SOU 1955:31

Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen

Sammanfattning av utredningens förslag

Särskilt yttrande av ledamöterna Flinck och Johnsson

Bilagor

Författningsförslag 1. Förslag till skolstyrelselag jämt-e specialmotivering Förslag till bestämmelser angående tillämpningen av skolstyrelselagen . Förslag till disc-iplinbestämmelser för lärare vid kommunal skola Förslag till ändrad lydelse av 5 197 läroverksstadgan Förslag till instruktion för länsskolnämnderna Förslag till indelning av landet i skolinspektionsområden Utkast till bestämmelser om tillsättning av vissa lärare och skolledare

övriga bilagor

8. Tabell över de kommuner, vars invånarantal understiger 10.000 och i vilka högre skol-or finns . . . . . . . . .

. Tabell med vissa uppgifter rörande de nuvarande folkskolinspektions- områdena och länen

. Tabell med vissa uppgifter rörande en indelning av landet i 43 mellan- instansomräden

. Tabell med vissa uppgifter rörande den av utredningen föreslagna in- delningen i skolinspektionsområden

Sammanställning av föreslagen personal, lokaler m. rn. för mellanin- stanskanslierna

Mollaninsianskansliernas möbelutruslning

. Promemoria angående meritvärdering vid tillsättning av adjunktstjäns- ter i 27 lönegraden

Karta A. Nuvarande indelning i 51 folkskolinspektionsområden Karta B. Indelning i 43 mellaninstansområden

. Karta C. Av utredningen föreslagen indelning i skolinspektionsonlråden

Förekommande förkortningar

Arf Avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1948 (nr 437), Arö Avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386). Ifst Förnyade stadgan den 26 september 1921 (nr 604) aug. folkundervis- ningen i riket (Folkskolestadgan). Forlsskst Stadgan den 16 september 1918 (nr 1001) för fortsättningsskolan (Fort- sättningsskolestadgan) . Lvst Förnyade stadgan för rikets allmänna läroverk den 17 mars 1933 (nr 109) i lydelse jämlikt KK 1954:050 (Läroverksstadgan). StHf Förnyade stadgan för högre folkskolor den 7 juni 1934 (nr 248). Sth Stadgan för kommunala flickskolor den 24 september 1928 (nr 420). SIKr Stadgan för kommunala mellanskolor (kommunala realskolor) den 2 juni 1933 (nr 345). Övnlärst Stadgan för övningslärare den 2 juni 1950 (nr 376).

Dk Domkapitel. SÖ Skolöverstyrelsen. Öfy Överstyrelsen för yrkesutbildning.

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Genom nådigt beslut den 29 juni 1951 bemyndigades chefen för ecklesia- stikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande enhetsskolans ledning och lokala organisation m. m. även- som i den utsträckning så funnes påkallat, utse sekreterare och experter ät de sakkunniga.

Med stöd av ovannämnda bemyndigande tillkallade dåvarande statsrådet Hildur Nygren samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren Adolf W'allentheim, folkskolinspektören i Malmö skoldistrikt, numera disponenten Hilding Flinck, ledamoten av riks- dagens andra kammare, medicine licentiaten Bertil von Friesen, rektorn vid Nacka mellanskola Arthur Klum, folkskolinspektören i Västmanlands läns inspektionsområde Sven Zetterlund samt landssekreteraren i Stock— holms län Olof Åkesson, varjämte uppdrogs åt XVallentheim att såsom ord— förande leda utredningsarbetet. De sakkunniga har antagit benämningen [951 års skolstyrelseutredning.

Den 16 augusti 1951 tillkallade statsrådet Nygren såsom ytterligare sak- kunnig folkskolläraren Gustaf Bodestam. Den 15 oktober 1951 entlediga- des Åkesson på därom av honom gjord ansökning från utredningsuppdra- get samt tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 septem- ber 1951 ytterligare tre sakkunniga nämligen skolstyrelsens ordförande i Södertälje skoldistrikt, parkförmannen, numera ledamoten av riksdagens andra kammare Carl-Erik Johansson, skolstyrelsens ordförande i önne- stads skoldistrikt, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald Johnsson samt rektorn vid högre all-männa lärover- ket i Östersund Torsten Sävborg.

Sedan Wallentheim den 22 augusti 1953 avlidit tillkallades den 11 sep- tember 1953 såsom utredningens ordförande ledamoten av riksdagens första kammare, kommunaldirektören Emil Näsström.

Såsom sekreterare åt de sakkunniga förordnades dåvarande andre kansli- sekreteraren i ecklesiastikdepartementet Gösta Malmberg, som tjänstgjorde under tiden den 15 augusti 1951—den 31 oktober 1952, samt såsom biträ- dande sekreterare numera kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet Arne Sönnerlind, som i denna egenskap tjänstgjorde under tiden den 3 december 1951—den 31 oktober 1952. Sedan den 1 november 1952 har Sönnerlind varit utredningens sekreterare. Amanuensen i ecklesiastikdc- partementet Hans Bolinder har sedan den 8 oktober 1954 varit förordnad som biträdande sekreterare.

Utredningen har med departementschefens medgivande i olika avseenden haft biträde av ett antal särskilt tillkallade experter. Utredningen har så- lunda den 6 mars 1952 haft överläggningar med folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde Helge Haage. Hovrättsrådet i hovrätten över Skåne och Blekinge Karl L. Larsson har biträtt utred— ningen under tiden den 21 november 1952—den 31 december 1953. Folkskol- inspektören i Gävle skoldistrikt Folke Brodow har fr. o. m. den 24 april 1953 biträtt utredningen företrädesvis i. tekniska frågor rörande indel- ningen i mellaninstansområden samt vid utarbetandet av kartbilagor till betänkandet. E. 0. undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen Börje Beskow tillkallades den 11 maj 1953 som expert och har vid två till- fällen deltagit i utredningens överläggningar. Undervisningsrådet och leda— moten av skolöverstyrelsen Åke Fältheim har fr. o. m. den 18 februari 1954 stått till utredningens förfogande för samråd i vissa frågor rörande regional ledning av skolväsendet i Stockholm. Distriktsöverläraren i Nacka skol- distrikt Gunnar Ahlberg har fr. o. m. den 18 februari 1954 biträtt med vis- sa sekreterargöromål i samband med utarbetandet av förslagen rörande skolväsendets lokala ledning och skolans fackliga ledning. F. (1. undervis- ningsrådet Karl Kärre har stått till utredningens förfogande som expert sedan den 24 augusti 1954 för att utarbeta förslag till vissa anvisningar rörande meritvärderingen vid lärartillsättningen. F. (1. rektorn vid högre allmänna läroverket i Halmstad Erik Hernqvist tillkallades som utred- ningens expert fr. o. m. den 15 december 1954 för att biträda vid behand— lingen av frågor rörande de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning. Slutligen tillkallades folkskolinspektören i Göteborgs och Bohus läns södra inspektionsområde Viktor Fredriksson att fr. o. m. den 24 januari 1955 biträda utredningen i vad avsåg mellaninstansorganisationen i de största länen.

Efter vederbörligt medgivande har vidare femton representanter för fem försöksdistrikt, i vilka försöksverksamheten omfattat samtliga klasser på högstadiet, hösten 1954 deltagit i överläggningar med utredningen rö- rande utformningen av den fackliga ledningen av enhetsskolans högsta- dium.

Utredningen har den 24 januari 1952 avgivit förslag till provisorisk lag

om gemensam skolstyrelse i vissa fall (stencilerat) och den 1 augusti 1952 förslag till tillämpningsföreslcrifter till lagen den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall. Den 10 december 1953 har utredningen överlämnat en stencilerad promemoria med förslag angående tillsättning av lärare i kunskapsämnen i försöksskolorna m. m. samt den 3 november 1954 en likaledes stencilerad promemoria med förslag till vissa åtgärder röran-de den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten m. m.

I samband med tillsättandet av 1953 års församlingsstyrelsekommitté överlämnade utredningen den 22 april 1953 till chefen för ecklesiastikde— partementet en promemoria angående den obligatoriska skolans ställning i kommunalrättsligt hänseende jämte ett i överensstämmelse med promemo- rian utarbetat utkast till ny församlingsstyrelselag med tillhörande spe- cialmotivering.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningens uppdrag har till utredningen överlämnats följande handlingar:

1) den 23 juli 1951 en av städernas folkskolinspektörsförbund gjord un— derdånig framställning angående ökade befogenheter åt de lokala skol— styrelserna;

2) den 24 november 1952 ett inom skolöverstyrelsen utarbetat förslag till bestämmelser angående inspektion av folkskoleväsendet i stad med minst 40.000 invånare jämte däröver inhämtade yttranden från de av för— slaget berörda folkskolinspektörerna och skolstyrelserna;

3) den 20 februari 1953 en av skolöverstyrelsen gjord underdånig fram— ställning angående beslutanderätten i fråga om inrättande av ordinarie lärartjänster inom folkskoleväsendet;

4) den 8 juni 1953 en av styrelsen för seminariernas rektorsförening gjord underdånig framställning angående rätt för seminariernas rektorer att i respektive seminariestäder närvara vid folksk—olestyrelses sammanträden;

5) den 6 november 1953 en av Sveriges folkskollärarförbund m. fl. gjord underdånig framställning angående ändring av Q 8 i) folkskolestadgan i fråga om kårrepresentantens befogenheter;

6) den 10 november 1953 en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjord underdånig framställning om vidtagande av åtgärder till skydd för folk- och fortsättningsskolornas arkivalier m. fl. handlingar i ämnet;

7) den 5 april 1954 en av folkskolestyrelsen i Stora Tuna skoldistrikt gjord underdånig framställning om utredning rörande anställningsförhål- landen m. m. för tillsynslärarna vid folkskolan;

8) den 17 september 1954 en av skolöverstyrelsen med egen hemställan överlämnad framställning från rektorerna vid katedralskolan i Lund och högre allmänna läroverket för gossar i Malmö angående handläggningen av löneärenden vid de allmänna läroverken m. m.;

9) den 7 januari 1955 en av skolchefen i Sundbybergs skoldistrikt rek-

tor A. Reg-Olofsson gjord underdånig framställning angående prövning av vissa frågor rörande skolchefsbefattning i försöksdistrikt.

De så överlämnade framställningarna har beaktats vid utredningsarbetet och, såsom framgår av betänkandet, i vissa avseenden föranlett förslag från utredningens sida. Remissakterna återställes samtidigt härmed till eckle— siastikdepartementet.

På grund av särskilda remisser har utredningen avgivit utlåtanden till Kungl. Maj:t

den 14 november 1951 över skolöverstyrelsesakkunnigas betänkande an- gående skolöverstyrelsens organisation ( SOU 1951:29 );

den 16 september 1952 över ett av skolöverstyrelsen den 3 juli 1952 av- givet förslag om decentraliserad beslutanderätt i vissa fall;

den 16 oktober 1952 över ett av skolöverstyrelsen avgivet, den 19 juni 1952 dagtecknat förslag angående folkskolans samarbetsnämnd m. m.;

den 19 november 1953 över 1950 års lärarutrednings betänkande angå- ende vissa med överlärarinstitutionen sammanhängande frågor (stenci— lerat) ;

den 10 september 1954 över ett av Läroverkslärarnas riksförbund av- givet förslag rörande skolväsendets fackliga ledning i skoldistrikt, där för- söksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller inbyggda realskolor förekommer ävensom skolöverstyrelsens yttrande över förslaget;

den 22 oktober 1954 över 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas betän- kande angående yrkesutbildnsingen ( SOU 1954:11 ).

Överläggningar har ägt rum med 1946 års skolkommissions yrkesdele- gation, 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, kommunalförbundskommit- tén, församlingsstyrelsekommittén, statens folkskolinspektörer samt no- madskolinspektören ävensom med representanter för allmänna statsbi- dragsutredningen och företrädare för skolstyrelserna i ett antal skoldistrikt av olika storlek och struktur i västra, mellersta och nordligaste Sverige.

Genom beslut den 5 november 1954 har Kungl. Maj:t anbefallt utred— ningen att i samråd med barnavårdskommittén till närmare övervägande upptaga jämväl det i Kungl. Maj:ts proposition den 19 februari 1954 (nr 156) angående anslag till främjande av ungdomens föreningsliv och fritids- verksamhet m. m. berörda spörsmålet om den kommunala handläggningen av vissa ungdomsfrågor. I denna fråga torde utredningen få avgiva förslag i annat sammanhang. I övrigt har utredningen härmed slutfört sitt uppdrag.

Arbetet inom utredningen har i betydande grad utförts inom särskilda delegationer. Sådana har funnits för skolväsendets lokala ledning under ordförandeskap av ledamoten Johansson, för mellaninstansfrågan under ordförandeskap av ledamoten Zetterlund och för de särskilda frågorna rö- rande Stockholm under ordförandeskap av ledamoten von Friesen. Grund- linjerna till utredningens förslag rörande lärartillsättningen uppdrogs av en delegation under ledning av utredningens tidigare ordförande XVallent— heim.

Förslagen till bestämmelser rörande handläggningen av disciplinären- den har väsentligen utarbetats av hovrättsrådet Larsson och avsnitten rörande tillsynslärare, skolledare i de minsta kommunerna samt kameral hjälp åt den fackliga ledningen av överläraren Ahlberg. I övrigt har betän— kandet i huvudsak utformats av utredningens nuvarande sekreterare.

Som resultat av sitt i allt väsentligt nu slutförda arbete får utredningen härmed vördsamt överlämna bifogade betänkande angående skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen.

Särskilt yttrande har avgivits av undertecknade Flinck och Johnsson. Stockholm i september 1955.

Emil Näsström

Gustaf Bodestam Hilding Flinck Bertil von Friesen

Curl-Erik Johansson Harold Johnsson Arthur Klum Torsten Sävborg Sven Zetterlund

/A rne Sönnerlind

Inledning

Kap. 1. Utredningsuppdraget

I anförande till statsrådsprotokollet den 29 juni 1951 yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet statsrådet Nygren bland annat föl— jande:

Vid anmälan av propositionen 1950:133 angående vissa riktlinjer för enhets- skolans ledning och lokala organisation ansåg sig min företrädare i ämbetet, stats- rådet Weijne, i vissa frågor icke kunna framlägga några definitiva förslag, enär ytterligare utredning vore erforderlig. Detta gällde främst frågorna om mellanin- stanser för den nya skolan, om den lokala ledningen och organisationen av skol— väsendet samt om lärartillsättningen. Det sålunda ifrågasatta ytterligare utred- ningsarbetet synes nu böra igångsättas.

Enligt de av statsmakterna uppdragna riktlinjerna för skolväsendets utveckling skall administrationen och den pedagogiska ledningen av skolan framdeles liksom nu under Kungl. Maj:t handhavas i tre instanser: av skolöverstyrelsen, av regio— nala organ eller mellaninstanser och av de lokala styrelserna. Skolans omgestalt- ning kommer emellertid att ställa samtliga instanser inför delvis nya och vidgade uppgifter, varför det blir nödvändigt med en anpassning av deras organisation med hänsyn härtill. Skolöverstyrelsens organisation är för närvarande föremål för utredning genom de 5. k. skolöverstyrelsesakkunniga, vilka torde komma att snart framlägga sina förslag. Mellaninstansernas och den lokala ledningens orga- nisation är ännu outredd men bör nu upptagas till övervägande. Den utredning, som jag ämnar föreslå tillsatt för detta ändamål, får som främsta uppgift att av- gränsa de olika instansernas kompetensområden och arbetsuppgifter från var- andra, varvid skolöverstyrelsesakkunnigas förslag torde få tjäna som utgångs- punkt. Vissa besvärliga avvägningsproblem komma härvid säkerligen att möta; särskilt vill jag peka på frågan om lärartillsättningen. Sedan mellaninstansernas och den lokala skolledningens uppgifter och befogenheter klarlagts, har utred- ningen att framlägga förslag rörande dessa instansers organisation, arbetssätt m.m., i samband varmed utförliga författningsförslag böra utarbetas. En allmän strä- van under utredningsarbetet bör vara att skapa en så enkel och smidig skolor— ganisation som möjligt. Bland annat är det önskvärt, att ärendenas behandling i största möjliga utsträckning decentraliseras, så att de icke komma att handläggas av fler myndigheter än som är oundgängligen nödvändigt. Önskvärd stadga och enhetlighet i lägre instansers handläggning av frågorna torde i stor utsträckning kunna säkras genom centralt utfärdade anvisningar.

Såsom regionala organ på folkskoleväsendets område fungera för närvarande domkapitel, länsstyrelser och folkskolinspektion. Frågan om en omorganisation av mellaninstansväsendet har länge varit aktuell. Den 19 oktober 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1945 års folkskolesakkunniga att verkställa av 1945 års riksdag begärd utredning av frågan om mellaninstanserna i ärenden rörande folkskolevä-

sendet och vad därmed står i samband. De sakkunniga ha den 16 juni 1948 av- givit betänkande och förslag angående nya mellaninstanser för folkskoleväsendct ( SOU 1948:28 ). Förslaget, som således enligt uppdraget endast tar sikte på det nuvarande folkskoleväsendet, innebär i huvudsak att en ny mellaninstans, kallad skoldirektion, inrättas för visst område, sammanfallande med det nuvarande inspektionsområdet, till vilken skulle överföras i första hand samtliga folkskol— ärenden, som nu handläggas av domkapitlen, med undantag av besvärsärcnden, vilka skulle handläggas av skolöverstyrelsen och länsstyrelserna, vissa tjänsteför- cningsärenden, vilka skulle kvarbli hos domkapitlen, samt sådana ärenden, som kunna decentraliseras till de lokala skolmyndigheterna. Vidare skulle till skoldi- rektionen överföras vissa ärenden, som nu handläggas av skolöverstyrelsen, främst sådana som avse organisationsplaner, bestämmande av antalet icke-ordinarie lä- rartjänster (i vissa fall), fastställande av instruktion för distriktsöverlärare m. fl. Skoldirektionerna skulle därjämte enligt förslaget vara huvudmän för sådana lä- rartjänster, som äro gemensamma för flera skoldistrikt, t. ex. övningslärar- och reservvikarietjänster, ävensom utöva den disciplinära myndigheten över folk- och fortsättningsskolans lärare.

Sedan folkskolesakkunniga avgivit sitt ifrågavarande förslag, har behovet av en genomgripande omorganisation av mellaninstansväsendet ytterligare accentuerats genom beslutet om den nya enhetsskolan och vad därmed står i samband. Det sy- ncs icke skäligen kunna ifrågasättas att belasta domkapitlen med de delvis helt nya och omfattande uppgifter, som komma att behöva åläggas mellaninstansen. Bent principiellt föreligger icke heller längre det samband mellan kyrkans och skolans angelägenheter, som tidigare kunnat motivera domkapitlens befattning med skolärenden.

Mellaninstanserna skola i första hand avse den nya enhetsskolan; innan denna helt genomförts skola de under övergångstiden även omfatta den nuvarande folk- skolan jämte övriga mot enhetsskolans högstadium svarande skolformer. Huru— vida även gymnasiet skall inordnas under mellaninstanser är för närvarande svårt att bedöma; spörsmålet torde böra närmare övervägas av utredningen. Jag anser mig här endast böra erinra om att statsmakterna ännu icke tagit ställning till vare sig frågan om gymnasiets framtida organisation eller till den provisoriska gym- nasieform, som ansetts erforderlig under övergångstiden, samt att även frågan om en eventuell kommunalisering av gymnasiet ställts på framtiden. Det kan vidare framhållas, att gymnasieorganisationen i förhållande till det övriga skolväsendet är av mycket begränsad omfattning, varför behovet av en mellaninstans för att avlasta skolöverstyrelsen här icke är lika framträdande. Frågan om gymnasiets inordnande under mellaninstansen beror även i hög grad av storleken av de nya mellaninstansernas vcrksamhetsområden.

Vid bedömandet av frågan om vilka uppgifter, som böra anförtros mellanin- stanserna, torde viss vägledning kunna hämtas i 1945 års folkskolesakkunnigas förutnämnda betänkande och förslag. Jag har redan nämnt, att domkapitlens be- fattning med skolärenden bör i princip upphöra. Det torde vidare vara lämpligt, att mellaninstansen övertager handläggningen av en del ärenden, som nu åvilar skolöverstyrelsen. Utredningen torde vidare böra undersöka, i vad mån de av folkskolesakkunniga förordade övriga uppgifterna beträffande den av dem före- slagna mellaninstansen _ nämligen att vara huvudman för vissa befattningsha- vare, anställda för tjänstgöring inom mer än ett skoldistrikt, att vara disciplinär myndighet för lärarpersonalen och att i viss utsträckning fungera som distrikts- styrelse lämpligen böra tilldelas de nya mellaninstanserna.

De nya mellaninstanserna måste vidare få betydelsefulla uppgifter i fråga om den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan. Vissa icke alltid lättlösta or- ganisations- och samordningsproblem torde härvidlag komma att möta mellanin— stansen, som måste uppehålla fortlöpande kontakt med länsarbetsnämnd, lands— tingets och kommunernas yrkesskolor, hushållningssällskapct m. fl.

Liksom skolöverstyrelsen böra även mellaninstanserna bli ett instrument för det pedagogiska framstegsarbetet på skolans område. Vid sidan av de löpande administrativa uppgifterna böra därför de experimentella och nyskapande bere- das erforderligt utrymme. Det må erinras 0111 vad särskilda utskottet i sitt utlåtan- de 1950:3 i denna fråga anfört, nämligen att >>man bör ha rätt att av mellaninstan- serna vänta något mer än en rutinmässig handläggning av löpande ärenden». Ut- redningen bör ägna stor uppmärksamhet åt dessa spörsmål såväl i vad avser mel- laninstansens konstruktion, så att den pedagogiska sakkunskapen och lekmanna- synpunkterna effektivt få göra sig gällande, som beträffande det närmare sättet för denna verksamhets utövande.

I fråga om mellaninstansernas lämpliga verksamhetsområden har i åtskilliga remissyttranden över folkskolesakkunnigas förslag framhållits, att dessa borde göras större än de nuvarande inspektionsområdena och i flera fall har en anknyt- ning till länsindelningen rekommenderats. Flera skäl torde även enligt min upp- fattning tala i sådana riktning.

Vissa påtagliga fördelar skulle säkerligen vinnas, därest mellaninstansen finge överblicka ett så stort förvaltningsområde som förhållandena medgiva. Antalet ärenden måste nämligen vara tillräckligt stort för uppbyggande av en verklig för- valtning och för att möjliggöra skapandet av en administrativ erfarenhet, var— förutan förvaltningen lätt kan förlora karaktären av myndighet och icke komma i åtnjutande av den nödvändiga auktoriteten. En annan omständighet av icke ringa vikt är, att en förvaltning av större omfattning skulle få bättre möjligheter att anställa fullt kvalificerad personal, vilket i sin tur skulle kunna leda till en ökad decentralisering av ärenden från skolöverstyrelsen. Det är även att befara, att ett relativt stort antal mellaninstanser skulle försvåra en önskvärd enhetlighet i verk- samhet och praxis. De uppgifter med avseende å den förberedande yrkesutbild- ningen och den allmänna pedagogiska reformverksamheten, som enligt vad jag tidigare anfört böra ankomma på mellaninstansen, torde ävenledes tala för att instansens verksamhetsområde ej bestämmes för snävt. Slutligen må framhållas, att den nya kommunindelningen kommer att minska skoldistriktens antal i så- dan grad, att det icke bör möta några svårigheter för mellaninstansen inom ett större område än folkskolesakkunniga tänkt sig att nå önskvärd kontakt med och kännedom om de lokala skolförhållandena.

Därest det vid det fortsatta utredningsarbetet skulle visa sig lämpligt, att mel- laninstansernas verksamhetsområdcn göras större än de nuvarande inspektions- områdena och eventuellt anslutas till länsindelningen, kunde det givetvis synas ligga nära till hands att på ett eller annat sätt knyta instanserna till länsstyrel- serna, t. ex. genom att inom dessa upprätta särskilda sektioner för skolärenden. Tanken härpå har också framförts av 1948 års länsstyrelseutredning i dess i juli 1950 avgivna betänkande rörande länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28). För allmänheten och skoldistrikten skulle en koncentrering av skolärenden till länsstyrelserna måhända kunna innebära vissa praktiska fördelar. Å andra sidan torde sambandet mellan flertalet skolärenden och länsstyrelsernas övriga nuvarande uppgifter vara ganska ringa. Vidare för— tjänar att understrykas vad jag redan tidigare framhållit, nämligen att mellanin- stansen icke skall fungera enbart som administrativ förvaltningsmyndighet. Det

kan befaras, att länsstyrelserna skola vara mindre skickade att leda det pedago- giska reformarbetet. Det är emellertid överhuvud icke möjligt att på grundval av länsstyrelseutredningens överväganden bilda sig en klar uppfattning om möjlig- heten och lämpligheten av att anlita länsstyrelserna som mellaninstanser, varför det bör ankomma på den nya utredningen att ytterligare undersöka denna fråga.

Vid bestämmandet av mellaninstansernas sammansättning bör beaktas vad sär- skilda utskottet anfört om vikten av pedagogisk sakkunskap och lekmannainfly- tande. Behovet av juridisk sakkunskap får heller icke förbises.

I samband med frågan om de nya mcllaninstansernas konstruktion måste givet- vis ocksä spörsmålet om folkskolinspektionens framtida ställning närmare be- lysas.

Det direkta ansvaret för skolväsendet kommer även framdelcs att åvila de la- kula skolmyndigheterna. Den nya enhetsskolan kommer att ställa stora krav på dessa, varför det är angeläget, att de erhålla en så enhetlig och ändamålsenlig . organisation som möjligt. Den nuvarande ordningen med som regel särskilda styrelser på en och samma ort för skolor av olika typ måste ur flera synpunkter betecknas som olämplig, vilket också starkt betonats i samband med riksdags- beslutet i skolfrågan. Det är sålunda viktigt att nu skapa de organisatoriska för- utsättningarna för en framgångsrik lokal ledning av skolan. Åtskilliga problem äro emellertid förknippade därmed; det torde böra uppdragas åt utredningen att närmare överväga dem och framlägga erforderliga förslag.

I de flesta kommuner torde det vara möjligt att genomföra en gemensam sty- relse för alla distriktets skolor, alltså även för gymnasier och yrkesskolor. Jag vill dock framhålla, att det måhända kan befinnas i viss utsträckning påkallat med särskilda styrelser för de yrkesutbildande läroanstalterna; detta blir emellertid beroende av yrkesskolväsendets framtida organisation, varom förslag ännu ej fö- religger. Utredningen bör i detta hänseende hålla kontakt med skolkommissionens yrkesutbildningsdelegation. I de allra största kommunerna kan det kanske vara önskvärt med en uppdelning av skolledningen på flera styrelser; utredningen bör i så fall klarlägga under vilka förutsättningar och i vilka former detta må kunna ske.

Bestämmelserna i den nuvarande skolstyrelselagen torde i väsentliga delar kun- na tjäna som grundval vid regleringen av de nya styrelsernas verksamhet. Det bör dock erinras om att de nya skolstyrelsernas kompetensområde kommer att bli större än folkskolestyrelsernas därigenom att de i viss utsträckning komma att få ansvaret även för högre skolstadier; detta måste givetvis komma att på— verka såväl skolstyrelsernas organisation som omfattningen av de uppgifter, som böra åläggas dem. Å ena sidan kan detta medföra, att skolstyrelserna i vissa frå- gor icke lämpligen böra utrustas med befogenheter som nu tillkomma folkskole- styrelserna beträffande folkskoleväsendet, t. ex. i frågor rörande tillsättning av lärare och angående disciplinära åtgärder mot lärare. Jag återkommer i det föl- jande till frågan om lärartillsättningen. Å andra sidan är det uppenbart, att åt- skilliga ärenden, som nu handläggas av högre myndighet, höra i och med förstär- kandet av den lokala ledningen med fördel kunna hänskjutas till distriktens eget avgörande. Det får icke förbises, att större rörelsefrihet för kommunerna måste hos dessa öka intresset och känslan av gemensamt ansvar för skolan. Städernas foikskolinspektörsförbund har i skrivelse den 26 april 1951 angivit vissa exempel på ärenden, vari beslutanderätten föreslagits överflyttad på de lokala skolsty- relserna, vilken skrivelse jag avser att överlämna till utredningen för övervägande.

Av den lokala Skolstyrelsen väntas även positiva insatser i det pedagogiska för- söksarbetet inom distriktet, och den bör på alla sätt främja lärarnas vidareut-

bildning. Ytterligare en viktig uppgift, som kommer att åvila skolstyrelsen, är att befrämja samarbetet mellan skolan och hemmen.

I sammanhang härmed kommer man in på frågan om skolans fackliga ledning inom distrikten. Utredningen bör ägna även denna fråga uppmärksamhet. Av vikt är att klarlägga de lokala skolledarnas och skolstyrelsernas verksamhetsfält och skolledarnas ansvarighet inför skolstyrelserna.

Beträffande frågan om skolstyrelsernas sammansättning och arbetsformer vill jag fästa utredningens uppmärksamhet på vad särskilda utskottet i sitt utlåtande 1950:3 uttalat i fråga om eventuella nämnder eller delegationer inom skolstyrel- serna samt beträffande skolledarnas deltagande i skolstyrelsens arbete och lärar- kårens representation inom denna.

I övrigt får jag beträffande de nya skolstyrelsernas uppgifter, sammansättning, arbetsformer m. m. hänvisa till vad som anförts i propositionen 1950:133 och sär- skilda utskottets utlåtande 19503.

Det är givetvis önskvärt, att anordningen med gemensam skolstyrelsc kan ge- nomföras så snart som möjligt. I vissa av försöksdistrikten har frågan redan bli- vit aktuell, enär försöksskolorna nått fram till anknytningspunkten för den 4-åriga realskolan, d. v. s. till klass 7, men även i skoldistrikt, där någon försöksverksam— het ej bedrives, kan det ur många synpunkter vara lämpligt, att den nuvarande splittringen i den lokala ledningen ersättes med större enhetlighet. Skolöversty- relscn har i skrivelse den 11 maj 1951 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i enlighet med framlagt förslag utfärda provisoriska föreskrifter beträffande gemensam sty- relse för skola, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives, och stat- lig realskola. Den gemensamma styrelsen skulle utgöras av folkskolestyrelsen jämte de ledamöter av läroverkets lokalstyrelse, Kungl. Maj:t efter framställning i varje särskilt fall bestämde. Beträffande styrelsens uppgifter skulle gälla bestämmel- serna angående folkskolestyrelse i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner samt dessutom, med vissa undantag, bestämmelserna om lokalstyrelse i läroverksstadgan.

Emellertid synes det icke möjligt att utan riksdagens hörande genomföra dessa bestämmelser, som skulle innefatta ett suspenderande i vissa skoldistrikt av den av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftade skolstyrelselagen. Det bemyn- digande, som 1949 års riksdag (statsutskottets utlåtande nr 8, s. 83) givit Kungl. Maj:t att i särskilda fall under försökstiden, då så befinnes påkallat, lämna er- forderliga medgivanden till avvikelser från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens medverkan, torde icke kunna åberopas i förevarande fall. Då frågan om en provisorisk anordning också lämpligen bör ses i sammanhang med spörs- målet om den framtida lokala ledningen av skolväsendet, tala starka skäl för att åt den nu ifrågasatta utredningen uppdrages att ytterligare överväga skolöversty- relsens ifrågavarande försiag, varefter ärendet får underställas 1952 års riksdag. Utredningen torde sålunda böra först gripa sig an med denna fråga och skynd- samt framlägga särskilt förslag därutinnan.

Sedan frågan om den gemensamma styrelsen lösts för försöksdistriktcns de], torde några principiella svårigheter knappast böra möta för ett genomförande un- der övergångstiden av motsvarande organisation även i distrikt, (lär försöksun- dervisning ej bedrives.

Som förut nämnts måste vid övervägandena rörande mellaninstanserna och den lokala ledningen frågan om lärartillsätlningen i enhetsskolan spela en viktig roll. Denna fråga befinner sig ännu i outrctt skick. Varken skolkommissionen eller skolöverstyrelsen har ansett sig kunna taga slutlig ställning till detta spörsmål, och i remissyttrandena ha mycket delade meningar kommit till uttryck, särskilt från lärarorganisationernas sida.

Frågan om lärartillsättningen är otvivelaktigt ett komplicerat problem, på vil- ket måste anläggas både principiella och praktisk-organisatoriska synpunkter. Folkskolans lärare tillsättas för närvarande av vederbörande lokala skolmyndig- hetcr genom val och de högre kommunala skolornas lärare av vederbörande skol- styrelse, medan de statliga högre skolornas lärare adjunkter och lektorer —— utnämnas av Kungl. Maj:t. Av praktiska skäl är det icke gärna tänkbart att låta alla lärare på enhetsskolans högstadium utnämnas av Kungl. Maj:t. Det synes mig icke heller utan mycket vägande skäl böra ifrågasättas att beröva kommunerna den rätt att tillsätta lärare, som traditionellt tillkommit dem. Därest det skulle be- finnas lämpligt att bibehålla de kommunala skolstyrelserna vid denna deras rätt uppstår frågan, om denna i så fall bör gälla enhetsskolan i dess helhet eller en- dast dess låg- och mellanstadier. Rent principiellt måste ett enhetligt tillsättnings- förfarandc för enhetsskolans samtliga lärare sägas ligga nära till hands. Emeller- tid ha från läroverkslärarhåll rests mycket bestämda invändningar mot att. hög- stadiets lärare skulle tillsättas av de kommunala organen. En annan svårighet i detta sammanhang utgör gymnasiets anknytning till enhetsskolan genom klass 9 g. Det skulle med hänsyn härtill givetvis kunna övervägas att förlägga tillsättningen till den ifrågasatta mellaninstansen, varvid det kommunala inflytandet skulle kun- na tillgodoses genom att kommunal myndighet finge avge förslag eller förord. Därest tanken på ett enhetligt tillsättningsförfarande skulle visa sig svår att ge- nomföra, återstår utvägen med skilda förfaranden på så sätt, att högstadiets lä- rare utses av skolöverstyrelsen eller mellaninstanserna och övriga lärare tillsät- tas på i huvudsak samma sätt som nu gäller för folkskolans lärare. Såsom depar- tementschefen framhållit i propositionen 1950:133 bör nämligen begreppet >>en- hetsskola» givetvis inte tolkas så snävt, att icke olika tillsättningsförfaranden för dess lärarkategorier skulle kunna medgivas, därest starka skäl tala därför. I öv- rigt torde jag få hänvisa till de synpunkter på förevarande spörsmål, som i sam- band med riksdagsbehandlingen uttalats av departementschefen och särskilda ut- skottet. Jag vill slutligen starkt betona, att det för skolans lugna och harmoniska utveckling är av den allra största betydelse att denna fråga löses på ett tillfreds- ställande och för olika parter förtroendeingivande sätt.

Utredningsarbetet rörande lärartillsättningen bör givetvis avse samtliga för en— hetsskolan avsedda lärarkategorier; lärartillsättningen i gymnasiet behöver där- emot icke beröras i vidare mån än som kan föranledas av dess eventuella sam- band med tillsättningen av lärare i enhetsskolan.

Med hänsyn till det redan pågående genomförandet av den 9-åriga enhetssko- lan är det givetvis angeläget, att de organisatoriska frågor, som nu skola utredas, kunna vinna sin lösning så snart som möjligt. Jag har redan nämnt, att spörs- målct om gemensam skolstyrelse i försöksdistrikten helst bör underställas 1952 års riksdag; i övrigt bör utredningsarbetet så bedrivas, att förslag i ämnet kunna framläggas för 1953 års riksdag.

Av de återgivna direktiven framgår, dels att det i utredningens uppdrag ingått att verkställa utredning och framlägga förslag rörande tre var för sig omfattande spörsmål, vilka tillsammantagna bildar ett komplex med förgreningar åt praktiskt taget alla områden av skolorganisationen, dels att utredningsuppdraget föranletts av den 1950 beslutade skolreformen, vars väsentligaste innehåll är upprättandet av en 9-årig enhetsskola, dels ock att utredningens förslag i första hand skulle avse denna nya skola. Utredningsuppdraget har komplicerats därav att det i många avseenden

gällt att utforma förslag, som kan bilda en brygga mellan de nuvarande förhållandena och ett framtida skolväsen, om vilket kännedomen för när- varande är ofullständig. Utredningen har således icke ansett det lämpligt att framlägga förslag av så begränsad räckvidd, att de skulle gälla enbart en framtida enhetsskola och övergångsvis sådana kommuner, där försöks- verksamhet med enhetsskola bedrives, utan samtliga av utredningen utar- betade organisationsförslag är avsedda att träda i kraft den ] juli 1957 med giltighet i princip för samtliga kommuner och för flertalet nuvarande skol- former.

Förslagens förverkligande är att betrakta såsom betydande steg i riktning mot en ny skolorganisation av enhetsskoltyp. Bland åtgärder, vilka bör vid- tagas såsom led i enhetsskolans genomförande och yrkesskolväsendets ut- byggnad, torde ett förverkligande av de efterföljande förslagen rörande skolstyrelseorganisationen och de nya mellaninstanserna vara av hög ange- lägenhetsgrad.

Att utredningsuppdraget fullgjorts i ett hrytningsskedc, där ovisshet rått rörande lösningen av åtskilliga frågor utanför utredningens uppdrag, och att övergångsformer således måste skapas, har i viss mån kommit att prägla arbetet. Svårigheterna härvidlag har varit märkbara, då detaljbestämmelser, som skall gälla såväl nuförhållandena som framtidens skolväsen, skolat ut- formas.

Utredningen framlägger följande författningsförslag: förslag till ny skol- styrelselag, förslag till bestämmelser rörande skolstyrelselagens tillämpning. förslag till disciplinbestämmelser för lärare i kommunala skolor m. m. samt förslag till instruktion för nya mellaninstanser. Dessutom framlägges ett utkast till bestämmelser rörande lärartillsättningen. Emellertid beröres ett stort antal författningar, främst skolstadgorna och av dessa i synnerlig grad folkskolestadgorna, av de framlagda organisationsförslagen. Enligt ut- redningens uppfattning är det mycket angeläget, att utredningens arbete kompletteras med att en helt ny, tidsenlig och lätt användbar folkskolestad- ga eller skolstadga, gemensam för hela riket och så långt möjligt för olika skolformer, utarbetas i anslutning till de omfattande ändringar i folkskole- stadgorna, som blir en följd av ett genomförande av utredningens förslag. Detta arbete torde snarast möjligt böra påbörjas. Såsom grundval för detta arbete torde kunna tjäna det utkast till ny folkskolestadga, vilket 1953 un- der hand av utredningen inlämnats till ecklesiastikdepartementet.

AVDELNING I

Skolväsendets lokala ledning

De skolformer, vars lokala ledning beröres av utredningens förslag i det följande, är: folk- och fortsättningsskolan (enhetsskolan), högre folkskola, kommunal realskola, praktisk kommunal realskola, kommunal flickskola, kommunala skolor för yrkesundervisning, allmänt läroverk samt stats- understött, av kommun ägt handelsgymnasium. För närvarande har envar av dessa skolor i regel sin egen lokala skolledning, d. v. s. egen styrelse och egen facklig ledning. Frågorna om skolstyrelsen och den fackliga ledningen

l behandlas av utredningen var för sig. I närmast följande kapitel göres en ! kort tillbakablick och redogöres för skolstyrelsens nuvarande organisation 1 och uppgifter vid varje ovan angiven skolform. Därefter framlägges förslag * om en ny skolstyrelse (kap. 3), dennas uppgifter (kap. 4) och organisation

l (kap. 5). Slutligen behandlas i denna avdelning den lokala fackliga skol- ledningens utformning (kap. 6).

Kap. 2. Historik och nuvarande förhållanden

Folkskoleväsendet Historik

Enligt 1842 års folkskolestadga skulle i varje skoldistrikt finnas en skol- styrelse med kyrkoherden såsom självskriven ordförande samt i övrigt några av församlingen valda, inom skoldistriktet boende ledamöter. Styrelsen ålåg att >>hava inseende över alla inom distriktet inrättade folkskolor, sorgfälligt vårda deras angelägenheter samt vaka däröver, att undervisningen samvets— grant besörjes och flitigt begagnas.» Skolstyrelsen fick det ansvarsfulla upp- draget att organisera den nya skolan, >>utstaka de rotar» i vilka försam— lingen med avseende på undervisningen lämpligen borde indelas, anskaffa och underhålla tjänliga rum för distriktets skolor samt bestämma de tider, då undervisningen skulle meddelas och offentliga förhör hållas.

Vid tillsättning av lärare skulle skolstyrelsen bland de sökande uppsätta tre på förslag, mellan vilka därefter val skulle anställas av i sockenstäm- man röstberättigade medlemmar. Därvid gällde kyrkoherdens röst som vid klockarval, d. v. s. han disponerade hälften av alla avgivna röster.

Om lärare ej på tillbörligt sätt skötte sin syssla, kunde han av skolsty- relsen meddelas varning eller, om detta ej hade äsyftad verkan, skiljas från sin befattning.

Gentemot kyrkoherdens självskrivenhet liksom mot regeln om hans halva röstetal riktades tidigt skarp kritik. Redan vid 1847—1848 års riksdag väck- tes sålunda motioner om avskaffande av självskrivenheten samt om änd- ring av röstningsförfarandet.

Genom tillkomsten av 1862 års kommunalförordningar avskildes skol- ärendena från kommunalförvaltningen och lades under kyrkostämman, som blev folkskolans anslagsbeviljande myndighet. Skolstyrelsen ersattes av ett skolråd, där kyrkoherden fortfarande skulle vara självskriven ordförande. övriga ledamöter skulle till lämpligt antal, dock inte under fem, utses av kyrkostämman bland för nit om skolväsendet kända män. Den speciella bestämmelsen om ordförandens röstetal vid lärarval avskaffades. Emel- lertid var pastors självskrivenhet fortfarande en nagel i ögat på många. Redan vid 1862 års riksdag och sedan vid nästan varje riksdag un- der en följd av år väcktes förslag om att kyrkostämman själv skulle välja ordförande i skolrådet. Den prästerliga självskrivenheten upphävdes dock icke förrän 1930.

1842 års folkskolestadga förblev gällande i fyrtio år. 1882 års förnyade stadga innehöll visserligen inga genomgripande förändringar men gavs en form och en uppställning, som i mycket fortfarande går igen i nu gällande stadga. Vid den omarbetning som företogs år 1897 tillkom som en betydel- sefull nyhet bestämmelser om kommunal skolledare. Där kyrkostämman beviljade medel för ändamålet, ägde skolrådet rätt att till sitt biträde antaga folkskolinspektör med skyldigheter, som skulle angivas i särskild instruk- tion. Inspektören skulle ha rätt att vara närvarande vid Skolrådets sam- manträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Först 1917 in- fördes emellertid i stadgan mera detaljerade bestämmelser rörande kom- munal folkskolinspektör och överlärare.

Frågan om lärarkårens representation i skolrådet, om vilken en motion väckts redan vid 1869 års riksdag, löstes slutligt år 1905, då genom en i administrativ ordning vidtagen ändring av folkskolestadgan föreskrevs skyl- dighet för en av lärarkåren utsedd representant att närvara vid samman- trädena.

Det första steget i den nu praktiskt taget fullbordade utvecklingen mot folkskoleväsendets övergång från den kyrkliga till den borgerliga kommu— nen togs år 1857, då Göteborgs folkskoleväsen underställdes den borgerliga kommunen, som för dess ledning valde en allmän folkskolestyrelse. År 1903 antogs en lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, varigenom beslu- tanderätten rörande folkskoleväsendet överfördes från kyrkostämma och kyrkofullmäktige till stadsfullmäktige. Genom en är 1909 antagen lag om folkskoleväsendet i vissa städer skapades möjlighet att i städerna, efter med—

Folkskoleväsendets ställning i kommunalrättsligt hänseende

givande av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, överföra folkskoleväsendet från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.

Intill den 1 januari 1955 var emellertid den obligatoriska skolan i princip en den kyrkliga kommunens angelägenhet. Enligt lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse ägde nämligen varje territoriell församling att själv vårda folk- och fortsättningsskoleväsendet i församlingen. Undantag gjor- des emellertid för kommun, som avsågs i den ännu gällande lagen av den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner. Sistnämnda lag omfattar de kommuner, som sammanfaller med skoldistrikt (församling) och där kom— munal- eller stadsfullmäktige finns; i dessa fall skall den obligato— riska skolan vara den borgerliga kommunens angelägenhet. Som framgår av det sagda har 1930 års skolstyrelselag formellt karaktären av en spe- ciallag men redan ganska snart efter dess tillkomst började en successiv övergång från kyrkligt till borgerligt huvudmannaskap för det obligatoriska skolväsendet, vilken utveckling den 1 januari 1955 fortskridit så långt att skolstyrelselagen då gällde i alla rikets kommuner utom 12.

I samband med tillsättandet av 1953 års församlingsstyrelsekommitté överlämnade skolstyrelseutredningen den 22 april 1953 till chefen för eck- lesiastikdepartementet en promemoria angående den obligatoriska skolans ställning i kommunalrättsligt avseende. Efter en redogörelse för den histo- riska utvecklingen på området anfördes i promemorian:

Såsom framgår av (len nu lämnade redogörelsen kan den utveckling i riktning mot folkskoleväsendets överförande till den borgerliga kommunen, som länge på- gått, numera anses vara praktiskt taget fullbordad. Endast i ett försvinnande litet antal fall är folkundervisningen 'ännu en församlingens angelägenhet. I skarp motsats till detta faktiska förhållande står församlingsstyrelselagens bestämmelser, enligt vilka vården om folkundervisningen i princip fortfarande åvilar försam— lingarna. Redan dessa omständigheter utgöra en anledning att överväga, huruvida icke en ändring i den rättsliga grunden för folkskoleväsendet bör komma till stånd. De principiella skäl, som i olika sammanhang anförts för folkskoleväsen- dets överflyttning till den borgerliga kommunen och som redovisats i den ovan lämnade historiken, tala dessutom för att en överflyttning bör ske även i de återstående fallen. Dessa principiella skäl ha för övrigt vunnit i styrka genom den vidgade rätt till utträde ur svenska kyrkan, som införts genom den år 1951 antagna religionsfrihetslagen.

Till nu anförda skäl för en ändring av församlingsstyrelselagen kommer emel- lertid även ett annat. Den i princip beslutade enhetsskolan skall enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen i denna del bifallna proposition (19502133) vara en kommunal skola. Det synes uppenbart att med ordet »kommunal» i detta sammanhang åsyftas endast den borgerliga kommunen. I samband med enhetsskolans genomförande måste alltså principen om det obligatoriska skolväsendet såsom en församlingens angelägenhet ersättas av en motsvarande allmän regel om den borgerliga kommu- nen såsom huvudman för den obligatoriska skolan. De författningar, som aktuali-

seras av enhetsskolan, måste bygga på sistnämnda regel. Vissa av dessa författ- ningar (bl. a. de som angå de kommunala skolstyrelserna) äro emellertid avsedda att träda i tillämpning redan före enhetsskolans införande. Detta utgör ytterligare ett skäl att nu ändra den kommunalrättsliga grunden för det obligatoriska skol- väsendet.

En sådan principiell ändring, som här förordats, behöver inte medföra, att folk- skoleväsendet, på de ställen, där det ännu är en församlingens angelägenhet, ome— delbart överflyttas till den borgerliga kommunen. En viss övergångstid kan av praktiska skäl befinnas lämplig. Såsom framgår av det förut sagda är det ur en- hetsskolans synpunkt inte nödvändigt att överflyttningen sker förrän i samband med skolreformens genomförande. Å andra sidan är det av principiella skäl önsk- värt, att den sker snarast möjligt. Tidpunkten torde i varje särskilt fall få bestäm- mas med hänsyn till de i fallet föreliggande omständigheterna. En övergångsbc- stämmelse av denna innebörd torde böra meddelas.

Efter hemställan av skolstyrelseutredningen uppdrog Kunglf Maj :t åt för- samlingsstyrelsekommittén att verkställa den revision av församlingssty- relselagen, som den förordade förändringen skulle kräva. I överensstäm- melse med ett av kommittén utarbetat förslag till lag om ändring av för- samlingsstyrelselagen, innebärande bl. a. att ur den sistnämnda skulle ute- slutas alla bestämmelser om skolväsendet, framlades därefter proposition (nr 207) för 1954 års riksdag. Propositionen antogs av riksdagen och lag— ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1955. I en övergångsbestämmelsc stadgas, att vad församlingsstyrelselagen i sin gamla lydelse innehåller rö- rande folk— och fortsättningsskoleväsendet tills vidare skall äga tillämpning beträffande församling, där nämnda skolväsen den 1 januari 1955 var en församlingens angelägenhet. Någon ändring gjordes icke i 1930 års skol- styrelselag.

Läget är alltså för närvarande det, att principen om den obligatoriska skolan såsom en församlingens angelägenhet blivit upphävd utan att någon motsvarande allmän regel om den borgerliga kommunen såsom huvudman för denna ännu trätt i stället.

Såsom anförts i det ovan återgivna avsnittet ur skolstyrelseutredningcns promemoria och på de skäl som där angivits torde de författningar angå- ende de kommunala skolstyrelserna m. in., som ingår i utredningens för— slag, böra bygga på en allmän regel, att det obligatoriska skolväsendet skall vara en borgerligt kommunal angelägenhet. Den viktigaste av nämnda för- fattningar är en lag, som upptar de grundläggande bestämmelserna om skolväsendets lokala ledning. Utredningen har funnit det lämpligt att prin- cipen i fråga om huvudmannaskapet kommer till uttryck i denna lag genom föreskrifter om kommunernas allmänna skyldigheter med avseende å det obligatoriska skolväsendet (2 5 förslaget till skolstyrelselag).

Folkskolestyrelsens nuvarande organisation och uppgifter

Enligt 1930 års skolstyrelselag skall förvaltningen och värden av kom- munens folk- och fortsättningsskolväsende handhavas av en folkskolesty-

relse (4 5). Där kommunen finner det vara till fördel för skolväsendet, kan särskild fortsättningsskolestyrelse utses. I det fåtal kommuner där kyrko— församlingen fortfarande är huvudman för folk- och fortsättningsskolvil sendet är skolrådet styrelse för detsamma. Folkskoleväsendet i Stockholms stad är reglerat genom särskilda författningar (se avd. IV).

Ledamöter i folkskolestyrelse väljes av kommunal- eller stadsfullmäktige till det antal fullmäktige finner lämpligt med hänsyn till kommunens vidd och folkmängd. Antalet ledamöter får dock icke vara under 5 och över 21. Suppleanter utses till lämpligt antal (7 5). Såväl ledamöter som suppleanter ! kan väljas proportionellt (9 5). Valbar som ledamot eller suppleant av % folkskolestyrelsen är den som är röstberättigad vid kommunal- eller stads- ) fullmäktigeval och uppnått tjugotre års ålder. Som särskild kvalifikation gäller, att vederbörande skall anses vilja befordra skolväsendet. Den som är omyndig, i konkurstillstånd eller av allmänna fattigvården omhänder- tagen för varaktig försörjning är icke valbar (8 5).

Mandatperioden är fyra år, räknat från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas året näst efter det, då all- männa val av kommunal- eller stadsfullmäktige ägde rum (9 5). | Skolstyrelseutredningen har hos ett 80-tal kommuner, valda så att de kan anses ; representativa för olika slag av kommuner, gjort en förfrågan angående antalet le- . damöter och suppleanter i folkskolestyrelsen. Av de sammanställda uppgifterna ( framgår, att endast ett av dessa skoldistrikt har mindre än 7 ledamöter i folkskole-

styrelsen; att ett övervägande antal har 9 eller 11 ledamöter; att 11 distrikt nära 14 % av de tillfrågade—har mer än 15 ledamöter; att detta större ledamotstal före- i kommer lika mycket bland de mindre distrikten som bland de större; att 3 distrikt | (Göteborg, Styrsö i Göteborgs och Bohus län samt Själevad i Västernorrlands län) ] har högsta tillåtna antal ledamöter, 21, samt att även mycket stora distrikt före- kommer bland dem, som har ett litet antal ledamöter, exempelvis Malmö med 9 ledamöter och 5 suppleanter.

Beträffande antalet suppleanter i folkskolestyrelsen framgår, att ungefär hälften av kommunerna valt samma antal suppleanter som ledamöter, medan den andra hälften valt färre suppleanter än ledamöter.

Folkskolestyrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordföran- de. Till ordförande kan utses kyrkoherden i det pastorat, till vilket koln- inunen hör, eller, för det fall kommunen tillhör mer än ett pastorat, den bland kyrkoherdarna domkapitlet bestämmer, även om han ej är ledamot av styrelsen (10 och 13 55). Styrelsen sammanträder på ordförandens kal— lelse, så ofta han finner det behövligt, eller när minst halva antalet leda— möter för uppgivet ärende gör framställning därom. Suppleanterna i folksko- lestyrelsen bör kallas till tjänstgöring i den mån det erfordras på grund av hinder för ledamot eller då det uppkommit ledighet efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val, och denna ledighet icke kunnat fyllas. Supp- leanterna har rätt att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden (11 och 12 55).

För att folkskolestyrelse skall vara beslutför måste mer än hälften av

ledamöterna vara närvarande. För vissa ärenden äger skolstyrelsen emel- lertid överlämna sin beslutanderätt till särskilda inom styrelsen utsedda nämnder. Dessa ärenden är

a) beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare;

h) tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen;

e) åtgärder enligt gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn samt tredskande föräldrar och målsmän;

d) mindre ärenden av ekonomisk natur. Särskild nämnd skall bestå av minst fyra personer. För att nämnds be- slut skall vara giltigt fordras, att minst tre av ledamöterna deltagit i be— slutet och varit ense om detsamma. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall anmälas för folkskolestyrelsen vid dess nästa sammanträde (13 5).

I samband med ovan nämnda förfrågan till vissa skoldistrikt angående folksko- lestyrelsernas ledamotsantal inhämtades också vissa uppgifter rörande nämnder- na, varav framgår, att skolstyrelserna allmänt begagnar sig av rätten att till en el- ler flera nämnder delegera beslutanderätten i vissa ärenden. Endast i två av de tillfrågade skoldistrikten saknas nämnd. Vanligen har skolstyrelsen utsett tre nämnder, men ett högre antal förekommer också. I sju distrikt finnes fler än fem nämnder. Vanligast förekommande är undervisningsnämnd, ekonominämnd, skol- måltidsnämnd och betygsnämnd.

Vid sammanträde med folkskolestyrelsen eller särskild nämnd äger den ovannämnde kyrkoherden rätt att närvara och deltaga i överläggningarna samt framställa förslag men får ej deltaga i besluten utan att vara ledamot. Likartade bestämmelser finns i folkskolestadgan rörande rätt för en re- presentant för lärarkåren att deltaga vid folkskolestyrelsens och dess nämn- ders sammanträden. Denne äger dock icke rätt att deltaga i behandling av frågor rörande tjänstgöringsbetyg åt eller disciplinära åtgärder mot lärare (Fst & 8 i:1.). Där särskild Skolläkare är anställd, äger denne att närvara vid behandlingen av ärenden rörande hälsovård, sexualhygien och fysisk fostran (Fst & 8 i:2.). Distriktsöverlärare eller kommunal folkskolinspektör är skyldiga att närvara vid skolstyrelsens och dess nämnders sammanträ- den. Liksom lärarkårens representant och skolläkaren äger de därvid del— taga i överläggningarna men ej i besluten, men de har rätt att få sina ut- talade meningar antecknade till protokollet (Fst 55 8 b:7 och 8 d).

Omröstning inom folkskolestyrelsen sker öppet utom vid val, där den sker med slutna sedlar (14 5). Vid styrelsens sammanträden skall ordfö- randen föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll. Detta skall justeras av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Justering kan dock verkställas av styrelsen anting— en genast eller vid nästa sammanträde. Sedan protokollet justerats skall i landskommun en förteckning över de vid sammanträdet fattade besluten och de beslut, som därvid anmälts från styrelsens nämnder, söndagen efter beslutens fattande anslås på därför avsedd plats i eller invid kyrkan under det att i stadskommun motsvarande förteckning skall anslås hos styrelsen

Folkskolestyrelses uppgifter jämlikt skolstyrelselagen finns angivna främst i 5, 6 och 18 55. Enligt dessa skall folkskolestyrelse i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med uppmärksamhet följa undervisningen samt tillsätta och avskeda lärare och annan personal. Det åligger den vidare att utöva den ekonomiska förvaltningen och att ha tillsyn över lokaler, som upplåtits för undervisningen. Förutom att förbe— reda ärenden, som skall förekomma till behandling hos fullmäktige, skall styrelsen hos kommunal- eller stadsfullmäktige göra framställningar och förslag, då så påfordras. Den skall också ombesörja verkställigheten av ;fullmäktiges beslut, i den mån detta ej uppdragits åt särskilt därtill ut— sedda styrelser, nämnder eller personer. Folkskolestyrelsen har även att taga viss befattning med angelägenheter avseende kyrkomusikers anstäl- lande och verksamhet enligt bestämmelser i kyrkomusikerstadgan. Skolstyrelsen skall uppgöra förslag till utgifts— och inkomststat, vilket skall ingivas till stads- eller kommunalfullmäktige årligen före den 15 sep- tember. Före den 15 januari skall folkskolestyrelse i landskommun och före den 1 mars folkskolestyrelse i stadskommun avlämna redovisning för de . medel styrelsen under nästföregående kalenderår haft om hand (6 5). i Fortsättningsskolan leder sitt ursprung från bestämmelser i 1842 års folkskolestadga. Först 1918 fick denna skolform sin egen stadga i samband ! med att den gjordes obligatorisk för alla barn. Som ovan angivits har kom- munen rätt att, om den finner det vara till fördel för skolväsendet, utse särskild fortsättningsskolestyrelse. Detta har emellertid på senare tid icke skett i något skoldistrikt utan folkskolestyrelsen handhar också denna del av folkskoleväsendet.

De högre kommunala skolorna Historik

Av nu befintliga högre kommunala skolor är högre folkskolan den äldsta. Denna skolform, som tillkom genom beslut vid 1856—1858 års riksdag, var från början avsedd att tillgodose landsbygdsungdomens behov av fortsatt utbildning, och det föreskrevs därför, att högre folkskolor endast fick upp- rättas på landsbygden. För dessa tidiga högre folkskolor tillämpades av allt att döma de bestämmelser om skolans ledning, som gällde för folkskolan. 1893 medgavs, att högre folkskolor fick upprättas även i städer, som sak- nade allmänt läroverk eller »pedagogi». 1909 bortföll denna inskränkning, men något större antal högre folkskolor upprättades inte.

Allmänna bestämmelser om förvaltningen och ledningen av de högre folk- skolorna saknades länge. En praxis tycks dock ha utvecklats, att vissa be- stämmelser härom skulle införas i skolans reglemente, som i varje särskilt fall fastställdes av Kungl. Maj:t.

Den första stadgan för de högre folkskolorna utfärdades 1918 och ersat—

tes år 1934 av en ny, i allt väsentligt oförändrad stadga. Under senare år har högre folkskolan mest haft karaktär av övergångsform till den kom— munala mellanskolan. Budgetåret 1954/55 upprätthölls endast 10 högre folkskolor.

De starka strävanden att göra högre folkskolan till en praktisk läroan- stalt vid sidan av de allmänna läroverken, som tidigt framträdde, ledde 1918 till riksdagsbeslutet att högre folkskola skulle vara antingen yrkesbestämd eller allmän. Ur den yrkesbestämda högre folkskolan utvecklade sig sedan de praktiska mellanskolorna (realskolorna), vilka tillkom genom riksdags- beslut 1933. För dessa skolor gäller stadgan för högre folkskolor, dock att i fråga om lärjungars intagning, flyttning och examen särskilda bestäm- melser tillämpas.

De kommunala realskolorna leder sitt ursprung från de år 1909 inrättade kommunala mellanskolorna. Varje mellanskolas förhållande reglerades ur- sprungligen genom ett av Kungl. Maj:t godkänt reglemente. Kommunen ut— såg styrelse för skolan och svarade för dess underhåll. Överstyrelsen för ri- kets allmänna läroverk hade inseendet över skolan och ägde för detta än- damål utse inspektor. År 1911 utfärdades utförligare bestämmelser om de kommunala mellanskolorna. Skolstyrelsen skulle bestå av minst fem per- soner. Bestämmelser om dess sammansättning och om revision av dess räkenskaper In. ni. skulle intagas i skolans reglemente. Rektor eller fö— reståndarinna skulle vara självskriven ledamot av styrelsen, och skolans läkare skulle vid behandling av frågor rörande hygieniska förhållanden äga säte och stämma i styrelsen. Någon särskild representant för kollegiet skulle icke finnas.

Skolstyrelsen skulle äga tillsätta lärare, dock icke rektor, som skulle för- ordnas av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk efter förslag av sty- relsen. Denna ägde vidtaga disciplinära åtgärder mot lärare, om så befun- nes befogat.

Fullständig stadga för de kommunala mellanskolorna utfärdades först 1918. Denna blev med mindre ändringar gällande till år 1933, då nuvarande stadga utfärdades.

Före 1927 års läroverksreform leddes och kontrollerades realexamen av medlem eller ombud för skolöverstyrelsen. Ledningen av examen uppdrogs 1928 åt skolans rektor, varigenom i detta avseende full överensstämmelse med läroverken uppnåddes.

Efter förslag av särskilda sakkunniga beslöt 1928 års riksdag, att kom- munala flickskolor skulle upprättas. Denna skolform övertog i stor ut- sträckning den verksamhet, som sedan gammalt bedrivits av enskilda flick- skolor och i viss mån av statliga samskolor. Stadga och undervisningspla— ner för de kommunala flickskolorna utfärdades samma år. Stadgan är med vissa ändringar ännu gällande.

i l l |

Lokalstyrelsens nuvarande organisation och uppgifter

Bestämmelserna i gällande stadgor rörande styrelse och ledning för högre folkskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor och kommunala flickskolor är i princip lika. I den mån olikheter förekommer angives detta i det följande.

För kommunal realskola och högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående styrelse. Suppleanter skall utses till halva antalet mot de valda ledamöterna eller, om dessas antal icke är jämnt, till det an- tal som är närmast över hälften. Tjänstgörande rektor är självskriven le- damot med skolans tillsynslärare som, suppleant.

För kommunal flickskola är bestämmelserna något avvikande. Styrelsen skall här bestå av minst fyra valda ledamöter samt dessutom av skolans rektor och dess tillsynslärare, om sådan är anställd. I styrelsen skall fin- nas minst två kvinnliga ledamöter. Suppleanter, av vilka minst en skall vara kvinnlig, utses till det antal som ovan angivits för övriga högre kom— munala skolor.

Vid val av styrelse till praktisk kommunal realskola och till sådan högre folkskola, som är inriktad på att giva utbildning för visst yrke eller viss ”yrkesgrupp, skall om möjligt minst två i sådant yrke eller yrkesgrupp sak- kunniga personer vara medlemmar av skolstyrelsen. Beträffande ett- eller tvåårig högre folkskola gäller, att där särskilda förhållanden det föranle- der, viss i reglementet angiven begränsad befogenhet med avseende på sko- lans förvaltning kan tilläggas styrelsen för folkskoleväsendet i det skol- distrikt, där skolan är belägen. Vid sammanträde med styrelse och nämnd, där ärende rörande högre folkskola förekommer till behandling, skall dock skolans rektor äga närvara och i fråga om dylika ärenden deltaga i såväl överläggningar som beslut.

För skolor av här ifrågavarande slag skall finnas ett av skolöverstyrel— sen för varje särskild skola fastställt reglemente. I detta skall bl. a. givas erforderliga föreskrifter om styrelsens sammansättning och om valbarhet till ledamot av styrelsen, om den tid valet skall avse samt om hur det skall försiggå.

Styrelsen utser för varje kalenderår inom sig bland de valda ledamöterna ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaför- valtare. Sekreterare är, såvitt ej i skolans reglemente annorlunda bestäm- mes, skolans tjänstgörande rektor. .

Rätt att deltaga i styrelsens överläggningar men ej i dess beslut äger skolans av skolöverstyrelsen utsedde inspektor samt skolans tillsynslärare vid de tillfällen, då den sistnämnde ej inträtt som suppleant för rektor (detta gäller ej kommunal flickskola, där tillsynsläraren, som ovan nämnts, är ledamot av styrelsen). Vid behandling av frågor, som rör lärjungarnas hälsotillstånd och sundhetsförhållandena vid skolan äger skolläkaren rätt att deltaga i såväl överläggningar som beslut.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden, då denne finner det behövligt, eller då skolans rektor eller minst två andra ledamöter gör fram- ställning därom. För att styrelsen skall vara beslutmässig, måste flera än hälften av ledamöterna vara närvarande. För beslut om tillsättning av or- dinarie lärare eller om disciplinär åtgärd mot lärare gäller dock, att sty- relsen skall vara fulltalig. Avser beslut tjänstgörande rektor (eller, så vitt angår de högre folkskolorna, lärare, som är medlem av styrelsen) äger han icke deltaga i ärendets behandling. Detsamma gäller skolans tillsynslärare.

Val sker med slutna sedlar och lotten skiljer vid lika röstetal. I övrigt sker omröstning öppet. Är rösterna lika fördelade, gäller den mening ord— föranden biträder. '

Styrelsens protokoll justeras vid nästa sammanträde; dock kan, särskilt för varje gång, uppdragas åt minst två av styrelsens ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.

Skolstyrelsen skall ha sorgfällig vård om skolan, söka främja dess verk- samhet och tillvarataga dess intressen samt tillse, att skolan fyller sitt än- damål och att dess arbete fortgår efter givna föreskrifter. Ledamöterna bör genom besök i skolan och åhörande av undervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet, lärares och lärjungars förhållanden samt om bygg- nader och andra skolans tillhörigheter. Om giltig anledning till anmärkning föreligger, skall ledamot söka rättelse genom rektor eller, där så befinnes erforderligt, därom göra anmälan för skolans styrelse.

Skolstyrelsen skall årligen uppgöra förslag till utgifts— och inkomststat, som skall avlämnas till den korporation, som enligt skolans reglemente skall bevilja anslag till skolan. Om den borgerliga kommunen är huvudman för skolan, skall redovisning av de medel, som skolstyrelsen under nästföre- gående år omhänderhaft, ske enligt de bestämmelser, som härom gäller för folkskolestyrelse. Upprätthålles skolan av kyrklig kommun, skall i detta avseende gälla vad som är föreskrivet rörande Skolråd.

Envar ledamot av styrelsen är gemensamt med de övriga ansvarig för de medel, som styrelsen har under sin förvaltning, ävensom för den förlust som kan uppkomma för skolområdet på grund av säkerhetshandling mot vilkens godkännande han icke till protokollet gjort anmärkning.

Även beträffande undervisningen har skolstyrelsen vissa uppgifter. Den upprättar förslag till undervisningsplan (detta gäller dock ej kommunal realskola eller praktisk kommunal realskola), yttrar sig om antagande av läroböcker samt bestämmer i vissa fall därom, bestämmer om den dagliga undervisningstiden samt dag för termins början och slut m. m.

Skolstyrelsen tillsätter och avskedar lärare samt tjänstebiträden, som ställes till styrelsens förfogande. Rektor förordnas och avskedas dock av skolöverstyrelsen. Vikarie för rektor tillsättes av skolstyrelsen för högst sex månader. Finner skolstyrelsen giltig anledning till anmärkning mot lä— rare eller rektor för fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av dennes

vandel, äger styrelsen vidtaga disciplinära åtgärder i form av föreställning och varning eller skilja vederbörande från hans befattning för viss tid eller för alltid. I sistnämnda fall skall beslutet underställas skolöverstyrelsen för prövning och godkännande. Styrelsen kan även i vissa fall tills vidare av- stänga lärare eller rektor från hans befattning.

Vid kommunal realskola och kommunal flickskola skall skolöverstyrel— sen förordna inspektor, vilken icke må vara ledamot av skolstyrelsen. Även vid högre folkskola och praktisk kommunal realskola kan inspektor för- ; ordnas. Inspektor äger bestämma tid för årsavslutning; dock ej vid prak- ' tisk kommunal realskola och vid högre folkskola, där skolstyrelsen fast— ! ställer tid härför. Vid den muntliga prövningen i realexamen äger inspek- l l l |

tor (eller närvarande ledamot av skolstyrelsen) bestämma vilka delar av högsta klassens kurs, som förhören skall omfatta. Vid utfärdandet av tjänstgöringshetyg åt rektor skall yttrande infordras från skolans inspek-

1 tor. Han skall också granska rekvisitioner av statsbidrag till lärarlöner och skolhälsovård samt tillse, att de härför stadgade villkoren är uppfyllda. Beträffande högre folkskolor åligger det folkskolinspektören att granska statsbidragsrekvisitioner.

' De kommunala yrkesskolorna

De kommunala yrkesskolorna leder sitt upphov från riksdagsbeslutet 1918 om praktiska ungdomsskolor. Yrkesskolornas förhållanden regleras nu genom Kungl. Maj:ts förnyade stadga för den kommunala yrkesunder— visningen (1921 :706), vilken skiljer mellan flera olika skolformer: lärlings- skolor, yrkesskolor, verkstadsskolor, ettåriga handelsskolor och hushålls- skolor. För samtliga gäller de bestämmelser angående styrelse och förvalt- l ning, som finns intagna i åå 36—42 nämnda stadga.

Den lokala ledningen av kommunal yrkesskola handhaves av en yrkes- skolstyrelse bestående av minst fyra, högst åtta ledamöter, utsedda av stads- fullmäktige eller däremot svarande kommunala myndighet. Självskriven ledamot är skolans rektor eller, där flera skolor finns, en av skolornas rek— torer, utsedd på sätt som bestämmes i skolans reglemente. Till ledamöter i yrkesskolstyrelsen bör utses lämpliga personer, män eller kvinnor, där- ibland såväl arbetsgivare som arbetstagare. De bör äga god kännedom om ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verk— samhetsområden, som undervisningen i yrkesskolan avser. Minst det antal, som är närmast över hälften av styrelsens samtliga ledamöter, skall utgöras av representanter för dessa yrkes— och verksamhetsområdcn.

Kommunal yrkesskolas styrelse utser inom sig för varje kalenderår ord- förande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförval- tare. Styrelsens protokoll föres av rektor. Ordföranden kallar till samman- träde, så ofta han finner det behövligt, eller då rektor eller minst två andra

ledamöter hos honom gör framställning därom. För att styrelsen skall vara beslutmässig måste mer än hälften av ledamöterna vara närvarande. Val liksom tillsättande av tjänstebefattning sker med slutna sedlar. Lotten skil— jer mellan dem som fått lika röster. Omröstning sker i övrigt öppet. Är rösterna därvid lika delade, gäller den mening ordföranden biträder. Avser beslut tjänstgörande rektor, äger denne icke att deltaga i beslutet.

För de medel, som står under styrelsens vård och förvaltning, är styrel- sens samtliga ledamöter ansvariga.

Yrkesskolstyrelsens uppgifter och befogenheter finns angivna dels i yr- kesskolstadgans & 41 och dels i vederbörande skolas reglemente. I princip skiljer sig yrkesskolstyrelses åliggande endast obetydligt från folkskolesty- relses. Dock må nämnas, att rektor tillsättes av överstyrelsen för yrkesut- bildning efter förslag av yrkesskolstyrelsen, medan skolledare vid folkskola väljes av skolans styrelse bland de tre skolöverstyrelsen uppsatt på för- slag.

Möjlighet finnes att i kommun, där yrkesskola uppdelats i yrkesavdel— ningar med hänsyn till skilda yrken eller verksamhetsområdcn, under yr- kesskolstyrelsen tillsätta en särskild nämnd för varje yrkesavdelning eller grupp av yrkesavdelningar. Om val av sådan nämnd samt om dess sam— mansättning och arbetsordning skall vara bestämt i skolans reglemente. Dock skall alltid iakttagas, att det yrke eller verksamhetsområde, för vil— ket undervisningen inom viss yrkesavdelning eller grupp av yrkesavdel- ningar är avsedd, är företrätt i nämnden. Yrkesnämnderna består i regel av, förutom skolans rektor, två på förslag av representativa organisationer av företagare och anställda utsedda ledamöter, en från vardera parten.

För varje yrkesskola äger överstyrelsen för yrkesutbildning att förordna en inspektor, som skall besöka skolan och taga kännedom om undervis- ningen, och om brister därvid uppmärksammas, göra anmälan hos översty— relsen. Inspektor har vidare till uppgift att granska rekvisitioner av stats— bidrag och därvid avge vitsord dels beträffande antalet undervisningstim— mar, för vilka understöd begäres, dels huruvida stadgade villkor för un- derstöds erhållande är uppfyllda.

I 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas betänkande rörande yrkesutbild- ningen (SOU 1954:11) ingår förslag till ny yrkesskolstadga, vars antagan- de skulle innebära vissa förändringar rörande yrkesskolornas styrelse och förvaltning. Med hänsyn till innebörden av skolstyrelseutredningens i det följande framlagda förslag bör de sakkunnigas förslag nu icke föranleda ändrad lagstiftning i fråga om styrelsens organisation.1

Handelsgymnasierna

De statsunderstödda handelsgymnasierna var läsåret 1954/55 14 till an— talet och hade i flertalet fall primärkommun till huvudman. De står under

1 Ny stadga har utkommit från trycket den 12 augusti 1955 (nr 503).

inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning, som för varje gymnasium skall förordna en inspektor. Den närmaste ledningen utövas av en styrelse, om vars uppgifter och sammansättning bestämmelser skall meddelas i ett för varje skola gällande reglemente, vilket fastställes av överstyrelsen efter förslag av skolans styrelse, som i ärendet skall höra lärarkollegiet. De stats— understödda handelsgymnasiernas förhållanden regleras genom KK 1953: 528. Bland de uppgifter denna ålägger styrelsen må nämnas att tillsätta och entlediga lärare (ej rektor, som tillsättes av överstyrelsen), att bevilja tjänstledighet åt lärare (åt rektor för tid understigande ett år) samt att förordna vikarie för rektor under högst sex månader. Rektor är i regel le- damot av skolans styrelse.

De allmänna läroverken Historik

Ledningen av de allmänna läroverken utövades sedan äldsta tid och un- der hela 1800—talet närmast av domkapitlen med rektor som ansvarig för den direkta styrelsen av varje särskilt läroverk. Trots omfattande och in— tressanta förslag om lokalstyrelser för läroverken av 1884 och 1899 års läroverkskommittéer inrättades sådana styrelser först genom 1928 års lä— roverksstadga, sedan ett embryo dessförinnan skapats genom beslut vid 1904 års riksdag om uppskattningsnämnder för befrielse från eller ned— sättning av terminsavgifter.

Beslutet om lokalstyrelser vid de allmänna läroverken grundades på för- slag av 1918 års skolkommission, framlagt i betänkande den 28 april 1922. Kommissionen föreslog, att läroverken skulle ställas under inseende av en lokal styrelse med ganska vida befogenheter. Där inom samma ort två eller flera läroanstalter av detta slag förekom, borde lokalstyrelsen i regel vara gemensam, eventuellt uppdelad i flera nämnder. Skulle emellertid svårighe- ter för en sådan gemensam styrelse yppa sig och skulle man finna det mera ändamålsenligt med skilda styrelser, borde garantier dock skapas för en på betryggande sätt ordnad samverkan mellan de olika styrelserna. Även sam- verkan mellan ifrågavarande styrelser och folkskolans ledning inom orten vore av största Vikt.

Enligt kommissionen borde lokalstyrelsens uppgifter i huvudsak vara föl- jande: att öva tillsyn över skolan, framför allt rörande dess ekonomiska och hygieniska förhållanden, att antaga vissa lärare (t. ex. e. o. lärare för kor- tare tid och timlärare) , att avgiva yttrande vid tillsättning av lärare och rek- tor, att handlägga vissa disciplinära ärenden rörande lärjungarna, att främ— ja ordning och gott samarbete vid vederbörande läroanstalt samt att avgi— va förslag till tjänstgöringsbetyg för rektor. Vidare borde styrelsen äga rätt att uttala sig vid utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare samt att för— medla samarbetet mellan samhället, hemmet och skolan.

Beträffande sammansättningen av lokalstyrelsen framlade kommissionen inga preciserade förslag utan inskränkte sig till att betona, att å ena sidan vederbörande anslagsgivare, stat och kommun, och å andra sidan skolans lärare och lärjungarnas föräldrar därvid borde bli företrädda.

I det yttrande som skolöverstyrelsens majoritet avgav över betänkandet tillstyrktes inrättandet av lokalstyrelser men påyrkades att deras befogen- heter skulle inskränkas i betydande grad i jämförelse med vad kommissio- nen föreslagit. Styrelsens uppgifter borde i första hand bli av ekonomisk natur, varjämte begränsade uppgifter i vissa pedagogiska frågor borde kun— na tilldelas den, men befogenheterna att föreslå tjänstgöringsbetyg för rek- tor och att uttala sig vid utfärdandet av tjänstgöringsbetyg åt lärare av— styrktes.

Genom 1928 års läroverksstadga fick varje allmänt läroverk en lokalsty- relse, även om dess befogenheter ej blev fullt så omfattande som skolkom— missionen hade tänkt sig. Härefter har endast smärre ändringar gjorts i stadgandena om lokalstyrelse, betingade av sådana ändrade förhållanden som förändringen av vaktmästartjänsterna till ordinarie statstjänster 1939. upphörandet av terminsavgifterna till statsverket o. dyl. Däremot har både lokalstyrelsens sammansättning och huvuduppgifter förblivit praktiskt ta- get oförändrade.

Lokalstyrelsens nuvarande organisation och uppgifter

Enligt 1933 års läroverksstadga i dess lydelse enligt KK 19541650 består lokalstyrelsen av rektor som självskriven ledamot samt av fem andra för en tid av fyra är utsedda ledamöter. Av dessa utses tre av vederbörande kommunalstyrelse, därav en representerande målsmännen för läroverkets lärjungar, samt en ledamot av länsstyrelsen (i Stockholm överståthållar- ämbetet) och en av läroverkets kollegium. Om vid läroverket är anordnad praktisk linje, bör någon av lokalstyrelsens medlemmar vara sakkunnig inom det yrke eller den yrkesgrupp varpå den praktiska linjens undervis- ning är inriktad. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna utses suppleant, vilken vid förfall för ordinarie ledamot inträder i dennes ställe. Det ankommer på rektor att hos vederbörande länsstyrelse och kommunal— styrelse anmäla uppkommande ledighet.

För vissa fall inträder även andra ledamöter än nu angivna i lokalstyrel- serna. Vid behandling av frågor, som särskilt angår kvinnliga respektive manliga lärjungar, skall sålunda kvinnlig sakkunnig eller vederbörande till- synslärare vara ledamot av styrelsen. Motsvarande gäller skolläkaren vid behandling av frågor rörande hygieniska förhållanden samt vederbörande klassföreståndare vid bestämmande av befrielse från eller nedsättning av terminsavgifter.

Lokalstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande för en tid

av ett år. Den sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta denne fin- ner nödigt eller minst två andra ledamöter hos honom gör framställning därom. För att styrelsen skall vara beslutmässig måste minst tre av dess le— damöter vara närvarande. Vid behandling av ärende, som avser terminsav- gift, skall såväl rektor som vederbörande klassföreståndare eller deras vika- rier vara närvarande. Om rösterna vid votering blir lika delade, har ordfö- randen utslagsröst. Protokoll föres av rektor eller den som lokalstyrelsen utser och skall se— l nast en vecka efter sammanträdet justeras av två av styrelsen utsedda leda- ! möter. i Ändring i lokalstyrelsens beslut kan sökas genom besvär hos skolöver- l styrelsen. % Förutom att i allmänhet taga kännedom om arbetet och anordningarna | vid läroverket skall lokalstyrelsen i främsta rummet behandla frågor, som ' har sammanhang med kommunens ekonomiska åtaganden gentemot läro- . verket, förvalta läroverkets byggnadsfond samt i dessa avseenden tillvara- " taga såväl läroverkets som kommunens intressen. Om styrelsen anser sig ha , giltig anledning till anmärkning mot rådande förhållanden, kan den anting- | en söka rättelse genom rektor eller genom anmälan hos skolöverstyrelsen. i I vissa hänseenden har lokalstyrelsen fått sig ålagd särskilda uppgifter. 1 Styrelsen har sålunda att behandla frågor om nedsättningar av eller befriel- se från terminsavgifter för eleverna. Den bestämmer på förslag av rektor av- giften till ljus- och vedkassan, den förrättar inventeringar av läroverkets kassor samt gör framställningar hos vederbörande kommunalstyrelse i frå- i gor rörande tjänstebostäder, läroverkets inredning och utrustning m. m. j Utöver dessa utpräglat ekonomiska uppgifter åligger det styrelsen att till skolöverstyrelsen avgiva yttrande över sökande till skolläkarbefattning samt att själv, därest kommunen därtill beviljat anslag, efter förslag av rektor antaga biträdande Skolläkare. Vad angår vaktmästare och övrig bi- trädespersonal har lokalstyrelsen att fullgöra vissa i läroverksstadgan giv- na åligganden beträffande tillsättande och entledigande av dylik personal, uppsikt över densamma m. m.

Slutligen tillkommer det lokalstyrelsen att bestämma förläggningen av den dagliga undervisningstiden, att närvara vid realexamen och praktisk realexamen, utse vittnen vid studentexamen m. m. samt att sammanträda med lärarpersonalen för överläggningar om sådana läroverkets angelägenhe- ter, som faller inom styrelsens befogenhet.

1952 års provisoriska lag om särskild skolstyrelse i vissa fall Tillkomst och innehåll

För att åstadkomma en reglering av i första hand skolledningen i distrikt, där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrevs, avgav utredning-

en den 24 januari 1952 förslag till provisorisk lag om gemensam skolstyrel- se i vissa fall. Efter vederbörlig remissbehandling av förslaget avlät Kungl. Maj :t därpå grundad proposition i ämnet samma år (nr 224). Efter viss be- arbetning av förslaget antogs propositionen av riksdagen (KU 26; Rskr 407). Den 6 juni 1952 utfärdades lag om särskild skolstyrelse i vissa fall (nr 434) och den 3 oktober samma år tillämpningsbestämmelser till lagen (nr 652). Innehållet 1 dessa författningar är i huvudsak följande.

I skoldistrikt, där enligt Kungl. Maj:ts medgivande försök med nioårig en- hetsskola bedrives, skall, 1 stället för vad eljest gäller, den särskilda skolsty- relselagen äga tillämpning. Lagen gäller dock ej för skolväsendet i Stock- holms stad.

Där lagen gäller, skall förvaltningen och vården av folk- och fortsättnings- skolväsendet samt försöksverksamheten handhavas av en särskild skolsty- relse. Om Kungl. Maj:t så beslutar, skall den särskilda skolstyrelsen också vara styrelse för högre folkskola, fristående realskola eller annan högre stat- lig eller kommunal läroanstalt inom skoldistriktet. Efter medgivande av Kungl. Maj:t må styrelsen jämväl vara styrelse för yrkesundervisningsan- stalt inom distriktet, dock ej för tekniskt läroverk eller central verkstads- skola.

Särskild skolstyrelse äger samma befogenheter och har samma uppgifter som eljest skolat tillkomma folk- och fortsättningsskolestyrelse eller annan styrelse, som särskilda skolstyrelsen ersätter. Styrelsen skall särskilt beak- ta sådana frågor, som är gemensamma för olika skolor eller skolformer. Den skall med uppmärksamhet följa det pedagogiska försöksarbetet, främ- ja lärarnas vidareutbildning och verka för ett fördjupat samarbete mellan hem och skola.

Beträffande val av särskild skolstyrelse gäller i huvudsak samma bestäm— melser som för val av folkskolestyrelse. Antalet ledamöter skall dock vara minst 7 och högst 21.

För att biträda vid behandlingen av frågor angående den förberedande yr— kesutbildningen i försöksskolorna och yrkesutbildningen i egentliga yrkes- skolor, för vilken särskild skolstyrelse ansvarar, bör styrelsen utse ett sär- skilt rådgivande organ, expertråd, som skall bestå av minst fyra ledamöter och företräda såväl företagare som anställda samt äga god kännedom om ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verksam- hetsområden, som undervisningen ifråga avser. I tillämpningsbestämmelser- na till lagen föreskrives, att styrelsen, innan expertråd tillsättes, skall bere— da vederbörande lokala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer tillfälle att avgiva förslag på lämpliga ledamöter att företräda arbetsgivar- respek- tive arbetstagarsynpunkterna i fråga om yrkesutbildningen.

Tillämpningsbestämmelserna innehåller vidare regler angående skolleda- res och lärares m. fl. deltagande i styrelsens sammanträden samt terminsav- giftsnämnd.

Distriktsöverlärare, kommunal folkskolinspektör eller särskild skolchef, där sådan finns anställd, är skyldig att närvara vid skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden. De äger därvid rätt att yttra sig och framställa förslag samt få sina meningar antecknade till protokollet, men ej att delta- ga i besluten. Detsamma gäller rektor vid annan styrelsen underställd skola än de som tillhör folk- och fortsättningsskolväsendet. l distrikt med skol- chef äger även denne underställd rektor och överlärare rätt att närvara vid ! styrelsens och dess nämnders sammanträden. Ärende som berör viss skola i får icke avgöras, om ej vederbörande skolledare kallats till sammanträde, 1 där ärendet behandlas. ' Vid skolstyrelsens sammanträden äger vidare tre representanter för lärar- ) kåren samt Skolläkare, som är anställd vid styrelsen underställd skola, att * närvara. Dessa äger därvid samma rätt som ovan angivits för distriktsöver- , lärare m. fl. Om så befinnes lämpligt med hänsyn till antalet skolformer och i, andra särskilda omständigheter, kan skolöverstyrelsen bestämma, att lärar- representanterna skall vara flera än tre. Det är särskilt föreskrivet att lärar- representanterna bör utses så, att de kan anses företräda olika skolformer och skolstadier.

Även vid sammanträde med delegation, kommitté eller annat liknande or- gan bör, om ärendets art ger anledning därtill, skolledare, Skolläkare och en representant för lärarkåren kallas att närvara.

Om terminsavgifter erlägges vid skola, som lyder under den särskilda skolstyrelsen, skall hithörande frågor handläggas av en särskild nämnd. Denna skall bestå av en ledamot, utsedd av vederbörande länsstyrelse, två ledamöter, som skolstyrelsen utser inom sig och av vilka den ene tillika skall av skolstyrelsen utses till nämndens ordförande, samt vederbörande rektor och klassföreståndare.

I övriga här ej angivna hänseenden skall för särskild skolstyrelse bestäm- melserna i 1930 års skolstyrelselag i regel gälla. Jämlikt lag den 4 mars 1955 (nr 70) äger lagen den 6 juni 1952 om särskild skolstyrelse i vissa fall gil- tighet till och med den 30 juni 1957.

Tillämpning och erfarenheter

Skolstyrelseutredningen har från försöksdistrikten (37 st.) erhållit upp- gifter angående tillämpningen av den provisoriska skolstyrelselagen och de erfarenheter, som gjorts under den tid lagen gällt. Av svaren framgår, att den särskilda skolstyrelsen endast i ett fåtal fall varit styrelse för andra sko- lor än folk- och fortsättningsskolor och inom folkskolan bedriven försöks- verksamhet. I fem fall har den tillika varit styrelse för yrkesskolor, i fyra fall för statliga realskolor och i ett fall för kommunalt gymnasium. Erfa- renheterna av gemensam skolstyrelse är alltså ännu så länge mycket be- gränsade men i samtliga fall har de varit gynnsamma och den gemensam- ma styrelsen har blivit föremål för enbart positiva uttalanden.

Antalet ledamöter i de särskilda skolstyrelserna varierar mellan 7 och 18. Vanligen är antalet 9, 11 eller 13. Antalet suppleanter växlar mellan 0 och 18. Vanligast är 9 och 11.

I de flesta fall har den särskilda skolstyrelsen tillsatt en eller flera nämn- der. Dock finns i tre distrikt endast betygsnämnd. Vanligast förekommande är ekonominämnd, undervisningsnämnd och skolmåltidsnämnd. Såvitt framgår av svaren förekommer endast i två fall, att nämnder tillsatts, vars uppgifter begränsats till viss skolform (Sundbyberg: folkskolnämnd, sam— realskolnämnd och yrkesskolnämnd; Timrå: delegation för samrealskolan och delegation för yrkesskolan). Terminsavgiftsnämnder förekommer i två distrikt.

Expertråd för att biträda vid behandlingen av frågor angående yrkesut- bildningen har tillsatts i 14 av de tillfrågade skoldistrikten. Antalet ledamö— ter växlar mellan 4 och 11.

Kap. 3. För Hera skolformer gemensam lokal styrelse

Tidigare principdiskussion

Frågan om en för skilda skolformer gemensam skolstyrelse togs upp på allvar redan i direktiven för 1940 års skolutredning. Sedan det framhållits, att synfältet borde vidgas att omfatta samtliga utbildningsbehov, d. v. s. såväl de teoretiska som de praktiska utbildningsvägarna, betonades, att de olika skolformerna borde ses som delar av ett helt och samordnas, så att de på bästa sätt samverkade till ungdomens och samhällets gagn. I detta hän- seende återstode ännu mycket att göra. »Sålunda är det historiskt förståe- ligt men numera knappast praktiskt, att exempelvis skilda skolor och skol- former på samma ort arbeta utan tillräcklig kontakt sinsemellan.» »Icke minst ur synpunkten av det allmännas kostnader för undervisningsväsendet är frågan om ett mera planmässigt och enhetligt ordnande av de skilda lä- roanstalternas ledning på orter med ett mera omfattande och förgrenat skolväsen av stor betydelse. Nuvarande bestämmelser förutsätta i vissa fall samarbete mellan olika läroanstalter och deras styrelser men lämna dock icke tillräcklig garanti för att lärarpersonal, skollokaler och materiel så rationellt som önskligt är utnyttjas eller för önskvärd likformighet i fråga om användningen av tillgängliga anslag. Större enhetlighet i skolornas lo- kala ledning skulle också göra det lättare att organisera övergångarna mel- lan skilda skolformer.»

Skolutredningen underströk i sitt betänkande IV:l ( SOU 1945:60, s. 67 ), att det rådande förhållandet med skilda lokalstyrelser för olika skolor vål- lade en splittring, som ur flera synpunkter syntes olämplig. Skolutredning- en framlade emellertid ej förslag på denna punkt, då frågans lösning vore beroende av formen för skolväsendets organisation och den utredning, som här erfordrades, borde verkställas först sedan principbeslut rörande organi- sationen fattats. Rent principiellt framhöll utredningen, att det inte syntes erbjuda större svårigheter att skapa sådana former för folkskolestyrelsens sammansättning och åligganden, att den även skulle kunna övertaga den lokala läroverksstyrelsens funktioner, och skolväsendet sålunda givas en mera enhetlig lokal ledning.

1946 års skolkommission, som i diskussionen om skolstyrelsens utform- ning utgick från ett genomfört enhetsskolsystem, har från denna utgångs- punkt ytterligare utvecklat tanken på gemensam skolledning i kommuner- na. Kommissionen framhöll (SOU 1948:27 s. 433 f.), att fördelen med en- hetlig ledning av det lokala skolväsendet måste anses vara så avsevärd, att

en sådan i allmänhet borde genomföras. Visserligen kunde risk förefinnas för att uppgifterna skulle bli alltför omfattande och alltför splittrade, men dessa olägenheter borde kunna undvikas genom att den gemensamma sty- relsen uppdelades på nämnder eller delegationer, i vilka också kunde ingå personer, som ej vore ledamöter av skolstyrelsen. Stora skoldistrikt borde ha möjlighet att med Kungl. Maj :ts medgivande tillsätta olika skolstyrelser för olika uppgifter. Kommissionen anförde härom:

Ett alldeles speciellt problem erbjuder otvivelaktigt de största städerna. Här torde särskilda föreskrifter bli nödvändiga, till vilka förslag bör utarbetas av stä- dernas egna organ. Dessa föreskrifter bör, samtidigt som de självfallet tar sikte på största möjliga enhetlighet, tillgodose önskvärdheten av att ge de olika sko- lorna en förankring i de lokala intressena i den stadsdel, där vederbörande skola är belägen.

Huruvida också yrkesskolorna i framtiden skulle ställas under den ge- mensamma skolstyrelsen lämnade kommissionen i sitt principbetänkande öppet, enär yrkesskolväsendets utbyggnad och organisation skulle upptagas till särskild behandling senare.

I remissyttrandena över skolkommissionens betänkande accepterades i allmänhet förslaget om gemensam skolstyrelse. I vissa yttranden förordades emellertid för mycket stora skoldistrikt särskilda styrelser för de olika skol- enheterna. Skolöverstyrelsen framhöll:

Enligt överstyrelsens mening måste det, åtminstone vad beträffar mindre och medelstora skoldistrikt, anses vara synnerligen opraktiskt med flera styrelser. De motiv som av såväl SU som SK framförts för en gemensam skolstyrelse finner överstyrelsen bärande. Överstyrelsen tillstyrker därför förslaget om att normalt sett varje skoldistrikt erhåller en enda skolstyrelse. I likhet med SK finner dock överstyrelsen, att ett skoldistrikt efter särskilt medgivande bör kunna få tillsätta skolstyrelser för olika uppgifter. Sådant medgivande bör emellertid kunna läm- nas av överstyrelsen.

I propositionen angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala organisation (1950:133) anförde departementschefen i frågan bl. a.:

Jag delar skolutredningens och skolkommissionens åsikt, att den nuvarande ordningen med skilda skolstyrelser för olika skolor är ur flera synpunkter olämp- lig och att man därför bör sträva efter större enhetlighet och reda på detta om- råde. Målet synes böra vara att åstadkomma största möjliga enhetlighet i skolvä- sendets ledning inom varje distrikt. I avvaktan på det kommande förslaget om yrkesskolväsendets organisation måste jag visserligen lämna öppet, i vilken ut- sträckning särskild styrelse skall befinnas påkallad för yrkesutbildande läroan- stalter, men i de flesta kommuner är säkerligen en gemensam styrelse för alla distriktets skolor genomförbar. Endast i de allra största kommunerna kan det måhända visa sig nödvändigt med en uppdelning på flera styrelser. _— — —— Det synes önskvärt, att anordningen med gemensam skolstyrelse kan genomföras så snart som möjligt; det torde i varje fall icke vara nödvändigt att härför avvakta genomförandet av den nya skolorganisationen i övrigt. Tvärtom framhåller skol- överstyrelsen lämpligheten av att den nya styrelsen trätt i funktion redan när de första enhetsskolorna av försökstyp nå fram till anknytningspunkten för den fy- raåriga realskolan. Det bör vidare vara värdefullt, att den nya styrelsen får möj-

lighet att från början medverka vid utformningen av skolväsendet inom kom- munen. Det fortsatta utredningsarbetet får giva vid handen, i vilken utsträckning det är möjligt att tillmötesgå dessa önskemål.

Det särskilda utskott, till vilket propositionen hänvisades, förklarade sig på denna punkt ense med departementschefen, och riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

I direktiven för utredningen har ytterligare betonats det olämpliga i att på en och samma ort ha särskilda styrelser för varje skoltyp och framhål- lits, att det i de flesta fall torde vara möjligt att genomföra en gemensam skolstyrelse, omfattande även yrkesskolor och gymnasier. Departementsche- fen framhåller dock, att det måhända kan befinnas påkallat i vissa fall med särskilda styrelser för de yrkesutbildande läroanstalterna.

Utredningen

Allmänna synpunkter

Det är naturligt, att tanken på en för flera skolformer gemensam skolsty— relse åtföljer uppfattningen om skolsystemet som en helhet. Går man längre och gör huvudparten av skolväsendet till en enhet, synes det vara själv- klart, att denna enhet skall stå under ledning av en lokal skolstyrelse. Att således enhetsskolan, vare sig den växer fram ur folkskolan eller uppstår genom en sammanslagning av folkskola och realskola, två skolor, som nu har var sin lokala ledning, skall lyda under en enda styrelse torde inte be- höva sättas ifråga. '

Spörsmålet om en för flera skolformer gemensam styrelse aktualiseras således inte av enhetsskolan i och för sig utan har i första hand avseende på övergångstiden till dess denna skola genomförts. Samma problemställ- ningar i fråga om ledningen kommer dock i stor utsträckning att kvarstå därefter, enär det i många kommuner kommer att finnas skolformer vid sidan av enhetsskolan. Några djupgående skillnader mellan dessa båda ske- den från den här angivna synpunkten torde dock inte komma att föreligga, utan resonemangen om en gemensam styrelse kan föras med samma giltig- het för båda.

Beträffande skolstyrelsens organisation, ställning och allmänna uppgifter har utredningen således inte funnit anledning göra skillnad vare sig mellan de fall, då en skolform lyder under styrelsen och de fall, då flera gör det, eller mellan övergångstiden tills enhetsskolan genomförts och tiden där- efter.

Utredningen ansluter sig till den grundsyn på skolväsendet som en hel- het, som anlades i direktiven för 1940 års Skolutredning. Ju allmännare denna uppfattning blir och ju mer den kan läggas till grund för praktiskt handlande, desto lättare blir övergången till den beslutade enhetsskolan.

Principiellt sett är det enligt utredningens mening av stor vikt att så snart som möjligt rasera i första hand de murar som i rent organisatoriskt hän— seende finns mellan skolformer, som enligt föreliggande beslut skall smäl- tas samman till enhetsskolan. Det viktigaste motivet till att införa en först och främst för nämnda skolformer gemensam styrelse ser utredningen i den betydelse en sådan åtgärd måste få som en förberedelse för övergången till den nya skolan. Det torde nämligen inte kunna bestridas, att i den mån en sådan övergång blir beroende av kommunernas initiativ, utsikterna till att dylika initiativ tages blir avsevärt mycket större med en gemensam skol- styrelse, medan fortvaron av särskilda styrelser för olika skolformer med stor säkerhet kan antagas verka konserverande på den bestående ordning- en. Under alla omständigheter bör ett omedelbart införande av en gemensam skolstyrelse underlätta enhetsskolans genomförande.

Utredningen vill i detta sammanhang peka på en för bedömandet av vär- det av en gemensam skolstyrelse betydelsefull faktor, vilken tycks ha för- bisetts i diskussionen om detta spörsmål och vilken för länge sedan borde ha framtvingat en sådan skolstyrelse.

Med nuvarande organisation har kommunerna inte någon styrelse eller nämnd, som har ett allmänt ansvar för att skolväsendet i olika former och som en helhet utvecklas på det sätt, som kommunens storlek och förhållan- den kan motivera. För den obligatoriska skolan skall en styrelse finnas, men dess ansvar sträcker sig inte utöver denna skola. Det är därför oftast beroende på tradition eller mången gång på tillfälliga personliga insatser och intressen, om kommunens behov av högre skolor och yrkesskolor blir i vederbörlig ordning tillgodosedda. Det finns sålunda exempel på stora tät- ortskommuner (över 20.000 inv.), som saknar realskola. När de växande barn— kullarna framtvingat ordnande av högre utbildning också i kommuner, som förut saknat sådan, har man inte sällan stått handfallen, då man ej haft något organ med uppgift att planera och ansvara för denna del av skolväsen- det. På samma sätt torde det förhålla sig med yrkesskolorna. En kommun kan ha ett jämförelsevis välordnat yrkesskolväsen, medan en intilliggande, kanske större kommun, är helt utan. Skolkommissionen konstaterade, att endast en ytterst ringa del av ungdomen i 15-18-årsåldern kunde få någon som helst yrkesutbildning i skola och 1952 års yrkesutbildningssakkunniga har fäst uppmärksamheten just vid ojämnheten i yrkesskolornas utbygg— nad. De tillgängliga utbildningsplatserna motsvarar på sina håll långt ifrån efterfrågan, medan man på andra håll har svårt att fylla sina kurser. All- mänt taget anser de sakkunniga, att möjligheterna till skolmässig yrkesut- bildning i heltidsku'rser är mycket otillräckliga. Man torde enligt utred- ningens mening våga antagandet, att förhållandena skulle varit annor- lunda, om det i kommunerna funnits organ med uppgift att ansvara för att mot kommunens behov svarande resurser för yrkesutbildning funnits.

När nu målsättningen på skolans område är klar: å ena sidan skapandet

av en 9-årig obligatorisk skola, i sig inneslutande det nuvarande realskole- stadiet, och å andra en utbyggnad av yrkesskolväsendet, synes det vara en naturlig organisatorisk åtgärd att som ett betydande steg mot dessa mål upprätta en lokal Skolmyndighet, som är i stånd att enhetligt planera kom- munens skolutveckling genom alla stadier i av statsmakterna angiven rikt- ning. Behovet av en sådan myndighet gör sig gällande, vare sig det finns fle- ra var för sig arbetande skolstyrelser i en kommun eller endast en folkskole— styrelse med dess till den obligatoriska skolan begränsade ansvar.

Det finns emellertid, även om man helt bortser från betydelsen av att un- derlätta utvecklingen mot enhetsskola, skäl av mera direkt och praktisk art, som talar för en gemensam skolstyrelse. De har framförts i den tidigare diskussionen och kan sammanfattas på följande sätt.

1. Ur ekonomisk synpunkt är det av betydelse med en enhetlig och plan- mässig ledning och samordning av de skilda skolformerna inom en kommun.

2. Nuvarande bestämmelser lämnar icke tillräckliga garantier för att lärarpersonal, skollokaler och materiel utnyttjas så rationellt, som önskligt ar.

3. Ledningens handhavande av flera, var för sig fristående skolstyrelser, medför ofta en icke önskvärd olikformighet i fråga om skolornas allmänna standard och utrustning.

4. Enhetlighet i skolornas lokala ledning skulle medföra bättre möjlig- hcter för eleverna till smidigare övergång från en skola till en annan och bättre samarbete mellan lärarna vid de olika skolorna.

5. Splittringen på flera skolstyrelser försvårar en sådan planläggning av de olika skolornas arbete, att berättigade önskemål från allmänhetens sida om exempelvis läsårets förläggning, lovdagar, skoldagens början och slut tillgodoses så långt detta eljest vore möjligt.

6. Den omfattande skolsociala verksamhet, som nu finns i form av häl- sovård, skoltandvård, Skolmåltider m. m., kräver samordning såväl ur eko— nomiska som ur sociala och organisatoriska synpunkter. De anförda skälen har givetvis skiftande tyngd. Enhetliga tider för läsårets förläggning, lovdagar o. s. v. kan exempelvis åstadkommas utan så genomgripande åtgärder som de här ifrågasatta. Tyngre vägande är obe- stridligen de ekonomiska motiven. Så har t. ex. den under senare år allt- mer framträdande bristen på skollokaler nödvändiggjort, att de olika skol- formerna i betydande utsträckning upplåtit lokaler åt varandra, i den mån detta varit möjligt. Då skolorna haft olika styrelser, har mer eller mind- re ingående förhandlingar varit nödvändiga, innan överenskommelse kunnat träffas om hyra och övriga villkor för lokalupplåtelsen, en besvärlig pro- cedur, som kunnat stå hindrande i vägen för ett effektivt utnyttjande av ett lokalbestånd, som dock i sin helhet äges av kommunen. Det bör vara helt normalt, att speciallokaler, som inte kommer till full användning inom en enda skolform, tages i gemensamt bruk av det lokala skolväsendet i dess

helhet. Så är dock ej alltid fallet. Som exempel på sådana lokaler må näm- nas skolmåltidslokaler, gymnastiksalar, samlingssalar, läkarrum, lokaler för metallslöjd, träslöjd och textilslöjd, skolkökslokaler o. s. v., vilka ofta har en dyrbar inredning, som gör det särskilt angeläget, att de utnyttjas på bästa möjliga sätt. ' Även när det gäller materiel av olika slag, är en vidgad samverkan att rekommendera. Skolorna använder i stigande utsträckning dyrbar undervis- ningsmateriel, exempelvis ljudfilmapparater och bandinspelningsapparater. Omfattande filmarkiv upplägges inte sällan av närliggande skolor var för sig. På detta område har samarbete mellan skolorna i samma kommun en- dast förekommit i begränsad utsträckning.

Den är 1950 tillkomna övningslärarstadgan har medfört ett Ökat sam- gående mellan folkskolor och läroverk när det gäller anställande av övnings- lärare. Härmed har möjligheter skapats för att förse skolorna med stadig- varande arbetskraft. Det skulle vara av värde för skolväsendet, om dylik samverkan ifråga om lärarpersonal kunde komma till stånd även beträffan- de andra lärarkategorier. Samarbete i fråga om lärarpersonal medför emel- lertid åtskilliga problem för de berörda skolformerna. Redan den samver- kan, som nu kommit till stånd beträffande övningslärarna, vållar åtskilligt onödigt administrativt krångel och besvär. En enda lokal skolledning måste betraktas som en förutsättning för att tillfredsställande enhetlighet skall nås på detta område.

Även med avseende på annan personal bör ett samgående mellan olika skolformer vara ekonomiskt och organisatoriskt mycket fördelaktigt. Det gäller skolläkare och Skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer, vaktmästare och städerskor, skolmåltidspersonal samt administrativ och teknisk personal.

Hittills anförda argument har talat för tanken på en gemensam skolsty- relse. Även om det otvivelaktigt förhåller sig så, att det också i den tidigare diskussionen framförts övervägande skäl i samma riktning, har det dock inte saknats betänksamma röster. Skolkommissionen var icke be- redd att helt avskriva möjligheten med flera styrelser i samma kommun, i varje fall inte för de största städerna. Det har också hävdats, att vissa skol- former mera generellt borde undantagas från en eventuell regel om gemen— sam skolstyrelse, vilken synpunkt skall tagas upp särskilt nedan. Man har också velat göra en kompromiss och förordat ett samarbetsorgan mellan flera fristående styrelser i stället för en gemensam skolstyrelse.

Det kan inte bestridas, att det nuvarande systemet med flera skolstyrelser erbjuder vissa fördelar, som inte i samma grad vinnes med en enda styrelse. Styrelsen för den enskilda skolan har således lättare att få en ingående kän- nedom om förhållandena i denna och en mera intim kontakt med personal,

elever och föräldrar. Det begränsade verksamhetsområdet gör det möjligt för den enskilde ledamoten att i detalj följa skolstyrelsens arbete, vilket kan antagas stimulera hans intresse för uppgiften. Ju mera verksamhets- fältet vidgas, desto svårare blir det för den enskilde styrelseledamoten att följa verksamheten i varje detalj. Enligt utredningens mening är det dock inte alldeles nödvändigt att han kan göra det. Viktigare är, att det skapas ett organ, som överblickar kommunens hela skolbehov och har möjlighet och skyldighet att taga initiativ och planera för skolutvecklingen i stort. Å andra sidan bör man inte heller överbetona svårigheterna att nära följa ar- betet inom olika skolformer. Det förhåller sig ju dock så, att de frågor, en lokal skolstyrelse har att göra med beträffande skilda skolformers administ- ration, är mycket likartade, vilket framgår bl. a. därav, att stadgorna för de olika högre kommunala skolorna i allt väsentligt är likalydande och i vissa hänseenden överensstämmande med folkskolestadgan, omständigheter, som i och för sig talar mot att dessa skolors ledning skall splittras upp på flera händer. Arbetskvantiteten kommer naturligtvis att växa för en gemen— sam skolstyrelse, men man kan väga räkna med att det personliga intresset för detaljfrågor även i en styrelse med ett vidgat verksamhetsområde kan komma till uttryck, bl. a. vid arbetet inom nämnder och delegationer.

Mycket tungt vägande skäl kan således anföras till stöd för att i nuvaran- de läge inrätta en för de i kap. 2 redovisade skolformerna gemensam skol— styrelse i varje kommun. I vad mån undantag från denna princip kan vara befogade skall diskuteras i det följande.

Den gemensamma skolstyrelsen och olika skolformer

Att folkskoleväsendet och försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola skall lyda under samma lokala skolstyrelse synes knappast kunna föranle— da delade meningar.

Mot tanken, att de övriga skolformerna, statliga och kommunala real— skolor (kommunala flickskolor) samt högre folkskolor, som torde komma att ersättas av enhetsskolan, skulle underställas samma styrelse som den obligatoriska skolan, har i diskussionen hittills inga direkta argument an— förts. De sammanslutningar, som representerar de högre teoretiska skolor- nas lärare och rektorer, vände sig dock i sina remissvar över skolstyrelseut- redningens förslag i januari 1952 om provisorisk skolstyrelselag samstäm- migt mot utredningens uppfattning, att den föreslagna lagen under provi- sorietiden skulle gälla andra distrikt än försöksdistrikt, och det synes, som om dessa remissinstanser principiellt ansåg, att ett samarbetsorgan mellan fristående styrelser vore en lämpligare lösning än en gemensam styrelse. Detsamma gäller också beträffande gymnasierna.

Annat är förhållandet när det gäller de yrkesutbildande skolformerna, yrkesskolorna, de praktiska kommunala realskolorna, de högre tekniska

läroverken och handelsgymnasierna. I remissvaren över utredningens nyss- nämnda förslag kommer en viss motvilja mot att föra dessa skolor samman med enhetsskolan och andra, huvudsakligen allmänbildande skolor, till ut- tryck. Inte bara de direkta företrädarna för yrkesutbildningen utan också Svenska stadsförbundet och Läroverkslärarnas riksförbund hyste betänk- ligheter på denna punkt. Som en sammanfattning av synpunkterna kan ur Svenska stadsförbundets yttrande anföras:

Reellt sett gäller frågan, hur man i yrkesskolornas och de tekniska gymnasier- nas arbete skall kunna engagera representativa företrädare för ortens näringsliv utan att bctunga dem med uppgifter rörande övriga skolor, som de stå främmande för och varken ha tid eller intresse att befatta sig med. Betydelsen av dylika en- gagemang kan med tanke på behovet av arbetsmarknadsexpertis och på place- ringen av yrkespraktikanter knappast överskattas. Men det är säkerligen en illu- sion att tro, att exempelvis en i en yrkesskolstyrelse insatt industriföretagare eller ledande fackföreningsman skulle bli tillfredsställd med att se sin uppgift redu- cerad till att deltaga i utarbetandet av förslag utan att ens ha någon lagstadgad rätt att inför den beslutande myndigheten, den gemensamma skolstyrelsen, utveckla och motivera dem.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som i sak hade samma uppfattning som stadsförbundet i ovan anfört avseende, framhöll vidare, att det borde klar— läggas, om man för det helas bästa kunde nå det gynnsammaste resultatet genom att låta yrkesskolorna ha egna styrelser eller om detta skedde genom inordnandet av dessa skolor under en gemensam styrelse. Ämbetsverket pe- kade vidare på att i mer än hälften av alla fall, där heltidsanställda yrkes— skolerektorer icke funnes, en till folkskolan knuten lärare eller överlärare var yrkesskolerektor, »en omständighet, som i och för sig utgör en viss ga- ranti för förståelsen för den allmänna skolans behov».

1952 års yrkesutbildningssakkunniga behandlade i kap. 17 av sitt betän- kande (SOU 1954:11 s. 221) frågan om yrkesutbildningens ledning och ad— ministration. De sakkunniga betonar här det nära samband, som kommer att råda mellan enhetsskolans klass 9 y och den egentliga yrkesutbildningen. Det framhålles först, att två betraktelsesätt kan tillämpas på frågan om den skolmässiga yrkesutbildningens ledning. »Antingen kan man dra en gräns mellan allmänbildande skolor och yrkesskolor och både centralt och lokalt föra dem under olika myndigheter, eller också kan man försöka åstad- komma en samordning mellan de båda slagen av undervisning, den förra linjen har av naturliga skäl varit den hittills tillämpade _.»

Om man följer den andra linjen av de sakkunniga kallad samordnings- linjen skulle det enligt de sakkunnigas mening bli naturligt att betrakta den praktiska undervisningen i 9 y som en påbörjad yrkesutbildning, vare sig den sker i yrkesskola eller inte. De sakkunniga har i sitt betänkande an- slutit sig till denna linje och starkt tryckt på sambandet mellan den praktis- ka utbildningen i 9 y och den fortsatta yrkesutbildningen.

Efter att bl. a. ha uttalat, att 1952 års lag om särskild skolstyrelse kan så- gas ha inneburit ett officiellt erkännande av samordningslinjen, anför de sakkunniga följande: 4

I många kommuner kommer den skolmässiga yrkesutbildningen med heltids- undervisning att byggas ut i anslutning till 9 y. De kurser, som på detta sätt kom- mer till stånd, kommer i de mindre kommunerna med tiden sannolikt att så gott som helt rekryteras med alltjämt skolpliktiga ungdomar, d. v. s. elever i klass 9 _v. I regel blir det bara den yrkesutbildande deltidsundervisningen, som på dessa orter kommer att ligga ovanför enhetsskolstadiet. Endast på större orter, som har mera betydande yrkesskolor med fleråriga heltidskurser och en omfattande del- tidsundervisning, kommer troligen —— sedan enhetsskolsystemet blivit helt ge- nomfört huvudparten av den skolmässiga yrkesutbildningen att ligga utanför den obligatoriska skolans område. Sådana mera betydande yrkesskolor torde emel- lertid för lång tid framåt knappast komma att finnas mer än i ett relativt fåtal kommuner. Såsom framhållits i annat sammanhang, är det för närvarande inte mer än cirka fyrtio kommuner i landet, som har över 20.000 invånare. Vi har också på annan plats visat, att inte ens ett rekryteringsunderlag på 20.000 in- vånare alltid medger en mera omfattande differentiering av de yrkesutbildande hrltidskurserna ovanför 9 y. Deltidsundervisningen bör däremot i de flesta så- dana kommuner kunna få betydande räckvidd.

Yrkesutbildningens lokala ledning måste givetvis handhas av personer med kännedom om och överblick över arbetsmarknad och yrkesliv, säger de sakkunniga vidare. Detta har i de fristående yrkesskolstyrelserna hittills tillgodosetts genom att man vid sammansättningen sökt få en så allsidig re- presentation som möjligt av traktens näringsliv. Den provisoriska skolstyrel- selagen medger, att behovet av fackexpertis inom yrkesskolans ledning kan tillgodoses på två vägar, nämligen dels genom att man i styrelsen inväljer personer med intresse för utbildningsfrågor, dels genom expertrådet med dess representanter för de viktigaste yrkena och yrkesområdena. De sak- kunniga anser, att om expertrådet får en så representativ sammansättning, som avses i lagen, det är troligt, att rådet i realiteten blir bestämmande i yrkesutbildningsfrågor. Av detta bedömande drar de sakkunniga följan- de slutsats:

Om man på detta sätt säkrar den fackmässiga representationen i och vid sidan av skolstyrelsen, kan man säkerligen i ett mycket stort antal kommuner bäst till- varata yrkesutbildningsintressena, om yrkesskolan ställs under samma styrelse som de allmänbildande skolorna, med vilka ett intimt samarbete måste upprätt- hållas såväl ifråga om planering och organisation som i pedagogiska frågor.

En fristående styrelse för yrkesskolan skulle i åtskilliga kommuner kanske en- dast komma att syssla med en, kanske begränsad, deltidsundervisning och någon enstaka två- eller flerårig heltidskurs. Enhetsskolstyrelsen måste under alla för- hållanden få ett visst inflytande över den yrkesutbildning, som kommer att ligga inom ramen för 9 y, även om utbildningen sker i kurser knutna till yrkesskolan. Inte minst torde den allmänbildande undervisningen och ett ev. gemensamt ut- nyttjande av vissa lärare nödvändiggöra en gemensam planering av undervis- ningen i de olika skolorna.

Skolstyrelseutredningens förslag 1952 till provisorisk lösning av skolsty- relsefrågan framlades efter samråd med skolkommissionens yrkesutbild- ningsdelegation, sedermera kallad 1952 års yrkesutbildningssakkunniga. De synpunkter de sakkunniga nu framlagt i förevarande avseende sammanfal— ler i allt väsentligt med skolstyrelseutredningens ställningstagande.

De vidare överväganden av den lokala skolstyrelsens organisation utred- ningen gjort, har befäst dess uppfattning, att i princip samtliga här ifrågava— rande skolformer i alla kommuner bör lyda under samma skolstyrelse.

Överstyrelsens för yrkesutbildning uppfattning, att det på förhand skall klarläggas, om gemensam eller särskild styrelseför yrkesutbildningen är för— delaktigast för det helas bästa, torde icke kunna tillmötesgås annorlunda än genom en omfattande och långvarig försöksverksamhet. Utredningen hyser emellertid den uppfattningen, att en av anledningarna till att yrkesunder— visningens utbyggnad ej är vad den borde vara, är att söka i att det på den kommunala sidan icke funnits organ med skyldighet att ägna uppmärksam- het och intresse åt denna sak och att därför bättre resultat står att vinna med en för kommunens hela skolväsen gemensam styrelse. Gentemot yrkes— överstyrelsens påpekande, att ett betydande antal folkskollärare är engage— rade i yrkesutbildningen och att detta är en omständighet, som utgör en viss garanti för förståelsen av den »allmänna skolans» behov, vill utred- ningen som sin mening framhålla, att det är långt viktigare, att man hos den »allmänna skolans» företrädare försöker skapa förståelse för yrkesutbild- ningens behov, och att det synes utredningen, som om man bäst gjorde det— ta genom att hos ett och samma organ lägga ansvaret för såväl den allmän— bildande som den yrkesutbildande delen av en kommuns skolväsen. Man bör enligt utredningens mening anlägga en helhetssyn på skolan. Ett starkt framhävande av behovet av praktisk utbildning torde lättare leda till resul- tat ju mindre det göres gällande, att speciella svårigheter är förknippade med den praktiska utbildningens ledning och administration.

Utan att vilja underskatta det betydelsefulla i påpekandet, att det kan va— ra förenat med svårigheter att till en gemensam skolstyrelse knyta ledamö— ter, vilka samtidigt är sakkunniga på näringslivets och arbetsmarknadens områden, vill utredningen som sin viktigaste allmänna synpunkt i denna frå- ga åter framhålla, att det primära även från yrkesutbildningssynpunkt än— då är att söka åstadkomma politiskt ansvariga kommunala organ, vilka skall ha skyldighet att taga erforderliga initiativ till skolväsendets förkovran i dess helhet. Genom att ålägga den skolstyrelse, som obligatoriskt skall fin- nas i varje kommun, ansvar även för yrkesutbildningens utformning, inrik- tas dess uppmärksamhet på denna fråga. Man får heller inte bortse från att envar av en skolstyrelses ledamöter som samhällsmedlem på något sätt är knuten till ortens näringsliv och att det, i och med att styrelsens uppgifter ändras, med största sannolikhet också kommer att ske en sådan anpass- ning av skolstyrelsens sammansättning, som de nya uppgifterna kan anses

kräva. Att tillgång till speciell expertis för yrkesutbildningsfrågor kan ford- ras är dock klart, men att sådan endast skulle vara att tillgå, om den finge direkt inverkan på en skolstyrelses beslut i ledamotsställning, synes vara ett ganska löst grundat antagande. Experter och specialister på olika områden torde tvärtom ofta ha just den ställningen, att de framlägger förslag, medan beslutanderätten ligger hos andra.

Emellertid är det utredningens uppfattning att behovet av fackkunskap i styrelsen vid ledningen av såväl de yrkesutbildande som andra skolformer skall kunna tillgodoses på olika sätt. Förslag om fackrepresentation i skol— styrelsen framlägges i kap. 5 s. 82. Beträffande yrkesskolorna återkommer utredningen på s. 98 till de s. k. expertråden. Möjligheterna att åstadkomma tillfredsställande resultat med tillhjälp av nämndinstitutionen beröres också i samma kapitel. Så länge dessa utvägar användes, bevaras enhetligheten i ledningen, vilket från skolans synpunkt måste anses vara synnerligen bety- delsefullt, och såvitt utredningen kunnat finna, föreligger inga med ledningen av de här aktuella skolformerna förbundna omständigheter, som i och för sig talar mot att ledningen av dem alla koncentreras till en kommunal sty- relse. Skolväsendet i de större städerna har visserligen en betydande omfatt- ning, vilket framgår av nedanstående tabell rörande de 11 städer, som har mer än 50.000 invånare.

En generell, tvingande bestämmelse om gemensam skolstyrelse skulle där- för måhända för nedanstående kommuner och möjligen även i andra fall kunna innebära vissa praktiska olägenheter, som kanske kunde undvikas,

Tab 1. Antal högre skolor läsåret 1954/55 i städer med mer än 50.000 inv.

Stats- Komm. underst. Hö re Komm. Komm. anst. för komm. Statl. llgm Summa realsk. flicksk. yrkes- han— realsk. lärov. underv. dels- ' ' gymn. Stockholm ....................... 3 7 5 1 81 11 35 Göteborg ....................... 1 5 3 1 3 4 17 Malmö .......................... 1 1 1 3 2 8 Norrköping .................... 1 1 2 — 1 1 6 Hälsingborg .................... 1 1 —— —— 2 4 Örebro .......................... 1 1 2 2 6 Uppsala .......................... 1 1 1 —- 1 4 Västerås .......................... 1 1 1 _— 1 4 Borås ............................. 1 1 1 _— 1 4 Linköping ....................... _ 1 1 — —— 1 3 Eskilstuna ....................... 1 1 1 —— _ 1 4

1 Vid tre av dessa finns komm. gymnasium.

om skolväsendets ledning uppdelades på flera styrelser. En prövning av i vilka fall och på vilka sätt en sådan uppdelning bör ske måste dock i första hand grundas på vederbörande kommunala myndigheters bedömning, och någon gräns med hänsyn till kommunernas folkmängd eller skolväsendets omfattning bör inte fixeras i detta avseende.

Utredningen vill i detta sammanhang meddela, att utredningen för att in— formera sig om förhållandena i Stockholm haft ingående överläggningar med ledamöter av och tjänstemän hos Stockholms folkskoledirektion bland an- nat rörande organisationen av den lokala skolledningen i huvudstaden. Ef- ter att ha inhämtat de nämnda ledamöternas synpunkter har utredningen vid sina överväganden kommit till den bestämda uppfattningen, att det ej endast är möjligt att lägga här ifrågavarande skolformer, alltså även yrkes- skolorna, under en skolstyrelse i Stockholm, utan att det finns starka peda- gogiska och organisatoriska skäl, som talar för att en gemensam skolstyrelse är den enda försvarliga lösningen av den lokala ledningens organisation även i denna kommun. (Jämför avd. IV).

Härav vill utredningen dock, som framgår av det föregående, inte draga den slutsatsen, att det skulle vara lämpligast att omedelbart förfara på detta sätt i samtliga kommuner, men utredningen finner i det resultat den kommit till vid sina överläggningar med företrädare för Stockholms skolväsen, såväl lekmän som fackmän, ett starkt stöd för uppfattningen, att på bärande sak— skäl grundade undantag från regeln om en skolstyrelse bör bli mycket få.

Enär utvecklingen mot ett enhetsskolsystem starkt skulle främjas av att skolväsendet i här behandlade delar snarast möjligt lägges under en kom- munal skolstyrelse och det från ekonomiska, organisatoriska, pedagogiska och skolsociala synpunkter föreligger ett stort behov av effektivare samord- ning och samverkan mellan de olika skolorna i samma kommun, vilket be- hov skärpes med de stegrade fordringarna på skolutbildning, såväl teore- tisk som praktisk, föreslår utredningen att det från och med den I juli 1.957 i varje kommun skall finnas en skolstyrelse, vilken skall vara styrelse för av kommunen anordnade skolor för den obligatoriska undervisningen och till denna knuten försöksverksamhet eller till dessa skolor hörande frivilliga klasser eller avdelningar samt för befintliga högre folkskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor, kommunala flickskolor och kommunala yrkesskolor ävensom för inom kommunen beläget allmänt läroverk, statligt och kommunalt gymnasium samt statsunderstött, av kom- munen ägt handelsgymnasium. Efter av kommunen gjord framställning skall Kungl. Maj:t äga medge, att särskild styrelse må finnas för här nämnd skola, ävensom att annan än ovan uppräknad skolform må lyda under den kommunala skolstyrelsen (5 & förslaget till skolstyrelselag).

Kap. 4. Skolstyrelsens uppgifter

Tidigare diskussion

En av grundtankarna i skolkommissionens principförslag var, att skolan skulle bli en medborgerlig angelägenhet av första rangen i kommunerna, vilket skulle garantera skolan större frihet och därmed underlätta en organi— lorisk och pedagogisk utveckling, mindre beroende av initiativ uppifrån än vad nu är fallet. Detta förutsatte dock, att decentraliseringen åtföljdes av vidgade befogenheter för den lokala skolledningen. Kommissionen gick i sitt : huvudbetänkande inte närmare in på dessa befogenheter, men anknöt till 1930 års skolstyrelselag och angav sammanfattningsvis folkskolestyrelsens uppgifter enligt denna (se 5. 26 f). Enligt kommissionens mening borde dessa uppgifter övergå till den nya kommunala skolstyrelsen, som skulle ha att taga befattning med enhetsskolan och de på denna byggande högre skol- formerna. Endast i fråga om lärartillsättningen var det nödvändigt att fö- retaga förändringar i fråga om styrelsens befogenheter.

Kommissionen understryker särskilt betydelsen av att de nya skolstyrel- serna underlättar det pedagogiska försöksarbetet, tillser att lärarna får tillfälle till vidareutbildning, ägnar omsorg åt samarbetet mellan skola och hem samt uppmärksammar den viktiga sida av barnens fostran, som fri-

| tidssysselsättningen utgör.

| Frågan om skolstyrelsernas uppgifter berördes endast i ringa utsträck- ning av remissmyndighetern-a. Skolöverstyrelsen hade inte något att invän- da mot att de nya skolstyrelserna i stort sett finge samma befogenheter som de nuvarande folkskolestyrelserna. Förutom i fråga om lärantillsättningen borde också ändringar vidtagas beträffande styrelsens handläggning av dis- ciplin-ärenden rörande lärare.

Skolkommissionens och skolöverstyrelsens anförda allmänna synpunkter går igen såväl i propositionen 1950:133 och särskilda utskottets utlåtande häröver som i utredningens direktiv.

Utredningen

En ny skolstyrelses kompetensområde

De för en ny skolstyrelse viktigaste uppgifterna framgår av utredningens motiveringar i föregående kapitel för en gemensam skolstyrelse. Den bety- delsefullaste vinsten med inrättandet av en sådan ser utredningen nämligen däri, att i princip en och samma styrelse —— oavsett vilka skolformer som

finns i det ögonblick den nya skolstyrelsen börjar sin verksamhet får till uppgift att följa skolväsendets allmänna utveckling och ansvara för att skol— väsendet, såväl det teoretiska som det praktiska, i olika former får den ut- byggnad och organisation som erfordras, för att kommunen skall kunna ge sin ungdom den med hänsyn till kommunens resurser och andra förhållan— den önskvärda utbildningen. Man skulle kunna låna ett av skolkommissio- nen ofta brukat uttryck och säga, att skolstyrelsens viktigaste uppgift blir att ansvara för det pedagogiska framstegsarbetet inom kommunen, men detta uttryck används då i en avsevärt vidare bemärkelse än kommissionen gör, eftersom denna häri endast inlägger underlättande av pedagogisk för- söksverksamhet och vidareutbildning för lärarna.

I förslaget till skolstyrelselag har utredningen låtit denna sin, uppfattning komma till uttryck genom att i ett inledande stycke i 8 5, vilken samman- fattar de viktigaste styrelseuppgifterna, framhålla skolstyrelsens skyldighet att taga initiativ och framlägga förslag till skolväsendets förkovran inom sitt kompetensområde, vilket omfattar hela det allmänbildande och yrkes- utbildande allmänna skolväsendet.

Utredningen har också ansett, att det i samma paragraf bör särskilt fram- hållas, att om flera skolor eller skolformer sorterar under styrelsen, denna skall sörja för bästa möjliga samordning av och enhetlighet i dessas verk- samhet. Samordning och enhetlighet har av utredningen tidigare framhållits som ett starkt motiv för en gemensam skolstyrelse.

Åliggandena att främja pedagogiskt försöksarbete, lärarnas vidareutbild- ning och samarbete mellan hem och skola skymtar redan i gällande stadgor och andra författningar. Uppgifterna är, som i diskussionen om hithörande frågor understrukits, av stor betydelse. Försöksverksamhet och vidareutbildning blir emellertid lätt kostnadsfrågor. Några konkreta förslag om hur dessa åligganden lokalt skall fullgöras, har utredningen inte ansett sig böra framlägga, men då det är önskvärt att de formuleras mera bestämt, har de i förenämnda 8 % medtagits bland skolstyrelseuppgifterna.

I fråga om skolstyrelsens övriga allmänna uppgifter har utredningen nä- ra följt 1930 års skolstyrelselag, vilket framgår av författningsförslaget. Se vidare specialmotiveringen till detta.

Decentralisering till skolstyrelsen av vissa ärendegrupper

Det övervägande flertalet av de uppgifter, som åligger de skilda skolsty— relserna, finns angivna i de för olika skolformer gällande stadgorna och andra specialförfattningar. Uppgifterna skiftar emellertid kraftigt från den ena skolformen till den andra. Det hade naturligtvis varit synnerligen önsk- värt om, åtminstone vad angår de så kallade kommunala skolorna, enhet- liga bestämmelser i fråga om skolstyrelsens uppgifter hade kunnat åstad- kommas. Utredningen har emellertid icke ansett det falla inom dess upp-

drag att annat än undantagsvis ge gällande stadgebestämmelser o. dyl. ett nytt materiellt innehåll utan endast att pröva, om deras tillämpning bör an— komma på annan— myndighet än som för närvarande är fallet. Tills vidare synes det sålunda var ofrånkomligt att skilda stadgor i vissa avseenden gäller för de olika skolformerna.

Med beaktande av decentraliseringsutredningens synpunkter (se 5. 274) har utredningen undersökt vilka av centrala eller regionala skolmyndighe— ter handlagda ärenden, som lämpligen bör kunna hänskjutas till den kom- . munala skolstyrelsens eget avgörande. Utredningens bedömande av decent-

raliseringsspörsmålen bör ses mot bakgrunden av dels utredningens upp- I fattning om nödvändigheten från praktisk synpunkt av en så vid kommu- , nal beslutanderätt som möjligt på skolväsendets område, dels de ändrade ( förutsättningar, som genom den, lokala skolledarinstitutionens utbyggnad l vunnits för en minskning av skolförvaltningen betungande detaljföreskrif— ( tar och detaljkontroller.

En underdånig framställning från Städernas folkskolinspektörsförbund ' angående ökade befogenheter åt de lokala skolstyrelserna har den 23 juli » 1951 överlämnats till utredningen för att av denna tagas i övervägande. I framställningen kritiseras den pågående beskärningen av den kommunala * beslutanderätten, varjämte i 12 punkter anföres exempel på ärenden, där denna bör tillkomma lokalstyrelsen. Ärendegrupperna är följande: faststäl— lande av antalet läraravdelningar; intagning av lärjungar även i de fall, då de först efter den 1 juli uppnår sex år; anordnande av hjälpundervisning; beslut om förstärkninganordningar ; antagande av läroböcker; tillsättning av lärare; utfärdande av tjänstgöringsbetyg; löneklassplacering; undervis— ningens inställande för kurser och möten; statsbidrag till avlönande av icke behörig vikarierande lärare; lärares kvarstående i tjänst; Vissa åtgärder i samband med byggnader för folkskoleväsendet. (I sistnämnda punkt inne- håller framställningen intet bestämt förslag utan endast ett uttalande om att de utgående statsbidragen i ett stort antal fall inte motiverar ett de stat- liga myndigheternas inflytande över byggnadernas utformning och uppfö- rande).

I sitt betänkande angående mellaninstanser för folkskoleväsendet (SOU 1948:28) var 1945 års folkskolesakkunniga också inne på frågan om över- förande av beslutanderätten i vissa ärenden till skolstyrelserna i de största städerna. De sakkunnigas förslag omfattade följande ären-degrupper: an— tagande av läroböcker; fastställande av ordningsstadga; upprättande av för— slag till val av ordinarie lärare; förordnande av extra ordinarie lärare; be— slut om återläsningsskyldighet i vissa fall; löneklassplaceringar; beslut om lärares uppdrag vid sidan av lärartjänsten; vissa tjän-stledigheter med B-av- drag för lärare; inställande av undervisningen för att bereda lärare tillfälle att deltaga i kurser m. m.; lön till extra lärare, då undervisningen inställts; lön åt lärare, som avstängts från tjänstgöring.

Såsom framgår av följande sammanställning av de ärendegruppcr, vari beslutanderätten enligt utredningens mening bör överföras på skolstyrelser- na, framför utredningen utan att skilja mellan skolstyrelserna i stora och små kommuner på nytt det övervägande flertalet av dessa tidigare förslag. Vissa frågor, såsom om lärartillsättningen och utfärdandet av tjänstgöringsbetyg (s. 99 f), har av utredningen tagits upp särskilt i andra sammanhang. Andra av de tidigare förslagen har förlorat sin aktualitet på grund av ändrade bestämmelser.

Sammanställning av ärenden, som av utredningen föreslås decentraliserade till de lokala skolstyrelserna

Folkskolestadgan (Fst), Fortsättningsskolestadgan (Fortsskst) och Öv— ningslärarstadgan (övnlärst). ]. Fst 9 10 a: 2.

Om antalet läraravdelningar beräknas komma att överstiga antalet ordi- narie lärartjänster, skall skolstyrelsen före varje läsårs början uppgöra förslag till elevernas fördelning på klasser och läraravdelningar samt till de skolformer, enligt vilka distriktets skolor bör vara anordnade. Förslaget skall underställas folkskolinspektören eller, beträffande distrikt, som är befriat från inspektion, SÖ för prövning och godkännande. Kan skolstyrel- se och inspektör ej enas, skall inspektören med eget yttrande överlämna ärendet till Sö för avgörande.

Till ledning vid handläggning av frågor som här avses, har Kungl. Maj:t utfärdat särskilda anvisningar. Förslag: Med hänsyn dels till att den ifrågavarande uppdelningen måste ske enligt fastställda grunder, dels till att det icke sällan inträffar, att den på försommaren uppgjorda planen vid läsårets början måste rubbas, varvid hela proceduren måste göras om, föreslår utredningen, att skolstyrelsen skall äga besluta i dessa ärenden enligt anvisningar. Vill skolstyrelse avvi- ka från dessa, skall beslut fattas av mellaninstansen.

2. Fst 5 13 och Fortsskst 5 23. Folkskolinspektören skall yttra sig över av skolstyrelsen upprättat för- slag till antagande av nya läroböcker.

Förslag: Skolstyrelsen skall inom läroboksförteckningens ram —— äga be- sluta utan att inhämta yttrande från mellaninstansen. Beslutet skall delgi— vas denna.

3. Fst 5 15:41. Folkskolinspektören äger beträffande skolor av B-2, B-3, D-1 och b-for— merna besluta om uppdelning av läraravdelning i grupper under vissa av läsårets veckor samt om växellov i enlighet med av SÖ utfärdade anvisningar. Förslag: Skolstyrelsen skall äga besluta om sådan uppdelning enligt an- visningar.

4. Fst 5 23.1 och 2 samt övnlärst 20 5 5 mom. Skolstyrelse i stad äger, utan att därom inhämta yttrande från annan myndighet, »när skolans bästa det kräver» förflytta ordinarie lärare till an- nan tjänst inom distriktet. I skoldistrikt på landsbygden må sådan förflyttning äga rum, »då så er- fordras för genomförande av behövlig omorganisation eller för tillgodoseen- de i övrigt av skolväsendet». Då lärare gjort framställning om förflyttning, kan styrelsen jämväl, då särskilda skäl därtill föranleder och så kan ske utan men för skolväsendet, bifalla framställningen. Folkskolinspektören _ skall yttra sig innan skolstyrelsen fattar sitt beslut. Beslutet skall under- l ställas domkapitlets prövning. Om domkapitlet icke kan godkänna av folk- skolinspektören gjort yrkande, skall SÖ avgöra ärendet.

Folkskolinspektörens medgivande fordras för att ordinarie övningslärares tjänstgöring skall få flyttas från tätort till landsbygd eller från skola på landsbygden till annan skola.

göra skillnad mellan land och stad. Ej heller synes det utredningen till- räckligt motiverat med särskilda bestämmelser för övningslärare. Utred- ningen föreslår, att skolstyrelsen skall slutligt besluta om lärares förflytt- ning i samband med genomförandet av behövlig omorganisation av skolvä- sendet inom kommunen. Likaledes synes styrelsen, då lärare själv gjort framställning om förflyttning, 'på särskilda skäl och då så kan ske utan men för skolväsendet, böra besluta. Då förflyttning är erforderlig >>för tillgodo- seende i övrigt av skolväsendet» bör emellertid ärendet prövas av mellan- instansen (se 'härom s. 278 nr 9).

5. Fst 5 25.1. Då lärare åtnjuter tjänstledighet skall skolstyrelsen anställa vikarie, om inte folkskolinspektören funnit skäl medgiva befrielse därifrån. Förslag: Skolstyrelsen bör själv avgöra om för sådant fall vikarie ej skall behöva anställas. 6. Fst 5 35:2. Folkskolinspektören kan efter framställning från skolstyrelsen för visst fall medge, att barns skolgång må börja det kalenderår, under vilket barnet efter den 1 juli fyller sex år. Förslag: Skolstyrelsen skall kunna lämna sådant medgivande. 7. Fst 5 35:53. SÖ kan, där särskilda skäl föreligger, medge lärjunge rätt att avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år. Förslag: Bestämmelsen tillkom 1946, innan den sjuåriga skolplikten bli- vit definitivt genomförd. Utredningen vill ifrågasätta, om inte denna be- stämmelse nu bör utgå ur stadgan. Därest densamma likväl skall kvarstå, anser utredningen, att skolstyrelsen bör kunna lämna sådant medgivande;

l i ; Förslag: Utredningen anser icke skäl föreligga att i förevarande hänseende !

dock att, där styrelsen för visst fall så önskar, ärendet skall kunna hänskju- tas till mellaninstansen för avgörande. 8. Fst 5 43.1 och Fortsskst 5 32:1.

Om undervisningen inställts på grund av smittsam sjukdom bland män— niskor eller husdjur eller annan oförutsedd anledning, skall skolstyrelsen, sedan folkskolinspektören yttrat sig, bestämma om återläsning av den förlo- rade undervisningstiden. Förslag: Skolstyrelsen skall äga bestämma utan att inhämta yttrande. 9. Fst 5 43.5.

Folkskolinspektören kan bemyndiga skolstyrelsen att inställa undervisning- en högst tre dagar för att bereda lärare tillfälle deltaga i kurser eller möten. Förslag: Skolstyrelsen skall äga besluta utan bemyndigande av mellan- instansen. 10. Fortsskst 5 25:2.

Intagning av lärjungar kan, efter medgivande av folkskolinspektören, in- i skränkas till att äga rum vartannat år. * Förslag: Skolstyrelsen skall äga själv besluta utan att inhämta medgivande av mellaninstansen. 11. Fortsskst 5 27:5.

Befrielse från skolplikt medges av skolstyrelsen, sedan folkskolinspek- tören yttrat sig. Om styrelsen vid sitt beslut ej kan godkänna av folkskol— inspektören gjort yrkande, skall SÖ avgöra. Förslag: Befrielse skall kunna medges av skolstyrelsen; dock att, om styrel- sen för visst fall så önskar, dylikt ärende skall kunna hänskjutas till mel— laninstansen för avgörande.

12. Övnlärst 12 5 1, 2 och 3 mom. Beslut om tillgodoräknande av vissa undervisningstimmar beträffande lärare vid folkskola fattas av folkskolinspektören. Förslag: Skolstyrelsen skall besluta efter av Sö utfärdade anvisningar. 13. övnlärst 27 5 4 mom. c). Då icke-ordinarie lärare under minst fem år haft timläraranställning och timtalet å tjänsten stiger till minst 15 veckotimmar, kan han utan ledig— förklarande förordnas å denna, om SÖ eller, beträffande folkskola, folk- skolinspektören lämnar sitt medgivande härtill. Förslag: Skolstyrelsen skall kunna förordna utan sådant medgivande.

Avlöningsreglementet för folkskolan (Arf). 14. Arf 18 5 p. 10 och 11. * Folkskolinspektören kan medge B-avdrag högst 15 dagar vid lärares tjänstledighet för uppdrag inom lärarorganisation (efter av Sö utfärdade di- rektiv) samt vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter av vikt. Förslag: Skolstyrelsen skall lämna medgivande enligt utfärdade anvis- ningar.

Tilläggsbestämmelserna till Arf och Avlöningsreglementet för övningslä- rare (Arö). 15. Tilläggsbest. till Arf 6 5 och Arö 2 5 3 mom.

Enligt gällande bestämmelser skall förslag till löneklassplacering uppgö— ras av distriktsöverläraren (kommunal folkskolinspektör) eller, där sådan ej finns, av skolstyrelsens ordförande. över detta förslag skall folkskolins- pektören avge yttrande, innan beslut fattas av skolstyrelsen. Sådant yttran- de erfordras dock icke beträffande lärare i kommun, vars folkskoleväsen är befriat från inspektion genom statens folkskolinspektör (= de sex lands- tingsfria städerna). '

Beträffande övningslärare vid annan skola än folkskola fattas beslut om löneklassplacering av SÖ, där delegation till rektor eller styrelse ej skett. Förslag: Skolstyrelsen skall inte behöva inhämta yttrande, men då frågor av denna art kan vara svårbedömda, bör skolstyrelsen i sådana fall hos mel— laninstansen äga begära granskning, innan beslut om löneklassplacering fattas. Styrelsens beslut skall alltid insändas till mellan-instansen för känne- dom. 16. Tilläggsbest. till Arf 9 5 3 mom.

Innan skolstyrelse beslutar, om extra lärare skall tillhöra avdragsgrupp l 2 eller 3, skall folkskolinspektörens yttrande inhämtas. * Förslag: Med hänsyn till de enkla bedömanden det här gäller bör styrelsen äga besluta utan att inhämta yttrande från mellaninstansen.

* KK 1948:208 angående statsbidrag till avlönande av folk- och småskollä- rare m. m. , 17. 4 5 3 mom. Statsbidrag till dagarvode och särskild ersättning till pensionerad lärare utgår endast om folkskolinspektören vitsordat lärarens lämplighet.

Förslag: Se p. 18 nedan. 18. 4 5 4 mom.

Statsbidrag till avlönande av extra lärare utan föreskriven examen skall, med visst undantag, endast utgå om folkskolinspektören vitsordat, att lära— re med föreskriven behörighet inte kunnat erhållas samt att läraren befun- nits duglig. Förslag: Vid p. 17 och 18 avsedda vitsord måste ofta lämnas i efterhand. Det bör ankomma på skolstyrelsen att själv ansvara för ifrågavarande per— sonals duglighet.

KK 1947:346 angående statsbidrag för anordnande av Skolskjutsar åt skol- pliktiga barn. 19. 11 &.

Folkskolinspektören beslutar om statsbidrag till självskjutsar. Finner han sig inte kunna medge att statsbidrag utgår, kan ärendet underställas

Sö:s prövning. Förslag: Skolstyrelsen skall besluta själv efter av SÖ givna anvisningar.

KK 1942:629 med bestämmelser angående hjälpundervisning i folk— och småskolor. 20. 5 5 3 mom.

Statsbidrag till avlönande av timlärare utgår under villkor att folkskolins- pektören funnit hjälpundervisningen behövlig. Förslag: SÖ har den 30 juni 1942 utfärdat anvisningar i ämnet. Skolstyrel— sen bör själv enligt dessa anvisningar kunna pröva behovet av hjälpunder- vrsnmg.

SÖ:s cirkulär den 19 februari 1949 angående skolresedagarnas inräknande :" antalet verkliga undervisningsdagar.

21. Folkskolinspektören skall pröva, om i visst fall mer än två skolreseda- gar må inräknas.

Förslag: Skolstyrelsen skall efter givna anvisningar besluta härom.

Boställsordningen för folkskolans lärare (KK 1946:883). 22. 34 å.

Underhållssyn å tjänstebostad förrättas av folkskolinspektören eller an— nan lämplig person, som Sö efter framställning av honom förordnar. Synen skall förrättas i närvaro av ombud för skolstyrelsen och vederbörande lä— rare eller dennes ombud. Förrättningsmannen må hos skolstyrelsen påkalla biträde av lämplig byggnadssakkunnig person. Förslag: Underhållssyn skall förrättas av skolstyrelsen eller den styrelsen därtill förordnar i närvaro av vederbörande lärare eller ombud för denne samt av en av mellaninstansen godkänd, helst byggnadssakkunnig person.

Uppgifterna i ovanstående sammanställning avser folkskoleväsendet.1 fråga om egentlig decentralisering till skolstyrelserna av uppgifter rörande övriga skolformer har utredningen ansett, att en viss försiktighet lämpligen bör iakttagas i avvaktan på att den nya skolstyrelseorganisationen hunnit prövas och vunnit stadga. För de högre kommunala skolornas och de all- männa läroverkens del föreslår utredningen därför endast, att de ärende- grupper, som motsvarar de i sammanställningen ovan vid punkterna 8 samt 12—16, också beträffande dessa skolor skall handläggas av lokalstyrelsen. Härutöver föreslår utredningen nedan, att eforus och inspektors uppgifter i huvudsak föres över på skolstyrelsen.

I avvaktan på utredning och förslag om yrkesutbildningens ledning (jfr prop. 1955:139 s. 76) har utredningen avstått från att framlägga förslag om decentralisering av ärenden rörande de kommunala yrkesskolorna och han- delsgymnasierna. Kompetensfördelningen mellan lokala, regionala och cen- trala myndigheter bör lämpligen ske i samband med nämnda utredning.

Eforus och inspektors uppgifter. Eforus uppgifter har av utredningen an- givits på s. 180. De uppgifter som tillkommer inspektor för högre kommunal skola återfinns på s. 33 och de som tillkommer inspektor vid yrkesskola på s. 34. De är samtliga av obetydligt slag och har främst representativ karak— tär. I synnerhet om den av utredningen föreslagna omorganisationen av den regionala skolledningen kommer till stånd, blir det ej erforderligt med sär— skilda funktionärer för deras utövande. Utredningen föreslår, att eforus- och inspektorsinstitutionen avskaffas, samt att de på dessa liggande administ- rativa uppgifterna överföres på skolstyrelsen och den allmänna tillsyns- verksamheten samt granskningen av statsbidragsrekvisitionerna på mellan- instansen. Detta skulle medföra, att på skolstyrelsen skulle ankomma a) beträffande de allmänna läroverken: att bestämma tid för termins början och slut (Lvst % 18); att bestämma tid för årsavslutning (Lvst & 26); att utse vittnen för studentexamen (Lvst & 94:3) ; b) beträffande de högre kom— munala skolorna: att även i fråga om kommunal realskola och kommunal flickskola bestämma tid för årsavslutningen (StKr 5 30; Sth 5 27).

Vissa ändringar i arbetsfördelningen mellan skolstyrelse och skolledare

Vid en reglering av de uppgifter, som skall tillkomma den kommunala skolstyrelsen, finns skäl att överväga ej endast uppgifternas rationella för— delning mellan skolstyrelse, mellaninstans och överstyrelser utan även den lämpliga fördelningen mellan skolstyrelsen och skolans fackliga ledning. När det gäller en för flera skolformer gemensam skolstyrel- se, är det önskvärt, att en viss ärendegrupp, så vitt inte särskilda skäl lägger hinder i vägen, handlägges på samma sätt, oavsett vilken skolform det gäller. Granskar man gällande stadgor ur denna synpunkt, finner man, att bestämmelserna är i stort sett likartade beträffande de kommunala sko- lorna. Lokalstyrelsen för allmänt läroverk däremot har mera begränsade uppgifter, och det kan ifrågasättas, om inte vissa av de uppgifter som nu tillkommer rektor, i analogi med vad som gäller för de högre kommunala skolorna, bör Överföras på skolstyrelsen. Utredningen föreslår i detta av— seende följande ändringar.

1. Skolstyrelsen bör efter förslag av rektor förordna tillsynslärare och kvinnlig sakkunnig (Lvst & 1193) samt bibliotekarie (Lvst & 155:1) vid lä- roverket.

Då det i dessa fall kan gälla förordnanden om upp till sex år, synes det lämp- ligf, att skolstyrelsen förordnar. 2. Skolstyrelsen skall till Sö inge förslag rörande den utsträckning, i vilken icke-ordinarie lärarkrafter utöver den på ordinarie stat upptagna lä— rarpersonalen bör tjänstgöra vid läroverket (Lvst 5 120). Liksom vid de högre kommunala skolorna bör förslag om anställande av icke-

ordinarie lärarkrafter, som i hög grad berör skolans organisation och utveckling, fattas av skolans styrelse. 3. SÖ må till skolstyrelsen (i stället för till rektor) kunna överlåta beslu- tanderätten i ärenden rörande: uppdelning av klass eller ring i parallell-av- delningar; antalet lärartimmar över stat i läroämne; antalet veckotimmar i övningsämne (Kungl. Maj:ts brev till Skolöverstyrelsen den 9 april 1954).

Även beslutanderätten i dessa ärenden har väsentlig betydelse för skolans orga— nisation och bör därför ligga hos styrelsen.

4. Föreskrifter om uppvärmning, ventilation, belysning och renhåll— ning av läroverkets lokaler bör, med hänsyn till önskvärdheten av enhetliga bestämmelser i dessa avseenden, meddelas av styrelsen (Lvst % 59).

5. Skolstyrelsen skall bevilja lärare, bibliotekarie och vaktmästare tjänstledighet, lärare och bibliotekarie dock endast när fråga är om längre tid än 8 dagar (Lvst åå 121, 155 och 159).

6. Skolstyrelsen skall besluta om avyttring eller avskrivning av förbru— kad eller eljest icke användbar undervisningsmateriel eller inventarier (Lvst & 150).

7. Det skall ankomma på skolstyrelsen att godkänna plan för lovdagar— nas fördelning över läsåret, då en samordning med andra skolformer enk— last kan ske på så sätt (Lvst & 18:3—4).

Den omständigheten, att fackliga skolledare först under allra senaste tid blivit allmänt förekommande inom folkskolan har medfört, att arbetsupp— gifter även av expeditionell eller teknisk art, som i andra skolformer helt naturligt uppdragits åt rektor, för folkskolans del ålagts skolstyrelsen, även om de sedan reellt kommit att utföras av skolledaren. Utredningen, som längre fram föreslår, att skolledare vid den obligatoriska skolan i princip skall finnas i varje kommun, har funnit, att utöver de nuvarande distrikts- överlärarnas uppgifter i första hand nedanstående åligganden bör överflyt— tas från styrelsen till skolledaren. Härigenom åstadkommes en större över— ensstämmelse mellan den obligatoriska skolan och de nuvarande högre- skolorna. 1. Fastställande i samtliga fall av arbetsordning (Fst & 14:2). 2. Upprättande av årsberättelse, där så skall ske (Fst 5 66:4). 3. Beviljande av tjänstledighet åt lärare högst åtta dagar (Fst 5 3111, Fortsskst & 42:7).

4. Medgivande av uppskov med skolgången för icke skolmoget barn (Fst & 35:2).

5. —Bestämmande av dag för intagning (inskrivning) av nybörjare (Fst & 37:1).

Härutöver föreslår utredningen på s. 94, att skolstyrelsen skall äga rätt att till skolledare eller annan tjänsteman delegera sin beslutanderätt i den utsträckning styrelsen själv prövar lämpligt.

De allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning

Inledning Såsom förut framhållits, har 1930 års skolstyrelselag utgjort underlaget för utredningens konstruktion av en ny sådan lag. I enlighet härmed har i 8 & utredningens lagförslag bland skolstyrelsens uppgifter intagits åliggan- det att utöva den ekonomiska förvaltningen över styrelsen underställda sko- lor. Det får betraktas som självklart, att så skall vara fallet beträffande de så kallade kommunala skolorna. Utredningen har emellertid funnit detsam- ma böra gälla i fråga om de allmänna läroverken. Sitt ställningstagande på denna punkt har utredningen grundat dels på förutsättningen, att termins- avgifternas avskaffande blott är en tidsfråga, samt att detta i större eller mindre mån kommer att medföra en bidragsskyldighet från kommunen i stället för från de enskilda kommunmedlemmar, vilka nu i egenskap av måls— män genom terminsavgifterna lämnar bidrag till läroverkens ekonomi, dels på uppfattningen, att ett överförande av den ekonomiska förvaltningen till skolstyrelsen skulle innebära en fastare anknytning av läroverket (sedan enhetsskolan genomförts gymnasiet) till kommunen och ge denna bättre möjligheter att överblicka och tillgodose skolans behov, dels ock slutligen på uppfattningen, att läroverksrektorerna så långt det är möjligt bör befrias från kamerala göromål. I den ekonomiska förvaltningen inbegriper utred- ningen därför också med löneutbetalningarna sammanhängande frågor.

I anslutning till sistnämnda spörsmål vill utredningen här beröra en av Kungl. Maj :t den 17 september 1954 till utredningen för övervägande över— lämnad framställning angående handläggningen av löneärenden vid de all- männa läroverken jämte däröver avgivna utlåtanden m. m. Framställning- en, som är ställd till skolöverstyrelsen, har gjorts av rektorerna vid kated- ralskolan i Lund och högre allmänna läroverket för gossar i Malmö. I den— samma framhålles först att »de löneförfattningar, som nu gäller, kan utan överdrift sägas vara både så många och ofta därtill så svårtolkade, att snart sagt endast vissa lönespecialister behärskar dem och kan tillämpa dem. De personer som skriver dessa författningar, tycks ha glömt, att rektorer i all- mänhet inte är experter på avlöningsreglementen, att rektorerna är utbil— dade till lärare och försöker vara skolledare och att de har annat att göra än att försöka lista ut vad dessa besynnerliga författningsformuleringar möjligen kan tänkas innebära i ett enskilt fall. Mången rektor har numera en obehaglig känsla av osäkerhet inför handläggningen av löneärenden.» Sedan betydelsen av en rationalisering av löneutbetalningarna framhållits, diskuteras i framställningen möjligheterna att till varje länsstyrelse knyta en lönebyrå för statsläroverken och hemställes, att skolöverstyrelsen ville föranstalta om utredning av denna fråga. I underdånig skrivelse den 13 feb- ruari 1954 har överstyrelsen föreslagit bl. a. att det måtte uppdragas åt 1951 års skolstyrelseutredning att undersöka möjligheten av att överlämna hand-

läggningen av löneärendena och därmed sammanhängande frågor vid de allmänna läroverken till de mellaninstanser, som kunde komma att inrättas.

Utredningen har prövat skolöverstyrelsens uppslag, men har icke funnit sig kunna förorda, att de ifrågavarande ärendena överlämnas till de regio- nala skolmyndigheter, varom utredningen i det följande framlägger förslag. Utredningen har eftersträvat en så stark begränsning som möjligt av mel- laninstansernas personal, och de kvalificerade tjänstemän, som måste fin— nas vid dessa myndigheter, kan icke i första hand få tagas i anspråk för lö- neuträkningar och andra specifikt kamerala göromål utan de måste använ- das för mera centrala skoladministrativa uppgifter. Utredningen har icke heller ansett sig böra föreslå, att det från början tillsättes speciella, till mel- laninstanserna knutna tjänstemän för de statliga skolornas löneutbetalning.

Till frågan om ett överförande av läroverkens löneärenden till länssty- relserna har utredningen icke ansett sig böra taga ställning. Sett ur den en— skilde rektorns synpunkt skulle emellertid samma resultat i fråga om ar— betsbesparing vinnas, om löneärendena överfördes till en kommunal myn— dighet med resurser att handha sådana kamerala ärenden. Utredningen före— slår i det följande bl. a. att så skall bli fallet.

Först skall en redogörelse för de nuvarande förhållandena rörande läro- verkens ekonomiska förvaltning lämnas, varefter innebörden av denna för— valtnings överförande på kommunen närmare anges.

Nuvarande förhållanden

Sedan 1932 handhaves de allmänna läroverkens ekonomi av rektor, som ombesörjer erforderliga utbetalningar, mottager inflytande medel samt verkställer all räkenskapsföring med det biträde han kan disponera för än- damålet. Ansvaret för förvaltningen tillkom ursprungligen läroverkskolle- giet, som genom ett par av sina ledamöter årligen granskade räkenskaper- na och verkställde erforderlig inventering. Därefter underskrevs räkenska— perna av kollegiets ledamöter. Efter utredningen 1931 SOU 1931:38 _ upphävdes kollegiets medansvarighet genom KK 1932z312. Från den 1 juli 1932 är sålunda rektor ensam ansvarig. Inventering av värdehandlingar m. m. verkställes genom av lokalstyrelsen utsedda inventeringsmän och riks— räkenskapsverkets granskning. Vad nu sagts gäller dock ej i allo läroverkets byggnadsfond, för vilkens förvaltning lokalstyrelsen är medansvarig och vilken granskas av två kommunalvalda revisorer. I det följande skall först redogöras för olika slag av inkomster och utgifter och för de olika kassor, som nu finns vid de allmänna läroverken.

Avlöningsmedel. För varje månad uppgöres å rektorsexpeditionen en löne- lista med ledning av gällande avlöningsreglementen och därtill hörande till— läggsbestämmelser, timlärarkungörelsen, avlöningsreglementet för övnings- lärare m. fl. författningar. Skolöverstyrelsen beslutar om löneklassuppflytt-

ningar inom de olika lönegraderna för befattningshavarna, men i övrigt är rektor ansvarig för all uträkning och för att alla avdrag för sjukledighet eller annan ledighet göres på riktigt sätt. Vidare har rektor i stort sett an- svaret för att alla vikarier och timlärare får den avlöning, vartill de är be- rättigade med hänsyn till utbildning och i vissa fall med hänsyn till det sta- dium, varpå de undervisar. Härtill kommer, att skatteavdrag både till käll- skatt och kvarstående skatt skall göras å lönelistan enligt gällande tabeller.

När lönelistan för en månad är uppgjord, rekvireras medel hos vederbö- rande länsstyrelse, som insätter rekvirerat belopp på läroverkets postgiro— konto. Utbetalningarna kan av rektor göras genom postgiro, bank eller kon- tant allt efter det sätt, som överenskommits mellan rektor och befattnings- liuvarna. För läroverken i Stockholm skall rektor till direktionen över Stock- holms stads undervisningsverk för varje månad insända uppgift om bevil- jade tjänstledigheter och nytillkomna förordnanden, varefter direktionen rckvirerar medel och verkställer utbetalningen. Vid huvudstadens läroverk iir rektorerna sålunda befriade från ansvaret för uträkningen av lönebe— loppen till de olika befattningshavarna.

Erforderliga belopp för omkostnader (sjukersättningar o. d.) rekvireras på samma sätt som avlöningsmedel.

Läroverkens kassor. Jämlikt läroverksstadgan & 217 skall varje läroverk äga tre kassor nämligen a) ljus— och vedkassa, b) biblioteks— och materiel- kassa samt c) understöds— och premiekassa. Vården av jämte ansvaret och redogörelsen för dessa kassor åligger rektor, som i regel också bestämmer angående utgifter ur kassorna. Undantag gäller egentligen endast beträf- fande beslut om premier till lärjungar, vilka fattas av kollegiet.

Ur ljus- och vedkassan bestrides kostnaderna för belysning, uppvärmning och renhållning av för läroverkets olika behov avsedda eller upplåtna lo- kaler, för tillfälliga anordningar i dessa eller likartade avseenden samt för avlöning åt sådan vaktmästarpersonal och övrig personal, som ej avlönas på annat sätt, (1. v. s. av statsmedel eller kommunala medel.

Denna kassas inkomster utgöres i huvudsak av lärjungarnas terminsav— gifter. Lokalstyrelsen fastställer avgiften till högst 30 kronor per termin. Räcker ej detta belopp, skall bristen fyllas av statsmedel enligt skolöver- styrelsens beslut om bidrag till varje läroverk. Statsbidraget till kassan var för budgetåret 1954/55 uppfört som förslagsanslag med 2.880.000 kronor.

Den summa, som inflöt genom terminsavgifter under budgetåret 1952/53, utgjorde i runt tal 5.000.000 kronor. Under samma budgetår utgjorde hy- resinkomsterna nära 200.000 kronor och övriga inkomster ungefär 400.000 kronor. Statsbidraget uppgick det nämnda budgetåret till något över -l.000.000 kronor. Totalt utgjorde alltså inkomsterna till denna kassa 9.600.000 kronor under budgetåret 1952/53. Beträffande hyresmedel bör nämnas, att en tredjedel av influtna sådana medel skall tillföras ljus- och vedkassan, därest ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer.

Denna bestämmanderätt har lokalstyrelsen vid många läroverk begagnat för att tillgodose ibland biblioteks- och materielkassan och ibland understöds— och premiekassan.

Ur biblioteks- och materielkassan skall bestridas kostnader för böcker, övrig undervisningsmateriel, tryckning av årsredogörelse, katalog, arbets- ordning, program, stenciler, papper m. m., som erfordras för arbetet vid lä- roverket samt för allt, som erfordras för läroverkets expedition, vari ingår köp och underhåll av skrivmaskin, räknemaskin o. d. Dessutom får kassan bekosta möbler och inventarier, om ej kommunen åtagit sig att bestrida så- dana utgifter. Dylikt åtagande gäller för läroverk, som nyinrättats efter 1927 års skolreform och för läroverk, som från att ha omfattat endast real- skola utvidgats med gymnasium. Dessutom har i samband med inrättande av den allmänna linjen vid 48 högre allmänna läroverk respektive kommu- ner måst åtaga sig att för läroverkets gymnasium tillhandahålla även inred- ning och möbelutrustning.

Kassans inkomster utgöres av en terminsavgift, som av rektor efter kolle— giets hörande bestämmes till högst 10 kronor med rätt för Kungl. Maj :t att efter i varje särskilt fall gjord framställning medge en förhöjning av avgif— ten till 15 kronor per termin och lärjunge. Härtill får kassan 3 kronor av var- je nyinskriven lärjunge, som ej förut tillhört annat allmänt läroverk och vidare en tredjedel av influtna hyresmedel. .

Statsbidrag till bokinköp och bokbindning utgick för budgetåret 1954/55 med ett reservationsanslag av 500.000 kronor. Anslaget fördelas av skol- överstyrelsen allt efter de olika läroverkens storlek och behov. Kassans in- komster utöver statsbidrag var 1952/53 c:a 2.970.000 kronor.

Med de medel som står till förfogande genom biblioteks- och materielkas— san skall de utgifter bestridas, som fordras för att undervisningsmaterielen skall fylla aktuella krav. I många fall har detta gått endast tack vare bidrag från läroverkskommunen.

Understöds- och premiekassan får av rektor användas dels för bidrag till bestridande av kostnaderna för av läroverket anordnade museibesök, ex- kursioner och andra utflykter, dels för andra åtgärder till främjande av ungdomens fostran och undervisning, dels ock för bekostande av specialist- undersökning av lärjunge i vissa fall samt, i fall av trängande behov, till lärjungars understöd, sjukvård och begravningshjälp. Rektor och kollegium må också anlita kassan till belöningar åt lärjungar för flit, ordning och framsteg.

Ganska stora belopp skulle behövas för att fylla alla dessa behov. Kassans inkomster är vid de flesta läroverk mycket små. Den största inkomsten ut- göres i allmänhet av de 7 kronor, som varje nyinskriven lärjunge skall er- lägga, om han ej förut tillhört annat läroverk. Vidare tillkommer räntor å tillfälliga kassabehållningar samt några andra mindre betydande inkomster. Förutom dessa i läroverksstadgan & 217 mom. 3 angivna inkomster till—

. ru... ... —— _ _..

kommer ibland gåvor från kommuner och enskilda samt i en del fall hyres- inkomster till rätt stora belopp. Under budgetåret 1952/53 utgjorde kassans inkomster vid samtliga läroverk ungefär 445.000 kronor.

Läroverkets byggnadsfond. Jämlikt & 218 i gällande läroverksstadga skall vid varje läroverk finnas en byggnadsfond, avsedd för byggnad av och repa— rationer å läroverkshus samt för bestridande av läroverkets fastigheter ålig- gande utgifter, t. ex. sotnings- och vattenavgifter. Fonden skall dessutom betala avgifter för försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom.

Har kommunen ej åtagit sig att tillhandahålla inredning och möbelut- rustning, kan lokalstyrelsen i mån av tillgång ur byggnadsfonden lämna bi- drag till möblering och inköp av materiel för gymnastikundervisningen, om i dessa avseenden mera betydande utgifter erfordras.

Byggnadsfondens inkomster är dels en terminsavgift på 5 kronor av varje lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning helt eller delvis befrias och dels en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer, samt räntor på befintlig behållning. Termins- avgiften har utgått med 5 kronor sedan år 1863.

Det bör påpekas, att vid de läroverk, där kommunen åtagit sig att tillhan- dahålla erforderliga lokaler med inredning och möbelutrustning, ökas bygg— nadsfondens behållning år från år, ända tills den helt eller delvis med Kungl. Maj:ts medgivande får användas för byggnader eller, efter beslut av skol— överstyrelsen, för inredning, möbelutrustning eller materielanskaffning.

Läroverken i Stockholm och några andra, t. ex. i Linköping och Kalmar, överlämnar byggnadsfondens inkomster av terminsavgifter till kommunen, som då svarar för allt underhållsarbete å de olika skolornas fastigheter. Ter— minsavgifterna till byggnadsfonden uppgick under budgetåret 1952/53 till ungefär 836.000 kronor.

Vården av jämte ansvaret för byggnadsfonden åligger lokalstyrelsen, men redogörelsen för fonden ankommer på rektor, som också gör alla utbetal- ningar och mottager inkomsterna. Räkenskaperna föres i samma räken- skapsböcker som avlöningsmedel, skolans övriga kassor och läroverkets do- nationsfonder. I bokslutet ingår alla dessa medel.

Donationsmedel. Jämlikt & 224 läroverksstadgan ansvarar och redogör rektor, där ej annat är föreskrivet, för sådana donationsfonder, som står un- der ett läroverks omedelbara förvaltning. I de fall, då fon-den ej förvaltas av läroverket, har rektor endast att mottaga den årliga avkastningen och tillse, att den på föreskrivet sätt disponeras till stipendier eller vad det kan gälla och utbetala fastställt belopp tillvederbörande mottagare.

Då fonden förvaltas av rektor, skall han svara för att kapitalet göres rän- tebärande genom inköp av obligationer eller genom insättning i sparbank. Närmare föreskrifter härom finnes i riksräkenskapsverkets cirkulär med anvisningar beträffande bokföringen och redovisningen vid de allmänna läroverken av den 15 april 1953. Även om en del obligationer är inskrivna i

statsskuldboken, varigenom räntan automatiskt sändes till rektor, så måste dock rektor vid sådana läroverk, där många donationsfonder finns, nedlägga åtskilligt arbete på att bevaka att utdelningen lyftes och omplacering av medel, som erhålles vid utlottning av obligationer, sker. Då låneräkning och sär- skild specifikation av inkomster och utgifter skall göras för varje fond, ger bokföringen åtskilligt arbete. Detta kan minskas, om gemensam förvaltning för ett läroverks samtliga fonder införes jämlikt riksräkenskapsverkets ovan nämnda cirkulär.

Beträffande användningen av donationsfondernas avkastning skall rek- tor noggrant följa gåvobrevens bestämmelser om utdelningen och tillse, att viss del av räntan lägges till kapitalet, om donator så bestämt. Inventering av värdehandlingar sker även här genom två av lokalstyrelsens ledamöter varjämte räkenskapsavskrifter och verifikationer för varje budgetår insän- des till riksräkenskapsverket för slutlig granskning.

Förutom här nämnda medelsförvaltning har rektor också att mottaga och till lärjungarnas målsmän utbetala studiebidragen. Bestämmelser angående studiehjälp finnes i KK 1953:530. Studiebidragen, som avser bidrag till kost- nad för resor och måltider, bestämmes av rektor, varefter han rekvirerar erforderliga medel hos länsstyrelsen och ombesörjer utbetalningen till lär- jungarnas målsmän.

Under rektors förvaltning kommer dessutom vissa avgifter för fyllnads- prövningar, särskilda prövningar, rättning av privatisters skripta i student- och realexamina o. d. Dessa avgifter tillkommer till största delen vederbö— rande lärare och skall i regel icke införas i läroverkets räkenskaper, utan rektor har att i stället föra >>liggare>> över dylika avgifter. I sådana liggare brukar man ock låta vederbörande examinatorer kvittera dem tillkommande belopp.

Överförande av läroverkens ekonomiska förvaltning till skolstyrelsen

Avlöningsmedel. Uträkning och utbetalning av lärarlönerna bör under skolstyrelsens inseende ombesörjas på ett ställe för alla kommunens skolor. Vad beträffar de allmänna läroverken bör rektorerna på be- stämd tid, t. ex. den 15 i varje månad, insända uppgifter om olika slag av tjänstledigheter, förordnanden och uttagna semesterdagar under den sist— förflutna månaden samt uppgift om verkställda uppflyttningar i löneklass och andra uppgifter, som kan inverka på lönebeloppen. För dessa uppgifter skall rektor ha ansvaret, men han skall sedan vara fri från ansvar såväl för lönelistornas riktighet som för att rätta skatteavdrag göres för olika be- fattningshavare.

Läroverkens kassor. Så länge terminsavgifter utgår, förefaller det enklast, .att de uppbäres på läroverket och sedan av rektor överlämnas till skolstyrel-

!

sens kassaförvaltare eller till det kommunala organ, som ombesörjer me- delsförvaltningen i kommunen, om kommunen begagnat sin rätt att besluta om gemensam medelsförvaltning. Man kunde också tänka sig, att lärjungar— nas terminsavgifter insattes på kommunens postgirokonto, men det torde säkerligen för kontrollens skull vara enklare, om avgifterna uppbäres klass- vis. Utgående statsbidrag till ljus- och vedkassan och för bokinköp och bok— bindning bör utbetalas till kommunen efter särskild rekvisition, där sådan är föreskriven.

När terminsavgifterna borttages, måste styrelsen få ersättning därför an- tingen från staten eller vederbörande kommun eller från bådadera. När det gäller de medel, som motsvarar de nuvarande läroverkskassorna, är det ju likgiltigt, varifrån de kommer, blott de blir tillräckliga för behövliga utgif- ter. Borttages även den nuvarande inskrivningsavgiften på 10 kronor, bör anslag ges även för de sociala ändamål och andra utgifter, som nu bekostas av understöds- och premiekassan. De inkomster, som ej erhålles av kom— munen, får givetvis den gemensamma skolstyrelsen rekvirera på föreskri- vet sätt.

Vid bokföring av alla de utgifter, som nu åvilar de tre kassorna, kan det, om kommunen får det ekonomiska ansvaret, ej vara nödvändigt att skilja på kassorna, utan det torde vara tillräckligt med litterering av inkomster och utgifter på det sätt, som nu allmänt brukas vid kommunernas bokföring.

När det gäller utgifterna måste rektor med hjälp av huvudlärare, biblio- tekarie och vaktmästare noga granska alla räkningar och genom attest vits— orda, att rekvirerade varor mottagits och att priserna överensstämmer med anbud eller gjorda uppgörelser samt därefter överlämna räkningarna till likvidering. Vanligt är, att den kommunala styrelsens ordförande med sin namnunderskrift utanordnar alla räkningar och lönelistor, innan kassakon- toret får verkställa utbetalningen. När så är förhållandet, har rektor att överlämna attesterade räkningar till styrelsens ordförande, som gör utan- ordningen, innan den lämnas till kassakontoret.

Vad angår beslut om inköp av olika slag, anser utredningen det vara nöd- vändigt, att rektor får stor frihet att besluta inom ramen av beviljade års- anslag. Skulle han vid sammanträden med skolstyrelsen behöva framlägga alla olika krav —- större och mindre — för att styrelsen skulle besluta, ble- ve arbetet med ekonomien alltför tungrott. Då budgeten för ett visst räken- skapsår skall uppgöras, bör visst belopp för bokinköp, visst för undervis- ningsmateriel och visst för tryck och diverse expeditionsutgifter etc. beräk- nas. När böcker sedan skall köpas, bör biblioteksnämnden vid varje statligt läroverk jämlikt å 155 mom. 2 läroverksstadgan besluta om inköp, och rek- tor ha att se till att bokanslaget ej överskrides. Utredningen kan ej finna det nödvändigt att även skolstyrelsen skall besluta i denna sak.

Beträffande undervisningsmateriel hemställer i regel de olika ämneskon- ferenserna eller huvudlärare och institutionsföreståndare vid början av ett

läsår om erforderlig nyanskaffning. Rektor har därefter att undersöka om anslaget räcker för alla framställda krav och, om så ej är fallet, göra lämp- lig reduktion. Det torde för framtiden räcka, om styrelsen får ett medde- lande om hur anslaget disponerats inom olika områden. Gäller det rena driftskostnader, såsom inköp av kemikalier, stenciler, papper o. d., anser utredningen det självklart, att rektor själv skall besluta.

Det skisserade förfaringssättet med avseende å betalning av räkningar praktiseras redan nu vid statliga läroverk, när det gäller kommunernas bi- drag till Skolmåltider, fria läroböcker, fri undervisningsmateriel m. 111. Vi- dare är ovan beskrivna förfaringssätt vanligt vid kommunala flickskolor och kommunala realskolor.

Läroverkets byggnadsfond. Har kommunen åtagit sig ansvaret för bygg- nad och underhåll av läroverkets lokaler, är en ökning av byggnadsfonden utan mening. När terminsavgifterna försvinner, får fon—den ju ytterst små inkomster, eftersom blott hyresmedel kan inflyta. Om ej läroverket får Kungl. Maj:ts tillstånd att behålla byggnadsfonden eller viss del därav för någon större behövlig nyanskaffning, hör kommunen få disponera even- tuell behållning att användas t. ex. för reparationer eller tillbyggnad. För— säkringspremier och fastigheten åvilande utgifter får upptagas i staten för skolväsendet och betalas av kommunen.

För att det ej skall bli alltför omständligt bör rektor ha rätt att ombesty- ra mindre underhålls- och reparationsarbeten», så att skolstyrelsen ej behö- ver besväras med beslut i sådana saker. Räkningarna kan attesteras av rek- tor och överlämnas för likvidering så som ovan sagts beträffande kassor- nas utgifter. Det är av stor vikt, att tillräckliga belopp upptages för läro- verksfastigheternas underhåll, när staten göres upp. En väl underhållen skolbyggnad bidrager till att lärjungarna lättare kan tillhållas att akta och väl värda densamma. Detta gäller ej blott om den fasta byggnaden utan också om dess inredning och möbelutrustning.

Donationsmedel. Beslut om användningen av donationsfondernas avkast- ning måste även framgent fattas så som enligt gåvobreven bestämts. Vid lä- roverken är det i regel kollegiet eller rektor och kollegiet samt någon gång enbart rektor, som skall besluta. Dessutom kan det finnas bestämmelser om att ytterligare någon person skall medverka. De flesta donationer är av— sedda för stipendier och premier.

Beträffande förvaltningen är ibland föreskrivet, att rektor och kollegium skall förvalta fonden. Som förut sagts, åvilar ansvaret härför numera rek- tor. Om skolstyrelsen skall taga hand om donationsmedlen, kommer väl ve- derbörande kommun att placera penningarna på det sätt den finner lämpligt och sedan överlämna ränteavkastningen till rektor. Emellertid måste här- vid bestämmelserna i gåvobreven beaktas. Det kan— t. ex. där stå, att medlen skall placeras i svenska statens obligationer. I sådant fall måste man ordna så, att dylika obligationer hos kommunen ligger som säkerhet till erforder-

ligt belopp. Skall skolstyrelsen taga hand om fonderna, måste den genom sin kassör ansvara för att viss del av årliga räntan lägges till kapitalet, om fö- reskrift därom finnes. Vad som tidigare sagts om gemensam fondförvalt- ning gäller givetvis även, om en kommunal styrelse förvaltar fonderna. Rä- kenskap för varje fond måste göras i överensstämmelse med riksräken- skapsverkets föreskrifter.

De till läroverken donerade fondernas räkenskaper granskas för närva- rande av riksräkenskapsverket. Om räkenskaperna kommer att föras av kommunal styrelse, måste föreskrift ges, huru granskningen skall göras. Om två kommunalt valda revisorer utför den, måste sedan antingen räken- skapen insändas till riksräkenskapsverket eller också synes enligt lagen om tillsyn av stiftelser av den 24 maj 1929 redogörelse för varje år böra insän- das till länsstyrelsen, även om det statlig-a undervisningsväsendets fonder för närvarande ej är medtagna i denna lag.

Vad slutligen angår övriga penningmedel, som nu förvaltas av rektor, t. ex. ersättningar för fyllnadsprövningar, examensavgifter och liknande, finnes ingen anledning att överföra dessa medel till en kommunal styrelse De inverkar ej på läroverkets ekonomiska ställning, och det förefaller där- för enklast, att de mottages och utbetalas genom rektor. Detsamma gäller de statliga studiebidragen, vilka som hittills bör rekvireras av rektor och ut- betalas genom läroverkets försorg.

Kap. 5. Skolstyrelsens organisation

Tidigare diskussion

En för flera skolformer gemensam styrelse skall ersätta befintliga sty- relser, vilka organiserats på olika sätt, i vissa fall med särskilt beaktande av skolformens speciella behov. Styrelsen för enhetsskolan kan sägas komma att fylla samma funktioner som folkskolestyrelsen och styrelsen för real- skolan samt i någon mån yrkesskolstyrelsen tillsammans nu fullgör.

Vid överväganden av den form en ny skolstyrelse skall ha, synes ställ— ning böra tagas till följande huvudfrågor: 1. Antalet ledamöter. 2. Valsätt och mandattid. 3. Självskrivenhet. 4. Kompetenskrav. 5. Fackkunskapen i styrelsen. 6. Nämndinstitutionen.

Samtliga dessa frågor har, om än i korthet, berörts i den tidigare diskus- sionen, vilken här skall återges i ett sammandrag, varefter de ovan angivna frågorna tages upp var för sig tillsammans med de från olika håll framför- da synpunkterna på skolstyrelsens organisation.

Enligt skolkommissionens uppfattning borde antalet ledamöter i den ge- mensamma skolstyrelsen vara lägst 7 och högst 21 samt fastställas av den beslutande kommunala myndigheten med hänsyn till skoldistriktets stor— lek, strukturen hos dess skolväsende och önskvärdheten av att dess olika delar blev representerade. Ledamöterna borde väljas av kommunens beslu- tande myndighet enligt proportionell valmetod och för en tid av 4 år. Själv- skrivna ledamöter borde ej förekomma och andra kompetenskrav för leda— motskap än att vederbörande kunde anses vara intresserad för skolan och vilja främja skolväsendet borde ej uppställas. Beträffande fackrepresen- tationen i skolstyrelsen uttalade kommissionen:

Om skolväsendet i distriktet omfattar en enda skolcnhet, bör dennas rektor ha rättighet och skyldighet att närvara vid sammanträdena. Omfattar skolväsendet flera skolenheter, bör vederbörande rektor vara närvarande vid behandlingen av frågor, som rör hans skola. Lärarkårerna bör vara representerade vid samman- trädena enligt bestämmelser, som bör fastställas av varje skoldistrikt för sig, var- vid bör tillses, att de olika skolstadierna allsidigt blir företrädda.

Som förut nämnts förutsatte kommissionen, att skolstyrelsens arbete skulle uppdelas på nämnder och delegationer. I dessa skulle enligt kommis- sionens uttalade mening också kunna insättas personer, som ej vore leda- möter av styrelsen. Till styrelsens sammanträden skulle också experter, vil— kas närvaro kunde vara av värde vid behandlingen av viss fråga, kunna kallas.

Vid remissbehandlingen av skolkommissionens förslag ägnades frågan om

skolstyrelsens sammansättning ringa uppmärksamhet. Den tilldrog sig in- tresse bl. a. från några läroverkskollegiers sida, främst i två avseenden: man framhöll, att rektor och helst ytterligare en medlem av lärarkollegiet borde vara självskrivna ledamöter av skolstyrelsen, och man uttryckte far- hågor för att en genom proportionella val utsedd skolstyrelse icke skulle rymma tillräcklig sakkunskap. Den sistnämnda synpunkten berördes även av länsstyrelsen i Kalmar län, som framhöll, att skolstyrelserna icke borde utgöra några politiska församlingar, inom vilka vederbörande ledamots par- tianslutning vore ett primärt önskemål eller inom vilka majoriteten för nå- got parti vore av vikt. Betydelsefullare syntes länsstyrelsen vara, att man kunde garantera ett relativt starkt fackmannainslag i dessa styrelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalade: »Det är givet, att valsättet inte är det väsentliga, när det gäller att ge skolstyrelsen den ur saklig synpunkt lämpligaste sammansättningen.»

Kammarkollegiet erinrade om att vissa skolformer har ett rekryterings- område, som omfattar mer än en kommun. I sådana fall, ansåg kollegiet, borde skolstyrelsen sammansättas av ledamöter från samtliga kommuner inom rekryteringsområdet samt förstärkas med en av den statliga inspek- tionsmyndigheten utsedd representant, som skulle erhålla rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdena men ej deltaga i besluten.

Det må också nämnas, att önskemål om garantier för inval av kvinnliga ledamöter i skolstyrelsen framfördes av Svenska landsbygdens kvinnoför- bund samt att Målsmännens riksförbund fann det vara av utomordentlig be- tydelse för samarbetet mellan hem och skola, att ett stort antal av skolsty- relsens ledamöter vore föräldrar till barn i skolan.

I propositionen 19.50.1533 anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till skolkommissionens uppfattning om den gemensamma styrelsens orga- nisation. I motsats till kommissionen ansåg han dock, att lärarkårens re- presentation borde regleras genom centralt utfärdade, för alla skoldistrikt gemensamma bestämmelser.

Till skolkommissionens och departementschefens uppfattning i fråga om skolstyrelsens nämnder kunde särskilda utskottet ej ansluta sig. Utskottet anförde (1950z3):

Departementschefen tänker sig, att till ledamöter av nämnderna skulle kunna utses även personer', som icke tillhöra styrelsen. Mot en sådan anordning hyser utskottet betänkligheter, för så vitt nämnderna icke blott skola vara rådgivande utan kunna besluta med styrelsens rätt och befogenhet. Skall en verklig delega- tion av styrelsens beslutanderätt kunna ske, måste enligt utskottets mening nämn- derna helt bestå av styrelseledamöter. Det får därvid förutsättas, att nämnderna vid behov tillkalla företrädare för olika Specialintressen i egenskap av experter. Givetvis kunna utomstående även med fördel anlitas för olika utrednings-, råd- givnings- och verkställighetsåtgärder.

Utskottet fann det vidare vara viktigt, att kommande utredningar sökte avväga skolledarnas uppgifter så, att dessa funktionärer på bästa sätt kom-

me att bidraga till effektiviteten i styrelsens arbete. Det vore under sådana omständigheter naturligt, att de ehuru icke ledamöter av styrelsen »— ägde deltaga i styrelsens överläggningar och få sin uttalade mening an- tecknad till protokollet. Först i samband med dessa utredningar kunde det avgöras, hur lärarkårens representation närmare borde utformas och vilka uppgifter i styrelsen som borde ankomma på de' olika rektorerna i de fall, då flera skolenheter funnes inom kommunen.

I de angivna huvudpunkterna innebar skolstyrelseutredningens förslag 1952 om provisorisk skolstyrelse följande: 1. Antalet ledamöter borde vara lägst 7 och högst 21. 2. Skolstyrelsen borde utses av fullmäktige för 4 år. 3. Självskrivna ledamöter borde icke finnas. 4. Särskilda kompetenskrav borde ej uppställas. 5. Skolledare och representanter för lärarkåren borde äga deltaga i skolstyrelsens arbete. 6. Beslutanderätten skulle kunna dele- geras till särskilda nämnder. 7. Expertråd för yrkesutbildningen borde fin- nas. (Ang. den provisoriska skvolstyrelselagens innehåll, se 5. 37 f).

I remissyttrandena över skolstyrelseutredningens förslag blev särskilt frågan om skolstyrelsens sammansättning föremål för uppmärksamhet. överstyrelsen för yrkesutbildning anförde sålunda om borttagandet av själv- skrivenheten :

Enligt utredningens förslag skulle rektor för yrkesskolan icke, såsom nu är fal- let i fråga om yrkesskolestyrelse, vara självskriven ledamot av den gemensamma styrelsen. Överstyrelsen vill med anledning härav framhålla, att den omständig- heten att yrkesskolrektorerna äro ansvariga ledamöter i yrkesskolestyrelser enligt överstyrelsens uppfattning har sin givna och ingalunda oväsentliga betydelse för att rektorerna, som i det stora flertalet fall ha rektorssysslan såsom en ofta relativt blygsamt honorerad bisyssla, skola känna ansvaret för och med kraft medverka till nödig utveckling. Man bör komma ihåg, att storleksordning och former icke äro på samma sätt givna i denna skolform som i fråga om det allmänna under- visningsväsendet.

Läroverkslärarnas riksförbund delade utredningens uppfattning att en rektors inflytande inte behöver försvagas, om han enbart är föredragande. Det torde emellertid vara uppenbart, anförde förbundet, att skolväsendet som sådant skulle vinna på att rektor på samma sätt som andra ledamöter bleve direkt ansvarig för de beslut som fattades. Det påpekades också, att om rektors deltagande i skolstyrelsens arbete inskränktes till vad som gällde hans skola, skulle han komma att till men för skolfrågorna berövas möjlig- heten att i en kommun med flera skolor överblicka skolväsendet i dess helhet.

Riksförbundet hyste också betänkligheter mot det föreslagna maximian- talet ledamöter, vilket inklusive olika fackmän kunde leda till alltför stora och tungt arbetande församlingar. Överhuvud intog förbundet en skeptisk hållning till möjligheterna att organisera tillfredsställande gemensamma styrelser enligt utredningens förslag:

För de högre skolornas del innebär en styrelse av det slag utredningen före-

slår många avgjorda nackdelar. Sålunda komma inga som helst kvalifikations- villkor att uppställas för medlemskap i styrelsen, även om skolformer som prak— tiska mellanskolor, tekniska läroverk, handelsgymnasier och yrkesskolor inord- nas under styrelsen. Erfarenheterna från dessa skolor har dock visat, hur värdefullt det är med sakkunskap från olika yrkesområden inom styrelsen för skolornas verksamhet, och riksförbundet måste uttala sina stora betänkligheter mot att dessa bestämmelser slopas. Förbundet anser sålunda för sin del, att de böra bibehållas, när det gäller ifrågavarande skolformer.

Att tveksamhet rått om möjligheterna att i en gemensam styrelse till- fredsställande tillgodose de yrkesutbildande skolornas behov av sakkunskap har utredningen tidigare framhållit och därvid återgivit Svenska stadsför- bundets synpunkter (s. 48) såsom representativa för flera remissinstanser. till vilka, förutom tidigare nämnda, också Svenska yrkesskolföreningen samt Praktiska mellanskolornas rektorsförening och lärarförening hörde.

Utredningen

Antalet ledamöter

Enligt 1930 års skolstyrelselag skall antalet ledamöter i folkskolestyrelse vara minst fem och högst tjugoen. I förslaget till provisorisk skolstyrelse— lag hävdade utredningen, att nämnda minimiantal var för lågt för en gemen- sam skolstyrelse, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att kunna uppdela arbetet på nämnder och delegationer. Utredningens förslag, att minimianta- let skulle höjas till sju, godtogs av statsmakterna.

Med de stora variationer, som kommunerna uppvisar i fråga om folk- mängd och areal, och med tanke på den skiftande omfattningen av det skol- väsen, som kan bliva underställt en gemensam skolstyrelse, torde det icke vara lämpligt att fixera antalet ledamöter. Bäst torde vara att låta kommu- nerna själva bestämma antalet inom en given ram. För lagstiftningens vid- kommande får det anses tillräckligt att, som hittills gällt i fråga om folk- skolestyrelserna, ange ett minimiantal och ett maximiantal. Detal som utred- ningen i detta avseende stannade inför i sitt provisoriska förslag— lägst sju, högst tjugoen bör definitivt fastställas (10 & förslaget till skolstyrelse- lag). Möjligen skulle man kunna anse, att den övre gränsen ligger för högt. Av den undersökning av vissa förhållanden i de nuvarande folkskolestyrel- serna, som utredningen låtit verkställa (se 5. 27), torde det emellertid framgå, att det redan finns åtskilliga skolstyrelser med förhållandevis stort antal ledamöter —— även med det högsta tillåtna antalet. Med de ökade upp- gifter som utredningen förutsätter kommer att föreläggas skolstyrelserna och som i större kommuner måste nödvändiggöra, att ärendena i väsentlig utsträckning delegeras på särskilda nämnder, blir det behövligt med ganska stora skolstyrelser, om inte den enskilde medlemmen skall betungas med för många uppdrag som ledamot av olika nämnder. Det föreligger obestridligen

också behov av att förankra skolstyrelsen i kommunens olika delar och bland skilda befolkningsgrupper, enär en skolstyrelses möjligheter att ut- öva en fast och framgångsrik ledning av skolan är beroende av om den bäres upp av ett allmänt förtroende, vilket blir fallet först när den kan göras verk- ligt representativ för det samhälle, den skall tjäna. Med de vidgade uppgifter som kan väntas tillkomma, bör vitt skilda erfarenheter och en mångsidig all- mänt medborgerlig sakkunskap finnas i skolstyrelsen, något som ej kan nås med få ledamöter.

Enligt den nya kommunallagen (31 5) har antalet ledamöter av kommu— nens styrelse icke maximerats. Antalet ledamöter i kommunalnämnd var tidigare bestämt till högst 11. Kommunallagskommitténs motiv för slopande av maximigränsen var, att en sådan måhända på sina håll skulle föranleda, att man hölle sig vid maximigränsen, utan att behov därav förelåge.

Det kan kanske sägas, att skäl för samma ståndpunkt föreligger, när det gäller en gemensam skolstyrelse. I detta fall bör emellertid uppmärksam— mas, att när flera skolstyrelser skall sammanföras till en, uppstår en situa— tion, som kan fresta till att göra den gemensamma styrelsen så stor, att den rymmer alla eller flertalet av de upplösta styrelsernas ledamöter. Ett maxi- miantal kan därför vara av betydelse för att förhindra en opraktisk ansväll-n ning av ledamotsantalet.

Omständigheten att en gemensam skolstyrelses arbetsuppgifter blir betyd- ligt mera omfattande och dess arbetsfält vidsträcktare än en folkskolestyrel- ses kan naturligtvis anföras som argument för ett ännu högre maximiantal än det nu gällande. Häremot vill utredningen endast andraga, att hänsyn också måste tagas till att rationella arbetsformer inom styrelsen blir möjliga. l sammanträdena kommer regelmässigt även skolledare och experter av oli— ka slag att deltaga, vilket gör, att en skolstyrelse redan med föreslaget maxi- miantal ledamöter kan bli en betydande församling.

Suppleanter

Några gränser för suppleanternas antal torde ej böra fixeras. Man kan utgå ifrån att lika många suppleanter som ledamöter kommer att utses i de fall ledamotsantalet är förhållandevis lågt. Sättes antalet ledamöter högt, är det troligt, att antalet suppleanter begränsas till ett tal, som ligger under antalet ordinarie ledamöter.

Även vid suppleantvalet bör skolstyrelsens behov av allsidig representation lämpligen beaktas. Om denna väg att tillförsäkra skolstyrelsen en mångsidig erfarenhet beträdes och skall få någon effekt, är det emellertid av största vikt, att suppleanterna regelbundet underrättas, när sammanträde skall hål- las, och därigenom beredes tillfälle att direkt följa styrelsens arbete. Även ur andra synpunkter, icke minst nyrekryteringens, är det önskvärt, att supp— leanterna så starkt som möjligt knytes till arbetet och deltager i detta. Be-

stämmelser om skyldighet för suppleanter att närvara vid styrelsesamman- träden i annan mån än när det erfordras till följd av hinder för ordinarie ledamot, har utredningen dock icke funnit nödvändiga, men föreslår, att suppleant skall äga rätt att närvara vid styrelsens sammanträden och all- tid skall underrättas om tid för sammanträde.

Sker ej valet av suppleanter proportionellt, bör vid valtillfället bestäm- mas den ordning, i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring (10 & förslaget till skolstyrelselag).

Valsätt och mandattid

I fråga om sättet för val av ledamöter och suppleanter torde bestämmel- serna böra så utformas, att de ansluter sig till reglerna för val av kommu- nens styrelse. Valet bör således förrättas av fullmäktige i respektive kom- muner och om så kräves och beslutas ske proportionellt (10 och 12 55 för- slaget till skolstyrelselag). Avskaffas självskrivenheten för vissa ledamöter, kan det proportionella systemet helt slå igenom.

I anslutning till i det föregående anförd kritik mot det proportionella val- sättets användning vid val av skolstyrelse (s. 73) vill utredningen med kom- munallagskommitténs ord motivera sin inställning på denna punkt. Kom- mittén anför (SOU 1952:14 s. 208), »att den proportionella valmetodens an- vändning stundom är ägnad att utjämna de politiska motsättningarna, sna- rare än att understryka och skärpa dem. Under nämndernas beredningsar- bete få de olika gruppernas representanter tillfälle att taga del av varandras synpunkter och kunna på detta sätt ofta ena sig om förslag "till lösning av föreliggande frågor. Härigenom kunna partipolitiskt färgade debatter i full- mäktige undvikas och överläggningarna föras i en mera förtroendefull och. saklig anda».

Mandattiden bör fastställas till fyra år och beträffande periodens början m. m. ansluta sig till de bestämmelser, som gäller för val av ledamöter i kommunens styrelse (12 % förslaget till skolstyrelselag).

S jälvskrivenhet

Såsom framgår av redogörelsen för nuvarande förhållanden, är rektor självskriven ledamot i styrelserna för allmänna läroverk, högre kommunala skolor och yrkesutbildande skolor. Sedan kyrkoherdens självskrivenhet borttogs år 1930 är ingen ledamot av folkskolestyrelse självskriven. I försla— get till provisorisk skolstyrelselag uttalade utredningen sig för att systemet med självskrivna ledamöter i skolstyrelserna skulle avskaffas och i 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall finns ingen bestämmelse om självskrivenhet.

Ett system med självskrivna ledamöter är möjligt att motivera i de fall skolan är statlig och endast i obetydlig mån genom en lokal styrelse med för— hållandevis begränsade befogenheter anknytes till kommunen, där den lig— ger. I en sådan styrelse representerar rektor skolans huvudman, staten, samtidigt som hans närvaro garanterar erforderlig sakkunskap. Att rektor är självskriven också i högre kommunala skolors styrelser, torde i första hand bero på en allmän strävan att göra dessa skolor så lika motsvarande statliga läroanstalter som möjligt. Dessutom har ju skolan på detta sätt enk- last kunnat tillförsäkras pedagogisk expertis i styrelsen.

Mot skolledares självskrivenhet i styrelsen för den skola han förestår kan anföras samma argument som blivit avgörande för kommunallagens bestäm— melser om obehörighet för den som är chef för något till den kommunala styrelsen hörande verk att utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller i den nämnd varunder verket hör (32 och 45 55 i kommunalla- gen). Visserligen gäller inte kommunallagens bestämmelser i detta hänse— ende för de specialreglerade nämnderna, men ingenting hindrar, att man ger den nämnda principen en vidare giltighet. Givet synes nämligen vara, att de skäl, som talar för obehörighet till ledamotskap av en styrelse med än större styrka talar mot självskrivenhet i denna. Utredningen återkommer i följande avsnitt till denna synpunkt.

De remissmyndigheter, som i yttranden över utredningens förslag om pro- visorisk skolstyrelselag hävdade, att rektorerna automatiskt skall tillhöra skolstyrelsen, gjorde det från den synpunkten, att sakkunskapen i denna eljest icke skulle komma nog kraftigt till tals.

Även om man ansluter sig till uppfattningen, att skolstyrelsen i sin helhet skall väljas proportionellt, innebär inte det, att sakkunskapen därför be- höver bli mindre företrädd i denna styrelse än om rektor vore självskriven ledamot. I ett följande avsnitt framlägger utredningen förslag om fackrepre- sentationen i styrelsen, vilket enligt utredningens mening tillgodoser skäliga anspråk. Det synes utredningen vara riktigast, att fackkunskapen i en po- litiskt vald myndighet av skolstyrelsens typ, i den mån den skall represen- teras av chefen för en myndigheten underställd skola, företrädes av honom i egenskap av en i förhållande till olika partiriktningar neutral tjänsteman, vilken ställning han mycket lättare intager, om han ej är ledamot av sty— relsen med dess partigrupperingar. ,

Utredningens ståndpunkt är alltjämt, att självskrivenhet definitivt bör borttagas ur skolstyrelselagen.

I detta sammanhang må erinras om att kyrkoherden i det pastorat, till vilket kommunen hör, eller, om kommunen tillhör mer än ett pastorat, den bland kyrkoherdarna i pastoraten som domkapitlet bestämmer, äger delta- ga i folkskolestyrelses sammanträde, även om han ej valts till ledamot (skol- styrelselagen 5 13). Här avsedd kyrkoherde må också utses till folkskole- styrelsens ordförande utan att vara ledamot (skolstyrelselagen 10 å). Mot-

svarande bestämmelser beträffande Skolråd finns i 46 och 50 åå försam- lingsstyrelselagen i dess före den 1 januari 1955 gällande lydelsel.

Genom den särskilda skolstyrelselagens tillkomst skedde ingen ändring i kyrkoherdes rätt i nämnda avseenden. Enär några skäl icke lärer finnas för ett bibehållande av denna särställning för kyrkoherde, föreslår utred- ningen, att den bortfaller i en slutlig lagstiftning om skolstyrelsens organisa— tion.

Kompetenskrav

De i kommunallagen fastställda villkoren för valbarhet till fullmäktige- församling, kommunens styrelse och icke specialreglerad nämnd är att vara röstberättigad, bo inom kommunen och ha uppnått 23 års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan dock icke väljas. Härutöver gäller en- dast den inskränkningen, att vissa statliga och kommunala befattningshavare ej är valbara? I princip gäller samma villkor för valbarhet till folkskolestyrel- se och särskild skolstyrelse enligt 1930 års och 1952 års skolstyrelselagar. Emellertid är det vanligt, att härutöver mer eller mindre markerade sär— skilda kompetenskrav uppställes i specialförfattningarna. 1930 års skolsty- relselag innehåller således det tillägget, att den som väljes till ledamot i folkskolestyrelse skall kunna anses vilja befordra skolväsendet. För andra skolformer är kompetenskraven mera bestämda. I styrelsen för kommunal flickskola skall således finnas minst två kvinnliga ledamöter. I styrelsen för praktisk kommunal realskola eller för högre folkskola, som är inriktad på att ge utbildning för visst yrke eller viss yrkesgrupp, skall om möjligt minst två i sådant yrke eller sådan yrkesgrupp sakkunniga personer vara medlem— mar. I yrkesskolstyrelse skall minst det antal ledamöter, som är närmast över hälften, vara representanter för de yrkes- och verksamhetsområdcn undervisningen avser.

Det är främst för skolformer, vilka erbjuder direkt yrkesutbildning av något slag, som styrelsens sammansättning närmare fastslagits. Utred- ningen kan väl förstå motiven för sådana bestämmelser men ifrågasätter starkt, om de vidare är behövliga.

Till den uppfattning, som kommer till uttryck i Svenska yrkesskolför— eningens utlåtande över utredningens förslag om provisorisk skolstyrelse- lag, kan utredningen således icke ansluta sig. Föreningen ifrågasätter, >>om det är möjligt att inom en skolstyrelse med 7—21 lekmannaledamöter finna personer, som kunna ha intresse för de olika skolorna. Sammansättningen av en dylik styrelse måste, om man skall försöka utforma den efter de olika skolornas behov av sakkunskap, bliva mycket heterogen. Man kan fråga sig,

1 Denna lydelse är ännu gällande vad beträffar de kyrkliga skoldistrikten (jfr. s. 26)- 2 7, 32 och 45 55 kommunallagen.

om affärsmän, industriidkare, fackföreningsmän eller andra företrädare för näringslivet, som låta sig inväljas i en sådan gemensam skolstyrelse, äro vil- liga att i fortsättningen ställa sig till förfogande, när de finna, att yrkes- skolfrågorna uppta endast en ringa del av tiden för sammanträdena och att de flesta ärendena på dagordningen gälla allmänna skolärenden. Svenska yr- kesskolföreningen fruktar, att det blir mycket svårt att få duktiga represen- tanter från näringslivet, vilka i regel äro mycket hårt engagerade, att ställa sig till förfogande som ledamöter i en skolstyrelse, som har en mängd andra frågor utom yrkesskolfrågor att behandla.»

Enligt utredningens uppfattning kan det inte vara angeläget i och för sig att i skolstyrelsen välja in ledamöter med en detaljerad yrkeskunskap. Den- na bör i främsta rummet representeras av facklärarna, och fackkunskapen beträffande yrkesutbildningens allmänna inriktning måste skolans rektor i första hand företräda. Ur styrelsesynpunkt är det eftersträvansvärt att få till stånd en god kontakt med samhället i allmänhet och med bygdens nä- ringsliv i stort. Behövs direkta kontakter med olika yrkesområden, torde den sidan av problemet bäst lösas på annat sätt än genom föreskrivande av yr— kestillhörighet eller yrkeserfarenhet för vissa av styrelsens ledamöter. Per- soner, som endast är inriktade på en specialitet och kan tänkas hysa intres— se endast för sitt eget verksamhetsområde, synes icke böra knytas till en skolstyrelse som ledamöter, utan deras sakkunskap bör tillföras styrelsen genom att de anlitas som experter och rådgivare.

Grundtanken bakom en gemensam skolstyrelse är att försöka få tillgodo- sett det betydelsefulla önskemålet om en styrelse, som har en samlad över- blick över samhällsliv och skolförhållanden i allmänhet och som mot var- andra kan väga och tillgodose olika utbildningsbehov. Föreskrifter om att vissa yrkesgrupper eller yrkesmän skall vara representerade i skolstyrelsen bör därför icke finnas.

Även om en samling av erfarenheter från tidigare arbetsfält bör vara värdefulla, är det nu framför allt av vikt att åstadkomma en kommunal skolstyrelse med samordning och enhetlighet som målsättning och i vilken det följaktligen är av allra största betydelse, att gamla intressegrupperingar efter skolformer försvinner.

Sedan gammalt har en positiv inställning till skolväsendets allmänna ut- veckling ansetts som en kvalifikation för ledamotskap i skolstyrelsen. Redan i 1862 års kommunalförordningar föreskrevs, att skolrådet skulle utses »bland för nit om skolväsendet kände män». Fortfarande måste det sägas. att en välvillig inställning till och förståelse för barnens och skolans förhål— landen hos ledamöterna är grundförutsättningar för en skolstyrelses verk— samhet liksom för den enskilde ledamotens personliga insats. Det ovan åter- givna stadgandet ur 1930 års skolstyrelselag bör därför finnas kvar även i en ny skolstyrelselag.

På skolans område såväl som på andra samhällsområden är det självklart

av stor betydelse, att intresserade kvinnor deltager i arbetet men att genom särskilda föreskrifter framtvinga ett kvinnligt deltagande synes utredningen icke behövligt.

Med det anförda har utredningen velat understryka, att den icke anser det möjligt att föreslå särskilda kompetenskrav för ledamotskap i de nya skol- styrelserna. Kommunallagens valbarhetsvillkor, kompletterade med dels en bestämmelse om att den som väljes skall anses vilja främja skolväsendet, dels en föreskrift om att ledamöterna skall väljas med hänsyn tagen till an- talet och arten av de skolor, som lyder under styrelsen, ger enligt utredning- ens mening de bästa garantierna för en ändamålsenlig sammansättning (11 :*; förslaget till skolstyrelselag).

En fråga, som bör tagas upp i detta sammanhang, är, om det finns skäl att införa vidgade obehörighetsregler vid val av ledamöter i skolstyrelse. Vad som bör diskuteras är, om man lagstiftningsvägen skall utestänga vissa befattningshavare från valbarhet i analogi med vad som enligt kommunal- lagen gäller vid val till kommunens styrelse. Landshövding, landssekretera- re och landskamrerare samt i kommunens tjänst anställd befattningshava- re, vilken såsom föredragande hos kommunens styrelse eller eljest intager den ledande ställningen inom kommunens samfällda förvaltning ävensom i kommunens tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något till kommunens styrelses förvaltningsområde hörande verk, är utestängd från rätten att utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller i av kommunen själv tillsatt nämnd, varunder verket lyder (7, 32 och 45 55 kom— munallagen) .

Vad beträffar de nämnda statliga tjänstemännen har utredningen inte funnit anledning att utestänga dem från ledamotskap av skolstyrelse. När det åter gäller den kommunale befattningshavare, som genom sin tjän- steställning intager den centrala positionen i kommunens förvaltning, kan det vara av intresse att taga del av kommunallagskommitténs motiv för de gällande bestämmelserna i kommunallagen. Kommittén, som intog den prin- cipiella ståndpunkten, att det borde ankomma mindre på lagstiftaren än på de väljande församlingarna att bedöma lämpligheten av att besätta för- troendeposter med tjänstemän, anförde beträffande den ifrågavarande be— fattningshavaren :

Det är uppenbart, att en kommunal befattningshavare med sådana åligganden och befogenheter, som här angivits, efter hand förvärvar en god överblick över kommunalförvaltningens olika områden och förtrogenhet med många av dess enskildheter. Denna i tjänsten inhämtade erfarenhet bör tillföras de kommunala myndigheterna, fullmäktige såväl som nämnder, av befattningshavaren enbart i hans egenskap av kommunens tjänsteman oehlicke tillika såsom ledamot av ve- derbörande organ. Eljest kan det föreligga en viss fara för att av honom verk- ställda utredningar och lämnade informationer m.m. medvetet eller omedvetet

färgas eller läggas till rätta med hänsyn till önskemålen hos den meningsgrupp som han representerar. Det torde vara en allmän uppfattning, att kommunens främste tjänsteman bör stå neutral i förhållande till olika partiriktningar, åt- minstone såtillvida att han icke företräder viss riktning såsom ledamot av kom- munal representation eller nämnd.

Utredningen anser, att de här anförda skälen har giltighet också beträf- fande skolstyrelsen och föreslår, att kommunallagens bestämmelser i detta hänseende får sin motsvarighet i skolstyrelselagen (11 & förslaget till skol— styrelselag) .

Motiven för att utestänga cheferna för de kommunala verken från val— barhet till kommunalfullmäktige och drätselkammare är i huvudsak de- samma som anförts beträffande den ledande kommunale befattningshava— ren. Man vill undvika en dubbelställning av förtroendeman och tjänsteman, ! vilken lätt kan leda till en sammanblandning av vederbörandes befogenhe- l ter i den ena och den andra egenskapen. 1

Enligt utredningens uppfattning är det inte lämpligt, att skolledare, som . skall föredraga ärenden rörande den egna skolan i skolstyrelsen, är ledamot 1 av samma styrelse. Utredningen har därför föreslagit att självskrivenheten * skall upphöra. Att lagstiftningsvägen avskära fullmäktigeförsamlingarna _l från möjligheten att sätta in skolledare i den gemensamma skolstyrelsen

|

vill utredningen dock icke förorda. Däremot föreslår utredningen på förut anförda grunder, att den tjänsteman som ställes i spetsen för en kommuns hela skolväsen och alltså närmast under skolstyrelsen skall ansvara för detta i administrativt och pedagogiskt hänseende (skolchefen) icke skall kunna tillhöra styrelsen som ledamot eller suppleant (11 & förslaget till skolstyrelselag) .

Fackrepresentation i skolstyrelsen

I skolstyrelserna har fackmännen sedan gammalt haft en stark ställning. Skolans facklige ledare är antingen självskriven ledamot av styrelsen (all- männa läroverk, högre kommunala skolor, yrkesskolor) eller också har han utan att vara ledamot skyldighet att närvara vid styrelsens sammanträden och därvid, om så påfordras, vara sekreterare och föredragande (folksko- lan). Dessutom har lärarkåren i vissa fall rätt att vara representerad i sty- relsen (allmänna läroverk, folkskolor).

Den facklige skolledarens närvaro vid styrelsesammanträden är betingad inte endast av behovet av att ha en sekreterare och föredragande utan ock- så av nödvändigheten att vid frågornas behandling ha tillgång till den sär- skilda sakkunskap han besitter. Lärarrepresentationen innebär en för- stärkning av denna sakkunskap men tjänar också till att ge skolstyrelsen kontakt med skolans dagliga verksamhet, samtidigt som kåren genom sin representation kan bli informerad om den beslutande myndighetens moti- vering och inställning till olika frågor rörande skolan.

Hur omfattande fackrepresentationen bör vara i den gemensamma skol— styrelsen kan diskuteras. Att den bibehålles anser utredningen ofrånkom— ligt.

I kommuner med en mera omfattande skolorganisation bör icke skolche- fen ensam utan jämte honom också andra skolledare närvara vid skolsty- relsesammanträdena. På samma sätt är det önskvärt, att lärarrepresenta- tionen i och med skolstyrelsens vidgade verksamhetsområde i viss mån kan avpassas efter skolväsendets omfattning i olika kommuner. I det följande skall de båda slagen av fackrepresentation —— skolledarnas och lärarkårens var för sig närmare behandlas.

Skolledarna

Utredningen framlägger i kap. 6 förslag om den fackliga skolledningens utformning. I korthet uttryckt skall följande tre huvudtyper av skolledare finnas enligt detta förslag.

A. Fackliga ledare för en kommuns hela skolväsen (skolchef). Oavsett skolväsendets omfattning skall det i princip i varje kommun fin— nas en skolchef, som närmast under skolstyrelsen skall ansvara för den fackliga ledningen av skolväsendet i dess helhet. (Undantag härifrån skall kunna medges de allra minsta kommunerna).

B. Facklig ledare för särskild skolform eller skolenhet. I talrika fall kommer endast en skolledare att behövas inom kommunen (han blir då tillika skolchef), men där skolväsendet omfattar flera skolfor- mer, eller där skolform måste uppdelas i enheter med egen facklig ledning, kommer flera skolledare (rektorer) att behövas under skolchefen.

C. Biträdande skolledare (studierektor, tillsynslärare). Någon direkt motsvarighet till skolledarna i grupp A finns endast i nå— got undantagsfall för närvarande. Närmast jämförbar med denna typ kan den kommunale folkskolinspektören sägas vara. I kommun, där endast folkskola finns och endast enhetsskola kommer att finnas, är den nuva- rande distriktsöverläraren hänförlig till grupp A. Båda dessa befattningsha- vare är enligt gällande bestämmelser skyldiga att närvara vid folkskolesty— relsens och dess nämnders sammanträden med rätt att deltaga i överlägg- ningarna och att få sin mening antecknad till protokollet men ej att del- taga i besluten '(Fst 5 8 b:7).

Vid övriga här aktuella skolformer är rektor självskriven ledamot i sty- relsen. I och med att självskrivenheten upphör måste en annan form för dessa befattningshavares medverkan i styrelsearbetet sökas.

Skolledarnas deltagande i den särskilda skolstyrelsens arbete har regle- rats i 3 5 tillämpningsbestämmelserna till 1952 års skolstyrelselag. Finns skolchef i den bemärkelse, som avses ovan i grupp A, är denne skyldig att närvara vid skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden. Han äger

därvid rätt »att yttra sig och framställa förslag samt få sin uttalade mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i besluten». I nämnda till- lämpningsbestämmelser givna föreskrifter angående skolchefs skyldighe- ter och rättigheter i samband med skolstyrelsens sammanträden föreslår utredningen skola gälla för skolledare som hänföres till grupp A ovan ( skolchefer) .

Finns i försöksdistrikt även andra skolledare (grupp B) äger dessa sam— ma rätt som skolchefen, men de är icke skyldiga att närvara vid styrelse— sammanträden. Finns flera skolledare men ingen skolchef, är samtliga i mån av möjlighet skyldiga att deltaga i styrelse- och nämndarbetet. Ärende, som berör viss skola, får icke avgöras, om inte ledaren för skolan i fråga kallats till sammanträde, där ärendet behandlas. Att i alla landets kom- muner generellt tillämpa vad som nu gäller om fackrepresentation i för— söksdistrikten torde icke vara praktiskt genomförbart. På 5. 53 har angivits antal läroverk och högre kommunala skolor m.fl. i städer med över 50.000 invånare. Var och en av dessa skolor har sin rektor. Om man lägger till an- talet >>annan överlärare», får man det antal skolledare i dessa städer, som skall hänföras till grupp B ovan.

Tab. 2. Antal skolledare läsåret 1954/55 i städer med mer än 50.000 inv.

Rektorer vid allm. läro- Rektorer »Annan verk och vid kommu- överlärare» Summa högre kom- nala vid folk- munala yrkesskolor skolor skolor Stockholm ................................. 29 5 48 82 Göteborg ................................. 13 3 18 34 Malmö .................................... 7 1 13 21 Norrköping .............................. 4 2 7 13 Hälsingborg .............................. 3 1 5 !) Örebro .................................... 4 2 6 12 Uppsala .................................... 3 1 5 () Västerås ................................. 3 1 6 10 Borås ....................................... 3 1 6 10 Linköping ................................. 2 l 5_ 8 Eskilstuna ................................. 3 1 5 9

Antalet skolledare tillhörande denna grupp är som synes i de större stä- derna och även i flera av de medelstora så stort, att det ej är tänkbart, att de alla, jämte skolchefen, skulle äga rätt närvara vid skolstyrelsens sam- manträden. Att helt utestänga dessa skolledare skulle å andra sidan be- tyda, att styrelsen vid sina sammanträden ginge miste om en för ärendenas

behandling värdefull och behövlig sakkunskap. För att åstadkomma den nödvändiga begränsningen i dessa fall måste en lämplig form av represen- tation skapas. I detta syfte föreslår utredningen, att skolledarna tillhö- rande ovannämnda grupp B inom en kommun indelas i följande tre kate- gorier. '

1. Skolledare för enhet av folkskolan (enhetsskolans låg- och mellansta- dier).

2. Skolledare vid högre allmänna läroverk, statliga realskolor och högre kommunala skolor (skolenhet omfattande enhetsskolans högstadium eller högstadium jämte gymnasium).

3. Skolledare vid yrkesutbildande skolor. Den fackliga sakkunskapen bör vara så allsidigt företrädd som möjligt vid skolstyrelsens sammanträden. Då det å andra sidan i detta samman- hang icke bör vara fråga om någon representation av gruppintressen, anser utredningen, att viss hänsyn till den utbildning och de särskilda erfaren- heter, som skolchefen i första hand kan anses företräda, bör tagas, då fack- mannainslaget i styrelsen bestämmes, förutsatt att skolchefen tillika är le- dare av en skolenhet. Utredningen föreslår i enlighet härmed, att ledarna för olika skolformer eller skolenheter skall deltaga i styrelsearbetet enligt följande:

a) Från kategori 1. Om skolchefen är ämneslärarutbildad bör en skolledare med klasslärar- utbildning deltaga. Har skolchefen sistnämnda utbildning skall han anses företräda den fackliga erfarenheten från folkskolan (enhetsskolans låg- och mellanstadier).

b) Från kategori 2. Finns ett eller flera gymnasier skall rektor för detta eller ett av dem, om han icke tillika är skolchef och i den egenskapen deltager i sammanträdena, företräda skolledarna i denna kategori.

Finns ej gymnasium erfordras ingen representation från denna kategori, om skolchefen är ämneslärarutbildad. Är skolchefen däremot klasslärare, skall en skolledare tillhörande denna kategori äga deltaga i styrelsens ar- bete, även om gymnasium saknas.

c) Från kategori 3. En skolledare vid yrkesutbildande skola skall alltid, om yrkesutbildning- en sorterar under den gemensamma skolstyrelsen, äga deltaga i dennas ar- bete.

I de stora kommuner, där skolchefen icke har någon undervisningsskyl- dighet och alltså ej är knuten till viss skola utan direkt till skolförvaltning- en, bör en skolledare från var och en av kategorierna 1, 2 och 3 äga del- taga i styrelsens arbete. I dylika fall skall alltså Skolchefens lärarutbild- ning inte inverka på skolledarrepresentationen.

Med den här föreslagna anordningen (1 & förslaget om tillämpningsbe-

stämmelser) skulle, utom skolchefen, 1—3 skolledare, beroende på skol- väsendets omfattning, erhålla rätt och åläggas skyldighet att deltaga i skol- styrelsens arbete. Sett från skolstyrelsens synpunkt skulle bestämmelser av denna art icke innebära något hinder för den att efter gottfinnande in- kalla även andra skolledare till sammanträden och ålägga dem skyldighet att i styrelsen föredraga de ärenden, styrelsen finner lämpligt. Särskilt må beträffande de allra största städerna påpekas, att i den mån det i dessa vid sidan av skolchefen (vilken ju bara kan vara en även i den största kommun) finns inspektörer eller motsvarande, som knutits direkt till skol- förvaltningen utan att ansvara för den närmaste ledningen av en viss skola, så bör dessa genom för dem gällande instruktioner i här ifrågavarande av— seende erhålla samma ställning som skolchefen.

I kommuner, där det endast finns en skolledare, tillhörande någon av de ovan angivna tre kategorierna, är hans deltagande i styrelsen självklart. Finns flera måste ett val komma till stånd. Utredningen föreslår, att det skall åligga skolchefen att kalla till sammanträde, där sådant val skall ske, samt att leda detta sammanträde, dock utan att själv deltaga i valet, vilket bör förrättas med slutna sedlar och gälla för en med skolstyrelsens mandat- tid sammanfallande fyraårsperiod. Suppleant bör samtidigt utses. Proto- koll över valet skall tillställas skolstyrelsen.

Vid ett genomförande av detta förslag skulle i en slutlig skolstyrelselag icke erfordras någon motsvarighet till 3 5 3 mom. tillämpningsbestämmel- serna till 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall, enligt vilken ärende, som berör viss skola, ej må avgöras, om inte skolans ledare kallats till sammanträde, där ärendet behandlas.

Vad här sagts har närmast avseende på de egentliga skolstyrelsesam- manträdena men bör i princip också gälla för sammanträde med av styrel— sen tillsatt nämnd. Beträffande dessa sammanträden torde det dock i re- gel vara tillfyllest, att de olika skolledarna är närvarande endast i den mån ärendenas art och omfattning anses ge anledning därtill (1 ä 3 mom. för- slaget om tillämpningsbestämmelser).

Rörande de biträdande skolledarna (se kap. 6 s. 157) vill utredningen anföra följande. I stora och vissa medelstora distrikt torde skolstyrelserna genom de ovan föreslagna åtgärderna komma att erhålla tillgång till den pedagogiska sakkunskap, som normalt behövs. Någon rätt för studierek- torer och tillsynslärare att deltaga i sammanträdena bör icke finnas i dessa fall. Däremot torde sådan rätt och skyldighet för studierektor böra stipu- leras i de fall, där erfarenhet från de stadier, studierektor representerar, eljest skulle saknas i styrelsen.

Skolchef, skolledare eller biträdande skolledare, som har rätt och skyl- dighet att närvara vid skolstyrelsens eller dess nämnders sammanträden, skall därvid äga rätt att yttra sig och framställa förslag samt att få sin uttalade mening antecknad till protokollet. Rätt att deltaga i besluten skall icke tillkomma honom.

Lärarrepresentationen är olika i olika skolstyrelser, varför en översikt av gällande bestämmelser först må lämnas. I skolråd och folkskolestyrelser har sedan år 1905 en representant för lärarna ägt att närvara vid samman— trädena och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, dock med rätt för denne att få sin uttalade mening antecknad till protokollet.

Vid de allmänna läroverken har kollegiet sedan 1933 rätt att i lokalsty- relsen insätta en ledamot, vilken har samma befogenheter som övriga leda- möter. Som ledamöter av lokalstyrelsen skall dessutom i nedan angivna fall inträda:

a) kvinnlig sakkunnig eller vederbörande tillsynslärare vid frågor, som särskilt angår kvinnliga respektive manliga lärjungar;

b) vederbörande klassföreståndare vid bestämmande av befrielse från eller nedsättning av terminsavgifter.

Vid kommunala flickskolor är skolans tillsynslärare, om sådan är an- ställd, ledamot av styrelsen. Vid kommunala realskolor är tillsynsläraren suppleant för rektor i styrelsen, och vid de tillfällen, då han ej inträtt som suppleant, äger han deltaga i överläggningarna men ej i besluten, dock med rätt för honom att få sin mening antecknad till protokollet.

I yrkesskolorna är lärarkåren för närvarande ej representerad. Eftersom utredningen anser det vara en ytterst angelägen uppgift att så långt organisatoriska åtgärder förmår söka åstadkomma ett verkligt sam- arbete mellan alla berörda parter till skolans bästa, är det för utredningen naturligt, att ett system likartat med det inom folkskolan tillämpade med rätt för lärarkåren att genom valda representanter deltaga i folkskolestyrel- sens sammanträden vinner tillämpning i den nya skolstyrelsen.

I förslaget till provisorisk skolstyrelselag uttalade sig utredningen för att antalet lärarrepresentanter i regel borde begränsas till tre. Antalet skulle dock, om särskilda skäl förelåg, kunna ökas efter medgivande av Kungl. Maj :t. Utredningen uttalade vidare, att kvalifikationerna hos vederbörande lärare borde vara avgörande vid valet av representanter, även om det kunde anses angeläget, att de olika skolstadierna och skoltyperna bleve vederbör- ligen företrädda. Någon ovillkorlig föreskrift om representanternas fördel- ning på olika stadier eller skoltyper borde dock ej utfärdas.

I tillämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skolstyrelse i vissa fall har utredningens ovan angivna ståndpunkt i huvudsak kommit till ut- tryck. Ett väsentligt tillägg är dock, att det vid sammanträde med nämnd är tillfyllest »att endast en av lärarkårens representanter vilken dessa bland sig utser är närvarande, för så vitt icke ärendenas art och omfatt- ning giver anledning till större representation». (5 5).

Frågan om antalet lärarrepresentanter bör emellertid upptagas till för- nyat övervägande, när det gäller en mera definitiv och för samtliga kom- muner gällande anordning.

Det må erinras om att det fortfarande trots kommunsammanslagning- en — kommer att finnas förhållandevis många små kommuner. Det finns f. n. omkring 40 kommuner med mindre än 10 läraravdelningar och om- kring 250 med 10—14 avdelningar i folkskolan. I de flesta av dessa kom— muner har skolväsendet nu en enkel organisation, och detsamma torde bli förhållandet, även sedan enhetsskolan allmänt genomförts. Skolstyrelserna får sannolikt ett lågt antal ledamöter i dessa fall. Att också för dessa fö— reskriva en så stor lärarrepresentation som tre, torde därför ur många syn— punkter icke vara lämpligt. Utredningen har funnit det nödvändigt föreslå, att antalet lärarrepresentanter i viss mån göres beroende av skolorganisa- tionens omfattning.

Vid bestämmandet av antalet bör, som särskilda utskottet framhållit, be- aktas inte endast att olika skolformer får möjlighet att bli företrädda utan även att fackrepresentationen, d. v. s. skolledar- och lärardeltagandet, av- väges i förhållande till skolstyrelsen som sådan. Utredningen föreslår, att antalet lärare, bortsett från sådana, vilka är ledamöter, som skall äga rätt att närvara vid skolstyrelsens sammanträden, skall utgöra högst tre, även i de största kommunerna. Bestämmelsen i 5 & 1 mom. tillämpningsbestäm- melserna till 1952 års skolstyrelselag, att skolöverstyrelsen må fastställa ett högre antal än tre, bör alltså icke få någon motsvarighet i en slutlig skolstyrelselag. *

I mindre kommuner bör lärarrepresentationen begränsas ytterligare. Så- ledes föreslår utredningen beträffande kommuner, vars skolväsen endast omfattar folkskolan eller enhetsskolans låg- och mellanstadier, att en re- presentant skall utses, om antalet läraravdelningar understiger tio och två, om antalet läraravdelningar överstiger detta tal (3 5 2 mom. förslaget om tillämpningsbestämmelser) .

Det är alltjämt utredningens principiella uppfattning, att lärarrepresen- tanterna i första hand skall väljas med hänsyn tagen till personliga förut- sättningar att företräda lärarkåren som helhet och mindre med beaktande av att så många stadier eller lärarkategorier som möjligt får sin talesman i styrelsen. Emellertid är det sannolikt, att det fordras tid innan detta be— traktelsesätt slår igenom och att det kan finnas en önskan hos lärarna och skolstyrelserna att få skilda stadier och skolformer representerade. De olä- genheter, som från denna synpunkt kan vara förenade med begränsningen till tre kårrepresentanter, bör enligt utredningens mening kunna i viss mån elimineras genom lämpligt val av suppleanter. Skolform eller stadium, som ej får någon företrädare bland de ordinarie ledamöterna, bör således kunna få det bland suppleanterna, vars antal utredningen föreslår fixerat till sam- ma antal som för de ordinarie ledamöterna. Utnyttjas denna möjlighet av den samlade lärarkåren, bör även i kommuner med ett rikt differen- tierat skolväsen olika lärargruppers synpunkter och erfarenheter kunna komma skolstyrelserna till godo. Med hänsyn till den redan förut fram-

hävda nödvändigheten att eftersträva en begränsning av antalet deltagare i skolstyrelsesammanträdena föreslår utredningen, att dessa suppleanter, i motsats till suppleant för styrelseledamot, icke skall äga rätt att deltaga i styrelsens sammanträden annorledes, än då ordinarie representant är från— varande. Rätt att såsom lärarkårens representanter samtidigt närvara vid sammanträde skall endast tillkomma det med hänsyn till skolväsendets om- fattning gällande antalet lärare.

Påpekas bör, att den här föreslagna regleringen, lika litet som ifråga om skolledarna, hindrar skolstyrelsen från att till sammanträde kalla det antal lärare och andra experter, styrelsen finner sig ha behov av.

Lärarrepresentant skall äga samma rätt som skolledare att yttra sig och framställa förslag samt få från beslut avvikande mening antecknad till pro— tokollet. I besluten skall han ej äga deltaga. Enligt gällande folkskolestadga och 5 5 2 mom. tillämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skol- styrelse äger representant för lärarkåren ej deltaga i skolstyrelsens hand- läggning av ärende, som rör tjänstgöringsbetyg för lärare, eller fråga av disciplinär natur mot lärare. Häri föreslås ingen ändring (3 5 6 mom. för- slaget om tillämpningsbestämmelser).

Beträffande lärarrepresentationen vid sammanträden med skolstyrelsens nämnder liksom vid sammanträden med delegation, kommitté eller annat liknande organ, som utsetts av styrelsen, föreslår utredningen, att bestäm- melserna i 5 och 6 55 tillämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skolstyrelse bör bli definitivt gällande. Således bör ifråga om nämndsam- lnanträde som regel gälla, att endast en kårrepresentant skall vara närva- rande (3 S 5 mom. förslaget om tillämpningsbestämmelser).

Kårrepresentanterna jämte suppleanter bör utses för en tid av fyra år, och valperioden bör sammanfalla med den för skolstyrelsen gällande.

I fråga om sättet för val av lärarrepresentant i folkskolestyrelse gäller nu, att val skall ske med slutna sedlar vid sammanträde med lärarperso— nalen på kallelse av den i tjänsten äldste läraren och under ledning av den ordförande, som lärarna själva utser för tillfället. Protokoll om valet till- ställes skolstyrelsens ordförande, vilken det åligger att till sammanträden kalla den valde representanten. Då nytt val skall äga rum, skall ordföran- den därom underrätta den i tjänsten äldste läraren, som vidtager ovan- nämnda åtgärder. I denna ordning föreslår utredningen följande ändringar. Det skall åligga skolchefen (i kommun där sådan ej finns skolstyrelsens ordförande) att kalla till sammanträde för val av kårrepresentanter och att tillse, att sammanträdet kommer till stånd. Vidare bör, såsom redan sker i Stockholm, valet kunna förrättas av ombud för lärarpersonalen, där det med hänsyn till kårens storlek befinnes lämpligt. Givetvis bör därvid an- talet ombud stå i proportion till storleken hos de lärargrupper, som skall fö- reträdas (3 5 3 mom. förslaget om tillämpningsbestämmelser).

Vid sammanträde med skolstyrelser av olika slag äger skolläkare vid sty- relsen underställd skola närvara vid handläggning av ärende, som rör hy- gieniska förhållanden. Häri bör ingen ändring ske.

I sitt remissvar över skolkommissionens principbetänkande ifrågasatte kammarkollegiet, om icke en styrelse för skola med ett rekryteringsunder- lag från ett flertal kommuner borde sammansättas av ledamöter från samt- liga kommuner inom rekryteringsområdet och förstärkas med en av in- spektionsmyndigheten utsedd representant, vilken skulle ha rätt att yttra sig men ej att deltaga i besluten. Utredningen, som ej kan dela kollegiets uppfattning i ifrågavarande avseende, återkommer till det av ämbetsverket berörda Spörsmålet i avsnittet om formerna för det interkommunala samar- betet (s. 238).

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 mars 1953 har styrelsen för semina- riernas rektorsförening begärt, att seminariernas rektorer måtte erhålla rätt att närvara vid vederbörande folkskolestyrelses sammanträden samt att därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Framställningen, som remitterats till utredningen, motiveras med att seminariernas rektorer behöver bättre kontakt med seminariestädernas folkskolor. Sådan kontakt söker man nu nå genom hänvändelse till folkskolestyrelsen och genom för- handlingar med vederbörande överlärare. Föreningen anser, att det skulle vara till stor fördel för samarbetet mellan seminariet och folkskolan, om rektor finge möjlighet att direkt i skolstyrelsen påvisa seminariets behov. I en bilaga till skrivelsen framföres schematekniska och organisatoriska skäl, lokalfrågor, behovet av samordning av vissa skolsociala åtgärder m. m. såsom särskilda motiv för bifall till framställningen.

Om det föreligger behov av att klarlägga förhållandet mellan seminarierna och företrädarna för de städers skolväsen med vilka seminariernas rektorer måste samarbeta bör det enligt utredningens uppfattning ske genom en sär- skild författningsmässig reglering av detta förhållande. Innan rättigheter och skyldigheter sålunda bestämts, torde rektors rätt att närvara vid skol- styrelsernas sammanträden icke kunna leda till i ifrågavarande skrivelse av- sett resultat. '

Utredningen finner icke skäl tillstyrka den gjorda framställningen.

Skolstyrelsens nämnder

Nämnder enligt 13 5 1930 års skolstyrelselag

Möjligheterna för en gemensam skolstyrelse eller för styrelse för en en- hetsskola av större omfattning att bemästra sina arbetsuppgifter blir i icke ringa utsträckning beroende på utformningen av delegationsrätten i den nya lagstiftningen.

Innan den framtida utformningen av denna rätt beröres, kan det emel- lertid ha sitt intresse att se, hur nämndinstitutionen enligt den nuvarande skolstyrelselagens 13 5 uppstått.

Upprinnelsen till de nuvarande bestämmelserna i ämnet är att söka i en underdånig skrivelse av den 22 december 1906 från dåvarande folkskolöver— styrelsen i Stockholm, vari anfördes bl. a. följande:

»Såsom förut nämnts, äro en del folkskoleärenden av sådan beskaffen- het, att deras avgörande kan överlämnas till ett utskott. Sådana ärenden äro exempelvis: beviljande av tjänstledighet åt lärare vid Stockholms folk- skolor, förordnande av vikarier för dessa, ärenden som röra tillämpning på enskilda fall av vissa av överstyrelsen antagna bestämmelser, åtgärder mot vanartiga skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän enligt 42 S'" 4 mom. och 51 5 i stadgan angående folkundervisningen i Stockholm. Hit höra även vissa ärenden av ekonomisk natur såsom uppköp av skolmöbler och undervisningsmateriel, granskning och godkännande av räkningar, ut- ställda å överstyrelsen, frågor om räkenskapsföringen, rekvisition av stats- bidrag, bestämmelser rörande utbjudande av arbete på entreprenad samt upphandling av ved, koks, kol och andra förnödenheter m. m.»

Trots avsaknaden av bestämmelser, som medgav sådan rätt, hade folk- skolöverstyrelsen i Stockholm redan 1904 tillsatt tre särskilda utskott: pe- dagogiska utskottet, ekonomiska utskottet och skolhusutskottet. Framställ- ningen i ärendet betingades bl. a. av att lagligheten av denna av överstyrel- sen vidtagna åtgärd kunde ifrågasättas.

I det förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, som den 30 oktober 1907 avgavs av särskilda sakkunniga, intogs' i 6 & »huvudsak- ligen efter mönstret av det förslag, som i samma ämne framkommit från folkskoleöverstyrelsen i Stockholm, föreskrifter, åsyftande att bereda möj- lighet för skolstyrelse att till lättnad för dess arbeten kunna överlämna vissa ärenden åt avgörande av delegationer eller nämnder.»1

I propositioner 1908 (nr 181 och 182) framlades förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer respektive ändrad lydelse av 1903 års lag angående folkskoleväsendet i Stockholm. Båda innehöll förslag om nämn— der i enlighet med folkskolöverstyrelsens och de sakkunnigas förslag. Den förra propositionen avslogs, den senare bifölls. Efter lagändring (KK 1908: 66) erhöll folkskolöverstyrelsen i Stockholm laglig rätt att från och med den 1 januari 1909 överlåta vissa ärenden på särskilda nämnder i huvud- saklig överensstämmelse med i skrivelsen från 1906 framförda önskemål.

Vid 1909 års riksdag antogs lag angående folkskoleväsendet i vissa stä- der (KK 1909:81), och enligt 6 & denna lag erhöll skolstyrelsen rätt att åt inom densamma utsedda nämnder överlämna att besluta i vissa angivna ärenden. .

1 Betänkande med förslag till bestämmelser om folkskoleundervisningen i vissa sta- der s. 50. Bih. till riksdagens prot. 1908 2 saml. 2 avd. 4 bd.

I 1930 års skolstyrelselag fick nämnda 6 5 sin motsvarighet i 13 &. Sak- ligt sett är nu gällande bestämmelser om skolstyrelsens nämnder helt över— ensstämmande med de genom 1909 års lag utfärdade. För nämndernas or- ganisation och för vilka ärendegrupper som må överlämnas till nämnd har redogjorts på s. 28.

Uppdelning på nämnder i här avsedd mening förekommer icke inom sty- relserna för andra, här aktuella skolformer.

I stigande omfattning har folkskolestyrelserna begagnat den medgivna möjligheten att åt särskilda nämnder överlämna beredning och beslutan- derätt rörande vissa ärendegrupper. Frågornas mångfald och alltmer kom- plicerade natur gör detta nödvändigt, om alla numera förekommande ären- den skall kunna handläggas snabbt och rationellt. Därest skolstyrelsernas verksamhet vidgas på det sätt som blir en följd av förslaget om gemensam skolstyrelse och genom enhetsskolans införande, kommer behovet av nämn— der att ytterligare öka, och i varje fall i alla större och medelstora kom— muner kommer en uppdelning av styrelsearbetet på nämnder och delega- tioner att bli ofrånkomlig.

Hittills synes arbetsuppgifternas fördelning på nämnder ha skett efter ärendenas natur, t. ex. så att särskilda nämnder utsetts för undervisnings- frågor, byggnadsfrågor, övriga ekonomiska frågor, skolmåltidsverksamhe- ten, övrig social verksamhet m. m. Endast i rena undantagsfall synes en uppdelning efter andra grunder ha förekommit och det är naturligt, att så varit fallet. Andraåtänkbara grunder för uppdelningen kan vara stadier och geografiska förhållanden. Så länge folkskolan var sexårig, torde skäl sällan ha kunnat förebringas för nämnder för olika stadier. Nämnder för fort- sättningsskolan har dock i vissa fall förekommit. I kommuner med S-årig skola kan tanken på en uppdelning efter stadier ligga något närmare till hands. När enhetsskolan med sin mera markerade stadieindelning genom— föres, kan det förmodas, att den uppfattningen vinner visst insteg, att man med hänsyn till nämndernas arbetsuppgifter bör göra en horisontell i stäl- let för en vertikal uppdelning av skolväsendet och lägga alla till ett visst stadium hörande frågor under en nämnd och till andra stadier hörande frågor under andra nämnder. Ännu bekvämare att tillgripa är resonemanget, att man vid övergång till en gemensam skolstyrelse bör tillsätta nämnder för envar av de under styrelsen lydande särskilda skolformerna. Läroverks- lärarnas riksförbund har i tidigare återgivet remissyttrande förordat sär— skild nämnd för högstadiets speciella problem, eventuellt också särskilda nämnder för specialgymnasier och praktiska realskolor, om skolstyrelsen har att svara för sådana.

Utredningen vill här som sin uppfattning framhålla, att frågan om hur nämnderna i nu berört hänseende organiseras är av synnerligen stor be-

tydelse för enhetligheten och samhörigheten inom en kommuns skolväsen, i synnerhet om detta vid övergång till en gemensam styrelse redan är dif- ferentierat. Utredningen har i det föregående gång på gång betonat, att me- ningen med en gemensam styrelse är att vinna en enhetlig ledning och plan- läggning samt att övervinna uppspaltningen i skolformer och lärarkårer. Det är därför angeläget, att man inte går miste om detta genom att plottra sönder styrelsen i nämnder, tillkomna enligt den horisontella delningens princip.

En gemensam skolstyrelse bör betraktas som en organisatorisk förbere- delse för enhetsskolans införande. Inrättande av nämnder för varje skol- form för sig skulle lätt kunna bli en åtgärd, som motverkade detta syfte och hindrade en ändamålsenlig övergång till den nya skolan. Det är därför av vikt, att styrelsens arbetsuppgifter i regel fördelas med hänsyn till ären- denas natur och således skär genom samtliga skolformer eller stadier.

Granskar man problemet närmare finner man, att det från de synpunk- ter, en skolstyrelse skall anlägga vid skolans ledning, är mera som enar än skiljer de olika skolformerna och stadierna. Detta gäller om skolsociala frå- gor, byggnadsfrågor och planeringsfrågor. Utredningen anser sig i detta sammanhang böra erinra om, att skolöverstyrelsen inte längre är indelad i en läroverksavdelning och en folkskolavdelning utan i enheter, som hand- lägger för samtliga skolformer gemensamma frågor, t. ex. organisations— frågor och undervisningsfrågor.

Man kan emellertid knappast bestrida, att sådana omständigheter kan fö- religga, att nämnder, vilkas arbete bör avse viss skolform, visst stadium eller skolväsendet inom ett visst geografiskt område av kommunen, i sär- skilda fall skulle kunna motiveras. Något kategoriskt förbud mot nämnder av denna art bör därför icke finnas. Utredningen föreslår, att en nämndin- delning enligt de av utredningen förordade grunderna skall vara regel, men att utformningen i detta som i många andra fall i sista hand får bli be- roende på det lokala bedömandet.

Enligt den nuvarande skolstyrelselagens lydelse är nämnds beslutande- rätt mycket begränsad. Den hänför sig ännu till de fyra ärendegrupper, som fastställdes enligt 1908 och 1909 års lagstiftning. Även om man måste hålla fast vid att den samlade styrelsen skall besluta i alla frågor av principiell betydelse och större vikt, bör ramenför nämndernas lagliga beslutanderätt vidgas ganska väsentligt, om de skall kunna avlasta tillräckligt med arbete från en skolstyrelse med många nya uppgifter. Utredningen har övervägt, hur denna vidgade beslutanderätt bör åstadkommas.

Det kan självfallet alltid råda delade meningar om vilka ärenden som är av sådan betydelse, att de måste avgöras av styrelsen i dess—helhet, och vilka ärenden som är av den art, att de på styrelsens vägnar kan avgöras av en nämnd. Denna fråga torde inte på ett för alla kommuner tillfredsstäl- lande sätt kunna lösas, om man lagstiftningsvägen drager upp bestämda gränser mellan dessa båda kategorier ärenden.

På kommunallagskommitténs förslag har i gällande kommunallag inta— gits en bestämmelse (43 å), som medger fullmäktige att antaga reglemente för kommunens styrelse och däri bestämma bl. a., att styrelsen med i lagen angivna undantag må nppdraga åt inom densamma bildad avdelning, åt ledamot eller åt tjänsteman att på styrelsens vägnar fatta beslut i ärende- grupper, vilkas beskaffenhet angivits i reglementet. Den princip, som här knäsatts, nämligen att kommunen själv må bestämma om den delegations- rätt, som skall tillkomma kommunens styrelse, bör enligt utredningens me- ning också få tillämpning på skolstyrelsen. Dock synes beträffande denna skäl ej finnas att lägga rätten att besluta om delegationens omfattning hos fullmäktige. Utredningen föreslår, att det överlåtes åt skolstyrelsen att själv besluta såväl om nämndindelningen som om den beslutanderätt, som i sty— relsens ställe må utövas av nämnd. I styrelsens beslut skall dock bestämt anges de ärendegrupper, vari nämnd skall äga besluta.

I enlighet med reglerna om delegationsrätt för drätselkammare och kom- munalnämnd bör i skolstyrelselagen föreskrivas, dels att framställning eller yttrande till fullmäktige ej må beslutas annorledes än av skolstyrelsen sam— fällt, dels ock att av nämnd fattat beslut skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde. För skolstyrelse hör också gälla, att framställning eller ytt- rande till statlig myndighet skall göras av styrelsen i dess helhet. Dylika föreskrifter är nödvändiga, för att den samlade styrelsen skall få erforder- lig överblick över och kännedom om verksamheten inom skolstyrelsens alla olika områden.

(

Beträffande nämndorganisationen vill utredningen endast tillägga, att den ansluter sig till riksdagens 1950 uttalade uppfattning, att ledamot av nämnd, som här avses, tillika skall vara styrelseledamot.1

Det torde i åtskilliga kommuner finnas behov av att kunna delegera viss del av skolstyrelsens beslutanderätt inte bara till nämnder utan även till i skolans tjänst anställda befattningshavare. Detta gäller naturligtvis främst de stora städerna med väl utbyggda skolförvaltningar. Det kan inte vara rationellt, att ärenden av löpande natur, ofta av rutinkaraktär och förekom— mande i stor mängd, för formens skull skall tagas upp i styrelsen eller i nämnd, medan realbehandlingen helt sker på tjänstemannaplanet. Utred- ningen föreslår därför, att skolstyrelsen skall äga att också till i skolans tjänst anställd befattningshavare delegera viss beslutanderätt under samma villkor som ovan föreslagits för delegationsrätten till nämnd.

Finner skolstyrelse eller nämnd en specialfråga vara av sådan karaktär, att den bör utredas av en särskild kommitté, ligger det i sakens natur, att den skall äga tillsätta en sådan för utredning och beredning av ärendet ]

ävensom bestämma, hur den skall vara sammansatt. Det senast anförda leder över till frågan om vilken beteckning som lämp-

1 SärskU 1950:3. Rskr 1950:403.

ligen bör användas för de organ, som i resonemangen hittills kallats för nämnder. Denna beteckning har gammal hävd, men man torde dock kunna ifrågasätta, om den inte nu bör bytas ut med hänsyn till önskvärdheten att få en så enhetlig nomenklatur som möjligt inom kommunallagstiftningen.

Kommunallagens4 & stadgar, att »förvaltning och verkställighet tillkom- ma kommunens styrelse och övriga nämnder.» Enligt denna terminologi tillhör bl. a. de nuvarande skolstyrelserna kommunens nämnderl. Även om de organ utredningen i det föregående kallat nämnder får egen beslutan- derätt, skall de vara underställda skolstyrelsen och icke med förbigående av denna äga verkställa fullmäktiges beslut och ej heller till fullmäktige avge yttranden. De tillhör alltså en annan kategori organ än kommunal- lagens nämnder och är närmast jämförbara med vad som i kommunal- lagens 43 & benämnes avdelning.

Utredningen föreslår, att begreppet nämnd, såsom det brukas i 13 5 av den nu gällande skolstyrelselagen, i en ny lag utbytes mot avdelning (16 å förslaget till skolstyrelselag).

Andra nämnder

Utom i 13 & 1930 års skolstyrelselag förekommer nämnd i ytterligare några fall inom skolorganisationen. Det är dock här fråga om nämnder i en något annorlunda bemärkelse än i skolstyrelselagen. Hit hör Skolnämnd, yrkesnämnd, terminsavgiftsnämnd och betygsnämnd, vilka här skall något beröras.

Skolnämnd. Enligt 5 44 folkskolestadgan åligger det lärare och skolsty- relse att utöva tillsyn över att »barnen ordentligt begagna undervisningen». För att underlätta tillsynen över skolgången bör skolstyrelsen indela distrik- tet i mindre områden och för varje sådant utse en tillsynsman, antingen bland sina egna medlemmar eller bland andra för nit om folkundervis- ningen kända personer. Sådan tillsynsmans uppgifter är enligt 5 44 mom. 3 folkskolestadgan:

att tillse, att alla skolpliktiga bara inom hans område erhålla undervisning, samt vaka över, att de, som äro inskrivna i någon av församlingens skolor, ordentligt besöka denna;

att, efter av vederbörande lärare i föreskriven ordning gjord anmälan, vidtaga de åtgärder beträffande skolförsummelser, vartill han enligt distriktets ordnings- stadga är befogad;

att hos vederbörande anmäla sådana barn, som för fattigdom behöva på ett eller annat sätt understödjas; samt

att genom besök i skolorna inom området förskaffa sig kännedom om barnens skolgång, om förhållandena i övrigt inom skolorna samt, om anledning till an- märkning därvid förekommer, anmäla sådant antingen hos Skolrådets ordförande eller hos distriktets folkskolinspektör, där sådan finns anställd.

1 Jfr Kommunallagskommittén, SOU 1952:14 s. 203 ff.

Där det så finnes lämpligt kan i stället för tillsynsman utses en skol- nämnd för att fullgöra dennes åligganden. Dylik nämnd skall bestå av en ledamot av skolstyrelsen såsom ordförande samt minst två andra inom nämndens verksamhetsområde boende personer. Ledamöterna utses för den tid, som bestämmes i distriktetsordningsstadga. I denna skall också be— stämmas, vilka åtgärder skolnämnd har att vidtaga vid skolförsummelser. Protokoll vid sammanträde skall föras av den ordinarie lärare vid skola inom området, som skolstyrelsen bestämmer. Denne lärare äger deltaga i nämndens överläggningar men ej i besluten.

Den övervakning av skolgången, som en gång var nödvändig och som givit anledning till dessa bestämmelser, har under årens lopp blivit allt mera obehövlig och särskilda nämnder för uppgiften har sedan länge an- setts som överflödiga. I det fåtal fall, sådana finns, har de oftast fått vid- gade uppgifter, i första hand att befrämja samarbetet mellan hem och skola.

Även om skolnämnd i den form och med de uppgifter folkskolestadgan föreskriver icke längre fyller någon funktion, bör enligt utredningens me- ning möjligheter alltjämt finnas att tillsätta lokala organ liknande dessa skolnämnder. I stora eller vidsträckta och även i medelstora kommuner bör sådana kunna fungera som viktiga förbindelselänkar mellan skolan och ' hemmen och såsom rådgivande organ till skolstyrelsen vad beträffar för- hållandena vid viss skola.

De organ utredningen här avser, skulle således vara av annan karaktär än de avdelningar skolstyrelsen enligt förslaget på s. 94 skall äga bilda. I motsats till dessa skall de icke utöva beslutanderätt i skolstyrelsens ställe utan främst syfta till att,_såsom skolkommissionen uttryckt det, »tillgo- dose önskvärdheten att ge de olika skolorna en förankring i de lokala in- tressena i den stadsdel, där vederbörande skola är belägen.» Tillägges dylikt organ icke beslutanderätt, skall också andra personer än ledamöter av skol- styrelsen kunna insättas i detta utan att avsteg därigenom göres från prin- cipen, att nämnd skall bestå av skolstyrelseledamöter.

Utredningen föreslår, att om skolstyrelse så prövar lämpligt, må för viss skola eller grupp av skolor inom en viss bestämd del av kommunen till- sättas ett råd, benämnt skolråd, med huvudsaklig uppgift att främja ett för- troendefullt samarbete mellan hem och skola, att följa frågor, som rör un- derhåll och tillsyn av skolbyggnader samt överhuvud verka för undervis— ningslokalernas förbättring, att följa frågor om hälsovårds- och sundhets- a-nordningar för eleverna, att främja elevernas fritidssysselsättning samt att inkomma med yttranden i frågor, som skolstyrelsen hänskjuter till rå- det, ävensom fullgöra de åligganden rörande tillsyn och omvårdnad om sko- lan, som styrelsen beslutar uppdraga åt rådet (5 & förslaget om tillämp— ningsbestämmelser) .

Utredningen har funnit, att skolråd är ett lämpligt namn på dessa organ. Visserligen användes skolråd för närvarande i en helt annan bemärkelse,

men det är bara en tidsfråga, när de få återstående skolråden upphör att finnas, och namnet torde utan olägenhet för de nu existerande skolråden kunna användas samtidigt med dessa under en övergångstid. För de kyrk- liga skoldistrikten torde den nya skolstyrelselagen dessutom icke böra träda i kraft, så länge skolväsendet är en församlingsangelägenhet, varför inom dessa någon förväxling av de båda organen ej kan ske.

Beträffande skolråds organisation vill utredningen anföra följande all- männa synpunkter. Det får förutsättas, att inte flera än två eller tre skolor med skolledare kommer att höra till samma skolrådsområde. Skolledarna vid skolor inom området bör vara självskrivna ledamöter av rådet, i vilket också lärare, utsedda av lärarkollegium, bör ingå. Av övriga ledamöter hör minst två vara målsmän till elever vid skolor inom området.

Utredningen har icke funnit anledning föreligga att i författning detalj— rcglera skolrådens organisation utan föreslår, att i de fall sådana tillsättes, närmare bestämmelser härom av skolstyrelsen fastställes med ledning av , här anförda synpunkter. Inom ramen för det med skolrådens verksamhet

avsedda syftet att vara rådgivande samt främja och stimulera skolverksam- heten l)ör också i nämnda bestämmelser kunna uppdragas åt rådet att full— göra andra än ovan angivna uppgifter.

Yrkesnämnd. Såsom framgår av redogörelsen på s. 34 medger yrkesskol- stadgan (& 42)1 att särskilda rådgivande nämnder, vanligen kallade yrkes- näinnder, kan tillsättas av yrkesskolans styrelse för de olika yrkena. Er- farenheten har visat, att dessa nämnder, som tillsatts vid åtskilliga skolor, haft stor betydelse ur olika synpunkter, inte minst när det gällt kontakten med näringslivet. '

Det må här erinras 0111 att i yrkesskolstyrelse det antal ledamöter, som är närmast över hälften, skall utgöras av representanter för de yrken eller verksamhetsområdcn, skolans undervisning avser.

I den nya skolstyrelsen, gemensam för flera skolformer eller styrelse en- bart för enhetsskolan, skall enligt utredningens förslag ledamöter väljas utan några speciella kvalifikationsvillkor. Enär det således icke skapats ga- rantier för att ledamöter med tillräcklig kännedom om arbetsmarknads- och yrkesutbildningsfrågor kommer att finnas i dessa styrelser, bör beho- ' vet av dylik sakkunskap kunna tillgodoses på annat sätt.

I enlighet med utredningens förslag har i detta syfte en rekommendation intagits i 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall (6 5) av följande lydelse:

För att biträda vid behandlingen av frågor angående den förberedande yrkes-

1 undervisningen och den allmänna yrkesundervisning, för vilken särskild skol- styrelse ansvarar, bör styrelsen utse ett särskilt rådgivande organ, expertråd.

Expertrådet skall bestå av minst fyra ledamöter. Dessa skola företräda såväl företagare som anställda samt äga god kännedom om ortens arbetsliv och om de särskilda yrkesgrenar eller verksamhetsområdcn, som undervisningen i fråga avser.

1 41 &_ KK 1955:503.

I tillämpningsbestämmelserna till lagen (10 5) föreskrives, att arbetsgi— var- och arbetstagarorganisationer av skolstyrelsen skall beredas tillfälle att avge förslag på lämpliga personer, innan rådet tillsättes. Ledamot av skolstyrelsen, som är särskilt sakkunnig i yrke eller yrkesgrupp, vari under- visning meddelas, bör ingå som ledamot även av expertrådet.

I och med att yrkesundervisningen är avsedd att spela en långt större roll än tidigare inom undervisningsväsendet, kommer skolans lokala led- ning att ställas inför härav föranledda speciella problem, som måste lösas. Å andra sidan är det av största betydelse, att de problem, som kan väntas uppstå, inte överdimensioneras och ges en större räckvidd, än de faktiskt har. Uppenbart är, att det behövs en ständig och stark kontakt med närings- livets organisationer, med företagen på orten och med arbetsmarknads— och arbetsförmedlingsmyndigheterna. Det gäller därför att finna de lämpliga formerna för att knyta de i detta avseende behövliga kontakterna.

Man kan säkerligen räkna med att skolstyrelserna får erforderligt antal ledamöter med allmän kännedom om ortens och traktens arbetsliv och om behovet av yrkesutbildning. Vad som däremot kan komma att saknas i en proportionellt vald styrelse är personer med viss detaljkunskap, skickade att hålla den fortlöpande kontakten med näringslivets företrädare och med vederbörande myndigheter. Även om man inte får bortse från den roll yr- kesutbildningens fackliga ledning och yrkesvalsläraren s'kall spela härvid- lag, torde helua detta problem dock i många fall bäst kunna lösas genom ett expertråd av den karaktär, som nyss beskrivits.

Med hänsyn till att skolstyrelsernas arbetsfält enligt utredningens förslag bli-r vidsträckt och att verksamhetsformern'a är oprövade, bör dessa, sär— skilt när det gäller yrkesutbildningen, inte bindas för hårt i lagföreskrifter utan efter vunna erfarenheter successivt utformas efter lokala förhållan— den. Expertråden bör således, om det befinnes lämpligt, kunna arbeta på sektioner, varvid de till sin funktion kommer mycket nära de nuvarande yrkesnämnrderna. Ingenting bör heller hindra styrelsen från att insätta den facklige ledaren för yrkesutbildningen i expertrådet. Av betydelse kan sä— kert också vara att yrkesvalsläraren knytes till detta.

Sammanfattningsvis vill utredningen beträffande de här diskuterade sär- skilda anordningarna för yrkesutbildningen anföra följande. Utgångspunk- ten för resonemangen i detta avsnitt var de 5. k. yrkesnämnder, som må finnas jämlikt 1921 års stadga för den kommunala yrkesundervisningen. Det är klart, att dessa nämnder ej är jämförbara med dem, som nu må till— sättas enligt 13 ?; skolstyrelselagen, enär deras uppgift enbart är att vara rådgivande. Enligt utredningens förslag till skolstyrelselag skall yrkes— nämnd i nuvarande mening icke finnas. Dess närmaste motsvarighet blir ett expertråd. Utredningen föreslår, att den provisoriska lagstiftningens be- stämmelser härom göres definitiva, dock med den skillnaden att benäm- ningen expertråd utbytes mot yrkesråd (18 & förslaget till skolstyrelselag;

6 5 förslaget om tillämpningsbestämmelser). Enligt utredningens uppfatt- ning bör ett yrkesråd som komplement till skolstyrelsen i regel innebära den lämpligaste lösningen av den kommunala yrkesutbildningens ledning.

Emellertid vill utredningen framhålla, att det enligt dess förslag skall an— komma på skolstyrelsen att själv bestämma, vilka verksamhetsområden, som skall tillkomma inom styrelsen bildade avdelningar med rätt att på sty- relsens vägnar fatta beslut. Om styrelsen prövar det lämpligt, kan den så- lunda uppdraga ät dylik avdelning att handha yrkesutbildningsfrågor, vil- ket ej hindrar, att yrkesråd samtidigt tillsättes.

Terminsavgiftsnämnd. Efter förslag av utredningen infördes i 9 5 till- lämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skolstyrelse i vissa fall föreskriften, att fråga om befrielse från eller nedsättning av terminsavgift vid skola, som lyder under sådan skolstyrelse, skall handläggas av en sär- skild terminsavgiftsnämnd. I motiveringen för denna bestämmelse anförde utredningen bl. a. följande:

Befrielse från eller nedsättning av terminsavgift beviljas vid de allmänna läro- verken av lokalstyrelsen, varvid såväl rektor som vederbörande klassföreståndare, vilken inträder som ledamot av styrelsen i dylikt fall, skola vara tillstädes. Även vid de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna handlägges dylika ärenden av styrelsen. Därest terminsavgift upptages av lärjungarna vid de högre kommunala skolorna, skall frågan om befrielse från eller nedsättning av sådan avgift handläggas av nämnd, bestående av skolans inspektor, skolans rektor samt en av den anslagsbeviljande korporationen utsedd ledamot. Befrielse från eller nedsättning av terminsavgift för lärjungar vid skola, som kommer att lyda under den gemensamma skolstyrelsen, synes med hänsyn till dessa ärendens speciella be- skaffenhet icke böra beslutas av skolstyrelsen i dess helhet. Utredningen föreslår i stället, att en särskild nämnd tillsättes för ändamålet. Denna nämnd bör lämp- ligen bestå av fem ledamöter, nämligen två ledamöter från skolstyrelsen, av vilka en tillika bör vara ordförande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot samt skolans rektor och vederbörande klassföreståndare (för de yrkesutbildande skolorna den lärare, som närmast motsvarar klassföreståndare). Därest terminsavgift förekom— mer vid mer än en av de under den gemensamma skolstyrelsen lydande skolorna, torde det vara lämpligt, att de av skolstyrelsen och länsstyrelsen utsedda nämnd— ledamöterna äro gemensamma för samtliga här avsedda skolor.

Därest terminsavgifter mot förmodan skulle utgå även efter det att en definitiv skolstyrelselag trätt i kraft, bör en motsvarighet till 9 5 ovan- nämnda tillämpningsbestämmelser finnas. I utredningens förslag härtill har nämnd utbytts mot delegation och i stället för länsstyrelse föreslås, att mel- laninstansen skall utse en ledamot (7 & förslaget om tillämpningsbestäm— melser).

Betygsnämnd. Enligt 5 8 j Fst skall tjänstgöringsbetyg åt lärare utfär- das av skolstyrelsen eller, om denna därom beslutat, av en betygsnämnd, bestående av Skolrådets ordförande och minst två av skolrådet inom sig ut- sedda ledamöter. Där kommunal skolledare är anställd, skall denne vara sekreterare och föredragande samt föreslå betyg vid betygsnämndens sam- manträden (& 8 b: 7 Fst). Om fråga uppstår att tilldela lärare vitsordet

Mindre gott i fråga om hans sätt att fullgöra sin tjänst, skall folkskolin— spektörens yttrande i ärendet inhämtas, innan styrelsen fattar beslut. Av betygsnämnd utfärdat tjänstgöringsbetyg skall anmälas vid skolstyrelsens nästa sammanträde och intagas i protokollet.

Vid såväl allmänt läroverk som högre kommunal skola utfärdas tjänst- göringsbetyg åt lärare av skolans rektor ensam. Lärare vid kommunal yr— kesskola och statsunderstött handelsgymnasium erhåller betyg av skolans styrelse. Tjänstgöringsbetyg skall i allmänhet utfärdas enligt av central myndighet fastställt formulär.

Den fråga som aktualiseras, då man kommer in på betygsnämnd, är inte i första hand av organisatorisk art. Det väsentligaste Spörsmålet i det sammanhanget blir, om tjänstgöringsbetyg även i fortsättningen skall ut- färdas av skolstyrelsen eller om den vid läroverken och de högre kommu— nala skolorna tillämpade ordningen skall användas. Skolkommissionen be- rörde frågan i sitt principbetänkande (SOU 1948:27 s. 439). Det framhölls där, att rektors ansvarighet inför skolstyrelsen även borde gälla de enskilda lärarnas arbete och att det borde vara han som inspekterade deras under— visning och utfärdade tjänstgöringsbetygen.

Utredningen kan för sin del inte biträda skolkommissionens uppfattning på denna punkt. Åt skolledare och lärare vid skola, för vilken kommunen är huvudman, synes tjänstgöringsbetyg rent principiellt böra utfärdas un- der styrelsens ansvar. Utredningen anser av lämplighetsskäl och i anslut- ning till sina följande förslag angående lärarnas ställning i disciplinärt hän- seende och angående lärartillsättningen att samma bestämmelser i detta avseende bör gälla beträffande alla under styrelsen lydande skolor.

Praktiska skäl talar emellertid för att uppgiften att utfärda tj änstgörings— betyg av styrelsen skall kunna delegeras till avdelning inom styrelsen eller, om styrelsen finner det lämpligt, till vederbörande skolledare ej nöd- vändigtvis skolchefen vilken bör kunna utfärda tjänstgöringsbetyg på styrelsens vägnar, utom i fall då fråga uppstått om att sänka betyg, som lärare tidigare tilldelats, eller att tilldela lärare, för vilken betyg skall ut- färdas enligt folkskolans nuvarande formulär, lägre vitsord än det högsta. Likaledes bör skolstyrelsen alltid utfärda betyg åt lärare, som skall till- delas betyg enligt läroverkens nuvarande formulär, om det ifrågasatts lägre betyg än Utmärkt i fråga om nit eller Berömvärd i fråga om undervisnings- skicklighet, sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem upp- rätthålla ordning eller lägre betyg än Hedrande i fråga om vandel. Något hinder mot här avsedd delegering bör icke finnas.

Bestämmelser om särskild sammansättning av den avdelning, som skall äga utfärda tjänstgöringsbetyg, synes ej vara nödvändiga. Utredningen fö— reslår dock, att ärende rörande tjänstgöringsbetyg åt lärare i regel skall handläggas av den skolledare, under vilken läraren närmast lyder (4 5 för- slaget om tillämpningsbestämmelser).

l l !

Som ovan framhållits, skall enligt nuvarande bestämmelser i folkskole- stadgan folkskolinspektörens yttrande inhämtas, om skolstyrelse ämnar tilldela lärare vitsordet Mindre gott som tjänstgöringsbetyg. Någon bestäm- melse att folkskolinspektörens yttrande skall följas föreligger emellertid icke.

Ett bibehållande av en motsvarande bestämmelse låter sig inte lämpligen förena med den av utredningen föreslagna mellaninstansens konstruktion (se s. 293 f), enär följden bl.a. skulle bli,-att besvär över skolstyrelses beslut i dessa ärenden finge anföras hos mellaninstansen överordnad myndighet. Utredningen anser, att frågor rörande sänkt tjänstgöringsbetyg i regel en— dast skall kunna upptagas i mellaninstansen såsom besvärsärenden. För att en överordnad myndighet skall vara i stånd att bedöma ett spörsmål av denna art fordras nämligen en ingående prövning av föreliggande förhål— landen. En sådan blir allsidig och såvitt möjligt säker vid en besvärspröv- ning och bör därför endast ske i denna ordning. Utredningen anser dock, att undantag härifrån bör göras, när fråga uppstår att tilldela lärare sänkt tjänstgöringsbetyg på grund av åtgärd, som föranlett anmälan om discipli- närt ingripande eller resulterat i disciplinär bestraffning. Om skolstyrelsen i dylikt fall skulle överväga att tilldela lärare sänkt tjänstgöringsbetyg, bör ärendet underställas mellaninstansen, som skall vara disciplinär myndig- het, och av denna prövas i sammanhang med disciplinfrågan.

Beträffande betygsättningen åt lärare vill utredningen slutligen föreslå, att det i anslutning till utredningens förslag angående skolstyrelsens orga- nisation, den fackliga ledningens utbyggnad och tillsättningsförfarandet ta— ges under omprövning huruvida icke på samma sätt graderade tjänstgö- ringsbetyg bör införas för alla lärarkategorier, som skall lyda under skol- styrelsen. Frågan kompliceras emellertid av att vissa lärare anställes utan att ha erhållit pedagogisk fackutbildning. Så kan t. ex. lärare vid högre skolor anställas utan att de dessförinnan genomgått praktisk lärarkurs (provår). Möjligheten att i betygsavseende skilja mellan lärare med peda— gogisk utbildning och lärare, som ännu icke erhållit dylik, bör därför över- vagas.

Kap. 6. Skolväsendets fackliga ledning

Nuvarande organisation

Folkskoleväsendet

Olika slag av skolledarbefattningar m. m. Enligt folkskolestadgan & 8 a skall skolstyrelsen biträdas av följande befattningshavare.

I skoldistrikt med minst 10 läraravdelningar skall finnas en distrikts- överlärare, som innehar särskild distriktsöverlärartjänst. Är distriktets folkskoleväsen av större omfattning kan i stället kommunal folkskolinspek- tör anställas. I sådant distrikt kan jämväl anställas en eller flera över- lärare, s. k. annan överlärare, vilket icke får ske i distrikt med distrikts- överlärare. I skoldistrikt med mindre än 10 läraravdelningar kan distrikts— överlärartjänst endast inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Skolsekreterare får finnas i skoldistrikt, som ej har distriktsöverlärare eller kommunal folkskolinspektör. Vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör, kan tillsynslärare tillsättas. Skolsekreterare och tillsynslärare har inga pedagogiska skolledaruppgifter och hänföres i fortsättningen icke till gruppen skolledare.

Tillsättningsförfarande. Distriktsöverlärare skall vara behörig till ordi- narie folkskollärartjänst och inneha sådan tjänst i distriktet men frånträda utövningen av densamma. Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förord- nande för i regel sex år. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tid- ningar. Ansökningshandlingarna skall av skolstyrelsen med eget yttrande in- sändas till skolöverstyrelsen, som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta, varvid skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för till- sättande av lärartjänst, som förekommer i folkskolestadgan & 18:5, varjämte hänsyn må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för ut- övande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt efter det förslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Veder- börligen antagen distriktsöverlärare skall samtidigt utan ansökningsförfaran- de förordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte redan innehar sådan tjänst därstädes.

Förordnande av kommunal folkskolinspektör sker efter i huvudsak lik- nande bestämmelser. Inspektör innehar dock icke folkskollärartjänst. Har inspektör varit förordnad i ett skoldistrikt under minst tre år i följd, må skolstyrelsen meddela honom fastare anställning. Även för tillsättning av »annan överlärare» gäller i huvudsak samma bestämmelser som vid till- sättning av distriktsöverlärare. *

Besvär över förordnande av kommunal folkskolinspektör, distriktsöver- lärare eller annan Överlärare anföres hos domkapitlet, vars beslut i vanlig ordning kan överklagas hos Kungl. Maj:t. I fråga om nämnda befattnings- havares avgång gäller i tillämpliga delar vad som är stadgat för folkskol- lärare.

Skolsekreterare förordnas av skolstyrelsen tills vidare eller på viss tid, dock högst för tre år. I varje distrikt får endast en Skolsekreterare finnas. Härtill må utses lärare inom distriktet, lärare eller överlärare i närlig- gande distrikt eller pensionerad lärare.

Tillsynslärare utses av skolstyrelsen bland lärarna vid den skola, där tillsynsläraren skall tjänstgöra.

Tjänsteåligganden. Distriktsöverlärare respektive kommunal folkskolin- spektör skall närmast under skolstyrelsen vara ledare för distriktets folk— och fortsättningsskolväsen i såväl pedagogiskt som administrativt hänse- ende. Deras viktigaste tjänsteåligganden finns angivna dels i stadgorna för folkskolan och fortsättningsskolan, dels i särskild instruktion.

Enligt folkskolestadgan & 8 b:8 skall di-striktsöverlärares skyldigheter anges i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion, från vilken skolstyrelsen dock äger besluta om avvikelser, vilka för att bliva gällande skall fastställas av statens folkskolinspektör eller, om denne med hänsyn till avvikelsernas vikt finner det påkallat, av skolöverstyrelsen, som också på skolstyrelsens framställning äger pröva frågan om sådan avvikelse från normalinstruktionen, vilken folkskolinspektören funnit sig ej böra fast- ställa. Det sagda har motsvarande tillämpning beträffande kommunal folk- skolinspektör och »annan överlärare» (Fst & 8 dzl).

Enär utredningen icke i det följande har för avsikt att beröra de olika skolledarnas arbetsuppgifter i detaljer, har utredningen ej funnit anledning här återge gällande normalinstruktion eller eljest sammanställa de talrika uppgifter, som i olika sammanhang ålägges skolledarna, vid de skolformer. som beröres av utredningens förslag.

Distriktsöverlärares undervisningsskyldighet omfa-ttar det antal vecko- tiinmar, som skolöverstyrelsen efter av Kungl. Maj :t givna föreskrifter be- stämmer. Kommunal folkskolinspektör har däremot ingen undervisnings- skyldighet.

Kungl. Maj:ts föreskrifter angående distriktsöverlärares undervisnings-

Antal lärarav- Antal delningar i vecko- skoldistriktet timmar högst 9 22—26 10—19 16—22 20—29 10—18 30—39 6—14 40—49 5— 8 lägst 50 5

skyldighet återfinnes i Arf 4 5 2 mom. Enligt denna bestämmelse skall skolöverstyrelsen fastställa undervisningsskyldigheten inom de gränser, som framgår av ovanstående sammanställning.

Undervisar distriktsöverlärare i hjälpklass, kan skolöverstyrelsen redu- cera antalet veckotimmar enligt samma förhållande, som gäller för övriga hjälpklasslärare, varvid de i sammanställningen angivna nedre timtalsgrän- serna må underskridas. Undervisningsskyldigheten kan dock icke i något fall fastställas lägre än till fem veckotimmar.

»Annan överlärares» tjänsteåligganden. Annan överlärare skall icke vara ledare av distriktets skolväsen (Fst & 8 d). Det skall icke åligga honom att deltaga i skolstyrelsens sammanträden, att föredraga ärenden-angående lärares tjänstgöringsbetyg eller att vara sekreterare i betygsnämnd, såvida icke bestämmelser härom intagits i hans instruktion. I övrigt skall emeller— tid vad i folkskolestadgan föreskrives om distriktsöverlärare i tillämpliga delar också gälla »annan överlärare».

I skolöverstyrelsens år 1920 utgivna »Planer och förebilder till reglemen- ten och andra bestämmelser för skoldistrikten» ingick också instruktion för överlärare i städer med kommunal inspektör. Någon ny normalinstruktion för annan överlärare har därefter icke utarbetats.

Beträffande undervisningsskyldighet för »annan överlärare» stadgas i Arf 4 5 4 mom., att undervisning skall meddelas i den omfattning, som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :'ts bemyndigande, skolöverstyrelsen föreskriver. Överstyrelsen, som genom Tilläggsbestämmelserna till Arf 2 5 4 mom. erhållit sådant bemyndigande, synes i sin praxis i huvudsak följa de för distriktsöverlärare gällande bestämmelserna.

Skolselcrcterares och tillsynslärares uppgifter. Skolsekreterare skall hi- träda skolstyrelsen med att upprätta avlöningslistor och rekvisitioner av statsbidrag till lärarlöner, Skolskjutsar, skolbarnsbespisning m. m., med att uppgöra undervisningsstatistik, att lämna av statliga myndigheter begärda uppgifter samt att förbereda och uppsätta framställningar till statliga myn— digheter och i övrigt fullgöra de administrativa och socialpedagogiska upp- gifter, varom skolstyrelsen avtalar med honom (Fst & 8 f).

Om tillsynslärare sägs i folkskolestadgan & 8 g, att han skall hava tillsyn över den dagliga ordningen vid skolan samt fullgöra de uppgifter i fråga om skolarbetets yttre anordning som skolstyrelsen bestämmer. Han skall vara underställd distriktsöverläraren, där sådan finns. I regel torde in- struktioner vara fastställda för tillsynslärare. Skolöverstyrelsen har 1949 uppgjort norm'alinstruktioner för tillsynslärare vid större och mindre sko- lor, vilka rekommenderats att tjäna som ledning vid uppgörande av lokala instruktioner.

Tillsynslärare kan, efter särskild framställning, hos skolöverstyrelsen erhålla nedsättning av undervisningsskyldigheten. överstyrelsens vägledan- de normer, vilka ricke är officiellt fastställda, upptager de timnedsättningar som framgår av tablån på s. 106.

Tab 3. Antal distriktsöverlärare i skoldistrikt av olika storlek 1954/55.

A ntal läraravd. i skoldistrikten

Antal distrikts- överlärare

Antal läraravd. i skoldistrikten

Antal distrikts-

överlärare

Högst

10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 Transport

9

6 210 234 171 99 70

32 861

100 och däröver

Transport 45—49 50—59 60—69 70—79 80—89 90—99

Summa

861 17 21 32

5 6 9 14

965

Tab. 4. Antal komm. folkskolinsp. och »annan överlärare» m. m. 1954/55.

Folkskolinspek- Annan överlärare Antal läraravd. . Antal törer i överlärardistr. Kommun Antal mv. lärar- (20 st.) 1/11954 * .. ,

an' Antal Slålone- Antal Arvode kr. Lägst Högst Medel-

ass tal

Stockholm ....... 769.714 2.551 91) 2) 48 84363) 26 88 53,1 Göteborg ......... 367.579 1.356 2 4) 18 6.937 53 109 75,3 Malmö ............ 201.939 721 1 39 13 5.392 27 96 55,5 Norrköping ...... 87.989 345 1 39 7 4.792 25 71 49,3 Hälsingborg 72.660 294 1 39 5 4.508 49 64 58,8 Örebro ............ 69.637 274 1 39 6 4.813 24 67 45,7 Uppsala ......... 67.087 252 1 395) 5 4.360 38 75 50,4 Västerås ......... 64.652 258 1 39 6 4.820 31 65 43.0 Borås ............. 60.841 221 1 39 6 4.513 27 43 36,8 Linköping ....... 58.613 244 1 36 5 3.600 34 57 48,8 Eskilstuna ...... 55.664 224 1 37 5 3.780 35 50 44,8 Gävle ............. 49.117 183 1 37 4 4.400 20 71 45,7 Jönköping ...... 46.594 190 1 36 4 3440—5280 25 59 47,2 Solna ............. 40.842 168 1 36 3 5,.056—6.712 41 71 56,0 Halmstad ....... 36.464 146 1 35 5 3095—4820 19 44 29,2 Lund ............... 35.781 119 1 35 3 3.670 33 45 39,7 Södertälje ....... 27.094 108 1 35 2 4.000 — —— 54,0 Sundbyberg 25.584 113 1 Gb 13 (39) 2 6.372 — — 56,5 Lidingö .......... 21.954 104 1 34 1 5.200 — — 104,0 Skellefteå ....... 20.180 113 1 35 2 2.500 — — 56,5

29 150

1 Därav 1 skoldirektör och 1 förste folkskolinspektör. — 2 Skuldirektören 45.324 kr., förste folk- skolinspektören 35.976 kr., övriga inspektörer 31.560 kr. — 3 Efter fem år tillägg av 1.692 kr. — %Förste folkskolinspektören 34.380 kr., folkskolinspektören slutlöneklass 40. — 5 Personligt tiil—

Av tabellerna ovan framgår, att antalet kommuner med kommunal skol- ledare vid det obligatoriska skolväsendet utgjorde 965+20=985, vilket innebär, att endast ett femtiotal saknade skolledare. Av dessa senare kom- muner hade 36 stycken Skolsekreterare.

Det totala antalet skolledare vid det obligatoriska skolväsendet d.v.s. inspektörer, distriktsöverlärare och »annan överlärare» uppgick till 1.144. (Jfr. vid s. 309 f).

Antalet biträdande skolledare (tillsynslärare) var 2.557.

' Antal timmar Antal lärar- avd. .. . därav med nedsattning statsbidrag 10—15 1 — 16—20 2 1 21—25 3 1 26—30 4 2 31—35 5 2 36—40 6 3 41—45 7 3 46— 8 4

Högre kommunala skolor och allmänna läroverk

Skolledare. Högre kommunal skola och allmänt läroverk står under när- maste ledning av en rektor. Rektor vid allmänt läroverk skall inneha ordi- narie lärarbefattning i läroämne vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt eller vid högre kommunal skola eller vid statsunder- stött privatläroverk eller statsunderstött handelsgymnasium samt, där tjäns— ten avser högre allmänt läroverk, vara behörig till lektorstj än-st vid allmänt läroverk och, där tjänsten avser realskola, behörig till adjunktstjänst vid allmänt läroverk.

Vid samläroverk och flickläroverk, där rektorstjän-sten har manlig inne- havare, skall finnas en kvinnlig tillsynslärare. Vid samläroverk och goss- läroverk, där rektor är kvinna, skall finna-s en manlig tillsynslärare. Vid högre gossläroverk med samgymnasium förordnas en kvinnlig sakkunnig.

Rektor vid högre kommunal skola skall dels inneha ordinarie lärartjänst i läroämnen vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt, högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk dels vara behö— rig till sådan tjänst vid skolan, där han skall vara rektor.

Beträffande kommunal realskola och flickskola gäller om tillsynslärare i princip detsamma som ovan sagts rörande läroverken.

Av viss betydelse för skolans ledning är också klassföreståndare och huvudlärare.

Tillsättningsförfarande. Rektorstjänst vid allmänt läroverk tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande på sex år om inte särskilda förhållanden föranleder förordnande för kortare tid. Då rektorsbefattning blir ledig, skall skolöverstyrelsen utfärda kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes tid— ningar samt genom anslag i sin lokal. Sedan anmälningstiden utgått och inkomna anmälningshandlingar blivit prövade, skall överstyrelsen till Kungl. Maj:t insända handlingarna och därvid på anförda grunder förorda den av de anmälda, vilken finnes lämpligast med hänsyn till insikter, erfa- renhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresman— nen för ett läroverk, eller om sådant förord icke anses böra lämnas åt någon av de anmälda, avge förslag på annan till tjänsten behörig och lämp- lig person. Under vissa förhållanden kan rektorstjänst tillsättas utan ledig- förklarande.

Rektorstjänst vid högre kommunal skola tillsättes av skolöverstyrelsen för i regel sex år. Då tjänst blir ledig, skall skolstyrelsen utfärda kungörelse härom i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningar till tjänsten ställes till skolöverstyrelsen men ingives till skolstyrelsen, som, så snart ske kan efter ansökningstidens utgång, skall insända handlingarna till överstyrelsen och därvid på anförda grunder bland behöriga sökande förorda den som sty— relsen anser lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för den skola det gäller. Om ingen behörig sökande anmält sig eller om överstyrelsen anser, att ingen av sökandena bör ifrågakomma, skall tjänsten ånyo ledig- förklaras.

Innehar rektor vid här ifrågavarande skolor ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk eller högre kommunal skola, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättes. Inträder rektor i ut- övning av den över stat uppförda tjänsten, skall denna, i den ordning Kungl. Maj:t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer, återföras på stat.

Tillsynslärare och kvinnlig sakkunnig vid allmänt läroverk förordnas av rektor för en tid av högst sex år. Vid högre kommunal skola förordnas till- synslärare av skolstyrelsen för likaledes högst sex år. Klassföreståndare och huvudlärare utses av rektor.

Tjänsteåligganden. Rektor är anförtrodd den närmaste ledningen av sin skola och ansvarar såväl för att undervisningen riktigt fullgöres och att lärare erhåller erforderlig handledning som för att de talrika, till skolans expedition hörande göromålen uträttas. Beträffande läroverken har rek— tors allmänna åligganden sammanförts i läroverksstadgans 139—153 55, vilka tillsammantagna kan sägas motsvara — även till sitt innehåll —— instruktionen för distriktsöverlärare och kommunal folkskolinspektör. För rektorerna vid de högre kommunala skolorna har de allmänna

tjänsteåliggandena, vilka i princip är desamma som för läroverksrektor. angivits mera kortfattat.

Påpekas må, att det åligger rektorerna vid ifrågavarande skolformer alt taga behövlig befattning med av kommunen beslutade skolsociala anord- ningar, såsom skolmåltider, fria läroböcker och tandvård.

Utöver skolledargöromålen åligger rektor vid högre allmänt läroverk en undervisningsskyldighel av 10 till 14 och rektor vid realskola eller kom— munal flickskola av 16 till 20 undervisningstimmar i veckan. Under vissa särskilda förhållanden kan skolöverstyrelsen medge sänkning av under- visningsskyldigheten för rektor vid högre allmänt läroverk till lägst 5 och vid realskola till lägst 12 timmar i veckan. Rektor vid högre folkskola ålig- ger i regel en undervisningsskyldighet av 20 till 24 timmar per vecka.

Tillsynslärare eller kvinnlig sakkunnig åligger att efter närmare anvis— ningar av rektor utöva uppsikt, manlig tillsynslärare över de manliga samt kvinnlig tillsynslärare och kvinnlig sakkunnig över de kvinnliga lärjung- arna, samt att i avseende å dessa lärjungar gå rektor tillhanda med råd och upplysningar samt lämna honom erforderligt biträde i övrigt.

Huvudlärare skall vid behov gå i synnerhet yngre och oerfarna lärare till- handa med råd och upplysningar i sitt ämne samt vara institutionsföre— ståndare. Han skall vidare bl. a. leda ämneskonferenser.

Antalet rektorer vid de högre kommunala skolorna och de allmänna läroverken budgetåret 1954/55.

I några fall hade två av här ifrågavarande skolformer gemensam rek- tor?) Eljest sammanfaller antalet sk—olor och antalet rektorer.

Antalet skolor fördelade sig på följande sätt: Högre allmänna läroverk 84, statliga realskolor 137, kommunala realskolor 61, kommunala praktiska realskolor 21, kommunala flickskolor 49 och högre folkskolor 10. Samman- lagda antalet rektorer vid dessa skolformer var 356. Jämför vidare med tabellerna 5, 6 och 7.

Kommunala skolor för yrkesundervisning

Skolledare. Vid varje jämlikt den förnyade stadgan för den kommunala yrkesundervisningen (192lz706) inrättad anstalt för yrkesundervisning skall finnas en rektor. För att kunna anställas som sådan erfordras, förut- om behörighet till lärartjänst vid skolan, att vara med hänsyn till person- liga egenskaper samt förvärvad skicklighet och erfarenhet därtill lämplig. Om förhållandena påkallar det, kan klassföreståndare i vissa fall anställas.

1 Samrealskolan och kommunala flickskolan i Lund, samrealskolan och högre folksko- lan i Hofors, praktiska realskolorna och högre folkskolorna i Gävle, Kristianstad, Malmö och Norrköping.

Tillsättningsförfarande. Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesut- bildning för en tid av högst fem år. Enligt av överstyrelsen utarbetad före— bild till reglemente för dessa skolor skall vid tillsättning av rektorsbefatt— ning förfaras på följande sätt. Skolstyrelsen skall i härför lämpliga tid— ningar kungöra tjänsten ledig och efter ansökningstidens utgång till över— styrelsen insända samtliga ansökningshandlingar och därvid dels avge för— slag å den av de sökande, som styrelsen med hänsyn till personliga egen— skaper, förvärvad skicklighet och erfarenhet finner mest lämplig till erhål- * lande av förordnande, eller ock å annan person utanför de sökande, som , styrelsen finner särskilt lämplig, dels ock föreslå längden av den tid, som förordnandet enligt styrelsens mening bör gälla. Där styrelsen finner sär- skild anledning föreligga, kan styrelsen utan ansökningsförfarande avge förslag beträffande rektorsförordnande.

Tjänsteåligganden. Rektors tjänsteåligganden har sammanfattats i 5 33 stadgan för den kommunala yrkesundervisningen och är i princip desamma som ankommer på rektor vid tidigare redovisade skolformer.

Antalet rektorer. Då varje skola av här ifrågavarande slag skall ha sin rektor, blir hela antalet detsamma som antalet skolor. De primärkommu- nala yrkesskolorna var höstterminen 1954 398 stycken. Av rektorerna vid dessa skolor var emellertid blott ett 60—tal heltidsanställda.

De statsunderstödda handelsgymnasierna

Skolledare. Vid de statsunderstödda handelsgymnasierna, som budget- året 1954/55 var 14 stycken, skall finnas ordinarie rektorstjänster. Rektors- tjänsten vid dylikt gymnasium kan dock vara förenad med rektorstjänsten vid annan skola och behöver icke ha karaktären av huvuldtjänst. Således kan rektor för kommunal yrkesskola eller praktisk kommunal realskola tillika vara rektor för handelsgymnasium eller vice versa.

Tillsättningsförfarande. Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesut- bildning, sedan lokalstyrelsen på angivna grunder förordat den bland de sökande, styrelsen ansett lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet ' och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos rektor för ett han— delsgymnasium. Vid förordnandet, som i regel gäller för sex är, bör över- styrelsen taga skälig hänsyn till det enskilda handelsgymnasiets särskilda förhållanden. För behörighet som rektor erfordras att vara behörig till ordinarie ämneslärartjänst vid handelsgymnasium.

Tjänsteåligganden. Utöver göromålen som skolledare, vilka skall anges i det 'för skolan fastställda reglementet, åligger det rektor en undervisnings- skyldighet av 1'0—16 timmar i veckan efter överstyrelsens för yrkesutbild- ning bestämmande. Om styrelsen ej utser annan, skall rektor vara styrel— sens sekreterare.

Skolstyrelseutredningens förslag angående studierektor i försöks- distrikt m. m. samt nu gällande provisoriska bestämmelser i ämnet

Utredningens betänkande den 3 november 1954 med förslag till vissa åt— gärder rörande den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten m. m. innehöll bl. a. följande förslag rörande studierektor.

Vid skola eller i skoldistrikt, där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives, och den facklige skolledaren icke äger utbildning för och erfarenhet av undervisning på såväl låg- och mellanstadiet som högstadiet skall studieledare få anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av det stadium eller de stadier, skolledaren icke själv kan anses representera. Äger skolledaren kom- pe—tems att leda försöksskolans alla stadier, skall studieledare kunna anställas för stadium skolstyrelsen prövar lämpligt.

Där Il folkskolan inbyggda realskollinjer finns, skall studieledare få anställas för dessa linjer.

Här avsedd biträdande skolledare .skall kallas studierektor. Han-s uppgifter skall framgå av en särskild instruktion, utformad på sätt utredningen föreslagit.

Det skall ankomma på den lokala skolstyrelsen att bestämma, huruvida studie- rektor skall finnas i distriktet, dock att skolöverstyrelsens medgivande skall er- fordras dels om distrikt med mindre än 20 läraravdelningar önskar anställa studierektor, dels ock om distrikt önskar anställa mer än en studierektor.

Studierektor skall förordnas av skolstyrelsen för ett år i sänder. Om inte sär- skilt hinder möt-er skall behörig lärare, som är anställd vid försöksskola respek- tive inbyggd realskola i distriktet, förordnas. Möter hinder häremot må skol- överstyrelsen medge, att lärare vid annan, närbelägen skola förordnas.

Formellt behörig att förord-nas som studierektor för försöksskolas högstadium eller i folkskola inbyggd realskola skall lärare vara, vilken är behörig till ordi- narie lärartjänst i kunskapsämnen (vari inhegripes folkskollärartjänst i 23 löne- graden) å nämnda högstadium.

Behörig att förordnas som studierektor för försöksskolas låg— och mellansta- dium skall lärare vara, som är behörig till ordinarie småskollärar- eller folk- skollärartjäust.

Såsom studierektor skall endast kunna förordnas lärare, vilken av vederbörande statens folkskolinspektör förklarats lämplig för uppgiften. Innan skolstyrelsen utfärdar förordnande för studierektor, skall därför ansökningshandling—arna av styrelsen insänd-as till folkskolinspektören, som skall yttra sig över de sökandes lämplighet.

Studierektor skall erhålla nedsättning i den undervisningsskyldighet, vilken åligger honom som lärare, med ett i förhållande till antalet läraravdelningar på stadiet varierande antal veckotimmar. Nedsättningen skall medges enligt av ut- redningen uppgjond tabell.

Studierektor skall erhålla särskilt arvode, varierande med hänsyn till storleken av det stadium för vilket han är anställd. Arvodet bör, på grundval av de upp- gifter och den ställning studierektor enligt utredningens förslag skall ha, bestäm!- mas av Kungl. Maj:t efter förhandlingar med berörda personalorganisationer.

Till arvode åt studierektor 'i försöksdistrikt skall statsbidrag utgå efter samma— grunder som till lön åt lärare i kunskapsämnen å försöksskolas högstadium.

Till arvode åt studierektor vid i folkskolan inbyggd realskola skall statsbidrag utgå enligt för statsbidrag till avlöning åt överlärare nu gällande regler.

Efter vederbörlig remissbehandling blev utredningens förslag föremål för proposition till 1955 års riksdag (nr 120; StU nr 122). Från den 1 juli 1955 gäller följande, i huvudsak med utredningens förslag överensstäm- mande bestämmelser om studieledare i försöksdistrikt.

Till förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikt må för- Ä ordnas studieledare för högstadiet, om den facklige skolledaren huvudsak—

ligen äger utbildning för och erfarenhet av låg— och mellanstadiet, eller för låg— och mellanstadiet, om skolledaren huvudsakligen äger utbildning för och erfarenhet av högstadiet. Äger skolledaren kompetens att leda samt- liga stadier, må studieledare förordnas för antingen högstadiet eller låg— och mellanstadiet. För att skolstyrelse skall få anställa studieledare i för- söksdistrikt med mindre än 20 läraravdelningar fordras skolöverstyrelsens medgivande. Efter medgivande av överstyrelsen må i försöksdistrikt med minst 20 läraravdelningar förordnas flera än en studieledare.

Provisorisk normalinstruktion fastställes av skolöverstyrelsen. Skolstyrelsen bestämmer om ansökningsförfarande sk-all föregå tillsätts ningen av studieledarbefattning. För behörighet till sådan befattning ford- ras, att vederbörande av statens folkskolinspektör förklarats med hänsyn till utbildning, erfarenhet och egenskaper i övrigt lämplig för befattningen. Endast om särskilda skäl föreligger och efter medgivande av skolöversty- relsen, må annan än den som innehar lärartjänst i försöksdistriktet för- ordnas till studieledare. Studieledare anställes av skolstyrelsen medelst för- ordnande tills vidare. Över skolstyrelsens förordnandebeslut får besvär ej anföras på materiella grunder.

Undervisaingsskyldigheten för lärare, som är studieledare, skall för varje läsår av skolöverstyrelsen nedsättas inom de gränser, som framgår av föl- jande sammanställning.

Antal Nedsättm'ng avdelningar veckotimmar Högstadiet (klasserna 7—9)

4—9 4—6 10—14 6—8 15— 8—12

Låg— och mellanstadiet (klasserna 1—6)

8—19 4—8 20—29 6—10 30— 8—14

Har skolledare i annat distrikt än försöksdistriktet förordn-ats som studie- ledare, bestämmer skolöverstyrelse'n hans undervisningsskyldighet.

Om arvode till studieledare gäller vad Kungl. Maj:t däromi särskild ord- ning föreskriver.

Den pedagogiska ledningen i försöksdistrikt må även förstärkas genom andra anordningar än anställa—nde av studieledare.

Till arvode åt studieledare utgår statsbidrag med arvodets hela belopp. Dessutom utgår statsbidrag med belopp motsvarande den kostnad, som föranledes av nedsättningen av studieledarens undervisningsskyldighet.

Till andra anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen ut— går statsbidrag med belopp, som skolöverstyrelsen bestämmer, dock högst med det belopp, som skulle utgått, om studieledare i stället varit anställd.

Beträffande studieledare vid de i folkskolan inbyggda realskollinjerna gäller, att studieledare skall anställas vid examenslinjen, om inte skol— överstyrelsen medger undantag från denna skyldighet eller att annan anord— ning för förstärkning av den pedagogiska ledningen får tillämpas. För behö- righet till studieledarbefattning i dessa fall fordras att vara behörig till ordinarie ämneslärartjänst. Statsbidrag till kostnaderna för studieledare utgår såsom till kostnaderna för rektor och lärare vid kommunal realskola. d. v. 5. med 78 procent.

Skolledarnas nuvarande avlöningsförhållanden

Folkskolan

Avlöningsförhållandena för kommunal folkskolinspektör är icke statligt reglerade och statsbidrag utgår ej i någon form till sådan befattningshavares lön. De kommunala folkskolinspektörernas lönegradsplacering skiftar mel— lan 31—36 lönegraden, dock att inspektörerna i Stockholm och Göteborg i lönehänseende intager en särställning (se tab. 4).

Distriktsöverlärares avlöningsförhållanden har reglerats i Arf, enligt vars 13 5 1 mom. sådan befattningshavare skall till'lihöra lönegrad med beteck- ningen Cb (ordinarie anställning som tillsättes med förordnande för viss tid) och med det nummer som framgår av i reglementet intagen tabell, vil— ken också utvisar den löneklass å löneplan nr 1 i statens löneplansförord- ning, som lönegraden omfattar. Tabellen återges här, kompletterad med uppgift om hur många distriktsöverlärare, som åtnjuter lön enligt de olika lönegraderna.

A-ntal Antal lärarav- L" distrikts- delningar i skol- Lönegrad ktlme- överlärarei distriktet 355 olika löne- grader 10—19 2 28 433 20—29 3 29 267 30—44 4 30 154 45—59 5 ' 31 47 lägst 60 6 32 64 S:a 965

Vid beräknandet av antalet läraravdelningar skall med läraravdelning jämställas dels skolhem i distriktet, dels ock varje påbörjat S-tal av fort- sättningsskolavdelningar.

Om, i enlighet med vad därom är särskilt föreskrivet, inrättandet av distriktsöverlärartjänst i särskilt fall medgivits i distrikt med mindre än 10 läraravdelningar, skall sådan tjänst placeras i lönegrad Cl) 1, vilken lönegrad omfattar löneklass 27 på löneplan nr 1.

Beslut om lönegradsplacering för distriktsöverlärare meddelas av skol- överstyrelsen i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade när-mare bestämmel- ser. Enligt dessa (KK 1954z497) skall skolöverstyrelsen fastställa lönegrad första gången den 1 juli 1954 och därefter vart sjätte år. Lönegradsplace- ringen skall fastställas på grundval av antalet läraravdelningar under läs- året närmast före det, från och med vilket lönegradsplaceringen skall gälla. Inträffar under löpande period "sådana väsentligt ändrade förhållanden, att överstyrelsen finner skäl för omprövning, skall frågan härom underställas Kungl. Maj:t.

Beträffande »annan överlärares» avlöningsförmåner utöver folkskollärar- lönen finns inga statliga bestämmelser, och statsbidrag utgår ej utöver stats— bidraget till folkskollärartjänsten. Indirekt bidrager dock staten till bestri- dande av kostnaderna för det arbete, dessa överlärare utför. Skolöverstyrel— sen äger nämligen nedsätta överlärares undervisningsskyldighet, varefter statsbidrag utgår till timlärare, som övertager hans undervisning (KK 1948: 208 4 5 5 mom.).

De kommunala arvode-n, som utgår till dessa befattningshavare utöver folkskollärarlönen, är i regel lika för samtliga överlärare i samma kom- mun oberoende av det antal läraravdelningar som är underställda de olika överlärarna. Arvodena växlar emellertid högst betydligt mellan kommunerna, från omkring 3.500 kr per år till över 10.000 kr. Se närmare härom tabell 4.

Till Skolsekreterare skall enligt KK 1948:205 6 a & utgå arvode med lägst 40 kronor för läraravdelning och år. Statsbidrag utgår med 20 kronor för läraravdelning och år under förutsättning, att gällande föreskrifter om skolsekreterare iakttagits. Enligt gällande förhandlingsöverenskommelse ut- går ersättningen med 72 kronor.

Beträffande tillsynslärares ersättning finns inga statliga bestämmelser. Mellan Svenska Sta-d-sförbundet å ena sidan och Sveriges folkskol'lära-rför- hund och Sveriges folkskollärarinneförbund å andra sidan har emellertid en överenskommelse träffats rörande ersättning åt tillsynslärare i städer och köpingar, enligt vilken följande årsarvoden utgick läsåret 1954/55: för de första två läraravdelningarna 240 kr och för de därpå följande två lärar- avdelningarna 60 kr per avdelning. För 5:e t. o. m. 10:e avdelningen 55 kr.

För 11:e t. o. m. 20:e avdelningen 45 kr. För 21:a t. o. rn. 40:e avdelningen . 30 kr. För 41:a och följande avdelningar 25 kr. För tillsynslärarna vid sko- lor på landsbygden finns inte någon motsvarande central överenskommelse.

Rektorstjänsterna vid läroverken och de högre kommunala skolorna hän- föres, alltefter skolans storlek, till viss avlöningsgrupp. Skolans storlek be- stämmes på grundval av en poängmässig värdering, varvid varje fullt tjugo- femtal lärjungar räknas som 1 poäng, varje klas—savdelning i gymnasiet och inom realskolans avslut-ningsklass som 1 1/2 poäng och varje klassavdel- ning inom realskolans övriga klasser som 1 poäng. Poängen summeras. Mot avlöningsgruppen svarar en lönegrad med beteckningen Cb.

Rektorernas lönegradsplacering m.m. framgår av följande tabell.

Tab. 5.

För rektorer

utan ad-

.. Mot- junkts-

Avlo- svarar behörighet

Läroanstalter Poängtal nings- Lönegrad' löne M [ - 0 _ grupp klass Löne- svarar grad löne- klass

1.Högre allm. läroverk. o. —35 I Ch 13 39 högre privatläroverk 35,5—46 11 Gb 14 40

46,5—63 III Cb 14+ 504 kr. 63,5— IV Ob 14+1008 kr.

2. Realskolor, högre komm. ——11 II Gb 9 35 Gb 7 33 skolor (utom högre folk- 11,5—18 III Cb 10 36 Gb 8 34 skolor) samt motsvarande 18,5—35,5 IV Gb 11 37 Gb 9 35 privatläroverk 36 ——47 V Gb 12 38 Gb 10 36

47,5— VI Ob 13 39 Gb 11 37

3.Högre folkskolor —- 8 I Gb 8 34 Gb 6 32

9—11 II Gb 9 35 Gb 7 33 11,5— III Gb 10 36 Gb 8 34

För uppdragen som tillsynslärare, kvinnlig sakkunnig, klassföreståndare och huvudlärare utgår ingen särskild ersättning. Vid bestämmande av un- dervisningstiden per vecka kan emellertid i vissa fall hänsyn tagas till uppdrag av denna art.

Av tabellerna 6 och 7 framgår, hur antalet rektorer fördelar sig på de olika avlöningsgrupperna.

Tab. 6. Antal rektorer vid högre allmänna läroverk fördelade på

avlöningsgrupper. Avlönings- Lönegrad .. Antal grupp (Cb) Loneklass rektorer I 13 39 —1 II 14 40 19 III 14+ 504 kr. 40+tillågg 26 IV 14+ 1008 kr. 40+tillägg 39

1 I denna avlöningsgrupp är endast rektorer vid vissa privatläroverk placerade.

Tab. 7. Antal rektorer vid statliga och kommunala realskolor och kommunala flickskolor fördelade på avlöningsgrupper.

Avlönings- gPUPP

Lönegrad (Cb)

LöneklaSs

Antal rektorer

II III IV

V VI

35 36 37 38 39

89 71 65 20 22

mes från fall (till fall.

Enligt den överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet och Svenska facklärarförbundet angående arvoden till deltidsanställda rektorer vid kom- munala skolor för yrkesundervisning, vilken gäller för åren 1955 och 1956, bestämmes årsarvodet på grundval av kursernas antal och längd. Kurserna poängsättes enligt följande:

Antal under- visningstimmar

90

91—— 180 181—_ 500 501——1000 1000——

Årsarvodet skall fastställas på grundval av den sammanlagda poängsum- man för i senaste läsårsredogörelse redovisat antal kurser och utgå enligt följande tabell.

Poäng

Kommunala skolor för yrkesundervisning Yrkesskolerektorernas löner är icke statligt reglerade och central för- handlingsöverenskom—melse har endast träffats angående arvoden till del- tidsanställda rektorer i städer och köpingar. Lönerna för heltidsanställda rektorer och för de deltidsanställda rektorerna i landskommunerna bestäm—

Ortsgrupp Poäng 2 3 4 5 12— 18 746 780 814 848 19— 24 99.4 1 040 1 085 1 130 25— 30 1243 1 300 1 356 1413 31— 36 1 492 1 560 1 628 1 696 37— 42 1 741 1 820 1' 899 lv 978 43— 48 1 990 2 080 2 171 2 261 49— 54 2 238 2 340 2 441 2 543 , 55—— 60 2 487 2 600 2 713 2 826 i 61— 70 2 736 2 860 2 985 3 109 71— 80 2 984 3 120 3 255 3 391 81— 90 3 233 3 380 3 527 3 674 91—100 3 482 3 640 _ 3 799 3 957 101—110 3 730 3 900 4 069 4 239 111—120 3 979 4 160 4 341 4 522 121—135 4 228 4 420 4 612 4 804 136—150 4 477 4 680 4 884 5 087 151—180 4 726 4 940 5155 5 370 181—

På ovanstående arvoden skall inga tillägg utgå. Arvodena, som icke är pension-sgrundade, inkluderar ersättning för samtliga med rektorsskapet förenade arbetsuppgifter samt uppgifterna som sekreterare i yrkesskol- styrelsen.

De statsunderstödda handelsgymnasierna

Rektor vid statsunderstött handelsgymnasium skall åtnjuta lön med ett belopp, som motsvarar vad som utgår efter lönegrad Cb 10 statens allmänna avlöningsreglemente. Är rektorstjänsten förenad med sådan tjänst vid an- nan skola, och är rektorstjänsten vid handelsgymnasiet icke att anse som huvudtjänst skall dock Kungl. Maj:t bestämma .avlöningsförmånerna för varje särskilt fall.

Tidigare diskussion

Skolkommissionen berörde i sitt principbetänkande endast i-största kort- het frågan om skolans framtida fackliga ledning. Inom kommissionen hade diskuterats lämpligheten av en generell bestämmelse om att inom varje skol- distrikt skulle tillsättas en särskild skolchef med administrativt och peda- gogiskt ansvar för distriktets hela skolväsen. Några synpunkter på spörs- målets organisatoriska sida såsom rörande Skolchefens uppgifter, ställning och förhållande till övriga skolledare fördes emellertid inte fram utan kom- missionen nöjde sig med att understryka det principiellt riktiga i tanken på en gemensam facklig ledning och anförde härom bl. a. (s. 439):

Fördelarna med en för distriktets skolväsen gemensam facklig "ledning är dock uppenbara. Avvägn'ing och planering skulle underlättas, samordningen skulle bli bättre; inför skolstyrelsen skulle en och samma man stå som 'den ansvarige för distriktets skolväsen. Rektorerna för de olika skolenheterna inom distriktet skulle sortera under skolchefen, vilken dock i icke alltför stora distrikt kunde förena skolchefsbefattningen med rektoratet vid en av skol-enheterna.

Då skolchefsinstitutionen vore oprövad ansåg sig kommissionen inte kun— na föreslå dess införande generellt men förordade försöksverlksamhet i ett antal skoldistrikt av olika struktur.

Beträffande rektors ledning av skolarbetet betonade kommissionen, att hans viktigaste uppgift vore att leda det pedagogiska arbetet och att han borde erhålla sådan frihet och sådana befogenheter att han hade möjlig- het att sätta sin prägel på detta arbete.

Enär kommissionen avstått från att framlägga några konkreta förslag angående den närmare utformningen av skolans fackliga ledning blev denna fråga —— kanske också beroende på att den erbjuder många mycket svårlösta problem vid rem-iss- och riksdagsbehandlingen endast föremål för vissa allmänna uttalanden.

Utredningen

Allmänna synpunkter

Skolväsendets behov av fackliga led-are och den fackliga ledningens orga- nisation måste givetvis bli mycket beroende av hur skolväsendet självt är organiserat.

Skolorganisationen har hittills bestått av flera, var för sig i stort sett helt fristående skolformer under egna styrelser och fackliga skolledare medan den skolreform, som beslöts vid 1950 års riksdag, innebär, att flera olika skolformer skall ersättas av en obligatorisk skola. Reformens genomförande och förverkligande förutsätter ett samordnande av skolväsendets olika ele— ment på ett radikalt annorlunda sätt än som nu är fallet och detta gäller väl att märka inte endast om de i enhetsskolan direkt uppgående skolformerna utan också den obligatoriska skolans pålbyggnader, gymnasier och yrkes- skolor.

Utredningen har i det föregående stark-t betonat, att de skärpta kraven på enhetlighet och samordning måste tillgodoses nu, såsom ett led i skol- reformens genomförande, och därför föreslagit, att de olika skolstyrelserna i en kommun i princip skall ersättas av en enda styrelse. I analogi härmed synes det bli nödvändigt, att varje kommun också erhåller en enhetlig fack— lig ledning, som närmast under skolstyrelsen skall bära ansvaret för och utöva ledningen av kommunens 'hela skolväsen, oavsett dess omfattning. Det är inte tänkbart, att chefsskapet för skolväsendet skall kunna förbli fördelat på flera händer, utan en högste skolchef är en förutsättning för att samordningskravet skall kunna tillgodoses.

Den fackliga ledningens uppgifter hänför sig emellertid inte enbart till det administrativa och organisatoriska området. Den pedagogisk-a ledningen av skolans verksamhet är en primäruppgift. Denna sida av den fackliga ledningen har i läroverk och andra högre skolor samt inom de största stä- dernas folkskoleväsen sedan gammalt varit förhållandevis väl tillgodo- sedd. Tills helt nyligen har emellertid lokal pedagogisk ledning av den obligatoriska skola-n saknats i ett stort antal kommuner.

Enhetsskolan och inte minst enhetsskolans genomförande kommer otvi- velaktigt att ställa kraftigt ökade anspråk på den obligatoriska skolans fackliga ledning. Denna skola skall omfatta nio skolår och kommer att uppta ganska skilda åldersstadier med skiftande krav på uppläggningen av skolarbetet. I betydande utsträckning måste därför förutsättas, att en enda skolledare inte kommer att behärska det metodiska förfaringssättet med undervisning i samtliga klasser, utan att biträdande pedagogiska ledare måste tillsättas för stadier, som den egentlige skolledaren inte genom ut— bildning och erfarenhet själv representerar.

Utformningen av den fackliga ledningens lokala organisation synes emel- lertid nödvändigtvis komma att variera med hänsyn till kommunernas

storlek och struktur. Att på förhand bestämt ange, vilken organisation skolledningen skall ha i olika kommuner, är inte möjligt. Utredningen har därför funnit det lämpligast att framlägga förslag om olika typer av skol- ledare och biträdande skolledare samt om de allmänna förutsättningarna för i vilka fall den ena eller andra tjänstetypen skall användas, varefter den för varje kommun lämpligaste skolledarorganisabionen torde kunna byggas upp med hänsyn tagen till varje kommuns behov.

Vid en prövning av hur skolledarorganisationen i princip bör utformas för olika kommuntyper synes en allmän överblick av kommunernas storlek och nuvarande skolförhållanden ge en god utgångspunkt. Man finner där- vid, att det, trots den nyligen genomför-da kommunsammanslagningen, finns ett betydande antal från skolsynpunkt sett mycket små kommuner, vars skolväsen i organisatoriskt hänseende icke kommer att nämnvärt beröras av skolreformen utan även framdeles huvudsakligen kommer att bestå av klasser tillhörande skolans låg- och mellanstadier. Här kommer inte heller frågan om den fackliga ledningens utformning att erbjuda några egentliga problem. Som dessa kommuners motsats har man de stora kommunerna —— inte så många till antalet —— med ett rikt differentierat skolväsen, omfat- tande folkskola, högre kommunala skolor, allmänna läroverk samt yrkes- skolor av olika slag. I dessa kommuner torde på ett eller annat sätt en enhetlig ledning av det under den gemensamma skolstyrelsen sorterande skolväsendet böra åvägabringas. Mellan dessa ytterlighetsgrupper finns ett mellanskikt av medelstora och större landsbygdsdistrikt samt mindre och medelstora städer, vars skolväsen nått en viss utveckling men dock-inte kan jämföras med 'de stora kommunernas. Detta mellanskikt låter sig lämpligen uppdelas i två grupper: en omfattande kommuner, som är stora nog att bilda underlag för en enkelt utformad enhetsskola och ett enkelt yrkesskolväsen, och en andra grupp med något större kommuner, där för- utom enhetsskola och yrkesskola även gymnasium bör ingå i skolorgani- sationen. Beträffande den senare gruppen kommer, vad gäller skolledningens organisation, i stor utsträckning samma problem att möta som för de största kommunerna.

Det är givetvis omöjligt att dra upp fasta gränser mellan dessa grupper. men man kan erhålla en god uppfattning om deras ungefärliga storlek.

I tabell 8 har samtliga landets kommuner grupperats efter antalet invånare den 1 januari 1953.

Resultatet av de hittills förda diskussionerna om erforderligt befolknings- underlag för en fullständig enhetsskola synes ha lett fram till att man för en sådan skola bör kräva ett befolknuingsunderlag av minst 4.000 invånare.1 Med ledning av tabellen finner man i anslutning härtill, att till en första grupp —— kommuner med var för sig för litet befolkningsunderlag för en fullständig enhetsskola -— kan hänföras c:a 570 kommuner.

1 Skolöverstyrelsens skrivelse till utredningen den 22 juni 1953 samt Aktuellt från skolöverstyrelsen 1953 s. 245.

, . Antal lands- Antal Summa Antal mVåHare bygdskomm. köpingar städer kommuner Högst 1.999 ............................... 70 4 4 78 2.000— 2.999 ........................... 228 1.9 4 251 3.000— 3.999 ........................... 212 19 9 240 4.000— 4.999 ........................... 123 22 8 153 5.000— 5.999 ........................... 73 8 8 89 6.000— 9.999 ........................... 85 14 27 126 10.000—14.999 ........................... 15 4 21 40 15.000—19999 ........................... 3 15 18 20.000—29.999 ........................... 3 18 21 30.000—49.999 ........................... —— —— 8 8 50.000—99.999 ........................... —— 8 8 100.000 och däröver ................... 3 ' 3 Summa 812 90 133 1.035 Till nästa grupp —— kommuner med ett befolkningsunderl-ag tillräckligt

stort för en enhetsskola med tre linjer i högstadiets avslutningsklass men ej till parallellavdelningar på de olika linjerna bör föras kommuner med en befolkning av 4000—6000 invånare. (6.000 invånare ger med en nativitets- siffra av 15 promille årsklasser på 90 elever). Denna grupp kan beräknas omfatta i runt tal 240 kommuner.

Till en tredje grupp _ kommer med befolk-ningsunderlag för en mera differentierad enhetsskola och yrkesskola, eventuellt med gymnasium, flick- skola och andra speciella skolformer —— torde lämpligen böra föras kom- muner med 6.000—18.000 invånare. Dessa är c:a 180 till antalet.

Återstående c:a 45 kommuner med 18.000 invånare och däröver bildar en fjärde grupp.

Av intresse är att jämföra här ovan framförda i viss mån teoretiska resonemang rörande förutsättningarna för den lokala skolorganisationen med vissa bedömning-ar angående högsta-dieorganisationen i enhetsskolan, som på skolöverstyrelsens föranstaltan-de gjorts av folkskolinspektörerna. Man måste därvid ha klart för sig, att ett antal av de minsta kommunerna var för sig visserligen icke har tillräckligt befolkningsunderlag för ett fullständigt högstadium, men inte så få av dem kommer dock på grund av ett centralt läge och goda kommunikationer att bli lämpliga förläggnings- platser för ett större områdes högstadielinjer. Detta framgår med all tydlig- het av de genom överstyrelsen gjorda bedömningarna. Enligt dessa, som utförts med ledning av de synpunkter på det nödvändiga befolkningsunder- lagets storlek, som framförts i nämnda skrivelse till utredningen, skulle hög- stadiet lämpligen förläggas i det antal kommuner av olika storleksgrupp, som framgår av följande tabell.

Antal kommuner

utan med högstadium högstadium

Grupp I (högst 4.000 inv.) 361 204 » II (4.000— 6.000 inv.) 22 218 » III (6.000—18000 inv.) 7 176

>> IV (över 18.000 inv.) —— 44 S:a 390 642

Enligt denna bedömning skulle i realiteten ett rätt stort antal kom- muner i grupp I komma att få högstadium. I grupprna II och III gäller detta om det stora flertalet kommuner och i grupp IV om alla. Sammanlagt skulle dock 390 kommuner eller nära 38 procent av samtliga bli utan högstadium. Givetvis måste varje förhandsbedömning av hur enhetsskolan skall gestalta sig i kommunerna bli mycket approximativ, men den här återgivna, som grundar sig på ett detaljstudium av de olika kommunernas förhållanden, torde ge en för här ifrågavarande ändamål acceptabel över- siktsbild av den kommande utvecklingen.

Vid en översiktlig granskning av den nuvarande skolorganisationen och den fackliga ledningen i dessa kommungrupper läsåret 1954/55 framgår föl- jande.

Grupp 1 (c:a 570 kommuner). I hithörande kommuner var följande antal skolledare anställda:

Distriktsöverlärare c:a 5301) Rektorer: vid högre allmänna läroverk 2 realskolor 49 högre folkskolor 2 yrkesskolor, heltidsanställda 1 (deltidsanställda 120) Summa 584

Inom denna grupp förekommer andra skolor än folkskola i 130 kommu— ner (23 %), varav i 42 både realskola och yrkesskola. Det är här fråga om mindre tätorter, som ofta är centrum för en bygd. Till dessa orter blir det förmodligen lämpligt att förlägga skolor för enhetsskolans högstadium och eventuellt också för yrkesutbildning med elevrekrytering från kringliggande kommuner. För åtskilliga kommuner i denna grupp (c:a 360) torde en- hetsskolor (folkskolor) med enbart låg- och mellanstadium bli den enda skolformen.

1) Till denna grupp hör ett 40-tal små kommuner utan kommunal skolledare. Jfr sid. 167. !

Grupp 2 (c:a 240 kommuner). I hithörande kommuner var följande skolledare anställda:

Distriktsöverlärare c:a 240 Rektorer: vid högre allmänna läroverk 2 handelsgymnasier 1 realskolor 45 högre folkskolor 1 yrkesskolor, heltidsanställda 5

(deltidsanställda 92) Summa 294

I denna grupp förekommer andra skolor än folkskola i 110 kommuner (46 %), varav i 35 både realskola och yrkesskola. Med dessa kommuner hör jämställas de omkring 130 kommuner i föregående grupp, som har högre skola i någon form.

De kommuner det här gäller har i många fall inte själva tillräckligt be- folkningsunderlag för en fullständig enhetsskola, men ut'fyllnad torde i regel kunna ske med högstadieelever från kommuner i grupp 1. Även i grupp 2 blir emellertid under alla förhållanden den samlade elevskaran i de enskilda kommunerna inte stor. Elevantalet i en nioårig enhetsskola i en kommun med 5.000 invånare kan beräknas bli c:a 675. Om i skolan in- tages 225 högstadieelever från annan kommun, blir det samlade elevantalet 900 och hela antalet avdelningar 30 a 35.

Grupp 3 (c:a 180 kommuner). I hithörande kommuner var följande skolledare anställda:

Distriktsöverlärare c:a 1 80 Rektorer: vid högre allmänna läroverk 26 handelsgymnasier 1 realskolor 80 flickskolor 10 högre folkskolor 2 yrkesskolor, heltidsanställda 19

(deltidsanställda 120) Summa 328

I 146 kommuner förekommer andra skolor än folkskola (_ 81 %), var- av i 106 såväl realskola som yrkesskola. Åtskilliga av dessa kommuner har redan nu ett ganska differentierat skolväsen, och man bör räkna med att så blir fallet i än högre grad i framtiden. I de mindre av gruppens kommu— ner räcker det egna befolkningsunderlaget ej till härför, men de är dock i många fall av sådan storleksordning, att de torde bli förläggningsplatser för ett större områdes högstadielinjer, gymnasier och yrkesskolor.

Grupp 4 (c:a 45 kommuner). I hithörande kommuner var följande skolledare anställda: Kommunala folkskolinspektörer (1 skol-

direktör, 1 skolchef) 29 Distriktsöverlärare 25 »Annan överlärare» 150 Rektorer: vid högre allmänna läroverk 54

handelsgymnasier 13 realskolor 42 flickskolor 40 högre folkskolor 1 yrkesskolor, heltidsanställda 33 (deltidsanställda 26) Summa 387

I samtliga kommuner tillhörande denna grupp förekommer andra skolor än folkskola. Endast i en kommun saknas realskola. Sammanlagt är i dessa kommuner anställdacza 390 skolledare eller i medeltal nära nio per kom- mun. Skolväsendet är redan nu merendels väl utbyggt i dessa kommuner, men på grund av den starka befolkningstillväxten och genom införandet av nioårig skolplikt kommer antalet skolenheter att ytterligare öka rätt väsent- ligt och därmed i viss mån också antalet skolledare.

Utredningen har övervägt, huruvida en allmän omläggning av skolans fackliga ledning är omedelbart av behovet påkallad eller om en sådan even- tuellt hör genomföras successivt—i anslutning till försöksverksamhetens ut- byggnad och enhetsskolans införande. Utredningen har tidigare föreslagit, att en skolstyrelsereform omedelbart skall genomföras, oberoende av den takt, som utvecklas vid skolreformens genomförande. I anslutning härtill bör även behövliga ändringar vidtagas i den fackliga skolledarorganisatio— nen, vilken bör erhålla en sådan uppläggning, att den, samtidigt som den syftar till att bli ett för den framtida skolans ledning lämpligt instrument, också under den pågående försöksperioden och övergångstiden skall kunna fylla de uppgifter, som följer med (skolstyrelsernas ändra-de organisation och uppgifter.

Den fackliga skolledningens allmänna uppgifter

Den fackliga skolledningens uppgifter kan lämpligen samlas i två huvud- grupper. Den ena gruppen ansluter sig nära till skolstyrelsens arbete och omfattar organisatoriska och administrativa uppgifter. Hit [hör att skolleda- ren skall vara föredragande i skol-styrelsen och verkställa dennas beslut samt planera och samordna skolväsendet. Dessa uppgifter innebär ett all- mänt ledarskap för en skola eller för hela skolväsendet i en kommun och

l l

medför beträffande de kommunala skolformerna ett allmänt ansvar inför skolstyrelsen.

Den andra gruppen av uppgifter avser i första hand ledningen av det pedagogiska arbetet. Härvid erfordras en nära kontakt med lärare, elever och föräldrar. Även för denna grupp av arbetsuppgifter är den fackliga ledaren ansvarig inför skolstyrelsen. Det pedagogiska ledarskapet är meren— dels knutet till en skolform eller särskilda enheter inom denna.

För den fortsatta diskussionen av den fackliga skolledningens uppgifter och skolledarorganisationens utformning bör denna principiella gruppering av arbetsuppgifterna fasthållas. Samtidig—t bör det emellertid framhållas, att det är regel enligt nuvarande ordning på detta område att en och samma skolledare handhar båda dessa grupper av arbetsuppgifter. Endast i något enstaka fall finns för närvarande skolledare med ansvar för en kommuns hela skolväsen och särskild pedagogisk ledning därjämte. För folkskolans del finns dock denna anordning i princip i kommuner med kommunal in- spektör och s. k. annan överlärare.

Även i fortsättningen kommer det i det övervägande antalet fall att bli så, att en och samma skolledare får sig anförtrott såväl det organisatoriska och administrativa som det pedagogiska skolledarskapet. Men i den mån systemet med en chef för en kommuns hela skolväsen vinner tillämpning får man i de största kommunerna räkna med en arbetsfördelning så, att den första gruppens arbetsuppgifter främst lägges på den för kommunens hela skolväsen och ej enbart för en viss skola ansvarige ledaren och den andra gruppen på skolledare med ansvar, främst i pedagogiskt hänseende. för olika enheter av kommunens skolväsende.

Då denna gruppering av arbetsuppgifterna bör hållas klar, trots att dessa i det stora flertalet fall kommer att åligga en och samma person, skall de båda grupperna här anges. De i första hand organisatoriskt-administrativa upp- gifterna kan då knytas till ledningen av kommunens hela skolväsen och de i första hand pedagogiska till ledningen av en skolenhet.

Den fackliga ledningen av en kommuns hela skolväsen skall främst be— stå i:

att närmast under skolstyrelsen

a) utöva ledning och tillsyn av kommunens skolväsen;

b) samordna de olika skolformernas och skolenheternas arbete i peda- gogiskt, organisatoriskt och administrativt hänseende;

c) övervaka planeringen för den framtida skolutvecklingen inom kom— munen;

d) ansvara för skötseln av skolstyrelsens expedition; att deltaga i skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden och före- draga alla ärenden, där ej annat beslutats ;

att verkställa beslut, som fattats .av skolstyrelsen och dess nämnder, där- est verkställigheten icke på grund av gällande föreskrifter eller särskilt upp- drag skall ombestyras på ann-at sätt;

att årligen inom föreskriven tid till skolstyrelsen inlämna erforderliga uppgifter för uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat för skol- väsendet för nästkommande år;

att om skolstyrelsen så beslutar föra styrelsens och dess nämnders proto- koll.

Den fackliga ledningen av viss skolenhet skall främst bestå i: att under skolstyrelsen och om särskild facklig, ledare för kommunens hela skolväsen finns närmast under denne;

a) han-dha ledningen av skolenheten;

b) främja arbetet för lärjungarnas fostran och undervisning;

c) organisera arbetet inom skolenheten i enlighet med gällande stadgan— den samt tillse, att arbetet fortgår enligt fastställd arbetsordning;

d) ansvara för de till skolenhetens expedition hörande göromålen ;

e) befordra samarbete och samförstånd mellan skolan och hemmen; att tid efter annan besöka skolenhetens olika avdelningar och därvid när— vara vid lärar-ens undervisning;

att vara ordförande för skolans kollegium samt tillse, att behövliga klass— och ämneskonferenser hålles, ävensom att föreskrifter rörande uppvärm— ning, belysning och renhållning av skolans lokaler föl jes.

Olika slag av skolledare

Enligt den terminologi, som utredningen använder i det följande, ryms under begreppet skolledare befattningshavare, som utövar pedagogisk och organisatorisk ledning inom skolväsendet. I anslutning till den ovan gjorda grupperingen av den facklig-a skolledningens arbetsuppgifter kan skolledar- na indelas i två kategorier, nämligen A. Ledare för en kommuns hela skol- väsen. B. Ledare för en enhet inom detta skolväsen?) Kategorien A bör enligt utredningens mening kallas skolchefer och kategorien B rektorer.

I fortsättningen rör utredningen sig med tre typer av skolchefer, näm— ligen:

1. Skoldirektör = innehavare av tjänst med vilken undervisningsskyldig— het icke är förenad och ej heller uppdraget att leda en viss bestämd enhet inom kommunens skolväsen.

1 Med skolenhet menar utredningen en organisatorisk enhet, vilken på grund av sin omfattning eller belägenhet fordrar en särskild skolledare. Exempelvis: I kommun, vars skolväsen endast omfattar folkskola under ledning av en distriktsöverlärare, utgör folk— skolan en skolenhet, även om den består av flera, på långt avstånd från varandra be- lägna skolanläggningar. I stad med kommunal inspektör utgör varje del av folkskolan, som står under ledning av »annan överlärare», en skolenhet. När det gäller andra skol- former sammanfaller regelmässigt skolform och skolenhet så, att varje läroverk, högre kommunal skola och yrkesskola, även i de fall det finns flera inom samma kommun, står under sin egen fackliga ledning, utgör en skolenhet. Enligt denna bestämning he- höver skolenhet och skolbyggnad eller skolanläggning icke nödvändigtvis .vara identiska. För det fortsatta resonemanget torde denna definition vara tillfyllest.

2. Förste rektor = innehavare av skolchefsbefattning med vilken den direkta ledningen av en av två eller flera under skolstyrelsen lydande skol- enheter samtidigt är förenad.

3. Rektor = skolchef i kommuner, där endast en skolledare är anställd vid de under skolstyrelsen lydande skolorna. Vid sidan av skolledarna skall inom skolledarorganisationen finnas biträ- 1 dande skolledare av två slag, nämligen studierektorer och tillsynslärare. De biträdande skolledarna behandlas för sig i ett följande avsnitt. Med en grundorganisation av den fackliga skolledningen enligt det sy- stem, vars stomme här redovisats, torde möjligheter skapas att såväl under en övergångstid som i den framtida skolorganisationen tillgodose de med kommunernas skiftande storlek varierande behoven av facklig skolledning. Skolchefer. Med utgångspunkt från sin uppfattning, att varje kommun skall ha en facklig skolledare, skolchef, vilken närmast under skolstyrelsen skall ansvara för det skolväsen som sorterar under denna, skall utred- ningen på grundval av den gruppering av kommunerna som skisserats på s. 120 f närmast framlägga några synpunkter på skolcheferna i kommuner av olika storlek. Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse, kan man göra den be- dömningen, att skolväsendet även efter enhetsskolans genomförande kom- mer att ha en mycket enkel organisation i c:a 400 kommuner (de flesta med mindre än 4.000 inv.), d. v. 5. att det endast kommer att bestå av de klasser. vilka hänföres till enhetsskolans låg- och mellanstadier samt even- tuellt av en yrkesskola av mindre omfattning. I denna kommungrupp synes någon egentlig ändring av den nuvarande skolledarorganisationen varken f. n. eller på längre sikt bliva påkallad. Skolchef blir här ledaren för kom- munens obligatoriska skolväsen. I de få fall realskola eller annan högre skola finns, kan dock under en övergångstid, d. v. 5. så länge denna skola består, skolledaren vid denna tänkas bli skolchef. Förhållandena blir då desamma som anges för tredje gruppen nedan. Till nästa grupp av kommuner kan de hänföras, som kan förutsättas få en fullständig enhetsskola men härutöver icke torde komma att rymma någon annan skolform än möjligen en mindre yrkesskola. Approximativt kan antalet kommuner hänförliga till denna grupp beräknas bli lika stort som i den förra gruppen eller omkring 400 stycken. Enhetsskolans (folk— skolans) ledare blir i dessa fall skolchef. Övergångsvis gäller [även här vad som sagts beträffande den första gruppen. En tredje grupp bildar något större kommuner med ett mera differen- tierat skolväsen. I dessa kommer i framtiden jämte enhetsskolor även gym- nasier och yrkesskolor och eventuellt andra skolformer såsom praktiska realskolor att finnas. I dessa kommuner förekommer för närvarande, utom folkskola, realskolor av olika slag, gymnasier och yrkesskolor. En var av

de skilda skolformerna har nu sin egen facklige ledare, och det är nödvän- digt att räkna med att så kommer att bli fallet i viss utsträckning också sedan enhetsskolan genomförts. Även om skolväsendet i kommuner inom denna grupp —— närmare 200 till antalet kan vara omfattande, torde det emellertid i regel ej nå en sådan storleksordning, att skoldirektörstjäns— ter behöver inrättas. De uppgifter, främst av samordnande och administra— tiv art, som följer med ledningen av kommunens hela skolväsen, bör här kunna handhavas av en av rektorerna såsom förste rektor och skolchef.

Endast i de största kommunerna, till vilka i detta sammanhang kan räk— nas ett 40-tal, har utredningen funnit det nödvändigt att skoldirektörstjäns- ter inrättas. Till denna grupp hör samtliga de tjugo kommuner, som inrättat kommunala folkskolinspektörstjänster, men också ett antal lika stora eller mindre kommuner, vars folkskoleväsen ledes av distriktsöverlärare. Kom- munal folkskolinspektör är således anställd i ett par kommuner med mind- re än 25.000 invånare (se tab. 10) medan det finns tjugo kommuner utan inspektörer, vilka är större än den minsta av de kommuner, där inspek- tör nu finns och av vilka tio stycken har 25.000 eller flera invånare.

När kommunens hela skolväsen sammanföres under en styrelses ledning, får skolförvaltningen i kommuner av den storleksordning det här gäller en mycket betydande omfattning och torde i regel bli kommunens största och mest kostnadskrävande, varom man får en viss uppfattning av följande sam- manställning.

Tab 9. Skolförvaltningens omfattning läsåret 1954/55 i några kommuner- utan kommunal folkskolinspektör.

Skolornas sam- brandförsäk- Hela Antal ringsvardet av

. manlagda sta- antalet Kommun inv. skolornas bygg- ..

ter balanserar . anställd

(avr. tal) å nader och in— ersonal

p venta'rier p

Karlskoga .............................. 33.000 6.540000 12.01.5000 401 Luleå .................................... 27.000 7.180.000 25.770.000 412 Landskrona ........................... 26.000 4.185.000 1!1.005.000 341 Kristianstad ........................... 24.000 5.580.000 13.050.000 331 Huddinge .............................. 22.000 3.495.000 8.7'10.000 203 Kiruna .................................. 211.000 7.495.000 25.770.000 309 Nyköping .............................. 21.000 4.50-5.000 11.6!15.000 288

För anställande av kommunal folkskolinspektör har folk- och fortsätt-- ningsskolväsendets kvantitativa omfattning i väsentlig grad varit avgörande. Att inspektör icke anställts i fall, där det på denna grund i och för sig varit välbefogat, torde bero på att tjänsterna helt avlönas av kommunala medel.

För den som skall vara skolchef i den mening, utredningen använder or- det, tillkommer väsentliga uppgifter, utöver dem som åligger de nuvarande

ledarna för folkskoleväsendet. Vid bedömningen av huruvida skoldirektör eller annat slag av skolchefer erfordras i en kommun måste hänsyn alltså tagas till omfattningen av hela det skolväsen som underställes skolstyrelsen. [ tabell 10 har vissa uppgifter sammanställts rörande skolorganisationen i kommunerna med kommunal folkskolinspektör och i tabell 11 i ett antal kommuner utan sådan inspektör. Antalet avdelningar inom en kommuns skolväsen är en god men ofullständig måttstock på dettas omfattning. Be- , traktar man de kommuner, vilka har kommunal inspektör, finner man, att i den lägsta totalsumman avdelningar i någon av dessa är 123 (Sundbyberg; 25.584 inv.). Jämför man, visar det sig emellertid, att samma antal av- delningar finns i kommuner med ett invånarantal nedåt 20.000. På grund av den ökning av arbetsuppgifter för skolchefen, som måste ske i förhållan- de till dem som nu åligger kommunal inspektör, anser utredningen, med hänsyn till vad som på s. 126 framhållits, att det är ställt atom tvivel, att det i majoriteten kommuner med mer än 20.000 invånare blir nödvändigt att inrätta skoldirektörstjänster.

Tab. 10. Skolorganisationens omfattning läsåret 1954/55 i kommuner med kommunal folkskolinspektör.

Avdelningar i _ semi- Kommun Antal inv. högre na,-j- (avr—tal) folk- allm. real- flick- ums s

skola läro- skola skola öv- umma

verk nings-

skola Stockholm .............................. 770.000. 2.551 367 259 157 21 3.355 Göteborg ............................... 368.000 1.356 138 129 90 26 1.739 Malmö .................................. 202.000 721 65 11441 27 927 Norrköping ............................ 88.000 345 37 33 25 -— 440 Hälsingborg ........................... 73.000 294 63 30 9 —— 396 Örebro .................................. 70.000I 274 57 29 12 —— 372 Uppsala ....... 67.000 252 40 19 22 17 35.0 Västerås ............................... 65.000 258 39 12 24 333 Borås .................................... 611.000 221 39 16 20 396 Linköping .............................. 59.000 244 32 26 15 3:17 Eskilstuna .............................. 56.000 224 33 1-6 ll]. _ 284 Gävle .................................... 49.000 183 35 IB 10 13 254 Jönköping .............................. 47.000 190 35 16 26 11 278 Solna .................................... 41.000 168 37 _ —— _ 205 Halmstad .............................. 36.000 146 40 —— 16 —— 202 Lund .................................... 36.000 119 29 18 7 1/6 189 Södertälje .............................. 27.000 108 27 8 143 Sljnflbymrg 26.000 113 10 — 1123 * Lidingö ............ .. 22.000 104 28 — — 132

Skellefteå ..............................

1 Därav 6 i högre folkskola.

Tab. II. Skolorganisationens omfattning läsåret 1954/55 i kommuner med över 10.000 inv. men utan kommunal folkskolinspektör.

Avdelningar i Kommun Antaltinl'ä. 5:23 högre avr. a -- folk- all'm. real- flick- laggn. skola läro— skola skola Summa verk Karlstad ................................. 537-000 9 122 37 *— 24 133 Karlskrona 33.000 13 1-33 40 —— 17 190 Karlskoga _____ 33.000 19 163 26 —— 199 Kalmar ______ 28.000 5 100 38 12 14 164 Luleå _________ 27.000 11 115 28 8 151 Uddevalla ............................... 27-000 10 98 30 12 9 149 Sundsvall ............................... 27-000 6 99 31 _ 11 141 Trollhättan ................ 27-000 11 105 — 20 12'5 Landskrona . ............. 26-000 5 95 28 — 12 135 Motala ...................... 25-000 11 117 28 — _ 145 Kristianstad ............. 24-000 9 1015 34 9 14 162 Borlänge ................... 24-000 7 99 23 _ _ 122 Östersund ................. 20.000 8 91 38 11 12 152 Gällivare ................... 2'3-000 30 1151 15 —— —- 166 Huddinge ..................... 212-000 9 103 — 103 Mölndal ............................. 212-000 9 88 10 —— 98 Nyköping ............. 21.000 9 93 26 12 131 Växjö ........................ 21.000 8 82 40 11 133 Kiruna ..................... 241.000 16 110 18 128 Skövde ....................... 211.000 12 92 25 —— 8 1125 SkEllefteå ]. ............... 211-000 11 125 —— 4 _ 129 Sandviken ...................... 20.000 7 88 22 —— 110 Sollentuna ...................... 20.000 6 90 _ 6 —— 96 Kristinehamn ................. 20.000 8 64 24 9 97 Falun ..................................... 18.000 8 60 27 15 10 102 Umeå stad .............................. 18.000 6 63 38 —— 10 1-11 Nacka 18.000 6 83 _ 18 10] Trelleborg ............................... 18.000 6 67 27 _ 94 Vänersborg .............................. 117.000 7 63 31 __ 10 104 Nässjö ............................... 10.000 7 69 —— 23 — 92 Umeå 1. ......................... 16.000 29 104 —— —— 104 Västervik ...................... 16.000 7 59 32 —— 7 98 Själevad ................. 16.000 117 86 —— —— 86 Alingsås ................... 16.000 8 66 —— 23 89 Härnösand ................ 16.000 4 61 20 11 1101 Arvika ........................ 15.000 10 67 31 _ 98 Katrineholm ...... 15.000 3 66 19 —— 85 Lidköping .............. 15.000 3 5-2 26 — 78 Visby ................. 15.000 3 63 24 —- 8 95 Nederkalix ................ 15.000 25 115 — 6 121 Söderala 114.000 16 67 —- —— 67 Fagersta 1.4.000 12 62 11 -— 73 Köping 114.000 2 65 2—1 —- 86 Tranås 114.000 9 58 _ 14 —— 72 Piteå ]. 114.000 21 95 »— — — 95 Varberg ................... 03.000 3 51 20 12 83 Kramfors 13.000 13 66 11 _ 77 Ystad ..................... 113.000 3 47 27 — 13 37 Huskvarna 1:3.000 3 63 -— 11 —— 74

1 Avser högre folkskola.

Kommun

Avdelningar i

högre aHnL läro- verk

skol-a flick—

real-

Summa skola '

Finspång,r ................................. Valbo Sunne Falköping ................ Söderhamn ............... 'l'åiby Boden Värnamo ....................... Hässleholm Grangärde ..................... Nederluleå Njurunda linköping Oskarshamn ............................ Skön ....................................... Karlshamn Ludvika ................... Arvidsjaur Ängelholm Stora Tuna Sala Bollnäs ]. Jokkmokk ............................... Nordmaling ............................ Lycksele ]. .................... Hudiksvall Arboga

Överluleå Degerfors Eksjö .....................................

Antal inv. 52231- (avr. tal) låggn. f01k_ skola

13.000 18.000 18 67 113.000 24 63 12.000 3 43 12.000 7 51 112.000 12 55 12.000 3 57 12.000 6 47 12.000 6 47 12.000 11 53 12.000 212 71 11.000 1.3 65 11.000 3 49 111000 3 45 11000 4 60 11.000 3 41 1.1000 9 47 111.000 24 75 1.1.000 6 41 11.000 14 62 10.000 5 46 10.000 20 53 10.000 15 65 10.000 17 66 140.000 39 87 10.000 5 43 10.000 4 52 10.000 16 62 10.000 22 65 10.000 2 38

67

66 80 5-5 79 64 75 60 71 65 73 64 60 69 64 83 64 62 65 53 69 73 87 79 63 62 71 60

id:];iI—xblsiämlliiålI—xIZIII

? Därav 4 avd. i högre folkskola.

I de fem största städerna var antalet avdelningar i de skolor, som enligt utredningens förslag i princip skall lyda under samma skolstyrelse, läsåret

1954/55 följande:

Övriga sko- Stad Folkskolan lor utom Summa yrkesskolor Stockholm ...... 2.551 804 3.355 Göteborg ......... 1.356 384 1.739 Malmö ............ 721 206 927 Norrköping 345 95 440 Hälsingborg 292 1102 396

Även i den största kommun måste chefsskapet över skolväsendet till- komma en, men redan beträffande folkskoleväsendet i Stockholm och Göte—

borg har det visat sig nödvändigt att anställa flera skolledare, som på det sättet är jämförbara med skolchef enligt utredningens terminologi, att de icke har undervisningsskyldighet och ej heller har sin verksamhet begrän- sad till en viss skolenhet. I Stockholm finns 9 dylika befattningshavare, vil- ket betyder närmare 300 avdelningar per tjänst; i Göteborg finns två och alltså c:a 675 avdelningar per tjänst. I Malmö finns 1 tjänst för samtliga 721 avdelningar. För dessa kommuner blir särskilda anordningar på skol- chefsplanet erforderliga. Utredningen återkommer härtill.

Skyldighet att inrätta skoldirektörstjänster bör emellertid inte grundas på en viss befolkningssiffra, enär en sådan icke ger ett riktigt mått på skolväsendets omfattning i kommunen. Ej heller ger en enkel summering av antalet avdelningar en tillfredsställande bild av detta förhållande och av den arbetsmängd som förorsakas skolans fackliga ledning. Avdelningar med ämneslärarundervisning och yrkesavdelningar fordrar, enligt vad som framgått av de undersökningar utredningen gjort, ur både pedagogisk och administrativ synpunkt mer arbete än avdelningar med enbart klasslärar- undervisning. För att en korrektare bedömning av skolväsendets omfatt— ning i olika fall skall kunna göras, föreslår utredningen därför, att ett po- ängsystem, för vilket redogöres på s. 132, kommer till användning. Innan de närmare förutsättningarna för inrättande av skoldirektörstjänster be— röres synes framställningen emellertid böra kompletteras med några syn- punkter på ledningen av skolenheterna.

Fackliga ledare för skolenheterna. Om man bortser från det fåtal fall, där jämte skoldirektör flera befattningshavare av inspektörstyp kan kom- ma att knytas till kommunens skolförvaltning, kommer skolchefen i kom- muner, där han blir skoldirektör eller förste rektor, att i sin verksamhet i första hand stödjas av en eller flera ledare för under honom sorterande skolenheter rektorer. Ser man först på de stora kommunernas förhållan- den i nuläget och tänker sig en skoldirektör här, skulle under honom kom- ma att sortera a) ledare för enheter av folkskolan, f. n. kallade »annan över- lärare», b) rektorer för realskolor av olika slag, c) rektorer för högre all- männa läroverk, d) rektor för handelsgymnasium och e) rektorer för yrkesskolor.

För en förste rektor kan förhållandet bli detsamma i princip, dock med de skillnaderna, att i kommuner av den storlek, där dylik skolchef enligt utredningens tankegångar skall finnas, folkskoleväsendet enligt nuvarande ordning bildar en enda enhet under ledning av distriktsöverlärare, samt att skolchefen tillika skall ha det närmaste ansvaret för en skolenhet, t. ex. folkskolan eller en realskola. Även efter det att enhetsskolsystemet fullstän- digt genomförts kan flera skolformer, såsom gymnasier, yrkesskolor och möjligen även praktiska realskolor och flickskolor, bestå vid sidan av var- andra och sortera under samma skolstyrelse. Härvid blir, som skolkom—

missionen i sitt principbetänkande påpekat ( SOU 1948:27 s. 432 ff), många variationer tänkbara vid organisationen av skolenheterna. Det kan sålunda visa sig lämpligt att sammanföra enhetsskolans högstadium eller delar av detta med gymnasium, att låta enhetsskolans y-linjer bilda en skolenhet tillsammans med yrkesskolan o. s. v. Även om det låter säga sig, att en skol— byggnad eller skolanläggning icke nödvändigtvis behöver utgöra grundvalen för den organisatoriska enhet, som skall stå under särskild pedagogisk led- ning, kan det naturligtvis icke undvikas, att traditionen på detta området måste spela en viktig roll vid enheternas utformning.

Utredningen avser icke att framlägga förslag, som direkt berör de ifråga- varande skolledartjänsterna vid andra skolformer än den obligatoriska sko— lan. Så länge de olika nuvarande skolformerna består oförändrade, torde de fordra särskild facklig ledning som hittills och detsamma torde för framtiden kunna sägas gälla om gymnasierna, handelsgymnasierna och de större yrkesskolorna.

Beträffande skolenheterna inom den obligatoriska skolan och skolle- darna vid dessa vill utredningen anföra följande.

I alla landets kommuner utom de 20, där kommunal folkskolinspektör är anställd, utgör den obligatoriska skolan en enhet i den meningen, att led— ningen av den i såväl organisatoriskt som pedagogiskt hänseende utövas av en enda skolledare. Någon uppdelning i särskilda enheter medges endast i de fall kommunal folkskolinspektör finns. I de städer, där så är fallet, är »annan överlärare» anställd med uppgift att —— främst i pedagogiskt hän— seende —— under ins—pektören utöva ledningen av sin skolenhet. De skolen- heter, det här är fråga om, är av mycket skiftande storlek, vilket närmare framgår av tabell 4. Medeltalet klassavdelningar för hela riket utgjorde 1954/55 53,2, vilket antal i stort sett kan anses överensstämma med de erfarenheter som gjorts beträffande en något så när lämplig maximistorlek av ett överlärardistrikt i en större stad. Det kan observeras, att medeltalet avdelningar i Stockholm, som på grund av sin storlek har särskilda förut- sättningar att avväga dessa skolenheter, är 53,1 eller i det närmaste lika med riksmedeltalet.

Det är enligt utredningens mening otillfredsställande, att skolledarorgani- sationen inom det obligatoriska skolväsendet inte kan anpassas efter sko—l- väsendets omfattning och behov i en större kommun om icke kommunen på egen bekostnad anställer en inspektör. Detta förhållande bör därför icke vidare bestå för den nuvarande folkskolan och ännu mindre föras över och bli gällande för den framväxande enhetsskolan med dess avsevärt mycket större behov av fullgod pedagogisk ledning.

Vad enhetsskolan beträffar måste den uppfattningen hävdas, att dess skolledarorganisation skall byggas upp helt i anslutning till vad denna sko— las struktur kräver och inte kopieras på förhållandena inom den nuvarande obligatoriska skolan. Men den nya skolan kräver ett omfattande grund—

läggande förberedelsearhete för att kunna växa fram och nå full utveck- ling. Bland annat därför måste det otidsenliga hindret mot att anställa flera skolledare inom en kommuns obligatoriska skola nu försvinna, och bättre allmänna förutsättningar för skolledning och skolplanering skapas. Men om ytterligare skolledare inom en kommuns obligatoriska skolväsen skall få anställas, måste å andra sidan vissa normer skapas, enligt vilka en bedömning av behovet av sådan förstärkning kan ske. Problemställningen skulle också kunna formuleras så: vilka förutsättningar bör föreligga, för att en särskild skolenhet under egen pedagogisk ledning skall kunna bildas inom den obligatoriska skolan? Denna enhet bör antingen vara av viss stor- lek eller av andra särskilda skäl fordra sin egen ledning.

Som utgångspunkt vid bedömningen av denna frågan kan man lämpligen taga det nyssnämnda riksmedeltalet avdelningar per »annan överlärare >. När det gäller enhetsskolan är emellertid, lika litet som när det gäller bedömningen av behovet av skoldirektör, antalet avdelningar enbart en tillräckligt säker grundval för en bedömning av skolväsendets omfattning. Genom att enhetsskolan rymmer både klasslärar- och ämneslärarunder— visning och undervisning i yrkesavdelningar uppstår helt naturligt på sain- ma antal avdelningar ett större behov av pedagogisk ledning än inom folk- skolan med enbart klasslärarundervisning. Det krav på möjligheterna att bedöma skolväsendets omfattning, som härigenom uppkommer, kan även det tillgodoses medelst det system för poängmässig värdering, varom tidi— gare talats (s. 130), och för vilket här skall redogöras.

Poängsystem för bedömning av skolväsendets omfattning i en kommun m. in. Det har för utredningen visat sig nödvändigt att i olika avseenden kunna schablonmässigt »värdera» omfattningen av skolväsendet i en kom- mun eller vissa delar av detta. Hade fråga varit om en relativt enhetlig skolform, hade antalet avdelningar inom denna kunnat utgöra grunden för en sådan värdering. När det i stället är fråga om en värderingsgrund, som skall kunna täcka och ge rättvisande utslag dels för den nuvarande, dels för den framtida obligatoriska skolan, dels ock för en kommuns såväl nu- varande som framtida totala skolväsen har utredningen efter överlägg— ningar med företrädare för olika skolformer funnit det erforderligt att åsätta de olika skolformernas eller stadiernas avdelningar eller motsvarande olika poängvärden. Utredningen föreslår följande värden:

1 avdelning i folkskola 1 poäng varje påbörjat 3-tal fortsättningsskolkurser 1 >> 1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) läg- och mel- lanstadium 1 >> 1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) högstadium 11/2 » 1 yrkesgren i försöksskolas (enhetsskolas) klass 9 y 11/2 > 1 avdelning i högre kommunal skola 11/2 » 1 avdelning i allmänt läroverk 11/2 »

1 avdelning i handelsgymnasium 1% poäng 1 h-eldagskurs i yrkesskola, omfattande helt läsår 11/2 » 1 heldagskurs i yrkesskola, omfattande 1 termin 1 » varje påbörjat 500—tal lektionstimmar i kvällskurser

vid yrkesskola 1 » skolhem, underställt skolledare 1 » De poängsummor, som med tillämpning av detta system kan erhållas, är användbara i olika sammanhang för att ange skolväsendets eller skilda skolformers omfattning, såsom vid bedömandet av när skoldirektörstjänst hör inrättas, vid bestämmandet av skolledares undervisningsskyldighet och vid deras placering i lönegrupp o. s. v.

Förutsättningarna för inrättande av skoldirektörstjänster samt för in- rättande av tjänster som ledare vid skolenheter inom den obligatoriska skolan. De allmänna resonemang rörande behovet av skoldirektörstjänster, som utredningen fört på s. 127 ledde fram till, att kommuner med ett in- vånarantal från 20.000 och uppåt kan anses vara i behov av skoldirektör som skolchef för ledningen och planeringen av hela sitt skolväsen. Utred- ningen vill här preeisera sin uppfattning i detta avseende och framlägger följande förslag.

I kommuner, där det skolväsen, som skall lyda under skolstyrelsen, är av sådan omfattning, att dess sammanlagda poängtal enligt systemet ovan uppgår till 150, skall skoldirektörstjänster inrättas. Även i fall, där denna poängsumma icke nås, kan emellertid förhållandena motivera inrättandet av dylik tjänst. Utredningen föreslår, att Kungl. Maj:t, under förutsätt— ning att det samlade poängtalet uppgår till lägst 130, skall äga rätt att läm- na sådant medgivande. Skäl, som skall kunna föranleda dylikt medgivande, kan vara, att kommunen befinner sig i snabb utveckling och förbereder omorganisation av skolväsendet, exempelvis införandet av enhetsskola.

Utredningen föreslår vidare, att i kommun, där kommunal folkskolin- spektörstjänst eller motsvarande var inrättad den 1 juli 1955, denna tjänst, även om poängtalet icke skulle uppgå till 1301), automatiskt skall omvand— las till skoldirektörstjänst från den 1 juli 1957 och ordinarie innehavare av tjänsten vid sistnämnda tidpunkt utan ansökningsförfarande kunna för- ordnas som skoldirektör.

De på s. 129 berörda andra ytterlighetsfallen, alltså kommunerna, där poängsumman springer upp mot ett eller ett par tusen, kan lämpligen tagas med i detta sammanhang. Rikets tre största städer intager i detta hänse- ende en sådan särställning, att några för dessa och övriga kommuner ge- mensamma normer icke synes möjliga att åstadkomma. Bland annat på grund av de förelägganden statsmakterna nyligen givit Stockholm att i an- slutning till försöksverksamheten söder om söder utbygga sin pedagogiska

1) Såvitt utredningen kan bedöma på grundval av material rörande skolorganisationen 1954/55, synes intet sådant fall komma att föreligga.

skolledning på skolchefsplanet, synes någon minskning av denna icke böra ifrågasättas. I förhållande till Stockholm är ledningen av folkskoleväsen- det i Göteborg (två inspektörer) på detta plan underdimensionerad.

Utredningen föreslår på grundval av rådande förhållanden, att de — en- ligt här använd terminologi — >>biträdande skoldirektörstjänster», som den 1 juli 1955 fanns inrättad-e i Stockholm och Göteborg skall inbegripas i den reglering av skolväsendets fackliga ledning, varom utredningen framlägger förslag, samt dessutom att Kungl. Maj:t erhåller rätt att i kommuner, vars poängsumma uppgår till 500 eller mera, medge inrättandet av »biträdande skoldirektörstjänster». Utöver Stockholm och Göteborg befinner sig Malmö i denna grupp och endast Norrköping och Hälsingborg torde under över-— skådlig tid kunna komma att hänföras dit.

Beträffande inrättande av tjänster som skollderae (rektor) vid enhet av den obligatoriska skolan föreslår utredningen, att nedanstående intervall- system, grundat på den förut redovisa-de poängberäkningen, lägges till grund för bedömningen. Därvid förutsättes, att ytterligare skolledartjänster obligatoriskt skall inrättas, när skolan nått en viss omfattning, men att vederbörande mellaninstans dessförinnan, efter prövning av omständighe- terna i varje enskilt fall, skall äga medge inrättandet av erforderlig dylik tjänst.

Tab. 12. Intervallsystem för anställande av skolledare (rektor) vid enhet av den obligatoriska skolan.

Vid de poängtal, som ari-gives i koll. 1, skall i kol. [[ angivet anta.] skolledare (rektorer) finnas vid kommuns obligatoriska skolväsen-. Vid de poängtal, som alngives i kol. III, må. mellan-instansen efter prövning medgiva, att i kol. II angivet amtajl skol- ledare skall finnas.

I II III _ Antal skol- .. Poang ledare Poang — 70 1 — 711—1f10 2 50— 70 11111—150 3 90—110 161—200 4 180—150 2019—250 5 180—200 261—300 6 230—250 intervaller om 0. s. v. intervaller om 50 poäng 20 poäng lägre än en-l. kol. I.

En tillämpning av denna princip skulle bl. a. innebära, att den nuvaran— de bestämmelsen, som förutsätter kommunal inspektörstjänst, för att ytter- ligare skolledare skall få inrättas inom den obligatoriska skolan, upphörde

. l !

att gälla. Något sakligt, till skolledarorganisationen anknytande skäl att bibehålla en sådan ordning finnes enligt utredningens mening icke. Det tor— de i stället böra vara så, att en med hänsyn till föreliggande behov erfor- derlig skolledning skall kunna upprättas på lika villkor för alla kommuner oberoende av dessas ekonomiska resurser eller vilja att ådraga sig speciella kostnader härför.

Enligt utredningens förslag skall ingenting i och för sig hindra, att kom- mun, inom vilken endast obligatorisk skola finns eller kommer att finnas, anställer två eller flera skolledare. En av dessa, vilka om möjligt bör kom- plettera varandra med hänsyn till utbildning och erfarenheter, blir i sådant fall förste rektor. I kommuner, vars obligatoriska skolväsen är av den om- fattningen, att fråga kan bli om att anställa ytterligare skolledare, torde emellertid i regel även andra skolformer än den obligatoriska finnas. I sådana fall kan antingen en av skolledarna inom den obligatoriska, skolan eller någon av skolledarna vid övriga skolformer bli förste rektor. I det senare fallet skall samtliga skolledare inom den obligatoriska skolan i prin- cip intaga samma ställning till skolchefen och någon särskild, för hela den- na skola ansvarig skolledare skall icke finnas under skolchefen. Detta inne— här, att rektorerna får en något annorlunda ställning än »annan överlärare» för närvarande har.

Det resultat en tillämpning av utredningens förslag skulle ge i jämförelse med den nuvarande skolledarorganisationen vid folkskolan i kommuner, där »annan överlärare» finns, framgår av följande sammanställning.

1 2. | 3 | 4. 5 Antal rek- torer enl. Antal »an- Anita'l poäng utrzs för- Kommun Alll'ååluäzd' nan överl.» enl. utrzs sla—g frånsett " ' 1954/55 förslag den kom. folkskolin- spektören Borås .......................................... 221 6 221 4 Eskilstuna 224 5 224 4 Gävle ............................................. 183 4 183 3 Göteborg ....................................... 1.356 18 1.384 27 Halmstad ....................................... 146 5 149 2 Hälsingborg ................................. 294 5 301 6 Jönköping .................................... 190 4 191 3 Lidingö ....................................... 104 1 1:04 1 Linköping .................................... 244 5 254 5 Lund ....................................... 119 3 126 2 Malmö .................................... 721 13 728 14 Norrköping ........................ 345 7 345 6 Skellefteå ......................... 1113 2 119 2 Solna ....................................... 168 3 168 3 Stockholm .................................... 2.551 48 2.584 51 Sundbyberg ................................. 113 2 122 2 Södertälje ....................................... 108 2 116 2 Uppsala 2152 5 252 5 Västerås 258 6 258 5 Örebro 274 6 274 5 Summa

I kol. 4 har, i de fall försöksverksamhet med enhetsskola bedrives eller i folkskolan inbyggda realskolor förekommer, högstadieavdelningarna och realskolavdelningarna värderats till 1% poäng. 1 den mån försöksverksam- het införes eller utvidgas, kan en viss ökning av det angivna antalet skol- ledare i denna kategori komma att ske.

Ett genomförande av utredningens förslag i förevarande avseende skulle medföra, att, förutom i ovan angivna kommuner, antalet rektorer % befatt— ningshavare närmast motsvarande nuvarande »annan överlärare» — ome— delbart skulle öka med ett 40-tal.

Behörighet till skolledartjänst

Skolchefstjänsterna. Beträffande kraven på kompetens till skolchefstjäns- terna ansluter utredningen sig till den uppfattning härom, som skolöver- styrelsen uttalad-e i sitt remissvar över skolkommissionens principbetän- k—ande, nämligen att största hänsyn bör tagas till vederbörandes lämplig- het till befattningar av detta slag.

När det gäller dylika chefstjänster, kan det diskuteras, om några for- mella behörighetskrav överhuvudtaget bör uppställas. Vid sina övervägan— den härav har utredningen, ehuru den är medveten om att skoldirektörs- ljänsterna i de största kommunerna kan bli starkt administrativt betonade, icke ansett, att man kan frångå kravet, att skolchef skall vara lärarutbil- dad och ha lärarerfarenhet. Utredningen föreslår därför, att endast den som är eller varit ordinarie klasslärare eller lärare i läroämnen skall vara behö- rig att inneha skoldirektörstjänst. (Jfr 34 ä 1 mom., bil. 7)

Den av utredningen föreslagna konstruktionen av förste rektorsbefalt— ningarna innebär, att till förste rektor skall utses någon av skolledarna vid de under skolstyrelsen lydande skolorna. Härav förljer. att förste rektor skall ha behörighet som nyss sagts eller vara heltidsanställd yrkesskolrektor.

I fråga om skolchefstjänsterna i kommuner, vars skolväsen endast om- fattar den obligatoriska skolan, föreslår utredningen, att den vid 1955 års riksdag accepterade principen rörande behörighet till distriktsöverlärar- tjänst blir gällande. Behörig att anställas såsom rektor och tillika skolchef skall alltså vara: a) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar en— bart folkskola eller enhetsskolas låg- och mellanstadier, den som är eller va- rit anställd som ordinarie klasslärare vid det obligatoriska skolväsendet; h) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar folkskola, i vilken för- söksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller i vilken realskollin— jer inbyggts, eller enhetsskolans samtliga stadier, den som är behörig enligt a), ävensom den som är eller varit anställd som ordinarie lärare i läroäm— nen. (Jfr 34 ä 3 mom., bil. 7).

Andra än de här nämnda lärarkategorierna anser utredningen icke för närvarande böra äga ifrågavarande behörighet.

Skolledartjänsterna vid skolenhet. Vad som ovan föreslagits om behörig- het till rektorstjänst, tillika skolchefstjänst, skall också gälla om behörig- het som rektor vid enhet inom den obligatoriska skolan, dock att vad som anförts om kommunens skolväsen i stället skall gälla den enhet, för vilken tjänsten är avsedd. Skulle denna omfatta enbart realskollinjer skall dock gälla vad om realskola är stadgat i detta avseende.

Rör-ande behörighet till rektorstjänsterna vid andra skolformer än den ' obligatoriska skolan har utredningen icke ansett sig ha anledning att fram- lägga några ändringsförslag.

Frågan om befordringsgrunder vid skolledartjänsternas tillsättning be- röres i samband med förslaget om tillsättningsförfarande (kap. 24).

Skolledarnas tjänsteåligganden

Skolcheferna. Utredningen har på s. 122 f översiktligt angivit skolchefernas grundläggande arbetsuppgifter. I princip är dessa desamma, oavsett av vil- ken typ skolchefsbefattningen i de olika fallen är. Det faller emellertid av sig självt, att den organisatoriska och administrativa delen av Skolchefens arbetsfält blir mera accentuerad för skoldirektörens del. Han får meren- dels under sig ett flertal ledare för olika skolenheter och kan ägna huvud- delen av sitt arbete åt samordnings—, planerings- och organisationsuppgif— terna. En god allmänpedagogisk kunskap och överblick är emellertid en , förutsättning för ett effektivt och ändamålsenligt fullgörande av dessa upp- gifter, varför den pedagogiska utbildningen måste tillerkännas en mycket stor betydelse i sammanhanget. En grundläggande uppgift för varje skol— chef måste också vara att med uppmärksamhet följa skolväsendets utveck— ling, sett från den rent pedagogiska aspekten, och att taga initiativ, som rör det inre arbetet inom skolans olika områden, även om han inte hand- har den närmaste ledningen av de olika skolenheterna.

Skillnaden mellan skoldirektörens och förste rektors skolchefsuppgifter blir i första hand av kvantitativ art. För den senare tillkommer emellertid skolledarskapet för en Viss skolenhet och undervisningsskyldigheten vid denna. Den arbetsbelastning, som med dessa olika åliggande kunde komma

' att åvila en förste rektor, skulle särskilt om han vore rektor vid ett

större läroverk i vissa fall kunna bli åtskilligt krävande. Då det är viktigt, att möjligheterna för de olika rektorerna att åtaga sig för-sterek- torat är något så när lika, är det nödvändigt att undvika, att skolchefstjäns- ternas innehåll fixeras alltför noggrant. Med hänsyn till de synnerligen varierande förhållanden, som möter i olika fall, bör i stället arbetsfördel- , ningen mellan skolledarna kunna skifta. I synnerhet inom kommuner med

förste rektor kan det vara angeläget, att skolstyrelsen tillser, att en rimlig arbetsfördelning mellan de olika skolledarna kommer till stånd genom att vissa uppgifter, som tillhör den fackliga ledningen av kommunens hela

skolväsen, delegeras från skolchefen till annan skolledare eller befattnings— havare. Det synes således vara möjligt, att vissa grupper av arbetsuppgif- ter, exempelvis de ofta arbetskrävande frågorna rörande underhåll av skol- byggnader och inventarier, överlåtes på en viss. härför lämpad skolledare eller annan befattningshavare. Tyngdpunkten i förste rektors verksamhet torde således i regel böra läggas på samordnings- och planeringsuppgifterna.

Rektors tjänsteåligganden blir i det stora hela överensstämmande med dem som nu åligger distriktsöverlärare. En skillnad ligger däri att han, liksom skolstyrelsen, skall beakta kommunens behov på skolväsendets hela område och på det sättet får ett vidgat kompetensområde.

Enligt utredningens uppfattning torde det icke var nödvändigt och knap- past heller lämpligt att normalinstruktioner för varje slag av skolchef utar- betas. Det torde vara lämpligare med en normalinstruktion, som kan läg- gas till grund för kommunala instruktioner för skoldirektör och förste rekt-or. Avvikelser från normalinstruktionen bör efter förslag av skolsty- relsen och med beaktande av de skiftande förhållandena i varje särskilt fall fastställas av mellaninstansen.

Då det stora flertalet skolchefer kommer att bli rektorer med ställning och uppgifter nära överensstämmande med de nuvarande distriktsöverlä- rarnas, synes det lämpligt, att en särskild normalinstruktion för denna skolchefskategori utarbetas efter förebild av instruktionen för distriktsöver- lärare men med de ändringar, som kan betingas av försöksverksamheten (enhetsskolans införande) och tillkomsten av studieledare.

Skolledarna vid skolenhet. Också dessa skolledares grundläggande arbets- uppgifter har utredningen punktvis sammanfattat i det föregående. De olika rektorernas arbetsuppgifter återfinnes i stadgor och andra författ- ningar eller i reglementen, som gäller för skolformen i fråga. »Annan över- lärares» arbetsuppgift-er finns i en för varje skoldistrikt gällande, av skol— överstyrelsen fastställd instruktion. I huvudsak sammanfaller dessa skol- ledares funktioner med dem utredningen sammanfattningsvis angivit. Till- komsten av en ny skolstyrelse och av skolchef gör emellertid vissa juste- ringar av gällande bestämmelser nödvändiga. För rektor vid .skolenhet in- om det obligatoriska skolväsendet synes det vara erforderligt, att en ny normalinstruktion utarbetas för att ersätta den förebild till instruktion för »annan överlärare», som utgavs 1920. Även beträffande dessa skol- ledare bör gälla, att avvikelser från normalinstruktion skall få göras, men att de skall underställas mellaninstansen för godkännande.

Skolledarnas undervisningsskyldighet

Det torde av det föregående klart ha framgått, att med skoldi- rektörstjänst icke skall vara förenad någon undervisningsskyldighet, utan att överensstämmelse med de kommunala folkskolinspektörstjänster—

na i detta avseende skall föreligga. När de sistnämnda tjänsterna nu före- slås avskaffade och ersatta med statligt reglerade tjänster, kan det natur- ligtvis ställas under diskussion, huruvida skolchefstjänst icke lämpligen borde vara förenad med viss undervisningsskyldighet. Detta främst med hänsyn till nyttan av direkt kontakt med skolans inre, dagliga arbete. Vid övervägande av denna fråga har utredningen funnit, att den lägsta -— och praktiskt taget även högsta —- undervisningsskyldighet, som är tänkbar för dessa skolchefer, är 5 timmar per vecka, vilket för år skulle göra c:a 195 timmar. Med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning har utredningen bedömt det såsom utan tvekan lämpligare och för kommunens skolväsen förmånligare att dessa timmar kan användas för besök i olika avdelningar än att de disponeras för undervisning i en enda klass.

Innan frågan om undervisningsskyldigheten för de två andra kategorier— na skolchefer beröres, skall först undervisningsskyldigheten för ledarna av skolenheterna behandlas. Utredningen har därvid icke anledning att före— slå ändringar i den undervisningsskyldighet som enligt tidigare lämnad redogörelse åligger rektorerna vid andra skolformer än den obligatoriska.

Beträffande »annan överlärare» gäller, att han skall meddela undervis- ning i den omfattning, som skolöverstyrelsen i fastställd instruktion eller eljest bestämmer. En granskning av den undervisningsskyldighet, som fastställdes för dessa befattningshavare läsåret 1954/55 visar, att över- styrelsen vid bestämmandet av antalet undervisningstimmar följde de föreskrifter, som i motsvarande hänseende gäller för distriktsöverlärare, för vilka undervisningsskyldigheten skall fastställas inom de gränser, som framgår av tablå på s. 103.

Utredningen har funnit, att undervisningsskyldigheten såväl för rektor, som tillika är skolchef, som för rektor vid enhet inom det obligatoriska skolväsendet, bör fastställas inom ett i princip likartat intervallsystem. Härvidlag är det emellertid viktigt att undervisningsskyldighetens omfatt— ning anpassa-s med hänsyn till de ökade krav på skolledningen, som för- söksskolas (enhetsskolans) högstadium ställer. Sådan hänsyn kan tagas, genom att den ifrågavarande skyldigheten bestämmes i förhållande till vissa poängtal enligt det tidigare redovisade systemet i stället för till antalet av- delningar. Det måste emellertid också beaktas, att de ifrågavarande rek- torstjänstern'a skall kunna beklädas med innehavare, vilka — enligt rå- dande förhållanden —— såsom lärare har olika undervisningsskyldighet. För folkskollärare är denna 30 timmar per vecka, medan lärare i läroämnen på högstadiet har en medeltjänstgöring av högst 26,5 och lägst 21,5 under- visningstimmar i veckan. Om man utgår från att en ämneslärare genomsnitt- ligen har en undervisningsskyldighet av 25 timmar, det av skolöversty- relsen använda medeltalet, skulle en folkskollärartimme kunna sägas mot- svara 25/30 eller 5/6 av en adjunktstimme. Utgår man från skolledarupp- giften som en given storhet, skulle vidare en ämneslärare såsom skolledare

böra äga åtnjuta 1/6 större nedsättning av undervisningsskyldigheten än en klasslärare för att uppnå paritet med denne.

På grundval av det förda resonemanget föreslår utredningen, att under- visningsskyldigheten för rektor, som är skolchef, samt för rektor vid skol- enhet inom en kommuns obligatoriska skolväsen, skall fastställas med led- ning av följande tabell.

Tab. 13. Undervisningsskyldighet 1 2 För rektor som An-tal poäng undervisar i För- rektor som folkskola eller undervisar å ä försöksskolas försöksskolas (enhetsskolas) (enhetsskolas) låg- och mel- högstadium 'lanstadier högst 9 212—25 18,5—21,0 1|0—1»9 16—2i2 13»,5—18,5 20—29 101—18 &,5—16,0 30—39 61—14 5,0>—1.'1,5 40—49 5— 8 4,0— 6,5 lägst 50 5 4,0

lntervallerna i kol. 1 avviker från den för distriktsöverlärare nu gällande endast på en punkt. I utredningens förslag är den högsta undervisnings- skyldighet-en således 25 i stället för som f. n. 26 timmar. Ändringen har ingen större praktisk betydelse, då antalet kommuner med högst 9 poäng är mycket litet. Skälet till ändringen är emellertid att med 5 timmars ned- sättning kan rektor få en hel dag fri från undervisning, vilket är av bety- delse för effektiviteten av hans skolledararbete.

Utredningen föreslår vidare, att undervisningsskyldigheten fastställes av mellaninstansen, som därvid skall taga hänsyn till faktorer inom kom— munens skolväsen eller vid skolenheten i fråga, vilka skäligen kan ge an— ledning t'ill en från det normala avvikande nedsättning. Sådana faktorer kan vara exempelvis elevantalet, antalet skol*anläggningar, skolskjutsan- ordningar, inackorderade skolbarn i betydande antal, omfattande skolso— ciala åtgärder.

De för närvarande beträffande distriktsöverlärarna gällande bestämmel— serna om ytterligare reducerad undervisningsskyldighet, därest han under- visar i hjälpklass, bör äga motsvarande tillämpning beträffande rektor.

Förste rektor kommer redan som rektor för sin skolenhet att ha viss nedsättning av undervisningsskyldigheten. Det merarbete befattningen som förste rektor medför, torde emellertid i regel bli ganska omfattande, varför ytterligare nedsättning är väl motivera-d. Att finna enhetliga normer härför är dock synnerligen svårt. Om rektor vid det obligatoriska skolväsendet. blir förste rektor, har han i de större kommunerna redan lägsta möjliga

nndervisningsskyldighet, 5 eller enligt utredningens förslag ovan, 4 vecko— timmar. Att gå under denna gräns är olämpligt, om rektor överhuvudtaget skall ha någon undervisning. I mindre kommuner kommer en marginal att finnas. som gör en sänkning möjlig. Rektor vid övriga skolformer har i regel flera undervisningstimmar och om en sådan blir förste rektor, före- ligger inte något hinder mot ytterligare sänkt undervisningsskyldighet.

Utredningen föreslår, att innehav av befattning som förste rektor skall få medföra sänkning av rektor åliggande undervisningsskyldighet med högst 5 veckotimmar samt att sådan sänkning skall medges av mellanin- stanscn, med hänsyn till den ökning av merarbetet, som i varje särskilt fall kan anses uppkomma. Undervisningsskyldigheten mä dock inte i något fall understiga 5 resp. 4 veckotimmar (jfr tab. 13).

Skolledarnas avlöningsförmåner

lönesättningen för de olika kategorierna skolledare torde böra bestäm- mas efter förhandlingar med berörda personalorganisationer på grundval bl.a. av de ändrade arbetsuppgifter utredningen framlägger förslag om, se- dan uppgifterna mera i detalj klarlagts i normalinstruktioner för befatt- ningshavarna. Utredningen kommer därför icke att framlägga direkta löne— förslag, men vill i det följande något redogöra för omständigheter, som bör beaktas vid bedömningen av lönespörsmålen.

Skolcheferna. Med skoldirektörstjänsterna närmast jämförbara tjänster är de kommunala inspektörstjänsterna, vars innehavare avlönas utan stats- bidrag.

Om man undantager Stockholm och Göteborg är de kommunala inspek— törerna placerade i lönegraderna Ca 31—36. Av sammanställningen på s. 105 framgår, att lönen bestämts med hänsyn till kommunens storlek. Av- löningsbeloppen är, enligt de för år 1955 fastställda lönerna, i slutlöneklas- sen, ortsgrupp 3 följande:

Ärslön Ca 31 (slutlöneklass 34) 25.020 kr. » 32 ( .> 35) 25.848 » >> 33 ( >> 36) 26.688 >> >> 34 ( >> 37) 27.504 » > 35 ( >> 38) 28.332 » :> 36 ( >> 39) 29.148 >> Göteborg: Folkskolinspektör (slutlöneklass 40) 30.636 >> Förste folkskolinspektör 34.380 >> Stockholm: Folkskolinspektör 31 .560 » Förste folkskolinspektör 35.976 » Skoldirektör 45.324

Om man som utgångspunkt för en diskussion om skoldirektörernas löne- Iäge tager de kommunala inspektörernas löner, måste man dock omedel— bart uppmärksamma den viktiga skillnaden mellan dessa båda befattningar, vilken består däri, att folkskolinspektörens arbetsuppgifter är begränsade till den obligatoriska skolan _— den nuvarande folkskolan i regel — medan skoldirektörens chefskap skall omfatta kommunens hela skolväsen, alltså förutom en mera omfattande obligatorisk skola eller förberedelsarbetet för denna även kommunens läroverk och yrkesskolor. Att denna skillnad in— nebär ändrade och vidgade arbetsuppgifter samt ett ökat ansvar är uppen- bart. Härtill kommer en synpunkt, till synes formell men i själva verket av stor praktisk betydelse, den nämligen, att skolchefen i en kommun knap- past kan placeras i en löneställning, som ligger under läroverksrektorernas i städer av den storlek, där skoldirektörer skall finnas. Den praktiska bety- delsen av att denna synpunkt beaktas ligger däri, att skolchefstjänsterna måste kunna rekryteras också från den lärarkategori som bekläder rek- toraten vid de större läroverken. Utredningen anser, att det skulle vara synnerligen olyckligt, om skoldirektörstjänsterna på grund av lönesätt- ningen icke bleve konkurrenskraftiga i förhållande till alla skolledartjäns- ter, som bör kunna komma i fråga. Det synes lämpligt att här erinra om utgående löner till läroverksrektorerna. Dessa är placerade å Cb-planen, rektor vid realskola lägst i Cb 9 och högst i Ch 13 och rektor vid högre allmänt läroverk lägst i Cb 13 och högst i Cb 14 + 1.008 kr. Årslönen blir för dessa befattningshavare enligt följande (ortsgrupp 3): Inom parentes har angivits'den löneklass på Ca-pl'anen som Cb-lönegraden motsvarar.

Ch 9 (35) 25.848 kr. » 10 (36) 26.688 >> >> 11 (37) 27.504 » >> 12 (38) 28.332 >> >> 13 (39) 29.148 >> >> 14 (40) 29.976 >> >> 14 + 504 kr. 30.480 >> >> 14 + 1.008 kr. 30.984 »

Som synes ligger det stora flertalet inspektörers lön i paritet med real- skolrektorernas. Ingen rektor vid statligt högre allmänt läroverk är för närvarande placerad i Cb 13 ,(jfr tab. 5). Med undantag för Stockholm och Göteborg har ingen inspektör placerats så högt på löneskalan som rek— torerna vid de högre allmänna läroverken. Å andra sidan ligger skoldirek- tören och förste folkskolinspektören i Stockholm och förste folkskolin- spektören i Göteborg i lönehänsende högre än någon läroverksrektor. Löne- belopp av den storlek, skoldirektören och förste inspektörerna i Stockholm och Göteborg uppbär, återfinnes på löneplan nr 2 i statens löneplansför— ordning.

Löneplan nr 2.

[(&me Årslön Löneklass Årslön x 7.155

1 119.752 13 31.884 2 20.736 14 33.180 3 21.720 15 34.380 4 22.692 16 35.580 5 23.676 17 36.780 6 24.660 18 37.980 7 25.644 19 39.180 8 26.628 20 40.380 9 27.612 21 41580 10 28.608 22 43.980 11 29.592 23 46.380 12 30.576 24 50280

25 56.880

Löneklass 11 på denna löneplan motsvarar närmast 40 löneklassen (3- ort) på löneplan nr 1. Skoldirektörens, förste folkskolinspektörens samt folkskolinspektörs lön i Stockholm motsvarar närmast respektive 23, 16 och 13 löneklasserna på löneplan 2, statens löneplansförordning. Förste folkskolinspektören i Göteborg uppbär lön motsvarande 15 löneklassen å denna löneplan. I förteckningen över ordinarie tjänster tillhörande åttonde huvudtiteln finns bl. a. följande tjänst-er, placerade å sistnämnda löneplan, upptagna. Ecklesiastikdepartementet: byråchef lkl 13, expeditionschef lkl 15, statssekreterare lkl 17. Skolöverstyrelsen: skolöverläkare lkl 13, gene- raldirektör lkl 19. Överstyrelsen för yrkesutbildning: överdirektör lkl 17. Uppsala universitet: professor lkl 14. Svenska kyrkan: biskop lkl 18.

Som förut anmärkts är lönesättningen för såväl läroverksrektorer som kommunala inspektörer och distriktsöverlärare differentierad med hänsyn till läroverkets respektive folkskolans omfattning. Skolväsendets mycket varierande storlek i olika kommuner talar för att dess omfattning också skall inverka på skoldirektörstjänsternas placering i lönehänseende. Men medan folkskolinspektörerna placerats i 11 olika lönegrupper, distrikts- överlärare och rektorer vid realskolor i 5 och rektorerna vid högre all- männa läroverk i 4, har utredningen funnit endast 3 lönegrupper erfor- ' derliga för skoldirektörstjänsterna. Visserligen är spännvidden mellan de minsta och de största kommuner, som förutsättes skola ha skoldirektörer, mycket betydande, men dessa tjänstemäns arbetsuppgifter blir till arten i stort sett lika och de gradskillnader, som ofrånkomligen blir tillfinnandes, måste i första hand utjämnas genom insatser av de skolledare och den kanslipersonal, som i proportion till kommunens storlek kommer att finnas till direktörens biträde. Med hänsyn till de mera komplicerade problem och krävande uppgifter samt det större ansvar som följer med tjänsterna i större kommuner, bör emellertid lönerna något differentieras efter skolvä- sendets omfattning, beräknad enligt det tidigare redovisade poängsystemet.

Utredningen föreslår följande lönegrupper för skoldirektörer och >>bitrii— ' dande skoldirektörer >.

Lönegrupp I —250 poäng >> 11 251—500 >> >> 111 över 500 >

Dä löneplan nr 2 tillämpas för chefstjänstemän och ordinarie tjänste— män, som tillsättes medelst förordnande, och löneplan nr 1 icke räcker till för de högst avlönade rektorerna vid läroverken, synes skoldirektörs— tjänsterna lämpligen böra inplaceras på löneplan nr 2.

När det gäller val av lönegrader synes en värdering av skolchefstjänsterna icke kunna göras annorlunda än i förhållande till andra, mer eller mindre jämförbara tjänster. Utredningen har påpekat, att det i varje fall icke synes vara skäligt att sätta lägre lön för skoldirektör än för de högst placerade läroverksrektorerna. Lägre lön än motsvarande löneklass 13 på löneplan 2 torde således ej böra komma i fråga för skoldirektör i lönegrupp I.

Förste rektorerna kommer att såsom ledare för sina respektive skolen- heter åtnjuta härför fastställd lön. För den ökning av arbetsuppgifter och ansvar, ställningen som förste rektor kommer att medföra, bör ersättning utgår i form av särskilt årsarvode såsom tillägg till rektorslönen.

Även för dessa skolchefer kommer arbetsuppgifternas omfattning att variera, beroende på kommunernas olika storlek. För närvarande finns realskolor och även högre allmänna läroverk i mycket små kommuner (Haparanda, Lycksele) och det sammanlagda antalet klassavdelningar i kommuner, där förste rektor behöver tillsättas, kan förutses komma att växla mellan omkring 20 och väsentligt över 100. Det synes därför vara riktigast, att arvodena också i detta fall differentieras. Utredningen före— står följande arvodesgrupper.

Arvodesgrupp Antal poäng I högst 50 II 51— 70 111 71——100 IV över 100

Tillsättes förste rektorer i samtliga kommuner —— utom de största där det nu finns högre allmänt läroverk eller realskola, skulle antalet till en början uppskattningsvis bli omkring 230, och fördelningen på arvodesgrup- pcr följ—ande: Grupp I c:a 130, grupp II c:a 40, grupp III c:a 40 och grupp IV c:a 20. Allteftersom enhetsskolor införes och realskolorna uppgår i dessa, bör man kunna räkna med en minskning av antalet förste rektorer. särskilt bland dem som hänförts till arvodesgrupp I.

Rektorer. I det stora flertalet kommuner, närmare 800 stycken, kommer den facklige ledaren av den obligatoriska skolan att tillika vara skolchef.

För de allra flesta av dessa rektorer kommer, så länge enhetsskola ej är införd, arbetsuppgifterna att ganska väl överensstämma med dem som nu åligger distriktsöverlärare. Dessas löner reglerades 1954, och deras löne- l'örmåner (1955) framgår av följande tabell.

Antal läraravd. Lönegrad Årslön (ortsgrupp 3)

9 Gb 1 18.396 10—19 Cb 2 19.392 20—29 Ch 3 20.424 30—44 Cb 4 21.444 45—59 Cb 5 22.392 60— Gb 6 23.364

Eftersom distriktsöverlärarnas löner så nyligen reglerats, vill utredningen inte nu ifrågasätta någon förändring i lönesättningen för de rektorer, som blir skolledare vid folkskolan enligt dess nuvarande organisation, även om en viss ändring av arbetsuppgifterna kan följa med skolchefskapet.

För rektorer vid folkskola, i vilken försöksverksamhet med 9-årig en- hetsskola bedrives, liksom vid enhetsskola, sedan denna införts, blir arbets— uppgifter och arbetsförhållanden emellertid i betydande mån annorlunda än i den nuvarande folkskolan. Det ligger i sakens natur, att försöksverk- samheten (enhetsskolan) ger och kommer att ge skolledarna vidgade och mera krävande arbetsuppgifter. Detta förhållande har av utredningen be- rörts i betänkandet den 3 november 1954 med förslag till vissa åtgärder rörande den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten m. m. (Jfr prop. 1955:120 5. 39 f). Det må också erinras om, att när nu gällande reglering av distriktsöverlärar—organisationen beslöts ( prop. 1954:135 ; StU 1954:106; Rskr 1954z255) skedde det under uttryckligt framhållande av att den icke hade avseende å skolledaruppgifterna i enhetsskolan eller i försöksdistrik— ten. StU anförde således, s. 28:

Utskottet vill för sin del framhålla, att en reform av distriktsöverlärarorganisa— tionen i dagens läge endast bör anses gälla skolledarinstitutionen i den nuvaran- de folkskolan. Utskottet har icke velat motsätta sig, att en dylik reform nu genom- föres i enlighet med det av departementschefen framlagda förslaget. Även om detta innebär en mera definitiv reglering än hittills av överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden vill utskottet likväl understryka att reformen som helhet måste betraktas som ett ytterligare provisorium, denna gång i avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande till frågan om den kommunala skol- ledarinstitutionen i den blivande enhetsskolan och därmed sammanhängande spörsmål.

Vid en lönereglering av dessa skolchefstjänster måste, utöver de ändrade arbetsuppgifterna, också den omständigheten uppmärksammas, att tjänste- innehavarna icke som de nuvarande distriktsöverlärarna skall rekryteras enbart bland folkskollärare i 21 eller 23 lönegraden, utan att lärare i

läroämnen, d. v. s. i 25—27—29 lönegraderna, också kommer att vara behöriga sökande. Dessa två grupper, i fortsättningen för korthets skull kallade folkskollärare och adjunkter, rekryterar för närvarandel) två helt skilda och helt olika lönesatta skolledarkarriärer, vilka illustreras av ta— bell 14. De olika löneklasserna inom de tre angivna grupperna bestäm— mes av skolans respektive skoldistriktets storlek på sätt som tidigare be- skrivits.

Tab. 14. Löneklass och årslön enligt löneplan I (ortsgrupp 3).

39! (291,48)

38 I (28.332) Adjun'ktskompetent 37 rektor vid rea-liskola (27.504) Cb 94—13 . 36» (26.688) ”_

3.5 Icke-amijunktjskompetent (25.848) rektor vid realskola 34 Gb 7—1L (25.020) 33 (24.180) 132 (23.364) 31 (22.392)

111. 30 Distriktsöverlärare (21.444) vid folkskoleväsendet 99 Gb (13) 2—6' (20.424)

28 (19.392)

27 (18.396)

Skolled-artjänsterna i grupp I rekryteras bland lärare placerade i löne— graderna 27 och 29 (slutlöneklasser 30 och 32), i grupp II bland lärare i lönegraderna 25 och 27 (slutlöneklasser 28 och 30) samt i grupp III bland lärare i lönegraderna 21 och 23 (slutlöneklasser 24 och 26). Det skiljer således i lärartjänster upp till 8 löneklasser mellan folkskolläraren och adjunkten, båda enligt utredningens förslag behöriga till de här ifråga- varande skolchefstjänsterna. Mellan distriktsöverlärare och rektor vid real- skola skiljer 7 löneklasser om båda är placerade vid de största skolenhe— terna och högst avlönade i sin grupp.

1 Det bortses här från de provisoriska bestämmelser, enligt vilka ämneslärarutbildad lärare är behörig till distriktsöverlärartjänst i försöksdistrikt.

Vid bedömningen av lönesättningen av dessa skolchefstjänster synes det icke vara möjligt att bortse från de nuvarande relationerna mellan folk- skollärares och adjunkts lön. Att det föreligger en skillnad här, är fullt naturligt, då fråga är om tjänster av olika innehåll, Vilka var för sig är avsedda för innehavare med efter tjänsterna avpassad olika utbildning och kompetens. Det torde däremot vara sällsynt, att samma tjänst — vilket det nu blir fråga om lönesättes olika, alltefter innehavarens utbildning och formella meritering. Här föreligger emellertid nu Spörsmålet om och i vilken mån lönedifferensen mellan folkskollärare och adjunkt skall slå igenom vid lönesättningen av dessa nya skolledartjänster.

När det gällde skoldirektörstjänsterna, fann utredningen icke anledning föreslå, att hänsyn till utbildning skall tagas, då lönegradsplaceringen bestämmes. Vid urvalet av dessa tjänsters innehavare bör t. ex. goda ledar- egenskaper, utmärkt organisatorisk och administrativ förmåga, fallenhet l'ör samarbete och allmän erfarenhet väga tyngre än den ena eller andra examen. Med andra ord, lämpligheten bör här fälla utslaget, och utred- ningen kan icke finna det skäligt att ge två befattningshavare, som skall utföra samma arbete, olika lön med hänsyn till en formell utbildning, som icke har direkt avseende på chefstjänster av det slag, skoldirektörs- tjänsterna är. Principiellt sett skulle samma skäl kunna anföras för en lika— dan bedömning av rektorstjänsterna, men det föreligger en skillnad här, som bör tillmätas en viss betydelse. Den består däri, att rektorerna är när- mare knutna till skolan och alltid skall utöva en viss verksamhet som lärare samt som pedagogiska ledare för viss-t stadium (jfr. s. 136). Just på skolans område har dessutom den principen knäsatts, att lönesättningen av samma tjänst kan variera med hänsyn till innehavarens utbildning. Sålunda är, som förut angivits, rektor vid statlig och kommunal realskola och högre kom- munala skolor placerad i olika lönegrader, beroende på om han är adjunkts- kompetent eller ej. Ämneslärare vid högre kommunal skola är placerad två lönegrader under adjunkt, och lek-tor vid högre allmänt läroverk är, om han disputerat för doktorsgrad, placerad två lönegrader högre än lek- tor, som år filosofi-e licentiat. Motsvarande förhållande kan sägas råda be— träffande folkskollärare i 23 lönegraden, vilka hittills skolat fylla samma uppgifter som adjunkter i 27 lönegraden.

I detta sammanhang förtjänar påpekas, att systemet med lönedifferen- tiering efter utbildning icke slagit igenom beträffande rektorstjänsterna vid de högre allmänna läroverken, där för närvarande omkring 20 % av rek— torerna icke är lektorskompetenta men uppbär samma lön som sålunda kompetent rektor. 1941 års lärarlönesakkunniga rekommenderade dock på sin tid lönedifferentiering även för denna rektorsgrupp.

I det förhållandet, att den skolchefsgrupp (rektorerna), som nu är ifråga, skall undervisa, föreligger en viss grund för olika lönesättning med hän— syn till utbildningen, enär olikheten i utbildningen betingas av de skilda

undervisnings- eller läraruppgifterna, och värderingen av dessa redan är gjord genom lärartjänsternas lönegradsplacering-ar. Kostnaderna för en veckotimme är, om den fullgöres av en adjunkt i 32 löneklassen, i runt tal 930 kronor och av en folkskollärare i 24 löneklassen 520 kronor. Teoretiskt sett finns också möjligheter att utifrån detta förhållande konstruera ett system för differentierade rektorslöner med hänsyn till utbildningen, men såvitt utredningen kunnat finna, .skulle ett dylikt system bli invecklat och av den anledningen mindre ändamålsenligt, och framförallt skulle det bli olämpligt, eftersom det enligt utredningens mening icke gärna bör komma i fråga att variera rektorslönerna efter lärarlönerna till folkskollärare, folk- skollärare i 23 lönegraden, ämneslärare i 25 och 27 lönegraderna samt ad- junkter i 27 och 29 lönegraderna.

Efter att ha prövat olika vägar att lösa detta problem, har utredningen kunnat konstatera, att förutsättningar icke föreligger att utifrån rådande förhållanden eller från några på området gällande allmänna principer här- leda den riktiga lösningen, utan att denna i stort sett måste träffas på grundval av en bedömning. Enligt utredningens uppfattning bör därvid undervisningsskyldigheten skjutas i bakgrunden och tyngdpunkten myc— ket markerat läggas på de med skolledarskapet förenade uppgifterna, vilka är de mest väsentliga i en skolchefstjänst. Ehuru dessa uppgifter i huvudsak är desamma oavsett Skolchefens lärarutbildning, vilket talar för en enhetlig lönesättning, bör man likväl enligt utredningens mening icke bortse ifrån att det mellan de lärargrupper, som här kan komma ifråga, finns en skill— nad i kompetens för pedagogiskt ledarskap av skolans olika stadier, å ena sidan låg- och mellanstadierna och å andra sidan högstadiet, samt att löne- sättningen inom undervisningsväsendet genomgående ligger högre ju högre stadium skolledar- och lärargrupperna har kompetens för. Fastän det i och för sig varit önskvärt, att all differentiering kunnat undvikas på detta om- råde, har utredningen således, med hänsyn till nämnda skillnad i kompe— tens samt till skillnaderna i lön mellan de till tjänsterna ifråga-kommande lärargrupperna och den olika lönesättning som tillämpas inom detta om- råde, funnit sig böra föreslå, att två Iönesättningar kommer till användning beträffande dessa skolchefer, nämligen en för adjunktskompetenta och en för icke-adjunktskompetenta rektorer.

När lönegraderna skall bestämmas, synes det utredningen icke påkallat. att för den adjunktskompetenta gruppen överskrida de lönegrader, som nu användes för adjunktskompetent realskolerektor. Denna löneskala ligger enligt utredningens mening tillräckligt högt för att erbjuda erforderlig mar- ginal vid invägningen av de med skolchefstjänsterna förbundna uppgif- terna. Det merarbete, som kan följa av försöksverksamhetens (enhetssko- lornas) i förhållande till realskolorna större elev- och klassantal och större differentiering kan dessutom kompenseras av minskad undervisningsskyl- dighet och av biträde av studierektor för låg- och mellanstadiet samt av tillsynslärare vid de olika skolanläggningarna.

Vid inplaceringen på Cb-planen gäller som förut sagts något olika system för de nuvarande distri-ktsöverlärarna och för rektorerna vid realskolor och högre kommunala skol—or. En lämplig kombination av dessa kan åstad— kommas med användning av det poängsystem, för vilket redogjorts på s. 132. I överensstämmelse med rådande förhållanden bör fem lönegrupper finnas för dessa skolchefer, och utredningen föreslår, att följande poängtal bildar grund för placering i lönegrupp.

Lönegrad å Cb- planen _ Löne- . Icke- Poang grupp Agålälkts' adjunkts- pe- kompe- temt rektor tent rektor1 —19 I 9 —— 20»—29 II 1.0 —— 30—44 III 1'1. —— 45—59 IV 12 —— 60— V 16

1 Bestämmes efter vederbörliga förhandlingar.

Skolledare vid enhet av kommunens obligatriska skolväsen. Beträffande de löner, som nu utgår till rektorerna vid allmänna läroverk, högre [kom- munala skolor m. m., hänvisas till redogörelsen för nuvarande förhållan- den. Utredningen skall här endast uppehålla sig vid avlöningsförhållandena för skolledare vid enhet av den obligatoriska skolan, vil-ka skall finnas i kommuner, där den obligatoriska skolan får sådan omfattning, att den ej kan handhavas av en skolledare. Då således skolchef alltid kommer att finnas i dessa fall blir, som förut framhållits, arbetsuppgifterna för rektor vid skolenheten i första hand av pedagogisk natur. Det vore emellertid icke riktigt att förutsätta, att det enbart blir fråga om sådana åligganden. Där- est en skolorganisation av den omfattning, det här kan bli fråga om, :skall fungera smidigt och effektivt måste i rektors åligganden ingå ansvar i orga- nisatoriskt och administrativt hänseende såväl för den egna skolenheten som —— i viss mån _— för kommunens hela skolväsende. Särskilt i storstäderna blir det, trots att skoldirektör finns, nödvändigt att låta rektor ansvara för betydande frågor av »lokal» art, (1. v. s. sådana som sammanhänger med den direkta skoladministrationen inom den region, där skolenheten är centrum.

Ledningen av en skolenhet inom en stor kommuns .skolväsen blir emeller- tid av något annorlunda art än utövandet av chefskapet över en kommuns skolväsen av motsvarande storlek. Framför allt blir inte ansvaret detsamma i det förra fallet som i det senare, om också arbetskvantiteten kan vara

fullt jämförbar. Men även om den centrala skolledningen koordinerar verk- samheten i dess helhet och ansva-rar för densamma, får det ankomma på rektorerna för skolenheterna att sammanställa och ansvara för uppgifter rörande dessa samt verkställa erforderliga utredningar och avge förslag och yttranden, i frågor, som berör och är av betydelse för skolväsendet i dess helhet. Ritningsgranskning och deltagande i kommittéarbete, när frå- ga är om nybyggnad eller eljest om lokalbehovet för skolområdet, ankom- mer vidare på dessa skolledare och som ett nödvändigt organ för enhet- lighet och samordning måste rektorskollegium finnas i storstäderna och ofta sammanträda. Det må också i samband med diskussioner om dessa skolledares löner framhållas, att utredningens organisationsförslag inne— bär, att särskild ledare för hela den obligatoriska skolan, på det sätt den kommunale folks-kolinspektören nu är det, icke skall finnas i kommuner, där skoldirektörstjänst inrättas, vilket betyder, att rektorerna vid de olika enheterna av den obligatoriska skolan i princip får samma självständiga ställning och ansvar i förhållande till skolchefen som rektorerna vid de traditionella skolenheterna, läroverk, högre kommunala skolor etc. Är förste rektor icke tillika rektor vid den obligatoriska skolan och finns flera rek- torer vid denna, blir förhållandet i dessa fall detsamma.

Vid ställningstagandet till löneförhållandena för led-arna av skolenheter inom den obligatoriska skolan blir en avgörande fråga, hur de skall betrak- tas i förhållande till de rektorer, som tillika är skolchefer i kommuner, vars hela skolväsen är av motsvarande omfattning. De senares lönegradsfråga bör lämpligen vara klar och finnas som bakgrund, när definitiv ställning skall tagas till lönen för ledarna av skolenheterna. Av de synpunkter utred- ningen nyss framfört på de sistnämnda skolledarnas ställning och uppgif- ter, torde framgå, att de enligt utredningens uppfattning kommer nära skolchefskategorien rektorer och följaktligen även i lönehänseende bör komma på i det närmaste samma plan som dessa. Det system för lönegrads- placering, varom utredningen på s. 148 och 149 framlagt förslag, bör således i princip få motsvarande tillämpning för rektor vid skolenhet inom den obligatoriska skolan, med den modifikation beträffande poängberä-kningen, som nedan föreslås.

I den nuvarande skolorganisationen har de rektorer, varom ovan talats, sin närmaste motsvarighet i »annan överlärare». 1950 års lärarutredning, som 1952 framlade betänkande angående vissa med överlärarinstitutionen sammanhängande frågor, ingick också på Spörsmålet om »annan övel— lärares» avlöning. Lärarutredningen avstod emellertid från att framlägga förslag härom med den motiveringen att svårighet förelåg att bedöma, vil- ken ställning dessa skolledare skulle komma att intaga efter den reform av skolans lokala ledning, som förbereddes inom 1951 års skolstyrelseut- redning.

Det förslag till reglering av avlöningsförhållandena för den obligatoriska

skolans rektorer, som utredningen nu framlagt, bör givetvis också omfatta de skolledare av detta slag, som redan finns.

Avlöningen till »annan överlärare» utgår för närvarande, med de undan— tag som framgår av tabellen på s. 00, med lika belopp till varje överlärare inom samma kommun och har således icke satts i förhållande till det antal läraravdelningar, som lyder under honom. Härigenom vill man motverka en strävan efter förflyttning från en lägre till en högre betald befattning inom samma kommuns skolväsen. Utjämningen av arbetsuppgifter sker, där så behövs, genom att särskilda uppgifter företrädesvis lämnas åt över- lärare med mindre antal avdelningar. Denna tanke synes utredningen vara riktig. Utredningen föreslår därför, att lönegrupp för de ifrågavarande rek- torerna i kommun med skoldirektör skall bestämmas på grundval av den poängsumma som erhålles genom division av den totala poängsumman för den obligatoriska skolan med antalet rektorer vid denna.

På samma sätt bör lönegruppen bestämmas, där förste rektor icke tillika är rektor vid den obligatoriska skolan. Där så är fallet, skall skolchefen ingå i det antal skolledare, varmed den totala poängsumman skall divideras, dock att Skolchefens lönegrupp icke bestämmes på grundval av den sålunda erhållna kvoten utan på grundval av den totala poängsumma, som det obli- gatoriska skolväsendet ger, varjämte arvode tillkommer (jfr s. 144).

Statsbidrag till skolledarnas avlöning Vissa kostnadsberäkningar

Statsbidrag. Till avlönande av rektorerna vid de högre kommunala sko- lorna har statsbidrag utgått sedan gammalt och utgår för närvarande med 78 procent av rektors avlöning. För folkskoleväsendets del dröjde det till 1936, innan beslut fattades om statsbidrag för detta ändamål. Beslutet, som föregåtts av utredning och förslag av 1934 års folkskolesakkunniga (SOU 1934:17), innebar, att statsbidrag skulle utgå med hälften av arvodeskost- naden för högst en överlärare i varje distrikt dock med högst 1.000 kr. Till

'kommunal folkskolinspektör och överlärare i stad, där sådan inspektör fanns, skulle statsbidrag i regel ej utgå. Vid den följande regleringen av överlärarnas löner (år 1946) följdes i princip samma linje. 1941 års lärar- lönesakkunniga, som utrett frågan, anförde bl. a. (SOU 1944:64):

En reglering av överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden bör i första hand gälla distriktsöverlärarna, då statsmyndigheterna ha särskilt intresse av att sådana befattningar inrättas. Vissa skäl tala för, att regleringen i samma ut- sträckning borde gälla även de nu helt kommunalt avlönade inspektörerna och övriga överlärare. Detta skulle förutsätta, att staten övertoge en del av kost- naderna för ifrågavarande befattningshavare. Nämnda kostnader kunna dock icke anses särskilt betungande för de skoldistrikt det här gäller _ samtliga äro städer med minst 60 läraravdelningar. De sakkunniga anse sig därför endast böra föreslå en reglering av löneförmånerna beträffande distriktsöverlärare.

Efter utredning och förslag av 1950 års lärarutredning i betänkande 1952 angående vissa med överlärarinstitutionen sammanhängande frågor, inpla— cerades distriktsöverlärarna från och med den 1 juli 1954 i det statliga lönesystemet, och statsbidrag till lönen fastställdes att utgå med 78 procent.

För bibehållande av en skillnad i statsbidragshänseende, vilken består däri, att statsbidrag icke utgår till de kommuner som oavsett att klart behov föreligger skaffar sig en effektivare skolledarorganisation för den obligatoriska skolan än en skolledare med viss undervisningsskyldighet,torde hållbara skäl icke kunna anföras i nuvarande läge, då det är ett samhälls- intresse att en skolreform genomföres, vilken ställer betydande krav på den kommunala skolledningen och icke minst på dess pedagogiska fack— män. Utredningen föreslår, att statsbidrag till avlönande av skoldirektörer skall utgå med procentsats, som funnits lämplig för motsvarande bidrag till avlönande av rektorer vid de högre kommunala skolorna och distrikts- överlärarna, eller med 78 procent.

Till det arvode, som utöver rektorslönen skall utgå till förste rektor, före- slår utredningen statsbidrag efter samma procentsats.

Då statsbidrag till avlönande av distriktsöverlärare nu utgår med 78 pro- cent, synes det-samma böra gälla för de rektorstjänster, vilka skall ersätta distriktsöverlärartjänsterna. Såsom i olika sammanhang betonats, kommer skolledarskapet för enhet av den obligatoriska skolan att till väsentlig del innebära detsamma som skolchefskapet i kommun, där bara en sko]- ledare finns. Någon avvikelse i fråga om statsbidragsprocenten för dessa skolledartjänster i förhållande till de övriga här nämnda synes därför icke vara motiverad.

Kostnadsberäkningar. Utredningens kostnadsberäkningar berör endast skoldirektörs- och förste rektorstjänsterna. En beräkning av kostnaderna för de rektorstjänster, som tillika skall vara skolchefstjänster, och för rektors- tjänsterna vid enhet av det obligatoriska skolväsendet förutsätter som ut- gångspunkt en uppfattning om de belopp med vilka de nuvarande överlärar- lönerna i försöksdistrikten skall höjas. Dessa lönehöjningar bör fastställas efter förhandlingar, vilka utredningen icke ansett sig böra föregripa genom en kostnadsberäkning, som, om den skall vara realistisk, fordrar en nog- grann bedömning av löneökningens storlek, vilken det ej torde tillkomma utredningen att göra.

Skoldirektörstjänsterna. Enligt utredningens förslag skall skoldirektörs- tjänster finnas i dels de kommuner, där kommunal inspektör nu finnes, dels i ytterligare ett 20-tal kommuner. Antalet kommunala inspektörer eller motsvarande är för närvarande 29 stycken. Utan att framlägga förslag om lönesättning av skoldirektörstjänsterna har utredningen uttalat, att löne- klass 13 å löneplan 2 synes vara den lägsta som kan komma i fråga för dessa tjänster, vilka borde placeras i tre lönegrupper. I nedanstående sam- manställning (tab. 16) har lönen enligt denna löneklass lagts till grund

för beräkningen av lönekostnaderna för skoldirektörstjänsterna, varför ök- ningen i verkligheten torde bli större än som framgår av denna.

Tab. 15. Beräknade nuvarande kostnader på grundval av 1955 års löner för de kommunala folkskolinspektörs- och distriktsöverlärartjänsterna i de kommuner, där skoldirektörer enligt utredningens förslag bör finnas.

, Kommuner- ' Totalt nas kost- Statsbidrag nader 29 kommunala inspek—törerl) 848.000 848.000 20 distrikts- överlärare (Ch 6, orts- grupp 3) 467v.000 103.000 364.000 Summal 1x.31|5.000 951.000 364.000

1) Skoldirektören i Stockholm inräknad.

Tab. 16. Kostnaderna för 49 skoldirektörstjänster, beräknade efter löneklass 13 å löneplan nr 2.

Kommuner- Totalt nas kost- Statsbidrag nader

49 skoldirek- törer 1.562.000 344.000 12.18.0400

ökning resp. minskning av nuvarande kost- naderna på grund av utred- ningens förslag +247.000 —607.000 +854.000

Förste rektorsbefattningarna. Antalet förste rektorer har enligt beräk- ning på s. 126 förutsatts komma att till en början uppgå till drygt 200 och minska efterhand.

Om man utgår från ett geomsnittligt årsarvode till förste rektor av 2.000 kr., skulle arvodeskostnaderna under de första åren belöpa till 200X2.000 = 400.000 kr., varav 312.000 kr. skulle falla på staten och 88.000 kr. på kommunerna. Till dessa belopp måste emellertid läggas kostnaderna för förste rektors på grund av skolchefskapet minskade undervisningsskyldig- het. Beräknas denna till i genomsnitt 4 veckotimmar och timarvodet genom- snittligen till 475 kronor, skulle den årliga kostnaden härför bli 380.000 kr., fördelad med 296.000 kr. på staten och 84.000 kr. på kommunerna. Den sammanlagda kostnadsökningen för förste rektorerna skulle således kunna beräknas uppgå till 780.000 kronor, varav 608.000 kr. på staten och 172.000

kr. på kommunerna, förutsatt att befattningar inrättas i den omfattning utredningen föreslagit.

Rektorstjänsterna vid skolenhet. Det förhållandet att arvodena till »annan överlärare» bekostas av kommunen betyder inte, att staten är utan kost- nader för dessa skolledare. En väsentlig del av den överlärartjänsten åtföl- jande folkskollärarlönen, till vilken statsbidrag utgår ograverat, utgör i rea— liteten ersättning för överläraruppdraget. Kommunernas och statens bc- räknade utgifter för avlöning av »annan överlärare» 1954/55 framgår av sammanställningen i tabell 17, i vilken också angetts, vilka årskostnaderna skulle varit, om tjänsterna varit lönereglerade i enlighet med utredningens förslag.

Tab. 17.

Totalt Statens Kommuner- amdel mals andel

Beräknade kost- nader 1954/55 för nuvarande anitavl (1150) »an— nain överlärare» inklusive värdet av deras lek- tionstimmar (sammanlagt 9193 stycken) 3.1-98.00(l 2.054.000 1.144.000

Beräknade kost- nader för 152 »annan överlä- rare» enl. ovan på grundval av 1955 utgående löner, därest lön i genomsnitt ul- gått efter Cl) 5 (ortsgr. 3) och statsbidrag med 78 % 3.381.000 2.637.000 744.000

Ökning resp. minskning vid ett genomföran— de av utred— ningens förslag +183.000 +583.000 —400.000

Av den angivna totalkostnaden utgjorde 84,5 % ersättning för överlärar- uppgifterna och 15,5 % ersättning för undervisning.

Skolledarnas tjänstebeteckningar

Skolcheferna. Utredningen har i det föregående använt följande beteck- ningar på skolcheferna: Skoldirektör, förste rektor samt rektor. Det torde

klart ha framgått, vilka skillnaderna avsetts vara mellan de olika slagen av befattningshavare. Då det icke är oväsentligt att få riktiga och använd- bara tjänstebeteckningar för de olika skolledarna, skall utredningen något dröja vid denna fråga och motivera den valda titulaturen.

Vad först beträffar skolcheferna i de största kommunerna, kan det före— falla, som om det legat närmast till hands att bibehålla den titel som redan finns # lätt ändrad från folkskolinspektör till skolinspektör. Ett fel har emellertid alltid vidlådit denna titel, nämligen att den lätt förorsakat för- växling med de statliga skolinspektörerna. Det synes därför vara lämpligt att taga tillfället i akt och nu söka finna en tjänstetitel, som klart skiljer de kommunala skolcheferna av denna kategori från statens inspektörer. Utredningen har stannat för titeln skoldirektör, vilken språkligt sett bättre än inspektör anger en kommunal skolchefs ställning i skolorganisationen. Skäl som ytterligare talar för denna benämning är, att den redan använ— des om den högste facklige skolledaren i Stockholm. Det kan också nämnas, att ledaren av skolväsendet i större kommuner i Danmark kallas »skole- direktör».

I det ringa fåtal kommuner, där två eller flera skolledare kommer att fin— nas på skolchefsplanet, kan möjligen bruket av benämningen inspektör icke undvikas. Tänkbara benämningar, vilka skulle göra inspektörstiteln över— flödig, är dock skolöverdirektör, yrkesskoldirektör, skoldirektör och biträ- dande skoldirektör. Den senare då i dagligt tal kallad skoldirektör. Utred- ningen framlägger emellertid ej något bestämt förslag på denna punkt och vill ej heller motsätta sig, att inspektörstiteln i dessa speciella fall kommer till användning, ehuru det i klarhetens intresse vore att föredraga att t. ex. biträdande skoldirektör ersatte titeln inspektör så långt möjligt år.

Då anledning inte föreligger att frångå den hävdvunna rektorstiteln för ledare av en viss skolenhet, har det synts utredningen som om förste rektor vore en god lösning av titelfrågan, i de fall skolchefen samtidigt skall vara ledare för en skolenhet.

Beträffande rektorstiteln vill utredningen anföra följande. I sitt förslag den 3 november 1954 till vissa åtgärder rörande den peda— gogiska ledningen i försöksdistrikten m.m. föreslog utredningen såsom en enligt dess mening naturlig åtgärd, att skolledaren vid den obligatoriska skolan i kommun, där försöksverksamhet med 9—årig enhetsskola bedrevs, skulle kallas rektor och icke distriktsöverlärare. Utredningen gick emeller- tid i samma förslag längre och föreslog, att benämningarna distriktsöver- lärare och >>annan överlärare» generellt skulle avskaffas och ersättas med rektor. Som motivering härför anfördes:

En ändrad titulatur för skolledarna endast i dessa (försöksdistrikten) skulle nämligen kunna uppfattas såsom om det vore avsikten att ge skolledartjänsterna i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt skilda valörer. Men åtgärdens syfte är tvärtom att genom att nu införa en benämning, som har gammal hävd och an- vändes inom praktiskt taget alla andra skolformer än folkskolan, markera att det

inte föreligger någon principiell skillnad i skolledaruppgifterna mellan folkskola, försöksskola (enhetsskola) och andra skolor.

Utredningens förslag i synnerhet på denna punkt men även rörande skol— ledarbenämningarna i övrigt föranledde vissa invändningar, bl. a. på den grunden att en ändring icke borde vidtagas redan på det stadium frågan då befann sig. I propositionen 1955:120 föreslog departementschefen, att ställningstagandet i titelfrågan borde anstå, tills utredningens förslag före- låge, vilket också blev fallet.

Då det nu gäller att taga slutlig ställning också på denna punkt, finner utredningen sig böra fasthålla vid sin tidigare ståndpunkt och föreslår, att skolchefen i kommun, där endast en skolledare finns vid de skolor, som enligt 5 & utredningens förslag till skolstyrelselag skall lyda under skol- styrelsen, skall kallas rektor. Ordets makt över tanken är ovedersägligen stor och utredningen kan icke annat än finna det rimligt, att den anled- ningen till missförstånd rörande de olika skolformerna undanröjes, som kan ligga däri, att skolledaren vid den obligatoriska skolan, folkskolan, för- söksskola (enhetsskola), har en särskild benämning, medan skolledaren vid de 5. k. högre skolorna och praktiskt taget varje annan skolform dessutom (t. ex. yrkesskola med kvällsundervisning) kallas rektor. Att antalet inne— havare av rektorstiteln i landet ökar med ett 1.000—tal synes utredningen inte ha någon som helst betydelse, enär dessa befattningshavare ostridigt är rektorer i den mening detta ord enligt vedertaget språkbruk här i landet har. Några praktiska olägenheter synes inte heller kunna väntas följa av denna åtgärd. I varje kommun skall finnas en skolchef, oavsett storlek och antal rektorer. Vem denne är kommer tvekan icke att kunna råda om i något fall. I de kommuner, där skolchefen enligt utredningens förslag skall benämnas rektor, torde endast undantagsvis någon mer än han finnas med denna titel.

Skolledarna vid skolenhet. Någon ändring i titulaturen för skolderare, som redan kallas rektor, har utredningen ej anledning föreslå.

Med samma allmänna motivering som nyss anförts för rektorstitelns an- vändning föreslår utredningen, att också skolledare vid enhet av den obligatoriska skolan — numera »annan överlärare>>>> —— skall kallas rektor. Hans ställning och uppgifter såsom skolledare för kanske ett 50-tal lärare och 1.000—talet elever gör det lika befogat, att rektorstiteln kommer till användning i dessa fall som beträffande ledaren av en liten realskola eller yrkesskola. Term—inologiska skäl kan anföras mot denna benämning, efter- som den inte markerar någon skillnad i förhållande till rektor i mindre kommuner, vilken tillika är skolchef. Med hänsyn till tjänsternas innehåll är en sådan åtskillnad emellertid ej motiverad och utredningen anser sig icke kunna förorda en dylik, enär konskvensen i så fall bjuder, att även ledare av andra skolenheter (gymnasier, flickskolor, yrkesskolor, praktiska realskolor) , borde få samma benämning (t. ex. överlärare, eftersom alla skol-

ledarna enligt utredningens förslag skall intaga en likartad ställning i förhål- lande till skolchefen. Att ge den obligatoriska skolans skolledare en särbe- nämning anser utredningen bestämt böra undvikas.

Några reella olägenheter av de benämningar och den titulatur, utred— ningen här föreslår, kan icke uppstå.

Biträdande skolledare

I det nuvarande skolsystemet förekommer vad man skulle kunna kalla biträdande skolledare för utförande av vissa uppgifter. Hit hänför utred- ningen tillsynslärarna i folkskolan samt vid läroverk och andra högre skolor.

Sedan den 1 juli 1955 må vid skola, där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives och vid i folkskolan inbyggd realskola, inrättas be- fattningar för ännu en grupp biträdande skolledare enligt de bestämmelser, för vilka redogjorts på s. 111. Innehavare av sådan befattning skall tills- vidare enligt riksdagens beslut kallas studieledare.

Som förut framhållits, är biträdande skolledare av stor betydelse för att ge skolledarorganisationen nödig balans och smidighet. De är nödvändiga för att man på ett enkelt sätt skall kunna fylla ut luckor i organisationen och ge skolledarna erforderligt stöd i arbetet. Av de biträdande skolledarna skall studieledarna och folkskolans tillsynslärare här behandlas.

Studieledare. Att behov av studieledare för närvarande föreligger torde vara klart ådagalagt genom utredningens tidigare redovisade förslag av den 3 november 1954 och statsmakternas ställningstagande till dessa.

När det gäller att taga ställning till huruvida den förstärkning av den pedagogiska ledningen, som provisoriskt beslutats för försöksskolorna och för i folkskolan inbyggda realskolor, kan anses vara behövlig också i en mera slutligt utformad skolledarorganisation, vill utredningen först erinra om vad den härom anförde i ovannämnda betänkande. Det heter där (5. 18 f) :

Undersökningar av den fackliga ledningens lämpliga utformning i framtiden har lett utredningen till uppfattningen, att biträdande skolledare kommer att erford- ras i enhetsskolan. Utredningens förslag i det följande är därför icke till sin prin- cipiella innebörd att betrakta som provisoriska, även om utformningen i olika avseenden kan komma att modifieras i utredningens slutliga förslag.

Efter att ha berört den just aktuella situationen anförde utredningen vidare:

Det otillfredsställande förhållandet att man tillsvidare inom försöksverksam- heten måste ha skolledare, som i regel icke utbildats för alla de stadier, de skall leda, påkallar i första hand uppmärksamhet. Någon förändring i detta förhållande åstadkommes icke av ett genomförande av vad utredningen här ovan föreslagit i fråga om behörighet för lärare i läroämnen till skolledartjänsterna i försöks- distrikten. I de fall en ämneslärarutbildad skolledare tillsättes kommer nämligen frågan om den pedagogiska ledningen av låg— och mellanstadierna att fordra särskilda åtgärder, dels med hänsyn till skolledarens bristande erfarenhet av

klasslärarundervisning, dels med hänsyn till att försöksverksamheten ställer stora krav även beträffande låg- och mellanstadierna, när det gäller planerandet av verksamheten, tillsyn och överblick, överläggningar med lärarna, organisation av kursverksamhet och konsulentbesök, redovisning av försöksverksamhetens re- sultat o. s. v. Det bör i detta sammanhang observeras, att dessa stadier tillsam- mans i regel räknar det dubbla antalet elever och lärare jämfört med högstadiet. Endast rent undantagsvis torde man kunna räkna med att få ledare för försöks- distrikt som fackligt behärskar alla försöksskolans stadier. Skulle detta i något fall inträffa, kommer likväl med hänsyn till försöksverksamhetens arbetskrävande natur behov av förstärkt ledning att föreligga, förutsatt att det inte är fråga om mycket små distrikt.

Av det anförda framgår vad som varit huvudskälet för det provisoriska förslag, som utredningen tidigare framlagt, och som numera accepterats av statsmakterna.

Enligt utredningens uppfattning torde omständigheterna göra det ofrån- komligt, att den skolledarsituation, som motiverat ifrågavarande anordning, kommer att bestå i åtskilliga fall även efter det att enhetsskolan definitivt genomförts. Utredningens i det föregående framlagda förslag om den fack- liga skolledningens allmänna organisation och uppbyggnad har också som förutsättning bl. a., att den smidiga anordning, som studieledarinstitutio- nen är avsedd att vara, skall bestå i ett genomfört enhetsskolsystem. En— dast under den förutsättningen och därest biträdeshjälp, i enlighet med vad som i det följande förordas, ställes till skolledningens förfogande, torde det vara möjligt att med utsikt till framgångsrikt resultat leda skolväsendet med ett så relativt begränsat antal fackliga skolledare, som utredningen föreslagit. Utredningen vill därför framhålla, att om det efterhand skulle visa sig, att kommunerna icke på egna initiativ tillgodoser skolans behov av biträdande skolledare av detta slag, det torde, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, böra åläggas kommun att i vissa fall anställa studieledare.

Beträffande de bestämmelser, som nu blivit gällande rörande studiele— dare, har utredningen intet annat ändringsförslag att göra, än att vid en mera definitiv utformning av dessa titeln studierektor _ i enlighet med vad utredningen i betänkandet den 3 november 1954 föreslagit _— intages. Såsom skäl att i detta hänseende avvika från utredningens ståndpunkt an— fördes i propositionen 1955:120, att benämningen på skolledarna borde prö- vas i ett sammanhang, sedan utredningens slutliga förslag rörande den fack- liga ledningen förelåg.

Utredningen har på s. 154 f motiverat sina förslag i vad avser de olika skolledarnas benämningar och vill här något beröra titeln studierektor

Den av riksdagen beslutade provisoriska benämningen studieledare är enligt utredningens mening dels icke användbar som tjänstetitel, vilket studierektor är, dels är den för innehållslös och obestämd. Studierektor är ett adekvat uttryck för vad det här är fråga om, nämligen om en befatt- ningshavare, som inom ett centralt område av skolans verksamhet, enligt den av utredningen för honom avsedda ställningen, skall fullgöra funktio—

ner, som eljest skolat åligga skolledaren-rektorn. Det kan då icke vara oviktigt, 'att studieledaren får en titel, som i någon mån markerar hans förhållande till elever, målsmän och kolleger. Enligt utredningens uppfatt- ning bör studierektor förordnas för bestämd tid. Utredningen föreslår tre år, varvid skall tillses att perioden börjar löpa samtidigt med förordnande— perioden för rektorer. Vidare skall mellaninstansen och icke inspektören , lämpligförklara studierektor.

Utredningen vill ifråga om studierektor slutligen framhålla, att dylika befattningshavare kan vara användbara i andra sammanhang, än som här närmast avsetts. I den mån det i framtiden visar sig ändamålsenligt att på vissa platser kombinera gymnasium med andra skolformer (enhetsskolas högstadium, praktisk realskola, flickskola) synes studierektorsinstitutionen lämpligen kunna användas för att underlätta skolledarens arbetsbörda i pedagogiskt avseende. Det kan också stark-t ifrågasättas, om inte mindre yr— kesskolor direkt borde underställas skolchefen, som för ledningen av dessa borde ha en biträdande skolledare, en studierektor, till sin hjälp. Denna senare fråga bör prövas i samband med den utredning om yrkesskolornas skolledarfråga, som är avsedd att komma till stånd.

På samma sätt som på s. 123 och 124 skett beträffande skolledarna kan ' studierektors åligganden sammanfattas i vissa huvudpunkter enligt följande. Studierektor skall åligga: att främja arbetet för lärjungarnas fostran och undervisning; att regelbundet besöka stadiets eller skolformens avdelningar, göra sig förtrogen med arbetet inom desamma samt med lärarna rådgöra om bästa sättet för arbetets uppläggning; att ha allmän uppsikt över elevernas flit och framsteg liksom över deras ordning och uppförande; att tillse, att behövliga kollegier samt klass— och ämneskonferenser hålles; att uppgöra arbetsordning; att organisera friluftsverksamheten; att om så erfordras uppgöra förslag till arbetsfördelning mellan lärarna för kommande läsår; att befordra samarbetet mellan hem och skola.

Att beräkna de kostnader, som kan föranledas av förslaget om studie- rektorer, låter sig inte göra, då en sådan beräkning i första hand måste grundas på det antal studierektorer, som kan komma att finnas vid olika tidpunkter, och ingenting nu kan sägas härom. Rent skönsmässigt skulle kunna antagas, att studierektorernas antal i ett utbyggt enhetsskolsystem kommer att uppgå till 600. Denna siffra erhålles om man förutsätter, att i 400 av landets drygt 1.000 kommuner icke kommer att inrättas högstadier (jfr s. 120) och följaktligen ej heller behövas studierektorer. I vissa medel-

stora kommuner kan studierektorer förutsätt-as icke bli behövliga, medan å andra sidan flera studierektorer torde bli nödvändiga i de stora kommunerna.

För arvoden till studierektors nedsättningstimmar torde kostnaderna grovt kunna beräknas enligt följande. Medeltalet nedsättningstimmar per vecka kan uppskattas till sju. Det genomsnittliga arvodet för veckotimme beräknades, då det gällde förste rektors nedsättningstimmar till 475 kr. Samma belopp kan lämpligen användas här, då man bör antaga, att studie— rektorerna kommer att fördela sig med hälften på låg- och mellanstadierna och hälften på högstadiet. Totalkostnaden för 600 studierektorers minskade undervisningsskyldighet skulle således kunna uppskattas till 600X7X475= 1.995.000 kronor.

Härtill skulle komma kostnaden för arvoden, vilka för närvarande icke är bestämda.

Den verkliga kostnadsökningen torde emellertid icke bli så stor som ovanstående siffror antyder. I c:a 130 av de mindre och medelstora kom- muner, där studierektorer beräknats bli behövliga, finns realskolor och allt- så redan nu två skolledare. I dessa torde införandet av enhetsskola komma att medföra någon minskning av skolledarkostnaaerna, allteftersom den ene skolledaren kan ersättas med biträdande skolledare. I övrigt kan sägas. att om det nuvarande skolsystemet bibehållits, hade ett betydligt ökat antal realskolor erfordrats med åtföljande kostnader för skolledare. Det av utredningen föreslagna systemet med användning i stor utsträckning av biträdande pedagogiska ledare, torde därför även kostnadsmässigt i läng— den visa sig innebära en rationalisering.

För redovisningsåret 1955/56 har i propositionen 1955:120 kostnaderna för studieledarna, i vad gäller timarvoden för nedsättningstimmar, beräk— nats till 130.000 kronor.

Enligt riksdagsbeslutet 1955 skall statsbidrag till studieledare i försöks— distrikten utgå med 100 procent av kostnaderna och till studieledare vid inbyggda realskolor med 78 procent. Utredningen anser, att den härmed tillämpade principen att statsbidrag till studierektor skall utgå med hela kostnaden endast i samband med försöksverksamheten, medan bidra— get i övriga fall skall vara detsamma som till övriga skolledare —— bör förbli gällande.

Tillsynslärare vid den obligatoriska skolan. Enligt folkskolestadgan må för närvarande tillsynslärare finnas vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör. Någon bestämmelse om att tillsynslärare skall vara förordnad finns däremot inte. Statsbidrag utgår ej heller till dessa befattningar. När trots detta tillsynslärarinstitutionen nått en betydande omfattning, är detta en bekräftelse på att behov föreligger av detta slag av skolledare.

Tillsynslärares arbetsuppgifter kan i korthet sammanfattas i följande punkter. Det åligger honom: att ha tillsyn över skolanläggningen och dess inventarier,

ha tillsyn över ordningen vid skolan. att vårda skolans undervisningsmateriel, att delge skolans personal av skolledningen utfärdade meddelanden och be- stämmelser,

att kontrollera och sammanställa uppgifter rörande skolan samt insända dem till överläraren,

att ordna för hela skolan gemensamma arrangemang, t. ex. föräldramöten. studieutflykter, skolbad, skolavslutningar m. m., att vara närmaste förman för skolans ekonomipersonal.

Även vid små skolor är det nödvändigt, att en samordning av de olika företeelserna i skolans dagliga liv kommer till stånd, vilket endast kan ske, om de uppgifter som nyss angetts lägges i händerna på en bestämd person, som skall ansvara för att förbindelserna mellan skolans ledning och den enskilda skolan fungerar tillfredsställande, för att skolans materielsam- lingar väl vårdas och är i ordning, samt för skolanläggningen i dess helhet och för dess vaktmästar-, städerske— och skolmåltidspersonal.

Skolväsendets snabba utveckling under senare år har medfört, att beho- vet av tillsynslärare blivit mera markant än tidigare. Även mindre skolor har numera betydande materiels-amlingar, till vars anskaffande staten se- dan 1947 bidrager med årliga statsunderstöd. Dessa samlingar represente— rar inte ringa värden, och det är av vikt, att de väl vårdas. Enligt en gam- mal bestämmelse (Fst 5 29:5) åligger det läraren att vårda skolans under- visningsmateriel och övriga inventarier. Bestämmelsen var tillräcklig i en tid, då huvuddelen av den materiel, en läraravdelning använde, förvarades i klassrummet. I och med att gemensamma materielrum för flera avdel- ningar kommit till stånd, har det blivit en nödvändig praxis, att en av lä- rarna tillsynsläraren eller materielförvaltaren fått hand om hela ma- terielvården vid skolan, vilket naturligtvis dock inte hindrar att även den enskilde läraren skall lägga sig vinn om materielvården.

Inte minst utvecklingen på det skolsociala området, skolmåltidsverksam— lieten och skolhälsovården, har gjort det mera nödvändigt än förr att också mindre skolor står under viss direkt ledning. Men även med avseende på själva undervisningen är det nu nödvändigt med samarbete i åtskilliga detaljer, mellan de olika skolanläggningarna och mellan läraravdelning— arna. Detta samarbete organiseras dels från skolexpeditionen, dels genom direkt samverkan mellan ett par eller flera skolor. En viktig förutsättning är då, att vid varje skola finns en kontaktman, som förmedlar denna samverkan.

Det är alltså naturligt, att antalet tillsynslärare under senare år ökat. Tillgänglig statistik över denna grupp av befattningshavare är emellertid mycket ofullständig. 1954 års undervisningsstatistik, i vilken vissa uppgif- ter rörande tillsynslärarna för första gången medtogs, utvisar följande:

Hela antalet tillsynslärare vårterminen 1954 var 2.557, därav i landsbygdsdistrikt 2.137 därav i städer 420 Därav manliga 2.059 därav kvinnliga 498

Stora Tuna skoldistrikt har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1954 hemställt, att tillsynslärarfrågan vid folkskolorna måtte utredas, enär nu gällande författningar saknar närmare bestämmelser om i vilka skolor och på vilka villkor tillsynslärare skall vara anställda. Folkskolestyrelsen anser, att folkskolestadgan behöver förtydligas med bestämmelser härom. Denna framställning från Stora Tuna skoldistrikt har överlämnats till ut- redningen för att tagas i beaktande vid fullgörandet av utredningens upp- drag.

Utredningen anser, att starka skäl föreligger att nu inordna dessa biträ- dande skolledare i skolorganisationen, vilket bör ske dels genom bestäm— melser om när tillsynslärare skall finnas, dels genom statsbidrag till deras avlönande. '

Enligt gällande bestämmelser må tillsynslärare finnas vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör. De ovan angivna skälen för tillsättande av tillsynslärare är emellertid i realiteten giltiga, så snart en skola har mer än en lärare. Utredningen föreslår därför, att tillsynslärare skall tillsättas vid alla skolor med minst två läraravdelningar, därest ej skolledare finns vid skolan i fråga.

Skolöverstyrelsens statistiska kontor har efter framställning av utred— ningen ställt samman vissa uppgifter rörande de till folkskoleväsendet hö- rande skolanläggningarnas antal och storlek, varav följande framgår.

Antal skolanläggningar med 1 läraravdelning 3.060 » » » 2 läraravdelningar 2.500 » » » 3 » 1.400 » » » 4 » 450 » » » 5 » 240 » » » 6— 10 » 610 » » » 11— 15 » 220 » » » 16— 20 » 90 » » » 21— 30 » 90 » » » 31— 50 » 65 » » » 51—100 » 25

Summa 8.750

På åtskilliga ställen förekommer, att tillsynslärare icke är tillsatt vid den skola, där distriktsöverläraren tjänstgör, utan denne får jämte sina egna uppgifter också påtaga sig tillsynslärarens. Endast i de fall, då kommunen är förhållandevis liten, torde en sådan anordning kunna fungera tillfreds— ställande. Utredningen föreslår, att om kommunens skolväsen är av den om-

fattningen att det motsvarar mer än 14 poäng enligt systemet på s. 132 och om det tillika vid skolledarens skola är flera än 10 läraravdelningar så skall tillsynslärare finnas också vid sistnämnda skola. Är skolväsendet i dess helhet av mindre omfattning än ovan sagts skall tillsynslärare icke kunna anställas vid skolledarens skola.

Om skolledare av annat slag finns vid skolan, bör det bli beroende på omständigheterna, om tillsynslärare skall tillsättas. I skolor, som nu har 5. k. annan överlärare, är i regel ej någon tillsynslärare tillsatt. Däremot finns vanligen en materielförvaltare, som avlastar en väsentlig arbetsupp- gift från överläraren. Enligt utredningens mening är denna anordning lämplig och bör bibehållas. Om studieledare finns vid skolan, bör detta inte hindra, att också tillsynslärare tillsättes. Dessa båda biträdande skolle- dares arbetsuppgifter berör varandra endast i ringa grad. Skulle det befin- nas lämpligt, att samma person förordnas såväl till studierektor som till- synslärare synes emellertid principiella hinder härför ej föreligga.

Tillsynslärares arbetsuppgifter finns angivna i en av skolöverstyrelsen uppgjord normalinstruktion (se 5. 104). Några bestämmelser angående an- tagandet av instruktionen finns emellertid icke för närvarande. Utred— ningen föreslår, att om skolstyrelse önskar avvika från normalinstruktio- nen, samma bestämmelser skall tillämpas som i fråga om avvikelse från normalinstruktion för övriga skolledare.

Vid större skolor kan tillsynslärarens arbetsuppgifter bli tämligen om- fattande, i all synnerhet som de skall fullgöras vid sidan av full — eller i det närmaste full lärartjänstgöring. I gällande överenskommelse mellan stadsförbundet och folkskollärarförbunden angående tillsynslärare (se 8. 113) har angivits, att särskild materielförvaltare bör utses om skolan har mer än 24 läraravdelningar. Utredningen finner detta vara väl befogat.

Skolöverstyrelsen kan för närvarande medge en mindre nedsättning av undervisningstiden för tillsynslärare i skolor med minst 10 läraravdel— ningar (se s. 105). Det är med hänsyn till att vissa arbetsuppgifter behöver utföras medan undervisningen i skolan pågår nödvändigt, att tillsynslä- rare erhåller viss nedsättning av sin undervisningsskyldighet. Utredningen har intet att erinra gentemot de normer, efter vilka överstyrelsen beviljat sådan nedsättning. Beslut härom bör dock i fortsättningen fattas av veder- börande mellaninstans.

Som framgår av ovanstående tabell är antalet skolanläggningar med en- dast en läraravdelning ganska stort. Om man frånräknar dessa och ett an- tal skolanläggningar, där annan skolledare finns och tillsynslärare därför inte torde erfordras, skulle man komma fram till, att något över 5.000 till- synslärare är behövliga.

Tillsynslärarnas arvoden utgår för närvarande med mycket varierande belopp. Mellan Svenska stadsförbundet och folkskollärarförbunden har dock överenskommelse träffats om att arvode skall utgå med följande belopp:

Antal avd. Arvode Antal avd. Arvode Antal avd. Arvode 1—2 240 1.1» 735 21— 1.1 70 3 300 12 7:80 22 1.200 4 360 13 825 23 1.230 5 415 1-4 870 24 1.260 6 470 16 9115 25 1.290 7 525 16 960 26 1.320 8 580 17 1.005 27 1L350 9 635 18 1.050 28 1.380 10 690 19 1.095 29 1.410 20 1.140 30 1.440

Beträffande tillsynslärare i landskommunerna finns inte någon motsva— rande allmän överenskommelse.

Utredningen anser, att tillsynslärare fortfarande skall avlönas med ar- vode, vilket bör fastställas efter förhandlingar med vederbörande personal— organisationer.

Under förutsättning, att ovan nämnda, av Svenska stadsförbundet och folkskollärarförbunden överenskomna arvodessystem kommer till använd- ning, skulle kostnaderna för en utbyggd tillsynslärarorganisation enligt ut- redningens förslag kunna beräknas enligt följande:

2.400 tillsynslärare vid skolor med 2 avd. (å 240 kr.) 576.000

1.300 » >> » >> 3 » (åt 300 kr.) 390.000 400 » >> >> >> 4 » (51 360 kr.) 144.000 240 >> >> >> >> 5 » (51 415 kr.) 99.600 600 >> >> » » 6—10 avd.

(bedömt medeltal 7 avd. å 525 kr.) 315.000 220 >> vid skolor med 11—15 avd. (bedömt medeltal 12 avd. å 780 kr.) 171.600 90 » vid skolor med 15—20 avd. (bedömt medeltal 18 avd. å 1.050 kr.) 94.500 S:a 5.250 S:a 1.790.700

I samband med att kommunerna ålägges att tillsätta tillsynslärare bör statsbidrag utgå till deras avlönande. Då emellertid i tillsynslärarens ålig- ganden ingår tillsynen över fastigheter och materiel och åliggandena även i övrigt kan anses vara av utpräglat kommunal karaktär menar utredningen, att statsbidrag bör utgå med lägre procenttal än som föreslagits för skolle— darna. Utredningen föreslår, att statsbidraget bestämmes till 50 procent av det arvode, som kan komma att fastställas.

Enligt gällande bestämmelser (Fst & Szg) utses tillsynslärare av skol- styrelsen bland lärarna i den skola, där tjänstgöringen skall äga rum. Dessa bestämmelser bör lämpligen gälla även i fortsättningen.

Skolledare i de minsta kommunerna

Enligt gällande bestämmelser skall distriktsöverlärartjänst inrättas i samtliga distrikt med minst 10 läraravdelningar. Enligt beräkningar gjorda av 1950 års lärarutredning uppgick antalet distrikt med mindre än 10 lärar- avdelningar år 1952 till 58. Genom 1954 års riksdagsbeslut om distrikts- överlärarorganisationen har en uppmjukning av nämnda bestämmelse skett såtillvida som vid beräknandet av antalet läraravdelningar med läraravdel- ning jämställes dels skolhem i distrikt dels ock varje påbörjat 3-tal av fort- sättningsskolkurser. Detta medför, att samtliga distrikt med 9 avdelningar i folkskolan och 1 fortsättningsskolkurs får anställa distriktsöverlärare. Härigenom minskas antalet distrikt, som inte äger anställa distriktsöver- lärare, till ett 40-tal. .

Lärarutredningen ansåg, att goda skäl talade för att även distrikt med 7, 8 och 9 avdelningar finge kommunala skolledare och anförde härom i sitt betänkande (s. 35):

För jämförelses skull må erinras om att även den minsta högre folkskola (2 avd.) eller kommunala mellanskola (4 avd.) eller yrkesskola har sin rektor. Önsk- värdheten av att även i folkskolan alla läraravdelningar kunde komma under kontinuerlig lokal pedagogisk tillsyn framhölls av 1941 års lärarlönesakkunniga. Sedan dess har utvecklingen på de skolorganisatoriska, skolsociala och skolad- ministrativa områdena gjort behovet av kommunala skolledare större.

Beträffande distrikt med mindre än 7 läraravdelningar anförde lärarut— redningen:

Återstår 10 distrikt med 2—6 läraravdelningar. I de större av dessa vore det säkerligen icke orimligt att skolledare anställdes. Det må erinras om att vid lärar- lönesakkunnigas enkät 1942 vissa folkskolinspektörer uttalade sig för 5 lärarav- delningar som gräns för obligatoriskt inrättande av överlärartjänst. Om denna gräns fastställdes nu, skulle endast 5 distrikt återstå utan kommunal skolledare.

Att för det fåtal distrikt, för vilka inrättande av kommunal skolledartjänst skulle vara olämpligt, utfärda särskilda bestämmelser anse de sakkunniga icke behöv- ligt. Lämpligast torde vara med en generell bestämmelse om att kommunal skol- ledare skall finnas anställd, från vilken bestämmelse i särskilda fall dispens må kunna givas för skoldistrikt med mindre än 10 avdelningar.

I skolöverstyrelsens yttrande över detta lärarutredningens betänkande tillstyrktes att distriktsöverlärartjänster generellt skulle inrättas i alla distrikt med minst 8 läraravdelningar. Rörande än mindre skoldistrikt an- förde överstyrelsen följande.

Beträffande återstående 24 skoldistrikt med högst 7 läraravdelningar är över- styrelsen ej beredd förorda, att särskilda överlärarbefattningar skola vara obli- gatoriska. Skolledarfrågan bör här i första hand lösas genom att distriktsöver- lärare i angränsande distrikt även tjänstgör som överlärare i dylikt distrikt med högst 7 avdelningar.

I propositionen 1954:135 med förslag i anslutning till nyssnämnda be- tänkande, anförde departementschefen i denna fråga:

I avvaktan på pågående utredningar om den kommunala skolledarsituationen i framtiden och om ökad kommunal samverkan (t. ex. mellan små skoldistrikt, som skulle kunna förena sig om gemensam överlärare), förordar jag, att den nu- varande regeln om överlärarorganisationens omfattning tills vidare bibehålles. Huvudregeln bör alltså även i fortsättningen vara, att distriktsöverlärare skall an- ställas endast om distriktet har minst tio läraravdelningar. Då emellertid i vissa fall goda skäl torde kunna anföras för att överlärare anställes i distrikt med mindre än tio läraravdelningar, torde åt Kungl. Maj:t böra inrymmas befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva av omständigheterna påkallade un- dantag från den angivna generella regeln.

Riksdagen följde på denna punkt Kungl. Maj:ts förslag.

Skolstyrelseutredningen anser i likhet med 1950 års lärarutredning och 1941 års lärarlönesakkunniga, att starka principiella skäl talar för att alla läraravdelningar också i den obligatoriska skolan ställes under kontinuer- lig lokal pedagogisk tillsyn. D-e uppgifter, som kommer att åläggas den nya skolstyrelsen (se kap. 4) blir mera omfattande än de som hittills ålegat skolråd och folkskolestyrelser. Detta gäller även de minsta kommunerna. Om kommun på grund av litet barnantal inte själv kan anordna skolor för högstadiet eller för yrkesutbildningen, kvarstår emellertid uppgiften att genom samarbete med grannkommuner och på annat sätt tillse, att de barn det här gäller får vederbörlig undervisning. Det kan bli behövligt att förhandla härom, att anordna Skolskjutsar, inackordering o. dyl.

Skolöverstyrelsen var i sitt ovan refererade yttrande tydligen också av den åsikten, att kommunal skolledare vore behövlig i alla distrikt. Över- styrelsen ifrågasatte cmellertid huruvida icke detta önskemål beträffande de allra minsta distrikten kunde ordnas genom tillsättande av gemensam distriktsöverlärare för två eller eventuellt tre distrikt. Utredningen har närmare övervägt detta uppslag.

De skoldistrikt, vilka saknar distriktsöverlärare, framgår av samman— ställningen i tabell 18.

När dessa distrikt med liten folkmängd vid kommunsammanslagningen bibehållits som särskilda kommuner, torde starka skäl ha funnits härför. I många fall har de ett avskilt läge _ över 30 procent är ökommuner som försvårar samarbete och sammanslagning med andra kommuner. I inte få fall är det fråga om till arealen betydande kommuner, fast befolkningen är ringa. En kommun (Karesuando) är sålunda till ytvidden dubbelt så stor som Gotland. De skäl som fick vara utslagsgivande, när man vid kommunsammanslagningen bestämde, att dessa kommuner icke skulle sam- manslås med andra intilliggande, är fortfarande gällande och samma eller liknande svårigheter som fanns för samgående, när det gällde kommunal verksamhet i allmänhet torde vara förbanden även när det gäller en viss verksamhet, som den här ifrågavarande. Svårlösta problem skulle sanno— likt uppstå vid försök att finna de lämpliga samarbetsformerna mellan två

Tab. 18. Förteckning över skoldistrikt utan kommunal skolledare.

Antal (1.954/55) Antal SkOIÖi'Sl-l'ikt Län lär.—avd. forts.—sk. k l in—v. i folksk. kurser 5 0 nu!. 1111'53 Dalarö ....................................... Stockholms 7 1 3 1354 Blidö ................. » 7 2 6 1066 Ljusterö ............. » 7 1 4 1217 (")sthammar » 7 2 1 1500 Enhörna .................................... Södermanlands 5 1 3 1'026 Svärta ....................................... » 8 5 21259 'l'ostcrö ...................... » 6 1 2 11245 Trosa ......................... » 9 1 1 1333 Landeryd ...................... Östergötlands 8 2 4 1722 Visingsö ................... Jönköpings 5 1 2 960 Hjortsberga ............ Kronobergs 7 2 3 11375 Skatelöv ......................... >> 8 2 7 1947 Ekeberga ...................... » 8 1 2 11710 Åseda lk ......................... » 6 1 4 168-7 Loftahammar .. ............. Kalmar 9 1 3 1700 Hasslö . .................. Blekinge 9 2 1 1455 Sturkö ......................... >> 8 2 4 1484 S:t Ibb ......................... Malmöhus 3 1 2 664 Oxie .......................................... » 9 2 5 1605 Skanör med Falsterbo ......... >> 4 _ 2 11007 Onsala ................................. Hallands 8 1 2 1792 Ullared .......... » 9 2 6 11882 Kållered .................................... Göteborgs o. Bohus 7 1 1 11516 Marstrand ................................. » 7 _ 1 1l226 Torslanda ................................. » 7 2 4 2017 Forshälla ................................. >> 10 1 8 11681 Lane-Ryr .......... >> 7 1 3 1052 Smögen .................. » 7 _ 3 1699 Tjärnö ........ » 8 2 4 1.587 Bäckefors Älvsborgs 9 1 5 11708 Axelfors ....... >> 9 _ 4 2011 Limmared » 7 1 2 1243 Järpås ......................... Skaraborgs 9 2 4 1984 Gustaf Adolf .. ........... Värmlands 8 2 4 11391 Mcsjö ................. Örebro 8 2 5 1905 Äppelbo ...................... . . . Kopparbergs 9 2 5 1630 Sollerön .......... ...... » 10 2 4 11823 Storvik .................. Gävleborgs 10 1 1934 Hotagen ......................... Jämtlands 7 2 5 975 Holmöns förs. .................. Västerbottens 2 _ 1 288 Örträsk » 8 2 3 1260 Karesuando .............................. Norrbottens 8 2 4 1378

eller tre skolstyrelser, som kanske var för sig skulle söka draga så mycket nytta som möjligt av den gemensamme tjänstemannen.

Med hänsyn till det här anförda anser sig utredningen icke kunna för- orda bestämmelser om ett obligatoriskt samgående mellan kommuner för anställande av skolledare. Utredningen föreslår däremot, att kommunal skolledare vid den obligatoriska skolan skall anställas i samtliga kommuner, dock att dispens från denna bestämmelse skall kunna lämnas av Kungl. Maj:t för kommuner med mindre än 7 avdelningar.

l68 Kamera] hjälp åt skolledarna För att utröna omfattningen av den arbetsbörda, som ålåg överlärarna, företog 1950 års lärarutredning en arbetstidsundersökning, som gav vid handen, att distriktsöverlärarna hade en total arbetstid av i medeltal 2.400 timmar per år (däri ej inberäknat arbete för vidareutbildning). Hur denna arbetstid fördelades på olika arbetsuppgifter framgår av följande tabell.

Tab. 19. Procentuell fördelning av överlärares arbetsbörda på olika

arbetsuppgifter. Arbetsuppgifter som överlärare Antal A B c | D E F G H Aube,, _ .. ' _ . .. som harar-_ ln— Tillsyn Sam—__ Bes”? Tillsyn Skol— . folk- avd. 1 Expe- mantra- hos , . Vidare- . . . supek— av yttre . . av skol_ blbl. . skol- distr. dution t' den med myndig- ' . ut'blld— .. ion ordn. byggn. materiel . larare o. dyl. skolsty- heter nung -m. m. m.m. m. m. m.m. relse m. m. 10—19 28,6 3,2 2,1 3,8 2,4 2,0 1,6 2,4 53,9 20—29 45,0 5,1 2,4 5,3 2,8 2,5 1,3 2,8 32,8 30_39 52,5 5,9 4,2 4,8 2,7 2,1 1,1 2,2 24,5 40—49 60,0 6,6 2,8 6,7 3,4 2,7 0,8 2,7 14,3 504— 55,8 12,7 3,6 7,8 2,8 3,8 0,1 2,5 10,9

Tabellen visar, att expeditionsarhetet tog den väsentligaste delen av dessa skolledares arbetstid. För den pedagogiska ledningen, som måste betraktas som den centrala arbetsuppgiften för överlärarna, blev det däremot skäligen litet tid, vilket framgår av kolumn B, som innefattar tid för >>inspektion, rådgivning och kontroll av arbetet i klasserna, för testningar, för gemen- samma lektioner, prov och skolavslutningar m. m.» Lärarutredningen an- förde härom, sedan den påvisat, att hela antalet arbetstimmar för den pe— dagogiska ledningen utgjorde i medeltal 4 a 5 timmar per avdelning och är (S. 52) :

Det är som synes en tämligen obetydlig del av sin arbetstid, som distrikts- överläraren hinner ägna denna sin viktiga uppgift att vara distriktets pedagogiska ledare. 4 ä 5 timmar per avdelning och år kan synas tillräckligt, om man endast tänker på den inspektion, som åligger överläraren, men om man besinnar, att på detta fåtal timmar hela det komplex av uppgifter-, som innefattas i begreppet pedagogisk ledning, skall medhinnas, blir det klart, att tiden är alltför knapp. En lättnad i fråga om kameralt arbete och kontorsarbete är nödvändig, om mera tid skall kunna ägnas den pedagogiska ledningen. _ _

Det kan sägas, att det här är fråga om en helt kommunal angelägenhet, som icke bör regleras genom statliga åtgärder. Å andra sidan är det otvivelaktigt ett statligt intresse, att distriktsöverlärarna, för vilka betydande statsbidrag utgå, icke i sådan utsträckning belastas med enklare kontorsgöromål _ renskrivningsarbete, kontroll av räkningar, distribution av undervisningsmaterial _ att viktigare och mera kvalificerade arbetsuppgifter, i första hand rörande den pedagogiska led- ningen, ej medhinnas.

Lärarutredningen uttalade härefter, att det icke vore orimligt, om staten som villkor för erhållande av statsbidrag till överlärare ställde krav på att erforderligt kommunalt anslag beviljades för skrivbiträde på folkskolexpe- ditionen. Utredningen ansåg emellertid, att frågan om skoldistriktets skyl- dighet att tillhandahålla en icke alltför knappt tillmätt skrivhjålp på folk- skolexpeditionerna borde anstå, tills skolstyrelseutredningens förslag före- låge.

Sveriges överlärarförbund gjorde hösten 1954 en utredning rörande stor- leken av de kommunala anslag, som utgick till skrivhjälp på folkskolexpe- (litionerna. Uppgifter inkom från 803 skoldistrikt med distriktsöverlärare eller från 82,6 procent av samtliga. De har sammanställts i tabell 20.

Av tabellen framgår, att av de 803 uppgiftslämnande distrikten har 468 (58,3 %) inga som helst anslag till skrivhjälp på folkskolexpeditionerna. 1 18 distrikt (2,2 %) kan annan kommunal expeditions personal få anlitas, och i 317 fall (39,5 %) erhålles bidrag av mycket varierande storlek till skrivhjälp och avlöning av personal på folkskolans expedition. Det är myc— ket anmärkningsvärt, att antalet distrikt, som helt saknar skrivhjälp på skolexpeditionen, är så stort. I grupperna med upp till 19 avdelningar, 358 distrikt, saknar 303 (84,6 %) kommunalt anslag härför. I gruppen 20—29 avdelningar är motsvarande siffror 139 (57,9 %), i gruppen 30—39 avdel- ningar 23 (31,2 %) och i gruppen 40—49 avdelningar 3 (6,4 %).

Den gjorda undersökningen ger tydligt vid handen, att många skoldistrikt cj uppmärksammat betydelsen av att skolledaren frigöres från enkla rutin- göromål på expeditionen. Förhållandena är desamma beträffande de högre kommunala skolorna. Skolöverstyrelsen riktade 19531) en maning till skol- styrelserna att ge distriktsöverlärarna erforderlig biträdeshjälp. Översty- relsen anförde därvid bl. a. följande:

Tab. 20. Antal distrikt (II) med i kronor angivet bidrag Antal lä- ** amma--”5, %" ”dååååååååååååo , . _ 940.) &- & .:— v—1 N co =!- 9 0 o ningar gud E mä .— å n 4— .5 8 Eniiilill'llllä ., N __ ,. _ _ '=' "! v—1 _ %sfaå—Sg sååååååååååä 4555 :: En: v—1 3 om a— :d högsts 3 3 _ — _. -— — — _ — — —— — — — 1'0—19 355 300 6 38 7 4 — -— —— —— — -— —— ' 20—29 240 139 5 28 30 14 7 6 7 1 3 — — —— — 30—39 93 23 4 5 12 6 11 16 6 4 5 1 —— -— — * 440—49 47 3 3 —— 4 —— 1 6 9 4 16 1 _ — — lägst 50 65 — 1 —- —— 1 2 5 1 30 12 6 4 2 1 Summa 803 468 18 72 53 24 20 | 30 | 27 10 | 54 14 | 6 | 4 2 1

1) Aktuellt från skolöverstyrelsen 1953: 16—17.

För alla initierade torde det stå klart, att distriktsöverlärarnas arbetsuppgifter äro mycket betydelsefulla och tidskrävande. Särskilt i större skoldistrikt med många skolenheter blir den kommunale skolledarens arbetsbörda tyngande. Vissa skoldistrikt har också insett nödvändigheten av att genom biträdeshjälp åt över— läraren lätta dennes arbetsbörda och sålunda bereda honom möjlighet att ägna mera tid åt sådana viktiga arbetsuppgifter, som kräva större pedagogisk och admi- nistrativ sakkunskap. Andra skoldistrikt ha däremot icke beaktat dessa synpunk- ter utan låta överlåraren själv utföra även enklare kontorsgöromål, som lämpligen kunnat överflyttas på mindre kvalificerad personal.

Oavsett att överlärarens arbetsuppgifter naturligtvis måste begränsas, så att hans arbetsbörda icke blir alltför stor, vore det enligt överstyrelsens mening god ekonomi för varje skoldistrikt att ge distriktsöverläraren erforderlig biträdeshjälp, så att han får tillräcklig tid för de väsentliga arbetsuppgifterna, för skolplanering och utredningar av olika slag, för övervakande av skolans inre arbete och i övrigt för ledningen av distriktets skolväsen.

Denna rekommendation kan ha medfört någon förbättring i arbetsförhål- landena för distriktsöverlärarna, men att ännu mycket återstår att göra framgår med all tydlighet av den här ovan redovisade undersökningen.

Vid statliga läroverk utgår enligt Kungl. brev av den 5 juni 19.53 anslag till skrivhjälp enligt följande normer:

Realskolor: Fast belopp Rörligt belopp Med högst 200 elever 200 6 kr. per elev >> 201—500 » 1.400 14 >> » » över 200 » över 500 » 5.600 9 >> » » » 500 Gymnasier: Samtliga 1.800 20 >> >> >> Tab. 21 . Anslag till Kommun &?va Antal elever kameralt ar- . _ i folkskolan bete och kon- ningar torsambete Algutsboda ...... 17 370 3.780 Fjärås ............ 17 373 3.822 Kungsbacka ...... 15 392 4.088 Ekerö ............ 18 454 4.954 Munkedal ...... 25 543 5.987 Gustavsberg ...... 25 620 6.680 Skara ............ 24 630 6.770 Hammerdal ...... 37 718 7.562 Arjeplog ......... 40 791 8.219 Botkyrka ......... 39 931 9.479 Enköping ......... 49 1.280 12.620 Mora ............... 66 1.493 145347 Sollentuna ...... 90 2.276 21.584 Skellefteå stad 1113 2.690 25.310 Halmstad ...... 140 3.838 35.642 Borås ............... 221 6.084 55.856

Om de normer som sålunda fastställts för realskolorna gällt även för folkskoleväsendet, skulle bidrag till kameral hjälp och kontorsarbete utgått till kommuner av olika storlek enligt exemplen i tabell 21.

Vid en jämförelse mellan vad som enligt ovanstående tabell skulle ut- gått till kameral hjälp på folkskolexpeditionerna, om gällande normer för läroverken följts, och vad som enligt tabellen s. 169 nu utgår, framgår föl- jande. I de mindre distrikten, med upp till 19 avdelningar, är nu utgående anslag i det fåtal fall sådant finnes _ ojämförligt mycket lägre. I intet I'all överstiger anslaget nu 1.500 kronor. I följande storle'k-sgrupp (20—29 avd.) utgår i 3 fall av 240 anslag som kan mäta sig med de till realskolorna utgående. I de följande grupperna är emellertid detta fallet i stigande ut- sträckning, allteftersom distriktens storlek ökas. I de största distrikten är det regel, att utgående anslag för detta ändamål är lika stora eller större än de för läroverken föreskrivna.

Utredningen anser, att biträdeshjälp på skolexpeditionerna för närva- rande icke ställes till förfogande i tillfredsställande utsträckning. I alltför stor omfattning utnyttjas skolledare för dylikt arbete. Det är otvivelaktigt slöseri med statens och kommunens medel, när förhållandevis dyr arbets— kraft måste användas för att utföra rena rutingöromål på skolexpeditionen, såsom maskinskrivning, förande av elevförteckningar, uthyrning av lokaler, siffergranskning av räkningar o. s. v., vilka bör utföras av billigare och för ändamålet utbildad arbetskraft, så att skolledaren till gagn för skolan kan frigöras för viktigare uppgifter. Blir så inte fallet förfelas lätt en del av syftet med en bättre utbyggd skolledarorganisation. Utredningen vill sär- skilt betona, att mera tid är nödvändig för den egentliga pedagogiska led— ningen.

Som ovan angivits fann redan 1950 års lärarutredning, att det icke vore orimlig-t, om staten som villkor för erhållande av statsbidrag till överlärare ställde krav på att erforderligt kommunalt bidrag beviljades åt biträdes- hjälp på skolexpeditionen. Med hänsyn till de betydande statsbidrag som är avsedda att utgå till skolledartjänsterna, anser även skolstyrelseutred- ningen, att viss garanti borde skapas för att dessa tjänster utnyttjas på bästa sätt. Utredningen har övervägt, vilka åtgärder som härvidlag kunde vara de lämpliga. Utan tvivel finns starka skäl för sådana bestämmelser, som lärarutredningen ifrågasatte, men utredningen anser det tillsvidare vara tillfyllest, om en viss tillsyn över dessa förhållanden sker. Denna bör lämp- ligen åligga mellaninstanserna, som skall hålla sig väl underrättade om hur kommunerna ordnar med kontorshjälp på skolexpeditionerna. Skulle bris- ter härvidlag förekomma, bör mellaninstansen på lämpligt sätt ingripa och försöka åstadkomma rättelse.

l72 Genomförandet av förslagen om den fackliga ledningens organisation

Såsom i det föregående framhållits, är den organisation av skolväsendets fackliga ledning, varom utredningen framlagt förslag, avsedd att tillämpas såväl sedan enhetsskolesystemet genomförts som under den innevarande försöks— och övergångsperioden.

När det gäller att bedöma vilka förändringar i den nuvarande skolledar- organisationen som skall vidtagas, omedelbart eller på längre sikt, är sär- skilt två omständigheter av betydelse, nämligen för det första tillämpning— en av förslaget om de nya, för flera skolformer gemensamma skolstyrel— serna och för det andra införandet av försöksverksamhet med enhetsskola eller av enhetsskola i kommunerna.

Utredningen förutsätter, att förslaget om nya skolstyrelser förverkligas på det sätt utredningen angett. I anslutning till att den nya skolstyrelse— lagen träder i kraft den 1 juli 1957, bör i varje kommun inrättas skolchefs- tjänster, (1. v. s. skolledartjänster, vars innehavare skall ha till uppgift att närmast under skolstyrelsen ansvara för ledningen av kommunens hela skolväsen. Utredningen föreslår att detta sker enligt följande.

1. Kommuner, där endast folkskola och eventuellt en mindre yrkesskola finns. Där distriktsöverlärartjänst ännu ej inrättats, skall rektorstjänster, om Kungl. Maj:t ej medger befrielse, inrättas vid den obligatoriska skolan och innehavarna av dessa bli skolchefer. I de kommuner, där distriktsöverlärartjänst finns, men skolväsendet en- dast omfattar den obligatoriska skolan och möjligen en mindre yrkesskola, skall distriktsöverlärartjänsten ändras till rektorstjänst och innehavaren av denna automatiskt förordnas som rektor samt tillika vara skolchef. Är rektorat vid yrkesskola deltidssyssla, bör ledaren av denna skola er- hålla titeln studierektor och underställas skolchefen.

2. Kommuner med obligatorisk skola, högre statliga eller kommunala skolor och yrkesskolor. Poängtal upp till 130. Befattningar som förste rektor — c:a 200 enligt utredningens beräkningar —— inrättas och tillsättes med en av skolledarna vid de skolor, som lyder under skolstyrelsen.

3. Kommuner vars poängtal uppgår till 150 eller mera. Hit hör samtliga städer med kommunal folkskolinspektör (eller motsva- rande) jämte ett 20—tal andra kommuner. De kommunala inspektörstjänster (eller motsvarande) som tillsatts före den 1 juli 1955 omändras till skol— direktörstjänster och tjänsteinnehavarna förordnas som skoldirektörer. I de övriga kommunerna inrättas skoldirektörstjänster, vilka skall tillsättas efter vederbörligt kungörelseförfarande.

4. Kommuner som under 2 ovan men med ett poängtal mellan 131 och 150.

Om förhållandena kan anses motivera inrättandet av skoldirektörstjänst i stället för förste rektorsbefattning, skall Kungl. Maj:t kunna medge att sådan tjänst inrättas från och med den 1 juli 1957.

Förslagen rörande den pedagogiska ledningen av skolenheterna inom den obligatoriska skolan bör genomföras så, att de nuvarande befattningarna som »annan överlärare» omedelbart göres om till fasta, reglerade tjänster. Hinder bör icke möta mot att skolstyrelse utan ledigkungörande förordnar överlärare som innehavare av dessa tjänster.

De normer utredningen föreslagit för bestämmandet av antalet här ifrå- gavarande tjänster medför i några fall, att antalet blir lägre än antalet nu- varande >:-annan överlärare». På grund av det växande barnantalet och ge- nom införande av enhetsskola eller inbyggd realskola_ torde emellertid des- sa kommuners skolväsen ganska snart nå det poängtal, som erfordras för det antal tjänster, som motsvarar antalet nu anställda befattningshavare. Undantag härifrån utgör möjligen Borås, som nu har 6 överlärare men en- ligt det föreslagna heräkningssättet endast skulle vara berättigat till 4 tjänster, och Halmstad, som har 5 överlärare men endast skulle vara be— rättigat till 2 tjänster. I båda kommunerna finns emellertid befattningsha- vare, vilka endast har ett fåtal år kvar till pensionsåldern, varför skäl en- ligt utredningens mening icke föreligger att göra undantag från förslaget att samtliga nuvarande befattningshavare flyttas över på omreglerade tjänster. Vid närmast uppkommande vakanser bör dock tjänsternas antal även i dessa fall rättas efter skolväsendets omfattning enligt det av utred- ningen föreslagna heräkningssättet.

De av utredningen föreslagna grunderna för inrättandet av rektorstjäns- ter inom den obligatoriska skolan bör omedelbart vinna full tillämpning, och ett 40-tal tjänster som en följd härav snarast möjligt nyinrättas och tillsättas.

Även förslaget att tillsynslärare i regel skall finnas vid varje skolanlägg— ning med två eller flera läraravdelningar bör omedelbart förverkligas.

Enhetsskolans införande, vilket torde komma att ske successivt, kommer att medföra vissa förändringar i avseende på den pedagogiska ledningen. Sålunda blir inrättandet av studierektorsbefattningar omedelbart aktuellt, när enhetsskola införes eller försök med sådan igångsättes. Också i andra avseenden kan enhetsskoleorganisationen påverka skolledningens utform- ning. Hur detta kan och torde komma att ske synes bäst anges med några exempel. Utredningen har valt ut ett antal kommuner, vars skolväsen är typiskt för kommuner av olika storlek och struktur, samt prövat hur skol- ledarorganisationen i varje särskilt fall skulle te sig vid en tillämpning av utredningens förslag, sedan enhetsskola införts. I det följande redovisas 13 av dessa fall. (Kommunernas namn har icke utsatts, då det ej ankom- mer på utredningen att framlägga förslag rörande enskild kommun).

174 EXEMPEL A (3.500 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 17 avd., 9 skolanl. Skolledarorganisation: 1 dövl.1 Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 17 avd. Högstadium: 5 avd., förlagda till annan kommun. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 3 tsl.1

EXEMPEL B (3.900 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola; sjuårig, 18 avd., 5 skolanl. Skolledarorganisation: 1 dövl., 5 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 16 avd. Högstadium: 12 avd., därav 5 från annan kommun. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor, 4 tsl.

EXEMPEL C (3.500 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 15 avd., 1 skolanl. Samrealskola: 9 avd. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 14 avd. Högstadium: 15 avd., därav 10 från andra kommuner. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor, 1 tsl. (övergångsvis kommer i denna kommun att finnas ] förste rektor och 1 rektor.)

EXEMPEL D (5.600 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 37 avd., 15 skolanl. Skolledarorganisation: 1 dövl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 36 avd. Högstadium: 12 avd.

1 Dövl : distriktsöverlärare; tsl : tillsynslärare.

Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor, 5 tsl.

EXEMPEL E (4.800 INV.)

, Nuvarande skolorganisation:

Folkskola: sjuårig, 25 avd., 8 skolanl. Yrkesskola: 3 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor vid yrkesskolan, deltid. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 24 avd. Högstadium: 8 avd.

Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan, 3 tsl.

EXEMPEL F (7.600 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: åttaårig, 39 avd., 6 skolanl. Yrkesskola: 12 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor vid yrkesskolan, deltid, 5 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 33 avd. Högstadium: 14 avd., varav 3 från annan kommun.

Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef),

1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan, 5 tsl.

EXEMPEL G (5.600 INV.).

' Nuvarande skolorganisation:

Folkskola: sjuårig, 40 avd., 9 skolanl. Realskola: 4 avd. Yrkesskola: 7 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 2 rektorer, varav en vid yrkesskolan, del-

tid, 8 tsl. * Framtida skolorganisation: * Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 42 avd. Högstadium: 14 avd.

Yrkesskola.

Skolledarorganisation: 1 förste rektor (skolchef), 1 rektor, 1 studierektor vid yrkesskolan, 6 tsl.

EXEMPEL H (12.600 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 66 avd., 16 skolanl. Realskola: 8 avd. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor, 14 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 66 avd. Högstadium: 22 avd. Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor (skolchef), 1 rektor, 1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan, 12 tsl.

EXEMPEL I (8.500 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 24 avd., 2 skolanl. Högre allmänt läroverk: 30 avd. Flickskola: 7 avd. Yrkesskola: 13 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 3 rektorer, varav en vid yrkesskolan, del- tid. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 30 avd. Högstadium: 12 avd. Gymnasium (18 avd.)+flickskola (3 avd.)+högstadiets g-linje (6 avd.). Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor, 1 rektor, 1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan.

EXEMPEL J (11.400 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 49 avd., 4 skolanl. Statlig realskola: 18 avd.

Kommunalt gymnasium: 6 avd. Yrkesskola: 4 heldagskurser, 91 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 2 rektorer, varav en vid yrkesskolan, hel- tid, 1 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 45 avd. l Högstadium: 18 avd. Gymnasium (9 avd.)+högstadiets g-linje (3 avd.). Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor, 1 rektor, 1 rektor vid yrkesskolan, 1 studierektor vid enhetsskolan, 4 tsl.

EXEMPEL K (20.000 INV.).

Nuvarande skolorganisation : Folkskola: åttaårig, 90 avd., 5 skolanl. Realskola: 6 avd. Yrkesskola: 4 heldagskurser, 6 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 2 rektorer, varav en vid yrkesskolan, del- tid, 5 tsl.

Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 80 avd. Högstadium: 27 avd.

Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor (ev. skoldirektör), 2 rektorer, 1 rektor vid yrkesskolan, 2 studierektorer vid enhetsskolan, 5 tsl.

EXEMPEL L (36.500 INV.).

Nuvarande skolorganisation:

Folkskola: åttaårig, 146 avd., 6 skolanl. Högre allmänt läroverk: 40 avd. Flickskola: 16 avd. Yrkesskola: 7 heldagskurser, 64 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 kommunal folkskolinspektör, 5 »annan överlärare», ] tsl., 3 rektorer, varav en vid yrkesskolan, heltid.

Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 116 avd. Högstadium: 54 avd. Gymnasium (18 avd.)+flickskola (6 avd.)+högstadiets g-linje (6 avd.). Yrkesskola. Skolledarorganisation : 1 skoldirektör, 3 rektorer, 3 studierektorer vid enhetsskolan, 1 rektor vid gymnasiet, 1 studierektor vid gymnasiet, 1 rektor vid yrkesskolan.

EXEMPEL M (60.800 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 221 avd., 10 skolanl. Högre allmänt läroverk: 39 avd. Praktisk realskola: 16 avd. Flickskola: 24 avd. Yrkesskola: 14 heldagskurser, 180 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 kommunal folkskolinspektör, 6 »annan överlärare», 3 tsl., 4 rektorer, varav en vid yrkesskolan, heltid.

Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 198 avd. Högstadium: 66 avd. Gymnasium (24 avd.)+högstadiets g-linje (7 avd.). Praktisk realskola: 16 avd. Flickskola: 12 avd. Yrkesskola. Skolledarorganisation : skoldirektör, rektorer, studierektorer vid enhetsskolan, rektor vid gymnasiet, rektor vid den praktiska realskolan, rektor vid flickskolan, rektor vid yrkesskolan, tsl.

wH—w—awp—

Såsom framgår av exemplen blir skolledarorganisationen mycket väx- lande i olika kommuner. I de minsta (exempel A), som blir utan högsta—

dium i sin enhetsskola, kommer den fackliga ledningen att bestå av rektor och eventuellt en eller flera tillsynslärare. Enligt utredningens bedömande kommer c:a 400 kommuner att få sin skolledning så ordnad. Exemplen B, C och D visar hur skolledningen kan gestalta sig i de kommuner, som får fullständig enhetsskola men är utan yrkesskola. Om yrkesskola tillkommer kan den fackliga ledningen organiseras som i exemplen E och F. Blir an- talet avdelningar i enhetsskolan större, som i exempel G, kan det befinnas lämpligt att ersätta studierektorn med en rektor. I än större kommuner kan utom skolchefen såväl rektor som studierektor vara behövliga vid enhets- skolan (exempel H). Exemplen I och J anger skolledarorganisationen i kommuner, som — ehuru tämligen små på grund av sitt centrala läge redan nu är förläggningsplats för gymnasium och som med säkerhet kom- mer att förbli det även i framtiden.

För de mindre yrkesskolorna har utredningen tänkt sig studierektorer som skolledare. I exemplen J och K har yrkesskolorna en sådan omfattning, att rektor torde bli behövlig. Rörande utformningen av yrkesskolornas skol- ledarorganisation har emellertid utredningen ej framlagt nägra egentliga förslag utan förutsätter att en särskild utredning av hithörande spörsmål kommer till stånd (se s. 60).

Exemplen L och M representerar de största kommunerna. I dessa blir skolväsendet även efter enhetsskolans genomförande differentierat och an- talet skolledare ganska stort.

I åtskilliga kommuner, där två eller flera skolledare för närvarande finns (exemplen C, G och H), kommer under övergångstiden att erfordras förste rektorsbefattningar, vilka bör bortfalla, sedan enhetsskola införts. Detta gäller främst de mindre kommuner, där det finns realskolor. Här kommer skolväsendet ofta icke att få större omfattning än att skolledarorganisatio- nen kan bestå av rektor jämte studierektor. Utredningen förutsätter emel- lertid att vid den omprövning som sålunda måste ske, när enhetsskolan aktualiseras, hänsyn tages till i kommunen anställda skolledare, så att ingen kommer att behöva vidkännas löneminskning även om hans ställ- ning skulle förändras till studierektor — under den tid, som kan återstå till pensionsåldern eller till dess att annan tjänst erhålles.

Skolledarorganisationens utformning i varje enskilt fall blir givetvis av stor betydelse för skolväsendets gestaltning och utveckling. Det system som utredningen föreslagit torde möjliggöra en smidig anpassning efter de myc- ket skiftande förhållandena på olika platser. För att i varje fall få fram den lämpligaste avvägningen föreslår utredningen, att skolledarorganisationen i varje kommun skall underställas mellaninstansen för prövning och god— kännande. Detta bör lämpligen ske genom att organisationsplanen för kom- munens skolväsen också skall innehålla uppgifter om hur den fackliga led— ningen skall vara organiserad.

AVDELNING II

Skolväsendets regionala ledning

Kap. 7. Nuvarande förhållanden

Högre skolor och yrkesskolor

De allmänna läroverken, de högre tekniska läroverken, de högre kommu- nala skolorna, handelsgymnasierna samt de kommunala yrkesskolorna är icke föremål för regional ledning i egentlig mening. Vissa begränsade upp- gifter beträffande dessa skolformer åligger dock regionala organ, främst länsstyrelserna, vilka för samtliga skolformer utom handelsgymnasierna utanordnar statsmedel och i fråga om de kommunala skolformerna även är första instans vid besvär på kommunala grunder över den lokala skolmyn- dighetens beslut. För de högre kommunala skolornas del är dock i vissa fall domkapitlen besvärsinstans i sådana mål.

_ Över de allmänna läroverken i varje stift är biskopen eforus och har i denna egenskap att öva uppsikt över läroverken och särskilt över det sätt, på vilket kristendomsundervisningen handhaves. Eforus har vidare att på förslag av rektor bestämma tid för termins början och slut och tid för års- avslutning med vissa klassavdelningar. Eforus skall också utse vittnen för studentexamen och i mån av tid närvara vid årsavslutningar. För läroverk i andra städer än stiftsstaden förordnar eforus inspektor och äger genom denne som sin ställföreträdare utöva de åligganden och befogenheter, som tillkommer eforus. I Stockholm finns en särskild eforalstyrelse.

De uppgifter som här angivits är inte av den art, att man om de myndig- heter som fullgör dem kan säga, att de utövar regional ledning av de ifråga- varande skolformerna. Såväl den administrativa som den pedagogiska led- ningen av dessa utövas i huvudsak genom direkt kontakt mellan de cen- trala statsmyndigheterna på skolans område, skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning, och de lokala skolledningarna.

Folkskoleväsendet

På folkskolans område är förhållandena annorlunda. Väsentliga uppgif- ter handhaves här av regionalt verksamma myndigheter.

Domkapitlen

Domkapitlen har sedan folkskolans tillkomst utövat och utövar alltjämt över den lokala skolstyrelsen den närmaste ledningen av folkskolan. Dom-

kapitlen består av biskopen som ordförande, två präster och tre lekmän, varjämte i universitetsstäderna tillkommer två av teologiska fakultetens professorer. För att domkapitlen skall äga tillgång till pedagogisk sakkun- skap skall en av de tre lekmannaledamöterna vara en av Kungl. Maj:t efter förslag av domkapitlet förordnad person, som äger särskild sakkunskap på l'olkundervisningens område (lagen om domkapitel 2 5 1 mom.). I domkapit- len är den juridiska och administrativa erfarenheten företrädd av stiftssek— reteraren, stiftsnotarier och amanuenser. Dessa eller den skolsakkunnige le- damoten föredrager skolärendena i domkapitlen. Vid handläggningen av be- svärsmål har stiftssekreteraren säte och stämma i kapitlet. Den egentliga beredningen av skolärendena ombesörjes dock av de lokala skolstyrelserna och folkskolinspektörerna, vilka senare så gott som undantagslöst avger yttranden i ärenden av detta slag och därigenom i regel bestämmer ären- _ denas utgång.1

Besvär över domkapitlens beslut prövas av Kungl. Maj:t. Domkapitlens skoluppgifter. I 13 5 lagen om domkapitel finns en allmän bestämmelse om domkapitels åligganden. Beträffande befattningen med undervisningsväsendet hänvisas i denna paragrafs 3 mom. till vad därom är särskilt stadgat. Det grundläggande stadgandet återfinnes i kap. 24 5 3 kyrkolagen av år 1686, vilket ålägger biskoparna att ha uppsikt över gymi nasier och skolor. Denna uppsikt är, vad beträffar läroverken, enligt praxis numera inskränkt till de med eforatet förknippade åligganden, för vilka nyss redogjorts. I fråga om högre kommunala skolor och yrkesskolor utövas den inte. I 5 65 Fst har emellertid intagits en parallellbestämmelse till kyrkolagens nyssnämnda stadgande, enligt vilken det åligger biskop och domkapitel i varje stift att ha »en sorgfällig uppsikt över anstal- terna för folkundervisningen samt vaka över deras ledning och utveckling till uppfyllande av deras viktiga bestämmelse». I kraft av dessa stadganden åligger det således ännu domkapitlen att utöva den lokala statliga effekti— vitetskontrollen och allmänna uppsikten över folkskoleväsendet. I prakti- ken är dock verksamheten inskränkt till fullgörandet av ett antal, främst i Fst men också i andra författningar, preciserade uppgifter.

De viktigaste folkskolärenden med vilka domkapitlen tar befattning är följande:

Organisationsplaner.

1. Dk prövar och godkänner förslag till organisationsplan. Förutsätter förslaget inackordering eller Skolskjutsar och kan Dk och skoldistrikt ej ena-s, eller om Dk ej anser sig kunna godtaga av folkskolinspektören gjort yrkande, skall Dk med eget yttrande över— lämna förslaget till SÖ för prövning och godkännande. Dk skall tillse,

1 Jfr SOU 1948:28 s. 26 och 111.

att organisationsplanen och ordningsstadgan för distriktet står i över- ensstämmelse med folkskolestadgan och i övrigt gällande författningar rörande folkundervisningen. Fst & 10:3 samt 5 69, Fortsskst 5 8:3.

2. Dk yttrar sig till Sö över förslag till väsentliga avvikelser från nor- malundervisningsplanen för fortsättningsskolan. Fortsskst & 21.

Tim- och kursplaner för folkskolans högre avdelning m. m.

3. Dk skall avgiva utlåtande till Sö över förslag till tim- och kursplaner för folkskolans högre avdelning och för sådana klasser av den obligato— riska folkskolan, vilka icke omfattas av de av Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplanerna. Fst % 10 b.

Återbesättande och tillsättning av ordinarie lärartjänst.

4. Då ordinarie lärartjänst blir ledig, skall behovet av tjänsten omprö- vas. Är därvid skolstyrelsen och inspektören ej ense, skall — om ändring av organisationsplanen erfordras _— ärendet underställas Dk och i annat fall Sö för avgörande. Fst & 19: 1 a och b.

5. Vid oenighet mellan skolstyrelse och inspektör angående förslag till ordinarie lärartjänst skall Dk upprätta slutligt förslag till tjänsten. Fst & 19: 6.

Förflyttning av ordinarie lärare. a) Inom distriktet.

6. Skolstyrelses beslut om förflyttning inom landsbygdsdistrikt av ordinarie lärare skall underställas Dk:s prövning och fastställelse.

Finner inspektören mot styrelsens mening att ordinarie lärare bör flyttas inom distriktet, må frågan av honom underställas Dk:s avgö- rande.

Om Dk och inspektören är av olika mening angående förflyttning som här avses, skall ärendet av Dk underställas SÖ:s prövning. Fst 5 23:2.

b) Till annat distrikt.

7. Vid oenighet mellan inspektör och skolstyrelse rörande förflyttning av lärare till annat skoldistrikt skall ärendet — om ändring av organi- sationsplanen erfordras underställas Dk. I annat fall underställes ärendet Sö. Tilläggsbest. till Auf 4 5 1 mom.

Förening av tjänster. 8. Dk prövar förslag om lärartjänsts förening med prästerlig tjänst. Fst & 26. '

Kantorerna. 9. Dk skall med vissa undantag fastställa kyrkorådets förslag till dist— riktsindelning, tjänstetyp och instruktion f-ör kantorstjänst. Förslag till

....

13.

14.

15.

16. 10. 11.

instruktion upprättas av kyrkorådet. som, innan förslaget insändes till Dk, inhämtar yttrande av skolstyrelsen och inspektören. Kyrkomus-ikerst 5 och 7 55.

Dk kan i vissa fall medgiva, att lärartjänst avskiljes ur kantorstjänst. KK 1952: 484.

Dk skall bestämma resekostnadsersättning och traktamente ät kan- tor och vikarierande kantor samt ersättning för flyttningskostnader. Tilläggsbest. till Arf 7 5 2 mom., 7 a 5 och 10 5.

Kantorstjänst må ej ledigförklaras utan Dk:s medgivande. Kyrko- musikerst 37 5 3 mom.

Dk kan i vissa fall föreskriva var lärjunge skall fullgöra sin skolgång. Om det befinnes ändamålsenligt att lärjunge hänvisas till skola i

annat skoldistrikt än det han tillhör, bör överenskommelse mellan distrikten träffas om att sådan hänvisning skall ske. Kan överenskom- melse ej träffas, äger Dk föreskriva, att barn från ett distrikt skall gå i skola i ett annat. Dk må också fastställa ifrågakommande ersätt- ningar.

Är det vid oenighet mellan distrikten fråga om samtliga barn på folk- eller småskolestadiet, skall Dk med eget yttrande underställa Kungl. Maj:t ärendet för avgörande. Fst 5 6: 3 och Fortsskst & 1: 3.

Skolbarnens konfirmationsundervisning. Om skolstyrelsen, kyrkoherden och inspektören icke kan enas om lärjunges ledighet från skolan för deltagande i konfirmationsunder- visning, skall Dk avgöra frågan. KK 1941: 693.

Skollokaler.

Om skolstyrelse vägrat upplåta med statsbidrag uppförd skollokal för annat än undervisningsändamål, skall skolstyrelsen, om den som begärt upplåtelsen fordrar det, hänskjuta ärendet till Dk för avgörande. KK 1945:882 8 5.

Skolhemmen.

Dk skall till Sö avgiva utlåtande vid tillsättning av skolhemsförestån- darinna. KS den 8/6 1928 (nr 291) ang. statsunderstödda skolhem ?; 11: 3.

Intagningsnämnd.

Efter förslag av vederbörande folkskolinspektör utser domkapitlet två ledamöter av en för varje läroverk tillsatt intagningsnämnd. Lvst % 29: 9.

Domkapitlen i Luleå och Härnösand har härutöver att fullgöra vissa upp— gifter rörande nomadundervisningen, vilka behandlas särskilt i kap. 15.

Slutligen fyller domkapitlen den viktiga funktionen att i regel som första instans pröva besvärsmål rörande folkskoleväsendet, såväl när det gäller besvär över skolstyrelsebéslut, som fattats på grund av kommunallagarnas allmänna bestämmelser, kommunalbesvär, som i fråga om besvär över be- slut, fattade på grund av bestämmelse i specialförfattning, s. k. självför— valtningsbesvär.

De viktigaste av de fall, där särskilt föreskrivits att klagan sker hos dom- kapitel, gäller beslut om förordnande av kommunal folkskolinspektör, distriktsöverlärare eller annan överlärare (Fst 5 8 e), förslag, val eller be- slut om tillsättning av folkskollärare (Fst & 22) och beslut om disciplinär åt- gärd mot lärare (Fst & 323). Om besvär, se vidare 5. 265 ff.

Folkskolinspektionen

Folkskolinspektionen är skolöverstyrelsens lnkalorgan och utövar numera realiter den direkta statsuppsikten och kontrollen över folkskoleväsendet såväl i pedagogiskt som administrativt hänseende. överstyrelsen skall sam- manhålla, leda och stödja inspektörerna i deras arbete. Inspektörerna ut- övar formellt sett inte myndighetsfunktioner i egentlig mening. I den mån rätten att slutligt besluta i fråga som rör skoldistriktet ej tillkommer den lokala skolstyrelsen utan överordnad myndighet, är det principiellt dom- kapitlet — i vissa fall länsstyrelsen — eller skolöverstyrelsen, som skall fatta beslutet och ej inspektören.

Jämlikt Kungl. brev den 29 september 1950 är riket sedan den 1 januari 1951 indelat i 51 folkskolinspektionsområden. Inom varje område har en folkskolinspektör att öva tillsyn över och främja folkskoleväsendet. Om- rådesindelningen är i det väsentliga oförändrad sedan 1920, då antalet om- råden och inspektörer fastställdes till 52. De sex landstingsfria städernas folkskoleväsen är icke underkastat statlig pedagogisk inspektion men sorterar i administrativt och ekonomiskt avseende under statens inspek- törer. För nomadundervisningen finns en särskild nomadskolinspektör, vars uppgifter och ställning behandlas i kap. 15.

På den som bilaga 15 intagna kartan har inspektionsområdesgränserna och inspektörens stationeringsort angivits. Bilaga 9 belyser siffermässigt områdenas storlek ur skilda synpunkter.

Folkskolinspektionen är i betraktande av sin betydelse en organisation av ringa omfattning och med blygsamma resurser till sitt förfogande. Folk- skolinspektörerna och nomadskolinspektören är pedagogiskt utbildade tjänstemän i lönegrad Ca 34. Vid deras sida har icke ställts någon fast admi- nistrativ personal eller kontorspersonal. Budgetåret 1954/55 stod 335 500 kronor till disposition som ersättning åt inspektörerna för utbetalda arvo-

den till biträdeshjälp. Det innebär att arbetskraft till en kostnad av i genom- snitt 6.578 kronor kunde ställas till varje inspektörs förfogande.

Enligt gällande bestämmelser i Kungl. brev den 14 juni 1946 skall folk— skolinspektör själv tillhandahålla tjänstelokal med värme, belysning och städning, möbler och annan erforderlig rumsinredning samt telefon. Härför erhåller inspektören ersättning av statsmedel. Direkt av statsmedel bestri- l des kostnaderna för expenser i övrigt, såsom kontorsmateriel m. m.

Hyresersättningen (ersättning för tillhandahållande av tjänstelokal med värme) bestämmes av länsstyrelsen med hänsyn tagen till den allmänna hyresnivån på orten. Hyresersättning utgår för ett rum jämte tillhörande biutrymmen och med högst vissa särskilt angivna belopp, varierande allt- efter ortens invånarantal och belägenhet mellan 770 kronor i stad med Över 100000 invånare och 440 kronor i ort belägen utanför tättbebyggt sam- hälle. Föreligger särskilda skäl, får dock länsstyrelsen dels efter skolöver- styrelsens hörande medgiva, att hyresersättning må utgå för mer än ett rum med biutrymmen, dels ock bestämma hyresersättningen till högre belopp än de nyss angivna.

Ersättning för tillhandahållande av möbler och annan rumsinredning i tjänstelokal utgår med 125 kronor per år.

Beträffande telefon gäller, att inspektören skall ha telefonförbindelse anordnad till tjänstelokalen eller i omedelbar anslutning till denna. Ersätt- ning för'kostnader i detta hänseende utgår, där någon av abonnemangs- taxorna I och II tillämpas, med belopp, motsvarande skillnaden mellan den abonnemangsavgift för en- telefonapparat, som påförts inspektören, och abonnemangsavgiften för en dylik apparat med lägsta samtalsfrekvens på den ort, där inspektören är abonnent, samt, där abonnemangstaxa III till- lämpas, med det belopp, varmed den inspektören påförda abonnemangsav— giften för en telefonapparat överstiger den abonnemangsavgift för en dylik apparat med lägsta samtalsfrekvens, som skulle ha påförts inspektören, därest någon av abonnemangstaxorna I och II varit för honom tillämplig. Erfordras enligt skolöverstyrelsens beprövande för bostad och tjänstelokal två av varandra oberoende telefonapparater, ersättes hela kostnaden för tjänstetelefonen.

Den totala kostnaden för folkskolinspektionen belöpte sig budgetåret 1954/55 till 2 170 600 kronor, därav till löner 1 724000 kronor (335500 kronor till biträdeshjälp åt folkskolinspektörerna och 4500 kronor till nomadskolinspektören) och 446 600 kroonor till omkostnader.

Som jämförelse kan angivas kostnaderna samma budgetår för några and- ra regionalt verksamma myndigheter.

1. Enbart för domkapitlens och stiftsnämndernas kanslipersonal alltså helt bortsett från prästerlig och skoglig personal, har avlö- ningsstaten fastställts till ............................ 1 456 300 kronor

2. Länsbostadsnämnderna: Avlöningsstat .................................... 2 690 000 kronor Omkostnadsstat ............................ 662 000 kronor 3. Länsarkitektorganisationen: Avlöningsstat ................................ 3 367 000 kronor Omkostnadsstat ............................ 450 000 kronor 4. Lantbruksnämnderna: Avlöningsstat .................................... 9 339 000 kronor Omkostnadsstat ............................ 2 357 000 kronor

I avlöningsstaten för lantbruksnämnderna ingår icke ersättningar åt ortsombuden.

Folkskolinspektionens arbetsuppgifter är talrika och utomordentligt mångskiftande. Utredningen har för att skaffa sig en uppfattning om in- spektörernas arbetsförhållanden ansett sig böra undersöka deras arbets- uppgifter och vid en genomgång funnit, att ett 100-tal olika åligganden enligt skilda bestämmelser skall fullgöras av inspektörerna.

De grundläggande bestämmelserna om inspektörernas verksamhet finns i den 1914 utfärdade, ännu gällande instruktionen för folkskolinspektö— rerna.1 Av denna framgår, att folkskolinspektionen är tänkt som ett kon— trollerande och rådgivande organ och icke som en beslutande myndighet. Detta har likväl icke hindrat, att inspektörerna successivt också tillagts en faktisk beslutanderätt i åtskilliga frågor, vilket framgår av den följande sammanställningen av deras uppgifter. Emellertid gäller med något enstaka undantag, som ovan framhållits, att vid oenighet mellan den lokala skol- styrelsen och inspektören i någon fråga, denna skall hänskjutas till annan myndighet för avgörande. Härigenom upprätthålles i varje fall till formen i det väsentliga inspektionens ursprungliga karaktär. Utan undantag synes den regeln iakttagas, att inspektör icke äger delegera någon av sina arbets- uppgifter på biträdande personal, vilket gör organisationen onödigt tung- arbetad. .

Om inspektörens allmänt inspekterande verksamhet föreskrives i instruk- tionen (5 1) inledningsvis följande:

Folkskolinspektör åligger att i enlighet med denna instruktion och i övrigt gäl- lande- föreskrifter, under inseende av [folkjskolöverstyrelsem inom det honom an- visade inspektionsområdet hava tillsyn över folkskoleväsendet samt främja dess utveckling. För sådant ändamål har han att förskaffa sig noggrann kännedom om skolväsendets tillstånd och behov, övervaka, att gällande författningar efterlevas, befordra åtgärder för skolväsendets ändamålsenliga anordning inom de särskilda skoldistrikten samt genom upplysningar och råd understödja det vid skolorna be- drivna arbetet.

Tillsynen, som främst skall utövas genom besök i skoldistrikten, omfat- tar förutom folk- och småskolor även fortsättningsskolor, högre folkskolor

(efter skolöverstyrelsens bestämmande), vissa enskilda skolor,skolhem samt skolverksamheten vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Detaljerade före- skrifter om hur inspektionsverksamheten skall bedrivas har lämnats i skil- tla avseenden.

Enligt instruktionen skall inspektören också fullgöra vissa »administra- tiva åligganden». Han har således att, om skäl till anmärkning beträffande skolväsendet föreligger, tillställa skolstyrelsen skriftligt meddelande i äm— net eller hos domkapitel eller skolöverstyrelsen påkalla erforderliga åtgär- der, att till myndigheter av olika slag lämna de upplysningar och avgiva de yttranden som erfordras, att gå kommunala skolmyndigheter, lärare och målsmän tillhanda med upplysningar i frågor, som faller inom hans verk- samhetsområde, att granska statsbidragsansökningar och skolstatistiska upp- gifter samt att, då nytt skolhus skall uppföras, yttra sig över skoltomts läge och granska ritningar till skolbyggnader. Instruktionen ålägger vidare in- spektören att halvårsvis till skolöverstyrelsen avgiva rapport över företagna inspektionsresor samt att årligen till överstyrelsen och domkapitlet avlämna berättelse rörande skolväsendets tillstånd och utveckling.

De efterhand fattade besluten om folkskoleväsendets utbyggnad och för- bättring genom statsbidrag till allt flera pedagogiska och skolsociala ändamål har helt naturligt medfört nya uppgifter för folkskolinspektionen, vilka inte framgår av instruktionen. Alla åtgärder, som vidtagits och vidtages inom folkskoleväsendet, förutsätter emellertid praktiskt taget utan undan- tag inspektörernas medverkan på olika sätt som organisatörer och kontrol- lörer.

Den inspekterande verksamheten och den verksamhet som utövas genom vägledning och information till skolstyrelser, skolledare och lärare i pedago- giska och skolorganisatoriska spörsmål är folkskolinspektionens viktigaste. Innebörden av denna verksamhet kan och behöver inte i detalj angivas. Dess kvantitativa omfattning framgår delvis av en längre fram lämnad redogö- relse. För att man skall få en verkligt klar uppfattning om innebörden av inspektörernas administrativt betonade arbetsuppgifter skulle fordras en utförligare redogörelse än vad som här lämpligen kan lämnas. Utredningen har emellertid ansett det befogat att åtminstone genom en summarisk upp- räkning, ehuru även den blir ganska omfattande, ge en antydan om vilka olika uppgifter av detta slag inspektörerna sysslar med.

Utöver de åligganden inspektör skall fullgöra enligt instruktionen är föl- jande de viktigaste:

I. Skolorganisationen. Medverkan vid fastställandet av organisationsplan och ordningsstadga. 1. Insp. avgiver yttrande till Dk över förslag till organisationsplan. Försla-

get upprättas av skolstyrelsen, sedan kommunalfullmäktige beslutat i vissa frågor. Fst & 10:3.

2. Insp. upprättar i visst fall förslag till organisationsplan eller ändring däri och framställer yrkande i fråga om skolväsendets allmänna anord- , ning inom distriktet. Fst & 10 :4.

3. Insp. medgiver mindre avvikelser från de i organisationsplanen medde- lade bestämmelserna. Fst & 10:7.

4. Insp. avgiver yttrande över skolstyrelsens förslag till ordningsstadga för distriktet. Fst & 10:8. Medverkan vid bestämmandet av skolformer, antalet klassavdelningar och läraravdelningar i distrikten.

5. Insp. skall pröva och avgöra förslag till skolformer och till lärjungar- arnas fördelning i klasser och läraravdelningar. Kan styrelsen och in- spektören ej enas skall insp. med eget yttrande överlämna ärendet till SÖ för avgörande. Fst & 10 a:2.

6. Insp. kan medgiva skoldistrikt att för ett läsår eller del därav indraga skola eller läraravdelning, då barnantalet är ringa. KK 1947 :234, 4 5.

7. Ordinarie biträdande lärare får anställas endast vid folkskola med minst en ordinarie folkskollärartjänst och endast under förutsättning av att insp. vitsordar, att det kan ske utan men för folkskolan. Fst % 2:1.

8. Insp. skall bestämma, i vilka läraravdelningar småskollärare skall tjänst- göra i klass 3, sedan SÖ bestämt antalet sådana lärare. KK 1954:230, 2 5.

9. Insp. medgiver inrättandet av icke-ordinarie lärartjänst för ordnande av den undervisning, från vilken distriktsöverlärare befriats. Den insp., inom vars område tjänsten är placerad, beslutar angående tjänsten och bestämmer i visst fall stationeringsorten för läraren. I tjänstgöringsti— den får inräknas högst 3 veckotimmar som kompensation för tidskrä- vande resor. KK 1953:341, 2 5, 3 5 c och d. Medverkan vid inrättandet av hjälpklasser och hjälpundervisning. 10. Insp. kan medgiva bibehållandet under ett läsår av hjälpklassavdelning, oaktat barnantalet icke uppgår till 10, om det utgör minst 8. KK 1942: 629, 3 5. 1.1. Insp. medgiver inrättandet av särskild hjälpundervisning. KK 1942:629, 5 5 3) mom. Sö har utfärdat anvisningar för handläggningen av dylika ärenden.

II. Undervisningen. Tim- och kursplaner. 12. Förslag till tim- och kursplaner för folkskolans högre avdelning och sådana klasser av den obligatoriska folkskolan, som icke omfattas av de av Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplanerna, skall överlämnas till insp., som med eget yttrande vidarebefordrar förslaget till Dk, som överlämnar det med eget utlåtande till SÖ.- Fst 5 10: b. Jfr nr 17 nedan. 13. Insp. beslutar om uppdelning av läraravdelning i grupper och om växel- lov. Fst & 15: 4. :

16.

18.

19.

» 21.

. Om timplanen upptager undervisning i slöjd och lokalbristellerliknande omständigheter föreligger, kan insp. medgiva uppskov med införande av slöjdundervisningen under en viss övergångstid. KK 1954: 570, punkt 4 i anvisningar till timplaner. . Undervisning i grupper bör ordnas på sådant sätt, att lärjungar ej be- höver vara borta från gemensam undervisning. Då sådan undervisning ej kan ordnas, bör samråd ske med insp. om minskning av annan tid för ifrågavarande lärjungar. KK 1954: 570, punkt 8 i anvisningar till tim- planer. Insp. skall avgiva yttrande rörande de tre olika alternativen tilltimplaner för a- och b-skolor, som angesi 1954 års av Kungl. Maj:t fastställda timplaner. Om antalet elever vid läsårets början utgör minst 15 i skola av a-typ och minst 12 i skola av b-typ, skall alt. 1 tillämpas. Skulle till- lämpningen av detta alt. emellertid medföra särskilda olägenheter och be- tydande kostnader för t. ex. Skolskjutsar, må skolstyrelsen, sedan insp. yttrat sig, besluta, att alt. 2 eller 3 må tillämpas. Insp. skall yttra sig beträffande fyllnadstjänstgöring för lärare i det fall alt. 3 tillämpas. Insp. skall även yttra sig, om frågan gäller 5-dagarsläsning för lärjung- arna. KK 1954z570, punkt 1 i anm. till timplanerna för a- och b-for- merna.

Avvikelser från timplanerna.

'. SÖ kan överlåta åt insp. att besluta om mindre avvikelser från av

Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplaner. Denna befogenhet till- kommer eljest SÖ. Fst 5 10 b. Nedsättning av antalet timmar för läraravdelning på grund av lokal- brist eller därmed jämförlig omständighet kan av skolstyrelsen beslu- tas med 2 timmar per vecka och av insp. med ytterligare 2 timmar . Är skolstyrelsen och insp. av olika mening, må ärendet av styrelsen hän- skjutas till SÖ. Erfordras ytterligare nedsättning, kan sådan medgivas av SÖ efter framställning av skolstyrelsen och yttrande av insp. KK 1954:570, punkt 10 i anvisningarna till timplanerna. Insp. kan medgiva mindre avvikelser (högst en timme per vecka) från de i timplanerna angivna timtalen för de olika ämnena. Timtalet per vecka får dock ej ändras, och inget ämne får uteslutas. KK 1954:5'70, punkt 11 i anvisningarna till timplanerna.

Undervisning i cirkulärämnen m. m. 20. Insp. kan medge inskränkning av antalet friluftsdagar, då lämplig lära- re ej står till förfogande. KC den 29/5 1942 (nr 273) punkt 3.

Insp. skall yttra sig angående lärjunges ledighet för deltagande i kon- firmationsundervisning. KK 1941: 693.

. Insp. skall pröva fråga om återläsning av lästid, som gått förlorad på grund av lov för lantbruksarbete, samt frågan om framflyttning av fortsättningsskolans lästid. KC den 7/5 1954 (nr 207).

24.

25.

26.

Insp. skall öva tillsyn över nykterhetsundervisningen och tillse, att läro- planerna upptager denna undervisningsgren och att undervisningsma- teriel finns för undervisningen. KC den 24/9 1928 (nr 352). Han skall öva tillsyn över trafikundervisningen, KC den 27/11 1936 (nr 583), och bedöma, huruvida särskild instruktör för brandskyddsundervisningen erfordras. KC den 5/6 1953 (nr 384). ' Insp. skall granska och ev. godkänna plan för förstärkningsanordningar. Om barnantalet överstiger det antal, som överstyrelsen angett för sko- lor av B-form, Dl-form och b-form, får läraravdelning uppdelas i grup- per vissa timmar. Anvisningarna punkt 6 till KK 1940z252. Insp. skall godkänna handledare vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning och pröva, huruvida lärjunge är lämplig för denna undervisning. KK 1945:593 2 5 2 mom. Insp. skall upprätta förslag, som skall upptaga skoldistrikten i den ord- ning de anses böra ifrågakomma till anslag för inköp av skolradioappa- rat. Bestämmelser fastställda den 25/7 1947.

Läroböcker.

27.

28.

III.

Innan skolstyrelsen fattar beslut i fråga om antagande av nya läroböc— ker, skall insp. avge yttrande. Insp. kan därjämte påfordra, att ärendet hänskjutes till SÖ för prövning och avgörande. Fst € 13. Insp. granskar undervisningsstatistiken. Fst & 67, Fortsskst 5 52:18.

Lärarna.

A. Folk- och småskollärare.

Tillsättning.

29.

30.

31.

32.

Vid prövning huruvida en ledig ordinarie lärartjänst skall återbesättas eller ej, skall yttrande inhämtas från insp. Kan styrelsen och insp. ej enas, skall ärendet underställas Sözs eller, om ändring av organisa- tionsplanen erfordras, Dk:s avgörande. I senare fallet avger insp. för- slag till ändring. Fst & 19:] a och b.

Vid sjukvårdsanstalt och barnhem får ledig ordinarie lärartjänst återbesättas endast efter medgivande av insp. KK 1938z756 punkt 2. Om styrelsen vid omprövningen finner, att lärartjänsten bör återbe- sättas genom förflyttning av lärare inom distriktet, skall insp. avge yttrande, om åtgärden påkallas av styrelsen. Fst 55 19:] c och 23:2. Insp. kan medge uppskov med kungörande av ledig tjänst, vilket eljest skall ske inom 6 månader efter det tjänsten blivit ledig. Fst & 19:1 d. Insp. skall avge yttrande rörande skolstyrelsens förberedande förslag. Är styrelsen och insp. därvid icke ense, skall ärendet av styrelsen hän— skjutas till Dk, som upprättar förslag till tjänsten. Denna ordning gäl- ler dock inte distrikt, som är befriat från inspektion genom statens insp. Fst 5 19:6.

33. Insp. skall avge yttrande rörande de sökandes av icke-ordinarie lärar- tjänst inbördes meriter. Fst 5 24:1. 34. Insp. kan medge befrielse från skyldigheten att anställa vikarie. Fst & 2511 och KK 1947:234 4 &.

Förflyttning.

l 35. Insp. skall yttra sig rörande förflyttning av lärare inom distriktet. Fin- ner insp. mot skolstyrelsens mening, att ordinarie lärare bör förflyttas till annan lärartjänst inom distriktet, skall han hänskjuta avgörandet till Dk. Kan Dk och insp. därvid ej enas, skall Dk underställa ärendet Sözs avgörande. Fst & 23:2.

36. Om ordinarie lärartjänst är övertalig och den ej kan indragas genom lärares förflyttning inom distriktet, skall insp. i samråd med skolsty- relsen undersöka, om tjänsten kan indragas genom förflyttning av lä- raren till annan befattning inom folkskoleväsendet. Kan styrelsen och insp. därvid ej enas, skall ärendet underställas Sözs eller —— om ändring av organisationsplanen erfordras Dk:s prövning. Insp. avger i sådant fall förslag till ändring i organisations— planen. Tilläggsbest. till Arf 4 % 1 mom. 37. Har enighet uppnåtts om förflyttning, skall insp. till SÖ ingiva fram- ställning om förflyttningen med bifogande av utredning. Tilläggsbest. till Arf 4 g 1 mom. 38. Insp. kan göra framställning om att skoldistrikt, där tjänst är ledig, skall förordna i annat distrikt övertalig lärare till innehavare av den lediga tjänsten. Tilläggsbest. till Arf 4 5 6 mom. Vid förflyttning av lärare vid mindre folkskolor eller av biträdande lärare till ordinarie småskollärartjänst skall insp. avge yttrande. Fst övergångsbest. till 5 21, punkt 1.

Disciplinära åtgärder mot lärare.

39. Insp. skall avge yttrande rörande fråga om disciplinär åtgärd mot lä- rare. Fst 5 32:1 och å 33:1. 40. Insp. skall avge yttrande rörande avstängning av lärare från utövande av lärarbefattningen. Fst. % 32:2. 41. Insp. kan anmoda lärare, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjuk- dom, att inkomma med läkarintyg, utvisande, huruvida han på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att tillfredsställande sköta sin befattning. Fst 5 31 :2.

Förening av tjänster.

42. Insp. kan medge ordinarie eller extra ordinarie lärare att med sin tjänst förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag etc., vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Om insp. icke lämnar dylikt medgivande, skall ärendet avgöras av SÖ. Arf 6 5 1 mom.

43. För lärare med 30 undervisningstimmar per vecka kan insp. nedsätta undervisningsskyldigheten med högst 4 veckotimmar och för lärare med 28 veckotimmars undervisning med högst 6 veckotimmar. Arf 4 5 3 mom. 44.1nsp. kan på framställning av skoldistrikt medge lärare inskränk- ning i eller befrielse från fyllnadstjänstgöring. KK 1946:309 4 5. Tjänstgöringsbetyg åt lärare. 45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

Insp skall avge yttrande, när fråga uppstått att tilldela lärare vitsordet mindre gott i fråga om sättet att fullgöra sin tjänst. Fst 5 8 j.

B. Distriktsöverlärare. Insp. skall" avge förslag till SÖ beträffande återförande på stat av ordi- narie folkskollärartjänst, som innehaves av distriktsöverlärare. Fst 5 8 bzl. Insp. fastställer mindre avvikelser från normalinstruktionen för dist- riktsöverlärare. Avvikelser av större vikt fastställes av Sö. Insp. kan hänskjuta dylikt ärende till SÖ. Fst 5 8 b:8. Insp. kan medge, att distriktsöverlärare erhåller semester under tid, då han har att meddela undervisning. Arf 20 5 1 mom. Undervisningsskyldigheten för vikarie å distriktsöverlärartjänst under annat förordnande än vikariatslöneförordnande skall vara densamma som för innehavare av tjänsten, såvida icke insp. bestämmer högre tim- tal. Tilläggsbest. till Arf 2 5 1 mom. Insp. beslutar, huruvida lärare, som under ferietid vikarierar för dist- riktsöverlärare, skall ha reducerad ersättning. Tilläggsbest. till Arf 10 b &. Insp. skall med eget yttrande till SÖ överlämna inkomna framställ— ningar rörande jämkningar i övergångsbestämmelserna till de nya be- stämmelserna om distriktsöverlärare. KK 1954:560, 11 5. Om insp. ej annat förordnar, skall tjänstefria dagar, som ligger mellan perioder av tjänstledighet eller semester, inräknas i endera av perioder— na. Påskafton, midsommarafton och julafton skall vara tjänstefria för distriktsöverlärare, om insp. ej annat förordnar. Tilläggsbest. till Arf 10 a 5 mom. 3 och 4.

C. Övningslärare.

Insp. skall upprätta plan över viss undervisning och bestämma angående fyllnadstjänstgöring.

53. Insp. skall i samråd med skolstyrelsen upprätta plan över undervis- ningen i slöjd och hushållsgöromål för det kommande läsåret i fort- sättningsskolan. Ändringar i planen får ej vidtagas utan medgivande av insp. Övnlärst 42 5 1 och 2 mom.

. Icke-ordinarie tjänst, vari ingår fyllnadstjänstgöring, skall vara place- rad vid den skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres, såvida icke insp., vad angår tjänst i enbart folkskola annorlunda beslutar. Övnlärst 7 5 4 mom.

5.3. Insp. bestämmer om fyllnadstjänstgöring i slöjd eller hushållsgöromål vid folkskola skall fullgöras av lärare vid annan skola eller i annat skoldistrikt inom samma inspektionsområde. Övnlärst 8 5 2 mom. 56. Insp. bestämmer huruvida i övningslärartjänst skall ingå fyllnads- tjänstgöring, övnlärst 9 5, avgör i vissa fall tvistefrågor rörande tjänstgöringstiderna för lärares fyllnadstjänstgöring, övnlärst 10 5 3 mom., beslutar om tillgodoräkning av tid för t. ex. resor vid fyllnads- tjänstgöring för lärare vid folkskola, övnlärst 12 5 6 mom. . Insp. skall yttra sig om förslag från rektor vid högre skola till övnings- lärares fyllnadstjänstgöring i folkskola. övnlärst 33 5. __,i Nl 58. Insp. kan medge, att i övningslärartjänst vid folkskola må ingå dels undervisning i övningsämne eller praktiskt läroämne, som ej eljest in- går i tjänsten, dels fyllnadstjänstgöring i skola, som eljest icke avses i (övningslärarstadgan, eller i folkskola i annat distrikt. Övnlärst 34 5 3 mom. och 35 5.

Tillsättning.

59. Insp. medverkar vid tillsättning av ordinarie och icke-ordinarie öv— ningslärare i folkskolan. Är styrelsen och insp. icke eniga om vilka som skall uppsättas på förslag, upprättats förslag av SÖ. Övnlärst 24 5 1 mom.

Förening av tjänster.

60. Insp. beviljar tjänstledighet ät ordinarie övningslärare för att tjänst- göra som extra ordinarie. Övnlärst 15 5 1 mom. 61. Insp. kan bevilja lärare tillstånd att inneha vissa uppdrag. Om insp. vägrar dyligt tillstånd, hänskjutes frågan till SÖ. Övnlärst 15 5 3 mom.

D. Kanotrer. Inrättande av tjänst.

62. Förslag till indelning i kyrkomusikerdistrikt och till tjänstetyp skall, i det fall kantorstjänst föreslås, inges till insp., som med eget yttrande överlämnar ärendet till Dk. Kyrkomusikerst 5 5 2 mom. 63. Insp. skall yttra sig beträffande instruktion för kantorstjänst. Kyrko- musikerst 7 5.

64. Organist är skyldig att mottaga fyllnadstjänstgöring i folkskola efter bestämmande av insp. och skoldistrikt är skyldigt att mottaga organist för fyllnadstjänstgöring enligt insp: s bestämmande. Kyrkomusikerst 16 5 1 och 2 mo.m

Tillsättning.

65. I stort sett gäller samma bestämmelser som vid tillsättning av folk- skollärare. Förslaget skall dock underställas även kyrkorådet. Valet förrättas av en nämnd av 6 personer, av vilka 3 utses av kyrkorådet och 3 av skolstyrelsen. Kyrkomusikerst 37 5 2 och 8 mom.

Förflyttning.

66. Vid förflyttning av kantor lämnar insp. samma medverkan som vid förflyttning av folkskollärare. Kyrkomusikerst 55 5.

IV. Lärjungarna.

Barnens skolgång.

67. Efter framställning av skolstyrelse eller insp. kan Dk föreskriva, att barn skall besöka annat distrikts skola än det barnet tillhör. Fst 5 6:3. 68. Insp. kan medge, att barns skolgång må börja det kalenderår, under vilket barnet efter den 1/7 fyller sex år. Fst 5 35:2. 69. Insp. skall yttra sig beträffande återläsning av förlorad lästid på grund av smittsam sjukdom i skolan. Fst 5 43:1. 70. Insp. kan bemyndiga skolstyrelsen att inställa undervisningen för att bereda lärarna tillfälle deltaga i kurser eller möten. Fst 5 43:33.

V. Skollokaler och tjänstebostäder.

Skollokaler.

71. Insp. skall avge yttrande rörande förslag om uppförande av nybygg- nad för skolväsendet. Fst 5 53. Han skall i samband därmed godkänna tomt, granska huvudritningarna och vitsorda behovet av inventarier samt, sedan byggnadrsföretaget utförts, förrätta avsyning av de nya lo- kalerna. KK 1945:882 6 5 3 mom. och 9 5 1 mom. 72. Insp. skall med eget yttrande översända ansökan om statsbidrag för uppförande av provisoriska skollokaler till Sö och därefter förrätta avsyning av lokalerna. KK 1948:438 4 och 7 55.

Tjänstebostäder.

73. Insp. skall granska huvudritningar och situationsplan och, när bosta- den är färdig, förrätta avsyning och därvid klassificera bostaden. KK 1946z887 11,12 och 14 55. 74. Insp. skall höras av länsstyrelsen, huruvida lärare, som har tjänstebo- stad i distrikt, som ej är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad, kan befrias från skyldighet att mottaga dylik bostad. Arf 26 5. Insp. skall företaga klassificeringssyn å nya eller reparerade tjänste— bostäder. BoställSordn. 31 5. 76. Insp. skall förrätta underhållssyn å tjänstebostad. Synen förrättas i närvaro av ombud för skolstyrelsen samt vederbörande lärare eller den- nes ombud. Till synen skall förrättningsmannen i god tid kalla skol— x] C;!

styrelsen och vederbörande lärare. Protokoll skall föras av förrätt- ningsmanncn. Boställsordn. 34 och 35 55.

()m syncprotokollet ej godkännes, skall ärendet av insp. underställas länsstyrelsens prövning. Insp. skall därefter förvissa sig om huruvida angivna åtgärder vidtagits, och ev. företaga efterbesiktning av bosta- den. Finner insp., att de förelagda åtgärderna icke blivit verkställda, skall han ofördröjligcn göra anmälan till länsstyrelsen. Han skall lika- ledes hos länsstyrelsen anhålla om åläggande för distriktet att verk- ställa i syneprotokollet anmärkta åtgärder. Boställsordn. 36 och 37 55.

t']. Statsbidrag till olika ändamål. Avlöning åt folkskollärare. 77. lnsp. skall yttra sig över förslag till löneklassplacering. Tilläggsbest.

78.

till Arf 6 5. Insp. skall avge yttrande beträffande extra lärares placering i avdrags- grupp 2 eller 3. 'l'illäggsbest. till Arf 9 5 3 mom. Han skall tillstyrka, att statsbidrag må utgå till vikarics avlöning, då lärare varit tjänst— ledig mer än 6 veckor för tjänstgöring å annan tjänst eller för enskild angelägenhet. Han skall vidare vitsorda pensionerad lärares lämplig- het som vikarie och oexaminerad lärares duglighet. Statsbidragskung. 4 5 2, 3 och 4 mom. Vid undervisningens inställande på grund av smittsam sjukdom eller på grund av krig eller krigsfara skall insp. yttra sig över huruvida lön skall utgå till extra lärare. Arf 19 5 p. 1 och 2.

Om lärare är avstängd från tjänstgöring t. ex. på grund av att han anhållits såsom misstänkt för brott, skall insp. pröva, huruvida han må uppbära någon del av lönen. Arf 19 5 p. 4.

" . Insp. kan medge B—avdrag vid lärares tjänstledighet för uppdrag

inom lärarorganisation. Arf 18 5 p. 10. Insp. kan medge B—avdrag högst 15 dagar av ett och samma redovisningsår under tjänstledighet för en- skild angelägenhet av vikt. Arf 18 5 p. 11. Insp. skall pröva, huruvida lön med B- -avdrag skall utgå vid tjänstle- dighet föi vissa studier. KK 1954: 502 3 5.

4vlöning åt övningslärare.

80. I huvudsak samma uppgifter som ovan. 81. Insp. skall avge yttrande rörande reseersättning åt lärare, anställd vid

82.

folk- eller fortsättningsskola med fyllnadstjänstgöring. Tilläggsbest. till Arö 4 5. Insp. kan medge, att statsbidrag må utgå till undervisningsavdelning i fortsättningsskola, oaktat stadgat minimiantal barn ej uppnåtts. Mini- miantalet skall utgöra 10 i slöjd och allm. ämnen och 8'i hushållsgöro- mål. Anser sig insp. förhindrad tillstyrka statsbidrag, hänskjutes frå— gan till SÖ. KK 1932:587 5 4:3.

Skolsociala anordningar.

83.

84.

86.

VII. 88.

89.

Insp. skall pröva och meddela beslut i anledning av ansökan 0111 stats- bidrag till skolskjuts. Om särskilda skäl därtill föranleder, må han överlämna ansökan till SÖ för prövning och avgörande. Lämnar han an— sökan utan bifall, äger skoldistrikt hänskjuta frågan till SÖ för avgö- rande. KK 1947: 346 6 5.

Även ansökningar 0111 statsbidrag till s. k. självskjuts skall behand- las av insp. Finner han "sig ej kunna medge statsbidrag, kan ärendet underställas SÖ för avgörande. KK 1947:346 11 5. Insp. skall pröva och meddela beslut i fråga om statsbidrag till inack— ordering. I vissa fall skall han bestämma, för huru många dagar in- ackorderingsbidrag skall utgå. Anser sig insp. ej kunna bifalla ansö— kan, kan frågan av distriktet hänskjutas till SÖ för avgörande. KK 1943:538 3 5. '. Insp. skall avge yttrande rörande skollokaler, som upplåtes till lots—

barnskola. och bestämma hyresavdr'ag för lärare med tjänstebostad vid sådan skola. Lärare, som ej åtnöjes med inspzs beslut, kan hänskju- ta ärendet till länsstyrelsen. KK 1948:485 4 och 5 55. Insp. skall granska ansökningar om statsbidrag till skolmåltider och inventarier till skolmåltidslokaler, KK 1946:553 7 och 9 55, till skol— hälsovården KK 1944:585 16 5, till fria läroböcker KK 1946: 292 3 5, till undervisningsmateriel KK 1947:400 4 5. . Insp. yttrar sig över ansökningar om resestipendier åt lärare i främ—

mande språk. KK 1946:370 p. 3.

Lärarnas pensionering.

Ansökning om tjänstepension översändes till insp., som med eget ytt— rande översänder ansökan till statens pensionsanstalt. Tillämpn.före- skrifter till pensionsregl. KK 1947: 693 5 5. Insp. kan göra framställning om prövning av pensionsrätten i visst fall. KK 1947:693 6 5.

VIII. Fortsättningsskolan. Organisationen.

90.

91.

Insp. kan medge, 'att två eller flera skoldistrikt förenar sig om en ge- mensam fortsättningsskola. Han kan också befria skoldistrikt från att inrätta fortsättningsskola, om barnen enligt träffat avtal erhåller fort- sättningsskolbildning i annat distrikt. Fortsskst 5 1 :3. Insp. kan göra framställning till Dk, att Dk måtte föreskriva, att dist- rikt skall vara skyldigt mottaga fortsättningsskolpliktiga barn från annat distrikt eller att distrikt skall vara skyldigt låta sina fortsätt- ningsskolpliktiga barn undervisas i annat distrikt,'-och'bestäm111a ev. ersättning. Fortsskst 5 113. ' ' ' ' ' 1 l l

92. Om fortsättningsskolreglemente ännu finns i distriktet, kan insp. på- fordra upprättande av organisationsplan. Övergångsbest. till 5 8 i Fortsskst. Insp. kan medge avvikelser från bestämmelserna i organisationspla- nen efter framställning av skolstyrelsen och sedan lärarkåren beretts tillfälle uttala sina önskemål. Fortsskst 5 816. 93. Insp. skall pröva behovet av fortsättningsskolor i distrikt i samband med centralisering av. fortsättningsskolväsendet. Om styrelsen och insp. icke enas, hänskjutes ärendet till SÖ. KK 1932:589 5 221 och 2.

Undervisningen.

94. Insp. kan medge mindre avvikelser från 110rmalundervisningsplanen för fortsättningsskolan. Förslag till väsentliga avvikelser skall av insp. med eget yttrande överlämnas till Dk, som vidarebefordrar ärendet till SÖ för prövning. Fortsskst 5 21. 95. Insp. skall yttra sig över skolstyrelses förslag om läroböcker i fort- sättningsskolan. Han äger påfordra, att ärendet hänskjutes till SÖ. Fortsskst 5 23. 96. Insp. skall bestämma, vad som skall räknas som »arbetskunskap» vid undervisningen i slöjd. KK 1951:556 2 5 b.

Lärjungarna. & " . _

97. Insp. kan medge, att elever intages endast vartannat år. Fortsskst % 25:2. ' 98. Insp. skall yttra sig rörande ansökan om befrielse från fortsättnings- skolplikt. Kan styrelsen och insp. ej enas, hänskjutes ärendet till SÖ. Fortsskst 5 27:51. 99. Om undervisningen varit inställd på grund av smittsam sjukdom bland människor eller husdjur, skall den förlorade undervisningstiden åter- läsas, 0111 icke insp. medger, att den eljest stadgade undervisningstiden må avkortas. Fortsskst 5 32:1.

Lärare. 190. Insp. skall vitsorda lärares duglighet för anställning vid fortsättnings— skola. Fortsskst 5 40:1. ' 1 191. Insp. skall avge yttrande rörande disciplinär åtgärd mot lärare. Forts-

skst 5 43:1 och 2.

IX. Inlagningsnämnd.

102. Insp. föreslår två ledamöter av intagningsnämnd. Lvst 5 29:9.

X. Försöksverksamheten.

Folkskolinspektörernas medverkan vid organiserandet- av försöksverk- samheten kommer endast mycket knapphändigttilluttryckiförfattningarna. Då emellertid folkskolestadgan skall tillämpas vid försöksverksamheten, är det uppenbart, att folkskolinspektörerna får många arbetsuppgifter i sam-

band med denna verksamhet. Enligt Kungl. brev den 30 juni 1955 med be- stämmelser rörande försöksverksamheten skall inspektören beträffande högstadierna bl. a. medverka vid anställande av ordinarie och icke-ordinarie lärare i läroämnen, 23 och 24 55. yttra sig rörande lärares fyllnadstjänst— göring, 40 5, pröva ansökan om rätt för folkskollärare att fullgöra viss del av undervisningen på detta stadium samt bestämma antalet veckotimmar på varje heltidstjänst i läroämnen 39 5.

Även vid den nu pågående utbyggnaden av realskoleväsendet inom folk- skolan kommer inspektörernas medverkan i många avseenden att påfordras.

Den sammanlagda statsbidragssumman till lärarlöner. skolmåltidsverk- samhet, inackorderingar och skolskjutsar samt till fria läroböcker och un- dervisningsmateriel uppgick för budgetåret 1954/55 till något mer än 489 miljoner kronor. Enbart anslaget till lärarlöner utgjorde i runt tal 4121niljo- ner kronor. Härtill kom ett stort antal smärre bidragsbelopp. Den när- maste statliga kontrollen över användningen av dessa medel utövas av folk- skolinspektörerna dels genom den inspekterande verksamheten dels ge— nom granskning av statsbidragsrekvisitionerna.

I utredningens motivering för mellaninstanskanslier (kap. 14) redogöres närmare för innebörden av de viktigaste av de ärenden. som under den se— naste 10—årsperioden ålagts folkskolinspektionen.

Länsstyrelserna

Besvär på kommunala grunder över skoldistrikts beslut i ärenden av ekonomisk natur prövas i regel av länsstyrelsen som första instans. Härut- över handlägger länsstyrelse huvudsakligen ärenden rörande hyggnader och statsbidrag.

Länsstyrelses skoluppgifter är huvudsakligen följande:

Tjiinsleboslädcr och skolbyggnader.

1. Länsstyrelsen kan efter inspektörens hörande befria skoldistrikt från skyldighet att tillsvidare tillhandahålla tjänstebostad åt lärare. Fst ?: 52: 2 b. _ .Länsstyrelsen kan efter folkskolinspektörens hörande befria lärare från skyldigheten att mottaga tjänstebostad, då sådan anvisas av (list- rikt, som icke är skyldigt tillhandahålla dylik. Arf 26 5 1 mom. '. Besvär över beslut om klassificering av tjänstebostad prövas av läns- styrelsen. Boställsordningen 31 5. '. Länsstyrelsen skall pröva klagomål över protokoll, fört vid underhålls- syn å tjänstebostad. Boställsordningen 36 5. Om distriktet ej verkställer i syneprotokollet anmärkta åtgärder. skall länsstyrelsen förelägga distriktet att vidtaga dessa. Boställsord— . ningen 37 5. *

5. Länsstyrelsen avger utlåtande över den procentsats, efter vilken stats- bidrag till skolbyggnadsföretag bör utgå, samt godkänner byggnadssak- kunnig kontrollant, meddelar beslut om byggnadsföretagets godkän- nande samt bestämmer brandförsäkringsbelopp i fråga om skolbygg- nadsföretag och tjänstebostäder. KK 1945:882 7—9 55 och KK 1946:887 13 och 14 55.

6. Länsstyrelsen skall till prövning upptaga klagomål över av inspektören bestämt hyresavdrag för lärare vid lotsbarnsskola. KK MMS:—185 5 5.

Statsbidrag.

7. Länsstyrelsen granskar och utbetalar statsbidrag till löner åt folk- och småskollärare KK 1948z208, övningslärare KK 1950:479 och 1951:556. lärare vid fortsättningsskolor KK 1932:587, skolskjutsar KK 1947z346. inackordering KK 1943:538, skolmåltiderKK1946:533,skolhälsovårdKK itll-1585, fria läroböcker KK 194öz292, undervisningsmateriel KK 1947: 400, byggnader för folkskoleväsendet KK 1936:45 och 194öz882, provi- soriska skolbyggnader KK MMS:-138, tjänstebostäder KK 1946:887; även— som verkställer vissa andra utbetalningar av ersättningar och stipen— dier.

8. Länsstyrelse äger pröva skäligheten av skolskjutskostnader KK 1947: 346 2 5 samt av inackorderingskostnader KK 1943:538 2 5. Ledamot av läroverks Iokalstyrelse och av terminsavgiftsnämnd.

9. Länsstyrelse skall utse en ledamot av lokalstyrelse för allmänt läroverk Lvst 5 207 samt ledamot av terminsavgiftsnämnd KK 19521652 9- 5.

l'itesföreläggande.

11). Länsstyrelse kan vid vite ålägga föräldrar att hålla barnen i skola, om

de uteblivit därifrån. Fst 5 5122 och Fortsskst 5 3612.

Försö ksverksamhetens regionala samarbetskommittéer

Från läsåret 1952/53 har skolöverstyrelsen indelat riket i tolv regioner. var och en med en särskild samarbetskommitté för det pedagogiska instruk- tionsarl)etet i samband med försöksverksamheten. Kommittécrna består av seminariernas rektorer, statens folkskolinspektörer och försöksdistriktens kommunala skolledare inom respektive regioner ävensom en representant för regionens läroverk. Sedan läsåret 1954/55 utgör även Stockholm en dy- lik region.

Domkapitlens och folkskolinspektionens arbetsbörda

Diskussionen om en ny regional skollednings organisation och arbetsupp— gifter bör helt naturligt föras med utgångspunkt från de båda regionalt verksamma myndigheter folkskolinspektionen och domkapitlen som redan helt eller till mera väsentlig del ägnar sig åt skolväsendet, då en ny-.

konstruktion mer eller mindre måste bygga på eller anknyta till den orga— nisation som finns. Detta gäller i föreliggande fall särskilt folkskolinspek- tionen. Uppmärksamhet skall i det följande ägnas åt dessa båda myndighe— ters nuvarande arbetsbörda och arbetsvillkor.

1945 års folkskolesakkunniga undersökte i detalj, i vilken omfattning folkskolärendena belastade domkapitlen, och redogjorde ingående för folk- skolinspektörernas arbetsbörda och arbetsförhållanden i övrigt. Utredning- en, som kompletterat folkskolesakkunnigas undersökning genom att in- hämta upplysningar för den tid som gått sedan de sakkunniga framlade sitt betänkande, skall här i korthet redogöra för folkskolesakkunnigas resultat och jämföra dem med de resultat, som framgått av den egna undersök- ningen.

Domkapitlen. Folkskolesakkunnigas undersökning omfattade, vad dom- kapitlen beträffar, åren 1937—1946, (1. v. 5. den första tioårsperioden efter det att den nya domkapitelsorganisationen trätt i kraft. Utredningens un- dersökning har omfattat dels femårsperioden 1947—1951, dels ock åren 1952—54.

Under tioårsperioden utgjorde hela antalet av samtliga domkapitel hand- lagda ärenden 182.610, av vilka folkskolärendena utgjorde 22 % eller 41.002 stycken. Av dessa var emellertid 16.661 ad actaärenden, vilket motsvarar drygt 40 % av samtliga folkskolärenden. Under den följande femårsperio— den var det totala antalet domkapitelsärenden jämförelsevis något högre än under den föregående tioårsperioden. Folkskolärendenas relativa andel sjönk emellertid från 22 till 15,1 %, och av de handlagda folkskolärendena var något mer än 42 % ad actaärenden.

Under åren 1952—54 har det totala antalet av domkapitlen årligen hand- lagda ärenden ökat till omkring 23.000 per år. Folkskolärendenas procen— tuella andel har sjunkit till 5,9 % av dessa. Det absoluta antalet redovisas i tabellen nedan. Antalet ad actaärenden uppgick till litet mer än en fjär— dedel av samtliga skolärenden.

Den största ärendegruppen av folkskolärenden under tioårsperioden var reglementsärendena med c:a 1.100 per år, vilket i det närmaste motsvarade hälften av alla ärenden, om man bortser från ad actaärendena. Under fem— årsperioden utgjorde reglements- och organisationsplaneärenden 700 årligen och under åren 1952—54 genomsnittligen 361. Den under tioårsperioden be- tydande gruppen statsbidragsärenden, omfattande c:a 500 per år, huvud- sakligen skolskjutsärenden, handlägges numera icke alls av domkapitlen.

Besvärsärendena utgjorde under de tio—första åren genomsnittligen 150. Besvärs- och underställningsärendena tillsammans uppgick under vart och ett av de följande fem åren till i medeltal 97 och har under de senaste åren varit i stort sett oförändrade till antalet.

Andra mera omfattande ärendegrupper är tjänsteföreningsärenden (kyr-

komusikerärenden) och förflyttningsärenden. Under tioårsperioden handla- des årligen omkring 80 av de förra och 140 av de senare. Dessa ärenden ökade under femårsperioden till 126 respektive 166. Antalet tjänsteför— eningsärenden har under de senaste åren reducerats väsentligt, medan för- flyttningsärendena förekommer i ungefär konstant omfattning.

Av nedanstående tablåer'framgår dels antalet av samtliga domkapitel handlagda ärenden under vart och ett av åren 1937—1954, dels ock hur an— talet ärenden under åren 1952—54 fördelat sig på olika domkapitel.

Antalet av samtliga domkapitel handlagda skolärenden 1937-—1954.

& Antal Antal . r .. År .. ärenden arenden 1937 ......... 3 962 ' 1946 ......... 4.045 1938 - ......... 4.857 1947 ......... 3.641 1939 ......... 4.498 1948 ......... 3.860 1940 .' ........ 4.597 * 1949 ......... 2.757 1941 ......... 4.151 1950 ......... ' 2.319 1942 ......... 3.891 1951 ......... 1.439 1943 ......... 3.597 '1952 ......... 1.569 1944 ......... 3.685 1953 ......... 1.188 1945 ......... 3.719 1954 ......... 1.285

Antalet skolärenden handlagda av domkapitlen åren 1952—54.

Domkapitel . 1952 1953 1954 Uppsala ............ 176 178 170 Linköping ............ 88 77 80 Skara .................. 207 113 136 Strängnäs ............ 96 50 70 Västerås ............ 89 82 87 Växjö .................. 1 14 94 86 Lund .................. 222 140 ' 114 Göteborg ............ 166 88 128 Karlstad ............ 9-1 51 84 Härnösand ......... 115 112 86 Luleå ............... - 127 132 122 Visby .................. 34 26 49 Stockholm ......... 44 45 73

Summa 1.569 1.188 1.285

Antalet ärenden höll sig som synes tämligen konstant fram till och med 1948, varefter en kraftig nedgång märks, först mellan åren 1948 och 1949 och sedan mellan 1950 och 1951. Således sjönk antalet handlagda folkskol— ärenden från 1948 till 1953 med inte mindre än 69,8 %. .

Xarie domkapitel handlade under år 1954 i medeltal 99 skolärenden. Högsta antalet hade Uppsala stift med 170 och lägsta Visby stift med 49. l båda fallen utgjorde antalet ad actaärenden 28 %. ' ——

För att få en uppfattning om en myndighets arbetsbörda i visst hänseende år det emellertid inte tillräckligt att känna antalet handlagda ärenden även om, som i detta fall, redan relationerna mellan antalet folkskolärenden och övriga domkapitelsärenden kan anses vara talande nog. En säkrare mätare är den på uppgifterna nedlagda arbetstiden. Den arbetstid som ätgätt för folkskolärendenas handläggning inom domkapitlen har stadigt sjunkit. Upp- gifter har erhållits angående det genomsnittliga antalet arbetstimmar per vecka, som domkapitlens personal (den skolsakkunnige, kanslipersonal och biträdespersonal) tillsammans nedlägger på dessa ärenden. Härav framgår. att medeltalet timmar per vecka och domkapitel, som under tioårsperioden utgjorde 14,4 och under den följande femårsperioden 9,4, för de senaste åren sjunkit till 6,9 timmar.

Folkskolinspektionen. Det ligger i sakens natur, att folkskolinspektio— nen i minsta möjliga man bör tyngas av handläggningen av administrativa och expeditionella göromål, som tvingar den till arbetsformer, som liknar ämbetsverkets. Folkskolinspektörernas arbetsplats bör vara ute i skoldist- rikten och bland skolans olika företrädare. Redan den på s. 187 gjorda sam— manställningen av administrativt betonade göromål, vilka nu vilar på in- spektörerna, ger emellertid ett intryck av att en förändring av inspektörens ställning i icke önskvärd riktning ägt rum, och det har i olika sammanhang påpekats, att så skett.

Folkskolesakkunniga, som med skärpa vände sig mot den anlydda utveck— lingen, fann vid sin undersökning av inspektörernas arbetsförhällanden, att antalet inom samtliga inspektionsområden diarieförda ärenden, som 1942/43 uppgick till 61.367, under den följande femårsperioden ökat med 27.601 ärenden eller med 45 %.

I de angivna siffrorna torde innefattas praktiskt taget alla, till inspektö- rerna inkomna skrivelser, alltsä även ad actaärenden och sådana ärenden. som brukar föras i s. k. samlingsnummerdiarium, samlingsdiarium och and- ra speciella diarier, t. ex. för statistik och dylikt. Skolstyrelseutredningen har infordrat uppgifter från varje inspektör angående antalet diarieförda ärenden under åren 1951 och 1952 med ad actaärendena särskilt angivna. Sedan folkskolesakkunniga gjorde sin undersökning, har folkskolinspek— tionens diarieföring emellertid omlagts, så att flera olika diarier numera fö- res, varför det skullege ett alltför osäkert resultat att direkt jämföra med tidigare erhållna siffror. Det kan emellertid konstateras, att antalet 1952 in- komna ärenden kraftigt sjönk i jämförelse med budgetåret 1946/47 vilket var det senaste, som folkskolesakkunniga angav och att siffran för 1952 snarast torde närma sig den för de första åren under 40-talet redovisade. Detta torde i huvudsak kunnaanses vara en följd av kommunreformenRe- duceringen av antalet skoldistrikt medmer än hälften måste ju återverka på

detta sätt och i de inspektionsområden, där en väsentlig minskning av skol- (listriktens antal skett, synes en lättnad åtminstone. i rent expeditionellt av- seende ocksä ha inträtt för inspektörens del.

Under år 1952 diariefördes hos inspektörerna i vissa av de. största 0111- rädena mer än 2.000 ärenden. Vanligen höll siffran sig emellertid mellan 1.000 och 1.500. Genomsnittligen torde egentliga, i huvuddiarierna införda ärenden med fränräknande av ad actaärenden år 1952 ha uppgått till 600 21 700 per inspektör.

Med hänsyn till vad som inledningsvis sades, är det av särskilt intresse att se, hur stor del av sin tid inspektörerna vid sidan av sina administrativa å- ligganden kan ägna åt verksamhet ute på »fältet». 1945 års folkskolesakkun- niga lämnar den upplysningen, att antalet tjänsteresdagar i medeltal för perioden 1941—46 uppgick till 141,4 per år. Högsta antalet uppgivna resda- gar var 178 och lägsta 101.

Skolstyrelseutredningen har erhållit uppgifter rörande medeltalet resda- gar under åren 1951 och 1952 från 50 inspektörer. Härav framgår att i ge- nomsnitt 134 dagar per år under perioden användes för inspektionsresor. Högsta antalet resdagar var 179 och lägsta 90, vilket innebär en minskning av genomsnittstalet med 7,4 dagar jämfört med femårsperioden 1941—46.

Minskningen av antalet resdagar tyder på att de administrativa arbetsupp— gifterna ökar och att den konstaterade minskningen av ärendeantalet icke medfört någon lättnad i detta hänseende. Härvidlag är ju också arbetsupp- gifternas antal av mycket mindre betydelse än deras art. Av de 24 inspektö- rer, som ansett sig kunna lämna uppgifter om den genomsnittliga arbetsti- den pä expeditionen under icke-resdagar, har många uppgivit 11—12 tim- mar jämte arbete under sön- och helgdagar.

Det har tidigare angivits, att genomsnittligen 6.578 kronor 1954/55 ställts till förfogande åt varje inspektör för biträdeshjälp. I själva verket fördelas tillgängligt anslag årligen av skolöverstyrelsen efter en bedömning av de olika inspektörernas behov, och beloppen varierar ganska kraftigt. Enligt överstyrelsens bestämmande utgick för nämnda budgetår de högsta belop- pen till inspektörerna i Stockholms läns södra inspektionsomräde (17.000 kr.), Göteborgs och Bohusläns södra inspektionsomräde (14.300 kr.) och Uppsala läns och Östergötlands läns östra inspektionsområden (9.600 kr.), medan sex inspektörer erhöll 4.000 kr. eller mindre. Lägsta beloppen (3.000 kr. ) tilldelades inspektölcrna i Jämtlands läns norra och Norrbottens läns norra inspektionsområdcn. '

Utöver inspektörerna finns saledes vid folkskolinspektionen endast arvo- desavlönad personal och blott 1 ett fåtal fall erbjuder de tillgängliga medlen möjligheter att heltidsanställa denna. Under år 1952 anlitade inspektörerna såsom biträden personer med följande-"utbildning och till följande antal:

F. (1. folkskolinspektör Pensionerad överlärare Överlärare

Tillsynslärare ................................

Folkskollärare Seminarielärare Kvinnligt skrivbiträde Skrivbyrå

Diverse utbildning ........................ 14 Summa 109

I medeltal anlitade således varje inspektör något mer än två personer som hjälp. Av lämnade uppgifter framgår, att enbart skrivbiträdeshjälp endast anlitas i två fall. I övrigt har personal med erfarenhet från folkskolan an- vänts, i det stora flertalet fall jämte skrivhjälp i någon form.

Sammanlagt anlitade femtio folkskolinspektörer 1952 biträdeshjälp under 60.440 timmar. Medeltalet per inspektör blir omkring 1.208 timmar och tim- ersättningen i genomsnitt 4 kronor och 40 öre. Sistnämnda antal timmar motsvarar heltidsanställning under c:a 29 veckor med 42 timmars arbetsvec- ka. De reellalvariationerna i fråga om anlitad biträdeshjälp framgår klart av de ovan angivna skillnaderna i anslagstilldelning.

Den nu lämnade redogörelsen är ett försök att genom angivande av vissa faktiska förhållanden klargöra det nuvarande läget vad beträffar folk- skolinspektionens arbetsbörda och arbetsförhållanden i övrigt. Avslutnings- vis skall i korthet anges hur folkskolinspektörerna själva 1953 uppfattade den rådande situationen.

Av 50 inspektörer, som besvarade utredningens enkät rörande bland an- nat dessa spörsmål, var 37 obetingat av den uppfattningen, att det åvilade dem administrativa uppgifter av sådan omfattning, att dessa skulle ge full sysselsättning åt-en för dylika uppgifter särskilt utbildad tjänsteman.

Folkskolinspektörerna i Gotlands läns, Kristianstads läns västra, Örebro läns norra, Kopparbergs läns västra och norra, Västerbottens läns mellersta och norra. Norrbottens läns mellersta och n01ra inspektionsområden (9 stycken) ansåg icke, att det inom deras områden skulle kunna beredas full sysselsättning åt en administrativt utbildad kraft.

Inspektörerna i Uppsala läns, Kopparbergs läns östra, Gävleborgs läns södra och mellersta samt Norrbottens läns södra inspektionsområden (5 stycken) var tveksamma på denna punkt. Emellertid ansåg endast två in- spektörer, i N01 rbottens läns mellersta och norra områden, att en för enbart kontorsgöromål utbildad befattningshav are i stort sett skulle ge dem den ;hjälp i arbetet som behöv des.

De fyia inspektörerna 1 Gotlands läns, Kopparbergs läns västra och norra samt i Norrbottens läns mellersta inspektionsområden ansåg, att deltidsan— ställd personal vid sidan av folkskolinspektören kunde tillgodose deras be- hov av arbetshjälp.

Kap. 8. Tillbakablick

Frågan om hur det svenska skolväsendets regionala ledning bäst bör or- ganiseras har stått på dagordningen mer än ett sekel och varit föremål för ett livligt meningsutbyte. Men ehuru förslagen och debattinläggen i ämnet är många, har denna lednings organisation ingen skiftevsrik och invecklad historia. De en gång uppkomna formerna har blivit bestående, och förslagen om deras förändring har mestadels avvisats. Här skall endast de viktigaste utvecklingsdata anges som bakgrund till det nyss redovisade nuläget och till en i därefter följande avsnitt lämnad redogörelse för huvudinnehållet i vissa viktigare äldre och nyare reformförslag.

Grunddragen av den regionala organisationens utveckling"

De offentliga skolorna här i landet betraktades länge som ett av de främs- ta föremålen för kyrkans omvårdnad, varom bland annat det i kyrkolagen av år 1686 ännu kvarstående stadgandet om biskopens uppsikt över gymna— sier och skolor samt den likartade bestämmelsen i folkskolestadgan alltjämt bär tydligt vittne. Ett annat markant uttryck för kyrkans intima samband med skolan är 1687 års förordning med bestämmelser om domkapitlens sam- mansättning, vilken föreskrev, att kapitlen —— med undantag för universi— tetsstäderna, där de teologie professorerna ingick —— skulle bestå av bisko— pen, kyrkoherden i domkyrkan samt lektorerna vid stiftsstadens gymnasi- um. Denna sammansättning förblev oförändrad bestående i 250 år eller fram till 1937, då den nu gällande domkapitelsorganisationen trädde i kraft, dock att innehavarna av efter 1839 tillkommande lektorat i moderna språk och naturlära ej bereddes plats i kapitlen.

Nödvändigheten av decentraliserad förvaltning var en yttre omständighet, som gjorde det naturligt, att domkapitlen under århundraden spelade den ledande rollen inom skolväsendet. Fram till 1900—talets början handlades således läroverkens angelägenheter på samma sätt som kyrkans, d. v. 5. för- valtningens detaljer tillhörde nästan uteslutande stiftsstyrelserna under förbehåll av Kungl. Maj:ts högst-a prövnings- och förordning-srätt, utövad ef- ter den beredning, som under växlande former bestods ecklesiastika ären- den i allmänhet. Först genom beslut av 1856 års riksdag inrättades en sär- skild tjänst inom ecklesiastikdepartementet för skolärenden, vars inneha— vare, sedan folkskolärendena utbrutits 1862, kunde helt ägna sig åt lärover- ken och successivt fylla det mest iögonenfallande behovet av central ledning. Genom sin bibehållna rätt att tillsätta läroverkens samtliga lärare och att ordna lärarnas tjänstgöring, genom sin disciplinära myndighet och inspek-

iionsrätt samt skyldighet att avge yttranden i de flesta förvaltningsärendcn som skulle avgöras, utövade domkapitlen dock alltjämt ett avgörande infly- tande över läroverken. Detta inflytande bestod till 1905, då domkapitlen i ett slag förlorade sin ställning som styrelser för stiftens läroverk genom till- komsten av den i samband med 1904 års läroverksreform inrättade översty- relsen för rikets allmänna läroverk. Ledningen över dessa har under det se- naste halvseklet varit starkt centraliserad och först under senaste tid har en viss tendens mot decentralisering av vissa ärenden till rektorerna gjort sig märkbar.

När folkskolan genom 1842 års stadga blev erkänd som en det allmännas angelägenhet, låg det historiskt sett ytterligt nära till hands, att domkapit- len också blev folkskoleväsendets regionala styrelser, inte minst med hän— syn till det starka religiösa innehåll, som undervisningen till en början hade. Anordningen betraktades dock ursprungligen inte som så alldeles självklar, vilket framgår av det följande.

Emellertid intogs i 5 13 i den första folkskolestadgan den så gott som till bokstaven ännu oförändrat kvarstående bestämmelsen om biskopens och domkapitlens uppsikt och ledning över folkskolan. Domkapitlen skulle där- vid bl. 3. ha att pröva och godkänna skolreglementen och övervaka deras tillämpning samt avgöra besvär över lärarnas till- eller avsättning. Inspek- tionsrätt och rätt att ingripa i skolornas styrelse tillkom också domkapit- len. Ursprungligen ankom det också på dem att mottaga och pröva ansök— ningar om statsbidrag samt att avgöra besvär i ekonomiska mål, vilka be— fogenheter emellertid snart överflyttades på länsstyrelserna.

De förhoppningar, som knutits till utfärdandet av 1842 års folkskolestad- ga, infriades mycket långsamt. Utvecklingen under den första tioårsperiod- den var inte ägnad att inge någon optimism för framtiden, och det blev snart klart för folkskolans förespråkare, att en sakkunnigare ledning och tillsyn än den, som prästerskap och domkapitel utövade, erfordrades. Tanken på en folkskolinspektion framfördes första gången i riksdagen redan år 1853. För att inte folkskolan redan från början skulle »erhålla någon miss- riktning och därigenom förlora folkets kärlek och förtroende», motio- nerade då ledamoten av bondeståndet Per Sahlström om inrättandet för tre år av tre eller fyra avlönade inspektörer. Motionen avslogs av alla fyra stånden och inte minst eftertrycklig-t av bondeståndet.

Vid samma riksdag beviljades emellertid ett anslag åt Torsten Ruden- schöld för att denne såsom ett slags riksinstruktör skulle kunna delge för- samlingarna sina erfarenheter av sin egen skolverksamhet i Otterstad. Häri- genom togs första steget mot en folkskolinspektion. .

Efter åtskilliga förslag under mellantiden beviljades av 1859-60 års riks- dag medel för avlönande av 20 folkskolinspektörer, vilka började sin verk- samhet följande år. Alla utom en innehade inspektörsuppdraget som bisyss- la. Flertalet var präster och lärare.

Enligt den för inspektörerna den 15 juni 1861 utfärdade instruktionen skulle de med uppmärksamhet följa folkundervisningens gång inom sitt om- råde och besöka dess skolor, om vars tillstånd och behov de skulle inhämta kännedom. Berättelse härom skulle avgivas till domkapitlet och ecklesia- stikdepartementet.

Antalet inspektörer växte hastigt och varierade under åren 1870—1914 mellan 41 och 52, men under hela 1800-talet var aldrig mer än 4 inspek- törer samtidigt heltidsanställda, trots att förslag gång på gång väcktes här- om och riksdagen redan 1874 i princip uttalade sig för heltidsanställda in- spektörer. 1904 ställdes medel till förfogande så att sex inspektörer kunde heltidsanställas och genom bidrag från landstingen kunde 13 personer helt ägna sig åt inspektörsverksamheten från och med år 1905.

Fyrtio år efter riksdagens principbeslut förverkligades tanken på hel- tidsanställda inspektörer. På grundval av Folkundervisningskommittens be- tänkande lade nämligen Kungl. Maj:t till 1914 års senare lagtima riksdag fram förslag om indelning av riket i 34 folkskolinspektionsområden och an- ställande på stat av lika många inspektörer, vilket förslag av riksdagen god- kändes.] Dock förklarade riksdagen sig icke vilja underlåta att framhålla, att vissa av de föreslagna inspektionsområdena syntes för stora.]inny förutsätt- ning l'ör att en effektiv inspektion skulle kunna skapas hade tillkommit ge- nom 1913 års beslut om inrättandet av en folkskolöverstyrelse, vilket inne- bar, att också folkundervisningen fått en fast och utvecklingsbefrämjande sakkunnig central ledning, till vilken inspektionen kunde knytas. Den 15 december 1914 utfärdades den ännu gällande instruktionen för folkskolin- spektörerna, och den 1 januari 1915 trädde den nya organisationen i kraft.

Under erinran om bl. a. riksdagens ståndpunkt 1914 och med hänvisning till behovet av en effektiv folkskolinspektion föreslog folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 9 oktober 1918, att antalet inspektörer och inspektionsområ- den skulle utökas till 52, vilket för—slag godkändes av statsmakterna.2 Den nya organisationen trädde i funktion 1920 och består i huvudsak ännu. Den enda skillnaden är den, att vid en justering av inspektionsområdesgränser- na 1950 i syfte att få områdena att sammanfalla med länsindelningen ett område borttagits.

Äldre reformförslag

Riksdagen 1834—35. I den bekanta motion om inrättande av folkskolor, som ledamoten av bondeståndet Anders Danielsson avlämnade den 21 au- gusti 1834, föreslogs bland annat följande i organisatoriskt hänseende intres- santa anordningar: 1. Förvaltningen av defolkskolorna inom varje län till-

1 Prop. nr 1.45; StU nr 57; Hskr 135. 2 Prop. 191—9:232; StU 19>19:95; Rskr 19191z8'A.

fallande medlen skulle överlämnas till en för tre är vald länsdirektion med säte i residensstaden och så sammansatt, att distriktsdirektionerna (de lol—:a- la skolstyrelserna) utsåg 3—5, länsstyrelsen 1 och stadens borgerskap 1 ledamot. Länsdirektionen skulle lämna distriktsdirektionerna råd och upp- lysningar men inte besluta i deras ställe. 2. Överinseendet över skolorna i ett distrikt, bestående av ett eller flera pastorat, skulle uppdragas åt en di- rektion, bestående av 3»5 personer. 3. Såväl läns- som distriktsdirektioner— nu skulle själva bland sig utse sin ordförande. 4. Folkskolorna skulle i övrigt icke stå under någon >>ämbetsmanna— eller ecklesiastikmyndighet».

Den Danielssonska motionen avslogs med så knapp majoritet som en röst. Det i motionen framlagda förslaget innebar, att folkskolorna från början skulle vara sekulariserade och har karakteriserats som ett försök från all- mogens sida att i ett enda slag krossa många seklers traditioner och eman- cipera undervisningen Ifrån prästerskapets ledning.1

I en reservation till utskottsutlåtandet, som blott innehöll allmänna re- kommendationer och förutsatte prästerskapets medverkan och ledning vid tillkomsten av nya folkskolor, framhölls från bondeståndets sida med skär- pa vikten av att folkundervisningen skildes från allt samband med präster— skapet såsom världslig korporation — det sades vara en allmän >>folktro» att så borde ske och betonades fördelarna av att i stället i fråga om medel och upplysningar ställa skolinrättningarna i beroende av en »utur allmän- nare och redan prövade åsikter handlande utvald auktoritet».2

1 en uppmärksammad artikel av kronprins Oscar 1839 i Stats—Tidningen Om Folkskolor förutsattes också, att en från domkapitlet fristående mel- laninstans skulle finnas. Inom varje län skulle bildas en överstyrelse för skolväsendet, bestående av biskop, landshövding och tre av länets samtliga skolstyrelser valda, för folkbildningen intresserade ledamöter.

När år 1839 den regeringsproposition utarbetades, som ledde till att folk- skoleväsendet kom att i lag regleras, var ursprungligen meningen den, att folkskoleväsendet skulle knytas till länsindelningen och att inom varje län skulle finnas en överstyrelse för folkundervisningen.3

Vid riksdagen 1867 motioner-ade P. Siljeström4 om ändrade grunder för ordnandet av folkundervisningen och framhöll, att vården av folkskolan el- ler kommunalskolan, som han ville kalla den, väsentligen var en kommu- nens sak och således en civil angelägenhet, över vilken likväl enligt tradition och lag ett betydande ecklesiastikt inflytande ägde rum. Detta blandade sys— tem åstadkom inte den livlighet och kraft i befrämjandet av folkskolans ut- veckling, som man med större sannolikhet kunde påräkna av en rent kom- munal styrelse. Motionären föreslog därför, att folkskolans angelägenheter

' 1 Fredriksson m. fl., Folkskolans historia II s. 222. Stats— samt Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande N: 0 34 vid 1834 års riks 1.1" ' Se prop. 191.3z204 s. 38. . AK nr 137.

skulle behandlas som övriga kommunala angelägenheter och att i överens- stämmelse därmed länet och inte stiftet med avseende på folkskolans ange- lägenheter skulle utgöra den administrativa indelningen och att landstingen genom en av dem tillsatt skolkommitté skulle övertaga domkapitlens befatt— ning med folkskoleväsendet utom vad beträffar uppsikten över seminarierna.

Ehuru utskottet1 anhöll om utredning rörande ändringar i kommunalla- garna för att det med motionen avsedda syftet skulle kunna ernås. ledde den inte till något resultat.

Riksdagen 1868 gjordes motionsvägen en ny framstöt i samma syfte-', men ingen som helst förändring i det år 1842 etablerade och 1861 genom folk- skolinspektionens tillkomst påbygga systemet åstadkoms.

Riksdagen 190-IL föreslog Jacob Larsson i motion", att utredning skulle komma till stånd om upphörande av prästerskapets och kyrkliga myndig- heters befattning med folkundervisningen. Den rent organisatoriska sidan av saken synes ha varit av underordnat intresse för motionären, som anlade principiella synpunkter på frågan. Han skisserade emellertid en mellanin— stans med länet som verksamhetsområde och bestående av folkskolinspek- törerna inom detta, möjligen förstärkta med ett antal av landstinget valda lekmän. Denna kretsöverstyrelse för folkskolan skulle ledas av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande. Inom vederbörande utskottt var emellertid stånd- punkten den, att folkskolan borde bibehålla sin ursprungliga bestämmelse :;att i det stora hela vara en anstalt för en kristlig barnuppfostran och dess- likes en nödig förskola för konfirmationsskolan», varför själva tanken på minskat kyrkligt inflytande avvisades och den organisatoriska sidan av mellaninstansfrågan aldrig blev aktuell.

1905 års domkapitelskommitté. Sedan domkapitlen genom 1904 års läro- verksreform praktiskt taget skilts från befattningen med läroverken, upp- togs på nytt frågan om domkapitlens organisation till utredning. Det var ju uppenbart, att motiven för ett lektorskapitel genom den vidtagna refor- men i allt väsentligt försvunnit. Kommitténs förslag, vilket aldrig lades till grund för proposition till riksdagen, innebar bland annat, att en ledamot av domkapitlet skulle väljas av lärarna vid folkundervisningsanstalterna och att denne skulle deltaga i handläggningen av skolärenden. Kommittén för- utsatte, att domkapitlens befattning med folkskolärendena förr eller senare kunde komma att flyttas över på annan myndighet, och framhöll, att en dylik överflyttning lätt skulle kunna ske utan ny ombildning av domkapit- len, om de organiserades i enlighet med kommitténs förslag. Denna möjlig— het till provisorisk lösning togs ånyo upp av 1934 års domkapitelskomf mitté.

-AK:s Tillf. msk. (N:o 1) utl. nr 33. AK nr 131.

AK nr 190. AKzs Tillf. Utsk. (N:o 1) utl. nr 31.

vi”-WIQH'

Riksdagen 1909. I en motion av Karl Staaff m. fl. om utredning av den lämpligaste anordningen av folkundervisningsväsendets ledningl fördes kra- vet på att kommunerna vid sitt arbete på folkundervisningens upphjälpande skulle erhålla stöd av en planmässig och målmedveten ledning i förgrunden. För att åstadkomma en sådan på det regionala planet föreslogs, att läns- styrelserna skulle övertaga domkapitlens uppgifter rörande folkskolorna och vid handläggningen av dessa uppgifter åtnjuta samma stöd av folkskolin- spektörerna, som tillkom domkapitlen.

Andra kammarens tillfälliga utskottg, till vilket motionen remitterades, ansåg, att behovet av en förbättrad organisation och ledning av folkskole- väsendet var obestridligt och trängande, och ville inte förneka, att frågan om mellaninstansernas organisation trängde sig fram och krävde en lös- ning, som skapade reda i stället för den rådande oklarheten och åstadkom ett mera effektivt övervakande av hela folkskoleväsendet ute i landets olika delar. Några vägar för reformarbetet ville utskottet emellertid inte angiva men fäste uppmärksamheten på några vanskligheter, som kunde möta vid en överflyttning av folkskolärendena på länsstyrelserna. Dessa vore med sin dåvarande organisation knappast lämpade för den pedagogiskt-praktiska uppsikt och ledning, som folkskoleväsendet även i mellaninstansen ford- rade för sin sunda och tidsenliga utveckling. Detta krav på en pedagogiskt- praktisk uppsikt och ledning måste tillgodoses också i mellaninstansen och finge icke ersättas av en övervägande juridisk rutin, varför en fullstän- dig överflyttning på länsstyrelserna av dessa ärenden fordrade sådana an— ordningar, att ärendena där kunde påräkna en verkligt sakkunnig behand- ling.

Utskottet ansåg vidare, att en reform av folkskolinspektionen var av stor vikt för ordnandet av mellaninstansen inom folkskoleväsendet, då möjlig— heterna att ordna en fullgod mellaninstans väsentligt kom att bero av folk— skolinspektionens förbättrade organisation. Skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om utredning enligt motionärernas förslag tillstyrktes av utskottet. Endast en reservant framträdde, vilken uttalade farhågor för att den väg motionärerna ville beträda skulle leda till folkskolans skiljande från kyrkan samt förmenade, att domkapitlen vore bättre skickade som mellaninstanser än länsstyrelserna. Reservanten motsatte sig dock inte förslaget om skri— velse till Kungl. Maj:t, vilket enhälligt bifölls av andra kammaren. I första kammaren hann det aldrig behandlas, varför frågan förföll.

Det kan emellertid konstateras, att den allmänna inställningen till frå—» gan om skolväsendets ledning hade förändrats sedan 1904, då Jacob Lars— sons motion i samma ämne avvisades.

Folkundervisningskommittén berörde i sitt betänkande angående över-

1 AK nr 211. _ 2 Utl. nr 33.

styrelse för folkundcrvisningsväscndet1 också i korthet frågan om mellan— instanser och uttalade härom, sedan det framhållits att folkskoleväsendet mellan den centrala överstyrelsen och de lokala skolmyndigheterna krävde mellaninstanser i form av distriktsstyrelser: >>Huruvida spörsmålets lösning lämpligast bör sökas i en ombildning av domkapitlen eller i en utvidgning av länsstyrelserna eller i upprättandet av särskilda nya förvaltningsorgan, därom torde någon allmännare mening ännu icke kunna sägas vara förhan- den. Ense torde man vara därom, att varken domkapitlen i deras nuvarande form ej heller de till ersättning för dem ifrågasatta länsstyrelserna, så som dessa för sitt nuvarande ändamål äro sammansatta, i alla avseenden fylla de anspråk, som måste ställas på förvaltningsorgan för ärenden, tillhöran- de folkundervisningen.»

Kommittén begränsade sig emellertid till att framlägga förslag angående en central ledning av folkundervisningsväsendet, vilket för tillfället ansågs viktigast.

Det kan i anslutning till det nyss refererade Staaffska förslaget anmär— kas, att vid avgivande av utlåtande över folkundervisningskommitténs be- tänkande inte någon länsstyrelse anslöt sig till tanken att länsstyrelserna skulle bli mellaninstanser för folkskolan.2

Riksdagen 1913. På grundval av folkundervisningskommittens förslag framlades proposition om central ledning för folkskoleväsendet. Frågan om mellaninstanser sköts av departementschefen, statsrådet Fridtjuv Berg, på framtiden med hänvisning till att den skulle bli lättare att avgöra, sedan erfarenhet vunnits av den nya organisationen med en överstyrelse i spetsen också för folkskoleväsendet. Skulle domkapitlen visa sig icke på ett ända- målsenligt sätt fylla uppgiften som mellaninstans, bleve deras ersättande med lämpligare förvaltningsorgan på skolväsendets mellanstadium endast en tidsfråga.

Med hänvisning till att klagomålen mot domkapitlens skötsel av folksko— lan var starka och enligt motionärernas mening berättigade, väcktes emel— lertid även vid denna riksdag motionsvägen3 förslag om utredning av frå- gan om överflyttande av domkapitlens befattning med folkskolärenden på lekmannastyrelser, vilkas organisation också i motionen skisserades. 1 an- slutning till ett i en föreliggande proposition (nr 206) väckt förslag om in— rättande av 34 särskilda folkskolinspektionsomräden i riket föreslog motio- närerna, att varje sådant område skulle bilda ett distrikt för en mellanin- stans bestående av fem ledamöter, utsedda så, att landstingen skulle välja två ledamöter, länsstyrelsen utse en lagfaren ledamot, lärarpersonalen i distriktet genom val en ledamot, varjämte Kungl. Maj:t skulle utse ord-

1 Folkundervisningskommitténs betänkande 11 aug. överstyrelse för folkundervisnings— väsendet, avgivet den 20 dec. 1912 s. 32 f. 2 Prop. 1913:204 5. 45. 3 AK mot. nr 334.

förande efter förslag av skolöverstyrelsen. l distriktsstyrelsen skulle in- spektören vara föredragande. Särskilt framhölls, att kommunerna genom de av landstingen utsedda ledamöterna skulle få en representation på mel- lanstadiet, som de totalt saknade.

Statsutskottet och riksdagen anslöt sig till departementschefens synpunk- ter och motionen avslogs.1

Riksdagen 1915. Med hänvisning till att uppgiften att åstadkomma en ge- mensam tillfredsställande stiftsstyrelse för kyrka och skola nu som förr vore olöslig motionerades ånyo om utredning av mellaninstansfrågan, var- vid det först borde tagas under grundligt övervägande, om inte domkapit- lens arbetsuppgifter kunde fördelas mellan överstyrelse, folkskolinspektör och länsstyrelse.2 Förslaget bifölls i andra kammaren men med motivering- en, att spörsmålet höll på att utredas av den 1914 tillsatta domkapitelskom- mitten, avslogs det i första kammaren.

1914 års domkapilelskommi!té3 diskuterade mellaninstansproblemet prin— cipiellt utan att dock göra någon mera inträngande analys med utgångs— punkt från skolväsendets verkliga behov eller undersöka, om andra än just de uppgifter, som åvilade domkapitlen, lämpligen borde ankomma på mel— laninstansen. Kommittén berörde först frågan, huruvida distriktsstyrelser för folkskoleväsendet överhuvudtaget vore behövliga och anknöt därvid bl. a. till förslaget i ovannämnda motion vid 1915 års riksdag, vari den tanken väckts, att domkapitlens uppgifter skulle kunna fördelas mellan översty— relsen, inspektörerna och länsstyrelserna. Kommittén uttalade, att ett ord— nande av en central ledning för folkskoleväsendet kunde tyckas ligga nära till hands med hänsyn till det sätt, varpå ledningen för de allmänna läro— verken gestaltats, men >>en dylik centralisering av folkskoleväsendets led— ning skulle med stor sannolikhet medföra, förutom en otillbörlig anhopning av ärenden hos den centrala myndigheten, att denna snart nog förlorade er- forderlig kontakt med förhållandena i de olika orterna, varav följden bleve bristande initiativ hos ledningen samt schablonmässig och byråkratisk be- handling av dess åligganden.»'*

Kommittén anslöt sig därför till folkundervisningskommitténs och de— partementschefens i prop. 1913z206 gjorda uttalanden, att distriktsstyrel- ser var nödvändiga för folkskoleväsendet och uppställde därefter frågan, om domkapitlen borde förbli distriktsstyrelser eller om deras åligganden borie överflyttas på annan myndighet. Av då befintliga myndigheter ansåg kom— mittén, att länsstyrelserna och folkskolinspektionen var de enda, som r'un-

1 StU nr 130; Rskr nr 8. 2 AK mot. nr 164. Betänkande och förslag rörande stiftssty relsernas organisation. Avgivet den 18 du:.

-03 19138.

4 De konsekvenser kommittén här drager av ett överflyttande av domkapitlets a_n)— gifter på överstyrelsen s_vnes tyda på en överskattning av domkapitlens bendclse lör folkskolan vid denna tid och en underskattning av folkskolinspektionens roll.

ligen kunde komma ifråga som alternativ till domkapitlen, men de förra avvisades av organisatoriska skäl; de var icke och kunde ej heller utan be- tydande svårigheter göras lämpade att handlägga pedagogiska frågor.

Beträffande folkskolinspektionen som mellaninstans ansåg kommittén, 'att de pedagogiska frågorna genom en dylik anordning visserligen skulle få en sakkunnig behandling, men att den likväl av olika skäl vore ogenomförbar. Kommittén anförde härom: >>Folkskolinspektionen är nämligen så nära an— knuten till den centrala ledningen av folkundervisningsväsendet, att fara är, att folkskolinspektionen icke skulle kunna med erforderlig självstän— dighet förmå hävda ställningen som mellaninstans. Den decentralisering, man önskat vinna genom anordnandet av distriktsstyrelser, skulle härige- nom lättcligcn bliva illusorisk. Vidare har folkskolinspektionen aldrig av- setts att vara annat än ett rådgivande och kontrollerande organ, och med hänsyn härtill är den nuvarande skolorganisationen ordnad. Att göra folk- skolinspektionen jämväl till styrande organ skulle innebära ett brytande mot de principer, på vilka nämnda organisation är byggd, och skulle sä- kerligen störande inverka på folkundervisningens lugna utveckling. Särskilt torde ett uppgivande av skillnaden mellan inspekterande och styrande myn- dighet i förevarande avseende komma att menligt inverka på samarbetet mellan skolråden och inspektörerna. Slutligen och ej minst är att beakta den omständigheten, att folkskolinspektionen i många av de till distrikts— styrelsens befattning hörande ärenden intager ställning av part. Givetvis skulle folkskolinspektionen vid behandling av dessa ärenden lätteligen med eller utan skäl komma att hos allmänheten ådraga sig misstanke för par- liskhet, något som säkerligen snart nog skulle undergräva det förtroende, som denna myndighet tillvunnit sig och utan vilket densamma omöjligen skulle kunna fylla sin viktiga bestämmelse.»

Sedan sålunda kommittén funnit, att någon annan existerande. myndig- het än domkapitlen ej lämpligen kunde bli mellaninstans, behandlade den frågan, om det skulle vara till folkskolans gagn, 0111 någon ny myndighet inrättades för ändamålet. Några principiella betänkligheter häremot sade sig kommittén ej ha funnit men ansåg sig av praktiska skäl ej kunna för— orda inrättandet av nya distriktsstyrelser. De av riksdagen 1913 anförda skälen för domkapitlens bibehållande som mellaninstanser vore ännu gil— tiga. Ett övergivande av domkapitlen som distriktsstyrelser borde därför diskuteras först sedan det visat sig, att domkapitlen ej kunde omgestaltas så, att de bleve dugande distriktsstyrelser för folkskoleväsendet. Kommit- téns majoritet trodde sig ha funnit en väg för en dylik omgestaltning i sitt förslag, att domkapitlen skulle delas upp på två avdelningar, en för kyrkliga ärenden och en för skolärenden. En reservant föreslog, att särskilda läns- direktioner för folkundervisningsväsendet skulle inrättas, vilka skulle be— stå av fem ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj:t efter förslag av skol- överstyrelsen utsedd ordförande, två av landstinget valda ledamöter samt

två i folkundervisningens tjänst anställda män, varav åtminstone en skulle vara anställd vid folkskola. Även de båda sistnämnda borde utses av Kungl. Maj:t, sedan samtliga vid länets folkskolor anställda lärare avgivit förslag genom omröstning.

Kommittéförslaget mötte under remissbehandlingen starkt motstånd och ledde aldrig till lagstiftning.

Skolöverstyrelsen betonade, att frågan om lämpliga mellaninstanser för skolväsendets ledning var en av de viktigaste skolfrågor, som då krävde sin lösning. Men eftersom kommittén icke gått in på någon verklig undersök- ning av vilka uppgifter, som rätteligen borde tillkomma en distriktsstyrelse, vilket syntes överstyrelsen grundläggande för hela frågans lösning, fann överstyrelsen, att ett förverkligande av förslaget blott skulle innebära ett uppskov med en verklig lösning av den viktiga fråga det gällde. Av speciellt intresse är att notera, att överstyrelsen starkt framhöll, att om mellanin- stansernas befogenheter upptoges till omprövning, man icke kunde begrän- sa sig till enbart folkskolan utan borde överväga att också tillägga denna instans uppgifter beträffande fortsättningsskolorna, de högre folkskolorna och kommunala mellanskolorna, lärlings- och yrkesskolorna, de statliga tekniska fackskolorna, de tekniska gymnasierna och elementarskolorna samt de allmänna läroverkenl.

Sedermera biskopen och ecklesiastikministern Sam Stadener tog 1922 upp mellaninstansproblemet till granskning.2 Efter en genomgång av de många äldre förslagen mönstrade författaren ut dem, som han ansåg vara omöj- liga. Dit hänfördes tanken på att helt avskaffa mellaninstanserna, förslagen om landstingen som källa för mellaninstansens bildande och en av folk- skolinspektörer dominerad mellaninstans. Författaren ifrågasatte också, om inte till de åtminstone allt osannolikare lösningarna måste räknas ett bibe- hållande av domkapitlet som mellaninstans, även om en omorganisation komme till stånd.

Det var författarens uppfattning, att tankarna borde inriktas mot för— slaget om fristående mellaninstanser. Efter att ha avvisat 1913 års förslag om mellaninstanser för varje inspektionsområde av kostnadsskäl men ock- så på grund av svårigheterna att finna så många lämpliga personer som skulle erfordras, sedan antalet inspektionsområden utökats från 34 till 52 och den bristande enhetlighet, som skulle bli följden med så talrika myr.— digheter, skisserades en mellaninstans med stiften som verksamhetsområ— den. En pedagogisk erfaren ledamot skulle helt ägna sina krafter åt me',- laninstansen, vara föredragande i denna och förestå dess kansli. Vid sidan av honom skulle finnas en ledamot och föredragande i ärenden rörande skolhygien och fysisk fostran samt en ledamot representerande juridist

1 Unid. ut]. den 10 juni 1921. 2 Mellaninstans för det svenska folkskoleväsendet i Studier tillägnade Magnus Pfor— nenstill.

sakkunskap, vilka båda skulle åtnjuta arvoden. Alla de tre här nämnda le— damöterna förutsattes tillsatta av Kungl. Maj:t, enär man numera torde »förhålla sig alltmera avvisande mot den tankegång, som tidigare varit nog så populär, nämligen att ledamöterna borde utses genom korporativa val. Myndigheten i fråga är nämligen i icke ringa mån domstol, och val av do- mare torde icke numera anses såsom alldeles lämpligt för bevarande av domstolens obeskurna och fulla opartiskhet.»

Såsom ordförande respektive vice ordförande tänkte författaren sig att biskopen och domprosten skulle ingå utan att därför erhålla någon ersätt- ning. Genom deras medlemskap skulle också lokalfrågan lösas på ett en— kelt och billigt sätt. då domkapitlens lokaler genom denna anknytning skulle stå till förfogande.

Riksdagen 1927. Med utgångspunkt från att folkskoleväsendet vunnit allt- för stor betydelse och omfattning för att längre vara hänvisat till en instans. som på ingen punkt tillsatts med hänsyn till handläggning av uppgifter rö- rande folkskoleväsendet och till att utvecklingen resulterat i att domkapit- len förlorat all reell betydelse som mellaninstans, föreslog Harald Hallén och Conrad Jonsson i motion riksdagen att hemställa om utredning och för— slag rörande tidsenliga mellaninstanser för folkskoleväsendet.1

Sedan motionärerna betonat behovet av en mellaninstans men påpekat att det »skuggregemente», som domkapitlen utövade, icke fyllde något än— damål, framhölls: »I vårt land råda stora olikheter och avsevärda motsätt- ningar mellan olika landsändar och olika befolkningsgrupper i fråga om såväl deras önskemål och intressen i fråga om skolan som ock rörande den- sammas egna förutsättningar. Det måste då anses vara för skolväsendet i gemen gynnsamt, om den centrala skolmyndigheten ifrån sakkunnigt sam— mansatta representationer —— från stiften eller länen —— får en auktoritativ spegelbild av de skiftande meningar och behov, som förefinnas och till vilka också skälig hänsyn bör tagas. Visserligen äger folkskolinspektören både lokal kännedom och kunskap om sitt områdes andliga kynne och materiella förutsättningar, men _ ifråga om yttranden och beslut —— en representativ delegation för skolväsendet kan ge en fylligare och mångsidigare bild av ett föreliggande spörsmål. Och i de fall, där skolfrågor klagovägen föras vidare till skolöverstyrelsen, måste ett yttrande från en sakkunnigt sammansatt representation för stiftet eller länet erhålla en betydligt större auktoritet och tillmätas större hänsyn. Genom en dylik anordning vunnes visserligen ej en de olika landsdelarnas självstyrelse i skolfrågor, vilket ingalunda vore eftersträvansvärt, men den svenska skoladministrationen skulle på detta sätt få ett smidigare organ för handläggningen av skolfrågorna, och den centrala ledningen skulle därigenom få från de skiftande bygderna ett samlat, sakkunnigt och auktoritativt uttryck för dessas behov och intressen

1 AK mot. nr 266.

i dessa ting. En dylik mellaninstans skulle med auktoritet kunna dels in- gripa med egna initiativ eller förslag, vilket ingen förväntar från de nuva- rande domkapitlen, dels ock vidtaga sina egna administrativa eller döman— de åtgärder med en helt annan auktoritet än vad nu kan ske. Å andra sidan skulle säkerligen den centrala myndigheten fästa större avseende än nu vid en dylik mellaninstans uttryck för en bygds eller ett läns av särförhållan- den betingade önskemål och synpunkter.»

Yttranden över denna motion inhämtades av AKzs första tillfälliga ut- skottl, från skolöverstyrelsen och samtliga domkapitel samt från folkskol- lärarföreningen och prästföreningen. Endast överstyrelsen, som hänvisade till sitt tidigare nämnda yttrande från 1921, och folkskollärarföreningen instämde i motionens syfte.

Riksdagsbehandlingen ger ett starkt intryck av att frågan om folkskole— väsendets mellaninstanser nu förlorat i betydelse, vilket förmodligen får ses i samband med att domkapitlen faktiskt genom utvecklingens gång för— lorat sin ställning som självständigt verkande faktorer inom undervisnings- väsendet. Det framhölls under riksdagsbehandlingen, att de enda ärende- grupper av större vikt, som domkapitlen behandlade vid den ifrågavarande tidpunkten, var besvärsärenden och reglementsärenden och vidare att folk— skolinspektörens yttrande alltid inhämtades, innan domkapitlet fattade he— slut. Till yttermera visso hade den principen införts, att vid oenighet mel— lan domkapitel och inspektör i bl. a. reglementsärenden avgörandet skulle hänskjutas till överstyrelsen. Då således domkapitlet realiter endast funge- rade som ett beslutskollegium vid sidan av inspektören för att balansera hans inflytande i distrikten och det inte var aktuellt att vidga mellaninstan- sernas inflytande, fann varken utskottet eller andra kammaren skäl att då ytterligare utreda frågan om mellaninstanser.

Att motionärernas uppfattning om domkapitlens passiva roll som skol- organ var riktig bekräftades av den utredning, som sju år senare verkställ- des av 1934 års domkapitelssakkunniga, vilka uttalade, att som en följd av domkapitlens sammansättning och utvecklingens gång kapitlens verksam- het i allt högre grad kommit att begränsas till ett ämbetsmannamässigt kor- rekt avgörande av de förvaltnings- och disciplinmål, som automatiskt före- legat.")

Innan domkapitelssakkunnigas förslag och de därav följande lagstift- ningsåtgärderna vidare beröres, skall uppmärksamheten fästas på ett från helt andra utgångspunkter än i de i det föregående behandlade fallen väckt förslag om inrättande av länskommunala mellaninstanser för folkskolevä- sendet.

1929 års skatleuljämningsberedning” hade i uppdrag att utreda. vilka

1 Ut]. nr 6. 2 SOU 1935:311. 3 SOU 1933:4. Principhetänkande med förslag till skatteutjämnandc åtgärder genom överflyttning till staten eller till större kommunala ntdehiteringsområden av kostnadcr för kommunala förvaltningsuppgifter.

möjligheter som stodc till buds för en utjämning av det kommunala skat- tetrycket. Beträffande folkskoleväsendet föreslogs att staten skulle ikläda sig ökade kostnader för vissa anordningar samt att hestämmandcrätten i frågor rörande skolväsendets organisation, skolbyggnadcrs anläggning och användning samt inrättandet av lärartjänster skulle centraliseras och förbe- hållas staten. I organisatoriskt hänseende föreslogs att inom varje lands- lingsområde skulle inrättas en kretsstyrelse såsom ett mellanled mellan skolöverstyrelsen och skoldistrikten. Härom anförde beredningen: >>Icke minst (lå det gäller planläggandet av byggnadsföretag samt deras utförande och övervakande framträder behovet av en praktisk och sakkunnig mellan— instans mellan kommunerna och statcns myndigheter. Även i ett stort antal andra frågor bör det otvivelaktigt vara av värde att hava tillgång till ett l'örvaltningsorgan, vilket, på samma gång det besitter erforderlig kännedom om lokala förhållanden av betydelse för skolväsendets praktiska ordnande, har större förutsättningar än de primärkommunala organen att överblicka ett större område och objektivt bedöma speciella fall. Genom inrättande länsvis av nya statliga förvaltningsorgan skulle onekligen betydande för- delar stå att vinna. Länsstyrelserna och domkapitlen skulle därigenom kun- na befrias från huvudparten av sina nuvarande åligganden med avseende å skolväsendet, vilket särskilt för länsstyrelserna skulle åstadkomma en icke obetydlig lättnad i deras arbetsbörda. Det är emellertid att befara, att så— dana förvaltningsorgan lätteligen komme att svälla ut till institutioner, vilka skulle kräva en icke ringa ämbets- och tjänstemannastab. Faran för en byråkratisering av skolärendenas handläggning bör i detta sammanhang icke heller förbises. Beredningen har för sin del hyst betänkligheter inför en dylik utveckling. Genom ett utnyttjande av det så att säga länskommu- nala intresset inom landstingsområdena bör däremot enligt beredningens uppfattning, förutom en god kännedom om lokala förhållanden, en rik fond av sakkunskap i praktiska frågor kunna tillföras skoladministrationen utan sådana risker, som ovan antytts. För syftets vinnande anser beredningen, att varje landstingsområde bör utgöra en skolkrets, vars angelägenheter handhavas av en särskild styrelse, förslagsvis benämnd skolkretsstyrelse. Av ledamöterna i denna styrelse torde en böra utses av skolöverstyrelsen, en av länsstyrelsen och de övriga av landstinget. De av landstinget utsedda ledamöterna höra hava karaktären av länskommunala förtroendemän. In— struktion för skolkretsstyrelserna torde böra fastställas av Kungl. Maj:t. Landstinget bör tillhandahålla lokal för styrelsens sammanträden och be- strida kostnaden för ersättning till de av landstinget utsedda ledamöterna, medan de av skolöverstyrelsen och länsstyrelsen förordnade ledamöterna erhålla gottgörelse av statsmedel. Skolkretsstyrelse bör före besluts fattande inhämta yttrande av statens vederbörande folkskolinspektör. Denne bör kallas till styrelsens sammanträden med rätt för honom att deltaga i över- läggningarna men ej i besluten.»

Några förslag till ändring av folkskolinspektörernas, domkapitlens eller länsstyrelsernas ställning till folkskoleväsendet framlades icke av bered— ningen.

1936 års domkapitelsreform. Den tidigare berörda motionen år 1927 om nya mellaninstanser avslogs utan att frågan tilldrog sig större uppmärk— samhet i riksdagen. När frågan om domkapitlens omorganisation 1934 på nytt togs upp, kom frågan om deras ställning som mellaninstanser för skol- väsendet att spela en fullständigt underordnad roll, vilket är anmärknings— värt med tanke på att genom 1930 års kommunallagsreform prästs själv— skrivenhet som ordförande i skolråd försvunnit och skolväsendet genom 1930 års skolstyrelselag i vidgad omfattning blivit den borgerliga kommu- nens angelägenhet. I direktiven för de tillkallade sakkunniga framhöll de- partementschefen, statsrådet Engberg, olika omständigheter, som medfört en sådan förändring av förhållandet mellan kyrka och stat, som syntes göra domkapitlens befattning med skolfrågor mindre motiverad än förut och er- inrade om att förslag tid efter annan framkommit om folkskolärendenas Överflyttande till särskilda mellaninstanser. »Då det emellertid lär synas ovisst om eller när sådana kunna komma att inrättas, torde folkskoleären— denas behandling i domkapitlen böra under en eller annan form tills vidare kunna så ordnas, att deras överförande till annan myndighet må kunna ske utan något mera kännbart ingrepp i kapitlens blivande organisation.» Det betraktades således här som givet, att domkapitlen åtminstone tillsvidare skulle fungera som mellaninstanser för folkskolan, och departementschefen diskuterade icke i propositionen med förslag till ny domkapitelslag1 någon annan lösning av folkskoleväsendets mellaninstansfråga. Under riksdags- debatten tog endast ledamoten Oscar Olsson, i anslutning till en av bl. :i. honom själv väckt motion2 om avslag på propositionen, upp frågan ur skol— synpunkt och förordade, att skolväsendets behov borde tillgodoses först, innan domkapitelsfrågan löstes. Departementschefen, som tidigare uttalat, att Spörsmålet om en särskild mellaninstans för folkskolärendena alltjäint vore olöst, ett för diskussion öppet spörsmål, ansåg sig emellertid icke ha anledning att gå in på de av herr Olsson väckta frågorna. Vid riksdagen fastställdes den ännu gällande domkapitelsorganisation, för vilken i korthet redogjorts på s. 180.

1945 års riksdag. Den 1 december 1944 hade Kungl. Maj:t medgivit, att sakkunniga3 tillkallades för att utreda förhållandet mellan staten och skol- distrikten m. m. i syfte att åstadkomma förenklingar i detta förhållande. Under erinran härom framhölls i likalydande motioner i båda kamrarna vid 1945 års riksdag, att, vad anginge domkapitlens handläggning av ärenden Prop. 19:36:241.

FK nr 4.22;

Sedermera kallade 1945 års folkskolesakkunniga. FK 111- 65. AK nr 100.

kWIåP-l

rörande undervisningen och deSs organisation, starka sakskäl syntes tala för en centralisering av dessa ärenden till skolöverstyrelsen. En dylik åtgärd skulle medföra enhetlighet i behandlingen av folkskolärenden och innebära en rationalisering minst lika viktig och betydelsefull, som de förenklings— och rationaliseringssträvanden i övrigt på skolväsendets område, som vore föremål för särskild sakkunnigutredning. Motionärerna föreslog därför, att utredningen också skulle omfatta frågan om domkapitlens slopande som mellaninstans för folkskoleväsendet.

Statsutskottet1 delade vid sitt ställningstagande till motionerna upp sig i så gott som två lika grupper. 13 ledamöter ville icke vara med om någon utredning alls, medan 11 ledamöter biträdde motionerna så, att de föreslog en utredning för att klargöra, om övervägande skäl förelåg för ett bibehål- lande av mellaninstanser för folkskolan och om så befanns vara fallet — hur de lämpligen borde anordnas.

Spörsmålet behandlades i kamrarna i stort sett som ett rent administra— tivt problem, och den gamla frågeställningen om kyrkans inflytande på un- dervisningsväsendet aktualiserades inte i det sammanhanget. Behovet av mellaninstanser betonades starkt av de flesta talarna, och det varnades för en alltför stark centralisering av skolfrågorna med åtföljande byråkratise- ring och minskad kommunal självhestämmanderätt, vilket kunde bli följ— den om motionen bifölls. För bibehållande av domkapitlen som mellanin- stanser anfördes, att de stod i relativt oberoende förhållande till såväl skol- överstyrelsen som skolstyrelserna, och att inom domkapitlen funnes tillgång till på folkundervisningens område sakkunniga personer. För en utredning av frågan anfördes, att skapandet av tidsenliga mellaninstanser för folksko- leväsendet vore ett gammalt önskemål, som nu kunde tillgodoses. Den vän— tade nya skolorganisationen gjorde en omprövning av mellaninstansväsen- det nödvändig. Genom skapandet av lämpliga mellaninstanser ansågs också de lokala intressena kunna beredas utrymme på ett annat och bättre sätt än i domkapitlen.

Riksdagen biträdde reservanternas yrkande och den 19 oktober 1945 upp— drog Kungl. Maj:t åt 1945 års folkskolesakkunniga att verkställa den he— gärda utredningen.

1945 års folkskolesakkunniga

Folkskolesakkunniga erhöll inga direktiv för uppdraget att utreda folk— skoleväsendets mellaninstansfråga, utan de hade att angripa problemet full- ständigt förutsättningslöst utifrån vad som framkommit vid riksdagens be- handling av ärendet. De sakkunnigas förslag2 är det första försöket 'att med

1 Utl. nr 8. 2 SOU 1948:28. Betänkande och förslag angående nya mellaninstanser för folkskole- väsendet. .

utgångspunkt från skolans behov åstadkomma en lösning av den gamla frågan. Motionärernas tanke att en mellaninstans skulle kunna undvaras, kunde de. sakkunniga icke dela, men väl tanken att domkapitlens befatt- ning med skolärenden skulle upphöra.

Skolstyrelseutredningen får i fortsättningen anledning att närmare redu- göra för och diskutera folkskolesakkunnigas förslag i olika detaljer i sam- band med behandlingen av skilda spörsmål rörande organisationen av en regional skolledning. Här skall därför bara lämnas en kort sammanfattning av förslaget, vilket i huvudsak innebar: '

att en ny mellaninstans, kallad skoldirektion, skulle inrättas för visst område, kallat skoldirektionsområde, vilket skulle sammanfalla med exis- terande folkskolinspektionsområde, _

all skoldirektionen skulle bestå av fem ledamöter: tre lekmän, varav en skulle vara ordförande, och två fackmän, varav den ene skulle vara folk- skolinspektören, vilken som regel skulle. vara föredragande i skoldirektio- nen och benämnas statens skoldirektör,

att till skoldirektionerna skulle överföras dels samtliga folkskolärenden, som handlades av domkapitlen med undantag av besvärsärenden, vissa tjänsteföreningsärenden samt sådana ärenden, som kunde decentraliseras till de lokala skolmyndigheterna —— dels ock vissa ärenden, som handlades av skolöverstyrelsen, främst sådana som avsåg organisationsplaner, skol- skjutsanordningar, bestämmande av antalet icke—ordinarie lärartjänster li vissa fall), fastställande av instruktion för distriktsöverlärare m. fl.,

att skoldirektionerna därjämte skulle vara huvudmän för sådana lärar— tjänster, som vore gemensamma för flera skoldistrikt, t. ex. övningslärar- och reservvikarietjänster, utöva den disciplinära myndigheten över folk- och fortsättningsskolans lärare samt slutligen erhålla vissa uppgifter som (li— striktsstyrelse,

att skolöverstyrelsen och länsstyrelserna skulle inträda som besvärsin- stanser för folkskoleväsendet,

all skoldirektören skulle handlägga i huvudsak samma ärenden, som an- kom på folkskolinspektören,

samt att för skoldirektionen och skoldirektören skulle upprättas ett ge— mensamt kansli, vars chef skoldirektören skulle vara med biträde av en hel- tidsanställd direktionssekreterare med placering till en början i lönegrad Cg 22.

De sakkunnigas förslag, som helt var begränsat till folkskolan, framlades ungefär samtidigt med att 1946 års skolkommission presenterade sitt stora principbetänkande. Då hela skolväsendets framtida organisation härigenom ställdes under debatt, kunde en lösning efter folkskolesakkunnigas linjer endast förutsättas bli ett provisorium, varför förslaget, som dessutom under remissbehandlingen blev föremål för mycket delade meningar, inte lagts till grund för lagstiftning.

1946 års skolkommission m.m.

[ sitt principbetänkandel berörde skolkommissionen ytterst knapphän- (ligt frågan om skolans mellaninstanser men förutskickade, att den senare skulle framlägga specificerade förslag rörande dessa. Kommissionen in- skränkte sig till att framhålla, att mellaninstanserna i det framtida skolvä- sendet måste få en annan ställning än i det nuvarande och påminde om att (len nuvarande folkskolinspektionen inte vore avsedd för inspektion av real— skolan och gymnasiet, medan framtidens regionala inspektion måste ha kompetens för det allmänna skolväsendet i dess helhet. Det påpekades vida- re. att regioninspektörernas verksamhet måste omläggas till att bli ett in- strument för det pedagogiska framstegsarbetet och i det avseendet samord— nas med den centrala instansen och de lokala skolledningarnas verksamhet. Slutligen framhölls behovet av lekmannainslag också i den regionala skol- myndigheten.

Xagot särskilt förslag om mellaninstanser framlades icke av skolkommis- sionen. Departementschefen förordade i propositionen nr 133 till 1950 års riksdag is. 24) ytterligare överväganden av Spörsmålet. I anslutning härtill gjorde särskilda utskottet (195055 s. 33) följande uttalande. »Enligt depar— tementschefens mening tarvar frågan om skolans framtida regionala inspek— tion och ledning ytterligare överväganden, varvid bland annat bör beaktas, vilka funktioner man vill tillämna mellaninstanserna vid lärartillsättningen. Utskottet anser det för skolans utveckling angeläget, att frågan om mellan- instanserna snarast möjligt löses. Bland annat kunna vissa frågor om de- centralisation inom skolförvaltningen icke med framgång upptagas, så länge ingenting kan utsägas om den regionala ledningens utformning. över hu— vud sammanhänger arbetsfördelningen mellan de regionala och lokala or- ganen så nära med frågan om dessa organs konåtruktion, att ett mycket in- ' timt samarbete torde bliva nödvändigt mellan de utredningar, som komma att behandla spörsmålen om mellaninstanserna och den lokala förvaltning— en. På ärendets nuvarande stadium vill utskottet endast framhålla vikten av att även inom mellaninstanserna såväl den pedagogiska sakkunskapen som lekmannasynpunkterna effektivt få göra sig gällande och att de perso- ner, som skola bära ansvaret för mellaninstansernas verksamhet, också be.- redas möjlighet att ägna skolfrågorna den tid dessa kräva. Man bör ha rätt att av mellaninstanserna vänta något mer än en rutinmässig handläggning av löpande ärenden.»

1948 års länsstyrelseutredning

I ett 1950 avgivet betänkande? framlade länsstyrelseutredningen ett'alter- nativ till folkskolesakkunnigas mellaninstansförslag att tagas under över-

1 SOU ft)-48:27. 2 SOU 1950-:28.

vägande vid frågans vidare behandling. Under förutsättning att länsstyrel- serna fick den organisation, som utredningen i betänkandet förordade, bor- de en särskild skolsektion organiseras inom varje länsstyrelse med en skol- man som chef. Till sektionen skulle inspektörer knytas eller, om det vore lämpligare, placeras ute i särskilda inspektionsområden. Den vid länsstyrel— sens verksamhet i övrigt föreslagna lekmannamedverkan kunde utan svå- righet också omfatta skolfrågorna.

I samband med resonemangen om den närmare organisationen av en mel— laninstans kommer vissa av länsstyrelseutredningens synpunkter att utför- ligare anges och diskuteras.

Kap. 9. Mellaninstansfrågans nuvarande läge

Domkapitlens ställning

Den diskussion som förts om skolväsendets mellaninstanser och som i det föregående refererats rörde från början och ganska långt fram i tiden egent— ligen den vidare och principiellt betydelsefulla frågan om kyrkans inflytande över undervisningen. Ännu så sent som vid remissbehandlingen av folkskole- sakkunnigas 1948 avgivna betänkande ingavs till Kungl. Maj:t skrifter med anhållan, att domkapitlen skulle bibehållas som mellaninstanser, för att icke sambandet mellan kyrka och skola helt skulle klippas av.

Genom att domkapitlen, vars främsta uppgift är att handha stiftens kyrk- t liga angelägenheter, fungerar som regionala styrelser för folkskolan, existe- rar fortfarande ett faktiskt, obligatoriskt samband mellan denna skola och den kyrkliga distriktsstyrelsen. Men det vill synas utredningen, som om det— ta samband, i vad det gäller ett samband mellan skolan och kyrkan, är och l

länge varit uteslutande av rent formell art. Den svenska skolan är reellt sett helt sekulariserad. Undervisningens innehåll, utformning och målsättning bestämmes av Konung och riksdag, och därvid har kyrkan som sådan ingen annan roll sig tilldelad än andra korporationer i samhället. Att dess främsta företrädare även fyller funktionen som ordförande i folkskolans mellanin— stanser är ur denna synpunkt utan praktisk betydelse, enär det om domka- pitlens nuvarande verksamhet på skolans område med säkerhet kan sägas gälla, vad 1934 års domkapitelskommitté ansåg karakterisera de dåtida dom- kapitlens hela verksamhet, nämligen att den i allt högre grad kommit att begränsa sig till ett ämbetsmannamässigt korrekt avgörande av automatiskt föreliggande ärenden. Domkapitlen är således beträffande sin ställning till skolväsendet att betrakta som förvaltningsorgan med i praktiken starkt be— gränsade administrativa uppgifter, och spörsmälet om och i vad mån kyrkan bör eller inte bör ha inflytande över undervisningen kan inte gärna tagas upp till diskussion med utgångspunkt från frågan om domkapitlens vara eller icke vara som skoladministrativa organ. Det finns med andra ord inga skäl att nu bedöma mellaninstansfrågan annorlunda än som ett praktiskt or— ganisatoriskt problem.

Begreppet mellaninstans

Innan mellaninstansfrågan blir föremål för egentlig diskussion från ut- redningens sida, kan det vara skäl att fastställa vad som bör avses med be- greppet mellaninstans för skolväsendet. Det har i olika sammanhang helt

allmänt sagts, att det för närvarande finns tre olika >>mellaninstansmyndig- heter» på skolans område. Så till vida är detta riktigt som tre organ med bestämda (men olika) regionala verksamhetområden, domkapitlen, länssty- relserna och folkskolinspektionen, har tilldelats bestämda uppgifter vid folkskoleväsendets förvaltning, men i formell mening synes det endast vara domkapitlet som rätteligen bör benämnas mellaninstans för folk— skoleväsendet, eftersom det är denna myndighet, som enligt gällande lag skall utöva den högsta regionala uppsikten över detta skolväsen, samtidigt som den har ställning av beslutande myndighet på regionsplanet i vad avser folkskolan, medan inspektörerna —— fortfarande formellt sett — har ställ— ning som skolöverstyrelsens lokalorgan med i princip endast rådgivande och kontrollerande uppgifter och principiellt sett saknar befogenhet att mot skoldistriktens mening fatta för dessa bindande beslut.

Enligt utredningens terminologi är det således endast domkapitlen, som är skolväsendets mellaninstanser i verklig mening. Med en ny mellaninstans måste därför avses ett regionalt organ, som först och främst skulle träda i domkapitlets ställe. Huruvida detta organ också skulle kunna fylla folkskol- inspektionens och möjligen även länsstyrelsernas uppgifter, kan och bör gi- vetvis ingående diskuteras i samband med den regionala ledningens omorga— nisation. Likaså måste man noggrant pröva den icke mindre intressanta frå- gan, om inte en skolinspektion skulle vara tillfyllest för skolväsendets regio- nala ledning.

Erfordras mellaninstanser?

Sedan denna bestämning gjorts, har utredningen med utgångspunkt här- ifrån på nytt ställt den grundläggande frågan: Behövs mellaninstanser för skolväsendet?

En liknande fråga har ställts åtminstone två gånger tidigare, 1915 och 1945.[ I förra fallet tänkte man sig en uppdelning av domkapitlens uppgif- ter mellan folkskolöverstyrelsen, folkskolinspektören och länsstyrelsen, i det senare tänkte man sig, att domkapitlen skulle slopas som mellaninstan— ser och deras uppgifter överflyttas på skolöverstyrelsen. Frågan blev inte närmare prövad 1915, men besvarades sedermera av domkapitelskommit- tén genom ett allmänt uttalande om att en centralisering av folkskolärende- na skulle vara olämplig." -

Det hithörande spörsmål 1945 års riksdag önskade utrett var, huruvida övervägande skäl kunde anses föreligga för ett bibehållande av mellaninstan- ser rörande folkskoleväsendet och om sådana i en eller annan form be- funnes böra bibehållas —— hur de lämpligen borde vara anordnade. Motionä- rerna, som påkallade utredningen, hade emellertid ifrågasatt'om inte dom-

71,Se 5. 2,19; . _ _ _. 2 sn. 212; ' " ' - - -..- ._

kapitlen kunde slopas som mellaninstans. Riksdagen rörde sig således med ett mera obestämt mellaninstansbegrepp än motionärerna. 1945 års folk- skolesakkunniga, vilka fick uppdraget att utreda och besvara frågan såsom den formulerats av riksdagen, gav sitt svar samma karaktär som domkapi— telskommittén genom att inledningsvis framhålla, att de folkskolärenden, som skulle handläggas av statliga organ, hade en sådan omfattning, att en centralisering av dem till skolöverstyrelsen inte lämpligen kunde ifrågakom- ma. Härav drogs slutsatsen, att en mellaninstans måste anses erforderlig. De sakkunniga betraktade emellertid alla de tre tidigare nämnda organen såsom »mellaninstanser» och synes icke skarpt ha ställt frågan, om mellan— instanser i den meningen som domkapitlen är det, verkligen är oumbärliga. Den springande punkten var och är ju dock, som motionärerna vid 1945 års riksdag hade klart för sig, vilken funktion domkapitlen eller en motsva- rande myndighet fyller vid sidan av eller jämte folkskolinspektionen, som i själva verket utövar och länge utövat den regionala uppsikten över och led- l ningen av folkskoleväsendet och vars yttranden domkapitlet är synnerligen beroende av för att kunna fungera som Skolmyndighet.

De ärenden, vilka ännu handlägges av domkapitlen, är, som framgår av sammanställningen på s. 181, med få undantag, främst besvärsärendena, icke av den art, att det borde möta några betänkligheter att överflytta dem slutgiltigt på inspektörerna. Om i enlighet med 1945 års folkskolesakkunni— gas förslag besvärsärendena jämte eventuellt ytterligare någon ärendegrupp fördes över till skolöverstyrelsen, skulle knappast några principiella hinder kvarstå mot att överföra domkapitlens återstående uppgifter på folkskolin— spektionen. Då antalet besvärsärenden är tämligen litet och dylika ärenden ofta föres vidare till Kungl. Maj:t, varvid skolöverstyrelsen regelmässigt får avge yttrande, kan den arbetsbelastning för överstyrelsen, som skulle följa

i av den av folkskolesakkunniga föreslagna åtgärden, icke bli av betydelse. Förslaget föranledde heller icke på denna punkt någon erinran från översty- l relsens sida. i Den undersökning som gjorts av såväl 1945 års folkskolesakkunniga som : skolstyrelseutredningen ådagalägger med stor tydlighet, att den arbetsbörda som åsamkas de 13 domkapitlen av folkskolärendena är mycket obetydlig. Erinrar man så om att folkskolinspektörerna i så gott som varje skolärende skall avge skriftligt yttrande och sedan mottaga och diarieföra avskrift av domkapitlens beslut, synes inte heller den invändningen kunna resas mot ett avskaffande av domkapitlen som mellaninstanser att ett överförande av deras uppgifter på folkskolinspektionen och skolöverstyrelsen i och för sig skulle innebära en omöjlig merbelastning av dessa myndigheter.

Enligt utredningens mening kan läget nu sägas vara det, att domkapitlen fyller funktionen som beslutskollegier vid sidan av folkskolinspektionen men att det endast i ett fåtal av de ärendetyper, vars handläggning ankom- mer på domkapitlen, är oundgängligen erforderligt att förlägga beslutan-

derätten icke hos inspektören utan hos en flerhövdad regional myndighet. Som sådan myndighet fyller domkapitlen med de uppgifter, som nu till- kommer och rimligen kan tillkomma dem, icke någon vital funktion och deras existensberättigande som skolorgan kan mycket starkt ifrågasättas.

En analys av den gjorda frågeställningen leder närmast fram till att en mellaninstans med domkapitlens nuvarande uppgifter och ställning icke är erforderlig vid sidan av folkskolinspektionen. Huruvida det överhuvudtaget behövs en regional Skolmyndighet av annan art än en välorganiserad in- spektion kan emellertid icke bedömas utifrån domkapitlens roll i detta sam- manhang, utan svaret på den frågan måste bli beroende på resultatet av en undersökning av vilka uppgifter som finns att fylla nu och i framtiden för en på ett lämpligare sätt organiserad mellaninstans.

Skolstyrelseutredningens förslag skall vara inriktade på det nya skol- väsen, som skall utvecklas ur det nuvarande. Det är utredningens överty- gelse, att det är av vikt, att även skolväsendets administration utformas så, att den i möjligaste män kan bidraga till att skapa förståelse och vinna gehör för skolan och dess utvecklingsbehov. Utifrån denna uppfattning och det förhållandet, att kommunerna skall bli huvudmän för en ännu vidare sektor av skolväsendet än för närvarande, har utredningen vid sina över- väganden av den regionala ledningens organisation icke kunnat finna det vara tillfyllest att rationalisera och effektivisera den nuvarande ordningen enbart genom att t. ex. slopa domkapitlen som mellaninstanser och upp— rusta och omorganisera den nuvarande folkskolinspektionen till en effektiv, för ett vidgat skolväsen avpassad skolinspektion. Något annat än en inspek— tion och något mer än en regional tjänstemannaförvaltning måste nu skapas. Det föreligger nämligen, i synnerhet i början av det skede som före- står på skolans område, behov av en mellaninstans, vars grundläggande uppgift kan bli att ge den framväxande skolan det stöd, som endast blir möjligt, om denna myndighet genom ett starkt lekmannainslag förankras i de lokala intressena, så att även på regionsplanet medborgarrepresentan- ter, som är förtrogna med det kommunala arbetet, får ansvar för och infly- tande över skolans utveckling och ändamålsenliga utformning.

Folkskolesakkunnigas förslag om nya mellaninstanser för den 7-åriga. folkskolan framlades just vid en tidpunkt, då utvecklingen själv genom skolkommissionens samtidiga förslag om en 9-årig skola gjorde förslaget föråldrat.

Beslutet om en 9-årig skola innebär en väsentlig utbyggnad av den obliga— toriska skolan och kommer att kräva en kraftinsats av en regional myndig- het och ställa den inför helt andra problem än om den hade att ta befatt- ning med enbart folkskolan. Realskolan är ämnad att uppgå i enhetsskolan och i stället för en enhetligt utformad, frivillig teoretisk utbildningsgång på detta stadium skall man få skiftande linjer, utformade efter olika lokala förhållanden. I denna organisation tillkommer obligatorisk yrkesutbildning

som något helt nytt. Det torde behövas en betydande övergångstid, innan den 9-åriga skolan genomförts, men enligt utredningens uppfattning bör en organisatorisk samordning av olika skolformer snarast möjligt ske, och en successiv övergång till enhetsskolan därigenom och genom en enhetlig regional administration av i första hand de skolformer, som direkt beröres av skolreformen, underlättas. Det skulle innebära, att förutom folk- och fortsättningsskolan de högre folkskolorna, de kommunala flickskolorna, de kommunala praktiska realskolorna och de statliga realskolorna föres in under mellaninstanserna, vilka från början av sin verksamhet bör befrämja skolutvecklingen i allmänhet och i synnerhet inrikta den mot den beslu- tade skolreformens mål. l Utredningen har emellertid övervägt, om det inte finns behov av en ny mellaninstans med ett större verksamhetsområde än som i första hand för— ; utsättes i direktiven, vilka räknar med en mellaninstans för en 9-årig skola 1 och övergångsvis för de mot denna nu svarande skolformerna.1 i Behovet av en regionalt verksam myndighet med verkliga förutsättningar : att stödja och främja skolans utveckling föreligger i särskild grad i fråga om t yrkesutbildningen, såväl beträffande den som tänkes komma att ligga inom » enhetsskolans ram som _ och i än högre grad _ beträffande den egentliga yrkesutbildningen över den obligatoriska skolans stadium. Yrkesutbildning— ens förestående, nödvändiga utbyggnad är ett utomordentligt viktigt inslag i den nya given på skolans område. Det är här fråga om någonting relativt nytt, en verksamhet som inte har den teoretiska skolans traditioner och be- stående fasta organisation att bygga på. Ansvaret för utvecklingen av yrkes— utbildningen kommer att i första hand vila på kommunerna. Behovet av ett i stödjande och planerande regionalt organ på detta område är enligt utred- ) ningens mening uppenbart och ett starkt motiv för inrättande av nya mel— t laninstanser. Denna uppfattning delas i princip av 1952 års yrkesutbild— ningssakkunniga (SOU 1954: 11 s. 224—231). De sakkunniga anför härom bl. a.:

»Av det sagda framgår, att vi inte anser det lämpligt att dra en gräns mel- lan den praktiska utbildningen på enhetsskolans yrkeslinje och yrkesut- bildningen efter enhetsskolans slut genom att lägga den förra men inte den senare under en eventuell mellaninstans för skolväsendet. Yrkesutbild— ningsintressena kan tillvaratas på ett helt annat sätt av en sådan mellan- instans, om vissa frågor, som rör hela den egentliga yrkesutbildningen, för- läggs dit. Vi föreslår således, att — under förutsättning att en mellanin- stans för skolväsendet inrättas —— även vissa frågor, som berör yrkesut- bildningen utanför den obligatoriska skolan, framför allt då planerings- och samordningsfrågor, lägges under denna mellaninstans. Mellaninstansen

1 Jfr det på s. 214 refererade utlåtandet av skolöverstyrelsen, vilken redan 1921 förordade en omprövning av frågan om inte praktiskt taget hela skolväsendet borde läggas under regionala skolmyndigheter.

bör kunna handlägga sådana frågor, vare sig kommunerna inom regionen har gemensam styrelse för samtliga skolor eller dessa sorterar under olika styrelser» (s. 226).

Lika litet som det finns anledning att dra en gräns mellan enhetsskolans y—linje och yrkesskolorna genom att lägga den förra men inte den senare under en mellaninstans, finns det skäl att hålla gymnasierna utanför dennas | planerande och samordnande verksamhet. i

Gymnasiet torde visserligen komma att inta en särställning bland fram- : tidens allmänbildande skolformer i så måtto, som det allt fortfarande kom— 1 mer att vara en statlig skola, eftersom denna skolform mera än de flesta I andra måste förbli regional med ett lärjungeområde, som sträcker sig över |

1 l l l l 1 l l

flera kommuner. Gymnasiernas antal kommer ganska säkert även i fram- tiden att bli relativt ringa. Detta får dock icke innebära, att gymnasierna isoleras från övriga skolformer. Då skulle syftet med skolreformen, att skapa en skolorganisation som i möjligaste mån hänger organiskt och orga- nisatoriskt samman, förfelas. Man får därför räkna med att gymnasiet även i framtiden organisatoriskt förbindes med sin underskola, realskola eller högstadium av enhetsskola. Enligt utredningens uppfattning bör detta vara regel. Härigenom skapas en direkt kontakt mellan den kommunala enhetsskolan och gymnasiet administrativt och pedagogiskt, och bägge skolorna bör följaktligen sortera under mellaninstansen.

En rad skolsociala åtgärder bör vidtagas och skötas gemensamt för alla skolformer, alltså även för gymnasiet, som i de allra flesta fall enligt utred- ningens tidigare förslag kommer att lyda under samma lokala styrelse. Lärare, som är knutna till en skolenhet av typen realskola eller högstadium av enhetsskola + gymnasium, kommer att undervisa inom båda de Skolsta- dier, som ingår i skolenheten. Ledningen för alla stadierna inom en sådan skolenhet får också förutsättas bli densamma.

Det enda avseende där man under en övergångstid får räkna med en mera väsentlig skillnad mellan stadierna gäller den pedagogiska inspek- tionen, som för gymnasiets del tills vidare i huvudsak måste åvila skolöver- styrelsen.

Om man ser till de uppgifter, som utredningen i det följande föreslår för , mellaninstansen, synes dessa böra omfatta praktiskt taget alla skolformer ' inom regionen. Dit hör planeringsuppgifter, vid vilka man måste ta hänsyn | till gymnasiet för att planeringen skall bli fullständig och ändamålsenlig, 5 byggnadsuppgifter, organiserandet av kurser och sammanträden med sty- relser, m.fl. åtgärder. I viss utsträckning bör också ärenden av administra- tiv och ekonomisk natur rörande gymnasiet kunna decentraliseras från skolöverstyrelsen till mellaninstansen. Det gäller framförallt frågor, som när det är fråga om enhetsskola eller realskola — skall avgöras av mel- laninstansen. An-förda omständigheter talar för att även gymna'sierna bör sortera under en mellaninstans.

Utredningen har övervägt om också skolformer av mera speciell karaktär än de nämnda bör föras in under nya regionala skolmyndigheter. Utred- ningen har i detta hänseende funnit det lämpligt att centrala verkstadssko- lor, handelsgymnasier och tekniska gymnasier ställes under mellaninstan- sens allmänna tillsyn och att mellaninstanserna skall medverka, då dylika skolor planeras samt då organisatoriska förändringar beträffande dessa skall vidtagas. Om eller i vilken mån mellaninstanserna skall erhålla upp— gifter rörande dessa skolors direkta ledning och administration, har utred- ningen icke närmare ingått på, då ställning till detta spörsmål synes böra tagas först sedan erfarenhet vunnits av den nya regionala organisationen.1

Den i rubriken till detta avsnitt ställda frågan synes utredningen med hänsyn främst till a) skolväsendets förestående expansion, b) kommuner- nas vidgade skoluppgifter, c) behovet av regional planering, samordning och ledning av skolväsendet, obetingat böra besvaras jakande. Det är såle- des enligt utredningens uppfattning önskvärt att nu skapa eller i varje fall lägga grunden till en mellaninstans av ny typ och avsedd inte för ett nio- årigt utan för ett tolvårigt skolväsen. Vilka uppgifter en sådan skolmyndig- het bör ha, skall i följande kapitel redovisas mera i detalj. Att dessa åt- minstone till en början — inte kan vara desamma beträffande samtliga ovan uppräknade skolformer säger sig självt.

1 Jfr s. 60, 275 och 276.

Kap. 10. Uppgifter för nya mellaninstanser

Inledning

1 I skolöverstyrelsens förut åberopade utlåtande från 1921 över domka- i pitelskommitténs betänkande heter det på ett ställe: »En ingående utred- [ ning beträffande det verksamhetsområde, som bör tillkomma en skol- styrelse som mellaninstans, är så mycket mera av nöden, som det knappast kan sägas, att detta spörsmål någonsin blivit klarlagt». Sedan uttalandet gjordes har åtskilliga faktiska förändringar skett i fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan folkskolans myndigheter på olika plan, varjämte 1945 års folkskolesakkunniga framlagt ett samlat för- slag om reglering av verksamhetsområdet för folkskolans mellaninstanser. En principiell utredning av det slag skolöverstyrelsen efterlyste 1921 synes

dock därefter icke ha kommit till stånd. Utredningens följande redogörel- ser och förslag rörande arbetsuppgifter för regionala skolmyndigheter gör inte anspråk på att uttömmande slå fast en mellaninstans uppgifter, men tillsammans med vad som i det föregående sagts klargör de enligt utred- ningens mening till fullo behovet av en ny mellaninstansorganisation på vil- ken, sedan den kommit till stånd och praktiskt prövats, ytterligare arbets- uppgifter torde kunna läggas.

Enligt 1945 års folkskolesakkunnigas mening (SOU 1948:28 kap. IV) borde en ny mellaninstans för folkskoleväsendet ha följande uppgifter: 1. Att handlägga samtliga folkskolärenden, som då ankom på domkapitlen, med undantag för vissa tjänsteföreningsärenden, besvärsmål och sådana ärenden, som kunde decentraliseras till de lokala skolstyrelserna.1 2. Att handlägga från skolöverstyrelsen decentraliserade ärenden rörande: orga- nisationsplaner, Skolskjutsar (numera överförda till folkskolinspek- törerna), uppskov med inrättande av distriktsöverlärartjänst, förordnande & av vikarie för distriktsöverlärare under dennes semester, fastställande : av instruktion för överlärare, bestämmande av antalet icke-ordinarie lärartjänster, prövning av antalet erforderliga ordinarie lärartjänster, befrielse från skyldighet att inrätta fortsättningsskola m. m., fastställande av reglemente för fortsättningsskola, avvikelse från fördelningen av under- visningstiden i fortsättningsskola, befrielse från fortsättningsskolplikt, statsbidrag till undervisningsavdelning i fortsättningsskola, förening av

1 De sakkunnigas förslag ang. decentralisering till vissa skolstyrelser har återgivils och behandlats på s. 55 f.

lärartjänst med viss tjänstebefattning eller visst uppdrag samt undantag från vissa villkor för beredande av ordinarie eller extra ordinarie anställ- ning. 3. Att vara »huvudman» för vissa övningslärare, skolkuratorer m.fl. samt för reservvikarier i den mån de anställdes för tjänstgöring inom mer än ett skoldistrikt. 4. Att vara disciplinär myndighet för folk- och fortsätt- ningsskolans lärare. 5. Att i viss utsträckning fungera som distriktsstyrelse och därvid verka för folkskoleväsendets allmänna utveckling, främja sam- arbetet mellan hem och skola, anordna upplysningskurser för föräldrar, fortbildningskurser för lärare, sammankomster med representanter för skoldistrikten samt samla de kommunala skolledarna till kollegier och verka för användning av film och radio i skolans undervisning o.s.v.

I fråga om länsstyrelsernas befattning med folkskolärendena ansåg de sakkunniga, att ingen ändring borde ske. Beträffande ordningen för anfö— rande av besvär över folkskolestyrelses beslut föreslogs särskilda anord- l ningar, vilka av utredningen behandlas i avsnittet om besvär i detta kapitel. 1 Utredningens direktiv förutsätter, att viss vägledning kan hämtas i folk— : skolesakkunnigas förslag. Departementschefen utgår emellertid ifrån att nya och omfattande uppgifter skall komma att behöva åläggas mellanin— stansen på grund av den beslutade skolreformen, inte minst i fråga om den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan. Vissa icke alltid lättlösta organisations- och samordningsproblem beräknas härvidlag komma att möta mellaninstansen, som måste uppehålla fortlöpande kontakt med läns- arbetsnämnd, landstingets och kommunernas yrkesskolor, hushållnings- sällskapet m.fl.

Departementschefen uttalar vidare, att mellaninstanserna liksom skol- överstyrelsen bör bli ett instrument för det pedagogiska framstegsarbetet på skolans område, varför utrymme bör beredas för de experimentella och nyskapande uppgifterna vid sidan av de löpande administrativa. I samman- hanget erinras om särskilda utskottets uttalande i utlåtandet 1950: 3, att »man bör ha rätt att av mellaninstanserna vänta något mer än en rutin- mässig handläggning av löpande ärenden».

Interkommunala samordnings- och planeringsuppgifter

Frågan om skolplaneringen har genom 1950 års skolreform och än mer genom det nyligen fattade beslutet om yrkesutbildningens utbyggnad & fått en särskild aktualitet. Bland de tänkta uppgifterna för nya mellanin-

Det interkommunala samarbetets omfattning

stanser anmäler den sig självklart bland de främsta. Utredningen vill genom följande framställning försöka att så konkret som möjligt ange, vari dessa uppgifter kan bestå och vilken omfattning de kan få.

Skolkommissionen räknade med att för en nioårig enhetsskola skulle er- fordras ett befolkningsunderlag av 2.500 år 3.000 människor (SOU 1948: 27

s. 54). I prop. 1950:133 uttala-de departementschefen härom: »Enligt min: mening bör en folkmängd av 2.500 invånare i ett skoldistrikt vara tillräck— lig som underlag för en enhetsskola; på sina håll kan det måhända vara befogat att gå ned till 2.000 invånare. Först när man kommer under detta tal, komma svårigheter att tillstöta, vilka emellertid delvis torde kunna elimineras genom viss samundervisning på realskolestadiet.

Dessa siffror har visat sig vara för låga.1 Två omständigheter är av avgörande betydelse, när det gäller att beräkna minimistorleken av befolkningsunderlaget för ett högstadium i enhets— skolan. Den ena är behovet av tillräckliga och välutrustade speciallokaler, särskilt för undervisning i naturvetenskapliga ämnen, den andra är beho— vet av och tillgången till kompetenta lärare. De naturvetenskapliga special— salarna är såväl med hänsyn till inredning som erforderlig materiel mycket kostnadskrävande utrymmen. Det säger sig självt, att möjligheten att med- dela en fullgod undervisning i de naturvetenskapliga ämnena är i hög grad beroende av tillgången på lokaler med för olika ämnen differentierad utrust— ning. Det är också klart, att specialsalar av detta slag icke rimligen kan upp— föras i större antal än som kan rationellt utnyttjas.

Härtill kommer, att möjligheterna för eleverna att välja linje och tillvals- kombinationer av frivilliga ämnen givetvis är beroende av i vilken ut- sträckning eleverna kan fördelas på olika avdelningar. Man bör sålunda räkna med ett minimum av två parallellavdelningar i klasserna 7 och 8.

Vid planering för fullständig enhetsskola anser skolöverstyrelsen2 —- och denna uppfattning delas helt av utredningen att man, med reserva- tion för av lokala förhållanden betingade undantag, bör kräva ett befolk- ningsunderlag på 4.000 som minimum för ett högstadium. I regel bör ett underlag på 5.000 eftersträvas.

Den 1 januari 1953 hade 78 kommuner mindre än 2.000 invånare, 115 mellan 2.000 och 2.500 invånare, 136 mellan 2.500 och 3.000 invånare samt 240 mellan 3.000 och 4.000 invånare. Av landets 1.034 skoldistrikt hade så- lunda 18 % mindre än 2.500 invånare, 31 % mindre än 3.000 invånare och 55 % mindre än 4.000 invånare. Härtill kommer de kommuner, som på grund av sin geografiska belägenhet inte kan inrätta en centralskola för högstadiet trots tillräckligt befolkningsunderlag. Dessa förhållanden med- för, att ett interkommunalt samarbete i ett mycket stort antal fall måste komma till stånd, då enhetsskolans högstadium skall upprättas i större skala.

Yrkesskolor och gymnasier åter kräver betydligt större befolkningsun- derlag än ett enhetsskolans högstadium. 1952 års yrkesutbildningssakkun- niga beräknar, att ett rekryteringsunderlag på c:a 20.000 invånare i regel

1 Jfr s. 118 f. ? Skrivelse till utredningen den 2-2 juni 1953.

fordras för att man skall kunna bygga upp en yrkesskola, som kan erbjuda någon nämnvärd differentiering i heltidskurser. De sakkunniga påpekar vidare, att man vid ungefär 30.000 invånare har ett säkrare underlag för en rikare differentiering —— 10—15 heltidsavdelningar med 200*225 elever. I en kommun med 6.000 invånare blir differentieringsmöjligheterna ganska obetydliga och den är i regel alldeles för liten för att ge underlag för två- äriga kurser.

För gymnasium får man räkna med ett minsta befolkningsunderlag av 25.000 invånare för tvålinjigt gymnasium. Detta gäller i gynnsamma fall. Med hänsyn till befolkningens varierande struktur bör man normalt räkna med ett befolkningsunderlag av bortåt 40.000 människor för gymnasier med två och 40.000—60.000 människor för gymnasier med tre linjer.

För att med ett konkret exempel belysa de samarbets- och samordnings- problem, som kan förutses komma att uppstå vid skolväsendets fortsatta utbyggnad, skall med ovan angivna befolkningstal som grund en redo— görelse lämnas för förhållandena inom Västmanlands län, vars gränser sammanfaller med ett av de nuvarande inspektionsområdena.

Västmanlands län hade den 1 januari 1953 210.205 invånare. I inspek- tionsområdet finns 27 skoldistrikt, varav 5 städer och 3 köpingar (Kungsörs köping ingår i Kung Karls m.fl. församlingars skoldistrikt). Intet av distrikten har under 2.000 invånare (länet är det enda i landet som saknar sådana distrikt), 2 har 2.000—2.500 invånare, 3 har 2.500—3.000 invånare och 3 har 3.000—4.000 invånare. Åtta distrikt har alltså under 4.000 in- vånare. Tärna skoldistrikt med 4.215 invånare kan på grund av sin geogra- fiska figur och kommunikationslinjerna inte ha eget högstadium, utan samtliga klasser över den sjätte torde komma att centraliseras till Sala * stad. En tredjedel av länets skoldistrikt torde således inte kunna anordna fullständigt högstadium inom kommungränserna. Medåkers skoldistrikt med sina 3.138 invånare kan inte ha eget högstadium, vilket också beror på kommunens utsträckning. Barnen i klasserna över den sjätte torde få cen— traliseras till Arboga, Köpings, Kolsva och Skinnskattebergs skoldistrikt. Dingtuna (2.105 invånare) och Kungsåra (2.513 invånare) skoldistrikt kan inte behålla klasserna 7 och 8, utan hela högstadiet får centraliseras till , Västerås, måhända delar av Kungsåra skoldistrikt till Enköping i Uppsala * län. Tillberga skoldistrikt (3.591 invånare) torde, om väntad befolknings- i ökning inträffar, kunna anordna högstadium utom 9 g. Möklinta skoldist- rikt (2.039 invånare) kan inte anordna eget högstadium, utan barnen på detta stadium får hänvisas till Sala stad. Munktorps skoldistrikt (2.974 in- vånare) kommer att få klasserna över den sjätte centraliserade till Köping. Vittinge skoldistrikt (2.664 invånare) måste beträffande högstadiet sam- arbeta med Västerlövsta skoldistrikt. Nora skoldistrikt får på samma sätt lösa sina högstadieproblem tillsammans med Östervåla. Av de övriga skol- distrikten kommer sannolikt flera att centralisera 9 g till gymnasierna.

Inom länet finns statliga gymnasier i Västerås och Köping samt kommu— nala gymnasier i Fagersta och Sala. Ett femte gymnasium kan tänkas pla- cerat i Hallstahammar. Vissa delar av länet tillhör gymnasieområden i kringliggande län. Så tillhör delar av östervåla, Västerlövsta och Vittinge i detta hänseende Uppsala, hela Fjärdhundra Enköping, delar av sydligaste länet Eskilstuna och delar av nordvästliga länet Avesta. Å andra sidan kan Fagersta räkna med elever från Kopparbergs län och örebro län. I En approximativ beräkning av befolkningsunderlaget för de fem gymna- sierna ger följande siffror: Västerås 75.000 invånare, Köping 41.000 invå- ! ! nare, Sala 36.000 invånare, Fagersta 26.000 invånare, Hallstahammar 24.000 invånare. Härvid bör beaktas, att flera skoldistrikt på grund av transport- geografiska förhållanden kommer att sända sina 9 g-elever till olika gymna- siestäder. östervåla och Vittinge kommer att hänvisa sådana elever till Sala och Uppsala, Västerfärnebo till Sala, Fagersta och Västerås, Ramnäs till Fagersta och Hallstahammar, Skinnskatteberg till Fagersta och Köping, Kol- bäck till Hallstahammar, Västerås och Eskilstuna, Dingtuna till Västerås och Hallstahammar, Kungsåra till Västerås och Enköping.

För närvarande finns ingen central verkstadsskola inom länet. Enligt överenskommelse med Södermanlands läns landsting får 25 elever sändas till centrala verkstadsskolan i Eskilstuna under läsåret 1953/54 begagna- de sig 11 elever av denna möjlighet. Elever från Västmanland undervisades också i central verkstadsskola i Stockholms, Uppsala och örebro län. (Även Kopparbergs län saknar central verkstadsskola). Emellertid finns det flera industriskolor med 2-, 3- och 4-årig utbildning i städerna och i några tätorter i Västmanlands län. En del fylls av elever från länet, medan andra rekryte- ras från hela landet. Slutligen anordnas vid kommunala yrkesskolor och verkstadsskolor samt landstingets skolor för yrkesundervisning kortare och längre kurser. Av eleverna vid dessa kurser var läsåret 1952/53 knappt 20 % under 18 år.

Yrkes- och verkstadsskoleväsendet i länet är sålunda ännu ej utvecklat. Med enhetsskolans genomförande i större omfattning måste detta skolväsen- de därför utbyggas. Troligen kommer de större yrkesskolorna att bli få. Däremot torde det komma att finnas behov av flera mindre yrkesskolor för olika yrken i skilda skoldistrikt, och den praktiska yrkesutbildningen kom- mer sannolikt att organiseras så, att ett tämligen rikt utbyte av elever dist- , rikten emellan blir nödvändigt. På grund av yrkeslivets rika differentiering 5 blir utbildningsorterna många fler för y-linjens elever än för g-linjens.

Vid en provindelning av länet i gymnasieområden har det visat sig, att områdena i stort sett även kan tjäna som rekryteringsområden för större yrkesskolor. Här nedan lämnas elevuppgifter för dessa områden är 1953, varvid använts det nu vanliga heräkningssättet, nämligen 15 promille av be— folkningen = en årskull elever, 60 % av årskullen = y—elever, 25 % = a- elever, 15 % = g-elever.

Hallsta- hammar- området

l'ästerås- Köping— Sala- Fagersta- nmrådet området området området

Årskull elever ......... 1.125 615 540 390 360 » y-elever ......... 675 370 325 235 215 » a—elever ......... 280 155 135 100 90 >> g—elever ......... 170 90 80 60 55

Även hjälpklassundervisningen måste i flera av de västmanländska skol- distrikten lösas interkommunalt. Sannolikt kommer detta att få ske beträf- fande elever i de ovan nämnda skoldistrikten Tärna, Medåker, Dingtuna, Kungsgära, Munktorp, Möklinta och Vittinge. Eleverna i hjälpklasser från- dessa distrikt får då medfölja de Skolskjutsar, som anordnas för eleverna på högstadiet.

För närvarande finns externatskolor för bildbara sinnesslöa inrättade i Västerås och Sala. Flera sådana skolor kommer att inrättas i de andra stä- derna. Externatskolorna kan betjäna även kringliggande skoldistrikt, om av- stånden är rimliga och kommunikationerna goda.

En genomgång av detta inspektionsområde visar sålunda, att inte något av skoldistrikten kommer att kunna vara eller få vara sig självt nog. En del skoldistrikt blir i högre grad beroende av andra, en del mindre. Vissa distrikt kommer att få sända de äldre eleverna till granndistrikten. Många kommer att få utbyteselever, då det gäller yrkesutbildningen. Ett samarbete över skoldistriktens gränser måste därför ofrånkomligen ske vid skolornas planering, och det kommer att få mycket stor omfattning, innan enhetssko- lan byggts färdig. Men det räcker inte med samarbete inom länet. Samar- bete i skolfrågor kommer att behövas i större och mindre utsträckning med skoldistrikt inom Kopparbergs, Örebro, Södermanlands och Uppsala län.

Det anförda exemplet kan betraktas som typiskt. De interkommunala och interregionala samordningsuppgifterna kommer att bli många och inte all- tid lättlösta, och de kommer att finnas inom praktiskt taget alla delar av landet. I första hand kommer de att beröra enhetsskolans högstadium och yrkesutbildningen, i mindre grad skolans låg- och mellanstadium.

Tabell 23 ger en föreställning om vilken omfattning ett nödvändigt inter— kommunalt samarbete kan väntas få och om det därav följande behovet av ett samordnande regionalt organ. Det ovan beskrivna länet har det lägsta antalet kommuner med mindre än 4.000 invånare. I 17 län har hälften eller flera kommuner under 4.000 invånare. I dessa måste alltså en ännu inten- sivare mellankommunal samverkan och planering komma till stånd än den som kan förutses behövas i Västmanlands län.

För att varje distrikts skolväsen skall kunna organiseras så förnuftigt

Tab. 23. Gruppindelning av kommuner efter invånarantal den 1/1 1953

Län, under 2000— 2500— 3000— Totala ingå” ”Lyte—k, 2000 2500 3000 . 4000 antalet 4000 i % Stockholms ...... l+5 2+7 1 1 +11 55 28 51 Uppsala ......... 2 4 5 7 25 18 72 Södermanlands I+ 3 3 1 + 5 14 39 27 69 Östergötlands 3 2 6 1 +12 47 24 51 Jönköpings ...... 1 10 12 1 +12 54 36 66 Kronobergs ...... 6 4 12 12 44 34 77 Kalmar ............ ] 1 +8 2 13 50 25 50 Gotlands ......... 1 2 4 4 14 11 78 Blekinge ......... 2 1 3 4 25 10 40 Kristianstads 2 7 9 12 58 30 51 Malmöhus ...... 1+2 10 15 24 72 52 72 Hallands ......... 5 6 9 2+10 39 32 82 Göteborgs och Bohus ............ 1+5 5 6 1 +10 44 28 63 Älvsborgs ......... 5 7 12 13 67 37 55 Skaraborgs ...... 5 8 7 13 56 33 58 Värmlands ...... 1 7 8 11 52 27 51 Örebro ............ 2 1 3 1 + 5 33 12 36 Västmanlands _ 2 3 3 28 8 28 Kopparbergs 8 7 2 8 50 25 50 Gävleborgs ...... 3 3 2 6 42 14 33 Västernorrlands 2 1 3 8 44 14 31 Jämtlands ...... 5 4 4 12 35 25 71 Västerbottens 3 2 1+ 4 33 10 30 Norrbottens ...... 2 1 2 1+ 3 30 9 30 Summa 78 115 136 240 1036 569 55 _— 193 329 569

' Där två siffror förekommer anger den vänstra stad. 17 städer hade vid denna tidpunkt icke över 4.000 invånare.

som omständigheterna medger, är det ofrånkomligt, att hänsyn tages till och avvägningar göres med beaktande av förhållandena i kringliggande distrikt. Om en kommun på grund av lågt invånarantal eller sin geografiska figur inte lämpligen bör anordna eget högstadium, ligger det kanske oftast när- mast till hands att organisera distriktets skolväsen för de sex först-a klasser- na och sända de övriga till närmast liggande distrikt med högstadium. Men den situationen kommer ofta att inträffa, att heller intet av granndistrikten på grundval av sitt eget befolkningsunderlag kan upprätta högstadium. I stället för att då sända barnen bort till distrikt, som har egna resurser att upprätta högstadium, bör det undersökas, om inte samarbete och samverkan med granndistrikt kan ge tillräckligt underlag för en lämplig organisation. I andra fall kan det vara önskvärt att eleverna från en kommun hänvisas

till flera olika distrikt för att åstadkomma en bättre avvägning mellan skilda områden.

Men inte bara distrikt, som är ur stånd att klara sig själva, bör planera med tanke på granndistrikten. Om skolproblemen ses i större sammanhang kan det exempelvis vara fördelaktigt även för en kommun, som har resurser att klara sig själv, att placera en skolbyggnad på annan plats än den, som vore lämpligast med tanke uteslutande på de egna behoven. Drar man in en större region i planeringen, kan skolbyggnaden möjligen få större dimen- sioner med flera specialsalar och erbjuda bättre differentieringsmöjligheter till fördel för alla parter.

Som en konsekvens av skolväsendets utbyggnad tillkommer såsom nya lärarkategorier inom den obligatoriska skolan ämneslärare och yrkeslärare. Antalet övningslärare kommer att öka. Den sålunda vidgade organisationen kommer att medföra, att skolledarbehovet sannolikt måste omprövas i stor utsträckning och i talrika fall bedömas med hänsyn till ett interkommunalt organiserat skolväsen.

För att åstadkomma en riktig differentiering av elevmaterialet blir det nödvändigt att utbygga skolpsykologorganisationen, vilket bäst torde ske i samverkan med regionala skolmyndigheter, som bedömer behovet från vi- dare synpunkter än ett enskilt skoldistrikt.

Även om de ordinarie kommunikationerna under senare tid utvecklats snabbt och kommer att ytterligare utbyggas, kan det förutses, att särskilda skolskju tsar i ökat antal måste inrättas allteftersom enhetsskolan utbygges. En samordning av dessa genom ett organ med regional överblick blir med säkerhet nödvändig för att få en tillfredsställande organisation. Också anta- let skolhem och inackorderingshem måste ökas.

De allmänna synpunkter, som här anlagts, har avseende på planeringen och samordningen av skolväsendet i dess helhet. Särskilda problem kommer emellertid att möta i fråga om yrkesutbildningens uppbyggnad, då man på detta område i stor utsträckning saknar en organisation att bygga på.

Den yrkesutbildning, som skall äga rum inom enhetsskolan och den som skall bygga vidare på den grund som läggs i klass 9 y, måste nära anpassas efter näringslivets behov och i viss mån även efter den övriga skolorganisa- tionen. Man måste här räkna med en betydelsefull insats av regionala skol— organ som en förutsättning för ett gott resultat av det förestående uppbygg— nadsarbetet, eftersom en enbart lokal planering av yrkesutbildningen har mindre förutsättningar att bli tillfredsställande än en sådan planering för övriga delar av skolväsendet. Det är således nödvändigt att för större regio— ner klarlägga, vilka yrken som för området och dess uppväxande ungdom är av sådan betydelse och omfattning, att två- eller flerårig utbildning bör finnas med möjligheter att påbörja utbildningen under det nionde eller even- tuellt det åttonde obligatoriska skolåret. Att en planläggning sker just med denna målsättning anser utredningen liksom 1952 års yrkesutbildningssak-

kunniga vara av utomordentlig vikt för yrkesutbildningens hela utveckling. Det måste ske en gemensam planering av den yrkesundervisning som skall meddelas inom enhetsskolans ram och den som skall" bygga vidare på den där lagda grunden. I så stor utsträckning som möjligt bör därför enhets- skolans praktiska utbildning under nionde skolåret organiseras som början till en egentlig yrkesutbildning. Även där så ej kan ske samt för 9 y-elever, som ej är definitivt yrkesbestämda, bör den Vidare yrkesutbildningen om möjligt organisatoriskt lämpas efter enhetsskolan.

Sedan det klarlagts för vilka yrken utbildning inom regionen bör äga rum, får de lämpligaste orterna för förläggningen av denna utbildning utväljas, varvid hänsyn måste tagas till redan befintliga utbildningsmöjligheter men framför allt en undersökning göras av vilka nya utbildningsmöj ligheter som måste skapas. Vid överväganden rörande utbildningens förläggning får re- se- och inkvarteringsmöjligheter under utbildningstiden och förhållandet till övriga delar av skolväsendet beaktas.

Yrkesutbildningen måste organiseras under intimt samarbete mellan 10— kala och regionala skolmyndigheter, landsting, arbetsmarknadsmyndighc- ter och representanter för näringslivet och dess organisationer och under de centrala skolmyndigheternas ledning. En mängd detaljspörsmål kommer därvid att möta. Ovan har vissa grundläggande problem av generell natur lagts fram i syfte att belysa behovet av en regional myndighet med starkt lekmannainslag och lokal förankring för att lösa dem.

Vad som här behandlats är organisatoriska problem, vars riktiga lösande i och för sig är av stor betydelse, men det är också frågor, som ur samhälls- ekonomisk synpunkt har ett betydande format, eftersom det i samband med organisationen och sett i ett större sammanhang kommer att bli fråga om avsevärda investeringar i byggnader och maskiner och om ökade belopp till en dyrbar drift. Kostnaderna skall fördelas mellan stat och kommun. För båda blir det av vikt att få ut det mesta möjliga av nedlagda kostnader. Om de uppställda målen på skolans område skall kunna nås, är det nödvändigt att alla tillgängliga resurser til'lvaratages och utnyttjas på det sätt, som ger den största effekten, och det synes endast kunna ske genom en planering i samverkan mellan företrädare för skilda intressen. För att främja en sådan samverkan och säkra samförståndslösningar av de skolorganisatoriska prob- lemen i det helas intresse är regionala organ behövliga och utredningen an- ser, att nya mellaninstanser i den utformning de får enligt utredningens för- slag kommer att bli väl skickade att fullgöra denna synnerligen betydelse- fulla funktion.

Formerna för det interkommunala samarbetet

Emellertid återstår frågan, i vilka former den här behandlade samverkan skall realiseras. I detta spörsmål inneslutes frågorna om kommuns medin-

flytande över skolväsendet i kommun, dit den skickar barn, samt om kost- nadsfördelningen mellan samverkande kommuner.

Med hänsyn till den stora vikt som måste fästas vid att skolorganisatio- nen hlir så objektivt riktig som möjligt torde situationer komma att inträffa där enskild kommuns intressen av en egen skolas placering eller av det egna skolväsendets organisation måste vika till förmån för en lämplig lösning i en större regions intresse. Det är betydelsefullt att försöka klarlägga hur därvid skall förfaras.

Bland nya omständigheter, som kommer att framtvinga ökad mellankom- munal samverkan, är i första hand behovet av tillräckligt befolkningsunder- lag för enhetsskolans högstadier och för differentierade yrkesutbildnings- anstalter. Huruvida samarbete för att klara den obligatoriska skolans sex första klasser blir mer behövligt än för närvarande, är vanskligt att bedöma. Inrättandet av specialklasser torde dock medföra ett Ökat behov av samver- kan också beträffande låg— och mellanstadierna.

Redan nu förekommer mer eller mindre fast organiserad samverkan mel— lan skoldistrikt i ett mycket stort antal fall, men denna är i regel av ganska ringa omfattning och har formen av överenskommelser om att ett mindre antal barn från en kommun med kortare väg till skola i annan kommun skall beredas plats i denna. Några särskilda problem synes icke ha uppstått kring detta samarbete , vilket är förutsett i folkskolestadgan och förutsättes ske i frivilliga former men med möjligheter givna för domkapitel eller Kungl. Maj :t att ålägga ett distrikt att mottaga barn från ett annat samt att, om överenskommelse om ersättning ej kan nås, fastställa sådan (Fst 5 6:3). Liknande bestämmelser finns också i Fortsskst (5 1:3).

Utredningen har från folkskolinspektörerna införskaffat uppgifter röran— de förekomsten av ekonomiska avtal jämlikt & 6:3 folkskolestadgan. Enkät- svaren utvisar i huvudsak följande.

Hela antalet frivilliga avtal har uppgivits vara 577. Härav har 251 eller cirka 44 % betecknats såsom muntliga eller i övrigt på annat sätt av infor- mell natur. (I många fall har uppgivits, att avtal aldrig träffats utan att exempelvis vederbörande mottagande distrikt vid läsårets slut till det distrikt som sänt barnen, för godkännande översänt räkning för sina kostnader i an- ledning av mottagandet eller att någon form av »clearing» förekommit vid någorlunda jämnt >>byte» mellan distrikten.) Av domkapitlen fastställda er— sättningar har angetts till 16, under det att Kungl. Maj:t fastställt i 7 fall.

Vad beträffar eventuell ersättning för mottagandet har det mottagande distriktet ofta inte ens begärt sådan. Framförallt beträffande landsbygdens skoldistrikt synes detta vara vanligt, men det har då nästan utan undantag gällt mottagandet av ett relativt begränsat antal barn.

I de fall ersättning begärts och erlagts, har beloppen varierat mellan lägst 5 kronor och högst 400 kronor per barn och år. I medeltal synes ett belopp på cirka 50—60 kronor per barn och år ha uttagits. De av domkapitlen fast-

ställda ersättningsbeloppen har varierat mellan 10 och 100 kronor. Medel— talet rör sig om 40 kronor per barn och läsår. I de fåtal fall Kungl. Maj:t fastställt ekonomiska avtal, har föreskrivits ersättningar på mellan 125 och 190 kronor.

Beräkningsgrunder och normer för de olika beloppens storlek har varie- rat. Vanligen synes, med större eller mindre jämkningar, det mottagande distriktet som grund för sina ersättningsanspråk lagt sina merkostnader för elevernas böcker, Skolmåltider, läkarvård etc. utöver uppburna stats— bidrag. Stundom erlägges blott ersättning för någon enstaka, specificerad post, exempelvis »materielkostnader», merkostnaden för »skolskjutsar», »tandvård» och liknande. Ibland har till nyssnämnda specificerade ersätt- ningsposter lagts en post »allmänna omkostnader». Differentiering av er- sättningsbeloppen efter barnens klassti-llhörighet förekommer sällan. Där det förekommer, exempelvis i relationen mellan Göteborgs stad såsom mot- tagande och de kringliggande distrikten som avsändande, varierar beloppen mellan 200 kronor för elever i klasserna 1—2, 250 kronor för elever i klas- serna 3—6 och 300 kronor för elever i klasserna 7—10. Över huvud synes, i de fall de större städerna stått såsom mottagande, ersättningsbeloppen relativt sett vara betydligt högre än för de fall ett landsbygdsdistrikt debi- terat Sina kostnader. I allmänhet synes avtalen mellan de olika distrikten ha kommit till stånd utan att meningarna gått nämnvärt i sär beträffande be— räkningsgrunder eller beloppens storlek. Ibland har man helt enkelt åbe— ropat gammal praxis. I det nyssberörda fallet, där Göteborg mottog barn från kringliggande distrikt, har emellertid dessa distrikt funnit de krävda ersättningarna så höga, att de genom förhyrning av lokaler och genom an- ordnande av Skolskjutsar sökt att själva sörja för skolgången för berörda barn.

Kommunalförbund för handhavande av gemensamma skoluppgifter kan också bildas. Av dylika förbund fanns våren 1954 endast fyra, nämligen två yrkesskolförbund, ett läroverksförbund och ett skolförbund. Enligt nu gäl- lande lagstiftning kan kommunalförbund rörande skolväsendet icke tvingas fram, och något behov av en dylik möjlighet synes hittills icke ha förelegat.

Skolstyrelseutredningen, som i fråga om det interkommunala samarbetets former på skolans område haft överläggningar med kommunalförbunds- kommittén, förutsätter, att detta samarbete trots ökad omfattning även i fortsättningen i det stora flertalet fall skall kunna grundas på frivilliga överenskommelser, tillkomna under mellaninstansens medverkan. Det bör vara en av dennas främsta uppgifter att tillse, att skolorna planeras med beaktande av föreliggande regionala behov, samt att fastställa skolväsendets organisation i varje kommun med hänsyn tagen till de krav på samverkan, som kan föreligga. Denna tankegång och den av utredningen föreslagna in- tegrationen av skolväsendet i en kommun synes fordra en något annorlunda typ av organisationsplan än den nuvarande, vilken endast avser folk- och

fortsättningsskolan. Utredningen föreslår därför, att organisationsplan, som skall fastställas av mellaninstansen, ändras så, att däri upptages alla sko- lor och skoltyper i kommunen och anges i vilka hänseenden skolorganisa- tionen bygger på samverkan med annan kommun. Får organisationsplanen denna innebörd, kan avtal mellan kommuner rörande skolorganisationen icke träffas, med mindre mellaninstansen prövar dem vara skolorganisato— riskt lämpliga.

Enligt vad utredningen erfarit, avser kommunalförbundskommittén att framlägga förslag om ändrade former för kommunalförbund, vilka kommer att göra denna offentligrättsliga sammanslutningsform mera användbar än för närvarande. Kommittén och Skolstyrelseutredningen är emellertid ense om att rekommendera det privaträttsliga avtalet som den normala formen för samverkan på skolans område också i fortsättningen. Att draga upp några riktlinjer på förhand rörande förutsättningarna för i vilka fall den ena eller den andra formen skall väljas, har de båda utredningarna icke funnit möjligt.

Beträffande sådana fall, där frivilligt samgående icke sker men enligt mellaninstansens bedömande måste ske, gäller det att taga ställning dels till formerna för ett sådant samgående, dels till vem som skall äga fram— tvinga det.

Gällande bestämmelser om förläggning av folkskola (Fst & 53) föreskri— ver, att folkskolinspektörens yttrande skall inhämtas över tilltänkt tomts läge, då fråga är om uppförande av ny skolbyggnad. Ansökan om statsbi- drag till skolbyggnad skall åtföljas av inspektörens godkännande av skol- tomten (KK 19451882, 6 5 mom. 3 b).

Nämnda bestämmelse i Fst är så utformad, att högre instans har vissa möjligheter att efter besvär bestämma, att tomt skall väljas med hänsyn tagen till flertalet skolbarns inom kommunen intresse.1 Att på denna väg framtvinga en för annan kommun än den byggande lämplig placering av skola synes dock ej vara möjligt. Under nuvarande förhållanden torde en— dast möjligheten att vägra statsbidrag finnas för att påverka kommun att vid skolplanering taga skälig hänsyn till en grannkommuns intresse. Denna utväg synes varken vara principiellt eller praktiskt lämplig att tillgripa i de fall, en på samgående mellan kommuner grundad skolorganisation, in- nefattande gemensam byggnad, måste komma till stånd genom ingripande av statlig myndighet.

Om en på omfattande interkommunal samverkan grundad högstadie— och yrkesskolorganisation skall bli rationell, måste emellertid den myndighet, mellaninstansen, som skall leda den regionala skolplaneringen, ha möjlig- heter att följa det kommunala planeringsarbetet och på ett tidigt stadium ge sin uppfattning till känna. Tillägges mellaninstansen föreslagna uppgif—

1 Jfr t. ex. RÅ 1949 not. E 83.

ter beträffande skolbyggnadsföretag och organisationsplaner, får den så- dana möjligheter. Dessa bör dock kompletteras med en rätt att, om frivil— lig överenskommelse ej kan träffas, föreskriva samverkan mellan kommu— ner på motsvarande sätt som domkapitlen nu kan jämlikt % 6:3 folksko— lestadgan.1 Rätten måste emellertid Väsentligt utvidgas, eftersom den nu— varande bestämmelsen synes förutsätta en bestående organisation och be— fintliga skolbyggnader. Utredningen föreslår därför, dels att en ny mel- laninstans skall äga rätt att föreskriva, hur en ur interkommunal synpunkt lämplig skolorganisation skall utformas samt fastställa en dylik organisa- tion, dels ock att det skall åligga berörda kommuner att träffa på grund av gemenskapen erforderliga ekonomiska avtal. Kan överenskommelse om kostnadsfördelningen ej träffas, skall mellaninstansen äga bestämma också härom.

Under vilka förutsättningar samverkan bör ske i privaträttsliga och un- der vilka den bör ske i offentligrättsliga former, kan ej på förhand anges. Utredningen har framhållit, att samförståndslösningar i avtalets form är önskvärda och torde bli vanliga. Principiellt bör det emellertid vara par- ternas ensak att välja den samarbetsform de själva finner lämplig. I dessa avseenden har utredningen och kommunalförbundskommittén vid hållna överläggningar varit samstämmiga.

Emellertid kan det diskuteras, dels om det helt bör överlämnas åt det lokala bedömandet att avgöra, om kommunalförbund skall bildas eller inte, dels om dylikt förbund skall kunna framtvingas av statlig myndighet. Med hänsyn till den rätt utredningen nyss föreslagit för mellaninstansen att fast— ställa en skolorganisation, som inbegriper interkommunal samverkan och den skyldighet som därmed skall följa för kommunerna, kan det synas, som om behov av att tvångsmässigt kunna skapa kommunalförbund ej skulle föreligga. Sådant behov kan dock tänkas uppkomma först och främst i de fall, där kommuner icke kan enas om samarbetsformen, men också i fall, där det efter en objektiv prövning befinnes olämpligt att samverkan sker på grundval av avtal. Enligt vad utredningen inhämtat, kommer kommunal- förbundskommittén att föreslå, att här avsedd tvångsmöjlighet skall finnas. Utredningen delar den uppfattningen och föreslår efter samråd med kom— mittén, att mellaninstansen skall äga besluta, att kommunalförbund skall. bildas på skolväsendets område samt vad sådant förbund skall omfatta.

I nuvarande ordning, enligt vilken länsstyrelsen prövar kommunalför- bunds lämplighet och fastställer förbundsordning, synes kommunalför- bundskommittén icke komma att föreslå någon ändring. Häremot har utred-

1 En annan i gällande lag förekommande reglering som nära liknar den här föreslagna finns i 1925 års lag om polisväsendet i riket (16 å). Länsstyrelse äger rätt förordna, att kommuner, som helt eller delvis ingår i polisdistrikt, skall bilda kommunalförbund. Meddelas ej sådant förordnande och bildas ej heller kommunalförbund efter frivillig överenskommelse, ålägger lagen de berörda kommunerna att träffa de avtal som i följd av gemenskapen mä erfordras.

ningen ingen erinran att göra, då den förutsätter som självklart, att det, när det gäller frivilliga kommunalförbund, kommer att ske ett mycket nära samarbete mellan länsstyrelsen och mellaninstansen. För kommunalförbund, som bildas genom tvångsbeslut av mellaninstansen, bör lämplighetspröv- ningen helt överflyttas på denna myndighet och länsstyrelsen ha att fast- ställa förbundsordning i enlighet med det av mellaninstansen meddelade beslutet.

Om kommuns medinflytande över skolväsendet i annan kommun vill ut- redningen anföra följande. När samverkan mellan kommuner ordnas genom civilrättsliga avtal, torde något gemensamt förvaltningsorgan för den verk- samhet avtalet avser icke kunna skapas, utan det får ankomma på en av kommunerna att genom sina organ ansvara för och administrera verksam- heten. Då praktiskt taget varje skoldistrikt i framtiden torde komma att mottaga eller hänvisa elever till ett eller flera skoldistrikt, skulle komplice- rade förhållanden uppstå, om kommunerna på grund härav skulle äga att genom representation av något slag utöva direkt inflytande över varandras skolväsen. Utredningen kan därför icke ansluta sig till kammarkollegiets mening, när ämbetsverket i sitt remissvar över skolkommissionens betänkan- de uttalar, att skolstyrelsen i de fall, då skolans rekryteringsområde omfat— tar mer än en kommun, bör sammansättas av ledamöter från samtliga kom- muner inom rekryteringsområdet och förstärkas med en av den statliga in- spektionsmyndigheten utsedd representant. Dylika anordningar har hittills ej varit av behovet påkallade inom folkskoleväsendet och ej heller beträf- fande de >>flerdistriktsskolor», som redan finns — realskolor och högre all- männa läroverk. De torde för framtiden endast behövas i fall, där samver- kan måste äga rum i mycket betydande omfattning eller där kommunerna var för sig är av ungefär samma storlek och huvuddelen av skolväsendet skall drivas gemensamt. Om under sådana förhållanden också gemensamma förvaltningsorgan bedömes vara önskvärda, står möjligheten att bilda kom- munalförbund öppen och bör då användas. I regel torde dock på grund av mellaninstansens tillsynsverksamhet något direkt medinflytande från an— nan kommuns sida över skolans förvaltning i och för sig icke behö- vas. Vid sammanträden i mellaninstansens regi med skolstyrelser och skolledare om gemensamma problem, torde de sändande kommunernas syn- punkter komma fram och kunna vinna gehör.

Hur fördelningen av kostnaderna mellan samverkande kommuner skall ske, är ett till formerna för samarbetet hörande spörsmål, som utredningen fun- nit böra ägnas uppmärksamhet i detta sammanhang. Det ligger i öppen dag att det skulle vara av stor betydelse och förenkla många problem, om lätt- tillämpade normer kunde skapas för att läggas till grund för beräkningen av kommunernas kostnader för gemensamma skolanordningar. Utredningen har sig bekant fall, där slitningar redan uppstått på grund av oklarhet i den nuvarande bestämmelsen. De uppgörelser, som träffas, måste vara lätta att

motivera och bestämmelserna härom får icke utformas så, att de i och för sig kan tänkas influera på benägenheten att samarbeta. Utredningen har prövat möjligheten att räkna fram en enhetskostnad för elever på olika sta- dier, men på grund av de mycket skiftande förutsättningar, under vilka samarbete kan förutses komma att ske, har det synts oöverkomligt att fast- ställa generella ersättningsbelopp för detta ändamål. Vägen hade möjligen varit framkomlig, om man ej behövt räkna med andra fall än som tänkes i Fst & 6:3, där man förutsättes röra sig med en enhetlig skolform. Att det även under dessa förutsättningar skulle varit förenat med svårigheter att ange en normalkostnad, visar emellertid en beräkning, som gjorts beträf- fande Stockholms läns södra inspektionsområde, varav enligt av inspektö— ren lämnad uppgift framgår, att nettoutgifterna per folkskolelev och år va— rierar mellan c:a 500 och 1.000 kronor.

Även om man måste konstatera, att något allmänt tillämpbart system inte går att konstruera för att fastställa den ifrågavarande kostnadsfördelning- en, anser utredningen det dock nödvändigt, att det i fråga om det interkom- munala samarbetet nu slås fast, efter vilken princip kostnaderna skall för- delas, och att anvisningarna om dennas tillämpning utfärdas. Det må dock anmärkas, att vad utredningen här sagt icke är avsett att innebära något intrång på kommunernas rätt att grunda sina överenskommelser på vilken princip de finner lämpligast för sitt eget fall, utan att nämnda anvisningar blott skall kunna tjäna kommunerna till ledning samt ligga till grund för mellaninstansernas beslut om kostnadsfördelning, när dessa måste gripa in och fastställa en sådan. När kommunalförbund ej bildas, och det är bara så— dana fall, som kan diskuteras här, måste någon av de samverkande kommu- nerna vara huvudman för den gemensamma anordningen och administrera denna. Fråga blir således hur den mottagande kommunen skall ersättas av den eller de avsändande kommunerna för att barn ifrån dessa drager nytta av dess skolväsen. Utredningen har övervägt, om det vore lämpligt att sådan kommun för varje främmande lärjunge finge tillgodoräkna sig ett belopp, som motsvarar dess egna verkliga nettoutgifter per år och elev å olika sta- dier. Denna utgift är relativt lätt att med tillfredsställande noggrannhet fastställa, men att generellt tillämpa metoden skulle i de enskilda fallen kunna ge mycket orättvisande resultat oftast kanske till förmån för den mot- tagande kommunen, då endast undantagsvis envar tillkommande elev tor— de öka kommunens skolutgifter med ett belopp, som motsvarar genomsnitts- kostnaden för de egna eleverna.

Enär kostnaderna för främmande elever kan variera från mycket an— språkslösa belopp i en kommun till betydande summor i en annan, föreslår utredningen, att mottagande kommunen i princip skall äga åtnjuta ersätt— ning för sina havda verkliga merkostnader för de främmande eleverna. Den- na regel synes vara den enda, vars tillämpning kan ge ett rättvist resultat, oavsett samverkans omfattning.

I vilka olika avseenden en mottagande kommun kan komma att förorsa- kas merkostnader blir helt beroende på antalet mottagna elever. Om det mottagande distriktet inte behöver inrätta någon ny lärartjänst för de till- kommande eleverna, kan merutgifterna kanske begränsas till vad som be- löper på skolmateriel såsom läroböcker, skriv-, rit- och slöjdmateriel samt skolmåltider. Inträffar äter det fallet, att den mottagande kommunens orga- nisation uppbygges eller utbygges på grund av omfattande tillströmning av elever, kan samtliga i den kommunala skolbudgeten ingående poster, såsom posterna för personal av olika slag, för inventarier och lokaler behöva ökas. Vid en fullt utbyggd enhetsskola eller försöksskola blir kostnaderna högre än inom folkskolan. Kostnaderna för låg- och mellanstadiets elever blir lägre än för högstadiets, och för nionde klassens elever torde variationerna bli stora, särskilt inom y-linjen och speciellt, om detta år tillika blir det första i en yrkesskola.

De delposter, som kan ingå i en stor kommuns folkskolbudget och, allt- efter samarbetets omfattning, kan påverkas av utgifter för elever från and- ra kommuner, är huvudsakligen följande:

Pwsonalkostnader:

Inspektörer, överlärare Lärarpersonal Läkarvårdspersonal Skolmåltidspersonal Städerskepersonal Vaktmästare, kanslibiträden m. fl. Pensionsavgifter Inventariekostnader, årliga: Skolmöbler, gardiner m. m. Allmän undervisningsmateriel Materiel för gymnastik med lek och idrott Materiel för slöjd och skolkök Utrustning till skolmåltidslokaler Övrigt Inventariekostnader av engångskaraktär Skolmaterielkostnader : Läroböcker Skriv- och ritmateriel m. m. Materiel för slöjd och skolkök Läkarvård Skolmåltider (matvaror)

Lokalkostnader :

Beräknad hyra (t. ex. 5 % å bokf. värdet) Nettokostnader för förhyrda lokaler Bränsle

Tvätt och renhållning av skollokalerna Onera

Underhållsarbeten å skolhus, årlig kostnad Moderniseringsarbeten å skolhus Fritidssysselsättning Övriga kostnader Utredningen föreslår, att Kungl. Maj:t utfärdar eller bemyndigar skolöver- styrelsen att i enlighet med de grunder som här angivits utfärda närmare

' anvisningar för berört ändamål.

Stadgandena om kommuns skyldighet att samverka med annan kommun samt om mellaninstansens befogenheter att fastställa organisation, som in— nebär samverkan, ävensom bestämmelsen om mellaninstansens rätt att för- ordna om kommunalförbund, har utredningen intagit i 3 5 i förslaget till skolstyrelselag (bil. 1).

Byggnadsfrågor .

Om de nya mellaninstanserna får den ställning av planerande och sam- ordnande organ, som utredningen ovan förutsatt, blir en av dess viktigaste uppgifter att medverka vid planeringen av nya skolbyggnader och ombesör- ja, att denna blir så allsidig som möjligt med hänsyn tagen till såväl rent lokala som regionala behov. Med utgångspunkt från att den regionala myn— digheten kommer att verkligen engageras i dessa frågor, har utredningen an- sett sig höra undersöka, om inte möjligheter därigenom samtidigt skapas för en förenkling av den för närvarande något omständliga, starkt centrali- serade handläggningen av skolbyggnadsärendena. Härvid har utredningen funnit, att möjligheter föreligger att utan eftergivande av en nödvändig central kontroll föra över ansvaret för vissa förberedande åtgärder på mel- laninstansen och därigenom i regel undvika två nu tidskrävande moment i handläggningen av de ifrågavarande ärendena.

Enligt gällande bestämmelser (Fst 5 52) är skoldistrikt skyldigt att an- skaffa och underhålla lämpliga skollokaler. För anskaffande av nya lokaler för folkskolan, däri inbegripet den 9-åriga enhetsskolan, och för utförande av mera omfattande ändringsarbeten kan statsbidrag erhållas jämlikt KK 1945:882. Förutsättningen för att statsbidrag skall kunna utgå är, att skol- överstyrelsen förklarat, att lokalerna är behövliga. Statsbidragets storlek bestämmes på grundval av de beräknade kostnaderna för de lokaler som förklarats erforderliga samt kostnaderna för vissa inventarier. Bidragsbe- loppet beror vidare på skoldistriktets ekonomiska bärkraft. Statsbidragen kan i genomsnitt beräknas utgå med omkring 40 % av byggnadskostnaderna.

Statsbidrag utgår också till anskaffande av provisoriska skolbyggnader (KK 19481438).

247 Huvuddragen av ett vanligt byggnadsärendes handläggning enligt av skol- överstyrelsen utfärdade anvisningar är följande:

1. I samråd med statens folkskolinspektör verkställer skolstyrelsen nog— grann utredning rörande det föreliggande behovet av skollokaler.

2. Sedan utredningen enligt p. 1 gjorts, underställes frågan om behovet av skollokaler skolöverstyrelsens prövning. Framställningen ingives till folkskolinspektören.

3. Sedan skoldistriktet erhållit överstyrelsens beslut i behovsprövnings- ärendet, kan skoldistriktet uppgöra skissritningar till byggnadsföretaget.

4. Skissritningarna underställes skolöverstyrelsen för s. k. förhands- granskning. Framställningen ingives till inspektören. Undantagsvis kan framställning om behovsprövning och förhandsgransk- ning göras samtidigt, om det gäller byggnadsföretag av mindre omfattning och inspektören vid utredningen enligt p. 1 funnit, att så bör ske. 5. Sedan överstyrelsen granskat Skissritningarna, ingiver skoldistriktet ansökan om statsbidrag till bestridande av kostnaderna för byggnadsföre- taget via folkskolinspektören, länsstyrelsen och skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t. För ansökningen användes fastställt formulär. Länsstyrelsens upp- gift är att avge utlåtande angående den procentsats, efter vilken statsbidra- get bör utgå, samt insända bevis om att skoldistriktets beslut om byggnads— företaget vunnit laga kraft. Sedan skoldistriktet tilldelats statsbidrag samt byggnads- och igångsätt- ningstillstånd erhållits, kan halva statsbidraget lyftas, när byggnadsföreta- get sättes i gång. Rekvisitionen ställes till länsstyrelsen och insändes till folkskolinspektören, som till- eller avstyrker utanordnandet. Sedan bygg— naden kommit under tak, erhålles 1/4 av det återstående statsbidraget. Rek- visitionsförfarandet är detsamma. När byggnaden färdigställts avsynas den av folkskolinspektören med biträde av en av länsstyrelsen utsedd bygg- nadssakkunnig. Återstoden av statsbidraget utanordnas därefter. Ansökan om statsbidrag till kostnader för provisoriska klassrumsbygg- nader behöver inte föregås av särskild behovsprövning och förhandsgransk- ning. Till byggnader för högre kommunala skolor, statliga realskolor och gym- nasier utgår icke statsbidrag. Kommunen är skyldig att på egen bekostnad tillhandahålla lokaler för dessa skolor. Skolbyggnadsritningarna skall emel- lertid granskas av skolöverstyrelsen och —— då de avser statligt läroverk _ byggnadsstyrelsen. Även här fastställer skolöverstyrelsen ett lokalprogram. Folkskolans och den högre skolans byggplanering är numera samordnad inom skolöverstyrelsens organisationsavdelning Vid sin granskning av det beskrivna förfarandet har utredningen funnit skäl ifrågasätta nödvändigheten av en i varje särskilt fall nu tillämpad cent— ral lokalbehovsprövning och en dito förhandsgranskning av ritningarna, in- nan ansökning om statsbidrag kan göras.

De tre stadierna behovsprövning, förhandsgranskning och statsbidrags- ansökan har tillkommit för att skoldistrikten, innan byggnadsritningarna börjar utformas och färdigställs, skall veta, vilket lokalprogram, som är rimligt och kan berättiga till statsbidrag. Det är enligt utredningens mening ställt utom all fråga, att en central ledning av skolbyggnadsverksamheten och av statsbidragsgivningen är nödvändig och till gagn för skolväsendet i dess helhet. Det slutliga avgörandet av ritningarnas utformning och bygg- nadsföretagets omfattning bör därför alltjämt ligga centralt. Men å andra sidan föreligger det enligt utredningens uppfattning många fall, där ritning- ar skulle kunna göras upp på grundval av en regional bedömning av lokal- behovet och skolorganisationen med tillräckligt stor säkerhet, för att den långa omgången med två förberedande centrala prövningar skulle kunna undvaras.

Om utredningen av lokalbehovet, skolans placering och skolorganisatio- nen överhuvudtaget liksom skissritningarnas upprättande sker i nära kon— takt med mellaninstansen och sedan prövas av denna, torde däri ligga er- forderliga garantier för att den centrala granskningen i samband med stats- bidragsansökningen icke skall behöva föranleda omfattande justeringar el— ler omarbetningar. Skulle tveksamhet råda redan på de förberedande sta- dierna, bör naturligtvis skoldistrikt efter samråd med mellaninstansen ha möjligheter att liksom nu låta överstyrelsen pröva ärendet etappvis, men reglerna härom bör inte vara tvingande.

Enligt gällande ordning må endast fullt kvalificerad arkitekt av skoldist- rikt anlitas för att rita skolbyggnader, till vilka statsbidrag skall utgå. För den bedömning, vilken skulle ankomma på mellaninstansen, skulle sänskild arkitekt därför inte behöva anlitas av denna, eftersom den avgörande granskningen av byggnadsföretaget även ur arkitektsynpunkt handhaves av experter i skolöverstyrelsen. Möjligheten att vid behov rådfråga länsarki- tekten eller annan arkitekt skulle vara tillfyllest för mellaninstansens del.

Utredningen föreslår, att den prövning av lokalbehovet, som skall ligga till grund för upprättandet av ritningar till byggnader för folkskolan, skall gö- ras av mellaninstansen i samarbete med länsarkitekten ävensom att den skall granska skissritningarna till dylika byggnader. Till ledning för mel- laninstanserna i deras arbete i dessa avseenden bör naturligtvis finnas av skolöverstyrelsen utfärdade allmänna anvisningar.

En kollegial mellaninstans med kännedom om sitt verksamhetsområde har enligt utredningens mening förutsättningar att övertaga länsstyrelsens uppgift att yttra sig över bidragsprocentens storlek. Länsstyrelsens yttran— de i det avseendet är icke av den betydelsen, att det motiverar de dröjsmål i handläggningen, som helt naturligt ofta måste bli följden, då ärendet skall passera länsstyrelsen.

Till byggnader för de högre kommunala skolorna och läroverken utgår icke statsbidrag, men byggnadsritningarna skall granskas av skolöversty—

relsen och beträffande läroverken även av byggnadsstyrelsen. Av vad i det närmast föregående avsnittet sagts om den interkommunala planeringen, om samverkans betydelse och om vikten av en strävan till samordning av skolväsendet inom distrikten och inom större regioner följer, att det inte bör komma i fråga att planera byggnadsverksamhet för olika skolformer var för sig. Då syftet är att åstadkomma ett ur organisatorisk synpunkt en— hetligt skolväsen, vore det orimligt att icke med all kraft fullfölja och vida— reutveckla de redan vidtagna åtgärderna att samordna byggnadsverksam- heten för den nuvarande folkskolan och de 5. k. högre skolorna. Utred- ningen föreslår därför, att prövning av lokalbehovet skall företagas av mel- laninstansen beträffande samtliga skolformer, som föreslagits sortera under denna, och att därvid skall beaktas hela skolväsendets aktuella och fram- tida behov i det område, som kan beröras av byggnadsföretaget.

Allteftersom enhetsskolan växer fram, kommer skolhem att behövas i ökat antal för att ge alla elever möjlighet att bevista läroanstalter med till- räckligt differentierad undervisning. Skolhemmen kommer helt naturligt ofta att betjäna elever från flera skoldistrikt, i vilka fall beslut om skol- hems uppförande och placering måste grunda sig på en regional planering och interkommunal samverkan.

Statsbidrag till kostnaderna för uppförande av skolhem utgår nu enligt två olika kungörelser, nämligen KK 1936z202 ang. statsbidrag till skolhems- byggnader och deras inredning samt KK 1945:594 ang. statsbidrag till skol- hem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem.

Statsbidrag enligt den förra författningen utgår endast till skoldistrikt för uppförande av skolhem åt folkskolans elever, enligt den senare till kom- mun eller annan huvudman för uppförande av skolhem för elever i prak- tiskt taget alla övriga skolformer. De båda kungörelserna överensstämmer i allt väsentligt. Kungl. Maj :t bestämmer i båda fallen bidragsbeloppens stor- lek. Gäller det skolhem för folkskolan, bestämmes dock bidraget enligt kun- görelsens lydelse från fall till fall. Bidraget till andra skolhem utgår med 75 % av verkliga kostnaderna med möjlighet för KunglMaj :t att, om särskil- da skäl föreligger, höja bidraget till 90 % av dessa kostnader. Handlägg- ningen av bidragsårendena är också något olika. Ansökning om bidrag till skolhem för folkskola skall av skoldistrikt för granskning inges till folk- skolinspektören, som vidarebefordrar den till länsstyrelsen, vilken med eget yttrande och lagakraftbevis insänder ärendet till skolöverstyrelsen, som i sin tur avger utlåtande och Överlämnar ärendet till Kungl. Maj:t.

Är det fråga om skolhem för elever vid annan skolform än folkskola, in— ges handlingarna, jämlikt författningen, till länsstyrelsen och av denna di- rekt till Kungl. Maj:t. Enligt vad utredningen inhämtat, höres emellertid så— väl folkskolinspektören som skolöverstyrelsen även i dessa ärenden.

Det föreligger, såvitt utredningen kunnat finna, inga skäl att i fortsätt-

ningen ha två olika författningar med likartade bestämmelser om statsbi- drag till skolhem. Det bör vidare ankomma på mellaninstansen att i samråd med vederbörande huvudman och andra berörda parter utreda behovet och placeringen av skolhem för alla under mellaninstansen sorterande skolfor- mer samt att taga initiativ till upprättande av skolhem, eventuellt gemen— samma för olika skolformer, där den finner det påkallat.

Att låta ärenden rörande statsbidrag till skolhem passera länsstyrelsen synes icke utredningen erforderligt, utan torde underhandskontakt vid be— hov mellan mellaninstansen och denna vara tillräcklig.

Till kostnaderna för tillhandahållande av tjänstebostäder åt folkskolans (inklusive försöksskolas) lärare utgår statsbidrag till skoldistrikt jämlikt kungörelsen 1946:887. Beslut om dylikt bidrag meddelas av Kungl. Maj:t. Bidrag utgår enligt fastställda grunder till kostnaderna för såväl tj änstebo- stads anskaffande som om- eller tillbyggnad eller mer omfattande ändrings- arbeten av sådan bostad. Är det fråga om nybyggnad av tjänstebostad, utgår statsbidraget med 20.000 kronor, om bostaden är avsedd för ordinarie folk— skollärare, och med 14.000 kronor, om den är avsedd för annan lärare, dock att statsbidraget inte må överstiga fyrtio procent av de styrkta byggnads- kostnaderna. Till kostnaden för om- eller tillbyggnad eller mer omfattande ändringsarbeten utgår bidraget med 25 % av ett av Kungl. Maj :t med hän- syn till de beräknade kostnaderna fastställt belopp.

Ansökan om statsbidrag upprättas enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär och inges via folkskolinspektören och överstyrelsen till Kungl. Maj:t.

I Boställsordning för folkskolans lärare (KK 1946:883) har bl. a. givits bestämmelser om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet. Härjämte har särskilda anvisningar utfärdats av skolöverstyrelsen. Med hänsyn härtill och till att bidragen utgår med fixerade belopp eller efter en given procent- sats, föreslår utredningen, att ärenden rörande statsbidrag till tjänstebostä— der slutbehandlas i mellaninstansen.

Den byggnadsverksamhet, varom ovan talats, är i hög grad en kommunal angelägenhet. Skolhusbyggnader och tjänstebostäder bekostas till sin hu- vudsakliga del av kommunerna själva. Utredningen finner det därför ange— läget, att de statliga ingripandena blir så litet markerade som möjligt, utan att det allmännas berättigade krav på rationellt anordnade och billiga bygg- nader eftersättes.

Mellaninstansen som »huvudman'»

En principiell nyhet i folkskolesakkunnigas förslag var, att viss personal med tjänstgöring samtidigt i mer än ett skoldistrikt skulle kunna anställas hos mellaninstansen.1 Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en avsevärd

1 SOU 1948:28 s. 35 ff.

förenkling och förbättring av då rådande förhållanden därigenom uppnås. Förslaget avsåg övningslärare och, som exempel, gymnastikinstruktörer, skolkuratorer och vissa vikarier.

Vad först gäller övningslärarna, har den viktiga förändringen inträtt, se- dan de sakkunniga avgav sitt förslag, att en särskild stadga för övnings- lärare utfärdats (KK 1950z376 omtr. 19511599). Enligt nu gällande bestäm- melser kan i övningslärartjänst ingå skyldighet att undervisa vid mer än en skola och vid olika skolformer ävensom vid skolor inom skilda skoldist- rikt. Om i tjänsten ingår undervisningsskyldighet vid skolor med skilda hu— vudmän, anställes läraren hos en av dessa. Beröres folkskoleväsendet, skall folkskolinspektören deltaga i planeringen och samordningen av tjänstgö- ringen.

Möjlighet har numera också beretts två eller flera distrikt att anställa ge- mensam folkskollärare för att handha undervisningen de timmar, då distrik- tens överlärare är befriade från undervisningsskyldighet (KK 19531341). Även i dessa fall anställes läraren hos ett av distrikten och vanligast är, att statens folkskolinspektör planerat formerna för samarbetet.

Det är i högsta grad sannolikt, att det i framtiden kommer att befinnas lämpligt, att även yrkeslärare och ämneslärare liksom nu övningslärare an- ; ställes för tjänstgöring vid skolor i mer än en kommun. Enligt utredning- ens mening har erfarenheterna redan visat, att det för övningslärarna på detta område tillämpade systemet i princip fungerar tillfredsställande. Det synes därför utan hinder kunna utsträckas att omfatta även de andra nämnda lärarkategorierna, i den mån det visar sig önskvärt eller nödvän- digt, att två eller flera distrikt gemensamt anställer lärare av detta slag. Något behov av anställning hos de regionala skolmyndigheterna av här be- rörda lärarpersonal synes utredningen därför icke längre föreligga. Att dessa myndigheter bör kunna lämna en värdefull medverkan vid organi- sation av för flera kommuner gemensamma tjänster, synes dock vara klart.

Beträffande instruktörer och konsulenter av olika slag är förhållandet annorlunda än ifråga om lärare i så måtto, att det är skoldistriktens en- sak, om de vill anställa dylik personal. Utredningen har icke ansett sig ha anledning att närmare undersöka i vilken utsträckning konsulent— och in- struktörstjänster med regionala verksamhetsområden lämpligen bör inrät- tas genom statliga initiativ för att knytas till mellaninstanserna. Inte hel- ler har utredningen ansett sig böra närmare ingå på frågan om inrättande av statliga skolpsykologtjänster och deras eventuella anknytande till en utbyggd mellaninstansorganisation. Då det emellertid enligt utredningens bestämda mening föreligger och i allt högre grad kommer att föreligga be- hov av en förbättrad pedagogisk—psykologisk rådgivning, vill utredningen beträffande skolpsykologer anföra följande.

I skolpropositionen (1950:70, s. 571) uttalade departementschefen, att det syntes ådagalagt genom redan föreliggande utredningar, att psykolo-

gerna skulle kunna finna ett arbetsfält i skolorna samt att en psykolog- organisation torde bli nödvändig redan med hänsyn till behovet att på ett sakkunnigt sätt pröva barnens skolmognad och taga ställning till de av- vikelser från den normala utvecklingsgången, som kunde göra undervis— ning i hjälpklasser eller andra specialklasser nödvändig eller önskvärd. Emellertid borde en utredning rörande psykologutbildningen i landet först göras, innan grunderna för en eventuell skolpsykologorganisation kunde fastställas. Anställandet av skolpsykologer måste därför tills vidare vara beroende av lokala initiativ, vilka vore förtjänta av statens uppmuntran och stöd.

Enligt vad utredningen kunnat utröna, är f. n. endast 13 skolpsykologer verksamma i landet. I alla fall utom två är det fråga om lärare, vilka har skolpsykologtjänsten som deltidssyssla. Det är emellertid erfarenhetsmäs- sigt känt, att skolornas behov av psykologisk rådgivning redan nu är myc— ket stort. Efterhand som skolåldern höjs och högre undervisning i någon form blir obligatorisk, kommer kraven på sådan rådgivning att väsentligt öka. Bl. a. kommer många elever att vid ämnesvalet på ett differentierat högstadium utöver sina lärares omdömen ha behov av råd från psykolo- gisk sakkunskap. Utredningen förutsätter därför, att en skolpsykologor- ganisation, efterhand som möjligheter skapas, kommer att byggas upp med regionalt verksamma fackpsykologer. I de föreslagna mellaninstanserna sy- nes dessa befattningshavare kunna få en naturlig anknytningspunkt.

I avvaktan på de resultat som kan bli en följd av psykologutredningens förslag,]L bör mellaninstansen upplysa kommunerna om den skolpsyko- logiska verksamhetens möjligheter och syften samt stimulera till ini- tiativ, som bör leda till en synnerligen önskvärd utbyggnad av skolpsyko- logorganisationen. Här som på andra områden bör möjligheterna till sam— verkan mellan kommunerna noga undersökas och tillgängliga resurser ut- nyttjas. Genom att det finns en myndighet, som är i stånd att samordna och planlägga verksamheten, kommer sannolikt enklare undersökningar, t. ex. skolmognadsprov, av härför särskilt lämpade och skolade lärare att kunna utföras i väsentligt större omfattning än som nu sker. Härigenom bör insikten om den skolpsykologiska verksamhetens värde kunna bli me- ra allmän samt allt bättre förutsättningar skapas för en fastare organi- sation på området.

Folkskolesakkunnigas förslag om reservvikarier innebar i korthet, att det vid varje mellaninstans skulle anställas ett antal lärare, som helt skulle avlönas av statsmedel och vara skyldiga att enligt mellaninstansens be- stämmande tjänstgöra som vikarier inom mellaninstansens område. Försla- get avsåg folk- och småskollärare och tog främst sikte på landsbygdens behov.

I nuvarande läge måste emellertid också beaktas, att kategorierna ämnes-

1 SOU 1955:11.

och yrkeslärare tillkommer. Svårigheterna att inpassa även dessa i ett sy— stem med reservvikarier synes utredningen, med hänsyn till de olika äm- ncskombinationer, som kan komma ifråga, vara betydande. I och för sig vore det ingenting som hindrade, att man begränsade det ifrågasatta sy- stemet till att omfatta enbart folk— och småskollärare, men dels är behovet av vikarier inte mindre ifråga om ämneslärare, varför ett system med re- servvikarier om möjligt bör omfatta samtliga lärarkategorier, dels är ar— betsmarknadsläget för närvarande sådant, att reservvikarieanställningar överhuvudtaget knappast skulle bli eftersökta och bidraga till den ur sam— hällets synpunkt önskvärda spridning av tillgänglig arbetskraft, som re— servvikarieinstitutionen bör leda till. Möjligt är emellertid, att man vid ett senare skede av enhetsskolans uppbyggnad kan finna en lämplig organisati- on för en reservvikarieinstitution, knuten tillden regionala skolmyndigheten. Det förutsätter dock bättre möjligheter än som f. n. föreligger att få till stånd en rationell fördelning av tillgänglig arbetskraft för vikariatstjänst- göring. Tillsvidare synes det utredningen lämpligast, att möjligheter öpp— nas att också anställa reservvikarier med tjänstgöringsskyldighet i flera kommuner i analogi med vad som gäller för övningslärarna. För att öka utsikterna att få dylika åtgärder vidtagna bör ett generösare tillgodoräk— i ningsförfarande tillämpas för tid, då reservvikarie tillfälligtvis icke kan fullgöra lärartjänst utan i avvaktan på inträffande vikariebehov utför an- nat arbete, exempelvis på överlärarexpedition. Vidare bör i samma syfte de nuvarande bestämmelserna om reseersättning åt läroverkslärare ut- » sträckas att omfatta alla lärarkategorier vid skolor, som sorterar under mel- * laninstanserna. Att i dessa avseenden skilja mellan olika lärargrupper är ' opraktiskt. Genom mellaninstansens tillkomst skapas organisatoriska för- utsättningar för en smidig administration av dessa ärenden.

Utredningen finner således icke, att skäl föreligger att föreslå, att tjänster av det slag, som här berörts, inrättas i omedelbar anslutning till att nya mellaninstanser skapas. Möjligheterna att anställa personal med tjänst- göring inom flera kommuner men med en av dessa som huvudman bör i stället utvidgas. För mellaninstansernas del föreslår utredningen, att det för dessa skall utgöra ett åliggande att genom upplysningsverksamhet, ut— redningar om behovet och förslag till samverkan mellan vissa kommuner verka för att önskvärda specialbefattningar inrättas. Särskild uppmärksam- het bör därvid ägnas åt behovet av kvalificerad pedagogisk-psykologisk råd- givning.

Mellaninstansen som disciplinär myndighet

Tjänstefel av lärare och dess påföljder enligt gällande ordning

Ordinarie och icke-ordinarie lärare vid allmänna läroverk, högre kom— munala skolor, kommunala yrkesskolor samt folk- och fortsättningsskolor

är underkastade dels ämbetsmannaansvar enligt 25 kap. strafflagen dels ock disciplinärt ansvar enligt bestämmelser i respektive skolstadgor.

Ämbetsansvar. Enligt 25 kap. strafflagen kan suspension eller avsättning av domstol ådömas för tjänstemissbruk (1 5), tagande av muta (2 5), brott mot tystnadsplikt (3 5) och tjänstefel1 (4 5) samt därjämte i vissa fall, då tjänstemannen dömes för brott av andra slag (7 5), nämligen dels så snart han dömes till straffarbete och dels eljest, >>om han genom brottet i avse— värd mån skadat det anseende som innehavaren av befattningen bör äga», eller om han »med hänsyn till tjänstens särskilda beskaffenhet genom brot— tet visat sig uppenbarligen icke vara skickad att innehava denna». I vissa fall kan för brott mot 1—4 55 förutom suspension eller avsättning även frihetsstraff ådömas.

Mål om ämbetsbrott av lärare handlägges vid allmän domstol; sista in— stans är högsta domstolen.

Disciplinärt ansvar. I disciplinärt hänseende lyder ordinarie lärare i lä- roämnen och rektorer vid allmänt läroverk under skolöverstyrelsen. Förut- sättning för disciplinär åtgärd är enligt 197 & läroverksstadgan, att det finns giltig anledning till anmärkning i fråga om fel eller försummelse i tjänsten eller beträffande lärarens eller rektorns vandel. Svårare åtgärd än varning kan ej vidtagas av överstyrelsen; eftersom förevarande tjänster är fullmaktstjänster, kan suspension och avsättning endast ådömas av dom— stol. Under behandling av disciplinärende (liksom under behandling av mål om ämbetsbrott vid domstol) kan läraren, om skäl därtill finns, av skol- överstyrelsen avstängas från tjänstens utövning. Överstyrelsens beslut om varning eller avstängning kan överklagas i regeringsrätten.

För icke-ordinarie lärare i läroämnen gäller samma bestämmelser; dock kan, om anmälan till åtal ej skett, den myndighet, som anställt läraren, även entlediga honom från hans anställning.

Ordinarie lärare i läroämnen och rektor vid högre kommunal skola lyder i disciplinärt hänseende under skolans styrelse (79 & stadgan för kommu- nala realskolor, 62 5 stadgan för kommunala flickskolor och 66 5 stadgan för högre folkskolor). Förutsättningarna för disciplinärt ingripande är de- samma som beträffande ordinarie lärare vid allmänt läroverk. Såsom disci- plinstraff kan emellertid här, förutom varning, även förekomma suspen- sion och avsättning. Angående användningen av de olika straffarterna gäl- ler följande. Den felande skall i första hand tilldelas varning. Låter han sig inte rätta därav, kan styrelsen, allt efter felets beskaffenhet, antingen till— dela honom förnyad varning eller också för viss tid, högst sex månader,

1 Sistnämnda brott beskrives såsom gärning vilken innebär, att tjänstemannen av för- summelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad honom åligger enligt lag, in— struktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, och vilken icke eljest är belagd med straff. Brott enligt 4 5 är alltså det allmänna tjänste- felsbrottet; tjänstemissbruk, tagande av muta och brott mot tystnadsplikt är speciella arter av tjänstefel, vilka av olika anledningar utbrutits till särskild behandling.

skilja honom från befattningen och den därmed förenade avlöningen; sty— relsen dock obetaget att, där felet är av svårare beskaffenhet, i stället av- sätta honom. Har förnyad varning eller suspension befunnits verkningslös, bör styrelsen avsätta honom. Beslut om suspension får ej verkställas förrän det vunnit laga kraft. Beslut om avsättning skall underställas skolöversty- relsen. Under samma förutsättningar som beträffande lärare vid allmänt läroverk kan avstängning från tjänstens utövning förekomma. Skolstyrel- sens beslut om varning, suspension, avsättning eller avstängning kan över- klagas hos skolöverstyrelsen, vars beslut i sin tur kan överklagas i rege- ringsrätten. Denna kan icke endast upphäva det överklagade beslutet utan även sätta annat disciplinstraff i stället för det ådömda.

Om icke-ordinarie lärare gäller, att skolstyrelsen skall, om han ådaga- lägger försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande, tilldela ho- nom >>lämplig varning» eller skilja honom från anställningen. Suspension kan således inte förekomma ifråga om dessa lärare. Klagan över beslut om varning eller entledigande kan föras hos skolöverstyrelsen och i regerings— rätten.

Även ordinarie folkskollärare lyder i disciplinärt avseende under skolans styrelse (Fst & 32). De disciplinstraffrättsliga bestämmelserna är desamma som för ordinarie ämneslärare vid högre kommunal skola med följande undantag. Innan styrelsen avgör disciplinärende eller fråga om avstängning, skall yttrande inhämtas från statens folkskolinspektör. Beslut om avsätt- ning skall ej underställas högre myndighet men får ej verkställas förrän det vunnit laga kraft. Styrelsens beslut om varning, suspension, avsättning eller avstängning överklagas hos domkapitlet; över dess beslut kan klagan föras i regeringsrätten, vilken har samma befogenheter som i mål mot lä- rare vid högre kommunal skola. Beträffande lärare vid fortsättnings- skola gäller i förevarande hänseende i stort sett detsamma som beträffande ordinarie folkskollärare; dock kan suspension ej ådömas (Fortsskst & 43).

Icke-ordinarie folkskollärare är i fråga om varning och avstängning från utövande av befattningen underkastad samma bestämmelser som ordinarie sådan lärare (Fst & 33).

Lärare vid kommunal yrkesskola intar i disciplinärt avseende ungefär samma ställning som en ordinarie folkskollärare (KK 1921:706 5 34). Dock gäller, att suspension ej kan förekomma, att folkskolinspektör ej behöver höras och att skolstyrelsens beslut överklagas hos överstyrelsen för yrkes- utbildning, vars beslut i sin tur överklagas i regeringsrätten.

Ordinarie övningslärare följer samma disciplinregler som ordinarie lä- rare i läroämnen inom vederbörande skolform. Extra ordinarie övningslä- rare, som gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, kan omedel- bart entledigas, vare sig han anställts tillsvidare eller för viss tid (övnings- lärarstadgan 31 5 3 mom.).

Den myndighet, under vilken en lärare lyder, kan välja mellan att be— straffa tjänstefel i disciplinär väg och att ange det till åtal. I sakens natur ligger dock, att den senare vägen måste väljas, när tjänstefelet anses för- tjäna frihetsstraff, när det anses förtjäna längre suspension än myndighe- ten själv kan ådöma samt när det anses förtjäna avsättning och läraren är tillsatt genom fullmakt. Vederbörande åklagare är alltid skyldig att på eget ansvar pröva, om åtal skall väckas, och är i detta hänseende helt oberoende av disciplinmyndighetens beslut. I mål om ämbetsbrott har domstolen viss möjlighet att räkna läraren tillgodo redan ålagt disciplinstraff.

I disciplinär ordning ådömd avsättning eller suspension av lärare synes mycket sällan förekomma. Av regeringsrätten har endast behandlats fem fall, i vilka skolstyrelse under den nuvarande folkskolestadgans giltighets— tid (d. v. 5. efter den 21 oktober 1921) avsatt folkskollärare (se regerings- rättens årsbok 1928 not. E 188, 1929 not. E 236, 1932 not. E 115, 1933 not. E 70 och 1936 not. E 53.) I 1929 och 1936 års fall blev avsättningsbesluten upphävda (i det sistnämnda med hänsyn till lärarens psykiska tillstånd), i de övriga blev det fastställt. Endast ett mål om suspension av folkskol- lärare under samma tidsperiod har handlagts av regeringsrätten (se års- boken 1943 ref. nr 37). Hos regeringsrätten har icke förekommit något mål om avsättning eller suspension av lärare vid högre kommunal skola under samma period.

Angående förekomsten av varning lämnas vissa uppgifter nedan. Såsom disciplinära reaktionsformer upptager de i det föregående berörda skolstadgorna förutom avsättning och suspension endast varning. Emeller- tid har det i viss utsträckning förekommit, att skolstyrelser i lindriga fall tilldelat lärare i styrelsens protokoll antecknad »erinran», »anmaning» eller dylikt. Detta har styrelserna ansetts äga befogenhet att göra och klagan över sådant beslut har ej kunnat föras (se regeringsrättens årsbok 1926 ref. nr 35 samt även 1942 not. E 51, 1943 not. E 115 och 1945 not. E 34). I fråga om läroverkslärare har skolöverstyrelsen meddelat sådan erinran; ej hel- ler ett dylikt beslut har kunnat överklagas (se regeringsrättens årsbok 1929 not. E 228).

Tidigare reformförslag i fråga om det disciplinära förfarandet

Sveriges folkskollärarförbund hemställde år 1936 hos Kungl. Maj:t, att folkskolestyrelsernas disciplinära befogenheter gentemot lärare måtte över- flyttas till annan myndighet. Framställningen tillstyrktes av skolöversty- relsen, som i yttrande den 16 juni 1939 anförde bl. a., att det av inhämtade uppgifter framginge, att skolråden under tioårsperioden 1928—1937 i sam- manlagt 68 fall tilldelat lärare varning. Dessutom hade lärare i ett par fall avstängts från tjänstgöring eller skilts från befattningen. Över skolrådens beslut hade klagomål hos domkapitlet anförts i 53 fall, varav dock 5 åter-

kallats. Av återstående 48 överklagade varningsmål hade domkapitlet fast- ställt skolrådets beslut i 30 fall, upphävt 16 och återförvisat 2. Besvären hade i 30 fall fullföljts hos Kungl. Maj:t, som dittills fastställt 17, upphävt 11 och återförvisat 1. I 22 inspektionsområden hade under de tio åren intet varningsfall förekommit. Överstyrelsen hade i ärendet inhämtat yttranden från domkapitlen och folkskolinspektörerna. Fem domkapitel och ett fyr- tiotal folkskolinspektörer hade uttalat sig för en överflyttning till högre myndighet av befogenhet att tilldela lärare varning. Några domkapitel och även vissa folkskolinspektörer hade förordat, att varningsmål automatiskt skulle hänskjutas till domkapitlet, om folkskolinspektören och skolrådet stannade i olika mening beträffande varningen. Ett par domkapitel och inspektörer hade avstyrkt förslaget att överflytta de disciplinära befogen— heterna till annan myndighet än skolrådet. Ehuru den konstaterade be- straffningsfrekvensen icke tydde på någon allmännare önskan inom skol- råden att trakassera lärarna, kunde överstyrelsen likväl icke bortse från den omständigheten, att skolråden i sin nuvarande gestaltning icke alltid inom sig förfogade över den omdömesförmåga och sakkunskap beträffande här ifrågavarande angelägenheter, som måste fordras av den myndighet, som skulle anförtros att handhava de ömtåliga disciplinära befogenheterna. Överstyrelsen anslöte sig därför till det av åtskilliga hörda myndigheter framställda förslaget, att domkapitlen borde besluta angående disciplinära bestraffningsåtgärder mot lärare. Initiativet till dessa åtgärder och verk- ställandet av den erforderliga utredningen borde dock fortfarande ankom- ma på skolrådet. I flera av de inkomna yttrandena hade ifrågasatts, att även folkskolinspektören skulle kunna taga dylikt initiativ. Överstyrelsen de- lade denna uppfattning, och föreslog, att folkskolinspektören, då han funne skäl därtill föreligga, skulle kunna hos domkapitlet göra vederbörlig anmä- lan och borde han därvid bifoga yttranden från skolrådet och läraren.

1945 års folkskolesakkunniga berörde i sitt betänkande (SOU 1948:28) även frågan om den disciplinära myndigheten över folkskollärarna. Efter att ha redogjort för hur den disciplinära bestraffningsrätten utövas beträf- fande vissa andra, med folkskollärarna i anställningshänseende jämförliga grupper av befattningshavare (lärare vid högre kommunala skolor, präster och polismän) uttalade de sakkunniga bl. a., att de nämnda tjänstemanna- grupperna vore underkastade disciplinär bestraffning på ungefär samma sätt som folk- och fortsättningsskolans lärare. Emellertid förelåge en skill- nad såtillvida som de myndigheter, som utövade denna bestraffningsrätt, alltid inom sig inrymde antingen person med juridisk utbildning eller äm- betsman, som handlade under ämbetsmannaansvar, eller bådadera. Denna anordning torde vara ägnad att skapa större säkerhet i bedömandet av dis- eiplinmålen ävensom att ingiva de berörda befattningshavarna större trygg— het inför avgörandena. Beträffande folkskolestyrelserna däremot funnes icke några bestämmelser om att juridiskt utbildad person eller ämbetsman

skulle ingå i sådan styrelse. Även om skolstyrelserna i stort sett i sin dö- mande verksamhet handlat med stor grannlagcnhet, torde likväl skäl före- ligga att överföra deras dömande befogenhet till annan myndighet. De. sak— kunniga föresloge i sådant hänseende den av dem förordade nya mellan- instansen. Härigenom skulle bl. a. vinnas större enhetlighet vid behandling- en av disciplinmål. Mellaninstansen skulle enligt de sakkunnigas förslag i regel bestå av fem ledamöter (skoldirektören, tre lekmän och en lärare), men vid handläggning av disciplinmål skulle såsom ytterligare ledamot in— träda en lagfaren person.

I remissyttrandena över folkskolesakkunnigas betänkande berördes frå- gan om disciplinärendena av vissa av de hörda myndigheterna. Under hän- visning till sitt yttrande av år 1939 biträdde skolöverstyrelsen de sakkun- nigas förslag i ämnet under förutsättning, att den nya mellaninstansen finge i huvudsak ovan angiven sammansättning. Statskontoret avstyrkte försla— get men ifrågasatte, om icke vid behandling av disciplinärenden i skolstyrel- serna juridisk sakkunskap borde tillföras dessa. Även Städernas folkskol- inspektörsförbund ansåg, att disciplinärendena alltjämt borde avgöras av skolstyrelserna, och anförde till stöd för denna uppfattning bl. a., att de lo— kala skolmyndigheternas auktoritet gentemot lärarkåren eljest delvis skulle gå förlorad. Styrelsen för Federationen Sveriges allmänna folkskollärarför— ening fann en mellaninstans med den föreslagna sammansättningen vara ett från juridisk synpunkt godtagbart forum och tillstyrkte förslaget.

1948 års förhandlingsrättskommitté, som hade i uppdrag att utreda frå- gan om vidgad förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda tjänste- män, vilka är underkastade ämbetsansvar, samt därmed sammanhängande frågor, har också framlagt förslag om väsentliga förändringar i det för så- dana tjänstemän nu gällande disciplinstraffrättsliga systemet (se SOU 1951:54). Av betänkandets innehåll torde här endast böra nämnas följande.

Disciplinär åtgärd beslutes av den statliga eller kommunala myndighet, varunder tjänstemannen lyder. Frågan, under vilken myndighet tjänste— mannen i förevarande hänseende skall anses lyda, får avgöras från fall till fall. Såvitt kommunala tjänstemän angår, äger vederbörande kommun be- sluta härom, där icke annat föreskrivits i lag eller författning. Den administ- rativa rättskipningen i disciplinmål föreslås —— i överensstämmelse med kommitténs strävan att lägga arbetsrättsliga och icke offentligrättsliga syn- punkter på tjänstemannaförhållandet _— såtillvida skola försvinna, att tjänsteman, som är missnöjd med meddelat disciplinbeslut, skall överklaga detta icke hos överordnad administrativ myndighet utan hos en för hela ri- ket gemensam tjänstedomstol av samma typ som arbetsdomstolen. Likale- des på grundval av nyssnämnda arbetsrättsliga betraktelsesätt föreslås så- som disciplinstraff varning och avskedande samt, i stället för suspension, mistning av lön under högst femton dagar. Andra reaktionsformer skulle ej få förekomma. »Bruket att begagna 'erinran' eller *föreställning' med mer eller mindre klart definierad rättslig verkan måste alltså upphöra.» (s. 182) .

Till komplettering av de uppgifter om antalet meddelade varningar m. 111. under åren 1928f1937, som i det föregående återgivits, har utredningen in- förskaffat siffermaterial även för tiden 1938—1950. Av de nya uppgifterna framgår bl. a., att under sistnämnda tid folkskolestyrelser och skolråd med— delat sammanlagt 43 varningar, att besluten i 15 fall överklagats och att i 10 av dessa fall varningen upphävts av högre instans (domkapitel eller re- geringsrätten) .

Lärarna intager i flera avseenden en ömtålig ställning. För att undervis- ningen skall kunna bedrivas på rätt sätt och få avsedd verkan, krävs bl. a., att lärarna besitter en viss auktoritet och åtnjuter respekt från elevernas si- da. Det är också nödvändigt, att lärarna av barnens föräldrar omfattas med förtroende. Disciplinära åtgärder mot lärarna kan få mycket kraftiga nega— tiva verkningar i båda de nu nämnda hänseendena. De disciplinära befo- genheterna gentemot lärarna bör därför handhavas i en ordning som skän- ker tillfredsställande garantier för att det sker med sakkunskap och oväld.

Innan utredningen närmare redogör för sin egen inställning till spörs- målet, kan det vara av intresse att se, hur disciplinfrågan är ordnad för vis- sa andra befattningshavare, vilkas ställning erbjuder likheter med lärarnas.

För innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitel, är domkapitlet disciplinär myndighet och äger i fall av åsidosatt tjänsteplikt tilldela befattningshavaren varning eller suspendera honom under högst tre månader. Domkapitlet kan också i vissa fall avstänga vederbörande från utövande av befattningen. Vid handläggning av disciplinärende inträder stiftssekreteraren som ledamot av domkapitlet.1 Den disciplinära myndig— heten över polismän är delad mellan polischefen och ett för varje lands- tingsområde eller landstingsfri stad tillsatt poliskollegium, vilket är en sär— skild domstol för disciplinmål med en ordinarie domare såsom ordförande. Polischefen äger endast ålägga varning, förlust av löneförmåner under högst sju dagar samt mistning av tjänsten under högst samma tid; strängare disciplinstraff får ådömas endast av poliskollegiet.2 Läkare, anställda vid de av landstingen eller kommunerna drivna sjukhusen, lyder i disciplinärt hänseende direkt under medicinalstyrelsen, som kan tilldela vederbörande erinran eller varning. Styrelsens funktioner som disciplinär myndighet utö— vas av en särskild disciplinnämnd med generaldirektören som ordförande.3

I två av de nu nämnda fallen har alltså vederbörande lokala myndighet ( kyrkoråd respektive sjukhusdirektion) inga disciplinära befogenheter. Att dessa såvitt läkarna angår lagts hos medicinalstyrelsen beror visserligen i första hand på att flertalet disciplinärenden på detta område angår fall av

1' Lag om domkapitel 2 5 4» mom. och 13 5 2—5 mom. 2 Lag om polisväsendet i riket 12 5 samt polisreglementet 31 och 33 55. 3 Lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus 4 och 10 åå, sjukhusstadgan 29 5 samt medicinalstyrel-s-enls instruktion 30 å och 51 5 1: mom.

felbehandling, vilka för sitt bedömande kräver medicinsk sakkunskap, men även för andra typer av sådana ärenden gäller dock samma bestämmelser. Vad polispersonalen beträffar, har endast begränsade befogenheter lagts i den lokala myndighetens hand.

De av skolöverstyrelsen och 1945 års folkskolesakkunniga gjorda, ovan återgivna uttalandena om folkskolestyrelses och skolråds befattning med disciplinärenden kan utredningen i huvudsak ansluta sig till, samtidigt som utredningen anser, att de har samma giltighet i fråga om övriga här ifråga— varande lokala skolstyrelsers befattning med dessa ärenden. Utredningen menar sålunda, att alla dessa styrelsers sammansättning gör dem mindre lämpade att ålägga disciplinstraff. Riktigheten av detta omdöme torde, i varje fall för folkskolestyrelsernas del, få anses bekräftad genom de upp- gifter om ändringsfrekvensen i varningsmål, som nyss berörts. Man kunde visserligen tänka sig såsom ju också tidigare föreslagits att man rådde bot på förhållandet genom att föreskriva, att skolstyrelse vid behandling av disciplinärenden skulle ha tillgång till juridisk sakkunskap, men bl. a. med hänsyn till styrelsernas stora antal skulle det särskilt på landsbygden vara förenat med avsevärda praktiska svårigheter att genomföra en sådan anord- ning. Det synes då ligga närmare till hands att låta mellaninstansen —— i vilken en juridiskt utbildad ledamot föreslås ingå —— utöva den discipli- nära myndigheten över lärarna. Även andra skäl talar för en sådan lösning. När det gäller ärenden av det ömtåliga slag, varom här är fråga, torde det vara av betydande värde, om den beslutande myndigheten är en annan än den, som har den närmaste kontakten med tjänstemannen i fråga, just i dylika ärenden är det av särskild vikt, att personliga och lokala motsätt— ningar ej har möjlighet att på ett avgörande sätt göra sig gällande. Även intresset av att läraren erhåller ett visst mått av självständighet och obero— ende i sin befattning synes i detta sammanhang förtjäna beaktande. Ytter- ligare må framhållas, att ett förläggande av den disciplinära myndigheten till en högre instans är ägnad att åstadkomma en större grad av enhetlig- het i disciplinbestämmclsernas tillämpning.

Utredningens olika förslag i skilda avseenden tager i första hand sikte på de förhållanden som blir rådande efterhand som enhetsskolan genomföres. Det kan sägas, att lärarkategorier, som nu i disciplinärt hänseende icke är underställda lokal myndighet, i denna skola skall tjänstgöra tillsammans med lärare, som av ålder varit det. Då det enligt utredningens mening kan anföras starka principiella betänkligheter mot att skolstyrelse utövar disci- plinär myndighet, synes det rimligt, att man i varje fall för den nya skolans del icke väljer att bevara detta system. Emellertid föreligger, såvitt utred- ningen kan bedöma, inga hinder mot att i samband med den kompetensför- delning mellan lokala och överordnade skolmyndigheter, som bör ske i an- ledning av utredningens förslag, med omedelbar verkan överflytta de dis-

ciplinära befogenheterna från nyss i detta avsnitt nämnd skolstyrelse, som dels äger sådana befogenheter och dels skall sortera under mellaninstansen, till denna regionala myndighet. För en sådan åtgärd talar vidare om ut- redningens resonemang accepteras för enhetsskolans del — att det, även efter det att denna skola genomförts, kommer att finnas kommunala yrkes- skolor och möjligen även praktiska kommunala realskolor och flickskolor. Att bibehålla de nuvarande disciplinbestämmelserna för dessa skolor och vidtaga av utredningen föreslagna åtgärder för enhetsskolans del synes lika litet böra ske som att ändrade regler under övergångstiden införes vid för- söksskolorna utan att samtidigt införas vid mot dessa svarande kommunala skolformer.

Av vad nu anförts bör enligt utredningens mening följa, att de disciplinä- ra befogenheterna gentemot lärare vid folk- och fortsättningsskolor (för- säksskolor, enhetsskolor), högre kommunala skolor och kommunala yrkes- skolor överflyttas från de lokala skolstyrelserna till de föreslagna nga mel- laninstanserna.

Beträffande de allmänna läroverken vill utredningen anföra följande. Lä- rarna vid dessa skolor är direkt underställda skolöverstyrelsen i discipli— närt hänseende. De statliga realskolorna är emellertid avsedda att upphöra och ersättas av enhetsskolor. De allmänna läroverken föreslås av utred- ningen som regel skola sortera underden gemensamma kommunala skol- styrelsen och samtliga läroverk skall ligga under de nya mellaninstanser- nas tillsyn. I ett följande kapitel föreslår utredningen att i princip samma förfarande skall tillämpas vid tillsättning av lärarna vid alla de skolformer, som beröres av skolreformen, samt vid yrkesskolorna. Dessa och andra åt- gärder syftar till att skapa ett i organisatoriskt hänseende så enhetligt skol- system som möjligt och underlätta övergången till enhetsskolan. Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det vara lämpligt, att mellaninstan— sen blir disciplinär myndighet även för de allmänna läroverkens lärare. Här- för talar också det praktiska skälet, att en regional myndighet genom sin större närhet till skolan i viss mån har bättre förutsättningar att som första instans handlägga disciplinärenden än en central myndighet. Utredningen föreslår således, att skolöverstyrelsens disciplinära befogenheter gentemot lärare och rektor vid allmänt läroverk flyttas över på mellaninstanserna. Motsvarande ordning synes också lämplig för centrala verkstadsskolor, han- delsgymnasier och högre tekniska läroverk. Men då utredningens förslag i övrigt innebär, att mellaninstansen, innan erfarenhet av dess verksamhet vunnits, icke skall fullgöra egentliga administrativa uppgifter beträffande dessa skolformer, vill utredningen ej heller nu föreslå ändrade disciplinbe- stämmelser för dessa.

Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas, om en skolstyrelse icke bör ha någon möjlighet att på annat sätt än genom informella muntliga tillsägelser eller anmälan till högre myndighet göra sin vilja gällande gent—

emot skolans lärarpersonal. Utredningen har ingående undersökt och över— vägt, om lokalstyrelsen icke skulle kunnat tilldelas rätt att i någon form göra disciplinära ingripanden av lindrigare art. Härvid har det befunnits stöta på synnerligen stora svårigheter att åstadkomma en kompetensför- delning mellan den lokala och regionala myndigheten som tillfredsställer skäliga krav på klarhet och otvetydighet. Eftersom det i de ärenden det här gäller skulle vara särskilt olägligt, om tveksamhet uppstode om olika myn- digheters befogenheter eller om den rättsliga verkan av en företagen åt- gärd, har utredningen icke velat föreslå några avvikelser från principen, att den disciplinära domsrätten skall utövas av högre myndighet än lokalsty- relsen. Det är också utredningens uppfattning att då denna princip slås fast det av 1948 års förhandlingsrättskommitté påtalade bruket av reak- tionsformer med oklart definierad rättslig verkan (jfr s. 258) icke härefter skall kunna förekomma inom skolan. Ett fasthållande vid nämnda prin— cip skapar vidare förutsättning för en handläggning av disciplinärenden i samma instanser för kommunalt och statligt anställda lärare.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse, gäller nu för de högre kommunala skolornas del, att beslut om avsättning skall underställas skol— överstyrelsens prövning och godkännande. Utredningen finner en sådan an— ordning lämplig och föreslår, att mellaninstansens beslut om avsättning av lärare och rektor skall underställas. skolöverstyrelsen eller, om det gäller lärare vid yrkesskola, överstyrelsen för yrkesutbildning.

Med utredningens nu framställda förslag om mellaninstansens ställning torde det vara bäst förenligt, att det får tillkomma denna och icke skolsty- relsen att, där så finnes böra ske, anmäla lärares förseelse till åtal vid dom— stol. Likaså torde det böra förbehållas mellaninstansen att under behand- ling av disciplinärende eller i anledning av åtal avstänga lärare från utöv- ning av tjänsten.

Disciplinfall kan komma till mellaninstansens kännedom genom egna iakttagelser eller genom anmälan av enskild (t. ex. målsman) eller av annan myndighet (t. ex. skolstyrelse). När det gäller målsmans klagomål mot lä- rares sätt att upprätthålla ordning och i övrigt behandla lärjungarna, är det angeläget, att det inte i onödan skapas en processuell handläggning av ärenden, som objektivt sett kan vara av bagatellartad natur. Utredningen föreslår därför, att mellaninstansen icke bör taga upp missnöjesanmälan i sådant fall, förrän den förvissat sig om att målsmannen genom kontakt med vederbörande lärare eller, om detta ej lett till resultat, med rektor sökt undanröja den anledning till missnöje, som kan förevara.

Av mellaninstansens ställning som disciplinär myndighet följer, att den är skyldig att också på eget initiativ och oberoende av vederbörande skol- styrelse till behandling upptaga varje vid underställda skolor förekommet fall av sådan beskaffenhet, attdisciplinära åtgärder kan sättas i fråga.

På vad sätt utredning i ett disciplinärende lämpligen bör äga rum, beror

på omständigheterna i det särskilda fallet och detaljerade anvisningar här- om kan inte meddelas. Skolstyrelseutredningen vill här endast påpeka, att den ansett, att vad som i allmänna verksstadgan (KK 195513, 23 &) sägs om muntlighet och biträde av försvarare vid handläggningen av disciplinärende också bör äga tillämpning beträffande lärarpersonalen. Utredningen före- slår därför, att motsvarande regler intages i för denna personal gällande be- stämmelser i ämnet. I verksstadgan har författningsrummet utformats så, att tjänstemannen äger att antingen skriftligen eller muntligen uttala sig om vad som lagts honom till last. Utredningen anser att en skriftlig förkla— ring skall kunna kompletteras av en muntlig eller tvärtom och har låtit denna uppfattning komma till direkt uttryck i utkastet till bestämmelser i ämnet.

Beträffande utredning i disciplinmål vill utredningen ytterligare endast framhålla såsom önskvärt, att vittnespsykolog om möjligt anlitas, därest barn anses böra förhöras i mera allvarliga sammanhang, samt att alla för— hör protokollföres och vittnesmålen upptages in extenso.

I allmänna verksstadgan föreskrives särskilt (24 5), att suspenderad tjänsteman, som åtnjuter tjänstebostad, skall äga behålla bostaden, om ej särskilda förhållanden föranleder annat, samt att skälig tid i det senare fal- let skall medges för avflyttning. Även denna bestämmelse bör ha sin mot- sv arighet beträffande lärarpersonalen.

Verkställighet av varning påkallai ej särskild uppmärksamhet. Vad sus- pension beträffar, bör liksom nu gälla, att beslut därom ej får verkställas förrän det vunnit laga kraft. Av skolöverstyrelsen fastställt beslut om av- sättning bör ej heller få gå i verkställighet, om det ej är lagakraftvunnet. Beslut om avstängning bör enligt sakens natur liksom nu få verkställas omedelbart. Att ärenden angående disciplinära åtgärder bör få fullföljas till Kungl. Maj:t (regeringsrätten), synes självfallet. Däremot torde det kun- na ifrågasättas, om besluten närmast skall överklagas hos skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning, eller om det inte är tillräckligt med endast en instans ovanför mellaninstansen. Enligt utredningens me— ning är det ur rättssäkerhetssynpunkt inte erforderligt, att överstyrelserna i dessa ärenden fungerar som besvärsmyndighet. Man torde kunna utgå från att regeringsrätten i samtliga fall, där anledning finnes, inhämtar ytt— rande från överstyrelserna. Då det dessutom beträffande förevarande ären- den finns ett starkt intresse av att de avgöres så snabbt som möjligt, vill ut- redningen föreslå, att besvär över mellaninstansens beslut om disciplinär åtgärd liksom i andra mål (jfr s. 272) skall anföras direkt hos Kungl. Maj:t. Besvärsrätt bör tillkomma förutom läraren även skolstyrelse, som gjort framställning om disciplinär åtgärd mot lärare.

Det hittills anförda har närmast avseende å ordinarie lärare och rektorer. I fråga om icke-ordinarie lärare inställer sig några särskilda spörsmål. För icke—ordinarie lärare vid högre kommunala skolor gäller för närva-

rande —— såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen _ i viss mån andra bestämmelser än för ordinarie i fråga om förutsättningarna för vid- tagande av disciplinära åtgärder. Någon sådan åtskillnad göres däremot icke inom folkskolan eller de allmänna läroverken. Enligt utredningens me— ning bör icke-ordinarie lärare i förevarande hänseende följa samma regler som de ordinarie.1 Av den tidigare redogörelsen framgår vidare, att suspen— sion av icke-ordinarie lärare ej förekommer inom någon skolform samt att inom folkskolan ej heller avskedande finns med bland de disciplinära reak— tionsformerna beträffande sådana lärare. Utredningen förmenar, att det ej heller i detta hänseende finns någon anledning att göra skillnad mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare. Det är visserligen troligt, att suspen- sion och avskedande i disciplinär väg inte kommer att få någon större prak— tisk betydelse för de icke—ordinarie lärarnas del, men något egentligt skäl att uppställa särregler för dem synes dock icke finnas?.

Framställningen på s. 255 ger vid handen, att suspension och avsättning ej kan ådömas ordinarie lärare vid högre kommunal skola eller ordinarie folkskollärare, utan att han tidigare erhållit varning. Denna regel torde böra gälla även i fortsättningen för ordinarie lärare och rektorer, men det torde vara befogat att i detta hänseende göra skillnad mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare. Med de senares ställning mest förenligt synes vara, att vilken disciplinär åtgärd som helst skall kunna vidtagas mot dem utan att någon annan sådan åtgärd tidigare förekommit.

Som framgår av redogörelsen för nuvarande förhållanden finns discip— linbestämmelserna rörande lärare intagna i stadgorna för de olika skol— formerna. Häri synes icke nu kunna göras någon ändring. Utredningen har gjort ett utkast till disciplinbestämmelser för lärarna vid kommunala skolor (bil. 3). De föreslagna bestämmelserna avviker förutom i de i det föregående angivna avseendena från nu gällande bestämmelser endast så— tillvida, som utredningen ersatt det nu gängse uttrycket »föreställning och varning» med enbart varning. Rekvisiten för disciplinstraff och reaktions- formernas innebörd och art har utredningen icke ansett sig böra taga upp till behandling liksom ej heller — i vidare mån än som framgår av det före— gående frågan om en utformning av stadgandena i större överensstäm— melse med motsvarande bestämmelser i allmänna verksstadgan.

Disciplinbestämmelser av den principiella innebörd utredningen föresla- git hör till identiskt lika sakligt innehåll intagas i de stadgor, som har tillämpning på folkskolans, fortsättningsskolans, de högre kommunala sko- lornas samt de kommunala yrkesskolornas lärare.

Läroverksstadgans & 197 bör i överensstämmelse med utredningens för- slag om handläggning av disciplinärenden rörande lärare vid de allmänna läroverken erhålla den lydelse, som framgår av bil. 4.

1 Jfr SOU 1951:12 s. 43 och 44 samt 195154 5. 82 och 158. ”4 Jfr SOU 1*951:12 s. 46 samt 195154 5. 176.

Domkapitel är i åtskilliga fall första instans vid klagan över lokala myn- digheters beslut i skolärenden. Hur besvär skall handläggas, om domkapit— len skiljes från befattningen med skolärenden, är således ett spörsmål, som utredningen måste tag-a upp till särskild behandling.

Huvuddragen av gällande bestämmelser om besvär över vissa lokala skolmyndigheters beslut m. m.

Beslut rörande folkskolan (utom Stockholm).1 Enligt församlingsstyrel- selagen (LFS) i dess intill den 1 januari 1955 gällande lydelse ägde varje församling, om icke handhavandet enligt gällande författningar tillkom an- nan, att själv vårda sitt folk- och fortsättningsskolväsen. I församlingssty- relselagen, sådan den lyder från och med den 1 januari 1955 (KK 1954: 296), finns inga bestämmelser rörande skolväsendet. Beträffande de för- samlingar, som ännu har folkskoleväsendet om hand, gäller dock över- gångsvis de äldre stadgandena i detta hänseende. Enligt dessa kan försam- lings beslut rörande skolväsendet, alltefter ärendenas beskaffenhet, fattas av kyrkofullmäktige (-stämma) eller skolråd och, om särskild fortsättnings- skolstyrelse utsetts, av denna. Fördelningen av befogenheterna mellan de ifrågavarande kommunala organen regleras dels av bestämmelser i LFS i dess gamla lydelse, dels av specialförfattningar, främst Fst.

För närvarande är folkskoleväsendet endast i ett fåtal fall en försam- lingarnas angelägenhet. I övrigt har detta skolväsen jämlikt 1930 års skol— styrelselag övergått i den borgerliga kommunens vård. Är folkskoleväsen- det en angelägenhet för den borgerliga kommunen handlägges skolären- dena av stads- eller kommunalfullmäktige och folkskolestyrelsen samt, om sådan utses, av fortsättningsskolstyrelsen.

1930 års skolstyrelselag konstruerades som ett undantag från regeln, att folkskoleväsendet skulle vara en församlingsangelägenhet, en regel på vil- ken folkskolestadgan alltjämt bygger. Anknytningen av skolstyrelselagen till den kyrkliga lagstiftningen framträder klart i fråga om besvärsregle- ringen. Angående fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut hänvisas således i skolstyrelselagen (19 5) till vad i lag eller författning finnes stad- gat beträffande talan mot beslut av skolråd. De grundläggande bestämmel- serna härom återfinnes i 68—71 55 församlingsstyrelselagen i dess lydelse före den 1 januari 1955. '

Med nedan angivet undantag är de grundläggande bestämmelserna om besvär desamma, oavsett om skolväsendet är en borgerligt eller en kyrkligt kommunal angelägenhet. Bestämmelserna innebär i huvudsak beträffande beslut av fullmäktige följande. 1 Redogörelsen i avsnittet om folkskolan bygger delvis på och följer i vissa avseenden

nåra Kapitel V. Handläggningen av besvärsmäl i Folkskolesakkunnigas betänkande SOU 11948: 28, 5. 451—56.

Besvär kan endast anföras på s. k. kommunala besvärsgrunder. Dessa är att beslutet icke tillkommit i laga ordning, att det står i strid mot all- män lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller att det kränker klagandens enskilda rätt eller att det eljest vilar på orättvis grund.1 Fråga skall alltså vara om felaktighet i för- farandet eller om maktöverskridande från de beslutandes sida. Vid besvär på de nämnda grunderna prövas endast beslutets laglighet och icke dess rik- tighet eller lämplighet. Rättelse kan ej ernås på annat sätt än att beslutet upphäves eller visas åter till fullmäktige för laglikmätig behandling. Be- svärsmyndigheten kan således i dessa fall icke sätta annat beslut i det överklagades ställe.

Vad nu sagts gäller beträffande besvär över fullmäktiges beslut i allmän- het och ej enbart i fråga om skolärenden. Besvär, som anföres på här ifrå- gavarande grunder, kallas kommun—albesvär.

Beträffande beslut av skolstyrelse (skolråd, folkskolestyrelse, fortsätt- ningsskolstyrelse) gäller i huvudsak följande.

Om besvär över beslut av skolstyrelse, vilket fattats med stöd av kom- munallagarnas allmänna bestämmelser, t. ex. antagande av skolskjutsen- treprenör, anställande av skolvaktmästare o. dyl., gäller detsamma som nyss sagts om besvär över fullmäktigebeslut. Har beslut fattats på grund av stad- gande i specialförfattning, vilken saknar bestämmelse om besvär över dylikt beslut, gäller i princip samma sak jämlikt 71 ?; LFS i dess gamla lydelse. Finns åter särskild besvärsbestämmelse i specialförfattning, skall vad denna säger om besvär äga tillämpning. Besvär i dessa fall kan enligt allmänna förvaltningsrättsliga grunder föranleda icke blott att det överklagade be- slutet upphäves utan också att positiv rättelse sker. Genom besvären över- går alla prövningsbefogenheter på besvärsmyndigheten, som prövar hela ärendet, ej endast dess laglighet. Besvär av detta slag plägar benämnas självförvaltningsbesvär.

Besvär på kommunala grunder Över lokal skolmyndighets beslut skall jämlikt LFS i första instans anföras hos länsstyrelse eller domkapitel. Be— träffande kompetensfördelningen mellan dessa myndigheter stadgas att be— svär i mål som avser folk- och fortsättningsskolundervisningen samt dit- hörande anstalter, däri inbegripet skolbibliotek, tillsättande och avskedan- de av lärare vid folk- och fortsättningsskolor samt upprättande och under— håll av församlingen tillhörigt folkbibliotek ävensom i mål rörande val av ledamöter och suppleanter i skolråd, fortsättningsskolstyrelse och biblio- teksstyrelse samt mål rörande granskning av skolråds eller sådan styrelses räkenskaper skall prövas av domkapitlet. I huvudsak avser dessa mål un- dervisningen och skolans organisation. I »andra mål» ankommer prövning— en på länsstyrelsen; i 2 & LFS i dess gamla lydelse anges särskilt frågor

1 Kommunallagen 76 å.

om lärares löneförmåner, hushållning med och vård om församlingen till— liörig, för skolväsendet avsedd egendom, byggande och underhåll av skol- hus och tjänstebostäder för lärare samt avgifter till skola jämte dithöran- de anstalter. Här är således i huvudsak fråga om skoldistriktets ekonomi- ska angelägenheter.

Kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och domkapitel i LFS har skett efter målens natur. Huruvida kyrkofullmäktige eller skolrådet fattat beslutet är i detta avseende utan betydelse. Är skolväsendet den borgerliga kommunens angelägenhet prövas emellertid fullmäktigebeslut även i skol— frågor alltid av länsstyrelsen. Här gäller naturligt nog kommunallagens (76 5) och icke församlingsstyrelselagens besvärsbestämmelser. Detta är den enda punkt, där olika besvärsregler gäller, beroende på om skolväsen- det är församlingens eller den borgerliga kommunens angelägenhet.

I de fall besvär på grund av stadgande i specialförfattning (självförvalt— ningsbesvär) må anföras över beslut av folkskolestyrelse och skolråd är domkapitel i regel första hesvärsinstans. I nyare författningar såsom öv— ningslärarstadgan och de kungl. breven som reglerar försöksverksamheten med enhetsskola har dock skolöverstyrelsen införts som besvärsinstans, där prövningen traditionellt bort tillkomma domkapitlen.

Högsta instans i alla skolärenden utom sådana, som angår »skolväsen— dets ordnande», är regeringsrätten. Den prövar således besvär över såväl domkapitels som länsstyrelses beslut. Angår ärendet skolväsendets ordnan- de, avgöres det av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Rör klagan beslut av domkapitel eller skolöverstyrelsen med anledning av sökt fastställelse å skolmyndighets beslut (t. ex. angående förflyttning av lärare), skall regeringsrätten med eget utlåtande överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet (3 5 regeringsrättslagen). Samma procedur tillämpas, då klagan föres över förrättat val av ordinarie lärare och talan riktas mot det förslag, varå valet grundar sig. Riktar sig besvären enbart mot valet, avgöres målet av regeringsrätten.

Beslut rörande de högre kommunala skolorna. För de fyra förekomman— de skolformerna gäller ensartade bestämmelser om besvär över de lokala skolmyndigheternas beslut.1 Samtliga dessa skolor synes vara knutna till den borgerliga kommunen. Fullmäktiges beslut i ärenden rörande dem över- klagas följaktligen hos länsstyrelsen. I fråga om besvär över skolstyrelses beslut är skolöverstyrelsen första besvärsinstans i följande, i respektive stadga angivna fall, nämligen om beslutet rör: ledigförklarande av lärar- befattning, tillsättning eller entledigande av ordinarie eller extra ordinarie lärare eller av tillsynslärare, förslag beträffande förordnande av rektor, tjänstledighet för nu nämnd befattningshavare, honom meddelad föreställ— ning och varning, hans skiljande från tjänsten för viss tid eller honom

1 Sth 5 10, StKr å—IO, StHf & 11.

ådömd avstängning från utövande av tjänsten. Samtliga fall rör lärarper- sonalens förhållanden.

Om besvär över skolstyrelses beslut i andra frågor än de här uppräk- nade gäller i princip vad i lag eller författning finns stadgat om besvär över beslut av skolråd. Följaktligen prövar domkapitel även beträffande dessa skolformer besvär över skolstyrelses beslut såväl inom området för oreglerad som reglerad förvaltning. Överstyrelsens och domkapitlens beslut överklagas hos Kungl. Maj:t. Beslut rörande de kommunala yrkesskolorna. över beslut av styrelse för yrkesundervisningsanstalt, på vilken den förnyade stadgan för den kom— munala yrkesundervisningen (KK 192lz706) är tillämplig, skall besvär an- föras hos överstyrelsen för yrkesutbildning. Domkapitlet är icke besvärs- instans och har ej heller i övrigt någon befattning med denna skolform. Enär besvärsbestämmelsen är generell, torde överstyrelsen, ehuru det här är fråga om skolor, för vilka kommunerna har ekonomiskt ansvar, äga att materiellt pröva alla lokalstyrelsens beslut. Högsta instans är Kungl. Maj:t.

1952 års yrkesutbildningssakkunnigas förslag till yrkesskolstadga (SOU 1954:11) innebär ingen ändring av gällande ordning.

Beslut rörande de allmänna läroverken. Ändring i beslut av lokalstyrelse vid allmänt läroverk sökes hos skolöverstyrelsen (Lvst €. 209). Domkapitel är ej i något fall besvärsmyndighet. Överstyrelsens beslut överklagas hos Kungl. Maj:t.

1945 års folkskolesakkunniga

Besvärsprövningens omfattning. För ett bedömande av frågorna om be- svärsprövningens omfattning och instansordningen ansåg folkskolesak- kunniga det vara nödvändigt att skilja mellan oreglerad och reglerad för- valtning. Med oreglerad förvaltning menas sådan, där inga andra begräns- ningar i den kommunala myndighetens handlingsfrihet finns än de, som följer av kommunallagarnas bestämmelser. Beslut som fattats med stöd av den befogenhet, som enligt kommunallag tillkommer organet, kan endast angripas med kommunalbesvär. Innebörden härav har nyss klarlagts.

Betecknande för den reglerade förvaltningen är, att de materiella för- utsättningarna för besluts fattande angivits i specialförfattningar. Regle— ringen kan vara mer eller mindre långt driven. Omfattningen av regle- ringen har den betydelsen, att utrymmet för skönsmässiga avgöranden är större ju mindre en fråga reglerats. Regleringen skulle emellertid bli in- effektiv, om ej positiv rättelse av fattade beslut kunde ske. Eftersom kom- munalbesvär ej medger detta, måste en särskild besvärsbestämmelse in- föras i den författning, som reglerar förhållandet i fråga.

Emellertid innehåller, som tidigare antytts, den författning, varpå en lo— kal skolmyndighet stöder sig vid meddelande av beslut angående i special-

författning reglerade förhållanden, ej alltid någon besvärsbestämmelse. En strikt tolkning av 71 & LFS i dess gamla lydelse som med hänsyn till stadgandet i 19 5 skolstyrelselagen även är tillämplig, då beslut fattas av skolstyrelse leder till att kommunallagarnas besvärsbestämmelser i dy- lika fall är tillämpliga även beträffande den reglerade förvaltningen. Detta innebär bl. a., att en lärare, som är bosatt i grannkommunen och således ej medlem av skolkommunen, i fråga om beslut grundat på bestämmelse i en dylik författning skulle sakna besvärsrätt, även om beslutet direkt an- ginge honom. Vidare kan, därest anförda besvär i sådana fall upptages till prövning, rättelse i egentlig mening ej ske, eftersom besvärsprövningen endast kan utmynna i det klandrade beslutets upphävande. En dylik ord- ning är enligt 1945 års folkskolesakkunnigas mening ej tillfredsställande. De sakkunniga anför:

>>Genom rättspraxis har visserligen de menliga verkningarna av nämnda förhållande i viss mån mildrats. Klagande behöver således i allmänhet ej styrka sitt medlemskap av kommunen; göres ej invändning angående hans behörighet att föra talan, upptages besvären till prövning, oaktat det må- hända av handlingarna framgått, att han är bosatt inom annan kommun. Med hänsyn till stadgandet i 6 5 5 punkten 1937 års landshövdingsinstruk- tion _ enligt vilken länsstvrelsen har att handhava den administrativa rättskipningen i tvister om >>folkskollärarnas lönerättigheter» har vi- dare positiv rättelse kunnat ske i lärarlönemål. Om specialförfattningen förutsätter, att viss fråga kan avgöras på lämplighetsgrunder, såsom fallet är exempelvis beträffande plats för skolhus, har slutligen beslut av skol- styrelse i ämnet kunnat upphävas på sådan grund (jfr RÅ 1939 E 63 och 1942 E 60). Avsaknaden i specialförfattning av besvärsbestämmelse har emellertid, såsom naturligt är, medfört viss osäkerhet angående vad be- svärsprövningen skall omfatta. I mål om entledigande av lärare på grund av sjukdom har sålunda förekommit, att domkapitlet endast prövat, hu- ruvida skolstyrelsens beslut tillkommit i laga ordning och ej, såsom rätte- ligen bort ske, själva sakfrågan: om läraren på grund av sjukdom var för framtiden oförmögen till tjänstgöring (jfr RÅ 1945 E 16, 67 och 104).

Avsikten med en reglering i specialförfattning av förvaltning, som an- kommer på lokal skolmyndighet, måste uppenbarligen vara, att givna be— stämmelser i ämnet skola efterlevas. Då, såsom framgår av vad tidigare anförts, kommunalbesvär ej alltid är ett tillräckligt effektivt medel att i det konkreta fallet bringa sakläget i överensstämmelse med vad författ- ningen påbjuder, böra andra rättsmedel stå till buds. Under alla förhållan- den böra i laga ordning anförda besvär av den, som beslutet rör, upptagas till prövning. Vidare bör prövningen kunna resultera i positiv rättelse, icke blott då givna bestämmelser i ämnet åsidosatts utan även då skolmyndig- hetens diskretionära prövning lett till ett oriktigt resultat. Förutsättningen härför är emellertid, att specialförfattningen innehåller besvärsbestämmel-

se, som är tillämplig på beslutet ifråga. Detta innebär icke, att rättelse på skälighets- eller lämplighetsgrund alltid kan ske. Därest skolstyrelse ut— tryckligen tillerkänts befogenhet att handla efter lämpligheten (jfr folk- skolestadgan & 8 c), kan besvärsprövningen ej omfatta, huruvida styrelsen rätt begagnat sig av sitt fria skön. Men om författningen angiver, att vissa normer, vilkas bedömande förutsätter ett ställningstagande till lämplighets- frågor, skola vara vägledande (t. ex. beträffande förordnande på icke—ordi- narie lärartjänst), skola dessa frågor prövas.

De sakkunniga har således kommit till den uppfattningen, att författ— ning som reglerar skolförhållanden bör innehålla besvärsbestämmelse i fråga om sådana beslut, beträffande vilka det ur allmän skolsynpunkt sy- nes önskvärt, alt prövningen kan ske på andra än kommunala grunder. (Kurs. här.) För att få klarhet härutinnan måste en översyn av gällande författningar företagas. Genom en dylik utredning blir det möjligt att få fram två huvudtyper av besvär, dels sådana, som skola bedömas enligt kommunallagarnas besvärsregler, kommunalbesvär, dels sådana, beträffan- de vilka skola gälla allmänna förvaltningsrättsliga regler, förvaltningsbe— svär. Avgörande för frågan, huruvida beslut av lokal skolmyndighet kan angripas medelst förvaltningsbesvär, skulle därför vara om i vederbörande specialförfattning intagen besvärsbestämmelse äger tillämpning på beslu- tet. I övriga fall skulle kommunalbesvärsreglerna vara tillämpliga. Med denna uppdelning erhåller man en fast utgångspunkt för bedömande av vilken myndighet som lämpligen hör pröva de olika besvären».

Förslag till instansordning. De av folkskolesakkunniga föreslagna mel- laninstanserna skulle träda i domkapitlens ställe som regionala myndig- heter för folkskolan. Av förslaget följde, att domkapitlen skulle upphöra att vara besvärsinstans i mål rörande folkskoleväsendet. Att överföra denna uppgift på de nya mellaninstanserna ansåg de sakkunniga emellertid ej lämpligt. Det gällde således att finna en annan myndighet, på vilken dom- kapitlets funktioner som besvärsinstans kunde överflyttas.

Eftersom domkapitlen enligt gällande lagstiftning prövade såväl kommu— nalbesvär som självförvaltningsbesvär, övervägde de sakkunniga, om man borde bibehålla den rådande ordningen och i viss utsträckning låta en myn- dighet pröva båda slagen av besvär, eller om man skulle låta en myndighet pröva det ena och en annan det andra slaget. De myndigheter som av de sakkunniga diskuterades som besvärsinstanser i domkapitlens ställe var skolöverstyrelsen och länsstyrelserna. Dock kunde helt naturligt endast överstyrelsen komma ifråga om på en och samma instans skulle överlåtas att pröva såväl kommunalbesvär som självförvaltningsbesvär. Ehuru de sakkunniga fann, att mål avseende oreglerad skolförvaltning kan ha sådant samband med mål, som rör reglerad dylik förvaltning, att det emellanåt är lämpligt att de prövas av samma myndighet, kom de till det slutresultatet, att domkapitlens funktion som besvärsinstans i fråga om kommunala be-

svär över beslut i skolfrågor helt borde övertagas av länsstyrelserna samt att prövningen av självförvaltningsbesvär, med hänsyn till dessa mäls be- skaffenhet, borde överflyttas från domkapitlen till skolöverstyrelsen.

De sakkunniga förutsatte slutligen, att besvär över mellaninstansens bc- slut också skulle prövas av överstyrelsen.

Utredningen

De skolformer som omedelbart beröres, om domkapitlen enligt utred- ningens förslag försvinner som besvärsinstans, är folkskolan och de högre kommunala skolorna.

Utredningen förutsätter, att de kommunala skolstyrelserna i fråga om dessa skolformer och deras framtida motsvarigheter alltjämt i åtskilliga avseenden skall äga handla utan andra begränsningar än som följer av kommunallagarnas bestämmelser och att följaktligen skillnad även i fort— sättningen måste upprätthållas mellan sådana skolstyrelsebeslut, som kan angripas på materiella grunder och sådana som endast kan överklagas genom kommunalbesvär. Då domkapitlen nu prövar båda dessa besvärsty- per uppkommer för utredningen, liksom för folkskolesakkunniga, frågan huruvida båda slagen av besvär bör överföras på en och samma eller på olika myndigheter. Utredningen har i detta avseende kommit till samma slutsats som 1945 års folkskolesakkunniga såtillvida, att utredningen för- ordar, att domkapitlets funktion som kommunal besvärsinstans i skolår- enden övertages av länsstyrelsen, vilken regelmässigt prövar kommunal- besvär. Det synes i och för sig inte föreligga hinder mot att länsstyrelsen övertager ifrågavarande uppgift även i de få och under en relativt kort tid kvarstående fall, där folkskoleväsendet ännu är en församlingarnas ange- lägenhet.

För utredningen föreligger emellertid inte samma skäl som för 1945 års folkskolesakkunniga att förlägga prövningen av besvär på materiella grun- der till skolöverstyrelsen. Utredningen har nämligen, utifrån de ändrade förutsättningar som nu är förbanden, kunnat föreslå en sådan konstruk- tion av de nya mellaninstanserna, att dessa enligt utredningens mening blir väl lämpade att i domkapitlens ställe materiellt pröva besvär över lokal skolstyrelses beslut. Utredningen anser det vara ett betydande allmänt in- tresse, att besvär i första instans kan anföras hos ett regionalt organ i stål- let för ett centralt ämbetsverk, som i allmänhet befinner sig på stort av- stånd från och saknar omedelbar kännedom om de förhållanden, som skall prövas. Det torde vara av väsentlig betydelse, dels att en klagande har möj- ligheter att utan för stora svårigheter inhämta upplysningar och råd av den myndighet Ihan avser att besvära sig hos, dels ock framför allt att denna myndighet står så nära sakintressenterna och deras miljö som möjligt och kan grunda sina ställningstaganden på mera direkt kännedom om de förhål- landen som skall bedömas.

Utredningen har härmed angivit sin principiella inställning till spörs- målet'om besvärsinstanser, så långt frågan ofrånkomligen blir aktuell till följd av utredningens förslag, att domkapitlen ej längre skall vara mel- laninstanser för skolväsendet. Emellertid kan och bör den grundläggande problemställningen vidgas till att också innesluta Spörsmålet, huruvida de nya mellaninstanserna lämpligen bör pröva besvär över lokalt fattade be- slut i skolfrågor i större omfattning än domkapitlen nu gör. Ifrågakomma kan först och främst dels de beslut rörande de högre kommunala skolorna, som enligt gällande bestämmelser besvärsvägen drages under skolöversty- relsens prövning, dels ock av yrkesskolstyrelse och lokalstyrelse för all- mänt läroverk fattade beslut.

De beslut av styrelse för högre kommunal skola, som överklagas hos skolöverstyrelsen, rör huvudsakligen tillsättning och entledigande av lä— rarpersonalen samt disciplinära åtgärder mot denna. I båda dessa avse- enden föreslår utredningen en ny och för samtliga under mellaninstansen sorterande kommunala skolor gemensam ordning. Enligt gällande bestäm- melser är det därutöver endast beslut om ledigförklarande av lärarbefatt- ning och om vissa tjänstledigheter, som överklagas hos skolöverstyrelsen. Från principiell synpunkt anser utredningen, att besvär Över beslut i dessa fall väl kan prövas av mellaninstansen. Med samma allmänna motivering, som nyss anfördes för ett regionalt organ som första instans i besvärsmål, finner sig utredningen böra föreslå, att mellaninstansen respektive läns- styrelsen och icke skolöverstyrelsen och domkapitel skall vara första be- svärsinstans vid klagan över skolstyrelses beslut rörande högre kommunal skola.

Såvitt utredningen kunnat finna vid en genomgång av de uppgifter rö- rande de kommunala yrkesskolorna och läroverken, som föreslagits komma att åvila den gemensamma skolstyrelsen, är ingen av sådan art, att icke be- slut, som fattats av denna styrelse, lämpligen bör överklagas hos mellanin— stans-en i stället för hos respektive överstyr