Prop. 1956:172
('angående godkännan\xad de av överenskommelse mellan Sverige och Förbunds\xad republiken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sve\xad rige, m. m.',)
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
1
Nr 172
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännan
de av överenskommelse mellan Sverige och Förbunds republiken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sve rige, m. m.; given Stockholms slott den 20 april 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredra gande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen måtte godkänna en i Bonn den 22 mars 1956 undertecknad överenskommelse rörande tyska tillgångar i Sve rige ävensom en samtidigt undertecknad överenskommelse rörande den tyska s. k. Lastenausgleich. De två överenskommelserna jämte en ytterligare överenskommelse rörande återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område, vilken förelägges riksdagen på föredragning av chefen för justitiedepartementet, är att betrakta som en helhet och är avsedda att ut göra en slutlig reglering av frågan om den tyska egendomen i Sverige.
Enligt överenskommelsen rörande de tyska tillgångarna skall sådana till gångar icke längre likvideras och det s. k. återförsäljningsförbudet upphä vas. De likvidationsmedel, vilka återstår sedan en på visst sätt avgränsad slututdelning verkställts i tvångsclearingen och vilka beräknas uppgå till 60 å 65 miljoner kronor, ställes till förfogande för den fond ur vilken de förra tyska ägarna av likviderad egendom i Sverige skall erhålla ersättning. Avgränsningen innebär att vid likvidationsnämndcns slututdelning, vilken
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 172
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
kommer att utgöra 15 %, från utbetalning till de svenska borgenärerna så dana tyska obligationer undantages för vilka lånetjänsten på ett tillfreds ställande sätt reglerats i London-avtalet angående tyska utlandsskulder.
I ett till överenskommelsen fogat signaturprotokoll fastlägges det närmare förfarandet vid utbetalningen av ersättning till de tyska rättsägarna. Dessa väntas komma att erhålla ersättning med omkring två tredjedelar.
I överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich tillerkännes svens ka rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland mest-gynnad-nationsbe- handling, vilken i praktiken innebär befrielse från vissa Lastenausgleich-av- gifter under sexårs-perioden 1949—1955. Befrielsen beräknas motsvara en sammanlagd avgiftsskyldighet av cirka 35 miljoner kronor. Svenska med borgare kan göra anspråk på ersättning för lidna krigsskador ur de fonder som skapas genom Lastenausgleich-avgifterna.
Avtalskomplexet träder i kraft en månad efter utväxling av ratifika tionsinstrument.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956
3
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 april 1956.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför mi nistern för utrikes ärendena följande.
Under senare tid har regeringsförhandlingar slutförts med Förbundsre publiken Tyskland angående en reglering av de frågor vilka uppkommit genom den likvidation av tyska tillgångar i Sverige, som skett på grundval av det år 1946 i Washington träffade avtalet mellan Sverige å ena samt Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Storbritannien och Nordirland å andra sidan rörande sådana tillgångar.
Jag anhåller nu att i det följande få lämna eu redogörelse för bakgrun den till förhandlingarna samt för dessas förlopp och resultat.
Washington-avtalet och dess tillämpning
På grundval närmast av beslutet vid Potsdam-konferensen i juli 1945, att den tyska egendomen i de neutrala länderna skulle tillkomma de väst allierade nationerna för skadeståndsändamål, riktades framställningar till Sverige, vari med skärpa gjordes anspråk på rätten till och kontrollen över tyskägda och tyskkontrollerade tillgångar i Sverige. Från svensk sida avvi sades dessa krav med hänvisning till att de tyska tillgångarna i första hand måste användas för tillgodoseende av svenska fordringar på tyska staten och enskilda tyskar och i andra hand, i den mån överskott uppstod, skulle tillkomma de tyska ägarna. Man förklarade sig emellertid beredd att över väga införandet av en kontroll, som tog sikte på en blockering och över vakning av tillgångarna. Förslag till lagstiftning i detta syfte godkändes av riksdagen under 1945 och ledde till utfärdandet den 29 juni 1945 av dels lagen om kontroll å viss utländsk egendom, dels ock lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom samt den 14 december 1945 av lagen angående administration av vissa bolag (kontrollagstiftning- en). Med stöd av den förstnämnda lagen infördes samma dag skingrings- förhud å all tysk egendom i Sverige.
Kontakterna med de allierade i ärendet utmynnade i regeringsförhand- lingarna i Washington under 1946, varvid enighet nåddes om det s. k.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
Washington-avtalet. I detta avtal, som godkändes av 1946 års höstriksdag
(prop. nr 367/1946, rskr 555), förklarade man sig å svensk sida beredd att likvidera de tyska tillgångarna. Intäkterna vid likvidationen skulle dels disponeras för betalning av svenska fordringar på Tyskland, dels ock till ett belopp av 150 miljoner kronor ställas till de allierade ockupationsmak ternas förfogande för inköp av varor för det tyska folkhushållets räkning. Avtalet förutsatte, att de enskilda tyska rättsägarna skulle erhålla ersätt ning för sin egendom därigenom att de betalade svenska fordringarna, även som den fordran som uppkom genom utbetalningen av de 150 miljonerna, skulle avstås enligt gällande clearinglag och indrivas i Tyskland för att an vändas till ersättningsändamål. De allierade åtog sig att tillse, att avtalet i dess helhet skulle godkännas från tysk sida i samband med ett kommande fredsfördrag.
Enligt Washington-avtalet skulle svenska regeringen vidare återlämna sådana guldpartier som bevisligen hade genom tyska åtgärder rövats från ockuperade länder. Såsom en fristående svensk prestation lämnades sam tidigt vissa finansiella bidrag till återuppbyggnaden av de krigshärjade länderna i Europa.
Det förenämnda beloppet å 150 miljoner kronor fördelades sedermera med 63 miljoner till vardera de amerikanska och brittiska ockupationsmyn- digheterna samt 24 miljoner till den franska ockupationsmyndigheten. I Washington-avtalet bekräftade de västallierade att Sovjetunionen vid Pots- dam-konferensen avstått från varje krav på tyska tillgångar i Sverige såväl för egen del som för den av Sovjetunionen förvaltade zonen i Tyskland.
I enlighet med åtagandet att återställa rövat guld har till de allierade utlämnats ett belgiskt guldparti till ett värde av cirka 29 miljoner kronor samt ett holländskt guldparti till ett värde av cirka 35 miljoner kronor (prop. nr 221/1954, rskr 161/1955).
Avvecklingen av de tyska tillgångarna anförtroddes åt den i samband med genomförandet av kontrollagstiftningen inrättade flyktkapitalbyrån och skedde på grundval av denna lagstiftning kompletterad med en lag den 10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Samtliga lagar har givits förlängd giltighet år från år, senast till och med den 30 juni 1957 genom beslut av innevarande års riksdag (prop. nr 21/1956, rskr 60).
Arbetet med avvecklingen är sedan någon tid avslutat med undantag av- ett begränsat antal likvidationsfall där rättsläget fortfarande är oklart. Ut fallet av likvidationen beräknas totalt komma att uppgå till cirka 380 miljo ner kronor.
Förslag i fråga om dispositionen såväl av de genom likvidationen infly tande medlen som av de i Sverige efter avtalsclearingen med Tyska Riket förefintliga clearingmedlen utarbetades av den s. k. tyskmedelskommittén och underställdes 1950 års riksdag. Härvid lämnades godkännande av vissa allmänna riktlinjer för en tvångsclearing med Tyskland (prop. nr 197/1950,
Kungl. Mnj.ts proposition nr 172 är 1956
5
törsta lagutskottets uti. nr 30, rskr 356). Uppgiften att pröva de svenska fordringsanspråk, som skulle kunna tillgodoses genom fördelning av de tillgängliga medlen, anförtroddes åt en för ändamålet inrättad nämnd, likvi- dationsnämnden. Denna har numera avslutat granskningen av de över 20 000 fordringsanspråk som anmälts samt verkställt utdelning till fullt belopp å förmånsberättigade anspråk respektive en första utdelning av 15 % å icke törmånsberättigade anspråk. Dock har i ömmande fall principiellt utdelats 100 %. Svenska staten har av likvidationsnämndcn tillerkänts utdelning till fullt belopp bl. a. för de 150 miljoner kronor, som ställdes till förfogande för det tyska folkhushållets räkning, och för de återlämnade partierna rövat guld till ett sammanlagt värde av cirka 64 miljoner kronor.
I detta sammanhang torde få anmälas, att Kungl. Maj :t genom beslut den 20 januari 1956 bemyndigat statskontoret att såsom dellikvid i den utdel ning å cirka 29 miljoner kronor, som tillerkänts staten med anledning av utlämnandet av det s. k. belgiska guldet, till ett belopp av kr. 11 302 147: 47 mottaga för ändamålet disponibla reverser och förlagsbevis utställda i sam band med likvidationen av vissa större tyska förmögenhetsobjekt.
London-avtalet angående tyska utlandsskulder
Under åren 1951—1952 ägde förhandlingar rum i London mellan För bundsrepubliken Tyskland och de allierade angående förbundsrepublikens betalningsskyldighet för Tyska Rikets utländska skulder. Dessa överlägg ningar resulterade i en internationell överenskommelse innehållande en reglering av dessa skulder, det s. k. London-avtalet. I avtalet fastställdes rän- te- och amorteringsvillkor bland annat för Dawes-, Young- och Kreuger- lånen. Beträffande privata tyska obligationslån uppdrogs vissa riktlinjer för uppgörelser mellan borgenärer och gäldenärer.
London-avtalet, som godkändes av 1953 års x-iksdag (prop. nr 221/1953, utrikesutskottets uti. nr 4, rskr 350), erbjöd elt betydande intresse för Sverige, eftersom den ojämförligt största posten svenska fordringsanspi-åk på Tyskland grundas på innehav av tyska statsobligationer eller andra tys ka obligationer, för vilka lånetjänsten skulle återupptagas enligt avtalet. 1 syfte att undvika svårigheter för likvidationsnämndens fortsatta arbete begäi-des från svensk sida och erhölls en bekräftelse från de allierade, att tvångsclearingen kunde fullföljas oberoende av London-avtalet. Samtidigt fastslogs att svenska borgenärer, som inte fått sina fordringar fullt betalda i tvångsclearingen, var oförhindrade att, sedan fordringarna reducerats med vad som mottagits från likvidationsnämnden, göra betalningsanspråk för den återstående delen av fordringarna gällande enligt London-avtalet.
6
Kungl. Mcij.ts proposition nr 172 år 1956
De svensk-tyska förhandlingarna
I slutet av augusti 1952 tog den västtyska regeringen ett initiativ till för handlingar med Sverige angående tillämpningen på svenskägd egendom i Västtyskland av den s. k. Lastenausgleich-avgiften. Samtidigt framgick, att man som svensk motprestation till en viss befrielse från denna avgift vän tade sig medgivanden i fråga om den tyska egendomen i Sverige.
Lastenausgleich-avgiften tillkom genom lagstiftning av den västtyska förbundsdagen under 1952 i syfte att åstadkomma en önskvärd finansiell utjämning av krigsbördorna. Avgiften fastställdes till i princip 50 % av varje förmögenhet i Västtyskland, sådan denna redovisades vid förmögen hetsbeskattningen i juni 1948 (d. v. s. i samband med den västtyska valu tareformens genomförande), och skall betalas under en tidsperiod av tret tio år från och med år 1949. De inflytande beloppen, som beräknas uppgå till sammanlagt cirka 2 miljarder tyska mark om året, skall av förbunds- regeringen användas till ersättning åt flyktingar från gamla tyska områ den, såsom områdena öster om Oder-Neisse linjen, och åt personer som förlorat eller lidit skada å egendom i Västtyskland genom krigets verk ningar, exempelvis genom bombning. Ersättning kan också utgå till per soner som lidit allvarliga förluster i samband med valutareformens genom förande.
I de s. k. Paris-fördragen av år 1953 mellan de västallierade och för- bundsrepubliken rörande upphörandet av ockupationen i Västtyskland in går en bestämmelse, enligt vilken medborgare i länder, som varit krigfö rande med Tyska Riket, för sin egendom skall vara befriade från Lasten ausgleich-avgiften under en period av sex år, nämligen 1949—1955. Jäm ställda är härvidlag sådana tyska bolag, vilkas kapital till över 85 % är i dylik allierad ägo, varvid befrielsen skall utgå med den procentsats, med vil ken det utländska kapitalet är delaktigt i bolaget.
Till stöd för den sammankoppling av de två i och för sig helt skilda för- handlingsspörsmål, som Lastenausgleich-avgiften och egendomsfrågan ut gjorde, åberopades från tysk sida den samma år träffade egendomsuppgö- relsen med Schweiz, där detta land tillerkändes samma befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter som de allierade erhållit. Denna uppgörelse, som överhuvud spelat en mycket stor roll i den tyska argumenteringen under förhandlingarna med Sverige, gick i stora drag ut på att Schweiz friställde den tyska egendomen i Schweiz, inklusive patent och varumärken, uppgå ende till ett beräknat sammanlagt värde av ungefär 360 miljoner schwei zerfrancs. De tyska motprestationerna var den nyssnämnda befrielsen för schweiziskägd egendom i Västtyskland från vissa Lastenausgleich-avgifter och ett åtagande att till de allierade betala en tredjedel av den friställda tyska egendomens värde, eller cirka 120 miljoner schweizerfrancs, för att avlösa den på Schweiz enligt det schweiziska Washington-avtalet fallande förpliktelsen att utbetala en viss del ur de tyska tillgångarna i Schweiz.
7
Samtidigt nåddes eu reglering av den till drygt 1 miljard schweizerfrancs
uppgående clearingskuld som Tyska Riket ådrog sig gentemot Schweiz un
der kriget.
De svensk-tyska förhandlingarna tog sin början i januari 1953. Ordfö
rande i den svenska förhandlingsdelegationen blev och har sedan dess varit
flyktkapitalbyråns ordförande, f. d. justitierådet Sandström. Det visade sig
emellertid, att de tyska önskemålen beträffande egendomen i Sverige sträck
te sig långt. Sålunda krävdes att likvidationen omedelbart skulle avbrytas;
vidare begärdes att egendom i betydande utsträckning skulle friställas, att
patent och varumärken i största möjliga utsträckning borde återställas och
att egendom, som förvärvats av svenska staten eller statliga myndigheter
skulle återlämnas — här omnämndes särskilt de mellansvenska s. k. tysk
gruvorna. Önskemål framfördes även om en gemensam granskning av så
dana likvidationsfall som enligt de tyska myndigheternas uppfattning bor
de eftergranskas, exempelvis med anledning av att försäljningssumman fö
refallit dem oskäligt låg. För den händelse enighet icke kunde uppnås vid
denna gemensamma granskning, ville man från tysk sida kunna hänskjuta
saken till avgörande genom skiljeförfarande under neutralt ordförandeskap.
De tyska förslagen kunde icke accepteras och förhandlingarna ajourne
rades. Kontakterna upprätthölls emellertid på ett informellt plan. I avvak
tan på att förutsättningarna för en allmän reglering skulle förbättras in
riktade man sig härvid på att lösa olika tekniska problem i samband med
indrivningen hos tyska gäldenärer av de svenska fordringar vilka erhållit
betalning genom likvidationsnämndens utdelningar. Dessa fordringar har
såsom nämnts enligt principerna för tvångscleringen överlåtits på vederbö
rande tyska myndigheter för att ligga till grund för ersättningsbetalningar-
na till berörda rättsägare, d. v. s. dels de förra ägarna av likviderad egen
dom i Sverige, dels ock rättsägare till förmån för vilka i Sverige gjorts clea-
ringinbetalningar som förbrukats genom utbetalningarna i tvångsclearingen.
Även lösningen av dessa tekniska frågor visade sig ge upphov till me
ningsskiljaktigheter, bl. a. beträffande tidpunkten vid vilken det västtyska
riksgäldskontoret (Bundesschuldenverwaltung) skulle inbetala motvärdet
till de av likvidationsnämnden betalade tyska statsobligationerna till den
fond, i vilken de för ersättningsbetalningarna avsedda medlen skulle upp
samlas. Vidare restes från tysk sida invändningar mot den kurssättning för
riksmarken som tillämpades av likvidationsnämnden i enlighet med di
rektiven för tvångsclearingen. Härvid hänvisades till att dessa kurser icke
överensstämde med den tyska valutareformens regler.
Under senare delen av förra året uppmjukades emellertid de tyska stånd
punkterna. Sålunda medgavs att motvärdet av de betalade statsobligatio
nerna skulle omedelbart ställas till förfogande. Vidare frånfölls invändning
arna mot den svenska kurssätlningen för riksmark. Samtidigt bil man för
stå, att förbundsrepubliken var beredd att (ill förmån för de privata rätts-
ägarna avstå från krav på ersättning för statliga tillgodohavanden å drygt
100 miljoner kronor av clearingmedlen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
8
A svensk sida hade man så småningom allteftersom likvidationsnämnden
hunnit pröva de svenska fordringsanspråken vunnit en bättre överblick över
läget. Detta möjliggjorde att man kunde ställa i utsikt ett väsentligt bidrag
till ansträngningarna att bereda ersättning åt rättsägarna och att snabbt
komma till en allmän uppgörelse. Den lämpligaste vägen syntes därvid vara
ett erbjudande att vid den snart förestående slututdelningen i tvångsclea-
ringen undantaga fordringsanspråk grundade på innehav av tyska obligatio
ner för vilka lånetjänsten på ett tillfredsställande sätt reglerats i London-
avtalet och från vilkas tillgodoseende i tvångsclearingen man därför skulle
kunna avstå. De på detta sätt hos likvidationsnämnden innehållna medlen,
som beräknades uppgå till cirka 60 miljoner kronor, skulle istället — under
förutsättning att en uppgörelse härigenom kunde nås — direkt ställas till
förfogande för ersättningsbetalningarna.
På grundval av dessa ömsesidiga medgivanden fortsattes diskussionerna
och den 17 januari 1956 träffades såsom ett första resultat en teknisk över
enskommelse angående indrivningen hos tyska gäldenärer av de av likvida
tionsnämnden betalade svenska fordringarna. Vid officiella regeringsför-
handlingar under februari och mars i år, varvid även patent- och varumär-
kesfrågor behandlades, har sedermera utarbetats det nu föreliggande avtals-
komplexet. Detta undertecknades med ratifikationsförbehåll den 22 mars
1956.
Såsom framgår av det följande består uppgörelsen av tre särskilda över
enskommelser, vilka bör betraktas som en helhet. Den första är en överens
kommelse rörande tyska tillgångar i Sverige jämte signaturprotokoll, den
andra är en överenskommelse rörande den tyska Lastenausgleich och den
tredje en överenskommelse rörande återställande av vissa rättigheter på det
industriella rättsskyddets område. Texterna till de två förstnämnda över
enskommelserna samt till signaturprotokollet torde i svensk och tysk origi-
nalavfattning få fogas såsom bilagor (litt. A—C) till detta protokoll. Där
jämte torde vissa till överenskommelserna hörande skriftväxlingar få bifogas
(fttt. D—F). Proposition angående överenskommelsen rörande återstäl
lande av vissa rättigheter på det industriella rättsskyddets område jämte
däimed sammanhängande lagstiftningsfrågor framlägges på föredragning
av chefen för justitiedepartementet.
Överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige
I artikel 1 av överenskommelsen konstateras att tyska tillgångar icke
längre skall likvideras. Vidare förklaras, att kungörelsen den 29 juni 1945
om skingringsförbud å tysk egendom kommer att upphävas och att den för
likvidationen av tillgångarna utfärdade lagen den 10 juli 1947 om dödande
av vissa utanför Sverige befintliga handlingar kommer att sättas ur kraft.
Enligt bestämmelse i det till överenskommelsen fogade signaturprotokollet
kan dock skingringsförbudet upprätthållas beträffande utestående likvida-
tionsfall så länge dessa ej slutgiltigt kunnat avvecklas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
9
Enligt artikel 2 skall det förbud mot återförsäljning till tyska rättssub
jekt, vilket i enlighet med Washington-avtalets allmänna syften uppställts
vid flyktkapitalbyråns försäljningar, upphävas.
Artikel 3 innehåller en principförklaring om att äldre tyska rättigheter
på det industriella rättsskyddets område i Sverige, som icke försålts men
som förfallit eller eljest upphört att äga giltighet på grund av underlåten
het att fullgöra författningsenliga åtgärder, under vissa förutsättningar skall
återställas till de tyska rättsinnehavarna. De närmare bestämmelserna här
om bär intagits i den förut nämnda överenskommelsen angående återstäl
lande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område.
I den mån rättigheterna försålts överlåtes det åt parterna att träffa upp
görelse om eventuell reglering av sina ömsesidiga intressen. I sista hand kan
en blandad regeringskommission utses för att bistå parterna vid deras för
handlingar.
Artikel 4 innehåller ett svenskt åtagande att ställa till förfogande för er-
sättningsbetalningar till ifrågavarande rättsägare alla från likvidationen här
rörande och efter slutredovisningen i tvångsclearingen återstående eller yt
terligare tillkommande medel. Ehuru detta icke fastlagts i avtalstext, får
bestämmelsen i denna artikel ses mot bakgrunden av det i det föregående
omnämnda svenska erbjudandet som numera preciserats på följande sätt.
Från likvidationsnämndens slututdelning, som enligt de för tvångsclearingen
föreskrivna beräkningsgrunderna fastställts till 15 % av godkända icke för-
månsberättigade fordringsanspråk, undantages — förutom anspråk vilka
redan erhållit utdelning till fullt belopp — sådana fordringsanspråk som
avser kapital eller ränta före den 1 maj 1945 å tyska obligationer i icke-tysk
valuta, för vilka enligt London-avtalet lånetjänsten helt ombesörjes eller
skall ombesörjas i Västtyskland. Däremot kommer samtliga övriga i tvångs
clearingen godkända icke förmånsberättigade fordringsanspråk, inbegripet
andra tyska obligationer än nyss angivna, t. ex. obligationer i riksmark, att
erhålla slututdelning med nämnda procentsats av 15 %. Den sammanlagda
utdelningen i tvångsclearingen å dessa fordringsanspråk kommer härigenom
att uppnå 30 %.
Det belopp, som enligt artikel 4 skulle komma att ställas till förfogande
för ersättningsändamål, uppgår enligt senaste beräkningar till 60 ä 65 mil
joner kronor.
Artikel 5, liksom även huvudparten av föreskrifterna i signaturprotokol-
let, reglerar förfarandet vid ersättningsbetalningarna till vederbörande rätts
ägare. Man räknar med att dessa skall kunna verkställas i början av nästa
år, sedan nödvändiga administrativa förberedelser hunnit vidtagas. Er-
sättningsberättigade är samtliga rättsägare som berörts av de i Sverige vid
tagna åtgärderna, dock med det betydelsefulla undantaget att förbunds-
republiken och dess organ uteslutits. För rättsägare bosatta utanför för-
bundsrepublikens område skall ersättningsbeloppen tills vidare förvaltas
av ombud, för den händelse särskilda omständigheter icke gör detta onödigt.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
Beträffande storleken av ersättningsbetalningarna har i en särskild skrift
växling (bilaga D) uttalats, att det av olika skäl är svårt att redan nu exakt
beräkna hur stora belopp, som kommer att stå till förfogande för ända
målet, och på detta sätt fastställa den ersättningsprocent som kan väntas
utgå. Man säger sig dock på goda grunder kunna räkna med att tvä tredje
dels ersättning helt eller i det närmaste skall uppnås för den händelse de
ekonomiska förhållandena icke väsentligt förändras. Anledningen till att
en ersättning med två tredjedelar använts som riktpunkt har närmast va
rit den förebild som i detta avseende finns i det motsvarande tysk-schwei
ziska avtalet. Den tyske rättsägaren har i Schweiz kunnat återfå sin egen
dom, men först sedan han inbetalat en tredjedel av värdet till de tyska
myndigheterna (plus en viss förvaltningsavgift till de schweiziska myndig
heterna); med tanke härpå har avtalet brukat betecknas som en uppgörelse
på två tredjedels grundval.
Skulle utvecklingen emellertid icke motsvara förväntningarna, kan enligt
den nyssnämnda skriftväxlingen en ytterligare överläggning äga rum angå
ende de med ersättningsprocenten sammanhängande frågorna. Skulle ersätt-
ningsprocenten komma att överstiga två tredjedelar, skall enligt artikel 6
viss förmånsställning tillerkännas olika grupper av ömmande fall bland
rättsägarna.
Att märka är vidare att i den »ratifikationslag», som kommer att utfär
das i Västtyskland angående avtalskomplexet, rättsägarna skall befrias från
skyldighet att erlägga Lastenausgleich-avgifter för mottagna ersättningsbe
lopp.
Såsom rådgivande och övervakande organ vid verkställandet av ersätt
ningsbetalningarna har tillsatts ett utskott, bestående av fyra medlemmar,
varav två representanter för de tyska myndigheterna och en för rättsägarna
samt en svensk representant.
Artikel 7 föreskriver, att erforderliga åtgärder skall vidtagas för genom
förandet av överenskommelsen, och artikel 8 förutser samråd beträffande
tolknings- och tillämpningsfrågor. I artikel 9 fastlägges ett skiljeförfaran
de, för den händelse meningsskiljaktigheter beträffande tolkningen och till-
lämpningen icke kan biläggas på annan väg. Enligt anteckning i signatur
protokollet äger bestämmelserna om skiljeförfarandet icke tillämpning på
de i artikel 3 behandlade patent- och varumärkesfrågorna.
Artikel 10 innehåller en förklaring, att förbundsrepubliken med hänsyn
till den träffade uppgörelsen icke kommer att vidare upptaga till behand
ling frågor, som härrör från likvidationen av tyska tillgångar i Sverige.
Denna bestämmelse kan sägas komplettera det generella åtagande, som för
bundsrepubliken gjort i Paris-fördragen med de västallierade och enligt vil
ket inga invändningar får göras mot åtgärder som vidtagits bl. a. av neu
trala stater mot tysk egendom i anledning av uppgörelser med de allierade.
Nämnas kan att i fördragen jämväl finns en bestämmelse, enligt vilken inga
tyska anspråk eller klagomål skall tillåtas mot personer som förvärvat tysk
egendom i samband med ett likvidationsförfarande.
1
]
I en till överenskommelsen anknuten ytterligare skriftväxling (bilaga E) säger sig svenska regeringen utgå från att överenskommelsen vinner giltig het i ett återförenat Tyskland och säger sig vidare förvänta, att förbunds- republiken skall göra sitt bästa härför om detta med hänsyn till omstän digheterna vid tidpunkten för Tysklands återförening skulle vara erforder ligt.
Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956
Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich
1 denna överenskommelse regleras de förmåner som Sverige skall erhålla vid tillämpningen av den tidigare berörda tyska Lastenausgleich-lagstift- ningen. Sålunda skall svenska rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland åtnjuta mest-gynnad-nationsbehandling (artikel 1 och 2), vilket i prakti ken innebär samma befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter (Sofort- hilfeabgabe och Vermögensabgabe) under en sexårsperiod 1949—1955, som de västallierade tillförsäkrat sig i Paris-fördragen och Schweiz utverkade i sitt egendomsavtal. Hittills har i avvaktan på eu uppgörelse uppskov be viljats med inbetalningen av ifrågavarande avgiftsbelopp. Genom den nu träffade överenskommelsen strykes dessa definitivt. Befrielsen beräknas motsvara en sammanlagd avgiftsskyldighet för svenska rättssubjekt och dotterbolag å cirka 35 miljoner kronor.
Svenska medborgare kan vidare göra anspråk på ersättning för lidna krigsskador i Tyskland ur de genom Lastenausgleich-avgifterna skapade fonderna. Vid fastställande av ersättningen avräknas sådana belopp som vederbörande svenska medborgare kan ha mottagit genom utdelning i tvångs- clearingen å godkända fordringsanspråk på Tyskland. Sådan avräkning skall dock icke ske i det mest aktuella fallet, nämligen då belopp mottagits från likvidationsnämnden ur det bidrag å 6 miljoner kronor som svenska sta ten ställ! till förfogande för att möjliggöra hjälpåtgärder till Tysklands* svenskar (artikel 3).
Såsom ytterligare förmån åt svenska medborgare bosatta i Västtyskland stadgas i artikel 4 att vid beräkningen av Lastenausgleich-avgifter hänsyn icke skall tagas till eventuell förmögenhet i Sverige.
1 den till överenskommelsen fogade skriftväxlingen (bilaga F) gives när mare bestämmelser angående uppskov med inbetalningen av avgifter in. in. intill dess överenskommelsen trätt i kraft.
Överenskommelsernas ikraftträdande in. m.
Avtalskomplexet. som även skall gälla för Västberlin, träder i kraft eu månad efter utväxlingen av ratifikationsinstrument, vilken skall ske sam tidigt för samtliga överenskommelser.
I samband med ikraftträdandet aktualiseras frågan om avvecklingen av flyktkapitalbyråns, restitutionsnämndens och likvidationsnämndens verk
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1950
samhet. Enligt förslag i 1956 års statsverksproposition har riksdagen anvi- sqt medel för bestridande av flyktkapitalhyråns och restitutionsnämndens kostnader under budgetåret 1956/57. I propositionen förutsattes att verk samheten skulle ha slutförts senast vid utgången av nämnda budgetår; skulle mot förmodan då ännu några löpande ärenden återstå, kunde hand- iäggningen av dessa överföras till utrikesdepartementet. Enligt en beräk ning som uttörts efter avslutandet av de svensk-tyska förhandlingarna, tor de de två förstnämnda institutionerna kunna indragas i början av nästa år sedan verksamhetsberättelser avgivits. Vad beträffar likvidationsnämnden kommer denna att upphöra i och med att den förutsedda slututdelningen verkställts och fullständig redogörelse för verksamheten överlämnats till Kungl. Maj :t.
Kostnaderna för institutionernas verksamhet, vilka till stor del kunnat betalas genom uttagande av avgift å utdelade belopp i tvångsclearingen, kommer att i samband med likvidationsnämndens slutredovisning regleras på det sättet att den ännu utestående delen av kostnaderna för likvidations- nämnden och flyktkapitalbyrån samt kostnaderna för restitutionsnämnden och tyskmedelskommittén bestridas ur de efter slututdelningen tillgängliga medlen. I samband härmed kommer de förskott till bestridande av flykt- kapitalbyråns, restitutionsnämndens och tyskmedelskommitténs verksam het, som de för ändamålet disponerade budgetanslagen kan sägas utgöra, att kunna återbetalas till statsverket.
I detta sammanhang torde för förnyat övervägande få anmälas frågan om sättet för utbetalningen av i tvångsclearingen utdelningsberättigade pensio ner och livräntor. Enligt gällande föreskrifter skall till förmånstagarna in köpas livräntor i svenska försäkringsbolag för det kapitaliserade värdet. Några sådana inköp av livräntor har emellertid av olika skäl ännu icke skett, utan likvidationsnämnden har utbetalat pensions- och livräntebelop pen halvårsvis.
I samband med förberedelserna för slututdelningen har likvidationsnämn- den i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1955 hemställt, att föreskrif terna om inköp av livräntor måtte återkallas och att i stället måtte föreskri vas, att utbetalningarna av ifrågavarande pensioner och livräntor efter det att nämnden avslutat sin verksamhet skall åligga statskontoret. Nämnden erbjuder sig att till statskontoret för ändamålet överlämna ett så stort ka pitalbelopp att detta jämte ränta, beräknad efter statskontorets vanliga för- räntningsprocent, uppgår till det belopp som enligt försäkringstekniska grunder erfordras för utbetalningarna.
Den föreslagna metoden för utbetalningarna blir på i nyssnämnda skri velse närmare anförda grunder praktiskt fördelaktigare, men är förbunden med olägenheten att det belopp, som erfordras för fullgörandet av utbetal ningarna, icke kan med visshet beräknas. I detta avseende föreslås emel lertid, att staten skäligen bör kunna stå för eventuellt underskott men å andra sidan vara oförhindrad att behålla ett eventuellt överskott.
Statskontoret har i yttrande över likvidationsnämndens skrivelse förkla
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
13
rat, att det med hänsyn till det ringa antalet förmånstagare — liögst fyrtio
icke torde föreligga några svårigheter för statskontoret att övertaga be styret med utbetalningarna av pensions- och livräntebeloppen. Statskonto ret vill därför icke motsätta sig ett uppdrag i angivet hänseende.
Beträffande pensionsanspråk må i övrigt nämnas att förhandlingar på går med förbundsrepubliken om ett avtal rörande social trygghet, varvid även anspråk på ej betalda, svenska medborgare tillkommande tyska pen sioner lär komma att beaktas.
Yttranden
Yttranden över avtalskomplexet har avgivits av fullmäktige i riksbanken, ordföranden i likvidationsnämnden och Svenska bankföreningen samt, i vad angår rättigheter på det industriella rättsskyddets område, jämväl av kom merskollegium, patent- och registreringsverket, Sveriges industriförbund, Svenska industriens patentingenjörers förening och Svenska patentombuds- föreningen.
Fullmäktige i riksbanken har ansett sig böra begränsa sitt yttrande till den transfereringsfråga som uppkommer genom artikel 4 i överenskom melsen rörande tyska tillgångar i Sverige. Fullmäktige finner angeläget, att ifrågavarande belopp överföres till förbundsrepubliken på sådant sätt att marknadskurserna för kronor inom ramen för det multilaterala ar- bitragesystemet icke påverkas. Av denna anledning har från riksbankens sida som ett godtagbart betalningssätt förordats den tekniska lösningen, att beloppet inbetalas till Bank Deutscher Länders kronkonto i riksbanken för att därefter bli föremål för avräkning inom den europeiska betalnings- unionen.
Ordföranden i likvidationsnämnden har förklarat sig icke ha någon er inran mot avtalskomplexet, sedan numera föreskrifter utfärdats i förbunds republiken om upphävande av vissa där vidtagna åtgärder i anledning av tvångsclearingen.
Svenska bankföreningen förklarar i sitt yttrande inledningsvis, alt för eningen finner det värdefullt att den tyska egendomsfrågan kunnat slut ligt regleras och att detta böra vara ägnat att lända till fördel i flera avse enden, ej minst för affärsförbindelserna med Västtyskland. Vid en genom gång av uppgörelsen uttalar föreningen bl. a. följande:
»Vad närmare angår innehållet i överenskommelsen rörande tyska till gångar i Sverige synes ingen befogad erinran kunna göras mot bestämmel serna att sådana tillgångar ej längre skall kvarstadsbeläggas eller avyttras och att följaktligen egendom, som ej redan försålts, skall friställas. Ej hel ler möter det enligt bankföreningens mening i nuvarande läge några be tänkligheter mot att tillåta att avyttrade tillgångar överlåtes på tyska rätts subjekt. Goda skäl talar för alt tyskar, vilkas egendom tvångslikviderats, skail få möjligheter att köpa tillbaka den.
14
Kanyl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
Ej heller övriga led i uppgörelsen, däribland den föreslagna utformning en av likvidationsnämndens slututdelning, finner föreningen ge anledning till erinran:
»Bankföreningen finner sig kunna godtaga principen att obligationsinne havare, som har möjlighet att utnyttja de fördelar Londonavtalet ger, ej till lika skall kunna göra anspråk på ytterligare utdelning i tvångsclearingen. Däremot kan det naturligtvis ifrågasättas, om ej de clearingmedel, som därigenom innehålles och som beräknas uppgå till 60 å 65 miljoner kro nor, i första hand borde användas för att tillgodose övriga oprioriterade svenska clearingfordringar.
Emellertid måste man beakta att vid tvångsclearingen tillämpats en sär skild riksmarkskurs av 30 öre, vilket inneburit en icke obetydlig förmån för innehavare av fordringar i riksmark. Det är därjämte att märka att i den mån en fordran blivit nödlidande i tvångsclearingen fordringen alltjämt kvarstår och kan göras gällande mot den tyska gäldenären. I inånga fall torde det också finnas goda utsikter att på denna väg få fordringen till fullo betald. Med hänsyn till det sålunda anförda anser bankföreningen att upp görelsen ej heller i nu förevarande del innefattar längre gående efter gift än som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig.
I den till överenskommelsen hörande skriftväxlingen har beräknats att utdelningen till de tyska rättsägarna skall komma att uppgå till två tredje delar, vilket motsvarar utdelningskvoten i den tysk-schweiziska tvångs clearingen. För den händelse dessa förväntningar icke skulle gå i uppfyl lelse, förutsättes i skriftväxlingen att nya överläggningar mellan svenska och tyska regeringarna skall äga rum angående de med ersättningskvoten sammanhängande frågorna. Bankföreningen utgår från att därvid en till fredsställande lösning skall kunna uppnås.
Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich har ej givit bank föreningen anledning till någon erinran.»
Remissuttalandena rörande patent- och varumärkesspörsmålen redovisas av chefen för justitiedepartementet.
Departementschefen
Det föreliggande avtalskomplexet är avsett att utgöra en slutlig reglering av de frågor vilka uppkommit genom den likvidation av tysk egendom i Sverige som skett på grundval av 1946 års Washington-avtal med de allie rade. I det föregående har frågans utveckling och de nyligen slutförda svensk-tyska överläggningarna utförligt redovisats.
Det uppnådda förhandlingsresultatet kan i korthet sägas innebära föl jande. Likvidationsförfarandet förklaras avslutat och det s. k. återförsälj- ningsförbudet, varigenom tyskt återförvärv av försåld egendom förhindrats, upphäves. Då detta förbud härletts av bestämmelserna i Washington-avta- let, har erforderligt samtycke av de allierade till upphävandet utverkats.
Äldre tyska patent- och varumärkesrättigheter, som icke försålts men som
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
15
upphört att gälla, kan under vissa betingelser återupplivas till förmån för
de tyska rättsinnehavarna. Ifråga om försålda rättigheter överlåtes det åt
parterna att i förekommande fall reglera sina ömsesidiga intressen. En blan
dad regeringskommission kan i sista hand tillsättas för att bistå parterna
i deras förhandlingar. Att märka är att denna bestämmelse icke gäller be
träffande rättigheter tillhörande ett tidigare tyskägt eller tyskkontrollerat
företag som försålts.
Reglerna för återupplivandet av patent- och varumärkesrättigheter har
intagits i en särskild överenskommelse. En redogörelse för innehållet i de
talj av denna överenskommelse liksom för avtalskomplexets innebörd över
huvud i vad avser rättigheter på det industriella rättsskyddets område läm
nas såsom tidigare nämnts på föredragning av chefen för justitiedeparte
mentet.
Riktlinjer har uppdragits för utbetalning av ersättning till de rättsägare,
vilka berörts av de i Sverige vidtagna åtgärderna. Storleken av ersättning
arna har av olika skäl ännu icke kunnat definitivt fastställas, men rätts-
ägarna torde kunna räkna med omkring två tredjedels ersättning. Vägle
dande har härvidlag under förhandlingarna varit den uppgörelse, som ti
digare träffats rörande den tyska egendomen i Schweiz och i vilken ersätt
ningsfrågan lösts på två tredjedels grundval. Utbetalningarna väntas kunna
äga rum i början av7 nästa år; för rättsägare bosatta utanför förbunds-
republikens område skall ersättningsbeloppen tills vidare förvaltas av om
bud.
I anledning av den träffade uppgörelsen har förbundsrepubliken förkla
rat sig icke komma att upptaga likvidationsfrågorna till vidare behandling.
Den fond, ur vilken ersättningarna till de tyska rättsägarna skall betalas,
kommer att erhålla medel på två vägar. För det första skall där uppsamlas
de belopp, som indrives hos tyska gäldenärer å sådana svenska fordringar
vilka betalats genom att borgenären erhållit utdelning i tvångsclearingen.
Huvudparten utgöres av betalade tyska statsobligationer, vilkas motvärde
omedelbart kommer att inbetalas till fonden av det västtyska riksgäldskon-
toret. För det andra är avsikten att direkt från Sverige skall överföras det
belopp av (50 ä 65 miljoner kronor som väntas återstå sedan likvidations-
nämnden verkställt en på visst sätt avgränsad slututdelning i tvångsclea-
ringen. Såsom tidigare anförts avses att vid slututdelningen från utbetal
ning till de svenska borgenärerna undantaga sådana obligationsfordringar
som på ett tillfredsställande sätt reglerats i det s. k. London-avtalet. Då det
grundläggande motivet för deras deltagande i tvångsclearingen därigenom
bortfallit, tillstyrker jag att slututdelningen utformas på föreslaget sätt.
Anmärkas kan för övrigt att börskurserna på ifrågavarande obligationer ef
ter en kraftig stegring numera närmar sig pari.
Under förhandlingarna angående de för ersättningsändamål tillgängliga
medlen dryftades frågan om behandlingen av det belopp av 150 miljoner
kronor, som enligt Washington-avtalet ställdes till de allierade ockupations
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
makternas förfogande i deras egenskap av de facto företrädare för det tyska folkhushållet för finansiering av leveranser av livsviktiga förnöden heter till detta folkhushåll. Frågan har även varit föremål för långvariga överläggningar med de allierade. Det har därvid visat sig att dessa ansett sig berättigade att upptaga anspråk på betalning för leveranserna bland sina efterkrigsfordringar på förbundsrepubliken, vilka fordringar sedermera reglerats genom särskilda tysk-allierade överenskommelser. Härigenom har beloppet undandragits från att på i Washington-avtalet avsett vis infogas i ersättningsförfarandet i Tyskland. Från svensk sida har gjorts invänd ning mot den allierade ståndpunkten. Med tanke på ovissheten angående frågans lösning inriktade man sig emellertid vid de svensk-tyska förhand lingarna ömsesidigt på att söka nå en uppgörelse oberoende av de 150 mil jonerna.
I fråga om de s. k. Lastenausgleich-avgifterna har svenska rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland såsom ett särskilt led i uppgörelsen erhål lit sanuna befrielse från dylika avgifter som tillerkänts de allierade i Paris fördragen och Schweiz utverkat i sin egendomsuppgörelse med förbunds republiken. Av betydelse är likaledes de förmåner som lämnas svenska med borgare bosatta i Västtyskland vid beräkningen av Lastenausgleich-avgif terna sedan befrielseperioden utlöpt. Jag finner det vidare tillfredsställande, att svenska medborgare kan erhålla ersättning för krigsskador ur Laslen- ausgleich-medlen.
Avtalskomplexet skall träda i kraft en månad efter utväxlingen av rati fikationsinstrument. Därvid aktualiseras bl. a. det svenska åtagandet att upphäva den på grundval av 1945 års kontrollagstiftning utfärdade kungö relsen angående skingringsförbud å tysk egendom samt 1947 års lag om dö dande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Medan kungörelsen kan sättas ur kraft av Kungl. Maj :t, kräves härför beträffande dödande- lagen ett särskilt beslut av riksdagen, varigenom den av innevarande riks dag godkända förlängningen av lagens giltighet till och med den 30 juni 1957 avkortas. Jag får i detta sammanhang nämna, att frågan om ett ge nerellt upphävande av kontrollagstiftningen bör upptagas först sedan upp görelse träffats även rörande de japanska tillgångarna i Sverige. Förhand lingarna härom har nyligen återupptagits.
I och med ikraftträdandet möjliggöres en avveckling av de med likvida tionen och tvångsclearingen sysselsatta institutionerna, d. v. s. flyktkapital- byrån, restitutionsnämnden och likvidationsnämnden. För flyktkapitalby- råns del återstår att behandla ett fåtal likvidationsfall med oklart rättsläge. Kostnaderna för institutionernas verksamhet kommer samtidigt att regle ras och de av statsverket för ändamålet anvisade anslagen att återbetalas.
Vid likvidationsnämndens upphörande uppkommer frågan på vad sätt den fortsatta utbetalningen av vissa pensioner och livräntor i tvångsclea-
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
17
ringen skall ske. Jag ansluter mig till förslaget att statskontoret erhåller uppdrag att verkställa utbetalningarna.
Enligt likvidationsnämnden torde de för sistnämnda syfte reserverade medlen komma att visa sig tillfyllest. Möjligheten kan emellertid icke ute slutas att utbetalningarna kommer att överstiga beräknade belopp och nämn den föreslår att i dylikt fall mellanskillnaden måtte få bestridas av stats medel. I detta sammanhang vill jag över huvud framhålla svårigheterna att i detalj förutse lösningen av den mångfald delproblem som avvecklingen av flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden och därmed genomförandet av denna uppgörelse kan inrymma. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t måtte bemyndigas att för eventuellt uppkommande behov förfoga över ett visst belopp, förslagsvis högst två miljoner kronor ur de medel som i slutut delningen må av likvidationsnämnden tillerkännas statens krigsförsäk- ringsnämnd för anmälda fordringar. Jag utgår därvid från att vad som icke behöver utnyttjas för hithörande syften i enlighet med de fastlagda direktiven för dispositionen av överskottsmedel från krigsförsäkringsnämn- den (prop. nr 145/1952, rskr 423) tillföres statsverket för amortering av statsskulden.
Den förevarande uppgörelsen synes mig innefatta en ur svensk synpunkt godtagbar lösning av här behandlade frågekomplex. Jag föreslår därför, att uppgörelsen måtte underställas riksdagens prövning. Beslut av riksdagen synes vara erforderligt i tre hänseenden. Godkännande torde begäras av ifrågavarande avtalstexter samt av de föreslagna riktlinjerna för likvida- tionsnämndens slututdelning å vissa obligationsfordringar och för behand lingen av pensioner och livräntor. Vidare bör bemyndigande sökas för Kungl. Maj :t att innehålla viss slututdelning till krigsförsäkringsnämn- den.
Med åberopande av vad som i det föregående anförts och under erinran om att förslag om godkännande av överenskommelsen rörande återställan de av vissa rättigheter på det industriella rättsskyddets område framlägges av chefen för justitiedepartementet får jag således hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna överenskommelsen rörande tyska tillgång ar i Sverige jämte signaturprotokoll samt överenskommel sen rörande den tyska Lastenausgleich,
dels godkänna de föreslagna riktlinjerna för likvidations- nämndens slututdelning å vissa obligationer och för be handlingen av pensioner och livräntor i tvångsclearingen,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att för bestridande av eventuellt uppkommande medelsbehov vid avvecklingen av flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden eller i samband med genomförandet av förevarande uppgörelse förfoga över ett belopp av högst två miljoner kronor ur de medel som i
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. 172
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
nämnda slututdelning må tillerkännas statens krigsförsäkringsnämnd.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sven Fr. Hedin
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956
19
Bilaga A
Överenskommelse mellan Konunga
riket Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland rörande tyska tillgångar i
Sverige
Konungariket Sverige och Förbunds
republiken Tyskland
hava tagit i betraktande, att enligt
den i Washington träffade överenskom
melsen av den 18 juli 1946 mellan
Sverige å ena, och Amerikas Förenta
Stater, Frankrike samt Storbritannien
och Nordirland å andra sidan, tyska till
gångar i Sverige likviderats och avräk
nats i en tvångsclearing, samt att vidare
regeringarna i de fördragsslutande sta
terna och Deutsche Revisions- und
Treuhand-Aktiengesellschaft, Frankfurt
a. M., den 17 januari 1956 träffat en
överenskommelse rörande indrivning
m. m. av svenska fordringar mot tyska
gäldenärer.
Ledda av en önskan att slutgiltigt
reglera de med likvidationen av tyska
tillgångar i Sverige förknippade finan
siella och ekonomiska frågorna och där
med främja ett ytterligare befästande
av förbindelserna dem emellan,
hava de fördragsslutande staterna
enats om att sluta följande överens
kommelse.
Artikel 1
(1) Tyska tillgångar i Sverige skola
icke längre i likvidationssyfte kvarstads-
beläggas eller avyttras.
(2) Den för genomförandet av de
svenska likvidationsåtgärderna utfär
dade kungörelsen den 29 juni 1945 (nr
526) om skingringsförbud å tysk egendom
upphäves, varigenom tyska tillgångar
Abkommen zwischen dem Königreich
Schweden und der Bundesrepublik
Deutschland iiber deutsche Vermö-
genswerte in Schweden
Das Königreich Schweden und die
Bundesrepublik Deutschland
haben in Betracht gezogen, dafl nach
dem Abkommen von Washington vom
18. Juli 1946 zwischen der Franzö-
sischen Republik, dem Vereinigten Kö
nigreich von GroBbritannien und Nord
irland und den Vereinigten Staaten von
Amerika einerseits und dem Königreich
Schweden andererseits deutsche Ver-
mögenswerte in Schweden liquidiert
und in einem Zwangsclearing verrechnet
worden sind, daB ferner die Regie-
rungen der Vertragsstaaten und die
Deutsche Revisions- und Treuhand-
Aktiengesellschaft, Frankfurt a. M. am
17. Januar 1956 einen Vertrag iiber die
Verwertung von Forderungen schwe-
discher Gläubiger gegen deutsche Schuld-
ner abgeschlossen haben.
Von dem Wunsche geleitet, die mit
der Liquidation deutscher Vermögens-
werte in Schweden in Zusammenhang
stehenden finanziellen und wirtschaft-
lichen Fragen endgultig zu regeln und
damit einer weiteren Festigung ihrer
Beziehungen zu dienen,
sind Sie iibereingekommen, das fol-
gende Abkommen zu schlieBen:
Artikel 1
(1) Deutsche Vermögenswerte in
Schweden werden nicht mehr zum
Zwecke der Liquidation erfaBt oder ver-
äuBert.
(2) Die zur Durchfiihrung der schwe-
dischen Liquidationsmafinahmen er-
gangene Verordnung Nr. 526 vom 29.
Juni 1945 iiber ein VeräuBerungsverbot
för deutsche Vermögenswerte wird mit
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
inbegripet rättigheter på det industriella rättsskyddets område, vilka icke för sålts, friställas.
(3) Den för likvidationen av tyska tillgångar utfärdade lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar sät tes ur kraft.
Artikel 2
Därest tyska tillgångar avyttrats på villkor att tillgångarna icke få över låtas på tyskt rättssubjekt, sättes detta villkor ur kraft.
Artikel 3
(1) Rättigheter på det industriella rättsskyddets område i Sverige, som före den 1 januari 1947 förvärvats eller varom ansökan gjorts av tyska fysiska och juridiska personer, och som efter den 1 januari 1945 förfallit eller eljest upphört att äga giltighet på grund av underlåtenhet att fullgöra författnings enliga åtgärder, skola i största möjliga utsträckning återställas till de tyska rättsinnehavarna. Närmare bestämmel ser härom fastställas i en särskild över enskommelse mellan de fördragsslu- tande staterna.
(2) I den mån tyska rättigheter på det industriella rättsskyddets område på grund av svenska likvidationsåtgärder övergått på andra innehavare eller in skränkts till förmån för andra, över- låtes åt parterna att träffa uppgörelse. Kommer en uppgörelse mellan parterna icke till stånd, kan på önskan av en av parterna envar av de fördragsslutande staterna hos den andra fördragsslutande staten hemställa om sammanträde med en blandad regeringskommission, som då skall utses. Regeringskommissionen skall ha till uppgift att vara parterna behjälplig med att åstadkomma en upp görelse i godo.
der Wirkung aufgehoben, daB deutsche Vermögenswerte, einschlieBlich gewerb- licher Schutzrechte und Schutzrechts- anmeldungen, welche nicht veräufiert worden sind, freigegeben werden.
(3) Das fur Zwecke der Liquidation deutscher Vermögenswerte ergangene Gesetz Nr. 486 vom 10. Juli 1947 betr. Kraftloserklärung gewisser auBerhalb Schwedens befindlicher Urkunden wird auBer Kraft gesetzt.
Artikel 2
Soweit deutsche Vermögenswerte un- ter der Auflage veräuBert worden sind, daB sie nicht an Deutsche ubertragen werden durfen, wird diese Auflage auBer Kraft gesetzt werden.
Artikel 3
(1) Die deutschen gewerblichen Schutz rechte und Schutzrechtsanmeldungen in Schweden, die vor dem 1. Januar 1947 von deutschen naturlichen oder juris- tischen Personen erworben oder einge- reicht waren und die nach dem 1. Januar 1945 erloschen oder infolge Nichterfullung gesetzlicher Erfordernisse zuriickgewiesen worden sind, sollen in weitestmöglichem Umfang zugunsten der deutschen Berechtigten wiederher- gestellt werden. Die Einzelheiten werden in einem besonderen Abkommen zwi- schen den Vertragsstaaten geregelt.
(2) Soweit deutsche gewerbliche Schutzrechte auf Grund schwedischer LiquidationsmaBnahmen auf andere In- haber ubergegangen oder zugunsten anderer Personen beeinträchtigt worden sind, bleibt es den Beteiligten iiberlassen, eine Vereinbarung zu treffen. Kommt eine Vereinbarung zwischen den Betei ligten nicht zustande, so kann auf Wunsch eines Beteiligten jeder der Ver tragsstaaten den anderen Vertragsstaat um das Zusammentreten einer alsdann zu ernennenden Gemischten Regierungs- kommission ersuchen, welche die Auf- gabe hat, den Beteiligten zwecks Her- beifiihrung einer giitlichen Einigung be- hilflich zu sein.
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
21
Artikel 4
(1) Vederbörande svenska myndig het skall ställa till förfogande för Deutsche Revisions- und Treuhand- Aktiengesellschaft alla från likvidatio nen av tyska tillgångar härrörande och efter avräkning i tvångsclearingen åter stående eller ytterligare tillkommande medel.
(2) Deutsche Revisions- und Treu- hand-Aktiengesellschaft förvaltar de en ligt första stycket och enligt den i inled ningen till denna överenskommelse om nämnda överenskommelsen av den 17 januari 1956 överlämnade medlen, jämte från dessa härrörande avkastning, såsom ett ändamålsbestämt förmögenhetsob- jekt »Liquidationsausgleichsfonds».
Artikel 5
(1) Medlen i Liquidationsausgleichs fonds (Artikel 4, andra stycket) skola användas i ett utdelningsförfarande en ligt bestämmelserna i signaturproto kollet.
(2) Rerättigade att deltaga i utdel- ningsförfarandet (ersättningsberättigade) enligt bestämmelserna i signaturproto kollet äro
1. sådana rättssubjekt, vilkas egen dom i Sverige likviderats,
2. fordringsägare, vilkas gäldenärer inom ramen av den tidigare svensk tyska avtalsclearingen verkställt inbe talning till den svenska clearingmyndig- heten (Clearingnämnden) utan att denna erhållit motsvarande utbetalningsbesked från den tyska clearingmyndigheten (Deutsche Verrechnungskasse), dock un der förutsättning att utbetalning icke skett.
Artikel 6
Uppgå utdelningsbeloppen till två tredjedelar av de för de ersättnings berättigade enligt punkt 4 i signatur- protokollet inskrivna beloppen, skola de fördragsslutande staterna träffa över enskommelse om användningen av de i Liquidationsausgleichsfonds möjligen ännu kvarstående medlen. Härvid skola i synnerhet ömmande fall, under den nationalsocialistiska regimen på grund
Artikel 4
(1) Die zuständige sclvwedische Be- hörde wird alle aus der Liquidation deutscher Vermögenswerte stammenden und nach Verrechnung im Zwangsclea- ring verbliebenen oder noch anfallenden Mittel der Deutschen Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft zur Verfii- gung stellen.
(2) Die Deutsche Revisions- und Treu hand-Aktiengesellschaft verwaltet die ihr auf Grund des Absatzes 1 und des in der Präambel zu diesem Abkommen erwähnten Vertrags vom 17. Januar 1956 iibertragenen Mittel einschlieOlich ihrer Erträgnisse als ein Zweckvermögen ,,Liquidationsausgleichsfonds".
Artikel 5
(1) Der Liquidationsausgleichsfonds (Artikel 4 Absatz 2) wird in einem Aus- gleichsverfahren nach MaCgabe der Be- stimmungen des Unterzeichnungsproto- kolls ausgeschiittet.
(2) Teilnahmeberechtigt an dem Aus- gleichsverfahren (Ausgleichsberechtigte) sind nach MaGgabe der Bestimmungen des Unterzeichnungsprotokolls:
1. diejenigen, deren Vermögenswerte in Schweden liquidiert worden sind,
2. Gläubiger, deren Schuldner im Rah- men des friiheren deutsch-schwedischen Verrechnungsverkehrs Einzahlungen bei der schwedischen Clearingbehörde (Clea ringnämnden) vorgenommenhaben, ohne daB entsprechende Auszahlungsmitteil- ungen der Deutschen Verrechnungs kasse bei der schwedischen Clearingbe hörde vorliegen, es sei denn, daB Aus- zahlungen erfolgt sind.
Artikel 6
Erreichen die Ausschiittungsbeträge zwei Drittel der för die Ausgleichs- berechtigten nach Ziffer 4 des Unter zeichnungsprotokolls eingetragenen Be- träge, so werden die Vertragsstaaten eine Vereinbarung tibcr die Verwendung der im Liquidationsausgleichsfonds etwa noch vorhandenen Mittel treffen. Ilier- bei sollen insbesondere Härtefälle, unter nationalsozialistischer Herrschaft poli-
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
av politisk eller religiös övertygelse eller rastillhörighet förföljda, landsförvisade samt flyktingar tillgodoses ävensom eventuellt rättsinnehavare, vilka jäm likt punkt 7 i signaturprotokollet icke äro ersättningsberättigade.
Artikel 7
De fördragsslutande staterna skola vidtaga alla erforderliga åtgärder för genomförandet av denna överenskom melse.
Artikel 8
Regeringarna i de fördragsslutande staterna skola rådgöra med varandra i alla frågor, som sammanhänga med tolk ningen och tillämpningen av denna överenskommelse. De skola träffa even tuella tilläggsöverenskommelser angå ende det tekniska genomförandet av denna överenskommelse.
Artikel 9
(1) Därest meningsskiljaktigheter icke kunna biläggas enligt artikel 8, skola de på begäran av en av de fördragsslu tande staterna hänskjutas till en skilje nämnd.
(2) Skiljenämnden skall från fall till fall utses på så sätt, att varje fördrags slutande stat utser en medlem och dessa ena sig om en medborgare i en tredje stat såsom ordförande. Hava medlem mar och ordförande icke utsetts inom tre månader efter det att en fördrags slutande stat kungjort sin avsikt att hänskjuta en fråga till skiljenämnden, kan i avsaknad av annan överenskom melse varje fördragsslutande stat hem ställa hos presidenten i Internationella domstolen, att denne måtte utse erfor derliga skiljemän. Därest presidenten är medborgare i en av de båda fördrags slutande staterna eller är av andra grunder förhindrad, må hans ställföre trädare utse erforderliga skiljemän.
(3) Skiljenämnden beslutar med majo ritet. Besluten äro bindande. Varje för dragsslutande stat bestrider kostnaderna för sin medlem. Övriga kostnader skola
tisch, rassisch oder religiös Verfolgte, Vertriebene und Fluchtlinge beriick- sichtigt werden, sowie gegebenenfalls auch Rechtsträger, die nach Ziffer 7 des Unterzeichnungsprotokolls nicht aus- gleichsberechtigt sind.
Artikel 7
Die Vertragsstaaten werden alle zur Durchfiihrung dieses Abkommens erfor- derlichen MaCnahmen treffen.
Artikel 8
Die Regierungen der Vertragsstaaten werden sich in allen Angelegenheiten im Zusammenhang mit der Auslegung und Anwendung dieses Abkommens konsul- tieren. Sie werden etwa erforderliche zusätzliche Vereinbarungen zur tech- nischen Durchfiihrung dieses Abkom mens treffen.
Artikel 9
(1) Soweit Meinungsverschiedenheiten nicht nach Artikel 8 beigelegt werden können, sind sie auf Verlangen eines der Vertragsstaaten einem Schiedsgericht zu unterbreiten.
(2) Das Schiedsgericht wird von Fall zu Fall in der Weise gebiidet, daC jeder Vertragsstaat ein Mitglied bestellt und diese sich auf den Angehörigen eines dritten Staates als Obmann einigen. Werden Mitglieder und Obmann nicht innerhalb von drei Monaten bestellt, nachdem ein Vertragsstaat seine Ab- sicht, das Schiedsgericht anzurufen, be- kanntgegeben hat, kann in Ermangelung einer anderen Vereinbarung jeder Ver tragsstaat den Präsidenten des Inter- nationalen Gerichtshofs bitten, die er- forderlichen Ernennungen vorzunehmen. Fur den Fall, daC der Präsident die Staatsangehörigkeit eines der beiden Vertragsstaaten besitzt oder aus ande rem Grunde verhindert ist, soll ein Stellvertreter im Amt die erforderlichen Ernennungen vornehmen.
(3) Das Schiedsgericht entscheidet mit Stimmenmehrheit. Die Entscheidungen sind bindend. Jeder Vertragsstaat trägt die Kosten seines Mitgliedes. Die iibrigen
Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
23
till lika delar bestridas av de fördrags-
slutande staterna. I övrigt bestämmer
skiljenämnden själv sitt förfarande.
Artikel 10
Med hänsyn till förevarande upp
görelse skall Förbundsrepubliken Tysk
land icke vidare upptaga till behand
ling frågor, som härröra från likvidatio
nen av tyska tillgångar i Sverige.
Artikel 11
Denna överenskommelse gäller även
Land Berlin, såvida icke Förbundsrepu
bliken Tysklands regering inom tre
månader från ikraftträdandet av över
enskommelsen till Konungariket Sveri
ges regering avgiver förklaring av mot
satt innehåll.
Artikel 12
(1) Denna överenskommelse skall rati
ficeras; ratifikationsinstrumenten skola
utväxlas i Bonn snarast möjligt och
samtidigt med utväxlingen av ratifika
tionsinstrumenten beträffande överens
kommelsen om återställande av rättig
heter på det industriella rättsskyddets
område samt överenskommelsen rörande
den tyska Lastenausgleich.
(2) Överenskommelsen träder i kraft
en månad efter utväxling av ratifika
tionsinstrumenten.
Till bekräftelse härpå hava de för
detta ändamål vederbörligen befullmäk-
tigade ombuden undertecknat denna
överenskommelse.
Som skedde i Bonn den 22 mars 1956
i dubbla exemplar, på svenska och tyska
språken, vilka båda texter äga lika
vitsord.
Kosten werden von den Vertragsstaaten
zu gleichen Teilen getragen. Im iibrigen
regelt das Schiedsgericht sein Verfahren
selbst.
Artikel 10
Im Hinblick auf die vorstehende
Regelung wird die Bundesrepublik
Deutschland Fragen, die aus der Liqui-
dation der deutschen Yermögenswerte
in Schweden entstanden sind, nicht
mehr erörtern.
Artikel 11
Dieses Abkommen gilt auch för das
Land Berlin, sofern nicht die Regierung
der Bundesrepublik Deutschland gegen-
iiber der Königlich Schwedischen Regie
rung innerhalb von drei Monaten nach
Inkrafttreten dieses Abkommens eine
gegenteilige Erklärung abgibt.
Artikel 12
(1) Dieses Abkommen bedarf der Rati
fikation; die Ratifikationsurkunden sol
len sobald wie möglich in Bonn und
zwar gleichzeitig mit den Ratifikations
urkunden zum Abkommen iiber die
Wiederherstellung gewerblicher Schutz-
rechte und zum Abkommen zum deut
schen Lastenausgleich ausgetauscht wer
den.
(2) Dieses Abkommen tritt einen Mo-
nat nach dem Tage des Austausches der
Ratifikationsurkunden in Kraft.
Zu Urkund dessen haben die zu die-
sem Zweck ordnungsmäBig bevollmäch-
tigten Vertreter dieses Abkommen mit
ihren Unterschriften versehen.
Geschehen zu Bonn am 22. März
1956 in zwei Urschriften, jede in schwe-
discher und deutscher Sprache, wobei
jeder Wortlaut gleichermafien verbind-
lich ist.
För Konungariket Sverige:
För das Königreich Schweden:
Ii. Kumlin
Emil Sandström
För Förbundsrepubliken Tyskland:
För die Bundesrepublik Deutschland:
Berger
Féaux de la Croix
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
Bilaga B
Signaturprotokoll till överenskommelse mellan Konungariket Sverige och För bundsrepubliken Tyskland rörande tyska
tillgångar i Sverige
Till Artikel 1
1. I de fall, där det berättigade i verkställd likvidation av tyska ford ringar på grund av gällande bestäm melser dragits i tvivelsmål, är det veder börande svenska myndigheter obetaget att upprätthålla det i andra stycket om nämnda skingringsförbudet till dess fal len slutgiltigt avgjorts.
Till Artikel 4
2. Om och i den utsträckning det visar sig, att till Liquidationsausgleichs- fonds influtit medel, som icke härröra från likvidationen av tyska tillgångar i Sverige, skall Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft ur de till dess förfogande ställda medlen på begä ran av vederbörande svenska myndighet återbetala motsvarande belopp till denna myndighet. Detta åtagande gäller dock icke såframt en dylik återbetalning enligt det i § 7 av överenskommelsen den 17 januari 1956 mellan Konunga riket Sveriges regering, Förbundsrepu bliken Tysklands regering och Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesell schaft omnämnda utskottets åsikt skulle äventyra genomförandet av redan på började utdelningar på likmätig grund (punkt 13).
Till Artikel 5
3. Vederbörande svenska myndighet skall, i den mån detta är praktiskt möjligt, efter ikraftträdandet av denna överenskommelse meddela en ännu icke angiven tysk myndighet namnen på dem, som enligt den svenska myndig-
Unterzeichnungsprotokoll zum Abkommen zwischen dem Königreich Scbweden und der Bundesrepublik Deutschland iiber deutsche Vermögenswerte in
Schweden
Zu Artikel 1
1. Soweit in Einzelfällen die Berech- tigung zu der vorgenommenen Ein- ziehung deutscher Forderungen auf Grund der maBgebenden Bestimmungen in Zweifel gezogen worden ist, wird der zuständigen schwedischen Behörde vor- behalten, das in Absatz 2 genannte Ver- äuGerungsverbot bis zur endgultigen Abwicklung dieser Fälle aufrechtzuer- halten.
Zu Artikel 4
2. Wenn und soweit sich herausge- stellt hat, daC dem Liquidationsaus- gleichsfonds Mittel zugeflossen sind, die nicht aus der Liquidation deutschen Vermögens in Schweden stammen, soll die Deutsche Revisions- und Treuhand- Aktiengesellschaft auf Antrag der zu ständigen schwedischen Behörde aus den ihr zur Verfiigung gesteliten Mitteln entsprechende Ruckiiberweisungen an diese Behörde vornehmen. Diese Ver- pflichtung entfällt, soweit nach Ansicht des in § 7 des Vertrages zwischen der Königlich Schwedischen Regierung und der Regierung der Bundesrepublik Deutschland und der Deutsche Revi sions- und Treuhand-Aktiengesellschaft vom 17. Januar 1956 genannten Aus- schusses durch eine solche Ruckiiber- weisung die gleichmäCige Fortfiihrung bereits begonnener Ausschiittungen (Ziffer 13) gefährdet ist.
Zu Artikel 5
3. Die zuständige schwedische Be hörde wird, soweit ihr dies praktisch möglich ist, die Namen der nach ihren Unterlagen Ausgleichsberechtigten und die för sie verbuchten Beträge einer noch zu benennenden deutschen Dienst-
Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956
25
hetens handlingar äro ersättningsbe- rättigade samt de för dessa bokförda beloppen, såframt meddelande härom icke redan tillställts Dienststelle fur Auslandsvermögen i Köln. I de i punkt 1 omnämnda fallen kan meddelande ske vid senare tidpunkt.
4. Den tyska myndigheten skall upp göra en tabell, i vilken skall angivas de ersättningsberättigade, de enligt punkt 3 meddelade beloppen och dessas mot- värde i tyska mark (tabellbelopp). Äro de av den svenska myndigheten med delade beloppen uttryckta i icke-tysk valuta, skall den tyska myndigheten omräkna desamma till tyska mark på motsvarande sätt som föreskrives i Artikel 8 i Bilaga IV till överenskom melsen angående tyska utlandsskulder av den 27 februari 1953, varvid som stickdag skall gälla dagen för ikraft trädandet av denna överenskommelse. Belopp i riksmark skola omräknas till de belopp i tyska mark, vilka fram komma vid tillämpning av de tyska lagarna om nyordning av penningväsen det (Umstellungsgesetz) på de ursprung liga riksmarksfordringarna.
5. Varje ersättningsberättigad erhåller ur Liquidationsausgleichsfonds en utdel ning, som står i samma förhållande till det för honom enligt punkt 4 fastställda tabellbeloppet som storleken av Liquida tionsausgleichsfonds till totalsumman av tabellbeloppen. Artikel 6 i överenskom melsen beröres icke härav.
6. Det i punkt 2 omnämnda utskottet skall fastställa storleken av Liquida tionsausgleichsfonds.
7. Icke ersättningsberättigade äro de i § 14 av tredje lagen angående nyord ning av penningväsendet (Umstellungs gesetz) och i § 18 av lagen angående äldre banker av den 10 december 1953 (Altbankengesetz, Geselz- und Verord- nungsblatt för Berlin, nr 92 av den 15 december 1953, sid. 1483) angivna rätts- innehavarna.
8. Den tyska myndigheten skall till ställa de ersättningsberättigade eller det enligt punkt 12 utsedda ombudet elt meddelande om införande i tabellen.
stelle mitteilen, es sei denn, da!3 solche Mitteilungen bereits der Dienststelle för Auslandsvermögen in Köln ubersandt worden sind. In den in Ziffer 1 erwähn- ten Fällen kann die Mitteilungen nach- gereicht werden.
4. Die deutsche Dienststelle wird eine Tabelle anlegen, in welche die Aus- gleichsberechtigten, die nach Ziffer 3 mitgeteilten Beträge und deren Gegen- wert in Deutscher Mark (Tabellenbetrag) einzutragen sind. Lauten die von der schwedischen Behörde mitgeteilten Be träge auf nichtdeutsche Währung, so wird die deutsche Dienststelle sie in entsprechender Anwendung des Artikels 8 der Anlage IV des Abkommens uber deutsche Auslandsschulden vom 27. Februar 1953 in Deutsche Mark um- rechnen, wobei als Stichtag der Tag gilt, an dem dieses Abkommen in Kraft tritt. Reichsmarkbeträge werden mit demjenigen Betrag in Deutsche Mark umgerechnet, der sich bei Anwendung der deutschen Gesetze zur Neuordnung des Geldwesens auf die urspröngliche Reichsmarkforderung ergibt.
5. Jeder Ausgleichsberechtigte erhält aus dem Liquidationsausgleichsfonds eine Ausschuttung, die zu dem för ihn nach Ziffer 4 eingetragenen Tabellenbe trag im gleichen Verhältnis steht wie die Höhe des Liquidationsausgleichsfonds zur Gesamtsumme der Tabellenbeträge; Artikel 6 des Abkommens bleibt un- beröhrt.
6. Der in Ziffer 2 genannte AusschuO wird die Höhe des Liquidationsaus gleichsfonds feststeilen.
7. Nicht ausgleichsberechtigt sind die in § 14 des Dritten Gesetzes zur Neu ordnung des Geldwesens (Umstellungs gesetz) und in § 18 des Altbankengesetzes vom 10. Dezember 1953 (Gesetz- und Verordnungsblatt för Berlin Nr. 92 vom 15. Dezember 1953 S. 1483) be- zeichneten Rechtsträger.
8. Die deutsche Dienststelle wird dem Ausgleichsberechtigten oder dem nach Ziffer 12 beslelllen Trcuhänder eine Mitteilung uber die Eintragung in die Tabelle ziisLellen.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
9. Mot den tyska myndighetens med delande kan invändning göras. Invänd ningen skall framställas hos den tyska myndigheten inom en månad efter del- fåendet av meddelandet. Den tyska myn digheten skall, i förekommande fall efter samråd med vederbörande svenska myn dighet, meddela besked angående in vändningen; därest något besked ej meddelas inom två månader, anses in vändningen avvisad.
10. Ersätt ningsberättigade, som inom tre månader efter ikraftträdandet av denna överenskommelse icke erhållit något meddelande, kunna hos den tyska myndigheten göra ansökan om att bliva införda i tabellen. Ansökan kan endast göras inom två månader efter utgången av den i första meningen angivna fristen. Den tyska myndigheten skall, i före kommande fall efter samråd med veder börande svenska myndighet, tillställa sökanden ett besked, om och med vilket belopp han införts i tabellen; slutet av sista meningen i punkt 9 äger mot svarande tillämpning.
11. Mot besked enligt punkterna 9 och 10 kan inom en månad talan föras hos vederbörlig tysk Landesverwaltungsge- richt. Talan kan endast grundas därpå, att den ersättningsberättigade eller det av vederbörande svenska myndighet meddelade beloppet icke alls eller på oriktigt sätt införts i tabellen eller att beloppet i tyska mark icke beräknats enligt föreskrifterna i punkt 4.
12. För ersättningsberättigade med säte eller hemvist utanför Förbunds republiken och Västberlin skall den tyska myndigheten utse ombud, såvida icke särskilda omständigheter göra detta onödigt. Det i punkt 2 omnämnda ut skottet har rätt att kräva, att ombud utses. Utskottet kan lämna anvisningar åt ombudet.
13. Efter utgången av de i punkt 10, första och andra meningarna, angivna fristerna skall den tyska myndigheten
9. Gegen die Mitteilung der deutschen Dienststelle ist der Widerspruch zulässig. Der Widerspruch ist innerhalb eines Mo- nats nach Zustellung der Mitteilung bei der deutschen Dienststelle zu erheben. Die deutsche Dienststelle hat, gegebe- nenfalls nach Riickfrage bei der zu- ständigen schwedischen Behörde, ant den Widerspruch einen Bescheid zu erteilen; erteilt sie innerhalb von zwei Monaten keinen Bescheid, so gilt der Wider spruch als zuruckgewiesen. 10. Ausgleichsberechtigte, die inner halb von drei Monaten seit Inkrafttreten dieses Abkommens keine Mitteilung er halten haben, können bei der deutschen Dienststelle einen Antrag auf Eintra- gung in die Tabelle stellen. Der Antrag ist nur innerhalb von zwei Monaten nach Ablauf der in Satz 1 genannten Frist zulässig. Die deutsche Dienststelle hat, gegebenenfalls nach Riickfrage bei der zuständigen schwedischen Behörde, dem Antragsteller einen Bescheid dariiber zu erteilen, ob und mit welchem Betrag er in die Ausgleichstabelle eingetragen wor- den ist; Ziffer 9 letzter Halbsatz gilt entsprechend. 11. Gegen Bescheide nach Ziffer 9 und 10 ist innerhalb eines Monats die Klage vor dem zuständigen deutschen Landesverwaltungsgericht zulässig. Die Klage kann nur damit begriindet wer- den, daB der Ausgleichsberechtigte oder der von der zuständigen schwedischen Behörde mitgeteilte Betrag nicht oder nicht richtig in die Tabelle eingetragen oder der DM-Betrag nicht nach den Vorschriften der Ziffer 4 berechnet wor- den ist. 12. Fur Ausgleichsberechtigte mit Sitz oder Wohnsitz auBerhalb des Bundes- gebietes und von Berlin (West) wird von der deutschen Dienststelle, soweit nicht besondere Umstände dies ent- behrlich machen, ein Treuhänder bestelit werden. Der in Ziffer 2 genannte Aus- schuB ist berechtigt, die Bestellung eines Treuhänders zu verlangen. Der Aus- schuB kann dem Treuhänder Weisungen erteilen. 13. Nach Ablauf der in Ziffer 10 Satz 1 und 2 genannten Fristen wird die deutsche Dienststelle im Einvernehmen
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956
i samförstånd med det i punkt 2 om
nämnda utskottet anmoda Deutsche
Revisions- und Treuhand-Aktiengesell-
schaft att jämlikt punkt 5 verkställa
utdelningar till de ersättningsberätti-
gade. Partiella utdelningar äro tillåtna.
Utskottet kan bestämma, att utdel
ningar och partiella utdelningar måste
uppgå till minst tio tyska mark. Skulle
några ytterligare medel för Liquida-
tionsausgleiehsfonds icke vara att på
räkna, kan utskottet besluta angående
användningen av sådana belopp, som
enligt tredje meningen på grund av sin
ringa storlek icke utdelats.
14. Råder ovisshet rörande den ersätt-
ningsberättigades person, kan ifråga
varande utdelningsbelopp nedsättas i
förvar.
Till Artikel 9
15. Det föreligger enighet om att
bestämmelserna i denna artikel icke
äga tillämpning på de i artikel 3 be
handlade spörsmålen.
Detta signaturprotokoll utgör en inte
grerande del av den överenskommelse,
som denna dag träffats mellan Konunga
riket Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland rörande tyska tillgångar i
Sverige.
Som skedde i Bonn den 22 mars 1956
i dubbla exemplar, på svenska och tyska
språken, vilka båda texter äga lika
vitsord.
mit dem in Ziffer 2 genannten Aus
schuB nach MaBgabe der Ziffer 5 die
Deutsche Revisions- und Treuhand-
Aktiengesellschaft anweisen, Ausschut-
tungen an die Ausgleichsberechtigten
vorzunehmen. Teilausschiittungen sind
zulässig. Der AusschuB kann anordnen,
daB Ausschuttungen und Teilausschut-
tungen im Einzelfall den Betrag von
zehn Deutsche Mark erreichen rnussen.
Sind keine weiteren Eingänge för den
Liquidationsausgleichsfonds zu erwarten,
kann der AusschuB uber die Verwen-
dung solcher Beträge entscheiden, die
nach Satz 3 wegen Geringfugigkeit nicht
ausgeschuttet worden sind.
14. Besteht UngewiBheit uber die
Person des Ausgleichsberechtigten, so
kann der entsprechende Ausschuttungs-
betrag hinterlegt werden.
Zu Artikel 9
15. Es besteht Einverständnis, daB
dieser Artikel auf die in Artikel 3 be-
handelten Fragen keine Anwendung
findet.
Dieses Unterzeichnungsprotokoll ist
integrierender Bestandteil des heute un-
terzeichneten Abkommens zwischen dem
Königreich Schweden und der Bundes-
republik Deutschland uber deutsche Ver-
mögenswerte in Schweden.
Geschehen zu Bonn am 22. März 1956
in zwei Urschriften, jede in schwedischer
und deutscher Sprache, wobei jeder
Wortlaut gleichermaBen verbindlich ist.
För Konungariket Sverige:
För das Königreich Schweden:
R. Kumlin
Emil Sandström
För Förbundsrepubliken Tyskland:
För die Bundesrepublik Deutschland:
Berger
Féaux de la Croix
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956
Bilaga C
överenskommelse mellan Konunga- Abkommen zwischen dem Königreich riket Sverige och Förbundsrepubliken Schweden und der Bundesrepublik
Tyskland rörande den tyska Deutschland zum deutschen
Lastenausgleich Lastenausgleich
I betraktande av de mellan Konunga- In Berucksichtigung der zwischen dem riket Sverige och Förbundsrepubliken Königreich Schweden und der Bundes- Tyskland träffade överenskommelserna republik Deutschland abgeschlossenen
Abkommen
rörande tyska tillgångar i Sverige uber deutsche Vermögenswerte in samt Schweden,
rörande återställande av rättigheter iiber die Wiederherstellung gewerb- på det industriella rättsskyddets om- licher Schutzrechte råde,
hava de fördragsslutande staterna sind die Vertragsstaaten ubereinge- enats om att sluta följande överens- kommen, das folgende Abkommen zu kommelse: schlieBen:
DEL I
Förmånsbehandling för svenska rättssub
jekt i fråga om den tyska
Lastenausgleich
Artikel 1
(1) Personer, som den 21 juni 1948 voro svenska medborgare, åtnjuta ifråga om Lastenausgleich samma behandling som på detta område tillkommer med borgare i mest-gynnad-nation.
(2) Motsvarande gäller för
1. enligt tysk rätt självständigt skat tepliktiga bolag, föreningar, stiftelser och andra juridiska personer, som bildats enligt svensk lag;
2. enligt tysk rätt bildade självstän digt skattepliktiga bolag, i vilka före- nämnda svenska medborgare, bolag, föreningar, stiftelser och andra svenska juridiska personer såväl den 21 juni 1948 som den 8 maj 1945 antingen direkt eller genom andra bolag varit intressen ter i minst den utsträckning, som för mest-gynnad-nation är förutsättning för en förmånsbehandling.
TEIL I
;rgiinstigungen fiir schwedische Staats-
angehörige beim deutschen
Lastenausgleich
Artikel 1
(1) Personen, die am 21. Juni 1948 die schwedische Staatsangehörigkeit besessen haben, geniefien beim Lasten ausgleich die gleiche Behandlung, wie sie den Angehörigen der meistbegunstig- ten Nation auf diesem Gebiet zusteht.
(2) Entsprechendes gilt för
1. die nach deutschem Reellt selb- ständig abgabepflichtigen Körperschaf- ten, Personenvereinigungen und Ver- mögensmassen, die nach schwedischem Recht errichtet worden sind;
2. die nach deutschem Recht gegriin- deten selbständig abgabepflichtigen Ge- sellschaften, an denen die vorerwähnten schwedischen Staatsangehörigen, Kör- perschaften, Personenvereinigungen und Vermögensmassen sowohl am 21. Juni 1948 als auch am 8. Mai 1945 entweder unmittelbar oder uber andere Gesell- schaften eine Beteiligung mindestens in der Höhe besessen haben, die bei der meistbegunstigten Nation Voraussetzung för eine Vergunstigung ist.
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956
29
Artikel 2
Denna överenskommelse är tillämp
lig på svenska medborgare, vilka sam
tidigt äro tyska medborgare, endast i de
fall, då samma förutsättningar äro upp
fyllda, under vilka medborgare i mest-
gynnad-nation, vilka samtidigt äro tyska
medborgare, ifråga om Lastenausgleich
behandlas såsom medborgare i mest-
gynnad-nation.
Artikel 3
(1) Belopp, som svenska medborgare
mottagit såsom ersättning för sina i
Tyskland lidna krigsskador ur de medel,
som influtit vid likvidationen av tyska
tillgångar, skola på så sätt jämställas
med ersättningar enligt § 8, andra
stycket, punkt 4, i den tyska lagen angå
ende fastställande av utdrivnings- och
krigsskador av den 14 augusti 1952
(Feststellungsgesetz) och § 249, första
stycket, punkt 2, och § 296, första
stycket, i den tyska lagen om Lasten
ausgleich (Lastenausgleichsgesetz), att
de vid avkortning jämlikt § 249, första
stycket, punkt 2, och § 296, första
stycket, i lagen om Lastenausgleich be
räknas till fulla motvärdet i tyska mark.
Ersättningar för krigsskador, som utbe
talats till svenska medborgare med anli
tande av svenska staten tillhöriga medel,
falla ej under § 8, andra stycket, punkt
4, i fastställandelagen.
(2) En förteckning innehållande de
uppgifter, som äro erforderliga för
genomförandet av bestämmelserna i för
sta meningen av första stycket, skall av
vederbörande svenska myndighet över
lämnas till Förbundsrepublikens finans
minister.
DEL II
Dubbelbcskattningsfrågor i samband med
förmögenhetsavgiften (Vermögensabgabe)
Artikel 4
(1) Bestämmelserna i överenskommel
sen mellan Konungariket Sverige och
Tyska Biket angående utjämnande av
den in- och utländska beskattningen,
Artikel 2
Auf schwedische Staatsangehörige mit
zugleich deutscher Staatsangehörigkeit
ist dieses Abkommen nur anzuwenden,
wenn sie die gleichen Voraussetzungen
erfullen, unter denen Angehörige der
meistbegiinstigten Nation mit zugleich
deutscher Staatsangehörigkeit beim Las
tenausgleich als Angehörige der meist-
begiinstigten Nation behandelt werden.
Artikel 3
(1)
Beträge, welche schwedische
Staatsangehörige zum Ausgleich ihrer
in Deutschland erlittenen Kriegssach-
schäden aus den Liquidationserlösen
deutscher Vermögenswerte empfangen
haben, werden Entschädigungen im Sin
ne des § 8 Abs. 2 Nr. 4 des deutschen
Gesetzes iiber die Feststellung von Ver-
treibungsschäden und Kriegssachschä-
den in der Fassung vom 14. August 1952
(Feststellungsgesetz) sowie des § 249 Abs.
1 Nr. 2 und § 296 Abs. 1 des deutschen
Gesetzes iiber den Lastenausgleich vom
14. August 1952 (Lastenausgleichsgesetz)
mit der MaCgabe gleichgestellt, daC diese
bei der Kiirzung nach § 249 Abs. 1 Nr. 2
und § 296 Abs. 1 des Lastenausgleichs-
gesetzes mit dem vollen Gegenwert in
Deutscher Mark angesetzt werden. Ent
schädigungen, die an schwedische Staats
angehörige wegen Kriegsschäden aus
Mitteln des schwedischen Haushalts
gezahlt werden, fallen nicht unter § 8
Abs. 2 Nr. 4 des Feststellungsgesetzes.
(2) Eine Aufstellung mit den Anga-
ben, die zur Durchfiihrung des Absatzes
1 Satz 1 erforderlich sind, wird von der
zuständigen schwedischen Behörde dem
Bundesminister der Finanzen iibermit-
telt werden.
TE IL II
Doppelbesteuerungsfragen bei der
Vermögensabgabe
Artikel 4
(1) Die Vorschriften des Abkommens
zwischen dem Königreich Schweden
und dem Deutschen Reich zur Aus-
gleichung der in- und ausländischen
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år W56
särskilt till undvikande av dubbelbe skattning såvitt angår direkta skatter, av den 25 april 1928 med tillhörande slutprotokoll och notväxling av samma dag äga tillämpning även beträffan de förmögenhetsavgiften (Vermögensab- gabe) enligt lagen om Lastenausgleich, då fråga är om
1. fysiska personer, som den 21 juni 1948 voro svenska medborgare,
2. enligt tysk rätt självständigt skat tepliktiga bolag, föreningar, stiftelser och andra juridiska personer, som bildats enligt svensk lag.
(2) Föreligger beträffande i första stycket angivna fall oinskränkt avgifts- skyldighet enligt § 16 i lagen om Las tenausgleich, skola ■— utöver vad som följer av bestämmelserna i den i första stycket angivna överenskommelsen — från avgiftsplikt undantagas följande förmögenhetstillgångar, ifråga om vilka beskattningsrätten enligt sagda över enskommelse tillkommer Förbundsrepu bliken Tyskland, nämligen
1. i Sverige nedlagd förmögenhetstill- gång som är avsedd att brukas vid ut övandet av fritt yrke;
2. i Sverige registrerade immateriella rättigheter;
3. i Sverige befintliga aktier, andels bevis och andra värdepapper samt sed lar;
4. i Sverige befintlig lös egendom, som ej angivits i punkterna 1—3 ovan;
5. aktier utgivna av aktiebolag eller andelar utgivna av ekonomisk förening under förutsättning att bolagets eller föreningens styrelse eller högsta för valtning hade sitt säte i Sverige, oavsett om aktierna eller andelarna å den för förmögenhetsberäkningen avgörande da gen funnos i Förbundsrepubliken Tysk land eller Västberlin;
6. fordringar och tillgodohavanden (inbegripet fordran på grund av obliga tion, skuldebrev och växel ävensom för- säkringsanspråk), försåvitt gäldenären vid en motsvarande tillämpning av be stämmelserna i den i första stycket an givna överenskommelsen varit att anse
Besteuerung, insbesondere zur Yermei- dung der Doppelbesteuerung auf dem Gebiete der direkten Steuern vom 25. April 1928 nebst SchluBprotokoll und Notenwechsel vom gleichen Tage finden auch bei der Vermögensabgabe nach dem Lastenausgleichsgesetz Anwendung, wenn es sich handelt um
1. natiirliche Personen, die am 21. Juni 1948 die schwedische Staatsange- hörigkeit besessen haben,
2. nach deutschem Reellt selbständig abgabepflichtiger Körperschaften, Per- sonenvereinigungen und Vermögensmas- sen, die nach schwedischem Recht errieh- tet worden sind.
(2) Besteht in den Fällen des Ab- satzes 1 unbeschränkte Abgabepflicht nach § 16 des Lastenausgleichsgesetzes, so bleiben auBerdem folgende Wirt- schaftsgiiter auBer Ansatz, fur die das Besteuerungsrecht nach dem in Absatz 1 bezeichneten Doppelbesteuerungsab- kommen der Bundesrepublik Deutsch- land zusteht:
1. in Schweden belegenes Vermögen, das der Ausiibung eines freien Berufes dient,
2. in Schweden eingetragene imma- terielle Rechte,
3. in Schweden liegende Aktien, An- teilscheine, sonstige Wertpapiere und Banknoten,
4. in Schweden belegene sonstige be- wegliche Vermögenswerte, die nicht in den Ziffern 1 bis 3 genannt sind,
5. von Gesellschaften mit Sitz in Schweden ausgegebene Aktien oder An- teile und dies selbst dann, wenn die Titel an dem för die Vermögensermitt- lung maBgebenden Stichtag in der Bun desrepublik Deutschland oder in Berlin (West) lagen,
6. Forderungen und Guthaben (ein- schlieBlich Obligationen, Schuldscheine, Wechselforderungen und Versicherungs- anspruche), sofern der Schuldner seinen Wohnsitz im Sinne des Doppelbesteue- rungsabkommens am 21. Juni 1948 in Schweden hatte und die Forderungen
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
31
såsom bosatt i Sverige den 21 juni 1948
och under förutsättning tillika att för
fordringen icke förelåg säkerhet i fast
egendom belägen i Förbundsrepubliken
Tyskland eller Västberlin.
De under 2—6 angivna förmögenhets-
tillgångarna skola icke undantagas från
avgiftsplikt, därest de å den för förmö-
genhetsberäkningen avgörande dagen
voro nedlagda i rörelse utövad från fast
driftställe i Förbundsrepubliken Tysk
land eller Västberlin.
(3) Bestämmelserna i första och andra
styckena äro tillämpliga jämväl å per
soner, som den 21 juni 1948 voro såväl
svenska som tyska medborgare, om och
i den mån deras förmögenhet icke under
kastats likvidationsåtgärder som åsyftas
i artikel 1 i överenskommelsen mellan
Konungariket Sverige och Förbunds
republiken Tyskland rörande tyska till
gångar i Sverige.
DEL III
Allmänna bestämmelser och
slutbestämmelser
Artikel 5
Rörande tolkningen av de enligt arti
kel 1 till 3 tillämpliga föreskrifterna
besluta de jämlikt den tyska lagstift
ningen om Lastenausgleich behöriga
myndigheterna och domstolarna.
Artikel 6
Denna överenskommelse gäller även
Land Berlin, såvida icke Förbundsrepu
bliken Tysklands regering inom tre
månader från ikraftträdandet av över
enskommelsen till Konungariket Sveri
ges regering avgiver förklaring av mot
satt innehåll.
Artikel 7
(1) Denna överenskommelse skall rati
ficeras; ratifikationsinstrumenten skola
utväxlas i Bonn snarast möjligt och
samtidigt med utväxlingen av ratifika
tionsinstrumenten beträffande överens
kommelsen rörande tyska tillgångar i
Sverige samt överenskommelsen om
nicht auf unbeweglichem Vermögen in
der Bundesrepublik oder in Berlin (West)
grundpfändlich sichergestellt waren.
Die in Nr. 2 bis 6 bezeichneten Wirt-
schaftsguter bleiben nicht auBer An-
satz, wenn sie an dem för die Ver-
mögensermittlung maGgebenden Stich-
tag zum Betriebsvermögen einer in der
Bundesrepublik oder in Berlin (West)
befindlichen Betriebsstätte gehörten.
(3) Personen, die am 21. Juni 1948
neben der sdrwedischen Staatsangehö-
rigkeit auch die deutsche Staatsange-
hörigkeit besessen haben, fallen unter die
Absätze 1 und 2, wenn und soweit ihr
Vermögen nicht von der Beschlagnahme
und Liquidation im Sinne des Artikels 1
des Abkommens zwischen dem König-
reich Schweden und der Bundesrepublik
Deutschland uber deutsche Vermögens-
werte in Schweden betroffen wurde.
TEIL III
Gemeinsame und Schlussvorschriften
Artikel 5
Uber die Auslegung der nach Artikel 1
bis 3 anzuwendenden Vorschriften ent-
scheiden die nach der deutschen Lasten-
ausgleichsgesetzgebung zuständigen Ver-
waltungsbehörden und Gerichte.
Artikel 6
Dieses Abkommen gilt auch för das
Land Berlin, sofern nicht die Regierung
der Bundesrepublik Deutschland gegen-
uber der Regierung des Königreichs
Schweden innerhalb von drei Monaten
nach Inkrafttreten des Abkommens eine
gegenteilige Erklärung abgibt.
Artikel 7
(1) Dieses Abkommen bedarf der Rati
fikation; die Ratifikationsurkunden sol
len sobald wie möglich in Bonn, und
zwar gleichzeitig mit den Ratifikations
urkunden zum Abkommen uber deutsche
Vermögenswerte in Schweden und zum
Abkommen uber die Wiederherstellung
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 172 år 1956
återställande av rättigheter på det
industriella rättsskyddets område.
(2) Överenskommelsen träder i kraft
en månad efter utväxling av ratifika
tionsinstrumenten.
Till bekräftelse härpå hava de för
detta ändamål vederbörligen befull-
mäktigade ombuden undertecknat denna
överenskommelse.
Som skedde i Bonn den 22 mars
1956 i dubbla exemplar, på svenska och
tyska språken, vilka båda texter äga
lika vitsord.
gewerblicher Schutzrechte ausgetauscht
werden.
(2) Dieses Abkommen tritt einen Mo-
nat nach dem Tage des Austauschs der
Ratifikationsurkunden in Kraft.
Zu Urkund dessen haben die zu diesem
Zweck ordnungsmäCig bevollmächtigten
Vertreter dieses Abkommen mit ihren
Unterschriften versehen.
Geschehen zu Bonn am 22. März
1956 in zwei Urschriften, jede in schwe-
discher und deutscher Sprache, wobei
jeder Wortlaut gleichermafien verbind-
lich ist.
För KonungarikeUSverige:
För das Königreich Schweden:
R. Kumlin
Emil Sandström
För Förbundsrepubliken Tyskland:
Fur die Bundesrepublik Deutschland:
Berger
Féaux de la Croix
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
33
Bilaga D
Bonn den 22 mars 1956
Herr Ordförande,
Under de förhandlingar, som lett till den i dag undertecknade överenskom
melsen rörande tyska tillgångar i Sverige med därtill hörande signaturproto
koll, har ett försök gjorts att beräkna den ersättningskvot, som kan väntas
komma att utgå enligt bestämmelserna i punkt 5) i signaturprotokollet. Det
har visat sig, att en sådan beräkning för närvarande bereder svårigheter
framför allt därigenom, att utfallet av den indrivning in. m. av fordringar,
vilka överlåtits på Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft en
ligt överenskommelsen av den 17 januari 1956, knappast låter sig förutses.
Ej heller kan man redan nu med noggrannhet angiva kurserna på de obliga
tioner, som skola försäljas av Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktienge
sellschaft.
_
...
Vi tro oss på goda grunder kunna räkna med att de till Liquidationsaus-
gleichsfonds inflytande medlen tillhopa skola räcka till för att helt eller i
det närmaste uppnå den i artikel 6 av den förstnämnda överenskommelsen
angivna ersättningskvoten å två tredjedelar, varvid vi utgå från att de all
männa ekonomiska förhållandena icke undergå väsentliga förändringar.
Skulle emellertid den fortsatta utvecklingen icke motsvara dessa förvänt
ningar, föreslår jag, att våra regeringar senast vid utgången av de i signa
turprotokollets punkt 10), första och andra meningarna, angivna fristerna
ånyo överlägga om de med ersättningskvoten sammanhängande frågorna.
Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.
Emil Sandström
(Översättning)
Bonn den 22 mars 1956
Herr Ordförande,
Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna
dag, vars svenska text har följande innehåll:
»Under de förhandlingar, som lett till den idag —-------------------------- - -
med ersättningskvoten sammanhängande frågorna.»
Jag har äran meddela Eder, att Förbundsrepubliken Tysklands regering
är införstådd med innehållet i Edert brev och godkänner Edra förslag.
Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.
I)r. Féaux de la Croi.v
;} Ii i band till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. .Yr 172
Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956
Bilaga E
Bonn den 22 mars 1956
Herr Ordförande,
Åberopande de förklaringar, som avgivits av den svenska delegationen un
der de förhandlingar, som lett till den i dag undertecknade överenskommel
sen rörande tyska tillgångar i Sverige, har jag äran meddela Eder följande:
Konungariket Sveriges regering utgår från att den i dag undertecknade
överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige vinner giltighet även i
ett återförenat Tyskland. Svenska regeringen förväntar vidare, att Förbunds
republikens regering skall göra sitt bästa härför, därest detta med hänsyn
till omständigheterna vid tidpunkten för Tysklands återförening skulle vara
erforderligt.
Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.
Emil Sandström
(Översättning)
Bonn den 22 mars 1956
Herr Ordförande,
Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna
dag, vars svenska text har följande innehåll:
»Åberopande de förklaringar, som avgivits------------ ---------------------------------
skulle vara erforderligt.»
Jag har äran meddela Eder, att Förbundsrepubliken Tysklands regering
har tagit kännedom om förestående förklaring.
Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.
Dr. Féaux de la Croi.v
Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956
35
(Översättning)
Bonn den 22 mars 1956
Bilagn F
Herr Ordförande,
Beträffande behandlingen av svenska rättssubjekt vad gäller förmögen-
hetsavgiften under tiden fram till ikraftträdandet av den idag. underteckna
de överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleicli har jag äran med
dela Eder följande:
Intill ikraftträdandet av förenämnda överenskommelse — dock längst till
och med den 31 mars 1957 — beviljas uppskov med erläggande av förmögen-
hetsavgiften i den utsträckning befrielse från dylik avgift medgives enligt
överenskommelsen. I de fall, där en tidigare förfallotid för förmögenhetsav-
giften i vad avser kvartalsrater från och med den 10 maj 1956 kan komma
att föreskrivas eller inträder direkt enligt gällande lagstiftning, skall vid la
gens reglering förbli.
Intill den slutgiltiga taxering till förmögenhetsavgiften, som skall göras
efter ikraftträdandet av överenskommelsen, skall för tiden från och med den
10 maj 1955 förskottsbetalning uttagas för den förmögenhet, som utgör be
räkningsgrund enligt Lastenausgleich-lagen jämte denna överenskommelse.
Redan verkställda inbetalningar av förmögenhetsavgiften, vilka icke skulle
ha utgått med tillämpning av denna överenskommelse, skola, sedan taxe
ringen verkställts, återbetalas enligt lagens bestämmelser. Så länge i enlig
het härmed till återbetalning vid senare tidpunkt förfallande belopp äro för
handen, kunna dessa avräknas mot de från och med den 10 maj 1955 utgå
ende förskottsbetalningarna.
Intill ikraftträdandet av överenskommelsen skola deklarationer beträffan
de förmögenhetsavgiften krävas endast i syfte att fastställa förskottsbetal
ningarna, såframt detta alltjämt är erforderligt och såframt icke de i andra
stycket, andra meningen, angivna fallen med omedelbar förfallotid föreligga.
Den förevarande regleringen gäller med förbehåll för godkännande av För
bundsrepublikens delstater.
Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.
Dr. Féaux de In Croix
Bonn den 22 mars 1956
Herr Ordförande,
Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna dag,
vars tyska text har följande innehåll:
»Beträffande behandlingen av svenska rättssubjekt —----------------------------
godkännande av Förbundsrepublikens delstater.»
Jag har äran meddela Eder, att Konungariket Sveriges regering med till
fredsställelse har tagit kännedom om förestående förklaringar.
Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.
Emil Sandström
b
fiÖBl8
Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag