2

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att vissa år 1950 omreglerade ersättningar till

skadade värnpliktiga m. fl. förhöjes i samband med den omreglering av

ersättningar på grund av olycksfall i arbete m. m., varom förslag avgivits

i propositionerna nr 156 och 158 till årets riksdag. De förhöjningar, som

nu föreslås för de tidigare omreglerade militärersättningarna, berör ska­

dade under 67 år med minst 30 % invaliditet samt efterlevande makar och

barn. För helinvalider innebär förslaget en förhöjning av utgående liv-

läntor med ungefär 20 %. Övriga livräntetagare erhåller en proportionsvis

än större förhöjning, vilket förhållande sammanhänger med den anpass­

ning som skett till principerna för den föreslagna omregleringen av ersätt­

ningar på grund av olycksfall i arbete in. in.

Vidare föreslås ändring i militärersättningsföroraningen i syfte att er­

sättning, under närmare angivna förutsättningar, skall kunna utgå även

i anledning av skador som inträffar under färder på fritid.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 2 juni 1950 (nr 262) angående omregle-

ring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring

Härigenom förordnas att 3, 4 och 8 §§ samt 9 § 2 mom. förordningen den

2 juni 1950 angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring1, skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

3

1 mom. Sjukhjälp enligt förord­

ningen den 18 juni 1909 eller sjuk­

penning enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmå­

gan (hel sjukhjälp eller sjukpen­

ning) skall, där ej annat följer av

vad i andra stycket stadgas, utgöra

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Sjukhjälp enligt förord­

ningen den 18 juni 1909 eller sjuk­

penning enligt förordningen den 18

juni 1927 under tid då kroppsskadan

förorsakar förlust av arbetsförmå­

gan (hel sjukhjälp eller sjukpen­

ning) skall, där ej annat följer av

vad nedan i andra stycket eller i 4

mom. stadgas, utgöra

1 Senaste lydelse av 3, 4, 8 och 9 §§, se 1953: 257,

3

Kanyl. Maj:ts proposition

(G äl lande lydelse)

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tio kronor 50 öre för dag intill

utgången av den månad, varunder

den skadade fyller tjugufem år, och

från utgången av den månad, var­

under han fyllt sextiosju år, samt

eljest tretton kronor 50 öre för dag;

b) i annat fall:nio kronor för dag

intill utgången av den månad, var-

under den skadade fyller tjugufem

år, och från utgången av den månad,

varunder han fyllt sextiosju år,

samt eljest tolv kronor för dag.

2 mom. Har den —• —

3 mom. Sjukhjälp eller

(Föreslagen lydelse)

a) om den skadade sammanlever

med hustru eller har hemmavarande

barn eller adoptivbarn under sexton

år: tretton kronor 50 öre för dag in­

till utgången av den månad, var­

under den skadade fyller sextiosju

år, samt därefter tio kronor 50 öre

för dag;

b) i annat fall: tolv kronor för

dag intill utgången av den månad,

varunder den skadade fyller sextio­

sju år, samt därefter nio kronor för

dag.

månadsbelopps beräkning.

-------- för dag.

--------eller sjukpenning.

A mom. Skulle sjukhjälpen eller

sjukpenningen, beräknad enligt 1—3

inom., understiga det belopp, som

vid tillämpning av bestämmelserna

i 6 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261) skolat ut­

gå såsom sjukpenning eller hempen­

ning jämte i förekommande fall

barntillägg och vårdbidrag, därest

den skadade hånförts till sjukpen­

ningklass nr 9, förhöjes sjukhjäl­

pen eller sjukpenningen till sådant

belopp.

nr 179

dr

1955

Har livränta

4 §•

Livränta till den skadade skall för månad räknat utgöra det belopp,

som enligt följande tabell svarar mot graden av arbetsförmågans nedsätt­

ning (invaliditetsgraden) och den skadades ålder:

4

Kumjl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Invalidi­

tetsgrad

uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

Invalidi­

tetsgrad

uttryckt

i procent

Livräntans månadsbelopp i kronor

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

25

år, och från

utgången av den

månad, varunder

han fyllt 67 år

från utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyllt 25

år, intill utgången

av den månad,

varunder han

fyller 67 år

intill utgången

av den månad,

varunder den

skadade fyller

67 år

därefter

10

20

20

10

20

20

12

24

24

12

24

24

14

28

28

14

28

28

15

30

30

15

30

30

16

32

32

16

32

32

18

36

36

18

36

36

20

50

50

20

50

50

25

65

65

25

65

65

30

85

90

30

130

85

331/3

95

105

331/3

150

95

35

100

no

35

160

100

40

120

135

40

190

120

45

140

155

45

220

140

50

160

180

50

250

160

55

180

205

55

280

180

60

200

230

60

310

200

65

220

255

65

340

220

662/3

230

265

662/3

350

230

70

240

280

70

370

240

75

260

310

75

400

260

80

280

340

80

430

280

85

300

370

85

460

300

90

320

400

90

490

320

100

360

460

100

550

360

Svarar invaliditetsgraden —-------

Medför kroppsskadan förlust av

arbetsförmågan och tillika behov av

särskild vård som ej avses i 2 §, för-

höjes livräntans ovan angivna be­

lopp under den tid förhållandet va­

rar med vårdbidrag, bestämt med

hänsyn till vårdbehovets omfattning,

dock högst etthundrafemtio kronor

för månad räknat.

På därom

— högre invaliditetsgrad.

Är den skadade till följd av ska­

dan under längre tid ur stånd att

reda sig själv, förhöjes livräntans

ovan angivna belopp under tiden

med vårdbidrag, varvid bestämmel­

serna i 17 § lagen om yrkesskade­

försäkring skola äga motsvarande

tillämpning.

gällande beräkningsgrunder.

8

§.

Livränta, som tillkommer den ska- Livränta, som tillkommer den ska­

dades änka, skall utgöra etthundra- dades änka, skall intill utgången av

femtio kronor för månad räknat och den månad, varunder hon fyller

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

gäran av pensionsstyrelsen göras av­

drag om och i den mån ersättningen

skolat föranleda minskning av pen­

sionen eller bidraget; och skall av­

draget belopp utbetalas till pensions­

styrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och äger tillämp­

ning beträffande ersättning för tid efter ikraftträdandet.

Förslag

till

Förordning

om viss tillämpning av 9 § militärersättningsförordningen

den 2 juni 1950 (nr 261)

Härigenom förordnas, att 9 § militärersättningsförordningen den 2 juni

1950 i dess lydelse enligt förordningen den 22 maj 1953 (nr 256) om

ändrad lydelse av nämnda paragraf skall — förutom beträffande ersätt-

ning, som för tiden efter den 30 juni 1953 utgives i anledning av skada

som inträffat efter den 31 december 1950 — äga tillämpning beträffande

ersättning, som för tiden efter den 31 december 1955 utgives i anledning

av skada som inträffat under tiden den 1 januari 1949—den 31 december

1950.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 mars 1955.

Närvarande

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

stats­

råden

S

köld

, Z

etterberg

, T

orsten

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

,

A

ndersson

, N

orup

, H

edlund

, P

ersson

, H

jalmar

N

ilson

, L

indell

,

N

ordenstam

, L

indström

, L

ange

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, fråga om

höjning av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, m. m. samt anför.

Genom propositionen nr 156 till årets riksdag har Kungl. Maj :t avgivit

förslag till lag angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den

17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Förslaget

innebär i huvudsak, att ersättningar, som utgår på grund av äldre skade-

faU, höJes med hänsyn till löneutvecklingen och att de i huvudsak anpassas

efter beräkningsgrunderna i lagen om yrkesskadeförsäkring. I anslutning

till nämnda proposition har Kungl. Maj:t genom propositionen nr 158 fram­

lagt förslag till bl. a. förordning angående omreglering av vissa ersättningar

av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m. in. Vissa ersättningar,

som utgår på grund av skador, ådragna under militärtjänstgöring, omfattas

av sistnämnda omregleringsförslag. Så är emellertid ej förhållandet med

flertalet av de äldre militärersättningsfallen, vilka redan tidigare blivit om­

reglerade. I skrivelse den 14 februari 1955 har riksförsäkringsanstalten

avgivit förslag syftande till höjning av dessa tidigare omreglerade ersätt­

ningar och anpassning av dem efter de principer som nu kommit till ut­

tryck i det genom propositionen nr 156 framlagda omregleringsförslaget.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga anstaltens förslag. I sam­

band harmed vill jag behandla ett spörsmål om minimibeloppet av den årliga

arbetsförtjänst som skall läggas till grund för bestämmande av ersättning

till vissa skadade värnpliktiga m. fl.

Samtidigt torde jag få anmäla en uppkommen fråga om militärersätt-

ningsförordningens tillämplighet på skador, inträffade under färd på fritid.

Höjning av vissa äldre militärersättningar

Kungl. Muj:ts proposition nr 179 år 1955

9

Gällande bestämmelser

Militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261; ändr. genom

SFS 1953: 256 och 672 samt 1954: 460), som trädde i kraft den 1 juli 1950,

äger tillämpning på värnpliktiga, huvuddelen av det fast anställda man­

skapet, förste fältflygare samt vissa grupper av icke ständigt tjänstgörande

fast anställd personal ävensom på hemvärnspersonal och sådan annan fri­

villig personal som enligt Konungens förordnande hänföres under förord­

ningen. Såsom kroppsskada anses enligt förordningen icke blott skada till

följd av olycksfall utan även sjukdom, som utan att vara orsakad av

olycksfall ådragits under militärtjänstgöring. Beräkningsgrunderna för

ersättning enligt förordningen var ursprungligen i stort sett desamma som

i fråga om ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Sjukpenning och livränta beräknades sålunda på grundval av den skadades

årliga arbetsförtjänst. I fråga om värnpliktiga och vissa andra gällde dock

att den årliga arbetsförtjänsten icke skulle beräknas till lägre belopp än

3 600 kronor. Detta belopp höjdes sedermera till 4 800 kronor, vilket skulle

utgöra minimibelopp vid bestämmande av ersättning för tid efter den 30

juni 1953 i anledning av skadefall, som inträffat efter den 31 december

1950.

Genom förordning den 4 juni 1954 (nr 460) har militärersättningsför­

ordningen anpassats efter lagen om yrkesskadeförsäkring. Den nya lydel­

sen trädde i kraft den 1 januari 1955 samtidigt med nämnda lag och äger

tillämpning å skadefall, som inträffat efter ikraftträdandet. Vid nyinträf-

fade skadefall gäller sålunda enligt militärersättningsförordningen i hu­

vudsak samma grunder för ersättningarnas beräkning som enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring. Minimibeloppet vid beräkning av den årliga

arbetsförtjänsten för värnpliktiga in. fl. är enligt förordningens nya lydelse

5 000 kronor.

Före 1950 års militärersättningsförordning gällde en förordning i samma

ämne av år 1927. Denna i sin tur ersatte en förordning av år 1909. I fråga

om ersättningarnas beräkning skilde sig 1927 års förordning från den nu­

varande militärersättningsförordningen bl. a. därigenom, att individuell

bestämning av den faktiska årliga arbetsförtjänsten ej skedde beträffande

värnpliktiga. Enligt 1909 års förordning beräknades ersättningarna över

huvud icke efter någon årlig arbetsförtjänst.

Flertalet av de ersättningar, som alltjämt utgår enligt de äldre militär-

ersättningsförordningarna, bestämmes sedan den 1 juli 1950 enligt grunder

vilka stadgats i förordningen den 2 juni 1950 angående omreglering au vissa

ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

(nr 262; ändr. genom SFS 1953:257). Detta är fallet beträffande dels er­

sättningar jämlikt 1909 års förordning dels ersättningar jämlikt 1927 års

10

Kungl. Maj:is proposition nr 179 år 1955

förordning till värnpliktiga som drabbats av skada före den 1 juli 1950

samt till fast anställt eller indelt manskap i anledning av skadefall inträf­

fade före år 1949. Ersättningar jämlikt grunderna i 1909 års förordning

och vissa ersättningar jämlikt grunderna i 1927 års förordning bestämmes

likaledes enligt 1950 års omregleringsförordning. Ifrågavarande ersätt­

ningar, som tidigare alltefter tiden för skadans inträffande och andra om­

ständigheter utgått enligt varierande bestämmelser och med olika belopp,

har genom omregleringen i stort sett blivit enhetliga.

Beträffande invalidlivräntor är 1950 års omregleringsförordning konstrue­

rad på det sätt, att livräntebeloppen vid förekommande invaliditetsgrader

finnes angivna i en tabell. Denna innehåller endast två beloppskolumner,

den ena för livräntetagare i åldrarna 25—66 år och den andra för yngre

och äldre livräntetagare. Vid invaliditetsgrader under 30 % är livränte­

beloppen lika i de båda kolumnerna, men vid invaliditet av 30 % eller

däröver är den förstnämnda kolumnens belopp högre. I förhållande till

de tidigare utgående ersättningarna innebär förordningens livräntetabell

en uppräkning med proportionsvis gynnsammare ersättning vid stigande

invaliditetsgrad. Som exempel på livräntebeloppens storlek enligt förord­

ningens ursprungliga lydelse kan nämnas att livräntans månadsbelopp ut­

gjorde, för helinvalider i åldrarna 25—66 år 350 kronor samt i åldrarna

därunder och däröver 275 kronor, för skadade med 50 procents invaliditet

135 respektive 125 kronor och för skadade med 10 procents invaliditet i

alla åldrar 20 kronor.

Hel sjukpenning utgjorde enligt omregleringsförordningens ursprung­

liga lydelse för skadade i åldrarna 25—66 år nio kronor för dag utan

familjetillägg och tio kronor 50 öre för dag med sådant tillägg. För ska­

dade under 25 eller över 67 år utgjorde hel sjukpenning sju kronor för

dag utan och åtta kronor 50 öre för dag med familjetillägg.

Även livräntor till efterlevande maka och barn har omreglerats genom

1950 års omregleringsförordning; livräntorna uppgick enligt förordningens

ursprungliga lydelse till 125 respektive 65 kronor för månad.

Genom förordning den 22 maj 1953 (nr 257) har uppräkning skett från

och med den 1 juli 1953 av ersättningar enligt 1950 års omregleringsför­

ordning. Enligt 1953 års förordning utgör sålunda livränta till helinvalid

460 kronor för månad i åldrarna 25—66 år och 360 kronor i övriga åldrar,

sjukpenning utan familjetillägg 12 respektive 9 kronor och sjukpenning

med familjetillägg 13 kronor 50 öre respektive 10 kronor 50 öre för dag

samt livränta till efterlevande maka 150 kronor och till barn 75 kronor

för månad. Uppräkningen av livräntebeloppen till helinvalider innebar en

förhöjning med omkring 31 %. Livräntor till skadade med partiell in­

validitet, uppgående till minst 25 %, uppräknades i ungefär samma pro­

portion och livräntor till skadade med 20 procents invaliditet i något mindre

mån, under det att skadade med lägre än 20 procents invaliditet icke erhöll

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

efter yrkesskadeförsäkringslagens grunder för beräkning av ersättning.

Såsom aktuell medelår sförtjänst, i förhållande till vilken äldre ersättningar

skall uppräknas, har valts 6 600 kronor. Omregleringen skall huvudsak­

ligen omfatta livräntor till invalider under 67 år med minist 30 % in­

validitet samt efterlevande make under 67 år och barn. Därjämte iskall

invalider under 67 år med mimst 20 men mindre än 30 % invaliditet kunna

erhålla uppräkning till hälften av det belopp som skulle utgått enligt

yrkesskadeförsäkringslagens regler. Invalider över 67 år med minst 30 %

invaliditet erhåller uppräkning till hälften av det belopp som utgår i mot­

svarande fall före samma ålder. Ingen förhöjning erhåller sålunda inva­

lider över 67 år med mindre än 30 % invaliditet, invalider i alla åldrar med

mindre än 20 % invaliditet och efterlevande make över 67 år samt livränte-

berättigiade föräldrar.

Riksförsäkringsanstaltens förslag beträffande de tidi­

gare omreglerade militärersättningarna

Riksförsäkringsanstalten har erinrat, att ersättningsgrunderna för mili-

tärskadefallen i stort sett anslutit sig till motsvarande ersättningsgrunder

för skadefall inom den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. I fråga om

de tidigare omreglerade militärersättningarna har anstalten dock funnit

en direkt anknytning till den aktuella omregleringen av ersättningar för

olycksfall i arbete m. m. icke vara påkallad eller ens lämplig. Däremot bör

enligt anstaltens uppfattning ersättningsgrunderna och ersättningsnivån

anpassas efter vad som kommer att gälla för ersättningar på grund av

olycksfall i arbete m. m. Anstalten framhåller, att några bärande skäl att

vid en sådan anpassning frångå den införda tabellmetoden icke torde fin­

nas. Anpassningen bör enligt anstaltens mening ske inom det nuvarande

systemets ram genom erforderliga justeringar av beloppen.

I fråga om den nivå, till vilken ersättningarna bör uppräknas, konsta­

terar anstalten att, även om det nuvarande, år 1953 fastställda beloppet av

livränta till helinvalid i åldrarna 25—66 år tages till utgångspunkt, följer

av en anpassning efter de nya grunderna att en viss höjning av andra liv­

räntebelopp skulle uppkomma. Anstalten fortsätter:

»I princip kräver emellertid anpassningen därjämte en generell höjning-

av ersättningsnivån för såväl helinvalider som övriga berörda livränteta-

gare. Såsom ovan nämnts uppräknades här ifrågavarande ersättningar år

1953 så, att livränta till helinvalid under 67 år kom att ungefär motsvara

livränta i ett nytt skadefall, där den skadades årliga arbetsförtjänst uppgått

till 6 000 kronor. Enligt de inom socialdepartementet uppdragna riktlin­

jerna kommer arbetsförtjänsten för den, som skadats under åren 1952—

1954, att uppräknas med tio procent. Med en motsvarande uppräkning

borde livränta till helinvalid under 67 år enligt 1950 års omregleringsför-

ordning förhöjas från 460 till 505 kronor för månad. Starka skäl tala dock

för en större höjning. Den supponerade medelarbetsförtjänst, 6 600 kro­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 dr 1955

bestämdes dels till att i huvudsak anpassa ersättningarna efter yrkesskade­

försäkringslagens beräkningsgrunder.

Härigenom har frågan om en omprövning av grunderna för de år 1950

omreglerade militärersättningarna aktualiserats. Riksförsäkringsanstalten

har inkommit med förslag i ämnet. På grundval härav har — med beak­

tande av vad som föreslås beträffande ersättningar på grund av olycksfall i

arbete m. m. — inom försvarsdepartementet utarbetats förslag till sådana

ändringar i bestämmelserna rörande de omreglerade militärersättningarna,

som kan anses påkallade.

Vad man i detta sammanhang närmast har att taga ställning till är

frågan om den metod enligt vilken de tidigare omreglerade militärersätt­

ningarna bör anpassas efter den aktuella omregleringen av ersättningar

på grund av olycksfall i arbete in. in. f detta avseende må framhållas,

att ifrågavarande militärersättningar redan blivit omreglerade enligt grun­

der, som av särskilda skäl kunnat göras enhetliga och tämligen enkla.

Sålunda är beloppen av omreglerade livräntor vid de olika förekommande

invaliditetsgraderna direkt angivna i en tabell. Såsom riksförsäkrings­

anstalten anfört torde några skäl ej föreligga att frångå denna metod. An­

passningen till de nya beräkningsgrunderna bör alltså ske genom juste­

ring av tabellen och genom förhöjning i erforderlig utsträckning av ersätt­

ningsbelopp som ej omfattas av tabellen.

Beträffande den ersättningsnivå till vilken de omreglerade militärersätt­

ningarna bör uppräknas bör tagas i betraktande, att livränta till helinvalid i

åldrarna 25—66 år nu ungefär motsvarar vad som i nya skadefall utgår vid

en årlig arbetsförtjänst av 6 000 kronor och att såsom normerande ny medel­

arbetsförtjänst vid den föreslagna omregleringen av ersättningar enligt

olycksfallsförsäkringslagen m. in. valts beloppet 6 600 kronor. Vidare har

riksförsäkringsanstalten meddelat, att i det övervägande antalet av militär-

skadefallen från år 1954 den årliga arbetsförtjänsten uppgått till eller över­

stigit det högsta belopp som kunnat tagas i beräkning eller, i fråga om liv­

ränta, 7 200 kronor. I fråga om skadefall efter 1954, för vilka motsvarande

maximibelopp är 15 000 kronor, kommer medelarbetsförtjänsten sannolikt

att icke oväsentligt överstiga 7 200 kronor. Riksförsäkringsanstalten har

nu föreslagit, att de omreglerade militärersättningarna uppräknas så, att

de motsvarar ersättning i nya skadefall vid en årlig arbetsförtjänst å sist­

nämnda belopp. Härigenom förhöjes det sedan den 1 juli 1953 gällande

beloppet av livränta till helinvalider i åldrarna 25—66 år med ungefär

20 %. För övriga invalider under 67 år med minst 30 procents invaliditet

samt för änkor under 67 år och för barn blir förhöjningen enligt anstaltens

förslag än större. Detta är en följd av att för närvarande ersättningarna

till invalider med hög invaliditet är proportionsvis gynnsammare enligt

1950 års omregleringsförordning än enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Jag

ansluter mig till anstaltens förslag.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

för tiden efter den 1 juli 1953 utgives i anledning av skada, som inträffat

efter den 31 december 1950. Minimibeloppet 3 600 kronor gäller alltjämt

för skador, på vilka 1950 års militärersättningsförordning äger tillämpning

och som inträffat under tid före 1951 (under sista halvåret 1950 i fråga

om värnpliktiga samt under 1949 och 1950 i fråga om vissa andra); detta

sammanhänger med att de nuvarande ersättningstilläggen utgår å ersätt­

ningar i anledning av skadefall inträffade t. o. in. år 1950 men ej senare.

Den förut omnämnda propositionen nr 158 innefattar förslag om avskaf­

fande av ifrågavarande ersättningstillägg och genomförande av en omreg­

lering, som baseras på individuellt beräknade arbetsförtjänster. Det synes

då rimligt, att det fr. o. m. den 1 juli 1953 införda minimibeloppet, 4 800

kronor, skall gälla även skadefall inträffade före 1951, i vad avser ersätt­

ning för tid efter den tidpunkt då ersättningstilläggen avlöses av den i

nyssnämnda proposition föreslagna omregleringen. En särskild förord­

ning härom torde böra utfärdas.

Omregleringen av ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen m. m.

avses skola träda i kraft den 1 januari 1956. Detsamma bör gälla förhöj­

ningarna av ersättningar enligt 1950 års omregleringsförordning.

Någon säker beräkning av den kostnadsökning som de föreslagna för­

höjningarna av äldre militärersättningar föranleder har ej kunnat göras.

Riksförsäkringsanstalten har uppskattat kostnadsökningen till c:a 2 500 000

kronor för år. Härifrån bör avdragas det belopp, varmed kostnaderna för

de s. k. ersättningsfyllnaderna kan väntas minska. För närvarande draga

dessa en kostnad av omkring 300 000 kronor för år, vilket belopp torde

nedgå till högst hälften. Då den av ersättningsförhöjningarna föranledda

kostnaden hänför sig till äldre skadefall kommer den att successivt nedgå.

I propositionen nr 110 till årets riksdag har slutligt äskande för näst­

kommande budgetår framlagts beträffande anslaget Ersättning i anled­

ning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Därvid har den

kostnadsökning, som det nu föreliggande förslaget kan väntas medföra,

blivit beaktad.

Speciell motivering beträffande förslaget till ändring

i 1950 års omregleringsförordning

3 §.

De förmåner i form av sjukpenning (sjukhjälp) som utgår enligt denna

paragraf i dess nu gällande lydelse överstiger i flertalet fall vad som -— vid

en årlig arbetsförtjänst å 7 200 kronor —- skulle utgå enligt de nya, till

sjukförsäkringslagen anpassade sjukpenningsreglerna i yrkesskadeförsäk­

ringslagen och militärersättningsförordningen. Då någon försämring av

ifrågavarande förmåner uppenbarligen ej bör äga rum, har därför de nu­

varande bestämmelserna i 3 § ansetts böra i huvudsak bibehållas. För så­

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

(nr 510). Stadgandet har här bibehållits. Kungl. Maj :t torde böra äga att

utfärda nya föreskrifter i förevarande avseende så att erforderlig överens­

stämmelse uppnås med vad som kommer att gälla omreglerade ersätt­

ningar enligt olycksfallsförsäkringslagen in. in.

2 inom., som innehåller regler om återbäring i vissa fall till sjukkassa

och till pemsionsstyrelsen, bär utformats i överensstämmelse med andra

stycket i 12 § förslaget till omregleringslag.

Fråga om militärersättningsförordnmgens tillämplighet

vid färder under fritid.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 1927 års militärersättningsförord-

ning ansågs militärtjänstgöring hava varit för handen — förutom under

tid, då den skadade för fullgörande av värnplikt eller tjänsteplikt nödgats

uppehålla sig å viss ort — under tid då den skadade »i föreskriven ord­

ning varit stadd på marsch eller annan färd eller då den skadade i annat

fall än nyss nämnts varit stadd på färd till eller från militärtjänstgöringen

samt färden föranletts av och stått i omedelbart samband med tjänst­

göringen». 1 tillämpningen torde detta stadgande ha inneburit, att ersätt­

ning för skada, som ådragits under färd till eller från militärtjänstgöring,

i regel utgick endast där färden stått i samband med inryckning till eller

utryckning från militärtjänstgöring samt där fråga var om daglig färd

till eller från tjänstgöringsstället för den, som hade tillstånd att bo utom

själva förläggningsområdet. Däremot utgick icke ersättning för skada, som

ådragits under färd till eller från tjänstgöringen i samband med permission

eller tjänstledighet, där ej färden företagits med transportmedel, som kro­

nan tillhandahöll, eller färden företagits i trupp under militärbefäl.

År 1944 ändrades begreppet militärtjänstgöring i 1927 års militärersätt-

ningsförordning. I fråga om färdolycksfall stadgades därvid, att militär­

tjänstgöring skulle anses vara för handen under tid, då vederbörande »fär­

dats till eller från tjänstgöringen samt färden föranletts av och stått i

omedelbart samband antingen med tjänstgöringen eller med permission

eller annan ledighet». Bestämmelsen i fråga utformades enligt förslag av

riksdagens andra lagutskott (uti. 1944:38). I förevarande avseende ytt­

rade utskottet:

»Enligt utskottets mening tala övervägande skäl för att personalen till­

försäkras rätt till ersättning för skador även under enskilda ledighets-

resor. Detta gäller i synnerhet den personal som tjänstgör å annan ort

än hemorten, alltså det stora flertalet, beträffande resor till hemorten. Men

även beträffande resor med annat mål och beträffande annan personal synes

en sådan ersättningsrätt i många fall vara skälig. Att i förevarande avse­

ende draga en bestämd gräns mellan olika slag av resor med hänsyn till

deras ur försvarets synpunkt mer eller mindre vällovliga ändamål är

20

Kungl. Maj:Is proposition nr 179 nr 1955

telse fick ske utan särskilt tillstånd. För vistelse utom det s. k. fritids­

området erfordrades nämligen för värnpliktiga i regel särskilt tillstånd. En

värnpliktig, som ej hade sitt hem i tjänstgöringsorten, hade sålunda att

begära permission, om han t.ex. under en veckohelg skulle besöka hem­

met. Här må dock tilläggas, att någon närmare prövning av frågan, för

vilket ändamål vederbörande önskade bege sig utom tjänstgöringsorten,

sällan torde ha ägt rum vid beviljande av dylik permission.

Numera erfordras i regel ej särskilt tillstånd för vistelse utom tjänst­

göringsorten under fritid. Enligt generalorder den 25 februari 1952 med

vissa bestämmelser rörande manskaps fritid äger nämligen manskap gene­

rell rätt att på fritid vistas inom eller utom tjänstgöringsorten från tjäns­

tens slut dag före sön- och helgdag intill kl. 24 dagen före närmast föl­

jande tjänstgöringsdag samt eljest till kl. 22 eller i vissa fall till kl. 24.

Manskap av furirs tjänstegrad eller däröver äger enligt generalordern än

större frihet i ifrågavarande hänseende.

Försäkringsrådet har i flera utslag funnit militärersättningsförordning-

ens stadgande om färd i samband med ledighet icke vara tillämpligt be­

träffande färd under fritid, då särskild ledighet ej beviljats. Prejudice-

rande utslag i fråga om färd till hemorten i samband med veckohelg med­

delades i april 1954. Härigenom har skador, för vilka ersättning skolat

utgå om särskild permission varit beviljad, i ett flertal fall kommit utan­

för förordningens tillämpningsområde.

I skrivelse till Konungen den 19 november 1954 har chefen för försvars­

staben påpekat den försämring, som på sätt nyss nämnts drabbat den be­

rörda personalen, samt föreslagit att stadgandet i militärersättningsför-

ordningen ändras i syfte att medge ersättningsrätt vid sådana färdolycks-

fall, där ersättning ej beviljas enligt försäkringsrådets praxis men där er­

sättning skulle ha beviljats, om de nya fritidsreglerna ej tillkommit. I

skrivelsen har därjämte föreslagits omprövning av de ärenden, i vilka er­

sättning hittills ej kunnat utgivas på grund av de nya fritidsreglerna.

Över framställningen har utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet.

Riksförsäkringsanstalten har uttalat, att det synes anstalten, att den

fr. o. m. den 1 januari 1955 gällande lydelsen av militärersättningsförord-

ningen kommer att medföra, att värnpliktiga in. fl., å vilka förordningen

är tillämplig, i allmänhet blir berättigade till ersättning för skada vid färd

på fritid mellan förläggningsorten och hemmet. I vad mån ersättning för

skada vid annan färd under fritid kan komma att utgå torde enligt an­

staltens mening bli beroende på bl. a. om i de särskilda fallen färderna

kan anses ha stått i nära samband med tjänstgöringen. Spörsmålet om

ändring av bestämmelsen i fråga syntes därför icke böra upptagas till be­

handling, förrän närmare erfarenhet vunnits beträffande tillämpningen av

den nya lydelsen.

21

Försäkringsrådet, som funnit en författningsändring i törslagels syfte

angelägen, har ansett det önskvärt, att en ändrad lydelse så nära som möj­

ligt ansluter sig till den nuvarande författningstexten utan att syftemålet

med ändringen överskrides eller åsidosättes. Med utgångspunkt härifrån

har rådet föreslagit, att till »------------- eller annan ledighet» i den ifråga­

varande bestämmelsen fogas orden »oavsett om ledigheten är allmän eller

beviljats honom särskilt».

Rådets utlåtande är icke grundat på ett enhälligt beslut.

Fem ledamöter har ansett det motiverat, att de värnpliktiga tillerkän-

nes skydd för skador, som inträffar under sådana under fritid företagna

färder, som avser vistelse i hemmet. Enligt dessa ledamöters mening vore

det därjämte rimligt att medgiva ersättningsrätt för skador under färder,

som föranletts av ändamål, vilka är att jämställa med besök i hemmet.

Däremot skulle färder för övervarande av idrotts- eller teaterevenemang,

för träning, nöjen eller dylikt icke godkännas.

Fem andra ledamöter har ansett, att efter »annan ledighet» i författ­

ningstexten bör inskjutas ett nytt stycke av lydelsen: »samt då han eljest

under fritid färdats för vistelse å annan ort». Avsikten härmed vore att

bereda ersättning åt personal, som under fritid skadas under färd mellan

tjänstgöringsorten och annan ort vare sig denna är den skadades hemort

eller annan ort, som han vill besöka under sin fritid, t. ex. en plats där

eu fotbollsmatch äger rum. Skulle färd först ställas till en ort och sedan

till en annan, skulle ersättningsrätt kunna föreligga även under den senare

färden.

En ledamot har ansett, att ersättningsrätten ej hör utsträckas Lill alla

färder under fritid utan endast till lovliga färder mellan tjänstgöringsorten

och hemorten. Sistnämnda resor borde omfattas av skyddet, även om

vederbörande ej avsett att vistas i eller ens besöka själva hemmet och utan

krav på »nära samband» (tidssamband).

Departementschefen

Beträffande ersättningsrätt vid skada, som inträffat under färd till eller

från militärtjänstgöring, infördes år 1944 i då gällande militärersättnings-

förordning ett stadgande, som överfördes till 1950 års militärersättnings-

förordning och i oförändrat skick gällde till den 1 januari 1955. Enligt

stadgandet förelåg ersättningsrätt bl. a. vid skada, som inträffat under

färd till eller från tjänstgöringen där färden föranletts av och stått i ome­

delbart samband med permission eller annan ledighet.

Enligt utslag som meddelats av försäkringsrådet — högsta instans i

ärenden av förevarande slag — har stadgandet ansetts tillämpligt endast

i fråga om färder i samband med särskilt beviljad ledighet.

På grund av bestämmelser, som under tiden för nyssnämnda stadgan­

des giltighetstid utfärdats rörande manskaps fritid, har en faktisk in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 är 1955

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

skränkning i ersättningsrätten enligt militärersättningsförordningen kom­

mit att ske. Då stadgandet utformades, erfordrades för de värnpliktiga

särskilt tillstånd — permission — för vistelse utom tjänstgöringsorten,

t. ex. över en veckohelg, men så är i allmänhet ej längre fallet. Vid ut­

vidgningen av manskapets rätt att välja vistelseort under fritid har givet­

vis någon inskränkning av rätten till skadeersättning icke varit avsedd.

Chefen för försvarsstaben har nu gjort framställning om sådan författ­

ningsändring, att ersättningsrätten vid färdskador återställes till den tidi­

gare omfattningen.

Härvid är att märka, att ifrågavarande stadgande i militärersättnings­

förordningen med giltighet fr. o. in. den 1 januari 1955 erhållit ändrad

lydelse, som går i riktning mot utvidgad ersättningsrätt. Såvitt framgår

av försäkringsrädets yttrande torde emellertid nämnda ändring icke vara

tillfyllest för att tillgodose syftet med föreliggande framställning.

I likhet med chefen för försvarsstaben och hörda remissinstanser fin-

ner jag, att de personalkategorier, som omfattas av militärersättningsför­

ordningen, under vissa färder på fritid bör vara tillförsäkrade ersättnings­

rätt enligt förordningen. Olika meningar har rått om hur långt ersättnings­

rätten i detta avseende bör utsträckas. Själv finner jag övervägande skäl

tala för att ersättningsrätten huvudsakligen får samma omfattning som

den hade innan de nuvarande bestämmelserna om manskapets fritid till­

kom. Ersättning i anledning av skador inträffade under färd på fritid

hör utgå under samma förutsättningar som gäller för färd under särskilt

beviljad ledighet. På grund härav föreslår jag att ifrågavarande stadgande

i militärersättningsförordningen kompletteras med en bestämmelse om att

med permission skall likställas sådan fritid under vilken vederbörande

äger rätt att utan särskilt tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten. Änd­

ringen torde böra träda i kraft så snart förordning därom utfärdats och

tå tillämpning å skador, som inträffa efter ikraftträdandet.

Vad åter angår dessförinnan inträffade skadefall, i vilka ersättning icke

kunnat tillerkännas på grund av de nytillkomna fritidsbestämmelserna,

synes möjlighet böra öppnas för ersättning i särskild ordning. I lik­

het med vad som skedde år 1946 — i ett motsvarande sammanhang

— torde dock av administrativa skäl rätten till retroaktiv ersätt­

ning böra begränsas. Förslagsvis kan begränsningen nu ske på så sätt att

ersättning ej utgives för tid före den 1 januari 1955. Jag föreslår sålunda,

att Kungl. Maj :t utverkar riksdagens bemyndigande att förordna om ut­

givande av ersättning i berörda fall enligt grunderna i militärersättnings­

förordningen. Jag förutsätter, att beslutanderätten överlämnas till försäk-

ringsrådet och riksförsäkringsanstalten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 179 år 1955

23

Departementschefens hemställan

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj.l

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom försvarsdepartementet upprättade för­

slag till

1) förordning om ändring i förordningen den 2 juni 1950

(nr 262) angående omreglering av vissa ersättningar i an­

ledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

2) förordning om viss tillämpning av 9 § militärersättnings-

förordningen den 2 juni 1950 (nr 261), samt

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § militärersättnings-

lorordningen den 2 juni 1950 (nr 261),

dels ock giva Kungl. Maj :t de hemyndiganden som de­

partementschefen i det föregående föreslagit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Resare