornas nuvarande omfattning har jag beräknat statens kost­

nader för den föreslagna reformen av yrkesutbildningen, d. v. s. dels höj­

ningen av statsbidragen och dels utbyggnaden av utbildningen. Jag har i detta

sammanhang begränsat mig till de poster, som gäller den yrkesutbildande

verksamheten i yrkesskolorna och i näringslivet. Till kostnaderna för den

centrala ledningen av yrkesutbildningen återkommer jag i samband med

mina anslagsäskanden för nästa budgetar. Jag börjar med de poster, som

framför allt berörs av de föreslagna nya statsbidragsgrundema.

Till driften av centrala yrkesskolor beräknar jag med nuva­

rande omfattning

a) centrala verkstadsskolor och sjömanssskolor (250 avd.) ....

7 000 000

Kungl. Maj:ts -proposition nr 139

b) tekniska skolor (66 avd.) ..........................................................

1

51

g 000

8 518 000

Utbyggnad (225 avd.) .............................................. ...............

5

725 000

Summa 14 243 000

Till driften av heltidskurser vid lokala yrkesskolor

beräknar jag med nuvarande omfattning

a) industri—hantverk (390 avd.) ................................................ 8 580 000

b) handel samt enskilda tekniska kurser (245 avd.).................. 4 410 000

c) husligt arbete ⁽²²⁵ avd.) .......................................................... ³

³⁷⁵ ooo

16 365 000

Utbyggnad (625 avd.) ............................................................. 10 875 000

Summa 27 240 000

Till driften av deltidskurser vid lokala yrkesskolor be­

räknar jag med nuvarande omfattning, vilken utgör ungefär 1 380 000

timmar

a)

345 000 timmar å 12 kronor..............................................

4

140

000

b) 1 035 000 timmar å

8

kronor.............................................

8

280 000

Summa

12

420

000

Kungl. Maj.ts proposition nr 139

Driftbidrag

105

Departementschefens förslag

rande

ökning

ökning

kost-

i ant av

i ant av

total

ökning

kostnad

kostnad

nåder

ändr.

utbygg-

ökning

1955/56

1955/56

1969/70

grunder

naden

1

2

3

4

5

6

7

1) Centrala yrkesskolor

a) centr. verkst. sk. m. m. 5 814 000 1186 ⁰⁰⁰

5 725 000

6 911 000 3186

000

9 000 000 14 243 000

b) tekniska skolor

1

........

.

1

.

1

—

* ^

2) Lokala yrkesskolor

2

,

1

a) heltidskurser

1

............

7 800000 11 083 000 10 875 000 21 958 000 10 580 000

29 800 000 39 660 000

b) deltidskurser ............

9 000 000 3 420 000

—

3 420 000 3 420 000

3) Studiehjälp ......................

6

500 000

—

4 500 000 4 500 000

500 000 7 000 000

¹¹⁰⁰⁰

000

4) Lärlingsbidrag ................

310 000

265 000

190 000

455 000

40000

350 000

765 000

5) Lärarutbildning ..............

380 000

—

152 000

152 000

152 000

532 000

532 000

6 ) Yrkesped. reformv...........

50 000

—

50 000

50 000

50 000

100

000

100

000

7) Terapeutkurs ..................

51 000

—

6

000

6

000

6

000

57 000

57 000

Summa 29 905 00C 15 954000 21 498 000 37 452 000 17 934000 46 839 000

⁶⁶ 357 000

-1

000

000

28 905 000

1 För innevarande budgetår ingår anslaget till tekniska skolor i anslaget till kommunala yrkes­

skolor.

2 Härifrån avgår 1 000 000 kronor, som beräknas utgå i bidrag till första uppsättningen stadig­

varande undervisningsmateriel.

Höjningen av lärlingsbidråget till hantverksmästare

slår först småningom igenom i anslagsbehovet. Om man antar, att antalet

bidrag från och med nästa budgetår under minst tre år framat blir oför­

ändrat 500, kommer kostnaden efter tre år att uppgå till 500X1 500, dvs.

750

000

kronor per år plus vissa kostnader för lärlingsombud, förslagsvis

15 000 kronor, eller sammanlagt 765 000 kronor per år.

För den ettåriga utbildningen av sysselsättnings- och arbets­

terapeuter har överstyrelsen för yrkesutbildning i sitt förslag beräk­

nat en årlig kostnad av 70 000 kronor, varav 57 000 kronor egentliga drift­

kostnader och 13 000 kronor studiehjälp. Sedan överstyrelsens förslag i

denna fråga framlades har ingenting framkommit, som ger anledning till

omräkning av kostnaderna.

Av tablån med rubriken Driftbidrag framgår dels de nuvarande

(budgetåret 1954/55) kostnaderna för statsverket för yrkesutbildningen,

dels de beräknade kostnaderna budgetåret 1955/56 samt efter full utbygg­

nad av yrkesskolväsendet i enlighet med de sakkunnigas förslag (budget-

106

Kungl. Maj ds 'proposition nr 139

I nvestering sbidrag

Ändamål

Nuva­

rande

kost­

nader

Departementschefens förslag

ökning

1955/56

Total

ökning

Kostnad

1955/56

Total

kostnad

intill

1970

Centrala yrkesskolor:

1

. skolbyggnader|..........................

2 700000

(ingår i

p. 1

)

1000

0001

4 000 000

(ingår i p.

1

)

30 700 000

13 000 000

9 800 000

6

700 000

(ingår i p.

1

)

1

000

000

33 400 000

13 000 000

10

800

000

2

. materiel

3. elevhem ................................

Lokala yrkesskolor:

materiel ..............................

Summa

3 700 000

4 000 000

53 500 000

7 700 000

57 200 000

1

belastar under innevarande budgetår driftkostnadsanslaget.

aret 1969/70). I tablan redovisas kostnaderna för driften av centrala och

lokala yrkesskolor, för studiehjälp, lärlingsbidrag till hantverksmästare,

lärarutbildning, yrkespedagogisk reformverksamhet samt för utbildning av

sysselsättnings- och arbetsterapeuter. Utbyggnaden har beräknats ske i

snabbare takt de tio första åren och långsammare de fem sista åren av den

föreslagna utbyggnadsperioden om femton år. Den årliga kostnadsökningen

med anledning av heltidsundervisningens utbyggnad blir då under de tio

första aren omkring

1

330 000 kronor och under de fem följande åren om­

kring 665

000

kronor. De sakkunniga har beräknat de årliga kostnaderna

för heltidsundervisningen efter full utbyggnad till

44

300

000

kronor. Motsvarande siffra enligt mina beräkningar blir 41 500

000

kronor.

Kostnadsskillnaden beror dels på att de sakkunniga räknat in lanthus-

hallsskolorna i antalet heltidskurser för huslig undervisning, dels på de

olika bidragsgrunderna. Kostnaderna för d e 1

1

i d s k u r s e r har av de

sakkunniga beräknats till 10 400 000 kronor, medan motsvarande belopp

enligt mina beräkningar blir 12 400 000 kronor. I detta fall beror kostnads­

skillnaden på att antalet deltidskurser ökat, sedan de sakkunniga utförde

sina beräkningar.

Till investeringar utgår nu bidrag dels till inrättande av centrala

verkstadsskolor och sjömansskolor från särskilda anslag för ändamålet,

dels till första uppsättningen stadigvarande materiel från driftkostnads-

anslagen till kommunala och enskilda yrkesskolor. Det senare bidraget har

av överstyrelsen för yrkesutbildning beräknats till omkring en miljon kro­

nor med nuvarande omfattning av verksamheten vid ifrågavarande slag

av skolor.

Mina beräkningar av de behövliga investeringsbidragen till utbyggnaden

av yrkesskolväsendet omfattar dels bidrag till skolbyggnader, första upp-

107

sättningen stadigvarande materiel samt elevhem vid centrala yrkesskolor,

dels bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

vid lokala yrkesskolor. Det totala investeringsbidraget från och med nästa

budgetår till och med budgetåret 1969/70 kommer enligt mina beräkningar

att uppgå till 57,2 miljoner kronor, varav 33,4 miljoner kronor till skolbygg­

nader och första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel vid

centrala yrkesskolor, 13 miljoner kronor till elevhem vid centrala yrkessko­

lor och

10,8

miljoner kronor till första uppsättningen stadigvarande under­

visningsmateriel vid lokala yrkesskolor. Det förstnämnda beloppet skol­

byggnader och materiel vid centrala yrkesskolor — kan beräknas fördela

sig med 23,5 miljoner kronor till byggnader och 9,9 miljoner kronor till

materiel.

De nuvarande kostnaderna för statliga investeringar vid yrkesskolor samt

beräknad kostnadsökning och totalkostnad för detta ändamål med anled­

ning av yrkesskolornas utbyggnad framgår av tablån med rubriken I n-

vesteringsbidrag. Den totala kostnaden blir enligt mina beräk­

ningar omkring 56 miljoner kronor mindre än enligt de sakkunniga. Skill­

naden beror dels på att jag utgått från andra procentsatser för bidragen

till centrala yrkesskolor samt till första uppsättningen stadigvarande un­

dervisningsmateriel vid lokala yrkesskolor, dels pa att jag inte räknat med

något bidrag till byggnader vid lokala yrkesskolor, dels slutligen på att

den återstående utbyggnaden är något lägre än de sakkunniga beräknat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

VIII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1955/56

1. Förslagsanslaget till Överstyrelsen för yrkesutbildning:

Avlöningar

1953/54 ..................................

1954/55 (statsliggaren s. 719)

1955/56 (förslag)....................

Anslag

Nettoutgift

1

207 000

1 177 657

1 232 000

1

348 000

Överstyrelsen för yrkesutbildning hemställer i sina petita, att anslaget

för nästa budgetår höjes med 170 500 kronor till 1 402 500 kronor. Höj­

ningen betingas, förutom av automatiska utgiftsökningar å i runt tal

16

200

kronor, av följande förslag föranledda av ökade arbetsuppgifter a\

såväl administrativ som pedagogisk art:

_

1

) uppflyttning av ämbetsverkets chef från överdirektör i Cp 17 till

generaldirektör i Cp 19,

o

2) uppflyttning av eu förste byråingenjörstjänst från Ca 27 till Ca 29

108

Kungl. Maj ds proposition nr 139

(ärenden angående undervisningsmateriel vid skolor för industri och hant­

verk, andra byrån),

3) uppflyttning och ordinariesättning av en förste byråingenjörstjänst

från Ce 27 till Ca 29 (lärarutbildningsverksamhet och yrkespedagogisk re­

formverksamhet, femte byrån),

4) ordinariesättning av en förste byråingenjörstjänst i Ce 27 (central

upphandling av undervisningsmateriel),

5) en ny förste byråsekreterartjänst i Ca 27 (statsbidrags- och lönefrå­

gor, första byrån),

6

) en ny konsulenttjänst i Ce 27 i stället för konsulentarvode å

3

100

kronor (hemslöjdsundervisningen, fjärde byrån),

7) förändring av tre amanuenstjänster till byråsekreterartjänster i Ca 25,

8

) en ny byråingenjörstjänst i Ce 25 (undervisningsplaner, andra byrån),

9) en ny konsulenttjänst i Ce 25 (sömnadsundervisningen, fjärde byrån),

10

) tva nya amanuenstjänster i den reglerade befordringsgången,

11

) en ny assistenttjänst i Ce 23 (undervisningsplaner och lärarbehörig-

het för handel, tredje byrån),

12

) en ny expeditions vakttjänst i Ce

10

,

13) uppflyttning av en expeditionsvakttjänst från Ca 10 till Ca

11

,

14) tre nya skrivbiträdestjänster i den reglerade befordringsgången.

Vidare har överstyrelsen i remissyttrande över yrkesutbildningssakkun-

nigas förslag hemställt om inrättande av en förste konsulenttjänst i Ce 29

(förlagsverksamhet m.m., femte byrån). Slutligen har såväl överstyrelsen

för yrkesutbildning som skolöverstyrelsen i sina remissyttranden föreslagit

inrättande av en för de båda ämbetsverken gemensam tjänst, som skulle

placeras i överstyrelsen för yrkesutbildning och avse samarbetsfrågor rö­

rande 9 y och annan förberedande yrkesutbildning i den allmänbildande

skolan.

Statskontoret anser, att det under p.

1

framställda yrkandet bör behand­

las i ett större sammanhang. Övriga av överstyrelsen framställda förslag

avstyrkes med undantag av förslaget om ordinariesättning av en förste

byråingenjörstjänst i Ce 27 (p. 4).

Statens lönenämnd finner sig icke kunna förorda bifall till förslagen un­

der p.

1

,

2

, 3 och 13. Mot den föreslagna lönegradsplaceringen av den under

p. 5 upptagna förste byråsekreterartjänsten har lönenämnden ej riktat nå­

gon erinran. Övriga av överstyrelsen framställda förslag har icke föranlett

uttalanden från lönenämndens sida.

Departementschefen. Såsom jag redan i det föregående framhållit, anser

jag det nödvändigt, att från och med nästa budgetår vissa förstärkningar

göres beträffande överstyrelsens personella resurser.

Av skäl, som jag redovisat i samband med frågan om yrkesutbildningens

centrala ledning, finner jag mig således böra tillstyrka de personalförstärk-

109

ningar, som överstyrelsen begärt under p. 5,

8

och 11. Jag föreslår alltså,

att följande nya tjänster inrättas, nämligen en förste byråsekreterartjänst

i Ca 27 för administrativa ärenden (första byrån), en byråingenjörstjänst i

Ce 25 för arbetet med undervisningsplaner (andra byrån) samt en assistent­

tjänst i Ce 23 för arbetet med undervisningsplaner och lärar behörighet för

handel (tredje byrån). Vidare anser jag mig böra biträda förslaget om

inrättande av en konsulenttjänst i Ce 29 för förlagsverksamhet m. m.

(femte byrån). Tjänsten är, som jag i det föregående anfört, nödvändig

för att överstyrelsen skall kunna påtaga sig arbetet med inventering och

— i vissa fall — utarbetande av läroböcker för yrkesundervisningen. För

samarbetet mellan skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

i frågor, som rör den förberedande yrkesutbildningen inom den allmänbil­

dande skolan, tillstyrker jag, i anslutning till vad jag tidigare i denna fråga

framhållit, inrättande av en förste byråsekreterartjänst i Ce 29, knuten till

överstyrelsens för yrkesutbildning första byra. Innehavaren av tjänsten

avses skola tjänstgöra i båda överstyrelserna och bör bl. a. vara sekreterare

i samarbetsnämnden mellan skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesut­

bildning och arbetsmarknadsstyrelsen.

Överstyrelsens under p. 14 framställda förslag anser jag mig böra såtill­

vida biträda, att jag beräknar medel för anställande av ytterligare ett kon-

torsbiträde i reglerad befordringsgång.

Jag ansluter mig vidare till överstyrelsens förslag om ordinariesättning

av den under p. 4 upptagna förste byråingenjörstjänsten i Ce 27.

Mot bakgrunden av vad jag i det föregående förordat angående utred­

ning om yrkesutbildningens centrala ledning finner jag mig i övrigt icke

böra nu räkna med andra ändringar beträffande ifragavarande anslag än

sådana, som föranledes av automatiska utgiftsförändringar.

I enlighet med av överstyrelsen i samband med beräkningen av de auto­

matiska utgiftsökningarna framlagt förslag torde i anslutning till den reg­

lerade befordringsgången för biträdespersonal fem kontorsbiträdestjänster

i Ce

8

böra ordinariesättas i samma lönegrad.

Jag beräknar hela avlöningsanslaget för nästa budgetår till 1 348

000

kronor, vilket innebär en höjning med 116 000 kronor. Fördelningen pa oli­

ka poster framgår av avlöningsstaten i efterföljande hemställan. Jag hem­

ställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1955/56, vidtaga de änd­

ringar i personalförteckningen för överstyrelsen för yrkes­

utbildning, som föranledes av vad jag i det föregående

förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för överstyrelsen för

yrkesutbildning, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1955/56:

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags-

vis....................................................................... 551 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .......................... 7 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar till inspek­

törer och sakkunniga biträden m. m., förslags-

vis • • .................................................................... 37 200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ...................................................... 580 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis................................ 172 800

Summa kronor 1 348 000

c) till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar för

budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 1 348 000

kronor.

2. Förslagsanslaget till Överstyrelsen för yrkesutbildning:

Omkostnader

Anslag

i953/54 ......................................................... 144 500

1954/55 (statsliggaren s. 721)..................... 148 500

1955/56 (förslag) .......................................... 173 500

Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår, att anslaget för nästa budget­

år höjes med 46 000 kronor. Hela höjningen belöper på delposten till ö v-

riga expenser (nu 83 000) enligt följande sammanställning.

1. allmän höjning med hänsyn till belastningen 1953/54 ..

+ 10 000

2. möbler m. m. med anledning av föreslagen personalökning

+ 12 000

3. städning, skrivmateriel med anledning av föreslagen per­

sonalökning ........................................................................... -f

5000

4. fortsatt medelsanvisning till nyanskaffning av skrivma­

skiner, inventarier m. m. (maskiner 4 000, gardiner 6 000,

inventarier i personalens lunchrum 500) .......................... -(- 10 500

5. personsökaranläggning......................................................... g 500

+ 46 000

_ Den under 1) begärda ökningen är av automatisk karaktär. I övrigt mo­

tiveras de föreslagna ökningarna dels, såsom av sammanställningen fram-

gar, av begärda personalförstärkningar, dels av förslitningen på maskiner

och inredning, bl. a. gardiner. Slutligen upprepar överstyrelsen sin tidigare

hemställan om medel till en personsökaranläggning.

Nettoutgift

147 456

in

Statskontoret — som med hänsyn till sin inställning till överstyrelsens

förslag under avlöningsanslaget avstyrker de höjningsyrkanden, som mo­

tiveras av personalökningar — tillstyrker endast en allmän höjning av

anslagsmedlen till övriga expenser med 5 000 kronor.

Departementschefen. Med hänsyn till den ökning av överstyrelsens per­

sonella resurser, som jag tillstyrkt i det föregående, vill jag förorda en viss

anslagstilldelning för de ändamål, som anges under p. 2—4 i förestående

sammanställning. Jag tillstyrker således, att anslagsmedlen till övriga ex­

penser uppräknas med

5

000

kronor för var och en av nämnda tre punk­

ter. Härutöver tillstyrker jag med hänsyn till belastningen under före­

gående budgetår en allmän ökning av den ifrågavarande delposten med

10 000 kronor. Den begärda personsökaranläggningen anser jag mig där­

emot icke kunna räkna medel till. Då jag i övrigt icke ifrågasätter någon

förändring beträffande förevarande anslag, torde detta för nästa budgetår

alltså böra höjas med sammanlagt 25

000

kronor till 173 500 kronor. Jag

hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader

'för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 173 500

kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139

3. Reservationsanslaget till Överstyrelsen för yrkesutbildning:

Yrkespedagogisk reformverksamhet

Anslag

Nettoutgift

1953/54 ............................................................. 50 000

46 443

1954/55 (statsliggaren s. 721).......................... 50 000

1955/56 (förslag) ..............................................

100

000

Som jag redan tidigare anfört, har yrkesutbildning ssakkunniga föresla­

git en ökning med

75

000

kronor av anslaget till yrkespedagogisk reform­

verksamhet. Ökningen föreslås fördelad med 50 000 kronor till framställ­

ning av läroböcker o. dyl. (YS s. 215 f.) och 25

000

kronor till utarbetande

av handledningar för yrkesundervisningen m. m. (YS s. 216 f.).

Departementschejen. Av skäl, som jag tidigare redovisat, tillstyrker jag

en viss uppräkning av förevarande reservationsanslag. Jag anser dock, att

höjningen bör begränsas till 50

000

kronor. För det kommande budgetåret

beräknar jag således allt som allt

100

000

kronor till yrkespedagogisk re­

formverksamhet. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen

att till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Yrkespedago­

gisk reformverksamhet för budgetåret 1955/56 anvisa ett

reservationsanslag av

100

000

kronor.

112

Kungl. Maj:ts -proposition nr 139

4. Förslagsanslag till Bidrag till driften av

centrala yrkesskolor

Under detta anslag föreslås sammanförda de tidigare anslagen till Bidrag

till driften av centrala verkstadsskolor, Bidrag till driften av flygmekani-

kerskolan i Mölndal och Bidrag till driften av sjömansskolor. I enlighet

med vad jag i det föregående under kap. VI föreslagit bör dessutom från

och med nästa budgetar under nu förevarande anslag beräknas bidrag även

till de kommunala tekniska skolorna i Hässleholm, Katrineholm och Örn­

sköldsvik. Bidrag till dessa skolor har tidigare utgått ur anslaget till Un­

derstöd åt kommunala yrkesskolor och även redovisningsmässigt förts in

under nämnda anslag. Det är därför svårt att exakt angiva, hur stora an-

slagsbelopp, som sammanlagt utgått under det gångna budgetåret och be­

räknas utgå under innevarande budgetår till de ändamål, som nu föreslås

bli tillgodosedda under ett gemensamt anslag till bidrag till driften av

centrala yrkesskolor. Ett försök att uppskatta de ifrågavarande beloppen

har dock gjorts inom ecklesiastikdepartementet med ledning av uppgifter

från överstyrelsen för yrkesutbildning, och resultatet av detta försök har

blivit följande:

budgetåret 1953/54 ..............................................

6

055 000

»

1954/55 .............................................

6

300 000

För budgetaret 1955/56 har vid försöket med enahanda utgångspunkter

beräknats ett medelsbehov under det nya anslaget av ungefär

9

000

000

kronor. Därvid har hänsyn tagits till de av mig i det föregående

föreslagna

ändrade statsbidragsgrunderna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning bygger i sina anslagsäskanden för nästa

budgetår på de nu gällande statsbidragsgrunderna och föreslår för de nämn­

da ändamålen anslag om sammanlagt ungefär

6

700

000

kronor.

Departementschefen. Jag utgar från att statsbidragsgrunderna för cen­

trala yrkesskolor skall gälla centrala verkstadsskolor, sjömansskolor, kom­

munala tekniska skolor med heltidsundervisning samt flygmekanikerskolan

i Mölndal. Jag har i statsverkspropositionen föreslagit, att driftbidragen till

alla dessa skolor hädanefter skall bestridas från ett förslagsanslag, beteck­

nat Bidrag till driften av centrala yrkesskolor. Från detta anslag bör även

bestridas statsbidrag till centrala hantverkskurser, under förutsättning att

kurserna anordnas av landsting eller primärkommun.

I anslutning till. de beräkningar rörande det antagliga medelsbehovet un­

der det nya anslaget, som utförts i ecklesiastikdepartementet, beräknar jag

den erforderliga anslagssumman för nästa budgetår till

9

000

000

kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

113

att till Bidrag till driften av centrala yrkesskolor för bud­

getåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 9 000 000 kro­

nor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

5. Förslagsanslag till Bidrag till driften av

lokala yrkesskolor

Under detta anslag föreslås sammanförda de tidigare anslagen till Under­

stöd åt kommunala anstalter för yrkesundervisning och Understöd åt en­

skilda anstalter för yrkesundervisning. Från dessa anslag har dock undan-

tagits de medel, som beräknats utgå såsom bidrag till första uppsättningen

stadigvarande undervisningsmateriel. Anslagsändringen, som delvis avise­

rats redan i statsverkspropositionen, har blivit en naturlig följd av de

ändrade statsbidragsgrunder, som jag under kap. VI föreslagit och som

bland annat innebär, att särskilda bidrag icke längre skall utgå till komplet­

tering, underhåll och förbrukning av undervisningsmateriel. Tidigare har

samma bidragsprocent gällt såväl för första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel som för komplettering, underhåll och förbrukning

av undervisningsmateriel. Ett försök har i ecklesiastikdepartementet gjorts

att beräkna, hur stort ett anslag till bidrag till driften av lokala yrkessko­

lor skulle ha behövt vara under budgetåren 1953/54 och 1954/55 och kan

beräknas behöva bli under budgetåret 1955/56, om anslaget skulle omfatta

de angivna anslagen med undantag av däri ingående belopp till första upp­

sättningen stadigvarande undervisningsmateriel samt till driften av de

kommunala tekniska skolorna i Hässleholm, Katrineholm och Örnskölds­

vik. Resultatet av försöket har blivit följande:

budgetåret 1953/54 ............................................ 14 200 000

»

1954/55 15 300 000

»

1955/56 29 800 000

För budgetåret 1955/56 har därvid hänsyn tagits också till de av mig

föreslagna nya statsbidragsgrunderna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har med utgångspunkt i nu gällande

statsbidragsgrunder för nästa budgetår äskat sammanlagt 18 600

000

kro­

nor som bidrag till driften av kommunala och enskilda yrkesskolor. De

enskilda yrkesskolorna är i statsbidragshänseende uppdelade i två grupper,

A och B. A-skolorna åtnjuter bidrag efter samma grunder som de kommu­

nala yrkesskolorna. B-skoloma åtnjuter statsbidrag efter Kungl. Maj:ts

prövning i varje särskilt fall med för varje skola fastställt maximibelopp.

Utöver de bidrag, som enligt grunderna för bidrag till kommunala yrkes­

skolor tillkommer A-skolorna, utgår till vissa av dessa skolor särskilda

tilläggsbidrag. Dessa skolor och tilläggsbidrag är för närvarande: Sveriges

urmakareförbunds yrkesskola i Borensberg

12

000 kronor, Fredrika Bre-

8

— Bihang till riksdagens 'protokoll 1055. 1 saml. Nr ISO

114

mer-förbundets skola för kvinnlig yrkesutbildning 23

000

kronor, Bröderna

Påhlmans handelsinstitut 25

000

kronor och Filip Holmqvists handelsinsti­

tut

20

000

kronor. Överstyrelsen har hemställt om dylikt tilläggsbidrag till

ytterligare två skolor, nämligen Kristinehamns praktiska skolas yrkesav-

delningar med 5

000

kronor och Stockholms hemsysterskola med

10

000

kronor.

Departementschefen. Om Kungl. Maj:ts förslag till nya statsbidrags-

grunder vinner riksdagens bifall, kommer statsbidraget till samtliga skolor,

som nu åtnjuter bidrag efter de grunder, som gäller för kommunala yrkes­

skolor, att höjas. Däremot påverkas icke automatiskt bidragen till de en­

skilda B-skolorna. Det är emellertid naturligt och synnerligen rimligt, att

den allmänna höjningen av statsbidragen till yrkesutbildningen också får

återverkan för B-skoloma. Därest riksdagen ej riktar någon erinran här­

emot, torde därför Kungl. Maj:t få anses ha bemyndigande att besluta om

en högst motsvarande höjning av bidragen till de enskilda B-skoloma.

Innan erfarenhet vunnits av hur de nya bidragsgrunderna kan kom­

ma att verka för de olika skolorna är det svårt att avgöra, om tilläggs­

bidrag i fortsättningen bör utgå till vissa enskilda skolor. Jag föreslår, att

bemyndigandet för Kungl. Maj:t att bevilja tilläggsbidrag till fyra namn­

givna skolor får gälla tills vidare, i avvaktan på närmare erfarenhet av de

nya statsbidragsgrundemas inverkan på skolornas ekonomi. Däremot kan

jag icke tillstyrka, att Kungl. Maj:t nu inhämtar bemyndigande att be­

vilja tilläggsbidrag till några nya skolor.

Med anledning av vad jag sålunda anfört och med hänvisning till Kungl.

Maj:ts förslag om nya statsbidragsgrunder och mina därpå byggande kost­

nadsberäkningar uppskattar jag medelsbehovet för nästa budgetår under nu

förevarande anslag till 29 800

000

kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till driften av lokala yrkesskolor för bud­

getåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av 29 800 000

kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

6. Förslagsanslag till Bidrag till byggnadsarbeten m. m.

vid yrkesskolor

Under detta anslag föreslås sammanförda de tidigare anslagen till Bidrag

till inrättande av centrala verkstadsskolor m. m. och Bidrag till inrättande

av sjömansskolor samt dessutom den del av anslagen till Understöd åt

kommunala anstalter för yrkesundervisning och Understöd åt enskilda an­

stalter för yrkesundervisning, som utgått såsom bidrag till första uppsätt-

115

ningen stadigvarande undervisningsmateriel. Det är svårt att exakt be­

räkna de sistnämnda beloppen. Därest de emellertid approximativt upp­

skattas till ungefär

1

000

000

kronor per år, har i statliga bidrag till bygg­

nadsarbeten in. m. vid yrkesskolor anslagits 3 150 000 kronor för budget­

året 1953/54 och 3 700 000 kronor för budgetåret 1954/55.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sina anslagsäskanden för nästa

budgetår hemställt om 5 000 000 kronor till bidrag till inrättande av centra­

la verkstadsskolor och om 1 700 000 kronor till bidrag till inrättande av

sjömansskolor. Till stöd härför har överstyrelsen anfört i huvudsak föl­

jande.

Under budgetåret 1953/54 tilldelade Kungl. Maj:t statsbidrag till inrät­

tande av centrala verkstadsskolor med sammanlagt 7 260 000 kronor. En

del av dessa tilldelade medel beräknas bli uttagna under innevarande bud­

getår, men huvudparten beräknas utgå under budgetåret 1955/56. Av det

äskade beloppet till inrättande av sjömansskolor beräknas högst 1 240 000

kronor utgå till Göteborgs stad såsom bidrag — utöver redan beviljade

100 000 kronor — till ombyggnad av fyrmastade barken »Viking» samt

till anskaffande av första uppsättningen stadigvarande undervisningsmate­

riel, inventarier och inredning för barkens iordningställande som sjömans­

skola med undervisningslokaler och elevhem. Resten av anslagssumman

beräknas utgå till Stockholms stad för byggnadsarbeten, första uppsätt­

ningen stadigvarande undervisningsmateriel samt inventarier och inred­

ning av sjömansskola. Överstyrelsen för yrkesutbildning har i underdånig

framställning den 28 april 1954 hemställt dels om medgivande för Stock­

holms stad att inrätta en sjömansskola med högst tre utbildningslinjer, dels

ock om statsbidrag med sammanlagt högst 555 700 kronor till inrättande

av skolan. — Överstyrelsen har vidare aviserat vissa, arbeten vid sjömans-

skolan i Hälsingborg men icke beräknat medel härtill för nästa budgetår.

Departementschefen. Med hänsyn till de ökande ungdomsårskullarna

och den även av andra anledningar ökande efterfrågan på skolmässig yr­

kesutbildning är det angeläget, att de centrala verkstadsskolorna utbygges.

.lag vill därför tillstyrka, att medel till bidrag till inrättande av centrala

verkstadsskolor beräknas erforderliga för nästa budgetår i den omfattning

överstyrelsen föreslagit eller med i runt tal 5

000

000

kronor. Vidare till­

styrker jag, att utöver tidigare beviljade 100 000 kronor högst 1 240 000

kronor får utgå under nästa budgetår för byggnadsarbeten in. m. vid sjö-

mansskolan i Göteborg. Frågan om erkännande av en sjömansskola i

Stockholm kommer att behandlas av Kungl. Maj:t i annat sammanhang.

Jag beräknar, att statsbidrag till inrättande av skolan kommer att utgå

redan under nästa budgetår. Slutligen beräknar jag, mycket approximativt,

att bidrag till första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

vid lokala yrkesskolor kommer att utgå med

1

000

000

kronor under bud­

getaret 1955/56.

På grund av vad jag sålunda anfört och tillstyrkt beräknar jag det för

nästa budgetår erforderliga beloppet av nu förevarande förslagsanslag till

Kungl. Majds proposition nr 139

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

i runt tal 7 700

000

kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

att till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor

för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av

7 700 000 kronor.

7. Reservationsanslag till Kurs för utbildning av

sysselsättnings- och arbetsterapeuter

Anslag till utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter har hittills

utgått från riksstatens elfte huvudtitel. För innevarande budgetår utgör

anslaget 72 500 kronor (statsliggaren s. 1044), varav 51 000 kronor till

andra årskursen av den tvååriga utbildningskursen vid Slöjdföreningens

skola i Göteborg och

21

500 kronor till en kompletteringskurs. Den omlägg­

ning av utbildningen, som Kungl. Maj:t i det föregående (se kap. III, avd.

3 C och

6

) på mitt förslag tillstyrkt från och med hösten 1955, innebär

bland annat, att medel till den ordinarie utbildningen av sysselsättnings-

och arbetsterapeuter i fortsättningen skall anvisas under åttonde huvud­

titeln.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sina kostnadsberäkningar för en

terapeututbildning av den omfattning och utformning, som Kungl. Maj :t nu

tillstyrkt, angivit de årliga kostnaderna till 70

000

kronor, varav 13

000

kronor till stipendier.

Departementschefen. Mot överstyrelsens beräkningar av kostnaderna

för nästa budgetar för den av Kungl. Maj:t tillstyrkta utbildningen av sys­

selsättnings- och arbetsterapeuter har jag icke funnit anledning till erinran.

Kostnaderna för studiebidrag och stipendier åt eleverna, beräknade till

13

000

kronor för nästa budgetår, bör bestridas ur anslaget till Studiebidrag

och stipendier åt elever vid yrkesskolor (se nästa anslagspunkt). De egent­

liga kurskostnadema, 57 000 kronor, skall bestridas från förevarande reser­

vationsanslag, vilket därför för nästa budgetår bör uppföras med nämnda

belopp. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Kurs för utbildning av sysselsättnings- och arbets­

terapeuter för budgetåret 1955/56 anvisa ett reservations­

anslag av 57 000 kronor.

8. Förslagsanslag till Studiebidrag och stipendier

åt elever vid yrkesskolor

riksdagen

1953/54 ..................................

1954/55 (statsliggaren s. 737)

1955/56 (förslag) ..................

Anslag

6

400 000

6

500 000

7 000 000

Nettoutgift

6

304 369

117

Ur detta förslagsanslag — som för närvarande har rubriken kommunala

och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Studiebidrag och stipendier

åt elever — skall bestridas kostnaderna för studiebidrag och stipendier dels

till elever vid centrala och lokala yrkesskolor enligt bestämmelserna i kun­

görelsen 1953: 532, dels till elever vid förberedande kurser vid vissa semina­

rier (kungörelsen 1953: 530,

5

kap.) och vid tandsköterskeskolor (kungl.

brev den 25 september 1953).

Överstyrelsen för yrkesutbildning har med anledning av den starka ök­

ningen av antalet elever i yrkesskolornas heltidskurser hemställt om höj­

ning av anslaget för nästa budgetår med 500 000 kronor till 7 000 000

kronor.

Departementschefen. Jag biträder överstyrelsens förslag, att förevarande

anslag med hänsyn till beräknad ökning av antalet studiehjälpsberättigade

elever för nästa budgetår höjes med 500 000 kronor till 7 000 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Studiebidrag och stipendier åt elever vid yrkes­

skolor för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag av

7 000 000 kronor.

9. Reservationsanslaget till Utbildning av lärare

vid yrkesundervisningen

Anslag

. Nettoutgift

1953/54 .......................................................... 330 000

271 880

1954/55 (statsliggaren s. 743)...................... 380 000

1955/56 (förslag) .......................................... 532 000

Detta reservationsanslag är i första hand avsett till bestridande av kost­

naderna för utbildning av lärare för industri och hantverk, vissa lärare

vid högre tekniska läroverk samt handelslärare, allt i enlighet med av che­

fen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1949:167 förordade rikt­

linjer. Ur anslaget bestrides även kostnader för utbildning och fortbildning

i viss omfattning av yrkeslärare inom det husliga arbetsområdet. Allmänna

bestämmelser för ifrågavarande utbildning har meddelats av Kungl. Maj:t

genom beslut den 20 januari 1950 och den 4 september 1953 (se statsligga­

ren s. 744).

Överstyrelsen för yrkesutbildning hemställer, att anslaget för nåsta bud­

getår höjes med 152 000 kronor till 532 000 kronor. Överstyrelsen beräknar

därav till utbildning och fortbildning av lärare för industri och hantverk

268

000

kronor, till förra delen av en kurs för lärare vid högre tekniska

läroverk 28

000

kronor, till utbildning och fortbildning av lärare inom han­

deln 116

000

kronor samt till utbildning och fortbildning av lärare inom det

husliga området

120

000

kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

Departementschefen. Jag har i det föregående tillstyrkt, att överstyrel­

sen för yrkesutbildning erhåller medel för att under nästa budgetår an­

ordna två grundläggande pedagogiska kurser, vardera för ett 30-tal indu­

stri- och hantverkslärare och ett 15-tal handelslärare, således sammanlagt

omkring 90 läraraspiranter för industri—hantverk och handel. Utöver

denna kursgivning synes lärarutbildning böra komma till stånd i huvudsak

enligt överstyrelsens förslag i anslagsframställningen. I avvaktan på resul­

tatet av 1953 års lärarinneutbildningskommittés arbete bör också enligt

min mening medel till viss utbildning och fortbildning av lärare inom det

husliga området alltjämt utga ur förevarande anslag. Jag beräknar i likhet

med överstyrelsen det för nästa budgetar erforderliga anslagsbeloppet till

532 000 kronor, vilket innebär en höjning med 152 000 kronor. Jag hem­

ställer alltsa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen för

budgetåret 1955/56 anvisa ett reservationsanslag av

532 000 kronor.

10, Förslagsanslaget till Främjande av praktisk

lärlingsutbildning hos hantverksmästare

Under innevarande budgetår får överstyrelsen för yrkesutbildning be­

vilja understöd för utbildning av högst

375

hantverkslärlingar.

Understödet utgår med 900 kronor och utanordnas med 400 kronor efter

toista utbildningsåret, med

200

kronor efter andra utbildningsåret och med

300 kronor etter utbildningens slut. Även för fortsatt utbildning av lärling,

som erhållit undervisning i högst två årskurser vid verkstadsskola, kan un­

der vissa förutsättningar understöd utgå. Utbildningen står under tillsyn

av överstyrelsen för yrkesutbildning med biträde av lärlingsombud, som av

överstyrelsen förordnas till ett antal av högst två för varje lärling. Till lär-

Jingsombud utgår ersättning med

20

kronor per lärlings utbildningsår och,

därest lärlingsombud är bosatt å annan ort än den, där utbildningen äger

rum, även resekostnadsersättning enligt klass III allmänna resereglemen-

tet samt traktamente av

10

kronor per dag för resor i den omfattning över-

styrelsen må föreskriva.

_ Överstyrelsen för yrkesutbildning hemställer för nästa budgetår om höj­

ning av anslaget med 40 000 kronor till 350 000 kronor, varav 290 000 kro­

nor till bidrag åt mästare och 60

000

kronor till ersättningar åt lärlingsom­

bud för kontroll av utbildningen. Ökningen från föregående budgetår är av

automatisk karaktär, betingad av sättet för utbetalningen av bidragen.

Antalet bidrag förutsättes vara oförändrat

375

.

Anslag

Nettoutgift

335 767

1953/54 .................................

1954/55 (statsliggaren s. 741)

1955/56 (förslag) ................

300 000

310 000

350 000

119

Departementschejen. Jag har i det föregående (kap. VI) föreslagit, att

antalet bidrag till hantverksmästare för lärlingsutbildning skall ökas till

500 för nästa budgetår. Vidare har jag föreslagit, att varje bidrag skall utgå

med sammanlagt

1

500 kronor, att utbetalas med 800 kronor efter första

utbildningsåret, 400 kronor efter andra utbildningsåret och 300 kronor efter

utbildningstidens slut. Om dessa förslag bifalles, medför de dock, med hän­

syn till sättet för utbetalning av lärlingsbidragen, icke behov av ökade an­

slagsmedel förrän från och med budgetåret 1956/57. Överstyrelsen för yrkes­

utbildning har emellertid beräknat en automatisk anslagsökning för nästa

budgetår med 40

000

kronor. Mot denna beräkning har jag icke funnit anled­

ning till erinran. Anslaget bör alltså för nästa budgetår höjas med 40 000 kro­

nor till 350

000

kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riks­

dagen

att till Främjande av praktisk lärlingsutbildning hos

hantverksmästare för budgetåret 1955/56 anvisa ett för­

slagsanslag av 350 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under VI samt VIII:

1—10

hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instäm­

mer, bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margaretha Blennow

Kungl. Maj:ts proposition nr 139

120

,

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 139

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ........................................................................................

4

Departementschefen .....................................................................

5

II. Yrkesutbildningens utbyggnad .....................................................

7

1

. Yrkesutbildningen och samhället ................................

7

A. Yrkesutbildningssakkunniga ....................................................

7

B. Remissyttranden ......................................................................

12

2

. Yrkesskolornas rekryteringsområden ...........................................

15

A. Yrkesutbildningssakkunniga ....................................................

15

B. Remissyttranden ..........

17

3. Allmänna grunder för utbyggnaden av yrkesskolorna................ 19

A. Yrkesutbildningssakkunniga ....................................................

19

B. Remissyttranden ..................................................................... 23

4. Departementschefen ..................................................................... 24

III. Yrkesskolans arbetsformer .............................................................

32

1

.. Heltidskursernas organisation ..................................................

32

A. Yrkesutbildningssakkunniga ..................................................

32

B. Remissyttranden .....................

35

2

. Deltidskursernas organisation ......................................................

36

A. Yrkesutbildningssakkunniga ....................................................

36

B. Remissyttranden ......................................................................

38

3. Några nya kurstyper ...................................................................

38

A. Yrkesutbildningssakkunniga ....................................................

38

B. Remissyttranden ......................................................................

41

C. Kurs för sysselsättnings- och arbetsterapeuter .................... 41

4. Pedagogiska frågor ......................................................................

43

A. Yrkesutbildningssakkunniga ....................................................

43

B. Remissyttranden ......................................................................

46

5. Yrkesutbildningens stadieindelning. Allmänt teoretiska komplet-

teringskurser .................................................................................

48

A. Yrkesutbildningssakkunniga ...................................................

48

B. Remissyttranden ......................................................................

50

C. Förberedande kurs för inträdessökande till handelsgymnasium 51

6

. Departementschefen .....................................................................

52

IV. Samarbete mellan skola och näringsliv......................................... 62

1

. Förslag och yttranden ................................................................. 62

A. Yrkesutbildningssakkunniga .......................................... 62

B. Remissyttranden ...............................................................

2

. Departementschefen ............................................................. 67