Prop. 1956:105
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
1
Nr 105
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, m. m., given Stockholms slott den 2 mars 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över hande Isärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrå det hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ulla Lindström
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ett särskilt anslag för konsumentvaruforskning och konsumentupplys ning föreslås skola uppföras på riksstaten. Anslaget föreslås för nästa bud getår till 300 000 kronor.
För samordning av den konsumentvaruforskning, som bedrives inom lan det, föreslås skola inrättas ett statens konsumentråd. Rådet skall även med verka vid fördelning av nyssnämnda anslag samt uppdraga riktlinjerna för konsumentupplysningen.
Hemmens forskningsinstitut föreslås skola förstärkas samt ombildas till ett helstatligt institut, statens institut för konsumentfrågor, med bl. a. en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en textilavdelning, en avdelning för hushållsorganisation in. in. samt en upplysningsavdelning. Antalet be fattningshavare beräknas till sammanlagt 34.
Här angivna förslag föreslås skola genomföras den 1 januari 1957.
1
Uiliang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1956.
N ärvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
U
ndén
,
statsråden
Z
etterberg
, T
orsten
N
ilsson
, S
träng
, E
ricsson
, A
ndersson
, N
orup
,
H
edlund
, P
ersson
, H
jalmar
N
ilson
, L
indell
, N
ordenstam
, L
indström
,
L
indholm
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lindström fråga om anslag till konsumentvaruforskning och kon
sumentupplysning m. m. samt anför därvid följande.
I årets statsverksproposition (X ht p. 39) har Kungl. Maj :t föreslagit riks
dagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1956/57
såsom reservationsanslag beräkna till Bidrag till Hemmens forskningsinsti
tut 430 000 kronor samt till Konsumentvaruforskning och konsumentupplys
ning 300 000 kronor. Jag torde nu få återkomma till hithörande spörsmål.
Tidigare förslag och åtgärder
Under det andra världskriget påbörjades en statlig upplysningsverksam
het på hemhushållningens område. En särskild upplysningsavdelning för
hemhushållningsfrågor, Aktiv hushållning, inrättades nämligen år 1940 inom
informationsstyrelsen. År 1944 överflyttades Aktiv hushållning till statens
priskontrollnämnd.
1941 års befolkningsutrednings delegation för hem- och familjefrågor gav
år 1942 i uppdrag åt en grupp experter på olika grenar av hushållsarbetet
att lägga upp en serie arbetsstudier över vissa hemarbetsområden såsom
matlagning, barnavård, strykning m. m. Experterna fann, att ett mycket
stort arbete var att göra på detta forskningsområde och tog kontakt med Hus
mödrarnas samarbetskommitté och Hushållslärarinnornas samorganisation
och föreslog dem startandet av ett forskningsinstitut för hemarbetsfrågor.
Ett dylikt institut med nämnda organisationer som huvudmän bildades år
1944 och fick namnet Hemmens forskningsinstitut. Institutets arbetsuppgif-
er när det gällde vissa hemarbetsområden exemplifierades i en promemoria,
utarbetad i samarbete med befolkningsutredningens delegation för hem-
och familjefrågor. På grund av den betydelse, som institutets verksamhet an
togs kunna få, beslöt Kungl. Maj :t på framställning av nämnda organisatio
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
3
ner bevilja institutet statsbidrag med 50 000 kronor för år 1944. För åtnju tande av statsbidraget skulle bl. a. gälla följande villkor. Kostnaderna för in stitutets verksamhet skulle till belopp, motsvarande minst statsbidragets storlek, bestridas av medel, som ställdes till förfogande av enskilda personer eller organisationer. Statens priskontrollnämnd skulle godkänna stadgarna för institutet samt ersättningen till den anställda personalen. Vidare skulle verksamheten bedrivas i samråd med Aktiv hushållning.
Ett särskilt riksstatsanslag till bidrag till institutet uppfördes första gång en för budgetåret 1945/46. I detta sammanhang anförde föredragande de partementschefen bl. a. följande (elfte ht 1945, s. 56). Man hade anledning antaga, att resultatet av forskningen vid institutet kunde komma att öva ett gynnsamt inflytande på utformningen av bostäderna och bostadsområdena, på urval och utformning av hemmets utrustning och redskap, på arbetsme toderna i det husliga arbetet samt på metoderna för utbildning och träning av de inom hemmen arbetande. Departementschefen ansåg det därför önsk värt, att den påbörjade forskningsverksamheten fortsattes. För att institutet inte skulle komma att stå i ett sådant ekonomiskt beroende av enskilda före tag och organisationer, att det inte kunde handla fullt självständigt gent emot dessa, borde staten lämna fortsatt bidrag med 50 000 kronor även för budgetåret 1945/46. För bidraget borde gälla i huvudsak de villkor, som gällt för bidraget år 1944. Riksdagen gjorde inte erinran häremot. Till bi drag till institutet har därefter för varje budgetår anvisats anslag å rikssta- ten.
Institutets verksamhet berördes av hem- och familjeutredningen i dess år 1947 avlämnade betänkande (SOU 1947: 46). Utredningen ansåg, att Ak tiv hushållning borde sammanslås med Hemmens forskningsinstitut. Vid in stitutet skulle forskning ske inom alla viktigare varuområden såsom livs medel, textil-, sko-, möbel-, porslin-, glas-, husgeråd- och hushållsmaskinom rådena. Denna forskning antogs bli av mer eller mindre permanent art, var för särskilda avdelningar för skilda varuområden borde inrättas. Sålunda förordades, att verksamheten uppdelades på sex avdelningar, varav en all män avdelning (bl. a. upplysningsverksamhet) och de övriga för respektive hushållstekniska frågor (utrustning, redskap och hjälpmedel i hushållet, metoder för hemarbetet, hemhygieniska frågor), bostadsfrågor (bostadens planering med hänsyn till dess praktiska funktioner, snickerier, möbler), livsmedelsområdet (livsmedel, matlagningsteori och praktik), textilområdet (beklädnadstextilier, bäddens utrustning, linneförrådets textilier, inred- ningstextilier, skodon), ekonomiska frågor (ekonomi och hushållningsorga- nisation, socialpsykologiska frågor m. in.). Hem- och familjeutredningen beräknade kostnaderna för de utvidgade arbetsuppgifterna till ca 400 000 kronor årligen, vilken summa föreslogs finansierad till 75 % av statsmedel och till 25 % av bidrag från näringslivet.
År 1946 tillkallades särskilda sakkunniga — 1946 års utredning angående kvalitets forskning och konsumentupplysning — för afl utreda hur man lämpligen borde organisera en intensifierad forsknings- och upplysnings
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
verksamhet avseende förhållandet mellan pris och kvalitet. Utredningens
förslag redovisades i ett betänkande år 1949 (SOU 1949: 18). Utredningen
förordade en vidgad användning av varudeklarationer; en särskild nämnd
borde inrättas för att samordna och effektivisera arbetet härmed. Utredning
en konstaterade vidare, att det förelåg ett stort behov av konsumentupplys
ning. Ett särskilt upplysningsorgan borde inrättas med uppgift att insamla
informationsmaterial om konsumtionsvaror från olika myndigheter, forsk
ningsinstitut och företag inom skilda varubranscher, att verkställa under
sökningar om konsumtionsvanorna och -behoven hos olika befolkningsgrup
per och familjetyper samt sprida de inhämtade kunskaperna till såväl kon
sumenter som producenter. Såsom lämpliga upplysningsformer rekommen
derade utredningen en kontinuerlig presstjänst med distribution av tid
skriftsartiklar, en egen tidning när förhållandena så medgav, broschyrer,
föredrag och radio, utställningar, bilder, modeller och film.
Det särskilda upplysningsorganet borde förläggas till Hemmens forsk
ningsinstitut och utgöra en särskild avdelning där vid sidan om en forsk-
ningsavdelning. De båda avdelningarna skulle under institutets styrelse vara
helt fristående med var sin föreståndare och var sin budget. Upplysnings-
avdelningen borde propagera för varudeklarationer samt lämna upplysning
om hur varudeklarationerna skall läsas för att ge köparna behövlig vägled
ning. Vidare borde avdelningen ägna sig åt upplysning om kvalitets- och
prissambanden, reklamens metodik, skol- och annan undervisning i kon
sumentfrågor m. m.
Beträffande forskningen på konsumtionsvaruområdet framhöll utredning
en önskvärdheten av att möjligheter skapades för mera systematiska under
sökningar rörande konsumenternas behov och rörande varornas lämpliga
kvalitet och utformning. Den utveckling mot centralt organiserad bransch-
forskning och specialforskningsinstitut, som ägt rum, väntades fortgå och
medföra en utbyggnad av forskningsresurserna även för ännu inte tillgodo
sedda varuområden. I den mån specialforskningscentraler kom att upprättas
inom flera olika branschområden och sysselsätta sig med produktionens an
passning till konsumentbehoven, borde konsumentintresset och expertisen
inom hemforskningen erhålla visst inflytande över forskningens bedrivande
genom representation i forskningsinstituten och forskningskommittéer.
Om sålunda själva undersökningsarbetena i ökad omfattning kunde för
läggas till branschforskningsinstitut, borde verksamheten vid Hemmens
forskningsinstitut främst omfatta metodfrågor i samband med konsumtions-
forskningens bedrivande, d. v. s. hur problemen borde angripas med hän
syn till hemarbetsförhållanden och till konsumenternas behov i övrigt. In
stitutet skulle således inte behöva fördjupa sig i tekniska frågor rörande
material, kvaliteter och tillverkningsmetoder.
Utredningen hade funnit, att institutets arbetsformer syntes vara väl äg
nade att ge den smidighet åt organisationen, som var nödvändig för en ra
tionell anpassning till de varierande arbetsuppgifterna. Den till forsknings-
avdelningen fast knutna ledningen borde emellertid ha en om möjligt all
Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
5
sidig förmåga att bedöma uppläggningen av undersökningsarbetena inom olika områden för att vara i stånd att planera och inrikta forskningsarbetet på väsentliga problem för konsumenterna. Upplysningens oavhängighet skul le garderas genom förslaget att upplysningsavdelningen skulle bekostas helt av allmänna medel. Utredningen föreslog vidare, att institutets styrelse borde begränsas men att i stället vid institutets sida skulle finnas en särskild kon sumentnämnd med ett 25-tal medlemmar; denna nämnd skulle ha rådgivan de men inte beslutande befogenheter.
År 1950 gjordes den ändringen beträffande villkoren för statsbidrag till institutet, att bidraget från enskilda och organisationer skulle utgå med be lopp motsvarande minst storleken av statsbidraget med avdrag för hälften av institutets hyreskostnader.
I petita för budgetåret 1951/52 tog institutet delvis upp de förslag beträf fande institutet, som framlagts av utredningen angående kvalitetsforskning och konsumentupplysning. Tanken att sammanslå institutet med Aktiv hus hållning avvisades emellertid av riksdagen i enlighet med Kungl. Mnj:ts för slag (tionde ht 1951, s. 67).
I anledning av utredningens förslag inrättades däremot år 1951 Varudeklarationsnämnden (tionde ht 1951, s. 80). Nämnden, som infogats i Sve riges standardiseringskommissions organisation, har till uppgift att verka för ökad användning av upplysande varudeklarationer för konsumtionsva ror. Därvid skall nämnden särskilt tillse, att dylika varudeklarationer blir vederhäftiga och i lämplig omfattning enhetligt utformade. I nämnden ingår representanter för statens provningsanstalt, Hemmens forskningsinstitut, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaför bund, Sveriges lantbruksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste männens centralorganisation samt Sveriges standardiseringskommission. Statsbidrag till nämndens verksamhet anvisas årligen under det särskilda anslaget på tionde huvudtiteln till Bidrag till standardiseringsverksamhe- ten. För budgetåret 1956/57 har Kungl. Maj :t under nämnda anslag beräk nat ett statsbidrag till nämndens verksamhet på minst 150 000 kronor.
År 1953 breddades huvudmannaskapet för Hemmens forskningsinstitut (tionde ht 1953, s. 63) genom att en särskild fullmäktigeinstitution bildades. I fullmäktige ingår representanter för Ingenjörsvetenskapsakademien och statens institut för folkhälsan samt 24 löntagare-, kvinno-, näringslivs- in. fl. organisationer. Samtidigt bortföll villkoret om bidrag av viss omfattning från enskilt håll för utbetalande av anslaget. I de samma år fastställda stad garna föreskrevs, att institutet skulle ha till uppgift att verka för en rationa lisering av arbetsförhållandena i enskilda hem och kollektiva hushåll genom forskning och upplysning samt verka för en inriktning av produktionen och konsumtionen på goda och ändamålsenliga bruksvaror.
Enligt beslut av 1954 års riksdag (tionde ht 1954, s. 66) avvecklades by rån Aktiv hushållning inom priskontrollnäinnden den 1 juli 1954, varvid byråns verksamhet överflyttades till Hemmens forskningsinstitut. Statsbi
6
draget till institutet, som budgetåret 1953/54 anvisades med 130 000 kro
nor, höjdes i samband härmed för budgetåret 1954/55 till 330 000 kronor. —-
För institutets nuvarande organisation och kostnadsram lämnas en närmare
redogörelse i det följande.
I detta sammanhang bör slutligen nämnas, att enligt beslut av riksdagen
år 1953 av överskottsmedel i vissa clearingkassor till handels- och sjöfarts-
fonden överfördes bl. a. 400 000 kronor för att användas för forskning samt
försöks- och upplysningsverksamhet av betydelse för konsumenterna. Vidare
medgav 1955 års riksdag, att till samma fond av överskottsmedel i kolclea-
ringkassan överfördes 2 milj. kronor för att användas för forskningsupp
gifter samt försöks- och upplysningsverksamhet rörande frågor, som är av
betydelse för de stora konsumentgrupperna i vårt land.
De år 1953 avsatta clearingmedlen har i stort sett fördelats. Hösten 1955
förelåg ansökningar om bidrag från handels- och sjöfartsfonden för här
angivna ändamål å sammanlagt ca 1,5 milj. kronor. Kungl. Maj:t bär den
22 september 1955 beviljat bidrag ur fonden på sammanlagt 500 000 kronor.
Härav erhöll Hemmens forskningsinstitut 165 000 kronor, nämligen till stu
dier rörande tvätt och renhållning av bostaden 85 000 kronor, förberedande
studier rörande arbetsförhållanden inom hushåll 10 000 kronor, kontaktkon
ferenser 20 000 kronor samt utbildningsverksamhet 50 000 kronor. Varudek-
larationsnänmden beviljades bidrag med 155 000 kronor, varav 115 000 kro
nor för forskning rörande mätmetoder för dels egenskaper hos material i
skor, dels textiliers hållbarhet, samt 40 000 kronor för en informationsserie
om varudeklarationer. Svenska slöjdföreningen fick bidrag med 45 000 kro
nor för forskning inom möbelområdet samt 30 000 kronor till resekonsulent
i bosättningsfrågor i mellersta Norrland. Till Sveriges grossistförbund och
Sveriges köpmannaförbund anvisades 50 000 kronor för undersökningar rö
rande sortimentets inverkan på priserna. Svenska vanförevårdens central
kommitté fick 35 000 kronor för forskning rörande vissa konsumentvaror
för vanföra och likställda, varjämte Emballagestandardiseringen erhöll
20 000 kronor för studier angående emballagets utformning efter konsumen
ternas behov.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
Varudistributionsutredningens förslag i ämnet
År 1953 tillkallades särskilda sakkunniga — varudistributionsutredning-
en — med uppgift att göra en utredning om varudistributionen och dess ra
tionalisering, huvudsakligen såvitt angick prissättningen inom handeln.
Utredningen avgav sitt betänkande, Pris och prestation i handeln, år 1955
(SOU 1955: 16). I betänkandet har ett avsnitt ägnats frågan om ökade an
slag till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. I denna del
anför utredningen i huvudsak följande.
Till följd av den långtgående differentieringen av produkterna på mark
naden och genom att varorna ofta är så tekniskt komplicerade har konsu
7
menten numera en otillräcklig överblick över marknaden. Om man kunde få fram en bättre marknadskännedom, skulle detta kunna påverka han deln till kostnadsbesparingar och effektivisering i samhällets intresse.
Teknikens framsteg har gjort vetenskaplig forskning nödvändig för att klarlägga vissa egenskaper hos varan. Forskningsresultaten skall ge kon sumentupplysningen en del av dess innehåll. Finansieringen av institutioner, som sysslar med metod- eller grundforskning, har i stor utsträckning kom mit att åvila staten. Den tillämpade forskningen, som med de av grund forskningen utarbetade metoderna gör rön och uppfinningar av praktisk nytta för tillverkare och konsumenter av vissa produkter, har däremot an setts vara parternas egen angelägenhet att bekosta. Vid sin granskning av konsumentvaruforskningen i landet har utredningen observerat hur ojämnt fördelade forskningsresurserna är mellan näringslivet och konsumentsidan och hur blygsam till omfånget den forskning är, som bedrives utanför nä ringslivets egna forskningsinstitut och laboratorier, jämförd med den forsk ning, som äger rum i företagarpartens regi. Utredningen förordar därför en väsentligt ökad statlig bidragsgivning till sådan forskning utan att dock precisera dess storleksordning. Takten i forskningsarbetet kan ju inte be dömas enbart av anslagens storlek, utan tillgången på forskare i varje sär skilt läge är här av avgörande betydelse. Utredningen framhåller emellertid, att en investering på få områden torde kunna ge så stor utdelning som i konsumentvaruforskning. I detta sammanhang understrykes önskvärdhe ten av att allt dubbelarbete undvikes; en arbetsfördelning inom forskningen mellan de nordiska länderna är därför väl motiverad.
Ett avgörande om huruvida ett inköpsval är bra eller dåligt måste, fram håller utredningen, bedömas utifrån den odelade treenigheten pris—kvalitet —service. Det måste bli en av konsumentupplysningens uppgifter att klar göra det samband, som råder mellan dessa trenne ting. Vad konsument, upplysningen har att bygga på är material från varuprovningar och pris studier. Detta material är emellertid ännu dels för otillräckligt och dels ofta i behov av översättning till språk och anvisningar, som en bredare publik förstår. Konsumentupplysningen är i första hand ett intresse för bl. a. de organisationer, som har till uppgift att höja medlemmarnas lev nadsstandard och reallönenivå. Statens totala utgifter för konsumentupp lysning och bevakande av konsumenternas intressen i olika organ uppgick budgetåret 1954/55 till cirka 3,5 milj. kronor, motsvarande 50 öre per in vånare. Utredningen jämför detta med reklamkostnaderna, som uppskat tas till 50 kronor per invånare och år. Utredningen anser, att konsument upplysningen bör vara helt obunden i förhållande till sina finansiärer, bör bedrivas i ansvariga former och bör vara en gemensam uppgift för staten samt föreningar och sammanslutningar, som företräder olika konsument grupper. Anspråken på staten måste sålunda alltid svara mot ett intresse hos konsumentsammanslutningarna att själva satsa något. Som exempel på vad dessa kan satsa nämner utredningen att man i de fackliga samman slutningarnas mötesverksamhet och tidningar har eu apparat, varigenom
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
konsumentupplysningen bör kunna spridas. Utredningen utgår vidare från
att både behoven och de personella resurser, varmed behoven skall mötas,
kommer att växa stadigt och behöva ett i motsvarande grad växande finan
siellt stöd.
Två reservanter anser, att utredningen underskattat såväl konsumen
tens möjligheter att påverka handelns utformning och utveckling som in
dustriens och handelns egna insatser, till förmån för upplysningsverksam
het i statlig regi.
Av de remissorgan, som yttrat sig över varudistributionsutredningens för
slag i denna del, har det stora flertalet tillstyrkt det eller lämnat det utan
erinran. Tillstyrkande yttranden föreligger sålunda bl. a. från näringsfrihets-
rådet, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Kro
nobergs, Malmöhus och Norrbottens län, Hemmens forskningsinstitut, Varu-
deklarationsnämnden, Svenska stadsförbundet, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk, Landsorganisa
tionen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska handelsar-
betareförbundet, Kemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening, Sve
riges socialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Fredrika-Bremerförbundet samt Hemkonsulenternas förening.
Varudeklarationsnämnden anför, att en utbyggnad av forskningsresurser
na är ett huvudvillkor för att nämnden skall kunna föra ut nya varudekla
rationer på marknaden, ökade statsanslag till konsumentvaruforskning är
därför en angelägenhet av allra största vikt. Riksförbundet Landsbygdens
folk anser att frågan om statens övertagande av hela kostnaden för Hem
mens forskningsinstitut bör prövas. Man bör vidare undersöka de lämpli
gaste formerna för ett ökat ekonomiskt stöd från statsmakternas sida till
konsumentupplysningen. Landsorganisationen understryker vikten av att
en av producentintressen oberoende konsumentvaruforskning får ett vä
sentligt ökat statligt stöd. Husmodersföreningarnas riksförbund betecknar
utredningens förslag i denna del som det väsentligaste av de av utredningen
framlagda förslagen för åstadkommande av rationalisering och besparing på
längre sikt.
Några remissorgan förklarar sig i princip inte ha något att erinra mot en
utbyggd konsumentvaruforskning och konsumentupplysning men anmäler
dock viss kritik mot utredningens argumentering eller förslagens utform
ning.
Statens priskontrollnämnd, som understryker behovet av konsument-
upplysning, anser sålunda att ansvaret för denna upplysning bör helt åvila
staten. Ett samarbete med organisationer, som företräder olika konsument
grupper, är givetvis av stort värde.
Sveriges industriförbund anför å sin sida att utredningen synes betrakta
den privata forskningen med en viss misstro och söka konstruera ett mot
satsförhållande, som i verkligheten inte föreligger. Även om forskning i pri
vat regi skulle ledas av delvis andra bevekelsegrunder än konsumenternas
egen forskningsverksamhet, kommer dock forskningens resultat i båda fal
9
len konsumenterna till godo. Det viktiga är därför, att de totala forsknings resurserna utbygges i önskvärd takt, inte att åstadkomma någon viss balans mellan olika, i forskningsverksamhet intresserade parter. Sveriges köpman naförbund samt Svenska reklam- och försaljningsförbundet framför likarta de synpunkter.
Stgrelsen för institutet för konserveringsforskning understryker betydelsen av vidgade konsumentvaruundersökningar men betonar att detta inte är liktydigt med en provnings- och kontrollverksamhet gällande färdiga han delsvaror. Det måste vara samhällsekonomiskt riktigare att biträda produk tionen i skapandet av nya och bättre varor än att genomföra en kassation i slutledet.
Om samhället medverkar till en ökad konsumentupplysning kan man — anför Högerns kvinnoförbund — riskera en inte önskvärd dirigering av varuinköpen. Strävandena bör i första hand gå ut på att intensifiera den av näringslivet bedrivna informations- och upplysningsverksamheten. Kon kurrensen mellan de producenter, som är intresserade av konsumentupp lysning, lämnar enligt förbundets mening garanti för en allsidig belysning av problemen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Priskontrollutredningens förslag om konsumentupplysning
År 1954 tillkallades särskilda sakkunniga — 1954 års priskontrollutred- ning — för att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om behovet av en fortsatt statlig priskontroll och grunderna för den prisreglerande verk samhet, som kan befinnas erforderlig. Utredningen avgav sitt betänkande, Konkurrens och priser, år 1955 (SOU 1955: 45).
Utredningens förslag innebär bl. a., att den hittillsvarande prisregleringen och prisövervakningen under normala tider ersättes av en prisregistrerande och prisanalyserande verksamhet, kompletterad med en särskild konsu mentupplysning i prisfrågor. Nämnda verksamhet samt konsumentupplys ningen i prisfrågor bör sammanslås med utredningsverksamheten i konkur- rensbegränsningsfrågor. För detta ändamål föreslås inrättandet av en ny myndighet, benämnd statens pris- och kartellbyrå; samtidigt bör priskon- trollnämnden samt kommerskollegiets monopolutredningsbyrå och prisana lysavdelning avvecklas. Pris- och kartellbyrån föreslås stå under ledning av en styrelse med representanter för bl. a. olika företagar- och konsument grupper. Den nya myndigheten bör organiseras på en planläggningsbyrå, ett kansli, tre utredningsbyråer och en statistisk byrå. Därjämte föreslås sta tens upplysningsbyrå tills vidare anknuten till det nya organet.
Enligt utredningens förslag skall verksamheten inom pris- och kartellby rån bestå i att följa och analysera den inhemska och internationella prisut vecklingen samt i anslutning därtill bedriva konsumentupplysning i prisfrå gor. Byrån skall vidare övervaka konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet genom registrering av konkurrensbegränsande överenskommcl-
10
ser och genom särskilda undersökningar samt utföra sådana undersökning
ar, som ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor och näringsfrihets-
rådet finner nödvändiga för sin verksamhet.
Beträffande konsumentupplysningen i prisfrågor betonar utredningen vik
ten av att konsumenterna får sådana upplysningar i prisfrågor, att det blir
möjligt för dem att på bästa sätt disponera sin köpkraft. En viss upplysning
på detta område sker redan genom dels publiceringen av konsumentprisin
dex och partiprisindex, dels priskontrollnämndens meddelanden och press-
kommunikéer, dels offentliggörandet i publikationen »Näringsfrihetsfrågor»
av registrerade konkurrensbegränsande överenskommelser och dels i sam
band med förhandlingarna inom näringsfrihetsrådet angående eventuell
skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Denna upplysningsverksamhet
är emellertid inte tillräcklig utan bör utvidgas. Upplysningsverksamheten
i prisfrågor finner utredningen ligga helt i linje med pris- och kartellby
råns övriga uppgifter. I betänkandet redovisas inte närmare vad den utvid
gade konsumentupplysningen skall omfatta, men det framhålles bl. a., att
resultaten av byråns undersökningar bör ges sådan form, att de med lätt
het kan tillgodogöras av allmänheten. Utredningen förutsätter att konkur-
rensbegränsningsfrågor alltjämt publiceras i »Näringsfrihetsfrågor». Huru
vida prisupplysningen bör ske i denna tidskrift eller på annat sätt bör få av
göras av pris- och kartelibyrån. Det torde enligt utredningen bl. a. vara
lämpligt att särskilda kommunikéer tillställes pressen, konsumentorganisa
tioner och andra sammanslutningar.
Förslaget om vidgad upplysning åt konsumenterna i prisfrågor är den av
pris- och kartellbyråns arbetsuppgifter, som väckt största intresset vid re
missbehandlingen av betänkandet.
De flesta remissinstanser tillstyrker i princip eller lämnar utan erinran
utredningens förslag beträffande själva spörsmålet om konsumentupplys
ning i prisfrågor. Betydelsen av en dylik upplysning har särskilt understru
kits av socialstyrelsen, statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, om-
budsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, länsstyrelserna i Älvsborgs och
Vasternorrlands län, Tjänstemännens centralorganisation samt Sveriges so
cialdemokratiska kvinnoförbund.
Vissa remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till förslaget om
utvidgad konsumentupplysning i prisfrågor. Sålunda anser kommerskolle
gium det inte troligt, att den föreslagna konsumentupplysningen nämnvärt
skulle bidraga till att för den enskilde konsumenten klargöra de invecklade
och svårlösta problem, som anmäler sig på prisområdet. Med hänsyn därtill
ifrågasätter kollegium, om inte tillgängliga personella och finansiella till
gångar kan utnyttjas bättre än för direkt konsumentupplysning i prisfrågor.
Prisorganets undersökningar kan enligt ämbetsverket liksom nu tjäna som
upplysningskälla åt allmänheten. Sålunda blir det möjligt för t. ex. konsu
mentorganisationerna att med ledning av undersökningsmaterialet för sina
medlemmars räkning göra bedömningar och framställa kritik samt begära
provning av saken hos ombudsmannaämbetet. I detta sammanhang under
stryker kollegium vikten av en förstärkning av Hemmens forskningsinsti-
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
11
till, så att den för konsumenterna avsedda upplysningen om varors egen skaper in. in. kan utvidgas. En begränsning av konsumentupplysningen i prisfrågor förordas av länsstyrelsen i Kronobergs län, Sveriges grossistförbund och Svenska bankföreningen. Inköpscentralernas aktiebolag ICA häv dar, att ett för konsumentupplysningen angelägnare mål är att bibringa all mänheten varukännedom.
Beträffande förslaget att förlägga verksamheten till pris- och kartellby rån har ett flertal remissinstanser satt denna fråga i samband med det av särskilda sakkunniga framlagda förslaget att förstatliga och utvidga Hem mens forskningsinstitut. Vid bifall till sistnämnda förslag skulle institutet benämnas statens institut för konsumentfrågor och få till uppgift bl. a. att bedriva viss konsumentupplysning beträffande olika varors egenskaper och funktioner in. m. I yttrandena från statens priskontrollnämnd, näringsfrihetsrådet, länsstyrelsen i Västernorrlands län, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverksoch småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund, Tjänstemännens centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Inköpscentralernas ak tiebolag ICA, Kooperativa förbundet, Svenska försäljnings- och reklamför bundet samt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund understrykes be hovet och vikten av intimt samarbete och samordning i upplysningsfrågor mellan pris- och kartellbyrån samt det föreslagna konsumentinstitutet. Där vid framhålles risken för dubbelarbete och med hänsyn därtill nödvändighe ten av att de båda organens uppgifter i nu berörda hänseenden klart av gränsas.
Sveriges industriförbund ifrågasätter om den föreslagna upplysningsverk samheten inte bör anförtros någon redan befintlig institution. Svenska bank föreningen, ICemisk-tekniska och livsmedelsfabrikanters förening samt Svenska försäljnings- och reklamförbundet föreslår, att konsumentupplys ningen i prisfrågor skall åligga Hemmens forskningsinstitut eller det före slagna nya institutet för konsumentfrågor.
Kungl. Maj :t har den 23 februari 1956 beslutat avlåta proposition till riks dagen angående inrättande av en statens pris- och kartellnämnd, m. m.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Hemmens forskningsinstituts nuvarande organisation m. m.
Organisation. Institutet har en styrelse bestående av ordförande och tolv ledamöter samt tolv suppleanter. Kungl. Maj :t utser ordförande jämte halva antalet ledamöter och suppleanter. Återstående ledamöter och suppleanter utses av institutets förutnämnda fullmäktigeinstitution. Styrelsens ordfö rande är tillika verkställande ledamot och tjänstgör i denna egenskap när mast som chef för institutet. Inom styrelsen finns ett särskilt arbetsutskott.
Kungl. Maj:t och fullmäktige utser vardera en revisor jämte suppleant.
Institutet arbetar på tre avdelningar, en allmän avdelning, en textilavdel ning och en administrativ avdelning. Antalet fast anställda uppgår till 32.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Härutöver har institutet tre deltidsanställda experter med avlöning per
timme. Vidare arbetar med speciella laboratorieuppgifter några ingenjörer
jämte biträden, vilka avlönas från särskilda för uppgifterna anvisade me
del. Personalen samt avlöningsförhållandena redovisas närmare i följande
sammanställning.
Personal vid HFI
kön motsva
rande lönegrad
Allmänna avdelningen:
Avdelningschef .................................................................................. 31
1 förste undersökningsledare .................................................... 29
2 undersökningsledare .................................................................. 26
2 förste assistenter........................................................................... 22
1 förste laboratoriebiträde ............................................................ 11
3 laboratoriebiträden ...................................................................... 8
Personal för upplysningsverksamheten:
1 fackredaktör (halvtid) ............................................................. 27
1 konsulent ........................................................................................ 26
1 sekreterare ....................................................................................... 22
1 assistent .................................................................................. . .
18
1 kontorist ........................................................................................... 15
Textila avdelningen:
Avdelningschef .........................
1 konsulent ... .......................
2 förste assistenter..................
1 förste textilbiträde ..............
1 textilbiträde ...........................
1 textilbiträde ...........................
1 kontorsbiträde .......................
Administrativa avdelningen:
Avdelningschef (deltid) .........
1 kassörska ................................
1 kassabiträde ...........................
1 stenograf (deltid) ..............
1 kanslibiträde ..........................
1 vaktmästare ...........................
1 kontorsbiträde .......................
1 kontorsbiträde .......................
1 telefonist ................................
32 anställda.
Experter: (deltidsanställda)
1 förste undersökningsledare
2 civilingenjörer, allm. avd. .
31
26
22
9
8
4
6
31
17
15
13
10
10
8
6
6
Timarvode
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
13
Personal vid HFI
Tillfällig arbetskraft: 1 expert (tvättfrågor) 1 expert (bostadsfrågor) .. 1 assistent (bostadsfrågor)
Laboratoriet: 1 civilingenjör ......................... 1 ingenjör .................................. 1 ingenjör .................................. 1 laboratoriebiträde .............. 1 laboratoriebiträde ............ 1 laboratorieelev ....................
Lön motsva rande lönegrad
Månads- eller timarvode
Årslön
24 000 19 200 10 908
7 548 6 720 5 400
Fem befattningshavare är pensionsberättigade från tidigare tjänstgöring vid Aktiv hushållning.
Institutet disponerar ett 40-tal rum i en staten tillhörig byggnad på Rå- lambsvägen i Stockholm samt 5 rum och en tvätthall för laboratorieperso- nalen på Ingenjörsvetenskapsakademiens försöksstation i Stockholm. För dessa lokaler betalar institutet hyra; f. n. beräknas kostnaderna härför till ca 50 000 kronor.
Verksamhet. Beträffande institutets verksamhet under budgetåret 1954/55 må här nämnas följande.
Inom den allmänna avdelningen har pågått vissa bostads undersökningar i samarbete med bostadsstyrelsen och med avdelningen för arkitektur vid tekniska högskolan i Stockholm samt med stöd av några företag. I samarbete med Byggstandardiseringen har studerats kokskåp och kokvrå. Institutets undersökningar om golvbeläggning har övertagits av statens nämnd för byggnadsforskning; institutet handlägger dock allt jämt frågor, som gäller rengöring och skötsel av golvmaterial.
Arbetet beträffande livsmedel har omfattat dels studier av olika metoder för matlagning, konservering och förvaring av färskvaror, dels fortlöpande studier av industriella livsmedelsprodukter. Ett flertal frågor som berör djupfrysning av livsmedel har behandlats, delvis efter uppdrag utav Djup- frysningsbyrån eller i samarbete med Varudeklarationsnämnden. Appara ter för snabbkonserveringsmetoder har studerats; genom press och radio har institutet bedrivit en upplysningskampanj mot olämpliga apparater och påtalat vilseledande uppgifter i broschyrer och bruksanvisningar.
I fråga om de hushållstekniska studierna kan framhållas undersökningar av nya typer av knivar och finfördelningsredskap samt fortsatta studier av kokkärl, stekpannor och matlagningsmaskiner.
Vissa avslutande undersökningar om städning har pågått i samband med den statliga städningsutredning, som utförts av statens organisationsnämnd i samarbete med bl. a. institutet.
En särskild tvätthall togs i bruk våren 1955 för förberedande studier i
14
samband med utarbetande av metodik för tvättmaskinsstudier. En mark
nadsöversikt över tvättmaskiner har publicerats i samarbete med Sveriges
husmodersföreningars riksförbund och en marknadsöversikt rörande stryk
maskiner, strykjärn och manglar har sammanställts.
På textilavdelningen har arbetet huvudsakligen varit inriktat
på upplysningsverksamhet, däribland en radiokurs om sömnad, färdigstäl
landet av en skärmutställning, utarbetandet av en broschyr in. in. Till ra
diokursen utgavs studiebrev, vilka — i likhet med broschyren — trycktes i
en upplaga på 10 000 exemplar. På avdelningen har vidare utarbetats nya
mönster och sömnadsbeskrivningar, provats olika hjälpmedel m. m. Frågan
om slitbyxor för pojkar har diskuterats med tillverkare, säljare och kon
sumenter.
Beträffande upplysningsverksamheten kan utöver det förut nämnda fram
hållas följande. Boken »Kök» utgavs i ny omarbetad upplaga på 10 000
exemplar. Av broschyren »Boråd» har sålts ca 11 000 exemplar. Industriens
bostadsförening har beställt 40 000 exemplar, varför broschyren går ut i en
ny upplaga på 50 000 exemplar. I en särskild skriftserie, »HFI-meddelan-
den», med en upplaga på 3 000 exemplar redovisas undersökningsresultat
från institutet m. m. För information om institutets skrifter har ett flyg
blad tryckts i 150 000 exemplar och distribuerats bl. a. genom de till full
mäktige anslutna organisationerna. Institutets personal har sammanställt
artiklar för skilda tidskrifter och andra publikationer samt medverkat i
kurser och studiecirklar. Olika utställningsserier har visats på ett antal
platser i landet i samarbete med skilda organisationer.
I institutets årsberättelse omnämnes vidare, att institutet under budget
året 1954/55 haft 65 provningsuppdrag inom den allmänna avdelningen
samt några uppdrag berörande den textila avdelningen. Ett stort antal till
verkare har vänt sig till institutet med förfrågningar angående behovet av
skilda produkter samt olika produkters lämpligaste konstruktion, utform
ning o. d. Även allmänheten har i ökad utsträckning vänt sig till institutet
med förfrågningar.
Kostnadsram. I följande sammanställning redovisas institutets totala in
komster under de senaste budgetåren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
Budgetår
1952/53
1953/54
1954/55
inkomst
Statsanslag ................................
180 000
130 000
330 000
1954/55
Bidrag från statens nämnd för
byggnadsforskning och sta-
tens tekniska forskningsråd
78 800
53 400
42 700
Bidrag/av clearingmedel ....
—
37 000
79 000
Utredningar på uppdrag:
a) Statliga institutioner....
2 600
2 900
—
b) Kommunala organ ....
2 700
—
—
c) Enskilda uppdragsgivare
18 600
17 600
1 500
1 200
Enskilda bidrag ........................
103 800
107 700
99 900
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
15
Budgetår
1952/53
1953/54 1954/55 Netto
inkomst 1954/55
Provningar ................................ 21200
10 000 19 800 17 600
Publikationer ............................ 65 100
31 700 97 500 41500
Mönster......................................... —
— 16 400 13 100
Övriga inkomster ................... 11 700
16 200 22 900
—
Summa 484 500 406 500 709 700 73 400
För 1952/53 anvisades statsanslag med sammanlagt 245 000 kronor, var av 115 000 kronor på tilläggsstat. Institutet lade från och med den 1 juli 1953 om sitt räkenskapsår från kalenderår till att sammanfalla med det stat liga budgetåret. Statsanslaget för budgetåret 1952/53 avsåg därför bidrag till institutets verksamhet under ett och ett halvt år. Med hänsyn härtill har i sammanställningen för budgetåret 1952/53 endast uppförts 180 000 kronor. Av detta anslag avsågs ett belopp av 50 000 kronor som rörelseka pital, vilket belopp kvarstår i institutets budget som reserverade medel.
Inkomsterna av mönster härrör från Aktiv hushållning, som överflytta des till institutet den 1 juli 1954.
Då kostnaderna för uppdrag, provningar, publikationer och mönster i all mänhet varit lägre än motsvarande inkomster, har -— som framgår av sam manställningen — en nettoinkomst uppstått på dessa grenar av verksam heten.
Utgifterna för institutets verksamhet har för vart och ett av budgetåren 1952/53—1954/55 uppgått till 414 900 resp. 464 700 och 675 400 kronor. Ut gifterna bestrids numera till ca 85 procent av statsmedel.
För innevarande budgetår har institutet beviljats ett statsanslag av 380 000 kronor. Institutet har uppskattat de ordinära inkomsterna — in beräknat statsbidraget — till ca 520 000 kronor samt bidragen från teknis ka forskningsrådet, statens nämnd för byggnadsforskning och av clearing- medel till sammanlagt ca 188 000 kronor. Härtill kommer vissa överskotts medel samt av statsmedel äskat belopp för löneförhöjningar, varför de to tala inkomsterna för innevarande budgetår beräknats till 803 400 kronor.
Om institutet upplöses, skall enligt stadgarna de medel, som avsetts för särskilt ändamål, överlämnas till institution eller organisation, som full följer sådant syfte, vartill medlen varit avsedda. Övriga tillgångar skall dis poneras enligt fullmäktiges bestämmande. I båda fallen skall dock besluten godkännas av Kungl. Maj :t.
Hemmens forskningsinstituts beräkning av medelsbehovet
för nästa budgetår, m. m.
Hemmens forskningsinstitut (skr. 22/8 1955) hemställer att statsbidraget till institutet för budgetåret 1956/57 höjes med 127 000 kronor till 507 000 kronor.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
Institutet framhåller, att erfarenheterna under det gångna året visat, att
sammanslagningen med Aktiv hushållning varit till gagn för institutets
verksamhet. Från såväl allmänhet och pedagoger som myndigheter och
producenter ställs ständigt ökade krav på institutet; en förstärkning av de
personella resurserna erfordras därför.
Ett viktigt led i de hushållstekniska studierna är granskningen av de nya
produkternas material och konstruktion. I många fall konsulterar insti
tutet statens provningsanstalt eller annan fackinstitution, men inom insti
tutet bör finnas teknisk expertis som kontinuerligt följer dessa frågor. F. n.
har institutet för dessa uppgifter två timanställda civilingenjörer; i stället
för den ene av dessa bör anställas en ingenjör på heltid med ersättning
motsvarande lönegrad 17.
För arbetet på livsmedelsområdet bör nyanställas ett laboratoriebiträde.
Upplysningsverksamheten måste intensifieras och institutet bör på ett bätt
re sätt än hittills kunna tillgodose pedagogernas behov av undervisnings
material. För detta ändamål behövs två befattningshavare med pedagogisk
utbildning, den ena för den allmänna och den andra för den textila avdel
ningen. Härjämte behövs ytterligare ett kanslibiträde.
Avlöningskostnaderna för de nya tjänsterna beräknas till 64 300 kronor.
Vidare ökar medelsbehovet med 35 000 kronor för den under år 1955 ge
nomförda lönehöjningen, 3 800 kronor för automatiska löneklassuppflytt-
ningar samt 4 000 kronor för kompensation för avgifter enligt sjukförsäk
ringslagen. Beträffande omkostnaderna beräknas en höjning av hyreskost
naden med 5 000 kronor, varjämte för inventarier och facklitteratur uppta
gits ytterligare 3 000 kronor. Omkostnaderna i övrigt beräknas öka med
14 000 kronor. Sammanlagt beräknas nettoutgifterna för budgetåret 1956/57
till 712 000 kronor.
På inkomstsidan beräknas bidragen från enskilda samt nettointäkten av
uppdrag och provningar till oförändrat 100 000 resp. 15 000 kronor. Netto
intäkten av publikationer och mönsterförsäljning beräknas öka med 15 000
kronor till 40 000 kronor. Slutligen räknar institutet med ett belopp av
50 000 kronor, utgörande reserverade medel från tidigare budgetår. Här an
givna inkomster beräknas sålunda till sammanlagt 205 000 kronor.
Det erforderliga statsbidraget för nästa budgetår beräknas i överensstäm
melse härmed till (712 000 — 205 000 =) 507 000 kronor.
Härutöver räknar institutet med att kunna utföra vissa arbetsuppgifter
genom att anlita bidrag av clearingmedel.
Slutligen framhåller institutet, att frågan om de anställdas pensionering
skyndsamt bör lösas.
Institutet har vidare (skr. 16/9 1955) anmält att institutets styrelse träf
fat överenskommelse med vederbörande personalorganisation om justering
av gällande löneplan och kompensation för avgifter enligt sjukförsäkrings
lagen. Överenskommelsen innebär en merutgift på ca 49 000 kronor för ti
den 1 januari 1955—30 juni 1956, vilket belopp bör anvisas till institutet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
17
Promemoria om inrättande av ett konsumentråd samt förstatligande
av Hemmens forskningsinstitut, m. m.
Den 25 augusti 1955 förordnades chefredaktören för Teknisk tidskrift, civilingenjören G. A. Hambraeus och byråchefen G. Wiedesheim-Paul att utreda behov och resurser inom konsumentvaruforskningens område samt därmed sammanhängande frågor. Utredningen överlämnade därefter den 12 december 1955 en promemoria till statsrådet Lindström angående kon- sumentvaruforskning och konsumentupplysning med vissa förslag rörande organisationen och finansieringen av den statliga eller statsunderstödda verksamheten på området. I det följande lämnas en kortfattad redogörelse för dess innehåll.
Behovet av konsumentvaruforskning
Utredningen upplyser inledningsvis att den privata konsumtionens värde i vårt land under år 1954 kunde uppskattas till 26,4 miljarder kronor.
En särskild inventering visar, att en rad olika myndigheter och institu tioner arbetar med forskning på konsumentvaruområdet. I fråga om kemisk tekniska produkter och på bränsleområdet forskar och utreder sålunda 24 olika myndigheter och institutioner, på textil- och beklädnadsområdet 17, i fråga om livsmedel 16, hem- och hushållsapparater m. m. 13 o. s. v. På livs medels- och textilområdena arbetar t. ex. — förutom Hemmens forskningsin stitut (HFI) och Varudeklarationsnämnden — de militära förvaltningsmyn digheterna, sjukvårdsmyndigheter, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan, post verket, statens järnvägar, statens provningsanstalt, statens hantverksinsti- tut, Svenska textilforskningsinstitutet och Institutet för konserveringsforsk- ning. I vissa fall avser myndigheternas verksamhet främst provning av olika slag. På många håll har man endast otillräckliga materiella och personella resurser. Följden av dessa svagheter hos konsumentvaruforskningen har bli vit bristande djup i forskningsarbetet. Med de krav som från olika håll ställs på konsumentupplysningen och med en ständigt växande varumark nad har t. ex. HFI tvingats att syssla med många olikartade arbetsuppgif ter utan att alltid hinna penetrera dem i den omfattning och med den ve tenskaplighet som egentligen är nödvändig.
De statliga direkta och indirekta kostnaderna för konsumentvaruforsk ningen har uppskattats till ett par milj. kronor per år. Med hänsyn till de mycket stora belopp, som årligen utgives för konsumentvaror, samt storle ken av de vinster för konsumenterna, som kan nås genom ett effektivt forsk nings- och upplysningsarbete, torde en inte oväsentlig ökning av den stat liga anslagsgivningen vara väl motiverad.
Det ökade stödet kan lämpligen utgå dels i form av anslag till HFI för eu utbyggnad av institutet, dels i form av ett allmänt anslag på riksstaten
2
Dihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Detta allmänna an
slag bör inte understiga 1 milj. kronor per år. En omedelbar anslagsgivning
av denna storleksordning ifrågasättes dock inte. Förut omnämnda clea-
ringmedel, som avsatts för hithörande ändamål, beräknas räcka till utgång
en av år 1956. Med hänsyn till forskningsresursernas etappvisa utbyggnad
bör det allmänna anslaget i början kunna hållas på en lägre nivå. Med hän
syn härtill föreslås för tiden 1/1—30/6 1957 ett anslag av 300 000 kronor.
Behovet av konsumentupplysning
Den marknad, som konsumenterna i dag ställs inför, uppvisar en oerhört
mycket större variationsrikedom än endast för ett par decennier sedan. Be
hovet av konsumentupplysning bör främst ses mot bakgrund av den ex
pansion av konsumentvarumarknaden, som hittills skett och som i än högre
grad kan väntas ske i framtiden. Särskilt när det gäller större och varak
tigare konsumentvaror har konsumenten i allmänhet inga aktuella erfaren
heter, som kan underlätta inköp. Här måste konsumentvaruforskningen
träda till med att klarlägga varornas egenskaper och funktioner, varpå
konsumentupplysningen får ta hand om spridningen av fakta. En första
uppgift för konsumentupplysningen bör därvid vara att söka klarlägga kon
sumentens behov med hänsyn till olika varuslag och de olika varuslagens
funktioner i konsumentens ägo. Nästa uppgift bör avse marknadsöversik
ten. Välplanerade inköp kräver kännedom om vilka olika typer av en viss
vara, som finns på marknaden. Härefter — och detta måste intaga en cen
tral ställning i upplysningsverksamheten —- bör konsumenten få besked
om vilka egenskaper en viss vara bör äga samt genom varudeklarationer,
broschyrer, artiklar eller andra informationssätt tillhandahållas en analys
av det salubjudna varusortimentet från denna utgångspunkt. En fjärde upp
gift är upplysningar om hur varans pris synes förhålla sig till dess kvalitet
och den service, som förknippas med dess försäljning.
Konsumentupplysningen bör kunna sträcka sig till ett namngivande av
de fabrikat, som efter verkställda undersökningar befunnits godtagbara.
Någon inbördes gradering av godtagbara produkter eller jämförande betygs
sättning av dessa bör det dock inte bli fråga om. Det framhålles, att det
inte torde föreligga någon principiell skillnad mellan att bekantgöra en viss
produkts egenskaper genom en varudeklaration och att genom upplysning
i broschyrform ange att vissa namngivna produkter motsvarar de krav,
som konsumentvaruforskningen anser sig böra ställa. Det erinras om att
statens maskinprovningar sedan en lång följd av år offentliggjort prov
ningsresultat med ett tydligt angivande av de provade maskinernas fabrikat.
Behovet av samordning
Som förut nämnts är många olika myndigheter och institutioner syssel
satta med forsknings- och upplysningsverksamhet på konsumentvaruområ
dena. Risk kan föreligga för dubbelarbete. En önskvärd rationalisering av
19
forskningsverksamheten skulle kunna åstadkommas, om ett samordnande organ tillskapades med i stort sett motsvarande ställning och funktion som statens tekniska forskningsråd. Detta organ — ett statligt konsumentråd — skulle skaffa sig en ingående kännedom om forskningen på konsumentvaru området samt genom att planlägga och samordna forskningsarbetet verka för denna forsknings rationalisering och vidare utveckling. Rådet borde inte självt bedriva forskning men skulle ha möjlighet att ta initiativ till forsk ning och undersökningar i speciella frågor. En av rådets främsta uppgifter skulle bli att fördela det allmänna anslaget till konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Bidrag upp till 50 000 kronor borde kunna bevil jas direkt av rådet, medan större bidrag föreslås skola beslutas av Kungl. Maj :t på förslag av rådet eller efter rådets hörande. På rådet bör vidare ankomma att uppdraga riktlinjerna för upplysningsverksamheten.
Rådet bör också främja det nordiska samarbetet på området. I detta sam manhang har utredningen berört motsvarande förhållanden inom våra nor diska grannländer. I Norge tillkom år 1953 ett statligt »Forbrukerråd», vars ordförande och sju ledamöter utses av Konungen — beträffande leda möterna efter förslag av vissa kvinnosammanslutningar och fackliga orga nisationer. Rådet, som har ett sekretariat med sju anställda, arbetar på tre sektioner: en ekonomisk sektion för priser, produktion, reklam in. in., en varuteknisk sektion för kvalitetsmärkning, varukontroll, varuforskning, em ballage, standardisering in. in. samt en upplysningssektion för varukunskap och varubehandling, publikationer in. in. Rådet har inte något eget forsk ningsinstitut men samarbetar med såväl offentliga som enskilda forsk ningsorgan.
I Danmark finns ett statligt hushållningsråd med uppgift att främja de hygieniska, tekniska och ekonomiska förhållandena inom hushållsområdet. Rådet har eget laboratorium och provkök samt utövar upplysningsverksam het. Vid sidan av detta råd finns en enskild institution, de danska husmöd rarnas förbrukarråd, som bildats av kvinnoorganisationer och kooperativa samt fackliga föreningar. Rådet verkar för representation av husmödrar i styrelser och kommittéer samt vill vara en konsumenternas huvudorganisa tion, som kan förhandla med näringslivet och myndigheter.
I Finland inrättades 1953 ett särskilt utskott med representanter för in dustriförbundet och husmodersorganisationerna, vars uppgift är att få till stånd ett fortlöpande samarbete mellan konsumentvaruindustrierna och husmödrarna. Utskottet, som är ett helt enskilt organ, skall även främja forskning och upplysning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Konsumentrådets organisation
I konsumentrådet hör ingå representanter för löntagare- och kvinnoorga nisationer samt för näringslivet. Det föreslås, att rådet skall hestå av ord förande och 12 ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Av ledamö terna bör sex vara konsumentrepresentanter och tre företrädare för nä
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
ringslivet. Återstående tre ledamöter skall utgöras av teknisk och ekono
misk expertis; av dessa bör en väljas bland tekniska forskningsrådets leda
möter samt en från det ifrågasatta nya prisorganet. Vid utseende av kon
sument- och näringslivsrepresentanter bör berörda organisationer beredas
tillfälle inkomma med förslag.
Härjämte framlägges ett alternativt förslag till sammansättning av rådet.
Enligt detta förslag skall rådet bestå av ordförande och 18 ledamöter, var
av 12 utses efter förslag av nedan angivna organisationer (varje organisa
tion skulle föreslå en representant), nämligen Folkpartiets kvinnoförbund,
Högerns kvinnoförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sve
rige, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges husmodersföreningars riks
förbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges so
cialdemokratiska kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund,
Tjänstemännens centralorganisation samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Det föreslås att HFI:s nuvarande fullmäktigeinstitution upplöses i sam
band med inrättandet av det nya konsumentrådet. I fullmäktige är ytter
ligare ett antal organisationer representerade. För att icke konsumentrådet
skall bli alltför stort borde emellertid dessas representationsfråga kunna
lösas så, att en cirkulation anordnades efter varje mandattids utgång, var
vid nödigt antal av de under föregående mandatperiod representerade orga
nisationerna — eventuellt efter lottdragning — finge avstå sina platser under
den kommande mandattiden.
Utredningen förordar för sin del det förstnämnda mindre alternativet.
Inom konsumentrådet bör finnas ett arbetsutskott; vidare bör rådet ha
en heltidsanställd sekreterare med lön motsvarande 29 lönegraden samt ett
skrivbiträde med lön motsvarande It lönegraden. Sekreteraren skall göra
utredningar, föredraga ärenden inför rådet samt svara för verkställigheten
av rådets beslut. Om sekreteraren inte har pensionsrätt å annan tjänst, bör
en pensionsförsäkring för honom bekostas av statsmedel. Rådets ordföran
de — som tillika skall vara ordförande i arbetsutskottet — föreslås få ett
arvode av 5 000 kronor om året samt ledamöterna i arbetsutskottet vardera
2 000 kronor. Kostnaderna för rådets verksamhet enligt det mindre alter
nativet beräknas till 66 000 kronor om året. Ett särskilt anslag för rådets
verksamhet bör uppföras under tionde huvudtiteln. Då rådet är avsett att
träda i verksamhet den 1 januari 1957, bör anslaget för budgetåret 1956/57
uppföras med 33 000 kronor.
Förstatligande av Hemmens forskningsinstitut m. m.
Stora områden av konsumentvarumarknaden bevakas redan av befint
liga forskningsorgan, som på dem sätter in sina forskningsresurser. HFI
bör därför inte byggas ut till ett institut för vetenskaplig konsumentvaru-
forskning över hela fältet av vår konsumtion. Institutet saknar emellertid i
sin nuvarande uppbyggnad en fast stomme av teknisk expertis. Att institu
tet inte har några forskningslaboratorier på vetenskaplig nivå innebär dock
21
inte, att det kan undvara fast anställd teknisk personal med höga kvali fikationer. Vid sidan av den praktiska provningsverksamheten utan an språk på djupare vetenskaplighet måste institutet nämligen i viss mån syss la med egentlig forskning på vissa avsnitt av konsumentvaruområdena, som inte täckes av specialforskningsinstitutens verksamhet. Egen expertis be hövs också för att rätt tolka forskningsresultaten och för att omsätta dem i praktiska anvisningar för upplysningsverksamheten. Vid institutet bör därför heltidsanställas två eller tre välkvalificerade civilingenjörer eller akademiker med laboratorskompetens. Dessa kan inte mer än till en del fylla institutets behov av teknisk expertis men de torde i allmänhet ha stör re förutsättningar att sätta sig in i nya forskningsfrågor —- även utanför det egna facket — än tjänstemän utan högre utbildning. För bostadsplane- ringsfrågor behövs enligt de sakkunniga en arkitekt. Vidare bör en eller två civilekonomer anställas för bedömning av prisfrågor och kostnadsberäk ningar.
Upprustningen av konsumentvaruforskningen påkallar en motsvarande utbyggnad av konsumentupplysningen. Vid HFI bör således finnas en sär skild upplysningsavdelning med uppgift att följa med vad som sker inom konsumentvaruforskningen inom landet .samt i lämplig utsträckning för medla forskningsresultaten till allmänheten. Det bör ankomma på konsu- mentrådet att söka åstadkomma en lämplig fördelning av upplysningsverk samheten mellan HFI och andra organ.
Staten svarar numera för ungefär 85 procent av institutets inkomster. I samband med ett ökat statligt stöd till HFI bör institutet förstatligas. Insti tutet får därigenom en mera auktoritativ ställning, och dess upplysnings verksamhet får större tyngd än vad för närvarande är fallet. Den nuva rande samverkan med näringslivet har medverkat till att ge institutet good will bland producenter och köpmän. Det är emellertid angeläget att insti tutet får möjlighet att framträda såsom obundet av alla producentintressen. Någon sådan bundenhet torde visserligen inte ha förelegat under den gång na tiden, men ju mer omfattande institutets verksamhet blir, desto vikti gare är det att alla misstankar i sådan riktning undanröjes. Näringslivet hör i stället främst ta del av behandlingen av forskningsproblemen på kon- sumentvaruområdet på ett högre plan, nämligen genom sina representanter i det föreslagna konsumentrådet. Ett förstatligande av HFI anses vidare komma att underlätta rekryteringen av personalen genom att institutet kan erbjuda fasta anställningar och ordnad pensionering. Vid förstatligandet bör institutets namn ändras till statens institut för konsumentfrågor.
Organisationen av det föreslagna institutet
Genom tillkomsten av konsumentrådet och förstatligandet av HFI har institutets fullmäktige inte längre någon uppgift att fylla ulan bör — som förut nämnts — avvecklas. Även en viss del av den nuvarande styrelsens uppgifter torde komma att övertagas av konsumentrådet. Antalet ledamöter
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
i styrelsen för det nya institutet föreslås därför reducerat till en ordförande
och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Härjämte bör insti
tutets chef ingå i styrelsen.
Chefen för institutet bör vara en direktör i Ce 37. Institutet bör ha en
undersöknings- och en upplysningsavdelning; varje avdelning bör ledas av
en avdelningsföreståndare i Ce 34. Föreståndaren för undersökningsavdel-
ningen bör ha en ganska hög teoretisk utbildning på det naturvetenskapliga
eller ekonomiska området.
Undersökningsavdelningen bör förfoga över några laboratorier och ha spe
cialsektioner för undersökningar och funktionsstudier på de viktigaste om
rådena. Avdelningen föreslås indelad i fem sektioner, nämligen livsmedels-
seMionen, textilsektionen, kemisk-tekniska sektionen, sektionen för hus-
hållsorganisation och hushållsteknik samt sektionen för bostadsplanering
och inredningsfrågor. Föreståndaren för livsmedelssektionen bör vara en
näringsfysiolog med en assistent, utbildad på det livsmedelskemiska områ
det, och en assistent med hushållsutbildning. På textilsektionen bör finnas
en textilingenjör. Den kemisk-tekniska sektionen bör förestås av en kemisk
ingenjör eller kemist med laboratorskompetens. En assistent på sektionen
bör vara hushållsutbildad. Sektionen för hushållsorganisation och hushålls
teknik bör omfatta såväl ekonomiska och organisatoriska frågor som ar-
betsmetodsproblem samt alla redskaps- och maskintekniska spörsmål. Sek
tionens chef bör vara civilekonom eller ha motsvarande ekonomisk utbild
ning. På sektionen bör vidare finnas bl. a. en civilingenjör och en assistent
med hushållsutbildning. Som föreståndare för sektionen för bostadsplane
ring och inredningsfrågor bör i första hand ifrågakomma en sociolog. På
sektionen bör vidare finnas en arkitekt. Avdelningsföreståndaren bör till-
lika kunna vara chef för en av sektionerna.
Upplysningsavdelningen bör inte arbeta på sektioner. Den bör bl. a. ha tre
konsulenter, som följer skeendet inom olika varuområden, tre redaktörer
samt en amanuens, vilka bör svara för institutets arkiv samt dokumenta
tionen.
Vid sidan av nämnda båda avdelningar bör finnas ett kansli under led
ning av en intendent i Ce 29, vilken bör vara civilekonom med administra
tiv erfarenhet eller ha motsvarande kvalifikationer.
Sammanlagda antalet befattningshavare uppgår vid full utbyggnad till
52. Härtill föreslås extra personal — teknisk expertis, juridisk rådgivare,
statistik!^älp, laboratoriebiträden in. in. — för en beräknad kostnad av
50 000 kronor per år. Avlöningsstaten beräknas till 900 000 kronor. För om
kostnader beräknas 220 000 kronor per år, varav för publikationstryck
100 000 kronor samt för undersökningar vid andra laboratorier 20 000 kro
nor. Med sistnämnda belopp jämte förut angivna medel för extra personal
syftar man till att ge institutet önskvärd rörelsefrihet beträffande forskning
utanför den ordinarie verksamhetsramen. Vid beräkning av medelsbehovet
för omkostnader har hänsyn inte tagits till inkomster av publikationer. I
detta sammanhang har inte heller beaktats inkomster av provningsuppdrag.
23
En utbyggnad och omläggning av HFI:s verksamhet bör dock äga rum i etapper. Redan under den första utbyggnadsetappen bör institutet ha sam ma organisation i stort som nyss nämnts, d. v. s. en undersökningsavdelning, en upplysningsavdelning och ett kansli.
För direktören och avdelningsföreståndarna föreslås oförändrad löne- gradsplacering, Ce 37 resp. Ce 34.
På undersökningsavdelningen bör redan från början finnas de fem förut angivna sektionerna. Föreståndarna för livsmedels-, textil- och kemisk-tek- niska sektionerna samt sektionen för hushållsorganisation och hushållstek- nik bör likaledes erhålla oförändrad lönegradsplacering, Ce 31. Som före ståndare för sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor har före slagits en arkitekt i Ce 29.
Beträffande personalen i övrigt å undersökningsavdelningen innebär för slaget följande. Var och en av livsmedelssektionen, kemisk-tekniska sektio nen och sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor bör ha en assi stent i Ce 20—22 samt ett laboratoriebiträde i Ce 8—11. På textilsektionen bör finnas en förste assistent i Ce 27, en assistent i Ce 20—22 och två la- boratoriebiträden i Ce 8—11. Sektionen för hushållsorganisation och hus- hållsteknik bör ha en förste assistent i Ce 27, en assistent i Ce 20—22 samt ett laboratoriebiträde i Ce 8—11.
Personalen på upplysningsavdelningen bör — utöver avdelningsförestån- daren — omfatta en förste konsulent i Ce 29, två konsulenter i Ce 27, en redaktör i Ce 27, en redaktör i Ce 25, en amanuens i reglerad befordrings- gång, en kontorist i Ce 13, ett kanslibiträde i Ce 11 och ett kontorsbiträde i Ce 8.
Kansliet bör även enligt detta förslag förestås av en intendent i Ce 29. Härutöver bör på kansliet finnas en kassör i Ce 15, två kontorister i Ce 13, ett kanslibiträde i Ce 11, en expeditionsvakt i Ce 10, två kontorsbiträden i Ce 8 och en telefonist i Ce 8.
Enligt detta förslag skulle institutets sammanlagda personal under den första utbyggnadsetappen uppgå till 39 befattningshavare. Som förut nämnts beräknar utredningen vid full utbyggnad av institutet ett belopp av 50 000 kronor om året för extra personal. Under den första etappen bör detta be lopp kunna minskas till 40 000 kronor.
Om man under ett övergångsskede vill ta större hänsyn till nu gällande arbetsfördelning och övriga förhållanden vid institutet kan — påpekar de sakkunniga -— den nuvarande textilavdelningen brytas ut ur undersök ningsavdelningen och tills vidare bestå som en kombinerad undersöknings- och upplysningsavdelning. Därvid bör en konsulent och (eller) en redaktör överföras från upplysningsavdelningen till den särskilda textilavdelningen. Med hänsyn till föreståndarens vidgade arbetsuppgifter bör övervägas ett personligt lönetillägg motsvarande skillnaden mellan lönen som sektions- föreståndare och lönen i 34 löneklassen.
Under den första utbyggnadsetappen beräknas de årliga kostnaderna för avlöningar och omkostnader till 700 000 kronor resp. 178 000 kronor. Då
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
det förutsättes att det nya institutet skall inrättas den 1 januari 1957, bör
för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln anvisas ett förslagsanslag
till statens institut för konsumentfrågor av sammanlagt 439 000 kronor,
varav till avlöningar 350 000 kronor och till omkostnader 89 000 kronor.
Yttranden över promemorian
Yttranden över utredningens PM har efter remiss avgivits av statskonto
ret, statens sakrevision, statens organisationsnämnd, kommerskollegium,
ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, statens priskontrollnämnd,
statens lönenämnd, statens tekniska forskningsråd, styrelserna för Svenska
textilforskningsinstitutet, Institutet för konserveringsforskning och Hem
mens forskningsinstitut, Varudeklarationsnämnden, Sveriges industriför
bund, Sveriges lantbruksförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges köpman
naförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Tjänstemännens centralor
ganisation, Landsorganisationen i Sverige, Högerns kvinnoförbund, Folk
partiets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges so
cialdemokratiska kvinnoförbund, Sveriges husmodersföreningars riksför
bund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund och Svenska slöjdföreningen.
Vid kommerskollegiets remissvar fanns fogat yttranden från handels-
kamrarna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle, Sveriges grossistför
bund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska hem
slöjdsföreningarnas riksförbund.
Vidare har i anledning av promemorian skrivelser inkommit från statens
hantverksinstitut, Hushållningssällskapens förbund, Kooperativa kvinnogil-
lesförbundet och Svenska försäljnings- och reklamförbundet.
Sammanlagda antalet yttranden är 37.
Slutligen har Landsorganisationens i Sverige kvinnoråd i en skrivelse ut
vecklat vissa synpunkter på frågan om HFI:s förstatligande in. m.
Behovet av konsumentvaruforskning och konsumentupplysning
Utredningens förslag om ökade anslag för konsumentvaruforsk
ning och konsumentupplysning har i allmänhet tillstyrkts.
Kommerskollegium anser det sålunda angeläget, att konsumentvaruforsk-
ningen utvidgas, inte minst för att få ett underlag för en mera allmän kon
sumentupplysning. Det vore önskvärt att denna utvidgning kunde komma
till stånd genom olika intresserade organisationers och företags egna åt
gärder. Såvitt kollegium kunnat finna är det emellertid ofrånkomligt, att
även staten lämnar sin medverkan, om eftersträvat resultat skall kunna
ernås. Frågan om omfattningen och sättet för statens stöd hade bort över
vägas mera djupgående och grundligare än vad som varit möjligt på grund
val av utredningen och med den korta remisstiden. Statens priskontroll
nämnd betonar, att en förstärkning av det ekonomiska stödet på detta
25
område i första hand har sitt värde för konsumenterna. På längre sikt kan emellertid en sådan verksamhet bli till fördel även för produktionen genom att en viss utgallring av det sämre sortimentet på varumarknaden kan ge nomföras. Tidpunkten för genomförande av utredningens förslag om för stärkning av det statliga stödet på detta område synes väl vald med hän syn till priskontrollutredningens betänkande om inrättande av en pris- och kartellbyrå. Fri konkurrens bör kunna stimuleras även genom en omfattande upplysningsverksamhet om priser och kvalitet.
Statens tekniska forskningsråd erinrar om att hushållen med hänsyn till antalet där sysselsatta utgör landets utan jämförelse största arbetsoinrade; en förstärkning av det statliga stödet till den av promemorian omfattade verksamheten förefaller synnerligen angelägen. Rådet förordar att till forsk nings- och upplysningsverksamhet anvisas anslagsmedel i den omfattning, som föreslagits av utredningen. Varudeklarationsnämnden uttalar, att den hittillsvarande forskningen är helt otillräcklig. Det är nämndens förhopp ning, att de av utredningen föreslagna åtgärderna skall möjliggöra betyd ligt vidgad och effektiviserad forskning.
Landsorganisationen
hälsar med stor tillfredsställelse huvudlinjerna i
förslaget om en allmän upprustning av den statliga och statsunderstödda konsumentvaruforskningen och konsumentupplysningen. Nuvarande anslag är helt otillräckliga med hänsyn till bl. a. de vinster, som kan uppnås ge nom ett effektivt forsknings- och upplysningsarbete. Landsorganisationen anför vidare, att det bör ankomma på staten, som ensam kan anses repre sentera samtliga konsumenter i landet, att finansiera en väsentlig del av ak tiviteten på detta område dels med hänsyn till att privata företag inte kan förväntas ha intresse av att tillskjuta erforderliga medel, dels med hänsyn till att forskningen och upplysningen på konsumentvaruområdet så långt möjligt bör vara obunden av speciella producentintressen.
Tjänstemännens centralorganisation yttrar, att den verksamhet, som sö ker få fram en bättre kunskap om varor och köpalternativ vid ett fritt konsumtionsval, principiellt sett är ett samhälleligt intresse av rang. Detta motiverar att de medel som investeras i sådan verksamhet blir av betydligt större omfattning än tidigare. Gjorda undersökningar om den statliga och statsunderstödda konsumentvaruforskningen visar i hög grad nödvändig heten av större djup och bredd på arbetet på detta område. Kooperativa förbundet erinrar om att förbundet under en följd av år vid olika tillfällen understrukit den utomordentliga betydelse, som en vidgad konsumentvaru- forskning och konsumentupplysning har för såväl hem- som samhällseko- mien. Yrkeskvinnors samarbetsförbund finner en kraftig utbyggnad av konsumentvaruforskning och konsumentupplysning synnerligen angelägen. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund hälsar med stor tillfredsstäl lelse att man nu ansett tiden vara mogen att dra upp mera definitiva rikt linjer för konsumentvaruforskningen och den konsumentupplysande verk samheten. De förslag, som framlagts i den nu avgivna promemorian, kan förbundet i allt väsentligt tillstyrka. Förbundet vill emellertid betona, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
förslagen i fråga om organisation och finansiering innebär ett absolut mi-
nimiprogram.
Styrelsen för Svenska textilforskningsinstitutet ansluter sig till de syn
punkter beträffande betydelsen av konsumentvaruforskning och konsu
mentupplysning, som framförts i promemorian, och förordar ett ökat stat
ligt stöd. Svenska slöjdföreningen — liksom även Riksförbundet landsbyg
dens folk — uttalar sin glädje över det vidgade intresse från det allmännas
sida, som utredningen bär vittne om och biträder utredningens uppfattning
om behovet av ett ökat statligt stöd. Svenska hemslöjdsföreningarnas riks
förbund anför att de föreslagna åtgärderna för ökat statligt stöd synes kun
na bli av stort värde. Även Folkpartiets kvinnoförbund delar utredningens
syn på forskningens och upplysningsarbetets betydelse i konsumtionens
tjänst liksom de principiella synpunkter, som framförts i promemorian. Sve
riges husmodersföreningars riksförbund understryker kraftigt de framförda
synpunkterna om behovet av avsevärt större bidrag från det allmännas
sida.
Sveiiges köpmannaförbund finner behovet av ökad konsumentvaruforsk
ning och konsumentupplysning uppenbart. Hushållningssällskapens för
bund anför, att nuvarande åtgärder från det allmännas sida inte alls svarar
mot det verkliga behovet; förbundet tillstyrker i huvudsak utredningens
förslag om upprustning av konsumentvaruforskningen och konsumentupp-
lysningen. Ett ökat statligt stöd på detta område tillstyrkes vidare av Om
budsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor, Sveriges lantbruksförbund,
Kooperativa kvinnogillesförbundet och Svenska försäljnings- och reklamför
bundet. De fyra handelskamrar, som yttrat sig, understryker betydelsen av
konsumentvaruforskning och konsumentupplysning och tillstyrker ökat stat
ligt stöd.
I ett par yttranden anföres, att utredningen ej utgör tillräckligt underlag
för ett bedömande av de framlagda förslagen. Statens sakrevision anför så
lunda, att det behövs en konkret kartläggning icke blott av den forsknings
verksamhet, som nu bedrivs och hur denna eventuellt skulle kunna effek
tiveras utan även inom vilka sektorer behov av ökade resurser faktiskt fram
trätt. Häremot måste svara en viss överslagsberäkning av landets tillgångar
på forskningspersonal, lämpad för hithörande arbetsuppgifter, samt av den
erforderliga utrustningen. Först när dessa spörsmål blivit belysta kan pla
ner utformas rörande en eventuell ytterligare utbyggnad av forskningsverk
samheten samt organisatoriska förändringar inom densamma. Det är så
lunda enligt sakrevisionens mening icke försvarligt att redan nu fatta be
slut om en ökad medelstilldelning till konsumentvaruforskningen i allmän
het, innan möjligheter föreligger att med nöjaktig säkerhet bedöma beho
vet av insatser inom skilda specialområden. Sakrevisionen anser att intet av
de i promemorian framlagda förslagen f. n. kan eller bör förverkligas. Sve
riges industriförbund konstaterar att utredningen inte gjort någon under
sökning om hur det närmast aktuella konsumentvaruområdet skall bestäm
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
27
mas eller om den lämpligaste arbetsfördelningen inellan å ena sidan stat liga eller statsunderstödda institutioner och å andra sidan producenterna och deras egna organ. Helst borde man också bilda sig en uppfattning om vilka praktiska möjligheter allmänheten har att tillgodogöra sig en utvid gad konsumentupplysning och de lämpligaste formerna för denna. Helt all mänt tillstyrker emellertid förbundet, att konsumentupplysningen får öka de resurser till sitt förfogande och att härför erforderlig konsumentvaru- forskning också får ökat stöd från det allmänna. Sveriges grossistförbund vill livligt tillstyrka en förstärkning av det statliga stödet åt konsument upplysning och konsumentvaruforskning. Utredningen är emellertid alltför bristfällig för att kunna läggas till grund för de föreslagna åtgärderna. Be hovet av ökad forskning och upplysning på olika områden borde först ha närmare utretts. Dessutom borde den verksamhet av ifrågavarande slag, som bedrivs vid högskolor och institut samt inom näringslivets organisatio ner och företag, ha utretts närmare. Det borde ha övervägts, om icke den vidgade verksamheten i viss utsträckning kunde ha anförtrotts näringsli vet. överhuvudtaget borde ett intimare samarbete i dessa frågor eftersträ vas mellan staten och näringslivet.
Några remissinstanser avstyrker utredningens förslag. Statskontoret erinrar om höjningen av anslaget till HFI för innevarande budgetår samt om det belopp, 2 milj. kronor av kolclearingkassans överskottsmedel, som avsatts för konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. I anslut ning härtill hade statsutskottet år 1955 anfört, att goda betingelser sålunda syntes föreligga för den fortsatta forsknings- och upplysningsverksamheten. Statskontoret kan därför inte undgå att finna det anmärkningsvärt, att ut redningen nu framlagt så vittsyftande förslag. Statskontoret har kommit till den bestämda uppfattningen, att några på utredningens promemoria grun dade förslag inte bör föreläggas riksdagen. Ämbetsverket har vid sådant förhållande ej funnit erforderligt att ingå på något närmare bedömande av utredningens förslag, vilket för övrigt skulle föra för långt med hänsyn till den föga realistiska syn utredningen anlagt på konsumentvaruforskningens och konsumentupplysningens problem. Högerns kvinnoförbund anser, att utredningen inte tillfredsställande belyst fragorna om konsumentvaruforsk ning och konsumentupplysning. De av utredningen behandlade spörsmålen bör bli föremål för en förnyad utredning.
Styrelsen för institutet för konserveringsforskning är inte övertygad om att det behövs någon utökad provningsverksamhet på konserv- eller livs medelsområdet. Däremot finns stora brister i fråga om den egentliga kon- sumentvaruforskningen, d. v. s. den produktionstekniska forskningen med livsmedel. En mindre grupp experter bör under de närmaste åren granska de verkliga behoven av en vidgad konsumentupplysning. Om ytterligare statsmedel redan nu kan anvisas för en vidgad konsumentvaruforskning, hör dessa användas för att stödja redan verksamma institut.
Beträffande behovet av konsumentupplysning må särskilt nämnas följande.
Kungi. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
28
Landsorganisationen uttalar, att HFI efter en väsentlig utbyggnad och
omorganisation bör kunna bli ett centralt organ för allmän konsumentupp
lysning. LO understryker starkt betydelsen av att konsumentupplysningen
utformas efter de riktlinjer, som utredningen skisserat.
Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor framhåller, att det för
konsumenterna är av mycket stort värde, om deras möjligheter till ett rik
tigt val av olika i marknaden förekommande artiklar i största möjliga om
fattning underlättas. En förutsättning för att fri konkurrens i detaljistledet
skall få för konsumenterna gynnsamma verkningar är att de enskilda kon
sumenterna har möjlighet att bilda sig en åtminstone ungefärlig uppfatt-
ning om sambanden mellan pris och kvalitet. Det är därför angeläget, att
åtgärder vidtages för att öka konsumentupplysningen.
Pris kontrollnämnden anför, att den i sin verksamhet vid olika tillfällen
påträffat produkter, som i förhållande till sin kvalitet eller sina tillverk
ningskostnader icke gjort skäl för sitt pris. Konsumenterna har emellertid
själva små möjligheter att bedöma relationen mellan pris och kvalitet på
nya produkter — t. ex. hushållsartiklar och olika slag av kemisk-tekniska
produkter — som kommer ut i marknaden. Reklamen ger ofta icke den väg
ledning, som vore önskvärd, enär dess intensitet icke alltid står i lämplig
proportion till den omreklamerade varans kvalitet. Därmed vill nämnden
dock icke underkänna reklamens betydelse i konsumentupplysningens tjänst
utan endast framhålla, att den i vissa fall kan bli vilseledande för konsu
menterna. För att få största effekt bör upplysningsverksamheten riktas så
väl till hemmen och skolorna som till industrien och handeln.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund ser med oro på den förslitning, som
många kvinnor utsätts för genom ett krävande dubbelarbete, och anser det
vara en av sina angelägnaste uppgifter att genom propaganda och informa
tion få till stånd lösningar på dessa frågor. Förbundet emotser därför med
största intresse en utbyggnad av upplysningsavdelningen inom HFI och un
derstryker vikten av att alla vägar prövas, som kan underlätta de förvärvs
arbetande kvinnornas arbetsbörda. Förbundet framhåller i detta samman
hang, att institutet i sitt propagandamaterial bör rikta sig inte endast till
kvinnorna utan även till männen. — Husmodersföreningarnas riksförbund
anser det vara en viktig uppgift att lära konsumenten väga priset mot nyt
tan i användningen eller med andra ord beräkna varans lönsamhet. Den
föreslagna utökningen av HFI:s resurser på upplysningsavdelningen är ett
sedan länge känt behov hos den köpande allmänheten.
I den speciella frågan om konsumentupplysningen skall sträcka sig till
ett namngivande av varorna har delade meningar gjort sig gällande.
Enligt ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor bör det ankomma på
konsumentrådet att närmare utforma riktlinjerna för denna upplysnings
verksamhet.
Stgrelsen för HFI understryker, att upplysningsverksamheten ställer
mycket stora krav på objektivitet och vederhäftighet. Även om den främsta
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
29
uppgiften efter verkställd undersökning må vara att informera om produk tens positiva egenskaper, bör liksom hittills skett även negativa egenskaper kunna offentliggöras. — Det är dock i detta sammanhang anledning att be tona afl i många fall huvudfrågan, när det gäller varuupplysningen, icke kan vara att namnge fabrikat utan måste gälla andra faktorer. När det gäller enk la varor, som tillverkas av ett stort antal fabrikanter inom och utom landet, är det väsentliga icke att redovisa fabrikatet utan att inför såväl fabrikan ter som köpare slå fast vilka krav i fråga om funktionsduglighet, hållbar het etc., som man ur konsumentsynpunkt rimligen bör ställa på varan, och att utpeka typer av fabrikat, som anses ge den bästa behovstillfredsställel sen, respektive är klart undermåliga. När det gäller mer komplicerade va ror som t. ex. hushållsmaskiner, vilka tillverkas av ett fåtal fabrikanter och som regelmässigt presenteras under ett märkesnamn, är det naturligt att göra en fullständig marknadsinventering och bedömning av varje fabrikat och att redovisa denna bedömning för allmänheten.
Priskontrollnämnden anför att ett namngivande av fabrikaten är en na turlig konsekvens av den utbyggda forskningen. En sådan upplysningsverk samhet bidrar att gallra ut mindre goda varor på marknaden. Tjänste männens centralorganisation anser för sin del, att namngivning av de olika fabrikaten i en undersökning är ett minimikrav. Yrkeskvinnors samarbetsförbund och Socialdemokratiska kvinnoförbundet förordar att man namn ger de fabrikat, som är godtagbara. Riksförbundet landsbygdens folk anser, att en utbyggd och förbättrad konsumentvaruforskning skulle kunna möj liggöra en upplysningsverksamhet, som redovisar forskningsresultatet med angivande av fabrikat och med pris- och servicejämförelser. Man har en ligt riksförbundets mening överdrivit farhågorna för att producenten skall bli lidande genom att ett mindre erkännsamt utlåtande om hans vara skulle »hänga med» även sedan förbättringar skett. Genom kontinuerliga medde landen från upplysningsorganet torde nämligen rättelse kunna erhållas ef terhand. Landsorganisationen uttalar, att HFI bör kunna göra vissa värde ringar med utgångspunkt från varornas bruksegenskaper och priser; en dast i undantagsfall bör dock institutet göra en inbördes gradering av va rorna.
Kommerskollegium samt de näringsorganisationer, som yttrat sig på den na punkt, anser att konsumentupplysningen inte bör innefatta exempelvis godkännande av en namngiven vara. Kommerskollegium understry ker alt den allmänna konsumentupplysningen skall vara en fullständigt ob jektiv redogörelse för en varas egenskaper ur olika synpunkter; en konsu ment skall få besked inte huruvida en vara är »godkänd» utan hur den är beskaffad.
Varudeklarationsnämnden (majoriteten) kan inte förorda en allmän kva litetsmärkning med någon form av godkännande av de varor, som uppfyller vissa minimikrav. Upplysningen bör utformas så att den underlättar för den enskilde konsumenten att med hänsyn till individuella behov välja lämpliga varor. Detta kan ske genom att konsumenten får en lättfattlig och
30
konkret upplysning om vilka egenskaper som är av väsentlig betydelse för
olika varuslag. Det är vidare önskvärt att konsumenten får en översikt av
vilka typer av varor, som förekommer inom skilda varuområden. Om ett
system med godkännande av varor ifrågasättes, måste det juridiska ansva
ret i samband med ett sådant godkännande utredas liksom även möjlig
heterna till överklagande och ev. skadestånd. Sistnämnda synpunkt har
även förts fram av andra remissinstanser. Tre ledamöter av nämnden un
derstryker de betydande praktiska svårigheterna att utarbeta objektiva och
för dagsläget representativa marknadsöversikter, vilka alltför lätt kan re
sultera i en diskriminering av vissa varumärken. En ledamot av nämnden
anser däremot, att upplysningen bör innefatta en direkt kommenterande
jämförelse mellan olika varumärken. Härvid bör även prisskillnaden beak
tas. Endast i undantagsfall bör en inbördes gradering av märkena före
komma. I översikterna bör medtagas uppgifter från tillverkarna om varor
nas utformning och pris. Sådana jämförelser mellan olika märken torde
kunna bli av största betydelse i fråga om varaktiga konsumentvaror.
Industriförbundet framhåller, att ingen institution har kompetens att på
ett auktoritativt sätt godkänna vissa varor. Minimikraven på en viss vara
kan ofta variera avsevärt allt efter det ändamål, för vilket varan skall an
vändas. Det av utredningen föreslagna tillvägagångssättet skulle säkerligen
mången gång leda till kritik mot vederbörande institution och tvinga denna
att ompröva och ändra fattade beslut av detta slag. Följden skulle lätt bli
att institutionens auktoritet såväl hos näringslivet som hos allmänheten
komine att bli lidande. Det föreligger en ldar principiell skillnad mellan
varudeklarationer och den upplysningsforin utredningen skisserat.
Den statliga upplysningsverksamheten bör avhålla sig från prisbedöm
ning, för vilken inte bara tekniska provningsresultat utan också ingående
ekonomisk sakkunskap behövs, anser Kooperativa förbundet. Överhuvud
taget måste enligt förbundets mening möjligheterna att göra en objektiv
bedömning av förhållandet mellan kvalitet och pris till vägledning för kon
sumenternas olika behov anses begränsade. En rad av andra omständighe
ter bör härvid beaktas. En bland dessa är behovet av varor, som inte fyller
de högsta kvalitetsanspråk men tillfredsställer speciella, begränsade bruks-
behov. Vidare bör beaktas nya artiklar, metoder för beredning och bevä
ring av livsmedel etc., som ofta förbättras i den mån varorna vinner avsätt
ning.
Köpmannaförbundet vänder sig mot ett godkännande av varor. Förbun
det understryker att konsumentupplysningens mål bör vara att ge konsu
menten objektivt underlag för dennes bedömning, icke att göra bedöm
ningen för konsumentens räkning. Grossistförbundet anför liknande syn
punkter och tillägger att utredningen icke synes ha tänkt på importerade
varor. Vid import av exempelvis livsmedel vore det ogörligt att först in
sända provet till ett svenskt forskningsinstitut, innan produkterna inkö-
pes. Styrelsen för institutet för konserveringsforskning framhåller, att livs
medel ej kan jämföras med t. ex. maskinvaror. En kvalitetsprovning för
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
31
livsmedel måste ske fortlöpande och den ställer sig därför mycket dyrbar, inte minst för konsumenterna. En livsmedelskontroll — såsom den är orga niserad genom statens institut för folkhälsan — för efterlevnad av gällan de livsmedelslagar är därför av vida större betydelse för allmänheten än en kostsam och osäker klassificering av varor. Den statliga upplysningsverk samheten bör begränsas till varningar för felaktiga och mindre lämpliga produkter men ej omfatta något slags »betygsättning» av vissa produkter.
Mot ett godkännande av vissa varor vänder sig vidare Sveriges hantverksoch småindustriorganisation och Stockholms handelskammare.
Även Svenska försäljnings- och reklamförbundet vill icke ha ett namn givande av godkända produkter. Om man emellertid inför ett sådant namn givande, bör godkännandet av en vara icke få åberopas som argument vid reklamen för varan. Förbundet hänvisar här till den praxis som utformats vid statens maskinprovningar. I anstaltens meddelanden offentliggöres provningsresultaten i sin helhet, önskar någon åberopa dessa undersök ningar i reklamsyfte innehåller meddelandet ett sammandrag — samman fattning och omdöme — som i så fall skall återgivas i sin helhet. Vill ve derbörande göra någon redaktionell bearbetning av sammandraget skall förslaget underställas anstalten för godkännande.
Behovet av samordning
Det stora flertalet remissorgan, som yttrat sig om behovet av en samord ning av insatserna på detta område, vitsordar detta och tillstyr ker förslaget att inrätta ett konsumentråd. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor anför sålunda, att inrättandet av ett konsumentråd, som icke självt skall bedriva forskning men som skall samordna de olika fors kande organens arbete, synes vara ett lämpligt medel att i görlig mån und vika dubbelarbete, utan att man därför i högre grad behöver inkräkta på myndigheters och institutioners möjlighet att särskilt kunna beakta för dem speciella problem. Man vinner sålunda fördelarna av en centralisering utan att därför motverka eller förhindra en av förhållandena betingad och även av övriga skäl önskvärd decentralisering. Styrelsen för HF1 vitsordar att det för närvarande råder stor splittring i fråga om konsumentvaruforsk- ning och konsumentupplysning. Det är av största betydelse för en effektiv användning av de medel, som ställs till förfogande av statsmakterna, att en samordnande instans skapas.
Riksförbundet landsbygdens folk tillstyrker starkt utredningens förslag i denna del; en samordning av forskningen och upplysningen på detta om råde synes nödvändig för att åstadkomma effektivisering. LO betonar att det —- med hänsyn till uppsplittringen av konsumentvaruforskningen och den besvärande bristen på forskare — är angeläget att forskningen sam ordnas. Liknande synpunkter anföres av Kooperativa förbundet. Utred ningens förslag i denna del tillstyrkes vidare livligt av Tjänstemännens cen tralorganisation, styrelsen för Textilforskningsinstitutet, Yrkeskvinnors sam-
32
arbetsförbund och Folkpartiets kvinnoförbund. Förslaget biträdes också av
Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Slöjdföreningen, Köpmannaförbun
det och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation. Industriförbundet
och handelskammaren i Stockholm har intet att erinra mot förslaget.
Följande remissinstanser avvisar emellertid — i vart fall f. n. — för
slaget att inrätta ett särskilt organ för bl. a. samordning.
Statskontoret har inhämtat, att det i åtskilliga fall förekommit, att myn
digheter och institutioner samrått med HFI vid behandlingen av aktuella
problem på konsumentvaruområdet. Detta samarbete bör kunna upprätthål
las och utvidgas utan att fördenskull ett särskilt konsumentråd inrättas.
Samordningsfrågan är — framhåller statens sakrevision ■—- mycket be
tydelsefull. Sakrevisionen anser dock, som förut antytts, att en komplette
rande utredning om konsumentvaruforskningens behov och resurser först
bör göras innan ett samordnande organ tillskapas. Liknande synpunkter
har anförts av styrelsen för Institutet för konserveringsforskning. Statens
organisationsnämnd föreslår att verksamheten vid HFI under ytterligare
någon tid får fortgå i samma former som hittills; det är då naturligt att
även frågan om inrättandet av ett konsumentråd får vila. Kommerskolle
gium förordar, att HFI får en utbyggd styrelse eller en rådgivande nämnd
samt att fördelningen av medel från det allmänna anslaget till upplysning
och forskning tills vidare sker av Kungl. Maj:t. Det är då f. n. inte nöd
vändigt att tillsätta ett särskilt konsumentråd. Tillgängliga personella och
finansiella resurser bör i stället nu utnyttjas för .att skapa ett arbetsdugligt
institut för konsumentfrågor. Detta framstår för kollegium som den i da
gens läge ojämförligt viktigaste uppgiften på området. En likartad uppfatt
ning har framförts av Hushållningssällskapens förbund och handelskam
maren i Malmö.
Svenska försäljnings- och reklamförbundet ställer sig tveksamt inför för
slaget om ett konsumentråd. Rådets sammansättning ger ingen anledning
förmoda att det på ett ändamålsenligt sätt skall kunna samordna sin verk
samhet med de ansträngningar, som görs inom näringslivet.
I flera yttranden understrykes värdet av ett nordiskt samarbete
på detta område.
Konsumentrådets organisation
Det övervägande flertalet av remissinstanserna förordar, att konsument
rådet organiseras enligt det mindre alternativet, d. v. s. ordföran
de och 12 ledamöter. I några yttranden framhålles, att i rådet bör ingå ett
större antal vetenskapsmän och experter. Stgrelsen för HFI anför sålunda
att rådet bör ha sakkunskap även på de samhällsvetenskapliga, hygieniska
och bostadstekniska områdena. Liknande synpunkter framföres av styrel
sen för Textilforskningsinstitutet, Industriförbundet och Stockholms han
delskammare. Å andra sidan framhålles av Folkpartiets kvinnoförbund att
man lämpligen kan adjungera ett större antal experter med rådet; samtidigt
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
33
bör konsumentrepresentationen ökas. Husmödrar och hushållspedagoger är viktiga grupper. Sistnämnda synpunkter har redovisats i flera yttranden, bl. a. av Riksförbundet landsbygdens folk, Husmodersföreningarnas riksför bund, Svenska landsbygdens kvinnoförbund och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor anser det lämpligt, att kon sumentrepresentanterna får en så dominerande ställning, som förslaget in nebär. Landsorganisationen fäster likaledes stort avseende vid att konsu menter och löntagare får ett dominerande inflytande i rådet; antalet repre sentanter för dessa grupper bör inte understiga sex. De stora organisatio nerna på konsumentsidan bör erhålla en permanent representation i rådet.
Lantbruksförbundet uttalar, att av principiella skäl endast representan ter för producenter och konsumenter bör ingå i rådet. Handelskammaren i Stockholm anför, att konsumenternas och producenternas representation i rådet bör vara lika stor. Handelskammaren i Gävle föreslår, att ytterligare företrädare för produktion och handel skall ingå i rådet. Svenska försälj nings- och reklamförbundet förordar starkare representation för närings livet samt företrädare för pris- och annonsbyråerna.
En remissinstans — Grossistförbundet — föreslår ett mindre råd med nio ledamöter, varav en ordförande, tre företrädare för konsumenterna och tre för näringslivet samt två representanter för forskningen.
Ett större råd bestående av ordförande och femton ledamöter för ordas av Socialdemokratiska kvinnoförbundet. Av ledamöterna bör nio repre sentera olika konsumentorganisationer, nämligen Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, de fyra politiska kvinnoorganisatio nerna, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Husmoder sförbundet och Yrkes kvinnors samarbetsförbund. Fyra skulle representera näringslivet, nämligen Industriförbundet, Lantbruksförbundet, Köpmannaförbundet och Koopera tiva förbundet. Vidare bör Ingenjörsvetenskapsakademien, statens institut för folkhälsan och den samhällsekonomiska vetenskapen vara företrädda; ordföranden skall kunna vara en sådan representant. En eller ett par av konsumentrepresentanterna i rådet bör även ingå i det föreslagna prisöver- vakande organet.
Kooperativa kvinnogillesförbundet anför att rådet med dess uppgift att förmedla upplysning och vara kontaktorgan med skilda konsumentgrup per måste vila på ett så brett underlag som möjligt. Förbundet tillstyrker därför det större alternativet med ordförande och 18 ledamöter; förbundet bör vara representerat i rådet.
Det större alternativet har dock icke tillstyrkts i några andra yttranden. För den händelse detta alternativ skall genomföras, föreslår Sveriges hant verks- och småindustriorganisation att organisationen företrädes i rådet. Samtidigt ifrågasättes, om inte kvinnoorganisationerna blivit överrepresen terade. Styrelsen för HFI anser det tveksamt om de politiska organisatio nerna bör vara representerade; vidare bör i det större alternativet ingå före trädare för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Lantbruksförbundet
3
Bihung titt riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
34
anser det förkastligt att utvälja ledamöterna efter politiska grunder; kontakt
med icke representerade organisationer eller institutioner får ske genom
remissförfarande eller genom arbete inom specialkommittéer.
I några yttranden avvisas den av utredningen framkastade tanken om
lottdragning vid utväljandet av representanter i rådet.
Beträffande rådets organisation i övrigt framhåller statens
organisationsnämnd, att till rådets förfogande bör ställas ett effektivt arbe
tande utrednings- och verkställighetsorgan. Det är med hänsyn härtill lämp
ligt, att rådet och det föreslagna institutet för konsumentfrågor får samma
ordförande samt att institutets styrelse fungerar som rådets arbetsutskott.
Institutets intendent bör vara sekreterare i rådet; övrigt biträde till rådet
bör i första hand lämnas av institutets personal. Trots denna organisatoriska
anknytning till institutet kommer rådet att ha beslutanderätten obeskuren
i de frågor, som utredningen föreslagit, ävensom den nödvändiga objektivi
teten vid fördelningen av forskningsanslagen. Genom en dylik anknytning
ernås en bättre hushållning med de personella resurserna och en minskning-
av statsverkets kostnader.
I vissa yttranden beröres förhållandet mellan rådet och det föreslagna in
stitutet för konsumentfrågor. Dessa spörsmål behandlas i ett senare avsnitt
i samband med institutets verksamhet.
I detta sammanhang må vidåre framhållas, att statens lönenämnd ifrå
gasätter, om inte det föreslagna arvodet till konsumentrådets ordförande —
5 000 kronor — är för högt. Befattningarna som sekreterare och skrivbiträde
bör inplaceras på löneplan och benämnas förste byråsekreterare och kansli
biträde.
En avvikande utformning av rådet föreslås av statens tekniska forsk
ningsråd. Enligt detta förslag bör i stället för ett konsumentråd inrättas två
nya statliga organ jämte ett halvstatligt, nämligen dels en statens nämnd
för konsumentupplysning som skulle i sig inordna det som enligt sakkun
nigförslaget är upplysningsavdelningen inom HFI och svara för all upp-
lysningsverksamhet genom att insamla och bearbeta informationer från
berörda institutioner såväl inom landet som utomlands; dels ett statens
forskningsråd för hem och hushåll, som skulle fördela statsanslaget till
forskning och upplysning, varefter den resterande forskningsavdelningen
inom HFI skulle kunna organiseras som branschforskningsinstituten i halv
statliga former. Nämnden för konsumentupplysning borde ha ordförande
och tolv ledamöter, representerande konsumtion, produktion, distribution
och upplysningsverksamhet. I statens forskningsråd för hem och hushåll
borde ledamöterna utses på basis av insikt och erfarenhet av forskning, inte
som representanter för olika intressegrupper. I rådet behövs även ett par
konsulenter eller husmödrar. I viss mån liknande tankegångar framföres
av styrelsen för Textilforskningsinstitutet, som förordar att all upplysnings
verksamhet samlas till eu upplysningscentral direkt under konsumentrådet,
och av handelskammaren i Gävle.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
35
Förstatligande av Hemmens forskningsinstitut
Även i denna fråga har det övervägande flertalet av remissinstanserna
tillstyrkt utredningens förslag. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor anser förstatligandet vara den ur olika synpunkter lämpligaste anordningen för alt ge institutet den objektiva ställning, som är en förut sättning för att institutet skall få fullt förtroende hos såväl konsumenter som företagare. Priskontrollnämnden erinrar om att den redan vid upp repade tillfällen tidigare understrukit angelägenheten av alt forsknings- och upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdet handhaves av ett stat ligt organ. Nämnden tillstyrker därför, att ansvaret nu övertages av staten.
Styrelsen för HFI tillstyrker förslaget med bl. a. följande motivering:
Även om ett enskilt institut kan ha större frihet i handläggningen av vissa frågor, i den inre administrationen och i lönesättningen, skulle ett förstatligande ge institutet en annan ställning än för närvarande och en mera tryggad existens. De enskilda medlen har haft stor betydelse för in stitutet under dess uppbyggnad, men det har under de senaste åren visat sig omöjligt att få ökade tillskott av dylika medel. Exempel från andra statsinstitutioner visar att ett gott samarbete med producenter och distribu törer är möjligt, även om dessas intresse för frågorna icke manifesterar sig i ekonomiska bidrag. HFI vill understryka, att någon bundenhet vid an- slagsgivande producentintressen icke förelegat från institutets sida. Om misstankar att institutet i sin verksamhet tagit hänsyn till enskilda intres sen förefunnits, har de varit obefogade.
Det har framhållits att ett statligt institut blir mera bundet i sin löne- sättning och därför icke kan dra till sig kvalificerad personal i konkurrens med privata företag och organisationer. Institutet skulle sålunda få kämpa med samma svårigheter som den statliga förvaltningen överhuvudtaget. Det ta är riktigt, men möjligheten att betala de relativt höga löner, som nu inom näringslivet och dess organisationer erbjudes icke endast tekniker utan även kvalificerad, hushållsutbildad arbetskraft, är beroende av de me del som står till förfogande. Om institutet bibehåller sin nuvarande karak tär av enskilt institut, skulle dess möjligheter i detta avseende bli beroen de av att enskilda medel i större utsträckning än för närvarande ställdes till förfogande.
Lantbruksförbundet anser att förstatligandet är fullt motiverat med liän- svn till de ständigt stegrade kraven på större garanterade anslag; endast staten torde kunna ge garantier för att erforderliga medel ställs till förfo gande. Landsorganisationen anser bestämt, att HFI bör förstatligas; häri genom får institutet eu mera auktoritativ ställning och misstankar om att det tar alltför stor hänsyn till speciella producentintressen kan undanröjas.
Samverkan med företag och näringsorganisationer behöver därför icke upp höra. Liknande synpunkter har anförts av Landsorganisationens kvinnoråd.
Även Yrkeskvinnors sanuirbetsförbund understryker, att institutet efter ett förstatligande skulle få en mera auktoritativ ställning och dess upplys ningsverksamhet större tvngd. Socialdemokratiska kvinnoförbundet tillstyr ker livligt, att institutet helt övertages av staten; denna åsikt bär förbundet.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
företrätt ända sedan riktlinjerna för den konsumentupplysande verksam
heten första gången drogs upp i betänkandet om kvalitetsforskning och
konsumentupplysning 1949. Svenska landsbygdens kvinnoförbund har ock
så sedan länge varit inställt på nödvändigheten att förstatliga HFI. Känne
domen om de svårigheter, icke minst av ekonomisk art, som institutet allt
sedan tillblivelsen haft att kämpa med, och angelägenheten av en utvidg
ning av institutets personella och materiella resurser — även efter sam
manslagningen med Aktiv hushållning — har befäst förbundet i denna
åsikt. Tidigare kunde man befara, att ett förstatligande skulle kunna med
föra viss »stelbenthet» då det gällde att utan onödigt dröjsmål taga upp nya
undersökningsobjekt. Genom inrättande av konsumentrådet med dess be
fogenheter i fråga om initiativ och anslagsgivning bortfaller dessa farhå
gor. Husmodersföreningarnas riksförbund anför, att ett förstatligande utan
tvivel skulle ge institutet en fastare grund att stå på.
TCO finner förslaget om förstatligande synnerligen välmotiverat. Sve
riges hantverks- och småindustriorganisation anser det principiellt riktigt,
att institutets verksamhet bekostas av allmänna medel. Svenska slöjdför
eningen finner fördelarna vid ett förstatligande — inte minst med hänsyn
till rekrytering av personal — uppenbara. Förstatligandet är ett logiskt led
i utvecklingen inom denna för landet så viktiga institution. Riksförbundet
landsbygdens folk betonar, att institutet särskilt med hänsyn till den mera
konkreta upplysningsverksamheten måste vara helt fristående från närings
livet. Hushållningssällskapens förbund yttrar, att i nuvarande läge någon
annan väg än ett förstatligande knappast står till buds. Handelskamrarna
i Malmö, Göteborg och Gävle tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget
om förstatligande.
I några yttranden uttalas viss tvekan inför ett förstatligande. Koope
rativa förbundet motsätter sig inte förslaget men ifrågasätter, om inte den
nuvarande halvstatliga organisationen ur flera synpunkter är ändamålsen-
ligare. Förbundet anför vidare bl. a.:
För all upplysningsverksamhet i statlig regi föreligger faran att nödgas
balansera mellan kompromissbetingad färglöshet och en ständig press från
intresserade parter i form av kritik och påtryckningar i det fall upplys
ningen framträder med behövlig djärvhet och oberoende. Såsom framhållits
i det föregående kommer vidare misstag inom upplysningsverksamhetens
ram — vilka knappast kan undgås — att kunna få eljest onödigt stora verk
ningar, då de har den statliga institutionens hela auktoritet bakom sig. Det
skulle av dessa anledningar otvivelaktigt ha varit mera tilltalande, om ut
redningen undersökt och framlagt även andra alternativ för det utvidgade
institutets organisation än den helstatliga.
Industriförbundet finner inte utredningens motiv för ett förstatligande
alltigenom bärande. Ett förstatligande skulle knappast i och för sig ge in
stitutet större auktoritet. Även med nuvarande status har HFI varit obun
det av producentintressen. Förbundet har emellertid icke något att erinra
mot ett förstatligande men förutsätter att detta icke skall inverka på sam
37
arbetet med näringslivet. Liknande synpunkter har framförts av köpmanna förbundet och handelskammaren i Stockholm. Handelskammaren yttrar, att institutets auktoritet torde bli helt beroende av kvaliteten och vederhäftig heten i institutets undersökningar och upplysningsarbete. Andra statliga forskningsinstitutioner har ofta påtalat svårigheterna att få kvalificerad per sonal. Med hänsyn härtill kan man ifrågasätta riktigheten av utredningens uttalande om att förstatligandet skulle underlätta personalrekryteringen. Då staten redan nu har ett dominerande ekonomiskt inflytande i institutet och man knappast torde kunna påräkna ökade bidrag från näringslivet, vill handelskammaren inte motsätta sig institutets förstatligande. Folkpartiets kvinnoförbund känner viss tveksamhet inför ett förstatligande men anser dock övervägande skäl tala för utredningens förslag, särskilt med hänsyn till de ekonomiska förhållandena.
I några yttranden a v st yrkes ett förstatligande av institutet. Stats kontoret har — som framgår av det föregående — avvisat utredningens samtliga förslag. Statens organisationsnämnd har — som likaledes framgår av det förut nämnda — förordat att verksamheten vid HFI tills vidare fort går i oförändrade former. Med hänsyn till de synpunkter utredningsmän nen anfört, kan dock — framhåller organisationsnämnden — tagas under övervägande att ersätta anslagen från det privata näringslivet med stats anslag.
Statens sakrevision kan inte finna motiveringen för ett förstatligande bärande. Sakrevisionen har blivit övertygad om värdet av det samarbete mellan olika intressen, som etablerats vid HFI, och av den smidiga och icke alltför kostnadskrävande form av provningsverksamhet, som bedrivs där. Ett uppoffrande av det nuvarande samarbetet med näringslivets orga nisationer kan inverka menligt på institutets framtida verksamhet. Styrel sen för Institutet för konserveringsforskning avstyrker f. n. ett förstatligan de av HFI i avvaktan på resultaten av den utredning, vilken styrelsen före slagit.
(Irossistförbundet finner det betänkligt att på så lösa grunder, som ut redningen anfört, förorda ett nytt ämbetsverk och eliminering av närings livets ansvar och samverkan.
En liknande uppfattning redovisas av Svenska försäljnings- och reklam förbundet. Högerns kvinnoförbund kan inte finna, att ett förstatligande skulle ge institutet större auktoritet eller personalen tryggare anställnings villkor.
Statens tekniska forskningsråd anser — mot bakgrund av rådets spe ciella förslag om eu statens nämnd för konsumentupplysning och om ett statens forskningsråd för hem och hushåll — att institutet kan organiseras på samma sätt som de branschforskningsinstitut, vilka drives av staten och näringslivet i samverkan enligt särskilt ingångna avtal.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Det nya institutets arbetsuppgifter, organisation m. m.
Under remissbehandlingen har i åtskilliga yttranden understrukits, att
verksamheten vid det blivande institutet främst bör omfatta provningar och
inte grundforskning samt att den bör inriktas på hem- och hushållsfrågor.
Spörsmålet om arbetsfördelningen mellan institutet, varudeklarationsnämn-
den och branschforskningsinstituten har berörts liksom även frågan om
prisbedömning och i samband därmed gränsdragningen i förhållande till ett
blivande pris- och kartellorgan.
I ett antal remissutlåtanden betonas, att institutet bör ha en självständig
ställning gentemot konsumentrådet.
Frågan om institutets uppdelning på avdelningar och sektioner samt per
sonaluppsättningen har ävenledes tagits upp under remissbehandlingen.
Vissa förslag har också framlagts beträffande institutets benämning.
Vad angår institutets verksa m het understryker kommerskollegium
att institutet skall syssla med provningsverksamhet, tillämpning av forsk
ningsresultat m. m. men inte användas som ett vetenskapligt konsument-
varuforskningsorgan. Samma synpunkter framföres av bl. a. styrelsen för
HFI som förutsätter att institutet även framdeles får rätt att mottaga prov-
ningsuppdrag från enskilda, samt Landsorganisationen. Styrelsen för Tex
tilforskningsinstitutet anför, att forskningen beträffande icke varaktiga kon
sumentvaror — t. ex. livsmedel och kläder — lämpligen bör ombesörjas av
existerande branschforskningsinstitut. En ev. utvidgad forskning om dessa
varors egenskaper samt provningar bör icke ingå i arbetsuppgifterna för
ett institut för konsumentfrågor. Detta institut bör däremot svara för forsk
ning beträffande varaktiga konsumtionsvaror och beträffande hemarbetet
och hushållsorganisationen. Härigenom ernås en naturlig arbetsfördelning.
Handelskammaren i Malmö pekar på att livsmedelsforskningen bör bedrivas
vid folkhälso- och konservforskningsinstituten.
Kooperativa förbundet anser att institutets verksamhet bör inriktas på
hushållens rationaliseringsfrågor i högre grad än vad utredningen tänkt sig.
Institutet skall vara ett hemarbetets rationaliseringsorgan, inte en allmän
provningsanstalt för alla tänkbara slags konsumtionsvaror. Sveriges husmo
dersföreningars i-iksförbund har också tryckt på hemforskningen som det
väsentliga.
Priskontrollnämnden anser att sektionen för bostadsplanering och inred-
ningsfrågor bör utgå; denna verksamhet bör tills vidare ombesörjas av sta
tens nämnd för byggnadsforskning. Lönenåmnden har i denna del hänvisat
till bostadsstyrelsen.
Kommerskollegium avstyrker, att institutet får till uppgift att bedriva nå
gon självständig upplysningsverksamhet på prisområdet; denna uppgift bör
helt anförtros det organ, som kan komma att handha den prisövervakande
och prisanalytiska verksamheten. I annat fall kan onödigt dubbelarbete be
faras. Kooperativa förbundet anser att institutet knappast kommer att få
den sakkunskap, som erfordras för sådana prisbedömningar, vilka skall
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
39
förmedlas till allmänheten. Institutet bör således inte ha denna arbetsupp gift. Industriförbundet framhåller att gränsdragningen mellan institutet och den föreslagna pris- och kartellbyrån måste behandlas, innan HFI utvidgas.
Tjänstemännens centralorganisation uttalar helt allmänt, att det är av vikt, att den del av konsumentupplysningen, som avser prisbedömning, inte un- derdimensioneras i förhållande till kvalitetsforskningen och kvalitetsupp- lysningen.
Priskontrollnämnden anför att de prisutredningar, som kan komma att utföras av ett särskilt prisorgan, i många fall torde böra kompletteras med kvalitetsundersökningar på samma varor. En samordnad publicering av va rors pris och kvalitet är en önskvärd form av konsumentupplysning. Nämn den förordar, att uppgiften att göra prisundersökningar anförtros det före slagna prisorganet. Styrelsen för HFI yttrar, att upplysningsverksamheten om konsumentvarorna i största möjliga utsträckning även bör innefatta upplysningar om deras pris. Gränsdragningen mellan institutet och prisor ganet måste uppmärksammas. Landsorganisationen anser, att upplysningen om priser på olika varor i första hand bör ombesörjas av det nya institutet.
En nära kontakt bör hållas med den föreslagna pris- och kartellbyrån, ex empelvis genom att chefen för institutets upplysningsavdelning får delta i byråns planläggningsarbete. Enligt Socialdemokratiska kvinnoförbundet bör prisundersökningar för HFI:s räkning förläggas till pris- och kartellbyrån; uppgiften för tjänstemännen inom institutet skulle då bli att till allmänhe ten på lämpligt sätt vidarebefordra också prisbedömningen av varorna som ett led i konsumentupplysningen.
Betydelsen av samarbetet med varudeklarationsnämnden har understru kits i flera yttranden. Varudeklarationsnämnden förutsätter, att upplys ningsarbetet om varudeklarationerna skall ombesörjas av nämnden själv.
Beträffande upplysningsverksamheten understryker Landsorganisationen, att den bör få tillräckliga resurser. Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser en utbyggnad av upplysningsavdelningen ytterst välmotiverad.
Kooperativa förbundet föreslår, att i alla de fall, då institutet publicerar uppgifter om särskilda varumärken eller hela varuslag, skall producent- eller andra marknadsintressen som berörs därav få tillfälle att samtidigt uttala sin mening. Riksförbundet landsbygdens folk yrkar att upplysnings avdelningen får eu sådan ställning, att den har de formella och reella möj ligheterna att snabbt få del av betydelsefulla uppgifter från såväl HFI som andra forskningsinstitutioner. Förbundet framhåller vidare, att den nega tiva inställning mot HFI, som stundom kommit till uttryck också från kon sumenthåll, inte torde ha berott på felaktiga upplysningar från HFI utan på att upplysningarna inte tillräckligt snabbt och konkret delgivits allmän heten.
Kommerskollegium anser del svårt att göra någon skarp gränsdragning mellan undersökningsarbete och upplysningsarbete. Tyngdpunkten måste ligga på forskningen. Det kan dock vara motiverat att inrätta eu särskild upplysningsavdelning av mindre omfattning med uppgift att biträda de
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
40
högre tekniskt utbildade tjänstemännen då det gäller att delge allmänheten
resultaten av forskningar och undersökningar.
Åtskilliga remissinstanser understryker vikten av att institutet får en
helt självständig ställning under konsumentrådet, fullt jämför
bar med andra forskningsinstituts. Sådana synpunkter har framförts av
bl. a. Varudcklarationsnämnden, Landsorganisationen, Köpmannaförbundet,
ett par handelskamrar och Husmodersföreningarnas riksförbund. Sistnämn
da förbund föreslår i överensstämmelse härmed att institutet får disponera
ett större belopp än utredningen förutsatt för specialundersökningar o. dyl.
En motsatt uppfattning har — som framgår av det förut sagda — före-
trätts av organisationsnämnden, som bl. a. föreslagit att institutets styrelse
skall fungera som arbetsutskott åt konsumentrådet. Ombudsmannaämbetet
för näringsfrihetsfrågor ifrågasätter, om inte institutets chef eller någon
från dess upplysningsavdelning bör bevista sammanträdena med konsu
mentrådets arbetsutskott.
Vissa remissinstanser, som velat ge institutet en starkare ställning, har
samtidigt förordat en utvidgning av styrelsen. Beträffande styrelsens
sammansättning framhåller priskontrollnämnden, att det vore av värde, om
det föreslagna prisorganet blev representerat inte endast i konsumentrådet
utan även i institutets styrelse. Handelskammaren i Stockholm anser att
näringslivet även i fortsättningen bör vara företrätt i institutets styrelse. Då
en vidgad verksamhet i hög grad kommer att beröra importen, vill Grossist-
förbundet ha en representant i styrelsen. Hushållningssällskapens förbund
finner det naturligt, att någon person, som är väl insatt i sällskapens arbete,
ingår i institutsstyrelsen. Socialdemokratiska kvinnoförbundet förutsätter,
att styrelsen blir helt konsumentbetonad.
Kommerskollegium anser att institutets chef bör vara ordförande i sty
relsen. I stället för det av utredningen föreslagna konsumentrådet bör en
ligt kollegiets mening det nya institutet få en rådgivande nämnd. 1
denna bör ingå representanter för de närings- och konsumentorganisationer,
vilka nu utser fullmäktige. Om en dylik nämnd inte kommer att inrättas,
bör institutet få en väsentligt större styrelse än utredningen föreslagit med
en allsidig representation av närings- och konsumentintressena. Kooperativa
förbundet har anfört liknande synpunkter. Institutet måste ha en fullt fristå
ende ställning gentemot konsumentrådet. Förbundet föreslår också, att in
stitutet utöver styrelsen får en rådsförsamling med representanter för hus
mödrar, konsumentorganisationer och övriga berörda intresseorganisationer.
Genom ett sådant råd skulle institutet kunna tillföras fortlöpande impulser
för rationaliseringsarbetet.
Den föreslagna uppdelningen på avdelningar och sektioner tillstvr-
kes i övrigt i stort sett av bl. a. ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrå-
gor, priskontrollnämnden, styrelsen för HFI och Landsorganisationen. Sty
relsen för HFI anför, att det kan förefalla som en överorganisation att upp
dela en så fåtalig personal på olika sektioner. Arbetsuppgifterna hänger så
nära samman att arbetet måste bedrivas såsom ett lagarbete mellan exper
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
41
terna från de olika sektionerna. Sektionsindelningen tjänar emellertid till att klarlägga vilken typ av experter, som behövs för de olika arbetsuppgif terna. Framdeles kan man behöva en mera allmän utredningssektion med ekonomisk-statistisk-sociologisk sakkunskap, som står undersökningssek- tionerna och upplysningsavdelningen till tjänst. Någon förändring i utred ningens förslag påyrkas inte; den kemisk-tekniska sektionen måste emeller tid huvudsakligen betraktas som en serviceavdelning till övriga sektioner. Den fjärde sektionen borde rätteligen betecknas som sektionen för hushålls- teknik, då frågan om hushållsorganisationen kommer in under samtliga andra sektioner. Tjänstemännens centralorganisation efterlyser vilka arbets uppgifter, som skulle åvila den särskilda kemisk-tekniska sektionen. Till sektionen för hushållsorganisation och hushållsteknik kunde lämpligen kny tas kemisk-tekniska och mekanisk-tekniska experter. Personal vid hus- hållssektionen bör främst ha hushållsteknisk och hushållspraktisk utbild ning. I fråga om sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor un- derstrykes behovet av sociologisk sakkunskap. En byggnadsingenjör torde behövas mer än en arkitekt; arkitekthjälp kan man få utanför institutets personal. På textilsektionen bör huvudvikten ligga på de praktiska proven, under det att de mer forskningsbetonade uppgifterna liksom hittills främst bör åvila industrien. Organisationen av upplysningsavdelningen tillstyrkes. Vad gäller kansliorganisationen föreslås endast den ändringen, att ytterli gare en telefonisttjänst inrättas.
Priskontrollnämnden framhåller i anledning av förslaget att anställa en arkitekt, att bostadsplaneringen tills vidare bör ombesörjas av statens nämnd för byggnadsforskning. Samma synpunkter har framförts av Sveriges hant verks- och småindustriorganisation. Lönenämnden framhåller, att gräns dragningen mellan sektionen för bostadsplanering m. in. och bostadsstyrel- sen borde ha angivits närmare av utredningen.
Förslaget att textilsektionen t. v. organiseras fristående förordas av sty relsen för HF1 och Hemslöjdsföreningarnas riksförbund men avstyrkes av
Riksförbundet landsbygdens folk. Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att textilsektionen bör utbyggas.
Svenska textilforskningsinstitutets styrelse uttalar, att det nya institutet bör ha tillgång till expertis beträffande maskiner, elektriska apparater, ar bets- och metodstudier, arbetsfysiologi, sociologi och bostadsplanering. Vid institutet bör finnas sektioner för maskin- och elektroteknik, hushållsorga nisation och ekonomi, hushållsteknik och arbetsstudier samt för bostads planering och inredning. Styrelsen för Institutet för konserveringsforskning anser, att institutet bör ha en modernt organiserad dokumentations- avdelning i anknytning till biblioteket. Ett anslag på 5 000 kronor för biblio teket är helt otillräckligt.
Riksförbundet landsbygdens folk ifrågasätter, om inte personalen på un- dersökningsavdelningen, speciellt sådan med högre kvalifikationer, är till tagen i överkant. Däremot tycks utredningen inte ha tagit tillräcklig hänsyn till att upplysningsavdelningen skall fungera som eu samordnande upp- lysningscentral och få mycket omfattande uppgifter. Även Kooperativa för
Kurigl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
bundet ifrågasätter, om det behövs så högt kvalificerade tjänstemän på de
olika sektionerna. Ganska betydande besparingar kunde uppnås om sek-
tionsindelningen förenklades. Statskontoret har fått det allmänna intryc
ket, att organisation och personalplan givits en alltför spatiös omfattning.
Statens sakrevision anser att institutets upplysningsverksamhet till väsent
lig del kan handhas av undersökningspersonalen. Sakrevisionen avstyrker
bestämt förslaget till omorganisation av HFI.
Ombudsmannaumbetet för nåringsfrihetsfrågor, styrelsen för HFI, Lands
organisationen och Tjänstemännens centralorganisation förordar en högre
löneställning för direktören. Styrelsen för HFI föreslår sålunda, att
direktören placeras i Cp 14.
Lönenämnden anser att det bör övervägas om inte de göromål, som an
kommer på föreståndaren för undersökningsavdelningen, kan fullgöras av
institutets direktör eller fördelas mellan denne och sektionscheferna. Om
sektionscheferna skall lyda direkt under direktören vill lönenämnden inte
motsätta sig, att de placeras i 31 lönegraden. Nämnden har därvid beaktat
angelägenheten av att befattningshavare med höga kvalifikationer inom sina
speciella områden kan förvärvas till här avsedda tjänster. Mot utrednings
männens förslag om inrättande av tjänster som förste assistenter i Ce 27
har lönenämnden ingen erinran. Samtliga assistenttjänster bör placeras i 21
lönegraden. I stället för en tjänst som förste avdelningsingenjör i Ce 29 (vid
full utbyggnad) och en tjänst som arkitekt i samma lönegrad bör enligt
lönenämndens mening inrättas ytterligare eu tjänst som förste assistent i
27 lönegraden inom vardera sektionen för liushållsorganisation och hus-
hållsteknik och sektionen för bostadsplanering och inredningsfrågor.
Föreståndaren för upplysningsavdelningen bör enligt lönenämnden pla
ceras i 31 lönegraden. I stället för den i förslaget upptagna tjänsten som
förste konsulent i Ce 29 bör inrättas en tjänst som konsulent i 27 lönegra
den. För de göromål, som avses åvila en amanuens på avdelningen bör in
rättas en tjänst som arkivassistent i 17 lönegraden. De för två kontorister i
Ce 13 avsedda arbetsuppgifterna motiverar icke placering i högre lönegrad
än 11 lönegraden. I avsaknad av uppgifter om göroinålen kan nämnden inte
uttala sig om den föreslagna kanslibiträdestjänsten på upplysningsavdel
ningen.
Vad beträffar kansliet bör intendenten inte placeras högre än i 27 löne
graden. Vidare synes de göromål, som är avsedda för två kontorister i Ce
13, motivera placering endast i 11 lönegraden. Beträffande de två kansli-
biträdestjänsterna i Ce 11 har någon redovisning av tilltänkta arbetsuppgif
ter inte lämnats i promemorian, varför lönenämnden inte kunnat bedöma
förslaget rörande dessa tjänster.
Styrelsen för HFI framhåller att man inte bör ha formella utbildnings-
krav för sektionsföreståndare och förste assistenter. Intendenten behöver
inte vara civilekonom. Styrelsen anser, att utredningen underskattat den hus-
hållsutbildade arbetskraftens betydelse för institutet. För befattningar i lö
negrad 22 får man bara nyutbildade hushållslärarinnor utan praktisk erfa
renhet. Hemkonsulenter står numera i lönegrad 24. Assistenterna vid insti
43
tutet bör därför placeras i 20—24 lönegraderna. Innehavaren av den före slagna tjänsten soin kontorist i Ce 13 på upplysningsavdelningen har ett kvalificerat arbete med direkt upplysning till allmänheten och bör därför placeras i lägst 15 lönegraden. Slutligen anför styrelsen, att man bör ta hänsyn till den nu anställda personalens arbetsuppgifter och tjänsteställ ning vid inplaceringar i den nya organisationen.
Riksförbundet landsbygdens folk anser att den hushållsutbildade persona len getts en alltför undanskymd plats. Tjänstemännens centralorganisation finner att utredningen för vissa tjänster föreslagit anmärkningsvärt låga placeringar, t. ex. vissa assistenttjänster samt laboratoriebiträdestjänster, men förutsätter att särskilda förhandlingar kommer att äga rum rörande lönegradsplaceringen. Kommerskollegium, styrelsen för Textilforsknings institutet och Folkpartiets kvinnoförbund befarar, att åtskilliga löner satts för lågt.
Vad beträffar benämningen på det nya institutet erinras i en del yttranden om att namnet HFI fått ett visst värde. Denna synpunkt anföres av bl. a. styrelsen för HFI; om en namnändring måste äga rum förordas benämningen statens institut för hemfrågor. Husmodersföreningarnas riks förbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Landsbygdens kvinnoförbund och
Socialdemokratiska kvinnoförbundet anser skäl tala för att det nuvarande namnet bibehålies i stort sett oförändrat. Om det skall ändras bör i vart fall — för att understryka institutets inriktning på hemfrågor — ordet »hem» ingå i det nya namnet. Från dessa organisationer har föreslagits statens hemforskningsinstitut, statens institut för hemfrågor och hemmens statliga forsknings- och provningsinstitut.
Kooperativa förbundet har — som nyss nämnts — föreslagit att vid insti tutets sida ställes en rådgivande församling; under sådana förhållanden bör institutet bibehålla sitt namn.
Landsorganisationen anser däremot en ändring av institutets namn be fogad. Riksförbundet landsbygdens folk finner likaledes den av utredningen föreslagna benämningen riktigare med hänsyn till institutets uppgifter.
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
Föredraganden
Behovet av forskning och upplysning
En god folkhushållning bygger på en god hushållning inom hemmen. l>etta underströks särskilt av varuknappheten under det senaste världs kriget. Statsmakterna inledde då en informationsverksamhet, vars syfte var att stimulera husmödrarna till sparsamhet med de gemensamma resurserna. År 1940 tillkom ett statligt organ för ändamålet — Aktiv hushållning. Erfa renheterna var goda, och man insåg snart alt en rätt bedriven vägledning om varuinköp och varuvård inte blott var motiverad under krisförhållanden utan god ekonomi för samhället även under normala tider. Fyra år senare inrättades Hemmens forskningsinstitut (HFI), där staten till en början sva rade för hälften av del ekonomiska stödet men i dag bidrar med omkring 85
44
Kungi. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
procent. År 1951 inrättades med statligt stöd den s. k. Varudeklarationsnämn-
den. Vidare har av överskottsmedel i vissa clearingkassor åren 1953 och 1955
ställts sammanlagt 2,4 milj. kronor till förfogande för sådan forskning och
upplysning, som är av betydelse för konsumenterna.
Den utveckling, som här antytts och som innebär, att staten efterhand
kommit att lämna allt större bidrag till konsumentvaruforskning och kon
sumentupplysning, framstår som naturlig. Under de senaste decennierna bär
varumarknaden blivit allt rikhaltigare, alltmer differentierad och därmed
svåröverskådligare för konsumenterna. Det sammanhänger givetvis med den
stigande levnadsstandarden, som ökat köpkraften. Till belysning härav kan
nämnas, att den privata konsumtionen i vårt land har uppskattats till 27,8
miljarder kronor för år 1955. Betydelsen av rådgivning vid inköpsvalet har
samtidigt accentuerats. Den uppfattningen har mer och mer trängt igenom
att samhället bör vara konsumenterna behjälpligt med informationer som
underlättar ett klokt och ekonomiskt inköpsval. En konsumentvaruforsk
ning och konsumentupplysning, som medverkar till att få fram goda och
prisbilliga varor, måste innebära betydande vinster för både den enskilde
och samhället. Därifrån är steget långt till en dirigering av konsumenter
na. Självfallet är detta helt främmande för syftet med konsumentupplys
ningen: upplysningen skall vara rådgivande och vägledande, aldrig diri
gerande.
Under hösten 1955 företogs en särskild utredning om behov och resurser
på konsumentvaruforskningens område och därmed sammanhängande frå
gor. Utredningen föreslog i en promemoria att ett årligt anslag anvisas för
konsumentvaruforskning och konsumentupplysning, att ett statens konsu
mentråd inrättas för att samordna verksamheten härvidlag samt att HFI
bygges ut och förstatligas. Dessa olika förslag är nära sammanhängande.
Innan jag närmare går in på enskildheterna, vill jag därför redan här näm
na, att jag i stort sett biträder utredningens förslag. Under senare år har av
flera kommittéer och i andra sammanhang behandlats frågan om konsu
mentvaruforskning och konsumentupplysning. Någon ytterligare utredning
utöver den nu föreliggande promemorian finner jag därför inte erforderlig.
Utredningens förslag om ökat stöd till konsumentvaruforskning och kon
sumentupplysning genom ett särskilt årligt riksstatsanslag har tillstyrkts
av så gott som samtliga remissorgan. Statskontoret har avstyrkt förslaget
med hänsyn till de möjligheter för ökad verksamhet på detta område, som
de för ändamålet avsatta clearingmedlen — 2,4 milj. kronor — innebär.
Dessa medel är emellertid engångsbidrag, av vilka hittills disponerats ca
1 milj. kronor. Man har anledning räkna med, att en avsevärd del av åter
stoden kommer att beviljas som bidrag innevarande år för fullföljande av
undersökningar, som påbörjats med en första insats clearingmedel. Inte
minst de ansökningar, som gjorts om bidrag av dessa medel, visar klart, att
behov finns av ett kontinuerligt statligt stöd. Med anledning av sakrevisio
nens anmärkning, att man först med nöjaktig säkerhet bör ha kartlagt be
hoven — nuvarande och kommande — av insatser inom skilda specialom
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
45
råden, kan framhållas, att de redan kända och vitsordade behoven är mång faldigt större än vad som kan tillgodoses med det av de sakkunniga före slagna statsanslaget. Jag finner förslaget att föra upp ett årligt anslag på riksstaten för ökat stöd till denna verksamhet välgrundat och det av utred ningen angivna beloppet, 300 000 kronor under budgetåret 1956/57, föran leder ingen erinran från min sida. Jag tillstyrker således att det för nästa budgetår under tionde huvudtiteln uppföres ett reservationsanslag till kon- sumentvaruforskning och konsumentupplysning av 300 000 kronor.
Genom ett sådant anslag ges möjligheter att fortsätta den verksamhet för befrämjande av forskning, undersökningar och upplysning till gagn för kon sumenterna, som temporärt kunnat ske med tillhjälp av clearingmedel. Från rikssstatsanslaget bör bidrag således kunna lämnas till olika statliga och halvstatliga forskningsinstitut och provningsanstalter — däribland HFI i dess förordade nya utformning — liksom även till näringslivets och kon sumentorganisationernas egna utredningsorgan. Som exempel på verksam het, som bör kunna komma i åtnjutande av bidrag, må nämnas undersök ningar som rör konsumtionsvaror i egentlig mening, d. v. s. varor som den enskilde inköper för sitt eller sin familjs behov. I första hand gäller detta förbrukningsartiklar, men även i fråga om konsumentkapitalvaror, som har direkt anknytning till hushållet såsom dammsugare, kylskåp, tvättmaskiner o. s. v. och som representerar stora kapitalutlägg för familjen, behövs forsk ning och upplysning, vartill bidrag bör kunna lämnas. Däremot finner jag det självklart, att bidrag från anslaget icke skall lämnas till undersökningar om varor av mera exklusivt eller mindre nyttobetonat slag som exempelvis bilar och televisionsapparater. Vidare bör anslaget kunna disponeras för främjande av undersökningar i distributionsfrågor och för bidrag till upp lysningsverksamhet i skilda former — varudeklarationer, utställningar, broschyrer, kurser etc. — rörande konsumtionsvaror, inköpsvanor in. in.
Enligt utredningens mening bör den här nämnda konsumentupplysningen kunna sträcka sig till ett namngivande av de fabrikat, som efter verkställda undersökningar befunnits kunna godtagas. Under remissbehandlingen har denna synpunkt starkt framhållits främst från konsumenthåll. Å andra si dan har från kommerskollegiets och näringsorganisationernas sida beto nats, att konsumentupplysningen inte bör innefatta godkännande av eu namngiven vara. Styrelsen för HFI framhåller i sitt remissyttrande, att i åtskilliga fall del väsentliga i varuupplysningen inte är att namnge fabri katet utan att peka på olika typer av varor, som kan anses lämpliga och värda alt rekommenderas för angivna ändamål. För egen del vill jag under stryka, att en bestämd förutsättning för att ett namngivande av undersökta varor skall äga rum är att det bygger på vederhäftiga forskningsresultat. Upplysningen måste utgöra resultatet av eu forskning, som omspänt alla betydande varor, avsedda för en viss funktion, och som haft till sitt förfo gande mätmetoder, som gör forskningsinstitutionen berättigad att göra säk ra värderingar. En vanlig svårighet vid värderingar varom här är fråga
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1056
är att de egenskaper hos varan, som är bra för det ena ändamålet, kan vara
olämpliga för en annan funktion, om varan har flera användningsområden.
Konsumenten måste då själv göra hopkopplingen av de informationer, som
lämnas, med sin planerade användning av varan. Upplysningen bör därför
tillhandahålla mer av objektiva fakta än av värderingar. Jag delar utred
ningens uppfattning, att det bör ankomma på konsumentrådet att — med
beaktande av vad jag här anfört — närmare ange riktlinjerna för upplys
ningsverksamheten.
Statens konsumentråd
F. n. pågår konsumentvaruforskning i en eller annan form inom en rad
olika institutioner, myndigheter och enskilda företag. En inventering av den
statliga och statsunderstödda verksamheten på detta område gjordes 1954;
dess resultat, som bifogades förenämnda utredningspromemoria, pekar
starkt på behovet av en samordning av resurserna. Genom en sådan sam
ordning skulle man sannolikt kunna uppnå en effektivare arbetsfördelning
med bättre utnyttjande av tillgängliga forskare och anslagsmedel, så alt
risken för dubbelarbete undvikes. Utredningen har i viss analogi med
norska förhållanden — föreslagit ett särskilt organ, ett statens konsument
råd, som skall befrämja en bättre samordning på konsumentvaruforskning-
ens område, medverka vid fördelning av det allmänna anslaget och uppdraga
riktlinjerna för upplysningsverksamheten. I ett dylikt samarbetsorgan med
företrädare för de tongivande konsumentorganisationerna får konsumenterna
ett vidgat inflytande på den forsknings- och upplysningsverksamhet, som är
avsedd att betjäna deras intressen. De får även ett forum, där de reguljärt
kan överlägga med representanter för näringslivet och den tekniska exper
tisen om verksamhetens utformning och utveckling. Då härtill kommer, att
inrättandet av ett statens konsumentråd innebär, att man delegerar på en
representativ grupp av fackkunniga och intressenter en stor del av de ini
tiativ och beslut, som hittills ankommit på Kungl. Maj :t ensam — en enligt
min mening önskvärd decentralisering — vill jag i likhet med det stora
flertalet remissorgan förorda utredningens förslag om inrättandet av ett
konsumentråd för de förut angivna uppgifterna.
Enligt utredningens förslag skulle detta råd följa och samordna forsk
nings- och upplysningsverksamheten på konsumentvaruområdena samt be
sluta om fördelning av sådana bidrag, som inte överstiger 50 000 kronor,
i rån det särskilda anslaget för nämnda ändamål. Under remissbehandlingen
har den tanken framförts, att rådet inte endast borde uppdraga riktlinjer för
upplysningsverksamheten utan självt ombesörja hela upplysningsverksam
heten i stället för det institut för konsumentfrågor, vartill HFI ombildas.
Till stöd härför har anförts, att upplysningsverksamheten ju bör avse hela
konsumentvaruområdet, inte blott HFI:s arbetsfält. Ehuru denna synpunkt
förtjänar all uppmärksamhet, talar enligt min mening övervägande skäl för
utredningens förslag, att upplysningsverksamheten förlägges till det insti
Kungl. Maj. ts proposition nr 105
ar
1956
47
tut för konsumentfrågor, vars forskningsavdelning omspänner flera av de viktigaste delarna av konsumentvaruforskningen och som redan — i gestalt av HFI — har kontakt med forskningen på de kompletterande områdena. Härtill kommer att institutet har knutit till sig personal, som börjat ge upp lysningsarbetet en uppläggning med goda utvecklingsmöjligheter. Mitt stånd- punktstagande i denna fråga innebär, att jag inte biträder den av tekniska forskningsrådet framförda tanken, att man bör inrätta två nya statliga organ på detta område, dels en nämnd för upplysningsverksamhet och dels ett forskningsråd, vid sidan om ett tredje organ, ett halvstatligt HFI.
Beträffande rådets sammansättning har utredningen fört fram två al ternativ, det ena att rådet skall omfatta ordförande och tolv ledamöter, det andra att det skall bestå av ordförande och aderton ledamöter. Bland leda möterna skulle i båda fallen främst ingå representanter för konsumenterna men därjämte företrädare för näringslivet samt teknisk och ekonomisk ex pertis. Helt naturligt bör i det organ, som skall samordna forskning och upplysning till förmån för konsumenterna, ingå en stark representation för konsumenterna. Men det är av vikt, att även produktionens och handelns obestridliga intresse för tillverkning och spridning av bättre varor tillvara- tages; jag förordar därför, att i rådet även ingår representanter för närings livet. I sin egenskap av organ, som beviljar bidrag till forskning, bör rådet också ha tillgång till vetenskaplig och allmän expertis. Med hänsyn till Önskvärdheten av att i rådet erhålla tillräckligt antal representanter för så inånga skilda intressen bör antalet ledamöter inte begränsas för myc ket. Ett mellanalternativ har förordats i ett remissyttrande och starka skäl talar härför. Jag föreslår, att rådet skall bestå av ordförande och fjorton leda möter. Härvid förutsätter jag, att det såsom föreslagits inom rådet organi seras ett arbetsutskott.
Rådet bör även ha möjlighet — om så befinnes praktiskt — att arbeta på delegationer och med sig adjungera utomstående expertis, när mer kom plicerade forskningsfrågor skall bedömas. Under remissbehandlingen har pekats på tvättforskningen som ett sådant område, vilket är särskilt i be hov av samordning och rationalisering. Bostadskollektiva kommittén har i sitt betänkande Tvätt (SOU 1955:8) givit exempel på den splittring, som föreligger inom tvättforskningen, och framfört förslag om ett särskilt organ för överblick och effektivisering av nämnda forskning. Även styrelsen för HFI har vitsordat det speciella behovet härvidlag. För egen del har jag blivit övertygad om behovet av samordning på detta område. Jag förutsät ter att konsumentrådet kommer att ta sig an denna uppgift i en eller an nan form.
Såväl ordföranden som ledamöterna i rådet bör utses av Kungl. Maj :t för en tid av två år i sänder. Av ledamöterna bör sju företräda konsumenter na --- löntagare- och kvinnosammanslutningar — minst tre representera de olika leden inom näringslivet och de återstående ha vetenskaplig och all män expertis.
Ordföranden i rådet bör även vara ordförande i arbetsutskottet och upp
48
Kungi. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
bära ett årsarvode av tillsvidare 2 400 kronor. Till envar av tre andra leda
möter i arbetsutskottet bör utgå ett årligt arvode av 1 000 kronor. Rådets öv
riga ledamöter torde, som utredningen föreslagit, få åtnjuta ersättning enligt
kommittékungörelsen.
Rådets kansli bör bestå av en sekreterare jämte biträde. För sekreteraren
bör inrättas en tjänst i Ce 29, vilken under tjänstebenämningen sekreterare
bör uppföras i personalförteckningen för rådet. För biträdeshjälp jämte
expenskostnader beräknar jag 6 000 kronor.
Medel bör vidare beräknas för resekostnadsersättningar och traktamen
ten. De sammanlagda årskostnaderna för rådet uppskattar jag till 43 200
kronor. Jag förutsätter, att erforderliga lokaler för rådet kan ställas till
förfogande i Stockholm. Rådet bör inrättas från och med den 1 januari
1957, vid vilken tidpunkt även den föreslagna omorganisationen av HFI bör
genomföras. För budgetåret 1956/57 torde få uppföras ett förslagsanslag till
43 200
Statens konsumentråd av 9---- = 21 600 kronor.
Institutet för konsumentfrågor
Jag övergår härefter till frågan om förstatligandet av HFI. Utredningen har
erinrat om att staten redan nu — sedan institutet år 1954 sammanslogs med
det statliga Aktiv hushållning — svarar för ungefär 85 procent av kostna
derna för institutets verksamhet och utredningen förordar att institutet i
samband med en ökning av det statliga stödet helt förstatligas. Någon ökad
medelstilldelning från näringslivet är inte att påräkna. I remissyttrandena
från näringslivet bekräftas detta. Såväl utredningen som flertalet remissin
stanser framhåller emellertid, att institutet är i trängande behov av ökade
resurser för att kunna tillgodose de växande anspråk på dess tjänster, som
allmänheten ställer. Med ökade statliga anslag skulle näxdngslivets engage
mang i institutet krympa till en procentuellt mycket liten andel. Genom att
man tar steget fullt ut och förstatligar institutet skulle vidare enligt utred
ningens uppfattning institutet få större auktoritet, det skulle komma att
framstå som mera oavhängigt och rekryteringen av personalen skulle un
derlättas. Utredningen har visserligen framhållit, att institutet även med
sin nuvarande status torde ha varit obundet i sitt arbete av de enskilda fi
nansiärerna, men att det när institutets verksamhet ökar framstår som ange
läget att varje misstanke om beroende av producentintressena undanröjes.
Även i fråga om förstatligandet har utredningens förslag tillstyrkts av
det övervägande flertalet remissinstanser. I några yttranden har emellertid
understrukits, att auktoriteten inte beror på organisationsformen utan på
vederhäftigheten i undersökningarna och upplysningarna. Vidare har av
några remissorgan framhållits, att erfarenheten snarast tyder på att kvali
ficerad arbetskraft lämnar statstjänst samt att pensionsfrågan för institu
tets personal kan lösas genom vanlig pensionsförsäkring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
49
För egen del vill jag betona, att förtroendet för institutets arbete givet vis i första hand måste grundas på verksamhetens resultat och inte på in stitutets organisatoriska ställning. EU förstatligande innebär emellertid, att institutets arbete i viktiga hänseenden underlättas. Att på tillfälliga forsk ningsanslag söka förvärva och behålla kvalificerad personal för forsknings arbete har ofta berett institutet stora svårigheter. Även ovissheten om de en skilda bidragens storlek och tidpunkten för utbetalningen har tidvis förryckt arbetet vid institutet. Mot bakgrund av de osäkra villkor, som institutet hit tills kunnat bjuda kvalificerad personal, torde också statliga lönegradspla- cerade tjänster bli attraktivare än nuvarande tjärtsteförhållanden vid in stitutet. Den del av institutets personal, som härrör från den tidigare stat liga delen av institutet — Aktiv hushållning — har redan nu förmånen av pension, vilket den övriga personalen saknar. Ett jämbördigare förhållande mellan de olika personalkategorierna synes önskvärt.
Av här anförda skäl biträder jag utredningens förslag om ett förstatli gande och en viss utbyggnad av HFI fr. o. in. ingången av år 1957. Jag för utsätter därvid, att kontakten och samarbetet med näringslivet kommer att fortsätta. Genom representanter i konsumentrådet får produktionen och handeln tillfälle att följa verksamheten vid institutet. Vidare finns det an- iedning antaga, att institutet även i fortsättningen kommer att utföra prov ningar på uppdrag av tillverkare av sådana varor, varmed institutet närmast sysslar.
Institutets huvuduppgifter bör i fortsättningen som hittills vara konsu- mentvaruforskning och konsumentupplysning. Med konsumentvaruforsk- ning bör i detta sammanhang förstås en målbetonad forskning — prov ningsverksamhet och praktiska undersökningar av betydelse för konsumen terna. Institutet skall däremot i regel icke bedriva egentlig grundforskning — för detta saknar institutet resurser. Det måste emellertid slås fast, att även för en effektiv målbetonad forskning och undersökningsverksamhet krävs både kvalificerade personella och materiella resurser. Jag delar alltså utredningens uppfattning, att en förstärkning av institutet i dessa hänseen den bör ske. Såsom utredningen framhållit bör ramen för verksamheten efterhand vidgas med hänsyn till de arbetsuppgifter, som tränger på, och de forskarresurser, som kan komma att stå till förfogande.
I det föregående har jag framhållit, att konsumentrådet bör ha sin upp märksamhet riktad på att dubbelarbete undvikes. När institutets verksam het utformas, bör därför tillses, att institutet inte påtager sig arbetsuppgif ter, för vilka andra forskningsorgan har särskilda och bättre förutsättning ar. Jag syftar härmed på forskning vid specialinstitut av olika slag, folkhäl- soinstitutets undersökningar, Ingenjörsvetenskapsakademiens försöksverk samhet, av Varudeklarationsnämnden dirigerade undersökningar och av statliga myndigheter bedriven forskningsverksamhet på speciella avsnitt av varumarknaden. Konsumentvaruforskning på livsmedels- och textilområde na bör t. ex. i stor utsträckning äga rum vid andra institut. Även på övriga områden bör institutet beakta alla möjligheter till samarbete och arbets-
4
Ilihantj till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 105
50
Kungl. Maj. ts proposition nr i05 år 1956
fördelning med andra fackorgan. Jag förutsätter sålunda, att undersökning
ar rörande höstadens planering och inredning i huvudsak bör ombesörjas
av statens nämnd för byggnadsforskning, av allmännyttiga och andra bo
stadsföretag samt övriga på bostadsfrågor specialiserade. Såsom framhål
lits i flera remissyttranden bör forsknings- och provningsverksamheten vid
HFI även efter omorganisationen närmast omfatta varor, arbetsredskap och
funktionsstudier med anknytning till hushållsorganisationen.
Institutets upplysningsverksamhet bör däremot — som förut antytts —
i möjlig mån omfatta även de avsnitt av konsumentvarumarknaden av all
männare intresse, som inte är föremål för institutets egen forskningsverk
samhet. Givetvis erfordras här ett mycket nära samarbete med en rad and
ra institutioner. Institutets upplysningsavdelning bör sammanbringa och
förmedla informationer, som specialforskningsinstituten inte själva har tid
eller arbetskraft att ge en för allmänheten lättillgänglig form. En översättning
av tekniska och vetenskapliga data i praktiska slutsatser, av värde för hus
mödrar och vanliga konsumenter över huvud taget, kräver både journalis
tisk kompetens och stora allmänna insikter i inköps- och konsumtionsva
nor.
I detta sammanhang bör även den prisupplysande verksamheten något
beröras. I annan ordning kommer årets riksdag att taga ställning till ett för
slag om inrättande av en statens pris- och kartellnämnd med uppgift bl. a.
att göra prisstudier och till allmänheten sprida upplysning om resultaten av
dessa studier. Vid remissbehandlingen av förslaget härom har åtskilliga re
missorgan påpekat behovet av en gränsdragning mellan HFI efter dess om
organisation och det nya pris- och kartellorganet i vad angår prisinforma
tioner till allmänheten. Beträffande denna gränsdragning har chefen för
handelsdepartementet i förslaget rörande verksamheten vid pris- och kar-
lellnämnden utgått från att nämnden skall svara för sådan konsumentupp
lysning, som kan grundas på resultaten av dess prisregistrerande och pris-
analyserande verksamhet. Nämnden skulle i enlighet härmed svara för upp
lysning om exempelvis prisspridningen inom eu ort eller ett område eller
skäligheten av prismarginalerna inom olika distributionsled.
I överensstämmelse med denna principiella gränsdragning kan jag inte
förorda, att inom HFI skall göras prisanalyser o. d. Jag kan följaktligen
inte heller biträda utredningens förslag, att HFI för prisupplysningsverk
samhet bör anställa civilekonomer. Institutet bör givetvis kunna förknippa
sina upplysningar om varukvaliteter o. d. med prisuppgifter, som inhäm
tas på marknaden och som kan tjäna konsumenten till vägledning vid
jämförelser mellan olika kvalitets- och prisnivåer. Om HFI därvid tyc
ker sig finna påfallande skillnader mellan ett varuslags kvalitets- och pris
nivå, bör institutet fästa pris- och kartellnämndens uppmärksamhet här
på, varefter nämnden kan göra en närmare undersökning. För det samar
bete, som förutsättes härvidlag, kan det emellertid vara av värde att pris-
och kartellnämnden är representerad i styrelsen för institutet.
Jag förutsätter vidare, att institutet kommer att nära samarbeta med
51
Varudeklarationsnäinnden i frågor som avser konsumentupplysning. Liksom hittills bör upplysningen om själva varudeklarationerna i första hand om besörjas av nämnden.
Konsumentrådet, som får till uppgift att följa all forskning och upplys ningsverksamhet av betydelse för konsumenterna, måste självfallet vara nära insatt i institutets verksamhet. Som förut nämnts bör rådet även kun na taga initiativ till främjande av sådan forskning och upplysning och bör uppdraga de allmänna riktlinjerna för upplysningsverksamheten. Detta skall dock icke innebära, att rådet fungerar som en slags överstyrelse för institutet. Jag delar den uppfattning, som framförts i flera remissyttranden, att institutet principiellt bör ha en självständig ställning i förhållande till rådet. Den kostnadsram för institutet, som jag kommer att föreslå i det följande, är avpassad efter den löpande verksamheten. Jag förutsätter, att institutet kan vara i behov av ytterligare medel för särskilda undersökning ar. Härvid bör institutet kunna ansöka om bidrag från det särskilda ansla get till forskning och upplysning. Vid prövning av dylika ansökningar inom rådet bör institutet intaga samma ställning som andra institutioner och or gan, vilka gjort framställningar om bidrag. Med hänsyn till den självstän dighet, som institutet sålunda avses skola ha, kan jag inte biträda organisa- tionsnämndens förslag, att institutets styrelse skall fungera som arbetsut skott åt rådet. För alt trygga den ömsesidiga förmedlingen av synpunkter på upplysningsarbetet bör dock rådet ha en representant i institutets styrelse.
Utredningen har föreslagit, att institutets styrelse skall bestå av ordföran de och fyra ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj :t, samt institutets direktör. Med hänsyn till inrättandet och omfattningen av det föreslagna konsumentrådet finner jag inte skäl föreligga att göra styrelsen för institu tet alltför stor eller behålla någon slags rådsförsamling vid sidan av sty relsen. Som jag nyss nämnt bör emellertid i styrelsen ingå eu representant för pris- och kartellnämnden samt eu representant för konsumentrådet. Vi dare bör staten som huvudman vara representerad och några platser i sty relsen reserveras för olika berörda intressen. Jag förordar därför en sty relse bestående av ordförande och fem ledamöter. Institutets direktör skall vara föredragande inför styrelsen men inte tillhöra denna.
Vad härefter beträffar institutets organisation bör vissa förenklingar vid tagas i förhållande till det av utredningen framlagda förslaget. Någon sek- lion för bostadsplanering och inredningsfrågor torde tills vidare inte behöva inrättas. Undersökningar, som rör bostad och inredning och inte ombesörjes av andra institutioner, bör kunna handläggas tillsammans med frågor om hushållsorganisation. Spörsmål som berör livsmedel och kemisk-tekniska varor torde även kunna sammanföras. Jag föreslår, att institutet organiseras med en livsmedels- och kemisk-teknisk avdelning, en texlilavdelning, eu avdelning för hushållsorganisation in. m., eu upplysningsavdelning och ett kansli. I många fall kommer en och samma arbetsuppgift alt beröra flera avdelningar; det är därför av vikt, att dessa nära samarbetar och att upp delningen inte är för strikt avgränsad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 är 1050
52
Jag övergår härefter till frågan om personalens antal och löneställ-
ning'. Institutet har nu 32 fast anställda befattningshavare, av vilka dock
tre arbetar på deltid. I promemorian föreslogs att institutet till en början
skulle ha 39 fast anställda tjänstemän. För egen del är jag f. n. inte beredd
förorda, att medel anvisas för mer än 34 heltidsanställda befattningshavare.
Såsom utredningen föreslagit bör emellertid till tillfällig personal beräknas
ett årligt belopp av 40 000 kronor. En förteckning över de av mig föreslag
na tjänsterna torde som bilaga få fogas till detta protokoll.
Institutets chef bör ha tjänstebenämningen direktör och i enlighet med
utredningens förslag placeras i Ce 37. Varje avdelning bör ledas av en förste
intendent i Ce 31. Kansliet bör förestås av en intendent i Ce 27. I anledning
av vad som anförts i remissyttrandet av styrelsen för HFI förordar jag, att
lör assistenter med hemkonsulentutbildning eller motsvarande kompetens
inrättas två konsulentbefattningar i Ce 25. För laboratoriebiträdespersonalen
bör inrättas tre tjänster som laboratoriebiträde i Ce 11 samt tre tjänster som
tekniskt biträde i Ce 8. Beträffande lönegradsplaceringen för övriga befatt-
ningar som väsentligen utformats i enlighet med lönenämndens yttrande
' torde jag få hänvisa till nyssnämnda bilaga med förteckning över före
slagna tjänster.
De sammanlagda avlöningskostnaderna för helt budgetår för den av mig
föreslagna personalen kan — med utgångspunkt från näst högsta löneklas-
sen inom varje lönegrad — beräknas till 531 200 kronor. Härtill bör för
vikariatsersättningar m. m. uppföras 3 500 kronor samt för tillfällig perso
nal — som förut nämnts — 40 000 kronor. I enlighet med utredningens för
slag bör ordföranden i institutets styrelse uppbära ett årsarvode av 1 200
kronor. Till var och en av de övriga ledamöterna i styrelsen torde böra utgå
ersättning enligt kommittékungörelsen. Till arvoden m. m. åt styrelsen be
räknar jag sammanlagt 2 000 kronor. Institutet kommer att uppbära vissa
inkomster av uppdrag samt genom försäljning av broschyrer och mönster
m. m. Dessa inkomster, som jag för tiden 1 januari—30 juni 1957 uppskat
tar till 25 000 kronor, bör inlevereras till statsverket och redovisas å rikssta-
tens inkomstsida.
För institutets avlöningskostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag.
Eftersom det nya institutet skall träda i funktion först med ingången av år
1957, erfordras för nästa budgetår endast medel för avlöningskostnader un
der ett halvt år. I övensstämmelse med vad jag här anfört bör avlönings-
anslaget sålunda för budgetåret 1956/57 uppföras med
531 200 + 3 500 + 40 000 + 2 000
----------------------------------------------- --- 288 400 kronor.
z
Beträffande anslagets fördelning på olika poster in. in. torde jag få hänvisa
till en sammanställning i det följande. I personalförteckningen för institu
tet bör uppföras följande tjänster, nämligen en direktör Ce 37, fyra förste
intendenter Ce 31, 2 förste assistenter Ce 27 samt 1 intendent Ce 27.
Kungl. Maj. ts proposition nr 105 år 1956
Kungl. Maj:ls proposition nr 105 år 1956
53
För institutets omkostnader bör anvisas ett särskilt förslagsanslag. För tiden 1 januari—30 juni 1957 beräknar jag till sjukvård m. in. 1 000 kro nor, till reseersättningar 4 000 kronor, till expenser 22 500 kronor samt till publikationstryck 40 000 kronor. För övriga utgifter bör uppföras 18 000 kronor, därav till apparater, verktyg, förbrukningsartiklar, provningsanord- ningar in. in. 8 000 kronor, till bibliotek 2 000 kronor samt till undersök ningar vid andra laboratorier 8 000 kronor. Det sammanlagda medelsbeho vet för omkostnader uppgår sålunda till (1 000 + 4 000 -f- 22 500 -|- 40 000 + 18 000 = ) 85 500 kronor.
I fråga om benämningen av institutet efter förstatligandet har skilda för slag framlagts. Utredningen har föreslagit statens institut för konsument frågor. I några yttranden förordas ett bibehållande av det hittillsvarande namnet eller att i ett nytt namn bör ingå ordet »hem» för att betona insti tutets inriktning på hemfrågor. Namnet Hemmens forskningsinstitut har utan tvivel förvärvat en vitt spridd goodwill under den förhållandevis korta tidrymd, som institutet varit verksamt. Stor goodwill hade även institutio nen Aktiv hushållning, som förlorade sitt inarbetade namn, när den år 1954 uppgick i HFI. Dess fortsatta verksamhet som en textilavdelning inom HFI har emellertid lyckats väl bevara konsumenternas intresse. I likhet härmed bör verksamheten vid det förstatligade HFI, då den kommer att innebära en förstärkning av de bästa traditionerna i institutets tidigare arbete, kunna behålla konsumenternas, enkannerligen husmödrarnas, förtroende oberoen de av en namnändring. Erfarenheten visar att en goodwill främst följer verk samheten, om den är uppskattad, och att namnet på verksamheten blir av mer underordnad betydelse. Att behålla beteckningen forskningsinstitut på en institution med uppgift att företrädesvis prova varor och sprida upplys ning om varor är, såsom utredningen påpekat, oegentligt. Att sätta in pre fixet »hem» i namnet innebär vidare, att man begränsar verksamheten i all mänhetens föreställning. En stor del av de varor, som provas vid institutet och varom institutet skall vägleda konsumenterna — textilier, kemisk-tek- niska artiklar o. d. — nyttjas både i hemmen och i andra miljöer, både av konsumenter med sin närmaste förankring i hemmet och av konsumenter på andra arbetsplatser. De rena hem- och hushållstekniska problemställ ningarna får sin särskilda avdelning inom institutet. Den rekrytering, som kommer att ske framdeles, av kvalificerad både kvinnlig och manlig per sonal torde sannolikt komma att underlättas, om institutsnamnet mer ade kvat anknyter till de verkliga arbetsuppgifterna. Jag förordar alltså det av utredningen föreslagna och av flertalet remissorgan tillstyrkta namnet sta tens institut för konsumentfrågor.
Vid avvecklingen av HFI i samband med inrättandet av det nya institu tet bör självfallet hänsyn tagas till HFI:s nuvarande personal. Om riksda gen inte anför erinran häremot, torde Kungl. Maj:t få befogenhet alt vidtaga behövliga övergångsanordningar.
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Anslag till Hemmens forskningsinstitut
Slutligen bör här upptagas frågan om anslag till det nuvarande HFI för
tiden 1 juli—31 december 1956. Med hänsyn till den omorganisation av in
stitutet, som vid bifall till mitt förslag i det föregående skall komma till
stånd från och med den 1 januari 1957, saknas anledning att anslå medel
för en förstärkning av organisationen redan dessförinnan. Det för inneva
rande budgetår anvisade anslaget till bidrag till institutet uppgår till 380 000
kronor. Med hänsyn till främst lönehöjningen under 1955 bör till bidrag till
institutet under första hälften av nästa budgetår anvisas 215 000 kronor.
Institutet har vidare hemställt om tilläggsanslag å 49 000 kronor med an
ledning av att institutet inte erhållit ersättning för merutgifter under tiden
1 januari 1955—30 juni 1956 för dels nyssnämnda lönehöjning, dels kom
pensation för sjukförsäkringsavgifter. Jag föreslår, att institutet tillerkän-
nes bidrag av statsmedel härför med sammanlagt 35 000 kronor, vilket be
lopp torde få ingå i anslaget för nästa budgetår. Till bidrag till HFI under
tiden 1 juli—31 december 1956 bör alltså för budgetåret 1956/57 anvisas
ett anslag av sammanlagt (215 000 -f- 35 000 =) 250 000 kronor.
I enlighet med beslut av 1953 års riksdag skall av de till institutet anvi
sade anslagsmedlen ett belopp av 50 000 kronor reserveras som rörelseka
pital för institutet. Efter förstatligandet föreligger inte behov av rörelseka
pital; detta bör därför vid omorganisationen återbetalas till statsverket.
Hemställan
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
I. godkänna det av mig framlagda förslaget om inrättan
det från och med den 1 januari 1957 av ett statens konsu
mentråd och ett statens institut för konsumentfrågor;
II. bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet med i det före
gående framlagda förslag, fastställa personalförteckningar
för statens konsumentråd och statens institut för konsu
mentfrågor;
III. godkänna följande avlöningsstat för statens institut för
konsumentfrågor, att tillämpas under tiden 1 januari—30
juni 1957:
Avlöningsstat
1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj :t, förslagsvis ....................................... 1 000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal ................ 233 700
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................................... 53 700
Summa kronor 288 400
55
IV. å driftbudgeten under tionde huvudtiteln för budgetåret 1956/57 anvisa till
a) Bidrag till Hemmens forskningsinstitut ett reserva tionsanslag av 250 000 kronor;
b) Statens konsumentråd ett förslagsanslag av 21 600 kro nor;
c) Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning ett reservationsanslag av 300 000 kronor;
d) Statens institut för konsumentfrågor: Avlöningar ett förslagsanslag av 288 400 kronor;
e) Statens institut för konsumentfrågor: Omkostnader ett förslagsanslag av 85 500 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105 år 1956
Ur protokollet:
Rune Lindquist
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 105 år 1956
Bilaga
Statens institut för konsumentfrågor
Styrelse:
ordförande + 5 ledamöter
Direktör Ce 37
Livsmedel s-
och kemisk-tek-
niska avdelningen
Textil
avdelningen
Avdelningen för
hushållsorganisa-
tion m. m.
Upplysningsavdelningen
1 förste inten
dent Ce 31
2 assistenter Ce 21
1 förste inten
dent Ce 31
1 förste assistent
Ce 27
1 förste inten
dent Ce 31
1 förste assistent
Ce 27
1 förste intendent Ce 31
3 konsulenter Ce 25
1 redaktör Ce 25
2 laboratorie-
biträden Ce 11
1 assistent
Ce 21
2 konsulenter
Ce 25
1 assistent Ce 17
1 kanslibiträde Ce 11
1 laboratoriebi-
träde Ce 11
1 tekniskt bi
träde Ce 8
1 biträde för skriv- och kon-
torsgöromål
2 tekniska bi
träden Ce 8
Kansli
1 intendent Ce 27
1 kassör Ce 15
2 kanslibiträden Ce 11 (förestånda
re för skrivcentral resp. regi-
strator)
1 vaktmästare Ce 11
4 biträden för skriv- och kontors-
göromål (av vilka en telefonist)
Tillfällig personal
Beräknad årlig kostnad: 40 000 kronor
Summa 34 tjänstemän
560346. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag