5

I brev till statskontoret den 1 juni 1956 angående anslag för budget­

året 1956/57 till yrkesundervisningen m.m. fäste Kungl. Maj:t översty­

relsens för yrkesutbildning uppmärksamhet pa vad statsutskottet i utlå­

tandet 1956: 53 s. 81—83 anfört beträffande byggnadsbidrag till vissa yr­

kesskolor samt anbefallde överstyrelsen att inkomma med förslag till när­

mare utformning m. m. med avseende å byggnadsbidrag till lokala yrkes­

skolor och sådana centrala yrkesskolor, som nu inte är berättigade till dylikt

bidrag. Överstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 oktober 1956

avgivit förslag i ämnet. Häröver har infordrade utlåtanden avgivits av

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna statsbidragsutredningen och

sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område. Ytt­

randen har i ärendet avgivits av svenska landstingsförbundet, svenska

stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Den 13 december 1956 har sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag

på skolväsendets område överlämnat betänkande och förslag rörande stats­

bidrag till byggnader för det allmänna skolväsendet m. m. De sakkunniga,

som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades den 10 april

1952, har varit överdirektören C. W. Curtman, ordförande, ledamöterna av

riksdagens andra kammare, lantbrukarna L. D. Cassel och L. A. Widén, le­

damöterna av riksdagens första kammare, hemmansägaren N. I. Johans­

son och chefredaktören A. K. Gillström, ävensom kanslirådet E. Reuter­

swärd.

På grund av särskilt uppdrag har de sakkunniga den 20 januari 1953

avgivit förslag rörande statsbidragen till skoldistrikt, i vilka försök med

9-årig enhetsskola bedrives, och den 4 september 1954 förslag angående

statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare (SOU 1954:27). De

sakkunniga, som därefter upptagit frågan om statsbidrag till skolbygg­

nader, har, sedan utredningsarbetet i denna del nu slutförts, överlämnat

nyssnämnda betänkande med förslag i ämnet. Häröver har infordrade utlå­

tanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen,

som i ärendet hört vissa statens folkskolinspektörer, överstyrelsen för yrkes­

utbildning, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, statens byggnadsbespa-

ringsutredning, överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Kristianstads,

Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens län. Härjämte har yttranden av­

givits av svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska

landskommunernas förbund.

För arbetet på rationalisering av skolbyggnadsverksamheten och därvid

uppnådda resultat har skolöverstyrelsen efter samråd med statens nämnd

för byggnadsforskning, statens byggnadsbesparingsutredning samt sakkun­

niga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område avlämnat

särskild redogörelse den 11 oktober 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

7

såg skolöverstyrelsen att den avsedda undersökningen inte borde begrän­

sas till besparingsåtgärder inom författningens ram utan lät det åt sär­

skilda sakkunniga lämnade utredningsuppdraget omfatta en allmän över­

syn av gällande bestämmelser och anvisningar rörande förutom själva skol-

skjutsverksamheten även inackorderingsverksamheten och fortsättnings-

skolans centralisering. Den framlagda utredningen, som i fråga om stats-

bidragsgivningens förenkling nära ansluter sig till de av allmänna stats-

bidragsutredningen förordade principerna, rymmer således förslag till i

det väsentliga helt nya bestämmelser om statsbidrag till skolskjutsar och

inackordering ävensom förslag till bestämmelser om skolvägsersättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

2. Statsbidrag till skolskjutsar

A.

Skolskjulsverksamhetens nuvarande omfattning

Statsbidrag till kostnaderna för anordnande av skolskjutsar har utgått

sedan år 1926, då riksdagen för första gången beviljade anslag för ända­

målet. Detta uppgick till 30 000 kronor. Kungörelse om bidragsbeviljning

utfärdades den 28 maj 1926 (nr 143). Prövningen huruvida och med vilket

belopp statsbidrag skulle utgå tillkom Kungl. Maj:t.

Ytterligare två kungörelser i ämnet utfärdades, 1933 (nr 288) och 1935

(nr 449), innan den nu gällande författningen angående statsbidrag för an­

ordnande av skolskjutsar åt skolpliktiga barn tillkom år 1947 (nr 346).

Beslutanderätten i skjutsärenden, som 1933 i huvudsak överflyttades till

skolöverstyrelsen, överfördes 1949 till statens folkskolinspektörer.

De till en början begränsade kraven på statsbidrag steg undan för undan

och från och med 1929 har ökade anslag så gott som årligen beviljats. De

senaste fem budgetåren har den årliga anslagsökningen uppgått till 3 mil­

joner kronor. Anslaget uppgår för innevarande budgetår till 30 miljoner

kronor och för budgetåret 1957/58 har i statsverkspropositionen föreslagits

en medelsanvisning av 33 miljoner kronor.

Skolskjutsverksamhetens mycket betydande expansion har flera orsaker.

Den väsentligaste torde vara att kommunerna genom inrättandet av skol­

skjutsar centraliserat undervisningen och därmed genomfört skolförbätt-

ringar även i sådana fall, där statsbidrag inte kunde beviljas förrän efter

den nu gällande kungörelsens tillkomst. Härigenom har väsentliga bespa­

ringar i fråga om både lärarlöner och skolhusbyggnader åstadkommits,

vilka i de flesta fall torde ha överstigit utgifterna för skolskjutsarna. En

annan orsak till utgiftshöjningarna är givetvis de vid upprepade tillfällen

under de senaste åren höjda transporttaxorna.

Skolskjutsverksamhetens utveckling under perioden 1947/55 framgår

av tabell 1.

8

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 122 år 1957

Tabell 1. Skolskjutsverksamheten redovisning såren 1947/55

Redo­

visnings­

år

Antal barn som färdats

med

Kostnaden för

egentliga skolskjutsar

självskjutsar

egentlig

skolskjuts

själv­

skjuts

hela kostn.

per barn

hela kostn.

per barn

1947/48 . . .

43 010

105

8 550 187

198,80

7 047

67,12

1948/49 . . .

63 549

1024

14 779614

232,57

73 499

71,78

1949/50 . . .

73 509

1200

16 694 864

227,11

71 810

59,84

1950/51 . . .

88 105

1256

19670613

223,26

78 127

62,20

1951/52 . . .

98 498

1 008

23 032 566

233,84

64 062

63,55

1952/53 . . .

117 368

1117

2* 081 273

239,26

71030

63,59

1953/54 . . .

127 758

977

30 700 603

240,30

62 245

63,71

1954/55 . . .

144 647

991

34 733 284

240,12

63 173

63,95

Såväl skolskjutsverksamhetens omfattning som kostnaden per skjutsat

barn är emellertid mycket olika inom olika delar av landet, vilket framgår

av tabell 2, som visar förhållandena inom de särskilda inspektionsområdenas

landsbygdsdistrikt redovisningsåret 1951/52.

De sakkunniga har icke ansett, att tillgängligt statistiskt material tillåter

någon mer bestämd slutsats beträffande skjutsprisernas genomsnittliga

höjning men har ansett sig kunna konstatera, att den totala kostnadsök­

ningen för de egentliga skolskjutsarna är mycket nära proportionell mot

den totala ökningen av antalet skjutsade barn.

Såsom en ej oväsentligt bidragande orsak till den kraftiga ökningen av

antalet skjutsade barn framhåller de sakkunniga också det växande barn­

antalet i folkskolan. Tabell 3 visar skolskjutsverksamheten (egentliga skol­

skjutsar) i förhållande till antalet barn i folkskolan samt antalet lärar­

tjänster och medeltalet lärjungar per lär ara vdelning på landsbygden

1947/55.

Av tabellen framgår bland annat att medan antalet lärjungar ökat med

78 437 eller 22,3 %, har antalet skjutsade barn ökat med 94 849 eller 234

% och antalet lärara vdelningar med 1 231 eller 6,5 % från 1947/48 till

1954/55.

Under samma tidsperiod har kostnaderna för egentliga skolskjutsar på

landsbygden ökat från 8 259 715 kronor till 33 254 321 kronor = 24 994 606

kronor eller 302,6 %.

Medeltalet elever per läraravdelning har ökat med 2,7 eller 14,5 %. Med

ett medeltal elever per läraravdelning av 18,6 läsåret 1954/55 skulle er­

fordrats 23 159 läraravdelningar eller 2 971 mer än som verkligen fanns.

Detta skulle med en medelkostnad av 12 000 kronor per läraravdelning

medfört en merkostnad för lärarlöner av mellan 35 och 36 miljoner kronor.

Man kan alltsa säga, att ökningen av medeltalet elever per läraravdelning

betytt en besparing, som mer än väl kompenserat ökningen av kostnaderna

för skolskjutsarna.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Tabell 2. Skolskjutsverksamhetens omfattning (egentliga skolskjutsar)

1951/52 i landsbygdsdistrikten inom de olika inspektionsområdena samt

kostnaden per elev

Inspektionsområde

Värmlands läns västra ...........

Skaraborgs läns östra ...............

Västemorrlands läns norra . ..

Västerbottens läns mellersta . .

Södermanlands läns östra ....

Älvsborgs läns östra ...............

Östergötlands läns östra ...........

Kalmar läns norra .....................

Södermanlands läns västra . ..

Norrbottens läns mellersta ....

Gävleborgs läns norra...............

Hallands län ................................

Värmlands läns östra ...............

Älvsborgs läns norra .................

Kronobergs läns östra...............

Uppsala län ..................................

Göteborgs o. Bohus läns norra

Gävleborgs läns mellersta ....

Östergötlands läns västra.........

Västerbottens läns norra ....

Jämtlands läns södra.................

Västmanlands län ......................

Kronobergs läns västra.............

Norrbottens läns södra ...........

Västerbottens läns södra .........

Västemorrlands läns södra . ..

Jönköpings läns östra ...............

» läns västra ...........

Kopparbergs läns östra.............

Gotlands län ................................

Jämtlands läns norra ...............

Norrbottens läns norra .............

Älvsborgs läns västra ...............

Skaraborgs läns västra .............

Västemorrlands läns mellersta

Stockholms läns södra .............

Örebro läns norra........................

» läns södra ......................

Stockholms läns norra .............

Göteborgs o. Bohus läns södra

Kopparbergs läns västra .........

Värmlands läns mellersta

Kopparbergs läns norra ...........

Kalmar läns södra ......................

Kristianstads läns östra ...........

Norrbottens läns östra .............

| Blekinge län ................................

Kristianstads läns västra

I Malmöhus läns södra.................

Gävleborgs läns södra ...............

\ Malmöhus läns norra .............

Antal

skjutsade

barn

Procent av

antalet skol-

pliktiga barn

Kostnad

per elev

1 900

38,4

224,44

3 177

37,9

188,81

2 978

36,2

283,49

2 959

36,1

326,85

1 833

36,0

240,06

2 755

35,9

208,74

3 298

35,3

274,42

2 622

31,7

257,14

1 733

31,5

205,39

1 321

31,2

284,82

2 170

30,5

244,45

3 074

30,4

198,71

1283

30,3

291,40

1 817

29,2

169,15

2 080

28.9

222,73

2 357

28,8

228,80

2 062

28,7

209,56

1782

28,4

211,71

2 183

28,0

199,84

2 068

27,9

299,43

1917

26,4

283,46

2710

26,3

236,24

1539

26,3

257,69

1 636

25,7

288,50

2 106

25,5

207,18

2 280

24,8

219,74

1644

24,6

276,43

1 999

23,6

236,54

1 501

23,4

233.96

1 215

23,1

221,86

1502

22,8

295,89

1501

22,3

307,38

1 952

22,1

198,50

2 045

21,9

210,56

1 391

21,7

353,00

1 919

20,7

174,40

1 066

19,5

262,90

1 404

19,1

255,84

2 041

18,2

255,20

1 082

16,9

179,52

1 034

16,7

278,78

1 772

15,5

235,55

1 170

15,3

187,59

1 407

14,4

278,64

1 428

12,5

140,72

982

12,3

286,60

1 251

12,2

241,70

1 312

12,2

208,39

1184

12,0

211,16

635

9,8

287,52

875

7,6

187,37

11

skall tillse att kostnaderna för skjutsarna inte överstiger vad som föran-

ledes av gängse priser på orten. Där så utan avsevärd olägenhet kan ske,

skall skjutsningen utföras med anlitande av de regelbundna kommunika­

tionslinjerna. Då nytt avtal om skjutsning på entreprenad skall ingås, skall

anbud infordras genom på lämpligt sätt utfärdad kungörelse. Skjutsarna

skall ordnas på ett för barnens hälsa och säkerhet betryggande sätt.

Ansökan om statsbidrag till skolskjutsar ingives till statens folkskol­

inspektör och skall vara åtföljd av uppgifter i enlighet med formulär, som

fastställts av skolöverstyrelsen. Före ingivande av ansökan skall beslut ha

fattats om anordnande av skolskjuts och distriktet ha beviljat erforderligt

anslag därtill. Om särskilda skäl därtill föranleder kan inspektören över­

lämna ansökningen till skolöverstyrelsen för prövning och avgörande I

annat fall skall han med iakttagande av de av skolöverstyrelsen meddelade

anvisningarna avgöra ärendet. Därest inspektören icke bifallit ansökningen,

äger skoldistriktet hänskjuta frågan till skolöverstyrelsen.

Rekvisition av statsbidrag till skolskjutsar skall vara avfattad i enlighet

med av skolöverstyrelsen fastställt formulär. Om skjutsningen ombesorjts

av distriktet i egen regi skall rekvisitionen vara åtföljd av uppgifter om de

verkliga kostnaderna. Har skjutsningen utförts pa entreprenad, skall entre­

prenörens kvitto på uppburet belopp bifogas, ävensom, då nytt avtal m-

gåtts, de avgivna anbuden.

o

Självskjutsar. Vid självskjuts skall den kostnad, vara statsbidrag

utgår, för varje dag lärjunge besökt skolan utgöra högst 50 öre, om skol­

vägens längd överstiger 7 km, och högst 40 öre, om skolvägens längd upp­

går till 7 km och skolskjuts prövas erforderlig.

Ansökan skall, sedan beslut om anordnande av självskjutsar tattats och

anslag beviljats av distriktet, göras hos statens folkskolinspektör. Framställ­

ningen skall vara åtföljd av uppgifter enligt av skolöverstyrelsen fastställt

formulär. Ärendet kan av inspektören överlämnas till skolöverstyrelsen lör

prövning och avgörande.

.. .

,

Beträffande rekvisitionen tillämpas de för egentliga skolskjutsar gallande

bestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

C. De sakkunnigas förslag

a) Allmänna för utsättningar för statsbidrag

De sakkunniga föreslår, att statsbidrag till skolskjutsar skall medgivas

under en enda förutsättning, nämligen att barnens skolväg på grundjiV.sin

längd eller särskilda besvärlighet gör skolskjuts erforderlig.

Fn prövning av skolorganisationens lämplighet och skälighet med hän­

syn till kostnaderna skall således inte ske först när ansökan om bidrag till

skolskjutsar inkommit utan i samband med att organisationsplan£H_fast-

ställes eller avvikelse från denna medgives.

T sin motivering för detta förslag anför de sakkunniga först, att statsbi­

drag för närvarande kan utgå under tre olika förutsättningar, nämligen a)

då genom anordnande av skolskjuts besparingar i det allmännas utgifter för

30

skoldistriktet. Har i dylikt fall inga fortsättningsskolavdelningar erforder-

ligförklarats såsom avses i centraliseringskungörelsen, torde statsbidrag till

inackordering enligt inackorderingskungörelsen och till egentliga skolskjut­

sar enligt skolskjutskungörelsen kunna utgå för samtliga inackorderings-

respektive skolskjutsberättigade fortsättningsskolebarn i distriktet (= fort-

sättningsskolområdet). Självskjutsbidrag kan däremot icke utgå. I detta

fall har sålunda centraliseringskungörelserna satts ur spel.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 122 år 1957

C. De sakkunnigas förslag

De sakkunniga föreslår att kungörelserna 1932: 589 och 1946: 295 angå­

ende statsbidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet skall upp­

höra att gälla samt att statsbidrag till inackordering, skolskjutsar och skol-

vägsersättning skall utgå för fortsättningsskolans elever enligt samma grun­

der som för eleverna i folkskolan, dock att statsbidrag för de förra eleverna

skall kunna rekvireras utan föregående ansökningsförfarande.

Ur de sakkunnigas motivering för detta förslag inhämtas bland annat

följande.

Statsbidraget till fortsättningsskolväsendets centralisering skall i prin­

cip utgå med 100 procent av distriktets kostnader. Tillämpningen av be­

stämmelsen att statsbidraget för varje på grund av centralisering indragen

avdelning kan utgå med högst 180 gånger timarvodet enligt TC 17 kan

emellertid medföra att distrikt, som förstärkt sin fortsättningsskola, får vid­

kännas betydande utgifter för sitt fortsättningsskolväsende.

Det till 2 kronor 50 öre per lärjunge och dag maximerade statsbidraget är

i många fall otillräckligt för anordnande av skolskjutsar. Till inackordering

torde beloppet endast i undantagsfall vara tillräckligt. Även denna maxime-

ring har således lett till att grundprincipen om att kostnaderna för den

fortsatta undervisningen skulle åvila staten icke kunnat upprätthållas.

För att få en uppfattning om i vilken utsträckning distriktens verkliga

kostnader för fortsättningsskolväsendets centralisering översteg de till­

styrkta statsbidragsbeloppen infordrade skolöverstyrelsen från statens folk­

skolinspektörer uppgifter härom för redovisningsåret 1953/54. Härav fram­

går att distrikten hade avsevärda merkostnader utöver statsbidraget i syn­

nerhet beträffande inackorderingen. Distriktens verkliga kostnader för in­

ackorderingen uppgick till 693 620 kronor och statsbidraget till 405 915

kronor, d. v. s. till 58,5 procent av de verkliga kostnaderna. Hade stats­

bidraget i stället i enlighet med inackorderingskungörelsen utgått med 80

procent av de verkliga kostnaderna, skulle bidraget uppgått till 554 896

kronor. Statsbidraget hade sålunda ökats med 148 981 kronor.

Bidragsprocenten varierade för de olika inspektionsområdena från 100

till 37.

För de egentliga skolskjutsarna uppgick distriktens verkliga kostnader

till 898 545 kronor och statsbidraget till 783 521 kronor eller 87 procent av

de verkliga utgifterna. Om statsbidraget i stället utgått med 80 procent,

hade bidraget stannat vid 718 836 kronor. Statsbidraget hade då minskat

med 65 161 kronor.

32

ligt sänkta bidrag för åtskilliga kommuner i länet. Länsstyrelsen i Krono­

bergs län ifrågasätter det lämpliga i att övergå till en generaliserande beräk­

ningsmetod, när det gäller statsbidrag till skolskjutsar.

Remissyttrandena i övrigt torde få redovisas i anslutning till de olika

detalj spörsmålen i förslaget.

Statsbidrag till skolskjutsar

De av de sakkunniga föreslagna ändrade förutsättningarna för statsbidrag

har tillstju-kts eller lämnats utan erinran utom av statskontoret, som håller

före, att skolvägens minimilängd för elever i sjunde och högre klasser bör

ökas till 5 km, vilken uppfattning i princip också synes delas av sakrevi­

sionen.

Förslaget att bestämmelsen om obligatoriskt anbudsförfarande skall slo­

pas har icke föranlett erinran från någon remissmyndighet.

Helt naturligt är det den föreslagna generaliserande metoden för beräk­

ning av statsbidraget till särskilt insatta skolskjutsar, som tilldragit sig det

huvudsakliga intresset från remissmyndigheternas sida.

Skolöverstyrelsen biträder i princip de sakkunnigas förslag men förordar

den väsentliga modifikation av systemet, som framgår av följande ut­

talande.

Enligt överstyrelsens mening bör det sammanlagda statsbidraget till av

distriktet anordnade skolskjutsar med särskilt insatta fordon begränsas till

högst distriktets sammanlagda verkliga kostnader för under redovisnings­

året med statsbidrag anordnade dylika skjutsar. Dessa kostnader måste då

angivas i rekvisitionen. Härigenom möjliggöres också fortlöpande kontroll

över detta bidrags procentuella andel av de verkliga kostnaderna.

Härutöver har överstyrelsen, såvitt nu är i fråga, endast förordat den

ändringen i förslaget att statsbidrag till skolskjutsar med ordinarie kommu­

nikationsmedel skall utgå utan föregående ansökningsförfarande.

Som inledningsvis framhållits har övriga centrala ämbetsverk, som yttrat

sig, varit kritiska mot beräkningsmetoden enligt de sakkunnigas förslag.

Statskontoret anför.

Ett på angivet sätt konstruerat statsbidrag kan enligt statskontorets

mening icke tillgodose det krav på förenkling, som eftersträvas i det pågå­

ende arbetet för reformering av statsbidragen till kommunerna. Ej heller

torde önskemålet om kostnadsbesparing kunna tillgodoses vid en tillämp­

ning av de föreslagna beräkningsgrunderna. Framhållas må, att skolöver­

styrelsen ansett erforderligt att uppställa en spärregel av innebörd, att

bidraget skall begränsas till högst distriktets sammanlagda verkliga kost­

nader. Ämbetsverket finner sig följaktligen icke kunna förorda det före­

slagna systemet för beräknandet av statsbidrag till skolskjutsar med sär­

skilt insatta fordon. Enligt statskontorets mening bör det i stället vara för­

tjänt att närmare undersökas, om icke ett mera tillfredsställande resultat

skulle kunna vinnas genom införandet av i utredningen antydda skolskjuts­

taxor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

36

systemen tämligen väl. Därest de sakkunnigas förslag skulle accepteras,

anser utredningen, att det därmed avsedda syftet skulle kunna vinnas med

en differentiering, som rör sig med ett betydligt mindre antal ersättnings­

belopp än 20.

Skolöverstyrelsens förslag att det sammanlagda statsbidraget till ett skol­

distrikt för särskilt insatta skolskjutsar skall begränsas till högst distrik­

tets sammanlagda verkliga kostnader har föranlett följande uttalande från

allmänna statsbidragsutredningens sida.

Utredningen har i andra statsbidragssannnanhang framfört den uppfatt­

ningen, att det bidragsunderlag, som fastställes genom en generaliserande

beräkning, icke bör korrigeras med hänsyn till det faktiska kostnadsutfal-

let. Med generaliseringen åsyftas, att myndigheterna skola befrias från

arbete med granskning av kostnadsberäkningar och räkenskaper. Om en

generaliserande beräkningsmetod förbindes med föreskrift, att de verkliga

kostnaderna icke skola få överskridas, förlorar man en avsedd förenklings-

vinst. I den generaliserande beräkningsmetoden bör såsom ett utmärkande

drag ingå, att ansvaret för den statsunderstödda verksamhetens ekono­

miska resultat helt skall falla på de bidragstagande kommunerna, så att

dessa få såväl tillgodonjuta eventuellt uppkommande vinst av att den fak­

tiska kostnaden blir mindre än i bidragsreglerna förutsatts som ock bestrida

den förlust, som inträder vid en kostnadsökning. Vad särskilt beträffar nu

ifrågavarande statsbidrag må därjämte framhållas, att en generaliserande

beräkning — utformad enligt utredningens eller enligt överstyrelsens för­

slag — synes slå så väl, att det endast i undantagsfall torde inträffa, att

statsbidraget överstiger den verkliga kostnaden. Det bör icke ifrågakomma

att med hänsyn till sådana sällsynta undantagsfall göra ett avsteg från

vad som utredningen bedömer som en inneboende konsekvens av generali-

seringsmetoden. Utredningen avstyrker alltså införandet av en maxime-

ringsbestämmelse.

Om en maximeringsbestämmelse mot utredningens avstyrkande skulle in­

föras, anser utredningen att en detaljgranskning av räkenskaperna likväl

inte bör ske, utan att det bör stanna vid att de verkliga kostnaderna styrkes

genom intyg av t. ex. skolstyrelsens ordförande.

Svenska stadsförbundet, som ansluter sig till förslaget i stort, anför kri­

tiska synpunkter, som nära sammanfaller med allmänna statsbidragsutred­

ningens. Efter att ha uttalat, att det synes vara påtagligt, att administra­

tiva förenklingar skulle vinnas genom sådana generaliserande beräknings­

metoder, som de sakkunniga föreslagit, diskuterar stadsförbundet frågan

huruvida statsbidragsbeloppet per skjutsat barn bör differentieras efter kör­

sträckans längd. Förbundet är icke övertygat om att man verkligen behöver

tillgripa denna komplicering i förhållande till vad allmänna statsbidragsut-

redningen förordat.

Stadsförbundet finner även den maximering av skolskjutsbidraget tvivel­

aktig, som skulle ligga däri att bidraget icke finge överstiga det belopp, som

skulle utgått, om inackordering under motsvarande tid i stället anordnats.

Härom anföres följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

teras med regler som, även om de skulle minska förenklingseffekten, direkt

syftar till att pressa ner kostnadsnivån. Såsom nyss framhållits bör inrikt­

ningen på status quo-linjen icke utan vidare grundas på de faktiska kost­

naderna i dagens läge utan i stället avse status quo vid skäliga eller normala

skjutskostnader.

Jag ämnar föranstalta om denna kompletterande utredning och är i av­

vaktan på resultatet därav inte beredd att nu taga ställning till de sakkun­

nigas förslag om övergång till eu generaliserande beräkning av statsbidraget

till skolskjutsar med särskilt insatta fordon. Jag räknar emellertid med att

om möjligt för 1958 års riksdag skall kunna läggas fram förslag i detta

avseende.

Jag övergår så till de sakkunnigas övriga förslag rörande skolskjuts verk­

samheten.

Enligt de sakunnigas mening bör det enda

villkoret för statsbidrag

till

kostnaderna för skolskjutsar vara, att skolvägen är lång eller besvärlig.

Detta betyder, att de nuvarande bestämmelserna om prövning av besparing

och av skolorganisationens lämplighet och skälighet med hänsyn till kost­

naderna icke skall ske i samband med prövningen av statsbidrag till skol­

skjutsar utan i samband med att skolorganisationen i kommunen faststäl­

les. För denna uppfattning har de sakkunniga anfört goda skäl och från

remissmyndigheternas sida har inga invändningar rests. Då den föreslagna

åtgärden enligt min mening är ändamålsenlig, ansluter jag mig helt till de

sakkunnigas uppfattning på denna punkt.

I anslutning till vad de sakunniga föreslagit om

skolvägens minimilängd

som förutsättning för statsbidrag, förordar jag att såsom huvudregel före-

skrives, att statsbidrag till skolskjuts skall utgå för elever i klass 1—3 med

minst 3 kilometers skolväg och för elever i högre klasser med minst 4 kilo­

meters skolväg. Undantagsvis bör den myndighet, som skall medgiva stats­

bidrag till skolskjuts, äga föreskriva andra avståndsgränser. exempelvis för

enligt företedda läkarintyg klena barn eller då skolvägens svåra beskaf­

fenhet kan motivera sådant medgivande. För bidrag till skjutsar för elever

i sjunde eller högre klasser anser jag den undantagsregeln böra tillämpas, att

en 5-kilometerggräns skall gälla i sådana fall, där skjutsning av dessa lär­

jungar .kräver insättande av särskild skjuts eller dubblering av redan

anordnad skjuts.

Då det synes vara ådagalagt, att den nuvarande bestämmelsen om obliga­

toriskt

anbudsförfarande

inte längre fyller någon påvisbar funktion, har jag

intet att erinra mot att bestämmelsen upphäves. Vad de sakkunniga före­

slagit rörande

begreppen

»

skolväg

»

och

»skola

»

m.m.

torde vidare i allt

väsentligt böra beaktas vid ändring av författningsbestämmelserna.

Beträffande

skjutsbidragets begränsning till belopp motsvarande inackor­

dering skostnaden

har de sakkunniga föreslagit, att det statsbidragsbelopp

som skulle ha utgått om vederbörande elev under den tid, skolskjuts varit

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

44

ligen ovisst. Likaledes synes det vara tveksamt om förslagets genomförande

skulle få den följden att det i konkret mening underlättade elevernas möj­

ligheter att ta sig fram och tillbaka från skolan eller avlastade föräldrarna

någon verklig ekonomisk börda, förorsakad av elevernas skolvägar. Skol-

vägsersättningen skulle, såsom de sakkunnigas förslag utformats, väl när­

mast få karaktär av ekonomisk kompensation till elevernas föräldrar för

elevernas långa skolvägar och inte av bidrag till några verkliga kostnader,

eftersom garantier inte skulle finnas och knappast heller kunna skapas för

att ersättningarna motsvarades av åtgärder för underlättande av elevernas

skolgång.

Jag har emellertid övervägt, om inte de skäl de sakkunniga anfört till

stöd för förslaget om skol vägsersättning kunde motivera, att de nuvarande

bestämmelserna om ersättning till kostnader för självskjutsar utsträcktes

till att gälla för elever i den obligatoriska skolans alla klasser. En beräkning

av kostnaderna härför ger vid handen, att statens utgifter skulle öka med

omkring 1,16 miljoner kronor per år, utan att någon häremot svarande be­

sparing i kostnaderna för egentliga skolskjutsar med säkerhet kan sägas

uppstå. Med hänsyn till kostnadsstegringens omfattning och då fråga nu i

första hand är om förenklingar i statsbidragsgivningen till olika ändamål

och inte om omprövning av bidragens storlek, har jag inte i detta samman­

hang ansett mig böra föreslå någon ändring i gällande bestämmelser om

ersättning till självskjutsar.

De sakkunnigas uppfattning att inackordering och skolskjutsar bör vara

två likvärdiga alternativa anordningar för att underlätta barnens skolgång

kan jag helt och hållet dela. De förslag, som de sakkunniga framlagt för

att få en likformig reglering av dessa båda anordningar till stånd, biträder

jag med det undantaget att jag i likhet med skolöverstyrelsen avstyrker en

allmän bestämmelse, som skulle hindra statsbidrag till inackordering i fall

då elev kunde medfölja anordnad skolskjuts. Jag anser det nämligen natur­

ligt, att möjligheter skall finnas att ta hänsyn till sådana undantagsfall, där

inackordering av speciella skäl kan vara nödvändig, trots att skolskjuts

är anordnad. Som skolöverstyrelsen framhållit, kan det på goda grunder

antagas, att inackordering i dylika fall endast tillgripes, då tvingande skäl

är för handen.

Det föreslagna generella bidraget av 3 kronor per elev och inackorde-

ringsdag finner jag vara väl avvägt mot bakgrunden av den kostnadsfördel­

ning — 80 procent för staten och 20 procent för kommunerna — som nu

tillämpas. Någon avvikelse från det enhetliga bidragsbeloppet kan jag ej

tillstyrka, då den åsyftade förenklingsvinsten till väsentlig del ligger i det

enhetliga beloppet och således skulle gå förlorad vid en differentiering av

detta. Av samma skäl anser jag mig också böra avvisa skolöverstyrelsens

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

45

förslag att statsbidraget skulle begränsas till högst distriktets verkliga kost­

nader, vilket skulle kräva redovisning och granskning i samband med stats-

bidragsrekvisitionen på ett sätt som helt strider mot tanken bakom för­

slagen om förenkling av statsbidragsgivningen genom generaliserande be­

räkningar.

Statsbidrag till sådana skolskjuts- och inackorderingskostnader, som är

en direkt följd av fortsättningsskolväsendets centralisering i ett distrikt,

utgår enligt andra grunder än till kostnaderna för skjutsning och inackor­

dering av elever i folkskolan. De invecklade bestämmelserna i den så kallade

centraliseringskungörelsen avsåg ursprungligen att ge till resultat en täck­

ning till hundra procent av ett distrikts kostnader för centralisering av

fortsättningsskolan, men på grund av olika omständigheter har det faktiska

läget nu blivit, att ett sådant resultat sällan inträffar. De sakkunniga redo­

visar sålunda, att bidragsprocenten till inackorderingskostnader för de olika

folkskolinspektionsområdena redovisningsåret 1953/54 varierade från

100 till 37 och att distrikten i genomsnitt erhöll endast 58,5 procent i bidrag

för detta ändamål. Även till kostnaderna för skolskjutsar, som anordnats

till följd av centraliseringsåtgärder, varierade bidragsprocenten och upp­

gick i genomsnitt till 87. Medelbidraget till centraliseringskostnaderna redo­

visningsåret 1953/54 utgjorde 75 procent av distriktens verkliga kostna­

der. Det är således, som de sakkunniga framhåller, tydligt att statsbidrags­

systemet enligt centraliseringskungörelsen numera leder till orättvisa resul­

tat de olika distrikten emellan.

Något annat skäl att ha särskilda bestämmelser om bidrag till skolskjut­

sar och inackordering, som föranledes av fortsättningsskolans centralise­

ring, än att det ansetts, att bidraget skall utgå med belopp, som skiljer sig

från dem som anses lämpliga i fråga om den egentliga folkskolan, torde inte

finnas. Då hundraprocentsregeln i realiteten är övergiven och bestämmel­

serna för åtskilliga distrikt, i synnerhet i glesbebyggda trakter, resulterar i

bidrag efter en låg procentsats, synes det lämpligt att i enlighet med de

sakkunnigas förslag nu åstadkomma större enhetlighet i bidragstilldelningen

genom att bidrag till skolskjutsar och inackordering får utgå efter samma

grunder för fortsättningsskolans elever som för folkskolans. Gällande be­

stämmelser om centraliseringsbidrag och sjiilvskjutsbidrag i fortsättnings­

skolan bör således upphävas och i stället folkskolereglerna beträffande skol­

skjutsar och inackordering göras tillämpliga beträffande fortsättningssko­

lan. Härigenom vinnes givetvis också en väsentlig förenkling av statsbi­

dragssystemet.

Några nämnvärda utgi/isjörändringar följer icke av de förslag som jag

här framlagt.

Kutigl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

46

Såsom jag inledningsvis angivit bör de av mig förordade ändringarna av

grunderna för statsbidrag till skolskjutsar och inackordering i folk- och fort-

sättningsskolan tillämpas från och med redovisningsåret 1958/59. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga bestämmelser i

huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående föreslagit.

Därvid bör självfallet övervägas vilka förenklingar som kan genomföras i

proceduren såväl i fråga om ansökningsförfarandet som med avseende på

förskotts- och statsbidragsrekvisitionerna. Det bör sålunda vara möjligt

bland annat att borttaga det särskilda ansökningsförfarandet för statsbi­

drag till skolskjuts med ordinarie trafikmedel och för inackorderingsbidrag

ävensom att förenkla förskottsberäkningen genom att som huvudregel låta

förskott för ett visst redovisningsår utgå i ett fixerat förhållande till det

slutliga statsbidraget för det närmast föregående redovisningsåret.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade

grunder för statsbidrag till skolskjuts- och inackorderings-

verksamheten i folk- och fortsättningsskolan, att tillämpas

tills vidare från och med redovisningsåret 1958/59.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 122 år 1957

48

vid tillämpning av nedan angivet belopp för varje i gällande timplan upp­

tagen, av yrkeslärare bestridd veckotimme:

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Ortsgrupp

2

3

4

5

Kronor/ veckotimme ..............................

416

432

449

466

De angivna bestämmelserna avser statsbidrag till avlönande av lärare,

som särskilt anställts för undervisning i yrkesämnen, och lärare, som ut­

över full tjänstgöring inom skoldistriktet eller vid annan skola åtagit sig

yrkesundervisning som tilläggstimmar. Genom statsbidragets konstruk­

tion har distrikten möjlighet att erhålla bidrag till hela lönekostnaden, även

om ersättningarna till vissa lärare överstiger de angivna maximibeloppen,

under förutsättning att de överskjutande kostnaderna uppvägas av att

ersättningar till andra yrkeslärare i motsvarande mån understiger de i

statsbidragsbestämmelserna angivna beloppen.

Undervisningen i yrkesämne kan förutom av yrkeslärare bestridas av

lärare i läroämne eller övningslärare vid samma försöksskola inom ramen

av för tjänsten fastställd undervisningsskyldighet. I sådana fall utgår

statsbidrag för undervisningen i yrkesämnet enligt de regler, som gäller för

respektive slag av tjänst, d. v. s. med 100 procent, om tjänstgöringen inne­

fattas i ämneslärartjänst, och 78 procent, om tjänstgöringen ingår i öv-

ningslärartjänst.

Slutligen kan undervisning i yrkesämne ordnas på så sätt, att den bestri-

des såsom fyllnadstjänstgöring av lärare vid skola som ej tillhör försöks-

distriktet, d. v. s. tjänstgöringen inräknas i undervisningsskyldigheten för

lärare vid annan skola, där full tjänstgöring ej kunnat beredas läraren. I

sådant fall har skoldistriktet att till den skola, där tjänsten är placerad,

utgiva ersättning för de timmar, som fyllnadstjänstgöringen omfattat, med

på visst sätt beräknade belopp. För den ersättning, som distriktet utbetalat

till annan skola, utgår statsbidrag med belopp motsvarande den totala

ersättningskostnaden.

För lärarna i läroämnen skall försöksdistrikten betala fortlöpande av­

gifter till statens pensionsanstalt för lärarnas pensionering enligt SPA-

reglementet. Statsbidrag utgår med belopp motsvarande skoldistriktets

utgifter för detta ändamål, i den mån statsbidrag utgår till lönen. Motsva­

rande utgifter för övningslärare och yrkeslärare är ej statsbidragsberätti-

gande.

Erläggandet av fortlöpande avgifter för lärare, som åtnjuter pensionsrätt

enligt SPA-reglementet, grundar sig på de s. k. årsuppgifterna, som varje

huvudman lämnar till pensionsanstalten. Årsuppgifterna jämte med led­

ning av dessa beräknade avgifter skall insändas till pensionsanstalten inom

tre månader efter läsårets utgång.

Förutom angivna bidrag till löne- och pensionskostnader utgår till för-

söksdistrikt ett särskilt bidrag, försökskostnadsbidrag, med 15 kronor per

elev och redovisningsår till distrikt i stad eller köping och med 22 kronor

per elev och redovisningsår till annat distrikt. Försöksdistrikt i stad eller

köping med särskilt omfattande glesbebyggelse må, efter medgivande av

Xungl. Maj:t i varje särskilt fall, åtnjuta bidrag med det högre av nämnda

belopp. Bidraget beräknas efter antalet elever på högstadiet vid läsårets

början.

50

Det senare skulle utgå med ett belopp av 15 kronor årligen per elev och år

i försöksdistrikt i stad eller köping och med 22 kronor i landsbygdsdistrikt.

Förslagen godkändes av riksdagen och bestämmelser utfärdades med giltig­

het för läsåren 1953/55.1 samband därmed utfärdades också bestämmelser

om yrkeslärare av innebörd att statsbidrag till särskilda yrkeslärare kunde

utgå med belopp, motsvarande lönekostnaden, dock med högst 7 kronor 40

öre per undervisningstimme.

Statsbidragsfrågan rörande yrkeslärare upptogs till mer ingående behand­

ling i propositionen 1955: 120 angående vissa frågor rörande försöksverk­

samheten med nioårig enhetsskola och förslag framlades om den ännu

gällande, härförut redovisade utformningen av bidraget. Förslag om pen-

sionsbestämmelser för lärarna vid försöksdistriktens högstadier framlades

också vid denna riksdag (prop. 182), vid vilken även fattades beslut om

en medelsanvisning av 40 000 kronor till extra försökskostnadsbidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

3. Utredningens förslag

A. Statsbidrag till kostnaderna för det egentliga folkskoleväsendet

I sitt betänkande Förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956: 8) har ut­

redningen framlagt förslag om ett nytt system för statsbidragsgivningen

till kommunerna ifråga om bland annat lärarlönerna inom folkskoleväsen­

det. Härför har närmare redogjorts i förutnämnda proposition den 8 mars

1957. Sammanfattat innebär förslaget följande.

De nuvarande olika bidragsformerna till lönekostnader sammanföres till

ett enhetligt reglerat bidrag. De faktiska lönekostnaderna skall ej utgöra

underlag för statsbidraget utan utgångspunkten skall vara en på generali­

serande grunder beräknad kostnadssumma. För varje statsbidragsberätti-

gande lärartjänst skall i denna summa ingå ett belopp motsvarande års­

lönen i vederbörande befattningshavares löneklass vid vårterminens början.

Som hel statsbidragsberättigande tjänst skall räknas varje för redovis­

ningsåret inrättad distriktsöverlärar-, skolhemsföreståndarinne-, folk- och

småskollärartjänst samt ordinarie övningslärartjänst. Lönekostnaderna för

extra ordinarie övningslärares och timlärares tjänstgöring skall inräknas i

bidragsunderlaget med 1/30 av årslönen i respektive löneklass för varje

veckotimme, som undervisningen omfattat.

Utöver de nämnda till tjänster och löneklasser knutna kostnaderna skall

i bidragsunderlaget inräknas belopp motsvarande sådana merkostnader,

som uppkommer vid vissa tjänstledigheter längre tid än 30 dagar, samt

utbetalade kallortstillägg och finskspråktillägg. Av det på detta sätt be­

räknade bidragsunderlaget skall statsbidrag utgå med 100 procent, dock

att liksom nu gäller beträffande bidraget till folkskollärarlönerna visst

belopp skall avdragas per lärartjänst. Avdraget har avpassats så, att kost­

52

Beträffande tillämpningen av den generaliserande beräknings­

metoden framhåller utredningen, att några svårigheter att tillämpa denna

vid beräkningen av bidragsunderlaget för lönekostnaderna på högstadiet

ej föreligger i fråga om de lärarkategorier, som åtnjuter lön enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser och är inordnade i löneklassystemet.

Så är fallet beträffande samtliga kategorier utom

yrkeslärarna,

vilkas löne­

förmåner bestämmes efter överenskommelse mellan berörda parter i varje

skoldistrikt. Med den utformning statsbidragssystemet för yrkeslärarna

fått kan lönekostnaderna för dessa lärare enligt utredningens mening inte

direkt inordnas i det generaliserande systemet. De överväganden av olika

möjligheter att inpassa nämnda lönekostnader i det generaliserande bidrags­

systemet som utredningen gjort leder enligt dess mening fram till att

yrkeslärartjänster och delar därav bör inräknas i bidragsunderlaget efter

lönekostnaderna

i en och samma löneklass,

oberoende av vilken ersättning

som faktiskt utbetalas till den enskilde läraren. Utredningen framhåller

dock, att den faktiska löneklassen givetvis bör läggas till grund för bidrags-

beräkningen, därest en lönereglering framdeles kommer till stånd. Utred­

ningen anför vidare.

Jämfört med 1955 års löner motsvarar de nuvarande i statsbidragsbe-

stämmelserna angivna bidragsbeloppen ungefär arvodena per veckotimme

i TC 20, vilket innebär att de utgör ca 1/30 av årslönerna enligt löneklass

20. Av preliminära uppgifter avseende läsåret 1955/56, som försöksdistrik-

ten under hösten 1955 lämnat till skolöverstyrelsen, framgår, att de av

skoldistrikten till yrkeslärare utbetalade arvodena i regel ej överstiga

arvodena enligt nämnda löneklass. I ett distrikt var dock de utbetalade

ersättningarna för samtliga de arvoderade timmarna högre än vad som

motsvarar löneklass 20. Enligt utredningens mening föreligger ej anledning

att ändra den nuvarande bidragsnivån med hänsyn till de uppgifter, som

förelegat om försöksdistriktens kostnader för här berörda lärare. Bidrag

synes således generellt böra beräknas efter löneklass 20. Efter denna löne­

klass bör bidrag utgå även för veckotimmar, som lärare vid annan skola

fullgör i yrkesämne i form av fyllnadstjänstgöring och för vilka ersättning

skall utbetalas av försöksdistriktet till den skola, där tjänsten är placerad.

Skulle det av närmare erfarenheter rörande kostnaderna för yrkeslärarnas

löner framgå, att dessa i allt för hög grad avviker från bidragslöneklassen,

bör en omprövning av densamma företagas.

Såsom en annan för högstadiet speciell lönekostnad, som ej är knuten

till löneklass, framhåller utredningen de arvoden utöver lön enligt löneklass,

som utgår till

studieledarna.

Om denna kostnad anföres följande.

Då det här är fråga om en begränsad kostnad som varierar med antalet

läraravdelningar, skulle det kunna vara möjligt att bortse från densamma

vid beräkning av bidragsunderlaget och i stället kompensera skoldistrikten

för den uppkomna bidragsförlusten genom viss uppräkning av försöks-

kostnadsbidraget. I förevarande fall synes emellertid en sådan anordning

vara mindre lämplig. Den nuvarande metoden för bestämmande av arvo­

dets storlek efter prövning av Kungl. Maj:t torde vara en övergångsform

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

54

erhållna beloppen. Med hänsyn till att kommunerna i hyresgrupp 1 inne­

fattar en något större del av landets folkmängd än hyresgrupperna 3, 4 och

5 tillsammans, synes beloppet i hyresgrupp 2 utgöra lämplig utgångspunkt

för beräkning av kompensationen. Det nuvarande bidraget per elev kom­

mer härigenom att uppräknas med 04 kronor. Jämfört med den förstärk­

ning som skulle ske vid en differentiering på olika hyresgrupper medför den

angivna medelberäkningen, att kommunerna i hyresgrupp 1 erhåller ökat

bidrag och kommunerna i hyresgrupp 3, 4 och 5 minskat bidrag.

En enhetlig avdragskompensation aktualiserar frågan huruvida skillna­

den i försökskostnadsbidrag mellan landsbygdsdistrikt och övriga distrikt

kan anses motiverad, om beloppen förstärkes så som förut angivits. De

distrikt, som erhåller det mindre bidraget, tillhör i flertalet fall någon av

hyresgrupperna 3—5 och skulle förlora på att avdragskompensationen göres

enhetlig. A andra sidan torde ett stort antal skoldistrikt med ett nuvarande

försökskostnadsbidrag på 22 kronor tillhöra hyresgrupp 1, där kommunerna

av samma anledning gör en vinst. Sannolikt skulle en viss utjämning

åstadkommas om den nuvarande differentieringen av försökskostnadsbi-

draget slopades. Detta kan lämpligen ske genom att de nuvarande båda

beloppen på 15 och 22 kronor ersättes med ett genomsnitt av dessa två

belopp, d.v. s. 18 kronor. Den omfördelning av försökskostnadsbidraget,

som härigenom uppkommer, torde som nämnts närmast motverka de för­

luster och vinster som skulle föranledas av en enhetlig avdragskompensa­

tion. Så skulle exempelvis vara fallet för en stad i hyresgrupp 3, där för­

lusten per elev skulle bli (75 — 64 =) 11 kronor, medan följden om diffe­

rentieringen upphör skulle bli en vinst av (18 —15 =) 3 kronor per elev.

Enligt dessa generaliseringar erhålles ett för samtliga skoldistrikt enhet­

ligt försökskostnadsbidrag av (64 + 18 =) 82 kronor.

Beräkningen av avdragsbeloppet för jolkskolebidraget skedde med be­

aktande av att de särskilda arvoden, som utgår för undervisning i engelska

och för undervisning i avdelningar, i vilka ingår klass 7 eller högre klasser,

ej som för närvarande skulle inräknas i bidragsunderlaget. För att kom­

pensera skoldistrikten för denna förlust, minskades kommunandelen med

visst belopp per tjänst. Enligt 42 § 2 mom. Allmänna försökskolebestäm-

melser utgår ej några arvoden av detta slag för tjänstgöring på försöks-

distriktens högstadier. Då enligt det föregående samma avdragsbelopp för­

utsatts skola tillämpas på försöksskolans högstadium som inom folkskolan

i övrigt, bör en justering av bidragstilldelningen ske genom försökskost­

nadsbidraget .

Den omständigheten att några arvoden för nämnda ändamål ej utgår å

försöksskolans högstadium skulle medföra en bidragsvinst av 179 kronor

per tjänst å försöksskolans högstadium. E"träknat per elev utgör detta 12

kronor. Efter justering med detta belopp skulle försökskostnadsbidraget

således uppgå till (82 — 12 --) 70 kronor.

Vid beräkning av avdragsbeloppen för folkskolan togs hänsyn även till

att kommunerna skulle erhålla kompensation för vissa bidrag," som utred­

ningen föreslagit skola indragas. Kompensationen upptogs till visst belopp

per lärartjänst. Antalet lärare hade därvid beräknats på grundval av ett

material, som utgjordes av skoldistrikt med i stort sett 7-årig och i några

fall 8-årig folkskola. I försöksdistrikt med fullt utbyggt högstadium är

antalet lärare givetvis större iin exempelvis i eu 7-klassig folkskola, förut­

satt att antalet avdelningar av klasserna 1—6 i båda fallen är ungefär det­

Kungl. Mcij.ts proposition nr 122 år 1957

58

om sättet att åstadkomma en sådan förenkling ansluter jag mig till för­

slaget, att samma generaliserande metod för beräkning av bidragsunder-

laget skall komma till användning som chefen för finansdepartementet i

förutnämnda proposition den 8 mars 1957 förordat för folkskoleväsendet

i allmänhet.

Några tekniska hinder mot att tillämpa den generaliserande metoden för

beräkning av bidragsunderlaget föreligger, som utredningen framhållit, inte

så länge det är fråga om lärarkategorier, vilka åtnjuter lön enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser och är inordnade i löneklassystemet. Utan­

för dessa kategorier faller emellertid, när det gäller försöksskolornas hög­

stadier, yrkeslärarna, vilkas avlöningsförmåner bestämmes efter överens­

kommelse mellan berörda parter i varje skoldistrikt. Den av utredningen

föreslagna lösningen av frågan hur bidraget till dessa lärare skall anpassas

till en generaliserande beräkningsmetod kan jag inte helt ge min anslutning.

Enligt utredningens mening bör, så länge yrkeslärarna ej inpassats i det

statliga lönesystemet, yrkeslärartjänsterna och delar därav inräknas i

bidragsunderlaget efter lönekostnaderna i en och samma löneklass, obe­

roende av vilken ersättning som i verkligheten utbetalas till den enskilde

läraren. De i nu gällande bidragsbestämmelser angivna bidragsbeloppen per

veckotimme till avlöning åt yrkeslärare motsvarar rent matematiskt unge­

fär 1/30 av årslönen enligt löneklass 20. Då utredningen beträffande bidra­

get till kostnaderna för det egentliga folkskoleväsendet förordat, att tim-

lärartjänstgöring, vilken lärarkategori det än gäller, skall inräknas i bi­

dragsunderlaget med 1/30 av årslönen i respektive löneklass för varje

veckotimme, som undervisningen omfattat, och att detta även skall gälla

lärarna i läroämnen på högstadierna, har utredningen ansett sig böra före­

slå, att bidragsunderlaget, när det gäller statsbidraget till kostnaderna för

avlöning åt yrkeslärare, generellt skall beräknas efter löneklass 20 med

avdragsbelopp för varje fullt 30-tal veckotimmar.

De nuvarande bestämmelserna om statsbidrag till yrkeslärare på försöks-

distriktens högstadier går tillbaka på ett av mig i propositionen 1955: 120

framlagt förslag. Jag framhöll därvid, efter en redogörelse för de olika om­

ständigheter som borde beaktas vid överväganden av denna fråga, att

statsbidragsbeloppen per veckotimme borde avvägas till krontal som ut­

gjorde 1/35 av ett belopp mellan 22 och 23 löneklasserna samt att det

borde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de jämkningar av

dessa belopp, som kunde påkallas av ändringar i den för statstjänste-

männen gällande allmänna lönenivån. Talet 1/35 motiverades bland

annat med den variation av det genomsnittliga antalet veckotimmar

som kunde tänkas förekomma vid den förberedande yrkesundervisningen

för att full tjänstgöring skulle anses vara för handen. Jag angav skalan

21,5—45 veckotimmar beroende på lärarkompetensen. Riktpunkten vid

bestämmelsernas utformning var dels att en mera genomgripande regle­

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

60

dragsunderlaget skall dragas samma belopp per bidragsberättigande tjänst

eller del av tjänst som föreslagits, när det gäller statsbidrag till kostnaderna

för den egentliga folkskolan. Då statsbidrag till kostnaderna för de till

högstadiet knutna lärarna i läroämnen samt för lönekostnader till yrkes-

lärare och arvodeskostnader till studieledare nu utgår med 100 procent

skulle härigenom för kommuner med högstadier uppstå en bidragsförlust.

Kompensation härför skall enligt utredningens förslag givas genom en för­

stärkning av nu utgående jörsökskostnadsbidrag.

Jag anser att detta förslag bör följas. Förutom den förenkling i bidrags-

givningen som vinnes genom omläggningen, ernås den fördelen, att man får

enhetliga grundläggande bestämmelser om bidrag till lönekostnaderna för

folkskoleväsendet i dess helhet och därutöver ett särskilt bidrag, enkelt att

beräkna, som skall kompensera skoldistrikt med försöksverksamhet för de

speciella kostnader som föranledes av försöksverksamheten. Då försöks­

verksamheten är slutförd torde i första hand detta bidrag böra bli föremål

för omprövning vid ställningstagandet till fördelningen mellan stat och

kommun av kostnaderna för en genomförd enhetsskola. I nuvarande läge

gäller det endast att göra en teknisk omräkning av försökskostnadsbidragets

storlek i syfte att kompensera försöksdistrikten för eljest inträffande bi-

dragsförluster på grund av omläggningen av statsbidraget till lärarlöne-

kostnadema.

Allmänna statsbidragsutredningen har beräknat, att ett enhetligt stats­

bidragssystem skulle medföra en bidragsförlust per tjänst å högstadiet av

respektive 730, 962, 1 124, 1 364 och 1 605 kronor. Enligt en i förutnämnda

proposition den 8 mars 1957 lämnad redovisning för en inom finansdepar­

tementet gjord kompletterande undersökning av verkningarna av en till-

lämpning av utredningens förslag skulle nämnda bidragsförlust i stället

uppgå till 719, 962, 1 142, 1 378 och 1 614 kronor i respektive hyresgrupp.

De förekommande skillnaderna är dock så obetydliga, att de vid oföränd­

rade förhållanden i övrigt i och för sig icke hade behövt påverka utred­

ningens beräkningar av det belopp per elev med vilket försökskostnadsbi-

draget bör uppräknas för att kompensera de uppkommande bidragsför-

lusterna. Jag tillmäter inte heller skillnaderna någon annan betydelse än att

jag anser dem motivera en viss mindre avrundning uppåt av det försöks-

kostnadsbidrag per elev som jag ämnar föreslå. Sedan utredningens förslag

framlagts har nämligen inträffat en annan omständighet, som klart inverkar

på försökskostnadsbidragets storlek och som fordrar ett frångående av ut­

redningens belopp för försökskostnadsbidraget. Jag syftar på den träffade

löneöverenskommelsen enligt vilken vissa nu utgående särskilda arvoden

för undervisning i klass 7 och högre klasser i folkskolan avses skola slopas

från den 1 juli 1957. Den bidragsvinst per tjänst på försöksskolans hög­

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

62

i förutnämnda proposition den 8 mars 1957 böra tillämpas från och med

redovisningsåret 1958/59. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela närmare bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad

jag här föreslagit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade ändrade

grunder för vissa statsbidrag till verksamheten på försöks­

skolornas högstadier, att tillämpas tills vidare från och med

redovisningsåret 1958/59.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Kungl. May.ts proposition nr 122 år 1957

63

IV. Statsbidrag till kommunala gymnasier

m. fl. ändamål

1. Inledning

Flertalet av de till primärkommuner utgående statsbidragen på skolvä­

sendets område behandlades, som förut nämnts, av allmänna statsbidrags-

utredningen i betänkandet Förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8).

Enligt utredningens förslag skulle de i betänkandet behandlade bidragen

ersättas av tre nya bidrag, nämligen ett till folkskoleväsendet i allmänhet,

ett till högre kommunala skolor och ett till skolskjutsar och inackordering.

Förslagen rörande de två förstnämnda bidragen har behandlats i förut­

nämnda proposition den 8 mars 1957. Statsbidragsutredningens förslag rö­

rande det tredje bidraget har här i det föregående berörts under avdelning

II och utredningens i särskild promemoria framlagda förslag om förenklad

bidragsgivning till kommuner med försöksverksamhet med 9-årig enhets-

skola har behandlats i avdelning III. Med undantag för de båda statsbidra­

gen till anordnande av skolmåltider och anskaffande av inventarier för

skolmåltider har statsbidragsutredningen framlagt synpunkter på förenk-

lingsmöjligheterna rörande härefter återstående driftbidrag under åttonde

huvudtiteln i en tidigare nämnd promemoria av den 18 juni 1956. De däri

behandlade bidragen avser följande ändamål: 1) understöd till kommunala

gymnasier; 2) understöd till handelsgymnasier; 3) driften av lokala yrkes­

skolor; 4) folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter; 5)

folkbibliotek; 6) centralbibliotek; 7) vissa fullbordade byggnadsarbeten

inom folkskoleväsendet; 8) vissa äldre undervisningslokaler inom folkskole­

väsendet; samt 9) vissa tjänstebostäder.

Beträffande statsbidragen till de under 1)—6) angivna ändamålen har

utredningen icke ansett skäl föreligga att föreslå särskilda förenklingsåt-

gärder.

För innehållet i nyssnämnda promemoria torde här närmare få redo­

göras.

2. Utredningens synpunkter och förslag

A. Kommunala gymnasier, handelsgymnasier och lokala yrkesskolor

I betänkandet om förenklad statsbidragsgivning behandlade utredningen

frågan om möjligheten och lämpligheten att till ett enda bidrag samman­

föra bidragen till kommunala gymnasier, handelsgymnasier och lokala

64

yrkesskolor med bidragen till högre kommunala skolor (s. 74 ff). Utred­

ningen konstaterade emellertid, att bidragsunderlaget och bidragsprocenten

delvis beräknades efter olika grunder och att därför ett sammanförande

skulle medföra viss omfördelning av desamma. Ehuru en sådan omfördel­

ning, enligt vad utredningen uttalade, relativt sett skulle ha tämligen ringa

ekonomisk betydelse för de i allmänhet väl bärkraftiga kommuner, som

drev skolor av nu ifrågavarande form, ansåg utredningen dock, att anled­

ning saknades för den att föreslå en åtgärd, som åtminstone principiellt

skulle stå i strid med status quo-principen. Därtill kom, att antalet ansök­

ningar om statsbidrag till nu ifrågavarande skolor var relativt ringa, var­

för en förenkling av bidragsberäkningen och prövningsförfarandet skulle

få begränsad betydelse. Utredningen anförde tillika, att det var uppenbart,

att om så framdeles skulle befinnas lämpligt, det föreslagna bidragssyste­

met för de högre kommunala skolorna lätt kunde göras tillämpligt ej blott

på handelsgymnasier och kommunala gymnasier utan även på kommunala

yrkesskolor. Förutsättning härför vore, att en enhetlig procentsats tilläm­

pades för statsbidraget till de olika skolformerna. Utredningen ville för sin

del framhålla önskvärdheten av en reform i denna riktning.

I nu föreliggande promemoria framhåller utredningen bland annat föl­

jande.

Bidrag till kommunalt gymnasium utgår enligt beslut av Kungl. Maj:t

i varje särskilt fall med visst belopp per ring. Enligt kungörelsen angående

statsbidrag till yrkesskolor fastställes bidrag till lokal yrkesskola väsent­

ligen på grundval av vissa generaliserande beräkningsnormer: vissa i för­

fattningen angivna löneklasser, ett enhetligt bestämt arvode per under-

visningstimme och vissa fixerade anslag per kurs. Ifråga om bidrag till

handelsgymnasier behöver man ej räkna med mer än ett fåtal kommuner

såsom bidragsmottagare. Den förenkling av den ifrågavarande bidragsgiv-

ningen, vilken skulle kunna ske i avbidan på ett sammanförande av de tre

berörda bidragen, sedan förutsättningar därför inträtt, skulle tydligen icke

kunna resultera i någon mera avsevärd minskning ifråga om administrativt

arbete.

På grund härav och med hänvisning till den ståndpunkt utredningen in­

tagit i sitt betänkande Förenklad statsbidragsgivning anser sig utredningen

icke böra framlägga något förenklingsförslag beträffande bidragen till kom­

munala gymnasier, handelsgymnasier och lokala yrkesskolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

B. Folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter m. m.

A riksstaten har sedan 1870-talet anvisats medel till folkundervisningens

främjande i rikets nordligaste gränsorter. På grundval av en särskild utred­

ning om folkskoleväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens län

framlades i propositionen 1924: 170 förslag om anslagsmedlens disposition.

De då beslutade riktlinjerna för medlens användning följes i stort sett fort-

65

farande. En närmare redogörelse härför återfinnes i 1955 års statsverks-

proposition (åttonde huvudtiteln s. 503—507). Medel från anslaget — vil­

ket i riksstaten för budgetåret 1956/57 är uppfört med 280 000 kronor —

anvisas med få undantag genom beslut av Kungl. Maj:t från fall till fall.

Då ifrågavarande anslag icke regleras av något särskilt författningsmäs-

sigt utformat bidragssystem, har utredningen icke ansett sig böra upptaga

bidragsgrunderna till prövning.

C. Folkbibliotek och centralbibliotek

Ifrågavarande bidrag regleras av kungörelsen 1955: 540 angående stats­

bidrag till folkbiblioteksväsendet, vilken trädde i kraft den 1 januari 1956.

Kungörelsen innehåller bestämmelser om statsbidrag till 1) kommunala och

med dem likställda folkbibliotek, 2) sådana kommunala och med dem lik­

ställda folkbibliotek, vilka av Kungl. Maj:t godkänts såsom centralbiblio­

tek, 3) folkbiblioteksverksamhet i samband med studiecirkelarbete samt 4)

bibliotek vid sjuk vårdsanstalter och truppförband. Utredningen har endast

upptagit till behandling de bidrag för biblioteksverksamhet, vilka utgå till

kommuner, d. v. s. bidragen under 1) och 2). Ifråga om dessa bidrag inne­

håller kungörelsen i korthet följande.

Statsbidrag för folkbibliotek utgår till kommun eller församling eller till

lokal förening, som står under visst kommunalt inflytande. Bidraget be­

räknas på grundval av ett bidragsunderlag, i vilket må ingå bibliotekets

utgifter enligt fastställd utgiftsstat för bokinköp, för bokbindning och för

egentlig bibliotekspersonal. Bidraget utgår i form av dels ett grundbidrag

med femtio procent av hela bidragsunderlaget, dock högst med 5 000 kro­

nor, dels — under vissa särskilda villkor — tilläggsbidrag I med tjugu pro­

cent av de i bidragsunderlaget ingående utgifterna för bokinköp och bok­

bindning, dels ock tilläggsbidrag it med tjugu procent av de i bidragsunder­

laget ingående utgifterna för egentlig bibliotekspersonal med av skolöver­

styrelsen godkänd kompetens.

Till centralbibliotek må, utöver nu nämnda bidrag, utgå ett särskilt cen-

tralbiblioteksanslag å högst 30 000 kronor för år.

Beträffande förevarande bidrag anför utredningen följande.

I fråga om centralbiblioteken, av vilka endast ett kan finnas i varje län,

gäller ingen annan regel för bidragsberäkningen än en maximeringsbestäm-

melse; inom ramen för det angivna maximum beslutar skolöverstyrelsen om

bidragets storlek. För utredningen finnes icke anledning att föreslå någon

ändring i vad sålunda är stadgat.

Grunderna för beräkningen av statsbidraget till kommunala och med dem

likställda folkbibliotek fastställdes, efter förslag av skolöverstyrelsen, genom

beslut av 1955 års riksdag. Syftet var härvid att få till stånd en teknisk

omläggning av det dittills gällande bidragssystemet, vilket ansågs medföra

alltför komplicerade uträkningar. De nya grunderna inneburo en generali­

sering av bidragsberäkningen genom att bidragsunderlaget begränsades till

ett fåtal representativa poster ingående i den fastställda utgiftsstaten för

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 sand. Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

66

det år, till vilket bidraget hänförde sig. Å det ansökningsformulär, som nu

användes, skola under angivna rubriker upptagas bibliotekets samtliga ut­

gifter och inkomster för bidragsåret. Av stads- eller kommunalkamrer (mot­

svarande) skall intygas, att den intagna staten fastställts av vederbörande

kommunala myndighet.

Då bestämmelserna om statsbidraget till de kommunala och med dem

jämställda folkbiblioteken tillkommit så sent som vid 1955 års riksdag och

enär den då skedda omläggningen av reglerna lett till ett relativt enkelt

bidragssystem, vill utredningen icke föreslå någon ändring härutinnan.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 122 år 1957

D. Vissa fullbordade byggnadsarbeten, äldre undervisningslokaler samt

övergångsbidrag till tjänstebostäder

Enligt kungörelsen 1945:882 angående statsbidrag till byggnadsarbeten

för folkskoleväsendet äger motsvarande bestämmelser i den äldre kungörel­

sen i ämnet (1936: 45) alltjämt i huvudsak tillämpning beträffande bygg­

nadsarbeten, till vilka Kungl. Maj:t beviljat statsbidrag före den 1 januari

1946. De bidrag, som utgår enligt 1936 års kungörelse, avföres från

riksstatsanslagen till Folkskolor m. m.: Bidrag till vissa fullbordade bygg­

nadsarbeten och till Folkskolor m. in.: Byggnadsbidrag för vissa äldre un­

dervisningslokaler.

Enligt kungörelsen 1936:45 äger skoldistrikt erhålla statsbidrag till be­

stridande av dels kostnaderna för anskaffande av nya undervisningslokaler

(bidrag till byggnadsarbeten), dels kostnaderna för vissa redan uppförda,

distriktet tillhöriga undervisningslokaler (byggnadsbidrag för vissa äldre

undervisningslokaler) för folk- och fortsättningsskolväsendet.

Statsbidrag till byggnadsarbeten beräknas å de styrkta kostnaderna för

byggnadsföretaget i den mån dessa icke överstiger den högsta kostnads-

summa, som Kungl. Maj:t fastställt. Bidragsandelen är fastställd till 75

procent av bidragsunderlaget, därest detta överstiger 5 000 kronor, samt

eljest 50 procent. Bidrag utbetalas av vederbörande länsstyrelse — beträf­

fande Stockholms stad av skolöverstyrelsen —• sedan byggnadsarbetena bli­

vit avsynade och godkända. Byggnadsbidrag å högst 2 500 kronor skall

utbetalas på en gång. Överstiger bidraget 2 500 kronor, skall det fördelas

med lika belopp på tjugufem redovisningsår (den 1 juli—den 30 juni), räk­

nat från och med det redovisningsår då byggnadsarbetena godkänts, dock

att det första årsbidraget skall bestämmas till sådant belopp, att den åter­

stående bidragssumman är jämnt delbar med 24. Det första årsbidraget skall

utanordnas, sedan länsstyrelsens (skolöverstyrelsens) beslut om byggnads­

arbetenas godkännande jämte bidragets storlek vunnit laga kraft. Övriga

årsbidrag skall utbetalas utan särskild rekvisition i samband med utbetal­

ningen av skoldistriktet tillkommande underhålls- och materielbidrag.

Därest lokal, för vilken byggnadsbidrag utgår, blir obehövlig för undervis-

ningsändamål, skall denna omständighet icke utgöra hinder för bidragets

fortsatta utbetalning. Om skoldistriktet försäljer lokalen eller bereder sig

mera stadigvarande inkomst eller eljest lättnad i sina utgifter genom loka­

lens uthyrning eller användning för annat ändamål, har skoldistriktet att

67

härom göra anmälan hos länsstyrelsen (skolöverstyrelsen), som till Kungl.

Maj:ts prövning hänskjuter frågan, huruvida bidraget skall upphöra att

utgå samt huruvida och i vad mån redan utbetalade belopp skola återgäl­

das till statsverket.

Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler utgår till skoldistrikt

med 150 kronor årligen: a) för varje den 1 juli 1936 befintligt, skoldistriktet

tillhörigt klassrum och gymnastikrum, som icke tagits i bruk före den 1 juli

1912, b) för varje klassrum och gymnastikrum, vars uppförande, utan att

Kungl. Maj:t lämnat tillstånd till byggnadsföretaget, påbörjats men ej fär­

digställts före den 1 juli 1936. Bidrag enligt a) utgår med det undantag,

som nedan angives, från och med redovisningsåret 1936—1937 till och med

det redovisningsår, under vilket 24 år förflutit efter det lokalen först togs

i bruk. Bidrag enligt b) utgår under 25 redovisningsår räknat från och med

det år, under vilket lokalen först togs i bruk. Bidragstiden räknas i regel

för samtliga klassrum och gymnastikrum, tillhörande samma skolhusan­

läggning, från den tidpunkt, då sådan lokal inom anläggningen först togs i

bruk. Har vid sådan om- eller tillbyggnad av anläggningen, som innefattar

ändring av tjänstebostad eller utökning av byggnadskroppen, antalet klass­

rum eller gymnastikrum ökats, räknas bidragstiden för sålunda nytillkom­

men undervisningslokal från den tidpunkt, då lokalen eller, där två eller

flera dylika lokaler samtidigt tillkommit, någon av lokalerna först togs i

bruk. Statsbidrag för undervisningslokal, som nu senast angivits, utgår från

och med redovisningsåret 1940—1941 till och med det redovisningsår, under

vilket 28 år förflutit efter det lokalen enligt nyssnämnda beräkningsgrund

skall anses först tagen i bruk. Bidrag utgår allenast för lokal, som användes

för sitt ändamål, dock att, om lokalen varit i bruk endast under en del av

redovisningsåret, bidrag för det året utgår oavkortat. Därest skoldistrikt,

som tillerkänts bidrag för äldre undervisningslokal, sedermera enligt kun­

görelsens bestämmelser beviljas statsbidrag till ändringsarbeten å samma

lokal (bidrag till byggnadsarbeten), äger distriktet icke uppbära det förra

bidraget för längre tid än till ingången av det redovisningsår, från och med

vilket det senare bidraget börjar utgå. För utfående av bidrag till äldre

undervisningslokal skall skoldistrikt varje år till statens folkskolinspektör

avlämna på fastställt formulär avfattad, till vederbörande länsstyrelse

(skolöverstyrelsen) ställd rekvisition.

Öv er gång sbidrag till tjänstebostäder tillkommer, enligt kungörelsen den

30 december 1946 angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans

lärare, skoldistrikt, som efter den 30 juni 1927 vidtagit eller påbörjat men

icke före kungörelsens ikraftträdande den 1 juli 1947 avslutat mera kost­

nadskrävande åtgärder för anskaffande eller förbättring av tjänstebostad.

Bidragsbeloppet utgör, för redovisningsår räknat, 160, 120 eller 80 kronor

beroende på tjänstebostäder storlek. Bidrag utgår till och med de!, redo­

visningsår, under vilket 20 år förflutit från den tidpunkt, då tjänstebosta-

den tagits i bruk efter verkställd byggnadsåtgärd, som medför rätt till

övergångsbidrag, eller, såvitt angår övergångsbidrag i anledning av olika

under en tidrymd av högst fem år verkställda byggnadsåtgärder, från den

tidpunkt, då tjänstebostaden tagits i bruk efter den senaste under femårs­

perioden verkställda byggnadsåtgärden. Såsom villkor för bidrag för visst

redovisningsår gäller, att bostaden under det året eller del därav använts

som tjänstebostad. Rätt till fortsatt övergångsbidrag upphör, därest för

tjänstebostaden jämlikt kungörelsens bestämmelser utbetalats byggnads-

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

68

bidrag till åtgärd, som vidtagits efter kungörelsens ikraftträdande. Över-

gångsbidrag utbetalas efter årlig rekvisition.

Rörande tillkomsten av de nu angivna bestämmelserna kan föl­

jande anföras.

Till grund för 1936 års kungörelse låg ett förslag av 1934 års folkskole-

sakkunniga (SOU 1934:47), i vilket framhölls, att vid ett allmänt under­

stödjande av skolbvggnadsverksamheten med omedelbart utgående bidrag,

anspråken på statskassan skulle komma att gälla mycket avsevärda belopp.

De sakkunniga hade därför övervägt en statsbidragsform, som kunde göra

den ifrågasatta utvidgningen av bidragsverksamheten mindre kännbar för

statsverket. Ju flera år, anförde de sakkunniga, bidragsperioden omfattade,

desto mindre blev det belopp, som årligen erfordrades i anslag av statsme­

del. Den uppdelning av bidragsutbetalningen på ett flertal år, vilken så­

lunda föreslogs av de sakkunniga, godtogs av Kungl. Maj:t och riksdagen

(prop. 1935: 174, Rskr 1935: 359).

Mot denna utbetalningsordning riktades sedermera åtskillig kritik. Bland

annat framhölls, att det vore en ur ekonomisk synpunkt riktig princip, att

beslutade statsutgifter i största möjliga utsträckning omedelbart utbetala­

des och ej sköts över på framtiden. 1945 års folkskolesakkunniga föreslog

i ett den 29 maj 1945 avlämnat betänkande (SOU 1945:25), vilket blev

grundvalen för 1945 års kungörelse angående statsbidragen till byggnads­

arbeten för folkskoleväsendet, att statsbidragen enligt de nya bestämmel­

serna skulle utbetalas i sin helhet i samband med byggnadsföretagens ut­

förande. För de fall, då Kungl. Maj:t meddelat statsbidragsbeslut enligt de

äldre bestämmelserna men första annuiteten ännu ej utanordnats, förorda­

des möjlighet till beslutets omprövning jämlikt de nya bestämmelserna. Av

de myndigheter, som yttrade sig över folkskolesakkunnigas förslag, för­

ordade riksräkenskapsverket en omräkning till »nuvärde» av samtliga lö­

pande äldre bidrag. Skolöverstyrelsen föreslog en sådan omräkning samt

omedelbar utbetalning av de omräknade beloppen ifråga om kommuner

med visst mindre skatteunderlag. Föredragande departementschefen (prop.

1945:367) uttalade, att de sakkunnigas förslag om utbetalning av bygg-

nadsbidrag i dess helhet i samband med byggnadsföretagets utförande syn­

tes utan närmare motivering kunna godtagas. Ett sedan länge uttryckt

allmänt önskemål skulle därmed realiseras. Beträffande övergångsanord-

ningarna tillstyrkte departementschefen, att omprövning jämlikt de nya

bestämmelserna skulle kunna ske av ärenden, som vid den nya kungörel­

sens ikraftträdande ännu var anhängiga hos myndigheterna. Däremot an­

såg han sig icke för det dåvarande beredd att förorda en omräkning av

redan beviljade bidrag i den omfattning, som riksräkenskapsverket och

skolöverstyrelsen ifrågasatt. Riksdagen godkände i dessa delar propositio­

nens förslag (skr. 585).

Enligt kungörelsen 1936:45 ägde skoldistrikten uppbära ett så kallat

tjänstebostadsbidrag, som beräknades per lärartjänst och utgick oberoende

av om tjänstebostad tillhandahölls och utan anknytning till visst byggnads­

företag. Bidraget var alltså icke i egentlig mening ett byggnadsbidrag utan

ett allmänt bidrag till skoldistrikten i syfte att minska deras andel i av-

löningskostnaderna för folk- och småskollärare. 1941 års lärarlönesakkun-

niga föreslog i ett betänkande den 27 december 1945 (SOU 1946: 8), vilket

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

69

utgjorde grundvalen för propositionen 1946: 356 angående statsbidrag till

tjänstebostäder för folkskolans lärare in. m., att ett nytt, egentligt tjänste-

bostadsbidrag (byggnadsbidrag) skulle införas. Det dåvarande tjänstebo-

stadsbidraget borde i samband därmed indragas. Då genom dessa åtgärder

skoldistrikt, som nyligen verkställt ny- eller ombyggnad för tjänstebostäder,

skulle ställas i en något ogynnsam situation, ansågs skäligt, att åt dessa

skoldistrikt gavs ett särskilt bidrag i någon form. Det lämpligaste vore

härvid enligt de sakkunnigas mening, att distrikten under viss övergångs­

tid för varje tjänstebostad, å vilken mera omfattande byggnadsåtgärder

vidtagits, tillerkändes ersättning med ett generellt belopp. Ersättningen

borde utgå under 20 år från det bostaden tagits i bruk och syntes de sak­

kunniga kunna bestämmas till belopp, som svarade mot de dåvarande

tjänstebostadsbidragen. I propositionen godtogs — med viss detaljändring

— de sakkunnigas förslag och riksdagen gjorde härutinnan icke någon

ändring.

Anslag till Bidrag till vissa fullbordade byggnadsarbeten, till Byggnads­

bidrag för vissa äldre undervisningslokaler och till Övergångsbidrag till

tjänstebostäder är i riksstaten för budgetåret 1956/57 uppförda med resp.

3 000 000, 330 000 och 180 000 kronor.

Beträffande de ersättningar, för vilka nu redogjorts, förordar utredningen

en avlösning genom en kapitalanvisning. Härom anföres i huvudsak föl­

jande.

Ersättningarna avse åtgärder, som redan vidtagits och vilka äro av den

art, att de normalt understödjas med engångsbidrag. Utbetalning och

rekvisition av ersättningarna samt därav föranledda bokföringsåtgärder

belasta myndigheterna med ett arbete, som återkommer under en lång

följd av år. Mot en avlösning skulle kunna invändas, att enligt författ­

ningsbestämmelserna bidrag kan upphöra att utgå före den normalt gällan­

de bidragsperiodens slut eller för visst år indragas. Engångsersättningen i

fall av en avlösning finge givetvis bestämmas med utgångspunkt från att

det avlösta bidraget eljest skulle ha utgått under hela den fastställda perio­

den. Krav på återgäldande, helt eller delvis, av utbetalad engångsersättning-

torde statsverket icke ha anledning att uppställa. Statsverket skulle alltså

genom en avlösning kunna komma att lida en viss ekonomisk förlust. Emel­

lertid torde de fall, då ett bidrag upphör eller indrages, vara sällsynta. Ut­

redningen anser därför, att angivna förhållande icke bör utgöra hinder för

en avlösning, om en sådan i övrigt finnes motiverad.

I detta sammanhang må emellertid erinras, att 1956 års riksdag (skr. nr

271) godkänt i propositionen 1956: 116 framlagda principiella riktlinjer

ifråga om tillämpning av tjänstebostadstvång. Dessa riktlinjer innebära,

att tjänstebostadssystemet för bland annat folkskolans lärare skall avskaf­

fas. Åtgärden anses för nämnda lärare i väsentligt högre grad än på andra

områden påkalla särskilda övergångsanordningar. Frågan om sådana an­

ordningar är avsedd att ytterligare utredas. Resultatet av en utredning i

denna fråga torde böra avvaktas, innan avlösningsbelopp för äldre tjänste­

bostäder fastställes.

De första bidragen till fullbordade byggnadsarbeten började utbetalas

under budgetåret 1937/38. Dessa bidrag utgå således till och med budget­

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

70

antal till 455. På senare tid har dock endast, ett fåtal bidrag tillkommit:

under budgetåret 1952/53 ökades antalet med sex, under budgetåret 1953/

54 med ett och under budgetåret 1954/55 med två. I några fall synes års-

bidrag ännu icke ha börjat utgå. Enligt vad som inhämtats uppgår sum­

man av nn utgående årsbidrag till omkring 3 000 000 kronor. Tillkomman­

de årsbidrag för de utförda byggnadsföretag, som ännu icke godkänts,

gälla relativt obetydliga belopp, sammanlagt kanske ett eller annat tio­

tusental kronor.

Av nu utgående årsbidrag till fullbordade byggnadsarbeten kommer det

senast beviljade att utgå till och med budgetåret 1978/79. På grundval av

tillgängliga uppgifter har utredningen beräknat nuvärdet av utgående års­

bidrag till 35 595 000 kronor vid en räntefot av 3 procent, 33 404 000 kro­

nor vid en räntefot av 4 procent och 31 439 000 kronor vid en räntefot av

5 procent.

De övergångsbidrag till tjänstebostäder, som skall utbetalas under bud­

getaret 1956/57, är till antalet 1 450. Därefter kommer antalet att minska,

så att det budgetåret 1963/64 uppgår till omkring 1 000; de sista bidragen

upphör med utgången av budgetåret 1971/72. Nuvärdet av utgående bi­

drag beräknas efter en räntefot av 3, 4 resp. 5 procent till 1 610 000,

1 542 000 respektive 1 479 000 kronor.

Antalet bidrag till äldre undervisningslokaler för budgetåret 1956/57 kan

väntas uppgå till något över 1 700 avseende cirka 725 skolor. Bidragens

antal minskar därefter successivt och kan 1964/65 beräknas uppgå till ett

25-tal. De sista bidragen utbetalas budgetåret 1968/69. Nuvärdet 1956/57

av samtliga bidrag beräknas efter en räntefot av 3, 4 respektive 5 procent

till 642 000, 633 000 och 623 000 kronor.

Antalet utgående bidrag är således betydande och utbetalningen av bi­

drag kommer att upphöra först efter en avsevärd tidrymd. För två av bi­

dragen — övergångsbidraget till tjänstebostäder och bidraget till äldre un­

dervisningslokaler — skall de kommunala myndigheterna göra rekvisition

varje år. Inom den statliga administrationen granskas rekvisitionerna i två

instanser, nämligen av folkskolinspektör och länsstyrelse (i Stockholm skol­

överstyrelsen). Bidragsgivningen påkallar givetvis även särskilda bokfö-

ringsåtgärder. Utredningen anser sig med hänsyn härtill böra förorda, att

bidragen på sätt förut anförts avlösas genom en kapitalanvisning.

Fn avlösning av bidragen torde böra förbindas med villkoret att upp­

buren engångsersättning skall avsättas till allmän investeringsfond. De upp­

burna medlen skulle härigenom undandragas användning för löpande ut­

gifter.

Kungl. May.ts proposition nr 122 år 1957

3. Remissyttranden

Av de femton remissmyndigheter, som yttrat sig över förevarande pro­

memoria, har elva helt anslutit sig till utredningens förslag, nämligen skol­

överstyrelsen, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Södermanlands, Kro­

nobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs och

Norrbottens län, Svenska stadsförbundet samt Svenska landskommunernas

förbund. Överstyrelsen för yrkesutbildning har icke ansett sig böra göra

något särskilt uttalande.

Statskontoret har i princip inte något att erinra mot förslaget men med

71

hänsyn till de åtgärder för begränsning av investeringar och krediter, som

i nuvarande läge ansetts erforderliga, ifrågasätter ämbetsverket om rätta

tidpunkten nu är för handen att genomföra en reform, som skulle komma

att medföra en så betydande engångsutgift för staten. Skulle en avlösning

komma till stånd, bör i varje fall ersättningarnas storlek enligt statskonto­

rets mening avvägas med hänsyn till regelmässigt gällande låneränta. Slut­

ligen avstyrker ämbetsverket, att staten skulle avstå från att återkräva

utbetalad engångsersättning, där sådan rätt kunde föreligga.

Sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag pa skolväsendets område

har funnit, att starka skäl i och för sig talar för en avlösning av de ifråga­

varande bidragen men anser, att de statsfinansiella skälen med hänsyn till

den erforderliga kapitalanvisningens storlek får bli utslagsgivande vid frå­

gans bedömning.

Beträffande bidragen till redan fullbordade byggnadsarbeten framhåller

statens sakrevision, att det givetvis i och för sig är tveksamt om statsbi­

draget för ett redan avslutat och godkänt byggnadsarbete bör utsträckas

över en lång följd av år. Revisionen anför vidare.

Emellertid synes engångsbeloppet vid en avveckling vara av sådan stor­

leksordning, att i nuvarande statsfinansiella läge viss tvekan kan upp­

komma, huruvida staten bör ikläda sig en sådan engångsutgift. Härtill

kommer att ifrågavarande årsbidrag löpa automatiskt år efter år utan sär­

skild rekvisition från de kommunala myndigheternas sida. Såvitt sakrevi­

sionen kan finna, skulle en avveckling av detta statsbidrag därför knappast

medföra några mer beaktansvärda fördelar ur rationaliseringssynpunkt.

Med hänsyn härtill finner sakrevisionen icke tillräckliga skäl föreligga för

statsverket att nu påtaga sig den betydande engångsutgift, som en avlös­

ning av hittills beviljade bidrag till fullbordade byggnadsarbeten skulle

medföra.

Då en avlösning av de båda andra bidragen inte behöver väcka samma

betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt och en avveckling skulle medföra

påtagliga administrativa fördelar, förordar sakrevisionen i princip en av­

lösning av dessa båda bidrag, av vilka de nuvarande byggnadsbidragen

till vissa äldre undervisningslokaler anses böra avlösas omedelbart genom

en engångsutbetalning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

4. Departementschefen

Ändringar av gällande regler för statsbidragsgivning till kommuner för

driften av kommunala gymnasier, handelsgymnasier, lokala yrkesskolor,

folkbibliotek och centralbibliotek samt för statsbidragsgivningen avseende

folkundervisningens främjande i rikets nordligaste gränsorter m. m. är en­

ligt allmänna statsbidragsutredningens mening inte påkallade från förenk-

lingssynpunkt. Denna uppfattning har inte motsagts av någon av de hörda

72

remissmyndigheterna och jag har för egen del inte heller funnit anledning

till erinran mot utredningens ståndpunkt.

Av de nu aktuella statsbidragen återstår så tre bidrag inom folkskole­

väsendet, vilka alla är av likartad speciell beskaffenhet, nämligen bidrag

till vissa fullbordade byggnadsarbeten, vissa äldre undervisningslokaler och

vissa tjänstebostäder. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har de

karaktär av övergångsbidrag och utgår med bestämda årsbelopp under en

period av 20—25 år. Statsbidraget till vissa fullbordade byggnadsarbeten

utbetalas utan särskild rekvisition. De senast beviljade av dessa bidrag

kommer att utgå till och med budgetåret 1978/79. I några fall synes bidrag

av detta slag ännu inte ha börjat utgå. Av de övriga bidragen kommer de

sista att upphöra med utgången av budgetåret 1971/72. Såsom framgår av

den tidigare redovisningen är antalet bidrag ganska betydande och de för­

anleder givetvis ett visst arbete för såväl kommunala som statliga myndig­

heter. Den mest radikala förenklingsåtgärden är självfallet att, såsom ut­

redningen förordat, avlösa de årliga bidragen — vilkas sammanlagda nu­

värde kan beräknas till drygt 35,5 miljoner kronor vid en räntefot av 4

procent — genom en kapitalanvisning. En dylik åtgärd kan emellertid —

sett från förenklingssynpunkt — icke anses vara av den betydelse, att den

i nuvarande läge motiverar ett beslut om en engångsutgift av denna stor­

leksordning för statsverkets del. Jag är således icke för närvarande beredd

att tillstyrka utredningens förslag pa denna punkt. Vid den översyn av

statsbidragsförfattningarna på folkskoleväsendets område, som kommer

att ske i anledning av i annat sammanhang framlagda förslag om ändringar

av bidragsgivningen till primärkommunerna, bör emellertid beaktas möj­

ligheterna att i fråga om här förevarande bidrag åstadkomma förenklingar

beträffande rekvisition och utbetalning av bidragen.

Kujigl. Maj:ts 'proposition nr 122 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

73

V.

Statsbidrag till vissa byggnadsarbeten

inom skolväsendet

1. Inledning

1952 års sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets

område tillkallades på grund av behovet att ompröva grunderna för stats­

bidragen till folkskoleväsendet, sedan förskjutningar i ursprungligen av­

sedd kostnadsfördelning mellan staten och kommunerna med anledning av

ändrade ekonomiska förhållanden gjort en sådan omprövning påkallad.

Denna skulle enligt direktiven för de sakkunniga omfatta tre bidrag, näm­

ligen bidragen till skolmåltider samt till anskaffande av skollokaler och

tjänstebostäder. Omprövningen skulle avse såväl formerna för statens bi-

dragsgivning som kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Med

hänsyn till allmänna statsbidragsutredningens arbete borde i fråga om

formerna för statsbidragsgivningen endast sådana ändringsförslag upptagas

som föll inom ramen för gällande bidragssystem. När det gällde kostnads­

fördelningen borde noga beaktas den aktuella ekonomiska situationen för

staten och primärkommunerna. Översynen borde inte avse ett automatiskt

återställande av tidigare gällande kostnadsfördelning. Beträffande den del

av uppdraget, som gällde skollokalerna, uttalades i direktiven, att de sak­

kunniga syntes böra undersöka, om sådana åtgärder i samband med byg­

gande av skolhus vore möjliga, som kunde medföra lägre kostnader för

skollokalerna utan att berättigade krav på kvalitet och god standard ur

pedagogisk synpunkt eftersattes. Slutligen betonades i direktiven, att

frågorna om statsbidragsgrunderna och om kostnadsfördelningen mellan

stat och kommun vore de viktigaste och borde behandlas i första hand.

Genom beslut den 16 december 1955 överlämnade Kungl. Maj:t till de

sakkunniga för kännedom och efterrättelse riksdagens skrivelse 1954: 380

i anledning av väckta motioner (I: 95 och II: 214) om utredning av möjlig­

heterna att bygga billigare skolor.

I nämnda motioner underströks vikten av att besparingar genomfördes i

fråga om skolbyggandet såväl genom standardisering som på annat sätt.

Vidare påpekades, att det i direktiven åt de sakkunniga givna uppdraget

att undersöka huruvida åtgärder var möjliga, som kunde medföra ett för­

billigande av skollokalerna utan att kvalitet och god standard ur pedago­

gisk synvinkel eftersattes, var att anse som ett sekundärt utredningsupp­

drag, medan själva bidragsfrågorna var det väsentliga. Motionärerna ville

att åtgärderna för förbilligande av skolbyggandet skulle undersökas i första

hand och att de sakkunniga för att kunna utföra detta uppdrag skulle ut­

rustas med erforderlig expertis.

74

Statsutskottet underströk i sitt utlåtande nr 1G6 angelägenheten av att

skolbyggnadsverksamheten förbilligades och att största möjliga antal skol­

lokaler utvanns inom den för ändamålet bestämda byggnadskvoten utan att

därför berättigade anspråk på standard och ändamålsenlighet eftersattes.

Utskottet uttalade bland annat följande.

Utskottet finner det angeläget, att vid den nu aktuella översynen av

grunderna för statsbidraget till skolbyggnader stat sbidrags bestämmelserna

utformas sa, att ett nedbringande av anläggningskostnaderna stimuleras.

Det synes för övrigt önskvärt, att bestämmelserna om skolbyggnadsverk­

samheten framdeles fortlöpande anpassas efter de resultat, som forsknings­

verksamheten på området kan ge. Utskottet har inhämtat, att samarbete

äger rum mellan de sakkunniga samt skolöverstyrelsen och statens bygg-

nadsbesparingsutredning. Jämväl de erfarenheter, som vinnes i den genom

statens nämnd för byggnadsforskning bedrivna verksamheten, torde kom­

ma att tillvaratagas. Med hänsyn härtill kan det förväntas, att de stats-

bidragssakkunniga vid utformningen av sitt förslag beträffande statsbi-

dragsgrunderna kommer att beakta de erfarenheter i fråga om möjlighe­

terna att bygga billigare skolor, som vid förslagets avlämnande kan ha

vunnits genom det pågående samarbetet på området. Utskottet finner det

angeläget att översynen av statsbidragsgrunderna icke fördröjes genom en,

på sätt i motionerna åsyftas, markerad turordning mellan de olika utred­

ningsuppgifterna.

I propositionen 1956: 123 angående skolväsendets ordnande på realskole-

stadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande in. in. un­

derströks likaledes den synnerliga angelägenheten av att skolbyggnadsverk­

samheten i möjligaste man förbilligas och att därmed största möjliga antal

skollokaler utvinnes inom den disponibla skolbyggnadskvoten (s. 156).

Av det senast anförda framgår, att frågan om förbilligande av skolbygg-

nadsverksamheten kommit i förgrunden på ett annat sätt än som var

fallet då 1952 års statsbidragssakkunniga tillkallades. Möjligheterna att

genom olika utformning av statsbidragsbestämmelserna pressa ned skol-

byggnadskostnaderna — alltså inte endast att minska statens utgifter —

är emellertid begränsade och måste kompletteras genom åtgärder av bygg-

nadsteknisk art. Sedan statsbidragssakkunniga tillkallades, har också upp­

draget att utreda möjligheterna att genom åtgärder inom det byggnads-

tekniska området förbilliga uppförandet av bland annat skolbyggnader läm­

nats åt en särskild utredning, statens bvggnadsbesparingsutredning. Samma

spörsmål är även föremål för skolöverstyrelsens och statens nämnds för

byggnadsforskning uppmärksamhet. För arbetet på rationalisering av skol­

byggnadsverksamheten och för hittills uppnådda resultat har skolöversty­

relsen redogjort i skrivelse den 11 oktober 1956, vilken publicerats i Ak­

tuellt från skolöverstyrelsen 1956: 33.

Samtidigt med 1952 ars sakkunniga har allmänna statsbidrag sutred­

ningen bedrivit sitt utredningsarbete rörande förenklad statsbidragsgivning

till primärkommunernas kapitalutgifter, och resultatet härav har framlagts

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

76

ävensom till utgifter för ritningar, arbetsledning och kontroll. Till stats-

bidragsberättigade kostnader må, om så prövas skäligt, även hänföras ut­

gifter för den första uppsättningen inventarier till klassrum, dock högst till

ett belopp av ettusen kronor för varje klassrum, samt till gymnastiksalar,

slöjdsalar och skolkök.

Storleken av statsbidraget bestämmes på grundval av de beräknade

kostnaderna för lokaler in. in., till vilka statsbidrag prövas böra utgå. Vid

bidragsunderlagets beräknande bör hänsyn även tagas till skäligheten av

de angivna kostnaderna i förhållande till byggnadskostnaderna i allmänhet

på orten. Prövas skolbyggnadsföretag på grund av val av byggnadsmate­

rial eller andra omständigheter vara förenat med högre kostnader än som

kan anses nödvändigt för att erhålla erforderliga lokaler av god beskaffen­

het men anses skoldistriktet likväl böra erhålla statsbidrag till byggnads­

företaget, skall bidragsunderlaget beräknas till det lägre belopp, som med

hänsyn till nämnda förhållanden anses skäligt.

Innefattar skolbyggnadsföretag även icke statsbidragsberättigade lokaler,

skall avdrag göras med skäligt belopp för beräknade kostnader för dessa

lokaler, dock må, därest förekomsten av ifrågavarande lokaler ej medför

nämnvärd volymökning eller eljest kostsammare planlösning, avdraget be­

gränsas till de merkostnader, som följer av dessa utrymmens iordningstäl­

lande lör sitt ändamål. Sker ny- eller ombyggnad för att ersätta äldre skol­

lokaler, må bidragsunderlaget reduceras med det belopp, som prövas mot­

svara de äldre lokalernas värde.

Till kostnader för anskaffande, iordningställande eller inhägnande av

skoltomt eller anordnande av brunn eller framdragande av ledningar till

skolbyggnader utgår ej statsbidrag.

Det enligt angivna regler före byggnadsföretagets utförande beräknade

underlaget utgör den högsta kostnadssumma, på vilken bidrag må beräk­

nas. Om de faktiska kostnaderna överstiger denna summa utgår således ej

bidrag på det överskjutande beloppet utan den beräknade kostnaden utgör

en maximigräns. Skulle däremot de faktiska kostnaderna understiga de i

samband med statsbidragsbeslutet beräknade, skall det beviljade stats­

bidraget i motsvarande mån nedsättas.

Storleken av statsbidraget bestämmes med utgångspunkt

från bidragsunderlaget och utgår med en viss procent av detta, vilken fast­

ställes med hänsyn till skoldistriktets ekonomiska bärkraft. Såsom uttryck

för bärkraften skall i första hand gälla skatteunderlaget i kommunen, men

hänsyn skall även kunna tagas till andra förhållanden, som i det särskilda

fallet kan befinnas utgöra en mätare av distriktets förmåga att i jämförelse

med andra skoldistrikt bära de med byggnadsföretaget förenade kostna­

derna. Sådana förhållanden kan vara det totala kommunala skattetrycket,

skoldistriktets ekonomiska ställning i övrigt, dess ekonomiska och geogra­

fiska struktur samt andra liknande omständigheter. För bidragsprocentens

bestämmande har eu tabell fastställts (tabell 12), enligt vilken bidrags­

procentens storlek ställes i relation till antalet skattekronor per invånare i

kommunen. Bidragsprocenten varierar från 35 till 80 procent; sistnämnda

procenttal skall emellertid kunna överskridas »där synnerliga skäl därtill

äro». Det skatteunderlag, som man vid utnyttjandet av tabellen skall utgå

från, skall utgöras av medeltalet av fem av de sju senast förflutna kalen-

derarens skatteunderlag per invanare i skoldistriktet. De två år, som under

sjuårsperioden utvisat det högsta och det lägsta skatteunderlaget, skall un­

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

77

dantagas vid medeltalsberäkningen. Då bidragsprocenten anges i latituder

för olika skatteunderlag, är det möjligt att förutom skatteunderlagets stor­

lek beakta övriga i det föregående omnämnda särskilda omständigheter,

som kan anses böra påverka bidragsbedömningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

Tabell 12. Tabell för bestämmande av statsbidraget till byggnads­

arbeten för folkskoleväsendet

Antal skattekronor

per invånare

högst

5

över

5

»

7

»

7

»

9

»

9

»

11

»

It

»

13

»

13

»

15

»

15

»

17

»

17

Statsbidrag

i

procent

av bidragsunderlaget

.. . 80—70

... 75—65

... 70—60

, .. . 65—55

,.. . 60—50

.... 55—45

__ 50—40

.... 45—35

Till kostnaderna för sådana provisoriska skolbyggnader, som inrymmer

klassrum, utgår statsbidrag med 75 procent av byggnadskostnaderna och

av kostnaderna för den första uppsättningen inventarier till klassrummen,

dock högst med 15 000 kronor för varje klassrum jämte biutrymmen och

högst med 750 kronor för inventarier till varje klassrum.

Till kostnaderna för uppförande och inredning av elevhemsbyggnader

och till anskaffning av inventarier för elevhem kan statsbidrag utgå med

belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer i varje särskilt fall. Bidraget bestäm­

mes vanligtvis till 80 procent av de beräknade kostnaderna.

b) Högre skolformer

Kommun äger under vissa i kungörelsen 1956: 383 angående statsbidrag

till byggnadsarbeten för vissa högre skolor angivna förutsättningar erhålla

statsbidrag till byggnadsarbeten för realskoledelen av högre allmänt läro­

verk, fristående statlig realskola, kommunal flickskola, kommunal realskola

och praktisk kommunal realskola. Principerna för fastställande av bi­

dragsunderlaget och för beräkning av statsbidragets stor­

lek är i fråga om permanenta skollokaler desamma som gäller i motsva­

rande fall vid statsbidragsgivningen till kostnaderna för folkskolebyggnader.

Statsbidrag till kostnaderna för provisoriska skolbyggnader utgår enligt

samma grunder som för dylika byggnader inom folkskoleväsendet.

Vid beräknandet av statsbidrag till elevhemsbyggnader vid högre läro­

anstalter utgöres bidragsunderlaget av de styrkta verkliga kostnaderna.

Bidragsprocenten är 75 eller, där särskilda skäl föreligger, 90.

B. Föreliggande förslag

Då statsbidragssakkunnigas förslag bygger på allmänna statsbidragsut-

redningens överväganden och förslag i det förenämnda betänkandet av den

3 december 1956, i de delar detta rör skolbyggnads verksamheten, redo-

göres först härför i ett särskilt avsnitt och därefter för statsbidragssakkun-

nigas ställningstaganden.

78

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 122 år 1957

a) Allmänna statsbidrags utred ningens förslag

Beträffande riktlinjerna för bi drags underlagets best ä in­

ni ande år det enligt utredningens mening i första hand kravet på enkel­

het, som bör skänkas beaktande. Önskvärt är vidare, att reglerna innefattar

garanti för en viss värdebeständighet hos bidragen. I den mån kravet på

enkelhet därmed icke asidosättes bör av lokala förhållanden beroende va­

riationer i kostnader för likartade anläggningar beaktas. Slutligen bör bi­

dragsreglerna givas en sådan utformning, att kommunerna redan före en

smhiggnings _påbörjande kan med viss säkerhet uppskatta storleken av ett

eventuellt statsbidrag eller härom erhålla besked av vederbörande myn­

dighet.

Enligt utredningens uppfattning kan de angivna fordringarna bäst till­

godoses, om sasom bidragsunderlag tages de före anläggningens utförande

beräknade kostnaderna för densamma. För beräkningen torde i allmänhet

kunna angivas eller eljest tillämpas enhetspriser av mer eller mindre detal­

jerad bestämning. Såsom enheter kan ifrågakomma kvadratmeter golvyta,

elevantal in. m. Värdebeständighet för enhetsbeloppen kan nås genom till-

lämpning av det allmänna byggnadskostnadsindexet. För beaktande av

lokala kostnadsvariationer föreslår utredningen tillämpning av det av

bostadsstyrelsen utarbetade ortsindexet för bostadsbyggnader. Beträffande

meia komplicerade anläggningar, exempelvis sådana i vilka en större cen-

tralköksanläggning eller institutionsbyggnad ingår, bör bidraget kunna

fastställas pa de pa förhand individuellt beräknade kostnaderna. Då det är

fråga om bidrag till kostnaderna för ombyggnad, bör bidraget alltid fast­

ställas på detta sätt.

Utredningen har latit göra vissa undersökningar rörande verkningarna av

en enhetsprismetod i fråga om bidragen till byggnader för folkskoleväsen­

det och till byggnader för vissa högre skolor. Undersökningarna avser ny­

byggnader och har utförts med utgångspunkt i att enhetspriset beträffande

dessa bidrag skall anknytas till golvytans storlek (kvadratmeterpris). Av

undersökningarna har framgått, att det efter enhetspris beräknade bidrags-

underlaget i allmänhet icke mera väsentligt avviker från de belopp, som av

skolöverstyrelsen godkänts såsom bidragsunderlag. Räknat efter prisläget

den 1 januari 1956 anser utredningen att enhetspriset bör bestämmas till

1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta. Samma enhetspris bör till-

lämpas vid tillbyggnad. I nettogolvytan skall inräknas ytan av undervis­

ningslokaler, lokaler för förvaring av undervisningsmateriel och redskap,

administrationslokaler samt skohnaltidslokaler. Golvytan i förbindelseleder,

kapprum och omklädnadsrum med tillhörande lokaler för sanitära ända­

mål, skyddsrum och panncentraler skall icke inräknas i nettogolvytan. Med

det föreslagna enhetspriset skulle bidragsunderlaget bli i medeltal 6 pro­

79

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

cent lägre än när de beräknade verkliga kostnaderna enligt prisläget den 1

januari 1956 legat till grund för bidragsunderlaget.

I det föreslagna enhetspriset av 1 000 kronor har utredningen ej inräk­

nat något bidrag till inventariekostnader. I fråga om andra inventarier än

sådana som är avsedda för skolverkstäder föreslår utredningen, att bidraget

skall utgå med ett icke indexreglerat belopp av 30 kronor per kvadratmeter

av den golvyta som inräknats i nettogolvytan. Härvid skulle bidragsstödet

bli av ungefär samma omfattning som för närvarande. Till kostnaderna för

inventarier för skolverkstäder föreslås bidrag skola utgå på belopp, som

bestämmes från fall till fall.

Beträffande procentsatsen för ett statsbidrag framhåller utred­

ningen, att den antingen kan vara enhetligt bestämd eller ock differentierad

med hänsyn till någon för kommunernas ekonomi väsentlig faktor, i vilket

senare fall såsom utgångspunkt för differentieringen tages den procentsats,

som bör gälla för normalfallen. Utredningen har emellertid från sina syn­

punkter inte funnit det möjligt att angiva mera bestämda riktlinjer i fråga

om avvägningen av procentsatsens storlek. Syftet med differentieringen bör

inskränkas till att den statsunderstödda verksamheten vid lika kostnad per

invånare skall ge samma kostnad per skattekrona. I enlighet härmed bör

skatteunderlaget (antalet skattekronor per invånare) ensamt utgöra diffe-

rentieringsgrund. En sådan differentiering kan matematiskt uttryckas ge­

nom en enkel formel, vars innebörd kan sägas vara, att en kommuns andel

av en viss kostnad skall över- respektive understiga den för normalkom­

munen gällande andelen i samma proportion som kommunens skatteunder­

lag över- respektive understiger skatteunderlaget i normalkommunen. Med

skatteunderlaget i en normalkommun — normalskatteunderlaget — avser

utredningen det antal skattekronor per invånare, som erhålles, om antalet

skattekronor för hela landet divideras med hela landets invånarantal.

Såväl den enskilda kommunens skatteunderlag som normalskatteunder­

laget skall beräknas såsom medeltalet av de skatteunderlag, vilka framgår

ur taxeringsbesluten under de tre kalenderår, som, bortsett från det bidrags­

året närmast föregående kalenderåret, senast förflutit. Genom denna regel

kommer — i motsats till vad som är fallet med nuvarande skatteunderlags-

differentierade bidrag — förändringar i normalskatteunderlaget i stort sett

att icke påverka statsbidragsprocenten i de enskilda fallen utan de differen­

tierade bidragens värdebeständighet kommer automatiskt att bevaras. Den

föreslagna formeln ser ut på följande sätt:

Statsbidraget = 100 —

kommunens skatteunderlag X normalkommunandelen

normalskatteunderlaget

Såsom exempel på formelns tillämpning kan anföras: Om en kommun

bär ett skatteunderlag av 20 kronor per invånare och normalskatteunder-

laget är 38 kronor per invånare samt normalbidragsprocenten fastställts

80

till 40 blir normalkommunandelen lika med 60 procent och statsbidraget

20 X 60

uträknas enligt formeln på följande sätt 100------ ——=68,4 eller avrun-

DO

dat 68 procent.

Av praktiska skäl måste vid formelns tillämpning vissa begränsningar

införas. Med hänsyn till önskemålet att kommunerna själva ej bör svara för

en alltför ringa kostnadsandel bör, oavsett resultatet genom formeln, högsta

bidraget vara 80 procent. Nedåt bör principiellt sett formeln få full till-

lämpning intill 0 procent. Med hänsyn till rådande bidragsförhållanden

liksom till önskemålet om statligt inflytande anser utredningen dock att

en högre gräns än 0 för vissa bidragsområden kan komma att framstå som

önskvärd.

Enligt utredningens mening bör formeln icke kompletteras med någon

latitudbestämmelse, som gör det möjligt att med hänsyn till särskilda om­

ständigheter höja eller sänka den enligt formeln framräknade procent­

satsen.

Om normalbidragsprocentens storlek framhåller utredningen bland annat

följande.

Skall kostnadsrelationen mellan staten och kommunerna vara den i pro­

positionen 1945: 367 angivna, d. v. s. motsvara en hälftendelning, bör nor­

malbidragsprocenten fastställas till 50. På grund av den allmänna skatte-

underlagsstegringen är dock procenttalet 50 icke det procenttal, som för

närvarande i verkligheten gäller för en normalkommun. Normalskatteun­

derlaget uppgick år 1955 till 38,5 skattekronor per invånare. En kommun

med detta skatteunderlag hänföres enligt den gällande bidragsskalan till

latituden med de lägsta procentsatserna, vilken latitud gäller då skatte-

krontalet per invånare överstiger 17. Då gränserna för denna latitud är

35 och 45, synes man kunna anse procenttalet mitt emellan dessa gränser,

d. v. s. 40 som den nuvarande normalbidragsprocenten. De kommuner,

vilka har ett högre skatteunderlag än 17 skattekronor per invånare, är

flertalet av landets kommuner och representerar ett sammanlagt skatte­

underlag, vilket är obetydligt lägre än det totala skatteunderlaget i hela

riket. Detta innebär, att staten för närvarande svarar för omkring 40 pro­

cent av kostnaderna för ifrågavarande verksamhet. Om formeln införes,

skulle detta visserligen medföra en större spridning av kommunerna över

statsbidragsskalan, därvid kommuner med lågt skatteunderlag komme att

erhålla högre och kommuner med högt skatteunderlag lägre bidrag än för

närvarande. Med den metod, som förordats för normalskatteunderlagets

beräknande, kommer emellertid normalbidragsprocenten att alltid — i stort

sett — angiva statens andel av de totala kostnaderna. Om normalbidrags­

procenten fastställes till 40, kommer därför kostnadsfördelningen att bli

ungefär densamma som för närvarande.

Beträffande bidrag till provisoriska skollokaler erinrar utredningen om

att de nuvarande maximala bidragsbeloppen fastställdes år 1948 och fram­

håller, att en uppräkning av dessa belopp erfordras för att deras realvärde

skall återställas. Utredningen föreslår, att bidraget skall utgå med ett fixe­

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

81

rat men indexreglerat belopp per klassrum, som inkluderar både byggnads-

och inventariekostnader.

De båda nuvarande bidragen till kostnader för

elevhem

föreslås sam­

manförda till ett enda bidrag att utgå med ett fixerat belopp per elev,

vilket belopp skulle inkludera både byggnads- och inventariekostnader

samt indexregleras. Det belopp per elev, på vilket bidragsberäkningen skulle

grundas, föreslår utredningen att det uppdrages åt skolöverstyrelsen att

närmare beräkna.

Som resultat av ett genomförande av de nu återgivna förslagen fram­

håller utredningen sammanfattningsvis, att i den mån beräkningen av bi-

dragsunderlaget kommer att grundas på enhetspriser eller då procentbidrag

ändras till fixerade bidrag vissa av de för närvarande mest tidsödande och

arbetskrävande momenten vid myndigheternas prövning av bidragsansök-

ningar bortfaller. Sålunda kommer någon granskning av kostnadsberäk­

ningar och arbetsbeskrivningar ej att erfordras. Ej heller blir det behövligt

att efter en anläggnings färdigställande granska räkenskaperna för företa­

get. Vid en förenkling av bidragsberäkningen skulle det enligt utredningens

mening även bli möjligt att i viss utsträckning decentralisera ärendenas

handläggning.

Till grund för utredningens förslag om ett enhet spris för bestämmandet

av bidragsunderlaget har legat vissa undersökningar och beräkningar, vilka

utförts av byggnadsrådet H. A. Brunnberg, skolöverstyrelsens arkitekt C.

Björklund samt undervisningsrådet M. Ilulteberg såsom särskilt tillkallade

experter. Om dessa undersökningar, vilka redovisats i särskilda, av exper­

terna utarbetade och i betänkandet intagna promemorior, framhåller ut­

redningen i huvudsak fÖljande.

Vid byggnadsrådet Brunnbergs första undersökning har 8 skolbyggnads-

objekt med en byggnadsvolym av mellan 1 700 och 12 000 kubikmeter de-

taljkostnadsberäknats. Denna undersökning har icke omfattat gymnastik-,

samlings- och bespisningslokaler. På grundval av undersökningsresultaten

har uträknats medelvärden per kvadratmeter nettoyta dels för stomkostna­

den och dels för inredningskostnaden. Medelvärdet för stomkostnaden ut­

gör 975 kronor per kvadratmeter. För inredningskostnaden angives olika

medelvärden för olika slag av lokaler. De erhållna medelvärdena har här­

efter tillämpats såsom enhetspris för att få fram den beräknade kostnaden

för sammanlagt 27 byggnadsföretag. De framkomna beräknade kostnaderna

har jämförts med de av skolöverstyrelsen godkända bidragsunderlagen samt

den verkliga kostnaden, när denna varit känd.

Den gjorda jämförelsen giver vid handen, alt enhetspriserna i 17 fall ger

ett liigre och i 10 fall ett högre värde än den av skolöverstyrelsen godkända

kostnaden. 1 14 av de förstnämnda 17 fallen är avvikelsen, räknad på den

av skolöverstyrelsen godkända kostnaden, lägre än 20 procent, i några fall

endast ett par procent. För de 3 återstående byggnadsföretagen i denna

grupp utgör avvikelsen mellan 22 och 27 procent. Vad angår de It) bygg-

nadsobjekt, för vilka det av skolöverstyrelsen godkända bidragsunderlaget

fi — liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 122

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

82

är lägre än det enligt enhetsprismetoden erhållna, är avvikelsen i 7 fall

mindre betydande. I de tre återstående fallen uppgår differensen till respek­

tive 19, 20 och 27 procent.

Enligt en senare av byggnadsrådet Brunnberg gjord undersökning har

detaljkostnadsberäkningar efter Stockholms-priser utförts rörande gymna­

stiksalar och bespisningslokaler. Dessa beräkningar har resulterat i följande

kostnader per kvadratmeter golvyta, nämligen 1 356 kronor för mindre

gymnastiksal och 1 240 kronor för större gymnastiksal samt 1 115 kronor

för mindre bespisningslokal och 887 kronor för större bespisningslokal.

Kvadratmeterpriset lör gymnastiksalarna är beräknat på salarnas netto­

golvyta men inkluderar kostnaderna jämväl för till salarna hörande biut­

rymmen, medan motsvarande pris för bespisningslokaler är beräknat på

matsalens och ekonomilokalernas sammanlagda nettogolvyta. Därest vid

uträkningen av kvadratmeterpriset för gymnastiksalarna hade medtagits

även ytan av biutrymmen, skulle kvadratmeterpriset ha närmat sig de be­

lopp, som erhållits för bespisningslokalerna. Utredningen vill dock fram­

hålla, att den ifrågavarande detaljkostnadsberäkningen avsett endast två

byggnadsobjekt beträffande envar av de undersökta lokaltyperna.

Vid arkitekten Björklunds undersökning har ett antal mindre objekt av

olika typer jämförts med varandra för att utröna möjligheten att få fram

ett allmängiltigt enhetspris per kvadratmeter nettogolvyta. De typer, som

undersökts, har varit klassrumsbyggnad med två klasser, bygdeskola av

Blb-form, gymnastikbyggnad och skolmåltidslokaler. Undersökningen har

givit vid handen, att ett enhetspris av 1 000 kronor per kvadratmeter ger

en god överensstämmelse med de kostnader, som skolöverstyrelsen god­

känt. Enhetspriset har därefter tillämpats på 100 av skolöverstyrelsen

granskade och godkända skolbyggnadsföretag av olika typer med kostna­

der varierande mellan cirka 200 000 och 5 700 000 kronor. Byggnadskost-

naden har i samtliga fall uppräknats till prisnivån den 1 januari 1956.

Den gjorda jämförelsen giver vid handen, att differensen mellan de på

olika sätt beräknade bidragsunderlagen i 68 fall blir högst 10 procent, räk­

nat på den av skolöverstyrelsen godkända kostnaden. I 78 fall blir bidrags-

underlaget enligt enhetspris lägre och i 21 fall högre än den godkända kost­

naden. I ett fall erhålles full överensstämmelse mellan bidragsunderlagen.

De företagna undersökningarna har avsett ett material, som torde få

anses vara tillräckligt omfattande för att berättiga till en bestämd slutsats

i fråga om enhetsprismetodens användbarhet. Enligt utredningens mening

har av undersökningarna framgått, att metoden kan ligga till grund för

bidragsunderlagets beräknande.

Vid bestämmande av enhetsprisets belopp bör beaktas, att priset ej en­

dast skall vara en faktor i en räkneoperation utan även bör innefatta en

anvisning rörande byggnadskostnadernas storlek. Genom priset bör anges,

att ett väl planerat och utfört byggnadsföretag icke behöver draga större

kostnad än som motsvarar detta pris. Enligt utredningens uppfattning bör

bidragsunderlaget icke användas som regulator för kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun; denna fördelning bör i stället bestämmas genom

procentsatsens storlek. Enhetspriset bör givetvis anpassas efter byggnads­

teknikens förändringar. Då det synes kunna antagas, att utvecklingen går

mot enklare och billigare byggnadsmetoder, är det särskilt ur sparsamhets-

synpunkt av vikt, att byggnadsteknikens utveckling noga följes.

I den av undervisningsrådet Hulteberg och arkitekten Björklund fram­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 122 år 1957

83

lagda promemorian har den statistiska utredningen baserats på ett enhets-

pris av 1 000 kr/m2 nettogolvyta. Med denna prissättning blir enligt pro­

memorian bidragsunderlaget i medeltal 6 procent lägre än när beräknade

kostnader (prisläge den 1 /I 1056) lagts till grund för detta. Då det emeller­

tid icke kan uteslutas, att vid den nuvarande granskningen i statsbidrags-

ärendena resurser ej funnits för exkludering av alla kostnadsf aktörer, vilka

vid en restriktiv inställning framstår som icke oundgängligen nödvändiga,

synes skäl föreligga att fastställa enhetspriset till ett belopp, vilket något

understiger det genomsnitt, som erhålles med utgångspunkt från nuvarande

bestämmelser.

I det angivna enhetspriset av 1 000 kronor har icke inräknats några in-

ventariekostnader. I promemorian föreslås, att särskilt anslag bör utgå

endast ifråga om inventarier för gymnastiksalar och skolverkstäder. Ut­

redningen anser, att det ur förenklingssynpunkt dr motiverat, att särskilda

bidrag till inventariekostnader utgår endast i undantagsfall, då kostnaden

är mera betydande och företer större variationer. Från denna utgångs­

punkt finner utredningen, att dylika bidrag bör utgå endast i fråga om

inventarier till skolverkstäder.

Beträffande kostnaderna för övriga inventarier, till vilkas anskaffande

bidrag utgår enligt nu gällande regler, finner utredningen naturligt, att hän­

syn till kostnaderna tages vid bestämmande av statsbidraget för skolbygg-

nadsföretaget. För enkelhetens skull bör därvid så förfaras, att inventarie-

bidraget utgår i form av ett visst belopp per kvadratmeter, som ingått i be­

räknandet av bidragsunderlaget för skolbyggnaderna. Enligt verkställda

överslagsberäkningar skulle stödet till anskaffandet av inventarier bli av

ungefär samma storlek som för närvarande, om nämnda belopp per kva­

dratmeter bestämdes till 30 kronor. Utredningen har förutsatt, att å detta

belopp ej skall utgå något slag av index.

Ett enhetspris i form av pris per kvadratmeter kan tillämpas vid beräk­

ning av kostnaderna för såväl nybyggnad som tillbyggnad. Om lokaler, för

vilka statsbidrag utgår, kombineras med andra lokaler, behöver man icke

beräkna kostnaden för hela byggnaden och därefter på något sätt fördela

denna mellan de statsbidragsberättigande och övriga lokaler, utan beräknas

statsbidraget direkt på grundval av nettoytan av de bidragsberättigande

lokalerna. Vid ombyggnad torde däremot den individuellt beräknade kost­

naden böra läggas till grund för bidragsunderlagets bestämmande.

Av vad som anförts rörande de företagna undersökningarna framgår, att

tillämpningen av ett enhetspris i allmänhet medfört endast mera begrän­

sade avvikelser från den faktiska kostnad, som i och för sig ansetts godtag­

bar. Med tanke även på de fall, där något större avvikelser förekommer,

kan det emellertid frågas, huruvida icke'möjlighet finnes att beakta sådana

av den bidragstagande kommunens åtgöranden oberoende omständigheter,

som kan antagas framkalla mera betydande kostnadsolikheter.

De omständigheter, som härvid kan komma i fråga, är främst de orts-

mässigt betingade: klimatiska förutsättningar, markbeskaffenhet, arbets­

marknads- och kommunikationsförhållanden. Därjämte kan byggnads-

objektets storlek inverka.

Av dessa faktorer torde byggnadsobjektets storlek vara den minst bety­

dande. Utredningens byggnadstekniske expert har anfört, att det erfaren­

hetsmässigt syntes vara konstaterat, att man kunde framräkna eu viss ned­

gång i enhetspriset för skolbyggnader upp till eu storleksordning av om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

84

kring 5 000 kubikmeter. Ovanför denna gräns syntes enhetskostnaden vara

tämligen konstant, doek att vid mycket stora anläggningar en uppåtgående

tendens i vissa fall kunde göra sig gällande. Byggnadsobjektets storlek vore

dock knappast en dominerande faktor med avseende ä kostnadsvariatio-

nerna. Skolöverstyrelsens arkitekt har uttalat, att byggnadsobjektets stor­

lek och byggnadstypen i flertalet fall icke syntes ha något deciderat infly­

tande på kostnaden per enhet. Utredningen vill härjämte framhålla, att

man torde kunna utgå ifrån att de mycket stora skolorna av driftsekono-

miska skäl komma att i allt större utsträckning undvikas. Enhetsskolans

genomförande medför å andra sidan, att de mindre skolornas antal begrän­

sas. Med hänsyn till det anförda torde vid en eventuell enhetsprisreglering

icke böra införas normer för gradering efter byggnadsföretagens storlek.

Vid beträffar de lokalt betingade variationsfaktorerna är dessa ofta så

betydande, att utredningen finner sig böra förorda, att hänsyn härtill tages

vid bidragsunderlagsberäkningen. Då i bostadsstyrelsens ortsindex beaktas

såväl klimatiska olikheter som även andra förhållanden, vilka influerar på

byggnadskostnadsläget i de olika orterna, synes bostadsstyrelsens index

vara lämpligt som grundval för en kostnadsutjämning. Det bör framhållas,

att de lokala förhållanden, som påverkar byggnadskostnadsnivån, torde

göra sig gällande på ungefär samma sätt vare sig fråga är om bostadshus

eller andra här avsedda byggnader.

Bostadsstyrelsens index upptager ungefär 700 orter. Indexberäkningen

utgår från produktionskostnadsnivån i Västerås, vilken åsatts indextalet

100. Lägsta indextal är 85. Gränsen uppåt ligger i stort sett vid indextalet

110. Stockholm har indextalet 112 och Göteborg indextalet 110. Även några

orter i Stockholms län har siffror på 110—112. I Norrbottens län är rela­

tionstalet lägst 104 och högst 142.

I kostnadsunderlaget för bostadsstyrelsens index ingår bland annat tomt­

kostnad, vilken kostnad i regel icke får medtagas vid statsbidragsberäk-

ningen. Med hänsyn härtill har utredningen beträffande flertalet av de i

bostadsstyrelsens index upptagna orterna låtit verkställa en omräkning av

indexet med uteslutande av tomtkostnaden. Denna omräkning har givit till

resultat, att indextalen något sjunkit på orter med höga tomtkostnader.

Således blir indexsiffran för Stockholms del 108. Även för orter i Stock­

holms län med höga indextal noteras en nedgång. Högsta siffran i detta

län efter fråndragning av tomtkostnaden blir 108. I områden med mycket

låga siffror, t. ex. Malmöhus län, sker en mindre uppgång. På grund av

tomtkostnadernas ringa betydelse i vissa områden av Norrland noteras

här på flera håll en uppgång i indexsiffrorna. Maximum för hela landet

erhålles i Kiruna med siffran 150.

Bostadsstyrelsens produktionskostnadsindex omfattar icke alla orter i

riket. Det är emellertid givetvis icke uteslutet, att byggnadsföretag, som

berättigar till statsbidrag, kan komma till utförande även å andra orter

än detta index omfattar. När så är fallet torde vederbörande myndighet

böra äga att påkalla besked av bostadsstyrelsen angående det index som

bör gälla. Enligt vad som under hand inhämtats är den utredning, som

erfordras för fastställande av ortsindex för en ny ort, tämligen enkel och

föga tidskrävande särskilt om — såsom här förutsättes — tomkostnaden

icke skall medräknas.

Mot införande av en generaliserande beräkningsmetod har invänts, att

bidragen därigenom skulle förlora den värdebeständighet, som tillkommer

Kungl. Maj ris proposition nr 122 år 1957

85

bidrag, vilka utgå på den faktiska kostnaden. Då det gäller byggnadsbidrag

synes det emellertid utredningen, som om denna konsekvens på ett enkelt

sätt skulle kunna undvikas, nämligen genom en anknytning av beräkningen

till det allmänna byggnadskostnadsindexet. Utredningen föreslår, att bi­

dragsunderlaget för skolbyggnader på detta sätt indexregleras.

Vid en sådan reglering bör i varje särskilt fall tillämpas det indextal,

som är gällande vid tidpunkten för bidragsbeslutets meddelande. Då enligt

den generaliserande beräkningsmetodens syfte bidragsunderlaget skall vara

en i förväg beräknad kostnad, torde ändringar i indextalet efter bidrags­

beslutets meddelande i regel icke få medföra justering av bidragsunderlaget.

b) Statsbidrag ssakkunnigas förslag

De sakkunniga ansluter sig i fråga om sättet för beräkning av bidrags­

underlaget för permanenta skolbyggnader till allmänna statsbidrags-

utredningens förslag men föreslår, att enhetspriset 1 000 kronor per kva­

dratmeter nettogolvyta anknytes till prisläget den 1 januari 1957 i stället

för den 1 januari 1956. Vidare förordas beträffande inventariekostnader att

bidrag endast skall utgå till kostnader för inventarier till skolverkstäder.

Som motiveringar för dessa avvikelser från statsbidragsutredningens

förslag anföres i huvudsak följande.

Självfallet anknyter det förordade enhetspriset av 1 000 kronor per kva­

dratmeter till dagens läge på det byggnadstekniska området. Därest bygg­

nadsteknikens utveckling skulle medföra en sänkning av byggnadskostna-

derna, bör givetvis enhetspriset sänkas i motsvarande grad. Detsamma bör

givetvis också gälla för det fall att byggnadsbesparingsutredningen fram­

lägger förslag, som kan möjliggöra minskade byggnadskostnader. Vi finner

emellertid den föreslagna sänkningen av bidragsunderlaget med 6 procent

icke fullt tillräcklig för syftet att åstadkomma en minskning av byggnads-

kostnaderna. Vi vill i detta sammanhang erinra om byggnadsbesparings-

utredningens uppfattning, att det bör vara möjligt att utvinna åtniinstone

en tioproeentig minskning av byggnadskostnaderna genom en rationell ut­

formning och tekniskt-ekonomiskt riktigt utförande av byggnaderna utan

att deras funktion försämras. Med beaktande härav bör enhetspriset an­

knytas till prisläget den 1 januari 1957. Byggnadskostnaderna beräknas

nämligen under år 1956 ha stigit med drygt^tre procent. Då vi förordar att

statsbidrag till inventarier endast skall utgå i visst fall, skulle härav följa

en genomsnittlig sänkning av bidragsunderlaget med ytterligare någon

procent.

Vårt förslag innebär alltså, att det genomsnittliga bidragsunderlaget för

skolbyggnader kommer att ligga cirka tio procent under det nuvarande.

Att genom ett ännu lägre cnhetspris än 1 000 kronor ytterligare sänka bi­

dragsunderlaget anser vi icke kunna komma i fråga, då därmed de prak­

tiska möjligheterna att hålla de verkliga byggnadskostnaderna inom ramen

för bidragsunderlaget skulle omintetgöras och syftet med det föreslagna

systemet för bidragsunderlagets bestämmande förfelas. Vi anser oss näm­

ligen ha skäl att räkna med att kommunerna skall allvarligt sträva efter att

hålla byggnadskostnaderna inom ramen för ett rimligt bidragsunderlag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1957

86

I likhet med allmänna statsbidragsutredningen har de sakkunniga funnit,

att man beträffande de provisoriska skolbyggnaderna alltjämt bör grunda

statsbidragsberäkningen på visst enhetsbelopp per klassrum, och ansluter

sig till utredningens uttalande rörande behovet av en höjning av statsbidra­

get. I anledning därav föreslås, att som enhetsbelopp för ifrågavarande

statsbidrag fastställes 20 000 kronor för varje klassrum med biutrymmen,

vilket belopp i sig innefattar både byggnads- och inventariekostnad. Med

hänsyn bland annat till att dessa byggnader numera i stor utsträckning

torde levereras monteringsfärdiga, har de sakkunniga däremot icke funnit

skäl förorda, att å ifrågavarande enhetsbelopp skulle tillämpas byggnads-

kostnads- och ortsindex. Enhetsbeloppet torde i stället efterhand få om­

prövas med hänsyn till byggnadskostnadsutvecklingen. I anslutning till

detta förslag anför de sakkunniga.

I detta sammanhang vill vi fästa uppmärksamheten på att ifrågavarande

bidrag till provisoriska skolbyggnader endast avser klassrum jämte inven­

tarier till dessa. Om ett skoldistrikt genom att uppföra en dylik byggnad

anskaffar t. ex. en slöjdsal eller skolmåltidslokaler utgår däremot intet

statsbidrag alls. Då man med tanke på det stora lokalbehovet för skolan

nu och framdeles måste sträva efter att på olika vägar nå fram till ett för­

billigande av skolbyggandet, synes en ökad användning av provisoriska

byggnader böra stimuleras. Vi finner därför att en mer ingående ompröv­

ning av denna statsbidragsfråga med det snaraste bör ske.

I fråga om elevhemmen för folkskolan och högre skolor föreslår de sak­

kunniga, att ytterligare utredningar göres rörande beräkningen av bidrags-

underlaget, innan nuvarande bidragssystem ändras. Härom anför de sak­

kunniga.

Elevhem finnes, förutom vid folkskolor, högre skolor och yrkesskolor,

även vid andra slag av utbildningsanstalter. Det synes önskvärt att stats­

bidragen till olika slag av elevhem utmätes efter enhetliga principer. Frågan

härom torde böra göras till föremål för en vidare översyn. I samband där­

med bör även övervägas om ej bidragen skulle kunna beräknas efter visst

pris per kvadratmeter golvyta i analogi med de regler, som nu gäller för lån

till bostäder.

Även när det gäller formeln för uträkning av statsbidragspro-

centen förordar de sakkunniga utredningens förslag och de motiverar

sitt ställningstagande särskilt med att formeln ger värdebeständighet åt

bidragen. De sakkunniga anser sig också kunna tillstyrka en bidragsbestäm-

ning med utgångspunkt enbart i en kommuns skatteunderlag såsom en i

flertalet fall tillämpbar huvudregel, vilken dock enligt de sakkunnigas

uppfattning bör kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att

vid särskilda skäl jämka bidragsprocenten, sådan den framgår av formeln,

högst tio enheter uppåt. Någon högre maximiprocent än 80 föreslås dock

inte.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 122 år 1957

87

Då, såvitt de sakkunniga kunnat finna, några omständigheter inte inträf­

fat, som kan motivera ett avsteg från den år 1945 antagna principen för

fördelning mellan stat och kommun av skolbyggnadskostnaderna, har de

sakkunniga kommit till den uppfattningen, att normalbidragsprocenten

bör återföras till det läge som då fastställdes, d. v. s. till 50 procent.

För bidragen till folkskolans och de högre skolornas elevhem föreslår de

sakkunniga en enhetlig procentsats och förordar att den bestämmes till 75

procent utan någon diskretionär jämkningsmöjlighet.

C. Remissyttranden

De utlåtanden och yttranden som redovisas i det följande avser endast

statsbidragssakkunnigas betänkande. På grund av dettas utformning har

vid remissbehandlingen ställning i viss mån också kunnat tagas till statsbi-

dragsutredningens förslag, men helt naturligt har bedömningarna begrän­

sats till att gälla enbart skolbyggnadsbidragen.

De sakkunnigas förslag har i stor utsträckning betraktats såsom avsedda

att i första hand verka kostnadsbesparande och bedömts utifrån denna syn­

punkt. Det må inledningsvis nämnas, att statskontoret, riksräkenskapsver-

ket, byggnadsstyrelsen, statens sakrevision och statens byggnadsbesparings-

utredning ansett det föreslagna enhetspriset av 1 000 kronor per kvadrat­

meter vara för högt, medan endast stadsförbundet mera bestämt hävdat

motsatt mening.

Statskontoret framhåller, att ett införande av en enhetsprismetod måste

innebära en betydande förenkling av det administrativa bestyret med

prövningen av statsbidragsärendena. Det föreslagna enhetspriset av 1 000

kronor per kvadratmeter nettogolvyta anser ämbetsverket emellertid vara

för högt och förordar ytterligare undersökningar rörande skolbyggnadskost­

naderna innan slutlig ställning tages till detta spörsmål.

Då fastställandet av bidragsunderlaget enligt en enhetsprismetod inte i

och för sig torde innebära garantier för att kommunerna skall hålla bygg-

nadskostnaderna inom bidragsunderlagets ram eller ens undvika mycket

hög byggnadsstandard ifrågasätter statskontoret om inte överskridande

av en på särskilt sätt bestämd högsta kostnad bör vara förenat med viss

påföljd i statsbidragshänseende.

Beträffande provisoriska skollokaler tillstyrker statskontoret endast, att

maximibeloppen för byggnadskostnader respektive inventarier höjes till

sammanlagt högst 20 000 kronor per klassrum.

I fråga om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun anser äm­

betsverket det uteslutet att en höjning av normalbidragsprocenten från

38 till 50, som utredningen förordat, nu kommer till stånd med hänsyn till

den betydande utgiftsökning för statsverket som skulle följa därav. Även

från andra synpunkter anser statskontoret att erinringar kan riktas mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

88

den föreslagna återgången till en hiilftendelning av skolbyggnadskostna-

derna, i alla fall som en isolerad åtgärd. Ämbetsverket syftar på den bety­

dande förskjutning till statsverkets nackdel som sedan 1947 ägt rum be­

träffande fördelningen av kostnaderna för folkskolkirarlönerna och anser

sig icke kunna tillstyrka att normalbidragsprocenten bestämmes till högre

tal än 40. Mot att bidragsprocenten vid elevhemsbyggen bestämmes till

75 procent riktas ingen erinran.

Mot det föreslagna statsbidragssystemet har riksräkenskapsverket i prin­

cip ingenting att erinra. Däremot kan ämbetsverket inte ansluta sig till den

föreslagna kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna utan före­

slår, att normalbidragsprocenten bestämmes till högst 40 procent. Vidare

föreslås att bidragsunderlaget bestämmes med utgångspunkt från ett en-

hetspris av 900 kronor per kvadratmeter och med tillämpning endast av

byggnadsstyrelsens allmänna byggnadskostnadsindex. Med detta lägre en-

hetspris synes det nämligen ämbetsverket inte vara erforderligt att ta hän­

syn till de lokala variationer i byggnadskostnaderna som kommer till ut­

tryck i bostadsstyrelsens ortsindex.

Statsbidrag till provisoriska skolbyggnader bör enligt riksräkenskapsver-

kets mening utgå med ett till endast 15 000 kronor bestämt enhetsbelopp

per klassrum. Mot den föreslagna bidragsprocenten till skolhemsbyggnader

har inte uttalats någon erinran.

Skolöverstyrelsen ansluter sig till de föreslagna grunderna för ett ändrat

statsbidragssystem men förordar följande ändringar i detaljer. Statsbidrags-

procenten bör bestämmas enbart med hjälp av den föreslagna formeln.

Någon möjlighet att jämka procentsatsen uppåt med tio enheter som de

sakkunniga föreslagit bör enligt överstyrelsens mening inte finnas, då detta

dels skulle stå i strid med förenklingskravet, dels ock skulle innebära ett

osäkerhetsmoment vid de kommunala myndigheternas förhandsberäk-

ningar. Å andra sidan menar överstyrelsen att minimiproeenten bör höjas

från föreslagna 10 till 20, då det är av stor vikt att staten kan hävda sina

intressen i fråga om byggnadernas utformning.

Mot att bidragsprocenten göres enhetlig för skolhemsbyggnader vid folk­

skolor och högre skolor har överstyrelsen ingen erinran men förordar att

procentsatsen bestämmes till 80, då det är nödvändigt att vid detta bidrag

ta särskild hänsyn till stimulanssynpunkten.

Byggnadsstyrelsen tillstyrker den föreslagna principen för beräkning av

bidragsunderlaget, men framhåller som en nackdel de variationer i enhets-

priset som bör följa med skolanläggningarnas olika storlek. Vad det före­

slagna beloppet per kvadratmeter nettogolvvta beträffar, anser styrelsen,

att det i alltför hög grad återspeglar den relativt höga byggnadsstandard,

som i allt större utsträckning tillämpas vid uppförande av skolbyggnader.

Ytterligare utredning bör därför föregå fastställandet av enhetspriset, var­

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1957

89

vid endast skolbyggnader, som från olika synpunkter är lämpliga att läggas

till grund för enhetsprisets beräkning bör komma i fråga.

Bostadsstyrelsen har inte gjort några erinringar av principiell art mot de

sakkunnigas förslag utan endast funnit anledning göra vissa påpekanden

rörande användningen av olika index.

Statens sakrevision, som underkastat förslaget en mycket ingående

granskning, framhåller, att det föreslagna bidragssystemet innebär påtag­

liga förenklingar ur administrativ synpunkt, men konstaterar även att det

föreslagna enhetspriset 1 000 kronor per kvadratmeter nettogolvyta får

anses vara för högt. Om en omedelbar omläggning av bidragssystemet anses

ofrånkomlig bjuder enligt revisionens mening därför försiktigheten att en­

hetspriset i avvaktan på resultatet av en mera ingående utredning ej sättes

högre än till 900 kronor. Det bör nämligen ej vara högre än att bidrags-

underlaget täcker kostnaden för väl planlösta och i övrigt sparsamt byggda

skolor. För att motverka en strävan från kommunernas sida att hålla den

statsbidragsberättigade nettogolvytan större än nödvändigt föreslås, att

grunderna för beräkning av denna yta fastställes av Kungl. Maj:t.

Därest bidragssystemet även skall fylla en allmänt investeringsbegrän-

sande funktion anser revisionen, att reglerna på något sätt måste komplet­

teras med påföljder beträffande statsbidragets storlek i sådana fall, då kost­

samma planlösningar eller för hög standard skulle ta för stor del av de

gemensamma resurserna i anspråk.

Statens byggnadsbesparingsutredning, som i enlighet med sina direktiv

avser att till övervägande upptaga sådana frågor rörande statsbidrags­

systemets utformning, som kan vara ägnad att öka de för byggnadsföre­

tagen närmast ansvariga huvudmännens intresse för ekonomisering och

sparsamhet vid byggnadernas utformning, har i avvaktan på att dess arbete

i detta avseende skall slutföras endast framfört principiella synpunkter på

förevarande spörsmål och därvid lagt huvudvikten vid frågan om bidrags-

underlagets konstruktion.

Utredningen påpekar först, att de undersökningar, som gjorts inom ut­

redningen och som alltjämt pågår, visar att besparingsmöjligheterna genom

rationaliseringar, inte minst när det gäller skolbyggnader, måste vara

väsentligt större än de 10 procent de sakkunniga räknat med. Vidare vän­

der utredningen sig mot att de sakkunniga konstruerat sitt förslag så, att

bidragsunderlaget bestämts till ett genomsnitt av de verkliga kostnaderna

för utförda skolor, då just medelkostnaden enligt utredningens mening

stegrats oerhört och för viss typ av skolor under senaste tioårsperioden

fyrdubblats. Statsbidragsunderlaget bör enligt utredningens mening knytas

till kostnaderna för rationella skolbyggnader. Skulle de sakkunnigas för­

slag i princip genomföras, måste enligt utredningens bestämda uppfatt­

ning enhetskostnaden sättas väsentligt lägre än de sakkunniga föreslagit.

Utredningen ifrågasätter emellertid starkt om bidragsunderlaget över­

Kungl. May.ts proposition nr 122 år 1957