2

till 24 på småskolestadiet. Fullt genomförd beräknas denna återgång med­

föra en utgiftsökning för statsverket av

11

miljoner kronor för statsbidrag

till folkskolans lärarlöner.

Elevintagningen vid seminarierna hösten 1957 föreslås skola omfatta ¹²

avdelningar på tvåårig folkskollärarlinje, 12

avdelningar på fyraårig folk­

skollärarlinje, 25 avdelningar på tvåårig småskollärarlinje och 1 avdelning

på treårig småskollärarlinje. I jämförelse med den intagning, som skett

hösten 1956, innebär detta följande förändringar, nämligen minskning med

sju avdelningar på den tvååriga folkskollärarlinjen och ökning med tre

avdelningar på den tvååriga småskollärarlinjen.

I enlighet med seminarieutredningens förslag förordas i propositionen,

att utbildning av folk- och småskollärare skall kunna ske vid gemensamma

läroanstalter. Samtliga seminarier för utbildning av klasslärare föreslås i

samband härmed skola benämnas folkskoleseminarier.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om

genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning

bör enligt propositionen för närvarande icke heller fattas något definitivt

beslut om seminarieorganisationens framtida dimensionering. En viss be­

gränsning av normalorganisationen bör emellertid under alla förhållanden

kunna genomföras redan nu mot bakgrunden av de prognoser, som utred­

ningen redovisat. Sålunda föreslås nedläggande av de nuvarande småskole-

seminarierna i Härnösand och Stockholm vid utgången av nästa budgetår

och av folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping vid utgången av

budgetåret 1958/59.

I propositionen äskas slutligen anslag till seminariernas verksamhet un­

der budgetåret 1957/58. Sammanlagt föreslås en medelsanvisning av i runt

tal 23 913 000 kronor, vilket i jämförelse med medelsanvisningen för inne­

varande budgetår innebär en minskning med i runt tal ¹⁰⁰

⁰⁰⁰ kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

4

Sedermera har Kungl. Maj:t uppdragit åt utredningen att verkställa en

allmän översyn av gällande stadga och undervisningsplan för folkskole-

seminarierna.

Utredningen — ledamoten av riksdagens första kammare, f. d. lektorn

Edgar Sjödahl, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, lant­

brukaren Gustaf Sundelin samt undervisningsrådet och ledamoten av skol­

överstyrelsen Erik Brevner — har i juni 1956 avgivit sitt betänkande

»Seminarieorganisationen 7» (SOU 1956: 18). Till utredningens förfogande

har stått ett flertal experter.

Utredningens förslag avser småskollärarutbildningen och seminarieorga-

nisationens framtida omfattning. Utredningsarbetet beträffande folkskol-

lärarutbildningen och stadga för seminarierna har ännu inte slutförts. Ut­

redningen kommer alltså senare att avlämna särskilt förslag i dessa av­

seenden.

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av skol­

överstyrelsen — efter hörande av rektorer och kollegier vid folk- och små-

skoleseminarierna samt statens folkskolinspektörer — statskontoret, riks-

räkenskapsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbild­

ning, byggnadsstyrelsen, styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, styrelsen

för psykologisk-pedagogiska institutet, statens lönenämnd och kompetens­

utredningen.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av statens folkskolin­

spektörers förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, Sveriges över­

lärarförbund, Sveriges folkskollärarförbund—Sveriges folkskollärarinneför-

bund (gemensamt yttrande), Sveriges småskollärarinneförbund, svenska

seminarielärarföreningen, svenska facklärarförbundet, svenska gymnastik­

läraresällskapet, läroverkslärarnas riksförbund, målsmännens riksförbund,

seminariernas elevförbund, skolstyrelseförbundens rikskommitté och tjäns­

temännens centralorganisation (TCO).

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

II. Småskollärarutbildningen

1. Historik

I den första allmänna stadgan för småskoleseminarierna 1919 fastställdes,

att lärokursen vid seminarierna skulle vara tvåårig om ej Kungl. Maj:t

annorlunda föreskrev. Numera har samtliga småskoleseminarier tvåårig ut­

bildning utom seminariet i Haparanda, där utbildningen är treårig.

I 1919 års stadga bestämdes inträdesfordringarna till det kunskapsmått,

som kunde inhämtas i en folkskola av bästa typen. 1936 höjdes inträdes­

kraven till ett kunskapsmått, som med vissa modifikationer motsvarar

realexamen.

Skolkommissionen framhöll i sitt 1948 avgivna principbetänkande (SOU

1948: 27), att det ur flera synpunkter skulle »vara önskvärt, att all lärar­

6

Utredningen, som för egen del ingående prövat frågan om studietidens

längd, har kommit till den bestämda uppfattningen att den nuvarande

småskollärarutbildningen behöver avsevärt förstärkas. Att på två år ge

nödiga kunskaper och färdigheter samt tillräcklig praktisk utbildning för

småskollärarnas hittillsvarande arbetsområde, klasserna ¹ och ² i folk­

skolan, anser utredningen knappast möjligt. Då småskollärarna nu skall

undervisa i klass 3 i skolor av A-form samt i någon utsträckning även i

klass 4 i skolor av Blb-form, vilket fordrar ökade kunskaper, större fär­

digheter och mer omfattande övningsundervisning, måste därför en tvåårig

utbildningstid anses helt otillräcklig. På grund härav föreslår utredningen,

att den i princip beslutade treåriga småskollärarutbildningen snarast ge­

nomföres och att utbildningen därvid organiseras i enlighet med utred­

ningens förslag.

Utredningen sammanfattar kritiken mot den nuvarande tvååriga utbild­

ningen på i huvudsak följande sätt.

En av de viktigaste anmärkningarna i fråga om utbildningen av små-

skollärare har riktats mot elevernas stora arbetsbörda. Vid småskolesemi­

narierna bedrives undervisningen i stort sett efter en plan, som utarbetades

i mitten på 1930-talet. Tim- och kursplanen var emellertid redan vid sin

tillkomst pressad. Kraven på småskolläraren har därefter skärpts undan

för undan, och som en följd härav har många nya moment kommit till i

lärarens utbildning, vilket medfört en ännu mera pressad kursplan. Det har

vidare visat sig svårt att gallra ut något av det gamla ämnesstoffet för att

lämna plats för det nya. För att tidsramen skall kunna hållas, har följakt­

ligen elevernas studier måst forceras och arbetstakten har blivit uppdriven.

Arbetet vid småskoleseminarierna präglas därför av jäkt, och eleverna får

inte den nödvändiga arbetsron.

Ämnesträngseln och därav följande höga veckotimtal för den schema­

bundna undervisningen har medfört betydande svårigheter att tillämpa

undervisningsplanens anvisningar om koncentration i undervisningen och

frihet i arbetssättet. Ytterst få läroanstalter har en så omfattande schema­

bunden tid. Arbetspressen vid småskoleseminarierna har också hotat att

göra utbildningen mekaniserad och slentrianmässig. Utbildningen har hu­

vudsakligen måst inriktas på grundläggande arbetsmetoder vid meddelande

av undervisning, och en mängd värdefullt framförallt metodiskt stoff har

måst meddelas eleverna i så forcerad takt, att genomsnittseleven knappast

haft några utsikter att kunna helt tillgodogöra sig innehållet. Som en följd

av den stora arbetsbördan har eleverna även fått alltför liten tid över till

eftertanke och kompletterande studier.

I detta sammanhang bör man hålla i minnet, att eleverna vid småskole-

seminarier i stor utsträckning är flickor i 18—20-årsåldern. De flesta av

dem har endast erfarenhet av den betydligt lugnare arbetstakten i folk-,

real- och flickskolor. Det är därför helt naturligt, att eleverna till en början

inte känner sig mogna för seminariernas intensiva arbetstempo. För att

hinna med allt, som den moderna utbildningen kräver, måste nu takten

redan från början bli hög, varför alltför många lätt blir efter den första

tiden.

En allvarlig brist i småskollärarutbildningen är att tid saknas för tillräck­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

10

nariet en fullgod utbildning för småskollärarnas hittillsvarande arbetsom­

råde. En annan sak är, att de två åren inte ger något utrymme för den

förstärkning av utbildningen, som måste till, när småskolestadiet nu blir

treårigt.

En genomgång av kursplaneförslagen har fört in kompetensutredningen

på tanken, att förlängningen av utbildningen måhända kunde begränsas

till en termin och utbildningen alltså bli ² V² årig.

Å andra sidan saknas inte röster för att utredningen borde gått ännu

ett steg och föreslagit en fyraårig utbildning för sökande med realexamen.

Man skulle då få en likvärdig utbildning för lärarna på låg- och mellan­

stadiet. Folkskoleseminarierna i Karlstad och Kristianstad, folkskolesemi-

narierna för kvinnliga elever i Göteborg och Stockholm samt rektor vid

småskoleseminariet i Växjö är inne på denna tanke liksom fyra folkskol­

inspektörer.

Som ett ytterligare argument för den förstärkta småskollärarutbildningen

framhåller folkskolinspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde

och statens folkskolinspektörers förbund, att det skulle underlätta under­

visningens anordning väsentligt, om småskollärare, som har relativt kortare

undervisningstid per vecka än folkskollärare, i större utsträckning än som

sker kunde övertaga undervisningen i folkskolan i sådana fall då en lärar-

avdelning skall uppdelas på två avdelningar. Vid småskollärarutbildningen

torde hänsyn kunna tas även till detta problem genom förstärkning av

undervisningen i lämpliga ämnen exempelvis läsning, rättskrivning, räk­

ning, sång och teckning.

Under åberopande av att det knappast finnes skäl för att bibehålla den

statliga preparandkursen vid seminariet i Haparanda utgår skolöver­

styrelsen från att kursen nedlägges.

3. Utbildning av studenter

A. Utredningen

Vid småskoleseminarierna har aldrig funnits några studentkurser eller

studentlinjer. Sedan 1927 har emellertid studenter avlagt småskollärar-

examen. Antalet var detta år tre. Sedermera har antalet successivt ökat.

Hösten 1955 hade sålunda omkring 16 procent av de i första klass intagna

avlagt studentexamen.

Då det kan anses sannolikt, att även i fortsättningen ett antal studenter

kommer att önska utbilda sig till småskollärare, finner utredningen det

vara rimligt, att särskilda åtgärder vidtages för att sörja för dessa studen­

ters utbildning. Tidigare har nämligen studenterna i allmänhet deltagit i

undervisningen på samma sätt som övriga seminarieelever, vilket knappast

kan anses utgöra god studieekonomi.

I vissa avseenden kan studentexamen anses ge fullgoda kunskaper för

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

12

4. Utredningens förslag till utbildning

A. Inträdesfordringar och inträdesprov

Utredningen

a) Treårig linje

Inträdessökande till den nuvarande tvååriga linjen skall före det kalen­

derår, då inträde sökes, ha fyllt 17 men inte 28 år. För inträde i den treåriga

linjen föreslås den övre åldersgränsen höjd till 30 år medan den nedre bör

bli densamma som nu för tvåårig linje.

Isu krävs för inträde i tvåårig linje ungefär realexamenskunskaper i kris-

tendomskunskap, modersmålet, historia med samhällslära, geografi och

biologi med hälsolära. I matematik fordras realskolans kunskapsmått med

undantag av sista klassens kurs, och i fysik och kemi krävs endast folk-

skolekunskaper. Kunskaper i främmande språk fordras ej.

I realiteten ligger emellertid inträdeskraven på grund av konkurrensen

högre. Vid småskoleseminarierna har sålunda inträdessökande med real-

examen eller därmed i intagningshänseende likställd examen (studentexa­

men, normalskolekompetens) ständigt ökat i antal. För närvarande har

något över 80 procent av samtliga intagna elever avlagt dylik examen. Vid

seminarierna i Haparanda och Lycksele har dock endast omkring hälften

av eleverna realexamen eller motsvarande.

Enligt riksdagens principbeslut angående lärarutbildningen skall små-

skollärarnas yrkesutbildning grundas på en ettårig allmänbildande kurs,

baserad på ett kunskapsmått i huvudsak motsvarande realexamen. Då

utredningen nu föreslår, att den treåriga småskollärarutbildningen skall

genomföras, anser utredningen det lämpligt, att i samband därmed inträdes-

fordringarna skärpes på sätt riksdagen förordat.

Utredningen föreslår, att för inträde till den treåriga småskollärarlinjen

skall i fråga om läroämnen fordras avlagd realexamen eller motsvarande

kunskaper. Det skall alltså ej ovillkorligen fordras realexamen, utan kun­

skaperna skall i likhet med vad nu gäller kunna redovisas även på annat

sätt. I övrigt välmeriterade och lämpliga sökande skall således även i fram­

tiden kunna vinna tillträde till småskollärarutbildning.

Utredningens förslag innebär en viss skärpning av nu gällande inträdes­

fordringar beträffande ämnena matematik, fysik och kemi samt en mera

avsevärd sådan beträffande engelska.

Sedan vårterminen 1948 har inträdessökande med realexamen och så­

dana, som kan åberopa vitsord om motsvarande kunskaper, försöksvis i

stort sett endast prövats i de kunskapsämnen, i vilka de ej haft godkända

vitsord. Motsvarande bör gälla vid intagning i treårig linje.

Beträffande övningsämnena anordnas nu prov i teckning, sång och slöjd.

Provet i slöjd föreslås utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

13

Slutligen bör någon form av Uimplighetsprov förekomma. Utformningen

härav bör liksom för närvarande överlåtas åt skolöverstyrelsen.

b) Tvåårig linje

Inträdessökande bör inte ha uppnått 30 år men under inträdesåret uppnå

lägst 19 år. Då för närvarande genomsnittsåldern för avläggande av stu­

dentexamen är

20

år, kommer den nedre åldersgränsen att i praktiken

utestänga ytterst få sökande.

Behöriga att intagas bör samtliga sökande vara, som avlagt student­

examen.

Då en elev inte gärna kan genomgå kompletteringskurs i mer än två

ämnen, bör godkända vitsord i studentexamen fordras i kristendomskun-

skap, modersmålet, historia med samhällslära samt minst ett främmande

levande språk. Vidare bör godkända vitsord fordras i minst ett av läro­

ämnena geografi, matematik och biologi med hälsolära. Beträffande fysik

och kemi anser utredningen däremot, att inträdesfordringarna inte behöver

sättas högre än för den treåriga linjen, d. v. s. godkända vitsord i real-

examen eller motsvarande kunskaper.

Inträdessökande bör genomgå lämplighetsprov och prövas i musik. In­

trädeskraven i musik bör vara desamma som till studentlinjen vid folk-

skoleseminarierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Remissyttranden

Småskoleseminariet i Landskrona anser den föreslagna inträdesåldern

till treåriga linjen vara för låg och förordar en höjning med minst ett år.

Med hänsyn till att i fråga om studenter inte brukar fixeras en minimi­

ålder för intagning på yrkesutbildningsanstalter, ifrågasätter skolöversty­

relsen lämpligheten av att bestämma någon lägsta åldersgräns för inträde

på studentlinjen. Denna synpunkt delas av folkskoleseminariet i Karlstad.

Förslaget om en skärpning av inträdesfordringarna i läroämnen vid in­

träde i treårig linje tillstyrkes i stort sett. Småskoleseminariet i Lycksele

och folkskolinspektören i Västernorrlands läns norra inspektionsområde

anser dock, att krav på godkänt betyg i engelska icke bör uppställas;

småskoleseminariet i Landskrona önskar att kravet skall gälla först efter

en övergångstid på fem år.

Sveriges småslcollärarinneförbund beklagar, att inte inträdeskraven höjts

ytterligare, så att de tre utbildningsåren i större utsträckning kan ägnas

åt den pedagogiska utbildningen.

Svenska facklärarförbundet och flera seminarier opponerar mot att in­

trädesprovet i slöjd föreslås skola utgå. Om provet i slöjd slopas, rekom­

menderar skolöverstyrelsen, att sökande bör förete vitsord i ämnet från

realskola, flickskola eller 9 a eller 9 g.

16

musik bör i det närmaste fördubblas. Kursen i musik bör emellertid inte

utökas utöver den nuvarande. Det ökade timtalet bör ge en lugnare studie­

gång och därigenom bättre möjligheter än nu för musiksvaga elever att nå

fram till godkänt betyg i examen.

Slöjdutbildningen vid småskoleseminarierna avser nu att ge eleverna

kompetens att undervisa i ämnet i folkskolans samtliga klasser. Enligt

utredningen bör slöjdkursen enbart anpassas efter vad lärarverksamheten

på lågstadiet fordrar. Utredningen anser nämligen, att timplanen är så an­

strängd, att den inte tillåter lärarutbildning annat än för lågstadiet.

Vid undervisning i geografi, naturvetenskapliga ämnen, teckning, musik,

slöjd, och trädgårdsskötsel kan seminarieklassen nu delas i två grupper,

som undervisas var för sig på olika tider. Denna möjlighet att dela klassen

i två undervisningsgrupper, bör utsträckas till att allt efter ämnenas art i

mer eller mindre begränsad omfattning gälla samtliga läro- och övnings-

ämnen samt metodikundervisningen.

Då det nu gäller en utbildning av lärare för ett treårigt lågstadium,

finner utredningen inga skäl föreligga för en mindre omfattande praktisk

lärarutbildning än den, som nu förekommer vid folkskoleseminarierna, i all

synnerhet med hänsyn till de särskilda svårigheter som är förenade med

undervisningen på lågstadiet.

Den praktiska lärarutbildningen bör i princip vara av samma omfattning

på den treåriga och den tvååriga linjen.

Antalet veckotimmar metodik (undervisningsmetoderna) föreslås av ut­

redningen bli fördubblade från 2 Va till 5 och veckotimmarna för auskulta-

t joner och undervisningsövningar bör ökas från 3 Va till 8. Vidare bör det

finnas möjligheter att helt eller delvis skilja auskultationer och undervis­

ningsövningar från den övriga undervisningen. En mera planmässig under­

visning i metodik än tidigare bör eftersträvas.

Medeltalet auskultationsdagar på den tvååriga linjen är nu 27. Antalet

dagar föreslås ökas till 45 på den treåriga linjen och 33 på den tvååriga.

Antalet övningslektioner per elev är på den nuvarande tvååriga linjen

41. Antalet bör ökas till omkring 81 lektioner per elev. Mot slutet av

seminarieutbildningen bör inläggas några klasslärarövningar, då eleven un­

der några dagar övertager klasslärarens alla arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

Remissyttranden

Statens psykologisk-pedagogiska institut ifrågasätter, om inte tiden nu

är mogen för en radikal omläggning av seminarieutbildningen, såtillvida

att fackutbildningen och allmänutbildningen skiljes åt. Den framtida om­

bildningen av de för olika lärarkategorier gemensamma seminarierna till

lärarhögskolor skulle härigenom förberedas och underlättas. Ett närmande

av seminariernas arbetssätt till lärarhögskolornas förordas även av folk-

skoleseminariet i Uppsala, folkskolinspektören i Västernorrlands läns södra

inspektionsområde och svenska seminarielärarföreningen.

Rektor vid lärarhögskolan anser däremot, att utredningen noggrant tagit

sikte på vad som i dagens läge kan vara möjligt att genomföra. Förslaget

till omläggning av småskollärarutbildningen framstår för honom såsom i

det hela tillfredsställande och väl värt att realiseras.

18

tuella ökningen av tiden för praktikutbildningen är ett konkret uttryck för

en önskvärd och i skilda sammanhang av alla intresserade parter på­

fordrad reform, som möjligen kan innebära en överdrift men dock i princip

är riktig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

5. Praktikanttjänstgöring

A. Utredningen

Utredningen anser starka skäl tala för införandet i någon form av prak­

tikan ttjänstgöring även vid seminarierna. Dock finner utredningen svå­

righeterna att nu genomföra en praktiktermin för blivande folk- och små-

skollärare vara mycket stora. Utredningen anser sig därför inte för när­

varande kunna förorda ett allmänt genomförande av praktikterminen. När

lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin någon tid prövats vid

lärarhögskolan, bör frågan huruvida praktikanttjänstgöring även kan an­

ordnas vid seminarierna, upptagas till förnyad undersökning.

Av motiveringen för utredningens ståndpunktstagande till frågan om

praktikterminen inhämtas huvudsakligen följande.

Antalet elever, som under loppet av ett år skulle behöva sändas ut från

seminarierna på praktikanttjänstgöring, är för närvarande inemot 1 800.

Att pa en gang beträffande all klasslärarutbildning i landet genomföra ett

system med en handledare till två praktikanter torde därför vara organisa­

toriskt ogenomförbart.

. För seminariernas expeditioner skulle organisationen av praktikterminen

innebära en högst väsentlig belastning. Utplaceringen av eleverna i skol­

distrikten måste ske genom seminariets försorg. Detta förutsätter långa

och tidsödande underhandlingar. Praktikanterna är även under praktik-

terminen att betrakta som seminariets elever och sorterar under seminariet.

Jxostnaderna för själva praktikterminen blir ganska betydande. Om

ersättningen till handledarna sättes till samma belopp, som nu utgår för

handledning under praktikterminen vid den första lärarhögskolan, näm­

ligen till 500 kronor per lärarkandidat, skulle årskostnaden för handledan-

det av 1 800 seminaneelever uppgå till (1 800 X 500 =) 900 000 kronor.

Den största posten kommer dock lönerna till lärarkandidaterna att bli.

Utgår man ifran att av de 1 800 seminarieeleverna 1 200 är blivande folk­

skollärare och 600 blivande småskollärare samt att de under praktikter-

minen skall avlönas som extra folkskollärare i 17 löneklassen respektive

som extra ^småskollärare i 11 löneklassen, kan årskostnaden för löner

beräknas på följande sätt. Två praktikanter antages ersätta en ordinarie

folkskollärare i exempelvis 23 löneklassen respektive en ordinarie småskol­

lärare i exempelvis 17 löneklassen. Då varje handledare har två praktikan-

i ^uu ouu.

4

+ 4

ter per termin eller fyra per läsår blir antalet praktikställen

Ett praktikställe kommer att kosta antingen 2 årslöner i 17 löneklassen

— 1 årslön i 23 löneklassen eller 2 årslöner i 11 löneklassen — 1 årslön i

17 löneklassen. Kostnaden för 1 800 elever på 3-ort kommer således att bli

(2 X 11 280 — 15 264) + -^p(2 X 9 144 — 11 280) = 3 240 000 kronor.

4

20

ningsskollärare eller uppbär ett särskilt arvode per läsår i egenskap av

handledare för seminarieeleverna.

Extra ordinarie övningsskollärartjänster för småskollärarutbildningens

behov bör kunna inrättas i externa avdelningar vid alla seminarier, där

sådan utbildning bedrives.

Enligt den av 1936 års riksdag beslutade organisationen av småskole-

seminarierna skulle det vid ett tvåårigt enkelseminarium finnas

3

övnings-

skoleklasser, vid ett tvåårigt dubbelseminarium ⁵ och vid ett treårigt

enkelseminarium 4. Vid 1945 års riksdag bestämdes, att vid permanenta

seminarier med 3 parallella tvååriga linjer skulle finnas 7 övningsskole-

klasser och vid seminarier med 4 parallella tvååriga linjer 9.

Enligt en av utredningen företagen undersökning hade läsåret 1955/56

småskoleseminarium med ² tvååriga linjer omkring ⁷ övningsklasser, semi­

narium med 3 tvååriga linjer omkring 11 och seminarium med 4 tvååriga

linjer omkring 14 V². Småskoleseminariet i Haparanda, som har en treårig

linje hade omkring ⁶V² övningsklasser. Vid dessa beräkningar har utred­

ningen räknat med att varje övningsskollärartjänst och varje fullt hand-

ledararvode motsvaras av en övningsklass.

Då utredningen nu förordar, att varje blivande småskollärare under

seminarietiden skall halla omkring 81 övningslektioner mot för närvarande

41, maste även antalet övningsskoleklasser utökas. Utredningen föreslår,

att för varje treårig småskollärarlinje beräknas ⁶ övningsklasser. Detta

skulle innebära en belastning på varje övningsklass av 10,13 elevlektioner

per vecka. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att föreslå, hur

det föreslagna antalet klasser skall fördelas på statliga eller kommunala

övningsskoleklasser och bestridas av ordinarie eller extra ordinarie övnings-

skollärare. Ytterligare behov av övningsklasser för auskultering kan liksom

nu tillgodoses genom att lärare vid seminarieorternas folkskolor anställes

mot arvode som handledare för seminarieeleverna.

Den praktiska lärarutbildningen för småskol lärarn a bör huvudsakligen

förläggas till det stadium, på vilket de skall undervisa, nämligen folkskolans

klasser ¹ 3. Emellertid bör även nagra auskultationer och lektioner för­

läggas till högre klasser företrädesvis klass 4. Med anledning härav föreslår

utredningen, att övningsskolan vid anstalt för utbildning av enbart små­

skollärare skall omfatta minst klasserna

1

—4 av folkskolan. Det synes dock

utredningen lämpligt, att övningsskolorna i den utsträckning, som förhål­

landena medger, göres sexåriga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

B. Remissyttranden

Intet av utredningens förslag har bland seminarierna mött ett sådant

motstånd som det angaende övningsskolans storlek. Endast ett seminarium

tillstyrker utredningsförslaget medan ²¹ seminarier avstyrker.

22

ungefär samma åldersstadium. Det bör då enligt utredningen anses natur­

ligt, att ämneslärarna vid småskoleseminarierna har lektorskompetens. Vi­

dare framhåller utredningen särskilt, att småskoleseminariernas egenskap

av lärarutbildningsanstalt ställer stora krav på ämneslärarna. Dessa måste

ha en rik fond av kunskaper för att vid urvalet av lärostoff kunna få fram

det väsentliga utan att därvid förlora helhetssynen.

Utredningen påpekar därjämte, att när småskollärarutbildningen blir tre­

årig och baseras på realexamen blir undervisningen på småskollärarlinjerna

i sin helhet parallell med gymnasiet.

Enligt utredningens uppfattning talar således starka skäl för att de äm-

neslärare, som skall handha utbildningen av småskollärare, måste ha lek­

torskompetens. För att den av riksdagen beslutade förstärkningen av små­

skollärarutbildningen skall kunna genomföras, är det nödvändigt, att se­

minarierna har tillgång till högkvalificerade lärarkrafter. Utredningen kan

vidare inte finna några bärande skäl för att vid de av utredningen före­

slagna seminarierna för utbildning av såväl folk- som småskollärare, kräva

olika kompetens för ämneslärarna på folkskollärarlinjen och småskollärar-

linjen. En enhetlig ämneslärarkår vid utbildningsanstalterna skulle även

bidraga till seminarieorganisationens elasticitet, som utredningen anser att

man måste eftersträva.

I detta sammanhang betonar utredningen starkt angelägenheten av att

undervisningen vid de framtida seminarierna i största möjliga utsträckning

handhas av ordinarie lektorer. För kvaliteten i utbildningen är det ett

grundvillkor, att seminarierna förfogar över fullt utbildade lärare med

tillräcklig egen erfarenhet av undervisning. Detta krav bör gälla även icke­

ordinarie lärare. Det måste nämligen anses som mycket otillfredsställande,

att lärare, som själva ännu ej kan anses färdigutbildade, skall tjänstgöra

vid lärarutbildningsanstalter.

För behörighet till lektorstjiinst vid den nya typen av seminarier bör

gälla samma kompetensvillkor, som nu gäller vid folkskoleseminarium

d. v. s. att sökanden uppfyller villkoren för behörighet till ordinarie lektors-

tjänst vid allmänt läroverk i det eller de ämnen, den sökta tjänsten om­

fattar, samt att han därjämte, allt efter tjänstens beskaffenhet, inför teo­

logisk eller filosofisk fakultet avlagt vederbörligen godkänt disputations-

prov.

För att bereda de nuvarande ordinarie seminarieadjunkterna möjligheter

att kvarstanna vid seminarierna bör övergångsbestämmelser meddelas mot­

svarande dem, som meddelades vid inrättandet av lektorat vid folkskole-

seminarierna. Således bör efter Kungl. Maj:ts beprövande å övergångsstat

med tjänstgöring som ämneslärare vid den nya typen av seminarier kunna

uppföras både sådana nuvarande seminarieadjunkter, vilka kan antagas

framdeles komma att uppfylla de föreskrivna nya kompetensvillkoren,

och sådana, om vilka dylikt antagande inte kan göras men som likväl anses

kunna väl fullgöra ämneslärartjänst vid seminarium. Vidare bör seminarie-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

24

Kompetensutredningen ifrågasätter, om man inte inom en gemensam

seminarieorganisation kan ha motsvarande anordning som inom läroverks­

organisationen, där lektorer och adjunkter undervisar ömsevis i gymnasiet

och realskolan. Av huvudläraren i psykologi och pedagogik bör dock krävas

lektorskompetens. Anledning att kräva disputationsprov bör dock inte före­

ligga. Också statskontoret, riksräkenskapsverket och läroverkslärarnas

riksförbund anser, att viss undervisning även framdeles bör handhas av

adjunkter.

Skolöverstyrelsen betonar vikten av att ämneslärarna vid seminarierna

äger bästa möjliga kompetens. Den för närvarande mycket stora bristen

på lektorskompetenta lärare gör det emellertid icke möjligt att nu begränsa

rekryteringen av ämneslärare till lärare med lektorskompetens. För de

lärare i matematik, fysik och kemi det här är fråga om torde vidare lektors­

kompetens icke vara behövlig. Däremot synes sådan kompetens erfordras

för läraren i psykologi och pedagogik. För övriga lärare i läroämnen är

behovet av lektorskompetens inte så markerat, men kraven torde dock

ligga närmast på lektor snivå.

I denna fråga har ledamoten av skolöverstyrelsen, undervisningsrådet

C.-E. Sjöstedt avgivit särskilt yttrande, vari han framhåller, att man först

då den nuvarande lektorsbristen är hävd bör utvidga lektorsinstitutionen

även till småskollärarutbildningen. Eljest skulle utbildningen av småskol-

lärare sättas före den grundläggande utbildningen av blivande ämneslärare,

ingenjörer, läkare o. s. v. Småskoleseminariet i Strängnäs påpekar, att det

enligt förslaget kommer att krävas högre kompetens av de lärare, som skall

utbilda småskollärare, än av åtskilliga av de lärare, som vid universiteten

handhar den grundläggande utbildningen av filosofie magistrar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

28

Anm. I

tab. A kol. 1 anges de siffror för examinationsbehovet i folkskolan, som erhållits

genom statistiska kontorets beräkningar. Kol. 2 anger behovet av folkskollärare för högre

skolor enligt realskoleutredningen. I kol. 3 anger siffran —15 den minskning av examina­

tionsbehovet, vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring,

som mellanskolläraraspiranterna vid lärarhögskolan skall fullgöra. Följande siffror i kol. 3

är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare för ytterligare inrättade avdelningar

av klass 8 i folkskolor utanför försöksdistrikten. Med hänsyn till enhctsskolans utveckling

har siffror för de följande åren ej tagits med.

Tab. A och B bygger på den förutsättningen att småskollärarutbildningen blir treårig

i stället för tvåårig från och med läsåret 1957/58 men att intagning från och med sagda

läsår också skall ske på särskild tvåårig linje för studenter.

Alla siffror är avrundade till 5- eller 10-tal. Med frågetecken markeras siffror för ännu

ej beslutad examination.

Utredningen har i tab. ¹ fört beräkningarna av folk- och småskollärar-

behovet fram till och med läsåret 1965/66, alltså lika långt fram i tiden som

realskoleutredningen beträffande beräkningarna av lärarbehovet vid de

högre skolorna, Ju längre fram i tiden man kommer, desto osäkrare blir

givetvis kalkylerna. Det har emellertid synts utredningen önskvärt att med

hänsyn till små överväganden rörande seminarieorganisationens lämpliga

omfattning försöka få en om än mycket osäker uppfattning om behovet av

folkskollärare även under slutet av 1960-talet. Utredningen betonar dock,

att övervägandena måste betraktas endast som ett räkneexempel, vilket

inte kan göra anspråk på någon högre grad av exakthet.

Vid beräkningarna rörande lärarbehovet för tiden efter läsåret 1965/66

har seminarieutredningen utgått från realskoleutredningens antagande, att

enhetsskolan skall vara helt genomförd såsom obligatorisk nioårig skola i

och med läsåret 1972/73. Detta läsår räknar seminarieutredningen med i

runt tal ¹¹

⁰⁰⁰ lärartjänster på enhetsskolans högstadium. Av dessa beräk­

nas minst hälften, alltså minst 5 500, för 23:e gradslärare, således lärare med

folkskollärarexamen som grundutbildning.

Behovet av dessa 5 500 23-gradslärare beräknas bli täckt på följande

sätt.

Antalet folkskollärartjänster i klasserna 7—9 av folkskolan uppskattas

läsåret 1972/73 till omkring 2 000.

Realskoleutredningen räknar med att

2

940 23-gradslärare blir disponibla

under läsåret 1956/66 (summan av kolumn

2

i tab.

1

A).

Läsaret 1955/56 beräknas omkring 765 folkskollärare redan finnas vid

högre skolor.

Som förut nämnts räknas läsåret 1955/56 med en brist på 330 23-grads­

lärare.

Sammanlagt skulle alltså omkring ⁽²

⁰⁰⁰ -f- ² 940 + 765 -f 330 =) ⁶

⁰⁰⁰

folkskollärare vara disponibla för enhetsskolans högstadium läsåret 1972/73,

medan behovet uppskattats till minst 5

500.

Rent siffermässigt skulle sålunda läsåret 1972/73 finnas ett överskott på

omkring 500 folkskollärare. Detta överskott skulle emellertid komma att

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

30

lärarbehovet för snävt och framhåller bland annat, att läraravgången av

annan orsak än pensionering och vikariebehovet beräknats för lågt samt att

immigrationsfaktom inte alls synes vara beaktad.

Sedan utredningen avgav sitt betänkande har skolöverstyrelsens statis­

tiska kontor utfört beräkningar, baserade på nya uppgifter från folkskol­

inspektörerna angående det väntade antalet folk- och småskollärartjänster

under de närmaste läsåren (promemoria dagtecknad den 4 augusti 1956).

Med utgångspunkt i detta mera aktuella material har skolöverstyrelsen

utfört en omräkning av vissa av utredningens tabeller. Av överstyrelsens

yttrande i före varande hänseende inhämtas i huvudsak följande.

De av inspektörerna lämnade nya uppgifterna om antalet folkskollärar-

tjänster har upprättats under den förutsättningen, att klasserna l⁵ (l7) och

²⁵ (²7) skall avvecklas. Överstyrelsen har vidare vid sina omräkningar ut­

gått från antagandet, att indragningen av dessa klasser väsentligen är ge­

nomförd från och med läsåret 1960/61. Sedan sålunda nya siffror beträf­

fande antalet lärartjänster erhållits, har på samma sätt som i betänkandet

en beräkning verkställts rörande examinationsbehovet för folkskolan. De

reviderade uppgifterna har sedan införts i tab. 3.

I fråga om tab. 3 kan man emellertid inte inskränka sig till ett införande

av nya uppgifter beträffande examinationsbehovet i kolumn ¹. De i kolumn

2

angivna siffrorna, som anger behovet av folkskollärare med vidareutbild­

ning har nämligen av realskoleutredningen framräknats utan hänsyn till en

eventuell övergång till 3-årig realskola. Överstyrelsen anser icke en full­

ständig revidering av realskoleutredningens ingående beräkningar nu möj­

lig, utan inskränker sig till att söka vidtaga vissa schematiska korrektioner

av realskoleutredningens siffror i avsikt att åtminstone i stora drag åstad­

komma överensstämmelse med inspektörernas uppgifter. Överstyrelsen har

alltså sökt uppskatta inverkan på lärarbehovet av en avveckling av klas­

serna l⁵ (l7) och ²⁵ (²7) och har därvid i föreliggande räknemässiga sam­

manhang förutsatt en fullständig indragning av nämnda klasser från och

med läsåret 1960/61. Samtidigt har det därjämte i fråga om antalet avdel­

ningar i klass l

4

räknats med en viss mindre reduktion.

Efter införande av de nya siffrorna i kolumn ² av tab. 3 A har omräk­

ning av kolumnerna för examination, överskott eller brist ägt rum enligt

samma principer, som seminarieutredningen tillämpat. Resultatet framgår

av den här återgivna tab. 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

32

beaktande av det i det föregående redovisade nya materialet i sina huvud­

drag äga giltighet. I omräknat skick får tab.

2

följande utseende.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

Tabell 4- Examinationsbehov läsåren 1966/73

(Tabell 2 enligt skolöverstyrelsens omräkning.)

Läsår

A.

Folkskollärare

B.

Småskollärare

1966/67 ...............

585

475

67/68 ...............

600

305

68/69 ...............

605

345

69/70 ...............

550

210

70/71 ...............

475

260

71/72...............

435

180

72/73 ...............

370

280

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Tabell 6. Antalet avdelningar vid jolkskoleseminarierna läsåret 1956/57

Falun ...............................................................

7

Gävle ...............................................................

7

Göteborg (kv) ................................................

7

Göteborg (m) .................................................

6

Härnösand .......................................................

7

Jönköping .......................................................

5

Kalmar .............................................................

6

Karlstad ...........................................................

9

Kristianstad ...................................................

7

Linköping (kv) ................................................

4

Linköping (m) ................................................

9

Luleå ...............................................................

9

Lund .................................................................

7

Stockholm (kv) ................................................

7

Stockholm (m) ................................................

4

Umeå ...............................................................

8

Uppsala ...........................................................

7

Växjö.................................................................

6

B. Småskoleseminarierna

Summa 122

Först från och med läsåret 1933/34 övertog staten utbildningen av små-

skollärare. Dessförinnan upprätthölls småskoleseminarierna huvudsakligen

av landstingen och vissa städer under kontroll av staten och med dess

understöd. Den av 1932 ars riksdag fastställda småskoleseminarieorganisa-

tionen omfattade åtta seminarier. 1936 års riksdag beslöt den ändringen i

organisationen, att två enkelseminarier skulle nedläggas för att ersättas med

ett nyinrättat dubbelseminarium.

1945 upprättades tre såsom provisoriska betecknade småskoleseminarier.

Av dessa har sedermera två (Norrköping och Falun) nedlagts. Småskole-

seminarieorganisationen omfattar således nu åtta seminarier, av vilka ett

är provisoriskt. Organisationens utseende framgår av tab. 7.

Tabell 7. Den nuvarande normala småskoleseminarieorganisationen

Antal linjer och

klassavdelningar

Summa klass­

avdelningar

Haparanda .........................................................

1

X 3

3

Härnösand............................................

3X2

6

Landskrona ..........................................

4X2

8

Lycksele ..........................................

2X2

4

Skara ............................................

4X2

8

Stockholm (provisoriskt) .....................

2X2

4

Strängnäs ..................................

3X2

6

Växjö ......................................

4X2

8

Summa

23

47

36

Vid gemensamma utbildningsanstalter kan folkskollärarlinjer kombineras

med småskollärarlinjer på det sätt som vid varje tidpunkt erfordras. För att

undervisningen vid utbildningsanstalterna allt efter behovet skall kunna

omställas från den ena utbildningen till den andra, måste dock förutsättas,

att alla ämneslärare har samma kompetens, nämligen lektorskompetens.

Ur organisatorisk synpunkt kommer det att ställa sig enklare med endast

ett slag av utbildningsanstalter och en gemensam stadga för dessa. Vidare

har det visat sig, att ett småskoleseminarium, som omfattar endast en tre­

årig linje, är i minsta laget ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt.

Den smaskollärarutbildning, som förlägges till folkskoleseminarierna,

kommer att få tillgång till en mera omfattande samling av undervisnings­

materiel och till bättre utrustade institutioner. En gemensam lärarutbild-

ningsanstalt kan vidare bättre utnyttja hela sin övningsskola än folk- och

småskoleseminarierna var för sig.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna kan dessa få ett vidgat arbets­

fält och större omväxling i arbetet. Det vidgade arbetsfältet torde vidare

medföra, att det pedagogiska utbytet mellan lärarna blir rikare. Ett sam­

manförande av undervisningen torde även medföra, att småskollärarutbild-

ningen får en mera differentierad lärarkår med fler ämnesspecialister.

Förslaget att ombilda seminarierna till lärarutbildningsanstalter, som

skall mottaga elever saväl för smaskollärar- som folkskollärarutbildning,

överensstämmer med de riktlinjer för lärarutbildningens ordnande, som

riksdagen godkänt 1950. Gemensamma utbildningsanstalter kan bland annat

bidraga till att öka kontakten mellan de olika lärargrupperna och sålunda

redan under utbildningstiden motverka en stundom framträdande splittring

mellan lärarkårerna.

Beträffande frågan vad den nya typen av läroanstalter skall kallas har

utredningen funnit det lämpligast att för dessa bibehålla den gamla veder­

tagna termen jolkskolesemincirium. Enligt folkskolestadgan § 1 innefattar

folkskolan även småskolan. Det synes då naturligt att beteckna en utbild-

ningsanstalt för bade små- och folkskollärare som ett folkskoleseminarium.

För närvarande finns i Sverige ingen möjlighet för män att bli småskol-

lärare. Att män skulle vara olämpligare än kvinnor att handha undervis­

ningen pa lagstadiet torde knappast kunna hävdas. Utredningen föreslår

därför, att i princip även män skall äga tillträde till småskollärarutbild-

ning. Da antalet manliga sökande kan förväntas bli ganska ringa, torde

de rent praktiska svårigheterna för seminarierna bli obetydliga.

I fråga om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid folk-

skollärarutbildningen förordar utredningen, att ungefär lika många man­

liga och kvinnliga elever tas in, varvid utredningen dock förutsätter, att

hansyn städse tages till den efterfrågan av manliga respektive kvinnliga

läiare, som kan förefinnas. Samtidigt föreslår utredningen, att flertalet

folkskoleseminarier skall erhålla sådana lokaltillgångar, att de kan ta emot

såväl manliga som kvinnliga elever.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Tabell 8. Av seminarieutredningen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

55/50

56/57

51/58

58/59

59/60

00/61

61/62

62/63

63'64

64/65

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Folkskollärarn t bildning:

klass I4 ...............................................

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

(8)

(8)

» II4 ............................................

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

(8)

. III4 ..........................................

26

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

(8)

. IV4 ..........................................

26

26

22

19

12

10

9

10

13

16

13

14

14

13

11

10

8

klass

I2 ................................................................

24

19

20

4

2

2

3

5

12

10

10

10

9

7

6

5

(5)

» II2 ............................................

24

24

19

20

4

2

2

3

5

12

10

10

10

9

7

6

5

Summa klassavdelningar

141

122

102

74

47

46

53

60

73

79

74

72

67

58

(50)

(45)

(42)

Summa avgångsavdelningar

50

50

41

39

16

12

11

13

18

28

23

21

24

22

18

16

13

Småskollärarutbildning:

klass I3 ..............................................

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

(11)

(11)

. II3 ............................................

1

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

(11)

» III3 ............................................

1

1

1

1

43

36

29

39

39

18

19

12

13

8

10

7

11

klass I2 .............................................

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

(2)

^. II2 ............................................

22

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

Summa klassavdelningar

47

47

68

83

112

108

in

100

80

53

48

37

35

29

32

33

37

Summa avgångsavdelningar

23

23

23

2

45

38

31

41

41

20

21

14

15

10

12

9

13

Folk och småskollärarutbildning

sammanlagt:

Summa klassavdelningar

188

169

170

157

159

154

164

160

153

132

122

109

102

87

(82)

(78)

(79)

Summa avgångsavdelningar

73

73

64

41

61

50

42

54

59

48

44

38

39

32

30

25

26

Anm. 1. Kursiverade siffror anger läsåret 1955/56 befintliga avdelningar.

Anm. 2. Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

K

u

n

g ^l.

M

a

j:

ts

'proposition

n ^r

12 ³

å ^r

1

9

5

7

40

De sexton folkskoleseminarier, som enligt utredningens förslag bör bibe­

hållas, kan normalt mottaga 130 klassavdelningar. Då emellertid, såsom

tidigare nämnts, utredningen för de närmaste åren räknar med en semina-

rieorganisation, som är avpassad för ungefär 160 avdelningar, måste således

undervisningen av ungefär 30 avdelningar förläggas till de nuvarande små-

skoleseminarierna. Dessa seminarier är nu beräknade för sammanlagt 47

avdelningar. Detta innebär, att omkring 17 avdelningar kommer att bli

obehövliga vid småskoleseminarierna och måste indragas.

Det kan synas opåkallat att, då den befintliga småskoleseminarieorganisa-

tionen inte blir tillräcklig för examinationsbehovet, ifrågasätta nedläggning

av något småskoleseminarium. Såsom förut nämnts, finner emellertid ut­

redningen flertalet småskoleseminarier mindre lämpliga att ombildas till

den nya typen av seminarier än de nuvarande folkskoleseminarierna. Vidare

blir det god plats vid folkskoleseminarierna för förläggning dit av småskol-

lärarutbildning. Vid den nedskärning av seminarieorganisationen, som blir

nödvändig under den närmaste framtiden, bör alltså enligt utredningens

bestämda uppfattning i första hand ett antal småskoleseminarier nedläggas.

Vid sina överväganden angående vilka småskoleseminarier som skall

nedläggas, har utredningen utgått från att endast de seminarier, som lämp­

ligen kan ombildas till folkskoleseminarier, bör bibehållas för framtiden. Ett

folkskoleseminarium bör kunna rymma åtminstone en 4-årig folkskollärar-

linje och en 3-årig småskollärarlinje eller sammanlagt sju avdelningar.

Vidare bör av både pedagogiska och ekonomiska skäl ett seminarium inte

vara alltför litet.

Ur dessa synpunkter måste småskoleseminarierna i Haparanda, Lycksele

och Stockholm anses ha för liten kapacitet för att upprätthållas såsom folk­

skoleseminarier. Beträffande seminarierna i Haparanda och Lycksele torde

det vidare bli mycket svårt att inom överskådlig framtid få lektorskom-

petenta lärare.

Med hänsyn till de i de nordligaste gränstrakterna rådande särskilda för­

hållandena anser sig utredningen emellertid inte nu kunna föreslå, att små-

skoleseminariet i Haparanda nedlägges. Utredningen förordar i stället,

att seminariet tills vidare upprätthålles för utbildning av enbart småskol-

lärare.

Beträffande småskoleseminariet i Lycksele anser utredningen, att det inte

längre föreligger tillräckliga skäl att bibehålla detta. Utredningen föreslår

därför, att seminariet nedlägges. Till stöd härför anföres i huvudsak följande.

Såsom nyss påpekats, har småskoleseminariet i Lycksele för liten kapa­

citet för att ombildas till folkskoleseminarium. Vidare kommer med all

säkerhet ett folkskoleseminarium på denna ort att få stora svårigheter att

anskaffa lektorskompetenta lärare. Seminariet i Lycksele har haft till sär­

skild uppgift att förse lappmarksförsamlingarna i Västerbottens län med

lärarkrafter, utbildade med särskild hänsyn till tjänstgöring i mindre folk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

42

I detta sammanhang påpekar utredningen, att utredningen allvarligt

övervägt att föreslå nedläggandet av folkskoleseminariet i Växjö. Härvid

skulle i stället småskoleseminariet omvandlas till folkskoleseminarium.

Folkskoleseminariets lokaler tillhör nämligen Växjö stad, medan däremot

småskoleseminariets tomt och byggnader tillhör staten. Ur statsekonomisk

synpunkt är det givetvis betydligt förmånligare att utnyttja de lokaler, som

staten redan äger. Emellertid kan enligt utredningens uppfattning folkskole­

seminariets byggnad bereda lämpligare lokaler åt ett folkskoleseminarium.

Utredningen har därför ansett sig böra föreslå, att i första hand folkskole­

seminariet bibehålies.

Såsom nyss framhållits måste utbildningen av omkring 30 klassavdel­

ningar förläggas till nuvarande småskoleseminarierna. Bibehålies även små­

skoleseminariet i Härnösand, innebär detta, att denna del av seminarieorga-

nisationen kan taga emot 31 klassavdelningar.

De tjuguen seminarier, som enligt utredningens förslag bör bibehållas,

kommer alltså sammanlagt att omfatta 161 klassavdelningar. Emellertid

måste enligt utredningens beräkningar under något läsår i början av 1960-

talet troligen plats beredas för ett något högre antal avdelningar, enligt tab.

8 164. Den marginal, som kan bli erforderlig, torde säkerligen kunna

åstadkommas genom att några seminarier övergår till s. k. ämnesrumssys-

tem, d. v. s. att varje klassavdelning inte har ett eget klassrum utan i stället

använder speciallokaler för de olika ämnena. Enligt en av utredningen gjord

undersökning använde läsåret 1955/56 icke mindre än 11 av samtliga semi­

narier systemet med ämnesrum i en eller annan form och syntes på detta

sätt bättre kunna disponera sina lokaler.

Utredningens förslag innebär, att seminarierna till och med läsåret 1963/

64 skall organiseras på sätt framgår av tab. 9. Till jämförelse har även den

nuvarande organisationen angivits.

Hur de olika seminarierna närmare skall organiseras, bör liksom hittills

för varje läsår bestämmas av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrel­

sen. Antalet klassavdelningar vid de olika seminarierna har utredningen

beräknat efter den nuvarande organisationen.

Enligt av utredningen utförda beräkningar torde de förutvarande små­

skoleseminarierna inte behöva anlitas för utbildning av folkskollärare förr­

än fram mot mitten av 1960-talet. För att underlätta dessa seminariers

omvandling till den nya typen av folkskoleseminarier bör därför under över­

gångstiden endast småskollärarlinjer förläggas dit.

Såsom tidigare sagts har utredningen inskränkt sig till att framlägga ett

organisationsförslag för tiden till och med läsåret 1963/64. Med hänsyn till

prognosernas osäkerhet även för så relativt kort tid anser utredningen det

inte motiverat att nu föreslå, hur stor seminarieorganisationen bör vara

under tiden därefter. Erfarenheten har även visat, att en period av tio år

är i längsta laget vid planering för seminarierna. Sålunda måste 1936 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

44

att »inackordering» av småskollärarutbildning temporärt kan ske vid folk-

skoleseminarierna. Småskoleseminariet i Haparanda finner, att utredningen

alldeles kommit att bortse från de fördelar en separat småskollärarutbild-

nmg erbjuder. Småskoleseminariet i Stockholm framhåller, att i stora organi­

satoriska seminariebloek försvåras och ibland omöjliggöres en sådan väsent­

lig uppgift i ett seminariums inre liv som elevvården. Folkskolinspektören i

Kristianstads läns västra inspektionsområde ifrågasätter, om inte de rent

speciella utbildningsavsnitten för de båda olika linjerna i någon mån för­

svagas och kanske i vissa avseenden äventyras.

Folkskollärarförbunden understryker bestämt att sammanslagningen inte

på något sätt får medföra en belastning för folkskollärarutbildningen och

dess effektivitet.

Folkskoleseminariet i Lund konstaterar icke utan en viss förvåning, att

en av lärarhögskoletankens bärande idéer ingalunda kommer att förverk­

ligas vid den första lärarhögskolan men väl vid vissa folkskoleseminarier,

nämligen sadana som far såväl småskollärarutbildning som praktisk lärar-

kurs för blivande ämneslärare.

Endast ett fåtal remissmyndigheter har berört frågan om de nya seminari­

ernas benämning, och bland dessa är meningarna delade. Folkskolinspektören

i Uppsala läns inspektionsområde vill, att läroanstalterna kort och gott skall

benämnas lärarseminarier. X samma man som enhetsskolan vinner terräng,

utmönstras ordet folkskola som den allmänna benämningen för den obliga­

toriska skolan, varför detta ord även bör avvecklas från lärarutbildnings-

anstalterna. Denna uppfattning delas av folkskolinspektören i Skaraborgs

läns västra inspektionsområde. Även folkskolinspektörerna i Värmlands läns

mellersta och i Jönköpings läns östra inspektionsområden samt seminarier­

nas elevförbund förordar namnet lärarseminarium. Småskoleseminariet i

Haparanda föredrar beteckningen seminarium. Skolöverstyrelsen däremot

godtager benämningen folkskoleseminarium.

Även beträffande förslaget att öppna småskollärarutbildningen för män

är meningarna delade. Enligt riksräkenskapsverket saknas tillräckliga skäl

att franga nuvarande ordning att lämna företräde åt kvinnliga sökande,

vilka uppenbarligen måste ha större förutsättningar att skapa kontakt med

barnen under de mera ömtaliga första skolaren. Folkskolinspektören i Väs­

terbottens läns mellersta inspektionsområde tror inte undervisningsväsen­

det är betjänt av att det utbildas en liten grupp manliga småskollärare.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om inte förslaget, att ungefär lika

många manliga och kvinnliga elever bör tas in på folkskollärarlinjerna, kom­

mer att motverka den eftersträvade smidigheten och anpassningsbarheten

i seminarieorganisationen. Nödvändig elasticitet i organisationen kan enligt

styielsen bäst förverkligas om de mest meriterade och lämpligaste sökan­

dena vinner inträde utan hänsyn till kön.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

46

delar av länet belägna anstalter. Detta är en utveckling, som statsmakterna

i vissa sammanhang säger sig vilja motverka.

Några alltför snäva ekonomiska synpunkter bör man väl ej lägga på

denna viktiga fråga. Lokaler, inventarier och undervisningsmateriel har

emellertid under den senaste 1 O-årsperioden utvidgats och nyanskaffats och

befinner sig i stort sett i mycket gott skick och tillåter utan tvekan för­

läggningen av en 3-årig linje till seminariet. Dubbel 3-årig linje förutsätter

en utökning av övningsskolans lokaler, men däri undervisade barn måste

ju under alla förhållanden ha lokaler för sin undervisning, varför utgiften

för dem ej enbart faller på lärarutbildningen.

Rektor vid småskoleseminariet i Lycksele framhåller bland annat föl­

jande.

Folkskoleseminariernas eventuella försprång beträffande undervisnings­

materiel och institutioner avser väl huvudsakligen bibliotekets omfång samt

de naturvetenskapliga ämnesgrenarna. Påkostade fysiska och kemiska in­

stitutioner med tillhörande materiel torde dock komma mycket lite till

sin rätt vid utbildning av småskollärare på grund av de mycket begränsade

kurserna inom just dessa ämnen.

Däremot är det helt naturligt att i detta sammanhang trycka på bety­

delsen av lokalbeståndets beskaffenhet vid befintliga seminarier. Och rätt­

visan kräver, att ej endast folkskoleseminarierna jämföres i detta avseende

utan även att en sådan jämförelse sker mellan folk- och småskolesemina-

rierna inbördes. Under inga förhållanden bör småskollärarutbildningen

anlitas som ett medel att rädda eventuellt obehövliga folkskoleseminarier

med olämpliga lokaler, under det att de hittillsvarande småskolesemina-

rierna helt oförtjänt sättes på undantag, om de överhuvudtaget tillåtes

existera.

Folkskolinspektörerna i VÖsterbottens läns södra och mellersta inspek­

tionsområden avstyrker förslaget att nu nedlägga seminariet i Lycksele.

Småskoleseminariet i Stockholm anför i huvudsak följande.

Storstockholm har utvecklats till en stat i staten med speciella problem

även beträffande lärarbehovet. Detta synes numera särskilt i fråga om

inspektionsområdets lärare behöva tillgodoses till stönsta dele|n genc^m

stockholmsseminarierna. Av kända skäl söker sig allt färre lärare från lands­

orten till Stockholm. Lärarbehovet i Stockholm måste beaktas som en

separat angelägenhet och ej efter riksschablonen. Ett bibehållande av den

manliga 4-åriga linjen i Stockholm måste anses synnerligen befogat. Plats

för ifrågavarande linje finnes vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever, där

studentlinjerna indragas på grund av lärarhögskolans behov av elever.

Minst lika starka skäl finns för att under viss övergångstid behålla små­

skoleseminariet i Stockholm separat som småskoleseminarierna i Skara,

Landskrona och Strängnäs.

Utredningens förslag om småskoleseminariets i Stockholm nedläggning

med hänvisning till dess otillfredsställande lokaler är särskilt anmärknings­

värt mot bakgrunden av dess förslag att det provisoriska folkskolesemina­

riet i Jönköping skall behållas. Även dess lokaler anser ju utredningen otill­

fredsställande.

Man måste vidare fråga sig, varför ej demografiska synpunkter anförts

vid planeringen av seminarieorganisationen. Stockholm med det inre för­

ortsområdet, landets främsta tätortsområde, med en befolkning på 1 024 275

Kungl. Maj ds proposition nr 123 år 1957

Tabell 10. Av skolöverstyrelsen beräknat antal klassavdelningar vid seminarierna

00

55/56

56/57

57/58

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

64/65

65/66

66/67

67/68

68/69

69/70

70/71

71/72

Folkslcollärarutbildning:

klass I4 .............................................

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

8

8

» II4 ............................................

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

8

» III4 ..........................................

26

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

8

» IV4 ..........................................

26

26

22

19

12

12

10

12

15

19

13

14

14

13

11

10

8

klass I2 .............................................

21

19

11

4

3

2

3

6

13

10

10

10

9

7

6

5

4

» II2 ............................................

24

24

19

11

4

3

2

3

6

13

10

10

10

9

7

6

5

Summa klassavdelningar...................

141

122

95

68

53

54

61

68

80

83

74

72

67

58

50

45

41

Summa avgångsavdelningar .............

50

50

41

30

16

15

12

15

21

32

23

24

24

22

18

16

13

Småskollärarutbildning:

klass I3 ..............................................

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

7

10

» II» ............................................

1

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

7

» in» ..........................................

1

1

1

1

42

35

30

39

40

18

19

12

13

8

10

6

11

klass I2 ..............................................

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

» II2 ............................................

22

22

22

1

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

2

Summa klassavdelningar .................

47

47

67

81

in

108

113

101

81

53

48

37

35

28

31

28

32

Summa avgångsavdelningar .............

23

23

23

2

44

37

32

41

42

20

21

14

15

10

12

8

13

Folk- och småskollärarutbildning

sammanlagt:

Summa klassavdelningar .................

188

169

162

149

164

162

174

169

161

136

122

109

102

86

81

73

73

Summa avgångsavdelningar .............

73

73

64

32

60

52

44

56

63

52

44

38

39

32

30

24

26

Anm.

1

.

Kursiverade siffror anger läsåren 1955/56 och 1956/57 befintliga avdelningar.

Anm. ² .

Den 2-åriga småskollärarlinjen är fr. o. m. läsåret 1957/58 avsedd enbart för studenter.

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

sit

io ⁿ

n ^r

1

2 ³

å ^r

1

9

5

7

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

V. Kostnadsberäkningar

1. Utredningen

Om ett folkskoleseminarium och tre småskoleseminarier nedlägges, med­

för detta givetvis betydande årliga besparingar. Emellertid kommer den av

utredningen föreslagna förstärkningen av småskollärarutbildningen att

medföra vissa kostnadsökningar vid de förutvarande småskoleseminarierna.

För att erhålla fullt jämförbara siffror har utredningen vid sina beräk­

ningar genomgående utgått från siffror för budgetåret 1955/56. Vidare

baseras beräkningarna på lönenivån vid utgången av år 1955.

Budgetåret 1955/56 beräknades totalkostnaden för samtliga folkskole-

seminarier till 18 798 900 eller i runt tal 18,8 miljoner kronor. Nämnda bud­

getår fanns 19 folkskoleseminarier med sammanlagt 141 klassavdelningar.

Den årliga driftskostnaden för en klassavdelning kan alltså uppskattas till

18 8

miljoner kronor. Nedlägges folkskoleseminariet för kvinnliga elever i

Linköping med 6 klassavdelningar torde således besparingen kunna upp­

skattas till --vvf ^ = 0,8 miljoner kronor.

141

J

Totalkostnaden för samtliga småskoleseminarier beräknades budgetåret

1955/56 till 4 744 900 eller i runt tal 4,75 miljoner kronor. Antalet små­

skoleseminarier var detta budgetår 9 med sammanlagt 47 klassavdelningar.

Om småskoleseminarierna i Lycksele, Stockholm och Växjö nedlägges, inne­

bär detta, att 16 avdelningar försvinner. Besparingen kan således uppskat-

.

....16X4,75

. „

...

tas till----—----= 1,62 miljoner kronor.

Årliga besparingen genom nedläggande av de fyra nu nämnda semina­

rierna torde kunna uppskattas till 0,8 -f- 1,62 = 2,42 eller i runt tal 2,4

miljoner kronor.

Den småskollärarutbildning, som förlägges till de förutvarande folkskole-

seminarierna beräknas inte medföra några ökade årliga kostnader.

När den nya organisationen fullständigt genomförts, kan de ökade kost­

naderna för de 31 klassavdelningarna vid de förutvarande småskolesemi­

narierna uppskattas till 31 (jff ~ ^r) = 0,992 eller i runt tal 1 miljon

kronor.

54

anfört behovet av förstärkt utbildning för undervisning i klass 3 i folk­

skolan. Inom skolöverstyrelsen har dock en ledamot reserverat sig och

ansett skäl föreligga till omprövning av 1950 års beslut. Även riksräken-

skapsverket ifrågasätter riktigheten av beslutet om treårig utbildning.

Statskontoret anser för sin del, att närmare erfarenhet av småskollärarnas

tjänstgöring i klass 3 bör avvaktas, innan en mera genomgripande omor­

ganisation av utbildningen genomföres.

De skäl, som av utredningen och av flertalet remissinstanser framförts

för en förstärkning av småskollärarutbildningen ligger helt i linje med de

synpunkter, varpå 1950 års principbeslut grundades. Vid beredningen av

förevarande spörsmål har det emellertid icke befunnits lämpligt att i nu­

varande läge ta ställning till frågan om när en treårig utbildning bör ta

sin början. Jag är alltså inte beredd att här förorda, att 1950 års beslut

angående småskollärarutbildningen genomföres från och med läsåret

1957/58. Jag anser mig för närvarande i stället böra räkna med att elever

för småskollärarutbildning under de närmaste åren skall intagas endast på

tvååriga utbildningslinjer, dock med undantag för den redan nu treåriga

linjen vid Haparandaseminariet.

Med hänsyn härtill saknas anledning att i förevarande sammanhang till

närmare behandling upptaga utredningens förslag beträffande utformning

av en allmän treårig utbildningsgång och därtill direkt anknutna frågor.

Jag övergår därför till av utredningen behandlade spörsmål, som är av den

naturen, att de kan prövas fristående från frågan om den treåriga utbild­

ningen.

I likhet med skolöverstyrelsen finner jag de skäl, som utredningen anfört

för att inte för närvarande förorda införande av praktiktermin vid semina-

rieutbildningen, vara övertygande. Frågan om praktikanttjänstgöring inom

ramen för seminarieutbildningen bör alltså upptagas till förnyad under­

sökning, först när lämpligheten av en sammanhängande praktiktermin

någon tid prövats vid lärarhögskolan.

Beträffande ämneslärarna vid seminarierna föreslår utredningen, att i

princip samtliga skall ha lektorskompetens. Som skäl härför åberopas

bland annat att de av utredningen föreslagna seminarierna för utbildning

av både folk- och småskollärare härigenom skulle få en enhetlig ämnes-

lärarkår. Av organisatoriska skäl är det nödvändigt att nu ta ställning till

frågan om gemensamma utbildningsanstalter. Jag kommer i det följande

att framlägga förslag härom. Med anledning därav finner jag mig redan

här böra ta upp spörsmålet om ämneslärarkompetensen till behandling.

Enligt min uppfattning är med avseende på undervisningen av småskol­

lärare — även vid en treårig utbildningsgång med den utformning som ut­

redningen förordat — lektorskompetens icke behövlig i flertalet ämnen.

Med hänsyn till den nuvarande lektorsbristen bör vidare största återhåll­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

56

vid 1940 års riksdag. Dessa grunder fick förlängd giltighet år för år fram

till 1947, då de sammanfördes i kungörelsen 1947:234 och i de vid denna

kungörelse fogade anvisningarna. Enligt anvisningarna bör som regel be­

träffande skolor av A-form iakttagas följande. Om antalet elever vid skola

eller skolenhet ej överstiger 1 000, må inom varje årsklass endast inrättas

på folkskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 35-tal elever

och på småskolestadiet en parallellavdelning för varje påbörjat 25-tal

elever (överskottsmetoden). Jämsides med läraravdelningar av A-form kan

jämväl anordnas avdelningar av B 1-form. Inom skolenhet med flera än

1 000 elever bör medeltalet elever i läraravdelningarna icke understiga på

folkskolestadiet 30 och på småskolestadiet 24 (medeltalsmetoden). Dessa

medeltal skall avse hela folk- respektive småskolestadiet, alltså ej varje

årsklass för sig.

Detta är således innebörden av 1947 års bestämmelser, som ursprungligen

infördes som en krisåtgärd i början av andra världskriget. 1950 blev det

emellertid på grund av den rådande lokal- och lärarbristen aktuellt att

ytterligare skärpa grunderna för beräkningen av läraravdelningarnas stor­

lek. För att utreda frågan om och i vad mån möjlighet fanns att genom

provisoriska åtgärder minska trycket av lokal- och lärarbristen tillkallades

vissa sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet. Fn av dessa sakkunniga

utarbetad promemoria överlämnades sedermera till statsutskottet. På hem­

ställan av utskottet godkände 1950 års riksdag vissa skärpta bestämmelser

för A-skolorna. Dessa sammanfördes i kungörelsen 1950:137. Innebörden

av denna kan i korthet anges sålunda, att överskottsmetodens tillämpnings­

område begränsas till skolenheter med mindre än 500 elever samt att

medeltalsmetoden skall tillämpas inom skolor eller skolenheter med flera

än 500 elever och medeltalet elever i A-skolor höjas på folkskolestadiet

från 30 till 32 samt på småskolestadiet från 24 till 26.

Utskottet underströk, att dessa anordningar allenast borde erhålla pro­

visorisk karaktär och att de borde avvecklas så snart omständigheterna

det medgåve. De provisoriska bestämmelserna skulle få gälla längst till

och med utgången av läsåret 1956/57. 1950 års kungörelse har utformats i

enlighet härmed och upphör alltså att gälla med utgången av detta läsår.

I stället träder 1947 års kungörelse automatiskt åter i kraft. För fortsatt

tillämpning av 1950 års kungörelse fordras sålunda nytt riksdagsbeslut.

Som jag nämnde är frågan om läraravdelningarnas storlek av största

betydelse för behovet av lärare och därmed för de mått och steg staten

vidtager för lärarutbildningen. Seminarieutredningen har därför haft anled­

ning att gå in på detta problem. Utredningen har betonat angelägenheten

från pedagogiska och skolsociala synpunkter av en återgång till 1947 års

kungörelse och har med anledning härav beräknat examinationen av lärare

under den förutsättningen, att en återgång sker fördelad på läsåren 1959/60,

1960/61 och 1961/62.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

58

Jag övergår så till frågan om kostnaderna för en återgång till 1947 års

kungörelse. Såsom jag nyss nämnt medför denna ett ökat behov av om­

kring 480 folkskollärare och omkring 350 småskollärare. Statens bidrag till

avlöning åt dessa drygt 800 lärare kan med löner enligt den nya löne-

planen beräknas till ungefär 11 miljoner kronor årligen. Enligt seminarie-

utredningens förslag skall övergången fördelas på de tre läsåren 1959/60,

1960/61 och 1961/62. Merkostnaderna kan beräknas till respektive 3,7,

7,4 och 11 miljoner kronor. Av vad nyss anförts framgår ju emellertid, att

den föreslagna återgången till 1947 års bestämmelser till tiden samman­

faller med en markerad nedgång av antalet läraravdelningar. Denna ned­

gång kommer givetvis att återspegla sig i en successiv minskning av utgif­

terna för statsbidrag till lärarlönerna. För att belysa utvecklingen på detta

område får jag hänvisa till följande sammanställning. Av denna framgår

även en jämförelse mellan statsbidragsutgifterna beräknade på grundval av

1950 och 1947 års kungörelser.

Kujigl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Statsbidrag i miljoner

kronor beräknat på

grundval av

Redovisningsår

1957/58

1959/60

1960/61

1961/62

1966/67

kk 1947:234 ...............

465

460

454

425

kk 1950:137 ...............

475

461

453

443

Skillnad .......................

4

7

11

En övergång till 1947 års bestämmelser skulle i jämförelse med fortsatt

tillämpning av 1950 års bestämmelser således endast innebära en retar­

derad minskning av statens kostnader för statsbidrag till lärarlöner i folk­

skolan.

I likhet med seminarieutredningen och flertalet remissinstanser anser

jag det ytterligt angeläget, att elevantalet i folkskolans läraravdelningar

minskas. Som en första åtgärd därvidlag bör genomföras en minskning till

1940-talets normaltal. Jag förordar därför, att 1950 års bestämmelser av­

vecklas och en återgång sker till 1947 års kungörelse. Från skolorganisa-

toriska synpunkter föreligger icke hinder för att återgången genomföres på

det sätt, som seminarieutredningen förordat, alltså successivt under treårs­

perioden 1959/60—1961/62. Av statsfinansiella skäl anser jag mig emeller­

tid böra förorda, att återgången fördelas över fyra år, nämligen fyraårspe­

rioden 1959/60—1962/63. En fyraårig övergångsperiod medför i jäm­

förelse med en treårsperiod en besparing i merutgifterna för övergången

under de tre första åren med 0,95 miljoner kronor för redovisningsåret

1959/60, 1,9 miljoner kronor för redovisningsåret 1960/61 och 2,75 miljoner

kronor för redovisningsåret 1961/62. Med hänsyn till vad jag nu förordat

torde bestämmelserna i 1950 års kungörelse böra erhålla förlängd giltighet

Tabell 11

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

el. brist

i

2

3

Summa

1955/56 . . .

56/57 . . .

935

280

1 215

1340

+ 125

— 1 100

- 975

57/58 . . .

940

60

- 45

955

1 250

+ 295

— 680

58/59 . . .

460

0

20

480

915

+ 435

— 245

59/60 . . .

135

240

20

395

410 + 260?+ 90'

+ 365

+ 120

60/61 . . .

25

160

20

205

260 + 40?+ 90'

+ 185

+ 305

61/62 . . . — 25

400

375

260?+ 40?+ 90*

+ 15

+ 320

62/63 . . .

155

300

455

260?+ 40? + 90'

— 65

+ 255

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

B. Småskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist per år

Summa

överskott

eller brist

1955/56 ...............

+ 240

56/57 ...............

585

525

— 60

+ 180

57/58 ...............

495

525

+ 30

+ 210

58/59 ...............

460

525

+ 65

+ 275

59/60 ...............

660

25 +570?

— 65

+ 210

60/61...............

905

25? + 800?

— 80

+ 130

61/62 ...............

815

25? + 775?

— 15

+ 115

62/63 ...............

805

25? + 775?

— 5

+ no

I tabell 11 har icke räknats med något uppehåll i småskolläramas

successiva övertagande av klass 3 i A-skolorna, Detta medför i jämförelse

med tabell 3 bland annat ett betydligt mindre examinationsbehov av folk­

skollärare för läsåret 1959/60, då enligt tabell 3 ett dylikt uppehåll beräk­

nats ske. Samtidigt följer härav ett betydligt större examinationsbehov av

småskollärare för nämnda läsår. I övrigt beror de ändrade siffrorna för

examinationsbehovet i tabell 11 huvudsakligen på anpassningen till den

fyraåriga övergången till 1947 års kungörelse.

Med de utgångspunkter för mina överväganden, som jag tidigare angivit,

bör enligt min mening beräkningarna i tabell 11 läggas till grund för beslut

om elevintagningens omfattning vid seminarierna hösten 1957.

Vad som nu genom omfattningen av elevintagningen hösten 1957 skall

bestämmas, är dels examinationen på den 2-åriga folkskollärarlinjen till

läsåret 1959/60, dels examinationen på den 4-åriga folkskollärarlinjen till

läsåret 1961/62, vilken dock endast delvis reglerar den slutliga examina­

62

ningen vid vissa folkskoleseminarier. I likhet med utredningen finner jag en

dylik samordning rationell. Utan tvekan kommer det från organisatoriska

och ekonomiska synpunkter att ställa sig fördelaktigt med endast ett slag

av utbildningsanstalter för folkskolans klasslärare. Jag förordar därför, att

utbildningen av folk- och småskollärare från och med läsåret 1957/58 skall

kunna ske vid gemensamma läroanstalter. I samband därmed bör en

enhetlig benämning på seminarierna införas. Jag finner den föreslagna ter­

men folkskoleseminarium lämplig, varför benämningen å kvarstående små-

skoleseminarier torde böra ändras i enlighet härmed.

Jag biträder utredningens förslag om att även män skall äga tillträde till

småskollärarutbildning. Detta ligger i linje med vad jag anfört i proposi­

tionen angående riktlinjer för förfarandet vid tillsättning av vissa lärar­

tjänster m. m. (1957: 61), där jag bland annat understrukit, att grundsat­

sen om lika behörighet till befordran för män och kvinnor — vilken ju

sedan 1945 gäller för statstjänst — i princip bör gälla lärartjänster inom

hela det statsunderstödda kommunala skolväsendet.

Vad utredningen förordat i fråga om proportionen mellan manliga och

kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna föranleder inget annat uttalande

från min sida än att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd

med bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang

framlägga de förslag, som befinnes erforderliga. För närvarande räknar jag

icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatserna.

Med hänsyn till att ställning ännu inte ansetts kunna tas till frågan om

genomförande av 1950 års principbeslut om treårig småskollärarutbildning

finner jag det icke heller lämpligt att nu fattas något definitivt beslut om

seminarieorganisationens framtida dimensionering. En begränsning av nor­

malorganisationen till den omfattning, som utredningen och skolöverstyrel­

sen förordat, synes emellertid under alla förhållanden kunna genomföras.

Däremot föreligger icke för närvarande någon anledning att ta upp frågan

om en ytterligare sammanpressning av organisationen, även om de beräk­

ningar, som redovisats i tabell 11, tyder på ett lägre antal klassavdelningar

vid seminarierna under de närmaste åren, än vad utredningen och skol­

överstyrelsen räknat med.

Vad beträffar principerna för seminariernas lokala organisation kan jag

i huvudsak ansluta mig till vad utredningen och skolöverstyrelsen anfört

och förordat. I första hand bör enligt utredningens mening de seminarier

bibehållas, som bäst lämpar sig för utbildning av både folk- och småskol­

lärare. Utredningen har förordat ett avsteg från denna princip, såtillvida

som utredningen av speciella skäl föreslagit bibehållande av seminariet

i Haparanda. Jag ansluter mig härtill men anser, att starka skäl talar för

att även det nuvarande småskoleseminariet i Lycksele bibehålies tills

vidare. Från kulturpolitisk synpunkt är det nämligen knappast tilltalande

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

64

seminarieorganisationen. Såvitt gäller småskoleseminariet i Stockholm får

jag dock hänvisa till vad jag föreslagit i propositionen 1957: 99, s. 31.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ange, att jag med hänsyn till de

numera förbättrade utbildningsmöjligheterna på realskolestadiet i de nord­

liga gränstrakterna anser att någon med statsmedel bekostad preparand-

kurs tills vidare icke bör anordnas vid seminariet i Haparanda för inträde på

den treåriga småskollärarlinjen där.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) godkänna vad jag i det föregående förordat angående

minskning av elevantalet i lårarävdelningama vid folk­

skolor av A-formen;

b) besluta att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i

Linköping skall nedläggas vid utgången av budgetåret

1958/59;

c) besluta att småskoleseminariet i Härnösand skall ned­

läggas vid utgången av budgetåret 1957/58;

d) besluta att småskoleseminariet i Stockholm skall ned­

läggas vid utgången av budgetåret 1957/58.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Kungl. May.ts proposition nr 123 år 1957

65

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar.

Under åttonde huvudtiteln

är för innevarande budgetår uppförda ett förslagsanslag av 16 948 000 kro­

nor med rubriken Folkskoleseminarierna: Avlöningar (statsliggaren s. 624)

och ett förslagsanslag av 4 318 000 kronor benämnt Småskoleseminarierna:

Avlöningar (statsliggaren s. 634). För avlöningsändamal vid seminarierna är

således för innevarande budgetår anvisade sammanlagt ²¹ 266 ⁰⁰⁰ kronor.

Med hänsyn till att seminarieutredningen föreslagit, att utbildningen av

både folk- och småskollärare i princip bör ske vid gemensamma läroanstal­

ter och att seminarierna genomgående bör benämnas folkskoleseminarier,

har skolöverstyrelsen gjort gemensamma anslagsberäkningar för de nu­

varande folk- och småskoleseminarierna. Beträffande avlöningsanslagen om

tillhopa ²¹ 266 ⁰⁰⁰ kronor hemställer överstyrelsen om en höjning med

819

000

kronor. Härav hänför sig ett belopp av omkring 680

000

kronor till

automatiska utgiftsökningar på grund av den allmänna lönehöjningen, löne-

klassuppflyttningar, anordnande av praktisk lärarkurs vid folkskolesemi-

nariet för manliga elever i Linköping (jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 483)

m. m. I övrigt betingas de föreslagna utgiftsförändringarna av följande för­

slag:

¹) minskning med ⁵

²⁰⁰ kronor av delposten till arvoden åt seminarie-

läkare m. m.,

2

) höjning av bibliotekariearvodena med

12

procent,

³) höjning av tilläggsarvodena åt lärarna i trädgårdsskötsel,

4

) ökad medelsanvisning till biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna och

justering av gällande beräkningsgrunder m. m.,

5) höjning av handledararvodet vid elevernas hospitering i B-skolor.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

1

. Av överstyrelsen under punkten Allmänna läroverken: Avlöningar

(jfr 1957 års åttonde huvudtitel s. 467) framlagt förslag om inrättande vid

bland annat läroverken i Gävle och Växjö av ordinarie skolskötersketjäns-

ter, avsedda även för seminarierna i dessa städer, beräknas medföra en be­

sparing av 5 200 kronor under förevarande post.

3. Överstyrelsen föreslår, att tilläggsarvodet höjes från 475 till 500 kro­

nor vid vart och ett av fyra av de nuvarande småskoleseminarierna och från

240 till 265 kronor vid vart och ett av tre dylika seminarier.

4

. Sedan särskilda sakkunniga inom överstyrelsen verkställt utredning

rörande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna

vid de allmänna läroverken samt folk- och småskoleseminarierna framlägger

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1007. 1 sand. Nr 123.

66

överstyrelsen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår förslag om änd­

ringar i dessa bestämmelser. Under punkten Allmänna läroverken: Avlö­

ningar i årets åttonde huvudtitel redogöres för överstyrelsens förslag i vad

de avser de allmänna läroverken.

De nuvarande bestämmelserna angående biträdeshjälpen på rektorsexpe­

ditionerna vid folk- och småskolescminarierna har tilikommit från och med

budgetåret 1953/54 genom beslut av 1953 års riksdag. Överstyrelsen fram­

håller inledningsvis, att man redan från början insett, att grunden för be­

räkningen av anslagsbeloppen skulle kunna behöva justeras, sedan någon

erfarenhet av organisationen vunnits. På grund av nytillkomna arbetsupp­

gifter, lärarbristen in. m. har rektorernas arbetsbörda ökat såväl kvantita­

tivt som kvalitativt sedan tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna.

Arbetet på rektorsexpeditionerna tenderar att öka successivt, så att de

administrativa och kamerala uppgifterna numera tar en så stor plats, att

rektorerna för att fylla dem nödgas eftersätta sina pedagogiska uppgifter.

Enligt nuvarande bestämmelser skall för varje seminarium fastställas ett

anslagsbelopp, inom vilket kostnaderna för avlöningsförmåner åt personal,

som anlitas för biträde på rektorsexpeditionerna, skall rymmas. Anslags­

beloppet skall beräknas enligt följande grunder: 1400 kronor för varje av­

delning av student linje, 1 250 kronor för varje avdelning av fyraårig linje

och småskollärarlinje, 260 kronor för varje övningsskollärartjänst vid se­

minariets övningsskola, ²⁰⁰ kronor för varje dylik tjänst vid seminarie-

ortens folkskolor, 1 250 kronor för lärarkursseminarium samt för real­

skollinje vid övningsskola det belopp, som enligt de för allmänna läroverken

i förevarande hänseende gällande grunderna utgår för fristående realskola

med samma elevantal som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje.

Det på angivet sätt beräknade anslagsbeloppet kan av överstyrelsen jäm­

kas uppåt eller nedåt i den mån särskilda omständigheter föranleder därtill.

För jämkning uppåt äger överstyrelsen i den utsträckning så erfordras

disponera ett belopp motsvarande sammanlagt högst tre procent av sum­

man av de för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen.

Överstyrelsen föreslår, att anslagsbeloppet beräknas med ett fast och ett

rörligt belopp. Då vissa arbetsuppgifter kan betraktas som konstanta och

oberoende av seminariets storlek, bör det fasta beloppet utgå med ett

enhetligt belopp. De rörliga beloppen bör grundas enbart på antalet klass­

avdelningar och beräknas på sådant sätt, att de inkluderar ersättning för

allt sådant arbete, som kan anses vara i stort sett lika vid de skilda semi­

narierna.

Enligt överstyrelsens förslag bör anslagsbeloppet beräknas enligt följande

grunder: vid seminarium för utbildning av folkskollärare eller folk- och

småskollärare ett fast belopp av 7 000 kronor och ett rörligt belopp av

1

600 kronor för varje avdelning av tvåårig studentlinje,

1

400 kronor för

varje avdelning av fyraårig linje och 1 500 kronor för varje avdelning av

treårig linje; vid seminarium för utbildande enbart av småskollärare ett

fast belopp av 4 000 kronor och ett rörligt belopp av 1 500 kronor för varje

avdelning; för lärarkursseminarium ett fast belopp av

1

500 kronor samt

för realskollinje vid övningsskola ett belopp, som motsvarar det rörliga

belopp, som enligt de för de allmänna läroverken i förevarande hänseende

föreslagna grunderna bör utgå för fristående realskola med samma elevantal

som i klasserna 7—9 i övningsskolans realskollinje.

Med hänsyn bland annat till den under de närmaste åren väntade stora

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

68

manna läroverken. Med hänvisning till mitt där gjorda ställningstagande

förordar jag även för seminariernas del, att, utan att någon uppräkning av

de fixa belastningsbeloppen för biträdestjänster sker, för jämkningar uppåt

av de seminarierna enligt gällande regler tillkommande anslagsbeloppen

skall få disponeras ett belopp motsvarande 20 procent av summan av de

för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen. Den härav föranledda

ökningen av medelsbehovet kan beräknas till i runt tal 55 000 kronor.

I anslutning till vad jag förordat beträffande ersättning åt handledare

vid praktisk lärarutbildning för lärarhögskolans mellanskollärarkandidater

(1957 års åttonde huvudtitel s. 431) föreslår jag, att det belopp om sam­

manlagt 250 kronor, som vid seminarierna må utgå för ifrågavarande ända­

mål, för varje elev höjes till sammanlagt 280 kronor.

I övrigt har jag ingen erinran mot skolöverstyrelsens anslagsberäkningar

i och för sig. Överstyrelsen har dock vid sina beräkningar utgått från att

totalantalet avdelningar vid seminarierna under nästa budgetår skulle bli

172 mot för närvarande 169. Enligt mitt i det föregående framlagda förslag

beträffande elevintagningen hösten 1957 blir emellertid det totala antalet

avdelningar under nästa budgetår endast 146, vilket innebär en minskning

med 26 avdelningar mot överstyrelsens förslag. Med hänsyn härtill torde

böra räknas med en minskning av medelsbehovet under förevarande anslag

med i runt tal 1 000 000 kronor.

På grund av vad jag nu anfört och förordat samt med beaktande av de

inledningsvis berörda automatiska utgiftsökningarna beräknar jag hela av-

löningsanslaget till ²¹

⁰¹⁰

⁰⁰⁰ kronor. Detta innebär en anslagsminskning

med 256

000

kronor. Anslaget bör fördelas på olika poster på sätt framgår

av avlöningsstaten i efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna följande personalförteckning för folkskole-

seminarierna, att tillämpas tills vidare från och med bud­

getåret 1957/58:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Befattning

Lönegrad

18 rektorer, avlöningsgrupp III ............................ Cb 14

5 rektorer, avlöningsgrupp IV............................. Cb 13

2

rektorer, avlöningsgrupp III ............................ Cb

12

¹ rektor, avlöningsgrupp II .................................. Cb ¹¹

134 lektorer ................................................................. Ca ³³

40 seminarieadjunkter .............................................. Ca 29

22 lärare i musik ...................................................... Ca 26

Anm.: En av dessa befattningar skall hållas obesatt så länge den å övergångs­

stat uppförde läraren i musik kvarstår i tjänst.

förslagsanslag av 454 ¹⁰⁰ kronor benämnt Småskoleseminarierna: Omkost­

nader (statsliggaren s. 638). För innevarande budgetår är alltså till om-

kostnadsändamål anvisade sammanlagt 1 869 600 kronor.

Skolöverstyrelsen, som gjort gemensamma kostnadsberäkningar för de

nuvarande folk- och småskoleseminarierna, föreslår för nästa budgetår

en anslagshöjning med 98 400 kronor enligt följande sammanställning.

70

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 123 år 1957

1. Reseersättningar (nu förslagsvis 15 500) .............................. —

2. Bränsle, lyse och vatten (nu förslagsvis 760 000).................. + 20 000

3. Övriga expenser (nu 789 000) .................................................. + 61 000

4. Trädgårdarnas underhåll och skötsel (nu förslagsvis 159 800) + 17 200

5. Särskilda kurser och föreläsningar m. m. (nu förslagsvis

83 900) ......................................................................................... — 10 400

6. Bidrag till seminarieelevernas studiebesök vid skolor företrä­

desvis av lägre skolform (nu förslagsvis 71 000)...................... + 4 000

7. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder (nu

13 000) ......................................................................................... + 7 000

8. Ökade inkomster av upplåtelse av lokaler m. m. (nu 33 600) —

400

+ 98 400

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

¹. Enligt kungl. brev den 5 juni 1953 må till bestridande av resekost-

nadsersättning och traktamente åt rektor eller dennes ombud vid studie­

resor till folkskolor utgå högst 500 kronor till varje seminarium. Med hän­

syn till de ökade resekostnaderna föreslår överstyrelsen, att beloppet höjes

till högst 550 kronor eller sammanlagt (26 X 550 =) 14 300 kronor. Till

ersättning för flyttningskostnader bör beräknas ¹

²⁰⁰ kronor. Översty­

relsen föreslår sålunda, att anslagsposten uppföres med (14 300 + ¹

²⁰⁰ =)

15 500 kronor, d. v. s. oförändrat belopp.

.3. Delposten var för budgetåret 1955/56 vid folkskoleseminarierna, se­

minariet i Hälsingborg frånräknat, uppförd med 561

000

kronor och vid

småskoleseminarierna, seminariet i Falun frånräknat, med 170 500 kronor,

eller tillhopa 731 500 kronor, medan den verkliga belastningen enligt rek­

torernas uppgifter skulle ha uppgått till sammanlagt omkring (625 ⁰⁰⁰ +

+ 182

000

=) 807 000 kronor. För innevarande budgetår är delposten upp­

förd med sammanlagt (611 000 + 178 000 =) 789 000 kronor, vilket belopp

på grund av framförallt de ständigt stegrade städningskostnaderna torde

komma att visa sig otillräckligt. För budgetåret 1957/58 uppskattar rekto­

rerna medelsbehovet till sammanlagt omkring (673

000

+ 205

000

=)

878

000

kronor. En höjning av delposten synes vara ofrånkomlig och över­

styrelsen föreslår, att den uppföres med 850 000 kronor, innebärande en

ökning med 61

000

kronor. Härvid har hänsyn även tagits till att byggnads­

styrelsen från och med nästa budgetår icke kommer att bestrida kostnaderna

för sophämtning vid de seminarier, där så hittills skett, varför dessa kostna­

der måste bestridas ur denna delpost.

71

5. Överstyrelsen beräknar följande utgiftsförändringar:

a) kurser i tal- och röstvård (höjning från 600 till 650 kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

per seminarium)

_

+1 300

b) föreläsningar i skilda ämnen (650 kronor per seminarium) -j-

2 900

c) preparandkurs vid seminariet i Haparanda........................ — 15 720

d) simundervisning och bad........................................................ +

120

e) förhyrande av idrottsplaner.................................................... —

100

f) psykotekniska inträdesprov (nu 5 500) ................................ + 1 100

— 10 400

Departementschefen

Mot överstyrelsens förslag under punkt ¹ och ² har jag ingen erinran.

Anslagsmedlen till övriga expenser (p. 3) torde böra uppföras med 845

000

kronor, vilket innebär en uppräkning med 56 000 kronor. Utgiftsposten för

trädgårdarnas underhåll och skötsel (p. 4) bör enligt min mening höjas till

förslagsvis 170 ⁰⁰⁰ kronor, vilket innebär en ökning med ¹⁰

²⁰⁰ kronor.

Samtidigt räknar jag med att inkomstposten för trädgårdarna bör kunna upp­

räknas med

3

000

kronor till 53

000

kronor. Mot överstyrelsens beräkningar

under punkt ⁵ har jag icke annan erinran än att jag räknar med oföränd­

rad medelsanvisning till psykotekniska inträdesprov. Anslagsmedlen till

särskilda kurser och föreläsningar m. m. torde således böra minskas med

¹¹ 500 kronor. Under punkt 7 räknar jag med oförändrad medelsanvisning.

Överstyrelsens beräkningar under punkt ⁶ och ⁸ synes böra godtagas.

Enligt vad jag nu förordat torde det sammanförda omkostnadsanslaget

för nästa budgetår böra höjas med 75 300 kronor och således uppföras med

1 944 900 kronor eller i avrundat tal 1 945 000 kronor.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Omkostnader för budget­

året 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslags­

anslag av 1 945 000 kronor.

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

Under åttonde

huvudtiteln är för innevarande budgetår uppförda ett reservationsanslag av

375

000

kronor benämnt Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

(statsliggaren s. 634) och ett reservationsanslag av 83 000 kronor benämnt

Småskoleseminarierna: Materiel, böcker m. in. (statsliggaren s. 640). Sam­

manlagt är således för innevarande budgetår anvisade 458 000 kronor för

ifrågavarande ändamål.

Skolöverstyrelsen hemställer för nästa budgetår om en anslagsförstärk-

ning med sammanlagt 64 000 kronor enligt följande sammanställning.

72

¹. Böcker, undervisningsmateriel och inventarier (nu 292 ⁰⁰⁰) -f- 50 000

2. Materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål (nu

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

151 000) ....................................................................................... +

8

000

3. Materiel för lek och idrott (nu 15

000

) .................................. -f-

6

000

+ 64 000

Överstyrelsen anför bland annat följande.

Om seminarierna på ett tillfredsställande sätt skall kunna fullgöra sin

uppgift som tidsenliga lärarutbildningsanstalter, måste de vara försedda med

erforderlig modern undervisningsmateriel och fortlöpande kunna komplet­

tera sina bibliotek. Vidare kan seminarierna inte anses ha erhållit nämn­

värd kompensation för den allmänna fördyringen, som slagit igenom bland

annat i ökade kostnader för översyn och reparation av befintlig materiel

samt i höjda priser på de böcker och den materiel, som skall nyanskaffas.

Departementschefen

Reservationsmedelsbehållningen å ifrågavarande anslag uppgick vid ut­

gången av budgetåren 1953/54, 1954/55 och 1955/56 till sammanlagt res­

pektive 64 669, 93 096 och ¹¹⁰ 287 kronor. Med hänsyn härtill anser jag

mig böra för nästa budgetår räkna med oförändrad medelsanvisning under

det sammanförda reservationsanslaget, vilket alltså bör uppföras med

458 000 kronor.

Vid utgången av innevarande budgetår förefintlig behållning å de båda

nuvarande materielanslagen torde böra tillföras det nya anslaget.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 458 000 kronor.

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning.

För innevarande budgetår

är på riksstaten uppförda ett reservationsanslag av 360 000 kronor med

rubriken Folkskoleseminarierna: Utrustning (statsliggaren s. 634) och ett

reservationsanslag av 60 ⁰⁰⁰ kronor benämnt Småskoleseminarierna: Ut­

rustning (statsliggaren s. 640). För utrustningsändamål vid seminarierna är

alltså anvisade sammanlagt 420 000 kronor.

Skolöverstyrelsen föreslår för nästa budgetår en anslagshöjning med

sammanlagt 345 000 kronor. I sina anslagsäskanden redogör överstyrelsen

närmare för de ändamål vid de olika seminarierna, som bör tillgodoses ur

anslaget. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna. Överstyrelsen an­

för därjämte bland annat följande.

Överstyrelsen vill framhålla angelägenheten av att seminarierna är väl

försedda med sådan utrustning, som modern lärarutbildning kräver. Flera

av de äldre seminarierna arbetar på vissa områden med otidsenlig och för­

73

sliten materiel. I lokalbesparande syfte övergår för närvarande många se­

minarier till ämnesrumssystem. Detta kräver utökning och komplettering

av undervisningsmaterielen och anskaffning av t. ex. skåp för eleverna.

Vid flertalet seminarier behöver såväl seminariets som övningsskolans bib­

liotek kompletteras och upprustas. De musikinstrument, som användes för

kyrkomusikerutbildning, utsättes för stark förslitning, varför en ständig

komplettering av dessa är nödvändig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

Departementschefen

En viss förstärkning av seminariernas resurser för utrustningsanskaffning

är enligt min mening motiverad. Jag förordar därför, att det sammanförda

anslaget för nästa budgetår uppföres med 500 000 kronor, vilket innebär

en ökning av medelsanvisningen med 80 ⁰⁰⁰ kronor.

Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reservationer å de

båda nuvarande utrustningsanslagen torde böra tillföras det nya anslaget.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminarierna: Utrustning för budget­

året 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reserva­

tionsanslag av 500 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under VI och VII: 1—

⁴ hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Ilans Maj:t Konungen samt förordnar att till riks­

dagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

6

—

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 123.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 123 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ............................................................................................... ³

II. Småskollärarutbildningen ........................................................................ 4

¹. Historik ............................................................................................

4

². Treårig utbildning ............................................................................ ⁵

3. Utbildning av studenter................................................................... ¹⁰

4. Utredningens förslag till utbildning ............................................... ¹²

5. Praktikanttjänstgöring .................................................................... ¹⁸

⁶. Övningsskolan ................................................................................... ¹⁹

7. Seminarielärarnas kompetens .......................................................... 21

III. Behovet av folk- och småskollärare .................................................... 25

IV. Seminarieorganisationen ........................................................................

33

1

. Nuvarande organisation ...................................................................

33

2

. Den framtida organisationen............................................................

35

V. Kostnadsberäkningar ............................................................................ ⁵⁰

¹. Utredningen ..................................................................................... ⁵⁰

2 . Remissyttranden ..............................................................................

52

VI. Departementschefen ..............................................................................

53

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1957/58 ...................................... ⁶⁵

¹. Folkskoleseminarierna: Avlöningar ................................................. 65

2

. Folkskoleseminarierna: Omkostnader ............................................. 69

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m................................

71

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning ................................................. ⁷²

Ivar Hasggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

670218