SOU 1955:31

Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen

Sammanfattning av utredningens förslag

Särskilt yttrande av ledamöterna Flinck och Johnsson

Bilagor

Författningsförslag 1. Förslag till skolstyrelselag jämt-e specialmotivering Förslag till bestämmelser angående tillämpningen av skolstyrelselagen . Förslag till disc-iplinbestämmelser för lärare vid kommunal skola Förslag till ändrad lydelse av 5 197 läroverksstadgan Förslag till instruktion för länsskolnämnderna Förslag till indelning av landet i skolinspektionsområden Utkast till bestämmelser om tillsättning av vissa lärare och skolledare

övriga bilagor

8. Tabell över de kommuner, vars invånarantal understiger 10.000 och i vilka högre skol-or finns . . . . . . . . .

. Tabell med vissa uppgifter rörande de nuvarande folkskolinspektions- områdena och länen

. Tabell med vissa uppgifter rörande en indelning av landet i 43 mellan- instansomräden

. Tabell med vissa uppgifter rörande den av utredningen föreslagna in- delningen i skolinspektionsområden

Sammanställning av föreslagen personal, lokaler m. rn. för mellanin- stanskanslierna

Mollaninsianskansliernas möbelutruslning

. Promemoria angående meritvärdering vid tillsättning av adjunktstjäns- ter i 27 lönegraden

Karta A. Nuvarande indelning i 51 folkskolinspektionsområden Karta B. Indelning i 43 mellaninstansområden

. Karta C. Av utredningen föreslagen indelning i skolinspektionsonlråden

Förekommande förkortningar

Arf Avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1948 (nr 437), Arö Avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386). Ifst Förnyade stadgan den 26 september 1921 (nr 604) aug. folkundervis- ningen i riket (Folkskolestadgan). Forlsskst Stadgan den 16 september 1918 (nr 1001) för fortsättningsskolan (Fort- sättningsskolestadgan) . Lvst Förnyade stadgan för rikets allmänna läroverk den 17 mars 1933 (nr 109) i lydelse jämlikt KK 1954:050 (Läroverksstadgan). StHf Förnyade stadgan för högre folkskolor den 7 juni 1934 (nr 248). Sth Stadgan för kommunala flickskolor den 24 september 1928 (nr 420). SIKr Stadgan för kommunala mellanskolor (kommunala realskolor) den 2 juni 1933 (nr 345). Övnlärst Stadgan för övningslärare den 2 juni 1950 (nr 376).

Dk Domkapitel. SÖ Skolöverstyrelsen. Öfy Överstyrelsen för yrkesutbildning.

Till Herr Statsrådet och Chefen för

Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Genom nådigt beslut den 29 juni 1951 bemyndigades chefen för ecklesia- stikdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande enhetsskolans ledning och lokala organisation m. m. även- som i den utsträckning så funnes påkallat, utse sekreterare och experter ät de sakkunniga.

Med stöd av ovannämnda bemyndigande tillkallade dåvarande statsrådet Hildur Nygren samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren Adolf W'allentheim, folkskolinspektören i Malmö skoldistrikt, numera disponenten Hilding Flinck, ledamoten av riks- dagens andra kammare, medicine licentiaten Bertil von Friesen, rektorn vid Nacka mellanskola Arthur Klum, folkskolinspektören i Västmanlands läns inspektionsområde Sven Zetterlund samt landssekreteraren i Stock— holms län Olof Åkesson, varjämte uppdrogs åt XVallentheim att såsom ord— förande leda utredningsarbetet. De sakkunniga har antagit benämningen [951 års skolstyrelseutredning.

Den 16 augusti 1951 tillkallade statsrådet Nygren såsom ytterligare sak- kunnig folkskolläraren Gustaf Bodestam. Den 15 oktober 1951 entlediga- des Åkesson på därom av honom gjord ansökning från utredningsuppdra- get samt tillkallades jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 septem- ber 1951 ytterligare tre sakkunniga nämligen skolstyrelsens ordförande i Södertälje skoldistrikt, parkförmannen, numera ledamoten av riksdagens andra kammare Carl-Erik Johansson, skolstyrelsens ordförande i önne- stads skoldistrikt, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald Johnsson samt rektorn vid högre all-männa lärover- ket i Östersund Torsten Sävborg.

Sedan Wallentheim den 22 augusti 1953 avlidit tillkallades den 11 sep- tember 1953 såsom utredningens ordförande ledamoten av riksdagens första kammare, kommunaldirektören Emil Näsström.

Såsom sekreterare åt de sakkunniga förordnades dåvarande andre kansli- sekreteraren i ecklesiastikdepartementet Gösta Malmberg, som tjänstgjorde under tiden den 15 augusti 1951—den 31 oktober 1952, samt såsom biträ- dande sekreterare numera kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet Arne Sönnerlind, som i denna egenskap tjänstgjorde under tiden den 3 december 1951—den 31 oktober 1952. Sedan den 1 november 1952 har Sönnerlind varit utredningens sekreterare. Amanuensen i ecklesiastikdc- partementet Hans Bolinder har sedan den 8 oktober 1954 varit förordnad som biträdande sekreterare.

Utredningen har med departementschefens medgivande i olika avseenden haft biträde av ett antal särskilt tillkallade experter. Utredningen har så- lunda den 6 mars 1952 haft överläggningar med folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde Helge Haage. Hovrättsrådet i hovrätten över Skåne och Blekinge Karl L. Larsson har biträtt utred— ningen under tiden den 21 november 1952—den 31 december 1953. Folkskol- inspektören i Gävle skoldistrikt Folke Brodow har fr. o. m. den 24 april 1953 biträtt utredningen företrädesvis i. tekniska frågor rörande indel- ningen i mellaninstansområden samt vid utarbetandet av kartbilagor till betänkandet. E. 0. undervisningsrådet och ledamoten av skolöverstyrelsen Börje Beskow tillkallades den 11 maj 1953 som expert och har vid två till- fällen deltagit i utredningens överläggningar. Undervisningsrådet och leda— moten av skolöverstyrelsen Åke Fältheim har fr. o. m. den 18 februari 1954 stått till utredningens förfogande för samråd i vissa frågor rörande regional ledning av skolväsendet i Stockholm. Distriktsöverläraren i Nacka skol- distrikt Gunnar Ahlberg har fr. o. m. den 18 februari 1954 biträtt med vis- sa sekreterargöromål i samband med utarbetandet av förslagen rörande skolväsendets lokala ledning och skolans fackliga ledning. F. (1. undervis- ningsrådet Karl Kärre har stått till utredningens förfogande som expert sedan den 24 augusti 1954 för att utarbeta förslag till vissa anvisningar rörande meritvärderingen vid lärartillsättningen. F. (1. rektorn vid högre allmänna läroverket i Halmstad Erik Hernqvist tillkallades som utred- ningens expert fr. o. m. den 15 december 1954 för att biträda vid behand— lingen av frågor rörande de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning. Slutligen tillkallades folkskolinspektören i Göteborgs och Bohus läns södra inspektionsområde Viktor Fredriksson att fr. o. m. den 24 januari 1955 biträda utredningen i vad avsåg mellaninstansorganisationen i de största länen.

Efter vederbörligt medgivande har vidare femton representanter för fem försöksdistrikt, i vilka försöksverksamheten omfattat samtliga klasser på högstadiet, hösten 1954 deltagit i överläggningar med utredningen rö- rande utformningen av den fackliga ledningen av enhetsskolans högsta- dium.

Utredningen har den 24 januari 1952 avgivit förslag till provisorisk lag

om gemensam skolstyrelse i vissa fall (stencilerat) och den 1 augusti 1952 förslag till tillämpningsföreslcrifter till lagen den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall. Den 10 december 1953 har utredningen överlämnat en stencilerad promemoria med förslag angående tillsättning av lärare i kunskapsämnen i försöksskolorna m. m. samt den 3 november 1954 en likaledes stencilerad promemoria med förslag till vissa åtgärder röran-de den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten m. m.

I samband med tillsättandet av 1953 års församlingsstyrelsekommitté överlämnade utredningen den 22 april 1953 till chefen för ecklesiastikde— partementet en promemoria angående den obligatoriska skolans ställning i kommunalrättsligt hänseende jämte ett i överensstämmelse med promemo- rian utarbetat utkast till ny församlingsstyrelselag med tillhörande spe- cialmotivering.

För att tagas i övervägande vid fullgörande av utredningens uppdrag har till utredningen överlämnats följande handlingar:

1) den 23 juli 1951 en av städernas folkskolinspektörsförbund gjord un— derdånig framställning angående ökade befogenheter åt de lokala skol— styrelserna;

2) den 24 november 1952 ett inom skolöverstyrelsen utarbetat förslag till bestämmelser angående inspektion av folkskoleväsendet i stad med minst 40.000 invånare jämte däröver inhämtade yttranden från de av för— slaget berörda folkskolinspektörerna och skolstyrelserna;

3) den 20 februari 1953 en av skolöverstyrelsen gjord underdånig fram— ställning angående beslutanderätten i fråga om inrättande av ordinarie lärartjänster inom folkskoleväsendet;

4) den 8 juni 1953 en av styrelsen för seminariernas rektorsförening gjord underdånig framställning angående rätt för seminariernas rektorer att i respektive seminariestäder närvara vid folksk—olestyrelses sammanträden;

5) den 6 november 1953 en av Sveriges folkskollärarförbund m. fl. gjord underdånig framställning angående ändring av Q 8 i) folkskolestadgan i fråga om kårrepresentantens befogenheter;

6) den 10 november 1953 en av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening gjord underdånig framställning om vidtagande av åtgärder till skydd för folk- och fortsättningsskolornas arkivalier m. fl. handlingar i ämnet;

7) den 5 april 1954 en av folkskolestyrelsen i Stora Tuna skoldistrikt gjord underdånig framställning om utredning rörande anställningsförhål- landen m. m. för tillsynslärarna vid folkskolan;

8) den 17 september 1954 en av skolöverstyrelsen med egen hemställan överlämnad framställning från rektorerna vid katedralskolan i Lund och högre allmänna läroverket för gossar i Malmö angående handläggningen av löneärenden vid de allmänna läroverken m. m.;

9) den 7 januari 1955 en av skolchefen i Sundbybergs skoldistrikt rek-

tor A. Reg-Olofsson gjord underdånig framställning angående prövning av vissa frågor rörande skolchefsbefattning i försöksdistrikt.

De så överlämnade framställningarna har beaktats vid utredningsarbetet och, såsom framgår av betänkandet, i vissa avseenden föranlett förslag från utredningens sida. Remissakterna återställes samtidigt härmed till eckle— siastikdepartementet.

På grund av särskilda remisser har utredningen avgivit utlåtanden till Kungl. Maj:t

den 14 november 1951 över skolöverstyrelsesakkunnigas betänkande an- gående skolöverstyrelsens organisation ( SOU 1951:29 );

den 16 september 1952 över ett av skolöverstyrelsen den 3 juli 1952 av- givet förslag om decentraliserad beslutanderätt i vissa fall;

den 16 oktober 1952 över ett av skolöverstyrelsen avgivet, den 19 juni 1952 dagtecknat förslag angående folkskolans samarbetsnämnd m. m.;

den 19 november 1953 över 1950 års lärarutrednings betänkande angå- ende vissa med överlärarinstitutionen sammanhängande frågor (stenci— lerat) ;

den 10 september 1954 över ett av Läroverkslärarnas riksförbund av- givet förslag rörande skolväsendets fackliga ledning i skoldistrikt, där för- söksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller inbyggda realskolor förekommer ävensom skolöverstyrelsens yttrande över förslaget;

den 22 oktober 1954 över 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas betän- kande angående yrkesutbildnsingen ( SOU 1954:11 ).

Överläggningar har ägt rum med 1946 års skolkommissions yrkesdele- gation, 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, kommunalförbundskommit- tén, församlingsstyrelsekommittén, statens folkskolinspektörer samt no- madskolinspektören ävensom med representanter för allmänna statsbi- dragsutredningen och företrädare för skolstyrelserna i ett antal skoldistrikt av olika storlek och struktur i västra, mellersta och nordligaste Sverige.

Genom beslut den 5 november 1954 har Kungl. Maj:t anbefallt utred— ningen att i samråd med barnavårdskommittén till närmare övervägande upptaga jämväl det i Kungl. Maj:ts proposition den 19 februari 1954 (nr 156) angående anslag till främjande av ungdomens föreningsliv och fritids- verksamhet m. m. berörda spörsmålet om den kommunala handläggningen av vissa ungdomsfrågor. I denna fråga torde utredningen få avgiva förslag i annat sammanhang. I övrigt har utredningen härmed slutfört sitt uppdrag.

Arbetet inom utredningen har i betydande grad utförts inom särskilda delegationer. Sådana har funnits för skolväsendets lokala ledning under ordförandeskap av ledamoten Johansson, för mellaninstansfrågan under ordförandeskap av ledamoten Zetterlund och för de särskilda frågorna rö- rande Stockholm under ordförandeskap av ledamoten von Friesen. Grund- linjerna till utredningens förslag rörande lärartillsättningen uppdrogs av en delegation under ledning av utredningens tidigare ordförande XVallent— heim.

Förslagen till bestämmelser rörande handläggningen av disciplinären- den har väsentligen utarbetats av hovrättsrådet Larsson och avsnitten rörande tillsynslärare, skolledare i de minsta kommunerna samt kameral hjälp åt den fackliga ledningen av överläraren Ahlberg. I övrigt har betän— kandet i huvudsak utformats av utredningens nuvarande sekreterare.

Som resultat av sitt i allt väsentligt nu slutförda arbete får utredningen härmed vördsamt överlämna bifogade betänkande angående skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen.

Särskilt yttrande har avgivits av undertecknade Flinck och Johnsson. Stockholm i september 1955.

Emil Näsström

Gustaf Bodestam Hilding Flinck Bertil von Friesen

Curl-Erik Johansson Harold Johnsson Arthur Klum Torsten Sävborg Sven Zetterlund

/A rne Sönnerlind

Inledning

Kap. 1. Utredningsuppdraget

I anförande till statsrådsprotokollet den 29 juni 1951 yttrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet statsrådet Nygren bland annat föl— jande:

Vid anmälan av propositionen 1950:133 angående vissa riktlinjer för enhets- skolans ledning och lokala organisation ansåg sig min företrädare i ämbetet, stats- rådet Weijne, i vissa frågor icke kunna framlägga några definitiva förslag, enär ytterligare utredning vore erforderlig. Detta gällde främst frågorna om mellanin- stanser för den nya skolan, om den lokala ledningen och organisationen av skol— väsendet samt om lärartillsättningen. Det sålunda ifrågasatta ytterligare utred- ningsarbetet synes nu böra igångsättas.

Enligt de av statsmakterna uppdragna riktlinjerna för skolväsendets utveckling skall administrationen och den pedagogiska ledningen av skolan framdeles liksom nu under Kungl. Maj:t handhavas i tre instanser: av skolöverstyrelsen, av regio— nala organ eller mellaninstanser och av de lokala styrelserna. Skolans omgestalt- ning kommer emellertid att ställa samtliga instanser inför delvis nya och vidgade uppgifter, varför det blir nödvändigt med en anpassning av deras organisation med hänsyn härtill. Skolöverstyrelsens organisation är för närvarande föremål för utredning genom de 5. k. skolöverstyrelsesakkunniga, vilka torde komma att snart framlägga sina förslag. Mellaninstansernas och den lokala ledningens orga- nisation är ännu outredd men bör nu upptagas till övervägande. Den utredning, som jag ämnar föreslå tillsatt för detta ändamål, får som främsta uppgift att av- gränsa de olika instansernas kompetensområden och arbetsuppgifter från var- andra, varvid skolöverstyrelsesakkunnigas förslag torde få tjäna som utgångs- punkt. Vissa besvärliga avvägningsproblem komma härvid säkerligen att möta; särskilt vill jag peka på frågan om lärartillsättningen. Sedan mellaninstansernas och den lokala skolledningens uppgifter och befogenheter klarlagts, har utred- ningen att framlägga förslag rörande dessa instansers organisation, arbetssätt m.m., i samband varmed utförliga författningsförslag böra utarbetas. En allmän strä- van under utredningsarbetet bör vara att skapa en så enkel och smidig skolor— ganisation som möjligt. Bland annat är det önskvärt, att ärendenas behandling i största möjliga utsträckning decentraliseras, så att de icke komma att handläggas av fler myndigheter än som är oundgängligen nödvändigt. Önskvärd stadga och enhetlighet i lägre instansers handläggning av frågorna torde i stor utsträckning kunna säkras genom centralt utfärdade anvisningar.

Såsom regionala organ på folkskoleväsendets område fungera för närvarande domkapitel, länsstyrelser och folkskolinspektion. Frågan om en omorganisation av mellaninstansväsendet har länge varit aktuell. Den 19 oktober 1945 uppdrog Kungl. Maj:t åt 1945 års folkskolesakkunniga att verkställa av 1945 års riksdag begärd utredning av frågan om mellaninstanserna i ärenden rörande folkskolevä-

sendet och vad därmed står i samband. De sakkunniga ha den 16 juni 1948 av- givit betänkande och förslag angående nya mellaninstanser för folkskoleväsendct ( SOU 1948:28 ). Förslaget, som således enligt uppdraget endast tar sikte på det nuvarande folkskoleväsendet, innebär i huvudsak att en ny mellaninstans, kallad skoldirektion, inrättas för visst område, sammanfallande med det nuvarande inspektionsområdet, till vilken skulle överföras i första hand samtliga folkskol— ärenden, som nu handläggas av domkapitlen, med undantag av besvärsärcnden, vilka skulle handläggas av skolöverstyrelsen och länsstyrelserna, vissa tjänsteför- cningsärenden, vilka skulle kvarbli hos domkapitlen, samt sådana ärenden, som kunna decentraliseras till de lokala skolmyndigheterna. Vidare skulle till skoldi- rektionen överföras vissa ärenden, som nu handläggas av skolöverstyrelsen, främst sådana som avse organisationsplaner, bestämmande av antalet icke-ordinarie lä- rartjänster (i vissa fall), fastställande av instruktion för distriktsöverlärare m. fl. Skoldirektionerna skulle därjämte enligt förslaget vara huvudmän för sådana lä- rartjänster, som äro gemensamma för flera skoldistrikt, t. ex. övningslärar- och reservvikarietjänster, ävensom utöva den disciplinära myndigheten över folk- och fortsättningsskolans lärare.

Sedan folkskolesakkunniga avgivit sitt ifrågavarande förslag, har behovet av en genomgripande omorganisation av mellaninstansväsendet ytterligare accentuerats genom beslutet om den nya enhetsskolan och vad därmed står i samband. Det sy- ncs icke skäligen kunna ifrågasättas att belasta domkapitlen med de delvis helt nya och omfattande uppgifter, som komma att behöva åläggas mellaninstansen. Bent principiellt föreligger icke heller längre det samband mellan kyrkans och skolans angelägenheter, som tidigare kunnat motivera domkapitlens befattning med skolärenden.

Mellaninstanserna skola i första hand avse den nya enhetsskolan; innan denna helt genomförts skola de under övergångstiden även omfatta den nuvarande folk- skolan jämte övriga mot enhetsskolans högstadium svarande skolformer. Huru— vida även gymnasiet skall inordnas under mellaninstanser är för närvarande svårt att bedöma; spörsmålet torde böra närmare övervägas av utredningen. Jag anser mig här endast böra erinra om att statsmakterna ännu icke tagit ställning till vare sig frågan om gymnasiets framtida organisation eller till den provisoriska gym- nasieform, som ansetts erforderlig under övergångstiden, samt att även frågan om en eventuell kommunalisering av gymnasiet ställts på framtiden. Det kan vidare framhållas, att gymnasieorganisationen i förhållande till det övriga skolväsendet är av mycket begränsad omfattning, varför behovet av en mellaninstans för att avlasta skolöverstyrelsen här icke är lika framträdande. Frågan om gymnasiets inordnande under mellaninstansen beror även i hög grad av storleken av de nya mellaninstansernas vcrksamhetsområden.

Vid bedömandet av frågan om vilka uppgifter, som böra anförtros mellanin- stanserna, torde viss vägledning kunna hämtas i 1945 års folkskolesakkunnigas förutnämnda betänkande och förslag. Jag har redan nämnt, att domkapitlens be- fattning med skolärenden bör i princip upphöra. Det torde vidare vara lämpligt, att mellaninstansen övertager handläggningen av en del ärenden, som nu åvilar skolöverstyrelsen. Utredningen torde vidare böra undersöka, i vad mån de av folkskolesakkunniga förordade övriga uppgifterna beträffande den av dem före- slagna mellaninstansen _ nämligen att vara huvudman för vissa befattningsha- vare, anställda för tjänstgöring inom mer än ett skoldistrikt, att vara disciplinär myndighet för lärarpersonalen och att i viss utsträckning fungera som distrikts- styrelse — lämpligen böra tilldelas de nya mellaninstanserna.

De nya mellaninstanserna måste vidare få betydelsefulla uppgifter i fråga om den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan. Vissa icke alltid lättlösta or- ganisations- och samordningsproblem torde härvidlag komma att möta mellanin— stansen, som måste uppehålla fortlöpande kontakt med länsarbetsnämnd, lands— tingets och kommunernas yrkesskolor, hushållningssällskapct m. fl.

Liksom skolöverstyrelsen böra även mellaninstanserna bli ett instrument för det pedagogiska framstegsarbetet på skolans område. Vid sidan av de löpande administrativa uppgifterna böra därför de experimentella och nyskapande bere- das erforderligt utrymme. Det må erinras 0111 vad särskilda utskottet i sitt utlåtan- de 1950:3 i denna fråga anfört, nämligen att >>man bör ha rätt att av mellaninstan- serna vänta något mer än en rutinmässig handläggning av löpande ärenden». Ut- redningen bör ägna stor uppmärksamhet åt dessa spörsmål såväl i vad avser mel- laninstansens konstruktion, så att den pedagogiska sakkunskapen och lekmanna- synpunkterna effektivt få göra sig gällande, som beträffande det närmare sättet för denna verksamhets utövande.

I fråga om mellaninstansernas lämpliga verksamhetsområden har i åtskilliga remissyttranden över folkskolesakkunnigas förslag framhållits, att dessa borde göras större än de nuvarande inspektionsområdena och i flera fall har en anknyt- ning till länsindelningen rekommenderats. Flera skäl torde även enligt min upp- fattning tala i sådana riktning.

Vissa påtagliga fördelar skulle säkerligen vinnas, därest mellaninstansen finge överblicka ett så stort förvaltningsområde som förhållandena medgiva. Antalet ärenden måste nämligen vara tillräckligt stort för uppbyggande av en verklig för- valtning och för att möjliggöra skapandet av en administrativ erfarenhet, var— förutan förvaltningen lätt kan förlora karaktären av myndighet och icke komma i åtnjutande av den nödvändiga auktoriteten. En annan omständighet av icke ringa vikt är, att en förvaltning av större omfattning skulle få bättre möjligheter att anställa fullt kvalificerad personal, vilket i sin tur skulle kunna leda till en ökad decentralisering av ärenden från skolöverstyrelsen. Det är även att befara, att ett relativt stort antal mellaninstanser skulle försvåra en önskvärd enhetlighet i verk- samhet och praxis. De uppgifter med avseende å den förberedande yrkesutbild- ningen och den allmänna pedagogiska reformverksamheten, som enligt vad jag tidigare anfört böra ankomma på mellaninstansen, torde ävenledes tala för att instansens verksamhetsområde ej bestämmes för snävt. Slutligen må framhållas, att den nya kommunindelningen kommer att minska skoldistriktens antal i så- dan grad, att det icke bör möta några svårigheter för mellaninstansen inom ett större område än folkskolesakkunniga tänkt sig att nå önskvärd kontakt med och kännedom om de lokala skolförhållandena.

Därest det vid det fortsatta utredningsarbetet skulle visa sig lämpligt, att mel- laninstansernas verksamhetsområdcn göras större än de nuvarande inspektions- områdena och eventuellt anslutas till länsindelningen, kunde det givetvis synas ligga nära till hands att på ett eller annat sätt knyta instanserna till länsstyrel- serna, t. ex. genom att inom dessa upprätta särskilda sektioner för skolärenden. Tanken härpå har också framförts av 1948 års länsstyrelseutredning i dess i juli 1950 avgivna betänkande rörande länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28). För allmänheten och skoldistrikten skulle en koncentrering av skolärenden till länsstyrelserna måhända kunna innebära vissa praktiska fördelar. Å andra sidan torde sambandet mellan flertalet skolärenden och länsstyrelsernas övriga nuvarande uppgifter vara ganska ringa. Vidare för— tjänar att understrykas vad jag redan tidigare framhållit, nämligen att mellanin- stansen icke skall fungera enbart som administrativ förvaltningsmyndighet. Det

kan befaras, att länsstyrelserna skola vara mindre skickade att leda det pedago- giska reformarbetet. Det är emellertid överhuvud icke möjligt att på grundval av länsstyrelseutredningens överväganden bilda sig en klar uppfattning om möjlig- heten och lämpligheten av att anlita länsstyrelserna som mellaninstanser, varför det bör ankomma på den nya utredningen att ytterligare undersöka denna fråga.

Vid bestämmandet av mellaninstansernas sammansättning bör beaktas vad sär- skilda utskottet anfört om vikten av pedagogisk sakkunskap och lekmannainfly- tande. Behovet av juridisk sakkunskap får heller icke förbises.

I samband med frågan om de nya mcllaninstansernas konstruktion måste givet- vis ocksä spörsmålet om folkskolinspektionens framtida ställning närmare be- lysas.

Det direkta ansvaret för skolväsendet kommer även framdelcs att åvila de la- kula skolmyndigheterna. Den nya enhetsskolan kommer att ställa stora krav på dessa, varför det är angeläget, att de erhålla en så enhetlig och ändamålsenlig . organisation som möjligt. Den nuvarande ordningen med som regel särskilda styrelser på en och samma ort för skolor av olika typ måste ur flera synpunkter betecknas som olämplig, vilket också starkt betonats i samband med riksdags- beslutet i skolfrågan. Det är sålunda viktigt att nu skapa de organisatoriska för- utsättningarna för en framgångsrik lokal ledning av skolan. Åtskilliga problem äro emellertid förknippade därmed; det torde böra uppdragas åt utredningen att närmare överväga dem och framlägga erforderliga förslag.

I de flesta kommuner torde det vara möjligt att genomföra en gemensam sty- relse för alla distriktets skolor, alltså även för gymnasier och yrkesskolor. Jag vill dock framhålla, att det måhända kan befinnas i viss utsträckning påkallat med särskilda styrelser för de yrkesutbildande läroanstalterna; detta blir emellertid beroende av yrkesskolväsendets framtida organisation, varom förslag ännu ej fö- religger. Utredningen bör i detta hänseende hålla kontakt med skolkommissionens yrkesutbildningsdelegation. I de allra största kommunerna kan det kanske vara önskvärt med en uppdelning av skolledningen på flera styrelser; utredningen bör i så fall klarlägga under vilka förutsättningar och i vilka former detta må kunna ske.

Bestämmelserna i den nuvarande skolstyrelselagen torde i väsentliga delar kun- na tjäna som grundval vid regleringen av de nya styrelsernas verksamhet. Det bör dock erinras om att de nya skolstyrelsernas kompetensområde kommer att bli större än folkskolestyrelsernas därigenom att de i viss utsträckning komma att få ansvaret även för högre skolstadier; detta måste givetvis komma att på— verka såväl skolstyrelsernas organisation som omfattningen av de uppgifter, som böra åläggas dem. Å ena sidan kan detta medföra, att skolstyrelserna i vissa frå- gor icke lämpligen böra utrustas med befogenheter som nu tillkomma folkskole- styrelserna beträffande folkskoleväsendet, t. ex. i frågor rörande tillsättning av lärare och angående disciplinära åtgärder mot lärare. Jag återkommer i det föl- jande till frågan om lärartillsättningen. Å andra sidan är det uppenbart, att åt- skilliga ärenden, som nu handläggas av högre myndighet, höra i och med förstär- kandet av den lokala ledningen med fördel kunna hänskjutas till distriktens eget avgörande. Det får icke förbises, att större rörelsefrihet för kommunerna måste hos dessa öka intresset och känslan av gemensamt ansvar för skolan. Städernas foikskolinspektörsförbund har i skrivelse den 26 april 1951 angivit vissa exempel på ärenden, vari beslutanderätten föreslagits överflyttad på de lokala skolsty- relserna, vilken skrivelse jag avser att överlämna till utredningen för övervägande.

Av den lokala Skolstyrelsen väntas även positiva insatser i det pedagogiska för- söksarbetet inom distriktet, och den bör på alla sätt främja lärarnas vidareut-

bildning. Ytterligare en viktig uppgift, som kommer att åvila skolstyrelsen, är att befrämja samarbetet mellan skolan och hemmen.

I sammanhang härmed kommer man in på frågan om skolans fackliga ledning inom distrikten. Utredningen bör ägna även denna fråga uppmärksamhet. Av vikt är att klarlägga de lokala skolledarnas och skolstyrelsernas verksamhetsfält och skolledarnas ansvarighet inför skolstyrelserna.

Beträffande frågan om skolstyrelsernas sammansättning och arbetsformer vill jag fästa utredningens uppmärksamhet på vad särskilda utskottet i sitt utlåtande 1950:3 uttalat i fråga om eventuella nämnder eller delegationer inom skolstyrel- serna samt beträffande skolledarnas deltagande i skolstyrelsens arbete och lärar- kårens representation inom denna.

I övrigt får jag beträffande de nya skolstyrelsernas uppgifter, sammansättning, arbetsformer m. m. hänvisa till vad som anförts i propositionen 1950:133 och sär- skilda utskottets utlåtande 19503.

Det är givetvis önskvärt, att anordningen med gemensam skolstyrelsc kan ge- nomföras så snart som möjligt. I vissa av försöksdistrikten har frågan redan bli- vit aktuell, enär försöksskolorna nått fram till anknytningspunkten för den 4-åriga realskolan, d. v. s. till klass 7, men även i skoldistrikt, där någon försöksverksam— het ej bedrives, kan det ur många synpunkter vara lämpligt, att den nuvarande splittringen i den lokala ledningen ersättes med större enhetlighet. Skolöversty- relscn har i skrivelse den 11 maj 1951 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i enlighet med framlagt förslag utfärda provisoriska föreskrifter beträffande gemensam sty- relse för skola, där försöksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives, och stat- lig realskola. Den gemensamma styrelsen skulle utgöras av folkskolestyrelsen jämte de ledamöter av läroverkets lokalstyrelse, Kungl. Maj:t efter framställning i varje särskilt fall bestämde. Beträffande styrelsens uppgifter skulle gälla bestämmel- serna angående folkskolestyrelse i lagen om skolstyrelse i vissa kommuner samt dessutom, med vissa undantag, bestämmelserna om lokalstyrelse i läroverksstadgan.

Emellertid synes det icke möjligt att utan riksdagens hörande genomföra dessa bestämmelser, som skulle innefatta ett suspenderande i vissa skoldistrikt av den av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftade skolstyrelselagen. Det bemyn- digande, som 1949 års riksdag (statsutskottets utlåtande nr 8, s. 83) givit Kungl. Maj:t att i särskilda fall under försökstiden, då så befinnes påkallat, lämna er- forderliga medgivanden till avvikelser från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens medverkan, torde icke kunna åberopas i förevarande fall. Då frågan om en provisorisk anordning också lämpligen bör ses i sammanhang med spörs- målet om den framtida lokala ledningen av skolväsendet, tala starka skäl för att åt den nu ifrågasatta utredningen uppdrages att ytterligare överväga skolöversty- relsens ifrågavarande försiag, varefter ärendet får underställas 1952 års riksdag. Utredningen torde sålunda böra först gripa sig an med denna fråga och skynd- samt framlägga särskilt förslag därutinnan.

Sedan frågan om den gemensamma styrelsen lösts för försöksdistriktcns de], torde några principiella svårigheter knappast böra möta för ett genomförande un- der övergångstiden av motsvarande organisation även i distrikt, (lär försöksun- dervisning ej bedrives.

Som förut nämnts måste vid övervägandena rörande mellaninstanserna och den lokala ledningen frågan om lärartillsätlningen i enhetsskolan spela en viktig roll. Denna fråga befinner sig ännu i outrctt skick. Varken skolkommissionen eller skolöverstyrelsen har ansett sig kunna taga slutlig ställning till detta spörsmål, och i remissyttrandena ha mycket delade meningar kommit till uttryck, särskilt från lärarorganisationernas sida.

Frågan om lärartillsättningen är otvivelaktigt ett komplicerat problem, på vil- ket måste anläggas både principiella och praktisk-organisatoriska synpunkter. Folkskolans lärare tillsättas för närvarande av vederbörande lokala skolmyndig- hetcr genom val och de högre kommunala skolornas lärare av vederbörande skol- styrelse, medan de statliga högre skolornas lärare — adjunkter och lektorer —— utnämnas av Kungl. Maj:t. Av praktiska skäl är det icke gärna tänkbart att låta alla lärare på enhetsskolans högstadium utnämnas av Kungl. Maj:t. Det synes mig icke heller utan mycket vägande skäl böra ifrågasättas att beröva kommunerna den rätt att tillsätta lärare, som traditionellt tillkommit dem. Därest det skulle be- finnas lämpligt att bibehålla de kommunala skolstyrelserna vid denna deras rätt uppstår frågan, om denna i så fall bör gälla enhetsskolan i dess helhet eller en- dast dess låg- och mellanstadier. Rent principiellt måste ett enhetligt tillsättnings- förfarandc för enhetsskolans samtliga lärare sägas ligga nära till hands. Emeller- tid ha från läroverkslärarhåll rests mycket bestämda invändningar mot att. hög- stadiets lärare skulle tillsättas av de kommunala organen. En annan svårighet i detta sammanhang utgör gymnasiets anknytning till enhetsskolan genom klass 9 g. Det skulle med hänsyn härtill givetvis kunna övervägas att förlägga tillsättningen till den ifrågasatta mellaninstansen, varvid det kommunala inflytandet skulle kun- na tillgodoses genom att kommunal myndighet finge avge förslag eller förord. Därest tanken på ett enhetligt tillsättningsförfarande skulle visa sig svår att ge- nomföra, återstår utvägen med skilda förfaranden på så sätt, att högstadiets lä- rare utses av skolöverstyrelsen eller mellaninstanserna och övriga lärare tillsät- tas på i huvudsak samma sätt som nu gäller för folkskolans lärare. Såsom depar- tementschefen framhållit i propositionen 1950:133 bör nämligen begreppet >>en- hetsskola» givetvis inte tolkas så snävt, att icke olika tillsättningsförfaranden för dess lärarkategorier skulle kunna medgivas, därest starka skäl tala därför. I öv- rigt torde jag få hänvisa till de synpunkter på förevarande spörsmål, som i sam- band med riksdagsbehandlingen uttalats av departementschefen och särskilda ut- skottet. Jag vill slutligen starkt betona, att det för skolans lugna och harmoniska utveckling är av den allra största betydelse att denna fråga löses på ett tillfreds- ställande och för olika parter förtroendeingivande sätt.

Utredningsarbetet rörande lärartillsättningen bör givetvis avse samtliga för en— hetsskolan avsedda lärarkategorier; lärartillsättningen i gymnasiet behöver där- emot icke beröras i vidare mån än som kan föranledas av dess eventuella sam- band med tillsättningen av lärare i enhetsskolan.

Med hänsyn till det redan pågående genomförandet av den 9-åriga enhetssko- lan är det givetvis angeläget, att de organisatoriska frågor, som nu skola utredas, kunna vinna sin lösning så snart som möjligt. Jag har redan nämnt, att spörs- målct om gemensam skolstyrelse i försöksdistrikten helst bör underställas 1952 års riksdag; i övrigt bör utredningsarbetet så bedrivas, att förslag i ämnet kunna framläggas för 1953 års riksdag.

Av de återgivna direktiven framgår, dels att det i utredningens uppdrag ingått att verkställa utredning och framlägga förslag rörande tre var för sig omfattande spörsmål, vilka tillsammantagna bildar ett komplex med förgreningar åt praktiskt taget alla områden av skolorganisationen, dels att utredningsuppdraget föranletts av den 1950 beslutade skolreformen, vars väsentligaste innehåll är upprättandet av en 9-årig enhetsskola, dels ock att utredningens förslag i första hand skulle avse denna nya skola. Utredningsuppdraget har komplicerats därav att det i många avseenden

gällt att utforma förslag, som kan bilda en brygga mellan de nuvarande förhållandena och ett framtida skolväsen, om vilket kännedomen för när- varande är ofullständig. Utredningen har således icke ansett det lämpligt att framlägga förslag av så begränsad räckvidd, att de skulle gälla enbart en framtida enhetsskola och övergångsvis sådana kommuner, där försöks- verksamhet med enhetsskola bedrives, utan samtliga av utredningen utar- betade organisationsförslag är avsedda att träda i kraft den ] juli 1957 med giltighet i princip för samtliga kommuner och för flertalet nuvarande skol- former.

Förslagens förverkligande är att betrakta såsom betydande steg i riktning mot en ny skolorganisation av enhetsskoltyp. Bland åtgärder, vilka bör vid- tagas såsom led i enhetsskolans genomförande och yrkesskolväsendets ut- byggnad, torde ett förverkligande av de efterföljande förslagen rörande skolstyrelseorganisationen och de nya mellaninstanserna vara av hög ange- lägenhetsgrad.

Att utredningsuppdraget fullgjorts i ett hrytningsskedc, där ovisshet rått rörande lösningen av åtskilliga frågor utanför utredningens uppdrag, och att övergångsformer således måste skapas, har i viss mån kommit att prägla arbetet. Svårigheterna härvidlag har varit märkbara, då detaljbestämmelser, som skall gälla såväl nuförhållandena som framtidens skolväsen, skolat ut- formas.

Utredningen framlägger följande författningsförslag: förslag till ny skol- styrelselag, förslag till bestämmelser rörande skolstyrelselagens tillämpning. förslag till disciplinbestämmelser för lärare i kommunala skolor m. m. samt förslag till instruktion för nya mellaninstanser. Dessutom framlägges ett utkast till bestämmelser rörande lärartillsättningen. Emellertid beröres ett stort antal författningar, främst skolstadgorna och av dessa i synnerlig grad folkskolestadgorna, av de framlagda organisationsförslagen. Enligt ut- redningens uppfattning är det mycket angeläget, att utredningens arbete kompletteras med att en helt ny, tidsenlig och lätt användbar folkskolestad- ga eller skolstadga, gemensam för hela riket och så långt möjligt för olika skolformer, utarbetas i anslutning till de omfattande ändringar i folkskole- stadgorna, som blir en följd av ett genomförande av utredningens förslag. Detta arbete torde snarast möjligt böra påbörjas. Såsom grundval för detta arbete torde kunna tjäna det utkast till ny folkskolestadga, vilket 1953 un- der hand av utredningen inlämnats till ecklesiastikdepartementet.

AVDELNING I

Skolväsendets lokala ledning

De skolformer, vars lokala ledning beröres av utredningens förslag i det följande, är: folk- och fortsättningsskolan (enhetsskolan), högre folkskola, kommunal realskola, praktisk kommunal realskola, kommunal flickskola, kommunala skolor för yrkesundervisning, allmänt läroverk samt stats- understött, av kommun ägt handelsgymnasium. För närvarande har envar av dessa skolor i regel sin egen lokala skolledning, d. v. s. egen styrelse och egen facklig ledning. Frågorna om skolstyrelsen och den fackliga ledningen

l behandlas av utredningen var för sig. I närmast följande kapitel göres en ! kort tillbakablick och redogöres för skolstyrelsens nuvarande organisation 1 och uppgifter vid varje ovan angiven skolform. Därefter framlägges förslag * om en ny skolstyrelse (kap. 3), dennas uppgifter (kap. 4) och organisation

l (kap. 5). Slutligen behandlas i denna avdelning den lokala fackliga skol- ledningens utformning (kap. 6).

Kap. 2. Historik och nuvarande förhållanden

Folkskoleväsendet Historik

Enligt 1842 års folkskolestadga skulle i varje skoldistrikt finnas en skol- styrelse med kyrkoherden såsom självskriven ordförande samt i övrigt några av församlingen valda, inom skoldistriktet boende ledamöter. Styrelsen ålåg att >>hava inseende över alla inom distriktet inrättade folkskolor, sorgfälligt vårda deras angelägenheter samt vaka däröver, att undervisningen samvets— grant besörjes och flitigt begagnas.» Skolstyrelsen fick det ansvarsfulla upp- draget att organisera den nya skolan, >>utstaka de rotar» i vilka försam— lingen med avseende på undervisningen lämpligen borde indelas, anskaffa och underhålla tjänliga rum för distriktets skolor samt bestämma de tider, då undervisningen skulle meddelas och offentliga förhör hållas.

Vid tillsättning av lärare skulle skolstyrelsen bland de sökande uppsätta tre på förslag, mellan vilka därefter val skulle anställas av i sockenstäm- man röstberättigade medlemmar. Därvid gällde kyrkoherdens röst som vid klockarval, d. v. s. han disponerade hälften av alla avgivna röster.

Om lärare ej på tillbörligt sätt skötte sin syssla, kunde han av skolsty- relsen meddelas varning eller, om detta ej hade äsyftad verkan, skiljas från sin befattning.

Gentemot kyrkoherdens självskrivenhet liksom mot regeln om hans halva röstetal riktades tidigt skarp kritik. Redan vid 1847—1848 års riksdag väck- tes sålunda motioner om avskaffande av självskrivenheten samt om änd- ring av röstningsförfarandet.

Genom tillkomsten av 1862 års kommunalförordningar avskildes skol- ärendena från kommunalförvaltningen och lades under kyrkostämman, som blev folkskolans anslagsbeviljande myndighet. Skolstyrelsen ersattes av ett skolråd, där kyrkoherden fortfarande skulle vara självskriven ordförande. övriga ledamöter skulle till lämpligt antal, dock inte under fem, utses av kyrkostämman bland för nit om skolväsendet kända män. Den speciella bestämmelsen om ordförandens röstetal vid lärarval avskaffades. Emel- lertid var pastors självskrivenhet fortfarande en nagel i ögat på många. Redan vid 1862 års riksdag och sedan vid nästan varje riksdag un- der en följd av år väcktes förslag om att kyrkostämman själv skulle välja ordförande i skolrådet. Den prästerliga självskrivenheten upphävdes dock icke förrän 1930.

1842 års folkskolestadga förblev gällande i fyrtio år. 1882 års förnyade stadga innehöll visserligen inga genomgripande förändringar men gavs en form och en uppställning, som i mycket fortfarande går igen i nu gällande stadga. Vid den omarbetning som företogs år 1897 tillkom som en betydel- sefull nyhet bestämmelser om kommunal skolledare. Där kyrkostämman beviljade medel för ändamålet, ägde skolrådet rätt att till sitt biträde antaga folkskolinspektör med skyldigheter, som skulle angivas i särskild instruk- tion. Inspektören skulle ha rätt att vara närvarande vid Skolrådets sam- manträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Först 1917 in- fördes emellertid i stadgan mera detaljerade bestämmelser rörande kom- munal folkskolinspektör och överlärare.

Frågan om lärarkårens representation i skolrådet, om vilken en motion väckts redan vid 1869 års riksdag, löstes slutligt år 1905, då genom en i administrativ ordning vidtagen ändring av folkskolestadgan föreskrevs skyl- dighet för en av lärarkåren utsedd representant att närvara vid samman- trädena.

Det första steget i den nu praktiskt taget fullbordade utvecklingen mot folkskoleväsendets övergång från den kyrkliga till den borgerliga kommu— nen togs år 1857, då Göteborgs folkskoleväsen underställdes den borgerliga kommunen, som för dess ledning valde en allmän folkskolestyrelse. År 1903 antogs en lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, varigenom beslu- tanderätten rörande folkskoleväsendet överfördes från kyrkostämma och kyrkofullmäktige till stadsfullmäktige. Genom en är 1909 antagen lag om folkskoleväsendet i vissa städer skapades möjlighet att i städerna, efter med—

Folkskoleväsendets ställning i kommunalrättsligt hänseende

givande av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, överföra folkskoleväsendet från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.

Intill den 1 januari 1955 var emellertid den obligatoriska skolan i princip en den kyrkliga kommunens angelägenhet. Enligt lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse ägde nämligen varje territoriell församling att själv vårda folk- och fortsättningsskoleväsendet i församlingen. Undantag gjor- des emellertid för kommun, som avsågs i den ännu gällande lagen av den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner. Sistnämnda lag omfattar de kommuner, som sammanfaller med skoldistrikt (församling) och där kom— munal- eller stadsfullmäktige finns; i dessa fall skall den obligato— riska skolan vara den borgerliga kommunens angelägenhet. Som framgår av det sagda har 1930 års skolstyrelselag formellt karaktären av en spe- ciallag men redan ganska snart efter dess tillkomst började en successiv övergång från kyrkligt till borgerligt huvudmannaskap för det obligatoriska skolväsendet, vilken utveckling den 1 januari 1955 fortskridit så långt att skolstyrelselagen då gällde i alla rikets kommuner utom 12.

I samband med tillsättandet av 1953 års församlingsstyrelsekommitté överlämnade skolstyrelseutredningen den 22 april 1953 till chefen för eck- lesiastikdepartementet en promemoria angående den obligatoriska skolans ställning i kommunalrättsligt avseende. Efter en redogörelse för den histo- riska utvecklingen på området anfördes i promemorian:

Såsom framgår av (len nu lämnade redogörelsen kan den utveckling i riktning mot folkskoleväsendets överförande till den borgerliga kommunen, som länge på- gått, numera anses vara praktiskt taget fullbordad. Endast i ett försvinnande litet antal fall är folkundervisningen 'ännu en församlingens angelägenhet. I skarp motsats till detta faktiska förhållande står församlingsstyrelselagens bestämmelser, enligt vilka vården om folkundervisningen i princip fortfarande åvilar försam— lingarna. Redan dessa omständigheter utgöra en anledning att överväga, huruvida icke en ändring i den rättsliga grunden för folkskoleväsendet bör komma till stånd. De principiella skäl, som i olika sammanhang anförts för folkskoleväsen- dets överflyttning till den borgerliga kommunen och som redovisats i den ovan lämnade historiken, tala dessutom för att en överflyttning bör ske även i de återstående fallen. Dessa principiella skäl ha för övrigt vunnit i styrka genom den vidgade rätt till utträde ur svenska kyrkan, som införts genom den år 1951 antagna religionsfrihetslagen.

Till nu anförda skäl för en ändring av församlingsstyrelselagen kommer emel- lertid även ett annat. Den i princip beslutade enhetsskolan skall enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen i denna del bifallna proposition (19502133) vara en kommunal skola. Det synes uppenbart att med ordet »kommunal» i detta sammanhang åsyftas endast den borgerliga kommunen. I samband med enhetsskolans genomförande måste alltså principen om det obligatoriska skolväsendet såsom en församlingens angelägenhet ersättas av en motsvarande allmän regel om den borgerliga kommu- nen såsom huvudman för den obligatoriska skolan. De författningar, som aktuali-

seras av enhetsskolan, måste bygga på sistnämnda regel. Vissa av dessa författ- ningar (bl. a. de som angå de kommunala skolstyrelserna) äro emellertid avsedda att träda i tillämpning redan före enhetsskolans införande. Detta utgör ytterligare ett skäl att nu ändra den kommunalrättsliga grunden för det obligatoriska skol- väsendet.

En sådan principiell ändring, som här förordats, behöver inte medföra, att folk- skoleväsendet, på de ställen, där det ännu är en församlingens angelägenhet, ome— delbart överflyttas till den borgerliga kommunen. En viss övergångstid kan av praktiska skäl befinnas lämplig. Såsom framgår av det förut sagda är det ur en- hetsskolans synpunkt inte nödvändigt att överflyttningen sker förrän i samband med skolreformens genomförande. Å andra sidan är det av principiella skäl önsk- värt, att den sker snarast möjligt. Tidpunkten torde i varje särskilt fall få bestäm- mas med hänsyn till de i fallet föreliggande omständigheterna. En övergångsbc- stämmelse av denna innebörd torde böra meddelas.

Efter hemställan av skolstyrelseutredningen uppdrog Kunglf Maj :t åt för- samlingsstyrelsekommittén att verkställa den revision av församlingssty- relselagen, som den förordade förändringen skulle kräva. I överensstäm- melse med ett av kommittén utarbetat förslag till lag om ändring av för- samlingsstyrelselagen, innebärande bl. a. att ur den sistnämnda skulle ute- slutas alla bestämmelser om skolväsendet, framlades därefter proposition (nr 207) för 1954 års riksdag. Propositionen antogs av riksdagen och lag— ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1955. I en övergångsbestämmelsc stadgas, att vad församlingsstyrelselagen i sin gamla lydelse innehåller rö- rande folk— och fortsättningsskoleväsendet tills vidare skall äga tillämpning beträffande församling, där nämnda skolväsen den 1 januari 1955 var en församlingens angelägenhet. Någon ändring gjordes icke i 1930 års skol- styrelselag.

Läget är alltså för närvarande det, att principen om den obligatoriska skolan såsom en församlingens angelägenhet blivit upphävd utan att någon motsvarande allmän regel om den borgerliga kommunen såsom huvudman för denna ännu trätt i stället.

Såsom anförts i det ovan återgivna avsnittet ur skolstyrelseutredningcns promemoria och på de skäl som där angivits torde de författningar angå- ende de kommunala skolstyrelserna m. in., som ingår i utredningens för— slag, böra bygga på en allmän regel, att det obligatoriska skolväsendet skall vara en borgerligt kommunal angelägenhet. Den viktigaste av nämnda för- fattningar är en lag, som upptar de grundläggande bestämmelserna om skolväsendets lokala ledning. Utredningen har funnit det lämpligt att prin- cipen i fråga om huvudmannaskapet kommer till uttryck i denna lag genom föreskrifter om kommunernas allmänna skyldigheter med avseende å det obligatoriska skolväsendet (2 5 förslaget till skolstyrelselag).

Folkskolestyrelsens nuvarande organisation och uppgifter

Enligt 1930 års skolstyrelselag skall förvaltningen och värden av kom- munens folk- och fortsättningsskolväsende handhavas av en folkskolesty-

relse (4 5). Där kommunen finner det vara till fördel för skolväsendet, kan särskild fortsättningsskolestyrelse utses. I det fåtal kommuner där kyrko— församlingen fortfarande är huvudman för folk- och fortsättningsskolvil sendet är skolrådet styrelse för detsamma. Folkskoleväsendet i Stockholms stad är reglerat genom särskilda författningar (se avd. IV).

Ledamöter i folkskolestyrelse väljes av kommunal- eller stadsfullmäktige till det antal fullmäktige finner lämpligt med hänsyn till kommunens vidd och folkmängd. Antalet ledamöter får dock icke vara under 5 och över 21. Suppleanter utses till lämpligt antal (7 5). Såväl ledamöter som suppleanter ! kan väljas proportionellt (9 5). Valbar som ledamot eller suppleant av % folkskolestyrelsen är den som är röstberättigad vid kommunal- eller stads- ) fullmäktigeval och uppnått tjugotre års ålder. Som särskild kvalifikation gäller, att vederbörande skall anses vilja befordra skolväsendet. Den som är omyndig, i konkurstillstånd eller av allmänna fattigvården omhänder- tagen för varaktig försörjning är icke valbar (8 5).

Mandatperioden är fyra år, räknat från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall förrättas året näst efter det, då all- männa val av kommunal- eller stadsfullmäktige ägde rum (9 5). | Skolstyrelseutredningen har hos ett 80-tal kommuner, valda så att de kan anses ; representativa för olika slag av kommuner, gjort en förfrågan angående antalet le- . damöter och suppleanter i folkskolestyrelsen. Av de sammanställda uppgifterna ( framgår, att endast ett av dessa skoldistrikt har mindre än 7 ledamöter i folkskole-

styrelsen; att ett övervägande antal har 9 eller 11 ledamöter; att 11 distrikt — nära 14 % av de tillfrågade—har mer än 15 ledamöter; att detta större ledamotstal före- i kommer lika mycket bland de mindre distrikten som bland de större; att 3 distrikt | (Göteborg, Styrsö i Göteborgs och Bohus län samt Själevad i Västernorrlands län) ] har högsta tillåtna antal ledamöter, 21, samt att även mycket stora distrikt före- kommer bland dem, som har ett litet antal ledamöter, exempelvis Malmö med 9 ledamöter och 5 suppleanter.

Beträffande antalet suppleanter i folkskolestyrelsen framgår, att ungefär hälften av kommunerna valt samma antal suppleanter som ledamöter, medan den andra hälften valt färre suppleanter än ledamöter.

Folkskolestyrelsen väljer årligen inom sig ordförande och vice ordföran- de. Till ordförande kan utses kyrkoherden i det pastorat, till vilket koln- inunen hör, eller, för det fall kommunen tillhör mer än ett pastorat, den bland kyrkoherdarna domkapitlet bestämmer, även om han ej är ledamot av styrelsen (10 och 13 55). Styrelsen sammanträder på ordförandens kal— lelse, så ofta han finner det behövligt, eller när minst halva antalet leda— möter för uppgivet ärende gör framställning därom. Suppleanterna i folksko- lestyrelsen bör kallas till tjänstgöring i den mån det erfordras på grund av hinder för ledamot eller då det uppkommit ledighet efter ledamot, som icke utsetts vid proportionellt val, och denna ledighet icke kunnat fyllas. Supp- leanterna har rätt att även eljest närvara vid styrelsens sammanträden (11 och 12 55).

För att folkskolestyrelse skall vara beslutför måste mer än hälften av

ledamöterna vara närvarande. För vissa ärenden äger skolstyrelsen emel- lertid överlämna sin beslutanderätt till särskilda inom styrelsen utsedda nämnder. Dessa ärenden är

a) beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare;

h) tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen;

e) åtgärder enligt gällande folkskolestadga mot vanartade skolbarn samt tredskande föräldrar och målsmän;

d) mindre ärenden av ekonomisk natur. Särskild nämnd skall bestå av minst fyra personer. För att nämnds be- slut skall vara giltigt fordras, att minst tre av ledamöterna deltagit i be— slutet och varit ense om detsamma. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall anmälas för folkskolestyrelsen vid dess nästa sammanträde (13 5).

I samband med ovan nämnda förfrågan till vissa skoldistrikt angående folksko- lestyrelsernas ledamotsantal inhämtades också vissa uppgifter rörande nämnder- na, varav framgår, att skolstyrelserna allmänt begagnar sig av rätten att till en el- ler flera nämnder delegera beslutanderätten i vissa ärenden. Endast i två av de tillfrågade skoldistrikten saknas nämnd. Vanligen har skolstyrelsen utsett tre nämnder, men ett högre antal förekommer också. I sju distrikt finnes fler än fem nämnder. Vanligast förekommande är undervisningsnämnd, ekonominämnd, skol- måltidsnämnd och betygsnämnd.

Vid sammanträde med folkskolestyrelsen eller särskild nämnd äger den ovannämnde kyrkoherden rätt att närvara och deltaga i överläggningarna samt framställa förslag men får ej deltaga i besluten utan att vara ledamot. Likartade bestämmelser finns i folkskolestadgan rörande rätt för en re- presentant för lärarkåren att deltaga vid folkskolestyrelsens och dess nämn- ders sammanträden. Denne äger dock icke rätt att deltaga i behandling av frågor rörande tjänstgöringsbetyg åt eller disciplinära åtgärder mot lärare (Fst & 8 i:1.). Där särskild Skolläkare är anställd, äger denne att närvara vid behandlingen av ärenden rörande hälsovård, sexualhygien och fysisk fostran (Fst & 8 i:2.). Distriktsöverlärare eller kommunal folkskolinspektör är skyldiga att närvara vid skolstyrelsens och dess nämnders sammanträ- den. Liksom lärarkårens representant och skolläkaren äger de därvid del— taga i överläggningarna men ej i besluten, men de har rätt att få sina ut- talade meningar antecknade till protokollet (Fst 55 8 b:7 och 8 d).

Omröstning inom folkskolestyrelsen sker öppet utom vid val, där den sker med slutna sedlar (14 5). Vid styrelsens sammanträden skall ordfö- randen föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll. Detta skall justeras av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av styrelsen utsedda närvarande ledamöter. Justering kan dock verkställas av styrelsen anting— en genast eller vid nästa sammanträde. Sedan protokollet justerats skall i landskommun en förteckning över de vid sammanträdet fattade besluten och de beslut, som därvid anmälts från styrelsens nämnder, söndagen efter beslutens fattande anslås på därför avsedd plats i eller invid kyrkan under det att i stadskommun motsvarande förteckning skall anslås hos styrelsen

Folkskolestyrelses uppgifter jämlikt skolstyrelselagen finns angivna främst i 5, 6 och 18 55. Enligt dessa skall folkskolestyrelse i enlighet med gällande författningar och reglementen ordna och med uppmärksamhet följa undervisningen samt tillsätta och avskeda lärare och annan personal. Det åligger den vidare att utöva den ekonomiska förvaltningen och att ha tillsyn över lokaler, som upplåtits för undervisningen. Förutom att förbe— reda ärenden, som skall förekomma till behandling hos fullmäktige, skall styrelsen hos kommunal- eller stadsfullmäktige göra framställningar och förslag, då så påfordras. Den skall också ombesörja verkställigheten av ;fullmäktiges beslut, i den mån detta ej uppdragits åt särskilt därtill ut— sedda styrelser, nämnder eller personer. Folkskolestyrelsen har även att taga viss befattning med angelägenheter avseende kyrkomusikers anstäl- lande och verksamhet enligt bestämmelser i kyrkomusikerstadgan. Skolstyrelsen skall uppgöra förslag till utgifts— och inkomststat, vilket skall ingivas till stads- eller kommunalfullmäktige årligen före den 15 sep- tember. Före den 15 januari skall folkskolestyrelse i landskommun och före den 1 mars folkskolestyrelse i stadskommun avlämna redovisning för de . medel styrelsen under nästföregående kalenderår haft om hand (6 5). i Fortsättningsskolan leder sitt ursprung från bestämmelser i 1842 års folkskolestadga. Först 1918 fick denna skolform sin egen stadga i samband ! med att den gjordes obligatorisk för alla barn. Som ovan angivits har kom- munen rätt att, om den finner det vara till fördel för skolväsendet, utse särskild fortsättningsskolestyrelse. Detta har emellertid på senare tid icke skett i något skoldistrikt utan folkskolestyrelsen handhar också denna del av folkskoleväsendet.

De högre kommunala skolorna Historik

Av nu befintliga högre kommunala skolor är högre folkskolan den äldsta. Denna skolform, som tillkom genom beslut vid 1856—1858 års riksdag, var från början avsedd att tillgodose landsbygdsungdomens behov av fortsatt utbildning, och det föreskrevs därför, att högre folkskolor endast fick upp- rättas på landsbygden. För dessa tidiga högre folkskolor tillämpades av allt att döma de bestämmelser om skolans ledning, som gällde för folkskolan. 1893 medgavs, att högre folkskolor fick upprättas även i städer, som sak- nade allmänt läroverk eller »pedagogi». 1909 bortföll denna inskränkning, men något större antal högre folkskolor upprättades inte.

Allmänna bestämmelser om förvaltningen och ledningen av de högre folk- skolorna saknades länge. En praxis tycks dock ha utvecklats, att vissa be- stämmelser härom skulle införas i skolans reglemente, som i varje särskilt fall fastställdes av Kungl. Maj:t.

Den första stadgan för de högre folkskolorna utfärdades 1918 och ersat—

tes år 1934 av en ny, i allt väsentligt oförändrad stadga. Under senare år har högre folkskolan mest haft karaktär av övergångsform till den kom— munala mellanskolan. Budgetåret 1954/55 upprätthölls endast 10 högre folkskolor.

De starka strävanden att göra högre folkskolan till en praktisk läroan- stalt vid sidan av de allmänna läroverken, som tidigt framträdde, ledde 1918 till riksdagsbeslutet att högre folkskola skulle vara antingen yrkesbestämd eller allmän. Ur den yrkesbestämda högre folkskolan utvecklade sig sedan de praktiska mellanskolorna (realskolorna), vilka tillkom genom riksdags- beslut 1933. För dessa skolor gäller stadgan för högre folkskolor, dock att i fråga om lärjungars intagning, flyttning och examen särskilda bestäm- melser tillämpas.

De kommunala realskolorna leder sitt ursprung från de år 1909 inrättade kommunala mellanskolorna. Varje mellanskolas förhållande reglerades ur- sprungligen genom ett av Kungl. Maj:t godkänt reglemente. Kommunen ut— såg styrelse för skolan och svarade för dess underhåll. Överstyrelsen för ri- kets allmänna läroverk hade inseendet över skolan och ägde för detta än- damål utse inspektor. År 1911 utfärdades utförligare bestämmelser om de kommunala mellanskolorna. Skolstyrelsen skulle bestå av minst fem per- soner. Bestämmelser om dess sammansättning och om revision av dess räkenskaper In. ni. skulle intagas i skolans reglemente. Rektor eller fö— reståndarinna skulle vara självskriven ledamot av styrelsen, och skolans läkare skulle vid behandling av frågor rörande hygieniska förhållanden äga säte och stämma i styrelsen. Någon särskild representant för kollegiet skulle icke finnas.

Skolstyrelsen skulle äga tillsätta lärare, dock icke rektor, som skulle för- ordnas av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk efter förslag av sty- relsen. Denna ägde vidtaga disciplinära åtgärder mot lärare, om så befun- nes befogat.

Fullständig stadga för de kommunala mellanskolorna utfärdades först 1918. Denna blev med mindre ändringar gällande till år 1933, då nuvarande stadga utfärdades.

Före 1927 års läroverksreform leddes och kontrollerades realexamen av medlem eller ombud för skolöverstyrelsen. Ledningen av examen uppdrogs 1928 åt skolans rektor, varigenom i detta avseende full överensstämmelse med läroverken uppnåddes.

Efter förslag av särskilda sakkunniga beslöt 1928 års riksdag, att kom- munala flickskolor skulle upprättas. Denna skolform övertog i stor ut- sträckning den verksamhet, som sedan gammalt bedrivits av enskilda flick- skolor och i viss mån av statliga samskolor. Stadga och undervisningspla— ner för de kommunala flickskolorna utfärdades samma år. Stadgan är med vissa ändringar ännu gällande.

i l l |

Lokalstyrelsens nuvarande organisation och uppgifter

Bestämmelserna i gällande stadgor rörande styrelse och ledning för högre folkskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor och kommunala flickskolor är i princip lika. I den mån olikheter förekommer angives detta i det följande.

För kommunal realskola och högre folkskola skall finnas en av minst fem personer bestående styrelse. Suppleanter skall utses till halva antalet mot de valda ledamöterna eller, om dessas antal icke är jämnt, till det an- tal som är närmast över hälften. Tjänstgörande rektor är självskriven le- damot med skolans tillsynslärare som, suppleant.

För kommunal flickskola är bestämmelserna något avvikande. Styrelsen skall här bestå av minst fyra valda ledamöter samt dessutom av skolans rektor och dess tillsynslärare, om sådan är anställd. I styrelsen skall fin- nas minst två kvinnliga ledamöter. Suppleanter, av vilka minst en skall vara kvinnlig, utses till det antal som ovan angivits för övriga högre kom— munala skolor.

Vid val av styrelse till praktisk kommunal realskola och till sådan högre folkskola, som är inriktad på att giva utbildning för visst yrke eller viss ”yrkesgrupp, skall om möjligt minst två i sådant yrke eller yrkesgrupp sak- kunniga personer vara medlemmar av skolstyrelsen. Beträffande ett- eller tvåårig högre folkskola gäller, att där särskilda förhållanden det föranle- der, viss i reglementet angiven begränsad befogenhet med avseende på sko- lans förvaltning kan tilläggas styrelsen för folkskoleväsendet i det skol- distrikt, där skolan är belägen. Vid sammanträde med styrelse och nämnd, där ärende rörande högre folkskola förekommer till behandling, skall dock skolans rektor äga närvara och i fråga om dylika ärenden deltaga i såväl överläggningar som beslut.

För skolor av här ifrågavarande slag skall finnas ett av skolöverstyrel— sen för varje särskild skola fastställt reglemente. I detta skall bl. a. givas erforderliga föreskrifter om styrelsens sammansättning och om valbarhet till ledamot av styrelsen, om den tid valet skall avse samt om hur det skall försiggå.

Styrelsen utser för varje kalenderår inom sig bland de valda ledamöterna ordförande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaför- valtare. Sekreterare är, såvitt ej i skolans reglemente annorlunda bestäm- mes, skolans tjänstgörande rektor. .

Rätt att deltaga i styrelsens överläggningar men ej i dess beslut äger skolans av skolöverstyrelsen utsedde inspektor samt skolans tillsynslärare vid de tillfällen, då den sistnämnde ej inträtt som suppleant för rektor (detta gäller ej kommunal flickskola, där tillsynsläraren, som ovan nämnts, är ledamot av styrelsen). Vid behandling av frågor, som rör lärjungarnas hälsotillstånd och sundhetsförhållandena vid skolan äger skolläkaren rätt att deltaga i såväl överläggningar som beslut.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden, då denne finner det behövligt, eller då skolans rektor eller minst två andra ledamöter gör fram- ställning därom. För att styrelsen skall vara beslutmässig, måste flera än hälften av ledamöterna vara närvarande. För beslut om tillsättning av or- dinarie lärare eller om disciplinär åtgärd mot lärare gäller dock, att sty- relsen skall vara fulltalig. Avser beslut tjänstgörande rektor (eller, så vitt angår de högre folkskolorna, lärare, som är medlem av styrelsen) äger han icke deltaga i ärendets behandling. Detsamma gäller skolans tillsynslärare.

Val sker med slutna sedlar och lotten skiljer vid lika röstetal. I övrigt sker omröstning öppet. Är rösterna lika fördelade, gäller den mening ord— föranden biträder. '

Styrelsens protokoll justeras vid nästa sammanträde; dock kan, särskilt för varje gång, uppdragas åt minst två av styrelsens ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.

Skolstyrelsen skall ha sorgfällig vård om skolan, söka främja dess verk- samhet och tillvarataga dess intressen samt tillse, att skolan fyller sitt än- damål och att dess arbete fortgår efter givna föreskrifter. Ledamöterna bör genom besök i skolan och åhörande av undervisningen skaffa sig kännedom om skolans verksamhet, lärares och lärjungars förhållanden samt om bygg- nader och andra skolans tillhörigheter. Om giltig anledning till anmärkning föreligger, skall ledamot söka rättelse genom rektor eller, där så befinnes erforderligt, därom göra anmälan för skolans styrelse.

Skolstyrelsen skall årligen uppgöra förslag till utgifts— och inkomststat, som skall avlämnas till den korporation, som enligt skolans reglemente skall bevilja anslag till skolan. Om den borgerliga kommunen är huvudman för skolan, skall redovisning av de medel, som skolstyrelsen under nästföre- gående år omhänderhaft, ske enligt de bestämmelser, som härom gäller för folkskolestyrelse. Upprätthålles skolan av kyrklig kommun, skall i detta avseende gälla vad som är föreskrivet rörande Skolråd.

Envar ledamot av styrelsen är gemensamt med de övriga ansvarig för de medel, som styrelsen har under sin förvaltning, ävensom för den förlust som kan uppkomma för skolområdet på grund av säkerhetshandling mot vilkens godkännande han icke till protokollet gjort anmärkning.

Även beträffande undervisningen har skolstyrelsen vissa uppgifter. Den upprättar förslag till undervisningsplan (detta gäller dock ej kommunal realskola eller praktisk kommunal realskola), yttrar sig om antagande av läroböcker samt bestämmer i vissa fall därom, bestämmer om den dagliga undervisningstiden samt dag för termins början och slut m. m.

Skolstyrelsen tillsätter och avskedar lärare samt tjänstebiträden, som ställes till styrelsens förfogande. Rektor förordnas och avskedas dock av skolöverstyrelsen. Vikarie för rektor tillsättes av skolstyrelsen för högst sex månader. Finner skolstyrelsen giltig anledning till anmärkning mot lä— rare eller rektor för fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av dennes

vandel, äger styrelsen vidtaga disciplinära åtgärder i form av föreställning och varning eller skilja vederbörande från hans befattning för viss tid eller för alltid. I sistnämnda fall skall beslutet underställas skolöverstyrelsen för prövning och godkännande. Styrelsen kan även i vissa fall tills vidare av- stänga lärare eller rektor från hans befattning.

Vid kommunal realskola och kommunal flickskola skall skolöverstyrel— sen förordna inspektor, vilken icke må vara ledamot av skolstyrelsen. Även vid högre folkskola och praktisk kommunal realskola kan inspektor för- ; ordnas. Inspektor äger bestämma tid för årsavslutning; dock ej vid prak- ' tisk kommunal realskola och vid högre folkskola, där skolstyrelsen fast— ! ställer tid härför. Vid den muntliga prövningen i realexamen äger inspek- l l l |

tor (eller närvarande ledamot av skolstyrelsen) bestämma vilka delar av högsta klassens kurs, som förhören skall omfatta. Vid utfärdandet av tjänstgöringshetyg åt rektor skall yttrande infordras från skolans inspek-

1 tor. Han skall också granska rekvisitioner av statsbidrag till lärarlöner och skolhälsovård samt tillse, att de härför stadgade villkoren är uppfyllda. Beträffande högre folkskolor åligger det folkskolinspektören att granska statsbidragsrekvisitioner.

' De kommunala yrkesskolorna

De kommunala yrkesskolorna leder sitt upphov från riksdagsbeslutet 1918 om praktiska ungdomsskolor. Yrkesskolornas förhållanden regleras nu genom Kungl. Maj:ts förnyade stadga för den kommunala yrkesunder— visningen (1921 :706), vilken skiljer mellan flera olika skolformer: lärlings- skolor, yrkesskolor, verkstadsskolor, ettåriga handelsskolor och hushålls- skolor. För samtliga gäller de bestämmelser angående styrelse och förvalt- l ning, som finns intagna i åå 36—42 nämnda stadga.

Den lokala ledningen av kommunal yrkesskola handhaves av en yrkes- skolstyrelse bestående av minst fyra, högst åtta ledamöter, utsedda av stads- fullmäktige eller däremot svarande kommunala myndighet. Självskriven ledamot är skolans rektor eller, där flera skolor finns, en av skolornas rek— torer, utsedd på sätt som bestämmes i skolans reglemente. Till ledamöter i yrkesskolstyrelsen bör utses lämpliga personer, män eller kvinnor, där- ibland såväl arbetsgivare som arbetstagare. De bör äga god kännedom om ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verk— samhetsområden, som undervisningen i yrkesskolan avser. Minst det antal, som är närmast över hälften av styrelsens samtliga ledamöter, skall utgöras av representanter för dessa yrkes— och verksamhetsområdcn.

Kommunal yrkesskolas styrelse utser inom sig för varje kalenderår ord- förande och vice ordförande samt inom eller utom styrelsen kassaförval- tare. Styrelsens protokoll föres av rektor. Ordföranden kallar till samman- träde, så ofta han finner det behövligt, eller då rektor eller minst två andra

ledamöter hos honom gör framställning därom. För att styrelsen skall vara beslutmässig måste mer än hälften av ledamöterna vara närvarande. Val liksom tillsättande av tjänstebefattning sker med slutna sedlar. Lotten skil— jer mellan dem som fått lika röster. Omröstning sker i övrigt öppet. Är rösterna därvid lika delade, gäller den mening ordföranden biträder. Avser beslut tjänstgörande rektor, äger denne icke att deltaga i beslutet.

För de medel, som står under styrelsens vård och förvaltning, är styrel- sens samtliga ledamöter ansvariga.

Yrkesskolstyrelsens uppgifter och befogenheter finns angivna dels i yr- kesskolstadgans & 41 och dels i vederbörande skolas reglemente. I princip skiljer sig yrkesskolstyrelses åliggande endast obetydligt från folkskolesty- relses. Dock må nämnas, att rektor tillsättes av överstyrelsen för yrkesut- bildning efter förslag av yrkesskolstyrelsen, medan skolledare vid folkskola väljes av skolans styrelse bland de tre skolöverstyrelsen uppsatt på för- slag.

Möjlighet finnes att i kommun, där yrkesskola uppdelats i yrkesavdel— ningar med hänsyn till skilda yrken eller verksamhetsområdcn, under yr- kesskolstyrelsen tillsätta en särskild nämnd för varje yrkesavdelning eller grupp av yrkesavdelningar. Om val av sådan nämnd samt om dess sam— mansättning och arbetsordning skall vara bestämt i skolans reglemente. Dock skall alltid iakttagas, att det yrke eller verksamhetsområde, för vil— ket undervisningen inom viss yrkesavdelning eller grupp av yrkesavdel- ningar är avsedd, är företrätt i nämnden. Yrkesnämnderna består i regel av, förutom skolans rektor, två på förslag av representativa organisationer av företagare och anställda utsedda ledamöter, en från vardera parten.

För varje yrkesskola äger överstyrelsen för yrkesutbildning att förordna en inspektor, som skall besöka skolan och taga kännedom om undervis- ningen, och om brister därvid uppmärksammas, göra anmälan hos översty— relsen. Inspektor har vidare till uppgift att granska rekvisitioner av stats— bidrag och därvid avge vitsord dels beträffande antalet undervisningstim— mar, för vilka understöd begäres, dels huruvida stadgade villkor för un- derstöds erhållande är uppfyllda.

I 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas betänkande rörande yrkesutbild- ningen (SOU 1954:11) ingår förslag till ny yrkesskolstadga, vars antagan- de skulle innebära vissa förändringar rörande yrkesskolornas styrelse och förvaltning. Med hänsyn till innebörden av skolstyrelseutredningens i det följande framlagda förslag bör de sakkunnigas förslag nu icke föranleda ändrad lagstiftning i fråga om styrelsens organisation.1

Handelsgymnasierna

De statsunderstödda handelsgymnasierna var läsåret 1954/55 14 till an— talet och hade i flertalet fall primärkommun till huvudman. De står under

1 Ny stadga har utkommit från trycket den 12 augusti 1955 (nr 503).

inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning, som för varje gymnasium skall förordna en inspektor. Den närmaste ledningen utövas av en styrelse, om vars uppgifter och sammansättning bestämmelser skall meddelas i ett för varje skola gällande reglemente, vilket fastställes av överstyrelsen efter förslag av skolans styrelse, som i ärendet skall höra lärarkollegiet. De stats— understödda handelsgymnasiernas förhållanden regleras genom KK 1953: 528. Bland de uppgifter denna ålägger styrelsen må nämnas att tillsätta och entlediga lärare (ej rektor, som tillsättes av överstyrelsen), att bevilja tjänstledighet åt lärare (åt rektor för tid understigande ett år) samt att förordna vikarie för rektor under högst sex månader. Rektor är i regel le- damot av skolans styrelse.

De allmänna läroverken Historik

Ledningen av de allmänna läroverken utövades sedan äldsta tid och un- der hela 1800—talet närmast av domkapitlen med rektor som ansvarig för den direkta styrelsen av varje särskilt läroverk. Trots omfattande och in— tressanta förslag om lokalstyrelser för läroverken av 1884 och 1899 års läroverkskommittéer inrättades sådana styrelser först genom 1928 års lä— roverksstadga, sedan ett embryo dessförinnan skapats genom beslut vid 1904 års riksdag om uppskattningsnämnder för befrielse från eller ned— sättning av terminsavgifter.

Beslutet om lokalstyrelser vid de allmänna läroverken grundades på för- slag av 1918 års skolkommission, framlagt i betänkande den 28 april 1922. Kommissionen föreslog, att läroverken skulle ställas under inseende av en lokal styrelse med ganska vida befogenheter. Där inom samma ort två eller flera läroanstalter av detta slag förekom, borde lokalstyrelsen i regel vara gemensam, eventuellt uppdelad i flera nämnder. Skulle emellertid svårighe- ter för en sådan gemensam styrelse yppa sig och skulle man finna det mera ändamålsenligt med skilda styrelser, borde garantier dock skapas för en på betryggande sätt ordnad samverkan mellan de olika styrelserna. Även sam- verkan mellan ifrågavarande styrelser och folkskolans ledning inom orten vore av största Vikt.

Enligt kommissionen borde lokalstyrelsens uppgifter i huvudsak vara föl- jande: att öva tillsyn över skolan, framför allt rörande dess ekonomiska och hygieniska förhållanden, att antaga vissa lärare (t. ex. e. o. lärare för kor- tare tid och timlärare) , att avgiva yttrande vid tillsättning av lärare och rek- tor, att handlägga vissa disciplinära ärenden rörande lärjungarna, att främ— ja ordning och gott samarbete vid vederbörande läroanstalt samt att avgi— va förslag till tjänstgöringsbetyg för rektor. Vidare borde styrelsen äga rätt att uttala sig vid utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare samt att för— medla samarbetet mellan samhället, hemmet och skolan.

Beträffande sammansättningen av lokalstyrelsen framlade kommissionen inga preciserade förslag utan inskränkte sig till att betona, att å ena sidan vederbörande anslagsgivare, stat och kommun, och å andra sidan skolans lärare och lärjungarnas föräldrar därvid borde bli företrädda.

I det yttrande som skolöverstyrelsens majoritet avgav över betänkandet tillstyrktes inrättandet av lokalstyrelser men påyrkades att deras befogen- heter skulle inskränkas i betydande grad i jämförelse med vad kommissio- nen föreslagit. Styrelsens uppgifter borde i första hand bli av ekonomisk natur, varjämte begränsade uppgifter i vissa pedagogiska frågor borde kun— na tilldelas den, men befogenheterna att föreslå tjänstgöringsbetyg för rek- tor och att uttala sig vid utfärdandet av tjänstgöringsbetyg åt lärare av— styrktes.

Genom 1928 års läroverksstadga fick varje allmänt läroverk en lokalsty- relse, även om dess befogenheter ej blev fullt så omfattande som skolkom— missionen hade tänkt sig. Härefter har endast smärre ändringar gjorts i stadgandena om lokalstyrelse, betingade av sådana ändrade förhållanden som förändringen av vaktmästartjänsterna till ordinarie statstjänster 1939. upphörandet av terminsavgifterna till statsverket o. dyl. Däremot har både lokalstyrelsens sammansättning och huvuduppgifter förblivit praktiskt ta- get oförändrade.

Lokalstyrelsens nuvarande organisation och uppgifter

Enligt 1933 års läroverksstadga i dess lydelse enligt KK 19541650 består lokalstyrelsen av rektor som självskriven ledamot samt av fem andra för en tid av fyra är utsedda ledamöter. Av dessa utses tre av vederbörande kommunalstyrelse, därav en representerande målsmännen för läroverkets lärjungar, samt en ledamot av länsstyrelsen (i Stockholm överståthållar- ämbetet) och en av läroverkets kollegium. Om vid läroverket är anordnad praktisk linje, bör någon av lokalstyrelsens medlemmar vara sakkunnig inom det yrke eller den yrkesgrupp varpå den praktiska linjens undervis- ning är inriktad. För var och en av de särskilt utsedda ledamöterna utses suppleant, vilken vid förfall för ordinarie ledamot inträder i dennes ställe. Det ankommer på rektor att hos vederbörande länsstyrelse och kommunal— styrelse anmäla uppkommande ledighet.

För vissa fall inträder även andra ledamöter än nu angivna i lokalstyrel- serna. Vid behandling av frågor, som särskilt angår kvinnliga respektive manliga lärjungar, skall sålunda kvinnlig sakkunnig eller vederbörande till- synslärare vara ledamot av styrelsen. Motsvarande gäller skolläkaren vid behandling av frågor rörande hygieniska förhållanden samt vederbörande klassföreståndare vid bestämmande av befrielse från eller nedsättning av terminsavgifter.

Lokalstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande för en tid

av ett år. Den sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta denne fin- ner nödigt eller minst två andra ledamöter hos honom gör framställning därom. För att styrelsen skall vara beslutmässig måste minst tre av dess le— damöter vara närvarande. Vid behandling av ärende, som avser terminsav- gift, skall såväl rektor som vederbörande klassföreståndare eller deras vika- rier vara närvarande. Om rösterna vid votering blir lika delade, har ordfö- randen utslagsröst. Protokoll föres av rektor eller den som lokalstyrelsen utser och skall se— l nast en vecka efter sammanträdet justeras av två av styrelsen utsedda leda- ! möter. i Ändring i lokalstyrelsens beslut kan sökas genom besvär hos skolöver- l styrelsen. % Förutom att i allmänhet taga kännedom om arbetet och anordningarna | vid läroverket skall lokalstyrelsen i främsta rummet behandla frågor, som ' har sammanhang med kommunens ekonomiska åtaganden gentemot läro- . verket, förvalta läroverkets byggnadsfond samt i dessa avseenden tillvara- " taga såväl läroverkets som kommunens intressen. Om styrelsen anser sig ha , giltig anledning till anmärkning mot rådande förhållanden, kan den anting- | en söka rättelse genom rektor eller genom anmälan hos skolöverstyrelsen. i I vissa hänseenden har lokalstyrelsen fått sig ålagd särskilda uppgifter. 1 Styrelsen har sålunda att behandla frågor om nedsättningar av eller befriel- se från terminsavgifter för eleverna. Den bestämmer på förslag av rektor av- giften till ljus- och vedkassan, den förrättar inventeringar av läroverkets kassor samt gör framställningar hos vederbörande kommunalstyrelse i frå- i gor rörande tjänstebostäder, läroverkets inredning och utrustning m. m. j Utöver dessa utpräglat ekonomiska uppgifter åligger det styrelsen att till skolöverstyrelsen avgiva yttrande över sökande till skolläkarbefattning samt att själv, därest kommunen därtill beviljat anslag, efter förslag av rektor antaga biträdande Skolläkare. Vad angår vaktmästare och övrig bi- trädespersonal har lokalstyrelsen att fullgöra vissa i läroverksstadgan giv- na åligganden beträffande tillsättande och entledigande av dylik personal, uppsikt över densamma m. m.

Slutligen tillkommer det lokalstyrelsen att bestämma förläggningen av den dagliga undervisningstiden, att närvara vid realexamen och praktisk realexamen, utse vittnen vid studentexamen m. m. samt att sammanträda med lärarpersonalen för överläggningar om sådana läroverkets angelägenhe- ter, som faller inom styrelsens befogenhet.

1952 års provisoriska lag om särskild skolstyrelse i vissa fall Tillkomst och innehåll

För att åstadkomma en reglering av i första hand skolledningen i distrikt, där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrevs, avgav utredning-

en den 24 januari 1952 förslag till provisorisk lag om gemensam skolstyrel- se i vissa fall. Efter vederbörlig remissbehandling av förslaget avlät Kungl. Maj :t därpå grundad proposition i ämnet samma år (nr 224). Efter viss be- arbetning av förslaget antogs propositionen av riksdagen (KU 26; Rskr 407). Den 6 juni 1952 utfärdades lag om särskild skolstyrelse i vissa fall (nr 434) och den 3 oktober samma år tillämpningsbestämmelser till lagen (nr 652). Innehållet 1 dessa författningar är i huvudsak följande.

I skoldistrikt, där enligt Kungl. Maj:ts medgivande försök med nioårig en- hetsskola bedrives, skall, 1 stället för vad eljest gäller, den särskilda skolsty- relselagen äga tillämpning. Lagen gäller dock ej för skolväsendet i Stock- holms stad.

Där lagen gäller, skall förvaltningen och vården av folk- och fortsättnings- skolväsendet samt försöksverksamheten handhavas av en särskild skolsty- relse. Om Kungl. Maj:t så beslutar, skall den särskilda skolstyrelsen också vara styrelse för högre folkskola, fristående realskola eller annan högre stat- lig eller kommunal läroanstalt inom skoldistriktet. Efter medgivande av Kungl. Maj:t må styrelsen jämväl vara styrelse för yrkesundervisningsan- stalt inom distriktet, dock ej för tekniskt läroverk eller central verkstads- skola.

Särskild skolstyrelse äger samma befogenheter och har samma uppgifter som eljest skolat tillkomma folk- och fortsättningsskolestyrelse eller annan styrelse, som särskilda skolstyrelsen ersätter. Styrelsen skall särskilt beak- ta sådana frågor, som är gemensamma för olika skolor eller skolformer. Den skall med uppmärksamhet följa det pedagogiska försöksarbetet, främ- ja lärarnas vidareutbildning och verka för ett fördjupat samarbete mellan hem och skola.

Beträffande val av särskild skolstyrelse gäller i huvudsak samma bestäm— melser som för val av folkskolestyrelse. Antalet ledamöter skall dock vara minst 7 och högst 21.

För att biträda vid behandlingen av frågor angående den förberedande yr— kesutbildningen i försöksskolorna och yrkesutbildningen i egentliga yrkes- skolor, för vilken särskild skolstyrelse ansvarar, bör styrelsen utse ett sär- skilt rådgivande organ, expertråd, som skall bestå av minst fyra ledamöter och företräda såväl företagare som anställda samt äga god kännedom om ortens arbetsliv i allmänhet och om de särskilda yrkesgrenar eller verksam- hetsområden, som undervisningen ifråga avser. I tillämpningsbestämmelser- na till lagen föreskrives, att styrelsen, innan expertråd tillsättes, skall bere— da vederbörande lokala arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer tillfälle att avgiva förslag på lämpliga ledamöter att företräda arbetsgivar- respek- tive arbetstagarsynpunkterna i fråga om yrkesutbildningen.

Tillämpningsbestämmelserna innehåller vidare regler angående skolleda- res och lärares m. fl. deltagande i styrelsens sammanträden samt terminsav- giftsnämnd.

Distriktsöverlärare, kommunal folkskolinspektör eller särskild skolchef, där sådan finns anställd, är skyldig att närvara vid skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden. De äger därvid rätt att yttra sig och framställa förslag samt få sina meningar antecknade till protokollet, men ej att delta- ga i besluten. Detsamma gäller rektor vid annan styrelsen underställd skola än de som tillhör folk- och fortsättningsskolväsendet. l distrikt med skol- chef äger även denne underställd rektor och överlärare rätt att närvara vid ! styrelsens och dess nämnders sammanträden. Ärende som berör viss skola i får icke avgöras, om ej vederbörande skolledare kallats till sammanträde, 1 där ärendet behandlas. ' Vid skolstyrelsens sammanträden äger vidare tre representanter för lärar- ) kåren samt Skolläkare, som är anställd vid styrelsen underställd skola, att * närvara. Dessa äger därvid samma rätt som ovan angivits för distriktsöver- , lärare m. fl. Om så befinnes lämpligt med hänsyn till antalet skolformer och i, andra särskilda omständigheter, kan skolöverstyrelsen bestämma, att lärar- representanterna skall vara flera än tre. Det är särskilt föreskrivet att lärar- representanterna bör utses så, att de kan anses företräda olika skolformer och skolstadier.

Även vid sammanträde med delegation, kommitté eller annat liknande or- gan bör, om ärendets art ger anledning därtill, skolledare, Skolläkare och en representant för lärarkåren kallas att närvara.

Om terminsavgifter erlägges vid skola, som lyder under den särskilda skolstyrelsen, skall hithörande frågor handläggas av en särskild nämnd. Denna skall bestå av en ledamot, utsedd av vederbörande länsstyrelse, två ledamöter, som skolstyrelsen utser inom sig och av vilka den ene tillika skall av skolstyrelsen utses till nämndens ordförande, samt vederbörande rektor och klassföreståndare.

I övriga här ej angivna hänseenden skall för särskild skolstyrelse bestäm- melserna i 1930 års skolstyrelselag i regel gälla. Jämlikt lag den 4 mars 1955 (nr 70) äger lagen den 6 juni 1952 om särskild skolstyrelse i vissa fall gil- tighet till och med den 30 juni 1957.

Tillämpning och erfarenheter

Skolstyrelseutredningen har från försöksdistrikten (37 st.) erhållit upp- gifter angående tillämpningen av den provisoriska skolstyrelselagen och de erfarenheter, som gjorts under den tid lagen gällt. Av svaren framgår, att den särskilda skolstyrelsen endast i ett fåtal fall varit styrelse för andra sko- lor än folk- och fortsättningsskolor och inom folkskolan bedriven försöks- verksamhet. I fem fall har den tillika varit styrelse för yrkesskolor, i fyra fall för statliga realskolor och i ett fall för kommunalt gymnasium. Erfa- renheterna av gemensam skolstyrelse är alltså ännu så länge mycket be- gränsade men i samtliga fall har de varit gynnsamma och den gemensam- ma styrelsen har blivit föremål för enbart positiva uttalanden.

Antalet ledamöter i de särskilda skolstyrelserna varierar mellan 7 och 18. Vanligen är antalet 9, 11 eller 13. Antalet suppleanter växlar mellan 0 och 18. Vanligast är 9 och 11.

I de flesta fall har den särskilda skolstyrelsen tillsatt en eller flera nämn- der. Dock finns i tre distrikt endast betygsnämnd. Vanligast förekommande är ekonominämnd, undervisningsnämnd och skolmåltidsnämnd. Såvitt framgår av svaren förekommer endast i två fall, att nämnder tillsatts, vars uppgifter begränsats till viss skolform (Sundbyberg: folkskolnämnd, sam— realskolnämnd och yrkesskolnämnd; Timrå: delegation för samrealskolan och delegation för yrkesskolan). Terminsavgiftsnämnder förekommer i två distrikt.

Expertråd för att biträda vid behandlingen av frågor angående yrkesut- bildningen har tillsatts i 14 av de tillfrågade skoldistrikten. Antalet ledamö— ter växlar mellan 4 och 11.

Kap. 3. För Hera skolformer gemensam lokal styrelse

Tidigare principdiskussion

Frågan om en för skilda skolformer gemensam skolstyrelse togs upp på allvar redan i direktiven för 1940 års skolutredning. Sedan det framhållits, att synfältet borde vidgas att omfatta samtliga utbildningsbehov, d. v. s. såväl de teoretiska som de praktiska utbildningsvägarna, betonades, att de olika skolformerna borde ses som delar av ett helt och samordnas, så att de på bästa sätt samverkade till ungdomens och samhällets gagn. I detta hän- seende återstode ännu mycket att göra. »Sålunda är det historiskt förståe- ligt men numera knappast praktiskt, att exempelvis skilda skolor och skol- former på samma ort arbeta utan tillräcklig kontakt sinsemellan.» — »Icke minst ur synpunkten av det allmännas kostnader för undervisningsväsendet är frågan om ett mera planmässigt och enhetligt ordnande av de skilda lä- roanstalternas ledning på orter med ett mera omfattande och förgrenat skolväsen av stor betydelse. Nuvarande bestämmelser förutsätta i vissa fall samarbete mellan olika läroanstalter och deras styrelser men lämna dock icke tillräcklig garanti för att lärarpersonal, skollokaler och materiel så rationellt som önskligt är utnyttjas eller för önskvärd likformighet i fråga om användningen av tillgängliga anslag. Större enhetlighet i skolornas lo- kala ledning skulle också göra det lättare att organisera övergångarna mel- lan skilda skolformer.»

Skolutredningen underströk i sitt betänkande IV:l ( SOU 1945:60, s. 67 ), att det rådande förhållandet med skilda lokalstyrelser för olika skolor vål- lade en splittring, som ur flera synpunkter syntes olämplig. Skolutredning- en framlade emellertid ej förslag på denna punkt, då frågans lösning vore beroende av formen för skolväsendets organisation och den utredning, som här erfordrades, borde verkställas först sedan principbeslut rörande organi- sationen fattats. Rent principiellt framhöll utredningen, att det inte syntes erbjuda större svårigheter att skapa sådana former för folkskolestyrelsens sammansättning och åligganden, att den även skulle kunna övertaga den lokala läroverksstyrelsens funktioner, och skolväsendet sålunda givas en mera enhetlig lokal ledning.

1946 års skolkommission, som i diskussionen om skolstyrelsens utform- ning utgick från ett genomfört enhetsskolsystem, har från denna utgångs- punkt ytterligare utvecklat tanken på gemensam skolledning i kommuner- na. Kommissionen framhöll (SOU 1948:27 s. 433 f.), att fördelen med en- hetlig ledning av det lokala skolväsendet måste anses vara så avsevärd, att

en sådan i allmänhet borde genomföras. Visserligen kunde risk förefinnas för att uppgifterna skulle bli alltför omfattande och alltför splittrade, men dessa olägenheter borde kunna undvikas genom att den gemensamma sty- relsen uppdelades på nämnder eller delegationer, i vilka också kunde ingå personer, som ej vore ledamöter av skolstyrelsen. Stora skoldistrikt borde ha möjlighet att med Kungl. Maj :ts medgivande tillsätta olika skolstyrelser för olika uppgifter. Kommissionen anförde härom:

Ett alldeles speciellt problem erbjuder otvivelaktigt de största städerna. Här torde särskilda föreskrifter bli nödvändiga, till vilka förslag bör utarbetas av stä- dernas egna organ. Dessa föreskrifter bör, samtidigt som de självfallet tar sikte på största möjliga enhetlighet, tillgodose önskvärdheten av att ge de olika sko- lorna en förankring i de lokala intressena i den stadsdel, där vederbörande skola är belägen.

Huruvida också yrkesskolorna i framtiden skulle ställas under den ge- mensamma skolstyrelsen lämnade kommissionen i sitt principbetänkande öppet, enär yrkesskolväsendets utbyggnad och organisation skulle upptagas till särskild behandling senare.

I remissyttrandena över skolkommissionens betänkande accepterades i allmänhet förslaget om gemensam skolstyrelse. I vissa yttranden förordades emellertid för mycket stora skoldistrikt särskilda styrelser för de olika skol- enheterna. Skolöverstyrelsen framhöll:

Enligt överstyrelsens mening måste det, åtminstone vad beträffar mindre och medelstora skoldistrikt, anses vara synnerligen opraktiskt med flera styrelser. De motiv som av såväl SU som SK framförts för en gemensam skolstyrelse finner överstyrelsen bärande. Överstyrelsen tillstyrker därför förslaget om att normalt sett varje skoldistrikt erhåller en enda skolstyrelse. I likhet med SK finner dock överstyrelsen, att ett skoldistrikt efter särskilt medgivande bör kunna få tillsätta skolstyrelser för olika uppgifter. Sådant medgivande bör emellertid kunna läm- nas av överstyrelsen.

I propositionen angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala organisation (1950:133) anförde departementschefen i frågan bl. a.:

Jag delar skolutredningens och skolkommissionens åsikt, att den nuvarande ordningen med skilda skolstyrelser för olika skolor är ur flera synpunkter olämp- lig och att man därför bör sträva efter större enhetlighet och reda på detta om- råde. Målet synes böra vara att åstadkomma största möjliga enhetlighet i skolvä- sendets ledning inom varje distrikt. I avvaktan på det kommande förslaget om yrkesskolväsendets organisation måste jag visserligen lämna öppet, i vilken ut- sträckning särskild styrelse skall befinnas påkallad för yrkesutbildande läroan- stalter, men i de flesta kommuner är säkerligen en gemensam styrelse för alla distriktets skolor genomförbar. Endast i de allra största kommunerna kan det måhända visa sig nödvändigt med en uppdelning på flera styrelser. _— — —— Det synes önskvärt, att anordningen med gemensam skolstyrelse kan genomföras så snart som möjligt; det torde i varje fall icke vara nödvändigt att härför avvakta genomförandet av den nya skolorganisationen i övrigt. Tvärtom framhåller skol- överstyrelsen lämpligheten av att den nya styrelsen trätt i funktion redan när de första enhetsskolorna av försökstyp nå fram till anknytningspunkten för den fy- raåriga realskolan. Det bör vidare vara värdefullt, att den nya styrelsen får möj-

lighet att från början medverka vid utformningen av skolväsendet inom kom- munen. Det fortsatta utredningsarbetet får giva vid handen, i vilken utsträckning det är möjligt att tillmötesgå dessa önskemål.

Det särskilda utskott, till vilket propositionen hänvisades, förklarade sig på denna punkt ense med departementschefen, och riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning.

I direktiven för utredningen har ytterligare betonats det olämpliga i att på en och samma ort ha särskilda styrelser för varje skoltyp och framhål- lits, att det i de flesta fall torde vara möjligt att genomföra en gemensam skolstyrelse, omfattande även yrkesskolor och gymnasier. Departementsche- fen framhåller dock, att det måhända kan befinnas påkallat i vissa fall med särskilda styrelser för de yrkesutbildande läroanstalterna.

Utredningen

Allmänna synpunkter

Det är naturligt, att tanken på en för flera skolformer gemensam skolsty— relse åtföljer uppfattningen om skolsystemet som en helhet. Går man längre och gör huvudparten av skolväsendet till en enhet, synes det vara själv- klart, att denna enhet skall stå under ledning av en lokal skolstyrelse. Att således enhetsskolan, vare sig den växer fram ur folkskolan eller uppstår genom en sammanslagning av folkskola och realskola, två skolor, som nu har var sin lokala ledning, skall lyda under en enda styrelse torde inte be- höva sättas ifråga. '

Spörsmålet om en för flera skolformer gemensam styrelse aktualiseras således inte av enhetsskolan i och för sig utan har i första hand avseende på övergångstiden till dess denna skola genomförts. Samma problemställ- ningar i fråga om ledningen kommer dock i stor utsträckning att kvarstå därefter, enär det i många kommuner kommer att finnas skolformer vid sidan av enhetsskolan. Några djupgående skillnader mellan dessa båda ske- den från den här angivna synpunkten torde dock inte komma att föreligga, utan resonemangen om en gemensam styrelse kan föras med samma giltig- het för båda.

Beträffande skolstyrelsens organisation, ställning och allmänna uppgifter har utredningen således inte funnit anledning göra skillnad vare sig mellan de fall, då en skolform lyder under styrelsen och de fall, då flera gör det, eller mellan övergångstiden tills enhetsskolan genomförts och tiden där- efter.

Utredningen ansluter sig till den grundsyn på skolväsendet som en hel- het, som anlades i direktiven för 1940 års Skolutredning. Ju allmännare denna uppfattning blir och ju mer den kan läggas till grund för praktiskt handlande, desto lättare blir övergången till den beslutade enhetsskolan.

Principiellt sett är det enligt utredningens mening av stor vikt att så snart som möjligt rasera i första hand de murar som i rent organisatoriskt hän— seende finns mellan skolformer, som enligt föreliggande beslut skall smäl- tas samman till enhetsskolan. Det viktigaste motivet till att införa en först och främst för nämnda skolformer gemensam styrelse ser utredningen i den betydelse en sådan åtgärd måste få som en förberedelse för övergången till den nya skolan. Det torde nämligen inte kunna bestridas, att i den mån en sådan övergång blir beroende av kommunernas initiativ, utsikterna till att dylika initiativ tages blir avsevärt mycket större med en gemensam skol- styrelse, medan fortvaron av särskilda styrelser för olika skolformer med stor säkerhet kan antagas verka konserverande på den bestående ordning- en. Under alla omständigheter bör ett omedelbart införande av en gemensam skolstyrelse underlätta enhetsskolans genomförande.

Utredningen vill i detta sammanhang peka på en för bedömandet av vär- det av en gemensam skolstyrelse betydelsefull faktor, vilken tycks ha för- bisetts i diskussionen om detta spörsmål och vilken för länge sedan borde ha framtvingat en sådan skolstyrelse.

Med nuvarande organisation har kommunerna inte någon styrelse eller nämnd, som har ett allmänt ansvar för att skolväsendet i olika former och som en helhet utvecklas på det sätt, som kommunens storlek och förhållan- den kan motivera. För den obligatoriska skolan skall en styrelse finnas, men dess ansvar sträcker sig inte utöver denna skola. Det är därför oftast beroende på tradition eller mången gång på tillfälliga personliga insatser och intressen, om kommunens behov av högre skolor och yrkesskolor blir i vederbörlig ordning tillgodosedda. Det finns sålunda exempel på stora tät- ortskommuner (över 20.000 inv.), som saknar realskola. När de växande barn— kullarna framtvingat ordnande av högre utbildning också i kommuner, som förut saknat sådan, har man inte sällan stått handfallen, då man ej haft något organ med uppgift att planera och ansvara för denna del av skolväsen- det. På samma sätt torde det förhålla sig med yrkesskolorna. En kommun kan ha ett jämförelsevis välordnat yrkesskolväsen, medan en intilliggande, kanske större kommun, är helt utan. Skolkommissionen konstaterade, att endast en ytterst ringa del av ungdomen i 15-18-årsåldern kunde få någon som helst yrkesutbildning i skola och 1952 års yrkesutbildningssakkunniga har fäst uppmärksamheten just vid ojämnheten i yrkesskolornas utbygg— nad. De tillgängliga utbildningsplatserna motsvarar på sina håll långt ifrån efterfrågan, medan man på andra håll har svårt att fylla sina kurser. All- mänt taget anser de sakkunniga, att möjligheterna till skolmässig yrkesut- bildning i heltidsku'rser är mycket otillräckliga. Man torde enligt utred- ningens mening våga antagandet, att förhållandena skulle varit annor- lunda, om det i kommunerna funnits organ med uppgift att ansvara för att mot kommunens behov svarande resurser för yrkesutbildning funnits.

När nu målsättningen på skolans område är klar: å ena sidan skapandet

av en 9-årig obligatorisk skola, i sig inneslutande det nuvarande realskole- stadiet, och å andra en utbyggnad av yrkesskolväsendet, synes det vara en naturlig organisatorisk åtgärd att som ett betydande steg mot dessa mål upprätta en lokal Skolmyndighet, som är i stånd att enhetligt planera kom- munens skolutveckling genom alla stadier i av statsmakterna angiven rikt- ning. Behovet av en sådan myndighet gör sig gällande, vare sig det finns fle- ra var för sig arbetande skolstyrelser i en kommun eller endast en folkskole— styrelse med dess till den obligatoriska skolan begränsade ansvar.

Det finns emellertid, även om man helt bortser från betydelsen av att un- derlätta utvecklingen mot enhetsskola, skäl av mera direkt och praktisk art, som talar för en gemensam skolstyrelse. De har framförts i den tidigare diskussionen och kan sammanfattas på följande sätt.

1. Ur ekonomisk synpunkt är det av betydelse med en enhetlig och plan- mässig ledning och samordning av de skilda skolformerna inom en kommun.

2. Nuvarande bestämmelser lämnar icke tillräckliga garantier för att lärarpersonal, skollokaler och materiel utnyttjas så rationellt, som önskligt ar.

3. Ledningens handhavande av flera, var för sig fristående skolstyrelser, medför ofta en icke önskvärd olikformighet i fråga om skolornas allmänna standard och utrustning.

4. Enhetlighet i skolornas lokala ledning skulle medföra bättre möjlig- hcter för eleverna till smidigare övergång från en skola till en annan och bättre samarbete mellan lärarna vid de olika skolorna.

5. Splittringen på flera skolstyrelser försvårar en sådan planläggning av de olika skolornas arbete, att berättigade önskemål från allmänhetens sida om exempelvis läsårets förläggning, lovdagar, skoldagens början och slut tillgodoses så långt detta eljest vore möjligt.

6. Den omfattande skolsociala verksamhet, som nu finns i form av häl- sovård, skoltandvård, Skolmåltider m. m., kräver samordning såväl ur eko— nomiska som ur sociala och organisatoriska synpunkter. De anförda skälen har givetvis skiftande tyngd. Enhetliga tider för läsårets förläggning, lovdagar o. s. v. kan exempelvis åstadkommas utan så genomgripande åtgärder som de här ifrågasatta. Tyngre vägande är obe- stridligen de ekonomiska motiven. Så har t. ex. den under senare år allt- mer framträdande bristen på skollokaler nödvändiggjort, att de olika skol- formerna i betydande utsträckning upplåtit lokaler åt varandra, i den mån detta varit möjligt. Då skolorna haft olika styrelser, har mer eller mind- re ingående förhandlingar varit nödvändiga, innan överenskommelse kunnat träffas om hyra och övriga villkor för lokalupplåtelsen, en besvärlig pro- cedur, som kunnat stå hindrande i vägen för ett effektivt utnyttjande av ett lokalbestånd, som dock i sin helhet äges av kommunen. Det bör vara helt normalt, att speciallokaler, som inte kommer till full användning inom en enda skolform, tages i gemensamt bruk av det lokala skolväsendet i dess

helhet. Så är dock ej alltid fallet. Som exempel på sådana lokaler må näm- nas skolmåltidslokaler, gymnastiksalar, samlingssalar, läkarrum, lokaler för metallslöjd, träslöjd och textilslöjd, skolkökslokaler o. s. v., vilka ofta har en dyrbar inredning, som gör det särskilt angeläget, att de utnyttjas på bästa möjliga sätt. ' Även när det gäller materiel av olika slag, är en vidgad samverkan att rekommendera. Skolorna använder i stigande utsträckning dyrbar undervis- ningsmateriel, exempelvis ljudfilmapparater och bandinspelningsapparater. Omfattande filmarkiv upplägges inte sällan av närliggande skolor var för sig. På detta område har samarbete mellan skolorna i samma kommun en- dast förekommit i begränsad utsträckning.

Den är 1950 tillkomna övningslärarstadgan har medfört ett Ökat sam- gående mellan folkskolor och läroverk när det gäller anställande av övnings- lärare. Härmed har möjligheter skapats för att förse skolorna med stadig- varande arbetskraft. Det skulle vara av värde för skolväsendet, om dylik samverkan ifråga om lärarpersonal kunde komma till stånd även beträffan- de andra lärarkategorier. Samarbete i fråga om lärarpersonal medför emel- lertid åtskilliga problem för de berörda skolformerna. Redan den samver- kan, som nu kommit till stånd beträffande övningslärarna, vållar åtskilligt onödigt administrativt krångel och besvär. En enda lokal skolledning måste betraktas som en förutsättning för att tillfredsställande enhetlighet skall nås på detta område.

Även med avseende på annan personal bör ett samgående mellan olika skolformer vara ekonomiskt och organisatoriskt mycket fördelaktigt. Det gäller skolläkare och Skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer, vaktmästare och städerskor, skolmåltidspersonal samt administrativ och teknisk personal.

Hittills anförda argument har talat för tanken på en gemensam skolsty- relse. Även om det otvivelaktigt förhåller sig så, att det också i den tidigare diskussionen framförts övervägande skäl i samma riktning, har det dock inte saknats betänksamma röster. Skolkommissionen var icke be- redd att helt avskriva möjligheten med flera styrelser i samma kommun, i varje fall inte för de största städerna. Det har också hävdats, att vissa skol- former mera generellt borde undantagas från en eventuell regel om gemen— sam skolstyrelse, vilken synpunkt skall tagas upp särskilt nedan. Man har också velat göra en kompromiss och förordat ett samarbetsorgan mellan flera fristående styrelser i stället för en gemensam skolstyrelse.

Det kan inte bestridas, att det nuvarande systemet med flera skolstyrelser erbjuder vissa fördelar, som inte i samma grad vinnes med en enda styrelse. Styrelsen för den enskilda skolan har således lättare att få en ingående kän- nedom om förhållandena i denna och en mera intim kontakt med personal,

elever och föräldrar. Det begränsade verksamhetsområdet gör det möjligt för den enskilde ledamoten att i detalj följa skolstyrelsens arbete, vilket kan antagas stimulera hans intresse för uppgiften. Ju mera verksamhets- fältet vidgas, desto svårare blir det för den enskilde styrelseledamoten att följa verksamheten i varje detalj. Enligt utredningens mening är det dock inte alldeles nödvändigt att han kan göra det. Viktigare är, att det skapas ett organ, som överblickar kommunens hela skolbehov och har möjlighet och skyldighet att taga initiativ och planera för skolutvecklingen i stort. Å andra sidan bör man inte heller överbetona svårigheterna att nära följa ar- betet inom olika skolformer. Det förhåller sig ju dock så, att de frågor, en lokal skolstyrelse har att göra med beträffande skilda skolformers administ- ration, är mycket likartade, vilket framgår bl. a. därav, att stadgorna för de olika högre kommunala skolorna i allt väsentligt är likalydande och i vissa hänseenden överensstämmande med folkskolestadgan, omständigheter, som i och för sig talar mot att dessa skolors ledning skall splittras upp på flera händer. Arbetskvantiteten kommer naturligtvis att växa för en gemen— sam skolstyrelse, men man kan väga räkna med att det personliga intresset för detaljfrågor även i en styrelse med ett vidgat verksamhetsområde kan komma till uttryck, bl. a. vid arbetet inom nämnder och delegationer.

Mycket tungt vägande skäl kan således anföras till stöd för att i nuvaran- de läge inrätta en för de i kap. 2 redovisade skolformerna gemensam skol— styrelse i varje kommun. I vad mån undantag från denna princip kan vara befogade skall diskuteras i det följande.

Den gemensamma skolstyrelsen och olika skolformer

Att folkskoleväsendet och försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola skall lyda under samma lokala skolstyrelse synes knappast kunna föranle— da delade meningar.

Mot tanken, att de övriga skolformerna, statliga och kommunala real— skolor (kommunala flickskolor) samt högre folkskolor, som torde komma att ersättas av enhetsskolan, skulle underställas samma styrelse som den obligatoriska skolan, har i diskussionen hittills inga direkta argument an— förts. De sammanslutningar, som representerar de högre teoretiska skolor- nas lärare och rektorer, vände sig dock i sina remissvar över skolstyrelseut- redningens förslag i januari 1952 om provisorisk skolstyrelselag samstäm- migt mot utredningens uppfattning, att den föreslagna lagen under provi- sorietiden skulle gälla andra distrikt än försöksdistrikt, och det synes, som om dessa remissinstanser principiellt ansåg, att ett samarbetsorgan mellan fristående styrelser vore en lämpligare lösning än en gemensam styrelse. Detsamma gäller också beträffande gymnasierna.

Annat är förhållandet när det gäller de yrkesutbildande skolformerna, yrkesskolorna, de praktiska kommunala realskolorna, de högre tekniska

läroverken och handelsgymnasierna. I remissvaren över utredningens nyss- nämnda förslag kommer en viss motvilja mot att föra dessa skolor samman med enhetsskolan och andra, huvudsakligen allmänbildande skolor, till ut- tryck. Inte bara de direkta företrädarna för yrkesutbildningen utan också Svenska stadsförbundet och Läroverkslärarnas riksförbund hyste betänk- ligheter på denna punkt. Som en sammanfattning av synpunkterna kan ur Svenska stadsförbundets yttrande anföras:

Reellt sett gäller frågan, hur man i yrkesskolornas och de tekniska gymnasier- nas arbete skall kunna engagera representativa företrädare för ortens näringsliv utan att bctunga dem med uppgifter rörande övriga skolor, som de stå främmande för och varken ha tid eller intresse att befatta sig med. Betydelsen av dylika en- gagemang kan med tanke på behovet av arbetsmarknadsexpertis och på place- ringen av yrkespraktikanter knappast överskattas. Men det är säkerligen en illu- sion att tro, att exempelvis en i en yrkesskolstyrelse insatt industriföretagare eller ledande fackföreningsman skulle bli tillfredsställd med att se sin uppgift redu- cerad till att deltaga i utarbetandet av förslag utan att ens ha någon lagstadgad rätt att inför den beslutande myndigheten, den gemensamma skolstyrelsen, utveckla och motivera dem.

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som i sak hade samma uppfattning som stadsförbundet i ovan anfört avseende, framhöll vidare, att det borde klar— läggas, om man för det helas bästa kunde nå det gynnsammaste resultatet genom att låta yrkesskolorna ha egna styrelser eller om detta skedde genom inordnandet av dessa skolor under en gemensam styrelse. Ämbetsverket pe- kade vidare på att i mer än hälften av alla fall, där heltidsanställda yrkes— skolerektorer icke funnes, en till folkskolan knuten lärare eller överlärare var yrkesskolerektor, »en omständighet, som i och för sig utgör en viss ga- ranti för förståelsen för den allmänna skolans behov».

1952 års yrkesutbildningssakkunniga behandlade i kap. 17 av sitt betän- kande (SOU 1954:11 s. 221) frågan om yrkesutbildningens ledning och ad— ministration. De sakkunniga betonar här det nära samband, som kommer att råda mellan enhetsskolans klass 9 y och den egentliga yrkesutbildningen. Det framhålles först, att två betraktelsesätt kan tillämpas på frågan om den skolmässiga yrkesutbildningens ledning. »Antingen kan man dra en gräns mellan allmänbildande skolor och yrkesskolor och både centralt och lokalt föra dem under olika myndigheter, eller också kan man försöka åstad- komma en samordning mellan de båda slagen av undervisning, den förra linjen har av naturliga skäl varit den hittills tillämpade _.»

Om man följer den andra linjen — av de sakkunniga kallad samordnings- linjen — skulle det enligt de sakkunnigas mening bli naturligt att betrakta den praktiska undervisningen i 9 y som en påbörjad yrkesutbildning, vare sig den sker i yrkesskola eller inte. De sakkunniga har i sitt betänkande an- slutit sig till denna linje och starkt tryckt på sambandet mellan den praktis- ka utbildningen i 9 y och den fortsatta yrkesutbildningen.

Efter att bl. a. ha uttalat, att 1952 års lag om särskild skolstyrelse kan så- gas ha inneburit ett officiellt erkännande av samordningslinjen, anför de sakkunniga följande: 4

I många kommuner kommer den skolmässiga yrkesutbildningen med heltids- undervisning att byggas ut i anslutning till 9 y. De kurser, som på detta sätt kom- mer till stånd, kommer i de mindre kommunerna med tiden sannolikt att så gott som helt rekryteras med alltjämt skolpliktiga ungdomar, d. v. s. elever i klass 9 _v. I regel blir det bara den yrkesutbildande deltidsundervisningen, som på dessa orter kommer att ligga ovanför enhetsskolstadiet. Endast på större orter, som har mera betydande yrkesskolor med fleråriga heltidskurser och en omfattande del- tidsundervisning, kommer troligen —— sedan enhetsskolsystemet blivit helt ge- nomfört — huvudparten av den skolmässiga yrkesutbildningen att ligga utanför den obligatoriska skolans område. Sådana mera betydande yrkesskolor torde emel- lertid för lång tid framåt knappast komma att finnas mer än i ett relativt fåtal kommuner. Såsom framhållits i annat sammanhang, är det för närvarande inte mer än cirka fyrtio kommuner i landet, som har över 20.000 invånare. Vi har också på annan plats visat, att inte ens ett rekryteringsunderlag på 20.000 in- vånare alltid medger en mera omfattande differentiering av de yrkesutbildande hrltidskurserna ovanför 9 y. Deltidsundervisningen bör däremot i de flesta så- dana kommuner kunna få betydande räckvidd.

Yrkesutbildningens lokala ledning måste givetvis handhas av personer med kännedom om och överblick över arbetsmarknad och yrkesliv, säger de sakkunniga vidare. Detta har i de fristående yrkesskolstyrelserna hittills tillgodosetts genom att man vid sammansättningen sökt få en så allsidig re- presentation som möjligt av traktens näringsliv. Den provisoriska skolstyrel- selagen medger, att behovet av fackexpertis inom yrkesskolans ledning kan tillgodoses på två vägar, nämligen dels genom att man i styrelsen inväljer personer med intresse för utbildningsfrågor, dels genom expertrådet med dess representanter för de viktigaste yrkena och yrkesområdena. De sak- kunniga anser, att om expertrådet får en så representativ sammansättning, som avses i lagen, det är troligt, att rådet i realiteten blir bestämmande i yrkesutbildningsfrågor. Av detta bedömande drar de sakkunniga följan- de slutsats:

Om man på detta sätt säkrar den fackmässiga representationen i och vid sidan av skolstyrelsen, kan man säkerligen i ett mycket stort antal kommuner bäst till- varata yrkesutbildningsintressena, om yrkesskolan ställs under samma styrelse som de allmänbildande skolorna, med vilka ett intimt samarbete måste upprätt- hållas såväl ifråga om planering och organisation som i pedagogiska frågor.

En fristående styrelse för yrkesskolan skulle i åtskilliga kommuner kanske en- dast komma att syssla med en, kanske begränsad, deltidsundervisning och någon enstaka två- eller flerårig heltidskurs. Enhetsskolstyrelsen måste under alla för- hållanden få ett visst inflytande över den yrkesutbildning, som kommer att ligga inom ramen för 9 y, även om utbildningen sker i kurser knutna till yrkesskolan. Inte minst torde den allmänbildande undervisningen och ett ev. gemensamt ut- nyttjande av vissa lärare nödvändiggöra en gemensam planering av undervis- ningen i de olika skolorna.

Skolstyrelseutredningens förslag 1952 till provisorisk lösning av skolsty- relsefrågan framlades efter samråd med skolkommissionens yrkesutbild- ningsdelegation, sedermera kallad 1952 års yrkesutbildningssakkunniga. De synpunkter de sakkunniga nu framlagt i förevarande avseende sammanfal— ler i allt väsentligt med skolstyrelseutredningens ställningstagande.

De vidare överväganden av den lokala skolstyrelsens organisation utred- ningen gjort, har befäst dess uppfattning, att i princip samtliga här ifrågava— rande skolformer i alla kommuner bör lyda under samma skolstyrelse.

Överstyrelsens för yrkesutbildning uppfattning, att det på förhand skall klarläggas, om gemensam eller särskild styrelseför yrkesutbildningen är för— delaktigast för det helas bästa, torde icke kunna tillmötesgås annorlunda än genom en omfattande och långvarig försöksverksamhet. Utredningen hyser emellertid den uppfattningen, att en av anledningarna till att yrkesunder— visningens utbyggnad ej är vad den borde vara, är att söka i att det på den kommunala sidan icke funnits organ med skyldighet att ägna uppmärksam- het och intresse åt denna sak och att därför bättre resultat står att vinna med en för kommunens hela skolväsen gemensam styrelse. Gentemot yrkes— överstyrelsens påpekande, att ett betydande antal folkskollärare är engage— rade i yrkesutbildningen och att detta är en omständighet, som utgör en viss garanti för förståelsen av den »allmänna skolans» behov, vill utred- ningen som sin mening framhålla, att det är långt viktigare, att man hos den »allmänna skolans» företrädare försöker skapa förståelse för yrkesutbild- ningens behov, och att det synes utredningen, som om man bäst gjorde det— ta genom att hos ett och samma organ lägga ansvaret för såväl den allmän— bildande som den yrkesutbildande delen av en kommuns skolväsen. Man bör enligt utredningens mening anlägga en helhetssyn på skolan. Ett starkt framhävande av behovet av praktisk utbildning torde lättare leda till resul- tat ju mindre det göres gällande, att speciella svårigheter är förknippade med den praktiska utbildningens ledning och administration.

Utan att vilja underskatta det betydelsefulla i påpekandet, att det kan va— ra förenat med svårigheter att till en gemensam skolstyrelse knyta ledamö— ter, vilka samtidigt är sakkunniga på näringslivets och arbetsmarknadens områden, vill utredningen som sin viktigaste allmänna synpunkt i denna frå- ga åter framhålla, att det primära även från yrkesutbildningssynpunkt än— då är att söka åstadkomma politiskt ansvariga kommunala organ, vilka skall ha skyldighet att taga erforderliga initiativ till skolväsendets förkovran i dess helhet. Genom att ålägga den skolstyrelse, som obligatoriskt skall fin- nas i varje kommun, ansvar även för yrkesutbildningens utformning, inrik- tas dess uppmärksamhet på denna fråga. Man får heller inte bortse från att envar av en skolstyrelses ledamöter som samhällsmedlem på något sätt är knuten till ortens näringsliv och att det, i och med att styrelsens uppgifter ändras, med största sannolikhet också kommer att ske en sådan anpass- ning av skolstyrelsens sammansättning, som de nya uppgifterna kan anses

kräva. Att tillgång till speciell expertis för yrkesutbildningsfrågor kan ford- ras är dock klart, men att sådan endast skulle vara att tillgå, om den finge direkt inverkan på en skolstyrelses beslut i ledamotsställning, synes vara ett ganska löst grundat antagande. Experter och specialister på olika områden torde tvärtom ofta ha just den ställningen, att de framlägger förslag, medan beslutanderätten ligger hos andra.

Emellertid är det utredningens uppfattning att behovet av fackkunskap i styrelsen vid ledningen av såväl de yrkesutbildande som andra skolformer skall kunna tillgodoses på olika sätt. Förslag om fackrepresentation i skol— styrelsen framlägges i kap. 5 s. 82. Beträffande yrkesskolorna återkommer utredningen på s. 98 till de s. k. expertråden. Möjligheterna att åstadkomma tillfredsställande resultat med tillhjälp av nämndinstitutionen beröres också i samma kapitel. Så länge dessa utvägar användes, bevaras enhetligheten i ledningen, vilket från skolans synpunkt måste anses vara synnerligen bety- delsefullt, och såvitt utredningen kunnat finna, föreligger inga med ledningen av de här aktuella skolformerna förbundna omständigheter, som i och för sig talar mot att ledningen av dem alla koncentreras till en kommunal sty- relse. Skolväsendet i de större städerna har visserligen en betydande omfatt- ning, vilket framgår av nedanstående tabell rörande de 11 städer, som har mer än 50.000 invånare.

En generell, tvingande bestämmelse om gemensam skolstyrelse skulle där- för måhända för nedanstående kommuner och möjligen även i andra fall kunna innebära vissa praktiska olägenheter, som kanske kunde undvikas,

Tab 1. Antal högre skolor läsåret 1954/55 i städer med mer än 50.000 inv.

Stats- Komm. underst. Hö re Komm. Komm. anst. för komm. Statl. llgm Summa realsk. flicksk. yrkes- han— realsk. lärov. underv. dels- ' ' gymn. Stockholm ....................... 3 7 5 1 81 11 35 Göteborg ....................... 1 5 3 1 3 4 17 Malmö .......................... 1 1 1 — 3 2 8 Norrköping .................... 1 1 2 — 1 1 6 Hälsingborg .................... 1 — 1 —— —— 2 4 Örebro .......................... 1 1 2 — — 2 6 Uppsala .......................... 1 1 1 — —- 1 4 Västerås .......................... 1 1 1 — _— 1 4 Borås ............................. 1 1 1 _— — 1 4 Linköping ....................... _ 1 1 — —— 1 3 Eskilstuna ....................... 1 1 1 —— _ 1 4

1 Vid tre av dessa finns komm. gymnasium.

om skolväsendets ledning uppdelades på flera styrelser. En prövning av i vilka fall och på vilka sätt en sådan uppdelning bör ske måste dock i första hand grundas på vederbörande kommunala myndigheters bedömning, och någon gräns med hänsyn till kommunernas folkmängd eller skolväsendets omfattning bör inte fixeras i detta avseende.

Utredningen vill i detta sammanhang meddela, att utredningen för att in— formera sig om förhållandena i Stockholm haft ingående överläggningar med ledamöter av och tjänstemän hos Stockholms folkskoledirektion bland an- nat rörande organisationen av den lokala skolledningen i huvudstaden. Ef- ter att ha inhämtat de nämnda ledamöternas synpunkter har utredningen vid sina överväganden kommit till den bestämda uppfattningen, att det ej endast är möjligt att lägga här ifrågavarande skolformer, alltså även yrkes- skolorna, under en skolstyrelse i Stockholm, utan att det finns starka peda- gogiska och organisatoriska skäl, som talar för att en gemensam skolstyrelse är den enda försvarliga lösningen av den lokala ledningens organisation även i denna kommun. (Jämför avd. IV).

Härav vill utredningen dock, som framgår av det föregående, inte draga den slutsatsen, att det skulle vara lämpligast att omedelbart förfara på detta sätt i samtliga kommuner, men utredningen finner i det resultat den kommit till vid sina överläggningar med företrädare för Stockholms skolväsen, såväl lekmän som fackmän, ett starkt stöd för uppfattningen, att på bärande sak— skäl grundade undantag från regeln om en skolstyrelse bör bli mycket få.

Enär utvecklingen mot ett enhetsskolsystem starkt skulle främjas av att skolväsendet i här behandlade delar snarast möjligt lägges under en kom- munal skolstyrelse och det från ekonomiska, organisatoriska, pedagogiska och skolsociala synpunkter föreligger ett stort behov av effektivare samord- ning och samverkan mellan de olika skolorna i samma kommun, vilket be- hov skärpes med de stegrade fordringarna på skolutbildning, såväl teore- tisk som praktisk, föreslår utredningen att det från och med den I juli 1.957 i varje kommun skall finnas en skolstyrelse, vilken skall vara styrelse för av kommunen anordnade skolor för den obligatoriska undervisningen och till denna knuten försöksverksamhet eller till dessa skolor hörande frivilliga klasser eller avdelningar samt för befintliga högre folkskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor, kommunala flickskolor och kommunala yrkesskolor ävensom för inom kommunen beläget allmänt läroverk, statligt och kommunalt gymnasium samt statsunderstött, av kom- munen ägt handelsgymnasium. Efter av kommunen gjord framställning skall Kungl. Maj:t äga medge, att särskild styrelse må finnas för här nämnd skola, ävensom att annan än ovan uppräknad skolform må lyda under den kommunala skolstyrelsen (5 & förslaget till skolstyrelselag).

Kap. 4. Skolstyrelsens uppgifter

Tidigare diskussion

En av grundtankarna i skolkommissionens principförslag var, att skolan skulle bli en medborgerlig angelägenhet av första rangen i kommunerna, vilket skulle garantera skolan större frihet och därmed underlätta en organi— lorisk och pedagogisk utveckling, mindre beroende av initiativ uppifrån än vad nu är fallet. Detta förutsatte dock, att decentraliseringen åtföljdes av vidgade befogenheter för den lokala skolledningen. Kommissionen gick i sitt : huvudbetänkande inte närmare in på dessa befogenheter, men anknöt till 1930 års skolstyrelselag och angav sammanfattningsvis folkskolestyrelsens uppgifter enligt denna (se 5. 26 f). Enligt kommissionens mening borde dessa uppgifter övergå till den nya kommunala skolstyrelsen, som skulle ha att taga befattning med enhetsskolan och de på denna byggande högre skol- formerna. Endast i fråga om lärartillsättningen var det nödvändigt att fö- retaga förändringar i fråga om styrelsens befogenheter.

Kommissionen understryker särskilt betydelsen av att de nya skolstyrel- serna underlättar det pedagogiska försöksarbetet, tillser att lärarna får tillfälle till vidareutbildning, ägnar omsorg åt samarbetet mellan skola och hem samt uppmärksammar den viktiga sida av barnens fostran, som fri-

| tidssysselsättningen utgör.

| Frågan om skolstyrelsernas uppgifter berördes endast i ringa utsträck- ning av remissmyndighetern-a. Skolöverstyrelsen hade inte något att invän- da mot att de nya skolstyrelserna i stort sett finge samma befogenheter som de nuvarande folkskolestyrelserna. Förutom i fråga om lärantillsättningen borde också ändringar vidtagas beträffande styrelsens handläggning av dis- ciplin-ärenden rörande lärare.

Skolkommissionens och skolöverstyrelsens anförda allmänna synpunkter går igen såväl i propositionen 1950:133 och särskilda utskottets utlåtande häröver som i utredningens direktiv.

Utredningen

En ny skolstyrelses kompetensområde

De för en ny skolstyrelse viktigaste uppgifterna framgår av utredningens motiveringar i föregående kapitel för en gemensam skolstyrelse. Den bety- delsefullaste vinsten med inrättandet av en sådan ser utredningen nämligen däri, att i princip en och samma styrelse —— oavsett vilka skolformer som

finns i det ögonblick den nya skolstyrelsen börjar sin verksamhet — får till uppgift att följa skolväsendets allmänna utveckling och ansvara för att skol— väsendet, såväl det teoretiska som det praktiska, i olika former får den ut- byggnad och organisation som erfordras, för att kommunen skall kunna ge sin ungdom den med hänsyn till kommunens resurser och andra förhållan— den önskvärda utbildningen. Man skulle kunna låna ett av skolkommissio- nen ofta brukat uttryck och säga, att skolstyrelsens viktigaste uppgift blir att ansvara för det pedagogiska framstegsarbetet inom kommunen, men detta uttryck används då i en avsevärt vidare bemärkelse än kommissionen gör, eftersom denna häri endast inlägger underlättande av pedagogisk för- söksverksamhet och vidareutbildning för lärarna.

I förslaget till skolstyrelselag har utredningen låtit denna sin, uppfattning komma till uttryck genom att i ett inledande stycke i 8 5, vilken samman- fattar de viktigaste styrelseuppgifterna, framhålla skolstyrelsens skyldighet att taga initiativ och framlägga förslag till skolväsendets förkovran inom sitt kompetensområde, vilket omfattar hela det allmänbildande och yrkes- utbildande allmänna skolväsendet.

Utredningen har också ansett, att det i samma paragraf bör särskilt fram- hållas, att om flera skolor eller skolformer sorterar under styrelsen, denna skall sörja för bästa möjliga samordning av och enhetlighet i dessas verk- samhet. Samordning och enhetlighet har av utredningen tidigare framhållits som ett starkt motiv för en gemensam skolstyrelse.

Åliggandena att främja pedagogiskt försöksarbete, lärarnas vidareutbild- ning och samarbete mellan hem och skola skymtar redan i gällande stadgor och andra författningar. Uppgifterna är, som i diskussionen om hithörande frågor understrukits, av stor betydelse. Försöksverksamhet och vidareutbildning blir emellertid lätt kostnadsfrågor. Några konkreta förslag om hur dessa åligganden lokalt skall fullgöras, har utredningen inte ansett sig böra framlägga, men då det är önskvärt att de formuleras mera bestämt, har de i förenämnda 8 % medtagits bland skolstyrelseuppgifterna.

I fråga om skolstyrelsens övriga allmänna uppgifter har utredningen nä- ra följt 1930 års skolstyrelselag, vilket framgår av författningsförslaget. Se vidare specialmotiveringen till detta.

Decentralisering till skolstyrelsen av vissa ärendegrupper

Det övervägande flertalet av de uppgifter, som åligger de skilda skolsty— relserna, finns angivna i de för olika skolformer gällande stadgorna och andra specialförfattningar. Uppgifterna skiftar emellertid kraftigt från den ena skolformen till den andra. Det hade naturligtvis varit synnerligen önsk- värt om, åtminstone vad angår de så kallade kommunala skolorna, enhet- liga bestämmelser i fråga om skolstyrelsens uppgifter hade kunnat åstad- kommas. Utredningen har emellertid icke ansett det falla inom dess upp-

drag att annat än undantagsvis ge gällande stadgebestämmelser o. dyl. ett nytt materiellt innehåll utan endast att pröva, om deras tillämpning bör an— komma på annan— myndighet än som för närvarande är fallet. Tills vidare synes det sålunda var ofrånkomligt att skilda stadgor i vissa avseenden gäller för de olika skolformerna.

Med beaktande av decentraliseringsutredningens synpunkter (se 5. 274) har utredningen undersökt vilka av centrala eller regionala skolmyndighe— ter handlagda ärenden, som lämpligen bör kunna hänskjutas till den kom- . munala skolstyrelsens eget avgörande. Utredningens bedömande av decent-

raliseringsspörsmålen bör ses mot bakgrunden av dels utredningens upp- I fattning om nödvändigheten från praktisk synpunkt av en så vid kommu- , nal beslutanderätt som möjligt på skolväsendets område, dels de ändrade ( förutsättningar, som genom den, lokala skolledarinstitutionens utbyggnad l vunnits för en minskning av skolförvaltningen betungande detaljföreskrif— ( tar och detaljkontroller.

En underdånig framställning från Städernas folkskolinspektörsförbund ' angående ökade befogenheter åt de lokala skolstyrelserna har den 23 juli » 1951 överlämnats till utredningen för att av denna tagas i övervägande. I framställningen kritiseras den pågående beskärningen av den kommunala * beslutanderätten, varjämte i 12 punkter anföres exempel på ärenden, där denna bör tillkomma lokalstyrelsen. Ärendegrupperna är följande: faststäl— lande av antalet läraravdelningar; intagning av lärjungar även i de fall, då de först efter den 1 juli uppnår sex år; anordnande av hjälpundervisning; beslut om förstärkninganordningar ; antagande av läroböcker; tillsättning av lärare; utfärdande av tjänstgöringsbetyg; löneklassplacering; undervis— ningens inställande för kurser och möten; statsbidrag till avlönande av icke behörig vikarierande lärare; lärares kvarstående i tjänst; Vissa åtgärder i samband med byggnader för folkskoleväsendet. (I sistnämnda punkt inne- håller framställningen intet bestämt förslag utan endast ett uttalande om att de utgående statsbidragen i ett stort antal fall inte motiverar ett de stat- liga myndigheternas inflytande över byggnadernas utformning och uppfö- rande).

I sitt betänkande angående mellaninstanser för folkskoleväsendet (SOU 1948:28) var 1945 års folkskolesakkunniga också inne på frågan om över- förande av beslutanderätten i vissa ärenden till skolstyrelserna i de största städerna. De sakkunnigas förslag omfattade följande ären-degrupper: an— tagande av läroböcker; fastställande av ordningsstadga; upprättande av för— slag till val av ordinarie lärare; förordnande av extra ordinarie lärare; be— slut om återläsningsskyldighet i vissa fall; löneklassplaceringar; beslut om lärares uppdrag vid sidan av lärartjänsten; vissa tjän-stledigheter med B-av- drag för lärare; inställande av undervisningen för att bereda lärare tillfälle att deltaga i kurser m. m.; lön till extra lärare, då undervisningen inställts; lön åt lärare, som avstängts från tjänstgöring.

Såsom framgår av följande sammanställning av de ärendegruppcr, vari beslutanderätten enligt utredningens mening bör överföras på skolstyrelser- na, framför utredningen utan att skilja mellan skolstyrelserna i stora och små kommuner — på nytt det övervägande flertalet av dessa tidigare förslag. Vissa frågor, såsom om lärartillsättningen och utfärdandet av tjänstgöringsbetyg (s. 99 f), har av utredningen tagits upp särskilt i andra sammanhang. Andra av de tidigare förslagen har förlorat sin aktualitet på grund av ändrade bestämmelser.

Sammanställning av ärenden, som av utredningen föreslås decentraliserade till de lokala skolstyrelserna

Folkskolestadgan (Fst), Fortsättningsskolestadgan (Fortsskst) och Öv— ningslärarstadgan (övnlärst). ]. Fst 9 10 a: 2.

Om antalet läraravdelningar beräknas komma att överstiga antalet ordi- narie lärartjänster, skall skolstyrelsen före varje läsårs början uppgöra förslag till elevernas fördelning på klasser och läraravdelningar samt till de skolformer, enligt vilka distriktets skolor bör vara anordnade. Förslaget skall underställas folkskolinspektören eller, beträffande distrikt, som är befriat från inspektion, SÖ för prövning och godkännande. Kan skolstyrel- se och inspektör ej enas, skall inspektören med eget yttrande överlämna ärendet till Sö för avgörande.

Till ledning vid handläggning av frågor som här avses, har Kungl. Maj:t utfärdat särskilda anvisningar. Förslag: Med hänsyn dels till att den ifrågavarande uppdelningen måste ske enligt fastställda grunder, dels till att det icke sällan inträffar, att den på försommaren uppgjorda planen vid läsårets början måste rubbas, varvid hela proceduren måste göras om, föreslår utredningen, att skolstyrelsen skall äga besluta i dessa ärenden enligt anvisningar. Vill skolstyrelse avvi- ka från dessa, skall beslut fattas av mellaninstansen.

2. Fst 5 13 och Fortsskst 5 23. Folkskolinspektören skall yttra sig över av skolstyrelsen upprättat för- slag till antagande av nya läroböcker.

Förslag: Skolstyrelsen skall — inom läroboksförteckningens ram —— äga be- sluta utan att inhämta yttrande från mellaninstansen. Beslutet skall delgi— vas denna.

3. Fst 5 15:41. Folkskolinspektören äger beträffande skolor av B-2, B-3, D-1 och b-for— merna besluta om uppdelning av läraravdelning i grupper under vissa av läsårets veckor samt om växellov i enlighet med av SÖ utfärdade anvisningar. Förslag: Skolstyrelsen skall äga besluta om sådan uppdelning enligt an- visningar.

4. Fst 5 23.1 och 2 samt övnlärst 20 5 5 mom. Skolstyrelse i stad äger, utan att därom inhämta yttrande från annan myndighet, »när skolans bästa det kräver» förflytta ordinarie lärare till an- nan tjänst inom distriktet. I skoldistrikt på landsbygden må sådan förflyttning äga rum, »då så er- fordras för genomförande av behövlig omorganisation eller för tillgodoseen- de i övrigt av skolväsendet». Då lärare gjort framställning om förflyttning, kan styrelsen jämväl, då särskilda skäl därtill föranleder och så kan ske utan men för skolväsendet, bifalla framställningen. Folkskolinspektören _ skall yttra sig innan skolstyrelsen fattar sitt beslut. Beslutet skall under- l ställas domkapitlets prövning. Om domkapitlet icke kan godkänna av folk- skolinspektören gjort yrkande, skall SÖ avgöra ärendet.

Folkskolinspektörens medgivande fordras för att ordinarie övningslärares tjänstgöring skall få flyttas från tätort till landsbygd eller från skola på landsbygden till annan skola.

göra skillnad mellan land och stad. Ej heller synes det utredningen till- räckligt motiverat med särskilda bestämmelser för övningslärare. Utred- ningen föreslår, att skolstyrelsen skall slutligt besluta om lärares förflytt- ning i samband med genomförandet av behövlig omorganisation av skolvä- sendet inom kommunen. Likaledes synes styrelsen, då lärare själv gjort framställning om förflyttning, 'på särskilda skäl och då så kan ske utan men för skolväsendet, böra besluta. Då förflyttning är erforderlig >>för tillgodo- seende i övrigt av skolväsendet» bör emellertid ärendet prövas av mellan- instansen (se 'härom s. 278 nr 9).

5. Fst 5 25.1. Då lärare åtnjuter tjänstledighet skall skolstyrelsen anställa vikarie, om inte folkskolinspektören funnit skäl medgiva befrielse därifrån. Förslag: Skolstyrelsen bör själv avgöra om för sådant fall vikarie ej skall behöva anställas. 6. Fst 5 35:2. Folkskolinspektören kan efter framställning från skolstyrelsen för visst fall medge, att barns skolgång må börja det kalenderår, under vilket barnet efter den 1 juli fyller sex år. Förslag: Skolstyrelsen skall kunna lämna sådant medgivande. 7. Fst 5 35:53. SÖ kan, där särskilda skäl föreligger, medge lärjunge rätt att avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller tretton år. Förslag: Bestämmelsen tillkom 1946, innan den sjuåriga skolplikten bli- vit definitivt genomförd. Utredningen vill ifrågasätta, om inte denna be- stämmelse nu bör utgå ur stadgan. Därest densamma likväl skall kvarstå, anser utredningen, att skolstyrelsen bör kunna lämna sådant medgivande;

l i ; Förslag: Utredningen anser icke skäl föreligga att i förevarande hänseende !

dock att, där styrelsen för visst fall så önskar, ärendet skall kunna hänskju- tas till mellaninstansen för avgörande. 8. Fst 5 43.1 och Fortsskst 5 32:1.

Om undervisningen inställts på grund av smittsam sjukdom bland män— niskor eller husdjur eller annan oförutsedd anledning, skall skolstyrelsen, sedan folkskolinspektören yttrat sig, bestämma om återläsning av den förlo- rade undervisningstiden. Förslag: Skolstyrelsen skall äga bestämma utan att inhämta yttrande. 9. Fst 5 43.5.

Folkskolinspektören kan bemyndiga skolstyrelsen att inställa undervisning- en högst tre dagar för att bereda lärare tillfälle deltaga i kurser eller möten. Förslag: Skolstyrelsen skall äga besluta utan bemyndigande av mellan- instansen. 10. Fortsskst 5 25:2.

Intagning av lärjungar kan, efter medgivande av folkskolinspektören, in- i skränkas till att äga rum vartannat år. * Förslag: Skolstyrelsen skall äga själv besluta utan att inhämta medgivande av mellaninstansen. 11. Fortsskst 5 27:5.

Befrielse från skolplikt medges av skolstyrelsen, sedan folkskolinspek- tören yttrat sig. Om styrelsen vid sitt beslut ej kan godkänna av folkskol— inspektören gjort yrkande, skall SÖ avgöra. Förslag: Befrielse skall kunna medges av skolstyrelsen; dock att, om styrel- sen för visst fall så önskar, dylikt ärende skall kunna hänskjutas till mel— laninstansen för avgörande.

12. Övnlärst 12 5 1, 2 och 3 mom. Beslut om tillgodoräknande av vissa undervisningstimmar beträffande lärare vid folkskola fattas av folkskolinspektören. Förslag: Skolstyrelsen skall besluta efter av Sö utfärdade anvisningar. 13. övnlärst 27 5 4 mom. c). Då icke-ordinarie lärare under minst fem år haft timläraranställning och timtalet å tjänsten stiger till minst 15 veckotimmar, kan han utan ledig— förklarande förordnas å denna, om SÖ eller, beträffande folkskola, folk- skolinspektören lämnar sitt medgivande härtill. Förslag: Skolstyrelsen skall kunna förordna utan sådant medgivande.

Avlöningsreglementet för folkskolan (Arf). € 14. Arf 18 5 p. 10 och 11. * Folkskolinspektören kan medge B-avdrag högst 15 dagar vid lärares tjänstledighet för uppdrag inom lärarorganisation (efter av Sö utfärdade di- rektiv) samt vid tjänstledighet för enskilda angelägenheter av vikt. Förslag: Skolstyrelsen skall lämna medgivande enligt utfärdade anvis- ningar.

Tilläggsbestämmelserna till Arf och Avlöningsreglementet för övningslä- rare (Arö). 15. Tilläggsbest. till Arf 6 5 och Arö 2 5 3 mom.

Enligt gällande bestämmelser skall förslag till löneklassplacering uppgö— ras av distriktsöverläraren (kommunal folkskolinspektör) eller, där sådan ej finns, av skolstyrelsens ordförande. över detta förslag skall folkskolins- pektören avge yttrande, innan beslut fattas av skolstyrelsen. Sådant yttran- de erfordras dock icke beträffande lärare i kommun, vars folkskoleväsen är befriat från inspektion genom statens folkskolinspektör (= de sex lands- tingsfria städerna). '

Beträffande övningslärare vid annan skola än folkskola fattas beslut om löneklassplacering av SÖ, där delegation till rektor eller styrelse ej skett. Förslag: Skolstyrelsen skall inte behöva inhämta yttrande, men då frågor av denna art kan vara svårbedömda, bör skolstyrelsen i sådana fall hos mel— laninstansen äga begära granskning, innan beslut om löneklassplacering fattas. Styrelsens beslut skall alltid insändas till mellan-instansen för känne- dom. 16. Tilläggsbest. till Arf 9 5 3 mom.

Innan skolstyrelse beslutar, om extra lärare skall tillhöra avdragsgrupp l 2 eller 3, skall folkskolinspektörens yttrande inhämtas. * Förslag: Med hänsyn till de enkla bedömanden det här gäller bör styrelsen äga besluta utan att inhämta yttrande från mellaninstansen.

* KK 1948:208 angående statsbidrag till avlönande av folk- och småskollä- rare m. m. , 17. 4 5 3 mom. Statsbidrag till dagarvode och särskild ersättning till pensionerad lärare utgår endast om folkskolinspektören vitsordat lärarens lämplighet.

Förslag: Se p. 18 nedan. 18. 4 5 4 mom.

Statsbidrag till avlönande av extra lärare utan föreskriven examen skall, med visst undantag, endast utgå om folkskolinspektören vitsordat, att lära— re med föreskriven behörighet inte kunnat erhållas samt att läraren befun- nits duglig. Förslag: Vid p. 17 och 18 avsedda vitsord måste ofta lämnas i efterhand. Det bör ankomma på skolstyrelsen att själv ansvara för ifrågavarande per— sonals duglighet.

KK 1947:346 angående statsbidrag för anordnande av Skolskjutsar åt skol- pliktiga barn. 19. 11 &.

Folkskolinspektören beslutar om statsbidrag till självskjutsar. Finner han sig inte kunna medge att statsbidrag utgår, kan ärendet underställas

Sö:s prövning. Förslag: Skolstyrelsen skall besluta själv efter av SÖ givna anvisningar.

KK 1942:629 med bestämmelser angående hjälpundervisning i folk— och småskolor. 20. 5 5 3 mom.

Statsbidrag till avlönande av timlärare utgår under villkor att folkskolins- pektören funnit hjälpundervisningen behövlig. Förslag: SÖ har den 30 juni 1942 utfärdat anvisningar i ämnet. Skolstyrel— sen bör själv enligt dessa anvisningar kunna pröva behovet av hjälpunder- vrsnmg.

SÖ:s cirkulär den 19 februari 1949 angående skolresedagarnas inräknande :" antalet verkliga undervisningsdagar.

21. Folkskolinspektören skall pröva, om i visst fall mer än två skolreseda- gar må inräknas.

Förslag: Skolstyrelsen skall efter givna anvisningar besluta härom.

Boställsordningen för folkskolans lärare (KK 1946:883). 22. 34 å.

Underhållssyn å tjänstebostad förrättas av folkskolinspektören eller an— nan lämplig person, som Sö efter framställning av honom förordnar. Synen skall förrättas i närvaro av ombud för skolstyrelsen och vederbörande lä— rare eller dennes ombud. Förrättningsmannen må hos skolstyrelsen påkalla biträde av lämplig byggnadssakkunnig person. Förslag: Underhållssyn skall förrättas av skolstyrelsen eller den styrelsen därtill förordnar i närvaro av vederbörande lärare eller ombud för denne samt av en av mellaninstansen godkänd, helst byggnadssakkunnig person.

Uppgifterna i ovanstående sammanställning avser folkskoleväsendet.1 fråga om egentlig decentralisering till skolstyrelserna av uppgifter rörande övriga skolformer har utredningen ansett, att en viss försiktighet lämpligen bör iakttagas i avvaktan på att den nya skolstyrelseorganisationen hunnit prövas och vunnit stadga. För de högre kommunala skolornas och de all- männa läroverkens del föreslår utredningen därför endast, att de ärende- grupper, som motsvarar de i sammanställningen ovan vid punkterna 8 samt 12—16, också beträffande dessa skolor skall handläggas av lokalstyrelsen. Härutöver föreslår utredningen nedan, att eforus och inspektors uppgifter i huvudsak föres över på skolstyrelsen.

I avvaktan på utredning och förslag om yrkesutbildningens ledning (jfr prop. 1955:139 s. 76) har utredningen avstått från att framlägga förslag om decentralisering av ärenden rörande de kommunala yrkesskolorna och han- delsgymnasierna. Kompetensfördelningen mellan lokala, regionala och cen- trala myndigheter bör lämpligen ske i samband med nämnda utredning.

Eforus och inspektors uppgifter. Eforus uppgifter har av utredningen an- givits på s. 180. De uppgifter som tillkommer inspektor för högre kommunal skola återfinns på s. 33 och de som tillkommer inspektor vid yrkesskola på s. 34. De är samtliga av obetydligt slag och har främst representativ karak— tär. I synnerhet om den av utredningen föreslagna omorganisationen av den regionala skolledningen kommer till stånd, blir det ej erforderligt med sär— skilda funktionärer för deras utövande. Utredningen föreslår, att eforus- och inspektorsinstitutionen avskaffas, samt att de på dessa liggande administ- rativa uppgifterna överföres på skolstyrelsen och den allmänna tillsyns- verksamheten samt granskningen av statsbidragsrekvisitionerna på mellan- instansen. Detta skulle medföra, att på skolstyrelsen skulle ankomma a) beträffande de allmänna läroverken: att bestämma tid för termins början och slut (Lvst % 18); att bestämma tid för årsavslutning (Lvst & 26); att utse vittnen för studentexamen (Lvst & 94:3) ; b) beträffande de högre kom— munala skolorna: att även i fråga om kommunal realskola och kommunal flickskola bestämma tid för årsavslutningen (StKr 5 30; Sth 5 27).

Vissa ändringar i arbetsfördelningen mellan skolstyrelse och skolledare

Vid en reglering av de uppgifter, som skall tillkomma den kommunala skolstyrelsen, finns skäl att överväga ej endast uppgifternas rationella för— delning mellan skolstyrelse, mellaninstans och överstyrelser utan även den lämpliga fördelningen mellan skolstyrelsen och skolans fackliga ledning. När det gäller en för flera skolformer gemensam skolstyrel- se, är det önskvärt, att en viss ärendegrupp, så vitt inte särskilda skäl lägger hinder i vägen, handlägges på samma sätt, oavsett vilken skolform det gäller. Granskar man gällande stadgor ur denna synpunkt, finner man, att bestämmelserna är i stort sett likartade beträffande de kommunala sko- lorna. Lokalstyrelsen för allmänt läroverk däremot har mera begränsade uppgifter, och det kan ifrågasättas, om inte vissa av de uppgifter som nu tillkommer rektor, i analogi med vad som gäller för de högre kommunala skolorna, bör Överföras på skolstyrelsen. Utredningen föreslår i detta av— seende följande ändringar.

1. Skolstyrelsen bör efter förslag av rektor förordna tillsynslärare och kvinnlig sakkunnig (Lvst & 1193) samt bibliotekarie (Lvst & 155:1) vid lä- roverket.

Då det i dessa fall kan gälla förordnanden om upp till sex år, synes det lämp- ligf, att skolstyrelsen förordnar. 2. Skolstyrelsen skall till Sö inge förslag rörande den utsträckning, i vilken icke-ordinarie lärarkrafter utöver den på ordinarie stat upptagna lä— rarpersonalen bör tjänstgöra vid läroverket (Lvst 5 120). Liksom vid de högre kommunala skolorna bör förslag om anställande av icke-

ordinarie lärarkrafter, som i hög grad berör skolans organisation och utveckling, fattas av skolans styrelse. 3. SÖ må till skolstyrelsen (i stället för till rektor) kunna överlåta beslu- tanderätten i ärenden rörande: uppdelning av klass eller ring i parallell-av- delningar; antalet lärartimmar över stat i läroämne; antalet veckotimmar i övningsämne (Kungl. Maj:ts brev till Skolöverstyrelsen den 9 april 1954).

Även beslutanderätten i dessa ärenden har väsentlig betydelse för skolans orga— nisation och bör därför ligga hos styrelsen.

4. Föreskrifter om uppvärmning, ventilation, belysning och renhåll— ning av läroverkets lokaler bör, med hänsyn till önskvärdheten av enhetliga bestämmelser i dessa avseenden, meddelas av styrelsen (Lvst % 59).

5. Skolstyrelsen skall bevilja lärare, bibliotekarie och vaktmästare tjänstledighet, lärare och bibliotekarie dock endast när fråga är om längre tid än 8 dagar (Lvst åå 121, 155 och 159).

6. Skolstyrelsen skall besluta om avyttring eller avskrivning av förbru— kad eller eljest icke användbar undervisningsmateriel eller inventarier (Lvst & 150).

7. Det skall ankomma på skolstyrelsen att godkänna plan för lovdagar— nas fördelning över läsåret, då en samordning med andra skolformer enk— last kan ske på så sätt (Lvst & 18:3—4).

Den omständigheten, att fackliga skolledare först under allra senaste tid blivit allmänt förekommande inom folkskolan har medfört, att arbetsupp— gifter även av expeditionell eller teknisk art, som i andra skolformer helt naturligt uppdragits åt rektor, för folkskolans del ålagts skolstyrelsen, även om de sedan reellt kommit att utföras av skolledaren. Utredningen, som längre fram föreslår, att skolledare vid den obligatoriska skolan i princip skall finnas i varje kommun, har funnit, att utöver de nuvarande distrikts- överlärarnas uppgifter i första hand nedanstående åligganden bör överflyt— tas från styrelsen till skolledaren. Härigenom åstadkommes en större över— ensstämmelse mellan den obligatoriska skolan och de nuvarande högre- skolorna. 1. Fastställande i samtliga fall av arbetsordning (Fst & 14:2). 2. Upprättande av årsberättelse, där så skall ske (Fst 5 66:4). 3. Beviljande av tjänstledighet åt lärare högst åtta dagar (Fst 5 3111, Fortsskst & 42:7).

4. Medgivande av uppskov med skolgången för icke skolmoget barn (Fst & 35:2).

5. —Bestämmande av dag för intagning (inskrivning) av nybörjare (Fst & 37:1).

Härutöver föreslår utredningen på s. 94, att skolstyrelsen skall äga rätt att till skolledare eller annan tjänsteman delegera sin beslutanderätt i den utsträckning styrelsen själv prövar lämpligt.

De allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning

Inledning Såsom förut framhållits, har 1930 års skolstyrelselag utgjort underlaget för utredningens konstruktion av en ny sådan lag. I enlighet härmed har i 8 & utredningens lagförslag bland skolstyrelsens uppgifter intagits åliggan- det att utöva den ekonomiska förvaltningen över styrelsen underställda sko- lor. Det får betraktas som självklart, att så skall vara fallet beträffande de så kallade kommunala skolorna. Utredningen har emellertid funnit detsam- ma böra gälla i fråga om de allmänna läroverken. Sitt ställningstagande på denna punkt har utredningen grundat dels på förutsättningen, att termins- avgifternas avskaffande blott är en tidsfråga, samt att detta i större eller mindre mån kommer att medföra en bidragsskyldighet från kommunen i stället för från de enskilda kommunmedlemmar, vilka nu i egenskap av måls— män genom terminsavgifterna lämnar bidrag till läroverkens ekonomi, dels på uppfattningen, att ett överförande av den ekonomiska förvaltningen till skolstyrelsen skulle innebära en fastare anknytning av läroverket (sedan enhetsskolan genomförts gymnasiet) till kommunen och ge denna bättre möjligheter att överblicka och tillgodose skolans behov, dels ock slutligen på uppfattningen, att läroverksrektorerna så långt det är möjligt bör befrias från kamerala göromål. I den ekonomiska förvaltningen inbegriper utred- ningen därför också med löneutbetalningarna sammanhängande frågor.

I anslutning till sistnämnda spörsmål vill utredningen här beröra en av Kungl. Maj :t den 17 september 1954 till utredningen för övervägande över— lämnad framställning angående handläggningen av löneärenden vid de all- männa läroverken jämte däröver avgivna utlåtanden m. m. Framställning- en, som är ställd till skolöverstyrelsen, har gjorts av rektorerna vid kated- ralskolan i Lund och högre allmänna läroverket för gossar i Malmö. I den— samma framhålles först att »de löneförfattningar, som nu gäller, kan utan överdrift sägas vara både så många och ofta därtill så svårtolkade, att snart sagt endast vissa lönespecialister behärskar dem och kan tillämpa dem. De personer som skriver dessa författningar, tycks ha glömt, att rektorer i all- mänhet inte är experter på avlöningsreglementen, att rektorerna är utbil— dade till lärare och försöker vara skolledare och att de har annat att göra än att försöka lista ut vad dessa besynnerliga författningsformuleringar möjligen kan tänkas innebära i ett enskilt fall. Mången rektor har numera en obehaglig känsla av osäkerhet inför handläggningen av löneärenden.» Sedan betydelsen av en rationalisering av löneutbetalningarna framhållits, diskuteras i framställningen möjligheterna att till varje länsstyrelse knyta en lönebyrå för statsläroverken och hemställes, att skolöverstyrelsen ville föranstalta om utredning av denna fråga. I underdånig skrivelse den 13 feb- ruari 1954 har överstyrelsen föreslagit bl. a. att det måtte uppdragas åt 1951 års skolstyrelseutredning att undersöka möjligheten av att överlämna hand-

läggningen av löneärendena och därmed sammanhängande frågor vid de allmänna läroverken till de mellaninstanser, som kunde komma att inrättas.

Utredningen har prövat skolöverstyrelsens uppslag, men har icke funnit sig kunna förorda, att de ifrågavarande ärendena överlämnas till de regio- nala skolmyndigheter, varom utredningen i det följande framlägger förslag. Utredningen har eftersträvat en så stark begränsning som möjligt av mel- laninstansernas personal, och de kvalificerade tjänstemän, som måste fin— nas vid dessa myndigheter, kan icke i första hand få tagas i anspråk för lö- neuträkningar och andra specifikt kamerala göromål utan de måste använ- das för mera centrala skoladministrativa uppgifter. Utredningen har icke heller ansett sig böra föreslå, att det från början tillsättes speciella, till mel- laninstanserna knutna tjänstemän för de statliga skolornas löneutbetalning.

Till frågan om ett överförande av läroverkens löneärenden till länssty- relserna har utredningen icke ansett sig böra taga ställning. Sett ur den en— skilde rektorns synpunkt skulle emellertid samma resultat i fråga om ar— betsbesparing vinnas, om löneärendena överfördes till en kommunal myn— dighet med resurser att handha sådana kamerala ärenden. Utredningen före— slår i det följande bl. a. att så skall bli fallet.

Först skall en redogörelse för de nuvarande förhållandena rörande läro- verkens ekonomiska förvaltning lämnas, varefter innebörden av denna för— valtnings överförande på kommunen närmare anges.

Nuvarande förhållanden

Sedan 1932 handhaves de allmänna läroverkens ekonomi av rektor, som ombesörjer erforderliga utbetalningar, mottager inflytande medel samt verkställer all räkenskapsföring med det biträde han kan disponera för än- damålet. Ansvaret för förvaltningen tillkom ursprungligen läroverkskolle- giet, som genom ett par av sina ledamöter årligen granskade räkenskaper- na och verkställde erforderlig inventering. Därefter underskrevs räkenska— perna av kollegiets ledamöter. Efter utredningen 1931 — SOU 1931:38 _ upphävdes kollegiets medansvarighet genom KK 1932z312. Från den 1 juli 1932 är sålunda rektor ensam ansvarig. Inventering av värdehandlingar m. m. verkställes genom av lokalstyrelsen utsedda inventeringsmän och riks— räkenskapsverkets granskning. Vad nu sagts gäller dock ej i allo läroverkets byggnadsfond, för vilkens förvaltning lokalstyrelsen är medansvarig och vilken granskas av två kommunalvalda revisorer. I det följande skall först redogöras för olika slag av inkomster och utgifter och för de olika kassor, som nu finns vid de allmänna läroverken.

Avlöningsmedel. För varje månad uppgöres å rektorsexpeditionen en löne- lista med ledning av gällande avlöningsreglementen och därtill hörande till— läggsbestämmelser, timlärarkungörelsen, avlöningsreglementet för övnings- lärare m. fl. författningar. Skolöverstyrelsen beslutar om löneklassuppflytt-

ningar inom de olika lönegraderna för befattningshavarna, men i övrigt är rektor ansvarig för all uträkning och för att alla avdrag för sjukledighet eller annan ledighet göres på riktigt sätt. Vidare har rektor i stort sett an- svaret för att alla vikarier och timlärare får den avlöning, vartill de är be- rättigade med hänsyn till utbildning och i vissa fall med hänsyn till det sta- dium, varpå de undervisar. Härtill kommer, att skatteavdrag både till käll- skatt och kvarstående skatt skall göras å lönelistan enligt gällande tabeller.

När lönelistan för en månad är uppgjord, rekvireras medel hos vederbö- rande länsstyrelse, som insätter rekvirerat belopp på läroverkets postgiro— konto. Utbetalningarna kan av rektor göras genom postgiro, bank eller kon- tant allt efter det sätt, som överenskommits mellan rektor och befattnings- liuvarna. För läroverken i Stockholm skall rektor till direktionen över Stock- holms stads undervisningsverk för varje månad insända uppgift om bevil- jade tjänstledigheter och nytillkomna förordnanden, varefter direktionen rckvirerar medel och verkställer utbetalningen. Vid huvudstadens läroverk iir rektorerna sålunda befriade från ansvaret för uträkningen av lönebe— loppen till de olika befattningshavarna.

Erforderliga belopp för omkostnader (sjukersättningar o. d.) rekvireras på samma sätt som avlöningsmedel.

Läroverkens kassor. Jämlikt läroverksstadgan & 217 skall varje läroverk äga tre kassor nämligen a) ljus— och vedkassa, b) biblioteks— och materiel- kassa samt c) understöds— och premiekassa. Vården av jämte ansvaret och redogörelsen för dessa kassor åligger rektor, som i regel också bestämmer angående utgifter ur kassorna. Undantag gäller egentligen endast beträf- fande beslut om premier till lärjungar, vilka fattas av kollegiet.

Ur ljus- och vedkassan bestrides kostnaderna för belysning, uppvärmning och renhållning av för läroverkets olika behov avsedda eller upplåtna lo- kaler, för tillfälliga anordningar i dessa eller likartade avseenden samt för avlöning åt sådan vaktmästarpersonal och övrig personal, som ej avlönas på annat sätt, (1. v. s. av statsmedel eller kommunala medel.

Denna kassas inkomster utgöres i huvudsak av lärjungarnas terminsav— gifter. Lokalstyrelsen fastställer avgiften till högst 30 kronor per termin. Räcker ej detta belopp, skall bristen fyllas av statsmedel enligt skolöver- styrelsens beslut om bidrag till varje läroverk. Statsbidraget till kassan var för budgetåret 1954/55 uppfört som förslagsanslag med 2.880.000 kronor.

Den summa, som inflöt genom terminsavgifter under budgetåret 1952/53, utgjorde i runt tal 5.000.000 kronor. Under samma budgetår utgjorde hy- resinkomsterna nära 200.000 kronor och övriga inkomster ungefär 400.000 kronor. Statsbidraget uppgick det nämnda budgetåret till något över -l.000.000 kronor. Totalt utgjorde alltså inkomsterna till denna kassa 9.600.000 kronor under budgetåret 1952/53. Beträffande hyresmedel bör nämnas, att en tredjedel av influtna sådana medel skall tillföras ljus- och vedkassan, därest ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer.

Denna bestämmanderätt har lokalstyrelsen vid många läroverk begagnat för att tillgodose ibland biblioteks- och materielkassan och ibland understöds— och premiekassan.

Ur biblioteks- och materielkassan skall bestridas kostnader för böcker, övrig undervisningsmateriel, tryckning av årsredogörelse, katalog, arbets- ordning, program, stenciler, papper m. m., som erfordras för arbetet vid lä- roverket samt för allt, som erfordras för läroverkets expedition, vari ingår köp och underhåll av skrivmaskin, räknemaskin o. d. Dessutom får kassan bekosta möbler och inventarier, om ej kommunen åtagit sig att bestrida så- dana utgifter. Dylikt åtagande gäller för läroverk, som nyinrättats efter 1927 års skolreform och för läroverk, som från att ha omfattat endast real- skola utvidgats med gymnasium. Dessutom har i samband med inrättande av den allmänna linjen vid 48 högre allmänna läroverk respektive kommu- ner måst åtaga sig att för läroverkets gymnasium tillhandahålla även inred- ning och möbelutrustning.

Kassans inkomster utgöres av en terminsavgift, som av rektor efter kolle— giets hörande bestämmes till högst 10 kronor med rätt för Kungl. Maj :t att efter i varje särskilt fall gjord framställning medge en förhöjning av avgif— ten till 15 kronor per termin och lärjunge. Härtill får kassan 3 kronor av var- je nyinskriven lärjunge, som ej förut tillhört annat allmänt läroverk och vidare en tredjedel av influtna hyresmedel. .

Statsbidrag till bokinköp och bokbindning utgick för budgetåret 1954/55 med ett reservationsanslag av 500.000 kronor. Anslaget fördelas av skol- överstyrelsen allt efter de olika läroverkens storlek och behov. Kassans in- komster utöver statsbidrag var 1952/53 c:a 2.970.000 kronor.

Med de medel som står till förfogande genom biblioteks- och materielkas— san skall de utgifter bestridas, som fordras för att undervisningsmaterielen skall fylla aktuella krav. I många fall har detta gått endast tack vare bidrag från läroverkskommunen.

Understöds- och premiekassan får av rektor användas dels för bidrag till bestridande av kostnaderna för av läroverket anordnade museibesök, ex- kursioner och andra utflykter, dels för andra åtgärder till främjande av ungdomens fostran och undervisning, dels ock för bekostande av specialist- undersökning av lärjunge i vissa fall samt, i fall av trängande behov, till lärjungars understöd, sjukvård och begravningshjälp. Rektor och kollegium må också anlita kassan till belöningar åt lärjungar för flit, ordning och framsteg.

Ganska stora belopp skulle behövas för att fylla alla dessa behov. Kassans inkomster är vid de flesta läroverk mycket små. Den största inkomsten ut- göres i allmänhet av de 7 kronor, som varje nyinskriven lärjunge skall er- lägga, om han ej förut tillhört annat läroverk. Vidare tillkommer räntor å tillfälliga kassabehållningar samt några andra mindre betydande inkomster. Förutom dessa i läroverksstadgan & 217 mom. 3 angivna inkomster till—

. ru... ... —— _ _..

kommer ibland gåvor från kommuner och enskilda samt i en del fall hyres- inkomster till rätt stora belopp. Under budgetåret 1952/53 utgjorde kassans inkomster vid samtliga läroverk ungefär 445.000 kronor.

Läroverkets byggnadsfond. Jämlikt & 218 i gällande läroverksstadga skall vid varje läroverk finnas en byggnadsfond, avsedd för byggnad av och repa— rationer å läroverkshus samt för bestridande av läroverkets fastigheter ålig- gande utgifter, t. ex. sotnings- och vattenavgifter. Fonden skall dessutom betala avgifter för försäkring av läroverkets fastigheter och lösa egendom.

Har kommunen ej åtagit sig att tillhandahålla inredning och möbelut- rustning, kan lokalstyrelsen i mån av tillgång ur byggnadsfonden lämna bi- drag till möblering och inköp av materiel för gymnastikundervisningen, om i dessa avseenden mera betydande utgifter erfordras.

Byggnadsfondens inkomster är dels en terminsavgift på 5 kronor av varje lärjunge, som ej därifrån i föreskriven ordning helt eller delvis befrias och dels en tredjedel av inflytande hyresmedel, där ej lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer, samt räntor på befintlig behållning. Termins- avgiften har utgått med 5 kronor sedan år 1863.

Det bör påpekas, att vid de läroverk, där kommunen åtagit sig att tillhan- dahålla erforderliga lokaler med inredning och möbelutrustning, ökas bygg— nadsfondens behållning år från år, ända tills den helt eller delvis med Kungl. Maj:ts medgivande får användas för byggnader eller, efter beslut av skol— överstyrelsen, för inredning, möbelutrustning eller materielanskaffning.

Läroverken i Stockholm och några andra, t. ex. i Linköping och Kalmar, överlämnar byggnadsfondens inkomster av terminsavgifter till kommunen, som då svarar för allt underhållsarbete å de olika skolornas fastigheter. Ter— minsavgifterna till byggnadsfonden uppgick under budgetåret 1952/53 till ungefär 836.000 kronor.

Vården av jämte ansvaret för byggnadsfonden åligger lokalstyrelsen, men redogörelsen för fonden ankommer på rektor, som också gör alla utbetal- ningar och mottager inkomsterna. Räkenskaperna föres i samma räken- skapsböcker som avlöningsmedel, skolans övriga kassor och läroverkets do- nationsfonder. I bokslutet ingår alla dessa medel.

Donationsmedel. Jämlikt & 224 läroverksstadgan ansvarar och redogör rektor, där ej annat är föreskrivet, för sådana donationsfonder, som står un- der ett läroverks omedelbara förvaltning. I de fall, då fon-den ej förvaltas av läroverket, har rektor endast att mottaga den årliga avkastningen och tillse, att den på föreskrivet sätt disponeras till stipendier eller vad det kan gälla och utbetala fastställt belopp tillvederbörande mottagare.

Då fonden förvaltas av rektor, skall han svara för att kapitalet göres rän- tebärande genom inköp av obligationer eller genom insättning i sparbank. Närmare föreskrifter härom finnes i riksräkenskapsverkets cirkulär med anvisningar beträffande bokföringen och redovisningen vid de allmänna läroverken av den 15 april 1953. Även om en del obligationer är inskrivna i

statsskuldboken, varigenom räntan automatiskt sändes till rektor, så måste dock rektor vid sådana läroverk, där många donationsfonder finns, nedlägga åtskilligt arbete på att bevaka att utdelningen lyftes och omplacering av medel, som erhålles vid utlottning av obligationer, sker. Då låneräkning och sär- skild specifikation av inkomster och utgifter skall göras för varje fond, ger bokföringen åtskilligt arbete. Detta kan minskas, om gemensam förvaltning för ett läroverks samtliga fonder införes jämlikt riksräkenskapsverkets ovan nämnda cirkulär.

Beträffande användningen av donationsfondernas avkastning skall rek- tor noggrant följa gåvobrevens bestämmelser om utdelningen och tillse, att viss del av räntan lägges till kapitalet, om donator så bestämt. Inventering av värdehandlingar sker även här genom två av lokalstyrelsens ledamöter varjämte räkenskapsavskrifter och verifikationer för varje budgetår insän- des till riksräkenskapsverket för slutlig granskning.

Förutom här nämnda medelsförvaltning har rektor också att mottaga och till lärjungarnas målsmän utbetala studiebidragen. Bestämmelser angående studiehjälp finnes i KK 1953:530. Studiebidragen, som avser bidrag till kost- nad för resor och måltider, bestämmes av rektor, varefter han rekvirerar erforderliga medel hos länsstyrelsen och ombesörjer utbetalningen till lär- jungarnas målsmän.

Under rektors förvaltning kommer dessutom vissa avgifter för fyllnads- prövningar, särskilda prövningar, rättning av privatisters skripta i student- och realexamina o. d. Dessa avgifter tillkommer till största delen vederbö— rande lärare och skall i regel icke införas i läroverkets räkenskaper, utan rektor har att i stället föra >>liggare>> över dylika avgifter. I sådana liggare brukar man ock låta vederbörande examinatorer kvittera dem tillkommande belopp.

Överförande av läroverkens ekonomiska förvaltning till skolstyrelsen

Avlöningsmedel. Uträkning och utbetalning av lärarlönerna bör under skolstyrelsens inseende ombesörjas på ett ställe för alla kommunens skolor. Vad beträffar de allmänna läroverken bör rektorerna på be- stämd tid, t. ex. den 15 i varje månad, insända uppgifter om olika slag av tjänstledigheter, förordnanden och uttagna semesterdagar under den sist— förflutna månaden samt uppgift om verkställda uppflyttningar i löneklass och andra uppgifter, som kan inverka på lönebeloppen. För dessa uppgifter skall rektor ha ansvaret, men han skall sedan vara fri från ansvar såväl för lönelistornas riktighet som för att rätta skatteavdrag göres för olika be- fattningshavare.

Läroverkens kassor. Så länge terminsavgifter utgår, förefaller det enklast, .att de uppbäres på läroverket och sedan av rektor överlämnas till skolstyrel-

!

sens kassaförvaltare eller till det kommunala organ, som ombesörjer me- delsförvaltningen i kommunen, om kommunen begagnat sin rätt att besluta om gemensam medelsförvaltning. Man kunde också tänka sig, att lärjungar— nas terminsavgifter insattes på kommunens postgirokonto, men det torde säkerligen för kontrollens skull vara enklare, om avgifterna uppbäres klass- vis. Utgående statsbidrag till ljus- och vedkassan och för bokinköp och bok— bindning bör utbetalas till kommunen efter särskild rekvisition, där sådan är föreskriven.

När terminsavgifterna borttages, måste styrelsen få ersättning därför an- tingen från staten eller vederbörande kommun eller från bådadera. När det gäller de medel, som motsvarar de nuvarande läroverkskassorna, är det ju likgiltigt, varifrån de kommer, blott de blir tillräckliga för behövliga utgif- ter. Borttages även den nuvarande inskrivningsavgiften på 10 kronor, bör anslag ges även för de sociala ändamål och andra utgifter, som nu bekostas av understöds- och premiekassan. De inkomster, som ej erhålles av kom— munen, får givetvis den gemensamma skolstyrelsen rekvirera på föreskri- vet sätt.

Vid bokföring av alla de utgifter, som nu åvilar de tre kassorna, kan det, om kommunen får det ekonomiska ansvaret, ej vara nödvändigt att skilja på kassorna, utan det torde vara tillräckligt med litterering av inkomster och utgifter på det sätt, som nu allmänt brukas vid kommunernas bokföring.

När det gäller utgifterna måste rektor med hjälp av huvudlärare, biblio- tekarie och vaktmästare noga granska alla räkningar och genom attest vits— orda, att rekvirerade varor mottagits och att priserna överensstämmer med anbud eller gjorda uppgörelser samt därefter överlämna räkningarna till likvidering. Vanligt är, att den kommunala styrelsens ordförande med sin namnunderskrift utanordnar alla räkningar och lönelistor, innan kassakon- toret får verkställa utbetalningen. När så är förhållandet, har rektor att överlämna attesterade räkningar till styrelsens ordförande, som gör utan- ordningen, innan den lämnas till kassakontoret.

Vad angår beslut om inköp av olika slag, anser utredningen det vara nöd- vändigt, att rektor får stor frihet att besluta inom ramen av beviljade års- anslag. Skulle han vid sammanträden med skolstyrelsen behöva framlägga alla olika krav —- större och mindre — för att styrelsen skulle besluta, ble- ve arbetet med ekonomien alltför tungrott. Då budgeten för ett visst räken- skapsår skall uppgöras, bör visst belopp för bokinköp, visst för undervis- ningsmateriel och visst för tryck och diverse expeditionsutgifter etc. beräk- nas. När böcker sedan skall köpas, bör biblioteksnämnden vid varje statligt läroverk jämlikt å 155 mom. 2 läroverksstadgan besluta om inköp, och rek- tor ha att se till att bokanslaget ej överskrides. Utredningen kan ej finna det nödvändigt att även skolstyrelsen skall besluta i denna sak.

Beträffande undervisningsmateriel hemställer i regel de olika ämneskon- ferenserna eller huvudlärare och institutionsföreståndare vid början av ett

läsår om erforderlig nyanskaffning. Rektor har därefter att undersöka om anslaget räcker för alla framställda krav och, om så ej är fallet, göra lämp- lig reduktion. Det torde för framtiden räcka, om styrelsen får ett medde- lande om hur anslaget disponerats inom olika områden. Gäller det rena driftskostnader, såsom inköp av kemikalier, stenciler, papper o. d., anser utredningen det självklart, att rektor själv skall besluta.

Det skisserade förfaringssättet med avseende å betalning av räkningar praktiseras redan nu vid statliga läroverk, när det gäller kommunernas bi- drag till Skolmåltider, fria läroböcker, fri undervisningsmateriel m. 111. Vi- dare är ovan beskrivna förfaringssätt vanligt vid kommunala flickskolor och kommunala realskolor.

Läroverkets byggnadsfond. Har kommunen åtagit sig ansvaret för bygg- nad och underhåll av läroverkets lokaler, är en ökning av byggnadsfonden utan mening. När terminsavgifterna försvinner, får fon—den ju ytterst små inkomster, eftersom blott hyresmedel kan inflyta. Om ej läroverket får Kungl. Maj:ts tillstånd att behålla byggnadsfonden eller viss del därav för någon större behövlig nyanskaffning, hör kommunen få disponera even- tuell behållning att användas t. ex. för reparationer eller tillbyggnad. För— säkringspremier och fastigheten åvilande utgifter får upptagas i staten för skolväsendet och betalas av kommunen.

För att det ej skall bli alltför omständligt bör rektor ha rätt att ombesty- ra mindre underhålls- och reparationsarbeten», så att skolstyrelsen ej behö- ver besväras med beslut i sådana saker. Räkningarna kan attesteras av rek- tor och överlämnas för likvidering så som ovan sagts beträffande kassor- nas utgifter. Det är av stor vikt, att tillräckliga belopp upptages för läro- verksfastigheternas underhåll, när staten göres upp. En väl underhållen skolbyggnad bidrager till att lärjungarna lättare kan tillhållas att akta och väl värda densamma. Detta gäller ej blott om den fasta byggnaden utan också om dess inredning och möbelutrustning.

Donationsmedel. Beslut om användningen av donationsfondernas avkast- ning måste även framgent fattas så som enligt gåvobreven bestämts. Vid lä- roverken är det i regel kollegiet eller rektor och kollegiet samt någon gång enbart rektor, som skall besluta. Dessutom kan det finnas bestämmelser om att ytterligare någon person skall medverka. De flesta donationer är av— sedda för stipendier och premier.

Beträffande förvaltningen är ibland föreskrivet, att rektor och kollegium skall förvalta fonden. Som förut sagts, åvilar ansvaret härför numera rek- tor. Om skolstyrelsen skall taga hand om donationsmedlen, kommer väl ve- derbörande kommun att placera penningarna på det sätt den finner lämpligt och sedan överlämna ränteavkastningen till rektor. Emellertid måste här- vid bestämmelserna i gåvobreven beaktas. Det kan— t. ex. där stå, att medlen skall placeras i svenska statens obligationer. I sådant fall måste man ordna så, att dylika obligationer hos kommunen ligger som säkerhet till erforder-

ligt belopp. Skall skolstyrelsen taga hand om fonderna, måste den genom sin kassör ansvara för att viss del av årliga räntan lägges till kapitalet, om fö- reskrift därom finnes. Vad som tidigare sagts om gemensam fondförvalt- ning gäller givetvis även, om en kommunal styrelse förvaltar fonderna. Rä- kenskap för varje fond måste göras i överensstämmelse med riksräken- skapsverkets föreskrifter.

De till läroverken donerade fondernas räkenskaper granskas för närva- rande av riksräkenskapsverket. Om räkenskaperna kommer att föras av kommunal styrelse, måste föreskrift ges, huru granskningen skall göras. Om två kommunalt valda revisorer utför den, måste sedan antingen räken- skapen insändas till riksräkenskapsverket eller också synes enligt lagen om tillsyn av stiftelser av den 24 maj 1929 redogörelse för varje år böra insän- das till länsstyrelsen, även om det statlig-a undervisningsväsendets fonder för närvarande ej är medtagna i denna lag.

Vad slutligen angår övriga penningmedel, som nu förvaltas av rektor, t. ex. ersättningar för fyllnadsprövningar, examensavgifter och liknande, finnes ingen anledning att överföra dessa medel till en kommunal styrelse De inverkar ej på läroverkets ekonomiska ställning, och det förefaller där- för enklast, att de mottages och utbetalas genom rektor. Detsamma gäller de statliga studiebidragen, vilka som hittills bör rekvireras av rektor och ut- betalas genom läroverkets försorg.

Kap. 5. Skolstyrelsens organisation

Tidigare diskussion

En för flera skolformer gemensam styrelse skall ersätta befintliga sty- relser, vilka organiserats på olika sätt, i vissa fall med särskilt beaktande av skolformens speciella behov. Styrelsen för enhetsskolan kan sägas komma att fylla samma funktioner som folkskolestyrelsen och styrelsen för real- skolan samt i någon mån yrkesskolstyrelsen tillsammans nu fullgör.

Vid överväganden av den form en ny skolstyrelse skall ha, synes ställ— ning böra tagas till följande huvudfrågor: 1. Antalet ledamöter. 2. Valsätt och mandattid. 3. Självskrivenhet. 4. Kompetenskrav. 5. Fackkunskapen i styrelsen. 6. Nämndinstitutionen.

Samtliga dessa frågor har, om än i korthet, berörts i den tidigare diskus- sionen, vilken här skall återges i ett sammandrag, varefter de ovan angivna frågorna tages upp var för sig tillsammans med de från olika håll framför- da synpunkterna på skolstyrelsens organisation.

Enligt skolkommissionens uppfattning borde antalet ledamöter i den ge- mensamma skolstyrelsen vara lägst 7 och högst 21 samt fastställas av den beslutande kommunala myndigheten med hänsyn till skoldistriktets stor— lek, strukturen hos dess skolväsende och önskvärdheten av att dess olika delar blev representerade. Ledamöterna borde väljas av kommunens beslu- tande myndighet enligt proportionell valmetod och för en tid av 4 år. Själv- skrivna ledamöter borde ej förekomma och andra kompetenskrav för leda— motskap än att vederbörande kunde anses vara intresserad för skolan och vilja främja skolväsendet borde ej uppställas. Beträffande fackrepresen- tationen i skolstyrelsen uttalade kommissionen:

Om skolväsendet i distriktet omfattar en enda skolcnhet, bör dennas rektor ha rättighet och skyldighet att närvara vid sammanträdena. Omfattar skolväsendet flera skolenheter, bör vederbörande rektor vara närvarande vid behandlingen av frågor, som rör hans skola. Lärarkårerna bör vara representerade vid samman- trädena enligt bestämmelser, som bör fastställas av varje skoldistrikt för sig, var- vid bör tillses, att de olika skolstadierna allsidigt blir företrädda.

Som förut nämnts förutsatte kommissionen, att skolstyrelsens arbete skulle uppdelas på nämnder och delegationer. I dessa skulle enligt kommis- sionens uttalade mening också kunna insättas personer, som ej vore leda- möter av styrelsen. Till styrelsens sammanträden skulle också experter, vil— kas närvaro kunde vara av värde vid behandlingen av viss fråga, kunna kallas.

Vid remissbehandlingen av skolkommissionens förslag ägnades frågan om

skolstyrelsens sammansättning ringa uppmärksamhet. Den tilldrog sig in- tresse bl. a. från några läroverkskollegiers sida, främst i två avseenden: man framhöll, att rektor och helst ytterligare en medlem av lärarkollegiet borde vara självskrivna ledamöter av skolstyrelsen, och man uttryckte far- hågor för att en genom proportionella val utsedd skolstyrelse icke skulle rymma tillräcklig sakkunskap. Den sistnämnda synpunkten berördes även av länsstyrelsen i Kalmar län, som framhöll, att skolstyrelserna icke borde utgöra några politiska församlingar, inom vilka vederbörande ledamots par- tianslutning vore ett primärt önskemål eller inom vilka majoriteten för nå- got parti vore av vikt. Betydelsefullare syntes länsstyrelsen vara, att man kunde garantera ett relativt starkt fackmannainslag i dessa styrelser. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalade: »Det är givet, att valsättet inte är det väsentliga, när det gäller att ge skolstyrelsen den ur saklig synpunkt lämpligaste sammansättningen.»

Kammarkollegiet erinrade om att vissa skolformer har ett rekryterings- område, som omfattar mer än en kommun. I sådana fall, ansåg kollegiet, borde skolstyrelsen sammansättas av ledamöter från samtliga kommuner inom rekryteringsområdet samt förstärkas med en av den statliga inspek- tionsmyndigheten utsedd representant, som skulle erhålla rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdena men ej deltaga i besluten.

Det må också nämnas, att önskemål om garantier för inval av kvinnliga ledamöter i skolstyrelsen framfördes av Svenska landsbygdens kvinnoför- bund samt att Målsmännens riksförbund fann det vara av utomordentlig be- tydelse för samarbetet mellan hem och skola, att ett stort antal av skolsty- relsens ledamöter vore föräldrar till barn i skolan.

I propositionen 19.50.1533 anslöt sig departementschefen i allt väsentligt till skolkommissionens uppfattning om den gemensamma styrelsens orga- nisation. I motsats till kommissionen ansåg han dock, att lärarkårens re- presentation borde regleras genom centralt utfärdade, för alla skoldistrikt gemensamma bestämmelser.

Till skolkommissionens och departementschefens uppfattning i fråga om skolstyrelsens nämnder kunde särskilda utskottet ej ansluta sig. Utskottet anförde (1950z3):

Departementschefen tänker sig, att till ledamöter av nämnderna skulle kunna utses även personer', som icke tillhöra styrelsen. Mot en sådan anordning hyser utskottet betänkligheter, för så vitt nämnderna icke blott skola vara rådgivande utan kunna besluta med styrelsens rätt och befogenhet. Skall en verklig delega- tion av styrelsens beslutanderätt kunna ske, måste enligt utskottets mening nämn- derna helt bestå av styrelseledamöter. Det får därvid förutsättas, att nämnderna vid behov tillkalla företrädare för olika Specialintressen i egenskap av experter. Givetvis kunna utomstående även med fördel anlitas för olika utrednings-, råd- givnings- och verkställighetsåtgärder.

Utskottet fann det vidare vara viktigt, att kommande utredningar sökte avväga skolledarnas uppgifter så, att dessa funktionärer på bästa sätt kom-

me att bidraga till effektiviteten i styrelsens arbete. Det vore under sådana omständigheter naturligt, att de — ehuru icke ledamöter av styrelsen »— ägde deltaga i styrelsens överläggningar och få sin uttalade mening an- tecknad till protokollet. Först i samband med dessa utredningar kunde det avgöras, hur lärarkårens representation närmare borde utformas och vilka uppgifter i styrelsen som borde ankomma på de' olika rektorerna i de fall, då flera skolenheter funnes inom kommunen.

I de angivna huvudpunkterna innebar skolstyrelseutredningens förslag 1952 om provisorisk skolstyrelse följande: 1. Antalet ledamöter borde vara lägst 7 och högst 21. 2. Skolstyrelsen borde utses av fullmäktige för 4 år. 3. Självskrivna ledamöter borde icke finnas. 4. Särskilda kompetenskrav borde ej uppställas. 5. Skolledare och representanter för lärarkåren borde äga deltaga i skolstyrelsens arbete. 6. Beslutanderätten skulle kunna dele- geras till särskilda nämnder. 7. Expertråd för yrkesutbildningen borde fin- nas. (Ang. den provisoriska skvolstyrelselagens innehåll, se 5. 37 f).

I remissyttrandena över skolstyrelseutredningens förslag blev särskilt frågan om skolstyrelsens sammansättning föremål för uppmärksamhet. överstyrelsen för yrkesutbildning anförde sålunda om borttagandet av själv- skrivenheten :

Enligt utredningens förslag skulle rektor för yrkesskolan icke, såsom nu är fal- let i fråga om yrkesskolestyrelse, vara självskriven ledamot av den gemensamma styrelsen. Överstyrelsen vill med anledning härav framhålla, att den omständig- heten att yrkesskolrektorerna äro ansvariga ledamöter i yrkesskolestyrelser enligt överstyrelsens uppfattning har sin givna och ingalunda oväsentliga betydelse för att rektorerna, som i det stora flertalet fall ha rektorssysslan såsom en ofta relativt blygsamt honorerad bisyssla, skola känna ansvaret för och med kraft medverka till nödig utveckling. Man bör komma ihåg, att storleksordning och former icke äro på samma sätt givna i denna skolform som i fråga om det allmänna under- visningsväsendet.

Läroverkslärarnas riksförbund delade utredningens uppfattning att en rektors inflytande inte behöver försvagas, om han enbart är föredragande. Det torde emellertid vara uppenbart, anförde förbundet, att skolväsendet som sådant skulle vinna på att rektor på samma sätt som andra ledamöter bleve direkt ansvarig för de beslut som fattades. Det påpekades också, att om rektors deltagande i skolstyrelsens arbete inskränktes till vad som gällde hans skola, skulle han komma att till men för skolfrågorna berövas möjlig- heten att i en kommun med flera skolor överblicka skolväsendet i dess helhet.

Riksförbundet hyste också betänkligheter mot det föreslagna maximian- talet ledamöter, vilket inklusive olika fackmän kunde leda till alltför stora och tungt arbetande församlingar. Överhuvud intog förbundet en skeptisk hållning till möjligheterna att organisera tillfredsställande gemensamma styrelser enligt utredningens förslag:

För de högre skolornas del innebär en styrelse av det slag utredningen före-

slår många avgjorda nackdelar. Sålunda komma inga som helst kvalifikations- villkor att uppställas för medlemskap i styrelsen, även om skolformer som prak— tiska mellanskolor, tekniska läroverk, handelsgymnasier och yrkesskolor inord- nas under styrelsen. Erfarenheterna från dessa skolor har dock visat, hur värdefullt det är med sakkunskap från olika yrkesområden inom styrelsen för skolornas verksamhet, och riksförbundet måste uttala sina stora betänkligheter mot att dessa bestämmelser slopas. Förbundet anser sålunda för sin del, att de böra bibehållas, när det gäller ifrågavarande skolformer.

Att tveksamhet rått om möjligheterna att i en gemensam styrelse till- fredsställande tillgodose de yrkesutbildande skolornas behov av sakkunskap har utredningen tidigare framhållit och därvid återgivit Svenska stadsför- bundets synpunkter (s. 48) såsom representativa för flera remissinstanser. till vilka, förutom tidigare nämnda, också Svenska yrkesskolföreningen samt Praktiska mellanskolornas rektorsförening och lärarförening hörde.

Utredningen

Antalet ledamöter

Enligt 1930 års skolstyrelselag skall antalet ledamöter i folkskolestyrelse vara minst fem och högst tjugoen. I förslaget till provisorisk skolstyrelse— lag hävdade utredningen, att nämnda minimiantal var för lågt för en gemen- sam skolstyrelse, särskilt med hänsyn till önskvärdheten att kunna uppdela arbetet på nämnder och delegationer. Utredningens förslag, att minimianta- let skulle höjas till sju, godtogs av statsmakterna.

Med de stora variationer, som kommunerna uppvisar i fråga om folk- mängd och areal, och med tanke på den skiftande omfattningen av det skol- väsen, som kan bliva underställt en gemensam skolstyrelse, torde det icke vara lämpligt att fixera antalet ledamöter. Bäst torde vara att låta kommu- nerna själva bestämma antalet inom en given ram. För lagstiftningens vid- kommande får det anses tillräckligt att, som hittills gällt i fråga om folk- skolestyrelserna, ange ett minimiantal och ett maximiantal. Detal som utred- ningen i detta avseende stannade inför i sitt provisoriska förslag— lägst sju, högst tjugoen — bör definitivt fastställas (10 & förslaget till skolstyrelse- lag). Möjligen skulle man kunna anse, att den övre gränsen ligger för högt. Av den undersökning av vissa förhållanden i de nuvarande folkskolestyrel- serna, som utredningen låtit verkställa (se 5. 27), torde det emellertid framgå, att det redan finns åtskilliga skolstyrelser med förhållandevis stort antal ledamöter —— även med det högsta tillåtna antalet. Med de ökade upp- gifter som utredningen förutsätter kommer att föreläggas skolstyrelserna och som i större kommuner måste nödvändiggöra, att ärendena i väsentlig utsträckning delegeras på särskilda nämnder, blir det behövligt med ganska stora skolstyrelser, om inte den enskilde medlemmen skall betungas med för många uppdrag som ledamot av olika nämnder. Det föreligger obestridligen

också behov av att förankra skolstyrelsen i kommunens olika delar och bland skilda befolkningsgrupper, enär en skolstyrelses möjligheter att ut- öva en fast och framgångsrik ledning av skolan är beroende av om den bäres upp av ett allmänt förtroende, vilket blir fallet först när den kan göras verk- ligt representativ för det samhälle, den skall tjäna. Med de vidgade uppgifter som kan väntas tillkomma, bör vitt skilda erfarenheter och en mångsidig all- mänt medborgerlig sakkunskap finnas i skolstyrelsen, något som ej kan nås med få ledamöter.

Enligt den nya kommunallagen (31 5) har antalet ledamöter av kommu— nens styrelse icke maximerats. Antalet ledamöter i kommunalnämnd var tidigare bestämt till högst 11. Kommunallagskommitténs motiv för slopande av maximigränsen var, att en sådan måhända på sina håll skulle föranleda, att man hölle sig vid maximigränsen, utan att behov därav förelåge.

Det kan kanske sägas, att skäl för samma ståndpunkt föreligger, när det gäller en gemensam skolstyrelse. I detta fall bör emellertid uppmärksam— mas, att när flera skolstyrelser skall sammanföras till en, uppstår en situa— tion, som kan fresta till att göra den gemensamma styrelsen så stor, att den rymmer alla eller flertalet av de upplösta styrelsernas ledamöter. Ett maxi- miantal kan därför vara av betydelse för att förhindra en opraktisk ansväll-n ning av ledamotsantalet.

Omständigheten att en gemensam skolstyrelses arbetsuppgifter blir betyd- ligt mera omfattande och dess arbetsfält vidsträcktare än en folkskolestyrel- ses kan naturligtvis anföras som argument för ett ännu högre maximiantal än det nu gällande. Häremot vill utredningen endast andraga, att hänsyn också måste tagas till att rationella arbetsformer inom styrelsen blir möjliga. l sammanträdena kommer regelmässigt även skolledare och experter av oli— ka slag att deltaga, vilket gör, att en skolstyrelse redan med föreslaget maxi- miantal ledamöter kan bli en betydande församling.

Suppleanter

Några gränser för suppleanternas antal torde ej böra fixeras. Man kan utgå ifrån att lika många suppleanter som ledamöter kommer att utses i de fall ledamotsantalet är förhållandevis lågt. Sättes antalet ledamöter högt, är det troligt, att antalet suppleanter begränsas till ett tal, som ligger under antalet ordinarie ledamöter.

Även vid suppleantvalet bör skolstyrelsens behov av allsidig representation lämpligen beaktas. Om denna väg att tillförsäkra skolstyrelsen en mångsidig erfarenhet beträdes och skall få någon effekt, är det emellertid av största vikt, att suppleanterna regelbundet underrättas, när sammanträde skall hål- las, och därigenom beredes tillfälle att direkt följa styrelsens arbete. Även ur andra synpunkter, icke minst nyrekryteringens, är det önskvärt, att supp— leanterna så starkt som möjligt knytes till arbetet och deltager i detta. Be-

stämmelser om skyldighet för suppleanter att närvara vid styrelsesamman- träden i annan mån än när det erfordras till följd av hinder för ordinarie ledamot, har utredningen dock icke funnit nödvändiga, men föreslår, att suppleant skall äga rätt att närvara vid styrelsens sammanträden och all- tid skall underrättas om tid för sammanträde.

Sker ej valet av suppleanter proportionellt, bör vid valtillfället bestäm- mas den ordning, i vilken suppleanterna skall inkallas till tjänstgöring (10 & förslaget till skolstyrelselag).

Valsätt och mandattid

I fråga om sättet för val av ledamöter och suppleanter torde bestämmel- serna böra så utformas, att de ansluter sig till reglerna för val av kommu- nens styrelse. Valet bör således förrättas av fullmäktige i respektive kom- muner och om så kräves och beslutas ske proportionellt (10 och 12 55 för- slaget till skolstyrelselag). Avskaffas självskrivenheten för vissa ledamöter, kan det proportionella systemet helt slå igenom.

I anslutning till i det föregående anförd kritik mot det proportionella val- sättets användning vid val av skolstyrelse (s. 73) vill utredningen med kom- munallagskommitténs ord motivera sin inställning på denna punkt. Kom- mittén anför (SOU 1952:14 s. 208), »att den proportionella valmetodens an- vändning stundom är ägnad att utjämna de politiska motsättningarna, sna- rare än att understryka och skärpa dem. Under nämndernas beredningsar- bete få de olika gruppernas representanter tillfälle att taga del av varandras synpunkter och kunna på detta sätt ofta ena sig om förslag "till lösning av föreliggande frågor. Härigenom kunna partipolitiskt färgade debatter i full- mäktige undvikas och överläggningarna föras i en mera förtroendefull och. saklig anda».

Mandattiden bör fastställas till fyra år och beträffande periodens början m. m. ansluta sig till de bestämmelser, som gäller för val av ledamöter i kommunens styrelse (12 % förslaget till skolstyrelselag).

S jälvskrivenhet

Såsom framgår av redogörelsen för nuvarande förhållanden, är rektor självskriven ledamot i styrelserna för allmänna läroverk, högre kommunala skolor och yrkesutbildande skolor. Sedan kyrkoherdens självskrivenhet borttogs år 1930 är ingen ledamot av folkskolestyrelse självskriven. I försla— get till provisorisk skolstyrelselag uttalade utredningen sig för att systemet med självskrivna ledamöter i skolstyrelserna skulle avskaffas och i 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall finns ingen bestämmelse om självskrivenhet.

Ett system med självskrivna ledamöter är möjligt att motivera i de fall skolan är statlig och endast i obetydlig mån genom en lokal styrelse med för— hållandevis begränsade befogenheter anknytes till kommunen, där den lig— ger. I en sådan styrelse representerar rektor skolans huvudman, staten, samtidigt som hans närvaro garanterar erforderlig sakkunskap. Att rektor är självskriven också i högre kommunala skolors styrelser, torde i första hand bero på en allmän strävan att göra dessa skolor så lika motsvarande statliga läroanstalter som möjligt. Dessutom har ju skolan på detta sätt enk- last kunnat tillförsäkras pedagogisk expertis i styrelsen.

Mot skolledares självskrivenhet i styrelsen för den skola han förestår kan anföras samma argument som blivit avgörande för kommunallagens bestäm— melser om obehörighet för den som är chef för något till den kommunala styrelsen hörande verk att utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller i den nämnd varunder verket hör (32 och 45 55 i kommunalla- gen). Visserligen gäller inte kommunallagens bestämmelser i detta hänse— ende för de specialreglerade nämnderna, men ingenting hindrar, att man ger den nämnda principen en vidare giltighet. Givet synes nämligen vara, att de skäl, som talar för obehörighet till ledamotskap av en styrelse med än större styrka talar mot självskrivenhet i denna. Utredningen återkommer i följande avsnitt till denna synpunkt.

De remissmyndigheter, som i yttranden över utredningens förslag om pro- visorisk skolstyrelselag hävdade, att rektorerna automatiskt skall tillhöra skolstyrelsen, gjorde det från den synpunkten, att sakkunskapen i denna eljest icke skulle komma nog kraftigt till tals.

Även om man ansluter sig till uppfattningen, att skolstyrelsen i sin helhet skall väljas proportionellt, innebär inte det, att sakkunskapen därför be- höver bli mindre företrädd i denna styrelse än om rektor vore självskriven ledamot. I ett följande avsnitt framlägger utredningen förslag om fackrepre- sentationen i styrelsen, vilket enligt utredningens mening tillgodoser skäliga anspråk. Det synes utredningen vara riktigast, att fackkunskapen i en po- litiskt vald myndighet av skolstyrelsens typ, i den mån den skall represen- teras av chefen för en myndigheten underställd skola, företrädes av honom i egenskap av en i förhållande till olika partiriktningar neutral tjänsteman, vilken ställning han mycket lättare intager, om han ej är ledamot av sty— relsen med dess partigrupperingar. ,

Utredningens ståndpunkt är alltjämt, att självskrivenhet definitivt bör borttagas ur skolstyrelselagen.

I detta sammanhang må erinras om att kyrkoherden i det pastorat, till vilket kommunen hör, eller, om kommunen tillhör mer än ett pastorat, den bland kyrkoherdarna i pastoraten som domkapitlet bestämmer, äger delta- ga i folkskolestyrelses sammanträde, även om han ej valts till ledamot (skol- styrelselagen 5 13). Här avsedd kyrkoherde må också utses till folkskole- styrelsens ordförande utan att vara ledamot (skolstyrelselagen 10 å). Mot-

svarande bestämmelser beträffande Skolråd finns i 46 och 50 åå försam- lingsstyrelselagen i dess före den 1 januari 1955 gällande lydelsel.

Genom den särskilda skolstyrelselagens tillkomst skedde ingen ändring i kyrkoherdes rätt i nämnda avseenden. Enär några skäl icke lärer finnas för ett bibehållande av denna särställning för kyrkoherde, föreslår utred- ningen, att den bortfaller i en slutlig lagstiftning om skolstyrelsens organisa— tion.

Kompetenskrav

De i kommunallagen fastställda villkoren för valbarhet till fullmäktige- församling, kommunens styrelse och icke specialreglerad nämnd är att vara röstberättigad, bo inom kommunen och ha uppnått 23 års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan dock icke väljas. Härutöver gäller en- dast den inskränkningen, att vissa statliga och kommunala befattningshavare ej är valbara? I princip gäller samma villkor för valbarhet till folkskolestyrel- se och särskild skolstyrelse enligt 1930 års och 1952 års skolstyrelselagar. Emellertid är det vanligt, att härutöver mer eller mindre markerade sär— skilda kompetenskrav uppställes i specialförfattningarna. 1930 års skolsty- relselag innehåller således det tillägget, att den som väljes till ledamot i folkskolestyrelse skall kunna anses vilja befordra skolväsendet. För andra skolformer är kompetenskraven mera bestämda. I styrelsen för kommunal flickskola skall således finnas minst två kvinnliga ledamöter. I styrelsen för praktisk kommunal realskola eller för högre folkskola, som är inriktad på att ge utbildning för visst yrke eller viss yrkesgrupp, skall om möjligt minst två i sådant yrke eller sådan yrkesgrupp sakkunniga personer vara medlem— mar. I yrkesskolstyrelse skall minst det antal ledamöter, som är närmast över hälften, vara representanter för de yrkes- och verksamhetsområdcn undervisningen avser.

Det är främst för skolformer, vilka erbjuder direkt yrkesutbildning av något slag, som styrelsens sammansättning närmare fastslagits. Utred- ningen kan väl förstå motiven för sådana bestämmelser men ifrågasätter starkt, om de vidare är behövliga.

Till den uppfattning, som kommer till uttryck i Svenska yrkesskolför— eningens utlåtande över utredningens förslag om provisorisk skolstyrelse- lag, kan utredningen således icke ansluta sig. Föreningen ifrågasätter, >>om det är möjligt att inom en skolstyrelse med 7—21 lekmannaledamöter finna personer, som kunna ha intresse för de olika skolorna. Sammansättningen av en dylik styrelse måste, om man skall försöka utforma den efter de olika skolornas behov av sakkunskap, bliva mycket heterogen. Man kan fråga sig,

1 Denna lydelse är ännu gällande vad beträffar de kyrkliga skoldistrikten (jfr. s. 26)- 2 7, 32 och 45 55 kommunallagen.

om affärsmän, industriidkare, fackföreningsmän eller andra företrädare för näringslivet, som låta sig inväljas i en sådan gemensam skolstyrelse, äro vil- liga att i fortsättningen ställa sig till förfogande, när de finna, att yrkes- skolfrågorna uppta endast en ringa del av tiden för sammanträdena och att de flesta ärendena på dagordningen gälla allmänna skolärenden. Svenska yr- kesskolföreningen fruktar, att det blir mycket svårt att få duktiga represen- tanter från näringslivet, vilka i regel äro mycket hårt engagerade, att ställa sig till förfogande som ledamöter i en skolstyrelse, som har en mängd andra frågor utom yrkesskolfrågor att behandla.»

Enligt utredningens uppfattning kan det inte vara angeläget i och för sig att i skolstyrelsen välja in ledamöter med en detaljerad yrkeskunskap. Den- na bör i främsta rummet representeras av facklärarna, och fackkunskapen beträffande yrkesutbildningens allmänna inriktning måste skolans rektor i första hand företräda. Ur styrelsesynpunkt är det eftersträvansvärt att få till stånd en god kontakt med samhället i allmänhet och med bygdens nä- ringsliv i stort. Behövs direkta kontakter med olika yrkesområden, torde den sidan av problemet bäst lösas på annat sätt än genom föreskrivande av yr— kestillhörighet eller yrkeserfarenhet för vissa av styrelsens ledamöter. Per- soner, som endast är inriktade på en specialitet och kan tänkas hysa intres— se endast för sitt eget verksamhetsområde, synes icke böra knytas till en skolstyrelse som ledamöter, utan deras sakkunskap bör tillföras styrelsen genom att de anlitas som experter och rådgivare.

Grundtanken bakom en gemensam skolstyrelse är att försöka få tillgodo- sett det betydelsefulla önskemålet om en styrelse, som har en samlad över- blick över samhällsliv och skolförhållanden i allmänhet och som mot var- andra kan väga och tillgodose olika utbildningsbehov. Föreskrifter om att vissa yrkesgrupper eller yrkesmän skall vara representerade i skolstyrelsen bör därför icke finnas.

Även om en samling av erfarenheter från tidigare arbetsfält bör vara värdefulla, är det nu framför allt av vikt att åstadkomma en kommunal skolstyrelse med samordning och enhetlighet som målsättning och i vilken det följaktligen är av allra största betydelse, att gamla intressegrupperingar efter skolformer försvinner.

Sedan gammalt har en positiv inställning till skolväsendets allmänna ut- veckling ansetts som en kvalifikation för ledamotskap i skolstyrelsen. Redan i 1862 års kommunalförordningar föreskrevs, att skolrådet skulle utses »bland för nit om skolväsendet kände män». Fortfarande måste det sägas. att en välvillig inställning till och förståelse för barnens och skolans förhål— landen hos ledamöterna är grundförutsättningar för en skolstyrelses verk— samhet liksom för den enskilde ledamotens personliga insats. Det ovan åter- givna stadgandet ur 1930 års skolstyrelselag bör därför finnas kvar även i en ny skolstyrelselag.

På skolans område såväl som på andra samhällsområden är det självklart

av stor betydelse, att intresserade kvinnor deltager i arbetet men att genom särskilda föreskrifter framtvinga ett kvinnligt deltagande synes utredningen icke behövligt.

Med det anförda har utredningen velat understryka, att den icke anser det möjligt att föreslå särskilda kompetenskrav för ledamotskap i de nya skol- styrelserna. Kommunallagens valbarhetsvillkor, kompletterade med dels en bestämmelse om att den som väljes skall anses vilja främja skolväsendet, dels en föreskrift om att ledamöterna skall väljas med hänsyn tagen till an- talet och arten av de skolor, som lyder under styrelsen, ger enligt utredning- ens mening de bästa garantierna för en ändamålsenlig sammansättning (11 :*; förslaget till skolstyrelselag).

En fråga, som bör tagas upp i detta sammanhang, är, om det finns skäl att införa vidgade obehörighetsregler vid val av ledamöter i skolstyrelse. Vad som bör diskuteras är, om man lagstiftningsvägen skall utestänga vissa befattningshavare från valbarhet i analogi med vad som enligt kommunal- lagen gäller vid val till kommunens styrelse. Landshövding, landssekretera- re och landskamrerare samt i kommunens tjänst anställd befattningshava- re, vilken såsom föredragande hos kommunens styrelse eller eljest intager den ledande ställningen inom kommunens samfällda förvaltning ävensom i kommunens tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något till kommunens styrelses förvaltningsområde hörande verk, är utestängd från rätten att utses till ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller i av kommunen själv tillsatt nämnd, varunder verket lyder (7, 32 och 45 55 kom— munallagen) .

Vad beträffar de nämnda statliga tjänstemännen har utredningen inte funnit anledning att utestänga dem från ledamotskap av skolstyrelse. När det åter gäller den kommunale befattningshavare, som genom sin tjän- steställning intager den centrala positionen i kommunens förvaltning, kan det vara av intresse att taga del av kommunallagskommitténs motiv för de gällande bestämmelserna i kommunallagen. Kommittén, som intog den prin- cipiella ståndpunkten, att det borde ankomma mindre på lagstiftaren än på de väljande församlingarna att bedöma lämpligheten av att besätta för- troendeposter med tjänstemän, anförde beträffande den ifrågavarande be— fattningshavaren :

Det är uppenbart, att en kommunal befattningshavare med sådana åligganden och befogenheter, som här angivits, efter hand förvärvar en god överblick över kommunalförvaltningens olika områden och förtrogenhet med många av dess enskildheter. Denna i tjänsten inhämtade erfarenhet bör tillföras de kommunala myndigheterna, fullmäktige såväl som nämnder, av befattningshavaren enbart i hans egenskap av kommunens tjänsteman oehlicke tillika såsom ledamot av ve- derbörande organ. Eljest kan det föreligga en viss fara för att av honom verk- ställda utredningar och lämnade informationer m.m. medvetet eller omedvetet

färgas eller läggas till rätta med hänsyn till önskemålen hos den meningsgrupp som han representerar. Det torde vara en allmän uppfattning, att kommunens främste tjänsteman bör stå neutral i förhållande till olika partiriktningar, åt- minstone såtillvida att han icke företräder viss riktning såsom ledamot av kom- munal representation eller nämnd.

Utredningen anser, att de här anförda skälen har giltighet också beträf- fande skolstyrelsen och föreslår, att kommunallagens bestämmelser i detta hänseende får sin motsvarighet i skolstyrelselagen (11 & förslaget till skol— styrelselag) .

Motiven för att utestänga cheferna för de kommunala verken från val— barhet till kommunalfullmäktige och drätselkammare är i huvudsak de- samma som anförts beträffande den ledande kommunale befattningshava— ren. Man vill undvika en dubbelställning av förtroendeman och tjänsteman, ! vilken lätt kan leda till en sammanblandning av vederbörandes befogenhe- l ter i den ena och den andra egenskapen. 1

Enligt utredningens uppfattning är det inte lämpligt, att skolledare, som . skall föredraga ärenden rörande den egna skolan i skolstyrelsen, är ledamot 1 av samma styrelse. Utredningen har därför föreslagit att självskrivenheten * skall upphöra. Att lagstiftningsvägen avskära fullmäktigeförsamlingarna _l från möjligheten att sätta in skolledare i den gemensamma skolstyrelsen

|

vill utredningen dock icke förorda. Däremot föreslår utredningen på förut anförda grunder, att den tjänsteman som ställes i spetsen för en kommuns hela skolväsen och alltså närmast under skolstyrelsen skall ansvara för detta i administrativt och pedagogiskt hänseende (skolchefen) icke skall kunna tillhöra styrelsen som ledamot eller suppleant (11 & förslaget till skolstyrelselag) .

Fackrepresentation i skolstyrelsen

I skolstyrelserna har fackmännen sedan gammalt haft en stark ställning. Skolans facklige ledare är antingen självskriven ledamot av styrelsen (all- männa läroverk, högre kommunala skolor, yrkesskolor) eller också har han utan att vara ledamot skyldighet att närvara vid styrelsens sammanträden och därvid, om så påfordras, vara sekreterare och föredragande (folksko- lan). Dessutom har lärarkåren i vissa fall rätt att vara representerad i sty- relsen (allmänna läroverk, folkskolor).

Den facklige skolledarens närvaro vid styrelsesammanträden är betingad inte endast av behovet av att ha en sekreterare och föredragande utan ock- så av nödvändigheten att vid frågornas behandling ha tillgång till den sär- skilda sakkunskap han besitter. Lärarrepresentationen innebär en för- stärkning av denna sakkunskap men tjänar också till att ge skolstyrelsen kontakt med skolans dagliga verksamhet, samtidigt som kåren genom sin representation kan bli informerad om den beslutande myndighetens moti- vering och inställning till olika frågor rörande skolan.

Hur omfattande fackrepresentationen bör vara i den gemensamma skol— styrelsen kan diskuteras. Att den bibehålles anser utredningen ofrånkom— ligt.

I kommuner med en mera omfattande skolorganisation bör icke skolche- fen ensam utan jämte honom också andra skolledare närvara vid skolsty- relsesammanträdena. På samma sätt är det önskvärt, att lärarrepresenta- tionen i och med skolstyrelsens vidgade verksamhetsområde i viss mån kan avpassas efter skolväsendets omfattning i olika kommuner. I det följande skall de båda slagen av fackrepresentation —— skolledarnas och lärarkårens — var för sig närmare behandlas.

Skolledarna

Utredningen framlägger i kap. 6 förslag om den fackliga skolledningens utformning. I korthet uttryckt skall följande tre huvudtyper av skolledare finnas enligt detta förslag.

A. Fackliga ledare för en kommuns hela skolväsen (skolchef). Oavsett skolväsendets omfattning skall det i princip i varje kommun fin— nas en skolchef, som närmast under skolstyrelsen skall ansvara för den fackliga ledningen av skolväsendet i dess helhet. (Undantag härifrån skall kunna medges de allra minsta kommunerna).

B. Facklig ledare för särskild skolform eller skolenhet. I talrika fall kommer endast en skolledare att behövas inom kommunen (han blir då tillika skolchef), men där skolväsendet omfattar flera skolfor- mer, eller där skolform måste uppdelas i enheter med egen facklig ledning, kommer flera skolledare (rektorer) att behövas under skolchefen.

C. Biträdande skolledare (studierektor, tillsynslärare). Någon direkt motsvarighet till skolledarna i grupp A finns endast i nå— got undantagsfall för närvarande. Närmast jämförbar med denna typ kan den kommunale folkskolinspektören sägas vara. I kommun, där endast folkskola finns och endast enhetsskola kommer att finnas, är den nuva- rande distriktsöverläraren hänförlig till grupp A. Båda dessa befattningsha- vare är enligt gällande bestämmelser skyldiga att närvara vid folkskolesty— relsens och dess nämnders sammanträden med rätt att deltaga i överlägg- ningarna och att få sin mening antecknad till protokollet men ej att del- taga i besluten '(Fst 5 8 b:7).

Vid övriga här aktuella skolformer är rektor självskriven ledamot i sty- relsen. I och med att självskrivenheten upphör måste en annan form för dessa befattningshavares medverkan i styrelsearbetet sökas.

Skolledarnas deltagande i den särskilda skolstyrelsens arbete har regle- rats i 3 5 tillämpningsbestämmelserna till 1952 års skolstyrelselag. Finns skolchef i den bemärkelse, som avses ovan i grupp A, är denne skyldig att närvara vid skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden. Han äger

därvid rätt »att yttra sig och framställa förslag samt få sin uttalade mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i besluten». I nämnda till- lämpningsbestämmelser givna föreskrifter angående skolchefs skyldighe- ter och rättigheter i samband med skolstyrelsens sammanträden föreslår utredningen skola gälla för skolledare som hänföres till grupp A ovan ( skolchefer) .

Finns i försöksdistrikt även andra skolledare (grupp B) äger dessa sam— ma rätt som skolchefen, men de är icke skyldiga att närvara vid styrelse— sammanträden. Finns flera skolledare men ingen skolchef, är samtliga i mån av möjlighet skyldiga att deltaga i styrelse- och nämndarbetet. Ärende, som berör viss skola, får icke avgöras, om inte ledaren för skolan i fråga kallats till sammanträde, där ärendet behandlas. Att i alla landets kom- muner generellt tillämpa vad som nu gäller om fackrepresentation i för— söksdistrikten torde icke vara praktiskt genomförbart. På 5. 53 har angivits antal läroverk och högre kommunala skolor m.fl. i städer med över 50.000 invånare. Var och en av dessa skolor har sin rektor. Om man lägger till an- talet >>annan överlärare», får man det antal skolledare i dessa städer, som skall hänföras till grupp B ovan.

Tab. 2. Antal skolledare läsåret 1954/55 i städer med mer än 50.000 inv.

Rektorer vid allm. läro- Rektorer »Annan verk och vid kommu- överlärare» Summa högre kom- nala vid folk- munala yrkesskolor skolor skolor Stockholm ................................. 29 5 48 82 Göteborg ................................. 13 3 18 34 Malmö .................................... 7 1 13 21 Norrköping .............................. 4 2 7 13 Hälsingborg .............................. 3 1 5 !) Örebro .................................... 4 2 6 12 Uppsala .................................... 3 1 5 () Västerås ................................. 3 1 6 10 Borås ....................................... 3 1 6 10 Linköping ................................. 2 l 5_ 8 Eskilstuna ................................. 3 1 5 9

Antalet skolledare tillhörande denna grupp är som synes i de större stä- derna och även i flera av de medelstora så stort, att det ej är tänkbart, att de alla, jämte skolchefen, skulle äga rätt närvara vid skolstyrelsens sam- manträden. Att helt utestänga dessa skolledare skulle å andra sidan be- tyda, att styrelsen vid sina sammanträden ginge miste om en för ärendenas

behandling värdefull och behövlig sakkunskap. För att åstadkomma den nödvändiga begränsningen i dessa fall måste en lämplig form av represen- tation skapas. I detta syfte föreslår utredningen, att skolledarna tillhö- rande ovannämnda grupp B inom en kommun indelas i följande tre kate- gorier. '

1. Skolledare för enhet av folkskolan (enhetsskolans låg- och mellansta- dier).

2. Skolledare vid högre allmänna läroverk, statliga realskolor och högre kommunala skolor (skolenhet omfattande enhetsskolans högstadium eller högstadium jämte gymnasium).

3. Skolledare vid yrkesutbildande skolor. Den fackliga sakkunskapen bör vara så allsidigt företrädd som möjligt vid skolstyrelsens sammanträden. Då det å andra sidan i detta samman- hang icke bör vara fråga om någon representation av gruppintressen, anser utredningen, att viss hänsyn till den utbildning och de särskilda erfaren- heter, som skolchefen i första hand kan anses företräda, bör tagas, då fack- mannainslaget i styrelsen bestämmes, förutsatt att skolchefen tillika är le- dare av en skolenhet. Utredningen föreslår i enlighet härmed, att ledarna för olika skolformer eller skolenheter skall deltaga i styrelsearbetet enligt följande:

a) Från kategori 1. Om skolchefen är ämneslärarutbildad bör en skolledare med klasslärar- utbildning deltaga. Har skolchefen sistnämnda utbildning skall han anses företräda den fackliga erfarenheten från folkskolan (enhetsskolans låg- och mellanstadier).

b) Från kategori 2. Finns ett eller flera gymnasier skall rektor för detta eller ett av dem, om han icke tillika är skolchef och i den egenskapen deltager i sammanträdena, företräda skolledarna i denna kategori.

Finns ej gymnasium erfordras ingen representation från denna kategori, om skolchefen är ämneslärarutbildad. Är skolchefen däremot klasslärare, skall en skolledare tillhörande denna kategori äga deltaga i styrelsens ar- bete, även om gymnasium saknas.

c) Från kategori 3. En skolledare vid yrkesutbildande skola skall alltid, om yrkesutbildning- en sorterar under den gemensamma skolstyrelsen, äga deltaga i dennas ar- bete.

I de stora kommuner, där skolchefen icke har någon undervisningsskyl- dighet och alltså ej är knuten till viss skola utan direkt till skolförvaltning- en, bör en skolledare från var och en av kategorierna 1, 2 och 3 äga del- taga i styrelsens arbete. I dylika fall skall alltså Skolchefens lärarutbild- ning inte inverka på skolledarrepresentationen.

Med den här föreslagna anordningen (1 & förslaget om tillämpningsbe-

stämmelser) skulle, utom skolchefen, 1—3 skolledare, beroende på skol- väsendets omfattning, erhålla rätt och åläggas skyldighet att deltaga i skol- styrelsens arbete. Sett från skolstyrelsens synpunkt skulle bestämmelser av denna art icke innebära något hinder för den att efter gottfinnande in- kalla även andra skolledare till sammanträden och ålägga dem skyldighet att i styrelsen föredraga de ärenden, styrelsen finner lämpligt. Särskilt må beträffande de allra största städerna påpekas, att i den mån det i dessa vid sidan av skolchefen (vilken ju bara kan vara en även i den största kommun) finns inspektörer eller motsvarande, som knutits direkt till skol- förvaltningen utan att ansvara för den närmaste ledningen av en viss skola, så bör dessa genom för dem gällande instruktioner i här ifrågavarande av— seende erhålla samma ställning som skolchefen.

I kommuner, där det endast finns en skolledare, tillhörande någon av de ovan angivna tre kategorierna, är hans deltagande i styrelsen självklart. Finns flera måste ett val komma till stånd. Utredningen föreslår, att det skall åligga skolchefen att kalla till sammanträde, där sådant val skall ske, samt att leda detta sammanträde, dock utan att själv deltaga i valet, vilket bör förrättas med slutna sedlar och gälla för en med skolstyrelsens mandat- tid sammanfallande fyraårsperiod. Suppleant bör samtidigt utses. Proto- koll över valet skall tillställas skolstyrelsen.

Vid ett genomförande av detta förslag skulle i en slutlig skolstyrelselag icke erfordras någon motsvarighet till 3 5 3 mom. tillämpningsbestämmel- serna till 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall, enligt vilken ärende, som berör viss skola, ej må avgöras, om inte skolans ledare kallats till sammanträde, där ärendet behandlas.

Vad här sagts har närmast avseende på de egentliga skolstyrelsesam- manträdena men bör i princip också gälla för sammanträde med av styrel— sen tillsatt nämnd. Beträffande dessa sammanträden torde det dock i re- gel vara tillfyllest, att de olika skolledarna är närvarande endast i den mån ärendenas art och omfattning anses ge anledning därtill (1 ä 3 mom. för- slaget om tillämpningsbestämmelser).

Rörande de biträdande skolledarna (se kap. 6 s. 157) vill utredningen anföra följande. I stora och vissa medelstora distrikt torde skolstyrelserna genom de ovan föreslagna åtgärderna komma att erhålla tillgång till den pedagogiska sakkunskap, som normalt behövs. Någon rätt för studierek- torer och tillsynslärare att deltaga i sammanträdena bör icke finnas i dessa fall. Däremot torde sådan rätt och skyldighet för studierektor böra stipu- leras i de fall, där erfarenhet från de stadier, studierektor representerar, eljest skulle saknas i styrelsen.

Skolchef, skolledare eller biträdande skolledare, som har rätt och skyl- dighet att närvara vid skolstyrelsens eller dess nämnders sammanträden, skall därvid äga rätt att yttra sig och framställa förslag samt att få sin uttalade mening antecknad till protokollet. Rätt att deltaga i besluten skall icke tillkomma honom.

Lärarrepresentationen är olika i olika skolstyrelser, varför en översikt av gällande bestämmelser först må lämnas. I skolråd och folkskolestyrelser har sedan år 1905 en representant för lärarna ägt att närvara vid samman— trädena och deltaga i överläggningarna men ej i besluten, dock med rätt för denne att få sin uttalade mening antecknad till protokollet.

Vid de allmänna läroverken har kollegiet sedan 1933 rätt att i lokalsty- relsen insätta en ledamot, vilken har samma befogenheter som övriga leda- möter. Som ledamöter av lokalstyrelsen skall dessutom i nedan angivna fall inträda:

a) kvinnlig sakkunnig eller vederbörande tillsynslärare vid frågor, som särskilt angår kvinnliga respektive manliga lärjungar;

b) vederbörande klassföreståndare vid bestämmande av befrielse från eller nedsättning av terminsavgifter.

Vid kommunala flickskolor är skolans tillsynslärare, om sådan är an- ställd, ledamot av styrelsen. Vid kommunala realskolor är tillsynsläraren suppleant för rektor i styrelsen, och vid de tillfällen, då han ej inträtt som suppleant, äger han deltaga i överläggningarna men ej i besluten, dock med rätt för honom att få sin mening antecknad till protokollet.

I yrkesskolorna är lärarkåren för närvarande ej representerad. Eftersom utredningen anser det vara en ytterst angelägen uppgift att så långt organisatoriska åtgärder förmår söka åstadkomma ett verkligt sam- arbete mellan alla berörda parter till skolans bästa, är det för utredningen naturligt, att ett system likartat med det inom folkskolan tillämpade med rätt för lärarkåren att genom valda representanter deltaga i folkskolestyrel- sens sammanträden vinner tillämpning i den nya skolstyrelsen.

I förslaget till provisorisk skolstyrelselag uttalade sig utredningen för att antalet lärarrepresentanter i regel borde begränsas till tre. Antalet skulle dock, om särskilda skäl förelåg, kunna ökas efter medgivande av Kungl. Maj :t. Utredningen uttalade vidare, att kvalifikationerna hos vederbörande lärare borde vara avgörande vid valet av representanter, även om det kunde anses angeläget, att de olika skolstadierna och skoltyperna bleve vederbör- ligen företrädda. Någon ovillkorlig föreskrift om representanternas fördel- ning på olika stadier eller skoltyper borde dock ej utfärdas.

I tillämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skolstyrelse i vissa fall har utredningens ovan angivna ståndpunkt i huvudsak kommit till ut- tryck. Ett väsentligt tillägg är dock, att det vid sammanträde med nämnd är tillfyllest »att endast en av lärarkårens representanter — vilken dessa bland sig utser — är närvarande, för så vitt icke ärendenas art och omfatt- ning giver anledning till större representation». (5 5).

Frågan om antalet lärarrepresentanter bör emellertid upptagas till för- nyat övervägande, när det gäller en mera definitiv och för samtliga kom- muner gällande anordning.

Det må erinras om att det fortfarande — trots kommunsammanslagning- en — kommer att finnas förhållandevis många små kommuner. Det finns f. n. omkring 40 kommuner med mindre än 10 läraravdelningar och om- kring 250 med 10—14 avdelningar i folkskolan. I de flesta av dessa kom— muner har skolväsendet nu en enkel organisation, och detsamma torde bli förhållandet, även sedan enhetsskolan allmänt genomförts. Skolstyrelserna får sannolikt ett lågt antal ledamöter i dessa fall. Att också för dessa fö— reskriva en så stor lärarrepresentation som tre, torde därför ur många syn— punkter icke vara lämpligt. Utredningen har funnit det nödvändigt föreslå, att antalet lärarrepresentanter i viss mån göres beroende av skolorganisa- tionens omfattning.

Vid bestämmandet av antalet bör, som särskilda utskottet framhållit, be- aktas inte endast att olika skolformer får möjlighet att bli företrädda utan även att fackrepresentationen, d. v. s. skolledar- och lärardeltagandet, av- väges i förhållande till skolstyrelsen som sådan. Utredningen föreslår, att antalet lärare, bortsett från sådana, vilka är ledamöter, som skall äga rätt att närvara vid skolstyrelsens sammanträden, skall utgöra högst tre, även i de största kommunerna. Bestämmelsen i 5 & 1 mom. tillämpningsbestäm- melserna till 1952 års skolstyrelselag, att skolöverstyrelsen må fastställa ett högre antal än tre, bör alltså icke få någon motsvarighet i en slutlig skolstyrelselag. *

I mindre kommuner bör lärarrepresentationen begränsas ytterligare. Så- ledes föreslår utredningen beträffande kommuner, vars skolväsen endast omfattar folkskolan eller enhetsskolans låg- och mellanstadier, att en re- presentant skall utses, om antalet läraravdelningar understiger tio och två, om antalet läraravdelningar överstiger detta tal (3 5 2 mom. förslaget om tillämpningsbestämmelser) .

Det är alltjämt utredningens principiella uppfattning, att lärarrepresen- tanterna i första hand skall väljas med hänsyn tagen till personliga förut- sättningar att företräda lärarkåren som helhet och mindre med beaktande av att så många stadier eller lärarkategorier som möjligt får sin talesman i styrelsen. Emellertid är det sannolikt, att det fordras tid innan detta be— traktelsesätt slår igenom och att det kan finnas en önskan hos lärarna och skolstyrelserna att få skilda stadier och skolformer representerade. De olä- genheter, som från denna synpunkt kan vara förenade med begränsningen till tre kårrepresentanter, bör enligt utredningens mening kunna i viss mån elimineras genom lämpligt val av suppleanter. Skolform eller stadium, som ej får någon företrädare bland de ordinarie ledamöterna, bör således kunna få det bland suppleanterna, vars antal utredningen föreslår fixerat till sam- ma antal som för de ordinarie ledamöterna. Utnyttjas denna möjlighet av den samlade lärarkåren, bör även i kommuner med ett rikt differen- tierat skolväsen olika lärargruppers synpunkter och erfarenheter kunna komma skolstyrelserna till godo. Med hänsyn till den redan förut fram-

hävda nödvändigheten att eftersträva en begränsning av antalet deltagare i skolstyrelsesammanträdena föreslår utredningen, att dessa suppleanter, i motsats till suppleant för styrelseledamot, icke skall äga rätt att deltaga i styrelsens sammanträden annorledes, än då ordinarie representant är från— varande. Rätt att såsom lärarkårens representanter samtidigt närvara vid sammanträde skall endast tillkomma det med hänsyn till skolväsendets om- fattning gällande antalet lärare.

Påpekas bör, att den här föreslagna regleringen, lika litet som ifråga om skolledarna, hindrar skolstyrelsen från att till sammanträde kalla det antal lärare och andra experter, styrelsen finner sig ha behov av.

Lärarrepresentant skall äga samma rätt som skolledare att yttra sig och framställa förslag samt få från beslut avvikande mening antecknad till pro— tokollet. I besluten skall han ej äga deltaga. Enligt gällande folkskolestadga och 5 5 2 mom. tillämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skol- styrelse äger representant för lärarkåren ej deltaga i skolstyrelsens hand- läggning av ärende, som rör tjänstgöringsbetyg för lärare, eller fråga av disciplinär natur mot lärare. Häri föreslås ingen ändring (3 5 6 mom. för- slaget om tillämpningsbestämmelser).

Beträffande lärarrepresentationen vid sammanträden med skolstyrelsens nämnder liksom vid sammanträden med delegation, kommitté eller annat liknande organ, som utsetts av styrelsen, föreslår utredningen, att bestäm- melserna i 5 och 6 55 tillämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skolstyrelse bör bli definitivt gällande. Således bör ifråga om nämndsam- lnanträde som regel gälla, att endast en kårrepresentant skall vara närva- rande (3 S 5 mom. förslaget om tillämpningsbestämmelser).

Kårrepresentanterna jämte suppleanter bör utses för en tid av fyra år, och valperioden bör sammanfalla med den för skolstyrelsen gällande.

I fråga om sättet för val av lärarrepresentant i folkskolestyrelse gäller nu, att val skall ske med slutna sedlar vid sammanträde med lärarperso— nalen på kallelse av den i tjänsten äldste läraren och under ledning av den ordförande, som lärarna själva utser för tillfället. Protokoll om valet till- ställes skolstyrelsens ordförande, vilken det åligger att till sammanträden kalla den valde representanten. Då nytt val skall äga rum, skall ordföran- den därom underrätta den i tjänsten äldste läraren, som vidtager ovan- nämnda åtgärder. I denna ordning föreslår utredningen följande ändringar. Det skall åligga skolchefen (i kommun där sådan ej finns skolstyrelsens ordförande) att kalla till sammanträde för val av kårrepresentanter och att tillse, att sammanträdet kommer till stånd. Vidare bör, såsom redan sker i Stockholm, valet kunna förrättas av ombud för lärarpersonalen, där det med hänsyn till kårens storlek befinnes lämpligt. Givetvis bör därvid an- talet ombud stå i proportion till storleken hos de lärargrupper, som skall fö- reträdas (3 5 3 mom. förslaget om tillämpningsbestämmelser).

Vid sammanträde med skolstyrelser av olika slag äger skolläkare vid sty- relsen underställd skola närvara vid handläggning av ärende, som rör hy- gieniska förhållanden. Häri bör ingen ändring ske.

I sitt remissvar över skolkommissionens principbetänkande ifrågasatte kammarkollegiet, om icke en styrelse för skola med ett rekryteringsunder- lag från ett flertal kommuner borde sammansättas av ledamöter från samt- liga kommuner inom rekryteringsområdet och förstärkas med en av in- spektionsmyndigheten utsedd representant, vilken skulle ha rätt att yttra sig men ej att deltaga i besluten. Utredningen, som ej kan dela kollegiets uppfattning i ifrågavarande avseende, återkommer till det av ämbetsverket berörda Spörsmålet i avsnittet om formerna för det interkommunala samar- betet (s. 238).

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 mars 1953 har styrelsen för semina- riernas rektorsförening begärt, att seminariernas rektorer måtte erhålla rätt att närvara vid vederbörande folkskolestyrelses sammanträden samt att därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Framställningen, som remitterats till utredningen, motiveras med att seminariernas rektorer behöver bättre kontakt med seminariestädernas folkskolor. Sådan kontakt söker man nu nå genom hänvändelse till folkskolestyrelsen och genom för- handlingar med vederbörande överlärare. Föreningen anser, att det skulle vara till stor fördel för samarbetet mellan seminariet och folkskolan, om rektor finge möjlighet att direkt i skolstyrelsen påvisa seminariets behov. I en bilaga till skrivelsen framföres schematekniska och organisatoriska skäl, lokalfrågor, behovet av samordning av vissa skolsociala åtgärder m. m. såsom särskilda motiv för bifall till framställningen.

Om det föreligger behov av att klarlägga förhållandet mellan seminarierna och företrädarna för de städers skolväsen med vilka seminariernas rektorer måste samarbeta bör det enligt utredningens uppfattning ske genom en sär- skild författningsmässig reglering av detta förhållande. Innan rättigheter och skyldigheter sålunda bestämts, torde rektors rätt att närvara vid skol- styrelsernas sammanträden icke kunna leda till i ifrågavarande skrivelse av- sett resultat. '

Utredningen finner icke skäl tillstyrka den gjorda framställningen.

Skolstyrelsens nämnder

Nämnder enligt 13 5 1930 års skolstyrelselag

Möjligheterna för en gemensam skolstyrelse eller för styrelse för en en- hetsskola av större omfattning att bemästra sina arbetsuppgifter blir i icke ringa utsträckning beroende på utformningen av delegationsrätten i den nya lagstiftningen.

Innan den framtida utformningen av denna rätt beröres, kan det emel- lertid ha sitt intresse att se, hur nämndinstitutionen enligt den nuvarande skolstyrelselagens 13 5 uppstått.

Upprinnelsen till de nuvarande bestämmelserna i ämnet är att söka i en underdånig skrivelse av den 22 december 1906 från dåvarande folkskolöver— styrelsen i Stockholm, vari anfördes bl. a. följande:

»Såsom förut nämnts, äro en del folkskoleärenden av sådan beskaffen- het, att deras avgörande kan överlämnas till ett utskott. Sådana ärenden äro exempelvis: beviljande av tjänstledighet åt lärare vid Stockholms folk- skolor, förordnande av vikarier för dessa, ärenden som röra tillämpning på enskilda fall av vissa av överstyrelsen antagna bestämmelser, åtgärder mot vanartiga skolbarn eller tredskande föräldrar och målsmän enligt 42 S'" 4 mom. och 51 5 i stadgan angående folkundervisningen i Stockholm. Hit höra även vissa ärenden av ekonomisk natur såsom uppköp av skolmöbler och undervisningsmateriel, granskning och godkännande av räkningar, ut- ställda å överstyrelsen, frågor om räkenskapsföringen, rekvisition av stats- bidrag, bestämmelser rörande utbjudande av arbete på entreprenad samt upphandling av ved, koks, kol och andra förnödenheter m. m.»

Trots avsaknaden av bestämmelser, som medgav sådan rätt, hade folk- skolöverstyrelsen i Stockholm redan 1904 tillsatt tre särskilda utskott: pe- dagogiska utskottet, ekonomiska utskottet och skolhusutskottet. Framställ- ningen i ärendet betingades bl. a. av att lagligheten av denna av överstyrel- sen vidtagna åtgärd kunde ifrågasättas.

I det förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer, som den 30 oktober 1907 avgavs av särskilda sakkunniga, intogs' i 6 & »huvudsak- ligen efter mönstret av det förslag, som i samma ämne framkommit från folkskoleöverstyrelsen i Stockholm, föreskrifter, åsyftande att bereda möj- lighet för skolstyrelse att till lättnad för dess arbeten kunna överlämna vissa ärenden åt avgörande av delegationer eller nämnder.»1

I propositioner 1908 (nr 181 och 182) framlades förslag till lag angående folkskoleväsendet i vissa städer respektive ändrad lydelse av 1903 års lag angående folkskoleväsendet i Stockholm. Båda innehöll förslag om nämn— der i enlighet med folkskolöverstyrelsens och de sakkunnigas förslag. Den förra propositionen avslogs, den senare bifölls. Efter lagändring (KK 1908: 66) erhöll folkskolöverstyrelsen i Stockholm laglig rätt att från och med den 1 januari 1909 överlåta vissa ärenden på särskilda nämnder i huvud- saklig överensstämmelse med i skrivelsen från 1906 framförda önskemål.

Vid 1909 års riksdag antogs lag angående folkskoleväsendet i vissa stä- der (KK 1909:81), och enligt 6 & denna lag erhöll skolstyrelsen rätt att åt inom densamma utsedda nämnder överlämna att besluta i vissa angivna ärenden. .

1 Betänkande med förslag till bestämmelser om folkskoleundervisningen i vissa sta- der s. 50. Bih. till riksdagens prot. 1908 2 saml. 2 avd. 4 bd.

I 1930 års skolstyrelselag fick nämnda 6 5 sin motsvarighet i 13 &. Sak- ligt sett är nu gällande bestämmelser om skolstyrelsens nämnder helt över— ensstämmande med de genom 1909 års lag utfärdade. För nämndernas or- ganisation och för vilka ärendegrupper som må överlämnas till nämnd har redogjorts på s. 28.

Uppdelning på nämnder i här avsedd mening förekommer icke inom sty- relserna för andra, här aktuella skolformer.

I stigande omfattning har folkskolestyrelserna begagnat den medgivna möjligheten att åt särskilda nämnder överlämna beredning och beslutan- derätt rörande vissa ärendegrupper. Frågornas mångfald och alltmer kom- plicerade natur gör detta nödvändigt, om alla numera förekommande ären- den skall kunna handläggas snabbt och rationellt. Därest skolstyrelsernas verksamhet vidgas på det sätt som blir en följd av förslaget om gemensam skolstyrelse och genom enhetsskolans införande, kommer behovet av nämn— der att ytterligare öka, och i varje fall i alla större och medelstora kom— muner kommer en uppdelning av styrelsearbetet på nämnder och delega- tioner att bli ofrånkomlig.

Hittills synes arbetsuppgifternas fördelning på nämnder ha skett efter ärendenas natur, t. ex. så att särskilda nämnder utsetts för undervisnings- frågor, byggnadsfrågor, övriga ekonomiska frågor, skolmåltidsverksamhe- ten, övrig social verksamhet m. m. Endast i rena undantagsfall synes en uppdelning efter andra grunder ha förekommit och det är naturligt, att så varit fallet. Andraåtänkbara grunder för uppdelningen kan vara stadier och geografiska förhållanden. Så länge folkskolan var sexårig, torde skäl sällan ha kunnat förebringas för nämnder för olika stadier. Nämnder för fort- sättningsskolan har dock i vissa fall förekommit. I kommuner med S-årig skola kan tanken på en uppdelning efter stadier ligga något närmare till hands. När enhetsskolan med sin mera markerade stadieindelning genom— föres, kan det förmodas, att den uppfattningen vinner visst insteg, att man med hänsyn till nämndernas arbetsuppgifter bör göra en horisontell i stäl- let för en vertikal uppdelning av skolväsendet och lägga alla till ett visst stadium hörande frågor under en nämnd och till andra stadier hörande frågor under andra nämnder. Ännu bekvämare att tillgripa är resonemanget, att man vid övergång till en gemensam skolstyrelse bör tillsätta nämnder för envar av de under styrelsen lydande särskilda skolformerna. Läroverks- lärarnas riksförbund har i tidigare återgivet remissyttrande förordat sär— skild nämnd för högstadiets speciella problem, eventuellt också särskilda nämnder för specialgymnasier och praktiska realskolor, om skolstyrelsen har att svara för sådana.

Utredningen vill här som sin uppfattning framhålla, att frågan om hur nämnderna i nu berört hänseende organiseras är av synnerligen stor be-

tydelse för enhetligheten och samhörigheten inom en kommuns skolväsen, i synnerhet om detta vid övergång till en gemensam styrelse redan är dif- ferentierat. Utredningen har i det föregående gång på gång betonat, att me- ningen med en gemensam styrelse är att vinna en enhetlig ledning och plan- läggning samt att övervinna uppspaltningen i skolformer och lärarkårer. Det är därför angeläget, att man inte går miste om detta genom att plottra sönder styrelsen i nämnder, tillkomna enligt den horisontella delningens princip.

En gemensam skolstyrelse bör betraktas som en organisatorisk förbere- delse för enhetsskolans införande. Inrättande av nämnder för varje skol- form för sig skulle lätt kunna bli en åtgärd, som motverkade detta syfte och hindrade en ändamålsenlig övergång till den nya skolan. Det är därför av vikt, att styrelsens arbetsuppgifter i regel fördelas med hänsyn till ären- denas natur och således skär genom samtliga skolformer eller stadier.

Granskar man problemet närmare finner man, att det från de synpunk- ter, en skolstyrelse skall anlägga vid skolans ledning, är mera som enar än skiljer de olika skolformerna och stadierna. Detta gäller om skolsociala frå- gor, byggnadsfrågor och planeringsfrågor. Utredningen anser sig i detta sammanhang böra erinra om, att skolöverstyrelsen inte längre är indelad i en läroverksavdelning och en folkskolavdelning utan i enheter, som hand- lägger för samtliga skolformer gemensamma frågor, t. ex. organisations— frågor och undervisningsfrågor.

Man kan emellertid knappast bestrida, att sådana omständigheter kan fö- religga, att nämnder, vilkas arbete bör avse viss skolform, visst stadium eller skolväsendet inom ett visst geografiskt område av kommunen, i sär- skilda fall skulle kunna motiveras. Något kategoriskt förbud mot nämnder av denna art bör därför icke finnas. Utredningen föreslår, att en nämndin- delning enligt de av utredningen förordade grunderna skall vara regel, men att utformningen i detta som i många andra fall i sista hand får bli be- roende på det lokala bedömandet.

Enligt den nuvarande skolstyrelselagens lydelse är nämnds beslutande- rätt mycket begränsad. Den hänför sig ännu till de fyra ärendegrupper, som fastställdes enligt 1908 och 1909 års lagstiftning. Även om man måste hålla fast vid att den samlade styrelsen skall besluta i alla frågor av principiell betydelse och större vikt, bör ramenför nämndernas lagliga beslutanderätt vidgas ganska väsentligt, om de skall kunna avlasta tillräckligt med arbete från en skolstyrelse med många nya uppgifter. Utredningen har övervägt, hur denna vidgade beslutanderätt bör åstadkommas.

Det kan självfallet alltid råda delade meningar om vilka ärenden som är av sådan betydelse, att de måste avgöras av styrelsen i dess—helhet, och vilka ärenden som är av den art, att de på styrelsens vägnar kan avgöras av en nämnd. Denna fråga torde inte på ett för alla kommuner tillfredsstäl- lande sätt kunna lösas, om man lagstiftningsvägen drager upp bestämda gränser mellan dessa båda kategorier ärenden.

På kommunallagskommitténs förslag har i gällande kommunallag inta— gits en bestämmelse (43 å), som medger fullmäktige att antaga reglemente för kommunens styrelse och däri bestämma bl. a., att styrelsen med i lagen angivna undantag må nppdraga åt inom densamma bildad avdelning, åt ledamot eller åt tjänsteman att på styrelsens vägnar fatta beslut i ärende- grupper, vilkas beskaffenhet angivits i reglementet. Den princip, som här knäsatts, nämligen att kommunen själv må bestämma om den delegations- rätt, som skall tillkomma kommunens styrelse, bör enligt utredningens me- ning också få tillämpning på skolstyrelsen. Dock synes beträffande denna skäl ej finnas att lägga rätten att besluta om delegationens omfattning hos fullmäktige. Utredningen föreslår, att det överlåtes åt skolstyrelsen att själv besluta såväl om nämndindelningen som om den beslutanderätt, som i sty— relsens ställe må utövas av nämnd. I styrelsens beslut skall dock bestämt anges de ärendegrupper, vari nämnd skall äga besluta.

I enlighet med reglerna om delegationsrätt för drätselkammare och kom- munalnämnd bör i skolstyrelselagen föreskrivas, dels att framställning eller yttrande till fullmäktige ej må beslutas annorledes än av skolstyrelsen sam— fällt, dels ock att av nämnd fattat beslut skall anmälas vid styrelsens nästa sammanträde. För skolstyrelse hör också gälla, att framställning eller ytt- rande till statlig myndighet skall göras av styrelsen i dess helhet. Dylika föreskrifter är nödvändiga, för att den samlade styrelsen skall få erforder- lig överblick över och kännedom om verksamheten inom skolstyrelsens alla olika områden.

(

Beträffande nämndorganisationen vill utredningen endast tillägga, att den ansluter sig till riksdagens 1950 uttalade uppfattning, att ledamot av nämnd, som här avses, tillika skall vara styrelseledamot.1

Det torde i åtskilliga kommuner finnas behov av att kunna delegera viss del av skolstyrelsens beslutanderätt inte bara till nämnder utan även till i skolans tjänst anställda befattningshavare. Detta gäller naturligtvis främst de stora städerna med väl utbyggda skolförvaltningar. Det kan inte vara rationellt, att ärenden av löpande natur, ofta av rutinkaraktär och förekom— mande i stor mängd, för formens skull skall tagas upp i styrelsen eller i nämnd, medan realbehandlingen helt sker på tjänstemannaplanet. Utred- ningen föreslår därför, att skolstyrelsen skall äga att också till i skolans tjänst anställd befattningshavare delegera viss beslutanderätt under samma villkor som ovan föreslagits för delegationsrätten till nämnd.

Finner skolstyrelse eller nämnd en specialfråga vara av sådan karaktär, att den bör utredas av en särskild kommitté, ligger det i sakens natur, att den skall äga tillsätta en sådan för utredning och beredning av ärendet ]

ävensom bestämma, hur den skall vara sammansatt. Det senast anförda leder över till frågan om vilken beteckning som lämp-

1 SärskU 1950:3. Rskr 1950:403.

ligen bör användas för de organ, som i resonemangen hittills kallats för nämnder. Denna beteckning har gammal hävd, men man torde dock kunna ifrågasätta, om den inte nu bör bytas ut med hänsyn till önskvärdheten att få en så enhetlig nomenklatur som möjligt inom kommunallagstiftningen.

Kommunallagens4 & stadgar, att »förvaltning och verkställighet tillkom- ma kommunens styrelse och övriga nämnder.» Enligt denna terminologi tillhör bl. a. de nuvarande skolstyrelserna kommunens nämnderl. Även om de organ utredningen i det föregående kallat nämnder får egen beslutan- derätt, skall de vara underställda skolstyrelsen och icke med förbigående av denna äga verkställa fullmäktiges beslut och ej heller till fullmäktige avge yttranden. De tillhör alltså en annan kategori organ än kommunal- lagens nämnder och är närmast jämförbara med vad som i kommunal- lagens 43 & benämnes avdelning.

Utredningen föreslår, att begreppet nämnd, såsom det brukas i 13 5 av den nu gällande skolstyrelselagen, i en ny lag utbytes mot avdelning (16 å förslaget till skolstyrelselag).

Andra nämnder

Utom i 13 & 1930 års skolstyrelselag förekommer nämnd i ytterligare några fall inom skolorganisationen. Det är dock här fråga om nämnder i en något annorlunda bemärkelse än i skolstyrelselagen. Hit hör Skolnämnd, yrkesnämnd, terminsavgiftsnämnd och betygsnämnd, vilka här skall något beröras.

Skolnämnd. Enligt 5 44 folkskolestadgan åligger det lärare och skolsty- relse att utöva tillsyn över att »barnen ordentligt begagna undervisningen». För att underlätta tillsynen över skolgången bör skolstyrelsen indela distrik- tet i mindre områden och för varje sådant utse en tillsynsman, antingen bland sina egna medlemmar eller bland andra för nit om folkundervis- ningen kända personer. Sådan tillsynsmans uppgifter är enligt 5 44 mom. 3 folkskolestadgan:

att tillse, att alla skolpliktiga bara inom hans område erhålla undervisning, samt vaka över, att de, som äro inskrivna i någon av församlingens skolor, ordentligt besöka denna;

att, efter av vederbörande lärare i föreskriven ordning gjord anmälan, vidtaga de åtgärder beträffande skolförsummelser, vartill han enligt distriktets ordnings- stadga är befogad;

att hos vederbörande anmäla sådana barn, som för fattigdom behöva på ett eller annat sätt understödjas; samt

att genom besök i skolorna inom området förskaffa sig kännedom om barnens skolgång, om förhållandena i övrigt inom skolorna samt, om anledning till an- märkning därvid förekommer, anmäla sådant antingen hos Skolrådets ordförande eller hos distriktets folkskolinspektör, där sådan finns anställd.

1 Jfr Kommunallagskommittén, SOU 1952:14 s. 203 ff.

Där det så finnes lämpligt kan i stället för tillsynsman utses en skol- nämnd för att fullgöra dennes åligganden. Dylik nämnd skall bestå av en ledamot av skolstyrelsen såsom ordförande samt minst två andra inom nämndens verksamhetsområde boende personer. Ledamöterna utses för den tid, som bestämmes i distriktetsordningsstadga. I denna skall också be— stämmas, vilka åtgärder skolnämnd har att vidtaga vid skolförsummelser. Protokoll vid sammanträde skall föras av den ordinarie lärare vid skola inom området, som skolstyrelsen bestämmer. Denne lärare äger deltaga i nämndens överläggningar men ej i besluten.

Den övervakning av skolgången, som en gång var nödvändig och som givit anledning till dessa bestämmelser, har under årens lopp blivit allt mera obehövlig och särskilda nämnder för uppgiften har sedan länge an- setts som överflödiga. I det fåtal fall, sådana finns, har de oftast fått vid- gade uppgifter, i första hand att befrämja samarbetet mellan hem och skola.

Även om skolnämnd i den form och med de uppgifter folkskolestadgan föreskriver icke längre fyller någon funktion, bör enligt utredningens me- ning möjligheter alltjämt finnas att tillsätta lokala organ liknande dessa skolnämnder. I stora eller vidsträckta och även i medelstora kommuner bör sådana kunna fungera som viktiga förbindelselänkar mellan skolan och ' hemmen och såsom rådgivande organ till skolstyrelsen vad beträffar för- hållandena vid viss skola.

De organ utredningen här avser, skulle således vara av annan karaktär än de avdelningar skolstyrelsen enligt förslaget på s. 94 skall äga bilda. I motsats till dessa skall de icke utöva beslutanderätt i skolstyrelsens ställe utan främst syfta till att,_såsom skolkommissionen uttryckt det, »tillgo- dose önskvärdheten att ge de olika skolorna en förankring i de lokala in- tressena i den stadsdel, där vederbörande skola är belägen.» Tillägges dylikt organ icke beslutanderätt, skall också andra personer än ledamöter av skol- styrelsen kunna insättas i detta utan att avsteg därigenom göres från prin- cipen, att nämnd skall bestå av skolstyrelseledamöter.

Utredningen föreslår, att om skolstyrelse så prövar lämpligt, må för viss skola eller grupp av skolor inom en viss bestämd del av kommunen till- sättas ett råd, benämnt skolråd, med huvudsaklig uppgift att främja ett för- troendefullt samarbete mellan hem och skola, att följa frågor, som rör un- derhåll och tillsyn av skolbyggnader samt överhuvud verka för undervis— ningslokalernas förbättring, att följa frågor om hälsovårds- och sundhets- a-nordningar för eleverna, att främja elevernas fritidssysselsättning samt att inkomma med yttranden i frågor, som skolstyrelsen hänskjuter till rå- det, ävensom fullgöra de åligganden rörande tillsyn och omvårdnad om sko- lan, som styrelsen beslutar uppdraga åt rådet (5 & förslaget om tillämp— ningsbestämmelser) .

Utredningen har funnit, att skolråd är ett lämpligt namn på dessa organ. Visserligen användes skolråd för närvarande i en helt annan bemärkelse,

men det är bara en tidsfråga, när de få återstående skolråden upphör att finnas, och namnet torde utan olägenhet för de nu existerande skolråden kunna användas samtidigt med dessa under en övergångstid. För de kyrk- liga skoldistrikten torde den nya skolstyrelselagen dessutom icke böra träda i kraft, så länge skolväsendet är en församlingsangelägenhet, varför inom dessa någon förväxling av de båda organen ej kan ske.

Beträffande skolråds organisation vill utredningen anföra följande all- männa synpunkter. Det får förutsättas, att inte flera än två eller tre skolor med skolledare kommer att höra till samma skolrådsområde. Skolledarna vid skolor inom området bör vara självskrivna ledamöter av rådet, i vilket också lärare, utsedda av lärarkollegium, bör ingå. Av övriga ledamöter hör minst två vara målsmän till elever vid skolor inom området.

Utredningen har icke funnit anledning föreligga att i författning detalj— rcglera skolrådens organisation utan föreslår, att i de fall sådana tillsättes, närmare bestämmelser härom av skolstyrelsen fastställes med ledning av , här anförda synpunkter. Inom ramen för det med skolrådens verksamhet

avsedda syftet att vara rådgivande samt främja och stimulera skolverksam- heten l)ör också i nämnda bestämmelser kunna uppdragas åt rådet att full— göra andra än ovan angivna uppgifter.

Yrkesnämnd. Såsom framgår av redogörelsen på s. 34 medger yrkesskol- stadgan (& 42)1 att särskilda rådgivande nämnder, vanligen kallade yrkes- näinnder, kan tillsättas av yrkesskolans styrelse för de olika yrkena. Er- farenheten har visat, att dessa nämnder, som tillsatts vid åtskilliga skolor, haft stor betydelse ur olika synpunkter, inte minst när det gällt kontakten med näringslivet. '

Det må här erinras 0111 att i yrkesskolstyrelse det antal ledamöter, som är närmast över hälften, skall utgöras av representanter för de yrken eller verksamhetsområdcn, skolans undervisning avser.

I den nya skolstyrelsen, gemensam för flera skolformer eller styrelse en- bart för enhetsskolan, skall enligt utredningens förslag ledamöter väljas utan några speciella kvalifikationsvillkor. Enär det således icke skapats ga- rantier för att ledamöter med tillräcklig kännedom om arbetsmarknads- och yrkesutbildningsfrågor kommer att finnas i dessa styrelser, bör beho- ' vet av dylik sakkunskap kunna tillgodoses på annat sätt.

I enlighet med utredningens förslag har i detta syfte en rekommendation intagits i 1952 års lag om särskild skolstyrelse i vissa fall (6 5) av följande lydelse:

För att biträda vid behandlingen av frågor angående den förberedande yrkes-

1 undervisningen och den allmänna yrkesundervisning, för vilken särskild skol- styrelse ansvarar, bör styrelsen utse ett särskilt rådgivande organ, expertråd.

Expertrådet skall bestå av minst fyra ledamöter. Dessa skola företräda såväl företagare som anställda samt äga god kännedom om ortens arbetsliv och om de särskilda yrkesgrenar eller verksamhetsområdcn, som undervisningen i fråga avser.

1 41 &_ KK 1955:503.

I tillämpningsbestämmelserna till lagen (10 5) föreskrives, att arbetsgi— var- och arbetstagarorganisationer av skolstyrelsen skall beredas tillfälle att avge förslag på lämpliga personer, innan rådet tillsättes. Ledamot av skolstyrelsen, som är särskilt sakkunnig i yrke eller yrkesgrupp, vari under- visning meddelas, bör ingå som ledamot även av expertrådet.

I och med att yrkesundervisningen är avsedd att spela en långt större roll än tidigare inom undervisningsväsendet, kommer skolans lokala led- ning att ställas inför härav föranledda speciella problem, som måste lösas. Å andra sidan är det av största betydelse, att de problem, som kan väntas uppstå, inte överdimensioneras och ges en större räckvidd, än de faktiskt har. Uppenbart är, att det behövs en ständig och stark kontakt med närings- livets organisationer, med företagen på orten och med arbetsmarknads— och arbetsförmedlingsmyndigheterna. Det gäller därför att finna de lämpliga formerna för att knyta de i detta avseende behövliga kontakterna.

Man kan säkerligen räkna med att skolstyrelserna får erforderligt antal ledamöter med allmän kännedom om ortens och traktens arbetsliv och om behovet av yrkesutbildning. Vad som däremot kan komma att saknas i en proportionellt vald styrelse är personer med viss detaljkunskap, skickade att hålla den fortlöpande kontakten med näringslivets företrädare och med vederbörande myndigheter. Även om man inte får bortse från den roll yr- kesutbildningens fackliga ledning och yrkesvalsläraren s'kall spela härvid- lag, torde helua detta problem dock i många fall bäst kunna lösas genom ett expertråd av den karaktär, som nyss beskrivits.

Med hänsyn till att skolstyrelsernas arbetsfält enligt utredningens förslag bli-r vidsträckt och att verksamhetsformern'a är oprövade, bör dessa, sär— skilt när det gäller yrkesutbildningen, inte bindas för hårt i lagföreskrifter utan efter vunna erfarenheter successivt utformas efter lokala förhållan— den. Expertråden bör således, om det befinnes lämpligt, kunna arbeta på sektioner, varvid de till sin funktion kommer mycket nära de nuvarande yrkesnämnrderna. Ingenting bör heller hindra styrelsen från att insätta den facklige ledaren för yrkesutbildningen i expertrådet. Av betydelse kan sä— kert också vara att yrkesvalsläraren knytes till detta.

Sammanfattningsvis vill utredningen beträffande de här diskuterade sär- skilda anordningarna för yrkesutbildningen anföra följande. Utgångspunk- ten för resonemangen i detta avsnitt var de 5. k. yrkesnämnder, som må finnas jämlikt 1921 års stadga för den kommunala yrkesundervisningen. Det är klart, att dessa nämnder ej är jämförbara med dem, som nu må till— sättas enligt 13 ?; skolstyrelselagen, enär deras uppgift enbart är att vara rådgivande. Enligt utredningens förslag till skolstyrelselag skall yrkes— nämnd i nuvarande mening icke finnas. Dess närmaste motsvarighet blir ett expertråd. Utredningen föreslår, att den provisoriska lagstiftningens be- stämmelser härom göres definitiva, dock med den skillnaden att benäm- ningen expertråd utbytes mot yrkesråd (18 & förslaget till skolstyrelselag;

6 5 förslaget om tillämpningsbestämmelser). Enligt utredningens uppfatt- ning bör ett yrkesråd som komplement till skolstyrelsen i regel innebära den lämpligaste lösningen av den kommunala yrkesutbildningens ledning.

Emellertid vill utredningen framhålla, att det enligt dess förslag skall an— komma på skolstyrelsen att själv bestämma, vilka verksamhetsområden, som skall tillkomma inom styrelsen bildade avdelningar med rätt att på sty- relsens vägnar fatta beslut. Om styrelsen prövar det lämpligt, kan den så- lunda uppdraga ät dylik avdelning att handha yrkesutbildningsfrågor, vil- ket ej hindrar, att yrkesråd samtidigt tillsättes.

Terminsavgiftsnämnd. Efter förslag av utredningen infördes i 9 5 till- lämpningsbestämmelserna till lagen om särskild skolstyrelse i vissa fall föreskriften, att fråga om befrielse från eller nedsättning av terminsavgift vid skola, som lyder under sådan skolstyrelse, skall handläggas av en sär- skild terminsavgiftsnämnd. I motiveringen för denna bestämmelse anförde utredningen bl. a. följande:

Befrielse från eller nedsättning av terminsavgift beviljas vid de allmänna läro- verken av lokalstyrelsen, varvid såväl rektor som vederbörande klassföreståndare, vilken inträder som ledamot av styrelsen i dylikt fall, skola vara tillstädes. Även vid de tekniska fackskolorna och de tekniska gymnasierna handlägges dylika ärenden av styrelsen. Därest terminsavgift upptages av lärjungarna vid de högre kommunala skolorna, skall frågan om befrielse från eller nedsättning av sådan avgift handläggas av nämnd, bestående av skolans inspektor, skolans rektor samt en av den anslagsbeviljande korporationen utsedd ledamot. Befrielse från eller nedsättning av terminsavgift för lärjungar vid skola, som kommer att lyda under den gemensamma skolstyrelsen, synes med hänsyn till dessa ärendens speciella be- skaffenhet icke böra beslutas av skolstyrelsen i dess helhet. Utredningen föreslår i stället, att en särskild nämnd tillsättes för ändamålet. Denna nämnd bör lämp- ligen bestå av fem ledamöter, nämligen två ledamöter från skolstyrelsen, av vilka en tillika bör vara ordförande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot samt skolans rektor och vederbörande klassföreståndare (för de yrkesutbildande skolorna den lärare, som närmast motsvarar klassföreståndare). Därest terminsavgift förekom— mer vid mer än en av de under den gemensamma skolstyrelsen lydande skolorna, torde det vara lämpligt, att de av skolstyrelsen och länsstyrelsen utsedda nämnd— ledamöterna äro gemensamma för samtliga här avsedda skolor.

Därest terminsavgifter mot förmodan skulle utgå även efter det att en definitiv skolstyrelselag trätt i kraft, bör en motsvarighet till 9 5 ovan- nämnda tillämpningsbestämmelser finnas. I utredningens förslag härtill har nämnd utbytts mot delegation och i stället för länsstyrelse föreslås, att mel- laninstansen skall utse en ledamot (7 & förslaget om tillämpningsbestäm— melser).

Betygsnämnd. Enligt 5 8 j Fst skall tjänstgöringsbetyg åt lärare utfär- das av skolstyrelsen eller, om denna därom beslutat, av en betygsnämnd, bestående av Skolrådets ordförande och minst två av skolrådet inom sig ut- sedda ledamöter. Där kommunal skolledare är anställd, skall denne vara sekreterare och föredragande samt föreslå betyg vid betygsnämndens sam- manträden (& 8 b: 7 Fst). Om fråga uppstår att tilldela lärare vitsordet

Mindre gott i fråga om hans sätt att fullgöra sin tjänst, skall folkskolin— spektörens yttrande i ärendet inhämtas, innan styrelsen fattar beslut. Av betygsnämnd utfärdat tjänstgöringsbetyg skall anmälas vid skolstyrelsens nästa sammanträde och intagas i protokollet.

Vid såväl allmänt läroverk som högre kommunal skola utfärdas tjänst- göringsbetyg åt lärare av skolans rektor ensam. Lärare vid kommunal yr— kesskola och statsunderstött handelsgymnasium erhåller betyg av skolans styrelse. Tjänstgöringsbetyg skall i allmänhet utfärdas enligt av central myndighet fastställt formulär.

Den fråga som aktualiseras, då man kommer in på betygsnämnd, är inte i första hand av organisatorisk art. Det väsentligaste Spörsmålet i det sammanhanget blir, om tjänstgöringsbetyg även i fortsättningen skall ut- färdas av skolstyrelsen eller om den vid läroverken och de högre kommu— nala skolorna tillämpade ordningen skall användas. Skolkommissionen be- rörde frågan i sitt principbetänkande (SOU 1948:27 s. 439). Det framhölls där, att rektors ansvarighet inför skolstyrelsen även borde gälla de enskilda lärarnas arbete och att det borde vara han som inspekterade deras under— visning och utfärdade tjänstgöringsbetygen.

Utredningen kan för sin del inte biträda skolkommissionens uppfattning på denna punkt. Åt skolledare och lärare vid skola, för vilken kommunen är huvudman, synes tjänstgöringsbetyg rent principiellt böra utfärdas un- der styrelsens ansvar. Utredningen anser av lämplighetsskäl och i anslut- ning till sina följande förslag angående lärarnas ställning i disciplinärt hän- seende och angående lärartillsättningen att samma bestämmelser i detta avseende bör gälla beträffande alla under styrelsen lydande skolor.

Praktiska skäl talar emellertid för att uppgiften att utfärda tj änstgörings— betyg av styrelsen skall kunna delegeras till avdelning inom styrelsen eller, om styrelsen finner det lämpligt, till vederbörande skolledare — ej nöd- vändigtvis skolchefen — vilken bör kunna utfärda tjänstgöringsbetyg på styrelsens vägnar, utom i fall då fråga uppstått om att sänka betyg, som lärare tidigare tilldelats, eller att tilldela lärare, för vilken betyg skall ut- färdas enligt folkskolans nuvarande formulär, lägre vitsord än det högsta. Likaledes bör skolstyrelsen alltid utfärda betyg åt lärare, som skall till- delas betyg enligt läroverkens nuvarande formulär, om det ifrågasatts lägre betyg än Utmärkt i fråga om nit eller Berömvärd i fråga om undervisnings- skicklighet, sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem upp- rätthålla ordning eller lägre betyg än Hedrande i fråga om vandel. Något hinder mot här avsedd delegering bör icke finnas.

Bestämmelser om särskild sammansättning av den avdelning, som skall äga utfärda tjänstgöringsbetyg, synes ej vara nödvändiga. Utredningen fö— reslår dock, att ärende rörande tjänstgöringsbetyg åt lärare i regel skall handläggas av den skolledare, under vilken läraren närmast lyder (4 5 för- slaget om tillämpningsbestämmelser).

l l !

Som ovan framhållits, skall enligt nuvarande bestämmelser i folkskole- stadgan folkskolinspektörens yttrande inhämtas, om skolstyrelse ämnar tilldela lärare vitsordet Mindre gott som tjänstgöringsbetyg. Någon bestäm- melse att folkskolinspektörens yttrande skall följas föreligger emellertid icke.

Ett bibehållande av en motsvarande bestämmelse låter sig inte lämpligen förena med den av utredningen föreslagna mellaninstansens konstruktion (se s. 293 f), enär följden bl.a. skulle bli,-att besvär över skolstyrelses beslut i dessa ärenden finge anföras hos mellaninstansen överordnad myndighet. Utredningen anser, att frågor rörande sänkt tjänstgöringsbetyg i regel en— dast skall kunna upptagas i mellaninstansen såsom besvärsärenden. För att en överordnad myndighet skall vara i stånd att bedöma ett spörsmål av denna art fordras nämligen en ingående prövning av föreliggande förhål— landen. En sådan blir allsidig och såvitt möjligt säker vid en besvärspröv- ning och bör därför endast ske i denna ordning. Utredningen anser dock, att undantag härifrån bör göras, när fråga uppstår att tilldela lärare sänkt tjänstgöringsbetyg på grund av åtgärd, som föranlett anmälan om discipli- närt ingripande eller resulterat i disciplinär bestraffning. Om skolstyrelsen i dylikt fall skulle överväga att tilldela lärare sänkt tjänstgöringsbetyg, bör ärendet underställas mellaninstansen, som skall vara disciplinär myndig- het, och av denna prövas i sammanhang med disciplinfrågan.

Beträffande betygsättningen åt lärare vill utredningen slutligen föreslå, att det i anslutning till utredningens förslag angående skolstyrelsens orga- nisation, den fackliga ledningens utbyggnad och tillsättningsförfarandet ta— ges under omprövning huruvida icke på samma sätt graderade tjänstgö- ringsbetyg bör införas för alla lärarkategorier, som skall lyda under skol- styrelsen. Frågan kompliceras emellertid av att vissa lärare anställes utan att ha erhållit pedagogisk fackutbildning. Så kan t. ex. lärare vid högre skolor anställas utan att de dessförinnan genomgått praktisk lärarkurs (provår). Möjligheten att i betygsavseende skilja mellan lärare med peda— gogisk utbildning och lärare, som ännu icke erhållit dylik, bör därför över- vagas.

Kap. 6. Skolväsendets fackliga ledning

Nuvarande organisation

Folkskoleväsendet

Olika slag av skolledarbefattningar m. m. Enligt folkskolestadgan & 8 a skall skolstyrelsen biträdas av följande befattningshavare.

I skoldistrikt med minst 10 läraravdelningar skall finnas en distrikts- överlärare, som innehar särskild distriktsöverlärartjänst. Är distriktets folkskoleväsen av större omfattning kan i stället kommunal folkskolinspek- tör anställas. I sådant distrikt kan jämväl anställas en eller flera över- lärare, s. k. annan överlärare, vilket icke får ske i distrikt med distrikts- överlärare. I skoldistrikt med mindre än 10 läraravdelningar kan distrikts— överlärartjänst endast inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Skolsekreterare får finnas i skoldistrikt, som ej har distriktsöverlärare eller kommunal folkskolinspektör. Vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör, kan tillsynslärare tillsättas. Skolsekreterare och tillsynslärare har inga pedagogiska skolledaruppgifter och hänföres i fortsättningen icke till gruppen skolledare.

Tillsättningsförfarande. Distriktsöverlärare skall vara behörig till ordi- narie folkskollärartjänst och inneha sådan tjänst i distriktet men frånträda utövningen av densamma. Distriktsöverlärartjänst tillsättes genom förord- nande för i regel sex år. Den skall kungöras ledig i Post- och Inrikes tid- ningar. Ansökningshandlingarna skall av skolstyrelsen med eget yttrande in- sändas till skolöverstyrelsen, som skall upprätta förslag, upptagande de tre främsta, varvid skall iakttagas de föreskrifter om befordringsgrunder för till- sättande av lärartjänst, som förekommer i folkskolestadgan & 18:5, varjämte hänsyn må tagas till sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för ut- övande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan. Snarast möjligt efter det förslaget vunnit laga kraft, skall skolstyrelsen förrätta val. Veder- börligen antagen distriktsöverlärare skall samtidigt utan ansökningsförfaran- de förordnas som ordinarie folkskollärare i distriktet, såvida han inte redan innehar sådan tjänst därstädes.

Förordnande av kommunal folkskolinspektör sker efter i huvudsak lik- nande bestämmelser. Inspektör innehar dock icke folkskollärartjänst. Har inspektör varit förordnad i ett skoldistrikt under minst tre år i följd, må skolstyrelsen meddela honom fastare anställning. Även för tillsättning av »annan överlärare» gäller i huvudsak samma bestämmelser som vid till- sättning av distriktsöverlärare. *

Besvär över förordnande av kommunal folkskolinspektör, distriktsöver- lärare eller annan Överlärare anföres hos domkapitlet, vars beslut i vanlig ordning kan överklagas hos Kungl. Maj:t. I fråga om nämnda befattnings- havares avgång gäller i tillämpliga delar vad som är stadgat för folkskol- lärare.

Skolsekreterare förordnas av skolstyrelsen tills vidare eller på viss tid, dock högst för tre år. I varje distrikt får endast en Skolsekreterare finnas. Härtill må utses lärare inom distriktet, lärare eller överlärare i närlig- gande distrikt eller pensionerad lärare.

Tillsynslärare utses av skolstyrelsen bland lärarna vid den skola, där tillsynsläraren skall tjänstgöra.

Tjänsteåligganden. Distriktsöverlärare respektive kommunal folkskolin- spektör skall närmast under skolstyrelsen vara ledare för distriktets folk— och fortsättningsskolväsen i såväl pedagogiskt som administrativt hänse- ende. Deras viktigaste tjänsteåligganden finns angivna dels i stadgorna för folkskolan och fortsättningsskolan, dels i särskild instruktion.

Enligt folkskolestadgan & 8 b:8 skall di-striktsöverlärares skyldigheter anges i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion, från vilken skolstyrelsen dock äger besluta om avvikelser, vilka för att bliva gällande skall fastställas av statens folkskolinspektör eller, om denne med hänsyn till avvikelsernas vikt finner det påkallat, av skolöverstyrelsen, som också på skolstyrelsens framställning äger pröva frågan om sådan avvikelse från normalinstruktionen, vilken folkskolinspektören funnit sig ej böra fast- ställa. Det sagda har motsvarande tillämpning beträffande kommunal folk- skolinspektör och »annan överlärare» (Fst & 8 dzl).

Enär utredningen icke i det följande har för avsikt att beröra de olika skolledarnas arbetsuppgifter i detaljer, har utredningen ej funnit anledning här återge gällande normalinstruktion eller eljest sammanställa de talrika uppgifter, som i olika sammanhang ålägges skolledarna, vid de skolformer. som beröres av utredningens förslag.

Distriktsöverlärares undervisningsskyldighet omfa-ttar det antal vecko- tiinmar, som skolöverstyrelsen efter av Kungl. Maj :t givna föreskrifter be- stämmer. Kommunal folkskolinspektör har däremot ingen undervisnings- skyldighet.

Kungl. Maj:ts föreskrifter angående distriktsöverlärares undervisnings-

Antal lärarav- Antal delningar i vecko- skoldistriktet timmar högst 9 22—26 10—19 16—22 20—29 10—18 30—39 6—14 40—49 5— 8 lägst 50 5

skyldighet återfinnes i Arf 4 5 2 mom. Enligt denna bestämmelse skall skolöverstyrelsen fastställa undervisningsskyldigheten inom de gränser, som framgår av ovanstående sammanställning.

Undervisar distriktsöverlärare i hjälpklass, kan skolöverstyrelsen redu- cera antalet veckotimmar enligt samma förhållande, som gäller för övriga hjälpklasslärare, varvid de i sammanställningen angivna nedre timtalsgrän- serna må underskridas. Undervisningsskyldigheten kan dock icke i något fall fastställas lägre än till fem veckotimmar.

»Annan överlärares» tjänsteåligganden. Annan överlärare skall icke vara ledare av distriktets skolväsen (Fst & 8 d). Det skall icke åligga honom att deltaga i skolstyrelsens sammanträden, att föredraga ärenden-angående lärares tjänstgöringsbetyg eller att vara sekreterare i betygsnämnd, såvida icke bestämmelser härom intagits i hans instruktion. I övrigt skall emeller— tid vad i folkskolestadgan föreskrives om distriktsöverlärare i tillämpliga delar också gälla »annan överlärare».

I skolöverstyrelsens år 1920 utgivna »Planer och förebilder till reglemen- ten och andra bestämmelser för skoldistrikten» ingick också instruktion för överlärare i städer med kommunal inspektör. Någon ny normalinstruktion för annan överlärare har därefter icke utarbetats.

Beträffande undervisningsskyldighet för »annan överlärare» stadgas i Arf 4 5 4 mom., att undervisning skall meddelas i den omfattning, som Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :'ts bemyndigande, skolöverstyrelsen föreskriver. Överstyrelsen, som genom Tilläggsbestämmelserna till Arf 2 5 4 mom. erhållit sådant bemyndigande, synes i sin praxis i huvudsak följa de för distriktsöverlärare gällande bestämmelserna.

Skolselcrcterares och tillsynslärares uppgifter. Skolsekreterare skall hi- träda skolstyrelsen med att upprätta avlöningslistor och rekvisitioner av statsbidrag till lärarlöner, Skolskjutsar, skolbarnsbespisning m. m., med att uppgöra undervisningsstatistik, att lämna av statliga myndigheter begärda uppgifter samt att förbereda och uppsätta framställningar till statliga myn— digheter och i övrigt fullgöra de administrativa och socialpedagogiska upp- gifter, varom skolstyrelsen avtalar med honom (Fst & 8 f).

Om tillsynslärare sägs i folkskolestadgan & 8 g, att han skall hava tillsyn över den dagliga ordningen vid skolan samt fullgöra de uppgifter i fråga om skolarbetets yttre anordning som skolstyrelsen bestämmer. Han skall vara underställd distriktsöverläraren, där sådan finns. I regel torde in- struktioner vara fastställda för tillsynslärare. Skolöverstyrelsen har 1949 uppgjort norm'alinstruktioner för tillsynslärare vid större och mindre sko- lor, vilka rekommenderats att tjäna som ledning vid uppgörande av lokala instruktioner.

Tillsynslärare kan, efter särskild framställning, hos skolöverstyrelsen erhålla nedsättning av undervisningsskyldigheten. överstyrelsens vägledan- de normer, vilka ricke är officiellt fastställda, upptager de timnedsättningar som framgår av tablån på s. 106.

Tab 3. Antal distriktsöverlärare i skoldistrikt av olika storlek 1954/55.

A ntal läraravd. i skoldistrikten

Antal distrikts- överlärare

Antal läraravd. i skoldistrikten

Antal distrikts-

överlärare

Högst

10—14 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 Transport

9

6 210 234 171 99 70

32 861

100 och däröver

Transport 45—49 50—59 60—69 70—79 80—89 90—99

Summa

861 17 21 32

5 6 9 14

965

Tab. 4. Antal komm. folkskolinsp. och »annan överlärare» m. m. 1954/55.

Folkskolinspek- Annan överlärare Antal läraravd. . Antal törer i överlärardistr. Kommun Antal mv. lärar- (20 st.) 1/11954 * .. ,

an' Antal Slålone- Antal Arvode kr. Lägst Högst Medel-

ass tal

Stockholm ....... 769.714 2.551 91) 2) 48 84363) 26 88 53,1 Göteborg ......... 367.579 1.356 2 4) 18 6.937 53 109 75,3 Malmö ............ 201.939 721 1 39 13 5.392 27 96 55,5 Norrköping ...... 87.989 345 1 39 7 4.792 25 71 49,3 Hälsingborg 72.660 294 1 39 5 4.508 49 64 58,8 Örebro ............ 69.637 274 1 39 6 4.813 24 67 45,7 Uppsala ......... 67.087 252 1 395) 5 4.360 38 75 50,4 Västerås ......... 64.652 258 1 39 6 4.820 31 65 43.0 Borås ............. 60.841 221 1 39 6 4.513 27 43 36,8 Linköping ....... 58.613 244 1 36 5 3.600 34 57 48,8 Eskilstuna ...... 55.664 224 1 37 5 3.780 35 50 44,8 Gävle ............. 49.117 183 1 37 4 4.400 20 71 45,7 Jönköping ...... 46.594 190 1 36 4 3440—5280 25 59 47,2 Solna ............. 40.842 168 1 36 3 5,.056—6.712 41 71 56,0 Halmstad ....... 36.464 146 1 35 5 3095—4820 19 44 29,2 Lund ............... 35.781 119 1 35 3 3.670 33 45 39,7 Södertälje ....... 27.094 108 1 35 2 4.000 — —— 54,0 Sundbyberg 25.584 113 1 Gb 13 (39) 2 6.372 — — 56,5 Lidingö .......... 21.954 104 1 34 1 5.200 — — 104,0 Skellefteå ....... 20.180 113 1 35 2 2.500 — — 56,5

29 150

1 Därav 1 skoldirektör och 1 förste folkskolinspektör. — 2 Skuldirektören 45.324 kr., förste folk- skolinspektören 35.976 kr., övriga inspektörer 31.560 kr. — 3 Efter fem år tillägg av 1.692 kr. — %Förste folkskolinspektören 34.380 kr., folkskolinspektören slutlöneklass 40. — 5 Personligt tiil—

Av tabellerna ovan framgår, att antalet kommuner med kommunal skol- ledare vid det obligatoriska skolväsendet utgjorde 965+20=985, vilket innebär, att endast ett femtiotal saknade skolledare. Av dessa senare kom- muner hade 36 stycken Skolsekreterare.

Det totala antalet skolledare vid det obligatoriska skolväsendet d.v.s. inspektörer, distriktsöverlärare och »annan överlärare» uppgick till 1.144. (Jfr. vid s. 309 f).

Antalet biträdande skolledare (tillsynslärare) var 2.557.

' Antal timmar Antal lärar- avd. .. . därav med nedsattning statsbidrag 10—15 1 — 16—20 2 1 21—25 3 1 26—30 4 2 31—35 5 2 36—40 6 3 41—45 7 3 46— 8 4

Högre kommunala skolor och allmänna läroverk

Skolledare. Högre kommunal skola och allmänt läroverk står under när- maste ledning av en rektor. Rektor vid allmänt läroverk skall inneha ordi- narie lärarbefattning i läroämne vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt eller vid högre kommunal skola eller vid statsunder- stött privatläroverk eller statsunderstött handelsgymnasium samt, där tjäns— ten avser högre allmänt läroverk, vara behörig till lektorstj än-st vid allmänt läroverk och, där tjänsten avser realskola, behörig till adjunktstjänst vid allmänt läroverk.

Vid samläroverk och flickläroverk, där rektorstjän-sten har manlig inne- havare, skall finnas en kvinnlig tillsynslärare. Vid samläroverk och goss- läroverk, där rektor är kvinna, skall finna-s en manlig tillsynslärare. Vid högre gossläroverk med samgymnasium förordnas en kvinnlig sakkunnig.

Rektor vid högre kommunal skola skall dels inneha ordinarie lärartjänst i läroämnen vid någon till statens undervisningsväsen hörande läroanstalt, högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk dels vara behö— rig till sådan tjänst vid skolan, där han skall vara rektor.

Beträffande kommunal realskola och flickskola gäller om tillsynslärare i princip detsamma som ovan sagts rörande läroverken.

Av viss betydelse för skolans ledning är också klassföreståndare och huvudlärare.

Tillsättningsförfarande. Rektorstjänst vid allmänt läroverk tillsättes av Kungl. Maj:t genom förordnande på sex år om inte särskilda förhållanden föranleder förordnande för kortare tid. Då rektorsbefattning blir ledig, skall skolöverstyrelsen utfärda kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes tid— ningar samt genom anslag i sin lokal. Sedan anmälningstiden utgått och inkomna anmälningshandlingar blivit prövade, skall överstyrelsen till Kungl. Maj:t insända handlingarna och därvid på anförda grunder förorda den av de anmälda, vilken finnes lämpligast med hänsyn till insikter, erfa- renhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresman— nen för ett läroverk, eller om sådant förord icke anses böra lämnas åt någon av de anmälda, avge förslag på annan till tjänsten behörig och lämp- lig person. Under vissa förhållanden kan rektorstjänst tillsättas utan ledig- förklarande.

Rektorstjänst vid högre kommunal skola tillsättes av skolöverstyrelsen för i regel sex år. Då tjänst blir ledig, skall skolstyrelsen utfärda kungörelse härom i Post- och Inrikes tidningar. Ansökningar till tjänsten ställes till skolöverstyrelsen men ingives till skolstyrelsen, som, så snart ske kan efter ansökningstidens utgång, skall insända handlingarna till överstyrelsen och därvid på anförda grunder bland behöriga sökande förorda den som sty— relsen anser lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för den skola det gäller. Om ingen behörig sökande anmält sig eller om överstyrelsen anser, att ingen av sökandena bör ifrågakomma, skall tjänsten ånyo ledig- förklaras.

Innehar rektor vid här ifrågavarande skolor ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk eller högre kommunal skola, föres lärartjänsten över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättes. Inträder rektor i ut- övning av den över stat uppförda tjänsten, skall denna, i den ordning Kungl. Maj:t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer, återföras på stat.

Tillsynslärare och kvinnlig sakkunnig vid allmänt läroverk förordnas av rektor för en tid av högst sex år. Vid högre kommunal skola förordnas till- synslärare av skolstyrelsen för likaledes högst sex år. Klassföreståndare och huvudlärare utses av rektor.

Tjänsteåligganden. Rektor är anförtrodd den närmaste ledningen av sin skola och ansvarar såväl för att undervisningen riktigt fullgöres och att lärare erhåller erforderlig handledning som för att de talrika, till skolans expedition hörande göromålen uträttas. Beträffande läroverken har rek— tors allmänna åligganden sammanförts i läroverksstadgans 139—153 55, vilka tillsammantagna kan sägas motsvara — även till sitt innehåll —— instruktionen för distriktsöverlärare och kommunal folkskolinspektör. För rektorerna vid de högre kommunala skolorna har de allmänna

tjänsteåliggandena, vilka i princip är desamma som för läroverksrektor. angivits mera kortfattat.

Påpekas må, att det åligger rektorerna vid ifrågavarande skolformer alt taga behövlig befattning med av kommunen beslutade skolsociala anord- ningar, såsom skolmåltider, fria läroböcker och tandvård.

Utöver skolledargöromålen åligger rektor vid högre allmänt läroverk en undervisningsskyldighel av 10 till 14 och rektor vid realskola eller kom— munal flickskola av 16 till 20 undervisningstimmar i veckan. Under vissa särskilda förhållanden kan skolöverstyrelsen medge sänkning av under- visningsskyldigheten för rektor vid högre allmänt läroverk till lägst 5 och vid realskola till lägst 12 timmar i veckan. Rektor vid högre folkskola ålig- ger i regel en undervisningsskyldighet av 20 till 24 timmar per vecka.

Tillsynslärare eller kvinnlig sakkunnig åligger att efter närmare anvis— ningar av rektor utöva uppsikt, manlig tillsynslärare över de manliga samt kvinnlig tillsynslärare och kvinnlig sakkunnig över de kvinnliga lärjung- arna, samt att i avseende å dessa lärjungar gå rektor tillhanda med råd och upplysningar samt lämna honom erforderligt biträde i övrigt.

Huvudlärare skall vid behov gå i synnerhet yngre och oerfarna lärare till- handa med råd och upplysningar i sitt ämne samt vara institutionsföre— ståndare. Han skall vidare bl. a. leda ämneskonferenser.

Antalet rektorer vid de högre kommunala skolorna och de allmänna läroverken budgetåret 1954/55.

I några fall hade två av här ifrågavarande skolformer gemensam rek- tor?) Eljest sammanfaller antalet sk—olor och antalet rektorer.

Antalet skolor fördelade sig på följande sätt: Högre allmänna läroverk 84, statliga realskolor 137, kommunala realskolor 61, kommunala praktiska realskolor 21, kommunala flickskolor 49 och högre folkskolor 10. Samman- lagda antalet rektorer vid dessa skolformer var 356. Jämför vidare med tabellerna 5, 6 och 7.

Kommunala skolor för yrkesundervisning

Skolledare. Vid varje jämlikt den förnyade stadgan för den kommunala yrkesundervisningen (192lz706) inrättad anstalt för yrkesundervisning skall finnas en rektor. För att kunna anställas som sådan erfordras, förut- om behörighet till lärartjänst vid skolan, att vara med hänsyn till person- liga egenskaper samt förvärvad skicklighet och erfarenhet därtill lämplig. Om förhållandena påkallar det, kan klassföreståndare i vissa fall anställas.

1 Samrealskolan och kommunala flickskolan i Lund, samrealskolan och högre folksko- lan i Hofors, praktiska realskolorna och högre folkskolorna i Gävle, Kristianstad, Malmö och Norrköping.

Tillsättningsförfarande. Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesut- bildning för en tid av högst fem år. Enligt av överstyrelsen utarbetad före— bild till reglemente för dessa skolor skall vid tillsättning av rektorsbefatt— ning förfaras på följande sätt. Skolstyrelsen skall i härför lämpliga tid— ningar kungöra tjänsten ledig och efter ansökningstidens utgång till över— styrelsen insända samtliga ansökningshandlingar och därvid dels avge för— slag å den av de sökande, som styrelsen med hänsyn till personliga egen— skaper, förvärvad skicklighet och erfarenhet finner mest lämplig till erhål- * lande av förordnande, eller ock å annan person utanför de sökande, som , styrelsen finner särskilt lämplig, dels ock föreslå längden av den tid, som förordnandet enligt styrelsens mening bör gälla. Där styrelsen finner sär- skild anledning föreligga, kan styrelsen utan ansökningsförfarande avge förslag beträffande rektorsförordnande.

Tjänsteåligganden. Rektors tjänsteåligganden har sammanfattats i 5 33 stadgan för den kommunala yrkesundervisningen och är i princip desamma som ankommer på rektor vid tidigare redovisade skolformer.

Antalet rektorer. Då varje skola av här ifrågavarande slag skall ha sin rektor, blir hela antalet detsamma som antalet skolor. De primärkommu- nala yrkesskolorna var höstterminen 1954 398 stycken. Av rektorerna vid dessa skolor var emellertid blott ett 60—tal heltidsanställda.

De statsunderstödda handelsgymnasierna

Skolledare. Vid de statsunderstödda handelsgymnasierna, som budget- året 1954/55 var 14 stycken, skall finnas ordinarie rektorstjänster. Rektors- tjänsten vid dylikt gymnasium kan dock vara förenad med rektorstjänsten vid annan skola och behöver icke ha karaktären av huvuldtjänst. Således kan rektor för kommunal yrkesskola eller praktisk kommunal realskola tillika vara rektor för handelsgymnasium eller vice versa.

Tillsättningsförfarande. Rektor förordnas av överstyrelsen för yrkesut- bildning, sedan lokalstyrelsen på angivna grunder förordat den bland de sökande, styrelsen ansett lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet ' och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos rektor för ett han— delsgymnasium. Vid förordnandet, som i regel gäller för sex är, bör över- styrelsen taga skälig hänsyn till det enskilda handelsgymnasiets särskilda förhållanden. För behörighet som rektor erfordras att vara behörig till ordinarie ämneslärartjänst vid handelsgymnasium.

Tjänsteåligganden. Utöver göromålen som skolledare, vilka skall anges i det 'för skolan fastställda reglementet, åligger det rektor en undervisnings- skyldighet av 1'0—16 timmar i veckan efter överstyrelsens för yrkesutbild- ning bestämmande. Om styrelsen ej utser annan, skall rektor vara styrel— sens sekreterare.

Skolstyrelseutredningens förslag angående studierektor i försöks- distrikt m. m. samt nu gällande provisoriska bestämmelser i ämnet

Utredningens betänkande den 3 november 1954 med förslag till vissa åt— gärder rörande den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten m. m. innehöll bl. a. följande förslag rörande studierektor.

Vid skola eller i skoldistrikt, där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives, och den facklige skolledaren icke äger utbildning för och erfarenhet av undervisning på såväl låg- och mellanstadiet som högstadiet skall studieledare få anställas för att biträda med den pedagogiska ledningen av det stadium eller de stadier, skolledaren icke själv kan anses representera. Äger skolledaren kom- pe—tems att leda försöksskolans alla stadier, skall studieledare kunna anställas för stadium skolstyrelsen prövar lämpligt.

Där Il folkskolan inbyggda realskollinjer finns, skall studieledare få anställas för dessa linjer.

Här avsedd biträdande skolledare .skall kallas studierektor. Han-s uppgifter skall framgå av en särskild instruktion, utformad på sätt utredningen föreslagit.

Det skall ankomma på den lokala skolstyrelsen att bestämma, huruvida studie- rektor skall finnas i distriktet, dock att skolöverstyrelsens medgivande skall er- fordras dels om distrikt med mindre än 20 läraravdelningar önskar anställa studierektor, dels ock om distrikt önskar anställa mer än en studierektor.

Studierektor skall förordnas av skolstyrelsen för ett år i sänder. Om inte sär- skilt hinder möt-er skall behörig lärare, som är anställd vid försöksskola respek- tive inbyggd realskola i distriktet, förordnas. Möter hinder häremot må skol- överstyrelsen medge, att lärare vid annan, närbelägen skola förordnas.

Formellt behörig att förord-nas som studierektor för försöksskolas högstadium eller i folkskola inbyggd realskola skall lärare vara, vilken är behörig till ordi- narie lärartjänst i kunskapsämnen (vari inhegripes folkskollärartjänst i 23 löne- graden) å nämnda högstadium.

Behörig att förordnas som studierektor för försöksskolas låg— och mellansta- dium skall lärare vara, som är behörig till ordinarie småskollärar- eller folk- skollärartjäust.

Såsom studierektor skall endast kunna förordnas lärare, vilken av vederbörande statens folkskolinspektör förklarats lämplig för uppgiften. Innan skolstyrelsen utfärdar förordnande för studierektor, skall därför ansökningshandling—arna av styrelsen insänd-as till folkskolinspektören, som skall yttra sig över de sökandes lämplighet.

Studierektor skall erhålla nedsättning i den undervisningsskyldighet, vilken åligger honom som lärare, med ett i förhållande till antalet läraravdelningar på stadiet varierande antal veckotimmar. Nedsättningen skall medges enligt av ut- redningen uppgjond tabell.

Studierektor skall erhålla särskilt arvode, varierande med hänsyn till storleken av det stadium för vilket han är anställd. Arvodet bör, på grundval av de upp- gifter och den ställning studierektor enligt utredningens förslag skall ha, bestäm!- mas av Kungl. Maj:t efter förhandlingar med berörda personalorganisationer.

Till arvode åt studierektor 'i försöksdistrikt skall statsbidrag utgå efter samma— grunder som till lön åt lärare i kunskapsämnen å försöksskolas högstadium.

Till arvode åt studierektor vid i folkskolan inbyggd realskola skall statsbidrag utgå enligt för statsbidrag till avlöning åt överlärare nu gällande regler.

Efter vederbörlig remissbehandling blev utredningens förslag föremål för proposition till 1955 års riksdag (nr 120; StU nr 122). Från den 1 juli 1955 gäller följande, i huvudsak med utredningens förslag överensstäm- mande bestämmelser om studieledare i försöksdistrikt.

Till förstärkning av den pedagogiska ledningen i försöksdistrikt må för- Ä ordnas studieledare för högstadiet, om den facklige skolledaren huvudsak—

ligen äger utbildning för och erfarenhet av låg— och mellanstadiet, eller för låg— och mellanstadiet, om skolledaren huvudsakligen äger utbildning för och erfarenhet av högstadiet. Äger skolledaren kompetens att leda samt- liga stadier, må studieledare förordnas för antingen högstadiet eller låg— och mellanstadiet. För att skolstyrelse skall få anställa studieledare i för- söksdistrikt med mindre än 20 läraravdelningar fordras skolöverstyrelsens medgivande. Efter medgivande av överstyrelsen må i försöksdistrikt med minst 20 läraravdelningar förordnas flera än en studieledare.

Provisorisk normalinstruktion fastställes av skolöverstyrelsen. Skolstyrelsen bestämmer om ansökningsförfarande sk-all föregå tillsätts ningen av studieledarbefattning. För behörighet till sådan befattning ford- ras, att vederbörande av statens folkskolinspektör förklarats med hänsyn till utbildning, erfarenhet och egenskaper i övrigt lämplig för befattningen. Endast om särskilda skäl föreligger och efter medgivande av skolöversty- relsen, må annan än den som innehar lärartjänst i försöksdistriktet för- ordnas till studieledare. Studieledare anställes av skolstyrelsen medelst för- ordnande tills vidare. Över skolstyrelsens förordnandebeslut får besvär ej anföras på materiella grunder.

Undervisaingsskyldigheten för lärare, som är studieledare, skall för varje läsår av skolöverstyrelsen nedsättas inom de gränser, som framgår av föl- jande sammanställning.

Antal Nedsättm'ng avdelningar veckotimmar Högstadiet (klasserna 7—9)

4—9 4—6 10—14 6—8 15— 8—12

Låg— och mellanstadiet (klasserna 1—6)

8—19 4—8 20—29 6—10 30— 8—14

Har skolledare i annat distrikt än försöksdistriktet förordn-ats som studie- ledare, bestämmer skolöverstyrelse'n hans undervisningsskyldighet.

Om arvode till studieledare gäller vad Kungl. Maj:t däromi särskild ord- ning föreskriver.

Den pedagogiska ledningen i försöksdistrikt må även förstärkas genom andra anordningar än anställa—nde av studieledare.

Till arvode åt studieledare utgår statsbidrag med arvodets hela belopp. Dessutom utgår statsbidrag med belopp motsvarande den kostnad, som föranledes av nedsättningen av studieledarens undervisningsskyldighet.

Till andra anordningar för förstärkning av den pedagogiska ledningen ut— går statsbidrag med belopp, som skolöverstyrelsen bestämmer, dock högst med det belopp, som skulle utgått, om studieledare i stället varit anställd.

Beträffande studieledare vid de i folkskolan inbyggda realskollinjerna gäller, att studieledare skall anställas vid examenslinjen, om inte skol— överstyrelsen medger undantag från denna skyldighet eller att annan anord— ning för förstärkning av den pedagogiska ledningen får tillämpas. För behö- righet till studieledarbefattning i dessa fall fordras att vara behörig till ordinarie ämneslärartjänst. Statsbidrag till kostnaderna för studieledare utgår såsom till kostnaderna för rektor och lärare vid kommunal realskola. d. v. 5. med 78 procent.

Skolledarnas nuvarande avlöningsförhållanden

Folkskolan

Avlöningsförhållandena för kommunal folkskolinspektör är icke statligt reglerade och statsbidrag utgår ej i någon form till sådan befattningshavares lön. De kommunala folkskolinspektörernas lönegradsplacering skiftar mel— lan 31—36 lönegraden, dock att inspektörerna i Stockholm och Göteborg i lönehänseende intager en särställning (se tab. 4).

Distriktsöverlärares avlöningsförhållanden har reglerats i Arf, enligt vars 13 5 1 mom. sådan befattningshavare skall till'lihöra lönegrad med beteck- ningen Cb (ordinarie anställning som tillsättes med förordnande för viss tid) och med det nummer som framgår av i reglementet intagen tabell, vil— ken också utvisar den löneklass å löneplan nr 1 i statens löneplansförord- ning, som lönegraden omfattar. Tabellen återges här, kompletterad med uppgift om hur många distriktsöverlärare, som åtnjuter lön enligt de olika lönegraderna.

A-ntal Antal lärarav- L" distrikts- delningar i skol- Lönegrad ktlme- överlärarei distriktet 355 olika löne- grader 10—19 2 28 433 20—29 3 29 267 30—44 4 30 154 45—59 5 ' 31 47 lägst 60 6 32 64 S:a 965

Vid beräknandet av antalet läraravdelningar skall med läraravdelning jämställas dels skolhem i distriktet, dels ock varje påbörjat S-tal av fort- sättningsskolavdelningar.

Om, i enlighet med vad därom är särskilt föreskrivet, inrättandet av distriktsöverlärartjänst i särskilt fall medgivits i distrikt med mindre än 10 läraravdelningar, skall sådan tjänst placeras i lönegrad Cl) 1, vilken lönegrad omfattar löneklass 27 på löneplan nr 1.

Beslut om lönegradsplacering för distriktsöverlärare meddelas av skol- överstyrelsen i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade när-mare bestämmel- ser. Enligt dessa (KK 1954z497) skall skolöverstyrelsen fastställa lönegrad första gången den 1 juli 1954 och därefter vart sjätte år. Lönegradsplace- ringen skall fastställas på grundval av antalet läraravdelningar under läs- året närmast före det, från och med vilket lönegradsplaceringen skall gälla. Inträffar under löpande period "sådana väsentligt ändrade förhållanden, att överstyrelsen finner skäl för omprövning, skall frågan härom underställas Kungl. Maj:t.

Beträffande »annan överlärares» avlöningsförmåner utöver folkskollärar- lönen finns inga statliga bestämmelser, och statsbidrag utgår ej utöver stats— bidraget till folkskollärartjänsten. Indirekt bidrager dock staten till bestri- dande av kostnaderna för det arbete, dessa överlärare utför. Skolöverstyrel— sen äger nämligen nedsätta överlärares undervisningsskyldighet, varefter statsbidrag utgår till timlärare, som övertager hans undervisning (KK 1948: 208 4 5 5 mom.).

De kommunala arvode-n, som utgår till dessa befattningshavare utöver folkskollärarlönen, är i regel lika för samtliga överlärare i samma kom- mun oberoende av det antal läraravdelningar som är underställda de olika överlärarna. Arvodena växlar emellertid högst betydligt mellan kommunerna, från omkring 3.500 kr per år till över 10.000 kr. Se närmare härom tabell 4.

Till Skolsekreterare skall enligt KK 1948:205 6 a & utgå arvode med lägst 40 kronor för läraravdelning och år. Statsbidrag utgår med 20 kronor för läraravdelning och år under förutsättning, att gällande föreskrifter om skolsekreterare iakttagits. Enligt gällande förhandlingsöverenskommelse ut- går ersättningen med 72 kronor.

Beträffande tillsynslärares ersättning finns inga statliga bestämmelser. Mellan Svenska Sta-d-sförbundet å ena sidan och Sveriges folkskol'lära-rför- hund och Sveriges folkskollärarinneförbund å andra sidan har emellertid en överenskommelse träffats rörande ersättning åt tillsynslärare i städer och köpingar, enligt vilken följande årsarvoden utgick läsåret 1954/55: för de första två läraravdelningarna 240 kr och för de därpå följande två lärar- avdelningarna 60 kr per avdelning. För 5:e t. o. m. 10:e avdelningen 55 kr.

För 11:e t. o. m. 20:e avdelningen 45 kr. För 21:a t. o. rn. 40:e avdelningen . 30 kr. För 41:a och följande avdelningar 25 kr. För tillsynslärarna vid sko- lor på landsbygden finns inte någon motsvarande central överenskommelse.

Rektorstjänsterna vid läroverken och de högre kommunala skolorna hän- föres, alltefter skolans storlek, till viss avlöningsgrupp. Skolans storlek be- stämmes på grundval av en poängmässig värdering, varvid varje fullt tjugo- femtal lärjungar räknas som 1 poäng, varje klas—savdelning i gymnasiet och inom realskolans avslut-ningsklass som 1 1/2 poäng och varje klassavdel- ning inom realskolans övriga klasser som 1 poäng. Poängen summeras. Mot avlöningsgruppen svarar en lönegrad med beteckningen Cb.

Rektorernas lönegradsplacering m.m. framgår av följande tabell.

Tab. 5.

För rektorer

utan ad-

.. Mot- junkts-

Avlo- svarar behörighet

Läroanstalter Poängtal nings- Lönegrad' löne M [ - 0 _ grupp klass Löne- svarar grad löne- klass

1.Högre allm. läroverk. o. —35 I Ch 13 39 högre privatläroverk 35,5—46 11 Gb 14 40

46,5—63 III Cb 14+ 504 kr. 63,5— IV Ob 14+1008 kr.

2. Realskolor, högre komm. ——11 II Gb 9 35 Gb 7 33 skolor (utom högre folk- 11,5—18 III Cb 10 36 Gb 8 34 skolor) samt motsvarande 18,5—35,5 IV Gb 11 37 Gb 9 35 privatläroverk 36 ——47 V Gb 12 38 Gb 10 36

47,5— VI Ob 13 39 Gb 11 37

3.Högre folkskolor —- 8 I Gb 8 34 Gb 6 32

9—11 II Gb 9 35 Gb 7 33 11,5— III Gb 10 36 Gb 8 34

För uppdragen som tillsynslärare, kvinnlig sakkunnig, klassföreståndare och huvudlärare utgår ingen särskild ersättning. Vid bestämmande av un- dervisningstiden per vecka kan emellertid i vissa fall hänsyn tagas till uppdrag av denna art.

Av tabellerna 6 och 7 framgår, hur antalet rektorer fördelar sig på de olika avlöningsgrupperna.

Tab. 6. Antal rektorer vid högre allmänna läroverk fördelade på

avlöningsgrupper. Avlönings- Lönegrad .. Antal grupp (Cb) Loneklass rektorer I 13 39 —1 II 14 40 19 III 14+ 504 kr. 40+tillågg 26 IV 14+ 1008 kr. 40+tillägg 39

1 I denna avlöningsgrupp är endast rektorer vid vissa privatläroverk placerade.

Tab. 7. Antal rektorer vid statliga och kommunala realskolor och kommunala flickskolor fördelade på avlöningsgrupper.

Avlönings- gPUPP

Lönegrad (Cb)

LöneklaSs

Antal rektorer

II III IV

V VI

35 36 37 38 39

89 71 65 20 22

mes från fall (till fall.

Enligt den överenskommelse mellan Svenska stadsförbundet och Svenska facklärarförbundet angående arvoden till deltidsanställda rektorer vid kom- munala skolor för yrkesundervisning, vilken gäller för åren 1955 och 1956, bestämmes årsarvodet på grundval av kursernas antal och längd. Kurserna poängsättes enligt följande:

Antal under- visningstimmar

90

91—— 180 181—_ 500 501——1000 1000——

Årsarvodet skall fastställas på grundval av den sammanlagda poängsum- man för i senaste läsårsredogörelse redovisat antal kurser och utgå enligt följande tabell.

Poäng

Kommunala skolor för yrkesundervisning Yrkesskolerektorernas löner är icke statligt reglerade och central för- handlingsöverenskom—melse har endast träffats angående arvoden till del- tidsanställda rektorer i städer och köpingar. Lönerna för heltidsanställda rektorer och för de deltidsanställda rektorerna i landskommunerna bestäm—

Ortsgrupp Poäng 2 3 4 5 12— 18 746 780 814 848 19— 24 99.4 1 040 1 085 1 130 25— 30 1243 1 300 1 356 1413 31— 36 1 492 1 560 1 628 1 696 37— 42 1 741 1 820 1' 899 lv 978 43— 48 1 990 2 080 2 171 2 261 49— 54 2 238 2 340 2 441 2 543 , 55—— 60 2 487 2 600 2 713 2 826 i 61— 70 2 736 2 860 2 985 3 109 71— 80 2 984 3 120 3 255 3 391 81— 90 3 233 3 380 3 527 3 674 91—100 3 482 3 640 _ 3 799 3 957 101—110 3 730 3 900 4 069 4 239 111—120 3 979 4 160 4 341 4 522 121—135 4 228 4 420 4 612 4 804 136—150 4 477 4 680 4 884 5 087 151—180 4 726 4 940 5155 5 370 181—

På ovanstående arvoden skall inga tillägg utgå. Arvodena, som icke är pension-sgrundade, inkluderar ersättning för samtliga med rektorsskapet förenade arbetsuppgifter samt uppgifterna som sekreterare i yrkesskol- styrelsen.

De statsunderstödda handelsgymnasierna

Rektor vid statsunderstött handelsgymnasium skall åtnjuta lön med ett belopp, som motsvarar vad som utgår efter lönegrad Cb 10 statens allmänna avlöningsreglemente. Är rektorstjänsten förenad med sådan tjänst vid an- nan skola, och är rektorstjänsten vid handelsgymnasiet icke att anse som huvudtjänst skall dock Kungl. Maj:t bestämma .avlöningsförmånerna för varje särskilt fall.

Tidigare diskussion

Skolkommissionen berörde i sitt principbetänkande endast i-största kort- het frågan om skolans framtida fackliga ledning. Inom kommissionen hade diskuterats lämpligheten av en generell bestämmelse om att inom varje skol- distrikt skulle tillsättas en särskild skolchef med administrativt och peda- gogiskt ansvar för distriktets hela skolväsen. Några synpunkter på spörs- målets organisatoriska sida såsom rörande Skolchefens uppgifter, ställning och förhållande till övriga skolledare fördes emellertid inte fram utan kom- missionen nöjde sig med att understryka det principiellt riktiga i tanken på en gemensam facklig ledning och anförde härom bl. a. (s. 439):

Fördelarna med en för distriktets skolväsen gemensam facklig "ledning är dock uppenbara. Avvägn'ing och planering skulle underlättas, samordningen skulle bli bättre; inför skolstyrelsen skulle en och samma man stå som 'den ansvarige för distriktets skolväsen. Rektorerna för de olika skolenheterna inom distriktet skulle sortera under skolchefen, vilken dock i icke alltför stora distrikt kunde förena skolchefsbefattningen med rektoratet vid en av skol-enheterna.

Då skolchefsinstitutionen vore oprövad ansåg sig kommissionen inte kun— na föreslå dess införande generellt men förordade försöksverlksamhet i ett antal skoldistrikt av olika struktur.

Beträffande rektors ledning av skolarbetet betonade kommissionen, att hans viktigaste uppgift vore att leda det pedagogiska arbetet och att han borde erhålla sådan frihet och sådana befogenheter att han hade möjlig- het att sätta sin prägel på detta arbete.

Enär kommissionen avstått från att framlägga några konkreta förslag angående den närmare utformningen av skolans fackliga ledning blev denna fråga —— kanske också beroende på att den erbjuder många mycket svårlösta problem vid rem-iss- och riksdagsbehandlingen endast föremål för vissa allmänna uttalanden.

Utredningen

Allmänna synpunkter

Skolväsendets behov av fackliga led-are och den fackliga ledningens orga- nisation måste givetvis bli mycket beroende av hur skolväsendet självt är organiserat.

Skolorganisationen har hittills bestått av flera, var för sig i stort sett helt fristående skolformer under egna styrelser och fackliga skolledare medan den skolreform, som beslöts vid 1950 års riksdag, innebär, att flera olika skolformer skall ersättas av en obligatorisk skola. Reformens genomförande och förverkligande förutsätter ett samordnande av skolväsendets olika ele— ment på ett radikalt annorlunda sätt än som nu är fallet och detta gäller väl att märka inte endast om de i enhetsskolan direkt uppgående skolformerna utan också den obligatoriska skolans pålbyggnader, gymnasier och yrkes- skolor.

Utredningen har i det föregående stark-t betonat, att de skärpta kraven på enhetlighet och samordning måste tillgodoses nu, såsom ett led i skol- reformens genomförande, och därför föreslagit, att de olika skolstyrelserna i en kommun i princip skall ersättas av en enda styrelse. I analogi härmed synes det bli nödvändigt, att varje kommun också erhåller en enhetlig fack— lig ledning, som närmast under skolstyrelsen skall bära ansvaret för och utöva ledningen av kommunens 'hela skolväsen, oavsett dess omfattning. Det är inte tänkbart, att chefsskapet för skolväsendet skall kunna förbli fördelat på flera händer, utan en högste skolchef är en förutsättning för att samordningskravet skall kunna tillgodoses.

Den fackliga ledningens uppgifter hänför sig emellertid inte enbart till det administrativa och organisatoriska området. Den pedagogisk-a ledningen av skolans verksamhet är en primäruppgift. Denna sida av den fackliga ledningen har i läroverk och andra högre skolor samt inom de största stä- dernas folkskoleväsen sedan gammalt varit förhållandevis väl tillgodo- sedd. Tills helt nyligen har emellertid lokal pedagogisk ledning av den obligatoriska skola-n saknats i ett stort antal kommuner.

Enhetsskolan och inte minst enhetsskolans genomförande kommer otvi- velaktigt att ställa kraftigt ökade anspråk på den obligatoriska skolans fackliga ledning. Denna skola skall omfatta nio skolår och kommer att uppta ganska skilda åldersstadier med skiftande krav på uppläggningen av skolarbetet. I betydande utsträckning måste därför förutsättas, att en enda skolledare inte kommer att behärska det metodiska förfaringssättet med undervisning i samtliga klasser, utan att biträdande pedagogiska ledare måste tillsättas för stadier, som den egentlige skolledaren inte genom ut— bildning och erfarenhet själv representerar.

Utformningen av den fackliga ledningens lokala organisation synes emel- lertid nödvändigtvis komma att variera med hänsyn till kommunernas

storlek och struktur. Att på förhand bestämt ange, vilken organisation skolledningen skall ha i olika kommuner, är inte möjligt. Utredningen har därför funnit det lämpligast att framlägga förslag om olika typer av skol- ledare och biträdande skolledare samt om de allmänna förutsättningarna för i vilka fall den ena eller andra tjänstetypen skall användas, varefter den för varje kommun lämpligaste skolledarorganisabionen torde kunna byggas upp med hänsyn tagen till varje kommuns behov.

Vid en prövning av hur skolledarorganisationen i princip bör utformas för olika kommuntyper synes en allmän överblick av kommunernas storlek och nuvarande skolförhållanden ge en god utgångspunkt. Man finner där- vid, att det, trots den nyligen genomför-da kommunsammanslagningen, finns ett betydande antal från skolsynpunkt sett mycket små kommuner, vars skolväsen i organisatoriskt hänseende icke kommer att nämnvärt beröras av skolreformen utan även framdeles huvudsakligen kommer att bestå av klasser tillhörande skolans låg- och mellanstadier. Här kommer inte heller frågan om den fackliga ledningens utformning att erbjuda några egentliga problem. Som dessa kommuners motsats har man de stora kommunerna —— inte så många till antalet —— med ett rikt differentierat skolväsen, omfat- tande folkskola, högre kommunala skolor, allmänna läroverk samt yrkes- skolor av olika slag. I dessa kommuner torde på ett eller annat sätt en enhetlig ledning av det under den gemensamma skolstyrelsen sorterande skolväsendet böra åvägabringas. Mellan dessa ytterlighetsgrupper finns ett mellanskikt av medelstora och större landsbygdsdistrikt samt mindre och medelstora städer, vars skolväsen nått en viss utveckling men dock-inte kan jämföras med 'de stora kommunernas. Detta mellanskikt låter sig lämpligen uppdelas i två grupper: en omfattande kommuner, som är stora nog att bilda underlag för en enkelt utformad enhetsskola och ett enkelt yrkesskolväsen, och en andra grupp med något större kommuner, där för- utom enhetsskola och yrkesskola även gymnasium bör ingå i skolorgani- sationen. Beträffande den senare gruppen kommer, vad gäller skolledningens organisation, i stor utsträckning samma problem att möta som för de största kommunerna.

Det är givetvis omöjligt att dra upp fasta gränser mellan dessa grupper. men man kan erhålla en god uppfattning om deras ungefärliga storlek.

I tabell 8 har samtliga landets kommuner grupperats efter antalet invånare den 1 januari 1953.

Resultatet av de hittills förda diskussionerna om erforderligt befolknings- underlag för en fullständig enhetsskola synes ha lett fram till att man för en sådan skola bör kräva ett befolknuingsunderlag av minst 4.000 invånare.1 Med ledning av tabellen finner man i anslutning härtill, att till en första grupp —— kommuner med var för sig för litet befolkningsunderlag för en fullständig enhetsskola -— kan hänföras c:a 570 kommuner.

1 Skolöverstyrelsens skrivelse till utredningen den 22 juni 1953 samt Aktuellt från skolöverstyrelsen 1953 s. 245.

, . Antal lands- Antal Summa Antal mVåHare bygdskomm. köpingar städer kommuner Högst 1.999 ............................... 70 4 4 78 2.000— 2.999 ........................... 228 1.9 4 251 3.000— 3.999 ........................... 212 19 9 240 4.000— 4.999 ........................... 123 22 8 153 5.000— 5.999 ........................... 73 8 8 89 6.000— 9.999 ........................... 85 14 27 126 10.000—14.999 ........................... 15 4 21 40 15.000—19999 ........................... 3 — 15 18 20.000—29.999 ........................... 3 — 18 21 30.000—49.999 ........................... —— —— 8 8 50.000—99.999 ........................... —— — 8 8 100.000 och däröver ................... — — 3 ' 3 Summa 812 90 133 1.035 Till nästa grupp —— kommuner med ett befolkningsunderl-ag tillräckligt

stort för en enhetsskola med tre linjer i högstadiets avslutningsklass men ej till parallellavdelningar på de olika linjerna — bör föras kommuner med en befolkning av 4000—6000 invånare. (6.000 invånare ger med en nativitets- siffra av 15 promille årsklasser på 90 elever). Denna grupp kan beräknas omfatta i runt tal 240 kommuner.

Till en tredje grupp _ kommer med befolk-ningsunderlag för en mera differentierad enhetsskola och yrkesskola, eventuellt med gymnasium, flick- skola och andra speciella skolformer —— torde lämpligen böra föras kom- muner med 6.000—18.000 invånare. Dessa är c:a 180 till antalet.

Återstående c:a 45 kommuner med 18.000 invånare och däröver bildar en fjärde grupp.

Av intresse är att jämföra här ovan framförda i viss mån teoretiska resonemang rörande förutsättningarna för den lokala skolorganisationen med vissa bedömning-ar angående högsta-dieorganisationen i enhetsskolan, som på skolöverstyrelsens föranstaltan-de gjorts av folkskolinspektörerna. Man måste därvid ha klart för sig, att ett antal av de minsta kommunerna var för sig visserligen icke har tillräckligt befolkningsunderlag för ett fullständigt högstadium, men inte så få av dem kommer dock på grund av ett centralt läge och goda kommunikationer att bli lämpliga förläggnings- platser för ett större områdes högstadielinjer. Detta framgår med all tydlig- het av de genom överstyrelsen gjorda bedömningarna. Enligt dessa, som utförts med ledning av de synpunkter på det nödvändiga befolkningsunder- lagets storlek, som framförts i nämnda skrivelse till utredningen, skulle hög- stadiet lämpligen förläggas i det antal kommuner av olika storleksgrupp, som framgår av följande tabell.

Antal kommuner

utan med högstadium högstadium

Grupp I (högst 4.000 inv.) 361 204 » II (4.000— 6.000 inv.) 22 218 » III (6.000—18000 inv.) 7 176

>> IV (över 18.000 inv.) —— 44 S:a 390 642

Enligt denna bedömning skulle i realiteten ett rätt stort antal kom- muner i grupp I komma att få högstadium. I grupprna II och III gäller detta om det stora flertalet kommuner och i grupp IV om alla. Sammanlagt skulle dock 390 kommuner eller nära 38 procent av samtliga bli utan högstadium. Givetvis måste varje förhandsbedömning av hur enhetsskolan skall gestalta sig i kommunerna bli mycket approximativ, men den här återgivna, som grundar sig på ett detaljstudium av de olika kommunernas förhållanden, torde ge en för här ifrågavarande ändamål acceptabel över- siktsbild av den kommande utvecklingen.

Vid en översiktlig granskning av den nuvarande skolorganisationen och den fackliga ledningen i dessa kommungrupper läsåret 1954/55 framgår föl- jande.

Grupp 1 (c:a 570 kommuner). I hithörande kommuner var följande antal skolledare anställda:

Distriktsöverlärare c:a 5301) Rektorer: vid högre allmänna läroverk 2 realskolor 49 högre folkskolor 2 yrkesskolor, heltidsanställda 1 (deltidsanställda 120) Summa 584

Inom denna grupp förekommer andra skolor än folkskola i 130 kommu— ner (23 %), varav i 42 både realskola och yrkesskola. Det är här fråga om mindre tätorter, som ofta är centrum för en bygd. Till dessa orter blir det förmodligen lämpligt att förlägga skolor för enhetsskolans högstadium och eventuellt också för yrkesutbildning med elevrekrytering från kringliggande kommuner. För åtskilliga kommuner i denna grupp (c:a 360) torde en- hetsskolor (folkskolor) med enbart låg- och mellanstadium bli den enda skolformen.

1) Till denna grupp hör ett 40-tal små kommuner utan kommunal skolledare. Jfr sid. 167. !

Grupp 2 (c:a 240 kommuner). I hithörande kommuner var följande skolledare anställda:

Distriktsöverlärare c:a 240 Rektorer: vid högre allmänna läroverk 2 handelsgymnasier 1 realskolor 45 högre folkskolor 1 yrkesskolor, heltidsanställda 5

(deltidsanställda 92) Summa 294

I denna grupp förekommer andra skolor än folkskola i 110 kommuner (46 %), varav i 35 både realskola och yrkesskola. Med dessa kommuner hör jämställas de omkring 130 kommuner i föregående grupp, som har högre skola i någon form.

De kommuner det här gäller har i många fall inte själva tillräckligt be- folkningsunderlag för en fullständig enhetsskola, men ut'fyllnad torde i regel kunna ske med högstadieelever från kommuner i grupp 1. Även i grupp 2 blir emellertid under alla förhållanden den samlade elevskaran i de enskilda kommunerna inte stor. Elevantalet i en nioårig enhetsskola i en kommun med 5.000 invånare kan beräknas bli c:a 675. Om i skolan in- tages 225 högstadieelever från annan kommun, blir det samlade elevantalet 900 och hela antalet avdelningar 30 a 35.

Grupp 3 (c:a 180 kommuner). I hithörande kommuner var följande skolledare anställda:

Distriktsöverlärare c:a 1 80 Rektorer: vid högre allmänna läroverk 26 handelsgymnasier 1 realskolor 80 flickskolor 10 högre folkskolor 2 yrkesskolor, heltidsanställda 19

(deltidsanställda 120) Summa 328

I 146 kommuner förekommer andra skolor än folkskola (_ 81 %), var- av i 106 såväl realskola som yrkesskola. Åtskilliga av dessa kommuner har redan nu ett ganska differentierat skolväsen, och man bör räkna med att så blir fallet i än högre grad i framtiden. I de mindre av gruppens kommu— ner räcker det egna befolkningsunderlaget ej till härför, men de är dock i många fall av sådan storleksordning, att de torde bli förläggningsplatser för ett större områdes högstadielinjer, gymnasier och yrkesskolor.

Grupp 4 (c:a 45 kommuner). I hithörande kommuner var följande skolledare anställda: Kommunala folkskolinspektörer (1 skol-

direktör, 1 skolchef) 29 Distriktsöverlärare 25 »Annan överlärare» 150 Rektorer: vid högre allmänna läroverk 54

handelsgymnasier 13 realskolor 42 flickskolor 40 högre folkskolor 1 yrkesskolor, heltidsanställda 33 (deltidsanställda 26) Summa 387

I samtliga kommuner tillhörande denna grupp förekommer andra skolor än folkskola. Endast i en kommun saknas realskola. Sammanlagt är i dessa kommuner anställdacza 390 skolledare eller i medeltal nära nio per kom- mun. Skolväsendet är redan nu merendels väl utbyggt i dessa kommuner, men på grund av den starka befolkningstillväxten och genom införandet av nioårig skolplikt kommer antalet skolenheter att ytterligare öka rätt väsent- ligt och därmed i viss mån också antalet skolledare.

Utredningen har övervägt, huruvida en allmän omläggning av skolans fackliga ledning är omedelbart av behovet påkallad eller om en sådan even- tuellt hör genomföras successivt—i anslutning till försöksverksamhetens ut- byggnad och enhetsskolans införande. Utredningen har tidigare föreslagit, att en skolstyrelsereform omedelbart skall genomföras, oberoende av den takt, som utvecklas vid skolreformens genomförande. I anslutning härtill bör även behövliga ändringar vidtagas i den fackliga skolledarorganisatio— nen, vilken bör erhålla en sådan uppläggning, att den, samtidigt som den syftar till att bli ett för den framtida skolans ledning lämpligt instrument, också under den pågående försöksperioden och övergångstiden skall kunna fylla de uppgifter, som följer med (skolstyrelsernas ändra-de organisation och uppgifter.

Den fackliga skolledningens allmänna uppgifter

Den fackliga skolledningens uppgifter kan lämpligen samlas i två huvud- grupper. Den ena gruppen ansluter sig nära till skolstyrelsens arbete och omfattar organisatoriska och administrativa uppgifter. Hit [hör att skolleda- ren skall vara föredragande i skol-styrelsen och verkställa dennas beslut samt planera och samordna skolväsendet. Dessa uppgifter innebär ett all- mänt ledarskap för en skola eller för hela skolväsendet i en kommun och

l l

medför beträffande de kommunala skolformerna ett allmänt ansvar inför skolstyrelsen.

Den andra gruppen av uppgifter avser i första hand ledningen av det pedagogiska arbetet. Härvid erfordras en nära kontakt med lärare, elever och föräldrar. Även för denna grupp av arbetsuppgifter är den fackliga ledaren ansvarig inför skolstyrelsen. Det pedagogiska ledarskapet är meren— dels knutet till en skolform eller särskilda enheter inom denna.

För den fortsatta diskussionen av den fackliga skolledningens uppgifter och skolledarorganisationens utformning bör denna principiella gruppering av arbetsuppgifterna fasthållas. Samtidig—t bör det emellertid framhållas, att det är regel enligt nuvarande ordning på detta område att en och samma skolledare handhar båda dessa grupper av arbetsuppgifter. Endast i något enstaka fall finns för närvarande skolledare med ansvar för en kommuns hela skolväsen och särskild pedagogisk ledning därjämte. För folkskolans del finns dock denna anordning i princip i kommuner med kommunal in- spektör och s. k. annan överlärare.

Även i fortsättningen kommer det i det övervägande antalet fall att bli så, att en och samma skolledare får sig anförtrott såväl det organisatoriska och administrativa som det pedagogiska skolledarskapet. Men i den mån systemet med en chef för en kommuns hela skolväsen vinner tillämpning får man i de största kommunerna räkna med en arbetsfördelning så, att den första gruppens arbetsuppgifter främst lägges på den för kommunens hela skolväsen och ej enbart för en viss skola ansvarige ledaren och den andra gruppen på skolledare med ansvar, främst i pedagogiskt hänseende. för olika enheter av kommunens skolväsende.

Då denna gruppering av arbetsuppgifterna bör hållas klar, trots att dessa i det stora flertalet fall kommer att åligga en och samma person, skall de båda grupperna här anges. De i första hand organisatoriskt-administrativa upp- gifterna kan då knytas till ledningen av kommunens hela skolväsen och de i första hand pedagogiska till ledningen av en skolenhet.

Den fackliga ledningen av en kommuns hela skolväsen skall främst be— stå i:

att närmast under skolstyrelsen

a) utöva ledning och tillsyn av kommunens skolväsen;

b) samordna de olika skolformernas och skolenheternas arbete i peda- gogiskt, organisatoriskt och administrativt hänseende;

c) övervaka planeringen för den framtida skolutvecklingen inom kom— munen;

d) ansvara för skötseln av skolstyrelsens expedition; att deltaga i skolstyrelsens och dess nämnders sammanträden och före- draga alla ärenden, där ej annat beslutats ;

att verkställa beslut, som fattats .av skolstyrelsen och dess nämnder, där- est verkställigheten icke på grund av gällande föreskrifter eller särskilt upp- drag skall ombestyras på ann-at sätt;

att årligen inom föreskriven tid till skolstyrelsen inlämna erforderliga uppgifter för uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat för skol- väsendet för nästkommande år;

att om skolstyrelsen så beslutar föra styrelsens och dess nämnders proto- koll.

Den fackliga ledningen av viss skolenhet skall främst bestå i: att under skolstyrelsen och — om särskild facklig, ledare för kommunens hela skolväsen finns — närmast under denne;

a) han-dha ledningen av skolenheten;

b) främja arbetet för lärjungarnas fostran och undervisning;

c) organisera arbetet inom skolenheten i enlighet med gällande stadgan— den samt tillse, att arbetet fortgår enligt fastställd arbetsordning;

d) ansvara för de till skolenhetens expedition hörande göromålen ;

e) befordra samarbete och samförstånd mellan skolan och hemmen; att tid efter annan besöka skolenhetens olika avdelningar och därvid när— vara vid lärar-ens undervisning;

att vara ordförande för skolans kollegium samt tillse, att behövliga klass— och ämneskonferenser hålles, ävensom att föreskrifter rörande uppvärm— ning, belysning och renhållning av skolans lokaler föl jes.

Olika slag av skolledare

Enligt den terminologi, som utredningen använder i det följande, ryms under begreppet skolledare befattningshavare, som utövar pedagogisk och organisatorisk ledning inom skolväsendet. I anslutning till den ovan gjorda grupperingen av den facklig-a skolledningens arbetsuppgifter kan skolledar- na indelas i två kategorier, nämligen A. Ledare för en kommuns hela skol- väsen. B. Ledare för en enhet inom detta skolväsen?) Kategorien A bör enligt utredningens mening kallas skolchefer och kategorien B rektorer.

I fortsättningen rör utredningen sig med tre typer av skolchefer, näm— ligen:

1. Skoldirektör = innehavare av tjänst med vilken undervisningsskyldig— het icke är förenad och ej heller uppdraget att leda en viss bestämd enhet inom kommunens skolväsen.

1 Med skolenhet menar utredningen en organisatorisk enhet, vilken på grund av sin omfattning eller belägenhet fordrar en särskild skolledare. Exempelvis: I kommun, vars skolväsen endast omfattar folkskola under ledning av en distriktsöverlärare, utgör folk— skolan en skolenhet, även om den består av flera, på långt avstånd från varandra be- lägna skolanläggningar. I stad med kommunal inspektör utgör varje del av folkskolan, som står under ledning av »annan överlärare», en skolenhet. När det gäller andra skol- former sammanfaller regelmässigt skolform och skolenhet så, att varje läroverk, högre kommunal skola och yrkesskola, även i de fall det finns flera inom samma kommun, står under sin egen fackliga ledning, utgör en skolenhet. Enligt denna bestämning he- höver skolenhet och skolbyggnad eller skolanläggning icke nödvändigtvis .vara identiska. För det fortsatta resonemanget torde denna definition vara tillfyllest.

2. Förste rektor = innehavare av skolchefsbefattning med vilken den direkta ledningen av en av två eller flera under skolstyrelsen lydande skol- enheter samtidigt är förenad.

3. Rektor = skolchef i kommuner, där endast en skolledare är anställd vid de under skolstyrelsen lydande skolorna. Vid sidan av skolledarna skall inom skolledarorganisationen finnas biträ- 1 dande skolledare av två slag, nämligen studierektorer och tillsynslärare. De biträdande skolledarna behandlas för sig i ett följande avsnitt. Med en grundorganisation av den fackliga skolledningen enligt det sy- stem, vars stomme här redovisats, torde möjligheter skapas att såväl under en övergångstid som i den framtida skolorganisationen tillgodose de med kommunernas skiftande storlek varierande behoven av facklig skolledning. Skolchefer. Med utgångspunkt från sin uppfattning, att varje kommun skall ha en facklig skolledare, skolchef, vilken närmast under skolstyrelsen skall ansvara för det skolväsen som sorterar under denna, skall utred- ningen på grundval av den gruppering av kommunerna som skisserats på s. 120 f närmast framlägga några synpunkter på skolcheferna i kommuner av olika storlek. Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse, kan man göra den be- dömningen, att skolväsendet även efter enhetsskolans genomförande kom- mer att ha en mycket enkel organisation i c:a 400 kommuner (de flesta med mindre än 4.000 inv.), d. v. 5. att det endast kommer att bestå av de klasser. vilka hänföres till enhetsskolans låg- och mellanstadier samt even- tuellt av en yrkesskola av mindre omfattning. I denna kommungrupp synes någon egentlig ändring av den nuvarande skolledarorganisationen varken f. n. eller på längre sikt bliva påkallad. Skolchef blir här ledaren för kom- munens obligatoriska skolväsen. I de få fall realskola eller annan högre skola finns, kan dock under en övergångstid, d. v. 5. så länge denna skola består, skolledaren vid denna tänkas bli skolchef. Förhållandena blir då desamma som anges för tredje gruppen nedan. Till nästa grupp av kommuner kan de hänföras, som kan förutsättas få en fullständig enhetsskola men härutöver icke torde komma att rymma någon annan skolform än möjligen en mindre yrkesskola. Approximativt kan antalet kommuner hänförliga till denna grupp beräknas bli lika stort som i den förra gruppen eller omkring 400 stycken. Enhetsskolans (folk— skolans) ledare blir i dessa fall skolchef. Övergångsvis gäller [även här vad som sagts beträffande den första gruppen. En tredje grupp bildar något större kommuner med ett mera differen- tierat skolväsen. I dessa kommer i framtiden jämte enhetsskolor även gym- nasier och yrkesskolor och eventuellt andra skolformer såsom praktiska realskolor att finnas. I dessa kommuner förekommer för närvarande, utom folkskola, realskolor av olika slag, gymnasier och yrkesskolor. En var av

de skilda skolformerna har nu sin egen facklige ledare, och det är nödvän- digt att räkna med att så kommer att bli fallet i viss utsträckning också sedan enhetsskolan genomförts. Även om skolväsendet i kommuner inom denna grupp —— närmare 200 till antalet — kan vara omfattande, torde det emellertid i regel ej nå en sådan storleksordning, att skoldirektörstjäns— ter behöver inrättas. De uppgifter, främst av samordnande och administra— tiv art, som följer med ledningen av kommunens hela skolväsen, bör här kunna handhavas av en av rektorerna såsom förste rektor och skolchef.

Endast i de största kommunerna, till vilka i detta sammanhang kan räk— nas ett 40-tal, har utredningen funnit det nödvändigt att skoldirektörstjäns- ter inrättas. Till denna grupp hör samtliga de tjugo kommuner, som inrättat kommunala folkskolinspektörstjänster, men också ett antal lika stora eller mindre kommuner, vars folkskoleväsen ledes av distriktsöverlärare. Kom- munal folkskolinspektör är således anställd i ett par kommuner med mind- re än 25.000 invånare (se tab. 10) medan det finns tjugo kommuner utan inspektörer, vilka är större än den minsta av de kommuner, där inspek- tör nu finns och av vilka tio stycken har 25.000 eller flera invånare.

När kommunens hela skolväsen sammanföres under en styrelses ledning, får skolförvaltningen i kommuner av den storleksordning det här gäller en mycket betydande omfattning och torde i regel bli kommunens största och mest kostnadskrävande, varom man får en viss uppfattning av följande sam- manställning.

Tab 9. Skolförvaltningens omfattning läsåret 1954/55 i några kommuner- utan kommunal folkskolinspektör.

Skolornas sam- brandförsäk- Hela Antal ringsvardet av

. manlagda sta- antalet Kommun inv. skolornas bygg- ..

ter balanserar . anställd

(avr. tal) å nader och in— ersonal

p venta'rier p

Karlskoga .............................. 33.000 6.540000 12.01.5000 401 Luleå .................................... 27.000 7.180.000 25.770.000 412 Landskrona ........................... 26.000 4.185.000 1!1.005.000 341 Kristianstad ........................... 24.000 5.580.000 13.050.000 331 Huddinge .............................. 22.000 3.495.000 8.7'10.000 203 Kiruna .................................. 211.000 7.495.000 25.770.000 309 Nyköping .............................. 21.000 4.50-5.000 11.6!15.000 288

För anställande av kommunal folkskolinspektör har folk- och fortsätt-- ningsskolväsendets kvantitativa omfattning i väsentlig grad varit avgörande. Att inspektör icke anställts i fall, där det på denna grund i och för sig varit välbefogat, torde bero på att tjänsterna helt avlönas av kommunala medel.

För den som skall vara skolchef i den mening, utredningen använder or- det, tillkommer väsentliga uppgifter, utöver dem som åligger de nuvarande

ledarna för folkskoleväsendet. Vid bedömningen av huruvida skoldirektör eller annat slag av skolchefer erfordras i en kommun måste hänsyn alltså tagas till omfattningen av hela det skolväsen som underställes skolstyrelsen. [ tabell 10 har vissa uppgifter sammanställts rörande skolorganisationen i kommunerna med kommunal folkskolinspektör och i tabell 11 i ett antal kommuner utan sådan inspektör. Antalet avdelningar inom en kommuns skolväsen är en god men ofullständig måttstock på dettas omfattning. Be- , traktar man de kommuner, vilka har kommunal inspektör, finner man, att i den lägsta totalsumman avdelningar i någon av dessa är 123 (Sundbyberg; 25.584 inv.). Jämför man, visar det sig emellertid, att samma antal av- delningar finns i kommuner med ett invånarantal nedåt 20.000. På grund av den ökning av arbetsuppgifter för skolchefen, som måste ske i förhållan- de till dem som nu åligger kommunal inspektör, anser utredningen, med hänsyn till vad som på s. 126 framhållits, att det är ställt atom tvivel, att det i majoriteten kommuner med mer än 20.000 invånare blir nödvändigt att inrätta skoldirektörstjänster.

Tab. 10. Skolorganisationens omfattning läsåret 1954/55 i kommuner med kommunal folkskolinspektör.

Avdelningar i _ semi- Kommun Antal inv. högre na,-j- (avr—tal) folk- allm. real- flick- ums s

skola läro- skola skola öv- umma

verk nings-

skola Stockholm .............................. 770.000. 2.551 367 259 157 21 3.355 Göteborg ............................... 368.000 1.356 138 129 90 26 1.739 Malmö .................................. 202.000 721 65 11441 27 — 927 Norrköping ............................ 88.000 345 37 33 25 -— 440 Hälsingborg ........................... 73.000 294 63 30 9 —— 396 Örebro .................................. 70.000I 274 57 29 12 —— 372 Uppsala ....... 67.000 252 40 19 22 17 35.0 Västerås ............................... 65.000 258 39 12 24 — 333 Borås .................................... 611.000 221 39 16 20 — 396 Linköping .............................. 59.000 244 32 — 26 15 3:17 Eskilstuna .............................. 56.000 224 33 1-6 ll]. _ 284 Gävle .................................... 49.000 183 35 IB 10 13 254 Jönköping .............................. 47.000 190 35 16 26 11 278 Solna .................................... 41.000 168 37 _ —— _ 205 Halmstad .............................. 36.000 146 40 —— 16 —— 202 Lund .................................... 36.000 119 29 18 7 1/6 189 Södertälje .............................. 27.000 108 27 — 8 — 143 Sljnflbymrg 26.000 113 — 10 — — 1123 * Lidingö ............ .. 22.000 104 28 — — — 132

Skellefteå ..............................

1 Därav 6 i högre folkskola.

Tab. II. Skolorganisationens omfattning läsåret 1954/55 i kommuner med över 10.000 inv. men utan kommunal folkskolinspektör.

Avdelningar i Kommun Antaltinl'ä. 5:23 högre avr. a -- folk- all'm. real- flick- laggn. skola läro— skola skola Summa verk Karlstad ................................. 537-000 9 122 37 *— 24 133 Karlskrona 33.000 13 1-33 40 —— 17 190 Karlskoga _____ 33.000 19 163 26 —— 199 Kalmar ______ 28.000 5 100 38 12 14 164 Luleå _________ 27.000 11 115 28 — 8 151 Uddevalla ............................... 27-000 10 98 30 12 9 149 Sundsvall ............................... 27-000 6 99 31 _ 11 141 Trollhättan ................ 27-000 11 105 — 20 — 12'5 Landskrona . ............. 26-000 5 95 28 — 12 135 Motala ...................... 25-000 11 117 28 — _ 145 Kristianstad ............. 24-000 9 1015 34 9 14 162 Borlänge ................... 24-000 7 99 23 _ _ 122 Östersund ................. 20.000 8 91 38 11 12 152 Gällivare ................... 2'3-000 30 1151 15 —— —- 166 Huddinge ..................... 212-000 9 103 — — — 103 Mölndal ............................. 212-000 9 88 — 10 —— 98 Nyköping ............. 21.000 9 93 26 — 12 131 Växjö ........................ 21.000 8 82 40 — 11 133 Kiruna ..................... 241.000 16 110 18 — — 128 Skövde ....................... 211.000 12 92 25 —— 8 1125 SkEllefteå ]. ............... 211-000 11 125 —— 4 _ 129 Sandviken ...................... 20.000 7 88 22 — —— 110 Sollentuna ...................... 20.000 6 90 _ 6 —— 96 Kristinehamn ................. 20.000 8 64 24 — 9 97 Falun ..................................... 18.000 8 60 27 15 10 102 Umeå stad .............................. 18.000 6 63 38 —— 10 1-11 Nacka 18.000 6 83 _ 18 — 10] Trelleborg ............................... 18.000 6 67 27 — _ 94 Vänersborg .............................. 117.000 7 63 31 __ 10 104 Nässjö ............................... 10.000 7 69 —— 23 — 92 Umeå 1. ......................... 16.000 29 104 —— —— 104 Västervik ...................... 16.000 7 59 32 —— 7 98 Själevad ................. 16.000 117 86 —— — —— 86 Alingsås ................... 16.000 8 66 —— 23 89 Härnösand ................ 16.000 4 61 20 — 11 1101 Arvika ........................ 15.000 10 67 31 _ 98 Katrineholm ...... 15.000 3 66 19 — —— 85 Lidköping .............. 15.000 3 5-2 26 — — 78 Visby ................. 15.000 3 63 24 —- 8 95 Nederkalix ................ 15.000 25 115 — 6 — 121 Söderala 114.000 16 67 —- —— — 67 Fagersta 1.4.000 12 62 — 11 -— 73 Köping 114.000 2 65 2—1 —- — 86 Tranås 114.000 9 58 _ 14 —— 72 Piteå ]. 114.000 21 95 »— — — 95 Varberg ................... 03.000 3 51 20 — 12 83 Kramfors 13.000 13 66 — 11 _ 77 Ystad ..................... 113.000 3 47 27 — 13 37 Huskvarna 1:3.000 3 63 -— 11 —— 74

1 Avser högre folkskola.

Kommun

Avdelningar i

högre aHnL läro- verk

skol-a flick—

real-

Summa skola '

Finspång,r ................................. Valbo Sunne Falköping ................ Söderhamn ............... 'l'åiby Boden Värnamo ....................... Hässleholm Grangärde ..................... Nederluleå Njurunda linköping Oskarshamn ............................ Skön ....................................... Karlshamn Ludvika ................... Arvidsjaur Ängelholm Stora Tuna Sala Bollnäs ]. Jokkmokk ............................... Nordmaling ............................ Lycksele ]. .................... Hudiksvall Arboga

Överluleå Degerfors Eksjö .....................................

Antal inv. 52231- (avr. tal) låggn. f01k_ skola

13.000 18.000 18 67 113.000 24 63 12.000 3 43 12.000 7 51 112.000 12 55 12.000 3 57 12.000 6 47 12.000 6 47 12.000 11 53 12.000 212 71 11.000 1.3 65 11.000 3 49 111000 3 45 11000 4 60 11.000 3 41 1.1000 9 47 111.000 24 75 1.1.000 6 41 11.000 14 62 10.000 5 46 10.000 20 53 10.000 15 65 10.000 17 66 140.000 39 87 10.000 5 43 10.000 4 52 10.000 16 62 10.000 22 65 10.000 2 38

67

66 80 5-5 79 64 75 60 71 65 73 64 60 69 64 83 64 62 65 53 69 73 87 79 63 62 71 60

id:];iI—xblsiämlliiålI—xIZIII

? Därav 4 avd. i högre folkskola.

I de fem största städerna var antalet avdelningar i de skolor, som enligt utredningens förslag i princip skall lyda under samma skolstyrelse, läsåret

1954/55 följande:

Övriga sko- Stad Folkskolan lor utom Summa yrkesskolor Stockholm ...... 2.551 804 3.355 Göteborg ......... 1.356 384 1.739 Malmö ............ 721 206 927 Norrköping 345 95 440 Hälsingborg 292 1102 396

Även i den största kommun måste chefsskapet över skolväsendet till- komma en, men redan beträffande folkskoleväsendet i Stockholm och Göte—

borg har det visat sig nödvändigt att anställa flera skolledare, som på det sättet är jämförbara med skolchef enligt utredningens terminologi, att de icke har undervisningsskyldighet och ej heller har sin verksamhet begrän- sad till en viss skolenhet. I Stockholm finns 9 dylika befattningshavare, vil- ket betyder närmare 300 avdelningar per tjänst; i Göteborg finns två och alltså c:a 675 avdelningar per tjänst. I Malmö finns 1 tjänst för samtliga 721 avdelningar. För dessa kommuner blir särskilda anordningar på skol- chefsplanet erforderliga. Utredningen återkommer härtill.

Skyldighet att inrätta skoldirektörstjänster bör emellertid inte grundas på en viss befolkningssiffra, enär en sådan icke ger ett riktigt mått på skolväsendets omfattning i kommunen. Ej heller ger en enkel summering av antalet avdelningar en tillfredsställande bild av detta förhållande och av den arbetsmängd som förorsakas skolans fackliga ledning. Avdelningar med ämneslärarundervisning och yrkesavdelningar fordrar, enligt vad som framgått av de undersökningar utredningen gjort, ur både pedagogisk och administrativ synpunkt mer arbete än avdelningar med enbart klasslärar- undervisning. För att en korrektare bedömning av skolväsendets omfatt— ning i olika fall skall kunna göras, föreslår utredningen därför, att ett po- ängsystem, för vilket redogöres på s. 132, kommer till användning. Innan de närmare förutsättningarna för inrättande av skoldirektörstjänster be— röres synes framställningen emellertid böra kompletteras med några syn- punkter på ledningen av skolenheterna.

Fackliga ledare för skolenheterna. Om man bortser från det fåtal fall, där jämte skoldirektör flera befattningshavare av inspektörstyp kan kom- ma att knytas till kommunens skolförvaltning, kommer skolchefen i kom- muner, där han blir skoldirektör eller förste rektor, att i sin verksamhet i första hand stödjas av en eller flera ledare för under honom sorterande skolenheter — rektorer. Ser man först på de stora kommunernas förhållan- den i nuläget och tänker sig en skoldirektör här, skulle under honom kom- ma att sortera a) ledare för enheter av folkskolan, f. n. kallade »annan över- lärare», b) rektorer för realskolor av olika slag, c) rektorer för högre all- männa läroverk, d) rektor för handelsgymnasium och e) rektorer för yrkesskolor.

För en förste rektor kan förhållandet bli detsamma i princip, dock med de skillnaderna, att i kommuner av den storlek, där dylik skolchef enligt utredningens tankegångar skall finnas, folkskoleväsendet enligt nuvarande ordning bildar en enda enhet under ledning av distriktsöverlärare, samt att skolchefen tillika skall ha det närmaste ansvaret för en skolenhet, t. ex. folkskolan eller en realskola. Även efter det att enhetsskolsystemet fullstän- digt genomförts kan flera skolformer, såsom gymnasier, yrkesskolor och möjligen även praktiska realskolor och flickskolor, bestå vid sidan av var- andra och sortera under samma skolstyrelse. Härvid blir, som skolkom—

missionen i sitt principbetänkande påpekat ( SOU 1948:27 s. 432 ff), många variationer tänkbara vid organisationen av skolenheterna. Det kan sålunda visa sig lämpligt att sammanföra enhetsskolans högstadium eller delar av detta med gymnasium, att låta enhetsskolans y-linjer bilda en skolenhet tillsammans med yrkesskolan o. s. v. Även om det låter säga sig, att en skol— byggnad eller skolanläggning icke nödvändigtvis behöver utgöra grundvalen för den organisatoriska enhet, som skall stå under särskild pedagogisk led- ning, kan det naturligtvis icke undvikas, att traditionen på detta området måste spela en viktig roll vid enheternas utformning.

Utredningen avser icke att framlägga förslag, som direkt berör de ifråga- varande skolledartjänsterna vid andra skolformer än den obligatoriska sko— lan. Så länge de olika nuvarande skolformerna består oförändrade, torde de fordra särskild facklig ledning som hittills och detsamma torde för framtiden kunna sägas gälla om gymnasierna, handelsgymnasierna och de större yrkesskolorna.

Beträffande skolenheterna inom den obligatoriska skolan och skolle- darna vid dessa vill utredningen anföra följande.

I alla landets kommuner utom de 20, där kommunal folkskolinspektör är anställd, utgör den obligatoriska skolan en enhet i den meningen, att led— ningen av den i såväl organisatoriskt som pedagogiskt hänseende utövas av en enda skolledare. Någon uppdelning i särskilda enheter medges endast i de fall kommunal folkskolinspektör finns. I de städer, där så är fallet, är »annan överlärare» anställd med uppgift att —— främst i pedagogiskt hän— seende —— under ins—pektören utöva ledningen av sin skolenhet. De skolen- heter, det här är fråga om, är av mycket skiftande storlek, vilket närmare framgår av tabell 4. Medeltalet klassavdelningar för hela riket utgjorde 1954/55 53,2, vilket antal i stort sett kan anses överensstämma med de erfarenheter som gjorts beträffande en något så när lämplig maximistorlek av ett överlärardistrikt i en större stad. Det kan observeras, att medeltalet avdelningar i Stockholm, som på grund av sin storlek har särskilda förut- sättningar att avväga dessa skolenheter, är 53,1 eller i det närmaste lika med riksmedeltalet.

Det är enligt utredningens mening otillfredsställande, att skolledarorgani- sationen inom det obligatoriska skolväsendet inte kan anpassas efter sko—l- väsendets omfattning och behov i en större kommun om icke kommunen på egen bekostnad anställer en inspektör. Detta förhållande bör därför icke vidare bestå för den nuvarande folkskolan och ännu mindre föras över och bli gällande för den framväxande enhetsskolan med dess avsevärt mycket större behov av fullgod pedagogisk ledning.

Vad enhetsskolan beträffar måste den uppfattningen hävdas, att dess skolledarorganisation skall byggas upp helt i anslutning till vad denna sko— las struktur kräver och inte kopieras på förhållandena inom den nuvarande obligatoriska skolan. Men den nya skolan kräver ett omfattande grund—

läggande förberedelsearhete för att kunna växa fram och nå full utveck- ling. Bland annat därför måste det otidsenliga hindret mot att anställa flera skolledare inom en kommuns obligatoriska skola nu försvinna, och bättre allmänna förutsättningar för skolledning och skolplanering skapas. Men om ytterligare skolledare inom en kommuns obligatoriska skolväsen skall få anställas, måste å andra sidan vissa normer skapas, enligt vilka en bedömning av behovet av sådan förstärkning kan ske. Problemställningen skulle också kunna formuleras så: vilka förutsättningar bör föreligga, för att en särskild skolenhet under egen pedagogisk ledning skall kunna bildas inom den obligatoriska skolan? Denna enhet bör antingen vara av viss stor- lek eller av andra särskilda skäl fordra sin egen ledning.

Som utgångspunkt vid bedömningen av denna frågan kan man lämpligen taga det nyssnämnda riksmedeltalet avdelningar per »annan överlärare >. När det gäller enhetsskolan är emellertid, lika litet som när det gäller bedömningen av behovet av skoldirektör, antalet avdelningar enbart en tillräckligt säker grundval för en bedömning av skolväsendets omfattning. Genom att enhetsskolan rymmer både klasslärar- och ämneslärarunder— visning och undervisning i yrkesavdelningar uppstår helt naturligt på sain- ma antal avdelningar ett större behov av pedagogisk ledning än inom folk- skolan med enbart klasslärarundervisning. Det krav på möjligheterna att bedöma skolväsendets omfattning, som härigenom uppkommer, kan även det tillgodoses medelst det system för poängmässig värdering, varom tidi— gare talats (s. 130), och för vilket här skall redogöras.

Poängsystem för bedömning av skolväsendets omfattning i en kommun m. in. Det har för utredningen visat sig nödvändigt att i olika avseenden kunna schablonmässigt »värdera» omfattningen av skolväsendet i en kom- mun eller vissa delar av detta. Hade fråga varit om en relativt enhetlig skolform, hade antalet avdelningar inom denna kunnat utgöra grunden för en sådan värdering. När det i stället är fråga om en värderingsgrund, som skall kunna täcka och ge rättvisande utslag dels för den nuvarande, dels för den framtida obligatoriska skolan, dels ock för en kommuns såväl nu- varande som framtida totala skolväsen har utredningen efter överlägg— ningar med företrädare för olika skolformer funnit det erforderligt att åsätta de olika skolformernas eller stadiernas avdelningar eller motsvarande olika poängvärden. Utredningen föreslår följande värden:

1 avdelning i folkskola 1 poäng varje påbörjat 3-tal fortsättningsskolkurser 1 >> 1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) läg- och mel- lanstadium 1 >> 1 avdelning å försöksskolas (enhetsskolas) högstadium 11/2 » 1 yrkesgren i försöksskolas (enhetsskolas) klass 9 y 11/2 > 1 avdelning i högre kommunal skola 11/2 » 1 avdelning i allmänt läroverk 11/2 »

1 avdelning i handelsgymnasium 1% poäng 1 h-eldagskurs i yrkesskola, omfattande helt läsår 11/2 » 1 heldagskurs i yrkesskola, omfattande 1 termin 1 » varje påbörjat 500—tal lektionstimmar i kvällskurser

vid yrkesskola 1 » skolhem, underställt skolledare 1 » De poängsummor, som med tillämpning av detta system kan erhållas, är användbara i olika sammanhang för att ange skolväsendets eller skilda skolformers omfattning, såsom vid bedömandet av när skoldirektörstjänst hör inrättas, vid bestämmandet av skolledares undervisningsskyldighet och vid deras placering i lönegrupp o. s. v.

Förutsättningarna för inrättande av skoldirektörstjänster samt för in- rättande av tjänster som ledare vid skolenheter inom den obligatoriska skolan. De allmänna resonemang rörande behovet av skoldirektörstjänster, som utredningen fört på s. 127 ledde fram till, att kommuner med ett in- vånarantal från 20.000 och uppåt kan anses vara i behov av skoldirektör som skolchef för ledningen och planeringen av hela sitt skolväsen. Utred- ningen vill här preeisera sin uppfattning i detta avseende och framlägger följande förslag.

I kommuner, där det skolväsen, som skall lyda under skolstyrelsen, är av sådan omfattning, att dess sammanlagda poängtal enligt systemet ovan uppgår till 150, skall skoldirektörstjänster inrättas. Även i fall, där denna poängsumma icke nås, kan emellertid förhållandena motivera inrättandet av dylik tjänst. Utredningen föreslår, att Kungl. Maj:t, under förutsätt— ning att det samlade poängtalet uppgår till lägst 130, skall äga rätt att läm- na sådant medgivande. Skäl, som skall kunna föranleda dylikt medgivande, kan vara, att kommunen befinner sig i snabb utveckling och förbereder omorganisation av skolväsendet, exempelvis införandet av enhetsskola.

Utredningen föreslår vidare, att i kommun, där kommunal folkskolin- spektörstjänst eller motsvarande var inrättad den 1 juli 1955, denna tjänst, även om poängtalet icke skulle uppgå till 1301), automatiskt skall omvand— las till skoldirektörstjänst från den 1 juli 1957 och ordinarie innehavare av tjänsten vid sistnämnda tidpunkt utan ansökningsförfarande kunna för- ordnas som skoldirektör.

De på s. 129 berörda andra ytterlighetsfallen, alltså kommunerna, där poängsumman springer upp mot ett eller ett par tusen, kan lämpligen tagas med i detta sammanhang. Rikets tre största städer intager i detta hänse- ende en sådan särställning, att några för dessa och övriga kommuner ge- mensamma normer icke synes möjliga att åstadkomma. Bland annat på grund av de förelägganden statsmakterna nyligen givit Stockholm att i an- slutning till försöksverksamheten söder om söder utbygga sin pedagogiska

1) Såvitt utredningen kan bedöma på grundval av material rörande skolorganisationen 1954/55, synes intet sådant fall komma att föreligga.

skolledning på skolchefsplanet, synes någon minskning av denna icke böra ifrågasättas. I förhållande till Stockholm är ledningen av folkskoleväsen- det i Göteborg (två inspektörer) på detta plan underdimensionerad.

Utredningen föreslår på grundval av rådande förhållanden, att de — en- ligt här använd terminologi — >>biträdande skoldirektörstjänster», som den 1 juli 1955 fanns inrättad-e i Stockholm och Göteborg skall inbegripas i den reglering av skolväsendets fackliga ledning, varom utredningen framlägger förslag, samt dessutom att Kungl. Maj:t erhåller rätt att i kommuner, vars poängsumma uppgår till 500 eller mera, medge inrättandet av »biträdande skoldirektörstjänster». Utöver Stockholm och Göteborg befinner sig Malmö i denna grupp och endast Norrköping och Hälsingborg torde under över-— skådlig tid kunna komma att hänföras dit.

Beträffande inrättande av tjänster som skollderae (rektor) vid enhet av den obligatoriska skolan föreslår utredningen, att nedanstående intervall- system, grundat på den förut redovisa-de poängberäkningen, lägges till grund för bedömningen. Därvid förutsättes, att ytterligare skolledartjänster obligatoriskt skall inrättas, när skolan nått en viss omfattning, men att vederbörande mellaninstans dessförinnan, efter prövning av omständighe- terna i varje enskilt fall, skall äga medge inrättandet av erforderlig dylik tjänst.

Tab. 12. Intervallsystem för anställande av skolledare (rektor) vid enhet av den obligatoriska skolan.

Vid de poängtal, som ari-gives i koll. 1, skall i kol. [[ angivet anta.] skolledare (rektorer) finnas vid kommuns obligatoriska skolväsen-. Vid de poängtal, som alngives i kol. III, må. mellan-instansen efter prövning medgiva, att i kol. II angivet amtajl skol- ledare skall finnas.

I II III _ Antal skol- .. Poang ledare Poang — 70 1 — 711—1f10 2 50— 70 11111—150 3 90—110 161—200 4 180—150 2019—250 5 180—200 261—300 6 230—250 intervaller om 0. s. v. intervaller om 50 poäng 20 poäng lägre än en-l. kol. I.

En tillämpning av denna princip skulle bl. a. innebära, att den nuvaran— de bestämmelsen, som förutsätter kommunal inspektörstjänst, för att ytter- ligare skolledare skall få inrättas inom den obligatoriska skolan, upphörde

. l !

att gälla. Något sakligt, till skolledarorganisationen anknytande skäl att bibehålla en sådan ordning finnes enligt utredningens mening icke. Det tor— de i stället böra vara så, att en med hänsyn till föreliggande behov erfor- derlig skolledning skall kunna upprättas på lika villkor för alla kommuner oberoende av dessas ekonomiska resurser eller vilja att ådraga sig speciella kostnader härför.

Enligt utredningens förslag skall ingenting i och för sig hindra, att kom- mun, inom vilken endast obligatorisk skola finns eller kommer att finnas, anställer två eller flera skolledare. En av dessa, vilka om möjligt bör kom- plettera varandra med hänsyn till utbildning och erfarenheter, blir i sådant fall förste rektor. I kommuner, vars obligatoriska skolväsen är av den om- fattningen, att fråga kan bli om att anställa ytterligare skolledare, torde emellertid i regel även andra skolformer än den obligatoriska finnas. I sådana fall kan antingen en av skolledarna inom den obligatoriska, skolan eller någon av skolledarna vid övriga skolformer bli förste rektor. I det senare fallet skall samtliga skolledare inom den obligatoriska skolan i prin- cip intaga samma ställning till skolchefen och någon särskild, för hela den- na skola ansvarig skolledare skall icke finnas under skolchefen. Detta inne— här, att rektorerna får en något annorlunda ställning än »annan överlärare» för närvarande har.

Det resultat en tillämpning av utredningens förslag skulle ge i jämförelse med den nuvarande skolledarorganisationen vid folkskolan i kommuner, där »annan överlärare» finns, framgår av följande sammanställning.

1 2. | 3 | 4. 5 Antal rek- torer enl. Antal »an- Anita'l poäng utrzs för- Kommun Alll'ååluäzd' nan överl.» enl. utrzs sla—g frånsett " ' 1954/55 förslag den kom. folkskolin- spektören Borås .......................................... 221 6 221 4 Eskilstuna 224 5 224 4 Gävle ............................................. 183 4 183 3 Göteborg ....................................... 1.356 18 1.384 27 Halmstad ....................................... 146 5 149 2 Hälsingborg ................................. 294 5 301 6 Jönköping .................................... 190 4 191 3 Lidingö ....................................... 104 1 1:04 1 Linköping .................................... 244 5 254 5 Lund ....................................... 119 3 126 2 Malmö .................................... 721 13 728 14 Norrköping ........................ 345 7 345 6 Skellefteå ......................... 1113 2 119 2 Solna ....................................... 168 3 168 3 Stockholm .................................... 2.551 48 2.584 51 Sundbyberg ................................. 113 2 122 2 Södertälje ....................................... 108 2 116 2 Uppsala 2152 5 252 5 Västerås 258 6 258 5 Örebro 274 6 274 5 Summa

I kol. 4 har, i de fall försöksverksamhet med enhetsskola bedrives eller i folkskolan inbyggda realskolor förekommer, högstadieavdelningarna och realskolavdelningarna värderats till 1% poäng. 1 den mån försöksverksam- het införes eller utvidgas, kan en viss ökning av det angivna antalet skol- ledare i denna kategori komma att ske.

Ett genomförande av utredningens förslag i förevarande avseende skulle medföra, att, förutom i ovan angivna kommuner, antalet rektorer % befatt— ningshavare närmast motsvarande nuvarande »annan överlärare» — ome— delbart skulle öka med ett 40-tal.

Behörighet till skolledartjänst

Skolchefstjänsterna. Beträffande kraven på kompetens till skolchefstjäns- terna ansluter utredningen sig till den uppfattning härom, som skolöver- styrelsen uttalad-e i sitt remissvar över skolkommissionens principbetän- k—ande, nämligen att största hänsyn bör tagas till vederbörandes lämplig- het till befattningar av detta slag.

När det gäller dylika chefstjänster, kan det diskuteras, om några for- mella behörighetskrav överhuvudtaget bör uppställas. Vid sina övervägan— den härav har utredningen, ehuru den är medveten om att skoldirektörs- ljänsterna i de största kommunerna kan bli starkt administrativt betonade, icke ansett, att man kan frångå kravet, att skolchef skall vara lärarutbil- dad och ha lärarerfarenhet. Utredningen föreslår därför, att endast den som är eller varit ordinarie klasslärare eller lärare i läroämnen skall vara behö- rig att inneha skoldirektörstjänst. (Jfr 34 ä 1 mom., bil. 7)

Den av utredningen föreslagna konstruktionen av förste rektorsbefalt— ningarna innebär, att till förste rektor skall utses någon av skolledarna vid de under skolstyrelsen lydande skolorna. Härav förljer. att förste rektor skall ha behörighet som nyss sagts eller vara heltidsanställd yrkesskolrektor.

I fråga om skolchefstjänsterna i kommuner, vars skolväsen endast om- fattar den obligatoriska skolan, föreslår utredningen, att den vid 1955 års riksdag accepterade principen rörande behörighet till distriktsöverlärar- tjänst blir gällande. Behörig att anställas såsom rektor och tillika skolchef skall alltså vara: a) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar en— bart folkskola eller enhetsskolas låg- och mellanstadier, den som är eller va- rit anställd som ordinarie klasslärare vid det obligatoriska skolväsendet; h) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar folkskola, i vilken för- söksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller i vilken realskollin— jer inbyggts, eller enhetsskolans samtliga stadier, den som är behörig enligt a), ävensom den som är eller varit anställd som ordinarie lärare i läroäm— nen. (Jfr 34 ä 3 mom., bil. 7).

Andra än de här nämnda lärarkategorierna anser utredningen icke för närvarande böra äga ifrågavarande behörighet.

Skolledartjänsterna vid skolenhet. Vad som ovan föreslagits om behörig- het till rektorstjänst, tillika skolchefstjänst, skall också gälla om behörig- het som rektor vid enhet inom den obligatoriska skolan, dock att vad som anförts om kommunens skolväsen i stället skall gälla den enhet, för vilken tjänsten är avsedd. Skulle denna omfatta enbart realskollinjer skall dock gälla vad om realskola är stadgat i detta avseende.

Rör-ande behörighet till rektorstjänsterna vid andra skolformer än den ' obligatoriska skolan har utredningen icke ansett sig ha anledning att fram- lägga några ändringsförslag.

Frågan om befordringsgrunder vid skolledartjänsternas tillsättning be- röres i samband med förslaget om tillsättningsförfarande (kap. 24).

Skolledarnas tjänsteåligganden

Skolcheferna. Utredningen har på s. 122 f översiktligt angivit skolchefernas grundläggande arbetsuppgifter. I princip är dessa desamma, oavsett av vil- ken typ skolchefsbefattningen i de olika fallen är. Det faller emellertid av sig självt, att den organisatoriska och administrativa delen av Skolchefens arbetsfält blir mera accentuerad för skoldirektörens del. Han får meren- dels under sig ett flertal ledare för olika skolenheter och kan ägna huvud- delen av sitt arbete åt samordnings—, planerings- och organisationsuppgif— terna. En god allmänpedagogisk kunskap och överblick är emellertid en , förutsättning för ett effektivt och ändamålsenligt fullgörande av dessa upp- gifter, varför den pedagogiska utbildningen måste tillerkännas en mycket stor betydelse i sammanhanget. En grundläggande uppgift för varje skol— chef måste också vara att med uppmärksamhet följa skolväsendets utveck— ling, sett från den rent pedagogiska aspekten, och att taga initiativ, som rör det inre arbetet inom skolans olika områden, även om han inte hand- har den närmaste ledningen av de olika skolenheterna.

Skillnaden mellan skoldirektörens och förste rektors skolchefsuppgifter blir i första hand av kvantitativ art. För den senare tillkommer emellertid skolledarskapet för en Viss skolenhet och undervisningsskyldigheten vid denna. Den arbetsbelastning, som med dessa olika åliggande kunde komma

' att åvila en förste rektor, skulle — särskilt om han vore rektor vid ett

större läroverk — i vissa fall kunna bli åtskilligt krävande. Då det är viktigt, att möjligheterna för de olika rektorerna att åtaga sig för-sterek- torat är något så när lika, är det nödvändigt att undvika, att skolchefstjäns- ternas innehåll fixeras alltför noggrant. Med hänsyn till de synnerligen varierande förhållanden, som möter i olika fall, bör i stället arbetsfördel- , ningen mellan skolledarna kunna skifta. I synnerhet inom kommuner med

förste rektor kan det vara angeläget, att skolstyrelsen tillser, att en rimlig arbetsfördelning mellan de olika skolledarna kommer till stånd genom att vissa uppgifter, som tillhör den fackliga ledningen av kommunens hela

skolväsen, delegeras från skolchefen till annan skolledare eller befattnings— havare. Det synes således vara möjligt, att vissa grupper av arbetsuppgif- ter, exempelvis de ofta arbetskrävande frågorna rörande underhåll av skol- byggnader och inventarier, överlåtes på en viss. härför lämpad skolledare eller annan befattningshavare. Tyngdpunkten i förste rektors verksamhet torde således i regel böra läggas på samordnings- och planeringsuppgifterna.

Rektors tjänsteåligganden blir i det stora hela överensstämmande med dem som nu åligger distriktsöverlärare. En skillnad ligger däri att han, liksom skolstyrelsen, skall beakta kommunens behov på skolväsendets hela område och på det sättet får ett vidgat kompetensområde.

Enligt utredningens uppfattning torde det icke var nödvändigt och knap- past heller lämpligt att normalinstruktioner för varje slag av skolchef utar- betas. Det torde vara lämpligare med en normalinstruktion, som kan läg- gas till grund för kommunala instruktioner för skoldirektör och förste rekt-or. Avvikelser från normalinstruktionen bör efter förslag av skolsty- relsen och med beaktande av de skiftande förhållandena i varje särskilt fall fastställas av mellaninstansen.

Då det stora flertalet skolchefer kommer att bli rektorer med ställning och uppgifter nära överensstämmande med de nuvarande distriktsöverlä- rarnas, synes det lämpligt, att en särskild normalinstruktion för denna skolchefskategori utarbetas efter förebild av instruktionen för distriktsöver- lärare men med de ändringar, som kan betingas av försöksverksamheten (enhetsskolans införande) och tillkomsten av studieledare.

Skolledarna vid skolenhet. Också dessa skolledares grundläggande arbets- uppgifter har utredningen punktvis sammanfattat i det föregående. De olika rektorernas arbetsuppgifter återfinnes i stadgor och andra författ- ningar eller i reglementen, som gäller för skolformen i fråga. »Annan över- lärares» arbetsuppgift-er finns i en för varje skoldistrikt gällande, av skol— överstyrelsen fastställd instruktion. I huvudsak sammanfaller dessa skol- ledares funktioner med dem utredningen sammanfattningsvis angivit. Till- komsten av en ny skolstyrelse och av skolchef gör emellertid vissa juste- ringar av gällande bestämmelser nödvändiga. För rektor vid .skolenhet in- om det obligatoriska skolväsendet synes det vara erforderligt, att en ny normalinstruktion utarbetas för att ersätta den förebild till instruktion för »annan överlärare», som utgavs 1920. Även beträffande dessa skol- ledare bör gälla, att avvikelser från normalinstruktion skall få göras, men att de skall underställas mellaninstansen för godkännande.

Skolledarnas undervisningsskyldighet

Det torde av det föregående klart ha framgått, att med skoldi- rektörstjänst icke skall vara förenad någon undervisningsskyldighet, utan att överensstämmelse med de kommunala folkskolinspektörstjänster—

na i detta avseende skall föreligga. När de sistnämnda tjänsterna nu före- slås avskaffade och ersatta med statligt reglerade tjänster, kan det natur- ligtvis ställas under diskussion, huruvida skolchefstjänst icke lämpligen borde vara förenad med viss undervisningsskyldighet. Detta främst med hänsyn till nyttan av direkt kontakt med skolans inre, dagliga arbete. Vid övervägande av denna fråga har utredningen funnit, att den lägsta -— och praktiskt taget även högsta —- undervisningsskyldighet, som är tänkbar för dessa skolchefer, är 5 timmar per vecka, vilket för år skulle göra c:a 195 timmar. Med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning har utredningen bedömt det såsom utan tvekan lämpligare och för kommunens skolväsen förmånligare att dessa timmar kan användas för besök i olika avdelningar än att de disponeras för undervisning i en enda klass.

Innan frågan om undervisningsskyldigheten för de två andra kategorier— na skolchefer beröres, skall först undervisningsskyldigheten för ledarna av skolenheterna behandlas. Utredningen har därvid icke anledning att före— slå ändringar i den undervisningsskyldighet som enligt tidigare lämnad redogörelse åligger rektorerna vid andra skolformer än den obligatoriska.

Beträffande »annan överlärare» gäller, att han skall meddela undervis- ning i den omfattning, som skolöverstyrelsen i fastställd instruktion eller eljest bestämmer. En granskning av den undervisningsskyldighet, som fastställdes för dessa befattningshavare läsåret 1954/55 visar, att över- styrelsen vid bestämmandet av antalet undervisningstimmar följde de föreskrifter, som i motsvarande hänseende gäller för distriktsöverlärare, för vilka undervisningsskyldigheten skall fastställas inom de gränser, som framgår av tablå på s. 103.

Utredningen har funnit, att undervisningsskyldigheten såväl för rektor, som tillika är skolchef, som för rektor vid enhet inom det obligatoriska skolväsendet, bör fastställas inom ett i princip likartat intervallsystem. Härvidlag är det emellertid viktigt att undervisningsskyldighetens omfatt— ning anpassa-s med hänsyn till de ökade krav på skolledningen, som för- söksskolas (enhetsskolans) högstadium ställer. Sådan hänsyn kan tagas, genom att den ifrågavarande skyldigheten bestämmes i förhållande till vissa poängtal enligt det tidigare redovisade systemet i stället för till antalet av- delningar. Det måste emellertid också beaktas, att de ifrågavarande rek- torstjänstern'a skall kunna beklädas med innehavare, vilka — enligt rå- dande förhållanden —— såsom lärare har olika undervisningsskyldighet. För folkskollärare är denna 30 timmar per vecka, medan lärare i läroämnen på högstadiet har en medeltjänstgöring av högst 26,5 och lägst 21,5 under- visningstimmar i veckan. Om man utgår från att en ämneslärare genomsnitt- ligen har en undervisningsskyldighet av 25 timmar, det av skolöversty- relsen använda medeltalet, skulle en folkskollärartimme kunna sägas mot- svara 25/30 eller 5/6 av en adjunktstimme. Utgår man från skolledarupp- giften som en given storhet, skulle vidare en ämneslärare såsom skolledare

böra äga åtnjuta 1/6 större nedsättning av undervisningsskyldigheten än en klasslärare för att uppnå paritet med denne.

På grundval av det förda resonemanget föreslår utredningen, att under- visningsskyldigheten för rektor, som är skolchef, samt för rektor vid skol- enhet inom en kommuns obligatoriska skolväsen, skall fastställas med led- ning av följande tabell.

Tab. 13. Undervisningsskyldighet 1 2 För rektor som An-tal poäng undervisar i För- rektor som folkskola eller undervisar å ä försöksskolas försöksskolas (enhetsskolas) (enhetsskolas) låg- och mel- högstadium 'lanstadier högst 9 212—25 18,5—21,0 1|0—1»9 16—2i2 13»,5—18,5 20—29 101—18 &,5—16,0 30—39 61—14 5,0>—1.'1,5 40—49 5— 8 4,0— 6,5 lägst 50 5 4,0

lntervallerna i kol. 1 avviker från den för distriktsöverlärare nu gällande endast på en punkt. I utredningens förslag är den högsta undervisnings- skyldighet-en således 25 i stället för som f. n. 26 timmar. Ändringen har ingen större praktisk betydelse, då antalet kommuner med högst 9 poäng är mycket litet. Skälet till ändringen är emellertid att med 5 timmars ned- sättning kan rektor få en hel dag fri från undervisning, vilket är av bety- delse för effektiviteten av hans skolledararbete.

Utredningen föreslår vidare, att undervisningsskyldigheten fastställes av mellaninstansen, som därvid skall taga hänsyn till faktorer inom kom— munens skolväsen eller vid skolenheten i fråga, vilka skäligen kan ge an— ledning t'ill en från det normala avvikande nedsättning. Sådana faktorer kan vara exempelvis elevantalet, antalet skol*anläggningar, skolskjutsan- ordningar, inackorderade skolbarn i betydande antal, omfattande skolso— ciala åtgärder.

De för närvarande beträffande distriktsöverlärarna gällande bestämmel— serna om ytterligare reducerad undervisningsskyldighet, därest han under- visar i hjälpklass, bör äga motsvarande tillämpning beträffande rektor.

Förste rektor kommer redan som rektor för sin skolenhet att ha viss nedsättning av undervisningsskyldigheten. Det merarbete befattningen som förste rektor medför, torde emellertid i regel bli ganska omfattande, varför ytterligare nedsättning är väl motivera-d. Att finna enhetliga normer härför är dock synnerligen svårt. Om rektor vid det obligatoriska skolväsendet. blir förste rektor, har han i de större kommunerna redan lägsta möjliga

nndervisningsskyldighet, 5 eller enligt utredningens förslag ovan, 4 vecko— timmar. Att gå under denna gräns är olämpligt, om rektor överhuvudtaget skall ha någon undervisning. I mindre kommuner kommer en marginal att finnas. som gör en sänkning möjlig. Rektor vid övriga skolformer har i regel flera undervisningstimmar och om en sådan blir förste rektor, före- ligger inte något hinder mot ytterligare sänkt undervisningsskyldighet.

Utredningen föreslår, att innehav av befattning som förste rektor skall få medföra sänkning av rektor åliggande undervisningsskyldighet med högst 5 veckotimmar samt att sådan sänkning skall medges av mellanin- stanscn, med hänsyn till den ökning av merarbetet, som i varje särskilt fall kan anses uppkomma. Undervisningsskyldigheten mä dock inte i något fall understiga 5 resp. 4 veckotimmar (jfr tab. 13).

Skolledarnas avlöningsförmåner

lönesättningen för de olika kategorierna skolledare torde böra bestäm- mas efter förhandlingar med berörda personalorganisationer på grundval bl.a. av de ändrade arbetsuppgifter utredningen framlägger förslag om, se- dan uppgifterna mera i detalj klarlagts i normalinstruktioner för befatt- ningshavarna. Utredningen kommer därför icke att framlägga direkta löne— förslag, men vill i det följande något redogöra för omständigheter, som bör beaktas vid bedömningen av lönespörsmålen.

Skolcheferna. Med skoldirektörstjänsterna närmast jämförbara tjänster är de kommunala inspektörstjänsterna, vars innehavare avlönas utan stats- bidrag.

Om man undantager Stockholm och Göteborg är de kommunala inspek— törerna placerade i lönegraderna Ca 31—36. Av sammanställningen på s. 105 framgår, att lönen bestämts med hänsyn till kommunens storlek. Av- löningsbeloppen är, enligt de för år 1955 fastställda lönerna, i slutlöneklas- sen, ortsgrupp 3 följande:

Ärslön Ca 31 (slutlöneklass 34) 25.020 kr. » 32 ( .> 35) 25.848 » >> 33 ( >> 36) 26.688 >> >> 34 ( >> 37) 27.504 » > 35 ( >> 38) 28.332 » :> 36 ( >> 39) 29.148 >> Göteborg: Folkskolinspektör (slutlöneklass 40) 30.636 >> Förste folkskolinspektör 34.380 >> Stockholm: Folkskolinspektör 31 .560 » Förste folkskolinspektör 35.976 » Skoldirektör 45.324

Om man som utgångspunkt för en diskussion om skoldirektörernas löne- Iäge tager de kommunala inspektörernas löner, måste man dock omedel— bart uppmärksamma den viktiga skillnaden mellan dessa båda befattningar, vilken består däri, att folkskolinspektörens arbetsuppgifter är begränsade till den obligatoriska skolan _— den nuvarande folkskolan i regel — medan skoldirektörens chefskap skall omfatta kommunens hela skolväsen, alltså förutom en mera omfattande obligatorisk skola eller förberedelsarbetet för denna även kommunens läroverk och yrkesskolor. Att denna skillnad in— nebär ändrade och vidgade arbetsuppgifter samt ett ökat ansvar är uppen- bart. Härtill kommer en synpunkt, till synes formell men i själva verket av stor praktisk betydelse, den nämligen, att skolchefen i en kommun knap- past kan placeras i en löneställning, som ligger under läroverksrektorernas i städer av den storlek, där skoldirektörer skall finnas. Den praktiska bety- delsen av att denna synpunkt beaktas ligger däri, att skolchefstjänsterna måste kunna rekryteras också från den lärarkategori som bekläder rek- toraten vid de större läroverken. Utredningen anser, att det skulle vara synnerligen olyckligt, om skoldirektörstjänsterna på grund av lönesätt- ningen icke bleve konkurrenskraftiga i förhållande till alla skolledartjäns- ter, som bör kunna komma i fråga. Det synes lämpligt att här erinra om utgående löner till läroverksrektorerna. Dessa är placerade å Cb-planen, rektor vid realskola lägst i Cb 9 och högst i Ch 13 och rektor vid högre allmänt läroverk lägst i Cb 13 och högst i Cb 14 + 1.008 kr. Årslönen blir för dessa befattningshavare enligt följande (ortsgrupp 3): Inom parentes har angivits'den löneklass på Ca-pl'anen som Cb-lönegraden motsvarar.

Ch 9 (35) 25.848 kr. » 10 (36) 26.688 >> >> 11 (37) 27.504 » >> 12 (38) 28.332 >> >> 13 (39) 29.148 >> >> 14 (40) 29.976 >> >> 14 + 504 kr. 30.480 >> >> 14 + 1.008 kr. 30.984 »

Som synes ligger det stora flertalet inspektörers lön i paritet med real- skolrektorernas. Ingen rektor vid statligt högre allmänt läroverk är för närvarande placerad i Cb 13 ,(jfr tab. 5). Med undantag för Stockholm och Göteborg har ingen inspektör placerats så högt på löneskalan som rek— torerna vid de högre allmänna läroverken. Å andra sidan ligger skoldirek- tören och förste folkskolinspektören i Stockholm och förste folkskolin- spektören i Göteborg i lönehänsende högre än någon läroverksrektor. Löne- belopp av den storlek, skoldirektören och förste inspektörerna i Stockholm och Göteborg uppbär, återfinnes på löneplan nr 2 i statens löneplansför— ordning.

Löneplan nr 2.

[(&me Årslön Löneklass Årslön x 7.155

1 119.752 13 31.884 2 20.736 14 33.180 3 21.720 15 34.380 4 22.692 16 35.580 5 23.676 17 36.780 6 24.660 18 37.980 7 25.644 19 39.180 8 26.628 20 40.380 9 27.612 21 41580 10 28.608 22 43.980 11 29.592 23 46.380 12 30.576 24 50280

25 56.880

Löneklass 11 på denna löneplan motsvarar närmast 40 löneklassen (3- ort) på löneplan nr 1. Skoldirektörens, förste folkskolinspektörens samt folkskolinspektörs lön i Stockholm motsvarar närmast respektive 23, 16 och 13 löneklasserna på löneplan 2, statens löneplansförordning. Förste folkskolinspektören i Göteborg uppbär lön motsvarande 15 löneklassen å denna löneplan. I förteckningen över ordinarie tjänster tillhörande åttonde huvudtiteln finns bl. a. följande tjänst-er, placerade å sistnämnda löneplan, upptagna. Ecklesiastikdepartementet: byråchef lkl 13, expeditionschef lkl 15, statssekreterare lkl 17. Skolöverstyrelsen: skolöverläkare lkl 13, gene- raldirektör lkl 19. Överstyrelsen för yrkesutbildning: överdirektör lkl 17. Uppsala universitet: professor lkl 14. Svenska kyrkan: biskop lkl 18.

Som förut anmärkts är lönesättningen för såväl läroverksrektorer som kommunala inspektörer och distriktsöverlärare differentierad med hänsyn till läroverkets respektive folkskolans omfattning. Skolväsendets mycket varierande storlek i olika kommuner talar för att dess omfattning också skall inverka på skoldirektörstjänsternas placering i lönehänseende. Men medan folkskolinspektörerna placerats i 11 olika lönegrupper, distrikts- överlärare och rektorer vid realskolor i 5 och rektorerna vid högre all- männa läroverk i 4, har utredningen funnit endast 3 lönegrupper erfor- ' derliga för skoldirektörstjänsterna. Visserligen är spännvidden mellan de minsta och de största kommuner, som förutsättes skola ha skoldirektörer, mycket betydande, men dessa tjänstemäns arbetsuppgifter blir till arten i stort sett lika och de gradskillnader, som ofrånkomligen blir tillfinnandes, måste i första hand utjämnas genom insatser av de skolledare och den kanslipersonal, som i proportion till kommunens storlek kommer att finnas till direktörens biträde. Med hänsyn till de mera komplicerade problem och krävande uppgifter samt det större ansvar som följer med tjänsterna i större kommuner, bör emellertid lönerna något differentieras efter skolvä- sendets omfattning, beräknad enligt det tidigare redovisade poängsystemet.

Utredningen föreslår följande lönegrupper för skoldirektörer och >>bitrii— ' dande skoldirektörer >.

Lönegrupp I —250 poäng >> 11 251—500 >> >> 111 över 500 >

Dä löneplan nr 2 tillämpas för chefstjänstemän och ordinarie tjänste— män, som tillsättes medelst förordnande, och löneplan nr 1 icke räcker till för de högst avlönade rektorerna vid läroverken, synes skoldirektörs— tjänsterna lämpligen böra inplaceras på löneplan nr 2.

När det gäller val av lönegrader synes en värdering av skolchefstjänsterna icke kunna göras annorlunda än i förhållande till andra, mer eller mindre jämförbara tjänster. Utredningen har påpekat, att det i varje fall icke synes vara skäligt att sätta lägre lön för skoldirektör än för de högst placerade läroverksrektorerna. Lägre lön än motsvarande löneklass 13 på löneplan 2 torde således ej böra komma i fråga för skoldirektör i lönegrupp I.

Förste rektorerna kommer att såsom ledare för sina respektive skolen- heter åtnjuta härför fastställd lön. För den ökning av arbetsuppgifter och ansvar, ställningen som förste rektor kommer att medföra, bör ersättning utgår i form av särskilt årsarvode såsom tillägg till rektorslönen.

Även för dessa skolchefer kommer arbetsuppgifternas omfattning att variera, beroende på kommunernas olika storlek. För närvarande finns realskolor och även högre allmänna läroverk i mycket små kommuner (Haparanda, Lycksele) och det sammanlagda antalet klassavdelningar i kommuner, där förste rektor behöver tillsättas, kan förutses komma att växla mellan omkring 20 och väsentligt över 100. Det synes därför vara riktigast, att arvodena också i detta fall differentieras. Utredningen före— står följande arvodesgrupper.

Arvodesgrupp Antal poäng I högst 50 II 51— 70 111 71——100 IV över 100

Tillsättes förste rektorer i samtliga kommuner —— utom de största där det nu finns högre allmänt läroverk eller realskola, skulle antalet till en början uppskattningsvis bli omkring 230, och fördelningen på arvodesgrup- pcr följ—ande: Grupp I c:a 130, grupp II c:a 40, grupp III c:a 40 och grupp IV c:a 20. Allteftersom enhetsskolor införes och realskolorna uppgår i dessa, bör man kunna räkna med en minskning av antalet förste rektorer. särskilt bland dem som hänförts till arvodesgrupp I.

Rektorer. I det stora flertalet kommuner, närmare 800 stycken, kommer den facklige ledaren av den obligatoriska skolan att tillika vara skolchef.

För de allra flesta av dessa rektorer kommer, så länge enhetsskola ej är införd, arbetsuppgifterna att ganska väl överensstämma med dem som nu åligger distriktsöverlärare. Dessas löner reglerades 1954, och deras löne- l'örmåner (1955) framgår av följande tabell.

Antal läraravd. Lönegrad Årslön (ortsgrupp 3)

— 9 Gb 1 18.396 10—19 Cb 2 19.392 20—29 Ch 3 20.424 30—44 Cb 4 21.444 45—59 Cb 5 22.392 60— Gb 6 23.364

Eftersom distriktsöverlärarnas löner så nyligen reglerats, vill utredningen inte nu ifrågasätta någon förändring i lönesättningen för de rektorer, som blir skolledare vid folkskolan enligt dess nuvarande organisation, även om en viss ändring av arbetsuppgifterna kan följa med skolchefskapet.

För rektorer vid folkskola, i vilken försöksverksamhet med 9-årig en- hetsskola bedrives, liksom vid enhetsskola, sedan denna införts, blir arbets— uppgifter och arbetsförhållanden emellertid i betydande mån annorlunda än i den nuvarande folkskolan. Det ligger i sakens natur, att försöksverk- samheten (enhetsskolan) ger och kommer att ge skolledarna vidgade och mera krävande arbetsuppgifter. Detta förhållande har av utredningen be- rörts i betänkandet den 3 november 1954 med förslag till vissa åtgärder rörande den pedagogiska ledningen i försöksdistrikten m. m. (Jfr prop. 1955:120 5. 39 f). Det må också erinras om, att när nu gällande reglering av distriktsöverlärar—organisationen beslöts ( prop. 1954:135 ; StU 1954:106; Rskr 1954z255) skedde det under uttryckligt framhållande av att den icke hade avseende å skolledaruppgifterna i enhetsskolan eller i försöksdistrik— ten. StU anförde således, s. 28:

Utskottet vill för sin del framhålla, att en reform av distriktsöverlärarorganisa— tionen i dagens läge endast bör anses gälla skolledarinstitutionen i den nuvaran- de folkskolan. Utskottet har icke velat motsätta sig, att en dylik reform nu genom- föres i enlighet med det av departementschefen framlagda förslaget. Även om detta innebär en mera definitiv reglering än hittills av överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden vill utskottet likväl understryka att reformen som helhet måste betraktas som ett ytterligare provisorium, denna gång i avvaktan på statsmakternas slutliga ställningstagande till frågan om den kommunala skol- ledarinstitutionen i den blivande enhetsskolan och därmed sammanhängande spörsmål.

Vid en lönereglering av dessa skolchefstjänster måste, utöver de ändrade arbetsuppgifterna, också den omständigheten uppmärksammas, att tjänste- innehavarna icke som de nuvarande distriktsöverlärarna skall rekryteras enbart bland folkskollärare i 21 eller 23 lönegraden, utan att lärare i

läroämnen, d. v. s. i 25—27—29 lönegraderna, också kommer att vara behöriga sökande. Dessa två grupper, i fortsättningen för korthets skull kallade folkskollärare och adjunkter, rekryterar för närvarandel) två helt skilda och helt olika lönesatta skolledarkarriärer, vilka illustreras av ta— bell 14. De olika löneklasserna inom de tre angivna grupperna bestäm— mes av skolans respektive skoldistriktets storlek på sätt som tidigare be- skrivits.

Tab. 14. Löneklass och årslön enligt löneplan I (ortsgrupp 3).

39! (291,48)

38 I (28.332) Adjun'ktskompetent 37 rektor vid rea-liskola (27.504) Cb 94—13 . 36» (26.688) ”_

3.5 Icke-amijunktjskompetent (25.848) rektor vid realskola 34 Gb 7—1L (25.020) 33 (24.180) 132 (23.364) 31 (22.392)

111. 30 Distriktsöverlärare (21.444) vid folkskoleväsendet 99 Gb (13) 2—6' (20.424)

28 (19.392)

27 (18.396)

Skolled-artjänsterna i grupp I rekryteras bland lärare placerade i löne— graderna 27 och 29 (slutlöneklasser 30 och 32), i grupp II bland lärare i lönegraderna 25 och 27 (slutlöneklasser 28 och 30) samt i grupp III bland lärare i lönegraderna 21 och 23 (slutlöneklasser 24 och 26). Det skiljer således i lärartjänster upp till 8 löneklasser mellan folkskolläraren och adjunkten, båda enligt utredningens förslag behöriga till de här ifråga- varande skolchefstjänsterna. Mellan distriktsöverlärare och rektor vid real- skola skiljer 7 löneklasser om båda är placerade vid de största skolenhe— terna och högst avlönade i sin grupp.

1 Det bortses här från de provisoriska bestämmelser, enligt vilka ämneslärarutbildad lärare är behörig till distriktsöverlärartjänst i försöksdistrikt.

Vid bedömningen av lönesättningen av dessa skolchefstjänster synes det icke vara möjligt att bortse från de nuvarande relationerna mellan folk- skollärares och adjunkts lön. Att det föreligger en skillnad här, är fullt naturligt, då fråga är om tjänster av olika innehåll, Vilka var för sig är avsedda för innehavare med efter tjänsterna avpassad olika utbildning och kompetens. Det torde däremot vara sällsynt, att samma tjänst — vilket det nu blir fråga om — lönesättes olika, alltefter innehavarens utbildning och formella meritering. Här föreligger emellertid nu Spörsmålet om och i vilken mån lönedifferensen mellan folkskollärare och adjunkt skall slå igenom vid lönesättningen av dessa nya skolledartjänster.

När det gällde skoldirektörstjänsterna, fann utredningen icke anledning föreslå, att hänsyn till utbildning skall tagas, då lönegradsplaceringen bestämmes. Vid urvalet av dessa tjänsters innehavare bör t. ex. goda ledar- egenskaper, utmärkt organisatorisk och administrativ förmåga, fallenhet l'ör samarbete och allmän erfarenhet väga tyngre än den ena eller andra examen. Med andra ord, lämpligheten bör här fälla utslaget, och utred- ningen kan icke finna det skäligt att ge två befattningshavare, som skall utföra samma arbete, olika lön med hänsyn till en formell utbildning, som icke har direkt avseende på chefstjänster av det slag, skoldirektörs- tjänsterna är. Principiellt sett skulle samma skäl kunna anföras för en lika— dan bedömning av rektorstjänsterna, men det föreligger en skillnad här, som bör tillmätas en viss betydelse. Den består däri, att rektorerna är när- mare knutna till skolan och alltid skall utöva en viss verksamhet som lärare samt som pedagogiska ledare för viss-t stadium (jfr. s. 136). Just på skolans område har dessutom den principen knäsatts, att lönesättningen av samma tjänst kan variera med hänsyn till innehavarens utbildning. Sålunda är, som förut angivits, rektor vid statlig och kommunal realskola och högre kom- munala skolor placerad i olika lönegrader, beroende på om han är adjunkts- kompetent eller ej. Ämneslärare vid högre kommunal skola är placerad två lönegrader under adjunkt, och lek-tor vid högre allmänt läroverk är, om han disputerat för doktorsgrad, placerad två lönegrader högre än lek- tor, som år filosofi-e licentiat. Motsvarande förhållande kan sägas råda be— träffande folkskollärare i 23 lönegraden, vilka hittills skolat fylla samma uppgifter som adjunkter i 27 lönegraden.

I detta sammanhang förtjänar påpekas, att systemet med lönedifferen- tiering efter utbildning icke slagit igenom beträffande rektorstjänsterna vid de högre allmänna läroverken, där för närvarande omkring 20 % av rek— torerna icke är lektorskompetenta men uppbär samma lön som sålunda kompetent rektor. 1941 års lärarlönesakkunniga rekommenderade dock på sin tid lönedifferentiering även för denna rektorsgrupp.

I det förhållandet, att den skolchefsgrupp (rektorerna), som nu är ifråga, skall undervisa, föreligger en viss grund för olika lönesättning med hän— syn till utbildningen, enär olikheten i utbildningen betingas av de skilda

undervisnings- eller läraruppgifterna, och värderingen av dessa redan är gjord genom lärartjänsternas lönegradsplacering-ar. Kostnaderna för en veckotimme är, om den fullgöres av en adjunkt i 32 löneklassen, i runt tal 930 kronor och av en folkskollärare i 24 löneklassen 520 kronor. Teoretiskt sett finns också möjligheter att utifrån detta förhållande konstruera ett system för differentierade rektorslöner med hänsyn till utbildningen, men såvitt utredningen kunnat finna, .skulle ett dylikt system bli invecklat och av den anledningen mindre ändamålsenligt, och framförallt skulle det bli olämpligt, eftersom det enligt utredningens mening icke gärna bör komma i fråga att variera rektorslönerna efter lärarlönerna till folkskollärare, folk- skollärare i 23 lönegraden, ämneslärare i 25 och 27 lönegraderna samt ad- junkter i 27 och 29 lönegraderna.

Efter att ha prövat olika vägar att lösa detta problem, har utredningen kunnat konstatera, att förutsättningar icke föreligger att utifrån rådande förhållanden eller från några på området gällande allmänna principer här- leda den riktiga lösningen, utan att denna i stort sett måste träffas på grundval av en bedömning. Enligt utredningens uppfattning bör därvid undervisningsskyldigheten skjutas i bakgrunden och tyngdpunkten myc— ket markerat läggas på de med skolledarskapet förenade uppgifterna, vilka är de mest väsentliga i en skolchefstjänst. Ehuru dessa uppgifter i huvudsak är desamma oavsett Skolchefens lärarutbildning, vilket talar för en enhetlig lönesättning, bör man likväl enligt utredningens mening icke bortse ifrån att det mellan de lärargrupper, som här kan komma ifråga, finns en skill— nad i kompetens för pedagogiskt ledarskap av skolans olika stadier, å ena sidan låg- och mellanstadierna och å andra sidan högstadiet, samt att löne- sättningen inom undervisningsväsendet genomgående ligger högre ju högre stadium skolledar- och lärargrupperna har kompetens för. Fastän det i och för sig varit önskvärt, att all differentiering kunnat undvikas på detta om- råde, har utredningen således, med hänsyn till nämnda skillnad i kompe— tens samt till skillnaderna i lön mellan de till tjänsterna ifråga-kommande lärargrupperna och den olika lönesättning som tillämpas inom detta om- råde, funnit sig böra föreslå, att två Iönesättningar kommer till användning beträffande dessa skolchefer, nämligen en för adjunktskompetenta och en för icke-adjunktskompetenta rektorer.

När lönegraderna skall bestämmas, synes det utredningen icke påkallat. att för den adjunktskompetenta gruppen överskrida de lönegrader, som nu användes för adjunktskompetent realskolerektor. Denna löneskala ligger enligt utredningens mening tillräckligt högt för att erbjuda erforderlig mar- ginal vid invägningen av de med skolchefstjänsterna förbundna uppgif- terna. Det merarbete, som kan följa av försöksverksamhetens (enhetssko- lornas) i förhållande till realskolorna större elev- och klassantal och större differentiering kan dessutom kompenseras av minskad undervisningsskyl- dighet och av biträde av studierektor för låg- och mellanstadiet samt av tillsynslärare vid de olika skolanläggningarna.

Vid inplaceringen på Cb-planen gäller som förut sagts något olika system för de nuvarande distri-ktsöverlärarna och för rektorerna vid realskolor och högre kommunala skol—or. En lämplig kombination av dessa kan åstad— kommas med användning av det poängsystem, för vilket redogjorts på s. 132. I överensstämmelse med rådande förhållanden bör fem lönegrupper finnas för dessa skolchefer, och utredningen föreslår, att följande poängtal bildar grund för placering i lönegrupp.

Lönegrad å Cb- planen _ Löne- . Icke- Poang grupp Agålälkts' adjunkts- pe- kompe- temt rektor tent rektor1 —19 I 9 —— 20»—29 II 1.0 —— 30—44 III 1'1. —— 45—59 IV 12 —— 60— V 16 —

1 Bestämmes efter vederbörliga förhandlingar.

Skolledare vid enhet av kommunens obligatriska skolväsen. Beträffande de löner, som nu utgår till rektorerna vid allmänna läroverk, högre [kom- munala skolor m. m., hänvisas till redogörelsen för nuvarande förhållan- den. Utredningen skall här endast uppehålla sig vid avlöningsförhållandena för skolledare vid enhet av den obligatoriska skolan, vil-ka skall finnas i kommuner, där den obligatoriska skolan får sådan omfattning, att den ej kan handhavas av en skolledare. Då således skolchef alltid kommer att finnas i dessa fall blir, som förut framhållits, arbetsuppgifterna för rektor vid skolenheten i första hand av pedagogisk natur. Det vore emellertid icke riktigt att förutsätta, att det enbart blir fråga om sådana åligganden. Där- est en skolorganisation av den omfattning, det här kan bli fråga om, :skall fungera smidigt och effektivt måste i rektors åligganden ingå ansvar i orga- nisatoriskt och administrativt hänseende såväl för den egna skolenheten som —— i viss mån _— för kommunens hela skolväsende. Särskilt i storstäderna blir det, trots att skoldirektör finns, nödvändigt att låta rektor ansvara för betydande frågor av »lokal» art, (1. v. s. sådana som sammanhänger med den direkta skoladministrationen inom den region, där skolenheten är centrum.

Ledningen av en skolenhet inom en stor kommuns .skolväsen blir emeller- tid av något annorlunda art än utövandet av chefskapet över en kommuns skolväsen av motsvarande storlek. Framför allt blir inte ansvaret detsamma i det förra fallet som i det senare, om också arbetskvantiteten kan vara

fullt jämförbar. Men även om den centrala skolledningen koordinerar verk- samheten i dess helhet och ansva-rar för densamma, får det ankomma på rektorerna för skolenheterna att sammanställa och ansvara för uppgifter rörande dessa samt verkställa erforderliga utredningar och avge förslag och yttranden, i frågor, som berör och är av betydelse för skolväsendet i dess helhet. Ritningsgranskning och deltagande i kommittéarbete, när frå- ga är om nybyggnad eller eljest om lokalbehovet för skolområdet, ankom- mer vidare på dessa skolledare och som ett nödvändigt organ för enhet- lighet och samordning måste rektorskollegium finnas i storstäderna och ofta sammanträda. Det må också i samband med diskussioner om dessa skolledares löner framhållas, att utredningens organisationsförslag inne— bär, att särskild ledare för hela den obligatoriska skolan, på det sätt den kommunale folks-kolinspektören nu är det, icke skall finnas i kommuner, där skoldirektörstjänst inrättas, vilket betyder, att rektorerna vid de olika enheterna av den obligatoriska skolan i princip får samma självständiga ställning och ansvar i förhållande till skolchefen som rektorerna vid de traditionella skolenheterna, läroverk, högre kommunala skolor etc. Är förste rektor icke tillika rektor vid den obligatoriska skolan och finns flera rek- torer vid denna, blir förhållandet i dessa fall detsamma.

Vid ställningstagandet till löneförhållandena för led-arna av skolenheter inom den obligatoriska skolan blir en avgörande fråga, hur de skall betrak- tas i förhållande till de rektorer, som tillika är skolchefer i kommuner, vars hela skolväsen är av motsvarande omfattning. De senares lönegradsfråga bör lämpligen vara klar och finnas som bakgrund, när definitiv ställning skall tagas till lönen för ledarna av skolenheterna. Av de synpunkter utred- ningen nyss framfört på de sistnämnda skolledarnas ställning och uppgif- ter, torde framgå, att de enligt utredningens uppfattning kommer nära skolchefskategorien rektorer och följaktligen även i lönehänseende bör komma på i det närmaste samma plan som dessa. Det system för lönegrads- placering, varom utredningen på s. 148 och 149 framlagt förslag, bör således i princip få motsvarande tillämpning för rektor vid skolenhet inom den obligatoriska skolan, med den modifikation beträffande poängberä-kningen, som nedan föreslås.

I den nuvarande skolorganisationen har de rektorer, varom ovan talats, sin närmaste motsvarighet i »annan överlärare». 1950 års lärarutredning, som 1952 framlade betänkande angående vissa med överlärarinstitutionen sammanhängande frågor, ingick också på Spörsmålet om »annan övel— lärares» avlöning. Lärarutredningen avstod emellertid från att framlägga förslag härom med den motiveringen att svårighet förelåg att bedöma, vil- ken ställning dessa skolledare skulle komma att intaga efter den reform av skolans lokala ledning, som förbereddes inom 1951 års skolstyrelseut- redning.

Det förslag till reglering av avlöningsförhållandena för den obligatoriska

skolans rektorer, som utredningen nu framlagt, bör givetvis också omfatta de skolledare av detta slag, som redan finns.

Avlöningen till »annan överlärare» utgår för närvarande, med de undan— tag som framgår av tabellen på s. 00, med lika belopp till varje överlärare inom samma kommun och har således icke satts i förhållande till det antal läraravdelningar, som lyder under honom. Härigenom vill man motverka en strävan efter förflyttning från en lägre till en högre betald befattning inom samma kommuns skolväsen. Utjämningen av arbetsuppgifter sker, där så behövs, genom att särskilda uppgifter företrädesvis lämnas åt över- lärare med mindre antal avdelningar. Denna tanke synes utredningen vara riktig. Utredningen föreslår därför, att lönegrupp för de ifrågavarande rek- torerna i kommun med skoldirektör skall bestämmas på grundval av den poängsumma som erhålles genom division av den totala poängsumman för den obligatoriska skolan med antalet rektorer vid denna.

På samma sätt bör lönegruppen bestämmas, där förste rektor icke tillika är rektor vid den obligatoriska skolan. Där så är fallet, skall skolchefen ingå i det antal skolledare, varmed den totala poängsumman skall divideras, dock att Skolchefens lönegrupp icke bestämmes på grundval av den sålunda erhållna kvoten utan på grundval av den totala poängsumma, som det obli- gatoriska skolväsendet ger, varjämte arvode tillkommer (jfr s. 144).

Statsbidrag till skolledarnas avlöning — Vissa kostnadsberäkningar

Statsbidrag. Till avlönande av rektorerna vid de högre kommunala sko- lorna har statsbidrag utgått sedan gammalt och utgår för närvarande med 78 procent av rektors avlöning. För folkskoleväsendets del dröjde det till 1936, innan beslut fattades om statsbidrag för detta ändamål. Beslutet, som föregåtts av utredning och förslag av 1934 års folkskolesakkunniga (SOU 1934:17), innebar, att statsbidrag skulle utgå med hälften av arvodeskost- naden för högst en överlärare i varje distrikt dock med högst 1.000 kr. Till

'kommunal folkskolinspektör och överlärare i stad, där sådan inspektör fanns, skulle statsbidrag i regel ej utgå. Vid den följande regleringen av överlärarnas löner (år 1946) följdes i princip samma linje. 1941 års lärar- lönesakkunniga, som utrett frågan, anförde bl. a. (SOU 1944:64):

En reglering av överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden bör i första hand gälla distriktsöverlärarna, då statsmyndigheterna ha särskilt intresse av att sådana befattningar inrättas. Vissa skäl tala för, att regleringen i samma ut- sträckning borde gälla även de nu helt kommunalt avlönade inspektörerna och övriga överlärare. Detta skulle förutsätta, att staten övertoge en del av kost- naderna för ifrågavarande befattningshavare. Nämnda kostnader kunna dock icke anses särskilt betungande för de skoldistrikt det här gäller _ samtliga äro städer med minst 60 läraravdelningar. De sakkunniga anse sig därför endast böra föreslå en reglering av löneförmånerna beträffande distriktsöverlärare.

Efter utredning och förslag av 1950 års lärarutredning i betänkande 1952 angående vissa med överlärarinstitutionen sammanhängande frågor, inpla— cerades distriktsöverlärarna från och med den 1 juli 1954 i det statliga lönesystemet, och statsbidrag till lönen fastställdes att utgå med 78 procent.

För bibehållande av en skillnad i statsbidragshänseende, vilken består däri, att statsbidrag icke utgår till de kommuner som — oavsett att klart behov föreligger — skaffar sig en effektivare skolledarorganisation för den obligatoriska skolan än en skolledare med viss undervisningsskyldighet,torde hållbara skäl icke kunna anföras i nuvarande läge, då det är ett samhälls- intresse att en skolreform genomföres, vilken ställer betydande krav på den kommunala skolledningen och icke minst på dess pedagogiska fack— män. Utredningen föreslår, att statsbidrag till avlönande av skoldirektörer skall utgå med procentsats, som funnits lämplig för motsvarande bidrag till avlönande av rektorer vid de högre kommunala skolorna och distrikts- överlärarna, eller med 78 procent.

Till det arvode, som utöver rektorslönen skall utgå till förste rektor, före- slår utredningen statsbidrag efter samma procentsats.

Då statsbidrag till avlönande av distriktsöverlärare nu utgår med 78 pro- cent, synes det-samma böra gälla för de rektorstjänster, vilka skall ersätta distriktsöverlärartjänsterna. Såsom i olika sammanhang betonats, kommer skolledarskapet för enhet av den obligatoriska skolan att till väsentlig del innebära detsamma som skolchefskapet i kommun, där bara en sko]- ledare finns. Någon avvikelse i fråga om statsbidragsprocenten för dessa skolledartjänster i förhållande till de övriga här nämnda synes därför icke vara motiverad.

Kostnadsberäkningar. Utredningens kostnadsberäkningar berör endast skoldirektörs- och förste rektorstjänsterna. En beräkning av kostnaderna för de rektorstjänster, som tillika skall vara skolchefstjänster, och för rektors- tjänsterna vid enhet av det obligatoriska skolväsendet förutsätter som ut- gångspunkt en uppfattning om de belopp med vilka de nuvarande överlärar- lönerna i försöksdistrikten skall höjas. Dessa lönehöjningar bör fastställas efter förhandlingar, vilka utredningen icke ansett sig böra föregripa genom en kostnadsberäkning, som, om den skall vara realistisk, fordrar en nog- grann bedömning av löneökningens storlek, vilken det ej torde tillkomma utredningen att göra.

Skoldirektörstjänsterna. Enligt utredningens förslag skall skoldirektörs- tjänster finnas i dels de kommuner, där kommunal inspektör nu finnes, dels i ytterligare ett 20-tal kommuner. Antalet kommunala inspektörer eller motsvarande är för närvarande 29 stycken. Utan att framlägga förslag om lönesättning av skoldirektörstjänsterna har utredningen uttalat, att löne- klass 13 å löneplan 2 synes vara den lägsta som kan komma i fråga för dessa tjänster, vilka borde placeras i tre lönegrupper. I nedanstående sam- manställning (tab. 16) har lönen enligt denna löneklass lagts till grund

för beräkningen av lönekostnaderna för skoldirektörstjänsterna, varför ök- ningen i verkligheten torde bli större än som framgår av denna.

Tab. 15. Beräknade nuvarande kostnader på grundval av 1955 års löner för de kommunala folkskolinspektörs- och distriktsöverlärartjänsterna i de kommuner, där skoldirektörer enligt utredningens förslag bör finnas.

, Kommuner- ' Totalt nas kost- Statsbidrag nader 29 kommunala inspek—törerl) 848.000 848.000 — 20 distrikts- överlärare (Ch 6, orts- grupp 3) 467v.000 103.000 364.000 Summal 1x.31|5.000 951.000 364.000

1) Skoldirektören i Stockholm inräknad.

Tab. 16. Kostnaderna för 49 skoldirektörstjänster, beräknade efter löneklass 13 å löneplan nr 2.

Kommuner- Totalt nas kost- Statsbidrag nader

49 skoldirek- törer 1.562.000 344.000 12.18.0400

ökning resp. minskning av nuvarande kost- naderna på grund av utred- ningens förslag +247.000 —607.000 +854.000

Förste rektorsbefattningarna. Antalet förste rektorer har enligt beräk- ning på s. 126 förutsatts komma att till en början uppgå till drygt 200 och minska efterhand.

Om man utgår från ett geomsnittligt årsarvode till förste rektor av 2.000 kr., skulle arvodeskostnaderna under de första åren belöpa till 200X2.000 = 400.000 kr., varav 312.000 kr. skulle falla på staten och 88.000 kr. på kommunerna. Till dessa belopp måste emellertid läggas kostnaderna för förste rektors på grund av skolchefskapet minskade undervisningsskyldig- het. Beräknas denna till i genomsnitt 4 veckotimmar och timarvodet genom- snittligen till 475 kronor, skulle den årliga kostnaden härför bli 380.000 kr., fördelad med 296.000 kr. på staten och 84.000 kr. på kommunerna. Den sammanlagda kostnadsökningen för förste rektorerna skulle således kunna beräknas uppgå till 780.000 kronor, varav 608.000 kr. på staten och 172.000

kr. på kommunerna, förutsatt att befattningar inrättas i den omfattning utredningen föreslagit.

Rektorstjänsterna vid skolenhet. Det förhållandet att arvodena till »annan överlärare» bekostas av kommunen betyder inte, att staten är utan kost- nader för dessa skolledare. En väsentlig del av den överlärartjänsten åtföl- jande folkskollärarlönen, till vilken statsbidrag utgår ograverat, utgör i rea— liteten ersättning för överläraruppdraget. Kommunernas och statens bc- räknade utgifter för avlöning av »annan överlärare» 1954/55 framgår av sammanställningen i tabell 17, i vilken också angetts, vilka årskostnaderna skulle varit, om tjänsterna varit lönereglerade i enlighet med utredningens förslag.

Tab. 17.

Totalt Statens Kommuner- amdel mals andel

Beräknade kost- nader 1954/55 för nuvarande anitavl (1150) »an— nain överlärare» inklusive värdet av deras lek- tionstimmar (sammanlagt 9193 stycken) 3.1-98.00(l 2.054.000 1.144.000

Beräknade kost- nader för 152 »annan överlä- rare» enl. ovan på grundval av 1955 utgående löner, därest lön i genomsnitt ul- gått efter Cl) 5 (ortsgr. 3) och statsbidrag med 78 % 3.381.000 2.637.000 744.000

Ökning resp. minskning vid ett genomföran— de av utred— ningens förslag +183.000 +583.000 —400.000

Av den angivna totalkostnaden utgjorde 84,5 % ersättning för överlärar- uppgifterna och 15,5 % ersättning för undervisning.

Skolledarnas tjänstebeteckningar

Skolcheferna. Utredningen har i det föregående använt följande beteck- ningar på skolcheferna: Skoldirektör, förste rektor samt rektor. Det torde

klart ha framgått, vilka skillnaderna avsetts vara mellan de olika slagen av befattningshavare. Då det icke är oväsentligt att få riktiga och använd- bara tjänstebeteckningar för de olika skolledarna, skall utredningen något dröja vid denna fråga och motivera den valda titulaturen.

Vad först beträffar skolcheferna i de största kommunerna, kan det före— falla, som om det legat närmast till hands att bibehålla den titel som redan finns # lätt ändrad från folkskolinspektör till skolinspektör. Ett fel har emellertid alltid vidlådit denna titel, nämligen att den lätt förorsakat för- växling med de statliga skolinspektörerna. Det synes därför vara lämpligt att taga tillfället i akt och nu söka finna en tjänstetitel, som klart skiljer de kommunala skolcheferna av denna kategori från statens inspektörer. Utredningen har stannat för titeln skoldirektör, vilken språkligt sett bättre än inspektör anger en kommunal skolchefs ställning i skolorganisationen. Skäl som ytterligare talar för denna benämning är, att den redan använ— des om den högste facklige skolledaren i Stockholm. Det kan också nämnas, att ledaren av skolväsendet i större kommuner i Danmark kallas »skole- direktör».

I det ringa fåtal kommuner, där två eller flera skolledare kommer att fin— nas på skolchefsplanet, kan möjligen bruket av benämningen inspektör icke undvikas. Tänkbara benämningar, vilka skulle göra inspektörstiteln över— flödig, är dock skolöverdirektör, yrkesskoldirektör, skoldirektör och biträ- dande skoldirektör. Den senare då i dagligt tal kallad skoldirektör. Utred- ningen framlägger emellertid ej något bestämt förslag på denna punkt och vill ej heller motsätta sig, att inspektörstiteln i dessa speciella fall kommer till användning, ehuru det i klarhetens intresse vore att föredraga att t. ex. biträdande skoldirektör ersatte titeln inspektör så långt möjligt år.

Då anledning inte föreligger att frångå den hävdvunna rektorstiteln för ledare av en viss skolenhet, har det synts utredningen som om förste rektor vore en god lösning av titelfrågan, i de fall skolchefen samtidigt skall vara ledare för en skolenhet.

Beträffande rektorstiteln vill utredningen anföra följande. I sitt förslag den 3 november 1954 till vissa åtgärder rörande den peda— gogiska ledningen i försöksdistrikten m.m. föreslog utredningen såsom en enligt dess mening naturlig åtgärd, att skolledaren vid den obligatoriska skolan i kommun, där försöksverksamhet med 9—årig enhetsskola bedrevs, skulle kallas rektor och icke distriktsöverlärare. Utredningen gick emeller- tid i samma förslag längre och föreslog, att benämningarna distriktsöver- lärare och >>annan överlärare» generellt skulle avskaffas och ersättas med rektor. Som motivering härför anfördes:

En ändrad titulatur för skolledarna endast i dessa (försöksdistrikten) skulle nämligen kunna uppfattas såsom om det vore avsikten att ge skolledartjänsterna i försöksdistrikt och icke försöksdistrikt skilda valörer. Men åtgärdens syfte är tvärtom att genom att nu införa en benämning, som har gammal hävd och an- vändes inom praktiskt taget alla andra skolformer än folkskolan, markera att det

inte föreligger någon principiell skillnad i skolledaruppgifterna mellan folkskola, försöksskola (enhetsskola) och andra skolor.

Utredningens förslag i synnerhet på denna punkt men även rörande skol— ledarbenämningarna i övrigt föranledde vissa invändningar, bl. a. på den grunden att en ändring icke borde vidtagas redan på det stadium frågan då befann sig. I propositionen 1955:120 föreslog departementschefen, att ställningstagandet i titelfrågan borde anstå, tills utredningens förslag före- låge, vilket också blev fallet.

Då det nu gäller att taga slutlig ställning också på denna punkt, finner utredningen sig böra fasthålla vid sin tidigare ståndpunkt och föreslår, att skolchefen i kommun, där endast en skolledare finns vid de skolor, som enligt 5 & utredningens förslag till skolstyrelselag skall lyda under skol- styrelsen, skall kallas rektor. Ordets makt över tanken är ovedersägligen stor och utredningen kan icke annat än finna det rimligt, att den anled- ningen till missförstånd rörande de olika skolformerna undanröjes, som kan ligga däri, att skolledaren vid den obligatoriska skolan, folkskolan, för- söksskola (enhetsskola), har en särskild benämning, medan skolledaren vid de 5. k. högre skolorna och praktiskt taget varje annan skolform dessutom (t. ex. yrkesskola med kvällsundervisning) kallas rektor. Att antalet inne— havare av rektorstiteln i landet ökar med ett 1.000—tal synes utredningen inte ha någon som helst betydelse, enär dessa befattningshavare ostridigt är rektorer i den mening detta ord enligt vedertaget språkbruk här i landet har. Några praktiska olägenheter synes inte heller kunna väntas följa av denna åtgärd. I varje kommun skall finnas en skolchef, oavsett storlek och antal rektorer. Vem denne är kommer tvekan icke att kunna råda om i något fall. I de kommuner, där skolchefen enligt utredningens förslag skall benämnas rektor, torde endast undantagsvis någon mer än han finnas med denna titel.

Skolledarna vid skolenhet. Någon ändring i titulaturen för skolderare, som redan kallas rektor, har utredningen ej anledning föreslå.

Med samma allmänna motivering som nyss anförts för rektorstitelns an- vändning föreslår utredningen, att också skolledare vid enhet av den obligatoriska skolan — numera »annan överlärare>>>> —— skall kallas rektor. Hans ställning och uppgifter såsom skolledare för kanske ett 50-tal lärare och 1.000—talet elever gör det lika befogat, att rektorstiteln kommer till användning i dessa fall som beträffande ledaren av en liten realskola eller yrkesskola. Term—inologiska skäl kan anföras mot denna benämning, efter- som den inte markerar någon skillnad i förhållande till rektor i mindre kommuner, vilken tillika är skolchef. Med hänsyn till tjänsternas innehåll är en sådan åtskillnad emellertid ej motiverad och utredningen anser sig icke kunna förorda en dylik, enär konskvensen i så fall bjuder, att även ledare av andra skolenheter (gymnasier, flickskolor, yrkesskolor, praktiska realskolor) , borde få samma benämning (t. ex. överlärare, eftersom alla skol-

ledarna enligt utredningens förslag skall intaga en likartad ställning i förhål- lande till skolchefen. Att ge den obligatoriska skolans skolledare en särbe- nämning anser utredningen bestämt böra undvikas.

Några reella olägenheter av de benämningar och den titulatur, utred— ningen här föreslår, kan icke uppstå.

Biträdande skolledare

I det nuvarande skolsystemet förekommer vad man skulle kunna kalla biträdande skolledare för utförande av vissa uppgifter. Hit hänför utred- ningen tillsynslärarna i folkskolan samt vid läroverk och andra högre skolor.

Sedan den 1 juli 1955 må vid skola, där försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives och vid i folkskolan inbyggd realskola, inrättas be- fattningar för ännu en grupp biträdande skolledare enligt de bestämmelser, för vilka redogjorts på s. 111. Innehavare av sådan befattning skall tills- vidare enligt riksdagens beslut kallas studieledare.

Som förut framhållits, är biträdande skolledare av stor betydelse för att ge skolledarorganisationen nödig balans och smidighet. De är nödvändiga för att man på ett enkelt sätt skall kunna fylla ut luckor i organisationen och ge skolledarna erforderligt stöd i arbetet. Av de biträdande skolledarna skall studieledarna och folkskolans tillsynslärare här behandlas.

Studieledare. Att behov av studieledare för närvarande föreligger torde vara klart ådagalagt genom utredningens tidigare redovisade förslag av den 3 november 1954 och statsmakternas ställningstagande till dessa.

När det gäller att taga ställning till huruvida den förstärkning av den pedagogiska ledningen, som provisoriskt beslutats för försöksskolorna och för i folkskolan inbyggda realskolor, kan anses vara behövlig också i en mera slutligt utformad skolledarorganisation, vill utredningen först erinra om vad den härom anförde i ovannämnda betänkande. Det heter där (5. 18 f) :

Undersökningar av den fackliga ledningens lämpliga utformning i framtiden har lett utredningen till uppfattningen, att biträdande skolledare kommer att erford- ras i enhetsskolan. Utredningens förslag i det följande är därför icke till sin prin- cipiella innebörd att betrakta som provisoriska, även om utformningen i olika avseenden kan komma att modifieras i utredningens slutliga förslag.

Efter att ha berört den just aktuella situationen anförde utredningen vidare:

Det otillfredsställande förhållandet att man tillsvidare inom försöksverksam- heten måste ha skolledare, som i regel icke utbildats för alla de stadier, de skall leda, påkallar i första hand uppmärksamhet. Någon förändring i detta förhållande åstadkommes icke av ett genomförande av vad utredningen här ovan föreslagit i fråga om behörighet för lärare i läroämnen till skolledartjänsterna i försöks- distrikten. I de fall en ämneslärarutbildad skolledare tillsättes kommer nämligen frågan om den pedagogiska ledningen av låg— och mellanstadierna att fordra särskilda åtgärder, dels med hänsyn till skolledarens bristande erfarenhet av

klasslärarundervisning, dels med hänsyn till att försöksverksamheten ställer stora krav även beträffande låg- och mellanstadierna, när det gäller planerandet av verksamheten, tillsyn och överblick, överläggningar med lärarna, organisation av kursverksamhet och konsulentbesök, redovisning av försöksverksamhetens re- sultat o. s. v. Det bör i detta sammanhang observeras, att dessa stadier tillsam- mans i regel räknar det dubbla antalet elever och lärare jämfört med högstadiet. Endast rent undantagsvis torde man kunna räkna med att få ledare för försöks- distrikt som fackligt behärskar alla försöksskolans stadier. Skulle detta i något fall inträffa, kommer likväl med hänsyn till försöksverksamhetens arbetskrävande natur behov av förstärkt ledning att föreligga, förutsatt att det inte är fråga om mycket små distrikt.

Av det anförda framgår vad som varit huvudskälet för det provisoriska förslag, som utredningen tidigare framlagt, och som numera accepterats av statsmakterna.

Enligt utredningens uppfattning torde omständigheterna göra det ofrån- komligt, att den skolledarsituation, som motiverat ifrågavarande anordning, kommer att bestå i åtskilliga fall även efter det att enhetsskolan definitivt genomförts. Utredningens i det föregående framlagda förslag om den fack- liga skolledningens allmänna organisation och uppbyggnad har också som förutsättning bl. a., att den smidiga anordning, som studieledarinstitutio- nen är avsedd att vara, skall bestå i ett genomfört enhetsskolsystem. En— dast under den förutsättningen och därest biträdeshjälp, i enlighet med vad som i det följande förordas, ställes till skolledningens förfogande, torde det vara möjligt att med utsikt till framgångsrikt resultat leda skolväsendet med ett så relativt begränsat antal fackliga skolledare, som utredningen föreslagit. Utredningen vill därför framhålla, att om det efterhand skulle visa sig, att kommunerna icke på egna initiativ tillgodoser skolans behov av biträdande skolledare av detta slag, det torde, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, böra åläggas kommun att i vissa fall anställa studieledare.

Beträffande de bestämmelser, som nu blivit gällande rörande studiele— dare, har utredningen intet annat ändringsförslag att göra, än att vid en mera definitiv utformning av dessa titeln studierektor _ i enlighet med vad utredningen i betänkandet den 3 november 1954 föreslagit _— intages. Såsom skäl att i detta hänseende avvika från utredningens ståndpunkt an— fördes i propositionen 1955:120, att benämningen på skolledarna borde prö- vas i ett sammanhang, sedan utredningens slutliga förslag rörande den fack- liga ledningen förelåg.

Utredningen har på s. 154 f motiverat sina förslag i vad avser de olika skolledarnas benämningar och vill här något beröra titeln studierektor

Den av riksdagen beslutade provisoriska benämningen studieledare är enligt utredningens mening dels icke användbar som tjänstetitel, vilket studierektor är, dels är den för innehållslös och obestämd. Studierektor är ett adekvat uttryck för vad det här är fråga om, nämligen om en befatt- ningshavare, som inom ett centralt område av skolans verksamhet, enligt den av utredningen för honom avsedda ställningen, skall fullgöra funktio—

ner, som eljest skolat åligga skolledaren-rektorn. Det kan då icke vara oviktigt, 'att studieledaren får en titel, som i någon mån markerar hans förhållande till elever, målsmän och kolleger. Enligt utredningens uppfatt- ning bör studierektor förordnas för bestämd tid. Utredningen föreslår tre år, varvid skall tillses att perioden börjar löpa samtidigt med förordnande— perioden för rektorer. Vidare skall mellaninstansen och icke inspektören , lämpligförklara studierektor.

Utredningen vill ifråga om studierektor slutligen framhålla, att dylika befattningshavare kan vara användbara i andra sammanhang, än som här närmast avsetts. I den mån det i framtiden visar sig ändamålsenligt att på vissa platser kombinera gymnasium med andra skolformer (enhetsskolas högstadium, praktisk realskola, flickskola) synes studierektorsinstitutionen lämpligen kunna användas för att underlätta skolledarens arbetsbörda i pedagogiskt avseende. Det kan också stark-t ifrågasättas, om inte mindre yr— kesskolor direkt borde underställas skolchefen, som för ledningen av dessa borde ha en biträdande skolledare, en studierektor, till sin hjälp. Denna senare fråga bör prövas i samband med den utredning om yrkesskolornas skolledarfråga, som är avsedd att komma till stånd.

På samma sätt som på s. 123 och 124 skett beträffande skolledarna kan ' studierektors åligganden sammanfattas i vissa huvudpunkter enligt följande. Studierektor skall åligga: att främja arbetet för lärjungarnas fostran och undervisning; att regelbundet besöka stadiets eller skolformens avdelningar, göra sig förtrogen med arbetet inom desamma samt med lärarna rådgöra om bästa sättet för arbetets uppläggning; att ha allmän uppsikt över elevernas flit och framsteg liksom över deras ordning och uppförande; att tillse, att behövliga kollegier samt klass— och ämneskonferenser hålles; att uppgöra arbetsordning; att organisera friluftsverksamheten; att om så erfordras uppgöra förslag till arbetsfördelning mellan lärarna för kommande läsår; att befordra samarbetet mellan hem och skola.

Att beräkna de kostnader, som kan föranledas av förslaget om studie- rektorer, låter sig inte göra, då en sådan beräkning i första hand måste grundas på det antal studierektorer, som kan komma att finnas vid olika tidpunkter, och ingenting nu kan sägas härom. Rent skönsmässigt skulle kunna antagas, att studierektorernas antal i ett utbyggt enhetsskolsystem kommer att uppgå till 600. Denna siffra erhålles om man förutsätter, att i 400 av landets drygt 1.000 kommuner icke kommer att inrättas högstadier (jfr s. 120) och följaktligen ej heller behövas studierektorer. I vissa medel-

stora kommuner kan studierektorer förutsätt-as icke bli behövliga, medan å andra sidan flera studierektorer torde bli nödvändiga i de stora kommunerna.

För arvoden till studierektors nedsättningstimmar torde kostnaderna grovt kunna beräknas enligt följande. Medeltalet nedsättningstimmar per vecka kan uppskattas till sju. Det genomsnittliga arvodet för veckotimme beräknades, då det gällde förste rektors nedsättningstimmar till 475 kr. Samma belopp kan lämpligen användas här, då man bör antaga, att studie— rektorerna kommer att fördela sig med hälften på låg- och mellanstadierna och hälften på högstadiet. Totalkostnaden för 600 studierektorers minskade undervisningsskyldighet skulle således kunna uppskattas till 600X7X475= 1.995.000 kronor.

Härtill skulle komma kostnaden för arvoden, vilka för närvarande icke är bestämda.

Den verkliga kostnadsökningen torde emellertid icke bli så stor som ovanstående siffror antyder. I c:a 130 av de mindre och medelstora kom- muner, där studierektorer beräknats bli behövliga, finns realskolor och allt- så redan nu två skolledare. I dessa torde införandet av enhetsskola komma att medföra någon minskning av skolledarkostnaaerna, allteftersom den ene skolledaren kan ersättas med biträdande skolledare. I övrigt kan sägas. att om det nuvarande skolsystemet bibehållits, hade ett betydligt ökat antal realskolor erfordrats med åtföljande kostnader för skolledare. Det av utredningen föreslagna systemet med användning i stor utsträckning av biträdande pedagogiska ledare, torde därför även kostnadsmässigt i läng— den visa sig innebära en rationalisering.

För redovisningsåret 1955/56 har i propositionen 1955:120 kostnaderna för studieledarna, i vad gäller timarvoden för nedsättningstimmar, beräk— nats till 130.000 kronor.

Enligt riksdagsbeslutet 1955 skall statsbidrag till studieledare i försöks— distrikten utgå med 100 procent av kostnaderna och till studieledare vid inbyggda realskolor med 78 procent. Utredningen anser, att den härmed tillämpade principen — att statsbidrag till studierektor skall utgå med hela kostnaden endast i samband med försöksverksamheten, medan bidra— get i övriga fall skall vara detsamma som till övriga skolledare —— bör förbli gällande.

Tillsynslärare vid den obligatoriska skolan. Enligt folkskolestadgan må för närvarande tillsynslärare finnas vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör. Någon bestämmelse om att tillsynslärare skall vara förordnad finns däremot inte. Statsbidrag utgår ej heller till dessa befattningar. När trots detta tillsynslärarinstitutionen nått en betydande omfattning, är detta en bekräftelse på att behov föreligger av detta slag av skolledare.

Tillsynslärares arbetsuppgifter kan i korthet sammanfattas i följande punkter. Det åligger honom: att ha tillsyn över skolanläggningen och dess inventarier,

ha tillsyn över ordningen vid skolan. att vårda skolans undervisningsmateriel, att delge skolans personal av skolledningen utfärdade meddelanden och be- stämmelser,

att kontrollera och sammanställa uppgifter rörande skolan samt insända dem till överläraren,

att ordna för hela skolan gemensamma arrangemang, t. ex. föräldramöten. studieutflykter, skolbad, skolavslutningar m. m., att vara närmaste förman för skolans ekonomipersonal.

Även vid små skolor är det nödvändigt, att en samordning av de olika företeelserna i skolans dagliga liv kommer till stånd, vilket endast kan ske, om de uppgifter som nyss angetts lägges i händerna på en bestämd person, som skall ansvara för att förbindelserna mellan skolans ledning och den enskilda skolan fungerar tillfredsställande, för att skolans materielsam- lingar väl vårdas och är i ordning, samt för skolanläggningen i dess helhet och för dess vaktmästar-, städerske— och skolmåltidspersonal.

Skolväsendets snabba utveckling under senare år har medfört, att beho- vet av tillsynslärare blivit mera markant än tidigare. Även mindre skolor har numera betydande materiels-amlingar, till vars anskaffande staten se- dan 1947 bidrager med årliga statsunderstöd. Dessa samlingar represente— rar inte ringa värden, och det är av vikt, att de väl vårdas. Enligt en gam- mal bestämmelse (Fst 5 29:5) åligger det läraren att vårda skolans under- visningsmateriel och övriga inventarier. Bestämmelsen var tillräcklig i en tid, då huvuddelen av den materiel, en läraravdelning använde, förvarades i klassrummet. I och med att gemensamma materielrum för flera avdel- ningar kommit till stånd, har det blivit en nödvändig praxis, att en av lä- rarna tillsynsläraren eller materielförvaltaren — fått hand om hela ma- terielvården vid skolan, vilket naturligtvis dock inte hindrar att även den enskilde läraren skall lägga sig vinn om materielvården.

Inte minst utvecklingen på det skolsociala området, skolmåltidsverksam— lieten och skolhälsovården, har gjort det mera nödvändigt än förr att också mindre skolor står under viss direkt ledning. Men även med avseende på själva undervisningen är det nu nödvändigt med samarbete i åtskilliga detaljer, mellan de olika skolanläggningarna och mellan läraravdelning— arna. Detta samarbete organiseras dels från skolexpeditionen, dels genom direkt samverkan mellan ett par eller flera skolor. En viktig förutsättning är då, att vid varje skola finns en kontaktman, som förmedlar denna samverkan.

Det är alltså naturligt, att antalet tillsynslärare under senare år ökat. Tillgänglig statistik över denna grupp av befattningshavare är emellertid mycket ofullständig. 1954 års undervisningsstatistik, i vilken vissa uppgif- ter rörande tillsynslärarna för första gången medtogs, utvisar följande:

Hela antalet tillsynslärare vårterminen 1954 var 2.557, därav i landsbygdsdistrikt 2.137 därav i städer 420 Därav manliga 2.059 därav kvinnliga 498

Stora Tuna skoldistrikt har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 januari 1954 hemställt, att tillsynslärarfrågan vid folkskolorna måtte utredas, enär nu gällande författningar saknar närmare bestämmelser om i vilka skolor och på vilka villkor tillsynslärare skall vara anställda. Folkskolestyrelsen anser, att folkskolestadgan behöver förtydligas med bestämmelser härom. Denna framställning från Stora Tuna skoldistrikt har överlämnats till ut- redningen för att tagas i beaktande vid fullgörandet av utredningens upp- drag.

Utredningen anser, att starka skäl föreligger att nu inordna dessa biträ- dande skolledare i skolorganisationen, vilket bör ske dels genom bestäm— melser om när tillsynslärare skall finnas, dels genom statsbidrag till deras avlönande. '

Enligt gällande bestämmelser må tillsynslärare finnas vid skola, där två eller flera lärare tjänstgör. De ovan angivna skälen för tillsättande av tillsynslärare är emellertid i realiteten giltiga, så snart en skola har mer än en lärare. Utredningen föreslår därför, att tillsynslärare skall tillsättas vid alla skolor med minst två läraravdelningar, därest ej skolledare finns vid skolan i fråga.

Skolöverstyrelsens statistiska kontor har efter framställning av utred— ningen ställt samman vissa uppgifter rörande de till folkskoleväsendet hö- rande skolanläggningarnas antal och storlek, varav följande framgår.

Antal skolanläggningar med 1 läraravdelning 3.060 » » » 2 läraravdelningar 2.500 » » » 3 » 1.400 » » » 4 » 450 » » » 5 » 240 » » » 6— 10 » 610 » » » 11— 15 » 220 » » » 16— 20 » 90 » » » 21— 30 » 90 » » » 31— 50 » 65 » » » 51—100 » 25

Summa 8.750

På åtskilliga ställen förekommer, att tillsynslärare icke är tillsatt vid den skola, där distriktsöverläraren tjänstgör, utan denne får jämte sina egna uppgifter också påtaga sig tillsynslärarens. Endast i de fall, då kommunen är förhållandevis liten, torde en sådan anordning kunna fungera tillfreds— ställande. Utredningen föreslår, att om kommunens skolväsen är av den om-

fattningen att det motsvarar mer än 14 poäng enligt systemet på s. 132 och om det tillika vid skolledarens skola är flera än 10 läraravdelningar så skall tillsynslärare finnas också vid sistnämnda skola. Är skolväsendet i dess helhet av mindre omfattning än ovan sagts skall tillsynslärare icke kunna anställas vid skolledarens skola.

Om skolledare av annat slag finns vid skolan, bör det bli beroende på omständigheterna, om tillsynslärare skall tillsättas. I skolor, som nu har 5. k. annan överlärare, är i regel ej någon tillsynslärare tillsatt. Däremot finns vanligen en materielförvaltare, som avlastar en väsentlig arbetsupp- gift från överläraren. Enligt utredningens mening är denna anordning lämplig och bör bibehållas. Om studieledare finns vid skolan, bör detta inte hindra, att också tillsynslärare tillsättes. Dessa båda biträdande skolle- dares arbetsuppgifter berör varandra endast i ringa grad. Skulle det befin- nas lämpligt, att samma person förordnas såväl till studierektor som till- synslärare synes emellertid principiella hinder härför ej föreligga.

Tillsynslärares arbetsuppgifter finns angivna i en av skolöverstyrelsen uppgjord normalinstruktion (se 5. 104). Några bestämmelser angående an- tagandet av instruktionen finns emellertid icke för närvarande. Utred— ningen föreslår, att om skolstyrelse önskar avvika från normalinstruktio- nen, samma bestämmelser skall tillämpas som i fråga om avvikelse från normalinstruktion för övriga skolledare.

Vid större skolor kan tillsynslärarens arbetsuppgifter bli tämligen om- fattande, i all synnerhet som de skall fullgöras vid sidan av full — eller i det närmaste full — lärartjänstgöring. I gällande överenskommelse mellan stadsförbundet och folkskollärarförbunden angående tillsynslärare (se 8. 113) har angivits, att särskild materielförvaltare bör utses om skolan har mer än 24 läraravdelningar. Utredningen finner detta vara väl befogat.

Skolöverstyrelsen kan för närvarande medge en mindre nedsättning av undervisningstiden för tillsynslärare i skolor med minst 10 läraravdel— ningar (se s. 105). Det är med hänsyn till att vissa arbetsuppgifter behöver utföras medan undervisningen i skolan pågår nödvändigt, att tillsynslä- rare erhåller viss nedsättning av sin undervisningsskyldighet. Utredningen har intet att erinra gentemot de normer, efter vilka överstyrelsen beviljat sådan nedsättning. Beslut härom bör dock i fortsättningen fattas av veder- börande mellaninstans.

Som framgår av ovanstående tabell är antalet skolanläggningar med en- dast en läraravdelning ganska stort. Om man frånräknar dessa och ett an- tal skolanläggningar, där annan skolledare finns och tillsynslärare därför inte torde erfordras, skulle man komma fram till, att något över 5.000 till- synslärare är behövliga.

Tillsynslärarnas arvoden utgår för närvarande med mycket varierande belopp. Mellan Svenska stadsförbundet och folkskollärarförbunden har dock överenskommelse träffats om att arvode skall utgå med följande belopp:

Antal avd. Arvode Antal avd. Arvode Antal avd. Arvode 1—2 240 1.1» 735 21— 1.1 70 3 300 12 7:80 22 1.200 4 360 13 825 23 1.230 5 415 1-4 870 24 1.260 6 470 16 9115 25 1.290 7 525 16 960 26 1.320 8 580 17 1.005 27 1L350 9 635 18 1.050 28 1.380 10 690 19 1.095 29 1.410 20 1.140 30 1.440

Beträffande tillsynslärare i landskommunerna finns inte någon motsva— rande allmän överenskommelse.

Utredningen anser, att tillsynslärare fortfarande skall avlönas med ar- vode, vilket bör fastställas efter förhandlingar med vederbörande personal— organisationer.

Under förutsättning, att ovan nämnda, av Svenska stadsförbundet och folkskollärarförbunden överenskomna arvodessystem kommer till använd- ning, skulle kostnaderna för en utbyggd tillsynslärarorganisation enligt ut- redningens förslag kunna beräknas enligt följande:

2.400 tillsynslärare vid skolor med 2 avd. (å 240 kr.) 576.000

1.300 » >> » >> 3 » (åt 300 kr.) 390.000 400 » >> >> >> 4 » (51 360 kr.) 144.000 240 >> >> >> >> 5 » (51 415 kr.) 99.600 600 >> >> » » 6—10 avd.

(bedömt medeltal 7 avd. å 525 kr.) 315.000 220 >> vid skolor med 11—15 avd. (bedömt medeltal 12 avd. å 780 kr.) 171.600 90 » vid skolor med 15—20 avd. (bedömt medeltal 18 avd. å 1.050 kr.) 94.500 S:a 5.250 S:a 1.790.700

I samband med att kommunerna ålägges att tillsätta tillsynslärare bör statsbidrag utgå till deras avlönande. Då emellertid i tillsynslärarens ålig- ganden ingår tillsynen över fastigheter och materiel och åliggandena även i övrigt kan anses vara av utpräglat kommunal karaktär menar utredningen, att statsbidrag bör utgå med lägre procenttal än som föreslagits för skolle— darna. Utredningen föreslår, att statsbidraget bestämmes till 50 procent av det arvode, som kan komma att fastställas.

Enligt gällande bestämmelser (Fst & Szg) utses tillsynslärare av skol- styrelsen bland lärarna i den skola, där tjänstgöringen skall äga rum. Dessa bestämmelser bör lämpligen gälla även i fortsättningen.

Skolledare i de minsta kommunerna

Enligt gällande bestämmelser skall distriktsöverlärartjänst inrättas i samtliga distrikt med minst 10 läraravdelningar. Enligt beräkningar gjorda av 1950 års lärarutredning uppgick antalet distrikt med mindre än 10 lärar- avdelningar år 1952 till 58. Genom 1954 års riksdagsbeslut om distrikts- överlärarorganisationen har en uppmjukning av nämnda bestämmelse skett såtillvida som vid beräknandet av antalet läraravdelningar med läraravdel- ning jämställes dels skolhem i distrikt dels ock varje påbörjat 3-tal av fort- sättningsskolkurser. Detta medför, att samtliga distrikt med 9 avdelningar i folkskolan och 1 fortsättningsskolkurs får anställa distriktsöverlärare. Härigenom minskas antalet distrikt, som inte äger anställa distriktsöver- lärare, till ett 40-tal. .

Lärarutredningen ansåg, att goda skäl talade för att även distrikt med 7, 8 och 9 avdelningar finge kommunala skolledare och anförde härom i sitt betänkande (s. 35):

För jämförelses skull må erinras om att även den minsta högre folkskola (2 avd.) eller kommunala mellanskola (4 avd.) eller yrkesskola har sin rektor. Önsk- värdheten av att även i folkskolan alla läraravdelningar kunde komma under kontinuerlig lokal pedagogisk tillsyn framhölls av 1941 års lärarlönesakkunniga. Sedan dess har utvecklingen på de skolorganisatoriska, skolsociala och skolad- ministrativa områdena gjort behovet av kommunala skolledare större.

Beträffande distrikt med mindre än 7 läraravdelningar anförde lärarut— redningen:

Återstår 10 distrikt med 2—6 läraravdelningar. I de större av dessa vore det säkerligen icke orimligt att skolledare anställdes. Det må erinras om att vid lärar- lönesakkunnigas enkät 1942 vissa folkskolinspektörer uttalade sig för 5 lärarav- delningar som gräns för obligatoriskt inrättande av överlärartjänst. Om denna gräns fastställdes nu, skulle endast 5 distrikt återstå utan kommunal skolledare.

Att för det fåtal distrikt, för vilka inrättande av kommunal skolledartjänst skulle vara olämpligt, utfärda särskilda bestämmelser anse de sakkunniga icke behöv- ligt. Lämpligast torde vara med en generell bestämmelse om att kommunal skol- ledare skall finnas anställd, från vilken bestämmelse i särskilda fall dispens må kunna givas för skoldistrikt med mindre än 10 avdelningar.

I skolöverstyrelsens yttrande över detta lärarutredningens betänkande tillstyrktes att distriktsöverlärartjänster generellt skulle inrättas i alla distrikt med minst 8 läraravdelningar. Rörande än mindre skoldistrikt an- förde överstyrelsen följande.

Beträffande återstående 24 skoldistrikt med högst 7 läraravdelningar är över- styrelsen ej beredd förorda, att särskilda överlärarbefattningar skola vara obli- gatoriska. Skolledarfrågan bör här i första hand lösas genom att distriktsöver- lärare i angränsande distrikt även tjänstgör som överlärare i dylikt distrikt med högst 7 avdelningar.

I propositionen 1954:135 med förslag i anslutning till nyssnämnda be- tänkande, anförde departementschefen i denna fråga:

I avvaktan på pågående utredningar om den kommunala skolledarsituationen i framtiden och om ökad kommunal samverkan (t. ex. mellan små skoldistrikt, som skulle kunna förena sig om gemensam överlärare), förordar jag, att den nu- varande regeln om överlärarorganisationens omfattning tills vidare bibehålles. Huvudregeln bör alltså även i fortsättningen vara, att distriktsöverlärare skall an- ställas endast om distriktet har minst tio läraravdelningar. Då emellertid i vissa fall goda skäl torde kunna anföras för att överlärare anställes i distrikt med mindre än tio läraravdelningar, torde åt Kungl. Maj:t böra inrymmas befogenhet att efter prövning i varje särskilt fall medgiva av omständigheterna påkallade un- dantag från den angivna generella regeln.

Riksdagen följde på denna punkt Kungl. Maj:ts förslag.

Skolstyrelseutredningen anser i likhet med 1950 års lärarutredning och 1941 års lärarlönesakkunniga, att starka principiella skäl talar för att alla läraravdelningar också i den obligatoriska skolan ställes under kontinuer- lig lokal pedagogisk tillsyn. D-e uppgifter, som kommer att åläggas den nya skolstyrelsen (se kap. 4) blir mera omfattande än de som hittills ålegat skolråd och folkskolestyrelser. Detta gäller även de minsta kommunerna. Om kommun på grund av litet barnantal inte själv kan anordna skolor för högstadiet eller för yrkesutbildningen, kvarstår emellertid uppgiften att genom samarbete med grannkommuner och på annat sätt tillse, att de barn det här gäller får vederbörlig undervisning. Det kan bli behövligt att förhandla härom, att anordna Skolskjutsar, inackordering o. dyl.

Skolöverstyrelsen var i sitt ovan refererade yttrande tydligen också av den åsikten, att kommunal skolledare vore behövlig i alla distrikt. Över- styrelsen ifrågasatte cmellertid huruvida icke detta önskemål beträffande de allra minsta distrikten kunde ordnas genom tillsättande av gemensam distriktsöverlärare för två eller eventuellt tre distrikt. Utredningen har närmare övervägt detta uppslag.

De skoldistrikt, vilka saknar distriktsöverlärare, framgår av samman— ställningen i tabell 18.

När dessa distrikt med liten folkmängd vid kommunsammanslagningen bibehållits som särskilda kommuner, torde starka skäl ha funnits härför. I många fall har de ett avskilt läge _ över 30 procent är ökommuner — som försvårar samarbete och sammanslagning med andra kommuner. I inte få fall är det fråga om till arealen betydande kommuner, fast befolkningen är ringa. En kommun (Karesuando) är sålunda till ytvidden dubbelt så stor som Gotland. De skäl som fick vara utslagsgivande, när man vid kommunsammanslagningen bestämde, att dessa kommuner icke skulle sam- manslås med andra intilliggande, är fortfarande gällande och samma eller liknande svårigheter som fanns för samgående, när det gällde kommunal verksamhet i allmänhet torde vara förbanden även när det gäller en viss verksamhet, som den här ifrågavarande. Svårlösta problem skulle sanno— likt uppstå vid försök att finna de lämpliga samarbetsformerna mellan två

Tab. 18. Förteckning över skoldistrikt utan kommunal skolledare.

Antal (1.954/55) Antal SkOIÖi'Sl-l'ikt Län lär.—avd. forts.—sk. k l in—v. i folksk. kurser 5 0 nu!. 1111'53 Dalarö ....................................... Stockholms 7 1 3 1354 Blidö ................. » 7 2 6 1066 Ljusterö ............. » 7 1 4 1217 (")sthammar » 7 2 1 1500 Enhörna .................................... Södermanlands 5 1 3 1'026 Svärta ....................................... » 8 — 5 21259 'l'ostcrö ...................... » 6 1 2 11245 Trosa ......................... » 9 1 1 1333 Landeryd ...................... Östergötlands 8 2 4 1722 Visingsö ................... Jönköpings 5 1 2 960 Hjortsberga ............ Kronobergs 7 2 3 11375 Skatelöv ......................... >> 8 2 7 1947 Ekeberga ...................... » 8 1 2 11710 Åseda lk ......................... » 6 1 4 168-7 Loftahammar .. ............. Kalmar 9 1 3 1700 Hasslö . .................. Blekinge 9 2 1 1455 Sturkö ......................... >> 8 2 4 1484 S:t Ibb ......................... Malmöhus 3 1 2 664 Oxie .......................................... » 9 2 5 1605 Skanör med Falsterbo ......... >> 4 _ 2 11007 Onsala ................................. Hallands 8 1 2 1792 Ullared .......... » 9 2 6 11882 Kållered .................................... Göteborgs o. Bohus 7 1 1 11516 Marstrand ................................. » 7 _ 1 1l226 Torslanda ................................. » 7 2 4 2017 Forshälla ................................. >> 10 1 8 11681 Lane-Ryr .......... >> 7 1 3 1052 Smögen .................. » 7 _ 3 1699 Tjärnö ........ » 8 2 4 1.587 Bäckefors Älvsborgs 9 1 5 11708 Axelfors ....... >> 9 _ 4 2011 Limmared » 7 1 2 1243 Järpås ......................... Skaraborgs 9 2 4 1984 Gustaf Adolf .. ........... Värmlands 8 2 4 11391 Mcsjö ................. Örebro 8 2 5 1905 Äppelbo ...................... . . . Kopparbergs 9 2 5 1630 Sollerön .......... ...... » 10 2 4 11823 Storvik .................. Gävleborgs 10 — 1 1934 Hotagen ......................... Jämtlands 7 2 5 975 Holmöns förs. .................. Västerbottens 2 _ 1 288 Örträsk » 8 2 3 1260 Karesuando .............................. Norrbottens 8 2 4 1378

eller tre skolstyrelser, som kanske var för sig skulle söka draga så mycket nytta som möjligt av den gemensamme tjänstemannen.

Med hänsyn till det här anförda anser sig utredningen icke kunna för- orda bestämmelser om ett obligatoriskt samgående mellan kommuner för anställande av skolledare. Utredningen föreslår däremot, att kommunal skolledare vid den obligatoriska skolan skall anställas i samtliga kommuner, dock att dispens från denna bestämmelse skall kunna lämnas av Kungl. Maj:t för kommuner med mindre än 7 avdelningar.

l68 Kamera] hjälp åt skolledarna För att utröna omfattningen av den arbetsbörda, som ålåg överlärarna, företog 1950 års lärarutredning en arbetstidsundersökning, som gav vid handen, att distriktsöverlärarna hade en total arbetstid av i medeltal 2.400 timmar per år (däri ej inberäknat arbete för vidareutbildning). Hur denna arbetstid fördelades på olika arbetsuppgifter framgår av följande tabell.

Tab. 19. Procentuell fördelning av överlärares arbetsbörda på olika

arbetsuppgifter. Arbetsuppgifter som överlärare Antal A B c | D E F G H Aube,, _ .. ' _ . .. som harar-_ ln— Tillsyn Sam—__ Bes”? Tillsyn Skol— . folk- avd. 1 Expe- mantra- hos , . Vidare- . . . supek— av yttre . . av skol_ blbl. . skol- distr. dution t' den med myndig- ' . ut'blld— .. ion ordn. byggn. materiel . larare o. dyl. skolsty- heter nung -m. m. m.m. m. m. m.m. relse m. m. 10—19 28,6 3,2 2,1 3,8 2,4 2,0 1,6 2,4 53,9 20—29 45,0 5,1 2,4 5,3 2,8 2,5 1,3 2,8 32,8 30_39 52,5 5,9 4,2 4,8 2,7 2,1 1,1 2,2 24,5 40—49 60,0 6,6 2,8 6,7 3,4 2,7 0,8 2,7 14,3 504— 55,8 12,7 3,6 7,8 2,8 3,8 0,1 2,5 10,9

Tabellen visar, att expeditionsarhetet tog den väsentligaste delen av dessa skolledares arbetstid. För den pedagogiska ledningen, som måste betraktas som den centrala arbetsuppgiften för överlärarna, blev det däremot skäligen litet tid, vilket framgår av kolumn B, som innefattar tid för >>inspektion, rådgivning och kontroll av arbetet i klasserna, för testningar, för gemen- samma lektioner, prov och skolavslutningar m. m.» Lärarutredningen an- förde härom, sedan den påvisat, att hela antalet arbetstimmar för den pe— dagogiska ledningen utgjorde i medeltal 4 a 5 timmar per avdelning och är (S. 52) :

Det är som synes en tämligen obetydlig del av sin arbetstid, som distrikts- överläraren hinner ägna denna sin viktiga uppgift att vara distriktets pedagogiska ledare. 4 ä 5 timmar per avdelning och år kan synas tillräckligt, om man endast tänker på den inspektion, som åligger överläraren, men om man besinnar, att på detta fåtal timmar hela det komplex av uppgifter-, som innefattas i begreppet pedagogisk ledning, skall medhinnas, blir det klart, att tiden är alltför knapp. En lättnad i fråga om kameralt arbete och kontorsarbete är nödvändig, om mera tid skall kunna ägnas den pedagogiska ledningen. _ _ —

Det kan sägas, att det här är fråga om en helt kommunal angelägenhet, som icke bör regleras genom statliga åtgärder. Å andra sidan är det otvivelaktigt ett statligt intresse, att distriktsöverlärarna, för vilka betydande statsbidrag utgå, icke i sådan utsträckning belastas med enklare kontorsgöromål _ renskrivningsarbete, kontroll av räkningar, distribution av undervisningsmaterial _ att viktigare och mera kvalificerade arbetsuppgifter, i första hand rörande den pedagogiska led- ningen, ej medhinnas.

Lärarutredningen uttalade härefter, att det icke vore orimligt, om staten som villkor för erhållande av statsbidrag till överlärare ställde krav på att erforderligt kommunalt anslag beviljades för skrivbiträde på folkskolexpe- ditionen. Utredningen ansåg emellertid, att frågan om skoldistriktets skyl- dighet att tillhandahålla en icke alltför knappt tillmätt skrivhjålp på folk- skolexpeditionerna borde anstå, tills skolstyrelseutredningens förslag före- låge.

Sveriges överlärarförbund gjorde hösten 1954 en utredning rörande stor- leken av de kommunala anslag, som utgick till skrivhjälp på folkskolexpe- (litionerna. Uppgifter inkom från 803 skoldistrikt med distriktsöverlärare eller från 82,6 procent av samtliga. De har sammanställts i tabell 20.

Av tabellen framgår, att av de 803 uppgiftslämnande distrikten har 468 (58,3 %) inga som helst anslag till skrivhjälp på folkskolexpeditionerna. 1 18 distrikt (2,2 %) kan annan kommunal expeditions personal få anlitas, och i 317 fall (39,5 %) erhålles bidrag av mycket varierande storlek till skrivhjälp och avlöning av personal på folkskolans expedition. Det är myc— ket anmärkningsvärt, att antalet distrikt, som helt saknar skrivhjälp på skolexpeditionen, är så stort. I grupperna med upp till 19 avdelningar, 358 distrikt, saknar 303 (84,6 %) kommunalt anslag härför. I gruppen 20—29 avdelningar är motsvarande siffror 139 (57,9 %), i gruppen 30—39 avdel- ningar 23 (31,2 %) och i gruppen 40—49 avdelningar 3 (6,4 %).

Den gjorda undersökningen ger tydligt vid handen, att många skoldistrikt cj uppmärksammat betydelsen av att skolledaren frigöres från enkla rutin- göromål på expeditionen. Förhållandena är desamma beträffande de högre kommunala skolorna. Skolöverstyrelsen riktade 19531) en maning till skol- styrelserna att ge distriktsöverlärarna erforderlig biträdeshjälp. Översty- relsen anförde därvid bl. a. följande:

Tab. 20. Antal distrikt (II) med i kronor angivet bidrag Antal lä- ** amma--”5, %" ”dååååååååååååo , . _ 940.) &- & .:— v—1 N co =!- 9 0 o ningar gud E mä .— å n 4— .5 8 Eniiilill'llllä ., N __ ,. _ _ '=' "! v—1 _ %sfaå—Sg sååååååååååä 4555 :: En: v—1 3 om a— :d högsts 3 3 — _ — _. -— — — _ — — —— — — — 1'0—19 355 300 6 38 7 4 — -— — —— — —— — -— —— — ' 20—29 240 139 5 28 30 14 7 6 7 1 3 — — — —— — 30—39 93 23 4 5 12 6 11 16 6 4 5 1 —— — -— — * 440—49 47 3 3 —— 4 —— 1 6 9 4 16 1 _ — — — lägst 50 65 — — 1 —- —— 1 2 5 1 30 12 6 4 2 1 Summa 803 468 18 72 53 24 20 | 30 | 27 10 | 54 14 | 6 | 4 2 1

1) Aktuellt från skolöverstyrelsen 1953: 16—17.

För alla initierade torde det stå klart, att distriktsöverlärarnas arbetsuppgifter äro mycket betydelsefulla och tidskrävande. Särskilt i större skoldistrikt med många skolenheter blir den kommunale skolledarens arbetsbörda tyngande. Vissa skoldistrikt har också insett nödvändigheten av att genom biträdeshjälp åt över— läraren lätta dennes arbetsbörda och sålunda bereda honom möjlighet att ägna mera tid åt sådana viktiga arbetsuppgifter, som kräva större pedagogisk och admi- nistrativ sakkunskap. Andra skoldistrikt ha däremot icke beaktat dessa synpunk- ter utan låta överlåraren själv utföra även enklare kontorsgöromål, som lämpligen kunnat överflyttas på mindre kvalificerad personal.

Oavsett att överlärarens arbetsuppgifter naturligtvis måste begränsas, så att hans arbetsbörda icke blir alltför stor, vore det enligt överstyrelsens mening god ekonomi för varje skoldistrikt att ge distriktsöverläraren erforderlig biträdeshjälp, så att han får tillräcklig tid för de väsentliga arbetsuppgifterna, för skolplanering och utredningar av olika slag, för övervakande av skolans inre arbete och i övrigt för ledningen av distriktets skolväsen.

Denna rekommendation kan ha medfört någon förbättring i arbetsförhål- landena för distriktsöverlärarna, men att ännu mycket återstår att göra framgår med all tydlighet av den här ovan redovisade undersökningen.

Vid statliga läroverk utgår enligt Kungl. brev av den 5 juni 19.53 anslag till skrivhjälp enligt följande normer:

Realskolor: Fast belopp Rörligt belopp Med högst 200 elever 200 6 kr. per elev >> 201—500 » 1.400 14 >> » » över 200 » över 500 » 5.600 9 >> » » » 500 Gymnasier: Samtliga 1.800 20 >> >> >> Tab. 21 . Anslag till Kommun &?va Antal elever kameralt ar- . _ i folkskolan bete och kon- ningar torsambete Algutsboda ...... 17 370 3.780 Fjärås ............ 17 373 3.822 Kungsbacka ...... 15 392 4.088 Ekerö ............ 18 454 4.954 Munkedal ...... 25 543 5.987 Gustavsberg ...... 25 620 6.680 Skara ............ 24 630 6.770 Hammerdal ...... 37 718 7.562 Arjeplog ......... 40 791 8.219 Botkyrka ......... 39 931 9.479 Enköping ......... 49 1.280 12.620 Mora ............... 66 1.493 145347 Sollentuna ...... 90 2.276 21.584 Skellefteå stad 1113 2.690 25.310 Halmstad ...... 140 3.838 35.642 Borås ............... 221 6.084 55.856

Om de normer som sålunda fastställts för realskolorna gällt även för folkskoleväsendet, skulle bidrag till kameral hjälp och kontorsarbete utgått till kommuner av olika storlek enligt exemplen i tabell 21.

Vid en jämförelse mellan vad som enligt ovanstående tabell skulle ut- gått till kameral hjälp på folkskolexpeditionerna, om gällande normer för läroverken följts, och vad som enligt tabellen s. 169 nu utgår, framgår föl- jande. I de mindre distrikten, med upp till 19 avdelningar, är nu utgående anslag — i det fåtal fall sådant finnes _ ojämförligt mycket lägre. I intet I'all överstiger anslaget nu 1.500 kronor. I följande storle'k-sgrupp (20—29 avd.) utgår i 3 fall av 240 anslag som kan mäta sig med de till realskolorna utgående. I de följande grupperna är emellertid detta fallet i stigande ut- sträckning, allteftersom distriktens storlek ökas. I de största distrikten är det regel, att utgående anslag för detta ändamål är lika stora eller större än de för läroverken föreskrivna.

Utredningen anser, att biträdeshjälp på skolexpeditionerna för närva- rande icke ställes till förfogande i tillfredsställande utsträckning. I alltför stor omfattning utnyttjas skolledare för dylikt arbete. Det är otvivelaktigt slöseri med statens och kommunens medel, när förhållandevis dyr arbets— kraft måste användas för att utföra rena rutingöromål på skolexpeditionen, såsom maskinskrivning, förande av elevförteckningar, uthyrning av lokaler, siffergranskning av räkningar o. s. v., vilka bör utföras av billigare och för ändamålet utbildad arbetskraft, så att skolledaren till gagn för skolan kan frigöras för viktigare uppgifter. Blir så inte fallet förfelas lätt en del av syftet med en bättre utbyggd skolledarorganisation. Utredningen vill sär- skilt betona, att mera tid är nödvändig för den egentliga pedagogiska led— ningen.

Som ovan angivits fann redan 1950 års lärarutredning, att det icke vore orimlig-t, om staten som villkor för erhållande av statsbidrag till överlärare ställde krav på att erforderligt kommunalt bidrag beviljades åt biträdes- hjälp på skolexpeditionen. Med hänsyn till de betydande statsbidrag som är avsedda att utgå till skolledartjänsterna, anser även skolstyrelseutred- ningen, att viss garanti borde skapas för att dessa tjänster utnyttjas på bästa sätt. Utredningen har övervägt, vilka åtgärder som härvidlag kunde vara de lämpliga. Utan tvivel finns starka skäl för sådana bestämmelser, som lärarutredningen ifrågasatte, men utredningen anser det tillsvidare vara tillfyllest, om en viss tillsyn över dessa förhållanden sker. Denna bör lämp- ligen åligga mellaninstanserna, som skall hålla sig väl underrättade om hur kommunerna ordnar med kontorshjälp på skolexpeditionerna. Skulle bris- ter härvidlag förekomma, bör mellaninstansen på lämpligt sätt ingripa och försöka åstadkomma rättelse.

l72 Genomförandet av förslagen om den fackliga ledningens organisation

Såsom i det föregående framhållits, är den organisation av skolväsendets fackliga ledning, varom utredningen framlagt förslag, avsedd att tillämpas såväl sedan enhetsskolesystemet genomförts som under den innevarande försöks— och övergångsperioden.

När det gäller att bedöma vilka förändringar i den nuvarande skolledar- organisationen som skall vidtagas, omedelbart eller på längre sikt, är sär- skilt två omständigheter av betydelse, nämligen för det första tillämpning— en av förslaget om de nya, för flera skolformer gemensamma skolstyrel— serna och för det andra införandet av försöksverksamhet med enhetsskola eller av enhetsskola i kommunerna.

Utredningen förutsätter, att förslaget om nya skolstyrelser förverkligas på det sätt utredningen angett. I anslutning till att den nya skolstyrelse— lagen träder i kraft den 1 juli 1957, bör i varje kommun inrättas skolchefs- tjänster, (1. v. s. skolledartjänster, vars innehavare skall ha till uppgift att närmast under skolstyrelsen ansvara för ledningen av kommunens hela skolväsen. Utredningen föreslår att detta sker enligt följande.

1. Kommuner, där endast folkskola och eventuellt en mindre yrkesskola finns. Där distriktsöverlärartjänst ännu ej inrättats, skall rektorstjänster, om Kungl. Maj:t ej medger befrielse, inrättas vid den obligatoriska skolan och innehavarna av dessa bli skolchefer. I de kommuner, där distriktsöverlärartjänst finns, men skolväsendet en- dast omfattar den obligatoriska skolan och möjligen en mindre yrkesskola, skall distriktsöverlärartjänsten ändras till rektorstjänst och innehavaren av denna automatiskt förordnas som rektor samt tillika vara skolchef. Är rektorat vid yrkesskola deltidssyssla, bör ledaren av denna skola er- hålla titeln studierektor och underställas skolchefen.

2. Kommuner med obligatorisk skola, högre statliga eller kommunala skolor och yrkesskolor. Poängtal upp till 130. Befattningar som förste rektor — c:a 200 enligt utredningens beräkningar —— inrättas och tillsättes med en av skolledarna vid de skolor, som lyder under skolstyrelsen.

3. Kommuner vars poängtal uppgår till 150 eller mera. Hit hör samtliga städer med kommunal folkskolinspektör (eller motsva- rande) jämte ett 20—tal andra kommuner. De kommunala inspektörstjänster (eller motsvarande) som tillsatts före den 1 juli 1955 omändras till skol— direktörstjänster och tjänsteinnehavarna förordnas som skoldirektörer. I de övriga kommunerna inrättas skoldirektörstjänster, vilka skall tillsättas efter vederbörligt kungörelseförfarande.

4. Kommuner som under 2 ovan men med ett poängtal mellan 131 och 150.

Om förhållandena kan anses motivera inrättandet av skoldirektörstjänst i stället för förste rektorsbefattning, skall Kungl. Maj:t kunna medge att sådan tjänst inrättas från och med den 1 juli 1957.

Förslagen rörande den pedagogiska ledningen av skolenheterna inom den obligatoriska skolan bör genomföras så, att de nuvarande befattningarna som »annan överlärare» omedelbart göres om till fasta, reglerade tjänster. Hinder bör icke möta mot att skolstyrelse utan ledigkungörande förordnar överlärare som innehavare av dessa tjänster.

De normer utredningen föreslagit för bestämmandet av antalet här ifrå- gavarande tjänster medför i några fall, att antalet blir lägre än antalet nu- varande >:-annan överlärare». På grund av det växande barnantalet och ge- nom införande av enhetsskola eller inbyggd realskola_ torde emellertid des- sa kommuners skolväsen ganska snart nå det poängtal, som erfordras för det antal tjänster, som motsvarar antalet nu anställda befattningshavare. Undantag härifrån utgör möjligen Borås, som nu har 6 överlärare men en- ligt det föreslagna heräkningssättet endast skulle vara berättigat till 4 tjänster, och Halmstad, som har 5 överlärare men endast skulle vara be— rättigat till 2 tjänster. I båda kommunerna finns emellertid befattningsha- vare, vilka endast har ett fåtal år kvar till pensionsåldern, varför skäl en- ligt utredningens mening icke föreligger att göra undantag från förslaget att samtliga nuvarande befattningshavare flyttas över på omreglerade tjänster. Vid närmast uppkommande vakanser bör dock tjänsternas antal även i dessa fall rättas efter skolväsendets omfattning enligt det av utred- ningen föreslagna heräkningssättet.

De av utredningen föreslagna grunderna för inrättandet av rektorstjäns- ter inom den obligatoriska skolan bör omedelbart vinna full tillämpning, och ett 40-tal tjänster som en följd härav snarast möjligt nyinrättas och tillsättas.

Även förslaget att tillsynslärare i regel skall finnas vid varje skolanlägg— ning med två eller flera läraravdelningar bör omedelbart förverkligas.

Enhetsskolans införande, vilket torde komma att ske successivt, kommer att medföra vissa förändringar i avseende på den pedagogiska ledningen. Sålunda blir inrättandet av studierektorsbefattningar omedelbart aktuellt, när enhetsskola införes eller försök med sådan igångsättes. Också i andra avseenden kan enhetsskoleorganisationen påverka skolledningens utform- ning. Hur detta kan och torde komma att ske synes bäst anges med några exempel. Utredningen har valt ut ett antal kommuner, vars skolväsen är typiskt för kommuner av olika storlek och struktur, samt prövat hur skol- ledarorganisationen i varje särskilt fall skulle te sig vid en tillämpning av utredningens förslag, sedan enhetsskola införts. I det följande redovisas 13 av dessa fall. (Kommunernas namn har icke utsatts, då det ej ankom- mer på utredningen att framlägga förslag rörande enskild kommun).

174 EXEMPEL A (3.500 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 17 avd., 9 skolanl. Skolledarorganisation: 1 dövl.1 Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 17 avd. Högstadium: 5 avd., förlagda till annan kommun. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 3 tsl.1

EXEMPEL B (3.900 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola; sjuårig, 18 avd., 5 skolanl. Skolledarorganisation: 1 dövl., 5 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 16 avd. Högstadium: 12 avd., därav 5 från annan kommun. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor, 4 tsl.

EXEMPEL C (3.500 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 15 avd., 1 skolanl. Samrealskola: 9 avd. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 14 avd. Högstadium: 15 avd., därav 10 från andra kommuner. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor, 1 tsl. (övergångsvis kommer i denna kommun att finnas ] förste rektor och 1 rektor.)

EXEMPEL D (5.600 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 37 avd., 15 skolanl. Skolledarorganisation: 1 dövl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 36 avd. Högstadium: 12 avd.

1 Dövl : distriktsöverlärare; tsl : tillsynslärare.

Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor, 5 tsl.

EXEMPEL E (4.800 INV.)

, Nuvarande skolorganisation:

Folkskola: sjuårig, 25 avd., 8 skolanl. Yrkesskola: 3 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor vid yrkesskolan, deltid. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 24 avd. Högstadium: 8 avd.

Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef), 1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan, 3 tsl.

EXEMPEL F (7.600 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: åttaårig, 39 avd., 6 skolanl. Yrkesskola: 12 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor vid yrkesskolan, deltid, 5 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 33 avd. Högstadium: 14 avd., varav 3 från annan kommun.

Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 rektor (skolchef),

1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan, 5 tsl.

EXEMPEL G (5.600 INV.).

' Nuvarande skolorganisation:

Folkskola: sjuårig, 40 avd., 9 skolanl. Realskola: 4 avd. Yrkesskola: 7 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 2 rektorer, varav en vid yrkesskolan, del-

tid, 8 tsl. * Framtida skolorganisation: * Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 42 avd. Högstadium: 14 avd.

Yrkesskola.

Skolledarorganisation: 1 förste rektor (skolchef), 1 rektor, 1 studierektor vid yrkesskolan, 6 tsl.

EXEMPEL H (12.600 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 66 avd., 16 skolanl. Realskola: 8 avd. Skolledarorganisation: 1 dövl., 1 rektor, 14 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 66 avd. Högstadium: 22 avd. Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor (skolchef), 1 rektor, 1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan, 12 tsl.

EXEMPEL I (8.500 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 24 avd., 2 skolanl. Högre allmänt läroverk: 30 avd. Flickskola: 7 avd. Yrkesskola: 13 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 3 rektorer, varav en vid yrkesskolan, del- tid. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 30 avd. Högstadium: 12 avd. Gymnasium (18 avd.)+flickskola (3 avd.)+högstadiets g-linje (6 avd.). Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor, 1 rektor, 1 studierektor vid enhetsskolan, 1 studierektor vid yrkesskolan.

EXEMPEL J (11.400 INV.). Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 49 avd., 4 skolanl. Statlig realskola: 18 avd.

Kommunalt gymnasium: 6 avd. Yrkesskola: 4 heldagskurser, 91 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 2 rektorer, varav en vid yrkesskolan, hel- tid, 1 tsl. Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 45 avd. l Högstadium: 18 avd. Gymnasium (9 avd.)+högstadiets g-linje (3 avd.). Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor, 1 rektor, 1 rektor vid yrkesskolan, 1 studierektor vid enhetsskolan, 4 tsl.

EXEMPEL K (20.000 INV.).

Nuvarande skolorganisation : Folkskola: åttaårig, 90 avd., 5 skolanl. Realskola: 6 avd. Yrkesskola: 4 heldagskurser, 6 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 dövl., 2 rektorer, varav en vid yrkesskolan, del- tid, 5 tsl.

Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg— och mellanstadium: 80 avd. Högstadium: 27 avd.

Yrkesskola. Skolledarorganisation: 1 förste rektor (ev. skoldirektör), 2 rektorer, 1 rektor vid yrkesskolan, 2 studierektorer vid enhetsskolan, 5 tsl.

EXEMPEL L (36.500 INV.).

Nuvarande skolorganisation:

Folkskola: åttaårig, 146 avd., 6 skolanl. Högre allmänt läroverk: 40 avd. Flickskola: 16 avd. Yrkesskola: 7 heldagskurser, 64 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 kommunal folkskolinspektör, 5 »annan överlärare», ] tsl., 3 rektorer, varav en vid yrkesskolan, heltid.

Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 116 avd. Högstadium: 54 avd. Gymnasium (18 avd.)+flickskola (6 avd.)+högstadiets g-linje (6 avd.). Yrkesskola. Skolledarorganisation : 1 skoldirektör, 3 rektorer, 3 studierektorer vid enhetsskolan, 1 rektor vid gymnasiet, 1 studierektor vid gymnasiet, 1 rektor vid yrkesskolan.

EXEMPEL M (60.800 INV.).

Nuvarande skolorganisation: Folkskola: sjuårig, 221 avd., 10 skolanl. Högre allmänt läroverk: 39 avd. Praktisk realskola: 16 avd. Flickskola: 24 avd. Yrkesskola: 14 heldagskurser, 180 kvällskurser. Skolledarorganisation: 1 kommunal folkskolinspektör, 6 »annan överlärare», 3 tsl., 4 rektorer, varav en vid yrkesskolan, heltid.

Framtida skolorganisation: Enhetsskola: Låg- och mellanstadium: 198 avd. Högstadium: 66 avd. Gymnasium (24 avd.)+högstadiets g-linje (7 avd.). Praktisk realskola: 16 avd. Flickskola: 12 avd. Yrkesskola. Skolledarorganisation : skoldirektör, rektorer, studierektorer vid enhetsskolan, rektor vid gymnasiet, rektor vid den praktiska realskolan, rektor vid flickskolan, rektor vid yrkesskolan, tsl.

wH—w—awp—

Såsom framgår av exemplen blir skolledarorganisationen mycket väx- lande i olika kommuner. I de minsta (exempel A), som blir utan högsta—

dium i sin enhetsskola, kommer den fackliga ledningen att bestå av rektor och eventuellt en eller flera tillsynslärare. Enligt utredningens bedömande kommer c:a 400 kommuner att få sin skolledning så ordnad. Exemplen B, C och D visar hur skolledningen kan gestalta sig i de kommuner, som får fullständig enhetsskola men är utan yrkesskola. Om yrkesskola tillkommer kan den fackliga ledningen organiseras som i exemplen E och F. Blir an- talet avdelningar i enhetsskolan större, som i exempel G, kan det befinnas lämpligt att ersätta studierektorn med en rektor. I än större kommuner kan utom skolchefen såväl rektor som studierektor vara behövliga vid enhets- skolan (exempel H). Exemplen I och J anger skolledarorganisationen i kommuner, som — ehuru tämligen små — på grund av sitt centrala läge redan nu är förläggningsplats för gymnasium och som med säkerhet kom- mer att förbli det även i framtiden.

För de mindre yrkesskolorna har utredningen tänkt sig studierektorer som skolledare. I exemplen J och K har yrkesskolorna en sådan omfattning, att rektor torde bli behövlig. Rörande utformningen av yrkesskolornas skol- ledarorganisation har emellertid utredningen ej framlagt nägra egentliga förslag utan förutsätter att en särskild utredning av hithörande spörsmål kommer till stånd (se s. 60).

Exemplen L och M representerar de största kommunerna. I dessa blir skolväsendet även efter enhetsskolans genomförande differentierat och an- talet skolledare ganska stort.

I åtskilliga kommuner, där två eller flera skolledare för närvarande finns (exemplen C, G och H), kommer under övergångstiden att erfordras förste rektorsbefattningar, vilka bör bortfalla, sedan enhetsskola införts. Detta gäller främst de mindre kommuner, där det finns realskolor. Här kommer skolväsendet ofta icke att få större omfattning än att skolledarorganisatio- nen kan bestå av rektor jämte studierektor. Utredningen förutsätter emel- lertid att vid den omprövning som sålunda måste ske, när enhetsskolan aktualiseras, hänsyn tages till i kommunen anställda skolledare, så att ingen kommer att behöva vidkännas löneminskning — även om hans ställ- ning skulle förändras till studierektor — under den tid, som kan återstå till pensionsåldern eller till dess att annan tjänst erhålles.

Skolledarorganisationens utformning i varje enskilt fall blir givetvis av stor betydelse för skolväsendets gestaltning och utveckling. Det system som utredningen föreslagit torde möjliggöra en smidig anpassning efter de myc- ket skiftande förhållandena på olika platser. För att i varje fall få fram den lämpligaste avvägningen föreslår utredningen, att skolledarorganisationen i varje kommun skall underställas mellaninstansen för prövning och god— kännande. Detta bör lämpligen ske genom att organisationsplanen för kom- munens skolväsen också skall innehålla uppgifter om hur den fackliga led— ningen skall vara organiserad.

AVDELNING II

Skolväsendets regionala ledning

Kap. 7. Nuvarande förhållanden

Högre skolor och yrkesskolor

De allmänna läroverken, de högre tekniska läroverken, de högre kommu- nala skolorna, handelsgymnasierna samt de kommunala yrkesskolorna är icke föremål för regional ledning i egentlig mening. Vissa begränsade upp- gifter beträffande dessa skolformer åligger dock regionala organ, främst länsstyrelserna, vilka för samtliga skolformer utom handelsgymnasierna utanordnar statsmedel och i fråga om de kommunala skolformerna även är första instans vid besvär på kommunala grunder över den lokala skolmyn- dighetens beslut. För de högre kommunala skolornas del är dock i vissa fall domkapitlen besvärsinstans i sådana mål.

_ Över de allmänna läroverken i varje stift är biskopen eforus och har i denna egenskap att öva uppsikt över läroverken och särskilt över det sätt, på vilket kristendomsundervisningen handhaves. Eforus har vidare att på förslag av rektor bestämma tid för termins början och slut och tid för års- avslutning med vissa klassavdelningar. Eforus skall också utse vittnen för studentexamen och i mån av tid närvara vid årsavslutningar. För läroverk i andra städer än stiftsstaden förordnar eforus inspektor och äger genom denne som sin ställföreträdare utöva de åligganden och befogenheter, som tillkommer eforus. I Stockholm finns en särskild eforalstyrelse.

De uppgifter som här angivits är inte av den art, att man om de myndig- heter som fullgör dem kan säga, att de utövar regional ledning av de ifråga- varande skolformerna. Såväl den administrativa som den pedagogiska led- ningen av dessa utövas i huvudsak genom direkt kontakt mellan de cen- trala statsmyndigheterna på skolans område, skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning, och de lokala skolledningarna.

Folkskoleväsendet

På folkskolans område är förhållandena annorlunda. Väsentliga uppgif- ter handhaves här av regionalt verksamma myndigheter.

Domkapitlen

Domkapitlen har sedan folkskolans tillkomst utövat och utövar alltjämt över den lokala skolstyrelsen den närmaste ledningen av folkskolan. Dom-

kapitlen består av biskopen som ordförande, två präster och tre lekmän, varjämte i universitetsstäderna tillkommer två av teologiska fakultetens professorer. För att domkapitlen skall äga tillgång till pedagogisk sakkun- skap skall en av de tre lekmannaledamöterna vara en av Kungl. Maj:t efter förslag av domkapitlet förordnad person, som äger särskild sakkunskap på l'olkundervisningens område (lagen om domkapitel 2 5 1 mom.). I domkapit- len är den juridiska och administrativa erfarenheten företrädd av stiftssek— reteraren, stiftsnotarier och amanuenser. Dessa eller den skolsakkunnige le- damoten föredrager skolärendena i domkapitlen. Vid handläggningen av be- svärsmål har stiftssekreteraren säte och stämma i kapitlet. Den egentliga beredningen av skolärendena ombesörjes dock av de lokala skolstyrelserna och folkskolinspektörerna, vilka senare så gott som undantagslöst avger yttranden i ärenden av detta slag och därigenom i regel bestämmer ären- _ denas utgång.1

Besvär över domkapitlens beslut prövas av Kungl. Maj:t. Domkapitlens skoluppgifter. I 13 5 lagen om domkapitel finns en allmän bestämmelse om domkapitels åligganden. Beträffande befattningen med undervisningsväsendet hänvisas i denna paragrafs 3 mom. till vad därom är särskilt stadgat. Det grundläggande stadgandet återfinnes i kap. 24 5 3 kyrkolagen av år 1686, vilket ålägger biskoparna att ha uppsikt över gymi nasier och skolor. Denna uppsikt är, vad beträffar läroverken, enligt praxis numera inskränkt till de med eforatet förknippade åligganden, för vilka nyss redogjorts. I fråga om högre kommunala skolor och yrkesskolor utövas den inte. I 5 65 Fst har emellertid intagits en parallellbestämmelse till kyrkolagens nyssnämnda stadgande, enligt vilken det åligger biskop och domkapitel i varje stift att ha »en sorgfällig uppsikt över anstal- terna för folkundervisningen samt vaka över deras ledning och utveckling till uppfyllande av deras viktiga bestämmelse». I kraft av dessa stadganden åligger det således ännu domkapitlen att utöva den lokala statliga effekti— vitetskontrollen och allmänna uppsikten över folkskoleväsendet. I prakti- ken är dock verksamheten inskränkt till fullgörandet av ett antal, främst i Fst men också i andra författningar, preciserade uppgifter.

De viktigaste folkskolärenden med vilka domkapitlen tar befattning är följande:

Organisationsplaner.

1. Dk prövar och godkänner förslag till organisationsplan. Förutsätter förslaget inackordering eller Skolskjutsar och kan Dk och skoldistrikt ej ena-s, eller om Dk ej anser sig kunna godtaga av folkskolinspektören gjort yrkande, skall Dk med eget yttrande över— lämna förslaget till SÖ för prövning och godkännande. Dk skall tillse,

1 Jfr SOU 1948:28 s. 26 och 111.

att organisationsplanen och ordningsstadgan för distriktet står i över- ensstämmelse med folkskolestadgan och i övrigt gällande författningar rörande folkundervisningen. Fst & 10:3 samt 5 69, Fortsskst 5 8:3.

2. Dk yttrar sig till Sö över förslag till väsentliga avvikelser från nor- malundervisningsplanen för fortsättningsskolan. Fortsskst & 21.

Tim- och kursplaner för folkskolans högre avdelning m. m.

3. Dk skall avgiva utlåtande till Sö över förslag till tim- och kursplaner för folkskolans högre avdelning och för sådana klasser av den obligato— riska folkskolan, vilka icke omfattas av de av Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplanerna. Fst % 10 b.

Återbesättande och tillsättning av ordinarie lärartjänst.

4. Då ordinarie lärartjänst blir ledig, skall behovet av tjänsten omprö- vas. Är därvid skolstyrelsen och inspektören ej ense, skall — om ändring av organisationsplanen erfordras _— ärendet underställas Dk och i annat fall Sö för avgörande. Fst & 19: 1 a och b.

5. Vid oenighet mellan skolstyrelse och inspektör angående förslag till ordinarie lärartjänst skall Dk upprätta slutligt förslag till tjänsten. Fst & 19: 6.

Förflyttning av ordinarie lärare. a) Inom distriktet.

6. Skolstyrelses beslut om förflyttning inom landsbygdsdistrikt av ordinarie lärare skall underställas Dk:s prövning och fastställelse.

Finner inspektören mot styrelsens mening att ordinarie lärare bör flyttas inom distriktet, må frågan av honom underställas Dk:s avgö- rande.

Om Dk och inspektören är av olika mening angående förflyttning som här avses, skall ärendet av Dk underställas SÖ:s prövning. Fst 5 23:2.

b) Till annat distrikt.

7. Vid oenighet mellan inspektör och skolstyrelse rörande förflyttning av lärare till annat skoldistrikt skall ärendet — om ändring av organi- sationsplanen erfordras — underställas Dk. I annat fall underställes ärendet Sö. Tilläggsbest. till Auf 4 5 1 mom.

Förening av tjänster. 8. Dk prövar förslag om lärartjänsts förening med prästerlig tjänst. Fst & 26. '

Kantorerna. 9. Dk skall med vissa undantag fastställa kyrkorådets förslag till dist— riktsindelning, tjänstetyp och instruktion f-ör kantorstjänst. Förslag till

....

13.

14.

15.

16. 10. 11.

instruktion upprättas av kyrkorådet. som, innan förslaget insändes till Dk, inhämtar yttrande av skolstyrelsen och inspektören. Kyrkomus-ikerst 5 och 7 55.

Dk kan i vissa fall medgiva, att lärartjänst avskiljes ur kantorstjänst. KK 1952: 484.

Dk skall bestämma resekostnadsersättning och traktamente ät kan- tor och vikarierande kantor samt ersättning för flyttningskostnader. Tilläggsbest. till Arf 7 5 2 mom., 7 a 5 och 10 5.

Kantorstjänst må ej ledigförklaras utan Dk:s medgivande. Kyrko- musikerst 37 5 3 mom.

Dk kan i vissa fall föreskriva var lärjunge skall fullgöra sin skolgång. Om det befinnes ändamålsenligt att lärjunge hänvisas till skola i

annat skoldistrikt än det han tillhör, bör överenskommelse mellan distrikten träffas om att sådan hänvisning skall ske. Kan överenskom- melse ej träffas, äger Dk föreskriva, att barn från ett distrikt skall gå i skola i ett annat. Dk må också fastställa ifrågakommande ersätt- ningar.

Är det vid oenighet mellan distrikten fråga om samtliga barn på folk- eller småskolestadiet, skall Dk med eget yttrande underställa Kungl. Maj:t ärendet för avgörande. Fst 5 6: 3 och Fortsskst & 1: 3.

Skolbarnens konfirmationsundervisning. Om skolstyrelsen, kyrkoherden och inspektören icke kan enas om lärjunges ledighet från skolan för deltagande i konfirmationsunder- visning, skall Dk avgöra frågan. KK 1941: 693.

Skollokaler.

Om skolstyrelse vägrat upplåta med statsbidrag uppförd skollokal för annat än undervisningsändamål, skall skolstyrelsen, om den som begärt upplåtelsen fordrar det, hänskjuta ärendet till Dk för avgörande. KK 1945:882 8 5.

Skolhemmen.

Dk skall till Sö avgiva utlåtande vid tillsättning av skolhemsförestån- darinna. KS den 8/6 1928 (nr 291) ang. statsunderstödda skolhem ?; 11: 3.

Intagningsnämnd.

Efter förslag av vederbörande folkskolinspektör utser domkapitlet två ledamöter av en för varje läroverk tillsatt intagningsnämnd. Lvst % 29: 9.

Domkapitlen i Luleå och Härnösand har härutöver att fullgöra vissa upp— gifter rörande nomadundervisningen, vilka behandlas särskilt i kap. 15.

Slutligen fyller domkapitlen den viktiga funktionen att i regel som första instans pröva besvärsmål rörande folkskoleväsendet, såväl när det gäller besvär över skolstyrelsebéslut, som fattats på grund av kommunallagarnas allmänna bestämmelser, kommunalbesvär, som i fråga om besvär över be- slut, fattade på grund av bestämmelse i specialförfattning, s. k. självför— valtningsbesvär.

De viktigaste av de fall, där särskilt föreskrivits att klagan sker hos dom- kapitel, gäller beslut om förordnande av kommunal folkskolinspektör, distriktsöverlärare eller annan överlärare (Fst 5 8 e), förslag, val eller be- slut om tillsättning av folkskollärare (Fst & 22) och beslut om disciplinär åt- gärd mot lärare (Fst & 323). Om besvär, se vidare 5. 265 ff.

Folkskolinspektionen

Folkskolinspektionen är skolöverstyrelsens lnkalorgan och utövar numera realiter den direkta statsuppsikten och kontrollen över folkskoleväsendet såväl i pedagogiskt som administrativt hänseende. överstyrelsen skall sam- manhålla, leda och stödja inspektörerna i deras arbete. Inspektörerna ut- övar formellt sett inte myndighetsfunktioner i egentlig mening. I den mån rätten att slutligt besluta i fråga som rör skoldistriktet ej tillkommer den lokala skolstyrelsen utan överordnad myndighet, är det principiellt dom- kapitlet — i vissa fall länsstyrelsen — eller skolöverstyrelsen, som skall fatta beslutet och ej inspektören.

Jämlikt Kungl. brev den 29 september 1950 är riket sedan den 1 januari 1951 indelat i 51 folkskolinspektionsområden. Inom varje område har en folkskolinspektör att öva tillsyn över och främja folkskoleväsendet. Om- rådesindelningen är i det väsentliga oförändrad sedan 1920, då antalet om- råden och inspektörer fastställdes till 52. De sex landstingsfria städernas folkskoleväsen är icke underkastat statlig pedagogisk inspektion men sorterar i administrativt och ekonomiskt avseende under statens inspek- törer. För nomadundervisningen finns en särskild nomadskolinspektör, vars uppgifter och ställning behandlas i kap. 15.

På den som bilaga 15 intagna kartan har inspektionsområdesgränserna och inspektörens stationeringsort angivits. Bilaga 9 belyser siffermässigt områdenas storlek ur skilda synpunkter.

Folkskolinspektionen är i betraktande av sin betydelse en organisation av ringa omfattning och med blygsamma resurser till sitt förfogande. Folk- skolinspektörerna och nomadskolinspektören är pedagogiskt utbildade tjänstemän i lönegrad Ca 34. Vid deras sida har icke ställts någon fast admi- nistrativ personal eller kontorspersonal. Budgetåret 1954/55 stod 335 500 kronor till disposition som ersättning åt inspektörerna för utbetalda arvo-

den till biträdeshjälp. Det innebär att arbetskraft till en kostnad av i genom- snitt 6.578 kronor kunde ställas till varje inspektörs förfogande.

Enligt gällande bestämmelser i Kungl. brev den 14 juni 1946 skall folk— skolinspektör själv tillhandahålla tjänstelokal med värme, belysning och städning, möbler och annan erforderlig rumsinredning samt telefon. Härför erhåller inspektören ersättning av statsmedel. Direkt av statsmedel bestri- l des kostnaderna för expenser i övrigt, såsom kontorsmateriel m. m.

Hyresersättningen (ersättning för tillhandahållande av tjänstelokal med värme) bestämmes av länsstyrelsen med hänsyn tagen till den allmänna hyresnivån på orten. Hyresersättning utgår för ett rum jämte tillhörande biutrymmen och med högst vissa särskilt angivna belopp, varierande allt- efter ortens invånarantal och belägenhet mellan 770 kronor i stad med Över 100000 invånare och 440 kronor i ort belägen utanför tättbebyggt sam- hälle. Föreligger särskilda skäl, får dock länsstyrelsen dels efter skolöver- styrelsens hörande medgiva, att hyresersättning må utgå för mer än ett rum med biutrymmen, dels ock bestämma hyresersättningen till högre belopp än de nyss angivna.

Ersättning för tillhandahållande av möbler och annan rumsinredning i tjänstelokal utgår med 125 kronor per år.

Beträffande telefon gäller, att inspektören skall ha telefonförbindelse anordnad till tjänstelokalen eller i omedelbar anslutning till denna. Ersätt- ning för'kostnader i detta hänseende utgår, där någon av abonnemangs- taxorna I och II tillämpas, med belopp, motsvarande skillnaden mellan den abonnemangsavgift för en- telefonapparat, som påförts inspektören, och abonnemangsavgiften för en dylik apparat med lägsta samtalsfrekvens på den ort, där inspektören är abonnent, samt, där abonnemangstaxa III till- lämpas, med det belopp, varmed den inspektören påförda abonnemangsav— giften för en telefonapparat överstiger den abonnemangsavgift för en dylik apparat med lägsta samtalsfrekvens, som skulle ha påförts inspektören, därest någon av abonnemangstaxorna I och II varit för honom tillämplig. Erfordras enligt skolöverstyrelsens beprövande för bostad och tjänstelokal två av varandra oberoende telefonapparater, ersättes hela kostnaden för tjänstetelefonen.

Den totala kostnaden för folkskolinspektionen belöpte sig budgetåret 1954/55 till 2 170 600 kronor, därav till löner 1 724000 kronor (335500 kronor till biträdeshjälp åt folkskolinspektörerna och 4500 kronor till nomadskolinspektören) och 446 600 kroonor till omkostnader.

Som jämförelse kan angivas kostnaderna samma budgetår för några and- ra regionalt verksamma myndigheter.

1. Enbart för domkapitlens och stiftsnämndernas kanslipersonal alltså helt bortsett från prästerlig och skoglig personal, har avlö- ningsstaten fastställts till ............................ 1 456 300 kronor

2. Länsbostadsnämnderna: Avlöningsstat .................................... 2 690 000 kronor Omkostnadsstat ............................ 662 000 kronor 3. Länsarkitektorganisationen: Avlöningsstat ................................ 3 367 000 kronor Omkostnadsstat ............................ 450 000 kronor 4. Lantbruksnämnderna: Avlöningsstat .................................... 9 339 000 kronor Omkostnadsstat ............................ 2 357 000 kronor

I avlöningsstaten för lantbruksnämnderna ingår icke ersättningar åt ortsombuden.

Folkskolinspektionens arbetsuppgifter är talrika och utomordentligt mångskiftande. Utredningen har för att skaffa sig en uppfattning om in- spektörernas arbetsförhållanden ansett sig böra undersöka deras arbets- uppgifter och vid en genomgång funnit, att ett 100-tal olika åligganden enligt skilda bestämmelser skall fullgöras av inspektörerna.

De grundläggande bestämmelserna om inspektörernas verksamhet finns i den 1914 utfärdade, ännu gällande instruktionen för folkskolinspektö— rerna.1 Av denna framgår, att folkskolinspektionen är tänkt som ett kon— trollerande och rådgivande organ och icke som en beslutande myndighet. Detta har likväl icke hindrat, att inspektörerna successivt också tillagts en faktisk beslutanderätt i åtskilliga frågor, vilket framgår av den följande sammanställningen av deras uppgifter. Emellertid gäller med något enstaka undantag, som ovan framhållits, att vid oenighet mellan den lokala skol- styrelsen och inspektören i någon fråga, denna skall hänskjutas till annan myndighet för avgörande. Härigenom upprätthålles i varje fall till formen i det väsentliga inspektionens ursprungliga karaktär. Utan undantag synes den regeln iakttagas, att inspektör icke äger delegera någon av sina arbets- uppgifter på biträdande personal, vilket gör organisationen onödigt tung- arbetad. .

Om inspektörens allmänt inspekterande verksamhet föreskrives i instruk- tionen (5 1) inledningsvis följande:

Folkskolinspektör åligger att i enlighet med denna instruktion och i övrigt gäl- lande- föreskrifter, under inseende av [folkjskolöverstyrelsem inom det honom an- visade inspektionsområdet hava tillsyn över folkskoleväsendet samt främja dess utveckling. För sådant ändamål har han att förskaffa sig noggrann kännedom om skolväsendets tillstånd och behov, övervaka, att gällande författningar efterlevas, befordra åtgärder för skolväsendets ändamålsenliga anordning inom de särskilda skoldistrikten samt genom upplysningar och råd understödja det vid skolorna be- drivna arbetet.

Tillsynen, som främst skall utövas genom besök i skoldistrikten, omfat- tar förutom folk- och småskolor även fortsättningsskolor, högre folkskolor

(efter skolöverstyrelsens bestämmande), vissa enskilda skolor,skolhem samt skolverksamheten vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Detaljerade före- skrifter om hur inspektionsverksamheten skall bedrivas har lämnats i skil- tla avseenden.

Enligt instruktionen skall inspektören också fullgöra vissa »administra- tiva åligganden». Han har således att, om skäl till anmärkning beträffande skolväsendet föreligger, tillställa skolstyrelsen skriftligt meddelande i äm— net eller hos domkapitel eller skolöverstyrelsen påkalla erforderliga åtgär- der, att till myndigheter av olika slag lämna de upplysningar och avgiva de yttranden som erfordras, att gå kommunala skolmyndigheter, lärare och målsmän tillhanda med upplysningar i frågor, som faller inom hans verk- samhetsområde, att granska statsbidragsansökningar och skolstatistiska upp- gifter samt att, då nytt skolhus skall uppföras, yttra sig över skoltomts läge och granska ritningar till skolbyggnader. Instruktionen ålägger vidare in- spektören att halvårsvis till skolöverstyrelsen avgiva rapport över företagna inspektionsresor samt att årligen till överstyrelsen och domkapitlet avlämna berättelse rörande skolväsendets tillstånd och utveckling.

De efterhand fattade besluten om folkskoleväsendets utbyggnad och för- bättring genom statsbidrag till allt flera pedagogiska och skolsociala ändamål har helt naturligt medfört nya uppgifter för folkskolinspektionen, vilka inte framgår av instruktionen. Alla åtgärder, som vidtagits och vidtages inom folkskoleväsendet, förutsätter emellertid praktiskt taget utan undan- tag inspektörernas medverkan på olika sätt som organisatörer och kontrol- lörer.

Den inspekterande verksamheten och den verksamhet som utövas genom vägledning och information till skolstyrelser, skolledare och lärare i pedago- giska och skolorganisatoriska spörsmål är folkskolinspektionens viktigaste. Innebörden av denna verksamhet kan och behöver inte i detalj angivas. Dess kvantitativa omfattning framgår delvis av en längre fram lämnad redogö- relse. För att man skall få en verkligt klar uppfattning om innebörden av inspektörernas administrativt betonade arbetsuppgifter skulle fordras en utförligare redogörelse än vad som här lämpligen kan lämnas. Utredningen har emellertid ansett det befogat att åtminstone genom en summarisk upp- räkning, ehuru även den blir ganska omfattande, ge en antydan om vilka olika uppgifter av detta slag inspektörerna sysslar med.

Utöver de åligganden inspektör skall fullgöra enligt instruktionen är föl- jande de viktigaste:

I. Skolorganisationen. Medverkan vid fastställandet av organisationsplan och ordningsstadga. 1. Insp. avgiver yttrande till Dk över förslag till organisationsplan. Försla-

get upprättas av skolstyrelsen, sedan kommunalfullmäktige beslutat i vissa frågor. Fst & 10:3.

2. Insp. upprättar i visst fall förslag till organisationsplan eller ändring däri och framställer yrkande i fråga om skolväsendets allmänna anord- , ning inom distriktet. Fst & 10 :4.

3. Insp. medgiver mindre avvikelser från de i organisationsplanen medde- lade bestämmelserna. Fst & 10:7.

4. Insp. avgiver yttrande över skolstyrelsens förslag till ordningsstadga för distriktet. Fst & 10:8. Medverkan vid bestämmandet av skolformer, antalet klassavdelningar och läraravdelningar i distrikten.

5. Insp. skall pröva och avgöra förslag till skolformer och till lärjungar- arnas fördelning i klasser och läraravdelningar. Kan styrelsen och in- spektören ej enas skall insp. med eget yttrande överlämna ärendet till SÖ för avgörande. Fst & 10 a:2.

6. Insp. kan medgiva skoldistrikt att för ett läsår eller del därav indraga skola eller läraravdelning, då barnantalet är ringa. KK 1947 :234, 4 5.

7. Ordinarie biträdande lärare får anställas endast vid folkskola med minst en ordinarie folkskollärartjänst och endast under förutsättning av att insp. vitsordar, att det kan ske utan men för folkskolan. Fst % 2:1.

8. Insp. skall bestämma, i vilka läraravdelningar småskollärare skall tjänst- göra i klass 3, sedan SÖ bestämt antalet sådana lärare. KK 1954:230, 2 5.

9. Insp. medgiver inrättandet av icke-ordinarie lärartjänst för ordnande av den undervisning, från vilken distriktsöverlärare befriats. Den insp., inom vars område tjänsten är placerad, beslutar angående tjänsten och bestämmer i visst fall stationeringsorten för läraren. I tjänstgöringsti— den får inräknas högst 3 veckotimmar som kompensation för tidskrä- vande resor. KK 1953:341, 2 5, 3 5 c och d. Medverkan vid inrättandet av hjälpklasser och hjälpundervisning. 10. Insp. kan medgiva bibehållandet under ett läsår av hjälpklassavdelning, oaktat barnantalet icke uppgår till 10, om det utgör minst 8. KK 1942: 629, 3 5. 1.1. Insp. medgiver inrättandet av särskild hjälpundervisning. KK 1942:629, 5 5 3) mom. Sö har utfärdat anvisningar för handläggningen av dylika ärenden.

II. Undervisningen. Tim- och kursplaner. 12. Förslag till tim- och kursplaner för folkskolans högre avdelning och sådana klasser av den obligatoriska folkskolan, som icke omfattas av de av Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplanerna, skall överlämnas till insp., som med eget yttrande vidarebefordrar förslaget till Dk, som överlämnar det med eget utlåtande till SÖ.- Fst 5 10: b. Jfr nr 17 nedan. 13. Insp. beslutar om uppdelning av läraravdelning i grupper och om växel- lov. Fst & 15: 4. :

16.

18.

19.

» 21.

. Om timplanen upptager undervisning i slöjd och lokalbristellerliknande omständigheter föreligger, kan insp. medgiva uppskov med införande av slöjdundervisningen under en viss övergångstid. KK 1954: 570, punkt 4 i anvisningar till timplaner. . Undervisning i grupper bör ordnas på sådant sätt, att lärjungar ej be- höver vara borta från gemensam undervisning. Då sådan undervisning ej kan ordnas, bör samråd ske med insp. om minskning av annan tid för ifrågavarande lärjungar. KK 1954: 570, punkt 8 i anvisningar till tim- planer. Insp. skall avgiva yttrande rörande de tre olika alternativen tilltimplaner för a- och b-skolor, som angesi 1954 års av Kungl. Maj:t fastställda timplaner. Om antalet elever vid läsårets början utgör minst 15 i skola av a-typ och minst 12 i skola av b-typ, skall alt. 1 tillämpas. Skulle till- lämpningen av detta alt. emellertid medföra särskilda olägenheter och be- tydande kostnader för t. ex. Skolskjutsar, må skolstyrelsen, sedan insp. yttrat sig, besluta, att alt. 2 eller 3 må tillämpas. Insp. skall yttra sig beträffande fyllnadstjänstgöring för lärare i det fall alt. 3 tillämpas. Insp. skall även yttra sig, om frågan gäller 5-dagarsläsning för lärjung- arna. KK 1954z570, punkt 1 i anm. till timplanerna för a- och b-for- merna.

Avvikelser från timplanerna.

'. SÖ kan överlåta åt insp. att besluta om mindre avvikelser från av

Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplaner. Denna befogenhet till- kommer eljest SÖ. Fst 5 10 b. Nedsättning av antalet timmar för läraravdelning på grund av lokal- brist eller därmed jämförlig omständighet kan av skolstyrelsen beslu- tas med 2 timmar per vecka och av insp. med ytterligare 2 timmar . Är skolstyrelsen och insp. av olika mening, må ärendet av styrelsen hän- skjutas till SÖ. Erfordras ytterligare nedsättning, kan sådan medgivas av SÖ efter framställning av skolstyrelsen och yttrande av insp. KK 1954:570, punkt 10 i anvisningarna till timplanerna. Insp. kan medgiva mindre avvikelser (högst en timme per vecka) från de i timplanerna angivna timtalen för de olika ämnena. Timtalet per vecka får dock ej ändras, och inget ämne får uteslutas. KK 1954:5'70, punkt 11 i anvisningarna till timplanerna.

Undervisning i cirkulärämnen m. m. 20. Insp. kan medge inskränkning av antalet friluftsdagar, då lämplig lära- re ej står till förfogande. KC den 29/5 1942 (nr 273) punkt 3.

Insp. skall yttra sig angående lärjunges ledighet för deltagande i kon- firmationsundervisning. KK 1941: 693.

. Insp. skall pröva fråga om återläsning av lästid, som gått förlorad på grund av lov för lantbruksarbete, samt frågan om framflyttning av fortsättningsskolans lästid. KC den 7/5 1954 (nr 207).

24.

25.

26.

Insp. skall öva tillsyn över nykterhetsundervisningen och tillse, att läro- planerna upptager denna undervisningsgren och att undervisningsma- teriel finns för undervisningen. KC den 24/9 1928 (nr 352). Han skall öva tillsyn över trafikundervisningen, KC den 27/11 1936 (nr 583), och bedöma, huruvida särskild instruktör för brandskyddsundervisningen erfordras. KC den 5/6 1953 (nr 384). ' Insp. skall granska och ev. godkänna plan för förstärkningsanordningar. Om barnantalet överstiger det antal, som överstyrelsen angett för sko- lor av B-form, Dl-form och b-form, får läraravdelning uppdelas i grup- per vissa timmar. Anvisningarna punkt 6 till KK 1940z252. Insp. skall godkänna handledare vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning och pröva, huruvida lärjunge är lämplig för denna undervisning. KK 1945:593 2 5 2 mom. Insp. skall upprätta förslag, som skall upptaga skoldistrikten i den ord- ning de anses böra ifrågakomma till anslag för inköp av skolradioappa- rat. Bestämmelser fastställda den 25/7 1947.

Läroböcker.

27.

28.

III.

Innan skolstyrelsen fattar beslut i fråga om antagande av nya läroböc— ker, skall insp. avge yttrande. Insp. kan därjämte påfordra, att ärendet hänskjutes till SÖ för prövning och avgörande. Fst € 13. Insp. granskar undervisningsstatistiken. Fst & 67, Fortsskst 5 52:18.

Lärarna.

A. Folk- och småskollärare.

Tillsättning.

29.

30.

31.

32.

Vid prövning huruvida en ledig ordinarie lärartjänst skall återbesättas eller ej, skall yttrande inhämtas från insp. Kan styrelsen och insp. ej enas, skall ärendet underställas Sözs eller, om ändring av organisa- tionsplanen erfordras, Dk:s avgörande. I senare fallet avger insp. för- slag till ändring. Fst & 19:] a och b.

Vid sjukvårdsanstalt och barnhem får ledig ordinarie lärartjänst återbesättas endast efter medgivande av insp. KK 1938z756 punkt 2. Om styrelsen vid omprövningen finner, att lärartjänsten bör återbe- sättas genom förflyttning av lärare inom distriktet, skall insp. avge yttrande, om åtgärden påkallas av styrelsen. Fst 55 19:] c och 23:2. Insp. kan medge uppskov med kungörande av ledig tjänst, vilket eljest skall ske inom 6 månader efter det tjänsten blivit ledig. Fst & 19:1 d. Insp. skall avge yttrande rörande skolstyrelsens förberedande förslag. Är styrelsen och insp. därvid icke ense, skall ärendet av styrelsen hän— skjutas till Dk, som upprättar förslag till tjänsten. Denna ordning gäl- ler dock inte distrikt, som är befriat från inspektion genom statens insp. Fst 5 19:6.

33. Insp. skall avge yttrande rörande de sökandes av icke-ordinarie lärar- tjänst inbördes meriter. Fst 5 24:1. 34. Insp. kan medge befrielse från skyldigheten att anställa vikarie. Fst & 2511 och KK 1947:234 4 &.

Förflyttning.

l 35. Insp. skall yttra sig rörande förflyttning av lärare inom distriktet. Fin- ner insp. mot skolstyrelsens mening, att ordinarie lärare bör förflyttas till annan lärartjänst inom distriktet, skall han hänskjuta avgörandet till Dk. Kan Dk och insp. därvid ej enas, skall Dk underställa ärendet Sözs avgörande. Fst & 23:2.

36. Om ordinarie lärartjänst är övertalig och den ej kan indragas genom lärares förflyttning inom distriktet, skall insp. i samråd med skolsty- relsen undersöka, om tjänsten kan indragas genom förflyttning av lä- raren till annan befattning inom folkskoleväsendet. Kan styrelsen och insp. därvid ej enas, skall ärendet underställas Sözs eller —— om ändring av organisationsplanen erfordras — Dk:s prövning. Insp. avger i sådant fall förslag till ändring i organisations— planen. Tilläggsbest. till Arf 4 % 1 mom. 37. Har enighet uppnåtts om förflyttning, skall insp. till SÖ ingiva fram- ställning om förflyttningen med bifogande av utredning. Tilläggsbest. till Arf 4 g 1 mom. 38. Insp. kan göra framställning om att skoldistrikt, där tjänst är ledig, skall förordna i annat distrikt övertalig lärare till innehavare av den lediga tjänsten. Tilläggsbest. till Arf 4 5 6 mom. Vid förflyttning av lärare vid mindre folkskolor eller av biträdande lärare till ordinarie småskollärartjänst skall insp. avge yttrande. Fst övergångsbest. till 5 21, punkt 1.

Disciplinära åtgärder mot lärare.

39. Insp. skall avge yttrande rörande fråga om disciplinär åtgärd mot lä- rare. Fst 5 32:1 och å 33:1. 40. Insp. skall avge yttrande rörande avstängning av lärare från utövande av lärarbefattningen. Fst. % 32:2. 41. Insp. kan anmoda lärare, som åtnjuter tjänstledighet på grund av sjuk- dom, att inkomma med läkarintyg, utvisande, huruvida han på grund av sjukdom är för framtiden oförmögen att tillfredsställande sköta sin befattning. Fst 5 31 :2.

Förening av tjänster.

42. Insp. kan medge ordinarie eller extra ordinarie lärare att med sin tjänst förena uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk, bolag etc., vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt syfte. Om insp. icke lämnar dylikt medgivande, skall ärendet avgöras av SÖ. Arf 6 5 1 mom.

43. För lärare med 30 undervisningstimmar per vecka kan insp. nedsätta undervisningsskyldigheten med högst 4 veckotimmar och för lärare med 28 veckotimmars undervisning med högst 6 veckotimmar. Arf 4 5 3 mom. 44.1nsp. kan på framställning av skoldistrikt medge lärare inskränk- ning i eller befrielse från fyllnadstjänstgöring. KK 1946:309 4 5. Tjänstgöringsbetyg åt lärare. 45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

Insp skall avge yttrande, när fråga uppstått att tilldela lärare vitsordet mindre gott i fråga om sättet att fullgöra sin tjänst. Fst 5 8 j.

B. Distriktsöverlärare. Insp. skall" avge förslag till SÖ beträffande återförande på stat av ordi- narie folkskollärartjänst, som innehaves av distriktsöverlärare. Fst 5 8 bzl. Insp. fastställer mindre avvikelser från normalinstruktionen för dist- riktsöverlärare. Avvikelser av större vikt fastställes av Sö. Insp. kan hänskjuta dylikt ärende till SÖ. Fst 5 8 b:8. Insp. kan medge, att distriktsöverlärare erhåller semester under tid, då han har att meddela undervisning. Arf 20 5 1 mom. Undervisningsskyldigheten för vikarie å distriktsöverlärartjänst under annat förordnande än vikariatslöneförordnande skall vara densamma som för innehavare av tjänsten, såvida icke insp. bestämmer högre tim- tal. Tilläggsbest. till Arf 2 5 1 mom. Insp. beslutar, huruvida lärare, som under ferietid vikarierar för dist- riktsöverlärare, skall ha reducerad ersättning. Tilläggsbest. till Arf 10 b &. Insp. skall med eget yttrande till SÖ överlämna inkomna framställ— ningar rörande jämkningar i övergångsbestämmelserna till de nya be- stämmelserna om distriktsöverlärare. KK 1954:560, 11 5. Om insp. ej annat förordnar, skall tjänstefria dagar, som ligger mellan perioder av tjänstledighet eller semester, inräknas i endera av perioder— na. Påskafton, midsommarafton och julafton skall vara tjänstefria för distriktsöverlärare, om insp. ej annat förordnar. Tilläggsbest. till Arf 10 a 5 mom. 3 och 4.

C. Övningslärare.

Insp. skall upprätta plan över viss undervisning och bestämma angående fyllnadstjänstgöring.

53. Insp. skall i samråd med skolstyrelsen upprätta plan över undervis- ningen i slöjd och hushållsgöromål för det kommande läsåret i fort- sättningsskolan. Ändringar i planen får ej vidtagas utan medgivande av insp. Övnlärst 42 5 1 och 2 mom.

. Icke-ordinarie tjänst, vari ingår fyllnadstjänstgöring, skall vara place- rad vid den skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres, såvida icke insp., vad angår tjänst i enbart folkskola annorlunda beslutar. Övnlärst 7 5 4 mom.

5.3. Insp. bestämmer om fyllnadstjänstgöring i slöjd eller hushållsgöromål vid folkskola skall fullgöras av lärare vid annan skola eller i annat skoldistrikt inom samma inspektionsområde. Övnlärst 8 5 2 mom. 56. Insp. bestämmer huruvida i övningslärartjänst skall ingå fyllnads- tjänstgöring, övnlärst 9 5, avgör i vissa fall tvistefrågor rörande tjänstgöringstiderna för lärares fyllnadstjänstgöring, övnlärst 10 5 3 mom., beslutar om tillgodoräkning av tid för t. ex. resor vid fyllnads- tjänstgöring för lärare vid folkskola, övnlärst 12 5 6 mom. . Insp. skall yttra sig om förslag från rektor vid högre skola till övnings- lärares fyllnadstjänstgöring i folkskola. övnlärst 33 5. __,i Nl 58. Insp. kan medge, att i övningslärartjänst vid folkskola må ingå dels undervisning i övningsämne eller praktiskt läroämne, som ej eljest in- går i tjänsten, dels fyllnadstjänstgöring i skola, som eljest icke avses i (övningslärarstadgan, eller i folkskola i annat distrikt. Övnlärst 34 5 3 mom. och 35 5.

Tillsättning.

59. Insp. medverkar vid tillsättning av ordinarie och icke-ordinarie öv— ningslärare i folkskolan. Är styrelsen och insp. icke eniga om vilka som skall uppsättas på förslag, upprättats förslag av SÖ. Övnlärst 24 5 1 mom.

Förening av tjänster.

60. Insp. beviljar tjänstledighet ät ordinarie övningslärare för att tjänst- göra som extra ordinarie. Övnlärst 15 5 1 mom. 61. Insp. kan bevilja lärare tillstånd att inneha vissa uppdrag. Om insp. vägrar dyligt tillstånd, hänskjutes frågan till SÖ. Övnlärst 15 5 3 mom.

D. Kanotrer. Inrättande av tjänst.

62. Förslag till indelning i kyrkomusikerdistrikt och till tjänstetyp skall, i det fall kantorstjänst föreslås, inges till insp., som med eget yttrande överlämnar ärendet till Dk. Kyrkomusikerst 5 5 2 mom. 63. Insp. skall yttra sig beträffande instruktion för kantorstjänst. Kyrko- musikerst 7 5.

64. Organist är skyldig att mottaga fyllnadstjänstgöring i folkskola efter bestämmande av insp. och skoldistrikt är skyldigt att mottaga organist för fyllnadstjänstgöring enligt insp: s bestämmande. Kyrkomusikerst 16 5 1 och 2 mo.m

Tillsättning.

65. I stort sett gäller samma bestämmelser som vid tillsättning av folk- skollärare. Förslaget skall dock underställas även kyrkorådet. Valet förrättas av en nämnd av 6 personer, av vilka 3 utses av kyrkorådet och 3 av skolstyrelsen. Kyrkomusikerst 37 5 2 och 8 mom.

Förflyttning.

66. Vid förflyttning av kantor lämnar insp. samma medverkan som vid förflyttning av folkskollärare. Kyrkomusikerst 55 5.

IV. Lärjungarna.

Barnens skolgång.

67. Efter framställning av skolstyrelse eller insp. kan Dk föreskriva, att barn skall besöka annat distrikts skola än det barnet tillhör. Fst 5 6:3. 68. Insp. kan medge, att barns skolgång må börja det kalenderår, under vilket barnet efter den 1/7 fyller sex år. Fst 5 35:2. 69. Insp. skall yttra sig beträffande återläsning av förlorad lästid på grund av smittsam sjukdom i skolan. Fst 5 43:1. 70. Insp. kan bemyndiga skolstyrelsen att inställa undervisningen för att bereda lärarna tillfälle deltaga i kurser eller möten. Fst 5 43:33.

V. Skollokaler och tjänstebostäder.

Skollokaler.

71. Insp. skall avge yttrande rörande förslag om uppförande av nybygg- nad för skolväsendet. Fst 5 53. Han skall i samband därmed godkänna tomt, granska huvudritningarna och vitsorda behovet av inventarier samt, sedan byggnadrsföretaget utförts, förrätta avsyning av de nya lo- kalerna. KK 1945:882 6 5 3 mom. och 9 5 1 mom. 72. Insp. skall med eget yttrande översända ansökan om statsbidrag för uppförande av provisoriska skollokaler till Sö och därefter förrätta avsyning av lokalerna. KK 1948:438 4 och 7 55.

Tjänstebostäder.

73. Insp. skall granska huvudritningar och situationsplan och, när bosta- den är färdig, förrätta avsyning och därvid klassificera bostaden. KK 1946z887 11,12 och 14 55. 74. Insp. skall höras av länsstyrelsen, huruvida lärare, som har tjänstebo- stad i distrikt, som ej är skyldigt att tillhandahålla tjänstebostad, kan befrias från skyldighet att mottaga dylik bostad. Arf 26 5. Insp. skall företaga klassificeringssyn å nya eller reparerade tjänste— bostäder. BoställSordn. 31 5. 76. Insp. skall förrätta underhållssyn å tjänstebostad. Synen förrättas i närvaro av ombud för skolstyrelsen samt vederbörande lärare eller den- nes ombud. Till synen skall förrättningsmannen i god tid kalla skol— x] C;!

styrelsen och vederbörande lärare. Protokoll skall föras av förrätt- ningsmanncn. Boställsordn. 34 och 35 55.

()m syncprotokollet ej godkännes, skall ärendet av insp. underställas länsstyrelsens prövning. Insp. skall därefter förvissa sig om huruvida angivna åtgärder vidtagits, och ev. företaga efterbesiktning av bosta- den. Finner insp., att de förelagda åtgärderna icke blivit verkställda, skall han ofördröjligcn göra anmälan till länsstyrelsen. Han skall lika- ledes hos länsstyrelsen anhålla om åläggande för distriktet att verk- ställa i syneprotokollet anmärkta åtgärder. Boställsordn. 36 och 37 55.

t']. Statsbidrag till olika ändamål. Avlöning åt folkskollärare. 77. lnsp. skall yttra sig över förslag till löneklassplacering. Tilläggsbest.

78.

till Arf 6 5. Insp. skall avge yttrande beträffande extra lärares placering i avdrags- grupp 2 eller 3. 'l'illäggsbest. till Arf 9 5 3 mom. Han skall tillstyrka, att statsbidrag må utgå till vikarics avlöning, då lärare varit tjänst— ledig mer än 6 veckor för tjänstgöring å annan tjänst eller för enskild angelägenhet. Han skall vidare vitsorda pensionerad lärares lämplig- het som vikarie och oexaminerad lärares duglighet. Statsbidragskung. 4 5 2, 3 och 4 mom. Vid undervisningens inställande på grund av smittsam sjukdom eller på grund av krig eller krigsfara skall insp. yttra sig över huruvida lön skall utgå till extra lärare. Arf 19 5 p. 1 och 2.

Om lärare är avstängd från tjänstgöring t. ex. på grund av att han anhållits såsom misstänkt för brott, skall insp. pröva, huruvida han må uppbära någon del av lönen. Arf 19 5 p. 4.

" . Insp. kan medge B—avdrag vid lärares tjänstledighet för uppdrag

inom lärarorganisation. Arf 18 5 p. 10. Insp. kan medge B—avdrag högst 15 dagar av ett och samma redovisningsår under tjänstledighet för en- skild angelägenhet av vikt. Arf 18 5 p. 11. Insp. skall pröva, huruvida lön med B- -avdrag skall utgå vid tjänstle- dighet föi vissa studier. KK 1954: 502 3 5.

4vlöning åt övningslärare.

80. I huvudsak samma uppgifter som ovan. 81. Insp. skall avge yttrande rörande reseersättning åt lärare, anställd vid

82.

folk- eller fortsättningsskola med fyllnadstjänstgöring. Tilläggsbest. till Arö 4 5. Insp. kan medge, att statsbidrag må utgå till undervisningsavdelning i fortsättningsskola, oaktat stadgat minimiantal barn ej uppnåtts. Mini- miantalet skall utgöra 10 i slöjd och allm. ämnen och 8'i hushållsgöro- mål. Anser sig insp. förhindrad tillstyrka statsbidrag, hänskjutes frå— gan till SÖ. KK 1932:587 5 4:3.

Skolsociala anordningar.

83.

84.

86.

VII. 88.

89.

Insp. skall pröva och meddela beslut i anledning av ansökan 0111 stats- bidrag till skolskjuts. Om särskilda skäl därtill föranleder, må han överlämna ansökan till SÖ för prövning och avgörande. Lämnar han an— sökan utan bifall, äger skoldistrikt hänskjuta frågan till SÖ för avgö- rande. KK 1947: 346 6 5.

Även ansökningar 0111 statsbidrag till s. k. självskjuts skall behand- las av insp. Finner han "sig ej kunna medge statsbidrag, kan ärendet underställas SÖ för avgörande. KK 1947:346 11 5. Insp. skall pröva och meddela beslut i fråga om statsbidrag till inack— ordering. I vissa fall skall han bestämma, för huru många dagar in- ackorderingsbidrag skall utgå. Anser sig insp. ej kunna bifalla ansö— kan, kan frågan av distriktet hänskjutas till SÖ för avgörande. KK 1943:538 3 5. '. Insp. skall avge yttrande rörande skollokaler, som upplåtes till lots—

barnskola. och bestämma hyresavdr'ag för lärare med tjänstebostad vid sådan skola. Lärare, som ej åtnöjes med inspzs beslut, kan hänskju- ta ärendet till länsstyrelsen. KK 1948:485 4 och 5 55. Insp. skall granska ansökningar om statsbidrag till skolmåltider och inventarier till skolmåltidslokaler, KK 1946:553 7 och 9 55, till skol— hälsovården KK 1944:585 16 5, till fria läroböcker KK 1946: 292 3 5, till undervisningsmateriel KK 1947:400 4 5. . Insp. yttrar sig över ansökningar om resestipendier åt lärare i främ—

mande språk. KK 1946:370 p. 3.

Lärarnas pensionering.

Ansökning om tjänstepension översändes till insp., som med eget ytt— rande översänder ansökan till statens pensionsanstalt. Tillämpn.före- skrifter till pensionsregl. KK 1947: 693 5 5. Insp. kan göra framställning om prövning av pensionsrätten i visst fall. KK 1947:693 6 5.

VIII. Fortsättningsskolan. Organisationen.

90.

91.

Insp. kan medge, 'att två eller flera skoldistrikt förenar sig om en ge- mensam fortsättningsskola. Han kan också befria skoldistrikt från att inrätta fortsättningsskola, om barnen enligt träffat avtal erhåller fort- sättningsskolbildning i annat distrikt. Fortsskst 5 1 :3. Insp. kan göra framställning till Dk, att Dk måtte föreskriva, att dist- rikt skall vara skyldigt mottaga fortsättningsskolpliktiga barn från annat distrikt eller att distrikt skall vara skyldigt låta sina fortsätt- ningsskolpliktiga barn undervisas i annat distrikt,'-och'bestäm111a ev. ersättning. Fortsskst 5 113. ' ' ' ' ' 1 l l

92. Om fortsättningsskolreglemente ännu finns i distriktet, kan insp. på- fordra upprättande av organisationsplan. Övergångsbest. till 5 8 i Fortsskst. Insp. kan medge avvikelser från bestämmelserna i organisationspla- nen efter framställning av skolstyrelsen och sedan lärarkåren beretts tillfälle uttala sina önskemål. Fortsskst 5 816. 93. Insp. skall pröva behovet av fortsättningsskolor i distrikt i samband med centralisering av. fortsättningsskolväsendet. Om styrelsen och insp. icke enas, hänskjutes ärendet till SÖ. KK 1932:589 5 221 och 2.

Undervisningen.

94. Insp. kan medge mindre avvikelser från 110rmalundervisningsplanen för fortsättningsskolan. Förslag till väsentliga avvikelser skall av insp. med eget yttrande överlämnas till Dk, som vidarebefordrar ärendet till SÖ för prövning. Fortsskst 5 21. 95. Insp. skall yttra sig över skolstyrelses förslag om läroböcker i fort- sättningsskolan. Han äger påfordra, att ärendet hänskjutes till SÖ. Fortsskst 5 23. 96. Insp. skall bestämma, vad som skall räknas som »arbetskunskap» vid undervisningen i slöjd. KK 1951:556 2 5 b.

Lärjungarna. & " . _

97. Insp. kan medge, att elever intages endast vartannat år. Fortsskst % 25:2. ' 98. Insp. skall yttra sig rörande ansökan om befrielse från fortsättnings- skolplikt. Kan styrelsen och insp. ej enas, hänskjutes ärendet till SÖ. Fortsskst 5 27:51. 99. Om undervisningen varit inställd på grund av smittsam sjukdom bland människor eller husdjur, skall den förlorade undervisningstiden åter- läsas, 0111 icke insp. medger, att den eljest stadgade undervisningstiden må avkortas. Fortsskst 5 32:1.

Lärare. 190. Insp. skall vitsorda lärares duglighet för anställning vid fortsättnings— skola. Fortsskst 5 40:1. ' 1 191. Insp. skall avge yttrande rörande disciplinär åtgärd mot lärare. Forts-

skst 5 43:1 och 2.

IX. Inlagningsnämnd.

102. Insp. föreslår två ledamöter av intagningsnämnd. Lvst 5 29:9.

X. Försöksverksamheten.

Folkskolinspektörernas medverkan vid organiserandet- av försöksverk- samheten kommer endast mycket knapphändigttilluttryckiförfattningarna. Då emellertid folkskolestadgan skall tillämpas vid försöksverksamheten, är det uppenbart, att folkskolinspektörerna får många arbetsuppgifter i sam-

band med denna verksamhet. Enligt Kungl. brev den 30 juni 1955 med be- stämmelser rörande försöksverksamheten skall inspektören beträffande högstadierna bl. a. medverka vid anställande av ordinarie och icke-ordinarie lärare i läroämnen, 23 och 24 55. yttra sig rörande lärares fyllnadstjänst— göring, 40 5, pröva ansökan om rätt för folkskollärare att fullgöra viss del av undervisningen på detta stadium samt bestämma antalet veckotimmar på varje heltidstjänst i läroämnen 39 5.

Även vid den nu pågående utbyggnaden av realskoleväsendet inom folk- skolan kommer inspektörernas medverkan i många avseenden att påfordras.

Den sammanlagda statsbidragssumman till lärarlöner. skolmåltidsverk- samhet, inackorderingar och skolskjutsar samt till fria läroböcker och un- dervisningsmateriel uppgick för budgetåret 1954/55 till något mer än 489 miljoner kronor. Enbart anslaget till lärarlöner utgjorde i runt tal 4121niljo- ner kronor. Härtill kom ett stort antal smärre bidragsbelopp. Den när- maste statliga kontrollen över användningen av dessa medel utövas av folk- skolinspektörerna dels genom den inspekterande verksamheten dels ge— nom granskning av statsbidragsrekvisitionerna.

I utredningens motivering för mellaninstanskanslier (kap. 14) redogöres närmare för innebörden av de viktigaste av de ärenden. som under den se— naste 10—årsperioden ålagts folkskolinspektionen.

Länsstyrelserna

Besvär på kommunala grunder över skoldistrikts beslut i ärenden av ekonomisk natur prövas i regel av länsstyrelsen som första instans. Härut- över handlägger länsstyrelse huvudsakligen ärenden rörande hyggnader och statsbidrag.

Länsstyrelses skoluppgifter är huvudsakligen följande:

Tjiinsleboslädcr och skolbyggnader.

1. Länsstyrelsen kan efter inspektörens hörande befria skoldistrikt från skyldighet att tillsvidare tillhandahålla tjänstebostad åt lärare. Fst ?: 52: 2 b. _ .Länsstyrelsen kan efter folkskolinspektörens hörande befria lärare från skyldigheten att mottaga tjänstebostad, då sådan anvisas av (list- rikt, som icke är skyldigt tillhandahålla dylik. Arf 26 5 1 mom. '. Besvär över beslut om klassificering av tjänstebostad prövas av läns- styrelsen. Boställsordningen 31 5. '. Länsstyrelsen skall pröva klagomål över protokoll, fört vid underhålls- syn å tjänstebostad. Boställsordningen 36 5. Om distriktet ej verkställer i syneprotokollet anmärkta åtgärder. skall länsstyrelsen förelägga distriktet att vidtaga dessa. Boställsord— . ningen 37 5. *

5. Länsstyrelsen avger utlåtande över den procentsats, efter vilken stats- bidrag till skolbyggnadsföretag bör utgå, samt godkänner byggnadssak- kunnig kontrollant, meddelar beslut om byggnadsföretagets godkän- nande samt bestämmer brandförsäkringsbelopp i fråga om skolbygg- nadsföretag och tjänstebostäder. KK 1945:882 7—9 55 och KK 1946:887 13 och 14 55.

6. Länsstyrelsen skall till prövning upptaga klagomål över av inspektören bestämt hyresavdrag för lärare vid lotsbarnsskola. KK MMS:—185 5 5.

Statsbidrag.

7. Länsstyrelsen granskar och utbetalar statsbidrag till löner åt folk- och småskollärare KK 1948z208, övningslärare KK 1950:479 och 1951:556. lärare vid fortsättningsskolor KK 1932:587, skolskjutsar KK 1947z346. inackordering KK 1943:538, skolmåltiderKK1946:533,skolhälsovårdKK itll-1585, fria läroböcker KK 194öz292, undervisningsmateriel KK 1947: 400, byggnader för folkskoleväsendet KK 1936:45 och 194öz882, provi- soriska skolbyggnader KK MMS:-138, tjänstebostäder KK 1946:887; även— som verkställer vissa andra utbetalningar av ersättningar och stipen— dier.

8. Länsstyrelse äger pröva skäligheten av skolskjutskostnader KK 1947: 346 2 5 samt av inackorderingskostnader KK 1943:538 2 5. Ledamot av läroverks Iokalstyrelse och av terminsavgiftsnämnd.

9. Länsstyrelse skall utse en ledamot av lokalstyrelse för allmänt läroverk Lvst 5 207 samt ledamot av terminsavgiftsnämnd KK 19521652 9- 5.

l'itesföreläggande.

11). Länsstyrelse kan vid vite ålägga föräldrar att hålla barnen i skola, om

de uteblivit därifrån. Fst 5 5122 och Fortsskst 5 3612.

Försö ksverksamhetens regionala samarbetskommittéer

Från läsåret 1952/53 har skolöverstyrelsen indelat riket i tolv regioner. var och en med en särskild samarbetskommitté för det pedagogiska instruk- tionsarl)etet i samband med försöksverksamheten. Kommittécrna består av seminariernas rektorer, statens folkskolinspektörer och försöksdistriktens kommunala skolledare inom respektive regioner ävensom en representant för regionens läroverk. Sedan läsåret 1954/55 utgör även Stockholm en dy- lik region.

Domkapitlens och folkskolinspektionens arbetsbörda

Diskussionen om en ny regional skollednings organisation och arbetsupp— gifter bör helt naturligt föras med utgångspunkt från de båda regionalt verksamma myndigheter — folkskolinspektionen och domkapitlen — som redan helt eller till mera väsentlig del ägnar sig åt skolväsendet, då en ny-.

konstruktion mer eller mindre måste bygga på eller anknyta till den orga— nisation som finns. Detta gäller i föreliggande fall särskilt folkskolinspek- tionen. Uppmärksamhet skall i det följande ägnas åt dessa båda myndighe— ters nuvarande arbetsbörda och arbetsvillkor.

1945 års folkskolesakkunniga undersökte i detalj, i vilken omfattning folkskolärendena belastade domkapitlen, och redogjorde ingående för folk- skolinspektörernas arbetsbörda och arbetsförhållanden i övrigt. Utredning- en, som kompletterat folkskolesakkunnigas undersökning genom att in- hämta upplysningar för den tid som gått sedan de sakkunniga framlade sitt betänkande, skall här i korthet redogöra för folkskolesakkunnigas resultat och jämföra dem med de resultat, som framgått av den egna undersök- ningen.

Domkapitlen. Folkskolesakkunnigas undersökning omfattade, vad dom- kapitlen beträffar, åren 1937—1946, (1. v. 5. den första tioårsperioden efter det att den nya domkapitelsorganisationen trätt i kraft. Utredningens un- dersökning har omfattat dels femårsperioden 1947—1951, dels ock åren 1952—54.

Under tioårsperioden utgjorde hela antalet av samtliga domkapitel hand- lagda ärenden 182.610, av vilka folkskolärendena utgjorde 22 % eller 41.002 stycken. Av dessa var emellertid 16.661 ad actaärenden, vilket motsvarar drygt 40 % av samtliga folkskolärenden. Under den följande femårsperio— den var det totala antalet domkapitelsärenden jämförelsevis något högre än under den föregående tioårsperioden. Folkskolärendenas relativa andel sjönk emellertid från 22 till 15,1 %, och av de handlagda folkskolärendena var något mer än 42 % ad actaärenden.

Under åren 1952—54 har det totala antalet av domkapitlen årligen hand- lagda ärenden ökat till omkring 23.000 per år. Folkskolärendenas procen— tuella andel har sjunkit till 5,9 % av dessa. Det absoluta antalet redovisas i tabellen nedan. Antalet ad actaärenden uppgick till litet mer än en fjär— dedel av samtliga skolärenden.

Den största ärendegruppen av folkskolärenden under tioårsperioden var reglementsärendena med c:a 1.100 per år, vilket i det närmaste motsvarade hälften av alla ärenden, om man bortser från ad actaärendena. Under fem— årsperioden utgjorde reglements- och organisationsplaneärenden 700 årligen och under åren 1952—54 genomsnittligen 361. Den under tioårsperioden be- tydande gruppen statsbidragsärenden, omfattande c:a 500 per år, huvud- sakligen skolskjutsärenden, handlägges numera icke alls av domkapitlen.

Besvärsärendena utgjorde under de tio—första åren genomsnittligen 150. Besvärs- och underställningsärendena tillsammans uppgick under vart och ett av de följande fem åren till i medeltal 97 och har under de senaste åren varit i stort sett oförändrade till antalet.

Andra mera omfattande ärendegrupper är tjänsteföreningsärenden (kyr-

komusikerärenden) och förflyttningsärenden. Under tioårsperioden handla- des årligen omkring 80 av de förra och 140 av de senare. Dessa ärenden ökade under femårsperioden till 126 respektive 166. Antalet tjänsteför— eningsärenden har under de senaste åren reducerats väsentligt, medan för- flyttningsärendena förekommer i ungefär konstant omfattning.

Av nedanstående tablåer'framgår dels antalet av samtliga domkapitel handlagda ärenden under vart och ett av åren 1937—1954, dels ock hur an— talet ärenden under åren 1952—54 fördelat sig på olika domkapitel.

Antalet av samtliga domkapitel handlagda skolärenden 1937-—1954.

& Antal Antal . r .. År .. ärenden arenden 1937 ......... 3 962 ' 1946 ......... 4.045 1938 - ......... 4.857 1947 ......... 3.641 1939 ......... 4.498 1948 ......... 3.860 1940 .' ........ 4.597 * 1949 ......... 2.757 1941 ......... 4.151 1950 ......... ' 2.319 1942 ......... 3.891 1951 ......... 1.439 1943 ......... 3.597 '1952 ......... 1.569 1944 ......... 3.685 1953 ......... 1.188 1945 ......... 3.719 1954 ......... 1.285

Antalet skolärenden handlagda av domkapitlen åren 1952—54.

Domkapitel . 1952 1953 1954 Uppsala ............ 176 178 170 Linköping ............ 88 77 80 Skara .................. 207 113 136 Strängnäs ............ 96 50 70 Västerås ............ 89 82 87 Växjö .................. 1 14 94 86 Lund .................. 222 140 ' 114 Göteborg ............ 166 88 128 Karlstad ............ 9-1 51 84 Härnösand ......... 115 112 86 Luleå ............... - 127 132 122 Visby .................. 34 26 49 Stockholm ......... 44 45 73

Summa 1.569 1.188 1.285

Antalet ärenden höll sig som synes tämligen konstant fram till och med 1948, varefter en kraftig nedgång märks, först mellan åren 1948 och 1949 och sedan mellan 1950 och 1951. Således sjönk antalet handlagda folkskol— ärenden från 1948 till 1953 med inte mindre än 69,8 %. .

Xarie domkapitel handlade under år 1954 i medeltal 99 skolärenden. Högsta antalet hade Uppsala stift med 170 och lägsta Visby stift med 49. l båda fallen utgjorde antalet ad actaärenden 28 %. ' ——

För att få en uppfattning om en myndighets arbetsbörda i visst hänseende år det emellertid inte tillräckligt att känna antalet handlagda ärenden även om, som i detta fall, redan relationerna mellan antalet folkskolärenden och övriga domkapitelsärenden kan anses vara talande nog. En säkrare mätare är den på uppgifterna nedlagda arbetstiden. Den arbetstid som ätgätt för folkskolärendenas handläggning inom domkapitlen har stadigt sjunkit. Upp- gifter har erhållits angående det genomsnittliga antalet arbetstimmar per vecka, som domkapitlens personal (den skolsakkunnige, kanslipersonal och biträdespersonal) tillsammans nedlägger på dessa ärenden. Härav framgår. att medeltalet timmar per vecka och domkapitel, som under tioårsperioden utgjorde 14,4 och under den följande femårsperioden 9,4, för de senaste åren sjunkit till 6,9 timmar.

Folkskolinspektionen. Det ligger i sakens natur, att folkskolinspektio— nen i minsta möjliga man bör tyngas av handläggningen av administrativa och expeditionella göromål, som tvingar den till arbetsformer, som liknar ämbetsverkets. Folkskolinspektörernas arbetsplats bör vara ute i skoldist- rikten och bland skolans olika företrädare. Redan den på s. 187 gjorda sam— manställningen av administrativt betonade göromål, vilka nu vilar på in- spektörerna, ger emellertid ett intryck av att en förändring av inspektörens ställning i icke önskvärd riktning ägt rum, och det har i olika sammanhang påpekats, att så skett.

Folkskolesakkunniga, som med skärpa vände sig mot den anlydda utveck— lingen, fann vid sin undersökning av inspektörernas arbetsförhällanden, att antalet inom samtliga inspektionsområden diarieförda ärenden, som 1942/43 uppgick till 61.367, under den följande femårsperioden ökat med 27.601 ärenden eller med 45 %.

I de angivna siffrorna torde innefattas praktiskt taget alla, till inspektö- rerna inkomna skrivelser, alltsä även ad actaärenden och sådana ärenden. som brukar föras i s. k. samlingsnummerdiarium, samlingsdiarium och and- ra speciella diarier, t. ex. för statistik och dylikt. Skolstyrelseutredningen har infordrat uppgifter från varje inspektör angående antalet diarieförda ärenden under åren 1951 och 1952 med ad actaärendena särskilt angivna. Sedan folkskolesakkunniga gjorde sin undersökning, har folkskolinspek— tionens diarieföring emellertid omlagts, så att flera olika diarier numera fö- res, varför det skullege ett alltför osäkert resultat att direkt jämföra med tidigare erhållna siffror. Det kan emellertid konstateras, att antalet 1952 in- komna ärenden kraftigt sjönk i jämförelse med budgetåret 1946/47 vilket var det senaste, som folkskolesakkunniga angav och att siffran för 1952 snarast torde närma sig den för de första åren under 40-talet redovisade. Detta torde i huvudsak kunnaanses vara en följd av kommunreformenRe- duceringen av antalet skoldistrikt medmer än hälften måste ju återverka på

detta sätt och i de inspektionsområden, där en väsentlig minskning av skol- (listriktens antal skett, synes en lättnad åtminstone. i rent expeditionellt av- seende ocksä ha inträtt för inspektörens del.

Under år 1952 diariefördes hos inspektörerna i vissa av de. största 0111- rädena mer än 2.000 ärenden. Vanligen höll siffran sig emellertid mellan 1.000 och 1.500. Genomsnittligen torde egentliga, i huvuddiarierna införda ärenden med fränräknande av ad actaärenden år 1952 ha uppgått till 600 21 700 per inspektör.

Med hänsyn till vad som inledningsvis sades, är det av särskilt intresse att se, hur stor del av sin tid inspektörerna vid sidan av sina administrativa å- ligganden kan ägna åt verksamhet ute på »fältet». 1945 års folkskolesakkun- niga lämnar den upplysningen, att antalet tjänsteresdagar i medeltal för perioden 1941—46 uppgick till 141,4 per år. Högsta antalet uppgivna resda- gar var 178 och lägsta 101.

Skolstyrelseutredningen har erhållit uppgifter rörande medeltalet resda- gar under åren 1951 och 1952 från 50 inspektörer. Härav framgår att i ge- nomsnitt 134 dagar per år under perioden användes för inspektionsresor. Högsta antalet resdagar var 179 och lägsta 90, vilket innebär en minskning av genomsnittstalet med 7,4 dagar jämfört med femårsperioden 1941—46.

Minskningen av antalet resdagar tyder på att de administrativa arbetsupp— gifterna ökar och att den konstaterade minskningen av ärendeantalet icke medfört någon lättnad i detta hänseende. Härvidlag är ju också arbetsupp- gifternas antal av mycket mindre betydelse än deras art. Av de 24 inspektö- rer, som ansett sig kunna lämna uppgifter om den genomsnittliga arbetsti- den pä expeditionen under icke-resdagar, har många uppgivit 11—12 tim- mar jämte arbete under sön- och helgdagar.

Det har tidigare angivits, att genomsnittligen 6.578 kronor 1954/55 ställts till förfogande åt varje inspektör för biträdeshjälp. I själva verket fördelas tillgängligt anslag årligen av skolöverstyrelsen efter en bedömning av de olika inspektörernas behov, och beloppen varierar ganska kraftigt. Enligt överstyrelsens bestämmande utgick för nämnda budgetår de högsta belop- pen till inspektörerna i Stockholms läns södra inspektionsomräde (17.000 kr.), Göteborgs och Bohusläns södra inspektionsomräde (14.300 kr.) och Uppsala läns och Östergötlands läns östra inspektionsområden (9.600 kr.), medan sex inspektörer erhöll 4.000 kr. eller mindre. Lägsta beloppen (3.000 kr. ) tilldelades inspektölcrna i Jämtlands läns norra och Norrbottens läns norra inspektionsområdcn. '

Utöver inspektörerna finns saledes vid folkskolinspektionen endast arvo- desavlönad personal och blott 1 ett fåtal fall erbjuder de tillgängliga medlen möjligheter att heltidsanställa denna. Under år 1952 anlitade inspektörerna såsom biträden personer med följande-"utbildning och till följande antal:

F. (1. folkskolinspektör Pensionerad överlärare Överlärare

Tillsynslärare ................................

Folkskollärare Seminarielärare Kvinnligt skrivbiträde Skrivbyrå

Diverse utbildning ........................ 14 Summa 109

I medeltal anlitade således varje inspektör något mer än två personer som hjälp. Av lämnade uppgifter framgår, att enbart skrivbiträdeshjälp endast anlitas i två fall. I övrigt har personal med erfarenhet från folkskolan an- vänts, i det stora flertalet fall jämte skrivhjälp i någon form.

Sammanlagt anlitade femtio folkskolinspektörer 1952 biträdeshjälp under 60.440 timmar. Medeltalet per inspektör blir omkring 1.208 timmar och tim- ersättningen i genomsnitt 4 kronor och 40 öre. Sistnämnda antal timmar motsvarar heltidsanställning under c:a 29 veckor med 42 timmars arbetsvec- ka. De reellalvariationerna i fråga om anlitad biträdeshjälp framgår klart av de ovan angivna skillnaderna i anslagstilldelning.

Den nu lämnade redogörelsen är ett försök att genom angivande av vissa faktiska förhållanden klargöra det nuvarande läget vad beträffar folk- skolinspektionens arbetsbörda och arbetsförhållanden i övrigt. Avslutnings- vis skall i korthet anges hur folkskolinspektörerna själva 1953 uppfattade den rådande situationen.

Av 50 inspektörer, som besvarade utredningens enkät rörande bland an- nat dessa spörsmål, var 37 obetingat av den uppfattningen, att det åvilade dem administrativa uppgifter av sådan omfattning, att dessa skulle ge full sysselsättning åt-en för dylika uppgifter särskilt utbildad tjänsteman.

Folkskolinspektörerna i Gotlands läns, Kristianstads läns västra, Örebro läns norra, Kopparbergs läns västra och norra, Västerbottens läns mellersta och norra. Norrbottens läns mellersta och n01ra inspektionsområden (9 stycken) ansåg icke, att det inom deras områden skulle kunna beredas full sysselsättning åt en administrativt utbildad kraft.

Inspektörerna i Uppsala läns, Kopparbergs läns östra, Gävleborgs läns södra och mellersta samt Norrbottens läns södra inspektionsområden (5 stycken) var tveksamma på denna punkt. Emellertid ansåg endast två in- spektörer, i N01 rbottens läns mellersta och norra områden, att en för enbart kontorsgöromål utbildad befattningshav are i stort sett skulle ge dem den ;hjälp i arbetet som behöv des.

De fyia inspektörerna 1 Gotlands läns, Kopparbergs läns västra och norra samt i Norrbottens läns mellersta inspektionsområden ansåg, att deltidsan— ställd personal vid sidan av folkskolinspektören kunde tillgodose deras be- hov av arbetshjälp.

Kap. 8. Tillbakablick

Frågan om hur det svenska skolväsendets regionala ledning bäst bör or- ganiseras har stått på dagordningen mer än ett sekel och varit föremål för ett livligt meningsutbyte. Men ehuru förslagen och debattinläggen i ämnet är många, har denna lednings organisation ingen skiftevsrik och invecklad historia. De en gång uppkomna formerna har blivit bestående, och förslagen om deras förändring har mestadels avvisats. Här skall endast de viktigaste utvecklingsdata anges som bakgrund till det nyss redovisade nuläget och till en i därefter följande avsnitt lämnad redogörelse för huvudinnehållet i vissa viktigare äldre och nyare reformförslag.

Grunddragen av den regionala organisationens utveckling"

De offentliga skolorna här i landet betraktades länge som ett av de främs- ta föremålen för kyrkans omvårdnad, varom bland annat det i kyrkolagen av år 1686 ännu kvarstående stadgandet om biskopens uppsikt över gymna— sier och skolor samt den likartade bestämmelsen i folkskolestadgan alltjämt bär tydligt vittne. Ett annat markant uttryck för kyrkans intima samband med skolan är 1687 års förordning med bestämmelser om domkapitlens sam- mansättning, vilken föreskrev, att kapitlen —— med undantag för universi— tetsstäderna, där de teologie professorerna ingick —— skulle bestå av bisko— pen, kyrkoherden i domkyrkan samt lektorerna vid stiftsstadens gymnasi- um. Denna sammansättning förblev oförändrad bestående i 250 år eller fram till 1937, då den nu gällande domkapitelsorganisationen trädde i kraft, dock att innehavarna av efter 1839 tillkommande lektorat i moderna språk och naturlära ej bereddes plats i kapitlen.

Nödvändigheten av decentraliserad förvaltning var en yttre omständighet, som gjorde det naturligt, att domkapitlen under århundraden spelade den ledande rollen inom skolväsendet. Fram till 1900—talets början handlades således läroverkens angelägenheter på samma sätt som kyrkans, d. v. 5. för- valtningens detaljer tillhörde nästan uteslutande stiftsstyrelserna under förbehåll av Kungl. Maj:ts högst-a prövnings- och förordning-srätt, utövad ef- ter den beredning, som under växlande former bestods ecklesiastika ären- den i allmänhet. Först genom beslut av 1856 års riksdag inrättades en sär- skild tjänst inom ecklesiastikdepartementet för skolärenden, vars inneha— vare, sedan folkskolärendena utbrutits 1862, kunde helt ägna sig åt lärover- ken och successivt fylla det mest iögonenfallande behovet av central ledning. Genom sin bibehållna rätt att tillsätta läroverkens samtliga lärare och att ordna lärarnas tjänstgöring, genom sin disciplinära myndighet och inspek-

iionsrätt samt skyldighet att avge yttranden i de flesta förvaltningsärendcn som skulle avgöras, utövade domkapitlen dock alltjämt ett avgörande infly- tande över läroverken. Detta inflytande bestod till 1905, då domkapitlen i ett slag förlorade sin ställning som styrelser för stiftens läroverk genom till- komsten av den i samband med 1904 års läroverksreform inrättade översty- relsen för rikets allmänna läroverk. Ledningen över dessa har under det se- naste halvseklet varit starkt centraliserad och först under senaste tid har en viss tendens mot decentralisering av vissa ärenden till rektorerna gjort sig märkbar.

När folkskolan genom 1842 års stadga blev erkänd som en det allmännas angelägenhet, låg det historiskt sett ytterligt nära till hands, att domkapit- len också blev folkskoleväsendets regionala styrelser, inte minst med hän— syn till det starka religiösa innehåll, som undervisningen till en början hade. Anordningen betraktades dock ursprungligen inte som så alldeles självklar, vilket framgår av det följande.

Emellertid intogs i 5 13 i den första folkskolestadgan den så gott som till bokstaven ännu oförändrat kvarstående bestämmelsen om biskopens och domkapitlens uppsikt och ledning över folkskolan. Domkapitlen skulle där- vid bl. 3. ha att pröva och godkänna skolreglementen och övervaka deras tillämpning samt avgöra besvär över lärarnas till- eller avsättning. Inspek- tionsrätt och rätt att ingripa i skolornas styrelse tillkom också domkapit- len. Ursprungligen ankom det också på dem att mottaga och pröva ansök— ningar om statsbidrag samt att avgöra besvär i ekonomiska mål, vilka be— fogenheter emellertid snart överflyttades på länsstyrelserna.

De förhoppningar, som knutits till utfärdandet av 1842 års folkskolestad- ga, infriades mycket långsamt. Utvecklingen under den första tioårsperiod- den var inte ägnad att inge någon optimism för framtiden, och det blev snart klart för folkskolans förespråkare, att en sakkunnigare ledning och tillsyn än den, som prästerskap och domkapitel utövade, erfordrades. Tanken på en folkskolinspektion framfördes första gången i riksdagen redan år 1853. För att inte folkskolan redan från början skulle »erhålla någon miss- riktning och därigenom förlora folkets kärlek och förtroende», motio- nerade då ledamoten av bondeståndet Per Sahlström om inrättandet för tre år av tre eller fyra avlönade inspektörer. Motionen avslogs av alla fyra stånden och inte minst eftertrycklig-t av bondeståndet.

Vid samma riksdag beviljades emellertid ett anslag åt Torsten Ruden- schöld för att denne såsom ett slags riksinstruktör skulle kunna delge för- samlingarna sina erfarenheter av sin egen skolverksamhet i Otterstad. Häri- genom togs första steget mot en folkskolinspektion. .

Efter åtskilliga förslag under mellantiden beviljades av 1859-60 års riks- dag medel för avlönande av 20 folkskolinspektörer, vilka började sin verk- samhet följande år. Alla utom en innehade inspektörsuppdraget som bisyss- la. Flertalet var präster och lärare.

Enligt den för inspektörerna den 15 juni 1861 utfärdade instruktionen skulle de med uppmärksamhet följa folkundervisningens gång inom sitt om- råde och besöka dess skolor, om vars tillstånd och behov de skulle inhämta kännedom. Berättelse härom skulle avgivas till domkapitlet och ecklesia- stikdepartementet.

Antalet inspektörer växte hastigt och varierade under åren 1870—1914 mellan 41 och 52, men under hela 1800-talet var aldrig mer än 4 inspek- törer samtidigt heltidsanställda, trots att förslag gång på gång väcktes här- om och riksdagen redan 1874 i princip uttalade sig för heltidsanställda in- spektörer. 1904 ställdes medel till förfogande så att sex inspektörer kunde heltidsanställas och genom bidrag från landstingen kunde 13 personer helt ägna sig åt inspektörsverksamheten från och med år 1905.

Fyrtio år efter riksdagens principbeslut förverkligades tanken på hel- tidsanställda inspektörer. På grundval av Folkundervisningskommittens be- tänkande lade nämligen Kungl. Maj:t till 1914 års senare lagtima riksdag fram förslag om indelning av riket i 34 folkskolinspektionsområden och an- ställande på stat av lika många inspektörer, vilket förslag av riksdagen god- kändes.] Dock förklarade riksdagen sig icke vilja underlåta att framhålla, att vissa av de föreslagna inspektionsområdena syntes för stora.]inny förutsätt- ning l'ör att en effektiv inspektion skulle kunna skapas hade tillkommit ge- nom 1913 års beslut om inrättandet av en folkskolöverstyrelse, vilket inne- bar, att också folkundervisningen fått en fast och utvecklingsbefrämjande sakkunnig central ledning, till vilken inspektionen kunde knytas. Den 15 december 1914 utfärdades den ännu gällande instruktionen för folkskolin- spektörerna, och den 1 januari 1915 trädde den nya organisationen i kraft.

Under erinran om bl. a. riksdagens ståndpunkt 1914 och med hänvisning till behovet av en effektiv folkskolinspektion föreslog folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 9 oktober 1918, att antalet inspektörer och inspektionsområ- den skulle utökas till 52, vilket för—slag godkändes av statsmakterna.2 Den nya organisationen trädde i funktion 1920 och består i huvudsak ännu. Den enda skillnaden är den, att vid en justering av inspektionsområdesgränser- na 1950 i syfte att få områdena att sammanfalla med länsindelningen ett område borttagits.

Äldre reformförslag

Riksdagen 1834—35. I den bekanta motion om inrättande av folkskolor, som ledamoten av bondeståndet Anders Danielsson avlämnade den 21 au- gusti 1834, föreslogs bland annat följande i organisatoriskt hänseende intres- santa anordningar: 1. Förvaltningen av defolkskolorna inom varje län till-

1 Prop. nr 1.45; StU nr 57; Hskr 135. 2 Prop. 191—9:232; StU 19>19:95; Rskr 19191z8'A.

fallande medlen skulle överlämnas till en för tre är vald länsdirektion med säte i residensstaden och så sammansatt, att distriktsdirektionerna (de lol—:a- la skolstyrelserna) utsåg 3—5, länsstyrelsen 1 och stadens borgerskap 1 ledamot. Länsdirektionen skulle lämna distriktsdirektionerna råd och upp- lysningar men inte besluta i deras ställe. 2. Överinseendet över skolorna i ett distrikt, bestående av ett eller flera pastorat, skulle uppdragas åt en di- rektion, bestående av 3»5 personer. 3. Såväl läns- som distriktsdirektioner— nu skulle själva bland sig utse sin ordförande. 4. Folkskolorna skulle i övrigt icke stå under någon >>ämbetsmanna— eller ecklesiastikmyndighet».

Den Danielssonska motionen avslogs med så knapp majoritet som en röst. Det i motionen framlagda förslaget innebar, att folkskolorna från början skulle vara sekulariserade och har karakteriserats som ett försök från all- mogens sida att i ett enda slag krossa många seklers traditioner och eman- cipera undervisningen Ifrån prästerskapets ledning.1

I en reservation till utskottsutlåtandet, som blott innehöll allmänna re- kommendationer och förutsatte prästerskapets medverkan och ledning vid tillkomsten av nya folkskolor, framhölls från bondeståndets sida med skär- pa vikten av att folkundervisningen skildes från allt samband med präster— skapet såsom världslig korporation — det sades vara en allmän >>folktro» att så borde ske — och betonades fördelarna av att i stället i fråga om medel och upplysningar ställa skolinrättningarna i beroende av en »utur allmän- nare och redan prövade åsikter handlande utvald auktoritet».2

1 en uppmärksammad artikel av kronprins Oscar 1839 i Stats—Tidningen Om Folkskolor förutsattes också, att en från domkapitlet fristående mel- laninstans skulle finnas. Inom varje län skulle bildas en överstyrelse för skolväsendet, bestående av biskop, landshövding och tre av länets samtliga skolstyrelser valda, för folkbildningen intresserade ledamöter.

När år 1839 den regeringsproposition utarbetades, som ledde till att folk- skoleväsendet kom att i lag regleras, var ursprungligen meningen den, att folkskoleväsendet skulle knytas till länsindelningen och att inom varje län skulle finnas en överstyrelse för folkundervisningen.3

Vid riksdagen 1867 motioner-ade P. Siljeström4 om ändrade grunder för ordnandet av folkundervisningen och framhöll, att vården av folkskolan el- ler kommunalskolan, som han ville kalla den, väsentligen var en kommu- nens sak och således en civil angelägenhet, över vilken likväl enligt tradition och lag ett betydande ecklesiastikt inflytande ägde rum. Detta blandade sys— tem åstadkom inte den livlighet och kraft i befrämjandet av folkskolans ut- veckling, som man med större sannolikhet kunde påräkna av en rent kom- munal styrelse. Motionären föreslog därför, att folkskolans angelägenheter

' 1 Fredriksson m. fl., Folkskolans historia II s. 222. Stats— samt Allm. Besv. och Oecon. Utsk. Betänkande N: 0 34 vid 1834 års riks 1.1" ' Se prop. 191.3z204 s. 38. . AK nr 137.

skulle behandlas som övriga kommunala angelägenheter och att i överens- stämmelse därmed länet och inte stiftet med avseende på folkskolans ange- lägenheter skulle utgöra den administrativa indelningen och att landstingen genom en av dem tillsatt skolkommitté skulle övertaga domkapitlens befatt— ning med folkskoleväsendet utom vad beträffar uppsikten över seminarierna.

Ehuru utskottet1 anhöll om utredning rörande ändringar i kommunalla- garna för att det med motionen avsedda syftet skulle kunna ernås. ledde den inte till något resultat.

Riksdagen 1868 gjordes motionsvägen en ny framstöt i samma syfte-', men ingen som helst förändring i det år 1842 etablerade och 1861 genom folk- skolinspektionens tillkomst påbygga systemet åstadkoms.

Riksdagen 190-IL föreslog Jacob Larsson i motion", att utredning skulle komma till stånd om upphörande av prästerskapets och kyrkliga myndig- heters befattning med folkundervisningen. Den rent organisatoriska sidan av saken synes ha varit av underordnat intresse för motionären, som anlade principiella synpunkter på frågan. Han skisserade emellertid en mellanin— stans med länet som verksamhetsområde och bestående av folkskolinspek- törerna inom detta, möjligen förstärkta med ett antal av landstinget valda lekmän. Denna kretsöverstyrelse för folkskolan skulle ledas av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande. Inom vederbörande utskottt var emellertid stånd- punkten den, att folkskolan borde bibehålla sin ursprungliga bestämmelse :;att i det stora hela vara en anstalt för en kristlig barnuppfostran och dess- likes en nödig förskola för konfirmationsskolan», varför själva tanken på minskat kyrkligt inflytande avvisades och den organisatoriska sidan av mellaninstansfrågan aldrig blev aktuell.

1905 års domkapitelskommitté. Sedan domkapitlen genom 1904 års läro- verksreform praktiskt taget skilts från befattningen med läroverken, upp- togs på nytt frågan om domkapitlens organisation till utredning. Det var ju uppenbart, att motiven för ett lektorskapitel genom den vidtagna refor- men i allt väsentligt försvunnit. Kommitténs förslag, vilket aldrig lades till grund för proposition till riksdagen, innebar bland annat, att en ledamot av domkapitlet skulle väljas av lärarna vid folkundervisningsanstalterna och att denne skulle deltaga i handläggningen av skolärenden. Kommittén för- utsatte, att domkapitlens befattning med folkskolärendena förr eller senare kunde komma att flyttas över på annan myndighet, och framhöll, att en dylik överflyttning lätt skulle kunna ske utan ny ombildning av domkapit- len, om de organiserades i enlighet med kommitténs förslag. Denna möjlig— het till provisorisk lösning togs ånyo upp av 1934 års domkapitelskomf mitté.

-AK:s Tillf. msk. (N:o 1) utl. nr 33. AK nr 131.

AK nr 190. AKzs Tillf. Utsk. (N:o 1) utl. nr 31.

vi”-WIQH'

Riksdagen 1909. I en motion av Karl Staaff m. fl. om utredning av den lämpligaste anordningen av folkundervisningsväsendets ledningl fördes kra- vet på att kommunerna vid sitt arbete på folkundervisningens upphjälpande skulle erhålla stöd av en planmässig och målmedveten ledning i förgrunden. För att åstadkomma en sådan på det regionala planet föreslogs, att läns- styrelserna skulle övertaga domkapitlens uppgifter rörande folkskolorna och vid handläggningen av dessa uppgifter åtnjuta samma stöd av folkskolin- spektörerna, som tillkom domkapitlen.

Andra kammarens tillfälliga utskottg, till vilket motionen remitterades, ansåg, att behovet av en förbättrad organisation och ledning av folkskole- väsendet var obestridligt och trängande, och ville inte förneka, att frågan om mellaninstansernas organisation trängde sig fram och krävde en lös- ning, som skapade reda i stället för den rådande oklarheten och åstadkom ett mera effektivt övervakande av hela folkskoleväsendet ute i landets olika delar. Några vägar för reformarbetet ville utskottet emellertid inte angiva men fäste uppmärksamheten på några vanskligheter, som kunde möta vid en överflyttning av folkskolärendena på länsstyrelserna. Dessa vore med sin dåvarande organisation knappast lämpade för den pedagogiskt-praktiska uppsikt och ledning, som folkskoleväsendet även i mellaninstansen ford- rade för sin sunda och tidsenliga utveckling. Detta krav på en pedagogiskt- praktisk uppsikt och ledning måste tillgodoses också i mellaninstansen och finge icke ersättas av en övervägande juridisk rutin, varför en fullstän- dig överflyttning på länsstyrelserna av dessa ärenden fordrade sådana an— ordningar, att ärendena där kunde påräkna en verkligt sakkunnig behand- ling.

Utskottet ansåg vidare, att en reform av folkskolinspektionen var av stor vikt för ordnandet av mellaninstansen inom folkskoleväsendet, då möjlig— heterna att ordna en fullgod mellaninstans väsentligt kom att bero av folk— skolinspektionens förbättrade organisation. Skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om utredning enligt motionärernas förslag tillstyrktes av utskottet. Endast en reservant framträdde, vilken uttalade farhågor för att den väg motionärerna ville beträda skulle leda till folkskolans skiljande från kyrkan samt förmenade, att domkapitlen vore bättre skickade som mellaninstanser än länsstyrelserna. Reservanten motsatte sig dock inte förslaget om skri— velse till Kungl. Maj:t, vilket enhälligt bifölls av andra kammaren. I första kammaren hann det aldrig behandlas, varför frågan förföll.

Det kan emellertid konstateras, att den allmänna inställningen till frå—» gan om skolväsendets ledning hade förändrats sedan 1904, då Jacob Lars— sons motion i samma ämne avvisades.

Folkundervisningskommittén berörde i sitt betänkande angående över-

1 AK nr 211. _ 2 Utl. nr 33.

styrelse för folkundcrvisningsväscndet1 också i korthet frågan om mellan— instanser och uttalade härom, sedan det framhållits att folkskoleväsendet mellan den centrala överstyrelsen och de lokala skolmyndigheterna krävde mellaninstanser i form av distriktsstyrelser: >>Huruvida spörsmålets lösning lämpligast bör sökas i en ombildning av domkapitlen eller i en utvidgning av länsstyrelserna eller i upprättandet av särskilda nya förvaltningsorgan, därom torde någon allmännare mening ännu icke kunna sägas vara förhan- den. Ense torde man vara därom, att varken domkapitlen i deras nuvarande form ej heller de till ersättning för dem ifrågasatta länsstyrelserna, så som dessa för sitt nuvarande ändamål äro sammansatta, i alla avseenden fylla de anspråk, som måste ställas på förvaltningsorgan för ärenden, tillhöran- de folkundervisningen.»

Kommittén begränsade sig emellertid till att framlägga förslag angående en central ledning av folkundervisningsväsendet, vilket för tillfället ansågs viktigast.

Det kan i anslutning till det nyss refererade Staaffska förslaget anmär— kas, att vid avgivande av utlåtande över folkundervisningskommitténs be- tänkande inte någon länsstyrelse anslöt sig till tanken att länsstyrelserna skulle bli mellaninstanser för folkskolan.2

Riksdagen 1913. På grundval av folkundervisningskommittens förslag framlades proposition om central ledning för folkskoleväsendet. Frågan om mellaninstanser sköts av departementschefen, statsrådet Fridtjuv Berg, på framtiden med hänvisning till att den skulle bli lättare att avgöra, sedan erfarenhet vunnits av den nya organisationen med en överstyrelse i spetsen också för folkskoleväsendet. Skulle domkapitlen visa sig icke på ett ända- målsenligt sätt fylla uppgiften som mellaninstans, bleve deras ersättande med lämpligare förvaltningsorgan på skolväsendets mellanstadium endast en tidsfråga.

Med hänvisning till att klagomålen mot domkapitlens skötsel av folksko— lan var starka och enligt motionärernas mening berättigade, väcktes emel— lertid även vid denna riksdag motionsvägen3 förslag om utredning av frå- gan om överflyttande av domkapitlens befattning med folkskolärenden på lekmannastyrelser, vilkas organisation också i motionen skisserades. 1 an- slutning till ett i en föreliggande proposition (nr 206) väckt förslag om in— rättande av 34 särskilda folkskolinspektionsomräden i riket föreslog motio- närerna, att varje sådant område skulle bilda ett distrikt för en mellanin- stans bestående av fem ledamöter, utsedda så, att landstingen skulle välja två ledamöter, länsstyrelsen utse en lagfaren ledamot, lärarpersonalen i distriktet genom val en ledamot, varjämte Kungl. Maj:t skulle utse ord-

1 Folkundervisningskommitténs betänkande 11 aug. överstyrelse för folkundervisnings— väsendet, avgivet den 20 dec. 1912 s. 32 f. 2 Prop. 1913:204 5. 45. 3 AK mot. nr 334.

förande efter förslag av skolöverstyrelsen. l distriktsstyrelsen skulle in- spektören vara föredragande. Särskilt framhölls, att kommunerna genom de av landstingen utsedda ledamöterna skulle få en representation på mel- lanstadiet, som de totalt saknade.

Statsutskottet och riksdagen anslöt sig till departementschefens synpunk- ter och motionen avslogs.1

Riksdagen 1915. Med hänvisning till att uppgiften att åstadkomma en ge- mensam tillfredsställande stiftsstyrelse för kyrka och skola nu som förr vore olöslig motionerades ånyo om utredning av mellaninstansfrågan, var- vid det först borde tagas under grundligt övervägande, om inte domkapit- lens arbetsuppgifter kunde fördelas mellan överstyrelse, folkskolinspektör och länsstyrelse.2 Förslaget bifölls i andra kammaren men med motivering- en, att spörsmålet höll på att utredas av den 1914 tillsatta domkapitelskom- mitten, avslogs det i första kammaren.

1914 års domkapilelskommi!té3 diskuterade mellaninstansproblemet prin— cipiellt utan att dock göra någon mera inträngande analys med utgångs— punkt från skolväsendets verkliga behov eller undersöka, om andra än just de uppgifter, som åvilade domkapitlen, lämpligen borde ankomma på mel— laninstansen. Kommittén berörde först frågan, huruvida distriktsstyrelser för folkskoleväsendet överhuvudtaget vore behövliga och anknöt därvid bl. a. till förslaget i ovannämnda motion vid 1915 års riksdag, vari den tanken väckts, att domkapitlens uppgifter skulle kunna fördelas mellan översty— relsen, inspektörerna och länsstyrelserna. Kommittén uttalade, att ett ord— nande av en central ledning för folkskoleväsendet kunde tyckas ligga nära till hands med hänsyn till det sätt, varpå ledningen för de allmänna läro— verken gestaltats, men >>en dylik centralisering av folkskoleväsendets led— ning skulle med stor sannolikhet medföra, förutom en otillbörlig anhopning av ärenden hos den centrala myndigheten, att denna snart nog förlorade er- forderlig kontakt med förhållandena i de olika orterna, varav följden bleve bristande initiativ hos ledningen samt schablonmässig och byråkratisk be- handling av dess åligganden.»'*

Kommittén anslöt sig därför till folkundervisningskommitténs och de— partementschefens i prop. 1913z206 gjorda uttalanden, att distriktsstyrel- ser var nödvändiga för folkskoleväsendet och uppställde därefter frågan, om domkapitlen borde förbli distriktsstyrelser eller om deras åligganden borie överflyttas på annan myndighet. Av då befintliga myndigheter ansåg kom— mittén, att länsstyrelserna och folkskolinspektionen var de enda, som r'un-

1 StU nr 130; Rskr nr 8. 2 AK mot. nr 164. Betänkande och förslag rörande stiftssty relsernas organisation. Avgivet den 18 du:.

-03 19138.

4 De konsekvenser kommittén här drager av ett överflyttande av domkapitlets a_n)— gifter på överstyrelsen s_vnes tyda på en överskattning av domkapitlens bendclse lör folkskolan vid denna tid och en underskattning av folkskolinspektionens roll.

ligen kunde komma ifråga som alternativ till domkapitlen, men de förra avvisades av organisatoriska skäl; de var icke och kunde ej heller utan be- tydande svårigheter göras lämpade att handlägga pedagogiska frågor.

Beträffande folkskolinspektionen som mellaninstans ansåg kommittén, 'att de pedagogiska frågorna genom en dylik anordning visserligen skulle få en sakkunnig behandling, men att den likväl av olika skäl vore ogenomförbar. Kommittén anförde härom: >>Folkskolinspektionen är nämligen så nära an— knuten till den centrala ledningen av folkundervisningsväsendet, att fara är, att folkskolinspektionen icke skulle kunna med erforderlig självstän— dighet förmå hävda ställningen som mellaninstans. Den decentralisering, man önskat vinna genom anordnandet av distriktsstyrelser, skulle härige- nom lättcligcn bliva illusorisk. Vidare har folkskolinspektionen aldrig av- setts att vara annat än ett rådgivande och kontrollerande organ, och med hänsyn härtill är den nuvarande skolorganisationen ordnad. Att göra folk- skolinspektionen jämväl till styrande organ skulle innebära ett brytande mot de principer, på vilka nämnda organisation är byggd, och skulle sä- kerligen störande inverka på folkundervisningens lugna utveckling. Särskilt torde ett uppgivande av skillnaden mellan inspekterande och styrande myn- dighet i förevarande avseende komma att menligt inverka på samarbetet mellan skolråden och inspektörerna. Slutligen och ej minst är att beakta den omständigheten, att folkskolinspektionen i många av de till distrikts— styrelsens befattning hörande ärenden intager ställning av part. Givetvis skulle folkskolinspektionen vid behandling av dessa ärenden lätteligen med eller utan skäl komma att hos allmänheten ådraga sig misstanke för par- liskhet, något som säkerligen snart nog skulle undergräva det förtroende, som denna myndighet tillvunnit sig och utan vilket densamma omöjligen skulle kunna fylla sin viktiga bestämmelse.»

Sedan sålunda kommittén funnit, att någon annan existerande. myndig- het än domkapitlen ej lämpligen kunde bli mellaninstans, behandlade den frågan, om det skulle vara till folkskolans gagn, 0111 någon ny myndighet inrättades för ändamålet. Några principiella betänkligheter häremot sade sig kommittén ej ha funnit men ansåg sig av praktiska skäl ej kunna för— orda inrättandet av nya distriktsstyrelser. De av riksdagen 1913 anförda skälen för domkapitlens bibehållande som mellaninstanser vore ännu gil— tiga. Ett övergivande av domkapitlen som distriktsstyrelser borde därför diskuteras först sedan det visat sig, att domkapitlen ej kunde omgestaltas så, att de bleve dugande distriktsstyrelser för folkskoleväsendet. Kommit- téns majoritet trodde sig ha funnit en väg för en dylik omgestaltning i sitt förslag, att domkapitlen skulle delas upp på två avdelningar, en för kyrkliga ärenden och en för skolärenden. En reservant föreslog, att särskilda läns- direktioner för folkundervisningsväsendet skulle inrättas, vilka skulle be— stå av fem ledamöter, nämligen en av Kungl. Maj:t efter förslag av skol- överstyrelsen utsedd ordförande, två av landstinget valda ledamöter samt

två i folkundervisningens tjänst anställda män, varav åtminstone en skulle vara anställd vid folkskola. Även de båda sistnämnda borde utses av Kungl. Maj:t, sedan samtliga vid länets folkskolor anställda lärare avgivit förslag genom omröstning.

Kommittéförslaget mötte under remissbehandlingen starkt motstånd och ledde aldrig till lagstiftning.

Skolöverstyrelsen betonade, att frågan om lämpliga mellaninstanser för skolväsendets ledning var en av de viktigaste skolfrågor, som då krävde sin lösning. Men eftersom kommittén icke gått in på någon verklig undersök- ning av vilka uppgifter, som rätteligen borde tillkomma en distriktsstyrelse, vilket syntes överstyrelsen grundläggande för hela frågans lösning, fann överstyrelsen, att ett förverkligande av förslaget blott skulle innebära ett uppskov med en verklig lösning av den viktiga fråga det gällde. Av speciellt intresse är att notera, att överstyrelsen starkt framhöll, att om mellanin- stansernas befogenheter upptoges till omprövning, man icke kunde begrän- sa sig till enbart folkskolan utan borde överväga att också tillägga denna instans uppgifter beträffande fortsättningsskolorna, de högre folkskolorna och kommunala mellanskolorna, lärlings- och yrkesskolorna, de statliga tekniska fackskolorna, de tekniska gymnasierna och elementarskolorna samt de allmänna läroverkenl.

Sedermera biskopen och ecklesiastikministern Sam Stadener tog 1922 upp mellaninstansproblemet till granskning.2 Efter en genomgång av de många äldre förslagen mönstrade författaren ut dem, som han ansåg vara omöj- liga. Dit hänfördes tanken på att helt avskaffa mellaninstanserna, förslagen om landstingen som källa för mellaninstansens bildande och en av folk- skolinspektörer dominerad mellaninstans. Författaren ifrågasatte också, om inte till de åtminstone allt osannolikare lösningarna måste räknas ett bibe- hållande av domkapitlet som mellaninstans, även om en omorganisation komme till stånd.

Det var författarens uppfattning, att tankarna borde inriktas mot för— slaget om fristående mellaninstanser. Efter att ha avvisat 1913 års förslag om mellaninstanser för varje inspektionsområde av kostnadsskäl men ock- så på grund av svårigheterna att finna så många lämpliga personer som skulle erfordras, sedan antalet inspektionsområden utökats från 34 till 52 och den bristande enhetlighet, som skulle bli följden med så talrika myr.— digheter, skisserades en mellaninstans med stiften som verksamhetsområ— den. En pedagogisk erfaren ledamot skulle helt ägna sina krafter åt me',- laninstansen, vara föredragande i denna och förestå dess kansli. Vid sidan av honom skulle finnas en ledamot och föredragande i ärenden rörande skolhygien och fysisk fostran samt en ledamot representerande juridist

1 Unid. ut]. den 10 juni 1921. 2 Mellaninstans för det svenska folkskoleväsendet i Studier tillägnade Magnus Pfor— nenstill.

sakkunskap, vilka båda skulle åtnjuta arvoden. Alla de tre här nämnda le— damöterna förutsattes tillsatta av Kungl. Maj:t, enär man numera torde »förhålla sig alltmera avvisande mot den tankegång, som tidigare varit nog så populär, nämligen att ledamöterna borde utses genom korporativa val. Myndigheten i fråga är nämligen i icke ringa mån domstol, och val av do- mare torde icke numera anses såsom alldeles lämpligt för bevarande av domstolens obeskurna och fulla opartiskhet.»

Såsom ordförande respektive vice ordförande tänkte författaren sig att biskopen och domprosten skulle ingå utan att därför erhålla någon ersätt- ning. Genom deras medlemskap skulle också lokalfrågan lösas på ett en— kelt och billigt sätt. då domkapitlens lokaler genom denna anknytning skulle stå till förfogande.

Riksdagen 1927. Med utgångspunkt från att folkskoleväsendet vunnit allt- för stor betydelse och omfattning för att längre vara hänvisat till en instans. som på ingen punkt tillsatts med hänsyn till handläggning av uppgifter rö- rande folkskoleväsendet och till att utvecklingen resulterat i att domkapit- len förlorat all reell betydelse som mellaninstans, föreslog Harald Hallén och Conrad Jonsson i motion riksdagen att hemställa om utredning och för— slag rörande tidsenliga mellaninstanser för folkskoleväsendet.1

Sedan motionärerna betonat behovet av en mellaninstans men påpekat att det »skuggregemente», som domkapitlen utövade, icke fyllde något än— damål, framhölls: »I vårt land råda stora olikheter och avsevärda motsätt- ningar mellan olika landsändar och olika befolkningsgrupper i fråga om såväl deras önskemål och intressen i fråga om skolan som ock rörande den- sammas egna förutsättningar. Det måste då anses vara för skolväsendet i gemen gynnsamt, om den centrala skolmyndigheten ifrån sakkunnigt sam— mansatta representationer —— från stiften eller länen —— får en auktoritativ spegelbild av de skiftande meningar och behov, som förefinnas och till vilka också skälig hänsyn bör tagas. Visserligen äger folkskolinspektören både lokal kännedom och kunskap om sitt områdes andliga kynne och materiella förutsättningar, men _ ifråga om yttranden och beslut —— en representativ delegation för skolväsendet kan ge en fylligare och mångsidigare bild av ett föreliggande spörsmål. Och i de fall, där skolfrågor klagovägen föras vidare till skolöverstyrelsen, måste ett yttrande från en sakkunnigt sammansatt representation för stiftet eller länet erhålla en betydligt större auktoritet och tillmätas större hänsyn. Genom en dylik anordning vunnes visserligen ej en de olika landsdelarnas självstyrelse i skolfrågor, vilket ingalunda vore eftersträvansvärt, men den svenska skoladministrationen skulle på detta sätt få ett smidigare organ för handläggningen av skolfrågorna, och den centrala ledningen skulle därigenom få från de skiftande bygderna ett samlat, sakkunnigt och auktoritativt uttryck för dessas behov och intressen

1 AK mot. nr 266.

i dessa ting. En dylik mellaninstans skulle med auktoritet kunna dels in- gripa med egna initiativ eller förslag, vilket ingen förväntar från de nuva- rande domkapitlen, dels ock vidtaga sina egna administrativa eller döman— de åtgärder med en helt annan auktoritet än vad nu kan ske. Å andra sidan skulle säkerligen den centrala myndigheten fästa större avseende än nu vid en dylik mellaninstans uttryck för en bygds eller ett läns av särförhållan- den betingade önskemål och synpunkter.»

Yttranden över denna motion inhämtades av AKzs första tillfälliga ut- skottl, från skolöverstyrelsen och samtliga domkapitel samt från folkskol- lärarföreningen och prästföreningen. Endast överstyrelsen, som hänvisade till sitt tidigare nämnda yttrande från 1921, och folkskollärarföreningen instämde i motionens syfte.

Riksdagsbehandlingen ger ett starkt intryck av att frågan om folkskole— väsendets mellaninstanser nu förlorat i betydelse, vilket förmodligen får ses i samband med att domkapitlen faktiskt genom utvecklingens gång för— lorat sin ställning som självständigt verkande faktorer inom undervisnings- väsendet. Det framhölls under riksdagsbehandlingen, att de enda ärende- grupper av större vikt, som domkapitlen behandlade vid den ifrågavarande tidpunkten, var besvärsärenden och reglementsärenden och vidare att folk— skolinspektörens yttrande alltid inhämtades, innan domkapitlet fattade he— slut. Till yttermera visso hade den principen införts, att vid oenighet mel— lan domkapitel och inspektör i bl. a. reglementsärenden avgörandet skulle hänskjutas till överstyrelsen. Då således domkapitlet realiter endast funge- rade som ett beslutskollegium vid sidan av inspektören för att balansera hans inflytande i distrikten och det inte var aktuellt att vidga mellaninstan- sernas inflytande, fann varken utskottet eller andra kammaren skäl att då ytterligare utreda frågan om mellaninstanser.

Att motionärernas uppfattning om domkapitlens passiva roll som skol- organ var riktig bekräftades av den utredning, som sju år senare verkställ- des av 1934 års domkapitelssakkunniga, vilka uttalade, att som en följd av domkapitlens sammansättning och utvecklingens gång kapitlens verksam- het i allt högre grad kommit att begränsas till ett ämbetsmannamässigt kor- rekt avgörande av de förvaltnings- och disciplinmål, som automatiskt före- legat.")

Innan domkapitelssakkunnigas förslag och de därav följande lagstift- ningsåtgärderna vidare beröres, skall uppmärksamheten fästas på ett från helt andra utgångspunkter än i de i det föregående behandlade fallen väckt förslag om inrättande av länskommunala mellaninstanser för folkskolevä- sendet.

1929 års skatleuljämningsberedning” hade i uppdrag att utreda. vilka

1 Ut]. nr 6. 2 SOU 1935:311. 3 SOU 1933:4. Principhetänkande med förslag till skatteutjämnandc åtgärder genom överflyttning till staten eller till större kommunala ntdehiteringsområden av kostnadcr för kommunala förvaltningsuppgifter.

möjligheter som stodc till buds för en utjämning av det kommunala skat- tetrycket. Beträffande folkskoleväsendet föreslogs att staten skulle ikläda sig ökade kostnader för vissa anordningar samt att hestämmandcrätten i frågor rörande skolväsendets organisation, skolbyggnadcrs anläggning och användning samt inrättandet av lärartjänster skulle centraliseras och förbe- hållas staten. I organisatoriskt hänseende föreslogs att inom varje lands- lingsområde skulle inrättas en kretsstyrelse såsom ett mellanled mellan skolöverstyrelsen och skoldistrikten. Härom anförde beredningen: >>Icke minst (lå det gäller planläggandet av byggnadsföretag samt deras utförande och övervakande framträder behovet av en praktisk och sakkunnig mellan— instans mellan kommunerna och statcns myndigheter. Även i ett stort antal andra frågor bör det otvivelaktigt vara av värde att hava tillgång till ett l'örvaltningsorgan, vilket, på samma gång det besitter erforderlig kännedom om lokala förhållanden av betydelse för skolväsendets praktiska ordnande, har större förutsättningar än de primärkommunala organen att överblicka ett större område och objektivt bedöma speciella fall. Genom inrättande länsvis av nya statliga förvaltningsorgan skulle onekligen betydande för- delar stå att vinna. Länsstyrelserna och domkapitlen skulle därigenom kun- na befrias från huvudparten av sina nuvarande åligganden med avseende å skolväsendet, vilket särskilt för länsstyrelserna skulle åstadkomma en icke obetydlig lättnad i deras arbetsbörda. Det är emellertid att befara, att så— dana förvaltningsorgan lätteligen komme att svälla ut till institutioner, vilka skulle kräva en icke ringa ämbets- och tjänstemannastab. Faran för en byråkratisering av skolärendenas handläggning bör i detta sammanhang icke heller förbises. Beredningen har för sin del hyst betänkligheter inför en dylik utveckling. Genom ett utnyttjande av det så att säga länskommu- nala intresset inom landstingsområdena bör däremot enligt beredningens uppfattning, förutom en god kännedom om lokala förhållanden, en rik fond av sakkunskap i praktiska frågor kunna tillföras skoladministrationen utan sådana risker, som ovan antytts. För syftets vinnande anser beredningen, att varje landstingsområde bör utgöra en skolkrets, vars angelägenheter handhavas av en särskild styrelse, förslagsvis benämnd skolkretsstyrelse. Av ledamöterna i denna styrelse torde en böra utses av skolöverstyrelsen, en av länsstyrelsen och de övriga av landstinget. De av landstinget utsedda ledamöterna höra hava karaktären av länskommunala förtroendemän. In— struktion för skolkretsstyrelserna torde böra fastställas av Kungl. Maj:t. Landstinget bör tillhandahålla lokal för styrelsens sammanträden och be- strida kostnaden för ersättning till de av landstinget utsedda ledamöterna, medan de av skolöverstyrelsen och länsstyrelsen förordnade ledamöterna erhålla gottgörelse av statsmedel. Skolkretsstyrelse bör före besluts fattande inhämta yttrande av statens vederbörande folkskolinspektör. Denne bör kallas till styrelsens sammanträden med rätt för honom att deltaga i över- läggningarna men ej i besluten.»

Några förslag till ändring av folkskolinspektörernas, domkapitlens eller länsstyrelsernas ställning till folkskoleväsendet framlades icke av bered— ningen.

1936 års domkapitelsreform. Den tidigare berörda motionen år 1927 om nya mellaninstanser avslogs utan att frågan tilldrog sig större uppmärk— samhet i riksdagen. När frågan om domkapitlens omorganisation 1934 på nytt togs upp, kom frågan om deras ställning som mellaninstanser för skol- väsendet att spela en fullständigt underordnad roll, vilket är anmärknings— värt med tanke på att genom 1930 års kommunallagsreform prästs själv— skrivenhet som ordförande i skolråd försvunnit och skolväsendet genom 1930 års skolstyrelselag i vidgad omfattning blivit den borgerliga kommu- nens angelägenhet. I direktiven för de tillkallade sakkunniga framhöll de- partementschefen, statsrådet Engberg, olika omständigheter, som medfört en sådan förändring av förhållandet mellan kyrka och stat, som syntes göra domkapitlens befattning med skolfrågor mindre motiverad än förut och er- inrade om att förslag tid efter annan framkommit om folkskolärendenas Överflyttande till särskilda mellaninstanser. »Då det emellertid lär synas ovisst om eller när sådana kunna komma att inrättas, torde folkskoleären— denas behandling i domkapitlen böra under en eller annan form tills vidare kunna så ordnas, att deras överförande till annan myndighet må kunna ske utan något mera kännbart ingrepp i kapitlens blivande organisation.» Det betraktades således här som givet, att domkapitlen åtminstone tillsvidare skulle fungera som mellaninstanser för folkskolan, och departementschefen diskuterade icke i propositionen med förslag till ny domkapitelslag1 någon annan lösning av folkskoleväsendets mellaninstansfråga. Under riksdags- debatten tog endast ledamoten Oscar Olsson, i anslutning till en av bl. :i. honom själv väckt motion2 om avslag på propositionen, upp frågan ur skol— synpunkt och förordade, att skolväsendets behov borde tillgodoses först, innan domkapitelsfrågan löstes. Departementschefen, som tidigare uttalat, att Spörsmålet om en särskild mellaninstans för folkskolärendena alltjäint vore olöst, ett för diskussion öppet spörsmål, ansåg sig emellertid icke ha anledning att gå in på de av herr Olsson väckta frågorna. Vid riksdagen fastställdes den ännu gällande domkapitelsorganisation, för vilken i korthet redogjorts på s. 180.

1945 års riksdag. Den 1 december 1944 hade Kungl. Maj:t medgivit, att sakkunniga3 tillkallades för att utreda förhållandet mellan staten och skol- distrikten m. m. i syfte att åstadkomma förenklingar i detta förhållande. Under erinran härom framhölls i likalydande motioner i båda kamrarna vid 1945 års riksdag, att, vad anginge domkapitlens handläggning av ärenden Prop. 19:36:241.

FK nr 4.22;

Sedermera kallade 1945 års folkskolesakkunniga. FK 111- 65. AK nr 100.

kWIåP-l

rörande undervisningen och deSs organisation, starka sakskäl syntes tala för en centralisering av dessa ärenden till skolöverstyrelsen. En dylik åtgärd skulle medföra enhetlighet i behandlingen av folkskolärenden och innebära en rationalisering minst lika viktig och betydelsefull, som de förenklings— och rationaliseringssträvanden i övrigt på skolväsendets område, som vore föremål för särskild sakkunnigutredning. Motionärerna föreslog därför, att utredningen också skulle omfatta frågan om domkapitlens slopande som mellaninstans för folkskoleväsendet.

Statsutskottet1 delade vid sitt ställningstagande till motionerna upp sig i så gott som två lika grupper. 13 ledamöter ville icke vara med om någon utredning alls, medan 11 ledamöter biträdde motionerna så, att de föreslog en utredning för att klargöra, om övervägande skäl förelåg för ett bibehål- lande av mellaninstanser för folkskolan och — om så befanns vara fallet — hur de lämpligen borde anordnas.

Spörsmålet behandlades i kamrarna i stort sett som ett rent administra— tivt problem, och den gamla frågeställningen om kyrkans inflytande på un- dervisningsväsendet aktualiserades inte i det sammanhanget. Behovet av mellaninstanser betonades starkt av de flesta talarna, och det varnades för en alltför stark centralisering av skolfrågorna med åtföljande byråkratise- ring och minskad kommunal självhestämmanderätt, vilket kunde bli följ— den om motionen bifölls. För bibehållande av domkapitlen som mellanin- stanser anfördes, att de stod i relativt oberoende förhållande till såväl skol- överstyrelsen som skolstyrelserna, och att inom domkapitlen funnes tillgång till på folkundervisningens område sakkunniga personer. För en utredning av frågan anfördes, att skapandet av tidsenliga mellaninstanser för folksko- leväsendet vore ett gammalt önskemål, som nu kunde tillgodoses. Den vän— tade nya skolorganisationen gjorde en omprövning av mellaninstansväsen- det nödvändig. Genom skapandet av lämpliga mellaninstanser ansågs också de lokala intressena kunna beredas utrymme på ett annat och bättre sätt än i domkapitlen.

Riksdagen biträdde reservanternas yrkande och den 19 oktober 1945 upp— drog Kungl. Maj:t åt 1945 års folkskolesakkunniga att verkställa den he— gärda utredningen.

1945 års folkskolesakkunniga

Folkskolesakkunniga erhöll inga direktiv för uppdraget att utreda folk— skoleväsendets mellaninstansfråga, utan de hade att angripa problemet full- ständigt förutsättningslöst utifrån vad som framkommit vid riksdagens be- handling av ärendet. De sakkunnigas förslag2 är det första försöket 'att med

1 Utl. nr 8. 2 SOU 1948:28. Betänkande och förslag angående nya mellaninstanser för folkskole- väsendet. .

utgångspunkt från skolans behov åstadkomma en lösning av den gamla frågan. Motionärernas tanke att en mellaninstans skulle kunna undvaras, kunde de. sakkunniga icke dela, men väl tanken att domkapitlens befatt- ning med skolärenden skulle upphöra.

Skolstyrelseutredningen får i fortsättningen anledning att närmare redu- göra för och diskutera folkskolesakkunnigas förslag i olika detaljer i sam- band med behandlingen av skilda spörsmål rörande organisationen av en regional skolledning. Här skall därför bara lämnas en kort sammanfattning av förslaget, vilket i huvudsak innebar: '

att en ny mellaninstans, kallad skoldirektion, skulle inrättas för visst område, kallat skoldirektionsområde, vilket skulle sammanfalla med exis- terande folkskolinspektionsområde, _

all skoldirektionen skulle bestå av fem ledamöter: tre lekmän, varav en skulle vara ordförande, och två fackmän, varav den ene skulle vara folk- skolinspektören, vilken som regel skulle. vara föredragande i skoldirektio- nen och benämnas statens skoldirektör,

att till skoldirektionerna skulle överföras dels samtliga folkskolärenden, som handlades av domkapitlen med undantag av besvärsärenden, vissa tjänsteföreningsärenden samt sådana ärenden, som kunde decentraliseras till de lokala skolmyndigheterna —— dels ock vissa ärenden, som handlades av skolöverstyrelsen, främst sådana som avsåg organisationsplaner, skol- skjutsanordningar, bestämmande av antalet icke—ordinarie lärartjänster li vissa fall), fastställande av instruktion för distriktsöverlärare m. fl.,

att skoldirektionerna därjämte skulle vara huvudmän för sådana lärar— tjänster, som vore gemensamma för flera skoldistrikt, t. ex. övningslärar- och reservvikarietjänster, utöva den disciplinära myndigheten över folk- och fortsättningsskolans lärare samt slutligen erhålla vissa uppgifter som (li— striktsstyrelse,

att skolöverstyrelsen och länsstyrelserna skulle inträda som besvärsin- stanser för folkskoleväsendet,

all skoldirektören skulle handlägga i huvudsak samma ärenden, som an- kom på folkskolinspektören,

samt att för skoldirektionen och skoldirektören skulle upprättas ett ge— mensamt kansli, vars chef skoldirektören skulle vara med biträde av en hel- tidsanställd direktionssekreterare med placering till en början i lönegrad Cg 22.

De sakkunnigas förslag, som helt var begränsat till folkskolan, framlades ungefär samtidigt med att 1946 års skolkommission presenterade sitt stora principbetänkande. Då hela skolväsendets framtida organisation härigenom ställdes under debatt, kunde en lösning efter folkskolesakkunnigas linjer endast förutsättas bli ett provisorium, varför förslaget, som dessutom under remissbehandlingen blev föremål för mycket delade meningar, inte lagts till grund för lagstiftning.

1946 års skolkommission m.m.

[ sitt principbetänkandel berörde skolkommissionen ytterst knapphän- (ligt frågan om skolans mellaninstanser men förutskickade, att den senare skulle framlägga specificerade förslag rörande dessa. Kommissionen in- skränkte sig till att framhålla, att mellaninstanserna i det framtida skolvä- sendet måste få en annan ställning än i det nuvarande och påminde om att (len nuvarande folkskolinspektionen inte vore avsedd för inspektion av real— skolan och gymnasiet, medan framtidens regionala inspektion måste ha kompetens för det allmänna skolväsendet i dess helhet. Det påpekades vida- re. att regioninspektörernas verksamhet måste omläggas till att bli ett in- strument för det pedagogiska framstegsarbetet och i det avseendet samord— nas med den centrala instansen och de lokala skolledningarnas verksamhet. Slutligen framhölls behovet av lekmannainslag också i den regionala skol- myndigheten.

Xagot särskilt förslag om mellaninstanser framlades icke av skolkommis- sionen. Departementschefen förordade i propositionen nr 133 till 1950 års riksdag is. 24) ytterligare överväganden av Spörsmålet. I anslutning härtill gjorde särskilda utskottet (195055 s. 33) följande uttalande. »Enligt depar— tementschefens mening tarvar frågan om skolans framtida regionala inspek— tion och ledning ytterligare överväganden, varvid bland annat bör beaktas, vilka funktioner man vill tillämna mellaninstanserna vid lärartillsättningen. Utskottet anser det för skolans utveckling angeläget, att frågan om mellan- instanserna snarast möjligt löses. Bland annat kunna vissa frågor om de- centralisation inom skolförvaltningen icke med framgång upptagas, så länge ingenting kan utsägas om den regionala ledningens utformning. över hu— vud sammanhänger arbetsfördelningen mellan de regionala och lokala or- ganen så nära med frågan om dessa organs konåtruktion, att ett mycket in- ' timt samarbete torde bliva nödvändigt mellan de utredningar, som komma att behandla spörsmålen om mellaninstanserna och den lokala förvaltning— en. På ärendets nuvarande stadium vill utskottet endast framhålla vikten av att även inom mellaninstanserna såväl den pedagogiska sakkunskapen som lekmannasynpunkterna effektivt få göra sig gällande och att de perso- ner, som skola bära ansvaret för mellaninstansernas verksamhet, också be.- redas möjlighet att ägna skolfrågorna den tid dessa kräva. Man bör ha rätt att av mellaninstanserna vänta något mer än en rutinmässig handläggning av löpande ärenden.»

1948 års länsstyrelseutredning

I ett 1950 avgivet betänkande? framlade länsstyrelseutredningen ett'alter- nativ till folkskolesakkunnigas mellaninstansförslag att tagas under över-

1 SOU ft)-48:27. 2 SOU 1950-:28.

vägande vid frågans vidare behandling. Under förutsättning att länsstyrel- serna fick den organisation, som utredningen i betänkandet förordade, bor- de en särskild skolsektion organiseras inom varje länsstyrelse med en skol- man som chef. Till sektionen skulle inspektörer knytas eller, om det vore lämpligare, placeras ute i särskilda inspektionsområden. Den vid länsstyrel— sens verksamhet i övrigt föreslagna lekmannamedverkan kunde utan svå- righet också omfatta skolfrågorna.

I samband med resonemangen om den närmare organisationen av en mel— laninstans kommer vissa av länsstyrelseutredningens synpunkter att utför- ligare anges och diskuteras.

Kap. 9. Mellaninstansfrågans nuvarande läge

Domkapitlens ställning

Den diskussion som förts om skolväsendets mellaninstanser och som i det föregående refererats rörde från början och ganska långt fram i tiden egent— ligen den vidare och principiellt betydelsefulla frågan om kyrkans inflytande över undervisningen. Ännu så sent som vid remissbehandlingen av folkskole- sakkunnigas 1948 avgivna betänkande ingavs till Kungl. Maj:t skrifter med anhållan, att domkapitlen skulle bibehållas som mellaninstanser, för att icke sambandet mellan kyrka och skola helt skulle klippas av.

Genom att domkapitlen, vars främsta uppgift är att handha stiftens kyrk- t liga angelägenheter, fungerar som regionala styrelser för folkskolan, existe- rar fortfarande ett faktiskt, obligatoriskt samband mellan denna skola och den kyrkliga distriktsstyrelsen. Men det vill synas utredningen, som om det— ta samband, i vad det gäller ett samband mellan skolan och kyrkan, är och l

länge varit uteslutande av rent formell art. Den svenska skolan är reellt sett helt sekulariserad. Undervisningens innehåll, utformning och målsättning bestämmes av Konung och riksdag, och därvid har kyrkan som sådan ingen annan roll sig tilldelad än andra korporationer i samhället. Att dess främsta företrädare även fyller funktionen som ordförande i folkskolans mellanin— stanser är ur denna synpunkt utan praktisk betydelse, enär det om domka- pitlens nuvarande verksamhet på skolans område med säkerhet kan sägas gälla, vad 1934 års domkapitelskommitté ansåg karakterisera de dåtida dom- kapitlens hela verksamhet, nämligen att den i allt högre grad kommit att begränsa sig till ett ämbetsmannamässigt korrekt avgörande av automatiskt föreliggande ärenden. Domkapitlen är således beträffande sin ställning till skolväsendet att betrakta som förvaltningsorgan med i praktiken starkt be— gränsade administrativa uppgifter, och spörsmälet om och i vad mån kyrkan bör eller inte bör ha inflytande över undervisningen kan inte gärna tagas upp till diskussion med utgångspunkt från frågan om domkapitlens vara eller icke vara som skoladministrativa organ. Det finns med andra ord inga skäl att nu bedöma mellaninstansfrågan annorlunda än som ett praktiskt or— ganisatoriskt problem.

Begreppet mellaninstans

Innan mellaninstansfrågan blir föremål för egentlig diskussion från ut- redningens sida, kan det vara skäl att fastställa vad som bör avses med be- greppet mellaninstans för skolväsendet. Det har i olika sammanhang helt

allmänt sagts, att det för närvarande finns tre olika >>mellaninstansmyndig- heter» på skolans område. Så till vida är detta riktigt som tre organ med bestämda (men olika) regionala verksamhetområden, domkapitlen, länssty- relserna och folkskolinspektionen, har tilldelats bestämda uppgifter vid folkskoleväsendets förvaltning, men i formell mening synes det endast vara domkapitlet som rätteligen bör benämnas mellaninstans för folk— skoleväsendet, eftersom det är denna myndighet, som enligt gällande lag skall utöva den högsta regionala uppsikten över detta skolväsen, samtidigt som den har ställning av beslutande myndighet på regionsplanet i vad avser folkskolan, medan inspektörerna —— fortfarande formellt sett — har ställ— ning som skolöverstyrelsens lokalorgan med i princip endast rådgivande och kontrollerande uppgifter och principiellt sett saknar befogenhet att mot skoldistriktens mening fatta för dessa bindande beslut.

Enligt utredningens terminologi är det således endast domkapitlen, som är skolväsendets mellaninstanser i verklig mening. Med en ny mellaninstans måste därför avses ett regionalt organ, som först och främst skulle träda i domkapitlets ställe. Huruvida detta organ också skulle kunna fylla folkskol- inspektionens och möjligen även länsstyrelsernas uppgifter, kan och bör gi- vetvis ingående diskuteras i samband med den regionala ledningens omorga— nisation. Likaså måste man noggrant pröva den icke mindre intressanta frå- gan, om inte en skolinspektion skulle vara tillfyllest för skolväsendets regio- nala ledning.

Erfordras mellaninstanser?

Sedan denna bestämning gjorts, har utredningen med utgångspunkt här- ifrån på nytt ställt den grundläggande frågan: Behövs mellaninstanser för skolväsendet?

En liknande fråga har ställts åtminstone två gånger tidigare, 1915 och 1945.[ I förra fallet tänkte man sig en uppdelning av domkapitlens uppgif- ter mellan folkskolöverstyrelsen, folkskolinspektören och länsstyrelsen, i det senare tänkte man sig, att domkapitlen skulle slopas som mellaninstan— ser och deras uppgifter överflyttas på skolöverstyrelsen. Frågan blev inte närmare prövad 1915, men besvarades sedermera av domkapitelskommit- tén genom ett allmänt uttalande om att en centralisering av folkskolärende- na skulle vara olämplig." -

Det hithörande spörsmål 1945 års riksdag önskade utrett var, huruvida övervägande skäl kunde anses föreligga för ett bibehållande av mellaninstan- ser rörande folkskoleväsendet och — om sådana i en eller annan form be- funnes böra bibehållas —— hur de lämpligen borde vara anordnade. Motionä- rerna, som påkallade utredningen, hade emellertid ifrågasatt'om inte dom-

71,Se 5. 2,19; . _ _ _. 2 sn. 212; ' " ' - - -..- ._

kapitlen kunde slopas som mellaninstans. Riksdagen rörde sig således med ett mera obestämt mellaninstansbegrepp än motionärerna. 1945 års folk- skolesakkunniga, vilka fick uppdraget att utreda och besvara frågan såsom den formulerats av riksdagen, gav sitt svar samma karaktär som domkapi— telskommittén genom att inledningsvis framhålla, att de folkskolärenden, som skulle handläggas av statliga organ, hade en sådan omfattning, att en centralisering av dem till skolöverstyrelsen inte lämpligen kunde ifrågakom- ma. Härav drogs slutsatsen, att en mellaninstans måste anses erforderlig. De sakkunniga betraktade emellertid alla de tre tidigare nämnda organen såsom »mellaninstanser» och synes icke skarpt ha ställt frågan, om mellan— instanser i den meningen som domkapitlen är det, verkligen är oumbärliga. Den springande punkten var och är ju dock, som motionärerna vid 1945 års riksdag hade klart för sig, vilken funktion domkapitlen eller en motsva- rande myndighet fyller vid sidan av eller jämte folkskolinspektionen, som i själva verket utövar och länge utövat den regionala uppsikten över och led- l ningen av folkskoleväsendet och vars yttranden domkapitlet är synnerligen beroende av för att kunna fungera som Skolmyndighet.

De ärenden, vilka ännu handlägges av domkapitlen, är, som framgår av sammanställningen på s. 181, med få undantag, främst besvärsärendena, icke av den art, att det borde möta några betänkligheter att överflytta dem slutgiltigt på inspektörerna. Om i enlighet med 1945 års folkskolesakkunni— gas förslag besvärsärendena jämte eventuellt ytterligare någon ärendegrupp fördes över till skolöverstyrelsen, skulle knappast några principiella hinder kvarstå mot att överföra domkapitlens återstående uppgifter på folkskolin— spektionen. Då antalet besvärsärenden är tämligen litet och dylika ärenden ofta föres vidare till Kungl. Maj:t, varvid skolöverstyrelsen regelmässigt får avge yttrande, kan den arbetsbelastning för överstyrelsen, som skulle följa

i av den av folkskolesakkunniga föreslagna åtgärden, icke bli av betydelse. Förslaget föranledde heller icke på denna punkt någon erinran från översty- l relsens sida. i Den undersökning som gjorts av såväl 1945 års folkskolesakkunniga som : skolstyrelseutredningen ådagalägger med stor tydlighet, att den arbetsbörda som åsamkas de 13 domkapitlen av folkskolärendena är mycket obetydlig. Erinrar man så om att folkskolinspektörerna i så gott som varje skolärende skall avge skriftligt yttrande och sedan mottaga och diarieföra avskrift av domkapitlens beslut, synes inte heller den invändningen kunna resas mot ett avskaffande av domkapitlen som mellaninstanser att ett överförande av deras uppgifter på folkskolinspektionen och skolöverstyrelsen i och för sig skulle innebära en omöjlig merbelastning av dessa myndigheter.

Enligt utredningens mening kan läget nu sägas vara det, att domkapitlen fyller funktionen som beslutskollegier vid sidan av folkskolinspektionen men att det endast i ett fåtal av de ärendetyper, vars handläggning ankom- mer på domkapitlen, är oundgängligen erforderligt att förlägga beslutan-

derätten icke hos inspektören utan hos en flerhövdad regional myndighet. Som sådan myndighet fyller domkapitlen med de uppgifter, som nu till- kommer och rimligen kan tillkomma dem, icke någon vital funktion och deras existensberättigande som skolorgan kan mycket starkt ifrågasättas.

En analys av den gjorda frågeställningen leder närmast fram till att en mellaninstans med domkapitlens nuvarande uppgifter och ställning icke är erforderlig vid sidan av folkskolinspektionen. Huruvida det överhuvudtaget behövs en regional Skolmyndighet av annan art än en välorganiserad in- spektion kan emellertid icke bedömas utifrån domkapitlens roll i detta sam- manhang, utan svaret på den frågan måste bli beroende på resultatet av en undersökning av vilka uppgifter som finns att fylla nu och i framtiden för en på ett lämpligare sätt organiserad mellaninstans.

Skolstyrelseutredningens förslag skall vara inriktade på det nya skol- väsen, som skall utvecklas ur det nuvarande. Det är utredningens överty- gelse, att det är av vikt, att även skolväsendets administration utformas så, att den i möjligaste män kan bidraga till att skapa förståelse och vinna gehör för skolan och dess utvecklingsbehov. Utifrån denna uppfattning och det förhållandet, att kommunerna skall bli huvudmän för en ännu vidare sektor av skolväsendet än för närvarande, har utredningen vid sina över- väganden av den regionala ledningens organisation icke kunnat finna det vara tillfyllest att rationalisera och effektivisera den nuvarande ordningen enbart genom att t. ex. slopa domkapitlen som mellaninstanser och upp— rusta och omorganisera den nuvarande folkskolinspektionen till en effektiv, för ett vidgat skolväsen avpassad skolinspektion. Något annat än en inspek— tion och något mer än en regional tjänstemannaförvaltning måste nu skapas. Det föreligger nämligen, i synnerhet i början av det skede som före- står på skolans område, behov av en mellaninstans, vars grundläggande uppgift kan bli att ge den framväxande skolan det stöd, som endast blir möjligt, om denna myndighet genom ett starkt lekmannainslag förankras i de lokala intressena, så att även på regionsplanet medborgarrepresentan- ter, som är förtrogna med det kommunala arbetet, får ansvar för och infly- tande över skolans utveckling och ändamålsenliga utformning.

Folkskolesakkunnigas förslag om nya mellaninstanser för den 7-åriga. folkskolan framlades just vid en tidpunkt, då utvecklingen själv genom skolkommissionens samtidiga förslag om en 9-årig skola gjorde förslaget föråldrat.

Beslutet om en 9-årig skola innebär en väsentlig utbyggnad av den obliga— toriska skolan och kommer att kräva en kraftinsats av en regional myndig- het och ställa den inför helt andra problem än om den hade att ta befatt- ning med enbart folkskolan. Realskolan är ämnad att uppgå i enhetsskolan och i stället för en enhetligt utformad, frivillig teoretisk utbildningsgång på detta stadium skall man få skiftande linjer, utformade efter olika lokala förhållanden. I denna organisation tillkommer obligatorisk yrkesutbildning

som något helt nytt. Det torde behövas en betydande övergångstid, innan den 9-åriga skolan genomförts, men enligt utredningens uppfattning bör en organisatorisk samordning av olika skolformer snarast möjligt ske, och en successiv övergång till enhetsskolan därigenom och genom en enhetlig regional administration av i första hand de skolformer, som direkt beröres av skolreformen, underlättas. Det skulle innebära, att förutom folk- och fortsättningsskolan de högre folkskolorna, de kommunala flickskolorna, de kommunala praktiska realskolorna och de statliga realskolorna föres in under mellaninstanserna, vilka från början av sin verksamhet bör befrämja skolutvecklingen i allmänhet och i synnerhet inrikta den mot den beslu- tade skolreformens mål. l Utredningen har emellertid övervägt, om det inte finns behov av en ny mellaninstans med ett större verksamhetsområde än som i första hand för— ; utsättes i direktiven, vilka räknar med en mellaninstans för en 9-årig skola 1 och övergångsvis för de mot denna nu svarande skolformerna.1 i Behovet av en regionalt verksam myndighet med verkliga förutsättningar : att stödja och främja skolans utveckling föreligger i särskild grad i fråga om t yrkesutbildningen, såväl beträffande den som tänkes komma att ligga inom » enhetsskolans ram som _ och i än högre grad _ beträffande den egentliga yrkesutbildningen över den obligatoriska skolans stadium. Yrkesutbildning— ens förestående, nödvändiga utbyggnad är ett utomordentligt viktigt inslag i den nya given på skolans område. Det är här fråga om någonting relativt nytt, en verksamhet som inte har den teoretiska skolans traditioner och be- stående fasta organisation att bygga på. Ansvaret för utvecklingen av yrkes— utbildningen kommer att i första hand vila på kommunerna. Behovet av ett i stödjande och planerande regionalt organ på detta område är enligt utred- ) ningens mening uppenbart och ett starkt motiv för inrättande av nya mel— t laninstanser. Denna uppfattning delas i princip av 1952 års yrkesutbild— ningssakkunniga (SOU 1954: 11 s. 224—231). De sakkunniga anför härom bl. a.:

»Av det sagda framgår, att vi inte anser det lämpligt att dra en gräns mel- lan den praktiska utbildningen på enhetsskolans yrkeslinje och yrkesut- bildningen efter enhetsskolans slut genom att lägga den förra men inte den senare under en eventuell mellaninstans för skolväsendet. Yrkesutbild— ningsintressena kan tillvaratas på ett helt annat sätt av en sådan mellan- instans, om vissa frågor, som rör hela den egentliga yrkesutbildningen, för- läggs dit. Vi föreslår således, att — under förutsättning att en mellanin- stans för skolväsendet inrättas —— även vissa frågor, som berör yrkesut- bildningen utanför den obligatoriska skolan, framför allt då planerings- och samordningsfrågor, lägges under denna mellaninstans. Mellaninstansen

1 Jfr det på s. 214 refererade utlåtandet av skolöverstyrelsen, vilken redan 1921 förordade en omprövning av frågan om inte praktiskt taget hela skolväsendet borde läggas under regionala skolmyndigheter.

bör kunna handlägga sådana frågor, vare sig kommunerna inom regionen har gemensam styrelse för samtliga skolor eller dessa sorterar under olika styrelser» (s. 226).

Lika litet som det finns anledning att dra en gräns mellan enhetsskolans y—linje och yrkesskolorna genom att lägga den förra men inte den senare under en mellaninstans, finns det skäl att hålla gymnasierna utanför dennas | planerande och samordnande verksamhet. i

Gymnasiet torde visserligen komma att inta en särställning bland fram- : tidens allmänbildande skolformer i så måtto, som det allt fortfarande kom— 1 mer att vara en statlig skola, eftersom denna skolform mera än de flesta I andra måste förbli regional med ett lärjungeområde, som sträcker sig över |

1 l l l l 1 l l

flera kommuner. Gymnasiernas antal kommer ganska säkert även i fram- tiden att bli relativt ringa. Detta får dock icke innebära, att gymnasierna isoleras från övriga skolformer. Då skulle syftet med skolreformen, att skapa en skolorganisation som i möjligaste mån hänger organiskt och orga- nisatoriskt samman, förfelas. Man får därför räkna med att gymnasiet även i framtiden organisatoriskt förbindes med sin underskola, realskola eller högstadium av enhetsskola. Enligt utredningens uppfattning bör detta vara regel. Härigenom skapas en direkt kontakt mellan den kommunala enhetsskolan och gymnasiet administrativt och pedagogiskt, och bägge skolorna bör följaktligen sortera under mellaninstansen.

En rad skolsociala åtgärder bör vidtagas och skötas gemensamt för alla skolformer, alltså även för gymnasiet, som i de allra flesta fall enligt utred- ningens tidigare förslag kommer att lyda under samma lokala styrelse. Lärare, som är knutna till en skolenhet av typen realskola eller högstadium av enhetsskola + gymnasium, kommer att undervisa inom båda de Skolsta- dier, som ingår i skolenheten. Ledningen för alla stadierna inom en sådan skolenhet får också förutsättas bli densamma.

Det enda avseende där man under en övergångstid får räkna med en mera väsentlig skillnad mellan stadierna gäller den pedagogiska inspek- tionen, som för gymnasiets del tills vidare i huvudsak måste åvila skolöver- styrelsen.

Om man ser till de uppgifter, som utredningen i det följande föreslår för , mellaninstansen, synes dessa böra omfatta praktiskt taget alla skolformer ' inom regionen. Dit hör planeringsuppgifter, vid vilka man måste ta hänsyn | till gymnasiet för att planeringen skall bli fullständig och ändamålsenlig, 5 byggnadsuppgifter, organiserandet av kurser och sammanträden med sty- relser, m.fl. åtgärder. I viss utsträckning bör också ärenden av administra- tiv och ekonomisk natur rörande gymnasiet kunna decentraliseras från skolöverstyrelsen till mellaninstansen. Det gäller framförallt frågor, som — när det är fråga om enhetsskola eller realskola — skall avgöras av mel- laninstansen. An-förda omständigheter talar för att även gymna'sierna bör sortera under en mellaninstans.

Utredningen har övervägt om också skolformer av mera speciell karaktär än de nämnda bör föras in under nya regionala skolmyndigheter. Utred- ningen har i detta hänseende funnit det lämpligt att centrala verkstadssko- lor, handelsgymnasier och tekniska gymnasier ställes under mellaninstan- sens allmänna tillsyn och att mellaninstanserna skall medverka, då dylika skolor planeras samt då organisatoriska förändringar beträffande dessa skall vidtagas. Om eller i vilken mån mellaninstanserna skall erhålla upp— gifter rörande dessa skolors direkta ledning och administration, har utred- ningen icke närmare ingått på, då ställning till detta spörsmål synes böra tagas först sedan erfarenhet vunnits av den nya regionala organisationen.1

Den i rubriken till detta avsnitt ställda frågan synes utredningen med hänsyn främst till a) skolväsendets förestående expansion, b) kommuner- nas vidgade skoluppgifter, c) behovet av regional planering, samordning och ledning av skolväsendet, obetingat böra besvaras jakande. Det är såle- des enligt utredningens uppfattning önskvärt att nu skapa eller i varje fall lägga grunden till en mellaninstans av ny typ och avsedd inte för ett nio- årigt utan för ett tolvårigt skolväsen. Vilka uppgifter en sådan skolmyndig- het bör ha, skall i följande kapitel redovisas mera i detalj. Att dessa — åt- minstone till en början — inte kan vara desamma beträffande samtliga ovan uppräknade skolformer säger sig självt.

1 Jfr s. 60, 275 och 276.

Kap. 10. Uppgifter för nya mellaninstanser

Inledning

1 I skolöverstyrelsens förut åberopade utlåtande från 1921 över domka- i pitelskommitténs betänkande heter det på ett ställe: »En ingående utred- [ ning beträffande det verksamhetsområde, som bör tillkomma en skol- styrelse som mellaninstans, är så mycket mera av nöden, som det knappast kan sägas, att detta spörsmål någonsin blivit klarlagt». Sedan uttalandet gjordes har åtskilliga faktiska förändringar skett i fråga om arbetsuppgifternas fördelning mellan folkskolans myndigheter på olika plan, varjämte 1945 års folkskolesakkunniga framlagt ett samlat för- slag om reglering av verksamhetsområdet för folkskolans mellaninstanser. En principiell utredning av det slag skolöverstyrelsen efterlyste 1921 synes

dock därefter icke ha kommit till stånd. Utredningens följande redogörel- ser och förslag rörande arbetsuppgifter för regionala skolmyndigheter gör inte anspråk på att uttömmande slå fast en mellaninstans uppgifter, men tillsammans med vad som i det föregående sagts klargör de enligt utred- ningens mening till fullo behovet av en ny mellaninstansorganisation på vil- ken, sedan den kommit till stånd och praktiskt prövats, ytterligare arbets- uppgifter torde kunna läggas.

Enligt 1945 års folkskolesakkunnigas mening (SOU 1948:28 kap. IV) borde en ny mellaninstans för folkskoleväsendet ha följande uppgifter: 1. Att handlägga samtliga folkskolärenden, som då ankom på domkapitlen, med undantag för vissa tjänsteföreningsärenden, besvärsmål och sådana ärenden, som kunde decentraliseras till de lokala skolstyrelserna.1 2. Att handlägga från skolöverstyrelsen decentraliserade ärenden rörande: orga- nisationsplaner, Skolskjutsar (numera överförda till folkskolinspek- törerna), uppskov med inrättande av distriktsöverlärartjänst, förordnande & av vikarie för distriktsöverlärare under dennes semester, fastställande : av instruktion för överlärare, bestämmande av antalet icke-ordinarie lärartjänster, prövning av antalet erforderliga ordinarie lärartjänster, befrielse från skyldighet att inrätta fortsättningsskola m. m., fastställande av reglemente för fortsättningsskola, avvikelse från fördelningen av under- visningstiden i fortsättningsskola, befrielse från fortsättningsskolplikt, statsbidrag till undervisningsavdelning i fortsättningsskola, förening av

1 De sakkunnigas förslag ang. decentralisering till vissa skolstyrelser har återgivils och behandlats på s. 55 f.

lärartjänst med viss tjänstebefattning eller visst uppdrag samt undantag från vissa villkor för beredande av ordinarie eller extra ordinarie anställ- ning. 3. Att vara »huvudman» för vissa övningslärare, skolkuratorer m.fl. samt för reservvikarier i den mån de anställdes för tjänstgöring inom mer än ett skoldistrikt. 4. Att vara disciplinär myndighet för folk- och fortsätt- ningsskolans lärare. 5. Att i viss utsträckning fungera som distriktsstyrelse och därvid verka för folkskoleväsendets allmänna utveckling, främja sam- arbetet mellan hem och skola, anordna upplysningskurser för föräldrar, fortbildningskurser för lärare, sammankomster med representanter för skoldistrikten samt samla de kommunala skolledarna till kollegier och verka för användning av film och radio i skolans undervisning o.s.v.

I fråga om länsstyrelsernas befattning med folkskolärendena ansåg de sakkunniga, att ingen ändring borde ske. Beträffande ordningen för anfö— rande av besvär över folkskolestyrelses beslut föreslogs särskilda anord- l ningar, vilka av utredningen behandlas i avsnittet om besvär i detta kapitel. 1 Utredningens direktiv förutsätter, att viss vägledning kan hämtas i folk— : skolesakkunnigas förslag. Departementschefen utgår emellertid ifrån att nya och omfattande uppgifter skall komma att behöva åläggas mellanin— stansen på grund av den beslutade skolreformen, inte minst i fråga om den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolan. Vissa icke alltid lättlösta organisations- och samordningsproblem beräknas härvidlag komma att möta mellaninstansen, som måste uppehålla fortlöpande kontakt med läns- arbetsnämnd, landstingets och kommunernas yrkesskolor, hushållnings- sällskapet m.fl.

Departementschefen uttalar vidare, att mellaninstanserna liksom skol- överstyrelsen bör bli ett instrument för det pedagogiska framstegsarbetet på skolans område, varför utrymme bör beredas för de experimentella och nyskapande uppgifterna vid sidan av de löpande administrativa. I samman- hanget erinras om särskilda utskottets uttalande i utlåtandet 1950: 3, att »man bör ha rätt att av mellaninstanserna vänta något mer än en rutin- mässig handläggning av löpande ärenden».

Interkommunala samordnings- och planeringsuppgifter

Frågan om skolplaneringen har genom 1950 års skolreform och än mer genom det nyligen fattade beslutet om yrkesutbildningens utbyggnad & fått en särskild aktualitet. Bland de tänkta uppgifterna för nya mellanin-

Det interkommunala samarbetets omfattning

stanser anmäler den sig självklart bland de främsta. Utredningen vill genom följande framställning försöka att så konkret som möjligt ange, vari dessa uppgifter kan bestå och vilken omfattning de kan få.

Skolkommissionen räknade med att för en nioårig enhetsskola skulle er- fordras ett befolkningsunderlag av 2.500 år 3.000 människor (SOU 1948: 27

s. 54). I prop. 1950:133 uttala-de departementschefen härom: »Enligt min: mening bör en folkmängd av 2.500 invånare i ett skoldistrikt vara tillräck— lig som underlag för en enhetsskola; på sina håll kan det måhända vara befogat att gå ned till 2.000 invånare. Först när man kommer under detta tal, komma svårigheter att tillstöta, vilka emellertid delvis torde kunna elimineras genom viss samundervisning på realskolestadiet.

Dessa siffror har visat sig vara för låga.1 Två omständigheter är av avgörande betydelse, när det gäller att beräkna minimistorleken av befolkningsunderlaget för ett högstadium i enhets— skolan. Den ena är behovet av tillräckliga och välutrustade speciallokaler, särskilt för undervisning i naturvetenskapliga ämnen, den andra är beho— vet av och tillgången till kompetenta lärare. De naturvetenskapliga special— salarna är såväl med hänsyn till inredning som erforderlig materiel mycket kostnadskrävande utrymmen. Det säger sig självt, att möjligheten att med- dela en fullgod undervisning i de naturvetenskapliga ämnena är i hög grad beroende av tillgången på lokaler med för olika ämnen differentierad utrust— ning. Det är också klart, att specialsalar av detta slag icke rimligen kan upp— föras i större antal än som kan rationellt utnyttjas.

Härtill kommer, att möjligheterna för eleverna att välja linje och tillvals- kombinationer av frivilliga ämnen givetvis är beroende av i vilken ut- sträckning eleverna kan fördelas på olika avdelningar. Man bör sålunda räkna med ett minimum av två parallellavdelningar i klasserna 7 och 8.

Vid planering för fullständig enhetsskola anser skolöverstyrelsen2 —- och denna uppfattning delas helt av utredningen — att man, med reserva- tion för av lokala förhållanden betingade undantag, bör kräva ett befolk- ningsunderlag på 4.000 som minimum för ett högstadium. I regel bör ett underlag på 5.000 eftersträvas.

Den 1 januari 1953 hade 78 kommuner mindre än 2.000 invånare, 115 mellan 2.000 och 2.500 invånare, 136 mellan 2.500 och 3.000 invånare samt 240 mellan 3.000 och 4.000 invånare. Av landets 1.034 skoldistrikt hade så- lunda 18 % mindre än 2.500 invånare, 31 % mindre än 3.000 invånare och 55 % mindre än 4.000 invånare. Härtill kommer de kommuner, som på grund av sin geografiska belägenhet inte kan inrätta en centralskola för högstadiet trots tillräckligt befolkningsunderlag. Dessa förhållanden med- för, att ett interkommunalt samarbete i ett mycket stort antal fall måste komma till stånd, då enhetsskolans högstadium skall upprättas i större skala.

Yrkesskolor och gymnasier åter kräver betydligt större befolkningsun- derlag än ett enhetsskolans högstadium. 1952 års yrkesutbildningssakkun- niga beräknar, att ett rekryteringsunderlag på c:a 20.000 invånare i regel

1 Jfr s. 118 f. ? Skrivelse till utredningen den 2-2 juni 1953.

fordras för att man skall kunna bygga upp en yrkesskola, som kan erbjuda någon nämnvärd differentiering i heltidskurser. De sakkunniga påpekar vidare, att man vid ungefär 30.000 invånare har ett säkrare underlag för en rikare differentiering —— 10—15 heltidsavdelningar med 200*225 elever. I en kommun med 6.000 invånare blir differentieringsmöjligheterna ganska obetydliga och den är i regel alldeles för liten för att ge underlag för två- äriga kurser.

För gymnasium får man räkna med ett minsta befolkningsunderlag av 25.000 invånare för tvålinjigt gymnasium. Detta gäller i gynnsamma fall. Med hänsyn till befolkningens varierande struktur bör man normalt räkna med ett befolkningsunderlag av bortåt 40.000 människor för gymnasier med två och 40.000—60.000 människor för gymnasier med tre linjer.

För att med ett konkret exempel belysa de samarbets- och samordnings- problem, som kan förutses komma att uppstå vid skolväsendets fortsatta utbyggnad, skall med ovan angivna befolkningstal som grund en redo— görelse lämnas för förhållandena inom Västmanlands län, vars gränser sammanfaller med ett av de nuvarande inspektionsområdena.

Västmanlands län hade den 1 januari 1953 210.205 invånare. I inspek- tionsområdet finns 27 skoldistrikt, varav 5 städer och 3 köpingar (Kungsörs köping ingår i Kung Karls m.fl. församlingars skoldistrikt). Intet av distrikten har under 2.000 invånare (länet är det enda i landet som saknar sådana distrikt), 2 har 2.000—2.500 invånare, 3 har 2.500—3.000 invånare och 3 har 3.000—4.000 invånare. Åtta distrikt har alltså under 4.000 in- vånare. Tärna skoldistrikt med 4.215 invånare kan på grund av sin geogra- fiska figur och kommunikationslinjerna inte ha eget högstadium, utan samtliga klasser över den sjätte torde komma att centraliseras till Sala * stad. En tredjedel av länets skoldistrikt torde således inte kunna anordna fullständigt högstadium inom kommungränserna. Medåkers skoldistrikt med sina 3.138 invånare kan inte ha eget högstadium, vilket också beror på kommunens utsträckning. Barnen i klasserna över den sjätte torde få cen— traliseras till Arboga, Köpings, Kolsva och Skinnskattebergs skoldistrikt. Dingtuna (2.105 invånare) och Kungsåra (2.513 invånare) skoldistrikt kan inte behålla klasserna 7 och 8, utan hela högstadiet får centraliseras till , Västerås, måhända delar av Kungsåra skoldistrikt till Enköping i Uppsala * län. Tillberga skoldistrikt (3.591 invånare) torde, om väntad befolknings- i ökning inträffar, kunna anordna högstadium utom 9 g. Möklinta skoldist- rikt (2.039 invånare) kan inte anordna eget högstadium, utan barnen på detta stadium får hänvisas till Sala stad. Munktorps skoldistrikt (2.974 in- vånare) kommer att få klasserna över den sjätte centraliserade till Köping. Vittinge skoldistrikt (2.664 invånare) måste beträffande högstadiet sam- arbeta med Västerlövsta skoldistrikt. Nora skoldistrikt får på samma sätt lösa sina högstadieproblem tillsammans med Östervåla. Av de övriga skol- distrikten kommer sannolikt flera att centralisera 9 g till gymnasierna.

Inom länet finns statliga gymnasier i Västerås och Köping samt kommu— nala gymnasier i Fagersta och Sala. Ett femte gymnasium kan tänkas pla- cerat i Hallstahammar. Vissa delar av länet tillhör gymnasieområden i kringliggande län. Så tillhör delar av östervåla, Västerlövsta och Vittinge i detta hänseende Uppsala, hela Fjärdhundra Enköping, delar av sydligaste länet Eskilstuna och delar av nordvästliga länet Avesta. Å andra sidan kan Fagersta räkna med elever från Kopparbergs län och örebro län. I En approximativ beräkning av befolkningsunderlaget för de fem gymna- sierna ger följande siffror: Västerås 75.000 invånare, Köping 41.000 invå- ! ! nare, Sala 36.000 invånare, Fagersta 26.000 invånare, Hallstahammar 24.000 invånare. Härvid bör beaktas, att flera skoldistrikt på grund av transport- geografiska förhållanden kommer att sända sina 9 g-elever till olika gymna- siestäder. östervåla och Vittinge kommer att hänvisa sådana elever till Sala och Uppsala, Västerfärnebo till Sala, Fagersta och Västerås, Ramnäs till Fagersta och Hallstahammar, Skinnskatteberg till Fagersta och Köping, Kol- bäck till Hallstahammar, Västerås och Eskilstuna, Dingtuna till Västerås och Hallstahammar, Kungsåra till Västerås och Enköping.

För närvarande finns ingen central verkstadsskola inom länet. Enligt överenskommelse med Södermanlands läns landsting får 25 elever sändas till centrala verkstadsskolan i Eskilstuna — under läsåret 1953/54 begagna- de sig 11 elever av denna möjlighet. Elever från Västmanland undervisades också i central verkstadsskola i Stockholms, Uppsala och örebro län. (Även Kopparbergs län saknar central verkstadsskola). Emellertid finns det flera industriskolor med 2-, 3- och 4-årig utbildning i städerna och i några tätorter i Västmanlands län. En del fylls av elever från länet, medan andra rekryte- ras från hela landet. Slutligen anordnas vid kommunala yrkesskolor och verkstadsskolor samt landstingets skolor för yrkesundervisning kortare och längre kurser. Av eleverna vid dessa kurser var läsåret 1952/53 knappt 20 % under 18 år.

Yrkes- och verkstadsskoleväsendet i länet är sålunda ännu ej utvecklat. Med enhetsskolans genomförande i större omfattning måste detta skolväsen- de därför utbyggas. Troligen kommer de större yrkesskolorna att bli få. Däremot torde det komma att finnas behov av flera mindre yrkesskolor för olika yrken i skilda skoldistrikt, och den praktiska yrkesutbildningen kom- mer sannolikt att organiseras så, att ett tämligen rikt utbyte av elever dist- , rikten emellan blir nödvändigt. På grund av yrkeslivets rika differentiering 5 blir utbildningsorterna många fler för y-linjens elever än för g-linjens.

Vid en provindelning av länet i gymnasieområden har det visat sig, att områdena i stort sett även kan tjäna som rekryteringsområden för större yrkesskolor. Här nedan lämnas elevuppgifter för dessa områden är 1953, varvid använts det nu vanliga heräkningssättet, nämligen 15 promille av be— folkningen = en årskull elever, 60 % av årskullen = y—elever, 25 % = a- elever, 15 % = g-elever.

Hallsta- hammar- området

l'ästerås- Köping— Sala- Fagersta- nmrådet området området området

Årskull elever ......... 1.125 615 540 390 360 » y-elever ......... 675 370 325 235 215 » a—elever ......... 280 155 135 100 90 >> g—elever ......... 170 90 80 60 55

Även hjälpklassundervisningen måste i flera av de västmanländska skol- distrikten lösas interkommunalt. Sannolikt kommer detta att få ske beträf- fande elever i de ovan nämnda skoldistrikten Tärna, Medåker, Dingtuna, Kungsgära, Munktorp, Möklinta och Vittinge. Eleverna i hjälpklasser från- dessa distrikt får då medfölja de Skolskjutsar, som anordnas för eleverna på högstadiet.

För närvarande finns externatskolor för bildbara sinnesslöa inrättade i Västerås och Sala. Flera sådana skolor kommer att inrättas i de andra stä- derna. Externatskolorna kan betjäna även kringliggande skoldistrikt, om av- stånden är rimliga och kommunikationerna goda.

En genomgång av detta inspektionsområde visar sålunda, att inte något av skoldistrikten kommer att kunna vara eller få vara sig självt nog. En del skoldistrikt blir i högre grad beroende av andra, en del mindre. Vissa distrikt kommer att få sända de äldre eleverna till granndistrikten. Många kommer att få utbyteselever, då det gäller yrkesutbildningen. Ett samarbete över skoldistriktens gränser måste därför ofrånkomligen ske vid skolornas planering, och det kommer att få mycket stor omfattning, innan enhetssko- lan byggts färdig. Men det räcker inte med samarbete inom länet. Samar- bete i skolfrågor kommer att behövas i större och mindre utsträckning med skoldistrikt inom Kopparbergs, Örebro, Södermanlands och Uppsala län.

Det anförda exemplet kan betraktas som typiskt. De interkommunala och interregionala samordningsuppgifterna kommer att bli många och inte all- tid lättlösta, och de kommer att finnas inom praktiskt taget alla delar av landet. I första hand kommer de att beröra enhetsskolans högstadium och yrkesutbildningen, i mindre grad skolans låg- och mellanstadium.

Tabell 23 ger en föreställning om vilken omfattning ett nödvändigt inter— kommunalt samarbete kan väntas få och om det därav följande behovet av ett samordnande regionalt organ. Det ovan beskrivna länet har det lägsta antalet kommuner med mindre än 4.000 invånare. I 17 län har hälften eller flera kommuner under 4.000 invånare. I dessa måste alltså en ännu inten- sivare mellankommunal samverkan och planering komma till stånd än den som kan förutses behövas i Västmanlands län.

För att varje distrikts skolväsen skall kunna organiseras så förnuftigt

Tab. 23. Gruppindelning av kommuner efter invånarantal den 1/1 1953

Län, under 2000— 2500— 3000— Totala ingå” ”Lyte—k, 2000 2500 3000 . 4000 antalet 4000 i % Stockholms ...... l+5 2+7 1 1 +11 55 28 51 Uppsala ......... 2 4 5 7 25 18 72 Södermanlands I+ 3 3 1 + 5 14 39 27 69 Östergötlands 3 2 6 1 +12 47 24 51 Jönköpings ...... 1 10 12 1 +12 54 36 66 Kronobergs ...... 6 4 12 12 44 34 77 Kalmar ............ ] 1 +8 2 13 50 25 50 Gotlands ......... 1 2 4 4 14 11 78 Blekinge ......... 2 1 3 4 25 10 40 Kristianstads 2 7 9 12 58 30 51 Malmöhus ...... 1+2 10 15 24 72 52 72 Hallands ......... 5 6 9 2+10 39 32 82 Göteborgs och Bohus ............ 1+5 5 6 1 +10 44 28 63 Älvsborgs ......... 5 7 12 13 67 37 55 Skaraborgs ...... 5 8 7 13 56 33 58 Värmlands ...... 1 7 8 11 52 27 51 Örebro ............ 2 1 3 1 + 5 33 12 36 Västmanlands _ 2 3 3 28 8 28 Kopparbergs 8 7 2 8 50 25 50 Gävleborgs ...... 3 3 2 6 42 14 33 Västernorrlands 2 1 3 8 44 14 31 Jämtlands ...... 5 4 4 12 35 25 71 Västerbottens 3 2 — 1+ 4 33 10 30 Norrbottens ...... 2 1 2 1+ 3 30 9 30 Summa 78 115 136 240 1036 569 55 _— 193 329 569

' Där två siffror förekommer anger den vänstra stad. 17 städer hade vid denna tidpunkt icke över 4.000 invånare.

som omständigheterna medger, är det ofrånkomligt, att hänsyn tages till och avvägningar göres med beaktande av förhållandena i kringliggande distrikt. Om en kommun på grund av lågt invånarantal eller sin geografiska figur inte lämpligen bör anordna eget högstadium, ligger det kanske oftast när- mast till hands att organisera distriktets skolväsen för de sex först-a klasser- na och sända de övriga till närmast liggande distrikt med högstadium. Men den situationen kommer ofta att inträffa, att heller intet av granndistrikten på grundval av sitt eget befolkningsunderlag kan upprätta högstadium. I stället för att då sända barnen bort till distrikt, som har egna resurser att upprätta högstadium, bör det undersökas, om inte samarbete och samverkan med granndistrikt kan ge tillräckligt underlag för en lämplig organisation. I andra fall kan det vara önskvärt att eleverna från en kommun hänvisas

till flera olika distrikt för att åstadkomma en bättre avvägning mellan skilda områden.

Men inte bara distrikt, som är ur stånd att klara sig själva, bör planera med tanke på granndistrikten. Om skolproblemen ses i större sammanhang kan det exempelvis vara fördelaktigt även för en kommun, som har resurser att klara sig själv, att placera en skolbyggnad på annan plats än den, som vore lämpligast med tanke uteslutande på de egna behoven. Drar man in en större region i planeringen, kan skolbyggnaden möjligen få större dimen- sioner med flera specialsalar och erbjuda bättre differentieringsmöjligheter till fördel för alla parter.

Som en konsekvens av skolväsendets utbyggnad tillkommer såsom nya lärarkategorier inom den obligatoriska skolan ämneslärare och yrkeslärare. Antalet övningslärare kommer att öka. Den sålunda vidgade organisationen kommer att medföra, att skolledarbehovet sannolikt måste omprövas i stor utsträckning och i talrika fall bedömas med hänsyn till ett interkommunalt organiserat skolväsen.

För att åstadkomma en riktig differentiering av elevmaterialet blir det nödvändigt att utbygga skolpsykologorganisationen, vilket bäst torde ske i samverkan med regionala skolmyndigheter, som bedömer behovet från vi- dare synpunkter än ett enskilt skoldistrikt.

Även om de ordinarie kommunikationerna under senare tid utvecklats snabbt och kommer att ytterligare utbyggas, kan det förutses, att särskilda skolskju tsar i ökat antal måste inrättas allteftersom enhetsskolan utbygges. En samordning av dessa genom ett organ med regional överblick blir med säkerhet nödvändig för att få en tillfredsställande organisation. Också anta- let skolhem och inackorderingshem måste ökas.

De allmänna synpunkter, som här anlagts, har avseende på planeringen och samordningen av skolväsendet i dess helhet. Särskilda problem kommer emellertid att möta i fråga om yrkesutbildningens uppbyggnad, då man på detta område i stor utsträckning saknar en organisation att bygga på.

Den yrkesutbildning, som skall äga rum inom enhetsskolan och den som skall bygga vidare på den grund som läggs i klass 9 y, måste nära anpassas efter näringslivets behov och i viss mån även efter den övriga skolorganisa- tionen. Man måste här räkna med en betydelsefull insats av regionala skol— organ som en förutsättning för ett gott resultat av det förestående uppbygg— nadsarbetet, eftersom en enbart lokal planering av yrkesutbildningen har mindre förutsättningar att bli tillfredsställande än en sådan planering för övriga delar av skolväsendet. Det är således nödvändigt att för större regio— ner klarlägga, vilka yrken som för området och dess uppväxande ungdom är av sådan betydelse och omfattning, att två- eller flerårig utbildning bör finnas med möjligheter att påbörja utbildningen under det nionde eller even- tuellt det åttonde obligatoriska skolåret. Att en planläggning sker just med denna målsättning anser utredningen liksom 1952 års yrkesutbildningssak-

kunniga vara av utomordentlig vikt för yrkesutbildningens hela utveckling. Det måste ske en gemensam planering av den yrkesundervisning som skall meddelas inom enhetsskolans ram och den som skall" bygga vidare på den där lagda grunden. I så stor utsträckning som möjligt bör därför enhets- skolans praktiska utbildning under nionde skolåret organiseras som början till en egentlig yrkesutbildning. Även där så ej kan ske samt för 9 y-elever, som ej är definitivt yrkesbestämda, bör den Vidare yrkesutbildningen om möjligt organisatoriskt lämpas efter enhetsskolan.

Sedan det klarlagts för vilka yrken utbildning inom regionen bör äga rum, får de lämpligaste orterna för förläggningen av denna utbildning utväljas, varvid hänsyn måste tagas till redan befintliga utbildningsmöjligheter men framför allt en undersökning göras av vilka nya utbildningsmöj ligheter som måste skapas. Vid överväganden rörande utbildningens förläggning får re- se- och inkvarteringsmöjligheter under utbildningstiden och förhållandet till övriga delar av skolväsendet beaktas.

Yrkesutbildningen måste organiseras under intimt samarbete mellan 10— kala och regionala skolmyndigheter, landsting, arbetsmarknadsmyndighc- ter och representanter för näringslivet och dess organisationer och under de centrala skolmyndigheternas ledning. En mängd detaljspörsmål kommer därvid att möta. Ovan har vissa grundläggande problem av generell natur lagts fram i syfte att belysa behovet av en regional myndighet med starkt lekmannainslag och lokal förankring för att lösa dem.

Vad som här behandlats är organisatoriska problem, vars riktiga lösande i och för sig är av stor betydelse, men det är också frågor, som ur samhälls- ekonomisk synpunkt har ett betydande format, eftersom det i samband med organisationen och sett i ett större sammanhang kommer att bli fråga om avsevärda investeringar i byggnader och maskiner och om ökade belopp till en dyrbar drift. Kostnaderna skall fördelas mellan stat och kommun. För båda blir det av vikt att få ut det mesta möjliga av nedlagda kostnader. Om de uppställda målen på skolans område skall kunna nås, är det nödvändigt att alla tillgängliga resurser til'lvaratages och utnyttjas på det sätt, som ger den största effekten, och det synes endast kunna ske genom en planering i samverkan mellan företrädare för skilda intressen. För att främja en sådan samverkan och säkra samförståndslösningar av de skolorganisatoriska prob- lemen i det helas intresse är regionala organ behövliga och utredningen an- ser, att nya mellaninstanser i den utformning de får enligt utredningens för- slag kommer att bli väl skickade att fullgöra denna synnerligen betydelse- fulla funktion.

Formerna för det interkommunala samarbetet

Emellertid återstår frågan, i vilka former den här behandlade samverkan skall realiseras. I detta spörsmål inneslutes frågorna om kommuns medin-

flytande över skolväsendet i kommun, dit den skickar barn, samt om kost- nadsfördelningen mellan samverkande kommuner.

Med hänsyn till den stora vikt som måste fästas vid att skolorganisatio- nen hlir så objektivt riktig som möjligt torde situationer komma att inträffa där enskild kommuns intressen av en egen skolas placering eller av det egna skolväsendets organisation måste vika till förmån för en lämplig lösning i en större regions intresse. Det är betydelsefullt att försöka klarlägga hur därvid skall förfaras.

Bland nya omständigheter, som kommer att framtvinga ökad mellankom- munal samverkan, är i första hand behovet av tillräckligt befolkningsunder- lag för enhetsskolans högstadier och för differentierade yrkesutbildnings- anstalter. Huruvida samarbete för att klara den obligatoriska skolans sex första klasser blir mer behövligt än för närvarande, är vanskligt att bedöma. Inrättandet av specialklasser torde dock medföra ett Ökat behov av samver- kan också beträffande låg— och mellanstadierna.

Redan nu förekommer mer eller mindre fast organiserad samverkan mel— lan skoldistrikt i ett mycket stort antal fall, men denna är i regel av ganska ringa omfattning och har formen av överenskommelser om att ett mindre antal barn från en kommun med kortare väg till skola i annan kommun skall beredas plats i denna. Några särskilda problem synes icke ha uppstått kring detta samarbete , vilket är förutsett i folkskolestadgan och förutsättes ske i frivilliga former men med möjligheter givna för domkapitel eller Kungl. Maj :t att ålägga ett distrikt att mottaga barn från ett annat samt att, om överenskommelse om ersättning ej kan nås, fastställa sådan (Fst 5 6:3). Liknande bestämmelser finns också i Fortsskst (5 1:3).

Utredningen har från folkskolinspektörerna införskaffat uppgifter röran— de förekomsten av ekonomiska avtal jämlikt & 6:3 folkskolestadgan. Enkät- svaren utvisar i huvudsak följande.

Hela antalet frivilliga avtal har uppgivits vara 577. Härav har 251 eller cirka 44 % betecknats såsom muntliga eller i övrigt på annat sätt av infor- mell natur. (I många fall har uppgivits, att avtal aldrig träffats utan att exempelvis vederbörande mottagande distrikt vid läsårets slut till det distrikt som sänt barnen, för godkännande översänt räkning för sina kostnader i an- ledning av mottagandet eller att någon form av »clearing» förekommit vid någorlunda jämnt >>byte» mellan distrikten.) Av domkapitlen fastställda er— sättningar har angetts till 16, under det att Kungl. Maj:t fastställt i 7 fall.

Vad beträffar eventuell ersättning för mottagandet har det mottagande distriktet ofta inte ens begärt sådan. Framförallt beträffande landsbygdens skoldistrikt synes detta vara vanligt, men det har då nästan utan undantag gällt mottagandet av ett relativt begränsat antal barn.

I de fall ersättning begärts och erlagts, har beloppen varierat mellan lägst 5 kronor och högst 400 kronor per barn och år. I medeltal synes ett belopp på cirka 50—60 kronor per barn och år ha uttagits. De av domkapitlen fast-

ställda ersättningsbeloppen har varierat mellan 10 och 100 kronor. Medel— talet rör sig om 40 kronor per barn och läsår. I de fåtal fall Kungl. Maj:t fastställt ekonomiska avtal, har föreskrivits ersättningar på mellan 125 och 190 kronor.

Beräkningsgrunder och normer för de olika beloppens storlek har varie- rat. Vanligen synes, med större eller mindre jämkningar, det mottagande distriktet som grund för sina ersättningsanspråk lagt sina merkostnader för elevernas böcker, Skolmåltider, läkarvård etc. utöver uppburna stats— bidrag. Stundom erlägges blott ersättning för någon enstaka, specificerad post, exempelvis »materielkostnader», merkostnaden för »skolskjutsar», »tandvård» och liknande. Ibland har till nyssnämnda specificerade ersätt- ningsposter lagts en post »allmänna omkostnader». Differentiering av er- sättningsbeloppen efter barnens klassti-llhörighet förekommer sällan. Där det förekommer, exempelvis i relationen mellan Göteborgs stad såsom mot- tagande och de kringliggande distrikten som avsändande, varierar beloppen mellan 200 kronor för elever i klasserna 1—2, 250 kronor för elever i klas- serna 3—6 och 300 kronor för elever i klasserna 7—10. Över huvud synes, i de fall de större städerna stått såsom mottagande, ersättningsbeloppen relativt sett vara betydligt högre än för de fall ett landsbygdsdistrikt debi- terat Sina kostnader. I allmänhet synes avtalen mellan de olika distrikten ha kommit till stånd utan att meningarna gått nämnvärt i sär beträffande be— räkningsgrunder eller beloppens storlek. Ibland har man helt enkelt åbe— ropat gammal praxis. I det nyssberörda fallet, där Göteborg mottog barn från kringliggande distrikt, har emellertid dessa distrikt funnit de krävda ersättningarna så höga, att de genom förhyrning av lokaler och genom an- ordnande av Skolskjutsar sökt att själva sörja för skolgången för berörda barn.

Kommunalförbund för handhavande av gemensamma skoluppgifter kan också bildas. Av dylika förbund fanns våren 1954 endast fyra, nämligen två yrkesskolförbund, ett läroverksförbund och ett skolförbund. Enligt nu gäl- lande lagstiftning kan kommunalförbund rörande skolväsendet icke tvingas fram, och något behov av en dylik möjlighet synes hittills icke ha förelegat.

Skolstyrelseutredningen, som i fråga om det interkommunala samarbetets former på skolans område haft överläggningar med kommunalförbunds- kommittén, förutsätter, att detta samarbete trots ökad omfattning även i fortsättningen i det stora flertalet fall skall kunna grundas på frivilliga överenskommelser, tillkomna under mellaninstansens medverkan. Det bör vara en av dennas främsta uppgifter att tillse, att skolorna planeras med beaktande av föreliggande regionala behov, samt att fastställa skolväsendets organisation i varje kommun med hänsyn tagen till de krav på samverkan, som kan föreligga. Denna tankegång och den av utredningen föreslagna in- tegrationen av skolväsendet i en kommun synes fordra en något annorlunda typ av organisationsplan än den nuvarande, vilken endast avser folk- och

fortsättningsskolan. Utredningen föreslår därför, att organisationsplan, som skall fastställas av mellaninstansen, ändras så, att däri upptages alla sko- lor och skoltyper i kommunen och anges i vilka hänseenden skolorganisa- tionen bygger på samverkan med annan kommun. Får organisationsplanen denna innebörd, kan avtal mellan kommuner rörande skolorganisationen icke träffas, med mindre mellaninstansen prövar dem vara skolorganisato— riskt lämpliga.

Enligt vad utredningen erfarit, avser kommunalförbundskommittén att framlägga förslag om ändrade former för kommunalförbund, vilka kommer att göra denna offentligrättsliga sammanslutningsform mera användbar än för närvarande. Kommittén och Skolstyrelseutredningen är emellertid ense om att rekommendera det privaträttsliga avtalet som den normala formen för samverkan på skolans område också i fortsättningen. Att draga upp några riktlinjer på förhand rörande förutsättningarna för i vilka fall den ena eller den andra formen skall väljas, har de båda utredningarna icke funnit möjligt.

Beträffande sådana fall, där frivilligt samgående icke sker men enligt mellaninstansens bedömande måste ske, gäller det att taga ställning dels till formerna för ett sådant samgående, dels till vem som skall äga fram— tvinga det.

Gällande bestämmelser om förläggning av folkskola (Fst & 53) föreskri— ver, att folkskolinspektörens yttrande skall inhämtas över tilltänkt tomts läge, då fråga är om uppförande av ny skolbyggnad. Ansökan om statsbi- drag till skolbyggnad skall åtföljas av inspektörens godkännande av skol- tomten (KK 19451882, 6 5 mom. 3 b).

Nämnda bestämmelse i Fst är så utformad, att högre instans har vissa möjligheter att efter besvär bestämma, att tomt skall väljas med hänsyn tagen till flertalet skolbarns inom kommunen intresse.1 Att på denna väg framtvinga en för annan kommun än den byggande lämplig placering av skola synes dock ej vara möjligt. Under nuvarande förhållanden torde en— dast möjligheten att vägra statsbidrag finnas för att påverka kommun att vid skolplanering taga skälig hänsyn till en grannkommuns intresse. Denna utväg synes varken vara principiellt eller praktiskt lämplig att tillgripa i de fall, en på samgående mellan kommuner grundad skolorganisation, in- nefattande gemensam byggnad, måste komma till stånd genom ingripande av statlig myndighet.

Om en på omfattande interkommunal samverkan grundad högstadie— och yrkesskolorganisation skall bli rationell, måste emellertid den myndighet, mellaninstansen, som skall leda den regionala skolplaneringen, ha möjlig- heter att följa det kommunala planeringsarbetet och på ett tidigt stadium ge sin uppfattning till känna. Tillägges mellaninstansen föreslagna uppgif—

1 Jfr t. ex. RÅ 1949 not. E 83.

ter beträffande skolbyggnadsföretag och organisationsplaner, får den så- dana möjligheter. Dessa bör dock kompletteras med en rätt att, om frivil— lig överenskommelse ej kan träffas, föreskriva samverkan mellan kommu— ner på motsvarande sätt som domkapitlen nu kan jämlikt % 6:3 folksko— lestadgan.1 Rätten måste emellertid Väsentligt utvidgas, eftersom den nu— varande bestämmelsen synes förutsätta en bestående organisation och be— fintliga skolbyggnader. Utredningen föreslår därför, dels att en ny mel- laninstans skall äga rätt att föreskriva, hur en ur interkommunal synpunkt lämplig skolorganisation skall utformas samt fastställa en dylik organisa- tion, dels ock att det skall åligga berörda kommuner att träffa på grund av gemenskapen erforderliga ekonomiska avtal. Kan överenskommelse om kostnadsfördelningen ej träffas, skall mellaninstansen äga bestämma också härom.

Under vilka förutsättningar samverkan bör ske i privaträttsliga och un- der vilka den bör ske i offentligrättsliga former, kan ej på förhand anges. Utredningen har framhållit, att samförståndslösningar i avtalets form är önskvärda och torde bli vanliga. Principiellt bör det emellertid vara par- ternas ensak att välja den samarbetsform de själva finner lämplig. I dessa avseenden har utredningen och kommunalförbundskommittén vid hållna överläggningar varit samstämmiga.

Emellertid kan det diskuteras, dels om det helt bör överlämnas åt det lokala bedömandet att avgöra, om kommunalförbund skall bildas eller inte, dels om dylikt förbund skall kunna framtvingas av statlig myndighet. Med hänsyn till den rätt utredningen nyss föreslagit för mellaninstansen att fast— ställa en skolorganisation, som inbegriper interkommunal samverkan och den skyldighet som därmed skall följa för kommunerna, kan det synas, som om behov av att tvångsmässigt kunna skapa kommunalförbund ej skulle föreligga. Sådant behov kan dock tänkas uppkomma först och främst i de fall, där kommuner icke kan enas om samarbetsformen, men också i fall, där det efter en objektiv prövning befinnes olämpligt att samverkan sker på grundval av avtal. Enligt vad utredningen inhämtat, kommer kommunal- förbundskommittén att föreslå, att här avsedd tvångsmöjlighet skall finnas. Utredningen delar den uppfattningen och föreslår efter samråd med kom— mittén, att mellaninstansen skall äga besluta, att kommunalförbund skall. bildas på skolväsendets område samt vad sådant förbund skall omfatta.

I nuvarande ordning, enligt vilken länsstyrelsen prövar kommunalför- bunds lämplighet och fastställer förbundsordning, synes kommunalför- bundskommittén icke komma att föreslå någon ändring. Häremot har utred-

1 En annan i gällande lag förekommande reglering som nära liknar den här föreslagna finns i 1925 års lag om polisväsendet i riket (16 å). Länsstyrelse äger rätt förordna, att kommuner, som helt eller delvis ingår i polisdistrikt, skall bilda kommunalförbund. Meddelas ej sådant förordnande och bildas ej heller kommunalförbund efter frivillig överenskommelse, ålägger lagen de berörda kommunerna att träffa de avtal som i följd av gemenskapen mä erfordras.

ningen ingen erinran att göra, då den förutsätter som självklart, att det, när det gäller frivilliga kommunalförbund, kommer att ske ett mycket nära samarbete mellan länsstyrelsen och mellaninstansen. För kommunalförbund, som bildas genom tvångsbeslut av mellaninstansen, bör lämplighetspröv- ningen helt överflyttas på denna myndighet och länsstyrelsen ha att fast- ställa förbundsordning i enlighet med det av mellaninstansen meddelade beslutet.

Om kommuns medinflytande över skolväsendet i annan kommun vill ut- redningen anföra följande. När samverkan mellan kommuner ordnas genom civilrättsliga avtal, torde något gemensamt förvaltningsorgan för den verk- samhet avtalet avser icke kunna skapas, utan det får ankomma på en av kommunerna att genom sina organ ansvara för och administrera verksam- heten. Då praktiskt taget varje skoldistrikt i framtiden torde komma att mottaga eller hänvisa elever till ett eller flera skoldistrikt, skulle komplice- rade förhållanden uppstå, om kommunerna på grund härav skulle äga att genom representation av något slag utöva direkt inflytande över varandras skolväsen. Utredningen kan därför icke ansluta sig till kammarkollegiets mening, när ämbetsverket i sitt remissvar över skolkommissionens betänkan- de uttalar, att skolstyrelsen i de fall, då skolans rekryteringsområde omfat— tar mer än en kommun, bör sammansättas av ledamöter från samtliga kom- muner inom rekryteringsområdet och förstärkas med en av den statliga in- spektionsmyndigheten utsedd representant. Dylika anordningar har hittills ej varit av behovet påkallade inom folkskoleväsendet och ej heller beträf- fande de >>flerdistriktsskolor», som redan finns — realskolor och högre all- männa läroverk. De torde för framtiden endast behövas i fall, där samver- kan måste äga rum i mycket betydande omfattning eller där kommunerna var för sig är av ungefär samma storlek och huvuddelen av skolväsendet skall drivas gemensamt. Om under sådana förhållanden också gemensamma förvaltningsorgan bedömes vara önskvärda, står möjligheten att bilda kom- munalförbund öppen och bör då användas. I regel torde dock på grund av mellaninstansens tillsynsverksamhet något direkt medinflytande från an— nan kommuns sida över skolans förvaltning i och för sig icke behö- vas. Vid sammanträden i mellaninstansens regi med skolstyrelser och skolledare om gemensamma problem, torde de sändande kommunernas syn- punkter komma fram och kunna vinna gehör.

Hur fördelningen av kostnaderna mellan samverkande kommuner skall ske, är ett till formerna för samarbetet hörande spörsmål, som utredningen fun- nit böra ägnas uppmärksamhet i detta sammanhang. Det ligger i öppen dag att det skulle vara av stor betydelse och förenkla många problem, om lätt- tillämpade normer kunde skapas för att läggas till grund för beräkningen av kommunernas kostnader för gemensamma skolanordningar. Utredningen har sig bekant fall, där slitningar redan uppstått på grund av oklarhet i den nuvarande bestämmelsen. De uppgörelser, som träffas, måste vara lätta att

motivera och bestämmelserna härom får icke utformas så, att de i och för sig kan tänkas influera på benägenheten att samarbeta. Utredningen har prövat möjligheten att räkna fram en enhetskostnad för elever på olika sta- dier, men på grund av de mycket skiftande förutsättningar, under vilka samarbete kan förutses komma att ske, har det synts oöverkomligt att fast- ställa generella ersättningsbelopp för detta ändamål. Vägen hade möjligen varit framkomlig, om man ej behövt räkna med andra fall än som tänkes i Fst & 6:3, där man förutsättes röra sig med en enhetlig skolform. Att det även under dessa förutsättningar skulle varit förenat med svårigheter att ange en normalkostnad, visar emellertid en beräkning, som gjorts beträf- fande Stockholms läns södra inspektionsområde, varav enligt av inspektö— ren lämnad uppgift framgår, att nettoutgifterna per folkskolelev och år va— rierar mellan c:a 500 och 1.000 kronor.

Även om man måste konstatera, att något allmänt tillämpbart system inte går att konstruera för att fastställa den ifrågavarande kostnadsfördelning- en, anser utredningen det dock nödvändigt, att det i fråga om det interkom- munala samarbetet nu slås fast, efter vilken princip kostnaderna skall för- delas, och att anvisningarna om dennas tillämpning utfärdas. Det må dock anmärkas, att vad utredningen här sagt icke är avsett att innebära något intrång på kommunernas rätt att grunda sina överenskommelser på vilken princip de finner lämpligast för sitt eget fall, utan att nämnda anvisningar blott skall kunna tjäna kommunerna till ledning samt ligga till grund för mellaninstansernas beslut om kostnadsfördelning, när dessa måste gripa in och fastställa en sådan. När kommunalförbund ej bildas, och det är bara så— dana fall, som kan diskuteras här, måste någon av de samverkande kommu- nerna vara huvudman för den gemensamma anordningen och administrera denna. Fråga blir således hur den mottagande kommunen skall ersättas av den eller de avsändande kommunerna för att barn ifrån dessa drager nytta av dess skolväsen. Utredningen har övervägt, om det vore lämpligt att sådan kommun för varje främmande lärjunge finge tillgodoräkna sig ett belopp, som motsvarar dess egna verkliga nettoutgifter per år och elev å olika sta- dier. Denna utgift är relativt lätt att med tillfredsställande noggrannhet fastställa, men att generellt tillämpa metoden skulle i de enskilda fallen kunna ge mycket orättvisande resultat oftast kanske till förmån för den mot- tagande kommunen, då endast undantagsvis envar tillkommande elev tor— de öka kommunens skolutgifter med ett belopp, som motsvarar genomsnitts- kostnaden för de egna eleverna.

Enär kostnaderna för främmande elever kan variera från mycket an— språkslösa belopp i en kommun till betydande summor i en annan, föreslår utredningen, att mottagande kommunen i princip skall äga åtnjuta ersätt— ning för sina havda verkliga merkostnader för de främmande eleverna. Den- na regel synes vara den enda, vars tillämpning kan ge ett rättvist resultat, oavsett samverkans omfattning.

I vilka olika avseenden en mottagande kommun kan komma att förorsa- kas merkostnader blir helt beroende på antalet mottagna elever. Om det mottagande distriktet inte behöver inrätta någon ny lärartjänst för de till- kommande eleverna, kan merutgifterna kanske begränsas till vad som be- löper på skolmateriel såsom läroböcker, skriv-, rit- och slöjdmateriel samt skolmåltider. Inträffar äter det fallet, att den mottagande kommunens orga- nisation uppbygges eller utbygges på grund av omfattande tillströmning av elever, kan samtliga i den kommunala skolbudgeten ingående poster, såsom posterna för personal av olika slag, för inventarier och lokaler behöva ökas. Vid en fullt utbyggd enhetsskola eller försöksskola blir kostnaderna högre än inom folkskolan. Kostnaderna för låg- och mellanstadiets elever blir lägre än för högstadiets, och för nionde klassens elever torde variationerna bli stora, särskilt inom y-linjen och speciellt, om detta år tillika blir det första i en yrkesskola.

De delposter, som kan ingå i en stor kommuns folkskolbudget och, allt- efter samarbetets omfattning, kan påverkas av utgifter för elever från and- ra kommuner, är huvudsakligen följande:

Pwsonalkostnader:

Inspektörer, överlärare Lärarpersonal Läkarvårdspersonal Skolmåltidspersonal Städerskepersonal Vaktmästare, kanslibiträden m. fl. Pensionsavgifter Inventariekostnader, årliga: Skolmöbler, gardiner m. m. Allmän undervisningsmateriel Materiel för gymnastik med lek och idrott Materiel för slöjd och skolkök Utrustning till skolmåltidslokaler Övrigt Inventariekostnader av engångskaraktär Skolmaterielkostnader : Läroböcker Skriv- och ritmateriel m. m. Materiel för slöjd och skolkök Läkarvård Skolmåltider (matvaror)

Lokalkostnader :

Beräknad hyra (t. ex. 5 % å bokf. värdet) Nettokostnader för förhyrda lokaler Bränsle

Tvätt och renhållning av skollokalerna Onera

Underhållsarbeten å skolhus, årlig kostnad Moderniseringsarbeten å skolhus Fritidssysselsättning Övriga kostnader Utredningen föreslår, att Kungl. Maj:t utfärdar eller bemyndigar skolöver- styrelsen att i enlighet med de grunder som här angivits utfärda närmare

' anvisningar för berört ändamål.

Stadgandena om kommuns skyldighet att samverka med annan kommun samt om mellaninstansens befogenheter att fastställa organisation, som in— nebär samverkan, ävensom bestämmelsen om mellaninstansens rätt att för- ordna om kommunalförbund, har utredningen intagit i 3 5 i förslaget till skolstyrelselag (bil. 1).

Byggnadsfrågor .

Om de nya mellaninstanserna får den ställning av planerande och sam- ordnande organ, som utredningen ovan förutsatt, blir en av dess viktigaste uppgifter att medverka vid planeringen av nya skolbyggnader och ombesör- ja, att denna blir så allsidig som möjligt med hänsyn tagen till såväl rent lokala som regionala behov. Med utgångspunkt från att den regionala myn— digheten kommer att verkligen engageras i dessa frågor, har utredningen an- sett sig höra undersöka, om inte möjligheter därigenom samtidigt skapas för en förenkling av den för närvarande något omständliga, starkt centrali- serade handläggningen av skolbyggnadsärendena. Härvid har utredningen funnit, att möjligheter föreligger att utan eftergivande av en nödvändig central kontroll föra över ansvaret för vissa förberedande åtgärder på mel- laninstansen och därigenom i regel undvika två nu tidskrävande moment i handläggningen av de ifrågavarande ärendena.

Enligt gällande bestämmelser (Fst 5 52) är skoldistrikt skyldigt att an- skaffa och underhålla lämpliga skollokaler. För anskaffande av nya lokaler för folkskolan, däri inbegripet den 9-åriga enhetsskolan, och för utförande av mera omfattande ändringsarbeten kan statsbidrag erhållas jämlikt KK 1945:882. Förutsättningen för att statsbidrag skall kunna utgå är, att skol- överstyrelsen förklarat, att lokalerna är behövliga. Statsbidragets storlek bestämmes på grundval av de beräknade kostnaderna för de lokaler som förklarats erforderliga samt kostnaderna för vissa inventarier. Bidragsbe- loppet beror vidare på skoldistriktets ekonomiska bärkraft. Statsbidragen kan i genomsnitt beräknas utgå med omkring 40 % av byggnadskostnaderna.

Statsbidrag utgår också till anskaffande av provisoriska skolbyggnader (KK 19481438).

247 Huvuddragen av ett vanligt byggnadsärendes handläggning enligt av skol- överstyrelsen utfärdade anvisningar är följande:

1. I samråd med statens folkskolinspektör verkställer skolstyrelsen nog— grann utredning rörande det föreliggande behovet av skollokaler.

2. Sedan utredningen enligt p. 1 gjorts, underställes frågan om behovet av skollokaler skolöverstyrelsens prövning. Framställningen ingives till folkskolinspektören.

3. Sedan skoldistriktet erhållit överstyrelsens beslut i behovsprövnings- ärendet, kan skoldistriktet uppgöra skissritningar till byggnadsföretaget.

4. Skissritningarna underställes skolöverstyrelsen för s. k. förhands- granskning. Framställningen ingives till inspektören. Undantagsvis kan framställning om behovsprövning och förhandsgransk- ning göras samtidigt, om det gäller byggnadsföretag av mindre omfattning och inspektören vid utredningen enligt p. 1 funnit, att så bör ske. 5. Sedan överstyrelsen granskat Skissritningarna, ingiver skoldistriktet ansökan om statsbidrag till bestridande av kostnaderna för byggnadsföre- taget via folkskolinspektören, länsstyrelsen och skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t. För ansökningen användes fastställt formulär. Länsstyrelsens upp- gift är att avge utlåtande angående den procentsats, efter vilken statsbidra- get bör utgå, samt insända bevis om att skoldistriktets beslut om byggnads— företaget vunnit laga kraft. Sedan skoldistriktet tilldelats statsbidrag samt byggnads- och igångsätt- ningstillstånd erhållits, kan halva statsbidraget lyftas, när byggnadsföreta- get sättes i gång. Rekvisitionen ställes till länsstyrelsen och insändes till folkskolinspektören, som till- eller avstyrker utanordnandet. Sedan bygg— naden kommit under tak, erhålles 1/4 av det återstående statsbidraget. Rek- visitionsförfarandet är detsamma. När byggnaden färdigställts avsynas den av folkskolinspektören med biträde av en av länsstyrelsen utsedd bygg- nadssakkunnig. Återstoden av statsbidraget utanordnas därefter. Ansökan om statsbidrag till kostnader för provisoriska klassrumsbygg- nader behöver inte föregås av särskild behovsprövning och förhandsgransk- ning. Till byggnader för högre kommunala skolor, statliga realskolor och gym- nasier utgår icke statsbidrag. Kommunen är skyldig att på egen bekostnad tillhandahålla lokaler för dessa skolor. Skolbyggnadsritningarna skall emel- lertid granskas av skolöverstyrelsen och —— då de avser statligt läroverk _ byggnadsstyrelsen. Även här fastställer skolöverstyrelsen ett lokalprogram. Folkskolans och den högre skolans byggplanering är numera samordnad inom skolöverstyrelsens organisationsavdelning Vid sin granskning av det beskrivna förfarandet har utredningen funnit skäl ifrågasätta nödvändigheten av en i varje särskilt fall nu tillämpad cent— ral lokalbehovsprövning och en dito förhandsgranskning av ritningarna, in- nan ansökning om statsbidrag kan göras.

De tre stadierna behovsprövning, förhandsgranskning och statsbidrags- ansökan har tillkommit för att skoldistrikten, innan byggnadsritningarna börjar utformas och färdigställs, skall veta, vilket lokalprogram, som är rimligt och kan berättiga till statsbidrag. Det är enligt utredningens mening ställt utom all fråga, att en central ledning av skolbyggnadsverksamheten och av statsbidragsgivningen är nödvändig och till gagn för skolväsendet i dess helhet. Det slutliga avgörandet av ritningarnas utformning och bygg- nadsföretagets omfattning bör därför alltjämt ligga centralt. Men å andra sidan föreligger det enligt utredningens uppfattning många fall, där ritning- ar skulle kunna göras upp på grundval av en regional bedömning av lokal- behovet och skolorganisationen med tillräckligt stor säkerhet, för att den långa omgången med två förberedande centrala prövningar skulle kunna undvaras.

Om utredningen av lokalbehovet, skolans placering och skolorganisatio- nen överhuvudtaget liksom skissritningarnas upprättande sker i nära kon— takt med mellaninstansen och sedan prövas av denna, torde däri ligga er- forderliga garantier för att den centrala granskningen i samband med stats- bidragsansökningen icke skall behöva föranleda omfattande justeringar el— ler omarbetningar. Skulle tveksamhet råda redan på de förberedande sta- dierna, bör naturligtvis skoldistrikt efter samråd med mellaninstansen ha möjligheter att liksom nu låta överstyrelsen pröva ärendet etappvis, men reglerna härom bör inte vara tvingande.

Enligt gällande ordning må endast fullt kvalificerad arkitekt av skoldist- rikt anlitas för att rita skolbyggnader, till vilka statsbidrag skall utgå. För den bedömning, vilken skulle ankomma på mellaninstansen, skulle sänskild arkitekt därför inte behöva anlitas av denna, eftersom den avgörande granskningen av byggnadsföretaget även ur arkitektsynpunkt handhaves av experter i skolöverstyrelsen. Möjligheten att vid behov rådfråga länsarki- tekten eller annan arkitekt skulle vara tillfyllest för mellaninstansens del.

Utredningen föreslår, att den prövning av lokalbehovet, som skall ligga till grund för upprättandet av ritningar till byggnader för folkskolan, skall gö- ras av mellaninstansen i samarbete med länsarkitekten ävensom att den skall granska skissritningarna till dylika byggnader. Till ledning för mel- laninstanserna i deras arbete i dessa avseenden bör naturligtvis finnas av skolöverstyrelsen utfärdade allmänna anvisningar.

En kollegial mellaninstans med kännedom om sitt verksamhetsområde har enligt utredningens mening förutsättningar att övertaga länsstyrelsens uppgift att yttra sig över bidragsprocentens storlek. Länsstyrelsens yttran— de i det avseendet är icke av den betydelsen, att det motiverar de dröjsmål i handläggningen, som helt naturligt ofta måste bli följden, då ärendet skall passera länsstyrelsen.

Till byggnader för de högre kommunala skolorna och läroverken utgår icke statsbidrag, men byggnadsritningarna skall granskas av skolöversty—

relsen och beträffande läroverken även av byggnadsstyrelsen. Av vad i det närmast föregående avsnittet sagts om den interkommunala planeringen, om samverkans betydelse och om vikten av en strävan till samordning av skolväsendet inom distrikten och inom större regioner följer, att det inte bör komma i fråga att planera byggnadsverksamhet för olika skolformer var för sig. Då syftet är att åstadkomma ett ur organisatorisk synpunkt en— hetligt skolväsen, vore det orimligt att icke med all kraft fullfölja och vida— reutveckla de redan vidtagna åtgärderna att samordna byggnadsverksam- heten för den nuvarande folkskolan och de 5. k. högre skolorna. Utred- ningen föreslår därför, att prövning av lokalbehovet skall företagas av mel- laninstansen beträffande samtliga skolformer, som föreslagits sortera under denna, och att därvid skall beaktas hela skolväsendets aktuella och fram- tida behov i det område, som kan beröras av byggnadsföretaget.

Allteftersom enhetsskolan växer fram, kommer skolhem att behövas i ökat antal för att ge alla elever möjlighet att bevista läroanstalter med till- räckligt differentierad undervisning. Skolhemmen kommer helt naturligt ofta att betjäna elever från flera skoldistrikt, i vilka fall beslut om skol- hems uppförande och placering måste grunda sig på en regional planering och interkommunal samverkan.

Statsbidrag till kostnaderna för uppförande av skolhem utgår nu enligt två olika kungörelser, nämligen KK 1936z202 ang. statsbidrag till skolhems- byggnader och deras inredning samt KK 1945:594 ang. statsbidrag till skol- hem för lärjungar vid högre skolor och till avlöning av föreståndare vid dylikt skolhem.

Statsbidrag enligt den förra författningen utgår endast till skoldistrikt för uppförande av skolhem åt folkskolans elever, enligt den senare till kom- mun eller annan huvudman för uppförande av skolhem för elever i prak- tiskt taget alla övriga skolformer. De båda kungörelserna överensstämmer i allt väsentligt. Kungl. Maj :t bestämmer i båda fallen bidragsbeloppens stor- lek. Gäller det skolhem för folkskolan, bestämmes dock bidraget enligt kun- görelsens lydelse från fall till fall. Bidraget till andra skolhem utgår med 75 % av verkliga kostnaderna med möjlighet för KunglMaj :t att, om särskil- da skäl föreligger, höja bidraget till 90 % av dessa kostnader. Handlägg- ningen av bidragsårendena är också något olika. Ansökning om bidrag till skolhem för folkskola skall av skoldistrikt för granskning inges till folk- skolinspektören, som vidarebefordrar den till länsstyrelsen, vilken med eget yttrande och lagakraftbevis insänder ärendet till skolöverstyrelsen, som i sin tur avger utlåtande och Överlämnar ärendet till Kungl. Maj:t.

Är det fråga om skolhem för elever vid annan skolform än folkskola, in— ges handlingarna, jämlikt författningen, till länsstyrelsen och av denna di- rekt till Kungl. Maj:t. Enligt vad utredningen inhämtat, höres emellertid så— väl folkskolinspektören som skolöverstyrelsen även i dessa ärenden.

Det föreligger, såvitt utredningen kunnat finna, inga skäl att i fortsätt-

ningen ha två olika författningar med likartade bestämmelser om statsbi- drag till skolhem. Det bör vidare ankomma på mellaninstansen att i samråd med vederbörande huvudman och andra berörda parter utreda behovet och placeringen av skolhem för alla under mellaninstansen sorterande skolfor- mer samt att taga initiativ till upprättande av skolhem, eventuellt gemen— samma för olika skolformer, där den finner det påkallat.

Att låta ärenden rörande statsbidrag till skolhem passera länsstyrelsen synes icke utredningen erforderligt, utan torde underhandskontakt vid be— hov mellan mellaninstansen och denna vara tillräcklig.

Till kostnaderna för tillhandahållande av tjänstebostäder åt folkskolans (inklusive försöksskolas) lärare utgår statsbidrag till skoldistrikt jämlikt kungörelsen 1946:887. Beslut om dylikt bidrag meddelas av Kungl. Maj:t. Bidrag utgår enligt fastställda grunder till kostnaderna för såväl tj änstebo- stads anskaffande som om- eller tillbyggnad eller mer omfattande ändrings- arbeten av sådan bostad. Är det fråga om nybyggnad av tjänstebostad, utgår statsbidraget med 20.000 kronor, om bostaden är avsedd för ordinarie folk— skollärare, och med 14.000 kronor, om den är avsedd för annan lärare, dock att statsbidraget inte må överstiga fyrtio procent av de styrkta byggnads- kostnaderna. Till kostnaden för om- eller tillbyggnad eller mer omfattande ändringsarbeten utgår bidraget med 25 % av ett av Kungl. Maj :t med hän- syn till de beräknade kostnaderna fastställt belopp.

Ansökan om statsbidrag upprättas enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär och inges via folkskolinspektören och överstyrelsen till Kungl. Maj:t.

I Boställsordning för folkskolans lärare (KK 1946:883) har bl. a. givits bestämmelser om tjänstebostads belägenhet och beskaffenhet. Härjämte har särskilda anvisningar utfärdats av skolöverstyrelsen. Med hänsyn härtill och till att bidragen utgår med fixerade belopp eller efter en given procent- sats, föreslår utredningen, att ärenden rörande statsbidrag till tjänstebostä— der slutbehandlas i mellaninstansen.

Den byggnadsverksamhet, varom ovan talats, är i hög grad en kommunal angelägenhet. Skolhusbyggnader och tjänstebostäder bekostas till sin hu- vudsakliga del av kommunerna själva. Utredningen finner det därför ange— läget, att de statliga ingripandena blir så litet markerade som möjligt, utan att det allmännas berättigade krav på rationellt anordnade och billiga bygg- nader eftersättes.

Mellaninstansen som »huvudman'»

En principiell nyhet i folkskolesakkunnigas förslag var, att viss personal med tjänstgöring samtidigt i mer än ett skoldistrikt skulle kunna anställas hos mellaninstansen.1 Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle en avsevärd

1 SOU 1948:28 s. 35 ff.

förenkling och förbättring av då rådande förhållanden därigenom uppnås. Förslaget avsåg övningslärare och, som exempel, gymnastikinstruktörer, skolkuratorer och vissa vikarier.

Vad först gäller övningslärarna, har den viktiga förändringen inträtt, se- dan de sakkunniga avgav sitt förslag, att en särskild stadga för övnings- lärare utfärdats (KK 1950z376 omtr. 19511599). Enligt nu gällande bestäm- melser kan i övningslärartjänst ingå skyldighet att undervisa vid mer än en skola och vid olika skolformer ävensom vid skolor inom skilda skoldist- rikt. Om i tjänsten ingår undervisningsskyldighet vid skolor med skilda hu— vudmän, anställes läraren hos en av dessa. Beröres folkskoleväsendet, skall folkskolinspektören deltaga i planeringen och samordningen av tjänstgö- ringen.

Möjlighet har numera också beretts två eller flera distrikt att anställa ge- mensam folkskollärare för att handha undervisningen de timmar, då distrik- tens överlärare är befriade från undervisningsskyldighet (KK 19531341). Även i dessa fall anställes läraren hos ett av distrikten och vanligast är, att statens folkskolinspektör planerat formerna för samarbetet.

Det är i högsta grad sannolikt, att det i framtiden kommer att befinnas lämpligt, att även yrkeslärare och ämneslärare liksom nu övningslärare an- ; ställes för tjänstgöring vid skolor i mer än en kommun. Enligt utredning- ens mening har erfarenheterna redan visat, att det för övningslärarna på detta område tillämpade systemet i princip fungerar tillfredsställande. Det synes därför utan hinder kunna utsträckas att omfatta även de andra nämnda lärarkategorierna, i den mån det visar sig önskvärt eller nödvän- digt, att två eller flera distrikt gemensamt anställer lärare av detta slag. Något behov av anställning hos de regionala skolmyndigheterna av här be- rörda lärarpersonal synes utredningen därför icke längre föreligga. Att dessa myndigheter bör kunna lämna en värdefull medverkan vid organi- sation av för flera kommuner gemensamma tjänster, synes dock vara klart.

Beträffande instruktörer och konsulenter av olika slag är förhållandet annorlunda än ifråga om lärare i så måtto, att det är skoldistriktens en- sak, om de vill anställa dylik personal. Utredningen har icke ansett sig ha anledning att närmare undersöka i vilken utsträckning konsulent— och in- struktörstjänster med regionala verksamhetsområden lämpligen bör inrät- tas genom statliga initiativ för att knytas till mellaninstanserna. Inte hel- ler har utredningen ansett sig böra närmare ingå på frågan om inrättande av statliga skolpsykologtjänster och deras eventuella anknytande till en utbyggd mellaninstansorganisation. Då det emellertid enligt utredningens bestämda mening föreligger och i allt högre grad kommer att föreligga be- hov av en förbättrad pedagogisk—psykologisk rådgivning, vill utredningen beträffande skolpsykologer anföra följande.

I skolpropositionen (1950:70, s. 571) uttalade departementschefen, att det syntes ådagalagt genom redan föreliggande utredningar, att psykolo-

gerna skulle kunna finna ett arbetsfält i skolorna samt att en psykolog- organisation torde bli nödvändig redan med hänsyn till behovet att på ett sakkunnigt sätt pröva barnens skolmognad och taga ställning till de av- vikelser från den normala utvecklingsgången, som kunde göra undervis— ning i hjälpklasser eller andra specialklasser nödvändig eller önskvärd. Emellertid borde en utredning rörande psykologutbildningen i landet först göras, innan grunderna för en eventuell skolpsykologorganisation kunde fastställas. Anställandet av skolpsykologer måste därför tills vidare vara beroende av lokala initiativ, vilka vore förtjänta av statens uppmuntran och stöd.

Enligt vad utredningen kunnat utröna, är f. n. endast 13 skolpsykologer verksamma i landet. I alla fall utom två är det fråga om lärare, vilka har skolpsykologtjänsten som deltidssyssla. Det är emellertid erfarenhetsmäs- sigt känt, att skolornas behov av psykologisk rådgivning redan nu är myc— ket stort. Efterhand som skolåldern höjs och högre undervisning i någon form blir obligatorisk, kommer kraven på sådan rådgivning att väsentligt öka. Bl. a. kommer många elever att vid ämnesvalet på ett differentierat högstadium utöver sina lärares omdömen ha behov av råd från psykolo- gisk sakkunskap. Utredningen förutsätter därför, att en skolpsykologor- ganisation, efterhand som möjligheter skapas, kommer att byggas upp med regionalt verksamma fackpsykologer. I de föreslagna mellaninstanserna sy- nes dessa befattningshavare kunna få en naturlig anknytningspunkt.

I avvaktan på de resultat som kan bli en följd av psykologutredningens förslag,]L bör mellaninstansen upplysa kommunerna om den skolpsyko- logiska verksamhetens möjligheter och syften samt stimulera till ini- tiativ, som bör leda till en synnerligen önskvärd utbyggnad av skolpsyko- logorganisationen. Här som på andra områden bör möjligheterna till sam— verkan mellan kommunerna noga undersökas och tillgängliga resurser ut- nyttjas. Genom att det finns en myndighet, som är i stånd att samordna och planlägga verksamheten, kommer sannolikt enklare undersökningar, t. ex. skolmognadsprov, av härför särskilt lämpade och skolade lärare att kunna utföras i väsentligt större omfattning än som nu sker. Härigenom bör insikten om den skolpsykologiska verksamhetens värde kunna bli me- ra allmän samt allt bättre förutsättningar skapas för en fastare organi- sation på området.

Folkskolesakkunnigas förslag om reservvikarier innebar i korthet, att det vid varje mellaninstans skulle anställas ett antal lärare, som helt skulle avlönas av statsmedel och vara skyldiga att enligt mellaninstansens be- stämmande tjänstgöra som vikarier inom mellaninstansens område. Försla- get avsåg folk- och småskollärare och tog främst sikte på landsbygdens behov.

I nuvarande läge måste emellertid också beaktas, att kategorierna ämnes-

1 SOU 1955:11.

och yrkeslärare tillkommer. Svårigheterna att inpassa även dessa i ett sy— stem med reservvikarier synes utredningen, med hänsyn till de olika äm- ncskombinationer, som kan komma ifråga, vara betydande. I och för sig vore det ingenting som hindrade, att man begränsade det ifrågasatta sy- stemet till att omfatta enbart folk— och småskollärare, men dels är behovet av vikarier inte mindre ifråga om ämneslärare, varför ett system med re- servvikarier om möjligt bör omfatta samtliga lärarkategorier, dels är ar— betsmarknadsläget för närvarande sådant, att reservvikarieanställningar överhuvudtaget knappast skulle bli eftersökta och bidraga till den ur sam— hällets synpunkt önskvärda spridning av tillgänglig arbetskraft, som re— servvikarieinstitutionen bör leda till. Möjligt är emellertid, att man vid ett senare skede av enhetsskolans uppbyggnad kan finna en lämplig organisati- on för en reservvikarieinstitution, knuten tillden regionala skolmyndigheten. Det förutsätter dock bättre möjligheter än som f. n. föreligger att få till stånd en rationell fördelning av tillgänglig arbetskraft för vikariatstjänst- göring. Tillsvidare synes det utredningen lämpligast, att möjligheter öpp— nas att också anställa reservvikarier med tjänstgöringsskyldighet i flera kommuner i analogi med vad som gäller för övningslärarna. För att öka utsikterna att få dylika åtgärder vidtagna bör ett generösare tillgodoräk— i ningsförfarande tillämpas för tid, då reservvikarie tillfälligtvis icke kan fullgöra lärartjänst utan i avvaktan på inträffande vikariebehov utför an- nat arbete, exempelvis på överlärarexpedition. Vidare bör i samma syfte de nuvarande bestämmelserna om reseersättning åt läroverkslärare ut- » sträckas att omfatta alla lärarkategorier vid skolor, som sorterar under mel- * laninstanserna. Att i dessa avseenden skilja mellan olika lärargrupper är ' opraktiskt. Genom mellaninstansens tillkomst skapas organisatoriska för- utsättningar för en smidig administration av dessa ärenden.

Utredningen finner således icke, att skäl föreligger att föreslå, att tjänster av det slag, som här berörts, inrättas i omedelbar anslutning till att nya mellaninstanser skapas. Möjligheterna att anställa personal med tjänst- göring inom flera kommuner men med en av dessa som huvudman bör i stället utvidgas. För mellaninstansernas del föreslår utredningen, att det för dessa skall utgöra ett åliggande att genom upplysningsverksamhet, ut— redningar om behovet och förslag till samverkan mellan vissa kommuner verka för att önskvärda specialbefattningar inrättas. Särskild uppmärksam- het bör därvid ägnas åt behovet av kvalificerad pedagogisk-psykologisk råd- givning.

Mellaninstansen som disciplinär myndighet

Tjänstefel av lärare och dess påföljder enligt gällande ordning

Ordinarie och icke-ordinarie lärare vid allmänna läroverk, högre kom— munala skolor, kommunala yrkesskolor samt folk- och fortsättningsskolor

är underkastade dels ämbetsmannaansvar enligt 25 kap. strafflagen dels ock disciplinärt ansvar enligt bestämmelser i respektive skolstadgor.

Ämbetsansvar. Enligt 25 kap. strafflagen kan suspension eller avsättning av domstol ådömas för tjänstemissbruk (1 5), tagande av muta (2 5), brott mot tystnadsplikt (3 5) och tjänstefel1 (4 5) samt därjämte i vissa fall, då tjänstemannen dömes för brott av andra slag (7 5), nämligen dels så snart han dömes till straffarbete och dels eljest, >>om han genom brottet i avse— värd mån skadat det anseende som innehavaren av befattningen bör äga», eller om han »med hänsyn till tjänstens särskilda beskaffenhet genom brot— tet visat sig uppenbarligen icke vara skickad att innehava denna». I vissa fall kan för brott mot 1—4 55 förutom suspension eller avsättning även frihetsstraff ådömas.

Mål om ämbetsbrott av lärare handlägges vid allmän domstol; sista in— stans är högsta domstolen.

Disciplinärt ansvar. I disciplinärt hänseende lyder ordinarie lärare i lä- roämnen och rektorer vid allmänt läroverk under skolöverstyrelsen. Förut- sättning för disciplinär åtgärd är enligt 197 & läroverksstadgan, att det finns giltig anledning till anmärkning i fråga om fel eller försummelse i tjänsten eller beträffande lärarens eller rektorns vandel. Svårare åtgärd än varning kan ej vidtagas av överstyrelsen; eftersom förevarande tjänster är fullmaktstjänster, kan suspension och avsättning endast ådömas av dom— stol. Under behandling av disciplinärende (liksom under behandling av mål om ämbetsbrott vid domstol) kan läraren, om skäl därtill finns, av skol- överstyrelsen avstängas från tjänstens utövning. Överstyrelsens beslut om varning eller avstängning kan överklagas i regeringsrätten.

För icke-ordinarie lärare i läroämnen gäller samma bestämmelser; dock kan, om anmälan till åtal ej skett, den myndighet, som anställt läraren, även entlediga honom från hans anställning.

Ordinarie lärare i läroämnen och rektor vid högre kommunal skola lyder i disciplinärt hänseende under skolans styrelse (79 & stadgan för kommu- nala realskolor, 62 5 stadgan för kommunala flickskolor och 66 5 stadgan för högre folkskolor). Förutsättningarna för disciplinärt ingripande är de- samma som beträffande ordinarie lärare vid allmänt läroverk. Såsom disci- plinstraff kan emellertid här, förutom varning, även förekomma suspen- sion och avsättning. Angående användningen av de olika straffarterna gäl- ler följande. Den felande skall i första hand tilldelas varning. Låter han sig inte rätta därav, kan styrelsen, allt efter felets beskaffenhet, antingen till— dela honom förnyad varning eller också för viss tid, högst sex månader,

1 Sistnämnda brott beskrives såsom gärning vilken innebär, att tjänstemannen av för- summelse, oförstånd eller oskicklighet åsidosätter vad honom åligger enligt lag, in— struktion eller annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet, och vilken icke eljest är belagd med straff. Brott enligt 4 5 är alltså det allmänna tjänste- felsbrottet; tjänstemissbruk, tagande av muta och brott mot tystnadsplikt är speciella arter av tjänstefel, vilka av olika anledningar utbrutits till särskild behandling.

skilja honom från befattningen och den därmed förenade avlöningen; sty— relsen dock obetaget att, där felet är av svårare beskaffenhet, i stället av- sätta honom. Har förnyad varning eller suspension befunnits verkningslös, bör styrelsen avsätta honom. Beslut om suspension får ej verkställas förrän det vunnit laga kraft. Beslut om avsättning skall underställas skolöversty- relsen. Under samma förutsättningar som beträffande lärare vid allmänt läroverk kan avstängning från tjänstens utövning förekomma. Skolstyrel- sens beslut om varning, suspension, avsättning eller avstängning kan över- klagas hos skolöverstyrelsen, vars beslut i sin tur kan överklagas i rege- ringsrätten. Denna kan icke endast upphäva det överklagade beslutet utan även sätta annat disciplinstraff i stället för det ådömda.

Om icke-ordinarie lärare gäller, att skolstyrelsen skall, om han ådaga- lägger försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande, tilldela ho- nom >>lämplig varning» eller skilja honom från anställningen. Suspension kan således inte förekomma ifråga om dessa lärare. Klagan över beslut om varning eller entledigande kan föras hos skolöverstyrelsen och i regerings— rätten.

Även ordinarie folkskollärare lyder i disciplinärt avseende under skolans styrelse (Fst & 32). De disciplinstraffrättsliga bestämmelserna är desamma som för ordinarie ämneslärare vid högre kommunal skola med följande undantag. Innan styrelsen avgör disciplinärende eller fråga om avstängning, skall yttrande inhämtas från statens folkskolinspektör. Beslut om avsätt- ning skall ej underställas högre myndighet men får ej verkställas förrän det vunnit laga kraft. Styrelsens beslut om varning, suspension, avsättning eller avstängning överklagas hos domkapitlet; över dess beslut kan klagan föras i regeringsrätten, vilken har samma befogenheter som i mål mot lä- rare vid högre kommunal skola. Beträffande lärare vid fortsättnings- skola gäller i förevarande hänseende i stort sett detsamma som beträffande ordinarie folkskollärare; dock kan suspension ej ådömas (Fortsskst & 43).

Icke-ordinarie folkskollärare är i fråga om varning och avstängning från utövande av befattningen underkastad samma bestämmelser som ordinarie sådan lärare (Fst & 33).

Lärare vid kommunal yrkesskola intar i disciplinärt avseende ungefär samma ställning som en ordinarie folkskollärare (KK 1921:706 5 34). Dock gäller, att suspension ej kan förekomma, att folkskolinspektör ej behöver höras och att skolstyrelsens beslut överklagas hos överstyrelsen för yrkes- utbildning, vars beslut i sin tur överklagas i regeringsrätten.

Ordinarie övningslärare följer samma disciplinregler som ordinarie lä- rare i läroämnen inom vederbörande skolform. Extra ordinarie övningslä- rare, som gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, kan omedel- bart entledigas, vare sig han anställts tillsvidare eller för viss tid (övnings- lärarstadgan 31 5 3 mom.).

Den myndighet, under vilken en lärare lyder, kan välja mellan att be— straffa tjänstefel i disciplinär väg och att ange det till åtal. I sakens natur ligger dock, att den senare vägen måste väljas, när tjänstefelet anses för- tjäna frihetsstraff, när det anses förtjäna längre suspension än myndighe- ten själv kan ådöma samt när det anses förtjäna avsättning och läraren är tillsatt genom fullmakt. Vederbörande åklagare är alltid skyldig att på eget ansvar pröva, om åtal skall väckas, och är i detta hänseende helt oberoende av disciplinmyndighetens beslut. I mål om ämbetsbrott har domstolen viss möjlighet att räkna läraren tillgodo redan ålagt disciplinstraff.

I disciplinär ordning ådömd avsättning eller suspension av lärare synes mycket sällan förekomma. Av regeringsrätten har endast behandlats fem fall, i vilka skolstyrelse under den nuvarande folkskolestadgans giltighets— tid (d. v. 5. efter den 21 oktober 1921) avsatt folkskollärare (se regerings- rättens årsbok 1928 not. E 188, 1929 not. E 236, 1932 not. E 115, 1933 not. E 70 och 1936 not. E 53.) I 1929 och 1936 års fall blev avsättningsbesluten upphävda (i det sistnämnda med hänsyn till lärarens psykiska tillstånd), i de övriga blev det fastställt. Endast ett mål om suspension av folkskol- lärare under samma tidsperiod har handlagts av regeringsrätten (se års- boken 1943 ref. nr 37). Hos regeringsrätten har icke förekommit något mål om avsättning eller suspension av lärare vid högre kommunal skola under samma period.

Angående förekomsten av varning lämnas vissa uppgifter nedan. Såsom disciplinära reaktionsformer upptager de i det föregående berörda skolstadgorna förutom avsättning och suspension endast varning. Emeller- tid har det i viss utsträckning förekommit, att skolstyrelser i lindriga fall tilldelat lärare i styrelsens protokoll antecknad »erinran», »anmaning» eller dylikt. Detta har styrelserna ansetts äga befogenhet att göra och klagan över sådant beslut har ej kunnat föras (se regeringsrättens årsbok 1926 ref. nr 35 samt även 1942 not. E 51, 1943 not. E 115 och 1945 not. E 34). I fråga om läroverkslärare har skolöverstyrelsen meddelat sådan erinran; ej hel- ler ett dylikt beslut har kunnat överklagas (se regeringsrättens årsbok 1929 not. E 228).

Tidigare reformförslag i fråga om det disciplinära förfarandet

Sveriges folkskollärarförbund hemställde år 1936 hos Kungl. Maj:t, att folkskolestyrelsernas disciplinära befogenheter gentemot lärare måtte över- flyttas till annan myndighet. Framställningen tillstyrktes av skolöversty- relsen, som i yttrande den 16 juni 1939 anförde bl. a., att det av inhämtade uppgifter framginge, att skolråden under tioårsperioden 1928—1937 i sam- manlagt 68 fall tilldelat lärare varning. Dessutom hade lärare i ett par fall avstängts från tjänstgöring eller skilts från befattningen. Över skolrådens beslut hade klagomål hos domkapitlet anförts i 53 fall, varav dock 5 åter-

kallats. Av återstående 48 överklagade varningsmål hade domkapitlet fast- ställt skolrådets beslut i 30 fall, upphävt 16 och återförvisat 2. Besvären hade i 30 fall fullföljts hos Kungl. Maj:t, som dittills fastställt 17, upphävt 11 och återförvisat 1. I 22 inspektionsområden hade under de tio åren intet varningsfall förekommit. Överstyrelsen hade i ärendet inhämtat yttranden från domkapitlen och folkskolinspektörerna. Fem domkapitel och ett fyr- tiotal folkskolinspektörer hade uttalat sig för en överflyttning till högre myndighet av befogenhet att tilldela lärare varning. Några domkapitel och även vissa folkskolinspektörer hade förordat, att varningsmål automatiskt skulle hänskjutas till domkapitlet, om folkskolinspektören och skolrådet stannade i olika mening beträffande varningen. Ett par domkapitel och inspektörer hade avstyrkt förslaget att överflytta de disciplinära befogen— heterna till annan myndighet än skolrådet. Ehuru den konstaterade be- straffningsfrekvensen icke tydde på någon allmännare önskan inom skol- råden att trakassera lärarna, kunde överstyrelsen likväl icke bortse från den omständigheten, att skolråden i sin nuvarande gestaltning icke alltid inom sig förfogade över den omdömesförmåga och sakkunskap beträffande här ifrågavarande angelägenheter, som måste fordras av den myndighet, som skulle anförtros att handhava de ömtåliga disciplinära befogenheterna. Överstyrelsen anslöte sig därför till det av åtskilliga hörda myndigheter framställda förslaget, att domkapitlen borde besluta angående disciplinära bestraffningsåtgärder mot lärare. Initiativet till dessa åtgärder och verk- ställandet av den erforderliga utredningen borde dock fortfarande ankom- ma på skolrådet. I flera av de inkomna yttrandena hade ifrågasatts, att även folkskolinspektören skulle kunna taga dylikt initiativ. Överstyrelsen de- lade denna uppfattning, och föreslog, att folkskolinspektören, då han funne skäl därtill föreligga, skulle kunna hos domkapitlet göra vederbörlig anmä- lan och borde han därvid bifoga yttranden från skolrådet och läraren.

1945 års folkskolesakkunniga berörde i sitt betänkande (SOU 1948:28) även frågan om den disciplinära myndigheten över folkskollärarna. Efter att ha redogjort för hur den disciplinära bestraffningsrätten utövas beträf- fande vissa andra, med folkskollärarna i anställningshänseende jämförliga grupper av befattningshavare (lärare vid högre kommunala skolor, präster och polismän) uttalade de sakkunniga bl. a., att de nämnda tjänstemanna- grupperna vore underkastade disciplinär bestraffning på ungefär samma sätt som folk- och fortsättningsskolans lärare. Emellertid förelåge en skill- nad såtillvida som de myndigheter, som utövade denna bestraffningsrätt, alltid inom sig inrymde antingen person med juridisk utbildning eller äm- betsman, som handlade under ämbetsmannaansvar, eller bådadera. Denna anordning torde vara ägnad att skapa större säkerhet i bedömandet av dis- eiplinmålen ävensom att ingiva de berörda befattningshavarna större trygg— het inför avgörandena. Beträffande folkskolestyrelserna däremot funnes icke några bestämmelser om att juridiskt utbildad person eller ämbetsman

skulle ingå i sådan styrelse. Även om skolstyrelserna i stort sett i sin dö- mande verksamhet handlat med stor grannlagcnhet, torde likväl skäl före- ligga att överföra deras dömande befogenhet till annan myndighet. De. sak— kunniga föresloge i sådant hänseende den av dem förordade nya mellan- instansen. Härigenom skulle bl. a. vinnas större enhetlighet vid behandling- en av disciplinmål. Mellaninstansen skulle enligt de sakkunnigas förslag i regel bestå av fem ledamöter (skoldirektören, tre lekmän och en lärare), men vid handläggning av disciplinmål skulle såsom ytterligare ledamot in— träda en lagfaren person.

I remissyttrandena över folkskolesakkunnigas betänkande berördes frå- gan om disciplinärendena av vissa av de hörda myndigheterna. Under hän- visning till sitt yttrande av år 1939 biträdde skolöverstyrelsen de sakkun- nigas förslag i ämnet under förutsättning, att den nya mellaninstansen finge i huvudsak ovan angiven sammansättning. Statskontoret avstyrkte försla— get men ifrågasatte, om icke vid behandling av disciplinärenden i skolstyrel- serna juridisk sakkunskap borde tillföras dessa. Även Städernas folkskol- inspektörsförbund ansåg, att disciplinärendena alltjämt borde avgöras av skolstyrelserna, och anförde till stöd för denna uppfattning bl. a., att de lo— kala skolmyndigheternas auktoritet gentemot lärarkåren eljest delvis skulle gå förlorad. Styrelsen för Federationen Sveriges allmänna folkskollärarför— ening fann en mellaninstans med den föreslagna sammansättningen vara ett från juridisk synpunkt godtagbart forum och tillstyrkte förslaget.

1948 års förhandlingsrättskommitté, som hade i uppdrag att utreda frå- gan om vidgad förhandlingsrätt för stats- och kommunalanställda tjänste- män, vilka är underkastade ämbetsansvar, samt därmed sammanhängande frågor, har också framlagt förslag om väsentliga förändringar i det för så- dana tjänstemän nu gällande disciplinstraffrättsliga systemet (se SOU 1951:54). Av betänkandets innehåll torde här endast böra nämnas följande.

Disciplinär åtgärd beslutes av den statliga eller kommunala myndighet, varunder tjänstemannen lyder. Frågan, under vilken myndighet tjänste— mannen i förevarande hänseende skall anses lyda, får avgöras från fall till fall. Såvitt kommunala tjänstemän angår, äger vederbörande kommun be- sluta härom, där icke annat föreskrivits i lag eller författning. Den administ- rativa rättskipningen i disciplinmål föreslås —— i överensstämmelse med kommitténs strävan att lägga arbetsrättsliga och icke offentligrättsliga syn- punkter på tjänstemannaförhållandet _— såtillvida skola försvinna, att tjänsteman, som är missnöjd med meddelat disciplinbeslut, skall överklaga detta icke hos överordnad administrativ myndighet utan hos en för hela ri- ket gemensam tjänstedomstol av samma typ som arbetsdomstolen. Likale- des på grundval av nyssnämnda arbetsrättsliga betraktelsesätt föreslås så- som disciplinstraff varning och avskedande samt, i stället för suspension, mistning av lön under högst femton dagar. Andra reaktionsformer skulle ej få förekomma. »Bruket att begagna 'erinran' eller *föreställning' med mer eller mindre klart definierad rättslig verkan måste alltså upphöra.» (s. 182) .

Till komplettering av de uppgifter om antalet meddelade varningar m. 111. under åren 1928f1937, som i det föregående återgivits, har utredningen in- förskaffat siffermaterial även för tiden 1938—1950. Av de nya uppgifterna framgår bl. a., att under sistnämnda tid folkskolestyrelser och skolråd med— delat sammanlagt 43 varningar, att besluten i 15 fall överklagats och att i 10 av dessa fall varningen upphävts av högre instans (domkapitel eller re- geringsrätten) .

Lärarna intager i flera avseenden en ömtålig ställning. För att undervis- ningen skall kunna bedrivas på rätt sätt och få avsedd verkan, krävs bl. a., att lärarna besitter en viss auktoritet och åtnjuter respekt från elevernas si- da. Det är också nödvändigt, att lärarna av barnens föräldrar omfattas med förtroende. Disciplinära åtgärder mot lärarna kan få mycket kraftiga nega— tiva verkningar i båda de nu nämnda hänseendena. De disciplinära befo- genheterna gentemot lärarna bör därför handhavas i en ordning som skän- ker tillfredsställande garantier för att det sker med sakkunskap och oväld.

Innan utredningen närmare redogör för sin egen inställning till spörs- målet, kan det vara av intresse att se, hur disciplinfrågan är ordnad för vis- sa andra befattningshavare, vilkas ställning erbjuder likheter med lärarnas.

För innehavare av prästerlig befattning, som lyder under domkapitel, är domkapitlet disciplinär myndighet och äger i fall av åsidosatt tjänsteplikt tilldela befattningshavaren varning eller suspendera honom under högst tre månader. Domkapitlet kan också i vissa fall avstänga vederbörande från utövande av befattningen. Vid handläggning av disciplinärende inträder stiftssekreteraren som ledamot av domkapitlet.1 Den disciplinära myndig— heten över polismän är delad mellan polischefen och ett för varje lands- tingsområde eller landstingsfri stad tillsatt poliskollegium, vilket är en sär— skild domstol för disciplinmål med en ordinarie domare såsom ordförande. Polischefen äger endast ålägga varning, förlust av löneförmåner under högst sju dagar samt mistning av tjänsten under högst samma tid; strängare disciplinstraff får ådömas endast av poliskollegiet.2 Läkare, anställda vid de av landstingen eller kommunerna drivna sjukhusen, lyder i disciplinärt hänseende direkt under medicinalstyrelsen, som kan tilldela vederbörande erinran eller varning. Styrelsens funktioner som disciplinär myndighet utö— vas av en särskild disciplinnämnd med generaldirektören som ordförande.3

I två av de nu nämnda fallen har alltså vederbörande lokala myndighet ( kyrkoråd respektive sjukhusdirektion) inga disciplinära befogenheter. Att dessa såvitt läkarna angår lagts hos medicinalstyrelsen beror visserligen i första hand på att flertalet disciplinärenden på detta område angår fall av

1' Lag om domkapitel 2 5 4» mom. och 13 5 2—5 mom. 2 Lag om polisväsendet i riket 12 5 samt polisreglementet 31 och 33 55. 3 Lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus 4 och 10 åå, sjukhusstadgan 29 5 samt medicinalstyrel-s-enls instruktion 30 å och 51 5 1: mom.

felbehandling, vilka för sitt bedömande kräver medicinsk sakkunskap, men även för andra typer av sådana ärenden gäller dock samma bestämmelser. Vad polispersonalen beträffar, har endast begränsade befogenheter lagts i den lokala myndighetens hand.

De av skolöverstyrelsen och 1945 års folkskolesakkunniga gjorda, ovan återgivna uttalandena om folkskolestyrelses och skolråds befattning med disciplinärenden kan utredningen i huvudsak ansluta sig till, samtidigt som utredningen anser, att de har samma giltighet i fråga om övriga här ifråga— varande lokala skolstyrelsers befattning med dessa ärenden. Utredningen menar sålunda, att alla dessa styrelsers sammansättning gör dem mindre lämpade att ålägga disciplinstraff. Riktigheten av detta omdöme torde, i varje fall för folkskolestyrelsernas del, få anses bekräftad genom de upp- gifter om ändringsfrekvensen i varningsmål, som nyss berörts. Man kunde visserligen tänka sig — såsom ju också tidigare föreslagits — att man rådde bot på förhållandet genom att föreskriva, att skolstyrelse vid behandling av disciplinärenden skulle ha tillgång till juridisk sakkunskap, men bl. a. med hänsyn till styrelsernas stora antal skulle det särskilt på landsbygden vara förenat med avsevärda praktiska svårigheter att genomföra en sådan anord- ning. Det synes då ligga närmare till hands att låta mellaninstansen —— i vilken en juridiskt utbildad ledamot föreslås ingå —— utöva den discipli- nära myndigheten över lärarna. Även andra skäl talar för en sådan lösning. När det gäller ärenden av det ömtåliga slag, varom här är fråga, torde det vara av betydande värde, om den beslutande myndigheten är en annan än den, som har den närmaste kontakten med tjänstemannen i fråga, just i dylika ärenden är det av särskild vikt, att personliga och lokala motsätt— ningar ej har möjlighet att på ett avgörande sätt göra sig gällande. Även intresset av att läraren erhåller ett visst mått av självständighet och obero— ende i sin befattning synes i detta sammanhang förtjäna beaktande. Ytter- ligare må framhållas, att ett förläggande av den disciplinära myndigheten till en högre instans är ägnad att åstadkomma en större grad av enhetlig- het i disciplinbestämmclsernas tillämpning.

Utredningens olika förslag i skilda avseenden tager i första hand sikte på de förhållanden som blir rådande efterhand som enhetsskolan genomföres. Det kan sägas, att lärarkategorier, som nu i disciplinärt hänseende icke är underställda lokal myndighet, i denna skola skall tjänstgöra tillsammans med lärare, som av ålder varit det. Då det enligt utredningens mening kan anföras starka principiella betänkligheter mot att skolstyrelse utövar disci- plinär myndighet, synes det rimligt, att man i varje fall för den nya skolans del icke väljer att bevara detta system. Emellertid föreligger, såvitt utred- ningen kan bedöma, inga hinder mot att i samband med den kompetensför- delning mellan lokala och överordnade skolmyndigheter, som bör ske i an- ledning av utredningens förslag, med omedelbar verkan överflytta de dis-

ciplinära befogenheterna från nyss i detta avsnitt nämnd skolstyrelse, som dels äger sådana befogenheter och dels skall sortera under mellaninstansen, till denna regionala myndighet. För en sådan åtgärd talar vidare — om ut- redningens resonemang accepteras för enhetsskolans del — att det, även efter det att denna skola genomförts, kommer att finnas kommunala yrkes- skolor och möjligen även praktiska kommunala realskolor och flickskolor. Att bibehålla de nuvarande disciplinbestämmelserna för dessa skolor och vidtaga av utredningen föreslagna åtgärder för enhetsskolans del synes lika litet böra ske som att ändrade regler under övergångstiden införes vid för- söksskolorna utan att samtidigt införas vid mot dessa svarande kommunala skolformer.

Av vad nu anförts bör enligt utredningens mening följa, att de disciplinä- ra befogenheterna gentemot lärare vid folk- och fortsättningsskolor (för- säksskolor, enhetsskolor), högre kommunala skolor och kommunala yrkes- skolor överflyttas från de lokala skolstyrelserna till de föreslagna nga mel- laninstanserna.

Beträffande de allmänna läroverken vill utredningen anföra följande. Lä- rarna vid dessa skolor är direkt underställda skolöverstyrelsen i discipli— närt hänseende. De statliga realskolorna är emellertid avsedda att upphöra och ersättas av enhetsskolor. De allmänna läroverken föreslås av utred- ningen som regel skola sortera underden gemensamma kommunala skol- styrelsen och samtliga läroverk skall ligga under de nya mellaninstanser- nas tillsyn. I ett följande kapitel föreslår utredningen att i princip samma förfarande skall tillämpas vid tillsättning av lärarna vid alla de skolformer, som beröres av skolreformen, samt vid yrkesskolorna. Dessa och andra åt- gärder syftar till att skapa ett i organisatoriskt hänseende så enhetligt skol- system som möjligt och underlätta övergången till enhetsskolan. Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det vara lämpligt, att mellaninstan— sen blir disciplinär myndighet även för de allmänna läroverkens lärare. Här- för talar också det praktiska skälet, att en regional myndighet genom sin större närhet till skolan i viss mån har bättre förutsättningar att som första instans handlägga disciplinärenden än en central myndighet. Utredningen föreslår således, att skolöverstyrelsens disciplinära befogenheter gentemot lärare och rektor vid allmänt läroverk flyttas över på mellaninstanserna. Motsvarande ordning synes också lämplig för centrala verkstadsskolor, han- delsgymnasier och högre tekniska läroverk. Men då utredningens förslag i övrigt innebär, att mellaninstansen, innan erfarenhet av dess verksamhet vunnits, icke skall fullgöra egentliga administrativa uppgifter beträffande dessa skolformer, vill utredningen ej heller nu föreslå ändrade disciplinbe- stämmelser för dessa.

Enligt utredningens mening kan det ifrågasättas, om en skolstyrelse icke bör ha någon möjlighet att på annat sätt än genom informella muntliga tillsägelser eller anmälan till högre myndighet göra sin vilja gällande gent—

emot skolans lärarpersonal. Utredningen har ingående undersökt och över— vägt, om lokalstyrelsen icke skulle kunnat tilldelas rätt att i någon form göra disciplinära ingripanden av lindrigare art. Härvid har det befunnits stöta på synnerligen stora svårigheter att åstadkomma en kompetensför- delning mellan den lokala och regionala myndigheten som tillfredsställer skäliga krav på klarhet och otvetydighet. Eftersom det i de ärenden det här gäller skulle vara särskilt olägligt, om tveksamhet uppstode om olika myn- digheters befogenheter eller om den rättsliga verkan av en företagen åt- gärd, har utredningen icke velat föreslå några avvikelser från principen, att den disciplinära domsrätten skall utövas av högre myndighet än lokalsty- relsen. Det är också utredningens uppfattning att då denna princip slås fast — det av 1948 års förhandlingsrättskommitté påtalade bruket av reak- tionsformer med oklart definierad rättslig verkan (jfr s. 258) icke härefter skall kunna förekomma inom skolan. Ett fasthållande vid nämnda prin— cip skapar vidare förutsättning för en handläggning av disciplinärenden i samma instanser för kommunalt och statligt anställda lärare.

Såsom framgår av tidigare lämnad redogörelse, gäller nu för de högre kommunala skolornas del, att beslut om avsättning skall underställas skol— överstyrelsens prövning och godkännande. Utredningen finner en sådan an— ordning lämplig och föreslår, att mellaninstansens beslut om avsättning av lärare och rektor skall underställas. skolöverstyrelsen eller, om det gäller lärare vid yrkesskola, överstyrelsen för yrkesutbildning.

Med utredningens nu framställda förslag om mellaninstansens ställning torde det vara bäst förenligt, att det får tillkomma denna och icke skolsty- relsen att, där så finnes böra ske, anmäla lärares förseelse till åtal vid dom— stol. Likaså torde det böra förbehållas mellaninstansen att under behand- ling av disciplinärende eller i anledning av åtal avstänga lärare från utöv- ning av tjänsten.

Disciplinfall kan komma till mellaninstansens kännedom genom egna iakttagelser eller genom anmälan av enskild (t. ex. målsman) eller av annan myndighet (t. ex. skolstyrelse). När det gäller målsmans klagomål mot lä- rares sätt att upprätthålla ordning och i övrigt behandla lärjungarna, är det angeläget, att det inte i onödan skapas en processuell handläggning av ärenden, som objektivt sett kan vara av bagatellartad natur. Utredningen föreslår därför, att mellaninstansen icke bör taga upp missnöjesanmälan i sådant fall, förrän den förvissat sig om att målsmannen genom kontakt med vederbörande lärare eller, om detta ej lett till resultat, med rektor sökt undanröja den anledning till missnöje, som kan förevara.

Av mellaninstansens ställning som disciplinär myndighet följer, att den är skyldig att också på eget initiativ och oberoende av vederbörande skol- styrelse till behandling upptaga varje vid underställda skolor förekommet fall av sådan beskaffenhet, attdisciplinära åtgärder kan sättas i fråga.

På vad sätt utredning i ett disciplinärende lämpligen bör äga rum, beror

på omständigheterna i det särskilda fallet och detaljerade anvisningar här- om kan inte meddelas. Skolstyrelseutredningen vill här endast påpeka, att den ansett, att vad som i allmänna verksstadgan (KK 195513, 23 &) sägs om muntlighet och biträde av försvarare vid handläggningen av disciplinärende också bör äga tillämpning beträffande lärarpersonalen. Utredningen före- slår därför, att motsvarande regler intages i för denna personal gällande be- stämmelser i ämnet. I verksstadgan har författningsrummet utformats så, att tjänstemannen äger att antingen skriftligen eller muntligen uttala sig om vad som lagts honom till last. Utredningen anser att en skriftlig förkla— ring skall kunna kompletteras av en muntlig eller tvärtom och har låtit denna uppfattning komma till direkt uttryck i utkastet till bestämmelser i ämnet.

Beträffande utredning i disciplinmål vill utredningen ytterligare endast framhålla såsom önskvärt, att vittnespsykolog om möjligt anlitas, därest barn anses böra förhöras i mera allvarliga sammanhang, samt att alla för— hör protokollföres och vittnesmålen upptages in extenso.

I allmänna verksstadgan föreskrives särskilt (24 5), att suspenderad tjänsteman, som åtnjuter tjänstebostad, skall äga behålla bostaden, om ej särskilda förhållanden föranleder annat, samt att skälig tid i det senare fal- let skall medges för avflyttning. Även denna bestämmelse bör ha sin mot- sv arighet beträffande lärarpersonalen.

Verkställighet av varning påkallai ej särskild uppmärksamhet. Vad sus- pension beträffar, bör liksom nu gälla, att beslut därom ej får verkställas förrän det vunnit laga kraft. Av skolöverstyrelsen fastställt beslut om av- sättning bör ej heller få gå i verkställighet, om det ej är lagakraftvunnet. Beslut om avstängning bör enligt sakens natur liksom nu få verkställas omedelbart. Att ärenden angående disciplinära åtgärder bör få fullföljas till Kungl. Maj:t (regeringsrätten), synes självfallet. Däremot torde det kun- na ifrågasättas, om besluten närmast skall överklagas hos skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildning, eller om det inte är tillräckligt med endast en instans ovanför mellaninstansen. Enligt utredningens me— ning är det ur rättssäkerhetssynpunkt inte erforderligt, att överstyrelserna i dessa ärenden fungerar som besvärsmyndighet. Man torde kunna utgå från att regeringsrätten i samtliga fall, där anledning finnes, inhämtar ytt— rande från överstyrelserna. Då det dessutom beträffande förevarande ären- den finns ett starkt intresse av att de avgöres så snabbt som möjligt, vill ut- redningen föreslå, att besvär över mellaninstansens beslut om disciplinär åtgärd liksom i andra mål (jfr s. 272) skall anföras direkt hos Kungl. Maj:t. Besvärsrätt bör tillkomma förutom läraren även skolstyrelse, som gjort framställning om disciplinär åtgärd mot lärare.

Det hittills anförda har närmast avseende å ordinarie lärare och rektorer. I fråga om icke-ordinarie lärare inställer sig några särskilda spörsmål. För icke—ordinarie lärare vid högre kommunala skolor gäller för närva-

rande —— såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen _ i viss mån andra bestämmelser än för ordinarie i fråga om förutsättningarna för vid- tagande av disciplinära åtgärder. Någon sådan åtskillnad göres däremot icke inom folkskolan eller de allmänna läroverken. Enligt utredningens me— ning bör icke-ordinarie lärare i förevarande hänseende följa samma regler som de ordinarie.1 Av den tidigare redogörelsen framgår vidare, att suspen— sion av icke-ordinarie lärare ej förekommer inom någon skolform samt att inom folkskolan ej heller avskedande finns med bland de disciplinära reak— tionsformerna beträffande sådana lärare. Utredningen förmenar, att det ej heller i detta hänseende finns någon anledning att göra skillnad mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare. Det är visserligen troligt, att suspen- sion och avskedande i disciplinär väg inte kommer att få någon större prak— tisk betydelse för de icke—ordinarie lärarnas del, men något egentligt skäl att uppställa särregler för dem synes dock icke finnas?.

Framställningen på s. 255 ger vid handen, att suspension och avsättning ej kan ådömas ordinarie lärare vid högre kommunal skola eller ordinarie folkskollärare, utan att han tidigare erhållit varning. Denna regel torde böra gälla även i fortsättningen för ordinarie lärare och rektorer, men det torde vara befogat att i detta hänseende göra skillnad mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare. Med de senares ställning mest förenligt synes vara, att vilken disciplinär åtgärd som helst skall kunna vidtagas mot dem utan att någon annan sådan åtgärd tidigare förekommit.

Som framgår av redogörelsen för nuvarande förhållanden finns discip— linbestämmelserna rörande lärare intagna i stadgorna för de olika skol— formerna. Häri synes icke nu kunna göras någon ändring. Utredningen har gjort ett utkast till disciplinbestämmelser för lärarna vid kommunala skolor (bil. 3). De föreslagna bestämmelserna avviker förutom i de i det föregående angivna avseendena från nu gällande bestämmelser endast så— tillvida, som utredningen ersatt det nu gängse uttrycket »föreställning och varning» med enbart varning. Rekvisiten för disciplinstraff och reaktions- formernas innebörd och art har utredningen icke ansett sig böra taga upp till behandling liksom ej heller — i vidare mån än som framgår av det före— gående — frågan om en utformning av stadgandena i större överensstäm— melse med motsvarande bestämmelser i allmänna verksstadgan.

Disciplinbestämmelser av den principiella innebörd utredningen föresla- git hör till identiskt lika sakligt innehåll intagas i de stadgor, som har tillämpning på folkskolans, fortsättningsskolans, de högre kommunala sko- lornas samt de kommunala yrkesskolornas lärare.

Läroverksstadgans & 197 bör i överensstämmelse med utredningens för- slag om handläggning av disciplinärenden rörande lärare vid de allmänna läroverken erhålla den lydelse, som framgår av bil. 4.

1 Jfr SOU 1951:12 s. 43 och 44 samt 195154 5. 82 och 158. ”4 Jfr SOU 1*951:12 s. 46 samt 195154 5. 176.

Domkapitel är i åtskilliga fall första instans vid klagan över lokala myn- digheters beslut i skolärenden. Hur besvär skall handläggas, om domkapit— len skiljes från befattningen med skolärenden, är således ett spörsmål, som utredningen måste tag-a upp till särskild behandling.

Huvuddragen av gällande bestämmelser om besvär över vissa lokala skolmyndigheters beslut m. m.

Beslut rörande folkskolan (utom Stockholm).1 Enligt församlingsstyrel- selagen (LFS) i dess intill den 1 januari 1955 gällande lydelse ägde varje församling, om icke handhavandet enligt gällande författningar tillkom an- nan, att själv vårda sitt folk- och fortsättningsskolväsen. I församlingssty- relselagen, sådan den lyder från och med den 1 januari 1955 (KK 1954: 296), finns inga bestämmelser rörande skolväsendet. Beträffande de för- samlingar, som ännu har folkskoleväsendet om hand, gäller dock över- gångsvis de äldre stadgandena i detta hänseende. Enligt dessa kan försam- lings beslut rörande skolväsendet, alltefter ärendenas beskaffenhet, fattas av kyrkofullmäktige (-stämma) eller skolråd och, om särskild fortsättnings- skolstyrelse utsetts, av denna. Fördelningen av befogenheterna mellan de ifrågavarande kommunala organen regleras dels av bestämmelser i LFS i dess gamla lydelse, dels av specialförfattningar, främst Fst.

För närvarande är folkskoleväsendet endast i ett fåtal fall en försam- lingarnas angelägenhet. I övrigt har detta skolväsen jämlikt 1930 års skol— styrelselag övergått i den borgerliga kommunens vård. Är folkskoleväsen- det en angelägenhet för den borgerliga kommunen handlägges skolären- dena av stads- eller kommunalfullmäktige och folkskolestyrelsen samt, om sådan utses, av fortsättningsskolstyrelsen.

1930 års skolstyrelselag konstruerades som ett undantag från regeln, att folkskoleväsendet skulle vara en församlingsangelägenhet, en regel på vil- ken folkskolestadgan alltjämt bygger. Anknytningen av skolstyrelselagen till den kyrkliga lagstiftningen framträder klart i fråga om besvärsregle- ringen. Angående fullföljd av talan mot folkskolestyrelses beslut hänvisas således i skolstyrelselagen (19 5) till vad i lag eller författning finnes stad- gat beträffande talan mot beslut av skolråd. De grundläggande bestämmel- serna härom återfinnes i 68—71 55 församlingsstyrelselagen i dess lydelse före den 1 januari 1955. '

Med nedan angivet undantag är de grundläggande bestämmelserna om besvär desamma, oavsett om skolväsendet är en borgerligt eller en kyrkligt kommunal angelägenhet. Bestämmelserna innebär i huvudsak beträffande beslut av fullmäktige följande. 1 Redogörelsen i avsnittet om folkskolan bygger delvis på och följer i vissa avseenden

nåra Kapitel V. Handläggningen av besvärsmäl i Folkskolesakkunnigas betänkande SOU 11948: 28, 5. 451—56.

Besvär kan endast anföras på s. k. kommunala besvärsgrunder. Dessa är att beslutet icke tillkommit i laga ordning, att det står i strid mot all- män lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogenhet, som fattat beslutet, eller att det kränker klagandens enskilda rätt eller att det eljest vilar på orättvis grund.1 Fråga skall alltså vara om felaktighet i för- farandet eller om maktöverskridande från de beslutandes sida. Vid besvär på de nämnda grunderna prövas endast beslutets laglighet och icke dess rik- tighet eller lämplighet. Rättelse kan ej ernås på annat sätt än att beslutet upphäves eller visas åter till fullmäktige för laglikmätig behandling. Be- svärsmyndigheten kan således i dessa fall icke sätta annat beslut i det överklagades ställe.

Vad nu sagts gäller beträffande besvär över fullmäktiges beslut i allmän- het och ej enbart i fråga om skolärenden. Besvär, som anföres på här ifrå- gavarande grunder, kallas kommun—albesvär.

Beträffande beslut av skolstyrelse (skolråd, folkskolestyrelse, fortsätt- ningsskolstyrelse) gäller i huvudsak följande.

Om besvär över beslut av skolstyrelse, vilket fattats med stöd av kom- munallagarnas allmänna bestämmelser, t. ex. antagande av skolskjutsen- treprenör, anställande av skolvaktmästare o. dyl., gäller detsamma som nyss sagts om besvär över fullmäktigebeslut. Har beslut fattats på grund av stad- gande i specialförfattning, vilken saknar bestämmelse om besvär över dylikt beslut, gäller i princip samma sak jämlikt 71 ?; LFS i dess gamla lydelse. Finns åter särskild besvärsbestämmelse i specialförfattning, skall vad denna säger om besvär äga tillämpning. Besvär i dessa fall kan enligt allmänna förvaltningsrättsliga grunder föranleda icke blott att det överklagade be- slutet upphäves utan också att positiv rättelse sker. Genom besvären över- går alla prövningsbefogenheter på besvärsmyndigheten, som prövar hela ärendet, ej endast dess laglighet. Besvär av detta slag plägar benämnas självförvaltningsbesvär.

Besvär på kommunala grunder Över lokal skolmyndighets beslut skall jämlikt LFS i första instans anföras hos länsstyrelse eller domkapitel. Be— träffande kompetensfördelningen mellan dessa myndigheter stadgas att be— svär i mål som avser folk- och fortsättningsskolundervisningen samt dit- hörande anstalter, däri inbegripet skolbibliotek, tillsättande och avskedan- de av lärare vid folk- och fortsättningsskolor samt upprättande och under— håll av församlingen tillhörigt folkbibliotek ävensom i mål rörande val av ledamöter och suppleanter i skolråd, fortsättningsskolstyrelse och biblio- teksstyrelse samt mål rörande granskning av skolråds eller sådan styrelses räkenskaper skall prövas av domkapitlet. I huvudsak avser dessa mål un- dervisningen och skolans organisation. I »andra mål» ankommer prövning— en på länsstyrelsen; i 2 & LFS i dess gamla lydelse anges särskilt frågor

1 Kommunallagen 76 å.

om lärares löneförmåner, hushållning med och vård om församlingen till— liörig, för skolväsendet avsedd egendom, byggande och underhåll av skol- hus och tjänstebostäder för lärare samt avgifter till skola jämte dithöran- de anstalter. Här är således i huvudsak fråga om skoldistriktets ekonomi- ska angelägenheter.

Kompetensfördelningen mellan länsstyrelse och domkapitel i LFS har skett efter målens natur. Huruvida kyrkofullmäktige eller skolrådet fattat beslutet är i detta avseende utan betydelse. Är skolväsendet den borgerliga kommunens angelägenhet prövas emellertid fullmäktigebeslut även i skol— frågor alltid av länsstyrelsen. Här gäller naturligt nog kommunallagens (76 5) och icke församlingsstyrelselagens besvärsbestämmelser. Detta är den enda punkt, där olika besvärsregler gäller, beroende på om skolväsen- det är församlingens eller den borgerliga kommunens angelägenhet.

I de fall besvär på grund av stadgande i specialförfattning (självförvalt— ningsbesvär) må anföras över beslut av folkskolestyrelse och skolråd är domkapitel i regel första hesvärsinstans. I nyare författningar såsom öv— ningslärarstadgan och de kungl. breven som reglerar försöksverksamheten med enhetsskola har dock skolöverstyrelsen införts som besvärsinstans, där prövningen traditionellt bort tillkomma domkapitlen.

Högsta instans i alla skolärenden utom sådana, som angår »skolväsen— dets ordnande», är regeringsrätten. Den prövar således besvär över såväl domkapitels som länsstyrelses beslut. Angår ärendet skolväsendets ordnan- de, avgöres det av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Rör klagan beslut av domkapitel eller skolöverstyrelsen med anledning av sökt fastställelse å skolmyndighets beslut (t. ex. angående förflyttning av lärare), skall regeringsrätten med eget utlåtande överlämna målet till avgörande av Kungl. Maj:t i statsrådet (3 5 regeringsrättslagen). Samma procedur tillämpas, då klagan föres över förrättat val av ordinarie lärare och talan riktas mot det förslag, varå valet grundar sig. Riktar sig besvären enbart mot valet, avgöres målet av regeringsrätten.

Beslut rörande de högre kommunala skolorna. För de fyra förekomman— de skolformerna gäller ensartade bestämmelser om besvär över de lokala skolmyndigheternas beslut.1 Samtliga dessa skolor synes vara knutna till den borgerliga kommunen. Fullmäktiges beslut i ärenden rörande dem över- klagas följaktligen hos länsstyrelsen. I fråga om besvär över skolstyrelses beslut är skolöverstyrelsen första besvärsinstans i följande, i respektive stadga angivna fall, nämligen om beslutet rör: ledigförklarande av lärar- befattning, tillsättning eller entledigande av ordinarie eller extra ordinarie lärare eller av tillsynslärare, förslag beträffande förordnande av rektor, tjänstledighet för nu nämnd befattningshavare, honom meddelad föreställ— ning och varning, hans skiljande från tjänsten för viss tid eller honom

1 Sth 5 10, StKr å—IO, StHf & 11.

ådömd avstängning från utövande av tjänsten. Samtliga fall rör lärarper- sonalens förhållanden.

Om besvär över skolstyrelses beslut i andra frågor än de här uppräk- nade gäller i princip vad i lag eller författning finns stadgat om besvär över beslut av skolråd. Följaktligen prövar domkapitel även beträffande dessa skolformer besvär över skolstyrelses beslut såväl inom området för oreglerad som reglerad förvaltning. Överstyrelsens och domkapitlens beslut överklagas hos Kungl. Maj:t. Beslut rörande de kommunala yrkesskolorna. över beslut av styrelse för yrkesundervisningsanstalt, på vilken den förnyade stadgan för den kom— munala yrkesundervisningen (KK 192lz706) är tillämplig, skall besvär an- föras hos överstyrelsen för yrkesutbildning. Domkapitlet är icke besvärs- instans och har ej heller i övrigt någon befattning med denna skolform. Enär besvärsbestämmelsen är generell, torde överstyrelsen, ehuru det här är fråga om skolor, för vilka kommunerna har ekonomiskt ansvar, äga att materiellt pröva alla lokalstyrelsens beslut. Högsta instans är Kungl. Maj:t.

1952 års yrkesutbildningssakkunnigas förslag till yrkesskolstadga (SOU 1954:11) innebär ingen ändring av gällande ordning.

Beslut rörande de allmänna läroverken. Ändring i beslut av lokalstyrelse vid allmänt läroverk sökes hos skolöverstyrelsen (Lvst €. 209). Domkapitel är ej i något fall besvärsmyndighet. Överstyrelsens beslut överklagas hos Kungl. Maj:t.

1945 års folkskolesakkunniga

Besvärsprövningens omfattning. För ett bedömande av frågorna om be- svärsprövningens omfattning och instansordningen ansåg folkskolesak- kunniga det vara nödvändigt att skilja mellan oreglerad och reglerad för- valtning. Med oreglerad förvaltning menas sådan, där inga andra begräns- ningar i den kommunala myndighetens handlingsfrihet finns än de, som följer av kommunallagarnas bestämmelser. Beslut som fattats med stöd av den befogenhet, som enligt kommunallag tillkommer organet, kan endast angripas med kommunalbesvär. Innebörden härav har nyss klarlagts.

Betecknande för den reglerade förvaltningen är, att de materiella för- utsättningarna för besluts fattande angivits i specialförfattningar. Regle— ringen kan vara mer eller mindre långt driven. Omfattningen av regle- ringen har den betydelsen, att utrymmet för skönsmässiga avgöranden är större ju mindre en fråga reglerats. Regleringen skulle emellertid bli in- effektiv, om ej positiv rättelse av fattade beslut kunde ske. Eftersom kom- munalbesvär ej medger detta, måste en särskild besvärsbestämmelse in- föras i den författning, som reglerar förhållandet i fråga.

Emellertid innehåller, som tidigare antytts, den författning, varpå en lo— kal skolmyndighet stöder sig vid meddelande av beslut angående i special-

författning reglerade förhållanden, ej alltid någon besvärsbestämmelse. En strikt tolkning av 71 & LFS i dess gamla lydelse — som med hänsyn till stadgandet i 19 5 skolstyrelselagen även är tillämplig, då beslut fattas av skolstyrelse — leder till att kommunallagarnas besvärsbestämmelser i dy- lika fall är tillämpliga även beträffande den reglerade förvaltningen. Detta innebär bl. a., att en lärare, som är bosatt i grannkommunen och således ej medlem av skolkommunen, i fråga om beslut grundat på bestämmelse i en dylik författning skulle sakna besvärsrätt, även om beslutet direkt an- ginge honom. Vidare kan, därest anförda besvär i sådana fall upptages till prövning, rättelse i egentlig mening ej ske, eftersom besvärsprövningen endast kan utmynna i det klandrade beslutets upphävande. En dylik ord- ning är enligt 1945 års folkskolesakkunnigas mening ej tillfredsställande. De sakkunniga anför:

>>Genom rättspraxis har visserligen de menliga verkningarna av nämnda förhållande i viss mån mildrats. Klagande behöver således i allmänhet ej styrka sitt medlemskap av kommunen; göres ej invändning angående hans behörighet att föra talan, upptages besvären till prövning, oaktat det må- hända av handlingarna framgått, att han är bosatt inom annan kommun. Med hänsyn till stadgandet i 6 5 5 punkten 1937 års landshövdingsinstruk- tion _ enligt vilken länsstvrelsen har att handhava den administrativa rättskipningen i tvister om >>folkskollärarnas lönerättigheter» — har vi- dare positiv rättelse kunnat ske i lärarlönemål. Om specialförfattningen förutsätter, att viss fråga kan avgöras på lämplighetsgrunder, såsom fallet är exempelvis beträffande plats för skolhus, har slutligen beslut av skol- styrelse i ämnet kunnat upphävas på sådan grund (jfr RÅ 1939 E 63 och 1942 E 60). Avsaknaden i specialförfattning av besvärsbestämmelse har emellertid, såsom naturligt är, medfört viss osäkerhet angående vad be- svärsprövningen skall omfatta. I mål om entledigande av lärare på grund av sjukdom har sålunda förekommit, att domkapitlet endast prövat, hu- ruvida skolstyrelsens beslut tillkommit i laga ordning och ej, såsom rätte- ligen bort ske, själva sakfrågan: om läraren på grund av sjukdom var för framtiden oförmögen till tjänstgöring (jfr RÅ 1945 E 16, 67 och 104).

Avsikten med en reglering i specialförfattning av förvaltning, som an- kommer på lokal skolmyndighet, måste uppenbarligen vara, att givna be— stämmelser i ämnet skola efterlevas. Då, såsom framgår av vad tidigare anförts, kommunalbesvär ej alltid är ett tillräckligt effektivt medel att i det konkreta fallet bringa sakläget i överensstämmelse med vad författ- ningen påbjuder, böra andra rättsmedel stå till buds. Under alla förhållan- den böra i laga ordning anförda besvär av den, som beslutet rör, upptagas till prövning. Vidare bör prövningen kunna resultera i positiv rättelse, icke blott då givna bestämmelser i ämnet åsidosatts utan även då skolmyndig- hetens diskretionära prövning lett till ett oriktigt resultat. Förutsättningen härför är emellertid, att specialförfattningen innehåller besvärsbestämmel-

se, som är tillämplig på beslutet ifråga. Detta innebär icke, att rättelse på skälighets- eller lämplighetsgrund alltid kan ske. Därest skolstyrelse ut— tryckligen tillerkänts befogenhet att handla efter lämpligheten (jfr folk- skolestadgan & 8 c), kan besvärsprövningen ej omfatta, huruvida styrelsen rätt begagnat sig av sitt fria skön. Men om författningen angiver, att vissa normer, vilkas bedömande förutsätter ett ställningstagande till lämplighets- frågor, skola vara vägledande (t. ex. beträffande förordnande på icke—ordi- narie lärartjänst), skola dessa frågor prövas.

De sakkunniga har således kommit till den uppfattningen, att författ— ning som reglerar skolförhållanden bör innehålla besvärsbestämmelse i fråga om sådana beslut, beträffande vilka det ur allmän skolsynpunkt sy- nes önskvärt, alt prövningen kan ske på andra än kommunala grunder. (Kurs. här.) För att få klarhet härutinnan måste en översyn av gällande författningar företagas. Genom en dylik utredning blir det möjligt att få fram två huvudtyper av besvär, dels sådana, som skola bedömas enligt kommunallagarnas besvärsregler, kommunalbesvär, dels sådana, beträffan- de vilka skola gälla allmänna förvaltningsrättsliga regler, förvaltningsbe— svär. Avgörande för frågan, huruvida beslut av lokal skolmyndighet kan angripas medelst förvaltningsbesvär, skulle därför vara om i vederbörande specialförfattning intagen besvärsbestämmelse äger tillämpning på beslu- tet. I övriga fall skulle kommunalbesvärsreglerna vara tillämpliga. Med denna uppdelning erhåller man en fast utgångspunkt för bedömande av vilken myndighet som lämpligen hör pröva de olika besvären».

Förslag till instansordning. De av folkskolesakkunniga föreslagna mel- laninstanserna skulle träda i domkapitlens ställe som regionala myndig- heter för folkskolan. Av förslaget följde, att domkapitlen skulle upphöra att vara besvärsinstans i mål rörande folkskoleväsendet. Att överföra denna uppgift på de nya mellaninstanserna ansåg de sakkunniga emellertid ej lämpligt. Det gällde således att finna en annan myndighet, på vilken dom- kapitlets funktioner som besvärsinstans kunde överflyttas.

Eftersom domkapitlen enligt gällande lagstiftning prövade såväl kommu— nalbesvär som självförvaltningsbesvär, övervägde de sakkunniga, om man borde bibehålla den rådande ordningen och i viss utsträckning låta en myn- dighet pröva båda slagen av besvär, eller om man skulle låta en myndighet pröva det ena och en annan det andra slaget. De myndigheter som av de sakkunniga diskuterades som besvärsinstanser i domkapitlens ställe var skolöverstyrelsen och länsstyrelserna. Dock kunde helt naturligt endast överstyrelsen komma ifråga om på en och samma instans skulle överlåtas att pröva såväl kommunalbesvär som självförvaltningsbesvär. Ehuru de sakkunniga fann, att mål avseende oreglerad skolförvaltning kan ha sådant samband med mål, som rör reglerad dylik förvaltning, att det emellanåt är lämpligt att de prövas av samma myndighet, kom de till det slutresultatet, att domkapitlens funktion som besvärsinstans i fråga om kommunala be-

svär över beslut i skolfrågor helt borde övertagas av länsstyrelserna samt att prövningen av självförvaltningsbesvär, med hänsyn till dessa mäls be- skaffenhet, borde överflyttas från domkapitlen till skolöverstyrelsen.

De sakkunniga förutsatte slutligen, att besvär över mellaninstansens bc- slut också skulle prövas av överstyrelsen.

Utredningen

De skolformer som omedelbart beröres, om domkapitlen enligt utred- ningens förslag försvinner som besvärsinstans, är folkskolan och de högre kommunala skolorna.

Utredningen förutsätter, att de kommunala skolstyrelserna i fråga om dessa skolformer och deras framtida motsvarigheter alltjämt i åtskilliga avseenden skall äga handla utan andra begränsningar än som följer av kommunallagarnas bestämmelser och att följaktligen skillnad även i fort— sättningen måste upprätthållas mellan sådana skolstyrelsebeslut, som kan angripas på materiella grunder och sådana som endast kan överklagas genom kommunalbesvär. Då domkapitlen nu prövar båda dessa besvärsty- per uppkommer för utredningen, liksom för folkskolesakkunniga, frågan huruvida båda slagen av besvär bör överföras på en och samma eller på olika myndigheter. Utredningen har i detta avseende kommit till samma slutsats som 1945 års folkskolesakkunniga såtillvida, att utredningen för- ordar, att domkapitlets funktion som kommunal besvärsinstans i skolår- enden övertages av länsstyrelsen, vilken regelmässigt prövar kommunal- besvär. Det synes i och för sig inte föreligga hinder mot att länsstyrelsen övertager ifrågavarande uppgift även i de få och under en relativt kort tid kvarstående fall, där folkskoleväsendet ännu är en församlingarnas ange- lägenhet.

För utredningen föreligger emellertid inte samma skäl som för 1945 års folkskolesakkunniga att förlägga prövningen av besvär på materiella grun- der till skolöverstyrelsen. Utredningen har nämligen, utifrån de ändrade förutsättningar som nu är förbanden, kunnat föreslå en sådan konstruk- tion av de nya mellaninstanserna, att dessa enligt utredningens mening blir väl lämpade att i domkapitlens ställe materiellt pröva besvär över lokal skolstyrelses beslut. Utredningen anser det vara ett betydande allmänt in- tresse, att besvär i första instans kan anföras hos ett regionalt organ i stål- let för ett centralt ämbetsverk, som i allmänhet befinner sig på stort av- stånd från och saknar omedelbar kännedom om de förhållanden, som skall prövas. Det torde vara av väsentlig betydelse, dels att en klagande har möj- ligheter att utan för stora svårigheter inhämta upplysningar och råd av den myndighet Ihan avser att besvära sig hos, dels ock framför allt att denna myndighet står så nära sakintressenterna och deras miljö som möjligt och kan grunda sina ställningstaganden på mera direkt kännedom om de förhål- landen som skall bedömas.

Utredningen har härmed angivit sin principiella inställning till spörs- målet'om besvärsinstanser, så långt frågan ofrånkomligen blir aktuell till följd av utredningens förslag, att domkapitlen ej längre skall vara mel- laninstanser för skolväsendet. Emellertid kan och bör den grundläggande problemställningen vidgas till att också innesluta Spörsmålet, huruvida de nya mellaninstanserna lämpligen bör pröva besvär över lokalt fattade be- slut i skolfrågor i större omfattning än domkapitlen nu gör. Ifrågakomma kan först och främst dels de beslut rörande de högre kommunala skolorna, som enligt gällande bestämmelser besvärsvägen drages under skolöversty- relsens prövning, dels ock av yrkesskolstyrelse och lokalstyrelse för all- mänt läroverk fattade beslut.

De beslut av styrelse för högre kommunal skola, som överklagas hos skolöverstyrelsen, rör huvudsakligen tillsättning och entledigande av lä— rarpersonalen samt disciplinära åtgärder mot denna. I båda dessa avse- enden föreslår utredningen en ny och för samtliga under mellaninstansen sorterande kommunala skolor gemensam ordning. Enligt gällande bestäm- melser är det därutöver endast beslut om ledigförklarande av lärarbefatt- ning och om vissa tjänstledigheter, som överklagas hos skolöverstyrelsen. Från principiell synpunkt anser utredningen, att besvär Över beslut i dessa fall väl kan prövas av mellaninstansen. Med samma allmänna motivering, som nyss anfördes för ett regionalt organ som första instans i besvärsmål, finner sig utredningen böra föreslå, att mellaninstansen respektive läns- styrelsen och icke skolöverstyrelsen och domkapitel skall vara första be- svärsinstans vid klagan över skolstyrelses beslut rörande högre kommunal skola.

Såvitt utredningen kunnat finna vid en genomgång av de uppgifter rö- rande de kommunala yrkesskolorna och läroverken, som föreslagits komma att åvila den gemensamma skolstyrelsen, är ingen av sådan art, att icke be- slut, som fattats av denna styrelse, lämpligen bör överklagas hos mellanin— stans-en i stället för hos respektive överstyrelse.

Besvär över mellaninstansens beslut bör enligt utredningens mening an— föras hos Kungl. Maj:t. Att föra in överstyrelserna som besvärsinstanser mellan den regionala myndigheten och Kungl. Maj:t synes icke utredning- en motiverat. Då överstyrelsernas utlåtande undantagslöst torde inhämtas i alla besvärsmål, skulle en självständig prövning från deras sida —— utan att öka rättssäkerheten — innebära onödigt arbete och tidsutdräkt i de fall målen fördes upp i högsta instans.

En ändring av principen för besvärshandläggningen i enlighet med de riktlinjer, som ovan skisserats, för med sig ett visst författningstekniskt detaljarbete. Emellertid antager utredningen, att en omarbetning av de skol- författningar, som bygger på förutsättningen, att folkskoleväsendet är en kyrklig angelägenhet, omedelbart kommer att vidtagas [som följd av utred— ningens förslag. Redan med hänsyn till de ändringar som vid 1954 års

riksdag vidtagits i församlingsstyrelselagen är en sådan revision nödvän- dig, vilket utredningen i början av avdelningen om den lokala ledningens organisation betonat. De förslag, som utredningen där framlagt om decen— traliserad handläggning av vissa ärenden och liknande förslag i det följan- de, förutsätter dessutom betydande sakliga ändringar i gällande författ- ningar.

I samband med den allmänna översyn av skolförfattningarna, som såle— des måste göras, är det också _ som redan 1945 års folkskolesakkunniga förordat — synnerligen angeläget, att klarhet skapas om vilka skolstyrel- sebeslut, som är av den art, att det ur allmän synpunkt kan anses vara önskvärt, att prövning på materiella grunder kan ske. Det är enligt ut- redningens uppfattning ostridigt så, att det råder en besvärande oklarhet och även i övrigt otillfredsställande förhållanden på detta område, vilka nu bör avhjälpas vid en systematisk genomgång av skolförfattningarna och i främsta rummet folkskolestadgan. Att förhållandena är likartade i fråga om folkskolinspektörs beslut och bör rättas till nu påvisas av utredningen i ett följande sammanhang (s. 297).

Utredningens arbete rörande skolväsendets lokala ledning har bl. a. re- sulterat i förslag till ny skolstyrelselag (bil. 1), vilken bygger på prin— cipen om en för kommunens skolor gemensam skolstyrelse och innehåller de grundläggande bestämmelserna om styrelsen och dess uppgifter. I den- na lag har som en motsvarighet till 71 & gamla LFS intagits en grundläg- gande bestämmelse om besvär, enligt vilken klagan över skolstyrelses be— slut endast må ske under de i kommunallagen angivna förutsättningarna eller, om beslutet fattats med stöd av föreskrifter i särskilda författningar, enligt vad i dessa för varje fall finnes stadgat (26 % förslaget till skolsty— relselag).

Ärenden av löpande natur

Huvudsyftet med nya mellaninstanser är, som framhållits förut, att få fram organ, vilka till skillnad från domkapitlen har förutsättningar och möjligheter att taga egna initiativ till olika utvecklingsbefrämjande åtgär- der. Det skall ske genom deltagande i skolplaneringen, medverkan vid lö- sandet av samordningsproblemen, genom en stimulerande upplysningsverk- samhet o. s. v., uppgifter, som inte kan fullgöras enligt detaljreglerande föreskrifter. Mellaninstanserna måste emellertid också vara verksamma in— om en annan sektor. Liksom fallet är enligt nuvarande organisation, bör tillämpningen och tolkningen av lagar, stadgor och andra bestämmelser, som reglerar speciella förhållanden, i betydande omfattning åvila de nya regionala organen. Även på detta område måste mellaninstansen få förut- sättningar att göra en större insats än den nuvarande organisationen med— ger.

I skolstyrelseutredningens direktiv framhålles, att det i samband med att en enkel och smidig skolorganisation skapas är önskvärt, att det i största möjliga utsträckning sker en decentralisering av ärendenas handläggning, så att inte fler myndigheter än nödvändigt behöver deltaga i denna. Utred- ningen delar fullständigt denna mening och anser, att det är av största vikt, att rätten att fatta beslut i så stor utsträckning som möjligt flyttas över på de lokala och regionala organen, vars intresse och initiativförmåga i högsta grad blir avhängig av den rörelsefrihet de tillerkännes. Vidare måste den synpunkten tillmätas betydelse, att högre myndigheter genom att befrias från den direkta handläggningen av mindre väsentliga ärende- grupper får ökade möjligheter att ägna tid och kraft åt sina huvuduppgifter. I anslutning till denna synpunkt må anföras skolöverstyrelsesakkunnigas uppfattning om en ny mellaninstansorganisations betydelse för överstyrel- sens verksamhet. De sakkunniga framhölll, att det icke skulle vara välbe- tänkt att bemästra de växande pedagogiska och administrativa uppgifterna enbart genom en fortsatt utbyggnad av skolöverstyrelsen, men att det å andra sidan bleve oundvikligt att utvidga överstyrelsens personalorgani— sation, om inte skolväsendet utrustades med ändamålsenliga mellaninstan- ser. En förstärkning av skolväsendets regionala ledning framstår därför enligt de sakkunnigas mening som en angelägen och brådskande åtgärd och en snabb lösning skulle minska behovet av ytterligare utökning av över— styrelsens personal.

Vid sin prövning av ärendegrupper, som enligt utredningens mening kun- nat ifrågakomma till decentralisering, har utredningen beaktat det av de- centraliseringsutredningen i dess princippromemoria av den 29 november 1947 gjorda uttalandet om decentraliseringsspörsmålet, vans huvudsynpunk- ter kan sägas vara följande:

Syftet med decentralisering är främst att ge de lokala organen större handlings- frihet och självbestämmanderätt, varigenom fördelar i olika avseenden vinnes. Förfarandet blir snabbare och bättre personlig kontakt kan vinnas mellan all- mänheten och den beslutande myndigheten, en kontakt, som vid centraliserad handläggning endast kan förekomma för dem som vistas å den beslutande myn— dighetens stationeringsort eller har möjlighet att bekosta och företaga en kanske lång resa dit. Decentralisering kan göras mer eller mindre vittgående, beroende på vilken form som väljes för ärendenas fortsatta handläggning. Om i en författ- ning rörande beslutanderätt i viss ärendegrupp central förvaltningsmyndighet utbytes mot underordnat organ, sker decentralisering i sedvanlig mening. En mera begränsad form av decentralisering är däremot, om den centrala myndigheten vid överflyttning i princip av beslutanderätten i de enskilda ärendena till under— ordnade organ förbehålles rätt att genom direktiv leda de underordnade orga- nens handlande. Begränsad decentralisering kan även ske så, att de underord— nade organen åläggas eller berättigas att underställa överordnad myndighet sina beslut i principiella eller tveksamma frågor eller till den överordnade myndig- hetens prövning hänskjuta avgörandet i sådana frågor.

1 SOU 1951 :29 Skolöverstyrelsens organisation 5. 244.

Vid bedömandet av frågan om decentraliseringens omfattning och utsträck- ning måste hänsyn tagas till en rad olika synpunkter. Svaret på frågan kan icke givas generellt, utan måste bli beroende av en bedömning för varje särskild ären- (legrupp av vilken myndighet som, med hänsyn till förvaltningen i dess helhet och omständigheterna i det särskilda fallet, kan antagas administrera ärendena mest ändamålsenligt. Med hänsyn till att den nuvarande ärendesfördelningen inom förvaltningen verkställts under trycket av en allmän centraliseringstendens, torde emellertid den huvudlinjen böra uppställas, att decentralisering bör ske icke blott om påtagliga fördelar därigenom vinnas i det särskilda fallet, utan även om det endast kan sägas, att handläggning av ärendena av underordnade organ skulle med hänsyn till alla föreliggande omständigheter vara lika ändamålsenlig som central handläggning.

Vad härefter angår de synpunkter, som i allmänhet kunna inverka på frågan om decentraliseringens omfattning och utsträckning, märkes främst enhetlighets- kravet. Som avgörande skäl för central handläggning av viss ärendegrupp har ofta åberopats vikten och intresset av att upprätthålla en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Ehuru detta i och för sig kan vara väsentligt, bör häremot vägas fördelarna av att den beslutande myndigheten äger direkt kännedom om de lokala förhållandena och de speciella omständigheterna i det särskilda fallet. Därtill kommer risken av att enhetlighetssträvan leder till en schablonmässig prövning. Avvägningen mellan dessa intressen kan ofta vara svår, och det är naturligtvis icke lyckligt, om enahanda ärenden i betydelsefulla delar bedömes helt olika i en landsdel än i en annan del av landet, utan att olikheten är sakligt motiverad av geografiska eller andra förhållanden. Faran av sådan opåkallad olikhet i värderingen av sakfrågorna bör dock icke överskattas och kan i viss ut- sträckning undvikas eller i vart fall begränsas genom centralt utfärdade råd och anvisningar eller genom vägledande beslut i besvärsmål. Vid decentraliserad handläggning kan enhetlighetskravet även befrämjas genom anordnandet av kon- fcrcnser mellan eller kurser för vederbörande tjänstemän samt genom publice- ring av beslut i principiella frågor och av prejudicerande beslut i besvärsmål. Därest den formen för decentralisering väljes, att den överordnade myndigheten bibehålles rätt att genom direktiv eller annorledes leda de underordnade orga- nens handlande, torde den överordnade myndigheten kunna svara för erforderlig enhetlighet.

Utredningen har tidigare lämnat en redogörelse för vilka administrativt betonade uppgifter, som enligt gällande bestämmelser åligger de regionala skolmyndigheterna. Dessa uppgifter samt en mängd av de förvaltningsupp- gifter på det allmänna skolväsendets område, som åligger skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t, har utredningen genomgått och för varje ärendegrupp från de nyss återgivna synpunkterna övervägt för- och nackdelar med be- slutanderättens överflyttande till lägre myndigheti. I den delen av sitt för- slag, som rör skolväsendets lokala ledning och organisation, har utred— ningen förordat, att beslutanderätten i bl. a. det som nr 6 utmärkta ärendet bland dem som enligt uppräkningen på s. 181 nu åvilar domkapitlen, samt de

1 Enär av riksdagen 1952 begärd översyn av överstyrelsens för yrkesutbildning organisa- tion kan väntas komma till stånd, sedan 1952 års yrkesutbildningssakkunniga nu fram— lagt sina förslag, har det icke synts utredningen lämpligt att i detta sammanhang före- slå någon decentralisering av administrativa arbetsuppgifter från denna överstyrelse.

med siffrorna 5, 11, 13, 27, 30, 34, 35, 56, 68, 69, 70, 76, 77, 79, 83, 95, 97. 98 och 99 angivna ärenden, som enligt sammanställningen på 3.187 tillhör folkskolinspektionen, skall överflyttas till de lokala skolstyrelserna. Av domkapitlens övriga nuvarande uppgifter har handläggningen av disciplin- ärenden behandlats särskilt. Lärartillsättningen behandlas i en följande av- delning. De av domkapitlens och folkskolinspektionens arbetsuppgifter som ej enligt vad ovan sagts föreslagits decentraliserade till de lokala skolstyrel— serna skall alltjämt handläggas regionalt och således flyttas över på den nya mellaninstansen.

Beträffande länsstyrelsens arbetsuppgifter vill utredningen anföra föl- jande. Uppgifterna har i 10 punkter angivits på s. 198. Utredningen föreslår att beslutanderätten i de vid 1). 1 och 2 upptagna tjänstebostadsärendena överflyttas på mellaninstansen. Mellaninstansen bör likaledes fatta beslut om klassificering i fall som avses i 29 och 30 55 Boställsordningen. Över mellaninstansens beslut om klassificering bör besvär ej få anföras (p. 3). Beträffande den avsyning på vilken klassificeringen skall grundas har vissa ändringar föreslagits på s. 284.

Klagomål över protokoll, fört vid underhållssyn, bör anföras hos mellan- instansen, vilken också skall äga meddela föreläggande för kommun att fullgöra sina skyldigheter i fråga om tillhandahållen tjänstebostad (p. 4). Utlåtande över den procentsats, enligt vilken statsbidrag skall utgå till skol— byggnader (p. 5), synes ej böra avgivas av länsstyrelsen utan av mellanin- stansen. Prövning av hyresavdrag för lärare vid lotsbarnskola bör ske i mel- laninstansen (p. 6).

Utredningen har den uppfattningen, att granskning och godkännande av statsbidragsrekvisitioner bör utföras av mellaninstansen och ej av läns— styrelsen. Denna bör endast ha att verkställa utbetalningarna (p. 7). För uppgiften att pröva skäligheten av skolskjuts— och inackorderings- kostnader (p. 8) anser utredning-en mellaninstansen mera skickad än länsstyrelsen och föreslår, att en överflyttning av befogenheten sker. Upp- giften att utse ledamot i läroverksstyrelse bortfaller automatiskt vid ett gc- nomförande av förslaget om gemensam skolstyrelse. Ledamot av termins- avgiftsnämnd bör utses av mellaninstansen (p. 9).

Enligt utredningens förslag skall länsstyrelsens uppgifter rörande skol- väsendet i fortsättningen vara att pröva besvär på kommunala grunder, ut- betala statsbidrag, utse byggnadssakkunnig kontrollant samt godkänna skolbyggnader och tjänstebostäder ävensom bestämma, till vilka belopp des- sa byggnader skall vara brandförsäkrade (p. 5).

Vid en genomgång och bedömning av centralt handlagda skolärenden från nu ifrågavarande synpunkter har utredningen — som förväntar ytterligare decentralisering efterhand som erfarenheter av den nya organisationen vunnits — funnit sig böra föreslå, att nedan angivna uppgifter decentrali— seras till nya mellaninstanser. '

Hur ärendena skall handläggas i dessa, (1. v. s. om de skall avgöras in ple— no eller av den ene eller den andre tjänstemannen, behandlas i kapitlet om mellaninstansens organisation.

Sammanställning av ärenden som föreslås decentraliserade till mellaninstansen

! Folkskolestadgan (Fst) och Forlsättningsskolestadgan (Fortsskst).

]. Fst & 2:1. Ny ordinarie folk- eller småskollärartjänst får ej inrättas utan Sözs till- stånd. Föreligger stadigvarande behov av läraravdelning, kan tjänst inrät- tas, även om distriktet motsätter sig detta.

Förslag: Mellaninstansen skall lämna tillstånd enligt utfärdade anvis- ningar.

2. Fst & 6:3. (Fortsskst % 1:3). Stadgandena gäller barns hänvisning till annat skoldistrikt. Ang. dess närmare innehåll se 5. 183 nr 13. Förslag: Mellaninstansen skall besluta i första instans i alla frågor, som rör det interkommunala samarbetet. Bestämmelse i ämnet intagen i försla- get till skolstyrelselag 3 5.

3. Fst & 8 a 1). Om antalet läraravdelningar är mindre än tio men ökar och överskrider det antal, som föreskrivits för att överlärartjänst skall vara inrättad, skall frågan om inrättande av dylik tjänst prövas av SÖ. Förslag: Utredningen har tidigare föreslagit, att överlärare principiellt skall finnas i alla kommuner, dock att dispens härifrån skall kunna lämnas de minsta kommunerna. Mellaninstansen skall äga lämna sådan dispens.

4. Fst 5 81):8 och 5 8 d:]. Distriktsöverlärares och kommunal folkskolinspektörs skyldigheter skall anges i en av SÖ fastställd normalinstruktion. För att avvikelse från denna skall bliva gällande fordras fastställelse av statens inspektör eller, om den är av större vikt, av SÖ. Förslag: Avvikelser skall fastställas av mellaninstansen.

5. Fst & 8 b:9. ] skoldistrikt med mindre än tjugo läraravdelningar åligger det skolsty- relse att förordna semestervikarie för distriktsöverläraren endast om SÖ därom lämnar föreskrift. Förslag: Bestämmelsen bör ändras så, att mellaninstansen beträffande ifrågavarande distrikt skall äga medge befrielse från skyldigheten att an- ställa semestervikarie.

6. Fst åå 10:3 och 5 samt 69; Fortsskst å 8:3 och 5. Stadgandena rör organisationsplaner, Ang. bestämmelsernas innehåll se 5. 18] nr 1.

Förslag: Mellaninstansen skall fastställa organisationsplancr och tillse att de står i Överensstämmelse med gällande bestämmelser. Med hänsyn till utredningens förslag om gemensam skolstyrelse och om formerna för det interkommunala samarbetet bör organisationsplanerna få en något annan innerbörd än 'f. n. (se 5. 240 f).

7. Fst 5 10 b. Sö kan medge mindre avvikelser från de av Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplanerna och äger rätt att överlåta till folkskolinspektörerna att fatta dylikt beslut efter anvisningar. Förslag till tim- och kursplaner för folkskolans högre avdelning och sa- dana klasser av den obligatoriska skolan, som ej omfattas av de av Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplanerna, prövas av SÖ, sedan folkskolin- spektör och domkapitel avgivit yttrande. Förslag: Mellaninstansen skall äga medge avvikelse från de av Kungl. Maj:t fastställda tim- och kursplanerna enligt anvisningar samt yttra sig över förslag till planer, som avses i andra stycket ovan.

8. Fst & 19:1 a och b. Gäller omprövning av behovet av ledig ordinarie lärartjänst. Se 5. 182 nr 4. Förslag: Behovet av ledig ordinarie tjänst skall omprövas av mellanin- stansen.

9. Fst & 23:2. Gäller lärares förflyttningsskyldighet inom distriktet. Utredningen har förut (se s. 57, p. 4) föreslagit, att bestämmelserna rörande förflyttning av lärare inom samma kommun skall vara likalydande för land och stad samt att viss decentralisering till lokalstyrelsen skall ske. Enligt Fst & 23:2 skall domkapitel, om det finner sig icke kunna godkän- na av inspektören gjort yrkande om lärares förflyttning, underställa SÖ ärendet för avgörande. Förslag: I den mån förflyttningsärende enligt utredningens förslag på s. 57 skall underställas mellaninstansen skall det av denna avgöras slutligt. 10. Fortsskst 5 7:23. Sö kan medge, att antalet veckotinunar i fortsättningsskolkurs må över— stiga trettio. Förslag: Medgivande skall kunna lämnas av mellaninstansen enligt an- visningar.

11. Fortsskst 5 18:12. SÖ kan medge även väsentligare avvikelser från i stadgan angiven för- delning mellan läroämnena av undervisningstiden. Förslag: Medgivande skall kunna lämnas av mellaninstansen.

12. Fortsskst & 21. Mera väsentlig avvikelse från fortsättningsskolans normala undervis- ningsplan kan medges av SÖ efter yttrande av bl. a. domkapitlet.

Förslag: Mellaninstansen skall äga medge sådan avvikelse. 13. Fortsskst % 27:5. Om skolstyrelse vid handläggning av ärende rörande befrielse av elev på grund av bristande fattningsgåva från fortsättningsskolplikt ej kan biträda folkskolinspektörens yrkande, skall ärendet hänskjutas till SÖ för prövning och avgörande.

Förslag: Skolstyrelsen skall äga fatta beslut i dessa ärenden, se s. 58. Om styrelsen så önskar, skall dylikt ärende kunna hänskjutas till mellanin- stansen för avgörande.

14. Fortsskst & 40zl. SÖ skall i vissa fall behörigförklara lärare för anställning i fortsättnings- skola i vad angår ämnet arbetskunskap. Förslag: Behörigförklaring skall i avsedda fall kunna lämnas av mellan- instansen. Kungl. Maj:ts brev till SÖ ang. undantag från vissa villkor för beredande av ordinarie eller extra ordinarie anställning åt folkskolans lärare (KK 1954.'498). 15. Utan att vederbörande uppfyller vissa föreskrivna villkor ang. an- ställningstid m. m., kan ordinarie eller extra ordinarie anställning i sär- skilt angivna fall beredas lärare. Särskilt medgivande fordras i vissa fall av SÖ. Förslag: I de fall särskilt medgivande erfordras, skall det kunna lämnas av mellaninstansen.

Avlöningsreglementet för folkskolan (Ari).

16. 4 5 2 mom. Distriktsöverlärares undervisningsskyldighet bestämmes av SÖ inom vissa latituder, varjämte viss reducering för överlärare som undervisar i hjälpklass må av SÖ medges.

Förslag: Mellaninstansen skall fastställa undervisningsskyldigheten en— ligt anvisningar.

17. 4 5 3 mom. Folk- och småskollärares undervisningsskyldighet enl. 4 5 2 mom. reg- lementet —— 30 respektive 28 veckotimmar __ kan, vad gäller folkskollä— rare, av skolstyrelsen nedsättas med 2, av inspektören med 4 och av SÖ med 8 veckotimmar, förutsatt att undervisning under motsvarande tid med- delas av kompetent lärare. Småskollärares undervisningsskyldighet kan av styrelsen nedsättas med 4, av inspektören med 6 och av Sö med 8 vecko- timmar.

Kostnad för statsverket må ej av nedsättningen vållas med mindre SÖ medgivit det och må då avse högst 4 veckotimmar, om undervisningsskyl- digheten utgör 30, och högst 6 veckotimmar, om den utgör 28 veckotimmar.

Förslag: Inspektörens och SÖ:s befogenheter skall överflyttas på mellan— instansen och utövas enligt anvisningar. (Jfr p. 54 och 55 nedan).

18. 6 5 1 mom. För förening av anställning som ordinarie eller extra ordinarie lärare med tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag i andra fall än som särskilt angivits i reglementet eller med uppdrag som ordförande eller le- damot i styrelse för verksamhet med huvudsakligen ekonomiskt syfte ford- ras tillstånd, beträffande distriktsöverlärare av SÖ och eljest av folkskol— inspektören eller, om han ej lämnar medgivande, av SÖ.

Förslag: Mellaninstansen skall äga medge här avsedd förening beträf- fande alla lärare vid skola, som sorterar under den. (Jfr nedan p. 31 och 56).

19. 13 5 1 mom. Beslut om lönegradsplacering av distriktsöverlärare meddelas av Sö en- ligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Förslag: Beslut skall fattas av mellaninstansen. 20. 21 5 3 mom. I vissa fall bestämmer SÖ i vilken omfattning lärare _ utöver i före— kommande fall A-avdrag -— skall vidkännas löneavdrag under ferier, som följer närmast efter tjänstledighet.

Förslag: Avdragets omfattning skall bestämmas av mellaninstansen cn- ligt anvisningar. Jfr p. 38 och 58.

Tilläggsbestämmelserna till Arf.

21. 2 5 2 mom. Om särskilda förhållanden därtill föranleder, kan SÖ nedsätta hjälp— klasslärares undervisningsskyldighet med högst fyra veckotimmar, i den mån undervisningen under motsvarande timantal bestrides utan kostnad för statsverket.

Förslag: Mellaninstansen skall besluta enligt anvisningar.

22. 2 5 3 mom. Lärare, vilken tjänstgör som assistent vid den psykiska barna- och ung- domsvården, skall meddela undervisning i den omfattning SÖ bestämmer, dock lägst i en omfattning, som motsvarar minst hälften av den enligt Arf föreskrivna.

Förslag: Undervisningsskyldigheten skall fastställas av mellaninstansen enligt anvisningar.

23. 4 5 1 mom. Kan skolstyrelse och inspektör ej enas om att lärare, sedan ordinarie lärartjänst i distriktet blivit övertalig, förflyttas utom distriktet, skall ären— det -- om ändring av organisationsplanen ej erfordras —— underställas Sözs prövning. Erfordras sådan ändring, skall ärendet underställas domkapitlet.

Förslag: Mellaninstansen skall fatta beslut om lärares förflyttning. 24. 4 5 6 mom. Hos skoldistrikt, som är befriat från statlig inspektion, gör SÖ fram- ställning om att i annat distrikt övertalig ordinarie lärare skall förordnas

att uppehålla lärartjänst. Hos övriga distrikt inom inspektionsområdet gör folkskolinspektören dylik framställning.

Förslag: Framställning skall göras av mellaninstansen beträffande alla distrikt inom mellaninstansområdet.

25. 14 5.

Beslut om flyttningsersättning (25 & Arf) meddelas av SÖ. Förslag: Beslutanderätten överflyttas till mellaninstansen. (Jfr p. 59).

övningslärarstadgan.

26. 7 5 4 mom. Icke-ordinarie tjänst-, i vilken ingår fyllnadstjänstgöring, skall vara pla— cerad vid den skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres, om icke annorlunda beslutas av SÖ eller, beträffande tjänst som endast rör folk— skola, av statens inspektör.

Förslag: Mellaninstansen skall äga besluta beträffande alla under den sorterande skolformer.

27. 8 5 1 och 2 mom. 1 den mån undervisning i övningsämne eller motsvarande praktiska lä— roämne icke ingår i ämneslärartjänst, är högre kommunal skola skyldig att låta undervisningen ingå som fyllnadstjänstgöring i tjänst vid annan skola ävensom att låta i tjänst vid skolan ingå fyllnadstjänstgöring vid annan skola. Beslut därom fattas av skolöverstyrelsen.

I den mån undervisningen i manlig slöjd, kvinnlig slöjd eller hushålls- göromål vid folkskola icke skall fullgöras av ordinarie övningslärare i Skol- distriktet eller ingå i folk- eller småskollärares undervisningsskyldighet, är skoldistrikt skyldigt att låta undervisningen ingå som fyllnadstjänstgö- ring i tjänst vid statlig eller högre kommunal skola eller i ordinarie öv- ningslärartjänst i annat skoldistrikt inom samma inspektionsområde. Be- slut därom fattas av skolöverstyrelsen eller beträffande tjänst vid folkskola av statens folkskolinspektör.

Där särskilda skäl därtill föranleder, äger skolöverstyrelsen föreskriva, att i tjänst vid folkskola i manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål eller kvinnlig slöjd och hushållsgöromål skall ingå fyllnadstjänstgöring med högst 10 veckotimmar vid statlig eller högre kommunal skola.

Förslag: Sözs uppgifter överflyttas på mellaninstansen.

28. 9 & 1 mom. SÖ kan beträffande annan skolform än folkskola besluta, att fyllnads-

' tjänstgöring skall ingå i tjänst, i vilken sådan tjänstgöring ej ingått vid till- sättningen, eller att fyllnadstjänstgöring skall fullgöras vid annan skola än den som avsågs vid tillsättningen. Beträffande tjänst vid folkskola be— slutar inspektören.

Förslag: Som vid punkten 27. 29. .,10 5 3 och 4 inom. Tjänstgöringstider för lärare med fyllnadstjänstgöring bestämmes efter

samråd mellan vederbörande rektorer. Vid oenighet mellan dessa kan fra- gan hänskjutas till Sö eller, om det gäller enbart folkskola, till inspek- "tören.

Beslut av rektor eller styrelse rörande lärare, som fullgör fyllnadstjänst- göring, kan under vissa omständigheter underställas SÖ för prövning.

Förslag: Som vid punkten 27.

30. 15 5 1 mom. Ordinarie övningslärare kan, om särskilda skäl föreligger, beviljas tjänst— ledighet för att inneha högre e. o. tjänst. Beträffande tjänst vid icke-statlig skola må dylik ledighet endast beviljas efter medgivande av Sö eller, om det gäller folkskola, av inspektören enligt av SÖ utfärdade anvisningar.

Förslag: Medgivande skall kunna lämnas av mellaninstansen enligt an- visningar beträffande lärare vid samtliga under den sorterande skolfor— mer.

31. 15 ä 3 mom. Bestämmelsen motsvarar 6 & Arf, se punkten 18.

Förslag: Som vid punkten 30.

32. 20 5 3 mom. Blir ordinarie tjänst i övningsämnen vid icke-statlig skola ledig, får den icke återbesättas utan Sözs medgivande.

Förslag: Mellaninstansen skall äga besluta, huruvida tjänsten skall åter- besättas eller ej. (Jfr ovan punkten 8).

33. 55 21—29 angår lärartillsättningen, vilken behandlas särskilt, se avd. III.

34. 33 och 34 åå. Före 1 maj skall rektor vid statlig skola och styrelse vid högre kommu- nal skola till SÖ insända förslag för det kommande läsåret beträffande an- talet veckotimmar i olika övningsämnen, fyllnadstjänstgöring m.m. Efter prövning av dessa förslag bestämmer SÖ antalet veckotimmar i olika öv— ningsämnen vid statlig skola och antalet statsbidragsberättigade timmar vid annan skola.

SÖ kan medge, att i tjänst må ingå dels undervisning i övningsämne eller praktiskt läroämne, som ej avses i tim- och kursplaner eller i andra för skolan gällande bestämmelser, dels fyllnadstjänstgöring vid statlig el- ler statsunderstödd skola, som ej avses i 1 & övningslärarstadgan.

Förslag: Beslut rörande organisation av övningslärartjänster jämlikt 34 5 i skall fattas av mellaninstansen.

35. 35 5. I övningslärartjänst vid folkskola må icke ingå fyllnadstjänstgöring vid folkskola i annat distrikt, om ej inspektören lämnat medgivande därtill. Är skoldistriktet missnöjt med inspektörens beslut, kan det underställas SÖ.

-=__ -

Förslag: Mellaninstansen skall besluta slutligt. 36. 49 &.

Innehåller besvärsbestämmelser. Se avsnittet härom s. 265. Avlöningsreglementet för övningslärare.

37. 2 & 2 mom. SÖ kan, med iakttagande av de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t med- delar, bestämma, att annan ort än orten för den skola, där läraren är pla- cerad, skall vara hans stationeringsort.

Förslag: Mellaninstansen skall äga bestämma. 38. 13 ä 4 mom. Bestämmelsen rör löneavdrag under ferier och dess innehåll är identiskt med 21 ä 3 mom. Arf (se punkten 20).

Förslag: Som vid punkten 20. Tilläggsbeslämmelser till avlöningsreglementet för övningslärare.

39. 2 5 3 mom. Löneklassuppflyttningar beslutas av Sö, där ej överstyrelsen bemyndi— gat rektor eller skolstyrelse att besluta.

Ang. föreslagen handläggning av löneklassärenden se 5. 59. 40. 4 5. ' Medför fyllnadstjänstgöring resekostnader för läraren, skall dessa er- sättas med skäligt belopp, vilket i vissa fall kan bestämmas av SÖ.

Förslag: I de fall Sö nu bestämmer beloppet, skall mellaninstansen be— sluta.

41. 6 5. SÖ medger, i vilken omfattning ordinarie eller extra ordinarie övnings- lärare vid fortsättningsskola mä tillgodoräkna tid, varunder han varit le— dig för uppdrag inom viss personalsammanslutning.

Förslag: Mellaninstansen skall äga lämna medgivande enligt anvisningar. Kyrkomusikerstadgan.

42. 5 5 2 mom.

Till förslag om distriktsindelning och tjänstetyp rörande kyrkomusiker- tjänst skall fogas erforderlig utredning om bl. a. möjligheterna till fyllnads— tjänstgöring. Beträffande denna skall utredningen grundas på uppgift från Sö eller i fråga om folkskolan från skolstyrelsen. Förslaget skall upprättas av kyrkorådet och ingivas till domkapitlet.

Förslag: Uppgift ang. fyllnadstjänstgöring skall beträffande annan skola än folkskola, som lyder under mellaninstansen, lämnas av mellaninstansen.

43. 12 ä 5 mom. Beslut om minskning av den organist åliggande fria musikundervisningen fattas av SÖ.

Förslag: Beslut skall fattas av mellaninstansen. 44. 15 5 2 mom. Fyllnadstjänstgöring skall fullgöras av organist i den omfattning och

vid den läroanstalt Sö bestämmer, dock att inspektör beträffande folkskola skall bestämma enligt Sö:s anvisningar.

Förslag: Mellaninstansen skall bestämma beträffande samtliga under den sorterande skolformer.

45. 28 ä 1 mom. Om organisttjänst skall ledigförklaras med angivande av fyllnadstjänst— göring, fordras medgivande — förutom av domkapitlet —- även av SÖ.

Förslag: Mellaninstansen skall kunna lämna medgivande beträffande skolor, som sorterar under den.

KK 1948.208 ang. statsbidrag till avlönande av folk- och småskollärare m.m.

46. 5 5:1 f). SÖ kan medge skoldistrikt rätt att anställa ett visst antal extra lärare som reservvikarier.

Förslag: Medgivande skall lämnas av mellaninstansen. KS 1928:291 ang. statsunderstödda skolhem.

47. 5 11:3. SÖ tillsätter föreståndarinna vid skolhem. Förslag: Mellaninstansen skall tillsätta. KK 1943. 538 ang. statsbidrag för inackordering av sk'olbam i skolhem el- ler enskilda hem. '

48. l ä 3 mom. jfrd med 3 ä 3 mom. För skolbarn, som är bosatt på kortare avstånd från skola än som stad— gats för att statsbidrag skall utgå till inackorderingskostnad, kan folkskol- inspektör medge att statsbidrag likväl skall utgå. Bifaller inspektören icke skoldistrikts framställning, kan frågan hänskjutas till SÖ.

Förslag: Mellaninstansen skall avgöra, 0111 statsbidrag skall utgå eller ej. Jfr även med Vlad som 51 s. 276 föreslagits i samband med länsstyrelses ändrade befogenheter i fråga om dessa ärenden.

49. 3 5 2 mom. och 6 5 3 mom. SÖ skall delges folkskolinspektörens beslut och erhålla ett exemplar av statsbidragsrekvisitionen med länsstyrelsens beslut påteeknat.

Förslag: Bestämmelserna bör bortfalla, om förslaget beträffande nr 48 genomföres.

KK 1945:882 ang. statsbidrag till byggnadsarbeten för folkskoleväsendet och KK 1946:887 ang. statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare.

50. 9 5 1 mom. resp. 14 5 1 mom.

Sedan skolbyggnad respektive tjänstebostad uppförts, skall avsyning för- rättas av bl. a. folkskolinspektören. Vid förfall för honom förordnar Sö annan lämplig person i hans ställe.

Förslag. Mellaninstansen skall för förlättande av avsyning förordna lämp- lig person, skolinspektör eller annan. KK1947 346 ang. statsbidrag för anordnande au Skolskjutsar åt skolplik- tiga barn. '

51. 6 5. Det ankommer på folkskolinspektören att pröva ansökning om statsbi- drag till skolskjuts och besluta i ärendet. Han äger dock, om särskilda skäl finns, att överlämna ansökningen till Sözs avgörande.

Har inspektör icke bifallit ansökning om statsbidrag till skolskjuts, äger skoldistrikt hänskjuta frågan till SÖ för avgörande.

Förslag: Mellaninstansen skall pröva och avgöra ifrågavarande ansök— ningar slutligt. Jfr även med vad som ä 5. 276 föreslagits i samband med länsstyrelsens ändrade befogenheter beträffande dessa ärenden. SIK/' 5 4, StKr 5 4, StHf 5 4.

52. För högre kommunal skola skall finnas ett av Sö fastställt regle- mente med bestämmelser dels 0111 skolområdets omfattning och om den korporation, som har att ansvara för skolans bestånd och besluta om deSs ekonomiska förhållanden, dels 0111 val av ledamöter och suppleanter i dess styrelse ävensom bestämmelser, som i övrigt kan erfordras angående arbe- tet i och ledningen av skolan. Förslag: Utredningen har i annat sammanhang föreslagit, att det skall uppgöras organisationsplaner för en kommuns hela skolväsen. I den mån bestämmelser i de hänseenden som ovan sagts erfordras i fortsättningen, bör de finnas i organisationsplanen. Denna skall fastställas av mellanin— stansen. Stadgan för de statsunderstödda privatläroverken 5 och 6 59”. 53. För statsunderstött privatläroverk skall finnas av SÖ fastställt reg- lemente med bestämmelser angående skolans styrelse 111. 111. Förslag: Mellaninstansen skall fastställa reglemente. Sth 5 55 mom. 3, StKr 5 72 mom. 3, StHf 5 5.9 mom. 6. 54. SÖ kan, om särskilda skäl prövas föreligga, medge nedsättning av den för ordinarie lärare i läroämnen stadgade undervisningsskyldigheten med högst två undervisningstimmar i varje särskilt fall. Förslag: Nedsättning skall kunna medges av mellaninstansen enligt an- visningar. (Jfr punkten 17 ovan).

Läroverksstadgan.

55. 5 133 mom. 9. Under vissa förutsättningar kan lärares undervisningsskyldighet mins— kas under stadgade lägsta timtal, dock ej med mer än två undervisnings- timmar i veckan.

Förslag: Nedsättning skall kunna medges av mellaninstansen enligt an- visningar (Jfr punkten 54 ovan).

Statens allmänna avlöningsreglementc.

56. 7 5 A. 1 mom. Bestämmelsen gäller förening av tjänst med tjänstebefattning eller upp— drag och motsvarar 6 5 1 mom. Arf, se ovan punkten 18.

Förslag: Som vid punkten 18 ovan.

57. 9 5. Vederbörande myndighet skall, där ej tjänstemans stationeringsort bli— vit av Kungl. Maj:t bestämd och den ej heller framgår av omständighe- terna, bestämma stationeringsorten med iakttagande av de närmare be— stämmelser Kungl. Maj:t meddelar.

Förslag: Mellaninstansen skall äga besluta om lärares vid allmänt läro— verk och högre kommunal skola stationerings- och bostadsort.

58. 28 5 B., Läroverk 111. fl. läroanstalter. 2. Bestämmelsen gäller här lön under ferier och motsvarar beträffande bl. a. lärarna vid högre kommunala skolor och privatläroverk 21 5 3 mom. Arf (se ovan punkten 20) och 13 5 4 mom. Arö.

Förslag: Som vid punkten 20. 59. 33 5 samt flyttningsersättningskungörelsen (1953z355). Beslut om flyttningsersättning åt lärare vid allmänt läroverk och högre kommunal skola meddelas av SÖ.

Förslag: Beslut skall fattas av mellaninstansen beträffande lärare vid under denna sorterande läroanstalter. (Jfr punkten 25). Kbr den 16 april 1948 ang. bemyndigande för SÖ att pröva och avgöra frå- gor om reseersättning åt läroverkslärare m. fl.

60. Det ankommer på SÖ att pröva och avgöra frågor 0111 reseersätt— ning åt bl. a. lärare och Skolsköterskor vid de allmänna läroverken. Förslag: Mellaninstansen skall äga avgöra dylika ärenden. Kungl. Maj:ts cirkulär den 8 maj 1953 ang. reglerad befordringsgång för vissa icke-ordinarie lärare i läroämnen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

61. Beslut 0111 uppflyttning i reglerad befordringsgång meddelas av ve— derbörande överstyrelse, dock med rätt för SÖ att beträffande bl. a. all- männa läroverk, privatläroverk och högre kommunala skolor delegera be— slutanderätten till rektor respektive skolstyrelse. Även om så sker, skall vissa frågor 0111 tillgodoräkning av anställningstid prövas av SÖ. Förslag: Sözs beslutanderätt i fråga om uppflyttning av lärare i reglerad befordringsgång vid skola, som sorterar under mellaninstansen, överföres på mellaninstansen. .

62. Enligt praxis avger Sö yttrande till Försvarets kommandoexpedi- tion i ärende rörande lärares uppskov med eller hempermittering från mi- litärtjänst.

Förslag: Yttrande skall avges av mellaninstansen.

Kap. 11. Mellaninstansernas organisation

Konstruktionen

Tidigare diskussion

It)/15 års folkskolesakkunniga (SOU 1948:28) fann, att ingen av de nu- varande »mellaninstanserna», domkapitel, länsstyrelse, folkskolinspektion, var lämpliga som en framtida mellaninstans. Domkapitlen kunde inte i sin nuvarande utformning eller genom omorganisation bli en tillfredsställande mellaninstans på grund av den utveckling, som folkskoleväsendet nätt, och de krav, som borde ställas på en ny mellaninstans. Stiften vore i flertalet fall för stora verksamhetsområdcn för att en mellaninstans inom dessa till- fredsställande skulle kunna fullgöra de uppgifter, som borde tillkomma den. Länsstyrelserna borde bibehålla sina nuvarande uppgifter rörande skol- väsendet. Genom sin nuvarande sammansättning och organisation saknade dessa myndigheter förutsättningar att handlägga frågor av pedagogisk na— tur, varför stora svårigheter skulle möta att genom omorganisation göra länsstyrelserna lämpliga såsom mellaninstanser. Folkskolinspektionen skulle inte självständigt kunna hävda ställningen som mellaninstans, och en önskvärd decentralisering skulle hindras. Det vore inte heller lämpligt, att det kontrollerande och rådgivande organet också bleve styrande.

Med hänsyn dels till behovet av en ny mellaninstans med lekmannain- slag, dels ock till behovet av en förstärkning av den statliga folkskolin- spektionen var det de sakkunnigas uppfattning, att den lämpligaste lös- ningen av båda frågorna vunnes »genom en kombination av mellaninstan- sen och folkskolinspektionen» (s. 60).

1948 års länsstyrelseutredning uttalade i underdånigt utlåtande över 1945 års folkskolesakkunnigas förslag angående nya mellaninstanser för folkskoleväsendet bl. a., att frågan om mellaninstansens organisation borde anstå, till dess klarhet vunnits om skolväsendets framtida gestaltning, samt att utredningen komme att undersöka de organisatoriska möjligheterna för att anförtro skolärendena åt länsstyrelserna som huvudsakliga mellan- instanser.

I betänkandet angående länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28) anförde utredningen sedermera bl. a.: »Visserligen är det riktigt att länsstyrelsen med sin nuvarande organisa— tionsform icke är lämpad att handha ifrågavarande skolärenden (frågor av pedagogisk natur). Annorlunda torde saken emellertid komma att ligga till, därest länsstyrelsen får en organisation av den typ, som utredningen

föreslår. Den av skolkommissionen påfordrade och av folkskolesakkunniga föreslagna lekmannamedverkan kan då lätt ordnas. Det blir vidare möj- ligt att inom länsstyrelsen organisera en särskild skolsektion med de spe- ciella befattningshavare, som kunna erfordras. Som chef för, denna sektion kan en skolman placeras» (s. 409). Den länsstyrelseorganisation, som utred- ningen sedan föreslog, innebar i här relevanta avseenden i korthet att de uppgifter, som nu ankommer på de fristående länsorganen, länsarbetsnämnd. länsbostadsnänmd, länsnykterhetsnämnd, länsvägnämnd och 111ödrahjälps- nämnd skulle överflyttas på länsstyrelsen, i vilken dessa nämnder skulle inordnas. I samband härmed skulle lekmän knytas till länsstyrelserna som bisittare vid handläggning av de ärenden, utom sådana av rent kameral natur, som länsstyrelsen övertagit från dessa nämnder. Härjämte” skulle länsstyrelsens båda huvudavdelningar indelas i ett antal sektioner. Som nyss sagts tänkte sig länsstyrelseutredningen, att en särskild skolsektion skulle kunna inpassas i denna organisation.

Länsstyrelseutredningens förslag rörande skolväsendet — liksom i öv- rigt — grundade sig i hög grad på förutsättningen, att en samordning inom länet av så många verksamhetsgrenar som möjligt vore önskvärd. Utred- ningen ansåg, att starka skäl talade för att man vid lösningen av skolans mellaninstansproblem tillsåg, att de pedagogiska syftena samordnades med andra synpunkter. Med hänsyn härtill och då utredningen ansåg sig ha på- visat, att det ur organisatoriska synpunkter borde vara möjligt att för— lägga skolärendenas handläggning till länsstyrelsen, därest den av utred- ningen föreslagna omorganisationen komme till stånd, förutsatte utred- ningen, att vid skolorganisationens slutliga utformande även detta alter- nativ skulle komma under bedömande.

Utredningens direktiv berör länsstyrelseutredningens förslag tämligen ut- förligt. I det avsnitt, som kan sägas angå mellaninstansens konstruktion, heter det:

Därest det vid det fortsatta utredningsarbetet skulle visa sig lämpligt, att mel- laninstansernas verksamhetsområdcn göras större än de nuvarande inspektions- områdena och eventuellt anslutas till länsindelningen, kunde det givetvis synas ligga nära till hands att på ett eller annat sätt knyta instanserna till länsstyrel- serna, t. ex. genom att inom dessa upprätta särskilda sektioner för skolärenden. Tanken härpå har också framförts av 1948 års länsstyrelseutredning i dess i juli 1950 avgivna betänkande rörande länsstyrelsernas organisation och ställning inom länsförvaltningen (SOU 1950:28). För allmänheten och skoldistrikten skulle en koncentrering av skolärenden till länsstyrelserna måhända kunna innebära vissa praktiska fördelar. Å andra sidan torde sambandet mellan flertalet skolärenden och länsstyrelsernas övriga nuvarande uppgifter vara ganska ringa. Vidare för- tjänar att understrykas vad jag redan tidigare framhållit, nämligen att mellan- instansen icke skall fungera enbart som-administrativ förvaltningsmyndighet. Det kan befaras, att länsstyrelserna skola vara mindre skickade att leda det pedago- giska reformarbetet. Det är emellertid överhuvud icke möjligt att på grundval av länsstyrelseutredningens överväganden bilda sig en klar uppfattning om möjlig-

heten och lämpligheten av att anlita länsstyrelserna som mellaninstanser, varför det bör ankomma på den nya utredningen att ytterligare undersöka denna fråga.

Vid bestämmandet av mellaninstansernas sammansättning bör beaktas vad sär- skilda utskottet anfört om vikten av pedagogisk sakkunskap och lekmannainfly- tande. Behovet av juridisk sakkunskap får heller icke förbises.

I samband med frågan om de nya mellaninstansernas konstruktion måste gi- vetvis också Spörsmålet om folkskolinspektionens framtida ställning närmare be- lvsas.

Utredningen Allmänna synpunkter

När det gällt mellaninstansens organisation, har utredningen först ställt frågan om någon existerande myndighet kan bli mellaninstans. Domkapi- tel, länsstyrelse, landsting och folkskolinspektion har varit föremål för överväganden.

Domkapitlen. Alldeles frånsett att det ej längre föreligger något sam— band mellan kyrkans och skolans angelägenheter, som motiverar domka- pitlens fortsatta befattning med skolärendena, är det utredningens upp- fattning, att skolväsendet nu kräver en mellaninstans av en helt annan struktur än domkapitlens, om den skall kunna uppfylla de krav, som med hänsyn till de av utredningen tidigare angivna uppgifterna måste ställas på den. Enär någon gemenskap mellan domkapitlens primära och domi- nerande uppgifter, de som hänger samman med den kyrkliga distriktssty- relsen, och uppgifterna för en regionallskolmyndighet, ej längre föreligger. saknas enligt utredningens mening själva utgångspunkten för en diskus- sion om domkapitlens omorganisation i syfte att få dem att bättre fylla en skolmyndighets åligganden. Detta synes framstå alldeles klart mot bak- grunden av vad som enligt den föregående framställningen bör fordras av en mellaninstans, som gör skäl för namnet. Vidare har utredningen icke ansett sig kunna som alternativ taga upp möjligheten att låta en ny mel- laninstans geografiska verksamhetsområde sammanfalla med stiften, vilka alla, utom Visby stift, är alltför vidsträckta bl. a. för att ge lekmän möjlig- heter att tillräckligt nära följa skolväsendets utveckling.

Av såväl principiella som praktiska skäl måste utredningen således av— visa tanken på domkapitlen som mellaninstanser för skolväsendet.

Länsstyrelserna. Det våren 1952 fattade beslutet angående länsstyrelser— nas omorganisation (Prop. 1952:155, StU 1952zl29, Rskr 1952z240) med- förde varken att de av länsstyrelseutredningen föreslagna länsorganen skulle inordnas i länsstyrelsen eller att lekmän skulle medverka i denna.

Anledningen till att behandlingen av vissa frågor tillagts särskilda läns— organ torde främst vara, att dessa frågor krävt speciell sakkunskap samt medverkan av lekmän (jfr prop. 1952:155 5. 14), krav som länsstyrelserna varken med sin tidigare eller nu beslutade organisation kan anses tillgo- dose.

Eftersom en eventuell ny mellaninstans för skolväsendet enligt skolsty— relseutredningens mening måste bli ett organ, som kräver just speciell sak- kunskap och medverkan av lekmän samt dessutom, såvitt utredningen kan bedöma, endast i mindre utsträckning behöver samordna sin verksamhet med andra grenar av länsförvaltningen, har utredningen funnit, att såväl förutsättningar som skäl saknas att —— även om man låter mellaninstansens geografiska verksamhetsområde sammanfalla med länen —— tilldela läns- styrelserna de uppgifter, som enligt skolstyrelseutredningens i det föregå- ende framlagda uppfattning bör ankomma på en regional skolmyndighet.

Landstingen. Utredningen har även undersökt, om det kan anses före— ligga skäl att låta landstingen genom något utskott eller på annat sätt ut- göra mellaninstans för skolväsendet. Utredningen har icke funnit, att så är fallet, men väl att det vore synnerligen önskvärt, om det kunde ska- pas en förbindelse mellan landstingen och mellaninstanserna, t. ex. genom de förras medverkan vid utseende av mellaninstansens ledamöter. Härtill återkommer utredningen i det följande.

Folkskolinspektionen. Frågan om folkskolinspektionen, eller mera ade- kvat uttryckt, frågan om en skolinspektion som enda regionala skolmyn- dighet har utredningen redan berört i sin diskussion om behovet av mel- laninstanser. Några kompletterande synpunkter på spörsmålet, sett ur andra aspekter, skall här anföras.

Mot bakgrunden av att domkapitlens uppgifter på skolväsendets område numera är av ringa omfattning och betydelse samt att en riktpunkt vid omorganisationen av skolans regionala och lokala ledning enligt utredning- ens mening bör vara att åstadkomma en så omfattande decentralisering som möjligt till de lokala skolstyrelserna, är det motiverat att fråga sig, om det finns behov av en mellaninstansorganisation av annat slag än en skolinspek- tion, principiellt av samma slag som den nuvarande folkskolinspektionen men i motsats till denna utrustad med väl organiserade kanslier. Direkti- vens anvisningar om »att skapa en så enkel och smidig skolorganisation som möjligt» skulle inte bättre kunna tillgodoses än om inspektörerna gjor- des till mellaninstanser för skolväsendet och den kanslimässiga handlägg- ningen av löpande ärenden kunde förutsättas bli tillfredsställande skött av för detta ändamål särskilt utbildad och anställd personal. Men på grund av omfattningen och delvis också arten av de uppgifter,. som redovisats i det föregående, delar utredningen folkskolesakkunnigas mening, att en skolins- pektör som enmansmyndighet inte med erforderlig kraft skulle kunna häv- da sin ställning som mellaninstans. Utredningen tänker här mindre på för— hållandet gentemot lokala styrelser än på förhållandet till den centrala skol- ledningen. Mellaninstanserna bör nämligen inte enbart betraktas som till- komna i arbetsfördelningssyfte med uppgift att uteslutande verka som red— skap för överordnade myndigheter. De statliga synpunkterna bör därför iett organ, som det här gäller, balanseras av företrädare för lokala intressen

] l

och erfarenheter, så att myndigheten inte, genom av Kungl. Maj:t utsedda tjänstemän, ensidigt representerar statsviljan. Denna balans kan ernås ge- nom att lekmän erhåller inflytande i mellaninstanserna. Å andra sidan be- traktar utredningen en statlig skolinspektion som ett oundgängligt element, som själva stommen i en ny mellaninstansorganisation.

Av utredningens i föregående avsnitt anförda synpunkter framgår, att det är dess uppfattning, att en mellaninstansorganisation, som skall kunna förväntas bli effektiv, måste byggas upp av nya, fristående organ med upp- gift att enbart ägna sig åt skolans problem och konstruerade speciellt med tanke härpå.

Lekmannamedverkan

I det inledande kapitlet till sitt principbetänkande förklarade skolkom- missionen (s. 16), att demokratins samhälle från ämbetsmannastatens tid ärvt byråkratismen och att det på skolans område likaväl som på andra samhällsområden gällde för demokratin att lösgöra sig ur byråkratismens fjättrar. I fråga om skolan syntes vägen vara ökat Iekmannainflytande och decentralisering. Särskilda utskottet framhöll också vikten av att även lek- mannasynpunkter finge göra sig effektivt gällande inom mellaninstanserna (1950:3 s. 33), vilket uttalande i utredningens direktiv anbefalles till beak- tande. Utredningen ansluter sig helt till skolkommissionens och riksdagens uppfattning på denna punkt.

Det är ett framträdande drag iden senare utvecklingen inom förvalt- ningen, att personer, som icke intar tjänstemannaställning, i allt större ut- sträckning anlitas som ledamöter i olika organ i syfte att tillföra förvalt- ningen speciell sakkunskap eller erfarenheter och synpunkter från medbor— garkretsar, som beröres av verksamheten, eller helt enkelt allmänt med- borgerligt omdöme. Ökat utrymme åt andra krafter än tjänstemännen har givits både inom central och lokal förvaltning och av skilda anledningar. Lekmannainslaget har, som naturligt är, särskilt kommit till användning på gränsområdena till kommunalförvaltningen. Det kan erinras om stifts— och boställsnämnder, inskrivningsnämnder, länsnykterhetsnämnder, möd- rahjälpsnämnder, länsvägnämnder.

Beträffande åtskilliga områden av statsförvaltningen kan den meningen hävdas, att tjänstemannaförvaltning inte är tillräcklig utan att även andra krafter behövs.

Några enhetliga bestämmelser rörande organisation m. m. av organ med lekmannainslag finns inte. Ett drag har de dock alla gemensamt, de är kol— legiala. Deras arbetssätt präglas av en för svenk rättsutveckling karakte- ristisk övertygelse om samrådets betydelse, om värdet av att en fråga av

större vikt blir föremål för flera personers eftertanke och bedömning. Des— sa organ är således till för att åstadkomma samverkan mellan flera perso- ner, som var för sig representerar särskilda intressen, särskild sakkunskap eller erfarenhet, särskilda områden av offentlig och enskild verksamhet 0. s. v. Det finns också ledamöter, som, liksom riksdagsmän och kommu- nala förtroendemän, har till uppgift att representera det allmänna medbor— gerliga omdömet. I somliga fall föreskrives att Vissa ledamöter skall repre- sentera särskilda yrken eller äga viss utbildning, i andra fall förutsättes att representationen skall vara mångsidig, utan att detta närmare regleras ge- nom föreskrifter.

Ledamotskap i här avsedda förvaltningsorgan beror vanligen av särskilt uppdrag, oftast meddelat genom myndighets förordnande. I många fall fö- regås detta av förslag från myndigheter eller organisationer.

Några exempel på sammansättningen av regionalt verksamma organ av 'här ifrågavarande slag skall lämnas:

Länsarbetsnämnd (minst 6 ledamöter). Kungl. Maj ;t förordnar, efter för- - slag av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen, för en tid av högst tre är ord- förande, ledamöter och ersättare, därvid tillika en av ledamöterna förordnas att vara vice ordförande. (Före den 1 jan. 1952 var antalet ledamöter 8—11 och förslag ä 6 ledamöter skulle då avges av bl. a. vissa intresseorganisa— tioner). Länsarbetsdirektören är icke ledamot av nämnden. Landshövdingen är i regel ordförande.

Lantbruksnämnd (7 ledamöter). Kungl. Maj:t förordnar för fyra är tre ledamöter, varav en att vara ordförande. Hushållningssällskapet utser två ledamöter. Lantbruksdirektören och hushållningssällskapets sekreterare. år självskrivna. Nämnden utser inom sig vice ordförande. Landshövdingen är i regel ordförande.

Länsbostadsnämnd (5 ledamöter). Kungl. Maj:t utser för tre är fyra le— damöter, varav en förordnas som ordförande. Länsbostadsdirektören är självskriven ledamot. Nämnden utser inom sig vice ordförande.

Länsnykterhetsnämnd (5 ledamöter). Socialstyrelsen utser ordförande s.amt efter samråd med medicinalstyrelsen, en läkare som ledamot. Läns- styrelsen utser en och landstinget två ledamöter.

Mödrahjälpsnämnd (3 ledamöter). Kungl. Maj:t utser ordförande och en "ledamot, landsting respektive stadsfullmäktige i landstingsfri stad utser en ledamot.

Länsvägnämnd. Ledamöter utses av länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen >och vägnämnderna i länet så, att länsstyrelsen utser två, skogsvårdsstyrelsen en och varje vägnämnd en ledamot.

Stiftsnämnd (5 ledamöter). Kungl. Maj:t utser för tre är tre ledamöter, "vilka skall äga insikt i lantbruk och skogsbruk samt därmed sammanhäng- ande affärsförhållanden. Domkapitlen väljer, likaledes för tre är, två leda- -'möter, av vilka en skall vara juridiskt bildad och tjänstgöra som sekretera—

re hos nämnden. Bland ledamöterna utser Kungl. Maj:t ordförande. Nälnm den väljer inom sig vice ordförande.

Uppdragen i här avsedda organ meddelas sällan på det varaktiga sätt, som utmärker tjänstemäns tillsättning. Oftast sker det för begränsad tidrymd eller tills vidare. För att handlägga löpande ärenden och upprätthålla kon-- tinuitet i verksamheten lyder därför under de kollegiala organen en perma— nent personal i tjänstemannaställning, vilket är fallet i t. ex. länsarbets- nämnder och lantbruksnämnder.

Nya mellaninstanser bör i organisatoriskt hänseende få en med dessa myndigheter likartad karaktär och de måste, som ett led i den beslutade skolreformen, utformas så, att de kan lämna en värdefull medverkan till- uppbyggandet och befästandet av den nya skolan. Ser man på denna upp- byggnadsprocess i stort, är det enligt utredningens uppfattning av synnerli- gen stor betydelse, att till skolans utveckling positivt inställda krafter får möjligheter att driva det beslutade reformarbetet framåt i olika instanser och inte minst ute på fältet. Det är nya tankar det nu är fråga om att för-- verkliga, och bärarna av dem eller dessas representanter kan inte i något :ammanhang få vara hänvisade till enbart passiva roller utan maste beredas tillfälle att aktivt medverka och göra sitt inflytande gällande på olika plan, näl skolleformen skall föras ut i praktiken.

Då regionala skolmyndigheter enligt utredningens mening bör byggas upp från grunden, är det möjligt att ge dem en för de nya förhållandena lämplig utformning. Det är därvid av utomordentlig betydelse att konstruera dem så. att de redan genom sin organisation befäster ett så allmänt förtroende för sin verksamhet som möjligt. Med tanke på uppgiften att arbeta för den nya skolans tillkomst och utveckling är det i första hand viktigt att ge mel- laninstanserna en demokratisk förankring inom den region, där de skall verka. Av denna anledning betraktar utredningen medverkan av förtroen- devalda lekmän — medborgarrepresentanter _ i mellaninstanserna såsom lika ofrånkomlig som medverkan av pedagogiska fackmän.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utredningen, att de nya mel— laninstanserna skall vara kollegiala organ, att ledamöternas majoritet skall bestå av förtroendevalda icke—pedagoger och minoriteten av pedagogiska fackmän samt att bland ledamöterna skall inrymmas företrädare för såväl statliga som kommunala synpunkter på skolväsendet.

Mellaninstansen och skolinspektionen — Den nya myndighetens karaktär

Det har tidigare av utredningen framhållits som en given utgångspunkt i fråga om mellaninstansens konstruktion, att den icke skall byggas upp fri- stående från en statlig skolinspektion, vilket skulle innebära ett bevarande

av det enligt utredningens mening olämpliga förhållande som nu råder med skriftlig kommunikation mellan inspektörerna och domkapitlen, vilka nu i vissa hänseenden är inskjutna som ett led mellan inspektörerna och den centrala skolmyndigheten, varigenom en olämplig dualism uppstår på re- gionsplanet, ytterligare accentuerad av att länsstyrelsen emellanåt kommer in som tredje myndighet i sammanhanget.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter som föreslås åvila nya mellaninstanser är det nödvändigt, att de utrustas med kanslier och att till dem såsom sammanhållande och verkställande kraft knytes en pedagogiskt utbildad chefstjänsteman av ungefär samma typ som de nuvarande folkskolinspek- törerna. Det har vid upprepade tillfällen energiskt framhållits, att folkskol— inspektörerna måste få biträdeshjälp till sitt förfogande, om inte administ- rativa _— delvis okvalificerade — arbetsuppgifter skall ta en orimlig del av deras tid och krafter i anspråk. Utredningen, som i ett följande kapitel åter- kommer härtill och närmare berör mellaninstansernas och inspektörernas arbetskraftsbehov, vill redan här framhålla, att den för sin del anser, att inspektionens resurser är oskäligt torftiga samt att den alltför länge fördröj- da upprustningen av folkskolinspektionen nu i stället lämpligen bör ske ge- nom en organisering av kanslier, avpassade för behovet hos en ny mellan- instansorganisation, i vilken den nuvarande folkskolinspektionen, delvis i ombildat skick, infogas som en av hörnstenarna. I detta hänseende ansluter utredningen sig i princip till 1945 års folkskolesakkunnigas uppfattning.

Beträffande innebörden av konstruktionsförslaget vill utredningen i detta sammanhang anföra några grundläggande synpunkter.

Till skillnad från folkskolesakkunniga anser utredningen det vara av vikt, att den nya mellaninstansen konstrueras som ett organ och att således ingen gränslinje drages mellan tjänstemannen-inspektören å ena sidan och »mellaninstansen i egentlig mening», »direktionen» eller dylikt å den andra. Enligt utredningens uppfattning skall lekmännen och tjänstemännen icke tilldelas funktioner, som kan kräva tillvaratagande av motsatta intressen. Härav följer för det första att ärende, som det ankommer på mellaninstan- sen att avgöra in pleno eller på annat sätt, skall avgöras slutligt och icke, vid oenighet mellan den som anhängiggjort ärendet och mellaninstansen, i något fall automatiskt föras vidare till högre instans för prövning och av— görande. Sistnämnda system tillämpas enligt gällande bestämmelser i vissa fall vid oenighet mellan folkskolinspektör och domkapitel, varvid ärendet överflyttas till skolöverstyrelsen för avgörande. Folkskolesakkunniga före- slog, att denna ordning skulle bestå (SOU 1948:28 s. 71), men utredningen anser ej skäl föreligga att bibehålla systemet i den föreslagna nya organisa- tionen med dess annorlunda förutsättningar för samråd och beredning av ärenden inom den regionala myndigheten. Den som är missnöjd med mel- laninstansens beslut och vill ha det ändrat skall ha att anföra besvär där- över i vanlig ordning. Härigenom torde också en viss avlastning av skolöver- styrelsens arbetsbörda ske.

Enligt det betraktelsesätt utredningen sålunda anlägger på mellaninstan- sens karaktär bör i skolförfattningarna icke skiljas mellan skolinspektör och »mellaninstansen». Av praktiska skäl bör där endast talas om en re- gional skolmyndighet. Att i verkligheten en arbetsfördelning måste komma till stånd mellan skolinspektören och kansliet å ena och mellaninstansen som kollegium å andra sidan är klart, men vilka ärenden som skall hand- läggas på det ena eller det andra sättet bör framgå av mellaninstansens in- struktion och ej anges i varje författningsbestämmelse för sig. Härigenom undviker man att ge en föreställning om att det skulle existera två regio- nala organ och behöver inte genomgå och bedöma alla författningar för att pröva, om den ena eller andra formen för handläggning skall tillämpas. Vä- sentligare är dock, att man undviker en icke önskvärd bindning av hand— läggningsformen. Det bör nämligen stå inspektör fritt att påkalla kollegialt beslut i ärende, vars handläggning normalt skulle ankomma på honom själv. Å andra sidan bör instruktionen ej heller vara mera bindande än att den tillåter den omvända ordningen. Det bör alltså i vissa fall kunna bli en intern mellaninstansangelägenhet, hur ett ärende skall handläggas.

Om således skolinspektören i en ny mellaninstansorganisation ej skall finnas kvar som självständig myndighet, måste han inte desto mindre, som här framhållits, även i fortsättningen självständigt träffa avgöranden i stor utsträckning. Den principiella karaktären av inspektörens beslut, sär- skilt med hänsyn till deras överklagbarhet, skall här något beröras.

Vid oenighet mellan skolstyrelse och inspektör skall avgörandet av ett ärende i vissa fall hänskjutas till annan myndighet, domkapitlet eller skol- överstyrelsen, liksom fallet på motsvarande sätt är vid oenighet mellan in- spektör och domkapitel. Historiskt sett hänger detta samman med inspek- törens ursprungliga ställning som kontrollerande och inspekterande men ej beslutande myndighet, och förhållandet kan teoretiskt motiveras med att det i de ärenden, det här gäller, icke är lämpligt, att avgörandet ligger hos en enmansmyndighet. Regeln att inspektören ej slutligt beslutar själv är emellertid redan faktiskt genombruten, och det ligger i sakens natur, att domkapitlens förutsättningar och möjligheter numera att göra andra be- dömanden än inspektören är små, vilket också en tidigare refererad under- sökning och gjorda erfarenheter visar.

En fördel med den nuvarande regionala organisationen är den snabbhet i ärendehandläggningen inom folkskolinspektionen, som i allmänhet, med undantag för de nämnda fallen, är möjlig tack vare inspektörernas själv- ständighet och möjligheter att handla utan att invänta föredragningsdagar eller inhämta sanktion av sin-a åtgärder av annan myndighet. Så mycket som möjligt av värdet i denna anordning bör bevaras och det förhållandet, att inspektören skall ingå i en kollegial myndighet, får inte medföra en mindre utan en mera effektiv mellaninstans. Om man här begränsar sig till enbart den arbetstekniska synpunkten, så har hittills påpekats två vinster

i detta hänseende genom den föreslagna konstruktionen i förhållande till nuläget. För det första skall inspektören arbeta inom den kollegiala mellan— instansmyndigheten och direkt kunna framlägga sina synpunkter och för- slag i denna och inte som nu endast skriftligen kommunicera med den. För det andra skall denna myndighet fatta slutliga beslut.

Utifrån de självklara förhållandena, att en kollegial mellaninstans endast kan sammanträda med relativt'långa tidsintervaller och att en mängd lö- pande ärenden liksom nu måste handläggas och uppgifter fullgöras av skol- inspektörerna under mellantiderna, har utredningen övervägt, hur inspek- törens beslut i alla dessa fall skall betraktas. Av vad som förut sagts om mellaninstansernas organisatoriska karaktär följer, att lekmännen icke skall ha den ställningen, att de som överordnad instans efter besvär skall kunna pröva inspektörens åtgärder, när han handlat självständigt. Utred- ningen har övervägt, om det kan finnas skäl att bibehålla ett system lik- nande det nuvarande, så att ett hänskjutande till plenibehandling i mellan— instansen skall ske i de fall inspektör och lokal skolstyrelse, eller annan som beröres av hans beslut, är av olika mening. Man finge därvid tänka sig, att ett ärende antingen automatiskt eller efter begäran av skolstyrelse eller annan hänskötes till plenum. I sak skiljer en dylik anordning sig emel- lertid inte mycket från att göra kollegiet till besvärsmyndighet, och efter- som det här är fråga om ett hänskjutande till samma myndighet, som in- spektören tillhör och i vilken han fungerar som föredragande, synes denna anordning inte heller lämplig, om man vill ha en regional myndighet. Uti- från denna viktiga förutsättning har utredningen ej heller funnit denna el— ler någon liknande anordning befogad i den nya mellaninstansorganisatio— nen. Om nämligen, såsom meningen med en kollegialt organiserad mellan- instans är, alla ärenden av större vikt skall hänföras till plenihandläggning enligt instruktionen och om, såsom utredningen i ett följande kapitel före- slår, det skall stå inspektör fritt att till kollegiets avgörande hänskjuta var— je uppkommande fråga, synes det utredningen riktigast, att såsom övligt äl inom liknande myndigheter — domkapitel, länsarhetsnämnd, länsbostads- nämnd, lantbruksnämnd —— låta inspektören fatta de beslut och vidtaga de åtgärder, som skall åligga honom, på mellaninstansens vägnar. Härför talar dels kravet på en effektivt arbetande inspektion och mellaninstans, dels den föreslagna organisationens karaktär och arbetssätt. Vad först arbetseffek- tiviteten beträffar, så skulle det sannolikt inverka menligt på denna, om varje inspektörens åtgärd endast skulle vara preliminär, vilket bleve fallet, om berörd part skulle äga rätt att påkalla plenihandläggning av ärende, som inspektör handlagt på ett ur partens synpunkt ej helt tillfredsställande sätt. Inspektörens handlingsmöjligheter och självständighet skulle härigenom kunna klavbindas och arbetet byråkratiseras på ett sätt, som det ej alls finns anledning att eftersträva. Man synes ej heller kunna gå den medelvägen att beträffande vissa ärenden stadga, att plenihandläggning

skall kunna påfordras vid missnöje med inspektörens beslut. En sådan lös- ning förutsätter nämligen, att det i alla författningar anges, vilka ärenden som är »mellaninstansärenden» och vilka som är >>inspektörsärenden>>. En uppdelning på detta sätt har utredningen nyss avvisat. I detta sammanhang må också framhållas, att frågan hur rättelse skulle kunna vinnas i övriga >>inspektörsärenden» alltjämt kvarstode olöst.

I kapitlet om mellaninstansens arbetsformer föreslår utredningen att, för- utom betydelsefulla ärenden i allmänhet, ärenden, som är av den typen, att beslutanderätten nu vid bristande enighet mellan inspektör och annan myn- dighet skall eller enligt uttryckliga bestämmelser kan föras över till annat organ, skall behandlas som pleniärenden (s. 350). Dessutom, det må ännu en gång understrykas, skall inspektör äga göra vilket ärende som helst till pleniärende. Med hänsyn till en av de bärande tankarna bakom organi- sationsförslaget får det anses helt naturligt, att han i alla för honom själv tveksamma fall, där så är möjligt, begagnar sig av rätten att låta hela kolle— giet diskutera och ta ansvaret för vilken åtgärd som bör vidtagas. Förhål— landet är ju vidare det, att inspektören skall inordnas i ett sammanhang, där samrådsmöjligheterna inte är begränsade enbart till plenarsamman— träden. Dessa möjligheter skall finnas också genom att organisationen till- föres kvalificerade kanslitjänstemän, åt vilka utrednings— och föredrag— ningsuppgifter kan anförtros och med vilka samråd kan ske. Underhand kan sådant också äga rum mellan inspektören samt lekmanna- och fack- mannaledamöterna i mellaninstansen.

Med de motiveringar som ovan anförts föreslår utredningen, att skolin- spektör, vare sig han beslutar efter föredragning av kanslitjänsteman eller ej, skall anses handla på mellaninstansens vägnar och att hans beslut såle— des skall gälla som mellaninstansens.

Följer man denna linje faller det av sig självt, att inga problem uppstår i fråga om klagorätten över inspektörs beslut.

Mellaninstansens alla beslut skall, om ej undantag särskilt gjorts, kunna överklagas. Hur beslutet fattats, bör icke inverka på ordningen för anföran- de av besvär. I de fall ändring söks i beslut, som skolinspektör ensam fat- tat, bör emellertid mellaninstansen i sin helhet taga ställning till beslutet, innan det slutligt prövas av besvärsmyndigheten. Utredningen föreslår där- för, att förklaring i varje besvärsmål skall avgivas av mellaninstansen in pleno. (Förslaget till instruktion bil. 5, 17 5 p. 10).

Även om man väljer en annan organisationsform för de regionala skol- organen än den utredningen föreslår, t. ex. låter inspektören stå utanför också en ny mellaninstans eller inte vidtager någon ändring alls av bestå— ende organisation, bör Spörsmålet om skolinspektörernas ställning och ka- raktären av deras beslut mer uppmärksammas. Det synes nämligen vara av ganska stor vikt och principiellt betydelsefullt, att sedan inspektören i viss

utsträckning tillagts egentlig beslutanderätt, draga konsekvenserna av den- na utveckling och klarlägga, vilken innebörd hans beslut har och vilka möj- ligheter som finns eller bör finnas att vinna ändring i dem. Detta spörsmål förefaller vara outrett. Ehuru det allmänt torde anses vara en grundläggan— de regel i svensk förvaltningsrätt, att statsorgans beslut kan överklagas utan positivrättsligt stöd, förutsatt att motsatsen ej uttryckligen stadgats, synes den uppfattningen råda, att folkskolinspektörs beslut inte kan överklagas utan sådant stöd.1 Frågan om klagorätten i dessa fall synes dock icke ha varit föremål för verklig prövning eller verkligen ha ställts på sin spets.

I gällande instruktion för folkskolinspektörerna säges ingenting om be— svär, och det synes endast finnas ett fall där ordet besvär användes i sam- band med inspektörs beslut. I boställsordningen för folkskolans lärare (KK 1946:883) säges i 31 å andra stycket: »Över folkskolinspektörs beslut om klassificering (av tjänstebostad) må vederbörande skolstyrelse eller tjäns- tebostadshavare anföra besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar efter det klaganden fått del av beslutet.»

I KK 1948z485 ang. särskilda skolor å lots- och fyrplatser finns i 5 5 en bestämmelse, som i sak synes innehålla detsamma som den citerade. Ut- trycket besvär undvikes emellertid. Här sägs: >>Lärare, som ej åtnöjes med folkskolinspektörs beslut (ang. hyresavdrag), äger att hänvända sig till ve- derbörande länsstyrelse, som har att i sådant fall till prövning och avgöran- de upptaga framställningen. Dylik framställning skall göras inom 30 dagar efter det läraren fått del av beslutet. Länsstyrelsens beslut må ej överkla- gas.» I vissa fall skall som sagt prövning av annan myndighet ske, om sam- stämmighet ej ernås mellan inspektör och den beslutet rör. Det finns emel- lertid, som framgår av sammanställningen av inspektörernas arbetsupp- gifter, fall, där inspektör äger fatta beslut av ganska .stor betydelse för en- skild eller kommun, utan att något sagts om möjligheterna attvinna ändring däri. Presumtionen synes då vara, att ändring ej kan sökas besvärsvägen.

En översyn av gällande författningsbestämmelser för att skapa klarhet i vilka av folkskolinspektör nu fattade beslut som skall kunna överklagas är således i och för sig motiverad. Förverkligas utredningens förslag om nya mellaninstanser förenklas problemet såtillvida, som det då endast behöver bli fråga om att fastslå, i vilka fall besvär icke bör få anföras över mellanin- stansens beslut.

I avsnittet om besvärsärendens handläggning har utredningen förutsatt, att en genomgång av skolförfattningarna av olika skäl blir nödvändig som en följd av utredningens förslag samt förordat att i samband därmed klar- lägges, i vilka fall de olika besvärstyperna bör komma till användning be- träffande skolstyrelsebeslut. Därvid bör här framförda synpunkter också komma under beaktande.

1 Jfr Herlitz, Förvaltningsförfarandet SOU 1946:69 s. 163.

Mellaninstansernas sammansättning

Tidigare diskussion

Enligt 1945 års folkskolesakkunniga (SOU 1948:28, s. 63 ff) borde den av de sakkunniga föreslagna skoldirektionen bestå av representanter för olika intressen: statens, lekmännens och den pedagogiska sakkunskapens. Därigenom skulle den få ökad kompetens och vinna ökat förtroende. Antalet ledamöter borde vara fem.

Lekmän funnes i skolöverstyrelsen och i de lokala skolstyrelserna och borde nu också knytas till mellaninstansen. Ordföranden i direktionen borde vara lekman och utses av Kungl. Maj:t. Förutom ordföranden borde finnas två lekmän jämte suppleanter.

Den pedagogiska sakkunskapen skulle representeras av skoldirektören, som borde ingå som ledamot av direktionen, samt av en representant för folkskolans lärarkår, likaledes ledamot. Mandattiden för lekmannarepresen- tanterna och lärarrepresentanten borde fastställas till fyra år.

Vid handläggningen av disciplinmål skulle skoldirektionen biträdas av en lagfaren person, utsedd av vederbörande länsstyrelse för en tid av fyra är, vilken därvid skulle ingå som ledamot av direktionen. Direktionen skulle därutöver ha möjlighet att, om den önskade, även i andra ärenden höra ju- risten, utan att denne därvid inträdde som ledamot.

Två lekmän och lärarrepresentanten borde utses genom indirekta val. För utseende av elektorer kunde skoldistrikten utgöra lämpliga valområden. Skolstyrelsen i varje distrikt borde utse en lekmannaelektor och lärarkåren en lärarelektor. Tanken på ett proportionellt valsystem avvisades av de sak- kunniga då det ej gått att finna en tillräckligt enkel lösning på denna väg. Samtliga elektorer borde sammankomma för att förrätta val året före man- dattidens början.

I sitt utlåtande över folkskolesakkunnigas betänkande i denna del under- strök skolöverstyrelsen vikten av 'att antalet ledamöter i direktionen ej skul- le bli för stort och framhöll. att antalet kunde begränsas till fem, om direk-. tionens verksamhetsområde fick ungefär samma storlek som de nuvarande inspektionsområdena. I den mån direktionerna framdeles —— t. ex. vid den föreslagna enhetsskolans genomförande — finge vidgade arbetsuppgifter, bleve det emellertid säkerligen erforderligt att något öka antalet direktions- ledamöter, för att de olika intressegrupperna skulle kunna bli tillräckligt representerade.

överstyrelsen ansåg det föreslagna valsättet vara för omständligt och fö- reslog, att två lekmannarepresentanter och lärarrepresentanten skulle utses av vederbörande länsstyrelse. Genom ett sådant förfarande kunde med stör- sta säkerhet såväl lekmännens som lärarnas intressen på ett fullt objektivt sätt tillgodoses.

Skolkommissionen har inte uttalat någon uppfattning om denna frågas detaljer utan endast påpekat vikten av lekmannainslag också här.

Direktivens allmänna synpunkter på mellaninstansens sammansättning är kortfattade.

Utredningen

Antalet ledamöter

Vid bedömningen av antalet ledamöter i mellaninstansen måste man ha i minnet, att denna är avsedd att vara en regional myndighet och icke en representativ beslutande församling och ej heller en represen- tation för olika intressegrupper. För att fylla sin uppgift som myndighet måste mellaninstansen kunna arbeta planmässigt — d. v. s. samman- träda relativt ofta _ och effektivt. Maximiantalet ledamöter måste där- för, oberoende av det geografiska verksamhetområdets omfattning, hål- las lågt. Enligt utredningens mening kan antalet ledamöter icke sättas högre än till sju, däri inberäknat en skolinspektör. Möjligheterna för mel— laninstansen, i synnerhet för dess valda eller förordnade ledamöter, att hålla kontakt med sitt område och göra verkliga insatser för dettas skol— väsen blir följaktligen i högre grad beroende av områdets storlek än av an- talet ledamöter. Om man av rent arbetstekniska skäl således är tvungen att begränsa antalet uppåt, så gives inte heller stora valmöjligheter att begrän— sa det nedåt, om olika synpunkter skall få sina företrädare i myndigheten.

Rent principiellt har utredningen tidigare deklarerat som sin uppfatt— ning, att den nya mellaninstansen skall bestå av lekmän och pedagogiska fackmän. Begreppen fackmanna- och lekmannaerfarenheter är emellertid helt obestämda, varför det är nödvändigt att med utgångspunkt från kän- nedomen om mellaninstansens arbetsuppgifter försöka avgöra, vilka sär- skilda erfarenheter och kunskaper som behöver representeras i en mellan- instans, för att den skall bli så arbetsduglig och ändamålsenlig som möjligt.

Vad först beträffar den pedagogiska sakkunskapen, anser utredningen, att denna främst skall företrädas av en statlig tjänsteman, en skolinspek— tör, vilken bör ingå som ledamot av mellaninstansen. Om den nya organi— sationen skall träda i funktion inom en någorlunda näraliggande framtid, får de nuvarande folkskolinspektörerna beräknas komma ifråga för denna tjänst, även om de från vissa synpunkter sett och i vissa fall icke skulle äga utbildning för eller erfarenhet av skolstadier utöver den nuvarande folkskolans. Man har alltså, när det gäller denna viktiga komponent i mel- laninstansen, en given utgångspunkt. Det stora flertalet löpande ärenden av pedagogisk och pedagogiskt-administrativ natur skall enligt den av ut- redningen föreslagna arbetsfördelningen inom mellaninstansen handläggas av inspektören. Så måste bli fallet även om vissa ärenden skulle ligga utanför hans formella kompetensområde. En viss komplettering —— ehuru

icke på tjänstemannaplanet _ av den pedagogiska representationen bör därför redan av denna anledning ske. 1 sin dubbla egenskap av skolman och tjänsteman blir det dock inspektören, som får bära huvudansvaret för mellaninstansens verksamhet såväl i pedagogiskt som i andra avseenden. Detta förhållande och än mer den för utredningen grundläggande tanken, att mellaninstansen skall bestå inte bara av företrädare för lekmanna— och l'ackmannasynpunkter på skolan utan även av representanter för den kom- munala och statliga synen på denna angelägenhet, har lett utredningen till den bestämda uppfattningen, att en statens inspektör skall ingå som leda- mot av mellaninstansen och icke, som på sina håll föreslogs i samband med diskussionen av 1945 års folkskolesakkunnigas förslag, ställas utanför det beslutande kollegiet. Skolkommissionen, som med styrka betonade vikten av kommunalt inflytande över den nya skolan, förutsatte dock som själv- klart, att skolväsendet icke skulle frigöras från staten utan alltfort stå un- der skolöverstyrelsens inseende och vara underkastat statlig inspektion. Nå— got annat synes överhuvudtaget inte ha ifrågasatts och torde inte heller kunna ifrågasättas med tanke på de statliga utgifterna för skolväsendet och nödvändigheten av att rätten att fastställa skolväsendets målsättning och bestämma om skolorganisationen alltjämt måste tillkomma staten. Med hänsyn härtill skulle enligt utredningens uppfattning en olämplig dualism uppstå, om statens representanter och företrädare för skolväsendet ute på fältet icke skulle stå på jämställd fot med ledamöterna i den regionala skolmyndigheten. Man hamnade då alltför lätt i den situationen, att det enligt den allmänna uppfattningen funnes två myndigheter, nämligen å ena sidan inspektören som statens representant och å den andra mellanin- stanskollegiet som kommunernas och lärarnas. Enligt vad utredningen ti- digare starkt betonat, bör en dylik situation undvikas.

Emellertid vore det inte tillfredsställande, om inspektören ensam skulle representera de pedagogiska facksynpunkterna i mellaninstansen. Utred— ningen anser det viktigt att dessa blir väl företrädda, men måste samtidigt framhålla, att det med hänsyn till mellaninstansens karaktär inte kan och inte bör vara fråga om någon intresserepresentation i den meningen, att alla under mellaninstansen sorterande lärarkategorier skall ha företrädare i denna, lika litet som det kan bli fråga om att områdets alla olika delar där skall representeras.

Beträffande behovet av skolmän i mellaninstansen har utredningen kom- mit till den slutsatsen, att i de fall inspektörens eller inspektörernas ut- bildning och erfarenheter kan sägas vara i huvudsak begränsade till folk- skolan, bör i mellaninstansen ingå en lärare eller rektor med utbildning för och erfarenhet av högre allmänbildande skolundervisning. Skulle in- spektören eller någon av dem, om det gäller flera, äga även de senare kva- lifikationerna, synes inte andra krav böra ställas på den ledamot, som skall representera den fackliga erfarenheten av det allmänbildande skolväsen-

det, än att han visat skicklighet i utövningen av sin verksamhet och in- tresse för skolväsendets utveckling.

Med hänsyn till den framträdande plats yrkesundervisningen skall få redan i den obligatoriska skolan och till föreliggande förslag om dess ut- byggnad även därutöver, föreslår utredningen, att i mellaninstansen också skall ingå en med yrkesutbildningen och dess problem väl förtrogen leda— mot, en fackman, som skall vara skickad att, om mellaninstansen så be- slutar, föredraga ärenden, som rör denna del av dess verksamhet.

Antalet icke-pedagoger har utredningen funnit böra bestämmas till fyra. Av dessa föreslår utredningen, att en skall vara högre förvaltningsjurist eller domare.

Mellaninstansen skall enligt utredningens förslag bli disciplinär myndig— het. Utredningen är helt ense med 1945 års folkskolesakkunniga om nöd- vändigheten av att en jurist deltager i handläggningen av disciplinärenden. Enligt utredningens förslag skall emellertid mellaninstansen, i motsats till den av folkskolesakkunniga hävdade meningen, också vara besvärsmyndig— het, vilket ytterligare skärper betydelsen av att en jurist ingår som ledamot. Utredningen anser dock, att åtskilligt fler av de uppgifter, vilka de nya mellaninstanserna kommer att få. sig förelagda, blir av sådan natur, att omedelbar tillgång till juridisk sakkunskap får stor betydelse för dess möj- ligheter att bedriva sitt arbete effektivt. Den ökade säkerhet i den formella behandlingen av olika ärenden, som skulle vinnas genom en kvalificerad jurists medverkan i mellaninstansen, skulle väsentligt bidraga till att ge denna den prägel av myndighet, varom talas i direktiven och som enligt utredningen också är önskvärd. Detta syfte nås inte med mindre juristen får kontinuerligt deltaga i mellaninstansens arbete såsom ledamot.

För de tre övriga icke-pedagogerna bör inte föreskrivas andra kvalifi- kationsvillkor, än att de genom insatser i allmänna värv ådagalagt intresse för undervisnings- eller utbildningsfrågor och tillvunnit sig allmänt med- borgerligt förtroende, vilket givetvis också bör gälla i fråga om den juri— diskt utbildade ledamoten. För att ensidigliet i sammansättningen skall undvikas, anser utredningen dock, att det beträffande två av ledamöterna bör föreskrivas, att de skall äga erfarenhet av landsbygdens undervisnings- problem. Vidare vill utredningen i syfte att förhindra, att lekmannamed- verkan i något fall blir fiktiv och för att säkra att tillräckligt nyanserade synpunkter kan läggas på i mellaninstansen förekommande frågor före- slå, att ingen av de här avsedda fyra ledamöterna må inneha lärar- eller rektorstjänst vid skola av sådant slag, som sorterar under mellaninstansen.

En av de valda ledamöterna hör av Kungl. Maj:t förordnas som mellan— instansens ordförande. Vice ordförande väljes av ledamöterna själva.

Skolinspektören bör enligt utredningens uppfattning vara en statens tjäns- teman och i princip tillsättas som de nuvarande folkskolinspektörerna (jfr 31 och 32 55 förslaget till instruktion). Vad angår tillsättningen av de övriga ledamöterna, vill utredningen först anföra, att den funnit det av 1945 års folkskolesakkunniga föreslagna systemet med elektorsval alltför komplice- rat och onödigt kostsamt för att kunna ge det sin anslutning. Med hänsyn härtill och utifrån sin uppfattning, att mellaninstanserna icke bör bli organ med företrädare för olika gruppintressen, vilka onödigt skulle accentueras, om vissa korporationer _— exempelvis lärarna ell-er skolstyrelseordförandena _ skulle välja ledamöter, föreslår utredningen, att de båda pedagogiska le— damöterna förordnas av skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yr- kesutbildning samt att landstingen utser de övriga fyra, dock att de båda landstingen i Kalmar län efter samråd utser vardera två ledamöter. Ett dy- likt tillvägagångssätt är praktiskt och erbjuder de bästagarantierna för själv- ständighet hos ledamöterna, samtidigt som det ger mellaninstansen en god demokratisk förankring. Som folkvald representation för länets kommu- ner kan landstingen nämligen förutsättas ha bättre kännedom än någon annan korporation om såväl länets tillgång på personer, inom och utom landstinget, lämpade för olika kommunala förtroendeuppdrag, som förhål- landena i länet i övrigt. Förutom att det skulle vara synnerligen praktiskt att låta en redan existerande församling utse lekmännen i mellaninstansen, kan man inte förbise, att det skulle kunna bli av viss betydelse för under- visningsväsendet i länen, om det på detta sätt etablerades en förbindelse mellan landstingen och mellaninstanserna. De för landstingsområdet ge- mensamma angelägenheter, om vilka det tillkommer landstinget att besluta, avser nämligen bl. a. undervisningen. Det förefaller därför inte otänkbart, att en förbindelse mellan mellaninstansen _ och därmed det allmänna skolväsendet — och landstinget också skulle kunna bli av praktisk bety- delse för skolan, exempelvis då det gäller inrättandet av för hela mellanin- stansområdet avsedda Specialtjänster.

Enligt uppgift har landstingens befogenheter att lämna anslag till vissa slag av undervisningsanstalter flitigt utnyttjats. Så gott som samtliga lant— manna—, lanthushålls—, lantbruks- och folkhögskolor åtnjuter understöd av vederbörande landsting; en stor del av dessa ägs utav landstingen. Olika slag av yrkesutbildningsanstalter, verkstads-, hantverks- och tekniska sko— lor åtnjuter landstingsunderstöd; de centrala verkstadsskolorna är en lands- tingens angelägenhet. På yrkesundervisningens område, där landstingen gjort betydande insatser, kan man våga hoppas, att en förbindelse mellan mellaninstansen och dessa, på sätt utredningen föreslår, skall bli av sär- skild betydelse för den fortsatta utvecklingen.

Landstingen har på grund av lag eller författning att förrätta åtskilliga

val. De utser alla ledamöterna i poliskollegierna utom ordförandena, för- rättar val till första kammaren, väljer ledamöter i bl. a. särskilda taxerings— nämnder, skogsvårdsstyrelser och länsnykterhetsnämnder.

Mot tanken på landstingen som valkorporationer för mellaninstanserna har invänts, att de redan har så många uppgifter om hand _ inte minst att utse ledamöter i olika myndigheter och institutioner — att det skulle innebära ett äventyrande av kravet på intresserade och kunniga ledamö- ter i mellaninstansen, om man läte landstinget utse dem. Om det finnes fog för denna invändning, skulle risk alltså kunna föreligga för ett sum- mariskt valförfarande. Utredningen anser dock, att det föreslagna förfa- ringssättet innebär så stora praktiska fördelar och att den antydda risken, som i större eller mindre grad alltid föreligger, inte rimligen på förhand kan bedömas vara av den betydelse, att förfarandet ej bör prövas. Då emel— lertid ett lyckligt genomförande och fullföljande av det beslutade reform- arbetet på skolans område i betydande utsträckning blir beroende av mel- laninstansernas insatser, vill utredningen med största skärpa framhålla vikten av att till ledamöter i mellaninstanserna utses personer med ett åda- galagt levande och aktivt intresse för skolan och med tid och möjligheter att göra behövliga insatser för skolväsendets förkovran.

Lägges uppgiften att utse mellaninstansens lekmannaledamöter på lands- tingen, uppstår frågan, hur man skall förfara beträffande städer, som inte ingår i landsting. Med undantag för Stockholm föreslår utredningen (s. 348), att samtliga dessa städers skolväsen sklall sortera under de nya myn— digheterna.

Utredningen har övervägt olika sätt att bereda de landstingsfria städerna tillfälle att medverka vid valet av mellaninstansledamöter. Möjligheter att skapa proportionell rättvisa i dessa fall torde inte föreligga. Med hänsyn till att det mindre är fråga om att få till stånd en lokal representation i mellaninstansen än att där samla sakligt meriterade företrädare för skilda synpunkter, har det inte heller synts utredningen särskilt angeläget att för— söka åstadkomma en på dylikt sätt avvägd representation i dessa fall. Av praktiska skäl har utredningen funnit sig böra föreslå, att fullmäktige i varje stad utanför landsting efter samråd med landstinget skall äga utse en ledamot av mellaninstansen.

Suppleanter, mandattid, ersättningar

För envar av de sex icke självskrivna ledamöterna bör suppleanter utses i samma ordning som ordinarie ledamöter. Vid förfall för skolinspektören inträder automatiskt den som uppehåller hans tjänst. Mandattiden för vald eller förordnad ledamot samt suppleant föreslås bli fyra år.

I likhet med vad som gäller för jämförbara myndigheter anser utred— ningen, att ersättning bör utgå till mellaninstansernas ordförande och icke

självskrivna ledamöter. En beräkning av vederlaget för insatserna i dessa myndigheter kan nu ej lämpligen göras på annat sätt än genom en jämfö- relse med de ersättningar, som för närvarande utgår till ledamöter i övriga regionala organ, t. ex. domkapitel, länsarbetsnämnd, länsbostadsnämnd, länsnykterhetsnämnd. I anslutning till vad som gäller beträffande dessa, har utredningen funnit sig böra föreslå, att ordförande i mellaninstans skall uppbära ett årligt arvode av högst 1.500 kronor samt ersättning för varje sammanträdesdag med 20 kronor. Årsarvodet bör bestämmas av Kungl. Maj :t efter förslag av skolöverstyrelsen och fastställas med hänsynstagande till mellaninstansområdenas varierande storlek. Lägre arvode än 1.200 kro— nor bör dock icke i något fall utgå.

Ledamot föreslås erhålla ett årligt arvode av 400 kronor jämte 20 kro- nor för sammanträdesdag. Till ersättare för ledamot bör endast utgå sam— manträdesarvode, vilket föreslås skola utgöra 45 kronor. Rese- och trakta— mentsersättning föreslås utgå enligt allmänna resereglementets klass II B för ordförande, ledamot och suppleant.

De geografska verksamhetsområdena

Utgångspunkter vid bestämmandet av folkskolinspektionsområdenas omfattning år 1919

Vid omregleringen av inspektionsområdena 19191, då antalet ökades från 341 till 52, togs hänsyn till en mängd faktorer såsom areal, folkmängd, an- talet skoldistrikt, skolor, skolbarn, undervisningsavdelningar och lärarav— delningar, folkskoleväsendets tillstånd inom olika delar av landet, kommu- nikationsleder och samfärdsel samt landets administrativa indelning. Som viktigaste utgångspunkt för sina bedömningar hade folkskolöversty- relsen i sitt förslag'tagit antalet läraravdelningar. Överstyrelsen anförde: »En av folkskolinspektörernas främsta uppgifter måste givetvis som hit— tills bliva att genom besök i de olika skolorna taga kännedom om det där av lärarna bedrivna arbetet samt därvid lämna lärarna erforderliga råd och anvisningar. Det är givetvis önskvärt, att inspektören kunde få tillfälle att besöka varje lärare åtminstone en gång om året.»

Överstyrelsen utgick ifrån att ett inspektionsområde, om nämnda mål skulle kunna nås, icke skulle ha mer än 400 läraravdelningar. Detta tal kunde emellertid i realiteten icke upprätthållas i full utsträckning vid om- rådesindelningen utan måste i vissa fall överskridas. Det betydelsefulla i sammanhanget är dock, att man vid avpassandet av områdenas storlek fäste huvudvikten vid att inspektören inom rimlig tid skulle kunna besöka varje lärare i sitt område. Överstyrelsen hade funnit det viktigt, att vid den nya indelningen huvudsakligen toges i betraktande sådana skoldistrikt,

1 Se 5. 207.

där icke särskild kommunal inspektör blivit av distriktet anställd. Tillhör— lig hänsyn hade tagits till arbetet även med dessa distrikt, men det var möjligheterna att tillfredsställande kunna fullfölja den direkta inspektions- verksamheten, d. v. s. besöken hos den enskilde läraren, som tillmättes den avgörande betydelsen, då områdenas storlek skulle fastställas.

Vid denna områdesindelning synes den rådande administrativa indel— ningen endast ha tillmätts mindre betydelse. För att få områdena enhet- liga skars både läns— och stiftsgränser. I vissa fall föll delar av samma inspektionsområde inom tre olika län. Som tidigare sagts, har dessa för- hållanden 1950 ändrats, så att intet inspektionsområde omfattar delar av mer än ett län. Beträffande nuvarande antalet läraravdelningar m. m. i inspektionsområdena se bilaga 9.

1945 års folkskolesakkunnigas förslag angående mellaninstansområden m. 111.

Det må inledningsvis erinras om att de av 1945 års folkskolesakkunniga föreslagna mellaninstanserna var avsedda enbart för folkskoleväsendet.

De sakkunniga diskuterade (SOU 1948:28 s. 58 ff) i samband med frå- gan om mellaninstansområdenas omfattning inrättandet av länskretssty- relser och framhöll därvid de svårigheter, som skulle uppstå i de fall, då flera inspektörer skulle anknytas till en sådan kretsstyrelse. Utredningen avvisade därvid kategoriskt möjligheten att nedbringa antalet inspektörer till endast en för varje län, d. v. 5. från 52 till 24. I övrigt diskuterade de sakkunniga icke inspektörsantalet.

Mot länen som mellaninstansområden talade vidare deras storlek. De skulle komma att omfatta i medeltal drygt 1.000 läraravdelningar, i vissa fall omkring 1.500, varför det skulle möta stora svårigheter för en läns— kretsstyrelse att förskaffa sig den kännedom om skolväsendet, som vore en nödvändig förutsättning för mellaninstansens verksamhet. Den positiva uppgiften att verka för skolväsendets ändamålsenliga utveckling skulle icke tillfredsställande kunna fullföljas. Alltför stora områden skulle göra det omöjligt att uppnå önskvärd kontakt mellan mellaninstansen och de 10- kala skolstyrelserna, lärare och målsmän. Ett på ingående kännedom om förhållandena i områdets olika delar grundat samarbete skulle därigenom försvåras. Det syntes därför vara av avgörande betydelse, att mellaninstan— sernas verksamhetsområden begränsades till mindre enheter än stiften och flertalet län. De sakkunniga hade vid sina överväganden funnit, att mellan- instansområdena lämpligen borde vara av samma storlek som de dåvarande inspektionsområdena. Erfarenheterna av den år 1920 genomförda indel- ningen i inspektionsområden hade visat, att denna indelning i stort sett varit väl avvägd även med hänsyn till möjligheten att vinna den person- liga kontakt och åstadkomma det samarbete, som ovan berörts. Redan detta

förhållande ansåg de sakkunniga tala för att inspektionsområdena med er- forderliga gränsjusteringar borde utgöra förvaltningsenheter för folksko— leväsendet.

Skolöverstyrelsen anförde i sitt utlåtande den 26 november 1948 över" folkskolesakkunnigas förslag i detta hänseende följande (5. 6) :

Frågan om storleken av skoldirektionernas verksamhetsområden är av största betydelse. Den decentralisering, som nu eftersträvas, skulle icke bli tillfredsstäl- lande, om icke de lokala skolstyrelserna och lärarna finge representanter inom direktionen för ett mellaninstansområde av i regel avsevärt mindre omfattning än t. ex. ett stift eller ett län. Överstyrelsen biträder därför de sakkunnigas förslag om att skoldirektionernas verksamhetsområdcn böra sammanfalla med inspektions- områdena. Inom områden av denna storleksordning blir det möjligt för skoldirek- tionerna att verkligen få den önskvärda kontakten med målsmännen ävensom en ingående kännedom om de olika skoldistriktens lokala förhållanden. På grund av skolväsendets redan pågående snabba utveckling _ och just i början av en kanske ännu mera intensiv nydaningsperiod _ är det av största vikt, att man ute i byg- derna på nära håll har tillgång till en sammanhållande myndighet av den typ, som nu föreslås.

Övriga remissmyndigheler. I motsats till skolöverstyrelsen hävdade ett stort antal remissinstanser, att antalet regionala skolmyndigheter måste - begränsas i högre grad än de sakkunniga föreslagit. Som alternativ föror- dades i de flesta fallen länen. Denna mening framfördes av ett tiotal läns— styrelser samt av Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund.

1948 års länsstyrelseutredning (SOU 1950:28). Beträffande frågan om den inverkan storleken av mellaninstansens område kunde ha på möjlighe- terna för den att fylla sin uppgift, ansåg sig utredningen icke kunna fälla några bestämda omdömen. Utredningen inskränkte sig till följande allmän—* na anmärkningar i frågan (s. 411):

»Det är visserligen klart att ju mindre mellaninstansens område är dess . större bli möjligheterna för mellaninstansen att skaffa sig detaljerad kän- nedom om alla förhållanden inom området. Mot denna fördel måste emel- lertid vägas de uppenbara olägenheter som ur organisatorisk synpunkt äro förenade med ett litet organ. I sitt tidigare omförmälda utlåtande över folkskolesakkunnigas förslag påtalade utredningen sålunda att genom mel- laninstansernas anknytning till inspektionsområdena skulle organen bli så små och personalen vid ett vart av dem så liten, att en rationell arbetsför- delning icke kunde genomföras. Hos så små organ blir elasticiteten liten . och möjligheten att utjämna tillfälliga höga arbetsbelastningar ringa. Risk föreligger för att personalen blir större än vad som på längre sikt motsva- rar behovet. Ett relativt stort antal mellaninstanser kommer också att för- svåra genomförandet av enhetlighet i verksamhetens handhavande. Samti- digt skapas en i nuvarande läge föga önskvärd efterfrågan på relativt kva- . lificerad arbetskraft.

Mellaninstansens kännedom om förhållandena inom området måste upp- enbarligen grundas på dels den inspektionsverksamhet, som utövas av till mellaninstansen hörande eller under densamma lydande tjänstemän, och dels ledamöternas genom självsyn eller vid behandlingen av förekommande ärenden förvärvade kunskap. Det synes därför icke orimligt att antaga, att, om en direkt medverkan i mellaninstansen av de inspekterande säk- ras samt ledamöterna utväljas från olika delar av området, detta kan göras tämligen vidsträckt, utan att mellaninstansens möjlighet att noggrant följa verksamheten skall behöva lida förfång. I detta avseende vill utredningen icke underlåta att framhålla, att just länsstyrelsen på många områden torde besitta en ganska ingående kännedom om olika förhållanden inom länet. Detta förhållande torde borga för att motsvarande skulle kunna påräknas även på skolväsendets område.»

I utlåtande den 24 oktober 1950 över länsstyrelseutredningens betänkande underströk skolöverstyrelsen, att en av huvudfrågorna vid ställningstagan- det till en melIaninstansorganisation för skolväsendet vore frågan om in— stansområdets storlek. överstyrelsen erinrade om att den i sitt utlåtande över 1945 års folkskolesakkunnigas förslag i mellaninstansfrågan påvisat fördelarna av mellaninstansområden av ungefär folkskolinspektionsområ- denas storlek samt tillade, att utvecklingen mot ett enhetsskolsystem yt- terligare motiverade att områdenas storlek begränsades. De nuvarande ins- pektionsområdenas storlek syntes lämplig, särskilt med tanke på att en effektiv lekmannamedverkan eftersträvades.

Utredningen Inledande synpunkter

Det står för utredningen klart, att det i första hand bör vara genom en samordnande, rådgivande och stimulerande verksamhet i nära kontakt med skolan inom sitt område, som mellaninstansen skall göra sin insats, och först i andra hand som en administrativ myndighet, vilken handlägger lö- pande ärenden av olika slag. Härav följer, att det krav, som vid områdenas bestämmande främst bör tillgodoses, är att möjligheter skapas för mellan- instansen och i främsta rummet dess pedagogiskt utbildade tjänsteman (tjänstemän) att skaffa sig ingående kännedom om områdets skolförhål- landen och uppehålla god kontakt med olika företrädare för dess skolvä- sen. Detta krav, som kan tillgodoses på olika sätt, sammanfaller nära med det som varit och bör vara grundläggande vid bestämmandet av skolinspek- törernas verksamhetsområden. Åtskilliga andra anspråk fordrar emellertid också att bli tillgodosedda, då mellaninstansområdena skall bestämmas, men möjligheterna att indela landet helt eller delvis i nya, efter enbart skoländamål avpassade områden är begränsade, framför allt därför att läns- gränserna av praktiska skäl icke bör skäras av mellaninstansområdesgrän-

serna. Så mycket större uppmärksamhet har utredningen emellertid ansett sig böra ägna åt att inom de givna möjligheternas ram åstadkomma en ge- nomtänkt och hållbar lösning av frågan om de geografiska verksamhets- områdena och det därmed intimt sammanhängande spörsmålet om mellan- instansens och skolinspektionens gemensamma organisation och verknings— sätt. Den förra frågan måste diskuteras under ständigt aktgivande på den senare och under hänsynstagande till många skilda faktorer, vilka kan till- mätas och av utredningens ledamöter tillmätts starkt skiftande betydelse, allteftersom olika erfarenheter och värderingar legat till grund för bedöm- ningen.

Ifrån sina utgångspunkter avvisade 1945 års folkskolesakkunniga tan— ken att minska antalet folkskolinspektörer och hävdade, liksom skolöversty- relsen gjorde i sina förut återgivna utlåtanden 1948 och 1950, att de då ak- tuella mellaninstanserna borde få verksamhetsområdcn av ungefär folkskol- inspektionsomrädenas omfattning och sammanfalla med dessa. Två viktiga förändringar har emellertid inträffat sedan nämnda utlåtanden avgavs. För det första har genom den nya kommunindelningen antalet skoldistrikt re- ducerats med omkring 57 %, och en minskning av antalet skolärenden, mest sådana av rutinkaraktär, har till följd härav redan kunnat konstateras hos de regionala skolmyndigheterna. Den andra och i förevarande sammanhang viktigaste förändringen är, att distriktsöverlärarinstitutionen fått en sådan omfattning, att kommunal skolledare numera finns i 95,7 % av landets alla skoldistrikt, vilket innebär att närmare 99 % av alla läraravdelningar står under tillsyn av sådan skolledare. Ännu hösten 1951 var antalet dist- riktsöverlärare och kommunala inspektörer i riket endast 684, vilket betyder, att mindre än 1/3 av skoldistrikten då hade kommunal skolledare. I sam- band med kommunreformen ökade antalet sådana distrikt till 976 och har därefter ytterligare något ökat och nått den procentuella andel av skoldist- rikten som nyss angivits. Även om det måste konstateras, att Vissa län inte alls eller blott i ringa grad berörts av kommunindelningen och att många inspektionsområden före 1952 haft överlärare i praktiskt taget varje distrikt, så är det obestridligt, att de berörda båda förändringarna är av stor betydelse vid bedömningen av nu ifrågavarande spörsmål. Eftersom det ingår i distriktsöverlärarens åligganden att fullgöra inspektion och utöva pedagogisk ledning, kan nämligen inspektören, allteftersom överlärarinsti- tutionen vinner i stadga, i ökad omfattning inrikta sin verksamhet, vilken i betydande utsträckning bör vara av stödjande och impulsgivande art, på skolväsendet i stort och överlåta detaljinspektlonen åt de lokala skolledar- na så långt det är möjligt för honom utan att mista kontakten med skolans inre arbete. I denna riktning synes utvecklingen för övrigt redan ha gått, och med den organisation av den lokala skolledningen, som utredningen tidigare föreslagit, torde denna utveckling kunna fortgå. Om en ny mellan-

instansorganisation inrättas, bör inspektören dessutom i sin stödjande och upplysande verksamhet kunna påräkna medverkan av mellaninstansens övriga ledamöter.

Redan de skedda förändringarna tvingar till en omprövning av de stånd- punkter, som tidigare intagits till frågan om antalet inspektörer och det där- med nära förbundna spörsmålet om en mellaninstans geografiska verksam- hetsområde. Vid inspektionsområdenas tillkomst 1919 torde kommunala skolledare ha funnits ihögst 8 % av skoldistrikten, och ännu 1947/48, d. v. s. vid tiden för folkskolesakkunnigas bedömning av mellaninstansområdena, utgjorde antalet skoldistrikt med kommunal skolledare endast 600 eller om— kring 24 % av samtliga. Det är en anmärkningsvärd och betydelsefull ut— veckling, som skett på detta område. Man kan därför ifrågasätta, om inte de ändrade förhållandena tillsammans med de förbättrade arbetsvillkor för skolinspektionen, som skulle följa med en ny mellaninstansorganisation, åtminstone i vissa fall erbjuder så väsentligt förbättrade möjligheter för en inspektör att överblicka ett skoladministrativt område, att ett sådant kan få betydligt större omfång än många av de nuvarande folkskolinspektionsom- rådena har och antalet inspektörer i konsekvens härmed minskas. En sådan omprövning kan emellertid inte längre göras enbart utifrån den nuvarande ' folkskolans behov, ty även om de båda nya faktorerna, kommunsamman- slagningen och distriktsöverlärarinstitutionens utbyggnad, medför en för- enkling och en lättnad för en ny mellaninstans, däri inbegripet skolinspek- ' törens arbete, så tillkommer ju i gengäld nya krävande uppgifter genom den ' obligatoriska skolans utbyggande till nioårig enhetsskola med ämnes-, öv— nings- och yrkeslärare utöver klasslärarna, ökat antal läraravdelningar, in- vecklade skolorganisatoriska problem med ett interkommunalt samarbete i organisatoriskt, administrativt och pedagogiskt avseende, innefattande även yrkes- och gymnasieundervisningen och av en omfattning, som ännu inte är möjlig att överblicka. Visserligen kan, som förut framhållits, lekmannale- damöterna i en ny mellaninstans icke få begränsa sin verksamhet till enbart deltagande i mellaninstansens sammanträden, men detta får inte bortskym- 'ma det faktum, att denna myndighets pedagogiskt utbildade tjänsteman (tjänstemän), vilken i mycket skall motsvara den nuvarande statens folk- skolinspektör, faktiskt måste bära en stor del av ansvaret för vad som i pe— dagogiskt och organisatoriskt avseende kommer att uträttas eller inte ut— rättas, och att största hänsyn således vid de geografiska verksamhetsområ— denas bestämmande måste tagas till hur stort område denne man kan effek- tivt överblicka och tillfredsställande känna till. Å andra sidan måste man vid en bedömning av dessa'möj'ligheter utgå från att utredningen föresla— git, dels att de pedagogiskt utbildade tjänstemännen i en ny mellaninstans— organisation skall erhålla stöd av administrativ personal i en helt annan ut- ' sträckning än de nuvarande folkskolinspektörerna, dels också att i mellan- instansen skall ingå två skolmän med utbildning för och erfarenhet av skol—

former eller stadier, vilka inspektören själv inte är specialist på. Dessa om- ständigheter måste tillmätas erforderlig vikt vid bedömningen av behovet av inspektörer.

Folkskolesakkunniga avvisade med bestämdhet en minskning av antalet folkskolinspektörer från 52 till 24. En noggrann prövning av de sedan dess skedda förändringarna har lett utredningen till uppfattningen, att omstän- digheterna icke heller nu medger någon radikal minskning av det nuvaran- de antalet pedagogiska inspektörer. Däremot har en mindre reduktion av detta antal, under vissa bestämda, i det följande närmare angivna förut- sättningar, av utredningen övervägts som ett led i en — under en längre övergångstid tänkbar _ områdesindelning och mellaninstansorganisation. En sådan i det följande utförligt diskuterad reduktion skulle medföra en viss utvidgning av de minsta inspektionsområdena och samtidigt skapa öka— de möjligheter att fasthålla vid tanken, att mellaninstansens verksamhets— område med hänsyn till lekmannainflytandets betydelse ej skall vara vid— sträcktare än att det kan sammanfalla med ett inspektionsområde. En iden- tifikation av dessa båda områden är dock, såvitt utredningen kunnat finna, inte nödvändig. Under alla omständigheter måste det bli väsentliga skillna— der mellan möjligheterna för å ena sidan inspektören—tjänstemannen och å andra lekmannaledamöterna att i detalj följa och påverka utvecklingen in— om en mellaninstans verksamhetsområde. Ett grundproblem blir då, om man skall välja att göra denna skillnad mindre eller större, d.v.s. att göra en avvägning av området så, att lekmannainflytandet får förutsättningar att bli förhållandevis stort eller så, att verksamhetens tyngdpunkt mera bestämt lägges på fackmännen. Problemställningen fanns redan i den redovisade ti- digare diskussionen rörande områdena. Den förra synpunkten kan därvid anses ha företrätts av 1945 års folkskolesakkunniga och skolöverstyrelsen, den senare av länsstyrelseutredningen. Av de två alternativa lösningar, som utförligt diskuteras nedan, ansluter sig i princip den ena till den förstnämn- da och den andra till den sistnämnda av dessa synpunkter.

I utredningens direktiv uttalas den meningen, att de nuvarande inspek- tionsområdena är för små som områden för nya mellaninstanser, och anges flera skäl som stöd härför. Utredningen delar uppfattningen såtillvida, att de i direktiven anförda synpunkterna talar för mellaninstansområden, som bör vara större än åtskilliga av de nuvarande inspektionsområdena. Även andra motiv, vilka senare skall diskuteras, kan anföras till stöd för denna uppfattning.

Att, som i direktiven konstateras, vissa påtagliga fördelar säkert skulle vinnas, om mellaninstansen finge överblicka så stora förvaltningsområden som förhållandena medger, är ju tämligen självklart. Att fastställa vad för- hållandena medger har emellertid visat sig vara en svårlöst uppgift, och även om man kunnat exakt bestämma detta, så begränsas möjligheterna att

skapa helt lämpliga förvaltningsområden starkt bl. a. av att det icke nu kan komma i fråga att skära länsgränserna.

Om man vill knyta mellaninstansernas verksamhetsområdcn till något redan existerande administrativt område, kan hovrätternas domkretsar, stiften, länen och folkskolinspektionsområdena komma under övervägande. Om lekmannainflytandet skall bli någon realitet, kan dock enligt utred- ningens mening endast länen och folkskolinspektionsområdena ifrågakom- ma som tänkbart alternativ. överger man dessa båda, återstår möjligheten att inom länsgränserna helt eller delvis skapa nya regionala förvaltnings- områden för skolväsendet. Av praktiska skäl torde en fullständig nyindel- ning av landet enbart för skolans behov inte kunna göras, även om det vore önskvärt att så skedde. Man kan nämligen inte blunda för att det faktiskt föreligger så starka inbördes variationer i storlek mellan såväl länen som inspektionsområdena både i fråga om areal och antal läraravdelningar, att betingelserna för mellaninstanser med sin verksamhet knuten till något av dessa båda områden skulle bli mycket olika. Denna olikhet, som blir sär- skilt framträdande om man väljer länen som verksamhetsområden, kan visserligen motverkas genom en anpassning av den regionala skolmyndig— hetens personal efter områdenas skiftande storlek, vilket dock å andra sidan fordrar, att man uppmärksammar risken, att regionala ämbetsverk i vissa fall skapas med en opersonlig och byråkratisk handläggning av ärendena som följd, något som naturligtvis så långt möjligt måste undvikas. I varje fall är det viktigt, när man överväger möjligheterna att använda något av dessa administrativa områden, att minnas, att de inte var för sig är uttryck för några enhetliga storheter. Detta gäller i synnerhet om länen (se bil. 9). Då det sägs, att inspektionsområdena är små och att det skulle innebära en vinst att knyta an de nya mellaninstansområdena till länen, måste det så- ledes erinras om att fem län1 redan utgör inspektionsområden och att t. ex. det med hänsyn till folkmängden minsta inspektionsområdet tillika är ett län, nämligen Gotlands läns inspektionsområde. Västmanlands län, som till- hör dem, som samtidigt är inspektionsområden, hör med sina c:a 210.000 invånare 2 och 64 mil2 areal visserligen till de mindre länen (sex har dock mindre folkmängd), men det förtjänar framhållas, att 15 av de 18 inspek— tionsområden, som ligger norr om Västmanland, är större, några mångdub- belt större, till ytinnehållet. Fyra av de nuvarande inspektionsområdena3 har större folkmängd än åtta av länen. Härav framgår, hur nödvändigt det är att undvika generaliseringar vid jämförelser mellan de nuvarande inspek- tionsområdenas och länens storlek. Man kan inte heller förbise, att länsin- delningen är gammal och enligt talrika vittnesbörd irrationell med hänsyn

1 Västmanlands, Uppsala, Gotlands, Blekinge och Hallands län. 2 1/1- 1954. 3 Göteborgs och Bohus läns södra, Malmöhus läns södra, Stockholms läns södra och Malmöhus läns norra inspektionsområden.

till de krav som enligt nu rådande förhållanden ställes på en administrativ indelning. Man bör således inte utan noggrann prövning, och endast om vä- gande skäl talar för en anknytning, ansluta en verksamhet till länsområ- dena, därest det finns möjligheter att utan alltför stora svårigheter skapa lämpligare administrationsenheter för verksamheten i fråga.

Även de nuvarande folkskolinspektionsområdena är emellertid oenhetli- ga. De har visserligen tillkommit under innevarande århundrade och under strävan att med utgångspunkt från skolväsendets behov och rådande för- hållanden i övrigt skapa så likvärdiga områden som möjligt, omständighe— ter, som inte kan förbises vid en generell jämförelse med länen, men som å andra sidan på grund av skillnaden mellan förhållandena vid tiden för in- spektionsområdenas tillkomst och nu inte kan tillmätas någon avgörande betydelse. Redan av det sagda torde framgå, att ett val mellan inspektions— områden och län i varje fall inte utan vidare kan träffas.

Diskussion av två alternativ _ Utredningens förslag

Inom utredningen har fyra olika principiella möjligheter att lösa områ- desfrågan ingående undersökts och genomdiskuterats, nämligen:

1. Att låta de nuvarande folkskolinspektionsområdena oförändrade ut- göra mellaninstansområden.

2. Att reducera antalet folkskolinspektionsområden till 43 genom att i vissa län med två förhållandevis små områden sammanslå dessa till ett och i vissa län med tre eller fyra mindre områden genom nyindelning minska dessas antal till två respektive tre områden. Detta alternativ kallas i fort- sättningen 43—alternativet. (Se bilagorna 10 och 16.)

3. Att göra länen till områden för mellaninstansens verksamhet men lå- ta de nuvarande inspektionsområdena med i princip en inspektör för vart och ett bli i huvudsak oförändrade kvar inom mellaninstansområdet. Detta alternativ kallas i fortsättningen länsalternativet. (Se bilagorna 11 och 17.)

4. Att nedbringa antalet inspektionsområden enligt punkt 2 men likväl låta länen utgöra mellaninstansområden. Vid överväganden av dessa tänkbara möjligheter har utredningen av skäl som framgår av det följande kommit till den uppfattningen, att alternativen 2 och 3 är helt överlägsna de övriga. Då en nyindelning som skulle skära länsgränserna icke nu kan komma ifråga, bör valet träffas mellan dessa bå— da. Eftersom meningarna inom utredningen länge gått i sär dels i fråga om själva området dels _ och i synnerhet _ rörande möjligheterna att utfor- ma en med hänsyn till inspektionen funktionsduglig organisation byggd på länsområden, diskuteras båda dessa alternativ i det följande. 43-alternativet. Utifrån den på s. 308 angivna utgångspunkten för utred- ningens bedömning av mellaninstansområdenas storlek kan det synas som om utredningen bort hålla fast vid folkskolesakkunnigas och skolöverstyrel-

sens tidigare uttalade uppfattning om de nuvarande inspektionsområdenas lämplighet som mellaninstansområden. Så är dock inte fallet. En undersök- ning ger nämligen vid handen, att åtskilliga av folkskolinspektionsområdena är så små, att inte ens en väsentlig vidgning av dessa områden skulle bringa dem i paritet med de största nuvarande områdena. (Se bilagorna 9 och 15). Härav följer att alla inspektionsområdena inte kan vara lika lämpliga ens som inspektionsområden och följaktligen ej heller som mellaninstansområ— den. En mellaninstans sammansatt så som utredningen föreslagit och med dess arbetsuppgifter skulle få en alltför begränsad verksamhetskrets inom ett betydande antal av de nuvarande mindre inspektionsområdena. Oför— åindrade bör dessa således, där en ändring är möjlig, icke komma ifråga som mellaninstansområden.

Då såväl länen som inspektionsområdena är uttryck för varierande stor- heter, har utredningen försökt finna ett visst bestämt, nu existerande geo- grafiskt område, vilket så långt det är möjligt fyller de viktigaste krav, som bör ställas på ett mellaninstansområde. Med detta som jämförelseområde har utredningen sedan undersökt möjligheterna att under de givna förut- sättningarna indela landet i till storleken liknande områden.

Utredningen har därvid stannat för Västmanlands län, vilket tillika ut- gör ett inspektionsområde för folkskoleväsendet. Detta inspektionsområde får anses vara det största i riket, om hänsyn tages både till folk- mängd och areal. Av samtliga 51 inspektionsområden har nämligen 46 mindre befolkning och 29 mindre yta än det nämnda. Av de fyra områden, som har större befolkning, omfattar intet en areal, som ens uppgår till hälften av Västmanlands läns. Detta område kan därför lämpli- gen tjäna som utgångspunkt först och främst för vissa ytterligare jämfö- relser mellan de nuvarande inspektionsområdenas storlek.

Om man undantar inspektionsområden som, trots att de har mindre be- folkning än Västmanlands län, inte kan ändras, t. ex. därför att de redan utgöres av lån, så återstår icke mindre än 23 inspektionsområden (inom 8 länl), vilka alla har en mindre befolkning än Västmanlands län och som tillika av andra anledningar ter sig som allt för små vid en jämförelse med detta inspektionsområde. Av dessa 23 områden är tolv mindre än Västman- lands län både ifråga om folkmängd och areal. De områden, Vilka det enligt av utredningen gjorda undersökningar föreligger tekniska möjligheter att utvidga, har nedan (tab. 24) upptagits i ordning efter folkmängd och med arealen angiven. Västmanlands läns inspektionsområde står först som jäm- förelse. Förhållandet mellan folkmängden i de olika områdena motsvaras i regel av liknande förhållanden mellan antalet läraravdelningar. I de nord— liga länen är dock antalet läraravdelningar större i förhållande till folk— mängden än i de mera tätbebyggda delarna av landet. Samma år förhållan- det med antalet skolanläggningar.

1 Södermanlands, Kronobergs, Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Väster- norrlands och Norrbottens län.

Invånare Inspektionsområde 1/1 1954 (avr. tal)

Areal mil2 (avr. tal)

Västmanlands läns 210 000 64 Älvsborgs läns östra ............................................ 146000 43 Gävleborgs läns södra ............................................ 133 000 42 Södermanlands läns västra 130000 28 Värmlands läns mellersta ...................................... 128000 52 Kopparbergs läns östra ......................................... 121 000 33 Älvsborgs läns norra ............................................ 115000 42 Västernorrlands läns södra ................................... 113 000 71 Älvsborgs läns västra ............................................ 104 000 32 Västernorrlands läns mellersta 94 000 77 Kronobergs läns östra ............................................ 94 000 49 Södermanlands läns östra ...................................... 87 000 34 Gävleborgs läns mellersta ...................................... 80000 64 Värmlands läns östra ............................................ 80000 72 Västernorrlands läns norra 79 000 93 Kopparbergs läns västra 78000 90 Värmlands läns västra 76000 51 Gävleborgs läns norra .......................................... 75000 76 Kopparbergs läns norra ......................................... 74 000 159 Norrbottens läns mellersta 74000 222 Norrbottens läns norra 68000 412 Kronobergs läns västra ......................................... 64000 41 Norrbottens läns södra 55 000 234 Norrbottens läns östra 51000 121

Det framgår av tabellen, i vilka fall en mindre befolkning inom ett om— råde inte kan anses uppvägas av att det omfattar en större yta. Älvsborgs läns västra inspektionsområde exempelvis har mindre än hälften av Väst— manlands läns befolkning men omfattar likväl endast hälften av detta områdes yta. Kronobergs läns västra inspektionsområde har en befolkning, som inte uppgår till tredjedelen av Västmanlands läns, på en yta, som en- dast utgör 2/3 av detta inspektionsområdes.

I vissa andra fall är befolkningen så avsevärt mycket mindre och arealen så obetydligt större att full paritet med jämförelseområdet inte kan anses nådd, även om man beaktar båda faktorerna och väger dem mot varandra.

Går man tillbaka till Älvsborgs läns västra inspektionsområde och för jämförelsen längre, finner man, att Västmanlands läns inspektionsområde läsåret 1953/54 hade 962 lärartjänster samt 241 skolanläggningar, medan motsvarande siffror för Älvsborgs län var 464 och 153. Antalet skolanlägg— ningxar är i förhållande till folkmängden något större i Älvsborgs län, men absolut taget är det mycket lägre än i Västmanlands. Det synes inte finnas någon omständighet, som talar mot omdömet, att Västmanlands läns in- spektionsområde är dubbelt så stort och dubbelt så arbetskrävande som Älvsborgs läns västra inspektionsområde. Båda kan därför inte rimligen samtidigt anses vara väl avpassade för sitt ändamål.

Utredningen har inhämtat uppgifter rörande arbetsförhållandena inom samtliga inspektionsområden. Särskilt väl har utredningen kunnat sätta sig in i verksamheten inom Västmanlands läns inspektionsområde, det största av alla. De erfarenheter av verksamheten där, som delgivits utredningen och de jämförelser utredningen kunnat göra, har lett den till slutsatsen, att Västmanlands län bland existerande områden å ena sidan representerar ungefär det maximum, som, under gynnsamma villkor i fråga om kansli och kanslipersonal, skulle medge en inspektör en tillfredsställande över— blick över och kontakt med skolväsendet även under de nya betingelser, som kan förutses komma att snart föreligga, och å andra sidan är tillräck— ligt stort för att även i övrigt erbjuda goda förutsättningar för en positiv in-- sats från en mellaninstans sida. För att använda direktivens ord så skulle här finnas ett område, vilket är så stort som förhållandena medger, sedan en lämplig avvägning gjorts mellan de olika anspråk området måste tillgodose.

Om man delar in de ovannämnda 8 länen med sina 23 nuvarande inspek- tionsområden i nya dylika områden och därvid försöker anpassa storleken i riktning mot Västmanlands län, får man, tagna i den ordning de förekom- mer i föregående tablå, följande femton områden i stället för tidigare tju— gotre. Till höger i tablån har angivits den nuvarande indelningen i motsva- rande län.

Föreslagna områden Nuvarande områden

Inspektionsområde

Folk- mängd ;len 1/1 1954 (avr. tal)

Inspektionsomräde

Folk- mängd den 1 /1 1954 (avr. tal)

Älvsborgs läns s. ............... Älvsborgs läns n. ...............

Gävleborgs läns s ................ Gävleborgs läns n. ............

Södermanlands län ............

Värmlands läns ö. ............... Värmlands läns v. ...............

Kopparbergs läns ö. ............ Kopparbergs läns v. ............

Västernorrlands läns s, Västernorrlands läns n.

Kronobergs län .................. Norrbottens läns s. ............ Norrbottens läns n. ............ Norrbottens läns ö. ............

180 060 185000

172 000 117 000

217 000

181 000 104 000

178 000 96 000

171 000 115 000

159 000

91 000 93 000 65 000

Älvsborgs läns n. ......... Älvsborgs läns v. ......... Älvsborgs läns ö. ......... Gävleborgs läns s. ......... Gävleborgs läns m. ......... Gävleborgs läns n. ......... Södermanlands läns ö. Södermanlands läns v. Värmlands läns v. ......... Värmlands läns m. ......... Värmlands läns ö. ......... Kopparbergs läns v. ...... Kopparbergs läns ö. ...... Kopparbergs läns n. ...... Västernorrlands läns s. Västernorrlands läns m. Västernorrlands läns n. Kronobergs läns ö. ......... Kronobergs läns v. ......... Norrbottens läns s. ......... Norrbottens läns rn. ...... Norrbottens läns n. .........

115 000 104 000 146 000 133 000 80 000 75 000 87 000 130 000 76 000 128 000 80 000 78 000 121 000 74 000 113 000 94 000 79 000 94 000 64 000 55 000 74 000 68 000

Norrbottens läns ö. .........

51 000

De nuvarande 51 foIkskoIinspektionsområdena skulle således genom den- na indelning minskas med 8 till 43 områden, vilka tillika skulle kunna ut- göra mellaninstansområden.

Den tabellariska uppställningen ger endast en mycket schematisk bild av de förhållanden som skulle uppstå. I bilaga 10 har medtagits andra fakto- rer, som jämte kartan belyser förhållandena klarare. Indelningen. som gjorts efter hörande av folkskolinspektörerna i de berörda områdena och under medverkan av geografisk expertis, bygger på erfarenheter, som vun- nits beträffande de nuvarande områdena i fråga om geografisk utsträck— ning, kommunikationsleder och befolkningsantal. Den nu gällande indel- ningen är, i det väsentliga, grundad på förhållandena vid slutet av 1910-ta- let. Det är således inte blott den tidigare nämnda kommunreformen och överlärarinstitutionens i det närmaste fullständiga utbyggnad utan även koinmunikationsteknikens väldiga utveckling under de senaste 35 åren och bebyggelsekoncentrationen, som kan läggas till grund för ett förslag om en ändring av inspektionsområdesindelningen mot större områden i vissa fall. Vid tiden för den nuvarande indelningens tillkomst beräknades exempelvis ännu inspektörens resor efter två hästar, och antalet skolhus, som våren 1921 var 14.907, är år 1955 mindre än 9.000 och minskar alltjämt.

Nu har naturligtvis skolutvecklingen å andra sidan medfört, att inspek— törernas arbetsuppgifter under den här avsedda perioden kontinuerligt ökatl. I ett stort antal fall har de blivit mycket betungande och dessutom in- riktade på uppgifter, som inspektören egentligen inte borde ägna sina kraf- ter åt. Detta förändrar emellertid inte det förhållandet, att det råder väsent- liga skillnader mellan områdena, eftersom det inte finns anledning förmoda. att arbetsbördan minskat i de största och ökat i de mindre. Men även om det i och för sig kan anses motiverat att från rättvisesynpunkt åstadkomma större likformighet mellan inspektionsområdena, vill utredningen åter be- tona, att det nu redovisade förslaget till reducering av antalet inspektions- områden och därmed antalet inspektörer, med tanke på skolväsendets behov av regional pedagogisk ledning, endast kan övervägas under förutsättning, att det förverkligas i samband med uppbyggandet av kollegiala mellanin- stanser till samma antal (fyrtiotre) som antalet inspektörer och att de se- nare knytes till de nya regionala myndigheterna och får kvalificerad kansli- personal till sin disposition.

För uppbyggandet av en ny mellaninstansorganisation är emellertid, med de möjligheter som står till buds att anordna områdena inom länen, den indelning för vilken här redogjorts, odiskutabelt ändamålsenlig från vissa bestämda synpunkter. En relativt stor jämnhet i fråga om områdenas inbördes storlek kan nås på denna väg, vilket redan det är en vinst. Vissa smärre variationer i kansliernas storlek fordras för att personalens arbets-

1 Se närmare härom i kap. 14 Mellaninstansernas kanslier.

belastning skall bli ungefär densamma inom de skilda områdena, men man skulle uppnå den mycket betydande fördelen att genomgående få endast en skolinspektör knuten till varje mellaninstans, vilket, när det gäller arbetet inom mellaninstansen, enhetligheten och överblicken över området, skulle vara av stort värde i och för sig. En organisation efter dessa linjer skulle vidare bli okomplicerad, och det skulle knappast behöva befaras, att byrå— kratism skulle komma att prägla mellaninstansernas arbetsformer.

På grund av den ojämna befolkningsfördelningen i riket är det, för vilket ändamål man än indelar landet, ofrånkomligt, att man i några fall erhåller områden med liten yta och stor befolkning och i andra områden med stor ytvidd och en i förhållande till denna liten befolkning, men tanken är ju, att den stora arealen skall balanseras av den mindre befolkningen vilket den, enligt erfarenheter från inspektionsområdena, också torde göra. När det gäller de nordligaste områdena, bör man även erinra om att de höga areal— siffrorna ger en missvisande bild av läget, om man inte har i minnet, att be— folkningen i huvudsak är koncentrerad till kustbygderna och vissa andra centra samt att väldiga vidder i de inre delarna av områdena är helt obe— bodda. Detta gäller även Kopparbergs och i någon mån Värmlands län.

Likväl beror naturligtvis ändamålsenligheten av den indelning som väl- jes inte på områdenas likformighet utan på de förutsättningar den kan bjuda för att mellaninstansen skall kunna fullgöra sina uppgifter tillfreds— ställande.

När skolöverstyrelsen i utlåtanden 1948 och 1950 diskuterade områdenas storlek för mellaninstanser för folkskoleväsendet, förordades de nuvarande inspektionsområdena, bl. a. med hänvisning till att lekmannainflytandet borde ha en möjlighet att göra sig gällande.

I utlåtandet 1950:3 framhöll särskilda utskottet beträffande mellanin- stanserna vikten av att såväl den pedagogiska sakkunskapen som lekman- nasynpunkterna effektivt finge göra sig gällande och att de personer, som skulle bära ansvaret för mellaninstansernas verksamhet, också bereddes möjlighet att ägna skolfrågorna den tid dessa krävde. Utskottet tillade: >>Man bör ha rätt att av mellaninstanserna vänta något mer än en rutinmäs— sig handläggning av löpande ärenden.» I utredningens direktiv understry— kes vikten av att lekmannasynpunkterna får göra sig effektivt gällande. Utredningen har tidigare vid flera tillfällen framhållit, att det är som ett samordnande organ och ett instrument för det pedagogiska och skolorga- nisatoriska framstegsarbetet och inte huvudsakligen som en förvaltande myndighet nya mellaninstanser skall göra sin insats och motivera sin exi- stens. Detta gäller om hela mellaninstansen, inte bara de pedagogiska tjäns- temännen. En viktig förutsättning för att en nyskapande insats skall kunna göras förblir, att det finns möjligheter att uppehålla en god kontakt mellan den regionala myndigheten och de olika delarna av dess verksamhetsom— råde. Person- och lokalkännedom är av grundläggande betydelse för or—

gan av denna typ och med dess uppgifter. Men detta kan inte vinnas genom att engagera ett stort antal människor i myndighetens verksamhet. Om den skall kunna arbeta effektivt, måste ledamöternas antal begränsas. Utred-' ningen har räknat med maximalt sju ledamöter, vilka, med undantag för skolinspektören, icke skall vara anställda i mellaninstansen och således endast får möjlighet att ägna begränsad tid åt detta uppdrag. Ledamöter- nas möjligheter att skaffa sig den önskvärda förstahandskännedomen om skolväsendet och dess problem bör därför ej försvåras genom områdets för stora geografiska omfattning eller ärendenas för stora antal. På alla de viktigaste områdena för de nya mellaninstansernas verksamhet blir den direkta kontakten med problemen av betydelse för lösningen av olika uppgifter. Detta gäller först och främst i fråga om samordnings- och plane- ringsuppgifterna, av vilka uppbyggandet av enhetsskolan och utbyggnaden av yrkesundervisningen under en avsevärd tid kommer att vara de primära. Det är önskvärt, att mellaninstansens ledamöter har goda möjligheter att grunda sina ställningstaganden i frågor, som kan väntas uppkomma inom detta område, på självsyn och kännedom om lokala förhållanden.

Även för att kunna handha de för mellaninstansen tänkta uppgifterna vid lärartillsättningen bör ledamöterna ha en tillfredsställande kunskap om de enskilda skoldistriktens förhållanden.

Mellaninstansen skall enligt utredningens förslag vara besvärsinstans. Det är just genom sin kännedom om lokalförhållanden, som ett regionalt organ är skickat att pröva besvär eller yttra sig i besvärsmål. En formell, på hand— lingar grundad ärendeprövning ombesörjer en central myndighet lika bra som eller bättre än en regional.

överhuvudtaget bör gälla, att organ som de här ifrågavarande mellanin- stanserna ej inrättas enbart eller ens huvudsakligen i arbetsfördelningssyf— te, utan för att alla förekommande frågor inom dess verksamhetskrets skall kunna avgöras av personer med kännedom om förhållandena inom denna.

För det nu behandlade områdesalternativet talar sammanfattningsvis föl- jande. Det skulle erbjuda relativt goda förutsättningar för ett verkligt, på lokalkännedom grundat lekmannainflytande utan att otillbörligt minska en pedagogiskt utbildad tjänstemans möjligheter att överblicka området och tillsammans med de pedagogiska fackmännen i mellaninstansen handha även ett ytterligare utbyggt skolväsen inom detta. Det skulle vidare låta skolinspektörens och mellaninstansens verksamhetsområdcn sammanfalla, varigenom det bleve möjligt att skapa en enkel och effektivt arbetande mel- laninstansorganisation.

Länsalternativet. Flera skäl talar emellertid också mot 43-alternativet, och utredningens majoritet har icke ansett sig kunna slutligt stanna inför det utan föreslår en lösning efter andra, i det följande redovisade linjer.

Om man skall lyckas uppnå målet att endast en inspektör skall behöva

knytas till varje mellaninstans och handha inspektionen inom dess verksam- hetsområde, har utredningen med hänsyn till inspektörens arbetsbörda icke » funnit det möjligt att _ utan att skära länsgränserna — gå ned till ett läg- re antal områden än 43. Inför detta resultat av en möjlig partiell nyindel- ning av riket i sammanfallande inspektions- och mellaninstansområden. måste man först fråga sig, om de vunna områdena i fråga om storlek genom- gående i tillräcklig grad tillgodoser även andra krav än som ovan behand- lats och som måste ställas på mellaninstansområdena.

Man nödgas då först konstatera, att den nyindelning som kunnat göras endast i ett fåtal fall medför områden, som kommer något så när i paritet med det valda jämförelseområdet. Närmare hälften av de 43 områdena mås— te alltjämt bedömas vara för små för att medge ett fullt och effektivt ut- nyttjande av en mellaninstans möjligheter att bidraga till en rationell ut- veckling av skolväsendet. Utredningen syftar här främst på den planerande och samordnande verksamhet, som skall leda till en ändamålsenlig utbygg- nad av yrkesutbildningsväsendet.

En ny regional skolmyndighet måste vidare — även om den inte i första hand tillkommit för administration i begränsad mening — få karaktär av lokalt förvaltningsorgan med stadga och tyngd, vilket förutsätter, att dess geografiska verksamhetsområde ej blir snävare, än att den genom uppgif- ternas mängd och olika art kan vinna tillräckligt mångsidig administrativ erfarenhet och därpå grundad auktoritet. Även i detta hänseende torde det kunna hävdas, att ett stort antal av de 43 områdena ej får ett tillräckligt omfång för att tillgodose skäliga anspråk. Slutligen måste framhållas, att mellaninstanserna skall sammansättas av högt kvalificerade ledamöter och hos sig anställa kvalificerad personal ävensom i viss mån till sig knyta spe— cialister av olika slag. Det synes med hänsyn härtill önskvärt, att man kun— de hålla antalet organ nere vid ett mindre antal än 43.

Dessa invändningar mot 43—alternativet är visserligen i och för sig vä- gande nog men ej av avgörande vikt. Härtill kommer emellertid en omstän- dighet av delvis annan art, som enligt utredningens mening med betydande styrka talar för en i princip annorlunda områdesindelning än den först diskuterade.

Hittills förda resonemang har gällt möjligheterna att med utgångspunkt från de nya mellaninstansernas uppgifter försöka åstadkomma en anpass- ning av folkskolinspektionsområdena och folkskolinspektionen efter de änd— rade skolförhållanden, som kan förutses komma att successivt föreligga. På denna väg torde emellertid en på längre sikt hållbar lösning av områdes- och organisationsfrågorna icke kunna nås, även om det är nödvändigt att övergångsvis eftersträva en sådan anpassning med hänsyn till att det var— ken är möjligt eller önskvärt att i ett slag radikalt förändra den bestående folkskolinspektionen.

Vid genomförandet av en reform av så betydande räckvidd som en omreg—

tering av skolväsendets regionala ledning, är det nödvändigt att så långt möjligt försöka förutse och möta de krav utvecklingen inom en överskådlig framtid kan komma att ställa på den regionala skolledningen. Vid övervä— gandena härav har det synts utredningen nödvändigt att allvarligt ifråga- sätta om en man, en allroundinspektör, ens med stöd av ett kollegium av fackmän och lekmän och med ett aldrig så väl avpassat område, i längden kommer att förslå i en mellaninstans, vars verksamhet skall omspänna hela det allmänbildande skolväsendet jämte den kommunala yrkesutbildningen. I dagens läge och en tid framöver, i vissa län kanske under avsevärd tid, tor- de en mellaninstans sådan den kan utformas med en indelning av landet i 43 områden, trots de invändningar som nyss anförts häremot, kunna fylla sitt ändamål, i synnerhet om de pedagogiska ledamöterna finge viss ledig- ' het för aktiva insatser vid inspektörens sida.

Utredningen har emellertid funnit det vara orealistiskt att utgå från att morgondagens skola — den obligatoriska 9—åriga enhetsskolan —— med därpå byggande gymnasier och yrkesskolor regionalt skall kunna bemästras av en på i princip samma sätt utformad inspektion som folkskolinspektionen, till- kommen med tanke på en sexårig, från början tämligen okomplicerad folk-' skola. Denna uppfattning gäller, även om man i likhet med utredningen för- utsätter, att den egentliga pedagogiska inspektionen av gymnasier och yr— kesskolor icke skall ankomma på mellaninstanserna.

Skall så omfattande delar av skolväsendet, som utredningen föreslår, sor— tera under mellaninstanserna, kan en regional skolledning, som uppbyggts på principen en region _ en inspektör, knappast längre fylla sitt ändamål, eftersom ett så omfattande skolväsen inom varje region torde kräva insat— ser av flera inspektörer, vilka, naturligtvis utan att vara ensidiga specialis— ter, erhållit utbildning för och vunnit erfarenhet av olika grenar av detta skolväsen. Om man därför i nuvarande läge vill skapa utvecklingsdugliga mellaninstanser, torde de böra vila på en annan organisatorisk grund än den nämnda. En uppfattning liknande denna torde ligga bakom skolkom- missionens erinran om att >>folkskoleinspektionen inte är avsedd för inspek- tion av realskolan och gymnasiet, medan framtidens regionala inspektion måste ha kompetens för det allmänna skolväsendet i dess helhet.» (SOU 1948:27 s. 432) . Kommissionen talar här om inspektion, inte inspektör.

Den tanken ligger nära till hands, att mellaninstanserna i framtiden bor— de utrustas med en inspektion, som i möjligaste mån vore lika differen- tierad som det skolväsen, vilken skall sortera under den. Mot de fördelar som skulle vinnas med en sådan anordning, vilken skulle kräva mycket be- tydande personella resurser, måste dock vägas värdet av att ledningen på det regionala planet icke splittras upp på fler händer än som är alldeles nöd- vändigt. Ju färre personer, som erfordras för att upprätthålla de direkta kontakterna mellan de lokala skolledningarna och mellaninstansen, desto lättare och effektivare torde nämligen samarbetet bli. Men om utvecklingen

ses i ett visst perspektiv, kan man dock våga antagandet, att det så småning- om, i varje fall i de tätast befolkade delarna av landet, kommer att erfordras en till varje mellaninstans knuten inspektion, som på grund av de enskilda inspektörernas i viss mån olika utbildning och erfarenhet kan differentie- ras med hänsyn till t. ex. låg- och mellanstadieundervisning, högstadie- och gymnasieundervisning och yrkesundervisning. Utvecklingen synes komma att göra en sådan eller en liknande anordning oundviklig, då det med skäl kan betvivlas, att det är möjligt att i fortsättningen fordra av en inspektör, att han ens från organisatorisk synpunkt skall behärska det allmänbildande skolväsendets alla stadier och därtill yrkesskolväsendet.

Det ligger .i sakens natur, att i den mån inspektörerna icke behärskar hela det skolväsen, 'som finns inom en regional skollednings verksamhets- område, faller förutsättningarna för särskilda inspektionsområden inom regionen bort. För att täcka verksamhetsfältet måste då flera inspektörer arbeta inom samma geografiska område, vilket måste vara av betydande om- fattning för att utgöra tillräckligt underlag för en på detta sätt utformad in- spektion. Majoriteten av de områden, som erhålles vid en 43-indelning, utgör icke tillräckliga sådana underlag, vilket är naturligt nog, då denna indel- ning bygger på förutsättningen, att det under mellaninstansen sorterande skolväsendet, liksom den ursprungliga folkskolan, skall kunna behärskas av en inspektör inom regionen. Med länen är förhållandet i detta avseende ett annat. Inom alla utom fem finns redan två eller flera inspektörer. Då det är utredningens principiella uppfattning, att det efterhand som möjlig- heter därtill erbjuder sig, till mellaninstanserna bör knytas inspektörer med förutsättningar att inrikta sig på olika delar av skolväsendet, förordar ut- redningen, att länen omedelbart göres till mellaninstansområden, vilket sy— nes vara ändamålsenligare än att' anpassa de nuvarande folkskolinspektions- områdena efter förhållanden, som befinner sig i snabb förändring och snart torde komma att fordra en differentierad inspektion och därmed också stör- re områden än som kan ernås genom en dylik anpassning.

Under den närmast överblickbara framtiden är det visserligen icke möj- ligt och ej heller nödvändigt att skapa en skolinspektion, till alla delar ut- formad som ovan antytts, men utredningen vill framhålla, att behov av en i vissa hänseenden differentierad inspektion snart, inom somliga delar av landet mycket snart, kommer att föreligga och bör tillgodoses, om mellanin- stansernas verksamhet skall omspänna de delar av skolväsendet som utred- ningen föreslagit. Detta behov bör från början mötas med en med hänsyn härtill lämplig områdesindelning och en därpå byggd organisation, vilken kan vidareutvecklas i den riktning, som här bedömts vara mest sannolik.

För närvarande finns mer än en inspektör inom alla utom fem län. I "sju län finns mer än två inspektörer. Av skäl som längre fram anföres, föreslår utredningen, att antalet inspektörer i tre län skall ökas från två till tre och i ett län från en till två. I tio län kommer då att finnas tre eller flera inspek-

törer och i tio län två. I fråga om antalet inspektörer skulle således i tio fall utmärkta förutsättningar föreligga för en differentiering av inspektionen med hänsyn till skolväsendets behov, förslagsvis på det sätt som förut an— givits. I de tio länen med två inspektörer är möjligheterna mindre, men enligt utredningens uppfattning är det en betydande fördel, om till mellan- instanserna kan knytas inspektörer med åtminstone i viss mån skilda ut- bildningar och erfarenheter. Av de fyra återstående länen torde det längre fram bli nödvändigt att förstärka inspektionen i Uppsala och Hallands län. Inom Blekinge och Gotlands län torde en differentierad inspektion icke kun- na komma till stånd genom ytterligare heltidsanställda inspektörer, utan frågan torde där få lösas genom samverkan med grannlän eller genom del- tidsanställd personal. Beträffande Gotland synes endast den senare vägen stå öppen.

Huruvida utvecklingen med hänsyn till skolväsendets vidare utbyggnad och differentiering så småningom kommer att driva fram ett behov av tre inspektörer i län, där det nu finns färre, är omöjligt att förutse. Det går inte heller att med tillfredsställande säkerhet bedöma, om eller när inspektörer- nas specialisering måste gå så långt att de särskilda inspektionsområdena kan slopas. Utredningen håller emellertid för sin del icke för osannolikt, att tre inspektörer, alla verksamma inom hela länsområdet, kan komma att erfordras efterhand som takten i enhetsskolans och yrkesskolväsendets ut- byggnad ökas.

Utredningens följande förslag till områdesindelning och organisation, som smidigt kan anpassas efter en sådan utveckling, bygger emellertid på det antal inspektörer, som nyss angivits (51+4) och utgår även från att en indelning i inspektionsområden tills vidare skall bestå. För det enskilda skoldistriktet torde nämligen det nuvarande systemet med en inspektör för ett bestämt geografiskt område ha vissa fördelar. Inspektionsområdesindel- ningen bör därför icke avskaffas, innan praktisk erfarenhet vunnits av hur ett sådant system skulle verka. Däremot bör man omedelbart vid tillsätt- ning av inspektörstjänster ta i betraktande hela länets behov av regionalt verksamma inspektörer och eftersträva att i de olika inspektionsområdena inom länen få inspektörer, som har det gemensamt, att de äger en allmän överblick och kännedom om skolväsendets, i synnerhet den obligatoriska skolans, organisation och uppbyggnad, men skiljer sig från varandra genom att äga sådan olika utbildning och erfarenhet, som gör dem skickade att in- rikta sin verksamhet mot olika delar av länets skolväsen och tillsammans täcka så stora delar av mellaninstansens arbetsfält som möjligt. Av det sag— da och av skäl som utvecklas senare följer, att inspektionsområdesindel- ningen i en ny mellaninstansorganisation icke kan få innebära en absolut gränsdragning mellan den verksamhet, som skall bedrivas av inspektörer inom samma län, även om varje inspektör själv i princip skall ansvara för sitt område.

För att direkt erfarenhet så snabbt som möjligt skall vinnas av ett system med flera inspektörer inom ett län, utan uppdelning i inspektionsområden. föreslår utredningen, att en sådan organisation försöksvis prövas i ett län. Utredningen återkommer härtill i det följande.

Enligt länsalternativet skulle alltså redan från början i 20 av de 24 länen skapas förutsättningar för ett samarbete mellan flera inspektörer, knutna till samma mellaninstans. I den mån inspektörer med skilda erfarenheter kommer att finnas i samma län, blir detta samarbete mera givande, och till— sammans med ledamöterna kommer mellaninstansen då att representera en sakkunskap, som bättre kan tillgodose de krav på auktoritativ ledning, som skolan själv med sin differentierade lärarkår, sina på olika sätt utbildade rektorer och sina styrelser kommer att ställa på mellaninstansen. Visar det sig efterhand erforderligt att inspektionen ytterligare differentieras och ut- ökas eller att inspektionsområdesindelningen inom mellaninstansområdena bör avskaffas, erbjuder en från början på länsområdena byggd organisation möjligheter härtill, utan att genomgripande förändringar i denna behöver vidtagas.

Utredningen anser sig med det sagda ha påvisat, att länsalternativet i jämförelse med det först redovisade, erbjuder en mera framtidsduglig lin— je, vilken omständighet framför allt talar till dess förmån. Såsom ytterli- gare skäl för en omedelbar övergång till länen som verksamhetsområdcn må utöver vad förut sagts endast framhållas, att förutsättningarna för 24 mel- laninstanser att etablera ett resultatgivande samarbete med övriga länsor- gan blir betydligt större än vad som kan bli fallet för 43. Härvid fäster ut- redningen särskilt avseende vid att möjligheterna till samverkan med läns— arbetsnämnderna skulle underlättas, eftersom de regionala arbetsmark— nadsmyndigheterna tillsammans med mellaninstanserna måste komma att spela en viktig roll vid planeringen av yrkesutbildningens utbyggnad. Det senare gäller också i fråga om landstingen. Det skulle därför vara en obe— stridlig fördel ur samarbets- och samordningssynpunkt, om det inom länen inte funnes mer än en regional skolmyndighet. Detta har också framhållits av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga, som anför härom (SOU 1954:11, s. 227) :

Länet eller landstingsområdet är verksamhetsfält för flera organ och myndig- heter av betydelse för yrkesutbildningen, t. ex. länsarbetsnämnderna, landstings- skolorna, hushållningssällskapen, skogsvårdsstyrelserna och företagarföreningar- na. Landstinget är också ekonomisk huvudman för flera yrkesutbildande skolor, t. ex. centrala verkstadsskolor, lantmanna— och lanthushållsskolor. Enligt våra för- slag kommer landstingets betydelse i detta avseende att öka. Det synes därför av praktiska skäl lämpligt, att en eventuell mellaninstans, som handlägger frågor be- träffande yrkesutbildningen, har länet som verksamhetsområde.

Man kan slutligen ej heller bortse från den psykologiska betydelsen av att knyta de nya skolmyndigheterna till områden, som traditionellt betrak—

tas som administrativa enheter och till vilka huvuddelen av den övriga stat- liga lokalförvaltningen ävensom många andra verksamheter är bundna.

Givetvis medför länsalternativet också nackdelar i vissa hänseenden. Det fordrar således, att betydande organisatoriska problem rörande inspektio- nens anknytning till den nya myndigheten tillfredsställande löses, vilket endast torde kunna ske genom att väsentliga förändringar i de nuvarande folkskolinspektörernas placeringar vidtages, om effektivt arbetande mellan- instanser skall åstadkommas. Som en nackdel kan också anföras, att lek- männen i mellaninstansen inom ett större område får svårare att skaffa sig mera detaljerad kännedom om varje kommuns skolväsende och de lokala förhållandena. Som tidigare framhållits, bör mellaninstanserna emellertid till största delen sysselsätta sig med ärenden av större räckvidd och icke med detaljärenden. Vid bedömningen av större ärenden kan det vara av värde att ha överblick över skolorganisationen inom så stora administrativa områden som länen utgör.

För ärenden som besvärsärenden och ärenden rörande lärartillsättning kan den minskade möjligheten till person- och lokalkännedom, som ett större mellaninstansområde ger lekmännen, sägas uppvägas av att de vinner den ökade erfarenhet i dessa frågor, som ett större antal ärenden inom ett större område erbjuder. Därigenom befrämjas också den likformighet i be- dömningen av sådana ärenden som utredningen i annat sammanhang talat om (se 5. 320). Utredningen har emellertid från början varit medveten om och tidigare påpekat, att en väsentlig del av ansvaret för vad som kommer att uträttas genom de nya mellaninstanserna även framdeles måste ligga på de regionalt verksamma pedagogiska tjänstemännen. Lekmännen skall bil— da ett värdefullt komplement till dessa, men de kan givetvis icke ersätta dem. I valet mellan de båda möjliga alternativen för en områdesindelning anser utredningen därför, att lekmännens mindre möjligheter att i detalj följa skolväsendets utveckling och förvaltning icke kan betraktas som nå— gon väsentlig nackdel, om i gengäld förutsättningar finns för en i förhål— lande till 43-alternativet starkare inspektörsinsats och man tillika får om— råden, som medger en mera rationell utveckling av skolväsendet. Att insla- get av inspektörer måste göras betydligt starkare med 24 än med 43 mellan- instanser är ofrånkomligt av följande skäl.

Även om man anser sig kunna bortse från den enligt utredningens me- ning synnerligen betydelsefulla synpunkten angående ett framtida behov av en differentierad inspektörskår och räknar med en inspektion av nuvaran- de typ, vilket man med visst fog kan göra för en övergångstid, så kan den minskning av antalet inspektörer, som under denna förutsättning är möj- lig med 43 mellaninstanser och mellaninstansområden, icke få komma i fråga vid 24. Den avgörande skillnaden ligger däri, att 43 inspektörer med endast 24 mellaninstanser självfallet icke skulle erhålla samma stöd totalt sett av lekmän och kanslipersonal, som bleve fallet med 43 mellaninstanser

med var sitt kansli. I detta senare fall skulle lekmännens, fackmannaleda- möternas och kanslipersonalens nästan dubbelt så stora antal i förening med de mindre mellaninstansområdena och kortare resorna kunna anses kompensera det lägre antalet inspektörer. Men inrättas endast 24 mellanin- stanser, måste verksamhetens tyngdpunkt mera markerat läggas på de pe- dagogiska tjänstemännen, och en minskning av det nuvarande antalet in— spektörer kan då icke få ske ens om man även för framtiden skulle räkna med allroundinspektörer.

Att inspektionen inte kan försvagas, om länen blir mellaninstansområden, torde följa av hela motiveringen för länsalternativet. I vilken utsträckning ett vidareutvecklat skolväsen i framtiden kan komma att fordra en ökning av antalet skolinspektörer, har utredningen å andra sidan icke funnit det fruktbart att närmare diskutera nu, även om den ansett sig böra ange sin allmänna uppfattning i frågan. Utredningen har uttalat sig om en i stora drag sannolik utveckling, men frågan kan inte besvaras, förrän erfarenhet vunnits av den nya organisationen, samt verkningarna av de föreslagna de- centraliseringsåtgärderna, den heltidsanställda kanslipersonalen och den bättre lokala organisationen hunnit göra sig gällande. Emellertid är förut- sättningarna i fråga om inspektionens arbetsmöjligheter redan i nuvarande läge mycket olika för olika län. Utredningen har i inledningen till detta av- snitt påpekat de betydande skillnader som föreligger mellan de olika in- spektionsområdenas storlek och de skiftande förutsättningar för ett fram- gångsrikt arbete, som blir följden härav. Detta förändras inte genom att länen blir mellaninstansområden. Med en 43-indelning skulle däremot diffe— renserna i detta hänseende i icke obetydlig grad utjämnas. Utredningen har övervägt, om inte också den nu föreslagna områdesindelningen borde med- föra åtminstone något mera likartade förutsättningar för mellaninstanser- nas arbete. Genom att ytterligare några inspektörstjänster inrättades skul— le de mest påfallande skillnaderna mellan länen, när det gäller mellanin- stansernas arbetsmöjligheter, kunna elimineras.

Enligt utredningens uppfattning blir skolväsendet i rikets tre folkrikaste län, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Stockholms län, ävensom i Väst- manlands län, i de delar det skall läggas under mellaninstanserna alltför omfattande i förhållande till antalet inom dessa län nu verksamma inspek- törer. I de tre förstnämnda länen finns för närvarande endast två och i Västmanlands län en inspektör. Utredningen skall i det följande utveckla skälen för att ytterligare en inspektörstjänst bör inrättas i vart och ett av dessa fyra län, om de blir verksamhetsområden för nya mellaninstanser. Skolväsendets omfattning m. m. i dessa lån anges i tabell 25.

Vad först beträffar Västmanlands län, så har utredningen tidigare gjort vissa jämförelser mellan detta inspektionsområde och vissa av de övriga (se :s. 314). Det är tydligt, att mellaninstansen i Västmanlands län skulle bli mycket ogynnsamt ställd i förhållande till län av närmast jämförbar stor-

Antal reduce— Antal inv. rade 1/1 1954 lär.-avd. i folk- skolan

Län och inspektionsområden

Malmöhus län.

Norra i. o. . 227.791 755,5 Södra i. o. .................................... 365.692 . 936,0

593.483 1.691.5

Göteborgs och Bohus län.

Södra i. o. 460.983 Norra i. . 112.413

573.396

237.555 140.164

377.719

Västmanlands [än. 210.869

lek, om den skulle bedriva sitt arbete med endast en skolinspektör. Här skall blott påpekas, att exempelvis Södermanlands län med 217.000 invå- nare och 62 mil2 areal och Kronobergs län med 159.000 invånare och 90 111112 areal har två inspektörer. För ytterligare jämförelser hänvisas till tab- låerna över inspektionsområdenas och länens storlek bilaga 9.

Enligt 43-alternativet skulle Västmanlands län och områden av liknande omfattning, t. ex. de båda nyssnämnda länen, utgöra mellaninstansområden med en inspektör. Vidhåller man i sina resonemang uppfattningen, att en allroundinspektör är tillräcklig i varje mellaninstansområde, skulle det visserligen beträffande dessa tre län kunna sägas, att den här åsyftade lik- värdigheten i stället borde kunna skapas genom att man ginge den mot- satta vägen och nöjde sig med en inspektör i vart och ett av dessa län, pre- cis som fallet skulle bli enligt 43-alternativet, i stället för att öka antalet i Västmanlands län. Häremot kan invändas, att länsalternativet bygger på förutsättningen att den pedagogiska inspektionen ej försvagas. Någon me- delväg mellan de båda alternativen finns inte. Att ta bort en inspektör i vartdera Södermanlands och Kronobergs län utan att också i övrigt draga konsekvenserna fullt ut i överensstämmelse med 43—alternativet skulle upp- enbarligen icke medföra en utjämning utan en ökning av skillnaderna mel- lan olika mellaninstansers förutsättningar att fylla sitt ändamål. Att en re-

duktion av antalet inspektörer till 43 vid 24 mellaninstanser skulle ge en alltför svag regional organisation och ej bör övervägas, har nyss påvisats.

Då det är skäligt, att det oberoende av vilken områdesindelning som väl- jes, skapas såvitt möjligt likartade förutsättningar för kommunerna inom olika regioner att draga nytta av mellaninstansens verksamhet, bör, om länen göres till mellaninstansområden, en inspektörstjänst nyinrättas bl. a. i Västmanlands län. För behovet härav talar, utöver de starka skäl, som ligger i skolväsendets redan jämförelsevis stora omfattning, den starka be— folkningstillväxten i länet. Ehuru detta i fråga om total folkmängd endast kommer på adertonde plats, visar det näst efter de tre största länen den starkaste folkökningen såväl för perioden 1940—1953 som 1947—1953. Det är här vidare fråga om ett av de starkast industrialiserade länen i riket. vilket trots detta, enligt vad 1952 års yrkesutbildningssakkunniga klarlagt, äger ett dåligt utvecklat yrkesutbildningsväsen.

Det kan i detta sammanhang också framhållas, att utredningsmannen vid inspektionsområdesregleringen 1950, av vilken Västmanlands län i hög grad berördes, framlade ett alternativ, enligt vilket länet skulle ha två in- spektörer. Till grund för reformen då låg folkmängden den 1 januari 1948, som uppgick till 190.430 invånare. Under den följande ö-årsperioden ökade befolkningen i inspektionsområdet med 20.000 människor och tillväxer allt- jämt i snabb takt. Sedan dess har också försöksverksamheten tillkommit.

Såsom motivering för en förstärkning av inspektionen i Göteborgs och Bohus samt Stockholms län kan, förutom länens storlek, anföras deras spe.- ciella geografiska och näringsgeografiska struktur. Omständigheter, som måste beaktas beträffande Malmöhus och Göteborgs och Bohus län, är att de landstingsfria städerna (utom Stockholm) enligt utredningens förslag skall läggas under mellaninstanserna på samma villkor som övriga kommu- ner. För Malmöhus län betyder det, att två stora städer, Malmö och Häl- singborg, på ett något annorlunda sätt än nu drages in i inspektörernas verksamhet. Detsamma blir fallet med Göteborg. Utredningen erinrar om att lärartillsättningen i dessa stora städer för närvarande helt sker utan medverkan från inspektörernas sida samt att ett betydande antal uppgifter, som nu av skolöverstyrelsen infordras direkt från de landstingsfria stä— derna, enligt förslaget skall granskas och bearbetas av mellaninstanserna.

Stockholms stad skall visserligen inte läggas in under mellaninstansen för länet, men befolkningen i Stockholms län tillväxer snabbare än i något annat län och tätbebyggelsen kring huvudstaden jämte skärgårdsförhållan- dena skapar här och kommer att skapa betydande organisatoriska problem. I dessa tre län torde vidare ett omfattande interkommunalt samarbete bli nödvändigt. För Stockholms och Göteborgs och Bohus län får man även räk- na med ett interregionalt samarbete i synnerhet i yrkesutbildningsfrågor. Huvudstaden och det omgivande länet torde nödvändigtvis behöva samverka för att i hela denna regions intresse åstadkomma tillfredsställande lösning—

ar av hithörande spörsmål.1 Ett samarbete på motsvarande sätt kan förut— ses mellan mellaninstanserna i Göteborgs och Bohus län samt Hallands län och Älvsborgs län för lösning av yrkesutbildningsfrågor för en stor re- gion med Göteborg som centralpunkt.

Malmöhus län har det största antalet kommuner av alla län, 72 stycken. Av dessa har ett femtiotal mindre än 4.000 invånare. Planeringen för den samverkan som fordras här blir således omfattande.

Med den ökning av inspektörernas redan mycket betydande arbetsbörda, som kan förutses med anledning av den förestående utvecklingen, synes en förstärkning av inspektionen i de här behandlade folkrika länen med sina stora inspektionsområden vara ofrånkomlig, om de regionala skolledning- arna i dessa län skall kunna fylla de uppgifter, man måste ålägga dem. En förutseende och riktig planering är naturligtvis av utomordentlig betydelse vid uppbyggandet av enhetsskolan och yrkesutbildningen med hänsyn till de stora investeringar det här blir fråga om. Även den bästa vilja från den enskilda kommunen räcker härvid inte till, då viktiga avvägningar, grun— dade på en klar överblick och god insikt i regionernas problemställningar måste göras. De fyra län det här gäller rymmer tillsammans i det närmaste en fjärdedel av landets befolkning. Ökas antalet inspektörer med en i vart- dera länet skulle en femtedel mot nu en sjundedel av inspektörsantalet i ri- ket komma på denna del av befolkningen och det av utredningen närmast av sedda syftet, att åstadkomma en utjämning av de mest påtagliga skillna- derna mellan skolinspektionerna i olika regioner, uppnås.

En sådan förstärkning vore i och för sig önskvärd även i vissa andra län. Enligt utredningens bedömande torde dock den föreslagna mellaninstansor- ganisationen och därmed följande åtgärder i alla övriga fall skapa en stör— re eller mindre marginal, som gör det möjligt för mellaninstanserna att med av utredningen föreslagna personalresurser tillfredsställande bemästra sina växande arbetsuppgifter.

På i det föregående anförda grunder föreslår utredningen, dels att länen utan undantag blir verksamhetsområden för nya mellaninstanser, dels att dessa myndigheter benämnas länsskolnämnder, dels ock, att antalet skolin— spektörer på angivet sätt ökas med 4 till 55.

Kostnaderna för fyra inspektörer, beräknade på grundval av lönen den 1 juli 1955 i lönegrad 34 (näst högsta löneklassen) i respektive ortsgrupper, skulle uppgå till 28.008+27.348+2X26.688=108.732 kronor.

Organisationen i mellaninstansområden med mer än en inspektör Blir länen mellaninstansområden skapas förutsättningar för en succes- siv övergång till en differentierad skolinspektion. Hur skolinspektionen slut-

1 Utredningen erinrar om att en särskild borgarrådstjänst inrättats i Stockholm för hand— läggning av samarbetsfrågor mellan staden och grannkommunerna.

ligt i detalj skall te sig, är en fråga, som inte kan eller bör bestämt be- svaras redan nu. Utredningen måste för sin del vid sina förslag utgå från rådande förhållanden och det är, som förut framhållits, nödvändigt och lämpligt att den nuvarande folkskolinspektionen infogas i och får utgöra ett väsentligt element i en ny mellaninstansorganisation. Detta gäller oav— sett vilket område som väljes för mellaninstansernas verksamhet och spörs- målet hur detta infogande bör ske skall behandlas i det följande. Därvid grundas resonemangen på nuläget och diskussionen gäller utformningen av en mellaninstansorganisation med länen som verksamhetsområden, vilken i huvudsak skall kunna upprättas från den 1 juli 1957.

I anslutning till sin uppfattning om ett växande behov av en differentie— rad inspektörskår vill utredningen dock ytterligare understryka betydelsen av att utvecklingen på detta område noga observeras och att dess krav i vad avser skolinspektörernas verksamhet, utbildning och kompetens beak— tas och, där det erfordras, tillgodoses vid tillsättningen av inspektörstjäns- terna.

Inspektörernas stationering

Ett av de skäl, som anfördes till förmån för 43—alternativet var, att det inte skulle erbjuda några svårlösta organisatoriska problem. Väljer man länslinjen, måste emellertid ställning tagas till vissa ingalunda lättlösta spörsmål av detta slag. Problemets kärna är, att det f.n. finns mer än en inspektör i 19 län. I ett av dessa finnes fyra, i sex tre och i de återstående tolv två inspektörer. Endast i några undantagsfall är mer än en inspektör placerad på samma ort inom länet. Det är nödvändigt att utgå från att nya mellaninstanser, vilket deras verksamhetsområde än blir, skall ha ett kansli till sin disposition, som kan tjäna som centralpunkt för regionens skol- väsen. För de ifrågavarande 19 länen uppstår då frågan, hur inspektörer— na inom varje län skall placeras rent geografiskt i förhållande till mel- laninstansens kansli och hur förhållandet mellan inspektörerna och mellan- instansen i övrigt skall ordnas. När man närmare skärskådar detta problem finner man, att två till synes oförenliga synpunkter kräver beaktande. Å ena sidan står den princip, som hittills gällt i fråga om folkskolinspektö- rernas placering: de skall bo i sitt område så, att de kan nå dess olika de- lar och själva kan nås utan allt för stort besvär. Å andra sidan måste man hävda, att en enhetlig ledning av skolväsendet inom mellaninstansens verk- samhetsområde är ett mål som måste eftersträvas i samband med upprät— tandet av en ny regional organisation och att en dualism liknande den, som nu råder mellan folkskolinspektion och domkapitel, således bör undvikas i ett nytt system.

Utredningen har undersökt förhållandena inom varje län för sig och där- vid haft tillgång till folkskolinspektörernas synpunkter på spörsmålet.

Självfallet erbjuder placeringsfrågan inte samma svårigheter överallt. Om man av naturliga skäl utgår från att residensstäderna i regel bör vara mel- laninstansernas kansli- och sammanträdesorter så kan, med hänsyn till dessa städers centrala placering i Stockholms, östergötlands, Kronobergs, Malmöhus, Örebro och Jämtlands länl, båda inspektörerna i dessa län pla- ceras i residensstäderna, utan att den förstnämnda av ovan angivna syn- punkter blir i nämnvärd grad eftersatt. Beträffande återstående tretton län med mer än en inspektör medför en koncentration till residensstaden eller annan centralort emellertid i större eller mindre grad ökade svårigheter för inspektören att uppehålla kontakten med de skilda delarna avsitt områdeoch för representanter för skola och allmänhet att komma i förbindelse med in— spektören. Det bör i detta sammanhang påpekas, att det här inte enbart är fråga om mellaninstansens möjligheter att nå ut till olika delar av området utan också om skolstyrelseordförandes, skolledares och målsmäns möjlig- heter att personligen få framföra sina synpunkter inför den regionala skol— myndigheten eller dess företrädare. Inspektören reser i tjänsten och kan, om det erfordras, vara borta dagar i sträck för att nå avlägsna bygder, även om det kostar både tid och pengar, men kommunrepresentanter och all- mänhet har inte samma möjligheter att nå långt bort liggande kansliorter. Man kan därför inte bortse ifrån att det i jämförelse med rådande förhål- landen i några fall kan innebära en försämrad service åt skolan, om den nu diskuterade koncentrationen genomföres generellt. Utredningen har på grund härav prövat utvägen att i vissa fall låta en inspektör ha kvar sin placering utanför mellaninstansens kansliort, alltså inom det egna inspek- tionsområdet. De län, sju till antalet, där starka skäl talar för en dylik an- ordning, är följande (den >>lokale» inspektörens ort inom parentes) : Kalmar län (Västervik), Göteborgs och Bohus län (Uddevalla), Älvsborgs län (Bo- rås), Gävleborgs län (Hudiksvall), Västernorrlands län (Örnsköldsvik), Västerbottens län (Skellefteå), Norrbottens län (Haparanda). I alla de nämnda städerna finns för närvarande folkskolinspektörer. Residensstä- dernas placering i dessa län och avstånden därifrån till länens utkanter ta- lar av skäl som nyss anförts mot att dra in alla inspektörerna till kansli- orten. Emellertid har utredningen efter ingående diskussion av detta prob- lem kommit till uppfattningen, att följande synpunkter bör anläggas på och avgöra frågan. Om nya mellaninstanser skall byggas upp, måste organisa-. toriska förutsättningar därigenom skapas för en enhetlig ledning av skol- väsendet inom hela den region, där mellaninstansen skall verka. Mellanin- stansorganisationen måste vara praktisk. Skolinspektörerna, de nya orga- nens initiativtagande och verkställande krafter, måste därför knytas direkt till och ingå i den nya myndigheten, inte minst med tanke på att samarbe- tet och samrådet skall bli fruktbärande. Dessa mål skulle icke nås, om en eller flera inspektörer inom samma län skulle arbeta långt ifrån kanslior-

1 l Jämtlands län är redan båda inspektörerna placerade i Östersund.

ten, eftersom den >>lokale>> inspektören under alla omständigheter då måste ha en egen expedition med kanslipersonal, eget arkiv o. s. v. och självstän- digt fatta åtskilliga beslut, därest en nödvändig arbetsfördelning mellan in— spektörerna skulle kunna genomföras. Under sådana omständigheter bleve mellaninstansens kansli näppeligen den centrala punkt för regionens skol— väsen, som den måste vara, om den nya myndigheten tillfredsställande skall kunna fylla sin uppgift som samordnande organ. Kan den inte fylla denna funktion, faller ju meningen med en mellaninstans, som sträcker sig över flera inspektionsområden, väsentligen bort och en av motiveringarna för länet som verksamhetsområde försvinner. En organisation med >>lokala>> in— spektörer kan således befaras resultera i att dessa får en ställning som led mellan de lokala skolstyrelserna och den regionala myndigheten, med vars kansli den huvudsakliga kommunikationen komme att ske per post och te— lefon. En sådan utveckling, som skulle innebära att den nuvarande otill- fredsställande ordningen på detta område delvis bevarades, bör förhindras. Utredningen tror icke, att det härvid skulle vara tillräckligt att låta den »lokale» inspektören då och då resa in till och föredraga inför mellanin- stansen. Differentieras inspektionen följer med ännu större nödvändighet, att inspektörerna, som då skall komplettera varandra, måste finnas på sam- ma ort och ha ett gemensamt kansli. Utredningen föreslår därför, att —— om länen blir mellaninstansområden —— mellaninstansernas kanslier förlägges till residensstäderna i samtliga län utom Skaraborgs, där Skövde bör bli kansliort, samt att alla skolinspektörer i länen stationeras på kansliorten.

Avvikelsen ifråga om Skaraborgs län anser utredningen motiverad med hänsyn till att residensstaden är mera perifert belägen och har sämre kom- munikationsmöjligheter än det centralt belägna Skövde, där också en in- spektör redan finns och länsarbetsnämnden stationerats.

Vid sitt ställningstagande i fråga om kansliorterna och inspektörernas stationering har utredningen ansett samma synpunkter relevanta, som för- ut anförts till stöd för en ifrågasatt vidgning av vissa inspektionsområden, nämligen: kommunikationsteknikens utveckling sedan grunden till den bc- stående områdesindelningen lades, kommunreformen, skolledarorganisa— tionens utbyggnad och de därav följande möjligheterna att i stigande ut- sträckning förskjuta tyngdpunkten i inspektörernas verksamhet från en de- -taljinspektion till det pedagogiskt-organisatoriska området, allt omständig- heter som gör det mindre påkallat, att inspektören bor i sitt område. Att resekostnaderna på grund av den föreslagna koncentrationen kommer att öka, torde dock vara sannolikt. Man får emellertid inte förbise, dels att ett antal returresor kommer att bortfalla och att planerade sammanhängande längre resor blir billigare än ett större antal korta resor med återkomst sam— ma dag, dels också att möjligheter skall finnas för en inspektör att, om det är lämpligt, överlämna åt en annan att fullgöra förrättning inom sitt om- råde. Med hänsyn till de många okända faktorer, som spelar in i samman—

hanget, är det emellertid icke möjligt att med någon som helst säkerhet be— räkna den här förutsedda kostnadsökningen.

För att eliminera de olägenheter för allmänheten, vilka eventuellt kan upp- komma genom den föreslagna centraliseringen och vilka i vissa fall kan va— ra snarare av psykologisk än praktisk art beroende på olika tradition inom olika områden, den enskilde inspektörens förhållande till skoldistrikten o. s. v.. har utredningen diskuterat, huruvida det kunde anses lämpligt att föreskriva, att inspektör, som inte bor inom sitt område, skall ha bestämd mottagningstid på en centralt belägen ort inom detta och att mellaninstansen skall vara skyldig att emellanåt förlägga sina sammanträden till denna plats. Då inspektörerna alltjämt och om möjligt i större utsträckning än nu skall ha sin verksamhet förlagd ute i kommunerna och i mån av behov besöka des- sa, kan det synas vara överflödigt att tvinga inspektören att uppehålla sig på en bestämd ort och där invänta besök i stället för att själv uppsöka de skolor eller distrikt, där hans närvaro erfordras eller särskilt påkallats. Icke desto mindre har utredningen kommit till den uppfattningen, att det med hänsyn till inspektörens centrala ställning måste betraktas som betydel- sefullt för skolväsendet, om de, som på något sätt har anknytning till detta, vet att en inspektör vid bestämda tidpunkter är anträffbar på en närbelägen ort för ett personligt samtal eller en överläggning i en viktig fråga. Utred- ningen anser därför, att i de på s. 331 angivna länen och på där angivna or- ter inspektören för området bör vara tillgänglig på bestämda tider en viss (lag i varje månad.

Vad beträffar mellaninstansen som helhet, så torde det inte komma i fråga, att (len skall behöva sitta och invänta uppvaktningar in pleno. Däre- mot anser utredningen det ligga i sakens natur, att dess ledamöter besöker skoldistrikt för diskussioner och överläggningar i sådana fall, där direkt kännedom om de lokala förhållandena behövs för en bedömning av aktuella spörsmål av betydelse. Någon föreskrift om sammanträdenas förläggning synes utredningen däremot icke nödvändig.

Emellertid kan den praktiska erfarenheten i nu berörda båda avseenden komma att peka i annan riktning än som här förutsatts. Det bör därför stå mellaninstansen fritt att i fråga om inspektörs mottagning och sina egna sammanträden på annan ort än kansliorten bestämma som den finner för gott. Däremot vill utredningen beträffande inspektörernas stationering ut- tala, att denna, efterhand som omständigheterna medger det, bör komma till stånd i enlighet med utredningens förslag och praktiskt prövas. Utred- ningen föreslår, att undantag från den föreslagna principen efter en över- gångstid av tre år från förslagets ikraftträdande endast skall medges i tving- ande fall och på objektiva grunder och endast beträffande inspektörer, som var i tjänst, då omläggningen trädde i kraft.

Genom placering av samtliga inspektörer inom ett lån på samma ort. i regel residensstaden, skapas den första förutsättningen för enhetlig ledning och planmässig utveckling av skolväsendet inom mellaninstansområdet. Ef- tersom det enligt utredningens förslag i alla utom fem län kommer att fin— nas mer än ett inspektionsområde, är ett andra och lika viktigt villkor för att denna enhetlighet skall nås, att i dessa län en person får till uppgift att sam- ordna och sammanhålla mellaninstansens verksamhet. Så kan knappast bli fallet i län med två eller flera inspektörer, om dessa skall sköta var sitt del— område och uppträda som helt självständiga och jämställda inför eller i en »direktion». All erfarenhet säger nämligen, att man måste ha en samman- hållande och ansvarig kraft i spetsen för en verksamhet, om den skall kun— na bedrivas med framgång. Detta är, beträffande mellaninstansernas verk- samhet, lika ofrånkomligt som att kravet på ett centralt kansli tillgodoses. Det är uppenbart, att mellaninstanserna inte blott får bli ett slags centrala länsorgan, som tar ställning till olika frågor från skilda områden var för sig eller att dessa områden fristående från varandra skötes av sin inspektör. En så stor samordning och enhetlighet som möjligt måste komma till stånd inom länet, och härför måste någon ansvara. Någon måste föredraga frå- gor, som inte har direkt anknytning till ett bestämt inspektionsområde el- ler skoldistrikt. Någon måste ha ansvaret för mellaninstansens kansli. I län med flera inspektörer måste det från början vara klart på vem ansvaret i dessa hänseenden primärt skall ligga.

En tänkbar möjlighet vore att engagera lekmannaordföranden så hårt för hans uppgift, att han i dessa fall i realiteten finge ställning som chefs- tjänsteman. Det är utredningens uppfattning, att omständigheterna så små— ningom skulle tvinga ordföranden att intaga en sådan ställning, om den ej från början intoges av någon annan därtill särskilt förordnad person. En utveckling i en dylik riktning finner utredningen icke önskvärd. Dess upp- fattning är, dels att det ofrånkomligen fordras en sammanhållande kraft i spetsen för varje regions skolväsen, dels att denna kraft bör vara en för arbetsuppgiften lämpligt utbildad pedagogisk fackman i tjänstemanna— ställning. I län med endast en inspektör blir denne automatiskt den sam- manhållande kraften. I mellaninstansområden med flera inspektörer bör en av dessa få förmansställning och kallas förste skolinspektör.

Från denna utgångspunkt kan lösningen av frågan om chefstjänsteman inom mellaninstansområden med flera inspektörer sökas efter två vägar.

1. En av inspektörerna kan, samtidigt som han skall ansvara för sitt eget inspektionsområde, erhålla förmansstållning i förhållande till övriga inspektörer och till personalen hos mellaninstansen med uppgift att hålla samman och överblicka mellaninstansens hela område och sörja för enhet- ligheten i dess verksamhet.

2. I de ifrågavarande länen kan, utöver det nuvarande antalet inspek- törer, förordnas en särskild chef utan eget geografiskt verksamhetsområde. Om förste skolinspektören skall kunna fullgöra chefsfunktionerna, får man förutsätta, att han blir tvungen att i betydande omfattning utsträcka sin verksamhet över hela mellaninstansområdet, eftersom en relativt god kännedom om förhållandena i dettas olika delar bör utgöra grunden för hans ställning. Väljes alternativ 1 splittras förste skolinspektörens arbete på två uppgifter. Om man nämligen utgår från att inspektionsområdena inom varje län i stort sett kräver lika mycket arbete, så skulle ju följden bli, att förste inspektörens >>eget>> inspektionsområde komme i åtnjutande av en mindre insats från inspektörens sida än det eller de andra områdena inom länet, som disponerade en hel inspektörskraft. För att förhindra bris- tande jämvikt i detta hänseende kan man antingen minska förste inspektö— rens område och därigenom åstadkomma en lämplig avvägning av inspek- tionsområdena inom varje län eller tillgripa alternativet med en fristående förste skolinspektör. Ingenting hindrar att man allt efter de varierande för- hållandena i olika län i vissa fall använder det ena och i vissa fall det andra alternativet. Av utredningens tidigare väckta förslag om ökning av antalet inspektörer följer dock, att anordningen med fristående förste skolinspek- törer icke från utredningens sida kan komma under övervägande i andra än de fall, där utredningen redan föreslagit att en ökning av antalet inspek— törer skall komma till stånd. Utredningen har med andra ord funnit, att en- bart de på förste skolinspektören — i denna hans egenskap — ankommande speciella uppgifterna icke i och för sig i något fall motiverar särskilda tjäns- ter enligt alternativet 2 ovan. Det finns således för utredningen endast anledning att diskutera båda al- ternativen i vad gäller Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Stockholms samt Västmanlands län. För övriga län kan enligt dess uppfattning endast alter- nativet 1 komma i fråga.

Västmanlands län

Utredningen har tidigare uttalat, att en organisation med inspektörer utan särskilda geografiskt bestämda verksamhetsområden bör prövas i ett län. Det hör lämpligen ske i Västmanlands län, eftersom detta redan utgör ett inspektionsområde och det utifrån utredningens uppfattning om utveck— lingens tendens på detta fält skulle vara irrationellt och inkonsekvent att på grund av tillkomsten av en inspektörstjänst nu dela upp länet i två om- råden. Den organisation, som upprättas i detta län, bör i stället i princip sammanfalla med den, som enligt utredningens bedömande så småningom kommer att bli den i allmänhet ändamålsenligaste. Härigenom vinnes snabbt ett erfarenhetsmässigt underlag, som bör utgöra grunden för senare ställningstaganden i frågan. Innehavaren av den nyinrättade tjänsten bör följaktligen med hänsyn till sin utbildning och erfarenhet ha förutsätt-

ningar att företrädesvis ägna sig åt sådana områden av skolväsendet, t. ex. yrkesutbildningen eller teoretisk högstadieundervisning, som icke behövt beaktas vid tillsättning av den existerande folkskolinspektörstjänsten.

När det gäller frågan om förste skolinspektör, blir Västmanlands län tillsvidare ett fall för sig, såtillvida som båda inspektörerna skall ha länet som gemensamt inspektionsområde. Vilken av de två inspektörerna som skall bli förste inspektör, bör betraktas som en ren lämplighetsfråga och lösas utan speciell hänsyn till formell meritering. I samband med att den nyinrättade inspektörstjänsten ledigkungöres, bör också förordnandet som förste skolinspektör förklaras ledigt och således kunna sökas av såväl inne- havaren av den nuvarande inspektörstjänsten som av aspiranter på den ny- inrättade befattningen.

Vid en övergång till mellaninstansområden med flera inspektörer utan särskilda inspektionsområden kommer frågan om arbetsfördelningen mellan inspektörerna i ett helt nytt läge. Enligt utredningens mening torde någon strikt, för alla mellaninstanser likartad arbetsfördelning mellan inspektö- rerna inte kunna genomföras eller behövas för dessa fall. Den torde i stål- let böra ske med hänsynstagande till inspektörernas utbildning och intresse- områden i vart fall för sig och kunna göras informellt utan medverkan av annan myndighet. Frågan aktualiseras först och främst för Västmanlands län. Utredningen har icke ansett det vara möjligt att a priori lämna annat än några allmänna synpunkter på arbetsfördelningen. Denna blir ju i be- tydande grad beroende på inspektörernas olika förutsättningar och kom- mer i Vissa viktiga avseenden att ge sig självt allt efter de skilda inrikt- ningar inspektörerna genom olika utbildning och erfarenheter kommer att ha. Det måste dock förutsättas, att de äger en till stora delar gemensam grund och att deras verksamhetsområdcn i väsentliga delar således sam- manfaller. Deras specialinriktning bör komma till synes och bli av bety- delse särskilt vid inspektioner. I övrigt måste de båda inspektörerna dela arbetsuppgifterna mellan sig men samarbeta och samråda. Denna uppdel— ning gör det möjligt, att var och en tränger på djupet inom olika arbets- områden, t. ex. i fråga om lärartillsättningar eller tillsättning av vissa lä- rargrupper (ett stort fält från småskollärare till ämnes-, övnings- och yr- keslärare), skolbyggnadsfrågor, planeringsfrågor, vissa former av utred— ningar, författningsfrågor, statistik och prognosverksamhet. Det torde med allmän giltighet kunna sägas, att det skulle innebära en rationalisering av skolinspektörernas arbete, om inom ett län företrädesvis en person i stället för två eller flera hade till uppgift att sätta sig in i den omfattande lag- stiftningen och den yppiga floran av bestämmelser och tillämpningsföre— skrifter rörande exempelvis lärarlöner, statsbidrag, meritvärderingar och övriga tillsättningsbestämmelser.

Den mera regelbundna pedagogiska inspektionen kan delas upp genom överenskommelser mellan inspektörerna inbördes.

En på detta sätt organiserad och så arbetande inspektion gör mellanin- stansen effektiv och ger den en saklig tyngd vid sammanträden med kom- munala skolledningar, lärare och föräldrar för överläggningar om skolorga- nisatoriska och pedagogiska problem.

Det bör enligt utredningens mening överlåtas åt mellaninstansen i Väst- manlands län att på erfarenhetsmässiga grunder utforma en arbetsfördel— ning efter de grundlinjer, som ovan antytts.

Övriga län i vilka inspektörstjänster nyinrättas

De tre övriga län, i vilka inspektörstjänster enligt utredningens förslag skall nyinrättas, företer en annan bild. Alla har det gemensamt, att de redan är indelade i två inspektionsområden och att de på en förhållandevis liten yta rymmer en stor befolkning. I Stockholms samt Göteborgs och Bohus län är den senare dessutom starkt koncentrerad till länens södra delar, vilket gör förutsättningarna för en tredelning av dessa län särskilt ogynnsamma. I tabell 26 redovisas hur en nyindelning skulle te sig. Enligt utredning- ens mening är de indelningar, som här gjorts, de enda möjliga, men de är icke ändamålsenliga.

Även om det varit möjligt att ernå ett i och för sig mera tillfredsställande resultat av en nyindelning, hade samma anledning som beträffande Västmanlands län funnits att ställa sig tveksam till en sådan, näm- ligen att den skulle inneburit ett steg i rakt motsatt riktning mot den utredningen anser att utvecklingen tenderar att gå — mot ett slopande av områdesindelningen överhuvudtaget. Efter överväganden av dessa olika om- ständigheter har utredningen funnit starka skäl tala för att den nuvarande indelningen i dessa län inte ändras. Å andra sidan är ett slutligt ställningstagande till spörsmålet huruvida förste skolinspektör här skall ha eget inspektionsområde eller ej avhängigt av svaret på frågan, om det är möjligt att, sedan det konstaterats att de >>rena» chefsfunktionerna enbart inte motiverar en ny tjänst, på ett fullt tillfredsställande sätt passa in en tredje inspektör i ett mellaninstansområde, inom vilket finns två särskilda inspektionsområden. Möjligheterna att i dessa fall åstad- komma en lämplig arbetsfördelning, d. v. s. närmast att avlasta de två inspektörer som finns, beror på vilket betraktelsesätt man anlägger på inspektionsområdena som arbetsenheter. Eftersom länet, även om det finns flera inspektörer, är länsskolnämndens arbetsområde, fyller områ— desgränserna från nämndens synpunkt en funktion endast i arbetsfördel- ningssyfte, och i den mån inspektionen differentieras blir deras betydelse även i detta hänseende allt mindre, då differentieringen i princip förutsät- ter verksamhet i viss grad inom hela länet från samtliga inspektörers sida. Utredningen, som tror på en utveckling i riktning mot differentierad in— spektion, har från denna utgångspunkt ägnat frågan om arbetsfördelningen

Tab. 26.

Län och inspek- tionsområden

Antal kom- muner

Därav stä- der

Folk- mängd 1/1 1954 Areal mil2 Antal skol- an-

lägga.

Antal läraravdeln.

Städer

Landsb.

Summa lärar- Summa lärar-

Antal högre skolor

avd. efter reduc. avd. utan reduc.

Hal och

(Kom.g)

Sr

Kfl

Kr

Pkr

Hf

Summa högre skolor

Stockholms län. Södra i. o. Mellersta i. 0. Norra i. o.

Malmöhus län. Norra i. o. Mellersta i. 0. Södra i. o. Göteborgs o.Bohus län Södra i. o. Mellersta i. 0.

Norra 1. o. S:a

15 17 23 55

12 17 15 44

NIDLON QN” & NCON [*

97.246 193.814 86.659

377.719 199.272 260.988 133.223 593.483 431.807 79.148 62.441 573.396

16 10 47 73 18 25 47 19 24 50 69 112 159

340 202 69 259 530 114 149 161 424

145 453 84 682 431 778 116

1.325 1.349 118 49 1.516

304 361 368

1.033

385 113 531

1.029

192 232 255 679

449 814 452

1.715

376,5 1 587,5 2( + 1 ) 410,0 — 1.374,0 3( + 1)

816 891 647

2.354 600,5 502,0 589,0

1.691,5

QMN 65

1.541 350 304 2.195

, 866,5 4 291,0 1 ( + 1 ) 279,5

1.437,0 5( + 1)

_mq- oo ”NLQ v—4 MHN ©

v—oq—uq—t of: Löv—1

]v—tr-c N

'—

nu:—s- :O v—l

cameo

26

i förevarande tre fall ingående uppmärksamhet och funnit, att en lösning efter i huvudsak samma linjer som nyss angivits för Västmanlands län, sam- tidigt kan medföra en fullt tillfredsställande avlastning av den arbetsbörda, som nu åvilar inspektörerna i dessa tre län. Utredningen återkommer här- till i kap. 13 Mellanins't'ansernas arbetsformer.

Enär en indelning i tre områden av såväl praktiska som principiella skäl ter sig olämplig, föreslår utredningen, att de tre nya inspektörstjänster, som bör inrättas i vardera Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, icke knytes till något särskilt geografiskt bestämt inspektionsområde inom länet samt att innehavarna av dessa tjänster tillika skall vara förste skolinspektörer i respektive län.

Utredningen betraktar denna variant av mellaninstansorganisationen närmast som en övergångsform, till dess klarhet vunnits i frågan om inspek— tionsområdena bör slopas eller ej, och anser, att goda erfarenheter också på denna väg kan vinnas för en bedömning av detta spörsmål. Skulle erfaren- heterna tala för att områden avskaffas, kan det ske lika lätt i dessa fall som i andra, eller snarare lättare. Visar anordningen med fristående förste skol- inspektör sig å andra sidan ändamålsenlig, kan den utan hinder bestå och möjligen även användas i ytterligare något av de största länen. Skulle slut- ligen, mot förmodan, särskilda inspektionsområden för varje inspektör visa sig vara att föredraga även i de fyra län som här behandlats, synes det icke- vara förenat med större svårigheter än för närvarande att få en indelning till stånd vid senare tidpunkt.

Länen i allmänhet

För att i möjligaste mån eliminera de inledningsvis angivna riskerna, att förste skolinspektören icke tillfredsställande skulle kunna fullgöra sina dubbla uppgifter i de fall han dels skall ha ett eget inspektionsområde, dels skall vara förste inspektör, har utredningen genom justeringar i den nu— varande områdesindelningen minskat de för chefsinspektörerna avsedda områdena och därigenom sökt få dessa inspektörers totala arbetsbörda så rätt avvägd som möjligt i förhållande till övriga inspektörers i samma mel- laninstansområden. Härvid har eftersträvats, att förste skolinspektörens om- råde skall ligga närmast omkring kansliorten, så att han får kortast möj- liga resor inom detta och därigenom mer tid att ägna sig åt mellaninstans- området i dess helhet. Det har vidare eftersträvats, att reduktionen i arbets- mängd genom områdesminskningen skall bli så lika som möjligt i de skilda fallen.

Efter att i frågan ha inhämtat yttranden från folkskolinspektörerna i de berörda länen föreslår utredningen, att av angivna skäl de ändringar i in- spektionsområdesindelningen vidtages, som framgår av bilagorna 6, 11 och 17.

Om de sålunda föreslagna 20 förste skolinspektörernas befogenheter och lön m. ni. vill utredningen här endast anföra följande.

Samordningsuppgifterna, behovet av enhetlighet i arbetet och behovet av en chef för mellaninstanskanslierna motiverar inrättandet av förste skol— inspektörstjänster. Något skäl att i egentlig mening underordna de övriga inspektörerna under innehavarna av dessa tjänster föreligger emellertid icke. I frågor, som enbart rör det egna inspektionsområdet och som ej skall behandlas som pleniärenden eller enligt rådande arbetsfördelning av annan inspektör, bör varje inspektör äga handla i stort sett lika självständigt som de nuvarande folkskolinspektörerna. För att inga kompetenskonflikter skall behöva uppstå, bör det av fastställd instruktion så klart som möjligt fram— gå, vilka frågor inspektör skall handlägga själv, vilka uppgifter förste skol- inspektören skall ha samt vilka ärenden som skall handläggas i plenum. (Se närmare härom 1 kap. Mellaninstansernas arbetsformer och instruk- tionsförslaget 10, 12 och 17 55.)

En fråga, som inte helt kan förbigås i detta sammanhang, gäller löne- sättningen för de olika inspektörerna. Med hänsyn till att lönerna för folk- skolinspektörerna reglerats så sent som 1952, har utredningen icke ansett sig ha anledning att mer generellt gå in på lönesättningen utan har vid sina kostnadsberäkningar utgått från nuvarande löner. Det ökade ansvar, som följer med ställningen som förste skolinspektör, bör emellertid medföra en i förhållande till övriga inspektörer något förmånligare löneställning.

Utredningen har övervägt, om anledning finns att också i andra fall dif- ferentiera lönesättningen för inspektörskåren i samband med den tänkta omorganisationen. I första hand har därvid diskuterats huruvida inspektör, som blir ensam inom ett mellaninstansområde, bör erhålla högre lön än övriga inspektörer i län, där chefsinspektör finns. Med hänsyn till att ut- redningens förslag om kanslipersonal i den nya mellaninstansorganisatio- nen innebär en väsentlig förbättring av dessa inspektörers arbetsförhållan— den, har utredningen funnit, att det icke finnes skäl att föreslå avvikelser från den för folkskolinspektionen gällande lönesättningen i andra fall än för förste skolinspektörerna. Enligt utredningens uppfattning är det ej er- forderligt att skapa särskilda tjänster i högre lönegrad för dessa inspek- törer. Utredningen vill i stället föreslå, att vid förordnande av skolinspek- tör som förste inspektör ett lönetillägg skall utgå i form av befattningsar— vode på sätt som avses i 37 % Saar. Enligt denna bestämmelse utgår löne- tillägg t. ex. till de professorer vid högskolorna, som bekläder rektorsäm— betena, och till undervisningsråd eller byråchef i skolöverstyrelsen, som till- lika är avdelningschef.

Av vad utredningen tidigare anfört om chefsinspektörsområde framgår, att förste inspektören i'regel också skall vara skolinspektör inom ett visst

med hänsyn till hans samlade verksamhet särskilt avpassat område. Även om vid uppkommen ledighet en av inspektörerna inom samma län förord- nas som förste inspektör fordras således att denne byter område. Omvänt måste ett frånträdande av uppdraget som förste inspektör i regel också in- nebära ett frånträdande av inspektionsområdet. Då, såvitt utredningen kan finna, anledning inte finns att f. n. frångå det nu för folkskolinspektörs- tjänsterna tillämpade systemet att låta fullmakten gälla ett bestämt inspek— tionsområde, synes förste inspektörsbefattningarna böra konstrueras så, att med innehavet av skolinspektörstjänster i vissa inspektionsområden skall följa uppdraget att fullgöra på förste skolinspektör i länet ankommande arbetsuppgifter. Samtidigt med utnämning till skolinspektör i sådant om- råde bör således utfärdas förordnande att inom länet vara förste skolinspek- tör. Förordnandet bör utfärdas av Kungl. Maj :t och gälla för 6 år. Eftersom förste skolinspektör i regel är bunden till visst område, måste förordnandet som sådan gälla så länge vederbörande är knuten till detta område. Från— trädande av förordnandet så länge inspektörstjänsten varar kan således en- dast ske i samband med byte av inspektörstjänst.

Det med förordnandet förbundna befattningsarvodet föreslås utgå med 1.500 kronor för år, vilket är samma belopp, som utgår till avdelningschef inom skolöverstyrelsen.

Inrättandet av förste skolinspektörstjänster skulle medföra en årlig kost— nad av 20X1.500=30.000 kronor.

Inspektörs ledamotskap i mellaninstanser inom län med flera inspektörer

Enligt den av utredningen föreslagna principkonstruktionen skall mel- laninstansen ha sju ledamöter, fyra lekmän och tre pedagoger, varav en skall vara skolinspektör. Vid länsalternativet möter då, beträffande län med flera inspektörer, som ett ytterligare organisatoriskt problem frågan om inspektörernas ledamotskap och ställning i mellaninstansen. Vid diskus- sionen härav har utredningen utgått från följande förutsättningar: 1) An- talet ledamöter skall vara sju, och den avvägning mellan lekmanna- och fackmannainflyta'nde, som utredningen med den föreslagna sammansätt- ningen velat uppnå, skall såvitt möjligt icke rubbas i de särskilda fallen. 2) Varje inspektör skall i regel föredraga ärenden, som rör skolväsendet inom hans område. 3) En förste skolinspektör skall finnas med uppgift att bl. a. ansvara för kontinuiteten och sammanhanget i nämndens verksamhet och med uppgift att föredraga ärenden, som rör dess allmänna verksamhet.

Från dessa utgångspunkter har man i fråga om inspektörs ledamotskap två möjligheter att välja på. Antingen skall en av inspektörerna vara per- manent ledamot eller skall samtliga inspektörer enligt vissa regler alter- nerande utöva ledamotskapet. Enligt den första möjligheten bör av natur-

liga skäl förste inspektören bli ledamot; enligt den andra kunde lämpligen inspektör, då han föredrog i nämnden, ha ledamots ställning. Emellertid är det inte enbart en fråga om ledamotskapet i och för sig utan också om hur inspektörerna skall utöva sin medverkan i nämnden utan att avväg- ningen mellan lekmanna- och fackmannainflytande rubbas.

Om man vidare utvecklar det senast angivna alternativet, måste man ifrån vad som förutsatts om förste inspektörens ställning sluta, att han skall närvara vid nämndens alla sammanträden och, om han skall kunna utöva sin funktion, ha rätt att i varje ärende, oavsett vem som föredrager, tillkännage sin uppfattning och få den antecknad till protokollet, om den skulle avvika från nämndmajoritetens. I detta avseende måste han således få en viss särställning i förhållande till övriga inspektörer, även om dessa vid föredragning av egna ärenden skulle inträda som ledamöter. Förste skolinspektör finge enligt detta alternativ också fungera som ledamot, när annan än inspektör, d. v. s. någon av de valda eller förordnade ledamö- terna eller särskilt tillkallad expert, föredrog i nämnden. Han skulle följ- aktligen få ställning av så att säga ledamot i första hand men med skyl- dighet att frånträda ledamotskapet, då någon annan av inspektörerna fö- redrog, dock med rätt att därvid få yttra sig och till protokollet låta an- teckna avvikande mening. När förste inspektören utövade sitt ledamotskap, skulle anledning icke finnas, att andra vid sammanträdet närvarande in— spektörer ägde annan befogenhet än att deltaga i nämndens överläggningar.

Enligt det här diskuterade arrangemanget skulle minsta möjliga skill- nad göras mellan de olika inspektörerna. Alla kunde sägas få ställning som ledamöter, men med rätt att endast under vissa förutsättningar utöva le- damotskapet. Emellertid synes denna anordning mindre tillfredsställande, främst med hänsyn till att förste skolinspektören växelvis skall frånträda och tillträda sitt ledamotskap. Utredningen föreslår därför i stället, att i län med flera inspektörer förste inspektören skall vara ledamot av läns— skolnämnden samt att beträffande övriga inspektörer skall gälla, att de, då de är föredragande, skall äga att till protokollet anteckna från beslutet avvikande mening och vid deltagande i nämndens sammanträden i övriga fall endast skall äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Kap. 12. Landstingsfria och övriga större städers

ställning till nya mellaninstanser

I samband med behandlingen av frågan om folkskolinspektionens omor- ganisation vid 1914 års riksdag ägnades de större städernas ställning till statens folkskolinspektörer särskild uppmärksamhet. Från folkskolöversty- relsens sida hade föreslagits, att städer med kommunal folkskolinspektör och minst 20.000 invånare skulle befrias från statlig inspektion. I propo- sitionen 1914:145 föreslogs att sådan befrielse, i avvaktan på att ytterligare erfarenhet vunnes, skulle kunna medges stad, som icke tillhörde landsting. Propositionen bifölls av riksdagen, varefter kungörelse angående inspek- tion av folkskoleväsendet i stad, som ej deltager i landsting, utfärdades (1914z260). Med stöd av denna kungörelse har Kungl. Maj:t för visst antal år i sänder befriat de sex landstingsfria städerna1 från statsinspektion utom i vad avser granskningen och vitsordandet av statsbidragsrekvisitioner. I samband med befrielsen har föreskrivits, bland annat, att det inseende över folkskoleväsendet, som i allmänhet tillkommer skolöverstyrelsen, i fråga om nämnda städer skall av överstyrelsen utövas omedelbart samt att där anställd kommunal folkskolinspektör skall vara skyldig att på kallelse in- finna sig till sammanträde med överstyrelsen för överläggning i undervis- ningsfrågor.

Anledningen till att skillnad ursprungligen gjordes mellan dessa städer och övriga skoldistrikt synes ha varit, att folkskoleväsendet, som i städerna huvudsakligen bekostades av kommunala medel vid bestämmelsens till- komst, i de sex största städerna med deras goda ekonomiska resurser an— sågs ligga på ett så högt plan och bli så väl tillgodosett, att någon övervak— ning av den pedagogiska ledningen från statens sida ej var motiverad.

Förutom den nu redovisade olikheten föreligger skillnader mellan de landstingsfria städerna och övriga skoldistrikt också beträffande handlägg- ningen av administrativa ärenden i några avseenden.

Frågan om de större städernas ställning till nya mellaninstanser bör med anledning av dessa förhållanden tagas upp till särskild behandling. Spörs- målet diskuterades ingående av 1945 års folkskolesakkunniga (SOU 1945: 28 kap. X).

1945 års folkskolesakkunniga De sakkunniga påpekade, att det i olika sammanhang framhållits, att anledning saknades att i avseende å folkskoleväsendets administration göra

1 Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle.

skillnad mellan de landstingsfria städerna och andra större städer. De för- utsättningar, som förelåge 1914 för bestämmelsen i kungörelsen nr 260 samma år, hade, främst genom att staten övertagit huvuddelen av kost- naderna för folkskoleväsendet, väsentligen förändrats. Någon nivåskillnad mellan skolväsendet i olika distrikt kunde ej längre åstadkommas genom att de förmögnare distrikten erbjöde sina anställda bättre ekonomiska vill- kor.

Dessa ändrade förhållanden motiverade, att frågan om en särställning för vissa skoldistrikt med hänsyn till den statliga administrationen och ledningen av folkskoleväsendet toges under omprövning.

De sakkunniga tog först ställning till frågan om den pedagogiska inspek- tionen och fann, att den nuvarande ordningen för de landstingsfria städerna borde bibehållas och att det kunde ifrågasättas, om den inte borde gälla även för andra större städer.

Enligt instruktionen för statens folkskolinspektörer borde dessa, i den mån de funne förhållandena medge det, inskränka sin inspektion i städer med kommunal inspektör.1 En gjord utredning visade, att vederbörande statsinspektörer besökt de större städerna — frånsett de landstingsfria —— genomsnittligen endast 4 gånger under läsåret 1946/47. Dessa fåtaliga bc— sök kunde icke betraktas som inspektionsbesök i egentlig mening.

De sakkunniga ansåg, att befrielsen från statlig inspektion borde omfatta alla städer med minst 40.000 invånare. Befrielse borde ej medges i varje särskilt fall för sig utan genom bestämmelser i instruktionen för statens folkskolinspektörer. Dessa borde dock under alla omständigheter äga att ta del av den pedagogiska verksamheten även i de ifrågavarande distrikten.

I fråga om den ekonomiska kontrollen över skolväsendet ansåg de sak- kunniga, att denna även i de största distrikten på något sätt måste ligga i statens hand. I avvaktan på särskilda reformförslag borde det nuvarande systemet för denna kontroll bibehållas.

Av en av folkskolesakkunniga gjord undersökning rörande administra- tiva ärenden, som skulle underställas statlig myndighet för yttrande eller beslut (bil. 12, s. 124 i betänkandet), framgick:

1) att Stockholm bland de landstingsfria städerna intog en särställning såtillvida, som skolöverstyrelsen var »mellaninstans» för denna stad i större utsträckning än för övriga städer.

2) att de landstingsfria städerna intog en särställning på det sättet, att vissa ärenden från dessa skoldistrikt _ i motsats till vad som gällde för

1 I 5 9 mom. 2 instruktionen för statens folkskolinspektörer stadgas: I fråga om an- nat skoldistrikt, där kommunal folkskolinspektör har att enligt vederbörligen fastställd instruktion övervaka och leda undervisningen i distriktets skolor, bör statens inspektör, i den mån han finner förhållandena sådant medgiva, inskränka sin egen inspektions— verksamhet.

de övriga — icke behövde underställas statlig myndighet för yttrande eller beslut.1

3) att de landstingsfria städerna dock var skyldiga att på samma sätt som andra distrikt underställa statlig myndighet ett flertal ärenden.

De sakkunniga övervägde, om särbestämmelserna skulle stå kvar, om skolöverstyrelsen borde bli mellaninstans för de större städerna samt om Stockholm, Göteborg och Malmö borde få egna mellaninstanser.

Dessa möjligheter avvisades av de sakkunniga, vilka menade, att mel- laninstansen beträffande städer med minst 40.000 invånare borde taga sam— ma befattning med de administrativa ärenden, vilka skall underställas stat- lig myndighet, som den enligt de sakkunnigas förslag skulle taga med mot- svarande ärenden från övriga distrikt. De sakkunniga föreslog emellertid, att skolstyrelserna i de större städerna i vissa avseenden skulle få vidare beslutanderätt än i övriga distrikt därigenom att de skulle slippa att för avgörande eller yttrande underställa statlig myndighet följande ärende- grupper: I) antagande av läroböcker, 2) fastställande av ordningsstadga, 3) upprättande av förslag till val av ordinarie lärare, 4) förordnande av extra ordinarie lärare, 5) beslut om återläsningsskyldighet i vissa fall, 6) löneklassplaceringar, 7) beslut om lärares uppdrag vid sidan av lärartjäns- ten, 8) vissa tjänstledigheter med B-avdrag för lärare, 9) inställande av un- dervisningen för att bereda lärare tillfälle att deltaga i kurser m. m., 10) lön till extra lärare, då undervisningen inställts, samt 11) lön åt lärare, som avstängts från tjänstgöring.

Enligt folkskolesakkunnigas mening borde särskilda regler också gälla i fråga om handläggningen i mellaninstanserna av ärenden rörande dessa distrikt på så sätt, att de skulle äga låta sina egna tjänstemän föredraga distriktets ärenden i mellaninstansen. Dessutom skulle Stockholm, Göteborg och Malmö äga utse en ledamot i respektive mellaninstans.

I sitt utlåtande den 26 november 1948 över folkskolesakkunnigas betän- kande tillstyrkte skolöverstyrelsen de föreslagna åtgärderna beträffande de större städerna utom i vad dessa avsåg Stockholms skoldistrikt, som enligt överstyrelsens uppfattning icke borde tillföras något av de av de sak- kunniga föreslagna mellaninstansområdena.

Sedermera har överstyrelsen, i avvaktan på de åtgärder som kunde för- anledas av folkskolesakkunnigas betänkande, utarbetat förslag angående inspektion av folkskoleväsendet i stad med minst 40.000 invånare samt in- hämtat yttranden över förslaget från de därav berörda skoldistrikten och folkskolinspektörerna. Nämnda förslag, som i huvudsak innebär, att de nuvarande bestämmelserna rörande de landstingsfria städerna skall gälla

1 I detta förhållande har inte skett någon ändring sedan de sakkunniga framlade sitt förslag. Ärendena är följande: Antagande av läroböcker (KK l937:794), upprättande av förslag till val av ord. lärare (Fst & 19:15), förordnande av e. o. lärare (Fst 5 24), lö— neklassplaceringar (Tilläggsbest. Arf 6 5 c).

även de ovannämnda städerna, har jämte inhämtade yttranden på översty- relsens förslag i november 1952 överlämnats till Skolstyrelseutredningen för övervägande.

Utredningen

Då Stockholms stads ställning bl. a. i fråga om regional ledning behand- las i en särskild avdelning (s. 467), faller detta skoldistrikt helt utanför reso- nemangen i detta avsnitt.

Vad först beträffar frågan om befrielse för vissa skoldistrikt från peda- gogisk inspektion, synes förslagen att öka antalet distrikt, som åtnjuter sådan befrielse, endast innebära, att bestämmelserna skulle anpassas till rådande verkliga förhållanden, eftersom städerna med 40.000 invånare och däröver, vilka alla har kommunal folkskolinspektör, i realiteten icke i van— lig mening inspekteras av statens inspektörer. Ett beslut i enlighet med folkskolesakkunnigas och överstyrelsens förslag i detta avseende skulle följaktligen icke nämnvärt minska de berörda inspektörernas arbetsbörda. Såvitt utredningen kunnat finna, föreligger intet annat skäl att undantaga vissa distrikt från statlig inspektion än just att inspektörens arbetsbörda därigenom skulle lättas. Någon fördel för de ifrågakommande större stä— derna torde en sådan befrielse knappast kunna innebära, då inspektion inte i och för sig torde medföra någon olägenhet.

Utredningen delar i princip uppfattningen, att alla skoldistrikt icke är i samma behov av statlig inspektion, men kan icke ansluta sig till me- ningen, att man schematiskt skall låta invånarantalet bli avgörande för om behov av sådan inspektion föreligger eller inte.

Man skulle kunna säga, att det för närvarande tillämpas två olika system i fråga om skoldistrikts befrielse från statlig inspektion. Beträffande de landstingsfria städerna gäller, att dessa uttryckligen, ehuru på vissa vill- kor, befriats från inspektion av statens inspektörer, medan det i fråga om städer med kommunal folkskolinspektör förhåller sig så, att statens in- spektör efter eget beprövande äger inskränka sin inspektionsverksamhet, vilket kan ske ända därhän, att distriktet i verkligheten är i samma läge som om det vore befriat från pedagogisk inspektion. I anslutning härtill kan man tänka sig möjligheterna att antingen undantaga vissa skoldistrikt från inspektion eller att befria inspektören från skyldighet att inspektera vissa distrikt. Med hänsyn dels till svårigheten att bestämma vilka gene- rella villkor, som skall uppfyllas för att befrielse från statlig inspektion skall medges, dels till att det får anses önskvärt, att såväl statens inspektör som ledamöterna i den regionala skolmyndigheten har samma möjlighet att taga del av arbetet inom alla skoldistrikt, även de största, och följa under- visningsväsendets utveckling där, har utredningen också övervägt en tredje möjlighet, nämligen att låta det bero på inspektörens eget beprövande, i

vilken utsträckning de olika distrikten inom hans område — oavsett deras storlek — skall bli föremål för inspektion från hans sida.

Sistnämnda anordning har utredningen funnit lämpligast. Enär en kom- muns behov av stödjande åtgärder och initiativ från skolinspektörens sida icke alltid står i förhållande till kommunens storlek, bör i princip alla kom- muner vara jämställda i förevarande hänseende. I avsnittet om den inspek- terande verksamhetens omfattning har utredningen uttalat, att inspektio- nens intensitet bör anpassas efter de lokala förhållandena, och i förslaget till instruktion för mellaninstansen har intagits en bestämmelse av denna innebörd (27 5 2 mom.).

Vad härefter angår de större städernas ställning till mellaninstansen i administrativt hänseende, vill utredningen först erinra om att den som en av sina ledande principer vid arbetet haft decentralisering av uppgifter till regionala och lokala skolmyndigheter. I kap. 4 har ett 20-tal ärende- grupper föreslagits decentraliserade till lokal skolstyrelse samtidigt som utredningen betonat, att denna överflyttning bör fortsätta i den utsträck- ning som erfarenheten visar vara ändamålsenlig —— en fortskridande de- centralisering. Bland de ärenden, som av utredningen föreslagits decentra- liserade till de lokala skolstyrelserna, återfinnes åtskilliga av de 11 ärende- grupper, som folkskolesakkunniga föreslog, att endast städer med 40.000 eller flera invånare skulle äga besluta om. Vid sina överväganden av olika decentraliseringsspörsmål har utredningen emellertid icke funnit anledning att tillägga skolstyrelserna i vissa kommuner några befogenheter, som ej skall tillkomma styrelserna i alla kommuner. Ej heller har utredningen funnit skäl föreslå, att skolöverstyrelsen i fråga om någon ärendegrupp skall träda i mellaninstansens ställe beträffande vissa kommuner. Sedan numera facklig skolledning finns i praktiskt taget alla kommuner, saknas enligt utredningens mening grund för en gradering av den lokala beslutan- derätten på skolans område efter kommunernas storlek.

I avsnittet om interkommunal samverkan har utredningen betonat, att intet skoldistrikt kan vara sig självt nog. I det samarbete, som blir behövligt för att enhetsskolan skall kunna genomföras, måste de stora städerna spela en betydande roll. I dem kommer resurser att finnas — yrkesskolor, gym- nasier, externat, skolpsykologer, barnpsykiatriska kliniker m. m. — som kommuner med mindre utbyggt skolväsen måste kunna lita till för att så att säga komplettera den egna skolan. Den samordnande verksamhet som mellaninstansen skall bedriva gagnas enligt utredningens mening bäst, om den stora och lilla kommunens förhållande till mellaninstansen är det- samma. I anslutning härtill vill utredningen uttala, att den av såväl nämnda praktiska anledning som av principiella skäl icke kan dela folkskolesak- kunnigas mening, att skolstyrelserna i de större städerna skulle äga rätt att låta någon av sina tjänstemän föredraga styrelsens egna ärenden i mel- laninstansen. I den mån denna finner sig behöva speciell information i en

fråga, vare sig det gäller ett större eller mindre distrikt, skall represen- tanter för distriktet kunna kallas till mellaninstansen för att lämna upp- lysningar, men föredragaransvaret bör förbli hos en till mellaninstansen knuten tjänsteman eller ledamot.

Av det föregående framgår, att alla kommuner enligt utredningens me- ning skall intaga samma ställning i förhållande till mellaninstansen. Ut- redningen föreslår, att så blir fallet och att således dels de av Kungl. Maj:t meddelade besluten om befrielse från statlig inspektion av de landstings- fria städernas folkskoleväsen, vilka meddelats tillsvidare för vissa år, skall upphöra att gälla, när den nya mellaninstansorganisationen träder i kraft, dels ock att bestämmelserna rörande administrationen av skolväsendet i dessa städer blir desamma som för övriga kommuner.

Kap. 13. Mellaninstansernas arbetsformer

Arbetsfördelningen inom mellaninstansen

I kap. 10 har redogjorts för de ärendegrupper utredningen anser böra handläggas av mellaninstansen och vilka uppgifter som i Övrigt bör anför- tros den. I avsnittet om mellaninstansen och skolinspektionen har betonats, att mellaninstansen skall betraktas som ett organ i vilket skolinspektionen ingår som en del. Det ligger emellertid i sakens natur, att mellaninstansen inte kan handlägga alla ärenden in pleno, utan att en arbetsfördelning måste komma till stånd mellan mellaninstansen som helhet och dess tjänstemän genom en uppdelning av beslutanderätten alltefter ärendenas beskaffen- het. Uppgifter för mellaninstansen in pleno förutsättes bli frågor av prin— cipiell betydelse, omdömesfrågor av så grannlaga beskaffenhet, att de inte bör handläggas av en ensam person, samt andra ärenden av större vikt. Flertalet ärenden, som nu handlägges av folkskolinspektörerna och vilka inte skall decentraliseras till lokalstyrelserna, ävensom vissa motsvarande ärenden rörande andra under mellaninstansen sorterande skolformer, anser utredningen det vara lämpligast att också i fortsättningen låta skolinspek— tören handlägga självständigt med biträde av sin kanslipersonal.

Med en arbetsfördelning inom mellaninstansen åsyftas närmast att olika bcslutsformer måste finnas. Utredningen anser, att det klart bör framgå av mellaninstansens instruktion på vilket sätt beslut i olika fall skall fat— tas och vill därför redovisa mera i detalj, hur beslutanderätten i fråga om förut angivna ärendegrupper bör uppdelas mellan mellaninstansen in pleno, inspektörer och kanslitjänstemän. Även i andra avseenden än i fråga om själva beslutanderättens utövning bör en instruktionsmässig arbetsfördel— ning ske. Utredningen har därför nedan gjort en uppdelning av arbetsupp— gifterna överhuvudtaget, vilken har sin motsvarighet i instruktionsutkastet. En dylik uppdelning torde visserligen behöva modifieras, sedan erfarenhet vunnits av de nya organens arbete. Som underlag för arbetets organisation och bedrivande i begynnelseskedet bör den emellertid fylla ett ändamål.

När det gäller mellaninstansens pleniärenden, synes det vara möjligt att ganska väl ange de grupper eller typer av ärenden, som odiskutabelt bör hänföras dit. Kompletterad med en regel om rätt för inspektör att under- ställa mellaninstansens övriga ledamöter vilken fråga som helst, som han finner att de bör pröva, torde uppgifterna för mellaninstansen in pleno vara tämligen fullständigt återgivna i nedanstående sammanställning.

Inspektörernas uppgifter däremot kan inte på samma sätt fångas upp i en sammanställning. En sådan skulle inte heller tjäna mycket till, då in-

spektören, även om han ej ensam fattar beslut, skall deltaga i mellanin— stansens arbete på alla områden av dess mångskiftande verksamhet. De speciella uppgifter, som utredningen anser skall åligga en förste skolin- spektör, torde dock böra fullständigt anges. I övrigt måste naturligtvis ge— nerellt gälla, att uppgifter, som åligger eller kan komma att åläggas mel- laninstansen, realiter skall åvila och fullgöras av inspektören, om de inte kan hänföras till i instruktionen uppräknade grupper eller typer av pleni- ärenden eller tillhör förste inspektörens särskilda uppgifter.

Att skolinspektören icke skall finnas kvar som självständig myndighet, har utredningen motiverat i avsnittet Mellaninstansen och skolinspektionen (s. 293).

Uppgifter för mellaninstansen in pleno

Utredningen föreslår, att ärenden, som rör nedan angivna frågor, skall handläggas av mellaninstansen som helhet. 1. Skolplaneringsfrågor av allmän och principiell natur. 2. Inrättandet av skolor, gemensamma för flera kommuner; skolför— hund. 3. Fastställelse av organisationsplaner, ordningsstadgor, instruktioner och reglementen eller av ändringar häri. 4. Frågor om hänvisning av och ersättning för elever, som hänvisas till skola i annan kommun än hemortskommunen; inackorderingskostnader. 5. Frågor rörande statsbidrag till skolbyggnader, tjänstebostäder och skolhem. 6. Frågor rörande skolskjutsorganisationen. 7. Pedagogiska frågor av allmän natur rörande flera skolformer eller kommuner; skolpsykolog- och konsulentverksamhet. 8. Allmänna frågor rörande försöksverksamheten. 9. Disciplinärenden. 10. Besvärsärenden. 11. övriga ärenden av rättslig natur. 12. Åtgärder rörande tillsättning av skolled-artjänst och ordinarie lärar-- tjänst samt föreståndarinnetjänst vid skolhem. ' 13. Förening av kyrkomusikertj änst med lärartjänst. 14. Fastställelse av undervisningsskyldighet för skolledare. 15. Frågor angående förflyttning av ordinarie lärare och tjänstebyte in- om länet. 16. Frågor om återbesättande och inrättande av ordinarie lärartjänster. 17. Frågor angående förening av lärartjänst med tjänsteuppdrag; lärares stati-oneringsort. 18. Dispensärenden. 19. Ärenden angående lärares befrielse från eller uppskov med militär- tjänstgöring.

Åtgärder till befrämjande av lärarnas fortbildning. Konferenser av större omfattning. Ärenden rörande donationer, terminsavgifter och läroverkens kas-

Framställningar om anslag till länsskolnämndens verksamhet. Disposition av medel, som ställts till länsskolnämndens förfogande. Ärenden angående tjänstetillsättningar och viktigare ärenden i öv- rigt, som rör länsskolnämndens personal och organisation. 26.. Tillkallande av experter. 27. Yttranden över betänkanden och andra remisser.

8. Andra ärenden av större Vikt eller av kontroversiell natur. 9. Ärenden, som av skolinspektör hänskjutes till avgörande i plenum.

Skolinspektörernas uppgifter

När inspektörernas uppgifter skall diskuteras, synes det vara viktigast att till en början klarlägga, vad som särskilt skall åligga förste skolinspek- tören i denna hans egenskap. Enligt utredningens uppfattning skall det åligga honom:

1. Att vara chef för länsskolnämndens kansli och i denna egenskap leda och fördela arbetet inom detta.

2. Att sörja för att likartade ärenden, som rör skilda inspektionsom- råden, blir enhetligt handlagda inom länsskolnämnden.

3. Att tillse, att skolplaneringen blir ändamålsenlig med hänsyn till hela länets behov och att erforderliga samordningsåtgärder vidtages i frå- gor, där kommuner inom skilda inspektionsområden beröres.

Där kommuner inom olika inspektionsområden eller län beröres av en organi- sations- eller planeringsfråga, kan det vara lämpligt, att förste inspektören hand- lägger och föredrager ärendet.

4. Att skaffa sig god kännedom om skolförhållandena inom länet.

5. Att vara föredragande och verkställa utredningar i ärenden, som be- rör nämndens allmänna verksamhet.

Hit hör bl. a.: a) allmänna planeringsuppgifter, b) frågor om konferenser av större omfattning, c) framställning om anslag för nämndens verksamhet, (1) dis— positionen av medel till nämndens förfogande, e) ärenden rörande nämndens personal och organisation, f) tillkallande av experter, g) yttranden över re- mitterade betänkanden o. dyl., h) utredningar rörande länets skolväsen.

6. Att ansvara för nämndens årsberättelse.

7. Att deltaga i handläggningen av alla vid nämndens sammanträden förekommande ärenden, även om han själv icke är föredragande.

8. Att upprätthålla för nämndens verksamhet erforderlig förbindelse med länsstyrelse, andra länsorgan och övriga myndigheter.

De uppräknade uppgifterna skall åligga samtliga förste skolinspektörer

och naturligtvis i tillämpliga delar även ankomma på inspektörerna i län, som sammanfaller med inspektionsområdet.

I län, där förste skolinspektör också har ett eget inspektionsområde att ansvara för, lägges hans speciella uppgifter till de allmänna inspek- törsuppgifterna. Beträffande de fyra län, där förste inspektören icke får ett geografiskt avgränsat verksamhetsområde, har utredningen tidiga- re framhållit, att ett särskilt arbetsfördelningsproblem uppstår. I Västman— lands län, där inspektörerna skall ha länet som gemensamt område, torde de allmänna inspektörsuppgifterna som helhet kunna uppdelas mellan de båda inspektörerna enligt de grunder som utredningen angivit på s. 336 ef- ter mellaninstansens eget bedömande.

Förste inspektörerna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bo— hus län skall enligt utredningens förslag icke ha egna inspektionsområden, medan de övriga inspektörerna i länet skall ha sådana. Enär den tredje inspektörstjänsten tillkommit bl. a. för att minska de befintliga inspektö- rernas arbetsbörda, måste till förste inspektörens särskilda åligganden en— ligt uppräkningen ovan i dessa fall läggas vissa sådana inspektörsuppgifter av allmän karaktär, som inte har direkt samband med den till området knutne inspektörens pedagogiska och organisatoriska verksamhet i övrigt.

De grunder som angivits för arbetets uppdelning mellan inspektörerna i Västmanlands län har giltighet också för de ifrågavarande fallen. Utred- ningen har emellertid ägnat särskild uppmärksamhet åt detta spörsmål och skall med exempel ange ärendegrupper, som lämpligen bör flyttas från >>områdesinspektörerna» och för hela länet läggas på förste inspektörerna i de tre största länen.

1. Frågor rörande yrkesutbildningens organisation. 2. Frågor rörande de traditionella högre skolorna. 3. Ärenden angående tillsättning av lärare och inrättande av lärartjänster. 4. Frågor om förening av kyrkomusiker- och lärartjänster. 5. Konsulent- och skolpsykologverksamheten. 6. Besvärs- och disciplinärenden. 7. Frågor rörande löneklassplaceringar, löne- och ar— vodesfrågor i övrigt samt pensionsfrågor.

Med de undantag, som framgår av vad ovan sagts, skall det principiellt åligga samtliga inspektörer att vid mellaninstanssammanträdena föredraga alla ärenden, som direkt rör skolväsendet inom det egna inspektionsom- rådet, ävensom att i dylika ärenden, som ej handlägges i plenum, fatta be- slut. Vidare skall den egentliga tillsynen över skolväsendet — inspektionen _— inom det varje inspektör anvisade inspektionsområdet utövas enligt samma föreskrifter och villkor för alla.

Den inspekterande verksamhetens omfattning

När det gäller den i egentlig mening pedagogiska inspektion, som för folkskolans del sker genom inspektörernas åhörande av undervisningen

och meddelande av erinringar, råd och anvisningar till den enskilde lära- ren[ och som beträffande de högre skolorna på samma sätt utövas av rek- torerna, måste särskild ställning tagas till frågan om vilka skolformer mel- laninstansens verksamhet i detta hänseende skall omfatta. Utredningen har tidigare framhållit, att det inte är sannolikt, att inspektörskåren någonsin kommer att bestå av personer, som förutom goda insikter i skolorganisato— riska frågeställningar också har praktisk erfarenhet av undervisning från lågstadiet upp till gymnasiet. Utredningen har också framhållit, att inspek— tionen icke omedelbart kan differentieras med hänsyn till stadier och skol- former. l konsekvens härmed bör Skolinspektörerna, vars majoritet under den närmaste tiden i främsta rummet kommer att vara experter på folk- skoleväsendet, åtminstone tillsvidare icke få ställning som pedagogiska le- dare i trängre mening för de nuvarande högre kommunala skolorna, läro- verken och yrkesskolornas yrkesundervisning. Den egentliga pedagogiska inspektionen bör här ligga hos de centrala skolmyndigheterna. Beträffande mellaninstansernas pedagogiska inspektion är utredningens ståndpunkt således, att den tillsvidare bör omfatta folkskolan inklusive högstadiet i skolor, där försök med 9-årig enhetsskola bedrives, samt linjer av olika slag, som inbyggts i folkskolan, ävensom den allmänbildande un- dervisningen i yrkesskolorna men inga andra skolformer. I anslutning till vad nu sagts om högstadierna och de inbyggda linjerna vill utredningen dels uttala, att den pedagogiska inspektionens intensitet i allmänhet och i synnerhet beträffande dessa stadier och linjer bör anpassas med hänsyn till kompetensen hos vederbörande lokala skolledare, dels ännu en gång understryka vikten av att de krav, skolans utveckling kan komma att ställa på inspektionen, observeras och beaktas. I den mån inspektörer med skol- ledarkompetens för högstadie- och gymnasieundervisning eller yrkesutbild- ningsanstalt tillsättes, skall givetvis mellaninstansens pedagogiska inspek— tion kunna utsträckas att omfatta också dessa områden av skolväsendet. Skolinspektionen rymmer emellertid mer än åhörande av undervisning och rådgivning åt lärare. »Inspektionen avser», enligt den för skolöversty- relsen gällande instruktionen, >>att giva överstyrelsen kännedom om de un- der dess inseende stående skolors och övriga anstalters tillstånd och behov. Inspektionsförrättaren skall tillse, att gällande författningar i avseende på arbetets allmänna anordning efterlevas. Han bör även genom råd och upp- lysningar stödja och främja verksamheten» (37 5). I sak gäller detsamma om folkskolinspektionen. Utredningen finner, att det skulle ligga i hela skolväsendets intresse, om den inspektion i denna vidare bemärkelse, som ofrånkomligen skall utövas av mellaninstansen för de obligatoriska skolor- nas del, utsträcktes att omfatta alla under mel'lainstanserna sorterande skolformer. Det skulle innebära, att skolinspektör eller ledamot av mellan-

1 Nuvarande instruktionen för folkskolinspektörerna & 11.

instansen vid besök i skola, som lyder under den regionala myndigheten, skulle äga tillträde till skolanläggningen i dess helhet och till alla de band— lingar, som rör densamma, samt ha rätt att av skolstyrelse, skolledare och andra befattningshavare få de upplysningar, som kan främja besökets syfte. Vidare skulle mellaninstansen äga att med anledning av gjorda iakttagelser göra muntliga eller skriftliga påpekanden till skolans styrelse eller ledare eller fästa vederbörande överstyrelses uppmärksamhet på förhållanden, som bör komma till dess kännedom. Att den pedagogiskt-organisatoriska inspek- tionsverksamheten i den omfattning som här sagts blir ett åliggande för mellaninstansen, är i själva verket ett villkor för att den skall kunna full- göra sina uppgifter som planerande och samordnande organ för hela skol- väsendet inom sin region. I förslaget till instruktion för länsskolnämnderna har utredningen låtit denna uppfattning komma till uttryck. Helt naturligt blir det i huvudsak en uppgift för inspektörerna att utöva den direkta till— synen över skolväsendet. I den nuvarande instruktionen för folkskolinspek- törerna har inspektionsuppgifterna angivits mycket detaljerat. Utformning- en torde vara starkt föråldrad och i stora delar inte ge praktisk ledning för verksamheten. I enlighet med sin uppfattning att denna bör inriktas mera på de stora linjerna i utvecklingen, har utredningen i sitt nämnda förslag, som i sig innesluter instruktionsbestämmelser också för skolinspektörerna, angivit de inspekterande uppgifterna väsentligt mycket mera kortfattat än som nu är fallet.

Uppgifter för mellaninstansens sekreterare

För utredningen, som bland annat utifrån den kännedom den kunnat förskaffa sig om folkskolinspektionens arbetsförhållanden, försökt tränga in i och bedöma mellaninstansens arbetsuppgifter, står det klart, att det kommer att ligga så mycket arbete av primärt administrativ och kameral natur på de nya myndigheterna, att det vore att missbruka högt kvalifice- rad arbetskraft om inspektören —— liksom nu folkskolinspektörerna — själv skulle behöva ägna sig åt alla göromål, stora och små, pedagogiska och ad- ministrativa och t. o. m. rent kontorstekniska. Om en ytterligare decentra- lisering från centrala skolmyndigheter till mellaninstanserna skall kunna komma i fråga i en ny rnellaninstansorganisation, är det otänkbart att bi- behålla denna ordning. Den måste ersättas med en rationell kansliorgani- sation, inom vilken en fördelning av arbetsuppgifterna kan ske mellan in- spektören och biträdande personal.

Följande inom mellaninstanserna förekommande arbetsuppgifter är avden art, att de bör läggas på en kvalificerad administrativ tjänsteman, nämligen uppgifterna att:

1. Fungera som mellaninstansens sekreterare och i denna egenskap för- bereda sammanträden genom att upprätta föredragningslistor m. m., föra protokoll och biträda vid verkställandet av fattade beslut.

2. Handha mellaninstansens arkiv och tillse, att författningar, stadgor o. dyl. är aktuella.

3. Föra diarier, inspektionsjournal, lärarkortregister, merithandlingsre- gister samt handha personalstatistiken.

4. Preliminärt granska och förberedande handlägga alla inkommande ärenden.

5. Självständigt handlägga vissa ärenden av administrativ art, förfråg- ningar, cirkulär o. dyl. samt verkställa utredningar och sammanställa upp- gifter för skolöverstyrelsens, kommittéers m. fl. räkning.

6. Sätta upp ärenden, som fordrar inspektörens underskrift men i vilka beslutet är rutinbetonat eller beroende av en fast praxis eller klara bestäm- melser samt enligt förste inspektörens bestämmande besluta i sådana ären- den.

7. Föredraga och efter inspektörens beslut uppsätta administrativa ären- den av mera komplicerad natur.

8. Granska rapporter, redogörelser o. dyl., som skall insändas till läns- skolnämnden. Bland kanslimässiga ärenden, som är särskilt arbetskrävande för inspek— tören och beträffande vilka en förberedande granskning, komplettering och beredning av en kanslitjänsteman skulle vara av stort värde för att öka inspektörens möjligheter att göra mera konstruktiva insatser, kan nämnas pensionsansökningar, statsbidragsrekvisitioner, ansökningar till lärartjäns- ter, ärenden rörande undervisningsstatistik, skolskjuts- och inackorderings- ärenden, ärenden om statsbidrag till skolbyggnader samt organisationen av övningslärartjänster. Vissa andra mellaninstansärenden är av så utpräglat administrativ na- tur att de praktiskt taget helt bör kunna handläggas av en kanslitjänste- man. Dit hör löneklassplaceringarna, uppflyttningen i reglerad befordrings— gång, löneavdrag, flyttningsersättningar och reseersättningar. Hit kan ock- så hänföras granskningen av förordnanden och tjänstledigheter och lik- nande. Lämplig kompetens, löneställning m. m. för den tjänsteman, som här är i fråga, diskuteras i kap. 14.

Experter

Med hänsyn till mellaninstansens differentierade verksamhet kan förut- ses, att det emellanåt måste uppkomma frågor, som antingen bör lösas un- der medverkan av sakkunskap, varöver mellaninstansen inte själv förfo- gar, eller som av en eller flera ledamöter kan kräva en större arbetsinsats än som normalt kan fordras av dem i deras egenskap av ledamöter. I syn- nerhet beträffande yrkesutbildningens lämpliga utbyggnad och organisa— tion torde dylika frågor komma att uppstå.

Utredningen har föreslagit, att överstyrelsen för yrkesutbildning skall tillsätta en ledamot i mellaninstansen. I detta avseende sammanfaller ut— redningens uppfattning med 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas (SOU 1954:11 s. 231). De sakkunniga har emellertid också föreslagit, att en sär— skild deltidsanställd föredragande i yrkesutbildningsfrågor skall anställas och tjänstgöra i mellaninstansen, vilket förslag Skolstyrelseutredningen för sin del inte anser böra realiseras nu, då de frågor rörande yrkesutbildning- en, som mellaninstansen enligt utredningens och de sakkunnigas samstäm— miga mening skall handlägga, tillsvidare bör begränsas till planeringsarbete och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningen har den uppfattning— en, att detta arbete under ett första förberedande skede kan handhavas av skolinspektörerna i nära samarbete med lokala skolstyrelser och expert- organen på arbetsmarknads- och yrkesutbildningsfrågor, på vilka senare det närmast torde böra ankomma att svara för att arbetsmarknadens och näringslivets synpunkter och behov i dessa avseenden kommer till klart uttryck och blir tillgodosedda. Även om utredningen således inte kan till— styrka att en deltidsanställd tjänsteman för yrkesutbildningsfrågor anstäl- les hos mellaninstansen, vill utredningen å andra sidan framhålla, att det är uppenbart, att speciell yrkesutbildningsexpertis skall ställas till mel- laninstansernas förfogande i den utsträckning sådan kan behövas. Till en början bör detta emellertid ske genom att medel ställes till disposition för anlitande av tillfälliga experter för utredning och föredragning av speci— ella frågor.

Såsom experter för yrkesutbildningsfrågor och för frågor rörande det högre skolväsendet synes det ligga närmast till hands att i främsta rummet anlita de av respektive överstyrelse utsedda ledamöterna i mellaninstan- sen, i den mån det fordras utredningar o. dyl., vilka icke skäligen kan an- ses böra fullgöras på grund av ledamotskapet.

För att särskild ersättning skall utgå till expert, vare sig det är fråga om ledamot eller ej, förordar utredningen, att medgivande att tillkalla denne skall ha lämnats av skolöverstyrelsen efter prövning av behovet och av den föreslagne expertens lämplighet. Gäller det expert för yrkesutbildningen skall skolöverstyrelsen pröva frågan i samråd med överstyrelsen för yrkes- utbildning.

Då skäl finns att räkna med ett tämligen jämnt behov av särskilda sak- kunniga, föreslår utredningen, att ett belopp, beräknat efter 3.000 kronor per år och mellaninstans, ställes till skolöverstyrelsens förfogande att efter prövning och medgivande som ovan sagts disponeras för bestridande av re- sekostnader, arvoden och andra ersättningar åt mellaninstansernas exper- .ter.

För ändamålet skulle åtgå 24X3.000=72.000 kronor årligen.

Sammanträden Antal sammanträden och sammanträdesort m.m.

1945 års folkskolesakkunniga ansåg, att antalet sammanträden i den av dem föreslagna mellaninstansen borde kunna begränsas till sex per år, varav ett borde hållas omedelbart efter och ett omedelbart före läsårets början. Något fixerat antal föreslogs dock icke.

Att på förhand bestämma antalet sammanträden synes inte heller ut- redningen lämpligt. Möjligen kunde övervägas att fixera ett minimiantal och eventuellt också ett maximiantal, det förra för att säkra, att mellanin- stansens ledamöter finge en kontinuerlig information om skolförhållandena i länet och om den allmänna utvecklingen på skolans område, det senare för att begränsa kostnaderna. Utredningen finner dock inte tillräckliga skäl föreligga att förorda någon som helst reglering av sammanträdenas antal.

Uppskattningsvis torde c:a tolv sammanträden årligen komma att bli nödvändiga. Längre intervaller mellan sammanträdena än en månad synes, med undantag för sommarperioden, icke böra förekomma. Vilket antalet blir, torde i varje enskilt fall få bero av ordförandens och inspektörernas bedömning med hänsyn till å ena sidan kravet på snabb handläggning av föreliggande ärenden och å andra sidan en rimlig arbetsbörda för ledamö- terna, av vilka, som tidigare framhållits, andra insatser än enbart delta- gande i sammanträdena bör krävas.

Utöver kallelse till sammanträde bör föredragningslista utsändas, uppta- gande vid sammanträdet förekommande ärenden med ett kortfattat angi- vande av deras innehåll.

Vid sammanträde bör föras protokoll, av vilket skall framgå, vilka som närvarit vid sammanträdet, vilka ärenden som handlagts, beslutens inne- börd eller, om dessa framgår av registratur, hänvisning till detta. Till pro- tokollet skall ledamot, ersättare för ledamot eller annan föredragande låta anteckna från beslut avvikande mening.

Om ordföranden skulle bedöma det som fördelaktigt för mellaninstansens arbete, att sammanträde i visst fall förlägges till annan ort än kansliorten, hör han efter samråd med inspektören(-erna) äga bestämma härom.

Beräknade kostnader för 12 mellaninstanssammanträden per år enligt på s. 305 föreslagna ersättningar.

1) Antalet ordförande=24. Årsarvode i genomsnitt 1.350 kr. Sammanträdesarvode 20 kr. 24X1.350+24X12X20=32.400+5.760=38.160 kr.

2) Antalet ledamöter=24X5=120. Årsarvode 400 kr. Sammanträdesarvode 20 kr. 120X400+120X12X20=48.000+28.800=76.800 kr.

3) Suppleanter. Beräkningsgrund: en suppleant deltager i genomsnitt vid

varje sammanträde i varje mellaninstans. Merkostnad för en suppleants del- tagande i ett sammanträde=45-20=25 kr. 12X24=288 suppleantdeltaganden per år. Kostnaden=288x25=7200 kr.

4) Resekostnad beräknad efter en genomsnittskostnad av 40 kr. per resa och ledamot =6X24X12X40=69.120 kr.

5) Traktamentskostnad enligt II B. Ett dagtraktamente för varje leda- mot och sammanträde jämte ett nattraktamente för hälften av ledamöter- na=6X24X12X24,50=42.336 kr. Summa: 233.616 kronor.

Beslutmässighet

Utredningen föreslår, att pleniärenden skall kunna avgöras av ordföran- den jämte fyra andra ledamöter eller suppleanter för dessa. Dock bör dis- ciplinärenden, besvärsärenden och andra ärenden av utpräglat rättslig ka- raktär icke äga avgöras, om ej den juridiskt skolade ledamoten eller supp- leanten för honom, som skall ha samma kompetens, är närvarande. Om ordinarie ordförande är förhindrad att deltaga i sammanträde, bör ärende, som är av större vikt eller av principiellt intresse och utan olägenhet kan uppskjutas till ett kommande sammanträde, inte avgöras.

Pleniärende, som är av så brådskande natur, att ledamöterna ej hinner kallas till sammanträde, innan ärendet bör avgöras, föreslår utredningen att ordföranden och förste inspektören, om sådan finnes, jämte föredrag- anden skall äga handlägga.

Då enligt utredningens uppfattning även brådskande pleniärenden icke bör avgöras av mindre än tre personer, föreslår utredningen, att två leda- möter jämte förste inspektören skall deltaga i handläggningen, om den se- nare är föredragande. Motsvarande skall gälla i län, där endast en inspek- tör finns. Ärende, som avgjorts på detta sätt, skall anmälas vid närmast följande sammanträde. Varje pleniärende skall antecknas i protokollet, så som tidigare sagts.

Utredningen vill betona, att nämndens beslutanderätt endast i fall där det är verkligt nödvändigt hör utövas av två eller tre ledamöter på det sätt som här sagts. I förslaget till instruktion för nämnden har stadgats, att denna beslutanderätt skall användas, därest det är fråga om ärende, som uppenbarligen bör avgöras före nämndens följande sammanträde. Givetvis kan det endast i undantagsfall bli fråga om att nämnden sammankallas särskilt för att pröva ett eller ett par förekommande ärenden. Fall torde vidare kunna inträffa, då åtgärder måste vidtagas så snabbt, att inte ens sammanträde med två eller tre ledamöter hinner ske. Befogenheter att i dylika fall handla torde böra ges inspektören. Instruktionsförslaget inne- håller också en bestämmelse härom.

Betydelsen av att mellaninstansens alla ledamöter äger god kännedom om länets skolförhållanden har ofta betonats i det föregående. Genom de föreslagna mellaninstansområdenas i många fall mycket stora omfattning torde visserligen förutsättningarna för att vinna en ingående kännedom om skolväsendet i områdets alla kommuner inte vara för handen för andra le- damöter än inspektörerna, men härav får inte följa, att ledamöterna ej alls genom besök i orterna skall sätta sig in i förhållandena och bedöma dem på grundval av egna erfarenheter. Så långt möjligheterna medger måste de göra detta. Utredningen menar härmed icke, att mellaninstansens alla le- damöter mer än undantagsvis skall besöka de enskilda skolorna eller kom- munerna i grupp, men man måste av ledamöterna fordra, att de väl lär känna skolförhållandena åtminstone i sin egen del av länet och vid inspek- tionsbesök där emellanåt medföljer inspektören, samt att de deltager i skol- styrelsesammanträden, föräldramöten och konferenser av olika slag, när det befinnes önskvärt. Utredningen vill i detta sammanhang ånyo erinra om särskilda utskottets uttalande 1950: >>Man bör ha rätt att av mellanin- stanserna vänta något mer än en rutinmässig handläggning av löpande ärenden». För att mellaninstansens valda eller förordnade ledamöter skall kunna fullgöra sitt uppdrag på det sätt utredningen anser att det bör full- göras, räcker det således icke med resekostnadsanslag, beräknat på grund- val av antalet mellaninstanssammanträden. Om man utöver resorna till plenisammanträden anser det skäligt, att varje vald eller särskilt förordnad ledamot får möjlighet att årligen göra sex resor till en genomsnittskostnad av 50 kronor, skulle det ovan beräknade beloppet för dessa ledamöters re- sekostnader behöva ökas med 43.200 kronor. Utredningen finner således, att ett anslag å 150.000 kronor bör ställas till förfogande, varav 43.000 kro- nor för resor för annat ändamål än deltagande i mellaninstanssamman- träden. Det senare beloppet hör av skolöverstyrelsen fördelas på samma sätt som nu sker i fråga om reseersättningarna till folkskolinspektörerna.

Anslaget till skolinspektörernas resor torde böra höjas över det nu till folkskolinspektionen utgående anslaget för detta ändamål (298.000 kronor budgetåret 1955/ 56) , dels med tanke på de ökade möjligheterna 'att resa, som bör stå till buds sedan omorganisationen trätt i kraft, dels med hänsyn till att förste inspektörs resor bör omfatta hela länet, dels ock slutligen på grund av ökningen av antalet inspektörer. Utredningen föreslår en omedelbar höj- ning av nu utgående anslag med 101.000 kronor, varav 20.000 kronor, i hu- vudsak enligt nu tillämpade grunder, beräknats för de 4 tillkommande in- spektörerna och 81.000 kronor, motsvarande 1.500 kronor per inspektör, upptagits för att möjliggöra resor i ökad omfattning. I den mån ökade rese- kostnader skulle visa sig följa av koncentrationen av inspektörerna till re- sidensstäderna, bör en kompensation ske genom en ytterligare, häremot svarande ökning av de föreslagna anslagen.

I den nu för folkskolinspektionen gällande ordningen att skolöverstyrel- sen skall bestämma till vilket belopp utgifterna för reseersättningar högst må uppgå för varje inspektionsområde, föreslår utredningen icke någon ändring. I samma ordning bör beloppen till förste inspektörernas resor inom andra än det egna inspektionsområdet bestämmas.

Arbetstider m. m.

Beträffande arbetstiderna, öppethållande och dylikt bör för mellaninstan- sens del gälla, vad som i motsvarande avseende är föreskrivet för andra statsmyndigheter av jämförbart slag. Instruktionsförslaget upptager i 38 & sådana bestämmelser. Med hänsyn till formerna för inspektörernas ar- bete har utredningen dock icke ansett det lämpligt att föreskriva, att in- spektör skall vara skyldig att h-a bestämd mottagningstid. Det torde vara tillfyllest med en bestämmelse om att han efter överenskommelse skall vara skyldig att under arbetstid mottaga allmänheten. Någon särskild expedi— tionstid för kansliet torde ej heller behövas för en myndighet av detta slag.

Kap. 14. Mellaninstansernas kanslier

Utredningen har i det föregående gång på gång betonat, att mellaninstan- serna måste ha kanslier, d. v. s. administrativ personal och acceptabla ar- betslokaler, till sitt förfogande, om inte den nya organisationen enbart skall bli en konstruktion på papperet. Detta kan synas vara ett alldeles själv- klart påpekande. Mot bakgrunden av vad som hittills beståtts folkskolevä— sendet i detta viktiga hänseende är det emellertid inte så. När utredningen därför övergår till diskussion av kanslierna, måste det inledningsvis med allt eftertryck framhållas, att det med hänsyn till den önskade utvecklingen av skolväsendet i landet är av största vikt, att den grundläggande frågan om kanslierna löses på ett sätt, som ger skolinspektionen tillfredsställande arbetsmöjligheter. Om nämligen mellaninstansen med framgång skall kun- na verka som ett instrument för det pedagogiska framstegsarbetet fordras en sådan kansliorganisation, att den arbetsfördelning, varom förut talats, verkligen kan komma till stånd och ge inspektören betydligt större möjlig- heter än han nu har att ägna sig åt de uppgifter, som angetts som mellan- instansens väsentligaste.

Vill man ha en utgångspunkt i nuvarande förhållanden för ett ställnings- tagande till detta spörsmål, får man, som i många andra fall, söka den i folkskolinspektionen. På s. 184 hari korthet red-ogjorts för dennas personal- och lokalförhållanden och på s. 202 för dess arbetsmängd. Arbetsuppgifterna har redovisats på s. 186. Här skall endast upprepas, att några fast organise- rade kanslier för folkskolinspektionen inte finns, utan att folkskolinspek- törerna a) måste avpassa sin biträdeshjälp efter knappt tilltagna medel och icke efter det verkliga behov av arbetskraft, som föreligger, b) själva skall tillhandahålla expeditionslokaler och möbler och att ersättning här- för principiellt utgår endast för ett rum.

Personal- och lokalfrågorna skall här behandlas var för sig. Då folkskolinspektionen så ingående beröres av utredningens förslag i mellaninstansfrågan och spörsmålet om kansliorganisationen för dennas del varit aktuell i ett par decennier och nu föreslås löst i samband med upprättandet av nya mellaninstanser, torde en tillbakablick på förslagen till reglering av kansliförhållandena för inspektörernas del och en redogö- relse för utvecklingen böra lämnas som bakgrund till utredningens ställ- ningstaganden och förslag.

Tidigare förslag till lösning av folkskolinspektörernas biträdesfråga

När folkskolinspektionen nyordnades 1914, låg huvudvikten markerat på de kontrollerande och konsulterande uppgifterna. I den mån hjälp överhu- vudtaget ifrågasattes vara behövlig, fanns möjligheter att bekosta den av expensmedlen, som uppgick till 300 kr. per år och inspektör. I skrivelse den 9 oktober 1918 framhöll således folkskolöverstyrelsen i motivering för höjning av expensanslaget, att det vore av vikt att biträde kunde anlitas för gransknings- och skrivarbete. Första gången en formlig framställning om biträdeshjälp synes ha gjorts var 1934, då styrelsen för folkskolinspektörs- förbundet med hänvisning till de många nya arbetskrävande och tidsödande uppgifter, som åren omkring 1930 pålagts inspektörerna, anhöll, att Kungl. Maj:t skulle vidtaga åtgärder för att bereda inspektörerna hjälp. Det var endast fråga om skrivbiträdeshjälp, och skolöverstyrelsen uppskattade det genomsnittliga minimibehovet av hjälp till 300 timmar per år. Departe- mentschefen ansåg sig emellertid i 1935 års statsverksproposition inte kun— na biträda förslaget och några medel beviljades inte.

Inspektörsförbundet återkom redan 1935 och påpekade, att hjälpen inte endast avsåg renskrivningsarhete utan även andra uppgifter såsom förande av diarier, ordnande av arkiv, kuvertering, adressering, förteckningar och sammandrag av infordrade uppgifter 0. s. v. Frågan togs upp i 1936 års statsverksproposition och departementschefen var nu övertygad om att in— spektörernas arbetstid i stor utsträckning upptogs av enkla rutingöromål och att fara hotade, att inspektörerna skulle bli vid skrivbordsarbetet bund- na administrativa tjänstemän, om kravet på ökade expensmedel alltjämt avvisades. Regeringsförslaget innebar en ökning av expensanslaget från 500 kr. per inspektör, vilket belopp utgått oförändrat sedan 1924, till 700 kr. Riksdagen fann emellertid icke förslaget tillfredsställande och uttalade i skrivelsen 1936z8.

Det torde vara erforderligt, att man undersöker, om icke andra utvägar kunna komma i fråga för att nå det av riksdagen uppställda målet, nämligen ett frigö- rande av folkskolinspektörerna för deras egentliga, viktiga verksamhet. En tänk- bar utväg, som i detta hänseende icke synes böra lämnas utan beaktande, finner riksdagen vara en liknande den, som redan kommit till användning vid lärover- ken genom anordningen med biträden å rektorsexpeditionerna.

I avvaktan på utredning och proposition till 1937 års riksdag bifölls det föreliggande regeringsförslaget.

I den av skolöverstyrelsen gjorda utredningen, som låg till grund för för- slaget i propositionen 1937z271, hade nu behovet av biträdeshjälp uppräk— nats till 360 timmar per år. Överstyrelsen erinrade om de två senaste årens riksdagsbeslut rörande skolväsendet och den ökning av de administrativa

göromålen för inspektörerna som på grund därav uppstått — särskilt nämn- des skyldigheten att medverka vid upprättandet av förslag till ordinarie folk- och småskollärartjänster _— och det framhölls som angeläget, att in- spektörerna fick möjligheter att som biträden anlita personer, som kunde anförtros mera kvalificerade uppgifter såsom att lämna upplysningar och besvara förfrågningar, förberedelsevis granska för att vid behov kunna komplettera inkomna handlingar, siffergranska statsbidragsrekvisitioner m. m.

Statsmakterna beslöt att anslå 23.400 kr. till biträdeshjälp, motsvarande högst 450 kr. per inspektör. Samtidigt sänktes expensanslaget med 200 kro— nor till 1924 års nivå eller till 500 kronor per inspektör.

Redan 1938 yrkade överstyrelsen på ökning av anslaget till biträdeshjälp och föreslog en utredning av expeditionsorganisationen. Anslaget höjdes vid riksdagen 1939 från högst 450 till högst 650 kronor för varje inspektör, medan expensanslaget alltjämt förblev 500 kronor. Emellertid var riksdagen ej heller denna gång helt nöjd. Den uttalade bl. a. att det läge i det all- männas intresse, att inspektörerna ej hindrades för mycket av expeditions- göromål, utan kunde ägna huvuddelen av sin tid åt den omedelbara tillsy- nen av folkskoleväsendet. Inspektörernas arbetsbörda hade utan tvivel be- tydligt stegrats under senare år och att underlätta den, särskilt i vad av- såg det expeditionella arbetet, måste anses i hög grad befogat. Utredning och förslag i ämnet borde snarast underställas riksdagen.1

I underdånig skrivelse den 6 december 1940 anhöll inspektörsförbundet på nytt om utredning av folkskolinspektionens arbetsförhållanden och un- derströk, att ett trängande behov av arbetshjälp förelåg till följd av det pågående rationaliseringsarbetet inom folkskolan. I avbidan på ytterligare utredning vidtogs vid 1941 års riksdag en provisorisk höjning av anslaget till biträdeshjälp med 26.200 kronor till 60.000 kronor. Nu infördes den än— nu tillämpade principen, att skolöverstyrelsen skulle fördela anslaget med beaktande av de olika inspektörernas behov av biträdeshjälp.

Redan den 5 april 1943 ingav inspektörsförbundet en ny framställning med anhållan om att åtgärder för att ordna expeditionsförhållandena vid- toges.

I statsverkspropositionen till 1944 års riksdag framhöll departements- chefen, att det ur såväl statsfinansiell som pedagogisk synpunkt var av största vikt, att inspektörernas verksamhet som skolledare och organisa- törer inte hämmades av ogynnsamma arbetsförhållanden. Ytterligare ut- redning av frågan erfordrades emellertid. I avvaktan härpå föreslogs en provisorisk höjning av expensanslaget till 800 kronor, vilket riksdagen bi- föll. Genom nådigt brev den 9 juni 1944 anbefalldes skolöverstyrelsen att göra den erforderliga utredningen. Den förelåg den 21 november samma

1 Rskr 1939 :8.

år. Häri uttalade överstyrelsen, att den för egen del hyste den uppfattning- en, »att en fullt tillfredsställande lösning av inspektörernas biträdesfråga knappast lär kunna ernås annat än genom anställande av assistenter med heltidstjänstgöring». För det dåvarande föreslogs att biträden med åt— minstone halvtidstjänstgöring skulle kunna anställas. Härför beräknades ett anslag av 100.000 kronor.

Vid 1945 års riksdag1 löstes frågan om expensersättniingarna proviso- riskt. Anslaget till biträdeshjälp höjdes till 90.000 kronor, vilket belopp för- blev oförändrat t. o. m. budgetåret 1947/48 med undantag för en höjning med 10.000 kronor sistnämnda år i anslutning till den allmänna löneregle— ringen. Riksdagen bringade emellertid sina ovan återgivna uttalanden från 1936 och 1939 i åtanke och underströk »vikten av att folkskolinspektörerna och nomadskolinspektören utrustades med erforderlig biträdespersonal, så att inspektörerna icke på grund av expeditionsgöromålens omfattning bliva nödsakade att eftersätta sin pedagogiska verksamhet.»

Vid riksdagen 1946 fastställdes de ännu gällande principerna rörande er— sättningen för tillhandahållande av tjänstelokal m. m.2

I skrivelse till skolöverstyrelsen den 19 juli 1947 framhöll inspektörsför- bundet ånyo svårigheterna att få tillräcklig och lämplig arbetshjälp under de förhållanden, som rådde. Samma år ingav 1945 års folkskolesakkunniga till Kungl. Maj:t en skrivelse, där resultaten av gjorda undersökningar av folkskolinspektörernas arbetsförhållanden redovisades och lades till grund för förslag om omedelbara provisoriska åtgärder för att avhjälpa den en- ligt de sakkunniga synnerligen otillfredsställande situation, som då rådde. De sakkunniga föreslog en höjning av beloppet till biträdeshjälp med 126.500 kronor för budgetåret 1948/49. Vid riksdagen 1948 höjdes anslaget med 10.000 kronor. En höjning har därefter skett varje år dels för att neu— tralisera verkningarna av penningvärdets fall, dels för att tillgodose det ständigt ökade behovet av biträdeshjälp. Anslaget uppgår för budgetåret 1955/56 till 370.000 kronor.3 Jfr s. 184.

1945 års folkskolesakkunniga föreslog i betänkandet angående nya mel- laninstanser (SOU 1948:28) bl. a., att det skulle upprättas ett gemensamt kansli för den av de sakkunniga föreslagna skoldirektionen och folkskol- inspektionen. En skoldirektion skulle upprättas i vart och ett av de dåva— rande 52 inspektionsområdena. Vid folkskolinspektörens sida skulle i regel ställas en kvalificerad assistent med heltidstjänstgöring. Endast i undan- tagsfall räknade de sakkunniga med att det skulle vara lämpligare med hel- tidsanställt skrivbiträde i stället för en mera kvalificerad kraft. Även i dy— lika fall måste man dock räkna med deltidshjälp för de kvalificerade upp- gifterna. Assistenten borde äga högre administrativ kompetens och efter

1 Prop. 1.945:222; StU 194521156; Rskr 1945-:337. 2 Nåd. brev den 14 juni 1946. 3 Härav torde 5.000 kr. kunna beräknas bli tilldelade nomadskolinspektören.

två års anställning som extra tjänsteman placeras i lönegrad Ce eller Ca 24. Det skulle ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma i vilka områden assistenter skulle tillsättas.

De sakkunniga räknade icke med att behov av särskild skrivpersonal skul— le erfordras, utan att ett mindre anslag till varje inspektör för renskrivnings- arhete skulle vara tillfyllest. Det var de sakkunnigas mening, att den kva- lificerade assistenten i mån av tid borde anlitas för >>utskrivning av cirku- lär, duplicering, arkivarbete m. m.», d. v. 5. för rent expeditionellt-tekniskt arbete.

I sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande framhöll skolöverstyrel— sen, som i allt väsentligt tillstyrkte den föreslagna lösningen av mellanin- stansfrågan, att det var nödvändigt, att en omorganisation av folkskolin- spektionen bl. a. tog sikte på att frigöra inspektörerna från huvudparten av deras dåvarande rent kamerala arbetsuppgifter. Överstyrelsen delade de sakkunnigas mening om nödvändigheten av en heltidsanställd direktions— sekreterare inom varje område och räknade med att det under ett första verksamhetsår skulle behövas 40 heltids- och 12 deltidsanställda sekretera- re. För att kanslifrågan skulle bli tillfredsställande ordnad föreslog översty- relsen härutöver att halvtidsanställda skrivbiträden i lönegrad Cf 4 skulle anställas vid varje mellaninstanskansli.

Statskontoret, som avstyrkte de sakkunnigas förslag om mellaninstan- ser, bedömde folkskolinspektörernas behov av arbetshjälp som en friståen- de fråga. Ämbetsverket ansåg, att ökad biträdeshjälp borde ställas till in- spektörernas förfogande men fann icke läget motivera inrättandet av hel- tidstjänster. I stället föreslogs en uppräkning av vederbörande anslag med 100.000 kronor.

Folkskolesakkunnigas förslag i mellaninstansfrågan lades, som tidigare sagts, aldrig till grund för proposition till riksdagen. I vissa avseenden har emellertid av de sakkunniga förordade åtgärder vidtagits. De sakkunniga föreslog t. ex. i åtskilliga fall en decentralisering från skolöverstyrelsen till de mellaninstanser, som de sakkunniga tänkt sig skulle inrättas. Ehuru mellaninstanser ej inrättats, har dock vissa av de för dessa avsedda ärende- na numera decentraliserats till folkskolinspektörerna. Med hänvisning till dessa åtgärder, som vidtagits utan någon motsvarande förstärkning av in- spektörernas arbetshjälp, uttalade folkskolinspektörsförbundet i skrivelse till skolöverstyrelsen den 6 juni 1951 bland annat: »Bland inspektörerna rå- der en enhällig uppfattning om att de ständigt ökade arbetsuppgifterna nu nått den gräns, som allvarligt hotar inspektörernas möjligheter att till- fredsställande fullgöra sina tjänsteåligganden.»

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1952/53 sade sig skolöversty— relsen dela de åsikter som kommit till uttryck i förbundets skrivelse och uttalade, att särskilda assistenttjänster i relativt hög lönegrad borde in- rättas på inspektörernas expeditioner. I avvaktan på skolstyrelseutredning-

ens förslag inskränkte sig överstyrelsen till att föreslå en anslagshöjning, som kunde sätta de mest arbetstyngda inspektörerna i tillfälle att heltidsan- ställa kvalificerade assistenter.

Utredningen

När man tar del av de uttalanden och förslag i anslutning till folkskolin— spektionens organisation, för vilka här i största korthet redogjorts, lägger man i första hand — vad uttalandena beträffar _ märke till den starka känsla statsmakterna visat för att statens folkskolinspektörer inte skall va— ra kontorister utan pedagogiska ledare. Riksdagen har 1936, 1939 och 1945 givit uttryck härför, och i senare departementschefsuttalanden finner man detsamma. Några egentliga åtgärder för att ändra förhållandena eller hind— ra utvecklingen mot en allt sämre situation kan emellertid inte sägas ha bli- vit vidtagna.

Eftersom den nuvarande folkskolinspektionen enligt utredningens för- slag skall utgöra det viktigaste elementet i en ny mellaninstansorganisation och frågan hur mellaninstanskanslierna ordnas på det närmaste berör skol- inspektörernas framtida arbetsmöjligheter, skall utredningen ytterligare dröja vid folkskolinspektörernas förhållanden för att ge relief åt sitt för- slag om mellaninstanskanslier, vilket förslag samtidigt måste innebära en lösning av skolinspektionens kanslifråga.

Det är en svår uppgift att teoretiskt klarlägga inspektörernas arbetsupp— gifter och arbetsbörda så, att en oinitierad läsare kan få en objektivt riktig uppfattning om dem. En metod, som utredningen prövat, är att med ut- gångspunkt från det år 1937 till 360 timmar per år och inspektör beräknade behovet av biträdeshjälp försöka visa, hur förhållandet mellan å ena sidan ökningen i arbetsuppgifter och å andra sidan ökningen av biträdeshjälpen beräknad i timmar per år och inspektör utvecklat sig. Ett fullföljande av denna metod, som fordrar en redogörelse för innebörden av alla sedan 1936 tillkommande arbetsuppgifter, visade sig emellertid mindre lämplig, sedan skolöverstyrelsen för utredningens räkning gjort en sammanställning av des- sa uppgifter, vilken visar, att de återfinns i c:a 150 författningsrum och lik- nande. Utredningen har av utrymmesskäl icke ansett sig kunna intaga för- teckningen över dessa tillkommande arbetsuppgifter. På sidorna 187—198 har det övervägande flertalet av nuvarande uppgifter återgivits, vilket till- sammans med den nämnda siffran torde säga tillräckligt om expansionen av inspektörernas arbetsuppgifter under denna tidrymd.

Nöjer man sig med ett kortare utvecklingsskede, t. ex. de senaste 10 åren, är det lättare att genom en redogörelse för de tillkomna arbetsuppgifterna ge en föreställning om arbetsökningen och jämföra den med ökningen av biträdeshjälpen uttryckt i timmar.

1945 års folkskolesakkunniga beräknade av varje inspektör under redo—

visningsåret 1946/47 anlitad biträdeshjälp till 925 timmar eller c:a 3 tim- mar per arbetsdag. Enligt av utredningen inhämtade uppgifter var motsva- rande siffra för år 1952 1.208 timmar, vilket motsvarar c:a 4 timmar per ar— betsdag. Timantalet för 1952 motsvarade en heltidsanställning under c:a 29 veckor med 42 timmars arbetsvecka. Under året tillgängligt anslag medgav en genomsnittlig timersättning av c:a 4 kronor och 40 öre.

Tar man hänsyn till och utgår från den ökning av anslaget till inspektö- rernas arbetshjälp som skedde från år 1952 (266.450 kr.) till budgetåret 1954/55 (335.500 kr.), motsvarande 1.354 kronor per inspektör, men förut- sätter oförändrad timersättning i förhållande till året 1952, skulle anslags- ökningen genomsnittligt räknat innebära, att en heltidsanställd tjänsteman skulle kunnat anställas under 36 i stället för 29 veckor mot ett vederlag av 4,40 kronor i timmen.

På detta sätt skulle man också komma fram till att det antal timmar per år under vilket biträdeshjälp kunnat anlitas från 1946/47 till 1954/55 ökats med omkring 587 per inspektör, eller från 3 timmar per dag till 5 timmar. Beräkningssättet är rent schematiskt men ger en utgångspunkt för en jäm- förelse. Mot ökningen av biträdeshjälpen kan ställas de viktigaste ar- betsuppgifter för folkskolinspektörerna, vilka tillkommit under motsvaran- de tid som denna ökning av biträdeshjälpen skett.

Sedan folkskolesakkunniga företog sin utredning och framlade förslag om hos folkskolinspektörerna heltidsanställda assistenter, har lagstift- ningen på folkskolans och närliggande områden, som påverkat inspektörer- nas arbetsförhållanden, varit omfattande. En redogörelse skall här lämnas för några av de viktigaste förändringarna, vars verkningar inte var kända för eller inte kunde helt förutses av de sakkunniga.

Enligt KK 1946:735 (5 10 a folkskolestadgan) skall folkskolinspektören (tidigare skolöverstyrelsen) årligen före läsårets början pröva och godkänna antalet läraravdelningar i varje distrikt, där antalet avdelningar beräknas överstiga antalet ordinarie lärartjänster. Samtidigt skall skolformerna fast- ställas för året. Då nu den ordningen tillämpas, att en viss procent av an- talet lärare bör inneha icke-ordinarie anställning, kommer denna prövning att gälla praktiskt taget samtliga skoldistrikt. Nära samband härmed har bestämmelsen i 4 5 6 inom. tilläggsbestämmelserna till Arf, som i rationa- liseringssyfte gett inspektören rätt att föreskriva skyldighet för skoldistrikt att förordna innehavare av övertalig lärartjänst i annat skoldistrikt.

Båda dessa bestämmelser får ses som led i strävandena att rationalisera skolväsendet. Tillämpningen av dem är en grannlaga uppgift. Prövningen av möjligheterna att hålla antalet läraravdelningar nere kräver oftast per- sonliga överläggningar med representanter för skoldistrikten. I direkt sam— band med behandlingen av nämnda ärenden står frågorna om cen- tralisering av skolväsendet genom Skolskjutsar och om statsbidrag

till Skolskjutsar. Beslutanderätten i sistnämnda fråga överfördes ge— nom bestämmelserna i KK 19491394 från skolöverstyrelsen till in- spektörerna. Med hänsyn till de stora kostnader, som i allmänhet gäller för Skolskjutsar, samt de ständigt ökade kraven på bidrag till nya eller utökade skjutsar, kräver dessa frågor en omsorgsfull utredning och behandling av folkskolinspektörerna. Med den omfattning, skolskjutsverksamheten fått i samband med centraliseringen av skolväsendet — statsbidragen har under femårsperioden 1949/50—1954/55 ökats från 9 miljoner kronor till 24 mil- joner kronor — kan det sägas, att behandlingen av skolskjutsärendena bli- vit en av de mest krävande av de nya skolorganisatoriska arbetsuppgifter, som pålagts folkskolinspektören sedan 1945 års folkskolesakkunniga fram- lade sitt betänkande.

Genom de författningar, som gäller klassanordningar, centralisering, lärarförflyttningar och Skolskjutsar, har ett avgörande inflytande rörande skolorganisationen i skoldistrikten lagts hos inspektören. Det är här inte fråga om skolplanering och utbyggnad av skolan på längre sikt utan om en årlig planering av skolorganisationen, som hör samman med förändringar i barnantalet, ändrade lokalförhållanden, nya möjligheter till samfärdsel och därmed samordning av vissa skolor och nedläggande av andra. I dessa frågor kan man ej alltid räkna med initiativ från skoldistrikten själva. Det är av naturliga skäl sällan dessa önskar lägga ner en skola eller dra in en lärartjänst. Om inte inspektören i god tid före ett stundande läsår skaffar sig en överblick över blivande möjligheter till rationalisering och visar på dessa för de kommunala myndigheterna och vid behov även formellt förbe— reder deras genomförande, skulle det årligen uppstå fall, där Skolskjutsar, som kunde undvaras, och lärartjänster, som kunde indragas, skulle uppe- hållas som förut.

Med hänsyn till dels bristen på lärare, dels de stora kostnader, som varje lärartjänst och skolskjuts kräver, inses lätt, att bristande tid och arbets— hjälp för inspektören att syssla med dessa ting kan innebära en förlust för både stat, kommun och skola. Kostnaderna för en enda överflödig lärar— tjänst motsvarar ju ett vida större belopp än som i regel utgår till expedi— tionshjälp åt en folkskolinspektör.

Av andra författningar, som berört inspektörernas arbetsförhållanden, må nämnas de nya avlöningsreglementena för folkskolans lärare 1947 och 1948, den nya boställsordningen för samma lärare, den nya stadgan för öv— ningslärare och avlöningsreglementet för samma lärare, kyrkomusikerstad— gan, avlöningsbestämmelserna för kyrkomusikerna och nu senast bestäm— melserna om lön med B-avdrag enligt inspektörens beslut åt folkskollärare för akademiska studier och befordringskurser. I alla nu nämnda författning- ar har folkskolinspektören tillagts nya uppgifter och nya befogenheter av stor räckvidd. Enbart övningslärarstadgan överlåter i stor utsträckning på inspektören att besluta eller yttra sig om tillämpningen av stadgans bestäm-

melser, däribland att planera undervisningen i fortsättningsskolan i slöjd och hushållsgöromål inom inspektionsområdet. Han måste därvid, då det gäller de mindre skoldistrikten, infordra uppgifter om antalet barn, som skall deltaga i denna undervisning, organisera dessa i grupper, bestämma tiden för undervisningen och sammanföra grupperna på lärartjänster, ut— se huvudman för dessa och slutligen efter korrespondens och överläggningar med skoldistrikt och lärare, som kan fortgå under ett par månader, fast- ställa organisationen.

Genom bland annat de bestämmelser, som nu nämnts, har folkskolin— spektörens arbetsförhållanden och arbetsuppgifter under de senaste sju å åtta åren blivit förändrade, utan att detta kommit till uttryck i instruktio— nen. När denna för fyrtio år sedan fastställdes, var folkskolan ganska fast organiserad inom de olika skoldistrikten. För varje distrikt fanns ett regle- mente, som fastställde både vilka skolor som skulle finnas och vilken skol- form de skulle ha. Varje skola hade sitt bestämda skolområde. Lärare val— des vid viss skola och kunde inte utan eget medgivande förflyttas. Barnen gick både till och från skolan. Skolans organisation kunde läggas upp utan hänsyn till Skolskjutsar eller till behovet av samverkan med andra skolor. Antalet läraravdelningar bestämdes av skolformen i B-skolorna, och behöv- de det inrättas en ny lärartjänst, låg avgörandet hos Kungl. Maj:t, senare hos skolöverstyrelsen. Under relativt få år har folkskolan övergått från den— na bundna till en mycket rörlig organisation, som ofta ändrats från år till år. Denna förändring har haft till förutsättning en decentralisering av skol- ärendenas handläggning, framför allt till folkskolinspektören.

Till det sagda kommer verkningarna för de lokala och regionala skolmyn- digheterna av de två viktiga besluten om enhetsskolan och kommunsam- manslagningen, vilka ställt skolstyrelser och folkskolinspektörer inför en helt ny situation i fråga om skolplanering och skolbyggnadsplanering samt _ i den mån som försöksverksamhet bedrives _ även inför nya och krä- vande pedagogiska och inre organisatoriska uppgifter. överallt där skol— hyggnadsplaner är aktuella måste hänsyn tagas till det framtida förverkli- gandet av den 9-åriga enhetsskolan och samarbetsmöjligheterna mellan de nya storkommunerna beaktas. Detta planeringsarbete är ofta mycket ar- betskrävande och motiverar inte bara kanslihjälp åt inspektören utan också behovet av en mellaninstans med starkt lekmannainslag.

De många nya skolproblemen medför Ökade behov av kontakter mellan skoldistrikten och folkskolinspektören. Det säger sig självt, att ett pågåen- de reformarbete, som syftar till en omdaning av den obligatoriska skolan, inte kan genomföras utan intima kontakter i form av överläggningar och informationer mellan de lokala skolstyrelserna och de regionala skolmyn- digheterna, främst inspektörerna.

Det finns också behov av en samverkan, som rör hela inspektionsområ- det, när det gäller att främja skolfrågor av mera allmän karaktär. Här blir

det inspektören, som måste ta initiativ. För att på ett effektivt sätt nå alla skoldistrikten inom ett område med informationer och ge representanter för dessa tillfälle att överlägga om t.ex. Skolskjutsfrågor, läroboksfrågor, skolbiblioteksverksamhet, skolplanering och skolfilm har det befunnits önskvärt att ordna årliga möten för representanter för skolstyrelserna.

Genom försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola har flera inspek- törer kopplats in på ett delvis nytt verksamhetsområde.

De senast utkomna författningarna och föreskrifterna om organisatio- nen av enhetsskolans högstadium, om anställningen och avlöningen av lä— rarna där och om dessas tjänstgöring innebär, att folkskolinspektörerna måste sätta sig in i och ta befattning med även för realskolor och högre kom— munala skolor gällande bestämmelser. Genom denna nyligen påbörjade ut- ökning av uppgifterna har ett nytt arbetsområde tillförts folkskolinspek— tionen.

Många av de nya författningarna (t. ex. de som rör övningslärarna) är svårtillämpade och vållar besvär i fråga om tolkningen. Redan genom sin mängd innebär alla de föreskrifter reformarbetet i snabb takt resulterar i ett problem för inspektörerna. Det förutsättes ju, att en enda person skall hålla reda på och kunna aktualisera alla de bestämmelser rörande folkskole- väsendet och enhetsskolan, vilka utsändes från de centrala instanserna, sam- mansatta av specialister på olika områden av undervisningsväsendet. I det dagliga arbetet måste därför ofta uppstå situationer, som kräver tidsödan— de arbete. Detta försvåras av att en folkskolinspektör sällan har någon ini— tierad i närheten att överlägga med. Han får i regel själv vara både utred- ningsman, föredragande och beslutande i betydelsen att ta ställning till den slutliga utformningen av ett yttrande eller ett beslut.

Med utgångspunkt från de av folkskolesakkunniga och skolöverstyrelsen 1948 dragna slutsatserna angående inspektörernas behov av arbetshjälp —— vilka slutsatser utredningen anser vara i princip riktiga — har utredningen ställt den utveckling, för vilken här redogjorts, i relation till ökningen av möjligheterna att anställa biträdeshjälp som under samma tid beretts in- spektionen. Utredningen har därvid inte kunnat komma till någon annan uppfattning än att utvecklingen numera, trots de upprepade försöken att rida spärr mot den, lett till en för det stora flertalet inspektörer ohållbar situation, som måste rättas till, om inte skolinspektionen helt skall förändra karaktär och en väsentlig del av värdet med att ha en regional pedagogisk ledning skall gå förlorad. Detta gäller även om man bibehåller inspektionen oförändrad som folkskolinspektion. Inordnas den i det av utredningen före— slagna organisatoriska sammanhanget, blir det med det vidgade arbetsom— rådet och de ökade upgifterna för nya mellaninstanser ofrånkomligt, att en förändring kommer till stånd. Utredningen har här endast anledning att föreslå åtgärder i anslutning till den senare förutsättningen.

Folkskolesakkunniga räknade med ett behov av 52 kvalificerade assisten- ter, d. v. 5. en för varje folkskolinspektör. De sakkunniga hade emellertid den uppfattningen, att assistenten även skulle övertaga huvuddelen av de arbetsuppgifter som utfördes av inspektörernas skrivbiträden, uppgifter som inom alla liknande arbetsområden normalt ligger på mindre kvalifice- rad personal. En sådan anordning var förmodligen ofrånkomlig med den områdesindelning som föreslogs av de sakkunniga. För sin del finner utred- ningen emellertid det principiellt felaktigt och olämpligt att låta en tjäns— teman med _ för att tala med de sakkunniga — >>högre administrativ kom- petens» ägna en väsentlig del av sin tid åt rutingöromål, som lika bra eller bättre kan utföras av billigare arbetskraft. Skolöverstyrelsen synes ha varit inne på samma tankegång, då den i sitt yttrande föreslog, att skriv- biträdestjänster med halvtidstjänstgöring skulle inrättas hos varje inspek- tör. Behovet av heltidsanställda assistenter beräknades av överstyrelsen i samma yttrande till 40 under ett första verksamhetsår.

År 1953 svarade 37 av inspektörerna ja på utredningens fråga, om de an- såg, att kvalificerade administrativa arbetsuppgifter av sådan omfattning då åvilade dem, att dessa, överlåtna på en kanslitjänsteman, skulle bereda den- ne full sysselsättning (se 5. 204). I flera av dessa svar räknas dock med att rent expeditionella uppgifter också skall fullgöras av denne kanslitjänste- man.

Vid sina överväganden har utredningen kommit till den övertygelsen, att den principiellt riktigaste lösningen av förevarande personalfråga är att koncentrera de kvalificerade göromål, som kan avlastas inspektören, på en för egentliga förvaltningsuppgifter utbildad, kompetent tjänsteman — idet följande kallad sekreterare — och lägga de enklare kontorsgöromålen på ett biträde. Med den av utredningen föreslagna områdesindelningen, där i 20 fall två eller flera skolinspektörers expeditionsarhete samlas på ett kansli, skapas förutsättningar för en sådan koncentration. Mot bakgrunden av vad som tidigare sagts om folkskolinspektörernas nuvarande arbetsförhållanden torde det icke kunna dragas i tvivelsmål, att den vidgade verksamhet, som tänkes för de nya mellaninstanserna, det växande antalet barn i skolåldern och centraliseringen av inspektörernas kansliarbete till residensstäderna i regel motiverar en kvalificerad kanslitjänsteman jämte ett kontorsbiträde såsom en minimiorganisation för varje länsskolnämnd.

I jämförelse med folkskolesakkunnigas förslag om ett femtiotal assisten- ter och skolöverstyrelsens förslag om ett fyrtiotal heltids- och 12 deltidsan- ställda assistenter jämte halvtidsanställda biträden hos varje inspektör kan utredningens förslag med tanke på det vidgade arbetsområdet för mellan- instanserna synas otillräckligt. Siffermässigt sett skulle det ungefär inne- bära, att till varje inspektörs förfogande ställdes endast en halv administra- tiv kraft och ett halvt biträde. Men genom att arbetskraften skall vara hel— tidsanställd och få sin tjänstgöring förlagd till kanslier, som i regel på

grund av sin storlek bör ge en god erfarenhet av arbetsområdet, blir det självfallet möjligt att draga nytta av den på ett helt annat och mera effektivt sätt, än om envar inspektör hade deltidsanställd personal i motsvarande om— fattning. Med heltidsanställd personal uppnår man också det viktigaste må- let att med ett förhållandevis ringa antal tjänstemän få en fast organisation med möjlighet till kontinuitet och planmässighet i arbetet. För att samma mål skulle nås med den av folkskolesakkunniga föreslagna områdesindel- ningen, var det nödvändigt att tillsätta ett betydligt större antal kvalifice— rade tjänstemän med det resultatet i många fall, att dessa också måste åläg— gas biträdesuppgifter.

Enligt utredningens organisationsförslag skulle man realisera följande för den nuvarande folkskolinspektionen och de blivande mellaninstanserna lika viktiga önskemål i fråga om kanslierna: att ernå fasta kanslier; att kunna disponera verkligt kvalificerad arbetskraft i ungefär den utsträck- ning som behövs; att kunna differentiera kvalificerade och okvalificerade kansligöromål och lägga de senare på biträdespersonal; att kunna hålla kostnaderna på en låg nivå.

Går man från principen till de enskilda fallen, måste emellertid vissa modifikationer göras på grund av områdenas (länens) varierande storlek. Beträffande de fasta tjänsterna föreslår utredningen i majoriteten fall, att det vid varje kansli skall finnas en sekreterartjänst och en biträdestjänst. Beträffande Gotland föreslår utredningen, att en kontorsbiträdestjänst för halvtidstjänstgöring inrättas och att i övrigt behovet av arbetskraft fylles med tillfälligt anlitad personal på det sätt som nu i allmänhet sker. För Malmöhus län förordar utredningen två heltidsanställda sekreterare. I några fall föreslås kanslibiträdestjänster i stället för kontorsbiträdestjänster. Så är fallet beträffande de län, där arbetsbördan beräknats bli störst och hjälp även med mera krävande göromål kan förutses behövas åt sekreteraren.

Man måste också såsom givet utgå från att arbetskraft utöver den hel— tidsanställda personalen i vissa fall kommer att tillfälligt behövas, och att medel måste finnas tillgängliga härför. I tablån intagen som bilaga 12 med bl. a. förslagen till kansliorganisation har utredningen med siffran % angett de fall, där behovet av en sådan utökning av arbetskraften på förhand kan förutses bli nödvändig. I kostnadsberäkningen ingår beloppen för en halv arbetskraft av det slag som angetts i de i tablån upptagna fallen.

Sekreterarens kompetens och löneställning

I avsnittet om arbetsfördelningen (s. 354) har angetts, vilka uppgifter som bör handhavas av sekreteraren. Kompetenskraven och därefter löneställ— ningen bör bedömas på grundval av arbetsuppgifternas art och omfång och med beaktande av vad som fordras av och erbjuds åt befattningshavare i närmast motsvarande ställningar.

Den första fråga utredningen ställt sig är, om det kan finnas skäl att kräva pedagogisk erfarenhet som kompetensvillkor för sekreterarna i de blivande länsskolnämnderna. Den tanken ligger nämligen nära till hands, att sekreterartjänsterna skulle kunna bli rekryteringstjänster till skolle- dar- eller inspektörsbefattningar. Vid sina överväganden har utredningen emellertid funnit, att det skulle vara olämpligt, om detta betraktelsesätt anlades på sekreterartjänsterna. Utredningen har tvärtom kommit till den uppfattningen, att lärarutbildning icke bör vara kompetensvillkor eller ens en primär merit i detta sammanhang. Anledningarna till denna ståndpunkt är för det första, att vad som enligt utredningens mening nu behövs icke är biträdande inspektörer utan tjänstemän, som ej enbart kan tillhandagä inspektörerna utan som genom sin kunskap och utbildning kan komplet— tera dem och göra en självständig och positiv insats på det administrativa planet, vilket är en förutsättning för att inspektörerna, så långt arbetstek- niska förhållanden tillåter det, skall kunna befrias från kansligöromål. Här- med vill utredningen dock icke ha sagt, att sekreterartjänsterna skall för- behållas någon särskild kategori. Självfallet måste lärarerfarenhet vid si— dan av erfarenhet från och fallenhet för administrativa uppgifter alltid be- traktas som en merit för dessa tjänster. Det bör emellertid understrykas, att tjänsterna skall ha administrativ karaktär och inte pedagogisk. Det andra skälet till utredningens ståndpunkt i detta avseende är, att den löne— sättning, som enligt utredningens bedömning kan komma ifråga, knappast bliir tillräckligt hög för att lämpliga pedagoger skulle önska uppehålla tjänsterna mer än under korta perioder. Yngre, av skoladministration oer- farna lärare, bör inte komma i fråga, och för lärare med tillräcklig sådan erfarenhet torde de lokala skolledarbefattningarna med nuvarande löner bli ett naturligt mål, till vilket sekreterartjänsterna blott bleve ett steg på vägen. Sekreterarhefattningarna är alltför betydelsefulla för att tjäna ett sådant ändamål. Man kan i nuvarande läge inte heller bortse från att ut- bildade, skickliga lärare fyller en viktigare uppgift i skolan än i förvalt— ningen.

Då sekreteraren med ett undantag skulle bli den ende kvalificerade kansli- tjänstemannen hos mellaninstansen, måste det i regel fordras av honom, att han redan vid tillträdandet av tjänsten besitter praktisk erfarenhet av arbetsuppgifter liknande dem som kan komma i fråga på ett mellaninstans- kansli. Med sin ringa omfattning kan ju detta helt naturligt inte bli en ar- betsplats, där aspiranter får sin grundläggande praktiska utbildning.

Uppgifternas art och omfattning samt ställningen som den sammanhållan- de administrativa kraften på ett kansli med länsomspännande verksamhet motiverar höga krav på sekreterarens kunskaper och samhällsorientering. Utredningen föreslår därför, att innehavarna av dessa tjänster skallantingen ha avlagt juridisk eller statsvetenskaplig examen och därjämte ha förvär— vat förvaltningserfarenhet genom tjänstgöring i domstol, centralt ämbets—

verk, länsstyrelse, domkapitel eller större kommuns förvaltning eller ha av- lagt annan akademisk examen eller examen vid handelshögskola och där- jämte ha förvärvat god förvaltningserfarenhet som ovan sagts eller god er— farenhet av skoladministrativt arbete eller ha avlagt folkskollärarexamen och därjämte ha god erfarenhet av skoladministrativt arbete eller ock på annat sätt än här sagts genom utbildning och omfattande tjänstgöring inom allmän förvaltning ha visat sig synnerligen lämpliga för tjänsten. Bland befattningshavare, som skulle kunna uppfylla de sist angivna kraven, vill utredningen särskilt nämna t. ex. välmeriterade förste landskanslister, landskanslister och landskontorister samt skolkamrerare.

I en färdig mellaninstansorganisation räknar utredningen med 23—25 sekreterartjänster. För att säkra en tillfredsställande standard vid rekry— teringen av skolnämndssekreterare har utredningen icke kunnat stanna för att föreslå en lägre placering än 27 lönegraden (27:27—30). Lönegraden är densamma som för den första befordringstjänsten inom central-, stifts- och länsförvaltningen för akademiskt utbildad arbetskraft (förste byråsekre- terare, förste stiftsnotarie, förste länsnotarie). I dessa förvaltningar finns också förste sekreterartjänster i 29 lönegraden, vartill kommer ytterligare befordringsmöjligheter inom respektive verksamhet. I de nämnda fallen är alltså tjänsterna i 27 lönegraden inte sluttjänster.

överlärare i de minsta skoldistrikt, som obligatoriskt skall ha sådan, är sedan den 1 juli 1954 placerad i Cb 2, som motsvarar löneklass 28. Det är möjligt att personal av den kategori utredningen anser höra i första hand komma ifråga skulle söka tjänsterna, även om de placerades i 25 (25:25— 28) lönegraden, men det är att allvarligt befara, att man med en sådan lö- neställning för en sluttjänst finge betrakta det som givet antingen att den besattes med sökande, som av olika skäl inte räknade med möjligheterna att vinna befordran över slutlönegraden i den reglerade befordringsgången, vilket med hänsyn till tjänsternas betydelse vore olyckligt, eller att den i bästa fall bleve en genomgångstjänst för dugliga, tillfälliga innehavare, d. v. s. att man hamnade i samma läge som om tjänsten i regel skulle be- sättas med lärare och vara placerad i en i förhållande till skolledartjänster- na för låg lönegrad. Utsikterna att få kvalificerade sökande att ens till-— fälligt inneha dessa sekreterartjänster, om de placerades i 25 lönegraden, får dessutom bedömas som små av det skälet, att denna lönegrad är slutlö- negrad i den reglerade befordringsgången och alltså automatiskt och rela- tivt snabbt uppnås av befattningshavaren på den arbetsplats, där han redan finns. Personal, som utbildningsmässigt är tillräckligt kvalificerad och dessutom äger nödvändig praktisk förvaltningserfarenhet, synes således icke kunna erhållas med denna lönegradsplacering.

Det må här nämnas, att de större städernas skolkamrerare, vilka under den kommunale folkskolinspektören eller distriktsöverläraren förestår folk- skolexpeditionerna, är placerade i 20—22 lönegraderna och i ett fall i 26 lö—

negraden. Stadskamrer i en mindre eller medelstor stad är placerad i 25 lönegraden. I samma lönegrad är vissa förste landskanslisttjänster vid läns- styrelserna placerade. Ingen av de nu nämnda tjänsterna rekryteras ur akademikergruppen. Om det skall finnas utsikter att till länsskolnämn- derna knyta för högre förvaltningsuppgifter utbildad arbetskraft eller sö- kande, som genom praktisk verksamhet kvalificerat sig för de ifrågavarande tjänsterna, kan lägre lönegradsplacering än den av utredningen ovan före- slagna icke gärna tänkas. Undantag härifrån utgör den ena av de vid läns- skolnämnden i Malmöhus län föreslagna två sekreterartjänsterna, vilken bör placeras i 25 lönegraden.

Med hänvisning till innehållet i 14 & allmänna verksstadgan föreslår ut- redningen, att ifrågavarande tjänster skall tillsättas av skolöverstyrelsen.

Biträdespersonalens kompetens och löneställning

Beträffande denna personalkategoris kompetens är intet annat att säga, än att urvalet skall ske på det sätt som är brukligt och möjligt med hän- syn till löneställningen. Rörande denna vill utredningen framhålla, att det är angeläget, att tjänster omedelbart inrättas i lönegrad Ce 8 och att den reglerade befordringsgången jämlikt 3 % kungörelsen 19472436 får äga till- lämpning på denna biträdespersona'l. I de av utredningen i bilaga 12 an- givna fallen bör tjänster i Ce 11 i stället inrättas. Dessa åtgärder är ofrån- komliga, om länsskolnämnderna skall ha någon möjlighet att hävda sig i konkurrensen om den kvinnliga kontorspersonalen i residensstäderna. Det är ju synnerligen önskvärt, att till länsskolnämnden kan knytas ett dugligt kontorsbiträde, som stannar och lär sig arbetsuppgifterna på kansliet. Med enbart arvodesanställd arbetskraft blir detta sällan möjligt.

Utredningen föreslår sammanfattningsvis, att följande antal heltids- tjänster inrättas vid Iänsskolnämnderna, nämligen: 23 sekreterartjänster i 27 och en i 25 lönegraden, 5 kanslibiträdestjänster i 11 lönegraden samt 17 biträdestjänster i8 lönegraden. Hur tjänsterna bör fördelas mellan läns- skolnämnderna framgår av nyssnämnda bilaga.

Vid länsskolnämndens kansli i Gotlands län anser utredningen att hel- tidstjänster icke för närvarande skall inrättas. Här bör en kontorsbiträdes- tjänst, tillsvidare avsedd för halvtidstjänstgöring, inrättas. För anställande av deltidstjänstgörande sekreterare mot arvode bör anslås ett belopp mot- svarande hälften av lönen enligt 27 löneklassen.

Vid länsskolnämnden i Blekinge län bör utöver en heltidsanställd sekre— terare en kontorsbiträdestjänst inrättas på sätt som föreslagits beträffan- de Gotlands län.

Samtliga tjänster torde böra inrättas som extra ordinarie. Utöver den fasta personal, som här sagts, har utredningen beräknat, att

behov kommer att föreligga först och främst av tillfällig, ungefär halvtids- anställd personal i en omfattning motsvarande 1 %; sekreterartjänst och 4 %; kontorsbiträdestjänster. För en var av tre länsskolnämnder bör såle- des medel ställas till förfogande motsvarande hälften av den lön, som ut— går enligt 27 löneklassen och för en var av 9 nämnder hälften av den lön, som utgår enligt 8 löneklassen löneplan 1 i Saar. Vilka tolv länsskolnämn- der, som med hänsyn till den beräknade arbetsmängden måste anses vara i behov av arbetskraft för här avsedda belopp, framgår likaledes av bilaga 12. Sannolikt kommer behovet av arbetsbiträde vid länsskolnämnderna icke att vara helt täckt genom den minimiarhetskraft som utredningen här upp- tagit. Ett mindre belopp för ändamålet torde därför böra stå till skolöver- styrelsens förfogande för att möta de eventuella behov, som ej nu kan för— utses. Utredningen föreslår härför ett anslag av 20.000 kronor årligen.

Beräknade lönekostnader för kanslipersonalen

I nedanstående sammanställning av lönekostnaderna har lönerna beräk- nats enligt löneplan 1 i Saar efter de för ortsgrupp 4 den 1 juli 1955 gällande beloppen inklusive utgående rörligt tillägg. Då tre kansliorter till— hör ortsgrupp 5 och tre ortsgrupp 4 samt övriga ortsgrupp 3, blir den be- räknade lönesumman några procent högre än den verkliga.

Utredningen har utgått från lönebeloppen i näst högsta löneklassen i respektive lönegrad. I fråga om biträdespersonalen i reglerad befordrings- gång har lönerna beräknats efter första löneklassen i slutlönegraden. De här gjorda kostnadsberäkningarna avser sålunda en fullt utbyggd organi- sation och visar icke de utgifter, som blir erforderliga omedelbart vid re- formens genomförande. Dessa redovisas i kap. 17.

Beräknade kostnader för länsskolnämndernas kanslipersonal.

23 sekreterare Ce (Ca) 27 484.932 1 sekreterare Ce (Ca) 25 19.068 5 kanslibiträden Ce (Ca) 11 49.140 17 kontorsbiträden Cf 4—Ce (Ca) 8 135.456 4 sekreterare med halvtidstjänstgöring 38.136 11 kontorsbiträden med halvtidstjänstgöring 43.824

Ersättning till extra personal 20.000

790.556

I jämförelse med kostnaderna budgetåret 1955/56 för folkskolinspektio- nens biträdeshjälp skulle kostnadsökningen uppgå till 790.556——365.000= 425.556 kronor. Beloppet kan icke anses betydande, vilket klarast framgår vid en jämförelse med de av 1945 års folkskolesakkunniga beräknade kost- naderna för »direktionssekreterare och skrivhjälp» (SOU 1948:28 s. 97 f). Dessa sekreterare skulle enligt de sakkunniga efter två års anställning pla-

ceras i lönegrad Ce 24. Vid fullt utbyggd organisation beräknades kostna- derna för direktionssekreterarna uppgå till omkring 549.000 kronor. Detta belopp var beräknat efter 24 löneklassen och på år 1948 utgående löner. Med nuvarande lönebelopp och räknat efter näst högsta löneklass (Ce 24: 26) ortsgrupp 3 skulle folkskolesakkunnigas sekreterare kostat 904.176 kro— nor, vartill skulle kommit anslag till skrivhjälp, av de sakkunniga upptaget med 20.000 kronor. Det är härvid att märka, att de sakkunnigas organisa- tion avsåg enbart den 7-åriga folkskolan.

Lokaler och kontorsutrustning Lokaler

I en ny mellaninstansorganisation har man i personellt hänseende en stomme i de nuvarande folkskolinspektörerna. När det gäller arbetslokaler, måste emellertid en uppbyggnad ske från grunden. Det synes nämligen falla på sin egen orimlighet att inspektören skall tillhandahålla lokaler åt en myndighet, i vilken han endast är en av flera ledamöter och hos vilken heltidsanställd personal skall finnas.

Inte ens under en kortare övergångstid torde ett bibehållande av denna ordning kunna tänkas, beroende dels på det ringa utrymme, de nuvarande expeditionerna omfattar, dels på att dessa i regel inrymmes i folkskolinspek- törernas privata bostäder. Detta gör, att även om den behövliga mellanin- stansreformen begränsas till en oundgänglig förstärkning av folkskolin— spektionen, så måste den nuvarande ordningen ifråga om lokaler ändras. Ett genomförande av utredningens förslag om nya mellaninstanser måste innebära, att staten anskaffar och tillhandahåller lokaler och erforderlig utrustning av dessa. Utredningen har därför funnit sig böra beräkna be hovet av lokaler och utrustning och framlägga förslag i dessa hänseenden beträffande varje mellaninstans.

Av en av utredningen gjord undersökning har framgått, att 12 folkskol- inspektörer har två expeditionsrum vardera till sin disposition. Regeln är, att hyresersättning av statsmedel endast utgår för ett rum. Samtliga inspek- törer har emellertid, enligt vad de delgivit utredningen, behov av två rum jämte erforderliga biutrymmen, i första hand lämpliga arkiv'och väntrum. Om utredningens organisationsförslag realiseras, blir, med undantag för Gotland, minst tre rum med biutrymmen nödvändiga i varje mellaninstans- område. Detta minimiutrymme kommer att behövas i områden med endast en inspektör och bör disponeras så, att denne får ett tjänsterum om 25— 30 m2, vilket samtidigt kan användas som sammanträdesrum för mellan- instansen och för konferenser av olika slag. Ett rum bör finnas för sekre- teraren och tillfälligt anlitade experter samt ett rum, som samtidigt kan användas som väntrum, för det kvinnliga biträdet. Härtill kommer arkiv, tamhur och toalett. Sammanlagt torde för dessa utrymmen fordras en golv—

yta av omkring 65 m2. I områden med flera inspektörer bör för varje in- spektör golvytan ökas med 20 rn2 för ett tjänsterum och ökat arkivut- rymme o. dyl. För mellaninstansen på Gotland bör finnas två rum jämte arkiv och biutrymmen. Kansliernas omfattning i varje särskilt län enligt utredningens med hänsyn till personalens storlek gjorda beräkningar fram- går av sammanställningen i bilaga 13.

För att få en uppfattning om statens årliga kostnader för lokalutrym- men m. in. vid en utbyggd mellaninstansorganisation har utredningen gjort en uppskattning av de totala kostnaderna för hyra, värme, belysning och städning. Kvadratmeterpriset har därvid beräknats till 40 kr. i genomsnitt inklusive kostnaden för värme. Belysningen har genomsnittsberäknats till 150 kr. och städningen till 1.200 kr. per mellaninstans och år. De i den nyss- nämnda sammanställningen angivna lokalutrymmena skulle efter dessa grunder draga en årlig kostnad av i runt tal 116.000 kronor. I omkostnads- staten för folkskolinspektionen har för budgetåret 1955/56 beräknats 65.100 kronor för motsvarande ändamål (=71.600 kronor minskat med ersättning- arna för tillhandahållande av möbelutrustning). Statsverkets ökade kost- nader härför skulle således kunna beräknas till 116.000—65.100=50.900 kronor.

Det må i detta sammanhang påpekas, att om det kan förutses att en skol- psykologorganisation genom statligt initiativ skall upprättas i ett eller flera län under en nära framtid, lokalutrymmen för detta ändamål lämpligen bör anskaffas samtidigt med att lokaler beredes åt mellaninstanserna.

Utrustning

Även när det gäller lokalernas möblering och utrustning med telefon, blir det nödvändigt att bryta med det för folkskolinspektionen nu rådande sy— stemet. Möblering och utrustning i övrigt av mellaninstansernas lokaler måste helt ombesörjas av staten.

Enligt till utredningen lämnade uppgifter tillhandahöll staten 1953 en— dast 19 telefoner åt folkskolinspektionen. 33 inspektörer höll själva appa- rater. .

Ett ökat behov av telefoner kommer att föreligga. Vid de 14 mindre mel- laninstanserna torde en ingående linje jämte två anknytningsapparater (en på Gotland) tillgodose behovet. Huruvida det vid de övriga, med fem eller flera anställda, kan visa sig lämpligt med linjeväljare eller andra anord- ningar torde man ej böra ta ställning till nu. För att få en uppfattning om kostnaderna vid övergång till en ny organisation har utredningen räknat med att vanliga bordsapparater inkopplas för varje inspektör och sekrete— rare vid de 10 övriga kanslierna. De ökade telefonkostnaderna kan under dessa förutsättningar beräknas till en engångsutgift av omkring 10.000 kro- nor för inträde (37 huvudapparater och 27 anknutna apparater) och årliga

abonnemangsavgifter till ett belopp av 9.000 kronor för 56 apparater och 27 anknytningar.

Även beträffande kostnaderna för möbelutrustningen har utredningen gjort vissa beräkningar. Med utgångspunkt från att de olika rummen i varje mellaninstanskansli som ett minimum skall ha den utrustning, som framgår av bilaga 13, har kostnaderna för inredning 'av samtliga kanslier beräknats draga en engångskostnad av 243.500 kronor. (Priserna enligt Statens kontorsmöbelnormer 1954).

Det belopp som bör ställas till förfogande för utrustning av varje sär- skilt kansli framgår av sammanställningen i bilaga 13.

Då de av utredningen föreslagna mellaninstanskanslierna faktiskt skulle ersätta folkskolinspektörernas expeditioner, vars utrustning och möblering bekostats av inspektörerna själva, föreslår utredningen, att sådana av in- spektörerna inköpta möbler, som är fullt användbara och som kan infogas i en ändamålsenlig möblering av de nya kanslierna, skall inlösas av stats- verket till marknadsvärdet, om inspektör så önskar. Värdering och inlösen bör ske genom länsstyrelsernas försorg.

I fråga om kontorsmaskiner vill det av för utredningen tillgängliga upp- gifter synas som om statsverket redan ställt ett så stort antal till folk— skolinspektörernas förfogande, att behovet i huvudsak kan anses fyllt vid en koncentration av deras expeditioner till länskanslier. I vilken utsträck- ning kontorsmaskiner härutöver kan behövas undandrager sig utredning- ens bedömande. Erforderliga skrivmaskiner, räknemaskiner och duplika- torer bör anskaffas så snart behovet därav kan konstateras. I områden med 50 kommuner och däröver bör också finnas adresseringsmaskin. Enligt ut- redningens mening skulle det väsentligt bidraga till mellaninstanskanslier- nas effektivitet, om de utrustades med moderna bandinspelningsapparater.

Kap. 15. Nomadskolväsendets regionala ledning

I redogörelsen för domkapitlens arbetsuppgifter som skolmyndigheter (s. 180) påpekades, att domkapitlen i Härnösand och Luleå vid sid-an av de för samtliga stiftsstyrelser gemensamma åliggandena också har att taga be- fattning med ärenden rörande nomadundervisningen. Eftersom utredning— en föreslagit, att domkapitlens befattning med skolväsendet i princip skall upphöra, måste uppmärksamhet även ägnas åt nomadundervisningens rc—

gionala ledning.

Nuvarande förhållanden Nomadskolans organisation

Nomadlapparnas område är i skolhänseende indelat i åtta nomadskol— distrikt, vilkas namn och omfattning framgår av nedanstående samman—

ställningar.

Tab. 27. Nomadskoldistrikten m.m.

Skoldistriktets namn

Skolans namn

Skolan be— lägen i

Barnen kommer från

Karesuando no- madskoldistrikt

Vittangi nomad- skoldistrikt

Jukkasjärvi no- madskoldistrikt

Gällivare nomad- skoldistrikt

Jokkmokks no— madskoldistrikt

Arjeplogs nomad- skoldistrikt

Västerbottens no- madskoldistrikt

Jämtlands nomad— skoldistrikt

Karesuando no- madskola

Lannavaara no- madskola

Jukkasjärvi no- madskola

Gällivare nomad- skola

Jokkmokks no— madskola

Arjeplogs nomad— skola

Tärnaby nomad- ' skola

1) Ånge nomad- skola 2) Jänsmässhol- mens nomadskola 3) Storvallens no- madskola

Karesuando kyrk- by

Lannavaara by

Jukkasjärvi gam- la kyrkby

Gällivare munici— palsamhälle

Jokkmokks by

kyrk—

Arjeplogs kyrkby

Tärnaby

Hålland

Jänsmässholmens by i Hotagen Storvallen

Könkämä lappby i Ka— resuando socken

Lainiovuoma lappby i Karesuando socken och Sarivuoma lappby i Jukkasjärvi socken

Talma, Rautasvouma och Kaalasvuoma lapp- byar i Jukkasjärvi soc— ken (Kiruna stad) Norrkaitums, Mellan-

och Sörrkaitums Gällivare

byns lappbyar i socken

Sirkas, Jåkkåkaska och Tuorpuns lappbyar i Jokkmokks socken.

Luokta-Mavas, Semisja- ur Njarg och Svaipa lappbyar i Arjeplogs socken

Lappbyarna (sex till antalet) i Västerbottens län.

Samtliga lappbyar i Jämtlands län.

Klas- Barnantal Lärare Förest. ser 54/55 54/55 52/ 53 63/54

Skola

Karesuando ........ .. .. 28 Lannavaara 52 Jukkasjärvi .................. 63 Gällivare 72 Jokkmokk 55 Arjeplog Tärnaby Jänsmässholmcn Ånge

Storvallen

HMHIQNDDrF—IPCAJM HHHHHHHv—IHv—l &U'ÄU'ÖGSOO—ldäw

M ,;— )—l 0 U' ,;

Sedan man vid 1930-talets slut påbörjat uppförandet av moderna skol- och internatlokaler för samebarnens undervisning, fullbordades under lop- pet av ett årtionde nio sådana anläggningar. I samband därmed har den årliga lästiden utsträckts till 34 4/7 veckor. Samtidigt har de 5. k. sommar- visteskolorna indragits. De sista, som låg i lappbyarna norr om Torneträsk, försvann 1951/52.

Övrig personal omfattar 10 kokerskor, 24 biträden, 10 städerskor och 10 eldare.

Kostnaderna för nomadskolväsendet, som bestrides helt av statsmedel, har under de senaste budgetåren uppgått till följande belopp:

1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 Avlöningsstat 523.200 674.000 817.000 858.000 Omkostnadsstat 257.200 354.000 362.800 405.800 Fortsättningsskolorna 38.900 38.900 62.000 55.200

Lönerna utbetalas direkt till befattningshavarna av länsstyrelserna i Lu- leå, Umeå och östersund efter månatliga uppgifter från nomadskolinspek— tören. Utbetalningarna på omkostnadsstaten ombesörjes av skolans till- synsman medelst förskott, som rekvireras av nomadskolinspektören.

Fr. o. m. läsåret 1950/51 infördes 7:e klassen vid Jämtlands och Väster- bottens nomadskoldistrikt. Den centraliserades till Änge nomadskola. Fr. o. m. läsåret 1952/53 har 726 klass införts även i Gällivare och Jukkasjärvi nomadskoldistrikt och meningen är, att den efterhand skall genomföras över hela linjen. Dessutom finns dels en tvåårig fortsättningsskola (om tillhopa 360 timmar) efter 6:e klass och dels en ettårig fortsättningsskola efter 7:e klassen (om 180 timmar), vilken är förlagd till fjälltrakterna. Sommaren 1953 fanns tre dylika s. k. fältstudiekurser i Jukkasjärvi, Gäl- livare- och Tärnafjällen.

För nomadundervisningen gäller dels en särskild av Kungl. Maj:t utfär- dad stadga (KK 1938z479), dels en stadga angående fortsättningsskolor för nomadbarn (KK 1943z378). Nomadskolans mål är tvåfaldigt. Den skall bi— bringa eleverna en allmän medborgerlig orientering, som på väsentliga punkter icke får stå tillbaka för den som meddelas i folkskolan, och den skall samtidigt söka bibringa eleverna en riktig uppfattning om lapsk natur och kultur, innefattande naturlandskapet, näringarna, yrkeslivet och språ- ket samt förhållandet till det moderna samhällslivet.

Med hänsyn till den allmänna medborgerliga orienteringen har det an— setts vara väsentligt, att barnen får så goda färdigheter som möjligt i an- vändningen av svenska språket. Undervisningen sker därför på svenska alltifrån första klassen. Med hänsyn till nomadskolans speciella målsättning har man dessutom infört ämnena nomadkunskap och lapska språket på skolschemat.

Det är klart, att nomadskolan som särartad skolform i viss mån står och faller med dessa två ämnen. Lapsk läsning skall nu förekomma en vec- kotimme, där förhållandena tillåter det, varjämte morgonbön kan hållas på lapska språket. I sjunde klassen kan detta språk upptaga tre veckotim— mar. Ämnet nomadkunskap förekommer i klasserna 4—7 och förberedes i klasserna 1—3 genom ämnet hembygdskunskap. I stora avsnitt har äm- net formen av förberedande yrkesundervisning. Den åt renskötaryrket ori— enterade sidan av ämnet framhäves starkt i fortsättningsskolans nyssnämn—

da >>fältstudiekurser>>. I övriga ämnen gäller folkskolans undervisningsplan med vissa inskränkningar.

Nomadskolans ledning

Nomadskolan ledes, tillses och kontrolleras genom skolöverstyrelsen, domkapitlen i Härnösand och Luleå samt nomadskolinspektören, vilken utövar den närmare ledningen och tillsynen. Den förste nomadskolinspek- tören förordnades 1916. Därmed fick nomadundervisningen en enhetlig facklig ledning, vilket varit av avgörande betydelse för nomadskolans än- damålsenliga utveckling.

Nomadskolinspektören är i fråga om ställning och villkor jämställd med folkskolinspektörerna. Löneförhållanden, lokal- och biträdesförhållanden är desamma. Den nuvarande inspektören är med skolöverstyrelsens medgi- vande stationerad i Uppsala. För hudgetåret 1954/55 utgick 4.500 kronor till biträdeshjälp åt honom.

För nomadskolinspektören gäller en särskild, av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion (KK 19381478).

Förutom de uppgifter som domkapitel och folkskolinspektör har i för— hållande till folkskolan fyller domkapitel och nomadskolinspektör tillsam— mans i huvudsak också en lokalstyrelses och rektors uppgifter.

1. efter förslag av inspektören bestämma förläggning av nomadskola (& 2:3)1,

2. efter förslag av inspektören fastställa reglemente för nomadskoldis- trikt (& 5:2),

3. bestämma om lärotid (& 10:1),

tillsätta lärare (5 15), utöva disciplinära befogenheter gentemot lärare (& 18), bevilja lärare tjänstledighet för längre tid än en månad (& 20), . anskaffa undervisningslokaler (& 37),

8. _bestämma tid och ort för inspektörens sammanträden med nomad- skolfullmäktige (% 44),

jämlikt stadgan angående fortsättningsskolorna:

9. efter förslag av inspektören besluta om undervisningstidens omfatt- ning och fördelning (8 5),

10. medge, att intagning av lärjungar sker blott vart annat år (12 5 13 mom.),

11. pröva ansökningar om befrielse från fortsättningsskolan (13 5 2 mom., 14 5),

12. antaga lärare (23 5),

samt jämlikt Arf:

13. bestämma angående lärares och föreståndarinnors vid skolhem tjänstebostad (46 5 samt tilläggsbest. till Arf 16 5),

14. tillsätta beträdande föreståndarinna vid skolhem (47 5). Nomadskolinspektören skall, enligt sin instruktion, bl. a.:

1. under inseende av skolöverstyrelsen och domkapitel ha ledning och tillsyn av nomadskolväsendet och främja dess utveckling (5 1),

2. bibringa de skolpliktiga barnens föräldrar och målsmän en riktig upp- fattning om skolan och dess betydelse samt taga noggrann kännedom om lapparnas åsikter och önskemål i skolfrågor, bl. a. genom överläggningar med nomadskolfullmäktige (5 1),

3. vid utövande av sin verksamhet tillse, att skolväsendet är ändamåls- enligt ordnat och att lärarna under hänsynstagande till nomadlivets för— hållanden leder barnen till förvärvande av kunskaper och färdigheter (& 2),

4. till domkapitel yttra sig angående uppförande eller inredande av skol- hus (å 9), .

5. till skolöverstyrelsen och vederbörande domkapitel årligen avge be- rättelse rörande nomadskolväsendets tillstånd och utveckling (5 10),

6. granska tillsynsmännens räkenskaper (& 11),

samt, jämlikt stadgan för nomadundervisningen, bl. a.:

1 Skolöverstyrelsen har 1953 till Kungl. Maj :t ingivit förslag till ny stadga för no- madundervisningen. Enligt förslaget bortfaller punkterna 1, 3 och 7 ovan såsom för- åldrade. Reglemente enl. p. 2 skall ersättas av en organisationsplan för samtliga no— madskolor, vilken skall fastställas av överstyrelsen.

7. upprätta förslag till reglemente samt fastställa ordningsstadga för nomadskoldistrikt (5 5) ,

8. bestämma de läroböcker som må begagnas vid undervisningen (& 8),

9. fastställa arbetsordning (& 9), 10. ledigkungöra och upprätta förslag till lärartjänst (& 15:2 och 4),

11. bevilja lärare tjänstledighet och utse vikarie för tid intill en månad per läsår (55 15:8 och 20:1),

12. tilldela försumlig lärare föreställning och varning (& 18), 13. förflytta lärare, när sådant visar" sig nödvändigt (% 192), 14. bevilja uppskov med skolgång (5 23), 15. inställa undervisningen vid smittsam sjukdom (& 27), 16. utse tillsynsman för skola (5 38), 17. medgiva att nomadskolornas lokaler tillfälligtvis må användas för annat ändamål (5 39),

18. anordna kurser och föreläsningar för lappallmogen (& 41), 19. årligen före den 1 maj till domkapitlen inge förslag till anslagsäs- kanden för nomadskolväsendet (& 42z2), ävensom

jämlikt stadgan för fortsättningsskolorna, bl. a.:

20. fastställa arbetsordningen för varje fortsättningsskola (9 5), 21. bestämma, vilka läroböcker som skall användas (10 5), 22. medge, att barn, som genomgått nomadskola men ej tillhör nomad— lapparna, må intagas i fortsättningsskola (12 ä 2 mom.),

23. bevilja uppskov med skolgång (13 å). Målsmän äger ett visst inflytande på skolan genom ombud, s. k. nomad— skolfullmäktige, valda vid sammanträde inför lappfogde. De skall med no- madskolinspektören överlägga i frågor, som rör nomadundervisningen och avge yttrande i sådana ärenden. Fullmäktige utses för en tid av fyra år. För varje lappby utses två fullmäktige och två ställföreträdare.

Antalet fullmäktige för varje skoldistrikt är följande: Karesuando 2, Vitt- angi 4, Jukkasjärvi 6, Gällivare 6, Jokkmokks 6, Arjeplogs 6, Västerbottens 12 och Jämtlands nomadskoldistrikt 26. Orsaken till det stora antalet full— mäktige i det sistnämnda distriktet är, att renskötselområdet i Jämtlands län är uppdelat i många och små lappbyar.

Sammanträde med nomadskolfullmäktige skall äga rum minst en gång om året på tid, som, efter förslag av nomadskolinspektören, bestämmes av ve— derbörande domkapitel. Dessa sammanträden äger oftast rum i mars och april månad, alltså under den tid, då nomaderna befinner sig med renhjor— darna i skogslandet och lättast kan samlas utan alltför stora kostnader. Ombudens rese— och traktamentskostnader betalas av byakassorna.

Under senare tid har förhållandena på Skolhemmen varit föremål för behandling vid nomadskolfullmäktigesammanträden. Vid utredningen, som föregick införandet av sjunde skolåret, var fullmäktiges åsikter beträffande anpassningen av organisationen och kursplanerna till renskötselns och no-

madkulturens krav av väsentlig betydelse för den slutliga utformningen av detta skolår. Vid fältstudiekursernas förläggning och praktiska utform- ning har fullmäktiges sakkunniga rådgivning varit av stort värde. Det har visat sig, att sammanträdena varit ägnade att väcka intresse hos lapparna för deras skola. Särskilt märkbart är detta i de sydliga nomadskoldistrikten. När t. ex. frågan om 7:e klassens genomförande kom upp, påskyndades dess lösning, vad Västerbottens och Jämtlands nomadskoldistrikt beträffar, av att fullmäktige direkt önskade en utökning av skoltiden. Å andra sidan har fullmäktige i de nordligaste distrikten kunnat förebringa starka sakskäl för att man här icke bör forcera genomförandet av 7:e skolåret.

Slutligen skall vid varje nomadskola finnas en av nomadskolinspektören utsedd tillsynsman med uppgift att ha tillsyn över skolanläggningens upp- värmning, belysning och renhållning samt att sköta de direkta ekonomiska angelägenheterna och tillhandagä med upplysningar och hjälp i frågor, som rör skolan.

Enligt det nämnda förslaget till ny nomadskolstadga skall skolöversty- relsen utfärda instruktion för tillsynsmännen så att tveksamhet ej skall behöva råda om deras och föreståndarinnornas befogenheter.

Numera utgår årligt arvode till tillsynsman med i regel 300 kronor.

1945 års folkskolesakkunniga m.m.

1945 års folkskolesakkunniga ägnade ett kort kapitel åt nomadundervis- ningen (SOU 1948:28 s. 93 f.) och konstaterade att ett överflyttande av no- madskolärendena till de av de sakkunniga föreslagna mellaninstanserna skulle innebära en splittring av ärendena på sex myndigheter, vilket vore olämpligt med hänsyn till behovet av enhetlig ledning av skolorna. Ej hel— ler ansåg de sakkunniga, att en särskild mellaninstans kunde ifrågakomma. De sakkunnigas prövning av frågan resulterade i förslag om att den dåva- rande ordningen tillsvidare borde bibehållas. Sedan den då pågående omor- ganisationen till undervisning i fasta skolor helt genomförts, kunde det en- ligt de sakkunnigas uppfattning tänkas bli lämpligt, att nomadärendena överfördes till den föreslagna skoldirektionen i Norrbottens norra inspek— tionsområde. Detta fordrade dock, att plats där bereddes för erforderlig sak- kunskap, samt att en särskild utredning av frågan företoges.

Skolöverstyrelsen uttalade i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag i denna fråga, att nomadskolorna, »som numera huvudsakligen utgöres av centralskolor, torde kunna ställas direkt under respektive skoldirektioner.» — »En närmare utredning angående möjligheten att genomföra den av över- styrelsen sålunda ifrågasatta omorganisationen är emellertid erforderlig, varför den nuvarande ordningen tillsvidare bör bibehållas.»

Nomadundervisningen omfattar endast c:a 400 barn, fördelade på 10 helt statliga skolor, vilka är spridda över en mycket stor landareal. Det är upp- enbart, att problemen rörande dessa skolors ledning på olika plan redan av detta skäl inte erbjuder någon nämnvärd likhet med dem som hittills be- handlats. Därtill kommer, att det här är fråga om ett skolväsen för en folk- minoritet. Med hänsyn till de särskilda aspekter som av denna anledning måste läggas även på frågan om administrationen av detta skolväsen har utredningen, ehuru den från sina utgångspunkter funnit skäl tala för en omläggning av nomadskolans ledning, icke velat framlägga annat än myc- ket begränsade förslag i detta hänseende, vilka betingas av dess uppfatt- ning, att domkapitlen icke längre bör fungera som skolmyndighet. Att i detta avseende göra något undantag beträffande nomadskolärendena, vilka ej i princip skiljer sig från andra skolärenden under domkapitlens hand- läggning, har utredningen icke funnit motiverat, så mycket mindre som no- madskolinspektören meddelat, att det medför vissa olägenheter att dessa ärenden nu handlägges av två domkapitel. Man kunde visserligen tänka sig en koncentration till ett av domkapitlen, lämpligen det i Luleå, men i det läget bleve det än mer befogat att fråga sig, om det verkligen behövs en re- gional myndighet för nomadskolornas förvaltning. Denna myndighets verk- samhet skulle då omfatta nomadskolväsendet i dess helhet och därtill om- spänna ett mycket stort geografiskt område. I själva verket bleve den inte längre en regional utan i teknisk mening en central instans, visserligen be- lägen i landets periferi men icke desto mindre med så långa avstånd till de olika skolorna, att lokalkännedom eller närhet till förvaltningsobjekten knappast skulle kunna anföras som motiv för myndighetens placering. Det må här erinras om att nomadskolinspektören för närvarande är stationerad i Uppsala. Som skäl för att låta domkapitlet i Luleå förbli myndighet för nomadundervisningen, synes endast kunna anföras en lång tradition och icke någon just för uppgiften speciell lämplighet.

Som ett alternativ till domkapitlen kan naturligtvis tänkas de föreslagna länsskolnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Mot denna lösning talar dock för närvarande vissa betydande skäl. Så länge lo— kal ledning inte finnes vid nomadskolorna, måste de uppgifter, som beträf- fande andra läroanstalter skötes av rektor, handhas på särskilt sätt. De ligger nu på nomadskolinspektören. Utredningen anser det ej lämpligt att föra över sådana detaljuppgifter på de nya mellaninstanserna. Det torde vidare vara önskvärt, att inflytande på nomadskolväsendets ledning, så länge detta skolväsen består i nuvarande form, beredes åt ingående sakkun- skap om samernas speciella kultur och näringsliv på det sätt som kan ske genom att en särskild inspektör eller konsulent finns. En sådan kan ej fin- nas i tre mellaninstanser, och att föra över de få administrativa uppgifter

387 två domkapitel har om hand på tre länsskolnämnder med bibehållande av nomadskolinspektören vid sina nuvarande arbetsuppgifter synes utredning- en vara synnerligen opraktiskt, speciellt som särskilda motiv för att föra nomadskolorna under länsskolnämnderna ej föreligger.

Den ökade demokratisering vid skolornas ledning, som bl. a. eftersträvas genom det starka lekmannainslaget i de nya mellaninstanserna, skulle för nomadernas del ej vinnas, om deras skolor lades under dessa, enär det på grund av detta skolväsens synnerligen ringa omfattning icke skulle kunna motiveras, att en representant för samerna bereddes plats i varje berörd länsskolnämnd. Med hänsyn till att här är fråga om en folkgrupp på endast c:a 3.000 individer, torde önskemål om ökat medinflytande från samernas egen sida vid skolledningen kunna tillgodoses på annat sätt.

Som ovan framhållits h-ar utredningen funnit, att formerna för nomad— skolväsendets nuvarande ledning och administration bör omprövas. Häri bör möjligen också inbegripas hela nomadundervisningens organisation. Så- vitt utredningen kan bedöma, torde nämligen de problem, som kommer att uppställa sig, då 9—årig skolgång skall införas i nomadskolorna, vad hög/- stadieundervisningen beträffar, endast kunna lösas genom att samebarnen beredes plats i skolor, som inte tillhör nomadundervisningen. Dessa utgör nämligen för små enheter för att kunna tjäna som underlag för högstadier. Samverkan, i första band mellan nomadskolorna och de kommuner, i vilka dessa skolor ligger, synes sålunda bli ofrånkomlig av denna anledning. Vid en undersökning av möjligheterna att skapa lokala styrelser för nomadsko- lorna bör beaktas, om inte sådana kan komma till stånd genom en anknyt- ning av nomadskolorna till skolväsendet i de kommuner, där dessa skolor är belägna. Ett överförande av de göromål, som ej lämpligen bör åvila no- madskolinspektören men som ej heller bör läggas på länsskolnämnderna, kunde då ske. En annan möjlighet är, att tillsynsmännen får ökade befogen- heter och övertager vissa av dessa uppgifter. Det väsentliga är, att om en lokal ledning kan åstadkommas så erhålles förutsättningar för en fördel— ning av nomadskolinspektörens uppgifter mellan å ena sidan denna led- ning och länsskolnämnderna, på vilka också domkapitlens uppgifter då bor— de läggas, samt å andra sidan en konsulent — i stället för den nuvarande inspektören — med uppgift att vara sakkunnig för de speciella nomadun— dervisnings- och fostringsfrågorna men utan egentliga expeditionella göro- mål. Formerna för en aktiv medverkan från samernas egen sida vid ledning- en av skolväsendet finge också beaktas i det sammanhanget.

Berörda spörsmål ligger vid sidan av utredningens egentliga uppdrag och utredningen har icke ansett sig böra närmare ingå på dem. I avvaktan på att de klarlägges, föreslår utredningen såsom enda åtgärd beträffande no- madskolväsendets ledning, att domkapitlens i Härnösand och Luleå upp— gifter på området överflyttas på skolöverstyrelsen. Författningarna rörande nomadundervisningen bör således ändras i överensstämmelse härmed. Sett

ur arbetskraftssynpunkt torde förslaget för skolöverstyrelsens del icke vara av någon praktisk betydelse. Antalet av de båda domkapitlen handlagda nomadärenden uppgick 1954 till 52, varav drygt en fjärdedel var ad acta- ärenden som icke föranledde någon handläggning.

.Då det enligt utredningens mening dels finns skäl att hysa tvekan beträf- fande det lämpliga i att nomadskolinspektören även framgent är statione- rad i Uppsala, dels torde finnas anledning att vid nuvarande innehavarens avgång överväga att omvandla inspektörstjänsten till en konsulenttjänst el- ler en inspektörsbefattning jämförbar med t. ex. folkhögskolinspektörens, vill utredningen beträffande nomadskolinspektörens kansli och biträdes- hjälp icke föreslå annan ändring i nuvarande förhållanden, än att anslaget till biträdeshjälp höjes till det belopp skolöverstyrelsen prövar skäligt.

Skulle det befinnas lämpligt att staten anskaffar tjänstelokal i Uppsala åt nomadskolinspektören, vill utredningen framhålla, att det bör ske 1 an- slutning till länsskolnämndens i Uppsala län kansli, varigenom kostna- derna för biträdeshjälp torde kunna nedbringas. Placeras nomadskolinspek- tören senare på annan ort, erfordras lokalutrymmet för den ytterligare skol- inspektör, -som, enligt vad utredningen i kap. 11 påpekat, så småningom kommer att behövas i detta län.

Kap. 16. Organisatoriska åtgärder som omedelbart bör

vidtagas med anledning av utredningens

förslag —— Övergångsanordningar

Utredningen förutsätter, att beslut i enlighet med utredningens förslag skall innebära, att en ny regional organisation kan börja fungera den 1 juli 1957. Med hänsyn till de nuvarande innehavarna av folkskolinspektörstjäns- terna är en övergångstid emellertid erforderlig, innan organisationen i sin helhet kan erhålla sin slutliga utformning i enlighet med utredningens in- tentioner. Det gäller närmast möjligheterna att samla inspektörerna i sam- ma lån på mellaninstansens kansliort. Tjugosju inspektörer är för närva- rande stationerade å sådan ort, att inflyttning till kansliorten blir behövlig. Det är enligt utredningens mening av stor betydelse att organisationen — om den beslutas —— kommer till stånd i sin tänkta, fullständiga utformning så snart som möjligt. Utredningen har föreslagit, att en övergångstid på tre år från den 1 juli 1957 skall medgivas för inspektörernas inflyttning till kansliorterna, med möjlighet att under särskilda omständigheter efter dis- pens erhålla uppskov. Sådant torde företrädesvis höra lämnas inspektör, som kort tid efter övergångstidens utgång uppnår pensionsåldern. Att på förhand bedöma hur inflyttningarna kommer att ske ställer sig svårt, då personliga förhållanden, inte minst vederbörande inspektörs ålder, spelar in i detta sammanhang. Nedan angives de orter vars belägenhet gör det er- forderligt, att en ändring av stationeringen sker, samt inspektörens namn och födelseår.

. Södertälje. Näsström, f. 00 (bosatt 14. Arvika. Hörberg, f. 93. utom sitt insp.område och utom lä- 15. Filipstad. Israelsson, f. 05. net). 16. Lindesberg. Pontelius, f. 11. . Katrineholm. Westman, f. 04. 17. Ludvika. Thundal, f. 02. . Norrköping. Hedby, f. 90. 18. Dala-Fäggeby. Åkerlund, f. 10. . Motala. Theander, f. 00. 19. Mora. Calleberg, f. 91. . Eksjö. Åhslund, f. 10. 20. Bollnäs. Engvall, f. 91. . Ljungby. Heldén, f. 19. 21. Hudiksvall. Lindberg, f. 03. . Västervik. Wahlqvist, f. 96. 22. Sundsvall. Leffler, f. 11. . Ängelholm. Persson, f. 99. 23. örnsköldsvik. Pettersson, f. 17_ . Hälsingborg. Nilsson, f. 94. 24. Skellefteå. Waara-Grape, f. 96. . Varberg. Nordin, f. 94. 25. Skellefteå. Wikberg, f. 96. . Uddevalla. Bergström, f. 02. 26. Piteå. Österberg, f. 09. . Borås. Thorslund, f. 09. 27. Haparanda. Snell, f. 96. . Skara. Kolbjörn, f. 04.

Av sammanställningen framgår, att inspektörerna vid nr 3, 19 och 20

senast under året för den nya ordningens ikraftträdande uppnår pensions- åldern. Inspektörerna vid nr 9, 10 och 14 uppnår pensionsåldern 1959 och 1960, alltså under den tänkta övergångstiden. Fyra inspektörer, nr 7, 24, 25 och 27 uppnår pensionsåldern 1962 och torde, om skäl därför kan an- föras, kunna erhålla rätt att bo kvar på nuvarande stationeringsorter. Be- träffande samtliga de inspektörer, som uppnår pensionsåldern först efter 1957, vill utredningen dock för sin del uttala, att det ändamålsenligaste ur skolväsendets synpunkt vore, att en förflyttning komme till stånd också för deras del, även om den återstående tjänstgöringen endast skulle omfatta ett mindre antal år.

Återstående 17 inspektörer bör senast vid övergångstidens slut vara st-a- tionerade på mellaninstansens kansliort.

Under alla omständigheter är det emellertid nödvändigt att räkna med att flertalet av de 27 inspektörerna ovan längre eller kortare tid efter den 1 juli 1957 har kvar sin nuvarande uppehållsort. Ehuru utredningen räknar med detta, föreslår den, att följande åtgärder vidtages till den 1 juli 1957, om ut- redningens organisationsförslag i princip vinner bifall.

1. Lokaler anskaffas i den utsträckning utredningen föreslagit.

2. Ledamöter i länsskolnämnderna väljes av landsting och fullmäktige respektive förordnas av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbild— ning. Ordförande förordnas av Kungl. Maj:t.

3. Inspektionsområdena ändras enligt utredningens förslag.

4. Fyra nya inspektörstjänster inrättas och tillsättes.

5. Förste skolinspektörer förordnas.

6. Sekreterare- och biträdestjänster inrättas som extra tjänster och tillsättes. Det är med andra ord utredningens uppfattning, att den nya mellanin- stansorganisationen utan hinder av ovanberörda förhållanden skall skapas, så snart det överhuvudtaget kan ske, och att de nya organen utan dröjsmål skall börja sin verksamhet. Ytterligare uppskov med att förstärka inspek— tionen med administrativt utbildad arbetskraft och biträdeshjälp torde icke längre kunna motiveras, och det torde ur skolans synpunkt vara klokt, att denna arbetskraft och lekmann'akollegierna nu tillföres de regionala instan— serna, om de omfattande planerings- och andra uppgifter som här föreligger skall kunna utföras. Man får räkna med att en viss tid behövs för att den nya organisationen skall finna sin form och helt effektiva arbetsmetoder, och därför fordras, att man kommer igång så fort som möjligt även om or- ganisationens utformning blir ofullständig i begynnelsen. Problemet med de inspektörer, som icke kan placeras å nämndens kans- liorter från början, återstår emellertid. Utredningen vill understryka, att det är önskvärt, att en inflyttning till kansliorten sker så snart som möjligt i så stor utsträckning som möjligt. Om ändamålsenliga lokaler erhålles för kanslierna och om kanslipersonal i den omfattning utredningen föreslagit

tillföres nämnderna, torde detta komma att stimulera den enskilde inspek- tören att med minsta möjliga dröjsmål söka vinna de förmåner i arbetet som en inflyttning till kansliorten medför och vilka enligt en samstämmig inspektörskår länge och kännbart saknats.

Inrättandet av sekreterarbefattningar får emellertid ej innebära, att in- spektörer på andra orter än kansliorterna blir utan arbetshjälp. Å andra si— dan bör nämnderna även i de nu ifrågavarande länen, så vitt det går, från början arbeta som länsorgan, och vissa kansliuppgifter torde därför kunna och höra överflyttas från den »lokalt» placerade inspektören till nämndens personal. Utredningen anser sig därför icke böra förorda någon förstärk- ning av biträdeshjälpen under övergångstiden för inspektörer utanför kans- liorten utan föreslår, att anslag till biträdeshjälp under övergångstiden skall utgå till dessa inspektörer med de av skolöverstyrelsen för 1955/56 för än- damålet fastställda beloppen. Beträffande hyresersättning och ersättning för möbler m. m. torde under övergångstiden oförändrade bestämmelser böra gälla i dessa fall.

Då man torde få beräkna, att 24 inspektörer under det första verksam- hetsåret (budgetåret 1957/58) bibehåller sina stationeringar utanför kansli— orterna, bör till kostnaderna för länsskolnämnderna under denna tid läggas belopp, motsvarande något mindre än hälften av för budgetåret 1955/56 till folkskolinspektionen utgående anslag för biträdeshjälp, hyresersättningar och expenser. Dessa belopp upptages i kostnadsberäkningarna.

De svårigheter som torde förekomma under en övergångstid rör närmast kansliarbetet och dess organisation samt de mindre tillfredsställande kon- takterna med nämndens arbete som kan bli en följd härav. I fråga om prin- ciperna för inspektörernas arbete räknar utredningen icke med att någ-ra avvikelser behöver ske. Utredningen förutsätter, att de >>lokala>> inspektö- rerna reser in till länsskolnämndens sammanträden och där föredrager sina ärenden.

Kap. 17. Sammanfattande kostnadsberäkningar rörande

den regionala ledningen, grundade på den

1 juli 1955 utgående löner

. Årliga kostnader vid en utbyggd organisation.

Ledamöter (utom förste skolinspektörer)

a. Arvoden 122.100 b. Reseersättningar 150.000

272.160 Experter 72.000

Tjänstemän a. Avlöningar åt 55 skolinspektörer och 1 nomadskol- inspektör i Ca 34 1.531.488 b. Arvoden å 1.500 kr. åt 20 förste skolinspektörer 30.000 c. Avlöningar åt 23 sekreterare i 27 lönegraden och 1 d:o i 25 lönegraden jämte arvode åt 1 deltidsan- ställd sekreterare i Gotlands län 513.534 . Avlöningar till 5 kanslibiträden i 11 lönegraden och 17 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång jämte två kontorsbiträden med halvtidstjänstgöring 192.564 . Ersättningar åt arvodesanställd personal 84.458 . Reseersättningar 399.000 . Sjukvård 1.000 . Reseersättningar åt vikarierande skolinspektörer 35.000

2.787.044

Lokaler

a. Hyreskostnader inklusive städning och belysning 116.000 b. Telefoner 9.000 0. Expenser 60.000

185.000

' Summa summarum 3.316.204 kronor.

För budgetåret 1955/56 har till folkskolinspektionen i riksstaten upptagits ett sammanlagt belopp av 2.229.100 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits till de våren 1955 beslutade lönetilläggen. De verkliga kostna- derna för folkskolinspektionen budgetåret 1955/56 tor-

de böra beräknas till 2.341.500

Kostnadsökning på grund av utredningens förslag 974.704 kronor.1

Engångsutgifter. 1. Möblering av kanslierna 243.500 2. Installering av telefoner 10.000

253.500 kronor.

C. Kostnader under ett första verksamhetsår.

Posterna under A ovan beräknas bli desamma med undantag för 3 a, e och d. Avlöningsbeloppen för de fyra tillkommande inspektörstjänsterna samt för sekreterar- och kanslibiträdestjänsterna torde för det första året böra beräknas efter lägsta löneklassen i respektive lönegrad i stället för efter näst högsta, som skett under A. Det skulle innebära en minskning av avlö- ningskostnaderna med i runt tal 65.000 kronor.

Engångsutgifterna, som upptagits under B, faller på första verksamhets- året. Under detta torde vidare böra upptagas anslag till biträdeshjälp, expe- ditionslokaler, möbler m. m. åt 24 >>lokala» inspektörer (jfr s. 391). Beloppet torde kunna beräknas proportionellt mot de 1955/56 utgående anslagen till folkskolinspektionen för motsvarande ändamål, vilket i runda tal skulle ge: till biträden 150.000 kr., till hyresersättningar m. m. 40.000 kr. och till ex— penser 20.000 kr. eller sammanlagt 210.000 kr.

Kostnaderna för ett första verksamhetsår skulle belöpa sig till 3.316.204+ 253.500+210.000—65.000=3.714.704 kronor.

D. Den omedelbara utgiftsökningen för den regionala skolledningen.

I jämförelse med kostnaderna för den regionala skolledningen för bud— getåret 1955/56 skulle för budgetåret 1957/58 fordras en utgiftsökning med 3.714.704——2.341.500=l.373.204 kronor.

1 Med hänsyn till den ringa arbetsmängd domkapitlen numera åsamkas av skolärende- na, torde någon personalminskning hos dessa icke kunna göras med anledning av en mellaninstansreform. Huruvida den skolsakkunnige ledamoten efter en sådan reform icke längre bör medverka i domkapitlen undandrager sig utredningens bedömande. Kan ledamotsantalet minskas med en, skulle räknat efter 1955/56 utgående arvoden, en be- sparing göras med 7.590 kr. Länsstyrelsernas statsbidragsgranskning skötes i allmänhet av vederbörande tjänsteman jämsides med andra arbetsuppgifter. Någon direkt personalminskning torde knappast vara att räkna med på grund av granskningens överflyttande på mellaninstanserna.

AVDELNING llI

Lärartillsättningen

Kap. 18. Frågans bakgrund och omfattning

I den omfattande propositionen nr 70 till 1950 års riksdag angående rikt— linjer för det svenska skolväsendets utveckling behandlades icke lärartill- sättningen i framtidens skola. Frågan togs i stället upp i den särskilda pro— positionen till samma års riksdag angående skolans lokala ledning och 10- kala organisation (nr 133). I denna proposition blev emellertid lärartill— sättningen endast föremål för en kortfattad behandling och föreslogs med anledning av sin problematiska natur hänskjuten till en särskild kommitté för ytterligare utredning.

Ehuru nämnda spörsmål betraktats som svårlöst har det dock samtidigt understrukits, att det för skolväsendet är av stor betydelse, att det löses på ett tillfredsställande sätt. Här skall i korthet anges problemets räckvidd.

Enhetsskolans genomförande kommer ur organisatorisk synpunkt att in— nebära, att den nuvarande folk- och fortsättningsskolan, de högre kommu- nala skolorna (ev. endast den kommunala realskolan) och den statliga real- skolan smältes samman till en skola med kommunen som huvudman. Vid envar av dessa tre skoltyper tillämpas för närvarande olika förfaringssätt vid tillsättning av ordinarie lärare. Härtill kommer, att lärarna vid de två förstnämnda skoltyperna är kommunalt anställda och att de ordinarie lä- rarna vid den tredje har ställning som oavsättliga statstjänstemän.

Vid folkskolan och de högre kommunala skolorna tillsätter de lokala skolstyrelserna lärare. I det förra fallet äger styrelsen fritt välja bland de tre mest meriterade sökande, i det senare skall styrelsen tillsätta den mest meriterade.

Vid de statliga realskolorna utnämnes ordinarie adjunkter av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen, medan ordinarie ämneslärarinnor förordnas av överstyrelsen. Härvid gäller, att den enligt gällande beford— ringsgrunder mest meriterade av de sökande skall utses till innehavare av ledig tjänst.

Om man således vid sammansmältningen. av de ovanberörda skolformer- na vill överväga att med utgångspunkt från nu tillämpade förfaringssätt vid lärartillsättningen åstadkomma ett enhetligt system, finner man, att skilda principer i olika hänseenden brytes mot varandra. Den första men ej den viktigaste frågan som inställer sig vid ett sådant övervägande är, om

tillsättningen skall vara en angelägenhet för den lokala skolstyrelsen eller om den skall handhas av en central statlig myndighet. I den diskussion, som kan sägas ligga i de samlade remissyttrandena över skolkommissionens förslag om lärartillsättningen och som på annat sätt förts i anslutning till kommissionens förslag på denna punkt,1 står dessa båda alternativ utpräg- lat mot varandra.

Nästa kontroversiella spörsmål är vad utredningen i fortsättningen kal- lar urvalsprincipen, d. v. s. grunderna för urvalet bland sökande till lediga tjänster. Detta spörsmål kan kanske inte renodlas och hållas helt skilt från det närmast föregående, men då frågan enligt utredningens mening är den viktigaste i detta sammanhang, diskuteras den i det följande såvitt möj- ligt fristående från frågan om tillsättningsmyndigheten. Även på denna punkt har man att göra med två principiellt olika system. Skall den lokala styrelsen liksom vid de nuvarande folkskollärartillsättningarna äga rätt att — låt vara inom vissa bestämda gränser — tillsätta efter friare bedömande eller skall den tillsättande myndigheten vara skyldig att utse den enligt givna regler mest meriterade bland de sökande?

Ett ställningstagande i denna fråga fordrar, att begreppet mest merite- rad på något sätt bestämmes. Utöver frågan om tillsättningsförfarandet i begränsad mening har utredningen därför också funnit sig böra taga upp meritvärderingen till prövning.

Utom av svårigheterna att välja mellan eller sammanjämka de nuvaran—

de systemen eller eventuellt skapa ett nytt tillsättningsförfarande kompli- ceras problemet därav, att den tidigare diskussionen om lärartillsättningen icke begränsats till frågorna om tillsättningsmyndigheter och urvalsprinci- per utan utvidgats till att också omfatta frågan, huruvida enhetsskolans lärare skall ha ställning som kommunaltjänstemän eller statstjänstemän. Vid sina överväganden av det föreliggande spörsmålet om lärartillsätt— ningen har utredningen först och främst haft att utgå från rådande förhål- landen inom olika delar av skolväsendet samt därjämte från de tillsätt- ningsförfaranden, som tillämpas inom andra samhällsområden. Det är där- vid såväl med hänsyn till statliga och kommunala prohl—emställningar som till den för skolväsendet speciella konstellationen målsmän-lärare uppen- bart, att förhållandena på skolans område har sin speciella karaktär och icke utan vidare kan anpassas till andra områden. För utredningen har det emellertid varit angeläget att granska hela problemet om tjänstetillsättning- en ur vidast möjliga aspekter, eftersom frågan, såvitt utredningen kunnat finna, icke tidigare gjorts till föremål för en samlad framställning.

De lokala skolstyrelser och regionala myndigheter, om vilka utredningen i'det föregående framlagt förslag, är avsedda att fungera icke blott för det

1 Jfr s. 410 f.

framtida utan även för det nuvarande skolväsendet. Utredningen har också eftersträvat att ge såväl de lokala som de regionala skolledningarna såvitt möjligt samma uppgifter och befogenheter beträffande alla de skolformer, som skall stå under deras ledning. Syftet med de föreslagna åtgärderna är givetvis att i organisatoriskt hänseende förbereda och underlätta övergång— en till enhetsskolan samtidigt som en i och för sig önskvärd större enhet- lighet och samordning av ledningen av de under en övergångstid bestående skolformerna kommer till stånd.

Under den tid enhetsskolan håller på att växa fram och söka sin form är det angeläget att ge den det stöd, som ligger i, att den, ehuru dess målsätt- ning är annorlunda, i organisatoriskt avseende från början likställes med parallellt existerande skolformer. För att ge allmänheten en riktig föreställ- ning om och inställning till enhetsskolan skulle det enligt utredningens me- ning därför vara lämpligast, om det tillsättningsförfarande, varom förslag här framlägges, från början finge giltighet för samtliga de skolformer, som löper parallellt med den framväxande enhetsskolan och som i princip lyder under en gemensam lokal styrelse.

När det gäller skolväsendet inom den kommunala sektorn, d. v. s. i det här fallet folk— och fortsättningsskolan, försöksskolorna, de högre kommu- nala skolorna och yrkesskolorna, förefaller det vara fullt naturligt och icke förenat med några större svårigheter att omedelbart låta ett nytt tillsätt- ningsförfarande, tillkommet med tanke på en ny kommunal skolform, trä- da i tillämpning över hela riket. I fråga om de statliga realskolorna synes förhållandena vara annorlunda men, som utredningen scr saken, likväl icke av den art, att de lägger hinder i vägen för ett enhetligt tillsättningsförfa— rande, ens om detta skulle läggas i den lokala skolstyrelsens hand. Med hänsyn till det sagda och till att folkskolan och realskolan så småningom kommer att gå upp i enhetsskolan har utredningen kommit till den uppfatt- ningen, att förslag om lärartillsättningen i enhetsskolan icke bör ha avse— ende endast å denna framtida skola och övergångsvis å de relativt fåta- liga försöksskolorna utan även gälla den nuvarande folk- och fortsättnings- skolan, de högre kommunala skolorna, de kommunala yrkesskolorna samt de statliga realskolorna.

Framställningen och förslagen i det följande berör tillsättningen av alla kategorier lärare inom nämnda skolformer, d. v. s. ordinarie och icke-ordi- narie klasslärare, lärare i läroämnen, övningslärare och yrkeslärare även- som tillsättningen av skolledare.

Kap. 19. Nuvarande förhållanden vid tillsättning

av lärare m. m.

Den följande redogörelsen för gällande bestämmelser om lärartillsätt- ningen vid olika skolformer har delats upp så, att i en första avdelning re- dogöres för själva förfarandet och i en andra för de befordringsgrunder och meritvärderingsregler, som skall tillämpas i de olika fallen.

Tillsättningsförfarandet

Folkskolan1

Ordinarie folk— och småskollärartjänst skall av skolstyrelsen kungöras ledig i Post- och Inrikes tidningar samt sökas hos och tillsättas av styrel- sen. Anmäler sig flera sökande, skall styrelsen upprätta en förteckning över de sökandes meriter, avfattad enligt av skolöverstyrelsen fastställt formu- lär och därefter sammanträda för att upprätta ett förberedande förslag, på vilket skall uppföras de tre behöriga sökande, vilka styrelsen med hänsyn till gällande befordringsgrunder (se nedan) prövar vara mest meriterade. Dessa sökande skall uppföras i den ordning, i vilken styrelsen anser dem enligt samma befordringsgrunder böra komma i åtanke vid tjänstens till- sättning. Protokollet över det upprättade förslaget och samtliga inkomna ansökningshandlingar jämte upprättad meritförteckning insändes därefter till vederbörande statens folkskolinspektör, som har att avge yttrande i ärendet till skolstyrelsen.

Om inspektören och styrelsen är eniga om vilka sökande, som skall upp— föras på förslaget och ordningen mellan dem, skall styrelsen upprätta slut- ligt förslag. I annat fall skall styrelsen hänskjuta ärendet till domkapitlet, som med iakttagande av gällande befordringsgrunder skall upprätta för- slaget.2

Om skolstyrelsen finner det lämpligt, kan den förelägga en eller flera av de på förslaget uppförda att fullgöra undervisningsprov, till vilket all- mänheten äger tillträde.

Sedan slutligt förslag upprättats och undervisningsprov eventuellt hål- lits, skall folkskolestyrelsen, där sådan finns, eller kyrkostämma företaga val bland de på förslaget uppförda sökande.

1 Fst åå 19—22, 24 och 25. Övnlärst 24, 28 och 49 55. 2 I stad, som är befriad från inspektion genom statens folkskolinspektör gäller inte vad här sagts om folkskolinspektörens och domkapitlets medverkan vid upprättande av förslag. Styrelsen upprättar här nämligen själv det förberedande och det slutliga för- slaget.

Om det förhåller sig så, att två eller flera lediga tjänster i ett distrikt skall tillsättas samtidigt, behöver icke ett förslag upprättas för varje tjänst, utan om t. ex. tre tjänster är lediga, kan ett gemensamt förslag upprättas, omfattande de nio mest meriterade sökandena, bland vilka styrelsen eller stämman äger att fritt välja tre. Metoden med gemensamt förslag torde all- mänt tillämpas.

I fråga om besvär i samband med folkskollärartillsättning gäller följande. Över skolstyrelsens förberedande förslag kan besvär ej anföras. över av skolstyrelsen upprättat slutligt förslag kan klagan föras hos domkapitlet men först sedan valet av lärare ägt rum och behörigen kungjorts, varför klagan också måste omfatta det förrättade valet. Detta upphäves då auto- matiskt, om förslaget befinnes vara oriktigt. Domkapitlet är besvärsmyn- dighet i första instans. Domkapitlets utslag kan överklagas hos Kungl.Maj :t, som avgör målet i regeringsrätten.

Av domkapitlet upprättat slutligt förslag överklagas direkt hos Kungl. Maj:t och prövas i statsrådet.

Besvär över förslag kan anföras på materiella grunder, medan besvär över av skolstyrelsen förrättat val endast kan anföras på s. k. kommunala grun- der, vilket innebär, att val, förrättat inom ett i vederbörlig ordning upp- rättat förslag, endast kan rubbas om vid valet förfarits olagligt eller fel- aktigt.

Om icke-ordinarie folk- eller småskollärare erfordras för minst en hel termin, skall skolstyrelsen i regel kungöra ledigheten i Post- och Inrikes tidningar. Där fråga ej är om skoldistrikt, vars folkskoleväsen är befriat från inspektion av statens folkskolinspektör, skall denne avge yttrande över inkomna ansökningshandlingar, varefter skolstyrelsen till innehavare av den lediga befattningen skall utse den, som med tillämpning av gällande befordringsgrunder, vilka är desamma som vid tillsättning av ordinarie tjänst, prövas vara'mest meriterad. Inspektörens yttrande är icke bindande för styrelsen. Formellt avgör den själv, vem som skall anses vara mest me- riterad och således erhålla tjänsten. Det är emellertid sällsynt, att styrelsen utser annan än den inspektören föreslagit. över styrelsens tillsättningsbe— slut kan besvär på materiella grunder anföras hos vederbörande domka- pitel, vars utslag i målet dock icke kan överklagas.

Vid tillsättning för kortare tid än en termin fattar skolstyrelsen själv beslut.

Ordinarie övningslärare tillsättes i samma ordning som i folkskolestad- gan föreskrives för tillsättning av folkskollärare. Om folkskolinspektören och skolstyrelsen icke är ense om Vilka som skall uppsättas på förslag, skall detta emellertid upprättas av skolöverstyrelsen, som också är besvärsmyn- dighet i första instans.

Icke-ordinarie övningslärare tillsättes i samma ordning, som gäller för tillsättning av icke-ordinarie folkskollärare. Besvär över styrelsens beslut

om tillsättning av övningslärare skall dock anföras hos skolöverstyrelsen och ej hos domkapitlet.

Fortsättningsskolan1

Föreskrifter om att lärartjänster i egentlig mening skall finnas vid fort— sättningsskola har ej givits. Undervisningen i teoretiska ämnen handhas i regel av folkskollärare, som tjänstgör som timlärare. Lärarbefattning till- sättes av skolstyrelsen, då särskilda skäl därtill föranleder utan föregående ledigförklarande. Bland behöriga sökande utser styrelsen den, som styrel- sen med avseende på meriter och i övrigt finner vara för tjänsten mest lämplig.

Besvär över styrelsens tillsättningsbeslut kan endast anföras på formella grunder.

Om ordinarie övningslärartjänst vid fortsättningsskola inrättats, tillsät- tes den på samma sätt som vid folkskola.

Kommunal yrkesskola

Vid de av Kungl. Maj:ts förnyade stadga för den kommunala yrkesunder— visningen (1921z706) reglerade yrkesutbildningsanstalterna, nämligen lär- lingsskolor, yrkesskolor, verkstadsskolor, ettåriga handelsskolor och hus- hållsskolor, inrättas och tillsättes lärartjänsterna av vederbörande kom- mun. De är ej statligt reglerade ifråga om löne- och anställningsförhållan- den. Lärare antages av skolans styrelse. Över styrelsens beslut kan besvär på materiella grunder anföras hos överstyrelsen för yrkesutbildning och vi- dare hos Kungl. Maj:t.

1952 års yrkesutbildningssakkunniga föreslog i sitt betänkande (SOU 1954:11) icke någon förändring i nuvarande tillsättningsförfarande.

De högre kommunala skolorna2

Ordinarie lärartjänst i läroämnen vid de högre kommunala skolorna skall av vederbörande skolstyrelse ledigkungöras i Post- och Inrikes tid- ningar samt sökas hos och tillsättas av styrelsen.

Vid ett förberedande sammanträde skall skolstyrelsen pröva ansöknings- handlingarna och därvid i första hand undersöka, huruvida de sökande upp— fyller vissa formella krav. Till detta sammanträde skall ett av skolans rek- tor avgivet skriftligt yttrande över ansökningshandlingarna föreligga, vari rektor skall uttala sig om de sökandes behörighet samt till tjänsten för- orda den, som han med hänsyn till gällande befordringsgrunder anser fram- för övriga sökande böra komma i åtanke. Vid ett följande sammanträde, som skall hållas tidigast sju och senast trettio dagar efter det förra, skall styrelsen till innehavare av tjänsten utse den, som styrelsen med hänsyn

1 Fortsskst 55 41 och 51. Övnlärst 36 5. 2 Se StKr 59 10, 51, 55: och 62. Övnlärst 24, 29 och 49 55.

till föreskrivna befordringsgrunder anser främst böra komma i fråga. Sty- relsen äger således icke vid tillsättningen fästa avseende vid andra om- ständigheter än de i stadgan särskilt angivna befordringsgrunderna (se ne- dan).

Ändring i styrelsens tillsättningsbeslut kan på materiella grunder sökas hos skolöverstyrelsen, vars utslag kan överklagas hos Kungl. Maj:t.

Icke-ordinarie lärartjänst i läroämnen ävensom ordinarie och icke-ordi- narie övningslärarbefattning tillsättes på i huvudsak samma sätt som or— dinarie lärartjänst i läroämnen. Besvär över skolstyrelsens beslut om till- sättning av e. o. lärartjänst i läroämnen samt ordinarie och e. o. övnings- lärartjänster anföres hos skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens beslut över— klagas hos Kungl. Maj:t. Beslut om tillsättning av annan icke-ordinarie lä- rare i läroämnen kan överklagas endast på formella grunder. Över beslut om tillsättning av timlärare å övningslärartjänster, varå extra ordinarie anställning icke kan komma i fråga, må besvär ej anföras.

De allmänna läroverken1

Ordinarie adjunktstjänst ledigförklaras av skolöverstyrelsen, som också avgör, vilka läroämnen tjänsten skall omfatta. Tjänsten tillsättes av Kungl. Maj:t.

Sedan ansökningshandlingarna prövats och vederbörande rektor satts i tillfälle att avge yttrande, insändes ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t jämte överstyrelsens förslag är den av de sökande, som på anförda grunder främst bör komma i åtanke till den lediga tjänsten. Vid avgivande av sitt förslag skall överstyrelsen endast taga hänsyn till i läroverksstadgan angivna befordringsgrunder (se nedan). över skolöverstyrelsens förslag kan sökande besvära sig hos Kungl. Maj:t.

Ordinarie ämneslärarinnetjänst tillsättes av skolöverstyrelsen. Besvär över tillsättningsbeslutet kan anföras hos Kungl. Maj:t.

Icke-ordinarie lärare i läroämnen förordnas sedan den 1 januari 19532 med vissa undantag av rektor, som därvid har att iakttaga i huvudsak sam- ma befordringsgrunder, som gäller vid tillsättning av ordinarie tjänst. Tjänster i lönegrad Ce 29 tillsättes av skolöverstyrelsen, som också anta— ger e. 0. adjunkter i lönegrad Ce 27 och ämneslärarinnor i lönegrad Ce 25. Central antagning till dessa tjänster är nödvändig, då de ej är knutna till de olika skolorna utan bestämmes till visst antal för hela riket och sedan de tillsatts så att säga följer läraren. E. 0. lärare i de två sistnämnda löne— graderna anställes av rektor.

Besvär över rektors beslut om förordnande må, om förordnandet omfat- tar minst en hel termin med full tjänstgöring, anföras hos skolöverstyrel-

1 Lvst åå 176, 181—184 och 186; Övnlärst 24 och 29 55. 2 Nåd. brev till skolöverstyrelsen den 9 april 1954 aug. överflyttning av beslutande- rätten i vissa ärenden från skolöverstyrelsen till rektorer m. m.

sen. Om förordnandet tillträtts och Överstyrelsen finner att klaganden hade bort förordnas, bör överstyrelsen likväl icke utom på särskilda skäl bestäm- ma, att klaganden skall tillträda förordnandet under: pågående termin.

Rektors beslut om förordnande av timlärare kan ej överklagas. Över skol- överstyrelsens beslut i anledning av besvär över rektors förordnandebeslut får klagan ej föras.

Ordinarie övningslärartjänst tillsättes av skolöverstyrelsen, sedan rektor avgivit yttrande över ansökningshandlingarna. Ledigförklarad icke—ordina— rie sådan tjänst tillsättes på samma sätt, som gäller för ordinarie tjänst. Skolöverstyrelsen kan dock föreskriva, att tillsättningen skall ske av rektor.

Försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

På försöksskolas högstadium (klasserna 7—9) finns för lärarna i läro— ämnen dels ordinarie adjunktstjänster i lönegraderna Ca 29 och Ca 27 samt e. o. adjunktstjänster i Ce 27, dels oclc ordinarie ämneslärartjänster i Ca 27 och Ca 25 samt e. o. ämneslärartjänster i Ce 25. Vidare är inrättade or- dinarie folkskollärartjänster i lönegrad Ca 23. Härjämte finnes s. k. brist- tjänster, e. 0. adjunktstjänster i lönegrad Ce 29.

På låg- och mellanstadierna (klasserna 1—6) undervisar små— och folk- skollärare, som tillsättes på samma sätt som motsvarande lärare i folksko- lan.

Ordinarie adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 tillsättes av skolöverstyrelsen, ordinarie adjunktstjänst i Ca 27 och ordinarie ämneslärartjänst i lönegra- derna Ca 27 eller Ca 25 av skolstyrelsen. Skolstyrelsen skall översända samt- liga ansökningshandlingar till statens folkskolinspektör samt, då fråga är om tillsättande av adjunkts- eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive Ca 27 tillika avge förord för den av de sökande, som skolstyrelsen anser böra förordnas å tjänsten. Folkskolinspektören skall med eget yttrande till- ställa skolöverstyrelsen handlingarna. Är fråga om tillsättande av adjunkts- eller ämneslärartjänst i Ca 29 respektive Ca 27 och finner skolöverstyrel- sen, att å tjänsten skall förordnas sökande, som är adjunktsbehörig, till- sätter överstyrelsen tjänsten medelst förordnande. Förordnar ej översty- relsen adjunkt i Ca 29 å tjänsten eller är fråga om tillsättande av adjunkts— tjänst i lönegrad Ca 27 eller ämneslärartjänst i Ca 25, skall överstyrelsen i yttrande till skolstyrelsen ange högst fem av de främsta sökandena i den ordning, som överstyrelsen finner dem böra komma i fråga till tjänsten. Till innehavare av tjänst som adjunkt i lönegrad Ca 27 eller ämneslärare i Ca 27 eller Ca 25 skall skolstyrelsen förordna den av de sökande, som styrelsen enligt de i stadgan för de kommunala realskolorna angivna be- fordringsgrunderna prövar vara mest meriterad.1

1 Detta förfarande överensstämmer icke med de av Skolstyrelseutredningen den 10 de- cember 1953 framlagda förslagen rörande tillsättning av ordinarie lärare i kunskaps- ämnen på försöksskolornas högstadium i lägre lönegrad än Ca 29. Se härom vidare 5. 456 f.

Ordinarie folkskollärartjänst i lönegrad Ca 23 tillsättes i samma ordning, som i folkskolestadgan föreskrives beträffande ordinarie folkskollärartjänst, i vilken ordning jämväl besvär skall anföras.

Icke-ordinarie lärare anställes av skolstyrelsen. Beträffande extra ordi- ”narie adjunkts- och ämneslärartjänster gäller, att skolstyrelsen, sedan ytt— rande över de sökandes inbördes meriter inhämtats från statens folkskol— inspektör, medelst förordnande tills vidare skall anställa den av de sö_— kande, som styrelsen prövar vara mest meriterad enligt befordringsgrun- derna för lärare vid kommunal realskola.

Besvär över skolöverstyrelsens och skolstyrelsens beslut om tillsättning av ordinarie lärartjänster i kunskapsämnen i lönegraderna Ca 29, Ca 27 och Ca 25 anföres hos Kungl. Maj:t. Då skolstyrelsen tillsatt tjänsten, skall skolöverstyrelsen utlåta sig över besvären. Över skolöverstyrelsens yttran- de angående ordningsföljden mellan sökande till adjunktstjänst i Ca 27 eller ämneslärartjänst i Ca 25 får besvär ej anföras. Över skolstyrelsens beslut om tillsättning av e. o. lärare må besvär anföras hos skolöverstyrel- sen, vars beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t. Besvär över skolstyrelsens beslut om förordnande av annan icke-ordinarie lärare får anföras hos skol- överstyrelsen endast om förordnandet avser minst en hel termin med full tjänstgöring. Mot skolöverstyrelsens beslut får talan ej föras.

För övningslärare på försöksskolas högstadium gäller om tillsättning och besvär samma bestämmelser som för övningslärare i folkskolan.

Heltidstjänst som yrkeslärare tillsättes i samma ordning som gäller för icke-ordinarie folkskollärartjänst. Besvär över skolstyrelsens beslut skall dock anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t.

Befordringsgrunder

] föregående avsnitt har redogjorts för det yttre förfarandet vid vissa lärartillsättningar. För att få en riktig uppfattning om de olika tillsättnings— procedurernas innebörd är det emellertid nödvändigt att också känna till de grunder, efter vilka urvalet av sökande skall ske.

Det synes i detta sammanhang ej vara erforderligt att på motsvarande sätt redogöra för de krav som erfordras för behörighet till olika tjänster. Det må här blott framhållas, att urvalet till en tjänst i princip alltid är be— gränsat till sökande med för den ifrågavarande tjänsten förvärvad föreskri- ven kompetens. Såsom behörighetsvillkor för lärare i läroämnen på enhets— skolans högstadium skall gälla samma bestämmelser som för den kommu— nala realskolans respektive den praktiska kommunala realskolans lärare. För folkskollärare i 23 lönegraden gäller särskilda behörighetsvillkor.

403. Folk- och småskollärartjänst

Då förslag till ledig tjänst uppgöres skall som befordringsgrunder gälla dels undervisningsskicklighet, dels genom vitsord, erhållna i avlagda exa— mina och prov, eller på annat sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i folkskolans läroämnen samt eljest i ämnen, som kan vara av betydelse för lärarens verksamhet, dels ock längden av föregående, i avseende å sätt att fullgöra tjänsten väl vitsordad tjänstgöring å lärarbefattning inom folk- skoleväsendet, varvid dock skälig hänsyn skall tagas även till väl vitsordad lärartjänstgöring vid andra läroanstalter under skolöverstyrelsens inseende. För tillämpningen av nämnda befordringsgrunder skall gälla de anvisning— ar, skolöverstyrelsen jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat bemyndigande utfär- dar.

Om överlärarbefattning är förenad med tjänsten må, utöver nu angivna befordringsgrunder, hänsyn även tagas till sådana egenskaper, som företrä- desvis erfordras för att utöva ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan (Fst 5 19 mom. 5).

Lärartjänst vid fortsättningsskola

Särskilda befordringsgrunder finns inte. Skolstyrelsen äger utse den som med avseende å meriter och i övrigt befinnes för befattningen mest lämplig (Fortsskst 5 41 mom. 2).

Lärartjänst vid kommunal yrkesskola

Förhållandena är desamma som vid fortsättningsskola.

Tjänst i läroämnen vid högre kommunal skola &

Såsom befordringsgrunder skall i följande ordning gälla: 1) undervis- ningsskicklighet och nit samt förmåga att leda ungdomens uppfostran, 2) insikter, särskilt i de undervisningsämnen, som hör till den ifrågavarande tjänsten, samt 3) under föregående tjänstgöring förvärvad erfarenhet.

Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordrings- grund kunna uppvägas av ett större företräde enligt en senare (StKr 5 55 mom. 2).

Tjänst i läroämnen vid allmänt läroverk

Då skolöverstyrelsen till Kungl. Maj:t avger förslag å den av de sö— kande, som på anförda grunder anses främst böra komma i åtanke till den lediga tjänsten, skall i första hand tillses, att Vissa formella behörighets— krav är uppfyllda. Därjämte skall som befordringsgrunder i följande ord- ning gälla:

a) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning; ,,b) genom vitsord, erhållna i avlagda examina och prov, samt genom ut- givna skrifter ådagalagda lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som hör :;till den ifrågavarande tjänsten, ävensom förtjänstfullt skriftställarskap i övrigt av vetenskaplig eller praktisk-pedagogisk art;

; c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring dels vid läroanstal- ter, som omförmäles i & 177 punkt 8) första stycket läroverksstadgan, dels -;--i»-folkskola, dels vid universitet eller högskola såsom befattningshavare, som avses i nämnda punkt andra stycket, och såsom forskardocent, dels ock —— enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t —— vid uni- versitet eller högskola såsom assistent eller amanuens eller vid försvarets forskningsanstalt, varjämte skälig hänsyn må tagas till väl vitsordad tjänst— göring vid annan under inseende av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen för yrkesutbildning stående läroanstalt än här nämnts.

. En mindre underlägsenhet enligt en eller två föregående befordringsgrun- der kan uppvägas av ett större företräde enligt en senare. I fråga om lek- torstjänst skall dock lärdomsförtjänster, särskilt om de förefinns i de till tjänsten hörande läroämnena, såsom befordringsgrund likställas med un- dervisningsskickligheten och vid bedömning av lärdomsförtjänsterna sär- ",skild vikt fästas vid betyget i teologie eller filosofie licentiatexamen samt "vid avlagt disputationsprov för vinnande av teologie eller filosofie doktors- grad. I fråga om adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 skall särskild vikt fästas vid meriter enligt de två första befordringsgrunderna. Beträffande lärare vid läroverk med praktisk lärarkurs skall särskilt av- seende fästas vid sådana förtjänster, som ådagalägger sökandes lämplig- het såsom lärare vid lärarutbildningsanstalt. Då ordinarie lärare söker annan tjänst av samma slag som den han in— nehar och därvid har att räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör vid utnämningen skälig hänsyn även tagas till behovet av yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande (Lvst & 181).

övningslärartjänst

., .Vid tillsättning av övningslärartjänst skall följande befordringsgrunder gälla i nedan angiven ordning: ' Va) undervisningsskicklighet och nit samt sätt att behandla lärjungarna och förmåga att bland dem upprätthålla ordning;

b) betyg, erhållna i avlagda examina och prov, eller på annat sätt åda- galagda kunskaper och färdigheter i det eller de ämnen, som kan vara av betydelse för lärarens verksamhet; ”'; 'c) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring vid vissa i övnings- lärarstadgan nämnda läroanstalter, varjämte skälig hänsyn även må tagas "till väl vitsordad annan lärartjänstgöring vid under skolöverstyrelsens ome- delbara inseende stående läroanstalt (Övnlärst 19 å).

En jämförelse mellan de befordringsgrunder, som gäller för folkskolans. klasslärare, de högre kommunala skolornas och de allmänna läroverkens lärare i läroämnen samt för övningslärarna vid dessa skolformer, ger ome- delbart vid handen, att de helt överensstämmer i sak, även om de utformats— på något olika sätt. Beträffande befordringsgrundernas betydelse föreligger, emellertid en viktig och avgörande principiell skillnad mellan å ena sidan tillsättningen av ordinarie lärare i folkskolan och å andra tillsättningen av icke-ordinarie lärare i denna skola samt lärare vid de högre kommunala skolorna och de allmänna läroverken. Vid den förra tillsättningen behöver. befordringsgrunderna endast tillämpas vid uppgörandet av det förslag, inom vilket den tillsättande styrelsen sedan har frihet att Välja lärare, medan vid den senare den sökande, som är mest meriterad med hänsyn till gäl— lande befordringsgrunder skall förordnas till innehavare av den lediga, tjänsten.

Meritvärderingsnormer

De befordringsgrunder, för vilka ovan redogjorts och som finns intagna i respektive skolstadgor, fordrar för rätt tillämpning ett kompletterande regelsystem, med vars hjälp det blir möjligt att enhetligt och rättvist vär- dera de sökandes olika meriter och bestämma den inbördes ordningen dem emellan. Vid lokal tillsättning är det av vikt, att ett normerande system, för meritvärdering finns för att hindra alltför stora olikheter vid beford— ringsgrundernas tillämpning. I de fall tillsättningarna sker centralt, är det inte av samma betydelse att ha officiellt utfärdade regler för meritvärde- ringen, då det får anses ligga i sakens natur, att de centrala myndigheternä tillämpar en fast praxis i tillsättningsärenden.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har skolöverstyrelsen den 6 sep-' tember 1946 meddelat särskilda anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av folk- och småskollärartjänster. Dessa anvisningar är icke bindande utan har främst till uppgift att underlätta en enhetlig jämförelse" mellan de sökande. På grundval av ett i anvisningarna angivet system bei- räknas en gemensam poängsumma för de sökandes seminariebetyg och" tjänstår. Sedan de sökande uppförts i ordning efter poängsummornas stor-* lek bör det prövas, om i anvisningarna särskilt angivna eller andra förhålå" landen föreligger, som påkallar en ändring av det på poängsummorna grunl dade förhållandet. Sådana förhållanden kan vara exempelvis akademisk? eller annan examen utöver folkskollärarexamen, genomgångna fortbild- ningskurser, insatser inom det frivilliga folkbildningsarhetet och specialut- bildning t. ex. som hjälpklasslärare. Den 2 februari 1955 har skolöverstyi; relsen likaledes efter bemyndigande av Kungl. Maj :t meddelat provisoriska anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av folkskollärartjänst ter i 23 lönegraden, varvid, utom att en poängmässig värdering här göres»

av ämnesutbildningen, i huvudsak följts samma system som vid meritvär- deringen vid tillsättande av folk- och småskollärartjänster.

Anvisningar av detta slag har inte utfärdats för annan lärartillsättning. Utredningen har emellertid under hand inhämtat, att värderingen av läro- verkslärarnas meriter inom skolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet sker enligt system, som i princip är desamma som det vid folkskollärartill- sättningen gällande. Att särskilda anvisningar ej har erfordrats vid tillsätt- ningen av de högre kommunala skolornas lärare torde hänga samman med att det därvid utvecklats en praxis, som ansluter sig till den av överstyrel— sen vid avgivande av förslag till läroverkslärartjänster tillämpade, vilket jämförelsevis lätt kunnat ske, då överstyrelsen och Kungl. Maj:t som be- svärsinstanser tillämpat i stort sett samma värdering vid bedömningen av sökande till dessa skolor och till läroverken sam't dessa skolors antal är re- lativt litet.

Förfarandet vid tillsättning av statstjänstemän i allmänhet m. m.

Som komplettering till den lämnade redogörelsen för tillsättningen av olika slag av lärartjänster skall här i korthet redogöras för tillsättningen av statstjänster i allmänhet. En motsvarande redogörelse för tillsättningen av de i egentlig mening kommunala tjänstemännen, d. v. s. högre och lägre befattningshavare inom kommunens egenförvaltning, t. ex. dess affärsdri- vande verk eller i kommunens administration, torde icke här fylla någon funktion, enär denna tillsättning ej reglerats i offentligrättslig ordning och således är av annan art än lärartillsättningen. Den skiftande karaktär, som här möter ifråga om olika kommunala tjänster, torde främst bero på om vederbörande tjänster inrättats för att möjliggöra lösandet av vissa upp- gifter, som ålagts kommunerna av statsmakterna, eller om de tillskapats för lösande av uppgifter, som kommunerna själva helt fattat beslut om. Olikheterna torde däremot näppeligen bottna i något försök att rent kvali- tativt bedöma tjänstemans allmänt samhälleliga betydelse. Utredningen har i stället funnit det vara av intresse att undersöka förfarandena vid tillsätt- ningen av sådana kommunala tjänstemän, vilkas anställande m. m. författ- ningsmässigt reglerats av statsmakterna och vilka även i andra avseenden har en ställning i viss mån påminnande om lärarnas vid folkskolan och de högre kommunala skolorna. En redogörelse för dessa förfaranden lämnas i kap. 21.

I fråga om tillsättning av statstjänster gäller beträffande de icke-affärs- drivande verken i allmänhet följande. Verkschef tillsättes av Kungl. Maj:t liksom byråchefer och motsvarande eller högre befattningshavare. Enligt allmänna verksstadgan den 7 januari 1955, vilken har avseende å de myn- digheter, beträffande vilka Kungl. Maj:t meddelat föreskrift om stadgans tillämpning helt eller med viss begränsning, tillsättes ordinarie och e. o.

tjänster i lönegraderna 31—37 å löneplan nr 1 ävensom tjänster å lönepla- nerna nr 2 och 3 i statens grundlöneförordning enligt vad därom stadgas i vederbörande instruktion av Kungl. Maj:t efter förslag av vederbörande verk. Övrig ordinarie eller e. o. personal tillsättes av verket självt. Där Kungl. Maj:t ännu icke meddelat föreskrift om stadgans tillämpning, till- sättes samtliga ordinarie och extra ordinarie tjänstemän i 27 och högre löne- grader av Kungl. Maj:t. Till dess sådan föreskrift meddelats tillsättes ordi- narie befattningshavare i 25 och högre lönegrader vanligen genom fullmakt, övriga genom konstitutorial.

Vid de affärsdrivande verken förekommer icke fullmaktstjänster. Från- sett verkschefer och andra högre befattningshavare, vilka utan ansökan för- ordnas av Kungl. Maj:t för viss tid, tillsättes dessa tjänstemän genom kons- titutorial, antingen av Kungl. Maj :t eller verket. Ordinarie tjänster i 31 och högre lönegrader tillsättes av Kungl. Maj:t och övriga tjänster av verket självt.

Kompetenskraven varierar givetvis alltefter de olika tjänsternas art, men för alla statstjänster gäller som befordringsgrund den i RF & 28 angivna principen om förtjänst och skicklighet (se vidare nedan). Varje tillsätt- ning i statstjänst kan- — om beslutet icke fattats av Kungl. Maj:t — över- klagas på materiella grunder. I de fall Kungl. Maj:t tillsätter, avgives i regel tjänsteförslag av underordnad myndighet, vilka i allmänhet kan över- klagas. Antalet tjänstetillsättningsärenden, som besvärsvägen drages under Kungl. Maj:ts prövning, har av 1948 års förhandlingsrättskommitté beräk— nats till mellan sex— och sjuhundra per år.

Beträffande de allmänna läroverkens lärare stadgas, att lektors- och ad- junktstjänster tillsättes av Kungl. Maj:t genom fullmakt (Lvst & 183 mom. 2) samt att ämneslärarinnebefattning och övningslärarbefattning tillsättes av skolöverstyrelsen genom fullmakt (Lvst & 186 och Övnlärst 24 å). Lek- torstjänsterna är sedan den 1 januari 1953 placerade i 31 och 33 lönegra- derna. Den sistnämnda lönegraden är i huvudsak förbehållen lärare, som disputerat för doktorsgrad under det att tjänst i den förra lönegraden be- sättes med sådan sökande, som avlagt licentiatexamen och genomgått prak- tisk lärarkurs men ej disputerat. Adjunktstjänster finnes inrättade i 27 och 29 samt ämneslärarinnetjänster i 25 och 27 lönegraderna.

De extra ordinarie adjunktstjänsterna i Ce 29 ställes av skolöverstyrel- sen till förfogande för läroverk med särskilt utpräglad lärarbrist, s. k. brist- tjänster.

Antalet tjänster i de olika lönegraderna vid de högre allmänna lärover- ken och de statliga realskolorna fördelar sig budgetåret 1954/55 enligt föl- jande: lektorstjänster i lönegraderna Ca 33 och Ca 31 616, adjunktstjänster i Ca 29 1.708, adjunktstjänster i Ca 27 1.154 (här tillkommer 30 vakans- satta tjänster), ämneslärarinnetjänster i Ca 27 100 samt ämneslärarinne- tjänster i Ca 25 232.

Antalet ordinarie övningslärare vid de allmänna läroverken var samma budgetår 726. Samtliga fyra lärarkategorier tillsättes som nyss sagts genom fullmakt. Den statliga fullmakten har samma innebörd för alla kategorier tjänstemän, som tillsättes genom sådan. Det gör således ingen skillnad, om den utfärdas av Kungl. Maj:t eller av underlydande myndighet. (Se härom vidare nedan).

»Förtjänst och skicklighet»

I varje diskussion om tjänstetillsättningar blir begreppen förtjänst och skicklighet mycket snart aktuella. De ha också ofta brukats i uttalanden om lärartillsättningen. Men lika vanligt som det är att begagna sig av dessa begrepp lika sällsynt är det att deras innebörd dessförinnan fastställes, vil- ket emellertid är erforderligt om inte den i och för sig vagt formulerade be- fordringsgrunden skall bli för diffus och täcka ett alltför obestämt innehåll.

I RF & 28 sista stycket stadgas bland annat: »Konungen fäste vid alla befordringar avseende endast å de sökandes förtjänst och skicklighet, men icke på deras börd». Det framgår av ordalydelsen att bestämmelsens när- maste syfte varit att jämställa alla medborgare i fråga om rätt till allmän- na tjänster. Regelns vidare innebörd belyses bäst med följande uttalande av prof. E. Fahlbeck.1

»Stadgandet hade i äldre tid — det återfinnes i olika variationer i frihetstidens och 1772 års regeringsformer — sin givna tonvikt även på det sista ordet, bör- den, vilket väl nu får anses vara utan praktisk betydelse. Den hävdvunna tolk- ningen, i praxis likaväl som i doktrinen, av ”skicklighet och förtjänst, kan åter- föras till det ryktbara s. k. tjänstebetänkandet 1756 (KF 23/11 1756). Denna för frihetstidens ämbetsmannavärld typiska produkt blev visserligen snart nog satt ur kraft såsom gällande författning, men dess grundsatser ha i vissa avseenden genomsyrat befordringsväsendet inom svensk statsförvaltning. Enligt 1756 års tjänstebetänkande förstode lagen med 'skicklighet, teoretisk kunskap och stu- dier, vilken kunskap borde vara lämpad efter sysslan, medan 'förtjänsf betydde den praktiska användningen av kunskaper. Skickligheten bleve därför av största betydelse vid själva tillsättandet av tjänsten. Beträffande därefter skeende be- fordringar vore den säkraste måttstocken å skicklighet och förtjänst tjänsteåren, varför 'den som därav äger de mesta, måste ock äga förtjensten'.

Tjänsteålderns primat såsom allmän befordringsgrund blev visserligen övergi- ven i och med att tjänstebetänkandet upphävdes, men 'förtjänst' har allmänt tol- kats såsom det i utövad tjänst nedlagda, väl vitsordade arbetet, vilket i praktiken sammanfaller med antalet tjänsteår. Beträffande 'skicklighet' åter, vilken beford- ringsgrund speciellt avser den första anställningen i statstjänst, plägar man nu- mera häri inlägga krav såväl på teoretisk kunskap och studier som den ”genom praktisk utövning styrkta och antagliga förmågan”, 'skickligheten och förtjänsten i förhållande till den lediga befattningens beskaffenhet och uppgifter' (Reuter- skiöld), varvid andra omständigheter, som ur allmän synpunkt kunna vara av

1 SOU 1944:24 Betänkande med förslag rörande revision av lagstiftningen om kvin- nas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag, 3. 57 f.

betydelse, må beaktas (Malmgren), 'duglighet över huvud, fritt bedömd med hän- syn just till den ifrågavarande tjänsten' (Herlitz, Myrberg). I äldre rätt, som i detta avseende, såsom ovan nämnts, måste särskilt beaktas vid tolkningsfrågor avseende svensk förvaltning, kommo liknande synpunkter avseende begreppet ”skicklighet” till synes. Så i bestämmelserna (från 1719 och 1720 års regeringsfor- mer) att ingen finge antagas till ”med deras ämnen ej överensstämmande sysslor”, eller att det vid alla tjänstetillsättningar skulle tillses att endast de som till res- pektive ”sysslor tjenlige äro' bleve befordrade. _— — _ Vid sidan av teoretiska insikter skulle -— och skall —, såsom ovan synes, beaktas lämpligheten i övrigt, objektivt bedömd, för ifrågavarande befattning.»

Den ifrågavarande regeln ger genom sin allmänt hållna formulering möj- ligheter till olika tolkningar, i synnerhet i alla de fall där icke, såsom skett beträffande lärartillsättningarna, i författning särskilt angetts hur olika faktorer skall värderas. I praxis har därför s. k. formella meriter, betyg och tjänstår, kommit att spela en dominerande roll, vilket är naturligt, då dessa i det stora hela ger en säkrare grund för en bedömning än en fri vär- dering av sökandes skicklighet. Å andra sidan är det klart, att grundlagens norm för tjänstetillsättningar och befordringar i allmän tjänst icke, som emellanåt sker, får tolkas så snävt att högsta betyg och största antalet tjänstår skall eliminera en bedömning av den sökande från andra än dessa synpunkter. I åtskilliga fall torde också över hela linjen i förhållandevis stor utsträckning en friare värdering av sökandes kvalifikationer äga rum.

I anslutning till de ovan återgivna uttalandena kan stadgandet i rege- ringsformen & 28 först och främst sägas innebära, att de sökande vid till- sättning av tjänst hos det allmänna skola bli föremål för en objektiv be- dömning, som utesluter godtycke. Vid denna bedömning kan man naturligt- vis med fördel begagna sig av.vissa fasta normer för meritvärderingen, men regeln om förtjänst och skicklighet begränsar icke den tillsättande myndig- heten till användning av ett mer eller mindre automatiskt fungerande sys— tem för en sådan värdering. I den objektiva värderingen ligger tvärtom att varje saklig synpunkt i tillsättningsärendet skall beaktas, då ärendets hand— läggning givetvis inte blott innesluter en bedömning av de sökande i för- hållande till varandra inbördes utan också av deras förutsättningar att full- göra de arbetsuppgifter, som är knutna till den tjänst, varom fråga är.

I de fall utredningen i fortsättningen talar om objektiv tillsättning me- nas därmed en tillsättning av den mest meriterade i enlighet med den be— dömning, som ovan angetts. Att vid en sådan tillsättning vissa bestämda faktorer måste tillmätas större betydelse och andra mindre är självklart. Till frågan om avvägningen mellan relevanta faktorer — meritvärderingen _ återkommer utredningen i kap. 24.

Kap. 20. Skolkommissionens förslag m. m.

Skolkommissionen framlade inga slutgiltiga förslag om lärartillsättning— en, men frågan diskuterades av kommissionen, som ganska utförligt redo- visade sin syn på problemet. I sitt principbetänkande (s. 436 ff) uttalade kommissionen härom bl. a.:

Inom kommissionen har stark sympati uttalats för tanken, att det tillsättnings- förfarande, som nu tillämpas vid folkskolorna, utsträcks till att gälla hela en- hetsskolan. Detta skulle så till vida stå i överensstämmelse med kommissionens grundprinciper, att det innebure ett överflyttande av befogenheter till den lokala skolledningen. Utan rätt att tillsätta befattningshavarna vid kommunens skolor skulle kommunens bestämmanderätt över det egna skolväsendet vara illusorisk. Genom det nämnda utnämningsförfarandet har kommunen möjlighet att försäkra sig om just de lärare, som kan anses vara mest lämpade för vederbörande skola. De meriter, som kan utläsas ur vederbörandes ansökningshandlingar, skulle inte ensamma behöva vara avgörande; skolstyrelsen, som har ett klart intresse av att erhålla den bästa lärarkraften, skulle ha möjlighet att bland de högst meriterade välja den som enligt skolstyrelsens personkännedom bäst skulle passa just den ifrågavarande skolans behov.

Gentemot denna inställning har såväl inom kommissionen själv som inom dess expertråd vägande invändningar gjorts. Man har framhållit, att lärarval inte alltid sker med hänsyn till pedagogiska synpunkter. Ovidkommande hänsyn — reli- giösa, politiska, nykterhetspolitiska, privatbetonade —— har ibland varit avgörande för valets utgång. Personer, som tjänstgjort inom distriktet eller vilkas personliga kapacitet varit känd för skolstyrelsen eller ledamöter därav, har ibland föredra- gits framför personer, som varit personligt överlägsna den valde men i fråga om personlig kapacitet okända för skolstyrelsen. Termen »skolans behov» har ibland fått tjäna som täckmantel för ovidkommande hänsyn. Lärarnas självständighet, som befordras av medvetandet om objektiv bedömning vid utnämningarna, skulle inte befrämjas av systemet med lärarval. Riktigare vore, att utnämningsrätten överlämnades till neutralt forum, lämpligen den nya mellaninstans, som kommer att träda i folkskolinspektörernas ställe. Skolstyrelsen skulle i så fall uppgöra för- slag och kunna motivera detta med det lokala behovet av just den föreslagne (be- hovet av yngre kraft, av kvinnlig lärarkraft, av lärarkraft med specialuppgift, av lärare, lämpad för pågående försöksverksamhet inom skolenheten, etc.), varefter den utnämnande instansen, som kan anses vara i någon mån förtrogen med ve- derbörande skolas behov, har att väga skolstyrelsens synpunkter och den före- slagnes meriter mot de medsökandes. Denna utnämningsprocedur skulle ge fullt utrymme åt de lokala synpunkterna och vara fullt förenlig med ett demokratiskt skolsystern men i jämförelse med lärarval trygga principen om förtjänst och skick- lighet vid utseendet av befattningshavare.

Trots tyngden av dessa invändningar önskar skolkommissionen inte föreslå någon förändring i förfarandet vid tillsättning av småskollärare och folkskollä- rare (mellanskollärare), så länge detta förfarande anses tillfredsställande, vilket för närvarande synes vara fallet. Det kan enligt kommissionens mening inte vara

rimligt att påtvinga ett skoldistrikt en lärare, som visserligen genom goda betyg i lärarexamen, normala tjänstgöringsbetyg och lång tjänstgöring är sina medsö- kande formellt överlägsen men dock i realiteten är eller av skolstyrelsen anses vara en medelmåttig lärare, som pedagog underlägsen en eller flera av konkurren- terna. Möjligheten att välja mellan tre ger större smidighet åt utnämningsförfaran- det och ger skolans lokala ledning möjlighet att bättre tillgodose det egna skol- väsendets behov. Visserligen ger en sådan frihet också möjlighet till missbruk, men detta är fallet med all frihet. Den ansvarskänsla, som är motvikten häremot, kan aldrig framväxa eller befästas utan denna frihet till missbruk. Dessutom är ej heller s. k. neutral instans någon absolut garanti mot mannamån och godtycke.

Gäller detta resonemang småskolans och mellanskolans (klasserna 1—3 och 4— 6) lärare, gäller det uppenbarligen också realskolans (klasserna 7—9). Man har invänt, att realskolans lärare befinner sig i en högre lönegrad och att skolstyrel- serna inte är kompetenta att bedöma de akademiska meriter, som erfordras för anställning som realskollärare.

Till lönegradsargumentet återkommer skolkommissionen nedan. Vad de akade- miska meriterna beträffar, torde betygen i filosofie ämbetsexamen inte vara svå- rare att bedöma än de betydligt mer komplicerade betygen i den nuvarande folk- skollärarexamen. I båda fallen måste för övrigt bedömningen anförtros åt exper- tisen, i det att skolstyrelsens överläggning alltid måste föregås av utredning och förslag från t. ex. vederbörande rektors sida. Enligt kommissionens mening bör om möjligt alla enhetsskolans lärare tillsättas på samma sätt. Om förslag till lä- rartjänst, vilket stadium inom enhetsskolan det än gäller, alltid skall fastställas av skolans mellaninstans, torde garanti vara skapad för förslagets objektivitet.

Först då det gäller gymnasiet och därmed parallella skolformer torde ett annat utnämningsförfarande behöva tillgripas. Gymnasiet betjänar ett större område än det skoldistrikt, vartill det hör, och lärartillsättningen är därför en angelägenhet inte bara för detta skoldistrikt. Därtill kommer, att svårvägbara vetenskapliga meriter måste tagas med i räkningen vid tillsättning av gymnasielärare. Enligt kommissionens mening bör gymnasielärare utnämnas av central skolinstans. Se— dan utredning verkställts av vederbörande gymnasierektor, avger skolstyrelsen förord, varvid tillfälle gives att framlägga de lokala synpunkterna, varefter skol- överstyrelsen utnämner. Överklagning av utnämning kan sedan ske hos Kungl. Maj:t.

Vad här har sagts om tillsättning av ordinarie lärare bör också gälla om för— ordnande av rektor: inom enhetsskolans område förordnas rektor av skolstyrelsen, vid skolenhet, vari gymnasium ingår, förordnas rektor av skolöverstyrelsen.

Den av skolkommissionen intagna ståndpunkten och motiveringen här- för kan i korthet sammanfattas så:

1) Kommunal tillsättning av alla enhetsskolans lärare på om möjligt samma sätt.

2) Tillsättning genom val på det sätt som nu sker vid tillsättning av or— dinarie lärare i folkskolan.

3) Utan rätt att tillsätta lärare blir kommunens bestämmanderätt över skolväsendet illusorisk.

4) Valförfarandet ger kommunen större möjlighet att försäkra sig om den för vederbörande skola lämpade personen, än om den är bunden av en sökandes rent formella överlägsenhet.

Vid remissbehandlingen av skolkommissionens principbetänkande blev frågan om lärartillsättningen livligt uppmärksammad, främst av skolmyn- digheter och lårarsammanslutningar. Från de senares sida gjordes den av kommissionen intagna ståndpunkten till föremål för delvis häftig kritik.

Som redan i inledningen till denna avdelning påpekades blev en av hu- vudfrågeställningarna från början och är det alltjämt: kommunal eller stat- lig tillsättning. Följande sammanställning belyser rent siffermässigt vilken ståndpunkt skolmyndigheter och lärarsammanslutningar m. fl. vid remiss- behandlingen intog i denna fråga.

Antalet folkskolestyrelser och skolråd, som yttrade sig över skolkommis- sionens betänkande, var 160. Endast 28 av dessa berörde frågan om lärar- tillsättningen, varav 23 uttalade sig för tillsättning av skolstyrelsen.

AV de 52 statliga folkskolinspektörerna berörde 14 lärartillsättningen. 12 uttalade sig för lokal tillsättning, vilket också städernas folkskolinspek— törsförbund gjorde.

Fyra folkskollärarsammanslutningar yttrade sig. Folkskollärarförhundet och folkskollärarinneförbundet tog inte direkt ställning till om lärartill- sättningen skulle ske genom lokalstyrelsen eller ej, men båda framhöll, att det system, som nu tillämpas inom folkskolan, icke vore tillfredsställande.

överlärarna och småskollärarinnorna tog ej ställning till frågan. Av de 29 folk- och småskoleseminarierna berörde nio lärartillsättningen och uttalade sig alla för central tillsättning.

Kollegierna vid 303 högre skolor yttrade sig över betänkandet. 266 be- handlade lärartillsättningen på enhetsskolans högstadium. Endast tre för- ordade tillsättning av den lokala skolstyrelsen.

De högre skolornas lärarsammanslutningar motsatte sig alla med undan- tag för praktiska mellanskolornas och högre folkskolornas lärareförening med största bestämdhet såväl kommunal tillsättning som kommunal an— ställning.

Skolöverstgrelsen tog icke ställning till utnämningsförfarandet men ut- talade, att överstyrelsen icke kunde tillstyrka skolväsendets kommunali— sering, om ej därmed förbands ett tillsättningsförfarande, som garanterade objektiva grunder för lärartillsättningen.

Statskontoret, flertalet länsstyrelser och domkapitel samt universitets— myndigheterna underströk Vikten av att garantier skapades för att tillsätt— ningen skulle ske enligt grundlagens bestämmelser om förtjänst och skick— lighet.

Argumenten för kommunal tillsättning har anförts i skolkommissionens nyss återgivna förslag. De av remissinstanserna framförda argumenten mot framförallt att högstadiets lärare skulle vara kommunalt anställda och till- sättas 'av en kommunal styrelse kan sammanfattas i följande punkter:

1. Lärarna får en ofri ställning gentemot de bestämmande i kommunen.

2. De lokala styrelserna saknar på grund av sin sammansättning kom-

petens att sakligt och objektivt bedöma och mot varandra väga olika me— riter.

3. Ovidkommande hänsyn kan bli avgörande för valets utgång.

4. En lokal styrelse har begränsad personkännedom och kan därför fästa för stort avseende vid en på platsen tjänstgörande, av styrelsen känd sökande.

5. Möjligheterna till transport skulle minskas i mycket hög grad till nackdel för mindre eftersökta orter, som redan nu har svårigheter med lä— rarrekryteringen.

6. De under punkterna 1—5 nämnda olägenheterna skulle medföra en sådan försämring för högstadiets lärare, att lärarbanan sålunda skulle bli mindre lockande och rekryteringen till banan ytterligare försvåras. Utredningen kommer i det följande i olika sammanhang att upptaga des- sa kritiska synpunkter till närmare granskning. Skolkommissionen föreslog i sitt principbetänkande också att enhetssko- lan skulle bli en kommunal skola. 1 remissvaren sammankopplades detta förslag i vissa fall med spörsmålet om lärartillsättningen. Läroverkslärar— nas organisationer har gärna satt dessa frågor i samband och värjt sig först och främst mot att förlora sin ställning som statstjänstemän. Utan tvivel finns det ett samband mellan de båda frågorna, även om det inte är ovillkorligt. Argumentet under p. 1 ovan riktar sig kanske i första hand mot förslaget om anställning hos kommunen. Utredningen har icke heller an- sett sig böra helt isolera frågan om tillsättningsförfarandet från frågan om innebörden av olika anställningsfo-rmer. Den senare frågan har berörts i kap. 10, s. 253 f och skall här ytterligare uppmärksammas. Hållbarheten av alla de återgivna argumenten beror först och främst på om de bygger på en riktig kännedom om vad den kommunala anställningen och tillsättningen nu innebär. Av särskilt intresse när det gäller anmärk- ningen under p. 1 är att försöka fastställa måttet av fakticitet i uppfatt- ningen, att en lärare får en mindre fri och mera osäker ställning som kom- munalanställd än som statstjänsteman samt att undersöka, om läraren just på högstadiet behöver tillförsäkras ett större mått av oberoende och trygg— het än på andra stadier. Läroverkslärarnas organisationer har framhållit, att lärarna endast som statstjänstemän får den fria ställning, som de måste ha för att kunna sköta sina grannlaga uppgifter. Nödvändigheten härav motiveras med att hög- stadiets lärare har till uppgift att avvisa för teoretiska studier obekväma elever. Den teoretiska studiebanan kommer förmodligen även i framtiden att värderas högt. För att kunna fylla sin uppgift såsom samhällsintresset kräver det och för att hans personliga situation ej skall bli outhärdlig måste, hävdas det, lärarens ställning vara sådan, att han står fullt fri och själv-. ständig bl. a. gentemot personer, som till äventyrs å ena sidan har en infly- telserik ställning i kommunen och å andra sidan är föräldrar till för teore-

tiska studier obekväma barn. Allmänna adjunktsföreningen sammanfattar i sitt remissvar över skolkommissionens betänkande kanske bäst de på lärovenkslärarhåll i detta hänseende rådande uppfattningarna:

Lärarna få under inga förhållanden förlora sin ställning som statstjänstemän. Skolkommissionens åsikt att det för lärarnas tjänsteställning inte kommer att in- nebära några väsentliga förändringar, om lärarna förlora denna sin ställning, kan inte delas av adjunktsföreningen. I den utsatta ställing, som läraren befinner sig, innebär det ett ovärderligt stöd, att han såsom en statens tjänsteman inte kan av- sättas utan rannsakning och dom. Den frihet, som skolkommissionen på åtskilliga ställen i betänkandet tillerkänner läraren och som denne hittills såsom stats- tjänsteman haft och anser ovärderlig, skulle försvinna, om läraren i disciplinärt avseende underställdes en genom proportionella val utsedda kommunal styrelse. Ett förslag med sådana konsekvenser innebär också en motsägelse mot vad kom- missionen på ett annat ställe yttrar att den inte önskar förorda, »att lärarna pla- ceras i någon särställning, som skulle försämra rekryteringen av läraryrket».1

Det är helt naturligt, att de statligt anställda lärarna slår vakt om sin självständighet, och det kan självfallet anföras vissa skäl att göra detta med tanke på den obestridligen svåra och osäkra ställning, som många medlemmar av folkskollärarkåren under tidigare skeden intagit som an- ställda hos en mer eller mindre maktfullkomlig kommun. Å andra sidan bör en diskussion om dessa ting föras utifrån läget som det är i dag och jämfö- relser i första hand göras mellan förhållandena, som de nu gestaltar sig. Den uppfattning om de kommunalt anställda lärarnas ställning, som ovan återgivna framställningar är ägnad att inge läsaren, överensstämmer enligt utredningens uppfattning inte med nu rådande förhållanden och ännu mindre kan det sägas ligga i själva den kommunala tillsättningens natur att den, oavsett hur den utformas, skall medföra sådana förhållanden som i dessa remissyttranden förutsatts. Man får i sammanhanget heller inte för- glömma, att lärarna med sina i dag starka fackorganisationer har möjlig- heter att på ett helt annat sätt än tidigare gentemot motparten tillvarataga kårernas och de enskilda medlemmarnas intressen.

Att varje offentlig tjänsteman måste tillförsäkras en så oberoende och auktoritativ ställning, att han obunden av ovidkommande hänsyn kan göra en självständig insats på den plats där han ställts, är en inom svensk stats- förvaltning erkänd grundsats, som kommit till uttryck i grundlagsstadgan- det om ämbetsmans oavsättlighet och principiellt också upprätthålles inom den del av den kommunala verksamheten, som reglerats av statsmakterna, och som står under direkt statlig uppsikt. För det kommunala skolväsen- dets del har nämnda grundsats också ansetts skola gälla och vunnit till- lämpning, vilket skall visas i ett följande kapitel. Skolkommissionen har , också för sin del så långt ifrån bestritt det riktiga i att denna princip upp—

1 Jämför Läroverkslärarnas riksförbunds yttrande 16/2 1953 över Sö:s förslag 27/1 1953 om inrättande av ordinarie ämneslärartjänster i försöksdistrikten.

rätthålles, att den tvärtom understyrker betydelsen härav och uttalar, att en gränsdragning måste ske mellan den kommunala skolstyrelsens och den fackliga skolledningens befogenheter. »Rektorer, kollegier och lärare måste tillerkännas självständighet även i förhållande till de kommunala skolor- ganen. Undervisningens frihet måste säkerställas» (s. 429). Skolstyrelse- utredningen delar helt denna uppfattning, men den kan icke _ med ut- gångspunkt från det kommunala skolväsendets ställning i dag — inse, att en förutsättning för lärarnas självständighet och frihet är, att de är stat— ligt anställda.

Utredningen grundar denna uppfattning på en undersökning av olika anställningsformers innebörd ur trygghetssynpunkt. För denna undersök- ning har delvis redogjorts i kap. 10 i avsnittet om mellaninstansen som dis- ciplinär myndighet. Här skall anställningsförändringar utan samband med tjänstefel något beröras.

Lärare vid allmänna läroverk. Lektorer och adjunkter tillsättes av Kungl. Maj:t samt ämneslärarinnor och övningslärare av skolöverstyrelsen, samt- liga medelst fullmakt. För dessa befattningshavare gäller alltså 5 36 Rege- ringsformen, enligt Vilken däri avsedda ämbets— och tjänstemän icke kan >>utan medelst rannsakning och dom ifrån sina innehavande sysslor av Konungen avsättas, ej heller, utan efter egna ansökningar, till andra tjäns- ter befordras eller flyttas.» Efter ordalagen föreligger här en rätt att inne- ha tjänsten och alltså även att åtnjuta därmed förenade förmåner, vilken endast lider inskränkning i det fall att läraren gör sig skyldig till gärning, som enligt 25 kap. strafflagen kan medföra suspension eller avsättning (se härom kap. 10).

Emellertid är lärarens rätt till sin tjänst i själva verket ingalunda så så- ker som det citerade grundlagsstadgandet tycks ge vid handen. Den 5. k. oavsättlighetsprincipen har undan för undan blivit föremål för allt flera modifikationer och är numera ganska uppluckrad. En sedan länge bestå- ende" inskränkning ligger däri, att principen endast gäller i den mån ve- derbörande tjänst består och alltså inte anses utgöra hinder för att tjänsten indrages, exempelvis i samband med en omorganisation. Läraren får dock inte härigenom berövas de ekonomiska förmåner, som är förbundna med tjänsten; anspråk på dessa kan han göra gällande genom talan vid domstol.

Flertalet numera gällande begränsningar i oavsättlighetsprincipen grun- dar sig emellertid på det förhållandet, att en tjänsteman anses kunna —- åtminstone i viss utsträckning -—— disponera över sin grundlagsenliga rätt i förevarande avseende. Han kan alltså, exempelvis genom att han under- kastar sig ett visst avlöningsreglemente, anses ha avstått från förmåner, som innefattas i oavsättlighetsprincipen. Åtskilliga inskränkningar har ge- nomförts på denna väg och har bl. a. kommit till uttryck i statens allmänna avlöningsreglemente den 30 juni 1948 (Saar), vilket gäller även för nu ifrå-

gavarande lärartjänster. Sålunda stadgas i 14 & Saar, att ordinarie tjänste- man är skyldig att avgå från tjänsten under förutsättningar, som må gälla på grund av bestämmelser antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen. Genom detta stadgande har skapats möjlighet att inrätta avgångsstater av olika slag. Någon sådan stat har inte inrättats för lärarnas det (däremot för mi— litär och polis), men frågan om möjligheten att entlediga lärare från—deras befattningar på grund av visad olämplighet diskuterades vid 1945 och 1946 års riksdagar i anledning av då väckta interpellationer, och båda gångerna var införandet av en disponibilitetsstat för lärare på tal (AK:s protokoll 1945 Nr 432 och 1946 Nr 11:16).

Vidare gäller enligt 51 % Saar, att under reglementet lydande tjänsteman är skyldig finna sig i arbetsgivarens beslut om minskning av vissa för- måner, såsom rätt till uppflyttning i löneklass, övertidsersättning, flertalet speciella lönetillägg (utom kallortstillägget) samt sjukförmåner.1

Vad förflyttningsskyldighet beträffar föreskrives i 13 & Saar, att ordinarie tjänsteman är pliktig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan ordinarie tjänst vid det verk han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj:t så prövar lämpligt, till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken reglementet är tillämpligt.2

Även genom förbehåll i vederbörande tjänstemans anställningsakt kan inskränkningar i oavsättlighetsprincipen i Viss utsträckning genomföras.

Den i pensionsförfattningarna stadgade skyldigheten att vid viss ålder eller under vissa andra omständigheter frånträda tjänsten kan ju sägas formellt strida mot 5 36 Regeringsformen men torde väl i realiteten få an- ses snarare öka än minska anställningens trygghet.

Lärare vid högre kommunala skolor. De högre kommunala skolornas lä- rare tillsättes av vederbörande skolas styrelse genom förordnande. Å dem är alltså 5 36 Regeringsformen inte tillämplig men även för dessa lärare gäller likväl i princip, att de inte kan skiljas från ordinarie befattning an- nat än på grund av grovt missförhållande i eller utanför tjänsten, ehuru förutsättningarna för entledigande här är något annorlunda angivna än ifråga om läroverkslärarna och kan konstateras inte blott genom rättegång vid domstol utan även genom disciplinärt förfarande (se kap. 10).

Även beträffande lärarna vid högre kommunala skolor har emellertid den nyssnämnda principen blivit föremål för inskränkningar, vilka är prak-

1 Enligt 4 5 3 mom. andra stycket statens löneplansförordning 30 juni 1947 må även under viss förutsättning själva grundlönen sänkas. Beträffande vissa förmåner (det ti- digare utgående dyrtidstillägget, tjänstgöringspengar och möjligen även sportler) har det ansetts ligga i förmånens natur, att den kan fråntagas tjänstemannen utan uttryck- ligt förbehåll härom. 2] SOU 19.51:54 sägs (s. 73), att det torde vara tveksamt, om ett sådant generellt medgivande till flyttningsskyldighet, som kan anses ligga i att vederbörande underkastar sig ett avlöningsreglemente med bestämmelser om dylik skyldighet, verkligen skall kun— na jämställas med en ansökan och därigenom göra förflyttningen grundlagsenlig. Det konstateras emellertid också, att detta synes ha antagits i praxis.

417 tiskt taget desamma som angivits ovan, eftersom även ifrågavarande lärare är inordnade under Saar.

Folkskollärare. För folkskollärare gäller i förevarande hänseenden vad ovan sagts om lärarna vid högre kommunala skolor utom såtillvida, att folkskollärarna är underkastade avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1948 (Arf), vilket emellertid såvitt angår här särskilt berörda punk- ter i allt väsentligt överensstämmer med Saar. Någon motsvarighet till 14 å Saar finnes dock icke.

Om än vissa förändringar således efterhand skett, är det dock ostridigt, att statlig anställning medelst fullmakt är förenad med mycket stor trygg— het i anställningen. Även där tjänstetillsättningarna sker genom kommu- nalt organ tillförsäkrar författningarna emellertid i vissa fall tjänsteinne- havaren en så hög grad av anställningstrygghet, att förhållandena i allt vä— sentligt blir desamma som vid statlig anställning.

I SOU 1946:48 (s. 15) uttalade exempelvis 1945 års lönekommitté: »Ock- så inom det statsunderstödda undervisningsväsendet förekomma ordinarie tjänster. Dessa, som närmast svara mot statliga fullmaktstjänster (kurs. här), tillsättas genom förordnanden.»

Det kan också påpekas, att lärarnas ställning vid de högre kommunala skolorna tjänade som förebild, då det 1952 gällde att överföra professorerna och vissa administrativa tjänstemän vid Stockholms och Göteborgs högsko- lor på Saar och i samband därmed fastställa dessa anställningars natur. Utgångspunkten var att högskolornas ordinarie befattningshavare skulle be- redas i huvudsak samma trygghet i anställningen som motsvarande ordi- narie statstjänstemän (se prop. 1952z204). Beträffande de administrativa befattningshavarna hade framhållits, att det vore av vikt att de erhölle en fast och oberoende ställning.

Den kommunalt anställde lärarens ställning har emellertid i diskussio— nen om lärartillsättningen icke ansetts vara lika trygg som den statlige fullmaktshavarens, främst därför att den förre kan avskedas på admini- strativ väg. Visserligen kan han besvära sig över skolstyrelsens beslut hos domkapitlet och över dess beslut hos Kungl. Maj:t i Regeringsrätten, men detta förfarande förmenas icke skänka samma rättssäkerhetsgarantier åt den anställde som domstolsprocessen. Resonemanget är teoretiskt hållbart, men den nämnda skillnaden torde endast i ytterst sällsynta undantagsfall ha haft eller kunna få någon praktisk betydelse vad anställningstryggheten beträffar.

En annan sak är, att den disciplinära myndigheten gentemot kommunalt anställda lärare för närvarande utövas av den lokala skolstyrelsen. Beträf- fande detta förhållande hänvisar utredningen till sin i annat sammanhang föreslagna ändring i denna ordning. I andra avseenden, såsom beträffande rätt till avlöningsförmåner och pensionsrätt (Saar 18 & jämförd med Arf 11 5) samt förflyttningsskyldighet (Saar 13 5 jämförd med Arf 9 5), synes

det icke föreligga några principiella skillnader mellan en ordinarie folk- skollärares och en statligt anställd lärares ställning.

Den skillnad som formellt föreligger på detta område är enligt utred- ningens uppfattning icke på något sätt av sådan betydelse, att den ensam kan motivera ett bibehållande av högstadiets lärare vid statlig anställning. Enligt utredningens mening åtnjuter redan enligt nu gällande bestämmelser t. ex. en lärare som vunnit ordinarie tjänst vid en högre kommunal skola realiter samma trygghet i anställningen som en adjunkt vid allmänt läro- verk. Då således inga sakliga skäl talar för statlig anställning av högstadiets lärare och enhetsskolan skall vara en kommunal skola, anser utredningen det vara alldeles klart, att denna skolas lärare skall ha kommunen som huvudman, oavsett hur frågan om deras tillsättning löses.

Utredningen, som sålunda icke ett ögonblick vill ifrågasätta att lärarna måste tillförsäkras såväl självständighet och frihet i sin verksamhet som trygghet i anställningsförhållanclena och objektiv prövning av meriter vid sökande av tjänster, har å andra sidan vid sin behandling av denna fråga icke kunnat förbigå det intresse och det ansvar de kommunala myndighe- terna mäste hysa och känna inför kommunens skolväsen och gentemot så- väl barnen som deras målsmän, ett intresse och ett ansvar, som rimligen inte behöver svära mot de av lärarna hävdade kraven.

Detta om anställningens art. Ser man åter på tillsättningsförfarandet el- ler själva anställandet är det obestridligen så, att vid en jämförelse mellan tillsättningen av läroverkslärare och folkskollärare den förstnämnda, sedd ur arbetstagarens synpunkt, kan förefalla mera tillfredsställande, beroende på att den tyckes vara genomgående objektiv, medan vid den senare skyl— digheten att förfara objektivt kan upphöra i och med att tjänsteförslaget upprättats. Med valförfarande kommer en irrationell faktor in i tillsätt— ningsproceduren, vilken för dem som aspirerar på ordinarie tjänst i vissa ömtåliga situationer kan komma att innebära ett beroende av den korpo- ration som skall välja. Häri kan onekligen anses ligga ett moment av otrygg- het. I den mån garantier kan skapas för ett objektivt förfarande även vid lokala tillsättningar, minskar emellertid bärkraften i den ifrågavarande in— vändningen.

Det må slutligen anmärkas, att läroverkslärarna som kår betraktad sy- nes ha en fördelaktigare ställning än flertalet andra kategorier tjänstemän, när det gäller tillsättningen, inte bara därigenom, att i egentlig mening lo- kala synpunkter ej förekommer utan också, att en av tillsättningsmyndig- heterna gjord fri, på erfarenhet grundad bedömning av de sökandes skick- lighet blir åtskilligt svårare att tillämpa och endast torde förekomma i rena undantagsfall. Det till Kungl. Maj:t avgivna förslaget skall vara uppgjort med stöd av de fastställda befordringsgrunderna och den rent formella me- riteringen torde utom i vissa särfall bli utslagsgivande vid tjänsteförslagets avgivande och den följande tillsättningen. Inom t. ex. förvaltningen kan

praktiskt visad duglighet — eller motsatsen — spela en annan roll i för-' hållande till de formella meriterna, då befordringar ofta sker inom veder- börande verk, som alltså kan utnämna eller förorda också på grundval av direkt kännedom om sökandes i praktiken visade skicklighet.

Om det således utifrån läroverkslärarnas synpunkter är förklarligt, att de värnar om och för framtiden vill bibehålla det tillsättningsförfarande och den anställningsform, som nu tillämpas för deras del, ävensom att folk-; skollärarna strävar i riktning mot ett liknande förfarande, så måste, som förut framhållits, hela denna fråga ses i vidare sammanhang och lösas un-. der hänsynstagande till även andra synpunkter i det läge, som har inträtt, då ett nytt skolväsen håller på att växa fram. Det allmänt hållna påståen- det, att en lärare som kommunalt anställd och tillsatt skulle få en så helt annorlunda och sämre ställning särskilt i förhållande till i kommunen in- flytelserika personer än en statligt anställd kollega saknar tillräcklig grund i erfarenheten av nuvarande förhållanden för att kunna tillmätas betydelse.-

Av de övriga i punkterna ovan återgivna argumenten skall det under punkten 2 också beröras här. De övriga behandlas i följande kapitel.

Den invändning mot kommunal tillsättning av högstadiets lärare, som rör de lokala styrelsernas bristande kompetens att sakligt och objektivt bedöma och mot varandra väga olika meriter, får anses innebära, att det fordras särskild sakkunskap hos den myndighet, som skall ha hand om tillsättningen av dessa lärare, och att den sakkunskapen saknas i de lokala skolstyrelserna. Invändningen kan under vissa förutsättningar anses he- rättigad. Vill man nämligen upprätthålla regeln, att varje offentlig tjänst skall tillsättas med iakttagande av största möjliga objektivitet vid bedöm- ningen av de sökande så följer därav, att den tillsättande myndigheten måste besitta eller ha tillgång till sakkunskap och erfarenhet från det område tjänstetillsättningen rör. Ju mera komplicerade befordringsgrunder, som skall tillämpas, desto större krav måste i nämnda hänseenden ställas för att objektivitetskravet skall kunna upprätthållas.

Tidigare kunde man måhända i vissa fall ifrågasätta de kommunala myn- digheternas kompetens i nu ifrågavarande hänseende. Sedan vi emellertid fått större kommunenheter och en överhuvud taget starkt växande kommu- nal erfarenhet rörande tjänstetillsättningar och värderingar av meriter, har en väsentlig förändring inträffat härutinnan, och man torde näppeligen längre behöva hysa några farhågor i detta hänseende. Beaktas bör även, att sedan de kommunala uppdragen fördelats på en långt bredare bas än ti— digare, icke minst härigenom garantier för saklig prövning av meriter ska- pats. Möjligheten till okontrollerbara och partiska kotteribildningar har ge- nom denna utveckling i praktiken omintetgjorts.

För att kunna bedöma den ifrågavarande invändningens bärkraft bör man emellertid först och främst se efter, hur reglerna vid de nuvarande

kommunala lärartillsättningarna utformats. Man finner då i detta hänse- ende, att det förberedande förslaget vid tillsättningen av lärare i folksko- lan i regel uppgöres och föredrages av vederbörande överlärare och under alla omständigheter tillkommer med hans medverkan. Statens folkskolin— spektör tillser, att förslaget i slutligt skick är i överensstämmelse med gäl— lande befordringsgrunder. Vid skolstyrelsens sammanträde, alltså även då tjänstetillsättningar äger rum, skall dessutom överläraren närvara (Fst & 8 b 3), varjämte lärarkårens representant också skall vara tillstädes. Folk- skollärartillsättningarna sker således under medverkan av all nödig peda- gogisk sakkunskap.

' Innan styrelsen för högre kommunal skola utser ordinarie ämneslärare, skall rektor till styrelsen ha inkommit med skriftligt yttrande över ansök- ningshandlingarna och därvid ha uttalat sig dels om de sökandes behörig— het till den lediga tjänsten dels förordat den bland de sökande, som han med hänsyn till gällande befordringsgrunder ansett framför övriga sökan- de böra komma i åtanke (Sth 5 38, StKr ?; 55, StHf & 43). Rektor är vi- dare, som självskriven ledamot, närvarande vid styrelsens sammanträden.

Det har alltså hittills sörjts för att de kommunala styrelser, som till- sätter de lärare, vilka här närmast är av intresse, kompletterats med för ändamålet erforderlig fackkunskap. Den ifrågavarande invändningen, som närmast har karaktär av farhåga för framtiden, kan därför icke anses vara grundad på erfarenhet av närmast motsvarande, nuvarande förhållanden, vilka enligt utredningens mening är tillfredsställande. Då ingenting heller i och för sig synes hindra, att styrelserna också i fortsättningen anpassas efter nya eller ändrade uppgifter, bör bedömningen av lokalstyrelsens kom- petens för den uppgift, som här diskuteras, anstå, till dess att hänsyn kan tagas dels till förslag om styrelsens sammansättning och dels till tillsätt— ningsförfarandets utformning. Det synes nämligen icke med fog kunna häv- xdas, att en tillsättningsmyndighet måste brista i objektivitet enbart på den grund att den är lokal.

Kap. 21. Kommunalt inflytande vid vissa

tj änstetillsättningar

Det förhållandet, att lärarna i enhetsskolan kommer att få kommunen och icke staten som huvudman, leder emellertid inte utan vidare till någon bestämd slutsats beträffande tillsättningsförfarandet. Det synes här vara på sin plats att närmare undersöka, på vilka grunder det kan hävdas, att en kommun bör öva inflytande på lärartillsättningen samt om och i så fall i vilka former kommunalt inflytande utövas vid andra jämförbara tjänste- tillsättningar.

Skolkommissionen har ingen mera principiell motivering för sitt förslag om tillsättningsförfarande. Den knyter närmast an till gällande regler inom folkskoleväsendet och utgår från förutsättningen, att kommunen bör ha en verklig bestämmanderätt över skolväsendet. Kommissionen använder ut- trycket det >>egna skolväsendet», men ingår icke närmare på frågan, vilket skolväsen som är kommunens >>eget» och vilket som är statens. Emellertid torde väl med kommunens skolväsen böra förstås det, över vilket kommu- nen har bestämmanderätt. Frågan blir då, varför en kommun har visst in- flytande över en del av skolväsendet men inte över en annan och varför endast i vissa hänseenden. Varför har kommunen större inflytande över lärartillsättningen i folkskolan än i de högre kommunala skolorna, vid vil- ka skolformer det är ytterst begränsat, och inget alls på tillsättningen i lä— roverken, trots att den utan bidrag av statsmedel skall uppföra läroverks- byggnad, tillhandahålla inventarier och rektorsbostad? Det kan ha sitt in— tresse att ställa dessa frågor. Försöken att besvara dem torde visa,.att inga slutsatser är självklart givna på detta område.

Man torde kunna hävda, att den obligatoriska skolan, d. v. 5. den nuva- rande folk- och fortsättningsskolan, betraktats som kommunal, medan där- emot läroverken (gymnasier och realskolor) betraktats som statliga. Ifråga om den förra nöjde sig staten med att ange vissa huvudlinjer för hur orga- nisation och undervisning skulle utformas men gav i övrigt den lokala kom— munala skolledningen en förhållandevis stor rörelsefrihet. Över de för stör— re regioner gemensamma skolorna — läroverken —— som till en början var relativt få till antalet förbehöll sig staten praktiskt taget hela inflytan— det. Kommunernas medverkan för hållandet av byggnader m. m. torde när— mast få anses som en motprestation för den förmån en högre statlig skola . ansågs erbjuda en kommun ur både undervisnings- och, framför allt, eko- nomisk synpunkt. Med tillkomsten av även högre skolor av kommunal typ korn dessa att till formerna traditionsmässigt anknytas till statliga skolor

på motsvarande stadier, även om vissa inslag av kommunal bestämmande- rätt fick tillfälle att utvecklas. Den tidigare utvecklingen på hela detta om- råde torde emellertid i hög grad ha påverkats av bestämmelser om nya och ökade statsbidrag och mindre av genomtänkta principiella överväganden om hur mycket som borde överlämnas åt kommunen respektive staten att handha och svara för. I detta avseende kan 1950 års beslut om den 9-åriga enhetsskolan anses utgöra ett första försök att verkligen pröva hela frågan ur principiell synpunkt. Beslutet om enhetsskolan betyder ett accepterande "såväl av en kraftigt förlängd tid för den obligatoriska skolan som av tan— kegången om att denna obligatoriska skola skulle kunna ge något som vore likvärdigt med vad den nuvarande folkskolan och realskolan söker ge. Sam- tidigt har med skärpa understrukits, att denna enhetsskola tänkes starkt förankrad i de lokala intressena.

Kyrkostämmans och senare skolstyrelsens rätt att inom vissa gränser fritt välja folkskollärare kan betraktas som ett traditionsmässigt uppkom- met uttryck för en kommunal självstyrelse, till vilken man också helt all— mänt brukar hänvisa för att motivera kommunalt inflytande vid tillsätt— ningen av andra lärare. Den kommunala självstyrelsens princip, sådan den kommit till uttryck i 1862 års kommunallagstiftning, har emellertid också på andra områden än skolans under utvecklingens gång genom nya lagstift- ningsåtgärder förändrats i hög grad och har i stort sett numera kvar sin ur- sprungliga giltighet endast inom vissa delar av kommunalförvaltningen. Ge- nom självförvaltningens tillväxt och det därtill knutna besvärsinstitutet har kommunernas nämnder och styrelser i många avseenden fåt-t karaktär av 10— kala verkställighetsorgan åt statsförvaltningen. Den verksamhet, som dylika organ, t. ex. barnavårdsnämnd,byggnadsnämnd, fattigvårdsstyrelse och skol- styrelse handhar, är ju i allmänhet strängt reglerad och har inte karaktär av renodlad självstyrelse utom i viss utsträckning beträffande en del sidor »av verksamheten. Så är också förhållandet i hög grad på det kommunala skolväsendets område. Fler och fler offentliga förvaltningsuppgifter har vis- serligen lagts på kommunerna, men de faller utanför den kommunala själv- styrelsen i egentlig mening och deras fullgörande är ett allmänt samhälls— intresse, som ej är begränsat till den enskilda kommunen. Vilka uppgifter av denna art, som bör ligga på kommunerna, är en praktisk-politisk fråga, liksom även problemet, vilket självständigt inflytande kommunen hör till- erkännas vid uppgifternas handhavande. Uppgifternas fördelning mellan 'stat och kommun är icke en gång för alla given utan härvidlag kan väx— lingar inträffa från tid till annan. Uppgifter, som under vissa förhållanden kan anses naturligen vara statliga, kan senare överflyttas till kommunen och tvärtom. *

Å andra sidan är det uppenbart, att om än vissa begränsningar gjorts i den kommunala självstyrelsen, så har den kommunala initiativrätten dock 'i många avseenden kraftigt vidgats. Den mångomtalade »urgamla» kom-

munala självstyrelsen var i gamla tider i realiteten ofta en frihet att icke göra någonting alls. Tendenserna är således icke entydiga.

Vidare torde det framstå som en i hög grad aktuell uppgift i samhället av i dag, betingad icke minst av den kraftiga tillväxten av samhällets upp- gifter på skilda områden, att ge den kommunala självbestämmanderätten ett vidgat innehåll även reellt, med andra ord att söka komma fram till större förenkling av förvaltningsmaskineriet genom en strävan till verklig decentralisering. Utredningen har ej kunnat undgå att vid sina ställnings— taganden ta hänsyn även härtill.

Åtskilliga av de självförvaltningsuppgifter, för vilka kommunen sålunda ansvarar, skall fullgöras av särskilda, hos kommunen anställda tjänste- män. I de fall tillsättningen av dessa blivit föremål för offentligrättslig reg- lering, synes kommunala organ i regel ha tillerkänts rätt att medverka vid tillsättningen. Så sker i olika former: ibland genom att kommunalt organ avger förslag eller yttrar sig till en utnämnande statlig myndighet, ibland genom att kommunalt organ tillsätter sökande med av statlig myndighet föreskriven kompetens. Präster och folkskollärare synes numera vara de enda »kommunala» högre tjänstemän inom den sektor, där staten fastställt behörighetskraven och där föreskrift finnes om att befattningshavaren obli- gatoriskt skall finnas, vilka tillsätts genom val utan till detta anknuten ma- teriell besvärsrätt. Beträffande prästerna utövas valrätten av församlings- medlemmarna direkt.

Vid tillsättning av t. ex. borgmästare och rådmän, vissa lasaretts— och sa— natorieläkartjänster samt polismän har kommunerna endast rätt att avge förslag eller förord till den utnämnande statliga myndigheten, trots att kom- munerna själva bekostar hela eller en väsentlig del av verksamheten. Här skall i korthet anges huvudlinjerna för tillsättningsförfarandena beträf- fande senast angivna befattningshavare.

Tillsättning av borgmästare och rådmän. (Lagen den 5 april 1949 om val av borgmästare och rådman). För upprättande av förslag till befattningens besättande skall val förrättas av stadsfullmäktige. Magistraten ledigförklarar och överlämnar efter ansökningstidens utgång ansökningshandlingarna till vederbörande hovrätt. Hovrätten skall avge yttrande rörande sökandena och ordningen mellan de tre, som enligt hovrättens mening med hänsyn till för- tjänst och skicklighet bör främst ifrågakomma till tjänsterna. Då fråga är om rådmanstjänst, skall magistraten vid handlingarnas överlämnande till hovrätten avge eget utlåtande.

Vid borgmästarval får även person, som icke sökt tjänsten, uppföras på förslag. Efter slutförd sammanräkning upprättar stadsfullmäktige förslag. Konungen utnämner.

Enligt från justitiedepartementet inhämtade upplysningar får i regel den formellt och enligt objektiva grunder mest meriterade första förslagsrum av fullmäktige, men ofta avviker man härifrån. Starka skäl skall i sådana

fall föreligga för att Kungl. Maj:t skall gå emot fullmäktiges förslag. Så sker mycket sällan. Borgmästare och rådmän avlönas helt med kommnuala medel. Tillsättning av stadsfiskal. (Kungl. Maj:ts instruktion för stadsfiskalerna den 30 december 1947 5 20).

Magistratsstad har sedan gammalt ansetts skyldig att själv helt bekosta sitt äklagar- och exekutionsväsende. Stadsfiskal tillsättes av riksåklagar— ämbetet genom fullmakt. Magistraten och länsstyrelsen avger yttrande. In— tet kommunalt organ utövar inflytande på tillsättningen.

Ordinarie polisman i polisdistrikt, som helt eller delvis består av stad, tillsättes av länsstyrelsen efter yttrande av polischefen och vederbörande kommunala organ (polisnämnd, drätselkammare, kommunalnämnd och kommunalförbundsdirektion) .

Vid tillsättning av fjärdingsmannabefattning förrättar kommunen valet, sedan landsfiskalen yttrat sig. Den sålunda valde skall av länsstyrelsen för— ordnas till innehavare av befattningen, där icke särskilda skäl annat föran— leder (Lag den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket).

Tillsättning av extra provinsialläkartjänst. (Allmän läkarinstruktion den 19 december 1930 & 41). Extra provinsialläkartjänst inrättas på framställ- ning av landsting.

Tjänst ledigförklaras av medicinalstyrelsen, som med bifogande av sitt yttrande om de sökandes behörighet överlämnar ansökningshandlingarna till läkardistriktsstyrelsen, vilken med förord för en av de behöriga sökan— de återställer handlingarna till medicinalstyrelsen. Till tjänstens bestridan— de förordnar medicinalstyrelsen den, som på grund av förtjänst och skick- lighet samt med hänsyn till det givna förordet anses böra främst komma i åtanke. Förordet följes i regel, om det avser någon av de tre mest merite- rade. Statsbidrag utgår till ifrågavarande läkares lön.

Tillsättning av lasarettsläkare m. fl. (Lag om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus den 20 december 1940 5 14).

Då lasaretts-, sanatorie- och epidemiläkartjänst skall tillsättas, åligger det medicinalstyrelsen att, om behöriga sökande anmält sig, å förslag upp- föra de tre i avseende å skicklighet och förtjänst främsta av de sökande. Sedan förslag upprättats, äger sjukvårdsberedningen efter direktionens hö— rande att avge förord till förmån för någon av de sökande, som ansetts böra erhålla förslagsrum. Därefter utnämner Konungen, som tillsätter tjäns- terna genom fullmakt. Statsbidrag utgår icke till dessa läkares avlönande. Principen är enligt uppgift från inrikesdepartementet, att sjukvårdsbered- ningens och direktionens förord utom i rena undantagsfall följes.

Tillsättning av stadsläkartjänst. (Allmän läkarinstruktion den 19 decem- ber 1930 & 46.) Stadsläkartjänst kungöres ledig av magistraten, som över- lämnar ansökningshandlingarna till medicinalstyrelsen för inhämtande av

dess utlåtande om de sökandes behörighet. Sedan magistraten fått hand- lingarna åter inhämtas hälsovårdsnämndens yttrande, varefter handlingar- na med eget utlåtande av magistraten överlämnas till stadsfullmäktige, som förrättar valet bland de behöriga sökande. Statsbidrag utgår icke till avlö- nande av stadsläkare, och sådan skall ej heller obligatoriskt finnas i stad. Vid tillsättning av underläkare enligt sjukhuslagen (& 16) och sjukhusstad- gan (& 25) äger sjukvårdsberedningen, sedan vederbörande avdelningslä- kare avgivit förord och sjukhusdirektionen yttrat sig, förordna (för i regel högst tre år) en av de tre sökande, som av särskilda sakkunniga uppförts på förslag, eller sökande, som någon av de sakkunniga ansett böra få för- slagsrum. Över sjukvårdsberedningens beslut kan sökande anföra besvär på materiella grunder (30 & sjukhusstadgan).

Beträffande motiven för reglerna om underläkartillsättningen må följan- de anföras.

Innan de nuvarande bestämmelserna om tillsättning av underläkartjäns- ter tillkom (1940) förordnades underläkare av medicinalstyrelsen.

I det förslag, som låg till grund för nu gällande bestämmelser, hade de sakkunniga ansett, att besvär över sjukvårdsberedningens förordnande icke skulle få anföras.

Mot hela förslaget framfördes stark kritik av medicinalstyrelsen och lä- karorganisationerna, som befarade, att lokala intressen och eljest ovidkom- mande synpunkter skulle kunna göra sig gällande i för hög grad och att enhetligheten i tillsättningsärendenas behandling skulle försvinna, om till- sättningen fråntoges medicinalstyrelsen. Dessa farhågor grundades särskilt på den omständigheten, att besvär på materiella grunder icke skulle kunna anföras över sjukvårdsberedningens förordnande.

Svenska landstingsförbundet, som hävdade, att besvär över sjukvårdsbe- redningens beslut i princip endast borde kunna anföras på formella grun- der, förordade emellertid materiell besvärsrätt vid bl. a. tillsättande av un- derläkare, och till denna ståndpunkt anslöt sig departementschefen (prop. 1940189, 5. 67; jfr sjukhusstadgan 1940:1045 5 30).

Enligt uppgift från medicinalstyrelsen, som är besvärsmyndighet, är det sällsynt att besvär anföres över underläkartillsättningar. 1951 anfördes inga och 1952 två dylika besvär.

Motiveringen för det ökade lokala inflytandet i här ifrågavarande avse- ende var av praktisk art, ett efterkommande av ett i sakkunnigdirektiven gjort uttalande om överflyttande av uppgifter till lokala organ för att lätta medicinalstyrelsens arbetsbörda. Å andra sidan skulle de sakkunniga — vars uppgift var att undersöka möjligheterna för en samordning av landstingens ledning av hälso- och sjukvården beakta, att landstingens hävdvunna inflytande på de ifrågavarande områdena bibehölles orubbat, att tillgång bereddes vederbörande organ till erforderlig sakkunskap vid uppgifternas

fullgörande samt att synpunkten av medverkan från statens sida vid verk- samhetens utövande, motiverad av de betydande bidrag av statsmedel, som utginge till de ifrågavarande ändamålen, lämpligen tillgodosåges.

Vad åter angår polistillsättningen föreslogs i propositionen om polislagen (1925:58), att en särskild länspolisstyrelse med förtroendevald majoritet bl. a. skulle utse ordinarie polismän.

Ur det sakkunnigutlåtande, vartill departementschefen i fråga om läns- polisstyrelse anslöt sig, anfördes i förutnämnda proposition bl. a.:

att med hänsyn till att dels polisväsendet vore i hög grad en statlig angelägen- het och dels kommunerna helt eller till en väsentlig del skulle gälda kostnaderna för polisväsendet såväl staten som kommunerna borde tillerkännas inflytande på tillsättande och bestraffning av polispersonalen,

att genom den föreslagna anordningen såväl kommunernas som polispersona- lens intressen skulle bliva vederbörligen tillgodosedda

samt attpå detta sätt skulle skapas en möjlighet att, med borteliminerande av rent lokala synpunkter, bereda befolkningen tillfälle att genom valda förtroende- män medverka vid utseende av polismännen, varförutom en demokratisk ordning för förvaltningen av de för polisväsendet anslagna medlen förverkligades (s. 81).

Andra särskilda utskottet föreslog likväl (utl. 1925 nr 1), att länssty- relse skulle tillsätta ordinarie polisman, vilket också blev riksdagens beslut. Det kommunala inflytandet tillgodosåges enligt utskottets mening genom att polisnämnd eller annat vederbörligt kommunalt organ fick yttra sig över de sökande.

De lämnade exemplen, som torde vara ganska uttömmande för denna typ av tjänster, synes visa, att någon enhetlig form för samverkan mellan stat och kommun vid tjänstetillsättningar ej utbildats. Det torde i stället för- hålla sig så, att i den mån staten pålagt kommunerna uppgifter av princi— piellt statlig natur, så har från fall till fall bestämts, i vilken form tillsätt— ningarna av de tjänstemän, som erfordras för att fullgöra uppgifterna, skall ske.1

Om man för skolväsendets del skall dra någon slutsats av de förhållan- den, för vilka här redogjorts, skulle det närmast bli den, att en skolas egen- skap att vara kommunal icke med nödvändighet behöver innebära, att lä- rarna skall tillsättas av ett kommunalt organ eller att kommunen ens skall ha ett avgörande inflytande på personvalet, utan endast att kommunen där- vid bör beredas rätt till medverkan i någon form.

Emellertid torde man icke kunna bortse från den tradition, som utveck— lats inom den nuvarande folkskolan.

Den kommunala självstyrelsens princip sådan den kommit till uttryck i 1862 års kommunallagstiftning har ju under utvecklingens gång genom nya lagstiftningsåtgärder rubbats och har i stort sett numera full giltighet

1 Jfr Å. Larsson, Om kommunaltjänstemän och kommunalarhetare, s. 255.

endast inom den del av kommunalförvaltningen, som rör kommunens af- färsdrivande verksamhet. Genom självförvaltningens tillväxt och det därtill knutna besvärsinstitutet har kommunerna i många avseenden fått karak— tär av lokala verkställighetsorgan åt statsförvaltningen. Så är förhållandet i stor utsträckning på det kommunala skolväsendets område. Att det just i fråga om folkskollärartillsättningen dröjt sig kvar en rest av den ur- sprungliga kommunala självbestämmanderätten, genom att besvär på ma- teriella grunder icke kan anföras över val av lärare, synes hänga samman med att det ännu i princip skall vara kyrkostämman som väljer lärare, me- dan skolstyrelses tillsättningsrätt —— som systemet lagtekniskt är konstru— erat — utgör ett undantag från församlingsstyrelselagens huvudregel och följaktligen i ett så viktigt hänseende som besvärsrätten måste stå i över- ensstämmelse med denna. Att hela denna konstruktion ännu består synes i sin tur i väsentlig utsträckning bero på pietetshänsyn gentemot en lång— varig tradition,1 som delvis är ännu äldre än kommunallagarna.

Över stämmas och fullmäktiges beslut kan besvär endast anföras på s. k. kommunala grunder. Vid tillkomsten av 1930 års skolstyrelselag tog man med lätt hand på frågan om reglerna för besvär över de nya skolstyrelsernas beslut (prop. 1930:100, 5. 199) och anknöt till äldre bestämmelser (prop. 1909:103, 5. 74). Man hade ej heller anledning att särskilt sätta besvärsbestämmelserna i samband med folkskollärartillsättningen. Om man 1930 infört materiell besvärsrätt över skolstyrelses lärarval, hade det rimligen bort medföra, att samma slags besvär skulle kunnat anföras över varje skoldistrikts folk— skollärarval, vilket icke kunnat genomföras annorledes än genom att till- sättningsrätten i övriga distrikt överflyttats på skolrådet eller annat organ, över vars beslut besvär på materiella grunder kan anföras. Ännu i dag stad- gar dock folkskoleväsendets grundläggande författning, att kyrkostämma väljer lärare i folkskolan.

Så länge kostnaderna för avlöning av folk- och småskollärare åvilade skoldistrikten var det _ liksom av andra skäl — naturligt, att dessa själva tillsatte lärarpersonalen och att de därvid ägde en viss frihet att låta även andra förhållanden än sådana, som eljest skall fälla utslaget vid beford— ringar i det allmännas tjänst, bestämma valet. Efterhand som staten tving-

1 I sitt förslag till bl. a. revidering av reglerna om lärartillsättningen genom infö- rande av fastare befordringsgrunder och medverkan av insp. vid upprättande av förslag anförde 1934 års folkskolesakkunniga (SOU 1934:47 s. 126): »Onekligen kan det synas befogat att förorda samma ordning för riket i övrigt (statlig tillsättning), om staten, så som de sakkunniga föreslagit, ikläder sig avsevärt vidgade förpliktelser med avseende å folkskoleväsendets uppehållande. Emellertid hålla de sakkunniga före, att tiden ännu icke är mogen för en sådan reform, vilken säkerligen skulle kännas som ett alltför starkt ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten». I prop. 1935:174 5. 142, anförde departementschefen ang. förslag om ändrad ordning för tillsättning av lärartjänster bl. a.: »Goda skäl synas mig förebragta för denna för- ändring, som på ett hänsynsfullt sätt bevarar det kommunala inflytandet men samti- digt på ett bättre sätt än hittillsvarande ordning tillgodoser det allmännas intresse av att lärartillsättningarna i möjligaste mån hållas fria från obehöriga hänsyn.»

ats att övertaga en allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet för att hålla det på en tillfredsställande nivå samt påtagit sig ansvaret för folk- undervisningen, har den emellertid också genom olika åtgärder såsom pre- cisering av befordringsgrunderna, folkskolinspektörens medverkan vid lä— rartillsättningarna och slutligen genom införandet av ett normerande me- ritvärderingssystem alltmera beskurit kommunernas faktiska frihet vid lä- rarval till förmån för ett tillsättningsförfarande, som ansetts vara mera till- fredsställande genom sin bättre överensstämmelse med gällande principer för tillsättning av befattningshavare i allmän tjänst.1 Att kommunerna vid tillsättning av folkskollärare ännu har en viss rent diskretionär prövnings- rätt är således historiskt betingat och åtminstone delvis beroende på kon— struktionen av det författningskomplex, som reglerar folkskoleväsendet. Att det kommunala inflytandet vid lärartillsättningar med nödvändighet skall utövas just genom en större eller mindre valfrihet kan icke härledas ur nå— gon allmän regel om kommunal självstyrelse, vilken i andra sammanhang, som kan jämföras med detta, t. ex. lärartillsättningen vid högre kommu— nala skolor, icke upprätthålles. Principiellt synes det inte finnas någon an- ledning att göra skillnad mellan kommunens inflytande på lärartillsätt— ningen i dessa båda skolformer. Vad man bör utgå ifrån, när det nu gäller tillsättningen av lärare i en ny kommunal skolform, är därför icke någon kommunalrättslig doktrin utan det faktiska förhållandet, att statsmakter- na vid beslut om att en allmän angelägenhet skall ordnas genom samver- kan mellan stat och kommun i regel på ett eller annat sätt bereder kommu- nen möjlighet att utöva inflytande på tillsättningen av de tjänstemän, som skall fullgöra med verksamheten i fråga förenade uppgifter, samt att frå- gan om i vilken form detta inflytande skall utövas synes betraktas som en ren lämplighetsfråga, där hänsyn tages till olika omständigheter såsom verksamhetens art, statens bidrag till verksamhetens upprätthållande, tra- ditionen o. s. v. Å andra sidan är det uppenbart, att man inte utan mycket vägande skäl bör beröva kommunerna en rätt, som de sedan gammalt har och som de i stort sett hittills handhaft på ett tillfredsställande sätt, såsom fallet är i fråga om folkskollärartillsättningen.

1 Den statliga kontroll över förslag till val av folkskollärare, som beslöts 1935, moti- verades av riksdagen sålunda: »Enligt riksdagens mening lärer det vara erforderligt att staten, i och med att den ikläder sig ökade ekonomiska förpliktelser för folkskoleväsen- det, jämväl tillser, att lärartjänsterna inom folkskoleväsendet tillsättas med tanke på skolans bästa.» (Kurs. här; Rskr 1935z359, s. 26.)

Kap. 22. Krav på tillsättningsförfarandet

Att lärartjänsterna vid det allmänna skolväsendet tillsättes med perso- ner, som är väl skickade för sin uppgift, är en samhällsangelägenhet av första ordningen, vilken staten sedan gammalt sökt främja, först och främst genom att anordna och bekosta en lärarutbildning av hög kvalitet men ock- så genom att meddela föreskrifter om tillsättningsförfarandet, vilka haft till syfte att skapa garantier för att det vid urvalet till lärartjänsterna fram- för allt tages sikte på skolans bästa. Varje omprövning av lärartillsättningen, enkannerligen av urvalsprinciperna, måste sikta mot det målet, oavsett vil- ken organisabionsform skolan har.

Urvalsprinciper

En diskussion av olika principer för urvalet till de ifrågavarande tjäns- terna kan endast teoretiskt hållas helt skild från frågan om tillsättnings— myndigheten skall vara lokal, regional eller central, då vissa alternativ i verkligheten förutsätter en viss bestämd sådan myndighet. Framställningen torde emellertid vinna i klarhet om de båda spörsmålen- till en början så långt det är möjligt hålles i sär.

Det finns enligt utredningens mening tre grundläggande alternativ att utgå ifrån vid överväganden av regler för urvalet till lärartjänsterna:

1. Urvalet kan ske på grundval av ett fåtal fasta befordringsgrunder av formell och lätt fixerbar natur. 4

2. Urvalet kan göras med hänsyn tagen i första hand till vissa bestämda befordringsgrunder men med beaktande dessutom av sökandes objektivt på— visbara lämplighet för den tjänst, som är i fråga.

3. Urvalet kan ske på grundval av en av tillsättningsmyndigheten utan närmare angivande av motiv och sakliga bedömanden helt fritt _ inom vidare eller snävare gränser _— och slutgiltigt bedömd lämplighet. Tillsättning enligt 1 och 2 kallar utredningen objektiv, enligt 3 icke-ob- jektiv.

I sitt utlåtande 19503 (5. 36) förklarade särskilda utskottet, att det sätt, varpå frågan om lärartillsättningen löstes, vore av väsentlig betydelse för att enhetsskolan skulle komma att omfattas med förtroende. Utskottet an- förde vidare: >>Kravet på objektivitet är därvid grundläggande: det inbe- griper tillbörlig hänsyn till förtjänst och skicklighet och utesluter ovidkom- mande och godtyckliga befordringsgrunder. Målsmännens intresse av att de lämpligaste lärarkrafterna förvärvas sammanfaller i realiteten med ön-

skemålet, att tillsättningarna skola ske efter strängt objektiva grunder. Utredningen ansluter sig helt till utskottets uppfattning om objektivitets- kravets betydelse i detta sammanhang. Utskottets formulering att kravet på objektivitet inbegriper tillbörlig hänsyn till förtjänst och skicklighet och utesluter ovidkommande och godtyckliga befordringsgrunder kan emeller- tid tyckas okl'ar och i viss mån innehålla en motsägelse, eftersom ett ute- slutande av ovidkommande och godtyckliga befordringsgrunder enligt ut- redningens sätt att se bör innebära, att hänsyn endast skall tagas till för- tjänst och skicklighet. Men om man uttrycker saken så som utskottet gjort, att tillbörlig hänsyn skall tagas till dessa faktorer, förutsätter det tydligen att hänsyn också skall kunna tagas till andra omständigheter.

Enligt utredningens tidigare uttal-ade mening (jfr s. 409) bör grundlagens stadgande om förtjänst och skicklighet numera anses innebära, att vid tjänstetillsättningar en objektiv värdering av de sökande, som utesluter godtycke, skall ske. Eftersom utskottet för sin del så starkt betonar ob— jektivitetskravet men samtidigt lämnar utrymme åt andra faktorer än för— tjänst och skicklighet torde dessa begrepp av utskottet ha använts i sin ursprungliga, snäva betydelse av tjänstår och examina och icke i utred- ningens något vidare mening. Särskilda utskottet skulle således kunna sä- gas lia uttalat sig för att urvalet till lärartjänster skall ske på grundval av en oväldig värdering av vissa faktorer, bland vilka utskottet särskilt fram— hållit endast tjänståren och avlagda examina. Utskottets principiella upp— fattning ansluter sig till nyss angivna alternativ 2. Skillnaden mellan folk- skollärartillsättningen, som den nu gestaltar sig, och ett i princip mera di- rekt utformat objektivt förfarande, som utskottet här antytt, skall därför med några ord beröras.

Enligt det nu rådande systemet vid tillsättningen av folkskollärare äger skolstyrelsen en författningsmässigt erkänd rätt att lägga vilka synpunkter den vill — även >>ovidkommande>> — på valet mellan de tre mest meriterade sökande. I praktiken torde emellertid sakligt grundade bedömanden vara regel, och i själva verket förhåller det sig nog snarast så, att lärarvalen le- der till objektivt riktiga resultat även i de flesta av de fall, då annan än den i första förslagsrummet uppsatte väljes.1 Skillnaden emellan utform- ningen av detta förfarande och ett s. k. objektivt dylikt skulle därför, vid tillsättning på det kommunala planet, bestå i, att rätten att på vilka grun- der som helst och utan särskild motivering taga en av tre ersattes med en skyldighet för skolstyrelsen att med objektivt hållbara skäl kunna moti- vera sitt tillsättn-ingsbeslut, särskilt i de fall, det förelegat anledning att utse annan än den på formella grunder mest meriterade. Denna skyldighet skulle kunna fullgöras antingen i samband med beslutet eller aktualiseras

1 Gjorda undersökningar visar, att de i andra och tredje förslagsrummcn uppförda sökande väljes i det närmaste lika ofta som de i första rummet uppförda.

t. ex. genom besvär på materiella grunder över styrelsens tillsättningsbe- slut.

Den rådande skillnaden mellan dessa båda tillsättningsförfaranden sy- nes vara av ringa praktisk men av väsentlig principiell betydelse, eftersom de verkligt sakliga fördelar för den enskilda kommunens skolväsen, som är förknippade med valförfarandet, också —— och i högre grad — kan vinnas med den senast skisserade tillsättningsproceduren, medan däremot möjlig- heterna för den tillsättande myndigheten att låta politiska, religiösa eller andra privatbetonade hänsyn bli avgörande för urvalet därigenom i görli- gaste mån elimineras.

Det första och grundläggande krav, utredningen anser böra ställas på lärartillsättningen är, att urvalet till tjänsterna skall ske på så långt möj- ligt är objektiva grunder. Detta krav uppfylles rent formellt utan tvivel ' enklast med en tillämpning av alternativet 1 ovan. Ehuru utredningen inte vill bestrida, att det som regel inte föreligger någon skillnad mellan en lä- rares formella och reella kompetens eller att vid konkurrens om tjänst i viss kommun en person, som förvärvat meriter i en annan kommun, plägar vara lika lämpad för tjänsten som den, som skaffat sin erfarenhet i den till— sättande kommunen, kan utredningen likväl icke ansluta sig till ett till- sättningsförfarande, som bygger på, att lärarurvalet skall ske efter enbart formella grunder. Även om detta system vore enklast, hävdar utredningen, att det för den enskilda skolans bästa måste finnas möjligheter för till- sättningsmyndigheten att väga praktisk lämplighet för tjänsten mot for- mella meriter. Utredningen, som är medveten om att det kan vara ett svårt praktiskt problem att förena dylika möjligheter med det primära och oef- tergivliga kravet på objektivitet, har tidigare framhållit och vill här un- derstryka, att vissa bestämda faktorer under alla omständigheter måste till- mätas huvudvikten vid tillsättningen. Mot de nu gällande befordringsgrun— derna vid tillsättning av realskolans ämneslärare, folkskolans lärare samt övningslärarna synes ingen anmärkning i och för sig kunna riktas och de normer för avvägningen av deras relativa betydelse, som nu tillämpas, är, så vitt utredningen kan bedöma, tillfredsställande. Dessa befordringsgrun— der bör därför bestå och tillämpas i stort sett oförändrade även i fortsätt- ningen samt utgöra grundvalen för den inbördes ordningen mellan sökande.

Tekniska krav

Vid överväganden av olika tillsättningsförfaranden måste emellertid ock- så beaktas, i vilken mån de fyller vissa anspråk av teknisk natur ävensom att den mera tekniska sidan av förfarandet inte hindrar eller försvårar ett urval efter önskade grunder. Somliga av dessa anspråk kan tillgodoses endast eller bäst vid central eller regional tillsättning, andra vid lokal till- sättning. Enligt utredningens mening torde dock intet av de anspråk, som

ur den nu ifrågavarande synpunkten måste ställas, vara av sådan bety- delse, att det ensamt kan avgöra valet av tillsättningsmetod. I detta som i övriga avseenden måste skälen för och emot det ena och det andra förfa- randet vägas mot varandra, där en sådan avvägning kan komma i fråga. Så är nämligen inte alltid fallet. De fördelar, som ur någon synpunkt skulle stå att vinna vid central tillsättning, kan överhuvudtaget icke övervägas, om man utgår från förutsättningen, att enhetsskolans alla lärare eller fler- talet av dem skall tillsättas på samma sätt. Redan antalet tjänstetillsätt- ningar därvid gör att en central tillsättning av allt att döma skulle bli ad— ministrativt otymplig och så rutinbetonad att t. ex. någon egentlig inväg— ning och prövning av lokala synpunkter inte skulle komma till stånd. Att så verkligen sker är ett av de krav, utredningen anser att tillsättningsför- ' farandet bör fylla.

Antalet årligen ledigförklarade folk- och småskollärartjänster kan upp— skattas till omkring 3.500, varav något mindre än hälften ordinarie. An- talet ledigförklarade ordinarie folkskollärartjänster, som tillsatts med till— träde den 1 januari eller den 1 juli 1954 var omkring 1.000 och antalet icke- ordinarie sådana tjänster, vilka avsåg anställning under minst en termin, var c:a 1.500.

Enligt av utredningen från skolöverstyrelsen införskaffade uppgifter (skolöverstyrelsens skrivelse den 18 juni 1953) uppgår antalet tillsättnings- ärenden hos överstyrelsen under nu rådande förhållanden (rektors-, äm- neslärar- och övningslärartjänster vid allmänna läroverk på realskolesta- diet) till omkring 800 årligen. Överstyrelsen har beräknat den årliga ök- ning av antalet tillsättningsärenden, som skulle ske, om tillsättningen av lärartjänster på enhetsskolans högstadium förlades till överstyrelsen i föl— jande fall: a) samtliga ämnes- och övningslärare, b) endast ämneslärare, c) endast 5. k. befordringstjänster. ökningen för det stadium, som motsva— rar det nuvarande realskolestadiet, skulle uppskattningsvis bli: i fallet a) 1.500 ärenden, i fallet b) 1.150 ärenden och i fallet c) 250 ärenden. Under förutsättning att överstyrelsen förstärktes med erforderlig personal skulle det, enligt verkets egen uppfattning, icke erbjuda mera betydande svårig— heter att bemästra det genom ökningen av tillsättningsärendena erforder- liga arbetet. Kostnadsökningen har beräknats till i runt tal för fallet a) 200.000 kr, b) 150.000 kr och c) 35.000 kr per år. ”

Om central tillsättning skall komma ifråga, förutsätter det, att man ac— cepterar olika tillsättning för olika lärarkategorier, vilket utredningen prin- cipiellt icke anser önskvärt. Vissa skäl har emellertid andragits för cen- tral tillsättning av enhetsskolans lärare i läroämnen. Det har framhållits, att det är av vikt, att man centralt kan överblicka behovet av lärare med olika ämneskombinationer, så att åtgärder i tid kan vidtagas för att hindra att det blir brist på lärare i vissa ämnen och för rik tillgång på lärare i andra. Uppenbarligen är denna synpunkt värd beaktande, men en önskvärd

kontroll av arbetsmarknaden i detta syfte torde kunna uppnå tillräcklig effekt utan att den myndighet, som skall följa utvecklingen på området och vidtaga eller föreslå erforderliga åtgärder, måste ha hand om tillsättningen av de tjänster, det gäller. Samma överblick och kännedom om läget torde den centrala instansen förvärva på grundval av insända meddelanden om behov av olika slags tjänster och om tillsättningsbeslut, som fattats av 10- kala eller regionala tillsättningsmyndigheter.

Rektor vid allmänt läroverk skall enligt nu gällande regler omedelbart till skolöverstyrelsen insända meddelande om förordnande för lärare med full tjänstgöring under minst en hel termin. Meddelanden om övriga för- ordnanden skall insändas vid slutet av varje termin. Vid de högre kommu- nala skolorna skall senast inom fjorton dagar efter besluts fattande till skolöverstyrelsen insändas protokollsutdrag angående tillsättning eller för- ordnande av befattningshavare samt om inträffad ledighet i fråga om tjänst.1

Kravet på central kontroll över tillgång och efterfrågan på lärare torde således kunna uppfyllas utan att själva tillsättningen för den skull behöver centraliseras.

En svårighet vid lokal tillsättning, som däremot avhjälpes eller reduce— ras då tillsättningen handhaves av central eller regional myndighet, är hur lärarna skall kunna beredas möjligheter att söka flera lediga tjänster sam— tidigt inom olika kommuner. Nuvarande förfarande vid tillsättning av lä- roverkslärare medger, att sökande kan anmäla sig till två eller flera lediga tjänster var som helst i riket samtidigt och ange, i vilken ordning han ön— skar komma i fråga till dem. I möjligaste mån tillgodoses sökandes önske- mål i detta hänseende. Fördelarna härmed är uppenbara och utredningen skall senare närmare gå in på berörda spörsmål.

Bland de invändningar, som riktats mot kommunal tillsättning av hög— stadiets lärare (även utan val), har man ganska hårt tryckt på, att möjlig— heterna till transport från en tjänst till en annan i hög grad skulle minska genom sådan tillsättning. Utsikterna för mindre orter och orter i Norrland, vilka har ringa konkurrenskraft, att få en tillfredsställande lärarrekryte- ring skulle därigenom sjunka ytterligare. Tankegången är följande:

Vid en statlig lärartillsättning tillmätes den tredje befordringsgrunden (tjänst- åldern) en viss bestämd betydelse, vilket medför, att yngre lärare söker ordinarie tjänst på orter, där de ej skulle vilja stanna för framtiden, i förvissning om att de så småningom kan söka sig därifrån och på grund av de samlade tjänstårens betydelse vid ansökning till annan tjänst få plats på en ort, där de vill stanna. Med kommunal tillsättning skulle den tredje befordringsgrundcn ej spela sådan roll, att en äldre, välmeriterad men okänd sökande skulle kunna slå ut en yngre, för de tillsättande känd sökande. Sett ur landets synpunkt vore det nu vid statlig tillsättning rådande förhållandet fördelaktigt, därför att mindre eftersökta orter finge unga lärare, som ofta stannade och trivdes på en plats, dit de från början

1 Sth 5 9, StKr & 9, StHf & 10.

ej skulle sökt sig, om de trott sig vara bundna där för framtiden. Även om de senare sökte transport, hade de i alla fall givit några av sina bästa år åt en skola, vilken med kommunal tillsättning skulle fått nöja sig med lärare, som ej erhållit anställning annorstädes. En omläggning av lärartillsättningen från statlig till kom- munal skulle enligt denna tankegång psykologiskt verka så, att yngre lärare från början sökte anställning på orter, där de för framtiden önskade stanna och hellre ginge där som icke-ordinarie och avvaktade ordinarie anställning än sökte ordi- narie tjänst på avlägsnare orter, från vilka de ej med säkerhet kunde räkna på att senare få transport.

De här refererade synpunkterna synes ha samma giltighet även för andra lärarkategorier. *

Om skolreformen skall bli vad den är ämnad att bli, måste i framtiden ännu mer än nu dugliga lärare av olika kategorier finnas i alla delar av landet, och de åtgärder, som kan vidtagas för att främja en utveckling i den riktningen, får icke försummas. Den förevarande synpunkten på till— sättningsförfarandet är därför förtjänt att noga uppmärksammas. På det system, som skall tillämpas vid lärartillsättningarna, måste kunna ställas kravet, att det icke har den verkan, att det ytterligare försvårar mindre ef- tersökta skoldistrikts möjligheter att få fullgoda lärarkrafter.

Sammanfattningsvis kan sägas att det ideala tillsättningsförfarandet skulle uppfylla följande huvudkrav:

1. att vara objektivt.

2. att garantera ett skäligt lokalt inflytande.

3. att vara lätt att bemästra ur administrativ synpunkt.

4. att erbjuda möjlighet för en central myndighet att erhålla överblick

över behovet av vissa tjänster.

5. att vara så konstruerat, att det icke binder en tjänsteinnehavare vid

en en gång erhållen tjänst.

6. att erbjuda en sökande möjligheter att samtidigt söka flera ledigför-

klarade tjänster och därvid, om han är den mest meriterade till mer än en tjänst, välja den han helst vill ha.

Kap. 23. I vilken män kan de i kap. 22 uppställda

kraven tillgodoses vid kommunal tillsättning?

Erfarenheter av det nuvarande systemet för tillsättning av folkskollärare

Ett tillsättningsförfarande så konstruerat som det nu vid folkskollärar- tillsättningen använda garanterar icke i den utsträckning som är möjlig och önskvärd objektivitet vid urvalet. Det uppfyller icke detta krav mer än ifråga om förslaget, vilket dock numera skall uppgöras på ett sätt, som tillgodoser alla rimliga anspråk härvidlag.

Kravet på lokalt inflytande har ansetts på ett »hänsynsfullt sätt»1 bli tillgodosett genom det ifrågavarande förfarandet. Men åtminstone vid till- sättning av en enda tjänst kan den absoluta bundenheten vid förslaget göra de kommunala synpunkterna betydelselösa, även om de är aldrig så väl- grundade och den formella skillnaden mellan de tre på förslaget uppförda och övriga sökande är aldrig så obetydlig. Å andra sidan bereder systemet vid samtidig tillsättning av flera tjänster oftast de lokala synpunkterna ett tillräckligt _ och emellanåt alltför fritt _ utrymme, alltför fritt, därför att ovidkommande synpunkter kan bli utslagsgivande. Även när det gäller det andra kravet anser utredningen detta förfarande vara otillfredsställande. Det är otvivelaktigt en inkonsekvens och en principiell felaktighet i ett sy- stem, som under vissa omständigheter kan verka så, att det lokala infly— tandet _ även där det borde få göra sig gällande — blir en chimär och i andra fall ger det ett fritt och okontrollerbart spelrum.

Kraven under punkterna 3 och 4 uppfylles av detta tillsättningsförfa- rande, medan det däremot liksom varje annat icke-objektivt system min- skar sökandes möjligheter till transport från ett skoldistrikt till ett annat och alltså icke tillgodoser kravet under punkten 5.

Det är ett känt förhållande, att en folkskollärare, som erhållit ordina- rie tjänst, har små utsikter att genom ansökan och val på vanligt sätt vin- na förflyttning till en bättre eller för honom själv mera lämpad befattning.

Enligt en av Sveriges folkskollärarförbund gjord undersökning fanns det vårterminen 1948 600 manliga icke—ordinarie lärare i städer och tätorter. Av de 484 av dessa som lämnade uppgifter för undersökningen hade 20 % varit ordinarie eller innehade ordinarie tjänst, från vilken de åtnjöt tjänst— ledighet.

Vid en senare undersökning, som Sveriges folkskollärarförbund och Sve—

1 Jfr not på s. 427.

riges folkskollärarinneförbund gemensamt gjort angående tillsättningen av ordinarie och icke-ordinarie folkskollärartjänster under år 1954, framgick, att cirka en tredjedel av de lärare, som uppsatts på förslagsrum till de 612 ordinarie tjänster, undersökningen omfattade, redan innehade ordinarie folkskollärartjänst. Vid samma undersökning konstaterades även, att det i viss utsträckning förekommer sökande till icke-ordinarie folkskollärar- tjänster, som innehade eller tidigare innehaft ordinarie sådana tjänster.

Särskilt synes det vara svårt för ordinarie lärare på landsbygden att få ordinarie tjänst i en tätort, om han inte haft tillfälle att med tjänstledighet från sin ordinarie befattning under några år >>provtjänstgöra» på orten, där han söker tjänst. Ett system som det ifrågavarande tenderar lätt mot en allt- för stor bundenhet vid lärare, som börjat sin tjänstgöring inom skoldistrik— tet, även då det är uppenbart, att annan väsentligt överlägsen sökande finnes att tillgå. I dylika fall värkar tillsättningssystemet till skada för skolväsendet och lärarnas möjligheter att vinna befordran blir högst olika beroende på förhållandena inom det distrikt, där de en gång hamnat som icke-ordinarie.

Ett tillsättningssystem som stöder sig på objektiva grunder betager den tillsättande myndigheten rätten att utestänga en sökande med många tjänstår till förmån för en lika eller mindre meriterad sökande på den grunden, att den senare redan är anställd i distriktet. Om garantier finns för att tjänstår vid tillsättningen värderas lika var de än förvärvats, ökar sannolikheten för att lärare söker ordinarie tjänst, där den först och lät- tast står att vinna.

Kravet under punkt 6 tillgodoses icke vid det ifrågavarande förfarandet.

Erfarenheter av det nuvarande systemet för tillsättning av lärare vid de högre kommunala skolorna

Det har tidigare framhållits, att behörighetskraven och befordringsgrun- derna Vid tillsättning av adjunktstjänster vid de allmänna läroverken och ämneslärartjänster vid de kommunala realskolorna i allt väsentligt är de- samma. Vid båda skolformerna skall den mest meriterade utses. De upp- gifter, som vid tillsättningen av statsläroverkens lärare tillkommer rektor, skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t, handhaves emellertid vid de kommu- nala skolorna av rektor och den lokala skolstyrelsen. Huruvida det finns skäl att rikta några invändningar eller ej mot objektiviteten vid dessa lo- kala tillsättningar är svårt att utröna. Ett sätt att erhålla en ungefärlig uppfattning om saken är att undersöka frekvensen av besvär över lokal- styrelsernas tillsättningsbeslut. På grundval av från skolorna infordrade uppgifter kan antalet tillsatta ordinarie och extra ordinarie ämnes- och öv— ningslärare vid de högre kommunala skolorna uppskattas till i genomsnitt .omkring 125 årligen under perioden 1942—52. Nedanstående tabell (29) vi- sar antalet av skolöverstyrelsen under samma period handlagda besvärs-

> tid 0

wwaemqqumm HWDPUF—IFHÄQCPCDQDF

>..

aa » U' ...

Summa

ärenden rörande tillsättning av tjänster av ovannämnda slag (A) samt an- talet fall därav, då överstyrelsens beslut sammanfallit med (B) och avvi- kit från (C) vederbörande skolstyrelses beslut.

Antalet hos Kungl. Maj:t under samma tid anförda besvär över skol- överstyrelsens utslag är 15, varav endast fyra lett till ändring av översty- relsens beslut.

Av tabellen kan utläsas, dels att antalet anförda besvär i förhållande till antalet tillsatta tjänster är synnerligen obetydligt, dels att antalet av skol- överstyrelsen vidtagna ändringar av styrelsernas beslut är ringa. Detta le— der närmast till slutsatsen, att det iakttages stor oväld vid de ifrågavarande lärartillsättningarna. Slutsatsen är sannolikt i huvudsak riktig men det är — förutom det förhållandet att det i åtskilliga fall endast varit en sökande till ledigförklarade tjänster —— vissa omständigheter, som måste beaktas i samband med bedömningen av siffrorna och vilka ger anledning till för- modan, att principen om förtjänst och skicklighet kan följas och följes i mindre utsträckning vid den kommunala än vid den statliga lärartillsätt— ningen. Först och främst måste det förhållandet tillmätas betydelse, att besvär vid den nuvarande kommunala tillsättningen anföres över en- slut- lig utnämning, medan de vid statlig tillsättning anföres över ett av skol- överstyrelsen avgivet förslag. Det är givetvis en icke oväsentlig skillnad för en sökande att klaga över ett av en central myndighet avgivet förslag mot att försöka ändra på ett beslut av den styrelse, som, om klagandens besvär bifalles, skall bli hans arbetsgivare men tydligen föredragit en annan sö- kande framför honom. Detta förhållande torde med bestämdhet kunna sä- gas påverka besvärsfrekvensen och bidraga till att i realiteten ge de lokala styrelserna en vidare marginal för ett fritt bedömande av de sökandes me- riter. Därtill kommer en andra omständighet av betydelse, nämligen att skolöverstyrelsen enligt tillämpad praxis vid besvärsprövningen i dessa fall tillmäter den kommunala skolstyrelsen rätt till ett visst självständigt be— dömande av de sökande och således icke utan vidare ändrar ett styrelsebe-

slut, även om överstyrelsen själv skulle ha föreslagit eller utnämnt den klagande, utan endast om den klagandes överlägsenhet är otvetydig.1

Av ovanstående sammanställning torde man dock kunna utläsa, att all- varliga och uppenbara felbedömningar av de högre kommunala skolornas styrelser vid lärartillsättningarna är relativt sällsynta, vilken uppfattning också delas av representativa företrädare för ifrågavarande lärarkår.

Det synes utredningen _ med beaktande av de kritiska synpunkter, som ovan anlagts _ som om det nuvarande förfarandet vid tillsättning av lä- rare vid de högre kommunala skolorna utformats på ett sätt, som i allt väsentligt fyller det anspråk på objektivitet, som bör kunna ställas på ett tillsättningsförfarande. Enligt utredningens mening bör dock tryggare ga- rantier härförf skapas samtidigt som klara regler utformas när det gäller det lokala inflytandet.

Ur administrativ synpunkt är detta system det enklast tänkbara och det fyller även kraven under punkterna 4 och 5, medan det är helt otillfreds— ställande när det gäller kravet under punkt 6.

1 Samma förfarande tillämpas i viss mån också i ecklesiastikdepartementet men med följande motivering: departementet tillmäter icke i fall som de ifrågavarande en kom- munal styrelse större rätt till självständigt bedömande än exempelvis skolöverstyrel- sen, i de fall överstyrelsen har tillsättningsrätten om hand, men i och med att en lägre myndighet anförtrotts bedömningen av en viss angelägenhet anser man sig icke böra ändra, om det ej är klart att ett felaktigt beslut fattats. Jfr också följande uttalande av Hammarskjöld i betänkandet om inrättandet av en ad- ministrativ högsta domstol eller regeringsrått s. 186 f. »Men praktiska hänsyn tala för ett inskränkande eller uteslutande av rättslig prövning i avseende på riktigheten av en för- valtningsåtgärd, som företagits inom det åt förvaltningsmyndigheten lämnade utrymmet för en s. k. fri verksamhet _ _ _. T. 0. m. inom det rent judiciella området kan man iakttaga en de högre instansernas självbegränsning, en obenägenhet hos desamma att ändra beslut i ämnen, för vilkas bedömande de nedre instanserna haft ett fylligare och friskare material, så förklaras exempelvis, att straffmätningen jämförelsevis sällan rub- bas, ehuru naturligtvis i avseende därå nästan alltid talrika nyanser äro möjliga. En mot- svarande självbegränsning ålägga sig också överordnade administrativa myndigheter, när hos dem klagan föres över lägre myndigheters beslut och åtgärder. För ändring av den lägre instansens beslut förutsättes något mera, än att den högre myndigheten skulle, på före- liggande upplysningar, hafva i första instans heslutit på annat sätt. Den lägre instan— sens omdöme tillerkännes faktiskt en vikt, som dess prövning av rältsfrågor eller be- visfrågor icke i och för sig kan äga.» (Kurs. här). Utvecklingen torde ha gått mot att tillmäta underordnade myndigheters omdömen allt större vikt. Jfr även kommunallags- kommitténs bet. (SOU 1952:14) s. 340—355, särskilt uttalandet: »där klagan över tjänste— ti'lllsåttming skall föras genom förvaltnringsbesvär, kan i princip en realprövning av de sökandes meriter äga rum. Besvärsprövn-ingwen torde dock i sådana fall ofta influera-s av reglerna om kom-munalbesvär, varför en egentlig meritvärdering sällan kommer till stånd» (s. 346).

Kap. 24. Utredningens förslag1

Ordinarie lärare Inledning

Utredningen har tidigare återgivit särskilda utskottets uppfattning, att det sätt, varpå frågan om lärartillsättningen löstes, vore av väsentlig be— tydelse för att enhetsskolan skulle komma att omfattas med förtroende. Det råder ingen tvekan om att därmed åsyftas förtroende från såväl all- mänhetens som lärarnas sida. Sedan skolkommissionen framlade sitt prin- cipbetänkande med bl. a. förslag om lärartillsättningen i enhetsskolan har detta spörsmål tenderat att bli en intressefråga, och det har allt klarare framgått, att en tillfredsställande lösning av den är av största betydelse för skolväsendets framtid. Utredningen har under sina överväganden fäst stör- sta avseende vid denna omständighet och betraktat det som sin angeläg- naste uppgift att försöka lyfta upp frågan på ett sakligt plan och förhindra, att en lösning i ena eller andra riktningen blir en allmän politisk eller kår- politisk prestigefråga. En sådan lösning synes också möjlig att åstadkom- ma, om blott från alla håll möter en uppriktig strävan att inte låta yttre former bestämma ståndpunktstagandet utan i stället det reella innehållet i det förslag, som förordas.

Om man försöker se på problemet fördomsfritt och framför allt undviker att lägga enbart traditionella synpunkter på det, kan det knappast undvi— kas, att spörsmålet i grunden framstår som väsentligt mera praktiskt än principiellt. Vad det egentligen gäller är ju att finna de lämpligaste grun- derna för urvalet till ett mycket stort antal allmänna tjänster och de for- mger, vilka bäst garanterar, att urvalet sker på det sätt, man vill att det skall ske.

Beträffande dessa tjänster, såväl de statliga som kommunala, och deras innehavare råder ju — man måste se frågan mot denna bakgrund — i föl- jande verkligt väsentliga avseenden fullständig enighet: staten skall ombe— sörja lärarnas utbildning, statsmakterna skall fastställa behörighetskrav och föreskriva hur tjänsterna skall tillsättas, staten skall bestrida alla eller huvuddelen av lönekostnaderna, statsmakterna skall reglera lärarnas rätts- liga ställning.

I fråga om ställning i rättsligt hänseende råder ingen praktisk skillnad mellan den statliga och kommunala sektorns stora lärarkårer och beträf- fande de grundläggande reglerna för tillsättningen har en stor ehuru ej

1 Utkast till författningsbestämmelser har intagits som bilaga 7.

fullständig överensstämmelse åvägabragts. Båda kategorierna betraktas som offentliga tjänstemän.

Om man ser tillsättningsfrågan som en del av detta sammanhang får den rimliga proportioner och det kan ur den speciella synvinkel, som denna fråga ger icke gärna — om man anknyter till den utveckling som hittills ägt rum _ innebära någon omvälvande förändring, att enhetsskolan blir en kommunal skola. Det svenska skolväsendet bygger sedan gammalt och kommer framgent att bygga på en samverkan mellan stat och kommun. Utredningen är enig om att den form för den framtida lärartillsättningen, som skall skapas, också skall inrymma en sådan samverkan.

Utredningen har tidigare bestämt uttalat sig för en objektiv lärartillsätt- ning och närmare utvecklat dess innebörd samt angivit de principer, enligt vilka urvalet bör ske. Beträffande själva tillsättningsförfarandet vill ut— redningen anföra följande.

Utgångspunkten för utredningens överväganden har varit, att kommu- nen skall vara huvudman i förhållande till lärarna med skyldighet att i juridiskt avseende ansvara som deras arbetsgivare. Om starka skäl kunnat anföras för central eller regional tillsättning genom statlig myndighet, ha- de nämnda förhållande icke i och för sig behövt utgöra hinder för en så- dan tillsättning. Central tillsättning kan emellertid för det första icke tän- kas för samtliga lärarkategorier, emedan rent tekniska hinder ligger i vä- gen, och utredningen har icke funnit, att några tungt vägande anledningar ur de hittills diskuterade synpunkterna kunnat anföras till stöd för sådan tillsättning. Utredningen har noga prövat, om endast centralt tillgänglig kompetens skulle vara i stånd att tillfredsställande bedöma de spörsmål, som kan uppkomma vid tillsättning av lärare på det nuvarande realskole- stadiet, men funnit, att så i det överväldigande flertalet tillsättningsärenden icke kan vara eller bli fallet. De erfarenheter, som gjorts av den nuva- rande kommunala tillsättningen av lärare på detta stadium, talar i sam- ma riktning.

En tillsättning av den av utredningen föreslagna nya mellaninstansen skulle ur teknisk synpunkt vara möjlig beträffande alla lärarkategorier och erbjuda vissa fördelar, som tidigare framhållits. Genom att tillsätt- ningarna lyftes upp på ett regionalt plan skulle däri också ligga vissa ga- rantier för ett urval enligt de principer, utredningen i det föregående givit sin anslutning. Utredningen har likväl icke slutgiltigt stannat för regional tillsättning. Anledningarna härtill är följande.

Av organisatoriska skäl är det nödvändigt, att enhetsskolan blir en kom— munal skola. Detta är emellertid icke den väsentliga anledningen till att beslut därom fattats. Den beslutande skolreformen förutsätter inte bara kommunal förvaltning av enhetsskolan utan framför allt kommunala ini- tiativ och ökat kommunalt intresse för skolan, vilket i sin tur fordrar ökat

lokalt inflytande över skolväsendet. Skolreformen syftar till en bättre skola. Utredningen tror, att vidgade befogenheter och Ökat ansvar för skolans lo- kala målsmän bidrager till detta syftes uppnående. Utredningen delar i princip följande synpunkter, som vid behandlingen av Kommunallagsför- slaget framhölls av allmänna besvärs— och ekonomiutskottet vid 1859—60 års riksdag, att >>ingenzting så kraftigt bidrager till livande av en sann och verksam kommunalanda som frihet och självbestämningsrätt utan andra inskränkningar än dem statens överhöghet och omsorgen om andras rätt göra nödiga, men att däremot ingenting så försvagar kommunalandan och försvagar nitel för kommunens angelägenheter som sådana inskränkningar i dess självbestämningsrätt vilka icke påkallas av ovannämnda avseenden.» Utredningen har också, enär skolväsendet i enlighet med skolreformens anda och utredningens övertygelse i så stor utsträckning som möjligt bör bli en kommunal angelägenhet _ inte bara i betydelsen kommunal uppgift _ i det föregående föreslagit vidgade befogenheter för de lokala skolsty- relserna i flera hänseenden.

Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsättningarna i första hand på de lokala skolstyrelserna och icke inskränka deras uppgifter till att allen-ast avge förord eller yttrande. Utredningens i det följande redo- visade förslag är ett försök att på kommunal grund skapa ett tillsättnings— förfarande, som medger ett urval av sökande på basis av en allsidig, sak— lig bedömning, vilken skall ske öppet och i samverkan med överordnad myndighet. Genom att bedömningen skall ske på detta sätt samt vara möj- lig att besvärsvägen angripa och föra upp i högsta instans, skapas goda ga— rantier för att prövningen blir objektiv.

Det har för utredningen tett sig angeläget att, så långt det är praktiskt ge- nomförbart, skapa ett enhetligt tillsättningsförfarande dels för samtliga de lärarkategorier som kan förutses komma att finnas i enhetsskolan (försöks- skolorna), d. v. s. klasslärare, lärare i läroämnen, övningslärare och lärare i yrkesämnen, dels ock övergångsvis för motsvarande kategorier i de nuvaran- de folkskolorna, de högre kommunala skolorna, de kommunala anstalterna för yrkesundervisning och de statliga realskolorna. Den enligt utredningens uppfattning grundläggande principen, att vid tillsättningen hänsyn skall kunna tagas såväl till formella meriter som till ådagalagd lämplighet i öv- rigt (jfr s. 431), kan enligt utredningens bedömande tillämpas beträffande alla de nämnda lärarkategorierna (4 5 2 mom. författningsutkastet) , för vil- ka också tillsättningsproceduren _ med det nedan angivna undantaget för tjänster i 29 lönegraden —— föreslås bli densamma. Även i fråga om beford- ringsgrunderna (4 5 1 mom.) föreslår utredningen, att enhetlighet åväga- bringas. De stadgeenliga befordringsgrunderna för ämnes- och övningslärar- na vid de statliga och högre kommunala skolorna samt vid försöksskolor-

nas högstadium ävensom för lärarna i folkskolan är, som tidigare framhål- lits, redan överensstämmande i sak.

Utredningen skall närmast ange vissa allmänna riktlinjer för tillämp- ningen av befordringsgrunderna för samtliga ifrågavarande lärarkategorier. Beträffande lärarna i yrkesämnen samt vissa övningslärare torde dock ett normsystem för tillämpningen av befordringsgrunderna icke kunna skapas, så länge ordnad utbildning med examensbetyg inte finns för dessa lärare. I det följande angivna principer kan emellertid gälla även för denna grupp.

Urvalsprinciperna

I och med att det antal lärare i läroämnen, som skall tillsättas lokalt respektive bli föremål för skolstyrelses yttrande vid tillsättningen, väsent— ligt ökar, och det enligt utredningens förslag också skall tagas viss hänsyn till andra än rent formella meriter, blir det nödvändigt att, i likhet med vad som redan skett inom folkskoleväsendet och för de s. k. 23-gradstjäns— terna, utfärda normerande anvisningar rörande meritvärderingen vid äm— neslärartillsättningen för att genom dessa säkra en enhetlig tillämpning av gällande befordringsgrunder. Detsamma gäller i princip om övningslä- rartillsättningen och tillsättningen av yrkeslärare.

De anvisningar, som för närvarande tillämpas vid meritvärderingen av sökande till klasslärartjänst i folkskolan, ävensom de provisoriska anvis- ningar, som tjänar till ledning vid tillsättande av folkskollärartjänster i 23 lönegraden, är så konstrueradegatt betyg i lärarexamen och tjänsteår samt för lärare i 23 lönegraden jämväl ämnen i den för tjänsten fastställda äm— neskombinationen, värderas siffermässigt efter vissa system, varvid bety— get i undervisningsskicklighet tillmätes särskild vikt. Sökande, som vid denna värdering kommer högst i poängtal, tilldelas första rummet o. s. v. Sedan en ordning mellan de sökande skapats på siffermässiga grunder, bör enligt anvisningarnas innehåll prövas, huruvida i dessa angivna eller andra förhållanden föreligger, som kan påkalla en ändring av den på grundval av poängsummorna fastställda ordningen (jfr s. 405).

Utredningen har vid sina överväganden funnit, att de principer, som till- lämpats vid utformningen av nyssnämnda meritvärderingsnormer, också kan läggas till grund för anvisningar rörande ämnes- och övningslärartill- sättningarna. Av skäl som nyss angavs kan likartade anvisningar ännu icke utarbetas för yrkeslärare och vissa grupper av övningslärare.

Utredningen föreslår, att den inbördes ordningen mellan de sökande till lärartjänster vid följande skolor, nämligen skolor tillhörande det obliga- toriska skolväsendet, de högre kommunala skolorna, de kommunala anstal- terna för yrkesutbildning samt de allmänna läroverken, utom lektorstjäns- terna, skall fastställas på grundval av i första hand siffermässigt bedöm-

bara faktorer (undervisningsskicklighet, lärarexamina och tjänsteår), men med hänsynstagande jämväl till meriter, vilka utan att kunna poängvärde- ras likväl antingen ansluter sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett är av betydelse för hans lärarverksamhet. Till den förra gruppen me- riter skall hänföras andra examina än som är direkt avsedda för den sökta tjänsten, avlagda prov, pedagogiskt och allmänt vetenskapligt skriftställar- skap samt kvalificerad vidareutbildning såsom fortsatta studier och kurser eller studieresor av större omfattning.

l anvisningarna för meritvärdering vid tillsättning av folkskollärare och folkskollärartjänster i 23 lönegraden förekommer vissa »övriga meriter» eller »meriter, som ej poängvärderas», men till vilka hänsyn likväl bör ta- gas. Som exempel anföres lärares arbete som ungdomsledare, insatser inom det frivilliga folkbildningsarhetet, medborgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet. Dylika meriter kan hänföras till den ovan angivna andra gruppen. Vid fastställandet av vilken sökande som främst bör komma i fråga skall alla de meriter och egenskaper, som kan komma under saklig bedömning beaktas, varvid hänsyn, enligt vad nedan närmare anges, även må kunna tagas till den ifrågavarande tjänstens eventuella, vid ledigkungörandet meddelade behov av innehavare med särskild utbildning.

För den poängmässiga bedömningen av de sökandes meriter måste med hänsyn till förekomsten av olika slag av tjänster och utbildningar olika system finnas. De grunder, efter vilka avvägningen mellan poängmässigt värderade meriter och meriter, som icke poängvärderas, skall kunna ske, bör emellertid vara desamma, oavsett vilka slags tjänster det gäller och oavsett vilka utbildningar som skall bedömas. Beträffande sättet för denna avvägning kan det inte bli fråga om att ange annat än vissa allmänna grun- der samt därtill knutna resonemang och exemplifieringar, vilket här skall ske. Den praktiska tillämpningen får sedan bli en bedömningssak för de vid tillsättningen samverkande myndigheterna.

Utredningen har tidigare som sin uppfattning uttalat, att det som re- gel ej torde föreligga någon skillnad mellan formell och reell lärar-kompe- tens. Den avvägning och hedömning, varom senast talats, kan därför för- utsättas i det övervägande flertalet fall ge samma resultat som den poäng- mässiga bedömningen. Det viktigaste är ju inte heller att en ändring där- vid sker utan att den kan ske, där det är motiverat. Helt allmänt kan sä- gas, att under den period av genomgripande omdaningar för skolväsendet, som pågår och kommer att pågå ännu under avsevärd tid, skall en lokal skolledning ha större möjligheter än som nu i regel är fallet att genom en anpassning av lärartjänsterna efter skiftande behov ordna undervisningen på det sätt, som bedömes lämpligast ur lokal synpunkt. Gränserna mellan de nuvarande lärarkategoriernas tjänstgöringsområden har _— särskilt i försöksskolorna —— blivit flytande och kommer med stor sannolikhet att bli

mindre skarpa än de hittills varit. Genom olika skolformers sammansmält- ning eller utbyggnad blir det i det stora flertalet kommuner nödvändigarc än tidigare att tänka på lärarna som en enda grupp, som ett lag, där möj- ligheter måste finnas att vid nyrekryteringen passa in den av de sökande, som är mest behövlig och användbar just vid den skolan och i det samman- hang, som tjänsten i fråga där måste ses. Detta kommer att gälla i allt större utsträckning, allteftersom antalet försöksskolor växer, samt beröra -— mer eller mindre — alla lärarkategorier. Inrättandet av tjänster i läro— ämnen på försöksskolans högstadium har givit kommunerna goda möj— ligheter att skaffa de lärare, som med hänsyn till sina ämneskombinatio- ner och kommunens behov är särskilt lämpliga. Beträffande klasslärar— tjänsterna på låg- och mellanstadierna gör sig behovet av lärare med olika utbildning givetvis inte på samma sätt gällande. Det är emellertid att märka, att kommunerna också har möjlighet att placera högstadielärare på mellan— stadiet, varför särskilda behov också där kan tillgodoses.

Redan i anvisningarna för meritvärdering av folkskollärartjänster har uppmärksamheten fästs på möjligheten att taga större hänsyn till viss ut— bildning eller vitsord i visst ämne. Det heter härom i anvisningarna under rubriken >>Högre meritvärdering i vissa fall»:

Om ett skoldistrikt önskar anställa lärare för mera omfattande undervisning i visst ämne eller för i övrigt speciella uppgifter, exempelvis undervisning i hjälp— klass, synes det befogat att större avseende än eljest fästes vid vissa meriter, t. ex. genomgång av hjälpklasskurs. För lärare, som skall meddela mera omfattande un- dervisning i exempelvis engelska språket, sång eller gymnastik, bör större avse- ende kunna fästas vid utbildning och vitsord i dessa ämnen. Några regler härför kunna emellertid icke fastställas.

Utredningen ansluter sig till dessa grundtankar men anser, att de bör komma till bestämdare uttryck än som här skett. Enligt utredningens sätt att se är det således från skolans synpunkt självklart, att en skolstyrelse skall äga rätt att vid bedömningen av sökandes meriter värdera den sökan- de högst, som med goda förutsättningar i övrigt att fylla tjänsten bäst kan fylla det speciella behov, t. ex. att handha hjälpklassundervisningen, som just den skolan har. Även om det här närmast blir fråga om kvalifikations- villkor för visst slag av tjänst, varom utredningen icke torde ha att fram- lägga direkta förslag, berör detta spörsmål ganska påtagligt meritvärdering- en vid klasslärartillsättningen. Så långt det är möjligt bör en kommuns verkliga behov av en klasslärare med vissa kvalifikationer tillgodoses, men utredningen vill framhålla, att det kan ligga en fara i att låta särskild skicklighet i vilket ämne som helst ge en lärare försteg framför en i det hela bättre meriterad sökande, varför försiktighet måste iakttagas på den— na punkt. Denna fråga har emellertid särskild aktualitet beträffande under— visning i engelska och i hjälpklass. Med hänsyn till de föreliggande beho- ven av klasslärare med behörighet att undervisa i engelska eller handha

hjälpklassundervisningen och den bristsituation, som nu är förhanden, anser utredningen, att en kommun, som har behov av sådana lärare, skall äga fästa stor vikt vid om sökande har dessa kvalifikationer eller icke. Utred- ningen föreslår, att mellaninstansen skall äga pröva och medge en kom— mun rätt att i ledigkungörande av tjänst meddela, att behov av lärare med t. ex. kompetens att undervisa i engelska eller i hjälpklass eller med sär- skilda förutsättningar att handha gymnastik- och idrottsundervisningen fö- religger (5 5 2 och 3 mom.). Har så skett, hör nämnd kompetens kunna bli av väsentlig betydelse vid meritvärderingen.

Här avsett tillstånd bör omprövas vid nästa tillfälle den ifrågavarande tjänsten blir ledig, eftersom förutsättningen för medgivandet skall vara, att ett aktuellt och verifierat behov föreligger.

I detta sammanhang kan det vara lämpligt att taga upp en fråga, som aktualiserats genom en underdånig framställning den 1 februari 1955 från Sveriges folkskollärarinneförbund angående tillsättningen av ordinarie och icke-ordinarie lärare inom folkskoleväsendet, vilken framställning under hand överlämnats till utredningen. Folkskollärarinneförbundet gör här gäl- lande, att i praxis det förfarandet utvecklats, att i vissa fall manliga och i vissa fall kvinnliga sökande avskäres från möjligheten att konkurrera om lediga lärartjänster, därigenom att tjänsterna av skoldistrikten utannon— serats ibland enbart för manliga, ibland enbart för kvinnliga sökande. Detta förfarande står enligt förbundet inte i överensstämmelse med de statligt erkända principerna om lika rätt till tjänster för man och kvinna.

Som skäl för utannonsering av tjänst för enbart manlig sökande har, som jämväl folkskollärarinneförbundet i sin framställning påpekat, under- stundom hävdats, att det i exempelvis skolor av B 2-form är lämpligt, att manlig lärare anställes för att möjliggöra undervisning i träslöjd. Eftersom även kvinnliga folkskollärare kan inneha kompetens för undervisning häri, oaktat obligatorisk undervisning i träslöjd icke ingår i folkskollärarinnor- nas seminarieutbildning, bör ansökningsrätten icke av detta skäl kunna be- gränsas till manlig sökande.

Enligt utredningens uppfattning torde det vara av värde för skolan, att vid varje skolenhet med två eller flera lärartjänster såväl kvinnliga som manliga lärare finns anställda. Denna synpunkt torde dock inte vara av den angelägenhetsgrad, att den motiverar särskilda bestämmmelser om visst minimiantal lärare av vartdera könet. Detta synes så mycket mindre be- hövligt, som med en fri konkurrens om tjänsterna fördelningen enligt ut- redningens förmenande ändock torde bli relativt jämn.

Utredningen vill för sin del hävda, att sedan kvinnor tillerkänts grund- lagsenlig rätt att lika med män antagas till och befordras i statstjänst, den- na regel i princip även bör vinna tillämpning inom det statsunderstödda skolväsendet. Utredningen anser sig dock icke kunna bortse ifrån, att all—

deles speciella förhållanden vid en skola kan tala för att en lärartjänst bör förbehållas kvinnlig eller manlig sökande och att möjligheter att göra avsteg från nämnda regel sålunda bör finnas. Utredningen föreslår därför, att vid ledigkungörande av tjänst inom det obligatoriska skolväsendet skall gälla, att tjänsten skall stå öppen för kvinnliga och manliga sökande, dock med rätt för mellaninstansen att efter framställning av skolstyrelse på sär- skilda skäl medge undantag från denna regel (5 5 2 och 3 mom.).

Utredningen har tidigare uttalat, att ansvaret för lärartillsättningarna i första hand !bör ligga hos de lokala skolstyrelserna. Oavsett om det vid en tjänstetillsättning finns behov av sökande med speciella ämneskombinatio— ner och dylikt eller ej, måste styrelsen således alltid se till, att skolan får den bästa lärarkraft, som står till buds. Skolstyrelsens synpunkter i till- sättningsärendet bör därför städse tagas i beaktande, även om det vid av- steg från en strikt matematisk meritbedömning inte är fråga om ställnings- taganden till så konkreta frågor, som nyss diskuterats. De synpunkter, som styrelsen därvid kan tänkas anlägga, skall något beröras.

En omständighet, som traditionellt tillmätes stor vikt vid den kommu- nala lärartillsättningen, är om sökande redan har anställning i kommunen. I'kritiken mot skolkommissionens förslag (se 5. 412 f) har den uppfattningen framförts, att det vid lokal tillsättning ligger en fara i att skolstyrelsen kan fästa för stort avseende vid det förhållandet, att den känner till en sökande och förvärvat en positiv inställning till honom. Utredningen delar denna mening, som har erfarenhetsmässigt stöd. Inom folkskoleväsendet i synnerhet förefaller uppfattningen, att skoldistriktet har en viss »skyldig— het» att i första hand befordra sina egna icke-ordinarie lärare, ha vunnit insteg bland såväl styrelser som lärare. Då denna föreställning inte kan fö— renas med principen om ett objektivt tillsättningsförfarande, måste upp- fattningen på denna punkt ändras och hinder resas mot kommunernas möj- ligheter att låta denna omständighet på ett ovidkommande sätt bli avgöran- de för tillsättningsbeslutet. Ett tillsättningsbeslut, som företrädesvis grun- das på att sökanden redan har anställning i kommun, skall således icke kun- na bli gällande.

Det berörda problemet har emellertid även en annan aspekt. Varje till- sättningsmyndighet torde ha en ambition att skaffa sig så god kännedom som möjligt om en sökande, innan den anställer honom, i varje fall om han skall tjänstgöra hos eller under den anställande myndigheten. Ofta är det då den allmänna dugligheten den tillsättande vill ha grepp om och inte de pap- persmässigt styrkta yrkesfärdigheterna. Ett så grundat ställningstagande är ju -— likaväl i negativ som positiv riktning — möjligt på ett särskilt sätt beträffande sökande, om vilka den tillsättande har en erfarenhetsmässigt grundad kännedom. Man närmar sig här själva kärnproblemet i frågan om meritvärderingen vid sidan av de siffermässigt bestämbara faktorerna. När

447 man kommer in på något så svårbedömbart som en lärares _ eller annan yrkesutövares _ allmänna duglighet, blir det nämligen i en helt annan grad än när det gäller betygsatta eller eljest styrkta färdigheter problematiskt, om objektiva, eller nöjaktigt objektiva, ställningstaganden är möjliga. Oav— sett hur så är, vore det fel att bortse från att en tillsättande myndighet i många fall finner det nödvändigt att lägga en sådan allmän synpunkt på de sökande, varför frågeställningen inte bör förbigås.

I sitt utlåtande över 1946 års skolkommissions betänkande anförde skol- överstyrelsen i fråga om lärartillsättningen bl. a. följande (SOU 1949:35 s. 136) :

_ _ _ den erfarenhet, som skolöverstyrelsens ledamöter vid inspektioner förvärva om lärare, kan komma till full användning, endast om överstyrelsen har ett avgörande inflytande på utnämningsfrågorna. Och endast under sådana för- hållanden skulle den ifrågasatta ämneskonsulentorganisationen bli av väsentlig betydelse vid lärartillsättningar.

Det framgår av det citerade, att kännedom om en sökande, utöver den som kan vinnas vid en genomgång av hans ansökningshandlingar, från en ledamots eller konsulents sida, vid överstyrelsens handläggning av lärartill- sättningsärende Skulle kunna vara av någon betydelse för ärendets utgång. Enligt vad utredningen nyss och i sin tidigare framställning anfört, skulle ingenting vara att anföra häremot, och det vill av den om lärartillsättningen förda diskussionen synas, som om inga invändningar rests mot ett sådant förhållande, i den mån det skolat åligga en kvalificerad central myndighet med överblick och hos sig samlad stor erfarenhet att göra bedömandena. Utan tvivel blir läget något annorlunda vid lokal eller regional tillsättning. Utredningen har ofta betonat, att besluten i lärartillsättningsärenden skall grundas på en allsidigt objektiv bedömning av de sökande. När det gäller meriter, som inte kan poängvärderas men allmänt sett kan vara av värde och som skolstyrelsen vill tillmäta betydelse, skall det följaktligen finnas verkliga belägg för de av styrelsen framförda och öppet redovisade synpunk- terna för att dessa skall kunna bli avgörande.

Sammanfattningsvis vill utredningen beträffande urvalsprinciperna an- föra följande. Om de vid tillsättningen samverkande myndigheterna bedö- mer en sökandes insatser på något eller några av de på s. 443 angivna områ— dena vara av betydelse för lärarverksamheten, skall detta kunna gälla som skäl för deras ställningstagande, även om det skulle innebära en viss avvi— kelse från det resultat den rent poängmässiga värderingen ger. Utredningen anser nämligen, att det, såväl i lärarens som skolans intresse, bör finn-as en möjlighet för en skolstyrelse att få fästa skälig vikt vid att sökande genom vidareutbildning i sitt ämne, genom särskilda insatser för skolväsendet eller folkbildningen eller i kultur- och samhällslivet i övrigt visat aktivitet och in- tresse för skolfrågor och närstående problemställningar. Vad utredningen åsyftar är således, att man inte skall binda tillsättningsmyndigheterna så

hårt vid ett automatiskt verkande poängsystem, att möjligheterna att lägga en helhetssyn på läraren elimineras.

Några preciserade anvisningar för hur denna bedömning skall ske, vore det en motsägelse i sig självt att försöka utforma. Garantierna för att den skall bli riktig ligger i den samverkan mellan lokal och regional myndighet som skall ske enligt det följande förslaget om tillsättningsprocedur, vilket i sin tur bör ses mot bakgrunden av den föreslagna mellaninstansens sam- mansättning.

Som tidigare i detta kapitel framhållits, bör tillsättningsproceduren vara densamma för samtliga av de nya reglerna berörda lärare. Regeln att hänsyn i enlighet med de riktlinjer utredningen ovan angett skall kunna tagas också till icke poängvärderade meriter skall även gälla beträffande alla de ifråga— varande lärarkategorierna. Förslag till en sådan bestämmelse har uppgjorts av utredningen och ingår i 4 5 bifogat utkast till bestämmelser om tillsätt- ningsförfarandet, vilka utarbetats i de hänseenden, det kan anses falla inom utredningens uppdrag att utarbeta dylika.

I samma författning som tillsättningsbestämmelserna synes också nor- merna för en poängmässig meritvärdering lämpligen böra finnas. Dessa kan emellertid icke vara enhetliga utan måste utformas alltefter den utbildning som kan förekomma för lärare av olika slag. Det var utredningens ursprung- liga avsikt att bifoga förslag till anvisningar för den poängmässiga meritvär- deringen av sökande till tjänster i läroämnen med förekommande slag av ut- bildning. På grund av mellankommande omständigheter har utredningen icke kunnat erhålla det biträde av särskild expertis för ändamålet som varit förutsatt, varför här endast kan biläggas en promemoria rörande meritvär- deringen vid tillsättning av adjunktstj änster i 27 lönegraden (bil. 14). Själva principerna för meritvärderingen i de viktigaste fallen torde dock kunna an- ses angivna genom den här föreliggande promemorian. Meriter enligt första och tredje befordringsgrunderna torde således få anses vara i huvudsak slutgiltigt behandlade. Beträffande meriter enligt andra befordringsgrunden är föreliggande förslag emellertid ofullständigt och kommer senare att kompletteras.

Beträffande lärarna i Övningsämnen torde det böra uppdragas åt skolöver- styrelsen och beträffande lärarna i yrkesämnen åt skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning att utarbeta förslag i förevarande hän- seende. Det torde också böra uppdragas åt skolöverstyrelsen att vidtaga de ändringar i anvisningarna rörande meritvärdering vid tillsättandet av folk- och småskollärartjänster, som föranledes av utredningens förslag.

Tillsättningsproceduren Grunddragen av förfarandet

Intet av de vid kommunal lärartillsättning nu tillämpade förfarandena är så utformat, att de principer för urvalet av sökande, som utredningen

enligt det föregående anser böra gälla, kan komma till användning under för alla parter betryggande och tillfredsställande former. För att en allsidig och objektiv prövning vid urvalet av sökande skall säkras, bör tillsättnings- proceduren bygga på följande tre grundförutsättningar: 1. Bedömningen av de sökande skall först göras av skolstyrelsen, vars synpunkter, grundade på gällande meritvärderingsnormer, skall ligga till grund för andra instan- sers bedömande av de sökande. 2. Innan skolstyrelsens tillsättningsbeslut blir slutligt gällande, skall överordnat organ ha givit sin uppfattning om de sökande tillkänna för styrelsen. 3. Sökande skall ha möjlighet att i ärendet resa invändningar på materiella grunder, innan styrelsen fattar sitt slutliga beslut.

Om man således på grundval av ett välavvägt system för meritvärdering låter den lokala uppfattningen om systemets rätta tillämpning i varje en- skilt fall prövas av ett allsidigt sammansatt neutralt organ med lokalkänne— dom och därjämte lämnar möjlighet för enskild sökande och skolstyrelsen att påkalla förnyad prövning i högsta instans av det överordnade organets bedömning, så synes de garantier för en oväldig handläggning, som går att skapa genom rimliga organisatoriska åtgärder, ha åvägabragts. Ett tillsätt- ningssystem, som skall tillfredsställa de högsta anspråk i detta hänseende, kan emellertid icke samtidigt bli så enkelt och lättadministrerat som kanske i och för sig vore önskvärt. Vid avvägningen mellan kravet på säkerhet och kraven på snabbhet och smidighet har utredningen ansett att det förra bort väga tyngst. Utredningen vågar dock hävda, att vinsterna i vad gäller rätts- säkerheten kan göras utan att förfarandet kommer att innebära mindre smidighet i handläggningen än vad som för närvarande är fallet vid såväl l.'olkskollärar- som läroverks]ärartillsättningen.

Grunddragen av den av utredningen föreslagna tillsättningsproceduren, vilken skall vara densamma vid tillsättning av alla ordinarie lärare under 29 lönegraden, som beröres av utredningens förslag, är följande.

Skolstyrelsen skall ombesörja att lediga eller ledigblivaude tjänster kun- göres till ansökan lediga. Om mindre än tre behöriga sökande anmäler sig, skall styrelsen själv äga avgöra, om förnyat ledigkungörande skall äga rum. Ansökningstiden skall vara tre veckor. Den förberedande behandlingen av tillsättningsärenden och föredragningen av dessa i skolstyrelsen skall obli— gatoriskt åligga skolchefen efter samråd med vederbörande rekt-or, eller den skolledare styrelsen bestämmer. Det skall åligga honom att göra en skriftlig uppställning över de sökande, upptagande dem i den ordning han anser, att de enligt givna bestämmelser bör komma ifråga till tjänsten. Om skolchef ej finns i kommunen, vilket endast kan inträffa i ett fåtal av de allra minsta kommunerna, skall här avsedd förberedande handläggning och föredragning ske på sätt styrelsen bestämmer (jfr & 19:10 Fst). Föredragan- den skall vid sammanträde med skolstyrelsen eller vederbörande avdelning av styrelsen ange, i vilken ordning han anser, att de sökande enligt gällande

befordringsgrunder bör ifrågakomma till tjänsten. Skall flera tjänster till- sättas samtidigt, skall var och en behandlas för sig.

Härefter eller vid ett följande sammanträde, som hålles senast inom tre veckor, skall styrelsen till innehavare av tjänsten preliminärt utse den sö- kande, som enligt styrelsens bedömande är mest meriterad för densamma. Reellt sett skall styrelsen nu träffa sitt val bland de sökande. Med hänsyn till att den preliminärt utsedde innehavaren under den tid, som måste för— flyta, innan tillsättningen kan bli definitiv, kan få anledning att icke vilja tillträda tjänsten, skall styrelsen också ange, i vilken ordning den anser öv— riga sökande böra komma i fråga. Härvid behöver dock inte upptagas fler, än att styrelsen anser sig garderad mot eventuella bortfall av sökande under förfarandets gång. Riskerna härför får styrelsen själv bedöma med hänsyn till omständigheterna. Mindre än tre bör dock icke av styrelsen nämnas.

Det preliminära tillsättningsbeslutet bör också bli slutgiltigt och därför grundas på en omsorgsfull prövning. Styrelsen skall motivera, på vilka grun- der den stöder sitt ställningstagande. Motiveringen, som skall protokollfö- ras, bör göras utförligare, därest den preliminärt utsedde sökandens poäng- mässigt beräknade meriter understiger medsökandes. Skäl skall också anges för ordningen mellan andra sökande. Justerat protokoll över styrelsens be— slut jämte tillhörande handlingar skall därefter insändas till mellaninstan- sen, som skall pröva tillsättningsärendet. Har den regionala myndigheten ingen erinran mot styrelsens beslut, skall den fastställa detta. I annat fall skall den besluta, i vilken ordning de sökande skall ifrågakomma till tjänsten. Motiven för ändringar av skolstyrelsens beslut skall klart anges och meddelas denna.

Om skolstyrelsens beslut fastställes, och fastställelsebeslutet vinner laga kraft, vilket sker, om sökande icke inom fastställd tid anför besvär däröver, skall styrelsen till innehavare av tjänsten förordna den av kvarvarande sö- kande, som enligt den fastställda ordningen är mest meriterad. Styrelsen kan alltså helt naturligt icke frångå sitt eget preliminärt fattade beslut, vil- ket får förutsättas i regel vara så välgrundat, att det kan fastställas av mel- laninstansen. Skulle denna fastställa en annan ordning mellan de sökande, har styrelsen att antingen acceptera detta beslut och förordna den främste av kvarvarande sökande till tjänsten eller att besvära sig över mellaninstan- sens beslut. Kungl. Maj :t skall härvid vara besvärsmyndighet i enlighet med den av utredningen föreslagna huvudregeln vid besvär över beslut, som fat- tats av mellaninstansen. _

Enskild sökande skall äga att på materiella grunder överklaga mellanin- stansens beslut, vare sig det innebär fastställelse eller ej av skolstyrelsens preliminära beslut. Styrelsens beslut skall däremot icke kunna överklagas annat än på formella grunder, vilket också skall gälla om styrelsens slutliga förordnande av tjänsteinnehavare.

Det torde med stor sannolikhet kunna förutses, att antalet besvär vid sam—

stämmighet mellan den lokala och regionala myndigheten blir ringa. I sam.- stämmigheten mellan dessa två instanser torde nämligen sökande se såda- na garantier för den gjorda bedömningens riktighet, att den endast i undan— tagsfall blir ifrågasatt. .

Vare sig det klagas eller icke, är principen den, att skolstyrelsen _ sedan ordningen mellan de sökande blivit definitivt fastställd, vilket alltså sker genom lagakraftvunnet beslut av mellaninstansen eller, vid besvär, efter be- slut av Kungl. Maj:t —— skall förordna den enligt nämnda ordning mest me—. riterade av kvarvarande sökande. Denna detalj i förslaget är av mycket vä— sentlig praktisk betydelse, enär man härigenom skulle undgå den med den nuvarande folkskollärartillsättningen förbundna olägenheten att tvingas göra om hela tillsättningsproceduren, så snart någon av de på förslag upp- förda avgår från förslaget, innan val skett. Det må erinras om att folkskol- lärartillsättningen f. n. innehåller bl. a. föjande moment: ]. Skolstyrelsen upprättar ett förberedande förslag. 2. Folkskolinspektören yttrar sig över detta. 3. Skolstyrelsen upprättar slutligt förslag. 4. Skolstyrelsen väljer. Ett eller flera av dessa moment måste upprepas, så snart avgång från förslag sker, alldeles oavsett om det är styrelsens mening att välja kvarstående sö,— kande eller ej.

Möjligheten att söka flera tjänster samtidigt

Utredningen har på s. 433 berört spörsmålet om lärares rätt -att söka flera tjänster samtidigt och framhållit, att vissa fördelar är förknippade med en sådan rätt.

För närvarande äger en läroverkslärare samtidigt söka hur många ledig.- förklarade tjänster som helst, varjämte han kan uttala önskemål om vilken tjänst han i första rummet vill ha bland dem, till vilka han till äventyrs skulle vara den mest meriterade. I görligaste mån tillgodoses sådana önske— mål, och det är frågan om möjligheterna att även i fortsättningen tillgodose dessa, som är av intresse i sammanhanget. _

Folk— och småskollärare är också oförhindrade att söka flera samtidigt ledigförklarade tjänster, men för dem föreligger inte någon valmöjlighet, utan de är skyldiga att mottaga den tjänst, till vilken de först blir utsedda. Olikheten i detta avseende betingas främst av att tillsättningen i det förra fallet är central, i det senare rent lokal. Det må emellertid påpekas, att val,- möjligheten måste anses vara av avsevärt mycket större betydelse för en lärare i läroämnen, eftersom antalet tjänster i en viss ämneskombination inom en bestämd region alltid är betydligt mycket mindre än antalet klass.- lärartjänster inom samma område.

Det av utredningen föreslagna decentraliserade tillsättningsförfarandet av bl. a. lärare i läroämnen i lägre lönegrad än Ca 29 försvårar givetvis möj— ligheterna att för dessa bibehålla en valfrihet, motsvarande den som gäller

för de nuvarande läroverkslärarna, och det torde vara helt otänkbart att för någon lärarkategori bibehålla en obeskuren sådan rätt. Utredningen har emellertid försökt finna någon väg att tillgodose förevarande krav på till- sättningsförfarandet. På grund av svårigheterna att förutse de praktiska verkningarna av åtgärder i denna riktning har utredningen dock icke ansett sig kunna framlägga något bestämt förslag på denna punkt utan pekar i det följande endast på vad som synes vara en tänkbar möjlighet, vilken bör vi— dare prövas beträffande tillsättningen av lärare i läroämnen, innan slutlig ställning tages till lärares ifrågavarande valmöjligheter.

_ Genom mellaninstansens medverkan vid lärartillsättningen synes möjlig- het förefinnas att i viss utsträckning samordna tjänstetillsättningarna inom olika mellaninstansområden. För att detta skall vara genomförbart fordras dock, dels att tillsättningsärendena handlägges samtidigt inom samtliga mel— laninstanser, dels ock att sökande klart anger, vilka tjänster de söker och i vilken ordning de önskar ifrågakomma till dessa.

För närvarande tillträdes ordinarie lärartjänster i princip från och med den 1 januari eller den 1 juli, vilket synes vara en lämplig ordning. Det före- ligger då knappast några skäl att tjänster skall kunna tillsättas vid vilken tidpunkt som helst under året. Utredningen anser, att man på försök bör pröva anordningen att ledigförklarande skall ske huvudsakligen under fyra perioder av året samt att tillsättningsärendena i mellaninstanserna skall handläggas likaledes under i huvudsak fyra perioder, allt vid tidpunkter, -varom skolöverstyrelsen finner lämpligt meddela anvisningar. Att denna -anördning liksom det därmed sammanhängande förslaget nedan bör vara av försökskaraktär betingas av svårigheterna att på förhand bedöma, hur en dylik åtgärd praktiskt kommer att verka. - » Färre än fyra perioder torde med hänsyn till behovet av en jämn fördel- "ning av arbetsmängden inom mellaninstanserna inte kunna komma i fråga. Föreligger särskilda skäl bör en tjänst, efter medgivande av mellaninstan- sen, kunna få ledigförklaras vid annan tidpunkt under året. Om ansöknings- tiden bestämdes att utgå i relativt god tid före tillträdesdagen, skulle skol- Styrelsen få tid att ånyo ledigförklara tjänst, till vilken ett otillräckligt an- .tal' sökande anmält sig. I sådana fall måste man räkna med att tjänsten är mindre eftersökt, varför antalet sökande även vid förnyat ledigförklarande vtorde bli lågt och tillsättningsförfarandet mindre tidskrävande. En sådan tjänst skulle följaktligen hinna komma med bland de övriga tillsättnings- ärendena under perioden. -- -Vad den andra, ovan angivna förutsättningen beträffar synes inga hinder möta mot en bestämmelse av avsett slag.

Genom de föreslagna anordningarna skulle förutsättningar skapas för en samordning inom vissa gränser av tillsättningarna. Medgivande att samti- digt söka över hela landet kan dock inte ens under dessa omständigheter ilämnas, då tillsättningsproceduren därigenom skulle bli alltför vittomfattan-

de och tidskrävande. Rätt för sökande att ange, i vilken ordning han vill komma i fråga till inom ett och samma mellaninstansområde samtidigt sökta tjänster, torde dock kunna medges alla lärarkategorier. Då emellertid även en dylik anordning för läroverkslärargruppens del skulle innebära en för- sämring i förhållande till nuläget, bör lärarna i läroämnen försöksvis äga rätt att härutöver söka ytterligare tre tjänster inom andra mellaninstansom- råden lned angivande av i vilken ordning de önskar erhålla tjänsterna (10 5). Genom kontakt mellan berörda mellaninstanskanslier torde en samordning, utan att ärendenas handläggning därigenom otillbörligt fördröjes eller för- svåras kunna ske, så att framförda önskemål kan tillgodoses.

Eftersom de sökande till tjänst 1 läroämnen i sina ansökningshandlingar skall ha angett, vilka tjänster de samtidigt söker och i vilken ordning de önskar få tjänsterna, bör varje mellaninstans lätt få en överblick över i vil- ken utsträckning kontakt behöver sökas med andra mellaninstanser. Här- igenom får även skolstyrelserna ökade möjligheter att bedöma risken för bortfall av sökande och att uppskatta hur många sökande, som kan behöva nämnas i styrelsens preliminära tillsättningsbeslut.

Sedan praktiska erfarenheter sålunda vunnits, bör denna fråga omprövas för samtliga lärarkategorier.

Då tillsättningen av *befordringstjänster i 29 lönegraden föreslås ske cent- ralt, torde den nuvarande rätten att samtidigt söka tjänster i hela landet kunna bibehållas för sökande av dessa tjänster.

Tillsättning av tjänster i 29 lönegraden

Utredningen har i hela sitt arbete utgått från den organisation som kan antagas komma att råda, när enhetsskolan är genomförd som obligatorisk skolform, men har därvid även tagit i betraktande de skolformer, som är" avsedda att så småningom uppgå i enhetsskolan. Emellertid finns det re- dan, och kommer även i framtiden att finnas, skolformer, som icke utgör- en del av den obligatoriska skolan. Dit hör gymnasiet. Denna skolform har- utredningen inordnat under mellaninstansernas planerande och samord- nande verksamhet. När det gällt den mer direkta ledningen av skolformen-, undervisning och inspektion m. ni. har utredningen dock icke föreslagit någon ändring utan ansett, att gymnasierna i dessa hänseenden fortfaran- de bör skötas av den centrala skolmyndigheten, eftersom de synes komma att tillsvidare förbli statliga. Denna gymnasiets ställning gör också, att i många frågor avvägningar måste göras mellan de olika skolformerna, var— vid framförallt praktiska synpunkter måste bli avgörande. Sådana prak— tiska avvägningssynpunkter måste läggas på frågan om lärartillsättningen, när gymnasierna kommer in i sammanhanget.

Ett fullföljande av det allmänna resonemang utredningen ovan fört ta-.- lar för och bör leda till att samtliga lärarkategorier i enhetsskolan och.

övergångsvis i mot denna svarande skolformer skall tillsättas på ett och samma sätt. Emellertid måste man innan denna slutsats drages beakta vissa rent praktiska förhållanden, som betingas av den ställning gymna- siet intager i skolsystemet.

I de statliga gymnasierna tillsätts samtliga lärare i läroämnen genom kunglig fullmakt. Av den nya allmänna verksstadgans bestämmelser fram— går emellertid, att endast tjänster i Ca 31 och högre skall tillsättas av Kungl. Maj:t, vilket bl. a. bort medföra, att endast lektorstjänsterna i Ca 33 och Ca 31 vid oförändrade förhållanden i övrigt kunnat tänkas tillsatta av Kungl. Maj:t, medan adjunkterna kommit att utnämnas på annat sätt. Lek— torstjänsterna vid de kommunala gymnasierna tillsättes numera av skol- överstyrelsen. Utredningen har emellertid icke funnit anledning att upp- taga frågan om tillsättningsmyndigheten för gymnasiets lärare till pröv— ning men utgår ifrån, att denna tills vidare blir en central myndighet.

I skolstyrelseutredningens direktiv sägs beträffande tillsättning av äm— neslärare på enhetsskolans högstadium, att vid ställningstagandet till den— na fråga hänsyn måste tagas till enhetsskolans anknytning till gymnasium genom klass 9 g. Problemet har numera förenklats något genom att adjunk— ter och ämneslärare i högst 27 lönegraden organisatoriskt är helt knutna till realskolan (och enhetsskolan). Den kategori som återstår är adjunk— terna i 29 lönegraden, vilkas antal för närvarande vid de högre allmän- na läroverken beräknas efter behovet av lärare utöver lektorerna i gym- nasiet samt i realskolans två högsta klasser. För realskolorna beräknas an— talet efter lärarbehovet i de två högsta klasserna och för enhetsskolans hög- stadium efter lärarbehovet i klasserna 8 och 9, i de fall klass 9 är inrättad. De högre allmänna läroverkens antal är för närvarande 84, och dessutom finns kommunalt gymnasium inrättat vid 23 läroverk. Det har länge stått klart, att gymnasiernas antal är för lågt, och varje år utökas detta antal med en rad nya kommunala gymnasier, varför man har att räkna med be- tydligt flera gymnasier under de närmaste åren.

Antalet tjänster i Ca 29 vid de allmänna läroverken var budgetåret 1954/ 55 1.709. Av dessa var 1.294 placerade vid läroverk med statligt eller kom— munalt gymnasium. Vid högre kommunala skolor fanns dessutom 84 ad- junktstjänster i Ca 29, varjämte i försöksdistrikten fanns drygt 100 dylika tjänster. En granskning av rapporterna avseende hösten 1954 till skolöver- styrelsen från de högre allmänna läroverken och från realskolor med kom- munalt gymnasium rörande lärarbehovet på gymnasiet och i realskolans högsta klass ger vid handen, att för undervisning i dessa klasser behövdes, förutom de lektorstjänster som fanns inrättade, drygt 1.150 adjunktstjäns- ter i Ca 29. (I själva verket fördelar sig dessa tjänster av skilda anledningar något annorlunda. Det finns i en del skolor, främst vid provårsläroverken, något flera tjänster i Ca 29 än som vore normalt, medan en del läroverk

icke har tjänster i Ca 29, som täcker ens hela undervisningen i gymnasiet och realskolans avslutningsklass).

Skolans utveckling torde knappast medföra några större rubbningar av dessa relationer. Redan ett förstatligande av de 23 kommunala gymnasier— na medför en väsentlig ökning av antalet tjänster i Ca 29 vid skolor med gymnasium, och, som tidigare påpekats, har man att räkna med en ytter- ligare, ganska kraftig, expansion av gymnasiet. Under tiden kommer gi— vetvis också antalet tjänster i realskolan och i försöksdistrikten att öka, men några mera väsentliga förändringar i jämförelsesiffrorna torde det knappast bli.

Det står alldeles klart, att skolenheter av samma typ som de nuvarande högre allmänna läroverken kommer att bestå även i en framtid med den skillnaden att realskolan kommer att ersättas av enhetsskolans högstadium eller del av sådant. (Jfr skolöverstyrelsens skrivelse till utredningen den 22 juni 1953 och SOU 1948:27 s. 432—433).

När en skolenhet består av gymnasium jämte högstadium av enhetsskola, innebär detta icke, att två skilda skolor inrymmas i samma byggnadskropp. Om så vore fallet, skulle talet om en skolenhet bli utan mening. Denna skola måste i stället ledas som en skola, och lärare måste anställas med hänsynstagande till hela skolenhetens behov. Detta innebär, att adjunkter i Ca 29 måste anställas för tjänstgöring på båda de stadier, som det här är fråga om. Vid beräkning av lämplig ämneskombination för ledig sådan tjänst måste man följaktligen ta hänsyn både till gymnasiets och högsta- diets behov. Skulle en uppdelning av dessa tjänster komma till stånd, så att vissa av dem vore knutna helt till gymnasiet och andra helt till högstadiet, skulle ämneskombinationerna få bestämmas efter behovet hos den mindre enhet, som stadierna var för sig utgör. Detta skulle bli högst olämpligt både ur pedagogisk och administrativ synpunkt.

En kategoriklyvning av adjunktstjänsterna i Ca 29 skulle i nuvarande läge kunna bli ogynnsam för skolan. Det är nämligen att befara, att de cen- tralt tillsatta gymnasietjänsterna skulle kunna komma att betraktas som mera åtråvärda än de kommunalt tillsatta högstadietjänsterna.

När det gäller befordringstjänster av det slag det här är fråga om, är det även av största vikt, att tillsättningen av tjänsterna samordnas, och det synes utredningen endast kunna ske på ett rationellt sätt genom skolöver- styrelsen. Skolorna har också ett starkt behov av att överstyrelsen över- blickar detta område för att deras behov av kvalificerade lärarkrafter rätt skall kunna tillgodoses.

Även för lärarnas del innebär det givetvis en fördel om de kan söka tjänster vid olika skolformer samtidigt hos en enda myndighet. Eljest måste man för praktiskt taget varje tjänst räkna med en kontakt mellan olika myndigheter och skolöverstyrelsen. Dessa synpunkter framhålles i Aktu— ellt från skolöverstyrelsen 9/1955:51: »Då man kan räkna med att ledig-

förklarade tjänster inom enhetsskolans högstadium i viss utsträckning har gemensamma sökande med vid de allmänna läroverken under samma pe- riod ledigförklarade tjänster, är det önskvärt med en viss samordning av handläggningen inom skolöverstyrelsen av dessa tjänster.» När enhetssko- lan genomförts kvarstår detta förhållande för adjunktstjänsterna i Ca 29.

Efter de ovan redovisade övervägandena finner utredningen, att starka praktiska skäl talar för att samtliga adjunktstjänster i Ca 29 tillsätts på samma sätt och att det tillsättningsförfarande, som nu provisoriskt använ— des för dylika tjänster i försöksdistrikten (jfr s. 401), bibehålles med den ändringen, att mellaninstansens yttrande skall ersätta inspektörens.

Att kommunala tjänster av det slag det här gäller tillsätts av statlig myn- dighet, är icke någon nyhet. Det förekommer beträffande vissa tjänster in- om kommunen. Lektorstjänsterna vid de kommunala gymnasierna tillsätts, som ovan påpekats, av skolöverstyrelsen.

Om det senare skulle visa sig, att det inträffar väsentliga förskjutningar i de ovan angivna relationerna mellan antalet Ca 29-tjänster i gymnasiet och på enhetsskolans högstadium eller att andra förhållanden inträder, som motiverar och gör det möjligt, att tillsättningsförfarandet beträffande dessa tjänster bringas i överensstämmelse med det av utredningen i det följande, för övriga lärarkategorier föreslagna, bör Kungl. Maj:t åvägabringa en så- dan överensstämmelse.

Sammanfattande synpunkter

Det ovan framlagda förslaget är ett försök att tillgodose de olika, på s. 434 angivna krav som bör ställas på tillsättningsförfarandet. Utredningens strä— van har framför allt varit att med kravet på att urvalet skall ske på obj ek- tiva grunder förena ett lokalt inflytande på lärartillsättningen samt att konstruera ett förfarande, som kan vara gemensamt för samtliga lärar- kategorier vid de skolor, som avses i 5 5 1 mom. utredningens förslag till skolstyrelselag med undantag för gymnasier och handelsgymnasier. Av en— bart praktiska skäl har lärarna i 29 lönegraden ansetts tillsvidare böra undantagas från detta förfarande.

Utredningen vill i detta sammanhang något beröra det tillsättningsför- farande, som provisoriskt gäller för försöksskolornas högstadier. Beträffan- de tillsättningen av lärare i läroämnen på dessa stadier framlade utredning- en den 10 december 1953 förslag, baserat på samma principer som det här presenterade förslaget. Gällande bestämmelser i ämnet _— för vilka redo- gjorts på s. 401 f —— överensstämmer icke med de av utredningen 1953 före- slagna.

Såsom framgår av nämnda redogörelse tillämpas för närvarande fyra olika metoder vid tillsättning av lärare på försöksskolornas högstadier, nämligen en för lärare i läroämnen i 29 lönegraden, en för lärare i läroämnen i 25 och

27 lönegraderna, en för tillsättning av folkskollärare i 23 lönegraden samt en för tillsättning av lärare i yrkesämnen. Övningslärarna på detta stadium ävensom klasslärarna på låg- och mellanstadierna tillsättes på i allt väsent- ligt samma sätt som folkskollärarna i 23 lönegraden, för vilka folkskolestad- gans tillsättningsbestämmelser gäller.

Det provisoriskt gällande förfarandet vid tillsättning av lärarna i 29 löne- graden skall enligt utredningens förslag tills vidare äga giltighet för denna lärargrupp. Folkskollärartillsättningen har utförligt behandlats i det före- gående, varför endast den provisoriska tillsättningen av lärarna i 25 och 27 lönegraden här skall behandlas.

I propositionen 1954:137 med förslag om inrättande av ordinarie lärar— tjänster i kunskapsämnen på försöksskolans högstadium och om proviso— riskt förfarande vid tillsättningen av dylika tjänster anförde departements— chefen bl. a. (s. 52) :

För egen del anser jag, att under provisorietiden bör beträffande de ordinarie tjänster, som rekryteras med lärare med akademiska examina, gälla den av över- styrelsen och skolstyrelseutredningen förordade principen, att den enligt gällande befordringsgrunder mest meriterade sökanden skall förordnas. Jag vill härutin- nan särskilt framhålla, att för de akademiskt utbildade lärarna vid övriga skol- former icke finnes någon motsvarighet till den inom folkskolan tillämpade val- metoden.

Vad däremot gäller folkskollärarljänsterna 1' Ca 23 synes det mig ligga närmast till hands, att dessa under provisorietiden tillsättes på samma sätt som folkskol- lärartjänster i folkskolan. Jag anser mig därför böra föreslå, att ordinarie folk- skollärartjänst i Ca 23 på försöksskolans högstadium skall tillsättas i samma ord- ning som i folkskolestadgan föreskrives beträffande ordinarie folkskollärartjänst.

Sedan tillsättningen av adjunktstjänster i 29 lönegraden diskuterats, an- förde departementschefen rörande proceduren vid tillsättningen av tjänster- na i 25 och 27 lönegraderna bl. a. följande:

Beträffande det provisoriska förfarandet vid tillsättning av nu ifrågavarande ordinarie tjänster på försöksskolans högstadium föreslår Skolstyrelseutredningen en bindande kontroll av skolstyrelsens meritbedömning på så vis, att skolstyrel- sens beslut om ordningsföljden mellan de sökande skulle underställas skolöver- styrelsens1 prövning och att skolstyrelsen sedan skulle ha att förordna den av de sökande, som enligt skolöverstyrelsens eller, efter besvär, Kungl. Maj:ts beslut angivits såsom den främste av de sökande. Enligt utredningens förslag skulle så- ledes skolstyrelsens beslut om förordnande bli en helt formell verkställighetsåt- gärd i anledning av skolöverstyrelsens eller Kungl. Maj:ts beslut i tillsättnings- ärendet. En dylik ordning vid tillsättningen av ifrågavarande tjänster synes mig icke tillfredsställande. Enligt min uppfattning bör, såsom nu gäller beträffande tillsättningen av motsvarande tjänster vid de högre kommunala skolorna, det av- görande beslutet i tillsättningsfrågan träffas av skolstyrelsen. Riktigheten av detta beslut bör sedan kunna prövas genom besvär på materiella grunder. Med hänsyn till att försöksdistriktens skolstyrelser för närvarande i mycket stor utsträckning

1 Skolöverstyrelsen skulle enligt utredningens förslag provisoriskt fullgöra de uppgif— ter rörande lärartillsättningen, som enligt nu föreliggande förslag skall fullgöras av mellaninstanserna.

saknar några egentliga erfarenheter av bedömningen av akademiskt utbildade lä- rares meriter, synes det emellertid motiverat, att skolstyrelsen i ett försöksdistrikt erhåller sakkunnig vägledning i någon form för sin bedömning av frågan om vem av de sökande, som enligt gällande befordringsgrunder skall anses mest merite- rad. Denna vägledning synes vid tillsättning av ifrågavarande ordinarie tjänster böra ske genom att folkskolinspektören och skolöverstyrelsen yttrar sig rörande de sökandes meriter och att därvid anges den sakkunniga myndighetens uppfatt- ning om rangordningen mellan de sökande enligt befordringsgrunderna.

Med dessa överväganden finner jag mig för egen del böra förorda, att det pr.)- visoriska förfarandet vid tillsättningen av tjänster i Ca 25 och Ca 27 på försöks- skolans högstadium utformas efter följande grundlinjer. Ledigkungörandet om- besörjes av skolstyrelsen, till vilken ansökningarna inges. Därefter skall skolöver- styrelsen, sedan folkskolinspektören granskat ansökningarna, yttra sig rörande de sökandes meriter samt ange sin uppfattning om ordningen mellan de sökande enligt gällande befordringsgrunder. Skolöverstyrelsens yttrande synes dock icke behöva avse flera av de sökande än högst de fem främsta. Sedan överstyrelsens yttrande _ som icke skall kunna överklagas —— kommit skolstyrelsen tillhanda, skall skolstyrelsen till innehavare av tjänsten förordna den av de sökande, som enligt gällande befordringsgrunder prövas vara den mest meriterade. över skol- styrelsens beslut skall kunna anföras besvär hos Kungl. Maj:t på materiella grun— der. Besvär bör inges till skolstyrelsen, som med eget yttrande vidarebefordrar besvären och övriga handlingar till överstyrelsen. Överstyrelsen avger utlåtande i besvärsmålet till Kungl. Maj:t. Besvären prövas därefter av Kungl. Maj:t i stats— rådet.

Vid en bedömning av utredningens förslag måste det ses från den syn- punkten att det skall vara enhetligt. Utredningen har icke funnit några prin- cipiella skäl, som talar för olika tillsättning av olika lärargrupper. Att där— för — såsom gjorts i de provisoriskt gällande tillsättningsbestämmelserna _ begränsa regeln, att den mest meriterade skall utses, till att gälla enbart lärare med akademiska examina skulle sålunda helt strida mot utredningens uppfattning om frågans lösning. Något rationellt motiv för en kategoriklyv— ning på det sättet synes ej heller kunna anföras då kravet på objektiv be- dömning kan hävdas med samma styrka för alla lärargrupper. På denna punkt föreligger det således en grundläggande skillnad mellan utredningens förslag och de provisoriska bestämmelserna. Så är, vad tillsättningen av lä- rare i läroämnen i 25 och 27 lönegraderna beträffar, fallet även i andra av- seenden (jfr s. 449). Utredningen har sålunda framhållit som en fundamen— tal synpunkt, att bedömningen av de sökande först skall göras av skolsty- relsen och icke, som enligt de provisoriska bestämmelserna, av skolöversty— relsen eller annan överordnad myndighet. En sådan myndighet torde näm- ligen, om skolstyrelsen inte ens skall avge yttrande till denna, i regel endast kunna avge sitt utlåtande på rent formella grunder utan möjlighet att beakta det behov eller de speciella omständigheter i övrigt, som ur den lokala skol- styrelsens synvinkel kan vara av vikt vid tillsättningen. Visserligen skall skolstyrelsen enligt de provisoriska bestämmelsernas ordalydelse kunna gö— ra en annan bedömning än skolöverstyrelsen beträffande vilken av de sö-

kande som är mest meriterad och således kunna utse annan än den av över- styrelsen förordade, men man kan, bl. a. med stöd av erfarenheten från icke- ordinarie tillsättningen av folkskollärare, våga påståendet, att skolstyrelser- na regelmässigt kommer att känna sig bundna av den överordnade myndig- hetens ställningstaganden. Vidare torde, om styrelsen undantagsvis ej skulle känna sig bunden härav, den sökande, som fått den högre myndighetens för- ord, häri rimligtvis mestadels finna anledning att besvära sig över lokalsty- relsens tillsättningsbeslut.

Vidhåller man i likhet med utredningen, att tillsättningen skall vara ob- jektiv, d. v. s. normbunden, kan den eller de tillsättande myndigheternas in- flytande på urvalet av sökande inte bli annat än begränsa-t. Den form av samverkan rörande tillsättningen, som utredningen föreslagit, tillgodoser enligt dess mening på ett avsevärt bättre sätt den lokala skolmyndighetens intresse att få sina synpunkter i ärendet beaktade än om högre myndighet först skall tala om för styrelsen, vilken sökande styrelsen bör utse. Den väg— ledning, som styrelsen vid sitt ställningstagande mellan olika sökande måste ha, skall den i första hand erhålla i anvisningar rörande meritvärderingen. Endast om styrelsen förfar på ett sätt, som icke kan motiveras på sakliga grunder och inom anvisningarnas ram, bör högre myndighet _ i första hand mellaninstansen _ ingripa rättande. Även från rent praktisk synpunkt synes den av utredningen föreslagna metoden vara att föredraga framför att högre myndighet först skall yttra sig ovetande om lokala synpunkter, och styrelsen därefter eventuellt skall utse annan än den myndigheten före- slagit och först i eventuellt besvärsmäl närmare kunna ange sina skäl för denna avvikelse, vilken, när skälen utvecklas, kanske kan godtagas av de besvärsprövande myndigheterna.

Icke-ordinarie lärare

Såsom framgår av redogörelsen för de nuvarande reglerna rörande till- sättning av icke-ordinarie lärare skiftar förfarandena härvid från skol- form till skolform liksom vid ordinarietillsättningen. Procedurerna är emel- lertid genomgående enklare, vilket är naturligt, då fråga ofta är om anställ- ning av kortare varaktighet, och kravet på snabbhet vid tillsättningen här måste tillgodoses i större utsträckning än vid tjänster av bestående varak— tighet.

Emellertid förekommer icke-ordinarie anställningar av olika slag. Vid läroverken och de högre skolorna finns egentliga icke-ordinarie tjänster, nämligen de extra ordinarie, vilket icke är fallet inom folkskolan. Folk- skollärare kan dock erhålla extra ordinarie anställning, vilken automa- tiskt uppnås om innehavaren av anställningen i fråga uppfyller vissa vill- kor beträffande behörighet och fullgjord tjänstgöring samt anställningen skall fortvara under viss tid. Samma förhållande gäller beträffande öv-

ningslärarna. Enligt bestämmelserna den 8 maj 1953 angående reglerad befordringsgång för vissa icke-ordinarie lärare i läroämnen vid de allmän- na läroverken m. fl. läroanstalter kan också de lärare, för vilka den regle- rade befordringsgången gäller, erhålla extra ordinarie anställning utan att inneha särskild tjänst.

Även när det gällt tillsättningen av de icke-ordinarie lärarna har det synts utredningen riktigast att konstruera ett på objektivitetsprincipen grundat enhetligt tillsättningsförfarande för samtliga av utredningens för— slag berörda lärarkategorier.

En för alla kategorier gemensam tillsättningsprocedur kan naturligtvis inte åstadkommas, utan att större eller mindre ändringar vidtages i de redan tillämpade förfarandena. Bland annat med hänsyn till att de icke- ordinarie lärarna i läroämnen (med undantag för lärare i Ce 29 vid de all- männa läroverken) ävensom de icke-ordinarie folkskollärarna i de sex landstingsfria städerna för närvarande tillsättes lokalt utan föregående kontroll från högre myndighets sida, har utredningen funnit sig böra före— slå, att samtliga icke-ordinarie lärare skall tillsättas av skolstyrelsen utan att samverkan dessförinnan skall sökas med överordnat organ.

Förslaget innebär den förändringen i förhållande till nuläget, att någon motsvarighet till folkskolinspektörens yttrande över sökande till icke-or- dinarie folkskollärartjänst _ i annan kommun än landstingsfri stad _ av minst en termins varaktighet icke skall finnas för folkskollärarna. Utred- ningen vill med anledning av detta förslag först erinra om sina tidigare k-onst-ateranden, att det beträffande skolväsendets administration och led- ning inte längre finns några reella skäl att ställa de sex landstingsfria stä- derna i en grupp för sig. Om tillsättningsfönfarandet skulle gjorts enhetligt med bibehållande av en meritkontroll av överordnad myndighet, hade en sådan kontroll således bort införas också för dessa kommuners del, vilket emellertid skulle ställt sig synnerligen opraktiskt med tanke på den om- fattning skolväsendet redan har i de fem största kommunerna, vilka tilli— ka är landstingsfria. Enligt till utredningen lämnade uppgifter tillsattes exempelvis under de båda läsåren 1952/54 vid Stockholms folkskoleväsen 1.193 icke-ordinarie anställningar, till vilka 2.424 sökande anmält sig. Ett stort antal av dessa tillsättningar torde ha gällt omförordnanden av redan anställda lärare, men att även antalet direkta nyanställningar är betydande i de största kommunerna framgår av uppgifter från Göteborg och Malmö, som för de nämnda åren angett antalet sådana till 143 respektive 180.

Utredningen har vid sina vidare överväganden av icke-ordinarietillsätt- ningen icke funnit, att motiv av principiell art föreligger att för de lands- tingsfria städernas del föreslå förhandskontroll av sökandes meriter. I an- slutning till sin uppfattning att skäl inte längre förefinns att ställa dessa städer i särställning i förhållande till andra större kommuner, och då någ- ra olägenheter av att dessa städer själva handhaft sin lärartillsättning vid

folkskoleväsendet inte förmärkts, förordar utredningen, att enhetlighet de olika kommunerna emellan vid tillsättning av de icke-ordinarie lärarna åstadkommes på så sätt, att det för de landstingsfria städerna nu tillämpa- de systemet blir generellt gällande. För att denna väg bör väljas talar för- utom principiella skäl och de olägenheter, det stora antalet tillsättningar i vissa fall skulle komma att medföra för en kontrollerande myndighet, även konstruktionen av den föreslagna mellaninstansen, på vilken det närmast bort ankomma att utöva den diskuterade kontrollen. Meritkontroll av detta slag kan nämligen inte gärna läggas på mellaninstansen in pleno. Den kan inte heller lämpligen fullgöras av skolinspektören, då besvär över hans ytt- rande eller över styrelsens tillsättningsbeslut, sedan sådant yttrande av- getts, måste gå till mellaninstansen överordnat organ, d. v. s. cental myn- dighet, vilket ärenden av detta slag knappast gör befogat eller lämpligt med hänsyn bl. a. till vikten av snabba avgöranden. Besvär över skolstyrel- ses tillsättning av icke-ordinarie lärare kan ju för närvarande icke heller föras längre än till domkapitlet, som är första och sista instans i dessa mål.

Ett borttagande av den nuvarande meritkontrollen för den största lärar- gruppen bör emellertid medföra vissa ändringar i bestämmelserna om be— svär samt ett borttagande av bestämmelsen om åttaterminsregeln i 5 24:1 tredje stycket folkskolestadgan. Utredningen återkommer strax härtill.

Tillsättningen av icke-ordinarie lärare bör således vara lika för samtliga lärarkategorier och i alla kommuner. Någon skillnad i förfarandet, beting— ad av de olika icke-ordinarieanställningarnas art, anser utredningen icke behövlig men föreslår två i viss mån olika tillvägagångsätt, beroende på anställningstidens längd. Varje anställning av icke-ordinarie lärare utom av timlärare för minst en termin skall således dels ledigkungöras, dels kun- na överklagas (28 5 1 mom. och 33 å). Utredningen menar, att anställningar av en termins längd, i realiteten omfattande ett halvt är, bör, där hinder ej möter, stå öppna för varje intresserad sökande och tillsättas i fri kon- kurrens. Härav följer, att endast sökande, som i sådan konkurrens och ef— ter lagakraftvunnet beslut erhållit icke—ordinarie anställning, bör kunna er- hålla fortsatt förordnande utan förnyat ledigkungörande. Med sistnämnda princip är ej förenligt att bibehålla en bestämmelse liknande den nyss åsyf- tade i 5 24 folkskolestadgan. I detta författningsrum stadgas som huvud- regel, att kungörelse om ledigheten skall utfärdas, då icke-ordinarie lärare erfordras för minst en hel termin. Härifrån medges emellertid undantag, då fråga är om »anställande av lärare, som innehaft sammanhängande anställ- ning inom distriktet under minst en av de senast förflutna åtta terminerna och som tillika äger behörighet att innehava den ifrågavarande befatt— ningen.»

Även om det förhållit sig så, att den vid ett tillfälle anställde läraren va-

rit den då mest meriterade sökanden, synes det utredningen otillfredsstäl- lande med en bestämmelse, som ger möjlighet att vid senare tillfällen. an- ställa samma person med uteslutande av övriga för tjänsten intresserade enbart på den grunden, att vederbörande förut haft anställning i kommu- nen. Allvarligare invändningar mot en bestämmelse av sådant slag som den förevarande kan emellertid resas. Inte ens med den föregående meritkon- troll, som nu tillämpas genom inspektörens granskning, är garantier ska- pade för att den mest meriterade anställes. Inspektören avger endast ytt- rande över de sökande, varefter styrelsen tillsätter. Besvärsrätt över skol- styrelsens beslut finns visserligen, men fall kan inträffa och har inträffat, då anförda besvär inte hunnit avgöras under terminen—s lopp och således en mindre meriterad sökande dels kunnat uppehålla anställningen under den- na tid, dels också därefter kunnat vidareanställas och anställts utan att le— digkungörande erfordrats eller skett. Besvärsmyndigheten kan nämligen icke ålägga vederbörande skolstyrelse att anställa den klagande, om an- ställningstiden från början omfattat endast en termin, vilken tilländagått, då besvären avgjorts.

Vid ett tillsättningsförfarande, som icke rymmer en föregående prövning av de sökandes meriter, kan invändningarna mot en ordning som den, för vilken här redogjorts, resas med avsevärt mycket större skärpa. Utredning- en föreslår därför, i anslutning till 27 & övningslärarstadgan, att tillsätt- ningsbestämmelserna skall innehålla en föreskrift av innebörd, att vid åter- anställande undantag från principen om ledigkungörande av icke—ordinarie anställning av minst en termins längd endast skall kunna göras, då fråga är om fortsatt anställning vid samma skola eller inom samma kommun för lärare, som efter föreskrivet ledigförklarande och lagakraftvunnet beslut redan erhållit icke-ordinarie anställning i kommunen (28 5 4 mom. a).

Med en så utformad regel anser utredningen, att rätt att anföra besvär vid icke-ordinarieanställningar av kortare varaktighet än en termin icke är behövlig. En sådan möjlighet skulle, där den verkligen ginge att utnyttja, medföra olägenheter genom avbrott i undervisningen, som knappast upp— väges av fördelarna för den enskilde att kunna klaga. Dessutom måste man räkna med att ändringssökandet ofta icke skulle hinna leda till resultat på grund av anställningens kortvarighet och besvärsprocedurens omfattning. Med hänsyn till nämnda olägenheter föreslår utredningen i anslutning till besvärsbestämmelserna i nådiga brevet den 9 april 1954 angående överflytt— ning av beslutanderätten i vissa ärenden från skolöverstyrelsen till rektorer m. m., att avbrott i påbörjad icke-ordinarie anställning, även om den om— fattar en hel termin, endast undantagsvis skall ske, då besvär över tillsätt- ningen prövas böra bifallas (33 ä 1 mom. andra stycket). Fall, då så bör ske, synes utredningen i första hand vara, om ett direkt åsidosättande av gällande befordringsgrunder kan anses ha förekommit, eller om en skol- styrelse upprepade gånger anställt annan än den mest meriterade.

Omfattar anställningen längre tid än en termin, skall självfallet klagande, som fått sina besvär bifallna, förordnas att tillträda tjänsten senast vid närmast följande halvårsskifte.

Det framgår av det sagda, att sökande, som blivit förbigången vid ett enterminsförordnande, i regel icke skulle kunna tillträda detta, även om besvärsmyndigheten funne honom mest meriterad. Praktiska skäl talar för att det bör vara på detta sätt. Såsom ett led i strävan att finna former, som gör även icke-ordinarietillsättningen oberoende av tillfälligheter och obe- hörigt inflytande, föreslår utredningen emellertid, att sökande, som vid be— svärsprövning funnits vara mest meriterad till anställning av en hel ter- min—s längd men icke ansetts böra eller hunnit tillträda anställningen under terminen, skall anställas som icke-ordinarie lärare i kommunen för näst- följande termin, därest behov av icke—ordinarie lärare av samma slag då föreligger (33 5 1 mom. tredje stycket). I sådant fall kan alltså icke—ordina- rie anställning, som eljest skolat ledigkungöras, tillsättas utan kungörande.

Såsom en ytterligare anordning i syfte att åstadkomma en tillsättning un— der öppna och betryggande former föreslår utredningen skyldighet för skol- styrelse att på begäran tillhandahålla sökande avskrift av den förteckning över de sökande och deras meriter, som obligatoriskt skall uppgöras (31 ä 2 mom.). Genom en sådan bestämmelse beredes även sökande långt från anställningsorten en säker möjlighet att få en uppfattning om sina med- sökande och om skolstyrelsens tillsättningsbeslut.

Som besvärsinstans föreslår utredningen mellaninstansen, vars beslut i dessa tillsättningsärenden endast bör få överklagas, då fråga är om till- sättning av extra ordinarie tjänst (33 ä 2 mom.).

Skolledare

För proceduren vid tillsättning av skolledare av skilda slag har redogjorts i kapitlet om skolväsendets fackliga ledning. En sammanfattning skall här göras med särskild hänsyn till grunderna för urval av skolledare.

1. Distriktsöverlärare och »annan överlärare». Beträffande tillsättningen av distriktsöverlärare och annan överlärare gäller i princip detsamma som om tillsättning av ordinarie folkskollärare. Skolstyrelsens förberedande för- slag skall emellertid inlämnas till skolöverstyrelsen och ej till folkskolin— spektören. överstyrelsen upprättar ett slutligt förslag, omfattande de tre mest meriterade sökande, bland vilka skolstyrelsen äger fritt välja en. Be- svär över skolöverstyrelsens förslag kan anföras hos Kungl. Maj:t. Befordringsgrunderna är i första hand de för folkskollärartjänst gällan- de: undervisningsskicklighet, betyg i examina och prov samt tjänstgörings- tidens längd. Härjämte må hänsyn jämväl tagas till »sådana egenskaper, som företrädesvis erfordras för utövande av ledningen och tillsynen av ar- betet i folkskolan» (Fst 5 19:5).

2. Kommunal folkskolinspektör. »Omedelbart efter ansökningstidens ut- gång skall skolrådet med eget yttrande översända ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen skall härefter av de sökande på förslag uppföra tre eller det mindre antal, överstyrelsen finner kunna ifrågakom— ma, i den ordning, i vilken de med hänsyn till insikter, erfarenhet och de övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras för ett framgångsrikt ut- övande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan, anses böra kom- ma i åtanke. Skolrådet skall därefter utse den bland de å förslaget upp- förda, som skolrådet prövar lämpligast. Finnes å förslaget blott en upp- förd, skall denne erhålla förordnande å befattningen» (Fst & 8 c. tredje stycket). Även inspektör väljes således av skolstyrelsen, men att märka är, att be- fordringsgrunderna vid tillsättning av dessa tjänstemän icke är samman- kopplade med dem, som gäller vid lärartillsättningen, utan genom sin or- dalydelse ger rum för en friare bedömning än vid tillsättning av överlärare. Vid tillsättning av skoldirektör och folkskolinspektör i Stockholm har skolöverstyrelsen endast att avge yttrande över de sökandes lämplighet utan att upprätta förslag, varefter direktionen bland de lämpligförklarade äger utse den som direktionen finner för tjänsten mest passande.

3. Rektor vid högre kommunal skola förordnas av skolöverstyrelsen, se- dan skolstyrelsen på anförda grunder förordat den bland behöriga sökan- de, som styrelsen anser lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras hos styresmannen för den skola det gäller. '

4. Rektor vid kommunal yrkesskola förordnas av överstyrelsen för yr— kesutbildning, sedan styrelsen avgett förslag. För att anställas som rektor erfordras att vara med hänsyn till personliga egenskaper samt insikter och praktisk erfarenhet därtill lämplig.

5. Rektor vid allmänt läroverk förordnas av Kungl. Maj:t. Sedan anmäl— ningstiden utgått, skall skolöverstyrelsen hos Kungl. Maj :t på anförda grun— der förorda den, som finnes lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för ett läroverk. Anser skolöverstyrelsen att förord icke bör ges åt någon av de anmälda, skall förslag lämnas å annan behörig och lämplig person. Över- styrelsens förord eller förslag får icke överklagas.

Beträffande de ovan kortfattat redovisade bestämmelserna må framhål- las, att de grunder enligt vilka skolledare bör utses, formulerats likartat ifråga om kommunala folkskolinspektörer samt rektorer vid högre kom- munala skolor och allmänna läroverk. Till skillnad från vad som gäller om överlärare är de icke sammanbundna med grunderna för urvalet till lärar- tjänst, ehuru rektorerna liksom överlärarna skall fullgöra viss undervis-

465 ningsskyldigbet. De tillsättande myndigheterna har beträffande inspektö- rer och rektorer erhållit möjlighet att lägga vikt vid skolledaregenskaperna.

Utgångspunkten vid utredningens överväganden av skolledartillsättning- en — likaväl som lärartillsättningen — har varit, att den enligt en objektiv bedömning m'est meriterade sökanden bör utses. När det gäller skolledarna föreligger emellertid den mycket väsentliga skillnaden i förhållande till lärartjänsterna, att 'det här genomgående är fråga om chefstjänster, där lämpligheten för uppgiften _ vilken den egentliga yrkesutbildningen som lärare inte direkt förberett för — ofrånkomligen måste tillmätas en helt annan vikt än vid lärartillsättningen. Detta gäller i särskild grad skol- chefstjänsterna och i synnerhet skoldirektörstjänsterna med deras starka administrativa betoning.

Den bedömning av lämpligheten för skolledartjänst, som således måste ske, och som inte kan normbindas, bör i första hand bli den lokala skol- styrelsens sak. Skolledarna skall i väsentlig grad arbeta enligt den kom- munala skolstyrelsens intentioner och står i kommunens tjänst i en annan mening än läraren. Om det beträffande den senare med fog kan sägas, att han bör ha en viss rätt till befordran i den ordning hans av samhället plan— lagda oeh ombesörjda utbildning samt formella meriter placerar honom, så måste ifråga om skolledarna anses gälla, att kommunen, som har an— svaret för skolans ledning och utveckling, själv skall äga bedöma vilken behörig och kompetent person den vill ställa i spetsen för sitt skolväsen eller en del därav.

I konsekvens med detta resonemang, som ligger i linje med utredningens tidigare betonande av det berättigade och lämpliga i kommunalt inflytande över skolan, har utredningen hyst stark sympati för tanken, att skolsty- relsen skulle äga utse skolledarna bland behöriga sökande, varvid rektors- tillsättningen vid folkhögskolorna lämpligen kunnat tjäna som förebild. Här har det traditionella självbestämmandet fått bestå, utan hinder av att lärarlönerna reglerats och till övervägande delen (90 %) bekostas av stats— medel. Således äger skolans styrelse fritt välja rektor bland dem som av skolöverstyrelsen förklarats behöriga och lämpliga för tjänsten.

Utan att frångå sin uppfattning, att det lokala inflytandet skall få göra sig starkt gällande vid skolledartillsättningarna, särskilt då det gäller skol- chefstjänster, vill utredningen dock föreslå ett förfarande, som ger mera tillfredsställande möjligheter att låta också de centrala skolmyndigheter— nas erfarenhet och samlade överblick komma till uttryck vid urvalet av skolledarna. Detta kan ske, om tillsättningarna skall äga rum i samverkan mellan lokal och central myndighet på i princip samma sätt som samverkan enligt utredningens förslag skall ske mellan lokal och regional myndighet vid lärartillsättningen, varför utredningen förordar en dylik ordning.

Beträffande tillsättningen av skolchefer, rektorer vid enhet av den obli- gatoriska skolan, vid högre kommunala skolor, kommunala anstalter för

yrkesutbildning samt statliga realskolor föreslår utredningen följande för- farande.

Skolledartjänst ledigkungöres av skolstyrelsen. Sedan ansökningstiden ut- gått och vederbörande skolledare upprättat förteckning över de sökande och deras meriter samt avgivit yttrande över den ordning i vilken han an- ser, att de bör ifrågakomma till tjänsten, bestämmer styrelsen den ordning i vilken den anser, att de sökande —— eller minst tre av dem —— med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper bör ifrågakomma samt utser preliminärt den enligt dess uppfattning främste i denna ordning. Härefter insändes handlingarna jämte styrelsens preliminära beslut till mellanin- stansen, vilken med eget yttrande vidarebefordrar ärendet till skolöversty- relsen eller, om det gäller rektor vid yrkesskola, överstyrelsen för yrkesut— bildning.

Den centrala skolmyndigheten prövar ärendet samt fastställer den ord- ning i vilken de sökande enligt dess mening bör ifrågakomma. Sedan ve- derbörande överstyrelses beslut vunnit laga kraft eller ärendet, om det överklagats, av Kungl. Maj:t slutligt avgjorts, skall skolstyrelsen till inne— havare av tjänsten förordna den i den fastställda ordningen främste av de kvarvarande sökande.

Förslaget vilar på den förutsättningen, att skolstyrelsens sakligt grun- dade ställningstaganden regelmässigt kommer att bli avgörande vid skol- ledartillsättningen.

Utredningen har ej här haft anledning gå in på tillsättningen av rektorer vid de högre allmänna läroverken. Då dessa skolor skall lyda under skol- styrelsen och rektor skall kunna förordnas som förste rektor, anser sig dock utredningen böra framhålla det lämpliga i att skolstyrelsen får rätt att yttra sig vid tillsättning av rektor vid högre allmänt läroverk.

AVDELNING IV

Stockholm

Stockholms stad intager på grund av sin storlek en särställning bland rikets kommuner och stadens omfattning har i åtskilliga avseenden gjert det nödvändigt att vid reglering av olika verksamheter avvika från de he- stämmelser som blivit gällande för riket i övrigt. Så är förhållandet i viss mån beträffande skolväsendet.

Utredningen har i det föregående endast i förbigående berört förhållan- dena i Stockholm. Med hänsyn till den speciella reglering som här gäller och till de avvikelser från förhållandena för riket i övrigt, som även enligt utredningens uppfattning i några avseenden bör finnas, har det synts lämp— ligast att i en avdelning för sig redogöra för förhållandena i huvudstaden och de därav föranledda särskilda anordningarna.

Nuvarande förhållanden

Folkskoleväsendet. För folkskoleväsendet i Stockholm gäller dels en sär-- skild lag av den 15 maj 1903, dels en särskild folkskolestadga av den 22 juni 1923, dels ock en särskild av Kungl. Maj:t den 31 januari 1941 fast- ställd instruktion för folkskolestyrelsen i Stockholm —— Stockholms folk— skoledirektion.

Enligt 1903 års lag skall folkskoledirektionen — efter stadsfullmäktiges beprövande — bestå av minst nio, högst tjugoen ledamöter. Efter beslut av stadsfullmäktige 1920 och 1925 består direktionen för närvarande av femton ledamöter, av vilka ordföranden utses av stadskollegiet bland bor— garråden (kulturborgarrådet), en utses av domkapitlet i Stockholms stift samt övriga ledamöter av stadsfullmäktige. Domkapitlet utser suppleant för den av domkapitlet valde ledamoten, varjämte stadsfullmäktige må utse suppleanter för övriga ledamöter till erforderligt antal. För närvarande är, enligt beslut av stadsfullmäktige 1949, sju suppleanter utsedda av full- mäktige. Direktionen utser årligen inom sig en vice ordförande.

En jämförelse mellan bestämmelserna i lagen av den 6 juni 1930 om skol— styrelse i vissa kommuner och 1903 års lag angående folkskoleväsendet i Stockholm visar åtskilliga olikheter, av vilka flertalet dock är utan mera väsentlig betydelse. Endast i ett par avseenden skall skiljaktigheterna där— för här beröras.

Mandattiden för folkskoledirektionens ledamöter är 2 år med enligt

praxis successiv förnyelse av halva antalet valda ledamöter varje år. Be- stämmelser om inom folkskolestyrelse utsedda särskilda nämnder återfin- nes även i 1903 års lag. Dock skall enligt den senare sådan nämnd bestå av minst fem personer (fyra enligt 1930 års lag). För giltighet av dylik nämnds beslut fordras vidare, utöver att minst tre ledamöter deltagit i beslutet, en— ligt 1903 års lag även, »att samtliga tillstädesvarande ledamöter varit ense om detsamma».

I 17 5 1930 års lag stadgas, att folkskolestyrelsen för varje kalenderår inom eller utom sig utser kassaförvaltare, och i 18 & samma lag, att folk— skolestyrelse i stadskommun före den 1 mars varje år till drätselkammaren avlämnar redovisning för omhänderhavda medel. 1903 års lag saknar di- rekta bestämmelser om kassaförvaltare. Enligt 4 5 första stycket i lagen in- tar direktionen emellertid med avseende på folk- och fortsättningsskolevä- sendet enahanda ställning som de i gällande lag om kommunalstyrelse i Stockholm omförmälda nämnderna. Enligt 50 & lagen om kommunalsty- relse i Stockholm meddelas närmare föreskrifter om stadens kassa- och räkenskapsväsen i särskilt reglemente (fastställt av Kungl. Maj:t den 9 april 1936).

Även i andra avseenden skiljer organisationen i Stockholm sig från lan- det i övrigt. Jämlikt & 1 i den av Kungl. Maj :t för folkskoledirektionen ut- färdade instruktionen har direktionen långt vidare verksamhetsområde och större befogenheter än en folkskolestyrelse. Här stadgas nämligen, att di- rektionen har till uppgift (de vidare befogenheterna kursiverade)

att handhava huvudstadens folk- och fortsättningsskolväsende ävensom, där icke annat är stadgat, dess undervisningsväsende i övrigt;

att fullgöra stadens skyldigheter med avseende på de allmänna lärover- ken;

att ägna uppmärksamhet åt behovet av undervisningsväsendets utveck— ling och hos vederbörande göra de framställningar, som därvid befinnes pä- kallade samt

att ombesörja övriga angelägenheter, som av stadskollegiet åt direktio- nen överlämnas.

' I 5 2 föreskrives, att direktionen skall handha förvaltningen av bl. a. »sta— dens läroverkshus».

Beträffande folkskoledirektionens nämndorganisation kan anföras föl— jande. Direktionen har utsett dels en ekonominämnd, dels en skolhusnämnd. Ekonominämnden äger besluta angående tillämpning av gällande lönereg- lemente i vissa fall, vissa tjänstetillsättningar och tjänstledighetsfrågor, upplåtelse av skollokaler, Skolmåltider, tilldelning till skolbarn av bekläd- nad, upphandlingar samt vissa andra ärenden av ekonomisk natur. I övrigt förbereder nämnden ekonomiärenden samt frågor angående vissa tjänste— tillsättningar, vilka skall prövas av direktionen.

Skolhusnämnden äger besluta om utförande av underhållsarbeten på skol—

hus och skolgårdar samt om åtgärder för verkställande av beslutade bygg- nadsarbeten, varjämte nämnden förbereder sådana skolhusärenden, som skall prövas av direktionen.

Vidare har direktionen inom sig utsett delegerade för undervisningsären- den med uppgift att förbereda vissa tjänstefrågor och frågor av pedagogisk natur. Åt delegerade har även uppdragits att tills vidare handha enligt 5 19 mom. 10 stadgan angående folkundervisningen i Stockholm direktionen el- jest tillkommande åligganden med avseende på upprättande av förslag till ordinarie lärartjänster, ävensom frågor om elevers avgång enligt 5 48 sam— ma stadga och om befrielse från fortsättningsskolplikt. Från och med år 1950 har direktionen, i stället för att tillsätta särskild betygsnämnd, årligen uppdragit åt delegerade för undervisningsärenden att utfärda tjänstgörings- betyg åt lärare.

För att utreda skolplaneringsfrågorna, innefattande planeringen av nya och upprättande av ombyggnadsprogram för befintliga skolbyggnader med hänsyn till enhetsskolans behov, frågorna om den: förberedande yrkesut- bildningen inom enhetsskolans ram, utbyggnaden av stadens yrkesskolor, riktlinjerna för den lokala skolledningen i Stockholm, samordning mellan olika skolformer m. ni., har direktionen tillsatt en skolorganisationskoni— mitté. I denna ingår två representanter från lärlings- och yrkesskolstyrel- sen.

Fackrepresentationen. I fråga om fackrepresentation i folkskoledirektio- nen gäller, att skoldirektören och, vid fråga som angår den pedagogiska ledningen av och tillsynen över undervisningen vid skolorna, förste folk- skolinspektören, är skyldiga att vara tillstädes vid folkskoledirektionens sammanträden varvid de äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten, med rätt för dem att, där de så önskar, få sin uttalade mening antecknad i direktionens protokoll. Det åligger jämväl annan inspektör ävensom över- lärare att på anmodan av direktionen eller dess ordförande vara tillstädes vid direktionens sammanträden, och om dem gäller därvid, vad nyss sagts om skoldirektören och förste folkskolinspektören. Enligt praxis har skol— överläkaren samma rätt att deltaga i direktionens sammanträden, som en- ligt rikets folkskolestadga tillkommer skolläkare vid sammanträde i folk- skolestyrelse.

Folkskolornas lärarpersonal äger utse fyra representanter, varav två folk- skollärare, en småskollärare och en av de särskilda lärarna i övningsämnen, att närvara vid direktionens och dess nämnders sammanträden med rättig- het att, utom beträffande vissa ärenden, deltaga i överläggningarna men ej i besluten och att få sin mening antecknad till protokollet. Dessa represen- tanter jämte lika många suppleanter för dem väljes för två år av lärarkå- rens ombudsförsamling bland inom staden anställda lärare, som icke är ledamöter av direktionen. Därjämte kallar folkskoledirektionen en repre— sentant för överlärarkollegiet att närvara vid ovannämnda sammanträden.

Också fortsättningsskolans lärare äger att utse en representant (jämte suppleant för denne) att närvara Vid direktionens sammanträden med sam- ma befogenhet vid behandling av ärenden rörande fortsättningsskolan som folkskollärarpersonalens representanter i fråga om folkskoleärenden. Den för övriga skoldistrikt gällande bestämmelsen, att suppleant äger rätt att närvara vid sammanträde, även om den ordinarie representanten är tillstä- des, gäller inte för Stockholm.

Skolråden i Stockholm. I varje territoriell kyrkoförsamling i Stockholm skall finnas ett skolråd. Ledamöter och suppleanter i skolråden väljes i en- lighet med lagen den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm för en tid av fyra år av församlingens kyrkofullmäktige. Ledamöter utses till ett antal av lägst fem och högst elva och suppleanter till det antal, som finnes lämpligt. Skolrådet väljer inom sig ordförande och vice ordförande, dock kan kyrkoherden i församlingen, ändock att han icke är ledamot, ut- ses till ordförande.

Församlings skolråd har enligt folkskolestadgan för Stockholm till upp- gift att genom framställningar till direktionen m. m. söka främja folksko- leväsendets utveckling såväl inom staden i dess helhet som särskilt inom församlingen. Skolråden handhar fonder för skoländ-amål samt skall av folk- skoledirektionen höras i fråga om ny- eller ombyggnad av skolhus i för- samlingen m. rn. Skolråd har dessutom att till direktionen avge yttranden i frågor, som hänskjutes till rådet.

Skolrådens befogenheter med avseende på folkskoleväsendets administra- tion är emellertid i praktiken synnerligen ringa och inskränker sig väsent- ligen till en yttrande- och initiativrätt. _ Besvär. över folkskoledirektionens beslut beträffande förordnande av in— spektör och överlärare, tillsättning av lärare, disciplinär åtgärd mot lärare samt i andra fall, då beslut fattats på grund av bestämmelse i folkskole- stadgan för Stockholm, anföres besvär hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikde- partementet (& 66 sistnämnda stadga). Beträffande besvär över direktio- nens beslut angående förordnande av skoldirektör gäller vad som föreskri- ves för motsvarande tjänstemän hos Stockholms stad (5 5:4 a).

Stockholms folkskoleväsende är befriat från inspektion av statens folk- skolinspektör. Dennes befattning med folkskoleväsendet i Stockholm är i stort sett densamma som motsvarande statens folkskolinspektörers beträf- fande övriga städer, som är undantagna från statlig inspektion.

Folkskoledirektionens centrala förvaltning. Genom beslut av stadsfull- mäktige den 13 oktober 1950 har ledningen av folkskoledirektionens cen— trala förvaltning omorganiserats. I samband härmed inrättades en skol- direktörstjänst, vars förste innehavare tillsattes fr. o. m. den 1 november 1951.

Skoldirektören, som närmast under direktionen leder folkskoleväsendet i'Stockholm, är chef för direktionens centrala förvaltning, samordnar de

olika avdelningarnas arbete och leder sålunda den centrala förvaltningen i såväl pedagogiskt som administrativt hänseende. Han är föredragande inför direktionen och i dess nämnder och delegationer samt ansvarar för åren- deberedningen. Han har till uppgift att tillse, att förvaltningsorganisatio- nen fungerar så smidigt och effektivt som möjligt och i enlighet med di- rektionens beslut och intentioner. Skoldirektören deltager i behandlingen av alla ärenden av större vikt eller principiell betydelse inom förvaltningen och står i spetsen för och övervakar planeringen av den framtida skolut- vecklingen i Stockholm, exempelvis i vad gäller den egentliga organisatio- nen av skolväsendet och skolbyggnadsverksamheten.

Förvaltningen är uppdelad på inspektionsavdelning, ekonomiavdelning, personalavdelning, byggnadsavdelning och hälsovårdsavdelning.

Inspektionsavdelningens chef är en förste folkskolinspektör, som utom ledningen i allmänhet av inspektionen bl. a. handlägger allmänna frågor rörande försöksverksamhet, frågor rörande tillsättning av överlärare och tillsynslärare. Han behandlar också målsmäns klagomål beträffande lärare. De sju övriga folkskolinspektörerna har var sin rotel enligt följande preli- minära uppdelning. Rotel 1: Inrättande och tillsättning av folk- och små- skollärartjänster, vikarieförordnande för samt inspektion av dessa lärare, meritvärdering, tjänstgöringsbetyg m. m. Rotel 2: Läro- och läseböcker, un- dervisningsmateriel, fortbildning, biblioteksfrågor, stipendier o. dyl. Rotel 3: Ärenden rörande undervisningsplaner, reglementen och stadgor, lärar— nas undervisningsskyldighet, årsredogörelser, specialklasser, inrättande och tillsättning av övningslärartjänster m. m. Rotel 4: Försöksskolornas låg— och mellanstadium, inspektion och rådgivande verksamhet, pedagogiska konferenser, fortbildningskurser m. m. Rotel 5: Ärenden rörande försöks- skolornas högstadium (företrädesvis teoretiska ämnen och linjer) såsom planläggning och ledning av ämneskonsulenternas verksamhet, tillsättning av lärare, fortbildningskurser, undervisnings- och studieplaner o. dyl. Ro- tel 6 och 7: Ärenden rörande försöksskolorna-s högstadium (företrädesvis praktiska ämnen och linjer) såsom planering, inspektion, lärartillsättning, teoretisk och praktisk yrkesorientering, förberedande yrkesutbildning, fri- tidsverksamheten etc.

Förutom nämnda folkskolinspektörer finns 5 fackinspektörer och 3 kon- sulenter samt särskilda ämneskonsulenter för de nioåriga skolornas hög- stadier. .

Skolväsendet i övrigt. I Stockholm finns 11 högre allmänna läroverk och 8 statliga realskolor. Dessa skolor har, liksom övriga läroverk i landet, var och en sin lokalstyrelse.

De befogenheter, som enligt läroverksstadgan tillkommer eforus, utövas i Stockholm av Kungl. direktionen över Stockholms stads undervisnings— verkl, vilken bl. a. skall ha uppsikt över läroverken, utsätta dagar för ter-

1 Instruktion den 2 december 1905 med senare ändringar.

mins början och slut, utse vittnen för studentexamen ävensom för samtliga läroverk utse inspektor. Direktionen skall vidare utbetala avlönings- och ar— vodesmedel, sjukvårdsersättning m. m. till lärarpersonal och övriga tjänste- män vid läroverken i Stockholm och vid statens skolköksseminarium samt handha vården av fonder och stiftelser, som ställts under direktionens för- valtning.

Direktionen utgöres av följande ledamöter: överståthållaren, tillika ord- förande, biskopen i Stockholms stift, en av domkapitlet i Stockholms stift bland stadens prästerskap utsedd ledamot, en av magistraten utsedd leda- mot, två av stadsfullmäktige utsedda ledamöter, rektor vid statens normal- skola, rektor vid Nya Elementarskolan, de tre i tjänsten äldsta av rekto- rerna vid de övriga högre allmänna läroverken i Stockholm samt den i tjänsten äldste av rektorerna vid huvudstadens realskolor. Ledamot, som inte är självskriven, utses för tre år. Kungl. direktionens kansli omfattar 1 sekreterare och 1 kamrer, båda deltidsanställda, samt kanslipersonal. An- talet lärare vid de statliga läroverken i Stockholm uppgår till mer än 1.200.

Vidare finns 3 kommunala gymnasier, 7 kommunala flickskolor och 3 kommunala praktiska realskolor.

Som styrelser för de kommunala gymnasierna fungerar lokalstyrelserna för de samrealskolor, där gymnasierna finns. Utredning pågår om en ge- mensam styrelse för samtliga kommunala gymnasier.

Enligt det av skolöverstyrelsen fastställda reglementet för de kommu— nala flickskolorna har dessa gemensam styrelse, som består av sju leda- möter, av vilka fem jämte två suppleanter för fyra år väljes av stadsfull- mäktige. En av skolornas rektorer med en annan av rektorerna som supp- leant utses av skolöverstyrelsen. Minst två ledamöter och två suppleanter skall vara kvinnor. Ordförande är regelmässigt borgarrådet för kulturro- teln. Rektor, som inte är ledamot av styrelsen, är skyldig närvara vid sty- relsens sammanträden och har yttranderätt.

För var och en av de praktiska kommunala realskolorna finns en sär- skild styrelse. Enligt gällande reglemente skall sådan styrelse bestå av, för- utom skolans tjänstgörande rektor, fyra ledamöter jämte två suppleanter. Dessa utses av folkskoledirektionen för en tid av fyra år enligt i reglemen- tet lämnade närmare bestämmelser och enligt stadsfullmäktiges beslut 1935. Borgarrådet för kulturroteln är regelmässigt ordförande.

Även beträffande 9 privatläroverk, understödda av stat och kommun, samt 19 enskilda skolor utan statsunderstöd svarar folkskoledirektionen för en rad uppgifter.

Läroverksstadgans bestämmelse om skyldighet för lokalstyrelse att för- valta respektive läroverks byggnadsfond äger inte tillämpning på de all- männa läroverken i Stockholm, utan för dessa finns en gemensam bygg- nadsfond och de medel, som skulle tillföras denna, inlevereras till folksko- ledirektionen. Utom för nybyggnader svarar folkskoledirektionen för skol-

lokalernas underhåll och inventarier, och fria Skolmåltider ordnas genom direktionens försorg för eleverna såväl i realskolor som i gymnasier. Fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel utgår till sådana av läroverkens ele- ver i realskolan och på flickskollinje (flickskollinje finns vid högre allmän— na läroverket Statens normalskola), som är mantalsskrivna i Stockholm.

Vid de kommunala gymnasierna bestrids kostnaderna för lärarnas löner och pensionering helt av staden, och anslagen tages upp i folkskoledirektio- nens stat.

Beträffande de kommunala flickskolorna och de praktiska kommunala realskolorna gäller, att kassarörelse och bokföring, upprättande av avlö- ningslistor och statsbidragsrekvisitioner och reparationsarheten på skolfas- tigheterna samt —— för de kommunala flickskolorna _ beredning och före- dragning av ekonomiska ärenden jämte upphandlingar enligt avtal mellan folkskoledirektionen och styrelserna handhaves av folkskoledirektionen. Vi- dare ombesörjes genom folkskoledirektionen undervisningsmateriel, fria lä- roböcker, fri förbrukningsmateriel och fria Skolmåltider.

För de statsunderstödda privatläroverken bestrider folkskoledirektionen genom anslag å sin stat fria Skolmåltider och — för realskolor och flick— skollinjer — fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel. För läsåret 1953/ 54 lämnade staden genom anslag till folkskoledirektionen därutöver kon- tantbidrag till dessa skolor med omkring 450.000 kronor.

I de enskilda skolorna utan statsunderstöd har eleverna i Estniska sko- lan samt i S:t Eriks och S:ta Eugenia katolska skolor genom folkskoledi- rektionens försorg samma sociala förmåner som eleverna i folkskolan. För Kraftska skolan upplåtes lokaler i folkskolor, och eleverna har fria skol- måltider och fria läroböcker.

Eleverna i övningsskolan vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever har genom direktionen fria Skolmåltider och fria läroböcker.

Av övriga utbildningsanstalter i Stockholm förvaltas Högre tekniska lä- roverkets, Sjöbefälsskolans och Stockholms borgarskolas byggnader av folk- skoledirektionen. Eleverna i Högre tekniska läroverket erhåller fria skol- måltider.

Hela antalet skolanläggningar under folkskoledirektionens förvaltning uppgår till 116. T. 0. m. 1959 beräknas ett 10-tal skolbyggen per år bli fär— digställda, alltså ytterligare ett 50-tal nya skolor under återstoden av 1950- talet. Antalet barn i folkskolorna läsåret 1954/55 uppgick till drygt 70.000 och antalet lärare till över 3.000. Antalet lärare vid de kommunala flick— skolorna och de kommunala praktiska realskolorna var läsåret 1954/55 om— kring 470. Enligt tillgängliga prognoser kommer antalet barn i åldern 7——- 15 år i Stockholm att nå maximum, över 95.000, år 1957 för att under 1960— talet variera mellan omkring 85.000 (1961) och 80.000 (1969). De angivna talen får vid 9-årig skolplikt ökas med ungefär 1/8 och antalet för 1961 respektive 1969 skulle då bli omkring 95.000 och 90.000.

Till folkskoledirektionens utgifter för år 1955 är anslaget i runt tal sam- manlagt 124 miljoner kronor. Genom direktionen utbetalas för närvarande löner till omkring 8.000 personer. Antalet anställda vid Stockholms folk— skoledirektions centrala förvaltning är drygt 200.

Förvaltningen av de enligt stadgan för den kommunala yrkesundervis- ningen den 4 november 1921 av staden anordnade lärlings- och yrkessko- lorna samt handläggningen av därmed sammanhängande ärenden handha- ves av lärlings- och yrkesskolstyrelsen, som även har att bereda frågor om anslag av stadens medel till institutioner eller enskilda skolor för bedri- vande av yrkesskolundervisning samt handha förvaltningen av härför be- viljade anslag.

Lärlings- och yrkesskolstyrelsen består av ordförande, som utses av stads- kollegiet bland borgarråden _ regelmässigt borgarrådet för kulturroteln —— sju ledamöter, som väljes av stadsfullmäktige, samt yrkesskoldirektö— ren. Tillsynen över undervisning inom flertalet yrken utövas under styrel— sens överinseende av ett 30-tal yrkesnämnder, bestående av, förutom res— pektive skolas rektor, yrkesskoldirektören samt tre för två år valda perso- ner, av vilka en, tillika ordförande, utses av styrelsen och de andra av ve- derbörande arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Närmast under lärlings- och yrkesskolstyrelsen utövas ledningen och in— spektionen av en yrkesskoldirektör med uppgift att också handha den eko- nomiska förvaltningen, bereda hos styrelsen förekommande ärenden och förestå dess expedition. Direktören är förman för rektorer, överlärare, lärare och övriga befattningshavare och har rätt att inspektera all undervisning.

Ledningen av de olika skolorna utövas under styrelsens och respektive skolnämnders inseende av fyra rektorer.

Tekniska aftonskolans och Kommunala handelsgymnasiets styrelser ut- göres av lärlings- och yrkesskolstyrelsen jämte rektor vid respektive skola.

Vid lärlings— och yrkesskolorna finns anställda omkring 500 lärare, där- av ungefär 2/3 timlärare, vid Tekniska aftonskolan ett 130-tal, samtliga timlärare, samt vid Kommunala handelsgymnasiet ett 60-tal. Lärlings- och yrkesskolornas centrala förvaltning har ett 25-tal anställda. Under lärlings- och yrkesskolstyrelsens förvaltning står 4 skolanläggningar. För den när- maste 10—årsperioden är 5 nya skolor planerade.

Folkskoledirektionen har i samband med den av direktionen arrangerade yrkesorienterande fritidsverksamheten ett omfattande samarbete med lär- lings- och yrkesskolorna. Ett dylikt samarbete har också ägt rum vid orga- niserandet av de praktiska linjerna vid de 5. k. 1947 års skolor. De fria skol- måltiderna för lärlings- och yrkesskolornas elever administreras och hand— haves av folkskoledirektionen, kostnaderna betalas av lärlings- och yrkes— skolstyrelsens medel.

Tidigare förslag m. m.

1945 års folkskolesakkunnigas förslag (SOU 1948:28) , vilket i skilda sam- manhang refererats och kommenterats i föreliggande betänkande, innebar bl. a., att även Stockholm skulle inordnas under den av de sakkunniga fö- reslagna mellaninstansen. Dock skulle skolstyrelsen i Stockholm, liksom i Göteborg och Malmö, äga utse en ledamot i mellaninstansen.

Folkskoledirektionen framhöll i sitt remissyttrande över de sakkunnigas förslag, att direktionen inte kunde tillstyrka, att en mellaninstans inrätta- des för Stockholms stads del, utan föreslog, att direktionen bibehölles vid den ställning direkt under skolöverstyrelsen, som den hittills intagit, var— vid de uppgifter, som av de sakkunniga föreslogs tillagda de nya mellanin- stanserna, för huvudstadens del så vitt möjligt borde anförtros åt folksko- ledirektionens handläggning.

Även skolöverstyrelsen avstyrkte folkskolesakkunnigas förslag i vad det avsåg Stockholm. Överstyrelsen framhöll, att de ärenden rörande Stock- holm, som föreslagits hänskjutna till de nya mellaninstanserna, utan olä— genhet tills vidare kunde handläggas av överstyrelsen.

Den 25 januari 1954 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att hos Kungl. Maj:t anhålla, att bestämmelserna om församlingarnas skolråd i lagen om församlingsstyrelse i Stockholm jämte följdförfattningar skulle upphävas. Fullmäktige uppdrog åt stadskollegiet att i samråd med församlingarna ut— reda frågan, hur skolrådens hittillsvarande uppgifter skulle fördelas mellan den borgerliga och den kyrkliga kommunen och i samband därmed hur den framtida förvaltningen av de donationsmedel, som nu omhänderhaves av skolråden, skulle ordnas. Vidare uppdrogs åt folkskoledirektionen att ut- reda frågan om skapandet av en skolnämndsorganisation med lokal för- ankring.

I remissyttrandena över den motion till stadsfullmäktige, som föranledde fullmäktiges nyssnämnda beslut, framhölls bl. a., att de donationsmedel,som vore bundna till församlingarna, kunde överföras att förvaltas av kyrko- råden, att stadsfullmäktige borde bli valkorporation för de nya skolråden samt att kravet, att stadsfullmäktige vid valet av kandidater skulle taga hänsyn till skolrådens lokala karaktär, vore så väsentligt, att det vid en eventuell ny lagstiftning borde uttryckligen fastslås.

Utredningen

Organisationen av den lokala skolledningen i Stockholm. Vid sina över- väganden av utformningen av den lokala skolledningen i Stockholm har ut— redningen funnit, att skäl icke föreligger att bibehålla en speciell skolsty— relselag för denna stad. Behov av en särskild instruktion för skolstyrelsen i Stockholm och av en särskild folkskolestadga finnes enligt utredningens

uppfattning icke heller. 1903 års lag och instruktionen för folkskoledirek- tionen bör således ej få några motsvarigheter i den lagstiftning, som enligt utredningens förslag skall gälla fr. o. m. den 1 juli 1957. I samband med den revision av folkskolestadgan, som synes bli nödvändig vid ett genom— förande av utredningens olika förslag, bör folkskolestadgan för Stockholm kunna upphöra och den allmänna stadgan utformas så, att den blir tillämp- lig för hela riket.

Den av utredningen föreslagna skolstyrelselagen är så utformad, att den skall kunna gälla också för Stockholms del ävensom ersätta instruktionen för folkskoledirektionen. På några punkter har det emellertid varit nöd- vändigt att införa särskilda, enbart för Stockholm gällande föreskrifter. Dessa jämte vissa andra frågor rörande skolväsendets ledning i Stockholm skall beröras i det följande.

Maximiantalet ledamöter. Redan i det föregående (s. 52) har utred- ningen omförmält, att den haft kontakt med företrädare för skolledningen i Stockholm. Med beaktande av därvid erhållet material och framförda syn- punkter har utredningen efter ingående penetrering av skolstyrelseorgani- sationen för Stockholms del kommit till den uppfattningen, att en för de olika skolformerna gemensam styrelse är den enda pedagogiskt försvarbara lösningen av den lokala skolledningens organisation även i huvudstaden. De allmänna skäl, som talar för en gemensam skolstyrelse, gäller nämligen i samma grad för Stockholm, där för övrigt, som i den tidigare redogörel- sen påpekats, folkskoledirektionen redan i viss mån intager den ställning, de nya skolstyrelserna enligt utredningens mening bör ha överallt.

Utredningen föreslår, att en ny skolstyrelse i Stockholm skall träda i stället för: Stockholms folkskoledirektion, Kungl. direktionen över Stock- holms stads undervisningsverk, styrelsen för de kommunala flickskolorna, styrelserna för de praktiska realskolorna, lärlings- och yrkesskolstyrelsen, läroverkens lokalstyrelser samt —— om sådan inrättas innan utredningens förslag träder i kraft — styrelsen för de kommunala gymnasierna.

Eftersom arbetskvantiteten inom folkskoledirektionen är mycket bety- dande, är det självklart, att den omfattning skolstyrelsens verksamhetsom- råde får, om det skall inbegripa de uppräknade styrelsernas uppgifter, med- för en kännbar ökning av arbetsbördan. Ett sådant sammanförande av ar- betsuppgifterna förutsätter i en stad av Stockholms storlek, att en fördel- ning av styrelsens olika uppgifter på avdelningar och delegationer kommer till stånd i betydande utsträckning, så att sammanträdenas antal och längd inte ställer onormalt stora krav på den enskilde ledamoten. Skall denna olägenhet kunna undvikas bör emellertid också tillses, att inte varje leda- mot måste engageras i flera avdelningars eller delegationers arbete.

Utredningen har föreslagit, att antalet ledamöter i avdelning av skolsty- relsen skall vara minst 4. I de stora kommunerna torde regelmässigt ett större antal ledamöter behövas. Där uppdelningen av arbetet på avdelningar

477 bör ske i stor utsträckning, synes det böra eftersträvas, att nödvändig kon- takt mellan olika avdelningar sker på det sättet, att i varje avdelning in- går åtminstone någon representant för annan avdelning, vilkens arbete i högre grad beröres.

Den rätt för skolstyrelsen att själv bestämma angående ärendenas för- delning på avdelningar och dessas organisation, som utredningen föreslagit, skall givetvis också gälla för Stockholm och synes vara till särskild fördel för de största kommunerna. Den av utredningen berörda möjligheten att t. ex. för yrkesutbildningens del tillsätta en särskild avdelning synes lämp- ligen kunna begagnas i Stockholm, där yrkesskolväsendet har betydande omfattning och står under egen förvaltning. En dylik avdelning bör själv- fallet ha avsevärt flera ledamöter än 4. Vid sina överväganden av en lämp- lig skolstyrelseorganisation i Stockholm har utredningen ansett, att möj- ligheter bör finnas att låta en eventuell yrkesskolavdelning få samma an- tal ledamöter som den nuvarande lärlings- och yrkesskolstyrelsen, d. v. s. 9 stycken. Andra avdelningar, som utredningen förutsätter bli behövliga i Stockholm, är: undervisningsavdelning, ekonomiavdelning, personalavdel- ning, skolbyggnadsavdelning, organisationsavdelning och en avdelning för skolsociala frågor. Dessa avdelningar torde även böra handlägga sådana frågor rörande yrkesskolorna, som faller inom respektive avdelnings kom- petensområde. Därigenom skulle bl. a. vinnas, att yrkesskolavdelningen mera odelat kunde ägna sig åt frågor rörande den egentliga yrkesutbild- ningen, alltså mera pedagogiskt betonade ärenden. Anordningen med yrkes- nämnder synes i princip kunna bestå genom att skolstyrelsens yrkesråd, vilket närmast torde bli knutet till avdelningen för yrkesskolorna, uppde- las på sektioner (jfr s. 98).

Avdelningen för undervisningstrågor kan — med hänsyn till skolväsen- dets rika differentiering i Stockholm —- knappast omfatta färre ledamöter än avdelningen för yrkesskolorna, då antalet bör vara tillräckligt, för att delegationer för olika frågor skall kunna bildas av ledamöter från avdel— ningen. Åtminstone en sådan delegation —— med ledamöter från yrkesskol- och undervisningsavdelningarna _ torde kunna förutses bli nödvändig för att handha ärenden rörande yrkesorientering och yrkesutbildning i klas- serna 8 och 9 y. De övriga nämndernas uppgifter torde framgå av de ovan förslagsvis framförda namnen. Framhållas må, att organisationsavdelning— en tänkes ersätta den nuvarande Stockholms skolorganisationskommitté, eftersom ett särskilt organ för planeringen och utbyggnaden av Stockholms skolväsen torde behövas under mycket lång tid framöver.

För att en organisation som här skisserats skall kunna genomföras och förenas med en skälig arbetsbelastning av styrelseledamöterna, kan enligt utredningens beräkningar komma att erfordras ett något större antal leda- möter i skolstyrelsen, än vad utredningen föreslagit för rikets kommuner i övrigt. På grundval av införskaffat material och gjorda överväganden fö-

reslår utredningen, att maximiantalet ledamöter i skolstyrelsen i Stockholm med hänsyn till skolväsendets kvantitativa omfattning sättes till tjugofem (10 & förslaget till skolstyrelselag).

När det gäller arbetsbelastningen för en ny skolstyrelse i Stockholm bör också erinras om utredningens förslag om rätt för styrelserna att delegera beslutanderätten till tjänstemän, vilket förslag, om det förverkligas, bör kunna få betydelse icke minst för Stockholm, där redan den nuvarande folkskoledirektionen har en förvaltningsorganisation med betydande kapa- citet.

Självskrivenhet och mandattid. Enligt 1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm (45 ä 1 mom.) utser stadskollegiet, där ej annat är föreskrivet, bland borgarråden ordförande i stadens nämnder med hänsyn till gällande fördelning av borgarrådens föredragningsskyldighet i stadskollegiet. Skol- styrelselagen för Stockholm stadgar i överensstämmelse härmed, att folk- skoledirektionens ordförande skall utses av stadskollegiet bland borgarrå- den (3 5 1 mom.). I realiteten är således kulturborgarrådet självskriven ledamot och ordförande i folkskoledirektionen. Samma är förhållandet i lärlings- och yrkesskolstyrelsen.

Av stadsfullmäktige i Stockholm valda ledamöter och suppleanter i nämnd tjänstgör två kalenderår (45 5 2 mom. ovannämnda kommunallag).

Lagen om kommunalstyrelse i Stockholm av den 15 juni 1935 är sedan 1953 föremål för översyn av särskilda, av chefen för inrikesdepartementet tillkallade sakkunniga. De sakkunniga har tillkännagivit, att särskild utred- ning företagits rörande frågan om borgarråds självskrivenhet som ordfö— rande i de specialreglerade nämnderna samt angående mandatperioden för ledamöter i dessa nämnder.

Skolstyrelseutredningen har ej funnit anledning att beträffande skolsty- relsen föreslå några avvikelser från vad som enligt kommunallagstiftningen för Stockholm gäller eller kan komma att gälla i här ifrågavarande båda av- seenden, utan föreslår, att särbestämmelser på dessa punkter intages i skol- styrelselagen (10 och 12 55 utredningens förslag till skolstyrelselag), om det visar sig nödvändigt för att vinna överensstämmelse med lagen om kom- munalstyrelse i Stockholm.

Bestämmelsen i 3 & 1 mom. 1903 års lag att domkapitlet i Stockholm ut— ser en ledamot av folkskoledirektionen bör däremot icke få någon motsva- righet i en ny lagstiftning.

Lärarrepresentationen i skolstyrelsen. En tillämpning av utredningens förslag angående lärarrepresentationen (se s. 88 ff och 3 & förslaget om till- lämpningsbestämmelser) kommer för Stockholms del att innebära en viss minskning, enär enligt 6 & folkskolestadgan för Stockholm fyra lärare vid den obligatoriska skolan nu äger representera lärarna vid direktionens sam- manträden och utredningen på redovisade skäl föreslagit tre lärarrepresen— tanter även i de största kommunerna. Utredningen, som tidigare betonat,

att det i dessa fall icke bör vara fråga om en grupprepresentation, vill be- träffande lärarrepresentationen här endast framhålla följande. Därest det i de största kommunerna skulle förefinnas önskemål om en vidgad kontakt mellan lärarrepresentanterna och de olika lärarkategorierna, kan lärarkå- ren välja ett kontaktorgan, i vilket exempelvis lärarrepresentanterna och suppleanterna för dessa jämte företrädare för de lärarkategorier, vilka icke blivit direkt företrädda bland kårrepresentanterna, ingår.

Inrättas dylika organ, vilket helt får bli beroende av lokala övervägan— den, torde bestämmelser härom lämpligen kunna intagas i ordningsstadgan för kommunens skolväsen.

Skolråd. Utredningen har i kapitel 5 föreslagit, att lokala råd, förslags- vis kallade skolråd, skall kunna inrättas i kommun, där den lokala skol- ledningen finner det lämpligt. Detta förslag torde vara av särskild bety- delse beträffande Stockholm, enär framställning gjorts om upphävande av de gällande bestämmelserna angående skolråd, och folkskoledirektionen er- hållit i uppdrag att utreda möjligheterna att upprätta en skolnämndsorga- nisation med lokal förankring. Utredningen har sig bekant, att den av di- rektionen för denna uppgift tillsatta delegationen vid sina överväganden kommit fram till en uppfattning, som i stort sett överensstämmer med ut- redningens förslag. Detta är utformat så (17 & förslaget till skolstyrelselag och 5 & förslaget om tillämpningsbestämmelser), att den lokala skolstyrel- sen inom de gränser, som gives därav att rådet skall vara rådgivande och icke beslutande, kan ge rådet de uppgifter och den organisation, den finner lämplig.

Utredningen har tidigare påpekat, att det vid remissbehandlingen av den motion, som gav anledning till stadsfullmäktiges beslut att hemställa om de nuvarande skolrådens avskaffande, framhölls, att stadsfullmäktige borde välja de nämnder, som skulle träda i skolrådens ställe. Utredningen vill i anslutning härtill, utan att på något sätt taga ställning till de problem i övrigt, som kan vara förbundna med en lokal skolnämndsorganisation i Stockholm, uttala, att den insett, att det möjligen kan bli förenat med vissa svårigheter att låta skolstyrelsen i Stockholm välja ledamöterna i de lokala skolråden, men att något undantag i detta avseende icke bör göras för Stock- holms vidkommande, enär det skulle strida mot hela tanken bakom utred— ningens förslag om skolråd att göra dessa till av fullmäktige utsedda organ, vilket mer eller mindre skulle sätta dem i paritet med övriga av fullmäk- tige utsedda nämnder. '

Mellaninstansorganisationen och Stockholm. De av utredningen föreslag— na nya mellaninstanserna för skolväsendet skall ha länen som verksamhets— områdcn. När det gäller att bedöma Stockholms ställning i en regional or— ganisation av detta slag, måste hänsyn nödvändigtvis tagas till det alldeles speciella förhållandet, att Stockholm, samtidigt som det är en primärkom— mun, också utgör ett eget län, Stockholms överståthållarskap, med en folk-

mängd som är avsevärt större än i något annat län. (Stockholm hade 769.714 och Malmöhus län, det största i landet, 593.483 invånare den 1 ja- nuari 1954).

Om man vill överväga att infoga Stockholm i det av utredningen fram— lagda förslaget till mellaninstansorganisation finns två alternativ att välja mellan: att låta staden utgöra ett eget mellaninstansområde eller att lägga den under mellaninstansen för Stockholms län. Båda möjligheterna är otill- fredsställande, den senare därför att stadens befolkning är mer än dubbelt så stor som länets (377.719 invånare den 1 januari 1954) vilket med allra största sannolikhet skulle göra det svårt att få en riktig balans i arbetet inom en mellaninstans med ett så sammansatt verksamhetsområde. I intet annat fall har utredningen ifrågasatt en sammanslagning av två län, såsom här skulle bli fallet.

Vid överväganden av det förra alternativet åter visar det sig klart, att de allmänna motiveringarna för särskilda regionala skolmyndigheter inte är tillämpliga på Stockholm. Staden är redan befriad från statlig inspektion av sitt obligatoriska skolväsen och det behov av överblick och samordning av ett större antal självständiga kommunala enheter, som i övriga fall till— sammans bildar ett län, föreligger inte, när det gäller Stockholms överståt- hållarskap, vilket tillika är en enda primärkommunal enhet. Mellaninstan- serna, vars ledamöter med undantag för en självskriven statlig skolinspek— tör skall väljas inom länet, skall således vara »överkommunala» myndig— heter. Det synes icke vara förenligt med denna tanke att bland lärare och kommunala förtroendemän inom Stockholm utse en myndighet, vilken, även om däri insattes en statlig representant _ sannolikt också han boende i staden -— obestridligen. skulle få en utpräglat kommunal karaktär och vars uppgift skulle bestå i att handlägga ärenden praktiskt taget enbart be- rörande en annan kommunal styrelses — skolstyrelsens _ verksamhets- område.

Det är behovet av en samordnande och interkommunalt planerande in- stans, som i första hand motiverar de nya mellaninstanserna och ej beho- vet av en administrativ myndighet. Då det förstnämnda behovet ej före- finnes beträffande Stockholm i samma mening som beträffande övriga län och det senare ej i högre grad än för landet i övrigt, har utredningen, trots sin i förhållande till 1945 års folkskolesakkunniga annorlunda upplägg- ning av mellaninstansorganisationen, kunnat ansluta sig till den uppfatt— ning skolöverstyrelsen och folkskoledirektionen gav uttryck åt i sina re- missyttranden över nämnda sakkunnigas förslag, nämligen att det icke er- fordras en särskild mellaninstansmyndighet för Stockholm. Detta bör dock ej innebära, att Stockholms kommun gives en i princip större självstän- dighet vid skolväsendets ledning än andra kommuner i riket.

Utredningen föreslår, att de uppgifter, som för landet i övrigt tilldelas mellaninstanserna, för Stockholms del i princip skall fullgöras av skolöver-

slyrelsen eller, i vad avser de yrkesutbildande anstalterna, av överstyrelsen för yrkesutbildning (1 $ 2 mom. förslaget till instruktion för mellaninstan— serna).

Vad detta skulle innebära torde i huvudsak framgå av vad som i avdel- ningen II sagts om mellaninstansernas uppgifter. För överstyrelsen för yr— kesutbildning synes förslaget icke medföra någon ökning eller nämnvärd ändring av arbetsuppgifterna. Att Överstyrelsen i stället för den lokala lär- lings- och yrkesskolstyrelsen blir disciplinär myndighet torde icke betyda någon ökad arbetsbörda med hänsyn till den ringa frekvens dessa ärenden har. Ämbetsverket är redan besvärsinstans. Uppgifterna vid lärartillsätt- ning skulle bli något annorlunda än för närvarande men knappast mera betungande.

För skolöverstyrelsens del innebär förslaget bl. a., att överstyrelsen, och ej som för närvarande Kungl. Maj:t, blir första besvärsinstans vid klagan över skolstyrelsens i Stockholm beslut rörande det obligatoriska skolväsen- det, samt att överstyrelsen blir disciplinär myndighet vad gäller lärarna i Stockholm. Någon egentlig ökning av överstyrelsens arbetsbörda torde des- sa förändringar ej komma att medföra.

Den granskning av statsbidragen till folkskoleväsendet i Stockholms stad, som nu åvilar statens folkskolinspektör i Stockholms läns södra inspek— tionsområde, jämte övriga administrativa åligganden rörande folkskolevä- sendet i Stockholm, skulle enligt detta förslag överflyttas till överstyrelsen. I sitt utlåtande 1948 över folkskolesakkunnigas betänkande i mellan-instans— frågan förutsatte överstyrelsen, att denna statsbidragsgranskning kunde verkställas av överstyrelsens administrativa avdelning. Utredningen förut- sätter detsamma nu. Så länge det rådande systemet för statsbidrag till det obligatoriska skolväsendet består, medför statsbidragsgranskningen emel- lertid ett betydande arbete, och ett överflyttande av granskningen beträf- fande Stockholm till skolöverstyrelsen torde därför böra medföra någon förstärkning av verkets arbetskraft. Närmare ställning härtill kan dock ta- gas först när resultatet av allmänna statsbidragsutredningens arbete före- ligger.

En tillämpning av utredningens förslag rörande lärartillsättningen skulle betyda, att den befattning överstyrelsen nu tager med tillsättningen av de allmänna läroverkens lärare upp t. o. m. 27 lönegraden skulle upphöra. Hu— ruvida den arbetsbelastning, som skulle bli en följd av att överstyrelsen för Stockholms del finge övertaga mellaninstansuppgifterna i fråga om lärar— tillsättningen, helt skulle uppvägas av det bortfallande arbetet med den nämnda lärargruppen, är omöjligt att på förhand bedöma. Utredningen hål- ler emellertid för sannolikt, att det ändrade förfarandet vid tillsättningen av läroverkens lärare samt de decentraliseringar från överstyrelsen till mel- laninstanserna, varom utredningen framlagt förslag, gör det möjligt för överstyrelsen att, utan nämnvärd kostnadsökning för personalförstärk—

ningar, i vad det gäller Stockholm fullgöra de uppgifter, som beträffande andra kommuner skall åligga mellaninstanserna.

Det må slutligen framhållas, att utredningens förslag i förevarande av- seende innebär, att skolöverstyrelsen också beträffande det obligatoriska skolväsendet i Stockholm i den mån överstyrelsen prövar det erforderligt skall utöva samma inspektions- och kontrollverksamhet som mellaninstan— serna inom sina verksamhetsområdcn har att utöva. Utredningen förutsät- ter vidare, att skolöverstyrelsen skall följa och ägna uppmärksamhet åt de. frågor om samordning och samarbete mellan Stockholm och grannkom- munerna, som kan uppstå, samt underlätta och befrämja ändamålsenliga lösningar av dessa.

Sammanfattning av utredningens förslag

Skolväsendets lokala ledning En skolstyrelse i kommunen

Utredningen föreslår, att det från och med den 1 juli 1957 skall finnas en skolstyrelse i varje kommun. Denna skolstyrelse skall i princip vara styrelse för hela det kommunala och statliga skolväsendet i kommunen. Ut— om för folkskolan (enhetsskolan) skall således under styrelsen sortera de högre kommunala skolorna, kommunala skolor för yrkesutbildning, de allmänna läroverken och de statsunderstödda handelsgymnasierna. Efter medgivande av Kungl. Maj:t skall dock särskild styrelse i speciella fall kunna inrättas för nämnd skolform. Annan än angiven skolform skall också kunna läggas under skolstyrelsen (s. 47 ff).

Enligt utredningens mening är det av stor betydelse att så snart som möj— ligt rasera de murar som i organisatoriskt hänseende finns mellan de skol— former, som skall smältas samman till enhetsskolan. Det Viktigaste motivet till att införa en först och främst för dessa skolformer gemensam styrelse ser utredningen i den betydelse, en sådan åtgärd måste få som en förbe— redelse för övergången till den nya skolan.

Som det nu är, har kommunerna inte någon styrelse eller nämnd, som har ett allmänt ansvar för att skolväsendet i olika former och som en hel- het utvecklas på det sätt, som kommunens storlek och förhållanden kan motivera. När nu målsättningen på skolväsendets område är klar: å ena sidan skapandet av en 9-årig enhetsskola, i sig inneslutande det nuvarande realskolestadiet, och å andra en utbyggnad av yrkesskolväsendet, synes det vara en naturlig organisatorisk åtgärd att som ett betydande steg mot dessa mål upprätta en lokal skolmyndighet, som är i stånd att enhetligt planera kommunens skolutveckling genom alla stadier i av statsmakterna angiven riktning.

Vidgat kompetensområde för styrelsen

Den viktigaste innebörden av förslaget om en ny skolstyrelse ligger i att en och samma lokala myndighet — oavsett vilka skolformer som finns, då den börjar sin verksamhet —— får ansvara för att såväl det teoretiska som det praktiska skolväsendet i olika former får den utbyggnad och organi- sation som fordras för att kommunen skall kunna ge sin ungdom den med hänsyn till kommunens resurser och andra för-hållanden önskvärda utbild— ningen.

Som ett led i strävan att förenkla skoladministrationen föreslår utred- ningen, att ett tjugotal ärendegrupper decentraliseras från centrala eller re- gionala myndigheter till de lokala skolstyrelserna (s. 56 ff). Bl. a. för att be- fri'a läroverksrektorerna från betungande kamerala göromål föreslås vidare, att läroverkens ekonomiska förvaltning överföres på kommunen (s. 68 ff).

Inga självskrivna ledamöter

Den nya skolstyrelsen skall vara en av fullmäktige för fyra är vald för- samling utan självskrivna ledamöter (s. 77). På dessa skall inga andra kompetenskrav ställas än de allmänt medborgerliga samt visat intresse för skolväsendet. Antalet ledamöter skall vara minst 7 och högst 21 (med visst undantag för Stockholm). Suppleanternas antal får styrelsen bestämma själv. Suppleant skall städse äga rätt att närvara vid styrelsens samman— träden. Ordförande skall som tidigare väljas av styrelsen.

I anslutning till den nya kommunallagstiftningen föreslår utredningen, att den kommunale tjänsteman, som genom sin ställning intager en central position i kommunens förvaltning, icke skall vara valbar som ledamot av skolstyrelsen (s. 82). Detsamma föreslås gälla om 'den tjänsteman, som ställes i spetsen för kommunens skolväsen i administrativt och pedagogiskt hänseende (skolchefen).

Den pedagogiska fackkunskapen skall vara väl företrädd i styrelsen

Att den pedagogiska fackkunskapen blir representerad i styrelsen anser utredningen vara viktigt och föreslår, att i kommuner med en mera om- fattande skolorganisation icke endast skolchefen utan jämte honom även andra skolledare får rätt att närvara vid sammanträdena. På samma sätt har utredningen föreslagit, att lärarrepresentationen, i och med att skol- styrelsens verksamhetsområde vidgas, i viss mån skall avpassas efter skol- väsendets omfattning i olika kommuner. Antalet skolledare — utom skol- chefen — som skall äga rätt att deltaga i styrelsesammanträdena skall, be- roende på skolväsendets omfattning, vara högst tre och antalet lärarrepre— sentanter likaledes högst tre.

Vidgad rätt för styrelsen att delegera beslutanderätten

Beträffande förslagen angående skolstyrelsens organisation kan ytter- ligare framhållas, att utredningen förordar en ändring av nämndorgani- sationen och en vidgad delegationsrätt för skol-styrelsen (s. 94 f). Utred- ningen, som starkt betonar, att ärendenas fördelning på nämnder (avdel— ningar enligt utredningens förslag) bör ske med hänsyn till ärendenas natur

och icke efter skolformer eller stadier, föreslår, att det överlåtes åt skolsty— relsen -att själv besluta såväl om styrelsens uppdelning på avdelningar som om vilken beslutanderätt avdelning skall äga utöva i styrelsens ställe. De ärendegrupper, i vilka avdelning skall äga besluta, skall dock vara klart angivna i skolstyrelsens delegationsbeslut.

På samma villkor som föreslagits för delegationsrätten till avdelning före- slås delegationsrätt till tjänsteman hos skolstyrelsen.

Skolråd och yrkesråd

För att, såsom skolkommissionen uttryckt det, >>tillgodose Önskvärdheten att ge de olika skolorna en förankring i de lokala intressena i den stadsdel, där vederbörande skola är belägen» föreslår utredningen, att, om skolsty- relse prövar det lämpligt, ett råd. benämnt skolråd, skall kunna inrättas för en skola eller grupp av skolor inom en viss del av kommunen, vilket skall ha till huvudsaklig uppgift att främja ett förtroendefullt samarbete mellan hemmen och skolan (5. 96 f). I sådant råd bör ingå skolledare och lärare samt målsmän till elever inom skolområdet.

Behovet av särskild sakkunskap rör-ande arbetsmarknads- och yrkesut- bildningsfrågor i de nya skolstyrelserna bör tillgodoses genom att ett sär- skilt yrkesråd tillsättes, med uppgift att biträda skolstyrelsen i dessa frå- gor. Dylikt råd skall bestå av minst fyra personer, vilka skall företräda så- väl arbetstagare som arbetsgivare samt äga god kännedom om ortens näringsliv (s. 98).

Ny skolstyrelselag

Utredningen framlägger förslag till en för hela riket gemensam skolsty— relselag (bil. 1) samt förslag till bestämmelser angående tillämpning av denna lag.

Effektivare facklig skolledning — Skolchefer

Likaväl som det är av vikt att samordna den lokala ledningen på skol- styrelseplanet är det av vikt att få till stånd en enhetlig facklig skolledning. Utredningen föreslår därför, att det i spetsen för varje kommuns skolväsen (med ett fåtal undantag) skall stå en facklig ledare, skolchef, vilken när- mast under styrelsen skall ha ansvar för skolan i pedagogiskt och orga— nisatoriskt hänseende.

Där flera skolformer finns eller den obligatoriska skolan är uppdelad på flera enheter under egna skolledare skall en samordning under en chef ske. Beroende på skolväsendets omfattning skall denne vara antingen skoldirek- tör eller förste rektor.

Skoldirektör skall finnas i kommuner, där skolväsendet fordrar en chef, som, utan att vara knuten till ledningen av en särskild skolenhet och utan åliggande att fullgöra undervisningsskyldighet, helt kan ägna sig åt skol- väsendets ledning och administration. Utredningen har konstruerat ett system för beräkning av skolväsende-ts omfattning i en kommun (5. 132). 1 kommuner, där skolväsendet enligt detta system når en viss poängsumma. skall skoldirektörstjänster inrättas. Är skolväsendet av något mindre om- fattning, skall Kungl. Maj:t, om särskilda skäl föreligger, äga medge in- rättandet av dylik tjänst. Poängsumma, som gör inrättande av skoldirek— törstjänst obligatorisk, torde i regel komma att uppnås av kommuner med lägst 20—23.000 invånare. Samtliga de 20 kommuner, som f. 11. har kom- munal folkskolinspektör, är hänförlig-a till denna grupp, vilken kan beräk— nas komma att omedelbart omfatta ett 40-tal kommuner.

Utredningen föres-lår, att i stad, där kommunal folkskolinspektörstjänst var inrättad och tillsatt den 1 juli 1955, denna tjänst automatiskt skall för— vandlas till skoldirektörstjänst och dess innehavare förordnas som skol- direktör.

1 kommuner med mindre omfattande skolväsen, än som ovan förutsatts. men med två eller flera skolformer under egna ledare (dock frånsett mindre yrkesskolor) eller med ett obligatoriskt skolväsen, som fordrar två eller flera skolledare, skall en av skolledarna (rektorerna) förordnas som skol— chef med titeln förste rektor.

I den stora majoriteten kommuner kommer emellertid, liksom nu, endast den obligatoriska skolan att finnas, eventuellt kompletterad med en mindre yrkesskola. Här blir ledaren av den obligatoriska skolan —— rektorn — till— lika skolchef. Hans ställning och uppgifter blir snarlika de nuvarande dist- riktsöverlärarn-as i kommuner, där endast folkskola finns. På samma sätt som skolstyrelserna i dessa kommuner får emellertid även rektorerna i princip ett vidgat verksamhetsområde, då de skall ansvara för skolutveck- lingen överhuvudtaget och inte vara begränsade till den obligatoriska sko— lan.

Skolchefernas löner — Statsbidrag

Skolledarnas löneförhållanden har inte blivit föremål för några direkta förslag från utredningens sida, då det förutsättes, att lönerna, som skall regleras statligt, kommer att bestämmas efter vederbörliga förhandlingar. Utredningen för emellertid vissa resonemang i frågan och framför beträf- fande skoldirektörernas avlöningsförmåner den synpunkten, att lägre lön än enligt löneklass 13 på löneplan 2 knappast kan kommai fråga (5. 143 f).

Utredningen anser vidare, att skoldirektörstjänsterna bör placeras i olika lönegrupper med hänsyn till kommunens storlek. Tre dylika grupper före- slås (s. 144).

För de arbetsuppgifter och det ansvar ställningen som förste rektor

487 kommer att medföra bör, utöver lönen på rektorstjänsten, ett särskilt ar- vode utgå. Arvodets storlek bör bestämmas efter förhandlingar. Då storle- ken av det skolväsen, i vilket förste rektorsbefattningar kommer att finnas, varierar kraftigt, föreslår utredningen fyra arvodesgrupper (s. 144).

Lönefrågan för rektorerna vid den obligatoriska skolan kompliceras av att dessa tjänster, när fråga är om folkskola, i vilken försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrivs eller realskollinjer inbyggts, samt enhets- skola, skall kunna rekryteras från lärargrupper med olika utbildning och ganska olika lönesättning. Utredningen föreslår att två lönesättningar kom- mer till stånd. En för adjunktskompetenta och en för icke-adjunktskompev tenta rektorer. För adjunktskompetent rektor har utredningen icke ansett anledning föreligga att ändra den löneskala, som nu tillämpas för realskole— rektorerna (s. 148).

Statsbidrag föreslås utgå med 78 % av lönen till skoldirektör och rektor och med 78 % av arvodet till förste rektor.

Fackliga ledare för enhet av det obligatoriska skolväsendet

Det nuvarande systemet, enligt vilket mer än en överlärare vid folkskolan endast får anställas under förutsättning att kommunen inrättat inspektörs- tjänst, vilket sker på egen bekostnad, föreslår utredningen helt avskaffat. I stället föreslås, att flera skolledartjänster (rektorstjänster) vid det obliga- toriska skolväsendet skall inrättas, när detta när en viss omfattning, samt att så skall kunna ske även i andra fall, efter medgivande av mellaninstansen.

Också dessa skol-ledares löner föreslås reglerade på i princip samma sätt som lönerna åt de rektorer som tillika är skolchefer (s. 149), och statsbidrag lill lönen föreslås utgå med 78 %.

Biträdande skolledare

Av biträdande skolledare behandlar utredningen studieledare samt till- synslärarna vid det obligatoriska skolväsendet. Beträffande de förra före— slås, att de provisoriska bestämmelser —— delvis grundade på tidigare för- slag från utredningen —— som blivit gällande från den 1 juli 1955 i allt väsentligt göres definitiva. Titeln studieledare bör dock utbytas mot studie- rektor och lämpligförklaringen göras av mellaninstansen i stället för av in- spektören.

Utredningen har funnit skäl föreligga att fastare inordna tillsynslärarna vid det obligatoriska skolväsendet i skolorganisationen och föreslår, dels att tillsynslärare skall tillsättas vid varje skola med minst två läraravdel- ningar, dcls att statsbidrag till det efter vederbörliga förhandlingar fast- ställda arvodet skall utgå med 50 %. I regel skall tillsynslärare anställas också vid den skolanläggning, där skolledaren är placerad, om anläggningen omfattar lägst 10 läraravdelning-ar.

Skolväsendets regionala ledning

Domkapitlens befattning med skolärendena skall upphöra

Frågan om domkapitlens vara eller icke vara som mellaninstanser för skolväsendet har sedan 1830-talet tid efter annan aktualiserats (s. 207 ff). 1936 års domkapitelsreform var i den meningen ett provisorium, att man förutsatte och tog hänsyn till att skolärendena utan några mera väsentliga ingrepp i kapitlens organisation skulle kunna brytas ut och föras över på annan myndighet.

I synnerhet i början av det nya utvecklingsskede på skolans område, vari vi nu står, men även framgent måste positiva insatser fordras av skolans regionala myndigheter. Domkapitlens huvuduppgift är en annan än att handlägga skolärenden och de bör icke lämpligen reformeras i syfte att bättre fylla funktionen som skolmyndigheter. Det kan icke längre anstå med att upprätta regionala organ, vars enda uppgift blir att syssla med skolangelägenheterna.

Uppgifter för regionala skolmyndigheter

Utredningen anser, att mellaninstansernas verksamhet, vilken för närva— rande kan sägas endast beröra folkskoleväsendet, skall omfatta väsentligt fler skolformer. Under de av utredningen föreslagna organen skall sortera: det obligatoriska skolväsendet, de högre kommunala skolorna, kommunala gymnasier, de kommunala skolorna för yrkesutbildning, de statsunderstöd— da handelsgymnasierna, de allmänna läroverken, de högre tekniska läro- verken och de centrala verkstadsskolorna. Mellaninstansernas uppgifter fö- reslås helt naturligt icke bli alldeles desamma beträffande dessa skilda skol- former.

Enligt utredningens mening är det viktigast, att nya mellaninstanser blir planerande och samordnande organ, som kan göra insatser för en rationell och riktigt avvägd utbyggnad av skolväsendet. I dessa avseenden anser ut- redningen, att mellaninstansernas uppgifter skall beröra samtliga uppräk— nade skolformer. En enhetlig regional planering är nödvändig vid den ut- byggnad, som skall ske dels av den obligatoriska skolan från 7- till 9-årig, dels av yrkesskolväsendet. De högre allmänbildande skolorna upp till och med realskolestadiet skall i princip inordnas i den obligatoriska skolan. Med denna måste i sin tur yrkesskolorna och gymnasierna samordnas.

I planeringsverksamheten inbegripes ett omfattande interkommunalt samarbete, vilket torde böra ske under ledning av en regional myndighet. Utredningen föreslår, att mellaninstansen skall äga att fastställa en med hänsyn till flera kommuners gemensamma intressen lämplig skolorgani- sation och om så befinnes nödvändigt äga förordna om kommunalförbund på skolans område för att detta mål skall nås (s. 242).

Genom tillkomsten av kvalificerade mellaninstanser anser utredningen, att en förenkling i handläggningen av byggnadsärenden blir möjlig. Utred- ningen föreslår, att mellaninstanserna skall övertaga vissa f. n. centralt handlagda uppgifter i detta hänseende (s. 248 ff).

Utredningen har funnit sig böra föreslå, att de lokala skolstyrelsernas ställning som disciplinär myndighet i förhållande till de kommunalt an- ställda lärarna upphör och att mellaninstanserna övertager skolstyrelser- nas uppgifter på detta område. För att Vinna enhetlighet mellan olika lä— rargrupper föreslår utredningen, att också lärarna vid de allmänna läro— verken närmast skall lyda under mellaninstanserna i disciplinärt hänse- ende (s. 261 ff).

Utredningen föreslår, att besvär på materiella grunder över lokal skol- styrelses beslut genomgående skall anföras hos mellaninstanserna (s. 272).

Även om det väsentligaste är att det skapas nya mellaninstanser som kan taga initiativ och stimulera skolutvecklingen är det inte oviktigt att också få effektiva regionala administrativa myndigheter. Förutom ärenden som nu handlägges av domkapitel och länsstyrelse föreslår utredningen, att handläggningen av ett 60-tal ärendegrupper decentraliseras från de cen- trala till de regionala instanserna (s. 277). !

Länsskolnämnder bör inrättas

För att de krav, som nu måste ställas på en regional skolledning, skall tillgodoses, föreslår utredningen, att i domkapitlens ställe skall träda läns- skolnämnder, vilka bör skapas genom en fusion mellan den nuvarande folkskolinspektionen och ett kollegium av lekmän och fackmän. Angeläget är, att de nya regionala skolmyndigheterna får en stark lokal förankring och att stort utrymme i dessa beredes åt lekmannasynpunkterna (s. 293).

Länsskolnämndernas konstruktion

Utredningen föreslår, att länsskolnämnd skall bestå av sju ledamöter. Fyra skall utses av landstinget och en av vardera skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning, samtliga för en tid av fyra år. Supplean- ter skall utses på samma sätt. Av de ledamöter, landstingen utser, skall en vara högre förvaltningsjurist eller domare och två skall ha erfarenheter av landsbygdens skolförhållanden. I län, där det finns landstingsfri stad, skall fullmäktige i sådan stad utse en ledamot. De båda landstingen i Kalmar län skall utse vardera två ledamöter.

Kungl. Maj :t skall förordna en av de av landstinget eller fullmäktige ut— sedda ledamöterna att vara nämndens ordförande. Vice ordförande skall nämnden själv utse.

Som sjunde och självskriven ledamot skall statens skolinspektör ingå.

(Benämningen folkskolinspektör bör ersättas med skolinspektör). I län, där det finns flera inspektörer, Vilket är fallet i 19 av de 24 länen, skall en inspektör vara ledamot. Denne inspektör, vilken skall ha vissa särskilda uppgifter (se nedan), skall kallas förste skolinspektör.

Till ordförande och övriga särskilt utsedda ledamöter föreslår utredning— en att följande ersättningar skall utgå. Till ordförande ett årsarvode, va— rierande mellan 1.200 och 1.500 kronor beroende på länets storlek. Till an- nan ledamot ett årsarvode av 400 kr. Dessutom skall sammanträdesarvode utgå med 20 kronor. Suppleant skall erhålla ersättning för sammanträde, i vilket han deltager, med 45 kr. Rese- och traktamentsersättning skall ut- gå enligt klass 11 B för samtliga dessa ledamöter och suppleanter.

Det förutsättes, att de nuvarande folkskolinspektionsområdena i princip skall finnas kvar, i varje fall övergångsvis, och att de liksom nu skall stå under närmaste tillsyn av en inspektör. De inspektörer, som ej blir leda— möter av länsskolnämnden, skall i denna föredraga de ärenden, som gäller deras eget inspektionsområde.

Länsskolnämnderna skall, utom i Skaraborgs län, ha sitt säte i residens- städerna. I nämnda län föreslås Skövde bli kansliort. Utredningen föreslår, att samtliga inspektörer i länet efter viss övergångstid skall stationeras på nämndens kansliort. Erforderlig enhetlighet i skolväsendets ledning kan en- ligt utredningens mening eljest icke ernås. Ett annat viktigt motiv för denna åtgärd och än mer för valet av länen som mellaninstansområden är det behov av en differentierad inspektion, som enligt utredningens mening snabbt kommer att göra sig gällande, allteftersom skolväsendet byggs ut. Utredningen menar, att en inspektör icke kommer att kunna tillräckligt behärska fältet från småskolan till gymnasiet och därjämte yrkesundervis- ningen. Det kommer att krävas i viss mån specialiserade inspektörer inom samma geografiska område. En dylik inspektion måste baseras på geogra- fiska områden av länens omfattning. Då härutöver skäl finns, som talar för länen som verksamhetsområden, har utredningen funnit det riktigast, att mellaninstanserna från början bygges upp med länen som verksamhets— områden.

Fyra nya inspektörstjänster

Erfarenhet bör snarast möjligt vinnas av en inspektion så organiserad, att flera inspektörer arbetar inom samma län utan att detta delats upp i särskilda inspektionsområden. För att så skall bli fallet har utredningen, som förordat att fyra nya inspektörstjänster inrättas, föreslagit, att Väst- manlands län, där en av dessa nya tjänster bör placeras, icke indelas i sär- skilda inspektionsområden utan att två inspektörer där skall arbeta efter det nämnda systemet.

De tre övriga län, i vilka utredningen föreslår, att inspektörstjänster skall

inrättas, är Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län. Vart och ett av dessa län är nu indelat i två inspektionsområden. Utredningen har icke funnit det lämpligt att dela upp dessa län ytterligare utan föreslår, att de nyinrättade tjänsterna skall innehavas av förste skolinspektörerna, vilka således i dessa fall icke skall vara knutna till särskilda inspektions- områden, vilket däremot de två övriga inspektörerna i vart och ett av dessa län skall vara. Särskilda anordningar rörande arbetsfördelningen mellan inspektörerna föreslås för de här nämnda fyra fallen.

Förste skolinspektörer — Ändrad inspektionsområdesindelning

Utredningen har funnit det nödvändigt att i län med två eller flera in- spektörer en av inspektörerna tillägges vissa chefsfunktioner, såsom att vara chef för länsskolnämndens kansli, samordna verksamheten för hela länet och föredraga ärenden, som rör nämndens allmänna verksamhet. Den- ne inspektör, vilken skall kallas förste skolinspektör, skall också, vilket förut framhållits, vara ledamot av länsskolnämnden.

Särskild lönegrad föreslås icke för förste skolinspektör utan ersättningen för de särskilda uppgifter, som åligger honom, skall utgå med ett årligt arvode, av utredningen föreslaget till 1.500 kr.

För att icke förste skolinspektörens arbetsbörda skall bli för betungande i förhållande till kollegernas i samma län, har utredningen föreslagit juste- ringar i inspektionsområdesindelningen, vilka innebär, att de områden, som är avsedda för förste inspektören, något minskats. Inom dessa områden ligger i regel nämndens kansliort.

I Västmanlands län skall ingendera inspektören ha något särskilt inspek- tionsområde utan länet skall vara gemensamt verksamhetsområde för båda. I Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län skall förste skol- inspektören icke ha särskilt inspektionsområde, utan hans verksamhet skall omfatta hela länet.

Länsskolnämndernas arbetsformer

Utredningen beräknar, att länsskolnämnderna behöver sammanträda om- kring 12 gånger årligen. Utredningen har i 29 punkter särskilt angivit, vilka typer av ärenden som skall handläggas av nämnden in pleno. Det är här fråga om ärenden av principiell betydelse och större räckvidd, ärenden av rättslig natur och ärenden som berör enskilds intressen (s. 350).

Flertalet ärenden bör skolinspektörerna avgöra i stort sett såsom nu sker inom folkskolinspektionen.

Det är icke meningen, att de särskilt förordnade ledamöterna skall be— gränsa sin verksamhet till enbart deltagande i sammanträden. Utredningen föreslår därför, att medel skall ställas till förfogande för att möjliggöra att

de i viss utsträckning kan resa omkring i länet och skaffa sig förstahands- kännedom om dess skolförhållanden.

Utredningen föreslår också, att experter skall kunna tillkallas för att biträda med utredningar i specialfrågor eller lämna upplysningar om sär- skilda förhållanden.

Kanslier och administrativ personal

Det är nödvändigt att staten åtager sig att skaffa och hålla lokaler och utrustning åt länsskolnämnderna och skolinspektionen. Utredningen förc- slår, att det föråldrade systemet att inspektörerna själva skall tillhanda— hålla tjänstelokaler och möbelutrustning upphör och att staten övertager ansvaret för länsskolnämndernas kanslilokaler och utrustar dem på ett ändamålsenligt sätt. Utredningen har beräknat lokalbehovet för varje» nämnd för sig ävensom en minimiutrustning med möbler (se bilagorna 12 och 13).

Till varje länsskolnämnd skall enligt utredningens förslag, med vissa undantag, knytas dels en heltidsanställd, kvalificerad administrativ tjäns— teman (sekreterare) i 27 lönegraden, dels ock ett biträde i regel i 8 löne- graden (reglerad befordringsgång) och i några fall i 11 lönegraden. I Ble— kinge län har utredningen föreslagit, att jämte sekreteraren endast ett halv— tidsanställt biträde skall finnas. För Gotlands län har utredningen funnit behov föreligga endast av en arvodesanställd sekreterare med halvtids- tjänstgöring och ett halvtidsanställt biträde. Vid länsskolnämnden i Malmö föreslås två sekreterare, varav en i 25 lönegraden.

Landstingsfria och övriga större städers ställning till länsskolnämnderna — Stockholm

Utredningens förslag innebär, att samtliga städer utom Stockholm skall intaga samma ställning i förhållande till länsskolnämnderna såväl vad be— träffar den pedagogiska inspektionen som i administrativt hänseende.

Enligt utredningens mening bör Stockholm, som bildar ett eget län, icke inordna-s under någon av länsskolnämnderna. Ej heller synes det rationellt att skapa ett särskilt organ för huvudstaden, vilket skulle fylla länsskol- nämndernas uppgifter. Utredningen föreslår, att de uppgifter beträffande skolväsendet i allmänhet, som skall åligga länsskolnämnd, för Stockholms det skall åvila skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbild- ning.

Nomadskolväsendet

Utredningen föreslår, att de uppgifter domkapitlen i Härnösand och Lu- leå skall fullgöra beträffande nomadundervisningen, i avvaktan på resul-

tatet av en särskild utredning om nomadundervisningens organisation, över- flyttas på skolöverstyrelsen (s. 387).

Författningsändringar — Instruktion för länsskolnämnden

Ett genomförande av utredningens förslag medför ett ur kvantitativ syn- punkt omfattande författningsarbete, som berör bl. a. kyrkolagen och dom— kapitelslagen. Utredningen har icke funnit erforderligt att föreslå ändrad lydelse av alla de författningsrum, som beröres av förslagen. Endast i två fall framlägger utredningen författningsförslag. Det ena avser disciplin- bestämmelsernas lydelse, det andra är förslag till instruktion för länsskol- nämnden. Sistnämnda förslag är avsett att också ersätta 1914 års instruk- tion för folkskolinspektionen.

Lärartillsättningen

Omfattningen av utredningens förslag

Utredningens förslag avser tillsättningen av samtliga ordinarie och icke- ordinarie lärare vid den obligatoriska skolan (folkskolan, enhetsskolan), de högre kommunala skolorna, de kommunala yrkesskolorna och de statliga realskolorna, ävensom skolledarna vid dessa skolformer. Av de skolformer, som skall lyda under den nya skolstyrelsen, är endast gymnasier och han- delsgymnasier undantagna från förslagen om tillsättningen av lärare samt de högre allmänna läroverken och handelsgymnasierna från förslagen om tillsättning av skolledarna.

Enhetligt förfarande — Objektivt urval

Den enda fruktbara utgångspunkten vid övervägandena av formerna för lärartillsättningen har utredningen funnit vara att konstruera ett enhetligt tillsättningsförfarande för samtliga lärarkategorier, såväl vad beträffar själva proceduren som principerna för urvalet. Detsamma gäller om skol- ledartillsättningen.

Vad först urvalet beträffar, så föreslår utredningen, att det skall ske på objektiva grunder och avvisar i konsekvens härmed såsom icke acceptabel tillsättningsmetod rätten att utan motivering utse lärare. Å andra sidan vill utredningen inte godtaga ett system, där enbart meriter, som kan siffermässigt beräknas, skall bli utslagsgivande. I objektiv tillsättning inlägger utredningen, att icke endast den sökande, som visar högsta poängtal vid en betygs- och tjänsteårssummering efter vissa system, skall vara mest meriterad, utan att därjämte viss hänsyn skall kunna tagas till kommunens speciella behov av viss lärarkraft och till faktorer, som kan bidraga till att ge en riktigare helhetssyn på läraren. Fasta meritvärderings— normer skall ligga till grund för urvalet av sökande.

För att garantera ett objektivt urval föreslår utredningen, att tillsätt- ningen av ordinarie lärare skall ske i samverkan mellan skolstyrelsen och den regionala skolmyndigheten så, att styrelsen skall ledigförklara tjänst och preliminärt utse den sökande styrelsen finner vara mest meriterad, varefter styrelsens beslut skall prövas av mellaninstansen (s. 448 f).

Från detta förslag har utredningen undantagit adjunkter i 29 lönegraden, vilka av praktiska skäl tillsvidare bör tillsättas av skolöverstyrelsen (s. 453 f).

Icke-ordinarie lärare föreslås tillsatta av de lokala skolstyrelserna själva (s. 459 f) och skolledarna av skolstyrelsen i samverkan med skolöverstyrel- sen och, då det gäller yrkesskola, överstyrelsen för yrkesutbildning (s. 463 f).

Särskilt yttrande av ledamöterna Flinck och Johnsson

Det av utredningens majoritet framlagda förslaget om länen som mellan- instansområden kan vi icke ansluta oss till utan förordar det s. k. 43-alter- nativet.

Enligt vår mening har majoriteten icke tillräckligt beaktat, att det sär- skilt är de mindre kommunerna, som har behov av mellaninstanserna. Allt- för stort avseende har enligt vårt bedömande fästs vid behovet av en diffe- rentierad inspektion. Om och när en sådan behövs är osäkert. I varje fall anser vi icke, att den utveckling, som majoriteten här förutser, är ett full- gott skäl att göra länen till mellaninstansområden och koncentrera inspek- törerna till residensstäderna. Ur det stora flertalet kommuners synpunkt är 43 mellaninstanser, med det starkare lekmannainflytandet och kansli- ernas mera lättillgängliga placering, som härav följer, att föredraga. Det totalt sett större antalet lekmän, som enligt detta alternativ skulle engage- ras i mellaninstansernas verksamhet samt de mindre områdena skapar också bättre förutsättningar för en god person- och lokalkännedom. Det är vidare av vikt för de mindre kommunerna att ha inspektören inom räck- håll. Härigenom sparas bl. a. resekostnader och kostnader för telefonsam- tal etc. såväl för statens som för kommunernas och den enskildes del.

Utredningen har enligt vår mening övertygande visat, att det är möjligt att nedbringa antalet inspektörer till 43. De skäl, som anförts till stöd därför, uppväges enligt vår mening icke av motiveringarna för en differen- tierad inspektion. Man skulle således enligt 43-alternativet spara 12 inspek- törstjänster och likväl få en inspektion som i effektivitet torde bli jämför- lig med den, som erhålles enligt majoritetens förslag. Vi ställer oss näm- ligen tvivlande till att 55 inspektörer i residensstäderna blir mera effektiva än 43, som erhållit en lämplig geografisk placering.

De direkta kostnaderna för detta alternativ torde bli något lägre än en- ligt länsalternativet, och »driftskostnaderna» torde på längre sikt bli vä- sentligt lägre. Den för oss avgörande synpunkten är dock, att mellaninstan- sen och framför allt inspektörerna inte göres svåråtkomliga genom för långa avstånd och en komplicerad byråkratisk apparat.

BILAGOR

499

Förslag till skolstyrelselag jämte specialmotivering

1 5. Varje här i riket kyrkobokfört barn skatt för erhållande av allmän med- borgerlig bildning äga åtnjuta undervisning av det slag och i den omfatt- ning, särskilda föreskrifter närmare angiva.

2 5.

Det åligger kommun att sörja för undervisning, som avses i 1 & (obliga- torisk undervisning), såvitt angår barn, kyrkobokförda inom dess område. För detta ändamål skall kommunen upprätta erforderligt antal skolor.

Om upprättandet av kommunala skolor, som ej äro att hänföra till den obligatoriska undervisningen, stadgas särskilt.

3 5.

1 mom. Erfordras samverkan mellan två eller flera kommuner för att åstadkomma en för kommunerna eller någon av dem ändamålsenlig skol— organisation eller till denna hörande anordning, är kommun tillika skyldig att vid skola, som anordnas av kommunen, mottaga barn, kyrkobokförda i annan kommun. Kan överenskommelse härom ej träffas, må länsskol- nämnden, efter överläggningar med berörda kommuner, fastställa den or— ganisation, som enligt dess beprövande bäst tillgodoser det allmännas in- tresse av ett ändamålsenligt ordnat skolväsen.

Beträffande fördelningen av kostnaderna för helt eller delvis gemensam- ma anordningar, som kunna erfordras med anledning av en sålunda fast- ställd organisation, skola kommunerna träffa nödvändiga avtal. Kan över- enskommelse härvid ej nås, skall länsskolnämnden fastställa kostnadsför- delningen enligt de anvisningar, Konungen utfärdar.

2 mom. Finner länsskolnämnd särskilda skäl därtill föreligga, må den förordna, att i föregående moment avsedd samverkan, i den omfattning nämnden bestämmer, skall ske i kommunalförbundets form.

Om sådant förbunds bildande gäller i övrigt vad därom i lagen om kom- munalförbund sägs.

4 5. För skolväsendet i varje kommun skola finnas dels en organisationsplan, dels ock en ordningsstadga, upprättade och fastställda på sätt som framgår av särskilda bestämmelser.

5 5. 1 mom. I varje kommun skall finnas en skolstyrelse. Under skolstyrelsen skola lyda av kommunen anordnade skolor för den

obligatoriska undervisningen och till denna knuten försöksverksamhet el- ler till dessa skolor hörande frivilliga klasser eller avdelningar samt befint— liga högre folkskolor, kommunala realskolor, praktiska kommunala real— skolor, kommunala flickskolor och kommunala yrkesskolor ävensom inom kommunen beläget allmänt läroverk, statligt eller kommunalt gymnasium samt statsunderstött, av kommunen ägt handelsgymnasium.

2 mom. Med Konungens medgivande må särskild styrelse inrättas för

skola, som avses i 1 mom.

3 mom. På därom av kommunen gjord framställning må Konungen medgiva, att skolstyrelsen skall vara styrelse jämväl för annan än i 1 mom. nämnd skola.

6 5. För styrelse, som inrättas enligt 5 & 2 mom., skall denna lag äga mot- svarande tillämpning, dock att antalet ledamöter i sådan styrelse må ut- göra lägst fem.

7 5.

I varje kommun skall finnas en skolchef, som närmast under skolsty- relsen skall ansvara för den fackliga ledningen av styrelsen underställda skolor.

Omfattar skolväsendet i kommun mindre än sammanlagt sju lärarav— delningar, må länsskolnämnden medgiva befrielse från i första stycket stad- gad skyldighet.

Om olika slag av skolchefer samt om andra skolledare, som skola bi- träda skolstyrelsen, gälla särskilda bestämmelser.

8 5.

Skolstyrelsen skall med uppmärksamhet följa skolväsendets allmänna ut- veckling, taga de initiativ och framlägga de förslag till åtgärder, styrelsen finner erforderliga för att kommunens ungdom skall kunna beredas erfor— derlig teoretisk och praktisk undervisning och utbildning.

Skolstyrelsen åligger vidare:

a) att hos kommunens fullmäktige och nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de framställningar, styrelsen finner påkallade, samt be- reda de ärenden rörande skolväsendet, som skola förekomma till behand- ling hos fullmäktige eller annorstädes;

b) att utöva den ekonomiska förvaltningen över och hava vård om sty— relsen underställda skolor samt med avseende å dem ombesörja sådana an- gelägenheter, som äro att hänföra till förvaltning och verkställighet, i den mån dessa uppgifter ej ålagts annan;

c) att, då flera skolor eller skolformer stå under styrelsens förvaltning. sörja för bästa möjliga samordning av och enhetlighet i deras verksamhet:

(1) att med avseende å skolornas inre arbete följa undervisningen och

tillse, att den fortgår efter givna föreskrifter, ävensom främja pedagogisk försöksverksamhet;

e) att främja lärarnas vidareutbildning;

f) att verka för ett fördjupat samarbete mellan hem och skola;

g) att i övrigt taga föreskriven befattning med de ärenden, styrelsen en— ligt denna lag och särskilda författningar skall handlägga.

Om sammanförande av den medelsförvaltning, som tillkommer skolsty- relse, med medelsförvaltning, som åligger kommunens styrelse, är särskilt stadgat i kommunallagen.

9 5.

Skolstyrelsen skall före den 1 september, där ej annan tid bestämmes av kommunens styrelse, till denna ingiva förslag till inkomst- och utgiftssta— ter rörande skolstyrelsen underställda skolor för det nästföljande året.

I statförslagen skola upptagas de utgifter, som redan äro beslutade att utgå under det nästföljande året, samt de, vilka skolstyrelsen anser där- utöver erforderliga, ävensom de inkomster, som för det nästföljande året äro eller anses vara att påräkna.

10 5. 1 mom. Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen väljas av fullmäk- tige till det antal, fullmäktige finna lämpligt med hänsyn till kommunens folkmängd och struktur samt till antalet och arten av de skolor, som lyda under styrelsen. Antalet ledamöter skall dock vara minst sju och högst tjugoen.

Beträffande skolstyrelsen i Stockholm skall dock gälla, dels att en leda- mot, tillika ordförande, må utses av stadskollegiet, dels ock att antalet le- damöter må vara högst tjugofem.

2 mom. Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestäm- mas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid uppkom- men ledighet, som ännu ej kunnat fyllas, efter ledamot, som ej utsetts vid proportionella val.

Suppleant äger rätt att även eljest närvara vid skolstyrelsens samman- träden och skall alltid underrättas om tid för sammanträde.

11 5.

Till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen må endast den utses, som är röstberättigad vid kommunal- eller stadsfullmäktigeval och bor inom kom- munen samt uppnått tjugotre års ålder och kan anses vilja befrämja skol— väsendets utveckling. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd kan ej väljas.

Kommunens skolchef samt i kommunens tjänst anställd befattningsha- vare, vilken såsom föredragande i kommunens styrelse eller eljest på grund

av sina tjänsteåligganden intager den ledande ställningen inom kommu- nens samfällda förvaltning, må icke utses till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen.

Kommer ledamot eller suppleant efter valet i den ställningen att han ej längre är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdraget att vara le- damot eller suppleant i skolstyrelsen. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han uppgiver hinder, som godkännes av fullmäktige.

12 ä.

1 mom. Ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen väljas — där ej an- nat framgår av vad i 2 mom. sägs — för fyra är, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Valet skall förrättas i december månad året näst efter det, då allmänna val av fullmäktige ägt rum.

Valet skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles om samtliga väljandes an- tal delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som en- ligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den så- lunda inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

2 mom. Vad i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm stadgas angå— ende tjänstgöringstiden för ledamöter och suppleanter i nämnd skall tillika gälla för ledamot och suppleant i skolstyrelsen i Stockholm.

13 ä.

1 mom. Skolstyrelsen väljer inom sig för varje år en ordförande och en vice ordförande. Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till länsskolnämnden.

Vid förfall för både ordförande och vice ordförande må annan ledamot utses att för tillfället föra ordet.

2 mom. Om val av ordförande i skolstyrelsen i Stockholm har i 10 5 1 mom. stadgats särskilt.

14 %.

Skolstyrelsen sammanträder å det ställe och å de tider, styrelsen bestäm- mer, och däremellan så ofta ordföranden finner det erforderligt, ävensom då minst halva antalet av styrelsens ledamöter för uppgivet ändamål gör framställning därom.

15 &. Skolstyrelsen må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av le- damöterna äro tillstädes. Ledamot eller suppleant må ej deltaga i behandling av ärende, som per- sonligen rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 5 2. rättegångsbalken om jäv emot domare.

16 5.

1 mom. Skolstyrelsen äger uppdraga åt inom densamma bildad avdelning eller åt skolchefen eller åt i kommunens tjänst anställd befattningshavare att å styrelsens vägnar fatta beslut i de grupper av ärenden styrelsen be- stämmer, dock att framställning eller yttrande till fullmäktige ej må beslu- tas annorledes än av styrelsen samfällt.

Beskaffenheten av de ärenden eller ärendegrupper, skolstyrelsen uppdra- ger åt avdelning eller befattningshavare att avgöra, skall klart angivas i styrelsens beslut härom.

Beslut, vilket fattats på grund av uppdrag, som avses i första stycket, skall anmälas vid skolstyrelsens nästa sammanträde.

2 mom. Avdelning, som i 1 mom. avses, skall bestå av minst fyra perso— ner. För att beslut, som fattats av avdelning, skall vara giltigt, fordras att mer än hälften av ledamöterna närvarit vid dess fattande och att minst tre av dem varit om beslutet ense.

17 5.

Om skolstyrelsen på grund av kommunens ytvidd eller antalet under sty— relsen lydande skolor med hänsyn till behovet av god kontakt mellan ele- vernas målsmän och skolans företrädare prövar det lämpligt, må styrelsen för viss skola eller grupp av skolor tillsätta ett råd (skolråd) enligt de när- mare bestämmelser, Konungen utfärdar.

18 &.

För att biträda skolstyrelsen i frågor rörande förberedande yrkesutbild- ning eller annan yrkesutbildning, för vilken skolstyrelsen skall ansvara, bör styrelsen såsom rådgivande organ utse ett yrkesråd enligt de närmare be- stämmelser, Konungen utfärdar.

Yrkesrådet skall bestå av minst fyra ledamöter, vilka skola äga god kän- nedom om ortens arbetsliv och särskilt om de yrkesgrenar eller verksam- hetsområdcn, som utbildningen i fråga avser. Minst fyra av ledamöterna skola till lika antal företräda företagare och anställda.

19 å. Därest terminsavgift uttages vid skola, som lyder under skolstyrelsen, skall fråga om befrielse från eller nedsättning av sådan avgift prövas i den ordning, Konungen bestämmer.

504 20 5.

Omröstning i skolstyrelsen eller i avdelning, som avses i 16 %, skall ske öppet utom vid val. Utgången bestämmes genom enkel pluralitet av de av- givna rösterna. Falla dessa lika för olika meningar skiljer vid val lotten mellan lika röstetal, men blir i övriga fall den mening beslut, som ordfö- randen biträder. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning skall förfaras såsom vid val.

21 &.

Ordföranden skall vid skolstyrelsens sammanträden föra eller på sitt ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes senast tio dagar efter sammanträ- det av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av styrelsen utsedd närvarande ledamot. Justering må också verkställas av styrelsen antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Senast å andra dagen efter det protokollet justerats, skall genom ordfö- randens försorg justeringen och det ställe, där protokollet finns tillgängligt, tillkännagivas å kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall vara för- sett med uppgift å den dag det anslagits. Det må ej avlägsnas före utgången av stadgad besvärstid. Beslut om dagen för justeringens tillkännagivande skall tillika åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen ta— git avskrift av styrelsens protokoll äger att utan avgift få avskriftens rik- tighet bestyrkt.

22 5.

Den som vid skolstyrelsesammanträde deltagit i avgörandet av ärende äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmä- las, innan sammanträdet avslutas, samt, om den närmare utvecklas, avfat- tas skriftligen och avgivas senast vid justeringen av protokollet.

23 &.

Skolstyrelsen bör på lämpligt sätt kungöra, var och på vilka tider till sty- relsen ställda framställningar mottagas.

Skolstyrelsens skriftväxling ombesörjes av ordföranden eller under hans inseende. Styrelsens protokoll och övriga till dess arkiv hörande handlingar skola på ordförandens ansvar vårdas och förtecknas; dock må handlingar, som ej erfordras för det löpande arbetet, för nyssnämnda ändamål över- lämnas till kommunens styrelse.

24 5. Skolstyrelsen utser för varje kalenderår inom eller utom sig en kassa— förvaltare, där ej styrelsens medelsförvaltning är ordnad på ett sätt, som gör sådan kassaförvaltare obehövlig.

25 5. över omhänderhavda medel skall skolstyrelsen föra räkenskaper i enlig— het med av kommunens styrelse givna anvisningar och årligen före den 1 mars, där ej kommunens styrelse bestämmer annan tid, till denna avlämna redovisning för sin förvaltning under nästföregående kalenderår.

26 5.

Om besvär Över beslut av skolstyrelse i sådana mål och ärenden, vilka skolstyrelsen har att handlägga på grund av föreskrifter i särskilda författ- ningar, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

Om besvär över skolstyrelses beslut i övrigt skall vad i 76—78 åå kom- munallagen och, beträffande beslut av skolstyrelsen i Stockholm, i 66—68 55 lagen om kommunalstyrelse i Stockholm är stadgat äga motsvarande tillämpning.

27 %. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag skall beträffande Stockholms stad samt de kommuner, där lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner eller lagen den 6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse i vissa fall äro gällande, träda i kraft den 1 juli 1957. Med lagens ikraftträdande upphävas lagen den 15 maj 1903 (nr 58) angående folkskoleväsendet i Stockholm, nyssnämnda skolstyrelselagar av den 6 juni 1930 och den 6 juni 1952 med därtill hö— rande tillämpningsbestämmelser, Kungl. Maj:ts instruktion för Stockholms l'olkskoledirektion den 31 januari 1941 samt, för de kommuner, där lagen skall gälla, vad om skolstyrelses organisation finnes föreskrivet i stadgor- na rörande de i 5 5 1 mom. denna lag nämnda skolformerna ävensom öv- riga mot denna lag stridande bestämmelser om skolstyrelse för sagda skol— former.

Val av ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen i kommun, som här av- ses, skall förrättas under första hälften av år 1957. Tjänstgöringstiden för sålunda valda ledamöter och suppleanter i skolstyrelsen skall utgå i Stock- holm senast den 31 december 1958 och i annan kommun den 31 december 1959.

Beträffande annan än i första stycket avsedd kommun skall denna lag träda i tillämpning vid tidpunkt, som Konungen i varje särskilt fall bestäm- mer. Erfordras därvid närmare föreskrifter med avseende å lagens ikraft- trädande, må sådana meddelas av Konungen.

Det alla som vederbör etc.

Specialmotivering till förslaget om skolstyrelselag I det följande användes bland annat dessa förkortningar:

1903 års lag : Lag angående folkskoleväsendet i Stockholm den 15 maj 1903 (nr 58);

1930 års lag Lag om skolstyrelse i vissa kommuner den 6 juni 1930 (nr 262) ;

LFS Lag om församlingsstyrelse den 6 juni 1930 (nr 259) i dess lydelse den 31 december 1954; KLSth Lag om kommunalstyrelse i Stockholm den 15 juni 1935 (nr 337); Instr. Kungl. Maj:ts instruktion för Stockholms folkskoledirek- tion den 31 januari 1941; 1952 års lag Lag om särskild skolstyrelse i vissa fall den 6 juni 1952 (nr 434) ;

KL Kommunallag den 18 december 1953 (nr 753).

Rubriken m. m. Utredningen har använt rubriken skolstyrelselag, ehuru denna möjligen kan anses vara något för snäv för lagförslagets innehåll.

Utredningen har övervägt, om tidpunkten är inne att nu skapa en lag med ett ännu vidare innehåll än förslaget här fått, berörande skolväsendet i dess helhet — en allmän skollag. Förhållandena på skolväsendets område torde dock böra ytterligare stabiliseras, innan en sådan lag utarbetas. Å andra sidan har utredningen funnit sig böra föreslå, att vissa inledande be— stämmelser intages i en ny skolstyrelselag, vilka kanske kan anses föran- leda, att exempelvis rubriken Lag med vissa bestämmelser angående skol- väsendet (skollag) skulle varit mera adekvat. Då emellertid utredningens förslag huvudsakligen innehåller bestämmelser rörande den lokala skol- styrelsen och är avsett att i första hand ersätta 1903 års, 1930 års och 1952 års skolstyrelselagar, har utredningen icke velat föreslå annan rubrik än skolstyrelselag.

I enlighet med kommunallagskommitténs rekommendationer har utred- ningen i tillämpliga delar försökt att så nära som möjligt följa kommunal— lagen vid bestämmelsernas utformning. Härvid har frågan uppstått, huru— vida det lämpligaste vore att endast hänvisa till kommunallagen i de fall dess regler kan äga motsvarande tillämpning på skolstyrelse, eller om reg— lerna borde efterbildas och intagas i skolstyrelselagen. Hänvisningsmeto- den har de fördelarna, att kommande ändringar endast skulle behöva vid- tagas i en lag samt att förevarande lag skulle kunna göras kortare. Emel— lertid berör skolstyrelselagen ett så centralt område av den kommunala verksamheten och är av intresse för ett förhållandevis så stort antal myn- digheter och personer, att det synts utredningen vara en ändamålsenlig åt-

gärd att, då en för hela riket gemensam skolstyrelselag skapas, denna lag göres sammanhängande och såvitt möjligt fullständig.

Till lagförslaget och förslaget om tillämpningsbestämmelser till lagen har utredningen överfört vissa bestämmelser från andra författningar än skol- styrelselagarna, främst från folkskolestadgorna.

1 5.

Denna paragraf, genom vilken undervisningspliktens princip i dess all- männaste form slås fast, har ingen direkt motsvarighet i gällande lagstift- ning. Utredningen har ansett sig böra föreslå, att en dylik grundläggande bestämmelse skall inleda denna lag, vilken i det följande föreskriver viktiga åligganden för kommunerna. I den närmast följande paragrafen lägges an- svaret för den obligatoriska undervisningens ordnande på kommunerna.

Hänvisning till närmare särskilda föreskrifter rörande undervisningens ordnande förekommer på samma sätt som i den föreslagna paragrafen i 1 5 1903 års lag och 3 5 1930 års lag.

2 5.

Denna paragraf motsvarar närmast & 1:2 Fst och 5 1:1 Fst för Stock- holm. I dessa paragrafer talas emellertid om skoldistrikt. Detta begrepp bör nu bortfalla och ersättas med kommun. 5 6:1 Fst, som föreskriver, att varje kyrkoförsamling i princip är ett skoldistrikt, bör alltså icke få någon mot- svarighet i en ny lagstiftning.

Bestämmelser av innebörd motsvarande den i förevarande paragraf finns också i 5 1 Fortsskst, 1 åå 1903 och 1930 års lagar samt i 1 & LFS.

3 5.

Här föreskrives skyldighet för kommun att under vissa förutsättningar vid skola inom sitt område också mottaga barn, som kyrkobokförts i an- nan kommun. Bestämmelsen motsvarar närmast & 6:3 Fst, å 1:3 Fortsskst och 5 1 :2 Fst för Stockholm men går väsentligt utöver dessa. Den har när— mast avseende på den obligatoriska skolan, men med hänsyn till den kom- munala samverkans stora betydelse för möjligheterna att bygga ut skol— väsendet bör bestämmelsen gälla även i fråga om andra av kommunen an- ordnade skolor, exempelvis yrkesskolor. Bestämmelsens innebörd är, att kommun, som skall bygga en ny skola, kan vara skyldig att planera denna med hänsyn tagen till barn i annan eller andra kommuner. (Se Vidare fram- ställningen på s. 238 ff).

4 &.

Bestämmelser om organisationsplan finns nu i 5 10 Fst. (I Fst för Stock- holm finns ingen motsvarande regel). Utredningen har i annat samman- hang föreslagit, att organisationsplaner skall fastställas av mellaninstan- sen (5. 277). Att så skall vara fallet, framgår i viss mån också av innehållet

i 3 5 1 mom. detta förslag. Med hänsyn bl. a. till att organisationsplaner—na i fortsättningen bör avse kommunens hela skolorganisation och ej som nu endast den obligatoriska skolan samt redovisa interkommunala anordning- ar, erfordras nya bestämmelser i ämnet. Det bör uppdragas åt skolöversty— relsen att utarbeta förslag till sådana. Möjligen kan dessa intagas i till- lämpningsbestämmelserna till skolstyrelselagen.

5 &.

Paragrafen motsvarar närmast 40 5 i LFS. Här föreskrevs bl. a., att det i varje församling skulle finnas ett skolråd. I 1930 års lag finns en häremot svarande bestämmelse om folkskolestyrelse i 4 5 och i 1903 års lag i 2 5. I den senare sägs, att folk- och fortsättningsskolväsendet handhaves av Stockholms folkskoledirektion jämte de territoriella församlingarnas skol- råd.

Det bör lämpligen här fastslås, att varje kommun i princip skall ha en skolstyrelse. Med uttrycket »skolstyrelsen i Malmö», »skolstyrelsen i Mö- klinta» etc. bör förstås den skolstyrelse — i regel styrelse för kommunens hela skolväsen _ som enligt denna paragraf obligatoriskt skall finnas i kommunen. Annan styrelse för skola bör benämnas t. ex. styrelsen för högre tekniska läroverket i Malmö.

Utredningen har övervägt, om fall kan tänkas inträffa, där skolstyrelse ej kommer att finnas i kommun. Enligt utredningens mening bör sådant fall ej kunna uppstå. Även om två eller flera kommuner bildar kommunal- förbund, omfattande kommunernas hela skolväsen, bör enligt utredningens bestämda uppfattning en skolstyrelse likväl finnas i varje i förbundet in- gående primärkommun. Övergångsvis kommer dock skolstyrelse att kunna vara knuten till församling och ej till den borgerliga kommunen, i vilka fall den senare kan sakna skolstyrelse. För sådan kommun skall denna lag ej gälla.

Skäl att bibehålla särskild benämning på skolstyrelsen i Stockholm före- ligger icke, såvitt utredningen kunnat finna.

Beträffande innehållet i denna paragraf hänvisas vidare till motiveringen i kap. 3.

6 5.

Bestämmelserna om skolstyrelse i de för olika skolformer gällande stad— gorna skall enligt utredningens mening upphöra att gälla i och med ikraft- trädandet av denna lag. Om särskild styrelse inrättas för skolform, som av- ses i 5 5 1 mom., skall således icke de nuvarande bestämmelserna rörande styrelse för den skolformen tillämpas utan bestämmelserna i denna lag. Det har synts utredningen lämpligast, att detta klart utsäges i en särskild pa- ragraf. Antalet ledamöter torde i här avsett fall kunna vara lägre än som föreslåsi 10 &.

Enligt utredningens förslag (5. 117 f) skall skolstyrelsen 'i varje kommun biträdas av en skolchef. Föreskriften härom bör finnas i lagen liksom be- stämmelsen om undantag härifrån. De ytterligare bestämmelser om den fackliga skolledningens organisation enligt utredningens förslag, som er- fordras, torde möjligen kunna intagas i tillämpningsbestämmelserna till skolstyrelselagen.

Förevarande paragrafs närmaste motsvarighet för närvarande är 5 8a Fst och & 5:2 Fst för Stockholm.

8 5.

Denna paragraf motsvarar 41 & LFS och 5 5 1930 års lag. Någon häremot svarande bestämmelse finns inte i 1903 års lag, utan i dennas 4 5 hänvisas till instruktionen för folkskoledirektionen och till gällande stadgor.

I förhållande till 5 5 1930 års lag är utredningens förslag väsentligt om— redigerat. Det inledande stycket har sålunda ingen motsvarighet i gällande lagstiftning. I detta fastslås den obligatoriska skolstyrelsens ansvar för kom- munens skolväsen i dess helhet. (Se vidare s. 44).

De i 1930 års lag uppräknade åliggandena för folkskolestyrelse har med ett undantag sina motsvarigheter i den föreslagna paragrafen. Undantaget gäller tillsättning och avskedande av lärare och tjänstebiträden, vilken upp- gift ej synes behöva anges särskilt, då den faller under uppgifterna vid g). Med hänsyn till formuleringen av detta moment synes det ej heller vara erforderligt att, som fallet nu är i 1930 års lag, speciellt framhålla, att det är särskilt" stadgat om styrelsens befattning med kyrkomusiker.

Utöver det inledande stycket är även momentet c) nytt. Det betingas av att styrelsen under sig kan ha flera skolformer. Bestämmelserna vid d), e) och f) återfinnes i 1952 års lag. Jämför även 5 7:1 och 2 samt & 8 Fst.

Angående stadgandet, som avses i sista stycket, se 43 5 a) KL.

9 5.

Första stycket har utformats i enlighet med innehållet i 54 & KL. Andra stycket överensstämmer helt med 6 5 andra stycket 1930 års lag. Paragra- fen motsvarar 6 5 1930 års lag, 59 & LFS och 4 S 1903 års lag jämförd med 48 5 KLSth.

10 5. Denna paragraf motsvarar 7 och 12 åå 1930 års lag, 3 5 1903 års lag samt 5 4 andra och tredje styckena Instr. Beträffande antalet ledamöter se 5. 75 f samt beträffande un'dantagsbe— stämmelserna rörande Stockholm s. 476. Formuleringen av sista stycket har skett efter förebild av 36 å andra

stycket KL. Se även 5. 76 f.

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i skolstyrelsen, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse har bestämmelserna i 7 och 32 åå KL följts vid förslagets avfattning. I första stycket har, närmast i enlighet med gällande lydelse av 8 & 1930 års lag, intagits föreskriften, att ledamot av skolstyrelsen skall kunna anses vilja befrämja skolväsendets ut- veckling.

Paragrafen ersätter delar av 3 5 1903 års lag och 8 5 1930 års lag. Angående motiveringen till andra stycket förevarande paragraf, se fram— ställningen på s. 81 f.

12 5.

Första och tredje styckena i 1 mom. är avfattade helt i överensstämmelse med bestämmelserna om val av ledamöter och suppleanter i kommunens styrelse jämlikt 33 5 KL. Vad i andra stycket sägs om proportionella val, är av samma innehåll som 20 & LFS, 22 & fjärde stycket KL och 26 5 1 mom. KLSth i motsvarande hänseende. Det föreslagna momentet motsva- rar nära 9 5 1930 års lag.

Angående 2 mom., se s. 478. Skulle KLSth efter pågående utredningsar— bete i ifrågavarande avseende få samma innehåll som 33 å KL, kan detta moment bortfalla.

13 &.

Innehållet i 1 mom. överensstämmer i sak med gällande ordning. Enligt 10 & 1930 års lag skall folkskolestyrelse årligen inom sig välja ordförande och vice ordförande. Detsamma gäller beträffande skolråd jämlikt 46 5 2 mom. LFS. Stockholms folkskoledirektion väljer enligt 5 & Instr. årligen själv sin vice ordförande. Beträffande ordförande, se 5. 478.

Skyldighet för skolstyrelse att till statens folkskolinspektör anmäla ord- förandes namn och adress föreskrivesi & 7:3 Fst. Det synes vara mest prak- tiskt att bestämmelsen finns i detta sammanhang.

Utredningen har övervägt, om icke skolstyrelsens ordförande liksom ord- föranden i kommunens styrelse och vissa andra nämnder borde väljas av fullmäktige. Utredningen har emellertid icke funnit, att skäl föreligger att ändra den bestående ordningen.

Sista stycket i 1 mom. har ingen motsvarighet i 1930 års lag men däremot i 5 5 Instr. samt i 34 % KL.

Beträffande undantagsbestämmelsen i 2 mom., se vid 10 5 ovan.

14 5. Föreskrifter av liknande innehåll finns i 11 5 1930 års lag och 5 6 Instr. Paragrafen har utformats enligt 35 & KL.

Paragrafen överensstämmer med 37 5 KL jämförd med första stycket 16 5 samma lag. Första stycket enligt förslaget har sin motsvarighet i 13 5 1930 års lag och delvis i 5 6 Instr. Jävsbestämmelser finns icke i 1930 års lag men har intagits i 5 8 Instr. Med hänsyn till vad kommunallagskom— mittén (SOU 1952:14 s. 245 ff) anfört angående jäv vid kommunala sam- manträden, föreslår utredningen, att en jävsregel nu införes i skolstyrelse— lagen.

16 5.

Paragrafen motsvarar 4 5 tredje stycket 1903 års lag och 13 5 första och andra styckena 1930 års lag. Beträffande de skiljaktigheter i förhållande till gällande bestämmelser som innefattas i 1 mom. förevarande förslag hänvi- sas till framställningen på s. 92 f.

Minimiantalet ledamöter i nämnd är olika enligt 1903 och 1930 års lagar. Enligt den förra är det fem, enligt den senare fyra. Enligt 4 5 tredje stycket 1903 års lag erfordras för giltighet av nämnds beslut, »att minst tre av dess ledamöter deltagit i beslutet och att samtliga tillstädesvarande ledamöter varit om detsamma ense.» Enligt 1930 års lag fordras, »att minst tre av ledamöterna deltagit -i beslutet och varit ense om detsamma.» För att be- slut, som fattats av nämnd inom folkskoledirektionen, skall bli giltigt, ford- ras således, att samtliga närvarande nämndledamöter varit ense om det.

Utredningen menar, att liksom vid beslut i skolstyrelsen bör majoritets- beslut i princip också gälla inom avdelning, om mer än hälften av ledamö- terna deltagit i detsamma. Kravet att majoriteten i sådant fall skall omfatta minst tre av ledamöterna bör dock upprätthållas.

17 5. Beträffande motiven för denna paragraf hänvisas till framställningen & s. 96 och 479.

18 5.

Denna paragraf överensstämmer med 6 5 1952 års lag. Det där använda uttrycket expertråd har här utbytts mot-yrkesråd. Vissa närmare föreskrif— ter angående rådets tillsättning har intagits i 6 5 förslaget om tillämpnings- bestämmelser.

19 å. _ Paragrafen motsvarar 5 5 i 1952 års lag. Jfr 7 5 [förslaget om tillämp— ningsbestämmelser.

20 5. Den föreslagna paragrafen är avsedd att ersätta 14 5 1930 års lag och» 5 6 fjärde stycket Instr. Enligt den senare bestämmelsen sker omröstning vid val och tillsättning av tjänstebefattning med slutna sedlar endast då så

särskilt äskas. Vid utformningen av förevarande paragraf har 22 5 KL beaktats.

21 5.

Första stycket överensstämmer helt med 15 5 första stycket 1930 års lag. I 5 9 Instr. föreskrives helt allmänt, att protokoll skall föras, utan att något ansvar härför särskilt lägges på ordföranden. Vid redigeringen av detta stycke har utredningen följt 24 5 första stycket KL.

I fråga om justering av protokoll, tillkännagivande av justering samt rätt att få protokollsavskrift bestyrkt har utredningen ansett, att samma reg- ler bör gälla, som enligt 39 5 KL i motsvarande avseenden gäller för kom- munens styrelse.

22 å. Bestämmelser angående reservationsrätt finns icke i 1930 års lag men har intagits i 5 9 Instr. Förevarande paragraf har utformats enligt 39 5 KL jämförd med 25 5.

23 5.

Första stycket, som ej har någon motsvarighet i 1930 års lag, har utfor- mats efter förebild av 40 5 KL, vilken innehåller en likartad bestämmelse rörande kommunens styrelse.

Andra stycket, första meningen har utformats efter 40 5 första stycket KL. I 16 5 1930 års lag ålägges ordföranden att ombesörja folkskolestyrel- sens skriftväxling m. m. Instr. är något vagare och talar i 5 10 endast om att utgående expeditioner skall undertecknas av direktionens ordförande eller vice ordförande eller, vid förfall för dessa, av den som därtill utsetts.

Inseende över skolans expeditioner bör enligt utredningens mening under alla omständigheter utövas av ordföranden, men i skolstyrelsens delega- tionsrätt jämlikt den här föreslagna 16 5 bör också ligga en rätt att upp- draga åt skolchefen eller annan befattningshavare att å styrelsens vägnar underteckna utgående skrivelser.

Föreskriften om arkivvård i andra stycket överensstämmer med 26 5 andra stycket KL. Med hänvisning till vad kommunallagskommittén (SOU 1952:14 s. 253 ff) anfört angående kommunal arkivvård och till den ut- formning andra stycket förevarande paragraf enligt utredningens förslag erhållit, föreslår utredningen, att de till utredningen den 10 november 1953 överlämnade handlingarna rörande bl. a. vården av skolarkivalier icke måtte föranleda någon ytterligare Kungl. Maj:ts åtgärd i vad nämnda ar- kivvård angår.

24 5. Enligt 17 5 1930 års lag skall folkskolestyrelse årligen utse en kassaför- valtare. Vid centralisera-d medelsförvaltning är en sådan åtgärd överflödig. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med 41 5 KL.

Paragrafen motsvarar 18 5 i 1930 års lag och har avfattats med ledning av 62 5 andra stycket KL.

26 5. Denna paragraf är i princip konstruerad på samma sätt som 71 5 LFS och ersätter 19 5 1930 års lag och 5 66 Fst för Stockholm.

Övergångsbestämmelserna. Den nya skolstyrelselagen synes icke lämp- ligen kunna vinna tillämpning i kommun, i vilken det obligatoriska skol- väsendet är en angelägenhet, som handhaves avv församling. Den 1 janu- ari 1955 var antalet sådana kommuner 12. De kyrkliga skoldistriktens antal var sju. Där det obligatoriska skolväsendet är den borgerliga kommunens angelägenhet, gäller beträffande styrelse för detta skolväsen någon av 1903 års, 1930 års eller 1952 års skolstyrelselagar. I de kyrkliga skoldistrikten skall i detta avseende, jämlikt övergångsbestämmelse till lagen den 21 maj 1954 (nr 296) angående ändring i lagen den 6 juni 1930 om församlings- styrelse, lagen om församlingsstyrelse i dess före den 1 januari 1955 gäl- lande lydelse tillämpas. Häri synes någon ändring icke i detta samman— hang böra åvägabringas. Utredningen har förut påpekat, att ett överförande av det obligatoriska skolväsendet från församling till den borgerliga kom- munen måste ske senast vid enhetsskolans införande i kommunen. Till dess ett sådant överförande sker, bör för dessa fall församlingsstyrelselagens regler om styrelse för folkskoleväsendet alltjämt gälla. I de få här avsedda fall, där jämväl andra skolformer än den obligatoriska skolan finns, bör under samma tid de nuvarande bestämmelserna rörande organisationen av sådan skolforms styrelse äga tillämpning.

Val av ledamöter och suppleanter i de nya skolstyrelserna bör förrättas i god tid före den 1 juli 1957. Tjänstgöringstiden för dem bör omfatta den vid denna tidpunkt återstående delen av den för ledamöterna i kommunala nämnder löpande mandatperioden, varefter 12 5 i den föreslagna skolsty- relselagen skall vinna tillämpning. Nämnda mandatperiod omfattar, utom för Stockholm, tiden den 1 januari 1956—den 31 december 1959. För Stock— holm blir perioden beroende av den nya kommunallagstiftningens innehåll. I lagförslaget har utredningen utgått från rådande förhållanden och beak- tat, att successiv förnyelse av skolstyrelsen skall kunna ske i Stockholm.

Vid folkskoleväsendets övergång från församling till kommun — varvid 1930 års lag vinner tillämpning — skall nu iakttagas vad i 22 5 1930 års lag är föreskrivet. Vid sådan övergång i fortsättningen skall den av utred- ningen föreslagna skolstyrelselagen vinna tillämpning. De bestämmelser rö- rande övergången, som därvid kan befinnas erforderliga, torde Kungl. Maj:t, med iakttagande av vad som sägs i 22 5 1930 års lag, böra meddela i varje enskilt fall i samband med förordnande om att den nya lagen skall gälla.

Förslag till bestämmelser angående tillämpningen

av skolstyrelselagen

1 5.

1 mom. Vid sammanträde med skolstyrelsen eller inom densamma bil— dad avdelning är skolchefen skyldig att närvara. Han äger därvid rätt att yttra sig och framställa förslag samt få sin uttalade mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i besluten.

I kommun, där skolchefen är skoldirektör eller förste rektor, äga, enligt vad nedan sägs, ytterligare högst tre skolledare vid skolor, som lyda un- der skolstyrelsen, med samma rätt som skolchefen, deltaga i sammanträde, som i första stycket avses.

Skolledare, som jämte skolchefen skall äga rätt att deltaga i skolstyrel- sesammanträde, skall företräda någon av följande tre grupper av skolle- dare i kommunen, nämligen a) skolledare vid enheter av folkskolan och enheter omfattande enhetsskolans låg— och mellanstadier, b) skolledare vid allmänna läroverk, högre kommunala skolor och skolenheter omfattande en- hetsskolans högstadium eller högstadium jämte gymnasium, c) skolledare vid yrkesutbildande skolor. Endast en skolledare från var och en av dessa grupper äger rätt att deltaga i skolstyrelsesammanträde. Lyda ett eller flera gymnasier under skolstyrelsen, skall en gymnasierektor städse äga denna rätt och därvid företräda skolledarna i grupp b).

I kommun, där skolchefen är förste rektor, skall denne själv företräda en av de i andra stycket nämnda grupperna av skolledare, dock att om förste rektor ej tillika är rektor för gymnasium, en skolledare för sådant städse skall äga rätt att deltaga i styrelsesammanträde, även om förste rektor som skolledare är hänförlig t'ill grupp b) ovan.

2 mom. I kommun, där det i någon av de i 1 mom. nämnda grupperna a) c) finnas flera skolledare, skola dessa välja den skolledare, som skall äga rätt att närvara vid styrelsesammanträdena. Valet skall ske under led- ning av skolchefen, som dock ej själv äger deltaga i detta, samt gälla för den med skolstyrelsens mandatperiod sammanfallande tiden. Protokoll över valet skall tillställas skolstyrelsen. Sålunda vald skolledare skall kal- las till sammanträde, i vilket han äger rätt att deltaga.

3 mom. Vid sammanträde med inom skolstyrelsen bildad avdelning är tillfyllest, att här ifrågavarande skolledare närvara, endast om ärendenas art eller omfattning giver anledning därtill.

4 mom. Har suppleant utsetts för skolledare, som valts på sätt i 2 mom. sägs, äger suppleanten icke rätt att närvara vid sammanträde, då den ordi- narie representanten är tillstädes.

5 mom. Finnes studierektor vid skola för den obligatoriska undervis- ningen eller vid i dylik skola inbyggd realskola eller vid anstalt för yrkes- utbildning skall han, därest facklig erfarenhet från det stadium, studie- rektor företräder, eljest skolat saknas i skolstyrelsen, äga deltaga i sam- manträde med denna eller inom densamma bildad avdelning och därvid äga enahanda rätt som enligt 1 mom. första stycket tillkommer skolchef.

Finnas i fall, som i första stycket avses, flera studierektorer, skall val ske som i 2 mom. sägs.

2 5.

Med samma rätt som i 1 5 1 mom. första stycket sägs, äger skolläkare deltaga i sammanträde, som där avses, vid handläggningen av ärenden rö- rande lärjungarnas hälsotillstånd eller skolhygieniska förhållanden i övrigt.

Finnas vid skolstyrelsen underställda skolor mer än en skolläkare, må styrelsen bestämma, vilken av dessa som skall äga rätt att deltaga i här ifrågavarande sammanträden.

3 5.

1 mom. Förutom lärare, som må vara vald till ledamot av skolstyrelsen, äga, där ej i 6 mom. annorlunda föreskrives, lärare vid de under skolsty- relsen lydande skolorna, enligt vad nedan sägs, rätt att såsom lärarkårens representanter deltaga i sammanträde, som avses i 1 5 1 mom. De äga där- vid yttra sig och framställa förslag samt få sin uttalade mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i besluten.

2 mom. I kommun, där endast folkskola eller enhetsskolas låg— och mel- lanstadier lyda under skolstyrelsen, äger, om antalet läraravdelningar till- sammantagna understiger tio, en och i annat fall två lärare som lärarkå- rens representanter deltaga i här avsedda sammanträden.

Lyder enhetsskola omfattande samtliga stadier eller, förutom folkskola, en eller flera andra skolformer under skolstyrelsen, äga tre lärare deltaga i här avsedda sammanträden.

3 mom. Finnas vid skolor, som lyda under skolstyrelsen, två eller flera lärare anställda, vilka ej äro valda till ledamöter av skolstyrelsen, äga dessa bland sig för den med styrelsens mandatperiod sammanfallande tiden utse representanter som i 2 mom. sagts jämte suppleanter till lika antal. Val skall ske vid sammanträde med lärarpersonalen eller av denna utsedda onl- bud och förrättas med slutna sedlar. Vid lika röstetal skiljer lotten. Kal— lelse till dylikt sammanträde skall utfärdas av skolchefen eller, om sådan ej finns, av skolstyrelsens ordförande. Valet skall ledas av den ordförande, lärarna eller deras ombud för tillfället bland sig utse.

Representanterna och suppleanterna för dessa böra, där detta är möj- ligt, så utses, att de kunna anses företräda olika stadier eller skolformer.

Avgår representant eller suppleant under den för honom bestämda tiden, skall ersättningsval anställas.

!; mom. Lärarkårens representanter skola kallas till sammanträde, i vil- ket de äga rätt att deltaga. Suppleant äger rätt att deltaga i sammanträde endast då någon ordinarie representant är frånvarande. ; 5 mom. Vid sammanträde med inom skolstyrelsen bildad avdelning är :'Atillfyllest, att endast en av lärarkårens representanter — vilken dessa bland sig utse _— deltager, såvitt inte ärendenas art eller omfattning giver anled- ning till större representation.

6 mom. I skolstyrelsens handläggning av ärende, som rör tjänstgörings— betyg åt lärare eller disciplinärt ingripande mot lärare, äger representant för lärarkåren icke deltaga.

4 5.

Skolstyrelsen eller inom denna bildad avdelning ävensom av skolstyrel- 'sen tillsatt kommitté, delegation eller annat liknande organ äger, när så prövas lämpligt, kalla experter att närvara vid sammanträde.

Vid handläggning i skolstyrelse eller inom denna bildad avdelning av ärende rörande tjänstgöringsbetyg åt lärare skall ärendet, om hinder där- emot ej möter, föredragas av den rektor eller studierektor, som varit lära- rens närmaste överordnade. ,, Om ärendets art giver anledning därtill böra skolledare, skolläkare och representant för lärarkåren kallas att närvara vid sammanträde med av sty- ,relsen tillsatt kommitté, delegation eller annat organ. De, som sålunda kal- lats, skola äga rätt att yttra sig och framställa förslag samt få sin uttalade mening antecknad till protokollet men ej att deltaga i besluten.

, - 5 5.

Skolråd, som tillsättes jämlikt 17 5 skolstyrelselagen, skall hava till hu- vudsaklig uppgift att främja ett förtroendefullt samarbete mellan hem och . skola, att följa frågor, som röra underhåll och tillsyn av skollokalerna, att följa frågor om hälsovårds— och sundhetsanordningar för eleverna, att be- akta trafikförhållanden i samband med skolvägarna och därav föranledda problem, att främja elevernas fritidssysselsättning samt att avgiva yttran- den i ärenden, som skolstyrelsen må hänskjuta till rådet, ävensom i övrigt --f_ullgöra de uppgifter rörande tillsyn och omvårdnad av skolan, vilka skol- styrelsen uppdrager åt rådet. , .I skolråd böra skolledare, lärare samt målsmän till elever vid skolor inom rådets verksamhetsområde vara representerade.

6 5. : 1 mom. Innan det i 18 5 skolstyrelselagen omförmälda yrkesrådet till— sättes, skall skolstyrelsen bereda vederbörande l'ok'ala arbetsgivar- och ar- betstagarorganisationer _ eller, där lokal organisation ej finns, regional eller central organisation —— tillfälle att avgiva förslag å personer, som i rå-

det lämpligen kunna företräda arbetsgivar— respektive arbetstagarsynpunk- terna i fråga om yrkesutbildningen.

2 mom. Äro en eller flera ledamöter av skolstyrelsen särskilt sakkun- niga i någon yrkesgrupp eller något yrke, vari undervisning meddelas vid under styrelsen lydande skola, bör minst en av dem utses till ledamot jäm— väl av yrkesrådet.

7 5.

Fråga om befrielse från eller nedsättning av terminsavgift vid skola, som lyder under skolstyrelsen, skall handläggas av en delegation, bestående av en ledamot, utsedd av länsskolnämnden, två ledamöter, som skolstyrelsen. utser inom sig och av vilka den ene tillika skall av skolstyrelsen utses till delegationens ordförande, samt vederbörande rektor och klassföreståndare. De av länsskolnämnden och skolstyrelsen utsedda ledamöterna skola ut- ses för samma tid, som gäller för skolstyrelsens ledamöter.

Delegationen må icke företaga ärende till behandling eller fatta beslut däri, såvida ej vederbörande rektor och klassföreståndare samt ytterligare minst en ledamot äro närvarande.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1957. Det alla som vederbör etc.

I fråga om motiveringarna för dessa bestämmelser hänvisas, beträffande paragraferna 1—3 till framställningen å s. 82 ff, och beträffande paragra— ferna 5—7 till framställningen å s. 95 ff. Paragrafen 4 har sin närmaste motsvarighet i 6 och 8 55 tillämpningsbestämmelserna till 1952 års skol- styrelselag.

Förslag till disciplinbestämmelser för lärare

vid kommunal skola

1 5.

1 mom. Har ordinarie lärare eller rektor gjort sig skyldig till fel eller för- summelse i tjänsten eller finnes giltig anledning till anmärkning mot hans vandel, äger länsskolnämnden tilldela honom varning. Låter han sig därav ej rätta, äger nämnden, alltefter felets beskaffenhet, antingen tilldela ho— nom förnyad varning eller ock för viss tid, högst sex månader, skilja ho- nom från befattningen och den därmed förenade avlöningen. Är felet av svårare beskaffenhet, äger nämnden i stället skilja honom från befatt- ningen för alltid. Har förnyad varning eller mistning av befattningen för viss tid befunnits utan verkan, bör länsskolnämnden för alltid skilja honom från befattningen.

Är det som ligger läraren eller rektorn till last straffbart enligt allmän lag, äger länsskolnämnden i stället för att vidtaga åtgärd, som ovan sägs, skilja saken från sig genom att anmäla honom till åtal.

2 mom. Länsskolnämnds beslut att skilja lärare eller rektor från hans be- fattning för viss tid må ej verkställas, förrän det vunnit laga kraft. Har nämnden beslutat skilja lärare eller rektor från hans befattning för alltid, skall beslutet underställas skolöverstyrelsen (överstyrelsen för yrkesutbild- ning) för prövning och godkännande.

2 5.

Föreligger beträffande icke-ordinarie lärare fall som avses i 1 5 1 mom. första stycket, äger länsskolnämnden, efter omständigheterna, meddela lä- raren varning eller ock skilja honom från befattningen för viss tid, högst sex månader, eller för alltid. Nämndens beslut om skiljande från befatt- ningen må ej verkställas, förrän det vunnit laga kraft.

Vad i 1 5 1 mom. andra stycket sägs, skall äga tillämpning även å icke- ordinarie lärare.

3 5.

Finner skolstyrelse, att lärare eller rektor gjort sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller att det 'finnes giltig anledning till anmärk- ning mot hans vandel, skall styrelsen göra anmälan om förhållandet hos länsskolnämnden.

4 5.

1 mom. Innan länsskolnämnden prövar fråga om disciplinär bestraff- ning av lärare eller rektor, skall befattningshavaren beredas tillfälle att skriftligen och, om han det påfordrar eller så prövas lämpligt, vid munt—

ligt förhör inför myndigheten, uttala sig om vad som åberopas mot honom. Han må därvid anlita biträde av försvarare.

Fråga om disciplinär bestraffning, som här avses, må icke avgöras, utan att skolstyrelsen avgivit yttrande däri.

2 mom. Innan målsmans anmälan om missnöje med lärares sätt att upprätthålla ordning eller i övrigt behandla lärjungarna upptages till pröv— ning, bör målsmannen genom personlig hänvändelse hos läraren eller, om detta ej haft åsyftad verkan, hos vederbörande rektor hava sökt få miss- nöjesanledningen undanröjd.

5 5. Åtnjuter lärare eller rektor som suspenderats tjänstebostad, äger han behålla bostaden, därest icke särskilda förhållanden annat föranleda. Åläg- ges han avflytta, skall han erhålla skälig tid härför.

6 5. Framkomma under behandling av ärende, som avses i 1 och 2 55, eller i anledning av åtal vid domstol sådana omständigheter, att det finnes olämpligt att befattningshavaren fortfarande tjänstgör, äger länsskolnämn- den att tills vidare och intill dess ären-det blivit slutligt avgjort eller dom- stol annorlunda förordnat avstänga honom från tjänstens utövning. Så— dant beslut går i verkställighet utan hinder av förd klagan.

7 5.

Talan mot länsskolnämndens beslut i ärende, som avses i 1, 2 och 6 55, fullföljes hos Kungl. Maj:t genom besvär, vilka skola hava inkommit till ecklesiastikdepartementet inom tre veckor från det klaganden erhöll del av beslutet.

Förslag till ändrad lydelse av 5 197 i läroverksstadgan

5 197.

1. Finner länsskolnämnd, på grund av egna iakttagelser eller efter där— om hos nämnden gjord skriftlig anmälan, giltig anledning till anmärkning mot rektor eller lärare i fråga om fel eller försummelse i tjänsten eller he— träffande nämnda befattningshavares vandel, åligger nämnden, alltefter felets beskaffenhet, att antingen omedelbart tilldela den felande varning eller ock anmäla det anmärkta felet till laga åtal inför vederbörlig domstol. Är befattningshavare, som avses i föregående stycke, icke—ordinarie lä- rare, äger den myndighet, som anställt läraren, därjämte, där ej anmälan till åtal skett, entlediga honom från hans innehavande anställning.

2. Framkomma under behandling av ärende, som avses i mom. 1 eller i anledning av åtal vid domstol sådana omständigheter, att det befinnes olämpligt, att den anmälde eller åtalade fortfarande tjänstgör, äger läns- skolnämnden att, tills vidare och intill dess 'i målet blivit slutligen dömt eller domstol annorlunda förordnat, avstänga honom från tjänstens utöv- ning.

Förslag till instruktion för länsskolnämnderna

Beträffande nedanstående förslag vill utredningen anföra följande. Utredningen har utgått ifrån att instruktionen för länsskolnämnderna samtidigt skall vara instruktion för skolinspektörerna. Förslaget är således avsett att också ersätta gällande instruktion för folkskolinspektörerna av 1914. Denna instruktion har synts utredningen i väsentliga delar föråldrad och åtskilliga bestämmelser i densamma har icke fått någon motsvarighet i utredningens förslag. Särskilt har de detaljerade reglerna för den direkta inspektionsverksamheten i hög grad förenklats och ersatts med allmänna riktlinjer för verksamheten. Detta har skett i enlighet med utredningens ut- talade uppfattning om den inriktning på skolväsendet i stort, som inspek- törernas verksamhet bör ha.

Som mönster vid förslagets disposition och i vissa avseenden även beträf- fande dess innehåll har instruktionerna för övriga länsorgan, länsstyrelse- instruktionen och skolöverstyrelsens instruktion tjänat. I fråga om åtal och disciplinär bestraffning har huvudsakligen hänvisats till allmänna verks- stadgans bestämmelser i ämnet.

På alla väsentliga punkter återspeglar instruktionen utredningens i det föregående gjorda förslag. Några speciella motiveringar för instruktions- bestämmelserna, utöver dem som anförts i de allmänna motiveringarna för förslagen, torde icke erfordras. I de avseenden särskilda skäl ej i texten an- förts för en viss bestämmelse, har den antingen utformats i enlighet med vad som allmänt gäller i motsvarande fall på andra förvaltningsområden eller erhållit ett innehåll, som ej torde behöva särskilt motiveras.

Instruktion för länsskolnämnderna

Ämbeisbefattning. 1 5.

1. I varje län skall finnas en länsskolnämnd. I Skaraborgs län skall nämnden ha sitt säte i Skövde och i övriga län i residensstaden. Länsskolnämnd skall närmast under de centrala skolmyndigheterna in- om sitt verksamhetsområde utöva inseende över och enligt vad i denna in- struktion och särskilda författningar stadgas handlägga ärenden rörande

a) skolor för den obligatoriska allmänna undervisningen,

b) högre kommunala skolor (högre folkskolor, praktiska kommunala realskolor, kommunala realskolor, kommunala flickskolor) och kommunala gymnasier,

c) allmänna läroverk, statsunderstödda privatläroverk, handelsgymna- sier samt högre tekniska läroverk,

d) kommunala yrkesskolor och centrala verkstadsskolor samt

2. Länsskolnämnds åligganden enligt denna instruktion och andra för- fattningar skola beträffande skolväsendet i Stockholm fullgöras av skol- överstyrelsen eller, i fråga om läroanstalt, som sorterar under överstyrelsen för yrkesutbildning, av detta ämbetsverk.

2 5.

Länsskolnämnd åligger att

a) skaffa sig kännedom om de enskilda kommunernas skolförhållanden samt med uppmärksamhet följa och genom samarbete med kommunala myndigheter samt genom upplysningsverksamhet, råd och anvisningar i möjligaste mån främja skolväsendets utveckling inom sitt verksamhets— område;

b) utöva den omedelbara inspektionen över skolor, som avses vid a) i l 5 1 mom., samt över den allmänbildande undervisningen i yrkesskolor, som stå under nämndens inseende;

c) tillse, att skolväsendet inom varje kommun, i de delar det sorterar under nämnden, blir ändamålsenligt planerat och ordnat, samt verka för sådan mellankommunal samverkan, som skapar bättre förutsättningar för en ändamålsenlig skolorganisation och för pedagogiska anordningar av olika slag, såsom hjälpklassundervisning samt anställande av skolpsykolog och konsulenter;

d) hos vederbörande överstyrelse göra anmälan om förhållande rörande skolväsendet i de fall nämnden icke själv äger vidtaga erforderlig åtgärd;

e) stödja och stimulera skolledares och konsulenters verksamhet samt i den mån det behövs sammankalla dessa ävensom skolstyrelseledamöter och andra till överläggningar;

f) föreslå och eljest främja försöksverksamhet;

g) verka för att anordningar vidtagas i syfte att bereda barn, som sakna förutsättningar att deltaga i den obligatoriska skolans vanliga undervis- ning, särskilt för dem avpassad undervisning och uppfostran;

h) i mån av tillgång på medel i samverkan med kommunerna anordna kurser för lärarnas vidareutbildning i teoretiska och praktiska ämnen;

i) rörande skolväsendets planering och i övrigt, när anledning därtill fö- religger, samråda med andra länsorgan och myndigheter, ävensom vid be- hov tillhandagå dessa med biträde och upplysningar;

j) senast den 31 december avgiva berättelse rörande det under nämnden sorterande skolväsendets utveckling och behov under senast förflutna redo— visningsår;

k) avgiva de utlåtanden och verkställa de utredningar, som i vederbör- lig ordning begäras eller av förhållandena eljest påkallas;

]) handlägga de ärenden, som enligt övriga författningar ankomma på nämnden.

Organisation. 3 5.

1. Länsskolnämnd består av sju inom länet bosatta ledamöter. För varje ledamot skall finnas personlig ersättare. Fyra ledamöter jämte ersättare utses av landstinget för en tid av fyra år, dock att stadsfullmäktige i stad, som ej deltager i landsting, efter sam- råd med landstinget skola utse en av nämnda fyra ledamöter och ersättare för denne. Landstingen inom Kalmar läns landstingsområden utse i samråd vardera två ledamöter jämte ersättare. Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning förordna för samma tid vardera en ledamot jämte ersättare. Skolinspektören är självskriven ledamot. I län med flera inspektörer är förste skolinspektören ledamot. Ersättare för skolinspektören eller förste skolinspektören är den som uppehåller hans tjänst.

2. Av landsting och fullmäktige utsedda ledamöter och ersättare skola ha ådagalagt intresse för utbildnings- och undervisningsfrågor. Ingen av dessa ledamöter må inneha lärartjänst. En ledamot och ersättaren för ho- nom skola vara i allmän tjänst anställda förvaltningsjurister eller domare. Två ledamöter och ersättarna för dem skola äga särskild kännedom om landsbygdens skolväsen.

3. Skolöverstyrelsen skall beakta, att länsskolnämnderna genom de av överstyrelsen förordnade ledamöterna tillföras pedagogisk sakkunskap och erfarenhet rörande de delar av skolväsendet, som skolinspektören(erna) i länet icke i första hand företräder. Överstyrelsen för yrkesutbildning skall som ledamöter av länsskolnämn- derna förordna personer med insikter i och erfarenhet av yrkesutbildning.

4. Sedan ledamöter utsetts, skall uppgift om vilka som utsetts omedel— bart av landstinget eller fullmäktige insändas till Kungl. Maj:t, som för- ordnar en av ledamöterna att vara länsskolnämndens ordförande. Nämnden utser inom sig vice ordförande.

4 5. Statens skolinspektörer i varje län skola vara knutna till länsskolnämn- derna och stationerade ä dessas kansliorter. Finnas i ett län flera inspek- törer, skall en inspektör vara förste skolinspektör.

5 5.

1. Med avseende på skolinspektörernas verksamhet kan län utgöra ett skolinspektionsområde eller vara indelat i flera sådana områden. Är länet indelat i flera inspektionsområden, skall det under nämnden sorterande skolväsendet inom varje inspektionsområde stå under närmaste tillsyn av en skolinspektör.

2. Skolinspektionsområdes omfattning och benämning ävensom vilka

områden som skola stå under tillsyn av förste skolinspektör framgår av vid denna instruktion fogad bilaga.

6 5. Hos länsskolnämnd skola tjänstemän vara anställda i enlighet med gäl— lande personalförteckning samt icke-ordinarie personal i mån av behov och tillgång på medel.

7 5.

Efter medgivande av skolöverstyrelsen må i mån av tillgång på medel särskilda sakkunniga anlitas för att åt nämnden verkställa mera omfattande utredningar eller handlägga visst ärende. Då fråga är om sakkunnig rö- rande yrkesutbildning skall sådant medgivande lämnas efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning.

Ledamöter-s och befattningshavares åligganden. 8 5. Länsskolnämnds ordförande åligger särskilt att tillse, att för nämndens verksamhet gällande instruktion och övriga bestämmelser lända till efterrättelse; att kalla till plenrisammanträ-de, såvitt möjligt en vecka innan samman— trädet skall hållas.

9 5.

Envar ledamot av länsskolnämnd åligger att skaffa sig god kännedom om skolförhållandena i länet; att i mån av möjlighet deltaga i sammanträde med skolstyrelser, lärare- och målsmän, när sådant påkallas, samt gå tillhanda med upplysningar och råd i frågor, som falla inom området för nämndens verksamhet;

att deltaga i arbetet inom nämnden och därvid lämna erforderliga upp- lysningar och råd samt i övrigt verka för att nämnden på bästa sätt fyller sin uppgift.

10 ä.

1. Förste skolinspektör åligger särskilt att vara chef för länsskolnämndens kansli och i denna egenskap över- vaka och leda kanslipersonalens arbete; att skaffa sig noggrann kännedom om skolförhållandena i länet och med uppmärksamhet följa dessas utveckling; att samordna nämndens verksamhet och särskilt tillse att skolplanering— en blir ändamålsenlig med hänsyn till hela länets behov och att erforder- liga samordningsåtgärder vidtagas i frågor, där kommuner inom skilda in- spektionsområden eller mellaninstansområden beröras; att tillse, att likartade ärenden, som tillhöra skilda inspektörers hand- läggning, bliva enhetligt behandlade inom nämnden ;

att vara föredragande och ombesörja utredningar i ärenden, som beröra nämndens allmänna verksamhet, i den mån dylikt ärende ej enligt beslut av nämnden skall handläggas av annan;

att tillhandagä skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning ävensom andra myndigheter med yttranden i frågor, som gälla länets skol— väsen;

att ansvara för nämndens årsberättelse och tillse, att vederbörliga rap— porter och andra uppgifter insändas till olika myndigheter;

att upprätthålla för nämndens verksamhet erforderliga förbindelser med länsstyrelse, andra länsorgan och övriga myndigheter;

att, om särskilt hinder ej föreligger, deltaga i handläggningen av alla i nämnden förekommande ärenden.

2. Härutöver skall förste skolinspektör beträffande sitt inspektionsom- råde fullgöra de åligganden, som enligt 12 5 samt 26—30 55 ankomma på varje skolinspektör.

11 5. I län, där endast en skolinspektör finns, skall vad i 10 5 sägs i tillämpliga delar gälla beträffande denne.

12 5. Varje skolinspektör skall, på sätt närmare framgår av 26—30 55, utöva tillsynen över skolväsendet inom sitt inspektionsområde. Det åligger ho— nom dessutom

alt uppmärksamt följa den allmänna utvecklingen på skolväsendets om- råde:

att skaffa sig noggrann kännedom om gällande författningar rörande länsskolnämndens verksamhet;

all ingående lära känna skolväsendet i varje kommun inom sitt inspek- tionsområde;

att deltaga i länsskolnämndens arbete och, då ej särskild föredragande förordnats, efter erforderlig utredning i nämnden föredraga ärenden, som röra skolväsendet inom hans inspektionsområde;

att uppmärksamt följa frågor, som röra nämndens verksamhet och äro av betydelse för denna, samt taga de initiativ och föreslå de åtgärder, han finner erforderliga eller önskvärda; '

att varje halvår enligt anvisningar, som skolöverstyrelsen äger meddela, till länsskolnämnden ingiva till överstyrelsen ställd kortfattad redogörelse över företagna inspektionsbesök;

att på kallelse infinna sig till sammanträde med skolöverstyrelsen, över- styrelsen för yrkesutbildning eller ledamot av dessa myndigheter;

att beträffande skolväsendet inom sitt inspektionsområde fatta de beslut och vidtaga de åtgärder i övrigt, som enligt gällande författningar och and—

ra bestämmelser ankomma på länsskolnämnd och icke enligt 17 5 2 mom. i denna instruktion skola handläggas av nämnden in pleno.

13 5.

Om län, i vilket finnas flera skolinspektörer, utgör ett inspektionsområde. eller om i län med flera inspektörer någon av dessa icke tilldelats särskilt inspektionsområde, skall i stället för vad i 12 5 sägs om tillsynen över så- dant område och om övriga till detta knutna uppgifter gälla den fördelning av arbetsuppgifterna mellan skolinspektörerna, varom länsskolnämnden i varje särskilt fall beslutar.

14 &.

Sekreterare hos länsskolnämnd åligger att upprätta och utsända föredragningslistor till nämndens sammanträ- den;

att föra nämndens protokoll och biträda vid verkställandet av fattade beslut;

att handha nämndens arkiv och ansvara för att inom nämndens verk- samhetsområde gällande stadgor, reglementen och andra bestämmelser i aktuell lydelse finnas tillgängliga å nämndens kansli;

att ansvara för att diarier, journaler och register bliva riktigt förda; att preliminärt granska och förberedande handlägga alla till nämnden inkommande ärenden;

att bereda och för inspektör föredraga de ärenden, denne bestämmer;

att fatta beslut i de ärenden förste skolinspektören bestämmer; att i nämnden föredraga ärenden, som uppdragas åt honom.

15 &.

Det åligger envar befattningshavare att, utöver vad i denna instruktion sägs, ställa sig till efterrättelse de bestämmelser rörande arbetet, som äro eller kunna bliva stadgade, samt att utan avseende å föreskriven arbetsför- delning lämna det biträde vid fullgörandet av nämndens arbetsuppgifter, som påkallas av dess ordförande eller, beträffande nämndens kansliperso- nal, av vederbörande förman.

16 å. Länsskolnämnds ordförande äger företaga tjänsteresor inom länet, när han finner det erforderligt. Sådana resor må också, med ordförandens medgivande, företagas av an- nan ledamot eller hefattningshavare samt av sakkunnig, som avses i 7 5. Om skolinspektörs resor stadgas särskilt i 27 och 30 55.

Ärendenas handläggning. 17 5. Beslut i de till länsskolnämnd hörande ärendena fattas efter deras be— skaffenhet antingen av nämndens ledamöter gemensamt (pleniärenden) eller av skolinspektör (inspektörsärenden) eller ock av annan befattningshavare hos nämnden (kansliärenden). Följande ärenden skola handläggas i plenum, nämligen 1. Skolplaneringsfrågor av allmän och principiell natur. 2. Inrättandet av skolor, gemensamma för flera kommuner; skolför- hund. 3. Fastställande av organisationsplaner, ordningsstadgor, instruktioner och reglementen eller av ändringar häri. 4. Frågor om hänvisning av och ersättning för elever, som hänvisas till skola i annan kommun än hemortskommunen; inaekorderingskostnader. 5. Frågor rörande statsbidrag till skolbyggnader, tjänstebostäder och skolhem. 6. Frågor rörande skolskjutsorganisationen. 7. Pedagogiska frågor av allmän natur rörande flera skolformer eller kommuner; skolpsykolog- och konsulentverksamhet. 8. Allmänna frågor rörande försöksverksamheten. 9. Disciplinärenden. 10. Besvärsärenden. 11. Övriga ärenden av rättslig natur. 12. Åtgärder rörande tillsättning av skolledartjänst och ordinarie lärar— tjänst samt föreståndarinnetjänst vid skolhem. 13. Förening av kyrkomusikertjänst med lärartjänst. 14. Fastställelse av undervisningsskyldighet för skolledare. 15. Frågor angående förflyttning av ordinarie lärare och tjänstebyte inom länet. 16. Frågor om återbesättande och inrättande av ordinarie lärartjänster. 17. Frågor angående förening av lärartjänst med tjänsteuppdrag på lä- rares stationeringsort. 18. Dispensärenden. 19. Ärenden angående lärares befrielse från eller uppskov med mili— tärtjänstgöring. 20. Åtgärder till befrämjande av lärarnas fortbildning. 21. Konferenser av större omfattning. 22. Ärenden rörande donationer, terminsavgifter och läroverkens kassor. 23. Framställningar om anslag till länsskolnämndens verksamhet. 24. Disposition av medel, som ställts till länsskolnämndens förfogande. 25. Ärenden angående tjänstetillsättningar och viktigare ärenden i öv— rigt, som röra länsskolnämndens personal och organisation.

26. Tillkallande av experter. 27. Yttranden över betänkanden och andra remisser. 28. Andra ärenden av större vikt. 29. Ärenden, som av skolinspektör hänskjutas till avgörande i plenum. Ärenden, som avses i punkterna 9, 10 och 11 ovan, må icke avgöras med mindre nämndens juridiskt utbildade ledamot eller ersättaren för ho- nom deltager i beslutet.

18 ä.

1. Plenisammanträde skall äga rum så ofta omständigheterna därtill föranleda och hållas å den ort, där länsskolnämnden har sitt säte eller, om särskilda skäl föreligga, å annan av ordföranden bestämd ort inom länet. Samtliga till nämnden knutna inspektörer skola kallas till nämndens sam- manträden. Förutom vid hinder för ordinarie ledamot må ordföranden, när han anser skäl därtill föreligga, kalla ersättare att deltaga i överläggningarna.

2. Pleniärende avgöres genom omröstning bland ledamöterna. Som nämndens beslut gäller den mening, varom flertalet förenar sig. Vid lika röstetal för olika meningar gäller den mening, ordföranden biträder. Nämnden är beslutmässig, då ordföranden och minst fyra ledamöter äro närvarande.

3. Pleniärende, som uppenbarligen bör avgöras före nästföljande nämndsammanträde, må avgöras av ordföranden och minst ytterligare en ledamot jämte föredraganden. Är ledamot föredragande, skola tre ledamö- ter deltaga i beslutet. I denna ordning fattat beslut skall anmälas vid när- mast följande sammanträde.

4. Kan nödvändig åtgärd icke utan verklig olägenhet uppskjutas och förefinnes hinder mot att omedelbart besluta i nämnden eller på sätt i 3 mom. sagts, må erforderlig åtgärd vidtagas av skolinspektör. Dylik åtgärd skall så snart det kan ske anmälas i nämnden.

19 5.

Är ordföranden förhindrad att utöva sitt uppdrag, skall det fullgöras av vice ordföranden.

I ordförandens frånvaro må ej i viktigare pleniärende fattas beslut, som utan olägenhet kan uppskjutas till hans återkomst, eller i övrigt utan hans medgivande vidtagas åtgärd, som ändrar av nämnden fattade beslut eller i dess verksamhet följda grunder.

20 5.

Är den, som i egenskap av ledamot eller föredragande deltagit i handlägg- ningen av ärende i länsskolnämnd, av avvikande mening från nämndens beslut i saken, åligger det honom att låta till protokollet anteckna sin skilj— aktiga mening.

Då så befinnes erforderligt, må, efter beslut av länsskolnämndens ord— förande, befattningshavare vid det under nämnden sorterande skolväsen- det kallas till sammanträde med nämnden för att lämna upplysningar i viss fråga eller deltaga i överläggning.

22 ä.

1. Ärende, som icke är pleniärende, skall avgöras av skolinspektör. Så- dant ärende må enligt inspektörens bestämmande beredas och för honom föredragas av nämndens sekreterare eller annan befattningshavare. Förste inspektör må bestämma, att beslutanderätten i dylika ärenden överlämnas åt sekreteraren eller annan befattningshavare hos nämnden.

2. Skolinspektör må, själv eller genom underordnad befattningshavare, dels besvara till länsskolnämnden inkomna förfrågningar samt meddela råd och anvisningar i spörsmål, som angå nämndens beslut eller gällande föreskrifter, dels ock medelst remiss eller särskild skrivelse infordra för verksamheten i nämnden erforderliga yttranden och uppgifter.

23 5.

1. Vid varje plenisammanträde skall i protokoll antecknas, vilka som närvarit vid sammanträdet, samt kortfattat redogöras för vad som vid sam- manträdet förevarit. Protokoll skall föras, förutom i ärende rörande fel eller försummelse i tjänsten, jämväl när beslutet skall expedieras medelst protokollsutdrag, skiljaktig mening förekommer eller nämnden eljest finner anledning bc- sluta, att protokoll skall föras.

2. Över ärenden, som föredragas i länsskolnämnden, skall upprättas en föredragningslista, vari skall antecknas vilka som deltagit i ärendets pröv- ning samt i kort sammanfattning det beslut som fattats i varje ärende.

24 5.

1. Expedition i ärende, vilket avgjorts i plenum eller som i 18 5 3 mom. sägs, under-skrives av ordföranden och föredraganden. Skall sådan expedi- tion avlåtas till Kungl. Maj:t, chef för statsdepartementet, skolöverstyrel- sen eller överstyrelsen för yrkesutbildning, skall angivas, vilka ledamöter och vilken föredragande som deltagit i ärendets handläggning. Har skiljak- tig mening förekom—mit, skall detta anmärkas i expeditionen med bifogande av protokollsutdrag, utvisande vad vid ärendets behandling förevarit. Är ordföranden förhindrad underteckna expedition, må den underskrivas »För länsskolnämnden» av förste skolinspektören eller, där sådan ej fin- nes, av skolinspektören. Har ärende uppsatts av annan än föredraganden, skall det kontrasigne- ras av den som uppsatt ärendet.

2. Expedition i inspektörsärende underskrives av skolinspektör »På länsskolnämndens vägnar». Har ärendet föredragits eller uppsatts av kans— litjänsteman, skall det kontrasigneras av denne.

3. Expedition i kansliärende underskrives »Enligt uppdrag» av den som handlagt ärendet.

25 5.

1. På länsskolnämnds kansli skall föras erforderliga diarier, journaler och register enligt de närmare föreskrifter skolöverstyrelsen utfärdar. Nämnden skall vidare ställa sig till efterrättelse de föreskrifter angående kansliarbetets bedrivande, som överstyrelsen kan finna för gott meddela.

2. Enligt de anvisningar skolöverstyrelsen utfärdar skall länsskolnämnd varje år före den 1 april till överstyrelsen avgiva förteckning över ärenden, som inkommit före det senaste kalenderårets utgång och icke inom två månader därefter av nämnden slutbehandlats.

Inspektion. 26 ä.

1. Den tillsyn skolinspektör jämlikt 12 5 skall utöva över skolväsendet, skall i främsta rummet ske genom besök i kommunerna och inspektion av skolväsendet i dessa. Inspektionen skall avse att giva skolinspektören in- gående kännedom om de under länsskolnämndens inseende stående sko- lornas tillstånd och behov. Han skall därvid tillse, att gällande författ- ningar i avseende på arbetets allmänna anordning efterlevas, samt genom råd och upplysningar stödja och främja skolverksamheten. Skolinspektör skall särskilt verka för att skolväsendets organisation blir ändamålsenlig och att förefintliga möjligheter att förbättra denna genom samverkan mellan flera kommuner på bästa sätt tillvaratagas.

2. I den mån förhållandena påkalla det, skall inspektören vid inspek— tionsbesök åhöra undervisningen, taga kännedom om skolarbetet samt be- siktiga skollokaler och undervisningsmateriel. Finner han anledning därtill, skall han på lämpligt sätt till den enskilde läraren framställa anmärkningar, råd och anvisningar.

27 5.

1. För besök, som avse en mera regelbunden inspektion i kommunerna inom inspektionsområdet, skall inspektören enligt av skolöverstyrelsen meddelade anvisningar upprätta och till överstyrelsen insända av länsskol- nämnden godkänt förslag till resplan. Finnas flera inspektörer i länet, skola de upprätta resplaner i samråd.

2. Med hänsynstagande till den lokala pedagogiska skolledningens olika organisation och skolväsendets allmänna utveckling må inspektionsbesö- kens antal och karaktär enligt inspektörens bedömande anpassas efter det behov av tillsyn, han finner föreligga i skilda kommuner och skolor.

3. Förutom vid i 1 mom. nämnda inspektionsbesök skall inspektör be- söka kommun, när helst det av särskilda omständigheter påkallas.

28 5.

1. Såvitt möjligt bör skolinspektör vid besök i en kommun träda i för— bindelse med skolstyrelsens ordförande och vederbörande skolledare samt till dessa framföra de anmärkningar och förslag, vartill han kan finna anv; ledning.

2. Anser inspektör det ändamålsenligt, äger han genom vederbörande ordförande sammankalla skolstyrelsens ledamöter, skolledare och lärare till överläggningar. -

3. Den inspekterande verksamheten skall icke avse att åstadkomma en sådan likformighet av skolväsendet, som ej betingas av sakliga hänsyn.

29 5.

1. Vid inspektion eller eljest vid besök i skola under länsskolnämndens inseende äger inspektör eller ledamot av nämnden tillträde till skolan i dess helhet samt rätt att av skolstyrelsen och skolans befattningshavare erhålla alla de upplysningar, som kunna främja syftet med inspektionen eller be— söket. ( ;

2. Inspektör äger att med anledning av vid inspektion gjorda iakttagel- ser göra muntliga eller skriftliga erinringar samt tillställa skolstyrelse och skolledare skriftlig promemoria.

30 &.

lnspektörs tjänsteresor böra ordnas så, att största möjliga besparing i rese- och traktamentskostnad vinnes.

I län med flera inspektörer må, om det befinnes ändamålsenligt och lämp- ligt, en inspektör kunna fullgöra förrättning även inom annan inspektörs område.

Angående fördelningen av inspektionsuppgifterna 1 vissa fall har stadgats i 13 5.

Tjänstetillsättning, ledighet, vikariat, avsked. 31 5.

1. Skolinspektör tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöversty- relsen antingen genom fullmakt eller medelst förordnande på viss tid. Förste skolinspektör förordnas av Kungl. Maj:t för högst 6 år 1 sänder. Skall skolinspektör med särskild inriktning på yrkesundervisningen till— sättas, upprättas förslag av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkes— utbildning i samråd. _

2. Befattning som sekreterare ävensom annan ordinarie eller extra or— dinarie befattning hos länsskolnämnd tillsättes av skolöverstyrelsen efter förslag av nämnden.

* Övrig personal tillsättes av nämnden. 3. Ordinarie sekreterartjänst tillsättes genom fullmakt och annan or- dinarie tjänst genom konstitutorial.

32 5.

1. Åtgärder för tillsättande av skolinspektörstjänst skola, när tjänsten beräknas bliva ledig genom innehavarens pensionering, inledas sex måna- der före den beräknade tidpunkten för ledigheten och eljest ofördröjligen. Skolöverstyrelsen utfärdar då kungörelse om ledigheten i Post- och Inrikes Tidningar och genom anslag i överstyrelsens lokal med angivande av tre vec- kors ansökningstid, räknat från dagen för kungörandet i Post- och Inrikes Tidningar.

2. Sökande skall till skolöverstyrelsen ingiva till Konungen ställd an- sökan och därvid foga bestyrkt meritförteckning och övriga handlingar, genom vilka han önskar ådagalägga sin lämplighet. Sedan ansökningstiden utgått, skall överstyrelsen insända ansöknings- handlingarna till Kungl. Maj:t och därvid till tjänsten förorda den bland de sökande, som med hänsyn till insikter, lärarerfarenhet och övriga egen- skaper anses företrädesvis böra ifrågakomma eller, 0111 förord icke kan lämnas någon av de sökande, föreslå annan för tjänsten lämplig person.

3. Om överstyrelsen finner skäl därtill, må även angivas, vilka sökande som enligt överstyrelsens mening i andra och tredje rummen böra komma i fråga till tjänsten.

4. Har skolinspektör förordnats på viss tid, skall överstyrelsen, senast fem månader innan förordnandet löper ut, hos Kungl. Maj:t göra anmälan därom och alltefter förhandenvarande förhållanden föreslå att tjänsten le- digförklaras, att förordnandet förlänges eller att den förordnade utnäm- nes till skolinspektör.

5. Senast fem månader innan förordnande för förste skolinspektör lö- per ut, skall skolöverstyrelsen hos Kungl. Maj:t göra anmälan därom samt föreslå efter förhållandena lämplig åtgärd.

6. Över förord eller förslag, som avses i 2—5 mom., må besvär ej an- föras.

33 5.

1. Då sekreterartjänst skall tillsättas, utfärdar skolöverstyrelsen kun— görelse därom på sätt i 32 5 1 mom. sägs. * Ansökan till tjänst, som här avses, skall ställas till skolöverstyrelsen och insändas till vederbörande länsskolnämnd. Efter ansökningstidens utgång :skall nämnden överlämna ansökningshandlingarna jämte eget yttrande till överstyrelsen och därvid förorda den bland de sökande, vilken anses före- ?trädesvis böra ifrågakomma till tjänsten, eller anmäla, att förord icke kan llämnas någon av de sökande.

2. Om nämnden finn-er skäl därtill, må även angivas, vilka sökande som enligt nämndens mening i andra och tredje rummen böra ifrågakomma till tjänsten.

3. Tillkännagivande av nämndens och av överstyrelsens beslut skall ofördröjligen anslås i nämndens respektive överstyrelsens lokal.

4. Ifråga om annan ordinarie eller extra ordinarie befattning vid läns- skolnämnd, som tillsättes av skolöverstyrelsen, skall vad i 1—3 mom. sägs äga motsvarande tillämpning.

34 5.

1. För att kunna anställas som sekreterare hos länsskolnämnd i löne- grad Ca eller Ce 27 eller Ca eller Ce 25 fordras att antingen ha avlagt exa- men inför juridisk fakultet eller statsvetenskaplig-filosofisk examen och därjämte ha förvärvat god förvaltningserfarenhet genom anställning i all- män tjänst eller att ha avlagt annan akademisk examen eller examen vid handelshögskola och därjämte ha förvärvat omfattande förvaltningserfa- renhet genom anställning i allmän tjänst eller god erfarenhet av skoladmi- nistrativt arbete, eller att ha avlagt folkskollärarexamen och därjämte äga god erfarenhet av skoladministrativt arbete, eller oclc att på annat sätt än här sagts genom utbildning och omfattande tjänstgöring inom allmän för— valtning ha visat sig synnerligen lämplig för tjänsten.

2. För att kunna förordnas att uppehålla befattning som sekreterare hos länsskolnämnd fordras att ha avlagt examen som i 1 mom. stadgas eller att ha på sätt där sägs visat synnerlig lämplighet för uppgiften.

35 5. Semester och tjänstledighet beviljas skolinspektör av skolöverstyrelsen och annan befattningshavare av länsskolnämnden. Vikarie för skolinspektör och sekreterare förordnas av skolöverstyrelsen och för annan befattningshavare av länsskolnämnden. Skolinspektörs och sekreterares samt annan ordinarie eller extra ordina- rie befattningshavares placering i löneklass prövas av skolöverstyrelsen.

36 5. Betyg över skolinspektörs tjänstgöring utfärdas av skolöverstyrelsen ef— ter hörande av vederbörande länsskolnämnd. Betyg över annan befattningshavares tjänstgöring utfärdas av länsskol- nämnden.

37 5. Ansökan om entledigande från befattning hos länsskolnämnd avgöres av den myndighet, som tillsatt befattningen. I övrigt skall angående sådan an- sökan gälla vad i bestämmelserna om tjänstepension är stadgat.

Arbets- och mottagningstid.

38 5.

1. För skolinspektör samt för befattningshavare hos länsskolnämnd med full tjänstgöring skall, i den mån ej annat föranledes av resor i tjänsten "eller av vad nedan sägs, arbetstiden på tjänsterummet utgöra 42 timmar i "veckan eller, då vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar, ett i förhål- lande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar; arbetet skall förläg- gas till tider, som bestämmas av nämndens ordförande med iakttagande av att arbetstiden icke någon arbetsdag må understiga 4 %; timmar. I arbets- tiden må icke inräknas måltidsrast. I den mån omständigheterna tillåta det, må nämndens ordförande för högst tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden _inskränkes med högst 9 timmar i veckan; härvid må arbetstiden på lörda— igar begränsas till 3 % timmar. _ På påskafton, midsommarafton och julafton är arbetet inställt, såvida icke annat särskilt bestämts. Viss inskränkning i arbetstiden må av ord- :föranden kunna medgivas vid särskilda tillfällen. _ Då göromålens gång det kräver, äger förman påfordra utsträckning av arbetstiden. 2. Befattningshavare med mindre än full tjänstgöring skall utföra sitt .—arbete på tider, som nämndens ordförande bestämmer. 3. Länsskolnämnds kansli skall hållas öppet för allmänheten under kanslipersonalens arbetstid. 4. Skolinspektör är skyldig att efter överenskommelse mottaga allmän- "heten på nämndens kansli under ordinarie arbetstid. 5. Inspektör, inom vars inspektionsområde länsskolnämndens kansli ricke är beläget, skall, om nämnden så bestämmer, viss dag varje månad på bestämd tid och plats vara för allmänheten anträffbar på centralt belägen ”ort inom området.

Åtal och disciplinär bestraffning.

39 5.

' _ 1. Gör vald eller särskilt förordnad ledamot av länsskolnämnd eller er- sättare för honom sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal inför underrätt.

2. Skolinspektörerna samt hos länsskolnämnderna anställda tjänstemän - .lyda i disciplinärt hänseende under skolöverstyrelsen. I fråga om åtal och 'disciplinär bestraffning av dessa befattningshavare gälla bestämmelserna i 23—27 55 allmänna verksstadgan.

Besvär. 40 5.

Den som icke åtnöjes med länsskolnämnds beslut äger, där ej annorlunda är stadgat, hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, vilka skola ha inkommit till ecklesiastikdepartementet inom tre veckor efter det klagan- den erhöll del av beslutet eller, om detsamma tillkännagivits genom anslag i nämndens lokal eller kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar, inom tre veckor efter den dag, då beslutet sålunda tillkännagivits.

Denna instruktion träder i kraft etc.

Förslag till indelning av landet i skolinspektionsområden

Denna indelning ansluter sig till tabellbilag-an 11 och kartbilagan 17. In- om lån, som omfattar mer än ett inspektionsområde, skall enligt utred- ningens förslag förste skolinspektör i regel ha ett eget, för hans verksamhet särskilt avpassat inspektionsområde. Förste skolinspektörers områden har i dessa fall nedan markerats med *.

Med " har markerats de fall, där förste inspektör enligt utredningens förslag icke skall ha särskilt område inom länet.

Enligt utredningens mening bör denna sammanställning fogas som bi- laga till instruktionen för länsskolnämnderna. Jfr 5 5 2 mom. utredning- ens instruktionsförslag.

!. Stockholms läns södra inspektionsområde" ' :

Järfälla, Värmdö, Färingsö, Ekerö, Sundbybergs stad, Solna stad, Lidingö stad, Boo, Nacka stad, Saltsjöbadens köping, Gustavsberg, Djurö, Salem, Botkyrka, Huddinge, Tyresö, Dalarö, Turinge, Södertälje stad, Östertälje, Järna, Grödinge, Österhaninge, Västerhaninge, Sorunda, Ösmo och Nynäs- hamns stad;

2. Stockholms läns norra inspektionsområde" * :

Frösåker, Öregrunds stad, Östhammars stad, Häverö, Väddö, Knutby, Ly- hundra, Almunge, Knivsta, Skepptuna, Sjuhundra, Norrtälje stad, Frötuna, Sigtuna stad, Märsta, Vallentuna, Össeby, Roslags-Länna, Blidö, Täby kö- ping, Österåker, Ljusterö, Upplands-Väsby, Sollentuna köping, Vaxholms stad, Danderyds köping, Djursholms stad och Stocksunds köping;

3. Uppsala läns inspektionsområde:

Älvkarleby, Västland, Österlövsta, Hållnäs, Söderfors, Tierps köping, Tierp, Vendel, Dannemora, Björklinge, Vattholma, Rasbo, Oland, Bälinge, Norra Hagunda, Södra Hagunda, Uppsala stad, Vaksala, Lagunda, Åsunda, Enköpings stad, Norra Trögd, Håbo, Södra Trögd och Upplands-Bro;

4. Södermanlands läns östra inspektionsområde': Vårfruberga, Tosterö, Strängnäs stad, Stallarholmen, Enhörna,-Åker, Ma- riefreds stad, Daga, Gnesta, Sparreholm, Bettna, Stigtomta, Rönö, Tystberga, Vagnhärad, Hölö, Trosa stad, Jönåker, Tunaberg, Oxelösunds stad, Ny- köpings stad och Svärta;

5. Södermanlands läns västra inspektionsområde: Hällby, Torshälla stad, Eskilstuna stad, Kafjärden, Västra Rekarne, Hus- by-Rekarne, Ärla, Julita, Floda, Mellösa, Malmköpings köping, Västra

Vingåker, Stora Malm, Katrineholms stad, Sköldinge, Flens stad och Björk- vik;

6. östergötlands läns östra inspektionsområde:

Hävla, Hällestad, Finspångs köping, Kvillinge, Kolmården, Skärblacka, Norsholm, Norrköpings stad, Västra Vikbolandet, Östra Vikbolandet, Aske- by, Aspveden, Söderköpings stad, Stegeborg, Vårdnäs, Björsäter, Ringarum, Valdemarsviks köping, Gryt, Norra Kinda, Åtvidabergs köping, Ydre, Västra Kinda och Södra Kinda;

7. Östergötlands läns västra inspektionsområde*: Godegård, Tjällmo, Motala stad, Borensberg, Vreta kloster, Östgöta-Dal, Vadstena stad, Aska, Skänninge stad, Boberg, Norra Valkebo, Kärna, Lin- köpings stad, Landeryd, Åkerbo, Alvastra, Folkunga, Mjölby stad, Vifolka, Södra Valkebo, Ödeshög, Boxholms köping och Södra Göstring;

8. Jönköpings läns östra inspektionsområde: Visingsö, Gränna stad, Linderås, Tranås stad, Hullaryd, Lekeryd, Brede- stad, Forserum, Malmbäck, Nässjö stad, Solberga, Eksjö stad, Höreda, Inga- torp, Mariannelunds köping, Klevshult, Vrigstad, Norra Sandsjö, Bodafors köping, Björkö, Vetlanda stad, Vetlanda, Alseda, Sävsjö stad, Lannaskede, Värnamo stad, Bor, Rydaholm, Hjälmseryd, Bäckaby, Korsberga och Nye;

9. Jönköpings läns västra inspektionsområde': Bankeryd, Skärstad, Norra Mo, Jönköpings stad, Huskvarna stad, Hak— arp, Månsarp, Norrahammars köping, Tenhult, Södra Mo, Skillingaryds köping, Vaggeryds köping, Gislaveds köping, Anderstorps köping, Gnosjö, Burseryd, Villstad, Reftele, Bredaryd, Forsheda, Hylte och Unnaryd;

10. Kronobergs läns västra inspektionsområde: Moheda, Lammhult, Hjortsberga, Alvesta köping, Lidhult, Annerstad, Berga, Ljungby stad, Hamneda, Ryssby, Vislanda, Skatelöv, Traryds köping, Markaryds köping, Markaryd, Göteryd, Älmhults köping, Stenbrohult, Vi- restad, Västra Torsås, Almundsryd och Urshult;

11. Kronobergs läns östra inspektionsområde':

Rottne, Braås, Nottebäck, Åseda köping, Åseda, Bergunda, Växjö stad, Mellersta Kinnevald, Östra Torsås, Hovmantorps köping, Lenhovda, Älg- hult, Lessebo köping, Ekeberga, Hälleberga, Väckelsång, Linneryd, Ljuder, Algutsboda, Tingsryds köping, Södra Sandsjö och Älmeboda;

12. Kalmar läns norra inspektionsområde: Uknadalen, Tjust-Ed, Överum, Gamleby, Loftahammar, Södra Vi, Lock- nevi, Hallingeberg, Gladhammar, Västerviks stad, Vimmerby stad, Sevede,

Hjorted, Lönneberga, Hultsfreds köping, Vena, Tuna, Misterhult, Målilla, Kristdala, Virserum, Mörlunda, Döderhult, Oskarshamns stad. Fagerhult, Högsby och Fliseryd;

13. Kalmar läns södra inspektionsområde': Alsterbro, Ålem, Mönsterås köping, Madesjö, Nybro stad, Läckeby, Ryss— by, Ljungbyholm, Dörby, Kalmar stad, Emmaboda köping, Vissefjärda, Mortorp, Södermöre, Torsås, Söderåkra, Ölands-Åkerbo, Köpingsvik, Borg— holms stad, Gärdslösa, Torslunda, Mörbylånga och Ottenby;

14. Gotlands läns inspektionsområde: Fårösund, Lärbro, Tingstäde, Slite köping, Visby stad, Dalhem, Roma- kloster, Stenkumla, Klintehamn, Hemse, Stånga, Ljugarn, Havdhem och Hoburg;

15. Blekinge läns inspektionsområde: Kyrkhult, Olofströms köping, Jämshög, Gammalstorp, Sölvesborgs stad, Mjällby, Mörrum, Asarum, Karlshamns stad, Hällaryd, Hallabro, Bräkne- Hoby, Ronneby stad, Ronneby, Tving, Listerby, Hasslö, Fridlevstad, Nätt- raby, Rödeby, Karlskrona stad, Lyckeby, Ramdala, Sturkö och Jämjö;

16. Kristianstads läns östra inspektionsområde? Knislinge, Oppmanna och Vånga, Näsum, Araslöv, Nosaby, Fjälkinge, Bromölla köping, Ivetofta, Vä, Kristianstads stad, Everöd, Åhus köping, Degeberga, Brösarp, Onslunda, Kivik, Tomelilla köping, Smedstorp, Tom- marp, Simrishamns stad, Glemmingebro, Hammenhög, Löderup och Borrby;

17. Kristianstads läns västra inspektionsområde: Västra Bjäre, Båstads köping, Förslövsholm, Barkåkra, Hjärnarp, Mun— ka-Ljungby, örkelljunga, Skånes-Fagerhult, Vittsjö, Osby köping, Osby, Loshult, Glimåkra, örkened, Ängelholms stad, Ausås, Östra Ljungby, Ås- torps köping, Kvidinge, Klippans köping, Perstorps köping, Riseberga, Ty— ringe, Bjärnum, Hästveda, Broby, Hjärsås, Hässleholms stad, Stoby, Vins- lövs köping, Vinslöv, Sösdala, Träne och Tollarp;

18. Malmöhus läns norra inspektionsområde' " :

Brunnby, Jonstorp, Väsby, Höganäs stad, Kattarp, ödåkra, Hälsingborgs stad, Mörarp, Bjuvs köping, Billesholm, Vallåkra, Ekeby, Kågeröd, Rös— tånga, Norra Frosta, Höörs köping, Härslöv, Landskrona stad, S:t Ibb, Rön— neberga, Svalöv, Teckomatorp, Marieholm, Bosarp, Harrie, Eslövs stad, Skarhult, Snogeröd, Östra Frosta, Hörby köping, Långaröd, Dösjebro, Löd- deköpinge, Kävlinge köping, Furulunds köping, Flädie, Torn, Löberöd, Bjär- sjölagård och Vollsjö;

19. Malmöhus läns södra inspektionsområde' ' :

Lunds stad, Södra Sandby, Östra Färs, Sjöbo köping, Blentarp, Veberöd, Dalby, Genarp, Staffanstorp, Lomma köping, Burlöv, Malmö stad, Bara, Bunkeflo, Oxie, Månstorp, Vellinge, staden Skanör med Falsterbo, Räng, Skegrie, Trelleborgs stad, Alstad, Gislöv, Svedala köping, Anderslöv, Klags- torp, Vemmenhög, Skurups köping, Rydsgård, Ljunits, Herrestad och Ystads stad;

20. Hallands läns inspektionsområde: Lindome, Särö, Onsala, Kungsbacka stad, Tölö, Fjärås, Löftadalen, Värö, Veddige, Lindberga, Varbergs stad, Tråslöv, Himledalen, Ullared, Tvååker, Vessigebro, Ätran, Morup, Vinberg, Falkenbergs stad, Årstad, Torup, Harp- linge, Getinge, Kvibille, Oskarströms köping, Enslöv, Söndrum, Halmstads stad, Simlångsdalen, Eldsberga, Veinge, Laholms stad, Laholm, Ränneslöv, Knäred, Karup, Våxtorp och Hishult;

21. Göteborgs och Bohus läns södra inspektionsområde” :

Tjörn, Stenungsund, Marstrands stad, Hermansby, Kode, Romelanda, Kungälvs stad, Ytterby, öckerö, Torslanda, Säve, Tuve, Styrsö, Göteborgs stad, Partille, Askim, Mölndals stad, Kållered, Råda och Landvetter;

22. Göteborgs och Bohus läns norra inspektionsområde": Tjärnö, Vette, Strömstads stad, Tanum, Bullaren, Kville, Svarteborg, Sör— bygden, Tossene, Södra Sotenäs, Smögen, Stångenäs, Munkedal, Skredsvik, Uddevalla stad, Lane-Ryr, Lysekils stad, Skaftö, Morlanda, Myckleby, Teg- neby, Forshälla, Ljungskile och Inlands Torpe;

23. Älvsborgs läns norra inspektionsområde': Dals—Ed, Lelång, Bengtsfors köping, Steneby, Tössbo, Åmåls stad, Hög- säter, Bäckefors, Kroppefjäll, Skållerud, Melleruds köping, Färgelanda, Brå- landa, Bolstad, Ödeborg, Frändefors, Vänersborgs stad och Västra Tunhem;

24. Älvsborgs läns västra inspektionsområde: Trollhättans stad, Södra Väne, Lilla Edets köping, Flundre, Lödöse, Skepplanda, Bjärke, Vårgårda, Nödinge, Starrkärr, Angered, Stora Lundby, Lerum, Skallsjö, Alingsås stad, Hemsjö, Bollebygd, Björketorp, Sätila, Västra Mark, Kinna köping, Örby, Skene köping, Horred, Kungsäter och Svansjö;

25. Älvsborgs läns östra inspektionsområde: Herrljunga köping, Gäsene, Sandhult, Fristad, Borås stad, Brämhult, To- arp, Hökerum, Ulricehamns stad, Redväg, Seglora, Kinnarumma, Lysjö, Länghem, Limmared, Åsunden, Dalstorp, Fritsla, Axelfors, Svenljunga kö— ping, Tranemo, Högvad och Kindaholm ;

26. Skaraborgs läns östra inspektionsområde': Töreboda köping, Undenäs, Tidan, Moholm, Mölltorp, Karlsborg, Binne- berg, Skultorp, Skövde stad, Värsås, Tibro köping, Stenstorp, Fröjered, Hjo stad, Vilske, Frökind, Falköpings stad, Vartofta, Dimbo, Tidaholms stad, Hökensås, Fågelås, Mullsjö och Habo;

27. Skaraborgs läns västra inspektionsområde: Amnehärad, Lyrestad, Hova, Tiveden, Hasslerör, Mariestads stad, Kin- nekulle, Lugnås, Ullervad, Norra Kålland, Örslösa, Kållands-Råda, Lidkö- pings stad, Vinninga, Husaby, Götene köping, Timmersdala, Tun, Järpås, Saleby, Ardala, Skara stad, Valle, Grästorp, Levene, Ryda, Kvänum, Gud- hem, Essunga, Vara köping, Vedum och Larv;

28. Värmlands läns västra inspektionsområde: Eda, Gunnarskog, Järnskog, Köla, Älgå, Arvika stad, Brunskog, Töcks- mark, Holmedal, Årjängs köping, Glava, Stavnäs, Sillerud, Svanskog, Gill- berga, Ed, Grums köping, Säffle stad och Värmlandsnäs;

29. Värmlands läns mellersta inspektionsområde*: Gräsmark, Lysvik, Stora Sunne, Sunne köping, Munkfors köping, Fryke- rud, Stora Kil, Ullerud, Nyed, Nor, Grava, Forshaga köping, Karlstads stad, Hammarö köping, Östra Fågelvik och Väse;

30. Värmlands läns östra inspektionsområde:

Finnskoga-Dalby, Östmark, Vitsand, Norra Ny, Fryksände, Ekshärad, Gustav Adolf, Rämmen, Norra Råda, Hagfors stad, Värmlandsberg, Filip- stads stad, Kroppa, Storfors köping, Ullvättern, Kristinehamns stad och Visnum;

31. Örebro läns södra inspektionsområdf: Örebro stad, Stora Mellösa, Mosjö, Ekeby och Gällersta, Asker, Svartå, Viby, Kumla stad, Kumla, Hallsbergs köping, Hallsberg, Sköllersta, Laxå köping, Lerbäck, Askersunds stad och Hammar;

32. Örebro läns norra inspektionsområde:

Hällefors köping, Ljusnarsberg, Kopparbergs köping, Grythyttan, Nora- skog, Nora stad, Linde, Lindesbergs stad, Ramsberg, Fellingsbro, Degerfors köping, Karlskoga stad, Lekeberg, Tysslinge, Axberg, Näsby och Glansham- mar;

33. Västmanlands läns inspektionsområde": Nora, Östervåla, Norbergs köping, Västerfärnebo, Möklinta, Sala stad, Västerlövsta, Vittinge, Fagersta stad, Skinnskatteberg, Ramnäs, Skultuna,

Tärna, Tillberga, Fjärdhundra, Kolsva, Sura, Hallstahammars köping, Ding- tuna, Västerås stad, Kungsåra, Medåker, Arboga stad, Kung Karl, Kungsörs köping, Köpings stad, Munktorp och Kolbäck;

34. Kopparbergs läns södra inspektionsområde: Nås, Floda, Säfsnäs, Grangärde, Ludvika stad, Ludvika, Norrbärke, Smed- jebackens köping, Söderbärke, Gustafs, Stora Skedvi, Husby, Säters stad, Hedemora stad, Hedemora, Grytnäs, Avesta stad, Krylbo köping, Folkärna och By;

35. Kopparbergs läns mellersta inspektionsområde': Boda, Rättvik, Siljansnäs, Leksand, Ål, Bjursås, Enviken, Svärdsjö, Gagnef, Stora Tuna, Borlänge stad, Stora Kopparberg, Faluns stad, Vika och Sundborn;

36. Kopparbergs läns norra inspektionsområde: Idre, Särna, Transtrand, Älvdalen, Våmhus, Orsa, Ore, Lima, Venjan, Mora, Morastrands köping, Sollerön, Malung, Äppelbo och Järna;

37. Gävleborgs läns södra inspektionsområde': Ovansjö, Storviks köping, Järbo, Sandvikens stad, Valbo, Hille, Gävle stad, Hofors, Torsåker, Årsunda, Österfärnebo och Hedesunda;

38. Gävleborgs läns mellersta inspektionsområde: Ovanåker, Alfta, Arbrå, Bollnäs stad, Bollnäs, Rengsjö, Norrala, Hanebo, Söderala, Söderhamns stad, Skog, Ockelbo och Hamrånge;

39. Gävleborgs läns norra inspektionsområde: Los, Färila, Ramsjö, Ljusdals köping, Ljusdal, Bjuråker, Hassela, Berg- sjö, Gnarp, Harmånger, Järvsö, Delsbo, Forsa, Hälsingtuna, Hudiksvalls stad, Njutånger och Enånger;

40. Västernorrlands läns södra inspektionsområde: Indals-Liden, Hässjö, Haverö, Borgsjö, Ånge köping, Torp, Stöde, Se— långer, Timrå köping, Sköns köping, Sundsvalls stad, Alnö, Tuna, Attmar och Njurunda;

41. Västernorrlands läns mellersta inspektionsområde': Ramsele, Helgum, Resele, Långsele, Sollefteå stad, Boteå, Ytterlännäs, Kramfors stad, Bjärtrå, Noraström, Säbrå, Högsjö och Härnösands stad;

42. Västernorrlands läns norra inspektionsområde:

Tåsjö, Fjällsjö, Junsele, Ådalsliden, Anundsjö, Björna, Trehörningsjö, Gideå, Grundsunda, Mo, Själevad, Örnsköldsviks stad, Arnäs, Nätra, Ull- ånger och Nordingrå;

43. Jämtlands läns södra inspektionsområde*: övre Ljungadalen, Berg, Hackås, Frösö köping, Östersunds stad, Brunflo, Revsund, Bräcke, Tännäs, Hede, Rätan, Svegs köping, Sveg, Hogdal och Lill- härdal; '

44. Jämtlands läns norra inspektionsområde: Frostviken, Hotagen, Ströms, Åre, Kall, Alsen, Offerdal, Föllinge, Ham- merdal, Undersåker, Mörsil, Hallen, Oviken, Rödön, Lit, Häggenås, Stugun, Ragunda, Kälarne och Fors;

45. Västerbottens läns södra inspektionsområde? Åsele, Fredrika, Örträsk, Bjurholm, Vännäs köping, Vännäs, Umeå stad, Umeå, Sävar, Holmön, Nordmaling, Hörnefors och Holmsunds köping;

46. Västerbottens läns mellersta inspektionsområde: Dorotea, Vilhelmina köping, Vilhelmina, Stensele, Lycksele stad, Lyck- sele, Degerfors, Burträsk, Lövånger, Nysätra och Bygdeå;

47. Västerbottens läns norra inspektionsområde: Tärna, Sorsele, Malå, Norsjö, Jörn, Byske, Skellefteå stad, Skellefteå och Bureå;

48. Norrbottens läns södra inspektionsområde: Arjeplog, Arvidsjaur, Älvsbyns köping, Älvsby, N'orrfjärden, Piteå stad, Piteå och Hortlax;

49. Norrbottens läns mellersta inspektionsområde': Edefors, Råneå, Töre, Överluleå, Bodens stad, Nederluleå och Luleå stad;

50. Norrbottens läns norra inspektionsområde: Karesuando, Kiruna stad, Gällivare och Jokkmokk;

51. Norrbottens läns östra inspektionsområde: Junosuando, Pajala, Tärendö, Korpilombolo, Övertorneå, Överkalix, Hie— taniemi, Nederkalix, Karl Gustav, Nedertorneå och Haparanda stad.

543

Utkast till bestämmelser om tillsättning av vissa lärare och skolledare 1 &. Bestämmelsernas giltighet. Efterföljande bestämmelser skola gälla dels vid tillsättning av lärare vid det obligatoriska skolväsendet, högre kommunala skolor och kommunala anstalter för yrkesutbildning samt vid tillsättning av andra lärare än lek— torer vid de allmänna läroverken, dels ock vid tillsättning av skolledare vid nämnda skolor utom de högre allmänna läroverken.

1. Ordinarie lärare Behörighetsvillkor och befordringsgrunder 2 5. Allmänna behörighetsvillkor. För att kunna anställas som ordinarie lärare skall sökande a) vara fri från sjukdom och lyte, som göra honom olämplig för lärar- tjänst; b) vara känd för hedrande vandel; c) äga den stadga i karaktären som ungdomens ledning kräver samt (1) äga föreskriven teoretisk och praktisk utbildning för tjänsten.

3 5. Särskilda behörighetsvillkor:1 1 mom. Särskilda villkor för behörighet till ordinarie klasslärartjänst vid det obligatoriska skolväsendet äro: 2 mom. Särskilda villkor för behörighet till ordinarie tjänst i läroämnen äro:

3 mom. Särskilda villkor för behörighet till ordinarie tjänst i yrkesämnen

4 mom. Särskilda villkor för behörighet till ordinarie tjänst i övningsäm- nen äro:

4 &. Befordringsgrunder. 1 mom. Vid tillsättning av ordinarie lärartjänst skola såsom befordrings- grunder i följande ordning gälla: 1 Beträffande särskilda behörighetsvillkor torde det ej tillkomma utredningen att

framlägga förslag. Möjligt är, att dessa villkor bör finnas i respektive skolstadgor och ej i denna författning.

b) Genom vitsord, erhållna i avlagda examina eller prov, eller på annat sätt ådagalagda kunskaper och färdigheter i de ämnen som höra till den sökta tjänsten.

c) Längden av föregående väl vitsordad lärartjänstgöring. En mindre underlägsenhet enligt en eller två befordringsgrunder må kun- na uppvägas av ett större företräde enligt någon av de andra.

2 mom. Såsom ledning vid tillämpningen av dessa befordringsgrunder skola gälla i vederbörlig ordning utfärdade anvisningar för poängmässig värdering av de sökandes meriter. Sedan med ledning av dessa anvisningar poängsummorna för de sökande beräknats, bör i varje särskilt fall prövas, om sökande har sådana meriter, som, ehuru de icke kunna poängvärderas, höra medföra en ändring i den på poängsummorna grundade ordningen mel- lan de sökande. Meriter, till vilka hänsyn vid denna prövning skall tagas, äro exempelvis genomgångna kurser för vidareutbildning samt studieresor av större omfattning, fortsatta studier, vetenskapligt författarskap eller pe— dagogiskt författarskap av styrkt värde, insatser inom det fria bildningsar- betet, verksamhet som ungdomsledare, insatser inom förenings— och organi— sationsarbete samt medborgerliga förtroendeuppdrag.

Vid tillsättning av klasslärartjänst må hänsyn även tagas till om sökande äger sådan utbildning eller sådana insikter, vilka på sätt i 5 & sägs prövats vara av särskilt värde för kommunens skolväsen.

Förberedelser till ledigförklarande 5 5.

Allmänna bestämmelser.

1 mom. I god tid före pensionsålderns inträde för ordinarie lärare och ofördröjligen, då tjänst oförutsett blir ledig, skall skolstyrelsen till övervä- gande upptaga, huruvida tjänsten bör bibehållas, ändras eller flyttas till annan skola i kommunen samt huruvida tjänsten skall uppehållas viss tid av icke-ordinarie lärare, tillsättas genom förflyttning eller ledigförklaras som ordinarie.

2 mom. Skall ledig klasslärartjänst återbesättas utan förflyttning, må skolstyrelsen ävenledes pröva

a) om särskild utbildning och erfarenhet eller kvalificerad utbildning i visst ämne skall giva företräde till tjänsten samt

h) om särskilda skäl föreligga att förbehålla tjänsten för enbart manlig eller kvinnlig befattningshavare.

3 mom. Efter verkställd utredning skall förslag rörande åtgärder, som av- ses i 1 och 2 mom., insändas till länsskolnämnden, som beslutar i ärendet.

6 5. Särskilda bestämmelser.

1 mom. Före ledigförklarandet av lärartjänst i läroämnen skall vederbö- rande skolledare eller studierektor efter kollegiets hörande avgiva förslag till skolstyrelsen angående de ämnen, i vilka tjänsten skall förklaras ledig, var- efter styrelsen skall besluta i ärendet. Härvid skall iakttagas vad om före— ning av ämnen är stadgat.

Styrelsen skall vidare besluta, om innehavet av tjänsten skall medföra un— dervisningsskyldighet företrädesvis i visst ämne.

2 mom. Före ledigförklarandet av lärartjänst i övningsämnen skall, om fyllnadstjänstgöring kan tänkas förekomma, kallas till sådant samman— träde, som avses i 32 & övningslärarstadgan. Skolstyrelsen skall därefter besluta, om fyllnadstjänstgöring skall ingå i tjänsten.

Är fråga om tjänst i manlig slöjd, må styrelsen även besluta, att tjänsten huvudsakligen skall avse en slöjdart.

(3 mom. Före ledigförklarandet av lärartjänst i yrkesämnen _ —— —,).

Ledigförklarande m. m. 7 &. Kungörande. Ordinarie lärartjänst, som skall återbesättas utan förflyttning, skall ge- nom skolstyrelsens försorg kungöras ledig i Post— och Inrikes Tidningar

så snart lämpligen ske kan, där ej länsskolnämnden eller, beträffande tjänst i 29 lönegraden, skolöverstyrelsen finner skäl att på därom gjord framställ- ning medgiva uppskov.

I kungörelsen skall meddelas, vad styrelsen i de i 5 5 2 mom. och 6 & anv givna hänseenden kan ha beslutat.

8 ä. Ansökningstid.

Den, som vill ifrågakomma till ledigförklarad tjänst, har att inom tre veckor från den dag, då kungörelsen första gången varit intagen i Post- och Inrikes Tidningar, till skolstyrelsen ingiva sin ansökan med därtill hörande handlingar.

9 &. Ansökningshandlingar.

1 mom. Vid ansökan skall fogas behörigen styrkt merit- och tjänsteför- teckning enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär ävensom

a) betyg över avlagda examina och prov samt de intyg om genomgångna utbildningskurser eller annan verksamhet ävensom de handlingar i övrigt, varmed sökanden vill styrka sin behörighet och lämplighet för tjänsten;

b) betyg eller intyg över föregående tjänstgöring, varvid senaste betyg

eller intyg skall avse tjänstgöring, som fullgjorts inom sex månader före ansökningstidens utgång, eller, om sökanden icke under nämnda tid tjänst- gjort som lärare, särskilt intyg över verksamhet och vandel under denna tid.

Efter anmodan skall sökande därjämte inkomma med åldersbetyg samt läkarintyg enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär, utfärdat tidigast sex månader före ansökningstidens utgång och utvisande, att sökanden är fri från sjukdom och lyte, som göra honom ölämplig för tjänsten.

2 mom. Handlingar, som sökande vill åberopa, skola företes i original eller behörigen styrkt avskrift. Innan förordnande utfärdas, skall den bli- vande tjänstinnehavaren, om skolstyrelsen så begär, i original förete sådana handlingar, som bilagts ansökan i avskrift.

3 mom. Sökande, som uraktlåtit att vid ansökan foga föreskriven hand— ling, skall icke på grund härav anses obehörig till den sökta tjänsten, därest han inom tid, som skolstyrelsen bestämmer, ingiver handlingen eller nöj— aktigt kan förklara, varför den icke blivit företedd.

10 5. Ansökan till flera tjänster samtidigt.

1 mom. Sökande äger anmäla sig till flera samtidigt lediga tjänster. Be- träffande sökande till tjänst i läroämnen skall därvid särskilt gälla, att sökande äger anmäla sig till obegränsat antal tjänster inom ett och samma län samt därutöver till ytterligare högst tre tjänster i andra län, varvid skall angivas, dels vilka tjänster som samtidigt sökes, dels och i vilken ordning sökanden önskar ifrågakomma till dessa.

2 mom. Skolstyrelse, som till innehavare av tjänst i läroämnen förordnat sökande, vilken anmält, att han sökt ledig tjänst jämväl i annan kommun. skall ofördröjligen därom underrätta skolstyrelsen i den senare kommunen.

3 mom. Har annan sökande än som avses i 2 inom. sökt flera tjänster samtidigt, skall han, sedan han förordnats till innehavare av tjänst i en kommun, därom ofördröjligen underrätta skolstyrelsen i de övriga kom— munerna genom översändande av protokollsutdrag rörande förordnandet.

4 mom. Ha-r sökan-de anmält sig till flera samtidigt lediga tjänster, skall han, vid påföljd som i 23 % sägs, vara skyldig tillträda den tjänst å vilken han först förordnats.

11 &. Återkallelse.

Återkallelse av ansökan skall med angivande av skäl göras skriftligen hos

skolstyrelsen. 12 5. Nytt ledigförklarande.

Ha färre än tre behöriga sökande anmält sig till den ledigförklarade tj äns- ten, må skolstyrelsen besluta att ånyo kungöra tjänsten ledig.

Har ingen behörig sökande anmält sig, skall tjänsten omedelbart förkla— ras ledig på nytt. Dock må länsskolnämnden, om särskilda skäl föreligga, medgiva att ledigförklarandet må uppskjutas högst ett år.

I ny kungörelse skall angivas, att tjänsten redan en gång varit ledigför- klarad.

Tillsättning av lärare i lägre lönegrad än Ca 29

13 5.

1 mom. Skall tjänst icke ånyo ledigförklaras, åligger det skolchefen eller den skolledare, styrelsen bestämmer, att snarast möjligt efter ansöknings- tidens utgång dels uppgöra en förteckning över de sökande och deras me— riter, avfattad enligt formulär, som fastställts av skolöverstyrelsen, dels ock till skolstyrelsen avgiva skriftligt yttrande över ansökningshandlingar— na samt därvid uttala sig om de sökandes behörighet och lämplighet även- som angiva den ordning, i vilken han anser att de sökande enligt gällande befordringsgrunder böra komma i fråga till tjänsten.

Ingår i tjänsten fyllnadstjänstgöring vid skola, som icke lyder under skol- styrelsen, skall styrelsen för sistnämnda skola beredas tillfälle att avgiva yttrande över de sökande.

Härefter skall skolstyrelsen eller vederbörande avdelning av styrelsen utan dröjsmål sammanträda för att taga del av handlingarna i ärendet.

Vid detta sammanträde, eller vid ett följande sammanträde, som hålles senast tre veckor därefter, skall styrelsen bestämma den ordningsföljd, i vilken de sökande med hänsyn till gällande befordringsgrunder böra ifrå- gakomma till tjänsten, samt preliminärt utse den i ordningen främste till innehavare av tjänsten. Beslutet behöver dock icke avse flera av de sökan- de, än som erfordras för att någon av de i ordningsföljden upptagna kan antagas komma att kvarstå som sökande, då förordnande skall utfärdas.

Ha tre eller flera behöriga sökande anmält sig till tjänsten, skola dock minst tre av dessa upptagas i beslutet.

Skälen för styrelsens beslut skola klart angivas i protokollet. Varje sökande skall ofördröjligen skriftligen underrättas om beslutet. Detta må icke överklagas.

2 mom. Finns icke skolledare i kommunen, skall den i 1 mom. första styc- ket nämnda förteckningen uppgöras och tillsättningsärendet i övrigt, i vad på skolledaren skolat ankomma, handlägges enligt styrelsens bestämmande.

14 5. Skolstyrelsens beslut enligt 13 ä 1 mom. fjärde stycket skall underställas länsskolnämnden. Utdrag av styrelsens i ärendet förda protokoll jämte öv- riga handlingar skola därför snarast möjligt insändas till denna.

15 5.

Vid sin prövning av ärendet skall länsskolnämnden antingen fastställa skolstyrelsens preliminära tillsättningsbeslut eller, om detta befinnes strida mot gällande befordringsgrunder, bestämma en annan ordningsföljd mellan de sökande. I sistnämnda fall skola skälen för nämndens beslut angivas.

Länsskolnämndens beslut jämte övriga till ärendet hörande handlingar skall snarast möjligt tillställas skolstyrelsen, som har att ofördröjligen un- derrätta samtliga kvarstående sökande om beslutets innehåll.

16 5.

Sedan länsskolnämndens beslut vunnit laga kraft eller _— om besvär där- över anförts _. ordningsföljden mellan de sökande blivit av högre myn— dighet slutligt bestämd, skall skolstyrelsen till innehavare av tjänsten för— ordna den av kvarvarande sökande, som enligt ordningsföljden är den främste.

17 %. Besvär. I länsskolnämndens beslut jämlikt 15 5 må ändring sökas hos Kungl. Maj:t. ' Besvär må anföras av sökande och, i fråga om beslut som går skolsty- relsen emot, jämväl av denna. Besvären skola ha inkommit till Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet inom tre veckor från det klaganden erhöll del av överklagade beslutet.

18 &. Förordnande å ordinarie lärartjänst utfärdas av skolstyrelsen utan lösen på formulär, som fastställts av skolöverstyrelsen.

19 5. Ordinarie lärartjänst tillträdes den 1 januari eller den 1 juli närmast ef- ter den dag, då förordnandet daterats, såvida ej vid tillsättningen annor- lunda bestämmes. Dylik tjänst frånträdes den 31 december och den 30 juni.

Tillsättning av adjunktstjänster i lönegrad Ca 29

20 5.

Vid tillsättning av adjunktstjänst i Ca 29 skall vad i 2 &, 3 5 2 mom., 4 ä, 5 5 1 och 3 mom., 6 5 1 mom., 7, 8 och 9 55, 11 och 12 åå, 13 ä 1 mom. första stycket samt 19 & föreskrives äga motsvarande tillämpning, dock att vad i 5 g 3 mom. sägs om länsskolnämnd i stället skall gälla skolöversty— relsen.

Sedan vederbörande skolledare uppgjort i 13 5 1 inom. första stycket nämnd förteckning samt avgivit där avsett yttrande, skall skolstyrelsen el— ler vederbörande avdelning av styrelsen utan dröjsmål sammanträda för att pröva, vilken av de sökande skolstyrelsen anser böra förordnas å tjäns- ten, samt avgiva motiverat förord för denne; styrelsen därvid obetaget att beträffande flera av de sökande angiva den ordning i vilken styrelsen an— ser, att de böra ifrågakomma till tjänsten.

Samtliga ansökningshandlingar skola därefter översändas till länsskol— nämnden, som har att med eget yttrande tillställa skolöverstyrelsen hand- lingarna.

Över skolstyrelsens förord och länsskolnämndens yttrande må besvär icke anföras.

22 ä.

1 Inom. Efter prövning av ansökningshandlingarna skall skolöverstyrel- sen, såvitt överstyrelsen icke finner hinder däremot föreligga, tillsätta tjänsten medelst förordnande. Förordnande skall utfärdas utan lösen och dateras den dag, då beslutet om tillsättningen vunnit laga kraft, eller, om besvär däröver anförts, vun- nit slutligt avgörande. Tillkännagivande om tillsättningen skall ofördröjligen lämnas i Post- och Inrikes Tidningar och genom anslag i skolöverstyrelsens lokal. 2 mom. Besvär över skolöverstyrelsens beslut om tillsättning av tjänst jämlikt 1 mom. första stycket må anföras hos Kungl. Maj:t i den ordning, som föreskrives i instruktionen för skolöverstyrelsen.

Påföljd vid åsidosättande av laga avträdestid

23 &.

Ordinarie lärare, som, utan att därom ha träffat överenskommelse med skolstyrelsen, lämnar sin tjänst utan iakttagande av i 19 & sagd avträdestid, förlorar under sex månader rätten att söka och inneha anställning som lärare vid statlig eller statsunderstödd kommunal skola. Vederbörande överstyrelse skall omedelbart underrättas om här avsett fall.

2. Icke-ordinarie lärare Behörighetsvillkor och befordringsgrunder 24 5. Allmänna behörighetsvillkor. Icke-ordinarie lärare skall uppfylla de allmänna behörighetsvillkor, som enligt 2 & gälla för ordinarie lärare.

25 5. Särskilda behörighetsvillkor.1

26 &. Befordringsgrunder. Vad i 3 5 föreskrivits skall äga motsvarande tillämpning vid anställande av icke-ordinarie lärare.

Förberedelser till ledigförklarande

27 5. Innan icke-ordinarie lärare anställes, må skolstyrelsen pröva om beslut i något i 5 ä 2 mom. eller 6 & angivet hänseende kan erfordras. 5 5 3 mom. skall därvid äga motsvarande tillämpning.

Ledigförklarande m. m.

28 å. Kungörande. 1 mom. Erfordras annan icke-ordinarie lärare än timlärare för minst en hel termin, skall anställningen kungöras ledig i Post- och Inrikes Tidningar, där ej annat följer av vad i 4 mom. sägs.

2 mom. Har skolstyrelsen fattat beslut jämlikt 27 5, skall vad sålunda beslutats angivas i kungörelsen. Det beräknade antalet veckotimmar samt den beräknade anställningstidens längd skola tillika angivas. Kan en mera avsevärd förändring av timtalet förutses, skall även detta meddelas.

3 mom. Om icke-ordinarie övningslärare skall anställas i två övningsäm- nen, skall anställning i vartdera ämnet ledigkungöras för sig men i samma kungörelse, varvid angives, att om samme sökande erhåller båda anställ- ningarna, dessa slås samman till en.

4 mom. Ledigkungörande av anställning, som avses i 1 mom., erfordras icke

a) därest fråga är om fortsatt anställning vid samma skola eller i samma kommun för lärare, som efter föreskrivet ledigkungörande och genom la- gakraftvunnet beslut erhållit icke-ordinarie anställning;

h) om ledigförklarande uppenbarligen ej kan ske i god tid före termi— nens början;

c) om fall föreligger, som i 33 5 1 mom. tredje stycket sägs;

d) då anställning som övningslärare med fyllnadstjänstgöring överflyt— tas till skola, där fyllnadstjänstgöring förut fullgjorts, eller då övningslä-

1 Jfr not vid 3 &.

raranställning utökas med tjänstgöring i annat ämne, allt under förutsätt- ning att fråga är om fortsatt anställning för lärare, som erhållit sin an- ställning efter föreskrivet ledigkungörande;

e) då övningslärare under minst fem år i följd haft timläraranställning å en tjänst, varmed varit förenad en undervisningsskyldighet motsvarande 8—14 veckotimmar, och timantalet å tjänsten stiger till minst 15 veckotim— mar, därest länsskolnämnden lämnar medgivande därtill.

I fall, som avses under b) ovan, skall ledigkungörande i stället äga rum i god tid före början av nästa termin, förutsatt att tjänstgöringen kan be— räknas pågå hela denna termin.

29 &. Hänvändelse till tjänstemannaförmedling.

Skall icke-ordinarie lärare anställas utan att i 28 & föreskrivet ledigkun- görande skall ske och är ej fråga om fortsatt anställning för i kommunen redan tjänstgörande lärare, må skolstyrelsen icke anställa lärare, förrän från vederbörande tjänstemannaförmedling inhämtats uppgift om där an- mälda sökande.

Har sökande anmälts genom tjänstemannaförmedling, skall styrelsen un- derrätta förmedlingen om vem som erhållit anställningen.

30 &. Ansökning m. m. Vad i 8, 9 och 11 55 stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid an— sökan till ledigkungjord icke-ordinarie anställning.

Tillsättning 31 5.

1 mom. Har icke-ordinarie anställning kungjorts ledig för minst en hel termin och ha flera än en sökande anmält sig skall efter ansökningstidens utgång vidare förfaras som i 13 ä 1 mom. första, andra och tredje styckena sägs. Vid i sistnämnda stycke avsett sammanträde skall styrelsen bestäm— ma den ordningsföljd, i vilken de sökande med hänsyn till gällande beford- ringsgrunder böra ifrågakomma till anställningen, samt utse den i ord— ningen främste till innehavare av denna.

Samtliga sökande skola därefter omedelbart underrättas om tillsättnings— beslutet. Det åligger den som utsetts till innehavare av anställningen att ofördröjligen meddela, huruvida han mottager förordnande å densamma. Har sådant meddelande eller infordrat åldersbetyg eller läkarintyg icke in- kommit inom en vecka efter det underrättelsen i rekommenderad försän— delse med mottagningsbevis avlämnats för befordran till sökandens upp- givna adress, äger skolstyrelsen utse den enligt ordningsföljden främste av övriga kvarvarande sökande.

Anställningen tillträdes utan hinder av att tillsättningsbeslutét icke vun- nit laga kraft.

2 mom. Då icke-ordinarie anställning kungjorts ledig för minst en hel termin skall skolstyrelse vara skyldig att på begäran tillhandahålla sökan- de den förteckning över de sökandes meriter, som jämlikt 1 mom. första stycket jämfört med 13 ä 1 mom. första stycket skall upprättas.

32 5.

1 mom. I skolstyrelsens protokoll skall beträffande icke-ordinarie lärare angivas huruvida anställningen gäller för viss tid, vilken i så fall skall an— tecknas, eller tills vidare ävensom tiden för anställningens tillträdande.

2 mom. Lämnar lärare, som anställts för viss tid eller tills vidare med överenskommen uppsägningstid, utan skolstyrelsens medgivande sin an— ställning före anställningstidens utgång eller utan iakttagande av uppsäg- ningstiden, är påföljden för honom densamma, som i 23 % sagts.

Besvär

33 5.

1 mom. Över skolstyrelses tillsättningsbeslut jämlikt 31 & må besvär an— föras hos länsskolnämnden. Besvären skola, beträffande beslut jämlikt 5 5 2 mom., ha inkommit till nämnden inom tre veckor från den dag, då verk— ställd justering av det över beslutet förda protokollet tillkännagivits å kom- munens anslagstavla, samt beträffande beslut jämlikt 31 5 inom tre veckor från det klaganden erhöll del av Överklagade beslutet.

Om anställningen tillträtts och länsskolnämnden finner, att klagande rätteligen skulle ha utsetts, bör nämnden likväl icke — där ej särskilda skäl föreligga — förordna, att klagande skall tillträda anställningen under på- gående termin. Omfattade anställningen endast en termin, skall klaganden, därest icke-ordinarie lärare erfordras i kommunen även för näst-följande termin, anställas utan förnyat ledigkungörande.

2 mom. Över länsskolnämnds utslag i anledning av besvär, som i 1 mom. asises, må klagan föras allenast då fråga är om tillsättning av extra ordi- narie tjänst. Besvären skola anföras hos Kungl. Maj:t och ha inkommit till eckllesiastikdepartementet inom tre veckor från det klaganden erhöll del av överklagade beslutet.

3. Skolledare

34 &. Behörighetsvillkor. 1 mom. För att kunna förordnas som skoldirektör fordras att vara eller ha varit anställd som ordinarie klasslärare eller lärare i läroämnen vid

skola, som avses i 1 5, eller vid högre allmänt läroverk, högre tekniskt lä- roverk, statsunderstött handelsgymnasium, privatläroverk, som avses i stadgan för de statsunderstödda privatläroverken, eller folk- eller småsko- leseminarium.

2 mom. För att kunna anställas som förste rektor fordras att vara rektor vid inom kommunen belägen skola, som jämlikt 5 5 1 mom. skolstyrelse- lagen lyder under skolstyrelsen.

3 mom. För att kunna förordnas som rektor vid det obligatoriska skol- väsendet och tillika skolchef fordras: a) om kommunens obligatoriska skol- väsen omfattar enbart folkskola eller enhetsskolas låg- och mellanstadier, att vara eller ha varit anställd som ordinarie klasslärare vid det obligato- riska skolväsendet, b) om kommunens obligatoriska skolväsen omfattar folkskola, i vilken försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola bedrives eller i vilken realskollinjer inbyggts, eller enhetsskolans samtliga stadier, att vara behörig som under a) sagts eller att vara eller ha varit anställd som ordinarie lärare i läroämnen vid skola, som avses i 1 5.

4 mom. För att kunna förordnas som rektor vid enhet av det obligatoriska skolväsendet fordras att vara behörig som i 3 mom. stadgats, dock att vad där sagts om kommunens skolväsen i stället skall avse den skolenhet, rek- tor skall leda.

5 mom. För att kunna förordnas som rektor vid kommunal yrkesskola fordras att vara behörig att anställas som lärare vid skolan.

6 mom. För att kunna förordnas som rektor vid högre kommunal skola eller statlig realskola fordras att vara eller ha varit anställd som ordinarie lärare i läroämnen vid skola, som avses i 1 5, samt att vara behörig till så- dan tjänst vid den skola rektorstjänsten avser.

35 å. Befordringsgrunder.

Till innehavare av ledig skolledartjänst skall bland behöriga sökande den förordnas, som är främst med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, vilka företrädesvis erfordras för utövande av en framgångsrik ledning av en kommuns skolväsen eller av sådan skolenhet som tjänsten avser.

36 5. Förordnandeperiod.

Skolledartjänst tillsättes av skolstyrelsen genom förordnande på sex år, därest icke särskilda förhållanden föranleda, att förordnandet meddelas för kortare tid.

37 5.

Ledigförklarande m. m. Senast sex månader innan förordnande på skolledartjänst utlöper, skall

skolstyrelsen pröva, huruvida nytt förordnande skall meddelas tjänstens innehavare. Beslutar skolstyrelsen av annan anledning än av tjänstinneha- varen därom uttryckt önskan att icke meddela honom fortsatt förordnande, skola skälen härför intagas i styrelsens protokoll.

Skall förnyat förordnande ej meddelas, skall kungörelse om ledigheten införas i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall ävenledes utfärdas, om vikarie på skolledartjänst erfordras för minst ett läsår.

38 &. Ansökning m. m.

Vad i 8, 9, 11 och 12 Så stadgats skall äga motsvarande tillämpning vid ansökan till ledigkungjord skolledartjänst, dock att medgivande som avses i 12 5 andra stycket skall lämnas av skolöverstyrelsen, eller, då fråga är om yrkesskola, överstyrelsen för yrkesutbildning.

39 &. Tillsättning.

Sedan ansökningstiden utgått skall vad i 13 5 1 mom. första, tredje, fjär- de, femte och sjätte styckena samt 2 mom. ävensom i 14—19 545 är före- skrivet äga motsvarande tillämpning, dock att vad i 14—17 55 sagts om länsskolnämnd i stället skall gälla skolöverstyrelsen och, vid tillsättning av rektor för yrkesskola, överstyrelsen för yrkesutbildning. Utöver vad i de nämnda författningsrummen stadgats skall vidare gälla, att skolstyrelsen skall ingiva handlingarna i tillsättningsärendet till länsskolnämnden, som har att med eget yttrande överlämna ärendet till vederbörande överstyrelse.

Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1957 etc.

ver-= mo

Skolorganisationen läsåret 1954/55 i kommuner, vars invånarantal under- stiger 10.000 men i vilka allmänt läroverk eller högre kommunal skola finns.

Anta'l Antal inv. skol- Kommun iawrun- an- Sirvndma dade tal llägg- folk- h al real- flick- ' ' ningar skola ' ' ' skola skola

Antarl avdelningar i

...i b—A

Falkenberg .............................. Mariestad

Säffle

Mjölby .................................... Sollefteå

I

Leksand V. Vingåker

Hallstahammar ........................ Burträsk .Kumla .................................... Överkalix

Avesta

Torp ....................................... Mora

Malung Eslöv Ytterlännäs

Ovanåker ................................. Skara

Rättvik

Ronneby ................................. Högsby Åmål Ström

Degerfors k. Klippan

Vetlanda ................................. Nynäshamn Orsa ....................................... Hammarö

Ulricehamn Fryksände Lysekil Nybro

Häverö Ljungby Örnsköldsvik Ockelbo Strängnäs

Norsjö .................................... övertorneå

Norrtälje

Simrishamn Hagfors Järna Stensele Ramsele

Pajala ............

_, >- mama-among _—

... ,..i am:»:

.. .. | | MGlPQNICC—lwmå.'> ååå—m

u-lo-A

Antal inv. Antal avdelningar 1

Kommun i aNrun- dade tal folk— h a I real- flick- skola ' ' ' skola skola

Örkelljunga 6.800 31 Älvdalen 6.700' 39 Åtvidaberg .............................. 6.700 ' 35 Grästorp ................................. 6.600 32 Tomelilla 6.600 34 Bygdeå 6.500 38 Dals Ed 6.300 31 Gislaved 6.200 30 Åstorp .................................... 6.200 29 Hylte ...................... . ............. 6.200 25 Torsås 6.100 33 Munkfors 6.100 30 Nyed 6.100 30 Sorsele 6.000 44 Hällefors 5-000 29 Tidaholm 6.000 22 Piteå 6.000 , 29 Dorotea 5.900 41 5.800 40 Traryd .................................... 5-900 28 S:a Sotenäs 5.800 26 Sölvesborg .............................. 5.800 27 Töreboda 5.800 28 Hammerdal 5.700 37 Norberg 5.700 ' 32 Bollnäs 5.700 - 33 Bureå 5.500 ' 36 Jörn 5.500 -" 38 Lindesberg .............................. 5.400 23 Arjeplog ................................. 5.400 40 Alvesta 5.400 . 26 Vimmerby 5.400 22 Virserum 5.300 ' 27 Söderköping 5.300 26 Malå 5.200 41 Svedala 5.200 28 Hedemora 5.200 22 Stocksund 5.100 " 27 5.100 33 Bjurholm . 36 Ragunda ................................. . 29 Flen ....................................... . 24 20 22 25 19 20 Anderslöv 22 Hallsberg . 33 Lövånger . 34 Stenungsund . 22 Tuna . 23 Fjällsjö . 31 Vaggeryd ' . 20 ,Säter . 20 Kil . 24 Tåsjö . 32 Askersund . 15

...

[9 b—l smaka—mmho—imm—qmphcämww n-l

;»I cup.->

H o-s—oeoo-r—oo

cal—==

_ H hhmåå—FÅMÅOFQU'U'ÄN—låhw

Antal Antal inv. skol- ialvrun- an— daidetall lägg- folk- h real- flick— ningar skola ' ' ' skola skola

Antal avdelningar i

15 17 24 24 20 17 20 23 4-5 22 20 21 20 19 27 21 23 16 18 115 1-8 113 119 15 18 17 16 16 2-1 13

...

_Nmooooo

Vadstena Mellerud Mönsterås Olofström Älmhult Ljusdal k. .............................. Herrljunga .............................. Hemse

Korpilombolo Skänninge Smedjebacken Malmköping Karlsborg

Villstad Junsele Lycksele ................................. Vaxholm ................................. Nora ....................................... Jämshög ................................. Kungsbacka Hultsfred Strömstad Tierp

Vellinge

Undersåker .............................. Gränna Valdemarsvik ........................... Broby Bräcke .................................... Laholm

Vännäs

Bengtsfors

Ånge ....................................... V. Kinda ................................. Höör Berg ....................................... Gnesta

Haparanda ......................... Hörby

Lilla Edet

Tingsryd ................................. Oskarström Årjäng .................................... Svalöv .................................... : Älvsbyn

Slite ....................................... Färgelanda .............................. Vara ....................................... Svenljunga .............................. Kopparberg

Borgholm

Emmaboda ..............................

[ ”**—* ===—i håQFma'P—MOO

_.—

_l

NQWHGWCmuHHHQNHH—lå—uåähwmQKQMlG—IUVH

;— qpbåoooumoop—ius—lkmc—iww ..;

l

_-

HHmeHMN—iu—amwq—H—quc—i—a—n ponqqqmoaqa-c—w-i—hoooobeoo—lk—

Vilhelmina .............................. Storvik

i—l—Ål

Bilaga 9. (Jfr bil. 15).

Sammanställning av vissa uppgifter rörande de nuvarande folkskoIinspektionsnmrådena och länen. Uppgifterna i kol. 3—6

hänför sig till 1/1 1954, i kol, 7—11 till 30/6 1954L och i kol. 12 till 1/7 1954. Reduceringen i kol. 11 innebär, att läraravdelning i stad i vad gäller arbete för mellaninstansen beräknats förhålla sig till läraravdelning på landsbygden som 1:2.

1 2 3 4 5 6 7 8 | 9 10 11 12 13

Antal Antal S:a S:a Antal högre skolor

N lnspektionsområde Antal Därav Folk- Areal skol- läraravdeln. larar— lnrar- S:a r och län Skel' städer mängd mil2 an- avd. an' " al hogre

distr. ' lä n St;.dcrLands- utan efter 0. Sr Kfl Kr Pkr Ht' skolor (gg ' d bygd reduc. reduc. Kom.g.

1 Stockholms läns södra 27 6 237 555 25 155 570 468 1 038 753,0 2 Stockholms läns norra 28 6 140164 48 185 112 565 677 621,0 Stockholms län 55 12 377 719 73 340 682 1 033 1 715 13740

3 Uppsalalåns 25 2 158193 51 210 282 422 704 56.3,0

Södermanlands läns östra 22 87260 34 123 161 249 410 329,5

Södermanlandsläns västra 17 130604 28 125 325 260 585 422,51 217864 62 248 486 509 995 752,0

Södermanlands län 39 179019 54 184 352 453 805 629,0

174 414 47 189 409 424 833 628,51 353433 101 373 761 877 1638 12575 119 064 53 194 219 365 584 474,5 156 805 53 191 297 418 715 566,5 275 869 106 385 516 783 1 299 1 041,0

64 827 41 122 31 288 319 303,5 94 323 49 156 75 369 444 406,5 159 150 90 278 106 657 763 710,0 109 521 57 167 121 423 544 483,5 128 405 54 208 132 496 628 562,0 237 926 111 375 253 919 1 172 1045,5 58 129 31 104 60 263 323 29.3,0 146 063 29 198 230 476 706 591,0 134 906 30 212 135 597 732 664,5 124 763 32 218 84 505 589 547,0 259 669 62 430 219 1 102 1 321 1 211,5 227 791 26 285 431 540 971 755,5 365 692 21 245 894 489 1 383 936,0 593 483 47 530 1 325 1 02.9 2 354 1 691,15 1

165 694 48 264 253 4 75 7 28 601,51

460983 15 185 376 306 1682 994,0

21 Göteb. 0. Bohus läns södra 20 22 Göteb- 0- Bohusläns norra 24 112413 35 239 140 373 513 443,0 .. .. _ . ,,( . - - . .a

_ k _ ' 2195 14370

henne 1:3 usb-(N N I] ! lN N II | v—i IN N CW.—4. Olmlx N HN mHW 6? änn

I

Östergötlands läns östra 22 Östergötlands läns västra 25 Östergötlands län 47

Jönköpings läns östra 26 Jönköpings läns västra... 98 Jönköpings län 54

fo mona Hmm wr—

G&CC": N HN lll ll lv-cv—q HIN IHN Iv-H—q HIN men's" väv-41.1) 600110 aom

mom (3?!wa IDO") *" (& man

10 Kronobergs läns västra 18 11 Kronobergs läns östra Kronobergs län 43

lll NN lHN

12 Kalmar läns norra 24 13 Kalmar läns södra 26 Kalmar län 50

(N'-4 !v—(N romeo Hansa co.-mu v—HO"

HN

14 Gotlands läns 14

1

15 Blekinge läns 25

N I ONNv—l

16 Kristianstads läns östra 30 17 Kristianstads läns västra 28 Kristianstads län 58

: I—u—q (Nr-441: N 0) v—MN

18 Malmöhus läns norra 40 19 Malmöhus läns södra 32 Malmöhus län 72

2 29238 | | :»:

[

u: var-N

20 Hallands läns 3!)

">! JC ! v 1

v—I u: !— maca cxnrnx mäta) HHW comte N ss (NO]YH QHDCB to fr::

] HIN—N N lHNNNw—INHCOW ?!!-#10 .Q är;

U? , Ftv-42» »— v-qv-tN tär-Uf) i.mtx

—— 22

1o|11| ! 13

I ._ (D & V

&: H

23 Älvsborgs läns norra 20 24 Älvsborgs läns västra 24 25 Älvsborgs läns östra 23 Älvsborgs län 67

115 462 42 175 181 311 492 401,5 104 259 32 153 59 405 404 43” 146 097 43 170 239 377 616 496,5 365 818 117 498 479 1 093 1 572 1 3325 126 618 44 194 167 386 553 469,5 122 748 37 230 113 450 563 506,5 249 366 81 424 280 836 1 116 9760 76 736 52 159 104 268 372 320,0 128 563 52 183 123 438 561 499,5 80 622 72 113 127 244 371 307,5 285 921 176 455 354 950 I 304 1 127,0 156 175 42 197 312 388 700 544,0 96 715 41 133 196 279 475 377,0 252 890 83 330 508 667 1 175 921,0

210869 64 241 450 512 962 737,0

78 112 90 153 43 338 381 359,5 121 994 33 138 238 324 562 443,0 74 650 159 174 — 374 374 374,0 274 756 282 465 281 1 036 1 317 1 176,5 133 519 42 127 255 - 295 550 422,5 80 863 64 149 80 329 409 369,0 75 449 76 140 41 350 391 370,5

289 831 182 416 37 6 974 1 350 1 162,0

113 881 71 118 94 475 569 522,0 94 604 77 140 170 343 513 4280 79 359 93 123 32 401 433 417,0 287 844 241 381 296 1 219 1 515 1 367,0 88 991 230 161 84 385 469 427,0 56 263 246 172 — 350 350 350,0 145 254 476 333 84 7 35 81 9 7 7 7,0 86 480 129 175 57 426 483 454,5 66 494 237 178 15 441 456 4485 80 989 188 163 106 394 500 447,0 233 963 554 516 178 1 261 1 489 1 3560 55 153 234 121 28 347 375 361,0 74 655 222 83 159 219 378 298,5 68 615 412 1 16 109 340 449 3945 51079 121 135 12 435 447 441,0 249 502 989 455 308 1 341 1 649 1 495,17

co—w—U

00:73wa N I I

:—

26 Skaraborgs läns östra 26 27 Skaraborgs läns västra 30 Skaraborgs län 56

b-LDÖO ..4 || |!

28 " rmlands läns västra 17 29 Värmlands läns mellersta 20 30 Värmlands läns östra 14 Värmlands län 51 31 Örebro läns södra 19 32 Örebro läns norra .. 14 Örebro län 33

33 Västmanlands läns 27 34 Kopparbergs läns västra 15 35 Kopparbergs läns östra 17 36 Kopparbergs läns norra 17 Kopparbergs län 49

com-emo NCO”: 0: N N

I |

v-c 'N N

IF:—43; v—(IN N

KDF-mk v—t

37 Gävleborgs läns södra 14 38 Gävleborgs läns mellersta 13 39 Gävleborgs läns norra 16 Gävleborgs län 43

40 Västernorrl.:s läns södra 15 41 Västernorrl.:s läns mell. 14 42 Västernorrl.:s läns norra 15 Västernorrlands län 44

43 Jämtlands läns södra 19 44 Jämtlands läns norra 16 Jämtlands län 35

45 Västerbottens läns södra 14 46 Västerbottens läns mell. 10 47 Västerbottens läns norra 9 Västerbottens län 33

48 Norrbottens läns södra 8 49 Norrbottens läns mell. 6 50 Norrbottens läns norra 6 51 Norrbottens läns östra... 10 Norrbottens län 30

N Iv-(INv—I'N Nv—iv—ly—l

N ?!? '_'v—t

wacom ”&me com—7. | I 55) v-d IN v—ll IN

t—b-eoo &)

0151:le d'v—HI'J Nät [© (N:o), 3) (Älv—Q'lx (NI—41”. (N'-4 l?e 0101"?! rev-4 [#1 v—t ! r—lv—ÅQ'D era—(Nb !)*me Gimmie comte IQ r—nn lta (NNv—UQ HDD—#10 H IN v-u-dv-tvc Halv—hum

(N] JN Iv—t—c Ica—?r: v—ccxuäe N (Nl—490 HH |G: Harv-Wo v—n—d'åz mm.—vh: (Ny—Noux mr.-cbr: Ftv-((NV! (N'—433 "sh v—vl'lllfb (NN—HQ Hm.-wa HIN HFN—#31? HNNv—iio

5 vanan | | |H||N

N I |

Bilaga 10. (Jfr bil. 16). Indelning i inspektions- och mellaninstansområden enligt det 3. k. 43-alternaiivel. Om uppgifterna i de olika kol. gäller vad som sagts om bil. 9. Nuvarande område, som skulle. beröras av denna indelning, har markerals med *.

1 2 3 4 5 6 7 8 | 9 10 11 | 12 18

Antal S:a S:a Antal högre skolor läraravdeln. lärar— lärar- S:a avd. avd. H a ] högre utan efter Sr Kfl Kr Pkr skolor

Antal lnspektionsområde Därav Folk- skol-

och län städer mängd an- Lands- läggn. Städer

o. bygd reduc. reduc. Kom.g.

Stockholms läns södra Stockholms läns norra

237 555 155 570 468 1038 7530 140164 185 112 565 677 621,0

men 01

Uppsala läns 158193 210 282 422 563,0

217 864 248 486 509 752,0

Södermanlands läns

Östergötlands läns östra Östergötlands läns västra

179 019 184 352 453 629,0 174 414 189 409 424 628,5

050110

Jönköpings läns östra Jönköpings läns västra

119 064 194 219 365 474,5 156 805 191 297 418 566,5 159 150 278 106 657 710,0

Kronobergs läns

109 521 167 121 423 483,53 128 405 208 132 496 562,0 58 129 104 263 2930

Kalmar läns norra .. ....... Kalmar läns södra ....... .,

Gotlands läns Blekinge läns ......... 146063 198 476 591,0

Kristianstads läns östra Kristianstads läns västra

134 906 212 597 664,5 124 763 218 505 547,0

Malmöhus läns norra Malmöhus läns södra

227 791 285 540 7555 365 692 245 489 936,0

LG!” (N (OCD v—t * 0101 än lf:

Hallands läns

165 694 264 475 601,5 460 983 185 306 994,0 112 413 239 373 443,0

Göteb. o. Bohus läns södra Göteb. o. Bohus läns norra

var:

Få r—v

Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra

Skaraborgs läns östra Skaraborgs läns västra Värmlands läns västra Värmlands läns östra

Örebro läns södra Örebro läns norra

Västmanlands läns

Kopparbergs läns västra Kopparbergs läns östra

Gävleborgs läns södra Gävleborgs läns norra

Västernorrl.:s läns södra Västernorrl.:s läns norra

Jämtlands läns södra Jämtlands läns norra

Västerbottens läns södra Västerbottens läns mell. Västerbottens läns norra

Norrbottens läns södra Norrbottens läns norra... Norrbottens läns östra...

185 662 180 156 126 618 122 748

COQ sth-(

104 107 181 814 156 175 96 715

COCO (NCO (N

210 869

96 411 178 345

vm

172 574 117 257

Ol'—4

171 897 115 947

m I

88 991 56 263 86 480 66 494 80 989

010! Cor—tl

91 096 93 196 65 210

Oh R&D #*(N (*CD Ca [*O Om att) CDCO blr-© EDLGED

Bilaga 11. (Jfr bil. 6 och 17). Indelning i inspektionsområden. enligt utredningens förslag att länen skall utgöra mellainstansområden. Förste skolinspektörs område har utmärkts med *. Om uppgifterna ide olika kol. gäller vad som sagts om bil. .9. -

1 2 3 4 5 6|7 S]!) 10 11 12 13

Antal Antal S:a S:a Antal högre skolor Antal Därav Folk- Areal skol— läraravdeln. lärar- lärar- S:a

skol- & avd. avd. H a ] högre distr. Lands- utan efter 0. Sr Kfl Kr Pkr lif skolor bygd reduc. reduc. Kom.g.

N Inspektionsområde r .. och lan

städer mängd mil2 an- läggn. Städer

1 Stockholms läns södra 27 2 Stockholms läns norra 28 Stockholms län 55

237 555 25 155 570 468 1 038 753,0 140 164 48 185 112 565 677 621,0 37 7 719 73 340 682 1 033 1 715 1 3740 158 193 51 210 282 422 7 04 56520 87 260 34 123 161 249 410 329,5 130 604 28 125 325 260 585 422,5 217 864 62 248 486 509 995 7 52,0 189 226 64 208 352 512 864 688,0 164 207 37 165 409 365 774 569,5 353 433 101 373 761 87 7 1 (i 38” 1 257,5 144 222 65 232 285 416 701 558,5 131 647 41 153 231 367 598 482,5 275 86!) 106 385 516 783 1 299 1 ()41,0 78 558 48 148 31 355 386 370,51 80 592 42 130 75 302 377 339,5 159 150 90 278 106 657 763 710,0 122 344 67 192 121 495 616 555,5 115 582 44 183 132 424 556 490,0 237 926 111 375 253 919 1 172 1 ()45,5 58 129 31 104 60 263 323 29.330 146 063 29 1.08 230 476 706 591,0 115 182 22 181 135 490 625 557,5 144 487 40 249 84 612 696 654,0 255) 669 62 490 21.9 1 102 1 .”21 1 211,13

227 791 26 285 431 540 971 755,5 365 692 21 245 894 489 1 383 9:36,o 593 483 47 530 1 325 ] 02!) .2 354 1 691,13 165 694 48 264 253 475 728 601,5

460 983 15 185 1 376 306 1 682 994,0 112 413 35 239 140 373 513 443,0 " ' * ' ' ' " ' 79 2 1.95 1 437 0

cow—N N

Uppsala läns 25

”_l N ! HIV—IN | &_le

3 * 4 Södermanlands läns östra 22 5 Södermanlands läns västra 17 Södermanlands län 3.0 Öl mäta

6 Östergötlands läns östra 24 7 Östergötlands läns västra 23 Östergötlands län 47

8 Jönköpings läns östra 32 * 9 Jönköpings läns västra 22 Jönköpings län 54

NNV HN- 9?

HIN N Gli—(?!: vd.—43) (NLle

H I IHNHIN

N I Iv—(N alv—amana

| IF:—4 Iv—av—c vin—nm hmm

Inb-01 czcolo hoom: N I |

10 Kronobergs läns västra 21 *11 Kronobergs läns östra 22 Kronobergs län 43

VQW | ||| Iv-u—i

12 Kalmar läns norra 27 *13 Kalmar läns södra 23 Kalmar län 50 14 Gotlands läns 14 25

*16 Kristianstads läns östra 24 17 Kristianstads läns västra 34 Kristianstads län 58

MW

| Iwmmlfov—cr—q

190110 %* lx N

15 Blekinge läns

I

lv—(N (N'—170 N 02 HN

mz— l Iv-q—q

0

18 Malmöhus läns norra 40 19 Malmöhus läns södra 32 Malmöhus län 72

20 Hallands läns 39

21 Göteb. o. Bohus läns södra 20 22 Göteb. o. Bohus läns norra 24

01me Nt Hmm IOMCO HCG?! !” IW v—HO'Q Nl 0) mat:; ="" »; r—Iv—IW mmm N ”ät NCN'QI stil.”-t'—

N *. c ': N (HFN 3! ÅQCNN

C.

lo vid:

O .— | HIN Han? | !u—INNN HIN—CDVNm—Q

N Ft.-4311 var-na

&: H

Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns västra Älvsborgs läns östra . . Älvsborgs län

84 637 155 293 135-36,0 135 084 173 423 500,0 146 097 170 377 4965 365 818 4 98 1 0.93 35155 119 222 181 350 433,5 130 144 243 486 542,5 249 366 1 42.4 836 97030 84 930 173 305 357,0 107 633 140 336 397,5 93 358 142 309 372,5 235 921 455 :" 950 1 127,0 136 448 155 282 438,0 116 442 175 385 483,0 7.52 890 ' 330 667 ”*" 921,0 210 869 241 512 73110 105 663 157 402 464,0 107 747 156 325 4()3,5

61 346 . 152 309 30990 274 756 465 .1 036 1 176,5

121 194 104 234 361,5 90 004 162 371 411,0 78 633 150 369 389,5

289 831 416 97 4 E ' 1 1625)

113881 118 475 522,0 89 538 122 301 386,0 84 425 141 443 459,0

287 844 381 A 219 367/) 72 905 119 297 339,0 72 349 214 438 4380 145 254 333 735 77 7,0

80 664 155 385 413,15 72 310 198 482 489,51 80 989 163 394 447,0 233 963 ' : 516 1 261 3503) 55 153 121 347 361,0 77 532 93 251 330,5 56 625 81 228 2825 60192 160 515 521,0 249 502 455 1 341 1 495,0

v—t?) maior—o

Skaraborgs läns östra Skaraborgs läns västra Skaraborgs län

NQLCN b-iD N Ol.!colx sfv—HQ

N väv—(Ö? QCle

Värmlands läns västra Värmlands läns mellersta Värmlands läns östra Värmlands län

CCCDLQ'C &]me

N

Örebro läns södra ...... Örebro läns norra ...... Örebro län

PCD

vx:) (Nr-*mb COCO'O

5? N |__?) HINN N

&.

Västmanlands läns

lf:

Kopparbergs läns södra Kopparbergs läns mell. Kopparbergs läns norra Kopparbergs län

N #NI'Q

Gävleborgs läns södra Gävleborgs läns mellersta Gävleborgs läns norra Gävleborgs län

newton t—LQCQV: [HIN riv—474» mm.-n:?

N T'?

Västernorrl.:s läns södra Västernorrl.:s läns mell. Västernorrl.:s läns norra

Västernorrlands län

rt 'N comanx (311—HY? (NF—|

QDQDQ'Q N

11

"mv—1315 v—t

Jämtlands läns södra Jämtlands läns norra Jämtlands län

I

(N 91

Västerbottens läns södra Västerbottens läns mell. Västerbottens läns norra

Västerbottens län

stl—*. w—v—qlcgy—lev—illN

N w-n-n-Mo.

?

Norrbottens läns södra Norrbottens läns mell. Norrbottens läns norra Norrbottens läns östra...

Norrbottens län

#mmmk ["*I [” Halv-drum

N :?;

Sammanställning av vissa uppgifter ang. för länsskolnämnderna föreslagen personal, lokaler m. m.

Antal . (, L" . in— Antal sekr.2 Antal bitr.- Antal an Kansllort .. (1 regel

spek— (lonegr. 27) 1" rum3 törer onegr. 8) Stockholms ......... Stockholm .................. 3 1 1 (lgr 11) 5 Uppsala Uppsala ..................... 1 1 1 3 Södermanlands . Nyköpingl .................. 2 1 1 4 Östergötlands ...... Linköping1 .............. 2 1 % 1 (lgr 11) 4 Jönköpings ......... Jönköping .............. 2 1 % 1 % 4 Kronobergs ...... Växjö ........... 2 1 1 4 Kalmar ............... Kalmar ........ 2 1 1 (lgr 11) 4 Gotlands . Visby ................... 1 % % 2 Blekinge Karlskrona ................ 1 l % 3 Kristianstads Kristianstad ......... 2 1 % 1 % 4 Malmöhus Malmö .................... 3 2(cni1gr25) 1 % 6 Hallands ..... . ...... Halmstadl ......... 1 1 1 3 Göteborgs o. Bohus Göteborg ................ 3 1 l(lgr11) + % 5 Älvsborgs Vänersborg ......... 3 1 1 (lgr 11) 5 Skaraborgs Skövde .................. 2 1 1 % 4 Värmlands . Karlstad ..................... 3 1 1 % 5 Örebro ............... örebro ........................ 2 1 1 4 Västmanlands ...... Västerås .................... . 2 1 1 4 Kopparbergs ...... Falun1 3 1 1 I,- 5 Gävleborgs ......... Gävle 3 1 1 % 5 Västernorrlands Härnösand 3 1 1 % 5 Jämtlands Östersund 2 1 1 4 Västerbottens ...... Umeå ........................ 3 1 1 5 Norrbottens ......... Luleå ........................ 4 1 1 6

1 Stad-utan folkskolinsp. f. n. 2 Hela tal innebär försltag om inrättande av amgivet antal tjänester. Siffran % in- nebär, utom beträffande biträden i Gotlands och Blekinge län, att anslag till ett belopp, motsvarande hälften av årslönen i 27 resp. 8 löneklassen skall ställas till nämndens förfogande för anställande av arvodesavlönad personal. Vid nämnderna i Visby och Karlskrona föreslås, att kontorsbiträdestjänster i reglerad befordringsgång inrättas för halvtidstjänstgöring. 3 Inkl. biutrymmen har 2 rum beräknats motsvara 50 m2, 3 rum 65 m2, 4 rum 85 m2, 5 rum 105 m2 och 6 rum 125 m2.

Länsskolnämndskansliernas möbelutrustning (minimum).

Skolinspektörs rum Rum för sekreterare och Rum för kvinnligt biträde tillika konferensrum. tillf. experter. tillika väntrum. Antal Antal Antal

Konferensbord (i ett 1 Skrivbord 2 Skrivbord 1 av rummen. där det Skrivstol 1 Skrivstol 1 finns flera insp.) Telefon- och förva- Skrivmaskinsbord 1 Skrivbord 1 ringshylla 1 Skrivmaskinsstol 1 SkriVstol 1 Förvaringsskåp 1 Räknemaskinshord 1 Telefon— och förva- Upplagsbord 1 Duplikatorshord 1 ringshylla 1 Mappskåp 1 Förvaringsskåp för t'pplagsbord 1 Bokhyllor 2 papper m. m. 1 Bokhyllor 3 Karmstolar 2 Bokhylla 1 Karmfutöij 1 Takarmatur 1 Karmstolar 2 Karmstolar (i Bordsarmatur 2 Bord 1 Staplingsstolar 6 Gardiner och persien— Takarmatur 1 Takarmatnr 1 ner för ett fönster Bordsarmatur 3 Bordsarmatur 1 Gardiner och persien— Mattu 1 ner för ett fönster Gardiner och persien—

ner för två fönster

För arkiv 25 m. hyllor av plåt jämte stegar.

Kostnaderna för länsskolnämndernas möblering enligt ovanstående lista kan enligt statens kontorsmöbelnormer beräknas på följande sätt:

24 rum för skolinspektörer tillika konferensrum ............... in 2.700 kr. 64.800 31 rum för skolinspektörer ............................................. 51 2.500 kr. 77.500 25 rum för sekreterare ................................................... 51 2.100 kr. 52.500 23 rum för biträden .............. 51 1.700 kr. 39.100 24 arkiv ........................................................................ ii 400 kr. 9.600 243.500

Promemoria angående meritvärdering vid tillsättning av

adjunktstjänster i 27 lönegraden

Av f. d. undervisningsrådet Karl Kärre.

Här behandlas meriter enligt de olika befordringsgrunder, som är angiv- na i läroverksstadgan & 181. Betygs- och tjänstgöringsmeriter åsättes poäng— värden, så långt ske kan, och poängvärdena sammanräknas för varje sökan- de. Som bas betraktas studentexamen eller motsvarande utbildning.

Anvisningarna är icke avsedda att vara ovillkorligt bindande eller att till- lämpas utan hänsyn till andra omständigheter av vikt vid meritvärderingen. De har till uppgift att tjäna som ledning vid jämförelsen mellan de sökande, främst i syfte att underlätta fastställandet av den inbördes ordningen mel— lan dem på så vitt möjligt enhetliga och rättvisa grunder.

Sedan med ledning av anvisningarna en viss poängsumma beräknats, bör i varje särskilt fall, i synnerhet vid jämförelse mellan i det hela jämställda sökande, prövas, huruvida sådana förhållanden föreligger, som kan påkalla en ändring av det på poängsummorna grundade bedömandet.

Av praktiska skäl börjar jag med den befordringsgrund, där tjänstemeri- terna är lättast att jämföra och där det använda poängvärdet sedan kan tjä- na som utgångspunkt vid bedömningen av meriter enligt de båda andra be- fordringsgrunderna. Jag börjar sålunda med tredje befordringsgrunden.

Avdelning I. Tredje befordringsgrunden: föregående tjänstgöring.

Den för folkskollärare enligt skolöverstyrelsens kungörelse 1946:593 gäl— lande värderingen av tjänstgöringsmeriterna innebär, att tidigare tjänstgö- ring inom folkskoleväsendet tillgodoräknas med 2 poäng för läsår (eller 1 poäng för termin) i vad avser de 10 första tjänståren och med 1 poäng för läsår (eller 1/2 poäng för termin) för de följande tio läsåren. För ytterligare tjänstgöring tillgodoräknas icke poäng liksom ej heller för tjänstgöring, för vilken läraren i fråga om sätt att fullgöra sin tjänst tilldelats vitsordet »mindre gott» eller i fråga om vandel vitsordet »mindre hedrande».

Liknande bestämmelser har den 2 februari 1955 enligt Kungl. Maj:ts be- myndigande utfärdats av skolöverstyrelsen i dess provisoriska anvisningar rörande meritvärdering vid tillsättande av folkskollärartjänster i 23 löne- graden.

Det kan ifrågasättas, om det finns tillräcklig anledning att frångå den he— räkningsprincip, som här sålunda vunnit burskap. Liknande värderingar synes även tillämpas av skolöverstyrelsen vid tillsättning av tjänster vid de allmänna läroverken, möjligen med en obetydligt gynnsammare beräkning av den maximala poängen enligt denna befordringsgrund. Såsom alternativ

I föreslår jag alltså samma värdesättning av den föregående tjänstgöringen som enligt kungörelsen den 2 februari 1955.

Vissa detaljfrågor kvarstår emellertid. Timtjänstgöring eller partiell tjänstgöring såsom enda tjänstgöring sam— manräknas i terminstal med två decimaler. Evalveringen av timtjänstgöring i full tjänstgöring är ofta förenad med svårigheter, då hänsyn måste tas icke blott till själva timtalet utan också till det extra arbete (skrivnings— rättning m. ni.), som är förbundet med timtjänstgöring. Man torde böra ut- gå från att 24—30 timmar i veckan (genomsnitt 27) konstituerar full tjänstgöring. Tjänstgöring utöver full tjänstgöring poängvärderas icke. Skulle det vara fråga om en sådan samtidig timtjänstgöring, som måste an- ses ge särskilt värdefulla erfarenheter, och den icke är av för ringa omfatt— ning, bör ett visst hänsynstagande till den dock kunna ske.

Den praktiska lärarutbildningen beräknas som tjänstetid, då annars så— dana lärare, som dispenserats från provår (praktisk lärarkurs), skulle bli gynnade. Poängen för denna tjänstetid får läggas till de övriga terminspo- ängen. Dessutom åsättes provårsutbildningen en viss premiepoäng, förslags— vis 2. Den som genomgått provår (praktisk lärarkurs) på en termin får allt- så 3 poäng, och den som genomgått provåret på två terminer får 4poäng. Sist- nämnda poäng gäller även för den som genomgått lärarhögskola, varvid dock den termin, varunder assistenttjänstgöring fullgöres, räknas in bland övrig tjänstgöring. Den som genomgått högre lärarinneseminarium, som ger praktisk utbildning för tjänstgöring vid realskola och högre flickskola, får ingen extra tidspoäng, eftersom den praktiska utbildningen ingår i den teoretiska, men får 2 premiepoäng för själva utbildningen. Den som avlagt folkskollärarexamen, vilken icke ger praktisk utbildning för ämneslärar- tjänst men dock ger en allmän praktisk lärarutbildning, får 1 premiepoäng. Som maximipoäng betraktas i detta sammanhang 4, och dubbel utbildning kan alltså icke ge mer än 4 poäng. Lärarinneexamen jämte två terminers provår kan alltså icke ge 6 utan endast 4 (2 terminer+2 premiepoäng; dub- bel premiepoäng bör icke förekomma) och folkskollärarexamen jämte två terminers provår icke 5 utan 4 poäng. Två terminers provår (praktisk lä- rarkurs) är givetvis vid sådan dubbelutbildning sällsynta undantag, som knappast har mer än teoretiskt intresse; i dessa fall torde praktisk lärar— kurs nästan genomgående omfatta 1 termin.

För dem som nu genomgår praktisk lärarkurs blir alltså 3 poäng det nor— mala. Vid maximalt 20 års tjänstgöring blir alltså 33 poäng det normala. Vid ämneslärares genomgång av lärarhögskola blir maximum 34 poäng.

Ytterligare tilläggspoäng torde dock i vissa fall böra tillgodoräknas. Här avses s. k. norrlandstjänstgöring. Det kan synas svårt att vid decentralise- rad lärartillsättning ta hänsyn till sådan, men då dylik hänsyn nu tages, utan att särskild föreskrift därom lämnats, skulle det innebära en försäm- ring, om denna förmån bortfölle, och det skulle öka svårigheterna för sko-

lor i Norrland att draga till sig lärare. F. n. föreligger en stadgad praxis i fråga om norrlandstjänstgöringen, som synes följas av såväl Kungl. Maj:t som skolöverstyrelsen.

Det är här alltså fråga om ett system med dubbel tjänstårsberäkning. Den är för närvarande knuten till länen på så sätt, att en viss tilläggspoäng ges för tjänstgöring i de båda nordligaste länen, Norrbottens och Västerbottens län, och hälften så stor tilläggspoäng ges för tjänstgöring i Jämtlands och Västernorrlands län.

Det skall icke bestridas, att det finnes andra mindre orter i landet, som kan ha lika stor svårighet att attrahera lärare som de bäst belägna och störs- ta norrlandsläroverken. Möjligen skulle en anknytning till kallortssystemet kunna förenas med en större grad av rättvisa. Detta skulle emellertid icke utjämna förhållandena med sydligare, mindre väl belägna skolor, och det skulle innebära en onödigt komplicerad beräkning; det gäller ju här i hu— vudsak endast ett visst stöd till de nordligare skolorna i deras tävlan om lärarkrafterna.

Jag föreslår följande. För tjänstgöring i Norrbottens och Västerbottens län ökas tjänstetiden med 1/2 poäng för termin upp till 16 terminer; maximalt kan sålunda er- hållas 8 tilläggspoäng, som lägges till det i övrigt tillgodoräknade totala an- talet tjänsteterminer.

För tjänstgöring i Jämtlands och Västernorrlands län ökas tjänstetiden med 1/4 poäng för termin upp till 16 terminer; maximalt kan sålunda er- hållas 4 tilläggspoäng, som lägges till det i övrigt tillgodoräknade totala anta- let tjänsteterminer.

Icke-ordinarie lärare får vid ansökan till ordinarie tjänst tilläggspoäng för tjänstgöring i nämnda fyra norrländska län oberoende av tiden för norr- landstjänstgöringen.

Ordinarie lärare får tillgodoräkna tilläggspoäng enbart i samband med transport från skola inom nämnda norrlandslän. Ordinarie lärare i skola söder om Härjedalen och Medelpad, vilken söker transport, kan alltså icke få tillgodoräkna tilläggspoäng för tidigare tjänstgöring i övre eller mellersta Norrland. (Han har redan fått tillgodoräkna denna vid den första utnäm- ningen till ordinarie vid ett sydligare beläget läroverk).

Maximal poäng enligt tredje befordringsgrunden för lärare, som tjänst- gjort 16 terminer i övre Norrland och genomgått lärarhögskola, blir allt- så 42.

Poäng tillgodoräknas icke för tjänstgöring, för vilken läraren i fråga om sätt att fullgöra sin tjänst tilldelats vitsordet »mindre gott» eller i fråga om vandel vitsordet »mindre hedrande».

Fö'r kortare tjänstledighet på upp till 14 dagar synes avdrag från tjänst- göringen under i övrigt hel termin icke böra ske. Vid längre tjänstledighet .frånräknas hela den tid, varunder tjänstledighet åtnjutits.

Om man bortser från de speciella fallen av norrlandstjänstgöring, kan man möjligen göra gällande, att meriter enligt tredje befordringsgrunden blir förhållandevis snävt värdesatta, såtillvida nämligen som endast de 10 första åren får räknas med full poäng och all poängberäkning upphör redan efter 20 år. Beräkningssättet motiveras givetvis därav, att personer, som har svaga meriter enligt första och andra befordringsgrunderna, annars endast i kraft av en lång tjänstgöring skulle slå ut enligt de nämnda befordrings— grunderna väl meriterade sökande med kortare tjänstgöring. I princip och i huvudsak synes en sådan tidsbegränsande klausul därför nödvändig; efter- sökta skolor kunde annars riskera att få många gamla lärare med relativt svaga kunskaps- och undervisningsbetyg. Å andra sidan kan ifrågasättas, om icke gränsen är väl snävt dragen. Detta gäller egentligen i högre grad för folkskollärare, som kommer ut i tjänstgöring vid tidigare ålder, än för läroverkslärare. För egen del skulle jag finna en mindre höjning av tids— gränserna motiverad, exempelvis från 10 till 12 år för tillgodoräknande av full poäng och likaså ytterligare 12 år för tillgodoräknande av halv poäng eller om man räknar i terminer maximalt 24 poäng för de första 24 termi- nerna och 12 poäng för de därpå följande 24 terminerna. Maximum för sj älva tj änstgöringstiden bleve sålunda 36 poäng i stället för 30. Några större förskjutningar skulle i den praktiska tillämpningen dock knappast bli följ- den av denna något liberalare beräkning.

För den händelse det icke skulle anses möta hinder att på detta sätt avvi- ka från gällande meritvärderingsnormer för andra lärarkategorier, fram- ställer jag detta som ett förslag alternativ 2. Vid val av detta alternativ tor- de man emellertid böra förutsätta, att de nu gällande meritvärderingskun- görelserna för folkskollärare bleve ändrade till överensstämmelse med det— ta. I fråga om de föreslagna specialbestämmelserna under alternativ 1, skulle dessa gälla i lika mån vid alternativ 2.

Till sökandes ålder tages icke annan hänsyn än att vid skola med många gamla lärare behovet av yngre lärarkrafter vinner skäligt och möjligt be— aktande vid nyanställning av ordinarie lärare. Detta gäller närmast sö- kande, som önskar transport från annan ordinarie tjänst, och ordinarie lärare, som vid ansökningstidens utgång uppnått så hög ålder, att han har ett förhållandevis litet antal år kvar till pensioneringen, torde i regel icke böra erhålla sådan transport, om icke särskilda skäl föreligger. Såsom så- dana särskilda skäl må räknas, att han är ensam sökande till tjänsten eller att övriga sökande måste anses ytterst svagt meriterade.

Avdelning II. Första befordringsgrunden: undervisningsskicklighet.

När det gäller att bedöma en lärares undervisningsskicklighet, har en prövande myndighet i huvudsak blott två slags dokument att gå efter: det ena är de betyg, som den sökande har att uppvisa över sin föregående verk—

samhet som lärare, de 5. k. tjänstgöringsbetygen, det andra är det betyg, som han förvärvat under sin praktiska lärarutbildning, det 5. k. provårsbe- tyget eller betyget över praktisk lärarkurs. En central befordringsinstans, som utövar inspektionsverksamhet vid landets skolor eller vissa av dessa, kan därjämte i samband med inspektion ha fått en mer eller mindre be- stämd uppfattning om en undervisares lärarskicklighet, vilken uppfattning kan åberopas till förmån för en sökande framför en annan. Därvid måste dock den största varsamhet i bedömningen iakttagas och strängt taget kan i sådana fall jämförelse mellan två sökande endast bli fullt rättvisande, om den bedömande instansen haft tillfälle att åhöra lektioner av båda de jäm- förda lärarna. Men genom sin samlade personkännedom får en central be- fordringsinstan's en viss möjlighet att vid sidan av tjänstgörings- och prov- årsbetygen vid tveksamma fall, där två sökande är i allt väsentligt jäm- ställda i fråga om styrkta meriter, kunna låta denna sin kännedom bli av- görande för de båda sökandenas inbördes placering.

Det skulle givetvis vara mest önskvärt att kunna i huvudsak gradera lä- rarskickligheten, sådan den framträder i det dagliga undervisnings— och uppfostringsarbetet, efter lärarens sätt att fullgöra detta arbete, alltså ef— ter tjänstgöringsbetygen. Tyvärr återspeglar emellertid dessa endast myc- ket ofullständigt den verkliga lärarskickligheten, detta på grund av sin stereotypa karaktär. Det kan nästan anses som regel, att en lärare efter provåret av rektor erhåller högsta tjänstgöringsbetyg i alla avseenden, och tjänstgöringsbetyget ger därför sällan någon möjlighet till inbördes grade— ring av olika sökandes skicklighet såsom lärare. En rektor, som sökte till- lämpa provårsbetygens finare gradering och följaktligen använde ett lägre betyg än det högsta som normalbetyg, skulle snart finna sig ställd inför stora svårigheter. _Endast under den allra närmaste tiden efter provåret brukar ett något lägre vitsord i t. ex. undervisningsskicklighet kunna ges, utan att detta behöver ha annan innebörd, än att vederbörande ännu brister något i erfarenhet. Någon gradering mellan de sökande på denna punkt är vansklig, då olika rektorer därvidlag har olika praxis. Vid särskilt fram- trädande svagheter i något avseende, t. ex. i fråga om förmåga att upprätt- hålla ordning eller i fråga om sätt att behandla lärjungarna sker dock ofta sänkning i tjänstgöringsbetyget på ifrågavarande punkt. Å andra sidan är I det icke ovanligt, att rektorer ger något äldre lärare med framträdande disciplinsvårigheter högsta betyget i förmåga att upprätthålla ordning, och l det kan måhända antas, att detta blir vanligare, då disciplinsvårigheterna * uppenbarligen har växt inom olika skolformer och allt fler lärare finner sig behöva ägna denna sida av undervisningsarbetet en uppmärksamhet, som de icke tidigare behövt. Som graderingsinstrument blir därför efter provåret (den praktiska lärarkursen) erhållna tjänstgöringsbetyg föga brukbara.

Då sådana sänkningar, varom nyss talats, är förhållandevis sällsynta,

är det å andra sidan uppenbart, att de, där de förekommer, markerar en stor svaghet hos en sökande i fråga om lärarskicklighet och därför måste innebära ett allvarligt minus vid bedömningen av hans samlade meriter. Att poängvärdera detta minus är dock icke gärna möjligt, bl. a. eftersom den ådagalagda svagheten kan vara av olika grad och kan göra sig mer eller mindre starkt gällande vid olika tjänster. Ordningen och andan i en skola kan vara så god, att även en disciplinsvag lärare inte möter några större svårigheter. Det måste här bli fråga om ett diskretionärt bedömande från fall till fall, för vilket ofta en närmare personlig kännedom om arten och graden av den sökandes svaghet är nödvändig.

Till följd av det här anförda kommer »provåret» och >>pr0vårsbetyget» att i regel spela en avgörande roll för bedömningen av de sökande enligt första befordringsgrunden. »Provårsbetyget» blir med andra ord det hu- vudsakliga graderingsinstrumentet i fråga om denna befordringsgrund. Helt lyckligt kan detta förhållande icke sägas vara, då för liten hänsyn därige- nom kommer att tas till en lärares utveckling efter den praktiska lärarut- bildningen, en utveckling, som kan gå i både positiv och negativ riktning och av anförda skäl endast sällan återspeglas i tjänstgöringsbetyget.

Det som ger >>provåret» dess värde som graderingsinstrument är icke blott den starkare graderingen av lärarkandidaternas skicklighet med ut- nyttjande av den differentierande betygsskalan utan också den omständig- heten, att det vid de olika läroverken och folkskoleseminarierna ges efter i huvudsak enhetliga grunder. Därmed bestrides icke, att det lika litet i detta som andra fall av betygsgivning går att ernå någon fullständig enhetlighet. Vissa skiftningar i olika betygsgivares praxis i fråga om betygsskala torde vara oundvikliga, men statistiken över de praktiska lärarkursbetygen vid de olika provårsanstalterna visar dock i stort sett en tillfredsställande och betryggande enhetlighet. Dessa betyg kan därför läggas till grund för en jämförande poängvärdering.

I flertalet fall torde också erfarenheten få anses ha bestyrkt, att detta vitsord är en ganska tillförlitlig mätare av lärarskickligheten. Om en kom— petent bedömare skulle göra en grundlig undersökning av ett stort antal fall av aktiva lärare inom sitt fack och därvid betygsätta dessa, skulle denna betygssättning med stor sannolikhet komma att visa en hög grad av kor— relation med de tidigare _ ofta långt tidigare —— erhållna vitsorden i prov- året. Å andra sidan skulle förskjutningar i individuella fall icke vara helt få eller obetydliga, och vissa betydelsefulla läraregenskaper har dessutom knappast kunnat beaktas eller få något adekvat uttryck i provårsbetyget. Någon fullständig täckning för hela den aktuella lärarskickligheten och lä- rarpersonligheten kan provårsbetyget därför trots sin enhetlighet och re- lativt stora tillförlitlighet icke göra anspråk på att ge. Men av de förefint— liga graderingshjälpmedlen är det det bästa, det mest användbara. Läget är analogt i fråga om folkskollärarnas avgångsbetyg, där betyget i under-

visningsskicklighet på samma sätt blir det i huvudsak avgörande för vår- deringen av lärarskickligheten.

Såväl i fråga om provårshetygen som i fråga om folkskollärarbetygen i undervisningsskicklighet gäller för övrigt, att de enskilda lärarna har möj— lighet att förbättra dem, de senare genom efterprövning, läroverkslärarmi genom att undergå s. k. undervisningsprov. Efterprövning i undervisnings— skicklighet efter vunnen ökad lärarerfarenhet är en ganska vanlig före- teelse bland folkskollärarna, genomgång av undervisningsprov däremot jäm- förelsevis sällsynt. Det vore önskvärt, att denna möjlighet utnyttjades av lärarna i högre grad, och om en lärare vet med sig, att han utvecklat sig som lärare i positiv riktning, borde det ligga i hans eget intresse att under- kasta sig ett undervisningsprov. Men det anses måhända icke alldeles risk— fritt, då en utebliven höjning av provårshetyget vid ett sådant prov knap- past kan anses särskilt meriterande. En något äldre lärare drar sig väl också av andra skäl inför ett sådant förnyat prov. Det vore önskvärt, om en ändrad inställning kunde tränga igenom i samband med införandet av lärarhögskola.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas, att betyget över den praktiska lä- rarkursen (provåret) liksom betyget för undervisningsskicklighet i folk— skollärarexamen ger en mycket god ledning för bedömande av en lärares pedagogiska förmåga men att det, eftersom det i flertalet fall är det enda objektivt användbara mätningsinstrumentet, blir väl starkt utslagsgivande. I hög grad önskvärt är, att det kan kompletteras genom en bred personkän— nedom hos den bedömande instansen.

Betygen över den praktiska lärarkursen (provåret) innehåller tre vits- ord eller grupper av vitsord, som i detta sammanhang bli-r relevanta: a) vitsordet i allmän undervisningsskicklighet, b) vitsorden över den under— visningsskicklighet, som ådagalagts vid de särskilda undervisningsserierna —— övertagande av undervisningen i olika klasser under 2—4 veckor — samt c) vitsordet över fallenhet för lärarkallet. Från d) vitsordet i nit kan i all- mänhet bortses, då detta så gott som undantagslöst är det högsta; skulle någon enstaka gång så icke vara fallet, bör det givetvis medföra en stark reduktion av denne sökandes meriter enligt denna befordringsgrund.

Då undervisningsskickligheten är första befordringsgrund, måste poäng— värdena här sättas högt. Betygen på de enskilda serierna bör lämpligen ingå i betyget för allmän undervisningsskicklighet på så sätt, att detta poäng- värde modifieras uppåt eller nedåt allt efter seriebetygen.

Liksom i fråga om tredje befordringsgrunden kan det övervägas, om till- räcklig anledning föreligger att frångå den värdering, som kommit till ut— tryck i gällande meritvärderingskungörelser för folkskollärare; de proviso- riska anvisningarna rörande meritvärdering vid tillsättande av folkskollä— rartjänster i 23 lönegraden, vilka helt nyligen utfärdats, har ju anslutit

sig till samma normer. Vissa särbestämmelser blir visserligen under alla förhållanden nödvändiga på grund av provårshetygets något avvikande struktur i förhållande till betyget över undervisningsskicklighet i folkskol- lärarexamen.

I meritvärderingskungörelsen för folkskollärare stadgas, att siffervärdet av betyget i undervisningsskicklighet skall multipliceras med 10. Detta he- tyder en skala B A=10—30. B, siffervärde 1, betyder 10 poäng, Ba, sif- fervärde 1,5, betyder 15 poäng, AB, siffervärde 2:20, a, siffervärde 2,5: 25 och A, siffervärde 3:30 poäng. Överflyttat till poängvärdena enligt tred- je befordringsgrunden innebär alltså exempelvis ett AB i förhållande till ett Ba, att det ger den sökande 5 terminers företräde framför sökanden med Ba, om terminerna ligger bland de 20 första tjänsteterminerna; för en äldre lärare kräves 10 terminer för att uppväga denna skillnad. Det väsentliga blir vid denna skala själva skillnaden i poängvärde mellan'de närliggande betygen; denna skillnad blir vid denna skala 5.

Såsom nyss antyddes fordras dock, när det gäller betyg över praktisk lärarkurs (provår), vissa särbestämmelser. Detta betyg upptar ju nämligen även särskilda seriebetyg, icke såsom folkskollärarbetyget endast ett betyg i allmän undervisningsskicklighet. De ovan angivna poängvärdena för be- tygen i allmän undervisningsskicklighet bör därför gälla oförändrade, en- dast om samtliga serier är bedömda med samma betyg som det allmänna betyget. 1 andra fall synes det lämpligt, att seriebetygen får påverka bety- gen i allmän undervisningsskicklighet i höjande resp. sänkande riktning, t. ex. på så sätt, att skillnaden mellan två betyg i det sammanfattande vits— ordet, d. v. s. poängen 5, till två tredjedelar anses komma på seriebetygen och till en tredjedel anses ligga konstant i sammanfattningsbetyget. Inne- börden av denna regel framgår av följande exempel.

En person har i allmän undervisningsskicklighet Ba och har på 4 serier Ba, på tre serier AB. Hade han haft Ba på samtliga serier, skulle han ha fått poängvärdet (1,5X10=) 15. Nu bör detta höjas något på grund av de tre med AB bedömda undervisningsserierna. 3/7 av serierna har bedömts med AB, poängslkillnaden mellan Ba och AB är 5; 213 av 3/7 av 5 poäng bör alltså tillkomma. '

2/3>(3/7>(5:10/7213/7. Vederbörande bör alltså få poängsumman 15+13/7= 163/7.

Andra exempel: Allmän undervisningsskicklighet a, 3 serier a, 1 serie AB, 2 serier A a=25 poäng; 2/3X2/6X5 (A-seri—erna) — 2/3X1/6X5 (AB-serien) =10/9——5/9=5/9. Slutpoäng alltså 255/9.

Allmän undervisningsskicklighet AB, 3 serier AB, 3 serier Ba 2l3>(3/6>(5=5/3=12/3. Slutpoäng 20—12/32 181/3

Allmän undervisningsskicklighet Ba, 3 serier Ba, 3 serier AB 2/3X3/5X5:5/3:12/3. Slutpoäng 15+ 12/3=162/3.

Skillnaden i de båda sist anförda fallen blir alltså 12/3 poäng. Dessa fall är belysande. De visar, att man måste låta en del av seriebetygen falla inom det allmänna betyget för undervisningsskicklighet, annars skulle skillna- den i detta betyg elimineras och de båda sökandena bli jämställda. När två lärarkandidater med 3 serier Ba och 3 serier AB erhåller olika sammanfatt- ningsbetyg, så att den ene får AB, den andre Ba, ligger däri en bestämd gradering av lärarskickligheten trots likheten i seriebetyg.

Genom förekomsten av seriebetyg erhålles alltså en något mera differen- tierad skala för betyget över praktisk lärarkurs än för betyget i undervis— ningsskicklighet i folkskollärarexamen. Poängen för allmän undervisnings- skicklighet kommer att oftast något höjas eller sänkas. De skillnader, som på detta sätt kommer fram mellan olika sökande, kan ofta synas obetyd- liga, men de bör dock komma till uttryck i detaljerade meritvärderings- normer. Detta blir i själva verket viktigare, när det gäller en mera lokal befordringsinstans än när det gäller en central med större självständig ex- pertis på området.

Vid poängjusteringen enligt seriebetygen synes hänsyn endast böra tagas till seriebetygen i tjänstens ämnen, icke till betyg erhållna i andra ämnen. Dessa kommer ju ändå med i sammanfattningsbetyget.

Det tillkommer emellertid ännu en skillnad mellan provårshetyget och betyget i undervisningsskicklighet i folkskollärarexamen. Det förra upptar ett särskilt betyg i fallenhet för lärarkallet, vilket folkskollärarbetyget nu- mera saknar. Fallenhetsbetyget har endast tre grader: B, AB, A och AB är normalbetyget. Betyget B är sällsynt och får anses återspegla en mycket markerad svaghet i lärarens utrustning för sitt kall. Betyget A är däremot icke så sällsynt. Man synes kunna utgå ifrån att i de fall, då A utdelas, ve- derbörandes fallenhet för läraryrket anses klart dokumenterad av den be— tygssättande, även om åtskilliga AB, som har legat på gränsområdet AB—A, i verkligheten kan beteckna en lika god fallenhet för lärarkallet. Gränsen mellan AB och A i fallenhetsbetyg kan vara mycket svår att draga. Då fallenhetsbetygen dessutom alltid står i nära samband med skicklighetsbe- tygen, synes det icke nödvändigt att sätta någon stor skillnad i poängvärde mellan de tre betygen eller börja skalan med någon bög siffra för att stärka befordringsgrunden såsom sådan. Jag föreslår B=0, AB=3 och A=6 (ev. B=3, AB=6, A=9). Denna poäng lägges till den förut sammanräknade slut- poängen för undervisningsskicklighet. Jag har tvekat något mellan 3 och 4 såsom skillnad mellan två närliggande betyg men har stannat vid 3.

Maximipoängen skulle alltså vid idel A i provårshetyget bli 36. Ett så- dant betyg är emellertid ytterligt sällsynt. över huvud är A i allmän un- dervisningsskicklighet ett mycket sällsynt betyg — betydligt mera sällsynt

I | i l !

575 än- A i undervisningsskicklighet i folkskollärarexamen och likaså avgjort mera sällsynt än A i fallenhetsbetyg. De särskilt höga provårshetygen stan- nar i regel vid a i allmän undervisningsskicklighet (med A på några serier) och A i fallenhet. Med den här föreslagna skalan torde 32—33 i praktiken i det stora flertalet fall beteckna den maximala poängen. Normalpoängen torde komma att ligga omkring 23—24.

Såsom redan anförts, ligger det närmast till hands att acceptera det i me- ritvärderingskungörelsen för folkskollärare fastställda heräkningssättet och alltså bygga på en tiodubbling av betygets siffervärde. Jag uppställer där— för detta som alternativ 1. Samtidigt måste jag emellertid för egen del fram— hålla, att denna sålunda fastslagna skillnad på 5 poäng mellan varje be— tyg enligt denna befordringsgrund synes i knäppaste laget och detta kan— ske särskilt med hänsyn till de poäng, som det visar sig nödvändigt att åsätta meriter enligt andra befordringsgrunden- (se nedan), men i viss mån även i förhållandet till poängvärdena enligt tredje befordringsgrunden. En— ligt de principer, som brukat tillämpas av skolöverstyrelsen vid bedömning av sökandes meriter för läroverkstjänster och som visserligen icke varit utformade enligt här föreslagna poängregler, synes något större vikt ha fästs vid skillnader i provårshetyg än som sker enligt 5-skillnadsregeln. För egen del skulle jag föredraga en skillnad på 6 enheter mellan två närlig— gande betyg i stället för 5 och i så fall snarast räkna med en multiplicering av betyget i allmän undervisningsskicklighet med 12 i stället för med 10. Skalan bleve alltså följande: B=12, Ba=18, AB=24, a=30, A=36 poäng (Alternativ 2). Till seriebetygen finge hänsyn tas på samma sätt som en- ligt alternativ 1 enligt vad som framgår av följande exempel (samma som de två sista enligt alternativ 1).

Allmän undervisningsskicklighet AB, 3 serier AB, 3 serier Ba 2/3>(3/e>(6=2. Slutpoäng 24—2=22.

Allmän undervisningsskicklighet Ba, 3 serier AB, 3 serier Ba 2/3>(3/6>(6=2. Slutpoäng 18+2=20.

Skillnaden mellan poängvärdena i dessa båda fall bleve alltså 2 (enligt alt. 1 12/3), vilket synes skäligt, ivarje fall icke för högt.

I det första av de under alt. 1 anförda exemplen erhölles Allmän undervisningsskicklighet Ba, 4 serier Ba, 3 serier AB

2l3>(3/7>(6=12/7:=15/7, alltså Slutpoäng 18+15/7= 95/7.

För fallenhetsbetyget skulle samma poängberäkning gälla som enligt al- ternativ 1.

Därest alternativ 2 skulle väljas, torde emellertid de nu gällande bestäm— melserna för folkskollärarnas meritvärdering böra senare anpassas efter de nya principerna.

Betyg erhållet i undervisningsprov torde i stort sett böra jämställas med betyg erhållet i provår (praktisk lärarkurs). Vederbörande seriebetyg i det senare ersättes därvid med betyget vid undervisningsprovet på motsvarande stadium. Utan skillnad i poängsättning torde dock något företräde kunna tillerkännas ett i provåret erhållet betyg framför samma betyg erhållet vid undervisningsprov.

Vid dispens från provår torde man vid normala tjänstgöringsbetyg böra utgå från värdet av ett genomsnittligt provårshetyg med AB. Då avsakna— den av provår är en betydande brist — som i åtskilliga fall sammanhänger med någon svaghet hos läraren, varom han är medveten — torde den totala poängen dock böra stanna vid 20 enligt alt. 1 och 24 enligt alt. 2 utan till— lägg motsvarande fallenhetsbetyget. Det kan hävdas, att fullständig dispens på denna punkt icke borde förekomma, utan att vederbörande lärare skulle vara skyldig att åtminstone genomgå undervisningsprov. Detta är emeller— tid en annan fråga, som kräver viss särskild utredning, och den skall icke upptagas i detta sammanhang. När det gäller tjänst vid provårsläroverk eller förordnande som rektor, måste avsaknad av provårshetyg anses som en särskilt allvarlig brist.

Kvinnliga lärare, som utexaminerats från högre lärarinneseminarium och dessutom genomgått fullständig eller partiell akademisk utbildning, brukar erhålla dispens för adjunktstjänst. Avgångsbetyget från seminariet upptar även betyg över undervisningsskicklighet. Ehuru icke fullt jämförligt med betyg över praktisk lärarkurs torde detta betyg höra i huvudsak jämställas med provårshetyget i allmän undervisningsskicklighet. Den ifrågavarande övningsundervisningen har visserligen icke gett samma erfarenhet för un— dervisning i realskola och framför allt gymnasium som genomgången prak— tisk lärarkurs och torde därför i verkligheten, när det gäller adjunktstj änst, stå något tillbaka för provårshetyget, varför en viss reduktion, t. ex. med ett par enheter, kunde anses motiverad. Å andra sidan måste betygen jämstäl- las, då det gäller ämneslärarinnetjänster. En reduktion bleve också oriktig i förhållande till värderingen av den fullständiga dispensen från praktisk lärarutbildning, närmast när det gäller sökande med AB i undervisnings— skicklighet. Slutligen är frågan utan egentlig praktisk betydelse, då det i fortsättningen endast torde bli helt få fall av detta slag. Under sådana för— hållanden synes det onödigt att komplicera värdesättningen med särbestäm- melser utan låta betyget i undervisningsskicklighet från högre lärarinnese- minarium gälla som i huvudsak likvärdigt med betyget i undervisnings- skicklighet i praktisk lärarkurs. Vid dubbel praktisk utbildning, både vid seminariet och i praktisk lärarkurs, torde dock endast betyget över den se— nare böra poängvärderas utan någon tilläggspoäng för den tidigare utbild- ningen, även om denna bör betraktas som en viss merit.

Liknande gäller betyg i undervisningsskicklighet, erhållet i folkskollä- rarexamen. De under semin-arieundervisningen vunna erfarenheterna kan

577 icke tillmätas samma värde för undervisningen i realskola och gymnasium som undervisningen och auskultationerna under den praktiska lärarkursen. Den senare är en ämnesundervisning, som kräver föregående även praktisk utbildning i vederbörande ämnen på de högre skolstadierna. Särskilt i fråga om språklärartjänster blir skillnaden mellan de båda slagen av praktisk utbildning stor. En viss reduktion vore därför motiverad vid dispens från praktisk lärarkurs för lärare med dels seminarieutbildning, dels akade- misk utbildning. Jag har emellertid även i detta fall avstått från att göra någon sådan reduktion, detta med hänsyn framför allt därtill, att jämfö— relsen med dem, som helt saknar praktisk lärarutbildning, annars skulle utfalla orättvist mot dem som avlagt folkskollärarexamen, närmast i det fall, att de i denna erhållit betyget AB i undervisningsskicklighet. Reglerna för poängberäkningen bör icke heller göras mera komplicerade än som är alldeles nödvändigt för erhållande av möjligast rättvisa normer.

Vid betyg i undervisningsskicklighet både i praktisk lärarkurs och vid seminarieutbildning bör dubbelräkning icke ske. Lämpligen utgår man från provårshetyget och betraktar förekomsten därjämte av seminariebetyg som ett plus, en viss merit, dock utan direkt poängvärdering. Svårbedömbara fall kan dock uppstå vid markerad skillnad mellan lärarskicklighetsbety- gen i provåret och i folkskollärarexamen. Är provårshetyget det senast er— hållna betyget och skulle detta vara lägre, torde dock försiktigheten bjuda att icke fästa större avseende vid det tidigare erhållna betyget men räkna det som ett plus. Är provårsbetyget det sista och högre, saknas anledning att ta hänsyn till det tidigare lägre. Provårsbetyget blir ju då på sätt och vis jämförbart med betyg över undervisningsprov, vunnet på grundval av den ökade lärarerfarenheten.

Avdelning III. Andra befordringsgrunden: examensvitsord.

Då studentexamen eller motsvarande utbildning (t. ex. folkskollärarexa- men) räknas som utbildningsbas eller grundläggande utbildning, innebär detta, att det blir de akademiska eller motsvarande vitsord, vilka förvärvats efter den grundläggande utbildningen, som framför allt blir bestämmande för meriterna enligt denna befordringsgrund. Att här finna en lämplig och rättvis värderingsnorm, är förenat med ytterst stora svårigheter, och här möter i själva verket de största vanskligheterna vid bedömande av en tjäns- tesökandes meriter. De regler, som fastställts för värdering av folkskollä- rares — även folkskollärares i 23 lönegraden —— meriter, kan icke göras till- lämpliga i detta fall och ger över huvud taget icke någon ledning för bedö- mandet. Därtill försvåras värdesättningen genom olikheten i examina. Det är icke blott filosofisk ämbetsexamen, som ger behörighet till adjunkts— och ämneslärarinnetjänster. Till de senare går den närmaste behörighets- vägen över treårigt, ibland fyraårigt, högre lärarinnesemin-arium, och till

båda slagen av tjänster kan genom dispens filosofie kandidat- och jämväl statsvetenskaplig examen led—a, vartill kommer de kommersiella och tek- , niska utbildningsvägarna till tjänster vid praktisk realskola. Folkskollärar- examen jämte partiell filosofisk ämbetsexamen (4 betygsenheter) är en annan väg till adjunktsbehörighet. —- För tjänster i kristendomskunskap har funnits och finns särskilda behörighetsbestämmelser, och jämförelsen mellan sökande till sådana tjänster med olika utbildning blir allt annat än lätt. Det gäller även att ta ståndpunkt till högre akademiska examina, filo- sofie och teologie licentiatexamen samt till eventuellt avlagt disputations- prov.

Slutligen måste det beaktas, att det icke endast är erhållna examensvits— ord, som konstituerar meriter enligt andra befordringsgrunden. Hit hör även vetenskapligt och pedagogiskt författarskap, resor _ särskilt utlandsresor för språklärare — studier, som icke lett till slutexamen, och genomgångna kurser och dylika meriter. I fråga om dessa senare här nämnda meriter kan det redan här fastslås, att det icke synes möjligt att poängvärdera dem. De måste göras till föremål för en friare diskretionär uppskattning, eftersom de inbördes kan skifta hart när i det oändliga i fråga om det värde, som hör till- erkännas dem i de enskilda fallen.

Beaktas bör i detta sammanhang jämväl, att det rör sig om tjänster av i viss mån olika art. Adjunktstjänsterna, som här bildar huvudgruppen, kan vara tjänster antingen i 27 eller i 29 lönegraden, och för de båda slagen gäl- ler i viss mån olika befordringsbestämmelser. I läroverksstadgan 5 181 mom. 2 sista stycket stadgas nämligen >>i fråga om adjunktstjänst i lönegrad Ca 29 skall särskild vikt fästas vid meriter enligt de två första befordringsgrun- ' derna». En annan specialregel, som emellertid icke torde vålla några nya svårigheter i detta sammanhang och från vilken därför här kan bortses, gäl- ler lärare vid läroverk med praktisk lärarkurs: beträffande dem »skall sär- skilt avseende fästas vid sådana förtjänster, som ådagalägga sökandes lämp- lighet såsom lärare vid lärarutbildningensanstalt».

Särskilda bestämmelser måste utformas beträffande de olika övningslä- rartjänsterna.

Jag är icke nu beredd att ta ståndpunkt till frågan om den matematiska värderingen av meriter i alla här nämnda fall och enligt här angivna utbild— ningsvägar. Grundläggande för uppskattningen synes böra bli bedömningen av adjunktstjänster i lönegrad 27, och jag måste för tillfället inskränka mig till denna huvudgrupp med bortseende från adjunktstjänsterna i kristen— domskunskap och från de mera speciella utbildningsvägarna till adjunkts- behörighet, inklusive dispens för sådan behörighet. Har en norm utarbetats och accepterats för de vanliga adjunktstjänsterna i lönegrad 27, har en nöd— vändig utgångspunkt därmed vunnits för övriga här ifrågakommande vär— deringar.

1. Filosofisk ämbetsexamen

De teoretiska utbildningsmeriter, som en person har förvärvat efter den grundläggande utbildningen, kan förefinnas dels i >>tjänstens ämnen», d. v. s. de läroämnen, i vilka en adjunktstjänst ledigförklarats, dels i andra äm— nen. Dessa senare ämnen kan i sin tur vara tjänstens ämnen mer eller mind- re närstående eller på annat sätt ha större eller mindre betydelse för den sökta tjänsten. I första hand är det givetvis betygen i tjänstens ämnen, som blir avgörande, och ett dominerande inflytande har sedan gammalt tillerkänts de akademiska betygen just i tjänstens ämnen. Å l l l

andra sidan framgår av formuleringen i läroverksstadgan 5 181 mom. 2 (>>ådagalagda lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågavarande tjänsten»), att meriter i övriga ämnen icke är helt bety— delselösa. Huru stor vikt som skall läggas på dessa andra ämnesvitsord, kan givetvis bli föremål för olika uppskattning. Med kännedom om den praxis som därvid tillämpats, är jag närmast höjd för att vilja tillmäta dem något större betydelse än som i regel torde skett och alltjämt torde tillmätas dem utan att dock vilja på något vis sätta dem i paritet med vits- orden i tjänstens ämnen. Men de bakomliggande akademiska studierna mås— te dock ha gett bredare utblickar och icke blott kvantitativt utan också kva— litativt ha stärkt vederbörandes kapacitet, även bortsett från att de har tagit tid i anspråk, varunder läraraspiranter gått miste om tjänstgöringsmeriter. Därtill kommer, att det, särskilt i de blivande mindre enhetsskolorna men även i andra skolor, mången gång kan visa sig nödvändigt att ta lärarens un— dervisning i anspråk i andra ämnen än dem, i vilka tjänsten en gång ledig- f'örklarades. En bredare examen blir därför många gånger värdefull för sko- lorna. Alla dessa omständigheter gör det skäligt att icke lämna de akade— miska vitsorden i ämnen utanför tjänsten helt obeaktade. Självfallet bör detta dock icke få till följd, att exempelvis en i tjänstens ämnen mycket väl meriterad sökande sättes tillbaka för en i dessa ämnen svagt meriterad, som har goda akademiska meriter i helt andra ämnen.

Då meriter enligt andra befordringsgrunden måste vägas med lättare vikt än meriter enligt första, måste skillnaden mellan två betyg i ett ämne sättas lägre än som skedde vid första befordringsgrunden. Å andra sidan måste de väga tyngre än tredje befordringsgrundens meriter, om de måste ge den sö- kande poäng först och främst för den studietid, som det ifrågavarande bety- get normalt kräver, men också ge honom ett värde i sig själva som ound— gänglig teoretisk merit.

Tvekan kan råda,om samma skillnad i poängvärde skall göras mellan B och BA som mellan Ba och AB, mellan AB och a som mellan a och A. I filosofisk ämbetsexamen är de kvantitativa kursfordringarna olika endast mellan B, AB och A. Ett B-a betyder en väl inhämtad B-kurs och ett a en väl tillgodo—

gjord AB—kurs; de betecknas som »spetsar» på betygen B resp. AB. Å andra sidan kan ett Ba också beteckna, att vederbörande läst AB—kursen men icke anses ha tillgodogjort sig denna på ett betyget AB motsvarande sätt, och li- kaså kan a vara resultatet av en icke fullt lyckad examen på en A-kurs. Sär- skilt betyget A brukar kräva en utpräglad begåvning för ämnesstudiet och en högre grad av självständighet och mognad i omdömet, och åtskilliga, som läst A-kurs, får därför nöja sig med a. Hittills har man dock gjort i huvud- sak samma skillnad mellan två närstående betyg — dock ej i kungörelsen angående 23—gradstjänsterna —— och alltså tillmätt de kvalitativa skillna- derna samma värde som de kvantitativa. Detta medför också en förenkling av systemet.

Jag har stannat vid att göra samma åtskillnad mellan två närstående be- tyg, oberoende av vilka betyg det är fråga om.

a) Betyg i tjänstens ämnen.

B=4, Ba=6, AB=8, a=10, A=12 poäng. När det gäller betyg i tjänstens ämnen, har jag sålunda räknat med en fyrdubbling av betygens numeriska värde, alltså en skillnad mellan två närstående betyg med 2 poäng.

Enligt Kungl. Maj:ts nya stadga angående filosofiska examina kan i vissa fall även förekomma halvbetygskurser (betyget >>försvarl'igt»). Dessa infogar sig lätt i systemet med ett poängvärde av 2. Dessutom kan förekomma ett betyg »mycket berömlig» (31%; betygsenheter). Detta borde i systemet poäng- sättas med 14, men frågan om en rättvisande jämförelse mellan ett A (3) enligt den gamla examensstadgan och ett A + (3 1/2) enligt den nya är svårbedömbar och kräver en ytterligare undersökning, bl. a. av akademisk praxis, varför jag icke är beredd att nu ta definitiv ställning till detta spörs- mål.

Medan en skillnad mellan t. ex. Ba och a i betyg över praktisk lärarkurs (provårshetyg) enligt alternativ 2 poängvärderas till 12, betyder alltså sam- ma skillnad i betyg i ett ämne i filosofisk ämbetsexamen en poängskillnad .av 4. Föreligger samma skillnad i två av tjänstens ämnen, blir skillnaden en- ligt andra befordringsgrunden 8 poäng. Poängsumman för ett genomgå- ende AB-betyg i provåret är 24; poängsumman för sex betygsenheter i äm- betsexamen är också 24. Själva summorna är därvid dock av föga betydelse; det är skillnaderna mellan betygen, som är det avgörande, och därigenom får första befordringsgrunden sin större vikt med skillnaden 6, ev. 5, mel- lan två närstående betyg mot andra befordringsgrundens 2.

Om man skulle göra mindre skillnad mellan B och Ba etc. än mellan Ba och AB etc., synes följande skala te sig naturligast:

B=2, Ba=3, AB=5, a=6, A=8 poäng. I så fall kan man icke räkna med någon multiplicering av betygens numeriska värden för att fastställa poäng- en utan får helt utgå från de angivna skillnaderna. En sådan skala synes dock knappast göra skillnaderna i examensvitsord full rättvisa, och sär-

skilt när det gäller betyg i andra ämnen än tjänstens skulle det bli nödvän- digt att laborera med allt för obetydliga skillnader (jfr nedan under b, c och d).

Såsom tjänstens ämnen räknas beträffande modersmålet: nordiska språk och litteraturhistoria med poetik

» franska: romanska språk » historia med samhällslära: historia samt ett av ämnena stats- kunskap och nationalekonomi >> samhällskunskap: statskunskap och nationalekonomi >> biologi med hälsolära: botanik och zoologi.

b) Betyg i vissa viktiga, icke-obligatoriska delämnen, som tillhör tjänstens ämnen. B=2, Ba=3, AB=4, a=5, A=6 poäng. Principen är sålunda, att det numeriska värdet fördubblas. Som sådana delämnen inom tjänstens ämnen räknas beträffande historia med samhällslära: statskunskap och nationalekonomi, i den mån ämnet icke räknats under a)

» samhällskunskap: historia » geografi: historisk geologi och paleontologi » biologi med hälsolära: genetik » fysik: astronomi, teoretisk fysik med mekanik >> kemi: mineralogi och petrologi.

c) Betyg i andra viktigare delämnen, i andra skolämnen samt ipedagogik och psykologi.

B=1, Ba=11/2, AB=2, a=21/2, A=3 poäng. Principen är sålunda, att dessa betyg poängvärderas med sitt numeris- ka värde.

En sökande till en tjänst i historia med samhällslära och geografi får så- lunda tillgodoräkna poäng för det numeriska värdet av sina akademiska be- tyg i andra skolämnen än tjänstens ämnen, t. ex. i nordiska språk, engelska, matematik, zoologi. Skulle poängsummorna för två sökande på detta sätt bli lika stora, bör företräde enligt denna befordringsgrund dock ges den, som har de högre betygen i tjänstens ämnen. Detsamma torde också i vissa fall böra gälla, då det föreligger endast en mindre skillnad i poängsummor, så att, såsom redan framhållits, icke en person med bred examen slår ut en annan med smalare examen men med framstående meriter i tjänstens äm- nen. Några matematiska regler kan här icke uppställas; bedömandet måste bli diskretionärt.

Med skolämne menas i detta sammanhang läroämne, som är upptaget i timplanen för enhetsskolans högstadium, realskolan och gymnasiet.

Som viktigare delämnen enligt ovanstående räknas beträffande modersmålet: idé- och lärdomshistoria » engelska, tyska och franska: fonetik » historia med samhällslära: klassisk fornkunskap och antikens historia, konsthistoria, ekonomisk historia, socio- logi samhällskunskap: ekonomisk historia, sociologi, statistik geografi: nationalekonomi, statistik biologi med hälsolära: limnologi, historisk geologi och paleon- tologi >> matematik: matematisk statistik » fysik: meteorologi >> kemi: historisk geologi och paleontologi. Om ett delämne skulle få poängvärderas enligt b) eller e) för två eller fle- ra av tjänstens ämnen, sker självfallet poängvärdering endast för ett ämne och enligt gynnsammaste beräkning.

d) Betyg i övriga examensämnen. B=1/2, Ba=%, AB=1, a=1%,A=1% poäng. Principen är sålunda, att betygets numeriska värde halveras. Det innebär från en annan synpunkt, att den normala studietid, som betygets förvärvan- de krävt, får tillgodoräknas till hälften.

2. Examen i ämnen, som motsvarar skolämnet kristendomskunskap

Därefter övriga specialfall (h. lärarinneseminariet, fil.kand.-examen, fil. lic.-examen m. m.) och eventuellt mera speciella lärartjänster.

Avdelning IV. Meriter, som icke poängvärderas.

Såsom under avdelning III framhållits, bör skälig hänsyn även tagas till sådana meriter som genomgångna kurser, studieresor, vetenskapligt och pe- dagogiskt författarskap m. m. Meriter av detta slag hänföres till andra be- fordringsgrunden. Särskilt måste författarskap, som är av styrkt värde och som berör tjänstens ämnen eller är av allmänt pedagogisk eller psykologisk art, tillmätas avsevärd betydelse.

Hänsyn må även kunna tagas till vissa andra meriter, exempelvis lärares arbete som ungdomsledare, insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet samt andra examina än ovan nämnda, som kan vara av betydelse för lära- rens verksamhet.

Karta A ) xx Nuvarande , ___: 51 inspektionsområden i %& l ' I I

( 50

49

Hop- ronda

48 * =? LuI-åg ”*

&

'Q

Z 9 .c

47 Piteå 0 &

0 kellefteå

46 | /__NJ, ' © i ([I 4.4 'U eå [, 0 Ornsköldsvik ! t # - — * *bQÖstersund ' ', . (| ' ©O ' H" .. d X 43 ( arnosan , l . l , : _ & _

0 Sundsvall »

udiksvall

Bollnäs

I 36

(_ Morqä I t Fal

I 34 Ludvik _”; 30 00 A 'k F l'pstad ', Må 29 IIXQ) 3 . I 28 Karlst-d X "DanV-A- & | © © Dwåäxå ' A, I "'i'/pod ridle'o ;;;CKHOLM ' .

' J | 23 - . qv, Man.-sta- © ! Mota '

22 Sk, o ov ..tlyköplns ”de.-”©! 27651 026 7© 6 or'aopng & I—D Xl 0v

© 37©Gövle BSÖD-IG-Fög-eby & X

» Xx_ & (% P.sila &: _XX *

älersbo . Skövd- L nköping !

3 n kÖPI g . © 0 ästervlk/V'sb

8 Eksjö f ©

r

TECKENFÖRKLARING '— täns- och insp.- om'rådesgräns __ lnsp.- områdesgräns

© KG mar © Residensstad med folkskolinspektör

© Residensstad utan folkskolinspektör

© arlskrona — , (D © ristlan'stad

© Streck i stads- eller ortsbeteckning anger 1 o * antal inspektörer

Annan stad eller en med folkskolinspektör

45 Sima anger nummer & insp.- område

o 50 100 km l-L..i_i_t_l_|_i_'i_i_J

_ l GENERALSTÅBENS LITOGRAFISKA ANSTALT

Karta B Indelning i 43 mellaninstansområden tillika inspektionsområden

05 1 O ästervlk

Visb

©

42

Haparanda 0

dl 0 U ©. augleå

A

Piteå 0 la om

egna

0 Skellefteå

Umeå© 9

TECKENFÖRKLARING _— Läns- och insp.- områdesgräns lnsp.- områdesgräns

© Residensstad med mellaninstans © Residensstad utan mellaninstans

© © 46

Annan stad eller ort med mellaninstans Streck i stads- eller ortsbeteckning anger antal inspektörer

Siffra anger nummer a" insp.- område

o 50 100 km |_1_t_.|_i_|_i_i_.|__i

_l GENERALSTÅEENS LITOGRAFISKÅ ANSTALT

i

_,g.___. ?vm....m. _?

Karta C

Föreslagen indelning Lön = mellaninstansområde

%Qöstersu nd

lå '?

©'Härnösand 1 . D ut

28 ©

Karlst-dl' , 23 Muriestédqö) 22 Vän—

. .Q/ 57

TECKENFÖRKLARING

_ täns- och insp.- områdesgräns

Insp.- områdesgräns

Residensstad tillika kansliort för länsskolnämnd

Residensstad som ej är kansliort för länsskolnämnd

Annan stad tillika kansliort för länsskolnämnd

Streck ! stadsbeteckning anger antal inspektörer i länet

Siffra anger nummer d insp.- område

©©e©=_

Insp.- område avsett för Förste skolin- spektör i län med flera Inspektörer.

I Sthlms. Gbg: o. Bohus. Malmöhus och Västmanlands län skol! förste skolin- spektör icke ha ett särskilt. inom länet avgränsat insp.- område.

o 50 100 km MLA—14.44

. GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT