Prop. 1956:172

('angående godkännan\xad de av överenskommelse mellan Sverige och Förbunds\xad republiken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sve\xad rige, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

1

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännan­

de av överenskommelse mellan Sverige och Förbunds­ republiken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sve­ rige, m. m.; given Stockholms slott den 20 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredra­ gande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen måtte godkänna en i Bonn den 22 mars 1956 undertecknad överenskommelse rörande tyska tillgångar i Sve­ rige ävensom en samtidigt undertecknad överenskommelse rörande den tyska s. k. Lastenausgleich. De två överenskommelserna jämte en ytterligare överenskommelse rörande återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område, vilken förelägges riksdagen på föredragning av chefen för justitiedepartementet, är att betrakta som en helhet och är avsedda att ut­ göra en slutlig reglering av frågan om den tyska egendomen i Sverige.

Enligt överenskommelsen rörande de tyska tillgångarna skall sådana till­ gångar icke längre likvideras och det s. k. återförsäljningsförbudet upphä­ vas. De likvidationsmedel, vilka återstår sedan en på visst sätt avgränsad slututdelning verkställts i tvångsclearingen och vilka beräknas uppgå till 60 å 65 miljoner kronor, ställes till förfogande för den fond ur vilken de förra tyska ägarna av likviderad egendom i Sverige skall erhålla ersättning. Avgränsningen innebär att vid likvidationsnämndcns slututdelning, vilken

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 172

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

kommer att utgöra 15 %, från utbetalning till de svenska borgenärerna så­ dana tyska obligationer undantages för vilka lånetjänsten på ett tillfreds­ ställande sätt reglerats i London-avtalet angående tyska utlandsskulder.

I ett till överenskommelsen fogat signaturprotokoll fastlägges det närmare förfarandet vid utbetalningen av ersättning till de tyska rättsägarna. Dessa väntas komma att erhålla ersättning med omkring två tredjedelar.

I överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich tillerkännes svens­ ka rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland mest-gynnad-nationsbe- handling, vilken i praktiken innebär befrielse från vissa Lastenausgleich-av- gifter under sexårs-perioden 1949—1955. Befrielsen beräknas motsvara en sammanlagd avgiftsskyldighet av cirka 35 miljoner kronor. Svenska med­ borgare kan göra anspråk på ersättning för lidna krigsskador ur de fonder som skapas genom Lastenausgleich-avgifterna.

Avtalskomplexet träder i kraft en månad efter utväxling av ratifika­ tionsinstrument.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

3

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april 1956.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför mi­ nistern för utrikes ärendena följande.

Under senare tid har regeringsförhandlingar slutförts med Förbundsre­ publiken Tyskland angående en reglering av de frågor vilka uppkommit genom den likvidation av tyska tillgångar i Sverige, som skett på grundval av det år 1946 i Washington träffade avtalet mellan Sverige å ena samt Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Storbritannien och Nordirland å andra sidan rörande sådana tillgångar.

Jag anhåller nu att i det följande få lämna eu redogörelse för bakgrun­ den till förhandlingarna samt för dessas förlopp och resultat.

Washington-avtalet och dess tillämpning

På grundval närmast av beslutet vid Potsdam-konferensen i juli 1945, att den tyska egendomen i de neutrala länderna skulle tillkomma de väst­ allierade nationerna för skadeståndsändamål, riktades framställningar till Sverige, vari med skärpa gjordes anspråk på rätten till och kontrollen över tyskägda och tyskkontrollerade tillgångar i Sverige. Från svensk sida avvi­ sades dessa krav med hänvisning till att de tyska tillgångarna i första hand måste användas för tillgodoseende av svenska fordringar på tyska staten och enskilda tyskar och i andra hand, i den mån överskott uppstod, skulle tillkomma de tyska ägarna. Man förklarade sig emellertid beredd att över­ väga införandet av en kontroll, som tog sikte på en blockering och över­ vakning av tillgångarna. Förslag till lagstiftning i detta syfte godkändes av riksdagen under 1945 och ledde till utfärdandet den 29 juni 1945 av dels lagen om kontroll å viss utländsk egendom, dels ock lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom samt den 14 december 1945 av lagen angående administration av vissa bolag (kontrollagstiftning- en). Med stöd av den förstnämnda lagen infördes samma dag skingrings- förhud å all tysk egendom i Sverige.

Kontakterna med de allierade i ärendet utmynnade i regeringsförhand- lingarna i Washington under 1946, varvid enighet nåddes om det s. k.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Washington-avtalet. I detta avtal, som godkändes av 1946 års höstriksdag

(prop. nr 367/1946, rskr 555), förklarade man sig å svensk sida beredd att likvidera de tyska tillgångarna. Intäkterna vid likvidationen skulle dels disponeras för betalning av svenska fordringar på Tyskland, dels ock till ett belopp av 150 miljoner kronor ställas till de allierade ockupationsmak­ ternas förfogande för inköp av varor för det tyska folkhushållets räkning. Avtalet förutsatte, att de enskilda tyska rättsägarna skulle erhålla ersätt­ ning för sin egendom därigenom att de betalade svenska fordringarna, även­ som den fordran som uppkom genom utbetalningen av de 150 miljonerna, skulle avstås enligt gällande clearinglag och indrivas i Tyskland för att an­ vändas till ersättningsändamål. De allierade åtog sig att tillse, att avtalet i dess helhet skulle godkännas från tysk sida i samband med ett kommande fredsfördrag.

Enligt Washington-avtalet skulle svenska regeringen vidare återlämna sådana guldpartier som bevisligen hade genom tyska åtgärder rövats från ockuperade länder. Såsom en fristående svensk prestation lämnades sam­ tidigt vissa finansiella bidrag till återuppbyggnaden av de krigshärjade länderna i Europa.

Det förenämnda beloppet å 150 miljoner kronor fördelades sedermera med 63 miljoner till vardera de amerikanska och brittiska ockupationsmyn- digheterna samt 24 miljoner till den franska ockupationsmyndigheten. I Washington-avtalet bekräftade de västallierade att Sovjetunionen vid Pots- dam-konferensen avstått från varje krav på tyska tillgångar i Sverige såväl för egen del som för den av Sovjetunionen förvaltade zonen i Tyskland.

I enlighet med åtagandet att återställa rövat guld har till de allierade utlämnats ett belgiskt guldparti till ett värde av cirka 29 miljoner kronor samt ett holländskt guldparti till ett värde av cirka 35 miljoner kronor (prop. nr 221/1954, rskr 161/1955).

Avvecklingen av de tyska tillgångarna anförtroddes åt den i samband med genomförandet av kontrollagstiftningen inrättade flyktkapitalbyrån och skedde på grundval av denna lagstiftning kompletterad med en lag den 10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Samtliga lagar har givits förlängd giltighet år från år, senast till och med den 30 juni 1957 genom beslut av innevarande års riksdag (prop. nr 21/1956, rskr 60).

Arbetet med avvecklingen är sedan någon tid avslutat med undantag av- ett begränsat antal likvidationsfall där rättsläget fortfarande är oklart. Ut­ fallet av likvidationen beräknas totalt komma att uppgå till cirka 380 miljo­ ner kronor.

Förslag i fråga om dispositionen såväl av de genom likvidationen infly­ tande medlen som av de i Sverige efter avtalsclearingen med Tyska Riket förefintliga clearingmedlen utarbetades av den s. k. tyskmedelskommittén och underställdes 1950 års riksdag. Härvid lämnades godkännande av vissa allmänna riktlinjer för en tvångsclearing med Tyskland (prop. nr 197/1950,

Kungl. Mnj.ts proposition nr 172 är 1956

5

törsta lagutskottets uti. nr 30, rskr 356). Uppgiften att pröva de svenska fordringsanspråk, som skulle kunna tillgodoses genom fördelning av de tillgängliga medlen, anförtroddes åt en för ändamålet inrättad nämnd, likvi- dationsnämnden. Denna har numera avslutat granskningen av de över 20 000 fordringsanspråk som anmälts samt verkställt utdelning till fullt belopp å förmånsberättigade anspråk respektive en första utdelning av 15 % å icke törmånsberättigade anspråk. Dock har i ömmande fall principiellt utdelats 100 %. Svenska staten har av likvidationsnämndcn tillerkänts utdelning till fullt belopp bl. a. för de 150 miljoner kronor, som ställdes till förfogande för det tyska folkhushållets räkning, och för de återlämnade partierna rövat guld till ett sammanlagt värde av cirka 64 miljoner kronor.

I detta sammanhang torde få anmälas, att Kungl. Maj :t genom beslut den 20 januari 1956 bemyndigat statskontoret att såsom dellikvid i den utdel­ ning å cirka 29 miljoner kronor, som tillerkänts staten med anledning av utlämnandet av det s. k. belgiska guldet, till ett belopp av kr. 11 302 147: 47 mottaga för ändamålet disponibla reverser och förlagsbevis utställda i sam­ band med likvidationen av vissa större tyska förmögenhetsobjekt.

London-avtalet angående tyska utlandsskulder

Under åren 1951—1952 ägde förhandlingar rum i London mellan För­ bundsrepubliken Tyskland och de allierade angående förbundsrepublikens betalningsskyldighet för Tyska Rikets utländska skulder. Dessa överlägg­ ningar resulterade i en internationell överenskommelse innehållande en reglering av dessa skulder, det s. k. London-avtalet. I avtalet fastställdes rän- te- och amorteringsvillkor bland annat för Dawes-, Young- och Kreuger- lånen. Beträffande privata tyska obligationslån uppdrogs vissa riktlinjer för uppgörelser mellan borgenärer och gäldenärer.

London-avtalet, som godkändes av 1953 års x-iksdag (prop. nr 221/1953, utrikesutskottets uti. nr 4, rskr 350), erbjöd elt betydande intresse för Sverige, eftersom den ojämförligt största posten svenska fordringsanspi-åk på Tyskland grundas på innehav av tyska statsobligationer eller andra tys­ ka obligationer, för vilka lånetjänsten skulle återupptagas enligt avtalet. 1 syfte att undvika svårigheter för likvidationsnämndens fortsatta arbete begäi-des från svensk sida och erhölls en bekräftelse från de allierade, att tvångsclearingen kunde fullföljas oberoende av London-avtalet. Samtidigt fastslogs att svenska borgenärer, som inte fått sina fordringar fullt betalda i tvångsclearingen, var oförhindrade att, sedan fordringarna reducerats med vad som mottagits från likvidationsnämnden, göra betalningsanspråk för den återstående delen av fordringarna gällande enligt London-avtalet.

6

Kungl. Mcij.ts proposition nr 172 år 1956

De svensk-tyska förhandlingarna

I slutet av augusti 1952 tog den västtyska regeringen ett initiativ till för­ handlingar med Sverige angående tillämpningen på svenskägd egendom i Västtyskland av den s. k. Lastenausgleich-avgiften. Samtidigt framgick, att man som svensk motprestation till en viss befrielse från denna avgift vän­ tade sig medgivanden i fråga om den tyska egendomen i Sverige.

Lastenausgleich-avgiften tillkom genom lagstiftning av den västtyska förbundsdagen under 1952 i syfte att åstadkomma en önskvärd finansiell utjämning av krigsbördorna. Avgiften fastställdes till i princip 50 % av varje förmögenhet i Västtyskland, sådan denna redovisades vid förmögen­ hetsbeskattningen i juni 1948 (d. v. s. i samband med den västtyska valu­ tareformens genomförande), och skall betalas under en tidsperiod av tret­ tio år från och med år 1949. De inflytande beloppen, som beräknas uppgå till sammanlagt cirka 2 miljarder tyska mark om året, skall av förbunds- regeringen användas till ersättning åt flyktingar från gamla tyska områ­ den, såsom områdena öster om Oder-Neisse linjen, och åt personer som förlorat eller lidit skada å egendom i Västtyskland genom krigets verk­ ningar, exempelvis genom bombning. Ersättning kan också utgå till per­ soner som lidit allvarliga förluster i samband med valutareformens genom­ förande.

I de s. k. Paris-fördragen av år 1953 mellan de västallierade och för- bundsrepubliken rörande upphörandet av ockupationen i Västtyskland in­ går en bestämmelse, enligt vilken medborgare i länder, som varit krigfö­ rande med Tyska Riket, för sin egendom skall vara befriade från Lasten­ ausgleich-avgiften under en period av sex år, nämligen 1949—1955. Jäm­ ställda är härvidlag sådana tyska bolag, vilkas kapital till över 85 % är i dylik allierad ägo, varvid befrielsen skall utgå med den procentsats, med vil­ ken det utländska kapitalet är delaktigt i bolaget.

Till stöd för den sammankoppling av de två i och för sig helt skilda för- handlingsspörsmål, som Lastenausgleich-avgiften och egendomsfrågan ut­ gjorde, åberopades från tysk sida den samma år träffade egendomsuppgö- relsen med Schweiz, där detta land tillerkändes samma befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter som de allierade erhållit. Denna uppgörelse, som överhuvud spelat en mycket stor roll i den tyska argumenteringen under förhandlingarna med Sverige, gick i stora drag ut på att Schweiz friställde den tyska egendomen i Schweiz, inklusive patent och varumärken, uppgå­ ende till ett beräknat sammanlagt värde av ungefär 360 miljoner schwei­ zerfrancs. De tyska motprestationerna var den nyssnämnda befrielsen för schweiziskägd egendom i Västtyskland från vissa Lastenausgleich-avgifter och ett åtagande att till de allierade betala en tredjedel av den friställda tyska egendomens värde, eller cirka 120 miljoner schweizerfrancs, för att avlösa den på Schweiz enligt det schweiziska Washington-avtalet fallande förpliktelsen att utbetala en viss del ur de tyska tillgångarna i Schweiz.

7

Samtidigt nåddes eu reglering av den till drygt 1 miljard schweizerfrancs

uppgående clearingskuld som Tyska Riket ådrog sig gentemot Schweiz un­

der kriget.

De svensk-tyska förhandlingarna tog sin början i januari 1953. Ordfö­

rande i den svenska förhandlingsdelegationen blev och har sedan dess varit

flyktkapitalbyråns ordförande, f. d. justitierådet Sandström. Det visade sig

emellertid, att de tyska önskemålen beträffande egendomen i Sverige sträck­

te sig långt. Sålunda krävdes att likvidationen omedelbart skulle avbrytas;

vidare begärdes att egendom i betydande utsträckning skulle friställas, att

patent och varumärken i största möjliga utsträckning borde återställas och

att egendom, som förvärvats av svenska staten eller statliga myndigheter

skulle återlämnas — här omnämndes särskilt de mellansvenska s. k. tysk­

gruvorna. Önskemål framfördes även om en gemensam granskning av så­

dana likvidationsfall som enligt de tyska myndigheternas uppfattning bor­

de eftergranskas, exempelvis med anledning av att försäljningssumman fö­

refallit dem oskäligt låg. För den händelse enighet icke kunde uppnås vid

denna gemensamma granskning, ville man från tysk sida kunna hänskjuta

saken till avgörande genom skiljeförfarande under neutralt ordförandeskap.

De tyska förslagen kunde icke accepteras och förhandlingarna ajourne­

rades. Kontakterna upprätthölls emellertid på ett informellt plan. I avvak­

tan på att förutsättningarna för en allmän reglering skulle förbättras in­

riktade man sig härvid på att lösa olika tekniska problem i samband med

indrivningen hos tyska gäldenärer av de svenska fordringar vilka erhållit

betalning genom likvidationsnämndens utdelningar. Dessa fordringar har

såsom nämnts enligt principerna för tvångscleringen överlåtits på vederbö­

rande tyska myndigheter för att ligga till grund för ersättningsbetalningar-

na till berörda rättsägare, d. v. s. dels de förra ägarna av likviderad egen­

dom i Sverige, dels ock rättsägare till förmån för vilka i Sverige gjorts clea-

ringinbetalningar som förbrukats genom utbetalningarna i tvångsclearingen.

Även lösningen av dessa tekniska frågor visade sig ge upphov till me­

ningsskiljaktigheter, bl. a. beträffande tidpunkten vid vilken det västtyska

riksgäldskontoret (Bundesschuldenverwaltung) skulle inbetala motvärdet

till de av likvidationsnämnden betalade tyska statsobligationerna till den

fond, i vilken de för ersättningsbetalningarna avsedda medlen skulle upp­

samlas. Vidare restes från tysk sida invändningar mot den kurssättning för

riksmarken som tillämpades av likvidationsnämnden i enlighet med di­

rektiven för tvångsclearingen. Härvid hänvisades till att dessa kurser icke

överensstämde med den tyska valutareformens regler.

Under senare delen av förra året uppmjukades emellertid de tyska stånd­

punkterna. Sålunda medgavs att motvärdet av de betalade statsobligatio­

nerna skulle omedelbart ställas till förfogande. Vidare frånfölls invändning­

arna mot den svenska kurssätlningen för riksmark. Samtidigt bil man för­

stå, att förbundsrepubliken var beredd att (ill förmån för de privata rätts-

ägarna avstå från krav på ersättning för statliga tillgodohavanden å drygt

100 miljoner kronor av clearingmedlen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

8

A svensk sida hade man så småningom allteftersom likvidationsnämnden

hunnit pröva de svenska fordringsanspråken vunnit en bättre överblick över

läget. Detta möjliggjorde att man kunde ställa i utsikt ett väsentligt bidrag

till ansträngningarna att bereda ersättning åt rättsägarna och att snabbt

komma till en allmän uppgörelse. Den lämpligaste vägen syntes därvid vara

ett erbjudande att vid den snart förestående slututdelningen i tvångsclea-

ringen undantaga fordringsanspråk grundade på innehav av tyska obligatio­

ner för vilka lånetjänsten på ett tillfredsställande sätt reglerats i London-

avtalet och från vilkas tillgodoseende i tvångsclearingen man därför skulle

kunna avstå. De på detta sätt hos likvidationsnämnden innehållna medlen,

som beräknades uppgå till cirka 60 miljoner kronor, skulle istället — under

förutsättning att en uppgörelse härigenom kunde nås — direkt ställas till

förfogande för ersättningsbetalningarna.

På grundval av dessa ömsesidiga medgivanden fortsattes diskussionerna

och den 17 januari 1956 träffades såsom ett första resultat en teknisk över­

enskommelse angående indrivningen hos tyska gäldenärer av de av likvida­

tionsnämnden betalade svenska fordringarna. Vid officiella regeringsför-

handlingar under februari och mars i år, varvid även patent- och varumär-

kesfrågor behandlades, har sedermera utarbetats det nu föreliggande avtals-

komplexet. Detta undertecknades med ratifikationsförbehåll den 22 mars

1956.

Såsom framgår av det följande består uppgörelsen av tre särskilda över­

enskommelser, vilka bör betraktas som en helhet. Den första är en överens­

kommelse rörande tyska tillgångar i Sverige jämte signaturprotokoll, den

andra är en överenskommelse rörande den tyska Lastenausgleich och den

tredje en överenskommelse rörande återställande av vissa rättigheter på det

industriella rättsskyddets område. Texterna till de två förstnämnda över­

enskommelserna samt till signaturprotokollet torde i svensk och tysk origi-

nalavfattning få fogas såsom bilagor (litt. A—C) till detta protokoll. Där­

jämte torde vissa till överenskommelserna hörande skriftväxlingar få bifogas

(fttt. D—F). Proposition angående överenskommelsen rörande återstäl­

lande av vissa rättigheter på det industriella rättsskyddets område jämte

däimed sammanhängande lagstiftningsfrågor framlägges på föredragning

av chefen för justitiedepartementet.

Överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige

I artikel 1 av överenskommelsen konstateras att tyska tillgångar icke

längre skall likvideras. Vidare förklaras, att kungörelsen den 29 juni 1945

om skingringsförbud å tysk egendom kommer att upphävas och att den för

likvidationen av tillgångarna utfärdade lagen den 10 juli 1947 om dödande

av vissa utanför Sverige befintliga handlingar kommer att sättas ur kraft.

Enligt bestämmelse i det till överenskommelsen fogade signaturprotokollet

kan dock skingringsförbudet upprätthållas beträffande utestående likvida-

tionsfall så länge dessa ej slutgiltigt kunnat avvecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

9

Enligt artikel 2 skall det förbud mot återförsäljning till tyska rättssub­

jekt, vilket i enlighet med Washington-avtalets allmänna syften uppställts

vid flyktkapitalbyråns försäljningar, upphävas.

Artikel 3 innehåller en principförklaring om att äldre tyska rättigheter

på det industriella rättsskyddets område i Sverige, som icke försålts men

som förfallit eller eljest upphört att äga giltighet på grund av underlåten­

het att fullgöra författningsenliga åtgärder, under vissa förutsättningar skall

återställas till de tyska rättsinnehavarna. De närmare bestämmelserna här­

om bär intagits i den förut nämnda överenskommelsen angående återstäl­

lande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område.

I den mån rättigheterna försålts överlåtes det åt parterna att träffa upp­

görelse om eventuell reglering av sina ömsesidiga intressen. I sista hand kan

en blandad regeringskommission utses för att bistå parterna vid deras för­

handlingar.

Artikel 4 innehåller ett svenskt åtagande att ställa till förfogande för er-

sättningsbetalningar till ifrågavarande rättsägare alla från likvidationen här­

rörande och efter slutredovisningen i tvångsclearingen återstående eller yt­

terligare tillkommande medel. Ehuru detta icke fastlagts i avtalstext, får

bestämmelsen i denna artikel ses mot bakgrunden av det i det föregående

omnämnda svenska erbjudandet som numera preciserats på följande sätt.

Från likvidationsnämndens slututdelning, som enligt de för tvångsclearingen

föreskrivna beräkningsgrunderna fastställts till 15 % av godkända icke för-

månsberättigade fordringsanspråk, undantages — förutom anspråk vilka

redan erhållit utdelning till fullt belopp — sådana fordringsanspråk som

avser kapital eller ränta före den 1 maj 1945 å tyska obligationer i icke-tysk

valuta, för vilka enligt London-avtalet lånetjänsten helt ombesörjes eller

skall ombesörjas i Västtyskland. Däremot kommer samtliga övriga i tvångs­

clearingen godkända icke förmånsberättigade fordringsanspråk, inbegripet

andra tyska obligationer än nyss angivna, t. ex. obligationer i riksmark, att

erhålla slututdelning med nämnda procentsats av 15 %. Den sammanlagda

utdelningen i tvångsclearingen å dessa fordringsanspråk kommer härigenom

att uppnå 30 %.

Det belopp, som enligt artikel 4 skulle komma att ställas till förfogande

för ersättningsändamål, uppgår enligt senaste beräkningar till 60 ä 65 mil­

joner kronor.

Artikel 5, liksom även huvudparten av föreskrifterna i signaturprotokol-

let, reglerar förfarandet vid ersättningsbetalningarna till vederbörande rätts­

ägare. Man räknar med att dessa skall kunna verkställas i början av nästa

år, sedan nödvändiga administrativa förberedelser hunnit vidtagas. Er-

sättningsberättigade är samtliga rättsägare som berörts av de i Sverige vid­

tagna åtgärderna, dock med det betydelsefulla undantaget att förbunds-

republiken och dess organ uteslutits. För rättsägare bosatta utanför för-

bundsrepublikens område skall ersättningsbeloppen tills vidare förvaltas

av ombud, för den händelse särskilda omständigheter icke gör detta onödigt.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Beträffande storleken av ersättningsbetalningarna har i en särskild skrift­

växling (bilaga D) uttalats, att det av olika skäl är svårt att redan nu exakt

beräkna hur stora belopp, som kommer att stå till förfogande för ända­

målet, och på detta sätt fastställa den ersättningsprocent som kan väntas

utgå. Man säger sig dock på goda grunder kunna räkna med att tvä tredje­

dels ersättning helt eller i det närmaste skall uppnås för den händelse de

ekonomiska förhållandena icke väsentligt förändras. Anledningen till att

en ersättning med två tredjedelar använts som riktpunkt har närmast va­

rit den förebild som i detta avseende finns i det motsvarande tysk-schwei­

ziska avtalet. Den tyske rättsägaren har i Schweiz kunnat återfå sin egen­

dom, men först sedan han inbetalat en tredjedel av värdet till de tyska

myndigheterna (plus en viss förvaltningsavgift till de schweiziska myndig­

heterna); med tanke härpå har avtalet brukat betecknas som en uppgörelse

på två tredjedels grundval.

Skulle utvecklingen emellertid icke motsvara förväntningarna, kan enligt

den nyssnämnda skriftväxlingen en ytterligare överläggning äga rum angå­

ende de med ersättningsprocenten sammanhängande frågorna. Skulle ersätt-

ningsprocenten komma att överstiga två tredjedelar, skall enligt artikel 6

viss förmånsställning tillerkännas olika grupper av ömmande fall bland

rättsägarna.

Att märka är vidare att i den »ratifikationslag», som kommer att utfär­

das i Västtyskland angående avtalskomplexet, rättsägarna skall befrias från

skyldighet att erlägga Lastenausgleich-avgifter för mottagna ersättningsbe­

lopp.

Såsom rådgivande och övervakande organ vid verkställandet av ersätt­

ningsbetalningarna har tillsatts ett utskott, bestående av fyra medlemmar,

varav två representanter för de tyska myndigheterna och en för rättsägarna

samt en svensk representant.

Artikel 7 föreskriver, att erforderliga åtgärder skall vidtagas för genom­

förandet av överenskommelsen, och artikel 8 förutser samråd beträffande

tolknings- och tillämpningsfrågor. I artikel 9 fastlägges ett skiljeförfaran­

de, för den händelse meningsskiljaktigheter beträffande tolkningen och till-

lämpningen icke kan biläggas på annan väg. Enligt anteckning i signatur­

protokollet äger bestämmelserna om skiljeförfarandet icke tillämpning på

de i artikel 3 behandlade patent- och varumärkesfrågorna.

Artikel 10 innehåller en förklaring, att förbundsrepubliken med hänsyn

till den träffade uppgörelsen icke kommer att vidare upptaga till behand­

ling frågor, som härrör från likvidationen av tyska tillgångar i Sverige.

Denna bestämmelse kan sägas komplettera det generella åtagande, som för­

bundsrepubliken gjort i Paris-fördragen med de västallierade och enligt vil­

ket inga invändningar får göras mot åtgärder som vidtagits bl. a. av neu­

trala stater mot tysk egendom i anledning av uppgörelser med de allierade.

Nämnas kan att i fördragen jämväl finns en bestämmelse, enligt vilken inga

tyska anspråk eller klagomål skall tillåtas mot personer som förvärvat tysk

egendom i samband med ett likvidationsförfarande.

1

]

I en till överenskommelsen anknuten ytterligare skriftväxling (bilaga E) säger sig svenska regeringen utgå från att överenskommelsen vinner giltig­ het i ett återförenat Tyskland och säger sig vidare förvänta, att förbunds- republiken skall göra sitt bästa härför om detta med hänsyn till omstän­ digheterna vid tidpunkten för Tysklands återförening skulle vara erforder­ ligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich

1 denna överenskommelse regleras de förmåner som Sverige skall erhålla vid tillämpningen av den tidigare berörda tyska Lastenausgleich-lagstift- ningen. Sålunda skall svenska rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland åtnjuta mest-gynnad-nationsbehandling (artikel 1 och 2), vilket i prakti­ ken innebär samma befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter (Sofort- hilfeabgabe och Vermögensabgabe) under en sexårsperiod 1949—1955, som de västallierade tillförsäkrat sig i Paris-fördragen och Schweiz utverkade i sitt egendomsavtal. Hittills har i avvaktan på eu uppgörelse uppskov be­ viljats med inbetalningen av ifrågavarande avgiftsbelopp. Genom den nu träffade överenskommelsen strykes dessa definitivt. Befrielsen beräknas motsvara en sammanlagd avgiftsskyldighet för svenska rättssubjekt och dotterbolag å cirka 35 miljoner kronor.

Svenska medborgare kan vidare göra anspråk på ersättning för lidna krigsskador i Tyskland ur de genom Lastenausgleich-avgifterna skapade fonderna. Vid fastställande av ersättningen avräknas sådana belopp som vederbörande svenska medborgare kan ha mottagit genom utdelning i tvångs- clearingen å godkända fordringsanspråk på Tyskland. Sådan avräkning skall dock icke ske i det mest aktuella fallet, nämligen då belopp mottagits från likvidationsnämnden ur det bidrag å 6 miljoner kronor som svenska sta­ ten ställ! till förfogande för att möjliggöra hjälpåtgärder till Tysklands* svenskar (artikel 3).

Såsom ytterligare förmån åt svenska medborgare bosatta i Västtyskland stadgas i artikel 4 att vid beräkningen av Lastenausgleich-avgifter hänsyn icke skall tagas till eventuell förmögenhet i Sverige.

1 den till överenskommelsen fogade skriftväxlingen (bilaga F) gives när­ mare bestämmelser angående uppskov med inbetalningen av avgifter in. in. intill dess överenskommelsen trätt i kraft.

Överenskommelsernas ikraftträdande in. m.

Avtalskomplexet. som även skall gälla för Västberlin, träder i kraft eu månad efter utväxlingen av ratifikationsinstrument, vilken skall ske sam­ tidigt för samtliga överenskommelser.

I samband med ikraftträdandet aktualiseras frågan om avvecklingen av flyktkapitalbyråns, restitutionsnämndens och likvidationsnämndens verk­

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1950

samhet. Enligt förslag i 1956 års statsverksproposition har riksdagen anvi- sqt medel för bestridande av flyktkapitalhyråns och restitutionsnämndens kostnader under budgetåret 1956/57. I propositionen förutsattes att verk­ samheten skulle ha slutförts senast vid utgången av nämnda budgetår; skulle mot förmodan då ännu några löpande ärenden återstå, kunde hand- iäggningen av dessa överföras till utrikesdepartementet. Enligt en beräk­ ning som uttörts efter avslutandet av de svensk-tyska förhandlingarna, tor­ de de två förstnämnda institutionerna kunna indragas i början av nästa år sedan verksamhetsberättelser avgivits. Vad beträffar likvidationsnämnden kommer denna att upphöra i och med att den förutsedda slututdelningen verkställts och fullständig redogörelse för verksamheten överlämnats till Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för institutionernas verksamhet, vilka till stor del kunnat betalas genom uttagande av avgift å utdelade belopp i tvångsclearingen, kommer att i samband med likvidationsnämndens slutredovisning regleras på det sättet att den ännu utestående delen av kostnaderna för likvidations- nämnden och flyktkapitalbyrån samt kostnaderna för restitutionsnämnden och tyskmedelskommittén bestridas ur de efter slututdelningen tillgängliga medlen. I samband härmed kommer de förskott till bestridande av flykt- kapitalbyråns, restitutionsnämndens och tyskmedelskommitténs verksam­ het, som de för ändamålet disponerade budgetanslagen kan sägas utgöra, att kunna återbetalas till statsverket.

I detta sammanhang torde för förnyat övervägande få anmälas frågan om sättet för utbetalningen av i tvångsclearingen utdelningsberättigade pensio­ ner och livräntor. Enligt gällande föreskrifter skall till förmånstagarna in­ köpas livräntor i svenska försäkringsbolag för det kapitaliserade värdet. Några sådana inköp av livräntor har emellertid av olika skäl ännu icke skett, utan likvidationsnämnden har utbetalat pensions- och livräntebelop­ pen halvårsvis.

I samband med förberedelserna för slututdelningen har likvidationsnämn- den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1955 hemställt, att föreskrif­ terna om inköp av livräntor måtte återkallas och att i stället måtte föreskri­ vas, att utbetalningarna av ifrågavarande pensioner och livräntor efter det att nämnden avslutat sin verksamhet skall åligga statskontoret. Nämnden erbjuder sig att till statskontoret för ändamålet överlämna ett så stort ka­ pitalbelopp att detta jämte ränta, beräknad efter statskontorets vanliga för- räntningsprocent, uppgår till det belopp som enligt försäkringstekniska grunder erfordras för utbetalningarna.

Den föreslagna metoden för utbetalningarna blir på i nyssnämnda skri­ velse närmare anförda grunder praktiskt fördelaktigare, men är förbunden med olägenheten att det belopp, som erfordras för fullgörandet av utbetal­ ningarna, icke kan med visshet beräknas. I detta avseende föreslås emel­ lertid, att staten skäligen bör kunna stå för eventuellt underskott men å andra sidan vara oförhindrad att behålla ett eventuellt överskott.

Statskontoret har i yttrande över likvidationsnämndens skrivelse förkla­

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

13

rat, att det med hänsyn till det ringa antalet förmånstagare — liögst fyrtio

icke torde föreligga några svårigheter för statskontoret att övertaga be­ styret med utbetalningarna av pensions- och livräntebeloppen. Statskonto­ ret vill därför icke motsätta sig ett uppdrag i angivet hänseende.

Beträffande pensionsanspråk må i övrigt nämnas att förhandlingar på­ går med förbundsrepubliken om ett avtal rörande social trygghet, varvid även anspråk på ej betalda, svenska medborgare tillkommande tyska pen­ sioner lär komma att beaktas.

Yttranden

Yttranden över avtalskomplexet har avgivits av fullmäktige i riksbanken, ordföranden i likvidationsnämnden och Svenska bankföreningen samt, i vad angår rättigheter på det industriella rättsskyddets område, jämväl av kom­ merskollegium, patent- och registreringsverket, Sveriges industriförbund, Svenska industriens patentingenjörers förening och Svenska patentombuds- föreningen.

Fullmäktige i riksbanken har ansett sig böra begränsa sitt yttrande till den transfereringsfråga som uppkommer genom artikel 4 i överenskom­ melsen rörande tyska tillgångar i Sverige. Fullmäktige finner angeläget, att ifrågavarande belopp överföres till förbundsrepubliken på sådant sätt att marknadskurserna för kronor inom ramen för det multilaterala ar- bitragesystemet icke påverkas. Av denna anledning har från riksbankens sida som ett godtagbart betalningssätt förordats den tekniska lösningen, att beloppet inbetalas till Bank Deutscher Länders kronkonto i riksbanken för att därefter bli föremål för avräkning inom den europeiska betalnings- unionen.

Ordföranden i likvidationsnämnden har förklarat sig icke ha någon er­ inran mot avtalskomplexet, sedan numera föreskrifter utfärdats i förbunds­ republiken om upphävande av vissa där vidtagna åtgärder i anledning av tvångsclearingen.

Svenska bankföreningen förklarar i sitt yttrande inledningsvis, alt för­ eningen finner det värdefullt att den tyska egendomsfrågan kunnat slut­ ligt regleras och att detta böra vara ägnat att lända till fördel i flera avse­ enden, ej minst för affärsförbindelserna med Västtyskland. Vid en genom­ gång av uppgörelsen uttalar föreningen bl. a. följande:

»Vad närmare angår innehållet i överenskommelsen rörande tyska till­ gångar i Sverige synes ingen befogad erinran kunna göras mot bestämmel­ serna att sådana tillgångar ej längre skall kvarstadsbeläggas eller avyttras och att följaktligen egendom, som ej redan försålts, skall friställas. Ej hel­ ler möter det enligt bankföreningens mening i nuvarande läge några be­ tänkligheter mot att tillåta att avyttrade tillgångar överlåtes på tyska rätts­ subjekt. Goda skäl talar för alt tyskar, vilkas egendom tvångslikviderats, skail få möjligheter att köpa tillbaka den.

14

Kanyl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Ej heller övriga led i uppgörelsen, däribland den föreslagna utformning­ en av likvidationsnämndens slututdelning, finner föreningen ge anledning till erinran:

»Bankföreningen finner sig kunna godtaga principen att obligationsinne­ havare, som har möjlighet att utnyttja de fördelar Londonavtalet ger, ej till­ lika skall kunna göra anspråk på ytterligare utdelning i tvångsclearingen. Däremot kan det naturligtvis ifrågasättas, om ej de clearingmedel, som därigenom innehålles och som beräknas uppgå till 60 å 65 miljoner kro­ nor, i första hand borde användas för att tillgodose övriga oprioriterade svenska clearingfordringar.

Emellertid måste man beakta att vid tvångsclearingen tillämpats en sär­ skild riksmarkskurs av 30 öre, vilket inneburit en icke obetydlig förmån för innehavare av fordringar i riksmark. Det är därjämte att märka att i den mån en fordran blivit nödlidande i tvångsclearingen fordringen alltjämt kvarstår och kan göras gällande mot den tyska gäldenären. I inånga fall torde det också finnas goda utsikter att på denna väg få fordringen till fullo betald. Med hänsyn till det sålunda anförda anser bankföreningen att upp­ görelsen ej heller i nu förevarande del innefattar längre gående efter­ gift än som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig.

I den till överenskommelsen hörande skriftväxlingen har beräknats att utdelningen till de tyska rättsägarna skall komma att uppgå till två tredje­ delar, vilket motsvarar utdelningskvoten i den tysk-schweiziska tvångs­ clearingen. För den händelse dessa förväntningar icke skulle gå i uppfyl­ lelse, förutsättes i skriftväxlingen att nya överläggningar mellan svenska och tyska regeringarna skall äga rum angående de med ersättningskvoten sammanhängande frågorna. Bankföreningen utgår från att därvid en till­ fredsställande lösning skall kunna uppnås.

Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich har ej givit bank­ föreningen anledning till någon erinran.»

Remissuttalandena rörande patent- och varumärkesspörsmålen redovisas av chefen för justitiedepartementet.

Departementschefen

Det föreliggande avtalskomplexet är avsett att utgöra en slutlig reglering av de frågor vilka uppkommit genom den likvidation av tysk egendom i Sverige som skett på grundval av 1946 års Washington-avtal med de allie­ rade. I det föregående har frågans utveckling och de nyligen slutförda svensk-tyska överläggningarna utförligt redovisats.

Det uppnådda förhandlingsresultatet kan i korthet sägas innebära föl­ jande. Likvidationsförfarandet förklaras avslutat och det s. k. återförsälj- ningsförbudet, varigenom tyskt återförvärv av försåld egendom förhindrats, upphäves. Då detta förbud härletts av bestämmelserna i Washington-avta- let, har erforderligt samtycke av de allierade till upphävandet utverkats.

Äldre tyska patent- och varumärkesrättigheter, som icke försålts men som

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

15

upphört att gälla, kan under vissa betingelser återupplivas till förmån för

de tyska rättsinnehavarna. Ifråga om försålda rättigheter överlåtes det åt

parterna att i förekommande fall reglera sina ömsesidiga intressen. En blan­

dad regeringskommission kan i sista hand tillsättas för att bistå parterna

i deras förhandlingar. Att märka är att denna bestämmelse icke gäller be­

träffande rättigheter tillhörande ett tidigare tyskägt eller tyskkontrollerat

företag som försålts.

Reglerna för återupplivandet av patent- och varumärkesrättigheter har

intagits i en särskild överenskommelse. En redogörelse för innehållet i de­

talj av denna överenskommelse liksom för avtalskomplexets innebörd över

huvud i vad avser rättigheter på det industriella rättsskyddets område läm­

nas såsom tidigare nämnts på föredragning av chefen för justitiedeparte­

mentet.

Riktlinjer har uppdragits för utbetalning av ersättning till de rättsägare,

vilka berörts av de i Sverige vidtagna åtgärderna. Storleken av ersättning­

arna har av olika skäl ännu icke kunnat definitivt fastställas, men rätts-

ägarna torde kunna räkna med omkring två tredjedels ersättning. Vägle­

dande har härvidlag under förhandlingarna varit den uppgörelse, som ti­

digare träffats rörande den tyska egendomen i Schweiz och i vilken ersätt­

ningsfrågan lösts på två tredjedels grundval. Utbetalningarna väntas kunna

äga rum i början av7 nästa år; för rättsägare bosatta utanför förbunds-

republikens område skall ersättningsbeloppen tills vidare förvaltas av om­

bud.

I anledning av den träffade uppgörelsen har förbundsrepubliken förkla­

rat sig icke komma att upptaga likvidationsfrågorna till vidare behandling.

Den fond, ur vilken ersättningarna till de tyska rättsägarna skall betalas,

kommer att erhålla medel på två vägar. För det första skall där uppsamlas

de belopp, som indrives hos tyska gäldenärer å sådana svenska fordringar

vilka betalats genom att borgenären erhållit utdelning i tvångsclearingen.

Huvudparten utgöres av betalade tyska statsobligationer, vilkas motvärde

omedelbart kommer att inbetalas till fonden av det västtyska riksgäldskon-

toret. För det andra är avsikten att direkt från Sverige skall överföras det

belopp av (50 ä 65 miljoner kronor som väntas återstå sedan likvidations-

nämnden verkställt en på visst sätt avgränsad slututdelning i tvångsclea-

ringen. Såsom tidigare anförts avses att vid slututdelningen från utbetal­

ning till de svenska borgenärerna undantaga sådana obligationsfordringar

som på ett tillfredsställande sätt reglerats i det s. k. London-avtalet. Då det

grundläggande motivet för deras deltagande i tvångsclearingen därigenom

bortfallit, tillstyrker jag att slututdelningen utformas på föreslaget sätt.

Anmärkas kan för övrigt att börskurserna på ifrågavarande obligationer ef­

ter en kraftig stegring numera närmar sig pari.

Under förhandlingarna angående de för ersättningsändamål tillgängliga

medlen dryftades frågan om behandlingen av det belopp av 150 miljoner

kronor, som enligt Washington-avtalet ställdes till de allierade ockupations­

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

makternas förfogande i deras egenskap av de facto företrädare för det tyska folkhushållet för finansiering av leveranser av livsviktiga förnöden­ heter till detta folkhushåll. Frågan har även varit föremål för långvariga överläggningar med de allierade. Det har därvid visat sig att dessa ansett sig berättigade att upptaga anspråk på betalning för leveranserna bland sina efterkrigsfordringar på förbundsrepubliken, vilka fordringar sedermera reglerats genom särskilda tysk-allierade överenskommelser. Härigenom har beloppet undandragits från att på i Washington-avtalet avsett vis infogas i ersättningsförfarandet i Tyskland. Från svensk sida har gjorts invänd­ ning mot den allierade ståndpunkten. Med tanke på ovissheten angående frågans lösning inriktade man sig emellertid vid de svensk-tyska förhand­ lingarna ömsesidigt på att söka nå en uppgörelse oberoende av de 150 mil­ jonerna.

I fråga om de s. k. Lastenausgleich-avgifterna har svenska rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland såsom ett särskilt led i uppgörelsen erhål­ lit sanuna befrielse från dylika avgifter som tillerkänts de allierade i Paris­ fördragen och Schweiz utverkat i sin egendomsuppgörelse med förbunds­ republiken. Av betydelse är likaledes de förmåner som lämnas svenska med­ borgare bosatta i Västtyskland vid beräkningen av Lastenausgleich-avgif­ terna sedan befrielseperioden utlöpt. Jag finner det vidare tillfredsställande, att svenska medborgare kan erhålla ersättning för krigsskador ur Laslen- ausgleich-medlen.

Avtalskomplexet skall träda i kraft en månad efter utväxlingen av rati­ fikationsinstrument. Därvid aktualiseras bl. a. det svenska åtagandet att upphäva den på grundval av 1945 års kontrollagstiftning utfärdade kungö­ relsen angående skingringsförbud å tysk egendom samt 1947 års lag om dö­ dande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Medan kungörelsen kan sättas ur kraft av Kungl. Maj :t, kräves härför beträffande dödande- lagen ett särskilt beslut av riksdagen, varigenom den av innevarande riks­ dag godkända förlängningen av lagens giltighet till och med den 30 juni 1957 avkortas. Jag får i detta sammanhang nämna, att frågan om ett ge­ nerellt upphävande av kontrollagstiftningen bör upptagas först sedan upp­ görelse träffats även rörande de japanska tillgångarna i Sverige. Förhand­ lingarna härom har nyligen återupptagits.

I och med ikraftträdandet möjliggöres en avveckling av de med likvida­ tionen och tvångsclearingen sysselsatta institutionerna, d. v. s. flyktkapital- byrån, restitutionsnämnden och likvidationsnämnden. För flyktkapitalby- råns del återstår att behandla ett fåtal likvidationsfall med oklart rättsläge. Kostnaderna för institutionernas verksamhet kommer samtidigt att regle­ ras och de av statsverket för ändamålet anvisade anslagen att återbetalas.

Vid likvidationsnämndens upphörande uppkommer frågan på vad sätt den fortsatta utbetalningen av vissa pensioner och livräntor i tvångsclea-

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

17

ringen skall ske. Jag ansluter mig till förslaget att statskontoret erhåller uppdrag att verkställa utbetalningarna.

Enligt likvidationsnämnden torde de för sistnämnda syfte reserverade medlen komma att visa sig tillfyllest. Möjligheten kan emellertid icke ute­ slutas att utbetalningarna kommer att överstiga beräknade belopp och nämn­ den föreslår att i dylikt fall mellanskillnaden måtte få bestridas av stats­ medel. I detta sammanhang vill jag över huvud framhålla svårigheterna att i detalj förutse lösningen av den mångfald delproblem som avvecklingen av flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden och därmed genomförandet av denna uppgörelse kan inrymma. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t måtte bemyndigas att för eventuellt uppkommande behov förfoga över ett visst belopp, förslagsvis högst två miljoner kronor ur de medel som i slutut­ delningen må av likvidationsnämnden tillerkännas statens krigsförsäk- ringsnämnd för anmälda fordringar. Jag utgår därvid från att vad som icke behöver utnyttjas för hithörande syften i enlighet med de fastlagda direktiven för dispositionen av överskottsmedel från krigsförsäkringsnämn- den (prop. nr 145/1952, rskr 423) tillföres statsverket för amortering av statsskulden.

Den förevarande uppgörelsen synes mig innefatta en ur svensk synpunkt godtagbar lösning av här behandlade frågekomplex. Jag föreslår därför, att uppgörelsen måtte underställas riksdagens prövning. Beslut av riksdagen synes vara erforderligt i tre hänseenden. Godkännande torde begäras av ifrågavarande avtalstexter samt av de föreslagna riktlinjerna för likvida- tionsnämndens slututdelning å vissa obligationsfordringar och för behand­ lingen av pensioner och livräntor. Vidare bör bemyndigande sökas för Kungl. Maj :t att innehålla viss slututdelning till krigsförsäkringsnämn- den.

Med åberopande av vad som i det föregående anförts och under erinran om att förslag om godkännande av överenskommelsen rörande återställan­ de av vissa rättigheter på det industriella rättsskyddets område framlägges av chefen för justitiedepartementet får jag således hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna överenskommelsen rörande tyska tillgång­ ar i Sverige jämte signaturprotokoll samt överenskommel­ sen rörande den tyska Lastenausgleich,

dels godkänna de föreslagna riktlinjerna för likvidations- nämndens slututdelning å vissa obligationer och för be­ handlingen av pensioner och livräntor i tvångsclearingen,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att för bestridande av eventuellt uppkommande medelsbehov vid avvecklingen av flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden eller i samband med genomförandet av förevarande uppgörelse förfoga över ett belopp av högst två miljoner kronor ur de medel som i

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. 172

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

nämnda slututdelning må tillerkännas statens krigsförsäkringsnämnd.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Fr. Hedin

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

19

Bilaga A

Överenskommelse mellan Konunga­

riket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande tyska tillgångar i

Sverige

Konungariket Sverige och Förbunds­

republiken Tyskland

hava tagit i betraktande, att enligt

den i Washington träffade överenskom­

melsen av den 18 juli 1946 mellan

Sverige å ena, och Amerikas Förenta

Stater, Frankrike samt Storbritannien

och Nordirland å andra sidan, tyska till­

gångar i Sverige likviderats och avräk­

nats i en tvångsclearing, samt att vidare

regeringarna i de fördragsslutande sta­

terna och Deutsche Revisions- und

Treuhand-Aktiengesellschaft, Frankfurt

a. M., den 17 januari 1956 träffat en

överenskommelse rörande indrivning

m. m. av svenska fordringar mot tyska

gäldenärer.

Ledda av en önskan att slutgiltigt

reglera de med likvidationen av tyska

tillgångar i Sverige förknippade finan­

siella och ekonomiska frågorna och där­

med främja ett ytterligare befästande

av förbindelserna dem emellan,

hava de fördragsslutande staterna

enats om att sluta följande överens­

kommelse.

Artikel 1

(1) Tyska tillgångar i Sverige skola

icke längre i likvidationssyfte kvarstads-

beläggas eller avyttras.

(2) Den för genomförandet av de

svenska likvidationsåtgärderna utfär­

dade kungörelsen den 29 juni 1945 (nr

526) om skingringsförbud å tysk egendom

upphäves, varigenom tyska tillgångar

Abkommen zwischen dem Königreich

Schweden und der Bundesrepublik

Deutschland iiber deutsche Vermö-

genswerte in Schweden

Das Königreich Schweden und die

Bundesrepublik Deutschland

haben in Betracht gezogen, dafl nach

dem Abkommen von Washington vom

18. Juli 1946 zwischen der Franzö-

sischen Republik, dem Vereinigten Kö­

nigreich von GroBbritannien und Nord­

irland und den Vereinigten Staaten von

Amerika einerseits und dem Königreich

Schweden andererseits deutsche Ver-

mögenswerte in Schweden liquidiert

und in einem Zwangsclearing verrechnet

worden sind, daB ferner die Regie-

rungen der Vertragsstaaten und die

Deutsche Revisions- und Treuhand-

Aktiengesellschaft, Frankfurt a. M. am

17. Januar 1956 einen Vertrag iiber die

Verwertung von Forderungen schwe-

discher Gläubiger gegen deutsche Schuld-

ner abgeschlossen haben.

Von dem Wunsche geleitet, die mit

der Liquidation deutscher Vermögens-

werte in Schweden in Zusammenhang

stehenden finanziellen und wirtschaft-

lichen Fragen endgultig zu regeln und

damit einer weiteren Festigung ihrer

Beziehungen zu dienen,

sind Sie iibereingekommen, das fol-

gende Abkommen zu schlieBen:

Artikel 1

(1) Deutsche Vermögenswerte in

Schweden werden nicht mehr zum

Zwecke der Liquidation erfaBt oder ver-

äuBert.

(2) Die zur Durchfiihrung der schwe-

dischen Liquidationsmafinahmen er-

gangene Verordnung Nr. 526 vom 29.

Juni 1945 iiber ein VeräuBerungsverbot

för deutsche Vermögenswerte wird mit

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

inbegripet rättigheter på det industriella rättsskyddets område, vilka icke för­ sålts, friställas.

(3) Den för likvidationen av tyska tillgångar utfärdade lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar sät­ tes ur kraft.

Artikel 2

Därest tyska tillgångar avyttrats på villkor att tillgångarna icke få över­ låtas på tyskt rättssubjekt, sättes detta villkor ur kraft.

Artikel 3

(1) Rättigheter på det industriella rättsskyddets område i Sverige, som före den 1 januari 1947 förvärvats eller varom ansökan gjorts av tyska fysiska och juridiska personer, och som efter den 1 januari 1945 förfallit eller eljest upphört att äga giltighet på grund av underlåtenhet att fullgöra författnings­ enliga åtgärder, skola i största möjliga utsträckning återställas till de tyska rättsinnehavarna. Närmare bestämmel­ ser härom fastställas i en särskild över­ enskommelse mellan de fördragsslu- tande staterna.

(2) I den mån tyska rättigheter på det industriella rättsskyddets område på grund av svenska likvidationsåtgärder övergått på andra innehavare eller in­ skränkts till förmån för andra, över- låtes åt parterna att träffa uppgörelse. Kommer en uppgörelse mellan parterna icke till stånd, kan på önskan av en av parterna envar av de fördragsslutande staterna hos den andra fördragsslutande staten hemställa om sammanträde med en blandad regeringskommission, som då skall utses. Regeringskommissionen skall ha till uppgift att vara parterna behjälplig med att åstadkomma en upp­ görelse i godo.

der Wirkung aufgehoben, daB deutsche Vermögenswerte, einschlieBlich gewerb- licher Schutzrechte und Schutzrechts- anmeldungen, welche nicht veräufiert worden sind, freigegeben werden.

(3) Das fur Zwecke der Liquidation deutscher Vermögenswerte ergangene Gesetz Nr. 486 vom 10. Juli 1947 betr. Kraftloserklärung gewisser auBerhalb Schwedens befindlicher Urkunden wird auBer Kraft gesetzt.

Artikel 2

Soweit deutsche Vermögenswerte un- ter der Auflage veräuBert worden sind, daB sie nicht an Deutsche ubertragen werden durfen, wird diese Auflage auBer Kraft gesetzt werden.

Artikel 3

(1) Die deutschen gewerblichen Schutz­ rechte und Schutzrechtsanmeldungen in Schweden, die vor dem 1. Januar 1947 von deutschen naturlichen oder juris- tischen Personen erworben oder einge- reicht waren und die nach dem 1. Januar 1945 erloschen oder infolge Nichterfullung gesetzlicher Erfordernisse zuriickgewiesen worden sind, sollen in weitestmöglichem Umfang zugunsten der deutschen Berechtigten wiederher- gestellt werden. Die Einzelheiten werden in einem besonderen Abkommen zwi- schen den Vertragsstaaten geregelt.

(2) Soweit deutsche gewerbliche Schutzrechte auf Grund schwedischer LiquidationsmaBnahmen auf andere In- haber ubergegangen oder zugunsten anderer Personen beeinträchtigt worden sind, bleibt es den Beteiligten iiberlassen, eine Vereinbarung zu treffen. Kommt eine Vereinbarung zwischen den Betei­ ligten nicht zustande, so kann auf Wunsch eines Beteiligten jeder der Ver­ tragsstaaten den anderen Vertragsstaat um das Zusammentreten einer alsdann zu ernennenden Gemischten Regierungs- kommission ersuchen, welche die Auf- gabe hat, den Beteiligten zwecks Her- beifiihrung einer giitlichen Einigung be- hilflich zu sein.

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

21

Artikel 4

(1) Vederbörande svenska myndig­ het skall ställa till förfogande för Deutsche Revisions- und Treuhand- Aktiengesellschaft alla från likvidatio­ nen av tyska tillgångar härrörande och efter avräkning i tvångsclearingen åter­ stående eller ytterligare tillkommande medel.

(2) Deutsche Revisions- und Treu- hand-Aktiengesellschaft förvaltar de en­ ligt första stycket och enligt den i inled­ ningen till denna överenskommelse om­ nämnda överenskommelsen av den 17 januari 1956 överlämnade medlen, jämte från dessa härrörande avkastning, såsom ett ändamålsbestämt förmögenhetsob- jekt »Liquidationsausgleichsfonds».

Artikel 5

(1) Medlen i Liquidationsausgleichs­ fonds (Artikel 4, andra stycket) skola användas i ett utdelningsförfarande en­ ligt bestämmelserna i signaturproto­ kollet.

(2) Rerättigade att deltaga i utdel- ningsförfarandet (ersättningsberättigade) enligt bestämmelserna i signaturproto­ kollet äro

1. sådana rättssubjekt, vilkas egen­ dom i Sverige likviderats,

2. fordringsägare, vilkas gäldenärer inom ramen av den tidigare svensk­ tyska avtalsclearingen verkställt inbe­ talning till den svenska clearingmyndig- heten (Clearingnämnden) utan att denna erhållit motsvarande utbetalningsbesked från den tyska clearingmyndigheten (Deutsche Verrechnungskasse), dock un­ der förutsättning att utbetalning icke skett.

Artikel 6

Uppgå utdelningsbeloppen till två tredjedelar av de för de ersättnings­ berättigade enligt punkt 4 i signatur- protokollet inskrivna beloppen, skola de fördragsslutande staterna träffa över­ enskommelse om användningen av de i Liquidationsausgleichsfonds möjligen ännu kvarstående medlen. Härvid skola i synnerhet ömmande fall, under den nationalsocialistiska regimen på grund

Artikel 4

(1) Die zuständige sclvwedische Be- hörde wird alle aus der Liquidation deutscher Vermögenswerte stammenden und nach Verrechnung im Zwangsclea- ring verbliebenen oder noch anfallenden Mittel der Deutschen Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft zur Verfii- gung stellen.

(2) Die Deutsche Revisions- und Treu­ hand-Aktiengesellschaft verwaltet die ihr auf Grund des Absatzes 1 und des in der Präambel zu diesem Abkommen erwähnten Vertrags vom 17. Januar 1956 iibertragenen Mittel einschlieOlich ihrer Erträgnisse als ein Zweckvermögen ,,Liquidationsausgleichsfonds".

Artikel 5

(1) Der Liquidationsausgleichsfonds (Artikel 4 Absatz 2) wird in einem Aus- gleichsverfahren nach MaCgabe der Be- stimmungen des Unterzeichnungsproto- kolls ausgeschiittet.

(2) Teilnahmeberechtigt an dem Aus- gleichsverfahren (Ausgleichsberechtigte) sind nach MaGgabe der Bestimmungen des Unterzeichnungsprotokolls:

1. diejenigen, deren Vermögenswerte in Schweden liquidiert worden sind,

2. Gläubiger, deren Schuldner im Rah- men des friiheren deutsch-schwedischen Verrechnungsverkehrs Einzahlungen bei der schwedischen Clearingbehörde (Clea­ ringnämnden) vorgenommenhaben, ohne daB entsprechende Auszahlungsmitteil- ungen der Deutschen Verrechnungs­ kasse bei der schwedischen Clearingbe­ hörde vorliegen, es sei denn, daB Aus- zahlungen erfolgt sind.

Artikel 6

Erreichen die Ausschiittungsbeträge zwei Drittel der för die Ausgleichs- berechtigten nach Ziffer 4 des Unter­ zeichnungsprotokolls eingetragenen Be- träge, so werden die Vertragsstaaten eine Vereinbarung tibcr die Verwendung der im Liquidationsausgleichsfonds etwa noch vorhandenen Mittel treffen. Ilier- bei sollen insbesondere Härtefälle, unter nationalsozialistischer Herrschaft poli-

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

av politisk eller religiös övertygelse eller rastillhörighet förföljda, landsförvisade samt flyktingar tillgodoses ävensom eventuellt rättsinnehavare, vilka jäm­ likt punkt 7 i signaturprotokollet icke äro ersättningsberättigade.

Artikel 7

De fördragsslutande staterna skola vidtaga alla erforderliga åtgärder för genomförandet av denna överenskom­ melse.

Artikel 8

Regeringarna i de fördragsslutande staterna skola rådgöra med varandra i alla frågor, som sammanhänga med tolk­ ningen och tillämpningen av denna överenskommelse. De skola träffa even­ tuella tilläggsöverenskommelser angå­ ende det tekniska genomförandet av denna överenskommelse.

Artikel 9

(1) Därest meningsskiljaktigheter icke kunna biläggas enligt artikel 8, skola de på begäran av en av de fördragsslu­ tande staterna hänskjutas till en skilje­ nämnd.

(2) Skiljenämnden skall från fall till fall utses på så sätt, att varje fördrags­ slutande stat utser en medlem och dessa ena sig om en medborgare i en tredje stat såsom ordförande. Hava medlem­ mar och ordförande icke utsetts inom tre månader efter det att en fördrags­ slutande stat kungjort sin avsikt att hänskjuta en fråga till skiljenämnden, kan i avsaknad av annan överenskom­ melse varje fördragsslutande stat hem­ ställa hos presidenten i Internationella domstolen, att denne måtte utse erfor­ derliga skiljemän. Därest presidenten är medborgare i en av de båda fördrags­ slutande staterna eller är av andra grunder förhindrad, må hans ställföre­ trädare utse erforderliga skiljemän.

(3) Skiljenämnden beslutar med majo­ ritet. Besluten äro bindande. Varje för­ dragsslutande stat bestrider kostnaderna för sin medlem. Övriga kostnader skola

tisch, rassisch oder religiös Verfolgte, Vertriebene und Fluchtlinge beriick- sichtigt werden, sowie gegebenenfalls auch Rechtsträger, die nach Ziffer 7 des Unterzeichnungsprotokolls nicht aus- gleichsberechtigt sind.

Artikel 7

Die Vertragsstaaten werden alle zur Durchfiihrung dieses Abkommens erfor- derlichen MaCnahmen treffen.

Artikel 8

Die Regierungen der Vertragsstaaten werden sich in allen Angelegenheiten im Zusammenhang mit der Auslegung und Anwendung dieses Abkommens konsul- tieren. Sie werden etwa erforderliche zusätzliche Vereinbarungen zur tech- nischen Durchfiihrung dieses Abkom­ mens treffen.

Artikel 9

(1) Soweit Meinungsverschiedenheiten nicht nach Artikel 8 beigelegt werden können, sind sie auf Verlangen eines der Vertragsstaaten einem Schiedsgericht zu unterbreiten.

(2) Das Schiedsgericht wird von Fall zu Fall in der Weise gebiidet, daC jeder Vertragsstaat ein Mitglied bestellt und diese sich auf den Angehörigen eines dritten Staates als Obmann einigen. Werden Mitglieder und Obmann nicht innerhalb von drei Monaten bestellt, nachdem ein Vertragsstaat seine Ab- sicht, das Schiedsgericht anzurufen, be- kanntgegeben hat, kann in Ermangelung einer anderen Vereinbarung jeder Ver­ tragsstaat den Präsidenten des Inter- nationalen Gerichtshofs bitten, die er- forderlichen Ernennungen vorzunehmen. Fur den Fall, daC der Präsident die Staatsangehörigkeit eines der beiden Vertragsstaaten besitzt oder aus ande­ rem Grunde verhindert ist, soll ein Stellvertreter im Amt die erforderlichen Ernennungen vornehmen.

(3) Das Schiedsgericht entscheidet mit Stimmenmehrheit. Die Entscheidungen sind bindend. Jeder Vertragsstaat trägt die Kosten seines Mitgliedes. Die iibrigen

Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

23

till lika delar bestridas av de fördrags-

slutande staterna. I övrigt bestämmer

skiljenämnden själv sitt förfarande.

Artikel 10

Med hänsyn till förevarande upp­

görelse skall Förbundsrepubliken Tysk­

land icke vidare upptaga till behand­

ling frågor, som härröra från likvidatio­

nen av tyska tillgångar i Sverige.

Artikel 11

Denna överenskommelse gäller även

Land Berlin, såvida icke Förbundsrepu­

bliken Tysklands regering inom tre

månader från ikraftträdandet av över­

enskommelsen till Konungariket Sveri­

ges regering avgiver förklaring av mot­

satt innehåll.

Artikel 12

(1) Denna överenskommelse skall rati­

ficeras; ratifikationsinstrumenten skola

utväxlas i Bonn snarast möjligt och

samtidigt med utväxlingen av ratifika­

tionsinstrumenten beträffande överens­

kommelsen om återställande av rättig­

heter på det industriella rättsskyddets

område samt överenskommelsen rörande

den tyska Lastenausgleich.

(2) Överenskommelsen träder i kraft

en månad efter utväxling av ratifika­

tionsinstrumenten.

Till bekräftelse härpå hava de för

detta ändamål vederbörligen befullmäk-

tigade ombuden undertecknat denna

överenskommelse.

Som skedde i Bonn den 22 mars 1956

i dubbla exemplar, på svenska och tyska

språken, vilka båda texter äga lika

vitsord.

Kosten werden von den Vertragsstaaten

zu gleichen Teilen getragen. Im iibrigen

regelt das Schiedsgericht sein Verfahren

selbst.

Artikel 10

Im Hinblick auf die vorstehende

Regelung wird die Bundesrepublik

Deutschland Fragen, die aus der Liqui-

dation der deutschen Yermögenswerte

in Schweden entstanden sind, nicht

mehr erörtern.

Artikel 11

Dieses Abkommen gilt auch för das

Land Berlin, sofern nicht die Regierung

der Bundesrepublik Deutschland gegen-

iiber der Königlich Schwedischen Regie­

rung innerhalb von drei Monaten nach

Inkrafttreten dieses Abkommens eine

gegenteilige Erklärung abgibt.

Artikel 12

(1) Dieses Abkommen bedarf der Rati­

fikation; die Ratifikationsurkunden sol­

len sobald wie möglich in Bonn und

zwar gleichzeitig mit den Ratifikations­

urkunden zum Abkommen iiber die

Wiederherstellung gewerblicher Schutz-

rechte und zum Abkommen zum deut­

schen Lastenausgleich ausgetauscht wer­

den.

(2) Dieses Abkommen tritt einen Mo-

nat nach dem Tage des Austausches der

Ratifikationsurkunden in Kraft.

Zu Urkund dessen haben die zu die-

sem Zweck ordnungsmäBig bevollmäch-

tigten Vertreter dieses Abkommen mit

ihren Unterschriften versehen.

Geschehen zu Bonn am 22. März

1956 in zwei Urschriften, jede in schwe-

discher und deutscher Sprache, wobei

jeder Wortlaut gleichermafien verbind-

lich ist.

För Konungariket Sverige:

För das Königreich Schweden:

Ii. Kumlin

Emil Sandström

För Förbundsrepubliken Tyskland:

För die Bundesrepublik Deutschland:

Berger

Féaux de la Croix

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga B

Signaturprotokoll till överenskommelse mellan Konungariket Sverige och För­ bundsrepubliken Tyskland rörande tyska

tillgångar i Sverige

Till Artikel 1

1. I de fall, där det berättigade i verkställd likvidation av tyska ford­ ringar på grund av gällande bestäm­ melser dragits i tvivelsmål, är det veder­ börande svenska myndigheter obetaget att upprätthålla det i andra stycket om­ nämnda skingringsförbudet till dess fal­ len slutgiltigt avgjorts.

Till Artikel 4

2. Om och i den utsträckning det visar sig, att till Liquidationsausgleichs- fonds influtit medel, som icke härröra från likvidationen av tyska tillgångar i Sverige, skall Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft ur de till dess förfogande ställda medlen på begä­ ran av vederbörande svenska myndighet återbetala motsvarande belopp till denna myndighet. Detta åtagande gäller dock icke såframt en dylik återbetalning enligt det i § 7 av överenskommelsen den 17 januari 1956 mellan Konunga­ riket Sveriges regering, Förbundsrepu­ bliken Tysklands regering och Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesell­ schaft omnämnda utskottets åsikt skulle äventyra genomförandet av redan på­ började utdelningar på likmätig grund (punkt 13).

Till Artikel 5

3. Vederbörande svenska myndighet skall, i den mån detta är praktiskt möjligt, efter ikraftträdandet av denna överenskommelse meddela en ännu icke angiven tysk myndighet namnen på dem, som enligt den svenska myndig-

Unterzeichnungsprotokoll zum Abkommen zwischen dem Königreich Scbweden und der Bundesrepublik Deutschland iiber deutsche Vermögenswerte in

Schweden

Zu Artikel 1

1. Soweit in Einzelfällen die Berech- tigung zu der vorgenommenen Ein- ziehung deutscher Forderungen auf Grund der maBgebenden Bestimmungen in Zweifel gezogen worden ist, wird der zuständigen schwedischen Behörde vor- behalten, das in Absatz 2 genannte Ver- äuGerungsverbot bis zur endgultigen Abwicklung dieser Fälle aufrechtzuer- halten.

Zu Artikel 4

2. Wenn und soweit sich herausge- stellt hat, daC dem Liquidationsaus- gleichsfonds Mittel zugeflossen sind, die nicht aus der Liquidation deutschen Vermögens in Schweden stammen, soll die Deutsche Revisions- und Treuhand- Aktiengesellschaft auf Antrag der zu­ ständigen schwedischen Behörde aus den ihr zur Verfiigung gesteliten Mitteln entsprechende Ruckiiberweisungen an diese Behörde vornehmen. Diese Ver- pflichtung entfällt, soweit nach Ansicht des in § 7 des Vertrages zwischen der Königlich Schwedischen Regierung und der Regierung der Bundesrepublik Deutschland und der Deutsche Revi­ sions- und Treuhand-Aktiengesellschaft vom 17. Januar 1956 genannten Aus- schusses durch eine solche Ruckiiber- weisung die gleichmäCige Fortfiihrung bereits begonnener Ausschiittungen (Ziffer 13) gefährdet ist.

Zu Artikel 5

3. Die zuständige schwedische Be­ hörde wird, soweit ihr dies praktisch möglich ist, die Namen der nach ihren Unterlagen Ausgleichsberechtigten und die för sie verbuchten Beträge einer noch zu benennenden deutschen Dienst-

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

25

hetens handlingar äro ersättningsbe- rättigade samt de för dessa bokförda beloppen, såframt meddelande härom icke redan tillställts Dienststelle fur Auslandsvermögen i Köln. I de i punkt 1 omnämnda fallen kan meddelande ske vid senare tidpunkt.

4. Den tyska myndigheten skall upp­ göra en tabell, i vilken skall angivas de ersättningsberättigade, de enligt punkt 3 meddelade beloppen och dessas mot- värde i tyska mark (tabellbelopp). Äro de av den svenska myndigheten med­ delade beloppen uttryckta i icke-tysk valuta, skall den tyska myndigheten omräkna desamma till tyska mark på motsvarande sätt som föreskrives i Artikel 8 i Bilaga IV till överenskom­ melsen angående tyska utlandsskulder av den 27 februari 1953, varvid som stickdag skall gälla dagen för ikraft­ trädandet av denna överenskommelse. Belopp i riksmark skola omräknas till de belopp i tyska mark, vilka fram­ komma vid tillämpning av de tyska lagarna om nyordning av penningväsen­ det (Umstellungsgesetz) på de ursprung­ liga riksmarksfordringarna.

5. Varje ersättningsberättigad erhåller ur Liquidationsausgleichsfonds en utdel­ ning, som står i samma förhållande till det för honom enligt punkt 4 fastställda tabellbeloppet som storleken av Liquida­ tionsausgleichsfonds till totalsumman av tabellbeloppen. Artikel 6 i överenskom­ melsen beröres icke härav.

6. Det i punkt 2 omnämnda utskottet skall fastställa storleken av Liquida­ tionsausgleichsfonds.

7. Icke ersättningsberättigade äro de i § 14 av tredje lagen angående nyord­ ning av penningväsendet (Umstellungs­ gesetz) och i § 18 av lagen angående äldre banker av den 10 december 1953 (Altbankengesetz, Geselz- und Verord- nungsblatt för Berlin, nr 92 av den 15 december 1953, sid. 1483) angivna rätts- innehavarna.

8. Den tyska myndigheten skall till­ ställa de ersättningsberättigade eller det enligt punkt 12 utsedda ombudet elt meddelande om införande i tabellen.

stelle mitteilen, es sei denn, da!3 solche Mitteilungen bereits der Dienststelle för Auslandsvermögen in Köln ubersandt worden sind. In den in Ziffer 1 erwähn- ten Fällen kann die Mitteilungen nach- gereicht werden.

4. Die deutsche Dienststelle wird eine Tabelle anlegen, in welche die Aus- gleichsberechtigten, die nach Ziffer 3 mitgeteilten Beträge und deren Gegen- wert in Deutscher Mark (Tabellenbetrag) einzutragen sind. Lauten die von der schwedischen Behörde mitgeteilten Be­ träge auf nichtdeutsche Währung, so wird die deutsche Dienststelle sie in entsprechender Anwendung des Artikels 8 der Anlage IV des Abkommens uber deutsche Auslandsschulden vom 27. Februar 1953 in Deutsche Mark um- rechnen, wobei als Stichtag der Tag gilt, an dem dieses Abkommen in Kraft tritt. Reichsmarkbeträge werden mit demjenigen Betrag in Deutsche Mark umgerechnet, der sich bei Anwendung der deutschen Gesetze zur Neuordnung des Geldwesens auf die urspröngliche Reichsmarkforderung ergibt.

5. Jeder Ausgleichsberechtigte erhält aus dem Liquidationsausgleichsfonds eine Ausschuttung, die zu dem för ihn nach Ziffer 4 eingetragenen Tabellenbe­ trag im gleichen Verhältnis steht wie die Höhe des Liquidationsausgleichsfonds zur Gesamtsumme der Tabellenbeträge; Artikel 6 des Abkommens bleibt un- beröhrt.

6. Der in Ziffer 2 genannte AusschuO wird die Höhe des Liquidationsaus­ gleichsfonds feststeilen.

7. Nicht ausgleichsberechtigt sind die in § 14 des Dritten Gesetzes zur Neu­ ordnung des Geldwesens (Umstellungs­ gesetz) und in § 18 des Altbankengesetzes vom 10. Dezember 1953 (Gesetz- und Verordnungsblatt för Berlin Nr. 92 vom 15. Dezember 1953 S. 1483) be- zeichneten Rechtsträger.

8. Die deutsche Dienststelle wird dem Ausgleichsberechtigten oder dem nach Ziffer 12 beslelllen Trcuhänder eine Mitteilung uber die Eintragung in die Tabelle ziisLellen.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

9. Mot den tyska myndighetens med­ delande kan invändning göras. Invänd­ ningen skall framställas hos den tyska myndigheten inom en månad efter del- fåendet av meddelandet. Den tyska myn­ digheten skall, i förekommande fall efter samråd med vederbörande svenska myn­ dighet, meddela besked angående in­ vändningen; därest något besked ej meddelas inom två månader, anses in­ vändningen avvisad.

10. Ersätt ningsberättigade, som inom tre månader efter ikraftträdandet av denna överenskommelse icke erhållit något meddelande, kunna hos den tyska myndigheten göra ansökan om att bliva införda i tabellen. Ansökan kan endast göras inom två månader efter utgången av den i första meningen angivna fristen. Den tyska myndigheten skall, i före­ kommande fall efter samråd med veder­ börande svenska myndighet, tillställa sökanden ett besked, om och med vilket belopp han införts i tabellen; slutet av sista meningen i punkt 9 äger mot­ svarande tillämpning.

11. Mot besked enligt punkterna 9 och 10 kan inom en månad talan föras hos vederbörlig tysk Landesverwaltungsge- richt. Talan kan endast grundas därpå, att den ersättningsberättigade eller det av vederbörande svenska myndighet meddelade beloppet icke alls eller på oriktigt sätt införts i tabellen eller att beloppet i tyska mark icke beräknats enligt föreskrifterna i punkt 4.

12. För ersättningsberättigade med säte eller hemvist utanför Förbunds­ republiken och Västberlin skall den tyska myndigheten utse ombud, såvida icke särskilda omständigheter göra detta onödigt. Det i punkt 2 omnämnda ut­ skottet har rätt att kräva, att ombud utses. Utskottet kan lämna anvisningar åt ombudet.

13. Efter utgången av de i punkt 10, första och andra meningarna, angivna fristerna skall den tyska myndigheten

9. Gegen die Mitteilung der deutschen Dienststelle ist der Widerspruch zulässig. Der Widerspruch ist innerhalb eines Mo- nats nach Zustellung der Mitteilung bei der deutschen Dienststelle zu erheben. Die deutsche Dienststelle hat, gegebe- nenfalls nach Riickfrage bei der zu- ständigen schwedischen Behörde, ant den Widerspruch einen Bescheid zu erteilen; erteilt sie innerhalb von zwei Monaten keinen Bescheid, so gilt der Wider­ spruch als zuruckgewiesen. 10. Ausgleichsberechtigte, die inner­ halb von drei Monaten seit Inkrafttreten dieses Abkommens keine Mitteilung er­ halten haben, können bei der deutschen Dienststelle einen Antrag auf Eintra- gung in die Tabelle stellen. Der Antrag ist nur innerhalb von zwei Monaten nach Ablauf der in Satz 1 genannten Frist zulässig. Die deutsche Dienststelle hat, gegebenenfalls nach Riickfrage bei der zuständigen schwedischen Behörde, dem Antragsteller einen Bescheid dariiber zu erteilen, ob und mit welchem Betrag er in die Ausgleichstabelle eingetragen wor- den ist; Ziffer 9 letzter Halbsatz gilt entsprechend. 11. Gegen Bescheide nach Ziffer 9 und 10 ist innerhalb eines Monats die Klage vor dem zuständigen deutschen Landesverwaltungsgericht zulässig. Die Klage kann nur damit begriindet wer- den, daB der Ausgleichsberechtigte oder der von der zuständigen schwedischen Behörde mitgeteilte Betrag nicht oder nicht richtig in die Tabelle eingetragen oder der DM-Betrag nicht nach den Vorschriften der Ziffer 4 berechnet wor- den ist. 12. Fur Ausgleichsberechtigte mit Sitz oder Wohnsitz auBerhalb des Bundes- gebietes und von Berlin (West) wird von der deutschen Dienststelle, soweit nicht besondere Umstände dies ent- behrlich machen, ein Treuhänder bestelit werden. Der in Ziffer 2 genannte Aus- schuB ist berechtigt, die Bestellung eines Treuhänders zu verlangen. Der Aus- schuB kann dem Treuhänder Weisungen erteilen. 13. Nach Ablauf der in Ziffer 10 Satz 1 und 2 genannten Fristen wird die deutsche Dienststelle im Einvernehmen

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

i samförstånd med det i punkt 2 om­

nämnda utskottet anmoda Deutsche

Revisions- und Treuhand-Aktiengesell-

schaft att jämlikt punkt 5 verkställa

utdelningar till de ersättningsberätti-

gade. Partiella utdelningar äro tillåtna.

Utskottet kan bestämma, att utdel­

ningar och partiella utdelningar måste

uppgå till minst tio tyska mark. Skulle

några ytterligare medel för Liquida-

tionsausgleiehsfonds icke vara att på­

räkna, kan utskottet besluta angående

användningen av sådana belopp, som

enligt tredje meningen på grund av sin

ringa storlek icke utdelats.

14. Råder ovisshet rörande den ersätt-

ningsberättigades person, kan ifråga­

varande utdelningsbelopp nedsättas i

förvar.

Till Artikel 9

15. Det föreligger enighet om att

bestämmelserna i denna artikel icke

äga tillämpning på de i artikel 3 be­

handlade spörsmålen.

Detta signaturprotokoll utgör en inte­

grerande del av den överenskommelse,

som denna dag träffats mellan Konunga­

riket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande tyska tillgångar i

Sverige.

Som skedde i Bonn den 22 mars 1956

i dubbla exemplar, på svenska och tyska

språken, vilka båda texter äga lika

vitsord.

mit dem in Ziffer 2 genannten Aus­

schuB nach MaBgabe der Ziffer 5 die

Deutsche Revisions- und Treuhand-

Aktiengesellschaft anweisen, Ausschut-

tungen an die Ausgleichsberechtigten

vorzunehmen. Teilausschiittungen sind

zulässig. Der AusschuB kann anordnen,

daB Ausschuttungen und Teilausschut-

tungen im Einzelfall den Betrag von

zehn Deutsche Mark erreichen rnussen.

Sind keine weiteren Eingänge för den

Liquidationsausgleichsfonds zu erwarten,

kann der AusschuB uber die Verwen-

dung solcher Beträge entscheiden, die

nach Satz 3 wegen Geringfugigkeit nicht

ausgeschuttet worden sind.

14. Besteht UngewiBheit uber die

Person des Ausgleichsberechtigten, so

kann der entsprechende Ausschuttungs-

betrag hinterlegt werden.

Zu Artikel 9

15. Es besteht Einverständnis, daB

dieser Artikel auf die in Artikel 3 be-

handelten Fragen keine Anwendung

findet.

Dieses Unterzeichnungsprotokoll ist

integrierender Bestandteil des heute un-

terzeichneten Abkommens zwischen dem

Königreich Schweden und der Bundes-

republik Deutschland uber deutsche Ver-

mögenswerte in Schweden.

Geschehen zu Bonn am 22. März 1956

in zwei Urschriften, jede in schwedischer

und deutscher Sprache, wobei jeder

Wortlaut gleichermaBen verbindlich ist.

För Konungariket Sverige:

För das Königreich Schweden:

R. Kumlin

Emil Sandström

För Förbundsrepubliken Tyskland:

För die Bundesrepublik Deutschland:

Berger

Féaux de la Croix

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga C

överenskommelse mellan Konunga- Abkommen zwischen dem Königreich riket Sverige och Förbundsrepubliken Schweden und der Bundesrepublik

Tyskland rörande den tyska Deutschland zum deutschen

Lastenausgleich Lastenausgleich

I betraktande av de mellan Konunga- In Berucksichtigung der zwischen dem riket Sverige och Förbundsrepubliken Königreich Schweden und der Bundes- Tyskland träffade överenskommelserna republik Deutschland abgeschlossenen

Abkommen

rörande tyska tillgångar i Sverige uber deutsche Vermögenswerte in samt Schweden,

rörande återställande av rättigheter iiber die Wiederherstellung gewerb- på det industriella rättsskyddets om- licher Schutzrechte råde,

hava de fördragsslutande staterna sind die Vertragsstaaten ubereinge- enats om att sluta följande överens- kommen, das folgende Abkommen zu kommelse: schlieBen:

DEL I

Förmånsbehandling för svenska rättssub­

jekt i fråga om den tyska

Lastenausgleich

Artikel 1

(1) Personer, som den 21 juni 1948 voro svenska medborgare, åtnjuta ifråga om Lastenausgleich samma behandling som på detta område tillkommer med­ borgare i mest-gynnad-nation.

(2) Motsvarande gäller för

1. enligt tysk rätt självständigt skat­ tepliktiga bolag, föreningar, stiftelser och andra juridiska personer, som bildats enligt svensk lag;

2. enligt tysk rätt bildade självstän­ digt skattepliktiga bolag, i vilka före- nämnda svenska medborgare, bolag, föreningar, stiftelser och andra svenska juridiska personer såväl den 21 juni 1948 som den 8 maj 1945 antingen direkt eller genom andra bolag varit intressen­ ter i minst den utsträckning, som för mest-gynnad-nation är förutsättning för en förmånsbehandling.

TEIL I

;rgiinstigungen fiir schwedische Staats-

angehörige beim deutschen

Lastenausgleich

Artikel 1

(1) Personen, die am 21. Juni 1948 die schwedische Staatsangehörigkeit besessen haben, geniefien beim Lasten­ ausgleich die gleiche Behandlung, wie sie den Angehörigen der meistbegunstig- ten Nation auf diesem Gebiet zusteht.

(2) Entsprechendes gilt för

1. die nach deutschem Reellt selb- ständig abgabepflichtigen Körperschaf- ten, Personenvereinigungen und Ver- mögensmassen, die nach schwedischem Recht errichtet worden sind;

2. die nach deutschem Recht gegriin- deten selbständig abgabepflichtigen Ge- sellschaften, an denen die vorerwähnten schwedischen Staatsangehörigen, Kör- perschaften, Personenvereinigungen und Vermögensmassen sowohl am 21. Juni 1948 als auch am 8. Mai 1945 entweder unmittelbar oder uber andere Gesell- schaften eine Beteiligung mindestens in der Höhe besessen haben, die bei der meistbegunstigten Nation Voraussetzung för eine Vergunstigung ist.

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

29

Artikel 2

Denna överenskommelse är tillämp­

lig på svenska medborgare, vilka sam­

tidigt äro tyska medborgare, endast i de

fall, då samma förutsättningar äro upp­

fyllda, under vilka medborgare i mest-

gynnad-nation, vilka samtidigt äro tyska

medborgare, ifråga om Lastenausgleich

behandlas såsom medborgare i mest-

gynnad-nation.

Artikel 3

(1) Belopp, som svenska medborgare

mottagit såsom ersättning för sina i

Tyskland lidna krigsskador ur de medel,

som influtit vid likvidationen av tyska

tillgångar, skola på så sätt jämställas

med ersättningar enligt § 8, andra

stycket, punkt 4, i den tyska lagen angå­

ende fastställande av utdrivnings- och

krigsskador av den 14 augusti 1952

(Feststellungsgesetz) och § 249, första

stycket, punkt 2, och § 296, första

stycket, i den tyska lagen om Lasten­

ausgleich (Lastenausgleichsgesetz), att

de vid avkortning jämlikt § 249, första

stycket, punkt 2, och § 296, första

stycket, i lagen om Lastenausgleich be­

räknas till fulla motvärdet i tyska mark.

Ersättningar för krigsskador, som utbe­

talats till svenska medborgare med anli­

tande av svenska staten tillhöriga medel,

falla ej under § 8, andra stycket, punkt

4, i fastställandelagen.

(2) En förteckning innehållande de

uppgifter, som äro erforderliga för

genomförandet av bestämmelserna i för­

sta meningen av första stycket, skall av

vederbörande svenska myndighet över­

lämnas till Förbundsrepublikens finans­

minister.

DEL II

Dubbelbcskattningsfrågor i samband med

förmögenhetsavgiften (Vermögensabgabe)

Artikel 4

(1) Bestämmelserna i överenskommel­

sen mellan Konungariket Sverige och

Tyska Biket angående utjämnande av

den in- och utländska beskattningen,

Artikel 2

Auf schwedische Staatsangehörige mit

zugleich deutscher Staatsangehörigkeit

ist dieses Abkommen nur anzuwenden,

wenn sie die gleichen Voraussetzungen

erfullen, unter denen Angehörige der

meistbegiinstigten Nation mit zugleich

deutscher Staatsangehörigkeit beim Las­

tenausgleich als Angehörige der meist-

begiinstigten Nation behandelt werden.

Artikel 3

(1)

Beträge, welche schwedische

Staatsangehörige zum Ausgleich ihrer

in Deutschland erlittenen Kriegssach-

schäden aus den Liquidationserlösen

deutscher Vermögenswerte empfangen

haben, werden Entschädigungen im Sin­

ne des § 8 Abs. 2 Nr. 4 des deutschen

Gesetzes iiber die Feststellung von Ver-

treibungsschäden und Kriegssachschä-

den in der Fassung vom 14. August 1952

(Feststellungsgesetz) sowie des § 249 Abs.

1 Nr. 2 und § 296 Abs. 1 des deutschen

Gesetzes iiber den Lastenausgleich vom

14. August 1952 (Lastenausgleichsgesetz)

mit der MaCgabe gleichgestellt, daC diese

bei der Kiirzung nach § 249 Abs. 1 Nr. 2

und § 296 Abs. 1 des Lastenausgleichs-

gesetzes mit dem vollen Gegenwert in

Deutscher Mark angesetzt werden. Ent­

schädigungen, die an schwedische Staats­

angehörige wegen Kriegsschäden aus

Mitteln des schwedischen Haushalts

gezahlt werden, fallen nicht unter § 8

Abs. 2 Nr. 4 des Feststellungsgesetzes.

(2) Eine Aufstellung mit den Anga-

ben, die zur Durchfiihrung des Absatzes

1 Satz 1 erforderlich sind, wird von der

zuständigen schwedischen Behörde dem

Bundesminister der Finanzen iibermit-

telt werden.

TE IL II

Doppelbesteuerungsfragen bei der

Vermögensabgabe

Artikel 4

(1) Die Vorschriften des Abkommens

zwischen dem Königreich Schweden

und dem Deutschen Reich zur Aus-

gleichung der in- und ausländischen

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år W56

särskilt till undvikande av dubbelbe­ skattning såvitt angår direkta skatter, av den 25 april 1928 med tillhörande slutprotokoll och notväxling av samma dag äga tillämpning även beträffan­ de förmögenhetsavgiften (Vermögensab- gabe) enligt lagen om Lastenausgleich, då fråga är om

1. fysiska personer, som den 21 juni 1948 voro svenska medborgare,

2. enligt tysk rätt självständigt skat­ tepliktiga bolag, föreningar, stiftelser och andra juridiska personer, som bildats enligt svensk lag.

(2) Föreligger beträffande i första stycket angivna fall oinskränkt avgifts- skyldighet enligt § 16 i lagen om Las­ tenausgleich, skola ■— utöver vad som följer av bestämmelserna i den i första stycket angivna överenskommelsen — från avgiftsplikt undantagas följande förmögenhetstillgångar, ifråga om vilka beskattningsrätten enligt sagda över­ enskommelse tillkommer Förbundsrepu­ bliken Tyskland, nämligen

1. i Sverige nedlagd förmögenhetstill- gång som är avsedd att brukas vid ut­ övandet av fritt yrke;

2. i Sverige registrerade immateriella rättigheter;

3. i Sverige befintliga aktier, andels­ bevis och andra värdepapper samt sed­ lar;

4. i Sverige befintlig lös egendom, som ej angivits i punkterna 1—3 ovan;

5. aktier utgivna av aktiebolag eller andelar utgivna av ekonomisk förening under förutsättning att bolagets eller föreningens styrelse eller högsta för­ valtning hade sitt säte i Sverige, oavsett om aktierna eller andelarna å den för förmögenhetsberäkningen avgörande da­ gen funnos i Förbundsrepubliken Tysk­ land eller Västberlin;

6. fordringar och tillgodohavanden (inbegripet fordran på grund av obliga­ tion, skuldebrev och växel ävensom för- säkringsanspråk), försåvitt gäldenären vid en motsvarande tillämpning av be­ stämmelserna i den i första stycket an­ givna överenskommelsen varit att anse

Besteuerung, insbesondere zur Yermei- dung der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der direkten Steuern vom 25. April 1928 nebst SchluBprotokoll und Notenwechsel vom gleichen Tage finden auch bei der Vermögensabgabe nach dem Lastenausgleichsgesetz Anwendung, wenn es sich handelt um

1. natiirliche Personen, die am 21. Juni 1948 die schwedische Staatsange- hörigkeit besessen haben,

2. nach deutschem Reellt selbständig abgabepflichtiger Körperschaften, Per- sonenvereinigungen und Vermögensmas- sen, die nach schwedischem Recht errieh- tet worden sind.

(2) Besteht in den Fällen des Ab- satzes 1 unbeschränkte Abgabepflicht nach § 16 des Lastenausgleichsgesetzes, so bleiben auBerdem folgende Wirt- schaftsgiiter auBer Ansatz, fur die das Besteuerungsrecht nach dem in Absatz 1 bezeichneten Doppelbesteuerungsab- kommen der Bundesrepublik Deutsch- land zusteht:

1. in Schweden belegenes Vermögen, das der Ausiibung eines freien Berufes dient,

2. in Schweden eingetragene imma- terielle Rechte,

3. in Schweden liegende Aktien, An- teilscheine, sonstige Wertpapiere und Banknoten,

4. in Schweden belegene sonstige be- wegliche Vermögenswerte, die nicht in den Ziffern 1 bis 3 genannt sind,

5. von Gesellschaften mit Sitz in Schweden ausgegebene Aktien oder An- teile und dies selbst dann, wenn die Titel an dem för die Vermögensermitt- lung maBgebenden Stichtag in der Bun­ desrepublik Deutschland oder in Berlin (West) lagen,

6. Forderungen und Guthaben (ein- schlieBlich Obligationen, Schuldscheine, Wechselforderungen und Versicherungs- anspruche), sofern der Schuldner seinen Wohnsitz im Sinne des Doppelbesteue- rungsabkommens am 21. Juni 1948 in Schweden hatte und die Forderungen

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

31

såsom bosatt i Sverige den 21 juni 1948

och under förutsättning tillika att för

fordringen icke förelåg säkerhet i fast

egendom belägen i Förbundsrepubliken

Tyskland eller Västberlin.

De under 2—6 angivna förmögenhets-

tillgångarna skola icke undantagas från

avgiftsplikt, därest de å den för förmö-

genhetsberäkningen avgörande dagen

voro nedlagda i rörelse utövad från fast

driftställe i Förbundsrepubliken Tysk­

land eller Västberlin.

(3) Bestämmelserna i första och andra

styckena äro tillämpliga jämväl å per­

soner, som den 21 juni 1948 voro såväl

svenska som tyska medborgare, om och

i den mån deras förmögenhet icke under­

kastats likvidationsåtgärder som åsyftas

i artikel 1 i överenskommelsen mellan

Konungariket Sverige och Förbunds­

republiken Tyskland rörande tyska till­

gångar i Sverige.

DEL III

Allmänna bestämmelser och

slutbestämmelser

Artikel 5

Rörande tolkningen av de enligt arti­

kel 1 till 3 tillämpliga föreskrifterna

besluta de jämlikt den tyska lagstift­

ningen om Lastenausgleich behöriga

myndigheterna och domstolarna.

Artikel 6

Denna överenskommelse gäller även

Land Berlin, såvida icke Förbundsrepu­

bliken Tysklands regering inom tre

månader från ikraftträdandet av över­

enskommelsen till Konungariket Sveri­

ges regering avgiver förklaring av mot­

satt innehåll.

Artikel 7

(1) Denna överenskommelse skall rati­

ficeras; ratifikationsinstrumenten skola

utväxlas i Bonn snarast möjligt och

samtidigt med utväxlingen av ratifika­

tionsinstrumenten beträffande överens­

kommelsen rörande tyska tillgångar i

Sverige samt överenskommelsen om

nicht auf unbeweglichem Vermögen in

der Bundesrepublik oder in Berlin (West)

grundpfändlich sichergestellt waren.

Die in Nr. 2 bis 6 bezeichneten Wirt-

schaftsguter bleiben nicht auBer An-

satz, wenn sie an dem för die Ver-

mögensermittlung maGgebenden Stich-

tag zum Betriebsvermögen einer in der

Bundesrepublik oder in Berlin (West)

befindlichen Betriebsstätte gehörten.

(3) Personen, die am 21. Juni 1948

neben der sdrwedischen Staatsangehö-

rigkeit auch die deutsche Staatsange-

hörigkeit besessen haben, fallen unter die

Absätze 1 und 2, wenn und soweit ihr

Vermögen nicht von der Beschlagnahme

und Liquidation im Sinne des Artikels 1

des Abkommens zwischen dem König-

reich Schweden und der Bundesrepublik

Deutschland uber deutsche Vermögens-

werte in Schweden betroffen wurde.

TEIL III

Gemeinsame und Schlussvorschriften

Artikel 5

Uber die Auslegung der nach Artikel 1

bis 3 anzuwendenden Vorschriften ent-

scheiden die nach der deutschen Lasten-

ausgleichsgesetzgebung zuständigen Ver-

waltungsbehörden und Gerichte.

Artikel 6

Dieses Abkommen gilt auch för das

Land Berlin, sofern nicht die Regierung

der Bundesrepublik Deutschland gegen-

uber der Regierung des Königreichs

Schweden innerhalb von drei Monaten

nach Inkrafttreten des Abkommens eine

gegenteilige Erklärung abgibt.

Artikel 7

(1) Dieses Abkommen bedarf der Rati­

fikation; die Ratifikationsurkunden sol­

len sobald wie möglich in Bonn, und

zwar gleichzeitig mit den Ratifikations­

urkunden zum Abkommen uber deutsche

Vermögenswerte in Schweden und zum

Abkommen uber die Wiederherstellung

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

återställande av rättigheter på det

industriella rättsskyddets område.

(2) Överenskommelsen träder i kraft

en månad efter utväxling av ratifika­

tionsinstrumenten.

Till bekräftelse härpå hava de för

detta ändamål vederbörligen befull-

mäktigade ombuden undertecknat denna

överenskommelse.

Som skedde i Bonn den 22 mars

1956 i dubbla exemplar, på svenska och

tyska språken, vilka båda texter äga

lika vitsord.

gewerblicher Schutzrechte ausgetauscht

werden.

(2) Dieses Abkommen tritt einen Mo-

nat nach dem Tage des Austauschs der

Ratifikationsurkunden in Kraft.

Zu Urkund dessen haben die zu diesem

Zweck ordnungsmäCig bevollmächtigten

Vertreter dieses Abkommen mit ihren

Unterschriften versehen.

Geschehen zu Bonn am 22. März

1956 in zwei Urschriften, jede in schwe-

discher und deutscher Sprache, wobei

jeder Wortlaut gleichermafien verbind-

lich ist.

För KonungarikeUSverige:

För das Königreich Schweden:

R. Kumlin

Emil Sandström

För Förbundsrepubliken Tyskland:

Fur die Bundesrepublik Deutschland:

Berger

Féaux de la Croix

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

33

Bilaga D

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Under de förhandlingar, som lett till den i dag undertecknade överenskom­

melsen rörande tyska tillgångar i Sverige med därtill hörande signaturproto­

koll, har ett försök gjorts att beräkna den ersättningskvot, som kan väntas

komma att utgå enligt bestämmelserna i punkt 5) i signaturprotokollet. Det

har visat sig, att en sådan beräkning för närvarande bereder svårigheter

framför allt därigenom, att utfallet av den indrivning in. m. av fordringar,

vilka överlåtits på Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft en­

ligt överenskommelsen av den 17 januari 1956, knappast låter sig förutses.

Ej heller kan man redan nu med noggrannhet angiva kurserna på de obliga­

tioner, som skola försäljas av Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktienge­

sellschaft.

_

...

Vi tro oss på goda grunder kunna räkna med att de till Liquidationsaus-

gleichsfonds inflytande medlen tillhopa skola räcka till för att helt eller i

det närmaste uppnå den i artikel 6 av den förstnämnda överenskommelsen

angivna ersättningskvoten å två tredjedelar, varvid vi utgå från att de all­

männa ekonomiska förhållandena icke undergå väsentliga förändringar.

Skulle emellertid den fortsatta utvecklingen icke motsvara dessa förvänt­

ningar, föreslår jag, att våra regeringar senast vid utgången av de i signa­

turprotokollets punkt 10), första och andra meningarna, angivna fristerna

ånyo överlägga om de med ersättningskvoten sammanhängande frågorna.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Emil Sandström

(Översättning)

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna

dag, vars svenska text har följande innehåll:

»Under de förhandlingar, som lett till den idag —-------------------------- - -

med ersättningskvoten sammanhängande frågorna.»

Jag har äran meddela Eder, att Förbundsrepubliken Tysklands regering

är införstådd med innehållet i Edert brev och godkänner Edra förslag.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

I)r. Féaux de la Croi.v

;} Ii i band till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. .Yr 172

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga E

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Åberopande de förklaringar, som avgivits av den svenska delegationen un­

der de förhandlingar, som lett till den i dag undertecknade överenskommel­

sen rörande tyska tillgångar i Sverige, har jag äran meddela Eder följande:

Konungariket Sveriges regering utgår från att den i dag undertecknade

överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige vinner giltighet även i

ett återförenat Tyskland. Svenska regeringen förväntar vidare, att Förbunds­

republikens regering skall göra sitt bästa härför, därest detta med hänsyn

till omständigheterna vid tidpunkten för Tysklands återförening skulle vara

erforderligt.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Emil Sandström

(Översättning)

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna

dag, vars svenska text har följande innehåll:

»Åberopande de förklaringar, som avgivits------------ ---------------------------------

skulle vara erforderligt.»

Jag har äran meddela Eder, att Förbundsrepubliken Tysklands regering

har tagit kännedom om förestående förklaring.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Dr. Féaux de la Croi.v

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

35

(Översättning)

Bonn den 22 mars 1956

Bilagn F

Herr Ordförande,

Beträffande behandlingen av svenska rättssubjekt vad gäller förmögen-

hetsavgiften under tiden fram till ikraftträdandet av den idag. underteckna­

de överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleicli har jag äran med­

dela Eder följande:

Intill ikraftträdandet av förenämnda överenskommelse — dock längst till

och med den 31 mars 1957 — beviljas uppskov med erläggande av förmögen-

hetsavgiften i den utsträckning befrielse från dylik avgift medgives enligt

överenskommelsen. I de fall, där en tidigare förfallotid för förmögenhetsav-

giften i vad avser kvartalsrater från och med den 10 maj 1956 kan komma

att föreskrivas eller inträder direkt enligt gällande lagstiftning, skall vid la­

gens reglering förbli.

Intill den slutgiltiga taxering till förmögenhetsavgiften, som skall göras

efter ikraftträdandet av överenskommelsen, skall för tiden från och med den

10 maj 1955 förskottsbetalning uttagas för den förmögenhet, som utgör be­

räkningsgrund enligt Lastenausgleich-lagen jämte denna överenskommelse.

Redan verkställda inbetalningar av förmögenhetsavgiften, vilka icke skulle

ha utgått med tillämpning av denna överenskommelse, skola, sedan taxe­

ringen verkställts, återbetalas enligt lagens bestämmelser. Så länge i enlig­

het härmed till återbetalning vid senare tidpunkt förfallande belopp äro för

handen, kunna dessa avräknas mot de från och med den 10 maj 1955 utgå­

ende förskottsbetalningarna.

Intill ikraftträdandet av överenskommelsen skola deklarationer beträffan­

de förmögenhetsavgiften krävas endast i syfte att fastställa förskottsbetal­

ningarna, såframt detta alltjämt är erforderligt och såframt icke de i andra

stycket, andra meningen, angivna fallen med omedelbar förfallotid föreligga.

Den förevarande regleringen gäller med förbehåll för godkännande av För­

bundsrepublikens delstater.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Dr. Féaux de In Croix

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna dag,

vars tyska text har följande innehåll:

»Beträffande behandlingen av svenska rättssubjekt —----------------------------

godkännande av Förbundsrepublikens delstater.»

Jag har äran meddela Eder, att Konungariket Sveriges regering med till­

fredsställelse har tagit kännedom om förestående förklaringar.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Emil Sandström

b

fiÖBl8

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag