SOU 1955:8

Bostadskollektiva kommitténs betänkande

Kungl. Socialdepartementet

I den kungl. propositionen till 1948 års riksdag om understöd åt kollek— tiva tvätterier uttalade departementschefen, att sådana tvätterier hade sin givna plats bland gemensamhetsanläggningarna till stöd för hemarbetet. Frågan om organisationen av sådana gemensamhetsanläggningar samt om samordningen av olika stödformer torde göras till föremål för allsidig pröv- ning och i avvaktan härå erhöll det 1948 beslutade understödet åt kollektiv tvätt försökskaraktär.

Den 30 juni 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t Chefen för socialdeparte- mentct att tillkalla högst sju sakkunniga för utredning rörande kollektiva anordningar inom bostadsområden m. m. Med stöd av bemyndigandet till- kallade departementschefen den 23 september 1948 dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, f. borgarrådet, fil. dr Yngve Larsson, rektor Ester Arfwedson, fru Rosa Dyring, dåvarande kommunalborgmästaren August Johnson, organisationschefen Sven Kypengren, arkitekten SAR Göran Sidenbladh samt fil. lic. fru Brita Åkerman Johansson, varjämte åt Larsson uppdrogs att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit benämningen Bostadskollektiva kommittén. Som huvudsekreterare i kommittén har fr.o.m. den 1 november 1948 till den 1 oktober 1953 tjänstgjort pol. mag. Göran Tegner samt fr.o.m. den 12 ok- tober 1958 förste byråsekreteraren Olle Melin. Såsom sekreterare och ut- redningsman för föreliggande betänkande har kommittén anlitat byrå- sekreteraren i Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap Carl Henrik Galfve. "

I bostadskollektiva kommitténs uppdrag har ingått att bedöma förutsätt- ningarna för olika slag av bostadskomplement, däribland tvätten, deras in- bördes samordning, frågan om det allmännas understöd och formerna här- för. I enlighet med departementschefens direktiv har utredningsarbetet grupperats kring vissa huvudsektorer av hushållsarbete och familjeliv, så-

som hemhjälp, klädvård och tvätt, matlagning och butiksservice, anord- ningar för barntillsyn, fritidslokaler, samt kollektivhus. Därvid har kom- mittén funnit det praktiskt att redovisa vissa av dessa utredningar i form av delbetänkanden. Sålunda har kommittén tidigare överlämnat ett betän- kande om hemhjälpen ( SOU 1952:38 ) samt ett betänkande om kollektivhus ( SOU 1954:3 ). Förutom det betänkande om tvätt, som kommittén härmed överlämnar, samt ett ytterligare delbetänkande om samlingslokaler och fri- tidslokaler beräknar kommittén att i ett slutbetänkande kunna framlägga sina principiella och sammanfattande värderingar av de problem kommit— téns uppdrag innefattar samt förslag till lösningar av de organisatoriska, fi- nansiella och stadsplanemässiga frågor som har samband härmed.

Det delbetänkande kommittén härmed överlämnar behandlar hushållens tvättproblem. I det osäkra läge vari dessa icke minst på grund av den flytande tekniska utvecklingen befinner sig, har kommittén funnit angeläget att söka utreda med tvätten sammanhängande förhållanden vare sig den sker inom eller utom hemmet, dess sammanhang med textilförrådets stor- lek, beskaffenhet och utvecklingstendenser samt de olika tekniska problem som anknyter härtill — detta för att klargöra de omständigheter, som kan betinga att arbetet med tvätten i större eller mindre omfattning mekaniseras och sammanförs till kollektiva anläggningar.

För att härvid på ett mera överskådligt sätt kunna redovisa de omfattande och inte sällan komplicerade frågorna har kommittén funnit praktiskt att dela betänkandet i två avdelningar. Den första _ betänkandedelen — inne- håller en sammanfattning av de gjorda utredningarna, kommitténs bedöm— ningar av de föreliggande problemen och deras lösning samt förslag till åt- gärder från det allmännas sida. Viktiga, mera omfattande tekniska och eko- nomiska utredningar, som varit grundläggande för kommitténs arbete och förslag, redovisas av kommitténs utredningsman, byråsekreteraren Galfvc, i betänkandets andra del, utredningsdelen. För kommitténs räkning har, så— som i betänkandet redovisas, inom Hemmens F orskningsinstitut, i huvudsak under ledning av byråsekreteraren Galfve, utförts en jämförande studie av tidsåtgången och kostnaderna vid olika tvättformer.

I betänkandets slutbehandling har deltagit samtliga ledamöter.

Stockholm den 17 mars 1955.

Yngve Larsson

Ester Arfwedson Rosa Dyring August Johnson Sven Kypengren Göran Sidenbladh Brita Åkerman Johansson

Carl Henrik Galfve

Inledning

Värdet av de svenska familjernas textilförråd kan uppskattas till om- kring tio miljarder kronor. En vanlig svensk familj kan antas köpa textilier för i runt tal 1.300 kronor årligen. Nyanskaffningsvärdet av det familjens textilförråd som våttvättas kan beräknas till storleksordningen 4.000 kro- nor 1954. Vården av textilierna är en av hemmets viktigaste arbetsuppgif- ter; arbetet med tvätten är härvid särskilt krävande.

I genomsnitt per år och person kan våttvätten av kläder här i landet för närvarande beräknas omfatta runt 130 kg. I fyrapersonsfamiljen om- fattar tvätten alltså över 500 kg årligen. Om tvätten och efterbehandlingen — mangling och strykning — görs för hand, men med tillgång till pann- mur för att värma vattnet, tar arbetet över 400 timmar per är motsvarande ungefär en 8-timmarsdag per vecka. Omkring en sjättedel av den tid som nedläggs på hushållsarbetet kan beräknas avse arbete sammanhängande med rengöring och efterbehandling av textilierna, där detta, såsom alltjämt är regeln, sker i hemmet och för hand.

Att tvätta för hand är inte bara ett tidsödande utan också ett tungt arbete. Själva rengöringen — gnuggning, sköljning och vridning _ är utan tvekan ett av husmoderns tyngsta arbeten. Enligt utförda arbetsstudier har en tvätterska att prestera 50 % mera mekanisk energi per timme än t. ex. en metallarbetare eller möbelsnickare.

De yttre arbetsförhållandena vid tvätten är därjämte, särskilt vintertid, i stor omfattning alltjämt högst otillfredsställande.

Det tidsödande och tunga tvättarbetet har man i våra dagar försökt att på olika sätt underlätta. Först och främst strävar man att förse det ut- rymme där man tvättar med vatten och avlopp och därmed befria de tvåt- tande från att lyfta och bära de stora vattenmängder som åtgår vid tvätt samt göra det möjligt för dem att hålla till inomhus i stället för i det fria, vid sjöar och vattendrag. Den mödosammaste delen av arbetet kan därtill betydligt underlättas och förkortas genom användningen av maskiner. Även för torkningen och efterbehandlingen kan arbetsbesparande maskinella anordningar komma till användning. Under de senaste decenniernas livliga diskussioner om tvätten och reformverksamheten på hemtvåttens område

har huvudfrågan gällt på vad sätt de maskinella hjälpmedlen skall kunna ställas till hushållens förfogande.

En mängd olika spörsmål gör sig härvid gällande: skall man maskin- tvätta hemma eller i kollektiva tvättstugor; skall man överhuvudtaget tvätta själv eller lämna bort tvätten till något inlämningstvätteri; behöver den befintliga kommersiella tvättindustrin kompletteras med tvätterier under- stödda av allmänna medel (andelstvätterier eller tvätterier direkt eller in- direkt i kommunal regi); vilka är bäst, större eller mindre kollektiva tvätt- stugor; hur spelar härvid bebyggelseförhållandena och bygdens sociala struktur in allt detta blott som ett exempel på mångfalden av de pro- blem, som måste sysselsätta den föreliggande utredningen.

Innan här redogöres för reformarbetet hittills på tvättfrågans område, härvid vunna resultat samt kommitténs tvättundersökning och förslag torde böra erinras om vissa grundläggande fakta ifråga om de svenska textilförhållandena, klädvanorna och deras förändringar, omfattningen av hushållens tvättbehov, de olika tvättmöjligheter som står till deras förfo- gande, samt tvättvanorna och deras förändringar.

KAPITEL 1

Textilförbrukningr och textilutveckling

Textilkonsumtionen är i vårt land högre än i de flesta andra länder. Härtill bidrar naturligtvis det nordiska klimatet, men en hög textilstandard är i vår kulturkrets tillika ett uttryck för välstånd: efter Förenta staterna delar Sverige med England, Holland, Schweiz, Kanada, Australien och Nya Zeeland de främsta platserna när det gäller textilkonsumtionen per in- vånare. Bomullsvarorna är i dessa genomsnittssiffror dominerande, där- efter kommer ylle- och rayonvaror; tillsammans representerar dessa fibrer 90 % av förbrukningen.1 De återstående 10 procenten fylls ut av lin, jute, hampa och natursilke samt av de nya syntetiska fibrerna, nylon, orlon, dacron m. fl. Om de senare saknas fullständiga statistiska uppgifter; dock torde Sverige även här vara ett av de ledande konsumtionsländerna i för- hållande till invånarantal. Med hänsyn till tvättförfarandet är relationen mellan bomull och lin av särskilt intresse. Den dominerande delen av hus- hållens ”linneförråd” utgörs numera av bomull: den svenska linkonsum- tionen utgör endast runt en tiondel av bomullskonsumtionen.

De svenska hushållens totala inköp av textilier uppgår till stora belopp. Tcxtilutgifterna kan uppskattas till omkring 14 % av de totala utgifterna för privat konsumtion. Under senaste åren har de enligt konjunkturinstitutet haft ett årligt värde av storleksordningen tre miljarder kronor: År .................................... 1949 1950 1951 1952 1953 Miljoner kronor .................. 2.741 2.911 3.208 3.389 3.360

1953 års belopp fördelar sig på 81 miljoner kronor garner, 403 miljoner tyger (diskvara), 1.511 miljoner konfektion, 599 miljoner trikåvaror, 106 miljoner hattar och mössor, 138 miljoner skrädderiarbete samt 522 mil- joner kronor hemtextilier. Härtill kommer värdet av hushållens egen arbets- insats ifråga om nytillverkniug av kläder, främst sömnad och stickning.2

1 Dessa uppgifter hämtade ur publikationer av FAO (Food and Agriculture Organi— zation of the United Nations), Commodity series. 2 En av Textil Information 1948 företagen gallupundersökniug gav till resultat att den svenska kvinnan i medeltal skulle vara sysselsatt med nytillverkning (stickning och sömnad) av textilier 5 timmar per vecka. Denna siffra kan synas hög och måhända har förändringar inträffat sedan nämnda år. Under alla förhållanden kan man dock bl. a. med ledning av den omfattande mönsterförsäljningen samt försäljningen av tyger och stickgarn räkna med att hemtillverkningen är högst betydlig.

Även ur de enskilda hushållens synpunkt uppgår den årliga textilanskaff— ningen till stora belopp. Med ledning av bl. a. den årliga textiltillförseln efter kriget kan man approximativt uppskatta det i bruk varande totala textilförrådet i landet till ett anskaffningsvärde av storleksordningen tio miljarder kronor.

Såväl totalutläggens storlek som de inbördes variationerna mellan de olika hushållstyperna är här av intresse. _Av en för bostadskollektiva kom- mittén utförd specialbearbelning av socialstyrelsens levnadskostnadsunder— sökning för 1952 framgår, att de genomsnittliga utgifterna för alla textilin- köp för samtliga undersökta hushåll var 1.141 kronor. Man och hustru utan barn gav i genomsnitt ut 966 kronor, man och hustru med 1 barn 1.125 kronor, med 2 barn 1.317 kronor och med tre eller flera barn 1.380 kronor. Till jämförelse med dessa siffror kan nämnas att i socialstyrelsens levnads— kostnadsindex för juni 1954 beräknas indexfamiljens årsutgift för textilier till 1.296 kronor.

Härutöver tillkommer, som nyss framhållits, den ofta betydande hem- tillverkningen av klädesplagg av olika slag. Arbetet med textilierna torde i många fall uppta så mycket som en tredjedel av husmoderns arbetstid inom hemmet, delad mellan sömnad och lagning å ena sidan, å den andra tvätten och allt vad därmed sammanhänger. Omfattningen av hcmsömnaden fram- går bl. a. av att hemmens konsumtion av bomullssytråd utgör 30 % av den totala konsumtionen av denna vara. Intresset för sykurser och efterfrågan på mönster har i Sverige liksom i andra länder på senare är starkt stegrats; den största mönsterfirman i landet sålde före kriget c:a 450.000 mönster årli- gen och var strax efter kriget uppe i c:a 3 milj. mönster, en siffra som sedan hållit sig. Det är tydligt att hemarbetet på detta område allmänt anses intres- sant och lockande, ofta även direkt lönande.

Såsom framgår av socialstyrelsens siffror växer textilutgifterna natur— ligtvis icke proportionellt med familjens storlek: med stigande barnantal väljer man billigare varor, syr kläder hemma och låter barnen ärva sysko- nens kläder.

Det är givetvis svårt att beräkna värdet av en familjs textilförråd efter- som de olika plaggen alltid befinner sig på olika stadier av nedslitning. Mängden av textilier av olika sort varierar också starkt från familj till familj. Tidigare var det t. ex. vanligt att de svenska hemmen ägde ett mycket stort linneförråd, som gjordes i ordning till bosättningen —— nu— mera brukar familjerna ha en mera blygsam linneutrustning vid gifter- , målet. Undersökningar av hemmens utrustning med sängkläder har visat , att denna ofta är mindre och av sämre kvalitet än vad man ur hygienisk *. synpunkt och med hänsyn till de krav på komfort man nu ställer vill be- 'teckna som en tillfredsställande standard. Andra undersökningar, gällande ,barnens klädförråd, visar att det ofta råder knapphet på sådana plagg som lunderkläder, vilket kan vålla olägenheter både hygieniskt och ur arbets-

synpunkt. Att döma av dylika undersökningar torde alltså textilstandardens höjning främst gällt de större plaggen, framför allt konfektionskläderna.

För den jämförande arbets- och kostnadsundersökning, som kommittén under medverkan av Hemmens Forskningsinstitut utfört på tvättområdet och som redovisas i kap. 5, har det textilförråd hos en vanlig fyrapersoners— familj som våttvättas i detalj specificerats och vårderats. Anskaffnings- värdet för denna begränsade del av klädförrådet — som sålunda bl. a. icke omfattar ytterplagg, kostymer och dräkter av ylle — var följande (pris- läget november 1950)1:

Anskaffningskostnad

kronor

Personliga plagg: Manlig vuxen ................................................... 580: 90 Kvinnlig vuxen ................................................ 1.038: 40 Flicka 7 år ...................................................... 474: — Pojke 3 år ...................................................... 306z80 Summa 2.400: 10 Hushållstextilier ................................................... 1.503: 85

Summa totalt 3.903: 95

Beträffande gångkläder för vuxna har inom svensk textilindustri beräk- nats att män över 18 år köper en ny kostym på 21/2 år och ett par udda byxor var 18:e månad. Kvinnor över 18 år köper en kappa på 2% år och en ny konfektionsklänning var 18:e. månad (studiehäfte nr 4 från Textil Information). Till detta skall läggas beställningsskrädderi och alla de plagg som sys av sömmerskor och i hemmen.

Dessa olika sifferexempel ger icke någon fullständig bild av de svenska hushållens textilvanor, men de visar vilka stora ekonomiska värden som nedlagts i hemmens textilier. Tillgängliga delundersökningar över t. ex. häddutrustningen och barnklädersutrustningen visar å andra sidan, såsom nyss anmärkts, att det fortfarande råder textilt underskott i hemmen be- träffande viktiga textilsorter. Man kan emellertid antaga, att flertalet svenska hem svarar för vården av tetilier med ett nyanskaffningsvärde av mellan 1.000 och 2.000 kronor per familjemedlem.

Inom vissa gränser kan vävnader av olika fibrer ersätta varandra. I vil- ken grad detta är möjligt beror -—— förutom på modeutvecklingen —— på varornas tekniska egenskaper (hållbarhet, skrynkelhärdighet, tvättbarhet etc.) och naturligtvis på deras inbördes prisrelationer. Exempel på en dylik förskjutning år den starkt ökade förbrukningen av rayon som uppkom i

1 Socialstyrelsens levnadskostnadsindex var i december 1950 för kläder 200 och för bushållstextilier 237. Motsvarande värden juni 1954 var 233 resp. 271.

vårt land under andra världskrigets avspärrning (den dåtida cellullen) och som sedan förblivit bestående.

Den inhemska tillverkningen av färdiga textilvaror vilar till övervägande del på import av råvaror, i viss grad även av halvfabrikat. Självförsörj- ningsgraden för garner och vävnader jämte trikå är i genomsnitt ungefär 80 %, med variationer för olika varuslag. För råmaterialen är självför- sörjningsgraden knapp: för ull är den blott 2—3 %; den kvantitetsmässigt viktigaste råvaran, bomull, måste helt importeras; för rayon däremot täcker svensk produktion runt 60 % av behovet.

De senaste decenniernas textilutveckling kännetecknas helt allmänt och frånsett de rent modebetonade förändringarna av en kraftig ökning av för- brukningen av trikå och konfektionskläder samt av konstfibrernas fram- marsch. För närvarande är det kanske de nya fibermaterialen, som ur textilvårdssynpunkt är av största intresse; utvecklingen av dessa material gör det framtida läget på textilområdet ur tvätt- och klädvårdssynpunkter särskilt svårbedömbart.

Det var textilindustrin, som på sin tid ledde industrialismens genom- brott, men efter den första snabba utvecklingen uppvisade den icke några mera genomgripande tekniska nyheter. Samma råvaror och i princip samma metoder användes och samma slags produkter framställdes under en lång följd av år. Den maskinella utrustningen blev visserligen moderniserad, men helt nya principer på detta område har börjat tillämpas först under de senaste åren.

Det är i stället den kemiska industrins utveckling som i våra dagar bi- dragit till att driva textilutvecklingen framåt —— med påtaglig acceleration omkring sekelskiftet och särskilt under de senaste 10—15 åren. Nya fiber- material och färgämnen samt medel att ge tyger krymp- och skrynkelfrihet, vattentäthct, mal- och eldsäkerhet har framkommit.

Man skiljer vanligen mellan tre huvudtyper av fibrer, nämligen natur- liga (hämtade i färdigbildat skick från växter eller djur, t. ex. bomull, lin, ull, silke), konstgjorda (tillverkade av i naturen förekommande mate- rial, t. ex. cellulosa) och syntetiska (framställda av enkla kemikalier). De båda sista typerna kan med ett gemensamt namn kallas konstfibrer. Genom konstfibrerna har en ny textilteknik möjliggjorts.

Man har länge vetat hur silkesmasken spinner trådarna till sin kokong. Fiber—materialet pressas i flytande form ut genom en fin öppning och stel- nar genast i luften till en tråd. Det låg nära till hands att av från naturen hämtat råmaterial, "cellulosa eller äggviteämnen. söka tillverka fibrer enligt samma teknik. '

Sådana fibrer, marknadsförda under ett flertal tillverkningsnamn, har, beroende påråvara och framställningssätt, starkt varierande egenskaper. Viskosrayon och kopparsilke framställs av cellulosa, andra fibrer av exem- pelvis cellulosaestrar, mjölkkasein, jordnötsproteiner, majsprotein samt

tång (alginsyra). Kunde den textilkunniga husmodern förr med hjälp av förstoringsglas räkna va1ptråda1na i en bomullsväv och bedöma varans kvalitet, så torde hon nu ha svårt att orientera sig i eller bedöma denna tillve1kningsflora.

När man lärde sig att i industriell skala förvandla Olganiska ämnen till plaster, grundade sig detta på metoder att 111 enkla kemikalier framställa molekyler med tillräcklig längd för att kunna ge användbara fibrer. Dessa s. k. syntetiska fibrer utgöres av i trådform gjutna plaster.

Ett stort antal syntetfibrer tillverkas nu i industriell skala. Kända han- delsnanm är exempelvis nylon, orlon, perlon, dacron och glasfibrer.

Möjligheterna att göra nya syntetiska fibrer anses Vara stora, men tro- ligen kan bara ett begränsat antal fylla de krav, som ställs på industriella fibrer. Tekniken går emellertid fort framåt. "I Amerika *har konsumtionen av konstfibrer vuxit till att omfatta 37 % av konsumtionen av naturfibrer (1950) _ ännu 1918 var denna konsumtion praktiskt taget betydelselös. Över hela världen bedrivs intensiva forskningar för att få fram bättre och användbarare syntetfibrer och producenterna av naturfibrer sporras natur- ligen i sina ansträngningar att ge sina varor högre kvalitet.

Många av de olika produkter, som under denna hastiga tekniska utveck- ling saluförts, har befunnit sig på experimentstadiet och vid användningen visat sig ha nya, ibland besvärliga egenskaper, särskilt när det gäller ned- smutsning och rengöring från smuts. För tvätterinäringen har de nya tex— tilierna ofta medfört tekniska bekymmer. I Amerika där förbrukningen av syntetfibrer är större än här har tvättforskningen särskilt ägnat sig åt de syntetiska textilierna.

Bland de konstfibermaterial, som blivit allmänt godtagna som goda tex- tilprodukter, torde kunna framhållas rayon och acetat i olika former, likaså nylon. Nylon i exempelvis damstrumpor har inneburit standardhöjning och arbetsbesparing för kvinnorna. Nylon, orlon, o. s. v., riktigt utformat i underkläder, herrstrumpor, sytråd, klänningstyger, blustyger, trikå, slips— tyger m. 111. visar en god utveckling till funktionsdugligare och mera lätt- vårdade kläder. Likaså har man nått långt att av nylon och liknande konst- fibrer göra användbara och ekonomiska herrskjortor, blusar och liknande plagg. Lovande resultat synes också föreligga med ylleliknande, tjockare vävnader, lämpade för kostymer och ytterplagg, ävenså lpälsverk. Säng— linne av nylon har börjat tillverkas

Dessa nya, av syntetfibler framställda textilier har, som nyss framhål- lits, visat sig äga särskilda egenskaper när det gäller nedsmutsning och rengöring. Å ena sidan har vissa vävnader visat sig bli lättare smutsiga, beroende på att de lätt uppladdas. med statisk".elektricitet.:och attraherar stoft och damm; tekniska möjligheter till förbättringar i'detta ”avseende lär emellertid föreligga. Å andra sidan. är dessa textilier'i regel lätta ”att tvätta: de torkar hastigt och behöver vanligen ingen efterbehandling i form

av strykning eller mangling. Kostymer, förfärdigade av ylleliknande väv- nader av syntetiska fibrer, kan tvättas i vanligt vatten och återtar där- efter sin form utan pressning. Den fortsatta utvecklingen ställer sålunda i utsikt ändringar i hushållens textilförråd som kan väsentligt förenkla tvättarbetet.

Det är uppenbart, att textiliernas tvättegenskaper är av största bety- delse för deras användningsvärde: ett högt inköpspris kan uppvägas av låga brukskostnader. Tvättkostnaderna under ett plaggs livslängd kan eljest vara lika stora eller större än anskaffningspriset. Kommersiell tvätt av en skjorta av naturfibrer kan under dess livslängd beräknas kosta åtminstone lika mycket som det kostat att köpa skjortan. Tvättkostnaderna för ett vanligt lakan kan under dess livslängd beräknas kosta 7—8 gånger inköpspriset. Efterfrågan på plagg av syntetiska fibrer, som är lätta att tvätta, icke behöver efterbehandlas och har lång livslängd, stimuleras natur- ligtvis, låt vara att de är relativt dyra i inköp, om man har svårt att få billig hjälp med tvätt, strykning och lagning.

Utvecklingen på textilområdet kan alltså medföra betydande föränd- ringar av förutsättningarna för tvätt och anläggningar för tvätt i tradi- tionella former. Tvättanlåggningar med sina byggnader, ledningar och maskiner kräver givetvis avskrivningstider av viss längd, medan de vanliga textilierna i regeln omsätts på ett fåtal år. Textilutvecklingen manar följ- aktligen till en viss försiktighet vid investeringar i större, vanligt utrustade tvättanläggningar; i varje fall bör man genom snabba avskrivningar skapa garantier emot de risker för minskning av efterfrågan på tvättservice som textilutvecklingen kan medföra. För någon tioårsperiod framåt torde man emellertid, med hänsyn till befintliga förråd och trögheten vid förändringar av textilvanorna, i stort sett kunna räkna med relativt oförändrade textila förutsättningar för hushållstvätten. Ännu är naturfibrerna dominerande i de svenska hushållen. Men den textila utvecklingen ställer i utsikt avse- värda lättnader i hushållens tvättarbete samtidigt med en höjning av den hygieniska standarden — redan nu erbjuder nya textilier av syntetfibrer betydande möjligheter härtill. I detta sammanhang bör också framhållas de många ersättningsmaterial för textilier som på senare år framkommit såsom plastfolier till dukar, förhängen, regnkappor o. dyl., vävburna plaster såsom galon o.s.v. Även papper i form av servetter, dukar, handdukar, barnblöjor (cellstoff ) o.s.v. ersätter i stigande omfattning textilt material.

Det ligger i öppen dag, att forskning och konsumentupplysning ifråga om såväl textilierna som tvättekniken är av särskild betydelse inför den så- lunda pågående textilutvecklingen och hör av det allmänna i erforderlig omfattning stödjas. De värden det här är fråga om såväl i textilier som i anordningar för tvätten är så stora, att även mindre felbedömningar kan medföra ekonomiska skadeverkningar av betydande räckvidd.

!

De tekniska frågeställningarna kring tvätt och [Lviil'lerier får inlc skymma bort att tvätten också är ett socialt problem.

. . k. 1 * » ' lé.

Arbclcl i de gamla inlämIlingsluällerierua var slitsamt — yrket var låg! avlöna/.

KAPITEL 2

Tvättbehov, intervaller mellan tvättarna, tvättutrustning

Tvättbehovet

Tvättbehovets storlek bestäms naturligen dels av anspråken på kläd- standard och hygien, dels av de ekonomiska och tekniska möjligheterna att förverkliga dessa anspråk. Om klädstandarden är låg och tvättmöjlig- heterna dåliga eller alltför kostnadskrävande, så blir tvättmängderna helt naturligt rätt begränsade. Vill man å andra sidan upprätthålla en högre standard och därför skaffat sig nödig utrustning för lätt och billig tvätt, så bidrar de goda möjligheterna till att ytterligare öka anspråken och tvätt- kvantiteterna.

Ett visst samband föreligger även mellan tvättmöjligheterna och textil- förrådets storlek. Tvättar man som i gångna tiders svenska lanthushåll endast några få gånger om året, så behövs stora textilförråd. Har man, som de flesta amerikanska hushåll, bekväma maskinella möjligheter att tvätta varje vecka så behöver man icke längre lagra tvättkläder. Disponerar man stora textilförråd och goda förvaringsutrymmen kan man nöja sig med att tvätta sällan; har man ont om kläder eller är trångbodd måste man tvätta ofta.

Allt efter standardkrav och materiella möjligheter varierar sålunda tvätt- godsmängderna per person både totalt och per tvättillfälle: en sakkunnig anger det genomsnittliga behovet för en amerikansk fyrapersonersfamilj till 800 kg per årl, medan bostadskollektiva kommittén i sin senare i detta betänkande redovisade utredning av tids- och penningförbrukning vid olika tvättmetoder för en familj av man, hustru och två barn kommer till runt 530 kg per år. Dessa och här följande uppgifter avser vanlig s. k. våt- tvätt av hushållstextilier och personliga plagg. Kemisk tvätt av gångkläder och liknande ingår icke i dessa data; härför redogöres närmare i utred— ningsdelen.

Jämfört med tidigare uppskattningar visar tvättbehovet här i landet med stigande allmän standard och ökade hygieniska krav en viss ökning. Den utredning, som låg till grund för 1939 års riksdagsbeslut om understöd

1 Professor Ann Aikin, Cornell University, Agricultural Experiment Station, Bulletin 847/1948.

åt andelstvättstugor på landsbygden (SOU 1939: 6), angav en tvättförbruk- ning av 6 kg per person och månad som en godtagbar genomsnittssiffra; i denna torde dock icke ha ingått veckotvätten i hemmet.

I 1947 års betänkande om kollektiv tvätt uppgavs behovet för stortvät- tens del till 5 kg per person och månad och småtvätten till ungefär samma storleksordning (SOU 1947: 1). Även Hemmens Forskningsinstitut har upp- skattat småtvätten till 60 kg per person och år.1 I enlighet härmed skulle alltså tvättmängden för en fyrapersonersfamilj under ett år uppgå till runt 480 kg. Slutligen har bostadskollcktiva kommittén, såsom nyss nämnts, efter en i detalj genomförd beräkning, som närmare redogöres för i ett följande kapitel, kommit till ett sammanlagt tvättbehov för en fyraper- sonersfamilj av runt 530 kg per år eller något mer än 130 kg per person.

Kraven på hygien skärps naturligtvis vid sjukdom etc. Statens sjukhus- utredning av år 1943 redovisade sålunda i sitt betänkande V (SOU 1950: 23) för de mera lindrigt sjuka vid pensionsstyrelsens kuranstalter en tvättgodsförbrukning av 175 kg per patient/år. Barnsjukhusen åter redovisar 850 kg per patient/år.

Sammanlagt synes det totala årliga tvättbehovet här i landet kunna upp- skattas till runt 900.000 ton. Ökad hygien i samband med en fortsatt all- män standardhöjning torde komma att medföra ett ökat tvättbehov; sär- skilt lär utvecklingen komma att gå i denna riktning om hemmens tvätt- möjligheter förbättras. I motsatt riktning kan ändrade textilvanor och ökad användning av papper och plast komma att verka. Användningen av cellstoff har som bekant väsentligt minskat omfattningen av småbarnens tvättextilier.

Intervaller mellan stortvättarna

De traditionella svenska tvättvanorna, sådana de tidigare utbildat sig i anslutning till det äldre lanthushållets arbetsrytm, utmärkes av mycket glesa intervaller mellan stortvättarna. Tvätten måste samordnas med sådd, skörd, slakt och bak. Arbetet med jorden, husdjuren och maten var vik- tigast. Den besvärliga och tidsödande tvätten fick passas in vid lämpliga tidpunkter. Man hade inte tid att göra storbyk många gånger under året. Det är av intresse att se hur dessa vanor i viss mån fortlever även i våra dagar.

Några undersökningar från mitten av 1930-talet synes antyda att mer än hälften av de svenska hushållen då tvättade mindre än fem gånger årligen. Utvecklingen går emellertid mot tätare stortvättar. Den ökade tillgången på maskinutrustade tvättstugor torde medverka härtill. Stortvåtten går här väsentligt fortare och lättare än om den måste skötas för hand. Likaså kan

1 HFI-meddelande nr 1, 1950.

det antagas, att tillgången på varmvatten och på badrum i bostäderna avsevärt ökat veckotvättens betydelse; i samma riktning verkar tillgången på nya, lättare tvättbara typer av underplagg.

I det följande skall några lokala undersökningar av tvättintervallerna under 1940-talet återges.

I ”Familjen, som växte ur sitt hem” (1941) uppges att av 176 undersökta hus- håll i Stockholm hade 12 % stortviitt tre gånger per år, 41 % fyra gånger per år, 31 % sex och 6 % tolv gånger per år. 3 % hade stortvätt två gånger om året.

Av Husmödrarnas Samarbetslcommitlé och Aktiv Hushållning verkställdes år 1944 en omfattande undersökning av arbetsförhållandena inom hemmen, särskilt i avseende å tvätten och tvättredskapen. Undersökningen som utfördes genom en rad kvinnoorganisationer omfattade tillsammans 2.483 hushåll, varav 1.733 från landsbygden, 572 från städer och köpingar (178 ej angivna orter). Den ansågs mera representativ för landsbygdshushåll än för stadshushåll; de större städerna var glest företrädda. Jordbrukarhushåll och industriarbetarhushåll var väl representerade. Undersökningen ansågs visa, i jämförelse med tidigare under- sökningar, en om ock svag tendens mot tätare förekommande tvättar. Av de undersökta landsbygdshushållen stortvättade 18 % mindre än fyra gånger om året, 24 % fyra gånger samt 24 % sex gånger om året. 29 % tvättade en gång per månad. Endast 5 % tvättade oftare än en gång per månad. I de mindre städer som förekom i denna undersökning tvättade 8 % mindre än fyra gånger om året, 22 % fyra gånger om året, 37 % varannan månad, 30 % varje månad och endast 3 % oftare än en gång i månaden.

Vid den brett upplagda statistiska undersökning rörande stockholmsfamiljer som Stockholms stads statistiska kontor utförde 1945, var medeltalet faktiska tvättillfällen per kvartal 1 tvättstugorna 1,9 och medeltalet önskade tvättillfällen 2,3, d. v. s. husmödrarna önskade använda tvättstugorna oftare än vad de då fick, men dock icke fullt en gång i månaden. Genomsnittligt använde de 1,8 tvätt- dagar vid varje tvättillfälle och önskade i fortsättningen använda samma antal dagar. Spridningen i uppfattningen av önskningarna framgår av nedanstående tabell.

I genomsnitt begagnades tvättstugorna av de familjer, som tvättade hemma, i det närmaste två gånger i kvartalet. Medeltalet tvättdagar per tillfälle uppgick till icke fullt 2. Materialets fördelning visar, att 44 % av familjerna använde sig av tvättstugan endast en gång i kvartalet. De flesta (55 %) begagnade tvättstugan 2 dagar per tvättillfälle. De vanligaste kombinationerna var ett, respektive två tvättillfällen per kvartal med två tvättdagar varje gång. Dessa grupper omfattade 277 eller 44 % av fallen.

De svar som i detta sammanhang gavs av egnahemsfamiljerna är av särskilt intresse. Dessa familjer hade möjlighet att disponera sina tvättstugor utan kon- kurrens och så ofta de ville, 25 % nöjde sig med ett tvättillfälle per kvartal, 17 % med två tvättillfällen, 45 % ville ha tre tvättillfällen och 13 % ville tvätta fyra eller flera gånger i kvartalet. 1945 års stockholmsundersökning återspeglar tvättvanor, som hängde nära samman med traditionen från bondesamhället. Endast 47 % av hushållen hade tillgång till tvättstuga med maskinell utrustning.

I de nya delarna av storstaden förbättrades emellertid de maskinella tvättför- hållandena mycket snabbt. I Edmund Dahlströms undersökning ”Trivsel i Söder— ort” (1949—1950), som avsåg de nya stadsdelarna Hägerstensåsen och Hökmossen i Stockholm, hade närmare 85 % av husmödrarna tillgång till tvättmaskin och centrifug. 4 % av husmödrarna använde tvättstugan varannan vecka eller oftare,

Faktisk och önskad användning av tvättstugan enligt familjeundersökningen i Stockholm 1945. Faktiska förhållanden Önskemål om tillgång till tvätt- stugan Antal familjer mcd vidstående antal Antal familjer, som önskat vid- Antal stående antal tillfällen dagar Tvättillfällen Tvättdagar Tvättillfällen Tvättdagar i tvättstugan vid varje per kvartal vid varje per kvartal tillfälle tillfälle Antal Procent Antal Procent Antal Procent Antal Procent 1 ........... 279 44 220 35 188 33 213 37 2 ........... 206 32 348 55 158 28 285 50 3 ........... 115 18 57 9 175 31 64 11 4 o. flera . 32 5 7 1 48 8 7 1 I allt 632 100 632 100 569 100 569 100 Medeltal 1,9 1,8 2,3 1,8

5 % var tredje vecka, 45 % var fjärde eller var femte vecka, 24 % var sjätte eller sjunde, 18 % mera sällan och 5 % utnyttjade inte tvättstugan. 79 % av husmödrarna ansåg sig få använda tvättstugan tillräckligt ofta, 16 % ansåg sig ej få detta och 4 % hade ingen mening. Bland dem som fick utnyttja tvätt- stugan varannan vecka eller oftare ansåg 100 % att man fick använda den till— räckligt ofta, bland dem som fick använda den var tredje vecka 95 %, bland dem som fick använda den var fjärde eller femte 93 %, bland dem som fick an- vända den var sjätte eller sjunde 72 % och bland dem som fick använda den mera sällan 62 %. Var femte vecka föreföll sålunda vara minimigräns för en stor kategori husmödrars behov.

1947 gjorde HSB en undersökning angående tvättstugor i fastigheter som färdigställts under åren 1938 till 1946. Undersökningen gällde förhållandena hos /I.9 HSB-föreningar. Av dessa funnos 34 i landsortsstäder, 8 i Stockholm, 3 i Göteborg och 4 i Malmö. 20 av dessa fastighetstvättstugor betjänade fastigheter med mindre än 40 lägenheter, 13 stycken fastigheter med 40—80 lägenheter, 9 stycken fastigheter med 81—160 lägenheter och 7 stycken fastigheter med mera än 160 lägenheter. I 49 % av de undersökta fallen begagnades fastighetens tvätt- stuga av samtliga hyresgäster.

Medeltalet tvättillfällen per familj och år var inom de 40 olika föreningarna följande: i nio föreningar 12 gånger om året (varje månad), i tolv 8 gånger om året (var sjätte vecka), i nitton 6 gånger om året (varannan månad), i tre 5 gånger om året (var tionde vecka,), i fyra 4 gånger om året (var tredje månad), i en 2 gånger om året (var sjätte månad).

Genomsnittliga antalet tvättillfällen per familj och år i olika orter var: Stock- holms centrala stadsdelar 5,0, i Stockholms ytterområden 5,6, i Göteborg 6, i Malmö 6,5 samt i landsortsstäderna 7,8. Beträffande lämpliga intervaller mellan tvättarna föreslogs i 35 fall en månad, i 7 fall var sjätte vecka, i 4 fall varannan månad. Genomsnittlig tvättid i maskintvättstugan i olika orter uppgick i Stockholm både i de centrala och ytterstadsdelarna till 0,6 dagar, i Göteborg, Malmö och övriga undersökta landsortsstäder till 1 dag.

Vad landsbygdens tvättvanor angår torde på många håll de långa inter- vallerna mellan tvättarna alltjämt vara förhärskande. Vid 1940-talets stora jordbruksutredning redovisades i samband med arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket antalet stortvättar till 2—4 årligen som det vanliga på landsbygden. Representativa senare undersökningar av landsbygdsför— hållandena saknas.

Ehuru det tillgängliga materialet är rätt begränsat och i några fall också föga omfattande, synes särskilt några av de senare undersökningarna ge vid handen, att den ökade förekomsten av maskintvättstugor — såsom naturligt är — tenderar att minska ej blott den tid varje stortvätt tar, utan även intervallerna mellan stortvåttarna.

De olika tvättformerna och tvättutrustningen

Den första och viktigaste förutsättningen för tvätt är bekväm tillgång till lämpligt vatten, något som ännu saknas för ett mycket betydande antal hushåll här i landet (se närmare vatten- och avloppssakkunnigas betän— kande, Vatten— och avloppsfrågan, SOU 1951: 26). Mer än en tredjedel av befolkningen saknar bostäder med anordningar för vatten och avlopp. Till— gången på gott vatten är ett primärt hygieniskt krav, lika viktigt för andra hemsysslor som för tvätten. Det torde kunna förutsättas att denna fråga kommer att lösas med stöd av den pågående planläggningen på området och de statsbidrag som utgår till vatten- och avloppsanlåggningar, även om så betydande investeringar det här gäller naturligen måste spridas över en längre tidsperiod.

Förbrukningen av vatten varierar avsevärt med olika tvättmetoder. Minst synes den vara i de helautomatiska medelstora maskinerna och i de stora industritvåtteriernas maskiner med automatiserad sköljning. Kommittén hänvisar här till redogörelsen för vattenfrågan i utredningsdelen.

Till vida övervägande del, enligt kommitténs uppskattning till ungefär 90 %, sköter de svenska hushållen själva sin tvätt, i bostaden eller dess grannskap, utomhus eller i särskilda tvättstugor. I viss omfattning har man härvid tillgång till maskinella hjälpmedel genom hemtvättmaskiner eller större eller mindre, maskinellt utrustade tvättstugor. [ det följande skall en kort överblick lämnas av dessa olika tvättformer.

Enligt gällande hälsovårdsstadga bör bostadslägenhet i stad eller på lan- det äga tillgång till tvättstuga och torkrum ”i den mån så erfordras”. I föreliggande förslag till ny hälsovårdsstadga (SOU 1953: 31) har denna regel skärpts genom utbyte. av ordet ”bör” mot ”skall”. Till motivering av bestämmelsen uttalade hälsovårdsstadgekommittén, att bestämmelsen icke innebär att tvättstuga och torkrum nödvändigtvis skall finnas i samma fastighet som bostaden. Om exempelvis en kommunal tvättstuga finns i närheten behövdes icke tvättstuga i fastigheten. Bestämmelsen ansågs ha

. sin huvudsakliga betydelse för hyresfastigheter för flera familjer. Ägaren av ett enfamiljshus borde själv få bedöma behovet av tvättstuga och tork- rum.

Hälsovårdsstadgans här återgivna bestämmelse är givetvis främst vid nybebyggelse av betydelse; det torde även få förutsättas att vederbörande byggnadsnämnd uppmärksammar behovet av tvättstuga vid sådan mera genomgripande ombyggnad av äldre fastighet, som erfordrar byggnadslov. Är det t. ex. fråga om inredning av vind, som tidigare disponerats för tvätt- stuga eller torkrum, torde vederbörande byggnadsnämnd tillse att behovet av sådana utrymmen på annat sätt tillgodoses. Numera lär vid nybebyggelse i allmänhet även fordras att tvättstuga för ett större antal bostadslägen— heter förses med lämplig maskinell utrustning.

Den gällande bestämmelsen har emellertid icke tvingande karaktär och dess tillämpning torde ofta, åtminstone tidigare, ha varit osäker. I varje fall saknar man i äldre bebyggelse i stor omfattning tillgång till tvättstuga och det stora flertalet av dem som finnes torde vara av rätt primitiv art. Enligt den undersökning, är 1944 utförd av Husmödrarnas Samarbetskommitté och Aktiv Hushållning, vars resultat ifråga om tvättintervallerna tidigare i detta kapitel återgivits, använde sig uppgiftslämnarna till 70 % av tvätt- stuga vid stortvätt på sommaren, 76 % vid stortvätt på vintern; flertalet av de 1.558 tvättstugor, som undersökningen omfattade, angavs dock ha varit av primitiv art. Stadshushållen hade bättre tillgång till tvättstuga än lands- bygdens hushåll, av vilka under sommaren väl en tredjedel tvättade utom- hus och hälften härav utomhus även på vintern. Även i städernas äldre bebyggelse torde tillgången till tvättstuga ofta vara knapp och utrustningen alltjämt av primitiv art, såsom i den följande redogörelsen kommer att ex— emplifieras.

Handtvätt

Handtvätten i städerna utföres i kök, badrum eller i fastighetstvättstugor. På landsbygden utföres småtvätt vanligen i bostäderna och stortvätt i ännu på många håll primitiva tvättstugor eller också, såsom nyss nämnts, utom- hus även mitt i vintern. Med den bekvämare tillgången på varmvatten och badrum och överhuvudtaget med den väsentliga förbättringen av bostäder— nas sanitära utrustning samt genom tillkomsten av bättre tvättmedel torde handtvätten i hemmen ha fått ökad betydelse. Torkningen bereder ofta ett stort problem, särskilt vid kall eller fuktig väderlek. Tvätten torkas utom- hus, inne i lägenheterna, på balkonger eller torkvindar och om värmepanna finns gärna i källaren. Aerotemperuppvärmda torkrum förekommer i viss mindre utsträckning i anslutning till städernas maskinutrustade fastighets- tvättstugor.

Torkningen i smålägenheterna bereder ofta särskilda svårigheter. Sker

torkningen i badrummen förutsätter detta god ventilation, vilket å andra sidan medför värmeförluster. I många fall anses det därför mindre önsk- värt att tvätt och torkning av tvätt sker i badrummet, vars utrymme också ofta är för knappt tilltaget härför. I andra fall åter söker man planera och utrusta badrummet så att det blir lämpligt för tvätt: tvättstället tas till extra stort, särskild tvättho anordnas, om plats härför finnes, eller ock kan en lös tvättho hängas på badkaret, särskild torkhiss ovanför badkaret anordnas o. s. v. Omfattningen av tvätten för hand kan t'. 11. uppskattas till närmare 70 % av hushållens samlade tvättbehov.

Hemtvättmaskiner

Efter kriget har hushållen i stigande omfattning skaffat egna tvätt- maskiner. Denna maskinella insats kan uppskattas till f. 11. ca 12 % av det totala tvättbehovet.

Med stöd av bl.a. inom socialstyrelsen och Sveriges Grossistförbund gjorda beräkningar kan beståndet av hemtvättmaskiner uppskattas till bortåt 300.000 varav omkring hälften är importerade.1 Huvuddelen av till- förseln synes ha ägt rum sedan 1950. Importen har huvudsakligen omfattat engelska och norska maskiner; dollarbristen har lagt hinder i vägen för im- port av amerikanska maskiner. Även tyska maskiner har på senare tid bör- jat uppträda på den svenska marknaden. Inom landet förekommer en allt- mera betydande fabrikation av hemtvättmaskiner; nya typer framkommer ofta. Å andra sidan tillverkar många fabrikanter tämligen lika maskiner. Våren 1954 marknadsfördes enligt HFI 18 utländska och 47 svenska märken eller typer av hemtvättmaskiner. I avsevärd omfattning är hemtvättmaski- nerna rätt små (1,5—2 kilos—maskiner) och knappast dimensionerade för att tvätta allt i ett hushåll förekommande tvättgods (se härom kommitténs tvättundersökning i ett senare kapitel); å andra sidan torde många använ- das av flera hushåll eller betjäna mycket stora hushåll.

Maskinutrustade fastighetstvättstugor

Sådana tvättstugor förekommer vanligen i hus med tio eller flera lägen- heter, vilka återigen i huvudsak är begränsade till orter med mer än 10.000 invånare. I Stockholm hade sålunda enligt 1945 års tidigare återgivna familjeundersökning praktiskt taget samtliga undersökta hushåll tillgång till tvättstuga, därav 47 % till tvättstuga med maskinell utrustning. Egna- hemmen hade i regel egna tvättstugor men därav blott 13 % med maskin- utrustning. Tvättstugeutrustningen i de hyreshus som undersökningen om— fattade framgår av följande uppställning:

1 Slutet av 1954.

Tvättstugor Antal Procent

utan maskinell utrustning ....................................... 509 52 därav med torkrum ................................................ 135 14 med någon maskinell utrustning ................................. 472 48 därav med tvättmaskin .......................................... 398 41 vridmaskin .......................................... 428 44 varmluftaggregat . ................................. 295 30 torkrum ............................................. 430 44

981 100

Enligt Edmund Dahlströms undersökning 1949—1950 ”Trivsel i Söder- ort", som redovisar förhållandena i Hägerstensåsen och några anslutande nya bostadsområden i Stockholms ytterområden, saknade blott 1% av husmödrarna tvättstuga i fastigheten. Av dessa tvättstugor var 92 % ut- rustade med tvättmaskin och i större eller mindre omfattning med andra maskinella anordningar; 76% hade förutom tvättmaskin och centrifug torkrum och mangel. Dessa relativt tillfredsställande förhållanden torde vara typiska för fastigheter i efter kriget nybyggda områden i de större städerna, i den mån fastighetstvättstugorna där icke ersatts med central- tvätterier.

Avsevärt sämre är det med tillgången på maskinellt utrustade fastig- hetstvättstugor i äldre stadsdelar. Enligt en för Norrköping föreliggande statistik har sålunda mindre än 25 % av dess invånare tillgång till ma- skinutrustade fastighetstvättstugor. Liknande torde förhållandena vara i andra städers äldre bostadsområden. Kommittén uppskattar den andel av befolkningen, som har tillgång till maskinutrustade fastighetstvättstu- gor, till för närvarande runt 12 %.

Alla familjer som har tillgång till fastighetstvättstugor utnyttjar dem emellertid icke. Enligt 1945 års familjeundersökning för Stockholm an- vände sig 29 % av hushållen icke av fastighetens tvättstuga; enligt Dahl— ströms undersökning av förhållandena på Hägerstensåsen utgjorde denna andel runt 5 %. Då hushållen med gängse organisation vanligen endast kan få disponera tvättstugorna med relativt långa tidsmellanrum är det sannolikt att handtvätten i lägenheterna är rätt betydande.

Kommittén uppskattar den andel av tvättbehovet som tillgodoses genom maskinutrustade fastighetstvättstugor till runt 8 %.

Andelstvättar, av det allmänna understödda centralsjälvtvätterier och inlämningstvätterier

I ett följande kapitel skall närmare redogöras för reformarbetet på tvätt- frågans område. De statliga stödåtgärderna, inledda på 1930-talet, åsyf- tade i första hand att underlätta hushållstvätten på landsbygden. Med stat—

ligt understöd och även under kooperationens egid tillkom då åtskilliga andelstvättstugor. De statliga kreditåtgärderna vidgades väsentligt genom beslut av 1948 års riksdag. Med stöd av särskilda tvätterilån samt i än större omfattning av krediter inom den nya bostadspolitikens ram och på grund av direkta kommunala insatser har de kollektiva tvättstugorna kraftigt ut- vecklats sedan krigsslutet.

För närvarande torde antalet kollektiva självtvättstugor och på icke kommersiell bas drivna inlämningstvätterier kunna uppskattas till runt 500, av vilka flertalet dock är små anläggningar. Statligt stöd till tvät- terier har utgått till ca 175 anläggningar, av vilka något mer än hälften har en kapacitet som understiger 50 ton per år. Med stöd av bostadspolitikens kreditformer har därjämte åtskilliga större tvätterier tillkommit, byggda direkt av vederbörande kommun eller av kooperativa, allmännyttiga eller enskilda bostadsföretag. Exempelvis har Göteborgs stads bostadsaktiebolag sedan kriget uppfört fyra centraltvätterier med en sammanlagd kapacitet av över 1.000 ton årligen. I Stockholm driver bland andra det kommunala bo- stadsföretaget Svenska Bostäder fem tvätterier med tillsammans över 1.000 tons kapacitet. Liknande större anläggningar, för självtvätt, inlämnings- tvätt eller för båda driftformerna i kombination, har tillkommit i samband med stora bostadsbyggen i ett flertal andra, större och mindre städer.

Sammanlagt kan de av det allmänna understödda tvätteriföretagen för sj älvtvätt eller inlämningstvätt beräknas ha en kapacitet motsvarande 2—3 % av det totala tvättbehovet.

Kommersiella tvättföretag

Sommanlagt torde i landet finnas runt 500 kommersiella inlämnings— tvätterier som utför vanlig vattentvätt (våttvätt). I huvudsak är tvätteri- industrins kapacitet koncentrerad till de största städerna. 150 utför även kemtvätt; ytterligare 150 företag utför enbart kemtvätt. Dessutom finns i runt tal 1.000 strykinrättningar och 250 mangelbodar, vilka icke själva tvät- tar, utan endast stryker och manglar. Den tvätt de tar emot lämnas vidare till större kommersiella tvätterier. För kemtvätten finns 500 pressinrättning- ar och särskilda inlämningsställen, delvis butiker direkt ägda av olika kem- tvätterier.

De kommersiella våttvätteriernas sammanlagda årskapacitet kan upp- skattas till 130—35.000 ton tvättgods årligen, d. v. s. omkring 3—4 % av det sammanlagda tvättbehovet.

I nstitutionstvätterier

Förutom de olika typer av tvättföretag, för vilka redogjorts här ovan, finns ca 300 s. k. institutionstvätterier, d. v. s. tvätterier som tvättar för

statliga eller kommunala institutioners behov. Några av dessa tvätterier har en betydande storlek. Tillsammans torde deras kapacitet motsvara 6 % av det totala tvättbehovet.

Den samlade tvättgodsmängden vid enbart de statliga tvätterierna under budgetåret 1950/51 uppgick till ungefär 23.000 ton, varvid de militära tvätte- rierna svarade för 10.800 ton —— därav försvarets fabriksstyrelse runt 7.000 ton —— och statens sinnessjukhus 6.700 ton samt statens järnvägar 2.200 ton. De statliga institutionstvätterierna, till antalet 88, har inom inrikesdeparte- mentet utretts av kommittén för sinnessjukvårdens utbyggande.

I ett den 14 juni 1954 avgivet betänkande har kommittén redogjort för den statliga tvättverksamheten och dess nuvarande organisation och med utgångspunkt härifrån framlagt förslag till dess sammanförande till ett i bolagsform drivet företag. Denna samordning föreslås i huvudsak omfatta tvätten inom försvarsväsendet, sinnessjukvården och i viss omfattning även landstingens sjukhus. Centraliseringen avser däremot icke statens järn- vägars rätt betydande tvätt, ej heller tvätten inom fångvården och liknande områden, där tvätten i viss mån användes för att bereda sysselsättning. En- ligt utredningsresultaten är de statliga tvätterierna i stor omfattning föga moderna och i dåligt skick och saknar därmed möjligheter till en fullt ratio- nell drift; undantag är främst vissa av försvarets tvättanläggningar. En jämförande granskning av tvättkostnaderna anses visa att dessa stå i om- vänt förhållande till tvätteriets storlek. Ifråga om transportkostnaderna har utredningen visat att vid denna form av masstvättgods körsträckans längd icke spelar någon framträdande roll. Enligt den framlagda planen skall landet indelas i tolv uppsamlingsområden med ett centraltvätteri inom varje område jämväl med avdelning för kemisk tvätt. Besparingen på grund av den föreslagna samordningen beräknas enbart för vattentvätten bliva av storleksordningen 4 a 5 miljoner kronor årligen. Kapitalbehovet uppskattas i första hand till 20 miljoner kronor och i slutskedet, sedan planen i dess helhet genomförts, 58 miljoner kronor.

Sammanfattning

Den svenska hushållstvätten grupperar sig sålunda enligt det föregående i huvudsak på följande tvättformer: till omkring 90 % sköter de svenska hushållen själva sin tvätt, till närmare 70 % för hand, i bostaden, utomhus eller i särskild tvättstuga. Till runt 8 % kan uppskattas den del av hus- hållstvätten som sker i maskinutrustade fastighetstvättstugor och till 2 % självtvätten i centraltvätterier. Hemtvättmaskinerna svarar enligt kommit- téns uppskattning för ungefär 12 % av hushållens tvätt. I övrigt fördelas denna tvätt på kommersiella tvätterier och centraltvättar; ett betydande tvättarbete utföres även av de offentliga institutionstvätterierna (militären, statens järnvägar, sjukhus och liknande).

KAPITEL 3

Tvättvanorna förr och nu

I föregående kapitel har redogjorts för de svenska hushållens textilför- råd, dess mängd och dess fördelning på olika slag av textilier, vilkas skilda kvaliteter ofta förutsätter olika förfaringssätt när det gäller att tvätta dem och hålla dem rena. Hur stort tvättbehovet är för hushållens textilförråd, hur ofta man tvättar och vilken utrustning som härför står till förfogande har likaså i det föregående översiktligt angivits.

Men tvättmetoderna bestäms icke enbart av hushållstvättens faktiska förutsättningar i olika bygder och skilda samhällsgrupper utan även av psykologiska faktorer. Mot praktiska och rationella synpunkter på tvätt- arbetet och dess organisation, betingade av en snabb teknisk utveckling av såväl textilier som tvättutrustning, bryter sig vanemässiga uppfattningar om vad som är rent, hur man bör tvätta och hur hushållens tvättarbete rätt bör ordnas. Långsamt upplöses, på detta liksom på andra områden av familjeliv och hemarbete, hävdvunna föreställningar; ärvda värderingar kring sammansättningen av hemmens textilförråd och dess skötsel försvin- ner, i den mån nya tekniska, sociala och ekonomiska betingelser för hem- mens textilvård gör sig gällande.

Såsom av redogörelsen i föregående kapitel framgår sker den svenska hushållstvätten, såvitt man av olika inventeringar av hemmens och tvätt- stugornas utrustning kan döma, till över två tredjedelar alltjämt för hand, även om de mekaniserade tvättmetoderna befinner sig i rask fram- marsch. Alltjämt följer hushållens tvättarbete i betydande utsträckning lanthushållens äldre arbetsrytm då tvätten samlades till några få stor- tvättar under arbetsåret; oftare hade man icke tid till storbyk och allt det andra, med dåtida tekniska förutsättningar tidsödande och mödosamma arbetet med tvätten. Även i våra dagars tätortshushåll är tämligen långa intervaller mellan stortvättarna fortfarande en regel som blott långsamt förändras.

Dessa tvättvanor betyder, att den smutsiga tvätten samlas och förvaras inom hushållen till stora och arbetskrävande tvättar som kan ta flera dagar i anspråk. Traditionellt ställs stora krav både på tvättens vithet och efter- behandlingen i form av strykning och mangling. Arbetsmetoderna och

den vanliga utrustningen för detta arbete har närmare beskrivits i utred— ningsdelen av detta betänkande. En åskådlig skildring har även lämnats i 1947 års betänkande om kollektiv tvätt: kläderna blötlägges, gnuggas, byks eller kokas, sköljes, vrides ur, torkas, lägges, manglas eller strykes; eventuellt klappas kläderna med klappträn i samband med sköljningen (SOU 1947: 1, sid. 26—34).

Hur primitiva och slitsamma de förhållanden kan vara under vilka dessa arbeten utförs har ofta skildrats. Inför den moderna maskintvättens fram- gångar får man icke glömma att tvätten ännu i dag på sina håll får ske utomhus vid bäckar och sjöstränder och vintertid sköljas i vakar på isen. Ännu för några årtionden sedan kunde man få se tvätterskor vid klapp- bryggor vid Kornhamnstorg i Stockholm eller under Norrströmskajen vid Arvfurstens palats. Icke utan skäl manade i slutet av förra århundradet en människovänlig författarinna till en populär handledning i hushålls- arbete den goda husmodern att icke glömma att muntra upp sina tvätt- hjälpar icke bara med en kopp kaffe utan gärna också _ enligt tidens sed _ med ett glas öl och en snaps.

Liksom så mycket annat arbete i hem och hushåll hade tvättvanorna i det gamla Sverige ofta nästan en magisk hävd, ibland förenade med ord- stäv av hemlig kraft: ända in på 1800-talet skulle i vissa bygder en sär- skild ramsa sägas vid första skopan lut över kläderna i bykkaret, annars kunde byken förtrollas; innan kläderna klappades skulle husmodern springa runt huset och slå klappträt i husknutarna, annars blev byken utan verkan; tog man på sig kläderna innan de var tillslätade genom kavling så kunde man bli sjuk; gastar kunde krypa in i kläderna, o. s. v.

Allt sådant skrock tillhör en längesen försvunnen tid, men onekligen lever på många håll alltjämt ambitioner och föreställningar om textilförråd och tvätt, som knappast är rationellt grundade. Tvätten anses nu en gång böra vara ett hårt arbete, som man inte får slarva ifrån sig. Då härom året en representant för textilrådet inför en husmoderskongress hänvisade till amerikanarnas vanor att använda omanglad tvätt, möttes han enligt tid- ningsrubrikerna med kongressens spontana och samfällda ogillande. Även en i och för sig rationell förenkling betraktas på många håll som ”fusk”. Det välfyllda linneskåpet med sina prydliga, vita, glansigt manglade texti- lier är alltjämt på många håll ett rättesnöre för tvättänkandet.

Med omvälvningen på arbetsmarknaden, den billiga hemhjälpens för- svinnande och den allmänna välståndshöjningen försvinner visserligen de mest primitiva metoderna för tvättarbetet, men traditionella värderingar dröjer alltjämt kvar och bidrar till att bestämma tvättvanorna.

Modesynpunkterna på den personliga klädseln har visat sig lättare för- änderliga och därmed tvättarbetet för dessa plagg. Stärksakernas, spetsar- nas och volangernas tidevarv, då damerna gick omkring med fotsida stärkta spetsunderkjolar på smutsiga gator och herrarna använde hård-

stärkta skjortbröst och lösmanschetter ovanpå jägerskjortan — denna tid är förbi, De mera lättvättade och lättstrukna mjuka skjortorna och över- huvudtaget den ledigare klädseln har sammanfallit med väsentligt stegrade krav på den personliga hygienen. Den stigande bostadsstandarden, framför allt då det gäller utrustningen av kök och badrum, samt den allmännare insikten i vad renlighet betyder för hälsan har medfört stora förändringar. Upplysningen genom skolorna, skolbaden och gymnastiken, idrotten och sporten och icke minst militärtjänstens uppfostran till personlig hygien har bidragit till att väsentligt förbättra de personliga vanorna och höja kraven på de personliga textiliernas renhet. Nylonskjortan som sköljs upp och inte behöver strykas är ett exempel på modern rationalisering i textil- och tvätt- hänseende för att tillgodose kraven på snygghet och hygien.

De traditionella svenska tvättvanorna håller visserligen på att förändras, men de spelar alltjämt en viktig roll även då det gäller formerna för tvätt- arbetets mekanisering. Vanan med glest förekommande, stora tvättar och hårt smutsade kläder dröjer sig, såsom tidigare anmärkts, i viss mån kvar också i de nutida stadshushållen. De maskinella fastighetstvättstugorna har i regel organiserats efter'dessa tvättvanor, med stora maskiner, ofta tillgängli- ga endast med långa intervaller. Även om textilförråden i moderna hem inte längre är så stora och förvaringsutrymmena för smutsig tvätt i moderna smålägenheter ofta alltför knappa, så bidrar fastighetstvättstugans maskin- utrustning till att linneförrådet användes längre och smutsas hårt; det be- höver då också ”hård” tvätt för att bli rent, och med de traditionella an- språken på prydlighet och vithet kommer starka och blekande tvättmedel att efterfrågas.

Husmodern. som står belåten inför linneskåpets vita och glansiga lakan, glömmer lätt att i sängarna måhända ligger rätt solkiga lakan under överkasten. Det av modern tvättmedelsreklam understödda kravet på vit— het på tvätten, på sitt sätt förklarlig då tvätten kokades eller byktes och vanligen torkades i solen, är ett exempel på en kvardröjande värdering av icke alltid lycklig betydelse för tvätten.

De ofärgade bomullstextilierna lakan, handdukar, underkläder o. s. v. är i sig själva egentligen inte vita utan ofta från början gul- eller gråtoniga. Efter tillverkningen bleker man väven och får den därmed att se vit ut, men i användningen blir den lätt gul- eller gråtonig igen.

Vid rätt utförd tvätt i tvål och vatten blir väven hygieniskt sett helt ren och denna metod är också för den senare användningen och värden av tex- tilierna fullt tillfredsställande. Men väven är fortfarande svagt tonad, och då man vanligen vill få den att se vit ut så tillsättes blekmedel vid tvätten. Genom blåelse eller något av de nyare optiska vitmedlen kan man också färga tvätten så att den ser vitare ut. Tvätten blir därför icke bättre men blekningen kan, olämpligt utförd, avsevärt skada textilfibrerna (de optiska vitmedlen synes däremot vara indifferenta). Reklamen underblåser upp—

fattningen att endast det som ser vitt ut är rent _ ”Vithet utan gräns” eller: ”Jag trodde min mans skjortor var vita, ända tills jag fick se fru Anderssons handdukar, tvättade i X tvättmedel . . .”

Likaså betingade av en vanemässig uppfattning hur prydlig tvätt skall se ut, men rationellt sett ofta likgiltiga är vissa metoder för efterbehandlingen. Tvätten brukar manglas, strykas och konstmässigt vikas även då det gäller plagg, såsom exempelvis underkläder, som vid användningen icke syns och genast åter blir skrynkliga.

Det är av intresse att jämföra de äldre svenska tvättvanor som här skildrats med de amerikanska. Där byter man textilier oftare, har mindre tvättar och ställer lägre krav på efterbehandlingen. Denna skillnad är själv- fallet av betydelse både för textiliernas renhet och för tvätten. Enligt gängse vanor här i landet används t. ex. sänglakan runt en månad. De blir alltså till slut tämligen solkiga och måste kanske blekas för att åter bli så vita och fina som traditionen kräver. Låt vara att de härmed blir trevligare att bädda med de första dagarna, men åtminstone halva månaden sover man på rätt länge använda lakan. Varken hygienen eller textilierna far särskilt väl härav.

Enligt amerikanska vanor byts lakan veckovis och de blir därför endast lättare smutsade. Då de därjämte brukar omedelbart tvättas, kan man an- vända sig av relativt låga vattentemperaturer, 50—60”, och alltså nöja sig med varmvatten från hushållets vanliga varmvattenberedare; tvättmaski- nen behöver icke vara utrustad med någon särskild uppvärmningsanord— ning. Om man härmed icke får fram efter svenska begrepp helt vita lakan så blir tvätten i varje fall ren. Och genomsnittligt sover man enligt ameri- kansk sänghygien på endast 3—4 nätter använda lakan _ en väsentligt högre standard än den svenska.

Enligt de svenska vanorna har man ofta att göra med hårt smutsad och igengrodd tvätt, som fordrar höga vattentemperaturer och relativt lång tvättid. De höga temperaturerna förutsätter ofta särskilda, dyrbara anord- ningar ifråga om pannanläggning eller elektriska uppvärmningsanordningar i tvättmaskinen. I viss mån kvarlever det äldre lanthushållets tvättvanor även där tvätten sker i mekaniserad form.

De amerikanska vanorna grundas på lång erfarenhet av maskintvätl i hemmen —— 1951 beräknades bortåt 80 % av samtliga amerikanska hushåll ha egna hemtvättmaskiner. Tvätten sker veckovis eller oftare och det varma vattnet brukar kunna tas från hushållets eget system utan extra uppvärm— ningsanordningar. Det amerikanska hemmets textilförråd kan genomgående hållas litet: man kan investera i tvättmaskiner i stället för i linneförråd. Efterbehandlingen är också mycket enklart än enligt svenska tradition: kall- mangling förekommer knappast ens i mellanvästerns svenskbygder. I stor omfattning klarar man sig genom att slättorka plaggen. Högre krav på efter- behandling tillgodoses genom strykning och varmmangling.

De relativt låga vattentemperaturer som kommer till användning vid tvätt i de amerikanska medelstora maskinerna har föranlett frågan huru- vida man härvid har tillräckliga garantier för att tvätten blir sanitärt till- fredsställande, d. v. s. smittofri. Denna fråga har särskilt aktualiserats genom den starka utvecklingen av s. k. launderetter —— tvättbutiker med medelstora maskiner, där olika hushåll efter varandra tvättar i en och samma maskin. Man kan emellertid inte på tvätten ställa kravet att den skall göra textilierna sterila, lika litet som detta krav kan gälla andra av det dagliga livets redskap och föremål. Ylle och kulört tvättas ju för övrigt i svalare vatten utan att några sanitära olägenheter därav försports. Veder- börande amerikanska hälsovårdsmyndigheter har också funnit att själva tvättprocessen med sin kombination av varmvatten, tvättmedel och skölj- ningar gör kläderna tillräckligt rena, även om hänsyn tas till förekomsten av sjukdomsalstrande bakterier.

Sammanfattningsvis synes kombinationen av täta tvättbyten, korta lag- ringstider av smutstvätt samt tätare och mindre hårda tvättar kunna med- föra fördelar framför kombinationen av glesare tvättbyten, långa lagrings- tider för smutstvätt och sällan förekommande hårda tvättar. De olika tvätt- metoderna påverkar även efterbehandlingen. Det må vara naturligt att för en stortvätt på flera tiotal kilo hyra en mangel för efterbehandlingen, men det blir för omständligt att gå till mangelboden med relativt små mängder tvättgods. En förenkling av efterbehandlingen ter sig då som önskvärd.

Självfallet utesluter icke de enklare arbetsmetoder som här antyds såsom praktiska och naturliga, att de finare, dyrbarare och ömtåligare textilier, som vid särskilda tillfällen används, tvättas med särskild omsorg. En fin linneduk bör givetvis icke tvättas enligt metoder som må vara lämpliga för vanliga bomullshanddukar, liksom det vore oekonomiskt att ge den stora massan av tvättgods samma dyrbara och omsorgsfulla tvätt som de ömtåligare textilierna.

Dock, traditionerna från det välfyllda linneskåpet med sina vita, glansigt manglade textilier håller nu på att förblekna. Nyttosynpunkterna träder i förgrunden såväl när det gäller val av textila kvaliteter som tvättmetoderna.

KAPITEL 4

Reformarbetet på tvättfrågans område

Tvättfrågan blir ett samhällsproblem

Alltjämt tvättar — såsom av ovan lämnade redogörelse framgår — de svenska hushållen i stor utsträckning för hand, i många fall allt- jämt blott med tillgång till knapphändig utrustning och primitiva redskap, ofta under obekväma och ohygieniska yttre förhållanden, utomhus eller i osunda tvättstugor. Tvätten sker ofta i form av glesa stortvättar, där enbart rengöringen kan ta upp till ett par dagar. Hur slitsamt, ja, ibland hälsovådligt detta arbete är för husmödrarna, på vilka arbetet med tvätten vanligen faller, har ofta påtalats. Det reformarbete på tvättfrågans område som sedan några årtionden pågår vill skapa bättre förutsättningar för denna den tyngsta delen av hushållsarbetet, främst genom mekanise- ring av själva rengöringsarbetet.

Utvecklingen på arbetsmarknaden har understrukit vikten av lättnader i hemarbetet, genom rationalisering eller genom att flytta ut särskilda arbetsuppgifter från hemmen.1 Det är naturligt att man härvid i främsta rummet uppmärksammat arbetet med tvätten, som i sina traditionella former, med den primitiva utrustning som vanligen står till buds, krä- ver så mycken arbetskraft. Den kvinnliga arbetsmarknaden expanderade starkt efter första världskriget. De ofta bättre betalda och i regeln lättare arbetsuppgifterna inom näringslivet attraherade självfallet arbetskraft som tidigare arbetat inom hemmen. Även som yrkesarbete var tvätten lågt värde- rad; inom de kommersiella tvätterierna är arbetslönerna alltjämt relativt lägre än inom de flesta andra arbetsområden. De ökade bördor som med den- na utveckling fallit på husmödrarna —— av vilka ett stigande antal därtill har eget förvärvsarbete — har självfallet kraftigt bidragit till att öka behovet av en rationalisering av tvätten.

Sedan länge har man genom mer eller mindre primitiva redskap och mekaniska anordningar sökt att underlätta tvättarbetet. Egentliga tvätt- maskiner, drivna med ånga och senare med elektricitet, användes i vårt land först inom de stora institutionstvätterierna (sjukhus och liknande

1 Se kommitténs betänkande om llemhjälp SOU 1952: 38, sid. 9 f.

l)en lilla pulmtarmaskinen är utfor- mad för veckolväll.

Handtvällcn är tidsödande — genvägar med rolborslen sliter lexlilicrna.

Mcdelsloz' agilalormaslcin för [väl! som slorlväll.

såväl vecko—

anstalter). Även de kommersiella tvätterierna i storstäderna började an- vända tvättmaskiner. Efter första världskriget började tvättstugorna i ny- byggda fastigheter att förses med en viss maskinell utrustning, dock ofta handdriven. Ännu långt in på trettitalet var motordrivna tvättmaskiner för hushållshruk rätt ovanliga.

Vid denna tid började familjens och hemarbetets problem att tränga sig fram i den offentliga debatten. Betydelsen av undervisning, utbildning, forskning och upplysning ifråga om hushållsarbetet blev alltmera er— känt. Hushållningssällskapen började mera intressera sig för dessa områden, och särskilt torde hemkonsulenternas verksamhet ha varit av stor betydelse när det gällt att öka intresset för praktiska tvättstugor, som kunde minska den arbetsamma hemtvätten.

Utredningarna i bostadsfrågan och den nya statliga bostadspolitiken bidrog givetvis också till att ge frågor om hushållsarbetets rationalisering en framskjuten plats i samhällsdebatten.

Det var särskilt de otillfredsställande förhållandena på landsbygden, som gav anledning till åtgärder från det allmännas sida. Efter förslag av en är 1937 tillsatt utredning om de mindre jordbrukens arbetsförhållanden be- viljade 1939 års riksdag medel för statsbidrag med i regel 25, högst 40 %, av anläggningskostnaderna för mindre kollektiva tvättstugor på landsbyg- den, drivna av andelsföreningar. Verksamheten skulle ha försökskaraktär.

Intresset för att hjälpa jordbrukarhemmen med hushållstvätten tog sig även uttryck däri, att lån för anskaffande av tvättmaskiner från 1944 kunde erhållas i jordbrukets maskinlänefond; dessa lån utgick efter hushållnings— sällskapens prövning till enskild person eller sammanslutning av jord- brukare. Eventuellt kunde även andra än jordbrukare få deltaga i en sådan intressekrets för det fall deras antal icke översteg 20 % av hela antalet. Med 1948 års riksdagsbeslut om lån och understöd till kollektiv tvätt ansågs emellertid denna kreditform för anskaffning av tvättmaskiner onödig och upphörde (se nedan).

Avsikten med 1939 års beslut var framför allt att underlätta arbetet för husmödrarna på de mindre jordbruken. Tvättstugorna skulle därför förses med relativt fullständig maskinell utrustning både för tvätt och efterbe- handling —— ofta' förekommer varmmangel, däremot icke särskild strykav- delning. Det förutsattes att husmödrarna i regeln själva skulle sköta arbe- tet i tvättstugan. Undantagsvis kunde emellertid understöd åt inlämnings- tvätterier förekomma.

Fram till 1948 upptogs å riksstaten anslag till dessa tvättstugesubven- tioner med ett sammanlagt belopp av 950.000 kronor. Bidrag beviljades till ett hundratal anläggningar, vanligen med mindre del av kostnaderna än de som regel förutsatta 25 %. Vanligen var det fråga om mindre tvättstugor, ibland kombinerade med bastubad, mejerier eller med någon industri, någon gång även med brandstation eller samlingslokal.

Anslaget förvaltades av egnahemsstyrelsen, som även utrustades med personal för plantekniskt projekteringsarbete. ] samarbete med hushåll- ningssällskapen, hemkonsulenterna och andra intresserade instiutioner drev egnahemsstyrelsen viss upplysningsverksamhet för att sprida intresset för rationalisering av hushållstvätten.

Kooperativa förbundet hade redan tidigare på trettitalet börjat hjälpa sina medlemmar med att planlägga och organisera maskinellt utrustade tvättstugor, av förbundet belånade med upp till 2/3 av anläggningskost- naderna. År 1946 förvärvade förbundet en av de större industrierna för fabrikation av tvättmaskiner.

Ett annat uttryck för det stigande intresset för tvättens rationalisering utgjorde den under ingcnjörsvetenskapsakademiens egid år 1938 bildade föreningen Rationell Textiltvätt, vars företrädesvis industriella intres— senter i denna form understödde utrednings-, forsknings— och upplys- ningsarbete på området. År 1946 tillkom Institutet för Tvätteknisk Forsk- ning, som sedermera i viss utsträckning övertagit den förra, numera upp— hörda föreningens uppgifter.

Knapphetsläget på olika områden under krigsåren ökade intresset för tvättfrågorna, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av ett ekonomiskt utnyttjande av tvål och andra tvättmedel; den inom informationsstyrelsen, sedermera priskontrollnämnden verksamma institutionen Aktiv Hushåll- ning bedrev en omfattande propaganda för rationell tvätt och utförde även för befolkningsutredningens räkning vissa undersökningar av tvättvanorna.

Trettitalets utveckling i riktning mot maskinell tvätt hämmades emeller- tid i Viss mån genom krigsårens avspärrning, framför allt genom att kon- takterna med Amerika försvårades, där den maskinella tvättutvecklingen var livlig; några moderna hemtvättmaskiner fanns knappast ännu vid mit— ten av fyrtitalet i vårt land. Den inhemska industrin hade dock sedan länge på sitt program haft större tvättmaskiner, lämpade för institutions- och kommersiella tvätterier. I stigande omfattning levererade den även liknande maskiner till de nya fastighetstvättstugorna och de andelstvätte- rier som växte upp ute i landet.

Arbetet på att i kollektiva former av olika slag hjälpa hushållen med tvätten hade sålunda vid mitten av fyrtitalet, vanligen med stöd av bidrag enligt 1939 års riksdagsbeslut, givit till resultat en del maskinellt utrustade, mest för självtvätt avsedda andelstvättstugor på landsbygden.

I tätorterna hade det ökade intresset för en rationalisering av hushålls- arbetet och tekniskt bättre utrustning även för smålägenheterna redan tidi— gare medfört att man vid det nya bostadsbyggandet sökte tillgodose behovet av maskinella hjälpmedel också för tvätten. Främst vid de kooperativa, men även vid andra, enskilda eller med stöd av allmänna medel arbetande bostadsföretag erhöll fastighetstvältstugorna en god maskinutrustning; här och där tillkom även maskinutrustade tvättstugor i rent kommunal regi.

1947 års betänkande om Kollektiv tvätt

Inom 1941 års befolkningsutredning upptogs studiet av tvättfrågorna såsom ett led i utredningen om hemarbetets organisation. Dess arbete ut- mynnade i ett år 1946 avgivet betänkande med förslag om kollektiv tvätt (SOU 1947: 1). Detta betänkande avsåg, enligt vad utredningen uttalade, i första hand att ge en sammanställning av erfarenheterna och kunskaperna i tvättfrågan, och det framlagda materialet betecknades som en lämplig grundval för en fortsatt diskussion om de vägar som borde följas för att nå en rationell lösning av hemmens tvättfråga, även om enighet givetvis förelåg ifråga om de förslag till finansiella stödåtgärder, som i betänkandet framlades.

I utredningen betonas med styrka de stora inlämningstvätteriernas över- lägsenhet över andra kollektiva tvättformer. Utförda kalkyler ansågs visa, att tvättpriserna genom stora, tekniskt rationella anläggningar skulle kunna nedbringas betydligt under den privata tvättindustrins nivå. Men dessa resultat förutsatte en rätt långt driven centralisering av tvätten. Den stora och komplicerade maskinparken, med tvättmaskiner, centrifuger, varm- manglar och strykmaskiner, krävde en jämn och hög beläggning för att ekonomiskt fullt komma till sin rätt, och sådana anläggningar förutsatte tillika väl kvalificerad arbetskraft och en högt uppdriven arbetstakt. Det bästa resultatet nåddes om tvätteriet helt sköttes av yrkeskunnig personal; om husmödrarna själva skulle hjälpa till, borde deras arbetsinsatser be- gränsas till enklare manuella sysslor, såsom att ”slå ut” kläderna, sortera och transportera dem mellan de olika arbetsmomenten etc. Vid ett indu- striellt organiserat, stort inlämningstvätteri beräknades det pris som hus— hållen skulle behöva betala för tvätten icke behöva bli högre än i ett tvät- teri där husmödrarna delvis själva deltog i arbetet.

Av psykologiska skål, med hänsyn till de gängse tvättvanorna, och på grund av de stora avstånden på landsbygden med dess ofta glesa och isole- rade bebyggelse, ansåg sig utredningen emellertid icke kunna dra den en- ligt dess mening tekniskt-ekonomiskt riktiga slutsatsen av sina beräk- ningar, nämligen att praktiskt taget allt tvättarbete borde överföras till industriellt drivna tvätterier — även om erfarenheterna från de subven- tionerade kollektiva tvättstugorna på landsbygden ansågs visa tendenser till övergång från självtvätt till inlämningstvätt. Utredningen föreslog alltså understöd såväl åt mindre kollektiva självtvätterier som åt stora, regionalt planerade inlämningstvätterier. Även understöd åt blandade driftsformer, ehuru oekonomiska, ansågs få förekomma. Huvudvikten lades dock på in- lämningstvätten: ett glest nät av relativt stora, industriellt organiserade tvätterier. Med hänsyn till att hushållen så småningom kunde väntas övergå från självtvätten borde icke alltför mycket pengar läggas ned på mindre självtvätterier; amorteringstiderna skulle här hållas korta. Utredningens förslag till subventioner och krediter — för den slutliga utformningen härav

skall senare närmare redogöras _ gällde emellertid främst dessa mindre tvätterier, vilkas sämre ekonomiska förutsättningar ansågs motivera ett relativt kraftigare understöd. De centrala inlämningstvätterierna där- emot skulle i första hand stödas med krediter, och sådana skulle i princip även kunna beviljas enskilda tvätteriföretag.

Utredningen underströk betydelsen av att en fullständig regional plane- ring av de kollektiva tvätterierna genomfördes för hela landet, grundad på lokala undersökningar. Denna regionalplanering borde samordnas med samhällsplaneringen i övrigt. Till ett samhällscentrum med anordningar för praktisk och kulturell service vore det naturligt att även förlägga de kollektiva självtvätterierna. För inlämningstvätteriernas del vore det till- räckligt med uppsamlingsställen för tvätten i samhällscentrum. Förutsätt- ningen för statsunderstöd åt ett tvätteri borde vara att det kunde inordnas i en sammanfattande planering av alla de olika kollektiva bostadskomple— ment, som kunde bedömas bli erforderliga i orten: ett rationellt samband med en regional planläggning av tvätten borde vara ett obligatoriskt villkor för statligt understöd.

Enligt ett av utredningen skisserat byggnadsprogram för den närmaste 10-årsperioden avsåg man att skaffa 50 % av hushållen ordnade tvättför- hållanden. Av dessa ansågs ungefär 10 % ha sin tvättfråga relativt tillfreds— ställande löst. För de återstående 40 % av landets hushåll beräknades en sammanlagd investering i nya tvätterier av 210 miljoner vara erforderlig, varav 130 miljoner för självtvätterier och 80 miljoner för centrala inläm- ningstvätterier. Under den 10-årsperiod utbyggnadsplanen gällde uppskat- tades statens bidrag till 120 miljoner, varav hälften i stående, räntefria lån (subventioner). Under verksamhetens första år ansågs ett statsanslag av 2 miljoner konnna att täcka efterfrågan.

Den omfattande bidragsverksamhet utredningen föreslog betingade givet- vis en betydande utvidgning av det statliga centralorgan, som skulle handha verksamheten. Dittills hade detta varit egnahemsstyrelsen, men för det fall ett bostadspolitiskt centralorgan inrättades, borde frågor om de kollektiva tvätterierna liksom övriga kollektiva bostadskomplement, främst samlings— lokalerna, dit överflyttas. Så skedde även med tvättfrågorna efter bostads- styrelsens tillkomst år 1948. Det statliga centralorganets verksamhet borde, enligt befolkningsutredningen, icke begränsas till prövning av inkommande projekt, bedömning av de ekonomiska stödåtgärderna samt kontroll av anläggningarna, utan därjämte innefatta en allmän upplysningsverksam— het, rådgivning, ekonomisk service och kontroll, samt tillika en detaljpro— jektering av tvätterier efter uppdrag av de lokala intressenterna.

En viktig uppgift för det centrala organet var givetvis att fullfölja arbe- tet på den regionala planläggningen i samarbete med länsstyrelserna. Upp- lysningsverksamheten borde liksom hittills anlita hemkonsulenterna. Så- som lokala organ för anläggning av kollektiva tvätterier tänkte sig befolk-

ningsutredningen i första hand de kommunala myndigheterna, särskilt i städer och tätorter, medan åtminstone självtvätterierna på landsbygden lik- som dittills ansågs komma att omhänderhas av andelsföreningar. För de stora centrala inlämningstvätterierna räknade man även med landstingen såsom huvudmän.

I stort sett karakteriseras betänkandet om kollektiv tvätt av den starka betoningen av de stora, industriellt drivna inlämningstvätteriernas ekono- miska överlägsenhet och i anslutning härtill av den regionala planeringens betydelse —— även om utredningen, med hänsyn till förhållandena sådana de i verkligheten var, också föreslog betydande understöd åt självtvätterier eller anläggningar för blandad drift. Det statliga stödet vidgades till att omfatta säväl tätorter som landsbygden.

Mindre intresse ägnades åt tvätten i hemmen, detta oaktat man icke räknade med att, åtminstone till att börja med, mer än halva antalet hus- håll skulle komma att omfattas av en kollektivisering av tvätten i den ena eller andra formen. Med den maskinella utrustning kommittén förutsatte och därmed sammanhängande långa intervaller mellan tvättarna skulle tyd— ligen en avsevärd del av tvätten, även för de hushåll som var anslutna till kollektiva tvätterier, komma att stanna i hemmen. Utredningen omnämner i korthet hemtvättmaskiner eller ”gnuggningsapparater” men anser dem alltför dyrbara, snart förslitna och på olika sätt olämpliga. Skulle tvätt- problemet i samtliga svenska hushåll lösas med sådana maskiner så upp- skattades den totala investeringskostnaden komma att gå löst på 800 mil- joner kronor; detta alternativ fann man därför knappast realistiskt. Gynn- samma amerikanska erfarenheter av hemtvättmaskiner ansågs icke till- lämpliga på svenska förhållanden; dock medgav utredningen att tendensen till övergång till täta intervaller mellan tvättarna kunde tala till förmån för sådana maskiner.

Remissyttranden över Kollektiv tvätt

I ett flertal remissvar uttalades att befolkningsutredningens förslag icke komme att avlasta hemmen från tvättarbetet i erforderlig utsträckning; utredningen borde, menade man, ha ägnat större uppmärksamhet åt frågan om praktiska och billiga hushållstvättmaskiner som viktiga komplement till den kollektiva tvätten. I denna riktning uttalade sig bland andra ett stort antal representativa kvinnoorganisationer, socialstyrelsen, socialvårds— kommittén och Kooperativa förbundet. Flera remissinstanser ställde sig överhuvudtaget skeptiska eller avvisande till förslaget. Enligt Kooperativa förbundet borde statens stödåtgärder begränsas till mindre lokala tvätt- stugor, särskilt i glesbebyggda trakter. En centralisering, sådan som utred- ningen föreslagit, skulle för flertalet hushåll icke bidra till tvättproblemets lösning. För att verkligen hjälpa husmödrarna borde även tvättmöjlig-

heterna i hemmen förbättras och mindre, enklare utrustade kollektiva tvätt- stugor anläggas på så nära håll att husmödrarna själva kunde tvätta. Liknande synpunkter framfördes från åtskilliga andra håll.

Å andra sidan uttalade många remissinstanser, länsstyrelser och hushåll- ningssällskap, sympatier för frågans lösning genom stora inlämningstvät- tar, vilka särskilt för landsbygdens del ansågs vara den rätta formen för kollektiv tvätt. Bestämdast yttrade sig egnahemsstyrelsen i denna riktning; styrelsen fann att utredningen gått för långt i sitt förslag till subventioner åt självtvätterier. Vad de psykologiska skälen för denna tvättform angick så fann egnahemsstyrelsen dessa närmast bestå i ett sannolikt kortvarigt övergångsmotstånd från husmödrarnas sida gentemot inlämningstvätterier, ett motstånd som borde övervinnas genom upplysningsverksamhet och icke föranleda subventioner åt oekonomiska självtvätterier.

I fråga om den föreslagna regionala planeringen uttalade åtskilliga instan- ser tvivel. Kooperativa förbundet fann en central övervakning och reglering av tvätteriernas lokalisering i och för sig ej erforderlig eller önskvärd; man borde icke förhindra fri konkurrens mellan olika tvätterier och före- tagsformer. Ett centralt organ torde enligt statens byggnadslånebyrås me- ning icke kunna lösa planeringsfrågan. Byggnadslånebyrån fann det ej heller rimligt att uppgöra regionplaner enbart med hänsyn till tvätterier ; deras lokalisering borde utredas i samband med en mera allmän samhälls- planering.

I fråga om det centrala tillsynsorganet mötte förslaget, att detta även skulle åtaga sig projektering av enskilda tvätterier, invändningar både från egnahemsstyrelsen och statens byggnadslånebyrå. Också Kooperativa för- bundet framhöll, att ett övervakande statligt organ icke samtidigt borde uppträda som konsulterande.

1948 års riksdagsbehandling

I den proposition, varmed befolkningsutredningens betänkande förelades 1948 års riksdag, hade hänsyn tagits till de principiella invändningar, som framkommit mot utredningsförslaget. Vederbörande departementschef mot- satte sig visserligen icke tanken på regionalplanering av de kollektiva tvät- terierna: tvätteriernas storlek borde anpassas till befolkningstätheten å orten, och de borde så fördelas, att de icke inkräktade på varandras verk- samhet. Men hänsyn borde tagas, framhöll departementschefen, till varje- handa ortsintressen av speciell natur; vid planeringen borde man gå ”ytter- ligt varsamt fram och i största utsträckning låta de lokala förhållandena inverka på planens utformning". Statsrådet avvisade alltså befolkningsut- redningens förslag att en anläggnings inordnande i en regionplan skulle vara ett obligatoriskt villkor för erhållande av statslån. Förslaget att det statliga centralorganet skulle äta sig projektering av tvätterier avvisades

också. Den projekteringsverksamhet, som inom egnahemsstyrelsen bedri- vits, borde visserligen icke omedelbart nedläggas men successivt avvecklas. Denna avveckling har under budgetåret 1950/51 genomförts.

Det ekonomiska stödet åt kollektiva tvätterier, som nu utvidgades till att även gälla tätorterna, avsåg i första rummet att öppna bekväma låne- möjligheter för att täcka anläggningskostnaderna. Lån skulle enligt utred- ningens av kungl. majzt tillstyrkta förslag kunna utgå med 80 % av an- läggningskostnaderna, under förutsättning av kommunal insyn och kom- munalt medinflytande. Som låntagare godtas alltså kommun eller landsting samt aktiebolag eller stiftelse med kommun eller landsting som huvud- intressenter, eller slutligen även en särskilt bildad ekonomisk förening, under förutsättning att vederbörande kommun är representerad i dess styrelse. Däremot avböjdes utredningens förslag om lån även till enskilda tvätterier.

Räntan å tvätterilånen bestämdes till 3 % liksom å de statliga tertiär- lånen, amorteringstiden till 20 år. Särskilda subventioner till kollektiva tvätterier, såsom utredningen föreslagit, skulle i allmänhet icke utgå. En- dast i undantagsfall kunde särskilda omständigheter, såsom boende- och kommunikationsförhållanden, geografisk belägenhet eller betydande tek- niska olägenheter av sådan art att de komme att göra tvättkostnaderna väsentligt högre än vad som kunde betraktas som normalt, motivera en subvention (främst mindre tvätterier på landsbygden). För subventions- beloppet bestämdes en maximigräns av 20.000 kronor.

Vad i den kungl. propositionen föreslogs bifölls av 1948 års riksdag. Riksdagen underströk därvid ytterligare de förbehåll som redan i proposi- tionen gjorts emot utredningens allmänna ståndpunkt. Stödverksamheten borde, uttalade statsutskottet, även i fortsättningen erhålla karaktär av för- söksverksamhet. Utskottet framhöll vidare särskilt att försöken även borde omfatta mindre kollektiva tvätterier. Ytterligare betonade utskottet departe- mentschefens uttalande därom att man vid planeringen av tvätteriernas storlek och fördelning på olika områden borde ta hänsyn till ortsintressena och ”gå ytterligt varsamt fram”. Utskottet underströk härutöver behovet av instruktioner för dem som skulle handha tvättmaskiner och betonade vikten av att utbildningsfrågan för tvätteriernas personal ägnades ökad uppmärksamhet.

Statsunderstöd åt kollektiva tvätterier 1949—53

De kollektiva tvätterierna med andelsföreningar, kooperativa, enskilda eller allmännyttiga bostadsföretag eller kommuner såsom huvudmän, har efter år 1948 med stöd av statliga krediter i olika former och i nära sam— band med den statliga bostadspolitiken nått en rätt stor omfattning. Medan det sammanlagda antalet statsbidrag, som under åren 1939—1948 utläm-

nats av egnahemsstyrelsen, uppgick till ett hundratal, om sammanlagt runt 900.000 kronor, har antalet tvätterilån under budgetåret 1948/49—1953/54 uppgått till 73, men då dessa län genomgående avsett större anläggningar än de andelstvättstugor på landsbygden, som den tidigare stödformen gällt, stiger det sammanlagda belopp som under de fem budgetåren 1948/49»— 1953/54 anvisats för län åt kollektiva tvätterier till 10.250.000 kronor. Sam- manlagd godkänd anläggningskostnad för de 73 tvätterier som belånats under denna tid uppgår till 11.609.000.

Endast i några enstaka fall har utöver amorteringslånen beviljats sub- ventioner i form av stående räntefria lån, nämligen då det varit fråga om ur kommunikationssynpunkt obekvämt belägna tvätterier, där förutsätt- ningar för mera ekonomiska anläggningsformer saknats.

Kreditunderstöd till kollektiva tvätterier har även, och i större omfatt- ning än de egentliga tvätterilåncn, lämnats i samband med bostads- belåning av den eller de fastigheter som tvättstugan avser att betjäna. Så- som omnämndes i 1948 års proposition om stöd åt kollektiv tvätt beviljas bostadslån för den del av anläggningen — även maskinutrustningen _— som anses motsvara den belånade fastighetens behov, alltså främst vanliga fastighetstvättstugor. Men även fristående tvättinrättningar, centraltvätte- rier, avsedda för ett större enhetligt bostadsområde, brukade, enligt vad i propositionen meddelas, belånas med bostadskrediter under förutsättning att kostnaderna icke bleve högre än om tvättbehovet tillgodosågs genom vanliga fastighetstvättstugor. Detaljerade sifferuppgifter å med bostadslån finansierade tvätterier föreligger icke; enligt uppskattning är emellertid, som nyss omnämnts dessa investeringar mera omfattande än de egentliga tvätterilånen.

I ett följande kapitel skall närmare redogöras för gällande kreditformer och lånevillkor samt för de ändringar och utvidgningar av desamma som kommittén föreslår.

Inom bostadsstyrelsens tvätterisektion följes även regionplaneringen för större inlämningstvätterier. Härvid har länen utgjort lämpliga arbetsen- heter. Planeringsarbetet har i regeln handhafts av särskilda länskommittéer med representanter för olika länsorgan, såsom landsting, hushållningssäll— skap, länsbostadsnämnder. I flera fall har härvid mer eller mindre defini- tiva utkast till länsplaner för eventuellt inlämningstvätterier utarbetats. I allmänhet synes regionalplaneringen numera ha avstannat, men in— ventering av tvättbehoven, befintliga tvättmöjligheter och därpå grundad planering har ofta funnits vara av stort värde vid bedömningen av nya tvätteriers lämpliga lokalisering.

Ifråga om tvätterisektionens verksamhet och erfarenheter må i övrigt hänvisas till de närmare redogörelser, som från bostadsstyrelsens sida läm- nats kommittén, återgivna såsom bilaga till förevarande betänkande.

Det växande intresset för en mekanisering av hushållstvätten och de här ovan skildrade statliga stödåtgärderna för en utveckling i denna riktning har under de senaste årtiondena resulterat i tillkomsten av många nya kol- lektiva tvättstugor i olika former. Härvid har den nya bostadsbebyggelsen med stöd av statliga bostadskrediter varit av särskild betydelse. Även direkta kommunala insatser har på sina håll betytt mycket. De summariska uppgifter som i tidigare kapitel lämnats om kollektiva tvättstugor må här i vissa hänseenden fullständigas.

Redan före de nutida tvättmaskinernas tid inrättades i en eller annan större stad genom kommunens försorg större tvättstugor med bekvämare utrustning för att skapa någon ersättning för obefintliga eller dåliga fas- tighetstvättstugor. År 1920 anordnades i gamla stadshuset vid Slussen i Stockholm en kollektiv tvättstuga, som — låt vara med viss förlust för kommunen —— drevs fram till 1932, då det gamla palatset helt togs i an- språk för stadens museum. Den kommunala tvättstugan försvann — till mycken saknad för befolkningen särskilt i Gamla stan, där det enligt en är 1942 gjord räkning icke fanns mer än 25 tvättstugor, nödtorftigt tillräckliga blott för 235 familjer eller i runt tal 10 % av antalet hushåll i denna stadsdel med sin ålderdomliga bebyggelse! Äntligen kom 1946 en ersättning för den nedlagda tvättstugan till stånd, i en fastighet mitt i Gamla stan — den första, modernt utrustade kommunala kollektivtvätten i huvudstaden. Den har förblivit den enda kommunala tvättstugan i Stockholm. Ungefär samti- digt kom den första andelstvättstugan till stånd, i Bromma (Ängbytvätten). De centraltvätterier som tillgodoser tvättbehoven i de efter kriget byggda nya stadsdelarna i Stockholms ytterområden har fått formen dels av kom- munalunderstödda andelstvättstugor, dels också numera av större central- tvätterier, byggda av de allmännyttiga bostadsföretag som svarat för hu- vudparten av bostadsproduktionen dessa år. Det antal hushåll, för vilka dessa tvättstugor är avsedda, rör sig mellan 500 upp till 1.500 och mera. Även de kooperativa bostadsföretagen, främst HSB, som redan tidigare i viss mån utfört en pionjärgärning i fråga om maskinellt utrustade fastig- hetstvättstugor, har fullföljt sina insatser på detta område.

I ett år 1949 av en kommunal kommitté framlagt betänkande har skisse- rats en generalplan för utbyggande av ett nät av ett 40-tal centralsjälv- tvättstugor över hela Stockholm, i gamla och nya stadsdelar, betjänande un— gefär 750 hushåll vardera. Runt 10 % av stadens samtliga hushåll skulle därefter äga tillgång till maskintvätt, och man räknade då med att nya fas- tighetstvättstugor skulle bli överflödiga. Vid behandlingen av kommittéför- slaget har enighet rätt om vikten av ett fortsatt utbyggande av de kollektiva tvättstugorna; dock har gentemot kommitténs kalkyler framhållits värdet av de mindre, lättare tillgängliga fastighetstvättstugorna.

Även inom Göteborgs kommunalförvaltning, som liksom i Stockholm

understött tillkomsten av kollektiva tvättstugor i efter kriget nytillkomna bostadsområden, har man planerat och avser att förse även de äldre stads- delarna med centraltvätterier.

Liknande har utvecklingen varit i övriga städer och tätorter. I allt större omfattning har fastighetstvättstugorna utrustats med tvättmaskiner och i många fall även med mekaniska anordningar för torkning och efterbehand— ling av tvätten. I efter kriget nybyggda stadsdelar torde det vara regeln att hushållen i den ena eller andra formen har tillgång till tvättmaskiner. Härvid har man i åtskilliga nya, av en och samma företagare enhetligt ut- byggda bostadsområden liksom i Stockholm och Göteborg funnit det prak- tiskt att sammanföra fastighetstvättstugorna till större centraltvätterier, merendels avsedda ej blott för självtvätt utan även för inlämningstvätt. En rad sådana stora, delvis ganska omfattande centraltvätterier har sedan kriget byggts i flera av våra större städer: med sin fullständigare utrust- ning och yrkeskunniga personal gör de möjligt för hushållen att få både tvätten och efterbehandlingen snabbt utförd. Även dessa tvätterier är van- ligen organiserade på så sätt att hushållen tvättar relativt stora kvantiteter tvätt åt gången.

Också på landsbygden har de kollektiva tvättstugorna efter krigets slut blivit vanligare. På 1930-talet hade här, såsom tidigare omnämnts, en del oftast mindre andelstvättstugor kommit till stånd, gärna i anslutning till andelsmejerier; redan tidigare hade här och där i bruks- och industrisam- hällen särskilda brukstvättstngor inrättats för arbetarna.

Såsom exempel på en god utveckling av gemensamhetstvätterierna må anföras förhållandena i Kopparbergs län, där hemkonsulenten ägnat ett intresserat arbete åt denna sak (nedanstående data har lämnats av förre hemkonsulenten i länet).

Efter krigets slut har inrättats ett hundratal gemensamhetstvätterier till anlägg- ningskostnader som varierar mellan 15.000 och 450.000 kronor. I det förra fallet har man begränsat sig till att installera tvättmaskin och centrifug i befintlig bastu- anläggning.

Till att börja med tänkte man sig att husmödrarna själva skulle utföra hela arbetet utan någon fast anställd personal. Denna tanke övergavs emellertid snart. Erfarenheten visade, att det behövdes någon person som förstod sig på maskiner och textiltvätt och kunde leda arbetet på ett rationellt sätt. Tvättmästaren är för dessa tvättstugor en viktig person; andelstvätterierna, säger hemkonsulen- ten, står och faller med honom eller henne. Fyller icke tvättmästaren måttet, så råkar tvättstugan lätt i ekonomiska svårigheter. Hemkonsulenten understryker hur värdefullt det vore att ha tillgång till en både praktisk och teoretiskt kunnig tvättinstruktör som rådgivare för hela den omfattande verksamheten.

Ungefär två tredjedelar av tvätten utgör självtvätt och tendensen går i riktning mot att husmödrarna själva utför arbetet. Tvättstugorna tar emellertid också emot inlämningstvätt, dels för husmödrar som på grund av ålder, sjukdom eller yrkes- arbete inte kan sköta sin tvätt själva, dels också för offentliga institutioner såsom ålderdomshem och skolbarnsbespisningar.

Vid anläggandet av detta nät av gemensamhetstvätterier har man så till vida sökt följa en enhetlig plan, som tvättbehoven och den sannolika anslutningen noggrant undersökts i förväg så att icke tvättstugorna konkurrerar med varandra. I regel förläggs tvättstugan till handelscentra, där kommunikationerna strålar samman. Avstånden till tvättstugan bör naturligen inte vara för stora men transporterna anses numera icke vara något större problem då de flesta lant- brukare har tillgång till bil eller buss eller kan slå sig ihop med några grannar om en taxi.

Arbetet på gemensamhetstvätteriernas utveckling började redan 1939, efter det första riksdagsbeslutet om understöd åt andelstvätterier. Hushållningssäll— skapet tog initiativet till den första maskintvättstugan och satte sedan i gång en upplysningsverksamhet, bland annat med stöd av två demonstrationsutrust- ningar som ambulerade från by till by, varvid husmödrarna under en tid av 1—2 månader fick pröva maskintvätten för att själva bilda sig en uppfattning om maskinerna.

Av hundratalet gemensamhetstvättstugor i Kopparbergs län har 14 tillkommit med statens låneundcrstöd; även vid en del andra har bostadsstyrelsens tvätteri- scktion medverkat genom råd och information. Så gott som samtliga har fått kommunalt understöd. I allmänhet betraktar kommunalmännen det som en viktig uppgift att verka för tillkomsten av gemensamhetstvätterier. En kombination med bad och bastu har kunnat genomföras i ett tjugutal fall. Två tredjedelar av gemen- samhetstvättcrierna i länet är inrymda i nyuppförda byggnader, återstoden i om- byggda fastigheter som kunnat disponeras för ändamålet.

Genom den utveckling varpå här ovan några exempel anförts har hus- hållen i viss omfattning kunnat beredas tillgång till maskinella hjälpmedel, goda lokaler, eventuellt också yrkeskunnig arbetskraft för tvätten _ låt vara att detta alltjämt gäller blott en relativt liten del av det totala tvätt- behovet. Utan tvivel utgör detta en bostadspolitisk insats av stort värde. Man må besinna vad detta betyder för husmodern i det stora flertal svenska hem, som icke har råd att anlita inlämningstvätterier eller leja tvätthjälp, i den mån sådan överhuvudtaget finns att få. I stället för att nödgas slita med tvätten för hand i något uthus eller i en gammaldags tvättkällare, ångande och dragig, sedan kanske bära de våta kläderna flera trappor upp till en primitiv torkvind och slutligen åter transportera den torkade tvätten till en mangelbod _ i stället kan husmodern med tillgång till kollektivt tvätteri någon gång i månaden ge sig iväg till en ordentlig tvättlokal med! praktiska och effektiva maskiner och där omedelbart få tvätten torkad och; manglad, allt detta utan tungt och påfrestande kroppsarbete — om man[ frånser besväret, som visserligen kan vara stort nog, att transportera e stortvätt till och från centraltvättstugan. I många centraltvätterier har hus-W modern även tillfälle att få ta med och själv sköta om sin veckotvätt för'i hand medan stortvätten pågår.

I några nya bostadsområden med centraltvätterier har man i fastighe- terna endast ordnat mindre handtvättstugor med någon tvättho eller annan enkel utrustning. I regeln torde handtvätten dock ske i lägenheterna, av vilka i varje fall de nya vanligen har badrum. Kanske än större betydelse

har maskintvättstugorna haft på landsbygden, i all synnerhet i de många jordbruksområden där akut brist på yngre kvinnlig arbetskraft råder.

Den betydande standardhöjning ifråga om förutsättningarna för hus- hållsarbetet, som de kollektiva maskintvättstugorna sålunda medfört på många orter, förtjänar att kraftigt understrykas. Den får icke, såsom ibland i den offentliga debatten sker, undanskymmas av de dåliga driftsekono- miska erfarenheter, som varit förenade med vissa kollektiva tvätterier.

Vid de enkäter ifråga om gemensamhetsanordningar för underlättande av hushållsarbetet, som kommittén företagit bland kommunala myndigheter, hemkonsulenter, lanthushållsskolor och olika kvinnoorganisationer har med kraft och enstämmighet — mot bakgrunden av de primitiva och otill- fredsstållande tvättförhållandena som alltjämt är regeln _ framhållits hur viktigt det är att den påbörjade mekaniseringen av tvättarbetet fortsätter i lämpliga former. På få områden torde den nödtvungna begränsningen av byggen för gemensamma ändamål varit så kännbar som när det gällt hushållstvätten.

Ifråga om de kollektiva tvättstugornas arbetsformer har meningarna däremot varit mera delade. Grundtanken i 1947 års betänkande om kollek- tiv tvätt, nämligen att de stora, industriellt drivna inlämningstvätterierna ger de bästa, ekonomiskt förmånligaste arbetsformerna, har mött många gensagor. I allmänhet torde utvecklingen icke ha följt denna linje. Över- vägande synes hushållen föredra självtvätten. Utpräglad är denna tendens i tätorterna och naturligt nog särskilt i orter med mindre utvecklad kvinn- lig arbetsmarknad, där alltså husmödrarna själva har tid att tvätta. Många andelstvättstugor i sådana orter har blivit icke bara viktiga arbetsplatser, utan också ställen där husmödrarna kan träffa vänner och bekanta under ett icke alltför påfrestande arbete. På många ställen har man ordnat med kaffekök i anslutning till tvätteriet, på sina håll också med en barnkam- mare för de småbarn som mödrarna icke kan lämna ensamma. Även i städer där ett relativt stort antal husmödrar är yrkesarbetande, såsom t. ex. i Stockholm, tenderar självtvätten att överväga inlämningstvätten i de kombinerade centraltvättarna.

Tendensen är givetvis växlande. Inlämningstvätten dominerar natur- ligen i stadsdelar med hushåll i bättre ekonomiskt läge eller med starkt inslag av yrkesarbetande kvinnor. Likaså har från hemkonsulenterna i flera län särskilt för jordbruksbygdernas del framhållits önskvärdheten av stora centrala inlämningstvätterier, vid sidan av de mindre självtvättstugor som ansetts önskvärda i mera isolerade bygder. Behovet av kollektiva tvätt- stugor av den senare typen, eventuellt försedda med enklare utrustning, har med styrka understrukits från åtskilliga håll, särskilt från de nordliga länen: det gäller icke, framhåller man, att bygga tvätterier som genom storindustriell drift enligt de teoretiska kalkylerna kan antas komma att tvätta billigast, utan det gäller att skapa tvättmöjligheter för husmödrarna

som de trivs med och kan använda utan alltför långa, besvärliga och dyr- bara transporter. Om självtvättens betydelse, vid sidan av inlämnings- tvätten, vittnar också de här ovan återgivna erfarenheterna från Koppar- bergs län. Men samtidigt som man från detta håll betonat vikten av att när det gäller mindre isolerade bygder klara sig med enkla installationer i någon befintlig byggnad som kan stå till buds, framhålles också hur värde- fullt det är med de fullständigare gemensamhetstvättstugorna (varm- mangel), som kan hjälpa hushållen med efterbehandlingen. Överhuvud ta- get torde, vid bedömandet av de olika önskemål som framkommit ifråga om tvättformerna på landsbygden, hänsyn böra tas till att man här i regel saknat (le valmöjligheter mellan självtvätt och inlämningstvätt som ofta står tätorternas hushåll till buds.

En viss osäkerhet ifråga om tvättstugans kundunderlag och om drifts- formerna har också, enligt erfarenheter som bl. a. bostadsstyrelsens tvätteri— sektion samlat, gjort sig gällande. Även i områden, som kan synas likvärdiga ur demografisk och ekonomisk synpunkt, kan tvättfrågan —— framhåller tvät- terisektionen — av psykologiska skäl kräva helt skilda lösningar. Erfaren— heterna redan från det första driftsåret kan föranleda övergång från den ena driftsformen till den andra, med därav betingade ändringar av utrust- ningen. Sådana faktorer som företagets ledning och skötsel, förändrade tvättvanor, den tekniska utvecklingen och konjunkturförändringar kan relativt snabbt medföra ändrade krav på ett tvätteri. Om det av sådana skäl icke är möjligt att säkert bedöma storleken och driftsformen för en planerad kollektiv tvättstuga, söker bostadsstyrelsen naturligtvis att så långt ske-kan begränsa den första investeringen och hålla möjligheterna för en successiv utvidgning och anpassning öppna. Möjligast flexibel plan- läggning måste enligt bostadsstyrelsens erfarenheter eftersträvas.

Av kollektiva tvätterier av typen regionala storföretag har sedan 1948 endast två projekt, utformade enligt riktlinjerna i 1947 års betänkande om kollektiv tvätt, genomförts. Därvid har svårigheterna att lösa frågan om kapitalanskaffningen samt bristen på kvalificerad företagsledning varit påtagliga.

Övergången från de traditionella tvättmetoderna till maskintvätt har på många håll väckt betänksamhet och motstånd, låt vara av övergående art. De hävdvunna, mödosamma arbetsmetoderna med kokning och rentav byk- ning, och med en omständlig efterbehandlig för att få tvätten riktigt vit och glansig anses ändå av många husmödrar vara de enda beprövade och riktigt tillförlitliga; mot maskinerna, vilkas arbetssätt man inte känner eller kan följa, har en naturlig misstänksamhet visats. Man menar, att maskinerna sliter tvätten för hårt och att tvätten ändå inte blir riktigt ren. Många är rädda för varmmangeln, som anses skada textilfibrerna och inte ge så blanka och fina dukar som de gamla stenskivemanglarna. Någon har rentav, i en debatt i Stockholmspressen i anledning av nya andelstvätt-

stugor, menat att tvätten varken blev vit eller fin i maskintvättstugan —— bykbaljan, rotborsten och kallmangeln gjorde ett bättre arbete! Vissa hus- mödrars negativa inställning till den kollektiva tvätten torde också bestäm- mas av en viss obenägenhet att visa tvätten för andra; man vill kanske också själv behandla den med den varsamhet som slitna plagg fordrar. I viss mån torde en sådan inställning här och där varit bestämmande för organisationen av arbetet i ett kollektivt tvätteri. I stort sett torde det dock här röra sig blott om ett övergående motstånd mot tvättens mekanisering.

De driftsekonomiska erfarenheterna av de kollektiva tvätterierna är svåröverskådliga och kan särskilt på grund av ofullständig redovisning knappast bli föremål för någon enhetlig bedömning. I detta avseende må hänvisas till redogörelserna i utredningsdelen och bilagorna till detta betän- kande.

I allmänhet synes andelstvätterierna, mindre och större, visa tillfreds- ställande ekonomi: både på landsbygden och i små och stora tätorter har tvättstugor av denna enkla typ medfört betydande fördelar i form av arbets- lättnader för husmödrarna till relativt rimliga kostnader. Likaså har de centraltvättar, som på senare år byggts av allmännyttiga bostadsföretag inom nya bostadsområden, vanligen kunnat skötas med tillfredsställande beläggning och godtagbart ekonomiskt resultat.

Flera av de kommunala tvätterierna har däremot gått dåligt och orsakat ibland rätt betydande förluster. Några har också försålts eller utarrende- rats till enskilda företagare eller statliga institutioner. Liknande missräk- ningar har andra stora centraltvätterier förorsakat: de driftsekonomiska kalkylerna har icke visat sig hållbara, anläggningskostnaderna .har blivit för höga, likaså driftutgifterna, medan omsättningen icke blivit den be- räknade.

Följande faktorer, en eller flera i förening, torde ha medverkat till dessa dåliga resultat. I första hand har planläggningen ofta varit mindre väl genomtänkt såväl ifråga om maskintyper som uppställningen av maski- nerna med hänsyn till den flytande drift som utan att hindras av tekniska ”flaskhalsar” måste uppnås för att en industri av denna typ skall arbeta ekonomiskt effektivt. Sakkunniga och objektiva experter har icke i till- räcklig omfattning eller till äventyrs alltför sent anlitats. I några fall torde själva arbetet varit opraktiskt organiserat, med påföljd att tvätteriet krävt för stor personal och lönekostnaderna blivit för höga. Bristen på yrkes- kunnig, väl utbildad arbetsledning torde ofta varit kännbar. Slutligen, och detta torde icke vara den minst viktiga faktorn, har tvätteriet icke på långt när fått den tillströmning av tvättgods från tvätteriets antagna influens- område, som man trott sig kunna räkna med. Objektiva marknadsunder- sökningar har icke föregått planläggningen. Såsom redan tidigare erinrats är hushållen oregelbundna och osäkra kunder när det gäller inlämnings— tvätt; många föredrar av ekonomiska och andra skäl att tvätta hemma när

så kan ske. Anslutningen från hushållen skiftar med årstider, konjunk- turer och föränderliga textilvanor och påverkas givetvis lätt även av den bättre eller sämre service tvätteriet kan erbjuda. I'viss omfattning har från början uteslutande för hushållstvätt planerade centraltvätterier också fått söka nya kunder i offentliga institutioner och enskilda företag och på detta sätt sökt balansera sin ekonomi.

Hushållens tvätt med sina många olika plaggtyper, som skall märkas och sorteras och ofta måste behandlas på särskilt sätt, drar för ett inlämnings- tvätteri kostnader som begränsar kundkretsen till mera betalningskraftiga samhällsgrupper. Även dessa är naturligen i viss omfattning känsliga för konjunkturförsämringar då erfarenhetsmässigt många övergår till att tvätta hemma. Allmänhetens kvalitetsfordringar på den yrkesmässiga inlämnings- tvätten är också traditionellt större än när det gäller hemmatvättade plagg. Av dessa olika skäl har centraltvätterierna i allmänhet icke kunnat bidraga till den sänkning av tvättpriserna som är en förutsättning för att stödåt- gärderna på tvättområdet också skall komma de grupper till godo, vilka socialt sett bäst behöver hjälp med tvätten och som nu ofta väljer att tvätta under primitivare förhållanden.

Såväl om man betraktar saken från konsumenternas, de enskilda hus- hållens, synpunkt som om man ser den företagsekonomiskt, kan erfaren- heterna knappast anses stödja det förord för stora industriella inlämnings- tvätterier som 1946 års utredning lämnade. Väl må det vara riktigt, att man i en mycket stor, maskinellt förstklassigt utrustad anläggning kan nå låga tvättkostnader -— men dessa kan översättas till låga tvättpriser för konsumenterna allenast under förutsättning av ett fullt utnyttjande av anläggningens produktionskapacitet, d. v. 5. en full, jämn och förblivande anslutning från tvätteriets kundunderlag. Olika skäl av teknisk, ekono- misk och för hushållstvättens del även av psykologisk art gör, såsom nyss framhållits, denna förutsättning osäker. Den snabba utvecklingen såväl be- träffande maskiner och tvättmedel för hushållsbruk som, icke mindre, med avseende å textilierna kan medföra viktiga förskjutningar i de stora inläm- ningstvätteriernas tekniska och ekonomiska konkurrensförmåga. De bety- dande investeringar som ett sådant tvätteri drar måste alltså snabbt aVSkri- vas.

Jämsides med utvecklingen av gemensamhetstvätterierna och debatten om problemen i anknytning härtill har importen och tillverkningen av hemtvättmaskiner starkt ökats. De kollektiva tvättstugorna av olika slag, hittills vanligen utrustade med relativt stora maskiner, löser icke hushål- lens tvättfråga fullständigt. Organisationen och utrustningen av de kollek— tiva tvättstugorna har hittills brukat anpassas efter tvättvanorna med långa intervaller mellan tvättarna, som följaktligen kommer att omfatta bety- dande mängder tvättgods per gång och trots den maskinella hjälpen ta rela— tivt stor del av dagen i anspråk. Tid och plats i tvättstugan måste därför

i regeln tingas långt i förväg. Med denna ordning för tvättarbetet är det klart att avlastningen från hemmen icke kan bli fullständig: ju längre in- tervaller mellan stortvättarna desto mera omfattande blir veckotvätten i hemmen. En betydande del av arbetet blir alltså kvar även inom de husåll, som har tillgång till på detta sätt maskinellt utrustade tvättstugor.

Det underbetyg 1946 års utredning gav hemtvättmaskinerna såsom oprak- tiska och dyrbara ilgnuggningsmaskiner” har icke av allmänheten godtagits. Småmaskincrna har tvärtom tillvunnit sig allmänt intresse. Många hushåll köper dem som hjälpapparater för veckotvätten men försöker också att använda dem till all tvätt. För det senare ändamålet har man goda erfaren- heter av de medelstora maskinerna. Man sätter värde på att kunna tvätta själv och att göra detta när man har lust, i stället för att behöva gå hem- ifrån och passa i förväg utsatta tider. De ökade realinkomsterna, den höjda levnadsstandarden har också gett hushållen större möjligheter än förr att investera i hemmens utrustning. Vi har sålunda på senare år fått nya tvätt- former, som bör prövas och jämföras med andra former för maskinell tvätt.

Även om hushållens tvätt efter kriget i ökad omfattning sker maskinellt i hemmen eller i gemensamhetsanläggningar av olika typer, är bristen på möjligheterna härtill i de flesta landsändar alltjämt utpräglad. Alltjämt tvättar, såsom tidigare framhållits, det stora flertalet av de svenska hus- hållen för hand, ett slitsamt, ofta hälsovådligt arbete.

Vid de enkäter bostadskollcktiva kommittén företagit bland hemkon— sulenterna, olika kvinnoorganisationer, lanthushållsskolor och kommunala myndigheter har också — såsom här ovan framhållits _ tämligen enstäm- migt påpekats det ofta trängande behovet av effektiva åtgärder för att hjälpa hemmen med tvätten. I några fall har man härvid sagt sig lita till uppgjorda planer till problemets lösning genom ett nät av inlämningstvätterier, men vanligen är det mindre, bekvämt belägna tvättstugor för självtvätt man vill ha.

Med hänsyn både till nya tekniska och ekonomiska faktorer och till de psykologiska omständigheter, som tidigare knappast tillräckligt beaktats, torde en viss osäkerhet råda ifråga om värderingen av de olika tvättformer. som står hushållen till buds. För den här föreliggande utredningen har det följaktligen tett sig som en central uppgift att genom en förbehållslös undersökning av hushållens tidsförbrukning och kostnader vid olika for— mer av maskintvätt, jämförda med den traditionella handtvätten, vinna större klarhet Över dessa frågor och därmed också ett säkrare underlag för bedömande av de åtgärder, som från det allmännas sida kunna vara behöv— liga och lämpliga för att stödja tvättarbetet, eventuellt genom dess kollek— tivisering i den ena eller andra formen. För denna undersökning redogöres i följande kapitel.

KAPITEL 5

Förbrukning av tid och pengar vid olika tvättformer

För bedömningen av tvättfrågan är det givetvis av väsentlig betydelse att veta vad de olika tvättformerna betyder för hushållen ifråga om tids— åtgång och kostnader. Någon tidigare utredning som kunnat ge besked i dessa hänseenden finns icke. För att få fram de nödvändiga uppgifterna har kommittén därför låtit göra en omfattande jämförande undersökning av olika tvättformer: tvätt i hemmet för hand, eller med olika typer av hemtvättmaskiner, i fastighetstvättstuga, eller i centralsjälvtvätteri med där vanlig utrustning av maskiner och redskap, samt inlämningstvätt.

Denna undersökning har skett i samarbete med Hemmens Forsknings- institut. Riktlinjerna för undersökningen har uppdragits i samråd med institutet; detta har utfört det praktiska undersökningsarhetet; primär- materialet har sedan inom kommittén bearbetats.

Allmänna förutsättningar för kommitténs tvättundersökning

Undersökningen har skett under helt realistiska förutsättningar: man har sökt gå ut från hur hemmens tvätt i verkligheten går till. För varje tvättform har man tänkt sig in i hur arbetet inom hushållet anpassar sig efter tillgänglig utrustning och föreliggande tvättstugeorganisation. Under- sökningen har gällt ett realistiskt sammansatt tvättgods med den rika differentiering av textila material, plaggtyper och plaggstorlekar, som är vanlig i en familj. Hänsyn har tagits till att olika plagg används och kom— mer till tvätt i olika omfattning och med olika mellantider.

Som ram för undersökningen har valts en typfamilj på fyra personer, som antagits leva under »normala» förhållanden ifråga om bostad, textil- förråd, arbetsorganisation i hemmet, hygien etc. Typhushållet beräknas vara bosatt i stad och bestå av man, hustru, en flicka på sju år och en pojke på tre är, mannen med icke särskilt smutsande arbete, hustrun hemarbetande. Bostaden antas omfatta två rum och kök med matvrå.

Tvättförrådet har genom den valda familjetypen kommit att omfatta så- väl plagg för vuxna som för barn i olika representativa åldrar. Typhushållet har beräknats ha den klädhygien och de snygghetsanspråk som är gängse.

Tvättfrekvensen är starkt varierande för olika plagg: vissa plagg tvättas regelbundet varje vecka eller månad, andra plagg endast någon eller ett par gånger per år; textil- och tvättvanor är olika under olika årstider. Undersökningen har därför utgått från att mäta förhållandena kring års- tvätten i sin helhet, den minsta enhet som kan väljas om man vill ha ett rättvisande underlag för jämförelser mellan olika tvättformer. Inom års- tvätten har antalet tvättillfällen fastställts med ledning av textilförrådets storlek och den antagna tvätthygienen samt med vederbörlig hänsyn till de allmänna tekniska förutsättningarna för de olika tvättformerna. Här- med har man kunnat specificera tvättmängden per tvättillfälle och även sammansättningen av tvättgodset ur behandlingssynpunkt, bland annat med hänsyn till plaggvikt, plaggstorlekar samt plaggens textila egenskaper ur tvättsynpunkt (vitt, kulört, ylle, extra ömtåligt etc.).

För att få en rättvisande jämförelse i tidshänseende mellan de olika tvättformerna har allt arbete i samband med tvätten noggrant tidsstude- rats, d. v. 5. från och med det att de smutsiga plaggen hämtas ur smuts- tvättförrådet till och med att de rena plaggen läggs in i sina förvarings- utrymmen. Härvid är den verkliga arbetstidsåtgången naturligtvis i första hand av intresse. Av tidsstudierna, som likaså skett i realistiska former, har vanligen tre serier utförts, och medianvärdena härav har här redo- visats. I den angivna tidsåtgången har inräknats väntetider upp till tre minuter. Tvättarhetet har vid tidsstudierna utförts av vant och fackkun- nigt folk i realistisk arbetsmiljö och med rationellt utnyttjande av till- gänglig utrustning. Den redovisade tidsåtgången är sålunda ett uttryck för resultatet av vana husmödrars arbete.

Kostnadsredovisningen har gjorts så fullständig som möjligt. Den upp- tar sålunda hushållets både direkta och indirekta kostnader i samband med tvätt, alltså även kostnader för t. ex. vatten och tvättstuga, som ofta ingår i hyran och på denna väg betalas av hushållet. Hushållets arbetsinsats har icke värderats i pengar utan redovisats separat; undersökningen redovisar alltså uppgift å dels erforderliga kontantutlägg, dels den tid det manuella arbetet tar vid en viss tvättform. I utredningsdelen (kap. 25) av detta betän- kande lämnas en fylligare redogörelse i fråga om undersökningens både un— derlag och resultat på sådant sätt att det är möjligt för den som så vill att överslagsvis bedöma inverkan av olika ändringar av undersökningens förut- sättningar. Det bör dock framhållas, att det viktiga i undersökningens värde ligger, väl att märka, inte i de absoluta siffrorna beträffande tvättmängder, tvättider och kostnader, utan i relationerna mellan dessa faktorer.

Tvättgodsets sammansättning

Det redovisade tvättgodset omfattar samtliga textilier som hushållet kan antas våttvätta. Plaggtyper och antalet plagg har fastställts med stöd av

expertisen inom dåvarande Aktiv Hushållning och Hemmens Forsknings- institut. Vägledande har härvid varit bl. a. Aktiv Hushållnings gallupunder- sökning om barnkläder, material från den s. k. garderobsutredningen, inten- sivundersökningar hos skolklasser samt samråd med beklädnadshandeln och tvätterier. De textila material och kvaliteter man räknat med är de som 1950 ansågs vanligen komma till användning av den valda typfamiljen. Varje plagg har specificerats med hänsyn till vikt, inköpskostnad (priser aktuella nov. 1950) och antal tvättar per år (tab. 34). Den använda upp- delningen i plagg och nomenklaturen har följt den för tvättprissättningen gängse.

Förteckningen på plaggen illustrerar differentieringen av ett nutida hushålls textilförråd. De personliga plaggen visa stora variationer. Man- nen har med den valda uppdelningen 26 typer av plagg, hustrun 35, tre- åringen 20 och sju-åringen 28 plaggtyper var. Härvid har smärre plagg medräknats; plagg av bomull och av ylle har räknats som skilda typer.

Familjens s. k. hushållstextilier består dels av gemensamt använda tex- tilier, såsom gardiner, draperier, mattor, dukar o. s. v., dels av sådana tex- tilier som ingår i sängutrustning, handdukar o. dyl. Här förekommer 30 olika sorters textilier.

Totala antalet plagg stiger till närmare 500, men det oaktat är textilför- rådet enligt experternas mening snarare beräknat i underkant av vad som är vanligt. Drygt hälften (265) är personliga plagg, mer än en tredjedel av det totala antalet är enkla plagg som handdukar, näsdukar, lakan, ser- vetter, tvättlappar o. dyl. I det antagna textilförrådet ingår endast plagg av konventionella material.

Inköpskostnaden för textilförrådets personliga plagg uppgår till runt 2.400 kronor och för hushållstextilierna till runt 1.500 kronor (jfr upp- gifterna om den allmänna textilförbrukningen i kap. 1 här ovan).

Tvätthygien

När det gäller att bedöma hur ofta de olika plaggen byts och tvättas rör man sig givetvis på osäker mark. I samråd med expertisen har emeller- tid antagande gjorts för vart och ett av plaggen (tab. 34). Man har därvid räknat med att lakan för de vuxna byts en gång i månaden och att det för- brukas sammanlagt sex toalett— och tre kökshanddukar per vecka. Mannen tänkes använda en vanlig vardagsskjorta med fast krage en hel vecka men därutöver byta skjorta 34 gånger om året, fördelade på högtids-, fin-, sport- och sommarskjortor, alltså i genomsnitt ett skjortbyte var fjärde eller femte dag. Hustrun tvättar nylonstrumpor två gånger i veckan och blusar 46 gånger om året 0. s. v. Totala antalet plagg vid tvättarna under ett år är drygt 3.850, en siffra som i sin mån belyser omfattningen av arbetet att märka och sortera vid inlämningstvätt.

Med utgångspunkt från textilförrådets sammansättning, de olika texti- liernas vikt och antalet gånger de tvättas, kommer typhushållets samman- lagda tvätt att väga 527 kg:

Summa tvättvikt per år kilo

absoluta

% tal '

Personlig tvätt Manlig vuxen .................................... 82 15 Kvinnlig vuxen ................................. 79 15 Flicka 7 år .................................... 53 10 Pojke 3 år ....................................... 51 10 Summa 265 50 Hushållstvätt ....................................... 262 50 Summa totalt 527 100

Typfamiljens vuxna medlemmar har alltså ungefär 80 kg personlig tvätt var per är, barnen något över 50 kg. De gemensamt använda hushållstexti- lierna ingår i familjens sammanlagda årliga tvättvikt med ca 90 kg, de indi- viduella med ca 170 kg. Fördelas hushållstextilierna jämnt på samtliga familjemedlemmar får man en sammanlagd tvättvikt per år för de vuxna på 145 kg, för barnen på 115 kg. Genomsnittsvikten tvättgods per person utgör alltså ca 130 kg per år.

Ett fyrapersoners hushåll i en liten stadslägenhet, med den icke särskilt höga tvätthygien som här antagits och under i övrigt angivna förutsätt— ningar har alltså en så ansenlig mängd tvättgods för våttvätt som närmare 530 kg per år eller runt 44 kg per månad.

Fördelningen av årstvätten

Den totala årliga tvättmängd av 527 kg, som undersökningens typfamilj har att svara för, har tidsmässigt fördelats på olika tvättillfällen med hän— syn till antalet tvättbyten, textilförrådets storlek samt tvättformernas all- männa maskintekniska förutsättningar. Två huvudalternativ har härvid förekommit.

I första hand har förutsatts att hushållet ordnar sin tvätt enligt mera gängse system med tvätt varje vecka av sådana personliga plagg som man byter ofta och inte äger större förråd av, tvätt varje månad av hushållstextilier och övrigt personligt tvättgods samt därutöver några gånger om året, ofta i anslutning till då aktuell månadstvätt, extra tvättar av sådana ting som inredningstextilier, filtar o. dyl. som vanligen inte tvät- tas så ofta. Tvättgodset fördelas alltså på veckotvättar, månadstvättar eller

53 stortvättar — som även brukar avse den just då aktuella veckotvätten — samt extratvåttar, här beräknade till ett antal av fyra under året. Varje veckotvätt kommer då att omfatta runt 2,5 kg och var och en av de tolv stortvättarna omkring 28 kg. De fyra extratvåttarna omfattar sammanlagt 89 kg. På sätt framgår av den detaljerade redovisningen av undersökningen i utredningsdelen varierar tvättvikten något med årstiderna; på vintern används varmare och på sommaren lättare plagg.

Skulle man ha stortvätt mindre ofta än här antagits — vilket ännu så länge inte är ovanligt —— erfordras större textilförråd än som här räknats med.

Variationer i den här antagna fördelningen av tvättgodset kan naturligt- vis betingas av de valda tvättformerna (jämför uppställningen på sid. 55). Vid inlämningstvätt lämnar man vanligen endast bort månadstvätt och extratvått, medan veckotvätten i regeln sker i hemmet. Enligt detta delalter- nativ får man alltså 52 veckotvättar i stället för 40 enligt det nyssnämnda huvudalternativet.

Vid undersökningens andra huvudalternativ räknar man med att huvud- delen av all tvätt tvättas veckovis, antingen den tvättas i hemmet eller läm- nas bort. Familjen antas alltså i regel icke spara på smutstvätt mer än en vecka utan då tvätta alla smutsiga plagg. De 52 veckotvättarna kommer härvid att omfatta genomsnittligt 8 a 9 kg per gång eller totalt 442 kg. Därtill kommer den glesare extratvätten.

Tvättar man i maskin så bör fördelningen av tvättgodset på tvättillfäl- lena också bestämmas av maskinens kapacitet. En större maskin förut- sätter, för att kunna ekonomiskt utnyttjas, större tvättmängder per gång. Å andra sidan kan detta medföra behov av större textilförråd. Det är givet- vis även opraktiskt och kanske ineffektivt eller förslitande att söka tvätta stora och relativt tunga textilier såsom t. ex. lakan i en liten maskin. Vidare är det enklare och billigare att tvätta en mycket liten tvätt för hand än att ta i anspråk en hel maskin. Relationerna mellan maskinstor- leken och hushållets textilförråd och tvättvanor är följaktligen av stor he- tydelse. Fördelningen i tvätthänseende mellan vitt, kulört och ylle spelar härvid också en viss roll (se nedan).

En undersökning i samarbete med HFI har visat i vilken utsträckning olika maskinstorlekar vid gängse utformning av maskinerna med hänsyn till resp. plaggs storlek o. dyl. är lämpliga för det förekommande tvätt- godset (jfr anm. till tab. 35). Vid undersökningen har även beaktats vilka plagg som icke bör maskintvättas utan blott försiktigt handtvättas.

Typfamiljens tvättgods fördelar sig på handtvätt och maskintvätt i ma- skiner av olika storlekar enligt följande tabell.

Endast en mycket liten del (3 %) av tvättgodset — finare ylleplagg och damstrumpor —— är numera så ömtålig att den helst bör tvättas för hand. Den minsta undersökta maskinstorleken —— 2—kilosmaskinen — visar sig

Absoluta % av % av tal total- maskin- kg tvätten tvätten

Total tvättvikt per år ..................... 527 100 — Därav: bör lämpligen handtvättas ............ 18 3 —— kan lämpligen maskintvättas ......... 509 97 100 Vid maskintvätt: kan lämpligen tvättas i en maskinstor- lek av ca 2 kg .......................... 284 54 56 kan lämpligen tvättas i en maskinstor- lek av ca 3—4 kg ..................... 484 95 95 erfordras en maskinstorlek av ca 7 kg eller större för ........................ 25 5 5

som framgår av ovanstående tabell inte rationell för tvätt av en betydande del (44 %) av maskintvättgodset; plaggen är för stora eller på annat sätt svårtvättade i maskinen. De stora maskinerna — 7 kg eller större — är visserligen lämpade för alla plagg och utmärkta för stortvättar men å andra sidan för stora för rationell och billig rengöring av små veckotvättar av, som i undersökningen, storleksordningen 2,5 kg. Den medelstora ma- skinen — för 3—4 kg tvätt åt gången —— är funktionell för 95 % av hus- hållets maskintvättgods: den är tillräckligt stor för typhushållets alla tvätt- plagg utom t. ex. för större trasmattor, men inte för stor för att vara prak— tisk även för veckotvättarna.

Tvättgodset måste vidare sorteras med hänsyn till dess olika tvättkvali- teter i vitt, kulört och ylle. Kulörta plagg kan fälla färg vid tvätten och ,måste tvättas på annat sätt än vittvätten. Ylle kan krympa om det tvättas i för varmt vatten, och det får inte heller tvättas så länge att det valkas. Vitt, kulört och ylle bör sålunda tvättas var för sig. I viss utsträckning kan dock gränserna här vara flytande. Ett kulört plagg kan vara färgäkta och tåla att tvättas vid högre temperatur. Är den vita tvätten inte så hårt smut- sad, kan den bli ren redan vid den tvättning i lägre temperatur, som måste användas för kulört. Härav betingad fördelning av det antagna textilför- rådet (se kap. 25. tabell 37) har tillämpats vid undersökningens tids- och .kostnadsstudier. I sammandrag ser fördelningen ut på följande sätt:

Absoluta tal

kg % Vittvätt ....................................... 256 48 Kulörttvätt ................................. 209 40 Ylletvätt .................................... 62 1 2

Summa all tvätt 527 100

Undersökningen har avsett de här i landet vanliga tvättformerna, näm- ligen hemtvätt för hand eller i maskin, tvätt i maskinutrustad fastighets- tvättstuga, tvätt i centralsjälvtvätteri med fullständigare utrustning, inne-

T'ablå 1. Undersökta tvättformer; arbetsutrustning och lokaler för arbetet; årstvätten fördelad på tvättillfällen.

Undersökta tvättformer

Årstvätten fördelad på antal tvättillfällen samt var själva tvättningen utföres

40 vecko- 52 vecko— 12 månads- 12 stor— 4 extra- tvättar tvättar tvättar tvättar tvättar Tvätt i hemmet: 1) För hand. Jfr även 8 badrum —— — tvättstuga tvättstuga i källare i källare 2) Med pulsatormaskin1 (typ P —— 2 kg). Jfr kök och kök och även 9 ..................... -— badrum — _ badrum 3) Med agitatormaskinl källare2 till källare till källare till (typ A — 4 kg) ...... eget hem — — eget hem eget hem 4) Med helautomatisk maskin1 (typ H —- 4 kg) ........................ — kök2 —— —— kök Tvätt i fastighetstvätt- stuga: 5) Stortvätt o. extratvätt i cylindermaskinl (typ C —— 7 kg). Övrig vec- kotvätt för hand i fastighets— fastighets— hemmet . ................. badrum -— — tvättstuga tvättstuga Tvätt i centralsjälv- tvätteri: 6) Stortvått och extra- tvätt i cylindermaski- ncrl (18 och 12 kg). Övrig veckotvätt för ccntralsjälv— centralsjälv- hand i hemmet ......... badrum —— — tvätteri tvätteri Inlämningstvätt: 7) All tvätt lämnas bort —— inlämnings- _— —— — tvätteri3 8) Veckotvätten för hand i hemmet. övrig tvätt inlämnings— inlämnings- lämnas bort ............ — badrum tvätteri — tvätteri 9) Veckotvätten i pulsa- tormaskin (ty'p P — 2 kg). Övrig tvätt läm- kök och inlämnings— nas bort .................. — badrum tvätteri — —

1 Tekniskt nödvändig handtvätt utföres för hand. ? Nödvändig handtvätt utföres av praktiska skäl delvis i badrum-met. 3 Med gängse prissättning på tvätt (normalprissättningen, januari 1954) blir det här billigast att lämna tvätten veckovis.

fattande torktumlare och varmmangel, samt kommersiell inlämningstvätt. Olika underalternativ — vilka synts antagliga och realistiska av dessa huvudformer har, såsom av undersökningen framgår, därvid studerats; ytterligare kombinationer är naturligtvis tänkbara. För inlämningstvättens del har, såsom den fullständiga motsatsen till den vanliga handtvätten av all tvätt hemma, även upptagits alternativt att all tvätt, sålunda även att veckotvätt, lämnas bort, något som givetvis torde representera sällsynta undantagsfall.

Arbetsutrustningen, lokalerna och fördelningen av tvätten vid de olika alternativen framgår av ovanstående tablå 1.

Denna sammanställning redovisar emellertid endast själva rengörings- momenten vid tvätten. Tvättarbetet innefattar därutöver torkning och efterbehandling; det grupperas alltså kring följande tre huvuduppgifter:

en egentlig rengöring, då kläderna i vattenlösning utsätts för en kemisk och mekanisk bearbetning som avlägsnar smutsen,

torkning, då fuktigheten avlägsnas från plaggen samt efterbehandling, då kläderna slätas till och vikes i förvaringsformat. Arbetsuppgifterna och arbetsgången enligt de olika tvättformerna illu- streras av här vidstående tablå 2.

Vid de enklare tvättformerna utföres arbetet vanligen på skilda ar- betsställen och tider: stortvätt i källaren ena dagen, torkning på gården eller på torkvind nästa dag och därefter mangling i en mangelinrättning när det passar samt strykning i bostaden, den senare ofta uppdelad på flera tillfällen vid större tvättar. Den maskinellt fullständiga utrustningen i den kollektiva tvättstugan, framför allt den som här kallas centralsjälv- tvätteri, gör det möjligt att vid ett och samma tvättillfälle sköta både tvätt- ning och torkning samt mangling av mangelplagg såsom lakan, dukar, handdukar o. dyl., vilket givetvis möjliggör betydande besparingar av tid och arbetskraft för efterbehandlingen.

Såsom tablån visar måste i tvättarbetet inräknas också sådana moment som transporter mellan de olika arbetsplatserna, sortering och städning. Beroende på avståndet mellan hemmet och arbetsplatsen kan transpor- terna givetvis bli rätt mödosamma och tidskrävande.

Hur lång tid tar hela årstvätten för hand?

Den bakgrund, mot vilken försöken att genom en mer eller mindre full- ständig mekanisering av tvätten underlätta och förkorta arbetet måste be- dömas, utgör givetvis den tvättform som alltjämt är den vanliga för det stora flertalet svenska hushåll, nämligen att sköta hela tvätten i hemmet och för hand. I första hand har alltså undersökningen avsett att klarlägga tidsåtgång och kostnader för denna tvättform.

Sker typfamiljens hela tvätt på detta sätt, alltså veckotvätten i badrum-

Tablå 2. Arbetsuppgifter och arbetsgång för hushållet vid olika tvättformer.

[ |) Hopplockning i hemmelov tvättgodset |

l5) Ulskrivning ov tvöttnota

lé) Passning

3 n) Tronsporlering 3 b) lrunsporlering Sc) Tronsportering ov tvöttbud doo b) Tvötlningihemmet 5) Tvällning i lasllg- 6) Tvéittninq " central- l7)_lnlämnings- helslvältslugo flahflml'e" _ "5" o) Enbart b) Maskiniv. Magi-mlnonrå-rqn- nod- .. . .. . .. von lg on vo ning hand-_ + nodv. Moshntvottmngn+ nod- Torkning i Vormmung- lvoltnmg handtv. vondig hondlvullnmg lorktumlore ling | i | 7 o) Städning 7 b) Städning 7 :) Städning

10 d) Tronsporlering 8 o) Tronsporterinw Tronsporlering

9 o 0. b) Torkning + sortering a) Vanlig

hängning | bl slölhöngning

IB 0) Transportering

IO b) lrunsportering 10 :) Transportering X X ll o 0. b) Efterbehandling i hemmet 12 o 0. b) Mongling i o) konventionell b) förenklad 0) Fostighels- bl Olfenllig Hondmongl. tvättstugan mange-l— Slölvikning Strykning på hushålls- inrottning mangel på elektrisk stenskivemongel

B 0) Tronsporlering IB) Passning ov tvättbud B b) lronsportering

ll) Etterlorkning i hemmet 19) Kontrollrökning av

plagg och nolo

[ 20) lnplockning i törvoringsutrymmen |

Inet, stortvättarna och extratvåttarna i källartvättstuga med normal utrust- ning för handtvätt, så visar undersökningsresultatet följande tider:

Tim. Min. Hopploekning av kläderna, sortering, transport etc. (mom. 1—3 a

i tablå 2) ........................................................................... 16 58 Rengöring: blötläggning, gnuggning, sköljning, vridning (mom. 4 a) 156 32 Städning efter tvätten (mom. 7 a) ............................................. 5 58 Transport till torkplats (mom. 8 a) .......................................... 3 28 Torkning: hängning, nedtagning, sortering (mom. 9 a) ............... 33 27 Transport (mom. 10 a) ............................................................ 2 56 Efterbehandling: utslagning och läggning, mangling på bordsmangel,

strykning, slätläggning och vikning (mom. 11 a) ..................... 194 34 Eftertorkning, inploekning i förvaringsutrymmen (mom. 14 och 20) 4 54

Summa 418 38

Här är endast inråknad den egentliga arbetstiden, alltså icke den tid tvätten ligger i blöt eller hänger och torkar o. s. v.

Enligt undersökningen tog det alltså en tid motsvarande drygt 52 åtta- timmarsdagar för att sköta fyrapersonsfamiljens tvätt för hand.

En sammanställning av tidsåtgången för huvudmomenten i tvättarbetet Visar foljande. Absoluta tal

tim. min. % Rengöring ...................................................... 156 32 37,4 Torkning ...................................................... 33 27 8,0 Efterbehandling ............................................. 194 34 46,5

Sortering, hopplockning, transporter, städning etc. 34 5 8,1 Summa 418 38 100,0

Själva rengöringen tog således när den skedde utan maskin 156 timmar; om man också räknar med arbetet för att få kläderna torra åtgick 189 tim— mar, eller sammanlagt 45 % av arbetstiden.

Efterbehandlingen tog drygt lika lång tid, eller 194 timmar, motsvarande 46 % av hela arbetstiden. Det är naturligt att arbetet på att underlätta tvätten i första hand har satts in på de mödosammaste arbetsmomenten, d. v. s. själva rengöringen av textilierna. Men gäller det att förkorta arbets- tiden bör uppenbarligen lika stor uppmärksamhet ägnas efterbehandlingen. Endast i de kollektiva tvättstugor som utrustats med varmmangel har en mera effektiv rationalisering av efterbehandlingen kunnat ske. I de större kommersiella inlämningstvätterierna är även andra Specialmaskiner för efterbehandlingen vanliga.

Undersökningen räknar i fortsättningen med gängse metoder och ut- rustning för efterbehandlingen, alltså för tvätt i hemmet och fastighets- tvättstugan med kallmangel, i centralsjälvtvätten med varmmangel.

Hur mycket kan maskinerna förkorta arbetstiden?

För att spara arbete och tid prövar typfamiljen tre olika huvudformer för självtvätt med hjälp av maskin, nämligen tvätt med hemtvättmaskin, tvätt i fastighetstvättstuga och tvätt i centralsjälvtvätteri. Olika maskin— typer för hemtvått har härvid kommit till användning. Därjämte har un- dersökningen utrett vad det skulle ta för tid och kostnad om tvätten i större eller mindre utsträckning lämnades bort till ett kommersiellt inläm- ningstvätteri.

Låt oss först jämföra undersökningsresultaten beträffande tidsåtgången vid handtvätt med den tid det tar att tvätta typfamiljens årliga tvättgods med hemtvättmaskin (se vidare tab. 3 och 38).1

1 Tidsstudierna beträffande rengöringen samt tvättarbetet i övrigt i denna utredning omfattar dels den tid under vilken effektivt arbete utföres, dels väntetider upp till 3 minuter. 1 den totala tidsåtgången har sålunda inte medräknats väntetider över 3 minu-

Tiden för själva rengöringsarlietet, som för hand tog 157 timmar årligen, kunde med en agitatormaskin (typ A, 4 kg) nedbringas med bortåt en fjär— dedel, till 119 timmar, och med en helautomatisk medelstor tvättmaskin (typ H, 4 kg) med runt tre fjärdedelar, till 40 timmar. Vid undersökningen har även beräknats tidsåtgången för det fall att hela tvätten skulle skötas i hemmet med hjälp av en s. k. pulsatormaskin (typ P, 2 kg). Med denna blir arbetet behagligare och sannolikt mindre energikrävande än vid vanlig handtvätt, men arbetstiden kom i verkligheten rentav att förlängas, näm— ligen till 288 timmar.

Orsaken till dessa skillnader ligger i maskinernas olika konstruktion och verkningssätt. Pulsatormaskinen, som tar högst 2 kg tvätt varje gång och är olämplig för större plagg, är tydligen icke konstruerad för de alternativ varom här är fråga, nämligen stortvätten, även om den vid småtvätt kan vara arbetsbesparande. Vid stortvätt fordrar den många påfyllningar och tömningar, och den handdrivna vridmaskin den är försedd med kan lämp- ligen icke användas förrän tvättmomenten avslutats. Agitatormaskinen (typ A) tar större mängder tvättgods och dess eldrivna, svängbara vridmaskin kan användas medan tvätten pågår. Den helautomatiska maskinen fordrar utöver fyllning och tömning endast några få handgrepp och den behövliga arbetsinsatsen för varje omgång är här blott 61/2 min. Ur tidsbesparings- synpunkt är den helautomatiska maskinen alltså överlägsen.

En jämförelse mellan tidsförbrukningen vid hemtvätt med eller utan hjälp av maskin, med tvätt i fastighetstvättstuga och i centralsjälvtvätteri ger de resultat som sammanställts i här bifogade tabellariska översikt (tab. 3 samt diagram 4). I centralsjälvtvätten tvättas, torkas och manglas (mangelgods) stortvätten och extratvätten i en följd och de olika arbetsmomenten täcker här delvis varandra. I tabellen har tiderna för de olika arbetsmomenten vid veckotvätt och stortvätt samt veckotvätt jämte extratvätt spaltats upp.

Vid tvätt i fastighetstvättstuga var tidsvinsten för rengöring i förhål- lande till handtvätten betydande: härtill åtgick runt 84 timmar i jämförelse med handtvättens 157. Men maskintvätten i fastighetstvättstugan tog dock mer än dubbelt så lång tid som hemtvätten med helautomatisk maskin (40 timmar). Orsaken är främst att i fastighetstvättstugan sker endast stor- och extratvåtten maskinellt, medan den mellanliggande veckotvätten ut— föres hemma och för hand. Stor- och extratvåtten, som omfattar 423 av typfamiljens sammanlagt 527 kg tvättgods, tog i fastighetstvättstugan 37 timmar, medan veckotvättens 104 kg. vilken tvättas för hand, tog 47 tim- mar. Den maskinellt utrustade fastighetstvättstugan innebär alltså en be- tydande tidsbesparing i jämförelse med den vanliga handtvätten, men ter, utan det förutsättes att man under denna tid —— exempelvis medan tvättmaskinen arbetar — utför annat arbete, som handtvätt o. s. v. Ju längre väntetiderna är, desto större möjligheter har man att avlägsna sig från maskinen och utföra annat arbete.

Vid användande av helautomatisk maskin, som stänger av sig själv, har man möjlighet att helt lämna bostaden.

Tabell 3. Arbetstid per år för typhushållet vid tt Tvätt i hemmet .. Med helautom. maski Arbetsmoment Enbart for hand typ H (jfr tablå sid. 57) (alt- 1 S'd- 55) (alt. 4 sid. 55) % av % : absoluta totala absoluta tota tal arbets— tal arbe tiden tide Rengöring (resp. mom. 4a 0. b, 5, 6): 40 veckotvättar ...................................................... 46 t 55 m 11,2 . stortvätt och extratvätt 109 t 37 m 26,2 . . Summa all tvätt 156 f 32 m 37,4 40 t 2 m 13,: Torkning (resp. mom. 9 a och del av 6): 40 veckotvättar ..................................................... 12 t 0 m 2,9 stortvätt och extratvätt 21 t 27 m 5,1 - - Summa all tvätt 33 t 27 m 8,0 33 t 27 m 11,2 Efterbehandling (resp. mom. lla, 12 a, och del av 6): 40 veckotvättar .............. 57 t 54 111 13,8 stortvätt och extratvätt 136 t 40 in 32,7 - Summa all tVätt 194 t 34 m 46,5 194 t 34 m 65,5 Hopploclcning, sortering, inplockning (mom. 1, 2 och 20): 40 veckotvättar ...................................................... 7 t 16 m 1,7 . stortvätt och extratvätt .......................................... 11 t 34 111 2,8 . . Summa all tvätt 18 t 50 111 4,5 18 t 50 m (3,5 Transporter, städning, eftertarlming i hemmet (resp. mom. 3 a, b 0. c, 7 a, b 0. c, 8a 0. b, 10 a. b 0. d, 13 a o. 14): 40 veckotvättar ......................................................... 6 t 43 m 1,6 . stortvätt och extratvätt .......................................... 8 t 32 m 2,0 . . Summa all tvätt 15 t 15 m 3,6 11 t 11 m 3,5 Summa arbetsinsats: 40 veckotvättar ......................................................... 130 t 48 111 31,2 stortvätt och extratvätt .......................................... 287 t 50 m 68,8 - - Summa all tvätt tim. 0. min. 418 t 38 m 100 298 l 4 m 100

denna besparing skulle kunna bli väsentligt större om också veckotvätten kunde skötas maskinellt.

Den vid undersökningen förutsatta arbetsgången i ett centralsjälvtvät- teri är den i sådana tvätterier vanliga. Här tvättas, torkas och manglas stor- och extratvåtten i ett sammanhang, vid ett och samma tvättillfälle. Liksom vid alternativet fastighetstvättstuga sker mellanliggande vecko- tvättar för hand i hemmet, med däremot svarande tidsåtgång. Centralsjälv-

Tvätt i eentralsjälvtvätteri (alt. 6 sid. 55). Rengöring, mangling och torkning tifasl.-hetstviittstllg. av stortvätten och extratvätten i centralsjälvtviitteri. Övrig veckotvätt för (att. 5 sid. 55)_ hand i hemmet. 'tvätt o. extratvätt i idcrmaskin (typ C). Därav veckotvätt för hand tll t "tt i hemmet [ va .. stortvättar och extra- 40 veckotvattar tvättar % av % av % av % av tb501u1a totala absoluta totala absoluta totala absoluta totala tal arbets- tal arbets- tal arbets- tal arbets- tiden tiden tiden tiden 6 t 55 m 13,4 46 t 55 m 35,8 16 t 48 111 10,5 _ _ ). t 43 m 23,9 _ _ 158 t 38 m 87,2 varav "' 9 2 t 0 m 3,4 2/out '_7 m 88,] 12 t 0 m 9,2 62 t ill 1m 34,4 >1 t 27 m 51 ”"*” _- _ ?. cc". ”1 ' ' _ ”_ 116 t 49 m 37,3 tvattenct och 13 f 2! m 9,0 veckotvätt —— — 96 t 7 m 52,8 strykning in. m. i hemmet >7 t 54 III 16,5 57 t 54 111 44,3 18 t 13 11] 39,4 _ _ )6 t 7 m 55,9 1 — — 7 t 16 111 2,1 7 t 16 in 2,3 7 t 16 m 5,6 — ll t 34 m 3,3 15 t 21 m 4,9 — — 15 t 21 in 8,4 18 t 50 m 5,4 22 t 37 m 7,2 — — — —— (i t 43 m 1,9 6 t 43 m 2,1 6 t 43 m 5,1 —— —— ll t 45 m 3,4 8 t 0 m 2,6 -—- _- 8 t O 111 4,4 18 f 28 m 5,3 14 t 43 111 4,7 —— —- — — 10 t 48 m 37,3 130 t 48 in 41,8 130 t 48 m 100 — — l9 t 47 m 62,7 181 t 59 111 58,2 —— — 181 t 59 m 100 30 t 35 m 100 312 f 47 m 100 _ — _ —

tvätteriets utrustning (torktumlare, varmmangel) underlättar och förkor- tari hög grad torkningen och efterbehandlingen av stor- och extratvåtten. Den sammanlagda arbetsinsatsen för tvättningen, torkningen och mang- lingen drog alltså för denna del av tvätten blott 63 timmar. Men därmed är den icke färdig: det fordras ytterligare arbete med strykning i hemmet av en hel del av tvättgodset för att tvätten i färdigt skick skall få gängse standard; för detta ytterligare arbete åtgick 96 timmar. Sammanlagt tog

Diagram 4. Arbetstid i timmar per år för typhushållet vid tvätt med olika utrustning (jfr tabell 3).

Timmar 500 _ Tvött i hemmet Tvött i fastig- Tvött i centralsjälvtvätteri (alt. 6 sid. 55). Rengöring, E ,, hetstvöttstuga mangling och torkning av stortvätten och extra- nbaf'fqv h0"d Med helautom. (alt. 5 sid. 5) tvätten | centralsjälvtvätteri. Övrig veckotvätt för 450 ' ('="' ' s'd' 55) m05k'".'YPH Stortvöttoch hand i hemmet (U"— 4 s'd' 55) extratvötti 400 cylindårmaskin All tvätt Dörav _ vg); ottiögiör 40 vecko- Stortvättar hand i hemmet tvönar ach_extra- 350 _ tvottar 300 — 250 . zoo _ l l . i 7/ 150 % // 100 _ 50 . 7/////////////////% 0 _ __________,____ ' Ren öring, .. _ , = 'or "in ' ==; handling

%% s.k.... _ s......

stor- och extratvåtten i alternativet centralsjälvtvätt 159 timmar mot 196 i fastighetstvätt och 268 för hand i hemmet. Centralsjälvtvätten är genom torktumlare och varmmangel arbets- och tidsbesparande i jämförelse med fastighetstvätten. Liksom då det gällde fastighetstvättstugan måste det emel- lertid konstateras, att en ytterligare betydande tidsbesparing skulle kunna vinnas om hushållet även kunde få maskinell hjälp med veckotvätten.

Följande siffror ur översiktstabellen belyser ytterligare dessa tidsjäm- förelser. Den tid som åtgick för rengöring, torkning och efterbehandling av årstvätten utgjorde vid alternativen

Hemtvätt för hand (alt. 1, se tablån sid. 55) ............... 385 timmar helautomatisk maskin (alt. 4) .................. 268 » Fastighetstvätt (alt. 5) ................................. 313 » Centralsjälvtvätt (alt. 6) .............................. 275 »

Ifråga om dessa arbetsmoment av tvätten var alltså hemtvätten med hel- automatisk maskin och tvätt i centralsjälvtvätteri de mest tidsbesparande, med något företräde för den helautomatiska hemtvätten. Den senare går snabbast därför att den även inbegriper veckotvätten. Centralsjälvtvättens tidsvinst är däremot främst betingad av att den icke blott tvättar utan även torkar och delvis manglar stor- och extratvåtten.

En fullständig jämförelse måste emellertid även innefatta de övriga arbetsmomenten i tvättarbetet, nämligen transporter, sortering, städning o. s. v., som man icke kan komma ifrån. Tidsåtgången vid dessa alternativ har redovisats i den nyss återgivna sammanställningstabellen och i tab. 38 i utredningsdelen. Utsträckes jämförelsen även till dessa moment blir resul- tatet följande:

Total arbetsinsats för typfamiljens årstvätt timmar per år

Hemtvätt för hand (alt. 1. se tablån sid. 55) ........................ 419 helautomatisk maskin (alt. 4) .............................. 298 Fastighetstvätt (alt. 5) .......................................... 351 Centralsjälvtvätt (alt. 6) .......................................... 313

Tillägget av dessa arbetsmoment har av naturliga skäl något ökat tids- vinsten för den helautomatiska hemtvätten i jämförelse med övriga tvätt- alternativ. Tvättmaskinen är nämligen i detta fall lätt tillgänglig i hem- met, och det åtgår då naturligen icke samma tid som vid kollektiva tvätt- stugor för transporter, sortering och packning av tvättgodset. Vad central- självtvätten angår kan givetvis transportlängden spela en större roll än som antagits vid här föreliggande undersökning. Tiden för transporten har här uppskattats till 15 min. i varje riktning mellan bostaden och tvätteriet.

Vid dessa jämförelser må icke förbises, att det företräde i tidshänseende, som de utvisa för den helautomatiska hemtvättens del, i själva verket torde vara avsevärt större än vad som framgår av här återgivna siffror. Har man tvättmaskin hemma kan man nämligen tvätta när man vill och passa in tvätten när det är lämpligast med hänsyn till andra sysslor inom och utom hemmet. Är maskinen helautomatisk så sköter den sig därjämte praktiskt taget själv; sedan den väl blivit fylld och satt igång kan man lämna den och om man så vill uppskjuta torkning och efterbehandling till något annat lägligt tillfälle. Med denna tvättform är det alltså möjligt att sköta tvätten på' samma sätt som många andra sysslor sammanhängande med klädvår- den, nämligen på tillfälligtvis lediga stunder. Man behöver icke, som regeln är vid kollektiva tvättstugor, i förväg planera sin arbetsdag samt tinga tid och plats för tvätten.

Efterbehandlingen

Av hela den tid typfamiljens årstvätt för hand tog i anspråk, 419 tim- mar, åtgick ej mindre än 195 timmar eller 47 % till efterbehandlingen. Hit bör enligt vanliga normer mangling av mangelgodset på bordsmangel, slät- läggning av trikå och ylle, strykning av sådana plagg som skall strykas och slutligen vikning av plaggen i vanligt förvaringsformat. Förkortas tiden för själva rengöringsarbetet med hjälp av maskiner, så blir tidsåtgången för efterbehandlingen relativt sett ännu mera framträdande. Den helauto- matiska maskinen förkortade tiden för själva rengöringsarbetct med bortåt tre fjärdedelar och efterbehandlingstiden steg därmed till 65 % av den totala tidsåtgången för tvätten.

Vill man i stället för att mangla hemma med handdriven bordsmangel hyra och själv utföra arbetet på en elektrisk stenskivemangel i en mangel- bod, så ökar detta den totala arbetstiden i stället för att minska den. Mangling i hemmet på bordsmangel av typfamiljens mangelgods beräknas årligen ta 40 1/2 timmar, mangling i en mangelinrättning med elektrisk stenskivemangel 42 timmar, och därtill kommer i det senare fallet tiden för transporten av tvättgodset till och från mangeln, uppskattad till sam— manlagt 8 1/2 timme (2 personer bär tvätten 8 min. i vardera riktningen).

I Amerika tillämpas vid självtvätten enklare metoder för efterbehand— lingen. Vad vi avser med mangling förekommer där egentligen endast i samband med inlämningstvätt och då i form av varmmangling; kallmang- ling synes vara sällsynt, om den överhuvudtaget förekommer. Vid hushål- lens självtvätt ersättes manglingen till en del av strykning, som övervä- gande utföres med handstrykjärn men i stigande utsträckning också med hjälp av moderna strykmaskiner för hushållsbruk. Därjämte tillämpas i betydande omfattning för större delen både av mangelgods och av stryk- gods och trikå s. k. släthängning, innebärande att plaggen hängcs för tork- ning omsorgsfullare än vad hos oss är vanligt och efter torkningen endast slätas ut för hand i samband med vikningen för förvaringen.

Vid på kommitténs uppdrag utförda studier av denna metodik anpassades den i riktning mot svenska vanor och utrustning såtillvida att dukarna

Ar'betstidsåtgången vid konventionell och förenklad efterbehandling.

Släthängning och

Konventionen .. efterbehandling fofåhkååglieååer' Torkning, sortering .................. 33 tim. 49 tim. Efterbehandling (mangling, stryk- ning, läggning, vikning) ......... 195 » 146 » (därav mangling 7 tim.)

Summa timmar 228 tim. 195 tim.

manglades. Därutöver ströks endast vissa viktigare plagg som blusar, skjor- tor och dylikt; övriga plagg, däribland lakan, örngott och handdukar, slät- hängdes (bild 16). Försöket att jämföra tiderna enligt detta något modifie- rade amerikanska system med den här i landet gängse efterbehandlingen har gett resultat enligt tabellen nedtill på föregående sida.

Tidsbesparingen per år uppgick alltså till 33 timmar eller i genomsnitt 10 % av hela tvättiden för maskintvätt.

Energiförbrukningen vid tvätt

Vid den här återgivna undersökningen har den arbetsbörda tvätten med- för för hushållet, främst för husmodern, mätts genom tidsstudier av de olika arbetsmomenten. Siffrorna för arbetstiderna har använts för jäm- förelser mellan de olika tvättformerna. Även om denna metod torde vara den enda praktiskt möjliga får man naturligtvis icke förbise att samma tidsåtgång kan representera olika grader av besvär och kraftförbrukning.

Redan tidigare har framhållits vilka värden den friare disposition av tvättarbetets olika moment, som hemtvätten, särskilt med hjälp av helauto- matisk maskin, möjliggör. Av än större betydelse är emellertid olikheterna i energiåtgång vid olika tvättformer.

I själva verket torde strävandena att ersätta den traditionella handtvät- ten med lämpliga former av maskintvätt mera avse att från husmödrarna avlasta det mödosamma och slitande arbetet än att minska hushållets tids- förbrukning för arbetet. Redan i inledningen av detta betänkande har er- inrats därom, att en tvätterskas arbetsinsats enligt företagna studier kräver 50 % mer energi per timme än en metallarbetares eller möbelsnic- kares. En i samarbete mellan Hemmens Forskningsinstitut och Gymnas- tiska Centralinstitutet år 1951 företagen undersökning —— vars resultat mera detaljerat återges i utredningsdelen — har visat vilka betydande energibesparingar som övergången från handtvätt till maskintvätt innebär. De mest krävande momenten vid handtvätten innebär nära nog en sexdubb- ling av energiåtgången vid vila men kan vid användande av eldrivna tvätt- maskiner minskas till hälften eller tredjedelen. Genom att arbetet därjämte går så mycket fortare, blir den sammanlagda energiåtgången vid använ- dande av lämpliga maskintyper mindre än en tiondel av energiförbruk- ningen vid handtvätt.

Dessa siffror understryker kraftigt vikten av sådana anordningar som gör det möjligt för alla svenska hushåll att ersätta handtvätten med ma- skintvätt: få åtgärder för att rationalisera hushållsarbetet är så viktiga som att ställa eldrivna tvättmaskiner till dess förfogande.

Tvätt i hemmet Enbart för hand (alt. 1 sid. 55) __ Med helautom. maskii Enkl. utrustn. Kostn. Battre utrustn. Kosta. typ H (alt. 4 sid. 55 Kostnadsfördeluing f. tvättstugans utrust- f. tvättstugans utrust- Torkning på streck ning fördelad på 20 ning bäres av 1 hns- Mangling på bords hushåll. Torkning på håll. Torkning pä mangel streck. Mangling på streck. Mangling på bordsmangel bordsmangel absoluta tal % absoluta tal % absoluta tal % Rengöringskostnader . totalt 155:32 79,7 247:82 87,2 369:10 91,0 därav avskrivning. 0. ränta 1:88 1,0 89:88 31,6 ”3:38 42,8 Torkningskostnader ...... totalt 6:71 3,4 6:71 2,4 6:71 1,6 därav avskrivning. 0. ränta 6:71 3,4 6:71 2,4 6:71 1,6 Efterbehandlingskostn. . totalt 29:72 15,2 29:72 10,4 29:72 7,3 därav avskrivning. 0. ränta 19:42 10,0 19:42 6,8 19:42 4,8 Diverse kostnader ......... totalt 3:— 1,5 — — -— — därav avskrivning. 0. ränta — —— — -— —— — Summa kostnader ......... totalt 194:75 100 284:25 100 405333 100 därav avskrivning. 0. ränta 28:01 14,4 116:01 40,8 19951 49,2 S:a kostn. pr kg (efter 527 kg) 0:37 0:54 0:77

* Någon uppdelning av avgifterna till centraltvätteriet i drit't- och kapitalkostnader har icke kunnat ske; beloppet kronor 16:13 är alltså icke jämförbart med i tabellen för övriga alternativ angivna kostnader för avskrivning och ränta

Kostnaderna vid olika tvättformer Jämte tidsstudierna har vid kommitténs tvättundersökning även kost- naderna att tvätta typfamiljens årstvätt vid olika tvättformer noggrant undersökts; för detaljerna må hänvisas till den utförliga redogörelsen i utredningsdelen (kap. 25, tab. 39).

Vid bedömandet av kostnadssiffrorna måste beaktas att undersökningen sökt att redovisa de totala kostnaderna, alltså förutom den direkta för- brukningen av vatten, värme, elektricitet, tvättmedel o. dyl., ekonomiskt riktiga avskrivningar å använda maskiner och redskap. Även kapitalkost- naderna vid olika tvättformer har sålunda klarlagts. Kostnadssiffrorna inkludera därjämte sådana utlägg som brukar ingå i hyran, alltså ex- empelvis del av lokalhyra för tvättstuga, torkvind eller andra använ- da utrymmen samt kostnaden för det kall- och varmvatten som tas till tvätten ur kranarna i lägenheten. Denna metod är uppenbarligen nöd-' vändig om man vill erhålla ett tillförlitligt jämförelsematerial mellan olika tvättformer, men de redovisade kostnaderna avviker sålunda ofta från vederbörande hushålls direkta utgifter för tvätten. När det gäller alterna—

l'vätt i fast.-hetstvätt- Tvätt i centralsjälvtvätteri (alt. 6 sid. 55). Rengöring, torkning och mangling stuga (alt. 5 sid. 55)_ av stortvätten i centralsjälvtvätteri, övrig småtvätt för hand i hemmet Stor—tvätt o. extratvätt Lvättas i maskintyp I), torkas i torkrum Därav med aerotcmpcr samt 'nanglas på stenskive- All tvätt mangel. ÖV_"- småtvätt 40 ] t i'tt stortvättar och extra- f. hand 1 hemmet vec (0 Vd ar tvättar absoluta tal % absoluta tal % absoluta tal % absoluta tal % 169534 55,2 30:23 . —- _ 17:76 5,8 3:12 . — —— 407:14 100 73:69 24,0 varav 305 :60 75,0 0:78 . —— — 7:44 2,4 avgift till cen- 0:78 - — —- traltvätteriet och 56:11 18,3 48:— trans- 11,8 22:53 (strykning i hemmet) 24:81 8,1 portkostnader 12:23 7:50 2,4 _— _ 353:60 306.131: 100 407:1!p 100 ca 42:50 en 100 ca SM.-5!) ca 100 50:01 16,3 16:13* 4,0 ca 10:— ca 23,5 ca 6:— ca 1,6 0:58 0:77 0:41 0:86 (efter 104 kg) (efter 423 kg)

tivet centralsjälvtvätteri har kostnaderna baserats på avgifterna vid det erfarenhetsmässigt ekonomiskt välskötta och självbärande centralsjälvtvät- teri där tidsstudierna utförts. Någon uppdelning av dessa avgifter å drift- och kapitalkostnader för tvätteriet har icke kunnat ske. Beräkningen av kostnaderna för inlämningstvätten har grundats på priskontrollnämndens normer och enligt den i januari 1954 gällande normalprissättningen.

Ett sammandrag av typfamiljens årliga tvättkostnader vid olika tvätt- former med särskild redovisning av kapitaltjänsten (avskrivning och ränta) — där en sådan uppdelning kunnat ske — återges i ovanstående tab. 5 och följande diagram 6.

Såsom tabellerna visar kan typfamiljens kostnader för tvätten, om hus- modern eller annan familjemedlem själv handtvättar med vanliga enkla redskap, uppskattas till en storleksordning 200 kronor — 195 kronor om tvätten sker i en gammal fastighetstvättstuga där redskapen sambrukas av ett tjugotal hushåll och 232 kronor om endast ett hushåll använder ut'- rustningen. Skaffar sig familjen något modernare redskap, rostfri tvättho och blötvagn, så'stiger årskostnaden till 284 kronor. Av dessa belopp utgör

Diagram 6. Typhushållets tvättkostnader per år vid olika tvättformer (jfr tabell 5).

Tvätt i hemmet Två" i lustig— Tvätt i_ centralsjälvtvätteri [alt. 6 sid. 55). Rengöring, Kronor M dh | hetstvättstu _ mgnglm och torkmng av stortvätten och extra- _ E h t" h d | ] id ” ef ke aulo- alt. 5 & 55. tvotten | centrolqölvtvötteri. Övrig veckotvätt för 500 " 0" or "" (ut. ” ' ) Tolfta??? tortvöttoc hand I hemmet '. ' extratvåtti Enkl. Utrustn. Bättre utrustn lå'åTo'k"'"9 maskintyp C, All tvätt Dörav 450 ' Kostn.l.tvött- Kosln.f.tvött- Mån sllsdtö torkasitork- .. area": Tmin:— mer: W _. på hushåll. lghushåll. | manpgling på tvottor octväetltc'i'ra- m Torkning på Torkninepö lllll/lllllllllllllllll nemkive— . . streck. Man . stteck.Mon - ; ”f,/m, mongel.0vr. Stryknmgu 350 _ ling på bor s— ling på bar 5- , småtvått för " mangel mangel hund i hem- met Trumpet-___. ter 300 — ,, Will/lll , central- %” tvätteri V % lllllllllllllllllllllll. , Å / 150 100 - 50 .. v|munmmnmmuu 0

Rengöringskostnader Torkningskostnoder

lll/lllllllllllll _

rengöringskostnaden den största delen, 80—87 %, av de totala kostnaderna. Av delkostnaderna för rengöringen förändras i nyssnämnda fall tvätt- medelskostnaden (107: 25) samt kostnaden för vatten och värme (40: 69) naturligtvis inte av om man använder träbalja eller rostfritt. Kostnads— skillnaderna gäller i stället så gott som helt avskrivning och ränta: annui- teten varierar här mellan kr. 1:88 för det billigaste kollektiva alternativet och kr. 89:88 för den bättre utrustningen brukad av en familj.

Men skaffar sig typfamiljen en egen helautomatisk tvättmaskin så för- dubblas årskostnaden för tvätten. Den stiger då enligt beräkningarna till 406 kronor, varav även i detta fall den största delen eller 91 % avser själva rengöringen. Vad som här kostar mera är givetvis maskinen, vilken i in- köp och installation beräknats kosta 1.725 kronor. Annuiteten härå har beräknats till kr. 173: 38 eller 43 % av de totala kostnaderna. Härutöver kräver maskinen underhåll för 30 kronor årligen. Maskinen kräver högre kostnader i tvättmedel än den enkla handtvätten, runt 141 emot 107 kro-

nor, men sparar i stället vatten och värme i förhållande till handtvätten, 25 emot 41 kronor. Har hushållet färre medlemmar än den i undersökningen förutsatta typfamiljen och alltså mindre tvättgods, så stiger fasta kostna- derna per kg tvättgods starkt vid tvättformer som förutsätter att hushållet gör en avsevärd egen kapitalinsats, såsom fallet är vid hemtvätt med här antagen utrustning. Vid större hushåll är naturligtvis förhållandet motsatt.

Årskostnaderna för tvätten i en vanlig fastighetstvättstuga har beräknats till 307 kronor — alltså ungefär 100 kronor billigare än den helautomatiska hemtvätten och lika mycket dyrare än den enkla handtvätten. Häri ingår de egentliga rengöringskostnaderna med 170 kronor eller 55 % av totala kostna- derna. Denna del av kostnaden är alltså relativt lägre än vid de tidigare alternativen, givetvis beroende på att kapitalkostnaden kan fördelas på flera hushåll (här 20). Den uppgår därmed endast till kr. 17:76 emot 173:38 för automatmaskinen. Den använda 7 kg-maskinen visade sig gynnsam ifråga om tvättmedelsåtgången, kr. 88: 80, men relativt dyr ifråga om vat- ten, värme och elkraft, kr. 43: 28.

Efterhehandlingen är av naturliga skäl avsevärt billigare för de båda undersökta alternativen av hemtvätt: torkning och efterbehandling sker här på samma sätt och kostar lika mycket eller runt 36 kronor. Alterna- tivet fastighetstvättstuga är däremot väsentligt dyrare: torkningen och efterbehandlingen kostar här tillsammans 130 kronor, varav 74 kronor för bekvämligheten att kunna torka inomhus och med värmetillförsel från aerotemper. Torkaggregatets värme- och elkostnad uppgick till 53 kronor. Att torka på vanligt enkelt sätt drar icke några värmekostnader. Den högre kostnaden för efterbehandlingen vid fastighetstvätten, 56 kronor emot 30 kronor vid hemtvätten, beror på att fastighetstvättstugan har en utrym- meskrävande, elektriskt driven stenskivemangel i stället för hemtvättens bordsmangel. Vill man hyra mangel i en mangelbod så blir detta ytter- ligare 30 kronor dyrare.

Sköter man tvätten i ett centralsjälvtvätteri så kostar det typfamiljen 407 kronor eller ungefär lika mycket som hemtvätt med helautomatisk maskin. Av denna kostnad är 75 % eller runt 306 kronor avgifter till tvät- teriet och 48 kronor eller 12 % transportkostnader. Övriga kostnader ut- görs av kostnaderna för veckotvätten i hemmet, 42 kronor, och för stryk- ningen hemma av stortvätten, 12 kronor.

Såsom härav framgår representerar omkring tre fjärdedelar av kostna— derna vid alternativet centralsjälvtvätt avgiften till tvätteriet ; någon upp-_ delning ur tvätteriets synvinkel av denna post i drift- och kapitalkostnader har icke kunnat ske. Kapitalkostnaden för detta alternativ är följaktligen redovisad med ett obetydligt belopp, runt 16 kronor, avseende den utrust- ning som behövs för erforderligt hemarbete, medan motsvarande siffra för det i totalkostnadshänseende jämförliga alternativet helautomatisk hem- tvätt stiger till omkring 200 kronor eller fyra gånger så mycket som i

alternativet tvätt i fastighetstvättstuga. Att alternativet automatisk maskin- tvätt hemma trots relativt låga driftskostnader blir så dyrt beror självfallet, såsom tidigare framhållits, på att kapitalkostnaden här måste bäras av en enda familj och icke som i andra undersökta alternativ fördelas på flera hushåll.

Kostnaderna vid inlämningstvätt

Genom användande av maskiner kan man visserligen befria hushållet från det slitsammaste arbetet med tvätten men tvätten enligt här redovisade alternativ blir ändå ett rätt tidsödande arbete. Det ur tidssynpunkt bästa alternativet med maskintvätt och förenklad efterbehandling kan nedbringa tidsåtgången från handtvättens 419 timmar till 265 timmar, eller från 52 till 33 arbetsdagar. Vill man verkligen bli fri från arbetet med tvätten måste man lämna bort den till ett inlämningstvätteri. Man behöver då en- dast plocka ihop, sortera och räkna tvätten, sysslor som för typfamiljen beräknas ta en tid av i runt tal 19 timmar.

Kostnaderna för denna effektiva tidsbesparing blir emellertid avsevärda. När typfamiljen lämnade hela sin årstvätt, 527 kg, till inlämningstvätteri för rengöring och fullständig efterbehandling, dvs. likvärdig med Övriga huvudalternativ, så skulle detta enligt i Stockholm, januari 1954, gällande normalpris kosta 2.469 kronor. Att kostnaderna i detta fall blir så höga beror på att det tidskrävande, i stor utsträckning manuella arbetet med de personliga plaggen ställer sig relativt dyrt i inlämningstvätteriet. Detta alter- nativ torde emellertid få anses osannolikt; endast välsituerade hushåll utan barn torde lämna bort all sin tvätt.

Om familjen begränsade inlämningstvätten till månads- och extratvätten och skötte veckotvätten själv hemma, så blev den sammanlagda tvättkost- naden 1.391 kronor, varav 1.338 till tvätteriet. Tidsåtgången steg då från 19 till 179 timmar. Även detta alternativ förutsätter att tvätteriet fick hand om en hel del personliga plagg som är dyra att behandla.

Skulle en hemtvättmaskin av s. k. pulsatortyp (2 kg) användas för tvät- ten i hemmet enligt alternativet här ovan (all veckotvätt) så beräknades kostnaden stiga till 1.473 kronor, medan arbetstiden sjönk till 165 tim- mar. När större delen av tvätten tvättades hemma i pulsatormaskinen och inlämningstvätten begränsades till i pulsatormaskinen svårtvättade persed- lar, såsom dukar, lakan och örngott, ca 130 kg, så beräknades kostnaderna för inlämningstvätten nedgå högst betydligt; men arbetsinsatsen för enbart rengöringen steg till det fyrdubbla. Användning av pulsatormaskinen för tvätt av sådan omfattning kan knappast anses rationellt och har därför icke medräknats bland de alternativ som i det följande jämföres.

Sammanfattning

Den här lämnade sammanfattande överblicken av kommitténs tvättun- dersökning har klarlagt de besparingar i tid och pengar som en mekanise- ring av tvätten enligt vissa vanliga tvättformer möjliggör. En översiktlig framställning av tid och kostnader för de olika tvättformerna ger nedan- stående diagram 7.

De undersökta alternativen innebär ifråga om tid och kostnader följande:

Diagram 7. Jämförelse mellan arbetsinsats och kostnader för olika under- sökta tvättformer (se även tabell å sid. 72)

Arbels- Tidtåtgång per år för typfamilien: två” d 527 kg. timmar 500 400 300 200 l00 ' 0 Hemtvöu Hemtvött Fostighets- Centrol- lnlömnlngs- lnlömnings- inlämnings- lör hund med hel— tvättstuga siölvtvöt- tvötl, total tvätt, van— gauge: Alternativ automatisk teri lig vecko- "gå" hem- tvättmaskin tvött hem- ma i pul- mu för . sulor- hond maskin () . 500 .. l.000 _ : Årskoslnad för typfamiljens Ivätt & 527 kg. l.$00 .. 2.000 _ 1 j 4 2.500 ..l

Kronor

Tidsåtgång per år

för typfamiljens Ärskostnad tvätt 51 527 kg kronor timmar Hemtvätt för hand .............................. 419 195 Hemtvätt med helautomatisk tvättmaskin 298 406 Fastighetstvättstuga .............................. 351 307 Centralsjälvtvätteri .............................. 313 407 Inlämningstvätt, total ........................... 19 2.469 Inlämningstvätt, vanlig veckotvätt hemma för hand ....................................... 179 1.391 Inlämningslvätt, vanlig veckotvätt med pulsatormaskin ................................. 165 1.473

Dessa undersökningsresultat kan i all korthet sägas innebära att typ- familjen — om hänsyn icke tages till andra faktorer än de här behandlade — knappast skulle välja något av alternativen med inlämningstvätt då kostnaderna härför i regel vore för höga för en barnfamilj i det ekono- miska läge som här förutsatts. I valet mellan de övriga alternativen torde typfamiljen välja den helautomatiska hemtvätten om den sätter be- kvämligheten och tidsvinsten i främsta rummet och disponerar kapital för maskinanskaffningen, fastighetstvätten om den vill tvätta billigt, utan kapi- talinsats, och är beredd att acceptera något större tidsförbrukning och mera arbete, eller centralsjälvtvätten om den är beredd att betala lika myc- ket som för den helautomatiska hemtvätten, men utan kapitalinsats, och därjämte särskilt vill underlätta efterbehandlingen av mangelgodset (jfr vidstående diagram 8).

Både i tidshänseende och med hänsyn till årskostnaderna är den automa— tiska hemtvätten och centralsjälvtvätten likställda; frånsett kapitalinveste- ringen torde valet dem emellan bero på om familjen föredrar att kunna låta även veckotvätten gå i maskin och disponera sin tid friare, eller om den vill vinna tid med torkningen och efterbehandlingen av stortvätten och i stället sköta veckotvätten hemma.

Så enkelt torde emellertid familjernas val av tvättform sällan ställa sig. Åtskilliga andra faktorer torde komma att inverka på valet —— därest över- huvudtaget familjen har möjlighet att välja. Dessa andra förutsättningar och möjligheter för hushållstvättens rationalisering skall diskuteras i föl- jande kapitel.

Diagram 8. Betydelsefulla faktorer vid valet av

Arbets- timmar

400

300

200

500

Kronor

..l......an.l._...L.a.1.........l

....

tvättform.

Tidsåtgång per år för typfamiljens tvätt & 527 kg.

_l

Torkning. eller- behandling-. elc.

Hemtvött med hel- automatisk tvätt- maskin (ott. 4 sid. 55)

Ovriga koslnoder

Årskostnad för typfamiljens tvätt & 527 kg.

Torkning, etter- behondting etc.

Slortvött i fastighets- tvättstuga' (moskintyp C), veckotvätt hemma för hand (att. 5 sid. 55)

Ovriga kostnader

Transporter till o. trim tvätteriet

Torkning m. m. i hemmet

Strykning i hemmet

Stortvött i central- siölvtvätteri, vecka- tvött hemma för hand (att. 6 sid. 55)

Avgift till central- siölvlvötteriet

Ovrigt

KAPITEL 6

Val mellan tvättformer

De viktigaste, för fritt val av tvättform bestämmande faktorerna —— ar- betstid och kostnader — har i föregående kapitel översiktsmässigt utretts. I verkligheten kommer dessa faktorer på grund av skiftande förutsätt- ningar att väga olika. Ett hushåll i knapp ekonomisk ställning men med god tillgång å egen arbetskraft, alltså i regeln med icke förvärvsarbetande husmoder, är naturligen benägen eller tvungen att föredra billigare, om än mera tidskrävande tvättformer. Är hushållets medlemmar däremot väsent- ligen upptagna av arbete utanför hemmet, så väger tidsbesparingen tyngre. Har familjen färre medlemmar än den här förutsatta fyrapersoners typ- familjen, växer tvättkostnaderna per kilo, plagg eller person rätt betyd- ligt för tvättformer som kräver en större egen kapitalinsats; vid större familjer minskas givetvis kostnaderna på motsvarande sätt. Vid tätbebyg- gelse är även förutsättningarna för en kollektivisering av tvätten i olika for- mer bättre, och därmed även möjligheten för hushållen att välja lämplig tvättform i regeln större än vid landsbygdens glesbebyggelse med sina stör— re avstånd.

Då den önskvärda lättnaden i hushållens tvättarbete genom hjälp av maskiner av ekonomiska skäl i regeln lättast nås genom gemensamt bruk av sådana hjälpmedel, alltså genom kollektiva tvättstugor i lämpliga for- mer —— för många hushåll torde detta inom överskådlig framtid vara den enda framkomliga vägen — har det för kommittén framstått som en huvud- uppgift att finna praktiska och effektiva former för gemensamhetstvätterier, och då främst där förutsättningarna för hushållens tvättarbete för närva— rande ofta är särskilt bristfälliga, nämligen dels vid glesbebyggelse, dels även inom äldre bostadsområden i tätorterna.

Innan de olika tvättformerna här upptas till närmare diskussion må i korthet erinras om betydelsen av vissa elementära förutsättningar för ett rationellt tvättarbete.

Grundläggande är tillgången på lämpligt v a t t e 11. I betydande utsträck- ning är vatten- och avloppsfrågorna olösta i vårt land. Tillgången på vat- ten är ofta dålig; det är besvärligt att utan vattenledning få fram vattnet till den plats där man skall tvätta. Såsom förut anmärkts är emellertid

dessa frågor ingalunda av betydelse blott för tvätten, vars behov över- skuggas av den allmänna arbetsbesparande och hygieniska betydelsen av vattenfrågornas lösning. Det torde kunna förutsättas att den upprustning på detta område, som med stöd av omfattande statliga utredningar och med betydande statsbidrag nu pågår, skall leda till resultat.

När det gäller tillgång på vatten för maskinell tvätt är givetvis sådana maskiner, som är sparsamma vid sin vattenförbrukning, att föredra i de säkerligen alltjämt talrika fall då tillgången på vatten är knapp. De mo- derna maskiner, som eentrifugerar i anslutning till varje sköljning av tvättgodset, förbrukar genom möjligheten att minska antalet sköljningar vanligen mindre vatten än andra.

I stora delar av vårt land är vattnet olämpligt hårt för tvåltvättmedel och avhärdningsmedel eller särskilda anordningar är nödvändiga för att göra vattnet tillräckligt mjukt. I kollektiva tvätterier kan med fördel instal- leras avhärdningsfilter. De nya syntetiska tvättmedlen, vilka inom vissa gränser fungerar oberoende av vattnets hårdhetsgrad, har numera i stor utsträckning kunnat minska även de privata hushållens avhärdningssvårig- heter.

Uppvärmningen av vattnet kan också innebära problem. De traditionella metoderna vid stortvätt räknar med en uppvärmning av vatt- net till 80 år 90 grader, vilket vid hemtvätt vanligen sker i en bykgryta med särskild värmekälla (pannmur) eller i tvättmaskin med elektrisk uppvärmningsanordning. Tvättar man däremot på det sätt som är det naturliga då man använder medelstora tvättmaskiner, alltså med täta inter- valler mellan tvättarna och mindre hårt smutsat tvättgods, synes även vit- tvätten kunna ske vid lägre temperatur, 50 å 60 grader. Därmed kan man använda det varmvatten som värmes för vanligt hushållsbruk och som bru- kar tillhandahållas i hyreshusens varmvattenledningar. Detta kan förenkla och förbilliga tvätt och maskiner och även minska påfrestningen på elnätet. Den lägre tvättemperaturen är ju vanlig här i landet vid tvätt av kulörta textilier, som inte tål högre temperaturer. Även relativt hårt smutsad kulört tvätt blir ren vid detta förfarande. Ylle tvättas i än lägre temperatur, ca 35”.

Tillgången på e l e k t r i s k k r a f t är väsentlig för varje form av tvät- tens mekanisering. På flera håll torde besvärligheter kunna uppstå genom att distributionsnäten icke dimensionerats för de belastningar som vissa tvättmaskiners anordningar för uppvärmningen av vatten kan medföra. Den ökade användningen av elkraft för olika ändamål inom hushållet och jordbruket torde emellertid, oberoende av hushållstvättens behov, medföra erforderliga förstärkningar av näten.

Goda t v ätt m e (1 el är av största betydelse för den tid, det arbete och de kostnader som måste nedläggas på tvätten. Likaså är tvättmedlen delvis bestämmande för anspråken på vattnets mjukhet och temperatur; de inver-

kar även direkt på textilierna och tvättmaskiner—na samt kan även för dem som hanterar tvätten vara mer eller mindre irriterande för huden. Den tek- niska utvecklingen går här snabbt framåt. De nya syntetiska tvättmedlen varom nyss erinrats synes ställa i utsikt betydande förenklingar; genom att de kan användas även i avsevärt hårt vatten samt har god effekt även vid lägre temperaturer och vid mindre mekanisk bearbetning än vad som tidigare traditionellt använts. Antalet sköljningar av tvätten synes också kunna minskas. Fortsatt forskning och utveckling på detta område är för hushållen av stort intresse.

Andra faktorer av betydelse för tvättarbetet och dess former utgör de tekniska hjälpmedlen för tvätten och efterbehandlingen, tvättmaskiner, torkningsanordningar, mangel— och strykredskap o. s. v.; härtill återkom— mer kommittén senare. »

Vid val av tvättformer är 0 k 0 n o m is k a s y np u n k t e r givetvis be- stämmande. Vad det kostar för det enskilda hushållet att tvätta hemma för hand är lätt att få fram, men så fort arbetet mekaniseras blir kostnadsbe- räkningarna, såsom framgår av den förut återgivna tvättundersökningen, mera komplicerade. Skaffar sig det enskilda hushållet egen tvättmaskin med tillhörande utrustning, måste hänsyn tas till, förutom driftskostna- derna, utgifterna för kapitalinvesteringen och därav betingade löpande fasta kostnader (annuitet, underhåll). Frågor om arbetsgången vid mekaniserad hemtvätt och därav betingade frågor om tvättutrymmet i eller vid bosta- den, tvättmaskinens uppställning och anordningen av övriga tvättredskap, vatten- och avloppsledningar, värme- och krafttillförsel, o. dyl., innebär för hushållen en hel del problem. Så snart man övergår till en kollektivi- sering av tvättarbetet i en större eller mindre gemensamhetstvättstuga blir dessa tekniskt-ekonomiska frågor svårare att bedöma, samtidigt som deras betydelse ökar såväl då det gäller planläggning av tvättstugan som ifråga om dess drift. Såsom i utredningsdelen närmare belyses måste arbetsupp- gifterna och arbetsgången i en kollektiv tvättstuga noggrant studeras, och sådana överväganden måste bestämma planlösningen både i stort och i de- taljer, något som dessvärre icke alltid iakttages. Att till grund för planlägg- ningen tillika måste läggas noggranna undersökningar av omfattningen och beskaffenheten av det tvättbehov som tvättstugan skall tillgodose är själv- klart. Bristande förutseende och otillförlitliga utredningar i dessa hänseen— den leder lätt till misstag ifråga om utbud av tjänster och beträffande ut- rustning, dimensioner och planlösning av tvätteriet. Detta i sin tur kan re- sultera i dålig beläggning, en onödigt stor personal och dåliga ekonomiska resultat. Att vid bedömningen av tvättkostnaderna och det ekonomiska resul- tatet vid dylika anläggningar också hänsyn måste tas till samtliga kapital- kostnader, realistiska avskrivningstider o.s.v., är självfallet men torde i praktiken icke heller alltid iakttas.

Ju större den kollektiva tvättinrättningen är och ju högre dess kapital-

kostnader, desto viktigare är det givetvis att dessa kostnader kan slås ut på så stor tvättmängd som möjligt av anläggningens fulla kapacitet, d.v. s. att anläggningen optimalt utnyttjas. Då enskilda hushåll givetvis icke kan tvångsanslutas till anläggningen, är det för tvätterier av här ifrågavarande art, även om de drives i offentlig regi eller eljest tillkommit under det all— mannas medverkan, naturligt och ekonomiskt nödvändigt att genom vanlig försäljningsverksamhet reklamera för sina tjänster, differentiera prissätt- ningen och på annat sätt söka värva kunder och därmed hålla produk- tionen hög. Alla dessa förhållanden, vilka närmare belyses i utrednings- delen, understryker behovet av sakkunskap och yrkesskicklighet vid plan- läggning och drift av de kollektiva tvätterierna. Det är en viktig uppgift för det allmänna att här sörja för upplysningen och främst för utbildningen av arbetsledare och Övrig personal.

Jämte tekniska faktorer och ekonomiska synpunkter är självfallet även textil- och tvättvanorna och den p 5 y k 0 l 0 g i s k a inställningen till hithörande frågor av stor betydelse. Det textilförråd, tillhörande en anta- gen typfamilj, som varit föremål för komitténs tvättundersökning, är sam- mansatt så som man på grundval av hushållsinventeringar och enkäter ansett sig kunna bedöma som normalt; det innehåller de plagg och det ur- val man kan vänta finna hos en svensk familj i de förutsatta yttre omstän- digheterna. Textilvanorna kan emellertid komma att ändras. Även om många hushåll alltjämt fasthåller vid traditionellt sammansatta utstyrslar och vanliga klädesplagg, tränger nya textilier i enklare utformning och av mera lättskött material in. I viss omfattning övergår man också till att använda papper, plastfolier och vävburen plast i stället för traditionella tex- tilier (exempel: dukar, handdukar, gardiner, överdrag, näsdukar, cellstoff). Likaså är det väl möjligt, ja sannolikt att den »normala» tvätthygien, som vid undersökningen med ledning av uppgifter från olika enkäter förutsatts, kommer att förändras.

Dessa och andra bedömningsfrågor om vad som skall anses som »rent», om förenklingar av de traditionella metoderna för efterbehandlingen m. in. har i tidigare kapitel diskuterats. Den arbetsbesparing som kan uppnås ge- nom vissa sådana förenklingar har i tvättundersökningen redovisats.

Slutligen och framför allt: för val av tvättformer är det sätt, varpå tvätt- arbetet inpassas i hushållets övriga sysslor, av betydelse. I de flesta sven- ska hushåll följer tvättvanorna alltjämt arbetsrytmen i gångna dagars lant- hushåll, alltså stora tvättar och följaktligen lagring av stora kvantiteter vanligen hårt smutsad tvätt, som kräver grundligare metoder vid själva rengöringsarbetet. I ett tidigare avsnitt har dessa textil- och tvättvanor jämförts med motsvarande förhållanden i de amerikanska hushållen, där mekaniseringen av hemtvätten medfört att tvätten, också i jordbrukar- hemmen, så gott som uteslutande sker veckovis. Vid användningen av medelstora tvättmaskiner borde det även hos oss vara naturligt att övergå

till väsentligt tätare och mindre tvättar. Om å andra sidan hushållen av hygieniska skäl eller på grund av textilförrådets knapphet eller måhända bostadens mindre förvaringsutrymmen vill övergå till tätare tvättar, så kommer också de tvättformer, som lättillgängliga medelstora maskiner erbjuder, att te sig som de mest praktiska.

I det följande skall fördelar och olägenheter vid tvättundersökningen olika huvudalternativ av tvättformer belysas. I nästa kapitel skall kom- mittén söka ange vilka tvättformer som kan vara lämpliga vid olika be- byggelsetyper. I det följande kapitlet skall, efter redogörelse för gällande statsbidragsgrunder, förslag framläggas om vissa ändringar och utvidg— ningar av desamma i syfte att stödja nya former för kollektiv tvätt.

För kommittén har härvid två synpunkter varit av särskild vikt. Den ena: tvättfrågans läge är dynamiskt. Den sannolika fortsatta höj- ningen av levnadsstandarden och familjeinkomstens köpkraft, de ökade kra- ven på komfort, den snabba tekniska utvecklingen ifråga om textilier, tvätt- maskiner och tvättmedel gör det omöjligt att dra upp fasta, långtidsbundna organisationsformer för tvätten. Redan av dessa skäl har man anledning avvisa grundtanken i 1947 års betänkande om Kollektiv tvätt, som i varje fall på lång sikt sökte lösningen av hushållens tvättproblem genom ett omspännande nät av regionala, industriellt organiserade stortvätterier. En jämförelse" mellan denna och den nu föreliggande utredningen visar för övrigt, att icke minst problemets tekniska förutsättningar under de gångna åren avsevärt ändrats — och utvecklingen går vidare.

Å andra sidan understryker varje» närmare granskning av tvättförhållan- dena, sådana de alltjämt gestaltar sig för det stora flertalet hushåll i vårt land, angelägenheten av snabba, praktiska och effektiva åtgärder för att underlätta hushållens tvättarbete. Alltjämt är tvätt för hand den domi— nerande tvättformen inom de svenska hushållen. Särskilt i det äldre bo— stadsbeståndet, såväl i städerna som på landsbygden, är tvättutrustningen dålig och medför därför en ofta orimlig arbetsbelastning för husmodern. Vid den betydande nyproduktion av bostäder som ägt rum i tätorterna efter krigsslutet har man visserligen i regel sökt ställa maskinutrustade tvätt- stugor till hushållens förfogande, men även om tvättbehoven härmed i stort sett kan tillgodoses bättre än tidigare, har flera av de nya kollektiva tvätt— stugorna mött ekonomiska svårigheter, och onekligen råder även viss osä— kerhet ifråga om deras lämpliga utformning och utrustning.

Hemtvätten

Som det närmast till hands liggande alternativet när det gäller att under- lätta hushållens tunga och tidsödande manuella tvättarbete framstår själv— fallet egen tvättmaskin för varje hem. Kommitténs undersökningar har visat, att detta vid lämpligt maskinval kan vara den mest tids- och arbets—

besparandc formen för självtvätt. De moderna helautomatiska, medelstora tvättmaskinerna med centrifugeringsmöjligheter har jämte andra hemtvätt- maskiner av motsvarande storleksordning efter kriget fått en viss utbred— ning även i vårt land. De goda resultaten av denna typ av självtvätt är i viss mån en nyhet i den svenska tvättdebatten. De före kriget mera undan- tagsvis förekommande hemtvättmaskinerna kunde Visserligen underlätta vissa delar av rengöringsarbetet men de medförde icke några större tids- vinster. 1947 års betänkande avvisade hemtvättmaskiner såsom oekono- miska och föga rationella.

Även de för närvarande förekommande maskintyperna har rätt'varie- rande egenskaper. Såsom av redogörelsen i det föregående och i utrednings- delen framgår, har vid kommitténs tvättundersökning — förutom den i arbetstidshänseende överlägsna helautomatiska maskinen _ även prövats andra vanliga typer av hemtvättmaskiner och däribland en liten maskin av pulsatortyp, rymmande 2 kg tvätt. Denna maskintyp torde vara den f. n. vanligast förekommande på den svenska marknaden. Många hushåll torde köpa sådana, relativt billiga maskiner kanske i första hand med tanke på veckotvätten men ofta även för att använda den till all tvätt. För sådant ändamål befanns maskintypen emellertid vid undersökningen rätt oprak- tisk. Visserligen blir arbetet lättare och momentant mindre energikrävande men tvättiden blir längre. Såsom hjälpmaskin för veckotvätten innebär småmaskincn däremot, jämte lättnad i arbetet, viss tidsbesparing. De hus- håll, som tvättar stortvätt i kollektiv tvättstuga eller skickar bort den till ett inlämningstvätteri, kan alltså ha viss nytta av en sådan småmaskin i hemmet.

Den stora fördelen med att behålla tvätten hemma är självfallet den tids- mässiga smidigheten: arbetet kan utföras när helst det är lämpligt med hänsyn till andra sysslor, och familjens olika medlemmar kan var och en göra sin del av arbetet på tid som kan passa. Man behöver icke räkna med några transporter till och från eller väntan på andra i en kollektiv tvätt- stuga o.s.v. Dessa fördelar blir vid användning av en maskin med genom- förd automatik särskilt framträdande. Endast några korta moment, vid in- läggning och uttagning av tvättkläderna och vid tillsättning av tvättmedel, behöver någon syssla med maskinen. För övrigt sker rengöringen av klä- derna utan någon arbetsinsats eller fordran på större tvättkunskaper och utan att maskinen måste passas: den stänger sig själv när tvättprocessen är genomförd. Genomatt denna i den moderna medelstora automatmaskinen brukar avslutas med centrifugeringsvarv är de tvättade kläderna icke dryp- våta utan färdiga att omedelbart hänga upp till torkning. Ju effektivare maskinen centrifugerar —— väsentlig skillnad kan härutinnan föreligga mel- lan olika fabrikat —- desto snabbare kan den efterföljande torkningen "ske.

Att rationalisera torkningen möter vid bibehållen hemtvätt svårigheter. Många hushåll i tättbebyggda områden har icke några möjligheter att torka

tvätten utomhus. Även de som har sådan möjlighet måste, beroende på klimat och väderlek, också ha möjlighet att torka tvätten inomhus. Tork— ning med särskilda uppvärmningsanordningar är emellertid, såsom tvätt- undersökningen visat, tämligen dyr. Vid de flesta bebyggelseformer använ- der man i pratiken också andra torkningsmöjligheter såsom vindar, garage, uthus. kök, badrum, balkonger etc.

Användes medelstora hemtvättmaskiner så torde det vara naturligt för vederbörande hushåll att tvätta oftare, och man behöver då icke kunna torka stora mängder tvättkläder på en gång. Av kommittén i samarbete med HFI gjorda mindre försök har givit vid handen, att runt 4 kg tvättkläder kan hängas i ett vanligt badrum och torka över natten, om de är avvattnade genom den centrifugering som brukar avsluta tvättprocessen i en automa- tisk maskin. Huruvida erfarenheten från detta experiment kan ges allmän- giltighet för olika landsdelar och årstider torde emellertid vara osäkert, och i varje fall ställer denna torkningsmetod särskilda krav på ventilationen i badrummet, en fråga som speciellt måste uppmärksammas i lägenheter med badrum utan direkt ventilation genom fönster.

Frågan om möjligheten att påskynda torkningen i hemmen genom drifts- billiga, särskilda fläkt- eller eventuella värmeanordningar torde böra göras till föremål för vidare undersökningar.

Vad efterbehandlingen angår har tvättundersökningen visat, att arbetet med bordsmangel i hemmet rentav kan göras något snabbare än kallmang- ling i mangelinrättning eller tvättstuga. Strykningen sker vid självtvätt vanligen för hand och i regeln inom bostaden. Moderna termostatstryk- järn underlättar här i betydande grad arbetet. Erfarenheter visar även att gängse arbetstid för handstrykning beträffande många plagg genom bätt- re arbetsmetodik kan minskas med mer än hälften. Energiförbrukningen vid strykning kan minskas genom att man sitter under arbetet. Huruvida strykmaskiner ur tids- och kostnadssynpunkt är rationella för vanliga hus- håll torde böra ytterligare studeras. Både mangling och strykning kan emel- lertid ytterligare avsevärt förenklas om hushållen minskar sina anspråk på den färdiga tvättens utseende (släthängning). Nya textilmaterial, som icke fordrar efterbehandling, kan medföra än större arbetsbesparing.

Så långt fördelarna med den rationaliserade hemtvätten. Bland dess nackdelar är i första rummet den, som överhuvudtaget är förenad med att tvätten behålles hemma, nämligen att den belastar hushållets egna med- lemmar. Denna olägenhet framträder naturligen starkare i fråga om hus- håll vars medlemmar i väsentlig omfattning har arbete utanför hemmet, dvs. främst familjer med yrkesarbetande husmoder, eller där av andra skäl tillgången på arbetskraft för hushållsarbete av detta slag är knapp (många småbarn, sjukdom eller liknande). Synpunkten gäller emellertid även vid andra former av självtvätt, alltså även vid gemensamhetstvätte- rier för självtvätt.

___—...å

åtog m =

Doo- Pnu:

'nwu .... ,,». j ,. ,. , 'lxlf'k .H.-(.av'hf,

7-kilos, icke automatisk cytindcrlvältmuskin av typ som använts vid kommitténs och [IFRS undersökning av faslighelstm'itt.

Av väsentligarc räckvidd torde de ekonomiska invändningarna vara emot den form av mekaniserad hemtvätt som vid tvättundersökningen framstått som den i och för sig mest rationella. Den kräver för maskinanskaffningen en icke obetydlig kapilalutgift och med avskrivningen av denna blir årskost— naden för tvätten också relativt hög (dock icke högre än för centralsjälv- tvätt enligt undersökningens alternativ). Många familjer torde därför med fog vara obenägna för denna tvättform. Att den nödvändiga kapitalinsatsen, 1.500—2.000 kronor för en god hemtvättmaskin, även starkare binder tvät- ten vid hemmet ligger i öppen dag, och därmed vinner också den första av de här framförda invändningarna i styrka.

I samband härmed må en annan ekonomisk synpunkt, som ibland fram- förts beträffande den mekaniserade hemtvätten, beröras. Bortsett från kravet på det enskilda hushållets ekonomi har emot denna tvättform ur samhällsekonomisk synpunkt anmärkts, att dess investeringskostnader är högre än som erfordras vid andra (kollektiva) tvättformer och att de alltså innebär en onödig belastning av folkhushållet. Då de helautomatiska maski- nerna hittills icke tillverkats i Sverige ntan måste importeras, innebär de därjämte en belastning på bctalningsbalansen, som kan anses onödig.

Dessa invändningar kan kommittén visserligen icke finna vara av av— görande art. De hushåll. för vilka den maskinella hemtvätten är den mest rationella och praktiska formen för tvättarbetet, bör ha frihet att välja detta alternativ, även om hushållstvätten därmed skulle ställa något större anspråk på samhällets investeringssektor än vid tvättens kollektivisering. Vad angår hemtvättmaskinernas betydelse för bctalningsbalansen kan denna invändning givetvis i särskilda lägen vara av betydelse. Men det finnes icke några skäl att antaga, att icke svensk företagsamhet på detta, liksom på många andra liknande områden, snart nog skall kunna tävla med utländsk industri. Ej heller torde det vara orealistiskt att räkna med att de nuvarande, här i landet förhållandevis höga priserna på hemtvätt— maskiner, vilka grundar sig på en relativt föga omfattande försäljning per fabrikat, kan _ genom teknisk-ekonomisk konkurrens om en vidgad kö- parmarknad —— komma att avsevärt nedbringas.

I nuvarande kostnadsläge och med nu tillgängliga tvättmaskinstyper torde man emellertid icke kunna räkna med att hushåll i lägre inkomst- nivå i större utsträckning kommer att anse sig ha råd att skaffa rationella, medelstora hemtvättmaskiner. För hushåll i bättre inkomstlägen, och då främst bland dem som bor i enfamiljshus såväl i tätorterna som kanske framför allt på landsbygden, torde däremot denna tvättform ha utsikter till större spridning.

Tekniska hinder torde även ofta möta mot installerande av sådana maski- ner. I många flerfamiljshus torde det med nuvarande byggnadssätt vara helt olämpligt att i de enskilda lägenheterna installera här i landet förekom- mande medelstora hemtvättmaskiner med inbyggd centrifug vilka på grund

av vibrationerna fordrar viss förankring i underlaget; utomlands försäljes emellertid numera maskiner som icke behöver dylik förankring. Maski- nerna förutsätter vidare tillgång på tillräckligt hett vatten, och därest så- dant tillhandahålles av fastigheten blott under den kalla årstiden eller eventuellt icke alls, fordras extra varmvattenberedare i bostaden.

Fastighetstvättstuga

Den för ett antal hyreshushåll gemensamma fastighetstvättstugan är i städerna den tidigaste och alltjämt vanligaste formen av kollektivt organi- serad tvätt. Även om det givetvis innebär en fördel att bostaden kan befrias från stortvätten, är de äldre fastighetstvättstugorna ofta osunda, primitivt utrustade och tungarbetade. Under 1930-talet började fastighetstvättstu- gorna i nya hyreshus att förses med maskinell utrustning. och detta torde numera vara regeln, i den mån icke tvättmöjligheterna samlas till ett större centraltvätteri, gemensamt för ett helt bostadsområde.

Fördelarna med den i kommitténs tvättundersökning närmare behand- lade, maskinellt utrustade fastighctstvättstugan är framför allt dess låga kostnader: den är näst handtvätten den billigaste av de tvättformer som typfamiljen väljer mellan. De ekonomiska invändningar. som här ovan framförts emot den mekaniserade hemtvätten, har här icke någon giltig— het: fastighetstvätten kräver icke någon nämnvärd kapitalinsats för det enskilda hushållets del, och genom det intensivare utnyttjandet av utrust- ningen i tvättstugan ter den sig allmänekonomiskt som mera rationell.

Fastighetstvättstugan är även fördelaktigt nära hemmet: tvätten kräver icke några längre transporter och arbetet kan tillfälligt avbrytas för andra hemsysslor.

Såsom fastighetstvättstugan vanligen är utrustad är denna tvättform å andra sidan endast lämplig för stortvätten, och den gängse storleken på maskinerna leder till relativt långa intervaller mellan tvättarna. Därav föl- jer, att en ofta betydande mängd smutsade plagg tvättas i lägenheten eller i de särskilda handtvättstugor som undantagsvis anordnats. Veckotvätten, som icke kan ske maskinellt i fastighetstvättstugan, blir därmed tidsödande och besvärlig och den sammanlagda tvättiden för hela årstvätten också av- sevärt längre än enligt alternativet helautomatiserad hemtvätt. Möjligheten att underlätta veckotvätten med hjälp av en helt liten hemtvättmaskin har här tidigare berörts.

Ur tidssynpunkt har fastighetstvättstugan i traditionell form vidare den kända nackdelen, att arbetet bindes till en särskild, ofta långt i förväg be- stämd tvättdag.

Vid tvätt i äldre fastighetstvättstugor torkas tvätten vanligen å gård eller torkvind. Modernare fastighetstvättstugor är i viss utsträckning försedda med aerotemperutrustade torkrum. Några mera tidsbesparande anordningar

för torkning och efterbehandling av tvätten, såsom torktumlare och varm.- mangcl, brukar däremot fastighetstvättstugorna vanligen icke erbjuda. Un.- der några år har de därför i vissa nya hyresområden kommit något i skym- undan och betraktats såsom mindre förmånliga än det större centraltvätte— riet, utrustat med cn fullständigare maskinpark och övervakat av särskild personal.

Centralsjälvtvätten-i

Nyare centraltvätterier av denna typ erbjuder genom sina moderna ma- skiner såväl för tvättning som för torkning och efterbehandling stora för- delar. Stora mängder tvättgods kan där behandlas snabbt, effektivt och fullständigt. Ifråga om tidsåtgång för årstvätten är denna tvättform prak— tiskt taget jämställd med den helautomatiska hemtvätten. En viktig skill— nad i tidshänseende är att man vid hemtvätten helt fritt kan välja och dis- ponera tidcn för tvätten. Centraltvätteus nackdelar ur hushållets synpunkt är utöver en viss tidsbundenhet de relativt längre transporterna samt, lik_- som i fastighetstvättstugan, att veckotvätten till största delen får ske för hand i hemmet. I kostnadshänseende är denna tvättform dyrare än tvätt i fastighetstvättstugan och jämställd med den helautomatiska hemtvätten. Nå- gon kapitalinsats av de enskilda hushållen förutsätter den icke.

Kostnadsbedömningen av ett större centraltvätteri är dock osäker. Dess ekonomi tynges av två betydande, svårrörliga utgiftsposter, nämligen ka— pitalkostnaden och lönerna för en större eller mindre fast anställd per- sonal. Att genom noggrann planering och arbetstekniska studier hålla dessa utgiftsposter så låga som möjligt i förhållande till tvätteriets avsedda kapacitet är vid denna tvättform en både svårare och för det ekonomiska resultatet viktigare uppgift än vid andra tvättformer. Av lika stor betydelse är, att tvätteriets kapacitet bestämmes efter en realistisk bedömning av kundunderlaget: man när de relativt låga tvättkostnader, som tvätteriets maskinpark tekniskt möjliggör, endast vid hög belastning av anläggningen. dvs. vid ett läge då de samlade kostnaderna kan fördelas på en tvättmängd som ligger tvätteriets maximala kapacitet så nära som möjligt. Här fordras sålunda vid planläggningen såväl teknisk—ekonomisk sakkunskap som ett affärsmässigt gott omdöme, och dessa egenskaper är minst lika viktiga vid den löpande driften. Inte minst torde onödigt höga personalkostnaderi flera fall bära ansvaret för att större offentliga tvätterier gått med förlust. Likaså torde erfarenheten ha visat vanskligheten av att tillförlitligt kunna beräkna ett stortvätteris kundunderlag. Av här angivna skäl är de verkliga tvättkostnaderna i större centraltvätterier ofta osäkra och svåra att be- döma. De kan också döljas genom otillräckliga avskrivningar eller genom tillskott av allmänna medel. Med hänsyn till de stora, delvis långtids- bundna investeringar som ett större tvätteri fordrar torde också den fram-

tida tekniska utvecklingen innebära större ekonomiska risker för dessa tvätterier än som är förenade med hemtvätten och fastighetstvättstugorna.

Inlämningstvätten

Den klara fördelen med denna tvättform är att hushållet frånsett viss kontroll helt befrias från arbetet med tvätten. Om denna synpunkt vore den ensamt bestämmande, så skulle detta alternativ givetvis vara den rätta lösningen av hushållens tvättproblem. Hushåll med knapp tillgång å egen arbetskraft för hemarbetet använder sig naturligen i större eller mindre ut- sträckning av inlämningstvätt.

Såsom tvättundersökningen visat är emellertid detta alternativ icke bara det mest tids- och arbetsbesparande utan också det avgjort dyraste, helt visst mycket dyrare än vad typfamiljen skulle ha råd med.

De ekonomiska skälen för det stora flertalet hushåll att själva ta hand om sin tvätt, eventuellt i någon kollektiv form av maskintvätt, är sålunda mycket starka. Mindre än 5 % av hushållens tvätt kan uppskattas gå ge- nom inlämningstvätterierna. Även i ett land med så utvecklad, relativt billig och bekväm kommersiell tvättservice som Förenta staterna har vid omfattande tvättvaneundersökningar befunnits att blott omkring en tredje— del av tätortshushållen använder sig av kommersiell tvätt i någon utsträck- ning. Av dessa kunder är blott en fjärdedel (1953 7 %) s. k. storkunder, dvs. sådana som har för vana att regelbundet sända tvätt till tvätteriet. Och icke ens dessa storkunder lämnar bort all tvätt; personliga plagg, underkläder o. dyl. tvättas hemma. Samma torde förhållandet vara här: endast enpersons— hushåll eller andra hushåll som helt saknar arbetskraft för tvätten, eller "hushåll i goda ekonomiska omständigheter torde reflektera på den totala inlämningstvätten. Veckotvätten och åtminstone en viss del av efterbehand- lingen av stortvätten torde vanligen skötas hemma, även om man eljest anlitar inlämningstvätt i kommersiell eller allmän regi.

Då själva rengöringen ostridigt kan utföras billigast i ett industriellt tvätteri med fullständig och modern utrustning, men inlämningstvätterierna ändå i praktiken'har svårt att vinna terräng på bekostnad av andra tvätt— former, så beror detta bland annat på att en så stor del av kostnaderna för inlämningstvätten betingas av det besvärliga och personalkrävande arbetet att sortera, märka,'dirigera och kontrollera de individuella plaggen genom tvätteriets olika avdelningar och behandlingsprocesser samt på den manu- ella efterbehandlingen, t. ex. strykningen. Det är tydligt, att efterbehand- lingen, särskilt strykningen, och tvätt av småplagg ofta är dyrare i indu— striell form och alltså kan löna sig som hemarbete. Att stortvätteriernas andra driftstekniska fördelar ofta _icke gör sig gällande har tidigare he- rörts: olika omständigheter kan lägga hinder i vägen för ett optimalt ut— nyttjande av den kapitalkrävande anläggningens kapacitet.

Det ligger nära till hands att genom en lämplig uppdelning av arbetet med tvätten bättre kunna utnyttja inlämningstvätteriernas särskilda förutsätt— ningar för billig tvätt. närmast genom e n kl a r e tv ä t t f o r m e r, som befriar tvätteriet från huvudparten av den besvärliga sorteringen och kon- trolleringen etc. och som tillika överflyttar efterbehandlingen till hemmet. På sina håll har även så skett: tvätten levereras endast tvättad och centri- fugerad, eller tvättad och torkad, eller tvättad, torkad och lagd, till relativt låga priser.

Ett än enklare sätt att utnyttja de industriella tvätteriernas goda maski— nella förutsättningar är systemet med p å stvätt, innebärande att hus- hållet lämnar en viss mängd enhetligt tvättgods som under hela rengörings- processen hålles samman i en nätpåse och naturligtvis levereras utan att tvätteriet utför någon efterbehandling.

Inom kommittén har framkommit ett intressant uppslag att på lik- nande sätt utnyttja de stora, maskinellt synnerligen välutrustade in sti- t u t i o n s t v ä t t e r i e r, som films här och där i landet, för hushållstvät- ten, i den mån sådana anläggningar disponerar outnyttjad kapacitet. Natur- ligcn måste här systemet med påstvätt tillämpas.

Även om man genom att i sådana former utnyttja de industriella stor— tvätteriernas kapacitet skulle kunna erhålla låga priser på den del av tvätten som beträffande både arbetsutförande och plaggsammansättning kan betecknas som nödvändiglietstvätt, dvs. rengöring av de grövre var- dagsplaggen, stannar efterbehandlingen i hemmet. Antingen den nu omfat— tar mangling och strykning eller begränsas till släthängning, är efterbehand- lingen dock ett ganska tidsödande arbete. .

En tekniskt intressant, långtgående utväg att rationalisera hela tvätt- servicen inklusive efterbehandlingen för hushållets stapeltcxtilier, främst lakan, örngott och handdukar, är s. k. | in 11 e u th y r nin g. Denna har fått en viss utbredning utomlands, främst i Amerika och också börjat prö- vas här hemma.

Såsom av den i utredningsdelen (kap. 22) lämnade redogörelsen framgår är linneuthyrningen en rätt känd och vanlig form när det gäller tvättservice för t. ex. restauranger, kontor, hotell o. dyl. Vissa stora institutionstvätterier, t. ex. Stockholms stads centraltvått för stadens sjukhus, gör också sina >>kunder» samma tjänst. I viss omfattning har några av våra kommersiella tvätterier utsträckt linneuthyrningen även till de enskilda hushållen.

Fördelarna är uppenbara: hushållen befrias från att själva hålla något förråd av de perscdlar som uthyrningen omfattar; man kan lätt tillgodose tillfälliga stora behov; man behöver icke vänta på sin tvätt o.s.v. Avgörande torde emellertid kostnaderna vara. Linneuthyrningen torde kunna ekono- nomiskt tävla med traditionell tvättserviee endast under förutsättning 'att den senare också innebär täta byten, antagligen tätareän som torde'vara regel i svenska hushåll. En annan svårighet innebär användningen av 'så—

dana perscdlar inom uthyrningsförrädet, som så småningom ser slitna och icke fullt fräscha ut och därför icke gärna godtas av de enskilda hushållen. ' Den prövning av de olika undersökta tvättformernas fördelar och olägen- heter som här skett leder naturligen till frågan om ieke kombinationer av olika tvättformer i många fall kan visa sig ge de bästa lösningarna.

Den effektivt mekaniserade hemtvätten erbjuder stora fördelar i form av tidsbesparing och frihet att disponera tiden som man vill för tvätten, vidare —— då hushåll som använder denna tvättform naturligen torde övergå till att tvätta ofta —— fördelarna av mindre textilförråd, mindre utrymme för förvaring av smutsig tvätt, mindre utrymme för torkning o.s.v. Men den- na tvättform ställer sig rätt dyr och belastar därjämte det enskilda hushål- let med en rätt betydande investering. Installationen av sådana tvättmaski- ner i flerfamiljshusens smålägenheter möter i varje fall för närvarande vissa tekniska hinder.

I de kollektiva tvättstugorna åter kan tvätten bli billigare. Men hittills vanlig utrustning är avpassad för stortvättar; de förutsätter därför långa tvättintervaller, stora textilförråd och förvaring i hemmen av relativt stora mängder smutskläder. En betydande del av tvätten kommer vid dessa tvätt- former att ingå i veckotvätten i hemmet, medan uppdelningen i stortvätt och veckotvätt vid rationaliserad hemtvätt däremot bortfaller.

En kombination av de olika tvättformerna borde kunna förena den ma- skinella hemtvättens smidighet och förmåga att ta hand om all tvätt med den kollektiva tvättstugans ekonomiska fördel att fördela kapitalkostnaden på flera hushåll. Hushållen borde alltså i den kollektiva tvättstugan ha till— gång till medelstora tvättmaskiner. Installerar man moderna snabbtvätt- maskiner tvättar dessa på hälften till fjärdedelen av den maskintid som erfordras vid de konventionella typerna. Genom att installera flera maskin- enheter i samma tvättstuga ökar man även möjligheterna för hus- hållen att komma åt att tvätta så ofta och vid den tid det passar dem. Närheten till bostaden är av stort värde, men å andra sidan är det även önskvärt, att den kollektiva tvättstugan om möjligt omfattar så stort an- tal hushåll, att det är ekonomiskt försvarligt att utrusta den med goda, snabba, maskinella" hjälpmedel även för torkning och efterbehandling, exempelvis torktumlare, enklare, lättskött strykmaskin eller mangel.

Om den kollektiva tvättstugan organiseras på detta sätt är det sannolikt, att många hushåll skulle ändra sina tvättvanor, tvätta oftare och begagna maskinerna för all tvätt. Även sådana småhushåll, som sällan använder kollektiv tvättstuga därför att dess nu vanliga maskintyper förutsätter större tvättmängder än vad sådana hushåll rimligen sparar ihop, torde finna det praktiskt att använda på här föreslaget sätt utrustade kollektiv- tvättar. Har hushållet å andra sidan större mängder tvättgods kan detta

uppdelas på flera maskinfyllningar —— vilket i och för sig kan vara en för- del då man därigenom kan skilja på tvättgods av olika textil beskaffenhet eller mer eller mindre smutsiga plagg: en del plagg fordrar längre tvätti- (ler och högre temperatur, andra och ömtåligare plagg bör ges en kort- varig behandling och tvättas vid lägre temperaturer.

Även om kollektiva självtvättstugor av här antydd typ torde innebära lämpliga former för mekaniseringen av hushållstvätten, inte minst i tät- orterna, torde alltjämt behov finnas av inlämningstvättens service, tillhan- dahållen av kommersiella tvätterier eller av centraltvätterier mer eller mindre i offentlig regi. Åtskilliga hushållstyper saknar åtminstone tidvis arbetskraft för tvätten, samtidigt som de kan ha råd att kosta på sig in- lämningstvättens service, eventuellt i de billigare kombinationer som här tidigare antytts. Sådana hushåll är exempelvis stadshushåll där båda ma- karna har förvärsarbete, i viss omfattning även jordbrukshushåll, där i varje fall tidvis hushållets tillgång på arbetskraft är mycket knapp och där avstånden kan vara så långa, att det är alltför obekvämt för husmodern att ge sig av till en större kollektiv tvättstuga och där själv sköta tvätten.

De helt enkla nya former för kollektiv självtvätt som kommittén i det följande föreslår kan komma att visa sig särskilt lämpliga och attraktiva på landsbygden och i egnahemsområden. Kommittén har även särskilt be- aktat behovet av en upprustning av anordningarna för hushållstvätten i äldre tätortsbebyggelse genom lämpliga mindre gemensamhetstvätterier.

KAPITEL 7

Tvättformer vid olika bebyggelsetyper

Landsbygd och egnahemsområden

Debatten i tvättfrågan har på senare är särskilt gällt hyreshusfamiljer- nas tvättbehov; företrädesvis är det dessa behov, som i samband med expansionen av tätorternas bostadsområden varit föremål för åtgärder från det allmännas sida. Emellertid var det från början landsbygden som de statliga åtgärderna i tvättfrågan gällde, särskilt småbrukarhushållen, där tvättförhållandena ofta är primitiva och ovanligt arbetskrävande. Och allt— jämt påkallar de tvättbehov, som lanthushållen och egnahemmen repre- senterar, särskilt beaktande vid tvättfrågans behandling. Även om bostads- produktionen efter kriget till vida övervägande grad avsett flerfamiljshus. bor alltjämt över hälften av de svenska hushållen i en- eller tvåfamiljshus och denna andel stiger på landsbygden till över 90 %..

I det stora flertalet fall har lanthushållen och egnahemmen hittills ord- nat sin tvättfråga individuellt, utan stöd av någon form av kollektiv tvätt. Även då det gäller att ersätta den traditionella handtvätten med maskinell tvätt torde många, kanske flertalet av dessa hushåll alltjämt vara hänvisade till eller föredraga att installera tvättmaskin och annan utrustning för att fortfarande utföra hela tvättarbetet hemma. Såväl vid nybyggnad av enfamiljshus som då det gäller att förbättra befintliga jordbrukarbem eller villafastigheter torde man ofta komma att söka installera egen tvätt— maskin i kök, badrum eller tvättstuga. Många hushåll med behövliga eko- nomiska förutsättningar torde välja denna väg, även om de i viss utsträck— ning därjämte anlitar inlämningstvätt. Huruvida det är riktigt, att —— så- som ofta påstås — svensken har ett särskilt intresse och sinne för meka- niska anordningar och maskinell hjälp i arbetet bådc i hemmet och för- värvsarbetet må lämnas därhän: intresset för en rationalisering av arbetet i kök och hushåll med moderna tekniska hjälpmedel och många andra drag i dagens samhälle visar i varje fall, att även samhällets breda lager gärna använder familjeinkomstens köpkraft för sådana nyttoting varom här är fråga.

Hur i sådana fall tvättarbetet i princip bör ordnas torde framgå av kom- mitténs tvättundersökning. Vill man nå en betydande tids- och arbetsbe-

sparing bör man skaffa en tvättmaskin av lämplig kapacitet, alltså av den typ som här kallas medelstor, hellre än en liten maskin, även om denna är betydligt billigare i inköp. Kommitténs undersökningar _ redovisade jämväl i utredningsdelen —— har tillika framhävt betydelsen av att hemmets arbetsplatser för tvättarbetet är väl ordnade och planlagda med hänsyn till en rationell arbetsgång. Särskilt viktigt är att lämpliga utrymmen fin- nes för uppställning av tvättmaskin och övriga tvättredskap samt för tork- ning och för efterbehandling. Önskvärt är självfallet, att hänsyn till dessa krav tas redan vid byggnadens planlösning.

Vid utformningen av grunderna för den statliga belåningen av egnahem torde hänsyn till dessa synpunkter böra tagas. Den kostnad, som hittills vid de statliga egnahemslånen beräknats för själva tvättutrustningen. 5 a (300 kronor, motsvarar uppenbarligen icke en rationell hemtvättutrustning. Denna torde med nuvarande prisläge kosta omkring 2.000 kronor. Till frågan om den jämkning av de statliga lånegrunderna som härav kan be— tingas äterkommer kommittén i följande kapitel angående formerna för den statliga krediten för hushållstvättens behov.

Inför den ökning av maskinell hemtvätt, som enligt kommitténs mening är att förutse, framträder betydelsen av att denna del av hemarbetet blir föremål för en intensifierad forsknings- och informationsverksamhet— så att de som projekterar, bygger eller moderniserar enfamiljshus skall kun- na få sakkunniga råd hur arbetsplatsen för tvätten bäst skall placeras och utrustas. I ett följande kapitel kommer frågorna om forsknings- och upp- lysningsverksamhet att närmare behandlas.

Många jordbrukare och egnahemsägare, som bygger nya eller förbättrar gamla bostäder, torde emellertid icke ha råd att skaffa egen tvättmaskin. som därtill ofta måste betalas vid en tidpunkt då andra nödvändiga ut- gifter för bostaden eller dess utrustning belastar hushållets budget. Även tekniska skäl kan resa hinder för att förse bostaden med en rationell tvättntrustning. Utrymmet i en äldre bostad kan vara för litet, vatten— tillgången kan vara dålig, elnätet för svagt eller dylikt. Många familjer, som skaffar sig en modern medelstor tvättmaskin, torde också snart finna, att den relativt dyrbara maskinens kapacitet ingalunda kan till fullo utnyttjas av blott ett hushåll; goda vänner och grannar torde också snart intressera sig för att få tvätta på detta lätta och intressanta sätt. Frågan om ett visst sambrnk av maskinen, en kollektivisering av tvätten kommer naturligen snart att inställa sig. .

Såsom av redogörelser i andra avsnitt av detta betänkande framgår har större eller mindre kollektiva tvättstugor för självtvätt eller för inläm— ningstvätt i många bygder kommit till stånd, icke minst tack vare detupp- lysningsarbete som utövats av hushållningssällskapens hemkonsulenter. Utvecklingen av de kollektiva tvättstugorna möter dock ofta hinder, icke blott genom svårigheten att få byggnadstillstånd under åren efter kriget

utan även på grund av storleken av den kapitalinsats'som en välutrustad kollektiv tvättanläggning, mednsin byggnad och sina installationer förut- sätter. De mångenstädes stora avstånden mellan den spridda bebyggelsen försvårar naturligtvis också tillkomsten av större tvättstugor. Befintliga kollektiva tvättstugor täcker därför endast en ringa del av tvättbehovet.

' Såsom tidigare i detta betänkande flera gånger framhållits, kan åtskil- liga omständigheter, i främsta rummet osäkerheten ifråga om textilvanorna Och den tekniska utvecklingen av maskiner och tvättmedel, även motivera en viss tveksamhet ifråga om investering av allmänna medel i större kapi- talkrävande anläggningar, vilka förutsätter långa avskrivningstider. I varje fall talar i nuvarande övergångsskede många skäl för att anläggningarna för! kollektiv självtvätt icke göras så stora. Visserligen kan, såsom tvätt- undersökningen visat, mycken tid och arbete sparas i en stor tvättstuga med varmmangel och andra redskap för torkning och efterbehandling, men mer än den hjälp varmmangeln ger kan möjligheten för hushållet betyda att vid relativt valfri tid få maskinell hjälp med all tvätt. En sådan hjälp får man bäst genom i förhållande till bostaden lättillgängliga tvättmaskiner. . 'Som den naturligaste och i många fall bästa formen av kollektiv själv— tvätt ter sig alltså utvägen att några grannar gemensamt utnyttjar samma tvättmaskin, placerad hos en av dem. Denna form av kollektiv tvätt, här kallad tvättcirkel, kan utformas på olika sätt ifråga om organisation och ekonomi, allt efter föreliggande lokala och personliga förhållanden. Be- stämmande för hur den gemensamma tvättstugan ordnas är t. ex. de olika bostädernas förutsättningar i form av utrymme och byggnadssätt, var och bara behovet av vatten och varmvatten mest praktiskt kan tillgodoses — helst givetvis från redan befintliga varmvattenanläggningar — hur till- synen av maskinen bäst kan ordnas samt naturligtvis familjernas ekono- miska förutsättningar. Såsom av kommitténs tvättundersökning framgår (kap. 5) är en medelstor tvättmaskin den lämpliga för hushållens vanliga tvätt, företrädesvis i helautomatisk utformning.

Den enklaste formen av en tvättcirkel bildar sig så att säga av sig självt, såsom ett slags grannhjälp: ett av hushållen äger maskinen och lå- nar ut den till en krets av grannar mot en avgift som täcker kostnaderna, däri inbegripna avskrivningar och ränta på nedlagt kapital. Torkningen däremot torde i regeln lämpligen ske i anslutning till bostaden. Eventuellt disponerar en tvättcirkel också någon slags mangel eller elektrisk stryk- maskin. Grannarna får genom ett sådant samarbete fördelen av en lätt och billig tvätt; även för tvättstugans ägare blir tvätten billigare då gran- narna hjälper honom att bära kapitalkostnaderna.

viOm intressenterna emellertid skulle finna denna form alltför fri, och om det till äventyrs är förenat med svårigheter för ett enda hushåll att svara för kapitalutgiften, så kan en fastare samverkan tänkas. Enklast är i så fall, att anläggningskostnaderna finansieras med ett lån, för vilket

samtliga i tvättcirkeln deltagande hushåll tecknar borgen. En tvättcirkel omfattar lämpligen minst fyra, högst tolv hushåll: den undre gränsen ter sig önskvärd med hänsyn till fördelningen av kapitalkostnaderna, den övre torde bestämmas av lämpligheten ur arbets— och trevnadssynpunkt att be- gränsa tvättstugans användning till två hushåll per dag. Det sambrnk, event. samägande av maskiner, varpå tvättcirkeln vilar, är numera icke så ovanligt på landsbygden inom andra områden, exempelvis då det gäller jordbruksmaskiner.

Förslag ifråga om statliga lån till tvättcirkelanläggningar framlägges i följande kapitel. Ordnas en tvättcirkel i andelsföreningens form liksom andra kollektiva tvättstugor, så möjliggör redan nu gällande lånebestäm— melser statlig kredit för anläggningskostnaderna.

Vid mera omfattande, tätare bebyggelse eller då eljest förutsättningar för en större kollektiv självtvättstuga föreligger har, såsom tidigare redogö- relser visat, mera fullständigt utrustade tvättstugor ofta tillkommit och på ett gott sätt bidragit till att fylla bygdens behov av maskinella tvättmöjlig- heter. Kundunderlaget för sådana tvättstugor brukar ofta vara tillräckligt för att tvättstugan även skall kunna utrustas med maskinella anordningar för torkning och efterbehandling: aerotemperförsedda torkrum eller tork- tumlare och kanske varmmangel, något som naturligtvis är av stort värde. I regeln är dessa tvättstugor utrustade med relativt stora tvättmaskiner och alltså avpassade för större tvättar och längre tvättintervaller, ävensom för de enstaka stora textilier som icke kan tvättas i mindre maskiner. I den mån de behöver kompletteras, utvidgas eller förnyas, synes de fördelar i form av snabbare och bekvämare behandling av all tvätt, som är förenade med de moderna medelstora maskinerna böra föranleda att man härvid särskilt överväger anskaffning av sådana maskiner. Genom den korta tvätt- tiden har dessa en relativt hög kapacitet, och möjligheten att fördela även en stor tvätt på flera maskiner medger en differentierad behandling av olika slag av textilier (kulört och vitt, ylle, hårt eller lättsmutsad tvätt).

Gäller det nyanläggning av en kollektiv tvättstuga för något större kund- underlag än som lämpligen omfattas av en tvättcirkel, synes i första hand böra övervägas att utforma densamma såsom en enkel självtvättstuga utan särskild anställd personal, en typ av tvättstuga för vilken kommittén före- slår beteckningen tvättbutik. Dess utrustning torde från börj an böra omfatta medelstora tvättmaskiner, eventuellt även någon större maskin, därest tvätt- behov och tvättgods sä "påkallar samt, såsom nyss framhållits, gärna även särskilda torkanordningar samt mangel. Sådana, alltjämt relativt små tvättstugor torde icke behöva någon heltidsanställd personal —- vars kostnader driften knappast kan bära men någon kunnig person måste ha en viss löpande tillsyn av maskinerna och lokaler'samt, om maskinerna icke utrustas med särskilda myntapparater, även ha hand om inkasseringen av tvättavgifterna. Lämpligen borde tillsynen samordnas med annan verk-

samhet, vilket icke bör möta större svårigheter då de modernt utrustade anläggningarna är hygieniska och kräver föga utrymme. Vid sådana kom- binationer är tillgången till vatten, värme och avlopp naturligtvis av stor betydelse. Kombinationen kan gälla bad- eller bastuanläggning, mejeri, skola, samlingslokal, lanthandel, bensinstation, frisersalong e. dyl. Det tra- fikmässigt lämpliga läget är givetvis av särskild vikt.

Den närmaste kundkretsen för en sådan tvättbutik är självfallet att finna bland hushållen i den tätort dit den förlagts. Men den kan även erbjuda kringliggande landsbygd stora fördelar. Med den numera allt vanligare före- komsten av motordrivna trafikmedel, bussar, bilar, traktorer och mopeder, torde det vara ganska lätt för en lantbrukare eller någon medlem av hans familj att då de far in till närmaste ort för att handla också ta med sig en eller flera maskinfyllningar tvättkläder, tvätta dem i tvättbntikens automat- maskiner -— härför krävs inga egentliga tvättkunskaper — och möjligen där också sköta efterbehandlingen av tvätten. De begränsade krav å veder- börande lmshållsmedlems tid som själva rengöringsarbetet ställer binder icke vederbörande vid tvättbutiken, utan medan tvätten pågår kan andra ärenden också nträttas. Är det fråga om veckotvätten, då man i regel torde ta de halvlorra kläderna med sig hem och där sköta efterbehandlingen, tar besöket i tvättbutiken än mindre tid.

En kollektiv tvättstuga av denna art kan tänkas anlagd och driven som ett vanligt enskilt affärsföretag. Sannolikt torde den dock i regeln för sin tillkomst och drift vara beroende av en andelsförening eller en kommunal insats, och den organiseras då också i samma rättsliga former som de nuvarande andelstvättarna på landet eller i tätorter. Även på landsbygden bör det ankomma ä kommunerna att följa utvecklingen å hushållstvättens område och genom lämpliga åtgärder verka för tillkomsten av gemensam- hetstvätterier där sådana behövs. Om kommunens medverkan genom bor- gen å tvätterilån talas i nästa kapitel.

Större tätorter, hyreshusbebyggelse

Hushållens tvättarbete torde för närvarande inom sådan bebyggelse en- dast undantagsvis eller blott delvis kunna. mekaniseras med hjälp av hem— tvättmaskiner. Det kräver utrymme och möter åtminstone för närvarande vissa tekniska svårigheter att installera en rationell hemtvättmaskin läm— pad för all tvätt i hyreslägenlieterna. En dylik maskin torde dessutom vara för kostnadskrävande för smålägenheternas hushåll; i varje fall ter sig någon lämplig form av gemensamhetstvätt ekonomiskt mindre betungande.

.Behovet av maskinell hjälp med tvätten i hyreshus bör alltså i regel till- godoses genom gemensamhetstvätterier. I nya bostadsområden brukar maskinellt utrustade kollektiva tvättstugor regelmässigtanordnas i den omfattning som svarar mot hushållens behov. Fastighetstvättstngorna er-

bjuder fördelen av kortare transportvägar och större frihet att disponera tiden för arbetet, och centraltvätterierna ger vanligen snabbare och effek- tivare hjälp vid torkning och efterbehandlingen. I båda fallen sker vecko- tvätten i hemmet.

I sina olika former har moderna sådana tvättstugor kunnat ge hushållen en i regeln högt uppskattad hjälp vid tvätten. En viss osäkerhet ifråga om vilken typ, den större eller den mindre, som kan vara att föredraga, torde råda. Exempelvis har i Stockholm en generalplan framlagts för hushålls- tvättcns kollektivisering genom ett nät av större centralsjälvtvättericr, jäm- väl avsedda för äldre bostadsområden. Olika meningar om vilken typ som nr ekonomisk synpunkt bör ges företräde har vid behandlingen av denna generalplan gjort sig gällande, beroende på den anslutning med vilken man ansett sig kunna räkna för den ena eller andra typen. Även i Göteborg har, såsom i utredningsdelen närmare skildrats, en intressant utredning framlagts, utmynnande i förslag om utbyggande av centraltvätterier till komplettering av de redan befintliga offentliga tvätterierna i nya bostads- Områden.

I allmänhet synes de närmare bostaden belägna, modernt utrustade fas— tighetstvättstugorna ur många synpunkter vara att föredraga: enligt kom- mitténs tvättundersökning torde de ekonomiskt vara de större centralsjälv- tvätterierna överlägsna; de kräver icke någon särskilt anställd personal. Fri- heten i arbetet blir större för hushållen och närheten till bostaden har sitt givna värde. Dessa tvättstugor är emellertid i sin vanliga utformning utrus- tade med tämligen stora tvättmaskiner, vilka hushållen i regel icke kan disponera annat än med långa mellanrum och på i förväg tingade tvätt- dagar. Veckotvätten blir därför omfattande. Det ligger nära till hands att göra fastighetstvättstugorna effektivare genom att även utrusta dem med medelstora maskiner, företrädesvis helautomatiska, avpassade för all tvätt, ävensom rationella torkningsanordningar. Någon hastig omkastning av tvättvanorna inom det klientel som vant sig vid och anpassat sitt textilför- råd efter den gängse tvättorganisationen bör man emellertid sannolikt inte räkna med. Även ekonomiska skäl talar givetvis för att den traditio- nella utrustningen i befintliga fastighetstvättstugor behålles så länge den är funktionsduglig. Det är dock önskvärt att den kompletteras med snabbt arbetande, medelstora maskiner, i vilka hushållen kan sköta veckotvätten. Samma synpunkter bör gälla vid de större. centralsjälvtvätterierna, i vilka man redan nu på sina håll funnit lämpligt att också tillhandahålla maskiner för veckotvätt.

Är det av lokala eller andra skäl icke möjligt eller lämpligt att ordna en bra fastighetstvättstuga, så kan lösningen sökas i form av en större, modernt utrustad tvättstuga gemensam för ett flertal fastigheter. Man bör därvid söka undgå att för tillsynen heltidsanställa särskild personal, vars kostnader vid små och medelstora anläggningar gör denna tvättform relativt

dyr. I stället bör man, såsom föreslagits för landsbygdens del, söka få till stånd en tvättbutik i kombination med annan verksamhet. På landsbygden torde, såsom tidigare framhållits, kombinationer exempelvis med bad— eller bastuanläggning, lanthandel, mejeri, skola, bensinstation eller dylik verk— samhet vara lämpliga. Icke heller i städerna synes dylika anordningar vara uteslutna. För befintliga strykinrättningar eller mangelbodar synes en kom— bination med en kollektiv tvättstuga av här antydd storlek innebära en näraliggande och naturlig utveckling.

Kan icke en lösning i form av fastighetstvättstuga eller en mindre, med annan verksamhet kombinerad tvättbutik genomföras, så föreligger möjlig- heten att tillgodose hushållens behov av mekaniserad självtvätt genom helt fristående tvätterier, huvudsakligen utrustade med snabbt arbetande medel- stora tvättmaskiner samt med torktumlare och ev. mangel (launderetter). Av driftsekonomiska skäl bör sådana anläggningar ha en storleksordning av 12—24 maskiner; de förutsätter alltså ett rätt betydande kundunderlag (se utredningsdelen kap. 18). Gångavståndet inom en sådan anläggnings in- fluensområde kan komma att uppgå till ett par hundra meter. Även om trans— portsvårigheterna icke är så stora, då de i regeln torde gälla små tvättar åt gången, så föreligger onekligen här en svårighet. Utomlands har denna ofta kunnat lösas genom små, hopfällbara shoppingvagnar av en typ som numera förekommer på sina håll även här i landet.

Önskvärdheten att slå ut personal- och lokalkostnaderna på en så stor verksamhet som möjligt talar för att launderettens service även utvidgas till andra delar av tvättområdet. Den kan t. ex. göras till inlämningsställe för herrtvätt och kemtvätt och även förmedla linneuthyrning. Den kan växa ut till vad som skulle kunna kallas ett tvätlcentrum och utrustad med modern stryk- och pressavdelning, kanske även med ett mindre kemtvätteri, tillhandahålla all service på tvättområdet. Kemtvätten kompletteras natur- ligen gärna med enklare klädrcparationer, konststoppning o. dyl. Man kom— mer sålunda fram till ett klädvårdscenlrum, som sannolikt skulle kunna göra goda tjänster och bli ett populärt inslag i traktens kollektiva service. Hur långt ett sådant företag lämpligen kan utsträcka sina tjänster må erfa- renheten visa. En viss experimentverksamhet synes i varje fall vara av intresse och torde icke behöva kosta så mycket.

Vilken av de här ovan i princip angivna formerna för tillgodoseendc av hushållens tvättbehov som i verkligheten kan genomföras beror givetvis på växlande lokala förutsättningar; lösningen måste övervägas från fall till fall. Såvitt möjligt bör emellertid de mindre tvättstugorna, vilka icke krä— ver särskild personal, ges företräde. Fastighetstvättstugan representerar den billigaste lösningen: transportsvårigheterna är minst och valfriheten ifråga om tiden för tvättarbetet störst om man, såsom här förutsatts, övervägande använder sig av medelstora, snabbt arbetande automatmaskiner. Sådana ma— skiner kräver föga utrymme: de är lätta att flytta, och tvättstugans kapa—

citet kan alltså ändras efter kundunderlaget. Då investeringskostnaderna är relativt låga kan man tillåta sig en viss överkapacitet för att därmed kunna bereda de i tvätthänseende vanligen dåligt ställda hushåll det här är fråga om fördelen att icke behöva trängas med varandra eller behöva tinga tid för tvätten långt i förväg.

Tvätten i äldre bostadsområden

De möjligheter till maskinell självtvätt, som gemensamhetstvätterier i olika former erbjuder tätorternas hyreshushåll, har emellertid hittills i huvudsak förverkligats blott i nya bostadsområden. Här är det i allmänhet rätt väl sörjt för stortvätten. Vida sämre är i regeln förhållandena i ä 1 d r e. h y r e sh u s 0 m r å (i e n där smålägenheternas familjer endast undantags— vis har tillgång till maskinellt utrustade fastighetstvättstugor, än mera sällan till på rimligt avstånd belägna centraltvätterier.

Självfallet bör vid den sanering av äldre bostadsområden, som på många ställen torde vara förestående, behovet av kollektiva tvättanordningar under- sökas och vid saneringens genomförande tillgodoses med tvättstugor av här förut beskrivna typer, främst fastighetstvättstugor. Men de stora reg- leringar och nybyggen som en genomgripande sanering vanligen innebär står på lång sikt, och det kan icke anses försvarligt att vänta med att till— godose sådana äldre bostadsområdens tvättbehov ända tills saneringen kan genomföras, och detta desto mindre som det framför allt är här som beho- vet av förbättringar är trängande. Smålägenheterna i sådana områden _ och dessa utgör här den större delen av bostadsbeståndet _ är vanligen dåligt utrustade när det gäller badrum, köksinredning, varmvatten o. dyl. Enligt kommitténs mening är snabba och effektiva åtgärder för att här förbättra tvättförhållandena i hög grad av nöden.

Vad det här gäller är främst att kunna bjuda hushållen de moderna tvättmaskinernas möjligheter att snabbt och billigt utföra det eljest tids- ödande och mödosamma rengöringsarbetet, och dessa möjligheter bör gälla all tvätt, såväl stortvätt som veckotvätt. I hög grad önskvärt är därnäst att kunna ge hushållen tillgång till effektiva torkanordningar och mangel för att underlätta efterbehandlingen.

Närmast till hands ligger givetvis, att en befintlig fastighetstvättstuga, torkvind eller annat lämpligt utrymme i fastigheten, med tillgång till varmvatten eller möjlighet till billig vattenuppvärmning med gas eller elektricitet, utrustas med någon eller några moderna, snabbt arbetande medelstora maskiner för gemensam användning av fastighetens hushåll. Finns det plats är det naturligtvis önskvärt även med torkanordningar (torktumlare) och mangel (strykmaskin) . En väsentlig fördel med en fastig- hetstvättstuga är självfallet att organisationen är den enklast tänkbara och att några särskilda kostnader för personal o. dyl. därför icke uppstår.

Kan av särskilda skäl, bristande utrymme eller dylikt, icke en tillfreds- ställande fastighetstvättstuga ordnas, så får man här, liksom i nya bostads— områden, söka tillgodose hushållens tvättbehov genom någon annan form av gemensamhetstvättstuga såsom en tvättbutik, eventuellt i kombination t. ex. med en mangelbod eller strykinrättning, eller genom en laundurette (tvättcentrum) av här ovan beskriven typ.

Givetvis är det önskvärt, att den behövliga saneringen av tvättförhål- landena i äldre fastigheter genomföres av vederbörande fastighetsägare. eventuellt i samverkan då det gäller en för flera fastigheter gemensam tvättstuga. Enligt hälsovårdsstadgan bör bostadslägenhet ha tillgång till tvättstuga (se ovan kap. 2), och denna bestämmelse torde vid nybebyg- gelse flerstädes numera så tillämpas, att tvättstugan skall vara utrustad med tvättmaskin. Att på grundval av denna bestämmelse ålägga vederbö- rande fastighetsägare att genomföra en modernisering av befintliga tvätt- stugor inom äldre bebyggelse och sålunda så att säga ge bestämmelsen en retroaktiv tillämpning, är icke rättsligen möjligt, men däremot torde en sådan upprustning av fastighetstvättstugorna kunna åstadkommas på grundval av fria överenskommelser mellan vederbörande fastighetsägare och hyresgäster.1 Härvid bör beaktas, att om lösningen innebär, att hyres- gästerna inom en fastighet kan hänvisas till en närbelägen modern tvätt- stuga och de tidigare för tvätten utnyttjade utrymmena alltså kan av ve- derbörande fastighetsägare disponeras på annat sätt och eventuellt uthyras, det även synes skäligt att fastighetsägaren ger någon ersättning för en sådan fördel.

En sanering genom vederbörande fastighetsägares försorg skulle antag- ligen underlättas om möjlighet förelåge att förhyra erforderliga tvättma- skiner, för vilkas användning hyresgästerna kunde erlägga ersättning genom inyntautomater. Någon särskild personal skulle icke i en sådan tvättstuga behövas. En sådan företagsform skulle även kunna medföra fördelen av en rationaliserad eftersyn av maskinerna.

Någon säkerhet för att man på här antydda vägar skall kunna nå den önskvärda saneringen av tvättförhållandena i äldre bostadsområden före- ligger cmellertid icke. Det måste i sista hand ankomma på kommunen att undersöka förhållandena och ta de initiativ som kan bli nödvändiga för att åstadkomma lämpliga lösningar. Eventuellt kan kommunen medverka till en modernisering av fastighetstvättstugorna genom att själv anskaffa och hyra ut lämplig maskinell utrustning. Om lösningen måste sökas i form av en för flera fastigheter gemensam tvättstuga bör kommunen i sista hand svara för att en sådan kommer till stånd, även om driften _ av skäl som

1 Lagberedningen framlade i juni 1952 förslag till lag om samfällighetsavtal. Två eller flera fastighetsägare skulle genom sådant avtal kunna överenskomma att något för fastigheterna gemensamt ändamål skulle tillgodoses i samverkan. Såsom sådana ge— mensamma ändamål nämnes bl. a. värmecentraler, tvättstugor samt vatten- och avlopps— ledningar.

Amerikanskt »zlrömkölc» med slryknm- Skin och inbyggd Imi/[maskin.

Norsk lmzmlcrclic.

Amerikansk faslig]!elslvältsluga med lll-kilos automaliska snabbluällmaskiner.

III"] sh'illu'inger. Torkning med aerotemper.

här ovan utvecklats — lämpligen skötes av särskilt företag i kombina- tion med annan verksamhet.

Kommunen bör följaktligen i förhandling med vederbörande fastighets- ägare utreda de föreliggande lokala förhållandena i syfte att nå fram till en allmän plan för tvättfrågans lämpliga lösning i stadsdelen. En sådan ut- redning måstc naturligtvis även innefatta en inventering av möjliga lokaler för kollektiva tvättstugor. Dessa torde ofta kunna inrymmas i omedelbart från gatan tillgängliga utrymmen, t. ex. sådana souterränglokaler som bru- kar uthyras till småbutiker, mangel- och strykinrättningar, hantverkerier, lager o. dyl. Vid nybebyggelse av fastigheter inom äldre bostadsområden borde det ofta vara möjligt att så dimensionera nytillkommande fastig- hetstvättstugor, att de även kunna användas av hyresgäster inom det äldre fastighetsbeståndet vilka hittills saknat tillgång till maskinella tvättmöjlig- heter.

Såsom här flera gånger tidigare betonats måste man vid en sådan pla- nering framför allt söka nå en billig lösning: det gäller att skaffa ersätt- ning för anordningar som visserligen i och för sig kan vara högst otill- fredsställande, men som vederbörande hyresgäst betalar genom hyran och som alltså icke direkt kostar honom något. Avgifterna i den nya maskin— tvättstugan bör därför hållas så låga som möjligt. I främsta rummet är det själva rengöringsarbetet som hushållen behöver hjälp med. Efterfrågan på maskiner för torkningen och efterbehandlingen torde vara mindre. men om det är driftsekonomiskt möjligt bör även sådana maskinella anord- ningar ställas till förfogande för den som vill betala för dem.

På något håll har man funnit lämpligt att komplettera kommunens bo— stadspolitiska organ med ett särskilt organ för planering av gemensam- hetstvättstugorna inom kommunen, eventuellt även för driften av sådana tvättstugor, konstruerat i samma former som de vanliga allmännyttiga bo- stadsbolagen.

Till frågan om kreditstöd åt kommunerna för tillkomsten av tvättstugor av här ifrågavarande art återkommer kommittén i följande kapitel.

Sammanfattning

Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för hushål- len att sköta tvätten hemma och det synes även sannolikt att hushållen särskilt på landet och i egnahemsområden kommer att i ökad utsträckning anskaffa lämplig utrustning för hemtvätt.

Behovet av maskinell hjälp med tvätten måste emellertid av ekonomiska skäl alltjämt i väsentlig utsträckning tillgodoses i form av gemensamhets— tvättstugor, men dessa bör så utformas att de ger en mot den rationalise- rade hemtvätten svarande smidighet. Detta önskemål synes kunna till- godoses inom ramen för de här skisserade typerna av kollektiva tvättstu-

gor: tvättcirkeln, fastighetstvättstugan, tvättbutiken, som vid mera omfat- tande kundunderlag utvecklas till launderette och vidare till tvätteentrum respektive klädvårdscenlrum som erbjuder olika slag av service, inklusive inlämningstvätt på textilvårdens område.

Gemensamt för de olika anläggningarna som här ovan företrädesvis re- kommenderats är att de ger möjligheter till tvätt av relativt små mängder tvättgods och förutsättes vara så lättillgängliga att de kan användas för ma- skintvätt av all hushållstvätt, såväl stortvätten som veckotvätten. I syfte att vinna dessa fördelar har tyngdpunkten vid maskinutrustningen lagts på me- delstora snabbt arbetande maskiner, även om givetvis större maskiner för särskilda uppgifter också kan göra nytta. De hushåll som alltjämt önskar tvätta större mängder tvättgods varje gång kan emellertid med fördel använ- da medelstora snabbtvättmaskiner, vilka genom uppdelningen av tvättgod- set på ett flertal maskinfyllningar erbjuder möjlighet att använda olika tvättmetodcr för olika slag av tvättgods.

Den flytande utvecklingen såväl i avseende å textiliernas beskaffenhet som när det gäller maskiner och tvättmedel innebär stora osäkerhels- moment. Den talar för återhållsamhet när det gäller stora och kostnads- krävande anläggningar. Den utveckling av gemensamhetstvättstugorna som här ovan förordats är även ur denna synpunkt lämplig. Den arbetar med relativt små och elastiska anläggningar. De förordade maskinenheterna är föga skrymmande, lätta att flytta och byta ut, ger genom snabbheten i arbetet hög kapacitet, kräver icke så stora investeringar och är följaktligen förenade med mindre ekonomiska risker.

KAPITEL 8

Statliga åtgärder för att lösa hushållens tvättproblem

Såsom tidigare framhållits kommer utvecklingen sannolikt att medföra väsentligt förbättrade maskinella förutsättningar för hemtvätten. En— och tvåfamiljshusen torde i en framtid ofta vara försedda med tvättmaskiner --— en utveckling som i viss män kan underlättas därest här nedan fram- lagt förslag om ändrade beräkningsgrunder vid belåning av tvättutrust— ningen i egnahem beaktas.

Starka ekonomiska skäl talar emellertid för att hushållens behov av maskinella hjälpmedel vid tvätten bör tillgodoses genom gemensamhets- tvätterier av olika slag, genom tvättcirklar, genom nya och upprustning av gamla fastighetstvättstugor och även genom större eller mindre fri- stående anläggningar, kollektiva tvätterier av samma slag som dem vilka brukar finansieras genom statliga tvätterilån. Vissa ändringar och till- lägg i nu gällande lånebestämmelser synes härvid motiverade. Vid ut- formningen av grunderna härför och vid bestämmelsernas tillämpning bör de resultat av kommitténs utredningar som i det föregående redovisats vara vägledande. Tyngdpunkten bör sålunda läggas på mindre och medel— stora tvättstugor, medan däremot återhållsamhet bör iakttagas när det. gäller investeringar av allmänna medel i stora inlämningstvätterier.

Författningar rörande tvättfinansieringen och deras tillämpning 1939 års kungörelse

På sätt som framgår av förut lämnad redogörelse (kap. 4) gällde de tidi- gare statliga åtgärderna för att underlätta övergången till maskinell tvätt i första rummet andelstvätterier på landsbygden; särskilt åsyftades hjälp åt det mindre jordbrukets hushåll.

Enligt 1939 års riksdagsbeslut utgick understödet i form av statsbidrag till andelstvätterier om 25, högst 40 % av kostnaderna. Bidraget hade formen av ett räntefritt lån, i regeln med borgen av föreningens styrelse- ledamöter. Frågan om lånets avskrivning eller återbetalning skulle upptagas till prövning inom en period av tio år från lånets beviljande; i regeln var det alltså fråga om subventioner.

Sådana bidrag har utgått till ett sammanlagt belopp av runt 900.000 kronor till 103 anläggningar, flertalet av ringa omfattning. En tredjedel av anläggningarna har inrymts i befintliga lokaler, vanligen nedlagda meje- rier. Den vanligaste kombinationen, mer än hälften av hela antalet anlägg- ningar, gäller bad. Endast i 35 fall har anläggningarna uteslutande avsett tvätt. Med undantag av de minsta anläggningarna synes flertalet av de un— derstödda andelstvättarna vara försedda med varmmangel, dock icke stryk- avdelning.

De bidragssökande föreningarna har nästan uteslutande varit 5. k. tvätt- och badföreningar. I något fall har en bygdegårdsförening fått bidrag, i andra fall föreningar bestående av kommuner eller av kommuner jämte industriföretag.

Statsbidraget synes vanligen ha fyllt angelägna behov: flertalet anlägg- ningar anges ha snart blivit överbelastade genom ökad anslutning. Stats- bidraget synes vanligen ha varit villkoret för anläggningens tillkomst.

Frågor om statsbidrag enligt 1939 års regler handlades av egnahems— styrelsen efter yttrande av vederbörande egnahemsnämnd. Efter 1948 års omläggning av tvätterilånen har den centrala handläggningen av dessa ären— den övertagits av bostadsstyrelsen.

1948 års kungörelse

Nu gällande bestämmelser (K. kung. 1948/566) om statslån till kollektiva tvätterier innehåller i huvudsak följande.

' Statslån må av bostadsstyrelsen utlämnas för anläggande, inköp, utvidg- ning eller modernisering av tvätteri. Lånet må utgå till

kommun eller landsting, ekonomisk förening under förutsättning att minst en av styrelsens leda- möter stadgeenligt skall utses av vederbörande kommun; för mindre tvät— terier må dock undantag medgivas från den kommunala representationen; samt

aktiebolag eller stiftelse, där kommun eller landsting äger huvudparten av aktiekapitalet, eller där mer än hälften av styrelsens ledamöter utses av kommun eller landsting.

Tvätterilån kan utgå med högst 80 % av den godkända kostnaden. Lånet förräntas med 3 %. Amorteringstiden utgör högst 20 är; tiden fastställes med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Den första amorte- ringen brukar erläggas tidigast ett år efter halvårsskiftet närmast efter dagen för det slutliga lånebeslutet. I regeln förutsättes, att anläggningen bottenbelånas i fria marknaden, varigenom statslånet i motsvarande mån reduceras.

Vid belåningen plågar som godkänd kostnad räknas de normala investe- ringar som fordras för att företaget skall kunna starta i fullt driftsdugligt

skick, alltså förutom byggnader och maskiner även lös inredning, transport— medel och kontorsutrustning, däremot icke det rörelsekapital, som i varje fall erfordras för ett större inlämningstvätteri. Storleken härav uppskattas till minst 10 % av anläggningskostnaderna. Då fråga är om inlämnings- tvätteri brukar bostadsstyrelsen kräva ett redovisat rörelsekapital utöver de 20 % av investeringskostnaderna som ligger i toppen av anläggningen. Vanligtvis tillgodoses detta krav genom borgen av vederbörande kommuner.

För länet skall annan låntagare än kommun eller landsting ställa be- tryggande säkerhet. vanligen fastighetsintcckning samt, eventuellt, förlags- inteckning. Kan sådan säkerhet icke ställas brukar kommunal borgen krä- vas. Däremot har, i motsats till praxis vid 1939 års statsbidrag, personlig borgen av styrelseledamöter undvikits.

Låneansökan ingives till länsbostadsnämnden; även hemkonsulenten skall beredas tillfälle yttra sig. Ansökningen avgöres av bostadsstyrelsen. Sedan preliminärt lånebeslut meddelats kan förskott på lånet utlämnas mot godtagbar säkerhet. _

Jämte amorteringslän av denna typ kan även i särskilda fall räntefritt stående lån beviljas. Om kommunikationsförhällanden, geografisk belägen— het eller andra särskilda omständigheter påverka tvätteriets utformning så att tvättkostnaderna bedömes komma att väsentligt överskrida vad som eljest kan betraktas som normalt, mä bostadsstyrelsen medgiva att lån helt eller delvis skall vara räntefritt och stående; sådant medgivande _ vilket avsågs i första hand komma att gälla smärre tvättanläggningar på lands- bygden — må icke överstiga 20.000 kronor för en anläggning.

Tillämpningen av 1948 års kungörelse

Under de fem budgetåren 1949/50——1953/54 har för län enligt 1948 års författning anslagits sammanlagt 9,5 miljoner kronor. Fram till 1 juli 1953 hade lån beviljats till 61 anläggningar, varav 23 självtvätterier, 29 kombine- rade själv- och inlämningstvätterier och 9 enbart inlämningstvätterier, i samtliga fall i form av andelstvätterier eller rent kommunala företag. Den sammanlagda anläggningskostnaden för dessa tvätterier kan anslås till runt 10.250.000 kronor.

Endast i några enstaka fall har bostadsstyrelsen med tillämpning av 1948 års kungörelse (5 7: 2) medgivit ränte- och amorteringsfrihet för beviljat lån. Ifråga om tolkningen av författningens bestämmelser härom har styrel- sen i en med skrivelse till kungl. maj:t den 16 januari 1950 överlämnad promemoria, anmäld i den kungl. propositionen om bostadsförsörjningen för följande budgetår (1950/144) anfört bland annat följande.

Subvention kan enligt författningen utgå blott om tvättkostnaderna antas väsentligt överskrida vad som eljest kan betraktas som normalt. Normala tvättkostnader kunde emellertid. enligt bostadsstyrelsen, med säkerhet på-

räknas endast vid rationellt dimensionerade och organiserade anläggningar med renodlad driftsform, inlämningstvätteri eller självtvätteri. Emellertid borde enligt styrelsens mening undantagsvis subvention kunna beviljas även till tvätterier med kombinerad driftsform. Fall kunde nämligen tänkas då ett inlämningstvätteri för ett större område visserligen kunde tänkas fylla tvättbehovet på ett rationellt sätt men då en sådan samordning, även om den ur geografiska och trafiktekniska skäl vore möjlig, dock av psykolo- giska, ekonomiska eller arbetsmarknadsskäl måste betraktas såsom för lång tid ogenomförbar. I sådana fall borde ett trängande tvättbehov icke få skju- tas på framtiden. Subvention åt ett mindre tvätteri med kombinerad drifts- form och avpassad för det lokala behovet. borde i sådana fall undantagsvis få förekomma. Likaså kunde subvention ifrågasättas för mindre anläggning- ar som icke kunnat erhålla bottenlån i fria marknaden och sålunda måste räkna med ett 20-årigt amorteringslån för samtliga 80 % av kostnaderna. Härvid kunde nämligen kapitaltjänsten medföra onormalt höga tvättpriser.

Mot vad bostadsstyrelsen sålunda anförde hade departementschefen icke någon erinran: särskilt stöd borde kunna lämnas till mindre tvätterier, även om dessa ur rent driftsekonomiska synpunkter vore underlägsna större an- läggningar och det icke vore helt uteslutet att en rationell lösning av tvätt- frågan framdeles vore möjlig.

Hur finansieringen ordnats för tvätterier med lån enligt 1948 års kun- görelse framgår för övrigt närmare av i bilaga till detta betänkande äter- givet diagram.

Finansieringen av tvättstugor genom bostadskrediter

I betydande omfattning har tvättstugor tillkommit även med stöd av ,vanliga bostadskrediter. Några säkra siffror på den omfattning i vilken anläggningar för maskinell tvätt —— i form av renodlade fastighetstvätt- stugor eller större centraltvättstugor — finansieras genom vanliga bostads- krediter finnes icke. Bostadsstyrelsens tvätterisektion har uppskattat om- fattningen av denna del av bostadskrediterna under åren 1948—1951 till omkring 8 miljoner kronor. Den sammanlagda investeringen i kollektiva tvättstugor med stöd av bostadskrediterna anses vara större än de rena tvätterilånen.

För finansieringen av dessa tvättstugor gäller alltså bland annat bostads- politikens allmänna regler om belåningsgränser: 100 % för kommun och allmännyttigt bostadsföretag, 95% för kooperativt företag och 85, eventuellt 90 % för enskild företagare.

Gällande bestämmelser för bostadsbelåningen förutsätter att bostäderna normalt skall varautrustade med anordningar för tvätt. För flerfamiljshus förutsättes maskinell utrustning, medan man däremot vid belåning av en- familjshus fortfarande synes utgå från att dessa normalt utrustas endast

med handtvättstuga. I anslutning till den enhetliga bebyggelsen av större områden genom något storföretag, vanligen kommun, kooperativt eller all- männyttigt företag, brukar fastighetstvättstugorna ofta sammanföras till centraltvätterier för ett större område, i något bostadshus,s såsom fristå- ende anläggning eller i kombination med panncentral. Sådana anläggningar belånas i samband med belåningen av bostadsprojektet i dess helhet, under förutsättning att tvätteriet är dimensionerat efter det beräknade tvättbe- hovet för hyresgästerna i vederbörande fastigheter.

Denna lösning av hushållstvättens kreditfråga synes rationell och tillika administrativt sett enkel. För tätorternas del torde bostadslånen därmed bli den huvudsakliga kreditkällan för kollektiv tvätt.

Har ett centraltvätteri överkapacitet, dvs. kan det utom bostadsföretagets hyresgäster även betjäna hushåll i övrigt inom ett visst område, så tilläm- par bostadsstyrelsen vid belåningen följande riktlinjer: 1) Själva tvätteriutrymmet jämte installation av värme, ventilations- och sanitärtekniska anordningar samt elektriska installationer inräknas i kost— naderna för bostadsprojektet och tertiärhelånas i samband med detta. 2) All maskinell utrustning jämte lös inredning (blötvagn, arbetsbord, sor- teringsfack, inre transportanordningar o. dyl.) belänas enligt 1948 års kun- görelse med tvätterilån. 3) Låntagare är härvid en särskilt bildad juridisk person för driften av tvätteriet, för så vitt icke detta drives i kommunal regi. 4) Kommunal borgen kräves för sådant tvätterilån om rörelsen icke be- drives i kommunal regi: fastighetsinteckning, lämnad som säkerhet för ter- tiärlån och underliggande kredit, kan ju icke då disponeras för belåning av den maskinella utrustningen. Med hänsyn till den oklara gränsen mellan fast och lös egendom anses icke förlagsinteekning utgöra »betryggande sä- kerhet» enligt 1948 års tvätterikungörelse. 5) Det särskilt bildade företaget för tvätteriets drift förhyr lokalerna av ve- derbörande bostadsföretag. För att icke eventuell förlust å tvätteriet skall i form av utebliv en hyreshetalning drabba bostadsföretaget och därmed dess hyresgäster fordras kommunal borgen även för hyran å tvätterilokalen, så länge statslån för bostäderna kvarstår ogulden.

Kommitténs förslag

Såsom av det föregående framgår finansieras kollektiva tvättanläggningar — förutom av kommunala kreditunderstöd, andelskapital eller andra en- skilda medel —— dels med lån enligt författningen angående statslån till kol- lektiva tvätterier, dels med vanliga bostadskrediter. I första hand ur admi- nistrativ synpunkt synes skäl föreligga att alltjämt bibehålla en egen kreditform för- särskilda slag av tvätterier, men en viss jämkning av låne- bestämmelserna i förenhetligande riktning synes motiverad.

Flerfamiljshus. Kommittén förutsätter, att finansieringen av tvättstu- gor i nya bostadsområden med övervägande flerfamiljshus sker genom anlitande av vanliga bostadskrediter, med de bestämmelser om belånings- gränser etc. som gäller eller kan komma att gälla.

Om tvättstugan är dimensionerad efter hyresgästernas behov förutsät- tes sålunda ingen ändring av nu gällande bestämmelser. Inte heller_ den praxis som tillämpas innebärande en uppspaltning av krediterna för det fall att anläggningen bedömes ha överkapacitet, föranleder någon principiell erinran från kommitténs sida. 'l'ill frågan om belåningsgränsen för tvätteri- lån till viss del av sådan anläggning återkommer kommittén i det avsnitt av detta kapitel som avser förslagen om ändringar och tillägg till författ- ningen angående statliga lån till kollektiva tvätterier (sid. 327).

Egnahem. När det gäller att fastställa belåningsvärdet för egnahemslån uppskattas tvättutrustningen till 5 a 600 kronor, vilket belopp från början ansetts motsvara följande utrustning: tvättgryta (pannmur), sköljbassäng, tvättbänk och golvtrall. Lokalutrymmet, rörinstallationen osv. ingår i kost- naden för själva byggnaden. Som helhet uppskattas en dylik tvättstuga med här angiven utrustning kosta omkring 2.000 kronor. Man har, såsom här- av framgår, räknat med en helt enkel, traditionellt utrustad tvättstuga. Med hänsyn härtill kunde man möjligen befara att bostadsstyrelsens belånings- praxis skulle motverka egnahemsbyggarnas möjligheter att förse sina fastig- heter med maskinell tvättutrustning. Belåningsvärdets anknytning till den nämnda tvättutrustningen får emellertid icke anses vara en anvisning om lämplig tvättutrustning för ett egnahem utan utgör i huvudsak endast en beräkningsgrund. Egnahemsbyggare, som föredrar att i stället för den angivna utrustningen förse sina fastigheter med t. ex. en medelstor tvätt- maskin, kan, under i övrigt lika förutsättningar, räkna med att vid fast- ställande av belåningsvärdet få sig tillgodoräknat ett värde för tvättutrust- ningen, motsvarande vad han skulle ha fått om han installerat pannmur, sköljbassäng etc.

Emellertid synes det önskvärt att egnahemsbyggarna stimuleras att skaffa rationell tvättutrustning, och kommittén vill därför föreslå, att man vid beräknande av belåningsvärdet för tvättutrustning godtar en höjning av den nuvarande gränsen från 5—600 kronor till 1.000 kronor. Egnahemsbyggaren kan då själv avgöra om han genom en ökning av den egna insatsen vill skaffa sig en medelstor tvättmaskin, eller om han endast anser sig kunna bekosta en traditionell, eventuellt något moderniserad utrustning av tvättstugan.

Anordnas tvättutrymmet i direkt anslutning till och i samma plan som köket vill kommittén uttala önskemålet, att detta utrymme lika litet som en i källarplanet anordnad tvättstuga eller ett garage eller liknande lokaler vid prövningen av egnahemslånet inräknas i egnahemmets bostadsyta.

Behov av särskilda tvätterilän föreligger alltjämt. Dels gäller dessa behov fristående tvättanläggningar i samband med nybyggda bostadsområden där tvätteriet förutom för fastighetens eller bostadsområdets egna hyresgäster är avsett jämväl för en större grupp hushåll i grannskapet. Dels behövs tvät— terilån för helt fristående anläggningar avsedda att betjäna enskilda hus— håll oberoende av någon särskild fastighet. Till den förra kategorin hör centraltvätterier i nya bostadsmråden. Den senare omfattar tvättanlägg- ningar såväl på landsbygden som i tätorterna. Särskild aktualitet får an- läggandet av sådana tvätterier i äldre bostadsområden i tätorterna (se föregående kapitel). '

Höjning av belåningsgränserna för kollektiva tvätterier

Enligt de nuvarande lånevillkoren för tvätterilän är belåningsgränsen be- stämd till högst 80 % av den godkända kostnaden. Några skäl varför belå- ningsgränsen för sådana tvätterier skall bestämmas snävare än då det gäller fastighetstvättstugor i tätorternas nybyggda bostadsområden torde emeller- tid icke föreligga. För andelstvättstugorna på landet torde kapitalanskaff— ningen snarare vara svårare än då det gäller tätorternas fastighetstvätt— stugor. Prisstegringen efter 1948 —— då de nuvarande lånegränserna bestäm- des -—— har skärpt denna svårighet.

Kommittén föreslår följaktligen, att lånegränserna för kollektiva tvätte- rier av här angivna typer höjes och bestämmes enligt bostadskreditens reg- ler. Liksom hittills torde få förutsättas att möjligheten att på skäliga villkor erhålla bottenlån i allmänna marknaden i första hand utnyttjas.

Gäller det en centraltvätt, dimensionerad för ett större behov än som sva- rar mot bostadsområdet ifråga, så synes de av bostadsstyrelsen tillämpade formerna för tvättstugans belåning praktiska och lämpliga, med här före— slagen höjning av belåningsgränserna.

Då fastighetsinteckning icke kan lämnas och förlagsinteckning i sådana fall icke anses erbjuda betryggande säkerhet, har bostadsstyrelsen brukat fordra kommunal borgen som säkerhet för lånet. Häremot torde icke något vara att invända.

Till frågan om kreditgivning till fristående enskilda tvätterier återkom— mer kommittén i ett särskilt avsnitt i detta kapitel.

Kommunal borgen. Utsträckes, såsom kommittén vill förorda, bostads- krediternas vanliga lånegränser även till att gälla tvätterilän till helt fri- stående företag synes emellertid böra fordras, att vederbörande kommun närmare intresserar sig i företaget än som hittills gällande författningsbe- stämmelser förutsätta —— i praxis har visserligen ofta förekommit, att kommunal borgen i större eller mindre utsträckning utgjort förutsättning för det statliga tvätterilånet. När det gäller ett vanligt fristående tvätteri kan

visserligen fastighets- och förlagsinteckning lämnas och därmed större säkerhet för lånet erhållas än då det gäller lån till ett tvätteri som arbetar i förhyrd lokal, såsom fallet är när det gäller de >>överdimensionerade>> centraltvätterierna i nya bostadsområden. Denna säkerhet är emellertid icke av samma värde som när det gäller ett vanligt bostadshus —— tvätteriet är inrett och utrustat för sitt speciella ändamål och den ekonomiska risken beror väsentligen av det sätt på vilket tvätteriets drift skötes. Om belå— ningsgränsen för den statliga krediten höjes i syfte att underlätta kapital— anskaffningen och i detta hänseende skapa jämställdhet mellan tätorternas fastighetstvättstugor och de fristående tvättstugorna, särskilt på lands- bygden, synes det därför motiverat att kräva att inteckningssäkerheten för- stärkes eller ersättes av kommunal borgen. Därmed engageras också kom- munens intresse i företaget på ett sätt som kan vara gagneligt både för plan- läggningen och driften. I enlighet härmed synes bestämmelserna böra ut- formas.

Amorteringstid och räntefot. Emot den för tvätterilånen stadgade amorte- ringstiden, högst 20 år, har kommittén icke någon erinran. Ej heller finnes enligt kommitténs mening skäl till ändring av räntefoten, 3 %.

Subventioner. Det understöd som enligt 1939 års kungörelse kunde utgå till andelstvätterier var konstruerat som ett rent bidrag, ett räntefritt stå- ende lån som förutsattes framdeles i regeln komma att avskrivas. Möjlig- heten att i särskilda undantagsfall medge en sådan subvention har bibehål- lits enligt de år 1948 fastställda grunderna för tvätterilän.

Ehuru regeln givetvis måste vara att vederbörande intressenter själva svara för sina tvättkostnader, bör subventionsmöjligheten enligt kommitténs mening bibehållas. Den har visserligen endast i några enstaka fall ansetts böra tillämpas, men såsom bland annat framgår av bostadsstyrelsens här ovan återgivna promemoria den 16 januari 1950 finnes otvivelaktigt fall, då ett rent understöd kan vara nödvändigt för att överhuvudtaget få rim- liga tvättmöjligheter till stånd, exempelvis då det är fråga om en isolerad, avlägset belägen bebyggelse. Att, såsom bostadsstyrelsen förutsatt, sådant understöd även skall kunna utgå till tvätterier med kombinerad driftsform torde desto mindre möta någon erinran som, enligt vad erfarenheten visat, denna driftsform visat sig vara den vanligaste och på många håll mest efter- sökta.

Såsom skäl för understöd har bostadsstyrelsen även erinrat om att vissa mindre anläggningar kunna ha svårigheter med kapitalanskaffningen och att —— därest i sådant fall något bottenlån icke kunnat anskaffas och tvätteri- lånet som måste amorteras på 20 är alltså utginge med belopp motsvarande 80 % av anläggningskostnaderna — annuiteterna kunde bli rätt betungande och onormalt höja tvättpriserna. Vid bifall till kommitténs förslag att höja belåningsgränserna i enlighet med vad som gäller för vanliga bostadskredi- ter kommer visserligen kapitalanskaffningen att underlättas, men skyldig-

heten att amortera lånet på högst 20 år kvarstår. Någon förlängning av denna amorteringstid —- vilket kunde te sig som den närmast till hands liggande utvägen i de fall bostadsstyrelsen åsyftat _ kan kommittén icke tillstyrka, då åtskilliga omständigheter, främst den raska tekniska utveck- lingen på tvättområdet, snarare talar för kortare avskrivningstider, särskilt med hänsyn till den maskinella utrustningen. Kommittén vill icke motsätta sig bostadsstyrelsens tanke att lånet även i fall sådana som de här angivna, i viss omfattning får betraktas som räntefritt och stående, dvs. som en ren subvention, även om skäl tala för stark återhållsamhet vid bedöm- ningen av dylika frågor.

Maximibeloppet för det stående länet utgör enligt 1948 års kungörelse 20.000 kronor för en anläggning. Med hänsyn till penningvärdets fall un- der de gångna åren och i anslutning till de höjningar som därför skett av vissa bostadssubventioner __... särskilt hänvisas till höjningen av den ränte- fria stående delen av egnahemslån —— synes detta maximibelopp nu böra höjas, förslagsvis till 30.000 kronor.

Tvältcirlcel. Såsom en enkel, lätt ordnad form för sambruk av tvättmaski- ner i mindre skala har kommittén i föregående kapitel föreslagit en sådan samverkan i form av en s. k. tvättcirkel. Cirkeln torde kunna bestå av upp till 12 hushåll; kommittén föreslår att den undre gränsen ur belåningssyn- punkt sättes till fyra hushåll. För ett så litet gemensamhetstvätteri torde de mekaniska hjälpmedlen inskränkas till i regeln en modern, snabbt arbe- tande maskin (företrädesvis en medelstor helautomatisk), möjligen därtill en mangel och andra enklare redskap. Kostnaden för tvättmaskinen och dess installation kan för närvarande beräknas till bortåt 2.000 kronor. Be— roende på lokalförhållandena, tillgång till vatten, avlopp. värme och elekt- risk ström m. m. torde man höra räkna med en anläggningskostnad som i regeln icke torde överstiga 5.000 kronor eller, vid något större medlems- antal av cirkeln, 8.000 kronor. Ur belåningssynpunkt vill kommittén he- trakta den senaste siffran såsom en maximigräns. Går man därutöver, så blir det fråga om en verklig kollektiv tvättstuga, och i sådant fall torde formen av andelsförening böra väljas.

Kommittén föreslår, att denna lösning av hushållens tvättproblem, som ofta torde vara särskilt lämplig på landsbygden och inom egnahemsområden, stödes genom en särskild kreditform, vid vars utformning det kreditstöd som nu utgår till sambruk och samägande av jordbruksmaskiner synts kom- mittén kunna tjäna som mönster (kungl. kung. 1948 nr 380 med däri senare företagna ändringar).

Sådana lån utlämnas av hushållningssällskap till enskild person eller sammanslutning. För lånet gäller en maximigräns av 80 % av maskinens köpeskilling. Lånet utgår enligt en fast räntefot icke understigande medel- räntan för statens belåning av obligationer under nästföregående budgetår, med tillägg av 1/4 %. Amorteringstiden utgör minst fem, högst åtta år. I

särskilda fall kan lånets återbetalning efterskänkas intill en femtedel av länets ursprungliga belopp. För lånet skall ställas betryggande säkerhet. Som sådan säkerhet godtages borgen av de lantbrukare som ämnar använda maskinen. Lånet skall uppsägas till omedelbar återbetalning bland annat om låntagaren bryter mot lånev,illkoren om han försäljer eller förstör ma- skinen, eller om maskinhållaren för användningen av maskinen betingar sig avgifter som hushållningssällskapet finner oskäliga.

Kommittén föreslår, att lån utlämnas även till anskaffande och instal- lation av tvättutrustning för gemensamt bruk av en tvättcirkel. Lånet utgår med högst 90 % av anläggningskostnadcn, dock högst 7.000 kronor. Lånet bör amorteras på fem, högst åtta år med jämn annuitet. Räntan bör liksom å tvätterilånen utgå med 3/ .Den årliga annuiteten rör sig i sådant fall mellan 21,84, respektive 14,25 % av det ursprungliga lånebeloppet. Fö1 lånet bör gälla enklast möjliga former. Tvättcirkeln behöver sålunda icke enligt kommitténs mening organiseras i form av en ekonomisk förening. En av cirkelns medlemmar bör stå som låntagare och vara ansvarig för sköt- seln av anläggningen. Som säkerhet för lånet bör de övriga medlemmarna av tvättcirkeln teckna borgen.

Till närmare motivering härav må anföras följande. Redan nu gällande författning om statligt stöd åt kollektiva tvätterier medger att lån utlämnas även till helt små anläggningar.1 I själva verket anger författningen icke någon undre gräns, även om föredragande depar— tementschefen synes ha förutsatt, att det statliga stödet skulle stimulera till anläggande av tvätterier med avsevärt större kapacitet än tvättcirkelns (K. prop. nr 130/1948, sid. 15 f.). Nuvarande låneformer skulle emellertid kräva, att tvättcirkeln organiserades som till exempel ekonomisk förening. Kommittén har övervägt, huruvida krav i den vägen skulle böra ställas på en tvättcirkel, speciellt med hänsyn till att man på det sättet automatiskt skulle få en reglering av rättsförhållandet mellan tvättcirkelns medlemmar. Anledning finnes dock befara att de formaliteter som är förknippade med bildande och inregistrerande av ekonomisk förening, bolag e. dyl. skulle verka hämmande när det gäller anordnandet av tvättcirklar. Länets ringa storlek —— högst 7.000 kronor — utgör i och för sig ett skäl för att låne- villkoren utformas så enkelt som möjligt.

Frågan om medlemmarnas inbördes rättsförhållande, om deras rätt att använda tvättutrustningen och deras skyldighet att dela kostnaderna, om förfaringssättet när t. ex. en medlem avflyttar från orten eller av annat

1 Enligt uppgift från bostadsstyrelsens tvätterisektion har numera, inom ramen för författningen om kollektiva tvätterier, försök gjorts med mindre anläggningar. Sålunda har i en Norrlandskommun 15—20 hushåll organiserat sig som en andelsförening och er- hållit lån för ett självtvätteri. 'I'vätteriet, som är inrymt i ett nyuppfört egnahem, har följande utrustning: 1 12 kg-tvåttmaskin, 1 centrifug, 1 tvättho, 2 blötvagnar, 1 torkagg- regat, 1 kallmangel. Belåningssiffran är 7.700 kronor.

skäl icke längre önskar kvarstå, samt om hur det skall tillgå då en tvätt- cirkel upplöses osv., bör emellertid redan från början fastställas. En möj- lighet vore att lånevillkoren innehölle föreskrifter härom. Syftet med för- slaget om statligt stöd till tvättcirklar är emellertid att skapa en möjligast enkel låneform, ägnad att utan alltför stora formaliteter möjliggöra för ett antal närboende att ordna sin tvättfråga. Med hänsyn härtill har kommit- tén strävat att utforma villkoren för lånet så litet komplicerade som möjligt. Den utväg kommittén vill rekommendera är att det långivande organet låter utarbeta råd och anvisningar, eventuellt normalstadgar för tvättcirklar, till ledning för medlemmarna i tvättcirkeln då de från början skall reglera cirkelns inre förhållanden.

Verksamheten bör handhavas av länsbostadsnämnderna, vilka vid pröv- ning av låneärendena hör samråda med hushållningssällskapets hemkonsu- lent. Lån bör beviljas endast under förutsättning att den eller de maskiner, till vars förvärvande länet är avsett att användas, befinnes lämpliga för ändamålet, vidare att köpeskillingen för maskinen prövas skälig, samt slut— ligen att i övrigt sådana omständigheter föreligger, att den gemensamma maskinanvändningen kan antagas bli till gagn för de hushåll, vilka avses skola deltaga i denna. Lånet skall av länsbostadsnämnden kunna uppsägas helt eller delvis, om låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskrivna räntor och amorteringar, om inköpt maskin avyttras, utmätes eller blir obrukbar, om tvättcirkeln upplöses eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör tillgodonjuta lånet.

Fristående enskilda tvätterier

Vad angår helt fristående tvätterier, anlagda och drivna av enskild före- tagare, utan samband med bostadsexploatering, synes icke några skäl före- ligga att frångå den ståndpunkt statsmakterna 1948 intog, då befolknings- utredningens förslag om statslån även till sådana företag avvisades. Tvätte- rier av denna typ torde böra finansieras genom vanliga kommersiella kredi- ter; i förekommande fall torde även statlig kreditgaranti kunna ifrågakom- ma enligt de numera av statsmakterna antagna bestämmelserna rörande statlig garanti för lån till hantverk och småindustricr (SFS 1954/409, kredit— förmedlare är företagareföreningen i vederbörande län). Skulle härutöver tillskott av allmänna medel i form av tvätterilän lämnas, så förutsätter detta bestämmelser om insyn och kontroll, som torde vara svår att organisera och kunna medföra besvärligheter. Därest av sociala skäl behov föreligger av gemensamhetstvättstuga lär icke några svårigheter föreligga att under komunal ledning eller genom någon andelsförening skapa en företagsform, som är lämplig med hänsyn till planläggning, drift och kontroll, och att härvid även utnyttja det enskilda företagarintresse som kan förefinnas.

Med här angivna ändringar föreslår kommittén att låneverksamheten fort- sätter enligt de grunder som 1948 års författning anger och med beaktande vid prövningen av låneansökningar, av de riktlinjer för gemensamhetstvät— teriernas utveckling som i detta betänkande angivits. Förslag till de änd- ringar av 1948 års författning angående statslån till kollektiva tvätterier. som föranledes av kommitténs här ovan utvecklade ståndpunkt. fogas såsom bilaga till detta betänkande.

Den föreslagna höjningen av belåningsgränserna torde förutsätta viss ökning av de anslag som å riksstatcn ställes till förfogande för tvätterilän. Därjämte torde vid bifall till kommitténs i detta betänkande. framförda för- slag medel böra beräknas till tvättcirkellån. Det bör ankomma å bostads— styrelsen att närmare beräkna hur, i den aktuella situationen, kommitténs förslag kan komma att påverka beräkningen av behövliga anslag till tvät— terilän resp. tvättcirkellån.

KAPITEL 9

Lokala och centrala organisationsfrågor

Lokala organ

Företagsformen för de kollektiva tvättstugor som erhöll statsbidrag enligt 1939 års grunder var den ekonomiska föreningen, andelsföreningen. Allt- jämt torde andelsföreningen vara det vanliga organet på landsbygden för att hjälpa hemmen med maskinell tvätt i gemensamhetsanläggningar.

Enligt de nu gällande, år 1948 fastställda grunderna för statslån till kol- lektiva tvätterier är det vederbörande kommun som främst företräder det lokala intresset; såsom företagare nämnes av författningen kommun eller landsting, bolag eller stiftelse där kommun eller landsting har ett domine- rande inflytande. Är företagsformen ekonomisk förening skall kommunen vara representerad i dess styrelse. Kommunen framstår alltså här såsom det ansvariga lokala organet då det gäller att ordna kollektiva maskintvätt— stugor till hushållens tjänst.

I praxis har det kommunala ansvaret än tydligare gjort sig gällande. Den utveckling av de kollektiva tvättstugorna som på senare år ägt rum i tät— orterna har skett i samband med den kommunala bostadspolitiken. I främsta rummet är det direkt eller indirekt dess organ som framträtt såsom företagare på tvättområdet. Även i de fall då kollektiva tvättstugor i nya bostadsområden anlagts och drives av andelsföreningar är dessa i regeln beroende av kommunalt stöd i form av borgen eller direkta lån, markupp— låtelser 0. dyl.; därjämte är kommunen, såsom nyss nämnts, författnings- enligt representerad i föreningsstyrelsen. Även gemensamhetstvättarna på landsbygden har i väsentlig omfattning kunnat räkna med kommunalt stöd. Exempelvis i Kopparbergs län, vars nät av kollektiva tvättstugor i ett före- gående kapitel skildrats, har kommunerna ofta utfäst sig att bidraga till kapitalanskaffningen med dubbla beloppet av det kapital som kan anskaffas genom andelsteckning.

Enligt de riktlinjer för utvecklingen på tvättområdet som i det föregående angivits såsom sannolika och lämpliga torde tvättutrustningen i ökad om- fattning komma att ordnas i direkt anslutning till bostaden eller fastigheten. Större kollektiva tvätterier i samband med nybebyggelse kommer alltså att i mindre omfattning kräva insatser från det allmännas sida. Emellertid

mäste såväl byggnadsnämnden som det kommunala organet för bostads- planeringen givetvis tillse att det är väl sörjt för tvätten i anslutning till nya bostadsområden, vilken form härför vederbörande byggherre än funnit lämpligt att välja. Om byggnadsnämndens uppgift att vid nybebyggelse övervaka tillämpningen av hälsovårdsstadgans föreskrift om tillgång till tvättstuga och torkrum för bostadslägenhet har talats i tidigare kapitel (kap. 2). Och i den mån kommunen direkt eller såsom förmedlare av bo- stadslån är engagerad i byggandet står omsorgen om goda möjligheter för hushållens tvätt helt naturligt i paritet med omsorgen om andra anord- ningar inom och utom bostäderna, avsedda att rationalisera hemarbetet. Goda anordningar för tvätt måste vid nybebyggelse anses som självklara komplement till bostäderna, vilket bör beaktas av byggherrar, låneförmed- tare och långivare.

När det gäller att förbättra tvättförhållandcna för hushåll i äldre bostä- der såväl på landsbygden som framför allt i tätorterna, måste en betydligt vidgad kommunal verksamhet och kraftigare initiativ än hittills förutsättas för att hjälpa hushållen med tvättfrågans lösning. De former härför som i det föregående skisserats och förordats innebär i jämförelse med tidigare pla- ner betydande förenkling och ökad smidighet. Kommittén förutsätter där- för att det i framtiden skall gå lättare än hittills att ge familjer som bor i äldre bostäder fullgoda möjligheter till tvätt..

I de fall större kollektiva tvättstugor befinnes utgöra den lämpliga lös— ningen av hushållens tvättproblem torde det kommunala stöd som kan vara erforderligt ges formen av lån, borgen, markupplåtelse eller dylikt ät ve- derbörande företagare, andelsförening, bostadsbolag eller stiftelse. En nära anknytning till fastigheternas och de enskilda hushållens intresse för tvätt— stugan utgör en väsentlig förutsättning för dess framgång. Den direkta kommunala företagsformen torde därför icke i första hand komma ifråga.

Närmast bör det kommunala ansvaret för tvättfrågorna åvila de organ som inom kommunen företräder de bostadspolitiska intressena, alltså i regel kommunalnämnden och drätselkammaren.

Författningen angående statslån till kollektiva tvätterier torde med de ändringar som kommittén föreslår ge möjligheter till statligt och kommu- nalt stöd i den utsträckning sådant kan vara önskvärt.

Länsorgan

1948 års författning anger förutom primärkommun landsting såsom eventuell intressent i kollektiva tvättstugor. Landstingens befattning med dessa frågor torde ha begränsat sig till att de i vissa län tagit initiativet till eller deltagit i regionplaneringen av kollektiva tvätterier. I övrigt har det på länsplanet varit vederbörande länsstyrelse samt framför allt hushåll- ningssällskapets hemkonsulent, länsbostadsnämnden och eventuellt fria

organisationer som varit verksamma vid utredningar av tvättbehovet och arbetat för tillkomsten av gemensamhetstvätterier. I några län torde det planeringsarbete och den upplysningsverksamhet som främst hemkonsu- lenterna bedrivit ha varit av väsentlig betydelse för gemensamhetstvätte- riernas utveckling.

Enligt gällande författning skall länsbostadsnämnden och hemkonsulen- ten avge yttrande över låneansökningar, vilka sedermera prövas och av- göras av bostadsstyrelsen. I viss omfattning, nämligen i fråga om mindre tvätterier och s.k. tvättcirklar, synes emellertid skäl föreligga att efter lämplig övergångstid delegera beslutanderätten till länsbostadsnämnden (se nedan).

Länsbostadsnämnden och hemkonsulenten bör härutöver utöva en upp- lysande och rådgivande verksamhet i nära samråd med bostadsstyrelsen och dess tvätterisektion.

Även om arbetet å den av 1947 års utredning om kollektiv tvätt förordade regionala planeringen av gemensamhetstvätterier icke torde haft någon större praktisk betydelse ifråga om det nåt av stora centrala inlämnings- tvätterier, med vars tillkomst utredningen räknade, så synes det däremot på flera håll ha varit av värde genom att klarlägga tvättbehoven och därtill anknyta utredningar om större och mindre kollektiva tvättstugor såsom självtvätterier eller tvätterier med kombinerad driftsform. Undersökningar och planläggning av sådan art kan alltjämt utföras av de nyss nämnda läns— instanserna, i samråd med vederbörande kommuner och övriga intresserade institutioner.

Liksom hittills bör tvätterilånen i regel prövas och avgöras av bostads- styrelsen; länsbostadsnämndens och hemkonsulentens uppgift bör vara att förberedande pröva och yttra sig över låneansökningar.

Såsom nyss framhållits torde emellertid beslutanderätten i fråga om lån till s.k. tvättcirklar i den administrativa förenklingens intresse kunna de- legeras till länsbostadsnämnden, sedan erfarenheter av denna företagsform samlats och en viss praxis stadgat sig. Efter en övergångstid av något år —— varunder sådana frågor alltjämt avgöras av bostadsstyrelsen — bör det ankomma å Kungl. Maj:t att ompröva frågan om en delegation av beslu- tanderätten till länsbostadsnämnderna. Befinnes en sådan överflyttning böra äga rum, torde denna i den enhetliga bedömningens intresse även böra gälla de mindre, kollektiva tvätterierna.

Den centrala tillsynsmyndigheten

Bostadsstyrelsen är den myndighet som närmast har att ta befattning med frågor som gäller bostädernas försörjning med anordningar för hus- hållens tvätt liksom med dessas utrustning för hemarbetet över huvud ta- get, och särskilt med gemensamhetstvätterier. Tvätterifrågorna handlägges

inom styrelsen närmast av den tvätterisektion som ingår i styrelsens tek- niska byrå. Inom tvätterisektionen förbereds bostadsstyrelsens beslut i an- ledning av ansökningar om lån enligt författningen om lån till kollektiva tvätterier, likaså handlägges här remisser av ansökningar om byggnadstill- stånd för tvätterier, vilka arbetsmarknadsstyrelsen brukar behandla i sam- råd med bostadsstyrelsen.

Prövningen av låneärenden förutsätter givetvis ofta rätt ingående utred- ningar av de underställda projekten. Härtill anknyter sig vissa mera all- männa utredningsuppgifter, i främsta rummet rörande de erfarenheter som kan vinnas vid redan befintliga, större och mindre gemensamhetstvättcrier.

Frågor gällande sådana gemensamhetstvätterier, som ingår i bostadspro- jekt för vilka ansökan om statligt tertiärlån behandlas av bostadsstyrelsen, ägnas icke inom tvätterisektionen någon mera ingående prövning.

Enligt kommitténs mening bör tvättcrisektionen ges vidgade uppgifter inom ramen för bostadsstyrelsens verksamhet: sektionen bör ta befattning icke blott med de kollektiva tvätterier som finansieras med tvätterilän enligt 1948 års kungörelse, utan även med motsvarande anordningar i samband med bostadsbebyggelse belånad med statliga bostadskrediter. överhuvud taget bör å tvättcrisektionen ankomma granskningen av anordningar för hushållens tvätt i de bostadsprojekt bostadsstyrelsen har att pröva.

Med dessa ytterligare uppgifter följer att sektionen även bör ha en i luot- svarande mån vidgad utredande och rådgivande verksamhet. Självfallet bör sektionen härvid grunda sitt arbete ej blott på egna erfarenheter utan även på de resultat som kan vinnas vid det utrednings- och forskningsarbete å tvättområdet som bedrivs inom andra institutioner och som med hänsyn till den snabba tvättekniska utvecklingen är av särskild vikt.

Till närmare belysning av de uppgifter som bör ankomma å bostadssty- relsen och dess tvätterisektion må anföras följande.

I första hand har tvättcrisektionen att pröva de löpande ärendena, an- sökningar om lån, respektive byggnadstillständ. Detta påkallar en bygg— nadsteknisk granskning samt prövning av den föreslagna maskinutrust- ningen. Prövningen måste utom byggnad, maskiner och installation även gälla driften och arbetsgången vid den planerade anläggningen samt de. driftsekonomiska kalkylerna. Liksom vici annan långivande verksamhet bör en eventuell Iängivnings bärighet prövas. I denna prövning ingår även frå— gan om omfattningen av efterfrågan å de tjänster som tvättstugan erbjuder: dess influensområde och antagliga kundunderlag måste bedömas. Med den tekniska och ekonomiska prövningen följer vissa administrativa uppgifter, nämligen de nödvändiga kontakterna med den sökande, med vederbörande kommunala myndigheter, länsbostadsnämnd och hemkonsulent. Av mera formell natur är den juridiska prövning som låneansökningarna måste un— derkastas; dessa spörsmål ankommer på bostadsstyrelsens lånebyrå.

Jämte dessa löpande ärenden ankommer å tvätterisektionen en viss ut-

redande, kontrollerande och konsulterande verksamhet i tekniska och eko- nomiska spörsmål vid i drift varande kollektiva tvätterier. Detta förutsätter att tvätterisektionen även har tillfälle att närmare följa verksamheten vid befintliga tvätterier, att studera resultaten därav, lämpligen i form av lö- pande statistiska sammanfattningar av väsentliga driftsekonomiska data. I särskilda fall torde sådana undersökningar påkalla besök på platsen för iakttagelser och rådgivning. I övervakningen bör ingå sådana uppgifter som granskning av ekonomisk statistik, rådgivning rörande driften samt vid anskaffande av dugliga föreståndarkrafter till tvätterierna.

Ehuru den projekteringsverksamhet, som tidigare utövats av egnahems- styrelsen och sedermera av bostadsstyrelsens tvätterisektion, enligt stats- makternas beslut numera är avvecklad, har principskisser med tekniskt- ekonomiska kalkyler av tvätterier av olika storlek visat sig vara av värde.

Gäller det mera omfattande och tidskrävande utredningar rörande en— staka, projekterade eller i gång varande tvätterianläggningar torde tvätteri— sektionen ofta kunna anlita utomstående sakkunniga, ställda till förfogande av eller förmedlade genom exempelvis Industriförbundets industribyrå eller Kooperativa förbundets tvättavdelning. Kostnaderna härför bör gäldas av respektive tvätterier i den mån det icke gäller särskilt beslutade experiment— anläggningar för vilka föreligger forskningsanslag.

De uppgifter att ge råd och upplysningar, att utöva en allmänt informe— rande verksamhet, i viss mån propaganda, i förhållande till gemensamhets— tvätterier inom eller utom bostadspolitikens ram som bör ankomma å bo- stadsstyrelsens tvätterisektion förutsätter icke blott att sektionen på sätt här skildrats står i nära kontakt med och kritiskt kan tillgodogöra sig er— farenheterna från befintliga tvätterier utan även att sektionen har tillfälle att genom direkta kontakter och facklitteraturen följa den allmänna tek- niska och ekonomiska utvecklingen på hushållstvättens område. Att härvid kontakterna med andra offentliga och enskilda institutioner, som är verk— samma på detta område, är av särskild betydelse har redan framhållits; till därmed sammanhängande frågor återkommer kommittén i följande kapitel.

Tvätterisektionen bör så utrustas att den kan fungera som en informa- tionscentral i alla spörsmål av betydelse för gemensamhetstvätterierna, till tjänst i främsta rummet för de kommunala myndigheterna och i allmänhet för de bostadsföretag, fastighetsägare och sammanslutningar, för vilka an- läggningen och förvaltningen av hushållstvättens bostadskomplement är av betydelse. En stimulerande och uppslagsgivande, en sakkunnigt upp.— lysande och rådgivande verksamhet, riktad till de skilda lokala organ och företag som ha att aktivt hjälpa till med att lösa hushållens tvättproblem och ej minst till den stora allmänheten, är en uppgift av särskild vikt, fram:- för allt med hänsyn till alla de nya problem den tekniska utvecklingen på tvättområdet för med sig.

Redan för de uppgifter som nu ankommer å tvättcrisektionen är dess per.—

sonal för knapp. Vid flera tillfällen har bostadsstyrelsen med hänvisning särskilt till de utredningsuppgifter som nu måste eftersättas hemställt om förstärkningar. Även kommittén har i framställning till socialdepartemen- tet den 6 oktober 1949 framfört samma synpunkter och framlagt förslag om vissa personalförstärkningar.

Arbetsuppgifter och personalsammansättning vid tvätterisektionen

Från den 1 juli 1953 är personalsammansättningen å bostadsstyrelsens tvätterisektion följande: 1 förste byråingenjör i Ce 29 (chef för sektionen) 1 förste byråingenjör i Ce 27 .? ingenjörer i högst Cg 21

1. kanslibiträde i Ce 11

Sektionens nuvarande arbetsuppgifter kan, enligt vad från sektionen med- delats, uppdelas i två grupper, nämligen dels sådana som direkt följer den författningsenligt reglerade låneverksamheten och dels sådana som erford- ras för att ge ett fast underlag för det fortsatta arbetet.

Åtskilliga uppgifter, som åvilar tvätterisektioncn eller som bör tillkomma den, har icke kunnat fullgöras på grund av brist på personal. Sektionens nuvarande personalstyrka kan knappast medhinna annat än de rent löpande ärendena. Följden har blivit att för den statliga stödverksamheten på före— varande område väsentliga arbetsuppgifter måst eftersättas. Någon mera omfattande konsulentverksamhet har således icke kunnat bedrivas. Än mindre har undersökningar om erfarenheterna av resultaten i de olika tvätterierna, sammansättningen av det klientel som utnyttjar tvätterierna etc. kunnat genomföras. Vissa utredningar har visserligen påbörjats angå- ende den statliga stödverksamhetens verkningar samt om de tekniska och ekonomiska konsekvenserna med hänsyn till tvätteriernas driftsform och storlek, men dessa utredningar har allvarligt eftersatts på grund av bristen på personal.

Kommitténs förslag

-. Kommittén finner det angeläget, att tvättcrisektionen erhåller den perso- nalförstärkning som erfordras för att den skall kunna medhinna ej blott de utredningsuppgifter och den kontroll av statsunderstödda tvätterier som hittills måst eftersättas samt de nya uppgifter som befattningen med ge- mensamhetstvätterier finansierade med bostadslån betingar, utan även de här ovan angivna allmänna uppgifterna såsom utrednings- och informations- organ ifråga om gemensamhetstvätterier för hushållens behov.

Detta måste förutsätta en betydande förstärkning av sektionens personal, redan nu i knappaste laget. Tillväxten av antalet granskningsärendcn på-

kallar en motsvarande personalökning. Placeringen å lönestat av sektionens personal måste övervägas jämväl med hänsyn till vunna erfarenheter av uppgifternas art och omfattning. Det torde ankomma å bostadsstyrelsen att närmare bedöma dessa personalfrågor.

Såsom särskilt viktigt har för kommittén framstått, att sektionen så för— stärkes, att den, i enlighet med vad här ovan anförts, kan fungera som ett informerande och rådgivande organ, främst i förhållande till de kommunala bostadsmyndighcterna, de stora bostadsföretagarna, kooperativa, allmän- nyttiga och enskilda, samt ej mindre länsbostadsnämnder och hemkonsu- lenter.

För dessa uppgifter har sektionen bl. a. behov av en härför särskilt läm- pad befattningshavare med den ingående kännedom om hushållsarbetets problem med hänsyn till tvätten, som en hushållsteknisk grundutbildning lämnar; denna befattningshavare bör vidare ha erfarenhet av och förmåga att bedöma planeringen av särskilt mindre gemensamhetstvätterier. Befatt- ningshavarens uppgifter inom tvättcrisektionen torde väsentligen böra bestå i att efter anvisningar av sektionens chef uppehålla kontakterna med läns-. bostadsnämnder och hemkonsulenter, med kommunala myndigheter och företag i och för konsultationer samt givetvis också för ömsesidigt utbyte av erfarenheter ifråga om samhälleliga åtgärder för underlättande av hus- hållens tvätt. Likaså bör å denna befattningshavare särskilt ankomma att biträda i den allmänt informerande och vägledande uppgift som enligt vad ovan framhållits bör ankomma å tvätterisektionen. .

Med hänsyn till uppgifternas art och omfattning föreslås befattningen inrättad i lönegrad 27 med beteckningen tvättkonsulent. Då konsulenten bör ha tillfälle att under en stor del av året vistas på resor måste medel här-— för beräknas i bostadsstyrelsens anslag för tjänsteresor.

KAPITEL 10

" Forskning, upplysning och utbildning, samordningsfrågor

Centrala forskningsorgan å tvättområdet

" Frågor av betydelse för hushållens tvättproblem handlägges även på andra håll inom statsförvaltningcn än inom bostadsstyrelsen, ävensom hos fri- stående institutioner. Flera forskningsorgan har tvättfrågor på sitt program. Vid de statliga och kommunala institutionstvättcrierna, liksom vid de stora bostadsföretagen, samlas erfarenheter och bedrives utredningar av betydelse för här föreliggande arbetsuppgifter.

Främst är att nämna Hemmens Forskningsinstitut (HFI), bland vilkas studieuppgifter hushållens tvätt utgör en av de viktigaste. HFlzs medverkan vid kommitténs undersökning av tid och kostnader vid olika tvättformer har varit av väsentlig betydelse för den här föreliggande utredningen. I det föregående har även omnämnts de undersökningar om olika tvättmaskiner öch tvättredskap som utföres inom HFI. överhuvudtaget omfattar institutets arbetsprogram olika tekniska och ekonomiska frågor i samband med hus— hållens tvättarbete, bland dessa även frågor om bostadens planlösning med hänsyn till tvätten inom hemmet.' Även för den upplysningsverksamhct på detta område som riktar sig till den stora allmänheten är HFI efter den nyligen genomförda sammanslagningen med Aktiv Hushållning, det lämp- liga organet. HFI:s arbetsprogram gäller främst tvättarbetet i hemmen, men det lämnar enligt sakens natur även underlag för bedömande av olika kol- lektiva tvättformer.

Forskningsverksamhet inom textiltvättens område bedrives vidare av Institutet för Tvätteknisk Forskning (IT). Detta institut, bildat år 1946, är i viss mån en fortsättning av den tidigare Föreningen för Rationell Textil— tvätt. Institutets medlemmar utgöres av ett antal kommersiella tvätterier samt vissa statliga och kommunala institutionstvätterier. Verksamheten om- fattar dels viss grundforskning angående olika textiliers förhållande under tvättprocessen, tvätt- och blekmedel m.m., dels, och framför allt, kontroll-

1 Efter framställning den 11 februari 1954 — varöver även bland annat bostadskol- lcktiva kommittén avgivit remissyttrande -— har HFI numera erhållit ett anslag å 150.000 kronor i och för omfattande undersökningar angående olika typer av tvätt- maskiner, rationalisering av efterbehandlingen av tvätten, planering och inredning av bostadens tvättutrymmen, jämväl med hänsyn till torkningen m. m.

och konsultverksamhet för de anslutna tvätteriernas räkning, främst i syfte att utröna tvättprocessernas inverkan å textiliernas hållbarhet och utseende. IT har under sin verksamhetstid från år 1947 som statliga bidragsmedel genom statens tekniska forskningsråd erhållit 49.000 kronor, alltså genom- snittligt för är ca 6.000 kronor. I övrigt har institutet haft att finansiera sin verksamhet genom avgifter från sina intressenter, ca 20.000 kronor för år. Institutet publicerar årligen de erhållna forskningsresultaten i »Meddelan— den», som i första hand tillställes intressenterna.

Den vid olika institutioner bedrivna textilforskningen innefattar även frågor om textiliers förhållande vid tvätt. Härvid är att nämna Svenska textilforskningsinstitutet i Göteborg. Institutet för tillämpad textilforskning i Göteborg och Norrköping. 'I'extilinstitutct i Borås samt Lennings textil- tekniska institut i Norrköping.

Vid de stora statliga och kommunala institutionstvätterierna samlas givet— vis erfarenheter och utföres tvättekniska undersökningar av betydelse också för bedömande av hushållstvättens problem. Särskilt må här nämnas För— svarets fabriksstyrelses tvätt- och reparationsanstalt i Lövsta, landets störs- ta tvättindustri, Stockholms sjukhusdirektions ccntraltvätt samt central- tvättinrättningen vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, ävensom åtskilliga ' andra stora militära och civila institutionstvätterier (fångvården, statens järnvägar, hospital, sjukhus och andra anstalter). - Erfarenheter av värde samlas vidare även inom de stora bostadsbyggande företagen, såsom HSB, Riksbyggen och de kommunala bostadsbolag, vilka medverkat vid tillkomsten av större eller mindre gemensamhetstvätterier för av dem bebyggda bostadsområden.

Av enskilda större sammanslutningar av betydelse för arbetet på tvättens rationalisering må nämnas Kooperativa förbundet. inom vilket en särskild avdelning utövar konsulterande och projektcrande verksamhet, samt Svc- r-igcs tvätteriidkareförbund, en är 1940 bildad sammanslutning av flertalet större kommersiella tvätterier här i landet.

I viss omfattning har Industriförbundets industribyrå anlitats av kom- munala, andelsägda och privata tvätterier för konsultation i tekniska, fram- för allt driftstekniska och arbetsorganisatoriska frågor. Även bostadssty- relsens tvätterisektion har i några fall trätt i samarbete med industribyrån när det gällt att bedöma organisationen, arbetsgången och driftsekonomin vid stora inlämningstvätterier, därvid industribyråns sakkunskap och er- farenheter ifråga om arbetsorganisation vitsordats ha varit av stort värde. . Bland de institutioner, som för framtiden måste tillmätas särskild be- tydelse för hushållenstvättproblem. må nämnas den år 1953 inrättade Sta- tens nämnd för byggnadsforskning. Dess uppgifter, avseende byggnads- verksamhetens rationalisering och förbilligande, bör, enligt den kungl. p-ro- positionen om nämndens inrättande, innefatta >>planering av såväl byggna- der som samhällen både ur kvalitativa och ekonomiska synpunkter». Såsom

syfte härför har angivits »att få dels bättre bostäder, dvs. bostäder som på ett riktigare sätt än de nuvarande är anpassade efter tidens sociala, tekniska och ekonomiska förutsättningar, och dels billigare bostäder, dvs. bostäder som är billigare i hyra och kräver minsta möjliga arbetskraft för hemmets skötsel».1

Då tvätten är en viktig och arbetskrävande del av hemarbetet måste det anses vara en väsentlig uppgift för bostadsforskningen att klarlägga hur bostaden lämpligen bör ordnas och utrustas för att tvätten skall kunna ut- föras på ett rationellt sätt, i bostaden eller eventuellt i en för flera hushåll gemensam tvättstuga. Sådana frågor måste följaktligen intaga en framträ- dande plats på arbetsprogrammet för statens nämnd för byggnadsforskning. Hit hör exempelvis frågor om bostadens, respektive fastighetens planlägg- ning och utrustning för den tvätt som där kan äga rum, berörande bland annat kök, badrum, ventilations- och torkningsanordningar, utrymmen och anordningar för efterbehandlingen av tvätten, såväl i egnahem som i hyres- hus, såväl i den enskilda lägenheten som i gemensamma tvättstugor för hushållens behov.

Nämnden består av 13 av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter jämte chefen ' för nämndens kansli. I nämnden skall ingå representanter för forskning, för socialdepartementet, för de statliga myndigheter och institutioner som handlägger byggnadsfrågor, alltså främst bostadsstyrelsen och byggnads- styrelsen, för arbetsmarknadens parter samt för kooperativa och enskilda institutioner och företag.

Att nämnden i sin verksamhet bör söka nära kontakt med intressenterna inom byggnads- och bostadsområdet har vid dess inrättande särskilt under- strukits. Såsom särskilt viktigt har framhållits, att nämnden finner lämp- liga former för intimt samarbete med bostadsstyrelsen ifråga om den upp- lysningsverksamhet, som enligt instruktionen för bostadsstyrelsen skall be- drivas inom dess teknisk-ekonomiska byrå, liksom med byggnadsstyrelsen angående forskningen på samhällsbyggandets område. .

Nämnden disponerar för sin verksamhet den på avgifter å byggnadsverk- samheten grundade fonden för byggnadsforskning, vars inkomster för bud- getåret 1954/55 beräknats till 2,3 miljoner kronor, samt ett statligt anslag som för samma budgetår uppgår till 400.000 kronor.

Den av nämnden understödda forskningen bedrives dels av enskilda forskare, dels och oftast i samarbete med redan befintliga institutioner, i senare fallet vanligen i form av gemensamt bildade utskott för särskilda forskningsuppgifter. Sådana specialutskott har inrättats exempelvis för frå- gor rörande byggnaders uppvärmning, för golv, målning, puts osv. Golv- utskottet består sålunda av sakkunniga från HFI, byggnadsstyrelsen o. a. jämte av nämnden tillsatta fackmän, sammanlagt sju personer, vilka vid

1 Se k. prop. 163/1953, sid. 8, 10, 21, 23 samt 38 ff.

behov med sig kan adjungera särskilda sakkunniga. Medel för utskottets verksamhet — personal och omkostnader _ avdelas från nämndens all- männa inkomstposter. HFI har fått rätt att hos golvutskottet utföra prov- ningar mot en speciell taxa, i princip utskottets självkostnader.

Behovet av intensifiering och samordning av forskningen

Såsom denna översikt visar pågår på flera håll utrednings- och forsk- ningsarbeten inom tvättområdet. dels av mera teoretisk art, dels med direkt tillämpning på praktiska tvättproblem. I den flytande utveckling, vari tvätt- området på grund av föränderliga tekniska och ekonomiska faktorer för närvarande befinner sig, blir bedömningen av dess problem ofta osäker och kräver därför en fortlöpande kvalificerad forskning. De tekniska hjälp- medlen utvecklas och förnyas, och därmed förskjutes tillämpningen av olika tvättformer. Nya tvättmedel, som ständigt framkommer, är av stor bety— delse för tvättens underlättande, särskilt med hänsyn till vattnets tempe- ratur och hårdhetsgrad. Metoderna för efterbehandlingen lämnar plats för förenklingar och rationaliseringar. Nya textila material kan förändra för- utsättningarna för tvättarbetet, i förenklande eller måhända i komplice- rande riktning. På olika sätt kan tvättproblemen inverka på bostadens plan— lösning, på kökets och badrummets inredning, på torkningsanordningar, ventilation osv. De stora ekonomiska värden i textilförråd och tvätt det här gäller understryker vikten av att allmänhet och myndigheter får så god vägledning som möjligt när det gäller investeringar på tvättområdet.

De utredningar som på olika håll pågår kan visa sig vara av stor bety- delse för planeringen av hushållstvätten och bestämmande av tvättformerna i olika bygder. Skall man kunna bedöma exempelvis den lämpligaste gräns- dragningen mellan hemtvätt och gemensamhetstvätt, mellan självtvätt och inlämningstvätt, lokalisering och dimensionering av kollektiva tvättstugor, deras maskinella utrustning, driftsformer o.s.v., så måste man vara väl orienterad i de bestämmande tekniska och ekonomiska faktorerna, vilka på olika sätt och i olika instanser är föremål för utredning och forskning. Detta mångsidiga och på olika organ specialiserade forskningsarbete bör enligt kommitténs mening i vissa hänseenden intensifieras och samordnas i syfte att ge en så god vägledning som möjligt för arbetet å tvättens ratio- nalisering.

Vidgning av HFI:s verksamhet

Fortlöpande studier bör bedrivas av hushållens vanor och behov ifråga om tvätten. Genom den av kommittén jämte HFI gjorda undersökningen har vissa för tvätten väsentliga fakta framkommit rörande sammansätt- ningen av hemmens textilförråd, tvättens samband med de hygieniska va-

norna och de praktiska möjligheterna för de i hushållet arbetande att ut— nyttja utrustning för tvätt med olika teknisk utformning och på olika sätt samplanerad med bostäderna. Att denna undersökning var bunden vid vissa antagna förutsättningar har tidigare understrukits: olika hushåll har olika behov och också skilda uppfattningar av vad som anses bekvämt, hygieniskt, ekonomiskt godtagbart osv. Fortsatta och vidgade studier kring hemmens tvättproblcm är nödvändiga för att vägleda det allmännas handlande på tvättområdet. Sådana studier har naturligen sin tyngdpunkt hos HFI. Kom- mittén vill understryka angelägenheten av att HFI erhåller fortsatta och vidgade möjligheter att fullfölja dessa uppgifter, liksom de mera tekniskt betonade tvättutredningar som institutet i samarbete med andra institu- tioner bedriver.

Samordningsorgan hos Statens nämnd för byggnadsforskning

Kommittén har i det föregående flera gånger framhållit vikten av att byggnads— och bostadsforskningen jämväl upptar frågor av betydelse för hushållens tvättarbete. Såsom av den tidigare redogörelsen framgår fin— nes numera genom tillkomsten av statens nämnd för byggnadsforskning ett särskilt organ för utredning av sådana, bostadsforskningen tillhörande frågor. Kommittén föreslår, att nämnden på sitt arbetsprogram även upp- tar dc spörsmål rörande såväl bostadsområdenas som byggnadens och bostadens planläggning och utrustning, som betingas av hushållens tvätt— behov.

Genom sin ställning och sina nära kontakter med husbyggnadsomrädets intressenter, de stora byggande företagen samt de centrala verken för bo- stadspolitiken och samhällsplaneringen, är nämnden särskilt ägnad att upp- taga och samordna forskningsuppgifter på detta område. Liksom när det gäller andra fackligt betonade spörsmål torde utredningsarbetet böra ske genom ett gemensamt bildat utskott. I detta tvättutskott torde böra ingä representanter främst för de båda organ som ha att ta befattning med hus- hållstvätten och med gemensamhetstvätterier för hushållstvättens behov, nämligen bostadsstyrelsen och HFI, vidare representanter förztextilforsk— ningen och för fackkunskapen ifråga om maskiner och andra tekniska hjälpmedel vid'tvätten. Dessutom bör i tvättutskottet ingå pe-rsoner med förtrogenhet med hushållens praktiska tvättproblem i olika bygder.

Ett dylikt tvättutskott inom statens nämnd för byggnadsforskning bör få möjlighet att genomföra sådana tekniskt och ekonomiskt betonade under- sökningar som i nuvarande läge kan befinnas önskvärda föriatt ytterligare klargöra riktlinjerna för tvättplaneringen. Utskottet torde vidare samordna på .olika håll bedriven forskning samt tillgodogöra sig erfarenheterna från skilda typer av tvättanläggningar. Hälvid är de anläggningar av i viss man ny typ, som kommittén förordat, av sä1skilt intresse. ' .. | '

Resultatet av denna samordnade forskning till de byggande företagens och allmänhetens tjänst synes även vara av särskilt värde för bostadssty- relsen och dess tvätterisektion i dess uppgift att vid bostadspolitikens prak- tiska tillämpning söka befrämja en förnuftig utveckling av formerna för hushållens tvätt. Styrelsen kan genom samarbete med tvättutskottet lättare hålla kontakt med den tekniska utvecklingen och de tekniska möj- ligheterna och därmed också ge allmänheten och de byggande organen så god vägledning som möjligt ifråga om investeringar på tvättområdet.

Yrkesutbildningen

I tidigare avsnitt har kommittén haft anledning att peka på den bristande tillgången på kvalificerad personal för ledningen särskilt av större gemen— samhetstvätterier. De mindre tillfredsställande resultat, som några större kollektiva inlämningstvätterier uppvisat, anses ofta ha varit beroende på bristande sakkunskap både vid tvätteriets planläggning och vid driftsled— ningen. Bostadsstyrelscns tvätterisektion har på grund av sina erfarenheter även ansett sig böra upptaga frågan om förbättrad yrkesutbildning på sitt arbetsprogram.

I utredningsdelen redogöres närmare för de utbildningsmöjligheter, som för närvarande står till buds, samt för de olika förslag till utveckling av de- samma som framlagts, främst av befolkningsutredningen i betänkandet Kollektiv tvätt. I anslutning till gemensamhetstvätteriernas erfarenheter vill kommittén starkt understryka vikten av en intensifierad utbildning, främst av tvätteriföreståndare och verkmästare (tvättmästare). Vid denna utbild- ning torde ökad vikt böra läggas på de administrativa och ekonomiska äm— nena, på arbetsledning och företagsekonomi. Lämpligt synes även vara, att, såsom från de kommersiella tvätteriernas sida föreslagits, eleverna växelvis med den teoretiska utbildningen finge arbeta i större moderna, välorgani- serade tvätterier för att lära känna såväl den moderna maskintvätten som även organisationen av arbetet inom ett stort inlämningstvätteri. Kommittén vill härutöver föreslå, att kortare instruktionskurser, närmast avsedda att handleda husmödrar och personalen vid mindre gemensamhetstvätterier i rationella tvättmetoder och användningen av nya tekniska hjälpmedel vid tvätten, anordnas, eventuellt med stöd av yrkesskolornas utrustning och personal. Kurser av liknande art och omfattning har tidigare anordnats genom arbctsmarknadsstyrelsens försorg.

Kommittén förutsätter, att frågan om en intensifierad yrkesutbildning med beaktande av vad här framhållits göres till föremål för övervägande och åtgärder från överstyrelsen för yrkesutbildning efter samråd med olika berörda statliga myndigheter, förutom bostadsstyrelsens tvätterisektion och HFI, de stora offentliga institutionstvätterierna, samt med den kommer- siella tvättens samorganisation.

'.åj ”ii.:

-'*l|

" M ' än.-iu .J 152- . iii-wiki?

....il ,-

'.'”.m'"

" 'll'll||"*llI ” ' ' -'.'—-l;.||.

UTREDNINGSDEL

"|" | uhp' .r' ':' in. |?

KAPITEL 11

Vad händer vid tvätt?

]. betänkandet Kollektiv tvätt1 lämnades 1947 en översikt beträffande då kända förhållanden angående textiltvättens kemiska och fysikaliska pro— cesser. Statens sjukhusutredning har sedermera —— i det i maj 1950 avgivna betänkandet angående »Verksamheten vid sjukhustvätterierna och möjlig— heterna att rationalisera densamma» (SOU 19:30:23) —— ur teoretiska och särskilt industriella synpunkter grundligt och utförligt redogjort för om- rådet.

Scdan utgivandet av det sistnämnda betänkandet har skett en utveckling och framkommit nya erfarenheter särskilt beträffande syntetiska tvätt- medel samt nya maskintyper. Här skall i korthet ges en översikt över den grundläggande tvätteorin med hänsyn tagen till dessa nya erfarenheter.

Allmän tvätteori

Textiltvättning avser att från textilierna avlägsna de föroreningar, som tillförts dem under användningen eller på annat sätt, samt innefattar även att efter rengöringen genom tillslätning eller andra förfaranden ge textil— persedlarna önskat bruksutseende och form. Rengöringen utföres enligt nu gängse metoder genom att i en tvättvätska lösgöra eller lösa smutsen från textilfibrerna, föra ut smutsen i vätskan och hålla den uppslammad i denna tills den avlägsnas genom sköljning. De föroreningar, som vid tvätt- ningen skall avlägsnas från textilfibrerna, varierar både till art och mängd beroende på hur plaggen smutsats. Viss smuts kan vara löslig i enbart vat— ten. För andra föroreningar fordras tillsats till vattnet av tvättmedel.

Tvättmedlen har följande egenskaper. Ämnen såsom tvål, såpa och syn- tetiska ytaktiva ämnen åstadkommer, att tvättlösningen lättare tränger in i textilierna, löser fettartad smuts, uppladdar olöslig smuts och textilfibrer så att dessa kan separeras och håller sedan den olösliga smutsen finför- delad i tvättlösningen. Alkali såsom soda, metasilikat, fosfater eller natron- lut bidrar till ökad tvättverkan genom förstärkt uppladdning av smutspar—

1 avgivet av 1941 års befolkningsutredning (SOU 1947: 1).

tiklar och textilfibrer samt löser vissa i enbart vatten olösliga föroreningar och neutraliserar i egensgap av bas i smutsen förekommande syror. Vid tvättning användes vanligen även blekmedel och optiska vitmedel.

Vatten är, frånsett kemisk tvätt, det medium i vilket rengöringens kemis- ka och fysikaliska processer äger rum. Vattnets egen förmåga att väta textil- fibrerna och delvis lösa smuts ökas starkt genom ovan nämnda tillsatser av tvål m. m. och alkalier.

Tvättverkan påskyndas vanligen genom uppvärmning och genom me- kanisk bearbetning (omröring etc.) av textilierna i tvättvätskan. Följande faktorer anses främst inverka på tvättresultatet: smutsens och fibrernas art, tvättvätskans smutsborttagande och smutsbärande förmåga samt even- tuella blekningseffekt.

Arbetsmomenten vid tvätt

Tvättning omfattar normalt följande arbetsmoment: Förbehandling, varvid plaggen iordningställes så att tvätt kan genomfö- ras med minsta möjliga skadeverkningar.

Blötning i vatten eller utspädd vattenlösning av alkali. Tvättning (rengöring) i lösning av vatten och tvättmedel under mekanisk påverkan.

Sköljning, varvid tvättmedlet och under tvättningen utlösta eller uppslam— made föroreningar avlägsnas.

Auvatlning, varvid en stor del av vattnet i plaggen avlägsnas. Torkning, varvid efter önskan all eller så gott som all fukt avgår samt slutligen

Efterbehandling, som avser att ge plaggen önskat utseende och form. De olika arbetsmomenten utföres vanligen på olika sätt beroende på om man tvättar för hand eller i maskin. Olika typer av maskiner arbetar också på olika sätt. Olika slags textilier erfordrar ofta skilda metoder eller för- faranden.

Vittvätt (ofärgade bomulls— eller linnevävnader) är sålunda mindre käns- lig för högre tvättemperaturer, medan däremot kulörttvätt på grund av fällningsrisken bör tvättas i lägre. Ylle tål endast att tvättas i ännu lägre temperaturer och är på grund av risken för valkning känslig för mekanisk bearbetning. Linnevävnader bör t. ex. inte manglas och strykas vid lika höga temperaturer som bomull, och konstfibrer har högst varierande re— aktioner vid tvättbehandling.

Förbehandling

Förbehandlingen har till uppgift att iordningställa och förbehandla de i en aktuell tvätt ingående olika plaggen så att den egentliga tvättningen

(rengöringen) kan genomföras med minsta skadeverkningar mot textilierna och samtidigt på minst arbetskrävande och mest ekonomiska sätt.

Plaggen bör därför sorteras. Detta sker vanligen med hänsyn till olika tcxtilslags (ylle-, bomulls-, rayonvävnader etc.) påverkan ifråga om håll- fasthetsnedsättning, krympning och avfärgning vid olika vattentemperatu- rer, Sortering brukar även ske efter smutsighetsgrad så att inte ett mycket smutsigt plagg kommer att fläcka ett mera rent eller att inte ett mera lätt smutsat plagg behöver lika hård tvättbehandling som ett mera kraftigt smutsat. Särskilt ömtåliga plagg som t. ex. tunna gardiner eller fina un- derkläder tål heller inte lika långa gångtider i en tvättmaskin som mera robusta plagg.

Plaggen behöver också ofta en förberedande rengöring före själva tvätten. Fickor o. d. bör tömmas och borstas ur. För att på ett plagg inte behöva bruka mer våld mot fibrer och vävnad än vad plaggets allmänna smutsig- het kräver vid den egentliga tvättningen — eller för att då kunna nöja sig med mera enkla och ekonomiska tvättmetoder —— kan det vara mycket lämpligt att som förbehandling utföra en viss fläckborttagning, t.ex. bestryka smutsränder på kragar och manschetter med något organiskt lösningsmedel (ex. trikloretylén) eller en koncentrerad tvättmedelslösning. Dylik förbe- redande fläckborttagning synes bli allt mer vanlig inom såväl våttvätt- som kcmtvättindustrierna (prespotting). En hel del plagg är även försedda med metallspännen och liknande som måste tagas bort innan de vatten- behandlas.

Är förbehandlingen ofullständig blir tvättresultatet inte tillfredsställande eller måste man vid själva tvättningen >>tillgripa större våld än nöden krä- ver». Det senare innebär att textilierna blir onödigt slitna eller skadade och kan även innebära att tvätten blir onödigt arbetsam eller dyr. Värdet av förbehandling framträder särskilt vid de moderna förenklade tvättme- toderna vid relativt låga vattentemperaturcr.

Blötning

Blötningi vatten har till ändamål att lösa sådana föroreningar, som är vattenlösliga eller av sådan beskaffenhet att de lösgöras och uppslammas i vatten. Genom att tillsätta en mindre mängd alkali (ev. syntetiskt tvätt- medel) till blötvattnet kan man öka vattnets vätningsförmåga, vilket är av särskild betydelse när det gäller fetthaltiga kläder.

För att vid handtvätt eller tvätt i konventionella tvättmaskiner största möjliga del av föroreningarna skall avlägsnas med blötvattnet, bör mängden härav i förhållande till kläderna vara relativt stor eller ca 6 a 7 gånger tvättgodsets vikt. En betydande mängd vatten, i medeltal ca 215 gånger tvättgodscts vikt, kvarhållcs nämligen i kläderna och därmed även en mot- svarande mängd smuts, som är löst eller uppslammad i vattnet. I moderna

hemtvätt— eller industrimaskiner, som är omställbara för centrifugering. kan man genom att lägga in ett kort centrifugeringsmoment efter blöt- ningen avlägsna en betydande del av det smutsiga vatten, som vanligen bin- des i kläderna. Vid blötläggning i moderna maskiner föreligger sålunda möj- lighet att totalt använda mindre vatten.

Blötning av kläderna äger vanligen rum i sköljbassäng, blötvagn, badkar. balja eller maskin. Tiden för blötningen bör variera i förhållande till klä- dernas smutsighet samt de olika textilfibrernas känslighet för väta. Blöt- ning sker vanligen i vatten med högst rumstemperatur. Handvarmt vatten (ca 32—35") ger emellertid snabbare resultat. Varmt eller hett vatten går inte att använda, eftersom de äggviteämnen som finns i smutsen koagule- rar vid dessa temperaturer. Har äggviteämncna en gång stelnat är de syn- nerligen svåra att få bort från textilierna.

Till blötläggningsvattnet tillsättes vanligen, av skäl som redovisats ovan, alkali antingen i form av rena kemikalier eller i form av paketerade blöt- ningsmedel. Det är i första hand vittvätten, som blötlägges med tillsats av blötningsmedel. Ordinärt smutsad vittvätt brukar vid konventionell hand- tvätt blötläggas i minst tre timmar, och det är vanligt, att hårt smutsad tvätt läggs i blöt kvällen före och sköljes efter blötläggningen. Blötning på detta sätt belägger en tvättstuga avsevärd tid. Reklamen för de moderna syntetiska tvättmedlen anger att vid tvättning med dessa någon egentlig blöläggning inte behöver äga rum.

Kulörta kläder bör blötläggas och tvättas så, att färgerna förändras så litet som möjligt. Kläder med dålig färgäkthet bör inte blötläggas och tvättas tillsammans med andra kläder. Är plagget mönstrat, riskerar man att färgerna slår i varandra eller >>blöder>>. För att minska risken för >>blöd- ning» skall kulörta kläder blötläggas och tvättas så hastigt som möjligt. Vid blötläggning före handtvätt, bör de kulörta plaggen blötläggas endast under 15—30 minuter. Ylle kan blötläggas i ett par timmars tid om får- gerna tillåtcr det. Det är av stort praktiskt värde för hushållen att vid för- nyelse av textilförrådet kunna välja färgäkta plagg.

I de konventionella cylindertvättmaskinerna, som är vanliga i svenska fastighets- och centraltvättstugor, kan man på grund av den genomström- ning av kläderna som sker i maskinerna avsevärt förkorta blötningstiden. Blötningstiden vid dylik >>rörlig blötläggning» kan förkortas till ca 10 mi- nuter — en betydelsefull tidsvinst, när det gäller att låta många hushåll disponera tvättstugorna. Även vid denna rörliga blötning bör, om tvätten är mycket smutsad, tillsättas blötningsmedel. Kulörta kläder bör inte ut- sättas för rörlig blötning fullt lika lång tid som Vittvätt.

I moderna helautomatiska snabbtvättmaskiner för hushållsbruk är för den i Sverige mest vanliga typen blötläggningstiden 93/4 minut. I den kom— mersiella varianten av samma maskin kombineras blötningen med en första tvättning, »förtvätt», i 312—380 vatten under en tid av totalt 6 minuter.

I de stora-kommersiella eller institutionella industritvättmaskinerna blöt-. lägger man exempelvis tämligen hårt smutsade vita bomullskläder i maskin' under 10 minuter vid en vattentemperatur av 20 . I högmoderna indu- strimaskiner har blötningstiden kunnat nedbringas till tre minuter.

Tvätlning (rengöring)

Tvättningen (rengöringen) sker vanligen i varmt vatten tillsatt med' tvättmedel. Det varma vattnet underlättar upplösningen av smutsen. Vat- tentemperaturen avpassas efter textilfibrernas värmekänslighet och graden av smutsighet. Tvättmedlen medför, att vissa i enbart vatten olösliga för"- oreningar, särskilt vid mekanisk bearbetning av kläderna i tvättmedelslös- ningen lätt lösgöras och uppslammas.

Vid handtvätt uppv ärms, kokas eller bykes vanligen större tvättar i byk- giyta eller pannmur. Plaggen gnuggas på tvättbräda i balja eller hand—' tvättho eller kramas för hand i exempelvis tvättställ eller handfat. För att: få bort smutsen från särskilt hårt smutsade ställen tillgrips ofta borste med för textilfibrerna skadlig verkan.

Många olika uppfattningar föreligger om hur Vittvätt för hand bör gå till; Vilket invecklat, arbetskrävande och även för textilierna riskfyllt arbete det här kan vara fråga om framgår av följande fyra exempel.

Det första är hämtat från Textil Informations studiehäfte nr 2 (år 1950), som är utarbetat i samarbete med Institutet för Tvätteknisk'Forskning:

. Man bör använda lågtemperaturtvål i en lösning med ca 3—5 gr tvålflingor; per liter vatten. Lösningen värms till ca 40(, Celsius. Därefter'gnuggas kläderna i lösningen mot tvättbräde. Lägg upp kläderna på bockar. Skulle tvålskummet gå- ner har lösningen blivit mättad med smuts, och man bör göra en ny. Hur mycket" tvållösning, som behövs för en viss mängd tvätt, beror på hur smutsig den är och' kan inte bestämmas på förhand. Man bör dock räkna med ca '2—3 ] pr kg tvättl Tvättar man med såpa, brukar man ofta stryka såpa direkt på särskilt smutsigt ställen. Man kan i stället använda lågtemperaturtvål. Rotborstcn bör bannlysas 111" tvättstugorna, efteisom den nöter kläderna onödigt hårt ' Man kan minska arbetet med gnuggningen genom att bereda tvättlösningen i bykgrytan och utom tvålen sätta till % gr lutpulver eller 1—2 gr kalcinerad soda pr kg kläder. Man bör använda högtcmperaturtvål, ca 5—-6 gr'tvålflingor pr kg! kläder. Kläderna läggs i och luten värms sakta upp till ca 80—900 Celsius, tem- peraturen bibehålls i ca 10 minuter. Tvätten rörs hela tidenlom med en träkäpp; Lösningen får svalna till ca 40—45” Celsius, därefter gnuggas kläderna i luten; Vanligtvis måste man sätta till ytterligare tvål för att få tillräckligt skum. Några fördelar utöver det minskade arbetet med gnuggningen erbjuder denna metod intei' Kokning. Luten bereds av 1 gr lutpulver eller ca 4—6 gr kalcinerad soda i 8 !— vatten pr kg torra kläder. Tvätten läggs ner i grytan och det hela värms upp" till ca 90” Celsius, temperaturen bibehålls i ca 10 minuter. Tvätten bör hela tiden" röras om med en omålad träkäpp e. (I. Det kan annars bli för hett i botten på grytan. 4 Vittvätt >)med lösning av luällpulver. >>. . . Särskilt smutsiga ställen måste oftast gnuggas med tvål- eller såplösning antingen före eller efter upphettningen. Tvätt-_.

pulver åtföljs för det mesta av en bruksanvisning... Var noga med att inte ta mer tvättpulver, än vad som anges på förpackningen.

.Vid upphettningen bör man använda så mycket vatten, att kläderna kan röras om fritt i grytan. Oförtenta koppargrytor bör inte användas, eftersom perborat- blekmedlen (tvättpulvren innehåller vanligen sådana) tillsammans med koppar lätt kan åstadkomma skador på kläderna. Temperaturen bör för bomull inte gå över ca 90o Celsius och för linne ca 80” Celsius, om kläderna inte är så smutsiga, att de kräver starkare värme. Sedan man kommit upp i 90 eller 80" Celsius håller man den temperaturen i 10 minuter. . .»

Det andra rådet är hämtat från anvisningarna på paketet till ett av lan- dets mest sålda vittvättmedel av konventionell typ:

>>. . . Tappa upp kallt vatten i grytan och gör det mjukt med »X». Rör ut >>Y>> i litet kallt vatten och häll lösningen i grytan. Lägg i kläderna utan att packa och värm upp långsamt. Låt sjuda i 15 min. utan lock. Rör om då och då.. . För vanlig hushållstvätt räcker detta paket till 60—90 ] vatten. Vid lättare smutsad tvätt, t. ex. »en-natts-tvätt» kan det räcka ända till 150 liter. . .»

Det tredje exemplet gäller den gamla metoden Dykning, som fortfarande på sina håll pläderas för. Det är hämtat ur »Ekonomisk hemtvätt» utgiven av Skattebetalarnas Förening 1948:

»Endast vita kläder bestående av växtfibrer byks. Bäst sker detta på gammal- dags sätt i ett bykkar. I brist på sådant kan kläderna också uppvärmas i gryta och då till högst 90”. Visar sig kläderna vara rena efter förvärmning med på- följande gnuggning, behöver de ej ytterligare bykas, men det kan under alla för- hållanden vara lämpligt att göra detta emellanåt för att hålla kläderna vita. ' Vid bykningen läggs flaskor, träklossar e. d. i botten på bykkaret runt omkring tapphålet. Detta sker för att hindra kläderna att under bykningens gång sugas med ut genom tappliålet och därmed hindra luten att avrinna. Asklut har dagen före beretts enligt beskrivningen å sid. 9. I brist på aska används lutpulver (följ noga bruksanvisningen på burken). Den vid lutberedningen använda askpåsen läggs i botten på karet, som kläds med ett par grova lakan. Så varvas kläderna ner -— poröst hoplagda och något vridna. I botten läggs de smutsigaste plaggen, de finare plaggen, såsom dukar och servetter i mitten osv. De olika lagren bör läggas i kryss: på så sätt rinner luten lättare genom kläderna. Var noga med att inga plagg med osäkra färger kommer med i bykkaret.

Luten hälls första gången kall över kläderna, tappas av, slås andra gången varm, tredje gången hetoch fjärde gången kokande över karet. Luten tappas av, upp- värmes till kokpunkten, slås över, tappas av osv., ända tills luten, som tappas från karet, omedelbart kokar upp, när den kommer i grytan. Banden på byk- karet känns dåheta runtom. Har karet tapp och ej en kran, vilket är mera praktiskt, så var försiktig med tappen. Tag ur den uppifrån och inte underifrån. Eljest bränner man sig lätt, när den heta hiten rinner ut. Slå sedan ett par grytor kokande mjukt eller mjukgjort vatten över kläderna.

—Bykningen möjliggör en mycket god och skonsam behandling av kläderna. De blir lagom uppvärmda, uppvärmningen går sakta och luften kommer endast åt det översta tvättlagret. Visserligen tar detta förfaringssätt litet längre tid, men det uppvägs av alla fördelarna.»

Det fjärde rådet är hämtat ur en broschyr (1954) rörande ett av de mest sålda av de nya syntetiska tvättmedlen. Här står kort och gott för stortvätt i gryta:

»Lägg kläderna i badvarm Z-lösning. Låt dem ligga i 15—20 minuter. Värm upp och låt sjuda en kvart. Skölj två gånger i rikligt med vatten.»

De tvättråd, som här har återgivits kan anses höra till de mest kvalifi- cerade. Bedömer man dem ur en husmors synvinkel, så synes det första in— vecklat. Det andra, som är föredömligt för att vara på ett tvättmedelspaket, lämnar emellertid många frågor obesvarade. Det tredje stämmer inte med tid och arbetsmöjligheter. Det fjärde är så revolutionerande nytt _ utan blötläggning och med bara två sköljningar — att många husmödrar helt säkert ställer sig frågande.

Den här beskrivna vittvätten är enklast. Tvätt av kulörta plagg, ylle, rayon och alla de nya syntetiska fibrerna medför ökade riskmoment och erfordrar andra arbetsmetoder, som här endast delvis och i korthet kan beröras. ,

Vid tvättning av kulörttvätt bör man inte använda tvättpulver, som inne- håller blekmedel — man vill ju inte ha någon blekverkan på plaggen. Även om vissa blekmedel i tvättpulver aktiveras först vid högre temperaturer än som vanligen användes vid kulörttvätt finns det ju ej skäl att till ingen nytta kosta på dylika. Med hänsyn till fällningsrisken bör man inte tvätta kulörta plagg i högre temperaturer än ca 110—500 vatten. Plaggen bör en— dast lindrigt gnuggas och kramas. Skjortkragar, handlinningar och dylikt mäste ofta tvålas in särskilt för att bli rena. ,

Handtvätt av ylle bör ske i högst 25—35'> varm lösning av lågtemperatur- tvål eller ylletvättpulver. Plaggen bör endast kramas ett par gånger, och helst ligga stilla i tvättvattnet någon minut mellan varje gång. Man kramar egentligen endast för att tvättvätskan skall strömma igenom vävnaden.

Vid tvättning av rayon bö1 man vara särskilt fölsiktig, eftersom rayon förlorar en hel del av sin hållfasthet, när det blir vått. Rayon tvättas på samma sätt som ylle men tål temperaturer uppåt 50”. Övriga konstfibrer l1a1 starkt varie1ande tvättegenskaper.

Då man maskintvättar vita homulls- eller linnekläde1 i konventionell (icke automatisk) cylindertvättmaskin, utföres vanligen hela tvättproces- sen (blötning, tvättning och sköljning) utan att maskinen stannas mellan de olika operationerna. Vid de erforderliga urtappningarna under tvätt- processen får vattnet rinna av under 1—2 minuter, varefter urtappnings- kranen stängs och nytt vatten tappas på.

För att visa hur pass komplicerad även denna konventionella maskin- tvätt är för husmodern, återges här nedan ett tvättrecept, även det utarbe- tat av Textil Information (studiehäfte nr 2 år 1950) i samarbete med Insti- tutet för Tvätteknisk Forskning. * . »: : *»

2- >>. . . Ca IV.» 1 vatten pr kg kläder tappas i maskinen. Därefter tillsätts ca 5—8 gr. flingor av högtemperaturtvål + ca 1 gr lutpulver eller ca 3 gr kalcinerad soda (upplöst och utspätt i ca.) 51 vatten) pr kg kläder. Tvättlösningen uppvärms till ca 80” C. Värms tvättmaskinen med gas eller elektricitet bör uppvärmnings- -tidcn vara högst 302—40 minuter, därefter avtappas bykluten. Värms'maskinen med ånga, bör tiden för uppvärmningen till ca 800C vara ca 20 minuter, varefter denna temperatur bibehålls ytterligare ca 10 minuter. Är kläderna mycket smut- siga kan det vara fördelaktigt att byka ännu en gång, med samma vattenmängd men endast halva mängden tvättmedel. Denna andra byklut uppvärms ganska hastigt (man spar tid och värme genom att tappa på varmt vatten) till ca 80—90" C, varefter den avtappas.

En motsvarande anvisning, men med användande av ett av de mest sålda iåv de nya syntetiska tvättmedlen, är följande (ur broschyr av år 1954):

»Lägg de torra kläderna i maskinen, fyll på kallt vatten och kör så att kläderna blir ordentligt blöta. Reglera sedan vattenmängden så att denna når en 2 cm över vattenståndsmärket.” Z löddrar kraftigt, varför det är lämpligt att tillsätta pulvret ,i ett par omgångar. Slå först i halva den mängd som anges här nedan. Slå på värmen och kör maskinen tills 85 grader uppnåtts. Stäng av värmen. Tillsätt resterande mängd Z och låt maskinen gå ytterligare 15 minuter.

Vid dessa former av maskintvätt föreligger vissa riskmoment. Det är härvid emellertid inte maskinerna som sådana, som skadar tvätten, då de "vanligen, när de'är tillverkade av välkända fabrikanter och är någorlunda 'inoderna, numera är väl konstruktivt genomtänkta och utförda. Det är i stället människan bakom maskinen — husmodern eller den anställda tvätt- "personalen. För dem är det inte alltid självklart, att maskinen måste pas- sas ännu mera noga än tvättgrytan. Det duger vanligen inte att låta maski- nen gå 10 minuter för länge eller att låta värmen gå upp för högt. Det är :också olämpligt att överdosera tvättmedel eller att tvätta med för starka medel. Det framhålls ofta att husmödrarna är maskinrädda och att särskilt den äldre generationen har svårt att sätta sig in i hur nödvändigt det är att vara noga i tids-, temperatur— och doseringshänseendc. ' Den moderna tekniken har emellertid medfört möjligheter att på ett mera säkert sätt behärska tvättprocesserna. Genom att förse tvättmaskinerna med automater, som reglerar alla processerna sedan maskinen en gång "fyllts med kläder-och startats, kan man med ofta betydande tidsvinst ge- nomföra maskintvätten -— och härvid även använda komplicerade, mera effektiva processer —— utan att särskild kunnighet eller passning fordras från husmoderns sida eller arbetspersonalen i ett tvätteri. Genom automa— tiseringen vinner både husmodern och tvätteriet avsevärt med tid. Sedan kläderna lagts in i maskinen behöver de ingen övervakning. Maskinen stänger sig själv när kläderna är färdigbehandlade. Själva tvättningstiden i en automatisk hemtvättmaskin brukar vara av storleksordningen 10-——12 minuter. '

I de konventionella stora industrimaskinerna tvättar man'exempelvis

lättare smutsade vita, bomulls- och linnekläder under en tid av 30 minuter i en maximitemperatu'r av 800 och med en tillsats av natriumhydroxid och högtemperaturtvål. Hårdare smutsad tvätt tvättas under samma tid vid 000, och mycket hårt smutsad dylik tvätt får exempelvis två tvättar i var- dera 20 minuter, den första vid en temperatur av 65—70”, och den andra vid 85—900. Även syntetiska tvättmedel används. Ultramoderna industri- maskiner uppnår emellertid mycket goda resultat med t. ex. två tvättar om endast 61/2 respektive .7 minuters längd.

sköljning

Efter tvättningen avtappas tvättluten. En del av densamma stannar dock kvar hunden i kläderna och måste sköljas bort. En effektiv sköljning är nödvändig för att avlägsna smuts och eventuella kalktvälar ur det vatten som finns kvar i kläderna ända tills det slutligen avdunstar vid torkningen. Har man i samband med sköljningen inte andra avvattningsmöjlighcter för kläderna än avrinning över exempelvis en s. k. tvättbock eller i en ma— skin, erfordras ett flertal olika sköljvatten, vanligen 5—6. Genom att in- föra en effektivare avvattning mellan de olika sköljningarna antingen ge.- nom vridning i vridmaskin eller genom centrifugering, kan man minska antalet sköljvatten till ungefär hälften.

Vid en känd amerikansk hemtvättundersökning1 konstaterades att bland husmödrar, som använde konventionell agitatormaskin kombinerad med vridmaskin, inga husmödrar bytte sköljvatten mer än två gånger, och att tre femtedelar av husmödrarna inte bytte sköljvatten alls. 1 de amerikanska liushållsvanorna förekommer ett betydligt färre antal sköljningar än vad våra tvättekniker vanligen ansett önskvärt för våra förhållanden och vid anlitandet av konventionella tvättmedel. Lätt smutsade plagg, mjukt vatten, minskade krav på vithet samt inte minst användandet av lämpliga syn— tetiska tvättmedel torde minska behovet av sköljning.

I en broschyr för ett av de här i landet mest sålda nya syntetiska tvätt- medlen skrivs (1954):

»Att man klarar sig med två sköljningar — i vissa fall med en —— beror på, att alla ingredienser i Z är lättlösliga i vatten, även i kallt, i motsats till tvål- tvättmedlen. Efter två sköljningar har man som regel sköljt bort den smutsiga tvättlösningen. Det lödder som eventuellt finns kvar beror på att det behövs så mikroskopiska mängder Z för att lödder ska uppstå. Det är inget Ni behöver vara orolig för. Z innehåller ingenting som kan förorsaka eftergulning eller andra obehag. Eftersom Z inte bildar några kalktvålar behöver Ni inte göra sköljvattnet mjukt . . .»

De tvättmaskiner, som är omställbara för centrifugering, har i skölj-

1 Professor Ann Aikin, Cornell University, Agricultural Experiment Station, Bulletin nr 847, augusti 1948.

ningshänseende betydande företräden. Exempelvis den helautomatiska typ för hushållsbruk, som är allmännast här i landet, har tre stycken skölj- ningar om vardera 41/2 minut, och efter varje sköljning sker avtappning under 11/2 minut i samband med centrifugering. Vid centrifugeringen av- lägsnas en stor del av det vatten, som annars skulle stannat kvar i klä- derna och innehållit tvättlut och smuts. I en kommersiell variant av samma maskin avsedd för tvättbutiker och liknande sker en sköljning mellan en första och andra tvättning och efter den andra tvättningen ytterligare tre sköljningar. I samband med sköljningarna förekommer även här centrifuge- ringsmoment.

I de stora konventionella industrimaskinerna utföres vanligen 5—6 skölj- ningar. Varje sköljning brukar där ta ca 2 minuter. I ultramoderna indu- strimaskiner har man exempelvis med gott resultat kunnat nöja sig med 4 sköljningar.

Beträffande temperaturerna på sköljvattnet varierar uppfattningarna. En del sköljer genomgående med tillförsel av endast kallt vatten. De första vattnen får emellertid härvid en viss uppvärmning genom den värme som är magasinerad i tvättgodset omedelbart efter tvättningen i hett vatten.

Använder man för mycket vatten till första sköljningen är det vid kon- ventionella tvättmedel risk för att tvättmedel och smuts fälls ut. De nya syntetiska medlen uppges ha bättre egenskaper härutinnan. Fabrikantcr av dylika medel t. o. m. råder kunderna att skölja i riklig mängd vatten. I tvättindustrin, där man av kostnadsskäl vanligen arbetar med avhärdat vatten, brukar ofta göras en ansyrning av sista sköljvattnet. Ansyrningen neutraliserar den tvål och alkali, som eventuellt finns kvar i kläderna och som skulle kunna göra dem gula.

Avvattning

Avvattningen av kläderna har till uppgift att dels göra de drypande våta kälderna lättare att hantera under det fortsatta arbetet, dels — genom att avlägsna så mycket vatten som möjligt — göra den efterföljande torkningen snabbare och, när denna sker med särskilt uppvärmd luft, även billigare.

Avvattningen kan utföras genom vridning för hand eller vridning i vrid- maskin, där kläderna får en del av vattnet urpressat mellan roterande val- sar, vanligen av gummi. Avvattning kan även ske genom pressning i en s. k. trycktork. Avvattningen sker emellertid effektivast i en centrifug. i vilken en del av vatteninnehållet i tvättgodset slungas bort.

Torkning

Torkningen har till uppgift att göra kläderna så torra, att de antingen kan läggas in i förvaringsutrymmena utan att få fuktskador (mögel m. m.)

eller tas i direkt bruk utan obehag. Torkningen är emellertid i många fall inte själva slutbehandlingen av tvättgodset utan den åtföljes i stor utsträck- ning av en tillslätande s. k. efterbehandling. Denna senare sker vanligen under samverkan av värme, fukt och tryck. Torkning som utföres mera omedelbart före dylik efterbehandling har närmast till uppgift att få så mycket fuktighet avdunstad från kläderna, att efterbehandlingen kan ske utan allt för stor (tidsödande och kostsam) värmeförlust från exempelvis ett strykjärn. På moderna varmmanglar sker torkningsprocessen direkt efter centrifugeringen samtidigt med tillslätningen.

Fortfarande torkas den mesta tvätten i landet utomhus på streck. Vid dålig väderlek och vintertid försöker man torka inomhus —— exempelvis i uthus, vindsutrymmen, pannrum, garage, kök och badrum. I de större stä- dernas hyreshus samt i centraltvättstugorna finns inte sällan särskilda torkrum utrustade med torkaggregat, s. k. aerotemper, som i princip består av en elektriskt eller av ånga upphettad värlneslinga från vilken varm- luft fläktas över kläderna. Dylika anordningar kan varieras på olika sätt. För industriell torkning av tvätt användes förutom varmmanglar s. k. tork- tumlare. En dylik kan beskrivas som en roterande cylinder i vilken tvätt- godset genomblåses av varmluft. Mindre dylika finns även för fastighets— tvättstugor och hushållsbruk.

All artificiell torkning av kläder har gemensamt, att torkningsprocesser- na är värmekrävande och sålunda relativt dyrbara. Torkningen är att anse som ett av hushållens större tvättproblem och behandlas i det följande mera ingående i avsnittet >>torkningsfrågan».

Efterbehandling

Efterbehandlingen av tvättgodset har till uppgift att ge plaggen önskat ut— seende och form och att i görligaste mån återge vävnaderna deras ursprung- liga struktur. Efterbehandlingens omfattning och utförande är till stor del beroende på de individuella kraven på »textiltrivsel».

Man kan i många fall uppnå en tillfredsställande grad av efterbehandling genom enbart släthängning. Härmed menas att man hänger upp plaggen så att de får ett så naturligt eller lämpligt fall som möjligt, samtidigt för hand slätar ut dem och sedan helt enkelt låter plaggen torka sig släta. Ett numera vanligt exempel på dylik efterbehandling är slättorkning av nylon- skjortor på en vanlig klädgalge. De kommersiella moderna kemtvätterierna använder sig av liknande teknik, när de efterbehandlar exempelvis klän- ningar på en av varmluft uppblåst tygdoeka, s. k. torkdocka, eller thromb. Utomlands och särskilt i Amerika löser man i hemmen i betydande ut- sträckning efterbehandlingsproblemet för plagg som lakan och handdukar- genom att endast släthänga dessa.

Efterbehandling av s. k. slätgods, dvs. främst lakan, handdukar, dukar

och örngott, utföres här i landet vanligen i manglar. Olika typer förekom- mer. I hemmen, i vissa tvättstugor och i äldre tvätterier används i stor ut- sträckning s. k. kallmanglar. Tillslätningen sker i princip genom att tvätt- godset under tryck pressas mellan valsar. I moderna tvätterier sker tork— ningen och manglingen samtidigt i s. k. varmmanglar. I dessa är valsarna eller det 5. k. mangelbordet upphettade. .

Fasonerade plagg kan helt naturligt vanligen inte tillslätas på önskvärt sätt mellan mangelvalsar. För denna mera komplicerade tillslätning an; vänder hushållen allmänt strykjärn. De elektriskt uppvärmda strykjärnen dominerar så gott som helt den svenska marknaden. I stor utsträckning har hemmen börjat anskaffa termostatreglerade strykjärn, som är inställ- bara för olika temperaturer, lämpliga för olika textilier.

Inom tvätteriindustrin har man numera i hög grad ersatt handstryk- ning med pressning i s. k. strykpressar. En strykpress består i princip av ett undre fast strykbord och en rörlig uppvärmd pressplatta, manövrerad antingen manuellt eller vanligen med tryckluft. Pressar för en mängd olika specialändamål —— särskilda skjort- eller rockaggregat etc. — finns i mark- naden.

Inom tvättindustrin kan för slätgods i en del fall pressning ställa sig för— delaktigare än mangling. Plagg som lämpar sig väl för pressning är exem- pelvis servietter. Det förekommer t. o. m. utomlands att lakan pressas.

För hushållsbruk finns även strykmaskiner av olika slag. En del har liknande konstruktion som de nyssnämnda strykpressarna. Andra liknar mera en varmmangel.

Erfarenhetsmässigt, även bekräftat av denna utrednings tidsstudier, är efterbehandlingen ett av de mest tidskrävande arbetena i samband med tvätten. Strykning samt konventionell mangling på bordsmangel i hem- mct av typfamiljens tvätt tog 194 timmar eller 47 % av hela tiden för tvättarbetet vid handtvätt. Rätt oväntat visade det sig att'man inte vann någon tid på att i stället för att använda bordsmangel mangla på en sten- skivemangel i en mangelinrättning. Arbetet med stenskivemangeln tog i stället en dryg timma mer och dessutom tillkom transporterna. Det blev även dyrare att hyra mangel än att hålla sig med egen bordsmangel. Utse- endet blev dock konventionellt sett något elegantare vid mangling på sten- skivemangeln.

'Vid en av HFI i början av 1948 företagen undersökning av amerikanska hemtvättförhållanden1 konstaterades betydande skillnader i förhållande till vårt land, inte minst beträffande efterbehandlingsmetoder. Skillnaderna” förelåg icke hos de kommersiella tvätterierna, som i bägge länderna efter- behandlar vättvätten enligt ungefär samma metoder, dvs. pressning och varmmangling. De amerikanska hemmen däremot efterbehandlar lakan,

1 HFI-Meddelanden nr 1, 1950.

örngott, handdukar, dukar och liknande — vad vi kallar för mangelplagg _ helt annorlunda än svenska hem. Kallmanglar —— trävals- (bords-) eller stenskivemanglar -— synes vara helt obefintliga även i svenskbygderna. I stället stryker man helt eller delvis lakanen för hand eller nöjer sig med att hänga dem så att de torkar någorlunda släta, viker dem därefter och lägger dem i linneskåpet, så att de genom sin egen tyngd plattas till.

En amerikansk undersökning från år 19511 uppger att av de amerikanska hemtvättande tätortshushållen endast 62 % bryr sig om att stryka sina la- kan. 42 % av dessa stryker fullständigt och 20 % upptill och nedtill. Res- ten nöjer sig tydligen med slättorkning.

HFI har som framgår av kap. 5 i betänkandedelen för kommitténs räk- ning studerat vad det i tidshänseende skulle innebära att släthänga och slätlägga typfamiljens lakan, örngott och handdukar .på amerikanskt sätt. Genom på detta sätt'förenklad efterbehandling kundeden årliga arbets- tiden för typfamiljens tvätt minskas med' cirka 33 tim. Arbetsförfarandet är relativt enkelt och resultatet förvånansvärt gott.

Den vanligen förekommande amerikanska metoden att med strykjärn för hand stryka stora plagg som lakan synes vid en ytlig bedömning vara mindre rationell. Vid några jämförande försök med kallmangling, som för kommitténs räkning utförts vid lanthushållsskolan i Osby, har det emel- lertid visat sig att det med likvärdigt resultat i fråga om utseende går nå- got fortare att för hand och med vanligt strykjärn stryka ett lakan än att mangla det i en stenskivemangel.

Dessa svenska tidsstudier förklarar i sin mån den här berörda ameri- kanska tvättutvecklingen. De tider som framkommit vid kommitténs ut- redningar visar att hemtvätt i en helautomatisk tvättmaskin i förening med förenklad efterbehandling går snabbare än någon annan tvättform, där husmodern själv utför arbetet _— alltså även snabbare än tvätt i central- självtvätteri utrustat med varmmangel.

Det finns goda möjligheter att genom metodstudier av efterbehandlings- arbetet och med hjälp av moderna undervisningsmedel minska'den gängse tiden för efterbehandlingen. Strykning av en skjorta tar exempelvis för de flesta husmödrar omkring 15 min. Genom att utföra arbetet metodiskt kan enligt gjorda undersökningar stryikningstiden minskas till omkring 5 min. Enligt amerikanska erfarenheter kan liknande tidsvinster göras vid en betydande del av förekommande olika plagg.

En av de snabbast verkande och samtidigt billigaste utvägarna att minska hemmens tvättarbetstid finns i att metodisera och rationalisera efterbe- handlingen.

1 Utförd för American Institute of Laundering av Psychological Corporation, New York"." '

KAPITEL 12

Tvättutrustningen

Industrimaskinerna för tvätt är utförligt beskrivna i det 1950 utkomna betänkandet angående verksamheten vid sjukhustvätterierna (SOU 1950: 23). Tekniska data för ett stort antal hushållsmaskiner avses att inom kort lämnas i en publikation från HFI. Följande redogörelse har därför kunnat begränsas till en allmän orienterande översikt, dock med särskild hänsyn till exempelvis vissa tekniska faktorer av betydelse för ett inten- sivt och ekonomiskt utnyttjande av fastighetstvättstugor och centraltvätte- rier, erforderlig utrustning och kostnader vid olika former av tvätt i hem och fastighetstvättstugor etc.

Utrustning för handtvätt

Den erforderliga utrustningen för handtvätt hänger nära samman med bostadsförhållandena. I en modern bostad med varmvatten året runt, rost- fri diskho i köket och rymligt tvättställ i badrummet har man inga större utrustningsbekymmer för småtvätten. Vill man tvätta större plagg i hem- met, kan man både blöta och skölja dem i badkaret och även använda hand- duschen.

I det helt omoderna hemmet, som saknar vattenledning och avlopp och ännu mindre har bekväm och god tillgång på varmvatten. är småtvätten ett helt annat tekniskt problem.

Vid tvättning av hårt smutsad stortvätt utan hjälp av maskin tvingas man att ta höga vatte'ntemperaturer till hjälp. Vattenuppvärmningen sker härvid vanligen i en s. k. pannmur.

Nedanstående tabell visar utrustning och anskaffningskostnader vid hand- tvätt i fastighetstvättstuga eller i hemmet. Behovet av utrustning varierar naturligtvis med om man önskar kunna tvätta all tvätt eller'endast små- tvätt. Utrustningen kan givetvis också variera starkt i fråga om fullstän- dighet och ändamålsenlighet. En mindre fullständig utrustning erfordrar ibland större arbetsinsats och medför ofta sämre arbetstrivsel men är i gengäld billigarevi anskaffning. Tabellen anger två anskaffningsalternativ. Utrustningen kan även variera ifråga om kvalitet och livslängd. En pann-

Ungefärligt Erforderlig utrustning vid inköpspris __— .' .. t rtvät o. Utrustning sonligåa2ren småttvatt s :måtvätu krlst 5 st Badkar ................................................ 1) _ 1* Balja, 70 l, trä ....................................... 27:50 — 1* Blötvagn, 240 ], rostfri (ers. ev. med bad— kar eller motsvarande) ........................ 294:——— _- 1 Tvättho, rostfri (ers. ev. av balja, tvättställ eller diskbänk) ................................. 252:—— _— 1 Tvättställ ............................................. 1) 1 1' Pannmur, 100 1, rostfri ........................... 210:— — 1* Hink, rostfri ....................................... 27:50 1 1* Måttsats ............................................. 1:50 1 1* Tvättbock ............................................. 201—_ — 1* Tvättbräda .......................................... 7:— 1 1* Tvättång ............................................. 2:——— —- 1* Tvättbänk .......................................... 75:—— — 1* Trall ................................................... 60:— — 1 Summa ungefärligt inköpspris för samtlig utrustning ....................................... Kr. 36 :— - 976 :50 Summa ungefärligt inköpspris för med * 'markerad utrustning .......... Kr. —— 370:50

1 Inköpskostnaden härav bör ej belasta tvätten.

mur av gjutjärn eller en hink av emalj är billigare i anskaffning än mot- svarande rostfria. Järngrytan rostar å andra sidan och emaljhinken har vid flitig och utsatt användning inte så stor livslängd. Här har upptagits rostfria redskap för vilka man kan räkna med en lång livslängd. Tabellens exempel utgör underlag för kostnadsundersökningen i kap. 25.

Utrustning för maskintvätt

Maskiner eller redskap finns konstruerade för att utföra eller under- lätta praktiskt taget alla vid tvätt förekommande arbetsmoment. För de omfattande och för hushållen särskilt besvärliga arbetsmomenten är in— tresset att få maskinell hjälp helt naturligt särskilt stort; på dessa områ- den ligger även tyngden ifråga om förekommande typer och antal av ma- skiner. Härutöver är emellertid tvättindustrin _— för att minska kostnader- na för sitt manuella arbete — i hög grad intresserad av specialmaskiner.

Maskiner för förbehandling (märkning, sortering, fläckborttagning etc.) förekommer endast vid mera industriell tvätt.

Momenten blötning, tvättning (rengöring) och sköljning brukar kunna

utföras i en och samma maskin. Denna egentliga tvättmaskin är den van- ligaste formen för maskinell tvätthjälp.

Avvattningen kan ske med särskilda maskiner (ex. centrifuger) eller. redskap (ex. vridmaskiner). Dessa kan vara fristående eller sammanbygg- da med själva tvättmaskinen. Tvättmaskinen kan även vara så utformad att den kan avvattna (ex. genom centrifugering).

Maskinell torkning sker vanligen med hjälp av fristående maskiner eller apparater (torktumlare, torkflåktar) eller också kombineras torkning och efterbehandling (ex. varmmanglar, pressar). Från 1953 saluföres i USA en maskin som i en följd utför samtliga arbetsmoment, från blötning t.o.m. torkning.

Efterbehandlingen sker i hushållen vanligen med hjälp av enkla red- skap (strykjärn, handmanglar), medan det för tvättindustrin ofta är lö- nande med komplicerade maskiner för ändamålet (pressaggregat, större varmmanglar etc.).

Tvättmaskinernas funktioner regleras f. n. huvudsakligen manuellt. Allt vanligare har emellertid blivit att man förser maskinerna med automatcr som reglerar antingen en del av processerna (halvautomatiska maskiner) eller hela processerna (helautomatiska maskiner). Härmed vinner man inte bara arbetstidutan kan även säkrare utföra komplicerade processer.

Typer av tvättmaskiner

Under årens lopp har tvättmaskinernas konstruktion växlat avsevärt. In- om tvättindustrin begagnas numera så gott som uteslutande s. k. cylinder- tvättmaskiner (även kallade kaskadmaskiner). Motsvarande gäller för fast- tighets- och centraltvätt. Konstruktionen återfinnes även hos vissa hem-' tvättmaskiner. Den anses vara den mest skonsamma mot tvättgodset. Ma— skinen består av en fast yttertrumma samt en roterande perforerad in— nertrumma i vilken tvättgodset lägges. Cylindern är horisontellt lagrad och drivs runt av en elektrisk motor. För att ernå största möjliga omrör— ning av kläderna, är innertrumman försedd med medbringare, s. k. valkar, vilka under rotationen lyfter upp kläderna ur tvättluten. För att förhindra att tvättklädcrna snor ihop sig under rotationen anordnas maskinerna van— ligen för s. k. reverserande gång, dvs. innertrumman roterar 2—8 varv åt ena hållet, varefter den vänder och utför lika många varv åt andra hållet osv. Kapaciteten på cylindertvättmaskinerna varierar från 11/2 kg torr tvätt per omgång för minsta typ av hushållsmaskin upp till 400—500 kg i tvätt— industrins ej helt ovanliga stora maskiner. Arbetsmomenten regleras ma— nuellt eller med hjälp av automater. Det senare är ofta fallet vid större industrimaskiner. Helautomatiska hushållsmaskiner tillverkas ännu ej i' landet men importeras. Dylika tillverkas i utlandet, bl. a. i England, Dan— mark, USA och Tyskland.

(Jylinderfvätlmaskin Agitatormaskin Pulsatormaskin med vrid- maskin

För hushållsbruk förekommer även andra konstruktioner av tvättmaski- ner. Den internationellt sett mest vanliga typen av hemtvättmaskiner är' den s. k. agitatortvättmaskinen (även propeller— eller omrörarmaskin). Maskinen är utformad som en gryta, i vilken en s. k. agitator eller propeller för tvättkläderna fram och åter i tvättluten. Agitatorn utgöres av fenor eller blad fästade på en axel, som kan vara lagrad horisontellt eller verti— kalt. Den varierar avsevärt i storlek, utformning och bladarrangemang samt går under skilda fabriksbenämningar. Kapaciteten för maskiner av denna typ ligger vanligen mellan 31/2—6 kg torr tvätt per omgång. Helautomatiska maskiner av denna typ torde knappast ha försålts här i landet. I USA har de emellertid under senaste år blivit vanliga. Av en i februari 1954 redovi- sad amerikansk undersökning av 24 olika märken helautomatiska hus- hållsmaskiner var 20 st. av agitatortyp.1 Av vissa amerikanska uttalanden att döma synes agitatorkonstruktionen beträffande hushållsmaskiner må— hända ha särskilt god tvätteffekt. Cylinderkonstruktionen anses å andra sidan generellt vara mera skonsam mot tvättgodset än agitatorn. Några moderna undersökningar i dessa hänseenden är emellertid icke kända.

Under de senaste åren har tillkommit en ny typ av hemtvättmaskin, den s. k. pulsatormaskinen. Genom sin relativa prisbillighet torde den f. n. vara den mest sålda maskintypen i landet. Konstruktionen är tekniskt sett en- kel. I sidan eller botten av en upprättstående behållare har placerats en med mycket hög hastighet roterande skiva försedd med valkar, vilka vid rotationen sätter vattnet i kraftig rörelse. Pulsatortvättmaskinerna har vanligen en kapacitet av 11/2—2 kg tvättgods per omgång men förekom- mer även i något större utförande. Automatiskt reglerade pulsatormaski— ner torde icke förekomma.

1 Consumer Reports, febr. 1954, jfr även HFI-Meddelanden nr 1/1950.

Större tvättmaskiner

Större cylindermuskiner för kollektivt eller industribruk

12 kg, s.k. »apen end»-typ

Stora industrimaskiner

100 kg 400 kg, 8 fack

Utöver dessa mera allmänt förekommande konstruktioner finns en mång— fald andra, vilka ur tvättsynpunkt vanligen visat sig vara mindre lyckade. Försök har sålunda gjorts att tvätta med luftströmmar genom kläderna och liknande. Intressantare är försök att tvätta med hjälp av vibrationer eller t. o. m. så höga svängningar som ultraljud. Enligt engelska och amerikan- ska källor synes ultraljudstvätten vara teoretiskt löst, men en ekonomiskt praktisk tillämpning synes vid de höga frekvenser som nämnts vara svår. Tankegängen är, att man med hjälp av ultraljud via tvättvätskan skulle kunna sätta smutspartiklarna i vibration, så att de lösgör sig från textil- fibrerna och kan uppslammas i vätskan. Problemet synes emellertid här också vara —— förutom en prisbillig svängningskälla — att vibrationerna inte skall bli sådana att textilfibrerna vibrerar isär eller att omgivningen i övrigt tar skada. Forskningen på ultraljudsområdet är emellertid omfat- tande. En utveckling i riktning ultraljudstvätt synes inte utesluten.

I industrimaskinerna sker vattenuppvärmningen vanligen med ånga. I bostadshus kan varmvattnet tas från fastighetens varmvattensystem, från fristående varmvattenberedare eller pannmur eller ock erhållas genom upphettning av själva maskinerna. Dylik uppvärmning sker vid maskiner för fastighetstvättstugor och motsvarande eller för hushållsbruk med elek- tricitet, gas eller fasta bränslen. Vedeldning är i detta sammanhang rätt

obekväm, och gaseldning begränsas till städer med gasverk. Eluppvärm- ningen kan lokalt medföra vissa problem. En del tvättmaskiner kräver nämligen så hög effekt _— ofta onödigt hög _ att de kan medföra alltför stor belastning på vissa befintliga äldre ledningsnät, särskilt om dylika maskiner anslutes i större antal. Detta kan lokalt medföra en del oangenä- ma ekonomiska överraskningar i form av strafftaxor och liknande.

Möjligheterna att installera tvättmaskin i bostad eller andra utrymmen är beroende på anslutningsmöjligheterna till vatten, värme, elektrisk kraft och avlopp samt även av den tilltänkta lokalens möjlighet att tåla de vibra- tioner och påfrestningar, som maskinen eventuellt kan medföra. Sålunda kan det vara ogörligt eller mindre lämpligt att i hyresfastigheter installera större hemtvättmaskiner i respektive lägenheter, speciellt om maskinen måste gjutas fast vid betongfundament och liknande. Under alla förhål- landen torde hyresvärdens tillåtelse behöva inhämtas, innan dylik maskin- installation kan ske. Den tekniska utvecklingen går dock i den riktningen att maskiner—'na blir alltmer vibrationsfria. I nyssnämnda amerikanska rap— port av år 1954 behövde ingen av de prövade 24 helautomatiska hemtvätt- maskinerna särskilda fästanordningar i underlaget. Sveriges fastighets- Eigareförbund har uttalat sig för att hyresvärdarna inte kan motsätta sig installationer av mindre tvättmaskiner i badrum och kök.

Några exempel på erforderlig utrustning vid maskintvätt i hemmet eller i fastighetstvättstuga, jämte anskaffningskostnaderna härför (1952), fram- går av omstående tabell. De angivna kostnaderna utgör underlag för under- sökningen 1 kap. 25. '

;lvlaskiner föi' avvattning

Avvattning efter maskintvätten kan ske i hand- eller motordrivna vrid- _maskiner, genom pressning i s. k. trycktork, eller'genom centrifugering i särskilda eller med själva tvättmaskinen kombinerade centrifuger.

Vridmaskiner förekommer fristående eller fastsatta på tvättmaskin. De motordrivna får sin kraft från tvättlnaskinsmotorn. Maskinen bru- kar ha två roterande gummivalsar mellan vilka tvättkläderna vrids, dvs. får en del av vatteninnehållet urpressat. En del vridmaskiner har automatiska anordningar, som utjämnar tryck för tjocka och tun- na vävnader. Å andra finns skruvanordningar för reglering av valstryc- ket. På en del maskintyper kan vridmaskinen svängas i förhållande till själva tvättmaskinen och på så sätt användas över ett bredvid stående sköljkar. Vridmaskincrna är relativt effektiva men å andra sidan kan öm- tåliga textilfibrer, knappar och dylikt relativt lätt ta skada dock knap— past mer i en modern vridmaskin än i en modern mangel. Det är viktigt att maskindrivna vridmaskiner är försedda med betryggande säkerhetsanord- ningar för person och kläder. I Amerika har man drivit säkerhetsbestäm-

| Erforderlig utrustning vid Tvätt- Un efär- _ . tvättnin .. tvättnin kapaci- ligg in— itlcliätllnxlrilegd i _källarå tiviäinåg i fastigf;

Utrustning tet__per köpspris helauto- till eget ler bad— hetstvätt- tvatt- somma- matisk hem med rum med stuga med omgång ren 1952 tvätt- agitator- pulsator- cylinder- . tvatt- . tvatt— maskin maskin maskin maskin Kg Kr/st st st st st Helautomatisk tvättma- maskin som även cent- rifugerar (med funda- ment) ..................... 4 1.575:— 1 — — __- Agitatormaskin med mo- tordriven vridmaskin . 4 900:— —— 1$ — —— Pulsatormaskin med handvridmaskin ...... 1,5—2 5502— —- — 1 —- Cylindertvättmaskin om- ställbar även för cent- rifugering (med fun- dament) .................. 7 2.000 :— ——- — —- 1 Blötvagn, 240 l rostfri (ers. ev. m. badkar el. motsv.) .................. 294:—— —- 1 — 1 Tvättho, rostfri (ers. ev. av balja, tvättställ el. diskbänk) ............... 252 :— — 1 —- 1 Tvättställ .................. 1 1 — 1 —— Hink, rostfri ............... 27 :50 — _— 1 1 Måttsats ..................... 1:50 1 1* 1 1 Tvättbänk .................. 75 :— — 1* —- 1 Summa ungefärligt inköpspris för samtlig utrustning ...................... Kr. 1.576:50 1.522:50 579:— 2.650:— Summa ungefärligt inköpspris för ' ' med * markerad utrustning ......... Kr. —— 976:50l — ——

1 Inköpskostnaderna härav bör ej belasta tvätten.

melserna mycket långt i dessa hänseenden. Här i landet förekommer årli- gen att personer, i synnerhet barn, får in armarna mellan valsarna (lik— nande risker finns vid mangling).

På senare år har det börjat komma s. k. trycktorkar i marknaden. Tryck- torken består av en behållare med en påse av gummi eller liknande mate- rial i vilken kläderna läggs. På hydraulisk väg —— vanligen med hjälp av vattenledningsnätets tryck —— kläms påsen ihop, varvid vattnet pressas ut. Här i landet förekommande trycktorkar är för sin effektivitet beroende av tillräckligt vattenledningstryck. Metoden är troligen relativt skonsam mot

tvättgodset.

Centrifuger tillverkas i ett flertal utföranden och storlekar

Den mest effektiva avvattningen erhålles i s. k. centrifuger. Det är också uteslutande centrifuger som används inom tvättindustrin. Centrifugen be- står av en perforerad cylinder i vilken tvättgodset placeras. Cylindern är i fristående centrifuger vertikalt lagrad i en yttre mantel. Moderna mindre cylinder- eller agitatortvättmaskiner finns som är direkt omställbara för centrifugering, varvid den horisontellt eller vertikalt lagrade innertruini man också tjänstgör som centrifug. Medelst en elektrisk motor bringas cyl lindern eller trumman i kraftig rotation, varvid genom centrifugalkraften en del av vatteninnehållet i tvättgodset slungas bort. Avvattningens effek— tivitet beror på rotationshastigheten, cylinderdiametern och i viss mån kör”- tiden. Man kan icke genom förlängd centrifugeringstid uppväga lägre rota- tionshastighet. Olika typer av centrifuger får därför avsevärt olika effekt:. Detta är av stor praktisk betydelse för den efterföljande torkningen. '

Tabell 11. Effekt av olika avvattningsförfaranden.

Undersökt tvättgods (vikt i gram) T _ , ,_ _ Lakan hzfådflttik blåliikiiilt slliljeölåa Summ n,: Torr-vikt ................................. (390 100 110 2:20 1.120— :". Vikt efter avvatlning genom: - Handvridning ........................ 1.430 240 360 430 "2.460 Vridmaskin, handdriven på tvättmaskin ........................... 1.360 190 300 440 2390 "' Trycktork kopplad på vatten- ': ledning med 3 kilo vattentryck 1.320 230 300 390 2.240 . Centrifug med 400 varv i minu- ten i helautomatisk 4 kilos tvätt-

maskin ........... . ..................... 1.175 220 290 375 2.06!) ' Fristående centrifug med 1.450 " varv i minuten och 6-kilo ka— pacitet ................................. 1.035 180 190 340 1.745

Fristående centrifuger av god konstruktion lämpliga för exempelvis fas- tighetstvättstugor kostar ca 1.000 kr.

En viss bild av effekten vid olika avvattningsförfaranden erhålles av i tabell 11 angivna värden från en preliminär undersökning utförd av HFI.

Jämförelse mellan tvätt med automatisk maskin och icke automatisk

Tvätt i en konventionell, helt manuellt reglerad maskin fordrar förutom fyllning och tömning av tvättgodset ett stort antal handgrepp för själva skötseln av maskinen. Maskinen skall fyllas med än varmt, än kallt vatten till rätta nivåer, tvättmedel skall tillsättas, värme skall kopplas på och maskinen skall startas och stannas. För dessa maskiner, som är de här i (landet vanligen förekommande i fastighets- och centraltvättstugor, erford- ras, som visas i nedanstående diagram, ett 40-tal omställningar av olika reglage. För att rätt kunna utföra dessa omställningar måste den som tvät- tar »— vanligcn husmodern — hålla reda på tid, vattenstånd och vattentem- peraturer. Är man icke noggrann i dessa hänseenden, riskerar man att tvättgodset skadas. Tvättningstiden tar i en dylik maskin mellan 1,5——2 timmar. Under större delen av denna tid är husmodern hunden att vara i närheten av maskinen. Under ca 40 minuter är man helt bunden av maski- nen; under den övriga tiden kan man utföra annat arbete som t. ex. hand- tvätt. . _ Inom tvättindustrin, där arbetskraften mera påtagligt måste värderas i pengar, förser man i allt mer ökad utsträckning tvättmaskinerna med au- tomater, som på rätt tid omställer rörsystemets ventiler, reglerar värme osv.

Vid mindre utländska —— t. ex. amerikanska, engelska eller danska _ iautomatiska tvättmaskiner avsedda för hushållsbruk eller för offentliga s.k. isnabbtvätterier har man gått ett steg längre. Man har inte enbart försett imaskinerna med en automat, som reglerar tid, vatten och värme, utan även konstruerat tvättmaskinens behållare, så att den kan bringas upp i "hög rotationshastighet och tjänstgöra som centrifug. Härigenom vinner iman för det första att man kan centrifugera direkt och utan en besvärlig åomflyttning till en separat centrifug. Det bör dock framhållas att avvatt- lningen i en dylik kombinerad tvättmaskin och centrifug vanligen inte blir 'lika fullständig som i en fristående centrifug. Olika fabrikat av kombine— frade maskiner har enligt kända data vid centrifugering en rotationshastig- ihet varierande mellan 350 och 1.200 varv i minuten. Behövlig avvattnings- icffckt vid centrifugering står i nära relation till hur den efterföljande tork— Zningen utföres. Höga hastigheter vid centrifugering påverkar givetvis ma- askinkonstruktionerna.

: Av särskilt intresse vid dessa kombinerade maskintyper är emellertid, som omnämnts i avsnitten om blötning och sköljning, att man vid avtapp—

Diagram 12. Exempel på tviittschema och erforderligt manuellt arbete vid automatiska och icke automatiska tvättmaskiner.

Konventionell icke automatisk cylin— Helautomatisk cylindertvättmaskin som även dertvättmaskin med gas— eller clupp- centrifugerar värmning av typ. som vanligen förc— H . Kommersiell modell för . . .. ushallsmodell _ . kommer : fastighetstvattstuga etc. snabbtvattener Minute! Minuter Minuter " _ . Påfyllning vunen' 1 01 . lgangsann'mg maskin oj _ n !géngsdllnino maskin _ . . _. . .. . _ _ . Igång-samma muslim .. bön:—"ng vid |",an _| Pålyllnmg vom-n _ . Tvanmedel alkuun - . Blommgsmedul . Blötningsmedel ]. honnmg - pinsam ' ""W”" ' lillsåttes " 5' ,. ,. . 55'" S' [förläggning s— _ Buloggmng _ - ' _ l. Skölimng lid") : : : : . Mumma utllsane. 10— 60- . Avloppning vallan' |0_4 _ Avluppning . IO— 2" ”änn—"g ' ' . Awoppning ' _ _ Få! . . k'” ' _ " vullcn' ' . Börin påfyllning vntten' yl/n ? ! ohmng _ _ _ . , _ Avlappmng n. (enl/. a . Påfyllning vunen' . sum: pölyllmng vanen' _ _ _ 4 ' . Vårme påkopp'lus " ). Skanning ' . lqénesoumng moskm — '5' . ivanmdei "nian" 65" '— . Etc. ”" "fr”"ms ”"=" '5— ' " " . Tvättmedel lillsönes ' " ' __ . Etc. ' 'l _ . _ . Etc." ' _ hållning . _ .... . , . ' 2. skull!-lng 2. a:.ohmng Jun) 70— 70— _ , Em 20— 20— _ _ _ " _ :. sköljning (grundligl' " ' . Elc. " ' ' naming under ' '— . Eic. ' ' - _ | . — 3. sköljning ' ' ”_ uppvarm'img 75__ __ . Elc. ”_ _ . ”_ . . _ _ _ _ ÅVIUPPN'V'Q vallen _ _ 4, Skölining (grundlig) " ' _” . Etc. ' ' ' ' ' _ . En. ' Påfyllning vatten ; ' ' J.Skölining '— __ . __. 30_ &_ . En. &_ |. Skolunng sai C.,-o,.fu,_,mg _ -4 _ , _ _ _ ' E'f' _ _ Ayraanmg vallen _ _ ; ESTLI' . d __ o. mnhilugering - ”V""? Påfyllning vatten ”i 85" I En. 35' 7, sköljning ' ' _ . Etc. ' _ _ ' m;” _ _ _ Åv'appning vatten 40 90.2" 6. skattning 40 " u. centrifugering _ . Stanna mesk'n __ Påfyllnina "'"" ' " . Avvappning vlanen' ' . :monuclli arbete - - _— . Slänga - 3. sköljning _ onuppningshun .. _ . o 0" h ' m ' _ 45_ . Temummommg ofifaååfåf..åiim"g ”_ '_1 AvlaPDm'ng venen sepurul centrifug Cenlrifvgering _ Centri/vgering _ _ undePS—lS min. _ Ulskokning 50_ WC . Värm: avkopplas 50— —J

m......

ningen av hlötnings— och sköljvattnen kan inlägga centrifugeringsmoment, som avlägsar en betydande del av det smutsvatten, som vid vanlig avrin- ning skulle stannat kvar bundet i kläderna. Genom dessa centrifugerings— moment kan man få fram en god tvätt på relativt kort tid _ enligt dia—- grammet 49%; min. —— och med relativt liten vattenförbrukning (denna maskin finns på den svenska marknaden). Tidigare omtalade amerikan— ska undersökning av februari 1954 anger att flertalet amerikanska maskiner- numera hade en tvättid av totalt 30—35 min.

".:—V id kommersiell tvätt är det av ekonomiskt intresse att nedbringa ma- skintiderna per tvättomgäng så mycket som möjligt. Detta har man varit starkt medveten om i de kommersiella snabbtvätteriernas hemland Ame- rika. De tvättmaskiner, som där hyrs ut till allmänheten, arbetar se- (lan länge vanligen med en tvättcykel på omkring 30 minuter. En dylik avkortad tvättid har man uppnått t. ex. genom att lägga in två tvättmoment i stället för ett — se högra kolumnen 1 diagrammet. Den första tvätten sker härvid i en temperatm av 32—380 och under en tid av 6 min. Därefter ske1 en lätt sköljning samt avtappning kombinerad med centrifugering. Tvätt- medel tillsätts och en andra tvätt sker under 10% min. vid en temperatur av 71”. Därefter sker sköljningar i varmvatten med successivt sjunkande temperatur. Genom ett dylikt förfarande uppnår man en acceptabel tvätt till ett rimligt pris. Dessa problem behandlas kalkylmässigt i ett följande avsnitt.

Tidigare har man på' sina håll inom tvättindustrin ansett, att man vid så korta maskintider icke skulle kunna utföra en tillräckligt god tvätt. Nu- mera har man emellertid både i Amerika och i Europa i nykonstruerade maskiner för den egentliga tvättindustrin börjat använda korta tvätt idel. I Amerika förekommei tvättcyklar på 25 minuter. I den nya holländska maskinkonstruktionen »Speedmaster», som tilldragit sig stort intresse i fackkretsar, tar tvättpiocessen 321/ ,2 minuter (enligt rapport från det hol- ländska tvättfmskningsinstitutet). Tvättresultatet intygas vara mist lika gott som vid 62 minuters tvättning i en annan maskintyp, tillverkad av samma fabrikant. I själva verket synes bättre resultat ha nåtts med »Specd— master>>-maskinen både i fråga om hållfasthetsnedsättning och vithet. Tvättsehemat för denna industriella maskin är följande:

Blötläggning ........................................................ . 3 minuter Första tvättningen ............................................ 61/2 » Andra tvättningen ............................................ 7 » Första sköljningen ............................................ 2 » Andra sköljningen (blekmedel tillsättes) -l » Tredje sköljningen ............................................ 2 » Fjärde sköljningen ............................................ 2 » Avtappning av baden, varje bad 1 minut,

6Xl ................................................................ 6 »

Totalt 321/2 minuter __Et-t slående exempel på vad automatiken innebär får man om man mera ingående jämför husmoderns arbetsinsats i de tre olika tvättschemana i diagram 12. Vid den icke automatiserade maskintypen skall husmodern först" fylla maskinen med .vatten av lagom temperatur till. rätt nivå, stänga påfyll- ningskranen, tillsätta blötläggningsmedel och starta maskinen. Efter drygt

tio minuter skall hon tappa ur sköljvattnet, fylla på nytt och varmt vatten till rätt nivå, slå på värme och tillsätta tvättmedel. Under den följande länga tvättnings- och uppvärmningsperioden skall husmodern passa tvätt- temperaturen och slå av värmen när temperaturen blivit tillräckligt hög. Sedan tvättningen försiggätt tillräckligt länge, men inte för länge, skall avtappning ske av tvättluten och påfyllning ske av första sköljvattnet, som skall vara varmt. Vattenståndet skall passas och i första sköljningen skall det vara särskilt litet sköljvatten. Sedan skall första sköljvattnet avtappas och samma sköljprocesser upprepas ytterligare 5 gånger. Det fordras tyd- ligen kunskaper både om hur man skall förfara och en viss rutin för att klara detta arbete. -. .

Vid en helautomatisk tvättmaskin har husmodern (vid en typ som före- kommer i Sverige) att lägga in kläderna i maskinen, starta maskinen och tillsätta blötningsmedel. Efter 13% minuter stannar denna typ av maskin automatiskt. Den skall då startas igen och tvättmedel tillsättas (maskiner finns som även tillsätter tvättmedel-). Husmodern behöver sedan inte be- fatta sig med maskinens skötsel förrän maskinen stannar och kläderna kan tas ut centrifugerade. Vid den kemmersiella modellen för snabbtvätte- rier består arbetsinsatsen i att först fylla maskinen. Vid dessa typer startar man sedan själv maskinen genom att lägga ett mynt i en myntautomat och slå till en kontakt. Vid andra typer startas maskinen av tvätteriets personal, som även brukar tillsätta tvättmedel vid de två tvättmomenten. Husmodern har sedan endast att tömma maskinen, när tvätten är färdig. Har hon myc— ket tvätt -kan hon hyra flera maskiner samtidigt.

Möjligheten att automatisera tvättprocesserna synes vara av stort värde ur tids-, arbets-, säkerhets- och ekonomiska synpunkter.

Utrustning för torkning

Som tidigare omnämnts torkas fortfarande största delen av allt tvättgods i landet på klädstreck i det fria eller inomhus. Utrustningen härför är en- kel och prisbillig. Som underlag för kommitténs kostnadsundersökning an- vändes exempelvis följande data..

Tabell 13. Ungefärligt Erforderlig utrustning vid . inköpspris Utrustning sommaren _ .. stortvätt 0.- 1952 småttvatt småtvätt Kr/st 5 st Klädkorg ................................. 14:—— — 1 Klädnypor ............................ 2:50/gross % gross 2 gross Klädstreck, plastöverdraget ......... 1:15/5 m 10 m 50 111 Summa ungefärligt inköpspris ...... _ ' Kr * 3:55 30:50

Torktumlare Industriell tork- ' Torkdocka för fastighels- tumlare, 18 kg uppblåst

tvättstugor med varm-

etc., 6 kg qul

Modernare hyresfastigheter är inte sällan utrustade med torkrum försedda med torkaggregat, s. k. aerotemper, från vilket varmluft fläktas över kläder- na. Dessa aggregat är emellertid relativt dyrbara i drift. Man uppnår dock betydande fördelar i fråga om oberoende av väderlek, kort torktid, minskad risk för nedsmutsning och i viss mån minskad risk för skadegörelse av tex- tilierna.

För industriell torkning av tvätt användes förutom varmmanglar och strykpressar s. k. torktumlare. Mindre dylika finns även för hushållsbruk eller fastighetstvättstugor. Torktumlaren består av en roterande perfore— rad trumma, som är innesluten i ett yttre hölje. I maskinen finns ett vär- mebatteri — som kan vara matat av ånga, elektricitet eller gas —— och en fläkt, som suger varmluft genom trumman och däri befintligt tvättgods, samt blåser ut den fuktmättade luften i det fria. Detta torkningssätt som gör kläderna mjuka och porösa har allt mer vunnit insteg. Torkningspro- ceduren kan i de industriella torktumlarna och efter effektiv avvattning begränsas till omkring 20 minuter. Exempelvis kostar en svensk elektrisk torktumlare lämplig för fastighetstvättstugor och liknande 2.900 kr. i in- köp; elkostnaden för torkning uppgår till ca 6 öre per kilo tvätt (efter 8 öre per kWh). Värmeåltgången (och. elkostnaden) hänger nära samman med hur effektivt avvattningen innan torkningen skett och hur torktumla- rens kapacitet utnyttjas. De tillkommande fasta kostnaderna för torktum- laren hänger givetvis samman med i vilken utsträckning tumlaren tages i anspråk. ”På sina håll kan en anslutning till det elektriska nätet innebära liknande svårigheter och kostnader som de för eluppvärmda tvättmaskiner (se även kap. 14, elkraftfrågan).

I torktumlare för hushållsbiuk synes torkningen ta väsentligt längre tid. En aktuell amerikansk undersökning anger att av 33 prövade olika fabrikat eller typer de flesta behövde en timma eller'något mindre för att utföra

torkningen.1 Den snabbaste torkade på något mindre än 50 minuter. Ett ., par behövde upp emot 11/4; timme. Provet företogs med tvättgods bestående.”; av bomullsplagg. Torrvikten på tvätten var vid försöken 8 pounds (3,6 kg). och vikten på den våta tvätten före torkningen 16 pounds (7,2 kg). Några svenska undersökningar angående torktumlare för hushållsbruk finns icke tillgängliga.

1953 presenterades av ett amerikanskt företag en helt ny tvättmaskins-, konstruktion för hushållsbruk. Det är en helautomatisk maskin som i eni följd i samma behållare kan utföra processerna blötning, tvättning, skölj-* ning, avvattning och torkning. Maskinen kan även ge det inkommandcl varmvattnet viss tillskottsvärme; för den fuktiga luften från torkningen; erfordras ingen särskild ventilation enär fuktigheten kondenseras och av-W tappas genom vattenavloppet. Maskinen kräver en golvyta av endast 92X73; cm samt är 98 cm hög. Priset i Amerika uppges till 500 $ (ca 2.575 kr.).

Denna tekniska utvecklingstendens är mycket intressant. Consumers Union, som granskat maskinen, anger emellertid att maskinen visserligeni blir 18—70 55 billigare i anskaffning än en separat tvättmaskin jämte en? separat torktumlare, men i detta fall har de separata aggregaten högre? ka— pacitet.: De kan tvätta och torka tre tvättomgångar på 3 timmar mot 5 tim—l mar i den kombinerade maskinen. Den extra uppvärmningen av tvättvatt-E net anses inte-ha någon förstärkt tvättverkan och kondenseringen av tork—Z ångorna kräver ca 115 liter kallvatten per omgång. :

För vissa ömtåliga plagg användes inom tvättindustrin dessutom tork-f ning i varmluftsskåp, som eventuellt är försedda med s. k. kulisser (tork-l hästar). I skåpen cirkulerar fläktdriven, uppvärmd luft. Den fuktmättade luften utblåses. och ersättes med friskluft. Efter effektiv centrifugering kan torkning i torkskåp ske på ca 30 minuter.

För torkning av gardiner användes vid större industriella tvättanlägg— ningar i vissa fall 5. k. gardintrumma. Denna är en cylinder med relativt stor diameter, som uppvärmes med ånga och som kan fås att rotera. Gar— dinerna spänns över trumman och det är lätt att sträcka ut gardinerna till önskat mått. Torkningen sker sedan snabbt. .

I den kemiska tvättindustrin torkar man klänningar och liknande på av varmluft uppblåsta, efter kroppen formade tygballonger —— torkdockor.. Industriellt brukar även strumpor torkas uppträdda på uppvärmda metall- formar.. . .,.

Specialmaskiner av olika slag är i allmänhet rätt dyrbara i anskaffning] Särskilt vid tvätt i något mindre skala finns skäl att ingående överväga "om. specialmaskinen kommei att utnyttjas så mycket, att den är värd anskaffa ningskostnaden, erforderligt golvutrymme och installation.» .

Torkningsmöjligheterna fö1 hemmen hänger nära samman med bestå—* dernas utformning. Denna. fråga behandlas 1 ett följande avnitt (kap. 16).

1 Consumer Reports, febr. 1954, publ. av Consumers Union of U.S., New York. '

Utrustning för efterbehandling

'i'Behövlig utrustning vid strykning och mangling i hemmet samt anskaff- ningskostnaderna härför framgår av nedanstående exempel. Detta utgör även—underlag för kostnadsundersökningen i kap. 25.

Tabell 14. Ungefärligt Erforderlig utrustning vid inköpspris . Utrustning sommaren _ stortvätt o. ' 1952 små?” småtvätt Kr/st 5 st Vid strykning Strykjärn med termostat ......... 49:——- 1 1 Strykjärnssladdhållare ............ 1:75 1 1 Stryk'b räda .............................. 22:50 1 1 Ärmbräda .............................. 2:90 1 1 . Strykbädd .............................. 3:50 1 1 -» Stryklakan .............................. 2:50 1 1 Pressduk ................................. . 1:25 1 1 Stänkkork .............................. 0:25 1 1 Svamp .................................... 0:70 1 1 Summa ungefärligt inköpspris Kr. 84:35 84:35 Vid mangling , Bordsmangel ........................... 83:—- —— 1 Summa ungefärligt inköpspris Kr. _— 83:—

Ett modernt elstrykjärn utrustat med termostatreglering av temperaturen är till synes relativt dyrbart i anskaffning. Det har å andra sidan ett stort praktiskt värde i hushållsarbetet. Man skulle dock kunna tro, att ett stryk- järn tekniskt är ett så pass enkelt redskap, att utformningen av detsamma inte skulle behöva möta större svårigheter och att de olika fabrikaten sins- emellan skulle vara relativt jämbördiga. Så är emellertid till synes inte fallet. Amerikanska undersökningar visar att betydande skillnader före- ligger. mellan olika fabrikat beträffande såväl funktion som livslängd, käns- lighet för yttre skadegörelser och ur säkerhetssynpunkt.1

-Med hänsyn till arbetskostnaderna använder man inom "tvättindustrin i allt mindre utsträckning handstrykning, utan i stället pressar av olika slag. Dylika förekommer även för hushållsbruk. En strykpress består i princip av-två plattor, en undre och en övre, av vilka den ena eller båda är upp- värmda — i industrin vanligen med högtrycksånga, i mindre företag ibland med gas eller elektricitet. Det sistnämnda tillämpas vid hushållsbruk. Den ena plattan brukar vanligen vara klädd med filt'(padding) och duk och den andra kan vara blankslipad. På den- undre plattan placeras de plagg som

) Redovisade i bl. a. HFI—Meddelanden nr 1/1950.

H ushållspressar

Alida Q ]

Slrykmaskin med roterande Dals Strykprcss

skall behandlas, varefter den övre plattan nedfälles samt pressas hårt mot plaggen —— medelst tryckluft eller för hand — så att de blir släta och torra. Genom olika utformning av plattorna kan man få dem lämpade för olika plagg. Arbetet är vid tvättindustrins tryckluftspressar föga ansträngande och inskränker sig strängt taget till plaggens uppläggning och utslätning.

Då torkningen i samband med pressningen alltid tar en viss tid, söker man i tvättindustrin, för att minska arbetskostnaderna, att ställa upp pressarna i grupper om minst två för varje arbetare, varvid den ena pres- sen betjänas medan plaggen torkar i den andra.

Man har numera utexperimenterat och konstruerat grupper av special- pressar för exempelvis 'skjortpressning och rockpressning. Dylika grupper betjänas vanligen av 2-å 3 arbetare och går under benämningen skjort- aggregat, rockaggregat osv. I dylika aggregat kan plaggen i allmänhet pres- sas helt färdiga utan efterstrykning. Arbetskostnaderna blir låga vid ett dylikt aggregat, men i gengäld blir maskinkostnaderna mycket höga i för- hållande till kostnaderna för exempelvis handstrykjärn eller enkla pressar. Det erfordras en icke obetydlig minimiefterfrågan för att det skall löna sig att anskaffa dylika specialaggregat.

Strykpressar (strykmaskiner) för hushållsbruk, vilka även kan vara ut- formade med roterande vals som en strykmangel, kostar allt efter—utföran- det ca 400—1.000 kr. På sina håll har det visat sig gå väl att även kollektivt använda dylika i fastighetstvättstugor och liknande. Det kan dock bli nöd- vändigt att hushållen får hålla sig med egen skyddsduk, enär denna vid ovarsamhet lätt' kan svedas eller smutsas. Strömkostnaden per timme för en dylik strykmaskin kan beräknas uppgå till ca 16 öre (efter 8 öre' pr kWh). —. . - . »

lnduslripressar

- ., 5; ".,. __1,11111-11111,_,, 111111 1111111111111 11.11 .

Universalprcss

| lig—, .

""" # 11111111111111.

'#&-

Bdlpress för skjortor

Av varmmanglar förekommer f. 11. två skilda typer, varmbordsmanglar (som även kallas strykmanglar) samt cylinderångmanglar — de senare helt för industribruk.

Cylindcrångmangeln har en stor roterande vals eller cylinder, som upp— värmes med ånga. Mot cylindern löper klädda tryckvalsar. Mangelgodsct följer med den maskindrivna cylindern 1unt, varvid tryckvalsarna pressar godset mot denna, så att det blir slätt.

Varmbordsmangeln eller strykmangeln består i princip av ett skålformat, blankslipat bord eller tråg, samt en idetta löpande klädd tryckvals, vilken som regel är perforerad och försedd med utsugningsanordning. Mangel- hordet är uppvärmt, vanligen med ånga. Kläderna inmatas mellan den maskindrivna, roterande valsen och tråget samt släpas över det senare...liär-- igenomtorkas de samtidigt som plaggen sträckas oCh pressas släta mellan valsen och bordet. Borden kan variera i antal från 1—12. De "enkla. stryk-z manglarn'a. för hushållsbruk är eluppvärmda och sakna. utsugning.

De kallmanglar, som förekommer i hushållen och i fastighets— och-' cen-"—

1 |

Cylinderångmangcl

Stenskivcmangvl

tralsjälvtvättstugor, är av två typer, kallvalsmanglar och stenskivemanglar. Det finns både hand- och maskindrivna modeller. Kallvalsmangeln består av två eller flera trävalsar, vilka med fjäderanordning pressas mot var— andra. Tvättgodset rullas vanligen med hjälp av en s. k. mangelduk upp på ena valsen och utsättas därvid för stark pressning samtidigt som det sträckes.

Vid stenskivemangeln erhålles presstryeket av en stenfylld »kista» eller en stenplatta med slät undersida, vilken kan föras fram och tillbaka över ett underbord med polerad stenskiva. Tvättgodset rullas upp på trävalsar, som läggs in mellan kistan och bordet. Stenskivemangeln är betydligt mer utrymmeskrävande än kallvalsmangeln. Den allmänna uppfattningen tycks vara att stenskivemangeln gör ett vackrare arbete.

Till fram emot senaste sekelskiftet var kavling av tvättkläderna med hjälp av kavelbräde och kavelstång vanlig på den svenska landsbygden. Denna metod anses ha varit relativt oskadlig för tvättgodset. Under 1800- talcts senare del kom stenskivemanglar i bruk, först i städerna och på”

de större herrgårdarna. De mekaniska kallvalsmanglarna började få all- män spridning under detta sekel.

Trots det stora antalet svenskättlingar i Amerika förekommer så vitt be.- kant icke kallmanglar där. Kallmanglarna blev dock mera vanliga här i lan— det först sedan huvuddelen av emigrationen 'till Amerika ägt rum.

KAPITEL 13

Vattenfrågan

Kvalitetsfordringar på vatten för tvättändamål

Vatten är, som det förekommer i naturen, icke en kemiskt ren produkt, utan innehåller alltid en större eller mindre del lösta ämnen, eventuellt även förorenat av uppslammade partiklar och bakterier. Ju renare ett vat-ten är, desto lämpligare för tvätt. Ur tvättsynpunkt särskilt ogynnsamma för- eningar är lösta kalcium- och magnesiumsalter samt järn och manganför- eningar.

Vatten, som innehåller större mängder kalcium- eller magnesiumsalter. kallas hårt vatten. Hårdheten brukar mätas i s. k. tyska hårdhetsgrader (dH). En hårdhetsgrad motsvarar förekomst av hårdhetsbildare ekvivalent med 10 mg kalciumoxid per liter vatten. Vatten brukar benämnas mjukt. då det håller mindre än 4—5 dH. . . .

Vid tvättning med två] i hårt vatten omsätter sig hårdhetsbildarna med tvålen, varvid alstras kalcium- resp. magnesiumtvålar. Dessa är mycket svårlösta i vatten. Ytterligare tvål förbrukas, dels för att hålla den upp— komna fällningen uppslammad, dels även för klädernas rengöring. Vid den efter tvättningen följande sköljningen utspädes tvållösningen av det hårda sköljvattnet, och mera tvål förbrukas för utfällning av hårdhetsbildarna i sköljvattnet. Slutligen kan den kvarvarande tvålmängden kanske bli ot1ll- räcklig för att hålla kalcium- och magnesiumtvålarna uppslammade. Dessa utfällas då på tvättkläderna tillsammans med kvarvarande uppslammad smuts. Sådana av kalcium- och magnesiumtvålar impregnerade kläder får efter upprepade tvättningar en alltmera grå eller grågul färgton. De kan dessutom verka irriterande på huden, vid användingen förorsaka klåda etc. Handdukar inmängda med kalktvål är svåra att torka sig med, och lakan med kalktvålsavlagringar ger inte samma friska lukt och samma behagliga känsla som riktigt rena lakan. .

Vid tvätt i hårt vatten med tvål förbrukas alltså avsevärda kvantiteter tvål utan någon som helst tvättnytta. Ett gram av kalk- och magnesium- föreningarna »äter upp» 12—20 gram tvål, som sålunda inte får någon tvättverkan. Vid tvättning av en månadstvätt i vatten med >>endast» 4—5 graders hårdhet kan tvålförstöringen uppgå till ett par kronors värde.

För att undvika kalktvålen och dess skadeverkningar finns tre utvä- gar: att tvätta i naturligt mjukt vatten; att avhärda hårt vatten; eller att tvätta med tvättmedel som inte ger fällningar med hårdhetsbildarna i hårt vatten.

Regnvatten är ett naturligt mjukt vatten. Även vatten i sjöar, bäckar osv. — ytvatten —— är som regel mjukt. Grundvatten är däremot ofta så hårt, att det är olämpligt för tvätt med tvåltvättmedel utan föregående avhärd- ning. i

På landsbygd och inom egnahemsområden på orter, där grundvattnet i sig själv är hårt, kan man med relativt enkla och billiga medel —— vridbara rör som leder regnvattnet från stuprännan till vattenbehållare utanför huset eller nere i källaren —— på ett billigt sätt lösa hemtvättens behov av mjukt tvättvatten.

Den andra metoden att undvika kalktvålar är att vid tvättningen an- vända sig av avhärdat vatten. Hårt vatten kan göras mjukt på oli-ka sätt: genom att det passerar ett avhärdningsfilter; genom utfällning av kalk och magnesium; eller genom att hårdheten så att säga binds i vattnet.

I ett avhärdningsfilter får vattnet passera genom en massa, som upptar vattnets kalcium- respektive magnesiumj—oner i utbyte mot natriumjoner; vattnet kommer därmed att innehålla natriumsalter. Filtret regenereras med en koksaltlösning och återföres härigenom till sitt ursprungliga tillstånd och kan åter användas till vattenavhärdning. Vatten avhärdat på detta sätt bör inte användas till de sista sköljningarna, eftersom det lämnar bikar- bonat kvar i kläderna. Vid strykning och varmmangling sönderdelas bikar- bonat till soda, som gör kläderna gula och även eljest kan skada dem. Man bör därför ansyra det sista sköljvattnet (lämpligen med ättiksyra) eller skölja i icke avhärdat vatten. Ett eget avhärdningsfilter för ett medelstort hushåll betingar en anskaffningskostnad av ca 700—1.000 kr., vilket är en dryg engångskostnad för de flesta hushåll. För gemensamhetsanlägg- ningar betalar sig avhärdningsfilter genom tvålinbesparingen vanligen myc- ket snabbt.

Vattnets kalcium- eller magnesiumsalter har en tvåfaldig verkan. Bc— håller man dem uppstår kalktvålar. Tar man bort dem, så skadas'lätt vat- tcn'ledningsnätet. Mjukt vatten medför avsevärt ökad rostbildning. När man under senaste kriget hade svårt att ersätta de kommunala vattenled- ningsrören skärpte man på många håll vattnets hårdhet några grader.

Vid utfällningsmetoden använder man vanligen kalcinerad soda, kristal- soda, trifosfat eller andra paketerade och färdigblandade blötningsmedel. 'I samtliga fall bortskaffas kalcium- och magnesiumsalterna i form av en fällning, som sjunker till botten, om vattnet får stå orört tillräckligt länge. För att utfällningen skall ske någorlunda snabbt skall vattnet helst vara varmt och man bör försöka avlägsna fällningen ur vattnet.

Utan att få kalkfällningar kan man mjukgöra vatten med omedelbar

verkan genom att använda komplexbildare, t. ex. natriumhexametafosfat (metafosfat, hexametafosfat). Det är emellertid relativt dyrbart.

Den tredje och ur många synpunkter mest intressanta metoden att und- vika kalktvål är att använda tvättmedel, som inte ger förening (kalktvålar) med kalcium- och magneciumsalterna.

Dylika egenskaper, till en viss gräns —— vanligen ca 10 dH har de 5. k. syntetiska tvättmedlen, som består av en ytaktiv del, innehållande t. ex. alkylar'ylsulfonat, fettalkoholsulfat eller polyetylenoxid=föreningar, och där- jämte tillsatsmedel såsom t. ex. polyfosfater och karboxrimetylcellulosa (CMC) för att öka den smutsbärande förmågan. Den väsentligaste svårigheten vid framställning av syntetiska vittvät'tmedel har varit, att dessa icke haft tillräcklig smutsbärande förmåga. (Med smutsbärande förmåga menas, att smutsen hålls svävande i tvättlösningen och inte avsätter sig på kläderna.) Genom ovan nämnda tillsatser av fosfater och CMC syns man nu ha kom- mit så långt i fråga om fulländning, att de beträffande tvättegenskaperna är fullt erkända som goda tvättmedel för såväl hushållen som tvättindustrin.

Sammanfattningsvis är det önskvärt att för tvättändamål använda ett så. rent och mjukt vatten som möjligt, exempelvis regnvatten. Om tillgängligt vatten är hårt kan avhärdning ske antingen i filter eller med hjälp av kemi— kalier. De nya syntetiska tvättmedlen visar en till synes god utväg att kringgå hårdhetsproblemet.

Vattenåtgång och vattenförsörjning

Helt otillfredsställande även ur hushållstvättens synpunkt är att ett be- tydande antal hushåll fortfarande icke har anslutning till vattenlednings- nät.

Vattenförsörjningen som helhet har ingående behandlats av 1946 års vatten— och avloppssakkunniga i det 1951 avgivna betänkandet Vatten- och avloppsfrågan (SOU 1951:26) .Med stöd av uppgifter från 1945 års bo- stadsräkning beräknades i betänkandet den befolkning, vars bostäder icke är försedda med både vatten och avlopp till 2,5 miljoner eller 37 % av hela befolkningen. Som belysande för vattenförhållandena anförde utred- ningen, 'att enligt bostadsstyrelsens statistik för år 1949 4.400 (eller 38 %) av 11.500 under året nyuppförda bostadsfastigheter saknade anslutning till vattenledningsnät.

Bekväm tillgång på lämpligt vatten är av primär betydelse inte bara för rationell hemtvätt utan i minst lika hög grad för matlagning, disk, annan rengöring, personlig hygien osv. Det nyss anförda betänkandet uppställde som mål att vattenfrågan inom en tidrymd av 20 år borde lösas för all be— byggelse som nu saknar vattenanordningar och som behöver sådana. In- vesteringskostnaderna härför under 20-årsperioden beräknades av de sak— kunniga till 175 miljoner kr. per år.

Hushållens vattenfråga måste lösas, oavsett tvätten förlägges till hemmet eller ej. På orter med extremt dåliga vattenförhållanden kan man dock möjligen nödgas räkna med att stortvätten i viss utsträckning skickas till ort med god vattenförsörjning.

Det är mycket svårt att ge normer för vattenförbrukningen per kg tvätt- gods. Förbrukningen kan variera inom rätt vida gränser beroende på ned- smutsning, tvättmetoder, maskintyper m. 111.

Vid den undersökning av olika tvättformer som HFI utfört för kom- mitténs räkning _ och vid vilken man blötlade, tvättade och sköljde enligt vedertagna regler — var den genomsnittliga vattenåtgången följande:

Handtvätt 61 liter per kilo tvätt Tvätt i 2 kilos pulsatormaskin _ 76 _»— » » 4 » agitatormaskin 69 —— » _ » » 4 » helautomatisk cylindermaskin 36 —— » _— » » 7 » cylindermaskin 42 —'»——

En vederhäftig amerikansk hemtvättundersökning från 1946 uppger 12,4 liter per kilo tvätt vid gängse tvättförfaranden i konventionella agitator- hemtvättmaskiner.1 Den låga vattenförbrukningen per kilo beror på de ame- rikanska tvättvanorna med ofta återkommande tvättar av relativt lätt smutsat tvättgods, utnyttjandet av samma tvättlut för mer än en tvättom- gång och få (1—2) sköljningar av tvätten.

För moderna helautomatiska tvättmaskiner anger en annan amerikansk källa från 19541 en vattenåtgång av ca 19 liter per kilo tvätt. Kollektiv Tvätt uppgav på sin tid 40—60 liter vid handtvätt och beroende på smut- sighetsgrad 40—80 liter vid industritvätt. Statens Sjukhusutredning angav i SOU 1950:23 en erfarenhetsmässig vattenförbrukning av 50 80 liter per kg behandlat tvättgods i anläggningar med handmanövrerade maskiner och vid tvättmaskiner med automatiserad sköljning 30—35 liter. Denna siffra har emellertid enligt sjukhusutredningen underskridits exempelvis vid Central-Tvätteriet vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, som 1944—46 för- brukade respektive 28,3, 28,9 och 25,8 liter vatten per kg tvättgods.

Sammanfattningsvis kan beträffande vattenåtgången för tvätt konsta- teras, att denna kan i förhållande till vid äldre tvättmetoder väsentligt mins- kas genom moderna såväl hushålls- som industritvättmaskiner. Vattenbc- hovet för tvätt är emellertid endast en mindre del av det totala vattenbe- hovet och vattenförsörjningen måste under alla förhållanden lösas.

1 Ann Aikin, Family Laundry pratices and costs, Cornell University, Bulletin 847, 1948. 1 Consumer Reports, febr. 1954, publ. av Consumers Union US., New York.

KAPITEL 14

Elkraftfrågan

Vid småtvätt kan man med fördel använda varmvatten ur varmvatten—* kranarna i de moderna hyreslägenheterna eller egnahemmen, och i omoä derna lägenheter kan man, om än med ett visst besvär, koka de relativt små varmvattemnängder som är erforderliga för ändamålet.

För stortvätten blir varmvattenbehovet emellertid av en helt annan stor- leksordning. I kapitel 3 i betänkandedelen har diskuterats de ur hygienisk synpunkt erforderliga vattentemperaturerna vid tvätt. Som härav framgår varierar tvättvanorna och anspråken på vattentemperaturer högst avsevärt. De hushåll som har tillgång till pannmur kan med hjälp härav åstadkomma höga vattentemperaturer, upp till kokning, medan däremot de hushåll som bor i hyreshuslägenheter eller liknande, vanligen får nöja sig med vatten— temperaturer från ledningsnätet om högst ca 80”. Under vissa perioder —— sommarmånaderna eller i samband med bränsleransonering —— tillhanda» håller vissa fastigheter överhuvudtaget ej varmvatten.

För att tillfredsställa de tvättvanor och tvättmetoder, vid vilka man öns- kar arbeta med höga vattentemperaturer, eventuellt kokning, har man här i landet i betydande utsträckning försett tvättmaskinerna med elektriska uppvärmningsanordningar. Detta har den fördelen att maskinerna kan an- vändas i lägenheter och utrymmen, där varmvatten annars inte finns till- gängligt eller är svårt att ordna på annat sätt. Det har varit en naturlig strävan från maskinfabrikanternas sida att genom värmeelement med hög effekt i görligaste mån minska uppvärmningstiden. Emellertid har man därvid inte sällan gått till överdrifter, så att element på ända upp till 10 eller 14 kilowatt blivit installerade i maskinerna.

Hög anslutningseffekt medför visserligen snabbare uppvärmning men denna fördel måste köpas med ökade installationskostnader och i regel även ökade strömkostnader. ökad anslutningseffekt höjer nämligen belast- ningen ej blott i bostadens eget ledningsnät utan samtidigt även i ström— leverantörens matande nät. Härigenom kan spänningen sjunka till förfång för alla abonnenter, anslutna till samma matarledning; ofta medför detta ett omedelbart behov av ledningsförstärkning. Särskilt på landsbygden med spridd bebyggelse och långa ledningar kan en okontrollerad anslutning av

tvättmaskiner (inkl. torktumlare etc.) med hög värmeeffekt medföra ogynn- samma störningar i driften innan näten hinner förstärkas. Detta gäller naturligtvis för alla effektkrävande maskiner och apparater, ej enbart tvätt- maskiner, men det är viktigt, att de som står i begrepp att installera tvätt- maskiner med högre effekt än några få kilowatt först sätter sig i förbindelse med kraftleverantören för att få reda på dennes villkor för anslutningen.

De svenska kraftleverantörerna och kraftdistributörerna samt deras cen- trala sammanslutningar, exempelvis Elverksföreningen och Fera, ägnar för närvarande dessa anslutningsfrågor stor uppmärksamhet. Principiellt sy- nes man här intaga den ståndpunkten att distributören såvitt möjligt icke skall vägra anslutning även av relativt effektkrävande belastningsobjekt. men att en skälig delav kostnaden för nödvändiga nätförstärkningar och för anspråken på en ökad andel av strömleverantörens leveransförmåga bör bäras av den, som förorsakat den. Detta sker i praktiken genom uttagning av en engångsavgift och genom en ökning i de årliga fasta avgifterna i strömtarifferna. .

Någon risk för att vi nu eller i framtiden inte skulle ha tillräckliga kraft- resnrser för att kunna tillfredsställa hushållens behov av elkraft för el- spisar, tvättmaskiner och andra arbetsbesparande hushållsapparater töre- ligger enligt bestämda uttalanden från elkrafthåll icke.

Elkraftutredningen avgav i januari 1953 en särutredning med förslag till provisoriska statliga åtgärder för att underlätta en upprustning av de elektriska distributionsnätcn på landsbygden. Den totalt erforderliga upp— rustningen för landsbygdens elkraftförsörjning beräknas draga en kostnad av storleksordningen 400 miljoner kr. hänfört till nu rådande förhållanden. Angelägenheten av upprustning anses icke överallt vara lika stor och de erforderliga arbetenas utförande kan därför i betydande grad utsträckas, kanske under 10 a 20 år. l-Elkraftutredningen har genom sina undersökningar konstaterat att all- varliga brister råder inom landsbygdens elkraftförsörjning, särskilt där kraftdistributionen handhas av de mindre, lokala distributionsföretagen. Dådessa har hand om en förhållandevis stor del av distributionen — en tredjedel av landsblygdskonsumenterna får sin ström från distributions- företag med mindreän 500 förbrukare vardera, ett konsumentunderlag som knappast kan ge företagen inom denna verksamhetsgren tillräcklig ekono— misk bärighet — är det uppenbart, att upprustningsfrågan har vidsträckt betydelse. Nätens överföringsförmåga är på många håll så ringa, att den utgör ett direkt hinder för en fortsatt rationalisering genom ökad elanvänd— ning inom exempelvis jordbruken och landsbygdshushållen.

En ur eldistributionssynpunkt bättre lösning av elektrisk vattenupp- värmning för tvätt är den fristående vattenvärmaren. En dylik har van- ligen ett lågt effektbehov —— någon kW. Detta arrangemang medför samti- digt den fördelen, att man utan större extra kostnader kan få varmvatten

även till andra tappningsställen inom hushållet, såsom t. ex. till badkar och till kök. Tycker man att det blir för dyrt att hålla varmvatten jämt, kan man ha varmvattenberedaren inkopplad endast ett par dagar i veckan och därmed hålla nere strömkostnaden. Såvitt man nu kan bedöma kommer anslutningskostnaden för tvättmaskiner med stora elektriska värmeelement att vid svaga nät bli så hög, att lösningen med separat varmvattenberedare där säkerligen kommer att bli billigare. I detta sammanhang kan nämnas, att i Amerika _ med den där utomordentligt stora förekomsten av hcm- tvättmaskiner — denna utredning veterligt icke förekommer någon ma- skintyp med elektrisk uppvärmning av själva maskinen såsom i Sverige.1

Användandet av elektricitet i fuktiga rum medför som bekant icke obe- tydliga riskmoment, om ej särskilda skyddsåtgärder vidtagits. I badrum är risken för elektriska olycksfall särskilt stor på grund av fukten och ,de många kranar och andra jordförbundna föremål, som finns där. Vanliga vägguttag får därför icke finnas i badrum. Flyttbar tvättmaskin får emelg lertid numera användas i badrum, men endast om den är försedd med spe- ciell stickpropp, som passar till ett speciellt vägguttag godkänt för uppsätt- ning i badrum. Tvättmaskinen måste vara både S-märkt och Fi—märkt och rum. Tvättmaskiner, som icke uppfyller dessa villkor —— oeh det gäller för. närvarande i regel maskiner med elektriskt värmeelement —— måste vara fast anslutna till installationen i badrummet och kan således inte förvaras på annan plats, när de inte användas.

Flyttbara tvättmaskiner för hushållsbruk är från och med den 1 januari 1954 underkastade provningstvång för S—märkning.

Det är angeläget att ett intimt samarbete förefinnes emellan kraftdlsti 1- butörer och tvättforskning och tvättmaskinstillverkare. Fera har vidtagit initiativ i detta hänseende. Det är också av betydande konsumentintressc att effektiv konsumentupplysning gör det möjligt för allmänheten att bätt- re bedöma lämplig apparat- och maskinanskaffning.

1 Under 1953 har i USA framkommit en spceialmaskin, som gel det utifrån tlIIfÖl'tLll vaimvattnet en viss tillskottsvärme. Enligt undersökningsrapport från Consumers Union i Consumer Reports, febr. 1954, medför emellertid denna anordning ingen förhöjd tvätt— verkan.

KAPITEL 15

Tvättmedel

De tvättmedel som:;vanligtvis användes vid hemtvätt, är tvål i fast form eller flingor, såpa, :alkali såsom soda (kalcinerad eller kristallsoda) eller lutpulver (natriumhydroxid eller kaustik soda) samt färdigblandade tvätt- pulver på tvålbas ellersyntetisk has. Därutöver användes tvättkemikalier såsom blekmedel. Optiska vitmedel och ibland även blåelse.

Av tvättmedel begär man i första hand att de under tvättningen skall lös— göra och avlägsna förekommande smuts från textilfibrerna samt även för- hindra att smutsen under sköljningen på nytt fastnar i tyget. Tvättmed- l'ens egenskap att lösgöra och avlägsna smuts benämnes (less smutsbortta- gande förmåga; egenskapen att förhindra att smutsen på nytt fastnar kal- las smutsbärande förmåga.

Av tvättvål och tvålflingor förekommer i huvudsak två typer nämligen s.:k'. lägtemperaturtvål och högtemperaturtvål. Lågtemperaturtvålen har sin största tvättningsförmåga upp till ca 50”. Högtemperaturtvålen har sin gynnsammaste tvättverkan i temperaturer vid ca 50——90”. Paketerade tvätt- medel innehåller vanligen båda tvåltyperna.

'Alkalis uppgift är att inom vissa gränser öka tvålens tvättförmåga och att neutralisera vissa sura föroreningar pä tvätten. Användes för stor al- kalikoncentration, riskerar man fibermaterialet, särskilt vid hög tvättempe- ratur. Därjämte nedsättes tvälens smutbärande förmåga. Följande alkalier är vanligast vid tvättning: kaustik soda (natriumhydroxid), kalcinerad el- ler vatten-fri soda (natriumkarhonat), natriummetasilikat, natriumhexame- tafosfat, trinatriumfosfat och ammoniak. Vid den gamla metoden bykning med asklut är pottaska (kaliumkarbonat) det verksamma alkalit.

I tvättpulver ingår med varierande sammansättning tvålblandningar eller syntetiska tvättmedel1 olika slag av alkali, icke sällan blekmedel samt nu- mera ofta ljusäterkastande medel. De 5. k. självverkande tvättpulvren in- nehåller relativt avsevärda kvantiteter blekmedel, i regel natriumperborat, vanligen upp till 10 % av vikten.

1 Exempelvis ytaktiv-'a' medel såsom alkylarylsulfonat, fettalkoholsulfat eller polyely- lenoxidföreningar förstärkta med poly—fosfater eller karboximetylcellnlosa (CMC) för att öka den smutsborttagandc och smutsbärande förmågan.

lllekmedlen ökar tvättens vithet genom att bleka svårtvättad smuts, så att denna blir mindre synlig. I regel innebär blekningen ej en bättre ren- göring utan endast att kvarvarande smuts ej syns. Blekningen medför emellertid alltid en mer eller mindre stor nedsättning av textiliernas håll- barhet. Exempelvis vid den s. k. perborattvättmetoden, som under 1952 erhöll en betydande publicitet, tillsattes stora kvantiteter blekmedel, som blekte smutsen men endast bristfälligt tog bort den. Blekningen erhölls på en avsevärd bekostnad av textiliernas hållbarhet.1 Hos de nu vanliga själv- verkande tvättpulvren av ansedda fabrikat är emellertid hlekningens in- verkan på vävens hållfasthet nedbringad till ett minimum. Finare duktyg och andra dyrbara textilier av linne bör dock i regel icke tvättas i dessa blekande tvättmedel. Det är mera ekonomiskt att minska kraven på en bländande vithet. Är man angelägen om att linneförrådet skall räcka länge bör man inte am anda blekande tvättmedel mer än vid var fjärde eller femte tvätt. Den kokning av kläderna, som i allmänhet föreskrives i fabrikanter- nas bruksanvisningar. kan medföra skadegörelse på tvättgodset. Påskrif— len >>fritt från klor» betyder inte att tvättmedlet är fritt från blekmedel.

I de moderna tvättpulvren ingår optiska vitmedel — ljusålerkastande medel — som jämte blekmedlen, ger tvätten ett vitare utseende. Vitmedlet fäster på textilfibrerna och förvandlar en del av" den icke synliga strål- ningen av solljuset till synligt violett ljus. I dagsljus ger detta intryck av att kläderna är mycket vita. Ljusäterkastande medel går i tvättmedels- 1'eklamen under olika fantasinamn.

De sammansatta syntetiska tvättpulvren har en god rengörande verkan även i hårt vatten (upp till ca 10 dB); på det betydande antal orter, där vattnets hårdhet ligger under denna gräns behöver sålunda ingen avhärd- ning ske. Vid användandet av de moderna fabrikat, som nu marknadsförs av välkända svenska tillverkare, erfordras ingen blötläggning före tvätten och sköljningarna kan reduceras till en '.'1 två i riklig mängd vatten.

Några av de nya medlen har i viss utsträckning vållat eksem o. dyl. bland allergiskt känsliga personer. Ofta torde vissa människor vara allergiska för

1 Flera dagstidningar gav i början på 1952 perborattvättrecept. För metoden läm- nades följande anvisningar. För tvättning av 2 kilo kläder löses 60 gr natriumper- borat och 200 gr tvälflingor i litet hett vatten. Lösningen hälles i 16 liter hett vatten och däri nedlägges tvättkläderna. Efter omrörning får det hela stå orört i 2175 timme vid vittvätt (1 timme vid kulört). Därefter sköljes kläderna noga och många gånger. Meto- dens fördelar ansågs vara, att den var i ringa grad arbetskrävande och att den gjorde kläderna mycket rena och vita. Vid av Institutet för Tvätteknisk Forskning utförda försök (Statens upplysnings- byrås meddelande nr 22/1952) visade att perborattvätten medförde en stark bleknings- effekt med mycket ringa tvättverkan. Vid hållfasthetsundersökning av vanlig blekt bomullsväv, som tvättats 10 gånger på dylikt sätt. visade det sig, att avslitningskraf— len hos väven minskades med 35 % genom de 10 tvättningarna. Som jämförelse kan näm- nas att vid hundra tvättningar av dylik bomullsväv i maskin med 5 gr tvål och 1 gr natriumhydroxid nedsätts hållfastheten med ca 15 %. Försöken visade att den omtalade pcrborattvättmetoden medförde en klädförstöring som är många gånger (i exemplet 23 gånger) större än den hållfasthetsnedsättning som .1tföljer en vanlig normal, ratio- nellt genomförd tvättning.

nya produkter av denna typ; så är även fallet med konventionella tvätt- pulver. Vissa tvättmaskiner kan någon gång kärva vid användandet av syn- tetiska medel, som inte bildar kalktvålar med smörjande effekt. Detta är vanligen en lätt avhjälpt maskinteknisk fråga. Så vitt man kan se under- lättar de syntetiska tvättmedlen tvättarbetet i hög grad. Goda tvättmedel försedda med varudeklarationer och med goda tvättråd på förpackningarna är till stor hjälp för konsumenterna. Enligt marknadsundersökningar om- fattade hushållens köp av tvättmedel vid slutet av år 1954 till 60 % synte- tiska medel. Övergången från tvåltvättmedel till syntetiska tvättmedel har huvudsakligen skett under åren 1953—1954.

Även om tvål och alkali i lös vikt är något billigare i inköp än tvättpnl- ver, är dock ett paketerat tvättmedel att anse som mera behändigt — inte minst i anskaffning. Vid inköp av odeklarerad tvål föreligger även osäker— hetsmoment. Kostnadsskillnaderna för ett känt tvättmedel och tvål och alkali framgår av nedanstående tabell, hämtad ur tidskriften Vi husmöd- rar, september 1951:

Tvättmedelskoslnad för 10 liter vattenlösning.

Smutsighetsgrad på . Kostnad ' _ . Kalcine— Kostnad tvättgodset Per511 öre T* ålflingor rad soda öre Hårt 11,5 dl 24,8 3 dl 21,4.» msk 19,3 Lätt 1 dl 16,5 2 dl 1% msk 13 En-nattstviitt 31,4 msk 10 1 dl+1 msk 1 msk 7,7

Inom tvättindustrin arbetar man i viss män med andra tvättmedel än i hushållen. Man använder inte såpa eller tvättpulver utan huvudsakligen tvål, syntetiska tvättmedel, alkali och blekmedel samt vissa andra preparat. Tvålen tillverkar man vid större anläggningar inte sällan själv. Det finns numera lämpliga apparater härför. För att bryta ner äggviteämnena i exempelvis smutsränder på kragar eller blodfläckar, använder man ibland enzymtvättmedel (huvudsakligen bukspottkörtelpreparat). Även stärkelse— och fettnedbrytande enzymer användes. _

Sedan gammalt används här i landet avsevärda kvantiteter såpa. Såpan är så tillvida släkt med tvålen, att de båda består av fettsyrors alkalisalter. Natriumsalterna kallas tvål och kaliumsalterna kallas såpa. Såpan har inga fördelar framför tvålen ur tvättningssynpunkt. Den är heller inte särskilt billig. Tvål och såpas värde bedöms vanligen efter dess fettsyrehalt, som bör vara möjligast hög. Itvättindustrin användes ”vanligen tvålflingor med minst ca 80 % fettsyra» eller tvålblock med ca 65 % fettsyra. God kvalitet på såpa håller ca 40 % fettsyrehalt. Många husmödrar tror fortfarande att grön såpa är bättre än gul såpa. För-att tillfredsställa deras önskningar nödgas fabrikanterna färga den gula produkten grön.

Detta med den gröna såpan är rätt typiskt för många husmödrars brist-

fälliga kunskaper om tvättmedel. Husmödrarna riskerar inte sällan sitt dyrbara tvättgods med tvättmedel, som de egentligen inte vet mycket om. Tillverkningar av mindre väl ansedda fabrikat har ofta varit direkt olämp- liga för kläderna, fast det först visat sig efter ett antal tvättar. Konsument- upplysningen på området har dominerats av reklam, som framhållit vit- heten som det väsentliga. Men det i realiteten viktiga är, att kläderna blir rena utan att slitas för hårt.

Förbrukningen av tvättmedel för våttvätt kan beräknas ha ett brutto— värdc (detaljhandelsvärde) av storleksordningen 150 milj. kronor per år.

KAPITEL 16

Torkningsfrågan

För att torka tvätt _,_ dvs. avdunsta i tvättkläderna förefintligt vatten — erfordras värme. Ur värmesynpunkt billigast blir härvid att använda den naturliga värmen i solstrålning och friskluft. Andra former för direkt eller indirekt uppvärmning __ torkrum med aerotemper. torktumlare, varm- mangel, rumsvärmcn i hostadsrum, kök, badrum o.s.v. _ blir mer eller mindre kostnadskrävande.

Värme- och elkostnaden för torkning av den av HFI och kommittén undersökta typfamiljens årstvätt i ett aerotemperutrustat torkrum i en fastighetstvättstuga uppgick exempelvis till 53 kr. När. som i denna ut- redning förutsattes, 20 hushåll delar kostnaderna för en fastighetstvätt- stuga, blir den totala torkningskostnaden inklusive värme, avskrivninga'r. lokalhyra osv. per familj 74 kr. mot 7 vid vanlig strecktorkning utomhus eller 17 kr. vid torkning å torkvind i hyreshus. Skulle endast en familj äga torkaggregatet, bleve årskostnaden, frånsett lokalhyran, omkring 150 kr. högre.

Flertalet hushåll i landet torkar vanligen utomhus eller, om så inte är möjligt, inomhus och då helst under tillförsel av friskluft från fönster eller ventiler. Vid inomhustorkningen blir det dock särskilt under den kal- lare årstiden mer eller mindre rumsnppvärmningen, som indirekt får stå för torkningskostnaderna.

På grund av de för enskilda hushåll höga anskaffningskostnaderna för förekommande torkaggregat samt de även förhållandevis höga driftskost- naderna blir de mekaniska torkanordningar-na ännu så länge i huvudsak begränsade till gemensamhetsanläggningar. Inom tvättindustrin —— där ar- betslönerna helt överväger värmekostnaderna — har man funnit det för- delaktigt med mekaniska torkningsanordningar.

För enskilda hushåll inom egnahemsbebyggelse och på landsbygden, där man vanligen vid hemtvätt har god möjlighet att hänga tvätt utomhus, sy- nes denna naturliga torkningsform vara den med hänsyn till kostnader och övriga faktorer mest ändamålsenliga. Under regnperioder och den kallare delen av vintern försvåras emellertid torkningen även här. Vid dylik bc- byggelse är det dock ofta möjligt att när vädret så kräver torka i uthus,

garage och liknande. Genom effektivare avvattning i moderna tvättmaski- ner försedda med centrifuger eller i fristående centrifuger underlättas tork- ningen, och genom att tvätta mindre kvantiteter åt gången kan man även få inomhusutryinmet att räcka bättre till.

Inom de större städernas hyreshusbebyggelsc är torkningsproblemet bc- tydligt besvärligare att lösa enkelt och billigt. Ofta varken kan eller får man torka tvätt utomhus; större risk föreligger dessutom för nedsmuts- ning av sot och rök, ävenså ökad risk för tillgrepp. I äldre stadsbebyggelse torkar man dock vanligen på hyreshusens gårdar; något bättre är, trots trapporna, torkvindarna. [ modern stadsbebyggelse är fastighetstvättstu- gorna ofta moderniserade med särskilda torkrum. försedda med aerotem— per. Dessa torkrum kan dock vanligen endast disponeras för stortvätt, och det vore även helt oekonomiskt att torka sinåtvätt på detta sätt. I en trång våning och särskilt för en familj med småbarn blir inomhustorkningen av veckotvätten en besvärlig och otrivsam procedur. Har man inte badrum eller balkong och är det många trappor ned till gården, blir det vanligen köket _ med sitt eventuella matos _— som får tjäna som torkplats, vilket naturligtvis är störande för kökets övriga funktioner och överhuvudtaget vantrivsamt.

l modernare stadsvåningar torkas veckotvätten i stor utsträckning i bad- rummet, då vanligen upphängd över badkaret. När, som ofta är fallet, eva— kucringen i ett badrum är mindre effektiv, blir torkningstiden så pass lång. att tvätten på ett otrivsamt sätt belamrar badrummet eller rent av förhind- rar badkarets användning. Torkningstidens längd är även avhängig hur ef- fektivt kläderna avvattnats innan torkningen. Då man ju vanligen endast använder badkaret helt få timmar per dygn, ligger det nära till hands att söka genom effektivare avvattning göra det möjligt att hinna torka tvätten under den tid man inte använder själva badkaret. Några närmare undersök- ningar av dessa för gängse bostadsvanor praktiskt betydelsefulla förhållan- den är emellertid inte kända. För här föreliggande utredning har det endast varit möjligt att utföra en mindre och högst preliminär undersökning.

HFI har för kommitten undersökt hur lång tid det tar att torka tvätt i ett nor- malbadrum efter det att tvätten avvattnats enligt gängse metoder. Avtikten med undersökningen var dels att konstatera vilken form av avvattning som erfordras för att få tvätt torr i ett badrum mellan ca kl. 10—11 på kvällen och ca 7 på mor- gonen _ den tid då badrummet vanligen inte användes för bad _ dels att göra en jämförelse av olika avvattningsformers effektivitet i detta hänseende. Det re- sultat som redovisas här nedan är endast preliminärt och närmast avsett som exempel på vilka för hushållen, hostadsbyggarna och maskinfabrikanterna syn- barligen värdefulla riktlinjer som kan erhållas ur dylika undersökningar.

De avvattningsmetoder som undersökts har varit:" 1) liandvridning

*.!) pressning: trycktork kopplad på vattenledning med 3 kilo vattenttryck 3) vridning: handdriven vridmaskin på tvättmaskin

4) centrifugering med 400 varv i minuten i en helautomatisk tvättmaskin med 4 kg kapacitet , 5) centrifugering med 1.450 varv i minuten i fristående centrifug med 6 kg ka- pacitet. Tvättgodset vid undersökningen bestod av vittvätt med en torrvikt av 4 kilo. Ur tvättgodset uttogs fyra stycken provplagg vilka särskilt studerades — ett lakan, en toaletthandduk, en frottéhandduk och en herrskjorta.

Badrummet låg i en relativt nybyggd fastighet. Volymen på badrummet var ca 8 m3. Badrummet var icke försett med fönster. Inredningen var badkar, tvätt- ställ och wc-stol jämte en torkhiss. Badrummets ventilation var ordnad på följan- de sätt. Luftintaget satt ovanför dörren och »friskluften» kom från lägenheten. Luftuttaget satt på motstående vägg och var försett med tallriksventil med en diameter av 150 mm. Evakueringen påverkades av en central evakueringsfläkt i fastigheten.

Värmeelement fanns i badrummet men var endast påsläppt under IV.» tim. av torkningsprovet. Hisställningen på vilken tvätten hängdes hade måtten 60 em )( 90 cm (i fyrkant). Den hade 7 längsgående stänger med ett avstånd av 10 om mellan stängerna.

Provtagningen tillgick på följande sätt: För varje avvattniugsmetod gjordes tre försök. Under torktiden vägdes de fyra provplaggen varje halvtimme. Dess- utom mättes luftfuktigheten och temperaturen i badrummet. Försöken avbröts då plaggen betraktades som stryktorra. De höll då ca 58 gram vatten per 100 gram tvätt.

Resultat av undersökningen: De fyra provplaggen blev vid handvridning stryktorra efter en torkningstid av 91%.» timmar, medan däremot hela provtvätten blev stryktorr först efter 14 timmar. Anledningen till att provplaggen blev -fortare torra torde vara, att de flyttades under torkningsproceduren från tork- ställningcn ned till vågen och åter en gång varje halvtimme, samt möjligen att de hängde något friare än de övriga plaggen, eftersom det var nödvändigt att lätt kunna komma åt dem under provets gång. De kurvor som är dragna på vidståendc diagram visar resultatet sedan all tvätten avvattnats med handvrid- ning. På kurvorna har sedan införts hur mycket man sparar i torktid genom att använda en effektivare avvattningsmetod.

De framkomna värdena från denna preliminära undersökning visar svårig- terna att hinna torka tvätt i ett badrum som detta under den del av dygnet. som badrummet inte behöver utnyttjas, alltså mellan ca 10—11 på kvällen och ca 6—7 på morgonen (7—9 timmar). Det är endast avvattning med fristående centrifug —— torkningen tar 61/3 timme —-— som i den prövade typen av badrum ger det resultat man önskar »— att tvätten torkar medan man sover. Det är dock kanske möjligt att genom-att kombinera en effektiv avvattning med någon billig form av fläktning 'av plaggen under perioder av torkningen »— ev. i förening med en förstärkt vädring av badrummet (ex. badrumsfönster) —— åstadkomma det önskade resultatet. Evakuerar man emellertid ett badrum mera kraftigt, bör. man räkna med att värme kan dras från lägenheten och att här kan uppstå en kostnad.

Av försöket framgår även, att det i ett badrum av angiven typ och med beskrivna torkanordningar knappast är möjligt att. torka mer än ungefär 4 kg tvätt åt gången. Detta förhållande understryker'vad som i övrigt fram—

Diagram 15. Torkningsförsök i badrum. Torktider efter olika avvattnings- metoder. Torkningskurvor för olika sorters tvättgods.

qvotteo pr IOOqtvåu' nod: 200 190 130 trct'éhunddel no ]) Hundvridet 14 tim —— min " m 2) "trycktork, 3 kg tryck i vattenledning 13 » —- » 1:03”, ":63' 3) Handdriven vridmaskin 12 » 30 » gud, lSO 4) Centrifug, 400 vorvlmin 12 » 15 » 5) Centrifug, 1.450 varv/min 6 » 30 » ua nu 120 ' » hela ploutvåneh 1" thuthonddvl X X to:.s Inkan 98.5 95.7 helrskiorlo 15 0 o 1 2 1 4 s s 7 e 9 In u Iz |: 14

lurlningshd hm.

kommit i utredningens kapitel 5: att maskinstorleken för en hemtvättma- skin vid veckovis tvättning av all tvätt med fördel kan hålla sig omkring 3—4 kg. Exempelvis i en del amerikanska hushåll med mycket tvättgods tvättas —— för att få bekväm plats för torkningen och för att få in tvätt— arbetet i den löpande hushållsrutinen — t. o. in. varje dag. Vid tillgång på tvättmaskin som effektivt avvattnar tvätten och badrum med tillfreds- ställande evakuering behöver inte badrumstorkning under natten bli ett di- rekt störande moment i hemtrivseln.

Torkning av hemtvätten är inte bara ett besvärligt problem i och för sig. Den är även omgärdad av en serie förbud. Dit hör exempelvis förbud från enskilda fastighetsägare eller bostadsföreningar att hänga tvätt till tork på balkonger eller att vädra sängkläder och hänga tvätt utanför fas- tigheten. Man anser att det inte är trevligt att se tvätt hängande _— särskilt inte på den >>representativa» sidan av husen. Under de senaste åren har det dock förekommit vissa tendenser att flytta balkongen från den hävd— vunna platsen utanför finrummet till kökssidan. Man har här inte bara tänkt på att det är lämpligt och bekvämt att kunna torka tvätten i nära anslutning till köket. Även ur andra synpunkter gör balkongen största nytta i nära anslutning till köket, husmoderns arbetsplats under större delen av dagen.

Ovillkorliga förbud mot att torka tvätt i badrum eller på balkonger är vanligen föga realistiska. Har man inte andra lättillgängliga och billiga tork- ningsmöjligheter är det för hushållen naturligt och nödvändigt att håriga tvätt i badrum och kök eller på balkonger, där ofta de bästa vädringsmöj— ligheterna finns.

De nyare husens torkrum i källaren i anslutning till fastighetstvättstugan är konstruerade för stortvätten, och man kan eller får inte när som helst gå dit ned och hänga småbarnstvätt och annat. Det skulle emellertid, där det elektriska nätet så tillåter, vara lätt att i hyreshus inmontera för all- mänt bruk lättillgängliga torktumlare lämpade även för veckotvätt — men kostnaderna blir särskilt vid mindre hyreshus så pass betydande att många hushåll torde föredra de naturliga torkningsmöjligheterna.1 En torktum— lare har emellertid frånsett kostnaderna ovedersägliga fördelar: man blir oberoende av vädret och en husmor sparas från mycket av det arbete som är förenat med hängning av tvätt. Kan man placera torkmaskinen bredvid tvättmaskinen, helst så nära den egna bostaden som möjligt, slipper man dessutom större delen av arbetet med att släpa tunga tvättkorgar.

Det har framkastats tanken att i hyreshus ordna gemensamma torkskåp eller torktumlare för veckotvätt exempelvis i varje eller varannan våning.

1 Vid en fastighet med 20 hushåll kan den fasta kostnaden (avskrivning, ränta, repa— rationer, golvhyra) för torktumlaren beräknas till storleksordningen 30:— kr per hus- håll/år och elkostnaden till ca 6 öre per kg tvätt (jfr. kap, 12). Vid en fastighet med 10 hushåll blir den fasta kostnaden per hushåll ungefärligen fördubblad.

Gemensamma torkanordningar kan dock medföra komplikationer; kanske vill en husmor torka fintvätt i torkskåpet medan en annan samtidigt vill torka regnvåta, mer eller mindre smutsiga arbetskläder eller barnkläder. Torkutrymmen måste hållas rena och luktfria; smutsiga plagg får inte torkas i torktumlare.

Karakteristiskt för hela torkningsfrågan är den stora bristen på fak- tiska data angående de olika faktorernas tekniska och ekonomiska infly- telser. Här föreligger arbetsmässigt och ekonomiskt viktiga forskningsupp- gifter.

KAPITEL 17

Textilslitaget

Det är en mycket vanlig uppfattning, att tvätt och särskilt maskintvält sliter kläderna hårt.

Vid den år 1943 företagna familjeundersökningen i Stockholm gjorde 32 % av samtliga självtvättande husmödrar gällande att tvätten far illa om den lämnas bort. Många anser fortfarande att maskinerna sliter texti- lierna hårdare än när tvättningen utföres för hand. Varmmanglarna har på sina håll utsatts för stark kritik. Vidare synes det vara en rätt spridd uppfattning att de tvättmedel, som användes i tvätterierna, >>fräter sönder» textilmaterialet.

Slitaget vid tvättning

Tvättar man för länge och i för höga temperaturer samt med för stor tillsats av alkalier eller blekmedel (t. ex. natriumperborat), skadas tvätten, antingen den tvättas i en bykgryta eller i'en tvättmaskin. Tvättar man i en oförtent bykgryta av koppar eller i en tvättmaskin av samma material, kan tvätten också få s. k. katalysskador. Bearbetar man smutsiga linningar och kragar med borste, gnuggar man hårdhänt tvätten på en tvättbräda med vassa kanter eller tvättar man i en maskin som är dåligt tillverkad (t. ex. med inte avrundade kanter eller bristfälligt borttagna svetsfogar), kan tvätten helt säkert erhålla betydande mekaniska skador både vid hand— arbete och i maskin. Lägger man tvätt i blöt i en rostig järngryta eller i en tvättmaskin, där emaljen blivit bortslagen så att järnet kommit i dagen, får tvätten i båda fallen lätt rostskador.

Vid tvätt förekommer också manuellt orsakade skador. Tar man exem- pelvis, när man drar upp en skjorta ur sköljkaret, vårdslöst tag i endast skjortärmen, kan den lätt rivas upp i ärmhålan, där den ofta är försvagad av den dagliga nötningen och kontakten med armsvetten. På grund av allt vatten, som finns i fibrerna, väger den blöta skjortan ett par gånger mer än vanligt, och den större egna tyngden bidrar till risken för sönderdrag- ning. En del fibrer, särskilt rayon, försvagas dessutom i fuktigt tillstånd. Samma manuella skadegörelse som vid handtvätt kan också ske, om man

inte är försiktig, när man tömmer en tvättmaskin eller en centrifug: i en tvättmaskin och en centrifug både snor sig och packar sig kläderna mer än vid handtvätt. Det finns också sådana skador, som vållas av att en vårdslös tvättare låter i. ex. en skjortärm komma i kläm i maskinens lucka, när han stänger den och sedan utan att märka detta sätter igång maskinen.

Bortser man emellertid från skador orsakade av bristande upplysning eller vårdslöshet kan man med stöd av erfarenheten med rätt stor säkerhet säga, att rätt utförd maskintvätt i moderna maskiner inte sliter kläderna mer än rätt utförd hemtvätt för hand.

Riskerna vid varmmangling

Beträffande de ibland anförda riskerna vid varmmangling gäller följande. På samma sätt som ifråga om tvättmaskiner finns både äldre och moder- nare typer av manglar i bruk. Äldre typer har inte alltid varit goda. Av de moderna manglarna fordrar man emellertid, att de är så utrustade, att man med relativt stor säkerhet kan reglera arbetstemperaturerna. Som jämförelse kan nämnas, att vid strykning med ett vanligt strykjärn arbetar man ofta med betydligt högre temperaturer än vad som någonsin före- kommer i en varmmangel. Så länge man lägger de hygieniska, funktionella och textilvårdande synpunkterna på manglingen, är varmmangling en re- lativt billig och mycket tidbesparande samt hygienisk (bidrar till sterili- sering) metod att samtidigt torka och tillsläta tvättgods. All textilexpertis synes anse, att rätt utförd varmmangling är mera skonsam mot mangel— godset än kallmanglingen med dess skarpa veck.

En annan fråga beträffande mangelgodset gäller utseendet. Många hus- mödrar håller styvt på den glans, som särskilt linneväv får vid mangling i kallmanglar. Det blir inte vid varmmangling samma blanka, styva, nästan läderartade känsla i t. ex. en duk eller serviett som vid kallmangling. Det finns emellertid, om så anses önskvärt, möjlighet att ernå högre glans vid varmmangling genom att vid sista sköljningen efter tvätten tillsätta särskilt »glansmedel».

Om varmmanglat hushållslinne luktar dåligt, nästan härsket, beror detta inte på manglingen utan på de använda tvättmetoderna. Det är kalktvålar, som kanske har samlats under många är, som genom varmmanglingen börjat lukta.-0111 man i stället kallmanglar, finns kalktvålarna där i precis samma utsträckning. Den dåliga lukten bör betraktas som en varning, att i nästa tvätt försöka frigöra de gamla kalktvålsavlagringarna genom lämp- lig tvättning.

KAPITEL 18

Ekonomiska förutsättningar och faktorer vid gemensamhetstvätt

Efterfrågan på olika tvättutföranden

Olika familjehushålls textilanskaffning varierar naturligen med hushål- lens storlek och sammansättning (kön och ålder) samt inkomstförhållan- den. Textilförhållandena förskjutes även efter yrken; kontorsanställda för- brukar exempelvis mera skjortor och mindre blåställ än verkstadsarbetare. Textilvanorna ansluter sig även till de förekommande allmänna skillna- derna i levnadsförhållanden mellan land och stad; för att lämna lägenhe- ten måste t. ex. husmodern i staden »klä sig», medan husmodern på landet kan gå »hemmaklädd» i större utsträckning. Textilmodets växlingar iakt- tas också olika av olika grupper och inom skilda landsdelar.

Olika hushållstyper har sålunda i fråga om storlek och sammansättning ofta rätt varierande textilförråd i bruk. Beroende på ålder, yrke, bostads- ort m. m. smutsas naturligen dessa kläder olika fort och olika intensivt. Allt efter de olika hushållstypernas varierande anspråk på renlighet och hygien föreligger efter varierande tid och grad av nedsmutsning behov av rengöring. Att dessa tvättbehov kan variera starkt i storlekshänseende mel- lan olika hushållstyper och även lätt kan förändras eller förskjutas i tids- hänseende står självklart..

I jämförelse med andra viktiga behov _ gällande exempelvis mat, bo— städer, uppvärmning, kläder —— är emellertid behovet av tvätt mera elastiskt. Blir det för dyrbart eller besvärligt i förhållande till andra nödvändigheter att få önskade tvättbyten, utsträckes vanligen tiden mellan tvättbytena. Ifråga om tvätt föreligger faktiskt betydande marginaler beträffande såväl anspråken å hygien som å den snygghet den sociala prestigen anses kräva; byte av exempelvis vit skjorta varje dag kan lätt förskjutas till byte av kulört var fjärde. I andra länder finns exempel på stora tvättföretag, som tvingats inställa driften av dylika anledningar. Å andra sidan kan lättill- gängliga och billiga tvättmöjligheter komma att starkt öka tvättgodsmäng- derna. Exempel härpå är de amerikanska vanorna med byten av lakan en gång i veckan mot här i landet vanligen en gång i månaden.

Ekonomiskt måste tvättbranschen betraktas som starkt konjunkturkäns- lig. Detta beror inte enbart på möjligheterna för allmänheten att förändra

och förskjuta behoven utan även på hushållens möjligheter att själva utföra varierande delar av arbetet. I goda tider och vid högre familjeinkomster anlitar hushållen erfarenhetsmässigt i större utsträckning hjälp med tvätt- arbetet. Hjälpen kan bestå av inlämningstvätt eller egna hemtvättmaski— ner. Vid dåliga tider eller i lägre inkomstgrupper kan man så gott som all- tid, visserligen ofta under primitiva och slitsamma former, på något sätt tvätta själv och för hand. Efterfrågan på tvättservice baseras som all lik— nande efterfrågan mindre på fastlåsta behov än på allmänhetens köpkraft och näringslivets eller kollektiva företags utbud i fråga om tvättservice.

Såsom framgår av kap. 3 torde i runt tal 90 % av all tvätt utföras av hus- hållen själva, därav närmare 70 % för hand, ca 12 % i hemtvättmaskiner, omkring 8 % i maskinutrustade fastighetstvättstugor och ungefär 2 % i centraltvätterier. Som inlämningstvätt till kommersiella tvätterier sändes ca 4 % av all tvätt. Hushållens kostnader vid olika tvättformer varierar i motsvarande grad. För utredningens typfamilj kostade den primitiva hand- tvätten i genomsnitt per kilo, fullt färdig, 37 öre, tvätt i maskinutrustad fastighetstvättstuga 58 öre, i centralsjälvtvätteri 77 öre och med egen hel- automatisk tvättmaskin 77 öre per kilo. Skulle hushållet ha lämnat all sin tvätt till ett inlämningstvätteri så skulle tvätten i genomsnitt ha kostat kr. 4:68 per kilo; för fullt färdiga utföranden varierar inlämningspriserna (som framgår av tablå 25) för olika plaggtyper från 1:07 till 9:60 eller mer per kilo.

Såsom tidigare i denna utredning framhållits, föreligger ett stort otill- fredsställt behov av maskinell tvätthjälp här i landet. Det gäller emellertid att tillgodose detta behov till kostnader som ter sig godtagbara för det stora flertalet hushåll -— många inlämningstvätteriers och även centraltvätteriers kapacitet är icke så utnyttjad som man med hänsyn till deras influensom- råden kunde ha anledning att vänta. Sannolikt torde flertalet hushåll i kost-' nadshänseende icke vilja sträcka sig mycket längre än som motsvarar kost- naderna för typfamiljen vid vanlig maskinell fastighetstvätt eller vid an- vändning av en relativt billig, liten hemtvättmaskin (ca 60 öre per kilo); dessa tvättformer ger emellertid icke, såsom framgår av undersökningen i kap. 5, hjälp med all tvätt, dvs. både stortvätten och småtvätten.

Man torde emellertid ha anledning antaga att med den fortskridande tek- niskt-ekonomiska utvecklingen en bättre anpassning kommer att äga rum mellan köpkraft och tillgång till effektiva maskinella tvättformer. Exem— pelvis i Förenta staterna kostar goda hemtvättmaskiner i förhållande till köpkraften blott hälften av vad de kostar här, och liknande är förhållan- dena i avseende å viktiga delar av inlämningstvätten. Där har både den ma- skinella hemtvätten och inlämningstvätten följaktligen en väsentligt större frekvens än här. Antalet hushåll med egen effektiv hemtvättmaskin beräk- nas till 80 % av samtliga och närmare 10 % av tätortshushållen är regel-' bundna s. k. storkunder hos inlämningstvätterierna. Dessa storkunder sän-

der all hushållstvätt men inte underkläder, strumpor, sidenblusar o. dyl. Därutöver har launderetterna en omfattande kundkrets. Den amerikanska tvättmekaniseringen anses nu vara så långt driven att man beträffande hemtvättmaskiner talar om marknadens mättnad och risker för en försälj- ningskris (Fortune, mars 1954).

. Möjligheterna att köpa tvättservice _ tvättmaskiner, inlämningstvätt osv. — är, som tidigare framhållits, naturligtvis inte jämnt fördelade inom ett samhälle. Köpkraften begränsas av de varierande inkomsterna samt av nödvändigheten av-att täcka andra behov. Startar man ett kommersiellt företag, ligger det ofta affärsmässigt sett naturligt till hands, att man kon- centrerar sina utbud på och anpassar sin service efter ett mera köpkraftigt fåtal. Så torde i stor utsträckning vara fallet vid kommersiell tvätteridrift inom och utom "landet. Motsvarande föreligger även beträffande särskilt dyrare hushållsmaskiner. Liknande tankegångar har man på sina håll omedvetet varit inne på, när man här i landet planerat samhällsstödda tvättföretag. Man har menat, att så länge vi starkt underdimensionerar anläggningarna i förhållande till det totala tvättbehovet, är det ingen risk att vi startar inlämningstvätte- rier inriktade på en mera omfattande >>finhehandling». Följden härav blir emellertid, att man i konkurrens med de kommersiella tvättföretagen när— mast förhättrar tvättförhållandena för de mera köpkraftiga hushållen, medan däremot det stora flertalet mindre köpkraftiga inom tvätteriets rä— jong fortfarande inte har råd att använda sig av dylik tvättservice. I flera fall har faktiskt efterfrågan — även vid förlustbringande priser —— inte motsvarat vad anläggningen planerats för. En serie amerikanska mark- nadsundersökningar efter kriget tyder på att inom länder tillhörande vår kulturkrets för närvarande knappast mer än 10 % av hushållen anser sig ha ekonomisk möjlighet att överlåta huvuddelen av sina tvättbcsvär på yr— kesmässiga företag.

Bestämmandc för den samhällsstödda tvätteriverksamheten måste vara den sociala nyttan: man måste försöka tillhandahålla tvättservice till en kostnad som ligger inom räckhåll för de breda lagren i samhället och deras ekonomiska möjligheter. Hjälpen till hushållen måste i främsta rummet gälla tvättning och centrifugering, ävensom lämpliga anordningar för tork— ningen, eventuellt i förening med mangling (varmmangel). Denna service kan med lämplig utrustning och lämplig organisation av tvätteriet, såsom på andra ställen i denna utredning visas, också tillhandahållas till kost- nader som är godtagbara också för de lägre inkomstgrupperna i samhället. Självfallet bör ett.samhällsunderstött tvätteri vid tillräcklig efterfrågan härutöver kunna tillhandahålla finare tvättutföranden och mera kompli- cerad efterbehandling, men endast mot ett affärsmässigt riktigt pris, så att icke kostnaderna för sådana mera komplicerade arbeten belastar nödvän— dighetstvätten "(se synpunkterna på prissättning i kap. 21).

Den billigaste tvätthehandlingen vid ett gemensamhetstvätteri är centri- fugerad tvätt. Tvätten är efter centrifugeringen visserligen fortfarande halvfuktig men kan transporteras i lämpligt emballage. För hushåll, som har möjlighet att torka själva, är detta det billigaste sättet att få maskinell tvätthjälp.

För många hushåll är emellertid också torkningen ett problem, särskilt för dem, som inte har möjlighet att torka på gårdar, balkonger eller tork- vindar och som bor i trånga lägenheter utan tillfredsställande uppvärm- nings- och ventilationsmöjligheter. Vid fuktig väderlek eller stark kyla är torkning utomhus även tidsödande och besvärlig. Maskintorkning av tvätt måste därför i stor utsträckning betraktas som en nödvändig form av tvätt- service. Ofta torde denna torkning lämpligen kunna ske i samband med mangling på varmmangel. Här angiven tvättservice är den för hushållen angelägnaste.

Efterbehandlingen kan däremot i avsevärd omfattning förenklas, Kost— naderna för den finare efterbehandlingen må alltså icke, såsom nyss fram- hållits, belasta nödvändighctstvätten. Att exempelvis subventionera kall- mangling i ett gemensamhetstvätteri är icke motiverat, då, såsom framgår av tidigare redovisad utredning (kap. 5), årskostnaderna för egen bords- mangel är låga och tidsskillnaden i användningen obetydlig. Vid bestäm- mande av priserna för mera komplicerad efterbehandling bör även beaktas önskvärdheten av korta avskrivningstider å maskiner och redskap, med hänsyn till de större variationer i efterfrågan, som ändrade textilvanor eller konjunkturer kan medföra. Såsom exempel på en företagsform med kom— binerad service mä hänvisas till det tvätteentrum för vilket närmare redo— göres i kap. 20. '

Beräkning av regionalt tvättbehov

Vid planeringen av tvätterier, startade av andelsföreningar och kom—; muner, har inte så sällan misstag skett, exempelvisi form av överdimen- sionering eller felavvägd serviceinriktning. Helt säkert skulle i betydande; utsträckning felplaneringar kunnat undvikas, om en mera noggrann analys; hade gjorts av tvättefterfrågan, innan man började bygga. Särskilt när man står i begrepp att investera mycket stora belopp i ett. tvätteri och erfaren- heten visar, att under första driftsåret betydande förluster kan förekomma, synes det vara ekonomiskt motiverat att kosta på relativt grundliga mark-. nadsundersökningar. . - -

En marknadsanalys böi naturligen fö1st konstatera, hui många hushåll inom den aktuella räjongen _— det eventuella tvätteriets influensområde ——I' som redan har sina tvättförhållanden tillfredsställande lösta. Man bör även. räkna med att de hushåll, som redan disponerar fastighetstvättstugor eller hemtvättmaskiner, vid en eventuell övergång till annan bättre tvättform-

inte bara blir belastade med den direkta merkostnaden för den nya bättre servicen utan även av bestående fasta kostnader för den tidigare befintliga utrustningen. Inte längre behövliga hemtvättmaskiner kan man kanske sälja, men det är ofta svårare att kunna disponera fastighetstvättstugor för andra ändamål.

Det antal hushåll, som konstateras vara i allmänt behov av att få sina tvättförhållanden verkligt förbättrade, bör analyseras beträffande köpkraft och behovsgraden av service. Som här tidigare framhållits bör det allmän- nas strävanden på tvättområdet i första hand gälla de breda lagrens behov. . I en hel del fall — särskilt vid okomplicerade tvättformer och mera ens- artat hushållsunderlag _ kan man nöja sig med mera schematiska un- dersökningar och allmänna närmevärden. Ofta och främst vid större, mera komplicerade eller nya typer av anläggningar bör man emellertid söka få ett mera utförligt analysunderlag, baserat på stickprovsundersökningar in- om det aktuella området.

Det synes angeläget att dylika undersökningar kommer till stånd för aktuella nyanläggningar. Frågan om härvid lämpliga undersökningsmeto- der torde böra övervägas av bostadsstyrelsen eventuellt i samråd med nämnden för bostadsforskning och den vid statistiska centralbyrån ny- inrättade marknadsundersökningsorganisationen.

Influensområden för olika tvättformer

När exempelvis en husmor skall göra de vardagliga matinköpen, går hon i våra dagars tätorter erfarenhetsmässigt inte gärna längre än ett eller an- nat hundratal meter för att nå en butik. Liknande förhållanden gäller na- turligtvis även tvätterier. Det synes sannolikt att de nya formerna av cen- traltvätterier, där husmödrarna skall vara i tillfälle att själva tvätta sin veckotvätt, inte bör beräknas ha större influensradie än den för livsmedels- butik. Husmödrarna kan inte allmänt väntas vilja gå mer än 200—250 111, i undantagsfall kanske 300 m för att få sin veckotvätt tvättad. Central- självtvätteri för veckotvätt bör, med iakttagande av dessa avstånd, helst . ligga mitt i samhället och då gärna i anslutning till butikscentrum eller möjligen till lekplats eller dylikt, så att husmodern kan utföra sin vecko- tvätt i anslutning till andra ärenden, såsom matinköp eller eventuellt när hon följer barnen till lekplatsen.

Liknande erfarenheter föreligger från utlandet. Enligt förekommande ameri- kansk uppfattning bör tvätteriet inte gärna ligga längre bort än 180 m (200 fot), men man anser samtidigt, att har självtvätteriet så många maskiner att husmodern kan få all sin tvätt utförd på en gång, är hon vanligen beredd att gå något längre. Statistik från det stora bostadsområdet Parkchester utanför New York visar att besöksfrekvensen minskar starkt med avståndet; av invånarna i samma kvarter som ett centralsjälvtvätteri använde sig 50 % av tvätteriet; av boende i närmast runt liggande kvarter 30 %; i nästa kvartersring 15 % samt av längre bort bo- ende endast 2 %.

Finns goda parkeringsplatser i anslutning till centraltjälvtvätteri för veckotvätt, kan naturligtvis tänkas att även längre bort boende hushåll, som disponerar bil eller annat lämpligt fordon, använder sig av tvätteriet. Organiseras och utrustas tvätteriet på sådant sätt (jfr kap. 7) att vecko- tvätten lätt kan samordnas med inköp, raster i skolor etc., kan även en del rätt avlägset boende hushåll, särskilt på landsbygden, sannolikt vara intresserade av dylik service. Detta intresse upphör dock naturligen lätt, om man får andra, bostaden mera närbelägna, bra tvättmöjligheter. De av- lägset boende måste alltid betraktas som ett osäkert kundunderlag.

Större centralsjälvtvätterier, utrustade med exempelvis varmmanglar, har erfarenhetsmässigt inom tätorter attraktionsförmåga för stortvätt även vid större influensradier än 200———300 111. Man får härvid dock inte förbise, att det är både tungt och tidsödande för husmödrar att dra barnvagn, cykel, sparkstötting eller kärra med bortåt 30 kg tvätt exempelvis en halv eller hel kilometer; bil underlättar naturligtvis transportbesvären högst betydligt. Även om det helt säkert finns hushåll, som vill färdas flera kilometer — kanske mil — för att besöka ett väl utrustat centralsjälv- tvätteri, torde det dock i allmänhet endast vara fråga om en mindre del av hushållen inom dessa avstånd. Stortvätten tar i sig själv relativt lång tid och många husmödrar kan inte vara borta från hemmet alltför länge. Dessutom tillkommer den tid transporterna tar samt de eventuella tran- sportkostnaderna. Vid alltför långa avstånd kommer tiden och kostnaderna för transporten att uppväga den nytta hushållen har av centralsjälvtvätt (jfr kap. 5) och hushållen kommer med all sannolikhet att söka sig tvätt— möjligheter på närmare håll.

Utredningen vill framhålla, att vad som här angives som ungefärliga in- fluensområden för stortvätt och veckotvätt bör betraktas som tendens och icke som allmängiltig regel. Särskilt när det gäller större investeringar bör i de lokala fallen noggranna undersökningar göras angående den tilläm- nade anläggningens attraktion på de kringboende. Inte minst bör uppmärk- sammas möjlig eventuell konkurrens från andra tvättformer och då inte minst från maskinell hemtvätt, tvättcirklar (jfr kap. 7), fastighetstvätt- stugor etc.

Tidsvariationer i efterfrågan på tvättservice

Som allmänt bekant varierar efterfrågan på varor och tjänster ofta be- tydligt i tidshänseende. Efterfrågan kan variera mellan olika timmar un- der dagen, olika dagar i veckan, olika delar av månaden och olika säsonger under året. Det finns en mångfald exempel. På morgnar och eftermiddagar är bussar och spårvagnar överfyllda. Fredagar och lördagar är det köer i livsmedelsbutikerna och kring månadsskiftena framför postluckorna. I juli månad är semesterställena fullbelagda.

Liknande tidsvariationer förekommer beträffande allmänhetens önske- mål att få tvätta. Hemmafruarna vill inte gärna tvätta på morgonen, då de skall skicka iväg barnen till skolan; inte heller vid lunchtid, då de be- höver äta själva eller ställa i ordning för barn eller make. De önskar natur- ligtvis inte tvätta vid den tid de skall förbereda middagen eller under mid— dagstiden. En förvärsarbetande husmor utan barn har bäst tid att tvätta, sedan hon kommit hem från arbetet och fått middagen undanstökad, eller möjligen tidigt på morgonen innan hon går till arbetet.

Tvättönskemålen varierar också med veckodagarna. Sedan gammalt vill man helst göra undan tvätten i början på veckan. Måndagen är den van- ligaste tvättdagen, därnäst kommer tisdag och onsdag. Strykningen sker, när kläderna är torra, vilket följdriktigt i de flesta fall inte blir förrän framemot torsdagen. Fredag och lördag är inga populära tvättdagar. Då gör man uppköp och förbereder söndagen. Sommarlördagar önskar man gärna komma iväg ut till landet, så fort maken kommit hem från arbetet. Helst vill man givetvis undvika att tvätta på vilodagen. Förvärvsarbetande husmödrar, som sitter mycket illa till i tidshänseende, blir emellertid inte sällan tvungna att tvätta på lördagar och söndagar. Sådana behov bör man givetvis försöka tillgodose, men de får inte tolkas så, att många hushåll verkligen vill tvätta på'lördagar och söndagar.

Med de olika årstiderna varierar också tvättbehovet. Som belyses i kap. 25 har tvättgodset olika sammansättning under den varmare och den kallare årstiden. Under sommaren tar också flertalet tätortshushåll ut sin SCIDCS4 ter, och efterfrågan på tvättservice minskar ofta mycket markant på hem— orten under denna tid. I anslutning till de stora helgerna är man vanligen heller inte så angelägen att få tvätta, åtminstone när det gäller att tvätta själv. '

Dessa av tids- och trivselfaktorer framkallade efterfrågevariationer bc- rör både nödvändighetstvätten och fintvätten. Beträffande den icke nöd- vändighetsbetonade tvätten skärper dessutom ekonomiska skäl förhållan— dena. Som belyses i kap. 23. om kemtvätt, är säsongVariationerna exempel— vis på detta område synnerligen avsevärda. Under månaderna december och januari är — sannolikt beroende på utgiftsstegringen vid julen och års— skiftet — efterfrågan på kemtvätt vanligen lägst under året. Även november och februari år på detta område ofta dåliga månader. Efterfrågan är sedan störst i mars, april och maj, då man vill ha rena och fina vårkläder och helt enkelt »måste» kosta på sig tvätten. Om man bortser från en mindre ökning under augusti och september, då det är efterfrågan på rena höst- och vinterkläder, sjunker sedan efterfrågan på kemtvätt stadigt under året. ' '

Som tidigare framhållits varierar efterfrågan på fintvättservice även med konjunkturerna. Vid dåliga tider är det lätt att'mins'ka sina.-tvättpretentio- ner. ' * *

Dessa olika variationer i tidshänseende medför, att maskinerna i ett ge- mensamhetstvätteri icke kan utnyttjas 100 %-igt; knappast ens om tvät— terierna utformas som inlämningstvätterier med månadsstora buffertlager av smutskläder. Ur driftsekonomisk synvinkel är dylika buffertlager för- klarliga, men långa leveranstider är med hänsyn till hushållens berättigade krav på tvättservice och god textilvård förkastliga. En vecka för hushålls- tvätt är mera godtagbart för konsumenterna. I självtvätterierna lagrar man ju inte tvättgods —— genom att införa förutbeställning av tvättider söker man i stället >>lagra kunder».

I både självtvätterier och inlämningstvätterier har man vissa möjligheter att >>kapa topparna» i efterfrågan genom att periodvis ha öppet längre tid på dagen eUer arbeta på övertid. Däremot är det ett betydligt svårare pro- blem att »fylla dalarna». Tidsvariationerna i efterfrågan är av största betydelse för det pris, som ett tvätteri kan tillämpa gentemot allmänheten. Vid genomsnittligt låg efterfrågan måste ju de betydande fasta kostnaderna i företaget slås ut på ett relativt fåtal kunder, medan det vid hög efterfrågan i stället blir många, som gemensamt här kostnaderna. I det följande kom- mer att exemplifieras vad dylika utnyttjandevariationer gör i kostnadshän- seende. Genom målmedveten försäljningspolitik finns det möjligheter att utjämna efterfrågevariationerna.

Tidsfaktorns betydelse för allmänhet och företag Tiden för öppethållande per dygn

Vanlig butikstid här i landet är vardagar kl. 9—18 och lördagar kl. 9—17. De flesta industrier börjar och slutar någon timme tidigare. Många hus- mödrar —— särskilt de som är förvärvsarbetande på heltid eller de som har mycket-små barn —— har svårt att göra sig fria för att tvätta i ett cen- traltvätteri under denna tid. Det är ett ofta uttalat önskemål, att gemen- samhetstvätterierna för självtvätt borde ge allmänheten en bättre tvätt- service genom att i större utsträckning vara öppna även på kvällarna.

Möjligheterna till kvällsservice är givetvis beroende på de lokala förhål- landena _ på den totala efterfrågan att få tvätta på dylik tid och på möj- ligheterna att anskaffa och kostnaderna för arbetskraft. Vid mera personal- krävande anläggningar måste man troligen ofta begränsa kvällsservicen till någon enstaka kväll i veckan. Vid en ur skötselsynpunkt okomplicerad anläggning, såsom en launderette eller tvättbutik, är emellertid det manu— ella arbetet så enkelt, att någon särskild svårighet knappast behöver före- ligga att skaffa. personal, som är villig och lämplig att även på kvällstid se till dylika anläggningar. Så länge kostnaderna för arbetskraften inte blir orimliga, innebär det längre öppethållandet per dygn inte bara en bättre service åt hushållen utan ofta även ett ekonomiskt bättre utnyttjande av teknisk utrustning-och'lokaler och därmed en sänkning av kostnaderna.

En ur servicesynpunkter eftersträvandsvärd butikstid för; ett central- tvätteri synes vara vardagar kl. 8—21 och lördagar kl. 8—15 (ev. 17). Detta innebär 13 resp. 7 (ev. 9) timmar per dag och inalles 72 (ev. 74) timmar per arbetsvecka.

Tvättidens längd

Kalkylmässigt är det ju vanligen så att ju snabbare man kan få en och samma maskin att utföra ett visst arbete, till desto lägre pris kan man sälja det utförda arbetet. Är exempelvis vid uthyrning av tvättmaskin de tidsbundna kostnaderna 3 kr per timme måste de, om tvättcykeln (den tid maskinen tvättar) och övrigt arbete uppgår till denna tid, belasta kun- den med 3 kr. Kan tvättcykeln och betjäningstiden minskas till totalt 40 min., blir de tidsbundna kostnaderna under samma förutsättningar endast 2 kr och priset kan sålunda bli 1 kr billigare.

Utomlands har maskintiderna i de moderna snabbtvätterierna av launde- rettetyp pressats i denna riktning. De i launderetterna från början använda maskinerna var, som framgår av kap. 19, hushållsmaskiner. Dessa maskiner hade och har fortfarande i viss utsträckning för hushållsbruk en tvätt- cykel av omkring 45—50 min. Inklusive tid för fyllning och tömning av maskinen i lugn takt samt den spilltid man bör räkna med i dylika sam- manhang, får dessa hushållsmaskiner en kapacitet av ca 4 kg tvätt per timme. Av ekonomiska skäl, men även ur servicesynpunkt, betraktades emellertid denna kapacitet som otillfredsställande vid offentlig maskin- uthyrning. Tvättschemat ändrades därför som tidigare beskrivits i kap. 12 så att maskinerna kunde utföra tvättningen på ca 30 min. Inklusive fyll- ning och tömning blev maskinkapaciteten ca 6 kg per timme. Härmed blev Iaunderetterna ekonomiskt sett mera konkurrenskraftiga än förut i för— hållande till fastighetstvättstugor och enskilda hushålls hemtvättmaskiner. Många husmödrar ville heller inte gärna vänta bortåt en timme på att få sin tvätt tvättad. När tvättcykeln ändrades till 30 min. fick husmodern mera lagom tid på sig att utföra andra ärenden i butiker i närheten av snabbtvätteriet eller att ta en vilopaus.

Vidstående tabell 16 exemplifierar totalkapacitetens förändringar per vecka för snabbtvätteri utrustat med 4 kilos maskiner och vid varierande antal maskiner, tvättcykel och antal driftstimmar per vecka. Därutöver visar tabellen produktionens storlek vid en praktisk utnyttjandegrad av totalkapaciteten med 70 %. Som utförligare beröres i det följande kan man inte beräkna att ett snabbtvätteris —— eller annat självtvätteris _ samtliga maskiner, om nu inte anläggningen är kraftigt underdimensio- nerad, skall kunna utnyttjas till sin fulla kapacitet under hela dagen. En utnyttjandegrad av 70 % av ett snabbtvätteris maskinpark är ett ameri- kanskt och engelskt erfarenhetsvärde, som med ledning av svenska erfa-

Tabell 16. Tvättkapacitet per vecka för 4 kilos snabbtvättmaskiner vid varie- rande antal maskiner, tvätlcykel, antal driftstimmar per vecka samt

utnyttjandegrad.

.. . Praktisk kapacitet

Antal E:;åxpzcclåettååf Maskinerna till- Totalkapacitet per per vecka vid 70

k' 1 gängliga för tvätt2 vecka % utnyttjande av

mas mer me totalkapaciteten

kilo timmar/vecka ton ton ] 4 53 0,212 0,143 1 4 72 0,288 0,202 1 6 53 0,318 0,223 1 6 72 0,432 0,302 2 4 53 0,424 0,296 2 4 72 0.576 0,404 2 6 53 0,686 0,446 2 6 72 0,864 0,604 3 4 53 0,636 0,444 3 4 72 0,864 0,606 3 6 53 0,054 0,069 3 6 72 1,290 0,906 4 4 53 0,848 0.592 4 4 72 1,152 0,808 4 6 53 1,272 0,892 4 6 72 1,723 1,208 8 4 53 1,090 1,184 8 4 72 2,304 1,616 8 6 53 2,544 1,7»; 8 6 72 3,456 2,410 12 4 53 2.544 1,770 12 4 72 3,450 2424 12 6 53 3,816 2,676 12 6 72 5,184 3,624 16 4 53 3,392 2,363 16 4 72 4.608 3232 16 6 53 5,088 3,568 16 G 72 6,912 4,532 20 4 53 4,240 2,900 20 4 72 5,760 4.040 20 6 53 6,060 4,460 20 6 72 8,040 6,040 24 4 53 5,035 3,553 24 4 72 6,912 4,848 24 6 53 7,682 5,352 24 6 72 10365 7,243

1 4 kilo vid maskintid 50 min. och fyllning, tömning, spilltid 10 min.,

6 »

» »

» » » » »

8—15=72 »

30 10 » ? Måndagar—fredagar kl. 9—18, lördagar kl. 9—17=53 driftstimmar » » 8—21, » »

renheter i andra sammanhang även torde kunna ha berättigande som när— mevärde vid svensk planering.

Av tabellen framgår även de möjligheter som står till buds att vid exempelvis en fastighetstvättstuga utrustad med en enstaka snabbtvättma- skin genom förkortad tvättcykel och några timmars längre öppethållande per dygn öka den praktiska kapaciteten till det dubbla.

Lämplig anläggningsstorlek och högt utnyttjande avgörande för kostnader och pris

När man vid planeringen av ett nytt tvätteri har bedömt det sannolika influensområdets tvättefterfrågan och även bestämt platsen där tvätterilo- kalen lämpligen bör och kan förläggas, gäller det att söka utforma anlägg— ningen så att den både funktionellt och ekonomiskt kan tillgodose allmän- hetens behov. Det är härvid av största vikt att söka ge anläggningen op- timal storlek i förhållande till behovet. Underdimensionerar man anlägg— ningen, tillgodoser man inte efterfrågan på orten och tillgodogör sig inte heller den mera omfattande driftens, stordriftens, möjliga ekonomiska för- delar. Överdimensionerar man å andra sidan anläggningen i förhållande till den faktiska blivande beläggningen, kommer tvättpriset att belastas av onö- digt höga fasta och halvfasta kostnader. Dessa planeringsfrågor är kompli- cerade och naturligtvis beroende av de lokala förhållandena. Utredningen exemplifierar i det följande problemet med ett schematiskt exempel gäl- lande ett snabbtvätteri och berör frågan ytterligare 1 kap. 23 om kemtvätt.

Utöver personalen har ett modernt tvätteri maskiner av olika slag och med varierande avverkningsförniåga per timme. Beroende på hur många och hur långa skift personalen effektivt arbetar och hur många timmar man effektivt utnyttjar maskinerna får man en varierande produktion per dygn. Genom att sätta in ett större eller mindre antal produktionsenheter påver- kar man tvätterianläggningens kapacitet under den tid företaget 'är öppet per dygn. I ett mera fullständigt tvätteri förekommer vanligen ett flertal olika maskintyper och maskinstorlekar. Det finns egentliga tvättmaskiner av varierande storlek i fråga om maskinfyllnad per tvättomgång Samt ar- betshastighet, centrifuger av olika storlek och med olika varvtal, torktum— lare av olika storlek och torkningsförmåga, pressar till olika ändamål och. ined varierande utformning för arbetsresultat och snabbhet, varmmanglar med olika bredd och manglingshastighet osv. Vid planeringen av ett dylikt; tvätteri gäller det naturligen inte enbart att beräkna anläggningens maxi- mala kapacitet utan även att söka avpassa de olika maskinenheterna inbör- des så att inga stockningar uppstår på grund av bristande kapacitet — >>flaskhalsar» _ vid någon maskin eller otillräcklig personal; produktionen skall kunna flyta smidigt genom anläggningen. Samtidigt bör, i den mån anläggningens fasta kostnader ökas, i princip inte någon enhet ha onödig

överkapacitet i förhållande till de övriga. En dylik'planering och avvägning för ett större tvätteri är ett svårbemästrat och komplicerat arbete som ford- rar specialkunskaper. Planläggningen av dylika mera komplicerade tvätte- rier bör i de särskilda fallen utföras av experter. Utredningen ger i följande kapitel några typexempel på hur dylika anläggningar kan utformas.

Ifråga om små, mera enhetligt utrustade anläggningar av typ fastighets— tvättstugor eller offentliga snabbtvätterier är det däremot enklare att göra erforderliga avvägningar och kalkyler avseende maskiner, lokal och per- sonal, kostnadsuppdelning etc. Då dylika, med snabbtvättmaskiner utrusta- de tvätterier synes vara en god möjlighet att avlasta hushållen från de mest besvärligaldelarna av tvättbehovet, har utredningen funnit lämpligt att här —— dels som allmänt exempel, dels till ledning vid lokal planering —— när- mare belysa de driftsekonomiska faktorerna vid ett med snabbtvättmaski- ner utrustat företag av launderettetyp (tablå 17). Samma ekonomiska fak- torer gör sig naturligtvis gällande även vid komplicerade anläggningar.

I tablån anges i kol. 2 efterfrågan på maskinuthyrning kl. 8—21 inom ett fiktivt snabbtvätteris influensområde, sådan den kan antas variera under dagens lopp. Omedelbart på morgonen torde föreligga ett starkt tvättbehov motsvarande 16 maskiners kapacitet (kol. 1). Efterfrågan stegras fram till " kl. 11 (28 maskiner). Vid 11-tiden minskar behovet på grund av att hus- mödrarna önskar förbereda skolbarnens eller sin egen lunch. Under lunchtid kl. 12—13 kan efterfrågan antas avsevärt sjunka (8 maskiner) och stegras sedan åter fram till kl. 14—15 (20 maskiner). Därefter beräknas den sjunka i samband med förberedelser för middagen. Kl. 17 börjar de yrkeskategorier återkomma, som tidigare under dagen varit verksamma i sina arbeten. De ensamstående har nu tillfälle att klara av sin tvätt och i barnfamiljerna är endera maken i tillfälle att gå och tvätta, melan den andra passar barnen. Efterfrågan beräknas nå en ny kulmen kl. 19—20 på kvällen och minskar sedan fram emot kl. 21.

Under förutsättning att anläggningen är utrustad med 28 maskiner blir vid nämnda efterfrågan totalproduktionen under dagen 1.440 kg (kol. 3). ' Som framgår av kol. 2 är emellertid maskinkapaciteten högst ojämnt ut- nyttjad. De fyra första maskinerna har teoretiskt — vilket är viktigt ur kalkylsynpunkt _ producerat 78 kg var (kol. 5) medan de 4 sista endast utnyttjats för 12 kg var (kol. 5). I praktiken kan ju alla maskinerna ha använts lika och i genomsnitt producerat i runt tal 50 kg var (kol. 6).

Den ojämna efterfrågan (kol. 2) i exemplet och det åtföljande dåliga ut- nyttjandet av särskilt maskinerna 20—28 (med en gränsprodukt av endast 96 + 48 kg enligt kol. 4) tyder på att anläggningen företagsekonomiskt sett kanske skulle vinna på att skära ned antalet maskiner. I detta fall är emel— lertid maskinerna relativt billiga (2.500 kr per maskin). Den totala kapi- talräntan för 28 maskiner uppgår efter 4 % (utan hänsyn till värdeminsk- ning och däremot svarande avskrivning) till 9:33 kr per dag (kol. 8) och

Tablå 17. Exempel på sambanden mellan produktionsvolym och kostnader i exempelvis sJaIvtvätterier av launde- rettetyp (efterfrågan och delkostnaderna fiktiva)

Produktionsvolym :

1) 2) Antal maskiner

Efterfrågan på maskinhyrning i självtvätterl kl. 8—21

(kapacitet 6 kg per maskintimme

5) Total- produkt kg

4) Gräns- produkt

kg

6) Genom- snitts- produkt kg/maskin

5) Gräns- produkt kglmaskin

tid kl.

12 16 20 24 28

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX

312

XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX

XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX

XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX

XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX XXX

XXX XXX XXX XXX

XXX XXX

624 888 1104 1296 1392 1440 312 312 264 216 192

96 48

78 78 66 54 48 24 12 78 78 74 69 64,8 58 51,4

Kostnadsunderlag :

1)

Antal maskiner

7) Lokal, installation, inventarier m. m.

8) Kapitalränta ä 9) maskiner 4%

Arbetskraft

10) Avskrivnag av

maskiner jämte re- parationskostnader

11) Tvättmedel, vat—ten, el. m. fl. rörliga kostnader

kr/dag _»—

—Q—— : ——»—— :

13 tim. it 26 tim. 51

kan skötas av ett bitr. jämte avlösare

4:—

kan skötas av två bitr. jämte avlösare

4:—

erfordrar extra- hjälp 2X3 tim.; to— talt 32 tim. ä 4:—

0:50 kr per ma—

skinomgång (0:75 per maskintimme)

0:25 kr/kg

Kalkyler :

1)

Totalprodukt per dag

Självkostnad (öre) per tvättomgång om 4 kg

21)

Antal maskiner

12)

kg

13) Maskin- timmar

51 6 kg

14) Tvätt- omgångar it 4 kg

15) Lokal, installa- tion, inven- tarier m.m.

16)

Kapi- talränta å maskiner

17)

Arbets-

kraft

18) Av- skrivning av maski- ner jämte

repar.

19) Tvätt— medel, vat— ten, värme,

el. m. m.

20)

Summa

Vinst (för- lust) per dag vid ett pris av 2 :— kr per omgång kr

12 16 20 24 28

312 624 888 1.104 1.296 1.392 1.440

52 104 148 184 216 232 240 78 156 222 276 324 348 360

32,1 16,0 13,5 10,9

9,3 10,1 9,7

FCH Hv—chlm WCOOIMEQOIM

b-Q:Q*P1F1M)w meant—NG")

50 50 50 50 50 50 50

100 100 100 100 100 100 100

250,5 201,0 188,7 200,5 193,3 191,7 197,9 +

—-—39:39 — 1:56 + 25:09 1:38 + 21:06 + 28:88 7:56

per tvättomgång i genomsnitt till 2,6 öre (kol. 16) vilket är lågti förhållande till övriga självkostnader. En ur servicesynpunkter önskvärd hög maskin- kapacitet betyder sålunda i ett fall som detta inte avskräckande räntekost- nader.

Ett större antal maskiner och en momentant mera omfattande kundtill- strömning fordrar emellertid större lokaler och installation än en anlägg— ning med ett mindre antal maskiner och kunder. De fasta kostnaderna för lokal, installation och inventarier ökar i exemplet (kol. 7) språngvis med antalet maskiner. För 8 maskiner beräknas kostnaden härför till 25 kr per dag (efter 7.000 kr/år), t. o. m. 20 maskiner 30 kr per dag (9.000 kr/är) och för 28 maskiner 35 kr per dag (10.500 kr/år). Hälften härav beräknas utgöra hyra och hälften avskrivningar på installation och inventarier. Då kostnaden som nämnts ökar språngvis, förskjutes själv- kostnaden per tvättomgång (kol. 15) icke jämnt i förhållande till produk— tionens omfattning. Den är i exemplet lägst (9,3 öre; kol. 15) vid anlägg- ning med 20 maskiner och en totalprodukt av 324 tvättomgångar per dag (kol. 14). Ur lokalkostnadssynpunkt skulle sålunda enligt exemplet en an- läggning för 20 maskiner vara att föredraga.

Även behovet av personal ökar språngvis. I exemplet (kol. 9) erfordras en personal bestående av 1 biträde jämte avlösare för att sköta upp till 12 maskiner, för 24 maskiner erfordras 2 biträden och avlösare och för 28 maskiner tillkommer viss extrahjälp. Självkostnaderna per tvättomgång (kol. 17) blir givetvis icke heller här jämnt glidande i förhållande till pro- duktionens omfattning. Vid exemplets anläggningar med 12 och 24 maskiner och med en totalprodukt av 222 resp. 348 tvättomgångar per dag (kol. 14) är kostnaden för arbetskraft lägst (23,4 resp. 29,3 öre; kol. 17). Ur arbets— kostnadssynpunkt skulle enligt exemplet sålunda anläggningar om 12 eller 24 maskiner vara särskilt lämpliga.

Kostnaderna för förslitning (avskrivning) och reparationer av maski- nerna blir naturligen närmast beroende av hur lång tid resp. maskiner körs. Förstöring eller värdeminskning genom »tidens tand» är mindre aktuell i denna typ av tvätterier. Det är därför berättigat att självkostnaden för av- skrivning och reparationer av maskiner beräknas vara konstant per ma— skinomgäng (kol. 18). Den angivna kostnaden 0:50 kr (kol. 10) innebär att en maskin är avskriven efter 5.000 maskinomgångar. I själva verket torde en snabbtvättmaskin med hygglig omvårdnad kunna hålla betydligt längre.

Kostnaderna för tvättmedel, vatten, värme och elektricitet är naturligt- vis även de närmast beroende av antalet maskinomgångar, dvs. hur mycket kläder som tvättas. De har i exemplet uppskattats till 25 öre per kg (kol. 11), varav för värme 10 öre. vatten 2 öre, elkraft 1 öre och tvättmedel 12 öre. Per tvättomgång om 4 kg blir kostnaden 1 kr (kol. 19).

Vid en summering av delkostnaderna i kol. 15 till 19 visar det sig att en anläggning med 12 maskiner och en totalprodukt av 222 tvättomgångar

(kol. 14) får den lägsta självkostnaden per tvättomgång (188,7 öre; kol. 20). Näst lägst (191,7 öre) föreligger vid 24 maskiner med 348 tvättomgångar. En ca 10 öre högre självkostnad (200,5 öre; kol. 20) än dessa lägsta ger alternativet 16 maskiner och 276 tvättomgängar; det är närmast de högre lönekostnaderna (kol. 17) men även lokalkostnaderna som här inverkar.

Dessa siffror exemplifierar hur angeläget det är ur kostnadssynpunkt att dels göra en anläggning lagom stor, dels inbördes avväga och anpassa de olika delarna aven anläggning till varandra. Det är naturligtvis ur service- synpunkt även av vikt att i görligaste mån utforma en anläggning som kan tillgodose efterfrågan. Den i exemplet ur kostnadssynpunkter gynnsamma anläggningen för 12 maskiner räcker som synes inte på långt när till för exemplets totala efterfrågan (kol. 2). 2 anläggningar om 12 maskiner skulle var för sig inte få samma totalprodukt och utnyttjande av de fasta kostna- derna som i exemplet och sålunda få väsentligt högre självkostnader. En an- läggning med 24 maskiner tillgodoser däremot väl exemplets efterfrågan och får samtidigt låga självkostnader. Genom den högre omsättningen får också denna anläggningsstorlek den största absoluta vinsten (28:88 kr per dag; kol. 21) vid ett tvättpris av 2 kr per tvättomgång om 4 kg. Goda absoluta vinster ger även exemplets alternativ 12 och 20 maskiner. Kraftig förlust (39:39 kr per dag; kol. 21) ger alternativet 4 maskiner trots 100 %-igt ut- nyttjande av maskinerna; det visar, som utredningen framhåller på annan plats, att en helt liten tvättbutik icke kan ha heltidsanställd personal eller dyrbarare lokal. För att denna lilla anläggning skall gå ihop fordras enligt exemplet ett tvättpris av drygt 2:50 per omgång (kol. 20). Anläggningarna med 8 resp. 16 maskiner visar enligt exemplet förluster på ca 1:50 per dag. vilket understryker ytterligare vikten av lämpligt dimensionerade och ut- formade anläggningar.

Resultaten av detta schematiska exempel baseras som tidigare nämnts på en efterfrågan och produktion som fördelar sig enligt kol. 2. Varje 4-grupp av maskiner har per dag (kl. 8—21) en total kapacitet av 78 tvättomgångar. Med stigande antal maskiner blir gapet mellan den totala kapaciteten och utnyttjandet av densamma enligt exemplets efterfrågan allt större; utnytt- jandegraden sjunker. För 4 och 8 maskiner är den 100 %, 12 maskiner 96 %, 16 maskiner 88 %, 20 maskiner 83 %, 24 maskiner 74 % och 28 ma- skiner 67 %. I realiteten kan naturligtvis inte i ett självtvätteri av denna typ utnyttjandegraden gärna bli så hög som 90—100 %; det blir obekvämt för hushållen med tvättiderna och de söker sig andra tvättutvägar. Härmed blir även tvättkostnaderna för dessa alternativ högre än vad det schema- tiska exemplet utvisar. Vid amerikanska och engelska launderetter är ut- nyttjandegraden erfarenhetsmässigt ca 70 %. »

Det schematiska exemplet visar tydligt, hur ekonomiskt viktigt det är att försöka fylla de icke utnyttjade delarna av en anläggnings produktions- förmäga med inkomstbringande arbete. Då anläggningens fasta kostnader,

som i exemplet, redan är täckta av initialproduktionen, ger de eventuella produktionsökningarna en god vinst. För att åstadkomma ökningen i efter- frågan och produktion kan på känt sätt en del av denna större marginal behöva delas med de aktuella kunderna (rabattering — differentierad pris- sättning) eller användas för reklam. Förutsättningen för ett målmedvetet och effektivt dylikt arbete är naturligtvis att tvätteriet har tillräckligt över— skådlig och i tidshänseende aktuell ekonomisk statistik.

KAPITEL 19

Självtvätt och självtvätterier

Arbetsorganisation m. m. vid konventionella mindre tvättstugor

Tvättarbetet (blötning, tvättning, sköljning osv.) i ett litet självtvätteri — antingen det är en fastighetstvättstuga i ett hyreshus eller en central- tvättstuga för flera hyresfastigheter eller landsbygdshushåll _ brukar ut- föras med hjälp av sådana redskap och relativt enkla maskiner och på sätt som beskrivits i tidigare avsnitt.

I fråga om utrustning varierar dessa tvättstugor mellan primitiva hand- tvättstugor, utrustade med baljor och paunmurar, till mera fullständiga anläggningar, med tvättmaskiner, centrifuger, torkrum eller torktumlare samt manglar. Tvättstugornas varmvattenbehov tillgodoser man i moder- nare hyreshus ofta genom centralvärmeanläggningarna. Vid glesbebyggelse försöker man även inte sällan förbilliga och förenkla centraltvättstugans försörjning med värme, vatten, avlopp, kraft, fastighetsunderhåll, tillsyn etc. genom att ansluta tvättstugan till mejeri eller liknande företag. En fristående tvättstuga erfordrar särskild varmvattens- och avloppsinstalla- tion och kan därmed bli rätt kostnadskrävande. För de tvättandc erfordras i det senare fallet vanligen också toalettrum och kapprum, vilket inte är nödvändigt, när man tvättar inom den egna fastigheten.

I dessa olika mindre tvättstugor utför och svarar hushållen själva för hela arbetet. Tvättstugan disponeras av varje hushåll vanligen en hel dag eller ett helt dygn åt gången, så att kläderna traditionsenligt kan läggas i blöt kvällen innan själva tvättningen. I en del modernare tvättstugor får hushållen endast disponera maskinerna en halv dag åt gången, och för att möjliggöra en konventionell blötläggning över natt, brukar det då inte säl- lan finnas låsbara sköljvagnar.

Turordningen att få använda fastighetstvättstugorna brukar uppgöras av hyresvärdarna, ofta per år. De enskilda hushållen blir på så sätt bundna vid bestämda tvättdagar långt i förväg. I viss utsträckning kan naturligtvis inbördes byten äga rum. Vid centraltvättstugor får vanligen hushållen själ— va tinga tid i förväg. Är efterfrågan stor måste även här tvättdagen fixeras långt i förväg.

Eftersom varje hushåll upptar tvättstugan så lång tid varje gång, måste

det, när många hushåll använder samma tvättstuga, bli långa intervaller — en å två månader —- mellan återkommande tvättillfällen. Hushållen kan inte få hjälp med veckotvättarna och betydande mängder både rena plagg och smutskläder måste lagras.

Husmödrarna rår sig emellertid själva vid arbetet i dessa konventionella tvättstugor — vilket brukar i hög grad uppskattas. De kan arbeta i den takt de vill, ta de pauser de vill och om avståndet till bostaden det medger, gå ifrån tvätten för att laga mat, se till barnen osv.

I den mån centraltvättstugan blir belägen på större avstånd från den egna bostaden uppkommer transportproblem och svårigheter, genom att man måste lämna hemmet för flera timmar åt gången. Denna viktiga fråga -— gemensamhetstvä—tteriernas influensområden — har tidigare behandlats. Särskilt på landsbygden är denna fråga ofta avgörande för formerna att lösa tvättproblemen.

För användningen av de små självtvättstugorna betalar hushållen efter varierande system. Vid fastighetstvätt betalas vanligen kostnaderna för 10— kal och maskiner indirekt genom bostadshyran. Samtliga hyresgäster får sålunda bidra härtill antingen de använder sig av tvättstugan eller ej. För värme, vatten och elkraft betalar man ibland direkt efter fasta taxor, ibland efter mätaravläsning, eller också genom polettautomater som t. ex. för gas. Ibland ingår även en del av de senare kostnaderna i bostadshyran.

För att få utnyttja en centralsjälvtvättstuga kan man t. ex. få betala en viss avgift per dag eller en föreningsavgift kombinerad med dagavgift. Flera olika system förekommer. I de något större självtvätterierna betalar hus- hållen ofta tvätten med ett fast pris per omgång i tvättmaskinen. Härige- nom sporras hushållen att effektivt utnyttja maskinerna. I denna kostnad per maskinomgång brukar även ingå kostnaden för mangel etc.

Exempel på konventionell fastighetstvättstuga

Omstående planritning (sid. 196) visar hur tvättstugor, torkrum och mangelrum brukar ordnas i hyreshus här i landet och enligt konventionell uppfattning av tvättarbetets organisation. Tvättstugan är enligt ritningen utformad för heldagstvätt (varje hushåll disponerar tvättstugan en hel dag) och innehåller 1 tvättmaskin (vanlig storlek är 12——24 kg), 1 centri- fug, 1 handtvättbalja, 2 blötvagnar (vid halvdagstvätt brukar tillkomma 2 ytterligare blötvagnar ev. särskilt blötläggningsrum), 1 spjälbänk, 1 tralI: och 1 klädblock. Varmvatten erhålles från fastighetens Värmeanläggning.

Exempel på kalkyl för en fastighetstvättstuga framgår av kommitténs i samarbete med HFI utförda kostnadsutredning (kap. 25).

På detta sätt utfo1made tvättstugor är anpassade efter och hinder i sin tur den tvättradition —— stora, hårt smutsade, sällan förekommande tvättar —— som utförligt diskuterats 1 kap. 3 i betänkandedelen. Utformningen

Typritning 18. Konventionell fastighetstvättstuga.

»

Centrifug

Tvättmaskin

=E— % ”r—

och arbetets organisation förhindrar att tvättstugan används för tätare och mindre tvättar.

Exempel på konventionell centraltvättstuga för 40—50 landsbygdshushåll

Följande typritning till en självtvättstuga (sid. 197) är utarbetad av bo- stadsstyrelsens tvätterisektion. Det är för övrigt den minsta anläggning i sitt slag, som sektionen anser försvarligt att bygga. Den är utformad för konventionella stortvättar och försedd med tvättmaskin, centrifug, torkrum och stenskivemangel.

I den mån anslutna hushåll nöjer sig med stortvätt på bestämd veckodag ungefär en gång varje halvannan månad, kan anläggningen vid rimligt in- tensivt utnyttjande varje söckendag (25 per månad varav 4 lördagar) be- tjäna ca 40—50 hushåll. Erforderlig tvättid per hushåll och gång är ca 8 timmar, varav ca 2 tim. för maskintvättning inkl. fyllning och tömning, % tim. för centrifugering, 2 tim. för torkning och ca 31/2 tim. för mang- ling. För att arbetet med en stortvätt skall kunna medhinnas inom denna tid erfordras dock att två personer deltar i arbetet åtminstone under en del

l0.l m

ri? ! f i 5 - nu & ; : f i . L—J Hundlvon 9 Bränsle

' : : .' i i _ Tvättmaskin ' - Centrifug

. Torkrum; ;

. i ; . ; ; | J .c

; ; 5 : ; 5 : & rzx : I i : ! ; ; -- ___] Ponno A : : i I : : : Slenskive- . Hydrolor — - : : . - V

xr————— 5.6 m _: __ .. on -. r — o- _ Q. _ _ | |

..... . mangel . ,, | ”_4 | WW"? DEM" Vind. För- . lång röd , " , _lL Skola l: lOO Inv. vlu » 55 m? T

av manglingen. För att 40—50 hushåll skall kunna använda tvätteriet en gång per 11/2 månad fordras att tvätteriet vissa dagar betjänar mer än ett hushåll per dag. Om två hushåll samarbetar i lokalen, kan de börja att tvätta med ca 3 timmars mellanrum. Två hushåll kan naturligtvis i vissa fall även tänkas tvätta helt tillsammans och hjälpas åt med arbetet. Vill hushållen tvätta helt var för sig kan man organisera arbetet i ett tidigt och ett sent skift eller saxa arbetet mellan dagarna. En skiftgång som börjar kl. 6 på morgonen och slutar kl. 14 eller börjar kl. 14 och slutar kl. 22 på kvällen är dock troligen mindre tilltalande för många hushåll. En saxning i form av tvättning och torkning ena kvällen samt mangling nästa morgon torde i många fall föredragas men medför vid långa avstånd nackdelen av dubbla resor.

På landsbygden synes det ofta vara svårt att inom ett mera närliggande. område finna tillräckligt många hushåll villiga att mera bindande ansluta- sig till en dylik tvättstuga. Bostadsstyrelsens tvätterisektion räknar för dy-i lika anläggningar med att influensområdet längs busslinjer kan sträcka sig upp till ca 1 mil och i övrigt till ca 5 km från anläggningen.

Disponerar man inte redan lämplig lokal (helst försedd med tillräcklig värme- och vatteninstallation) måste vid nuvarande kostnadsnivå en tvätt- stuga som denna i förhållande till nyttan bli relativt dyr både i anskaff- ning och drift. Nedanstående kalkyl för anläggningen har uppgjorts av bo- stadsstyrelsen för kommitténs räkning 1954. ' .

Anläggningskalkyl för självtvälleri för 40—50 hushåll. Beräknad hyggnadskostnad (55 m2 invändig yta, 224 m3) 24.000:—

Uppskattad tomtkostnad ............................................. 2.000 :— 26.000:— Uppskattade V.V.S.-installationer ................................. 14.000:— » el.-installationer ....................................... 2.500 :— 16.500 :——

Beräknad maskinkostnad:

tvättmaskin 20 kg 1 centrifug 11 kg 1 stenskivemangel 1 torkaggregat 2 handtvätthoar

blötvagn 9.500:—

Bcräknad inredning ...................................................... 1.000:— 10.500:—-

Summa anläggningskostnad 53.000:—

>_—

p—A

Per hushåll sett blir anläggningskostnaden vid nybyggnad alltså rätt hög: vid anslutning av 40 hushåll 1.325 kr., vid 50 hushåll 1.060 kr. per hushåll. Även driftkostnaderna blir, vid jämförelse med de kostnader som föreligger för andra tvättformer enligt kommitténs och HFI:s utredningar, relativt höga. Bostadsstyrelsen har uppgjort nedanstående preliminära driftskalkyl för anläggningen (1954).

Preliminär driftskalkyl för självtvällerl' för 40—50 hushåll. Kapacitet 10.000 kg/år

Byggnadskostnad ................................................... 24.000:— Tomtkostnad ......................................................... 2.000:— 26.000:— V.V.S.-installationcr ................................................... 14.000 :— El.-installationer ...................................................... 2.500z— 16.500:— Maskinkostnad ......................................................... 9.500:— Inredning ............................................................... 1.000:—— 10.500:— Anläggningskostnad .................................................................. 53.000 :— Fasla kostnader per år

Kapitalkostnader ..................................................................... 3.730:—7— Underhåll av fastighet ............................................................... 120:— Fastighetsskatt, brandförsäkring ................................................. 220:— Lön till föreståndare ............................................................... 600:— Fasta kostnader ........................................................................... 4.670:— öre/kg tvätt ................................................................................. 46,7 Rörliga kostnader per år

Tvättmedel (6 öre) .................................................................. 600:— Bränslekostnad (10 öre) ......................................................... 1.000:— El. energi (2 öre) ..................................................................... 200:— Underhåll av maskiner ............................................................ 290:— Förbrukningsartiklar (1,5 öre) ................................................... 150:— Rörliga kostnader ........................................................................ 2.240:— öre/kg tvätt ................................................................................. 22,4 Summa självkostnad öre/kg ......................................................... 69,1

Den angivna självkostnaden 69,1 öre/kg tvätt är emellertid inte direkt jämförbar med denna utrednings i kap. 5 angivna värden: 37 öre/kg vid handtvätt; 58 öre/kg vid tvätt i maskinutrustad fastighetstvättstuga; 77 öre/kg vid tvätt i större centralsjälvtvätteri och 77 öre/kg vid tvätt i helautomatisk hemtvättmaskin. De senare Värdena är näm- ligen beräknade för både stortvätt och veckotvätt, och i beräkningarna in- går _ till skillnad från nyss angivna 69 öre —— i alternativet centralsjälv- tvätteri förekommande transportkostnader och i samtliga alternativ även kostnaderna för efterbehandling (strykning) i hemmet. Vissa värden i den här återgivna preliminära kalkylen är förhållandevis låga. Exempelvis den angivna kostnaden för tvättmedel —— 6 öre per kilo tvätt — förutsätter sam- köp utan administrationskostnader av tvål och alkali. Kommitténs och HFlzs undersökningar enligt kap. 25 visar en tvättmedelskostnad vid jäm- förbar fastighetstvätt av ca 17 öre/kg tvätt.

Moderna snabbtvättstugor för fastigheter eller centraltvätt

På sina håll utomlands och särskilt i Amerika och Canada, där tvätt- vanorna utvecklats till genomgående tvätt veckovis av relativt små kvanti- teter tvättgods åt gången, har tvättstugorna fått en därefter lämpad utform- ning. Tvättstugorna förses med —— i proportion till berörda hushåll — lämp— ligt antal mindre helautomatiska tvättmaskiner av i mekaniskt hänseende förstärkt hushållstyp. Tvättkapaciteten per maskin är vanligen ca 4 kg per tvättomgång och maskintiden varierar mellan ca 30 och 50 min. per tvätt- omgång. Den totala tvättkapaciteten för en dylik tvättstuga utrustad med ett par maskiner blir i förhållande till den traditionella svenska anlägg- ningen mycket hög per vecka. Kapaciteten per 4 kilos-maskin och vecka belyses av följande exempel:

Tid då det kan vara lägligt för hyresgästcr- Tvättkapaci_ Praktisk ka- na att kunna utnyttja en snabbtvättstuga i tet per ma- Totalkapa— pacitet vid fast1gheten skin och citet 70 % utnytt- timme jandegrad Måndagar Lördagar Summa tim- —— redagar kl k kl. . mar/vec a kg kg./vecka kg/vecka 1 324 227 7—21 . 7_19 81 4 (i2 486 340

1 Maskintid 50 min. och fyllning, tömning, spilltid 10 min. per tvättning. 2 Maskintid 30 min. och fyllning, tömning, spilltid 10 min. per tvättning.

En fastighet med 100 boende har ett totalt tvättbehov per vecka av ca 250 kg. Enligt exemplet kan en tvättmaskin mycket väl tillgodose detta be- hov. Installerar man i stället två eller tre maskiner — vilket här inte har så stor betydelse i kostnadshänseende —— blir tvättstugan lättare att anpassa ef-

ter behoven, både beträffande kapacitet och tid. Systemet medger att hyres- gästerna inte enbart har fördelen av att kunna tvätta veckovis utan även, be- roende på antalet maskiner och hushåll, på relativt valfri dag och tid och även flera maskinomgångar (sorteringar) samtidigt, om så önskas. Möjlig- heter till mera valfri tvättid, även på kvällarna, är ur servicesynpunkt av stor betydelse inte minst för de förvärvsarbetande husmödrarna och för de ensamstående. De inte minst ur kostnadssynpunkt viktiga problemen i sam- band med tvättkapacitet och utnyttjande har belysts i ett föregående avsnitt.

Bild nr 15 visar en interiör från en amerikansk fastighetstvättstuga. Förutom tvättmaskiner och ev. ha-ndtvätthoar kan de vara utrustade med fristående centrifug, torktumlare och även strykmaskin. Behovet av särskild centrifug är beroende på den använda tvättmaskinens egen centri- fugeringsförmåga (olika fabrikat har rotationshastigheter varierande mel- lan ca 350 och 1.200 varv/min.) samt torkningsmöjligheterna i bostäderna. Problemen är här i stort sett desamma som tidigare behandlats i samband med hemtvätten.

Tvättmaskinerna i de amerikanska fastighetstvättstugorna är i stor ut- sträckning försedda med myntautomater. Hushållen betalar för det antal maskinomgångar de vill hyra — ett till synes rättvisare system, än att låta hela eller övervägande delen av tvättkostnaderna indirekt, via bostadsby- rorna, belasta samtliga hyresgäster med sinsemellan ofta avsevärt varierande tvättbehov och -vanor.

I Amerika äges ofta dessa maskiner inte av fastighetsägaren, utan av särskilda maskinuthyrningsföretag. Ett dylikt företag inköper ett stort antal enhetliga maskiner samt avtalar med fastighetsägare att få installera dessa maskiner i lämpliga källarutrymmen. Fastighetsägarna. ställer mot ersättning förutom lokaler även varm- och kallvatten till förfogande. Ma- skinuthyrningsföretaget installerar så många maskiner som visar sig bc- hövligt för respektive fastigheters tvättbehov samt instruerar husmödrar- na i maskinernas användning. Systemet besparar otvivelaktigt fastighets- ägarna en hel del besvär. Maskinerna synes genom dylik massanskaffning bli förhållandevis billiga i inköp, och underhållet av'maskinerna kan na- turligtvis bli betydligt billigare för maskinuthyrningsföretagen än för fas- tighetsägarna. Ett maskinuthyrningsföretag av någorlunda storleksordning har särskilt anställd arbetskraft, som regelbundet går över maskinerna. Om 11ågrafStörre reparationer behöver utföras, så bytes hela maskinen ut och: hushållen behöver inte stå utan maskin under reparationstiden.

Snabbtvättstugor av denna typ är naturligtvis inte bundna till enbart stä- dernas hyresfastigheter. Liknande små tvättstugor kan mycket väl ordnas centralt inomexempelvis områden med villabebyggelse. För att kunna hålla ett-' lågt uthyrningspris för maskinerna bör de då emellertid-. beträffande värme, vatten och avlopp helst anknytas till annan anläggningmed-lämp— liga anordningar härför. Uthyrningspriset kan ej—heller bärasärskilt hel-_

tidsanställd arbetskraft för nödvändig tillsyn. Även härför är det lämpligt med anknytning till annan verksamhet. Tänkbara företagsformer till vilka centraltvättstugor av denna typ kan anslutas inom villabebyggelse är exem- pelvis lanthandel, mejeri, garage-bensinstation, teknisk butik etc., även sko— la, samlingslokal och brandstation. Det kan nämnas att i USA installerats dylika maskiner i snabbköpsbutiker för livsmedel.

Av intresse är även, att amerikanska industriföretag inom bl. a. verk- stadsindustrin, med ett större antal kvinnliga anställda, som ett led i perso- nalvården på sina håll installerat snabbtvättmaskiner i fabrikslokalerna. De anställda får ledigt under arbetstid för att använda maskinerna till med— havd veckotvätt.

Hur stora hushållens tvättkostnader blir vid dylik snabbtvätt är helt na— turligt i hög grad beroende på hur tvätten organiseras. En viss ledning kan siffrorna från HFI:s och kommitténs kostnadsundersökning ge (kap. 5). Rengöringen av typfamiljens årstvätt kostade enligt denna vid alternativ egen helautomatisk tvättmaskin 369:10 (70 öre/kg) och härav uppgick ka- pitalkostnaden (avskrivning och ränta) till 17338 (33 öre/kg). Vid kollek- tivt bruk minskar kapitalkostnaden betydligt, men samtidigt tillkommer kostnader för tillsyn, lokal etc.

övergångsformer mellan konventionella och moderna tvättstugor

I ett betydande antal hyresfastigheter i städerna finns fastighetstvättstu- gor av konventionell typ för stortvätt. Maskinerna i dessa tvättstugor är van— ligen inte på långt när utslitna. Likaledes kan de på landsbygden befintliga centraltvättstugornas konventionella maskiner ofta göra god tjänst i många år till. Man bör även räkna med att många, särskilt äldre hushåll, som är inkörda i tvät'trutinen med stora, säl—lan återkommande tvättar, har svårt att kasta om till att tvätta mindre kvantiteter och oftare, med hjälp av medel- stora automatiska maskiner — en tvättform som enligt kommitténs under- sökningar är den mest tidsbesparande och även ekonomiskt fördelaktiga.

Ekonomiska" skäl och gängse tvättvanor kan därför göra det lämpligt att på många håll behålla de befintliga tvättstugorna med traditionell utrust- ning, åtminstone så länge den senare är funktionsduglig. Dessa konventio— nella tvättstugor kan emellertid med fördel kompletteras med medelstora, helst automatiska maskiner i vilka hushållen kan tvätta veckotvätten. Veckotvättmaskinerna bör då placeras utanför själva stortvättstugan, så att hushållen kan använda dem oberoende av denna. Även vid nybyggnad av centraltvättstuga kan det på sina håll tänkas lämpligt att tillgodose olika tvättvanor och att göra övergången mellan tvättvanorna mera smidig genom att installera såväl medelstora (ca 4-kilos) som något större (exempelvis 12- i eller 18- kilos) maskiner.

I ett större centralsjälvtvätteri blir husmoderns arbetsinsats vanligen mer intensivt koncentrerad än i den mindre tvättstugan. En dylik större an— läggning har så stora fasta kostnader för maskinutrustning, lokaler, instal- lation och fast anställd personal, att man för att kunna hålla rimliga pri- ser allmänt söker utnyttja anläggningen intensivt och få tvättgodset genom tvätteriet så snabbt de maskinella resurserna tillåter.

Sortering av tvätten samt renborstning av fickor o. dyl. utföres redan i hemmet. Hushållen får vanligen hyra rätten att under viss fastställd tid disponera erforderliga tvättmaskiner, vilkas fastställda kapacitet, exempel- vis 12, 18 eller 24 kg per omgång och fack inte får överskridas, enär ren- göringseffekten då avtager. Hushållen måste därmed ha kännedom om vik- ten på sina tvättar. För ändamålet brukar ibland särskilda vikttabeller utdelas.

I tvätteriet tömmer husmodern vanligen själv tvättgodset i maskinerna, som sedan brukar skötas av anställd personal (blötning, dosering av tvätt- medel, tvättning och sköljning). Under tiden som maskinerna arbetar kan husmodern disponera en tvättho för handtvätten, dvs. de plagg, vilka t. ex. på grund av färgfällning o. dyl. är mindre lämpade att tvättas tillsam- mans med andra plagg i tvättmaskinen. Efter ungefär en timme är ma- skintvätten färdig att överflyttas till centrifugerna. Inom en del anlägg- ningar utföres även denna överflyttning, som är ett ganska tungt arbete _ packningen av centrifugerna måste för övrigt vanligen göras omsorgsfullt —— av anställd personal. I andra tvätterier får husmödrarna utföra detta arbete själva.

Efter centrifugeringen får emellertid husmödrarna som regel själva ta hand om tvätten och då först »slå ut» den. Utslagningen innebär att klä— derna skakas ut och lägges lämpligt för bestyckning av varmmanglarna eller torktumlarna. På varmmanglarna får mangelgodset en sista uttork- ning samtidigt som det strykes. De kläder, som inte är lämpliga för mang- ling, torkas i torktumlare.

Det uppges att mangelgodset f. n. utgör omkring 75 % av tvättgodset i centralsjälvtvätterierna. Detta varierar dock mellan olika landsdelar och naturligtvis mellan olika hushåll. Vid utslagningen hör gärna två hus- mödrar hjälpas åt, vilket gör arbetet lättare och bekvämare. I en del an- läggningar har man anställda bestyckare för manglingen, i andra får hus- mödrarna själva mata manglarna. Detta är i och för sig icke något tungt arbete. men det fordrar en viss vana och stor snabbhet, om mangelns val- sar skall utnyttjas effektivt. I större anläggningar har man därför ibland ansett det ekonomiskt fördelaktigt, att manglarna betjänas av anställd personal. Ett effektivare utnyttjande av mangeln kan i vissa fall väl be- tala de för ändamålet anställdas löner. Om mangeln matas av anställd personal, uttager, lägger och viker husmödrarna tvätten. I annat fall sam-

arbetar olika tvättande och delar upp arbetet sinsemellan. Eventuellt kan man vänta med att lägga och vika tills en hel tvätt är manglad.

Vid de tidsstudier av centralsjälvtvätt som redovisas i kap. 5 tog hela ar— betet i tvätteriet per stortvätt 3 timmar och 46 minuter. Vid varje månads- tvätt hyrdes en 18-kilosmaskin a 10:— kr. och en 12-kilos a 7:— kr. Hyran för handtvättho var 1:10.

Arbetet med stortvätten kan i en välorganiserad dylik anläggning enligt HFI:s och kommitténs tidsstudier utföras mer än tre gånger fortare än i en mindre konventionell tvättstuga utan torktumlare och varmmangel. Å andra sidan måste man ta hänsyn till de vanligen genomsnittligt längre transporttiderna till större anläggningar.

Exempel på konventionellt större självtvätteri med en kapacitet av 1.400 kg pr vecka

Följande typritning till ett större självtvätteri (sid. 204) är utarbetad av bostadsstyrelsens tvätterisektion. Det är den minsta anläggning som sektionen anser rimligen kan utrustas med varmmangel. Vid 50 timmars drift per vecka kan produceras ca 1.400 kg torkat eller manglat tvättgods. Kapaciteten motsvarar ca 1.000 personers stortvättbehov.

Genom den mera fullständiga maskinella utrustningen ger denna typ av anläggning särskilt god hjälp med stortvätten. För att underlätta den s. k. handtvätt som brukar utföras i samband med stortvätt finns några 2—kilos småmaskiner. Anläggningen är emellertid inte ordnad för att kun- na ta hand om regelbunden veckotvätt.

Bostadsstyrelsens tvätterisektion anser med stöd av sin erfarenhet, att en sådan anläggning kan ha ett influensområde med en radie på upp till en halv mil. Inom många tätorter torde influensområdet för mera omfat- tande anslutning dock vara betydligt mindre. Räknar man rent hypote- tiskt med att kanske 25 % av befolkningsunderlaget regelbundet anser sig ha möjlighet (tid och råd) att utnyttja ett dylikt centralsjälvtvätteri, er- fordras en folkmängd på ca 4.000 personer inom influensområdet för att tvätteriet skall bli helt utnyttjat. Denna typ av tvätteri blir därmed i hu— vudsak förbehållen de större tätorterna i landet. Det torde anses rimligt, att hushållen vid denna anläggningsform får beställa tid ca 14 dagar i förväg.

Nedanstående anskaffningskalkyl för anläggningen har 1954 uppgjorts av bostadsstyrelsen för kommitténs räkning. Exempel på realistiska tvätt- avgifter vid en väl skött och utnyttjad självtvättanläggning, som lämnar tillfredsställande ekonomiskt driftsresultat, är de i kap. 5 nämnda från HFlzs och kommitténs kostnadsundersökning. För tvätt av 423 kg tvätt får man där betala 305:60, vilket motsvarar 72 öre pr kg. Transportkostnaderna är icke inräknade häri; ej heller strykningskostnaderna i hemmet.

Typritning 20. Själutvätteri,

kapacitet 1.400 kg per

vecka

l$.0m

ät ”

äl

P—l

'" (TB

* 1 ' ' en kgltim.

42 kg

Varmmongel

Tork- tumlare '

Strykning

tvättmaskiner

___—_-..___-_-- ___--..

Centrifug

Handtvött

Torkkulisser

Förråd

Expedition

(3 Skala I: lm Inv. yta l20 ml

Ilå

!ing legl mg [15 Ef

Anläggningskostnad för självtvätteri (kapacitet ca 1.400 kg per vecka). Beräknad byggnadskostnad (120 m2 invändig yta, 720 m3) 58.000:—

Uppskattad tomtkostnad .......................................... 4.000:—— 62.000:—— Uppskattade V.V.S.-installationcr .................................... 39.000 :—

» el.-installationer ....................................... 8.000 :— 47.000 :—

Beräknad maskinkostnad:

tvättmaskin 35 kg 2 fack tvättmaskiner 10 kg tvättmaskiner 2 kg centrifug 30 kg centrifug 11 kg torktumlare 950/900 varmbordsmangel 500/2000

våg lutberedare handtvätthoar blötvagnar torkkulisser

torkaggregat 42.000 :— Beräknad inredning ................................................ 5.000:— 47.000:—

Summa anläggningskostnad kronor 156.000:—

Hwhw—lb—lb—ÅHHD—lwwb—i

Investeringskostnaden per hushåll —— storleksordningen 150 kr. per hus- hållsmedlem och 600 kr. för en fyrapersonersfamilj — är vid denna an— läggningstyp endast ungefär hälften av motsvarande kostnad vid den ti- digare redovisade, mindre centraltvättstugan. Utrustningen med torktum- lare och varmmangel i den större anläggningstypen löser vid systemet med stortvättar den besvärligaste delen av torkningsproblemet. Den här skis- serade anläggningen är emellertid i likhet med den tidigare, mindre, icke utformad eller lämpad för regelbunden veckotvätt.

Moderna snabbtvätterier för centralsjälvtvätt

Utomlands — särskilt i Amerika och England —— har under de senaste åren uppstått ett stort antal snabbtvätterier för självbetjäning, s. k. laun- deretter, laundromats etc., utrustade med batterier av (12—20 st., ev. fler) helautomatiska tvättmaskiner av i mekaniskt hänseende förstärkt hushålls- typ.

Denna företagsform som började med en enstaka anläggning i New York 1946, synes särskilt i ursprungslandet ha medfört en utveckling, som inne- burit liknande omvärderingar på tvätteriområdet som självbetjäningsbuti- kerna här i landet på livsmedelsområdet.

År 1946 inrättade en fabrikant av helautomatiska hemtvättmaskiner den första snabbtvättbutiken. Den var från början inte avsedd att bli ett publikt

tvätteri i egentlig mening, utan var närmast tänkt som en utställnings- lokal för företagets maskiner. De amerikanska tvättmaskinsfabrikanterna hade under andra världskriget i stor utsträckning varit engagerade för till- verkning av krigsmateriel. Under sin omställning till full fredsproduktion kunde de till en början icke på långt när tillgodose hemmens under kriget starkt ackumulerade efterfrågan på nya hemtvättmaskiner. I stället för att låta de första exemplaren av sin nykonstruerade maskin helt försvinna i den stora köparskaran, placerade nyssnämnda fabrikant i reklam- och de- monstrationssyfte något tiotal i en butik, där allmänheten mot en mindre avgift fick använda dem. Åtgärden blev en stor framgång inte bara som re- klam utan som företagsform och launderetter har fått en även efter ame- rikanska förhållanden rekordsnabb spridning.

Orsakerna till denna utveckling är av betydande praktiskt intresse även för svensk del. De renodlade snabbtvätterierna synes till en början i USA ha givit det då mest tilltalande utbudet på tvättmarknaden för tätortshus- håll, som förutom att tvätta för hand hade att välja mellan att skaffa en egen hemtvättmaskin eller använda kommersiell inlämningstvätt (de dit- tills gängse amerikanska tvättformerna), men vilka hushåll av kostnads— eller andra skäl drog sig för dessa tvättformer. Så länge det endast fanns få launderetter kunde dessa tillämpa en prissättning, som endast låg något under kostnaderna vid egen hemtvättmaskin eller priset vid inlämnings- tvätt. Branschen fick även rykte om sig att vara synnerligen lönande och en mängd nya företag etablerades. De konventionella inlämningstvätterierna förlorade kunder och öppnade, för att behålla sin marknad, själva laun- deretter. På sina håll uppstod därmed en överkapacitet av maskiner och anläggningar i förhållande till efterfrågan och en priskonkurrens satte in. Denna förstärktes av att snabbtvättstugor började installeras'i hyresfastig- heter. De senare hade ofta lägre lokalkostnader och behövde heller inte personal för ständig tillsyn. För att launderetterna skulle bära sig under des— sa svårare ekonomiska förutsättningar, måste de dryga kostnadsposterna för personal och lokaler slås ut på vidgad verksamhet. Det låg härvid nära till hands att knyta an till andra verksamhetsgrenar på tvättområdet. Där så lokalt varit lämpligare, har emellertid anknytning även skett till helt andra verksamhetsområden. '

I slutet av 1949 fanns i USA redan 5.000 launderetter, utrustade med maskiner av olika fabrikat. Den nya företagsformen möttes till en bör- jan av hård konkurrens via reklam och propaganda från de kommer- siella inlämningstvätterierna och dess organisationer. Men även dessa in- lämningstvätterier började i stigande utsträckning kombinera sina inläm- ningsställen för våt'tvätt och kemtvätt med launderetter. De launderetter, som från början startade som renodlade självtvätterier, har i sin tur i icke ringa grad kombinerats med strykinrättningar och även med mindre, men väl utrustade inlämningstvätterier för våttvätt och kemtvätt. En del hyr

även ut linne till allmänheten. Bild nr 10 visar en dylik kombinerad anlägg- ning.

Den numera i USA ofta förekommande kombinationen av självtvätt och olika former av inlämningstvätt innebär för konsumenterna en värdefull koncentration av valfri tvättservice av olika grader. Dylika kombinerade företagsformer behandlas mera utförligt i följande avsnitt.

En renodlad amerikansk launderette är vanligen utrustad med 20—24 tvättmaskiner, ett par fristående centrifuger samt ett par torktumlare. Antalet tvättmaskiner kan givetvis variera och rätta avvägningen av maskinantalet är naturligtvis beroende på efterfrågan. De driftsekonomiska förhållandena vid en launderette har exemplifierats närmare i kap. 18.

De helautomatiska maskiner av förstärkt hushållstyp som används i launderetter har här tidigare beskrivits å sid. 150. Den korta tvättiden — ca 30 minuter — som är den vanliga i exempelvis amerikanska och engelska snabbtvätterier, är av väsentlig betydelse för ett rimligt tvättpris. Ur service- synpunkt är även den korta tvättiden värdefull för hushållen. På de drygt 25 minuter som husmodern kan vara ifrån maskinen, har hon lagom tid att t. ex. handla i en bredvidliggande snabbköpsbutik. De flesta amerikan— ska snabbtvätterier har bekväma sittplatser för dem som väntar, och det finns ofta en läskedrycks- eller kanske kaffeautomat i lokalen.

Launderettesystemet har från Amerika börjat sprida sig till Europa och då kanske främst till England. I detta land finns för närvarande över 500 anläggningar. Den äldsta etablerades 1949 och lämpliga företagsstorlekar har visat sig vara 20 respektive 12 maskiner. Både i England och USA hyser man den bestämda uppfattningen, att en launderette eller launderettedelen av ett tvättcentrum av kostnadsskäl bör drivas som självservice och inte som inlämningstvätt, dvs. anställd personal skall inte ta emot tvätt och fylla maskiner. I Norge har emellertid i Oslo startats flera launderetter, som drivs som ett slags inlämningstvätterier och även i Stockholm och Hälsing- borg har ett par försök gjorts i liknande riktning. Som framgår av exemplet (sid. 190) i det tidigare avsnittet om driftsekonomi, är emellertid kostnaderna per maskinomgång sett för arbetskraft 10—20 gånger högre än för kapital- kostnaden å maskinerna. Prissättningen vid dessa norska och svenska an- läggningar blir därför relativt hög. De svenska företagen synes begära mel-' lan 3 och 4 kr. per maskinomgång om 4 kg. Den svenska utvecklingen av sådan tvättservice har hittills också blivit blygsam. Härtill har säkerligen bidragit svårigheter ifråga om tvättgodsets hårda nedsmutsning med följd- verkan på maskintider och vattentemperaturer. En viss växelverkan kan rent allmänt sägas föreligga mellan hårt smutsad tvätt och höga tvättpriser.

I nyssnämnda kalkylexempel (sid. 190 i avsnittet om driftsekonomi) räk- nas hypotetiskt med en prisnivå av 2 kr. per maskinomgång om 4 kg tvätt i en launderette. Det torde vara ett pris av denna storleksordning som er- fordras. om launderettetvätt även här i landet skall kunna på längre sikt

konkurrera med fastighetstvättstugor eller motsvarande, utrustade med automatiska snabbtvättmaskiner. Själva tvättningsarhetet i en egen hel- automatisk maskin kostade typfamiljen vid HFI:s och kommitténs under- sökning 70 öre/kg (2:80 per 4 kg); härav uppgick kapitalkostnaden till 33 öre/kg (1:32 per 4 kg). Dessa siffror belyser i någon mån de konkur- rensförhållanden som kan beräknas påverka utvecklingen.

övergångsformer mellan konventionella och moderna centralsjälvtvätterier

I likhet med vad som framhållits beträffande de mindre gemensamhets— tvättstugorna, fastighetstvättstugor etc., finns det på olika håll i landet kon- ventionellt utrustade större centralsjälvtvätterier, som har maskinutrust— ning som kan göra god tjänst många år till. Många, framför allt äldre hus- håll har svårt att ställa om sina vanor och särskilt på landsbygden torde det även fortfarande finnas hushåll, som ännu har så stora linneförråd, att sy- stemet med relativt sällan återkommande tvättar passar dessa familjer bra.

Liksom fastighetstvättstugorna torde sådana större självtvätterier med traditionell utrustning ofta med fördel kunna kompletteras med medelstora automatiska maskiner i vilka de mera närboende kan tvätta veckovis och de som kommer längre bort ifrån för att tvätta traditionell stortvätt, även kan få maskinell hjälp till samtidigt medförd veckotvätt. För i nya bo- stadsområden i gång varande självtvätterier kommer möjligen efterfrågan på tvättmöjligheter i de medelstora maskinerna att stiga hastigt på bekost- nad av de större maskinerna för självtvätt. I sådana fall torde de större maskinerna inom dessa tvätterier kunna utnyttjas för lämpliga former av inlämningstvätt, eventuellt för institutioner eller privata företag med tvätt- behov.

KAPITEL 20

Kombinerade självtvätterier och inlämningstvätterier

Redan tidigt i andelstvättstugeverksamheten började föreståndarna för dessa, vanligen helt små självtvättanläggningar att ta emot inlämningstvätt, som de själva utförde under den tid då anläggningen inte utnyttjades av husmödrarna. Det var ungkarlstvätt eller tvätt från hushåll som inte hade tid att deltaga i arbetet. Denna service innebar i stor utsträckning en na- turlig delinkomst eller inkomstförbättring för föreståndarna. När efterfrågan , på denna ofta rätt prisbilliga inlämningstvätt steg, anställdes särskild per- sonal för att hjälpa till med arbetet. Anläggningarna var dock ofta inte läm- pade för en dylik verksamhet och redan betänkandet Kollektiv tvätt konsta- terade, att »inom tvätterierna har alltså i stor utsträckning själv- och inlämningstvätt kommit att blandas om varann, vilket menligt påverkat arbetsorganisationen inom anläggningarna och därigenom det ekonomiska resultatet».

Uppenbart är det av betydande serviceintresse för allmänheten, att man i ett samhälle lätt äger tillgång till både självtvätt och inlämningstvätt, gärna i samma lokal. För att få kvalificerad tillsyn och rådgivning för självtvätt i större skala, kan det i många fall också vara nödvändigt att skapa ett eko- nomiskt underlag härför, genom att kombinera självtvättanläggningen med en inlämningstvätt, som kan bära en kanske större del av föreståndarekost- naderna.

Olika system av kombinerad självtvätt och inlämningstvätt har prövats. Sedan länge har man försökt att låta anställd personal och husmödrar ar- beta sida vid sida. Husmödrarna kan emellertid vid denna organisations- form inte uppnå samma arbetsintensitet som den fast anställda personalen, och man riskerar att arbetet kommer i otakt med åtföljande ogynnsamt ut— nyttjande och kostnadsökningar. Ett annat system är, att man låter hus- mödrarna komma till tvätteriet vissa dagar i veckan och andra dagar driver tvätteriet med anställd personal. I den mån tillgång finns på arbetskraft som är intresserad av dylik deltidsanställning, är arrangemanget tillämp- ligt. Skall emellertid fridagarna kompenseras genom längre arbetsdagar, är systemet både ur de anställdas synpunkt och möjlig effektiv prestations- förmåga att anse som otillfredsställande.

Både här i landet och utomlands synes man numera allmänt ha kom- mit till den uppfattningen, att om självtvätt och inlämningstvätt skall be- drivas samtidigt och i anslutning till varandra, så bör arbetet i princip upp- delas på skilda avdelningar och utan gemensam maskinpark. Undantag här- ifrån är dock t. ex. om man kan ordna skiftgång och tvätta inlämnings- tvätt med hjälp av självtvättens maskiner vid exempelvis ett tidigt morgon- skift eller ett sent kvällsskift. Skiftgång torde dock med hänsyn till per- sonaltillgång och arbetskostnader vanligen endast vara möjlig med sådan tvätt, som kräver förhållandevis ringa arbetsinsats i tvätteriet, exempelvis påstvätt.

I det följande visas två exempel på kombinerade anläggningar. Kvalifice- rade dylika anläggningar i vilka eller genom vilkas förmedling allmänheten har möjlighet att få en mera omfattande tvättservice — självtvätt och olika former av inlämningstvätt _ har kommittén valt att kalla tvätt- centrum. Kombineras dessa anläggningar även med möjlighet till hjälp med reparationer, ev. enklare ändringar av kläder, inlämning av konststoppning, och även skolagning etc., kan dylika tvättcentra tänkas utvecklas till bety- delsefulla centra för textil- och klädvård.

Exempel på tvättcentrum med maskiner av mera traditionell typ

I Göteborg har sedan länge förslag förelegat om kommunala åtgärder på tvättområdet. Man har konstaterat att behovet av lämpliga anläggningar för att underlätta tvättarbetet är stort. I staden fanns den 1 januari 1951 ca 121.600 hushåll. Räknat efter trepersonershushåll med runt 400 kg tvätt per år (jfr kap. 2) skulle det totala tvättbehovet inom staden sålunda utgöra 48.000 ton per år. Däri är ej inräknat tvätten från sjukhus, regementen och andra allmänna inrättningar. Enligt utredningar, som stadsarkitektkontoret i Göteborg företagit, beräknas att ca 9.000 ton tvättgods per år tvättas i handelstvätterier, moderna tvättstugor i bostadshus och i andelstvätterier. Återstoden avverkas i omoderna tvättstugor eller i hemmen.

Under senare år har byggts en centraltvättstuga i norra Guldhedsområdet, en andelstvättstuga i Tranered och fyra centraltvätterier uppförda av sta- dens bostadsaktiebolag i Torpa, Högsbo, södra Guldheden och Kyrkbyn. Des- sa tvätteriers sammanlagda årskapacitet är 1.370 ton. De är visserligen uppförda i nyare bostadsområden, men betjänar samtidigt även vissa delar av intilliggande äldre sådana. De kommunala myndigheterna i Göteborg har ansett uppenbart, att tvättfrågan inte kan lösas på en gång för staden i sin helhet, utan att detta måste ske etappvis. Läget på arbets- och penning- marknaden har heller inte medgett en snabb utbyggnad av erforderliga tvätt- stugor. Man har under dessa förhållanden ansett, att man i första hand bör inrikta sig på att snarast få till stånd en ytterligare tvättanläggning i en stadsdel, där behovet av en sådan är mest framträdande. På erfarenheterna

från denna anläggning tänker man bygga vidare. Det har befunnits lämp- ligt att förlägga detta tvätteri till stadsdelen Stigberget, som är tätbefolkad och i stor utsträckning bebyggd med äldre fastigheter, där i många fall moderna bekvämligheter saknas. Göteborgs stadsfullmäktige har i augusti 1953 beslutat att här bygga en sådan anläggning. Denna är intressant inte bara ur tvättsynpunkt. Till samma fastighet har förlagts en samlings- lokal för 180 personer. Stor brist föreligger även på sådana lokaler inom området. Utöver samlingslokalen, som är försedd med en mindre scen, finns ett sammanträdesrum för 20 personer och en mindre lokal och toilett för lekverksamheten på den intilliggande lekplatsen. Hit skall sålunda till en och samma fastighet centraliseras olika bostadskollektiva anordningar; här- vid torde lekplatsen även kunna tjäna som barnparkering för tvättande husmödrar.

På uppdrag av fastighetskontoret i Göteborg har Kooperativa förbundets arkitektkontor i Stockholm uppgjort skissförslag (se sid. 212) och beräk- ningar. Nedanstående beskrivning av tvätteriet är hämtad ur Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar i ärendet (nr 417/1953).

»Det sist uppgjorda skissförslaget till tvätteri i Stigberget, som ändrats och kom— pletterats i april 1951, innebär, att en byggnad, innehållande lvätlerilokaler i bot- tenvåningen och samlingslokaler i den inredda vindsvåningen, skall uppföras ut- med Skepparegatan inom den södra delen av 11 kv. Ararat, sammanbyggd med blivande byggnad för bostads- och handelsändamål öster därom. Som framgår av bilagda ritningar, innehåller denna byggnads källarvåning förutom erforderliga utrymmen för värmepannor, bränsle, apparater och förråd även utrymmen för omklädningsrum för såväl husmödrar som personal, matrum och toiletter. Inom den nordvästra delen av byggnaden skall även inrymmas en mindre lokal och toilett för lekverksamheten på den intilliggande lekplatsen, vars utläggning be- slutats av stadsfullmäktige den 11 oktober 1951 (5 7) och pågår. Tvätteriet i bot— tenvåningen har sin entré från Skepparegatan, där även föreslagits en lastkaj. Maskinuppställningen inom lokalerna har planerats så, att olika avdelningar bildas för tvättning, laundrett, mangling samt strykning och pressning. Utmed brandmur mot blivande byggnad öster därom har föreslagits förråd för smuts- tvätt och ren tvätt samt expedition, intill vilken finnes plats för vägning och för— råd av tvättmedel. Entrén till samlingslokalen i byggnadens övervåning har för- lagts till husets sydvästra hörn från den allmänna platsen därstädes. Reservtrappa planeras i det nordöstra hörnet av byggnaden. Samlingslokalerna utgöras av en samlingssal för c:a 180 personer och sammanträdesrum för c:a 20 personer med pentry och förråd samt rum för föredragshållare. ——————

I samband med nämnda skissförslag till tvättstuga i Stigberget har Kooperativa förbundets värme- och tvättavdelning den 17 april 1950 upprättat bilagda beskriv- ning av samt preliminär drift- och räntabilitetskalkyl för självtvätteriet. Häri an- föres bl. a., att olika kvinnoorganisationer uttalade, då de kollektiva maskintvät- terierna började byggas i vårt land, att rengöring, torkning och mangling av textil— godset var den viktigaste uppgiften för andelstvätterierna. Däremot kunde stryk- ning med fördel ske hemma. På denna tid utfördes allt strykarbete för hand. Dä husmödrarna kommit i kontakt med maskintvätten och funnit fördelarna därav, skedde i vissa fall en relativt snar övergång till inlämningstvätt. Detta har bl. a. ofta skett i typiska industrisamhällen, där många husmödrar haft förvärvsarbete.

(Obs. reviderat i förhållande till beskrivningen i Göteborgs stadsfullmäktiges handlingar).

|.

i,.r' *L, * _l

_,

. - nr:-1. [_ JL__.____ ,_-_____-

--1 i

L--

S*. _fo

; . Kvinnlig pbrsonal

| || l

Centrifug-r

Torktumlar-

3! län

| Nutthall

Pannrum

Tvättmaskiner

Torktumlare

Eggs ++ _ än

Centrifug

Passage

ff.,/a fa

”"f. fi....” I = 1 4 f

Utvecklingen i samhällen av mera tjänstemannakaraktär har däremot i regel visat en stegrad efterfrågan på självtvätt, sannolikt beroende på tidsvinsten av en sådan.

Den planerade anläggningen syftar till att bereda invånarna i Stigbergets bo- stadsområde möjlighet att på ett tidsenligt sätt kunna få rengjort sitt hushålls- linnc. I en siälvtvättavdelning kunna husmödrarna själva under sakkunnig led- ning utföra sitt tvättarbete. Inlämningstvätt skall däremot icke utföras i anlägg— ningen. För sådan bör man nämligen hava tillgång till relativt stora tvätterier, för att den skall bliva ekonomisk. Arbetskostnaden uppgår nämligen här till un- gefär hälften av den totala kostnaden, varför det är av största betydelse, att de mekaniska hjälpmedlen kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning. Å andra sidan måste en sådan anläggning vara av viss storleksordning, för att de meka- niska hjälpmedlen skola löna sig. Vad Masthugget beträffar, torde naturliga förut- sättningar saknas för ett större inlämningstvätteri.

I beskrivningen framhålles vidare, att det synes vara ändamålsenligt, när ett större inlämningstvätteri finnes i Guldheden, att dessa anläggningar samordnas beträffande inlämningstvätten på så sätt, att självtvätteriet i Stigberget även får utgöra ett distributionsorgan för kringliggande bostadsområde för inlämnings— tvätt till den större anläggningen i Guldheden. För den skull hava särskilda utrym- men föreslagits för förvaring av rena och smutsiga kläder. Om icke denna möj- lighet till samordning funnits, skulle det varit nödvändigt att uppföra en s. k. kombinerad anläggning, vilket innebär, att självtvätt skall förekomma under vissa dagar och inlämningstvätt under andra dagar. Den kombinerade driften medföi emellertid vissa nackdelar särskilt ur organisationssynpunkt.

Självtvätteriet föreslås utrustat dels med gängse maskiner för rengöring av den s.k. vittvätten, dels en särskild avdelning (Iaundretl) för tvättning av kulörta kläder, den s. k. veckotvätten, och dels en särskild strykavdelning. Vid hittills ut— förda kollektiva tvätterier har maskinutrustningen ej särskilt avpassats för ren— göringen av veckotvätten. Detta har medfört, att husmödrarna tvättat dessa plagg i hemmen, i badrummen eller i köken. I Stigberget kommer i laundretten att fin- nas speciellt avpassade 6- kg: 5 tvättmaskiner, vilka ge möjlighet till rengöring av den kulörta tvätten. Vidare har där föreslagits centrifuger och torkano1 dnlng'u för samma ändamål.

Då tillgången av strykgods under senare tid ökat på ett markant sätt vid rena självtvätterier, har plats föreslagits för en maskinell strykandelning. Särskilt har behovet av strykning av herrskjortor framträtt, vilket sannolikt sammanhänger med den ändringen i levnadsvanor, som inträffat under 1940-talet, då husmöd- rarna i allt större utsträckning ägnat sig åt förvärvsarbete. Den tekniska utveck— lingen har även framskapat strykpressar, som giva ett gott arbetsresultat även vid hög avverkningsförmåga. I de i beskrivningen senare intagna kalkylerna är dock utrustningen i strykavdelningen ej medräknad, enär det förutsatts, att stryk- pressarna skola anbringas först, sedan det visat sig, att behov föreligger härav.

Med hänsyn till den storlek av självtvätteri, som visat goda ekonomiska resul- tat på andra platser i landet, har för Stigbergets del valts ett tvätteri med en ka- pacitet av c: .1175 ton per år. Detta motsvarar c:a 25 % av den normala tvättför- brukningen i Stigbergets bostadsområde, som rymmer c:a 3.400 hushåll, vid en normal tvättförbrukning av c:a 200 kg per normalfamilj och år.11

Den föreslagna byggnaden har en bottenyta av c:a 340 m” och en volym av ca 3.420 m", av vilka c:a 1.900 m" disponeras för tvätteriet. ——————

1 Anm.: Härmed åsyftas stortvätt för en familj på ca 3 personer.

Beträffande tvätteriets organisation anföres i ovannämnda beskrivning, att hus- modern, som själv deltager i tvättarbetet, utför inläggning och uttagning ur tvätt- maskin, eentrifug, torktumlare och varmmangel, utslagning av tvätt efter centrifu- gering, vikning efter varmmangling och tumling samt inpackning i eget emballage och transporten mellan de olika maskinerna. Tvätteriets personal skall utföra blöt- ning, dosering av tvättmedel, tvättning och sköljning. Sortering av tvätten samt renborstning av ficksömmar och dylikt utföres i hemmet och om möjligt även sorteringen på något av följande sätt: a) vitt eller kulört, b) linne eller bomull, c) vitt efter smutsighetsgrad och d) handtvätt. Tvätten väges, innan tvättarbetet påbörjas. På grund av praktiska skäl hyr husmodern disponeringsrätten under fastställd tid till erforderliga tvättmaskiner, vilkas fastställda kapacitet av 12—18 resp. 24 kg per omgång och fack icke får överskridas, enär rengöringseffekten då avtager. Detta system förutsätter, att husmödrarna hava kännedom om vikten hos sina tvättar, vilket de i regel hava lärt sig efter några sådana, särskilt om viktlistor utdelas. Samtidigt som maskintvättningen pågår, kan en handtvättho dis- poneras för tvättning av smärre plagg, vilka t. ex. på grund av färgfällningar och dylikt äro mindre lämpade att tvättas tillsammans med andra plagg i tvättmaski- nen. Varmmangel av den typ, som här föreslagits, förutsätter samarbete mellan dem, som tvätta samtidigt. Arbetet uppdelas då på så sätt, att olika personer sam- tidigt slå ut tvätten, sköta inmatning, uttagningen och hopvikningen. Laundretten är förlagd och utrustad så, att den kan utnyttjas oberoende av övriga avdelningar. I densamma finnes ö-kgzs tvättmaskiner, i vilka kläderna tvättas och sköljas. Vi- dare finnas centrifug, handtvätthoar och torkanordning.

Kooperativa förbundets värme- och tvättavdelning har enligt ovan i samband med nu relaterad beskrivning även avlämnat en preliminär drifts- och räntabili- tetskalkyl. Med hänsyn till de sedan dess ändrade byggnadskostnaderna har kon- toret den 10 december 1952 erhållit en ny sådan, som här bilägges. Byggnadskost- naderna beräknas i denna till 493.000 kronor, varav 379.000 kronor hänföra sig till tvätteriet och 114.000 kronor till samlingslokalerna. Häri ingå ej kostnaderna för tomt, maskinutrustning för strykavdelning eller stomkomplettering för sam— lingslokaler. Ej heller äro ev. investeringsavgifter medräknade. I kostnaderna ingår däremot maskinutrustning med 67.000 kronor.

Driftkostnadcrna för tvätteriet hava av samma företag beräknats till 100.500 kronor, varav 70.800 kronor äro att hänföra till fasta kostnader såsom amortering av byggnad och maskiner, reparationer, försäkringar och fast personal samt 29.700 kronor till rörliga kostnader såsom förbrukning av vatten, elektricitet, gas, tvätt- medel, diverse förbrukningsartiklar m. m. Härtill kommer tomträttsavgälden, som av fastighetskontoret preliminärt beräknats till 1.000 kronor per år, varav 570 kronor äro att hänföra till tvätteriet och 430 kronor till samlingslokalen. Drift- kostnaderna för tvätteriet beräknas sålunda till 101.070 kronor per år. Kooperativa förbundets värme- och tvättavdelning har beräknat de årliga inkomsterna av tvätteriet till 107.120 kronor, varför enligt dessa beräkningar skulle uppstå en vinst av 6.050 kronor per år.

Kontoret har under hand låtit drätselkammarens första avdelnings husbyggnads- kontor taga del av ifrågavarande ritningar samt berörda anläggnings- och drift- kostnader. I samråd med husbyggnadskontoret har följande tablåer uppgjorts, utvi- sande dels anläggningskostnaderna, uppdelade på tvätteriet och samlingslokalerna, och dels driftkostnaderna för såväl tvätteriet som samlingslokaler. Beträffande de förstnämnda driftkostnaderna har samråd skett med Göteborgs stads bostadsaktie- bolags tvättjänst och vad angår de senare med styrelsen för stadens samlings- lokaler.

Beräknade anläggningskostnader.

Tvåtteri Samlings- lokaler

Byggmästeriarbeten och målning .............................. 178.000:— 124.000:— Värme- och sanitära installationer samt ventilationsan-

läggningar ............................................................ 95.000 :-—— 15.000 :— Elektriska installationer ............................................. 16.000:— 3.000:— Ritningar och program ............................................. 14.000:-— 8.000:— Administration, kontroll, diverse och oförutsett ............ 30.000:— 16.000:—

Kronor 333.000 :— 166.000 :—

Maskinutrustning resp. inventarier ........................... 67.000:— 29.000:—

Byggnad, maskiner och inventarier Summa kronor 400.000:— 195.000:—

Hela anläggningen beräknas således kosta totalt 595.000 kronor. I sistnämnda belopp är emellertid även inräknat kostnaderna för stomkomplettering och olje- eldningsanläggning, administrationskostnader under byggnadstiden samt kostna- der för inventarier i samlingslokalen, som icke upptagits i de av Kooperativa för- bundets arkitektkontor beräknade beloppen. I övrigt överensstämma i stort sett de båda kalkylerna. Av sistnämnda kostnader hänföra sig 499.000 kronor till upp- förandet av själva byggnaden, 67.000 kronor till maskinell utrustning i tvätteriet och 29.000 kronor till inventarier i samlingslokalen.

Husbyggnadskontoret har även beräknat de årliga kostnaderna för tvätteriet resp. samlingslokalen enligt nedanstående:

Driftkalkyl för tvätteriet. In k 0 m ste r:

Maskinhyror vid 280 dagars användningstid. Maskinerna beräknas ut— nyttjas i medeltal 4,5 gånger per dag. 3 st. 6 kgzs Launderette-maskiner ä 4 kronor per gång .................. 15.120:— 1 st. 12 kg:s, 1 st. 18 kgzs och 4 st. 24 kgzs vittvättmaskiner ä 8, 10 resp.

13 kronor per gång ............................................................... 88.200:— Extra handtvätt i samband med självtvätt .................................... 1.300:— Distribution av inlämningstvätt ................................................ 2.500:—

Kronor 107.120:— U t g i f t e r:

Tomträttsavgäld ........................................................................ 570 :— Ränta och amortering av kostnaden för byggnadsstommen 33/4 %; 60 års avskrivning; 200.000:— ................................................ 8.500:—

Ränta och amortering av kostnaden för stomkomplettering (skilje-

väggar, golvbeläggningar, fast inredning), 33/4 %; 10 års avskriv-

ning; 100.000:—- ..................................................................... 5.600:— Ränta och amortering av kostnaden för maskiner samt för vissa instal-

lationsanläggningar för dessa 31% %; 10 års avskrivning; 100.000:—- 12.200:— Reparationer, försäkringar ......................................................... 6.700:— Löner för fast personal ............................................................ 37.000:— Fastighetsskatt ........................................................................ 1.750 :—

sotning ................................................................................. 1.000:— — Elström ................................................................................. 1.800:— Tvättmedel och kemikalier ......................................................... 7.000:— Vatten .................................................................................... 1.800:— Bränsle ................................................................................. 13.000:— Expenser, reklamationer ............................................................ 3.500:— Diverse förbrukningsartiklar ...................................................... 2.600:—

Kronor 103.020 :—

Sammandrag: Inkomster .............................................................................. 107.120: — Utgifter .............................................................................. 103.020:— Kalkylerad vinst per år ................................................ Kronor 4.100:—

Som framgår av kalkylen, har räknats med en avgift av 4 kronor per gång för användandet av en 6 kgzs maskin för kulört tvätt. För 12, 18 och 24 kgzs maski- nerna för vittvätt har räknats med avgifter om 8, 10 resp. 13 kronor per gång.

Tvätteriet beräknas komma att hålla öppet från kl. 7 till omkring kl. 17 under 280 dagar per år. Maskinerna förutsättes bliva utnyttjade 1.260 gånger per år (84 %). Enligt uppgift varierar användningsgraden från lägst 1.000 (67 %) till högst 1.500 gånger per år för jämförbara tvätterier med samma öppethållnings- tider. Den senast angivna siffran motsvarar konstant och full sysselsättning av maskinerna.

Annuiteterna har räknats efter en räntesats av 3% % eller i det närmaste den räntesats, som man för närvarande har att räkna med för stadens lån.

Driftkalkylen visar vid ovan gjorda antagande en vinst av c:a 4.000 kronor per är, motsvarande c:a 2,3 öre per kg. tvätt eller 3,8 % på beräknad omsättning av c:a 107.000 kronor.

Undersöker man hur driftresultatet skulle ställa sig, om man gör det pessimis- tiska antagandet, att utnyttjandegraden blir samma som den, med vilken det liit- tills minst utnyttjade av de omkring 50 nu i gång varande tvätterierna arbetar, som redovisar sina verksamhetsresultat till Svensk Andelstvätt, kommer man fram till en årlig förlust av c:a 10.000 kronor. Räknar man å andra sidan med samma utnyttjandegrad, som vid det hittills mest utnyttjade tvätteriet blir den räknemäs- siga årsvinsten c:a 18.000 kronor. Enligt sakkunskapen synes verksamhetsresul- taten för vid under samma antagande projekterade tvätterier i avgörande grad bliva beroende av ledningens kvalifikationer.

Som framgår av kalkylerna, har räknats med en avskrivningstid på byggnads- stommen såväl för tvätteriet som för samlingslokalerna av 60 år. Detta kan disku- teras. Räknar man med 30 års avskrivningstid _— vilket synes vara normalt för * byggnader, innehållande enbart tvätterilokaler — försämras årsresultatet för tvät- teriet med c:a 2.000 kronor .. .»

Exempel på tvättcentrum med medelstora automatmaskiner

I amerikanska inköpscentrum _ ofta intill de stora snabbköpsbutikerna för livsmedel, supermarkets —— har under de senaste åren på många håll ut- vecklats tvättcentrum med självtvättavdelningar (launderetter) utrustade

Typritning 22. Tvättcentrum (launderette, strykinrälining, inlämningsställe för kemtvätt, Iinneuthyrning).

”|. ILS m är— 6 *9 5 n kg Tork" Toul. Omkl. t. personal Tvätt- tumlare maskiner 6 kg 6 Tvätt- 12 kg förråd D l'oot. Förråd m. m 4 kg snobb- _ tvått- D Cenlntuger maskiner Kupprum

4 kg snobb- tvätt- maskiner

DEBUG

15.1 m

' 9

C:? 5000

n n : .. .. =. :

BDBDDDDQ.

Störkning

än

Skjort—

aggregat _) L, M

D 4 kg [i O snabb tvön- IX 4 kg maskiner , ., , Dsnobb- | I:. _; tvätt- '" "* *- Dmoskinero , Universat- :] ] aggregat D Inlämning © © Kem tvätt Vöntpluts % 55 | | _, .:: © © Vindtöng 55 55 Ji— E '— x'r ——i — ri &

Skola |: 100

tnv. yta c:a l70 mz

med ett antal ca 4 kilos snabbtvättande automatmaskiner (tvätten tar ca 30 min.) samt avdelningar för inlämningstvätt huvudsakligen i form av mo- dernt utrustade strykinrättningar och mindre kemtvätterier (bild nr 10). De senare avdelningarna arbetar med leveranstider på vanligen ett dygn eller mindre.

Omstående idéskiss (sid. 217) till ett tvättccntrum har utarbetats av bo- stadsstyrelsens tvätterisektion med ledning av kommitténs från Amerika hämtade erfarenheter. Den är ett exempel på hur ett mindre tvättcentrum kan tänkas anordnas. Förutom 20 st. snabbtvättmaskiner, 4 centrifuger och 2 torktumlare inrymmer det en effektiv strykinrättning, som i särskilda något större maskiner även kan tvätta 120 kg per dag. Därutöver är det ordnat som inlämningsställe för kemtvätt samt för linneuthyrning.

Launderetteavdelningen har en förhållandevis mycket hög tvättkapacitet. Vid en affärstid, måndagar—fredagar kl. 8—21 och lördagar 8—15, blir to- talkapaciteten under dessa 72 veckotimmar för de 20 maskinerna 8,64 ton. Vid 70 % utnyttjande av totalkapaciteten blir tvättgodsmängden 6,04 ton per vecka eller ett ton per dag.

Ekonomiska frågor i samband med drift och utnyttjande av dylika an— läggningar har tidigare diskuterats i kap. 18 och 19.

KAPITEL 21

Inlämningstvätt

Organisation av tvättarbetet

Begreppet inlämningstvätt innebär att tvättgodset lämnas till ett tvätteri, som med anställd personal, utan arbetsinsats från kundernas sida ombesör- jer önskad behandling. Sj älva tvättprocesserna blötläggning, tvättning, skölj- ning, torkning 0ch efterbehandling sker härvid i princip på samma sätt som i ett maskinutrustat självtvätteri. Men eftersom inte hushållen själva är med och håller reda på sina plagg, tillkommer vid inlämningstvätt en serie sorteringar, kontroller, transporter och administrativa arbeten.

Vid inlämningstvätt distribueras tvättgodset i betydande omfattning ge- nom tvättföretagets försorg till och från kundernas bostäder. Ett mera centralt beläget inlämningstvätteri brukar också ha en direkt ansluten bu- tik för leverans över disk till och från allmänheten. Större tvätterier har inte säl-lan ett flertal inlämningsställen (butikskedjor). Ibland sker allmän- hetens kontakt med tvätteriet via självständiga stryk- eller mangelinrätt— ningar, som låter tvätteriet utföra tvättning-en och kanske själva sköter ef- terbehand-lingen.

Utöver tvätt- och efterbehandlingsprocesserna tillkommer sålunda van- ligen i ett inlämningstvätteri: hämtning eller mottagning från kunderna, insortering, vägning, kontrollräkning och märkning (därefter tvättpro- cesserna) samt utsortering, kontroll, debitering, emballering och hemsänd- ning eller utlämning.

Insortering, kontrollrälening och märkning

Arbetet med insortering, kontrollräkning och märkning, som är en in- ledning till tvättgodsets förflyttning mellan de olika arbetsställena och processerna i tvätteriet, brukar organiseras enligt någon av följande hu- vudprinciper :

1. Man söker i möjligaste mån hålla ihop varje kunds tvättparti, exem- pelvis genom att tvätta i individuella småmaskiner eller i stora maskiner uppdelade i individuella småfack eller i nätpåsar i stora maskiner (samlad tvättbehandling) .

2. Man märker varje plagg. På så sätt möjliggöres även en för olika plaggtyper mera specialiserad behandling i olika maskiner (utspridd be- handling). Det förekommer även kombinationer mellan 1 och 2, exempelvis att man försöker att utan märkning hålla ihop ur arbetssynpunkt mera okom- plicerade eller likartade plagg och endast märker plagg som fordrar spe— cialbehandling. Insorteringen, kontrollräkningen och märkningen måste utföras manuellt. Samma är förhållandet med kontrollen under arbetets gång och utsortering- en och kontrollräkningen vid tvättarbetets slut. Arbetet fordrar vaken och tillförlitlig personal. Det blir därför förenat med förhållandevis höga kost— nader. Intressanta utvecklingsförhållanden föreligger beträffande dessa arbets- moment. Så länge inlämningstvätten utfördes under helt hantverksbeto- nade former och man behandlade varje kunds tvätt för sig, var det ingen särskild svårighet att hålla samman respektive kunders tvättgods. Arbets- kraften var dessutom så billig och textilierna så förhållandevis dyra, att man hade alla skäl att noga hålla reda på uppdragsgivarnas plagg. När sedan dessa hantverkstvätterier utvecklades, och det blev nödvändigt att samtidigt hålla reda på ett större antal kunders olika plagg, föll det sig naturligt —— så länge arbetskraften var billig — att märka varje plagg. Detta utfördes t. ex. på ett effektivt och billigt sätt genom att för hand med synål fästa olikfärgade trådar i plaggen —— en färgkombination för varje tvättparti. När sedan arbetskraften började bli väsentligt dyrare —— för vår del i bör- jan av 40-talet —— låg det nära till hands att indela de då populära stora industrimaskinerna i småfack och minska märkningen genom att tvätta varje kunds tvätt för sig i ett dylikt fack. Genom att hålla ihop dessa tvättar under den följande efterbehandlingen, som förutom manglingen till stor det skedde manuellt med strykjärn, gick det relativt väl att undvika alltför om- fattande märkning. ' När sedan Specialmaskiner av olika slag, t. ex. skjortpressar, började komma i marknaden, blev emellertid genom dessa efterbehandlingen i sin tur så pass förbilligad, att det fanns all anledning att söka dela upp efter— behandlingen på olika produktionslinjer med specialmaskiner. Utvecklingen i denna riktning blev särskilt markant i Amerika under senare delen av 1930-talet och andra världskriget och har även satt betydande spår i svensk tvättplanering. De tvättindustriella arbetslönerna var emellertid i detta utvecklingsskede så pass höga, att det; var angeläget att få fram en ny form av märkning, som var relativt billig att utföra och lätt att använda samtidigt som den var betryggande effektiv. Den borde heller inte behöva avlägsnas efter slutbehandlingen och helst även kunna användas flera gångar för samma kund. Dessa anspråk uppfylldes av den s. k. osynliga märkningen. Meto—

Utskaknings- tumlare

Vikmaskin för lakan l'ikmaskin för hand— dukar

den innebär i princip att man stämplar plaggen med ett kundnummer, och härvid använder stämpelfärg (märkbläek), som endast är synligt i ultra- violett ljus.

Den tvätteriform som så framkommit — utomlands under 30— och 40- talet och här i landet under senare hälften av 40-talet — d. v. 5. stora tvät- terier med produktionen uppspaltad på olika avdelningar och en mång- fald specialmaskiner. har tekniskt sett nått mycket långt. Betänkandet Kollektiv tvätt lämnar en relativt omfattande bild av detta utvecklings- läge.

Dylika större tvätterier har emellertid i praktiken ofta haft svårt att bli tillräckligt konkurrenskraftiga gentemot de mera enkla tvättformerna, sär- skilt de där hushållen utför en del av arbetet själva. Ett dylikt tvätteri med komplicerad organisation ställer stora krav på ledningen och fordrar en relativt jämn bemanning med specialutbildad arbetskraft för att pro- duktionen skall flyta genom anläggningen utan stockningar. På grund av den konjunkturbetonade efterfrågan på olika tvättutföranden och även av den knappa tillgången på arbetskraft, har det även i den mekaniserade tvättindustriens föregångsland, Amerika, efter andra världskrigets slut va- rit svårt att driva dylika företag ekonomiskt tillfredsställande. De svenska inlämningstvätteriernas svårigheter att konkurrera i prishänseende med andra tvättformer framgår av kostnadsundersökningen i kap. 5.

En tydlig tendens föreligger nu i Amerika att söka undvika sådana pro- duktionsformer som kräver omfattande märkning, sortering och interna transporter. Inom en del amerikanska stortvätterier har man gått så långt,

att man i stället för att sprida en kunds tvättgods på olika specialavdel- ningar, utformar i produktionshänseende självständiga, kompletta små- tvätterier inom de befintliga lokalerna. En dylik liten enhet är utformad för att snabbt kunna utföra ett komplett arbete utan att plaggen behöver märkas i större utsträckning. Utformningen av ett dylikt mindre inläm- ningstvätteri synes vara av betydande intresse även för svensk planering. En närmare redogörelse för en dylik anläggning lämnas i det följande (sid. 226). Amerikanska idéer föreligger även att, om man av någon anledning i stället för flera filialer vill anlägga ett samlat större tvätteri på en plats, man successivt skulle bygga upp detta med byggklotsar av dylika självstän- diga enheter. Vid säsongvariationer eller konjunkturförändringar skulle man kunna öppna eller stänga lämpligt antal enheter.

Kontrollräkningen av den inkommande tvätten är även den tidskrä- vande och som allt direkt handskande med smutskläder en mindre ange- näm och eftersträvad' sysselsättning. För att underlätta den jämförande granskningen med kundernas följesedlar —— tvättnotor — brukar större tvätterier hålla sina kunder med lätt ifyllbara formulär. Härmed ger man även kunderna en tidsbesparande service. Då det inte sällan händer att kundernas tvättnotor och antalet medsända plagg inte överensstämmer, är kontrollräkningen behövlig. Enbart den invägning av tvättpartierna, som vanligen brukar äga rum, ger ingen bild av antalet plagg. En del tvätterier har emellertid funnit att kostnaderna för kontrollräkningen är så pass höga, att det vanligen lönar sig att lita på kundernas uppgifter och hellre betala de kunder som klagar. Det senare systemet ställer naturligtvis högre krav på företagsledningen beträffande kundkännedom och personalkontroll.

Tvättning och interna transporter

Sedan tvättgodset insorterats och ev. kontrollräknats och märkts förs godset till tvättavdelningen för blötläggning, tvättning, sköljning och cen- trifugering. Transporten sköts vanligen manuellt med hjälp av vagnar eller hjulförsedda bord men i större anläggningar sker den även med band- transportörer och liknande. Är tvätteriet uppdelat på flera våningsplan användes anordningar för nedstörtning, paternosterverk, kedjetranspor— törer o. dyl.

Tvättarbetet utföres i tvättmaskiner av varierande storlekar. Vid mo- derna anläggningar, där tvättmaskinerna är försedda med automatik, in- skränker sig det manuella arbetet till fyllning och tömning av tvättmaski— nerna samt inställning av för tvättgodset lämpligt tvättschema. Moderna typer av automatanordningar arbetar med lätt utbytbara hålkort för olika tvättschema.

Från tvättmaskinerna transporteras tvättgodset i t. ex. vagnar, för hand- kraft eller med hjälp av transportanordningar som t. ex. telferbanor till

centrifugerna. I det senare fallet användes ibland urlyftbara centrifug— korgar som transportbehållare.

Torkning och efterbehandling

Plagg som skall manglas, såsom lakan, örngott och handdukar, sändes därefter till mangelavdelningen. I större företag finns ibland så kallade utslagningsmaskiner, som skakar ut —— »slår ut» _— plaggen innan mang- lingen. Det finns även 5. k. stacknings- och vikningsmaskiner, som tar emot plaggen efter manglingen. Dessa senare fordrar dock i storlekshänseende standardiserade plagg. De svenska husmödrarnas linneförråd är emeller— tid ännu så länge föga standardiserat.

Plagg, som inte går till mangling, t. ex. underkläder, torkas i torktumlare eller pressas i strykpressar. ömtåliga plagg torkas i torkskåp eventuellt försedda med torkkulisser. För torkning och samtidig efterbehandling av gardiner och liknande kan användas gardin(torknings)trummor eller spännramar. Strumpor torkas ofta på metalläster vilka genomblåsas med varmluft.

Strykgodset sändes antingen från centrifugerna direkt eller via tork- tumlare till press- och strykavdelningen. Strykpressar förekommer i en mångfald modeller för olika ändamål och plagg. De används i rationella tvätterier för så gott som allt »strykarbete». Strykning för hand förekom- mer i dylika företag huvudsakligen endast för s. k. efterputsning — i den mån så erfordras —— av pressat arbete samt för vissa mera komplicerade arbeten.

Ett väl rustat tvätteri har också ett eller flera skjortaggregat, bestå- ende av specialpressar för skjortans olika delar. Liknande specialaggre- gat finns för arbetsrockar och overaller, som kan utgöra en betydelsefull del av ett tvätteris tvättgods. Vid större tvätterier används särskilda nås— dukspressar och i samband med strykningen förekommer stärkningsappa- rater, glättningsapparater ln. m.

Utsortering, kontroll, debitering och emballering

Sedan plaggen fått den avsedda behandlingen transporteras de till ut- sorteringen. Här gäller det att återsamla varje kunds tvättgods och kon- trollera — jämföra med följesedeln — att samtliga inräknade plagg åter- finnes. Vanligen brukar någon form av hyllor, uppdelade i mindre fack, an- vändas vid arbetet.

I större tvätterier är det för att kunna hålla reda på plaggen nödvändigt att arbeta i s. k. >>håll» eller grupper, vilket innebär att ett visst antal kun- ders tvätt sammanhålles som en enhet från insorteringen till färdigpake-

teringen. Med hänsyn till utsorteringen anses det förmånligt med tämligen små håll omfattande 20—40 tvättpartier. Olika system förekommer.

I samband med utsorteringen och kontrollräkningen inspekteras att plag— gen är ordentligt behandlade. Renheten brukar även granskas i samband med efterbehandlingen. En del tvätterier syr före efterbehandlingen i fe- lande knappar och lagar ev. även andra småskador. Beträffande mindre väl rengjorda plagg finns det erfarna tvättekniker som anser, att det har för- farits fel i tvätteriet om inte någon eller ett par procent av plaggen behö- ver underkastas s. k. omtvätt. Skulle det bli en högre procent omtvätt har det allmänt slarvats med tvättningen, och skulle det bli en lägre procent har det lagts ned för mycket tid, kostnader och arbete på den totala mäng- den tvättgods.

Beträffande utsorteringen kan liknande synpunkter framläggas. Det är exempelvis billigare att ersätta en saknad näsduk, som kostar en krona, än att låta en arbetare, som kostar kr. 3:50 i timmen, leta en halvtimme efter plagget.

Prissättning och utskrivning av räkning sker ofta i samband med eller efter utsortering, utvägning och kontrollräkning. Den kan även ske redan vid insorteringen och erforderliga följesedlar och räkning kan utskrivas samtidigt med hjälp av något kopiesystem. Debiteringen har här i landet fr. o. m. 1947 till början av 1954 varit reglerad av en utav priskontrollnämn- den utarbetad s. k. normalprislista. En effektiv och samtidigt ur kostnads- synpunkt riktig tvättprissättning tillhör de svåraste tvätteriproblemen; den- na fråga behandlas utförligt i ett senare avsnitt.

Som emballage vid hemtransporter till kunden är det vanligt att man använder tvätteriet tillhöriga trälådor eller boxar, som lätt kan staplas i bilar. Även om man använder sig av lådor, är det rätt vanligt, att det finare strykgodset slås in i papper för sig. Efter emballeringen är tvättgodset klart för leverans.

Inlämningstvätten kräver, som framgår av ovanstående —— till skillnad från självtvätten —— en betydande arbetsapparat från företagssidan för sor- tering, dirigering, kontroll och distribution. Dessa utöver tvättprocesserna tillkommande arbetsprocedurer erfordrar arbetskraft, lokalutrymme och ut- rustning. Den mera komplicerade verksamheten erfordrar också rätt bety- dande administration.

Å andra sidan kan i ett inlämningstvätteri maskinparken vanligen utnytt- jas mera effektivt än i ett självtvätteri.

Exempel på inlämningstvätteri med utspridd behandling

Följande typritning till ett inlämningstvätteri (sid. 225) är utarbetad av bostadsstyrelsens tvätterisektion. Den är utformad enligt svenska erfaren-

25.! m

___lk

IEI

had—g,—

l4.6 m

%

Skala 1: 100 Inv. yta 375 m

&] Torkkulisser ' Logning | "”å"” D Torkning *” e" " (D D För Lab (> EUMM målårkning J U'. Tvätt- sorlering medel :l 0 E — Mongling & 0 G G 0 G ' ' Ulslogninq [:] Vlkmng EFI . & Tvållninq Hand- 9 [: man [ I I Renlvölllörråd Embal- ""* _ _ 0000 '1 loge Smulslvallftrråd lnsorlering __ El H— Kontor Exp. E O >—v—' . r . Våg Uppocknmg [Q - DDD "' Lostbryggo [_l— __

heter och efter här gängse metoder ifråga om sortering, individuell märk- ning, behandlingen utspridd på olika avdelningar osv. Anläggningen har en tvättkapacitet av 750 kg per 8 timmars arbetsdag. Mangelkapaciteten är minst 600 kg/dag och torktumlarnas kapacitet ca 350 kg/dag. För anläggningar av detta slag brukar räknas med 270 arbetsdagar per år och den totala årskapaciteten blir härmed ca 200 ton. Det föreligger emel- lertid säsongvariationer i efterfrågan på tvätt och därmed risk att anlägg- ningens kapacitet blir ojämnt (ev. inte helt) utnyttjad under året. Top- parna i efterfrågan går vid tillgång på arbetskraft att bemästra med över- tid eller skiftgång. Minskad efterfrågan försöker man att i någon mån ut- jämna med ett lager av smutstvätt. Denna anläggning är beräknad att ha ca en veckas produktion i lager. Personalstyrkan beräknas till närmare 20 vid enskift. Anläggningskost- naden är, som framgår av följande uppställning, 400.000 kr. Kalkylen har utarbetats av bostadsstyrelsens tvätterisektion 1954.

Anläggningskostnad för inlämningstvätteri (kapacitet ca 750 leg/dag) Beräknad byggnadskostnad (377 m2 invändig yta

2.600 m”) ............................................................ 175.000:— Uppskattad tomtkostnad .......................................... 6.000:— 181.000; '— Uppskattade V.V.S.-installationer .............................. 110.000:—

» el.-installationer .................................... 16.000:—— 126.000: _

Beräknad maskinkostnad: tvättmaskin 72 kg i 2 fack » 35 kg » 20 kg » 4 kg centrifug 45 kg » 30 kg torktumlare 950/900 varmbordsmangel 500/3200/2 torkkulisser 2 m >> 2,5 m blötvagnar handtvättho märkmaskiner våg torkaggregat kombinerat skjort- och universal- pressaggregat 1 ärmformare 1 strumptork (6 ben) 2 lutberedare ...................................................... 83.000:— Beräknad inredning ................................................... 10.000:— 93.000:—

HHHMHÅMMHNHHb—IMHH

Summa anläggningskostnad kronor 400.000:—

Esrempel på inlämningstvätteri med samlad behandling

För att undvika det kostsamma märknings- och sorteringsarbetet har man i USA, som nyss omtalats, på senare år börjat övergå till i produktions- hänseenden kompletta små anläggningar, där man med viss organisation kan undvika framför allt mera tidsödande sorterings- och kontrollarbete.

Ett sådant tvätteri kan arbeta dels som ett självständigt företag dels ingå som >>byggklots» i en större anläggning.

Ett dylikt tvätteri kan givetvis utformas på olika sätt. Följande exempeP är baserat på förhållandena vid Crown Laundry i Indianapolis. Detta tvät— teri är utrustat med 8 st. 9-kilos tvättmaskiner, 5 centrifuger, 4 torktumlare, 1 varmmangel, 1 >>tvåflickors>> skjortaggregat. 1 näsdu-kspress och 3 univer- salpressaggregat (perspektivskiss å sid. 227).

Förutom arbetsledning och personal för yttre distribution erfordrar tvät-

1 Ur Starchroom Laundry Journal 1949.

. Insorleringsbord 5. tVäSllllkSDl'CSs *. Tuätlaudclning 6 o. 7. Universalpressar . Torktumlare 8. Skjortaggrcgat . Varmmangel 9. Emballering

teriet 14 arbetare. Arbetskapaciteten är 14 kundpartier på upp till ca 9 kg var i timmen, dvs. totalt ca 125 kg i timmen eller ca 1.000 kg per arbetsdag. Denna typ av anläggning betraktas i Amerika ur arbetssynpunkt som myc- ket effektiv. Den ifrågavarande anläggningens intensiva men samtidigt smi- diga arbetsorganisation är ett intressant exempel på vad i Amerika anses. erfordras av konkurrenskraftig tvätteridrift. Det är därför av värde att här mera ingående beskriva arbetsgången. Arbetet går till på följande sätt:

En arbetare för från smutsförrådet varje kunds tvättpaket i en korg till in- sorteraren. Insorteraren flyttar tvättgodset från korgen till sitt kombinerade in- vägnings- och sorteringsbord. Innan han (hon) öppnar paketet kontrolleras vikt och distributionsdistrikt. Det märkningssystem som tillämpas är mycket enkelt. Varje kunds tvättparti tilldelas en numrerad märksats. Märksatsen består av en tygpåse med 10 märknålar och 3 klädmärken — allt bärande samma nummer. Märksatsen följer tvättpartiet (kundpartiet) genom hela behandlingen.

Insorteraren sorterar partiet i två grupper. All vit eller svagt kulört bomull —— inklusive eventuella skjortor, som märks med nål — läggs i en liten vagn. Svår- behandlade plagg märks med nål och läggs åt sidan samt får vila tills en grupp —— här 6 kundpartier — insorterats.

Tvätteriet har endast en maskintvättare. Denne sköter sju stycken av de åtta 9—kilos tvättmaskinerna, som är utrustade med halvautomatiska kontroller, och tre av centrifugerna, som är försedda med tidkontroll. Med denna utrustning kan han tvätta och centrifugera all vittvätt i gruppen och ha flera kundpartier i arbete samtidigt. Varje kundparti är emellertid hela tiden åtskilt för sig i egen maskin. Det tvättschema som används omfattar 28 minuter. Maskintvättaren utför själv all fyllning, tömning och centrifugering och har en kapacitet av 1-1 kund- partier per timme.

Insorteraren tvättar (med hjälp av den åttonde tvättmaskinen) och centrifu- gerar (med fjärde centrifugen) det ömtåliga godset. Detta sker för 6 kunder (en grupp) i taget. Endast två uppdelningar — ljusa och mörka plagg _ förekom- mer vid denna tvätt. Insorterarens arbetskvot är att sortera 14 kundpartier per timme och att tvätta de ömtåliga plaggen i dessa.

De halvautomatiska kontrollerna på tvättmaskinerna varskor maskintvättaren, när tvättmedel behöver fyllas på. Varje maskins tvättmedel förvaras omedelbart till höger om maskinen. Vittvätten sker vid 60” C. Eftersom även ljusa, kulörta

plagg tvättas tillsammans med vita, anses detta böra vara maximitemperatur. I dessa maskiner användes blekmedel.

Maskintvättaren tömmer tvättgodset från centrifugerna i små vagnar —. en för varje kundparti. Vagnarna flyttas så till en tredje arbetare.

De ömtåliga nålmärkta plaggen — som tvättats av insorteraren — har av denne lagts i en vagn med sex avdelningar, en för varje kundparti.

Den tredje arbetaren i tvätteriet har fyra torktumlare, av vilka en användes kall som utslagningsmaskin. Varje kundparti behandlas i utslagningstumlaren un- der tre minuter. Efter utslagningen töms tumlarens innehåll åter i vagnen. Det arbete som skall torkas i en uppvärmd torktumlare sorteras ut. Övriga plagg skic— kas till nästa arbetare.

Den fjärde arbetaren ställer i ordning och sorterar de olika plaggen för varie- rande efterbehandling. Uppsortering sker på mangelgods, näsdukar, skjortor och övriga gångplagg. Då detta arbete inte tar all tid, lägger fjärde arbetaren också de torkade plaggen från torktumlaren.

Den femte tvättarbetaren är ansvarig för att stärka alla plagg som behöver stärkning. Förutom stärkutrustning disponeras en centrifug helt för arbetet.

Den sjätte arbetaren pressar alla näsdukar. Hon använder en konventionell näsdukspress. Hon hjälper också till att vika torkat arbete och hjälper i övrigt arbetaren nr fyra. Sistnämnda tre anställda är rörliga i sitt inbördes arbete. Till- sammans utför de inte bara sina beskrivna förstahandsuppgifter utan har också till uppgift att lägga och, om nödvändigt, vika de färdigmanglade plaggen. En av dessa arbetare kan också rycka in och sköta en universalpress, om pressavdel- ningen skulle bli efter med sitt arbete.

När varje kundparti är helt klart för efterbehandling har det under hand blivit överflyttat till en ny och annan typ av vagn. Denna är utformad som en fyr- kantig, lådliknande ställning med tre hyllor. Vagnen används uteslutande för ett kundparti åt gången och följer detta tills det är helt färdigbehandlat och klart för emballering. Varje efterbehandlare tar sitt arbete från vagnen, färdigbehandlar det och lägger det omedelbart tillbaka på samma vagn.

För utslagningen av mangelgodset används ett uppdelat bord. Avbalkningen gör det möjligt att arbeta med två kundpartier åt gången. Två arbetare utför allt mangclarbete.

Kundpartiet är nu klart för skjortpressningen. Från den nyssnämnda vagnen tas de fuktiga ostrukna skjortorna från en »fuktig hylla» och de färdiga skjortor- na läggs på hylla för färdigt arbete. För skjortstrykningen användes ett standard »tvåflickors» skjortpressaggregat. Alla skjortor märktes, som tidigare nämnts, vid insorteringen med numrerade nålar som extra säkerhetsåtgärd.

Sista arbetsdetaljen vid efterbehandlingen är pressningen av gångkläder. Prin- cipen är här att en och samma arbetare utför allt dylikt arbete för ett och samma kundparti.

Till slut viker en fjortonde arbetare gångplaggen och emballerar kundpartiet. Denne arbetare kontrollerar märksatsen och ser till att alla nålar och märken har kommit tillbaka. Det inslagna paketet placeras i en låda. Samma arbetare, som kom med det smutsiga godset, hämtar det rena för distribution genom utkörarna.

Distribution, expedition, reklamationer, försäkringsfrågor

Distribution

Vid självtvätt transporterar hushållen i regel själva sin tvätt till och från tvättstugan eller centralsjälvtvätteriet. Transporten tar viss tid och om

kommunikationsmedel behöver anlitas, får hushållet vidkännas transport- kOStnader (jfr kap. 25). Är tvätteriet så beläget, att man kan kombinera tvätten med andra ärenden, som t.ex. matinköp, uppnår man naturligen fördelar både ifråga om total tidsåtgång och ev. resekostnader.

Vid vissa former av inlämningstvätt lämnar och hämtar hushållen van- ligen också själva sin tvätt. Man besöker t.ex. en strykinrättning eller annat inlämningsställe för tvätt på vägen till eller från arbetet. I städerna har man ofta möjlighet att välja ett inlämningsställe som ligger nära antingen arbetsplatsen eller bostaden eller t. ex. där man byter buss eller spårvagn. Denna distributionsform är. vanligen rationell och billig för stora grupper konsumenter. Får man förhinder att hämta sin tvätt den be- stämda dagen. kan man i allmänhet vänta till nästa dag 0. s. v. Denna form av distribution är dock bekväm för konsumenten endast när det inte gäller att bära för stora vikter. Måste man själv bära sin tvätt, särskilt något längre avstånd, är det givet bekvämare med tämligen små tvättvikter åt gången, dvs. att lämna bort tvätt relativt ofta. Det växande innehavet av egna motorfordon, främst bilar, gör det emellertid möjligt för allt flera hushåll att på ett helt annat sätt än tidigare själva bekvämt transportera även större tvättar. Förutsättningen härför är dock parkeringsplatser i nära anslutning till tvätteriet eller inlämningsstället. I länder med mera allmänt bilinnehav såsom USA och Canada utformas nya inlämningstvätterier i stor utsträckning som s. k. drlive-in-laundries och förläggs :i likhet med ben- sinstationer vid tätorternas infarts— och huvu—dleder.

Vid större tvättvikter och då kunden bor mera avlägset från inlämnings— tvätteriet samt inte själv disponerar lämpligt transportmedel, är det natur- ligen bekvämast för kunden att få tvätten hämtad och hemtransporterad. I och med att ett hushåll påyrkar denna service, upp-står emellertid en serie kostnader om vilkas verkliga storlek allmänheten vanligen har en rätt liten uppfattning. Risken för felbedömningar ökas också av att affärsförctag i olika branscher —— antingen de tar ut hemsändningsavgifter eller ej _ ofta låter diskförsäljningen subventionera distributionen. Då distributionsfrä- gorna ofta berörs i de lokala debatterna om tvättens lösning, sy'nes skäl föreligga att här översiktsmässigt belysa problemet.

I och med att kunden ringer tvätteriet och ber att det skall hämta tvätt tas naturligtvis betald tid i anspråk på tvätteriets orderkontor. När sedan bilen börjar sätta sig i rörelse för att hämta tvättpaketet, börjar i figurlig bemärkelse en taxameter att räkna tills bilen kommer fram till adressen. Hushållen är i allmänhet själva helt försiktiga med sina utlägg för hyrbilar, men är vanligen omedvetna om att liknande kostnader uppstår, när de vill ha sin tvätt hemsänd.

Kan större delen av körkostnaden slås ut på ett flertal hem, blir kostnaden per kund givetvis lägre, men måste utköraren göra en avstickare till en avlägset bosatt ensam kund eller göra en extrakörning i ett brådskande

fall kommer en förhållandevis hög kostnad att drabba dessa enstaka kund- sändningar. Dylika kostnader vill i allmänhet dessa kunder sällan själva vidkännas; de slås ofta ut på alla kunder och driver så de i och för sig vanligen rätt ansenliga »normala» distributionskostnaderna i höjden.

Kostnaderna per kund är direkt avhängiga av hur lång tid distributionen tar och hur lång den särskilda körsträckan blir för varje kund. Är godset särskilt tungt eller skrymmande måste hänsyn tas härtill. En kostnad av i runt tal 10 kr. per timme torde, om körsträckan under denna tid uppgår till högst 1 mil, f.n. kunna tjäna som ett visst närmevärde. I denna unge- färliga timkostnad ingår då chaufförens timlön samt alla fasta och rörliga kostnader för bilen. Kostnaderna varierar givetvis med löner och biltyper.

Vid tvättdistribution bör, såsom vid distribution inom andra områden med liknande godsstruktur, kostnaderna vanligen beräknas icke per kilo utan per sändning. Det kostar i stort sett lika mycket att skicka hem en enstaka skjorta, vägande ett kvarts kilo, som en mindre tvätt på exempelvis 5 kilo. Endast om vikten på de enskilda sändningarna blir så stor att ut- köraren för att kunna transportera det antal sändningar, som han i tidshän- seende hinner med under ett arbetspass, behöver en större bil eller en med— hjälpare, spelar vikten in. Vikten är dock, när det gäller hushållstvätt, av underordnad betydelse i förhållande till den tid varje sändning tar.

Kan man inom ett litet samhälle ordna tvättdistribution med hjälp av exempelvis fritidsarbetande skolungdom och paketcykel, kan kostnaden per sändning bli låg, men använder man yrkesarbetande arbetskraft och motorfordon, bör man även vid rationell distribution räkna med att kostna— den blir relativt hög.

Vanliga kostnader för bildistribution av tvätt synes för närvarande vara 1:50 _ 2 kr per sändning, vilket innebär 3 ——4 kr för hämtning och hem- sändning av en tvätt. Denna kostnad kan med all säkerhet sänkas vid mycket rationell distribution inom gynnsamma områden, men å andra sidan upp- ges att tvätteriföretag, särskilt inom den kemiska tvätten belastas av bc— tydligt högre distributionskostnader.

Sättet att rationalisera distributionen är naturligtvis även på tvättområdet att söka samordna de olika kundbesöken och transporterna, så att man upp- når minsta möjliga genomsnittliga tidsutdräkt och körsträcka per kund. För att uppnå detta fordras att distributionen organiseras och fortlöpande övervakas och ledes av kvalificerad arbetskraft.

Innan ett kollektivt tvätteri lägger sig till med en egen distributions- apparat, synes man höra noga överväga om det inte finns andra möjligheter att lösa distributionen. Till en början torde det ofta vara billigare att låta ett yrkesmässigt distributionsföretag handha transporterna. Under alla förhållanden bör det vara av stort värde att i ett tidigt skede konsultera distributionsteknisk sakkunskap och ev. söka knyta dylik till exempelvis tvätteriföreningens styrelse.

l självtvätteriet räcker det vanligen med att kunden får ett kassakvitto på maskinhyran. I visssa fall betalar man i en myntautomat som reglerar el- lillförseln. Expeditionskostnaderna i ett dylikt företag är naturligen helt små.

I det enkla hantverksföretaget, där ägaren själv har det omedelbara över- inseendet över hela verksamheten, räcker det vanligen med att kunden betalar vad som står skrivet på paketet eller den enkla tvättnotan — peng- arna går direkt i kassaapparaten eller kassalådan. Även här blir expeditions- kostnaderna rätt låga.

I det större intämningstuättcriet mäste emellertid vidtagas en serie kon- lrollåtgärder till skydd för kunden och företaget. Värdet av de inlämnade textilierna är ju åtskilligt högre än vad tvättservicen kostar. Den manuella arbetskraften är även så kostsam att det för att spara arbetstid är nödvändigt att använda rätt omfattande blankettmaterial samt kontorsmaskiner. Varje kundparti, antingen det är litet eller stort, fordrar vanligen en sats följe- sedlar och räkningar. Kundens namn och adress måste noga noteras, obe- roende av tvättens storlek. Ungefär samma arbete krävs av bokföring och kassa för en stor eller liten tvätt. Fem handdukar eller tjugofem tar unge- fär samma utrymme i sorterings- och förvaringsfacken. En skjorta och fem skjortor kräver ungefär samma mängd emballage. Det förekommer också en hel del telefonsamtal mellan ett tvätteri och kunderna. Dessa samtal rör mera sällan sändningens kvantitet men väl sändningen såsom sådan. Alla dessa kostnader och administrationen i övrigt medför att varje kundparti oavsett sin storlek belastas med en viss fast kostnad. Dessa kost— nader synes så pass betydande, att man på sina håll _ särskilt utomlands —— tillämpar särskilda expeditionsavgifter för att gardera företaget mot för- luster vid småleveranser.

Reklamationer

Även i ett helt välskött inlämningstvätteri går det knappast att undvika, att tvättskador uppstår eller att plagg kommer bort. Ett inlämningstvätteri måste därför i sina kalkyler räkna med att få betala icke obetydliga ersätt- ningar. Utredningen disponerar inga säkra värden över skadeersättningarnas storlek här i landet. Uppgifter från inlämningstvätterier drivna av ett större bostadsföretag utvisar emellertid storleksordningen 1 % av omsätt— ningen.

Skadeersättningarna tillhör de mest ömtåliga problemen för ett tvätteri. ätit tvätteris goodwill är i hög grad beroende av att allmänheten känner sig rättvist behandlad av företaget. Flera framgångsrika företagare på tvätt— området både i Sverige och utomlands anser, att en liberal politik ifråga om utbetalning av skadeersättningar är av stort försäljningsvärde för före— taget; det betraktas, med andra ord, som förhållandevis låg reklamk'ostnad.

Å andra sidan förekommer ofta i ett tvätteriföretag skador, som inte är tvättskador, utan som är beroende av att ett plagg t. ex. varit så tunnslitet, att det inte tålt normal tvättning. Plagget kan också _ vilket inte är ovanligt _- t'öre tvätten ha erhållit mindre synliga skärskador av rakblad eller fräl- skador av badrumskemikalier t. ex. vätesuperoxid. Det är naturligtvis an— geläget, att de kollektiva tvätterierna har kunskap om hur dylika skador yttrar sig och kan samarbeta med allmänheten i dessa hänseenden. Skulle tvekan och tvist om skadan uppstå, finns det vanligen möjlighet att hänskjuta ett bedömande av skadan till exempelvis statens provningsanstalt eller ett tcxtiltekniskt laboratorium.

Sveriges Tvätteriidkareförbund har tillsammans med husmodersrepre- sentanter bildat opartiska reklamationsnämnder till vilka tvister i tvätt- frågor kan hänskjutas. Det synes önskvärt att det i samarbete mellan bl.a. Hemmens Forskningsinstitut, bostadsstyrelsens tvättenisektion, tvättmedels- industrien samt textilindustrien utarbetades broschyrer och planschverk an- gående textilvskador. Dessa trycksaker borde kunna rekvireras av berörda tvätteriföretag och övriga intresserade samt utdelas till kunder och skolor, anslås i lokalerna osv. Liknande mindre trycksaker har tidigare utarbetats på privata initiativ, men synes icke ha fått tillräcklig, allmän spridning.

Försäkringsfrågor

I ett inlämningstvätteri förvaras vanligen mycket stora textilvärden. Tvätteriet är ansvarigt för dessa med hänsyn till exempelvis brand och stöld. Dylik skada innebär inte bara direkt åverkan eller förlust. Sorteringen av stora mängder vid en olycka sammanblandad tvätt är ett kostsamt, ofta nästan omöjligt företag. Därutöver tillkommer kostnader för driftsavbrott osv. Dylika risker är föremål för försäkringsföretagens uppmärksamhet, och bolagen står Itill tjänst med upplysning-ar om försäkrings-former. Gene- rellt får ett inlämningstvätteri med stort tvättgodslager räkna med betydligt högre försäkringskostnader än ett självtvätteri, där ingen tvätt lagras.

Tvättkvaliteter och prissättning

Gängse leveransutföranden

Minsta tvättarbete, som är praktiskt möjligt att leverera från ett in- lämningstvätteri, är »centrifugerad tvätt». Plaggen leveraras vid detta utfö- rande i halvfuktigt tillstånd. Nästa steg i utförande är >>torkat», varvid plaggen levereras torra men utan någon som helst tillslätning. Slätar tvät- teriet efter torkningen även ut plaggen för hand och viker dem i nödvändigt transportformat, blir leveransutförandet »torkat och lagt». För genom mangling tillslätat s. k. mangelgods (lakan, örngott, dukar etc.), är 'det minst arbetade utförandet »slätmanglat och lagt»; plaggen viks härvid en-

dast i nödvändigt transportformat. Utföres manglingen mera omsorgsfullt och viks plaggen så att de direkt och på konventionellt sätt passar för linne- skåpen, blir leveransutförandet >>varm- eller kallmanglat och vikt». Plagg, som behandlas i strywkpressar, >>pressas och vikes».

Ovannämnda leveransutföranden kan rubriceras som nödvändighets- tvätt _ vardagsutföranden som tillfredsställer flertalet hushåll.

Ställer man större krav på tvättens utseende. förekommer sådana leve- ransutföranden som >>manglat och Iinuikt», »pressat, efterputsat och fin- uikt», >>finstruket och finuikt» samt »dampat (ångat) och finvikt».

Leveransutseendet på dessa olika kvaliteter samt relationerna i prishän- seende dem emellan framgår av följande uppställning (tablå 25) baserad på de bestämmelser, som i januari 1954 gällde för den av priskontroll- nämnden fastställda normalprissättningen. Denna normalprissättning på vattentvätt tillkom år 1947 och upphörde i februari 1954; under resten av 1954 uppges inga väsentliga förändringar ha skett i tvätteriernas prissätt- ning.

Olika system för prissättning au inlämningstvätt

Det tvättgods, som kommer till tvätterierna, är —— som tidigare påvisats _ mycket oenhetligt. Det tvätt- och efterbehandlingsarhete, som behöver och kan utföras varierar också i hög grad. Prissättningen blir därmed ett problem. Enhetspriser t. ex. per kilo blir lätt avskräckande höga för de kun- der som endast vill lämna bort enklare tvättgods, medan tvätteriet för sin del kommer att förlora på de kunder som huvudsakligen sänder svårbehand- lade plagg. En i förhållande till utfört arbete helt avpassad, i alla hänseen- den någorlunda rättvis prissättning kan å andra sidan knappast undgå att bli debiteringstekniskt tämligen komplicerad.

Prissättningens utformning är emellertid helt naturligt av primär be- tydelse både för allmänhet och företag. Relativt låga priser utgör en för- utsättning för att flertalet hushåll skall anse sig ha möjlighet att använda inlämningstvätt. Endast en populär prissättning torde som regel i tider med hårdare konkurrens från andra tvättformer kunna hålla efterfrågan på inlämningstvättens service hög, med åtföljande gynnsam inverkan på företagens utnyttjandegrad och kostnader.

Tvättprissättningen har ofta debatterats. Allmänheten har svårt att för- stå att t. ex. småplagg, som är relativt lättbehandlade i hemmet, ofta blir dyra att lämna bort. Å andra sidan är man här i landet sedan gammalt van att de större standardplaggen, lakan etc., som ofta är otympliga att tvätta i bostaden, skall vara relativt billiga att lämna bort. Problemet kompliceras av att betydande skillnader föreligger mellan hantverksföre- tagens och de större industriella tvätteriernas faktiska kostnader för olika delar av tvättarbetet.

Då utvecklingen har blivit sådan, att många av de kollektiva tvätterierna torde komma att ta sin prissättning under omprövning, synes det vara av betydelse att här närmare beröra olika prissättningssystem.

Betalning eller tid

Så länge som hushållen kunnat leja tvätterskor att komma och utföra tvättarbetet har betalningen vanligen utgått efter en enkel tidsberäkning; ursprungligen per gång eller med dagspenning och numera, i den mån dylik tvätthjälp fortfarande förekommer, vanligen efter timlön.

Med den uppdelning av tvättarbetet på ett flertal moment och anställda, som inom tvättindustrien är vanlig, förekommer numera ytterst sällan timdebitering gentemot kunderna. När så enstaka gånger sker, är det i re- gel för tidsödande specialarbeteu.

Styckeprissättning

Då de primitiva och hantverkshetonade tvätterierna uppstod, var de till en början endast en stationär motsvarighet till den ambulerande tvätt— hjälpen. Strävan blev också här att söka få betalt för den tid det tog att utföra arbetet. Då det i allmänhet var ensamstående ungkarlar —— som blev kunder, lämnades vanligen blott enstaka eller några få plagg in åt gången. Därmed blev den naturliga prissättningen för dessa företag en styckeprissättning baserad på mer eller mindre medvetna >>tidsstudier». Eftersom det vanligen endast var några få personer, som arbetade i varje hantverksföretag, blev prissättningen beroende på den personliga yrkes- skickligheten. Styckepriserna varierade också starkt mellan olika företag. Konkurrensen i prishänsecndc grundades i icke ringa utsträckning på den individuella prestationsförmågan.

När hantverksföretagen blev större och flera personer började utföra samma arbete inom varje företag, blev helt naturligt inte den individuella snabbheten och uthålligheteu lika stor hos samtliga de arbetande. De tidi- gare tillämpadc priserna hade emellertid fått en viss hävd, och det var svårt att ändra dem i förhållande till en gemensam medelprestation.

lv'ilctprissättning _

När tvätterinäringen alltmer industrialiserades och arbetet med distribu- tion, märkning, sortering, efterbehandling m. m. slogs ut på ett flertal händer, blev det naturligen allt svårare att göra en prissättning som verk- ligen motsvarade kostnaderna i dc enskilda fallen. Både industrin och tvätt- hantverkare tillgrep i stor utsträckning utvägen att ta betalt efter vikt med ett generellt kilopris _ ett system som emellertid, så fort det gäller mera

oenhetligt tvättgods, drabbar kundkretsen olika och innebär ett osäkert och varierande netto för företagaren.

Kombinerade prissystem — normalprissättningen av tvätt

Moderna arbetsstudie- och kostnadsberäkningsmetoder har emellertid gjort det möjligt att genom värdering av de olika arbetsmomenten få fram mera realistiska priser för skilda plaggtyper och utföranden. Den prissätt- ning, som fortfarande förekommer inom tvättindustrin -— inte bara i Sverige utan även i många andra länder — är emellertid i stor utsträck— ning inte baserad på dylika tidsstudier utan på pristraditioner från hant- verket. Att så är fallet beror delvis på att den moderna kostnadsberäk- ningstekniken är så pass ny, men inte minst på att hantverks- och industri— formerna på tvättområdet fortfarande lever bredvid varandra.

Under goda konjunkturer har det rent kommersiellt drivna, industriella tvätteriet, om dess kapacitet är fullt utnyttjad, helt naturligt icke någon anledning att gå under hantverkspriserna, även om detta — med' hänsyn till de reella kostnaderna vid industriell drift — skulle vara möjligt sär— skilt beträffande mera enhetligt masstvättgods. Å andra sidan har det in- dustriella företaget —— med dess väsentliga direkta och indirekta kostnader för organisation och administration _ inte sällan svårt att konkurrera med hantverkets billiga arbetsmöjligheter för helt små tvättar med mera oenhettiga plagg.

De här i landet åren 1948——1954 gällande normalpriserna på våttvätt är ett exempel på traditionella hantverkspriser, som kommit att gälla både hantverket och industrin. När det år 1947 på grund av kraftiga lönerörelser var ofrånkomligt att tvätterinäringen fick en viss priskompensation, visade det sig svårt för priskontrollnämnden att kunna medge branschen någon generell, procentuell prisförhöjning, eftersom nästan vartenda tvätteriföre- tag åtminstone i någon detalj hade sitt eget prissättningssystem. Härtill kom att industriföretagen i många hänseenden tillämpade högre priser än hantverket. Som exempel på vilka prisdifferenser som förelåg kan nämnas, att priset på en och samma tvätt mellan olika företag och orter kunde vari- era med upp till 300 %. Den samlade produktionskapaciteten var också ojämnt fördelad på olika företagsformer. I exempelvis Stockholm kunde man beräkna att ca 80 % av själva rengöringskapaciteten låg på de 10 största företagen, medan däremot de övriga omkring 600 företagen (huvud- sakligen stryk- och mangelinrättningar men även rätt många småtvätterier) genom sitt stora antal och företagamas-personalens ofta långa arbetsdag hade en mycket stark ställning i fråga om strykning och mangling.

Både tvätterinäringens representanter och priskontrollnämnden stod här inför ett pristekniskt dilemma. Vårt lands tvätteriindustri hade då heller inte allmänt nått så långt, att man kunde prestera på arbetsstudier grun-

Tvättningen och centrifugeringen av det in- dustriella mass-tvättgodset kan göras till en föga arbetskrävande, billig process. Det är sorteringen och efterbehandlingen av de in- dividuella plaggen som blir dyrbar.

dade detaljkalkyler. Priskontrollnämndens uppgift var att se till, att all- mänheten fick låga tvättpriscr och samtidigt ge tvätterinäringen en kom- pensation för lönehöjningarna. Lösningen blev att priskontrollnämnden gjorde en åtskillnad mellan nödvändighetstvätt och fintvätt, liknande den som diskuteras i olika sammanhang i detta betänkande. För den nödvän— dighetstvätt som bedömdes vara svårare att utföra i hemmen, t. ex. lakan och liknande plagg, ställde nämnden krav på lägsta möjliga prisnivå. Efter— som de många stryk- och mangelinrättningarna genomsnittligt vanligen till- lämpade lägre priser än industrin på dessa tjänster, blev resultatet av för— handlingarna att många av industriföretagen blev tvungna att sänka sina priser på dessa tjänster. Industrin blev i stället i tillfälle att kompensera sig härför och för lönehöjningarna och andra kostnadsökningar genom att prisnivån höjdes på fintvätten.

När normalprissättningen genomfördes 1947 stod det klart, att den i vä- sentliga hänseenden och i stort sett var ett uttryck för gängse genom- snittspriser i en starkt hantverksbetonad bransch och inte ett uttryck för

tekniskt riktiga priser i en rationaliserad tvättindustri. I de skönjbara ratio— naliseringsmöjligheterna låg naturligtvis ur allmänhetens synvinkel en för- hoppning om lägre tvättpriser än de hantverksbetonade normalpriserna. Prisutvecklingen har emellertid inte gått i denna riktning. I stort sett till- lämpas fortfarande 1947 års normalpriser, men ökade med generella pro- ccnttillägg.

Denna prissättning av industriell tvätt är inte säregen, för vårt land. Även i Amerika som är föregångslandet då det gäller att analysera tvät- terinäringens ekonomiska problem —— fortlever på många håll samma för- hållanden, trots att den kommersiella tvätten där i förhållande till köpkraf- ten arbetar med lägre prisnivå än här i landet. En initierad artikel i »Good Housekeeping», december 1947, som livligt kommenterats i den amerikan- ska fackpressen, framhåller att de genomsnittliga amerikanska inlämnings— tvätterierna gör förluster på sådana plagg som t. ex. strumpor, näsdukar, servetter samt barn- och damplagg. De kan ta skadan igen på skjortor och mangelgods som lakan. Artikeln framhåller, att de inbördes priserna på alla dessa plagg ursprungligen sattes slumpartat, och att tvätteriidkaren nu tror, med rätt eller orätt, att hans kunder inte kommer att finna sig i en utjämning. Artikeln konstaterar: >>Om det mesta av Ert tvättgods be- står av mangelgods betalar Ni säkert för mycket, men om det mesta av det är andra gångkläder än skjortor, har Ni antagligen vunnit på handeln». Sistnämnda citat kan också sägas karakterisera prisförhållandena hos icke så få svenska tvätterier tiden innan normalprissättningen.

När priskontrollnämnden 1947 hade att ta ställning till tvättprissätt- ningen studerade man de prissättningssystem som fanns inom och utom landet. I mitten på 40-talet prissattes i Sverige den s. k. blandade hushålls- tvätten —— dvs. tvätt som kunde innehålla alla i ett hushåll förekommande slag av plagg såväl personliga plagg som inredningstextilier etc. — van— ligen antingen med ett generellt kilopris, som utgick oavsett om plagginne- hållet var svårbehandlat eller ej, eller med kilopris för mangelplaggen och styckepriser för gångplaggen. Ävenledes tillämpades på sina håll kombina— tionen kilopris för mangelplaggen och timpris för strykning av gångklä— derna samt ett system med kilopris för hela hushållstvätten jämte olika plaggtillägg för gångplaggen. Dessutom förekom på några håll att enbart styckepriser tillämpades för hela hushållstvätten.

Av nämnda prissättningssystem för blandad hushållstvätt utmönstrades vid normalprissättningen såväl det generella kilopriset som timpriset för strykning av gångkläderna, enär de ansågs mindre väl lämpade för en rätt- vis prissättning. Systemet >>kilopriser å mangelplaggen och styckepriser å gångplaggen» ansågs även ha nackdelar bl. a. med hänsyn till att stycke- priserna å gångkläderna icke skulle bli fallande, om de medföljde en större tvättsändning. Företagsekonomiskt ansågs det nämligen önskvärt, att större tvättar uppmuntrades med billigare pris, enär kostnaderna för distribution

och administration inom vissa gränser är förhållandevis lägre pr kilo vid en större tvätt än vid en mindre.

Även den tilltalande enkla metoden att för hushållstvätt i likhet med för s. k. herrtvätt tillämpa styckepriser för alla plagg, syntes olämplig, bl. a. med hänsyn till att mangeltvättens pris — med dåvarande maskintekniska utrustning i tvätterierna ansågs ha större samband med tvättens storlek (vikt) än antalet plagg. En större mangeltvätt skulle sålunda med enbart styckepriser ej erhålla tekniskt riktigt pris ej heller premieras, om inte styckepriserna gjordes fallande för olika vikts- eller krontalsgrupper. Ett rabatteringssystem, som debiteringstekniskt skulle kunna möjliggöra detta, ansågs emellertid komma att möta för stora svårigheter, enär då gängse, på dåvarande tekniska resurser baserade styckepriser på mangelplagg tålde kraftigare rabattering än styckepriserna på gångplagg. Dessutom skulle vid ett system med enbart styckepriser en mindre tvättinrättning för mangel- tvätt behöva skriva ut en omfattande räkning i stället för exempelvis skicka tillbaka kundens tvättnota avprickad jämte en enkel räkning av typen: 18 kilo a 1 kr/kg.

Med hänsyn till dessa olika omständigheter fann priskontrollnämnden, att en lämplig och praktiskt tillämpbar metod vore ett system, som för >>herrtvätt>> bibehöll tidigare sedvanliga prissättning per styck och som för =>hushållstvätt» bibehöll den för mangelplaggen sedvanliga kiloprissättning- en samt även medgav plaggtillägg för i »hIandad hushållstvätt» ingående gångplagg och mera arbetskrävande andra plagg.

Hushållstvätten erhöll ett generellt grumdpris per kilo och därutöver allt efter behandlingen olika pristillägg per kilo eller styck. Principen för dessa tillägg blev att utöver kostnaden för efterbehandlingen av respektive plagg skulle tilläggen gälla: speciella omkostnader för exempelvis särskild tvätt- behandling av starkt fällande plagg; handtvätt av omtåliga plagg; plagg såsom blöjor, vilka kräver särskild behandling och är obehagliga för per— sonalen; förhållandevis stora arbetskostnader för små (lätta) plagg såsom näsdukar, mindre teservetter, grytlappar o. dyl., vilka är praktiskt taget lika dyra att märka, räkna, dirigera och sortera som stora (tyngre) plagg; onor- malt höga ersättningsrisker vid dyrbara plagg av siden och liknande.

Redan vid utarbetandet av normalpriserna hystes, som tidigare nämnts, vissa förhoppningar att en rationaliserad tvättindustri så småningom skulle gå ifrån och förbilliga de hantverksmässiga priserna. Det var även bekant, att utomlands hade konstruerats debiteringsmaskiner, som snabbt räknade och skrev ut specificerade tvätträkningar. Priskontrollnämnden förklarade sig beredd att om exempelvis införandet av dylika maskiner så gjorde lämp- ligt, företa ändringar i prissättningssystemet. Några framställningar från företagars'idan i denna riktning synes emellertid icke ha skett. Den allmän- na kostnadsutvecklingen har medfört att tvättpriserna 1947—1954 höjts med generellt 18 % i dyraste prisområde, i övriga prisområden något mer.

Priserna ligger pä'inlämningstvätt på en nivå, som i praktiken innebär att endast en begränsad del av hushållen _ och då huvudsakligen endast för en del av sitt tvättgods —— använder sig av inlämningstvätt. Inte sällan möter man i detta sammanhang uttalanden att tvättpriserna i Sverige är höga i förhållande till utlandet. Nominellt torde så även vara fallet, men tar man hänsyn till variationerna i allmänhetens köpkraft samt levnads- kostnaderna i övrigt ställer sig de svenska priserna icke lika höga.

Aktuella åtgärder beträffande de kollektiva tvätteriernas prissättning.

Prissättningen av tvätt är så viktig både för allmänheten och företagen, att inte minst de tvätterier, som startats med samhällsstöd, bör noggrant överväga prisfrågan. Då de tillämpade normalpriserna i betydande utsträck- ning icke torde vara de tekniskt riktiga för ett modernt drivet tvätteriföre- tag, finns det anledning för de samhällsstödda tvätteriföretagen att om- pröva sin prissättning. Eftersom därmed sammanhängande tidsstudie— och kalkylarbcte är komplicerat och kostnadskrävande, synes det lämpligt att underlätta de olika tvätteriernas prissättningsarbete genom att det råd- givande organet för gemensamhetstvätterierna —— bostadsstyrelsens tvät- terisektion _ beredes möjlighet att centralt närmare utreda de normala tekniska behandlingskostnaderna för olika plagg och utföranden.

Tablå 25. Exempel på förekommande kvaliteter och priser på inlämnings- tvätt. (Januari 1954)

Benämningar på förekom- Pris per kg beräknat efter Eventuellt erforderlig yt- mande tvättjänster samt le- priskontrollnämndens maxi- terligarc behandling i veransutföranden enligt pris- miprislistor 975, 1034 och hemmet innan plaggen kontrollnämndens meddelan— 1392. Priset beräknat för kan tagas i bruk. de nr 975. Stockholm. För övriga pris-

områden varierar priserna med ned till ca 25 % lägre priser. CENTRIFUGERAD IIUS- 79 öre/kg. Behandlingsfor- Torkning samt önskad ef- I'IÅLLSTVÄTT: men är avsedd allenast för terbehandling måste utfö- >>Centrifugerat utförande in- plagg, som lämpar sig för rasihemmet. nebär, att plaggen efter tvätt- ningen endast centrifugeras. Plaggen levereras sålunda i vått tillstånd.»

TORKAD HUSHÅLLSTVÄTT: >>Torkat utförande innebär, att plaggen efter tvättningen endast torkas.»

gemensam tvättbehandling i maskin. I de fall då vikten av dylik tvätt understiger 15 kg, må trots detta uttagas priset för en vikt av 15 kg.

881/2*öre/kg. Behandlingsfor- men är avsedd allenast för plagg, som lämpar sig för ge- mensam tvättbehandling i maskin. I de fall då vikten av dylik tvätt understiger 15 kg, må trots detta uttagas priset för en vikt av 15 kg.

Önskad efterbehandling måste utföras i hemmet.

* Den ojämna prissättningen beroende på att procentuella tillägg skett på de ursprung-

liga normalpriserna.

BLANDAD HUSHÅLLS- TVÄTT: >>Härmed avses, att tvätten kan innehålla alla i ett hus- håll förekommande slag av plagg. såväl mangelplagg som andra plagg, vilket medför att tvättning och efterbe- handling måste lämpas efter de olika plaggens beskaffen- het.»

TORKAT OCH LAGT: »Torkat och lagt utförande innebär, att plaggen efter torkningen slätas ut och vi- kas i de format, som äro nödvändiga för transporten.»

SLÄTMANGLAT OCH LAGT: »Slätmanglat och lagt utfö- rande innebär, att plaggen efter slätmangling endast vi- kas i de format, som äro nödvändiga för transporten. Slätmangling användes en- dast för s. k. mangelplagg, såsom lakan, örngott, ser- vetter, dukar, handdukar, dammhanddukar, skynken, tygpåsar och andra för be- handling i mangel lämpade plagg.»

jande regler:

1) Ett grundpris per kg utta- ges för hela tvätten. Detta uppgår för en tvätt med en vikt fr. o. m. 5 men under 15 kg till 88%* öre/kg fr. o. m. 15 men under 40 kg till 82%” öre/kg. fr. o. m. 40 kg till 77 öre/kg (All tvätt under 5 kg åsätts särskilda styckepriser) 2) Pristillägg med visst bc- lopp per kg får göras för i tvätten ingående mangel- plagg (mangeltillägg) enl. nedan. 3) Pristillägg med visst be- lopp per plagg får göras för vissa plagg (plaggtillägg). Se nedan och i tab. 40. Exempel på vad blandad hus— hållstvätt genomsnittligt kan kosta per kilo med grund- pris och tillägg inräknade redovisas i kap. 25 för en 4 personers typfamilj. När all tvätt lämnades bort uppgick kostnaden till i genomsnitt kr. 4:68/kg. När enbart må- nads- och extratvätten läm- nades bort blev genomsnitts- priset för inlämningstvätten kr. 3:41/kg.

Plaggtillägg per styck utöver grundpriset med exempelvis för skjortor ......... 29%* öre/st näsdukar ....... 6 » underbcnkläder,

korta .......... 12 »

Inklusive grundpriset mot- svarar detta ett ungegfärligt totalt kilopris av för skjortor ............ 2:06 kr/kg näsdukar .......... 5:86 » nnderbenkläder,

korta ............ 2:08 »

För i tvätten ingående mang- elplagg får utöver grundpri- set göras ett mangeltillägg av 18 öre/kg, vilket innebär ett totalpris av kr. 1:07/kg.

Enligt gängse sedvänjor brukar skjortorna strykas och vanligen även näsdu— karna. Underbenkläderna användes däremot ofta ostrukna.

För »vardagsplagg» anses denna enklare form av mangling ofta vara fullt tillräcklig.

* Den ojämna prissättningen beroende på att procentuella tillägg skett på de ursprung-

l'ARM- ELLER KALLMANG- LAT OCH VIKT: '-Narm- eller kallmanglat och vikt utförande innebär, att plaggen efter väl utförd mangling vikas med nog— grannhet i för plaggen sed- vanliga format. Mangling an— vändes endast för s. k. mang- ('lplagg.»

I'RESSAT OCH VIKT: ""*Pl'essat och vikt utförande innebär, att plaggen maskin- pressas och vikas utan sär- skild efterputsning. Med pressning jämställes mindre noggrann strykning.»

FINBEHANDLING: nFinbehandling innebär, att plaggen, på för varje sär- skild plaggsort sedvanligt sätt, behandlas enligt något av nedanstående utföranden: Manglal och finvikt utfö— rande innebär, att plaggen efter väl utförd mangling omsorgsfullt vikas och val- sas eller pressas samt att finare spetsar strykas ut och att hand krusas eller finstrykas.

Pressat, efterputsat och finuikl utförande innebär, att plaggen maskinpressas, efterputsas och omsorgs— fullt vikas. Finstruket och finvikt ut- förande innebär, att plag- gen omsorgsfullt strykas och vikas. Dampal (ångat) och fin- uikt utförande innebär uppångning av tvättplag- get, så att vävnaden åter- får sin struktur, jämte om- sorgsfull vikning av plag- get.»

För i tvätten ingående mang— elplagg får utöver grundpri- set göras ett mangeltillägg av 35% öre/kg, vilket inne- bär ett totalpris av kr. 1:24 /kg.

Plaggtillägg per styck utöver grundpriset med exempelvis för

skjortor ......... 88%» öre/st näsdukar ....... 9 % * » nnderhenkläder,

korta .......... 35 % * » Inklusive grundpriset mot- svarar detta ett ungefärligt kilopris av för skjortor ............ 4:43 kr/kg näsdukar .......... 8:77 » underbcnkläder,

korta ............ 4:44 »

Plaggtillägg per styck utöver grundpriset med exempelvis för

skjortor .......... 112 öre/st näsdukar ......... 10%* » underbenkläder,

korta .......... 55 % * »

Inklusive grundpriset mot- svarar detta ett ungefärligt kilopris av för skjortor ............ 5:37 kr/kg näsdukar .......... 9:60 » underbcnkläder,

korta ............ 6:44 »

Fullt färdigt och motsva- rar gängse kvalitetsan- språk.

Fullt färdigt för var- dagsbruk. Skjortorna är måhända — vid hög per- sonlig standard — inte perfekta som finplagg. Liknande blir förhållan— det om näsdukar-na an— vänds som ficknäsdukar. För underbenkläderna fyl- ler utförandet mer än väl normala anspråk på »fi- nish». Pressat och vikt synes vanligen icke debi- teras av tvätterierna, utan utför dessa merendels fin- behandling enligt nedan.

Bästa möjliga leveransut- förande vid inlämnings- tvätt.

* Den ojämna prissättningen beroende på att procentuella tillägg skett på de ursprung—

liga normalpriserna.

Personalproblem

Det är allmänt omvittnat att de driftstekniska och ekonomiska svårig— heterna vrid många av de kollektiva tvätterierna i stor utsträckning är att återföra till bristen på duglig personal och främst företagsledare och förmån.

I befolkningsutredningens betänkande 1947 om kollektiv tvätt framhölls bland annat följande: »Om ett tvätteri skall kunna drivas på ett tillfreds— ställande sått med hänsyn till tvättekniskt förfarande och ekonomiskt resul- tat måste det stå under kvalificerad ledning. Lika viktigt är även att för- män och arbetare har goda yrkeskunskaper. För närvarande råder stor brist på alla dessa personalkategorier. Denna brist på fackkunnig personal har inte bara gjort sig kännbar vid landets andelstvätterier utan även vid de privata tvätterierna. Om de föreslagna åtgärderna till underlättande av hushållens tvättarbete genom snabbt utbyggande av ett betydande antal nya tvätterier skall ha någon mening, är det därför nödvändigt att effek- tiva åtgärder omedelbart vidtagas för rekrytering och skolning av erfoder— lig personal ..... »

I statsutskottets utlåtande nr 91/1948 angående stödverksamheten till tvätterier uttalades: » . .. I den mån antalet maskinellt utrustade tvätteri— anläggningar stiger är erfoderligt, att utbildningsfrågan ägnas ökad tipp— märksamhet . . . . >>

Den utbildning, som därefter bedrivits i relativt blygsam skala, har emel- lertid icke givit önskat resultat.

I Sjukhus-utredningens betänkande av 1950 angående verksamheten vid sjukhustvätterierna och möjligheterna att rationalisera densamma under- ströks ytterligare >> ... att de av befolkningsutredningen uppdragna rikt- linjerna för utbildningens framtida ordnande förtjäna att allvarligt beak- tas.. .» Utredningen framhöll att utbildningsbehovet var mest trängande med avseende å arbetsledarpersonalen. Utbildningen av denna borde enligt utredningens mening kunna göras mer effektiv än för närvarande. Detta ansågs gälla såväl den reguljära undervisningen som fortbildninskurserna. Betänkandet fortsatte vidare: >> ... Vad angår frågan om de krav, som bör ställas på driftsledarna vid större tvätterier, vill utredningen framhålla, att behovet av väl utbildad personal i ledande ställning inom tvätteriindustrin för närvarande är starkt framträdande. Det är därför av vikt att utbildnings- t'rågan för driftsledarna löses. Härför bör i första hand upplåggas en plan för undervisningen . . . . »

Sjukhusutredningens förslag har emellertid icke medfört några effektiva åtgärder.

1950 gjorde bostadskollektiva kommittén en enkät bland berörda organisa- tioner beträffande tvätteripersonalen.

Svenska fabriksarbetareförbundct angav i sitt svar härå (april 1950) bl.a. följande:

.Under 30-talet voro lönerna för arbetarna inom tvättbranschen bland de lägsta i landet. En van maskintvättare betalades 1935 i Stockholm enligt dä gällande avtal kr. 1:— per timma och en kvalificerad strykerska kr. 0:80. Inom den lägsta dyrortsgruppen utgjorde motsvarande timlöner kr. 0:75 resp. kr. 0:45. För icke kvalificerade arbetare var timlönen 5 och 10 öre lägre. 1939 hade tim— lön-erna i Stockholm stigit till för maskintvättare kr.1:10 och för strykerska kr. 0:85 och motsvarande löner i lägsta dyrortsgrupp till kr. 0:85 resp..kr. 0:50.

Anledningen till det synnerligen låga löneläget inom branschen under 30-talet var en alltför osund konkurrens mellan företagen. Självkostnadskalkyler förekom inte utan priset fastställdes i. allmänhet efter den regeln att det skulle vara lägre än konkurrentens. De kunder, som tillämpade anbudsförfarandet, kunde därför ofta få tvätt utförd för ett pris, som understeg företagets självkostnader. Förlusten kompenserades om möjligt genom att ett högre pris togs ut av de små kunderna.

Den ökade efterfrågan på arbetskraft efter krigets utbrott medförde att arbe— tarna inom tvättbranschen i stor utsträckning sökte sig över till industrier med bättre löneläge och detta var i synnerhet fallet med de kvalificerade arbetarna, vilka helt naturligt voro mest missnöjda med betalningen.

Den knapphet på arbetskraft, som varit rådande under 40-talet, har åstadkommit att löneläget beträffande icke kvalificerade arbetare bättre än förut motsvarar det inom den allmänna fabriksindustrin

. Genom att arbetet vid de större företagen under de senaste åren delvis ackord— satts har arbetarna beretts möjlighet till högre inkomst än tidlönen. Vid de företag där arbetet utföres mot tidlön, till vilka bl. a. flertalet andelstvätterier kan hän- föras, är inkomsten för arbetarna dock synnerligen otillfredsställande.

I fråga om de kvalificerade arbetarna med särskild utbildning eller lång prak— tik, har löneutvecklingen varit mindre gynnsam än för de öv riga.

Den merbetalning en manlig maskintvättare eller pressare kan erhålla efter 3 ålS praktik utgör enligt gällande riksavtal (april 1950) 7 öre per timme och en strykerska betalas vid speciellt kvalificerat strykningsarbete ett tillägg med 10 öre per timme, dock endast i de fall arbetet utföres mot tidlön. De kvalificerade arbetarna ha ej heller samma möjlighet att genom ackordsarbete öka sin inkomst på grund av att deras arbete i regel inte anses lämpligt att ackordsätta .....

. .Under 530-talets senare del var tillgången på arbetskraft god och trots det låga löneläget var det inga svårigheter för företagen att erhålla den arbetskraft som behövdes. Lönevillkoren verkade dock så att den bästa arbetskraften inte sökte sig till tvättbranschen. Arbetet ansågs för övrigt 'simpelt'. Beteckningen 'inrättning' eller ”anstalt” kanske också i någon mån verkade skrämmande.

Den ändring av förhållandena på den svenska arbetsmarknaden som inträdde vid 40-talets början medförde för tvättbranschens vidkommande rent katastrofala verkningar. Man ville inte från arbetsgivarnas sida inse nödvändigheten av att följa med i den löneutveckling som prisstegringar och ökad efterfrågan på arbets— kraft orsakade.

Följden härav blev, som förut nämnts, att arbetarna sökte sig till andra indu- strier. Företagarna konstaterade, fast väl sent, att ovana arbetare blevo dyrare än bättre betalda men vana arbetare.

En förbättring av förhållandena inträdde under 40-talets senare del. Högre löner och i viss utsräckning möjlighet till bättre inkomst genom ackordsarbete har gjort det lättare för företagen att erhålla i synnerhet okvalificerad arbetskraft. Kvalificerade arbetare står dock knappast att få. De företag, som den senaste tiden startat inom tvättbranschen och som i de flesta fall äro andelstvätterier, ha så— lunda haft stora svårigheter att erhålla van arbetskraft .....

.' ..... Den kommande utvecklingen beträffande löner och tillgång på arbets- .kraft inom tvättbranschen blir i stort sett naturligtvis beroende av förhållandena på arbetsmarknaden i övrigt. Under förutsättning att inga större förändringar på arbetsmarknaden inträffar, vill förbundet som sin uppfattning om de när- maste årens arbetskraftsförhållanden inom tvättbranschen framhålla följande:

För att tvättarbetet skall kunna utföras på ett ur alla synpunkter tillfreds- ställande sätt, är det nödvändigt att det inom branschen finns en van och för det kvalificerade anbetet väl utbildad arbetarekår. Arbetarna måste knytas fastare till branschen genom att lönenivån avsevärt höjes, såväl ifråga om tidlöner som ackordsförtjänster. De kvalificerade anbetarnas löner bör ökas, varigenom större intresse kan påräknas från arbetarnas sida, för att kosta på sig erforderlig ut- bildning. De nämnda villkorcn för en dylik önskvärd gynnsam utveckling torde inte kunna uppfyllas inom den närmaste femårsperioden, beroende på motstån- det från den privata verksamheten inom branschen. Förbundet räknar sålunda med att de nuvarande svårigheterna att tillgodose tvättbranschens behov av van arbetskraft kommer att bestå under denna period ...»

Svenska tvåttföreståndarcföreningen framförde i sitt enkätsvar till bo- stadskollcktiva kommittén (juli 1950) följande synpunkter:

»... Då tvättutbildningen är relativt ung, fanns ej tillräckligt med utbildad personal att få till dessa inrättningar. Vanligtvis betalades föreståndarna mycket dåligt. Anledningen var nog den, att dels stod yrket lågt och dels att föreningarna ei ansåg sig ha råd att betala ordentliga löner, därför att andelsägarna skulle få sin tvätt så billig som möjligt. Det var då en kvarleva, att tvätt inte skulle kosta något. Föreningarna anställde en ansvarskännande man eller kvinna från .hemtrakten.

I mitten av 1940-talet började Kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning särskilt "intressera sig för andels— och handelstvätteriernas föreståndare. Det anordnades 14 dagars kurser för dem, som voro föreståndarinnor. På grund av bristen på tvättföreståndarc anordnades 5 månaders kurser på olika platser i landet. Efter dessa snabbkurser kunde våra tre ansedda tvättskolor knappast få elever. Jag vill påpeka, att dessa korta kurser har sänkt yrket och gjort det svårare för vår "förening att sätta som krav på medlemmarna enhetlig utbildning.

I och med denna olikhet i utbildning och löner är det väl knappast konstigt om ungdomen ställer sig tvekande inför val av dylikt yrke. Det märks också vid tvättskolorna. De yngre är inte intresserade av yrket.. . . »

I kompletterande skrivelse i maj 1952 anfördes:

».. . Orsaken till att tvättföreståndarnas löner hålles nere, beror på den korta utbildningstiden samt de låga kvalifikationsfordringarna, som ställs på inträdes- 'SÖkandena till tvättskolorna».

Sveriges Tvätteriidkareförbund yttrade till kommittén (augusti 1950):

». . .Bristen är kännbar beträffande samtliga arbetare, men framför allt är be- hovet av tvättföreståndare och i övrigt fackutbildad personal mycket stort . . .»

Föreningen Svensk andelstvätt anförde som svar på enkäten (oktober 1950): >> . . . Bristen på lämpliga föreståndare och föreståndarinnor har gjort, att dessa kommit upp i ett ganska högt löneläge. Tillgången på sådan arbetskraft har emeller- tid något förbättrats men även under de närmaste åren torde det bli brist på

lämpliga ledarekrafter för större, mera industriellt betonade kollektiva tvätterier." Detta bl. a. beroende på att saknaden av sådana tvätterier hittills icke möjliggjort någon praktisk utbildning . . . »

Svaren på bostadskollcktiva kommitténs enkät understryker starkt be- hovet av utbildning på tvättområdet. Sedan enkäten ha1 under senaste ar genom svårigheterna för andra näringsgrenar tillgången på kvinnlig ar— betskraft till tvätterierna förbättrats, men b1isten på dugliga företagsledare och förmän är fortfarande högst allvarlig. Bostadsstyrelsen har i oktober 1952 till kommittén framfört:

»En påtaglig brist på sakkunnig driftsledning vid flera av de statsbelånade anläggningarna har konstaterats föreligga. Detta förhållande beror på att personal med önskvärda kvalifikationer överhuvudtaget icke kan uppbringas. Det är att antaga, att särskilda åtgärder inom snar framtid måste vidtagas på bostadsstyrell sens initiativ för kursverksamhet, som kan främja spccialutbildningen av personal, avsedd att konnna att förestå driften vid de större tvätterierna. » d_c—

Utan att f.n. kunna prestera direkta siffcrmässiga belägg torde man väga på— ståendet att de kollektiva tvätteriernas resultat _ liksom all teknisk ekonomisk företagsamhet _ i hög grad är beroende av ledningens kvalifikationer. Erfaren- heten beträffande de kollektiva tvätterierna tycks också peka på att anläggningar med till synes goda driftsekonomiska förutsättningar — ett tillräckligt tvättunder- lag, rimliga kapitalkostnader etc. —— uppvisar dåligt resultat, om föreståndaren icke uppfyller de krav som rimligen kan ställas på teoretisk och praktisk ut-' bildning parad med praktiskt handlag för uppgiften. Omvänt kan anläggningar" med till synes dåliga förutsättningar uppvisa goda resultat, därför att förestån— daren besitter nämnda egenskaper. Givetvis spelar härvid också inställningen och förmågan hos den en icke oväsentlig roll.);

Bostadsstyrelsen har vidare efter samråd med överstyrelsen för yrkestit- bildning under 1952 gjort en rundfräga rörande föreståndarnas kvalifikaf tioner och anställningsförhållanden till de tvätterier som erhållit statsbi— drag eller statslån samt även till ett antal kommunala tvätterier. Enkäten gav det, mot bakgrunden av den icke ringa kursverksamhet som dock före; kommer i landet (jfr kap. 26 om utbildning), anmärkningsvärda resultatet att över hälften av föreståndarna vid de kollektiva tvätterierna helt saknar teoretisk tvättutbildning och mindre än en fjärdedel har genomgått före- ståndarkurs. Som beklagligt faktum anför bostadsstyrelsen, att ett sjun—- kande intresse för utbildningskurserna inom tvätteriyrket under senaste är har kunnat konstateras. Styrelsen finner vidare, att en utbildning, differen- tierad i ungefärlig överensstämmelse med vad befolkningsuhedningen på sin tid föreslagit, vala önskvärd och ändamålsenlig. .

Dessa uppgifter pekar på vikten av att säkra tillgången på duglig personal och härav främst föreståndare åt de allmännyttiga tvätterierna. Behovet av snabba åtgärder för effektiv utbildning av dylik pesonal är påtaglig. I kap. 26 lämnar utredningen allmänna synpunkter på denna utbildnings ordnande.

Utbildningen av tvätteriledare skall givetvis förutom ett allmänt kun- skapsunderlag inriktas på konkreta, aktuella uppgifter.

Då här i landet — såvitt denna utredning känner till —— icke tidigare analyserats förekommande ledaruppgifter vid ett större tvätteri, må dessa här i korthet beröras.

Som underlag har utredningen disponerat organisationsplanen för ett välkänt amerikanskt större tvätteri. Snarliknande organisation torde före- finnas hos de största. svenska privata tvätterierna. Ehuru dylika storföre— tag knappast avses byggas med samhällsstöd är den återgivna arbetsorga- nisationen av betydande intresse. Även i ett relativt litet tvätteri förekommer i stort sett samma arbetsuppgifter. I det lilla tvätteriet kan visserligen en del av uppgifterna delegeras på utomstående —— utredningen återkommer nedan härtill — men huvuddelen av ledarverksamheten faller på förestån- daren.

De ledande uppgifterna är enligt organisationsplanen följande.

Verkställande direktören har som företagschef ansvaret för företagets ledning och utveckling. Han beslutar i samråd med sin styrelse företagets kurs ifråga om produktions— och försäljningspoletik. Han följer den nationella och lokala utveck- lingen i branschen genonm kontakt med bransch- och näringsorganisationer samt myndigheter. Företagets möjligheter att skaffa kapital för fortsatt expansion hänger inte sällan nära samman med chefens anseende i fråga om personlig duglighet. Under sig har direktören i detta exempel ett antal specialister, som var för sig svarar för olika grenar av företagets verksamhet.

Driftschefe-n f-ör vållvätleriet svarar för den tvättekniska behandlingen av all våttvätt, som kommer in till företaget. Hans uppgift är att se till att tvättgodset löper genom produktionen på ur tvättsynpunkt effektivaste, mest skonsamma, snabba och billiga sätt. Av driftschefen fordras, att han är en god pådrivande arbetsledare och en god organisatör.

Vid sin sida har han en biträdande driflschef. Denne får ofta arbeta hårt med att utbilda och träna de anställda, hålla produktionstakten hög och helst driva upp den ännu högre. Utom goda tvätt- och textiltekniska kunskaper fordras av honom också god arbetsledar- och utbildarföumåga.

Driftschefen för kemtvätt har på sin avdelning motsvarande funktioner som chefen för våttvättavd—elningen. Då inom kemtvätten vanlig-en behandlas ännu mer ömtåliga plagg än inom våttvätten, fordras det av honom särskilt omfattande kunskaper på textilområdet samt i kemtvättens speciella kemi.

Det exemplifierade företaget är av den storleksordningen, att det kan hålla sig med en egen teknisk expert, en överingenjör. Denne ansvarar i nära samarbete med driftscheferna för företagets maskintekniska planering. Ett stortvätteri har en mycket komplicerad och dyrbar maskinpark samt en omfattande värme- och elinstallation. Denna maskinpark fordrar en tekniskt sakkunnigt ledd skötsel. Driftsavbrott är mycket kostsamma för företaget, varför det ofta är nödvändigt att snabbt själv nattetid kunna utföra nödvändiga reparationer. Samtidigt är kostnaderna för manuell arbetskraft i ett tvätteri så höga, att möjligheterna till maskintekniska förbättringar måste noga övervakas. En av överingenjörens viktigaste uppgifter är att stå i nära kontakt med den in- och utländska maskin-

industrien och tillvarata alla de tekniska utvecklingsmöjligheter, som är ekono- miskt riktiga för företaget. Med stöd av sitt teoretiska kunnande hjälper över- ingenjören driftseheferna med att begränsa kostnaderna för tvättmedel, värme osv. samt att lägga upp arbetsstudier.

["örsäljningsche/ens allmänna uppgift är att genom olika försäljningstekniska metoder söka åstadkomma, att tvättgods strömmar in till tvätteriet vid sådana tidpunkter och i sådan utsträckning att tvätteriets kapacitet blir utnyttjad så mycket som möjligt. Försäljningschefen skapar företagets ansikte mot allmän— heten. Hans arbetsmetoder är reklam i olika former.

I detta företag har försäljningschefen en biträdande försäljningschef till hjälp. Enligt organisationsplanen svarar denne närmast för utkörarnas ledning. I Ame- rika kör inte utkörarna och hämtar tvätt endast efter telefonorder. De har van- ligen bestämda körrutter och återkommer till samma adresser vid bestämd tid varje vecka. De utför ett regelrätt försäljningsarbete och bear-betar systematiskt de. hushåll, som finns i en fastighet samt försöker att få in så mycket tvättgods som möjligt inom sitt område. Deras lön utgår också vanligen till en del på provisionsbasis. I Amerika har vanligen (i—8 utkörare en egen ruttförman eller som i detta fall biträdande försäljningschef. Chefsbiträdet följer med ruttmännen på deras bilar, vägleder dem, talar med kunderna, klarar upp missförstånd och försöker på allt sätt hjälpa utkörarna att göra ett bättre arbete och därmed skaffa dem och företag-et bättre inkomster.

Utom sitt biträde har försäljningschefen också en stab av mera underordnade medhjälpare. Det finns en kontorist för försäljningsstatislik, som statistiskt dag för dag övervakar försäljningen vid de olika körrutterna och jämför resultaten med motsvarande dag föregående vecka, månad, är osv. Ser något ut att vara galet, slås larm till försäljningschefen. Försäljningskon-trollen har ett ingående samarbete med den kamerala avdelningen och företagets telefonförsäljare.

Telefonförsäljaren lyder också under försäljningschefen. Genom telefonsamtal med nyinflyttade eller andra lämpliga kundobjekt t. ex. nyblivna mammor söker telefonförsäljaren värva nya kunder åt företaget. Är det så att statistiken visar, att en kund har lämnat företaget (det är mycket allmänt med kundregisterkort även i små amerikanska tvätterier), ringer telefonförsäljaren upp och försöker få den f. d. kunden att återvända.

Telefonen anses som ett av tvätteriföretagcts viktigaste komnnmnikationsmedel med allmänheten. Det är därför synnerligen angeläget, att den röst som kunden först möter, när den ringer upp företaget, är angenäm, kunnig och väldri'llad. Därför sorterar också uäxeltclefonisteu under försäljningschefen, som svarar för hennes utbildning.

Förutom bemötandet i telefonen och kontakten med utkörarna samt företagets tidningsreklam, bestämmes i mycket kundernas uppfattning av företaget genom utseendet på företagets bilar. Smutsiga och ovårdade bilar ger inte något intryck av att tvätteriet kan tvätta så särskilt rent och väl. Därför sorterar också bilarnas omvårdnad under försäljningschefen. Genom att bilarna lyder under försäljning- chefen, har denne också lättare att få sina idéer beträffande reklamen på for- donen att slå igenom.

För den kamerala skötseln av företaget svarar företagets kamrer. Han beslutar självständigt i sådana ekonomiska frågor, som inte behöver underställas direk- tören, leder arbetet med bokslut och ekonomisk statistik samt utreder besvär- liga deklarations- och skattefrågor. Han utför »— eller bevakar ur ekonomisk syn- punkt — i samråd med driftscheferna och överingenjören företagets inköp av driftsförnödenheter och maskiner samt annan utrustning. Genom att utverka och bevaka rabatter kan han spara avsevärt åt företaget.

Som biträde med de besvärliga och ofta mycket tidsödande personalfrågorna har kamrern i detta exempel en särskild personalassistent. Denne handlägger rutinanbetet i samband med anställningar och avsked, sjukdom och olycksfall semestrar, skatter, avlöningar osv. '

Ett tvättföretag av någorlunda storleksordning kan knappast undvika att få en rätt omfattande korrespondens och annat skrivarbete. Det är räkningar till kunder som har konto, ursäkter för eventuella missöden, uppgiftslämn-ing tili myndig—heter, branschorganisationer m.m. Det är slöseri med dyrbar arbetskraft —— som skall användas till bättre — om företagets högavlönade tekniker eller försäljningsexpertis sätter sig själva att maskinskriva brev. Därför har före- taget en snabb och duktig kontorist—sekreterare, som har förmåga att avlasta respektive chefer och deras medhjälpare en stor del av skrivarbetet.

För det omfattande bokföringsarbete, som är absolut nödvändigt för att man skall kunna få ett någorlunda fast grepp om kostnaderna i ett tvätteri, har före- taget en särskild bokförare som samtidigt är kassör.

Möjligheterna att kontrollera inkomstsidan i ett tvätteri är baserad på en tillförlitlig kontroll och sammanställning av försäljningsnotorna. I ett litet tvätteri uppgår försäljningsnotorna till 10.000-tals per år och i ett större till 100.000-tals eller flera. Ett effektivt dylikt arbete är tidsödande, och i detta fall svarar under kamrern en särskild kontrollant av Iörsäljningnotor för detta arbete. Denne kon- trollant reviderar genom sitt arbete utkörarnas redovisning till företaget och ger samtidigt genom sina sammanställningar ett underlag till företagets för- säljningsstatistik.

För det relativt enkla lunchrum, som det excmplifierade företaget driver för sina anställda, finns ett särskilt mässbiträde. Genom att låta mässbiträdet sortera under kamrern, vinner man möjligheten att hålla lunchrummet i mera ekono- miskt fasta tyglar.

Direkt under direktören för företaget finns i exemplet också en inspektör. Denne kan i viss mån betraktas som kundernas ombudsman hos företaget. När driftscheferna anstränger sig att tvätta så fort och så billigt som möjligt och försäljningschefen att få in så mycket tvättgods som möjligt, är den självständigc inspektören företagets samvete, som kontrollerar att tvätten inte får för låg kvalitet och att försäljningschefen inte lovar för mycket. Under sig har in- spektören —— vars uppgifter gör honom mycket rörlig inom och utom företaget och sålunda gör honom svår att omedelbart träffa för upprörda och missbelåtna kunder -— en per telefon alltid anträffbar särskild kundservicetjänsteman.

Kandserviccljänstcmannen har till uppgift att ta emot allmänhetens klagomål antingen det nu gäller skador, bortkomna plagg eller försenade leveranser. Kuml- servicetjänstemannen är den specialskolade, förstående och välvilligt lyssnande instans, där de otåliga kunderna får prata av sig sina bekymmer. Sedan har kund- servicctjänstemannen som uppgift att lägga problemen till rätta och med hjälp av inspektören se till att skaderegleringar görs, och att återupprepningar i gör- ligaste mån förhindras.

Den organisationsplan, som här beskrivits, anses i Amerika vara före- dömlig. Även om vi här i landet knappast kommer att med statligt stöd bygga kollektiva tvätteriföretag, som behöver en lika stor stab som den beskrivna, kvarstår dock praktiskt taget alla de beskrivna funktionerna —— fast givetvis i mindre skala och ofta modifierade —— även vid drift av svenska inlämningstvätterier med bara några anställda arbetare. De ledande

funktionerna kvarstår men måste fördelas på några få och ofta enbart en person.

Delegation av Iedaruppgifterna

En någorlunda riktig organisation av ledningen är en given förutsättning för att ett inlämningstvätteri skall kunna drivas på så effektivt sätt, att det medger för allmänheten rimliga tvättpriser. Även i ett mindre andels— tvätteri kan vissa ledande funktioner delegeras från tvättchefen till andra. Det kamerala ekonomiska överinseendet kan exempelvis handläggas som särskilt uppdrag av någon ekonomiskt erfaren och affärskunnig person inom föreningens styrelse. Samtidigt kan bokföringen läggas på någon bokföringsbyrå med särskild erfarenhet av tvätterier t. ex. de som drivas av Sveriges Lantbruksförbund i samarbete med flertalet husbållningssäll- skap. Den tekniska långtidsplaneringen kan till en del ombesörjas av de centrala tvätteriorganen i samarbete med tvättmaskinindustrin och tidstu- diear—betet kan utföras genom t. ex. Industriförbundets industribyrå eller Ko- operativa Förbundets tvättavdelning. Å andra sidan får tvätteriche-fen inte vara okunnig på dessa områden, och det är givetvis nödvändigt, att han behärskar de tvättekniska, företagsekonomiska och försäljningsteikniska faktorer, som påverkar företagets driftsresultat. Samtidigt måste han vara utbildad att ha god hand med underlydande personal och inte minst med kunderna.

En gynnsam drift av inlämningstvätterier är givetvis avhängig av till- gången på kompetenta tvätterichefer. Till frågan om utbildningen av tvät— teripersonal, däri inbegripet även de ledande krafterna, återkommer ut- redningen i ett följande kapitel.

KfAPITEL 22

Linneuthyrning

Sedan relativt länge har här i landet —- huvudsakligen i de största stä- derna och i begränsad utsträckning — förekommit linneuthyrning. Vanli— gen har det rört sig om okomplicerade plagg som handdukar för kontor och affärer, rakservetter till frisörer samt dukar till restauranger och även till privathem för festligheter. Under senare år har uthyrts skyddsrockar och även —— fast i liten utsträckning — sänglinne. Flertalet företag i branschen är små — några har startat som en bisyssla och med ett par dussin hand- dukar som kapital. Under de senaste åren har emellertid ett par företag nått en sådan omfattning, att de kan inrangeras bland de mera betydelsefulla inom svensk tvätterinäring.

Utomlands och särskilt i Amerika har linneuthyrningen tagit betydande proportioner. Ungefär 300 milj. dollar av den amerikanska våttvättnäringens milj'arddollaromsättniug uppskattas falla på företag, som helt eller delvis äg— nar sig åt linneuthyrning. Uthyrningen riktar sig i USA till skillnad från i vårt land i betydande utsträckning även till hemmen. Man erbjuder i USA husmödrarna att till för amerikansk standard mycket fördelaktigt pris hyra erforderligt sänglinne, duktyger och handdukar.

Under de senaste åren har emellertid hushållsservicen fått en viss sprid- ning även hos oss. I exempelvis Stockholm går det att per 14 dagar få hyra — fritt liemburet — en sats linne, omfattande två lakan, ett örngott och två handdukar för kr 3:50 och i Örebro uthyr ett företag motsvarande linne för kr 2:50 vid leverans över disk (1954). Enligt vid årsskiftet 1953/54 gäl- lande normalprissättning var enbart tvättpriset för dessa plagg i Stockholm (efter kilopris kr 1:05 + 18 %) kr 2:17. För motsvarande plagg var, som framgår av Vidstående tabell 26. det amerikanska uthyrningspriset i april 1952 68 cents eller efter nuvarande kurs (1 $ : kr 5:18) kr 3:52. Vid denna prisjämförelse bör man naturligtvis som vid andra jämförelser med ameri- kanska förhållanden ta hänsyn till de betydande skillnaderna i köpkraft.

Att använda andras kläder

När i diskussioner i tvättfrågan framhålles, att linneuthyrning kan vara en lämplig utväg att lösa en del av tvättproblemet, möts inte sällan detta

jul/cu ,;U. liuouuul 1.) lll/|)llllll.ll..l lur nu;-(guuuvuuuxy . JulltllIlLlllk u-uu u... .nu u......u .vu.., v...—v., vyn—_ ........ . ..., -- undersökta företag i New York-området. Efter en undersökning redovisad i Starchroom .Laundry Journal, april 1952. I kr angivna vården efter en kurs av 5:18.

Hushållcts tvättkostnader ($) vid

Linneut— Tvättindustri Inköps- hyrnings- Strykin- (family laundry) kostnad företaget rättning Kines- 5 »Linens (hand- tvätteri of the laundry) per st. per pound W'eek»

Självtvåtteri av typ laun— derette

Plagg Antal Hemtvätt-

maskiner

Tvätt: 2 om- Tvätt- gångar å maskin :1 0:30 : 0:60 Maskin 0:35 Torkning: Tvål 0 _32 2 omgångar Blekm.

' å 0:25=0:50 Blåelse 0:04 _. Stär- 0 '24 kelse 0 _30 Strykning: El 0:02

Lakan 2 6:00 0:40 0:40 0:36 0:32 Örngott 2 1:40 0:18 0:20 0:18 0:14

lladhanddukar 4 6:00 0:32 0:40 0:36 Tvättgodsets

vikt är 821 pound (3,97 kl:)

'l'oaletthanddukar 4 3:20 0:20 0 :32 0:32

Badrumsmatta 1 2:50 0:15

Tvättlappar

Bordduk

Servetter

0:06 0:16 0:10

Tvättpris 0:20 per pound (2:28 kr/kg)

Minimum 10 pound : 2 :00 S

0:03 0:30 0:20

Arbete 1:00 El Stryk- järn Stryk- bräde 1n.be— klåd-

0:07

Torktum- lare:2 Maskin 0:35 El 0:10 Stryk- maskin:" Maskin 0:18 El 0:04

Kökshanddukar 4 1:20 0:20 0:28 0:28 0:24

nad Arbete 1:00

Summa 8 27:20 1:77 2:75 2:42 2:00 2:09 2:17 2:08 » kr (140190) (9:17) (14:25) (12:54) (10:36 kr) (10:83) (11:24) (10:77)

Avskrivning å linneförrådet enligt beräk- ningar av Laundry institute for linens Ingen 0:54 0:54 0:54 0:54 0:54 0:54 (livslängd : 50 tvättar") kr (2:80) (2:80) (2:80) (2:80) (2:80) (2:80)

TotalkostnadS 1:77 3:29 . 2:96 2:54 2:63 2:71 2:62 kr (9:17) (17:05) (15:34) (13:16) (13:63) (14:04) (13:57)

Anm.: 1 Tvättmaskin: Genomsnittligt inköpspris plus installation av automatmaskin S300:-—; avskrivningstid 8 år 0. 1.000 tvättar; maskinservice etc. SM:—. ? Torktumlare: Genomsnittligt inköpspris plus installation av automatmaskin $300:—; avskrivningstid 8 år 0. 1.000 torkningar; maskinservice etc. 850: . 3 Strykmaskin: Genomsnittligt inköpspris plus installation av automatmaskin 8125:——; avskrivningstid 8 år 0. 1.000 strykningar; maskinservice etc., ny beklädnad etc. 850:—: lön till strykhjälp ä åt:—Mim.

inlägg med att det är olustigt att ligga på andras lakan. De tveksamma fin- ner det dock oreflekterat helt i sin ordning att sova på hotell- eller sjukhus- lakan.

I vårt dagliga liv är det av olika skäl i betydande utsträckning helt natur- ligt, och befunnet bra och bekvämt, att begagna kollektivt använda kläder.

En del arbetskläder är så svårtvättade för hushållen, att berörda industri- företag som en löneförmån ofta håller sina arbetare med rena dylika. Exem- pel härpå är arbetskläder åt bilmekaniker, målare och sotare.

Av hygieniska skäl brukar exempelvis sjukhuspersonal och de som arbe- tar i livsmedelsindustrien förses med överdragskläder. Sjukhuspatienterna erhåller av såväl hygieniska som sociala skäl både kläder och sängutrust- ning.

För att ernå en prydlig uniformitct utrustar ofta t. ex. specialaffärer sina anställda med arbetskläder.

Av serviceskäl är det helt naturligt att hotell, sovvagnar och restauranger håller gästerna med respektive sänglinne och handdukar samt duktyger och servetter.

För våra värnpliktiga utsträckes det kollektiva klädbruket även till un— derkläder; en beklädnadsförmån som vanligen flertalet utnyttjar.

Kollektiv klädanvändning är redan så allmän på många områden, att man vågar tro, att förekommande affekter mot linneförhyrning för hushållsbruk i realiteten inte bör vara alltför djupt rotade.

Utländska erfarenheter och synpunkter på linneuthyrning

Då, som tidigare angivits, de svenska erfarenheterna av linneuthyrning i större skala inte är så omfattande, films det anledning att här i korthet redogöra för vad de utländska föregångsmännen på området, amerikanarna, betraktar som mera fundamentalt för verksamheten. Parantetiskt bör här kanske nämnas, att det internationellt vedertagna ordet »linneuthyrning» är oegentligt så tillvida, att det är huvudsakligen bomullsplagg man hyr ut.

Den amerikanska branschens struktur

Linneuthyrning anses vara den mest lönsamma grenen av amerikansk tvätt- industri och har dragit till sig framstående företagsledare och avsevärt kapital. I de större städerna har utvecklingen gått mot sammanslagna storföretag. Den ame- rikanska verksamheten anses domineras av ett hundratal företagare.

Både vertikal och horisontell integration eftersträvas av storföretagen. Hori- sontellt äger moderföretaget olika linneuthyrningsföretag med vanligen olika fir- mabeteckningar. Vart och ett av dessa specialicerar sig på olika verksamhetsfält som exempelvis frisörer eller restauranger. Många av dessa delföretag har från början varit oberoende småföretag men fångats upp av de större. Vertikalt arbe- tar storföretagarcn vanligen i tre plan. Först driver man en bomullskonfektion, som köper ofta specialtillverkad metervara direkt från fabrikanterna och sedan

syr upp denna till olika plagg. Sedan har man ett större tvätteri, där tvätten för de egna företagen och eventuellt andra tvättas och efterbehandlas. Dessa tvätterier är genomgående mycket modernt utrustade med automatiska maskiner med hög avverkningsförmåga. Slutligen har man linneuthyrningsfirmorna, som har den di— rekta kontakten med kunderna. Varje företag i såväl det horisontella som det ver- tikala ledet är ett så tillvida självständigt företag, att det är avsett att i sig självt vara vinstgivande.

Följande specialföretag och verksamhetsområden är vanliga i Amerika: Uthyrning av industrikläder. Företagstypen förser målare, automobilmekani- ker, anställda vid bensinstationer, snickare, maskinister och andra manliga och kvinnliga industriarbetare i olika branscher med skyddskläder och uniformer av olika typer.

Företag som förser frisörer och skönhetssalonger med handdukar av olika slag, frisörrockar, rakservetter osv.

Linneuthyrning till restauranger, Iivsmedelsa/färer osv. Denna typ av företag hyr ut borddukar, servetter, kökshanddukar och disktrasor samt skyddskläder för de anställda inom dessa företag.

Handduksuthyrning till kontor. De amerikanska handduksuthyrarna brukar ock- så tillhandahålla tvål, hårborstar, kammar, toalettspeglar osv. åt kunderna.

Hushdltslinneathyming. Till privathushåll hyr man ut lakan, örngott, bad-, toa- lett- och kökshanddukar, borddukar osv. För att tillmötesgå de amerikanska hus- hållens höga textilkrav tillhandahåller man exempelvis handdukar i olika mönster och färger. Uthyrning sker även till mindre hotell och pensionat. De större ameri- kanska hotellen har ofta egna tvätterier.

Slutligen finns en form av service, som hyr ut pulstrasor till industriföretag. Branschmännen i USA håller styvt på att ett och samma uthyrningsföretag (del- företag) icke skall splittra sig på för många olika uthyrningsformer utan om möj- ligt begränsa sig till en av ovannämnda verksamhetsgrenar.

Erfarenheter ifråga om textilinvestering

Den amerikanska industrien räknar för sin del med att man behöver van— ligen 20 $ men ofta upp till 40 $ investering av klädesplagg för att kunna få in 1 $ per vecka i hyra. Den högre nivån gäller vid uthyrning av prima, icke slitna eller lagade och i anskaffning dyrbarare plagg.

Man räknar även allmänt med att det behövs ett förråd av inalles tre plagg för att kunna hyra ut ett plagg. Av dessa användes ett plagg, ett är i tvät- teriet och ett tredje i reserv hos kunden eller på uthyrningsföretagets hyl- lor. Har man möjlighet att tvätta mycket snabbt, har regelbundna kund- leveranser och en verkligt finslipad organisation, kan man enligt amerikansk uppfattning möjligen begränsa totalinnehavet till 21/2 plagg per uthyrt plagg.

Uthyrningsmetoder och försäljningsargument inom amerikansk linneuthyrning

Genomgående behöver ingen säkerhet lämnas av kunderna för de hyrda plaggen. Kunden behöver enligt amerikansk uppfattning heller inte betala någon egentlig hyra för själva plaggen, eftersom de priser som man betalar

vid förhyrningen är lägre än vad de amerikanska hushållstvätterierna debi- terar för enbart tvättning av kundens egna plagg _ jämför siffrorna i tidigare redovisad tabell 26. Kunderna behöver dessutom inte placera något eget kapital i linne. Genomsnittsfamiljen sparar härigenom — fort- farande enligt linneuthyrarnas uppfattning —— ett icke föraktligt antal dol- lar per år genom att slippa nyanskaffa lakan, örngott etc. Det uppstår heller inte något slitage på det linne som kunden redan äger. Finare plagg, t. ex. borddukar, kan sparas för högtidliga tillfällen. För en ung familj, som skall bosätta sig, försvinner också en stor del av problemet att anskaffa linneut- styrseln.

Man blir även obunden av ett vanligt tvätteris leveranstider. Får man oväntade gäster, eller skulle någon familjemedlem bli sjuk, så att man plötsligt behöver flera plagg än vanligt, behöver man endast gå till linne— uthyrningsbutiken och förse sig med ett nytt förråd av rent linne. Man behöver heller inte passa något tvättbud utan man kan besöka linneuthy— rarens affär på den tid man själv vill.

De amerikanska linneuthyrarna sammanfattar kundens vinst med att kun- ' den sparar tid, pengar, kapitalinvestering och besvär.

Då som tidigare framhållits de svenska erfarenheterna av linneuthyrning är begränsade, finns det skäl att här närmare ta del av den erfarenhet som föreligger och granska den praxis som utvecklats inom amerikansk linneut- hyrning gentemot kunderna: _

1. Ingen säkerhet behöver lämnas av kunderna. Möjligheten av att de ut- hyrda textilierna försvinner är härvid ett av de stora riskmomen-ten. Helt naturligt inträffar förluster för företagen. En del människor flyttar och andra stjäl tvättvaror med berått mod. Många plagg fläckas ned, slits sönder eller skadas genom vårdslös användning. När en amerikansk kund hyr hushållslinne för en hyra av exempelvis 1 $, lämnar den ofta affären med plagg till ett värde av ungefär 30 $ (ca 150 kr.). Antag att man ville avkräva denna kund säkerhet. Skulle man då be- gära en deposition av 30 $, blir det i Amerika — och antagligen även i Sve— rige — mycket svårt för många kunder att ta uthyrningsföretagets tjänster i anspråk. Begränsar man sig till att endast begära 10 $ i deposition, skulle även detta belopp vara väl stort för många kategorier; dessutom skulle den- na mindre deposition kunna locka folk att ta hand om och eventuellt göra sig av med det förhyrda godset. De skulle kunna tro att den lämnade säker- heten var beräknad efter det verkliga värdet för företaget. Oärliga kunder kan man i viss utsträckning komma åt genom domstols- förfarande, men i kalkylerna måste man under alla förhållanden räkna med att vissa förluster kommer att förekomma. De flesta människor är emellertid i alla fall ärliga, men många är slarviga eller vårdslösa. Det är exempelvis inte ovanligt att hotellgäster använder handdukarna till att putsa skor med.

2. I princip ingen minimikuantitet eller minimiavgift vid uthyrningen. Särskilt ensamstående och små familjer med små våningar skulle enligt amerikansk uppfattning få svårt att använda sig av linneuthyrning, om de var tvungna att hyra minst ett visst antal plagg per gång. Även en bestämd minimikostnad skulle utestänga många kunder. Amerikanarna anser dock. att i den mån bildistribution sker hem till kunderna, kan det vara nödvän- digt att fastställa ett minimibelopp per sändning.

3. Kunderna bör själva hämta linnet och betala kontant. Detta system betraktas helt naturligt som det bästa och billigaste distributionssättet. Ut- över personalen i butikerna anses det ibland vara nödvändigt med en cen- tralt inom företaget anställd inspektör, som kan söka upp kunderna och ut- reda och klara upp eventuella mellanhavanden.

4. Tvättgodset skall uthyras per vecka. Omsättningen betraktas som hörnstenen för det affärsmässiga resultatet av amerikansk linneuthyrnings- verksamhet. Om linnet inte regelbundet bytes ut varje vecka, kommer fö- retagen att med tillämpade priser och kalkyler gå med förlust. När en kund börjar anlita servicen, får kunden vanligen ett tvåveckors förråd av hus- hållslinne med en kontrakterad överenskommelse att använda eller betala för användandet av minst hälften av kvantiteten varje vecka. Använder kun— den inte tvättgodset, får kunden ändå betala enligt denna rytm. Skulle för- brukningsintervallerna sträckas till det dubbla — två veckor — måste kal- kylerna göras om, och priserna antagligen inte på samma sätt som nu appellera till den amerikanska allmänheten. I det amerikanska folkets tvättvanor ingår emellertid i stor utsträckning lakansbyte en gång i veckan, medan våra vanor — som tidigare redogjorts för i kap. 3 — är byte en gång per månad. För planerandet av en eventuell svensk uthyrningsverksamhet kan det vara av betydande intresse att kal- kylmässigt se de ungefärliga kostnadsvariationerna om tvättbytet vid lin- ueförhyrningen sker per vecka eller per månad. Dock torde det knappast vara möjligt att på kortare tid förändra våra gängse svenska lakansbytes- vanor från en månad till en vecka. Visserligen byter man på våra sjukhus de långliggande patienternas sänglinne varje vecka, men — som tidigare nämnts — har tex'tiluthyrningsföretagen i Stockholm och Örebro gjort en kompromiss genom att uthyra sitt linne per fjorton dagar. Följande tabell 27 ger exempel på hur man på grundval av bland annat tvättkostnads- och slitageerfarenheter från stora svenska institutionstvät- terier kan tänka sig, att kostnaderna skulle kunna bli vid svensk uthyrning av lakan. De angivna delkostnaderna varierar givetvis med de lokala resur— serna och bör ej tas som intäkt för att det generellt är möjligt att få arbetet utfört för dessa priser. 'l'vättkostnader och textilslitage stämmer emellertid som sagt väl med liknande svenska erfarenheter och den procentuella kost- nadsfördelningen vid byte veckovis med amerikanska uppgifter (se tabell 28). Vid byte varje vecka skulle lakanet enligt kalkylen approxima-

Kostinads- Approximativa kostnader (öre) vid ut- fördel- hyrning av 1 st lakan med tvåttbyte Enbart ningvid tvättkostnad Kostnadsbärarc byte för eget vecko- varje var 14 var 3 var 4 lakan vis vecka dag vecka vecka öre % Textilier (slitage, rän- _ tor) ................. 25 17,51 35,02 52,5= 70,0= ”käft ”' Tvätt ........ .. 45 31,5 31,5" 31,5= 31,5= Ereiu $? Distribution ............... 20 14,0 14,0 14,0 14,0 133413”); , Administration ......... 5 3,5 3,5 3,5 3,5 ' g Företagsvinst ............ 5 3,5” 7,03 10,5” 14,08 Summa öre (100 %) 70,0 91,0 112,0 133,0 87,05 Anm.: * Motsvarar en avskrivning på ca 70 bruksveckor per lakan och en kapitalrånta av 5 %]år it 30 kr (ca 3 lakan). "' Ökade tvättkostnader för hårdare smutsad tvätt har här uppskattats motsvaras av mins— kad tvättförslitninig vid färre tvättar. 3 Motsvarar vid oförändrad totalomsättning en konstant årsvinst av 6 % å insatt kapital (här 30 kr : ca 3 lakan). ' För Stockholm gällande normalpris för m'anglad hushållstvätt januari 1954. " Härtill kommer hushållets kostnader för förslitning av eget linne.

tivt beräknas kunna kosta 70 öre i hyra, vid byte var fjortonde dag 91 öre, vid byte var tredje vecka 112 öre och var fjärde vecka 133 öre. Att enbart låta tvätta ett eget dylikt lakan kostar 87 öre. Till det senare priset kommer indirekt hushållets kostnader för förslitning av eget linne. Vid tvättbyte varje vecka blir det med kalkylens förutsättningar givetvis betydligt billigare att hyra linnet än att själv bekosta tvättning och slitage. Skulle linneuthyrningsföretaget i likhet med vad som är fallet i Amerika endast erbjuda förhyrning per vecka, ställer sig däremot kostnaderna oför— delaktiga för hushållet, om hushållet tycker att det räcker med tvättbyte varje månad. Hyran skulle i det senare fallet med utgångspunkt av kalkylen bli efter veckopris kr 2:80, medan en månads användning av hushållets eget lakan fortfarande skulle kosta 87 öre (i tvättning) + textilförslitning. Detta förtydligande av kostnadsförhållandena visar bristerna i tidigare refererade amerikanska försäljningsargument, att linneuthyrning är den absolut bil- ligaste formen av tvättservice. Billigheten står i relation till hur ofta man byter.

Av ovan redovisade utkast till en svensk kalkyl vågar man dock dra slut- satsen, att för våra förhållanden skulle priset kunna bli fullt tilltalande även vid en för oss mera realistisk bytesperiod om 14 dagar.

Tabell 28. Genomsnittlig kostnadsfördelning i % av bruttoomsättningen år 1947 vid 26 amerikanska linneuthyrningsföretag med egna tvätterier.

(Enligt Linen Supply Association of America, tabellen efter »the Laundry Industry» av Fred de Armond, New York 1950.)

% Äteranskaffning av linne .................................................................. 23,24 Tvättkostnad: Direkt arbete ..................................................................... 22,74 Tvättförnödenheter ............................................................ 4,94 Värme — kraft .................................................................. 4,49 Hyra .............................................................................. 2,42 Maskinkostnader ................................................................ 3,26 lndirekta tvättkostnader ...................................................... 4,49 42,34 Distribution: Utkörares löner och provisioner .......................................... 8,05 Distributionsmcdel och driftskostnader härför ..................... 2,09 Övriga distributionskostnader ............................................. 3,17 13,31 Försäljning .................................................................................... 2,07 Kontor .......................................................................................... 3,85 Administration .............................................................................. 6,31 Summa kostnader (inkluderande chefslön och avskrivningar) ............ 91,12 Vinst ............................................................................................. 8,88 100,00

5. Låga priser och låga omkostnader. Den amerikanska linneuthyrnings- industrien betraktar även som axiom, att det för tillräcklig anslutning och omsättning är nödvändigt med en låg prisnivå. Till de amerikanska erfaren- heterna hör även att man utnyttjar affärsbiträdena i de olika distributions- butikerna för sortering av det inkomna smutsiga tvättgodset. På så sätt kan man skära ned de produktiva arbetskostnaderna. Man söker även inte säl— lan begränsa de fasta kostnaderna för uthyrningsbutikerna genom att för- utom linneuthyrning där även ta emot exempelvis kemtvätt eller herrtvätt.

6. Differentierad uthyrning. Man minskar även textilkostnaderna genom en marknadsuppdelning på oklanderliga respektive lagade plagg. Det tvätt- gods, som vid starten av ett linneuthyrningsföretag är nytt, fint och rent, är kanske tre kvarts år senare allvarligt förslitet. Många av lakanen är lagade och tappade, och en hel del handdukar bär spår, som inte helt går att tvätta bort, av läppstift, skokräm etc. De ursprungliga kunderna kommer att vägra att ta emot dylikt tvättgods. För att anskaffningskostnaderna för hushålls- linnet inte skall bli för höga och ej totalt gå alltför mycket över 20 % av bruttoomsättningen (jfr tabell 28), anser man det i Amerika nödvän- digt att skaffa en andrahandsmarknad för linneuthyrning. I amerikanska städer med accentuerad standardskillnad mellan olika stadsdelar kan man finna en dylik i en stadsdel med lägre anspråk. Annars söker man att hyra

ut de lappade och ej fullt fräscha plaggen till enklare hotell, uthyrare av möblerade rum 0. s. v. ' '

7. Rationell tvättning av uthyrningslinnet. Eftersom uthyrningslinnet kan standardiseras både till format och kvalitet, är det tekniskt möjligt att ut— föra arbetet till relativt sett mycket låga kostnader. I moderna, snabbgående manglar kan man avverka betydande mängder lakan och handdukar per timme, och manglarna kan, eftersom man arbetar med standardiserade plagg, förses med vikningsmaskiner. Sorterings- och märkningskostnaderna bortfaller så gott som helt, och härigenom sparar man betydande arbets- — kostnader.

Möjliga utvecklingsvägar för svensk linneuthyrning

För att här i landet kunna förverkliga linneuthyrning till en prisnivå, som kan appellera till en större del av allmänheten, torde det vara nödvän- digt att uthyrningen bedrives i förhållandevis stor skala. Verksamheten måste under alla förhållanden ledas av personal med omfattande erfarenhet av anskaffning och vård av textilier, och tvättningen bör för att få önsk- värt låga kostnader ske i tvätterier utrustade med den starkt automatise- rade maskinpark, som är särskilt lämplig för ändamålet. Erfarenhet och resurser av detta slag torde med några få undantag knappast finnas hos de nuvarande kollektivtvätterierna. Inom konsumentkooperationen förelig- ger sedan några år intresse för linneuthyrning och den tidigare relaterade verksamheten i Örebro är ett kooperativt initiativ. Utöver den kommersi- ella tvätteriindustrin bedriver de statliga institutionstvätterierna, speciellt de stora centrala sjukhustvätterierna, en verksamhet som ligger mycket nära det rationella linneuthyrningsföretaget. De stora sjukhustvätterierna upp- handlar och vårdar betydande textilkvantiteter och är samtidigt utrustade. för en rationell tvättning av desamma. Inom kommittén har väckts tanken att dylika större statliga eller kommunala institutionstvätterier skulle på kvälls- eller nattskift kunna utnyttjas för främst själva tvättarbetet i sam- band med en eventuell linneuthyrning. De större av institutionstvätterierna är, som tidigare sagts, även synnerligen kompetenta att handha anskaff— ning och skötsel av dylika linneförråd. Administration och distribution av linneuthyrning till allmänheten bör emellertid nog ske genom särskilda företag.

För att de låga kostnaderna för tvättarbetet i institutionstvätterierna i stort sett skall kunna bibehållas1 får i princip ingenting ändras i deras nu- varande rationella arbetsförfarande. Institutionstvätterierna torde f. n. i

1 Sjukhusdirektionens centraltvätt i Stockholm hade exempelvis 1951 en genomsnittlig kostnad av 41,74 öre per kg tvättad, manglad och vikt tvätt; härav 11,74 öre för tvätten, 27,70 öre för manglingen samt 2,30 öre 1 administrations- och verkstadskostnader. Kas- sationskostnaden av förslitet tvättgods utgjorde under året 20,02 öre per kg tvättgods.

regel för eget bruk arbeta med enskift. Till detta enskift synes det i flera fall vara möjligt att för exempelvis linneuthyrning lägga till antingen ett kvällsskift på ca fem timmar eller eventuellt ett nattskift. Enligt gällande arbetstidsbestämmelser får kvinnlig arbetskraft tjänstgöra mellan kl. 05 och 22. Erfarenheter från ett stort statligt institutionstvätteri i Stockholms- trakten visar att ingen svårighet förelegat att få kvinnlig personal till dylikt kvällsskift, t. ex. hemmafruar, som velat ha inkomst några kvällar i veckan. Under ett kvällsskift kan man sålunda som brukligt vid dagskiftet använda kvinnor för mangelarbetet. Linneuthyrningstvätten bör i princip antagligen icke blandas ihop med institutionstvätteriets övriga tvätt. Den kan t. ex. tillföras tvätteriet på eftermiddagen och gå därifrån på morgonen. Institu- tionstvätteriet är vanligen endast utformat för att hålla reda på mycket stora tvättgodspartier och bör helst inte belastas med några sorteringsarbe- ten. Distributionen till allmänheten kan'tänkas örd'n'na'fgénorn ett särskilt distributionsföretag som samtidigt äger linnet. Anskaffninge'n 'och värden — lagningen — av linnet torde medförde] kunna anförtros'till'institutionsi tvätteriets experter. Dessa torde i vissa hänseenden kunna beräknas utförä även dessa uppgifter inom ramen för tidigare arbete; i vissa fall kan de er"- fordra förstärkning med assistenter, biträdespersonal etc. ' '

Med hänsyn till det betydande kapital i form av textilier, som måste in— vesteras i ett linneuthyrningsföretag av någorlunda omfattning,. bör all verk"i samhet på området och inte minst nyetableringar planeras och övervägas särskilt omsorgsfullt. Sålunda bör vara klarlagt vilka möjligheter som finns att vid eventuellt lokalt misslyckande kunna disponera textilinnehavet för annan verksamhet.

(

KAPITEL 23

Kemtvätt

Vår hygien dålig beträffande gångkläder

Särskilt gångkläder, men även andra plagg av ylle, vissa ömtåliga konst- fibrer och icke färgäkta bomull eller linne kan utan att skadas icke alls eller endast med iakttagande av speciella försiktighetsåtgärder tvättas i vatten. De vanligaste rengöringsmetoderna för dylika plagg är i stället piskning, skakning, borstning, vädring och dammsugning. Effektiviteten av dessa senare år dock begränsad. En hel del smuts stannar kvar i klä- derna. Vill man ha denna avlägsnad måste speciella tvättmetoder, som inte skadar textilierna, tillgripas. Dessa brukar sammanfattas i begreppet kem- tvätt. Dylik tvätt utföres i regel av särskilda kemtvätterier.

Flertalet kemtvätterier här i landet har tillkommit under 'de senaste årtiondena. Företagen har till övervägande del koncentrerat sig på de större städerna. Den yrkesmässiga kemtvätten har hos oss _i förhållande till andra länder med hög textilstandard fått en relativt liten spridning. Enligt en är 1944 av Institutet för markn'adsundersökn'ingar företagen utredning hade i Stockholm 33 % i socialgrupp I, 46 % isocialgrupp II och 64 % i socialgrupp III aldrig använt sig av kemtvätt. Socialstyrelsens levnadskostnadsundersök- ning för 1948 visade att tätortshushåll hade ett genomsnittligt utlägg för kemisk tvätt och färgning av kr. 14: — per hushåll och år; i realiteten motsvarande att man kemtvättade något mer än 1 plagg per familj och år. Motsvarande preliminära värden från levnadskostnadsundersö-kningen 1952 är för tätortshushåll 22 :— kr och för hela landet 20 :—- kr per hushåll och år, (1. v. s. hushållen kemtvättar i genomsnitt knappt två plagg per år.

En övervägande del av de svenska gångklåderna tvättas över huvud taget inte under sin livslängd. Till jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga amerikanska stadsarbetarfamiljen kemtvättar 17 plagg per år.1 Mera väl- situerade amerikanska familjer kemtvättar 75—100 plagg per år.

Att den kemiska tvätten ännu icke nått större spridning här i landet torde även kunna återföras på den jämförelsevis höga prissättning som tillämpas av de svenska företagen. Bl. a. 1941 års befolkningsutredning och

1 U.S. Department of Labor, 1947, City Worker's Family Budget.

Kooperativa Förbundet har gjort uttalanden i denna riktning. Beträffande priser kan nämnas, att för kvalitetsarbete är för närvarande de svenska kemtvättpriserna nominellt ungefär dubbelt så höga som de amerikanska. Med hänsyn tagen till köpkraften blir prisskillnaden ännu större.

Den förhållandevis ringa omfattningen av kemtvätt hos oss beror dock icke enbart på tradition och höga priser. Det är allmänt känt och även om— vittnat av branschens egna organisationer, att på sina håll brister före- kommer beträffande det utförda arbetets kvalitet. Detta medför en viss osäkerhet eller misstro från allmänhetens sida. Det har, särskilt tidigare, även mött stora praktiska svårigheter att vid tvättskador göra sin rätt gäl- lande mot mindre nogräknade företagare. Dessa senare förhållanden har dock förbättrats betydligt, sedan Sveriges Tvätteriidkareförhund i samar- bete med Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund i de största städerna upprättat skiljenåmnder för tvättskador. Till dessa kan allmänheten och även företagarna vända sig vid tvister i tvättärenden. Även de tidvis långa leveranstiderna »— under våren inte sällan omkring en månad —— gör det ofta svårt för dem som inte har så stora klädförråd att vara av med plaggen.

Vad menas med kemtvätt?

Med kemtvättning förstås tvättekniskt i första hand tvättning med fett- lösande medel, exempelvis bensin eller trikloretylen. I samband med av- fettningen bortsköljes de lösgjorda smutspartiklarna. Den smuts, som icke går bort härvid, försöker man avlägsna genom särskild fläckborttagning och eventuell försiktig tvättning med vatten och vattenlösningar. På senare år har man även börjat förstärka den organiska kemtvättvätskan (bensin etc.) med vatten och emulgeringsmedel (som möjliggör blandning av vät- skorna) samt lämpligt tvättmedel. Kemtvätten utföres i regel i särskilda inlämningstvätterier. Enklare former av kemtvätt utföres även i hemmen. Några självtvätterier för kemtvätt är inte kända och torde med hänsyn till brand— och förgiftningsriskerna vara ett både tekniskt och ekonomiskt relativt svårlöst problem.

Hur arbete! går till i ett kemtvätteri

När plaggen kommer till kemtvätteriet, sker först märkning. Därefter inspekteras plaggen. Fickor och veck dammsugs eller borstas. Skärpspän- nen, plastknappar och andra tillbehör, som kan skadas eller skada, av— lägsnas. Plagg som verkar att ha fläckar, som kan ”bita sig fast” vid den vanliga kemtvätten, eller plagg som är av extra ömtåligt tyg, sorteras undan. Ylleplagg och silkeplagg delas före tvätten vanligen upp i skilda partier. Dessa kan i sin tur sorteras ytterligare med hänsyn till kulör, smutsighet etc.

Specialmaskiner för kemtvätt

Spottingbord . Ärmformnings— Torkdocka maskin uppblåst med varmluft Kemtvättning

Tvättbehandlingen låter man variera i tid och intensitet efter plaggens beskaffenhet. Ömtåliga vävnader skyddas t. ex. extra mot mekanisk på- Verkan från tvättmaskinens väggar genom att tvättas i nätpåsar.

De sorterade plaggen placeras vid tvätten i en kemtvättmaskin, som kan variera ifråga om typ och utformning. Genomgående är emellertid, att klä- derna i maskinen genomströmmas av en fettlösande tvättvätska. Denna .filtreras och destilleras vanligen under tvättprocessen, så att smutspartik- larna uppsamlas i filtret och ren tvättvätska kontinuerligt strömmar genom plaggen. Två huvudtyper av tvättvätska förekommer. Den ena är bensin av olika kvaliteter, den andra är klorerade kolväten som trikloretylen, per- ;k—loretylen och koltetraklorid. Bensinen är billigare men eldfarligare. De klorerade kolvätena är dyrare och dessutom giftiga att inandas, men er- fordrar ej speciella brandskyddsanordningar. Tvättvätskan kan som tidi- gare nämnts vara förstärkt med särskilda tvättmedel.

Efter tvättningen centrifugeras plaggen och de sista vätskeresterna för- ångas med varmluft. Centrifug och torktumlare kan vara från tvättmaski- nen fristående aggregat eller sammanförda med maskinen till en ofta automatiserad enhet, i vilken alla tre arbetsmomenten kan utföras i följd. Om plaggen är för ömtåliga att virvla runt i tumlaren, torkas de på galgar i varmluftskåp.

.Fläckborttagning Den ovan beskrivna kemtvätten avlägsnar i huvudsak fett- och olje- fläckar samt lösa smutspartiklar. Däremot avlägsnas t. ex. inte utan vidare

bläck, blod, medicin, urin och vissa mat- samt andra icke fettfläckar. För dylikt fordras vanligen speciell fläckborttagning. Traditionellt har den arbetare som utför fläckborttagningen — detaschören _ varit utrustad med olika lösande kemikalier, borste, vattenspruta och trasor. Under huvud- sakligen åren efter andra världskriget har emellertid den s. k. ångpistolen införts och avsevärt kommit att underlätta detaschörernas arbete. Ång- strålen ur en dylik har en både mekanisk och lösande verkan. Man beräk- nar att ungefär 90 % av alla fläckar, som är kvar efter maskinell kem- tvätt, kan tagas bort med enbart dylik behandling. För övriga fläckar åter- står lösning med kemikalier, men även härvid underlättas arbetet tack vare ångpistolen. Moderna kemikalier gör också arbetet lättare. Exempelvis kan man använda enzymer av liknande typ som i vår magsäck för att bryta ned de äggviteämnen, som finns i mat- och blodfläckar.

För huvuddelen av tvättgodset i kemtvätterierna har fläckborttagningen genom de nya metoderna blivit en enklare, snabbare och billigare process. Å andra sidan har inte kraven på yrkesskicklighet hos detaschörerna min- skat; nya konstfibrer, nya färgstoffer och nya plastimpregneringar och appreturer ställer allt högre krav på utövarnas kunnighet.

l'attcntvättniny

Vissa textilier _— exempelvis gummiimpregnerade regnrockar —— tål inte kemtvättning utan måste tvättas i vatten. Bomulls- och linneplagg inläm- nade till kemtvätterier tvättas ofta också ofta med fördel i vatten. För de grövre textilierna använder man härvid tvättmaskiner av konventionell typ. Ömtåliga plagg tvättas för hand. Hårt smutsade ylle- och silkeplagg måste emellertid också underkastas vattentvätt, om inte fläckborttagning är tillfyllest. Tvätten sker härvid vanligen som handtvätt och lned plaggen utsträckta på en lämplig skiva. Efter en snabb borstning med ljumt vatten och tvål, sköljs plaggen och centrifugeras. En illa utförd vatt'entvättning förstör med lätthet ett plaggs form, appretur och ofta även färg. För att minska våttvätt och fläckborttagning —— som är förhållandevis dyrbara arbetsprocesser _ har under de senaste åren, som tidigare nämnts, vatten jämte emulgerings- och tvättmedel av olika slag börjat tillsättas tvättvät- skan i kemtvättmaskinerna.

Före våttvätten mäts plaggen omsorgsfullt, så att de efter en eventuell krympning kan utsträckas till ursprunglig storlek. Hos större företag före— kommer skalförsedda byxtorkare och formdockor, med vilkas hjälp snabb och precis sträckning kan ske. Vattentvättningen är ett av kemtvätteriernas mera besvärliga problem. För vissa tyger är problemet olösligt och det går inte att undvika att plaggen krymper. Många tvätterier finner det därför rådligt att i ovissa fall inhämta kundens tillstånd till vattentvät-tning.

Efterbehandling

För efterbehandlingen av kemtvättade plagg använde man tidigare skräd- darens och sömmerskans traditionella enkla press- och strykjärn, borstar och fuktiga trasor. Sedan de mekaniska strykpressarna införts har emel- lertid de vanliga press- och strykjärnen till stor del försvunnit utom i mycket små företag och för vissa specialarbeten. Sär-skilda formjärn och skulderpressar underlättar arbetet med plaggens skulderpartier och andra besvärliga detaljer. Formjärnen kan liknas vid ett slags perforerade, ång- utsläppande metallsvampar. Även silkeplagg behandlas i pressar eller på formjärn och särskilda ångbord, Man kan med hjälp av ångfyllda tygbal— longer pressa exempelvis klänningsärmar. För efterputsning användas kon- ventionella elektriska strykjärn med eller utan vidsittande ånganordningar.

Vattentvättade plagg såsom poplinrockar och bomullsklänningar kan torkas och samtidigt få ”finish” på kroppsformade torkdockor. Dessa, som är av tyg, blåses upp av varm tryckluft och spänner därvid ut plaggen till storlek och form. Liknande metoder används även för kavajer och speciellt då för sport- och enklare vardagsplagg.

Efter slutförd efterbehandling sker en omsorgsfull inspektion av varje plagg. Eventuella bristfälligheter rättas — det kan exempelvis röra sig om felande knappar och liknande —— och plagget år därefter leveransklart.

Exempel på hur ett kemtvätteri kan utformas

Vidstående skiss (sid. 265) över ett mindre kemtvätteri har utarbetats av bostadsstyrelsens tvätterisektion i enlighet med av kommittén inhämtat material.

Som framgår av skissen ligger tvätteriet i omedelbar anslutning till en inlämningsbutik. De inlämnade smutsiga plaggen går från butiken till smutstvättförrådet till vänster på skissen. Arbetsmaskinerna är sedan så uppställda i lokalen, att produktionen går i U-form genom anläggningen.

Ur smutstvättförrådet tages plaggen för sortering och borstning i borst- maskin. Därefter sker kemtvätt, våttvätt och detaschering. För våttvätten finns våttvättbord, blötvagnar, tvättmaskin och centrifug. Den våttvättade tvätten torkas i torktumlare eller torkrum. Efterbehandlingen sker på ärm- formare, ångformbord, ångbord, strykbord, ångdocka, universalpress, paletåpress och strykbord. För följdriktig billig transport i tvätteriet finns transporträls samt hjulförsedda transportställningar.

Beträffande anläggningens produktionsmöjligheter kan nämnas, att kem- tvättmaskinens kapacitet är 20 kg tvätt inklusive fyllning och tömning på 50 minuter. På grund av förekommande avsevärda säsongvariationer i efterfrågan på kemtvätt blir det i hög grad beroende på lokala och per— sonliga förutsättningar, hur en anläggning som denna kan utnyttjas. Enligt officiella amerikanska uppgifter är det möjligt att i en anläggning av unge-

Typritning 2.0. Ifemtuätteri med 20 kg trimaskin

20.2 m

—) _” x —4 _LN __ Omkl. N Omkl. __ kvinnor män Div. Torkrum förråd __|—_;

Centrifug

A 6.

lZ kg Tvätt- markih

Diö!- vagnar

la kg torktumlare

VöHvöIlbord

CD QD

20 kg Irimoskin

_? Sorteringsbord ,

Sorslmoskin

Smulslvöll

DDDD

CZ,] Åanormbord

Ärmtormore

g”

Angbord

/

Strykbord

%

>. : n a. o n (;

? 5 ;

Delocher- We" bord Poletå- press

LI

7

Stry%

' llll/Xlll uru lllll XllT/llllll Kontor Butik Renlvölt lllll IIHIXllllll lllll/ llll Xlllll | 1 || ll—ll " ' ' ' ” aam ___—___: Skolchloo

får denna typ med en personalstyrka på totalt 5 personer tvätta och efter- behandla 100—120 plagg per dag.

Kemisk hemtvätt

Sedan medvetandet om erforderlig gångklädeshygien blivit starkare, har många husmödrar börjat att försöka tvätta kemiskt i hemmen.

Den egentliga hemkcmtvätten tillgår så att man lägger det plagg som skall tvättas i ett kärl med tungbensin (exempelvis varnolen eller kristall- olja). Plagget får ligga i blöt från några timmar till ett dygn eller ev. längre, om det är hårt smutsat. Det kramas sedan så att det blir genom- tvättat. För lätt smutsade tunna plagg räcker det vanligen att tvätta i en lös- ning, men de flesta plagg bör tvättas »i två lösningar, i undantagsfall tre. När plagget är tvättat vrids det ur och hängs sedan, vanligen på en klädgalge, så slätt och utsträckt som möjligt att torka utomhus. Tvättvätskan kan eventuellt användas igen, om smutsen först får sjunka till botten och av- lägsnas.

Den kemiska hemtvätten synes ha fått en rätt omfattande spridning i vårt land. Verksamt bidragande härtill är den omfattande upplysning, som Aktiv Hushållning i broschyrform bedrivit för tvättformen. Vid dylik kemisk hemtvätt måste emellertid vissa försiktighetsåtgärder iakttagas. Aktiv Hushållning meddelade härom följande:1

»Vid användning av preparat av typen white spirit måste varsamhet iakttagas, då explosionsrisk och eldfara annars kan uppstå. Preparaten är visserligen inte eldfarliga i vanlig mening, d. v. 5. vid vanlig rumstemperatur, utan kan i detta avseende närmast jämföras med fotogen, som dock har en något högre flampunkt. Om temperaturen stiger över 30 grader Celsius avger emellertid preparaten eld- farliga ångor. Det behövs endast en ringa mängd dylika ångor i luften för att en explosiv blandning skall uppstå. Preparaten får därför under inga omstän- digheter uppvärmas och arbetet får aldrig utföras medan eld brinner i spis i samma eller närliggande rum, dit ångorna kan sugas till följd av draget i spisen eller ventilationsanordningar. Att märka är att ångorna är tyngre än luften och därför samlar sig nere vid golvet så att någon nämnvärd lukt från ångorna vau- ligcn inte känns i rummet.

Man bör också — särskilt under den varma årstiden då ångor lättare bildas —— tillse att i närheten inte finns några föremål i vilka gnistbildning kan förekomma, exempelvis stickkontakter, påkopplade kylskåp, dammsugare, golvbonare, fläktar o. dyl. Bäst är givetvis att utföra arbetet utomhus eller i utrymmen som inte har förbindelse med bostadsrum.

Tvättmaskiner får inte användas vid kemisk tvätt utan att ha bcsiktigats och godkänts därtill av brandmyndigheterna. I maskinen kan nämligen uppstå s. k. guidningselektricitet, särskilt om maskinerna inte är ordentligt jordade. Vid maskinernas rörelse kan vätskan uppvärmas, gnista kan bildas och antända ångorna.

1 Kemisk tvätt i hemmet, Aktiv Hushållning, årgång 1949, nr 1.

Vid torkning får tvättat plagg inte hängas i närheten av öppen eld eller vid spis i vilken eld brinner. Det får inte heller torkas över påkopplat värmeelement eller vid strålvärmeapparater, där temperaturen lätt kan överstiga 30” C. Tork— rum med aerotemper får inte användas vid torkning av plagg tvättade i petro— leumpreparat med hänsyn till risken för gnistbildning.

Trikloretylen och perkloretylen är andra medel, som kan användas för kemisk tvätt i hemmet. De kan dock inte på långt när tillmätas samma betydelse som de förut nämnda, dels på grund av sitt högre pris, dels på grund av en del mindre goda egenskaper. De är visserligen inte eldfarliga, men de avdunstar mycket lätt och ger en farlig bedövande gas, som kan ge upphov till svåra förgiftningar.»

På grund av de riskmoment som föreligger i samband med kemtvätt i hemmet har viss kritik riktats mot densamma. Motsvarande eldfarliga vät- skor används dock sedan länge inom hemmen för andra ändamål, tidigare inte minst till fotogenlampor och numera även för rengöring av bonade korkmattor och parkettgolv, till fotogenkaminer o. s. v. Enligt gällande bestämmelser äger man vanligen rätt att i bostaden förvara upp till 20 kg av dylika vätskor.

Den vanligaste formen av ”kemtvätt i hemmet” är emellertid fläckbort- tagning. Den sker oftast med enkla hjälpmedel som fläckbensin och triklor- etylen. Många fläckar lösas, som tidigare nämnts, av vanligt vatten. Under senare år har även funnits att köpa särskilda fläckborttagningssatser för hushållsbruk med beskrivning hur arbetet bör utföras.

Även har 5. k. skumtvätt av främst mattor och möbeltyger blivit vanlig. Skumtvätten sker med speciella skumbildande preparat, som blandas med vatten så att ett kraftigt skum erhålles. Skummet lägges sedan på tyget och med en borste behandlas detta bit för bit. Torkning utföres successivt med trasa, så att den lösgjorda smutsen samlas i denna. Aktiv Hushållning har medelst broschyrer särskilt bidragit till att införa denna tvättmetod i landet.

Kemtvätt i hemmet och då särskilt fläckborttagning är för enklare plagg eller okomplicerade fläckar ett viktigt led i ett hushålls kontinuerliga kläd- vård. Vid mera svåra fläckar och dyrbara plagg blir emellertid riskerna för misslyckanden och skador stora, om husmodern inte är extra kunnig på området. Kemtvätt i hemmet med tungbensin år ur arbets- och tork- ningssynpunkter besvärlig i en stadsvåning, och tungbensinen blir med det mindre rationella utnyttjande, som det här vanligen är fråga om, rela— tivt dyrbar. Den kemiska hemtvättens utbredning beror med all sanno- likhet på den kommersiella kemtvättens prisnivå. Skulle de svenska kom- mersiella priserna sjunka till t. ex. amerikansk nivå, är det troligt att många av de hushåll, som nu själva gör sig besvär med kemtvätt, skulle gå över till kommersiell service. Enklare fläckborttagning och skumtvätt samt tungbensintvätt av barnkläder kan dock beräknas att lång tid framåt komma att utföras inom hushållen.

Det var företag inom den traditionsrika färgerinäringen som först bör- jade med kemtvätt i vårt land. Den nya verksamheten låg nära den del av detta yrke som omfattade omfärgning av gångkläder och liknande. Kem- tvätten började här i landet under senare hälften av 1800—talet, då fett- lösande vätskor som bensin och terpentin blev mera lättillgängliga. Så tidigt som 1878 erhöll en färgare i Stockholm (J. Risack) Kungl. Maj:ts tillstånd att idka kemisk tvätt med bensin. På liknande sätt upptogs kemisk tvätt på olika håll ute i landet. Utrustningen var länge starkt hantverksbetonad och det är närmast efter första världskriget, som maskiner i större ut- sträckning har tillförts branschen.

För närvarande finns det cirka 300 företag i landet, som själva utför maskinell kemisk tvättning. Därav är cirka hälften anslutna till våttvät- terier, vilka utför vanlig hushållstvätt. Den statistik som finns angående branschen är rätt ofullständig. 1948 företog priskontrollnämnden en. om- fattande utredning beträffande branschen ur vilken följande uppgifter kan anföras.

Antalet undersökta företag var 303. Huvuddelen av företagen var kon- centrerade till de största städerna. Av en totalomsättning år 1947 av 21 miljoner kr. kemtvätt för hela landet låg 58 % på företag belägna i Stock- holm, Göteborg, Malmö och Norrköping. 111 företag med en årsomsättning av 50.000 kronor eller däröver utförde 81 % av all kemtvätt i landet, medan däremot 54 företag med en total årsomsättning under 20.000 kronor endast utförde 4 %. De större företagens betydelse framgår av att de 18 största utförde 40 % av all kemtvätt.

Allmänhetens efterfrågan på kommersiell kemtvätt torde sedan nämnda undersökning ha ökat. Huru mycket är emellertid oklart. Efterfråge- ökningen torde dels bero på ökad standard och krav på allmänhygien, dels på att priserna på de vanligaste plaggen genom priskontroll varit bundna sedan början av 40-talet och att genom penningvärdets fall sålunda en icke oväsentlig prissänkning i realiteten inträffat på kemisk tvätt. Denna sänk- ning kan från stopprisernas införande år 1942 och fram till 1953 beräknas till ca 30 %.

Att priserna nominellt kunnat hållas relativt oförändrade under så många år trots exempelvis avsevärt ökade arbetslöner i branschen beror på flera faktorer. En är att kemtvättnäringen haft goda marginaler. Ännu mera betydelsefullt torde dock ha varit att särskilt de medelstora och större företagen i branschen under denna period haft möjlighet att tek- niskt betydligt rationalisera sin verksamhet. Vissa paralleller kan härut— innan dragas med den amerikanska kemtvättnäringens utveckling. Till detta återkommes i det följande.

Vidstående tabell, som utarbetats av priskontrollnämnden år 1951. exemplifierar fördelningen av de plagg som vanligen kemtvättas, samt den

prisnivå vid expedition över disk som priskontrollnämnden då prövade skälig med hänsyn till det aktuella kostnadsläget vid rationellt arbetande företag. Jämlikt de s. k. stopprisbestämmelserna äger många företag emel- lertid rätt att ta ut högre priser. Detta är även vanligt, särskilt i samband med distribution.

Priser vid expedition över disk, kronor

Plaggför- Stockholm

Tvätt la dclnin och Övriga p 88 % 8 Göteborg Sverige Kostymer ....................................... 11,0 9: 50 9: — Kavajer .......................................... 9,4 6: 45 5: 90 Byxor ........................................... 16,6 4 : 75 3: 90 Vinteröverrock ............................... ) 4 0 10: 10 9: 50 Sommarövcrrock .............................. ' 9: — 8: 40 Poplinrockar . ................................. 7,7 9:50 9:——— Dräkter .......................................... 3,1 9: 50 9: —— Klänningar (med undantag av långa aftonklänningar) ......................... 17,6 9: — 7: 85 Kjolar ........................................... 5,6 4: 75 3: 90 Damkappa, kort .............................. 6:15 5:90 . , lång .............................. j 10,0 9:50 9:— övrigt ........................................... 15,0 Fri prissättning

De svenska kemtvätteriernas prisnivå har av allmänhet och press utsatts för betydande klander. Inte minst har härvid jämförelser gjorts med de utomlands och särskilt i Amerika tillämpade priserna. I samband med priskontrollnämndens utredningar gjordes 1947—1948 även en undersök- ning av skillnaderna mellan de amerikanska och svenska förhållandena. Man fann, att priserna nominellt i Amerika då (innan devalveringen) var en tredjedel av de i Sverige, och att med hänsyn till köpkraften skillnaden var ännu mer betydande. Å andra sidan fann man, att på grund av starka säsongvariationer i efterfrågan kapacitetsutnyttjandet av de svenska an- läggningarna och deras anställda var lågt. Dessa säsongvariationer hade man i betydande grad lyckats utjämna i Amerika.

Omstående diagrams (sid. 270) övre del exemplifierar hur säsongvaria- tionerna kan gestalta sig hos ett svenskt kemtvätteri. Den trappstegsfor- made övre kurvan är uträknad med ledning av uppgifter från ett represen— tativt företag. Kurvan visar tvättgodstillströmningens variation månad för månad uttryckt i för godsets bearbetning erforderlig arbetstid. Som fram— går av densamma är januari och februari tysta månader med 50 % eller mindre utnyttjande av företagets ”normala” kapacitet. Mars innebär full sysselsättning. Tvättgodsanhopningen i april och maj påfordrar övertids- arbete. Den genom övertiden stegrade kapaciteten är dock otillräcklig och

Diagram 30. Exempel på säsongvariationer och ekonomisk verkan härav ' i ett svenskt kemtvä'tferi.

Arben— timmar per'deg ro- Overtud____________ ______,___| : ..."-__. Tvångodsen fördelning mbnndwh 9— l,5 "m- P.r dag XF'Ö" "d'ga'f uttryck! i erforderlig produktionuid 3- .---Normal mmh,-.a. . _..månad forslquren.................................-............_...... 7- ! produktion &_ i 5- 4— _r—— 3_. Träffgodsef omrölrno' i produkfionlfid )_ |_ 0— | r r I | | | | | | | Januari Februari Mon Apr-| Maj Juni Juli Auguui September Oktober November December

0— l— Arbetskostnuder 2- 3— 4- 5_ 6— 7- 8- 9- 10-

.:”..le en produktionsförskjutning uppstår i tidshänseende, d. v. 5. den allmänt kända förlängningen av leveranstiderna. Fr. o. m. juni dalar åter efter- frågan och därmed utnyttjandet av kapaciteten. En förbättring inträder i början av hösten, men sedan sjunker kurvan åter starkt.

En dylik i tidshänseende synnerligen ojämnt fördelad produktion medför naturligen en per år sett låg utnyttjandegrad av produktionsoptimum, d. v. s. den produktion som inom ramen av ett företags produktions- och försäljningshjälpmedel ger de lägsta kostnaderna per produktionsenhet. Den låga utnyttjandegraden medför ökade kostnader per tvättat plagg och bidrar till den höga prisnivån. Den höga prisnivån i sin tur bidrar till att många skjuter på att utnyttja tjänsten tills den blir mera nödvändig, d. v. s. vanligen till de ljusa dagarna i början av våren. Säsongvari-ationerna med- för vid toppbelastning inte bara månadslång väntetid för kundkretsen utan även kraftig övertidsbelastning av tvåttpersonalen. Detta medför ökade lönekostnader för tvätteriet samt inte sällan även lägre kvalitet på arbetet. Vid lågsäsong drabbas personalen av inkomstminskning —— ackor- den övergår till lägre timlön. Under 1930-talets goda tillgång på arbetskraft var permitteringar eller avskedanden under lågsäsong inte ovanliga.

I den mån man utgår från att ett 100 %-igt utnyttjande av normalarbets- kapaciteten vid 8—timmars arbetsdag är produktionsoptimum för kemtvät- terier, kan man med ledning av den övre kurvan i diagrammet å sid. 00 beräkna, att medelvärdet under året för kapacitetsutnyttjandet vid ifråga- varande företag är cirka 70 % av produktionsoptimum. Detta torde vara representativt för mera rationellt arbetande svenska företag. Något bättre

Intäkterna och kostnader- nol fördelning månadnix

resultat kan tänkas föreligga i ett mindre antal fall,-men i gengäld torde ett stort antal mindre rationellt drivna företag arbeta med i många fall . avsevärt lägre utnyttjandegrad. Uppgifter har förelegat om i vissa fall t. o. m. mindre än 50 %-igt utnyttjande av kapaciteten. Man kan beräkna, att utnyttjandet av de svenska kemtvätteriernas årskapacitet i stort sett varierar mellan 50—75 %.

Den undre delen av diagrammet speglar månad för månad i 1948 års priser de mot produktionen svarande intäkterna och kostnaderna vid ex- pedition över disk. Den trappstegsformiga intäktskurvan är uppgjord på grundval av en av priskontrollnämnden uträknad då gällande medelintäkt av kr. 7: 88 per plagg. Kostnadskurvorna är även uppgjorda efter av pris- kontrollnämnden uträknade medelvärden, som då uppgick till för arbete kr. 1: 85, fasta kostnader kr. 0:74, rörliga kostnader kr. 1: 17 och för övertidsarbete 32 % av intäkten för övertidsproduktionen.

I detta diagram finns inga distributionskostnader för hämtning och hem- sändning inlagda utan det har förutsatts, att hela produktionen levereras över disk. Under denna förutsättning —— till vilken skall återkommas senare — visar diagrammet avsevärd vinst. Det är denna teoretiska vinst — som under gynnsamma lokala omständigheter förekommit och kanske även förekommer i praktiken —— som givit upphov till den allmänt spridda upp- fattningen om kemtvättbranschens stora vinstmöjligheter. I samband här- med bör nämnas, att penningvärdets fall sedan slutet av 1948 (underlagsår för diagrammet) varit över 20 %. Intäkterna på den dominerande mängden av kemtvättgods har efter 1948 varit mera oförändrade, medan huvud- sakligen löner men även andra kostnader gått upp.

Anger man värdena i nyssnämnda diagram i form av ett enkelt ränta- bilitetsdiagram — diagram A, sid. 272 — framgår ännu tydligare vinstför- hållandena. 75 % utnyttjande av produktionsoptimum visar under tidigare angivna förutsättningar en betydande vinst, utgörande drygt 40 % av om— sättningen. 50 % kapacitetsutnyttjande ger knappt 1/3 så stor vinstsumma men dock nära 20 % av omsättningen. För företag, vars omsättning ligger ännu närmare neråt den kritiska omsättningspunkten —— som här ligger på cirka 40 % av produktionsoptimum _ blir vinsten mindre för att slut- ligen försvinna och på andra sidan av den kritiska punkten förvandlas till förlust.

Som tidigare nämnts ingår i dessa två diagram inga distributionskost- nader, utan det förutsättes, att hela produktionen expedieras över disk. Det är angeläget att här understryka vikten av differentiering mellan disk- leveranser och hämtat och hemsänt gods. Distributionskostnaderna —— spe- ciellt för den mindre rationella distribution som det vid denna typ av företag inte sällan blir fråga om —— är nämligen så höga, ofta ett par kro- nor per kund och gång, att såväl kalkyl- som prismässig åtskillnad synes böra göras mellan tjänsterna.

Intäkt— intäkt—— kostnader kostnader till 100

90— 80— 80 .;å . .es" & Vinst 70— & Vinst &” 70 4— &+ »” x 60— xo go 50— "50 . ”_ Rörliga kostnader inkl. 40 Rörliga kostnader dutnbutton '30 Fasta kostnader Fasta kostnader -20 -10 10 30 Gb fo s'o 9'0 too . 1'o 2'o 3'0 10 50 80 7'o a'o 9'0 100 Produktion— Produktion— omsöttning omsättning i "I-. i 55— tntökt— man” kostnader kostnader i 7- C D i % 1 ' :OO &, . ? x. '.5 'x & :, 90 : C N *g ”% 1» å ;: % ao _ 70 && . & Vinst Xäp 60 '50 Rörliga kostnader inkl. distribution "40 '30 Fasta kostnader Fasta kostnader -20 —lO to 50 alt 4'0 åo 6'0 7'0 s'o 9'0 100 fo 2'o 3'0 4'0 5'0 c'o 7'0 sö 95 tco Produktion— Produktion— omsöttning omsättning i % " 7.

] diagram B, som i övrigt är identiskt med A, har i de rörlig: kostnaderna inräknats en uppskattad kostnad för distribution av 50 % av produktionen. Detta diagram B ger en riktigare bild beträffande för- hållandena vid 1948 års kostnadsnivå hos medelstora och större kem- tvätterier i de större städerna. Vinsten blir här vid 50 %-igt utnyttjande cirka 7 % och vid 75 %-igt cirka 29 % av omsättningen.

Vinstmarginalerna enligt 1948 års förhållanden kunde betraktas som så goda för rationellt drivna företag, att konsumentintressena med ett visst fog kunde påyrka en lägre prisnivå, åstadkommen exempelvis genom in- rättandet av konsumentägda företag. För att exemplifiera inverkan av en 25 % lägre prisnivå, har i diagram C, sid. 272, priserna (intäkterna) min- skats med 25 %. Diagrammet är för övrigt baserat på diagram A, d. v. s. inga distributionskostnader är inräknade. Man finner, att i C den kritiska omsättningspunkten har förflyttat sig till 55 %. De minst rationella (de med cirka 50 % kapacitetsutnyttjande) av överdiskleverantörerna drabbas sålunda med förlust vid en allmän 25 %-ig prissänkning, om inte sam— tidigt tvättgodstillströmningen ökar med cirka 10 %. För att ifrågavarande kategori skall erhålla 10 % vinst å omsättningen, erfordras en tvättgods- ökning med cirka 25 %. Det förefaller troligt, att lägre priser på kemtvätt skulle resultera i en ökad efterfrågan, men å andra sidan torde man kunna förutsätta, att en mera betydande dylik ökning knappast blir omedelbar utan först inträffar så småningom. Inarbetas i räntabilitetsdiagrammet, som visas i diagram D, sid. 272, och på sätt som tidigare i diagram B, distri— butionskostnaderna för 50 % av produktionen, förflyttas den kritiska omsättningspunkten till närmare 70 % av produktionsoptimum. Endast eliten av dylika distribuerande företag skulle vid 25 % prisminskning och oförändrad produktion lämna någon som helst vinst. Toge däremot före- tagen av sina distributionskunder ut själva kostnaden för distributionen i form av pristillägg, skulle företagen i räntabilitetshänseende jämställas med företag enligt diagram C.

Ovanstående redogörelse torde i någon mån förklara den utveckling som här skett på kemtvättområdet. Endast ett par kollektiva kemtvätterier har startats i landet och även om dessas prissättning legat under de närmaste konkurrenternas, har en sådan förändring icke skett i allmänhetens säsongvanor i efterfrågan, att kalkylmässigt de priser kunnat åstadkom- mas, som man på många håll hoppats på. Bidragande orsak härtill är, att försöksverksamheten beträffande kollektiva kemtvätterier måst bedrivas relativt försiktigt och att det tidvis varit svårt att knyta önskad personal till företagen. För kunniga och initiativkraftiga yrkesmän har det hittills varit relativt lätt att själva och utan större kapitalinsats etablera sig i branschen. Det har varit möjligt att i stor utsträckning anskaffa anlägg- ningarna på avbetalning. Under 1954 har emellertid konsumentkooperatio- nen startat ett större kemtvätteri i Örebro. Resultatet av detta företags hit- tillsvarande helt korta verksamhet tyder på möjligheten av en påskyndad prissänkande utveckling.

Som framgår av följande avsnitt beträffande de amerikanska kemtvätt- förmållandena, tillämpades i USA under 1940-talet ett genomsnittspris på kemtvätt som motsvarade den amerikanska industriarbetarens medeltimlön. 1954 hade prisnivån sjunkit till % av timlönen. Den svenska medelbimlönen

var 1953 inkl. sociala förmåner för manlig industriarbetare kr. 4:11 (1954 prel. 4:32). I den mån det vore möjligt att här i landet tillämpa ett så lågt pris på kemisk tvätt av standa'rdplagg, är det inte osannolikt, att efterfrå- gan på kemi-sk tvätt kan ta de inledningsvis nämnda amerikanska propor- tionerna (17 plagg per stadsarbetarf'amivlj och år). Det amerikanska stan- dardpriset på kemtvätt var 1953 $1.18, vilket nominellt efter nuvarande kurs motsvarar kr. 6:11. Vissa kostnadselement, som bränsle, drivmedel, kemi- kalier, tvättvätska, fordon och kanske även maskiner, kan emellertid inte inom överskådlig framtid beräknas bli lika prishilliga här som i USA. I dessa hänseenden har amerikanarna ett försprång, som är svårt att in- hämta. Nyssnämnda kostnadsposter dominerar dess bättre inte i ett kem- tvätteri. Såväl i Sverige som i Amerika är arbetskostnaden den största kostnaden.

Kemtvätt utomlands

Den kemiska tvätten har blivit mest spridd i länder och orter där textil- standarden varit hög. Mellan starkt textilkonsumerande länder som USA och Sverige är dock som tidigare nämnts skillnaden i kemtvättstandard mycket stor. Kemtvätten har rent tekniskt nått långt i länder som Eng- land och Holland, men någon mera utförlig statistik disponeras ej beträf- fande utbredningen i dessa länder. Den tekniska och ekonomiska utveck- lingen av kemtvätten i USA är därför av särskilt intresse, när man söker bedöma våra egna utvecklingsmöjligheter.

Amerikansk kemtvätt

Så sent som 1904 fanns endast ett 100-tal kemtvätterier i hela USA. Arbetet utfördes huvudsakligen i form av ett mycket tidsödande handarbete. Den ameri- kanska branschen började emellertid att växa allt snabbare och en hel del nya företag etablerades under åren fram till första världskriget.

Verksamheten var ännu jämförelsevis lyxbetonad och kemtvätten gynnades huvudsakligen av samhällets övre skikt. Branschen rekryterades under denna tid och långt in på 1920-talet till stor del med personal, som hade lärt sig att pressa kläder i skrädderier eller pressinrättningar. Så småningom började även pressinrättningarna och skrädderierna att intressera sig för kemtvätten. Dessa utförde dock inte själva tvättningen utan överlämnade denna del av arbetet till grossisttvätterier. Under denna utvecklingsperiod var priset för kemtvättning och pressning av en kostym mellan $1,75 och 2,50. Leveranstiden i branschen var vanligen 10 dagar. Det förekom ingen eller ringa reklam och konkurrensen var obetydlig.

Under åren mellan första världskriget och början av 1930-talets depression utvecklades kemtvätterierna avsevärt tekniskt. Från 1917 till 1929 ökade bran- schens omsättning tiofaldigt, medan det genomsnittliga bruttopriset sjönk med cirka 20 %.

Under senare delen av 1920-talet fann en del företagare, att den genom tek— niska framsteg ytterligare ökade produktionskapaciteten vid deras företag med— gav ytterligare prissänkningar. De bedömde att företagens omsättning kunde

ökas, om de genom prissänkningar gjorde tjänsterna åtkomliga för ännu större delar av befolkningen. I Chicago etablerades ett kemtvätteri, som för förstklassigt arbete annonserade ett enhetspris av $1. Denna och andra prissänkningar satte igång ett priskrig. Publiciteten kring dessa händelser skärpte ytterligare den nedåtgående tendensen för kemtvättpriserna. I de större sydstatsstäderna började företag tillämpa 75-centspriser och redan 1927 pressade och tvättade ett företag i Mellanvästern kostymer för 50 cents. Under denna utveckling och tillväxt fram till depressionen var det dock knappast några fallissemang bland företagen.

Efterfrågan på kemtvätt växte snabbare än tillgången på företag. Under senare hälften av 1920-talet etablerades ända upp till 500 nya företag per år. Vid slutet av denna period började emellertid tecken tyda på att tillgången på kemtvät- terier allt mera motsvarade efterfrågan. Anledning härtill var bl. a. den konstanta ökningen av företagens effektivitet. Allt effektivare tvättmaskiner och centri- fuger hade kommit i marknaden. Som ersättning för de gammalmodiga tork- rummen hade införts torktumlare. Under tidsperioden hade även ångpressar utvecklats och fullkomnats så långt, att redan under början av 1920-talet hand— pressningen i de flesta fall upphörde. Genom dessa tekniska framsteg kunde ett företag —— som 1920 hade en kapacitet av endast 20 plagg pr dag — 1930 utan svårighet få fram 200 plagg per dag. Denna ökning av företagens produktions- kapacitet lade grunden till en senare hård konkurrens.

Depressionen medförde synnerligen kraftiga prissänkningar för kemtvätten. Under depressionsåren fanns i nästan varje större stad företagare som dumpade sina priser så lågt som till 19 cents för en kostym. Till en början förenklade många av dessa billiga företag samtidigt behandlingen. De framsynta i bran- schen förstod emellertid att arbetskostnaderna, förenklingen och den massom- sättning, som måste motsvara den låga prisnivån, berodde direkt på hur snabbt, men på lång sikt också på hur väl, arbetet utfördes. På kort tid framtvingades en ytterligare maskinell utveckling. De prisbilliga kemtvätterierna blev synner— ligen konkurrenskraftiga och gick hårt åt de mera hantverksmässiga företagen. Företagsdöden drabbade särskilt pressinrättningar och företag som specialiserat sig på att utföra själva tvättarbetet för dessa. 1929 fanns i Amerika 175.000 pressinrättningar. 1949 var antalet 50.000.

Ur depressionens grepp sökte tvätteriidkarna vrida sig på olika sätt: sko- lagning, pälsförvaring, matt-, möhel- och skjorttvätt blev allt vanligare bigrenar. Kemtvätterier och våttvätterier gick in på varandras arbetsområden.

I och med stabiliseringen i slutet av 1930-talet tillkom en prisnorm som under 1940-talet vann allmän tillslutning från branschens ekonomer. Priset för standard- plaggen — kostymer, dräkter, rockar m.m. -— borde enligt denna överensstämma med den amerikanske genomsnittsarbetarens timlön. Under 1940-talets första år var sålunda priset för kostym 75 cents i kvalitetstvätterierna. Samtidigt debiterade emellertid storföretagens butikskedjor för acceptabelt arbete endast 29 cents. 1950 var det genomsnittliga försäljningspriset 831,15 för kvalitetstvätt och storföretagen debiterade för enklare utföranden fortfarande ungefär halva priset. Under den gångna delen av 1950-talet har emellertid kemtvättpriserna stått relativt stilla me- dan lönerna ökat avsevärt. 1953 års genomsnittspris för kvalitetstvätt av standard- plagg var $1,18; 1954 års pris beräknas preliminärt ligga på samma nivå, medan däremot den genomsnittliga industriarbetartimlönen under 1954 var drygt $1,80.

De genomsnittliga utläggen per person och år för kemisk tvätt har i USA ökat från 33 cents 1914 till 355,37 1944 och ca $7,50 1948, d. v. 5. för hela befolkningen 1 miljard $. Omsättningen synes fortfarande öka. Häri ligger då nya verksam»- hetsgrenar som impregnering och malsäkring samt tvätt av möbler och bilkläds-

lar. Men gångkläderna utgör under alla förhållanden huvudparten av kemtvätten. Man skulle kunna tro att det är de amerikanska storstädernas på grund av rök- gaser m. m. relativt höga grad av smutsighet, som driver fram den starka efter- frågan på kemtvätt. Så synes emellertid dock icke vara fallet. I det jämförelse- vis smutsiga New York är omsättningen av kemtvätt relativt låg. I rena städer, sådana som Washington och flera av delstaternas residensstäder med stora befolkningslager av kontorister och tjänstemän föreligger en betydligt högre tvätt— omsättning. Den genomsnittliga stadsarbetarefamiljens kemtvättutlägg ligger också under medeltalet för kemtvättkostnaden per person och år. Välbärgade ameri- kanska familjer tvättar i genomsnitt 75—100 plagg per år.

Även i USA är det naturliga säsongvariationer i tvättfrekvensen med stark efter- frågan kring påsk och liten efterfrågan i januari och februari. De amerikanska kemtvätterierna har emellertid inte velat finna sig i allmänhetens säsongvanor. Företagarna är allmänt medvetna om att vad som kan produceras i gapet mellan ett kemtvätteris 100 %-iga produktionskapacitet och en lägre efterfrågan blir till vinst, om man kan få ut ett försäljningspris som något överskrider enbart de rörliga kostnaderna. Detta givetvis under förutsättning att den totala efterfrågan per år av tvättjänster hos företaget inte minskar.

Man söker att i görligaste mån fylla de tysta månadernas luckor bl .a. genom att rabattera i tvätterierna sällan förekommande plagg (såsom badrockar och negligéer) eller genom leverans av exempelvis fyra i tvättpris likvärdiga plagg till kostnader för endast tre. Detta senare system med en rabatt på 25 % betyder mer för kunden än för företaget, eftersom expeditions- och distributions— kostnaderna för tre eller fyra plagg vid samtidig leverans är praktiskt taget desamma. Exempelvis genom kreditgivning över jul- och nyårshelgen söker man att även under denna årstid dra till sig plagg, som annars skulle komma att medföra stockning på vårkanten. Genom dylik försäljningspolitik i förening med en ofta intensiv reklam har den amerikanska branschen lyckats hålla såväl arbetare som maskiner förhållandevis jämnt sysselsatta året runt och därmed kunnat undvika onödigt höga fasta kostnader per produktionsenhet.

Svenska utvecklingsmöjligheter

Man har anledning att förmoda, att utvecklingen på kemtvättområdet även här i landet kommer att karaktäriseras av en växelverkan mellan å ena sidan teknisk utveckling och lägre priser och å andra sidan en ökad efterfrågan. En utveckling i denna riktning synes på senaste år ha tagit fart i och lned att många företag ökat sin reklam och vidtagit andra åt- gärder för säsongutjämning genom rabatter i olika former.

Från skilda håll har framförts tankegången att kemtvätterier borde dri- vas kommunalt eller av konsumentsammanslntningar. Några få försöksan- läggningar, bl. a. tidigare nämnda i örebro av år 1954, har även startats. För att genom exempelvis andelskcmtvätterier kunna uppnå en prisnivå på ke- misk tvätt väsentligt lägre än den nuvarande, erfordras tillgång på för kem- tvätt specialutbildadc tvättföreståndare, som kan driva andelstvätterier af- färsmässigt, d. v. 5. med hjälp av reklam, differentierad prispolitik och af— färsmässiga risktaganden, tvinga produktionen upp mot 80—90 % av pro- duktionsoptimum. Stor brist föreligger emellertid i landet på dylika kvali- ficerade krafter ävensom fackkunniga arbetare.

KAPITEL 24

Undersökning av energiförbrukningen vid tvätt

Sedan gammalt är tvättanbetet känt som ett av de tyngsta hushållsar- betena. Att stortvätt enligt gammaldags metoder icke är något arbete för klena har exempelvis Sällfors påvisat i »Arbetsstudier inom industrin» (1943). Enligt denna kräver en tvätterskas arbetsinsats per timme ca 50 % mer energi än en metallarbetares eller möbelsnickares.

Det är av betydande intresse att kunna konstatera vilka energibespa- ringar, som är möjliga att genomföra vid övergång från handtvätt till olika former av maskintvätt. Kommittén har emellertid icke haft ekonomiska möjligheter att göra energistudier på samma detaljerade sätt, som kommit- tén gjort tids- och kostnadsstudier. Kommittén har emellertid beretts till- fälle att ta del av och här i vissa delar redogöra för resultatet av en under 1951 företagen undersökning av Ingrid och Paul Högberg, som utförts i samarbete med HFI och Gymnastiska Centralinstitutet.

Metodiken var vid undersökningen följande. Energiåtgängen vid de olika arbetsformerna erhölls genom att mäta syreupptagningen under arbetet, varvid försökspersonen fick bära en s. k. Douglassäck fästad på en mes på ryggen. Försövkspersonen var en 27-årlig kvinnlig assistent, som bedömdes som ovanligt stark och effektiv och ansågs ha en arbetskapacitet över me- delmåttan. Vid undersökningarna framkom bl. a. följande resultat.

Energiförbrukningen vid handtvätt

Följande tabell (32) visar att energiförbrukningen för de flesta arbetsmo- menten vid handtvätt ligger mellan 4,46 och 5,82 Kcal/min. Största arbets- intensiteten har xomrörningen och uppdragningen av kläderna» samt själva gnuggningen. Det förra momentet har ganska kort tidsutdräkt medan gnugg- ningen tar ca 30 minuter eller drygt en tredjedel av arbetstiden. Andra an- strängande moment, som tar lång tid, är sköljningarna. De omfattar ungefär 32 minuter och har en energiförbrukning mellan 4,61 och 5,58 Kcal/min.

Medeltalet för samtliga moment utgör 4,55 Kcal/min. och den samman- lagda energiåtgången för de ca 83 arbetsminuterna är 377 Kcal. Arbetet vid handtvätt innebär således nära nog en femdubbling av energiåtgången i vila, som för försökspersonen var 1,02 Kcal/min.

Tabell 32. Energiförbrukning under vid handtvätt förekommande arbets- moment. Tvättmängd 3 kg torr tvätt.

. mm - Arbetsmoment Arbetstid Kcal/min.1 Sgiåtgåineåei 1 min. Kcal/min. Blötläggning .......................................... 1,08 4,46 4,59 Omrörning och uppdragning .................. 2,55 5,82 14,24 Kläderna lägges i grytan ........................ 1,90 3,83 7,28 Transport av kläder från pannmur till tvättho ............................................. 1,70 4,07 6,92 Gnuggning .......................................... 29,27 5,07 155,06 Första sköljning .................................... 7,22 5,58 40,29 Andra » .................................... 7,05 5,58 39,34 Tredje » .................................... 8,68 4,61 40,01 Fjärde » .................................... 8,88 4,61 40,94 Moment med låg arbetsintensitet och kort tidsutdräkt ....................................... 14,69 1,88 27,62 Summa 82,97 377,19

1 Energiåtgången, som uttryckts i Kcal/min (kilogramkalorier per minut) avser hela den uppmätta energiåtgången. Viloomsättningen är således inräknad.

Energiförbrukningen vid maskintvätt

Energiåtgången vid maskintvätt bestämdes i undersökningen för fyra olika typer av tvättmaskiner:

Typ nr 1. Cylindertvättmaskin, kapacitet 12 kg, försedd med fristående centrifug.

Typ nr 2. Cylindertvättmaskin, kapacitet 7 kg, omställbar för centrifu- gering.

Typ nr 3. Eldriven agitatortvättmaskin, kapacitet 4 kg. Typ nr 4. Handdriven agitatortvättmaskin, kapacitet 4 kg. Då maskinerna var av olika storlek och tillverkade efter olika principer, blev arbetsmomenten ej desamma. Arbetsstudier gjordes därför för varje maskin. Resultatet blev följande.

Tabell 33. Energiförbrukning vid maskintvätt

Tvättmetod tigeti?l?äåff Kcal/min. Kcaltvåf: kg (Handtvätt) .............................. (27,6) (4,55) (125,78) Tvättmaskin, typ nr 1 ............... 4,76 3,05 10,86

» » » 2 ............... 5,26 2,56 10,62 » » » 3 ............... 11,26 2,34 23,41 » » » 4 ............... 18,38 4,87 87,20

I ovanstående tabell har medelvärdet av energiåtgången för de olika tvättformerna beräknats i Kcal/min. Tabellen visar att tvätt med den hand- drivna tvättmaskinen, typ 4, har den största energiförbrukningen, 4,87 Kcal/min. Kaloriförbrukningen är till och med större än för handtvätt, som för försökspersonen uppgick till 4,55 Kcal/min. Lägsta energiåtgången fordrar tvätt lned maskin av typ nr 3, nämligen 2,34 Kcal/min.

Om man utgår från energiåtgången i vila, som för försökspersonen var 1,02 Kcal/min, finner man att energiåtgången vid användande av de eldriv- na tvättmaskinerna är ca 2,5—3 gånger vilovärdet och vid handtvätt och tvätt med den handdrivna maskinen ca 4,5—5 gånger vilovärdet.

I den sista kolumnen har värdena för energiförbrukningen per kg tvätt angivits. För handtvätt åtgår 125,73 Kcal/kg tvätt. Motsvarande värden för maskintyperna 1 och 2 är 10,86 och 10,62 Kcal, för typ nr 3 23,41 och för typ nr 4 87,20 Kcal per kg tvätt.

Den Högbergska utredningen konstaterar sammanfattningsvis:

». . . Tvätt för hand är det tyngsta arbete, som en husmor har att utföra. Resul- taten i ovanstående redogörelse visar, att knappast någon arbetsrationalisering inom hushållsarbetet torde betyda så mycket som användandet av eldrivna tvätt- maskiner . . .»

Många dåliga ryggar och överansträngda armar torde kunna skrivas på den primitiva tvättningens konto. Det är angeläget och viktigt, att hushålls- arbetet i görligaste mån avlastas från den tunga handtvätten.

Typ nr 2 i energiundersökningen —— 7 kg:s cylindermaskin — är i ut— formningen mycket lika den typ som förekommit vid HFI:s och kommit- téns tidsstudier av fastighetstvätten. Typ nr 1 — 12 kg:s cylindermaskin — liknar de som använts vid tidsstudierna av centralsjälvtvätten och typ nr 3 är ungefär samma som vid tidsstudierna av agitatortvättmaskinen.

De i denna energiundersökning överlägsna maskintyperna 1 och 2 över- ensstämmer alltså väl med de maskintyper som i HFI:s och kommitténs tids— och kostnadsundersökning bidragit till de goda resultaten ifråga om arbetstid och kostnader vid fastighets- och centralsjälvtvätt. Helt automa- tiserade maskiner kräver helt naturligt ännu mindre mänsklig energiinsats än de här provade typerna.

KAPITEL 25

Undersökning av arbetstid och kostnad vid olika tvättformer

I första delen av detta betänkande, kap. 5, har översiktsmässigt redovisats den jämförande undersökning beträffande tidsåtgång och kostnader vid olika tvättformer, som kommittén utfört i samarbete med Hemmens Forsk- ningsinstitut.

Följande övervägande tabellaris-ka framställning är en mera ingående redo— görelse för undersökningens underlag och resultat. Materialet redovisas ne- dan på sådant sätt och i sådan utsträckning att det är möjligt att överslags— vis bedöma inverkan av olika ändringar av undersökningens förutsättningar. Den förklarande text som redan framlagts upprepas ej. Härutinnan hän- visas alltså till nyss åberopade kap. 5.

Ett specificerat tvättbehov grund för undersökningen

Undersökningen har, såsom angivits 1 kap. 5 omfattat våttvätten under ett år för en typfamilj bestående av fyra personer: man, hustru, en flicka på sju år och en pojke på tre är, mannen med icke särskilt smutsande arbete, hustrun hemarbetande. Familjens bostadsförhållanden har förutsatts vara två rum och kök med matvrå. Nämnda typfamilj bedömdes vara den familje- bildning, som ur sociala synpunkter och i detta sammanhang var av största intresse att studera. Det skulle givetvis varit önskvärt att undersökningen även omfattat familjer med annan sammansättning och andra förhållanden. Av kostnadsskäl var det dock nödvändigt att begränsa undersökningen.

Bestämmandet av textilinnehavets sammansättning och storlek hos typ- familjen samt tvätthygienen per år utfördes hösten 1950 med stöd av exper- tis hos dåvarande Aktiv Hushållning och Ilemmens Forskningsinstitut. Be- räkningarna grundades bl. a. på Aktiv Hushållnings gallupundersökning om barnkläder, material från den s. k. garderobsutredningen, intensivunder- sökningar hos skolklasser samt samråd med beklädnadshandeln och tvät— terier.

I följande tabell 34 specificeras det textilförråd som våttvättas hos nämn- da typfamilj, anskaffningskostnaden härför samt tvätthygienen (antalet tvättningar per år). I tabellen använd uppdelning i plagg samt nomenklatur

Tabell 34. Det textilförråd som våttvättas hos undersökningens typfamilj, anskaffningskostnaden härför samt tvätthygienen (antalet tvättningar

per år). Anskaffnings- Förråd kostnad Tvätthygien (nov. 1950)

Plagg som våttvattas Vikt pc,. Antal Summa Antal 1 Per plagg Totalt tvättning- tvättvikt plagg p agg Kr. Kr. ar totalt per år

gram per år kilo

Personliga plagg: Manlig vuxen: Badbyxor ..................... 1 150 13:—— 13:—' 1 0,150 Badkappor .................. 1 1,200 62:—— 6" :— 1 1200 Jackor, vindtygs- el. likn. 1 1,000 40:— 40:— 1 1,000 Kragar, mjuka el. lätt-

stärkta ..................... 4 '20 2:10 8:40 24 0,480 Manschetter, mjuka cl.

låttstärkta1 ......... par 2 40 3:— 6:— 12 0,480 Näsdukar ..................... 12 12 1:35 16:20 1:20 1,440 Overaller el. blåställiI 1 1,500 18'—-— 18:—— 3 4,500 Overaller, trånings- ...... 1 1,400 25:—— 25:— ] 1,400 Pullovrar ..................... 1 300 12: — 12:-— 2 0,600 Pyjamas, bomull ......... 2 500 22:50 45:— 16 8,000

» flanell --------- 1 520 18:50 18:50 16 8,320

Scarves ........................ 1 30 9:50 9:50 2 0,060 Shorts el. likn. fritids-

byxor ........................ 2 600 15: —- 30: — 4 2,400

Skjortor, utan krage, ostärkta (inkl. ett par manschetter)3 ......... 1 250 13:—' 13:— 12 3,000 Dzo utan krage, lättstärk- ta (inkl. ett par man— schetter)” .................. 1 250 13:—' 13:—— 6 1.500 D:o med fast krage, kort ärm; ........................ 2 200 15:— 30:— 8 1,600 Dzo med fast krage, lång ärm6 ........................ 4 260 16:50 662— 52 13,520 D :o, sport, grövre ......... 1 300 14:50 14:50 8 2.400 Slipovrar ..................... 1 200 10:— 10:— 3 0,600 Strumpor, ylle bomull par 7 70 4:40 30:80 76 5,320 D :o sport—, raggsockor par 2 120 6:50 13: —— 16 1,920 Underbenklåder, korta7 3 100 5:50 16:50 30 3,000 Dzo, långa7 .................. 3 220 8:—— 24:— 34 7,480 Undertröjor, utan ärm 3 100 5:50 16:50 18 1,800 D:o med ärm ............... 3 270 :-— 24:—- 34 9,180 Vantar, ylle ............ par 1 60 G:— G:—— 4 0240 Summa 62 58090 504 81,590

* Extra manschetter till skjortor enl. nedan. 2 Här avsedd för fritidssysselsättning (trädgård, båt el. dyl.). Arbetsoveraller erhålles numera ofta genom arbetsgivaren. " Finskjorta. * Jfr manschetter o. kragar. 5 Fritidsskjorta. " Vardagsskjorta. 7 De personliga vanorna varierar starkt. Utvecklingen går mot mera tunna och korta plagg-

Anskaffnings- Förråd kostnad Tvätthygien (nov. 1950) Plagg som våttvättas Vikt per Antal Summa Antal 1 Per plagg Totalt tvåttnmg- tvattvikt plagg p agg Kr. Kr. ar totalt per år gram per år kilo Kvinnlig vuxen: Baddräkter, ylle ............ 1 350 30:—— 30:— 1 0,350 Badkappor .................. 1 1200 65:— 65:— 1 1,200 Blusar, bomull, linne, rayonsilke ............... 3 150 121— 36:— 38 5,700 Dzo, ylle, siden ............ 2 150 24:—— 481— 8 1200 Bysthållarc .................. 3 70 111— 33:— 52 3,640 Förkläden, hushålls-, vita 2 150 9:50 19:— 12 1,800 D:o, d:o, kulörta ......... 4 60 8:— 32:-— 52 3,120 Höfthållare el. korsetter 2 300 25:— 50:— 4 1200 Jackor, vindtygs— el. likn. 1 1,000 35:—— 33:— 1 1,000 Jumprar, ylle, bomull 2 240 18:— 36:— 12 2,880 Kjolar, bomull, linne 2 270 23:— 46:— 4 1,080 Dzo, ylle ..................... 2 700 42:—— 84:—— 2 1,400 Klänningar, bomull, linne 3 420 351— 105:— 12 5,040 Koftor (cardigan), ylle 2 350 25:— 50:— 4 1.400 Kragar el. isättningar . . 2 30 4:25 8:50 12 0,360 Linnen, dag-, bomull, rayonsilke ............... 1 100 4:50 4:50 12 1200 Dzo, dag, charmeuse ...... 2 100 5:50 11:— 52 5,200 Dzo, natt-, bomull, rayon- silke ........................ 1 280 19:—— 19:— 12 3,360 D:o, natt-, eharmeuse1 1 300 18;— 18:— 12 3,600 Näsdukar” ..................... 12 10 10:50/ds 10:50 48 (),480 Pyjamas, bomull, rayon— silke, flanells ............ 1 400 19;— 19;—— 12 4,800 SearVCS ........................ 3 30 11:50 34:50 3 0,090 Shorts ........................ 2 300 12:50 25;— 4 1200 Skyddsrockar, långa (städ- rockar) ..................... 2 500 22:— 44:— 12 6,000 Snibbar, bomull ......... 2 15 2:— 4:— 12 0,180 Strumpor, nylon, rayon- silke .................. par 4 20 6:85 27:40 104 2,080 Dzo, ylle ............... par 3 100 9:— 27:— 34 3,400 Dzo, sport-, raggsockor ........................... par 2 120 6:— 12:— 8 0,960 Dzo, bomull, ankelsockor ........................... par 3 25 3:50 10:50 44 1,100 D:o, under- ............ par 1 50 4:»— 41— 16 0,800 Underbenklädcr, char— meuse ..................... 4 100 6:50 26:—— 104 10,400 D:o, ylle ..................... 2 150 11:50 23:— 3 0,450 Underklänningar, rayon— silke ........................ 1 100 18:50 18:50 6 0,600 D:o, charmeuse ............ 1 150 11:— 11:— 12 1,800 Vantar, ylle ............ par 2 50 6:— 12:— 4 0200 Summa 82 LO:-38:40 729 79,270

1 Jämför pyjamas. Utvecklingen uppges f. n. gå mot användandet av nattlinne framför pyjamas. Pyjamas dock under semester. " Kvinnor har visat sig använda pappersnåsdukar o. dyl. i stor utsträckning. 3 Jämför nattlinnen.

Anskaffnings- Förråd kostnad Tvätthygien (nov. 1950)

Plagg som våttvattas V-kt r Antal Summa Antal ! pe Per plagg Totalt tvättning- tvättvikt plagg plagg Kr. Kr. är totalt per år

gram per år kilo Flicka 7 år: Baddräkter .................. 1 120 145— 14:— 1 0,120 Badkappor .................. 1 600 37:50 37. 50 2 1,200 Blusar, bomull, linne, rayonsilke ............... 3 120 7:50 22:50 42 5,040 Byxor, gymnastik— 1 100 5:50 5:50 3 0,300 D:o, »snickar»-, långa 2 250 11:— 22:4 12 3,000 Jackor, vindtygs- el. likn. 1 800 23:50 23: 50 2 1,600 Jumprar ..................... 2 100 15:50 31: —— 12 1,200 Kjolar, bomull 1 120 10:— 10:— 8 0,960 D :o, ylle ..................... 1 330 16: _— 16: — 8 2640 Klänningar, bomull ...... 3 200 171— 51:—— 12 2,400 Koftor ........................ 1 150 15: 50 15: 50 6 0,900 Kragar ........................ 2 15 3:— 61— 24 0,360 Linnen, dag-_. bomull, rayonsilke ............... 3 50 3:— 9:—— 52 2,600 D:o, natt-, bomull1 ...... 2 250 11:— 22:— 52 13,000 Livstycken .................. 2 100 4:— 8:—— 12 1,200 Mössor ........................ 2 60 5:-— 10:— 4 0240 Näsdukar ..................... 12 10 10: —/ds 10:—— 24 0,240 Overaller, tränings- ...... 1 650 20:——— 20:— 2 1,300 Pyjamas, flanell= ......... 2 300 14: 25 28:50 8 2,400 Scarves ........................ 2 25 5:— 10:— 4 0,100 Shorts ........................ 2 180 7:— 14:— 8 1,440 Strumpor, långa o. %- långa, ylle ......... par 5 70 5:—— 25:— 50 3,500 D :o sport-, raggsockor par 2 70 5:— 10:-_ 20 1,400 Dzo, bomull, ankelsockor var 3 15 3:— 9:— 44 0,660 Tröjor, gymnastik- ......... 1 70 4:— 42— 3 0,210 Underbenkläder, bomull, charmeuse ............... 4 50 3:50 14:—- 52 2600 D:o, ylle ..................... 2 60 8:50 17:— 16 0,960 Vantar, ylle ............ par 2 40 4:50 9:— 34 1,360 Summa 66 474:— 517 52,930 Pojke 3 år: Byxor, »snickar»-, långa 2 150 950 19;__ 52 7,800 D:o, d:o, korta ............ 2 100 725 14:50 52 5200 Dzo, stickade el. flanell 2 60 15;_ 30;— 24 1,440 Haklappar .................. 3 20 2:25 6:75 52 1,040 Livstycken .................. 3 50 3;_ 9:— 27 1350 Mössor ........................ 3 50 7:— 21:— 6 0300 Näsdukar ..................... 6 10 9:—/ds 4:50 24 0,240 Overaller, fodrade ......... 2 330 25:50 51:— 4 1,520 Pyjamas, bomull ......... 1 180 9:50 9:50 12 2,160 D 20, flanell .................. 3 200 950 28- 50 52 10,400 Scarves ........................ 1 25 3:25 3:25 3 0,075 Skjortor ..................... 4 60 2:20 8. 80 76 4,560

1 Jämför pyjamas. 2 Jämför nattlinnen.

Anskaffnings- Förråd kostnad Tvätthygien (nov. 1950) Plagg som våttvättas Vikt pel Antal Summa Antal la g Per plagg Totalt tvättning- tvättvikt plagg Draft] Kr. Kr. ar totalt per år g per år kilo Slipovrar el. koftor ...... 2 150 12,-_ 24:— 16 2400 Strumpor, långa, ylle par 3 60 4:——— 12:— 68 4080 D :o sport-, raggsockor par 2 60 4:— 8:— 20 1200 D:o, bomull, ankelsockor par 2 10 2: — 4:— 36 0,360 Underbenklädcr, tunna 5 40 3:50 17:50 68 2,720 Dzo, tjocka .................. 2 60 4:50 :— 16 0,960 Under-tröjor, med ärm 5 50 3:50 17:50 60 3,000 Vantar, ylle ............ par 2 20 4:50 '— 34 0,680 Summa 55 306380 702 51,485 Hushållstextilier : Drapericr, bomull, linne el. rayonsilke ............ 1 750 601— 602— l 0,750 Dukar, bords-, linne, bom- ull, större (130X270 cm) ........................ 2 650 32:— 64:— 18 11,700 Dzo, bords—, linne, bom— ull, mindre (130X130 cm) ........................ 3 450 15:60 40:80 24 10,800 D:o, smärre prydnadsdu- kar och tabletter ...... 20 25 7:— 140:—— 06 2400 Filtar, ylle .................. 6 1,900 261— 1562— 6 11,400 Dto, barn-, ylle, bomull ? 800 8:50 17:— 6 4,80() Gardiner, bomull, linne luft 5 300 45:— 225:— 10 3,000 D:o rayonsilke ...... luft 2 500 4. :— 90:— 2 1.000 Grytlappar .................. 9 30 0:75 6:75 96 2,880 Handdukar, toalett, vanl. 36 100 2:30 82:80 192 19200 D:o, toalett-, frotté ...... 12 110 3:55 42:60 144 15.840 D :D, had—, frotté ............ 4 250 5:10 20:40 24 6,000 D :o, köks- ..................... .4 100 1290 45:60 120 12,000 D:o, köks-, grova ......... 6 150 21— 12:— 48 7,200 D:o, damm- ............... 6 30 0370 4:20 48 1,440 Kuddfodral .................. 2 130 51— 10:—— 6 0,780 Lakan ........................ 20 700 121— 240: 96 67,200 Dzo, barn- .................. 6 325 5:75 34:50 84 27300 Mattor, tras-, å 1,5 m 2 2,000 13:50 27:—— 6 12,000 D:o, d:o, a 1 m ............ 2 1,350 9:— 18:— 10 13,500 Pressdukar .................. 2 130 1:25 2:50 12 1,560 Servetter (40X40 cm) 12 60 1165 19:80 96 5.760 D :o, te- ........................ 6 10 1:65 9:90 3 ' 0,360 Stolöverdrag ............... 4 100 2:50 10:— 4 0,400 Stryklakan .................. 2 350 2:50 5:— 12 4200 Sängöverkast, bomull 2 1,000 12:— 242— 2 2.000 Tvättlappar ............... 8 25 0:90 7:20 96 2400 Tvättpåsar .................. 2 80 5:— 101— 12 0,960 Örngott, enkla el. med in- fälld spets utan band 16 150 4:—— 64:— 72 10,800 Dzo, barn- 4 70 2:20 8:80 30 2,100 Summa 228 1,503:85 1,409 261,730 Summa totalt 493 3,903:95 3,861 527.005

har följt den för tvättprissättningen gängse (priskontrollnämndens med- delande nr 975). Angivna plaggvikter är crfarenhetsmässiga genomsnittsvik- ter. De överensstämmer väl med de vikter som på sin tid diskuterades mellan tvätterinäringen och priskontrollnämnden vid normalprissättningen av tvätt.

Anskaffningskostnaderna per plagg har beräknats av priskontrollnämn- dens tcxtilbyrå. Priserna var aktuella i november 1950. Den därefter över- rörliga prisnivån på textilier har inte inbjudit till några nya beräkningar. Socialstyrelsens konsumtionsprisindex var i december 1950 för kläder 200 samt för hushållstextilier 237. Motsvarande indextal var i juni 1954 233 resp. 271.

Tvättbehovet fördelat på tvättillfällen under året

Tvättgodset har för undersökningen i första hand fördelats —— med hän- syn till nuvarande gängse vanor och utrustning -— på veckotvättar, månads- tvättar och extratvättar. När hushållen själva tvättar månadstvätten, brukar de av praktiska skäl samtidigt därmed tvätta den just då aktuella vecko- tvätten. Denna sammanslagna tvätt benämnes i det följande stortvätt. Vid extratvåttarna, som beräknats till 4 under året, tvättas sådant gods (exem— pelvis mattor), som inte går att inrymma i rutinmässiga månadstvättar.

Alternativt har tvättgodset under året även fördelats på enbart veckotvät- tar och extra årstvättar ('extratvättar), vilken fördelning är mera lämplig och även vanlig utomlands, om man utför arbetet i anslutning till bostaden med en modern hemtvättmaskin med en kapacitet av ca 4 kg eller där- under per maskinomgång.

Årstiderna inverkar naturligtvis även på tvättgodsets sammansättning. Det förbrukas mer varma plagg på vintern än på sommaren osv. Den var- mare årstiden har i utredningen beräknats räcka mellan den 15 maj och 15 september. Perioden omfattar 18 veckor och under denna tid tvättas 14 veckotvättar och 4 stortvättar (var och en av de senare alltså omfattande en månadstvätt och en veckotvätt). Den kallare årstiden omfattar tiden 15 september till 15 maj. Under de 34 veckorna tvättas 26 veckotvättar och 8 stortvättar.

Hur det totala antalet tvättningar per år plaggvis fördelar sig på tvättill- fällen framgår av följande tabell 35. '

Tabell 35. Typfamiljens årstvätt fördelad på tvättillfällen (veckotvätt, månadstvätt och extratvått).

Varmare årstid Kall-are årstid

1 Bör lämpligen tvättas för hand.

Ex r "t - (15/5—15/9) (15/9_15/5) tillfgiiltleiiit __ Veckotvätt Mänadstvätt Veckotvätt Månadstvätt under året Plagg som våttvattas S:a S:a S:a S:a S:a S:a S:a S:a S:a S:a vikt vikt vikt vikt vikt plagg gram plagg gram plagg gram plagg gram plagg gram Personliga plagg: Manlig vuxen: Badbyxor ..................... _ _ _ _ _ _ — _ 1 150 Badkappor .................. — _ _ _ _ _ — _ 1 1200 Jackor, vindtygs- el. likn. _ _ _ _ _ _ — _ 1 1,00() Kragar, mjuka el. lått- stärkta ..................... _ — 2 40 _ — 2 40 — _ Manschetter, mjuka el. lättstärkta ......... par _ _ 1 40 _ — 1 40 _ _ Näsdukar ..................... _ _ 10 120 _ —— 10 120 _ _ Overaller el. blåställ ...... _ _ _ _ — — _ — 3 4,500 Overaller, tränings- ...... _ _ — _ _ _ _ —— 1 1,400 Pullovrar ..................... _ _ _ _ — — _ —— 2 600 Pyjamas, bomull ......... _ _ 1 500 — — 1 500 4 2000 » flanell ......... — — 1 520 _ -— 1 520 4 2,080 Scarves1 ..................... _ — — — —— —- — _ 2 60 Shorts el. likn. fritids- byxor ..................... _ —— 1 600 _ _ _ _ _ _ Skjortor, utan krage, ostärkta (inkl. ett par manschetter) ............ — _ 1 250 — _ 1 250 _ _ Dzo utan krage, lättstärk- ta (inkl. ett par man- schetter) .................. _ _ — — —- _ _ — G 1,500 Dzo med fast krage, kort ärm ........................ _ _ 2 400 — _ —— _ _ _ Dzo med fast krage, lång ärm ........................ 1 260 _ _ 1 260 _ _ _ _ Dzo sport-, grövre ......... _ — — — — — 1 300 — — Slipovrar ..................... _ _ _ _ _ — _ — 3 600 Strumpor, ylle, bomull par 1 70 2 140 1 70 2 140 — _ D 10 sport-, raggsockor par _ — -— —— _ _ 2 240 _ _ Underhenkläder, korta 1 100 1 100 — _ 1 100 _ _ D:o, långa .................. _ — -— _ 1 220 _ _ _ _ Undertröjor, utan ärm 1 100 — — — — — _ _ _ Dzo med ärm ............... _ _ -— — 1 270 _ _ _ _ Vantar, ylle1 ......... par _ — _ _ — _ —— — 4 240 Summa 520 2710 820 2250 15330 Kvinnlig vuxen: Baddräkter, ylle ............ _ _ _ _ — — _ _ 1 350 Badkappor .................. — _ — _ — _ _ — 1 1200 Blusar, bomull, linne, rayonsilke ............... —— _ 1 150 1 150 _ _ _ _ D:o, ylle, siden1 ............ — _ — _ - — 1 150 _ _ Bysthållare1 ............... 1 70 — -— 1 70 _ _ _ _

Varmare årstid

(15/5—15/9)

Kallare årstid (15/9—15/5)

Extra tvätt- tillfällen under året

_ Veckotvätt Månadstvätt Veckotvätt Mänadstvätt Plagg som våttvattas S:a S:a S:a S:a S:a S:a . S:a . S:a S:a . S:a . plagg gå; plagg ååå plagg åå; plagg gå; plagg ååå Förkläden, hushålls-, vita _ _ 1 150 _ 1 150 _ _ Dzo, d:o, kulörta ......... 1 60 _ _ 1 60 _ _ _ _ Höfthållare el. korsetter _ _ _ _ _ _ _ 4 1200 Jackor, vindtygs- el. likn. _ _ _ _ _ _ _ _ 1 1 000 Jumprar, yllel, bomull _ _ 1 240 _ _ 1 240 _ _ Kjolar, bomull, linne _ _ 1 270 _ _ _ _ _ _ D :o, ylle ..................... _ _ _ _ _ _ _ _ 2 1,400 Klänningar, bomull, linne _ _ 3 1260 _ _ _ _ _ _ Koftor (cardigan), yllel _ _ _ _ _ _ _ _ 4 17400 Kragar el. isättningar1 _ _ 1 30 _ _ 1 30 _ _ Linnen, dag-, bomull, rayonsilke ............... _ _ 1 100 _ _ 1 100 _ _ Dio, dag-, charmeuse 1 100 _ _ 1 100 _ _ _ _ D :D, natt-, bomull, rayon- silke ........................ _ _ 1 280 _ _ 1 280 _ _ Dzo, natt-, charmeuse _ _ 1 300 _ _ 1 300 _ _ Näsdukar ..................... _ _ 1 40 _ _ 4 40 _ _ Pyjamas, bomull, rayon— silke, flanell ............ _ _ 1 400 _ _ 1 400 _ _ Scarves1 ..................... _ _ _ _ _ _ _ _ 3 90 Shorts ........................ _ — 1 300 _ _ _ _ _ Skyddsrockar, långa (städ- rockar) .................. — _ 1 500 _ — 1 500 _ — Snibbar, bomull ......... _ _ 1 15 — _ ] 15 _ _ Strumpor, nylon, rayon— silke1 .................. par 2 40 — — 2 40 _ _ _ _ D:o, ylle ............... par _ _ _ _ 1 100 _ _ — — D :o sport-, raggsockor par _ _ _ _ — _ 1 120 _ _ D:o, bomull, ankelsockor par 2 50 — — _ _ 1 25 _ _ D:o, under-1 ............ par _ — — _ — — 2 100 _ _ Underbenkläder, char- meuse ..................... 2 200 _ _ 2 200 _ _ _ _ Dzo, ylle ..................... _ — — — — — _ _ 3 450 Underklänningar, rayon- silke ........................ _ _ _ — _ _ _ 6 600 D:o, charmeuse ............ _ _ 1 150 _ _ 1 150 _ _ Vantar, ylle1 ............ par _ _ — — _ — — _ 4 200 Summa 530 4,185 720 2,600 7,890 Flicka 7 år: Baddräkter .................. _ _ _ _ _ _ _ __ 1 120 Badkappor .................. _ _ _ _ _ _ _ _ 2 1200 Blusar, bomull, linne, rayonsilke ............... _ — 2 240 1 120 _ _ _ _ Byxor, gymnastik- ......... _ _ _ _ _ _ _ _ 3 300 D:o, »snickar»-, långa _ _ 1 250 _ _ 1 250 _ _ Jackor, vindtygs- el. likn. — _ _ _ — _ _ — 2 1,600 Jumprar1 ..................... — — 1 100 — _ 1 100 _ _ Kjolar, bomull ............ — _ 2 240 _ _ _ _ _ _

1 Bör lämpligen tvättas för hand. '

Varmare årstid (15/5—15/9)

Kallare årstid ( 15/9—15/5 )

Extra tvätt- tillfällen under året

Veekotvätt Månadstvätt Veckotvätt Månadstvätt Plagg som våttvättas S:a S:a _ S:a __ S:a _ S:a S ”' vikt 5 '” vikt S 'n vikt ??)" vikt 33" vikt plagg gram plagg gram plagg gram p av” gram p &” grain Dzo, ylle ..................... _ _ _ _ _ _ 1 330 _ _ Klänningar, bomull ...... _ _ 3 600 _ _ _ _ — _ Koftor1 ........................ _ _ _ _ _ _ _ _ 6 900 Kragar ........................ _ _ 2 30 _ _ 2 30 _ _ Linnen, (lag-, bomull, rayonsilke .................. 1 50 _ __ 1 50 _ _ — _ Dzo, natt-, bomull ......... 1 250 _ _ 1 250 _ _ _ _ Livstycken .................. _ _ _ _ _ _ 1 100 4 400 Mössor1 ........................ _ _ __ _ — _ _ _ 4 240 Näsdukar ..................... _ _ 2 20 — _ 2 20 _ _ Overaller, tränings- ...... _ _ _ _ _ _ — _ 2 1,300 Pyjamas, flanell ............ _ _ _ _ — _ — _ 8 2400 Scarves ........................ _ _ _ _. — — _ _ 4 100 Shorts ........................ _ _ 2 360 _ — _ — — — Strumpor, långa o. %— långa, ylle ............ par _ _ _ _ 1 70 2 140 _ _ D:o, sport-, raggsockor par _ _ 1 70 _ _ 2 140 _ _ Dzo, bomull, ankelsocker par 2 30 _ _ _ _ 1 15 _ _ Tröjor, gymnastik ......... _ _ _ _ — _ — _ 3 210 Underbenkläder, bomull. charmeuse ............... 1 50 _ _ 1 50 _ _ _ _ Dzo, ylle ..................... _ _ — _ _ _ 2 120 _ _ Vantar, ylle ............ par _ _ _ _ 1 40 _ _ _ '— Summa 380 1,910 580 1,245 8,770 Pojke 3 år: Byxor, »snickar»-, länga 1 150 _ _ 1 150 _ _ -— _ D:o, d:o, korta ............ 1 100 _ _ 1 100 _ _ _ _ Dzo, stickade el. flancll1 _ _ 2 120 — — 2 120 —— _ Haklappar .................. 1 20 _ _ 1 20 _ _ _ _ Livstycken .................. _ _ _ _ _ _ 3 150 3 150 Mössor1 ..................... _ _ _ _ _ — _ _ 6 300 Näsdukar ..................... _ _ 2 20 _ - 2 20 _ _ Overaller, fodrade ...... __ _ _ _ — _ _ _ 4 1,520 Pyjamas, bomull ......... _ _ 1 180 _ _ 1 180 _ _ Dzo, flanell ............... 1 200 _ _ 1 200 — _ _ _ Scarves ........................ _ _ _ _ — — _ _ 3 75 Skjortor ..................... 1 00 2 120 1 60 2 120 _ — Slipovrar el. koftor ...... _ _ 1 150 _ _ 1 150 4 600 Strumpor, långa, ylle par _ _ — _ 2 120 _ _ _ _ Dzo, sport-, raggsockor par _ _ _ _ — _ 2 120 4 240 Dzo, bomull, ankelsockor par 2 20 _ _ '— _' '— — _ Underbenkläder, tunna 1 40 _ _ 1 40 2 80 — _ Dzo, tjocka .................. _ — _ — — — 2 120 _ _ Undertröjor, med ärm 1 50 _ _ 1 50 1 50 _ _ Vantar, ylle1 ............ par _ _ _ — 1 20 _ _ _ _ Summa 640 590 ' 760 1,110 2,885

1 Bör lämpligen tvättas för hand.

Varmare årstid Kallare årstid Extra vätt— (15/5—15/9) (15/9—15/5) tillfällen ,. Veckotvätt Mänadstvätt Veckotviitt Månadstvätt under år" Plagg som våttvattas . S:a S:a _ S:a . S:a __ S:a på; vikt Digg); vikt vägg vikt på; vikt Dålig vikt '” gram grum ” gl'anl * E' gram *” grain Hushållstextilier : Draperier, bomull, linne el. rayonsilke2 ............ _ _ _ _ _ _ _ _ 1 750 Dukar, bords-, linne, bomull, större (130X 270 cm)2 ...... , ........... _ _ 1 550 _ _ 1 650 6 51900 Dzo, bords-, linne, bom- ull, mindre (130X130 cm)= ........................ _ _ 2 900 — — 2 900 _ _ Dzo, smärre prydnadsdu— kar och tabletter ...... _ — 8 200 _ — 8 200 — _ Filtar, ylle .................. _ _ _ _ _ _ _ _ 6 11,400 Dm, barn-, ylle, bomull _ _ _ _ _ _ _ _ 6 4,800 Gardiner, bomull, linne2 luft _ _ _ — _ — — _ 10 3,000 Dzo, rayonsilke ...... luft _ _ — _ _ _ _ — 2 1,000 Grytlappar .................. _ _ 8 240 _ _ 8 240 _ _ Handdukar,toalett-,vanli- ga? ........................... _ _ 16 1,600 _ _ 16 1,600 _ _ Dzo, toalett-, frotté2 ...... _ _ 12 1,320 _ _ 12 1,320 _ _ D:o. bad-, frotté2 ......... _ _ 2 500 _ _ 2 500 — _ Dzo, köks—2 .................. _ _ 10 1,000 _ _ 10 1,000 _ _ Dzo, köks-, grova” ......... _ _ 4 600 _ _ 4 600 _ _ Dzo, damm- _ — 4 120 _ _ 4 120 _ Kuddfodral _ _ _ _ _ _ _ _ 6 780 Lakan2 ........................ _ _ 8 5,600 _ _ 8 5,600 _ 010 barn-" ................... _ _ 7 22,75 _ _ 7 2,275 _ _ Mattor, tras- 51 1,5 m3 _ _ _ _ _ _ _ — (i 12,000 D:0, d:o, ä 1 m"! ......... _ _ _ _ _ _ _ — 10 13 500 Pressdukar .................. _ _ 1 130 _ _ 1 130 _ _ Servetter (40X40 cm) _ _ 8 480 _ _ 8 480 _ _ Dto, té- ........................ _ — 3 30 — — 3 30 —- — Stolöverdrag ............... _ _ _ _ _ _ _ _ 4 400 Stryklakanz .................. _ _ 1 350 _ _ 1 350 _ _ Sängöverkast, bomull2 _ _ _ _ _ _ _ _ 2 2,000 Tvättlappar .................. _ _ 8 200 _ _ 8 200 _ _ Tvättpåsar .................. _" _ 1 80 _ _ 1 80 _ _ ?rngott, enkla el. med in- 6 00 6 900 älld s ets, uta ] n ” _ __ _ _" * _" _ Dzo, blzlrn-2 ...n...).a..fi. ..... — '— 2 140 __ _ 2 140 6 430 S umma _ 17,315 _ 17,315 53,950 Summa totalt 1070 26,710 2,880 24,520 488,825

* Erfordrar lämpligen en maskinstorlek om ca 3—4 kg

3 » » >>

'1 Beräknas slås ut på 4 tvättillfällen.

>) » ))

7kg

» »

eller större.

I sammandrag blir tvättvikterna per tvättillfälle, fördelade på person och årstid, följande. Tabell 36. Tuältvikt per tvättillfälle (kilo)

Varmare årstid Kallare årstid (15/5—15/9) (15/9—15/5) Extra tvätt- tillfällen Vecko— Månads- Vecko- Månads— under år*-" tvätt tvätt tvätt tvätt lig/ål” kg/vecka kg/mån. kg/vecka kg/mån. Personlig tvätt: Manlig vuxen ------ 0,530 2,710 0,820 2,250 15,330 Kvinnlig vuxen . 0,520 4,185 0.720 2.600 7,890 Fllyka 7 år --------- 0,380 1,910 0,580 1,245 8,770 Polkc 3 år --------- 0,640 0.590 0,760 1,110 2,885 Summa 2,070 9,395 2,880 7,205 34,875 Hushållstvått ......... — 17,315 _ 17,31!) 53,95() Summa totalt 2,070 26,710 2,880 24,520 88,8251 Stortvätt ............... 28,730 27,400

1 Beräknas slås ut på 4 tvättillfällen.

Slåls denna tvättgodsmängd ut på enbart veckotvättar och extratvått, kom— mer veckotvättarna per gång att variera mellan 8—9 kg. Genomsnittsvikten per vecka blir 8,427 kg.

Årstvätten fördelad på tvättillfällen blir enligt undersökningens olika alternativ följande: Absoluta tal % kg Total tvättvikt per år ................... ' ..................................... 5 27,005 100 Därav fördelad på: Veclcotvätt, månadstvätt, extratuäll:

veckotvätt (52 veckor) .. .............................................. 135,180 25,7 månadstvätt (12 månader) ........................................ 303,000 57,5 extratvätt ........................................................................ 88,825 16,8 -Veckotvätt, stortvätt, extratvått:

veckotvätt (40 veckor) ................................................ 103860 19,7 stortvätt (12 veckotvättar + 12 månadstvättar) 334320 63,4 extratvätt ....................................................................... 88,825 16,9 Enbart veckotvätt och extralväli:

veckotvätt (52 veckor) ................................................ 441,580 83,8 extratvätt ........................................................................ 85,425 16,2

Tvättgodsets sammansättning med hänsyn till tvättbarhet och behandlingsmöjligheter

Av vikt för det praktiska tvättarbetet är tvättgodsets fördelning på för rengöringen nödvändiga sorteringar i vanligen vitt, kulört och ylle. Kulörta

plagg kan som bekant fälla färg vid tvättningen och fordrar ett annat tvätt- schema än vad som är gängse för vittvätt. Ylle får inte tvättas i för varmt vatten med hänsyn till krymprisken och heller inte för länge, så att det valkas. Vitt, kulört och ylle hör sålunda i princip tvättas var för sig. I viss utsträckning kan gränserna vara flytande mellan vitt och kulört. Ett kulört plagg kan vara färgäkta och tåla tvätt vid en högre temperatur. Den vita tvätten kan även vara lättsmutsad och bli ren vid gängse tvättförfa- rande för kulörttvätt etc.

Det undersökta tvättgodsets fördelning på för tvättning lämpliga sorte- ringar framgår av följande tabell 37.

Tabell 37. Typfamiljens tvättgods fördelat efter för tvättning lämpliga sorte- ringar (vitt, kulört, ylle).

Vittvätt Kulörttvätt Ylletvätt Summa tvätt

Varm Kall Varm Kall Varm Kall Varm Kall årstid årstid årstid årstid årstid årstid årstid årstid kilo kilo kilo kilo kilo kilo kilo kilo

Per veckotvätt: Personlig tvätt:

Manlig . vuxen ........................ 0.200 0.490 0.260 0.260 0.070 0.070 0.530 0.820 Kvinnlig vuxen .................. _— _ 0520 0520 —— OJO" 0.520 0.720 Flrcka 7 år ........................ —— — 0.380 0.470 —— 0.110 0380 0,580 POJke 3 år ........................ 0.170 0.170 0.470 0.450 _ 0.140 0.640 0.760

Summa 0.370 0.660 1.630 1.800 0.070 0,420 2,070 2.880 Hushållstvätt ........................ — _ _ _ _ _ _ _

Summa veckotvätt 0.370 0.660 1.630 1.800 0.070 0.420 2.070 2880

Per månadstvätt: Personlig tvätt:

anlig_vuxen --------------------- 0.550 0,550 9.020 1.320 0.140 0.380 2.710 2.250 Kvinnlig vuxen ------------------ 0.190 0.190 3.755 1.950 0.240 0.460 4.185 2.600 Fllyka7år ------------------------ 0.020 0.120 1.720 02% 0.170 0.830 1.910 1.245 Porke 3 år ........................ 0.140 0.540 0.130 0.180 0.270 0.390 0.590 1.110 Summa 0,900 1.400 7.675 3.745 0.820 2.000 0,395 7.205

Hushållstviitt ........................ 17_115 17,115 0.200 0.200 _ _ 17315 17315

Summa månadstvätt 18.015 18.515 7.875 3.945 0.820 2.060 26,710 24.520

Extra tuått hela året: Personlig tvätt:

Manlig vuxen ..................... 1.500 10.840 2,990 15.330 Kvinnlig vuxen — 4.090 3.800 7.890 Flicka 7 år 0.610 5.600 2.500 8.770 roma 3 år 0150 1,520 1.215 2.885 2.260 22.050 10.505 34.875

Hushållstvätt 4.320 33,430 16.200 53.950 Summa extra tvätt 6.580 55.480 26,705 88.825

Summa all tvätt per år 255.860 209,080 62.065 527.005

Tvättplaggen varierar starkt i fråga om storlek. Det är naturligen ofunk— tionellt och tidsödande att tvätta exempelvis ett stort lakan i en helt liten tvättmaskin. I tabell 35 har markerats vilka minsta maskinstorlekar som lämpligen erfordras för respektive plagg. Där har även angivits de plagg — t. ex. finare ylleplagg och damstrumpor _ som vanligen brukar vara så utformade att de inte hör maskintvättas utan tvättas för hand.

Följande sammanställning visar hur undersökningens årstvätt ur sist- nämnda synpunkter fördelar sig på handtvätt och maskintvätt samt lämp- liga minsta maskinstorlekar.

Absoluta tal % av % av kg totaltvälten maskintvätten Total tvättvikt per år ........................ 527,005 100 — Därav: bör lämpligen tvättas för hand 17.710 3 — kan lämpligen tvättas i maskin 509295 97 100

Vid maskintvätt: erfordras en maskinstorlek av ca 7

kg eller störne för ........................ 25,500 5 5 kan lämpligen tvättas i en maskin-

storlek av ca 3——4- kg ............... 483.795 95 95 kan lämpligen tvättas i en maskin—

storlek av c.a.2 kg ........................ 283.705 54 56

Tvättgodsmängden per tvättillfälle, den nödvändiga sorteringen härav med hänsyn till tvättbarhet, samt resp. plaggs storlek bestämmer det vid varje tillfälle lämpligaste tvättförfarandet. Det är givetvis enklare att tvätta t. ex. en enstaka skjorta för hand än att använda en stor maskin för ändamålet. Består t. ex. tvätten genomsnittligt av 3 kg vitt och 3 kg kulört per tvättillfälle, är det naturligtvis i princip mindre ekonomiskt att an- vända t. ex. en 7—kilos maskin för arbetet; denna maskinstorlek har ju här en överkapacitet av 130 % i förhållande till behovet. Består å andra sidan tvätten av enbart 6 kg vittvätt, är 7 kg en godtagbar maskinstorlek med en överkapacitet på endast 15 %.

Undersökta tvättformer

Kommitténs önskan var att få en noggrann jämförelse mellan de här i landet mera gängse tvättformerna: hemtvätt för hand eller med hjälp av olika maskintyper, tvätt i maskinutrustad fastighetstvättstuga, tvätt i cen- tralsjälvtvätteri samt inlämningstvätt. De olika undersökta alternativen framgår närmare av tablån å sid. 55 i betänkandedelen. Undersökningarna har baserats på tvättning av det tvättgods om här tidigare beskrivits.

293 Tidsåtgången vid tvättarbetet

Vid undersökningen har tidsstudier gjorts beträffande allt arbete med typfamiljens årstvätt fr. o. m. att respektive tvättplagg hopplockats smut- siga i hemmet t. o. rn. de inploekats rena i förvaringsutrymmena. Huvud- arbetsmomenten (numrerade) och de olika behandlingsalter-nativen fram- går av tablå å sid. 57 i betänkandedelen.

Tvättarbetet har vid tidsstudierna utförts av kunnig och van personal vid Hemmens Forskningsinstitut i realistisk arbetsmiljö och med ett ratio— nellt utnyttjande av tillgänglig utrustning. Den redovisade arbetstidsåt- gången är sålunda ett uttryck för resultatet av mera vana husmödrars arbete.

För resultatet av tidsstudierna har lämnats en sammanfattande redo- görelse i betänkandedelens kap. 5. Mera detaljerade sifferuppgifter åter— finnes i följande tabell 38. För de olika delvärdena i denna tabell samt mera intressanta avsnitt av underlaget till desamma följer här momentvis en närmare redogörelse. De som önskar ytterligare tränga in i det omfattande undersökningsmaterialet hänvisas till HFI.

Mom. !. Hopplockning i hemmet av tvättgodset.

Angivna värden har beräknats på grundval av tidsstudier av verkliga förhållanden i flera hem.1 Den totala tidsåtgången 7 t. 24 m. är lika vid samt- liga alternativ. Deltider per gång: veckotvätt varmare årstid (v. ä.) 5 m., kallare årstid (k. å.) 5,5 m.; stortvätt v. ä. 16 m., k. å. 16,5 m.; extratvätt totalt 35 m. Tidsåtgången är beroende av hemmets förvaringsmöjligheter och blir naturligen längre för t. ex. hushåll som förvarar smutstvätt på vinden.

Mom. 2. Sortering.

Tidsstudier' på sätt som i inom. 1. Den större tidsåtgången vid alternativ >>centralsjälvtvätt» (kolumnerna 14 o. 15) beror på att kläderna här måste packas på lämpligt sätt för transporten. Deltider per gång: veckotvätt (som i samtliga alternativ utom total inlämningstvätt sker i hemmet) v. ä. 3,01 m., k. å. 3,23 m. Vid >>centralsjälvtvätt» tog stortvätt v. ä. 40,05 m., k. å. 42,55 m. samt extratvåtten totalt 40,74 111.

Mom. 3 a, b, c. Transport til.l tvättplatsen.

De angivna tiderna är uppskattade och beroende av avståndet mellan sorteringsplatsen och tvättplatsen. Vid transport till och från centraltvät-

1 Tidsstudierna enligt praxis utförda i minuter och hundradels minuter.

Enbart för hand _ (alt. 1 sid. 55) Med ”"Liimrmasm" (alt. 2 sid. 55) Arbetsmoment (jfr utbell !! sid. 55) . Släthängning, för- Konventmn?" enklad efterbehand- Släthäng efterbehandling ling Konven- ning, för tionell enklad ef , Mangling _ Mangling efterbe— terbehanc' Manglmg i mangel- IVlangImg i mangel- handling ling ' hemmet inrättning ' hemmet inrättning 1 2 3 4 5 6 7 . . .. m 444 m 444 m 44 m 444 m 411 1 Hopplocknmg 1 hemmet av tvattgodset ......... 72132”) 7 t 24 m 7 t 24 m 7 324 m 7 t 24 m 7 334 r . . . 440 m 440 m 440 m 440 m 440111 440 f» 2 Sortering (och packning) ........................... 7 t 201n 7 t 2” m 7 t 20 m 7 t 20 m 7 t 201" 7 t 20!" 311, b Transport till tvättning i hemmet och/eller 125 m 125 m 125 m 125 m 125 m 125 1' fastighetstvättstugan ................................. 2 t 5111 215 m 2 t 5 m 2 t 5 m 2 t 5 m 2 t 5 r e Transport till centralsjälvtvätteri ............... — — — — — —— ,. _ . .. . . 9.392 in 9.392 in 9.392 111 9.392 111 17.305 m 17.305! 4n, !) lvattning (rengoring) 1 hemmet ............... 1561 321" l56l32 m 1563ng 1515t32m 288t25m 288t25r 5 Tvättning (rengöring) i 'fastighetstvåttstugan -— — — — — _ 6 Tvättning (rengöring), torkning och mangling __ _ _ _ _ _ i centralsjälvtvätteri ................................. _ . .. . . 358 m 358 m 358 m 358 m 114 m 114 | 73, b Stadnlng efter tvattnlng 1 hemmet ............... 5 t 58111 5 t 58 m 5 t 58 m 5 t 58 m 1 t 54 m 1t541 c Städning efter tvättning i fastighetstvättstugan _ _ _ _ _ _ 8a,b Transport till torkning efter tvättning i hem- 208111 208 111 208111 208m 208111 2081 met och/eller fastighetstvättstugan ............... 3 t 28 m 3 t 28111 3 t 28 m 3 t 28 m 3 t 28 in 3 t 281 ' — - - 2.007 In 2.007 in 2.922 In 2.922 m 2.007 In 2.922 1 921,11 torkning och sortering .............................. 33 t 27 m 33t 271" 48 t 42 m 48 t 42m 33 t 27 m 48 t 42 1 1021 Transport från torkning till efterbehandling i 176 m 128 m 176 ln 20011) 176 m 176 I hemmet ...................................................... 2t56111 2181n 2t56m 3t2()m 2t56m 2t561 b, c Transport till mangling i fastighetstvättstu- _ 1 255 m _ 128 m __ _ gan eller mangelinrättning ........................ 4 t16 m 2 t 8 m (1 Transport från ecntralsjälvtvåtteri ............... _ _ _ _ _ _ 1111. b Efterbehandling i hemmet ........................... 11.674 m 9.241 m 8.786 m 8.346 m 11.074 In 8.780: _ 194t34m 154 i 1 m 146126m 139 t 6 m194t34m [461201 1211. 11 Manglmg på elektrisk stenskivemangcl i fas— 2.526 m 445 m tighetstvättstugan eller mangelinrättning ...... _ 4216 m _ 7 t 28 m _ _ 1311. )) Transport från mangling enligt 12a, 1) ......... _ i??? := _ 213221] _ _ 14 Eftertorkning i hemmet .............................. 481" 48 m 48 m 48 m 48 m 48 ' 15 Utskrivning av tvättnota ........................... _ _ _ _ _ _ 16 Passning av tvätthud (hämtning) .................. _ _ _ _ _ _ 17 Inlämningstvått ....................................... _ _ _ _ _ _ 18 Passning av tvättbud (lämning) .................. _ _ _ _ _ _ 19 Kontrollräkning av plagg och nota ............... _ _ _ _ _ _ . . _ _ . _ 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 1 20 Inplockning 1 fort armgsutrymmen ............... 4 t 6 m 4 t 6 m 4 t 6 m 4 t 6 m 4 t 6 m 4 t 61 Summa tid: minuter .......................................... 25.118 m 25.675111 23.145 m 23.433 m 32.787 m 30.814: timmar, minuter .............................. 418t38m 427t55 m 385t45m 390t33m 54Gt27m 51334 524 53d 48d 48d 68d 6411 arbetsdagar (8 tim.), timmar, minuter 2 t 38 m 3 t 55 m 1 t 45 m 6 t 33 m 2 t 27 m 1 t 34

:mmet Inlämningstvätt idvändis handtvätt) Tvägåtfägggets- Tvätt itvcgtggglsiälv- ww (alt. 5 sid. 55) (alt. 6 sid. 55) Vecko- tvätten Stor-tvätt. o. extra- Rengöring. .mang- _. tvätten ipulsator- tvatt 1 eylinderma- km; 0. torkning av All tvatt för hand maskin Med agitatormaskin Med helautomatisk skin (typ C). Ovr. stortvätten 11. extra- lämnas i hemmet. typ P. 1; D A maskin typ H veckotvatt for hand 151751th- 1 _centriil— bort (8115. övr. tvätt Övr. tvätt (nu. 3 sid. 55) (alt. 4 sid. 55) i hemmet. s)alvtvatter1._ Övrig 7 and. 55) lämnas lämnas Mangling 1 fastig- veckotvatt for hand bort (ait. bort (alt. hetstvattstugan. 1 hemmet. 8 sid. 55) 9 sid. 55) Arbets. moment (onven- 51:33??? Konven- åligga-ZE: Konven- 51:22:83? Konven- sågat-%%: Konven- Konven- Konven- 3337)! enklad ef— 211333- enklad ef— åla—sil enklad ef— (33:53; enklad ef— etflåetilel- etfifti'iu tåg?; (amning ”125231 handling 19323” handling terkifåänd' handling terlifå'ånd' handling haniiiiåg fandhng 8 9 1 0 1 1 1 2 1 3 1 4 15 1 0 1 7 1 8 444 m 444 m 444 m 444 m 444 m 444 m 444 m 444 m 444 m 444 m 444 m 1 7124111 7t24n1 7124m 7t24m 7124m 7t24m 7t24m 71241117124m 7tz4m 7t24m 440 m 440 m 440 m 440 m 440 m 440 m 667 m 667 m _ 164 m 164 m 2 7120m 7t20m 7t20m 7120m 7120m 7t20m 11t7m1117m 2t44m 2144m 125 m 125 m 125 m 125 m 125 m 125 m 215111 215m 2t5111 215111 2t5m 215m 401" 40m _ 52m 521" 3a,b _ 240 m 240 m _ _ _ _ _ 4 t 0 m 4 t () 1n _ _ _ c 7.123 m 7.123 m 2.402 m 2.402 m 2.815 111 2.815 m 2.815 In 2.815 m _ 3.664 m 3.001 m % b 18143ln118143m 401211] 40t2m16155m46t55m46155m161551" 611411] 5011m ' _ _ _ _ 2.208 m 2.208 m _ _ _ _ 5 36t48m36148m _ _ _ _ _ _ _ 3.751 m 3.751 m _ _ 6 62 t 31 m 62 131 111 _ 1.057 m 1.057 m 114 m 114 m 203 m 203 m 203 m 203 m _ 264 m 106 111 7 b 7137m17t37m 1t54m 115/lm 3t23m 3t23m 3123m 312311] 4t24m 1t46m a, _ 300 m 300 m _ _ _ _ 5 t 0 m 5 t o m _ _ _ _ c 208 m 208 m 208 m 208 m 144 m 144 m 80 m 80 m _ 104 m 104 m 8 b 3t28111 3128m 3128m 3128m 2t24m 2124m 1120m1t20m 1t44m 1t44m 3” 2.007 m 2.922 m 2.007 m 2.922 m 2.007 m 2.922 m 720 m 801 m _ 935 m 935 m 9 b 3127m48t42m33127m48t42m33t27m48142m 12t0m13t21m 15t35m15t35m a, 176 111 176 m 176 m 176 m 128 m 200 m 80 m 80111 104 m 104 m 10 2156m 2156m 2156111 2156!" 218111 3t20m 1120m 1120m 1144m 1144m a — _ — — 48 m 48 m — — — -—— — b, c __ _ _ _ _ _ 240 m 240 m _ _ d 4 t 0 m 4 t 0 m _ 1.674 m 8786 m 11.674 m 8.786 In 9.241 m 8.346 m 9.211 m 8.346 m _ 4.521 m 4.521 m 11 b 94134"!146126111194134m146126m154t1m13916m15411m139t6m 75t21m75t21m a, _ _ _ _ 2.526 m 448 m _ __ _ _ _ 123 b 42 t 6 m 7 t 28 m . 112 m 112 m _ _ _ _ 1t52m 1t52m _ _ _ _ _ 13311” 48 m 48 m 48 m 48 m 48 m 48 m — — —- — _- 14 _ _ _ _ _ _ —— — 114 m 68 m 68 m 15 1 t 54 m 1 t 8 m 1 t 8 m — — —— — —— —— -— — 76.240!!!) "(1.440m; ”(1.440m) 16 (104t0m)(24 10 m) (24 t 0 m) _ _ _ _ _ _ _ — 0 m 0 m 0 m 17 beräknas ske sam- _ — _ _ — —— — — tidigt som 16 18 _ _ _ _ _ _ _ _ 312m 192111 192111 19 5t12m 3t12m 3t12m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m 246 m % 4t6m 4t6m 4t6n1 416m 416m 4t6m 4t6m 4t6m 4t6m 416m 4t6m 3.548 m 21.575 111 17.884 111 15.911 111 21.035 111 19.049 111 18.767 m 17.953 111 1.116 m 10.758 111 9.937 m 92128m 359135m 29814 111 265111m 350135m 317129m 312147m 299113m 18 t 36 m 179118m 165137m Sd 4411 37d 3311 43d 39d 39d 37d 2d 22d 20d 28111 7135m 2t4m ltllm 6135!!! 5129m 47m 3t13m 2t36m 3118!!! 513711!

teri torde det på grund av den relativt stora tvättvikten —— 27—29 kg per tvättillfälle enligt ovan' _ vara nödvändigt att transporten utföres med fordon av något slag exempelvis handkärra, barnvagn, cykel, buss eller bil. Ett par husmödrar kan ev. tänkas hjälpas åt att bära kortare sträckor. Deltider per gång: veckotvätt i hemmet v. ä. och k. ä. 1 m.; >>hemtvätt» och >>fastighetstvätt» stortvätt v. ä. och k. å. 5 m. samt extratvätt totalt 25 m.; >>centralsjälvtvätt» stortvätt v. å. och k. å. 15 m. samt extratvätt totalt 60 m.

Mom. 4 a. Enbart handtvätt/ling (rengöring) i hemmet.

Stortvätten (månadstvätten + den veckotvätt som tvättas samtidigt) tvättades (rengjordes) vid tidsstudierna på sätt som i en enkel handtvätt— stuga med pannmur i källaren till ett bostadshus (av typ eget hem eller äldre hyreshus). Extratvätten tvättades i princip på motsvarande sätt. övriga veckotvättar utfördes som badrumstvätt. Total tidsåtgång vid hand- tvätt av all tvätt 156 L 32 m. Därav enbart all veckotvätt för hand 61 t. 4 m. Deltider per gång: veckotvätt v. 51. 56,10 m., k. ä. 78,05 m.; stortvätt v. ä. 444,26 m., k. å. 412,22 m. Extratvätten tog per tvättillfälle 375,52 m. och totalt 1.502 m.

Mom. I; b. Maskintvälining (rengöring) i hemmet.

Tre olika, mera vanliga maskintyper ingick i undersökningen:

Pulsatormaskin försedd med handvridmaskin, maskintyp P. Kapacitet ca 2 kg tvätt per omgång.

Agitatormaskin med motordriven vridmaskin, maskintyp A. Kapacitet 4 kg.

Helautomatisk cylindertvältmaskin, som. även centrifugerar, maskintyp H. Kapacitet 4 kg.

Samtliga dessa maskiner var utan uppvärmningsanordning. Såväl varm— som kallvattnet togs från fastighetens vattenledning. Samma tvättlut an- vändes, när så kunde ske och var lämpligt, för flera tvättomgångar.

Tidsstudierna utfördes delvis inom Hemmens Forskningsinstituts egna lokaler, där försöksanordningar uppbyggdes.

Tidsstudierna beträffande rengöringen samt tvättarbetet i övrigt i hela denna utredning omfattade dels den tid under vilken effektivt arbete ut- fördes, dels väntetider upp till 3 minuter. I den totala tidsåtgången har sålunda inte medräknats väntetider över 3 minuter, utan förutsättes det att man under denna tid — exempelvis medan tvättmaskinen arbetar —— utför annat arbete, som handtvätt o. s. v. Ju längre väntetiderna är, desto större möjligheter har man att avlägsna sig från maskinen och utföra an-

nat arbete. Vid användande av helautomatisk maskin, som stänger av sig själv, har man möjlighet att helt lämna bostaden.

I pulsatortvättmaskinen (maskintyp P) utfördes all tvätt under året (så- väl stortvättar som veckotvättar), med undantag av extratvåtten, som tvätt veckovis. Maskinen användes för alla plagg som rimligen kunde tvättas i densamma; Övriga tvättades för hand. Total tidsåtgång för årstvätten var 17.305 m. (288 t. 25 m.). Därav tog veckotvätten totalt 15.160 in. och extratvåtten totalt 2.145 m.

Eftersom den prövade typen pulsatormaskin inte är särskilt lämplig för större plagg, undersöktes även ett alternativ (kolumn 18), där endast veckotvätten tvättades i pulsatormaskinen och övrig tvätt (månads- och extratvätten) lämnades till ett inlämningstvätteri. Den totala arbetstiden för pulsatortvätten blev här 50 t. 1 m. Deltider: veckotvätt v. å. 44,47 m., k. å. 64,72 m.

En pulsatormaskin kan lämpligen användas i kök eller i badrum (det senare är numera tillåtet om man använder särskilda elektriska skydds-. anordningar). För sköljningen kan användas badkar eller diskho — dessa alternativ var vid den studerade typen de snabbaste arbetsmetoderna —— men givetvis även själva maskinen. Vid de tidsstudier, som här redovisas, utfördes tvättningen med maskinen placerad i köket, sköljning i badkaret och en sista sköljning i maskinen. Kan man ha maskinen placerad i ett badrum (vilket inte var tillåtet vid tiden för undersökningen) vinner man fördelen, att man kan använda badkarets golvbrunn för urtappningen. Man behöver sålunda inte besväret med hinkar. Vissa typer av pulsator— maskiner är numera försedda med pumpanordning, s. k. ejektorpump.

Agitatortvättmaskinen (manskintyp A) beräknades vara uppställd i käl- laren till eget hem. Denna maskintyp rymmer så stor vattenmängd, att den — i den vanliga utformningen vid försäljningen på den svenska marknaden (avtappning med kran) —— behöver golvbrunn till avlopp. Är den däremot (som ofta är fallet särskilt med amerikanska maskiner) för- sedd med en motordriven pump, går den mycket väl att använda i ett större kök. I en standardvåning får den däremot inte gärna plats. Maskinen kan genom att vridmaskinen är svängbar användas för tvättning och vrid—. ning samtidigt. Agitatormaskinen användes främst för stortvätt och extra- tvätt. Vid undersökningen utnyttjades maskinen i största möjliga utsträck- ning även för veckotvättarna i övrigt, vilket medförde en viss tidsvinst. Total tidsåtgång 118 t. 43 m. Deltider per gång: veckotvätt i maskin v. ä. och k. å. 41,28 m. och för hand v. 51. 2,48 m. och k. å. 9,15 m.; stortvätt i maskin v. ä. 359,33 m. och k. å. 318,05 m. Extratvätten i maskin tog per tvättillfälle 304,45 m. .

Helautomatiska tvättmaskinen (maskintyp H) beräknades vara placerad i typfamiljens kök, såsom allmänt är fallet i länder där sådana maskiner är vanliga. I maskinen utfördes all tvätt under året (såväl stortvättar som

veckotvättar), med undantag av extratvåtten, som tvätt veckovis. Total tids- åtgång för arbetsinsatsen vid årstvätten var 2.402 m. (40 t. 2 m.). Därav tog totalt veckotvättarna i maskin 706 m. (112 maskinomgångar) och för hand 1.028 m. samt extratvåtten i maskin 343 m. (29 maskinomgångar) och för hand 325 m. Arbetsinsatsen per maskinomgång varierade i genom- snitt mellan 6,3 in. vid veckotvätt och 11,8 m. vid extratvått. Vid 36 veckotvättar tvättades vardera 2 maskinomgångar, vid 12 vardera 3 och vid 4 vardera 1. I genomsnitt tog rengöringen av veckotvätten 33,4 m.: därav maskintvätten 13,6 rn. och handtvätten 19,8 m.

Mom. 5. Tvättning (rengöring) i fastighetstvättstuga maskintyp C.

Stortvätten och i princip extratvåtten rengjordes i maskintyp C _ en icke automatisk 7 kg:s cylindermaskin omställbar även för centrifugering. Maskinen var försedd med elektrisk uppvärmningsanordning. Övriga vecko- tvättar beräknades enligt regeln för denna tvättform tvättas för hand (i badrummet) i bostaden (mom. 4 a).

Total tidsåtgång (mom. 4 a + 5) 83 t. 43 111. varav i fastighetstvätt- stugan 36 t. 48 m. och veckotvätten i bostaden 46 t. 55 m. Per tvättillfälle var beträffande stortvätten totala ianspråktagandet av fastighetstvättstu- kan v. ä. 519,38 m. och k. å. 447,92 111. medan arbetsinsatsen endast upp- gick till v. ä. 149,38 m. och k. å. 133,92 m. Motsvarande beträffande extra- tvätten var 332,89 111. respektive 134,89 m.

Mom. 6. Tvättning (rengöring), torkning och mangling i centralsjälvtvätteri.

Stortvätten och i princip extratvåtten tvättades i centralsjälvtvätteri. De praktiska tidsstudierna utfördes i en välkänd anläggning i en Stockholms- l'örort. Jämsides med maskintvättningen i centralsjälvtvätteriet utfördes där erforderlig tvätt för hand. Efter rengöringen torkades i centraltvätteriet det tvättgods, som inte där manglades i varmmangel, i torktumlare eller på strumptorkar. Övriga veckotvättar förutsattes tvättas för hand i bostaden (i badrummet).

Tvätten i badrummet tog lika lång tid som i föregående mom. 5. Total tidsåtgång var för själva centralsjälvtvätten 62 t. 31 m. Deltider per gång: stortvätt v. ä. och k. å. 225,70 m.; extratvåtten per tvättillfälle 260,70 m. och totalt 1.043 m.

Mom. 7 a, b, c. Städning efter tvättningen.

Tidsskillnaderna vid städningen beror på att olika maskintyper kräver olika arbete. Minst tid krävde härvid alternativen helautomatisk maskin och pulsatortvättmaskin —- omkring 2 m. per tvättillfälle. För alternativet

enbart handtvätt tog städningen per gång: veckotvätt v. ä. och k. å. 5,07 m.; stortvätt v. ä. och k. å. samt extratvätt 9,71 m. Den studerade typen av agitatortvättmaskin var besvärlig att rengöra och krävde 18,88 m. per tvättillfälle. Stortvätt och extratvätt i fastighetstvättstuga erfordrade per gång 18,78 m.

Mom. 8 a, b. Uppskattad tidsåtgång för transport mellan tvättplatsen och torkningsplatsen.

Tidsåtgången blir självfallet helt beroende av de lokala förhållandena. Tiden har uppskattats till per gång: veckotvätt 2 m., stortvätt och extra- tvätt vid torkning å torkvind 8 m. och vid torkning i torkrum i anslutning till fastighetstvättstugan 4 m. Det är att märka att tvätten här är fuktig och alltså är tyngre att bära än torr.

Jlom. 9. Beräknad tidsåtgång för manuellt arbete i samband med torkning av tvätten.

Samtliga tidsstudier gällde här hängning på streck och endast själva upphängnings- och nedtagningstiderna. Den tid som det tar för tvätten att torka är naturligtvis icke medräknad. eftersom den icke inverkar på hus- moderns arbetsinsats. Vid tidsstudierna torkades veckotvätten i ett bad— rum och stortvätten och extratvåtten i utrymme motsvarande torkrum eller torkvind i hyreshus.

Tidsstudierna av torkningen utfördes enligt två alternativ:

a) Vanlig hängning, innebärande att man slår ut kläderna och hänger upp dem på konventionellt sätt. Total tidsåtgång 33 t. 27 m. Deltider per gång: veckotvätt v. ä. 19,29 m. och k. å. 17,29 m.; stortvätt v. å. 91,36 m. och k. å. 97,96 m. Extratvätten tog totalt 138 m.

l)) Släthängning, innebärande att man slår ut kläderna, utför en nog— grann upphängning, jämnar ut kanterna och drar ut alla fållar samt för- söker få plaggen så släta som möjligt (jfr bild 00). Allt detta i syfte att få kläderna att torka så slätt att efterbehandling kan undvikas. Total tidsåt- gång 48 t. 42 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 21,33 m. och k. å. 19,33 m.; stortvätt v. å. 154,45 m. och k. å. 161,04 m. Extratvätten tog totalt 215,05 m. Den längre tiden för släthängningen kompenserades av mindre tidsåtgång vid följande efterbehandling.

I samband med nedtagningen av kläderna efter torkningen utfördes vid tidsstudierna en sortering av tvättgodset på mangelgods, strykgods och övrigt gods.

Mom. 10 a, b, c. Transportering från torkplalsen.

De angivna värdena är uppskattad tidsåtgång för transporten till a) hem- met, b) mangelrum i fastighetstvättstugan och 0) en offentlig mangelin-

rättning. I likhet med transporterna vid mom. 8 blir tidsåtgången natur- ligen beroende av lokala förhållanden. För transporten till mangelinrätt- ningen har vid alternativet konventionell efterbehandling beräknats att två personer erfordras. Här har alltså medtagits dubbel tid mot vad själva transporten i verkligheten borde ta. Vid förenklad efterbehandling är det emellertid endast ett fåtal plagg, som behöver bäras iväg till mangelinrätt- ningen — i den mån man nu använder sig av en dylik. Dessa få plagg kan bäras av en person.

Deltider per gång: a) veckotvätt v. ä. och k. ä. 2 m., stortvätt och extra- tvätt till hemmet v. å. och k. ä. 6 m.; b) stortvätt och extratvätt till mangelrum i fastighetstvättstuga v. ä. och k. ä. 3 m.; e) stortvätt och extratvätt till offentlig mangelinrättning v. ä. och k. å. 16 m. (2 personer) respektive 8 m. (1 person).

Mom 10 d. Transport från centralsjälvtvätteri. Samma transporttider samt anmärkningar som vid mom. 3 c.

Mom. 11 a, b. Beräknad tidsåtgång för efterbehandling i hemmet.

De typer av efterbehandling som studerades var dels s. k. konventionell, dels s. k. förenklad efterbehandling.

Konventionell efterbehandling innebar vid undersökningen att plaggen tillslätades genom 5. k. slätvikning, strykning eller mangling på sätt som är för resp. plagg gängse.1

Total tidsåtgång var vid alternativet att även mangling utfördes i hem- met 194 t. 34 m. Deltider per gång: veckotvätt v. ä. 70,97 m. och k. å. 95,39 m.; stortvätt v. ä. 693,87 m. och k. å. 556,05 m. Extratvätt totalt 976,05 m. Total tidsåtgång förutom mangling (när denna utfördes i mangelinrätt— ning) var 154 t. 1 In.

Förenklad efterbehandling innebar vid undesökningen, att sådana plagg som kan användas utan mangling, exempelvis lakan och handdukar, efter släthängning i samband med torkningen endast slätvikes. Strykning ut- fördes endast av sådana plagg som mera oundgängligen fordrar strykning, exempelvis skjortor. Handmangling utfördes endast beträffande dukar.

Total tidsåtgång för förenklad efterbehandling var då manglingen skedde i hemmet 146 t. 26 m. Deltider per gång: veckotvätt v. ä. 61,49 m. och k. å. 85,91 m.; stortvätt v. ä. 503,48 m. och k. å. 365,66 m. Extratvätt totalt 751,99 m. Total tidsåtgång förutom mangling (när denna utfördes i mangel- inrättning) var 139 t. 6 m.

1 Strykningen utfördes vid tidsstudierna med termostatjärn. Som underlag användes strykbräda. Strykbord hade måhända givit något annorlunda tider. Slätvikning inne- bär, att sådana plagg som slättorkats under ytterligare tillslätning för hand vikas ihop på för förvaringsutrymmena lämpligt sätt.

Mom. 12 a, b. Beräknad tidsåtgång för mangling i mangelrum i anslutning till fastighetstvättstuga eller i offentlig mangelinrättning.

Manglingen ägde rum på en elektrisk s. k. stenskivemangel. En person kan utföra detta arbete ensam. För lakanen och dukarna behöver denne då en s. k. lakansstråckare till hjälp.

Vid konventionell efterbehandling tog manglingen totalt 42 t. 6 m. Del- tider per gång: stortvätt v. ä. och k. å. 201,46 m. Extratvätt totalt 109 m.

Vid förenklad efterbehandling tog manglingen totalt 7 t. 28 m. Deltider per gång: stortvätt v. ä. och k. å. 31,98 m. Extratvätt totalt 65 m.

Mom. 13. Uppskattad tidsåtgång för transport till hemmet från (1) mangel- rum i anslutning till fastighetstvättstuga, b) offentlig mangelinrättning.

Beträffande tiderna för dessa moment gäller samma anmärkningar som för 10 b och c ovan.

Deltider per gång: a) stortvätt och extratvätt från mangelrum i fastig- hetstvättstugan v. ä. och k. ä. 7 m.; b) stortvätt och extratvätt från offentlig mangelinrättning v. ä. och k. å. 16 m. (2 personer) respektive 8 m. (1 person).

Mom. M. Efter-torkning i hemmet.

Dylik torkning är erforderlig efter kallmangling. Någon hänsyn till själva torktidens längd har naturligtvis ej tagits här. Den angivna arbetstiden är givetvis beroende av vilka utrymmen som står till förfogande för upp- läggning av tvätten för eftertorkningen. Deltider per gång: stortvätt och extratvätt v. ä. och k. å. 3 m.

Mom. 15. Beräknad tidsåtgång för utskrivning av tvättnota.

Angiven tid grundad på tidsstudier. Total tidsåtgång: vid bortlämnande av all tvätt veckovis 1 t. 54 in.; vid bortlämnande av enbart månads- och extratvätt 1 t. 8 m.

Mom. 16. Uppskattad tidsåtgång för passning av tvättbud vid hämtning av tvätten.

Det är givetvis svårt att bedöma hur länge en husmor i genomsnitt behöver passa tvättbud. I praktiken varierar väntetiden avsevärt. Här har uppskattats 2 tim. per gång, under vilken tid husmodern eller någon an— nan är bunden av att finnas i bostaden. Denna tid medtages emellertid icke i undersökningen som arbetsinsats, eftersom husmodern under denna vän- tan kan utföra annat hemarbete.

Eftersom allt arbete här utföres av inlämningstvätteriet förekommer i detta moment ingen arbetsinsats från hushållets sida.

Mom. 18. Uppskattad tidsåtgång för passning av tvåttbud vid leverans- tillfället.

Tiden antages här sammanfalla med hämtningen. Se ovan under mom. 16.

Mom. 19. Uppskattad tidsåtgång för kontrollräkning av plagg och nota.

Total tidsåtgång vid bortlämnande av all tvätt veckovis 5 t. 12 m. och vid bortlämnande av enbart månads- och extratvätt 3 t. 12 in.

I tidsåtgången har inte inräknats ev. erforderlig tid för att exempelvis förhandla med tvättinrättningen beträffande felaktigt arbete eller bort— komna plagg.

Mom. 20. Inplockning i förvaringsutrymmen.

Total tidsåtgång 4 t. 6 m. Deltider per gång: veckotvätt v. å. 2,11 m. och k. å. 2,60 m.; stortvätt v. ä. 9.35 m. och k. 51. 8,92 m. Extratvätt totalt 40 m.

Tidsåtgången givetvis beroende på vilka förvaringsutrymmen som dispo- neras och hur de är placerade i lägenheten.

Kostnaderna för tvätten

Hushållets kostnader per år vid olika tvättformer

För resultatet av kommitténs kostnadsundersökning har lämnats en sam- manfattande redogörelse i betänkandedelens kap. 5. Detaljerade uppgifter beträffande kostnaderna för de tidsstuderade olika tvättalternativen åter- finnes i följande tabell 39.

I tabellen ingår förekommande direkta och indirekta kostnader upp- delade på tvättning (rengöring), torkning, efterbehandling och diverse kostnader. Inom dessa huvudgrupper har kostnaderna fördelats på ur redovisningssynpunkt lämpligt antal delposter (kolumn 1 a). Härigenom är det möjligt att lätt se vad avvikelser från angivna delvärden kan inne- bära för slutsiffrorna. Tabellen skiljer på två utrustningsalternativ (ko- lumn 1 b): A, bättre, mera fullständig utrustning, och B, enklare utrust- ning. I tillämplig utsträckning har totalkostnaderna som ligger till grund för tabellen fördelats på 1 resp. 20 hushåll (hyreshus), kolumn 1 c.

För viktigare kostnadsposter samt underlaget till desamma följer här numeriskt en närmare redogörelse.

Tvättning (rengöring). Tv. 1. Vatten, värme och eventuell elkraft för drift av tvättmaskin. Angivna kostnader är de totala. För t. ex. vattenuppvärmningen är allt- så beräknat totalkostnaden oavsett om den betalas direkt eller indirekt ge- nom hyran. Beräkningarna är utförda av värmeteknisk expertis inom HFI. Bland delvärden per gång märkes: veckotvätt för hand i badrum v. å. 14,2 öre och k. å. 25,6 öre; stortvätt i enkel handtvättstuga v. å. 176,4 öre och k. å. 220 öre; veckotvätt i agitatortvättmaskin v. å. 28,6 öre och k. å. 38,2 öre; stortvätt i agitatortvättmaskin v. ä. 217,7 öre och k. å. 247,1 öre; stor- tvätt i cylindertvättmaskin i fastighetstvättstuga v. å. 220,65 öre och k. å. 243,6 öre. Mindre variationer i dessa värden föreligger under olika delar av året på grund av kallvattnets varierande temperaturer. Kallvattenpriset har antagits vara 22 öre/m”, hyreshusens varmvattenkostnad (exkl. löner och amortering) 2: — kr/m3 och elpriset 8 öre kW'h.

Tv. 2. Tvättmedel.

Kostnaderna är beräknade av HFI vid användande av tvättmedel (pul- ver) av välkänt fabrikat och efter gängse detaljhandelspris. Tvättmedels- åtgången har fastställts enligt doseringsanvisningar från fabrikanten. Bland delvärden per gång märkes: veckotvätt för hand i badrum v. 51. 38,0 öre och k. å. 50,5 öre; stortvätt i enkel handtvättstuga v. å. 610,1 öre och k. å. 536,3 öre; veckotvätt i agitatortvättmaskin v. ä. och k. å.155,6 öre; stortvätt i agitatortvättmaskin v. å. 849,1 öre och k. å. 693,9 öre; stortvätt i cylindertvättmaskin i fastighetstvättstuga v. ä. 462,7 öre och k. å. 436,8 ore.

Tv. 3. Inköpspris för maskin.

De avgivna priserna är hösten 1952 aktuella priser för välkända fabrikat. I priserna har i förekommande fall upptagits kostnaderna för gjutning av fundament. Jfr tabell å sid. 146.

Tv. 4. Antal avskrivningsår för maskin.

Antalet avskrivningsår måste ses i relation till de reparationskostna- der som upptas i rad Tv. 25. Avskrivningstiden har bestämts med ledning av bl. a. amerikanska undersökningar (HFI—meddelanden nr 1 1950), upp- gifter från svenska hushåll och kommersiella tvätterier —— vilka senare

Tabell 39. Typhushållets tvättkostnad Tvätt Maskintvätt (oc _UtrUSt' Enbart för hand mer::;- as:. (an. 1 .... 55) Madrass”: bättre, me— den ut— (alt. 2 sid. 55) Kostnadsposter ra fullstän- slagen Rad dig utrust- på. an- ning; B) talet enklare ut— hushåll rustning _ Släthängning, för- Konventionen enklad efterbehand- _ Släthär efterbehandling ling konven- ning, fi tionell enklad , . Mangling , Mangling efterbe- terbehai Manglmg i mangel- Manglmg i mangel- handling ling i hemmet inrättning i hemmet inrättning 1 a 1 b 1 e s 4 .5 6 7 Tvättning (rengöring) Tv. 1 Vatten, värme o. ev. elkraft för drift av tvättmaskin A 0. B 1 40:69 32:18 » 2 Tvättmedel ..................... A 0, B ] 107:25 142:37 » 3 (Inköpspris maskin) ......... A 0. B __ — (550:—) » 4 (Antal avskrivningsår) ...... A 0. B _ _— (8) » 5 Avskrivning maskin ............ A 0. B 1 _— 68:75 » 6 — >> — A 0. B 20 — _ » 7 (Installationskostnad ma- skin) .............................. A 0, B _ _ — » 8 (Antal avskrivningsår) ...... A 0. B _ _ — » 9 Avskrivning installation ma— skin . .............................. A 0_ B 1 _ _ » 10 _ >> _ A 0. B 20 — — » 11 (Inköpspris övrig utrustning) A — (976:50) (29:—) » 12 ( — >> — B — (370:50) — >> 13 (Antal avskrivningsår) ...... Ao. B _ (15) (15) » 14 Avskrivning övrig utrustning A 1 65:10 1:93 » 15 — » — A 20 3:26 — » 16 —— >> — B 1 24:70 _ >> 17 . — » — B 20 1:24 —— » 18 (Installationskostnad övrig utrustning) ..................... A — (75:—) — » 19 ( — » — ) B — (75:—) —— » 20 (Antal avskrivningsår) ...... A 0.13 — (20) — >> 21 Avskrivning installation öv- rig utrustning .................. A 1 3:75 — » 22 — » — A 20 0:19 — » 23 — >> — B 1 3:75 — » 24 — >> —— B 20 0:19 _— » 25 Reparationer och förbruk- ningsartiklar ..................... A 0. B 1 10:—— 20:— >> 26 —— >> — A 0. B 20 1:50 _ >> 27 Räntor (4 %) å utrustning o. installation .................. A 1 21:03 11:58 » 28 —— » — A 20 1:05 _ » 29 —— >> -— B 1 8:91 _ » 30 — >> —- B 20 0:45 _ » 31 Del av lokalhyra, bättre tvätt-utrymme .................. A 1 0 0 » 32 — >> — A 20 8:— _— » 33 Del av lokalhyra, enklare tvättutrymme .................. B 1 0 _ » 34 —— » _— B 20 42— _ » 35 Summa. tvättnings-(rengö- rings-) kostnader ............... A 1 247 :82 276: 81 » 36 — » _ A 20 161294 _ » '37 -— » — B 1 195:30 _ » 38 —— >> »— B 20 155132 _ * jämte avgift till centralsjälvtvätteri enl. nedan.

met: Inlämningstviitt -- - -- T ätt ' fast'gh ts- T "tt ' l; l jäl - ""d'g handtvam v tvåttstulgae va 25.533 s v Vecko_ (alt. 5 sid. 55) (alt. 6 sid. 55) Vecko- tvätten stortvätt o. extra— Rengöring, mang- tvätten ipulsator- tiätt i cyliÖrÖideråna- ling o. torkning av All tvätt fär hand maskin ) - - ' ' (ty ). . st t "tt . xt a- l" i emmet. ** "samm MehlmHk :::...Ös. .. ..::. war: *: :.ÖÖJ..- bågar..) öl... ögptgÖÖ _. ,_- - - ' mm t. sjå. vtvätter'. ' "g 7 ' . 5' ämnes .. ' (alt. 3 åld' ”) (alt. 4 Sld' 05) Mangllinfg i efastig- veckotvätt för hårrid Sl a bort (alt. &???let. hetstvattstugan. 1 hemmet. 8 Sid. 55) 9 sid. 55) Rad nven- äggläågz Konven— ålägga? Konven- E:??äfrzå: Konven- Siggi-25: Konven- Konven- Konven- Dni" enklad ef— Roni” enkläd ef— tÖ'iongll enkldd ef- täten?" enklåd ef— tfiomleÖll &?”an tionell ; . _ r - _ c ter e- _ e er e- _ t - t - ft [ _ iedrlireig tallifränd heanlilliåg terlifåänd handling tertiähänd handling terlifrgnd heanfilliåg lfanåilifg lfanäifg 8 ') 1 0 1 1 1 2 1 3 1 4 1 5 1 G 1 7 1 8 51:10 25:04 43:28 8:64+l — 11:25+2 10:13") Tv. 1 193272 140168 88:80 18247+1 _ 24:03+' 31:102 » 2 (900:—) (1,575:—) (2,000:—) _ _ _ (550:—) >> 3 (12) (12) (10) _ _ — (12) » 4 75:_ 13lz25 _ _ _ — 45:83 » 5 — — 10:—— — — — — » 6 (100—) (150:_) (250: _) _ — — _ » 7 (20) (20) (20) — — — _ » 8 5:— 7:50 —— _ — _ —— » 9 —- —— ) 0:63 _ — _— — >> 10 (622150) (1:50) (650:—) (36: _) _ (36:——) (29:—) >> 11 (76:50) —— — — —— _— — >> 12 (15) (15) (15) (15) — (15) (15) » 13 41:50 0:10 _ 2:40 _ 2:40 1393 >> 14 — — 2.83 _ —— — —— >> 15 5:10 — — _ — _ — » 16 —— — — — — _ — >> 17 (400:—) — (400:—) — — — _ >> 18 _— — — — — _ — >> 19 (20) — (20) — — _ _ » 20 20:—— — — —— —— _ — » 21 —- _— 1:— — — _ — >> 22 __ _ _ _ _ _ _ » 23 _ _ _ _ _ _ _— » 24 30:— 30:— — — — — 20:— >> 25 _ — 7.50 _ — —— — >> 26 40:45 34:53 _ 0:72 _ 0:72 11:58 » 27 _ _ 3:30 — _ _ _ » 28 21:53 — — — — — _ >> 29 — —- — — — — _— » 30 O 0 —— 0 —— 0 0 >> 31 — — ] 2. — — — — _ >> 32 0 — — -— — — _— » 33 — —— — —— — —— — » 34 456:77 369:10 _ 30:23+ [ _ 38:40+ ” 120:57+9 » 35 _ — 169234 — — — — >> 36 381145 —— _ _ — — — >> 37 —— —— — -—- — — — >> 38

Tvät Maakintvätt (oc higgglsfer- Total- Enbart for mind Med pulsatormasl nativ: A) kostna- (""' 1 s'd' 59) yp bättre, me- den ut- (alt. 2 sid. 55) Kostnadsposter ra. fullstän- slagen Rad dig utrustf på an- ning: B) talet enklare nb hushåll rustning . Släthängning. för- Konventionen enklad efterbehand- , Släthä efterbehandling ling honven- ning. . tionell enklad _ Mangling . Mangling efterhe- terbeh: Manglmg i mangel- Manglmg i mangel- handling um ihemmet inrättning ihemmet inrättning 1 a 1 b 1 c 2 a 4 5 s 7 Torkning Torkl (Inköpspris torkaggregat) A _ _ _ » 2 (Antal avskrivningsår) ...... A _ _. _ » 3 Avskrivning torkaggregat A 20 — _ » 4 Värme- o. elkostnad f. tork- aggregat ........................... A 20 _ __ » 5 (Installationskostnad tork- aggregat) ........................ A _ _ _ » 6 (Antal avskrivningsår) ...... A — _ — » 7 Avskrivning installation torkaggregat ..................... A 20 _ _ » 8 (Inköpspris övr. utrustning) Ao.B — (30:50) (30:50) » 9 (Antal avskrivningsår) ...... Ao.B —- (5) 5) » 10 Avskrivning övr. utrustning Ao.B 1 6:10 6:10 » 11 —» _ A 0. B 20 — —— >> 12 Reparationer ..................... A 20 0 0 » 13 Räntor (4 %) å utrustn. o. installation ..................... A 0. B 1 0:61 061 >> 14 _ >> — A 20 _ — » 15 Del av lokalhyra vid torkning i eget hem ........................ Ao. B 1 0 0 » 16 Del avlokalhyra vid torkning å gård, balkong, badrum, kök i hyreshus ..................... Ao.B 1 0 0 » 17 Del av lokalhyra vid torkning å torkvind i hyreshus ...... A 20 102_ _ >> 18 Del av lokalhyra vid torkning i torkrum m. torkaggregat i hyreshus ........................ A 20 _ _ » 19 Summa torkningskostnader A 1 6171 6:71 >> 20 —»——— A 20 16171 _ » 21 — >> —— B 1 6:71 — » 22 -— » — B 20 6:71 _ Efterbehandling Eft, 1 (Inköpspris elektrisk stenski- vemangel o. vikbord) ...... A — — _ _ _ — _ >> 2 (Antal avskrivningsår) ...... A — _ _ _ _ _ _ » 3 Avskrivning stenskivemangel och vikbord .............. . ...... A 20 _ _ _ _ _ _ » 4 Elkostnad stenskivemangel A 20 _ _ _ _ _ _ 1 jämte avgift till centralsjälvtvätteri enl. nedan.

jämte kostnad för inlämningstvätt enl. nedan.

amet Inlämningstviitt . .. Tvätti fastighets- Tvätt i centralsjälv- 'd"' handwm) tvättstuga 'tteri Veum (alt. 5 sid. 55) (alt. 6 sid. 55) Vecko— tvätten Smrtvätt o. extra- Rengöring, mang— tv'atten ipulsator- tltätt i cyliÖrÖiderÖÖma- ling o. torkning av All tvätt får hand maskin . - - ' & in (typ ). vr. stortvätten o. extra- lämnas i emmet. _ed agiäÖtormaskm Määi'ålnfxaä-qk veckotvätt för hand tvätten i central- bort (alt. Övr. tvätt Ö:?Ptfåitt (alt 3 sid. 55) (alt. 4 sid. 55) i hemmet. självtvätteri. Övrig 7 sid. 55) lämnas lämnas ' Mangling i fastig- veckotvätt för hand bort (alt. bort. alt. hetatvattstugan. 1 hemmet. 8 and. 55) 9 sid. 55) Rad Jnven- ålägäägz Konven- 3252-25: Konven- såg???? Konven— sig??;- Konven- Konven- Konven- ionell ' _ tionell ' _ tionell ' tionell ' tionell tionell tionell _ enklad ef enklad ef enklad ef- enklad ef- terhe- terbehand- efterhe- terbehand- efterhe- terbehand- efterhe- terbehand- efterhe— efterhe- efter-he- ndlmg ling handling ling handling ling handling ling handling handling handling 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 _ _ (630:—) —— — —— —— Tork 1 _ _ (10) — _ — — » 2 ' _ — 3:15 — _ — _ » 3 — —— 53:_ _ _ _ _ » 4 _ _ (550:_) — — _ — » 5 _ _ (20) _ _ _ _ » 6 _ _ 1:13 _ _ — — >> 7 (30:50) (30:50) (200:—+3:55) (5:55) — (3:55) (3:55) » 8 (5) (5) (10 0- 5) (5) _ (5) (5) >> 9 6:10 6:10 0:71 0:71 _ 0:71 0:71 » 10 _ _ 1:— — _ — —— » 11 0 0 1:25 0 _ 0 0 » 12 061 0:61 0:07 0:07 — 0:07 0:07 » 18 _ _ 1:38 — — _ — » 14 0 0 0 0 _ O 0 » 15 O O 0 0 _ 0 0 » 16 _ — _ _ _— — — >> 17 _ — 12:— — — _ — » 18 6:71 6:71 — 0:78+1 — 0:78+7 0'78+” » 19 _ _ 73:69 — — —— _ » 20 6:71 — _ — — _ _ » 21 -- — — _ — _ _ » 22 — — — — (1,950:—) (1,950:—) — — _ _ _ Eft. 1 ? — — _ _ (10) (10) — _ _ _ _ » 2 _ _ — _ 9.75 9:75 _ — — — —— » 3 _" _ _ _ 2:50 0:50 — — _ __ _ » 4

Maskintviitt ((

Utrust- Enbart för hand ' - - ulsatorma 11:11:71???) 25:15:11- ia'" 1 Sid' 55) Medp typ bättre, me- den ut- (alt. 2 sid. 55 Kostnadspostcr ra fullstän- slagen Rad dig utrust- på an- ning; B) talet enklare ut- hushåll rustning . Släthiing'ning. för- Kvnventlon?" enklad efterbehand- Släthä efterbehandling ling Konven- ning, . . 12:52 Mangling rågåggf Mangling i../132325 handling tel—them ihemmet inrättning lhemmet inrättning 1 a 1 b 1 c 2 3 4 5 5 7 (Installationskostnad sten-

Eft. 5 skivemangel) .................. A _ _ _ — -— — — » 6 (Antal avskrivningsår) ...... A _ _ _ — _ — —— » 7 Avskrivn. installation sten-

skivemangcl ..................... A 20 _ — _ _ — _ .» 8 (Inköpspris bordsmangel) Ao. B _ (Bg:—) _ (83:— _ (SB:—) (83:— >> 9 (Antal avskrivningsår) ...... Ao.B — (15) Ö — (15) _ (15) (15 4» 10 Avskrivning bordsmangel Ao.B 1 5:53 _ 5:53 _ 5:53 515 » 11 (Inköpskostnad strykutrust-

ning) .............................. A 0. B — (84:35) (84:35) (84:35) (84:35) (84:35) (84:23 » 12 (Antal avskrivningsår) ...... Ao.B _ (8) (8) (10) (10) (8) (10 » 13 Avskrivning strykutrustning Ao.B 1 10:54 10:54 8:44 8:44 10:54 8:4 » 14 Elkostnad strykjärn ......... Ao.B 1 5:30 5:30 3:50 3:50 5:30 3:51 » 15 Reparationer o. förl)rukn.-ar-

tiklar, stenskivemangel ...... A 20 _ _ _ _ _ _ >> 16 Rep. o. förhrukningsartiklar,

hushållsutrustning ............ A 0. B 1 5:_ 5=_ 4:_ 43— 51_ 41— » 17 Räntor (4 %) å utrustning

och installation ............... A 0.13 1 3:35 1169 335 1:69 3:35 323 » 18 ——>>— A 20 _ _ _ _ _ _ » 19 Del av lokalhyra vid mang-

ling el. strykning i bostaden Ao.B 1 0 0 0 0 0 0 » 20 Del av lokalhyra vid mang-

ling i fastighetstvättstuga A 20 _ _ _ _ _ _ >> 21 Mangelhyra till mangelin-

rättning ........................... A 0. B 1 — 64:_ _ 16:_ _ _ » 22 Summa. efterbehandlingskost-

nader .............................. A 1 99372 241 » 23 -—>>— A 20 29:72 86:53 24:82 33:63 — _ » 24 _>>— B 1 _ _ >> 25 —>>— B 20 _ *"

Div. 1 Avgifttillcentralsjälvtvätteri A 1 _ _ _ _ _ _ » 2 Kostnad för inlämningstvätt A 1 _ _ _ _ _ _ » ?. Transportkostnader ............ AO-B 1 _ 0 _ 0 _ _ » 4 Ersättning till fastighetsskö-

tare ................................. A 0. B 20 3:— 3:— 3:— 3:_ _ — » 5 Husmoderns arbetsinsats i kalkylen uppskattad till ...... A 0- B 1 0- 20 0 0 0 0 0 0 Totala tvättkostnader (tvätt- ning, torkning, efterbehand- ling) per år ..................... :a 1 Vid bättre mera fullständi

S utrustning ....................... g. A 1 28425 341:06 279:35 288116 317115 312' » 2 _»_ A 20 21137 268:18 206247 215:28 _ — >> 3 Vid enklare utrustning ...... B 1 231:73 28854 226z83 235:64 _ — » 4 —»— B 20 15)-1:75 251:56 185185 198266 _ —

1met Inlämningstvätt lviindig handtvätt) TVääåtftgäiåleu' TV5" it:;ääfsl'älv' vecko_ (alt. 5 sid. 55) (alt. 6 sid. 55) VgckO- tvätten Stor-tvätt 43. extra- Rengöring. mang- tvatten i puls ator- tlxgitt (it cyliåferåna- lagtortzorkningt av A_n tvätt 533513. maskin - _- - 5 m . vr. :: r va en 0. x ra- am as

ed agtiätoÄmasl—m Magisltggaä—G'k veckotvätt för hand tvätten i cetizmtral- bort ,(alt. Övr. tvätt öszptfått (alt. 3 sid. 55) (alt. 4 sid. 55) i.hemr_net. _ självtvätteri. övrig 7 sid. 55) lämnas lärnnas

Manglmg 1 fastig- veckotvatt for hand bort (alt. bort (alt.

hetstviittstngan. ihemmet. 8 sid. 55) 9 sid. 55) Rad

)nven- 512211??? Konven- äggläåJ—E: Konven- äggläåg: Konven— 322122)? Konven- Konven- Konven- ionell enklzid ef- tionell enklad ef— tionell enkla,.d ef— tionell enklad ef- tionell tionell tionell terPe' terbehand- efterbe- terbehand- efterbe- terbehand- efter!-le- terbehand— efterbe— efterbe- efterbe- ndlmg ling handling ling handling ling handling ling handling handling handling 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 — — _ _ (250:—) (250:_) — _ _ — _ Eft 5 _ _ — _ (20) (20) — _ — — _ >> 6 _ _ _ _ 0:63 0:63 _ _ _ _ _ » 7 3:_) (83:_) (83:—) (83:——) — _ _ _ _ _ _ » 8 15) (15) (15) (15) _ _ _ _ _ _ _ » 9 5:53 5:53 5:53 5:53 _ — _ _ _ — _ >> 10 4:35) (84:35) (84:35) (84:35) (84:35) (84:35) (84:35) (84:35) _ (84:35) (84:35) » 11 (8) (10) (8) (10) (8) (10) (8) (10) _ (12) (12) >> 12 3:54 8:44 10:54 8:44 10:54 8:44 10:54 8:44 — 7:03 7:03 » 13 5:30 3:50 5:30 3:50 5:30 3:50 5:30 3:50 —— 2:—- 2:— >> 14 _ _ _— _ 5:— ' 5:— _ _ _ _ _ » 15 5:_ 4:_ 5:_ 4:— 5:— 4:— 5:— 4:— — 3:_ 3:— >> 16 3:35 3:35 3:35 3:35 1:69 1:69 1:69 1:69 — 1:69 1:69 » 17 _ _ _ _ 2:20 2:20 — _ _ _ _ >> 18 0 0 0 0 0 0 0 0 — O 0 >> 19 _ _ _ _ 13:50 13:50 _ — _ _ _ » 20 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ » 21 9:72 24:82 29:72 24:82 — — 22:53+' 17:63+' — 13:72+' 13:72+* » 22 _ _ _ _ 56:11 49:21 _ — — _ _ >> 23 3:72 24:82 — _ _ — — _ — — _ » 24 __ _ _ _ __ _. _ _ __ _ _ >> 25 _ — _ _ _ — 305:60 305:60 — — -— DiV- 1 — — —— — — — _ _ 2,468:93 1,337:67 1,337:67 » ? — _ _ — _ _ 48:— 48:—— 0 o 0 » J — — — — 7:50 7:50 _ _ _ — _ » 4 0 0 0 O 0 O 0 0 0 0 0 >> 5 3:20 488z30 405:53 400:63 — _ 407:14 402z24 2,468z93 1,390:57 1,472:74 S:a 1 _ _ _ — 306264 299:74 — — _ _ _ » 2 7:88 412298 _ _ — —- — _ _ _ » 3 _ _ _ — _ _ _— _ _ _ _ » 4

på sina håll använder hemtvättmaskiner för snabbtvätt och omtvätt _ samt diskussioner med resp. maskinförsäljare. Avskrivningstidens längd är av stor betydelse för hushållens tvättkostnader särskilt vid eget maskin- innehav. Vid god omvårdnad torde maskinernas livslängd med ledning av vunna erfarenheter kunna bli längre än här angivna. Vid vanvård blir brukstiden naturligtvis betydligt kortare.

Tv. 7. Installationskostnad för maskin.

Kostnaderna har fastställts efter samråd med byggnadsexpertis samt resp. maskinförsäljare.

Tv. 8. Antal avskrivningsår för maskininstallation.

Avskrivningstiden den vanliga för installation. Jfr anmärkningarna till Tv. 4.

Tv. 11 o. 12. Inköpspris för övrig utrustning. Se tabellerna 9 (sid. 141) och 10 (sid. 146).

Tv. 13. Antal avskrivningsår för övrig utrustning.

Avskrivningstiden 15 är fastställd i samråd med byggnadsexpertis. Jfr anmärkningarna till Tv. 4. En värdemässigt betydande del av den an- givna utrustningen har helt säkert längre livslängd än den angivna av- skrivningstiden men Viss hänsyn måste här tagas till den tekniska och sociala utvecklingen som kan göra handtvättutrustningen omodern och in— aktuell i förtid.

Tv. 18 0. 19. Insiallationskosinad för övrig utrustning. Kostnaderna fastställda i samråd med byggnadsexpertis.

Tv. 20. Antal avskrivningsår för installation av övrig utrustning. Gängse avskrivningstid installation. Jfr anmärkningarna till Tv. 4.

Tv. 25 0. 26. Reparationer och förbrukningsartiklar.

I angivna kostnader ingår för den helautomatiska hemtvättmaskinen en firmaservice a 20 kr per år samt för pulsatortvättmaskinen två d:o ä 6 kr/st per år. övriga kostnader beräknade i samråd med bostadsexpertis. Jfr anmärkning till Tv. 4.

Tv. 27—30. Räntor ( 4 %) å utrustning och installation. Räntan beräknad å medelvärdet under avskrivningstiden.

To. 31 o. 32. Del av lokalhyra för bättre tvättutrymme.

Kostnaden i kolumn 12—13 är beräknad efter ett tvätturymme om 16 m2 a 15: — kr pr m2/år. Handtvättstugan i kolumn 2—5 har beräknats efter 16 m2 a 10: _— pr mZ/år.

Tv. 33 o. 34. Del av lokalhyra för enklare tvättutrymme. Kostnaden beräknad efter ett tvättutrymme av 16 m2 a 5 kr pr mZ/år.

Torkning.

Tork 1. Inköpsp'ris för torkaggregat. Aktuellt pris för torkaggregat hösten 1952.

Tork 2. Antal avskrivningsår för torkaggregat.

Avskrivningstiden är en erfarenhetssiffra från större bostadsföretag.

Tork li. Värme- och elkostnad för torkaggregat.

Kostnaden är baserad på material från ett större bostadsföretag. Tork— aggregatet beräknas matas med värme från värmeslinga från pannrum. Kostnaden har beräknats till 12% öre pr kg tvätt. Kostnaden varierar be- tydligt med bränslepriset.

Tork 5. Installationskostnader för torkaggregat. Kostnaden enligt samråd med byggnadsexpertis.

Tork 6. Antal avskrivningsår för torkaggregatinstallation. Gängse avskrivningstid.

Tork 8. Inköpspris för övrig utrustning. Se tabell 13 (sid. 151).

Tork 9. Antal avskrivningsår för övrig utrustning. Bedömd medellivslängd för utrustningen.

Tork 12. Reparationer.

Reparationskostnaden i kolumn 12—13 beräknad i samråd med bostads— företag.

Tork 13 o. 14. Räntor (4 %) ä utrustning och installation. Räntan beräknad å medelvärdet under avskrivningstiden.

Tork 17. Del av lokalhyra vid torkning på torkvind i hyreshus. Kostnaden beräknad efter 50 m2 a 4: — kr pr m2/'år.

Tork 18. Del av lokalhyra vid torkning i torkrum med torkaggregat ihyres- hus.

Kostnaden beräknad efter 16 m2 a 15: —— kr pr m2/år.

Efterbehandling. Eft. 1. Inköpspris för elektrisk slenskivcmangel och vikbord. 1.750 kr för mangeln och 200 kr för vikbordet.

Eft. 2. Antal avskrivningsår för stenskivemangel. Erfarenhetssiffra från större bostadsföretag.

Eft. 5. Installationskostnad för stenskivemangel.

50 kr för transport ner i källare och 200 kr för elinstallation. Erfaren- hctssiffror från större bostadsföretag.

Eft. 6. Antal avskrivningsår för installation av stenskivemangel. Gängse för installation.

Eft. 8. Inköpspris för bordsmangel. Aktuellt pris sommaren 1952.

Eft. 9. Antal avskrivningsår för bordsmangel. Etter samråd med hushållsexpertis. Jfr anmärkning till Tv 4.

Efi. 11. Inköpskostnad för strykutrustning. Se tabell 14 (sid. 154).

Eft. 12. Antal avskrivningsår för strykutrustning.

Avskrivningstiden för strykjärn har fastställts i huvudsak på grundval av amerikanskt material (HFI-meddelanden nr 1 1950). För övrig stryk- utrustning är angiven avskrivningstid en kompromiss mellan den längre brukstiden för strykbräda och ärmbräda och den kortare livslängden för strykbädd, stryklakan och pressduk. Jfr anmärkning till Tv 4.

Eft. 14. Elkostnad för strykjärn. Elkostnaden beräknad efter 8 öre pr kWh.

Eft. 15. Reparationer och förbrukningsartiklar, stenskivemangel.

Den relativt höga kostnaden efter samråd med expertis i större bostads- företag. Totalkostnaden 100 kr pr år är beroende på att stenskivorna allt- emellanåt måste bytas ut samt förbrukningen av mangellakan.

Eft. 16. Reparationer och förbrukningsartiklar, hushållsutrustning.

Kostnaderna framkomna efter samråd med hushållsexpertis och vid jämförelse med liknande amerikanska uppgifter.

Eft. 17 o. 18. Räntor (4 %) & utrustning och installation. Räntan beräknad efter medelvärdet under avskrivningstiden.

Efi. 20. Del av lokalhyra vid mangling i fastighetstvättstuga. Kostnaden beräknad efter 18 m2 a 15:— kr pr m2/år.

Eft. 21. Mangelhyra till mangelinrättning.

Kostnaden beräknad efter verklig tidsåtgång samt hösten 1952 inom Stockholms Mangelidkareförening gällande priser (2: — kr pr tim.).

Diverse utgifter. Div. 1. Avgift till centralsjälvtvätteri.

Kostnaderna baserade på avgifterna vid det välskötta centralsjälvtvät- teri, där tidsstudierna utfördes, och som enligt inhämtade uppgifter är helt

självbärande. Vid varje månadstvätt hyrdes en maskin om 18 kg a 10: — kr och en maskin om 12 kg ä 7: —— kr pr maskin. Vid de fyra extra tvät- tarna hyrdes vid varje tillfälle tre maskiner om 12 kg a 7: —— kr pr maskin. Vid samtliga tvättillfällen hyrdes handtvättho 51 kr 1: 10 pr gång.

Div. 2. Kostnad för inlämningstvätt. Se följande tabeller 40 och 41.

Div. 3. Transportkostnader.

Bedömd genomsnittskostnad efter 1:50 pr transport med 27—29 kg tvätt. Kostnaden är beräknad något högre än vid begagnandet av buss eller spårvagn och lägre än vid begagnandet av droskbil.

Div. 4. Ersättning till fastighetsskötare.

Kostnaderna beräknade hösten 1952 efter gällande kollektivavtal för Stockholm.

Tabell 40. Specifikation över plaggtilläggen vid inlämningstvätt. (Priserna i överensstämmelse med priskontrollnämndens meddelanden nr 975, 1034 och 1392 för prisområde 1 och aktuella i januari 1954.)

Därav an- Summa plaggtlllägg tal tvätt- Plaggtill- ikr 0. öre Antal ningar lägg per För en- ., .. tvätt- ingående styck eller Plagg som vattvattas ningar imånads- per par För all bnarå må- per år tvätt och etc. tvätt un- extarast-vätt extratvätt i kr 0. öre der året under under året året Personliga plagg: Manlig vuxen: Badbyxor ....................................... 1 1 0:47 0:47 0:47 Badkappor .................................... 1 1 1:25 1:25 1:25 Jackor, vindtygs- el. likn. ............... 1 1 2:65 2:65 2:65 Kragar, mjuka el. lättstårkta ............ 24 24 0:23 5:52 5:52 Manschetter, mjuka el. lättstärkta par 12 12 0:31 3:72 3:72 Näsdukar ....................................... 120 120 0:09 10:80 10:80 Overaller el. blåställ ........................ 3 3 1:10 3:30 3:30 D20, tränings— ................................. 1 1 2:35 2:35 2:35 Pullovrar ....................................... 2 2 2:50 51— 5:— Pyjamas, bomull ........................... 16 16 1:15 18:40 18:40 Dzo, flanvell .................................... 16 16 1:15 18:40 18:40 Scarves .......................................... 2 2 0:95 1:90 1:90 Shorts el. likn. 'fritidsbyxor ............ 4 4 1:40 5:60 5:60 Skjortor, utan krage, ostärkta (inkl. ett par manschetter) .................. 12 12 0:95 11:40 11:40 D:o, utan krage, lättstärkta (inkl. ett par manschetter) ........................ 6 6 0:95 5:70 5:70 Dzo, med fast krage, kort ärm ......... 8 8 0:90 7:20 7:20 Dzo, med fast krage, lång ärm ......... 52 — 0:95 49:40 — Dzo, sport-, grövre ........................ 8 8 0:90 7:20 7:20 Slipovrar ....................................... 3 3 1:80 5:40 5:40 Strumpor, ylle, bomull ............... par 76 24 0:38 28:88 9:12 D:o, sport-, raggsockor ............ par 16 16 0:50 8:— 8:— Underbenkläder, korta ..................... 30 12 0:47 14:10 5:64 Dzo, långa .................................... 34 __ 0:49 16:66 _ Undertröjor, utan ärm ..................... 18 _ 0:47 8:46 _ D :e, med ärm ................................. 34 _ 0:49 16:66 — Vantar, ylle .............................. par 4 4 0:95 3:80 3:80 Summa 262522 142182 Kvinnlig vuxen: Baddräkter, ylle .............................. 1 1 0:95 0:95 0:95 Badkappor .................................... 1 1 1:25 1:25 1:25 Blusar, bomull, linne, rayonsilke ...... 38 4 1:35 51:30 5:40 Dzo, ylle, siden .............................. 8 8 2:35 18:80 18:80 Bysthållare .................................... 52 _ 070 36:40 —— Förkläden, hushålls-, vita ............... 12 12 0:67 8:04 8:04 Dzo, d:o, kulörta ........................... 52 _ 0:55 28:60 — Höfthållare el. korsetter 4 4 1:50 6:—— G:— Jackor, vindtygs- el. likn. 1 1 2:65 2:05 2:65 Jumprar, ylle, bomull 12 12 2:55 30:60 30:60 Kjolar, bomull, linne ..................... 4 4 0:93 3:72 3:72 Dzo, ylle ....................................... 2 2 1:50 3:— 3:— Klänningar, bomull, linne ............... 12 12 2:25 27:— 27:— Koftor (cardigan), ylle ..................... 4 4 3:30 13:20 13:20

Därav an- Summa plaggtlllägg tal tvått- Plaggtill- 1 kr 0. öre Antal ningar lägg per För en- _ tvätt- ingående styck eller ,. Plagg som våttvattas ningar i månads- per par För all hung—(gsm;— per år tvätt och etc. tvätt un- extratvätt extratvätt i kr 0. öre der året under under året året Kragar el. isättningar ..................... 12 12 0:23 2:76 2:76 Linnen, dag-, bomull, rayonsilke ...... 12 12 0:75 9:—— 9:— D :o, dag-, charmeuse ........................ 52 _ 0:55 28:60 — Dzo, natt-, bomull, rayonsilke ......... 12 12 0:90 10:80 10:80 D:o, natt-, charmeuse ..................... 12 12 0:90 10:80 10:80 Näsdukar 48 48 0309 4:32 4:32 Pyjamas, bomull, rayonsilke, ilanell 12 12 1:15 13:80 13:80 Scarves .......................................... 3 3 0:95 2:85 2:85 Shorts .......................................... 4 4 1:40 5:60 5:60 Skyddsrockar, långa (städrockar) ...... 12 12 1:05 12:60 12:60 Snibbar, bomull .............................. 12 12 0:06 0:72 0:72 Strumpor, nylon, rayonsilke ...... par 104 — 0:55 57:80 — Dzo, ylle ...... . ........................... par 34 — 0:55 18:70 — D:o, sport-, raggsockor ............... par 8 8 0:50 4:— 4:— D:o,'bomull, ankelsockor ............ par 44 8 0:38 16:72 3:04 Dzo, under- ........................... par 16 16 0:38 6:08 6:08 Underbenkläder, charmeuse ............... 104 _— 0:47 48:88 — Dzo, ylle ....................................... 3 3 0:47 1:41 1:41 Underklänningar, rayonsilke ............ 6 6 0:90 5:40 5:40 Dm, charmeuse .............................. 12 12 0:90 10:80 10:80 Vantar, ylle .............................. par 4 4 0:95 3:80 3:80 Summa 50635 228:39 Flicka 7 år: Baddräkter .................................... 1 1 0:47 0:47 0:47 Badkappor .................................... 2 2 1:25 2:50 2:50 Blusar, bomull, linne, rayonsilke ...... 42 8 1:35 56:70 10:80 Byxor, gymnastik- ........................... 3 3 0:47 1:41 1:41 Dzo, »snickar»-, långa ..................... 12 12 0:50 6:—— 6:— Jackor, vindtygs- el. likn. ............... 2 2 2:65 5:30 5:30 Jumprar ....................................... 12 12 2:55 30:60 30:60 Kjolar, bomull .............................. 8 8 0:93 7:44 7:44 D:o, ylle ...... 8 8 1:50 12:—— 12:— Klänningar, bomull ........................ 12 12 2:25 27:—— 27:— Koftor 6 6 3:30 19:80 19:80 Kragar 24 24 0:23 5:52 5:52 Linnen, dag-, bomull, rayonsilke ...... 52 — 0:75 39:-— — D:o, natt-, bomull ........................... 52 — 0:90 46:80 —— Livstycken .................................... 12 12 0:47 5:64 5:64 Mössor .......................................... 4 4 0:95 3:80 3:80 Näsdukar ....................................... 24 24 0:09 2:16 2:16 Overaller, tränings- ........................ 2 2 2:35 4:70 4:70 Pyjamas, flanell ........................... 8 8 1:15 9:20 9:20 Scarves .......................................... 4 4 0:95 3:80 3:80 Shorts .......................................... 8 8 1:40 11:20 11:20 Strumpor, långa o. öl;-långa, ylle par 50 16 0:33 16:50 5:28 Dzo, sport-, raggsockor ............. par 20 20 0:50 10:— 10:— D:o, bomull, ankelsockor ............ par 44 8 0:33 14:52 2:64 Tröjor, gymnastik- ........................ 3 3 0:47 1:41 1:41 Underbenkläder, bomull, charmeuse 52 — 0:47 24:44 '— D:o, ylle ....................................... 16 16 0:47 7:52 7:52 Vantar, ylle ........................... par 34 — 0:50 17:— — Summa 892z43 196zl9

Därav an- Summa plaggtillägg tal tvätt- Plaggtill- ikr 0. öre Antal ningar lägg pär För en- .. tvätt- ingående stycke er _ Plagg som våttvattas ningar imånads- per par För all tåg:? per år tvätt och etc. tvätt un— extratvätt extratvätt 1 kr 0. öre der året under under året året Pojke 3 år: Byxor, >>snickar>>-, långa .................. 52 —- 0:50 26:— * Dzo, d:o, korta .............................. 52 — 0:50 26:—- _— D:o, stickade el. flanell .................. 24 24 0:50 12:— 12:— Haklappar .................................... 52 — 0:06 3:12 3:12 Livstycken .................................... 27 27 0:47 12:69 12:69 Mössor .......................................... 6 6 0:95 5:70 5:70 Näsdukar ....................................... 24 24 0:09 2:16 2:16 Overaller, fodrade ........................... 4 4 2:35 9:40 9:40 Pyjamas, bomull ........................... 12 12 1:15 13:80 13:80 D:o, flanell ................................. 52 _ 1:15 59:80 —— Scarves .......................................... 3 3 0:95 2:85 2:85 Skjortor ....................................... 76 24 0:60 45:60 14:40 Slipovrar el. koftor ........................ 16 16 1:80 28:80 28:80 Strumpor, långa, ylle .................. par 68 — 0:33 22:44 _— Dzo, sport-, raggsockor ............... par 20 20 0:50 10:— 10:— Do: bomull, ankelsockor ............ par 36 — 0:33 11288 *— Underbenkläder, tunna .................. 68 16 _ 0:47 31:96 7:52 D :o, tjocka .................................... 16 16 0:47 7:52 7:52 Undertröjor, med ärm ..................... 60 8 0:49 29:40 3292 Vantar, ylle .............................. par 34 — 0:50 17:— —— Summa 378:12 133188 Hushållstextilier : Draperier, bomull, linne el. rayonsilke 1 1 pr m? 0:60 1:80 1;80 Dukar, bords—, linne, bomull, större (130X270 cm) ........................... 18 18 _ _ _ Dukar, bords-, linne, bomull, mindre (130X130 cm) ........................... 24 24 _ _ _ Dzo, smärre prydnadsdukar och tah- lctter .......................................... 95 96 0:36 34:56 34:56 Filtar, ylle .................................... 6 6 1:80 10:80 10:80 Dzo, barn, ylle, bomull .................. 6 6 1:80 10:80 10:80 Gardiner, bomull, linne ............ luft 10 10 pr1n20z70 14;_ 14;— Dzo, rayonsilke ........................ luft 2 2 pr m' 1:15 4:60 4:60 Grytlappar .................................... 96 96 om; 5:76 5:76 Handdukar, toalett-, vanliga 192 192 _ _ — D:o, toalett-, frotté ........................ 144 144 _ _ — D:o, bad—, frotté .............................. 24 24 _ -— -— Dzo, köks- .................................... 120 120 _- — — Dzo, köks-, grova ........................... 48 48 _— — —- D:o, damm- ................................. 48 48 — — — Kuddfodral .................................... (; 6 — _— — Lakan .......................................... 95 96 — _ — Dzo, barn- .................................... 84 84 —— _ — Mattor, tras- å 1,5 m ..................... 6 (; prlm.0:20 1.80 1:80 D:o, d:o, a 1 m .............................. 10 10 prlm.0:20 2:— '— Pressdukar .................................... 12 12 _ — — Servetter (40X40 cm) ..................... 96 96 — — —

Därav an- Summa plaggtillägg tal tvätt- Plaggtill- 1 kr 0. öre Antal ningar lägg per För en- Plagg som våttvättas tvatt- 'lngående Stka eller .. bart må- nlngar l månads- per par For all nad per år tvätt och etc. tvätt un- t 5t_ Q'" extratvätt ikr 0. öre der året ex radva under året nr:-år Dzo, té- ....................................... 36 36 0:11 3:96 3:96 Stolöverdrag ................................. 4 4 — — — Stryklakan .................................... 12 12 —— _ _— Sängöverkast, bomull ..................... 2 2 — — — Tvättlappar ................................. 96 96 0:06 5:76 5:76 Tvättpåsar .................................... 12 12 — — —— Örngott, enkla el. med infälld spets utan band ................................. 72 72 — — — Dzo, barn- .................................... 30 30 — —— — Summa 95:84 95:84 Summa totalt 1,634z96 797zl2

Tabell 41. Typhushållets tvättkostnad per år i kronor vid inlämningstvätt. (Priserna i överensstämmelse med priskontrollnämndens meddelanden nr 975, 1034 och 1392 för prisområde 1 och aktuella ijanuari 1954.)

AII tvätt under året lämnas bort Enbart månads- och extratvätten under (veckovis) året lämnas bort (månadsvis) Kilopris, grundpris: Kilopris, grundpris: 527 kg 21 0:751 ..................... 395 :25 392 kg 51 0:702 ..................... 274z40 Mangeltillägg: Mangeltillägg: 207 kg å 0:30 ..................... 62:10 207 kg a 0:30 ..................... 62:10 Plaggtillägg: Plaggtillägg: Personliga plagg: Personliga plagg: Manlig vuxen .................. 262z22 Manlig vuxen .................. 142z82 Kvinnlig vuxen ............... 506 :35 Kvinnlig vuxen ............... 228z39 Flicka 7 år .................. 392z43 Flicka 7 år ..................... 196:19 Pojke 3 år ..................... 378:12 Pojke 3 år ..................... 133:88 Hushållstextilier ............... 95:84 Hushållstextilier ............... 95:84 Summa plaggtillägg 1.634:96 Summa plaggtillägg ............ 797:12 Summa kilopris och tillägg 2.092z31 Summa kilopris och tillägg l.133:62 18 % extra tillägg å 2.092z31 376:62 18 % extra tillägg å 1.133:62 204:05 Summa tvättkostnader kr. 2.468:93 Summa tvätwtkostnad kr. 1.337:67 Anm.: 1 Pris vid ca 10 kg tvättvikt per sändning. ” » » >> 33 » » » »

KAPITEL 26

Utbildning av tvätteripersonal

Sedan samhället under 1940-talet på allvar började intressera sig för tvättfrågans lösning, har välutbildad tvätteripersonal och särskilt förestån— dare betraktats som en av de viktigaste förutsättningarna för att med till- fredsställande resultat kunna driva gemensamhetstvätterier. Som närmare framgår av avsnittet personalproblem i kap. 21 är emellertid utbildningsläget särskilt beträffande föreståndare för medelstora och större tvätterier icke tillfredsställande. Utredningen ger här nedan en redogörelse för hur den nu- varande tvättutbildningen är ordnad samt lämnar synpunkter på den fort- satta utbildningen.

Föreliggande utbildningsmöjligheter

De möjligheter till tvättutbildning, som förekom i landet intill början av 1940-talet, utgjordes av en kurs för utbildning av tvättföreståndarinnor vid Atenéums skolköksseminarium i Stockholm samt en tvättkurs vid den dåvarande arméns tvättanstalt å Karlberg. Eleverna från Atenéum placera- des huvudsakligen som ledare för sjukhustvätterier och arméns tvättelever fördelades på de militära tvättanläggningarna. De kommersiella tvätterierna har i regel fått nöja sig med självlärd arbetsledning, i de flesta fall ägaren. För lägre tvättpersonal — maskintvättare m. fl. — har tidigare icke funnits några utbildningsmöjligheter.

År 1942 startade emellertid vid Göteborgs stads yrkesskolor en kurs för utbildning av tvättpersonal, och året därpå anordnades, samtidigt med att kursen vid Atenéum nedlades, en liknande kurs vid Stockholms stads skolor för yrkesundervisning. Samtidigt härmed fastställde skolöverstyrelsen undervisningsplan för yrkesavdelning för tvättpersonal vid lärlings— och yrkesskolor, omfattande dels en kurs A om 20 veckor, vars ändamål skulle vara att ge grundläggande utbildning, dels en kurs B om 24 veckor, avsedd att ge sådan utbildning, som kunde anses erforderlig för blivande tvätt- föreståndare.

Efter tillkomsten av försvarets fabriksverk har utbildningen för de mili- tära tvätteriernas behov förlagts till den under försvarets fabriksstyrelse

sorterande militära tvättinrättningen vid Lövsta (utanför Stockholm), där för ändamålet inrättats laboratorium och föreläsningslokal.

I och med att överstyrelsen för yrkesutbildning tillkom år 1944, har denna från skolöverstyrelsen övertagit uppgiften att fastställa undervisningsplaner och utbildningskurser för personal inom tvätteriyrket.

På initiativ av 1941 års befolkningsutredning samlades i februari 1945 representanter för överstyrelsen, tvätterifackmän, pedagoger och hemkon- sulenter till en diskussion, hur lämpligen det starkt stigande behovet beträffande utbildningsmöjligheterna för tvättpersonalen skulle tillgodoses. Därvid nåddes vissa positiva resultat, i det att överstyrelsen dels tog ini- tiativet till ordnande av en ö-veckors specialkurs för lärarpersonal för tvät- teriskolor i augusti till september 1945, dels verkställde en översyn av kursplanerna för yrkesundervisningen. Överstyrelsen fastställde i samband därmed även undervisningsplan för yrkesavdelning för tvätteripersonal vid centrala verkstadsskolor, motsvarande den vid lärlings- och yrkessko- lorna tillämpade undervisningsplanen.

I sitt i oktober 1946 avgivna betänkande Kollektiv tvätt med förslag att underlätta hushållens tvättarbete uppdrog befolkningsutredningen vissa riktlinjer för utbildningen av tvätteripersonal och arbetsledare. Utredningen uttalade, att de av överstyrelsen för yrkesutbildning fastställda kurspla- nerna syntes Vara väl avpassade för sitt ändamål. Då emellertid kursverk- samheten haft alltför ringa omfattning, för att elevmaterialet ens tillnär- melsevis skulle kunna täcka efterfrågan, fann befolkningsutredningen an— geläget, att utbildningen vidgades till att omfatta flera skolor. Genom välorganiserad propaganda och upplysningsverksamhet borde man kunna skapa tillräckligt intresse för att få kurserna fullbelagda. Emellertid komme denna reguljära kursverksamhet att verka först på längre sikt. För att till- godose det aktuella behovet förordade utredningen därför, att ett antal spe- ciella kurser för föreståndare för mindre andelstvätterier anordnades.

Sammanfattningsvis skulle enligt befolkningsutredningens förslag ut— bildningen inom tvätterifacket få följande utformning:

I. Utbildning av biträdespersonal (enligt överstyrelsens plan A) vid yrkes-

och lärlingsskolor samt centrala verkstadsskolor.

11. Utbildning av förmän (kurs A + B) vid samma skolor som under ]. III. Utbildning av föreståndare (kurs A + B + »mästarkurs») vid textilin- stituten i Borås och Norrköping. IV. Utbildning av industriledare genom utlandsstipendier, respektive genom fackkurs vid Chalmers Tekniska Högskola. För det mest aktuella behovet borde dessutom tills vidare anordnas: V. Utbildning av föreståndare för mindre andelstvätterier, förslagsvis ge— nom 4 kurser om vardera 20 veckor. VI. Utbildning av lärare för tvättundervisningen vid yrkes- och verkstads- skolor.

I viss anknytning till de av befolkningsutredningen skisserade grunderna bedrives'under överstyrelsens för yrkesutbildning inseende num'era under- visnings- och utbildningsverksamhet på området efter två linjer,, nämligen dels en reguljär, årligen'återkommande kursverksamhet, dels vissa av det aktuella behovet betingade utbildnings- och fortbildningskurser för före- ståndare vid mind1e tvätterier. Dessutom har hållits (12/1 —— 21/2 1948) en ku1s för utbildning av lärare i tvätteknik.

Den ordinarie utbildningen hai unde de senaste åren bedrivits, förutom vid Stockholms stads skolor för yrkesundervisning, jämväl vid Stockholms läns landstings centrala verkstadsskola i Häggvik, vid Göteborgs stads sko- lor för yrkesundervisning, vid Örebro läns landstings skola för utbildning av tvätteripersonal samt vid Vänersborgs läns landstings skola vid Central— lasarettet i Vänersborg.

Enligt av överstyrelsen fastställd »undervisningsplan för kurs för tvättpersonal, kurs för äldre», meddelas undervisningen vid 2 kurser med ändamål att liksom de tidigare av skolöverstyrelsen anordnade kurserna ge: A-kursen grundläggande utbildning inom tvätteriyrket och B-kursen utbildning för blivande tvättföre- ståndare. Inträdesfordringarna för kurs A är att ha fyllt 18 år och fullgjort fortsättningsskoleplikt samt att tillhöra det arbetsområde, för vilket kursen är avsedd. För inträde i kurs B fordras att ha genomgått kurs A eller förvärvat däremot svarande kunskaper samt att ha minst ett års allsidig praktik i yrket. Undervisningstidens längd utgör för kurs A omkring 20 och för kurs B omkring 24 veckor. Elevantalet vid varje kurs är maximerat till 15.

Timplanen omfattar följande läroämnen, nämligen: Yrkesarbete och tvättlära (kurs A och B), maskinlära (kurs B), kemi och laborationer jämte fysik (kurs A och B), textillära (kurs A), yrkesräkning (kurs A och B), organisation och kal- kylation samt bokföring (kurs B), medborgarkunskap och yrkeslagstiftning samt yrkeshygien (kurs B), arbetsstudier och arbetspsykologi (kurs B), praktisk uppsatsskrivning (kurs A och B) samt gymnastik och idrott (kurs A och B).

Den del av utbildningen, som bedrivs vid utbildnings- och fortbildning.?- kurserna för föreståndare vid mindre tvätterier, har anordnats direkt av överstyrelsen. Syftet med dessa kurser är att meddela dels utbildning av föreståndare vid mindre tvätterier, dels även fortbildning av föreståndare vid andelstvätterier å landsbygden. Totalt 5 utbildni—ngskurser av det förra slaget (längd omkring 20 veckor) har under åren 1948—1949 anordnats i Stockholm, Härnösand, Göteborg, Munksund och Malmö. Elevantalet vid varje kurs har uppgått till i genomsnitt 15. Totalt 6 fortbildningskurser (längd 2 veckor) har ävenledes under åren 1948—1949 hållits i Borås (2 kurser), Gävle, Öjebyn, Vänersborg och Kalmar. Elevantalet har utgjort omkring 15. Sedan år 1949 har emellertid några dylika kurser icke begärts.

De av överstyrelsen fastställda undervisningsplanerna för dylika fortbildnings- kurser omfattar dels 2 olika kurser för föreståndare vid mindre tvätterier, dels ock en kortvarig fortbildningskurs för föreståndare vid mindre gemensamhets- tvätterier. Inträdesfordringarna vid förstnämda båda kurser är att ha fyllt 21 år samt att ha praktik i yrket. För den ena föreskrives någon praktik och för den

andra minst 2 års allsidig praktik inom yrket. Undervisningstidens längd utgör vid båda kurserna omkring 20 veckor och antalet veckotimmar är 45 respektive 37. Timplanerna omfattar läroämnena: Yrkesarhete, tvättlära, maskinlära (vid den ena kursen tillkommer fysik), textil- och tvättkemi med laborationer, yrkes- räkning, organisation och kalkylation, bokföring, medborgarkunskap och yrkes- hygien, yrkeslagstiftning, arbetsstudier och arbetspsykologi samt praktisk upp- satsskrivning i svenska m.m. Fortbildningskursen, som endast varar 2 veckor, omfattar ämnena yrkesarbete, tvättlära, maskinlära, textilkännedami, kemi, orga- nisation och kalkylation, bokföring samt arbetsstudier och arbetspsykologi. An- talet kurstimmar är här totalt 75.

Deltagare i dessa utbildnings- och fortbildningskurser erhöll, beroende på sin hemort, dagtraktamente med 10 eller 5 kronor under kursen samt fria resor till och från kursen. Till kursdeltagare, som hade försörjnings- plikt, kunde efter viss behovsprövning utgå familje- och hyresbidrag.

Utöver den av överstyrelsen för yrkesutbildning anordnade kursverk- samheten förekommer på tvättområdet sporadiska Specialkurser vid statens hantverksinstitut. De senare kurserna har i stor utsträckning tillkommit på initiativ av Sveriges Tvätteriidkareförbund, men då hantverksinstitutet är en statlig institution, är kurserna tillgängliga för varje svensk medborgare. 1950—1954 har anordnats 13 kurser, därav 7 rörande kemiska tvättyrket, 3 i vittvätteknik samt 3 i tvätteriets organisation och ekonomi. Kurserna omfattar vanligen 40 timmar. De torde allmänt anses vara mycket värde— fulla. Genom ämnesområdenas stora omfattning är dylika helt korta, kon- centrerade kurser i huvudsak endast avsedda som nyoruientering och aktua- lisering av tidigare kunskaper. I kurserna för tvätteriets organisation och ekonomi har ingått bl. a. föreläsningar om rationalisering och maskinut- rustning, driftsekonomi, försäljningspolvitik, lokalens planering och arbets— platsens ordnande, driftsorganisation, principer för arbetsstudier och ac- kordssättning, kalkylering, arbetsledningens psykologi, praktisk arbetsled- ning samt avtals- och lagstiftningsfrågor.

Inom NKI—skolan har även utarbetats en brevkurs, avsedd för föreståndare vid företrädesvis mindre tvättinrättningar. Kursen omfattar cirka 30 studie- brev och kan studeras med folkskolan som grund. Kursen lämnar kunskaper i tvättkemi och beträffande tvätteriernas mekaniska utrustning. Kursen ger även synpunkter på organisation och kalkylation.

Synpunkter på utbildningen

Som närmare belyses i avsnittet om personalproblem i kap. 21 har i skilda sammanhang framhållits, att bristen på kompetenta föreståndare är den primära stötestenen vid utbyggnad av särskilt medelstora och större kollek- tiva tvätterier och orsak till många av de inte minst ekonomiska svårig- heter, som förelegat för dessa tvätterier. Befolkningsutredningens förslag — återgivet ovan _ om mästarkurser och industriledarkurser har ej rea—

liserats. Bostadsstyrelsens i kap. 21 omnämnda inventering angående ut- bildningsstandarden hos föreståndarna vid de statsunderstödda tvätterierna visar att denna är relativt låg, och särskilt markant är, att så stor del — över 80 % — av denna grupp icke har genomgått de vid olika yrkesskolor anordnade regelbundna B-kurserna eller motsvarande särskilda utbildnings- kurser åren 1948—1949.

Vid en närmare genomgång av utbildningsplanen för B—kursen, som är den högsta samlade utbildning för blivande tvättföreståndare som finns i landet, finner man emellertid, att även fullgjord dylik kurs i förening med enbart fortsättningsskola knappast kan — om icke speciella person— liga egenskaper och erfarenhet föreligger — möjliggöra en framgångsrik, självständig ledning av ett tvätteri med mera omfattande verksamhet i fråga om inlämningstvätt.

B-kursens undervisningsplan (24 veckor) är i förhållande till en dylik uppgift mycket elementärt betonad. Av de 48 kurstimmarna per vecka omfattar 27 prak- tiskt yrkesarbete, 5 timmar ägnas åt kemi och fysik med laborationer, 4 tim- mar åt yrkesräkning, dvs. yrkesräkning av tvål- och lutåtgång för lösningar av bestämd koncentration, vilka tvättmedelsmängder som behövs, beräkning av alkalilösningars koncentrationer samt maskinhastigheter, 1 timma till bokföring samt 11/1 timma till arbetsstudier och arbetspsykologi, 2 timmar ägnas åt praktisk uppsatsskrivning, och 1 timme anslås till vardera tvättlära och maskinlära och ett mångomfattande ämne, som kallas med-borgarkunskap och yrkeslagstiftning samt yrkeshygien. Till de viktiga ämnena organisation och kalkylation ägnas tillsam- mans endast 1 timma i veckan, och endast 1/3 timma åt textillära. För gymnastik och idrott åtgår 3 timmar per vecka.

Denna utbildning är att betrakta som någorlunda tillräcklig för före- ståndare vid mindre och medelstora institutionstvätterier och vid okom- plicerade mindre andelstvätterier, där råd och vägledning i de vid dessa driftsformer vanligen icke fullt så brådskande, större ekonomiska avgö— randena _— såsom prissättning, anbud, reklam, inköp osv. — kan erhållas av respektive föreningars ledning. De kommersiella tvätterierna och mot- svarande driftsformer av kollektiva tvätterier samt de större institutions- tvätterierna kan emellertid icke med fördel rekrytera sina verkmästare, driftsledare eller föreståndare bland dem, som enbart genomgått en yrkes— skolas tvättkurser i dess nuvarande form.

De teoretiska ämnena är ej tillräckligt omfattande beträffande exempel- vis organisation och kalkylation, bokföring och textillära samt saknar för närvarande helt viktiga avsnitt om företagsekonomi, statistik, försäljning och reklam m. fl. för en affärsmässig ledning nödvändiga kunskaper.

Fristående yrkesskolor har även av kostnads- och ibland utrymmesskäl svårigheter att hålla en fullt modern maskinpark och ger därför beträf— fande det praktiska arbetet icke alltid en realistisk bild av verksamheten, sådan den bedrives i ett större tvätteri. De senare svårigheterna kan emel— lertid elimineras — som i en del fall även skett —— om yrkesutbildningen förlägges i anslutning till exempelvis ett större institutionstvätteri.

Om sålunda den nuvarande föreståndarutbildningen är otillräcklig, har å andra.sidan;från skilda håll ifrågasatts, om någon egentlig yrkesutbildning vid en yrkesskola är nödvändig för arbetarna i gemen i ett tvätteri.

Statens Sjukhusutredning anförde sålunda i sitt tvättbetänkande (SOU 1950:23) :

»...För den lägre personalen torde man däremot knappast kunna uppställa några generella krav på yrkeskunskaper. För den egentliga tvättbiträdespersonalen med okvalificerade göromål — såsom sorteringspersonalen, personal som syssel- sättes med utslagning av plagg för mangling, transporter inom tvätteriet osv. # lärer f.ö. någon särskild skolning icke vara erforderlig. En särställning bland den arbetande personalen — även i lönehänseende — intaga dock maskintvättarna. Som regel måste av dessa krävas ett visst mått av teoretiskt kunnande, och ut- redningen föreställer sig, att man med avseende är deras utbildning bör följa de redan utstakade linjerna.. . »

Motsvarande synpunkter föreligger även från representanter för den pri- vata tvätterinäringen. De moderna tvätterierna är i stor utsträckning ut- rustade med automater, som även minskar kraven på arbetarna. I en någor- lunda stor och modernt utrustad tvättinrättning är arbetsuppgifterna för de flesta arbetarna tämligen ensartade och ganska fort inlärda, och kan ofta t.o.m. rubiceras som tempoarbete. Ur rent driftstekniska synpunkter torde flertalet tvätteriarbetare sålunda icke behöva genomgå längre yrkesut- bildning i verkstadsskola o. dyl., utan de anställda kan på annat sätt, främst genom en tids lära i fabriken, inhämta nödvändiga färdigheter. Betydelse- fulla undantag härutinnan synes vara maskintvättare både för våt- och kemtvätt samt detaschörer för kemtvätterier. Någon särskild yrkesutbildning av dylika kvalificerade arbetare för kemtvättbranschen har hittills icke skett här i landet — endast korta fortbildningskurser har förekommit på Hant- verksinstitutet —— men skäl synes föreligga att överväga, om icke sådan ut- bildning bör upptagas.

Som tidigare påvisats kan man även ifrågasätta lämpligheten av att be- driva den praktiska tvättutbildningen vid helt fristående tvättskolor. Stock- holms Tvätteriidkareförening gjorde sig sålunda 1950 i en skrivelse till Stockholms stads yrkesskolor delvis till tolk för denna mening. I skrivelsen framhöll föreningen bl. a.:

» .. .I ett modernt tvätteri fordras numera en allt större maskinpark. Det är därför endast naturligt, att tvättskolan måste sakna en del av de dyrbara och skrymmande maskiner, som nu ingår i handelstvätteriernas utrustning. Men då det erfodras, att tvätteripersonalen känner till och kan sköta desamma, ha vi funnit lämpligt, att eleverna i kurs A finge tidvis arbeta i välorganiserade tvät- terier och där lära sig t.ex. osynlig märkning, pressning i moderna aggregat m. m. Det bleve på så sätt en växelundervisning, som vi tro skulle gagn-a det hela. Eleverna i kurs B skulle kunna tjänstgöra som tvätt-eriföreståndare eller som biträdande sådana. På en dylik person måste nu kunna ställas stora anspråk i fråga om arbetsledning, arbetspsykologi o.dyl. Vi anse, att den tid, som är an- slagen härför — 1 % timma per vecka — är alldeles för kort och förorda en

betydande utökning. Den kan läggas endera i nuvarande kurs eller som en särskild skola efter B-kursens slut. Erforderlig tid för inlärande av de första grunderna i arbetsledning, ackordsättning, psykologi m. m. torde vara cirka en månad . . . »

Av Stockholms Tvätteriidkareförening anförda tankegångar tillämpas i praktiken inom t. ex. den engelska tvätterinäringen. Den engelska utbild— ningen omfattar såväl dagkurser som kvällskurser. Uppläggningen av den 2-åriga dagkursen för driftsledare är särskilt intressant i detta samman- hang.

Kursen omfattar 5 etapper. Etapp I omfattar 26 veckors teknisk undervisning vid BLRA (British Launderers' Research Association). Här studeras: tvättkemi — 7 veckor; textilkunskap _ 4 veckor; analytisk kemi — 2 veckor; maskinlära —— 7 veckor; tvätteriteknik — 6 veckor.

Efter den tekniska undervisningen i etapp I följer ett halvt års praktik, etapp II, vid ett tvätteri, som specialiserat sig på hushållstvätt av högsta kvalitet. För denna tid finns ett träningsschema som går ut på att eleverna skall få grundlig kännedom om alla i ett tvätteri förekommande arbetsuppgifter. Praktiken får endast förläggas till vissa utvalda tvätterier, vilka garanterar att ge eleven en god handledning och även tillfälle att en gång i veckan diskutera aktuella problem med företagsledningen.

Etapp III omfattar 14 veckors företagsekonomisk undervisning vid IBL (Insti- tution of British Launderers Ltd). Under denna etapp grundlägges den erforder- liga företagsekonomiska och juridiska utbildningen. Följande ämnen förekommer: affärs- och industribokföring; kostnadsberäkning och kontoplaner; produktions- metoder och arbetsplan—ering; personalträning; personaladministration; tvätteri- planering; arbetsrätt och sociallagstiftning; köp— och avtalslagar; bolags- och be- skattningsrätt samt försåkringsrätt.

Etapp IV omfattar 30 veckors praktik vid ett massproducerande tvätteri. Under denna del av utbildningen är det meningen, att eleven skall arbeta vid ett hög- mekaniserat tvätteri, så att hans kännedom om maskiner och mekaniska hjälp- medel utvecklas. Vidare skall han ges tillfälle att studera tvätteriets distributions- problem. Eleven tjänstgör nu som biträdande förman och avsynare samt med- verkar vid ackordsättning och arbetsplanering. Det är meningen att han skall rycka in och få klara upp olika förekommande besvärliga situationer, se till att >>flaskhalsar>> inte uppstår i produktionen etc.

Etapp V omfattar 4 veckor vid IBL. Här sker en finslipning av elevernas kun- skaper. Tiden ägnas åt diskussioner och korta repetitioner av ämnena samt åt att presentera en examensuppgift, som givits tidigare. Eleverna får till uppgift att gruppvis planera ett tvätteri för en viss ort i England. De skall föreslå lämplig tvätteristorlek, planlösning, arbetskraftsbehov samt en lämplig kostnadsbudget.

Förslag till åtgärder för att förbättra utbildningsförhållandena

Erfarenheterna f rån de gångna årens tvätteriutbildning ger vid handen, att utbildningen av föreståndare är otillräcklig för de krav, som numera måste ställas på dylika i medelstora och större anläggningar. Vad som särskilt synes brista i de nuvarande föreståndarnas utbildning är kunskaper i arbets— ledning, företagsekonomi och den affärsmässiga, försäljningsbetonade delen av ett tvätteris verksamhet. Utbildningen synes heller icke alltid kunna

bedrivas på ett sådant sätt, att eleverna får den önskvärda erfarenheten av moderna maskiner och arbetsmetoder.

Hur utbildningen i detalj bör ordnas torde böra ankomma å överstyrelsen för yrkesutbildning att-överväga i samråd med övriga berörda statliga myn— digheter och institutioner, såsom bostadsstyrelsen, försvarets fabrikssty- relse, medicinalstyrelsen m.fl. vilka har behov av föreståndare för de dem underordnade anläggningarna samt med Sveriges Tvätteriidkareförbund och Föreningen Svensk Andelstvätt. Överstyrelsen för yrkesutbildning har även under hand förklarat sig ämna närmare utreda tvättutbildningens framtida ordnande.

BILAGOR

Förslag till kungörelse angående statslån till kollektiva tvätterier m. m.

Inledande bestämmelser 1 5.

För främjande av hushållens tvättmöjligheter må, under de förutsätt- ningar och på de villkor som nedan angives, av statsmedel beviljas a) lån för anläggande, inköp, utvidgning eller modernisering av tvätterier (tvätterilän) samt b) lån för anskaffande och installation av tvättutrustning för gemensamt bruk inom 5. k. tvättcirkel (tvättcirkellån).

Med tvättcirkel förstås en sammanslutning av lägst 4 och högst 12 hus— håll.

2 5.

Tvätterilån må i enlighet med vad nedan sägs utgå till a) kommun eller landsting;

b) ekonomisk förening, som har till ändamål att anskaffa och driva tvätteri, under förutsättning att i föreningens stadgar finnes intagen föreskrift där- om att minst en av styrelsens ledamöter skall vara utsedd av den kommun, inom vilken anläggningen är belägen;

c) aktiebolag, däri kommun eller landsting äger huvudparten av aktiekapi- talet; samt

(I) stiftelse, däri mera än hälften av styrelsen utses av kommun eller lands— ting.

Där särskilda skäl därtill föreligga, må det lånebeviljande organet i fråga om smärre tvätterier medgiva undantag från vad ovan under b) stadgats rörande kommunal representation inom föreningens styrelse.

Förening, bolag, eller stiftelse, som arbetar utan enskilt vinstsyfte samt under samverkan med och tillsyn av vederbörande kommun, må av det lånebeviljande organet erkännas såsom allmännyttigt företag under förut- sättning, att kommunen utser mer än halva antalet ledamöter av före— tagets styrelse.

3 5. Tvättcirkellån må enligt vad nedan sägs beviljas enskild medlem av tvättcirkel. 4 5. Vad i denna kungörelse stadgas om kommun skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kommunalförbund.

5 5. Län enligt denna kungörelse beviljas av bostadsstyrelsen. I den utsträck-

ning Kungl. Maj:t förordnar äger dock styrelsen överlämna åt länsbostads— nämnd att bevilja lån.

Länsbostadsnämnden i det län, där tvättanläggning, som avses i denna kungörelse, är belägen, skall i enlighet med vad nedan stadgas biträda vid handhavandet av låneverksamheten. Härvid har länsbostadsnämnden att samråda med hushållningssällskapets hemkonsulent.

Vad i denna kungörelse stadgas om länsbostadsnämnd skall, då fråga är om tvätteri eller tvättcirkel i Stockholms stad, i tillämpliga delar gälla bostadsstyrelsen.

Förutsättningar för erhållande av lån 6 &.

Tvätterilån må beviljas endast under förutsättning a) att sökande, som är kommun eller landsting, förbinder sig att medgiva alla inom tvätteriets verksamhetsområde boende lika rätt att begagna an— läggningen mot avgift, som icke överstiger kommunens eller landstingets självkostnad, normal avskrivning däri inräknad; b) att medlemskap i förening, som söker lån, kan erhållas av varje inom föreningens verksamhetsområde bosatt person, som förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut, i den mån icke därigenom till föreningen redan anslutna medlemmar lida intrång i möjligheten att begagna an- läggningen; c) att, då sökanden är förening, aktiebolag eller stiftelse, bolagsordningen eller stadgarna godkänts av det lånebeviljande organet och innehålla före- skrift om att ändring i desamma innan lånet till fullo guldits eller avskri- vits icke är giltig med mindre det lånebeviljande organet lämnat medgivande till ändringen.

7 5.

Tvättcirkellån må beviljas under förutsättning a) att lånesökande kan visa, att det inbördes rättsförhållandet mellan tvätt- cirkelns medlemmar är reglerat i huvudsaklig överensstämmelse med av bostadsstyrelsen upprättat normalkontrakt ; b) att den med lånet avsedda tvättutrustningen befinnes lämplig för ända- målet samt det kan förväntas, att tvättutrustningen blir till gagn för de hushåll, som avses skola använda sig av densamma.

Villkor för tvätterilän 8 5.

Tvätterilån må, då låntagaren är kommun, landsting eller allmännyttigt företag, utgå med upp till etthundra procent av den utav det lånebeviljande organet godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna.

I övriga fall må tvätterilän ej överstiga nedan angivna andelar av nämnda kostnad, nämligen då fråga är om lån till

a) kooperativt organiserat företag, vilket arbetar utan enskilt vinstsyfte och under kontroll, som det lånebeviljande organet finner betryggande, nittio- fem procent samt

b) annat företag, åttiofem procent, eller där det lånebeviljande organet finner särskilda skäl föreligga att medgiva en högre belåningsgräns, nittio procent.

Om tvätteri sammanbygges med eller inrymmes i byggnad, avsedd för annat ändamål, må tvätterilän utgå allenast för den del av anläggningen, som bedömes erforderlig för tvätterirörelsens bedrivande.

Avses tvätteriets lokaler eller utrustning skola användas även för bad eller annat ändamål, skall lånebeloppet bestämmas i förhållande till de kostnader, som anläggningen kan antagas hava betingat, därest den skolat användas enbart såsom tvätteri.

9 5.

1 mom. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta efter tre procent om året från lyftningsdagen, där ej annat följer av vad i 2 mom. sägs.

Tvätterilån skall, med nedan i 2 mom. angivet undantag från dag, som det lånebeviljande organet fastställer, utgöra amorteringslån. Amorterings- tiden bestämmes för varje särskilt fall av det lånebeviljande organet under iakttagande att tidpunkten för första amorteringen icke må infalla tidigare än ett är från den dag, då anläggningen blivit på sätt i 21 & sägs av det lånebeviljande organet godkänd, och att lånet skall vara slutamorterat senast inom tjugo år från den dag, som det lånebeviljande organet be- stämmer.

Om förfallet kapitalbelopp icke erlägges i behörig tid, skall låntagaren vara skyldig att å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta enligt de grunder, som äro eller kunna bliva i särskild ordning bestämda.

2 mom. Om kommunikationsförhållanden, geografisk belägenhet eller andra särskilda omständigheter komma att så påverka ett tvätteris ut- formning att tvättkostnaderna bedömas komma att väsentligt överstiga vad som eljest kunde betraktas såsom normalt, må det lånebeviljande organet medgiva, att tvätterilän helt eller delvis skall vara räntefritt och stående. Stående län eller stående del av lån må icke överstiga trettiotusen kronor för en anläggning. Skyldighet att återbetala stående lån eller stående del av lån skall icke föreligga i annat fall än som avses i 12 5.

Om och i den mån stående län är oguldet, då tjugo år förflutit från dagen för länets beviljande, eller stående del av län är ogulden vid den tidpunkt, som fastställts för sista amorteringen av länets amoteringsdel, samt beslut om skyldighet att återbetala det stående lånet eller den stående delen av länet icke meddelats dessförinnan, skall beloppet avskrivas.

10 5.

Annan låntagare än kommun och landsting är skyldig att till säkerhet för tvätterilän ställa av vederbörande kommun såsom för egen skuld tecknad

borgen ävensom att hålla anläggningen branwdförsåkrad till fulla värdet i brandförsäkringsinrättning, som det lånebeviljande organet godkänner.

11 5.

Den som åtnjuter tvätterilän enligt denna kungörelse är skyldig att till det lånebeviljande organet insända de uppgifter angående verksamheten, som det lånebeviljande organet påfordrar, samt underkasta sig den tekniska och ekonomiska kontroll, som samma organ föreskriver.

I enlighet med de föreskrifter det lånebeviljande organet meddelar skall låntagare utöva noggrann kontroll över arbetet och driftkostnaderna vid tvätteriet.

12 5.

Det lånebeviljande organet äger uppsäga tvätterilän till återbetalning omedelbart eller å viss bestämd dag

om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, om låntagaren ej fullgör honom åliggande förpliktelser i fråga om ränte— likvid och amortering,

om tvätteriet vanvårdas, nedlägges eller användes till annat än avsett ändamål,

om låntagaren utan det lånebeviljande organets medgivande överlåter eller uthyr tvätteriet eller ock annorledes avhänder sig dispositionsrätten till detsamma,

om låntagaren eljest åsidosätter de i denna kungörelse stadgade villkoren för låns tillgodonjutande eller de särskilda föreskrifter, som det lånebe- viljande organet må hava meddelat vid lånets beviljande.

Uppsäger det lånebeviljande organet stående län eller lånedel till åter- betalning, skall låntagaren, där ej det lånebeviljande organet finner skäl att helt eller delvis medgiva eftergift härifrån, jämväl erlägga ränta å lånet eller lånedelen efter fem procent om året från beloppets lyftande till dess återbetalning sker.

Villkor för tvättcirkellån 13 5.

Tvättcirkellån må utlämnas till belopp motsvarande nittio procent av den utav det lånebeviljande organet godkända kostnaden för anskaffande och installation av i 1 5 b) avsedd tvättutrustning. Dock må sådant lån icke utgå med högre belopp än 7.000 kronor.

14 å.

Tvättcirkellån återbetalas med lika amorteringar vid utgången av vart och ett av de år, som av det lånebeviljande organet bestämts skola utgöra lånets amorteringtid. Denna tid må bestämmas till lägst fem och högst åtta år.

Utan hinder av vad nu stadgats må lånet helt eller delvis återbetalas under lånetiden.

Ränta å lånet erlägges efter tre procent om året från lyftningsdagen. Inbetalning av ränta skall för varje kalenderår ske före årets utgång. lnbetalas ej förfallet kapitalbelopp inom föreskriven tid, skall dårå från förfallodagen tills betalning sker erläggas dröjsmålsränta enligt de grunder, som äro eller kunna bliva bestämda i särskild ordning.

15 5. För lån till enskild medlem av tvättcirkel skall såsom säkerhet ställas av tvättcirkelns övriga medlemmar såsom för egen skuld tecknad borgen.

16 5. Låntagaren är skyldig att på anfordran av det lånebeviljande organet lämna redogörelse för den med lånet avsedda verksamheten.

17 5.

Det lånebeviljande organet skall förbehålla sig rätt att helt eller delvis uppsäga tvättcirkellån till omedelbar betalning

om låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande, om låntagaren underlåter att erlägga föreskriven ränta eller amortering eller annorledes bryter mot vad enligt avgiven skuldförbindelse honom åligger,

om inköpt tvättutrustning till förfång för den verksamhet, för vilken den är avsedd, avyttras, utmätes eller blir obrukbar eller

om eljest sådana förhållanden inträffar, att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detta.

Förfarandet i Iåneärenden 18 5.

Ansökan om lån enligt denna kungörelse skall, ställd till det lånebevil- jande organet, jämte, då fråga är om tvätterilän, av vederbörande kommun avgiven borgensförbindelse, ingivas till länsbostadsnämnden i det län, där anläggningen är belägen.

Ansökan upprättas i enlighet med formulär, fastställt av bostadsstyrelsen. Vid ansökningen skola fogas de uppgifter och handlingar, som angivas i formuläret.

Det åligger länsbostadsnämnden att lämna lånesökande erforderligt bi- träde vid uppsättande av ansökningen.

19 5. I samband med beviljandet av lån skall fastställas de för lånets åtnju— tande gällande villkoren. Då fråga är om tvätterilän skall jämväl fastställas de ritningar och beskrivningar, som erfordras för tvätteriets uppförande.

Om lånebeslutet skall sökanden, kommunen och, då det lånebeviljande organet utgöres av bostadsstyrelsen, länsbostadsnämnden underrättas.

20 5.

Sedan lån beviljats samt låneförhindelse och, i förekommande fall, före— skriven säkerhet avlämnats, må det lånebeviljande organet, under förut- sättning att sökanden uppfyller de särskilda villkor, som må finnas erfor- derliga till tryggande av statens fordringsanspråk intill dess anläggningen färdigställts, i förskott utlämna större eller mindre del av lånebeloppet.

Lyftes lån icke inom sex månader efter den tidpunkt, då enligt vad vid lånets beviljande bestämts anläggningen senast skall vara färdigställd, må sökanden förklaras förlustig rätten att utfå lånet eller återstående del därav.

21 5.

Så snart anläggningen blivit färdigställd skall låntagaren underrätta kom- munen och det lånebeviljande organet därom och i samband därmed lämna specificerade redogörelser för de verkliga kostnaderna för anläggningens anordnande och utrustning.

Finner det lånebeviljande organet, där så erfordras efter särskild be- siktning, att anläggningen blivit utförd i enlighet med föreskrivna villkor, skall anläggningen godkännas. Kan anläggningen icke godkännas, skall det lånebeviljande organet, där det ej finner skäl att återkräva det belopp som må hava utbetalats och förklara rätten att utfå lånet eller återstående del därav vara förfallen, utsätta viss tid för avhjälpande av anmärkta brister samt vid utgången av nämnda tid på nytt taga frågan om godkännande under omprövning.

Det lånebeviljande organet skall underrätta låntagaren, kommunen och, i fall då det lånebeviljande organet utgöres av bostadsstyrelsen, länsbostads- nämnden om sitt beslut i fråga om godkännande av anläggning.

22 &. Där län avser inköp, utvidgning eller modernisering av befintligt tvätteri, skall vad i 18—21 55 sägs gälla endast i tillämpliga delar.

Särskilda bestämmelser 24 5.

I fall, då det lånebeviljande organet utgöres av bostadsstyrelsen, åligger det länsbostadsnämnden att enligt bostadsstyrelsens anvisningar biträda vid utövandet av den kontroll, varom stadgas i 11 5 första stycket.

Erhåller länsbostadsnämnden kännedom om förhållanden, som enligt 12 och 17 55 kunna föranleda uppsägning av lån enligt denna kungörelse, skall nämnden då bostadsstyrelsen äger kontakta om lånet, ofördröjligen underrätta bostadsstyrelsen därom.

25 5. Har låntagare för avsikt att avyttra eller nedlägga anläggning, som avses i denna kungörelse, eller att använda ifrågavarande anläggning till annat än avsett ändamål, skall anmälan härom omedelbart göras till kommunen och det lånebeviljande organet med angivande av anledningen därtill.

26 5.

Det åligger såväl bostadsstyrelsen som länsbostadsn-ämnd att lämna råd och anvisningar för anskaffande av tvättanläggning, som avses i denna kungörelse.

Det lånebeviljande organet har att på betryggande sätt vaka över att lån- tagare icke åsidosätter sina förpliktelser samt att i övrigt vidtaga de åt— gärder, som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anled- ning av utlämnande av lån.

27 5.

Den som icke åtnöjes med det lånebeviljande organets beslut i låneären— den enligt denna kungörelse äger anföra besvär över beslutet hos Kungl. Maj:t. Besvär skola hava inkommit till socialdepartementet sist å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet.

28 5. De ytterligare föreskrifter, som erfordras för ifrågavarande låneverk- samhet, meddelas av bostadsstyrelsen.

Sammanställning av uppgifter avseende år 1949 och insamlade av Svenska Stadsförbundet angående löne örhållan- den m. m. samt det ekonomiska resultatet i (halv-)kommunala tvätterier, där personalens anställningsförhållanden ic k e ä r o reglerade i kollektivavtal med kommunalarbetareförbandet.

Ombe Löner (inkl. dyrtidstillägg) Ekonomiskt resultat _, .. - Antal pönekontot Inkomster Utgifter , Kommun (nr) och fore- ägg,-lä an- __ . _ Tvättföre- ! % av to- pr kg tvätt m. kg tvätt ' " Vinst (+) Anm. tagsform ställda Tvattbitraden tala utgif- iören iören Vinst Forlust el. forlust

kg kr/tim. Stånd' terna kr. kr. ( )iöre/ krlmän. kg tvätt

1 2 3 421 41) 5 6 7 8a 8b Se 9

la. Kommunalt 59.973 3 - 448:— 84 33,1 47,0 — 8.309:— —13,9 Pens.-avg. tvätteri 1.336 kr

1 h. Kommunalt bo- 100.257 12 4 st. 1:77 475 :— 49 89,6 84,9 4.671 :— — +4,7 Inga pens.- stadsförctag 2 st. 1:82 + 4 öre] avg.

1 st. 1:92 kg packad 3 st. 2:07 tvätt

1 c. Kommunalt ho- 96.838 9 1 st. 1:75 723 :— 46 86,0 84,1 1.878: —— +1,9 Inga pens.- stadsföretag 2 st. 1:77 avg.

2 st. 1 :82

2 st. 2:07 1 st. 2:571

2 a. Kommunalt bo- 141.193 11 1:60 650 :— 37 45,5 46,1 — 900 :— ——0,6 1949 första

stadsförctag 565 :65 verksamhets- året. Ackordsarb. förekommer. Genomsnitt- ligt ackords- överskott i % på grundlö- ncn 24 %. Inga pens.- avg.

2 b. Halvkommunalt 37.770 1 1:50 400:—— 39 — 90,6 -— 5.479z— —14,5 Iinkomstcr- andelstvättcri + 2 + 3% på na ingår »an- halv- inkomst slag 10.440 tids- kr.» Inga pens.—avg.

1 mnekintvättare

4b 81) Se

2 c. Andelstvätteri

156.421

360 :-— + %-till- lägg som 1949 upp- gick till 2.684 :—

53,1

1.062:—

+0,7

In ga pens.- avg.

Andelstvätteri

29.517

1:25

583 :—

41

79,2 94,6 4.543 :—

——15,4

ln ga pens.— avg.

Kommunalt tvätteri

105.800

+ 7 del— tids-

544 :— + 2 % ä tvättavg.

44

53,1 9.876 :—

Peas.-avg. 1.134 kr.

Kommunalt tvätteri

59.960

460 :—

18

49,8 53,3 2.098 :—

Inga pens. avg.

Andelstvätteri

65.022

12

1:29—1:39

53

87,1 89,3

1.436:—

Lokalhyra 5.000 kr. ej bet. Inga

pens.-avg.

Kommunalt tvätteri

82.700

500 :—

19

44,4 37,7 5.507 :—

+6,7

Inga pens.- avg.

Halvkommunalt andelstvätteri

67.016

1

55

200 :— + 6 öre/kg _ vtvätt o. 10 % ä inlämu.

tvätt

49

64.2 54,3 6.623 :—

+ 9,9

Inga pens.- avg.

Halvkommunalt andelstvätteri

73.657

150 :—1 + 4 öre/kg hushålls— tvätt o. 2 öre/kg handels—

20

34,2 33,5

497 :—

+0,7

Inga pens.- avg.

1 tvättmästare

Sammanställning av uppgifter avseende år 1949 och insamlade av Svenska Stadsförbundet angående löneförhållan- den m. m. samt det ekonomiska resultatet i (halv-)kommunala tvätterier, där personalens anställningsförhållanden äro reglerade i kollektivavtal med kommnnalarbetareförbundet.

Kommun (ur) och före.-

tagsform

Ombe- sörjd tvätt

kg

Löner (inkl. dyrtidstillägg)

Antal an-

ställda Tvättbiträden

kr/tim.

Lönekontot

i % av to-

tala utgif- terna

Inkomster pr kg tvätt

Tvättföre- . .. l oren

Utgifter pr kg tvätt i ören

Ekonomiskt resultat

Vinst kr.

Förlust kr.

Vinst (+) el. förlust (—) i öre/ kg tvätt

Anm.

2

3 4a

8a 81) Se

9

10.

Kommunalt tvätteri

129.091

4 1:84 387 :25 44 24,7

34,4

12.462 :—

—9,7 Inga pens.— avg. och av— skrivningar

111 .

Kommunalt tvätteri

380.000

5 1:761

377:10 42 23,1 23,9 3.016 :—

dzo d:o

Kommunalt tvätteri

45.000

3 1:63

446: 34 56,1

67,3 5.031 :—

——11,2

»På grund av eldsvåda har tvätteriet arbetat un- der svåra

f örhållan- den»

13.

Kommunalt tvätteri i för- ening med varmbadhus

162.655

454:——” 30 35,1

39,5

7.167:—

lnga pens.- avg.

14 a.

Kommunalt tvätteri

294.097

23 1 :64

453 :60 46

40.529 :—

—-13,8

Peas.—avg. 2.275 kr. Lö- ner 107.132 kr.

1 maskintvättare

2 tvättmästare

8b

14 h. Kommunalt

tvätteri i för- ening med varmbadhus

10 1:64 —— 58

55,6 49,9

9.774:—

+5,7

Avskrivning- ar, hyra, bränsle, vat- ten o. el- ström debite- ras av varm- badhuset i klumpsum- ma. Denna summa har f. är 1950 höjts m. 5.000 kr. Pens.-avg. 2.795 kr. Lö— ner 46.622 kr.

Kommunalt tvätteri i för- ening med varmbadhus

97.027 (9 mån.)

14 1:67 350:12 57 48,1 79,5

30.420 :—

—31,4 Löner 41.936 kr. Inkomst- ter 46.683 kr. Inga avskriv- ningar på fasta inven— tarier o. ma- skinell ut- rustn. (an- skaffa.-kost- nad 98.402 kr).

16.

Kommunalt tvätteri

42.953

6 1 :64 454 :—1 35

56,5

110,2

23.096 :—

—53,7 »Då tvätteri- et är nyan- lagt förekom- mer bland utgifterna ”vissa en- gångskostna— der', som ofördelak— tigt påverka driftsresulta- tet».

1 tvättmästarc

Kommun (nr) och före-

tagsform

Ombe- sörj d tvätt

Antal an- ställda

Löner (inkl. dyrtidstillägg)

Tvättbiträden kr/tim

Tvättföre- stånd.

k r/mån.

Lönekontnt

i % av to-

tala utgif- terna

Inkomster pr kg tvätt i ören

Utgifter pr kg tvätt i ören

Ekonomiskt resultat

Vinst kr.

Förlust kr.

Vinst (+) el. förlust ( ) iöre/ kg tvätt

Anm.

4a 4b 8a 8b Se

9

17. Kommunalt

tvätteri i förening med varmbadhus

110.000

1:55

429:—

41

60,5 88,0

30.286 :—

——27,5

Bland »övri- ga utgifter» upptar före- taget en ny- byggnad för 15.525 kr.

18. Halvkommunalt

tvätteri i förening med varmbadhus

76.180

1:64 1:642

522 :—1

46

76,7 89,2 9.543 :—

—12,5

Peas.-avg. 890 kr. Löner 30.020 kr.

19. Kommunalt

tvätteri i förening med varmbadhus

120.586

17

1:64 1:67'

384:-—

58

92,6 99,9 8.8'56 :—

Peas.-avg. 3.032 kr. Lö- ner 68.882 kr.

20. Kommunalt tvätteri 130.000

13 53

86,2 81,2 6.440 :—

+5,0

Inga pens.- avg. f . arbe- tarna. (Lö— ner 50.000 kr.) Avskr. end. ca 6 %.

21. Kommunalt

tvätteri i förening med varmbadhus

68.043

1:51

335 :—

38

75,4

9.413:—

—13,8

Inga pens.— avg. f. arbe- tarna. (Lö- ner 14.404 kr.)

22. Kommunalt

tvätteri i förening med varmbadhus

33.375

1:54

59

107,8 108,7

290 :—

——0,9

Inga pens.- avg. f. arbe- tarna. (Lö- ner 15.457 kr.)

1 tvättmästare ?

strykerska

3 stärkstrykcrska 4 maskintvättare

Sammandrag av verksamhetsrapporter för åren 7949—1951 från vissa till Svensk Andelslvätl anslutna föreningar.

År

Av de uppgiftslämnam de föreningarna under

året bearbetad tvätt- godsmängd

Själv- Inlämn. Summa tvätt tvätt tvätt ton ton ton

Inkomster

Utgifter i öre per kg tvätt

Själv- tvätt öre/kx

Inlämn. tvätt öre/kg

Löner Hyror

Bräns— le Elektr. energi

Tvätt- medel

Vatten

Maskin- rep.

Tvätt- trans- porter

Diverse

Övrigt

Överskott före avskr.. ränta och amortering av fastig- het. maski- ner och in- ventarier

öre [kg

1949

1 317 1538 2 855

Antal företag

som lämnat he- arbetbara upp- gifter Med hänsyn till tvättade kvanti- teter vägt m-c- delvärde

28

43,1

28

97,6 28,5

13

5,0

28 31 32 20

1,5

30 18

2,8

31 31 33

10,3

1950

1 585 1 650 3 235

Antal företag som lämnat be- arbetbara upp- gifter

Med hänsyn till tvättade kvanti- teter vägt me- delvärdc

26

42,4

26

93,9

27

28,3

16

7

26 28

;

17

)

25 12 24 28

5,7

30

10,7

1951

1755 1741 3496

Antal företag som lämnat be- arbetbara upp- gifter

Med hänsyn till tvättade kvanti- teter vägt me- delvärde

46,7

24

107,7

26

323

13

23

8,3

25

(N

ol

26

78

20 26 14 25 24 26

15,2

1 Statistik för senare år

finns ej sammanställd.

340

P. M. från bostadsstyrelsens tvätterisektion angående vissa erfarenheter av den statliga stödverksamheten för kollektiva tvätterier

Bidragsverksamheten jäml. K. k. 911/39

Under den tid, 1 juli 1939—30 juni 1948, bidragsverksamheten till förmån för gemensamhetstvätterier pågick, lämnades av egnahemsstyrelsen statsbidrag till 103 anläggningar. För budgetåren 1939/40—1942/43 anvisade riksdagen 50000 kronor pr år till verksamheten. Anslaget höjdes till 100 000 kronor för budgetåret 1943/44, 150000 kronor för budgetåret 1944/45 och 250000 kronor för vartdera av budgetåren 1945/46 och 1946/47. Även för budgetåret 1947/48 anvisades ett belopp av 250 000 kronor, vilket enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli 1947 dock icke fick disponeras. Årligen disponerade bidragsbelopp samt antalet bidragsta- gare pr år redovisas i nedanstående sammanställning.

Antal bidragstagare Bidragsbelopp År Ursprungl. Utökat Ursprung]. Utökat Totalt bidrag bidrag bidrag bidrag 1940 ...... 13 1 44 200:— 400:— 44 600 :— 1941 ...... 10 —— 43 000 :— _ 43 000 :— 1942 ...... 13 _ 59 500:— — 59 500 :— 1943 ...... 9 1 51 000:——— 3 500:-— 54 500:—- 1944 ...... 16 2 126 500 :— 6 500:— 133 000 :— 1945 ...... 10 1 101 000:— 1 000:—- 102 000:— 1946 ...... 13 2 159 000:—— 7 000 :— 166 000 :— 1947 ...... 12 3 ' 135 500:— 29 000:— 164 500:— 1948 ...... 7 1 137 000:—— 5 000 :— 142 000 :— 103 Kronor 909 100:—

Intressct för anläggande av tvätterier var under bidragstiden påtagligt stort, och efterfrågan på statsbidrag översteg medelstillgången. Med undantag av Stock- holms, Kronobergs och Blekinge län anordnades tvätterier med statsbidrag i alla län. Flertalet anläggningar var av relativt liten omfattning och samtliga utom fyra planerades för självtvätt. Anläggningarnas antal inom olika storleksgrupper anges i nedanstående sammanställning.

Kapacitet 0—100 1001200 200—300 300—500 500—800 800—1 200

Antal ......... 17 59 13 7 3 3

Omkring en tredjedel av anläggningarna blev inrymda i befintliga eller om— byggda lokaler, varvid i flertalet fall nedlagda mejerier kom till användning. Här- igenom kunde investeringarna i viss mån begränsas. Vid planeringen behövde emellertid ofta sådana kompromisser beträffande företagens tekniska utformning göras, att en senare anpassning till successivt uppkomna förskjutningar i drifts- formen försvårades. Av de bidragsbcviljade anläggningarna har 35 anordnats i byggnader enbart avsedda för tvätteriändamål, medan övriga anläggningar kom-

binerats med andra lokaler, vanligen av annan offentlig karaktär. Den vanligaste kombinationen är tvätteri-bad, vilken förekommer vid 56 anläggningar. De bi- dragssökande ekonomiska föreningarna har nästan uteslutande varit tvätt- och badföreningar. Huvudparten av medlemmarna har utgjorts av fysiska personer utom i två fall, där kommuner ingått som föreningsmedlemmar.

Låneverksamhelen jäml. K. lf. 566/1948

I enligt med kungörelsens bestämmelser kan statliga lån utgå till praktiskt taget alla former av kollektiva tvätterier. Den snabba utvecklingen på tvätteriom- rådet och en viss lokal osäkerhet om de allmänna riktlinjerna för en lösning av tvättproblemet i det enskilda fallet har medfört att belåningsobjekten hittills upp- visat stor variation. Då den nuvarande låneverksamheten — liksom tidigare bi- dragsverksamheten — har karaktär av försöksverksamhet torde denna variation i och för sig vara värdefull. Möjligheterna att erhålla mera omfattande praktiska erfarenheter av en viss lösningsform eller anläggningstyp har dock försvårats, eftersom jämför-bara projekt i erforderligt antal först efter en längre tids verk- samhet kan väntas föreligga. De tekniska och ekonomiska erfarenheter, som legat till grund för bedömningen av låneärenden, har därför i huvudsak baserats på bidragsverksamheten.

Långivningens omfattning har i viss mån begränsats av byggnadstillståndsgiv- ningen, genom att lån vanligen icke har beviljats förrän sökanden erhållit bygg— nadstillstånd. Beräkningen av erforderliga anslag för långivningcn har därför gjorts även med hänsyn till tillgänglig byggnadskvot. För budgetåren 1948/49— 1953/54 uppgick anvisade lånemedel till ett sammanlagt belopp av 10 250 000 kronor. Under samma tid har lån till ett belopp av 7 722 440 kronor beviljats 73 företag, medan 12 ansökningar har avslagits. Den sammanlagda godtagna bygg- nadskostnaden för dessa företag uppgår till 11609 000 kronor. Beviljade lån, an- läggningarnas kapacitet, tvättgodsets beräknade fördelning på själv- resp. inläm- ningstvätt redovisas i en sammanställning, som fogas till denna promemoria (bilaga 4/1).

Flertalet sökande har gjort framställning om att lån helt eller delvis måtte beviljas räntefritt och stående. Enligt stadgandena i kungörelsens 7 5 2 man]. kan sådant lån dock endast utgå ibegränsad omfattning. Hittills har 12 företag bevil- jats räntefritt stående lån till ett sammanlagt belopp av 100 000 kronor. Då ränte- fritt lån beviljats, har beslutet grundats på kalkylerade tvättkostnader vid före- taget. Den faktor, som i detta sammanhang fått avgörande betydelse för drifts- kalkylen och därmed tvättpriset är den antagbara anslutningen från hushållen inom tvätteriets förutsatta betjäningsområde. Då det här i regel rör sig om de minsta anläggningstyperna, kan ett bortfall av 5 till 10 hushåll i vissa fall förändra tvätteriets driftsekonomiska underlag. Genom att de lokala förhållandena ofta i lika hög grad som de driftstekniska blir bestämmande för mindre tvätteriföretags driftsresultat, kan den på förhand uppgjorda driftskalkylen stundom bli osäker. Det torde därför erfordras ett större material än vad som nu föreligger och en längre tids erfarenhet för att i varje särskilt fall säkrare kunna bedöma erforder- ligt subventionsbchov. I den fortsatta statliga stödverksamheten för kollektiva tvätterier synes stor uppmärksamhet böra ägnas åt möjligheterna att förbättra tvättförhållandena i mindre, ur kommunikationssynpunkt avskilda byar. Om man härvid för den begränsade tvättservice det i sådana fall måste bli fråga om vill eftersträva tvättkostnader, som icke överstiger kostnaderna vid större företag som ger bättre service, torde en viss subventionering av anläggningskostnader även i framtiden komma att erfordras.

Bilaga 4/1 . Statslån Basvärde kg/år Anl. Byggnads— Anl.-kostn. nr objekt för tvätt Amort.- Stående Totalt Själv- Inlämn.- lån lån tvätt tvätt 1 Tvätt 61 367 49 000 47 000 47 000 —— 2 » 112 100 40 000 — 47 000 7 000 40 000 3 » och bad 87 900 40 000 -— 28 000 8 000 20 000 4 >> >> >> 241 000 122 000 — 82 000 41 000 41 000 5 >> » » 40 000 22 000 10 000 9 000 9 000 — 6 >> 76 800 25 000 — 27 000 20 000 7 000 7 >> 133 200 70 000 — 47 000 7 000 40 000 8 >> OCh bad 18 800 10 000 5 000 9 000 9 000 — 9 >> 176 400 70 000 '— 63 000 20 000 43 000 11 >> 31 000 23 000 — 20 000 6 000 14 000 12 » 0011 bad 102 000 45 000 -— 28 000 18 000 10 000 13 >> >> >> 44 200 12 000 — 19 000 9 000 10 000 14 >> >> >> 124 000 70 000 — 47 000 40 000 7 000 16 >> 73 000 52 000 — 120 000 50 000 70 000 18 » OCh bad 136 529 100 000 — 47 000 40 000 7 000 19 >> 66 000 27 000 15 000 14 000 14 000 —— 20 >> 127 840 92 800 — 82 000 25 000 57 000 21 >> 802 400 491 900 — 270 000 — 270 000 23 >> 24 000 19 000 — 37 000 37 000 — 24 >> OCh had 109 750 63 000 10 000 27 000 14 000 13 000 25 >> >> >> 235 000 188 000 —— 47 000 12 000 35 000 26 >> 100 500 69 700 10 000 27 000 27 000 — 27 >> 37 000 24 000 —— 78 000 —— 78 000 28 >> 0011 bad 186 400 149 000 — 90 000 60 000 30 000 29 >> 441 400 303 100 — 190 000 — 190 000 32 >> 260 000 128 000 — 220 000 — 220 000 33 >> 962 550 647 000 — 300 000 — 300 000 34 >> OCh bad 204 000 133 000 — 61 000 45 000 16 000 36 >> 41 000 28 700 -— 85 000 60 000 25 000 38 >> OCh bad 74 500 25 500 10 000 14 000 10 000 4 000 39 >> >> >> 95 000 10 000 10 000 14 000 14 000 — 40 >> 38 000 30 000 —— 27 000 18 000 9 000 41 >> 123 220 30 000 —— 47 000 47 000 — 42 » och bad 140 330 40 000 —— 52 000 26 000 26 000 43 >> >> >> 56 315 25 000 — 14 000 14 000 —- 44 >> 464 500 371 600 -—— 425 000 — 425 000 46 >> OCh bad 32 840 21 200 5 000 10 000 5 000 5 000 47 >> 53 600 27 500 — 60 000 -— 60 000 49 » 92 500 74 000 —— 46 000 16 000 30 000 50 >> 62 000 48 600 28 000 28 000 — 52 » 510 000 308 000 — 140 000 40 000 100 000 53 » 54 000 43 200 84 000 84 000 — 54 >> 238 000 190 000 61 000 20 000 41 000 55 >> 102 000 81 600 20 000 10 000 10 000 56 >> 37 300 29 800 — 9 000 9 000 — 57 >> 59 000 47 200 — 61 000 31 000 30 000 59 » 390 100 312 000 —— 120 000 — 120 000 60 » 531 400 425 000 — 190 000 45 000 145 000 61 » och bad 338 000 201 000 — 73 000 33 000 40 000 62 >> » » 52 000 28 000 — 14 000 14 000 ' — 64 » >> » 127 000 70 000 47 000 7 000 40 000 65 >> 61 600 45 000 240 000 — 240 000 66 » 519 000 295 000 —— 150 000 — 150 000 67 >> OCh bad 142 750 112 800 61 000 20 000 41 000 68 >> 95 000 40 000 —— 130 000 100 000 30 000 69 >> 7 700 1 000 5 000 9 000 9 000 _

Statslån Basvärde kg/år Anl. Byggnads- Anl.-kostn. nr objekt för tvätt Amort.- Stående Totalt Själv- Inlämn.- lån lån tvätt tvätt 70 Tvät' 72 850 35 000 — 20 000 20 000 — 71 Mattvätt 11 800 9 440 — 30 000 — 30 000 72 Tvätt 326 000 260 000 -— 120 000 72 000 48 000 73 >> 463 000 370 000 —— 150 000 40 000 110 000 74 >> 17 000 13 600 _— 20 000 20 000 _— 75 >> 44 000 30 000 — 16 000 16 000 — 76 >> 57 500 46 000 — 82 000 50 000 32 000 77 » och bad 45 100 26 000 10 000 14 000 14 000 — 78 >> 117 650 94 000 — 28 000 28 000 — 79 >> 400 000 320 000 — 115 000 27 000 88 000 80 >> 25 000 18 400 — 14 000 14 000 — 81 » 22 000 17 600 — 85 000 -— 85 000 84 >> 9 000 2 200 5 000 9 000 9 000 —— 85 >> 8 000 1 400 5 000 9 000 9 000 — 86 >> 22 000 17 600 — 54 000 —— 54 000 87 >> 86 000 68 000 —- 28 000 23 000 5 000 88 >> 308 000 246 000 —- 267 000 79 000 188 000

Enligt kungörelsen kan lån utgå med högst 80 procent av den utav bostadssty- relsen godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. Vid belåning har såsom godkänd kostnad räknats de investeringar som erfordrades, för att ett tvätteri skulle kunna starta i fullt driftsdugligt skick. Sålunda har även kostnader för exempelvis kontorsutrustning, lös inredning och transportmedel godtagits. För varje tvätteri erfordras emellertid även tillgång till ett visst rörelsekapital. För större inlämningstvätterier bör detta icke understiga 10 procent av anlägg— ningskostnaden. Ehuru erforderligt rörelsekapital ur företagsmässig synpunkt kan betraktas som en för rörelsen nödvändig investering, har statligt lån enligt gäl- lande kungörelse dock icke kunnat lämnas för täckande av detta kapitalbehov. Frågan om rörelsekapital synes icke tidigare ha klarlagts i samband med de ut- redningar, som ligger till grund för låneverksamheten. Innan lån lämnas till ett större inlämningstvätteri har bostadsstyrelsen funnit sig föranlåten att kräva, att sökanden utöver de 20 procent av anläggningskostnaden denne har att täcka även skall förfoga över ett visst rörelsekapital.

I avsikt att begränsa den statliga investeringen i varje enskilt fall har styrelsen ställt krav på bottenkredit, då sådan i form av banklån på godtagbara villkor kan erhållas mot inteckning i fastigheten. Genom stående bottenlån vinnes även den fördelen, att anläggningens årliga kapitalkostnad 'blir lägre. Bottenlån har dock vanligen endast kunnat erhållas för större, mera centralt belägna anläggningar.

För föreningsägda tvätterier har kapitalbehovet utöver statslånet i regel icke kunnat täckas med andelskapital. Det genomsnittliga andelskapitalet för förenings- ägda tvätterier uppgår till 10,1 procent av godtagen anläggningskostnad. (Se bil. 4/2 angående föreningarnas kapitalanskaffning.) Då fråga varit om större tvätterier har kapitalanskaffningen för föreningen i regel icke kunnat lösas utan kommunal medverkan.

Som säkerhet för statslån har hittills godtagits fastighets och/eller förlagsin- teckning. Där sådan säkerhet icke har kunnat ställas, exempelvis då tvätteri- rörelsen skulle bedrivas i förhyrda lokaler eller då rörelsen var för begränsad för att kunna förlagsintecknas, har kommunal borgen erfordrats. Mot bakgrunden av tvätteriernas sociala karaktär har däremot personlig borgen av föreningarnas sty-

344 Bilaga 4/2. A FÖRENINGSÄGDA TVÄTTERIER

KAPITALANSKATFNING ANTAL ANL:K0$TN. ANL. FÖR Nm” BontNLXN STATSLÄN ANNAT LÅN ANDELSKAPITAL EGNA MEDEL Bmw KZ % n: 7. nu: % :: 7. K: 7. (& %

ål. QMLIOO 976.000 IQ./v 5.94b.500 517 557.500 50 963300 |0.5 I09.000 |.2 785.000 8.6

" _ FÖRENINGSÄGDA Mmmm B. KOMMUNAGDA TVMTERIER

'/. _ KAPITALANSKAFFNING "10.0 MÅL? %åäm srATSLÅN ANNAT KAPITAL B MG... Kr 7. K: ' . 904 910 '” rerum & l.7||.200 [547.500 76.7 365.700 Zl.) ANDELSUPITAL 80 | 71... ANNAT LÄN C. TVÄTTERIER | TERTIÄRBELÄNADE FASTIGHETER" KAPITALAHSKAFFNING ANtAL ANL—KDSTN. STATSLÄN ANNAT KAPITAL ANL. rä: 'IVÄIFNA u. % Kit ./_ & 555.500 420.400 00.0 |07.|00 200 WSW 0. SAMTLIGA TVÄTTERIER KAPtTALANSKAFFNING Aum ANL-KBSTN. . . _ * , STATSLÄN ANNAr KAPITAL "; ANL. rak 'lYA'lT'NA zz . /_ u ./_ "' _ 75 ”500000 7.722400 565 25.05.1700 55.4 ,, % som”" ' DÄMV BEDRIVER 5 Flimma; RÖRELSEN lTEETlÄEBELÄNAD rAsnsun "'nÄuv smsmmo JÄML. u W:: 125 000 "£me TEETIÄRBZLANADE wAnEkicz mu: EJ MEDTAGlTS om mus FRÅN KOMMUN 662.300

relseledamöter —— i motsats till vad som vanligen var fallet inom bidragsverksam- heten _ i regel icke ifrågasatts.

Erfarenheter från tvätterier som har erhållit statligt stöd

Vid planering av tvätterier aktualiseras i första hand sådana frågor som stor- leksordning, driftsform, utrustningsstandard och servicemöjligheter. Varje typ av tvätteri är emellertid till sin minimistorlek starkt beroende av tekniska och drifts- ekonomiska faktorer. Om en kalkylerad minimistorlek därför i något fall under- skrides, måste antingen tvättpriserna höjas eller anläggningens tvättservice be— gränsas. När en befolkningsgrupp önskar få sin tvättfråga löst genom ett kollek- tivt tvätteri, kommer anslutningen från hushållen icke endast att bestämma anläggningens maximala storlek utan även dess driftsform och servicemöjlig- heter. Skulle sålunda efter tvätteriets tillkomst anslutningen bli mindre än beräk- nad eller kraven på tvättservice ändras kan anläggningens ekonomiska förutsätt- ningar allvarligt försämras. Detta gäller i synnerhet de större inlämningstvätte- rierna. Bostadsstyrelsen har därför sökt begränsa anläggningens storlek i det sär- skilda fallet och ställt krav på en sådan detaljplanering att ett tvätteri på enklast möjliga sätt senare vid behov skall kunna utbyggas för en högre tvättkapacitet och härvid kunna erbjuda utökad service.

Av de 73 företag som sedan 1948 har tillkommit med statslån torde 7 anlägg- ningar kunna rubriceras som större centrala inlämningstvätterier. Antalet själv- tvätterier uppgår till 22, varav 5 är s. k. byanläggningar med en kapacitet av högst 10 000 kg tvätt pr år. Övriga tvätterier har kombinerad driftsform. I 8 fall har tvätterilän för enbart den maskinella utrustningen utgått till tvätterianlägg- ningar i nya bostadsområden (för själva tvätterifastigheten har i dessa fall be- viljats bostadslån, se närmare härom nedan).

Inlämningsfvälferier

Enligt de förslag och kalkyler, som år 1947 framlades av befolkningsutred- ningen borde större centrala inlämningstvätterier om möjligt ges en årlig tvätt— kapacitet av ca 300 00.0 kg. Vid denna storleksordning skulle anläggningen kunna förses med en högvärdig maskinell utrustning med förutsättningar för en rationell och industrilmässig drift. Vidare borde priset för inlämningstvätt vid sådana tvätterier bli påtagligt lägre än det som kunde förväntas vid mindre anläggningar med begränsad maskinutrustning. Av de statsbelånade tvätterierna har två pla- nerats av egnahemsstyrelsen enligt de av utredningen framlagda förslagen. För det ena av dessa —— Marieholmsortens andelstvätteri — kommer nedan att redo- göras.

Erfarenheterna hittills från de statsbelånade centrala inlämningstvätterierna _ av vilka ett har varit i gång i tre år och de övriga kortare tid _ är otillräckliga för en generell bedömning av inlämningstvätteriernas framtida tekniska och eko- nomiska möjligheter. Ehuru de senaste årens stegrade anläggnings- och lönekost- nader påtagligt försämrat de driftsekonomiska kalkylerna, är det dock sannolikt att företag av denna typ även framgent kommer att vara ekonomiskt motiverade då tillräckligt tvättundcrlag finns. Hittills föreliggande driftsresultat visar att sådana tvätterier, när beräknad tvättillförsel erhålles, kan ge god tvättservice till priser som för vissa slag av tvättgods ligger lägre än de som nu allmänt tillämpas.

Även om sålunda driftsekonomiska och tvätteritekniska skäl i vissa fall kan tala för tillkomsten av större centrala tvätterier, synes sådana i fortsättningen dock endast undantagsvis böra komma till stånd. Bland de faktorer, som talar mot sådana lösningar, må framhållas de relativt stora ekonomiska risktaganden, som är förbundna med startandet och inarbetandet av en mera omfattande tvätteri— rörelse. Då den årliga kapitalkostnaden för ett större inlämningstvättcri blir rela- tivt hög bör avverkningen redan från starten om möjligt hållas på en hög nivå. Då det emellertid kan ta en tid av upp till 3 år innan ett tvätteri erhåller en för en bärkraftig drift tillräcklig tvättillförsel, erfordras ett relativt stort rörelsekapi- tal. Inom områden där praktiska erfarenheter om önskemål beträffande tvättser- vice icke kunnat erhållas genom en tidigare förefintlig tvätteriverksamhet, är det vidare synnerligen svårt att ställa prognoser beträffande det blivande tvättunder- lagets storlek. Det har även visat sig att initialanslutningen från hushållen blir procentuellt lägre vid de större centrala inlämningstvätterierna än vid de mindre. Bristen på kompetent ledarpersonal och annan yrkesutlbildad personal medför stundom att en successiv utbildning inom det särskilda företaget måste åstadkom- mas, varigenom tiden för företagets inarbetande ytterligare förlänges.

Som exempel på två centrala inlämningstvätterier av ungefär samma storleks- ordning —— det ena från början uppfört i beräknad slutlig storlek, det andra etappvis utbyggt —— må här anföras tvätterierna i Marieholm och Ölands Lindby. Företagen är icke jämförbara ur kostnadssynpunkt, då de tillkommit under olika tidsperioder och har helt olika byggnads- och utrustningsstandard.

För anläggande av ett inlämningstvätteri i Marieholm bildades år 1946 Marie-

holmsortens andelslvält, förening a.p.a. Föreningen avsåg att få till stånd en anläggning, som i huvudsak skulle betjäna befolkningen —— ca 26 000 personer —— inom Onsjö och Harjager härader, där tillgång till maskinella tvättmöjligheter saknades. Betjäningsområdet har en yta av ca 4 kvadratmil. Andelar i föreningen tecknades av enskilda hushåll samt 14 delkommuner. Tvätteriet, som projektera- des år 1947, dimensionerades för en årsavverkning av ca 300 000 kg tvätt, vilken tvättmängd motsvarade ca 19 procent av det beräknade totala stortvättbehovet inom betjäningsområdet. Anläggningskostnaden beräknades till 616000 kronor, ett belopp som nära överensstämde med de under år 1948, då byggnadstillstånd meddelades, infordrade anbuden å huvudentreprenader och maskinleveranser. Av bl. a. arbetsmarknadsskäl kunde anläggningen emellertid icke påbörjas förrän våren 1950. På grund av den sålunda förskjutna byggnadstiden kom den slutliga anläggningskostnaden — dels genom den allmänna prisstegringen och dels genom viss omprojektering betingad av den maskintekniska utvecklingen —— att då tvätte- riet färdigställdes i augusti 1951 uppgå till ca 800 000 kronor. Slutligt beslut med- delades föreningen den 22 oktober 1951 om ett statslån å 456000 kronor. Det kapital föreningen från början disponerade åtgick nu helt för de 20 procent av anläggningskostnaderna, som föreningen själv hade att täcka. Föreningen måste sålunda påbörja driften utan tillgång till erforderligt rörelsekapital.

Driften av företaget under 1951, från augusti och fram till årsskiftet, bör be- traktas som en försöksdrift. Under denna tid genomfördes de i sådana samman- hang normalt erforderliga justeringarna av maskiner och installationer. Drifts— förlusten under dessa 5 månader, blev emellertid större än väntat och uppgick till 46000 kronor. Orsakerna härtill torde främst vara att söka i en låg tvättill- försel och bristande erfarenhet hos driftsledningen.

Under första halvåret 1952 försämrades anläggningens ekonomi ytterligare. Motsättningar mellan föreningens förre ordförande _ ordförandeskifte ägde rum den 1 januari 1952 -— och styrelseledamöterna ledde till en publicering av för företaget ofördelaktiga och delvis oriktiga uppgifter, varigenom förtroendet för driften undergrävdes. Senare under året omarbetades föreningens stadgar, ny styrelse valdes och ny driftsledare anställdes. I samband därmed garanterade Marieholms storkommun genom andelsteckning och borgen föreningen ett ytter— ligare kapital av 90 000 kronor. Genom en utökad reklam samt rationalisering av driften genom arbetsstudier och ackordssättning, började tvättillförseln öka och anläggningens driftsekonomi att förbättras. Under året 1952 avverkades 130 000 kg tvätt. En förlust å driften med 38 000 kronor kunde dock icke undvikas.

Sedan andra halvåret 1952 har driften stadigt utvecklats i gynnsam riktning. Anläggningen synes nu ha kommit över startsvårigheterna och åtnjuter inom om- rådet ett utbrett förtroende. Enligt föreningens bokslut för driftsåret 1953 avver- kades 213 000 kg tvätt. Sedan avskrivningar gjorts med 29 306 kronor redovisade föreningen en vinst på 14 857 kronor. Föreningen har hittills fullgjort samtliga betalningsskyldigheter såväl beträffande statslån som kommunala och övriga lån.

Under första halvåret 1954 har tvättillförseln ökat ytterligare och företaget be- räknas under detta år uppnå en avverkning, som motsvarar nära ca 85 procent av beräknad kapacitet. På grund av förskjutningar i tvättgodssammansättningen är vissa delar av maskinparken redan nu fullt utnyttjade, och föreningen har därför på vissa punkter kompletterat den maskinella utrustningen. För första halvåret 1954 redovisar föreningen ett överskott på 35800 kronor innan avskrivningar gjorts. Motsvarande belopp för hela driftsåret har preliminärt beräknats till ca 70 000 kronor. Övervägande delen av tvättgodset består av hushållstvätt och viss kommunal anstaltstvätt från det ursprungligen förutsatta betjäningsområdet. Se- dan företagets start har priskontrollnämndens prislista i huvudsak tillämpats.

Bilaga 4/3. MM 1 INSTITUTIONSWÄTT

KG TOIALAWEKKNINGENS FÖRDELNING _ saw-, INMMNINGS- om msnmnonswm l 000 000 I 700 000 | 600 000 i 500 000 l 400 000 ' 500 000 [200 000 I IDO 000 i 000000 900 000 800 000 700 000 600 000 500 000 400 000 500 000 200 000

l00 000

GRUPP I 11 111 I 11 111 I 11 111 ANTAL UPPGlFl'S- lZ lvl |7 I4 35 22 |?) 55 |? LÄMNARE

Mahthn BINLÄMNrTVÄlT .lNSTlTUTIONSTVÄTT

Ölands Andelstväu förening 11. 1). a. bildades år 1941. Föreningen inköpte detta år en äldre mejeribyggnad i Lindby, Gärdslösa socken och lät i denna byggnad iordningsställa ett tvätteri avsett för inlämningstvätt. Den maskinella utrustning, som ursprungligen anskaffades, hade en kapacitet av ca 100000 kg tvätt pr år. Anläggningskostnaderna uppgick till ca 70000 kronor och finanserades genom andelskapital, statsbidrag samt banklån. Statsbidrag beviljades den 11 augusti 1942 med 5 000 kronor och tvätteriet färdigställdes under år 1942.

Tvätteriet hade redan under år 1943 en avverkning av omkring 8 000 kg tvätt pr månad, och det visade sig snart, att tvätteriets kapacitet måste ökas. Under 1944 utförde egnahemsstyrelsen ritningar till viss utbyggnad av anläggningen. Nämnda utbyggnad genomfördes samma år, och ett ytterligare statsbidrag om 5 000 kronor beviljades i samband härmed föreningen den 30 november 1944. På grund av alltjämt stigande tvättillförsel utfördes åter vissa tillbyggnadsarbeten under år 1947.

Avverkningen vid företaget som är 1944 uppgick till ca 116 00.0 kg tvätt, ökade under de följande åren och var år 1948 ca 134 000 kg. Under åren 1949—1953 har därefter avverkningen uppgått till resp. ca 153000 kg, 175000 kg, 182000 kg, 188000 kg och 214 000 kg tvätt. Avverkningen under innevarande år beräknas uppgå till ca 245 000 kg tvätt. Under år 1953 företogs ytterligare utvidgningar och omdispositioner av anläggningen, varvid även maskinutrustningen komplettera- des. Kostnaderna härför uppgick till 61000 kr. För nämnda utbyggnad har bostadsstyrelsen genom slutligt beslut den 11 juni 1954 beviljat föreningen ett lån a 45 000 kronor.

Tvätterirörelsen har sålunda under hela verksamhetstiden utvecklats i gynn- sam riktning. Genom en förutseende driftsledning har föreningen successivt kun- nat öka sin omsättning, trots att de driftstekniska förutsättningarna icke varit idealiska. Tvätteriet har som underlag för sin verksamhet större delen av Öland. Den omständigheten, att man i Lindby har tillgång till ett för tvättning lämpligt förbrukningsvatten, medan vattnet på Öland i allmänhet är mycket hårt, torde ha medverkat till den ökade tvättillförseln. Hittills tillämpade tvättpriser har under- stigit de av priskontrollnämnden fastställda.

Tvätterier med kombinerad driftsform

Flertalet av de tvätterier som uppförts med statligt stöd är anläggningar med s. k. kombinerad driftsform, där såväl självtvätt som inlämningstvätt behandlas. Dessa tvätterier har i regel icke fullständig utrustning för inlämningstvättens be- handling— vanligen saknas exempelvis pressaggregat. Karaktäristiskt för de större företagen av denna typ är att driftsformen ofta förskjutes mot inlämningstvätt— se bilaga 3 angående fördelningen mellan själv- och inlämningstvätt — varför den ursprungliga planlösningen successivt måste ändras och maskinparken komplette- ras. Vid de mindre företagen inom denna grupp är en sådan förskjutning i drifts- formen däremot icke vanlig. En ökning av inlämningstvätten på bekostnad av självtvätt vid de mindre företagen innebär nämligen icke med säkerhet några ekonomiska fördelar. För dessa anläggningar är avverkningsförmågan så begrän- sad att den ökning av lönekostnaden som ytterligare inlämningstvätt medför icke alltid kan täckas utan en samtidig höjning av priset för självtvätt. Prissättningen vid anläggningar med kombinerad driftsform varierar starkt. För självtvätt debi- teras i regel priser mellan 45 och 60 öre pr kg tvätt. I vissa fall synes prissätt- ningen för själv- resp. inlämningstvätt icke ha baserats på den verkliga självkost- naden för de olika driftsformerna, utan synes ha bestämts i syfte att påverka ut- vecklingen mot en viss driftsform.

De kombinerade anläggningarna torde kunna tillgodose tvättbehovet för ett procentuellt större kundklientel än anläggningar uppförda för enbart en drifts- form även om de icke kan erbjuda en fullständig service. Detta förhållande till- sammans med lokal osäkerhet om vilken driftsform, som på längre sikt kan vara önskvärd, förorsakar troligen den relativt stora efterfrågan på denna typ av an- läggningar. Med hänsyn till kraven på en flexibel planlösning, rörliga driftstör- hållanden samt nödvändigheten av kompromisser i maskinvalet är de kombinera- de anläggningarna emellertid svårbemästrade ur både planerings- och driftssyn- punkt. Sådana anläggningar är därför i första hand lämpliga för större tätorter där självtvätten kan utgöra den ekonomiska basen för driften. Där anläggningarna haft ett tillräckligt stort koncentrerat underlag, har servicen för självtvätt kunnat utökas. Maskinparken har exempelvis kunnat kompletteras med små maskinen— heter för veckotvätt, och särskilda avdelningar för tvättning av blåkläder och mattor har kunnat anordnas. I detta sammanhang må framhållas, att tvätterier av hithörande typ i stor utsträckning kommit till stånd i de större tätorternas ter- tiärhelånade bostadsområden, där tvätterilän endast undantagsvis utgått.

Som exempel på andelsföretag med tvätterier av denna typ må nämnas Norr- köpings Andelstvätt och Bieortens Andelstvätt.

Norrköpings Andelslvält, förening 11. p. a., bildades år 1946. Föreningen övertog är 1948 driften vid den av Svenska Riksbyggen i Norrköping uppförda Norra— lundstvätten. År 1949 övertog föreningen även driften vid Södertvätten, som upp— förts av Stiftelsen Hyresbostäder i samband med bostadsbebyggelsen å Såpkulle- området. År 1950 uppförde föreningen å Borgsområdet en egen anläggning om— fattande tvätt och bad. Samtliga tre anläggningar är i princip planerade för själv- tvätt med möjlighet att i begränsad utsträckning mottaga inlämningstvätt. I Söder- tvätten, som helt saknar pressutrustning har de senaste åren uteslutande självtvätt behandlats.

Föreningen har erhållit tvätterilän dels för den maskinella utrustningen i samt- liga anläggningar och dels för tvätterifastigheten å Borgsområdet till ett samman- lagt belopp av 159 140 kronor. En del av anläggningskostnaden har täckts genom lån mot borgen av Norrköpings stad som även genom borgensteckning tillförsäk- rat föreningen erforderligt rörelsekapital. Föreningens investeringar i maskiner och fastighet uppgick år 1952 till ett belopp av ca 340 000 kronor. Under drifts- åren 1951—1953 har avskrivningar och fonderingar gjorts med ett belopp av ca 42000 kronor. Med undantag av det första egentliga driftsåret har rörelsen varje år lämnat en mindre vinst. Andelskapitalet har vidare förräntats med 3 %.

Tvättillförseln har undan för undan ökat och under det driftsår, som utlöpte den 1 september 1953, har vid föreningens anläggningar avverkats ca 453 000 kg tvätt, fördelade på ca 266 000 kg självtvätt och ca 187 000 kg inlämningstvätt. En jämförelse med näst föregående driftsår visar, att tvättillförseln ökat med 21 000 kg. Ökningen hänför sig enbart till inlämningstvätten, medan självtvätteri minskat något. Praktiskt taget hela tvättmängden utgöres av hushållstvätt och viss kom- munal tvätt från Norrköping.

Föreningen har i sin verksamhet kontinuerligt följt utvecklingen på tvätteri- området och efter hand infört nya former av service för såväl själv- som inläm- ningstvätt. Man har exempelvis för självtvätten anskaffat maskiner av hushållstyp för den s. k. handtvätten samt mindre maskinenheter för behandling av vecko- tvätt. Vidare har föreningen sedan några år tillbaka tillämpat en tvättform be- nämnd »självtvätt med tvätthjälp». Tvättformen är avsedd för husmödrar som av olika skäl är förhindrade att komma till tvätteriet och personligen deltaga i ar- betet med sin tvätt. Tvätthjälpen, som förmedlas av föreningen, ätager sig att mot

ersättning _— vanligtvis sex kronor för 24 kg tvätt -— i husmoderns ställe utföra arbetet med hennes tvätt. Föreningen har även planerat att öppna inlämnings- butiker i de äldre stadsdelarna och i anslutning till dessa anordna avdelningar för veckotvätt. På grund av svårigheter att anskaffa för ändamålet lämpliga lokaler har någon butik ännu icke kommit till stånd. För inlämningstvätten har försök gjorts att förbilliga och delvis förenkla behandlingen av vissa slag av tvättgods. En leveransform benämnd standardtvätt innebär exempelvis att vissa viktsmängder mangelgods bestående av enbart vita plagg tvättas, manglas, vikas och distribueras för ett pris av 87,5 öre pr kg tvätt. Inlämningstvätt som icke ingår i speciella leveransutföranden debiteras i princip efter priskontrollnämndens prislista. För självtvätt debiteras ett pris av 60 öre pr kg tvätt. En av anläggning- arna är utrustad med separat avdelning för mattvätt. I föreningens service ingår även linneuthyrning.

Då inlämningstvätten alltjämt väntas öka och svårigheter föreligger att redan nu rationellt behandla denna i de befintliga anläggningarna har föreningen för avsikt att starta ytterligare ett tvätteri. Detta kommer att innehålla en större av- delning för enbart inlämningstvätt samt två mindre avdelningar för självtvätt resp. kemtvätt. Det är föreningens avsikt att förlägga all behandling av inlämningstvätt till det nya tvätteriet. Anläggningen som uppföres av Stiftelsen Hyresbostäder väntas bli färdigställd i början av år 1955. Kapaciteten beräknas uppgå till sam- manlagt ca 270000 kg tvätt pr år. Föreningen har för den maskinella utrust- ningen meddelats preliminärt beslut om statslån å 246 000 kr.

Bieoriens Andelslvätl, förening u.p.a. anordnade under år 1945 ett tvätteri i Bie. Anläggningen inrymdes i en äldre mejeribyggnad och föreningen hyr dessa lokaler av konsumtionsföreningen på platsen. Anläggningen är planerad för såväl själv- som inlämningstvätt. Den maskinella utrustningen omfattar tre tvättmaski- ner, en centrifug, varmmangel, torktumlare samt 2 strykpressar. Anläggningens kapacitet vid fyra tvättomgångar per dag motsvarar ca 60 000 kg tvätt pr år.

Anläggningskostnaderna för tvätteriet uppgick till ca 71000 kronor. Kostnaden har täckts medelst andelskapital på ca 7000 kronor, bidrag från maskinlånefon- den 4 620 kronor, statsbidrag på 8 000 kronor samt i övrigt banklån. Statsbidraget beviljades av egnahemsstyrelsen den 20 juli 1945.

Driften vid företaget startades i början av år 1946. Under detta år avverkades vid anläggningen ca 53 000 kg tvätt. Under de sju följande driftsåren 1947—1953 har avverkningen pr år i genomsnitt uppgått till ca 80 000 kg, vilket ungefär mot- svarar fem tvättomgångar pr dag. Den högsta årsavverkningen under denna period har varit ca 82000 kg, den lägsta ca 75000 kg. Självtvätten har under nämnda period varit relativt jämn och varierat mellan ca 18 000 och ca 20 000 kg pr är, motsvarande 23—27 % av totala årsavverkningarna. För år 1953 utgjorde självtvätten 26,8 % av avverkningen.

För byggnad, maskiner och inventarier har avskrivningar kontinuerligt före- tagits. För tiden från driftsstarten fram till 31 december 1953 avskrevs samman- lagt ca 52000 kronor. Resterande skulder utgjorde 31 december 1953 ca 3000 kronor frånsett andelskapital och bidrag. Alltsedan 1947 har andelskapitalet för- räntats med 4 %.

Självtvälterier

Till de mindre självtvätterierna räknas vanligen anläggningar med en årsav- verkning understigande 25 000 kg tvätt. Dessa saknar vanligtvis varmmangel och är till sin storlek och utrustning närmast att jämföra med maskinellt utrustade tvättstugor i hyreshus. I sin minsta form utrustas en sådan anläggning med en

tvättmaskin, en centrifug, torkrum och ev. kallmangel. De planeras för en by eller ett mindre samhälle med ett relativt begränsat antal hus-håll. Anläggningskostna- den för nybyggnad kan i regel icke finansieras utan subvention. Man söker därför vanligen inrymma ett sådant tvätteri i befintliga lokaler eller vid nybyggnad kombinera detta med andra anläggningar, exempelvis bastubad. I några fall har ett mindre tvätteri inrymts i källaren till ett eget hem. Även om därigenom tvätte- riets anläggningskostnad kan nedbringas föreligger i vissa fall ändock ett behov av subvention. Detta kan bli fallet då befolkningsunderlaget är otillräckligt.

Ur ekonomisk synpunkt är hithörande typer av tvätterier påtagligt känsliga för utnyttjandegraden. Det tvättpris som kan debiteras måste hållas lågt och bör med hänsyn till den begränsade tvättservice tvätteriet kan erbjuda, icke över- stiga 50 öre pr kg tvätt. I de fall husmödrarna själv håller tvättmedel bör motsva- rande prisreduktion tillämpas. Då en i och för sig obetydlig minskning i utnytt- jandegraden vid dessa mindre tvätterier kan medföra en driftsförlust som icke gärna kan kompenseras genom prishöjningar, kan tvätterirörelsen bli beroende av lokalt ekonomiskt stöd.

De mindre självtvätterierna är särskilt aktuella i de norra delarna av landet, där avstånden ofta omöjliggör en mera central lösning, och där befolkningsunder— laget även lokalt oftast är för begränsat för en mera fullständigt utrustad anlägg— ning. Efterfrågan på mindre anläggningar har under de senare åren ökat. Det torde vara möjligt att på längre sikt kunna genomföra en viss standardisering av anläggningar av denna typ, om efterfrågan blir tillräckligt stor. Genom ett mera omfattande och planmässigt byggande med samlade inköp av maskiner etc. kan möjligen anläggningskostnaden sänkas. Bostadsstyrelsen har med tanke på en sådan standardisering utarbetat vissa typritningar.

Följande två tvätterier nämns här som exempel på företag av ifrågavarande typ. Bjärka-Säbyorfens Andelslvättstuga, förening u. p. a., färdigställde under år 1946 ett mindre tvätteri i en äldre byggnad, förut använd som tvättstuga för hand- tvätt. Byggnaden upplåtes utan kostnad av Bjärka Säby Egendom under den tid föreningen äger bestånd. Ritningarna till tvätteriet utfördes av egnahemsstyrel- sens byggnadskontor. Maskinutrustningen utgöres av en tvättmaskin, centrifug samt kallmangel. Torkaggregat i särskilt torkrum kompletterar utrustningen. Tvätteriet planerades för enbart självtvätt och normalkapaciteten beräknades till ca 9 000 kg pr år.

Tvätteriet tillkom med en viss insats i form av eget arbete av föreningsmed- lemmarna. Utgifterna kunde därför begränsas till ca 10000 kronor. Anläggnings- kostnaderna finansierades genom andelskapital ca 3 800 kronor, statsbidrag 2 500 kronor samt i övrigt genom lån. Statsbidraget beviljades av egnahemsstyrelsen den 16 oktober 1946.

Driften vid företaget startades under år 1946. Den för driften ansvarige före- ståndaren, som har annat yrkesarbete, svarar endast för en viss tillsyn och kon- troll av anläggningen. Denna form av driftsledning har här fungerat väl. Husmo- dern får genom föreståndaren viss tid anvisad. Hon får därefter själv på egen hand utföra allt arbete i tvätteriet, sålunda även eldningen av den lågtryckspanna av mindre typ som installerats för tvättmaskinens uppvärmning. Bränsle till- handahålles kostnadsfritt av Bjärka Säby Egendom. Debitering sker genom en wattmätare försedd med myntapparat. Avgiften pr kg tvätt inklusive tvättmedel uppgår till ca 20 öre.

Under första driftsåret avverkades ca 13 000 kg tvätt. Under tiden 1947—1953 har därefter avverkningen legat mellan ca 14000 och ca 17000 pr år. År 1953 var avverkningen 17 032 kg, enbart självtvätt. Den höga avverkningen har upp-

nåtts genom att anläggningen utnyttjats i högre grad än vad som annars är brukligt.

Avskrivningar har företagits i normal utsträckning. Anläggningskostnaden är numera i princip helt avskriven. Föreningen bokför dock ett formellt skuldwbelopp på 4 400 kr. Häri ingår värdet av den gamla fastigheten.

Föreningens ordförande hävdar att denna typ av mindre självtvätterier på landsbygden bereder husmödrarna en utomordentlig hjälp. Tvätterirörelsen har också hela tiden omfattats med stort intresse av befolkningen i trakten, vilket också torde framgå av de driftsresultat som uppnåtts.

Vännäsbergets Tvättstugeförening 11. p. a. anordnade under år 1953 ett tvätteri i Vännäsberget, Överkalix kommun. Tvätteriet, som är avsett för ett 20-tal hushåll i Vännäsbergets by, har planerats enbart för självtvätt. Anläggningen represente- rar en av de minsta typer av tvätterier som har statslån. Utrustningen utgöres av tvättmaskin, centrifug, kallmangel samt torkaggregat uppställt i särskilt torkrum. Tvätteriet har anordnats i källarplanet till ett nyuppfört egnahem. Mellan egna- hemsägaren och föreningen har ett hyreskontrakt upprättats, som garanterar föreningen dispositionsrätt till lokalerna under en tid av tio år. Hyran — även innefattande lokaluppvärmning — utgår med 600 kr. pr år.

Anläggningskostnaderna för tvätteriet har kunnat begränsas till ca 7 700 kronor. Anläggningen har finansierats genom andelskapital på ca 1 700 kronor samt stats- lån på 6 000 kronor, varav en räntefri och stående del på 5 000 kronor. Den ränte- fria lånedelen omfattar i detta fall större delen av statslånet. Detta förhållande får ses mot bakgrunden av dels den kapitaliserade hyreskostnaden och dels de höga uppvärmningskostnaderna. Uppvänmningen sker helt på elektrisk väg. Debi- teringen beräknas efter wattförbrukningen och erlägges med poletter. Genom- snittligt uppgår tvättpriset — exklusive tvättmedel —— till ca 40 öre pr kg tvätt.

Anläggningen representerar ett försök att för en låg anläggningskostnad få till stånd ett självtvätteri för en avsides belägen mindre by. Genom att tvätteriet kunnat anordnas i källarutrymmet till ett eget hem, har anläggningskostnaderna kunnat begränsas, och den annars besvärliga frågan om tvätterilokalens upp- värmning vid uppehåll i driften har kunnat ordnas på ett för föreningen bekvämt sätt.

Driften har ännu icke pågått så lång tid att säkra slutsatser om det ekonomiska utfallet kunnat erhållas. Då tvätteriet även utnyttjas för veckotvätt, för vilket ändamål det hålles öppet varje lördag samt övriga vardagar efter kl. 18, torde den kalkylerade avverkningen utan större svårighet kunna uppnås. Tvätteriet har omfattats med ett mycket stort intresse av befolkningen, och det finns anledning förmoda att denna form av tvätteri kommer att få en stor uppgift att fylla i glest befolkade trakter.

Lån till anläggning av tvätterier i nya bostadsområden

I bostadsområden där ett flertal fastigheter uppföras samtidigt kan man genom en centralisering av stortvättens — och i viss utsträckning även veckotvättens _ behandling anordna anläggningar med en mera fullständig och arbetsbesparande maskinutrustning än vad som vore möjligt, om man i stället på vanligt sätt an- ordnade separata tvättstugor i varje fastighet. Anläggningskostnaderna för cen- trala tvätterier inom bostadsområden avsedda att ersätta eller komplettera tvätt- stugorna i de olika hyreshusen har vanligen inräknats i fastigheternas produk- tionskostnader, och de har följaktligen omfattats av tertiär- och tilläggslångiv— ningen. Då ett centralt tvätteri anordnas för ett nytt bostadsområde har emeller- tid tvätteriet stundom dimensionerats så att även andra utomstående hushåll som

förut hade saknat tvättmöjligheter skulle kunna få sitt tvättbehov tillgodosett. En sådan lösning kan vara välbetänkt särskilt som en viss ökning av anläggningens kapacitet icke behöver väsentligt höja anläggningskostnaderna. Emellertid har bostadsstyrelsen i sådana fall icke ansett sig kunna i full utsträckning bidraga med bostadslån till finansieringen av tvätteriet i dess helhet. Genom att även utomstående hushåll betjänas får anläggningen mera karaktär av självständig rörelse, och de fasta kostnaderna för tvätteriet bör därför icke täckas enbart genom hyresgästernas bostadshyror. Vidare bör icke rörelsens ekonomiska resul- tat få påverka hyressättningen. Vid långivning för dessa tvätterier har bostads- styrelsen därför beviljat tertiärlån endast för tvätterifastigheten, men tvätterilän för den maskinella utrustningen och den lösa inredningen. Styrelsen har vidare krävt att en särskild juridisk person bildas för att driva tvätterirörelsen så att densamma kan hållas åtskild från bostadsförvaltningen, att kommunal garanti lämnas bostadsföretaget beträffande hyran för tvätterilokalerna under det stat- liga tertiärlånets löptid, samt att hyresgästerna tillförsäkras prioritetsrätt till an- läggningen. Som säkerhet för tvätterilän har krävts kommunal borgen.

Uppgifter saknas om hur stora investeringar som gjorts i tvätterier, som har finansierats med bostadslån, men investeringarna torde vida överstiga dem, som hänför sig till tvätterianläggningar av den typ som har beviljats tvätterilän. Centrala tvätterier för nybyggda bostadsområden har i flertalet fall enbart plane- rats för vederbörande bostadsföretags behov. En samordnad lösning baserad på ortens hela behov av utökade tvättmöjligheter för inlämningstvätt skulle dock många gånger ha kunnat medföra en bättre lösning och lägre investeringar. Den omständigheten att särskilt byggnadstillstånd icke har erfordrats för ett tvätteri som anordnas i samband med bostadsbebyggelse och dimensioneras för enbart hyresgästernas behov torde bl. a. ha medverkat till att en fullständig lösning av ortens tvättproblem sällan aktualiserats i sådana sammanhang. För bostadsföre- tagen har en till hyresgästernas behov begränsad lösning av tvättfrågan även ur finansieringssynpunkt varit förmånlig, då tertiärlån i sådana fall har utgått för tvätteriet i dess helhet och lånegränsen härvid kunnat bli högre än vad som hade varit möjligt med tvätterilän.

Bibliografi

Statens offentliga utredningar m.m.

SOU 1939:6. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre lanthemmen. Betän- kande avgivet av 1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket. Stockholm 1939. SOU 1947:1. Kollektiv tvätt. Betänkande med förslag att underlätta hushållens tvättarbete avgivet av 1941 års befolkningsutredning. Stockholm 1947. SOU 1947:46. Betänkande angående Familjeliv och hemarbele avgivet av Utred- ningen för hem- och familjefrågor. Stockholm 1947. SOU 1950:23. Statens Sjukhusutredning av år 1943. Betänkande V angående Verk- samheten vid sjnkhustvätterierna och möjligheterna att rationalisera densam- ma. Stockholm 1950. SOU 1951:26. Vatten- och avloppsfrågan. Utredning och förslag av 1946 års vatten- och avloppssakkunniga. Stockholm 1951. SOU 1953:31. Förslag till hälsovårdsstadga m. 171. Betänkande avgivet av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté. Stockholm 1953. SOU 1954:12. Elkraftförsörj—ningen. Huvudbetänkande avgivet av Elkraftutred- ningen av år 1943. Stockholm 1954. Betänkande angående samordning av den statliga tvättverksamheten m. m. avgivet av Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande den 14 juni 1954 (stencilerat), Stockholm. Bostäder och hushåll. Enligt allmänna bostadsräkningen 1945. Av Kungl. Social- styrelsen. Sveriges Officiella Statistik. Stockholm 1952. Bostadsbyggandet i Sverige åren 1949 och 1950. Av Kungl. Bostadsstyrelsen. Sveriges Officiella Statistik. Byggnadsverksamhet och bostadsförhållanden. Stockholm 1952. Inkomster och utgifter under år 1948 inom tätortshushåll. Kungl. Socialstyrelsen. Sociala Meddelanden 1950 nr 8, 1951 nr 1. Statistisk undersökning rörande Stockholms/amiljer. Utarbetad inom Stockholms Stads Statistiska Kontor. Specialundersökningar, nr 24. Stockholm 1946. Åkerman, Brita. Familjen som växte ur sitt hem. En utredning i samarbete med

Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförening. Stockholm 1941.

Dahlström, Edmund. Trivsel i Söderort. Sociologisk undersökning i Hägerstens-

åsen och Hökmossen 1949—1950. Stockholm 1951.

Textilförsörjning och textilutveckling

Barnkläder. En undersökning bland 1273 svenska familjer med barn i åldern 1—15 år. Aktiv Hushållning. Stockholm 1946. Berg, Ing-Marie: Är plastprodukterna så bra som de borde vara? Svenska Plast Föreningens tekniska meddelanden nr 19 1950, Stockholm. Billum, Kurt: Konsumenten och textilvaran; några resultat från en opinions- undersökning bland 1 564 husmödrar. Stockholm 1953. Dahlström, Yngve: Den mekaniska nednötningen vid tvättgodsets användning och dess inverkan på linneförrådets livslängd. Stockholm 1945.

De nya fibrerna. Vi husmödrar nr 7 1953, Stockholm. Den nye konsumenten. Textil och Konfektion, december 1954, Stockholm. Engblom, Alex: Målsättning för tillämpad textilforskning. Textil och Konfektion nr 3 och 4 1950, Stockholm. Flugel, J. G.: Klädernas psykologi, Stockholm 1951. Gralén, Nils: De nya fibrerna. Textil och Konfektion nr 3 1951, Stockholm. Hemsömnad, stickning, lagning m. m. under en representativ höstvecka. Rapport nr 14 från Textil Information (stencilerad), Stockholm 1949. Henell, Olof: Kan vi göra bättre vävnader? Textil och Konfektion, september 1953, Stockholm. Hähnel, S.: Kemin ger nya textilier. Teknisk Tidskrift nr 45 1951, Stockholm. Industriell forskning och dess riktpunkt — konsumenten. Textil och Konfektion, april 1952, Stockholm. Kjellstrand, Stig: Textilteknologi. Svensk Teknisk uppslagsbok. Stockholm 1945. -——»— : Den nya textiltekniken. Textil och Konfektion nr 8 1951, Stockholm.

Konfektionsindustriföreningens slyrelseberältelse 1951, Stockholm. Kristensson, Folke. Studier i Svenska textila industriers struktur. Industriens Utredningsinstitut, Stockholm 1946. Lindberg, Joel: Forskningens mål: hjälp till teknisk utveckling för industrin. Tex- til och Konfektion nr 8 1953, Stockholm. Rapport angående tertilindustriens aktuella läge. Textilrådet, Svenska Textil- arbctareförbundet, Landsorganisationen. Stockholm 1952.

Roostal, Ilmar. Distributionen av textilvaror år 1948 i jämförelse med år 1938. Företagsekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm. Meddelande nr 35. Stockholm 1951. Svensk textilvarudistribution år 1938. Affärsekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm. Meddelande nr 28. Stockholm 1948. Syntetfibrerna slår igenom. Plastvärlden nr 13 1954, Stockholm. Textil och Konfektions Konstfiberlexikon, Stockholm 1953. Textilrådets verksamhetsberättelser för åren 1948—1953, Stockholm. Wash- and- wear suits. Du Pont Magazine, maj 1953, Wilmington, De., U.S.A. Wollner, H. J. och Anderson, A. I.:Research in Textiles. Prosperity Digest maj 1952, Syracuse, N.Y., U.S.A. ——»— : Textiles in Linen Supply. Prosperity Digest, nr 14 1952, Syracuse, N.Y., U.S.A.

Svenska allmänna tvättförhållanden, tvättdebatt, företagsformer och tvättekonomi

Arvill, Gösta. Gas för hushålls- och industriell tvätt. Föredrag vid Svenska Gas- verksföreningens årsmöte i Norrköping 1951. Svenska Gasverksföreningens årsbok 1951, del II. Eldh, Arvid: Tvätt —— en industri i blåsväder. Industrin nr 3 1949, Stockholm. Gör tvättarbetet hittare. Vi husmödrar nr 9 1951, Stockholm. Halla, Nils: Om tvätt och tvätterier. Svenska Stadsförbundets Tidskrift nr 9 1948, Stockholm. ——»— : Samhället planerar för tvätten. Plan nr 2 1947, Stockholm. Hushållens tvättarbete. Kooperativa förbundets yttranden och skrivelser 1947: 23, Stockholm. Ingers, Gertrud: Varmmangeln _ linnets fiende nr 1. Lanthemmet nr 16 1952, Stockholm.

Klarin, B: De kollektiva tvätteriernas ekonomi och prispolitik. Svenska Stadsför- bundets Tidskrift nr 4 1949, Stockholm. .——»— :Tvättfrågan just nu. Landskommunernas tidskrift, mars 1950, Stockholm.

Kollektiva tvättanläggningar inom bostadsområden. Utredning verkställd av en av fastighetsnämnden för ändamålet tillsatt kommitté. Stadskollegiets utlåtan- den och memorial; bihang nr 76. Stockholm 1949. Nordlund, Greta, Ekonomisk hemtvätt. Meddelande från Skattebetalarnas För- ening nr 106. Stockholm 1948. Problem för små tvättinrättningar, Tvätt-Teknik nr 2 1952, Stockholm. Ryd, Edvard: Senaste utveckling på tvätteriområdet och dess installationer. Tvätt- Tidningcn nr 9 1951, Stockholm. —-—»— : Tvätt är en komplicerad industri. Tvätt-Nytt nr 1 1953, Bromma. Rydberg, Eric: Sjukhusdireklioncns Centraltvätt, Stockholm. Tvätt—Nytt nr 1 1953, Bromma. Stoltz, Knut: Skall tvätten bort från hemmen? Kooperatören, nr 10—-11 1948, Stockholm. Tvätten och tvättredskapen. Husmödrarnas Samarbetskommitté och Aktiv Hushåll- ning. Hemarbetsundersökning nr 3 år 1944 (stencilerad), Stockholm. Undersökning angående tvättstugor. Sammanfattning och slutsatser. Utförd av HSB 1947 betr. tvättstugor i HSB-fastigheter (stencilerad), Stockholm.

Yttrande av stadskollegiet över motioner om utredning av fråga om anordnande av kollektiva tvättstugor i Göteborg jämte förslag om uppförande av ett själv- tvätteri inom 11 kvarteret i stadsdelen Stigberget. Göteborgs Stadsfullmäktiges Handlingar nr 417, 1953.

Utländska allmänna tvättförhållanden, tvättdebatt, företagsformer och tvättekonomi

Aiken, Ann: Family Laundry Practices and Costs. Cornell University Agricultural Experiment Station, Ithaca, New York, U.S.A. Bulletin 847, augusti 1948. A Paradox. Laundry Age, juni 1950, New York, U.S.A. de Armond, Fred: The Laundry Industry. Harper & Brothers, New York 1950. Barnes, James A: Launderette Doubles Volume In Five Years. Starchroom Laundry Journal, mars 1952, New York, U.S.A. ——»—— : A Laundry In A Super market. Starchroom Laundry Journal, april 1953, New York, U.S.A. Bennet, Gene: Quick-Service Hitche-d To Conventional Laundry. Starchroom Laundry Journal, december 1952, New York, U.S.A. Braun, A. R.: Are You Getting Your Share? Prosperity Digest nr 22, oktober 1950, Syracuse, N.Y., U.S.A. —»—— : Capacity Operation vs. Capacity Sales. Prosperity Digest nr 35 1954, Syracuse, N.Y., U.S.A. Brown, Ian. R.: Dryfold... and the Untapped Market. Laundry Age, februari 1952, New York, U.S.A. Competition on the Loose. Laundry Age, juli 1950, New York, U.S.A. Danska marknadsuudersökningar om elkyla och tvätt. El nr 1 1954, Stockholm. Dry Wash? Laundry Age, juni 1950, New York, U.S.A. Dunn, John, J.: If You Can't Beat 'Em . .. Starchroom Laundry Journal, januari 1951, New York, U.S.A. Faellesanlaeg till lettelse af hjemmets arbejde. Betaenkning afgivet af Boligmini— steriets Udvalg Vedrorende Kollektive Anlaeg. Del 1 och 2. Köpenhamn 1954.

Grant, Wallace: Sales Promotion for the Neighborhood Laundry. Starchroom Laundry Journal, november 1954, New York, U.S.A. Hemtvätt i USA. Meddelanden nr 1 1950 från Hemmens Forskningsinstitut, Stock- holm. Hjemmevask, Statens Husholdningsråds utsendelse nr 11, Köpenhamn 1952. Home, Launderette, and Commercial Costs of Laundry in an Indiana Community. Journal of Home Economics. January 1951. American Home Economics Asso- ciation, Washington, D.C., U.S.A. Ist *die Waschkiiche noch rentabel? Das Haus nr 2 1954, Stuttgart. Johnson, Albert: Where i the Laundry Industry Heading, Laundry Age, april 0. maj 1953, New York, U.S.A. Kramer, Victor, Laundry. Utgiven av U.S. Departement of Commerce. Washington D.C., U.S.A. 1946. Laundry Production —- Old and New. Prosperity Digest nr 45 1952, Syracuse, N.Y., U.S.A. Malmström, T.: Eldrift i USA-hemmet. El nr 1 1950, Stockholm. Mandel, Daniel: Is the Launderette Really Competition? Starchroom Laundry Journal, mars 1951, New York, U.S.A. Martin, John J.: Home Linen Rental Grows in New York. Starchroom Laundry Journal, april 1952, New York, U.S.A. Marty, Henri: Le lavage familial du linge. Toulouse 1954. Mercer, William E.: Where is the laundry sales boom? Starchroom Laundry Jour- nal, oktober 1950, New York, U.S.A. * Mozdzer, Henry. Industri Reaches only 1 in 3 Potential Customers. Laundry Jour- nal, oktober 1953, New York, U.S..A Nesbitt, Arthur P.. Why Crawford Laundry Closed. Laundry Age, januari 1951, New York, U. S. A. Power Laun-dries. Case Study Data on Productivity and Factory Performance. December 1951. Utgiven av U.S. Department of Labor, Washington. Reisser, J. Donald: The Place of the Neighborhood Laundry in Our Business. Starchroom Laundry Journal, november 1953, New York, U.S.A. Ridley, Neal: How We Open—d Our Neighborhood Laundry. Starchroom Laundry Journal, november 1954, New York, U.S.A. Scharff, Jack: My First Three Months of Nieghborhood Lanudry Operations. Starchroom Laundry Journal, november 1954, New York, USA. Trimble, Paul C.. Dry Cleaning Business. Utgiven av U.S. Depa1 tment of Com- merce. Washington 1946. Vask og vaskemaskiner. Statens Forsoksvirksomhet i Husstell, Oslo 1954. Wheeler, Vincent S.: Why I entered the Neighborhood Laundry Business. Starchroom Laundry Journal, november 1954, New York U. S. A. Where Service Includes Self- Service. American Drycleaner, mars 1951, Chicago, U.S.A. Whitaker, R. G.: Dry Fold —— What is it, How it works. Laundry Age, juli 1951, New York, U.S.A. You and Your Drycleaner. National Association of Dyers and Cleaners, Silver Spring, Maryland, U.S.A. 1946.

Tvätteknik, tvättkemi

Arbejdsprave med vaskemaskiner, vridemaskiner og terrecentrifuger utfart af Statens Husholdningsråd. Köpenhamn 1952.

Bolin, Iwan: Tvätt-teknikens kemiska grunder. Tvätt-Tidningen årg. 1944—1949, Stockholm. Dahlström, Yngve: Mekaniska skador och frätskador på vittvätt. Tvätt-Teknik nr 3 och 4 1950, Stockholm Groth, Kjell: Olika typer av tvätt- och rengöringsmedel samt deras verkningssält. Meddelande nr 1 1951 från Hemmens Forskningsinstitut, Stockholm. -—»— : Syntetiska rengöringsmedel. Stockholm 1952. Heyworths, Geoffrey: Tvälhaltiga och syntetiska tvättmedel. Tvätt-Tidningen nr 8 1953, Stockholm. Holmberg, J.: Framställning av tvålar och andra tvättmedel. Handbok i kemisk teknologi, del III. Stockholm 1949. Hähnel, S.: Tvättningens fysik och kemi. Teknisk Tidskrift nr 10 1951, Stockholm. Jönsson, Rud. W.: Vad kan man spara genom att använda mjukt vatten i tvätt" inrättningen. Sjukhuset nr 6 1944.

—»— : Torkningsproblemct för tvättindustrin. Tvätt-Teknik nr 1 1953, Stock- holm. ——»—— : Syntetiska tvättmedel eller tvål. Tvätt-Teknik nr 1 och 2 1952, Stockholm. Kemisk tvätt i hemmet. Aktiv Hushållning. Årgång 1948 nr 4, 1949 nr 1, Stock- holm.

Kjellstrand, Stig: Tvätteknik. Handbok i kemisk teknologi del IV. Stockholm 1949. Kling, IV.: Fibrer, tvättmedel, smuts. Teknisk Tidskrift nr 19 1944, Stockholm. Kurs i tvätteknik. Föreningen Rationell Textiltvätt vid Ingenjörsvetenskapsaka- demien. Del I, II och 111. Stockholm 1940, 1943 och 1945. Köhler, Sigurd: Tvättmedel. Råvaror och material. Stockholm 1949. Köhler, S. och Axfors, R.: Rengöringseffekten hos syntetiska tvättmedel. Inverkan av olika tillsatser. Meddelande nr 7 och 8 från Institutet för tvätteknisk forsk— ning, Stockholm 1953 och 1954. Marcou, M.: Några nya problem för kemtvätt och färgning. CITEN:s bulletin 2, Tvätt-Teknik nr 8 o. 9 1953, Stockholm. Mattsson, G.: Kem.-tvättens teknik och praktik. Tvätt-Tidningen, årg. 1952—1953,

Stockholm. Noltingk, B. E.: Användningar av ultraljud. Teknisk Tidskrift nr 11 1953, Stock- holm. 101 helpful hints for easy ironing. Proctor Electric Company, Philadelphia, Pa, U.S.A., 1952. Odéen, Georg: Tvättförsök på skjortor. Tvätt-Teknik nr 2 3 1950, Stockholm. Ratings of automatic washcrs and dryers. Consumer Reports, februari 1954, New York, U.S.A. Ryd, Edvard: Organisation och hjälpmedel vid varmmangling. Tvätt-Nytt nr 4 1952, Bromma. Råd om tyger och kläder (inkl. tvätt). Studieblad utgivna av Textil Information. Studiehäfte nzris 1—11. Stockholm 1950—1951. Rätt temperatur vid strykning. Undersökningar utförda av the College of House- hold Arts and Sciences, Texas State College for Women. Textil och konfek- tion nr 10 1953, Stockholm. Stupel, H.: Nyare resultat och problem om syntetiska tvättmedel. Tvätt-Teknik nr 2 1953. Stockholm. Svensson, Axel: Centrifuger för tvätteriändamål. Tvätt—Nytt nr 1 1952, Bromma. Textiltvätt, tvätteknik, tvättkemi och tvättmedel. Brevkurser från NKI, Stockholm. Troedsson, J.: Moderna vattenbehandlingsmetoder för tvätterier. Tvätt-Tidningen nr 10 1952, Stockholm. '

359 Westberg, Nils: Konsumtionsvatten och avloppsvatten. Handbok i kemisk tekno- logi, del I. Stockholm 1947.

Personalfrågor, utbildning

Alrutz, Sten: Löneutveeklingen inom tvättindustrien. Tvätt-Teknik nr 6—7 1950.

Stockholm.

Bergstrand, Lars-Erik: Engelsk tvätteriledarutbildning. Tvätt-Teknik nr 2 1952, Stockholm. Bunne, E.: Yrkesutbildning för tvätteripersonal. Tvätt-Teknik nr 9 1950, Stock- holm. Carlson, Sune: Företagsledning och företagsledare. Stockholm 1950. Ökad upplysning om tvätteribranschen och bättre utbildning är angelägna önske- mål. Tvätt-Teknik nr 11 1950, Stockholm.

Tidskrifter

A. I. L. Member. Medlemsblad utgivet av American Institute of Laundering (AIL), Joliet, Illinois, U.S.A. American Drycleaner. Tidskrift utgiven av American Trade Magazines Inc., Chi— cago, U.S.A. American Laundry Digest. Tidskrift utgiven av American Trade Magazines, Inc., Chicago, U.S.A. Bulletin Service. Medlemsblad utgivet av National Institute of Cleaning and Dyeing

(NICD), Silver Spring, Maryland, U.S.A. Consumer Reports. Medlemsblad utgivet av Consumers Union of United States, Inc., New York, U.S.A. EI. Tidskrift utgiven av Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning (FERA), Stockholm. Joel. Jordbrukarens elektriska blad. Tidskrift utgiven av Föreningen för Elektri- citetens Rationella Användning (FERA), Stockholm. Laundry Age. Tidskrift utgiven av Moore Laundry Publications Inc. New York, N.Y., U.S.A. Meddelanden från Institutet för Tvätteknisk Forskning, Stockholm. National Cleaner & Dyer. Tidskrift utgiven av Reuben H. Donncley Co., New York, N.Y., U.S.A. Ptastvärlden. Tidskrift utgiven av Svensk Inköpstidning AB, Stockholm. Prosperity Digest. Tidskrift utgiven av The Prosperity Company, Inc., Syracuse, N.Y., U.S.A. Starchroom Laundry Journal. Tidskrift utgiven av Reuben H. Donneley Co., New York, N.Y., U.S.A. Teknisk Tidskrift. Tidskrift utgiven av Svenska Teknologföreningen, Stockholm. Textil och Konfektion. Tidskrift utgiven av Sveriges Textilindustriförbund, Sveri- ges Konfektionsindustriförbund, Textilrådet och Konfektionsindustriförening- en genom Stiftelsen Textil och Konfektion, Stockholm. Tvätt-Nytt. Tidskrift utgiven av Verkstads AB Calor, Bromma. Tvätt—Teknik. Officiellt organ för Sveriges Tvätteriidkareförbund, Stockholm. Tvätt-Tidningen. Tidskrift, Stockholm.

Sammanfattning av betänkandedelen

Inledning

Kommittén konstaterar att tvättmängden per person kan beräknas till i genomsnitt 130 kg per år och att en 4-personersfamilj alltså har en årlig tvättgodsmängd av över 500 kg. Om rengöringen och efterbehandlingen — mangling och strykning —— göres för hand beräknas arbetet med tvätten i en dylik familj taga ungefär 400 timmar per år. Jämförande studier av energiförbrukning vid manuellt arbete av olika slag visar att tvättarbete för hand hör till de tyngsta hushållsarbetena.

Huvudfrågan när det gäller rationalisering på detta område anser kom- mittén för närvarande vara: i vilka former skall maskinella hjälpmedel lämpligast ställas till hushållens förfogande för att minska tidsåtgång och ansträngningar.

Kap. 1. Textilförbrukning och tertilutveckling

En översikt ges av sammansättningen och värdet av de svenska hem— mens textilt'örråd och speciellt den del därav som är föremål för våttvätt. Det totala textilförrådet i landet uppskattas ha ett anskaffningsvärde av storleksordningen 10 miljarder kronor. För en 4—personersfamilj beräk— nas inköpsvärdet av de textilier som våttvättas ligga uppåt 4.000 kronor.

Ännu dominerar naturfibrerna bland hushållens textilier, men utveck- lingen mot användning av syntetfibrer synes gå snabbt. Detta kan i viktiga avseenden förändra förutsättningarna för tvättarbetet och för den hygie- niska standarden. Det är viktigt att hänsyn tages till denna utveckling vid bedömningen av vilka investeringar som lämpligen bör göras i anläggningar för maskinell tvätt.

Kap. 2. Tvättbehov, intervaller mellan tvättarna, tvättutrustning

De svenska familjernas hygieniska vanor och därmed omfattningen av tvättbehovet är föränderliga. Jämförelser med amerikanska förhållanden ger vid handen att mot drygt 500 kg i årstvätt för en svensk familj svarar 800 kg för en amerikansk av motsvarande storlek beroende på att den senares textilier tvättas oftare.

Likaså kan den traditionella organisationen av tvättarbetet komma att förändras i och med förändringar i levnadssätt och tillgång på maskinella hjälpmedel. För närvarande fördelar större delen av hushållen sitt tvätt- gods mellan stortvätt med tämligen glesa mellanrum, för vilken i största möjliga utsträckning tvättstugor av olika slag utnyttjas, och småtvätt med täta mellanrum, oftast inom bostaden.

När hushållens samlade tvättgodsmängd tages i betraktande alltså både stortvätten och småtvätten — beräknas så mycket som närmare 70 % tvättas för hand och drygt 20 % med maskin av familjerna själva, i tvätt- stuga eller i hemmet. Inlämningstvätten och institutionstvätterierna beräk— nas svara för bortåt 10 %.

Kap. 3. Tvättvanorna förr och nu

Systemet med de glesa stortvättarna innebär att man inte sällan sparar på tvättbyten och även att smutsigt tvättgods måste samlas på hög under längre tid. Det blir hårt smutsade och genom lagring igengrodda plagg som lämnas till tvätt. För att få dem rena måste de utsättas för en grundlig och arbetskrävande behandling.

Utrustningen av de flesta kollektiva maskintvättstugor har i viss mån anpassats efter dessa traditionella tvättvanor, med sällan förekommande, stora tvättar. Hushållen kan där i allmänhet endast komma till att tvätta med långa mellanrum; tvättstugorna är utrustade med sådana maskin- typer att en stor tvättgodsmängd är förutsättningen för att maskinerna skall kunna rationellt utnyttjas.

Kommittén finner att det skulle innebära stora fördelar om hushållen kunde övergå till tätare tvättar, varvid tvättgodset var mindre hårt smutsat och därför också kunde rengöras med skonsammare och enklare metoder. En förutsättning för att ett hushåll skall kunna övergå till ett dylikt tvätt- system är tillgång till maskiner lämpliga för tätare, mindre tvättar, och att dessa maskiner är disponibla tillräckligt ofta.

Kap. 11. Reformarbetet pä kollektivtvättens område

Här lämnas en redogörelse för tidigare insatser från det allmänna och från vissa organisationer för en rationalisering av hemmens tvättarbete. Sedan 1939 utgår statsbidrag för byggande av andelstvättstugor. Under perioden 1939—1948 utgick ca 900.000 kronor för ett hundratal anlägg- ningar, under perioden 1949—1954 utgick 10.250.000 kronor för 73 anlägg- ningar. Härtill kommer, att ett antal kollektiva tvätterier belånats i sam— band med bostadskrediter till belopp som torde överstiga de egentliga tvät— terilånens. .

De tidigare tvätterilånen utgick till jämförelsevis små anläggningar, hu-

vudsakligen på landsbygden. I 1946 års kommittébetänkande om Kollektiv tvätt ansågs större anläggningar ur ekonomisk synpunkt vara att föredraga. Någon enighet uppnåddes dock ej härom; viss tveksamhet gjorde sig gäl- lande beträffande möjligheten att med stora anläggningar ge hushållen den mest angelägna servicen liksom beträffande dessa anläggningars ekonomiska bärighet. Statsmakterna har fortsättningsvis betecknat de utgående tvät- terilånen som försöksverksamhet. » Kommittén delar den tveksamhet som på många håll kommit till uttryck beträffande lämpligheten av de stora anläggningarna.

Kap. 5. Förbrukning av tid och pengar vid olika tvättformer

För att erhålla ett underlag för sin bedömning har kommittén i sam- arbete med Hemmens Forskningsinstitut låtit utföra en undersökning, vars huvudsakliga resultat redovisas. Undersökningen har inneburit en jämfö- relse mellan tidsförbrukning och kostnad för ett hushåll vid olika tvätt- former: hemtvätt för hand, hemtvätt med olika typer av tvättmaskiner, tvätt i fastighetstvättstuga och i centralsjälvtvätteri bägge av nu vanlig typ, samt inlämningstvätt. Utgångspunkt för undersökningen har varit ett typ- hushåll på fyra personer, varav två barn. Beräkningarna har gällt den totala tvättgodsmängden under ett år och har omfattat allt arbete med tvät- ten dvs. samtliga moment av rengöring, torkning, efterbehandling, trans- porter etc.

De alternativ att ordna tvättarbetet som vid denna jämförelse framträdde som mest fördelaktiga för det valda typhushållet var: tvätt i hemmet med hjälp av helautomatisk 4-kg maskin, tvätt i fastighetstvättstuga och tvätt i centralsjälvtvätteri. Samtliga dessa alternativ innebar en betydande tids— besparing i jämförelse med tvätt för hand. Fortast gick det vid använd- ningen av hemtvättmaskinen, obetydligt mer tid tog det att utnyttja central— självtvätteriet. Fastighetstvätten innebar en något högre tidsförbrukning. Kostnaderna ställde sig avgjort lägst vid fastighetstvätten och var ungefär lika höga vid den maskinella hemtvätten och vid centralsjälvtvätten.

Kap. 6. Val mellan tvättformer

Det konstateras, att de för valet av tvättform viktigaste bestämmande faktorerna, arbetstid och kostnad, på grund av skiftande förutsättningar för olika hushåll kommer att väga olika. Ett hushåll i knapp ekonomisk ställning men med mera god tillgång till arbetskraft kommer att föredra billigare, om än mera tidskrävande tvättformer. Har hushållet knappt om arbetskraft men större ekonomiska resurser väger tidsbesparingen tyngre. Ju mindre ett hushåll är, dess mer växer tvättkostnaden per kg för tvättfor- mer som kräver någon större egen kapitalinsats; vid större hushåll minskas kostnaderna på motsvarande sätt etc.

Hemtvätten konstateras vid lämpligt maskinval kunna vara den mest arbetsbesparande formen för självtvätt. De goda resultat som kan uppnås med de effektivt arbetande medelstora tvättmaskinerna är i viss mån en nyhet i den svenska tvättdebatten.

Fördelarna med att tvätta hemma är bl .a. att fritt kunna disponera ar- betstiden för tvätten, att slippa transporter etc. Olägenheterna med en egen tvättmaskin ligger i att en ganska stor kapitalinvestering fordras om man skall erhålla en bra maskin och övrig tvättutrustning samt ett lämpligt ar- betsutrymmc. Detta gör att de fasta kostnaderna för tvätten blir jämfö— relsevis höga. I de flesta hyreshuslägenheter möter användningen av effek- tiva medelstora tvättmaskiner åtminstone tillsvidare även tekniska svårig- heter.

Fastighetstvättstugan har fördelar därför att den kollektiva maskinan- vändningen kan göra det enskilda hushållets kostnader lägre och inte hel- ler ställer krav på enskild kapitalinsats. Närheten till bostaden innebär korta transporter.

Den traditionellt utrustade fastighetstvättstugan ger dock endast möjlig— heter att använda maskinerna för stortvätten varför den arbetskrävande småtvätten får utföras för hand, oftast inom bostaden. Vid den traditio— nella fastighetstvätten blir hushållen vanligen bundna vid långt i förväg bestämda tvättdagar.

Centralsjälvtvätterierna kan ha en fullständigare maskinutrustning än fastighetstvättstugan och ger därför möjlighet till snabbare behandling av stortvätten. Men hushåll som stortvättar i ett centralsjälvtvätteri hänvisas vanligen till att utföra övrigt omfattande tvättarbete för hand i hemmet. Till olägenheterna hör de ofta betydande transportavstånden. Kostnaderna att utnyttja ett fristående kollektivtvätteri torde i regel bli högre än för fastighetstvätt.

Inlämningstvätten innebär den mest fullständiga arbetsbesparingen men kostnaderna för ett flerpersonershushåll att utnyttja fullständig inlämnings— tvätt blir så stora att flertalet hushåll inte kan utnyttja denna möjlighet. En stor del av kostnaderna för inlämningstvätten ligger på arbetet med att sortera, dirigera och kontrollera de olika individuella plaggen genom tvätte- riets olika avdelningar och behandlingsprocesser, samt på den manuella efterbehandlingen såsom strykningen. Kommittén rekommenderar att ökad uppmärksamhet ägnas möjligheterna att förbilliga inlämningstvätten ge- nom enklare arbetsformer och utföranden, såsom den s. k. påstvätten. Lin- neuthyrning anses också under vissa förutsättningar kunna vara fördel- aktig.

Sammanfattningsvis konstateras att den effektivt mekaniserade hemtvät- ten erbjuder fördelar i form av total tidsbesparing och frihet att disponera arbetstiden. Den möjliggör tätare tvättar, minskning av textilförråden och minskning av förvaringsutrymmena etc. Kollektiv maskinanvändning ger

lägre kostnader men innebär med hittills vanlig utrustning och organisa- tion långa tvättintervaller, stora textilförråd, stor ansamling av smutsklä- der samt lämnar frågan om småtvätten olöst.

Kommittén anser att en kombination av olika tvättformer borde kunna förena den maskinella hemtvättens smidighet och förmåga att ta hand om all tvätt med den kollektiva tvättstugans ekonomiska fördel: att fördela kapitalkostnaden på flera hushåll. Kommittén kommer alltså fram till att hushållen borde ha möjlighet till kollektiv användning av lättillgängliga effektiva medelstora tvättmaskiner.

Kap. 7. Tvättformer vid olika bebyggelsetyper Landsbygd och egnahemsomräden

Ett stort antal lanthushåll och egnahem torde vara hänvisade till och föredraga att ordna sin tvättfråga individuellt. Kommittén understryker vikten av att i sådant fall en lämplig, tillräckligt effektiv tvättmaskin väl— jes och att hemmets arbetsplatser för tvättarbetet — inte minst med hän- syn till torkningen och efterbehandlingen —— är väl planlagda. En inten- sifierad forsknings- och informationsverksamhet är önskvärd för att de som projekterar, bygger eller moderniserar enfamiljshusen skall kunna få sak- kunniga råd. '

För många jordbrukare och egnahemsägare föreligger dock ett behov av kollektiv maskinell tvätt. Kommittén föreslår att försök skall göras med kollektivt bruk av medelstora tvättmaskiner i form av s. k. tvättcirklar som innebär att ett antal närboende gemensamt utnyttjar en tvättmaskin, in— rymd i lämpligt utrymme, t. ex. i något av cirkeldeltagarnas bostad. Den enklaste formen för tvättcirkel är att ett av hushållen äger maskinen och lånar ut den mot en avgift, som täcker kostnaderna, däri inbegripna av- skrivningar och ränta på nedlagt kapital. Vid fastare samverkan kan kost— naderna för tvättutrustningen tänkas finansieras genom lån för vilka del- tagarna i tvättcirkeln tecknar borgen. Ytterligare en form för tvättcirkeln är att bilda en andelsförening såsom vid inrättande av de hittills vanliga andelstvättstugorna.

Vid mera omfattande tätbebyggelse på landsbygden anser kommittén att förutsättningar kan finnas för något större anläggningar för kollektiv tvätt. En dylik anläggning bör utrustas med lämpligt antal medelstora tvättmaski— ner och eventuellt även med vissa anordningar för torkning och efterbe- handling. I sin enklaste form — några få automattvättmaskiner — förut- sättes en dylik tvättstuga, för vilken föreslås benämningen tvättbutik icke behöva heltidsanställd personal, vars kostnader driften knappast kan bära, men däremot en löpande tillsyn varför den lämpligen bör kunna kombineras med annat företag såsom lanthandel, mejeri, frisersalong, bensinstation e. dyl.

Anordningar för maskinell tvätt i hyreshus anser kommittén med fördel kunna organiseras i form av fastighetstvättstugor. Dessa tvättstugor bör göras effektivare än de vanligen för närvarande är genom att de utrustas med medelstora maskiner i tillräckligt antal. Därigenom kan hushållen tvätta oftare och på mera valfri tid samt även utnyttja maskinerna för så- dant tvättgods som nu i allmänhet tvättas för hand i bostaden. Redan be- fintliga fastighetstvättstugor som endast har stora maskiner bör komplet- teras med medelstora maskiner.

I vissa fall torde det befinnas lämpligt att ordna en gemensam tvätt— stuga för flera fastigheter. Den får då tvättbutikens form. Eftersom en dy- lik anläggning inte kan bära kostnaden för heltidsanställd personal bör den liksom landsbygdens tvättbutiker kunna kombineras med annan verksam- het.

Kan icke en lösning i form av fastighetstvättstuga eller en mindre, med annan verksamhet kombinerad tvättbutik genomföras, så föreligger möjlig- heten att tillgodose hushållens behov av mekaniserad självtvätt genom helt fristående tvätterier, launderetter, huvudsakligen utrustade med snabbt arbetande medelstora tvättmaskiner samt med torktumlare och ev. mangel. Av driftsekonomiska skäl bör sådana anläggningar ha en storleksordning av 12—24 maskiner; de förutsätter alltså ett rätt betydande kundunderlag.

Servicen inom launderetten kan utvidgas till att omfatta andra delar av tvättområdet. Den kan göras till inlämningsställe för kemtvätt och herr- tvätt, samt även förmedla linneuthyrning. Vid ytterligare utbyggnad kan den utrustas med en modern stryk- och pressavdelning, kanske även med ett mindre kemtvätteri, och sålunda tillhandahålla all service på tvättom- rådet. Kommittén ger en dylik anläggning beteckningen tvättcentrum.

I vissa fall kan tvättservicen tänkas kombinerad med lagnings-, konst- stoppnings- och annan textil verksamhet (klätlvårdscentrum).

Tvätten inom äldre bostadsområden

Kommittén betonar, att det är önskvärt att ovan angivna principer för tvättens ordnande tillämpas inom den äldre bebyggelsen. Det angelägna är att i största möjliga utsträckning ge hushållen tillgång till moderna tvätt— maskiner samt i mån av möjlighet även till anordningar för torkning och efterbehandling. Detta kan ske antingen genom att enkla fastighetstvätt— stugor ordnas i de äldre hyreshusen eller genom att i någon mera centralt belägen lokal tillskapa tvättbutiker som betjänar flera fastigheter, even- tuellt i kombination med andra verksamhetsgrenar.

Kommittén betonar vikten av kommunala initiativ för att få till stånd maskinella tvättmöjligheter inom den äldre bebyggelsen.

Kap. 8. Statliga åtgärder för att lösa hushållens tvättproblem

Kommittén redogör här för de tidigare statliga åtgärderna för att under— lätta övergången till maskinell tvätt samt för 1948 års kungörelse om stats- lån till kollektiva tvätterier och tillämpningen av densamma.

K o m m i t t é n 5 f ö r s 1 a g innebär att finansieringen av tvättstugor i nya bostadsområden med övervägande flerfamiljshus även i fortsättningen sker genom anlitande av bostadskredit med de bestämmelser om belånings- gränser etc. som gäller för bostadsbyggandet i övrigt.

Bostadsstyrelsens praxis innebär att om en dylik tvättanläggning är dimensionerad efter det beräknade tvättbehovet för hyresgästerna i veder- börande fastigheter, kan anläggningen belånas i samband med belåningen av bostadsprojektet i dess helhet. Är däremot tvätteriet dimensionerat så att det kan avses att betjäna hushåll utanför bostadsområdet så tillämpas vid belåningen en viss kombination av bostadskrediter och tvätterilän.

Kommittén finner denna bostadsstyrelsens praxis riktig och ändamåls- enlig.

Beträffande egnahemmen gäller f. n. att i det fastställda belåningsvärdet för egnahemslån tvättutrustningen uppskattas till 5 a 600 kronor. Då det är önskvärt, att egnahemsbyggarna stimuleras att skaffa rationell tvättutrust- ning föreslår kommittén att man vid beräknande av belåningsvärdet för tvättutrustningen godtar en höjning av den nuvarande gränsen från 5—600 kronor till 1.000 kronor. Anordnas tvättutrymmet i direkt anslutning till och i samma plan som köket, förutsättes, att detta utrymme vid prövningen av egnahemslånet icke inräknas i bostadsytan.

I vad avser tvätterilånen föreslår kommittén en höj n i ng av nu gällande belåningsgräns (80 % av den godkända kostnaden) till att motsvara bostadskreditens regler: 100 % för kommun och allmän- nyttigt bostadsföretag, 95 % för kooperativt företag och 85 event. 90 % för enskild företagare.

Härvid synes det emellertid nödvändigt att kommunerna engagerar sig för företaget i större utsträckning än vad som hittills enligt gällande för- fattningsbestämmelser varit förutsatt. Det föreslås därför att k 0 m m u n al b 0 r g e n skall krävas för tvätterilånen.

Mot den f. n. för tvätterilånen stadgade amorteringstiden, högst 20 år, har kommittén ingen erinran. Inte heller finner kommittén skäl föreslå ändring av räntefoten, 3 %.

Enligt 1948 års kungörelse kan, när särskilda skäl föreligger, tvätterilän innefatta r ä n t e f ri stå e n cl e (1 el om högst 20.000 kronor för en an- läggning. Med hänsyn till bl. a. penningvärdets fall under de gångna åren föreslås att maximibeloppet för subventionen höjes från 20.000 kronor till 30.000 kronor.

Kommittén förutsätter sålunda att låneverksamheten till kollektiva tvätt- terier fortsätter, men med beaktande av de riktlinjer för gemensamhets—

tvätteriernas utveckling som i förevarande betänkande angivits och med _de ändringar som här föreslagits.

Såsom en enkel, lätt ordnad form för sambruk av tvättmaskiner i mindre skala har kommittén föreslagit samverkan i form av tv ä t t e i r kl a r. En tvättcirkel kan lämpligen bestå av 4———12 hushåll. Kommittén föreslår föl- jande belåningsform härför:

Lån bör utlämnas till anskaffande och installation av tvättcirkelns tvätt- utrustning med högst 90 % av anläggningskostnaden, dock högst 7.000 kronor. Lånet bör amorteras på 5—8 år, varvid räntan bör utgå med 3 %.

För lånet bör gälla enklast möjliga former. Tvätteirkeln behöver så- lunda icke organiseras i form av en ekonomisk förening. En av medlem-- marna bör stå som låntagare och vara ansvarig för anläggningen. För säker- het för lånet bör de övriga medlemmarna teckna borgen.

Kommitténs förslag beräknas medföra behov av ökning av anslagen till tvätterilän, varjämte medel bör beräknas till tvättcirkellån. Det bör ankom- ma å bostadsstyrelsen, att med ledning av dess erfarenhet av verksamheten, i den aktuella situationen, beräkna huru kommitténs förslag kan komma att påverka behovet av anslag till tvätterilän respektive tvättcirkellån.

Kap. 9. Lokala och centrala organisationsfrågor

Kommittén betonar vikten av att kommunen engagerar sig åstadkomma en rationell lösning av tvättfrågan såväl i nybebyggelse som i äldre be- byggelse. Särskilt understrykes vikten av att tvättförhållandena för hushåll i äldre bostäder såväl på landsbygden som framför allt i tätorterna för- bättras genom vidgad kommunal verksamhet och kraftigare initiativ än hittills.

Enligt gällande författning skall länsbostadsnämnd och hemkonsulent avge yttrande över låneansökningar, vilka sedermera prövas och avgöres av bostadsstyrelsen. Kommittén anser att skäl föreligger att ifråga om mindre tvätterier och s. k. tvättcirklar, delegera beslutanderätten från bostadssty— relsen till länsbostadsnämnderna. Vikten av den upplysande och rådgi- vande verksamhet som utövas av länsbostadsnämnden och hemkonsulenten understrykes.

Den centrala tillsynsmyndigheten för frågor som fallit innanför ramen för 1948 års kungörelse är bostadsstyrelsen, vars tvätterisektion handlagt ifrågavarande ärenden. Kommittén föreslår att tvätterisektionen ges vid— gade uppgifter inom ramen för bostadsstyrelsens verksamhet: sektionen bör ta befattning icke blott med kollektiva tvätterier som finansieras med tvätterilän, utan även med motsvarande anordningar i samband med bo— stadsbebyggelse belånad med statliga bostadskrediter.

Med hänsyn till de vidgade uppgifter kommittén föreslår skall åligga sektionen förutsätter kommittén att en betydande förstärkning av sektio- nens personal är behövlig.

Särakilt viktigt anser kommittén vara att sektionten förstärkes så att den kan fingera som ett informerande och rådgivande organ, främst i förhål- lande till de kommunala bostadsmyndigheterna, 'de stora bostadsföre- tagarna, kooperativa, allmännyttiga och enskilda, :samt länsbostadsnämn- der och hemkonsulenter. För ifrågavarande uppgiffter föreslår kommittén att en särskild befattning inrättas med beteckningezn tvättkonsulent.

Beträffande sektionens personal i Övrigt och behowet av nya tjänster etc. anser kommittén att det bör ankomma å bostadsstyrelsen att med stöd av vunn-c erfarenheter närmare bedöma härmed sammianhängande frågor.

Kap. !0. Forskning, upplysning och utbildning, samnordningsfrågor

Kommittén redogör här för de viktigaste av de mrganisationer och insti- tutioner som för närvarande bedriver forskning på tvättområdet. Av över- sikter. framgår att det på flera håll pågår utrednings- och forskningsarbete inom tvättområdet. Kommittén understryker angeliägenheten av att ifråga- varande verksamhet fortsätter, framför allt genom aitt Hemmens forsknings- institit erhåller fortsatta och vidgade möjligheter att fullfölja studierna av hushållens vanor och behov ifråga om tvätten.

Vidare föreslår kommittén att Statens nämnd föll' byggnadsforskning på sitt arbetsprogram upptar tvättfrågan. Detta bör ske genom att, såsom när det giller andra fackområden nämnden tillsätter ett särskilt utskott för ändamålet. I detta tvättutskott torde böra ingå reprlesentanter främst för de båda organ som har att ta befattning med hushållsltvätten och med gemen- samhetstvätterier för hushållstvättens behov, nämligen bostadsstyrelsen och HFI, vidare representanter för textilforskningen (och för fackkunskapen ifråga om maskiner och andra tekniska hjälpmedel vid tvätten. Dessutom bör itvättutskottet ingå personer med förtrogenhet med hushållens prak- tiska tvättproblem i olika bygder.

Ett dylikt tvättutskott inom statens nämnd för byggnadsforskning bör få möjlighet att genomföra sådana tekniskt och ekoniomiskt betonade under- sökn'ngar som i nuvarande läge kan befinnas önsk'värda för att ytterligare klargira riktlinjerna för tvättplaneringen. Utskotttet bör vidare samordna på ol.ka håll bedriven forskning samt tillgodogöra sig erfarenheterna från skilda typer av tvättanläggningar. Härvid är de anlläggningar av i viss mån ny typ som kommittén förordat av särskilt intresse.

Slutligen förutsätter kommittén att frågan om ein intensifierad y r k e s- u tb il d nin g av tvätteripersonal, företrädesvis i ledande ställning, göres till föremål för övervägande och åtgärder från övrerstyrelsen för yrkesut- bildnng i samråd med övriga av dessa frågor ber'örda verk och intresse- organisationer.