2

utan i stället grunda sig på en schematisk beräkning med ledning av de vä­

sentligaste utgiftsfaktorerna.

En utgångspunkt vid förslagets utarbetande har varit, att kommunerna

skall erhålla ett totalt statsstöd av i stort sett samma storlek som enligt nu­

varande bidragssystem. De föreslagna bidragsgrunderna medför blott ringa

förskjutningar i de enskilda kommunernas ekonomiska förhållanden.

Genom det förenklade bidragssystemet kommer kommunernas handlings­

frihet på de berörda statsunderstödda verksamhetsområdena att öka. Vill-

korsbestämningarna i de nuvarande statsbidragsförfattningarna kommer i

flera fall att kunna upphävas. I andra fall får dessa villkorsbestämningar

överföras till normerande föreskrifter. Den kontroll, som skett i samband

med de hittillsvarande detaljerade statsbidragsrekvisitionerna, kommer att

bli väsentligt inskränkt genom den nya förenklade bidragskonstruktionen.

Gentemot kommun, som icke iakttager gällande normerande föreskrifter,

skall enligt förslaget viss del av de gemensamma statsbidragen kunna inne­

hållas i avbidan på att rättelse vidtages.

Omläggningen av statsbidragsgivningen föreslås träda i kraft den 1 juli

1958.

Även beträffande andra statsbidrag än de nu berörda förbereds förslag

till förenklingsåtgärder.

Kungi. Maj:ts proposition nr 112 dr 1957

4

återkomma i det följande. En sammanställning av utredningens förslag tor­

de såsom bilaga 1 fogas till delta protokoll.

ÖAer detta betänkande, eller delar därav, har utlåtanden avgivits av so­

cialstyrelsen — efter hörande av sju länsnykterhetsnämnder, nykterhets-

nämnderna i sju städer samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet — stats­

kontoret, riksräkenskapsverket, statens sakrevision, statens organisations-

nämnd, skattelindringsnämnden, skolöverstyrelsen — som hört folkskol-

inspeklöi erna, Sveriges överlärarförbund och Rektorernas riksförening —-

överstyrelsen för yrkesutbildning, lantmäteristyrelsen, överståthållarämbe-

tet som hört stadsfullmäktige i Stockholm — samt länsstyrelserna, som

i vissa fall hört ett antal kommuner.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av styrelserna för Svenska

stadsföi bundet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska lands­

tingsförbundet ävensom av Sveriges stadskamerala förening, Föreningen

Sveriges kommunalkamrerare, Sveriges skolkamerala förening och Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund.

Jag ber nu att få anmäla de principiella riktlinjerna för utformningen av

bidragsgivningen till primärkommunernas driftutgifter. Till utgångspunkt

torde därvid i huvudsak få tagas allmänna statsbidragsutredningens år 1956

avlämnade betänkande. I tillämpliga delar bör även beaktas statsbidrags­

utredningens år 1952 avgivna betänkande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Innan hithörande frågor närmare beröres, torde emellertid böra nämnas

att statsbidragsutredningen vidare i promemorieform behandlat vissa andra

bidragsområden, nämligen

högstadiet vid försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola (den 29 mars

1956),

driften av anstalter för halvöppen barnavård (den 18 juni 1956) samt

vissa statsbidrag under åttonde huvudtiteln (den 18 juni 1956).

I ett särskilt, stencilerat betänkande, som avgivits den 3 december 1956,

har allmänna statsbidragsutredningen föreslagit en förenkling av statsbi-

dragsgivningen till primärkommunernas kapitalutgifter (anläggningsbidrag).

I vad gäller skolskjutsar och inackordering in. m. föreligger — förutom

av statsbidragsutredningen i betänkandet SOU 1956:8 framlagt förslag —

även en inom skolöverstyrelsen företagen utredning. Frågan om utform­

ningen av statsbidragen på dessa områden kommer att upptagas till be­

handling inom ecklesiastikdepartementet. Även övriga i promemorieform

framlagda förenklingsförslag rörande driftbidrag — där bidragen eller

grupper av dessa föreslagits skola reformeras var för sig — behandlas inom

det fackdepartement till vilket det särskilda bidragsområdet närmast har

anknytning. Beträffande bidraget till halvöppen barnavård har förslag där-

104)redai1 ^°re*a®ts riksdagen (1957 års statsverksproposition V ht s 87__

Betankandet rörande anläggningsbidrag till primärkommuner är för när­

6

liga kontroll innebar i många fall en avsevärd begränsning av den kom­

munala bestämmanderätten. Därtill kom att understöd av vissa speciella

kommunala verksamhetsgrenar i praktiken kunde medföra, att dessa grenar

av kommunalförvaltningen gavs oberättigat företräde framför andra, kanske

lika trängande arbetsuppgifter.

Utredningen uttalade vidare, att gällande statsbidragssystem medförde eu

avsevärd belastning av den kommunala förvaltningsapparaten. Även om det

av varje särskild statsbidragsförfattning direkt föranledda administrativa

och kamerala arbetet för kommunerna kunde te sig relativt enkelt och mind­

re betungande, torde det enligt utredningen icke kunna bestridas, att den

samlade arbetsbördan för de kommunala organen till följd av statsbidrags­

systemets utformning som en mängd speciella bidrag var betydande. Särskilt

påtagligt var detta, om man även beaktade det fortlöpande bokförings-

och redovisningsarbete som måste bedrivas av kommunerna såsom underlag

lör kommande statsbidragsansökningar eller rekvisitioner av statsbidrag.

Den olikartade utformningen av de skilda statsbidragsbestämmelserna för­

svårade kommunernas arbete.

Även för de statliga myndigheterna medförde statsbidragsärendena om­

fattande arbetsuppgifter. Visserligen kunde sägas, att de statliga myndig­

heterna oberoende av statsbidragsgivningen hade intresse av att följa den

kommunala verksamheten på olika områden och att de uppgifter, som er-

hölles i statsbidragsärendena, åtminstone till viss del ändock skulle vara

erforderliga för de statliga myndigheternas arbete. Enligt utredningen hän­

förde sig dock en väsentlig del av arbetet med statsbidragsärendena till de­

talj- och sifferkontroll, som helt var påkallad av statsbidragsgivningen så­

som sådan. Härtill kom arbetet att årligen beräkna medelsbehovet för de

olika statsbidragen och att reglera de skilda medelsanvisningarna. Enligt

utredningens mening medförde gällande statsbidragssystem betungande och

kostnadskrävande arbete för många statliga myndigheter och organ.

Sammanfattningsvis uttalade utredningen, att behovet att reformera stats­

bidragssystemet gjorde sig starkt gällande, särskilt som det med täta mellan­

rum alltjämt framkom nya förslag, vilkas genomförande skulle innebära

ökning av antalet statsbidragsformer och en allt större specialisering av de

skilda bidragen. En reform syntes utredningen vara ett viktigt led i den

verksamhet för förenkling och rationalisering som de senaste åren bedrivits

inom olika grenar av samhällsverksamheten.

Då det gällde frågan om formen för en reformering av gällande statsbi­

dragssystem, uttalade utredningen, att det måhända kunde ligga närmast till

hands att söka finna en grund för en enhetlig och enkel reglering av de

skilda statsbidragen. Men även om i samband därmed vissa relativt bety­

delselösa bidrag kunde slopas, kvarstod dock ansöknings- och prövningsför-

taiandet samt anslagsberäkningen för en råd speciella driftbidrag som en

betydande arbetsbelastning för såväl de statliga myndigheterna som de kom­

munala organen. Utredningen hade därför ansett sig böra gå ett steg längre

och först undersöka, huruvida det var nödvändigt att det statliga stödet till

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

8

av utredningen som stimulansgrunden. Utredningen avsåg därmed statens

intresse att uppmuntra kommunerna att bedriva viss verksamhet, som de

kanske i allmänhet eljest icke skulle påtaga sig.

Utöver de nämnda grunderna kunde i vissa fall mera speciella motiv för

statsbidragsgivning anföras.

Utredningen framhöll i fortsättningen, att det varken av skattetekniska

oi saker eller av skatteutjämningsskäl var erforderligt eller lämpligt med ett

system av statsbidrag som var knutna endast till vissa grenar av den kom­

munala verksamheten. I den mån däremot stimulansgrunden var avgörande

lör statsbidragsgivningen måste enligt utredningen nuvarande system med

skilda bidrag till olika ändamål bibehållas.

Huvudsakligen på nu angivna grunder kom utredningen till den uppfatt­

ningen, att det allmänna syftet med statsbidragsgivningen till kommunerna,

boi tsett fi ån Mssa speciella driftbidrag, vilka borde betecknas som stimu­

lansbidrag i egentlig mening, skulle tillgodoses lika väl eller till och med

bättre genom att bidragen icke bands till särskilda av kommunerna bedrivna

verksamhetsgrenar utan utvidgades till att omfatta hela den kommunala

verksamheten, dvs. genom ett allmänt statsbidrag. Genom att bidraget

differentierades efter kommunernas behov av statsbidrag ur skatteteknisk

synpunkt och ur skatteutjämningssynpunkt skulle bidraget få karaktären

av ett allmänt skatteutjämningsbidrag. Delta allmänna bidrag till kommu­

nerna skulle ersätta alla nuvarande driftbidrag som icke hade väsentlig be­

tydelse ur stimulanssynpunkt.

Utredningen fann, att 32 förekommande speciella bidrag borde avlösas ge­

nom ett allmänt bidrag. Till dessa bidrag hörde bland annat även bidraget

till avlönande av folk- och småskollärare. Utredningen uttalade en viss tve­

kan rörande lämpligheten av att även medtaga detta bidrag. Som särskilt

skäl för att bidraget likväl borde ingå anförde utredningen, att lärarlönebi-

draget utgjorde en så avsevärd del av de totala driftbidragen till kommu­

nerna, att återstående sådana bidrag, vilka skulle avlösas med det ifråga­

satta nya allmänna statsbidraget, knappast skulle vara tillräckliga för en till­

fredsställande bidragsfördelning ur skatteteknisk synpunkt eller skatteut-

jämningssynpunkt. Tillsammans med lärarlönebidraget beräknades de till

avlösning vid detta tillfälle ifrågasatta bidragen omfatta drygt 80 procent av

det belopp som totalt utgick till kommunerna som speciella driftbidrag.

Beträffande grunderna för det nya bidraget fann utredningen, att ett (ill

beloppet bestämt totalbidrag borde fördelas mellan kommunerna efter stor­

leken av dels antalet skattekronor per invånare, dels en utgiftsfaktor. För

bestämmande av utgiftsfaktorn framlade utredningen två alternativa för­

slag. De båda fördelningsprinciperna var närmare preciserade i två formler

för beräknande av statsbidraget till varje särskild kommun.

över utredningens principbetänkande inhämtades yttranden från olika

myndigheter och organisationer. I samtliga avgivna utlåtanden underströks

önskvärdheten och behovet av en revision i riktning mot en förenkling av

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

10

Kvngl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

tid böra lämnas utanför reformen. Även i några övriga fall, såsom beträf­

fande bidragen till vissa åtgärder vid arbetslöshet, till försöksverksamhet

inom vissa skoldistrikt och till familjebidragsverksamheten, borde de spe­

ciella bidragen undantagas från den ifrågasatta omläggningen. Att i så stor

utsträckning som statsbidragsutredningen förutsatt hålla vissa speciella

bidrag utanför reformen, syntes däremot icke nödvändigt.

Slutligen borde vid överarbetningen uppmärksamhet ägnas åt frågan om

det allmänna statsbidragets anpassning till framtida förändringar i den

kommunala verksamhetens omfattning.

o

III. Allmänna riktlinjer in. m. för en förenkling av statsbidragsgivningen

Utredningen

Undersökning av olika bidragssystem

Utredningen erinrar i sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning

(SOU 1956: 8) inledningsvis om de för översynen av principbetänkandet

meddelade direktiven, enligt vilka ett allmänt bidrag skulle utformas på

sådant sätt, att de förändringar av skattesatserna i kommunerna, som kunde

följa av övergången till ett nytt system, hölls inom snäva gränser. Den an­

givna målsättningen kan enligt utredningen även uttryckas så, att storleken

av det allmänna statsbidraget till envar kommun bör i stort sett motsvara

summan av de speciella driflbidrag, kommunen skulle förlora genom av­

lösningen. Denna grund för utformningen av ett förenklat bidragssystem

benämner utredningen status-quo-principen.

Med den angivna utgångspunkten har utredningen prövat olika utvägar

att konstruera ett större allmänt bidrag. Därvid konstaterar utredningen

först, att utformningen av gällande statsbidragssystem såsom en rad speci­

ella driftbidrag till särskilda kommunala verksamhetsgrenar medför, att

den årliga summan av de nuvarande bidragen till en kommun beror på om­

fattningen i kommunerna av flera olika verksamhetsgrenar. Härav anser

utredningen följa, att ett allmänt bidrag, som helt skulle ansluta sig till

summan bidragsbelopp för de däri ingående speciella bidragen, måste utfor­

mas med beaktande av omfattningen av lika många verksamhetsgrenar som

antalet avlösta bidrag. Ett sådant sammanförande av nuvarande speciella

bidrag skulle knappast innebära annan förenkling än att ett flertal författ-

ningsföreskrifter sammanfördes till en enda författning och att ansöknings-

och rekvisitionsfÖrfarandet kunde enhetliggöras.

Ett annat uppslag till avlösning av statsbidrag, som utredningen diskute­

rat men avvisat, går ut på att storleken av det allmänna bidraget bestämmes

till just den summa kommunen året före avlösningen sammanlagt uppburit

genom de avlösta speciella bidragen.

Utredningen upptager härefter frågan, huruvida det nuvarande systemet

med speciella driftbidrag faktiskt verkar på sådant sätt att man kan finna

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

I övrigt uttalar utredningen rörande resultatet av utredningarna i huvud­

sak följande.

Ehuru det efter det relativa skatteunderlaget differentierade invånarbi-

draget kan sägas leda till något bättre resultat än ett rent invånarbidrag, tor­

de dock icke heller det differentierade bidragssystemet böra anses godtag­

bart ur status-quo-synpunkt. Utredningen vill i detta sammanhang erinra

om att då de kommunala ortsavdragen senast höjdes i samband med den

s. k. ortsavdragsreformen, kommunerna ansågos icke böra själva bära stör­

re skattetrycksökning till följd av reformen än 1 krona per skattekrona. För

de skatteförluster, som härutöver åsamkades kommunerna till följd av orts­

avdragsreformen, erhålla kommunerna kompensation genom den proviso­

riska skatteersättningen. Utan att i övrigt göra några jämförelser mellan

ortsavdragsreformen och en omläggning av systemet för de speciella drift­

bidragen till kommunerna, synes dock statsmakternas angivna ståndpunkt

beträffande den för kommunerna tolerabla skattetrycksökningen visa, att

en omläggning av statsbidragssystemet med här förut angivna skattetrycks-

verkningar för kommunerna icke kan anses godtagbar ur status-quo-svn-

punkt.

Utredningen uttalar vidare, att det teoretiskt icke är uteslutet, att eu dif­

ferentiering av ett allmänt statsbidrag på annat sätt än nyss angivits kun­

de ge bättre resultat ur status-quo-synpunkt. Utredningen anser emeller­

tid, att differentieringsnormen i så fall måste få en utformning, vilken torde

anses vara alltför komplicerad.

Utredningen framhåller, att den av undersökningarna funnit framgå, att

en mera omfattande avlösning av de nuvarande driftbidragen med ett enda

årligt bidrag, som skulle utgå oberoende av omfattningen av de tidigare

statsunderstödda verksamhetsgrenarna, icke låter sig förena med den i de

nya direktiven uppställda målsättningen. Denna innebär ju att avlösningen

skulle genomföras så, att envar kommun bibehålies vid i stort sett oföränd­

rat bidragsstöd. För att med denna målsättning vinna en tillfredsställande

förenkling av gällande statsbidragssystem måste därför andra vägar prövas,

nämligen en begränsad avlösning av nuvarande driftbidrag. Utredningen an­

för härom.

Utredningen ansåg sig närmast böra undersöka, huruvida eu begränsad

reform skulle kunna genomföras genom att låta en avlösning med ett all­

mänt statsbidrag omfatta ett något mindre antal speciella driftbidrag än

förut avsetts. Vid dessa överväganden utgick utredningen från att en av­

lösning av ett speciellt driftbidrag med ett allmänt bidrag, som utformas

utan hänsynstagande till de varierande utgifterna i kommunerna av den ti­

digare speciellt understödda verksamhetsgrenen, kan antagas icke i avsevärd

män påverka skattetrycket i kommunerna i de fall, då verksamhetsgrenen i

allmänhet är enhetligt utbyggd i kommunerna eller omfattningen av verk­

samheten eljest i stort sett är beroende av kommunens storlek. Vidare vore

uppenbart, att man utan väsentlig olägenhet ur status-quo-synpunkt kunde

bortse från den varierande omfattningen i kommunerna av sådan hittills

statsunderstödd kommunal verksamhet, där bidragsbeloppen till de skilda

kommunerna är så ringa, att de sakna egentlig betydelse för det kommunala

skattetrycket. Annorlunda torde det däremot förhålla sig med sådana spe-

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

vet med differentiering av bidraget per invånare efter skatteunderlaget skul­

le skattetrycksökningarna till följd av omläggningen av bidragssystemet för

flertalet av de förlorande kommunerna ha stannat under 2,5 öre per skatte­

krona och icke för någon kommun ha överstigit 20 öre per skattekrona.

I anslutning till undersökningen framhåller utredningen följande syn­

punkter, som i huvudsak kan anses gälla även den kompensationsmetod som

närmare behandlas i följande avsnitt.

Av provundersökningen kan icke dragas några direkta slutsatser om hur

omläggningen av bidragssystemet skulle verka i nuvarande läge eller vid

en senare tidpunkt. Givet är att den omfattning de med speciella driftbidrag

understödda verksamhetsgrenarna hade i kommunerna år 1953, kan ha för­

ändrats eller komma att förändras. I den mån sådana förändringar icke sker

i samma proportion i alla kommuner, komma de att påverka resultatet av

omläggningen av statsbidragssystemet. Det är emellertid uppenbart att om­

fattningen av de statsunderstödda verksamhetsgrenarna i kommunerna ald­

rig kan vara oföränderlig och att det därför är uteslutet att med generalise­

rande beräkningsgrunder beakta de speciella förhållandena i varje särskild

kommun vid varje särskild tidpunkt. I tanken att utbyta en rad speciella

driftbidrag mot ett enda allmänt bidrag ligger ju, att efter avlösningen hän­

syn icke längre skulle tagas till omfattningen i kommunarna av de speciella

statsunderstödda verksamhetsgrenarna. Att märka är vidare, att provunder­

sökningen givit vid handen att skattetrycksförändringarna till följd av av­

lösningen skulle bli relativt obetydliga i alla kommuner och sålunda även i

de kommuner, vilka redan år 1953 hade väl utbyggt de statsunderstödda

verksamhetsgrenarna. Ytterligare utbyggnad av sådana verksamhetsgrenar

i vissa kommuner före avlösningstillfället torde därför med stor säkerhet

kunna sägas sakna betydelse om icke utbyggnaden av särskild anledning

allmänt skett i sådan omfattning att kostnaderna för verksamheten fått helt

annan betydelse för kommunerna än tidigare. Enligt utredningens mening

torde det därför vara av mindre betydelse i förevarande sammanhang att

provundersökningen av tekniska skäl måst grundas på ett så relativt gam­

malt material som från 1953. Kunde avlösning skett då, bör den i allmänhet

kunna ske även nu eller senare. En annan sak är, att storleken av det all­

männa statsbidraget som skall motsvara summan av de avlösta bidragen,

måste bestämmas med hänsyn till förhållandena vid själva avlösningstill-

fället.

‘

5

Föreslagna system för den framtida bidragsgivningen

a) Avlösning (indragning) av bidrag

Utredningen konstaterar i fortsättningen, att totalbeloppet för de 22 bi­

dragen är synnerligen ringa. För budgetåret 1954/55 har för denna bidrags-

givning endast anvisats omkring 30 miljoner kronor. Avlösningen av de spe­

ciella driftbidragen med ett allmänt bidrag föranleder närmast, att det all­

männa bidraget skall utgå med samma belopp som summan av de avlösta

bidragen. Med hänsyn till det ifrågasatta allmänna bidragets ringa ekono­

miska betydelse har utredningen undersökt, huruvida kompensationen i

stället för genom ett nytt allmänt bidrag skulle kunna ske genom uppräk­

ning på lämpligt sätt av ett eller flera kvarstående speciella driftbidrag.

15

Närmast till hands har utredningen ansett det ligga att överföra beloppet

till ett bidrag, som utgår till alla landets kommuner såsom stöd åt en verk­

samhet vilken är obligatorisk. Denna förutsättning fyller bidraget till av­

lönande av folk- och småskollärare. Kompensationen skulle kunna ske ge­

nom minskning av kommunernas andel av lönekostnaderna för folk- och

småskollärare, vilken andel utgöres av fasta belopp för varje folk- och sinå-

skollärartjänst allt efter kommunernas hyresgruppering. Beträffande inne­

börden av en sådan kompensationsmetod framhåller utredningen bland

annat.

Ett särskilt skäl för en sådan form av kompensation till kommunerna för

bortfallet av vissa speciella driftbidrag, är, att frågan om kompensationens

värdebeständighet därigenom automatiskt skulle få en i stort sett tillfreds­

ställande lösning. Ur synpunkten att statsbidragens storlek i allmänhet bor­

de anpassas efter det aktuella penningvärdet och kostnadsläget skulle i och

för sig kunna vara motiverat att tid efter annan ompröva storleken av det

belopp som tillfördes kommunerna som kompensation för de bortfallande

speciella statsbidragen. Samma skäl kunna emellertid anföras för justering

av avdragsbeloppen i lärarlönebidraget, d. v. s. för kommunandelen av lä-

rarlönekostnaderna. Anledningen till sådana omräkningar skulle emellertid

bortfalla eller begränsas i den mån avdragsbeloppen minskades som kvitt­

ning för de indragna speciella bidragen. Fördelen för kommunerna av att

den del av de nuvarande avdragsbeloppen, som kvittades mot de bort­

fallna speciella bidragen, icke skulle kunna ur värdebeständighetssynpunkt

uppräknas, skulle m. a. o. uppväga olägenheten av att kompensationsbelop-

pen icke heller skulle bliva uppräknade av värdebeständighetsskäl.

Metoden att kompensera kommunerna för förlusten av vissa speciella

driftbidrag genom minskning av avdragsbeloppen å lärarlönebidraget kan i

och för sig tillämpas beträffande alla de till indragning föreslagna tjugu två

speciella bidragen. Beträffande vissa av bidragen tala emellertid enligt ut­

redningens mening särskilda skäl för att kommunerna skulle i annan form

få kompensation för bidragsförlusterna genom indragningen. Detta gäller så­

dana till indragning ifrågasatta bidrag, som avse verksamhet, vilken bedri-

ves endast i ett fåtal kommuner men har nära anknytning till annan verk­

samhet, som stödes med bidrag, vilka alltjämt skulle bestå såsom speciella

driftbidrag. I sådana fall synes det utredningen naturligt att i stället för­

stärka dessa senare speciella bidrag.

Med denna utgångspunkt har utredningen slutligt stannat för att låta

kompensationen ske genom ökat bidrag dels till avlönande av folk- och

småskollärare i vad gäller 15 bidrag (som enligt förut angivna beteckningar

upptagits med nr 1, 3, 4, 8, 16, 31, 36, 39, 40, 51, 52, 54, 55, 56 och 57),

dels till avlönande av lärare vid högre kommunala skolor i vad gäller två

bidrag (nr 15 och 47). Övriga bidrag, som skulle kunnat ingå i ett fristående

allmänt bidrag, beröres av den andra av utredningens förenklingslinjer,

nämligen sammanförande av statsbidrag, vilken kommer att närmare be­

handlas i det följande.

Av utredningens närmare motivering för vilka bidrag som lämpar sig för

avlösning framgår, all bidragen nr 1, 31, 36, 40, 51 och 57 kan avlösas enligt

den av utredningen först uppställda förutsättningen, att den statsunder­

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1057

16

stödda verksamheten skulle vara enhetligt utbyggd i kommunerna samt

i stort sett beroende av kommunernas storlek. Samtliga dessa bidrag ut­

gick enligt en undersökning av utredningen till mer än 90 procent av un­

dersökningsområdets 157 kommuner.

För övriga elva till avlösning föreslagna bidrag gäller däremot ej, att den

genom bidragen understödda verksamheten är enhetligt utbyggd. Dessa

bidrag uppfyller däremot enligt utredningens mening det andra uppställda

villkoret för avlösning, därigenom att de kan anses sakna egentlig bety­

delse för det kommunala skattetrycket. Som en skönsmässig gräns för

vilka bidrag som bör kunna avlösas enligt detta villkor anger utredningen,

att bidraget icke bör uppgå till större belopp per invånare än två kronor

50 öre. För kommuner med exceptionellt lågt skatteunderlag eller ned mot

tio skattekronor per invånare skulle ett sådant bidrag motsvara upp till

25 öres utdebitering per skattekrona. Med beaktande av att kommunerna

skulle få kompensation för indragna speciella bidrag, anser utredningen

den angivna gränsen acceptabel ur status-quo-synpunkt. De bidrag, som

av utredningen föreslås till avlösning med utgångspunkt från denna norm,

är i det föregående betecknade med nr 3, 4, 8, 15, 16, 39, 47, 52, 54, 55 och 56.

Utredningen har företagit en provundersökning rörande de ekonomiska

verkningarna i undersökningsområdets fyra län av en avlösning på angi­

vet sätt av 15 bidrag genom kompensation i form av minskat avdragsbe-

lopp vid bidrag till avlönande av folk- och småskollärare. Med ett kompen-

sationsbelopp av 700 kronor för varje folk- och småskollärartjänst skulle

kommunerna i undersökningsområdet tillföras ungefär samma totala bi­

dragsbelopp som genom de ifrågavarande speciella bidragen. För de enskilda

kommunerna skulle vissa bidragsförändringar uppkomma, men i intet fall

skulle metoden leda till större bidragsförlust än som motsvarar tio öre per

skattekrona. Endast för fem kommuner översteg bidragsförlusten fem öre

per skattekrona.

b) Sammanförande av bidrag

Utredningen konstaterar i fortsättningen, att även andra åtgärder än in­

dragning av nuvarande speciella driftbidrag måste vidtagas för en tillfreds­

ställande förenkling av gällande bidragssystem. Därvid ligger det enligt

utredningens mening nära till hands att söka vinna en ur förenklingssyn-

punkt väsentlig begränsning av antalet skilda speciella driftbidrag till kom­

munerna genom att sammanföra de kvarstående speciella bidragen till ett

tåtal bidrag, för vilka inbördes anges enhetliga och enkla beräknings­

grunder.

En grupp speciella driftbidrag, som synes utredningen ha ett naturligt

inbördes samband, är statsbidragen till kommunernas avlöningskostnader

inom folk- och fortsättningsskoleväsendet. I ett för dessa gemensamt bidrag

bör enligt utredningen ingå, förutom det från avlösning genom ett allmänt

bidrag helt undantagna bidraget till avlöning åt lärare vid folk- och små­

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

17

skolor (nr 19), även 13 andra bidrag till olika avlöningskostnader inom folk­

skoleväsendet, nämligen

20. förstärkningsanordningar vid vissa folk- och småskolor

21. hjälpundervisning i folk- och småskolor

22. handledning vid kombinerad korrespondens- och radioundervisning vid

vissa folkskolor

23. avlöning åt folkskolans distriktsöverlärare

24. arvode till skolsekreterare

25. ersättning åt ordinarie folk- och småskollärare in. fl. vid viss tjänst­

göring å ferietid

26. avlönande av övningslärare vid folk- och småskolor

27. avlönande av lärare i hushållsgöromål

28. undervisning i slöjd

33. avlöning åt föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor vid folk­

skolans skolhem

42. avlöning åt lärare vid fortsättningsskolan

43. avlöning åt lärarinnor i hushållsgöromål vid fortsättningsskolan

44. avlöning åt övningslärare vid fortsättningsskolan

Vidare framhåller utredningen, att det av systematiska skäl principiellt är

befogat att sammanföra de nuvarande bidragen till kommunerna för kost­

naderna för högre folkskolor (nr 46), kommunala flickskolor (nr 12), kom­

munala realskolor (nr 13), praktiska kommunala realskolor (nr 14), kom­

munala gymnasier (nr 11), handelsgymnasier (nr 48) och anstalter för

yrkesundervisning (nr 49). Med hänsyn bland annat till den avvikelse från

den i direktiven uppställda status-quo-principen en sådan reform skulle

innebära, har utredningen emellertid begränsat sitt förslag till att avse ett

sammanförande av bidragen till de fyra förstnämnda skolformerna. Häri­

genom erhålles ett enhetligt bidrag till högre kommunala skolor. Utred­

ningen har dock framhållit, att om så framdeles skulle befinnas lämpligt,

det föreslagna bidragssystemet kunde göras tillämpligt även på handels­

gymnasier, kommunala gymnasier och kommunala yrkesskolor.

c) Principer för reglering av kvarstående bidrag

Sedan utredningen behandlat förslagen att genom indragning och sam­

manförande av bidrag minska antalet förekommande bidragsformer, över­

går utredningen till frågan om möjligheterna att finna enhetliga och enkla

beräkningsgrunder för de sammanförda eller eljest kvarstående speciella

driftbidragen.

Utredningen redogör inledningsvis för olika förekommande beräknings­

grunder och framhåller, att redan mängden av dylika medför, alt statsbi­

dragssystemet kompliceras. Vissa av beräkningsmetoderna medför vidare

ett omfattande administrativt arbete. Härtill kommer att beträffande flera

av bidragen gällande beräkningsgrunder torde ha utformats under beak­

tande av speciella förutsättningar, vilka icke längre är för handen.

Beträffande förutsättningarna för övergång till ett enhetligt och förenklat

system framhåller utredningen, att vissa förskjutningar av storleken av stats-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

18

Kungl. Mcij. ls proposition nr 112 år 1957

bidraget till varje enskild kommun givetvis icke kan undvikas. I den män

dessa förskjutningar blir relativt ringa, kan dock några principiella hinder

lör eu övergång till nya beräkningsgrunder inte anses föreligga.

Beträffande de närmare riktlinjerna för regleringen av dessa bidrag ut­

talar utredningen i huvudsak följande.

Ifråga om de riktlinjer, som böra uppställas för ett enhetligt och enkelt

system för beräkning av speciella driftbidrag till primärkommunerna, sy­

nes särskilt med hänsyn till önskemålet att undvika alltför stora förskjut-

ningar av statsbidragsbeloppen till de skilda kommunerna, lämpligt att

välja eu form, som så nära som möjligt ansluter till den nu vanligast före­

kommande beräkningsmetoden. Med denna utgångspunkt har det"förefallit

utredningen naturligt att som huvudlinje för bidragsbestämning välja det

systemet, att statsbidrag i allmänhet bör utgå med procentuell andel av

visst bidragsunderlag.

Vad först angår bestämmandet av bidragsunderlag et må framhållas att

om som i vissa fall gäller, de faktiska utgifterna för den statsunderstödda

verksamheten skola tagas som utgångspunkt för bidragsunderlaget prak­

tiska olägenheter kunna uppkomma. Prövningen av statsbidragsärendena

kan således bli betungande för såväl vederbörande statliga mvndigheter

som de kommunala organen därför att krav anses böra uppställas på utred­

ning till visande av att de faktiska kostnaderna hållits inom statsbidrags-

bestämmelsernas ram. Särskilt då fråga är om avlöningskostnader för per­

sonal och dessa kostnader skola bestämmas med tillämpning av komplice­

rade avlöningsbestämmelser kan verifikationsmaterialet bli omfattande Vis­

serligen leder en sådan metod till viss exakthet i bidragsfördelningen kom­

munerna emellan, men det må å andra sidan framhållas, att kravet på en

»millimeterrättvisa» i fråga om bidragsunderlaget icke behöver ställas allt-

lor hogt med hänsyn till att kravet på motsvarande exakthet vid avväg­

ningen icke kan tillgodoses i fråga om bidragsprocenten. En exakt beräk­

ning av bidragsunderlaget synes även opåkallad ur den synpunkten, att

detta i en kommun i regel utgör endast en mindre del av kostnaderna för

hela den kommunala verksamheten. Efter kommunindelningsreformen tor­

de primarkominunerna i gemen även ha sådan bärkraft, att' deras ekonomi

kan antagas icke vara beroende av sådana smärre förskjutningar i storle-

<en av speciella driftbidrag, som kunna föranledas av en generalisering och

dar™ed förenkling vid beräknandet av kostnaderna för den statsunder­

stödda verksamheten.

Utredningen har efter olika överväganden kommit till den uppfattningen,

att den lämpligaste metoden för ett enhetligt bestämmande av bidragsun­

derlaget for skilda speciella driftbidrag synes vara att bygga detta på en

generaliserande beräkning av de huvudsakliga utgiftsfaktörerna för den

i varie särskilt, tall

^t*----- .

•.

«

y

o ---- ------ •

uvt,iiioiaiuvnct ÖU111 MiUia

lIU>a

1

Dl-

dragsunderlaget för varje särskilt bidrag blir härvidlag den statsunder-

stodda verksamhetens art och allmänna omfattning. Med hänsyn till önske­

målet om största möjliga enkelhet bör eftersträvas att så få utgiftsfaktorer

s°m möjligt angivas som bidragsunderlag.

; „Y?(J-h?re.ft®r angår frågan om bidragsandelen synes denna såsom nämnts

i allmänhet hora angivas i procent av bidragsunderlaget. Då utredningens

uppdrag endast avser systemet för statens bidragsgivning till kommunerna

och icke omfattningen darav, har utredningen givetvis icke anledning ingå

20

Vad skatteutjämningen beträffar får man hålla i minne atl skatteunder­

lagen i kommunerna nu variera från omkring 10 skattekronor till mer än

100 skattekronor per invånare. Med denna ytterst ojämna fördelning av

den kommunala skattekraften är det icke längre möjligt att enbart via

statsbidrag ernå en rimlig skatteutjämning. Denna fråga torde, som för­

bundsstyrelsen i tidigare remissyttrande framhållit, i stället böra angripas

i första hand med utgångspunkt från de kommunala beskattningsreglerna,

hn mera rättvis fördelning av skatteobjekten de olika kommunerna emel­

lan måste utgöra det första och viktigaste steget på vägen mot en jämnare

kommunal beskattning. Därvid torde bl. a. upptagas frågan om vissa juri­

diska personers beskattning. Statsbidragen kunna här endast få en supple­

rande utjämnande verkan, såvida icke en mycket större del än nu av den

slutliga skatten i form av statsbidrag skall överföras till kommunerna.

Det kan också förtjäna omnämnas i detta sammanhang vad styrelsen för

Svenska stadsförbundet anförde i sitt utlåtande över principbetänkandet.

Styrelsen yttrade bland annat.

Styrelsen är av den bestämda uppfattningen att en omreglering av bi­

dragssystemet icke bör åsyfta en ytterligare skatteutjämning mellan kom­

munerna. En sådan utjämning bör — om och i den män så är påkallat __

genomtöras i annan ordning. Styrelsen är således icke i och för sig främ­

mande för skatteutjämningstanken men anser att den bör ses i ett större

sammanhang.

Remissmyndigheternas inställning till det framlagda förslaget kan i all­

mänhet sägas vara klart positiv. Så gott som samtliga hörda myndigheter

och organisationer understryker behovet av en förenkling av statsbidrags­

systemet. Även om man på enskilda punkter har invändningar att framföra,

göres — på några undantag när — inga uttalanden i direkt avstyrkande

riktning, då det gäller den principiella uppläggningen av utredningens för-

enklingsförslag. I några fall framställes dock önskemål om ytterligare ut­

redning.

Socialstyrelsen uttalar, att förslaget, såvitt avser sammanförande av bi-

drag, ligger helt i linje med styrelsens tidigare framförda synpunkter, varför

förslaget tillstyrkes i detta avseende. Styrelsen pekar även på en annan ut­

väg att förenkla bidragsgivningen, nämligen att förenkla beräkningsgrun­

derna och uppmjuka villkorsbestämmelserna för sådana bidrag, som icke

lämpligen kan sammanslås med andra. Denna möjlighet har icke diskute­

rats i betänkandet. Socialstyrelsen finner eu förenkling av gällande stats­

bidragssystem synnerligen önskvärd för att icke säga nödvändig och har ge­

nom utredningens betänkande bibragts uppfattningen att förenkling genom

övergång till ett allmänt statsbidrag kan ifrågakomma endast i tämligen

begränsad utsträckning. Styrelsen förordar, att utredningen får uppdrag

att under sitt fortsatta arbete verkställa en genomgång av beräkningsgrun­

der och villkorsbestämmelser.

Statskontoret finner för sin del, att förslaget är i stort sett väl avvägt och

uttalar, att dess genomförande uppenbarligen skulle vara ägnat att på ifrå­

gavarande område tillgodose önskemålet om rationellare former för stats-

bidragsgivningen.

Kung], Maj. ts proposition nr 112 år 1957

21

Riksräkenskapsverket — vars utlåtande i fråga om bidragsunderlagets

beräkning torde få redovisas i senare sammanhang — förklarar, att utred­

ningens förslag i vad det gäller sammanförande av vissa statsbidrag till folk­

skoleväsendet respektive högre kommunala skolor är helt i överensstäm­

melse med ämbetsverkets synpunkter.

Statens sakreuision anför följande.

Med det nu föreliggande förslaget bär utredningen, enligt sakrevisionens

mening, beträtt en väg, som bör kunna leda till beaktansvärda resultat i

fråga om förenkling och arbetsbesparing. Det intryck av statisk fastlåsning,

som i så hög grad vidlådde utredningens första principbetänkande, har i

den nya utformningen mildrats genom att de kvarstående bidragen även

efter sammanslagning i grupper bli förhållandevis talrika. Härigenom öpp­

nas större möjligheter att på ett smidigt sätt utbygga bidragsverksamheten

med eventuella, av utvecklingen betingade nya bidrag, än om statsunderstö­

det skulle utgå blott i form av ett enda, allmänt bidrag. Sakrevisionen kan

därför helt ansluta sig till den principiella uppfattning av föreliggande spörs­

mål, som utredningen numera företräder.

Statens organisationsnamnet ifrågasätter, huruvida icke redan nu ett all­

mänt statsbidrag borde kunna införas och fortsätter.

Även om ett dylikt bidrag i nuvarande läge torde få en relativt begränsad

betydelse ur ekonomisk synpunkt, bör icke bortses från en sådan utveckling

av verksamheten inom kommunerna att åtskilliga av de inom bidragssyste­

met kvarstående bidragen successivt kunna avlösas med ett redan nu till­

kommet allmänt statsbidrag. Vidare må framhållas, att nya verksamheter,

vilka kunna tarva statligt understöd, i framtiden kunna uppkomma inom

kommunerna, varvid ett sådant understöd måhända lämpligen skulle kunna

lämnas genom förstärkning av ett befintligt allmänt statsbidrag. Vid ett bi­

dragssystem med enbart speciella bidrag finns alltid risk för att detsamma

på lång sikt blir differentierat och tungrott. Enligt nämndens mening synes

därför målsättningen för en förenkling av bidragssystemet böra vara att

åstadkomma ett bidragssystem, som i första hand är baserat på ett allmänt

statsbidrag och i andra hand på speciella bidrag.

Skolöverstyrelsen godtager den i betänkandet framlagda principlösningen

och förordar, att åtgärder nu vidtages för en omläggning av statsbidrags­

systemet enligt de huvudsakliga riktlinjer, de sakkunniga uppdragit, (iver­

styrelsen anser dock, att effekten av statsbidragsomläggningen är begrän­

sad och att arbetsbelastningen för skoldistrikten snarare är att hänföra till

lönesystemets än till statsbidragssystemets invecklade karaktär.

Länsstyrelserna ansluter sig genomgående till utredningens förslag i stort.

Ett tiotal länsstyrelser har ej heller några erinringar av betydelse i vad gäl­

ler förslagets detaljer. Behovet av reformer understrykes starkt i några fall.

Länsstyrelsen i Kristianstads län finner eu rationalisering av nu utgående

statsbidrag i hög grad önskvärd. Länsstyrelsen fortsätter.

Dessa, som avser åtskilliga vitt skilda ändamål, grundar sig på författ­

ningsbestämmelser av skiftande slag. De kräver sålunda en mycket ingående

författningskännedom. Uppgörande, prövning och granskning av de olika

statsbidragsrekvisitionerna förorsakar vidare kommunala och statliga myn­

digheter, som bar att taga befattning med desamma, eu synnerligen stor ar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 är 195i

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

betsbörda genom det ofta mycket omfattande uppgiftsmaterialet i rekvisitio­

nerna. I detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla, att granskningen

enbart av s. k. skolrekvisitioner härstädes sysselsätter en kvalificerad ar­

betskraft under eu tid av cirka fyra månader årligen. Vederbörande tjänste­

man har därjämte viss hjälp av biträdespersonal med kontrollsummering

samt enklare granskningsarbete. Eu förenkling av bidragsgivningen till skol­

väsendet synes därför vara särskilt påkallad.

Även länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län påtalar den arbets­

belastning som det nuvarande statsbidragssystemet förorsakar.

Vidare framhåller länsstyrelsen i Kalmar län, att den förordade reformen

medför ett system efter enklare och bättre linjer. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län uttalar, att förslaget måste anses ha stora förtjänster ur för-

enklingssynpunkt samt anser att det vore oklokt att försitta detta tillfälle

till en genomgripande förenkling av statsbidragsgivningen. Länsstyrelsen i

Örebro län, som kritiserar åtskilliga detaljer i det framlagda förslaget, ut­

talar, att det av utredningen framlagda betänkandet måste betraktas som

ett beaktansvärt steg mot eu förenkling. Länsstyrelsen i Västmanlands län

anser, att de förordade metoderna uppfyller kraven på enkelhet och lättfatt­

lighet och att de torde leda till betydande förenklingar.

De organisationer, som inkommit med yttrande över utredningens betän­

kande, uttalar sig även i tillstyrkande riktning. Styrelsen för Svenska stads­

förbundet anför följande.

I princip har styrelsen intet att erinra mot de av statsbidragsutredningen

nu framlagda förslagen till förenklad statsbidragsgivning. Förslagen måste

anses innebära betydande fördelar i administrativt hänseende för såväl de

statliga som kommunala myndigheterna. Såsom utredningen också framhål­

lit skulle kommunerna genom den föreslagna omläggningen av systemet i

stor utsträckning befrias från arbetet med ansökningar och rekvisitioner av

statsbidrag samt verifiering av kostnader. Även för de prövande och revide­

rande statliga myndigheterna skulle begränsningen av ansöknings- och rek-

visitionsmaterialet medföra avsevärda lättnader. Då detta administrativa ar­

bete enligt styrelsens uppfattning får anses vara i många avseenden impro­

duktivt är det synnerligen angeläget att dessa arbetslättnader förverkligas.

Som framgått av det föregående har styrelsen för Svenska landskommu­

nernas förbund vissa erinringar att göra mot de förutsättningar under vilka

utredningen arbetat. Däremot framföres icke från styrelsens sida i stort

sett några erinringar mot de förslag som utredningen framlagt inom direk­

tivens ram.

Föreningen Sveriges kommunalkamrer are, som anser att det framlagda

förslaget är ett steg i rätt riktning, menar dock, att frågan om ett allmänt

statsbidrag fortfarande väntar på sin lösning.

Sveriges skolkamerala förening anser, att den föreslagna anordningen

med sammanförande av olika lönebidrag synes ändamålsenlig och möjliggör

en betydande arbets- och tidsbesparing vid rekvisitionsförfarandet.

Även om, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, remissmyndighe-

terna i allmänhet accepterar de framlagda förenklingslinjerna, har dock

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Länsstyrelsen har intet att erinra beträffande den föreslagna formen av bi-

dragsgivande men är tveksam beträffande lämpligheten av att även de rent

sociala bidragen — bidrag till social hemhjälpsverksamhet, underhållsbi­

drag till barn, bidrag till vissa kostnader för vård av alkoholister och bidrag

till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet — skola avlösas ge­

nom lärarlönebidragen. Det har ur flera synpunkter varit önskvärt, att de

speciella skolbidragen fördes till en grupp för sig. Ett allmänt bidrag för

social- och undervisningsändamål in. fl. ändamål kan medföra en dragkamp

mellan olika intressen, främst mellan representanterna för skola och social­

vård, vilket uppenbarligen icke skulle vara till gagn för den kommunala för­

valtningen.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet anser, att det möjligen kan ifråga­

sättas, huruvida antalet lärartjänster alltid får anses ge ett rättvisande ut­

tryck för de kommunala utgiftsbehoven. Enligt styrelsens mening torde det

dock vara svårt att lägga någon annan allmän norm till grund för fördel­

ning av statsbidraget.

Även några kommuner uttalar tveksamhet mot förslaget att lägga antalet

lärartjänster som grund för bidragsberäkningen. I ett fall ifrågasättes om

icke kompensationen för de avlösta bidragen bör sättas i relation till antalet

invånare.

Departementschefen

En omläggning av statsbidragen till kommunerna har varit aktuell i många

är. Allmänna statsbidragsutredningen, som tillkallades år 1949, har haft i

uppdrag att undersöka och avge förslag beträffande samtliga statsbidrag.

Utredningen avgav år 1952 ett principbetänkande angående driftbidrag till

primärkommuner. Utredningens förslag syftade till en reformering av det

gällande bidragssystemet genom införande av ett allmänt statsbidrag. Med

anledning av framkomna erinringar vid remissbehandlingen av principbe­

tänkandet uppdrogs år 1953 åt utredningen att företaga en överarbetning av

förslaget enligt de riktlinjer som angavs i särskilda tilläggsdirektiv. Resul­

tatet av överarbetningen har utredningen i januari 1956 redovisat i ett be­

tänkande om förenklad statsbidragsgivning i fråga om driftbidrag till pri­

märkommunerna. Däri framlägges förslag om ett förenklat bidragssystem

lör i huvudsak de 35 olika driftbidrag, som i det följande torde få upptagas

till behandling.

I december 1956 har statsbidragsutredningen avgivit förslag till förenk­

ling av anläggningsbidragen för primärkommunerna. Betänkandet därom

är för närvarande föremål för remissbehandling. Beredningen av dessa frå­

gor torde därefter, såsom jag inledningsvis anfört, lämpligen ske inom ve­

derbörande fackdepartement. — Utredningen har vidare under år 1956 i

särskilda promemorior behandlat vissa återstående driftbidrag till primär­

kommunerna. Dessa frågor beredes likaså inom fackdepartementen.

Den fråga jag nu vill anmäla gäller grunderna för en omläggning av bi-

dragsgivningen till primärkommunernas driftutgifter. Utgångspunkt är där­

25

vid statsbidragsutredningens betänkande från januari 1956 samt, i tillämp­

liga delar, utredningens principbetänkande från år 1952.

Då i detta sammanhang endast är fråga om primärkommuner, skall så­

dana bidrag som även kan utgå till exempelvis landsting och enskilda kvar­

stå i dessa delar.

Det bör till en början understrykas, att de förslag som här föres fram en­

hart syftar till en förenkling och över huvud taget en rationalisering av

statsbidragssystemet. Däremot beröres icke frågan om kostnadsfördelning­

en mellan stat och kommun och icke heller frågan om samhällsuppgifter­

nas fördelning dem emellan.

Utredningen har enligt min mening klart åskådliggjort de med nuvarande

statsbidragssystem förenade nackdelarna och dokumenterat beho\et a\ en

teknisk omläggning av statsbidragsgivningen. Antalet statsbidrag till kom­

munenheterna är stort, nämligen omkring 125. Av dessa a\sei ett drjgt

60-tal driftbidrag till primärkommuner. Genom att varje statsbidrag i all­

mänhet är reglerat för sig i en särskild författning, ibland t. o. in. i två för­

fattningar, blir statsbidragsgivningen svåröverskådlig och törvaltningsmäs-

sigt tungrodd. Som exempel har nämnts, att mer än 20 olika bidrag kan

utgå till kommunernas kostnader lör folkskoleväsendet. Från utredningens

sida har vidare påpekats, att, då statsbidragsfrågorna behandlas av många

olika myndigheter, tillämpningen icke alltid blir så enhetlig. Är vidare,

såsom ibland kan vara fallet, statsbidragens storlek relativt ringa, framstår

det betungande administrationsarbetet såsom föga ändamålsenligt.

Statsbidragsärendena medför för både de statliga och kommunala myn­

digheterna omfattande arbetsuppgifter. En betydande tid går åt för bokfö­

rings-, rekvisitions- och revisionsarbete hos kommunerna och för konti oll-

och utanordningsarbete hos de statliga myndigheterna. Den fortgående ut­

byggnaden av förvaltningsapparaten accentuerar behovet av en ändamåls-

enligare utformning av statsbidragssystemet.

Den detaljreglering, som ofta förekommer i de särskilda statsbidragsför-

fattningarna, har också kommit att medföra en statlig kontroll av den kom­

munala förvaltningen i en omfattning som i många fall icke kan sägas vara

erforderlig för verksamhetens behöriga upprätthållande. Denna vidsträckta

statskontroll rimmar mindre väl med den kommunala självstyrelsen, vars

stärkande var ett av huvudmotiven för kommunindelningsreformen. Enligt

min mening bör en omläggning av statsbidragssystemet syfta till att trämja

den kommunala självbestämmanderätten på de verksamhetsområden som

stödes med statsbidrag.

I de år 1953 lämnade direktiven för eu överarbetning av utredningens

principbetänkande framhölls bland annat, att skatteutjämningssynpunktei-

na vid fördelningen av ett allmänt statsbidrag borde tillmätas sekundär

vikt och endast beaktas inom ramen för vad som vore möjligt i ett förenk­

lat bidragssystem.

Utifrån bland annat dessa utgångspunkter bär statsbidragsutredningen

Knngl. Maj. ts proposition nr 112 år li>57

26

efter övervägande av olika alternativ stannat för att lägga fram ett förslag

med begränsad räckvidd. Utredningens nu föreliggande förslag innebär så­

lunda icke, att samtliga — eller ens flertalet — statliga driftbidrag till pri­

märkommunerna avlöses av ett allmänt bidrag. Det hade givetvis inne-

buiit en väsentlig lördel, om en så långt gående rationalisering hade kun­

nat åstadkommas. Av de redovisade undersökningarna framgår emellertid,

att detta icke varit möjligt inom den ram som förutsatts för arbetets be­

drivande. Jag är väl medveten om de svårigheter utredningen haft när det

gällt att nå fram till ett lämpligt system. Även om en omläggning icke synes

kunna spänna över hela statsbidragsområdet, anser jag dock rationalise-

ringsönskemålen ha en sådan tyngd, att förslag till förenklingsåtgärder icke

bör uppskjutas.

\ issa remissinstanser har anmärkt på att skatteutjämningssynpunkterna

skjutits åt sidan. Gentemot detta vill jag hävda ståndpunkten, att skatte-

utjamnmgsfrågan är av sådan natur att den bör lösas i särskild ordning.

Såsom jag anfört i proposition nr 97 till årets riksdag med förslag till höj­

ning av de kommunala ortsavdragen är det män avsikt att så snart riks­

dagen tagit ställning till denna fråga och därmed sammanhängande stats-

bidragsfrågor begära bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att utreda

frågan om den kommunala skatteutjämning^!. Vid remissbehandlingen av

statsbidragsulredningens principbetänkande ifrågasattes för övrigt det rik­

liga i att låta skatteutjämningssynpunkterna spela en så dominerande roll

i statsbidragsgivningen, som utredningen i principbetänkandet tillagt de­

samma. Däremot har en riktpunkt för bidragsreformen givetvis varit, att

ytterligare skattetrvcksskillnader mellan kommunerna inte skall uppstå som

en följd av omläggningen av statsbidragssystemet. Med denna utgångspunkt

har utredningens arbete närmast gällt att åstadkomma en rationalisering

av statsbidragsverksamheten inom gränserna för nu gällande kostnadsiör-

delning mellan stat och kommun.

Utredningen bygger upp sitt förslag till förenkling av statsbidragssyste­

met på två skolbidrag — lärarlönebidraget och högre skolbidraget__i vilka

skulle ingå kompensation för vissa andra speciella bidrag som föreslås bli

indragna. Till lärarlönebidraget och det högre skolbidraget skulle samman­

föras 18 olika statsbidrag till lönekostnader inom skolväsendet. För dessa

båda bidrag skulle gälla enkla och inbördes enhetliga bidragsregler. För att

ernå största möjliga enkelhet skulle bidragsunderlaget i princip beräknas

schematiskt på grundval av de huvudsakliga kostnadsfaktorerna och således

icke utgöras av de i detalj bestämda faktiska kostnaderna. — Efter en när-

mare undersökning av övriga speciella driftbidrag har utredningen vidare

funnit, att 17 av dessa lämpligen kan avlösas med bidrag, som utgår obe­

roende av omfattningen i kommunerna av den tidigare direkt statsunder­

stödda verksamheten. De flesta av dessa 17 bidrag utgår med allmänt sett

obetydliga belopp. Utredningen föreslår att kompensation till kommunerna

lör en indragning av dessa bidrag skall ske genom uppräkning på visst sätt

av lärarlönebidraget och det högre skolbidraget. Denna uppräkning skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

28

som redan byggts ut inom kommunerna. Verksamheten på sådana områ­

den torde icke komma att eftersättas vid en omläggning av statsbidragen.

På annat sätt förhåller det sig med de rena stimulansbidragen, till vilka jag

återkommer i det följande.

Med det anförda har jag redovisat huvudgrunderna för utformningen av

reformförslaget. Då jag i huvudsak inte har någon erinran mot de av ut­

redningen föreslagna principerna förordar jag, att dessa lägges till grund

lör en statsbidragsreform och underställes riksdagen.

Förslaget till statsbidragsomläggning bör träda i kraft den 1 juli 1958.

Redan nu torde emellertid de principiella riktlinjerna för statsbidragsgiv-

ningens rationalisering fastställas. Om förslaget vinner riksdagens bifall,

bör nya bestämmelser för de gemensamma bidragen utarbetas och nu gäl­

lande författningar rörande statsbidrag m. in. i erforderlig mån överarbe­

tas. Vissa följdfrågor av natur att böra prövas av riksdagen uppkommer i

anslutning liärtill. Dessa torde få underställas nästa års riksdag.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att skolstyrelsereformen, vilken i

väsentliga delar berör statsbidragens framtida utformning och administra­

tion, träder i kraft den 1 juli 1958, d. v. s. vid samma tidpunkt som nu

törutsättes för statsbidragsomläggningen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

IV. Vilka statsbidrag bör kunna avlösas?

A. Allmänna synpunkter

Utredningen

Som iramgår av det förut anförda går utredningens förslag ut på att 18

driftbidrag till primärkommuner skall sammanföras till två bidrag samt att

17 andra sådana bidrag skall indragas mot kompensation genom uppräkning-

av dessa två kvarstående bidrag.

Sammanförande av bidrag innebär, att de olika beräkningsgrunderna för

de ingående bidragen ersätles med ett enhetligt beräkningssätt, som grun­

dar sig på någon för samtliga de ingående bidragen gemensam faktor. Här­

igenom kommer bidragets storlek alltjämt att bestämmas av verksamhetens

omfattning. Bidragsgivningens betydelse som stimulansfaktor påverkas allt­

så i stort sett ej av en sådan omläggning.

Ett annat förhållande föreligger beträffande de statsbidrag, som föreslås

till avlösning. De indrages, och kompensation utgår utan direkt anknytning

till den tidigare statsunderstödda verksamheten. Genom att sambandet mel­

lan verksamheten och bidraget bry tes, upphör också möjligheterna att ge­

nom bidragsgivningen stimulera den ifrågavarande verksamheten. Då det

gäller att bedöma lämpligheten att på sådant sätt indraga ett bidrag, upp­

kommer således i första hand frågan, i vad mån allvarliga olägenheter upp­

står genom att bidragets anknytning till de olika verksamhetsområdena

upphör.

29

Frågan om stimulansgrunden som motiv för statsbidrag diskuterade ut­

redningen ingående i sitt principbetänkande. Denna grund för statsbidrag

till kommunerna definierade utredningen — såsom förut nämnts — som

statens intresse att uppmuntra kommunerna att bedriva viss verksamhet,

som de eljest i allmänhet icke skulle påtaga sig. Utredningen fortsatte.

Härav följer, att stimulansgrunden för statsbidragsgivningen icke har be­

tydelse beträffande sådana verksamhetsgrenar, som ålagts kommunerna

som en skyldighet eller som kommunerna ändock skulle utföra därför att

de allmänt betraktas som normala kommunala uppgifter. För de rent fri­

villiga verksamhetsgrenarna ha däremot stimulansbidragen stor betydelse.

Då det givetvis bör vara i kommunernas intresse att giva sina medlemmar

en så god omvårdnad som möjligt inom ramen för de ekonomiska resurser­

na, är det uppenbart att rikligt tilltagna stimulansbidrag kunna ha väsent­

lig betydelse för att förmå kommuner även med relativt svag ekonomisk

ställning att bedriva de statsunderstödda frivilliga verksamhetsgrenarna.

Psykologiska skäl kunna emellertid leda till att även relativt obetydliga stats­

bidrag ha en stark stimulanseffekt. Genom stimulansbidrag kunna stats­

makterna därför utan lagstiftningsåtgärder leda den kommunala verksam­

heten in på sådana områden, som anses särskilt betydelsefulla ur statlig

synpunkt. Därvid kan staten genom en mer eller mindre detaljerad villkors-

bestämning inverka även på formerna för den ifrågavarande kommunala

verksamheten.

Utredningen företog i principbetänkandet en genomgång av de vanligast

förekommande speciella bidragen för att bilda sig en uppfattning om i vad

mån dessa bidrag hade betydelse ur stimulanssynpunkt. Därvid visade det

sig enligt utredningen, att även om en avsevärd del av de utgående bidragen

haft sådan betydelse, stimulanssynpunkten dock numera icke alltid kunde

anses motivera statsbidragets bibehållande. Utredningen utvecklade denna

synpunkt vidare på följande sätt.

Man torde sålunda kunna anse, att utrymme icke förefinnes för stimu­

lanssynpunkter beträffande statsbidrag till verksamhetsgrenar, vilka äro

obligatoriska eller endast formellt frivilliga för kommunerna. Endast be­

träffande de för kommunerna helt frivilliga uppgifterna har stimulanssyn­

punkten avgörande betydelse. Gränsen mellan endast formellt och helt fri­

villiga uppgifter kan emellertid vara svår att draga. Det kan t. ex. väl tän­

kas, att eu från början för kommunerna helt frivillig verksamhet på grund

av statsunderstöd eller eljest så småningom blir så allmänt vedertagen, att

det knappast behöver befaras att de kommuner, som startat verksamheten,

skulle upphöra därmed om del speciella statsbidraget bortfölle. För de kom­

muner, som ännu icke påbörjat verksamheten, torde allmänhetens krav på

jämställdhet med andra kommuner vara ett tillräckligt starkt incitament

att igångsätta sådan verksamhet så snart de lokala förhållandena göra det­

ta möjligt. Verksamheten övergår därmed från helt frivillig till en endast

formellt frivillig verksamhet för kommunerna och statsbidraget förlorar

successivt sin betydelse ur stimulanssynpunkt. Som stimulansbidrag i egent­

lig mening har utredningen därför funnit sig endast böra beteckna statsbi­

drag till sådana kommunala verksamhetsgrenar, vilkas bedrivande kan tän­

kas komma att upphöra eller minska om det speciella statsunderstödet bort­

fölle eller begränsades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen konstaterade i detta sammanhang, att, om staten önskade

genom statsbidrag stimulera kommunerna att bedriva viss kommunal verk­

samhet, statsbidraget måste knytas till den ifrågavarande verksamheten.

Med hänsyn till den begränsade förekomsten av stimulansbidrag i egentlig

mening ansåg utredningen, att det allmänna syftet med statsbidragen lika

väl eller till och med bättre skulle kunna tillgodoses utan att bidragen var

bundna till särskilda, av kommunerna bedrivna verksamhetsgrenar. Bi-

dragsgivningen borde kunna vidgas till att omfatta hela den kommunala

verksamheten. Utredningen fann, att 32 förekommande speciella bidrag bor­

de avlösas genom ett sådant allmänt bidrag. Till dessa bidrag hörde bland

annat även bidraget till avlönande av folk- och småskollärare.

Utredningens bedömning av statsbidragen ur stimulanssynpunkt har va­

rit av grundläggande betydelse för den fortsatta behandlingen av frågan. I

de för utredningen år 1953 meddelade direktiven framhölls, att stimulans-

synpunkten numera förlorat i betydelse. Huvudparten av de statliga drift­

bidragen till primärkommunerna gick till undervisningsväsen och social­

politiska ändamål. Dessa verksamhetsgrenar hade nu fått en sådan utbred­

ning och blivit så rotfasta inom kommunerna, att farhågorna för en mins­

kad kommunal aktivitet på dessa områden, därest bidragen bortföll, syntes

ogrundade.

Utredningen berör i sitt år 1956 avgivna betänkande icke närmare stats-

bidragsgivningen ur stimulanssynpunkt.

Remissyttrandena

I stora delar lämnar remissinstanserna utan erinran vad utredningen an-

fört i förevarande avseende, både då det gäller de allmänna synpunkterna

och då fråga är om de skilda bidragen. Lämpligheten att avlösa vissa av

de berörda bidragen ifrågasättes dock ur stunulanssynpunkt i ett antal fall.

1 det följande kommer de tillhopa 17 bidrag, som av utredningen föresla­

gits bli avlösta, att behandlas var för sig eller gruppvis. Remissvaren torde

i huvudsak endast beröras i de fall invändningar gjorts mot utredningens

förslag.

Först bör emellertid omnämnas vissa uttalanden som gjorts av remiss-

myndigheterna och som mera allmänt gäller de av utredningen tillämpade

riktlinjerna lör bedömningen av vilka bidrag som lämpar sig för avlösning.

Socialstyrelsen erinrar om att utredningen i sitt principbetänkande som

stimulansbidrag betecknat endast bidrag till sådana verksamhetsgrenar som

kan komma att upphöra eller minska, om det speciella statsunderstödet

bortfaller. Styrelsen, som utgår från att utredningens förslag grundar sig

på denna princip även i det nya betänkandet, framhåller, att stimulans­

principen nära sammanhänger med spörsmålet om samarbete mellan de

statsbidragsbeviljande myndigheterna och kommunerna. Styrelsen fortsät­

ter.

31

Styrelsen vill understryka betydelsen av att kommunerna genom samar­

bete'med de statliga myndigheterna stimuleras till att bedriva verksamheten

icke blott i önskvärd omfattning utan även på det mest ändamålsenliga sät­

tet. Flertalet verksamhetsgrenar på det sociala området befinner sig i stän­

dig utveckling, även om de icke direkt kan sägas befinna sig under utbygg­

nad. Om sålunda en statsbidragsgivning i mera avsevärd grad kan anses sti­

mulera till utbyggnad eller annan utveckling i önskvärd riktning av viss

verksamhet eller om man kan befara att standarden hos den understödda

verksamheten genom statsbidragets borttagande skulle komma att försäm­

ras, bör bidraget enligt styrelsens mening bibehållas. Härvidlag skiljer sig

styrelsens uppfattning klart från utredningens. Som ovan framhållits har

utredningen endast velat bibehålla statsbidrag till sådan verksamhet, som

kan tänkas komma att upphöra eller minska om bidraget bortfaller eller

begränsas.

Även eif utdrag av socialstyrelsens utlåtande över principbetänkandet kan

förtjäna att återges.

Utan alt framföra en »oberättigad misstro mot kommunalmännen» anser

styrelsen, att kommunerna helt enkelt icke kunna ha möjlighet att om­

spänna eller följa med utvecklingen på alla här berörda områden. En viss

stagnation i utvecklingen skulle troligtvis bli följden, om den av utred­

ningen ifrågasatta omläggningen av den statliga tillsynsverksamheten skulle

genomföras. Att begränsa tillsynen till att endast förhindra misskötsel torde

icke lända utvecklingen till gagn. Ej heller torde någon standardhöjning

kunna genomföras genom vitesföreläggande. Statligt stöd i form av spe­

ciella statsbidrag är däremot av stor betydelse härvidlag.

Det må i detta sammanhang framhållas, att förhållandet mellan tillsyns­

myndigheterna och kommunerna — i motsats mot vad utredningen synes

förutsätta — mera är en fråga om samarbete än om bestämmanderätt. Ingen

tjänsteman från den centrala administrationen, som har till uppgift att gent­

emot kommunala organ och befattningshavare utöva inspektions- och råd­

givande verksamhet, kan med framgång göra detta enbart med tillämpning

av villkorsbestämmelser och andra föreskrifter. Otvivelaktigt ha de kom­

munala myndigheterna fortfarande stort behov av stöd i form av rådgivning

och anvisningar av tjänstemän, som ha möjlighet till större sakkunskap

och överblick över verksamheten, men det är givetvis icke meningen

— och torde knappast heller förekomma — att kommunerna skola tvingas

arbeta efter linjer, vilka ensidigt dragits upp av statliga organ. Den sociala

verksamheten utformas regelmässigt efter linjer, som uppdragas i samråd

mellan statliga och kommunala funktionärer.

Även skolöverstyrelsen uppehåller sig vid stimulanssynpunktens bety­

delse för bidragsgivningen. Överstyrelsen framhåller, att avgörande för ställ­

ningstagandet till frågan om indragning av de åtta skolbidrag, som omfat-

las av utredningens förslag, är, i vad mån stimulanssynpunkter kan sägas

dominera statsbidragsgivningen till ifrågavarande verksamhet eller ej. Myn­

digheten fortsätter.

Föreligger ett klart stimulansbehov på vissl område, finner överstyrelsen

det självklart, all förenklingssynpunkten får träda i bakgrunden, såvida

icke i annan ordning garantier vinnes för atl eu standardsänkning icke blir

följden av bidragens slopande, överstyrelsen innefattar i stimulansbegreppet

därvid även verksamhet, vilken visserligen kommit i gång men vars framåt­

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

skridande och utveckling kan tänkas hämmad, om bidragen slopas. I regel

torde väl tillkomsten av flertalet bidrag med speciell anknytning vara starkt

betingad av önskemålet att stimulera kommunerna till igångsättande av

ny verksamhet och nya initiativ och sålunda i vart fall under bidragsgiv-

ningens första tid stimulansgrunden vara dominerande. Å andra sidan torde

knappast kunna bestridas, att i den mån en dylik verksamhet vinner ut­

bredning och blir allmänt vedertagen i det allmänna medvetandet stimu­

lanssynpunkterna i motsvarande mån avtrubbas och bidraget med tiden mer

uppfattas som ett allmänt tillskott till verksamhetens finansiering än som

ett bidrag, vars beviljande skulle vara en förutsättning för verksamhetens

fortbestånd och vidare utveckling.

Överstyrelsen vill först understryka, att inom överstyrelsens verksam­

hetsområde statsbidragsgivningen i sin hittillsvarande gestaltning spelat en

dominerande roll. Skolväsendets utveckling har i det skede, som varit, i

alldeles särskilt hög grad påverkats av successivt tillkomna statsbidrag,

som genom sina villkorsbestämningar och ekonomiska utfästelser stimule­

rat till aktiva kommunala åtgärder, och det får anses uteslutet, att skolan

skulle kunnat uppvisa den relativt goda standard, den nu har, om skolbi-

dragen på sätt nu föreslås indragits i ett tidigare skede.

Skolöverstyrelsen — som i två, i det följande berörda fall motsätter sig

avlösning av statsbidrag — uttalar beträffande de övriga till indragning

föreslagna bidragen, att stimulanssynpunkterna icke gör sig lika starkt gäl­

lande. Överstyrelsen anför vidare.

Dessa bidrag, som nu utgått under en längre tid, avser verksamhet, som

kan sägas i viss utsträckning ha blivit ett hävdvunnet inslag i en reguljär

skolverksamhet. Kommunreformen liksom de stigande skatteunderlagen i

kommunerna torde väl också i sin mån ha bidragit att öka de ekonomiska

förutsättningarna. Fortfarande torde dock på sina håll förekomsten av ett

speciellt bidrag spela viss roll för att stimulera även denna verksamhet.

Därtill kommer risken för nedskärningar av kulturbudgeten i ett beträngt

ekonomiskt läge. Viss tvekan kunde därför råda om lämpligheten att av­

veckla dessa bidrag. Skulle emellertid bidragen icke slopas, kommer å andra

sidan de föreslagna förenklingsåtgärderna uppenbarligen att till stor del

förlora sin effekt. Överstyrelsen har därför efter vägning av förslagets nack­

delar mot dess fördelar funnit sig — i det helas intresse — icke "böra mot­

sätta sig, att ifrågavarande bidrag nu avvecklas, dock endast under den ut­

tryckliga förutsättningen, att i andra former garantier ges, som säkerställer

en ur skolväsendets synpunkt önskvärd utveckling av motsvarande verk­

samhetsgrenar. Därvid torde knappast kunna undvikas att göra ifrågava­

rande verksamhet obligatorisk för skoldistrikten lämpligen genom komplet­

terande bestämmelser i respektive stadgor. Därjämte torde överstyrelsen

böra bemyndigas att genom bindande anvisningar uppställa erforderliga

villkor beträffande verksamhetens omfattning och innehåll samt i övrigt

utfärda kompletterande detaljföreskrifter, vilka kan befinnas erforderliga

för att trygga en önskvärd standard.

Tre folkskolinspektörer, Sveriges överlärarförbund samt Sveriges skol-

kamerala förening anför synpunkter som nära ansluter till de av skolöver­

styrelsen framförda.

Riksräkenskapsverket anför med socialstyrelsen i viss mån överensstäm­

mande åsikter och ifrågasätter, om stimulanssynpunkten, vilken bör gälla

33

icke blott igångsättandet av en verksamhet utan jämväl verksamhetens

vidareutveckling och förbättring, tillräckligt beaktats.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför följande om de till avlösning genom

lärarlönebidraget föreslagna bidragen.

De kunna ej rubriceras såsom stimulansbidrag i egentlig mening, varmed

i betänkandet avses sådana bidrag, som utgå på grund av statens intresse

av att med bidrag stimulera kommunerna att bedriva viss verksamhet, som

kommunerna kanske i allmänhet eljest icke skulle påtaga sig. Från början

kan möjligen några av dessa bidrag hava haft den angivna karaktären men

i och med utvidgad utbredning av sådana verksamhetsgrenar torde verk­

samhetens omfattning nu icke längre vara beroende på att statsbidrag

härför utgår. Avlösning av dessa bidrag torde därför icke leda till minskad

aktivitet från kommunernas sida i här ifrågavarande avseenden.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har också uppfattningen, att stimu­

lanssynpunkten ej är av större betydelse. Styrelsens yttrande i här berörda

hänseende har följande lydelse.

Såsom statsbidragsutredningen tidigare framhållit, får stimulanssyn­

punkten numera anses i stort sett ha förlorat i betydelse vid statsbidrags-

givningen. Det torde i fortsättningen kunna förväntas av kommunerna att

de utan denna stimulans skola på effektivaste sätt fullgöra de uppgifter

som ålagts dem eller som allmänt anses böra ankomma på dem. Någon an­

ledning att i detta syfte bibehålla de särskilda statsbidragen synes därför

som regel knappast föreligga. En given vinst med den föreslagna metoden

att sammanföra statsbidragen är att den statliga detalj kontrollen vid bi-

dragsgivningen försvinner och den kommunala handlingsfriheten ökas ge­

nom att kommunerna ej längre bli bundna av de speciella ändamålsbestäm-

ningarna. Styrelsen utgår därvid från att de normer som skola ersätta de

nuvarande villkorsbestämningarna ges en förhållandevis begränsad omfatt­

ning och endast utfärdas där så oundgängligen prövas nödvändigt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

B. De olika bidragen

Social hemhjälp (nr 1)

Enligt gällande statsbidragsbeslämmelser utgår statsbidrag till avlönande

av heltidsanställd hemvårdarinna med 1 400 kronor om året för tid under

vilken befattningen uppehållits av ordinarie innehavaren eller av kompe­

tent vikarie. Statsbidrag till avlönande av deltidsanställd hemvårdarinna ut­

går med fyra kronor för hel arbetsdag eller, då ersättning avser del av ar­

betsdag, med 50 öre för arbetstimme. Oavsett vad sålunda stadgas må stats­

bidrag, oberäknat ålderslillägg och kallortstillägg, ej utgå med högre sam­

manlagt belopp än som motsvarar, vad angår stad, 35 kronor för varje på­

börjat hundratal av stadens folkmängd och, vad angår annan kommun, 70

kronor för varje påbörjat hundratal av kommunens folkmängd.

it

Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sam t. Nr 112

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen

Utredningen föreslår såväl i principbetänkandet som i 1956 års betän­

kande, att bidraget indrages mot kompensation till kommunerna i andra

former. Bidraget uppfyller enligt det senare betänkandet den för avlösning

uppställda förutsättningen att det i stort sett är beroende av kommuner­

nas storlek samt utgår till flertalet kommuner.

Remissyttrandena

I remissyttrandena över statsbidragsutredningens år 1956 avgivna be­

tänkande behandlar den av bidragsgivningen närmast berörda centrala stat­

liga myndigheten, socialstyrelsen, utförligt det här berörda bidraget. Styrel­

sen uttalar, att den icke kan biträda utredningens förslag om avlösning. I

sin motivering för denna ståndpunkt anför styrelsen, att utredningens ställ­

ningstagande tydligen sammanhänger med den principiella ståndpunkt som

utredningen intagit till stimulansbidragen, nämligen att dessa bör kunna

avlösas i den mån man icke har anledning att befara, att den med stats­

understödet avsedda verksamheten kommer att upphöra eller att minska.

Myndigheten fortsätter.

Såsom framgår av det tidigare anförda innebär denna ståndpunkt emel­

lertid, att man förbisett den betydelsefulla effekt som stimulansbidragen har,

då det gäller att främja en vidare utbyggnad av en verksamhet, som är för­

tjänt av statligt stöd, och en utveckling av denna på ett med hänsyn till tid

efter annan växlande förhållanden ändamålsenligt sätt.

Enligt socialstyrelsens mening är det icke minst från sist angivna syn­

punkter angeläget, att man bibehåller statsbidraget till hemhjälpsverksam-

heten. För närvarande utbygges den statsunderstödda hemhjälpen endast i

begränsad utsträckning, och till en fullt tillfredsställande utbyggnad synes

vägen alltjämt lång, om målet överhuvudtaget kan uppnås.

I fortsättningen uttalar socialstyrelsen, att det är i hög grad angeläget,

att den statsunderstödda hemhjälpsverksamheten intensifieras och utbyg­

ges ytterligare. Socialstyrelsen anser det icke sannolikt, att en tillräckligt

omfattande utbyggnad kommer till stånd, om statsbidraget avlöses på sätt

statsbidragsutredningen föreslagit. Styrelsen befarar vidare, att kommu­

nerna genomgående knappast skulle upprätthålla samma krav på hemvårda­

rinnornas kunnighet och lämplighet som hittills, om tillsynen av verksam­

heten frikopplas från statsbidragsgivningen. Även i andra avseenden finns

det i ett sådant läge risk för att verksamheten försämras. Beträffande förenk-

lingssynpunkterna anser socialstyrelsen, att det finns möjlighet att tillgodo­

se dessa inom ramen för en fortsatt för ändamålet särskilt avsedd stats-

bidragsgivning.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida stimulanssynpunkten tillräck­

ligt beaktats i det framlagda förslaget beträffande bland annat statsbidraget

till social hemhjälpsverksamhet. Även skattelindringsnämnden ställer sig

något tveksam till en avlösning av detta bidrag.

35

Länsstyrelsen i Kristianstads län ävensom Göteborgs stad och fyra andra

kommuner framför invändningar mot förslaget om avlösning av bidraget

till social hemhjälpsverksamhet.

I remissyttrandena i övrigt har erinringar mot statsbidragsutredningens

förslag på denna punkt ej gjorts.

Familjeberedningen

har sedermera i en den 26 september 1956 dagteck-

nad promemoria behandlat spörsmålen beträffande den sociala hemhjälpen

och därvid funnit behovet att bygga ut denna fullt styrkt. Beredningen fram­

håller vidare, att statsbidraget haft en kraftigt stimulerande betydelse för

den hittillsvarande utbyggnaden av den sociala hemhjälpsverksamheten.

I anledning av allmänna statsbidragsutredningens förslag uttalar familje-

beredningen, att en avlösning av det särskilda statsbidraget kanske inte

skulle leda till att kommunerna minskade sin nuvarande verksamhet. Där­

emot finner beredningen det tveksamt, om man kan räkna med att kommu­

nerna på egen hand är benägna att företa den utbyggnad av verksamheten,

som visats vara önskvärd. Beredningen kan därför inte ansluta sig till tan­

ken att avlösa bidraget till den sociala hemhjälpen.

I stället kommer beredningen till den uppfattningen, att statsbidrag bör

ges enligt generösare grunder än för närvarande för att en fortsatt utbygg­

nad av hemhjälpsverksamheten skall främjas. Beredningen föreslår, att vis­

sa förenklingar av bidragsreglerna genomföres.

I

årets statsverksproposition

(V ht s. 42—46) har framlagts förslag om

vissa ändringar i bidragsgivningen till social hemhjälpsverksamhet. Före­

dragande statsrådet framhåller därvid, att en fortsatt utveckling av den

sociala hemhjälpen är önskvärd som ett led i en intensifiering av samhäl­

lets familjestödjande åtgärder. Beträffande bidragsreglerna föreslås bland

annat, att bestämmelserna om maximering av statsbidraget i förhållande till

kommunernas folkmängd skall utgå samt att i stället skall fastställas det

högsta antal hemvårdarinnor, för vilket statsbidrag får beviljas. De nya be­

stämmelserna föreslås äga tillämpning för tiden fr. o. m. den 1 januari 1958.

I samband därmed uttalar föredragande statsrådet, att någon ställning

till statsbidragsutredningens förslag ej bör tagas i anslutning till det fram­

lagda förslaget om ändrade bidragsregler för social hemhjälp.

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

För skatter ing av underhållsbidrag till barn (nr 3) och vissa

kostnader enligt barnavårdslagen (nr 4)

Enligt gällande bestämmelser, som återfinns i bidragsförskottslagen, be­

strids utgifter för förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsför­

skott), i den mån ersättning ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige,

till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, vars

barnavårdsnämnd beviljat förskottet.

Bidraget för vissa kostnader enligt barnavårdslagen avser dels ersättning

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

enligt 63 § barnavårdslagen för utgifter för skyddsuppfostran, dels bidrag till

kostnader för barn, som överlämnats till enskilda hem eller barnhem, samt

till arvoden som utbetalats åt övervakare. Bidraget, som tidigare utgått från

ett särskilt anslag, är numera anslagsmässigt sammanfört med vissa andra

bidrag under titeln Ersättningar till kommunerna enligt socialhjälps- och

barnavårdslagarna in. m.

Utredningen

I 1956 års betänkande föreslås, att båda bidragen avlöses på grund av att

den ekonomiska betydelsen är ringa. Bidragen var också föreslagna till

avlösning i principbetänkandet.

Remissyttrandena

Det är främst socialstyrelsen som närmare uppehållit sig vid de bär be­

rörda bidragen. Beträffande bidraget till förskottering av underhållsbidrag

till barn vitsordar socialstyrelsen, att ansökningsförfarandet är synnerligen

tungrott och utgör en stor börda för kommunerna. Styrelsen fortsätter.

Möjligheterna att förenkla förfarandet torde också vara tämligen ringa.

Då därtill kommer, att det enligt lag åvilar barnavårdsnämnderna att utge

bidragsförskott då förutsättningar härför är för handen och stimulanssyn­

punkter sålunda icke kan åberopas till stöd för statsbidragets bibehållande,

måste förslaget att avlösa detta upptagas till allvarligt övervägande. Verk­

samheten för fastställande av faderskap och underhåll liksom bidragsför-

skottsverksamheten är emellertid av utomordentlig betydelse för mödrar­

na och barnen, och det är därför viktigt att garantier finns för att verksam­

heten fullföljes på ett både lagenligt och ändamålsenligt sätt. Verksam­

heten handhas i första hand av barnavårdsmännen. Socialstyrelsen har i

olika sammanhang kunnat konstatera att denna mångenstädes lämnar myc­

ket övrigt att önska. Bidragsförskottslagen innehåller icke någon föreskrift,

som ger statlig myndighet möjlighet eller skyldighet att utöva tillsyn över

kommunernas sätt att handha verksamheten. Barnavårdsmännen är icke

heller alltid underkastade ämbetsansvar; endast i samband med prövning­

en av ansökan om statsbidrag äger länsstyrelse i efterhand utöva viss kon­

troll. Styrelsen kan erfarenhetsmässigt från sin rådgivning på området vits­

orda, att medvetandet om ärendenas granskning i samband med statsbi-

dragsgivningen mången gång är en betydelsefull faktor vid barnavårdsnämn­

dernas handläggning av ärenden rörande bidragsförskott. Det synes med

hänsyn till det anförda otvivelaktigt, att borttagande av statsbidraget utan

att kontrollen över barnavårdsmännens verksamhet genom särskilda åtgär­

der skärpes skulle kunna medföra en ytterligare försämring av läget på detta

område. Socialstyrelsen kan därför icke tillstyrka, att statsbidraget till bi­

dragsförskottet avlöses med mindre än alt i samband därmed en förbättrad

kontroll av barnavårdsmännens verksamhet kommer till stånd.

I samband med avgivandet av socialstyrelsens yttrande har byråchefen

Göta Rosén anmält en avvikande mening och därvid yrkat, att det nuva­

rande statsbidraget bibehålies liksom reglerna för ansökning om och utbe­

talning av detta bidrag.

37

Beträffande bidraget till vissa kostnader enligt barnavårdslagen har so­

cialstyrelsen ej någon erinran mot att detsamma avlöses.

Stockholms stads barnavårdsnämnd har vissa erinringar mot utred­

ningens förslag och framhåller bland annat.

Den gottgörelse, som kommunerna erhålla från statsverket för utbetalda

bidragsförskott, utgör således icke ett statsbidrag i egentlig mening utan av­

ser återbetalning till kommunerna från statsverket av medel, som kommu­

nerna förskotterat vid handhavandet av en verksamhetsgren, vars kostnader

i princip ansetts skola falla på staten. Statsbidragsutredningens förslag skul­

le i denna del innebära, att statens ekonomiska ansvar för bidragsförskotten

skulle upphöra och verksamheten bli en kommunal självförvaltningsupp-

gift likställd med exempelvis barnavård och socialhjälp. Om alltså även gott-

görelsen från statsverket för utgivna bidragsförskott skall avlösas enligt

förslaget, synes detta i första hand böra prövas ur andra synpunkter an

dem, som varit vägledande för statsbidragsutredningen. Bortsett från den

primära frågan om kommunerna skola övertaga statens ansvar för denna

uppgift kräver en sådan omläggning av verksamheten lagändring, som nar-

mare reglerar de ändrade befogenheter, vilka måste följa av överflyttningen

till kommunerna av det ekonomiska ansvaret. Ur här angivna synpunkter

har man anledning ifrågasätta, om gottgörelsen till kommunerna för utgivet

bidragsförskott är av den karaktären, att den bör ingå bland de statsbidrag,

som skulle avlösas enligt utredningens förslag.

Nämnden framhåller vidare, att verksamheten med bidragsförskotten har

avsevärt större omfattning i städerna än pa landsbygden och att den bland

städerna är särskilt koncentrerad till Stockholm.

Göteborgs stad avstyrker indragning av bidraget till förskottering av un­

derhållsbidrag till barn.

Familjeberedningen

har i en den 16 oktober 1956 avgiven promemoria

angående stöd åt ofullständiga familjer behandlat bland annat undeihålls-

bidraget till barn (bidragsförskott). Beredningen föreslår en samordning

mellan denna stödform och de särskilda barnbidragen till änkors och inva­

liders in. fl. barn.

Under ett avsnitt om den statliga kontrollen kommer familjeberedning­

en in på allmänna statsbidragsutredningens förslag och uttalar därvid bland

annat följande.

Om utredningens förslag kommer till genomförande, såvitt angår nu ifrå­

gavarande statsbidrag, skulle detta innebära, att den statliga kontrollen över

kommunernas indrivningsverksamhet blir helt överflödig. Kontrollen kom-

me då i stället att åvila den kommunala revisionen. Inte minst med hänsyn

till vinsten härav synes statsbidragsutredningens förslag i denna del värt allt

beaktande. Att bidragsförskotten ersättes av särskilda barnbidrag torde i

princip icke försvåra en lösning efter allmänna statsbidiagsutredningens

linjer av frågan om ersättning till kommunerna.

I fortsättningen framhåller beredningen, alt i avvaktan på statsmakter­

nas ställningstagande till statsbidragsutredningens förslag om avlösning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

38

Kungl. Maj. ts proposition nr t!2 år 1957

anslaget till bidragsförskott statens kontroll över kommunernas indriv-

ningsåtgärder synes kunna betydligt förenklas.

Sedermera har allmänna pensionsberedningen i ett den 1 februari 1957

dagtecknat betänkande avgivit förslag om förbättrad pensionering (SOU

1957:7). Enligt detta bör en blivande familjepensionering omfatta ett

antal pensionsformer, däribland barnpension. Huvudparten av de nuvaran­

de särskilda barnbidragen avses uppgå i nämnda pensioner.

Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner (nr 8)

Gällande bestämmelser för bidrag till byggnadsplaner och generalplaner

återfinns i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 411) angående statsbidrag

till vissa plankostnader. Bestämmelserna innefattar även regionplaner, vilka

dock icke berörs av utredningens förslag. Enligt kungörelsens bestämmelser

utgår statsbidrag till upprättande eller ändring av byggnadsplan på landet

till kommun, om antalet skattekronor per invånare i kommunen utgör högst

tjugu. Bidrag till kostnaderna för upprättande eller ändring av generalplan

på landet och av regionplan utgår efter Kungl. Maj:ts beslut i varje särskilt

fall. Vidare kan enligt kungörelsen statsbidrag till kostnaderna för genom­

förande av byggnadsplan utgå på närmare angivet sätt till vägförening. För

bidragsgivningen finns två anslagstitlar i riksstaten, nämligen Bidrag till upp­

rättande av byggnadsplaner m. in., förslagsanslag, och Bidrag till upprät­

tande av generalplaner och regionplaner, reservationsanslag.

Till grund för tillkomsten av bidragen (prop. 1948: 227) låg tankegången

att plankostnaderna för kommuner med mindre ekonomisk bärkraft kunde

bli i viss mån betungande och att statsbidrag ur denna synpunkt kunde vara

motiverade. Bidrag kan utgå till landskommuner men ej till städer och stads-

liknande samhällen. I förarbetena utgick man dock ifrån att landskommu­

nernas ekonomiska bärkraft komme att genomsnittligt sett förstärkas efter

genomförandet av den nya kommunindelningen. Med hänsyn härtill förut­

sattes en omprövning av bidragssystemet så snart verkningarna av koin-

munindelningsreformen kunde överblickas.

I statsverkspropositionen 1954 (VI ht s. 76, 77) framhöll chefen för kom­

munikationsdepartementet i fråga om bidraget till upprättande av bygg­

nadsplaner in. in., att de möjligheter att utfå statsbidrag som givits av olika

skäl endast fått en begränsad användning. Den huvudsakliga anledningen

till att anslaget kommit att belastas i så jämförelsevis ringa omfattning

torde vara, att kommunernas ekonomiska bärkraft under senare år för­

stärkts icke minst efter den nya kommunindelningens genomförande. En

omprövning av bidragssystemet borde enligt departementschefen komma i

fråga, varvid förutsättningarna att helt slopa ifrågavarande bidrag borde

övervägas.

40

Kungl. Ma[:ts proposition nr 112 år 1957

Vissa bidrag på skolväsendets område med undantag av skol­

bibliotek (nr 15, 16, 31, 36, 39, 40 och 47)

Utredningen

Enligt utredningens förslag i 1956 års betänkande kan bidragen till hälso­

vården vid folk- och småskolor (nr 31), tillhandahållande av fria läroböcker

m. in. (nr 36) och undervisningsmateriel vid folk- och småskolor (nr 40)

avlösas med hänsyn till att verksamhetsgrenarna härvidlag företer en jämn

utbredning i landets kommuner. Avlösningen av bidragen till hälsovården

vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommuna­

la realskolor (nr 15), avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar

vid högre läroanstalter (nr 16), hyresbidrag för undervisningslokaler in. in.

(nr 39) och arvoden till skolläkare in. in. vid högre folkskolor (nr 47) moti­

veras med dessa bidrags ringa betydelse för kommunernas ekonomi. Av de

uppräknade bidragen var samtliga föreslagna till avlösning även i princip­

betänkandet.

Remissyttrandena

Remissmyndigheterna har i vissa fall framställt yrkanden att ett eller flera

av de berörda bidragen skall bibehållas som fristående.

Skolöverstyrelsen ställer sig — såsom inledningsvis framhållits — positiv

till förslagen om avlösning av de flesta av bidragen men har vissa erinringar

mot förslaget i vad gäller hälsovården vid folk- och småskolor, överstyrelsen

anför.

Denna verksamhet har visserligen nått en allmän utbredning, men bl. a.

svårigheterna på landsbygden att rekrytera läkare och skolsköterskor är be­

tydande. Därtill kommer pågående översyn av hälso- och sjukvården i all­

mänhet, och frågan om skolhälsovårdens organisation torde komma att upp­

märksammas i detta sammanhang. Starka skäl talar därför för att ifråga­

varande bidrag tills vidare undantages.

Av folkskolinspektörerna har fyra gjort invändningar mot avlösning av

bidraget till bälsovarden vid folk- och småskolor, nio mot samma förslag i

vad gäller tillhandahållande av fria läroböcker, tre i vad avser hyresbidrag

för undervisningslokaler in. m. och nio såvitt gäller undervisningsmateriel

vid folk- och småskolor. Sveriges överlärarförbund har ansett en indragning

av statsbidragen till undervisningsmateriel ocb fria läroböcker vara ur all­

män synpunkt mindre lämplig.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller i vad gäller bidraget till av­

löning åt föreståndare vid skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter,

att bidrag utgår till tre läroanstalter under överstyrelsens inseende. I intet

av dessa fall är därvid primärkommun huvudman för verksamheten. Över­

styrelsen avstyrker, i vad gäller överstyrelsens verksamhetsområde, att bi­

draget indrages.

41

Vissa länsstyrelser har uttalat sig rörande hyresbidraget för undervisnings­

lokaler. Således framhåller länsstyrelsen i Södermanlands län, att bidraget

hör till dem som i särskilt hög grad skiftar i storlek mellan kommuner och

att bidraget har speciell betydelse i kommuner med hastigt ökande antal

skolbarn.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar sig likaledes för bibehållande av

hyresbidraget liksom även av bidraget till hälsovård vid folk- och småskolor.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller beträffande hyresbidraget huvud­

sakligen följande.

I allmänhet utgå dylika bidrag endast till större städer. Såsom Örebro stad

framhållit, svnas hyresbidragen närmast vara att betrakta som ett substitut

för statsbidraget till uppförande av skollokaler. Med hänsyn härtill ävensom

till det förhåliandet, att hyreskostnaderna för en del städer kunna uppgå tdl

rätt avsevärda belopp, ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida icke detta spe­

ciella driftbidrag tillsvidare bör bibehållas.

Även Sveriges skolkamerala förening framhåller hyresbidragets betydelse

för städerna och anser, att ett eventuellt slopande av nuvarande bidragsform

bör åtföljas av speciella övergångsbestämmelser, som ger kommunen möj­

lighet att utnyttja nuvarande bidragsform under så lång övergångstid som

lokalerna disponeras för från början avsett ändamål.

Föreningen uttalar sig vidare för att bidragen till skolhälsovården, under­

visningsmateriel och läroböcker bibehålies såsom fristående.

Av de kommuner som yttrat sig över utredningens förslag har Katrine­

holm, Göteborg och Örebro uttalat sig för att hyresbidraget till undervis­

ningslokaler bör bibehållas. Sistnämnda stad uttalar sig vidare för fortsatta

separata bidrag till skolhälsovård, fria läroböcker och undervisningsmateriel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bidragen till skolbibliotek i folkskolan (nr 51) samt skolbibliotek

vid högre kommunala skolor och kommunala anstalter

för yrkesundervisning (nr 52)

De nuvarande bidragsbestämmelserna för skolbibliotek genomfördes ge­

nom beslut vid 1955 års riksdag och har tillämpning på bidragsgivningen

fr. o. m. redovisningsåret 1955/56. Enligt kungörelsen den 30 juni 1955 (nr

506) angående statsbidrag till skolbibliotek innefattas i bidragsgivningen,

förutom de av utredningens förslag berörda skolorna, även kommunalt gym­

nasium, statsunderstött privatläroverk, icke kommunal statsunderstödd yr­

kesskola, statsunderstödd lantmannaskola, statsunderstödd folkhögskola

m. fl. skolor.

Statsbidrag utgår med belopp motsvarande det bidrag, som av andra medel

än statsmedel må för redovisningsåret ha lämnats för bibliotekets upprät­

tande och underhåll (ortshidrag). Statsbidraget bestämmes dessutom med

hänsyn till antalet elever och — beträffande folkskolan -— även antalet llei-

klassiga läraravdelningar.

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Utredningen

Bidraget till skolbibliotek i folkskolan föreslås avlöst med hänsyn till att

bidragsverksamheten är jämnt utbredd och i stort sett beroende av kom­

munernas storlek. Avlösningen av bidraget till skolbibliotek vid högre kom­

munala skolor och kommunala anstalter för yrkesundervisning motiveras

med bidragets ringa ekonomiska betydelse. En av utredningens ledamöter,

undervisningsrådet David Andersson, har uttalat en avvikande mening och

framhåller, att med hänsyn till pågående upprustning av skolbiblioteken de

båda bidragen av stimulansskäl borde undantagas från avlösning.

Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har invändningar i stor

utsträckning framförts på denna punkt.

Således motsätter sig skolöverstyrelsen bestämt, att bidraget till skolbiblio­

teken indrages. Överstyrelsen anför bland annat följande synpunkter.

Erfarenheten visar, att denna verksamhet i mycket hög grad är beroende

av den stimulerande effekt ett särskilt bidrag kan ge. Denna uppfattning

bestyrkes i de till överstyrelsen inkomna remissyttrandena. Det nya biblio-

teksbidraget har också under den korta tid det utgått fått till följd, att på

många håll i landet en välbehövlig upprustning av skolbiblioteken nu påbör­

jats. överstyrelsen vill sålunda bestämt hävda, att detta bidrag alltjämt bi­

behålies.

Av de till skolöverstyrelsen ingivna yttrandena över utredningens för­

slag framgår att 12 folkskolinspektörer samt Sveriges överlärarförbnnd kri­

tiserat förslaget om indragning av bidraget till skolbibliotek.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om stimulanssynpunkten tillräckligt

beaktats då det gäller bidraget till skolbibliotek.

Överstyrelsen för yrkesutbildning avstyrker, att statsbidragen till skol­

bibliotek indrages inom överstyrelsens verksamhetsområde. Överstyrelsen

anser, att stimulanssynpunkten bör tillmätas stor betydelse, om den genom

beslut av 1955 års riksdag tänkta upprustningen av skolbiblioteken skall

kunna ske. Detta gäller enligt överstyrelsens mening icke minst yrkesskol-

väsendet, vars utbyggnad också kommer att kräva inrättandet av nya skol­

bibliotek på många håll.

Flera länsstyrelser gör invändningar mot indragning av bidragen till

skolbibliotek. Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter lämpligheten av

att i ett allmänt statsbidrag inordna även sådana bidrag som utgår för full­

görande av uppgifter, vilka icke obligatoriskt ålägges kommunen, och näm­

ner som exempel skolbiblioteksverksamheten. Verksamheten bör antingen

göras obligatorisk eller också bör särskilt statsbidrag utgå även i fortsätt­

ningen. Även länsstyrelsen i Värmlands län är inne på frågan om obliga­

torisk skolbiblioteksverksamhet. Länsstyrelsen framhåller följande.

Enär skolbiblioteken icke äro obligatoriska, kan det befaras, att ett slo­

pande av det särskilda bidraget till desamma torde komma att medföra, att

44

Kungl. Maj:ts proposition nr H2 år 1957

tighetsregistreringen kan bli erforderligt. Huruvida ett av kommittén fram­

lagt förslag kan medföra kostnadsökningar för kommunerna kan givetvis

ej förutsägas. Därest fastighetsbildningskommittén med hänsyn till att fas-

tighetsregistreringen liksom inskrivningsväsendet ansetts som en övervä­

gande statlig angelägenhet skulle finna de kostnader, som kunna föranle­

das av ett av kommittén eventuellt framlagt förslag till reformering av

fastighetsregistreringen, helt eller delvis böra täckas av statsverket torde

ett bidrag av nu ifrågavarande typ fortfarande kunna bli erforderligt. Lant-

mäteristyrelsen är på grund härav för närvarande icke beredd att tillstyrka

statsbidragsutredningens förslag att bidraget till fastighetsregisters uppläg­

gande nu indrages. Såsom ytterligare ett skäl härför vill styrelsen framhålla

att en indragning av ifrågavarande bidrag för såväl landskommuner som

municipalsamhällen torde kräva viss' ändring i fastighetsbildningslagen,

närmast 7 kap. 17 § andra stycket (jfr även 19 § andra stycket). En översyn

av nämnda lag åvilar även fastighetsbildningskommittén.

Resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt (nr 55),

vissa kostnader för vård av alkoholister (nr 56) och främjande

av nykterhetsnämndernas verksamhet (nr 57)

Enligt gällande bestämmelser kan nykterhetsnämnd för nämndens kost­

nader för inställande av vårdbehövande å allmän vårdanstalt för alkohol­

missbrukare erhålla ersättningar av statsmedel för verkliga resekostnader

samt för vissa traktamentskostnader för den vårdbehövande och medföl­

jande vårdare. Ansökningar om bidrag prövas av socialstyrelsen.

Det särskilda bidraget till vissa kostnader för vård av alkoholister har

numera upphört.

Med bidraget till främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet avses

det bidrag som numera utgår enligt kungörelsen den 4 juni 1954 (nr 431)

om statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet. Mot­

svarande anslag i riksstaten har beteckningen Bidrag till kommunala nyk-

terhetsnämnder.

Statsbidrag till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet utgår

med 60 procent av kommunernas av socialstyrelsen godkända kostnader för

verksamheten. De gällande bidragsbestämmelserna trädde i kraft den 1 juli

1954 och medförde jämfört med tidigare förhållanden en väsentligt utökad

bidragsgivning till kommunerna.

I årets statsverksproposition (V ht s. 191—194) föreslår departements­

chefen, att bidraget till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet

höjes från 60 till 75 procent av kostnaderna. Vidare föreslås sådana änd­

rade regler att det särskilda bidragssystemet för resekostnader kommer alt

upphöra.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 112 år 1957

45

Utredningen

Utredningen föreslår, att bidragen till resekostnader vid intagning å all­

män alkoholistanstalt (liksom det icke längre aktuella bidraget till vissa

kostnader för vård av alkoholister) avlöses på grund av deras ringa ekono­

miska betydelse. Bidraget till de kommunala nykterhetsnamndernas verk­

samhet föreslås till avlösning med hänsyn till att verksamheten i stort sett

är beroende av kommunernas storlek.

Utredningen har vid sina bedömanden av vilka bidrag som bor avlösas

utgått från bidragsförhållandena under 1953. Den diskuterar i anslutning

till förslaget om avlösning av vissa bidrag huruvida efter nämnda tidpunkt

inträffat sådana förhållanden, att frågan om avlösningen kan sagas ha kom­

mit i ett nytt läge. Enligt utredningens mening har icke några sådana and-

rade förhållanden inträtt, att avlösning av bidragen skulle ur status-quo-

synpunkt vara mindre genomförbar vid tiden för forslagets framlaggande

än vad fallet var 1953. Endast beträffande bidraget till nykterhetsnämnder-

nas verksamhet har utredningen givit uttryck åt viss tveksamhet. Utred­

ningen anför därvid bland annat.

Detta bidrag har efter 1953 avsevärt förstärkts i anslutning till den ge­

nomgripande upprustningen av de kommunala nykterhetsnamndernas stats­

understödda organisation. Då emellertid denna utbyggnad b°r antagas\ ha

skett eller komma att ske i proportion till kommunernas storlek och bidra­

get även efter omläggningen kan sägas ha relativt ringa betydelse för kom­

munernas ekonomi, har utredningen icke funnit anledning foresla att detta

bidrag skulle undantagas från en avlösning.

Remissyttrandena

Betydligt flera myndigheter uttalar sig om bidraget till nykterhetsnämn-

dernas verksamhet än om något annat bidrag. Så gott som genomgående av-

styrkes därvid förslaget om avlösning, vanligen i mycket bestämda ordalag.

Socialstyrelsen framhåller i huvudsak följande.

Vad beträffar bidraget nr 57 »Statsbidrag till de kommunala nykterhets-

nämndernas verksamhet» får styrelsen framhålla att de nya bestämmelserna

rörande detta statsbidrag utformats med särskilt sikte pa behovet att inten­

sifiera kommunernas verksamhet på nykterhetsvårdens område. Utbyggna­

den av den åsyftade förebyggande verksamheten ute i kommunerna kan

icke på långt när anses färdig. Statsbidraget är med andra ord ett typis c

stimulansbidrag även enligt utredningens terminologi. Socialstyrelsen Unner

det därför förvånande, att utredningen funnit sig hora föreslå detta bidrag

till avlösning. Utredningen har likväl anmält viss tveksamhet med hansyn

till den pågående upprustningen av nykterhetsnämndernas organisation. So­

cialstyrelsen finner det uppenbart, att detta bidrag icke kan indragas utan

allvarliga vådor för verksamhetens utveckling. Särskilt i nuvarande lage

på nykterhetsvårdens område kan dylika risker icke tagas.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Vidare uttalar socialstyrelsen.

Styrelsen får slutligen framhålla att tillämpningen av den s. k. status-quo-

principen på statsbidrag till en verksamhet som befinner sig under utbygg­

nad måste medföra att kostnaderna för verksamhetens fortsatta utbyggnad

helt övervältras på kommunerna. Detta i och för sig otillfredsställande" för­

hållande, som icke synes ligga i linje med utredningens målsättning, blir

direkt stötande om det betraktas mot bakgrunden av den mycket kraftiga

stegringen av statsverkets inkomster från rusdrycksförsäljningen efter nvk-

terhetsvårdens omläggning den 1 oktober 1955.

Socialstyrelsen har i ärendet hört Svenska nykterhetsvårdsförbundet, sju

länsnykterhetsnämnder och nykterhetsnämnderna i sju städer. Samtliga

dessa har med hänvisning till bidragets stimulerande betydelse i mer eller

mindre kategoriska ordalag avstyrkt utredningens förslag om en avlösning

i nuvarande läge.

I ett yttrande från Sveriges nykterhetsvänners landsförbund hemställes,

att det särskilda bidraget till de kommunala nykterhetsnämndernas verk­

samhet bibehålies. Landsförbundet trycker starkt på bidragets stimulerande

betydelse.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter om stimulanssynpunkten tillräckligt

beaktats i utredningens förslag då det gäller bidraget till nykterhetsnämnder­

nas verksamhet.

Skattelindringsnämnden anser den av utredningen uttalade tveksamheten

rörande bidragets avlösning i hög grad befogad och uttalar vidare.

Utredningens beräkningar hänför sig till 1953 års statsbidragsgivning och

belyser sålunda icke, hur en avlösning av det nuvarande nykterhetsnämnds-

bidraget skulle slå inom olika kommuner. Utredningens argumentation att

stimulanssynpunkten icke har nämnvärd betydelse vid inarbetade stats­

bidrag saknar här tillämpning. Om riksdagen år 1954 vid beviljandet av de

nya statsbidragen tillmätte stimulanssynpunkten väsentlig betydelse för

upprustningen av nykterhetsnämnderna, lär det icke vara rimligt att stats­

makterna inom ett par år därefter skulle agera från motsatt utgångspunkt.

Ett dylikt handlande skulle icke endast framstå som otillbörligt inom de

kommuner, där man i förlitan på de nya statsbidragen vidtagit en ordent­

lig upprustning av nykterhetsvården, utan skulle tvivelsutan även försämra

möjligheterna att i övriga kommuner få till stånd den erforderliga utbygg­

naden av denna verksamhet, för vars kostnader staten måste anses ha

ett

speciellt ansvar på grund av de till statskassan inflytande alkoholintäk­

terna.

Ett för utredningens förslag positivt yttrande har avgivits av överståt-

hållarämbetet, som i anslutning till ett yttrande från Stockholms stad anför.

Med anledning av att stadsfullmäktige i anslutning till nykterhetsnämn-

dens och drätselnämndens i ärendet avgivna yttranden förordat, att bidraget

till nykterhetsnämndernas verksamhet icke skall avlösas av det föreslagna

allmänna statsbidraget utan som hittills utgå som ett speciellt statsbidrag,

får överståthållarämbetet anföra, att det visserligen icke framstår som under

alla omständigheter nödvändigt för att reformen skall kunna genomföras

alt samtliga av utredningen föreslagna speciella bidrag bliva avlösta, men

att reformens fördelar bliva mindre framträdande, om vissa bidrag som nu

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

medtagits skulle lämnas utanför. En avvikelse från utredningens förslag i

detta avseende torde därför icke böra ske utan starka skäl. Även med be­

aktande av det behov som nu kan föreligga av nykterhetsvårdens utbyggnad

inom kommunerna, anser överståthållarämbetet tillräckliga skäl icke före­

ligga att vid en omläggning av statsbidragsgivningen till kommunerna bibe­

hålla det nuvarande speciella bidraget till nykterhetsnämndernas verksam­

het.

Av länsstyrelserna har åtta uttalat sin tveksamhet i fråga om avlösning

av det här berörda bidraget. Länsstyrelsen i Kalmar län hör till dem som

uttalar de starkaste betänkligheterna mot förslaget. Länsstyrelsen anför

bland annat.

Därest det speciella statsbidraget till nykterhetsnämndernas verksamhet

slopades efter de av utredningen förordade riktlinjerna, kan man befara,

att kommunernas nykterhetsvårdande verksamhet såsom helhet betraktad

icke kommer att upprätthållas i önskvärd omfattning, då kommuner med

mindre bärkraft eller med för andra verksamhetsgrenar mera trangande ut­

gifter måhända skulle finna det förenligt med sina egna ekonomiska intres­

sen att icke blott tillfälligt utan även på längre sikt inskranka denna verk­

samhet. Med hänsyn till de efter restriktionssystemets avskaffande radande

förhållandena finner länsstyrelsen mycket starka skal tala för, att ett spe­

ciellt bidrag med villkorsbestämningar till kommunernas nykterhetsvårdande

verksamhet alltjämt bibehålies för att stimulera kommunerna att. 1¹ önsk­

värd omfattning bedriva denna för folkhalsan sa viktiga verksamhetsgre .

Åtskilliga kommuner har haft mer eller mindre bestämt uttalade erin­

ringar mot utredningens förslag. Till dessa hör förutom Stockholm aven

Göteborg och Malmö samt ytterligare tretton kommuner.

Svenska stadsförbundets styrelse förordar, att bidraget bibehålies som sär­

skilt bidrag, och vidare ifrågasätter Sveriges stadskamerala förening om

tidpunkten för en indragning är lämplig.

Förslaget om avlösning av bidraget till resekostnader vid intagning a a

män alkoholistanstalt har i allmänhet ej mötts av erinringar. Undantag här­

ifrån utgör dock de av socialstyrelsen inhämtade yttrandena, i vilka Svens­

ka nykterhets vårds förbundet och fem av länsnykterhets- och nykterhets-

nämnderna uttalar sig för ett bibehållande av bidraget.

C. Departementschefen

Det ligger, som statsbidragsutredningen uttalat, i sakens natur att ett

statsbidrag måste knytas direkt till en verksamhetsgren, om staten önskar

genom ekonomiskt stöd stimulera kommunerna till insatser på området

i fråga. Är en verksamhetsgren däremot obligatorisk, är det icke erfordei-

ligt att uppmuntra kommunerna med ett särskilt statsbidrag för att verk­

samheten skall upprätthållas i önskvärd omfattning. Detta gäller även så­

dana verksamhetsgrenar som — även om de icke är ålagda kommunerna -

ändock kan förutsättas komma att bedrivas, emedan de allmänt betraktas

som självskrivna kommunala angelägenheter. Kvar står således frågan, i

vilken utsträckning ett statsstöd kan anses erforderligt för att påverka det

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 dr 1957

kommunala handlandet i önskvärd riktning beträffande rent frivilliga upp­

gifter. Av remissyttrandena framgår, att på denna punkt delvis starkt skilj­

aktiga uppfattningar råder, både beträffande frågan vilken roll stimulanssyn­

punkten helt allmänt bör tillmätas vid statsbidragsgivningen och vilken bety­

delse det ekonomiska stödet har i det enskilda fallet, d. v. s. för ett visst verk­

samhetsområde. Medan några instanser uttalat, att man endast då synner­

liga skäl föreligger bör göra avsteg från utredningens förslag och undantaga

föreslagna statsbidrag från en reform, har andra åter med skärpa hävdat

det speciella statsstödets betydelse för flera av de aktuella verksamhets­

grenarna.

Till en början bör framhållas att den nu föreslagna omläggningen inga­

lunda kommer att minska statsbidragsgivningen totalt sett. Kommunernas

resurser att bedriva tidigare direkt statsunderstödda verksamhetsgrenar

kommer ej att beskäras genom en bidragsreform; syftet är endast att av

praktiska skäl lämna statsstödet till kommunerna genom ett mindre antal

bidragsformer än tidigare.

Av den föregående redogörelsen framgår, att några av remissmyndighe­

terna vill fästa större avseende vid stimulanseffekten än utredningen. Man

hävdar exempelvis att med stimulanseffekt bör avses inte bara — som var

utredningens utgångspunkt — bidragets förmåga att förhindra avveckling

eller inskränkning av en verksamhet utan även dess förmåga att driva fram

en utökning av verksamhetsgrenen. Det torde vara svårt, och enligt min

mening knappast nödvändigt, att ge en uttömmande analys av statsbidra­

gens roll som stimulansfaktor. Många omständigheter bidrar till att ett ge­

nerellt omdöme icke kan fällas. De lokala förhållandena kan ofta variera

starkt. Av betydelse är också, hur långt en verksamhet utvecklats inom

kommunerna. Har en verksamhet fått en viss hävd, är det tydligt att man

lättare kan bortse från stimulanseffekten av ett statsbidrag. Otvivelaktigt

har kommunerna, särskilt efter kommunindelningsreformen, nått en sådan

utvecklingsgrad, att de olika verksamhetsgrenar, varom här är fråga, i

allmänhet ingår som naturliga led bland de kommunala angelägenheterna.

Den kommunala verksamheten befinner sig för övrigt i ständig utveck­

ling. Ekonomisk stimulans från statens sida behöver inte vara en förut­

sättning för att kommunerna skall vidtaga önskvärda nya åtgärder. Gent­

emot de invändningar mot avlösning av ett antal statsbidrag, som remissin­

stanserna i viss utsträckning gjort, bör även framhållas, att behovet av er­

forderlig inspektion och rådgivning kommer att tillgodoses också efter en

reform, även om detta icke sker i samband med statsbidragsgivningen. Li­

kaså bör erinras om att garantier även i fortsättningen kommer att finnas

för verksamhetens behöriga upprätthållande. Härtill återkommer jag i det

följande.

I vissa fall är det emellertid naturligt att olika intressen och åsikter

gör sig gällande beträffande det berättigade i att låta stimulanssynpunkten

vara en avgörande faktor. Uppenbart är att en del av de bidrag som av utred­

ningen föreslagits till avlösning representerar svårbedömbara gränsfall. Har

49

exempelvis en verksamhet nyligen påbörjats, är frågan tveksam. Anledning

kan då föreligga alt ytterligare någon tid ge det stöd som ett just till denna

verksamhet knutet statsbidrag utgör.

Av skäl som jag skall redogöra för i det följande har jag icke i allo an­

sett mig kunna biträda utredningens förslag beträffande vilka statsbidrag

som skall avlösas. Väsentligen sammanhänger detta med att statsbidragen

i fråga avser verksamhetsgrenar, som är under utbyggnad och som därför

ytterligare någon tid bör få utvecklas med stöd från speciella statsbidrag.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Jag övergår därefter till de olika, till avlösning föreslagna statsbidragen.

Vad först angår statsbidraget till social hemhjälp har ett antal remiss­

organ gjort invändningar mot en avlösning. Detta har även varit fallet vid

remissbehandlingen av familjeberedningens betänkande (V ht 1957 s. 38

39). Genomgående är det stimulanssynpunkten som motiverat de kritiska

rösterna. Socialstyrelsen går så långt i sina uttalanden, att styrelsen säger

sig befara, att kommunerna knappast skulle upprätthålla samma krav på

'hemvårdarinnornas kunnighet och lämplighet som hittills, om tillsynen av

verksamheten frikopplades från statsbidragsgivningen.

Den sociala hemhjälpsverksamheten med statsstöd har pågått i kommu­

nerna sedan år 1944, då 1943 års kungörelse om statsbidrag för ändamålet

trädde i kraft, och har alltså bedrivits i många år och vunnit en viss hävd.

Denna verksamhetsgren är, att döma av statsbidragsutredningens provun­

dersökningar, i stort sett allmänt utbredd i kommunerna. Till 149 av 157

undersökta kommuner utgick statsbidrag för social hemhjälp. Verksamheten

som sådan får således anses ha vunnit utbredning och stadga. Familjebe-

redningen har själv uttalat åsikten, att kommunerna i händelse av en av­

lösning av statsbidraget kanske icke kommer att minska sin nuvarande verk­

samhet. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att vissa

av kommunerna redan genomfört en utbyggnad av verksamheten även i

sådana fall då statsbidrag inte utgått enligt gällande bidragsbestämmelser.

Den omständigheten att landstingen är engagerade i verksamheten och kan

förväntas verka för enhetlighet i densamma är också vård att beakta i detta

sammanhang. Det är således flera skäl som talar för att detta statsbidrag

avlöses.

Emellertid har det, såsom framgår av vad föredragande statsrådet anfört

vid anmälan av anslaget till Bidrag till avlönande av hemvårdarinnor för

nästa budgetår (V ht 1957 s. 42 ff), ansetts önskvärt, att en fortsatt utveck­

ling av den sociala hemhjälpen främjas såsom ett led i en intensifiering av

samhällets familjestödjande åtgärder. Kungl. Maj :t har därför föreslagit

viss förbättring av bidragen till kommunerna för ifrågavarande verksamhet.

De nya reglerna skall enligt förslaget gälla fr. o. m. den 1 januari 1958. Med

hänsyn till syftet med de i statsverkspropositionen framlagda förslagen an­

ser jag det lämpligast, att bidraget till den sociala hemhjälpen ännu några

år kvarstår som ett självständigt bidrag. Jag föreslår därför, att bidraget

4

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

tills vidare — dock ej längre än till den 1 juli 1960 — undantages från eu

omläggning.

Beträffande förskottering av underhållsbidrag till barn har utredningens

förslag i flertalet fall icke mött erinringar. Eftersom det gäller en för

kommunerna obligatorisk verksamhet har stimulanssynpunkten ej kom­

mit in i bilden. Enligt vad som framgår av utredningens betänkande och

vad erfarenheten i övrigt utvisar är vissa olägenheter förenade med det

nuvarande förfarandet i fråga om statsverkets ersättning för utgivna bi­

dragsförskott.

En proposition som berör bidragsförskotten torde komma att framläggas

för innevarande års riksdag. Förutsättningar föreligger för övrigt inte nu

för ett mera definitivt ställningstagande till bidragsförskottens utformning

på längre sikt. Den särskilda karaktär som bidragsförskotten har synes mig

böra inverka på frågan. Här möter problem som delvis faller utanför områ­

det för vad som nu avhandlas.

Av nu nämnda skäl bör statsbidraget för bidragsförskotten icke för när­

varande avlösas. Frågan om en avlösning torde få tagas upp på nytt om

några år samtidigt med att en avlösning av de övriga bidrag, som nu före­

slås undantagna från en omläggning, blir aktuell.

Förslaget om en avlösning av statsbidraget till vissa kostnader enligt bar­

navårdslagen har ej mött någon gensaga hos remissinstanserna. Någon an­

ledning att låta detta statsbidrag kvarstå synes mig icke föreligga, och jag

törordar att det avlöses. Detta torde i sin tur medföra behov av viss änd­

ring av barnavårdslagens bestämmelser på denna punkt. Förslag härom får

i så fall anmälas för riksdagen före den avsedda omläggningens genomfö­

rande, d. v. s. före den 1 juli 1958.

Utredningens förslag om avlösning av statsbidragen till kostnaderna för

upprättande av byggnadsplaner och generalplaner leder till att även vissa

andra i samband därmed stående frågor, vilka icke berörts av utredningen,

bör tagas upp till bedömande. Alla dessa statsbidragsfrågor är reglerade i

1948 års kungörelse angående statsbidrag till vissa plankostnader.

Först bör erinras om att statsbidragen i ett fall är avsedda att utgå även

till andra än kommuner, nämligen till vägföreningar för genomförande av

byggnadsplan. Då nu föreliggande förslag endast avser bidrag till kommu­

ner, finns icke anledning att i detta sammanhang ifrågasätta någon ändring

av kungörelsen i nämnda del.

Statsbidraget till regionplaner har lämnats utanför de av statsbidragsut-

redningen avgivna förenklingsförslagen. Som byggnadsstyrelsen antytt har

ifrågavarande statsbidrag en sådan karaktär, att det icke synes böra upp­

tagas till behandling i förevarande sammanhang. Statsbidraget i denna del

är nämligen närmast avsett för fall då regionplaneringen är till nytta för

viss statlig investeringsverksamhet. Jag ansluter mig alltså icke till vad

lantmäteristyrelsen anfört liärutinnan.

Vad sedan beträffar statsbidraget till kommun för upprättande av general­

plan avviker detta, som lantmäteristyrelsen påpekat, från vanliga statsbi­

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

52

överstyrelsens erfarenheter medfört, att på många håll i landet en välbe­

hövlig upprustning av skolbiblioteken nu påbörjats. Även överstyrelsen

för yrkesutbildning har avstyrkt förslaget i förevarande avseende.

Frågan är om stimulanseffekten i bidraget är av sådan väsentlig betydel­

se, att bidragen bör behållas. Såsom framgår av vad allmänna statsbidrags-

utredningen anfört, har skolbiblioteksverksamheten i folkskolan numera

en allmän utbredning. Fn verkställd undersökning visar dock en betydande

ojämnhet i den kommunala bidragsgivningen. Med hänsyn till betydelsen

av att en allmän upprustning av skolbiblioteksverksamheten kommer till

stånd som ett led i den pågående reformverksamheten på skolväsendets

område anser jag, att en avlösning av bidragen till skolbiblioteksverksamhe-

len i primärkommunerna bör anstå tills vidare. Enligt min mening torde

dock redan ett par år efter statsbidragsomläggningens genomförande tiden

vara inne att avlösa även dessa statsbidrag. Under denna tid bör goda möj­

ligheter föreligga att verksamheten når en utveckling, som medför att frå­

gan om bidragens avlösning kommer i ett annat läge än det som de till för­

slaget kritiskt inställda remissinstanserna utgått ifrån vid sin bedömning

av denna fråga. Jag förordar därför, att bidragen tills vidare — dock ej läng­

re än till den 1 juli 1960 — undantages från omläggningen.

Av det utlåtande, som lantmäteristyrelsen avgivit rörande statsbidraget

till fastighetsregisters första uppläggande och därmed sammankopplade frå­

gor, framgår att denna form av statsstöd icke har någon egentlig betydelse

för flertalet primärkommuner. Frågan faller således till största delen utan­

för det område varom nu är fråga. För municipalsamhällen kan statsbidraget

dock vara av vikt. Med hänsyn vidare till pågående utredningsarbete i 1954

års fastighetsbildningskommitté torde nu förevarande bidrag för närvarande

böra undantagas från en förenklingsreform.

Jag kommer slutligen till statsbidragen på nykterhetsvårdens område.

Av dessa har det särskilda bidraget till vissa kostnader för vård av alkoho­

lister numera upphört. Statsbidraget till resekostnader vid intagning å all­

män vårdanstalt för alkoholmissbrukare har i årets statsverksproposition

föreslagits skola upphöra som ett särskilt statsbidrag. Kungörelsen i ämnet

har i anledning härav föreslagits upphävd fr. o. in. den 1 juli 1957. Stats­

stödet av detta slag har inarbetats i bidraget till kommunala nykterhets-

nämnder.

Statens bidragsgivning till de kommunala nykterhetsnämnderna utökades

kraftigt under år 1954. I årets statsverksproposition har föreslagits en yt­

terligare höjning av detta statsbidrag. De speciella förhållanden som för

närvarande råder på detta område synes mig böra återverka även på frågan

om en eventuell förenklingsåtgärd beträffande bidraget. Otvivelaktigt har

det aktuella läget medfört stora arbetsuppgifter för nykterhetsnämnderna,

vilka uppgifter efterhand torde behöva ytterligare utvidgas. Nykterhetsvår­

dens natur är sådan, att kommunernas benägenhet att tillgodose anslagsbeho­

ven för denna verksamhet påverkas av ett direkt statsstöd på ett delvis an­

nat sätt än beträffande de andra verksamhetsgrenar, varom är fråga i före­

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

53

varande sammanhang. Stimulanssynpunkten får därför här en särskild

tyngd. Den starka opinion, som framkommit mot en avlösning av bidraget,

har också starkt understrukit behovet av att åtminstone tills vidare låta

denna form av statsstöd kvarstå i självständig form. Jag anser mig därför

icke böra följa statsbidragsutredningens förslag i denna del.

Sammanfattningsvis vill jag förorda, att utredningens förslag i fråga om

avlösning av statsbidrag godtages såvitt gäller nio bidrag. I två fall har frå­

gan om en avlösning förfallit genom bidragens upphörande. Av olika skäl

har från ett omläggningsförfarande undantagits sex av de av utredningen

till avlösning föreslagna bidragen. I några av dessa fall har jag förutsatt,

att en avlösning skall komma i fråga inom en snar framtid. Vid en sådan

tidpunkt kan läget för övrigt vara det att även andra bidrag än de här be­

handlade är mogna för en avlösning.

Översikter över de av mig föreslagna förenklingsåtgärderna torde få fo­

gas såsom bilaga 3 och bilaga 4 till detta protokoll.

Kungl. Ma[:ts proposition nr H2 år 1!)57

V. Närmare utformning av beräkningssättet. Ekonomiska verkningar

Utredningen

Statsbidrag till folkskoleväsendet i allmänhet

Som framgår av det förut anförda anser utredningen, att bidragen till

kommunernas avlöningskostnader inom folk- och fortsättningsskoleväsen-

det bör sammanföras till ett enhetligt bidrag. De till sammanförande före­

slagna bidragen är de som av utredningen betecknats med nr 19

28, 33,

42—44.

Med undantag för löner till distriktsöverlärare och olika slag av övnings-

lärare samt arvode åt skolsekreterare beräknas nu utgående statsbidrag

för löner inom folk- och fortsättningsskoleväsendet till belopp motsvarande

skoldistriktets samtliga lönekostnader, från vilka för varje folk- och små-

skollärartjänst ett efter hyresgrupper varierande avdrag skall göras. Avdra­

gen motsvarar skoldistriktets andel i kostnaderna för lärartjänsternas upp­

rätthållande. Avdragsbeloppens storlek framgår av följande tabell.

Tjänst

Stationeringsortens hyresgrnpp

1

2

3

4

5

Avdrag för varje redovisningsår, kronor

Folkskollärartjänst...........................................................

1000

1300

1600

1900

2 200

Småskollärartjänst, tjänst såsom biträdande lä­

rare vid folkskola och lärartjänst vid mindre

folkskola ........................................................................

700

900

1 100

1300

1500

54

Bidraget till avlönande av distriktsöverlärare samt till avlönande av öy-

ningslärare såväl i folkskolan som i f ortsätt ningssko 1 an utgår med 78 pro­

cent ay skoldistriktets kostnader. Bidraget till skolsekreterare i skoldistrikt

utan distriktsöverlärare eller kommunal inspektör utgör 20 kronor per lä-

raravdelning och år.

Av verkställda undersökningar finner statsbidragsutredningen framgå,

att storleken av det sammanlagda bidragsnnderlaget för de fjorton speciella

lärarlönebidragen främst är beroende av antalet lärare i distriktet och a\

lärarna s_lön e klassp la c er ing. Andra på de faktiska lönekostnaderna inver­

kande omständigheter såsom förekomsten av löneavdrag vid olika slag av

ledighet för lärare, arvodestillägg, vikariatsersättningar m. in., har väsent-

ligt mindre betydelse för bidragsunderlagets storlek. Med utgångspunkt från

detta förhållande finner sig utredningen böra pröva verkningarna av en så­

dan generaliserande bestämning av bidragsunderlaget för det sammanförda

bidraget, att däri skall ingå endast belopp motsvarande årslönen för varje

statsbidragsberättigande tjänst, oberoende av om tjänsten upprätthållits

av innehavaren eller vikarie.

Vad som skall avses med statsbidragsberättigande tjänst anger utred­

ningen på följande sätt.

först angar folk- och småskollärare, varmed i förevarande sainman-

hang jämställas distriktsöverlärare samt föreståndarinnor och biträdande

föreståndarinnor vid folkskolans skolhem ävensom ordinarie övningslärar-

tjänst, syntes enklast att tillämpa den regeln att varje för redovisningsåret

inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarinne-, folk- eller småskollärartjänst

samt ordinarie övningslärartjänst beräknas som en hel statsbidragsberät­

tigande tjänst, vare sig tjänsten uppehållits av innehavaren eller vikarie.

Då det gäller att inräkna kostnaderna för den i annan ordning bedrivna

undervisningen i bidragsunderlaget för det sammanförda statsbidraget har

utredningen funnit enklast att generellt utgå från antalet veckotimmar en-

hgt fastställd timplan utöver antalet veckotimmar för de förut angivna hela

statsbidragsberättigande tjänsterna. Varje fullgjord sådan veckotimme dock

icke veckotimme på vilken enligt gällande bestämmelser fyllnadstjänstgö­

ring skall fullgöras, borde härvid ingå i bidragsunderlaget som 1/30 tjänst

talet 1/30 har därvid valts med utgångspunkt från att för flertalet nu ifrå-

gavarande lärare full undervisningsskyldighet omfattar 30 veckotimmar.

Betratiande båda reglerna bör vidare med hänsyn till gällande avlönines-

bestammelser galla det undantaget, att hel eller' del av statsbidragsberät­

tigande tjänst, som innehaves av pensionerad lärare, inräknas i bidragsun­

derlaget endast med 2/3.

J

Som en allmän förutsättning vid beräknandet av antalet statsbidragsbe­

rättigande tjänster bör enligt utredningen gälla, att anordningen avser hela

redovisningsåret. Anordning för undervisningens behöriga upprätthållande,

som varit vidtagen kortare tid än hela läsåret, dock minst en hel termin,

bor inräknas i antalet statsbidragsberättigande tjänster med hälften av vad

som skulle blivit fallet, om anordningen bestått hela läsåret.

Beträffande fortsättningsskolan, där undervisningens omfattning beräk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

56

narie lärare och med 2 kronor 20 öre för varje anställningsdag till extra lärare,

som avlagt föreskriven examen.

3. Dagarvode med 2 kronor 50 öre till ordinarie eller extra ordinarie folk­

skollärare, som inom ramen för sin undervisningsskyldighet huvudsakligen

tjänstgör i läraravdelning av A-form för lägst 7 klassen eller lärarav-

delning av B 1-form, omfattande enbart 7 och 8 klasserna.

4. Arvode med 300 kronor per läsår till ordinarie och extra ordinarie

folkskollärare för tid han inom ramen för sin undervisningsskyldighet tjänst-

göi i läraravdelning av B-form, vilken förutom lägre klass eller klasser även

omfattar 7 klassen.

5. Arvode med 450 kronor per läsår till folkskollärare, som inom ramen

för sin undervisningsskyldighet undervisar i engelska eller tyska minst 2

veckotimmar och som har föreskriven behörighet.

6. Lönetillägg med 510 kronor per år för manlig lärare vid småskola

eller mindre folkskola ävensom till biträdande manlig lärare.

Av de upptagna arvodestilläggen bör enligt utredningens mening endast

de under 1 och 2 angivna arvodena beaktas vid beräknande av bidrags-

underlaget med hänsyn till att det är fråga om utgifter inom vissa av skol­

distrikten i de nordligaste delarna av landet och till att dessa kostnader

icke har direkt motsvarighet i riket i övrigt. De bör därvid ingå med be-

lopp motsvarande skoldistriktets faktiska kostnader. Övriga här upptagna

lönetillägg liksom även vissa andra kostnader har utredningen icke funnit

vara av den betydelse, att anledning föreligger att beakta desamma vid eu

generaliserande bestämning av bidragsunderlaget.

Utredningen framhåller, att för det enhetligt bestämda bidragsunderlaget

måste angivas en enhetlig bidrarisandel. För utredningen har det därvid

främst gällt att bedöma, huruvida för det sammanförda bidraget bör, så­

som utredningen principiellt ansett lämpligt, tillämpas den renodlade och

beti äffande vissa skolbidrag redan nu tillämpade metoden med en procen­

tuell statsbidragsandel av bidragsunderlaget eller huruvida i förevarande

fall bör generellt gälla det hittills för de största utgiftsposterna tillämpade

systemet med fixerade avdragsbelopp. Utredningen fortsätter.

Då såsom för närvarande i allmänhet är fallet som bidragsunderlag för

skolbidragen läggas de faktiska lärarlönekostnaderna enligt gällande av-

löningsförfattningar, innebär metoden med en procentuell statsbidragsandel,

att statsbidraget är värdebesländigt i den meningen, att det ökar eller mins­

kar i direkt proportion till de kommunala avlöningskostnaderna för den

lärarpersonal, till vars avlönande statsbidrag utgår. Är bidragsprocenten

lägre än 100 procent och kommunerna sålunda själva få bestrida vass pro­

centuell andel, förändras beloppet för denna andel i samma proportion som

beloppet för statens bidragsandel.

Metoden med fixerade avdragsbelopp innebär däremot i viss män ett av­

steg från värdebeständighetsprincipen. Förutsättes att, då systemet med

fixerade avdrag tillämpas, bruttostatsbidraget beräknas till 100 procent av

de kostnader till vilkas bestridande statsbidrag lämnas, innebär metoden

att en kommuns andel av kostnaderna är fixerad i kronor under det att

staten bestrider kostnaderna i övrigt. Förhöjning av kostnaderna genom

lönereglering medför automatiskt motsvarande ökning av statsbidraget un­

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

57

der det att kommunens andel av kostnaderna beloppsmässigt förblir oför­

ändrad. Det beträffande lärarlönebidragen ekonomiskt dominerande syste­

met med fixerade avdragsbelopp innebär således vid stigande lönekostnader

en påtaglig fördel för kommunerna, låt vara att den möjligheten alltid före­

ligger att avdragsbeloppen genom särskilda beslut av statsmakterna suc­

cessivt uppräknas i förhållande till kostnadsstegringarna.

Utredningen har övervägt att föreslå en övergång beträffande nu ifråga­

varande lärarlönebidrag till ett system med en procentuell statsbidragsandel

utan avdrag. Enligt utredningens mening måste emellertid frågan om pro­

centuell eller till beloppet fixerad kommunandel av lärarlönekostnaderna

sägas mera vara en fråga om den ekonomiska avvägningen mellan staten

och kommunerna beträffande fördelningen av kostnaderna för det kom­

munala skolväsendet än en fråga om förenkling av bidragssystemet och

därmed falla utanför det åt utredningen lämnade rationaliseringsuppdra-

get. Därtill kommer att den nuvarande differentieringen av avdragsbelop­

pen till kommuner i skilda hyresgrupper medför, att slopande av avdragen

skulle medföra en omfördelning av statsbidraget kommunerna emellan, som

skulle kunna strida mot den i utredningens direktiv uppställda status-quo-

prineipen. Utredningen har sålunda funnit sig böra förutsätta att statens

andel av kostnaderna för det kommunala skolväsendet bör bestämmas i re­

lation till bidragsunderlaget för det sammanförda statsbidraget

mins­

kas med ett till beloppet fixerat avdrag för varje lärartjänst.

I fortsättningen framhåller utredningen, att dess förslag om en generali­

serande bestämning av bidragsunderlaget för det sammanförda bidraget

medför, att det nya bidragsunderlagets storlek kan komma att avvika från

summan av bidragsunderlagen för de sammanförda bidragen. För att stats­

bidragets totalbelopp skall förbli oförändrat måste därför en korrigering

ske av statens respektive kommunernas nuvarande andel av det nya bi­

dragsunderlaget.

Enligt gällande bestämmelser är avdragsbeloppen olika för folkskollärar-

tjänster och för småskollärartjänster, under det att avdrag ej alls skall gö­

ras för andra lärartjänster. Dessa regler skulle enligt utredningen svårligen

kunna bibehållas samtidigt med den föreslagna metoden lör beräkning av

bidragsunderlaget. En följd av denna metod är därför, att även avdragsbe-

loppen göres lika för alla statsbidragsberättigande tjänster inom samma hy-

resgrupp.

Utredningen framhåller i detta sammanhang, alt tillämpning av samma

avdragsbelopp för alla statsbidragsberättigande tjänster inom ett skoldi­

strikt medför, att kommunernas ekonomiska intresse av särskilda anställ­

ningsformer för lärarpersonalen, l. ex. att anställa tolkskollärare hellre

än övningslärare, helt skulle bortfalla, vilket torde vara till fördel för eu

ändamålsenlig utbyggnad av skolväsendet i de skilda distrikten.

Utredningen har även övervägt möjligheten att tillämpa samma avdrags­

belopp per statsbidragsberättigande tjänst i alla landets kommuner, dvs.

att göra avdragsbeloppen oberoende av gällande hyresgruppering. Den an­

för härom bland annat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

58

Knngl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Ett sådant enhetliggörande skulle emellertid stå i strid med den upp­

ställda status-quo-principen. Antages att differenserna mellan hyresgrup-

perna för alla slags tjänster genomsnittligt är 300 kronor och att det för

alla tjänster och kommuner enhetliga avdragsbeloppet bestämmes med ut­

gångspunkt från de nuvarande avdragsbeloppen för kommuner i hyres-

grupp 3, skulle kommunerna i hyresgrupperna 1 och 2 få vidkännas av­

drag med 600 respektive 300 kronor mer per lärartjänst än vad fallet bleve

om hyresgrupperingen bibehölles. Omvänt skulle kommunerna i hyresgrup­

perna 4 och 5 få sina avdragsbelopp minskade i samma mån och därmed

erhålla ökade statsbidrag. En sådan omräkning av statsbidragen, som icke

innebär någon nämnvärd förenkling av statsbidragssystemet, skulle sålunda

medföra en omfördelning kommunerna emellan av det totala statsbidraget,

vilken icke skulle vara helt obetydlig utan i själva verket få större ekonomis­

ka konsekvenser för flertalet kommuner än samtliga de omläggningar av lä-

rarlönebidragen utredningen förut föreslagit.

Utredningen uttalar vidare i detta sammanhang, att, om 1952 års tjänste-

bostadsutrednings förslag beträffande hyressättning för tjänstebostäder

(SOU 1955:30) genomföres, indelningen av kommunerna i hyresgrupper

torde få regleras i bilaga till författningen om statsbidrag till folkskolevä­

sendet.

Utredningens förslag beträffande bidragsandelens bestämmande innebär

sålunda sammanfattningsvis, att det sammanförda statsbidraget skall utgå

till respektive skoldistrikt med belopp motsvarande hela det för skoldistrik­

tet på förut angivet sätt beräknade bidragsunderlaget, minskat med ett

i författning angivet, i kronor för varje hyresgrupp bestämt avdragsbelopp

per statsbidragsberättigande tjänst.

Av företagna provundersökningar har utredningen funnit framgå, att om

avdragsbeloppen i hyresgrupperna 1—5 bestäms till respektive 916, 1 148,

1 310, 1 550 och 1 791 kronor, summan av det sammanförda nya bidraget

till alla landets skoldistrikt skulle i stort sett motsvara den summa, vartill

bidragsgivningen skulle ha uppgått, om bidragen utgått som fjorton spe­

ciella bidrag.

Såsom förut nämnts föreslår utredningen, att de fixerade avdragsbelop­

pen skall reduceras med ett belopp motsvarande den per lärartjänst räknat

erforderliga kompensationen för indragning av vissa speciella bidrag. Ut­

redningens beräkningar i detta hänseende behandlas närmare i ett senare

sammanhang.

Statsbidrag till högre kommunala skolor

Av vad anförts i det föregående framgår, alt utredningen övervägt att

till ett enda enhetligt bidrag sammanföra de nuvarande bidragen till kom­

munerna för kostnaderna för kommunala flickskolor (nr 12), kommunala

realskolor (nr 13), praktiska kommunala realskolor (nr 14), högre folk­

skolor (nr 46), kommunala gymnasier (nr 11), handelsgymnasier (nr 48)

och kommunala anstalter för yrkesundervisning (nr 49). Utredningen har

dock avstått från att föreslå cn så långt gående förenkling. Orsaken här­

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

procent. Beaktas även att underlaget för det sammanförda bidraget skulle bli

något mindre än summan av underlagen för de nuvarande bidragen, skulle

enligt utredningen en höjning av det sammanförda bidraget till 78,7 procent

ge kommunerna full kompensation.

Slutligen aktualiserar utredningen i detta sammanhang frågan, huruvida

icke vid en reformering av bidragssystemet för de högre kommunala skolor-

na av förenklingsskäl en kvittning borde ske av viss del av statsbidraget

mot kommunernas huvudmannaavgifter för pensionering av lärarpersona­

len. Detta skulle enligt utredningen kunna ske i den enkla formen, att kom­

munerna befriades från skyldigheten att utgiva sådana huvudmannaavgifter

men att i stället statsbidragsandelen för det sammanförda bidraget sänktes.

Ekonomiska verkningar av utredningens förslag

För en siffermässig belysning av de ekonomiska verkningarna för skoldi­

strikten av ett sammanförande av fjorton speciella bidrag till ett enhetligt

bidrag till folkskoleväsendet i allmänhet har utredningen sammanställt och

bearbetat vissa uppgifter från 40 skoldistrikt, vilka utvalts från Stockholms,

Östergötlands, Blekinge och Norrbottens län på sådant sätt att i undersök­

ningen kom att ingå distrikt av varierande omfattning, struktur och bär­

kraft. Därtill medtogs vid undersökningen två överlärardistrikt från Stock­

holms stad. Uppgifterna för bearbetningen hämtades från statsbidragsrekvi-

sitionerna för redovisningsåret 1951/52. Materialet kompletterades dock i

olika avseenden på sådant sätt, att senare inträffade ändringar i bidragsför-

hållandena kan sägas ha blivit beaktade t. o. in. första halvåret 1955.

Tillämpning av den schablonartade, i det föregående närmare behandlade

metoden för beräknande av bidragsunderlaget på det angivna undersök­

ningsmaterialet resulterade i att det nya, för varje hyresgrupp enhetliga av-

dragsbeloppet per tjänst, dvs. kommunernas andel av kostnaderna, borde för

hyresgrupperna 1—5 utgöra respektive 916, 1 148, 1 310, 1 550 och 1 791

kronor. Med dessa avdragsbelopp skulle de av undersökningen berörda skol­

distrikten som helhet tillföras ungefär samma bidragsbelopp som enligt de

vid tidpunkten för undersökningen gällande bidragsbestämmelserna. Mellan

skoldistrikten skulle dock vissa omfördelningar i statsbidrag uppkomma.

Vissa distrikt skulle förlora på omläggningen under det att andra skulle

göra en vinst i statsbidrag.

Beträffande resultatet av den av utredningen företagna provundersök­

ningen uttalar utredningen, att sammanförandet av de fjorton speciella lä-

rarlönebidragen till ett enda enhetligt reglerat bidrag skulle medföra jäm­

förelsevis obetydliga justeringar de skilda skoldistrikten emellan. Beträf­

fande ändringar i bidragstilldelningen, som likväl uppkommer, uttalar ut­

redningen följande.

Att märka är vidare, att de i tabellen framräknade större differenserna

per skattekrona till följd av omläggningen kunna ha berott på speciella om­

Cl

ständigheter av icke permanent natur. Särskilt gäller detta förändringen av

bidragsunderlaget till följd av den generaliserande regeln om bortseende

från sjukledigheter och vikariatskostnader i det fall ledigheten icke varat

hela redovisningsåret. Hög sjukdomsfrekvens inom lärarkåren kan ett annat

år efterföljas av låg sjukdomsfrekvens. Likaledes kommer en successivt ge­

nomförd utbyggnad i skoldistrikten av en väl differentierad lärarkår med

distriktsöverlärare och övningslärare att utjämna skillnaderna skoldistrik­

ten emellan. Ökade förutsättningar skulle för övrigt skapas för en sådan

differentiering av lärarkårerna genom att bidragsstödet till avlöningskost-

naderna för olika lärarkategorier bleve enhetligt.

Enligt vad som framgått av avsnittet rörande begränsad avlösning av nu­

varande driftbidrag föreslår utredningen, att kompensation skall utgå för

de femton speciella bidrag, vilka anses lämpade för avlösning. Kompensa­

tionen har den formen att förekommande avdragsbelopp minskas med en

summa, som av utredningen beräknats till 700 kronor per tjänst. Härvid ut­

går utredningen från de lärartjänster, för vilka enligt gällande bestämmel­

ser skall göras avdrag, dvs. för läsåret inrättade folk- och småskollärartjäns-

ter. Med de av utredningen nu föreslagna grunderna för bestämning av det

sammanförda lärarlönebidraget skulle avdrag göras för summan statsbi-

dragsberättigande tjänster. Då i denna summa även ingår sådana tjänster,

som motsvarar den undervisningsskyldighet, vilken fullgöres av timlärare

och övningslärare, blir antalet statsbidragsberättigande tjänster större än an­

talet tjänster för vilka avdrag skall ske enligt gällande regler. Härav följer,

att reduktionen av avdragsbeloppet inte bör göras fullt så stor. Med hänsyn

härtill beräknade utredningen reduktionen till 608 kronor per tjänst. Med

denna kompensation för indragna bidrag företog utredningen en beräkning

av vilka avvikelser som uppkommer för olika skoldistrikt vid jämförelse

med summan av de bidrag som i respektive distrikt skulle beröras av för­

slaget om avlösning. Differensen uträknades i öre per skattekrona och ad­

derades till differenserna för lärarlönebidraget. Den största bidragsförlust,

som därvid kunde konstateras för någon kommun, motsvarade fyra öre per

skattekrona. Avvikelser innebärande bidragsvinster kunde däremot uppkom­

ma med upp till 21 öre per skattekrona.

Utredningen framhåller i anslutning till beräkningarna av de samman­

lagda verkningarna, att även om siffrorna icke bygger på ett fullt aktuellt

material, de dock synes ge klart vid handen, att förskjutningarna av stats-

bidragsstödet de skilda kommunerna emellan icke kan anses vara av den

storleksordning, att den i utredningens direktiv uppställda status-quo-prin-

cipcn skulle frångås. Det finns enligt utredningen icke anledning antaga, att

ett senare uppgiftsmaterial skulle förändra bilden i detta avseende. Om den

föreslagna reformen kunnat utan väsentlig olägenhet ur status-quo-syn-

punkt genomföras år 1953, bör den även kunna genomföras senare.

1 fortsättningen framhåller utredningen, att utvecklingen i kommunerna

av de tidigare statsunderstödda verksamhetsgrenarna kan ha medfört eu

(ökning av de statsbidrag som skulle avlösas. Denna ökning bör då, för att

statsbidragsstödet till alla landets kommuner sammanlagt icke skall för­

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

ändras till följd av systemförändringen, medföra en motsvarande ökning av

den kompensation kommunerna skulle få genom avdragsreduktionerna i det

sammanförda bidraget. Från dessa utgångspunkter har utredningen företa­

git en beräkning av hur stor avdragsreduktionen skulle ha varit, om beräk­

ningarna hade grundat sig på förhållandena 1955/56. Med hänsyn till i

första hand uppgången i anslagsanvisningen för de till avlösning föreslagna

bidragen från budgetåret 1952/53 borde reduktionen av avdragsbeloppet hö­

jas från 608 till 851 kronor. Med denna avdragsreduktion skulle avdrags-

beloppen per tjänst i de olika hyresgrupperna uppgå till respektive 65, 297,

459, 699 och 940 kronor.

Utredningen framhåller beträffande de företagna provundersökningarna

och gjorda beräkningarna, att dessa visat den relativt ringa betydelse omlägg­

ningen av bidragssystemet skulle få för kommunernas ekonomi. Utredningen

fortsätter.

Ur dessa synpunkter har det synts utredningen vara av mindre betydelse,

att undersökningsmaterialet delvis varit mindre aktuellt och att undersök­

ningen begränsats till ett fåtal skoldistrikt. Annorlunda kan det emellertid

te sig, då det gäller att av resultatet av beräkningarna draga säkra slutsatser

om storleken av de avdragsbelopp, som skola göras å de omräknade stats­

bidragen för att summan av det nya bidraget skall så nära som möjligt mot­

svara summan av dels de fjorton sammanförda lärarlönebidragen och dels

de avlösta femton bidragen. För en säkrare bedömning i detta avseende kun­

de erfordras färskare material från ett större antal skoldistrikt. Utredningen

vill emellertid framhålla, att en mindre förskjutning av de framräknade av-

dragsbeloppen efter nya beräkningar skulle få relativt ringa ekonomisk be­

tydelse. Nämnas må som exempel, att en upp- eller nedräkning av avdragsbe­

loppet per statsbidragsberättigande tjänst med 100 kronor i genomsnitt för

de av utredningen undersökta skoldistrikten icke skulle motsvara mer än

2,89 öre per skattekrona. Med hänsyn härtill synes det utredningen vara för­

svarligt såväl att åtnöjas med det ovan redovisade undersökningsmaterialet

som att avrunda avdragsbeloppen till närmaste hundratal, i vilket senare

fall den nuvarande ordningen med lika stora intervaller mellan srunperna

kan bibehållas.

Beträffande det sammanförda bidraget till högre kommunala skolor har

utredningen företagit en provberäkning av verkningarna för de särskilda

skolorna, under förutsättning att vid införande av det schablonartade be­

räkningssättet för bidragsunderlaget bidragsandelen bibehålies vid oföränd­

rat 78 procent. Vid undersökningen utgick utredningen från statsbidrags-

rekvisitionerna för de kommuner inom provundersökningsområdet (Stock­

holms, Östergötlands, Blekinge och Norrbottens län) som uppburit stats­

bidrag till högre kommunala skolor. Undersökningen gav till resultat, att de

däri ingående kommunernas utdebitering icke skulle påverkas med mer än

i genomsnitt 0,4 öre per skattekrona samt att icke någon av de berörda

kommunerna skulle få vidkännas större bidragsförlust än som motsvarade

2,1 öre per skattekrona.

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

03

Remissyttrandena

I remissvaren godlages den av utredningen föreslagna konstruktionen av

lärarlöne bidraget i allmänhet, dock i en del fall med vissa erinring­

ar. Beträffande bidragsunderlaget för det sammanförda bidraget till folk­

skoleväsendet har en remissmyndighet, riksräkenskapsverket, motsatt sig

utredningens förslag och förordat, att de faktiska avlöningskostnaderna

skall utgöra bidragsunderlag. Skolöverstgrelsen, som godtager utredningens

förslag till beräkningsgrunder, har i eu del detaljer vissa erinringar och

framhåller därvid följande.

Det torde knappast kunna förnekas, att en generaliserad bestämning av

bidragsunderlaget på sätt föreslagits i vissa lägen kan leda till mindre till­

talande konsekvenser. Exempelvis skulle ett skoldistrikt belastas med kost­

nader för en lärare, om denne är sjukledig ett helt läsår så när som på någon

dag. Måhända kan också befaras, att skoldistrikten kan påverkas av ekono­

miska synpunkter vid bedömningen av lediglietsansökningar för lärarna.

Möjligheten till dylika komplikationer torde dock icke kunna undvikas, om

ett förenklat system överhuvud skall kunna genomföras, och torde i prak­

tiken icke heller vara av den art och omfattning, att de bör lägga hinder i

vägen för ett genomförande av förslaget.

Vad speciellt gäller den föreslagna metoden att beräkna antalet bidrags­

berättigande tjänster anför skolöverstyrelsen.

överstyrelsen biträder principiellt förslaget i denna del men vill fram­

hålla, att åtskilliga detaljfrågor av väsentlig betydelse icke synes ha beaktats

av de sakkunniga. Exempelvis torde vara oklart, på vad sätt övningslärare

med fyllnadstjänstgöring skall inräknas i bidragsunderlaget. Mest rationellt

synes vara att inräkna även ordinarie övningslärartjänst — vare sig med

eller utan fyllnadstjänstgöring — i bidragsunderlaget endast med hänsyn

till i folkskolan redovisat timantal. Dessutom torde sedan numera folkskol­

lärare medgivits rätt till s. k. tilläggstimmar statsbidragsheräkningen kompli­

ceras mer än vad de sakkunniga antytt. Överstyrelsen förutsätter emellertid,

att verket beredes tillfälle att vid utformandet av författningsförslag fram­

lägga närmare synpunkter och förslag i ifrågavarande och därmed samman­

hängande hänseenden.

I de av skolöverstyrelsen inhämtade yttrandena från folkskolinspektörerna

godtages det föreslagna beräkningssättet i stort sett. Endast i ett mindre

antal fall har uttalats tvekan eller erinringar. Den starkast betonade tvek­

samheten rörande förslaget kommer till uttryck i yttrandet från folkskol­

inspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde. I detta förordas,

att en mera ingående undersökning företages rörande de konsekvenser, som

kan bli följden för ett litet skoldistrikt under ogynnsamma förhållanden.

Folkskolinspektörerna i Södermanlads läns västra och Älvsborgs läns östra

inspektionsområde befarar också ogynnsamma verkningar av den föreslagna

regeln, att endast sjukledigheter för hela läsåret skall särskilt beaktas vid

bidragsgivningen. Den förstnämnde inspektören anser därtill, att bestäm­

melserna borde vara generösare även i vad gäller tjänstledigheter för stu­

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

dier och offentligt uppdrag. Till de inspektörer, som haft erinringar mot

förslaget hör även folkskolinspektören i Västerbottens läns södra inspek­

tionsområde, som anser, att skoldistriktet ej bör ha ekonomiskt intresse

av att anställa viss lärare, vilket blir fallet med det föreslagna bidragssyste­

met. För att undvika detta bör även vikariekostnader och löneavdrag beak­

tas enligt en schablonartad regel.

Tveksamhet, huruvida tillräcklig hänsyn tagits till de merkostnader, som

ett skoldistrikt kan åsamkas genom anställning av vikarier under ordinarie

eller extra ordinarie lärares sjukdom, uttalar även länsstyrelsen i Väster­

bottens län, som bland annat framhåller.

Kostnaderna för vikarier kunna även vid kortvariga sjukdomsfall samt vid

ledigheter på grund av havandeskap bli höga och kännbara för kommu­

nerna. Dessa förhållanden torde därför böra beaktas, därest utredningens

förslag härutinnan kommer att genomföras.

Sveriges skolkamerala förening uttalar sig för inräknande i bidragsunder-

laget av vissa andra kostnader och framhåller därvid följande.

Utredningen räknar med, att de tilläggsarvoden, som utgår till lärare i

lägst 7:e klassen och för undervisning i engelska och tyska, uppgår till

jämförelsevis ringa belopp per skoldistrikt och har därför bortsett från dessa

arvoden i det föreslagna rekvisitionssystemet. För de större skoldistrikten

uppgår dock ifrågavarande arvoden till icke obetydliga belopp, varför ett bibe­

hållande av dessa bidrag borde ifrågasättas. De torde genom schablonmässiga

beräkningsgrunder kunna inlemmas i rekvisitionshandlingen. Vad här an­

förts gäller också statsbidraget till det kompensationstillägg, som har an­

knytning till den allmänna sjukförsäkringen och som utgår till lärarna.

En annan mening rörande behovet av att särskilt beakta kostnader vid

sidan av den föreslagna huvudregeln uttalas av statskontoret, som i frågan

anför följande.

Beträffande de fall, då enligt utredningens mening skoldistriktens faktiska

kostnader likväl böra beaktas, kan statskontoret för sin del icke finna bä­

rande skäl hava förebragts för ett dylikt frångående av den generaliserande

beräkningsmetoden vid ledighet för studier eller offentligt uppdrag med

högst B-avdrag så snart ledigheten överstiger 30 dagar. Enligt ämbetsver­

kets mening bör syftemålet med undantagsregeln i fråga, nämligen motver­

kande av en icke önskvärd återhållsamhet från skoldistriktens sida vid be­

handlingen av ledighetsansökningar, bliva väl tillgodosett, därest som för­

utsättning för jämkningsregeln i fråga uppställes det kravet, att fråga är om

minst eu termins ledighet.

Ämbetsverket avstyrker vidare utredningens förslag att bidragsunderlaget

skulle uppräknas med ett belopp, som motsvarar skoldistriktets faktiska

kostnader för kallortstillägg och finskspråktillägg med hänsyn till att dessa

tillägg icke kan vara ekonomiskt betydande.

Statens organisationsnämnd har även invändningar mot utredningens

förslag rörande bidragsberäkningen vid vissa ledigheter och ifrågasätter,

om bärande skäl finns att vid bestämmande av bidragsunderlaget beakta för

kommun uppkommande merutgifter i anledning av att tjänsteinnehavare

65

åtnjutit ledighet för studier och offentligt uppdrag i andra fall än då sådan

ledighet varat hela läsåret.

Länsstyrelsen i Hallands län

anser, att förenklingsåtgärderna kan drivas

ännu något längre än vad utredningen föreslagit. Länsstyrelsen uttalar i

detta sammanhang följande.

Länsstyrelsen vill föreslå, att man, i likhet med vad som gäller vid hl a.

statsbidrag till statspolisorganisationen, bestämmer bidragsunderlaget ettei

lönen i en för varje art av tjänst, ordinarie folkskollärare, extra ordinarie

folkskollärare o. s. v., bestämd löneklass. Denna löneklass skulle da bestam­

mas efter den i hela landet genomsnittligt gällande löneklassen för respek­

tive kategorier av lärare. Status-quo-principen torde inte, pa lang sikt sett,

bliva åsidosatt genom en sådan beräkning av bidragsunderlaget.

Länsstyrelserna i Älvsborgs

och

Västernorrlands län

erinrar om lämplig­

heten av att avlösa även de från staten utgående ersättningarna till bestri­

dande av vissa sjukvårdskostnader på skolväsendets område.

Beträffande

bidragsandelen

för bidraget till folkskoleväsendet i allmän­

het har vissa myndigheter diskuterat den principiella utformningen av reg­

lerna härför. I sitt yttrande ger

skolöverstyrelsen

sin anslutning till utred­

ningens förslag beträffande en enhetlig kommunandel för olika slag av

lärare, överstyrelsen anför.

Överstyrelsen vill understryka, att förslaget i denna del innebär en avse­

värd förbättring i förhållande till nu tillämpad ordning. Det nuvarande

systemet — med olika statsbidragsvillkor för folkskollärare, övmngslarare

och ämneslärare i fortsättningsskolan — har icke blott onödigt komplice­

rat statsbidragsförfarandet. Följden har även blivit, att på sina håll skol­

distrikten haft en benägenhet att anlägga ekonomiska synpunkter vid valet

av undervisningsform och anställande av lärare, och det kan ifrågasättas,

om denna tendens alltid varit ägnad att främja en ur pedagogiska synpunk­

ter eljest önskvärd inriktning av undervisningen.

Från något håll ifrågasättes, om utredningens förslag med fixerade av-

dragsbelopp är den mest lämpliga metoden för bestämmande av bidragsan­

delen. Sålunda framhåller

riksräkenskapsverket,

efter att ha tillstyrkt ut­

redningens förslag om enhetlig bidragsandel för olika slag av lärare, att

den väg till förenkling, som ett system med en procentuell statsbidragsan-

del utgör, bör närmare prövas.

Stockholms slads folkskoledirektion

uttalar

med instämmande av

stadens kammarkontor,

att tiden nu torde vara inne

att i princip införa det procentuella avdraget även lör folk- och småskol-

lärare.

Statskontoret

tar upp en annan fråga av principiell natur och ifrågasät­

ter, om icke utgångspunkten för fördelningen av statens och skoldistrik­

tens kostnader för folkskoleväsendet bör vara en annan än de nuvarande,

förhållandena. Statskontoret anför i huvudsak följande.

Beträffande frågan om avdragsbeloppets storlek vill statskontoret i före­

varande sammanhang erinra, att i gällande bestämmelser om statsbidrag

till avlönande av folk- och småskollärare avdragsbeloppet i första hand av-

5

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

66

vägts i anslutning till de vid 1947 års riksdag fastställda hyresa\dragen.

Av ämbetsverket under hänvisning till inträffade pris- och lönestegringar

tidigare framförda förslag om höjning av avdragsbeloppen hava icke föran­

lett någon åtgärd. Starka skäl hava dock ansetts föreligga för att en över­

syn borde komma till stånd beträffande beloppen i fråga. Den vid 1955 års

riksdag genomförda hyreshöjningen för folkskolans tjänstebostäder föran­

ledde icke heller någon höjning av avdragsbeloppen. Statskontoret vill un­

derstryka, att ett återställande av den tidigare relationen mellan statens

och skoldistriktens utgifter för folkskoleväsendet lämpligen torde böra vid­

tagas i nu föreliggande sammanhang.

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

Uttalanden beträffande utredningens förslag till

utformning av bidraget

till högre kommunala skolor

har förekommit relativt sparsamt.

Riksräkenskapsverket

uttalar, att bidragsunderlaget bör utgöras av de

faktiska kostnaderna. Ämbetsverket hänvisar även till sina i annat sam­

manhang avgivna utlåtanden, där en kvittning tillstyrkts beträffande huvud­

mannaavgifterna för lärarpersonal, som icke inordnas under SPA-reglemen-

tet.

ö

Skolöverstyrelsen

tillstyrker förslaget samt tillägger.

. överstyrelsen ansluter sig jämväl till förslaget att av förenklingsskäl en

kvittning bör ske av viss del av statsbidraget mot kommunernas huvudman-

naaySltter för pensionering av lärarpersonalen. En sådan förenklingsåt-

gard tinner överstyrelsen nödvändig att överväga, om statsbidragssystemet

i övrigt reformeras.

J

Statskontoret

framhåller, under hänvisning till sitt yttrande rörande folk-

skolebidraget, att ämbetsverket icke heller beträffande de högre kommunala

skolorna kan förorda särskilt beaktande av ledigheter för studier eller

offentligt uppdrag av kortare varaktighet än en termin eller inräknande i

enlighet med förslaget av kallortstilläggen i bidragsunderlaget. Då bärande

skäl vidare enligt statskontorets mening icke synes föreligga för en upp­

räkning av bidragsunderlaget med de lönetillägg vilka jämlikt kungl. brev

den 6 juni 1952 utgår till folkskollärare vid tjänstgöring i högre skola, avstyr­

ker ämbetsverket även förslaget i denna del.

De ekonomiska verkningarna

av utredningens förslag att

ggflQffl ett enhetligt bidrag till folkskoleväsendet dels sammanföra 14_nu-

yarande bidrag, dels avlösa 15 andra bidrag har föranlett kommentarer från

åtskilliga remissmyndigheters sida.

Bland annat har kritik riktats mot utredningens statistiska underlag för

bedömande av de ekonomiska verkningarna.

Socialstyrelsen

anser, att vissa

erinringar kan riktas mot det sätt på vilket urvalet skett av de i provunder­

sökningsområdet ingående fyra länen. Socialstyrelsen fortsätter.

betänkandet förda resonemangen om undersökningsområdets repre­

sentativitet är icke övertygande. Det synes därför icke uteslutet, att utred­

ningen genom valet av undersökningsområde förletts till slutsatser, som

vid en narmare granskning kan visa sig ohållbara.

07

Frågan i vilken utsträckning de av utredningen framlagda förslagen kom­

mer att föranleda omkastningar i kommunernas ekonomi kan med hansyn

till det anförda knappast anses fullt klarlagd.

Erinringar mot undersökningsmaterialet uttalas också i yttrandet från

Stockholms stad, vars statistiska kontor bland annat uttalar följande.

Utredningens resonemang och motiveringar för urvalet tyda på att samp-

lingsexpertis icke anlitats. Metodiken utgör ett exempel på vad man med

statistiskt språkbruk kallar »purposive sampling». Åtskilliga exempel fin­

nas, som belysa vådan av ett sådant förfarande. Med tur och skicklighet kan

materialet visa sig representativt. Men resultaten kunna icke^ generaliseras.

Vetenskapligt hållbara samplingsmetoder måste basera sig på ett sannolik­

hetsurval. Varje enhet inom en viss sektor måste ha samma chans att kom­

ma med i undersökningen. Först då har man möjlighet att med hjälp av

statistisk induktion generalisera resultaten till hela »massan». De för prov-

undersökningsområdet uträknade verkningarna av förslaget till. förenklad

statsbidragsgivning kunna följaktligen icke sägas vara allmängiltiga. Kal-

kvlerna borde omräknas på basis av cn sakkunnigt utförd sampling.

Även i ett uttalande från Göteborgs statistiska byrå göres erinringar mot

representativiteten hos kommunurvalet för provundersökningen. Bland an­

nat uttalas, att en särskild provundersökning för storstäderna hade varit

önskvärd.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet har även erinringar mot urvalsme­

toderna men framhåller samtidigt svårigheterna på grund av uppgifternas

komplicerade karaktär. Styrelsen uttalar följande.

Mot de av utredningen tillämpade urvalsmetoderna synes kunna resas vis­

sa invändningar. Styrelsen är emellertid medveten om att det på grund av

uppgiftens komplicerade beskaffenhet vid dylika undersökningar skulle

bli nödvändigt att gripa över en mycket bred front om man vore nödsakad

att i detalj taga hänsyn till varje enskild kommuns behov. Ett sådant arbete

torde kunna bli orimligt betungande och i vart fall stöta på den svårigheten

att de nu utgående statsbidragen ingalunda alltid beräknats efter dessa fak­

torer. Angeläget synes emellertid det oaktat vara att överväga kompletteran­

de provundersökningar. De därvid vunna resultaten skulle da^ läggas till

grund för en eventuell detalj omarbetning av bidragsgrunderna på så sätt att

de av utredningen angivna syftemålen verkligen uppnås.

Vad gäller resultatet av utredningens beräkningar göres uttalanden i ett

flertal remissyttranden. I de flesta fall lämnas beräkningarna utan erinran.

Statskontoret har dock gjort ett principuttalande, som berör det förhållandet

att utredningen i sitt förslag nödgats utgå från vissa mindre förskjutningar

i de särskilda kommunernas ekonomiska läge. Ämbetsverket anför.

Med hänsyn till förslagets administrativa fördelar lära enligt statskonto­

rets mening erinringar med fog icke kunna riktas mot dylika ekonomiska

konsekvenser. Det synes för övrigt ämbetsverket naturligt, att av speciella

förhållanden motiverade avsteg från de generaliserande beräkningsgrunder,

utredningen uppställt för de nya bidragen, endast böra ifragakomma, då

synnerliga skäl tala härför.

I många av remissvaren har emellertid uttalats farhågor för att ekono­

miska förluster kommer att uppstå för kommunerna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

68

I yttrandet i frågan från Stockholms stad uttalar borgarrådsberedningen

följande, vari stadsfullmäktige instämmer.

Det ekonomiska utfallet av den föreslagna reformen innebär enligt de be­

räkningar, som verkställts av kammarkontoret, en betydande försämring

för Stockholms stad. Med avseende på det föreslagna allmänna statsbidraget

och bidraget till folkskoleväsendet i allmänhet skulle förslagets genomföran­

de innebära en statsbidragsförlust för staden på c:a 1,4 miljoner kronor,

vilket belopp beräknas motsvara 16 % av nu utgående bidrag. Det angivna

beloppet torde endast ange minimiförlusten. En sådan förändring kan inte

anses stå i överensstämmelse med status-quo-principen. Erforderliga änd­

ringar i bidragskonstruktionen böra därför vidtagas för att undanröja så­

dana verkningar. — En omständighet, som kan ge anledning till tvekan rö­

rande status-quo-principen, är att det knappast är möjligt att bedöma, hur

det föreslagna systemet kan beräknas verka i framtiden jämfört med nuva­

rande regler. Det är icke uteslutet, att det nya systemet successivt resulterar

i ett lägre framtida statsbidrag än som skulle följt av hittillsvarande regler,

vilka ge en närmare anslutning till utvecklingen i fråga om de olika verk­

samhetsgrenar där statsbidrag utgår.

Överståthållarämbetet framhåller med anledning av det återgivna avsnit­

tet ur yttrandet från Stockholms stad, att den av staden beräknade procen­

tuella skillnaden mellan de nu utgående och de föreslagna bidragen blir vä­

sentligt lägre, om hänsyn — vilket rätteligen bör ske — tages även till det

nuvarande bidraget till avlöning åt folk- och småskollärare. Ämbetet uttalar

i fortsättningen följande.

Det torde även böra framhållas, att även om det belopp, varmed nu utgå­

ende statsbidrag enligt stadens beräkningar skulle minskas, i och för sig är

betydande, minskningen med hänsyn till Stockholms stora skatteunderlag

endast obetydligt skulle påverka utdebiteringsbehovet. Ehuru de invänd­

ningar Stockholms stad av ekonomiska skäl gjort mot förslaget icke kunna

anses vara av den styrka, att de böra utgöra hinder mot förslagets genomfö­

rande, förordar dock överståthållarämbetet, att en undersökning göres an­

gående möjligheterna att genom ändrade regler för de nya bidragens beräk­

ning eliminera eller i vart fall nedbringa de ogynnsamma verkningarna för

Stockholms del.

Även i yttrandet från Göteborgs stad befaras, att det nya bidragssystemet

skall medföra ogynnsamma verkningar. I ett av stadsfullmäktige omnämnt

yttrande från drätselkammaren framhålles bland annat följande.

Även om det nuvarande rekvisitionsförfarandet självfallet innebär ett

visst merarbete i förhållande till vad som skulle erfordras genom det av-

utredningen föreslagna förfarandet, kan den härigenom uppkommande eko­

nomiska vinsten för Göteborgs vidkommande icke anses stå i rimlig pro­

portion till den i det följande omnämnda förlusten, som skulle åsamkas

staden genom det föreslagna statsbidragssystemet.

Vad som ur Göteborgs stads synpunkt främst är alt erinra mot förslaget

är att detsamma skulle innebära reduktion i driftbidragens slutsumma. En

undersökning utvisar sålunda att för Göteborgs stads" del minskningen i

statsbidrag med utgångspunkt från det i årets budget upptagna beloppet

skulle belöpa sig till ca 1 750 000 kronor. Detta motsvarar med det skatte­

underlag, å vilket budgeten beräknats ungefärligen 10 öres ökning i skatte­

kvoten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

En bestämd förutsättning för reformen synes länsstyrelsen vara, att den

icke i praktiken medför en övervältring på kommunerna av nya ekono­

miska bördor.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser ytterligare undersökningar erforderliga

och gör därvid följande invändningar mot utredningens slutsatser rörande

giltigheten av undersökningsresultaten.

Då det enligt länsstyrelsens mening emellertid torde förefinnas anledning

till antagande, att ett senare mera fullständigt uppgiftsmateriel med hän­

syn till skolförhållandena inom landets övriga delar och till skolväsendets

allmänna utveckling skulle förändra bilden i detta avseende — jämväl med

hänsyn till den tidpunkt vid vilken den nya reformen kan genomföras —

finner länsstyrelsen starka skäl tala för en höjning av avdragsreduktionen

per statsbidragsberättigande tjänst till förslagsvis 1 000 kronor, därvid läns­

styrelsen vid förutsätta, att motsvarande undersökning av färskare mate­

riel från ett större antal skoldistrikt anordnas med lämpliga tidsintervaller,

till exempel vart femte år.

Angelägenheten av att de ogynnsamma verkningarna av omläggningen

så långt som möjligt begränsas framhålles vidare av länsstyrelserna i Älvs­

borgs och Västerbottens län. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ingen er­

inran mot en omläggning, under förutsättning att garantier skapas för att

det nya systemet ger skälig rättvisa åt länets kommuner och icke föranleder

någon väsentlig förändring med avseende på kommunernas förutsättningar

att såsom hittills fullgöra sin verksamhet.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet betonar fördelen av att man genom

bidragskonstruktionen garanterar värdebeständighet åt bidraget. 1 övrigt

diskuterar styrelsen de ekonomiska verkningarna av utredningens förslag

och uttalar därvid följande — med utgångspunkt från att utredningen an­

givit 20 öre per skattekrona som maximigräns för inkomstförluster genom

bidragsomläggningen.

Om man över huvud taget avser att förenkla bidragsgivningen inom nu­

varande kostnadsram torde en sådan konsekvens vara svår att undvika.

Styrelsen måste emellertid i detta avseende bestämt hävda, att man för att

ytterligare säkerställa ett tillfredsställande resultat vid övergången till det

nya systemet lrån statens sida bör tillhandahålla ett större bidragsbelopp

än det som för närvarande totalt utgår till kommunerna. Detta synes inga­

lunda orimligt, då många statsbidrags realvärde successivt sjunkit varför

nämnda värde numera i åtskilliga fall endast uppgår till eu bråkdel av det

ursprungligen avsedda.

Den föreslagna reformen bör således icke få medföra någon minskning

av nu utgående bidrag. Även om med de föreslagna bestämmelserna maxi­

migränsen för vissa kommuners inkomstförlust skulle begränsas till 20 öre

per skattekrona, vilket icke torde vara säkert, kan denna förlust bli så känn­

bar för de kommuner, som drabbas därav att den ej uppväges av de rent ad­

ministrativa fördelarna. Utom genom den tidigare påpekade realminskningen

av statsbidragen sker en kontinuerlig beskärning därigenom att vinsterna

av det växande skatteunderlaget per invånare för kommunerna upphävas

eller minskas på grund av utökade kostnadskrävande uppgifter, vilka i sin

tur i avsevärd utsträckning äro resultatet av statsmakternas beslut. Erfa­

renheten visar, att skattesatsen inom ett flertal kommuner stigit avsevärt

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

liga i förslaget är, att den nuvarande detalj redovisningen av de faktiska löne­

kostnaderna i bidragsrekvisitionerna ersättes med en beräkning på schema­

tiska grunder med anknytning till de viktigaste kostnadselementen. Två fak­

torer är här avgörande, nämligen bestämmandet av begreppen statsbidrags-

berättigande tjänst och årslön.

Som hel statsbidragsberättigande tjänst bör såsom utredningen föreslagit

räknas varje för redovisningsåret inrättad distriktsöverlärar-, föreståndarin-

ne-, folk- eller småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst. I den

mån det gäller att beakta sådan tjänstgöring inom folkskolan, som faller

utanför vad utredningen definierat såsom hel statsbidragsberättigande tjänst,

bör tjänstgöringen inräknas i bidragsunderlaget med 1/30 tjänst för varje

veckotimme som fullgjorts under helt läsår enligt fastställd timplan. I vad

gäller fortsättningsskolan skall varje undervisningstimme, som icke innefat­

tas i hela statsbidragsberättigande tjänster, beräknas som 1/1080 tjänst. I

den mån hel statsbidragsberättigande tjänst eller del därav innehas av pen­

sionerad lärare, bör den inräknas i bidragsunderlaget endast till två tredje­

delar. Förslaget innebär vidare, att kostnader för vikarier i regel ep skall

medräknas. Detta medför, att statsbidrag för en tjänstgöring av viss omfatt­

ning inte kan erhållas för mer än en befattningshavare, även om skoldistrik­

tet på grund av tjänsteinnehavarens ledighet har att avlöna även vikarie för

tjänstgöringens upprätthållande.

Det synes mig i övrigt ej erforderligt att beröra alla detaljer rörande ut­

formningen av begreppet statsbidragsberättigande tjänst. Vad utredningen

därvid anfört torde i stort sett böra beaktas i den författning i ämnet som får

förutsättas komma till stånd. Såsom skolöverstyrelsen anfört bör särskild

uppmärksamhet ägnas åt utformningen av den blivande författningen i vad

gäller fyllnadstjänstgöring.

Då det därefter gäller den närmare preciseringen av begreppet årslön, har

utredningen föreslagit, att därmed skall avses den lön som enligt den för

befattningshavaren gällande löneklassen utgår under loppet av ett redovis-

ningsår. För att icke flera olika löneklasser skall behöva beaktas under re­

dovisningsåret för en och samma tjänst, har utredningen föreslagit, att tjäns­

teinnehavarens löneklass vid vårterminens början skall vara avgörande. En

sådan regel förenklar beräkningarna i de fall en tjänst under året hytt inne­

havare eller löneklassen förändrats för en och samma tjänsteinnehavare.

Givet är att en ännu mera schablonmässig beräkningsmetod hade varit

tänkbar. Länsstyrelsen i Hallands län har t. ex. i sitt remissyttrande förordat,

att bidragsunderlaget skulle bestämmas efter lönen i en för varje art av

tjänst, ordinarie folkskollärare, extra ordinarie folkskollärare osv., bestämd

löneklass, i likhet med vad som gäller vid bland annat statsbidrag till stats-

polisorganisationen. Från förenklingssynpunkt skulle uppenbarligen en så­

dan ytterligare schablonisering ha inneburit vissa fördelar jämfört med det

av statsbidragsutredningen förordade systemet. Det bör dock framhållas, att

statshidragsutredningen i sina överväganden också varit inne på ytterligare

schabloniseringar i den angivna riktningen men därvid funnit, att detta skulle

73

medföra icke obetydliga omfördelningar i statsbidrag. Det torde också för­

hålla sig så, att den högre grad av schablonmässighet, som förekommer t. ex.

för vissa statsbidrag till polisväsendet, icke utan vidare lämpar sig för ett bi­

drag som är av en väsentligt större betydelse för kommunernas ekonomi. För

att undvika omkastningar i kommunernas ekonomi är det befogat med en

mindre schablonartad metod i vad gäller ett bidrag av folkskolebidragets do­

minerande betydelse än när det är fråga om bidrag av mindre omfattning. Jag

finner därför icke anledning att frångå utredningens förslag i detta hänse­

ende.

Invändningar mot att över huvud taget tillämpa en schematisk metod föi

beräkning av bidragsunderlaget har framförts av riksräkenskapsverket. En­

ligt ämbetsverkets mening bör liksom hittills bidragsunderlaget grunda sig

på de faktiska kostnaderna. Enligt min mening skulle ett beaktande av des­

sa invändningar omöjliggöra en mera väsentlig förenkling av bidragssyste­

met. Då motivet för ämbetsverkets ståndpunkt är de speciella förhållanden,

som kan uppkomma ur kontrollsynpunkt vid tillämpning av det här före­

slagna bidragssystemet, vill jag i ett senare avsnitt närmare behandla verkets

invändningar.

I anslutning till frågan om bidragsunderlagets storlek bör en omständighet,

som utredningen icke berört, bär påpekas. Det gäller bestämmandet av bi­

dragsunderlaget med hänsyn till den för tjänsteinnehavaren gällande löne-

klassen vid vårterminens början. Det bör enligt min mening icke alltid följa,

att det mot löneklassen svarande årslönebeloppet skall fixeras med hänsyn

till de vid nämnda tidpunkt gällande löneplansbeloppen. Hänsyn bör uppen­

barligen tagas till under året inträffade förändringar i lönebeloppets storlek

i de särskilda löneklasserna. I de fall beslut om ändrade löner fattas vid en

senare tidpunkt under året med giltighet från och med den 1 januari, bör så­

ledes i årslönebeloppet ingå sex månadslöner enligt från denna tidpunkt gäl­

lande lönetabeller och sex månadslöner enligt närmast dessförinnan gäl­

lande lönetabeller.

Med anledning av en av Sveriges skolkamerala förening framförd erinran

rörande beaktande av kompensationstillägget för sjukförsäkringsavgifter vid

bidragsberäkningen vill jag erinra, att enligt ett förslag till arets riksdag

om en löneplansrevision in. in. kompensationstillägget från och med den 1

juli 1957 ej kommer att beräknas i särskild ordning utan direkt ingå i

årslönebeloppen för olika löneklasser.

De i det föregående angivna reglerna innebär, att vissa kostnader — i all­

mänhet löner till vikarier ävensom vissa arvodes tillägg, t- ex- arvode för un­

dervisning i engelska jämlikt 23 § 3 mom. avlöningsreglementet för folksko­

lan — i fortsättningen ej kommer åt! påverka h i d r a g s u n d c r I a getssU irlek ■

Skoldistrikten får emellertid icke svara för dessa kostnader utan kompensa­

tion. Såsom kommer att närmare beröras vid behandlingen av bidragsande-

len, kommer denna all fastställas till sådan storlek, att skoldistrikten som

helhet tillföres samma statsbidragsbelopp som enligt nu gällande bestämmel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

74

ser. Detta innebär, att distrikten tillföres bidragsmedel även för de kostna­

der som ej ingår i bidragsunderlaget. Farhågorna för att täckning icke skul­

le ges för kostnader utanför bidragsunderlaget synes i stort sett icke vara

befogade.

L tredningen har påpekat, att speciella förhållanden kan föreligga som

medför att det schematiskt beräknade bidragsunderlaget får oförmånliga

konsekvenser. Med anledning härav har föreslagits, att bidragsunderlaget

skall uppräknas utöver vad som följer av den förut angivna huvudregeln,

i de fa]].tjänsteinnehavare åtnjutit sjukledighet under hela läsåret eller om

tjänsteinnehavare under minst 30 dagar i följd åtnjutit ledighet för studier

eller för offentligt uppdrag ined högst B-avdrag å lön.

Enligt statskontorets mening bör för tillämpning av jämkningsregeln i

vad gäller ledighet för studier och offentligt uppdrag uppställas det kravet,

alt fråga är om minst en termins ledighet. Statens organisationsnämnd

önskar en ännu mera restriktiv utformning av den ifrågavarande regeln

och anser att ledigheten liksom vid sjukdom bör omfatta hela läsåret, för

att uppkommande merutgifter skall särskilt beaktas. I en del remissut­

låtanden har å andra sidan ifrågasatts, huruvida utredningens förslag i er­

forderlig grad tager hänsyn till uppkommande merkostnader.

Ur rationaliseringssynpunkt skulle de av statskontoret och organisations-

nämnden föreslagna inskränkningarna av undantagsregelns tillämpning

onekligen vara önskvärda. Specialregler vid ett schablonartat beräknings-

sätt bör givetvis så långt som möjligt undvikas. Jag anser emellertid, att

den av utredningen angivna motiveringen för en särskild beräkningsregel

i dessa fall måste tillmätas avgörande betydelse. Vad skolöverstyrelsen an­

fört om befarade konsekvenser vid tillämpning av regeln om uppräkning

av bidragsunderlaget vid sjukdom under viss tid kan givetvis tänkas vara

en realitet i vissa fall. Då emellertid gränsdragningsproblem av dylikt slag

är svåra att undvika och det vidare här är fråga om en regel som endast

torde komma i tillämpning i vissa undantagsfall, finner jag icke anledning

att frångå utredningens förslag.

Statsbidragsutredningen har i övrigt utgått från att i det schablonartade

bidragssystemet endast skall beaktas kostnader som är anknutna till löne-

klassystemet. Av speciella skäl har utredningen dock ansett, att kallortstill-

lägg och finskspråktillägg bör inräknas i bidragsunderlaget med belopp mot­

svarande den faktiska kostnaden. Statskontoret har föreslagit, att dessa

tillägg icke skulle särskilt medtagas. Med hänsyn till att kostnaderna härför

endast kan komma i fråga i vissa kommuner och stundom kan tänkas

representera icke helt oväsentliga belopp, anser jag dock för egen del be-

fogat, att kostnaderna härför beräknas särskilt. Härvid bör uppmärksammas

det extra lönetillägg till tjänstemän inom vissa delar av Norrland, som före­

slagits i årets statsverksproposition (Bil. 2, För flera huvudtitlar gemen­

^{samma frågor,} p.

4). Tillägget avses i allmänhet komma att utgå i stället

för kallortstillägg. Jämväl kostnaderna för angivna »Norrlandstillägg» bör

inräknas i sin helhet i bidragsunderlaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

76

statsbidragsutredningens förslag framhålles, att den ifrågavarande dif­

ferentieringen i bidragsgivningen icke motsvaras av reella kostnadsskillna­

der. Med hänsyn härtill vore det enligt stadens mening motiverat med en

enhetlig procentuell kommunandel.

Ln övergång till ett enhetligt procentbidrag synes icke kunna ske utan

mindre önskvärda konsekvenser, varför jag icke kan förorda en sådan lös­

ning. Icke heller eu övergång till ett enhetligt avdragsbelopp för samtliga

hyresgrupper kan sägas innebära en tillfredsställande lösning. Gjorda uträk­

ningar visar, att ett för samtliga hyresgrupper enhetligt avdragsbelopp skulle

innebära bidragsförluster på tillhopa 4,3 miljoner kronor i hyresgrupp 1.

Vinsten av att övergå till ett enhetligt avdragsbelopp skulle tillfalla kom­

munerna i hyresgrupp 3, 4 och 5, bland vilka återfinns flertalet av landets

största och bärkraftigaste kommuner. Med hänsyn till storleken av den

bidragsgivning det här är fråga om kan beloippet synas vara mindre betydan­

de. Det är dock tydligt, att ett system med enhetliga avdragsbelopp skulle

drabba kommuner med svagt skatteunderlag och därför skattetrycksmässigt

bli av icke oväsentlig betydelse. Jag vill därför icke förorda en dylik omlägg­

ning av bidragsgivningen.

En annan metod att erhålla en enhetlig kommunandel är givetvis en ökad

statsbidragsgivning i sådan form, att avdragsbeloppet i hyresgrupperna 2—5

sänkes till samma nivå som avdraget i hyresgrupp 1. Den därav uppkom­

mande kostnadsökningen för statsverket kan beräknas uppgå till 8,78 mil­

joner kronor, varav enbart Stockholm skulle erhålla 2,74 miljoner kronor.

Jag anser det uteslutet, att staten med de här föreliggande utgångspunkter­

na av hänsyn enbart till de små vinsterna i förenklingshänseende skulle

ikläda sig en kostnadsökning av denna storleksordning.

Med hänsyn till de angivna synpunkterna synes det mig alltså icke möj­

ligt att frångå den nuvarande differentieringen efter hyresgrupper. Däremot

anser jag i likhet med utredningen, att enhetliga avdragsbelopp kan genom­

föras då det gäller olika slag av tjänster. Således finns icke anledning att

bibehålla den nuvarande skillnaden i avdragsbelopp mellan folk- och små-

skollärartjänster. Något skäl att knyta avdragsbeloppet endast till vissa

slag av tjänster föreligger ej heller. Det lämpligaste synes vara, att avdraget

göres enhetligt för var och en av de statsbidragsberättigande tjänster som er-

hålles enligt den i det föregående förordade beräkningsmetoden. Detta imie-

bär t. ex., att avdrag även skall göras för övningslärartjänster. Såsom fram­

hållits av utredningen och även understrukits av skolöverstyrelsen medför

detta, att kommunernas ekonomiska intresse av särskilda anställningsfor­

mer för lärarpersonalen bortfaller, exempelvis intresset att anställa'folk­

skollärare hellre än övningslärare.

Differentieringen av avdragsbeloppet efter hyresgrupperna förutsätter, att

det är fullt klart till vilken grupp en kommun skall hänföras. För närvaran­

de framgår indelningen i detta hänseende av kungörelsen den 14 december

1951 ang. den i boställsordningen för folkskolans lärare avsedda hyres-

grupperingen. Enligt dessa bestämmelser förekommer det dock, att en och

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

78

Kungi. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

avdragsbeloppen per statsbidragsberättigande tjänst, i vad avser lärarlönebi-

draget, i hyresgrupperna 1—5 respektive 957, 1 200, 1 380, 1 616 och 1 852

kronor. Den inom departementet företagna undersökningen utvisar således

avdragsbelopp som överstiger de av statsbidragsutredningen erhållna med

mellan 41 och 70 kronor. Beaktas emellertid, att vid undersökningen förut­

satts att det särskilda arvodet till folkskollärare för undervisning i klass 7

och högre klasser skall upphöra och att avdragsbeloppet av denna anledning

bör stiga med 50 ä 60 kronor per tjänst, kan dock de båda undersökningar­

na anses ha givit i huvudsak överensstämmande resultat.

Med hänsyn till att jag förordar ett mindre antal speciella bidrag till in­

lösning än vad statsbidragsutredningen förutsatt, påverkas kompensatio­

nens storlek. Det som kompensation erforderliga beloppet per statsbidrags-

berättigande tjänst nedgår härigenom till 400 kronor. Efter minskning med

detta belopp erhålles avdragsbeloppen 557 kronor i hyresgrupp 1, 800 kro­

nor i hyresgrupp 2, 980 kronor i hyresgrupp 3, 1 216 kronor i hyresgrupp 4

samt 1 452 kronor i hyresgrupp 5. Med de angivna avdragsbelopipen torde

någon förskjutning icke komma att ske vare sig i kostnadsfördelningen mel­

lan staten och kommunerna eller mellan de olika hyresgrupperna. Jag för­

ordar, att till grund för beräkning av kommunernas andel av bidragsunder-

laget lägges de belopp som framkommit vid de inom finansdepartementet

gjorde undersökningarna. Dessa grundar sig visserligen på material, som

avser redovisningsåret 1954/55, men de torde — såsom framgår av depar­

tementspromemorian och som jag längre fram skall beröra — kunna läggas

till grund för avdragsbeloppens beräkning. I blivande författning rörande

de nya gemensamma statsbidragen torde dessa avdragsbelopp av praktiska

skäl böra upptagas med siffror som avrundats till närmaste hela tiotal.

Statsbidragsutredningens förslag till förenklade beräkningsregler i vad

gäller sammanförande av fyra lönebidrag till högre kommunala skolor har i

huvudsak icke mötts av några erinringar från remissmyndigheternas sida.

Statskontoret har dock i några detaljfrågor framfört avvikande synpunkter,

närmast i konsekvens med de erinringar som framförts beträffande lärar-

lönebidraget.

I fråga om bestämmande av underlaget för bidraget föreslår utredningen

samma metod som för lärarlönebidraget. Dock föreslås det tillägget, alt de

särskilda arvoden, vilka enligt kungl. brev den 6 juni 1952 utgår till Jolk-

skollärare som med full tjänstgöring förordnats att tjänstgöra vid högre

skola, skall inräknas i bidragsunderlaget med det belopp som faktiskt utbe­

talats till lärarna.

Utredningens beräkningar av verkningarna av ett schablonmässigt bidrags-

underlag ger vid handen, att bidragsunderlagets storlek vid införande av de

nya grunderna kommer att förbli i stort sett oförändrad. För att bibehålla

en helt oförändrad kostnadsfördelning mellan stat och kommun erfordras

endast en höjning av den nuvarande bidragsandelen med några tiondels pro­

cent. Någon ökning av procentsatsen blir dessutom följden av att utred­

ningen föreslår indragning av två bidrag mot kompensation genom högre

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 195

/

79

skolbidraget. Utredningen har beräknat, att bidragsprocenten bör utgöra

78,7 för bibehållande av bidragsgivningen vid oförändrad nivå.

Jag finner icke anledning att frångå statsbidragsutredningens förslag rö­

rande ett enhetligt reglerat bidrag till högre kommunala skolor. Den av ut­

redningen beräknade procentsatsen synes mig dock böra avrundas till när­

maste hela tal.

Utredningen har under hänvisning till två i ett annat sammanhang fram­

lagda utredningar även framfört tanken att befria kommunerna från skyl­

digheten att betala s. k. huvudmannaavgifter för lärarnas pensionering och i

stället jämka procentsatsen för det högre skolbidraget nedåt. Förslaget om

denna förenklingsåtgärd har i remissvaren mötts med gillande. Då emeller­

tid detta spörsmål sammanhänger med de frågor rörande pensionering, som

för närvarande överväges inom 1951 års pensionsutredning, är jag icke be­

redd att i förevarande sammanhang förorda någon ändring.

En avgörande faktor vid ställningstagandet till en bidragsomläggning är,

vilken inverkan omläggningen kommer att få på kommunernas ekonomi.

Som framgår av det föregående har de olika avdragsbeloppen avpassats på

sådant sätt, att totalsumman av de statliga bidragen med de nya reglerna

kommer att förbli oförändrad. Därmed är dock icke givet, att den enskilda

kommunen icke kan drabbas av förluster genom bidragsomläggningen. Ge­

nom att beräkningen av bidragsunderlaget icke grundar sig på alla de ut-

giftsfaktorer, som tidigare ingått i underlaget, kan det tänkas alt bidrags-

förluster uppkommer under ogynnsamma förhållanden. För andra kom­

muner, vars kostnadsfaktorer har en sådan sammansättning att de gynnas

av det schablonartade systemet, medför omläggningen däremot vinst.

Statsbidragsutredningen har på ett begränsat material utfört beräkningar

som beträffande lärarlönebidraget utvisar, att den uppkommande omfördel­

ningen blir relativt obetydlig. En av utredningen upprättad tabell över de

sammanlagda verkningarna av förslagen beträffande såväl avlösning av 15

speciella bidrag som sammanförande av 14 skolbidrag utvisar, att icke någon

kommun skulle drabbas av större bidragsförlust än som motsvarar fyra öre

per skattekrona. Bidragsvinster skulle däremot uppkomma på upp till 21 öre

per skattekrona.

I remissutlåtandena har i ett betydande antal fall oro uttalats för de eko­

nomiska följderna av omläggningen. Därvid har kritik även riktats mot de

av utredningen begagnade undersökningsmetoderna. Det har bland annat

gjorts gällande, att det av utredningen gjorda urvalet av kommuner icke va­

rit tillräckligt representativt och att undersökningen därför icke kunnat

allsidigt klarlägga de ekonomiska verkningarna. Vissa remissinstanser har

som följd härav bland annat framfört önskemål om ytterligare utredning.

Ett antal kommuner har genom egna uträkningar kommit fram till att hi-

dragsförluster skulle uppkomma som överstiger dem utredningen erhållit.

De inom departementet företagna undersökningarna — vars resultat så­

som jag redan nämnt närmare redovisas i bilaga 5 till detta protokoll — ut­

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

visar också, att i vissa fall större bidragsförluster än som motsvarar fem

öre per skattekrona kan uppkomma. Detta är fallet för sju kommuner. Icke

för någon kommun överstiger dock förlusten 14 öre per skattekrona.

Det bör framhållas att vid den nu företagna undersökningen eftersträvats

att erhålla ett så långt som möjligt allsidigt urval av kommuner. Materialet

har utvalts på sådant sätt att hänsyn i rimlig utsträckning måste anses ha

tagits till den kritik som riktats mot statsbidragsutredningens kommunur­

val. I enstaka fall utvisar den nu företagna undersökningen större minus­

belopp, d. v. s. bidragsförluster, än vad som framkommit vid statsbidrags-

utredningens motsvarande undersökning. Å andra sidan utvisade statsbi­

dragsutredningens undersökning en högsta avvikelse på plussidan med 21

öre per skattekrona. Vid den inom departementet företagna undersökning­

en uppgick den högsta avvikelsen åt plussidan till 15 öre per skattekrona.

I stort sett torde dock undersökningens resultat vara sådant, att det före­

slagna systemet bör kunna genomföras utan mera märkbara återverkningar

för kommunerna. Det kan erinras om att de i departementspromemorian

framkomna beloppen för skattetrycksförändringar icke går upp till eller

ens närmar sig det belopp av 20 öre per skattekrona, som statsbidragsutred-

ningen ansett vara den övre gränsen för godtagbara avvikelser.

Det kan också vara anledning framhålla som ett utmärkande drag för det

schablonmässiga bidragssystemet, att konstaterade bidragsförluster ett år

ofta sammanhänger med förhållanden av rent tillfällig natur och att därför

ett annat år ett bättre resultat kan förväntas. Under sådana förhållanden

anser jag icke de resultat som framkommit genom departementets under­

sökningar vara ägnade att inge betänkligheter. Icke heller finner jag an­

ledning att föreslå ökad total statsbidragsgivning för att därigenom söka

minska förlusterna för de fåtaliga kommuner, som drabbas av de relativt

sett större bidragsförlusterna.

I detta sammanhang vill jag nämna, att jag även låtit vidtaga en separat

uträkning beträffande vissa av de kommuner, som i remissvaren uttryckt

farhågor för större bidragsförluster och som icke ingått i den inom finans­

departementet gjorda undersökningen. Det gäller Eskilstuna, Kristianstads,

Mölndals och Örebro städer samt Lomma köping och Svärta landskommun.

För dessa har vid denna separata uträkning avvikelser erhållits som i intet

fall motsvarar mer än två öre per skattekrona. Möjligt är att dessa nu er­

hållna gynnsammare resultat sammanhänger med att vissa bidrag undan-

tagits från reformering genom avlösning. Resultatet utvisar, att vid nu av­

sedd utformning av bidragssystemet de här särskilt undersökta kommu­

nerna endast får vidkännas oväsentliga ändringar i skattetrycket.

Stockholms stad har i sitt remissyttrande påvisat, att i absoluta tal icke

oväsentliga bidragsförluster skulle uppkomma för staden, och därvid ifrå­

gasatt, om icke hänsyn härtill borde tagas vid bidragsreglernas utformning.

De inom departementet utförda beräkningarna — som visserligen endast

grundar sig på material från viss del av staden — utvisar emellertid att bi­

dragsförlusterna torde bli väsentligt lägre än dem staden i sitt remissytt­

81

rande kalkylerat med. En bidragande orsak härtill synes vara, att det för

Stockholm väsentliga bidraget till underhållsbidrag till barn undantagits

från den nu föreslagna omläggningen.

De resultat, som framkommit vid undersökningarna, bygger på uppgifter

om bidrag, avseende i huvudsak budgetåret 1954/55. Fråga uppkommer då

i vad mån senare ökningar i lönekostnaderna kan anses påverka dessa re­

sultat. Till följd av bidragssystemets konstruktion föranleder emellertid

stigande löner icke någon utgiftsökning för kommunerna, då det gäller

lärarlönebidraget, vilket innebär en väsentlig fördel för kommunerna. Be­

träffande högre skolbidraget blir förhållandet visserligen något annorlunda

men även i detta fall föreligger full värdebeständighet. Genom att bidraget

i sistnämnda fall beräknas i procent av bidragsunderlaget kommer kostnads­

ökningarna att fördelas mellan stat och kommun på i princip samma sätt

som för närvarande. Vad rör bidraget till övningslärare inom folk- och fort-

sättningsskolan kommer förmånen med värdebeständighet att accentueras

vid övergång till det nya bidragssystemet. Denna omständighet bör här sär­

skilt framhållas. De eventuella bidragsförluster, som de utförda beräkning­

arna utvisar i utgångsläget, kan under vissa förhållanden mer än väl upp­

vägas av den värdebeständighet, som är förknippad med det föreslagna för­

enklade bidragssystemet.

Sammanfattningsvis vill jag uttala, att jag ger min anslutning till de av

statsbidragsutredningen uppdragna riktlinjerna rörande beräkningssättet

för en ny statsbidragsgivning med de modifikationer som nu angivits. Jag

vill tillägga, att ytterligare kostnadselement längre fram kan tänkas konnna

i fråga, som är av beskaffenhet att böra påverka bidragsunderlagets och bi-

dragsandelens beräkning. Bland annat kan erinras om skolstyrelseutred­

ningens förslag om statsbidrag till kostnaderna för den lokala fackliga skol­

ledningen, som berördes i proposition nr 182 till 1956 års riksdag. För öv­

rigt bör bemärkas, att under tiden efter det att statsbidragsutredningen av­

lämnade sitt förslag i något fall bestämmelser av statsbidragskaraktär till­

kommit, som ersätter eller kompletterar tidigare regler på det område, som

av utredningen avsetts med de 14 till sammanförande föreslagna lönebidra-

gen inom folkskoleväsendet. Vidare kan föreligga vissa problem hur bi-

dragsgivningen genom det nya lärarlönebidraget skall avgränsas i förhål­

lande till andra bidragsområden. Som exempel kan nämnas, att för när­

varande bidragsreglerna för löner vid den inbyggda realskolan har anknyt­

ning till såväl bidraget för folkskolan som för högre kommunala skolor.

Dessa frågor ävensom andra uppkommande frågor av liknande art torde

senare få övervägas inom vederbörande fackdepartement.

I detta sammanhang bör till slut beröras en budgetteknisk fråga. De båda

nya gemensamma statsbidragen är avsedda att träda i stället för olika

bidrag som varit hänförliga till verksamhetsområden inom mer än ett dc-

<>

llilntng till riksdagens protokoll

I samt. Nr 112

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

82

partement. Uppenbarligen bör dock de båda statsbidragen hänföras till ett

och samma departement. Med hänsyn främst till de nya statsbidragens

övervägande karaktär av lönebidrag på skolväsendets område bör de utgå

från lämpligt anslag under åttonde huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

VI. YiUkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna. Statens kontroll.

Innehållande av bidrag

Utredningen

Utredningen erinrar inledningsvis om att flertalet av de bidrag, vilka enligt

utredningens förslag skulle upphöra att utgå som fristående bidrag, var för

sig är reglerade i särskilda statsbidragsförfattningar. I sådana författningar

anges ofta föreskrifter som är avsedda att närmare reglera den statsunder­

stödda verksamheten. Sådana föreskrifter kan ha karaktären av förutsätt­

ningar för att verksamheten skall vara statsbidragsberättigad eller av sär­

skilda villkor för utbekommande av statsbidrag eller eljest på ett eller an­

nat sätt indirekt verka reglerande på den statsunderstödda kommunala

verksamheten. Som exempel på villkorsbestämningar må nämnas, att de

lokaler, i vilka verksamheten skall bedrivas, skall vara godkända av statlig

myndighet, att kommunen skall betala vederbörande befattningshavare viss

normal- eller minimilön, att befattningshavare skall ha viss formell kom­

petens, att reglemente för verksamheten skall godkännas av statlig myndig­

het eller att verksamheten skall bedrivas efter en av statlig myndighet god­

känd plan.

Vid en reform genom överföring enligt utredningens förslag av flertalet

nuvarande speciella driftbidrag till ett fåtal var för sig enhetligt reglerade

bidrag måste de nuvarande statsbidragsförfattningarna ersättas med andra

författningar för de nya bidragen. Utredningen uttalar härom.

I sådan ny statsbidragsförfattning böra då införas föreskrifter om ända­

målet med statsbidraget, d. v. s. arten av den verksamhet till vars bedrivan­

de statsbidraget är avsett att utgöra bidrag, regler för statsbidragets beräk­

nande samt föreskrifter om ansöknings-, prövnings- och utbetalningsförfa-

rande. Tveksamt är däremot om och i vad mån de särskilda statsbidrags-

villkoren beträffande de sammanförda men tidigare separata statsunder­

stödda verksamhetsgrenarna böra bibehållas. I de fall åter, att nuvarande

speciella bidrag skulle indragas, bortfaller helt möjligheten att överflytta

villkorsbestämningarna till ny statsbidragsförfattning.

Från utredningens sida ställde man sig i principbetänkandet till eu bör­

jan den frågan, om det även efter en föreslagen reform vore behövligt för

staten att genom villkorsbestämningarna öva inflytande på den kommunala

verksamheten. Utredningen anförde sammanfattningsvis härom.

Villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna har ofta en verkan

utöver sin uppgift att skapa garantier för statsmedlens användning. Denna

ytterligare verkan torde i ej så få fall vara direkt åsyftad eller m. a. o. vara

83

ett uttryck för en kompetensfördelning mellan stat och kommun. Från bl. a.

dessa utgångspunkter kan man icke bortse från att betänkligheter kan resas

mot att slopa villkorsbestämningarna. För nya verksamhetsgrenar, vilka följt

av statliga reformer och som från början icke haft någon utbredning ute i

kommunerna, skulle det ofta ha varit vanskligt att låta varje kommun efter

eget skön bestämma verksamhetens uppläggning. Det synes därför naturligt

att garantier, för att från början få verksamheten rätt inriktad, sökts i en

begränsad handlingsfrihet för kommunerna. När en kommunalt administre­

rad verksamhet vunnit en viss hävd, är det emellertid icke blott möjligt

utan även önskvärt att låta kommunerna få ökad handlingsfrihet. Även en

annan faktor än den nu berörda är ägnad att underlätta slopandet av preci­

serade villkorsbestämningar. Huvudparten av driftbidragen till primärkom­

munerna avser nämligen ändamål, som har med socialpolitik eller undervis­

ning att göra. På dessa områden är samhällets förpliktelser nu mera all­

mänt erkända än tidigare, och några principiellt grundade åsiktsdifferenser

av betydelse för utvecklingen torde knappast kunna noteras. En faktor, som

emellertid mer än de nu berörda torde vara ägnad att revidera uppfatt­

ningen om villkorsbestämningarnas behövlighet, är den nya kommunindel-

ningen. Den ökning av den kommunala förvaltningsapparatens kapacitet, som

kommunindelningsreformen haft såsom mål, bör medföra mindre behov av

anvisningar och kontroll från de statliga organens sida.

De förslag om ett allmänt statsbidrag, som framlades i principbetänkan­

det, medförde — liksom nu föreliggande förslag — enligt utredningen, att

villkorsbestämningarna i de särskilda bidragsförfattningarna icke kunde bi­

behållas. Utredningen föreslog därvid, att, i den mån särskild reglering allt­

jämt erfordrades, villkorsbestämningarna skulle ersättas med för kommu­

nerna direkt normerande föreskrifter. Samma system ansågs således böra

tillämpas som då det gäller kommunal verksamhet till vars bedrivande stats­

bidrag icke utgår. Utredningen erinrade om att statsmakterna i dylika fall

meddelat erforderliga reglerande föreskrifter i fristående, direkt normerande

författningar.

Utredningen framhöll härom i principbetänkandet i huvudsak följande.

Följden av en omreglering av villkorsbestämningarna skulle visserligen

bli, att den effektiva påtryckning på kommunerna alt ställa sig till efter­

rättelse de av statsmakterna angivna normerna, som följer av möjligheterna

att vägra statsbidrag, icke längre skulle kunna utövas. Utredningen hade

emellertid kommit till den uppfattningen, att denna form av tryck på kom­

munerna att följa de statliga riktlinjerna för den kommunala verksamheten

icke vore nödvändig. I stort sett torde samma resultat kunna uppnås genom

råd och anvisningar. Därtill komme möjligheten att genom vitesföreläggande

tvinga eu tredskande kommun att följa i laga ordning meddelade före­

skrifter.

överflyttande av villkorsbestämningarna i vissa statsbidragsförfattningar

till direkt normerande författningar torde i många fall skapa ökad klarhet

och enkelhet. Beträffande flera av de nu statsunderstödda verksamhetsgre­

narna förekomme nämligen eu dubbel reglering, dels genom direkt norme­

rande författningar och dels genom villkorshestämningar för erhållande av

statsbidrag. Men även beträffande sådan kommunal verksamhet, som reg­

leras uteslutande genom villkorsbestämningar för erhållande av statsbi­

drag, kunde omläggningen medföra förenklingar. Utredningen förutsatte

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 11)57

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nämligen av skäl, som närmare utvecklades i principbetänkandet, att vid

utbyte av villkorsbestämningarna i statsbidragsförfattningarna mot direkt

normerande föreskrifter en omprövning samtidigt skulle företagas av be­

stämmelsernas sakliga innehåll, som skulle leda till ökad kommunal be­

stämmanderätt och begränsning av de statliga myndigheternas inflytande

å den kommunala verksamheten till sådana allmänna förhållanden, som

hade väsentlig betydelse ur statlig synpunkt.

I principbetänkandet erinrade utredningen vidare om att den decentra­

lisering av beslutanderätt till kommunala organ som enligt utredningens

mening lämpligen borde genomföras i samband med en omläggning av stats­

bidragssystemet även skulle komma att påverka formen för den statliga

tillsynsverksamheten. Denna tillsynsverksamhet skulle icke, såsom för när­

varande i stor utsträckning vore fallet, behöva inriktas på detaljerna i den

kommunala verksamheten. Statsmakterna skulle kunna begränsa sig till att

utöva en allmän tillsyn över att den kommunala verksamheten icke bedre-

ves på sådant sätt, att syftet med densamma förfelades. En sådan omlägg­

ning av den statliga tillsynsverksamheten torde möjliggöra rationalisering

av densamma, varigenom kostnadsbesparingar för förvaltningen låge inom

räckhåll. Utredningen uttalade, att enhetliga regler icke kunde uppställas

för överflyttande av villkorsbestämningarna till normerande författningar.

Olika alternativ kunde tänkas, och utredningen anförde fyra olika sådana.

En form var att ålägga kommunerna att bedriva verksamheten i enlighet

med normer som angivits i en författning. En annan form var att låta de

normerande bestämmelserna bli tillämpliga endast i den mån kommunerna

bedriver verksamheten i fråga. Det tredje åsyftade alternativet gick ut på

att i huvudsak begränsa den statliga regleringen till allmänna riktlinjer i

förening med statlig tillsyn. Slutligen skulle i vissa fall villkorsbestäm­

ningarna i eu upphäv statsbidragsförfattning icke behöva ersättas med nya

föreskrifter.

I principbetänkandet uttalade utredningen, att villkorsbestämningarna

i de nuvarande statsbidragsförfattningarna hade den innebörden, att stats­

bidrag kan förvägras eu kommun, som bedriver den ifrågavarande verk­

samheten utan att iakttaga uppställda villkor. Även om sådan statsbidrags-

vägran sällan torde ha förekommit, kunde icke bestridas, att möjligheten

därtill inneburit ett verksamt tvångsmedel mot kommunerna att noga följa

de fastställda föreskrifterna rörande verksamheten. Vid överflyttande av

villkorsbestämningarna helt eller delvis till för kommunerna normerande

författningar skulle detta tvångsmedel bortfalla. Som ersättning torde böra

införas möjlighet till vitesföreläggande för kommun, som icke ställde sig

föreskrifterna till efterrättelse. Därvid torde i allmänhet vara lämpligt att

låta befogenheten att förelägga viten endast tillkomma länsstyrelserna, att

av dem upptagas på anmälan av vederbörande statliga tillsynsmyndighet.

Som avgörande skäl för en sådan anordning kunde anföras — förutom att

lansstyrelserna inom förvaltningen intoge en dominerande ställning som

vitesföreläggande myndighet — att kommunerna härigenom erhölle större

85

garanti för att fråga om tillgripande av detta tvångsmedel bedömdes ur

mera allmänna synpunkter och icke uteslutande med hänsyn till fackin­

tressen.

Utredningen framhåller i sitt betänkande om förenklad statsbidragsgiv-

ning (SOU 1956:8), att utgångspunkten för dess uttalanden i principbe­

tänkandet var, att de speciella driftbidragen skulle avlösas med ett enda

allmänt statsbidrag och villkorsbestämningarna sålunda icke kunna bibe­

hållas i sin nuvarande form. Denna situation uppkommer jämväl med ut­

redningens nu framlagda förslag, i den mån detta innebär, att speciella

driftbidrag indrages och kommunerna erhåller kompensation i annan form.

Beträffande övriga bidrag (sammanförda) uttalar utredningen bland annat

följande.

I den mån förslaget går ut på att vissa bidrag skola sammanföras till

större enhetliga bidrag, torde däremot i och för sig kunna tänkas att vill­

korsbestämningarna i de tidigare statsbidragsförfattningarna kunde över­

föras till den för det sammanförda bidraget reglerande författningen. Emel­

lertid är att märka, att villkorsbestämningarna i de tidigare speciella stats­

bidragsförfattningarna var för sig äro anknutna till relativt begränsade

verksamhetsgrenar och att svårigheter skulle kunna uppstå om de allmänt

gjordes tillämpliga på de mera omfattande verksamhetsgrenar, till vilkas

bedrivande de sammanförda bidragen skulle utgå. I viss omfattning torde

dock kunna vara lämpligt att vid sammanförande av flera speciella drift­

bidrag bibehålla de separata villkorsbestämningarna i den nya enhetliga

statsbidragsförfattmingen. Med detta delvis förändrade utgångsläge till­

kommer utöver utredningens nyss återgivna fyra huvudalternativ för om­

reglering av tidigare villkor sbestämningar den möjligheten att villkorsbe-

stämning för ett bidrag, som skall sammanföras med ett eller flera andra

bidrag, överflyttas till den för det sammanförda statsbidraget reglerande nya

statsbidragsförfattningen.

I fortsättningen kommer utredningen in på behovet av normerande be­

stämmelser för de bidrag, som behandlats av utredningen. Förslaget be­

träffande behovet av normerande bestämmelser för de av_ utredningen till

indragning föreslagna bidragen framgår närmare av följande sammanställ­

ning (nummerhänvisningarna hänför sig till de av statsbidragsutredningen

använda).

Vad härefter angår de bidrag, som föreslås bli sammanförda till ett enhetligt

reglerat bidrag till folk- och fortsättningsskoleväsendet, framhåller utredning­

en, att i respektive författningar förekommer ett stort antal föreskrifter av

reglerande natur. Utredningen uttalar den uppfattningen, att dessa reglerande

föreskrifter, trots att de meddelats i statsbidragsförfattningar, i verkligheten

är avsedda att gälla verksamheten såsom sådan och sålunda är oberoende

av hur kostnaderna för densamma fördelas. Utredningen föreslår, att som

ett provisorium i avvaktan på en allmän översyn av skolförfattningarna

sådana villkorsbestämningar i statsbidragsförfattningarna, som icke natur­

ligen kan överflyttas till annan nu gällande normerande författning, sam­

manföres i eu ny normerande författning, förslagsvis benämnd »Bestäm­

melser angående vissa anordningar inom folk- och fortsättningsskoleväsen-

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Bidrag

Förslag

1. Social hemhjälpsverksamhet.

Statsbidragsförfattningen kan

upphävas utan att ersättas

med särskilda reglerande före­

skrifter. Kommunerna kan

självständigt omhänderha

verksamheten.

3. Förskottering av underhållsbidrag till barn.

4. Vissa kostnader enligt barnavårdslagen.

8. Upprättande av byggnadsplaner och generalplaner.

16. Avlönande av föreståndare vid skolhem för lärjungar vid

högre läroanstalter.

39. Hyresbidrag för undervisningslokaler m. m.

54. Fastighetsregisters första uppläggande.

55. Resekostnader vid intagning å allmän alkoholistanstalt.

56. Vissa kostnader för vård av alkoholister.

Statsbidragsförfattningarna kan

upphävas utan att ersättas

med några normerande be­

stämmelser.

57. Främjande av nykterhetsnämndernas verksamhet.

Statsbidragsförfattningen kan

helt upphävas, då erforderliga

normerande bestämmelser

redan finns i lagen om nykter-

hetsvård.

15. Hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala real­

skolor och praktiska kommunala realskolor.

31. Hälsovården vid folk- och småskolor.

47. Arvoden till skolläkare m. m. vid högre folkskolor.

Huvudmannen för skolan bör

åläggas skyldighet att svara

för en tillfredsställande skol­

hälsovård.

40. Undervisningsmateriel vid folk- och småskolor.

Statsbidragsförfattningen kan

upphävas. Erforderliga be­

stämmelser finns i folkskole­

stadgan.

36. Tillhandahållande av fria läroböcker.

1 samband med upphävande av

statsbidragsförfattningen bör

en allmän föreskrift om skyl­

dighet för skoldistrikten att

tillhandahålla läroböcker in­

föras i folkskolestadgan.

51. Skolbibliotek i folkskolan.

52. Skolbibliotek vid högre kommunala skolor och kommunala

anstalter för yrkesundervisning.

Statsbidragsförfattningarna kan

upphävas. Eventuellt bör in­

rättande av bibliotek göras till

en obligatorisk uppgift.

det». Utredningen har icke ansett det påkallat att för egen del företaga en

detaljerad genomgång av detta författningskomplex, utan förutsätter, att

det uppdrages åt skolöverstyrelsen att utarbeta erforderliga författnings-

förslag.

Även beträffande de sammanförda statsbidragen till de högre kommunala

skolorna förutsätter utredningen en liknande genomgång av författning­

arna.

Frågan om den statliga tillsynen över den kommunala verksamheten

ay ser icke baia problemet med villkorsbestämmningarna utan även de mins­

kade möjligheterna till dylik tillsyn genom att det uppgiftsmaterial som

hittills åtföljt statsbidragsansökningarna kommer att inskränkas vid en re­

88

främst av riksråkenskapsverket, som emellertid icke knyter an till villkors-

bestämningarna utan — såsom påpekats tidigare — till själva beräknings­

sättet för det schablonartade bidragsunderlaget. Ämbetsverket anser, att de­

taljerade uppgifter om de faktiska lärarlönerna är erforderliga.

Redan kontrollen av lärarnas löneklassplaceringar, som skulle ligga till

grund för bestämningen av bidragsunderlaget, kräver tillgång till åtskilliga

uppgifter, som ej skulle återfinnas i statsbidragsrekvisitionen, exempelvis

uppgifter om tjänstledigheter. Kompletterande material måste sålunda in­

fordras från skoldistrikten. Riksråkenskapsverket förutsätter vidare att lik­

som hittills efterlevnad av avlöningsreglementet för folkskolan, avlönings-

leglementet för övningslärare, timlärarkungörelsen och andra avlönings-

bestämmelser skall utgöra villkor för statsbidrags utgående. En kontroll

härav kräver emellertid oundgängligen tillgång till specificerade uppgifter

om de faktiska avlöningskostnaderna.

Enligt riksräkenskapsverkets mening bör sålunda liksom hittills skol­

distrikten vid sina rekvisitioner av statsbidrag till lärarlöner lämna specifi­

cerad redovisning av sina faktiska avlöningskostnader och dessa kostnader

utgöra bidragsunderlaget.

Även skolöverstyrelsen berör de minskade kontrollmöjligheterna vid ett

summariskt statsbidragsförfarande.

Överstyrelsen vill ifrågasätta, om hos folkskolinspektionerna tillgängligt

material är tillräckligt och framför allt systematiserat på ett sådant sätt,

att tillfredsställande granskningsmöjligheter erbjudes. Särskilt om den före­

slagna mellaninstansen skall handha utbetalningen av statsbidragen, vill

överstyrelsen understryka, att av de sakkunniga föreslagna rekvisitions-

blanketter måste kompletteras med ytterligare material av distriktet, om ett

tillfredsställande granskningsförfarande skall kunna komma till stånd och

inspektören icke skall onödigt betungas.

Sju folkskolinspektörer och Sveriges överlärarförbund anför liknande syn­

punkter.

Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar på tal om villkorsbestämning-

arna såsom angeläget, att viss tillsyn alltjämt utövas över att tilldelade stats­

bidrag kommer avsedda ändamål till godo. Länsstyrelsen anför.

Länsstyrelsen finner det emellertid nödvändigt, att denna tillsyn är redan

före bidragets beviljande reglerad, så att man icke i efterhand måste tillgripa

kringgärdande åtgärder, som dels undan för undan eliminera de fördelar,

som det allmänna statsbidraget är avsett att medföra, dels medföra osäker­

het och ojämnhet i tillämpningen. Länsstyrelsen anser därför, att denna

fråga kräver ytterligare övervägande, som bör gå ut på förenklade villkors-

bestämmelser utan att fördenskull vitesföreläggande behöver riskeras.

Länsstyrelsen i Kalmar län uttalar allmänt, att vissa garantier måste fin­

nas för att syftet med alla de nu ifrågavarande statsbidragen genom den av­

sedda reformen icke äventyras.

I några av remissvaren utsägs å andra sidan direkt, att några farhågor

icke behöver hysas för en minskning av statens kontroll över kommunerna

genom det nu föreslagna förenklade förfarandet. Sålunda uttalar länssty­

relsen i Gotlands län, att med den förstärkning, som kommunsammanslag­

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

90

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

nät, att statsbidragen vid sidan av de tvångsmedel, som stod tillsynsmyn­

digheterna till buds i form av föreläggande, förordnande och tvångsutföran-

de, hade blivit ett verkningsfullt påtryckningsmedel på kommunerna.

De statsbidrag, som ifrågasatts för en omläggning, avser verksamhetsgre­

nar av vitt skilda slag. I flera fall gäller det verksamhet som staten direkt

ålagt kommunerna att handha; i andra fall gäller det uppgifter som i prin­

cip är frivilliga för kommunernas del. Villkorsbestämningarna uppvisar i de

olika fallen mycket stora variationer. Beträffande verksamhetsgrenar, som

är obligatoriska för kommunerna, lämnas de grundläggande bestämmel­

serna i särskilda lagar, stadgor eller andra direkt normerande författningar.

Ibland anknyter då statsbidragsförfattningarnas villkorsbestämningar till

dessa. Så är fallet i fråga om det dominerande statsbidraget på förevarande

område, nämligen bidraget till avlönande av folkskollärare in. in. Som vill­

kor för statsbidrag stadgas i detta fall bland annat, att skolväsendet är an­

ordnat i enlighet med gällande regler och att lärarnas avlöningsförmåner

utgår i enlighet med vad därom är föreskrivet. — När det gäller uppgifter

som är frivilliga för kommunerna, finns däremot ofta icke någon annan

statlig reglering av verksamheten än den som innefattas i statsbidragsför­

fattningarnas villkorsbestämningar.

Enligt min mening kan det med fog göras gällande, att statsbidragsvill-

koren stundom innebär en onödig och föga rationell detaljreglering. De

ofta komplicerade villkorsbestämningarna föranleder otvivelaktigt ett myc­

ket betungande administrativt arbete icke bara för de statliga utan även för

de kommunala myndigheterna. Jag har redan i det föregående i princip

anslutit mig till önskemålen att så långt som möjligt stärka den kommunala

självstyrelsen. Vid statsbidragsomläggningen bör det därför enligt min me­

ning i varje särskilt fall noga övervägas, om icke villkorsbestämningarna

kan undvaras eller i varje fall göras mindre ingripande.

Den frågan uppställer sig då, i vad mån staten fortfarande behöver öva

inflytande på kommunal verksamhet av nu ifrågavarande slag och hur detta

i så fall skall ske utan att villkorsbestämningarna bibehålies. Ser man till

syftet med villkorsbestämningarna — vilket i första hand får anses vara

att skapa garantier för att statsmedlen kommer till användning på avsett

sätt — är det uppenbarligen ett naturligt och starkt intresse att i varje fall

en allmäri tillsyn utövas från statens sida. Då villkorsbestämningarna emel­

lertid, som utredningen påpekat, ofta är av ingripande natur, innebär de

en reglering i detalj av hela verksamheten med den effekten att de blir

föreskrifter vilka är bindande för kommunerna. Även om staten också får

anses ha ett intresse att öva inflytande på en verksamhet, bör betänklig­

heter i allmänhet icke resas mot att efterge kravet på detalj kontroll, åt­

minstone i de fall då verksamheten blivit allmänt utbredd. Synpunkten

att en viss verksamhet bör uppbyggas efter enhetliga grunder och att kom­

munerna därför icke bör lämnas fria händer vid påbörjande av en viss

verksamhet trädes i stort sett icke för när, om man i en reform väsent­

ligen inbegriper verksamhetsgrenar vilka redan är utbyggda i kommu­

91

nerna. Utredningen har framhållit flera omständigheter som talar för en

minskning i kontrollen av den kommunala verksamheten och motsvarande

ökning av den kommunala självbestämmanderätten. Enligt min mening

bör dessa omständigheter tillmätas en avgörande betydelse. Den kommu­

nala verksamheten på olika fält har numera, särskilt efter kommunindel-

ningsreformen, nått en sådan utveckling att någon risk för ett eftersät­

tande av olika förvaltningsgrenar i allmänhet icke föreligger, om villkors­

bestämningarna på av utredningen förordat sätt upphör.

Det sagda får anses ha principiell giltighet. Att helt slopa kontrollmöjlig-

heterna bör dock icke komma i fråga. Garantier måste, om än i annan form

än de hittillsvarande villkorsbestämningarna, skapas för att de med stats­

medel understödda verksamhetsgrenarna bedrives på ändamålsenligt sätt.

Detta gäller särskilt de för kommunerna obligatoriska verksamhetsgre­

narna. Det behov av statlig tillsyn som alltjämt kan föreligga — i detta sam­

manhang bortses från den inspektionsrätt som tillkommer statliga myndig­

heter beträffande vissa av kommunernas verksamhetsområden — bör, så­

som framhölls i 1953 års direktiv, tillgodoses genom föreskrifter av norme­

rande karaktär.

Den förut lämnade redogörelsen för utredningens betänkande anger när­

mare, hur villkorsbestämningarna för de till indragning föreslagna stats­

bidragen tänkts bli reglerade. Utredningen har vid sina överväganden kom­

mit fram till att villkorsbestämningarna för de flesta statsbidragen inom

denna grupp skulle kunna direkt upphävas utan att behöva ersättas med

särskilda reglerande föreskrifter. Beträffande några statsbidrag, bland an­

nat till skolhälsovård och till fria läroböcker in. in., fann utredningen det

däremot motiverat, att till gällande författningar på områdena borde fogas

bestämmelser om skyldighet för vederbörande kommun att vidtaga erfor­

derliga anordningar.

Beträffande de nuvarande speciella driftbidrag på skolväsendets område,

som enligt utredningens förslag skulle sammanföras till ett enhetligt bi­

drag, har utredningen icke närmare tagit ställning till frågan om utform­

ningen av de regler som skulle ersätta villkorsbestämningarna. Utredningen

uttalar emellertid den uppfattningen, att de reglerande föreskrifter, som

till stort antal förekommer i författningarna rörande dessa statsbidrag, (i

verkligheten är avsedda alt gälla verksamheten som sådan och alltså är

oberoende av hur kostnaderna för densamma fördelas. Härigenom aktuali­

seras enligt utredningens mening en överflyttning av dylika föreskrifter till

direkt normerande författningar. Utredningen förutsätter, att det uppdrages

åt skolöverstyrelsen atl utarbeta erforderliga författningsförslag.

Vad utredningen yttrat i förevarande delar har i stort sett godtagits av

remissinstanserna, och för egen del är jag beredd all i huvudsak ansluta

mig till utredningen. Det är emellertid icke möjligt att nu framlägga för­

slag till de författningsändringar som erfordras i följd av statsbidragssyste­

mets omläggning. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört berör det för­

fattningsarbete, som här återstår, väsentligen ecklesiastikdepartementets

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

område. Inom detta departement pågår redan en mycket omfattande för­

fattningsrevision på skolväsendets område, närmast med anledning av de

vid förra årets riksdag fattade besluten om en skolstyrelsereform. Det synes

naturligt och lämpligt, att i det sammanhanget även upptages spörsmålet

om vilka ändringar i och tillägg till skolförfattningarna som påkallas av

statsbidragsreformen. Erinras bör, att det här huvudsakligen gäller för­

fattningar vilka utfärdas av Kungl. Maj :t i administrativ ordning. Jag vill

emellertid understryka det i och för sig självklara förhållandet, att författ­

ningsarbetet_i fråga icke kan medföra att kommunerna utan riksdagens

medverkan ålägges nya uppgifter eller nya ekonomiska förpliktelser. I den

mån bestämmelser om dylika ålägganden anses erforderliga — exempelvis

på skolhälsovårdens område — torde förslag i ämnet få föreläggas 1958 års

riksdag. Utan att särskilt höra riksdagen kan Kungl. Maj :t givetvis i skol­

författningarna fastslå sådana skyldigheter för kommunerna som riksda­

gen tidigare i princip godtagit, exempelvis skyldigheten att i fråga om av­

löningsförmåner åt lärarna följa gällande avlöningsföreskrifter.

Viktigt är över huvud taget, att vissa bestämmelser i författningarna rö­

rande statsbidrag till avlöningskostnader för lärare i någon form kvarstår

som norm för kommunernas handlande. Här kan t. ex. erinras om de i

nämnda författningar stadgade förbuden för skoldistrikten att medge löne-

och pensionsförmåner utöver de i avlönings- och pensionsreglementena fö­

reskrivna.

Genom att villkorsbestämningarna vid en reform utgår ur statsbidragsför-

fattningarna och genom att en redovisning av de faktiska kostnaderna icke

kommer att ske i samband med statsbidragsrekvisitionerna minskas på ett

avgörande sätt möjligheterna att från statens sida kontrollera, att den stats­

understödda verksamheten upprätthålles på ett behörigt sätt. Väsentligt för

statsbidragsfrågans lösning är, huruvida denna minskning i kontrollmöjlig­

heterna bör kunna godtagas av statsmakterna. Det bör därvid erinras om att

redan i förarbetena till de nu framlagda förslagen framhållits, att eu om­

läggning av statsbidragsgivningen måste leda till att den statliga gransk-

ningsverksainheten måste begränsas. Samtidigt har berörts hur förslaget

bygger på ett ökat förtroende för kommunerna att handha en viss verksam­

het.

Kontrollen av att statsmedlen kommer till användning enligt meddelade

föreskrifter sker i huvudsak genom den statliga revisionen. Här åsyftas

främst riksräkenskapsverkets åliggande att utöva en central kontroll av sta­

tens utgifter; även de blivande länsskolnämndernas verksamhet kan i till­

lämpliga delar jämföras därmed. Riksräkenskapsverket får enligt sin in­

struktion anses ha en rätt och en skyldighet att granska både statliga och i

viss utsträckning icke-statliga myndigheters och korporationers räkenska­

per, nämligen såvitt gäller dem som erhåller statsmedel för sin verksamhet

och som enligt särskilt meddelade bestämmelser är redovisningsskyldiga in­

för verket. Det innebär, att det kommunala handhavandet av nu ifrågakom-

93

mande statsmedel i princip kan anses ingå i ämbetsverkets kontrollområde.

För att skänka nödig klarhet beträffande ämbetsverkets rättigheter och

skyldigheter efter en statsbidragsomläggning bör såsom ett komplement

till instruktionen för ämbetsverket meddelas en föreskrift, att kommun

skall vara skyldig att på _anfordran av vederbörande statliga myndighet

lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som erfordras för myndig­

hetens bedömande av verksamhetens riktiga handhavande i ekonomiskt och

kameralt hänseende. Skyldigheten för kommunerna kan lämpligen komma

till uttryck i de bestämmelser om statsbidrag, som förutsattes komma till

stånd. — Riksräkenskapsverkets instruktion lämnar även svar på frågan,

vilka områden av verksamheten som skall granskas. Det är inte bara fråga

om en kontroll av att en statsbidragsrekvisition är siffermässigt riktig. Äm­

betsverkets uppgift är även att se till, att gällande författningar iakttagits,

t. ex. att en av ett skoldistrikt utbetalad lön till folkskollärare överensstämmer

med det av Kungl. Maj :t utfärdade avlöningsreglementet för folkskolan. —

Frågan har mindre betydelse för nu gällande statsbidragssystem, enligt vilket

detaljerade uppgifter ingår i statsbidragsrekvisitionerna. Däremot aktualise­

ras den, när endast ett mycket begränsat uppgiftsmaterial bifogas statsbi­

dragsrekvisitionerna på det sätt den nu föreslagna reformen avser.

Riksräkenskapsverket hävdar i sitt remissvar, att skoldistrikten i statsbi­

dragsrekvisitionerna måste lämna specificerade uppgifter om de faktiska lö­

nekostnaderna för att ämbetsverket skall kunna fullgöra sin författnings-

mässiga skyldighet att granska de skilda avlöningsreglementenas riktiga

tillämpning. Enligt verkets mening kräver redan kontrollen av lärarnas lö-

neldassplaceringar tillgång till åtskilliga uppgifter, som måste särskilt in­

fordras från skoldistrikten. Den här framförda invändningen mot statsbi-

dragsutredningens förslag har stor betydelse.

Uppenbarligen är det rent principiellt av vikt, att den statliga revisions­

verksamheten upprätthålles på behörigt sätt. Erfarenheten visar, att denna

verksamhet har stor betydelse inte bara genom att årligen åtskilliga felak­

tigheter påträffas under revisionsarbetet och rättas till utan också genom

att den centrala granskningen bidrager till att skapa enhetlig tillämpning av

gällande bestämmelser.

Enligt min mening kan dock begränsningen i kontrollen icke sägas in­

nebära några större olägenheter. Till en början må framhållas, att gransk-

ningsverksamheten från riksräkenskapsverkets sida icke ens under nu­

varande förhållanden i praktiken omfattar annat än mindre delar av hela

fältet. Kontroll sker endast stickprovsvis och utföres på det sältet, att un­

der ett år samtliga skoldistrikts statsbidragsrekvisitioner granskas i ett av­

seende och under ett påföljande år i elt annat. Andra omständigheter kan

emellertid anföras, som tydligare talar för att icke frångå statsbidragsutred-

ningens förslag om ett schematiskt beräknat bidragsunderlag. Detta förslag

iir en av hörnstenarna i reformen och kommer att medföra, att antalet upp­

gifter som lämnas av skoldistrikten radikalt nedbringas. Riskerna för miss­

bruk får anses vara i stor utsträckning eliminerade genom vissa lokala fak­

torer. Möjligheten för en kommun att l. ex. betala eu folkskollärare eu hög­

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

re lön än lärarlönereglementet medger, utan att detta uppmärksammas

inom och utom kommunen och korrigeras, torde i praktiken vara ganska li­

ten. Den insats som göres av kommunens egna revisorer, vilka ofta har bi­

träde av landskommunernas förbunds eller (beträffande städerna) kommu-

nalekonomiska föreningens revisorer, medverkar säkerligen till att lönerna

utbetalas på behörigt sätt. Även det nya regionala skolorganet, länsskol-

nämnden med skolinspektörerna, torde komma att uppmärksamma om eu

kommun gör avvikelse från vederbörligt avlöningsreglemente. Erfarenheten

har visat, att något avsiktligt frångående av avlöningsförfattningarna vid nu

gällande system icke bar förekommit i nämnvärd utsträckning, och någon

anledning befara någon ökning vid en omläggning på statsbidragsgivningens

område synes icke föreligga. Ytterligare synpunkter kan anföras till stöd för

åsikten om den begränsade statliga kontrollens tillräcklighet. Tilläggas bör

att det ligger en garanti för riktig avlöningstillämpning också däri att be­

gångna felaktigheter av de kommu nala organens ledamöter in. fl ._i vid s t räckt

omfattning kan hänföras till ämbetsbrott. Med hänsyn till anförda omstän­

digheter torde sålunda anledning icke föreligga att ur statlig revisionssyn­

punkt frångå statsbidragsutredningens förslag om ett schablonmässigt bi-

dragsunderlag och därmed följande begränsat granskningsmaterial. Gentemot

vad riksräkenskapsverket och skolöverstyrelsen anfört om behovet av tillgång

till åtskilliga uppgifter vid bedömning av själva statsbidragsansökningen, vill

jag framhålla det angelägna i att antalet uppgifter i statsbidragsrekvisitio-

nerna nedbringas. Med lämplig, i det följande närmare skisserad utformning

av kontrollsystemet bör det vara möjligt att i stort sett inskränka rekvisi-

tionsmaterialet i den omfattning som föreslagits av statsbidragsutredningen.

Det bör alltså, om icke fråga är om längre tjänstledigheter o. s. v., räcka med

uppgifter om antalet lärartjänster och löneklassplaceringar ävensom antalet

veckotimmar eller undervisningstimmar för e. o. övningslärare och timlärare.

Detta innebär, att ytterligare granskning från myndigheternas sida — från­

sett den kontroll, som får anses ligga däri att den regionala skolmyndigheten

enligt sakens natur måste antagas äga kännedom om de faktiska skolförhål-

landena på verksamhetsfältet och påfordra vidtagande av erforderliga rättel­

ser — icke bör ske i samband med statsbidragsrekvisitionerna. Härav följer,

att t. ex. verifikationer för de schematiskt beräknade lönekostnaderna regel­

mässigt icke skall behöva fortlöpande granskas av riksräkenskapsverket.

Det anförda får dock icke föranleda, att kontrollen helt eftersättes på det

område varom nu är fråga. Den författningsmässiga granskningsskyldighe-

ten för riksräkenskapsverket skall helt naturligt fortfara. Metoden för

granskningen får dock bli en annan än den hittillsvarande. Material för när­

mare granskning kommer ej längre att vara tillgängligt. Det blir då ej möj­

ligt att på samma sätt som för närvarande granska ett detaljavsnitt varje

år för hela landet. Den kontroll som skall verkställas får i stället för varje

år begränsas till ett mindre antal kommuner, vilkas kostnader för den stats­

understödda verksamheten granskas i sin helhet. Det för granskningen erfor­

derliga materialet får antingen infordras eller också granskas i samband med

personliga besök i kommunerna av vederbörande tjänstemän.

95

Till slut bör ett ytterligare problem upptagas till skärskådande. Det gäller

frågan vilka medel som står de statliga myndigheterna till buds i de fall

kommunerna eftersätter sina skyldigheter antingen genom att viss verksam­

het, som hittills stötts med speciella statsbidrag, bedrives på felaktigt sätt,

t. ex. genom att givna avlöningsbestämmelser åsidosättes, eller genom att en

verksamhetsgren rent av underlåtes. Frågan har delvis berörts i det föregå­

ende. Enligt nu gällande regler anses innehållande av statsbidrag vara det

medel som står till buds mot kommun som icke iakttager uppställda villkor.

Dylika åtgärder torde dock — såvitt framgår av utredningens uppgifter —

sällan ha vidtagits. Från utredningens sida har uttalats, att vitesföreläggande

mot tredskande kommun borde komma ifråga, övergången till det nya sy­

stemet skulle nämligen betaga staten möjlighet att mot tredskande kommun

tillämpa metoden att innehålla statsbidrag. Bakom detta resonemang kan en­

ligt min mening ligga den åsikten, att innehållande av ett allmänt, eller i detta

fall rättare sagt ett för flera verksamhetsgrenar gemensamt statsbidrag, icke

bör ifrågakomma när en kommun eftersatt sina skyldigheter beträffande

blott en av verksamhetsgrenarna. Det skulle således vara en otillfredsställan­

de anordning att vägra statsbidrag även för sådana verksamhetsgrenar där

kommunen ej eftersatt sina skyldigheter.

Oavsett vad som i detta sammanhang må komma att föreskrivas kan helt

allmänt sägas, att en länsstyrelse gentemot en tredskande kommun i ett fler­

tal fall synes kunna tillgripa ett föreläggande. Detta torde följa av såväl

länsstyrelseinstruktionen som av ett stort antal specialförfattningar på skil­

da områden.

Bortsett från länsstyrelsernas befogenheter i fall som dessa synes mig det

medel som i nu förevarande sammanhang bör komma ifråga vara innehål­

lande av statsbidrag. Visserligen torde icke någon — till sina verkningar —

större skillnad råda mellan ett innehållande av statsbidrag och ett föreläg­

gande, förbundet med vite, men, som några av de hörda remissmyndighe-

terna anfört, är det icke alltid tilltalande att mot en kommun, som t. ex. un­

derlåtit fullgöra viss skyldighet, tillgripa en sådan åtgärd som ett vitesföre­

läggande. Det får i princip anses vara en naturligare åtgärd att i förekom­

mande fall innehålla statsbidrag för ändamålet, helt eller delvis, i avbidan

på vidtagande av rättelse. Därtill kommer att den sistnämnda åtgärden sä­

kerligen är effektivare. Jag vill omedelbart tillägga som min bestämda upp­

fattning, att detta medel endast undantagsvis torde behöva komma till an­

vändning.

Innehållande av viss del av det gemensamma statsbidraget bör kunna

ifrågakomma i de fall en kommun bedriver verksamhet, varom nu är fråga,

utan att iakttaga meddelade normerande föreskrifter eller underlåter att

fullgöra dylik verksamhet som enligt särskilda bestämmelser åvilar kom­

munen. Därvid får förutsättas, att i de normerande föreskrifterna bland

annat inflyter eu bestämmelse om skyldighet för kommun att följa fast­

ställda löne- och pensionsreglementen. Innehållandet bör i allmänhet ha

den formen, att beloppet i fråga utbetalas först sedan skyldigheten full­

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

96

gjorts. Bestämmelse om rätten att innehålla statsbidragsbelopp torde lämp­

ligen inflyta i blivande bestämmelser om gemensamma statsbidrag.

Den förut framförda synpunkten att ett gemensamt statsbidrag icke rätte­

ligen bör innehållas vid försummelse av endast en del av de verksamhetsgre­

nar detta statsbidrag omfattar bör ytterligare uppmärksammas. Särskilt gäl­

ler detta, om innehållande av det gemensamma statsbidraget — vilket är

uppbyggt på bidrag, som gäller skolväsendet — skulle ifrågasättas för för­

summelse inom verksamhetsgren, som icke tillhör skolans område. Sistnämn­

da förhållande torde visserligen knappast få någon aktualitet med den be­

gränsade omfattning de avlösta statsbidragen fått enligt de av mig förordade

förslagen. De statsbidrag, som icke tillhör skolväsendet och som nu föreslås

bli avlösta, är endast två till antalet och för övrigt beloppsmässigt obetydliga.

Kommer däremot — vilket är tanken enligt föreliggande förslag — om några

år även andra speciella driftbidrag att avlösas, blir det här avhandlade pro­

blemet mera aktuellt. Skulle en kommun då eftersätta en vass verksamhet —

inom skolväsendet eller på annat område — som kommunen är skyldig full­

göra, synes mig det föreslagna systemet böra ges den innebörden, att endast

en viss, mindre del av det gemensamma statsbidraget innehålles. Förslagsvis

synes ett belopp, motsvarande högst en tiondel av det eljest på kommunen

för året belöpande gemensamma statsbidraget böra innehållas. Det bör an­

komma på vederbörande myndighet att inom denna ram avväga storleken av

beloppet med hänsynstagande till den försummade verksamhetsgrenens un­

gefärliga andel av det totala verksamhetsfältet och till arten av den försum­

melse som skett.

f frågan om vilken av berörda myndigheter som skall besluta om åtgärder

mot kommun, som icke följer gällande föreskrifter, har utredningen utifrån

sina utgångspunkter ansett länsstyrelsen lämplig. Även jag vill förorda, att

denna myndighet anförtros uppgiften. Det är visserligen enligt skolstyrelse­

reformen länsskolnämnden (i Stockholms stad skolöverstyrelsen) som efter

den 1 juli 1958 kommer att vara beslutande organ i förevarande statsbidrags-

ärenden, men detta förhållande torde icke böra påverka uppfattningen om

länsstyrelsen som lämpligaste myndighet alt besluta om innehållande av bi­

drag. Länsstyrelsen kommer, förutom att besluta om dylikt innehållande, en­

dast att vara utbetalande myndighet. För Stockholms vidkommande kommer

överståthållarämbetet visserligen icke att vara utbetalande myndighet, men

detta bör icke föranleda något annat än att ämbetet, liksom länsstyrelserna

i gemen, är beslutande myndighet i fråga om innehållande av statsbidrag.

I samband med att prövning och avgörande av ifrågavarande statsbidrags-

ärenden således icke längre kommer att företagas av länsstyrelsen, synes re-

dogöraransvaret härutinnan icke böra åvila länsstyrelsens tjänstemän utan

knytas till vederbörande beslutande organ. Närmare bestämmelser härom

torde få meddelas i blivande författning.

Ett av de skäl utredningen framhöll för att länsstyrelserna borde avgöra

om tvångsmedel skulle användas var också, att kommunerna härigenom

erhöll större garanti för att bedömandena skedde ur mera allmänna syn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

97

punkter och icke uteslutande med hänsyn till fackintressen. Detta är av

betydelse med hänsyn till att de föreslagna gemensamma statsbidragen

— framför allt efter en framtida avlösning av ytterligare hittillsvarande spe­

ciella driftbidrag — kommer att representera verksamhetsgrenar även utan­

för de blivande länsskolnämndernas intresseområden.

Det bör ankomma på skolöverstyrelsen, länsskolnämnd ävensom andra

tillsynsmyndigheter att till länsstyrelsen göra anmälan, när kommun anses

ha eftersatt sina skyldigheter.

VII. Diverse frågor

A. Kyrkliga skoldistrikt, kommunalförbund m. m.

Det framlagda förslaget rörande statsbidragssystemet bygger på förutsätt­

ningen, att det obligatoriska skolväsendet är en uppgift för de borgerliga

primärkommunerna. Det förekommer emellertid, att skolväsendet handhas

även av andra subjekt, vilket blir en komplicerande faktor vid den utform­

ning av statsbidragssystemet, som nu föreslås.

Sålunda finns fortfarande sju skoldistrikt, där skolväsendet är en kyrklig

angelägenhet. Antalet dylika skoldistrikt har efter hand minskat men man

måste räkna med att åtminstone vissa av dessa kommer att kvarstå även

efter den nya skolstyrelselagens ikraftträdande den 1 juli 1958.

Speciella problem uppkommer även i de fall då skolväsendet eller del

därav handhas av kommunalförbund. Förekomsten av dylika förbund torde

efter skolstyrelsereformens genomförande komma att öka, och det torde då

vidare bli mycket vanligt att en kommun för undervisning mottager barn

från annan kommun eller eljest handhar uppgifter på skolväsendets område

för annan kommuns räkning.

Departementschefen

Gemensamt för de här angivna fallen är, att de berörda kommunerna icke

utan vidare kan tillföras statsbidrag genom lärarlönebidraget. Antalet lärar­

tjänster kan då nämligen icke anses vara en riktig mätare på kommunernas

behov av statsbidrag. Även andra komplikationer kan uppkomma. Om t. ex.

statsbidrag enligt de nya reglerna skulle utgå direkt till ett kyrkligt skoldi­

strikt, skulle därigenom även utbetalas kompensation för indragning av

bland annat bidraget för vissa kostnader enligt barnavårdslagen, vilken kom­

pensation rätteligen bör utgå till primärkommunen.

De här antydda problemen har icke närmare berörts av statsbidragsutred-

ningen. Statsbidragssystemets anpassning till de förhållanden, som uppstår

för här avsedda fall anser jag böra bli föremål för närmare undersökning.

Lämpligen torde frågan beaktas i samband med den författningsrevision på

skolväsendets område, vilken pågår inom ecklesiastikdepartementet.

7

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 112

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

B. Framgent inarbetande av speciella bidrag i de gemensamma statsbidragen

Utredningen

Statsbidragsutredningen erinrar om vissa nu existerande bidrag, som i

detta sammanhang lämnats utanför en reform, och framhåller, att — ehuru

avlösningen av speciella driftbidrag efter den på grundval av 1953 års för­

hållanden gjorda avvägningen ansetts böra begränsas — utvecklingen i

kommunerna av andra med speciella driftbidrag understödda verksamhets­

grenar framdeles kan möjliggöra avlösning av ytterligare bidrag. I och med

att en statsunderstödd verksamhetsgren får sådan omfattning i det över­

vägande antalet kommuner, att verksamheten kan sägas vara en normal upp­

gift, torde i allmänhet förutsättningar föreligga för en avlösning av det spe­

ciella bidraget. Utredningen anför därefter.

Utredningens förslag, att avlösningen av ett antal speciella driftbidrag

skall ske i den enkla formen att bidragen indragas och kommunerna kom­

penseras genom förstärkning av de kvarstående speciella statsbidragen byg­

ger på det nuvarande läget. Skulle emellertid utvecklingen framdeles gå i

den riktningen, att även andra statsunderstödda kommunala verksamhets­

grenar än de, till vilka utgå bidrag som nu skulle avlösas, vinna sådan ut­

bredning i kommunerna, att verksamhetens omfattning i stort kan sägas

stå i proportion till kommunernas invånarantal, böra även de successivt

avlösas. Huruvida en sådan ytterligare avlösning bör ske på nu föreslaget

sätt genom reducerade avdragsbelopp å lärarlönebidraget eller förstärkning

av andra kvarstående driftbidrag eller genom införande av ett nytt allmänt

statsbidrag, kan inte nu avgöras utan beror av omfattningen av de statsbi­

drag, som ytterligare skulle avlösas.

Departementschefen

Efter hand kan uppstå behov av förenklingsåtgärder beträffande statsbi­

drag som icke omfattas av här föreliggande förslag. Det torde därför vara

lämpligt att med jämna mellanrum taga upp frågan om åtgärder för ytter­

ligare avveckling av statsbidrag till prövning. Såsom jag anfört i det föregå­

ende är avsikten att redan inom de närmaste åren på nytt upptaga frågan

om en avlösning av bidrag som för närvarande lämnats utanför en omlägg-

ning. Genom den konstruktion som de båda nya gemensamma statsbidragen

föreslagits få, torde det — såsom också sakrevisionen i ett tidigare återgivet

uttalande påpekat — vara relativt lätt att på ett smidigt sätt bygga ut bi­

dragssystemet till att omfatta flera verksamhetsgrenar, som nu stödes av

speciella bidrag. Även andra former för förenkling bör dock självfallet kunna

övervägas i sådana fall där de båda nya bidragens konstruktion icke lämpar

sig för en inarbetning eller avlösning av kvarvarande speciella bidrag.

Kungl. Mctj.ts proposition nr 112 år 1957

99

C. Skolöverstyrelsens förslag om viss fondbildning

I sitt remissvar över utredningens år 1956 avgivna betänkande aktualise­

rar skolöverstyrelsen en speciell statsbidragsfråga, vilken enligt överstyrel­

sens mening bör få sin lösning i nu förevarande fall. överstyrelsen anför

till en början följande.

I fråga om statsunderstödet till folkbiblioteksväsendet tillämpas för när­

varande den ordningen, att ett belopp motsvarande två procent av understö­

det innehålles vid bidragets utanordnande. De sålunda innehållna medlen

avsättes årligen till en fond för centrala åtgärder till främjande av folk­

biblioteksväsendet. Fonden förvaltas av skolöverstyrelsen.

Överstyrelsen anser nu, att genomförandet av en motsvarande anordning

avseende det allmänna skolväsendet skulle vara av betydande värde. Det är

enligt överstyrelsens mening synnerligen betydelsefullt såväl för statsver­

ket som för de kommunala huvudmännen, om ökade möjligheter kan bere­

das överstyrelsen att i finansiellt smidiga former tillgodose behov vilka för­

utsätter centrala initiativ eller anordningar, överstyrelsen anför vidare.

Som exempel på verksamhet, vilken lämpligen torde kunna finansieras i

denna ordning, vill överstyrelsen nämna åtgärder för förenklingar och ra­

tionaliseringar inom skolväsendet. Den rationaliseringsverksamhet, som

f. n. tillgodoses anslagsvägen -— f. n. utgår bidrag till standardisering

av undervisningsmateriel och till arbetstidsundersökningar inom skolmål-

tidsverksamheten — skulle därvid i fortsättningen kunna finansieras med

fondmedel. Stort behov föreligger av liknande rationaliseringsundersök-

ningar på flera andra områden. I detta sammanhang bör ifrågakomma bi-

dragsgivning till exempelvis viss byggnadsteknisk experimentverksam­

het, undersökningar avseende lämpliga inredningsanordningar i skolloka­

ler o. dyl. Av fondmedel torde vidare kunna bestridas exempelvis kostna­

der för konferenser och vissa kurser för lärare och andra befattningsha­

vare inom skolväsendet, vartill medel icke anvisas i vanlig ordning, ut­

arbetande och framställning av vissa upplagebegränsade läro- och hand­

böcker av experimentell karaktär, varjämte bör vara möjligt för översty­

relsen att anvisa medel till Svenska landskommunernas förbund, Svenska

stadsförbundet eller andra organisationer för verksamhet av betydelse för

skolväsendet. I allmänhet torde i detta sammanhang icke böra komma i

fråga reguljära understöd till ett och samma ändamål, utan torde dispo­

sitionen årligen avse i första hand nya eller tillfälliga ändamål eller behov.

Överstyrelsen föreslår, att av statsbidraget avseende dels lönebidragen till

folk- och fortsättningsskolor, dels lönebidragen till högre kommunala sko­

lor ett belopp motsvarande förslagsvis en promille årligen innehålles för afl

avsättas till en av överstyrelsen förvaltad fond för centrala åtgärder till

främjande av det allmänna undervisningsväsendet. Den årliga avsättningen

kan vad statsbidragen beträffar beräknas till cirka 500 000 kronor.

101

skulle komma omkring 60 000 bilagor. För de av utredningen föreslagna

två nya bidragen skulle i stället årligen erfordras endast omkring 3 000

sidor rekvisitioner och kanske 1 000 bilagor. Sammanlagt skulle sålunda

statsbidragsansökningarna och rekvisitionerna sidmassigt reduceias till

mindre än 4 %. Tilläggas må, att av de rekvisitioner och bilagor som skulle

bortfalla till följd av omläggningen, många aro omfattande och arbetskra-

vande. Som exempel kan nämnas, att för rekvisition av statsbidrag till bi­

dragsförskott för Stockholms stads del 1953/54 beraknas ha atgatt 3 881

arbetstimmar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

Remissyttrandena

I remissvaren beröres frågan om en eventuell reducering av personalen

hos de statliga myndigheterna i flera fall. Några remissinstanser ffa™"

håller emellertid, att reformen för vissa befattningshavare icke medför nå­

gon arbetsbesparing. Sålunda ifrågasätter skolöverstyrelsen, om omlägg­

ningen för samtliga i statsbidragsförfarandet engagerade parter medför lika

stora arbetslättnader. Överstyrelsen anför vidare.

Mest påtagligt torde arbetsbördan komma att lätta för de utbetalande

och granskande statliga myndigheterna, sålunda länsstyrelserna och riks-

räkenskapsverket. Icke minst för de blivande länsskolnämnderna torde det­

ta vara av betydelse, sedan statsbidragsärendena överflyttats dit från lans­

styrelserna. För statens folkskolinspektörer vinnes också arbetslattnader,

även om dessa icke torde bliva av den omfattning, de sakkunniga tänkt sig.

Som överstyrelsen i annat sammanhang antytt, synes sålunda för inspek­

törernas del nödvändigt att komplettera statsbidragsansökningarna med yt­

terligare rekvisitionsmaterial. För skoldistrikten och skolorna däremot torde

förslaget knappast medföra lika stora lättnader.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att reformen icke medföi nagon ar-

betsminskning för folkskolinspektörerna.

Frågan angående personalbesparingar föres fram av några centrala äm­

betsverk. Statskontoret framhåller, att de förenklingar med avseende å det

administrativa bestyret med statsbidragsgivningen, som den ifragasatta re­

formen förutsatts medföra, rimligtvis bör möjliggöra vissa personalbespa­

ringar hos de myndigheter, exempelvis länsstyrelserna, vilka handhar ifrå­

gavarande verksamhet. Enligt ämbetsverkets mening bör förutsättningarna

härför närmare undersökas. I det sammanhanget understryker ämbetsver­

ket, att de statliga och kommunala organ, som innefattas i skolstyrelseutred­

ningens förslag angående skolväsendets lokala och regionala ledning, vid en

omläggning av statsbidragssystemet bör kunna undergå en icke oväsentlig

reducering.

Statens sakrevision anser, att den föreslagna omläggningen aktualiserar

spörsmålet om icke arbetsminskningen på vissa håll -— företrädesvis i läns­

styrelserna, skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket - blir så betydan­

de, att den bör kunna leda till vissa tjänsteindragningar inom berörda av­

delningar. Denna fråga synes böra särskilt utredas, när tillräckliga erfa­

renheter vunnits.

Bilaga 2

©

05

Tänkt tidsschema m. m. (delvis preliminärt) beträffande statsbidragsfrågornas behandling

Statsbidrag till primärkommuner

1

Betänkande av

Beredning av

ärendet sker i

Prop. (eller redogö­

relse av verkställd

utredning) avlämnas

till riksdagen

En reform

föreslås

träda i kraft

35 st. driftbidrag (= nu föreliggande

principprop.)...............................................................

statsbidragsutredn. tSOU 1956:

8

)

finansdep.

1957

V, 1958

Driftbidrag till

försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola

(2

st.)............................................................................

d:o

(PM 2»/, 1956)

eckl.dep.

d:o

d:o

vissa kostnader berörande åttonde huvud­

titeln (9 st.) ...............................................................

d:o

(PM »•/, 1956)

d:o

d:o

skolskjutsar, inackord. m. m. (3 st.) ...........

d:o

^{(SOU 1956:} 8

)

i sakk. inom skolöver- (betänk.13/, 1956)

d:o

d:o

d:o

Driftbidrag till skolmåltider (2 st.)....................

Driftbidrag till halvöppen barnavård ...............

(styrelsen

(statsbidragsutredn. (PM */, 1956)

sakk. för översyn av (beräknas bli av-

(vissa statsbidrag på givet sommaren

skolväsendets om- 1957)

(råde

statsbidragsutredn. (PM 18/, 1956)

d:o

socialdep.

1957

V, 1957

Driftbidrag till vissa arbetslöshetskostn.............

Anläggningsbidrag (c:a 20 st.) ............................

d:o

(beräknas bli av­

givet våren 1957)

d:o

(betänk. s/„ 1956)

d:o

resp. fackdep.

(se 1957 års stats-

verksprop., femte

huvudtiteln s. 87—

104)

Frågan om vissa drift- och anläggningsbidrag till

sekundärkommuner

torde senare komma att särskilt utredas.

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

1 ²

å ^r

1

9

5

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 112 år 1957

109

Bilaga 5

Promemoria

med redogörelse för vissa inom finansdepartementet verkställda

kompletterande undersökningar rörande verkningarna av såväl

sammanförande av 14 statsbidrag som avlösning

av 7 statsbidrag

Undersökningarna har avsett det föreslagna bidraget till folkskoleväsendet

i allmänhet (lärarlönebidraget) i enlighet med de av allmänna statsbidrags-

utredningen uppdragna riktlinjerna. I första hand har syftet vant att be­

räkna verkningarna av de generaliserande beräkningsgrunderna i vad galler

de 14 bidrag, som föreslås bli sammanförda. Därutöver har beräkning före­

tagits av verkningarna av att kompensation för bidrag, som är tankta att

föreslås till avlösning, sker genom reduktion av avdragsbeloppen för larar-

lönebidraget med ett enhetligt belopp per statsbidragsberattigande tjänst.

Den kompletterande undersökningen har ansetts erforderlig med hansyn

till bland annat att vissa kommuner uttalat farhågor för större bidragstor-

luster till följd av en omläggning enligt statsbidragsutredningens förslag och

att kritik i vissa remissyttranden riktats mot det sätt, på vilket urval av kom-

muner skett i den av statsbidragsutredningen företagna undersökningen.

Då det här gällt att belysa de ekonomiska verkningarna av omläggningen

av statsbidragsgivningen med hänsyn till därav följande utdebiteringsför-

ändringar, har urvalet av undersökningskommuner synts bora ske etter

samma principer som tillämpas vid undersökningar av kommunalekono­

miska förhållanden av annat slag. Väsentligt är därvid, att urvalet så langt

som möjligt blir allsidigt med avseende på kommunernas geografiska belä­

genhet, skattekraft, storlek efter invånarantal, näringskaraktär och orts-

gruppstillhörighet.

......

Ett ur angivna synpunkter företaget urval har skett vid den statistiska

undersökning rörande verkningarna av olika alternativ för en höjning av

de kommunala ortsavdragen, som företagits av 1956 års kommunalskatte-

revision och redovisats i betänkandet om nya kommunala ortsavdrag (SOU

1956' 41) Det ifrågavarande urvalet utgöres av en tiondel av samtliga lands­

kommuner, köpingar och landstingsstädcr. I detsamma ingår 90 landskom­

muner och köpingar samt 13 landstingsstädcr. Vad landskommunerna och

köpingarna beträffar har dessa uttagits från samtliga län och motsvarar i

möjligaste mån en tiondel av hela antalet dylika kommuner i vart och ett

av länen. Även städerna synes ha fått en tillfredsställande regional fördel­

ning. Vidare har vid urvalet tillsetts, att så långt som möjligt kommuner

med olika skattekraft (antal skattekronor per invånare), kommunal utde­

bitering, storlek efter invånarantal, näringskaraktär och tillhörande olika

ortsgrupper blivit likformigt företrädda. Av den i kommunalskatterevisio-

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 112 år 1957

ning av folk- och småskollärare, till avlönande av övningslärare vid folk­

skolan samt till avlönande av lärare i fortsättningsskolan. önskvärt hade

givetvis varit att grunda undersökningen på material för redovisningsåret

1955/56. Detta var emellertid icke möjligt, då rekvisitionerna för detta år ej

var centralt tillgängliga vid tiden för undersökningens påbörjande. Ej hel­

ler förelåg rekvisitionerna i sin helhet i granskat skick hos de regionala

myndigheterna.

Ur rekvisitionerna för redovisningsåret 1954/55 har hämtats dels uppgif­

ter om den nuvarande bidragsgivningens storlek, och dels material för be­

räkning av bidragsunderlagets storlek enligt de schematiska grunderna. På

grundval härav har sedan den nya kommunandelens storlek beräknats.

Då det gäller bidragets storlek enligt gällande bestämmelser har det ej

ansetts i allo tillfyllest att direkt utgå från beloppen enligt rekvisitionerna.

Genom att undersökningarna fått grundas på material för 1954/55, har

den inverkan på bidragsgivningen, som blivit en följd av allmänna sjukför­

säkringens införande från och med år 1955, icke kommit till uttryck för redo­

visningsårets första del. Vissa omräkningar har därför företagits i syfte att

erhalla ett bidrag av samma storlek, som om sjukförsäkringen varit genom­

förd även under andra halvaret 1954. Sålunda bär bidragssumman ökats med

ett belopp motsvarande vad som under angivna förutsättningar kan beräk­

nas skulle ha utgått i bidrag till kompensationstillägg för sjukförsäkrings­

avgifterna. Detta belopp har beräknats motsvara de" i rekvisitionerna upp­

tagna bidragen för tilläggen under första halvåret 1955.

Då det gäller inverkan av sjukpenning-, yrkesskade- och havandeskaps-

avdrag har med ledning av rekvisitionernas uppgifter om tjänstlediga dagar

på grund av sjukdom, yrkesskada och havandeskap företagits beräkningar

av de avdrag, som skulle skett, om de av den allmänna sjukförsäkringen

föranledda lönebestämmelserna varit gällande även under höstterminen.

För havandeskapsavdragen utsträcktes dessa beräkningar till att avse även

januari månad 1955 och i vissa fall ännu längre tid, beroende på att de nva

bestämmelserna om lön vid havandeskap och barnsbörd i huvudsak haft

tillämpning först fr. o. m. den 1 februari 1955. Det faktiska bidragsbelop­

pet enligt rekvisitionerna minskades med hänsyn till de på angivet sätt be­

räknade avdragsbeloppen.

Givet är att full exakthet icke kan uppnås vid beräkningar av här angivet

slag utan mycket omfattande och tidsödande omräkningar. Det skulle där­

vid erfordras material även utöver det som erhålles ur rekvisitionerna och

som icke varit tillgängligt vid undersökningen. Av betydelse för avdrags-

beloppets storlek är t. ex. i vissa fall tjänstledighetens omfattning under­

tiden fore det aktuella redovisningsårets början. Det förefaller dock icke tro­

ligt att de förhållanden, vartill hänsyn icke kunnat tagas, är av den bety­

delse att beräkningarna påverkats i nämnvärd grad.

Ytterligare en justering av bidragsbeloppet för redovisningsåret 1954/55

har ansetts påkallad. Bland de kostnader, till vilka bidrag utgick med 100

procent för nämnda redovisningsår, hörde även de särskilda arvoden, som

enligt 23 § 1 och 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan utgår till lä­

rare med undervisning i klass 7 eller högre klasser. Med anledning av att

namn da arvode genom eu mellan statsmakterna och vederbörande organi­

sationer träffad överenskommelse angående tjänsteförteckningsrevision kan

t om t ses komma att upphöra från och med den 1 juli 1957, bär det ansetts

lämpligt att vid de här avsedda beräkningarna exkludera dessa belopp.

114

varit den differens som erhålles, om det nya bidragsunderlaget minskas

med bidragssumman enligt gällande regler. Hur denna differens erhålles

för ett särskilt i undersökningen ingående skoldistrikt framgår av tab. B.

Kungl. Maj. ts proposition nr 112 år 1957

Tab. B. Jämförelse mellan nya bidragsunderlaget och bidrag enligt

nuvarande regler för Väddö skoldistrikt

A. Nya bidragsunderlaget

^{Bidragsunderlag enligt den nya huvudregeln ............................................................................ _j_} 235 ⁶³³

^{Tillägg på grund av tjänstledighet för studier m. m..............................................................} 4

-

7 ⁶⁹⁰

Tillägg på grund av tjänstledighet för längre sjukdom ...................................................... __

Summa nytt bidragsunderlag (A)

243 323

B. Bidrag enligt nu gällande regler

Statsbidrag enl. bidragsrekv. 1954/55............................................................................................. +222 062

Bidrag till kompensationstillägg för halvt år................................................... .

+

1

314

Fråndragning av arvoden enl. 23 § 1 och 2 mom. avlöningsreglementet för folkskolan —

1 ²¹⁵

Beräknade sjukpenningavdrag m. m. för folk- och småskollärare för andra halvåret

1954 (100 %)......................................................................................................................................... —

j42

Beräknade sjukpenningavdrag m. m. för distriktsöverlärare och övningslärarare för

andra halvåret 1954 (78 %).......................................................................................................... _

__

Summa bidrag för 1954/55 (B)

222 019

Differens (A—B)

21304

De ifrågavarande differenserna för de olika i undersökningen ingående

kommunerna redovisas i kol. 8 i efterföljande tabell F.

Som framgår av statsbidragsutredningens betänkande skall avdragsbe-

loppet per statsbidragsberättigande tjänst inom varje hyresgrupp vara en­

hetligt för alla slag av tjänster. Det framgår vidare av de i utredningens be­

tänkande redovisade beräkningarna, att den olikhet i avdragsbelopp, som

utredningen erhållit mellan olika hyresgrupper, baserar sig på den nu före-

liggande olikheten mellan hyresgrupperna i vad gäller kommunavdrag för

folk- och småskollärartjänster. Utredningen har med utgångspunkt från

summan av dylika avdrag och antalet tjänster inom varje hyresgrupp beräk­

nat det nya avdragsbeloppets storlek per statsbidragsberättigande tjänst och

därvid i hyresgrupperna 1—5 erhållit respektive 730, 962/l 124, 1 364 och

1 605 kronor (SOU 1956: 8, sid. 63). Då emellertid utredningen beräknat, att

de i olika avseenden företagna generaliseringarna av bidragsunderlaget skulle

medföra en bidragsvinst för skoldistrikten har de nämnda beloppen uppräk­

nats med 186 kronor, vilket belopp erhållits som ett genomsnitt för samtliga

i utredningens undersökning ingående skoldistrikt, oavsett hyresgruppstill-

hörighet.

I överensstämmelse med förfarandet vid statsbidragsutredningens under­

sökningar, har vid den nu företagna undersökningen beräkningen av av­

dragsbeloppets storlek utförts i två etapper. I första hand har således för

varje hyresgrupp skett en beräkning av storleken av det belopp som erhål-

les, om för varje hyresgrupp summan av de enligt gällande bidragssystem

lorekommande avdragsbeloppen för folk- och småskollärartjänster slås ut

på samtliga för hyresgruppen beräknade tjänster enligt de nya reglerna.

Dessa beräkningar på det föreliggande materialet ger till resultat följande

Tabell F. Statsbidrag enligt gällande bestämmelser, bidragsunderlag och kommunandel enligt föreslagna regler för

de 14 till sammanförande föreslagna bidragen inom folkskoleväsendet samt de ekonomiska verkningarna

av övergång till de nya beräkningsreglerna

Län

Kommun

Antal

tjänster

enligt

de nya

reglerna

Nya

bidrags-

under-

laget

Bidrag

enligt

gällande

bestäm­

melser

Nuva­

rande

kommun­

andel för

folk- och

småskol-

lärar-

tjänster

Differens

mellan

bidragen

vid kom­

munan­

del enl.

föreg.

kol. även

för nya

bidraget

(Kol. 4

minskad

med kol.

^{5 och} 6

)

Erfor­

derlig

kommun­

andel av

nya bi-

dragsun-

derlaget

för full

överens­

stämmel­

se mellan

bidragen

(Summan

av föreg.

två kol.)

Kom­

munan­

del på

grundval

av nya

avdrags-

beloppet

(Antal

tjänster

gånger

nya av-

dragsbe-

loppet

per

tjänst)

Bidragsförändring­

en vid övergången

till nya systemet.

(Plustecken anger

bidragsvinst och

minustecken bi-

dragsförlust för

kommunerna)

Kronor

(kol.

8—9)

öre per

skatte-

kr.

(1955

års

taxe­

ringar)

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

Iiyresgrupp 1

Stockholms

Väddö...........................

18,53

243 323

222 019

13 500

7 804

21 304

17 733

+

3 571

+ 4,68

Djurö ............................

12,07

166 782

155 220

9100

2 462

11 562

11 551

+

11

⁺ 0,02

Järna ............................

28,32

357 874

325 785

19 400

12 689

32 089

27 102

+

4 987

+ 3,96

Uppsala

Åsunda.........................

24,27

311 099

294 655

18 600

-2 156

16 444

23 226

_

6 ⁷⁸²

— 6,48

Vendel..........................

33,30

424 170

395 688

25 000

3 482

28 482

³¹ 868

—

3 386

— 2,19

Södermanlands

Stallarholmen............

17,00

215 380

190 012

13 500

11

868

25 368

16 269

+

9 099

+

12,68

Mellösa.........................

27,63

346 537

318 146

19 300

9 091

28 391

26 442

+

1 949

+ 1,43

Floda............................

16,24

209 222

189 946

11 500

7 776

19 276

15 542

+

3 734

+ 5,15

Östergötlands

Björsäter .....................

22,92

281 742

258 102

16 900

6

740

23 640

21 934

+

1 706

+ 2,48

Vreta kloster.............

39,47

492 151

454 741

29 100

8

310

37 410

37 773

363

— 0,18

Hävla............................

24,70

301 717

274 728

18 900

8

089

26 989

23 638

+

3 351

+ 3,03

Västra Vikbolandet .

25,13

315 507

293 891

19 300

2 316

21

616

24 049

2 433

— 2,44

Jönköpings

Höreda.........................

21,36

261 820

238 340

15 900

7 580

23 480

20 442

+

3 038

+ 3,78

Linderås .......................

12,27

148 079

136 120

8

500

3 459

11 959

11 742

+

217

+ 0,52

Norrahammar............

30,52

353 846

328 166

21 400

4 280

25 680

29 208

3 528

— 1,84

Norra Mo...................

14,04

170 196

166 736

9 500

3 960

13 460

13 436

+

24

+ 0,05

Lannaskede ................

17,67

206 443

189 240

12

200

5 003

17 203

16 910

+

293

+ 0,37

K

u

n

g ^l.

M

a

j.

^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

1

1 ²

å ^r

1

9

5

7