Prop. 1957:139
('med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 19i3 (nr 382), m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
1
Nr 139
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11
juni 19i3 (nr 382), m. m.; given Stockholms slott den
15 mars 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382); samt
2) lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.
GUSTAF ADOLF
Ulla Lindström
Propositionens huvudsakliga innehåll
Maximibeloppet för bidragsförskott föreslås från och med den 1 juli 1957 höjt från 600 till 720 kronor för barn och år.
Tillika föreslås att vissa kategorier av barn, beträffande vilka familje- rättsligt underhållsbidrag å belopp understigande 720 kronor för år fast ställts före den 1 april 1957, skall äga att av allmänna medel erhålla vad som brister i nämnda belopp, s. k. utfyllnadsbidrag.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 139
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)
Härigenom förordnas, att 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 19431
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Gällande lydelse)
8
Bidragsförskott utgår med det be
lopp den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets under
håll, dock högst med 600 kronor för
år räknat.
(Föreslagen lydelse)
Bidragsförskott utgår med det be
lopp den underhållsskyldige jämlikt
rättens beslut eller enligt avtal är
pliktig att utgiva till barnets under
håll, dock högst med 720 kronor för
år räknat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.
1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1956:48.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
3
Förslag
till
Lag
om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Barn, vars fader eller moder enligt beslut, som av domstol meddelats före
den 1 april 1957, eller enligt skriftligt av två personer bevittnat avtal, som
slutits före sagda dag, är pliktig att till fullgörande av lagstadgad under
hållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger, därest underhålls
bidraget ej uppgår till 720 kronor för år räknat, av allmänna medel erhålla
vad som brister i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag).
Utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbo, eller
till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. Ej heller må
utfyllnadsbidrag utgå till barn, som för sin försörjning uppenbarligen ej har
behov av dylikt bidrag.
2
§•
Vad i 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom., 12—14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidrags
förskottslagen den 11 juni 1943 finnes stadgat om bidragsförskott skall i
tillämpliga delar gälla beträffande utfyllnadsbidrag.
Utfyllnadsbidrag, som understiger 60 kronor för år, utbetalas endast under
förutsättning att barnet uppbär bidragsförskott för den tid, på vilken ut-
fyllnadsbidraget belöper.
3 §•
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars
1957.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander
,
ministern för utrikes ärendena
U
ndén
,
statsråden
Z
etterberg
, N
ilsson
, S
träng
, E
ricsson
, A
ndersson
, H
edlund
, P
ers
son
, L
indell
, L
indström
, L
ange
, L
indholm
, N
äsgård
, K
ling
, E
liasson
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lindström fråga om vissa åtgärder till stöd för barn i ofullstän
diga familjer samt anför.
Inledning
Familjeberedningen1, som tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyn
digande den 2 mars 1956 för att inom socialdepartementet biträda vid hand
läggning av frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna, har
redovisat resultatet av sitt arbete i åtta på hösten 1956 avgivna promemorior.
En av dem handlar om stöd åt ofullständiga familjer (SOU 1956:47). I
syfte att förbättra dessa familjers ekonomiska ställning föreslås i denna
promemoria bl. a. vissa åtgärder, som berör de familjerättsliga underhålls
bidragen, bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen.
Vid anmälan av årets statsverksproposition (V ht p. 23 och 25) berörde
jag i korthet ifrågavarande promemoria, som då var föremål för remiss
behandling. Jag förklarade därvid bl. a., att de särskilda barnbidragen och
bidragsförskotten stod i så nära samband med den samhälleliga pensio
neringen, att frågan om en förbättring av dessa förmåner inte lämpligen
kunde bedömas förrän ståndpunkt tagits till allmänna pensionsbered-
ningens blivande principförslag. Vidare uttalade jag, att jag inte räknade
med att föreslå proposition till årets riksdag om ändring av bidragsförskot
tets belopp. Sistnämnda uttalande var närmast föranlett av att social
styrelsen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt förslag om
höjning av bidragsförskottets maximibelopp från 600 till 1 200 kronor för
år fr. o. m. den 1 juli 1957.
Allmänna pensionsberedningen har numera avgivit sitt principförslag
rörande förbättrad pensionering (SOU 1957:7). Såsom närmare kommer
att utvecklas i det följande har spörsmålet om en effektivisering av bidrags-
1 Familjeberedningen har bestått av kanslirådet Bertil Olsson, ordf., förste byråinspektören
A. Spendrup, amanuensen Göte Svenson, fil. lic. Brita Åkerman Johansson och förste kansli-
sekreteraren Otto Winther.
5
förskottslagstiftningen härigenom kommit i annat läge än det hade vid den
tidpunkt, då statsverkspropositionen anmäldes. Jag anser mig därför böra
återkomma till detta spörsmål. I samband härmed anhåller jag att få till
behandling upptaga vissa andra av familjeberedningen aktualiserade frågor.
Gällande bestämmelser
Enligt föräldrabalken är föräldrarna skyldiga att vidkännas kostnaden
för barnets uppehälle och utbildning, om det ej har egna tillgångar. Under
hållsskyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning, som med
hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och
ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år (7:1). Jämväl för tiden där
efter är föräldrarna under vissa förutsättningar skyldiga att giva barnet
underhåll.
I kostnaderna för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga
del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet,
skall i regel betala underhållsbidrag (7:2). Sådant bidrag kan utgå även
till adoptivbarn (7:5), makes barn i tidigare gifte (7:4), makes adoptiv
barn (7: 5) och makes barn utom äktenskap (7: 4).
Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller av domstol. Bidraget
skall i allmänhet utgå i form av ett periodiskt understöd. I vissa fall kan
dock engångsbidrag förekomma.
Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet mot
barn utgör ej hinder för barnet att göra gällande rätt till högre underhålls
bidrag. Från denna regel göres dock ett undantag; avtal om underhåll till
barn utom äktenskap är bindande för barnet, om avtalet slutits genom
skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårds-
man eller, om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden (7: 7).
När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, äger domstol jämka
underhållsbidrag, som fastställts genom dom eller genom avtal som är bin
dande för barnet (7:8). Även i vissa andra fall kan jämkning äga rum.
Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 33i) om höjning av vissa underhålls
bidrag skall periodiska underhållsbidrag av familjerättslig karaktär, vilkas
belopp fastställts före den 1 januari 1951, förhöjas med hänsyn till pen
ningvärdets fall. Stadgandet härom äger dock ej tillämpning, om den dom
eller det avtal, varigenom bidraget fastställts, innehåller föreskrift, alt
bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller ökning av den bidrags-
pliktiges inkomster utgå med förhöjning enligt angivna grunder. Höjningen
utgör, om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 60 %, under
något av åren 1941—1946 30 % och under något av åren 1947—1950 20 %.
Utan hinder av vad som stadgas i lagen äger rätten på yrkande lörordna
på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken eller för
äldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag föranleder därtill.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
6
På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t
den 1 mars 1957 beslutat att till lagrådet remittera ett lagförslag om ytter
ligare höjning av vissa äldre underhållsbidrag.
De kontanta försörjningsbidrag, som från samhällets sida kan komma
barnen i ofullständiga familjer till del, förekommer i två huvudformer,
nämligen bidragsförskott och särskilda barnbidrag.
Bestämmelserna om bidragsförskott återfinnes i lagen den 11 juni 1943
(nr 382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskotts
lagen). Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens
beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till full
görande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till
barnet, rätt att, om den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet be
lopp, av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidrags
förskott). Bidragsförskott utgår emellertid ej till barn, vars föräldrar sam
manbor, eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige
(1
§)•
Om makar eller någon av dem har adoptivbarn, skall vid tillämpningen
av lagen med barnets fader avses mannen och med barnets moder
hustrun (23 §).
Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk med
borgare och stadigvarande vistas här i riket. Konungen äger dock träffa
överenskommelse med främmande stat i fråga om tillämpningen av lagen
å dess undersåtar ävensom förordna, att barn, som icke någonstädes äger
medborgarskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting,
skall äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn (2 §).
Bidragsförskott utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt
rättens beslut eller avtalet är skyldig att utgiva i underhållsbidrag, dock
med högst 600 kronor om året (8 §). Förskottet utges längst till dess bar
net fyller 16 år (2 §).
Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den
kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven vid den tidpunkt då för
skottet sökes (3 §). Ansökningen kan göras av vårdnadshavaren eller av
särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet, om sådan
finnes. Ansökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla
nödiga upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott även
som en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de läm
nade upplysningarna är med sanningen överensstämmande. Är sökanden
ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysning
arna intygas av två trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Vid
ansökningen skall fogas prästbevis och det till grund för ansökningen lig
gande beslutet eller avtalet, därest dessa handlingar icke annorledes är till
gängliga för barnavårdsnämnden (4 §).
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
7
Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vil
ken förskottet sökts. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidi
gare förfallet bidrag, kan förskott utgå även för förfluten tid, dock längst
från och med andra månaden före den under vilken förskottet sökts. För
skottet beviljas i regel till utgången av det löpande statliga budgetåiet,
varefter vid behov ny ansökan får göras. Barnavårdsnämnden äger emeller
tid under juni månad pröva ansökan jämväl för tiden till och med utgången
av närmast följande budgetår (7 §). I regel utbetalas bidragsförskott må
nadsvis till vårdnadshavaren eller, om särskilt förordnad förmyndare fin
nes, till denne. Särskilda utbetalningsföreskrifter gäller i vissa fall. Dess
utom finns en del specialregler beträffande barn som vistas å anstalt in. m.
(11
§)‘
Sedan skyldigheten att utgiva underhållsbidrag till barnet upphört, skall
beviljat förskott ej vidare utgå. Vidare skall förskott indragas om föräld
rarna sammanflyttar eller om barnet får bostad tillsammans med den un
derhållsskyldige. Detsamma gäller i regel om barnet ej längre är svensk
medborgare eller stadigvarande vistas här i riket (12 §).
Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer
barnet till godo (13 §). Rätten till bidragsförskott kan ej överlåtas eller
tagas i mät för gäld (14 §).
För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit
förskottet, i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyl
dige (15 §). Denne har att till nämnden erlägga å förskottet belöpande del
av underhållsbidraget allt eftersom det förfaller till betalning (16 §). Om
han ej efter förmåga fullgör denna sin skyldighet, skall nämnden utan
dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande (17 §).
Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat
uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och en
fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).
Barnavårdsnämnden har att hos vederbörande länsstyrelse söka gottgörelse
av statsverket för utgivna bidragsförskott. Ansökningen, som skall avse för-
skottsutgifter för visst budgetår, skall i regel göras före utgången av där
näst följande budgetår. Länsstyrelsen skall granska ansökningen, eventuellt
låta införskaffa erforderlig ytterligare utredning och därefter, i den mån
förskotten befunnits beviljade och utbetalade i överensstämmelse med före
skrifterna i lagen samt barnavårdsnämnden skäligen får anses ha fullgjort
vad densamma ålegal i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande, be
vilja gottgörelse och utanordna beviljat belopp (21 §).
Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indrag
ning av bidragsförskott får den, som beslutet rörer, anföra besvär hos läns
styrelsen (24 §). Klagan över länsstyrelses beslut föres hos Konungen
(25 §), vilken jämväl äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras
för lagens tillämpning (26 §).
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
8
Om särskilda barnbidrag stadgas i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. Enligt denna lag
skall särskilt barnbidrag av allmänna medel utgivas till uppehälle och upp
fostran åt vissa i lagen angivna kategorier av barn, som endast har en
arbetsför försörj are eller helt saknar försörjare. Bidraget är i flertalet fall
inkomstprövat med hänsyn till både barnets och försörjarens inkomst; bar
nets inkomst av eget arbete påverkar härvid ej bidraget men underhålls
bidrag eller bidragsförskott skall i regel helt avdragas. När bidraget ej på
grund av inkomstprövningen reduceras, utgår det med 600 kronor för barn
och år. Ärenden rörande särskilda barnbidrag handlägges av pensionsnämn-
derna och pensionsstyrelsen. Jämväl i vissa andra avseenden är föreva
rande lag anknuten till bestämmelserna i lagen om folkpensionering. Kost
naderna för särskilda barnbidrag delas mellan staten och vederbörande
kommun; kommunens andel skall motsvara 3A» procent för varje fullt tio
tal skatteören per invånare i kommunen av kostnaden för bidragen, dock
högst halva kostnaden.
1954 års familjeutredning m. m.
Den år 1954 tillsatta familjeutredningen, som hade till uppdrag att göra
en inventering av de familjepolitiska åtgärderna, ger i sitt betänkande
Samhället och barnfamiljerna (SOU 1955: 29) bl. a. en kortfattad analys
av det sociala och ekonomiska läget för en typ av ofullständiga familjer,
nämligen ensamstående mödrar med barn. Utredningen kommer till det
resultatet att många av de ensamstående mödrarna lever under mycket
blygsamma förhållanden; de civilrättsliga underhållsbidragen fastställes
ofta till synnerligen låga belopp och tillräckligt ekonomiskt stöd från sam
hällets sida kan icke heller påräknas. Några konkreta förslag till förbätt
ring av de bidrag som är tillgängliga för ofullständiga familjer eller om
bistånd i nya former framlägges emellertid ej.
Frågan om stödet åt de ofullständiga familjerna behandlas i ett stort
antal av de ca 250 remissyttranden, som år 1955 avgivits över familjeutred-
ningens betänkande. Yttrandena är genomgående positivt hållna. Behovet
av ökat samhälleligt stöd åt dessa familjer, i synnerhet de ensamstående
mödrarna, har salunda understrukits av ett mycket stort antal remissorgan.
Bl. a. framhåller socialstyrelsen, att de ensamstående mödrarna bland barn
familjerna intager en särställning i materiellt hänseende. Eftersläpningen
ifråga om ekonomi och levnadsstandard har enligt styrelsen utan tvekan
hårdast drabbat denna kategori. Vid en diskussion om ökade familjepoli
tiska åtgärder finner styrelsen därför att särskilt avseende bör fästas vid
möjligheterna att förbättra förhållandena för dessa mödrar. Liknande syn
punkter anlägges av ett flertal andra remissorgan, som anser att hjälp-
åtgärder för de ensamstående mödrarna är det viktigaste av nu aktuella
familjepolitiska frågor. Åtskilliga av dem föreslår en höjning av maximi
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
9
beloppen för särskilda barnbidrag och bidragsförskott ävensom andra juste
ringar av dessa stödformer, exempelvis slopande av inkomstprövningen av
de särskilda barnbidragen. Några remissorgan rekommenderar dessutom
en ytterligare generell höjning av de civilrättsliga underhållsbidragen.
Enligt sina direktiv har familjeberedningen genomgått de problem, som
aktualiserats i familjeutredningens betänkande och de däröver avgivna ytt
randena, och i anslutning härtill framlagt de förslag, som redovisas i det
följande. Med hänsyn härtill saknar jag anledning att här närmare redo
göra för innehållet i betänkandet och yttrandena.
1956 års riksdag
Vid 1956 års riksdag väcktes i tre motioner (I: 349 samt II: 266 och 602)
frågan om justering av de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens
maximibelopp. I de två förstnämnda föreslogs skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om utredning av frågan; i den tredje yrkades bl. a. höjning
av bidragsförskottets maximum till 900 kronor för år.
På förslag av andra lagutskottet (L2U 1956: 23) beslöt riksdagen (rskr.
1956:194) hemställa hos Kungl. Maj:t att motionerna överlämnades till
familj eberedningen för att beaktas vid dess fortsatta arbete.
Kungl. Maj :t har i enlighet med riksdagens hemställan överlämnat riks
dagens skrivelse i ämnet jämte utskottsutlåtandet och motionerna till fa
milj eberedningen.
F amilj eberedningen
De ofullständiga familjernas ekonomiska situation
Familjeberedningen lämnar en sammanfattande redogörelse för en sta
tistisk undersökning, som under åren 1955—56 verkställts av socialstyrelsen
i syfte att belysa ensamstående mödrars sociala och ekonomiska förhållan
den. Rörande resultatet av denna undersökning, den s. k. mödraundersök-
ningen, som omfattade 1 500 ensamstående mödrar, må följande nämnas.
Antalet ogifta och frånskilda kvinnor samt änkor med hemmavarande
barn under 16 år uppskattades vid undersökningen till
ogifta
frånskilda
änkor
25 400
23 200
20 400
Det kan i detta sammanhang nämnas, att familjeutredningen uppskattat
det totala antalet ensamstående kvinnor med barn under 16 år till 78 900 och
totalantalet ensamstående män med barn under 16 år till 10 700. Utredningen
har vidare uppskattat antalet barn, som vårdas av ensamstående familjeför
sörjare, till 136 100 av vilka 119 600 barn vårdas av ensamstående mödrar.
De ogifta mödrar som omfattades av mödraundersökningen var genom
gående mycket unga; inte mindre än 27 procent var under 25 år och 64
procent under 35 år. De frånskilda var genomsnittligt sett äldre; 67 pro
cent av dem var i åldern 30—44 år. Av änkorna var inte mindre än 91
procent 35 år eller däröver.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
10
Medelantalet barn per moder var:
ogifta
frånskilda
änkor
1.2 1,6 1,6
Förvärvsarbete på heltid eller deltid i eller utom hemmet -—- dock ej hus
hållsarbete i eget eller släktingars hem — hade 60 procent av de ogifta, 71
procent av de frånskilda och 63 procent av änkorna.
Under det att de frånskilda mödrarna till 69 procent och änkorna till 81
procent bildade egna hushåll med barnen, var motsvarande procenttal för
de ogifta mödrarnas del så lågt som 21. Följande sammanställning visar
den procentuella frekvensen av förvärvsarbete bland mödrar av de tre kate
gorierna, fördelade efter hushållstyp:
Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1957
ogifta
frånskilda
änkor
Eget hushåll ..................................
90
80
70
Boende hos släkt ......................
63
68
61
Samboende med man ....................................................
22
39
40
Inkomst av tjänst eller rörelse spelade en dominerande roll för de ensam
stående mödrarnas ekonomi. Följande tablå visar hur stor procentuell
andel av deras sammanlagda kontantinkomster, som härflöt från olika
källor:
ogifta
frånskilda
änkor
Inkomster av tjänst och rörelse ..................
76
65
48
Tjänstepension eller livränta ...........................
0
0
21
Underhållsbidrag eller bidragsförskott till barnen1
11
17
1
Underhållsbidrag till modern ...........................
—
3
__
Allmänt barnbidrag ........................................................
Särskilda barnbidrag, änkebidrag, invalidpension
8
6
7
m. m.........................................................
0
0
9
Fattigvårdsunderstöd ...........................................
1
3
2
Övriga inkomster .............................................................
2
4
10
Ehuru inkomsterna av tjänst eller rörelse utgjorde huvuddelen av de
ensamstående mödrarnas inkomster, var dessa inkomster absolut sett i fler-
talet fall mycket låga. Följande sammanställning visar hur stor procent av
mödrarna som hade årliga inkomster av angiven storleksordning:
ogifta
frånskilda
änkor
Ingen inkomst av tjänst eller rörelse.........................
Inkomst av tjänst:
31
22
29
Högst
4 000
kr.......................
25
21
27
4 000—8 000
kr...............
31
34
20
8 000—12 000
kr.........................
8
15
8
över
12 000
kr.........................
0
1
1
Inkomst av rörelse...........
2
4
15
Utan uppgift .........................
1
0
1 Siffran innefattar såväl offentligt stöd som bidrag från underhållspliktiga.
11
Vid mödraundersökningen sökte man få fram orsakerna till att en del
mödrar överhuvud icke hade något förvärvsarbete. Såsom skäl härför upp
gav omkring en tredjedel, att de måste vårda sina barn. Av de ogifta möd
rarna utan arbete förklarade hälften att de hade hushållsgöromål. Endast
5 procent av de ogifta uppgav arbetsmarknadsskäl och 4 procent hälso- och
åldersskäl. För frånskilda och änkor var hälso- och ålder sskälen däremot
påfallande betydelsefulla. Inte mindre än 32 procent av de frånskilda och
27 procent av änkorna lämnade denna förklaring till att de ej hade för
värvsarbete. Av de frånskilda och änkorna utan arbete hänvisade respek
tive 19 och 27 procent till att de hade hushållsarbete under det att respek
tive 12 och 9 procent åberopade arbetsmarknadsskäl.
I en sammanfattande kommentar till resultatet av mödrahjälpsundersök-
ningen anför familjeberedningen bl. a.
Endast på några få punkter ger socialstyrelsens redovisning något ma
terial, genom vilket de ensamstående mödrarnas ställning i olika hänseen
den kan jämföras med befolkningens i övrigt. Även utan sådana kompara
tiva siffror till hands kan dock av materialet dragas den slutsatsen, att de
ensamstående mödrarna lever på en mycket låg ekonomisk standard. På det
hela taget synes situationen vara ungefär densamma för alla de tre kate
gorier, som har särskilts i undersökningen. Det kan visserligen konstateras,
att de ogifta mödrarna i väsentligt större utsträckning än de två andra grup
perna får hjälp till sin försörjning genom samboende med barnets fader
eller med släktingar (föräldrar). Man kan kanske vara frestad att påstå, att
angivna förhållande minskar behovet av samhälleligt stöd för just denna
grupp. Emellertid bör icke förbises att samboendet med föräldrar och
släktingar i åtskilliga, kanske flertalet fall har framtvingats av yttre omstän
digheter såsom bristen på bostad, svårigheterna att ordna barntillsynen och
ekonomiska bekymmer i allmänhet.
Helt allmänt finner familjeheredningen det uppenbart, att det i fråga om
de ofullständiga familjerna i gemen föreligger ett eftersatt hjälpbehov, som
inte kan tillgodoses utan tämligen långtgående åtgärder från det allmännas
sida. Analysen av det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras
barn leder enligt beredningens mening till slutsatsen, att ett särskilt stöd
för barnförsörjningen inom dessa ofullständiga familjer behövs vid sidan
av de allmänna barnbidragen. Vad som främst konstituerar detta behov är
självfallet det förhållandet, att det direkta ansvaret för barnens försörjning
åvilar endast en vuxen. Härtill kommer att kvinnornas inkomstläge och
allmänna situation på arbetsmarknaden ytterligare skärper disproportionen
mellan behov och försörjningsförmåga.
Om familjen i stället består av man och barn är situationen åtminstone
delvis en annan. Är han arbetsför har han i regel ett arbete, som ger honom
samma inkomst som när familjen var fullständig. Han måste avlöna arbets
kraft för barnens vård och i regel även för hemarbetet i övrigt, och den
högre kostnad delta innebär i förhållande till kostnaderna för hustruns kon
sumtion utgör i stort sett ett mått på försämringen av familjens ekonomiska
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
12
förmåga. Måhända bör man dessutom räkna med att hans förvärvsmöjlig-
heter blir något beskurna, eftersom han knappast kan förutsätta att en
anställd hemarbetskraft skall prestera lika stora arbetsinsatser som en
heinarbetande hustru.
I båda fallen innebär det, säger utredningen, under alla förhållanden en
krympning av familjens ekonomiska bas, om någon av föräldrarna förlorar
sin försörjningsförmåga eller undandrar sig sina förpliktelser. Detta gäller
oavsett om det är fadern eller modern som försvinner ur familjekretsen.
Om förvärvsarbetskraft bortfaller, blir följden en minskning av penning
inkomsten; om hemarbetskraft går förlorad ökar kostnaden för hemarbetet,
bl. a. barnens vård. Diskussionen om samhälleligt stöd åt barnen i ofull
ständiga familjer synes därför inte kunna begränsas till att gälla familjer
med kvinnlig hushållsföreståndare. Även familjer i vilka modern är invalid
eller mannen är änkling eller där han är frånskild och har vårdnaden om
barnen måste komma in i bilden.
Beredningen framhåller, att det material som presenteras i socialstyrel
sens mödraundersökning naturligtvis inte utan vidare kan förutsättas äga
giltighet när det gäller andra kategorier av ofullständiga familjer än de av
undersökningen omfattade. Det torde emellertid vara den enda undersök
ning i sitt slag som ger en analys av det ekonomiska läget för något slag av
ofullständiga familjer. Det har icke varit möjligt för beredningen att er
hålla något material som kan läggas till grund för en direkt jämförelse av
hjälpbehovet för andra typer av ofullständiga familjer. Beredningen har
därför i stort sett varit hänvisad till att på basis av mödraundersökningens
resultat göra generella presumtioner beträffande de familjekategorier, som
ej är representerade i undersökningen.
Bidragsförskott och särskilda barnbidrag m. m.
När det gäller att besvara frågan, från vilka utgångspunkter storleken av
samhällets stöd till barn i ofullständiga familjer bör bestämmas, uttalar be
redningen till en början, att hjälpbehovets omfattning naturligt nog är myc
ket skiftande med hänsyn bl. a. till familjeföreståndarens egna inkomstmöj
ligheter och storleken av eventuellt utgående underhållsbidrag. Härefter
anför beredningen.
Hur bestämmes då försörjningskostnaderna respektive den andel därav
som kan behöva ersättas av det allmänna? Enligt 1954 års familjeutredning
kan någon generell »barnkostnad» icke fastställas. Kostnaderna för ett barns
underhåll och vård varierar för familjer med samma barnantal inom täm
ligen vida gränser efter familjens inkomster, även om de icke står i direkt
proportion till de senare. På grundval av 1952 års levnadskostnadsundersök-
ning har utredningen dock sökt beräkna den faktiska genomsnittskostnaden
för barns vård och konsumtion. Utredningen har härvid, med beaktande av
prisutvecklingen efter 1952, kommit fram till ett belopp av 1 980 kronor för
barn och år i en grupp undersökta tvåbarnsfamiljer. I beloppet inräknas
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
13
barnens andel i familjens gemensamma konsumtion men däremot ej värdet
av den hemarbetskraft som vården och tillsynen av barnen kräver. Kost
naden härför uppskattas schematiskt av utredningen till 1 500 kronor per
barn och år i tvåbarnsfamiljer. Den erhållna summan innefattar också vissa
kostnader, som helt eller delvis ersättes av det allmänna i form av allmänna
barnbidrag, skolmåltider, bostadsrabatter o. dyl.
Även om, såsom framhålles i några yttranden över familjeutredningens
betänkande, det statistiska källmaterialet för dess beräkningar rörande
barnkostnaderna icke är tillräckligt omfattande för att de framräknade kost
naderna skall kunna betraktas som representativa för barn i allmänhet, bör
de icke frånkännas betydelse. Vid avvägningen av det samhälleliga stödet åt
den ekonomiskt pressade grupp som nu är i fråga finns det därför anledning
att hålla familjeutredningens siffror för ögonen.
Vid bestämmande av det belopp, som skall anses behövligt som extra sam
hällelig hjälp till de ofullständiga familjerna bör man enligt beredningens
mening ta hänsyn till sådana sociala förmåner, som efter inkomstprövning
tillhandahålles barnfamiljer i gemen, t. ex. familjebostadsbidrag, bränsle
bidrag och inkomstprövade folkpensioner. Beredningen anser emellertid, att
dessa förmåner spelar en jämförelsevis blygsam roll i de ofullständiga fa
miljernas ekonomi.
Mot bakgrunden av de faktiska kostnaderna för barns vård och konsumtion
ter sig, framhåller beredningen, de nuvarande maximibeloppen för
bidragsförskott och särskilda barnbidrag, 600 kronor
för barn och år, otillräckliga. Att så är förhållandet bestyrkes bl. a. av en
del uppgifter i mödraundersökningen, vilka utvisar att socialhjälp ofta
måste tillgripas vid sidan av exempelvis särskilda barnbidrag. De uppgifter,
som redovisats om det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras
barn, måste enligt beredningens mening leda till att maximibeloppet för så
väl bidragsförskott som särskilda barnbidrag höjes avsevärt.
Familjeberedningen erinrar emellertid om att frågan om det offentliga
stödet för försörjningen av ofullständiga familjers barn äger ett nära sam
band med spörsmålet om den samhälleliga pensioneringens utformning. En
ligt vad familjeberedningen inhämtat under hand övervägdes inom allmänna
pensionsberedningen olika alternativ att lösa problemet med eu samordning
av allmän tjänstepensionering med folkpensioneringen. Bl. a. utreddes i vad
mån de särskilda barnbidragen kunde och borde inarbetas i pensions
systemet. Oavsett om de blivande pensionsreglerna utformas så att pen
sionen inkluderar barntillägg eller så att de särskilda barnbidragen beslår,
är det enligt familjeberedningens uppfattning givet att frågan om för-
sörjningshjälpen för barnen inte bör lösas separat. Eftersom ordnandet av
pensioneringen i detta sammanhang framstår som huvudfrågan, har familje
beredningen, efter samråd med allmänna pensionsberedningen, kommit till
den slutsatsen, att maximibeloppet för särskilda barnbidrag bör vara oför
ändrat tills vidare i avvaktan på resultatet av allmänna pensionsberedning-
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
14
ens arbete. Som konsekvens härav bör icke heller maximibeloppet för bi
dragsförskott nu höjas.
De särskilda barnbidragen och bidragsförskotten har, anför beredningen
vidare, till syfte att tillgodose hjälpbehov av i princip samma slag. Emeller
tid föreligger en principiell skillnad vad gäller de faktorer som bestämmer
vilket belopp som skall utgå i varje särskilt fall. De särskilda barnbidragen
avpassas efter stödbehovet, varvid vårdnadshavarens och i viss mån även
barnets försörjningsförmåga fäller utslaget. Vad beträffar bidragsförskottet
spelar denna förmåga ingen roll; förskottets storlek bestämmes i regel av
underhållsbidraget, vilket i sin tur är beroende av den underhållsskyldiges
förmåga att bidraga. Är den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga låg,
kan bidraget naturligen icke alltid anpassas efter behovet.
Angivna förhållanden måste enligt beredningens uppfattning betecknas
som högst otillfredsställande. Eftersom bidragsförskottet utgår utan att
mottagarens behov av ekonomiskt stöd prövas på något sätt, synes det be
redningen mest rimligt att beloppet utmätes lika i samtliga fall utan hän
syn till underhållsbidragets storlek. Bidragsförskottet blir härigenom ett
minimiskydd för barnets försörjning.
Familjeberedningen är medveten om att vissa invändningar kan göras mot
ett dylikt system. Sålunda kan det framstå som betänkligt att bidragsförskot
tets karaktär av förskott till viss del går förlorad. Vidare kan en garanti
från samhällets sida om ekonomiskt bistånd av bestämd omfattning för alla
ogifta och frånskilda med minderåriga barn i sin vård befaras leda till en
minskning i benägenheten att utverka största möjliga bidrag av den andre
av föräldrarna. Vårdnadshavarnas och möjligen också barnavårdsmännens
intresse av att följa den underhållsskyldiges inkomstförhållanden för att
kunna åstadkomma höjning av bidragen kan minska. Det kan vidare häv
das att förskott på civilrättsligt fastställda underhållsbidrag är en för mot
tagaren smakligare stödform än ett direkt offentligt kontantbidrag.
Dessa invändningar bör emellertid enligt beredningens mening ej vara
avgörande för utformningen av ifrågavarande stöd. Domstolarna lär komma
att avgöra frågor om underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalkens be
stämmelser utan sidoblickar på eventuella kompletterande bidrag från sam
hällets sida. När det gäller bidrag, som fastställes genom avtal, torde barna-
vårdsmän och barnavårdsnämnder böra åläggas en viss kontroll att den
underhållspliktiges försörjningsförmåga blir till fullo tillvaratagen. Dylik
kontroll bör äga rum minst en gång årligen; finnes väsentligen ändrade för
hållanden ha inträtt, bör det åligga barnavårdsmannen eller nämnden att
vidtaga erforderliga åtgärder för att tillvarataga den förbättrade betalnings
förmågan.
Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslår familjeberedningen,
att grunderna för bidragsförskott ändras på så sätt att barn, som enligt
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
15
gällande bestämmelser är berättigat till bidragsförskott, skall erhålla sådant
med ett bestämt belopp, normalbeloppet, vilket alltså skall ersätta
bidragsförskottets nuvarande maximibelopp och utgå oavsett det fastställda
underhållsbidragets storlek. Är det avtalade eller utdömda underhållsbidra
get lägre än normalbeloppet förutsättes regeln gälla allenast om orsaken
härtill är att den underhållsskyldiges betalningsförmåga är nedsatt. Där
emot skall regeln ej gälla, om orsaken till att underhållsbidraget är lägre än
normalbeloppet är en annan.
För de fall, där den underhållsskyldige fullgör sina betalningar och för
utsättningar för bidragsförskott enligt nuvarande regler följaktligen ej
föreligger, förutsätter beredningen att en motsvarighet till bidragsförskottet
skall kunna beviljas i form av fyllnadsbidrag, när underhållsbidra
get är lägre än normalbeloppet och anledningen härtill är nedsatt arbets
förmåga hos den underhållsskyldige.
Beredningen föreslår vidare, bl. a., att de särskilda barnbidragen och bi
dragsförskotten sammanföres till en stödform. Kostnaderna för
den nya stödformen skall enligt förslaget bäras till 60 procent av staten
och 40 procent av kommunerna, vilket enligt beredningen närmast mot
svarar den nuvarande faktiska kostnadsfördelningen om hänsyn tages till
såväl bidragsförskott som särskilda barnbidrag.
Famil jer ätt sliga underhållsbidrag till barn
Familjeberedningen har föreslagit en generell uppräkning av vissa fa-
miljerättsliga underhållsbidrag. Frågan härom har emellertid anmälts av
chefen för justitiedepartementet och jag saknar därför anledning att redo
göra för beredningens förslag i denna del. Däremot ämnar jag upptaga ett
annat spörsmål, som berör de familjerättsliga underhållsbidragen.
Enligt beredningens mening företer praxis vid bestämmande av under
hållsbidrag till barn av allt att döma högst avsevärda variationer. Till be
lysning av situationen åberopar beredningen ett par på senare tid företagna
undersökningar.
Den ena är en intervjuundersökning, företagen av barnavårdskommittén
år 1953 och avseende underhållsbidrag till utomäktenskapliga barn. Fa
miljeberedningen refererar en kommentar till undersökningen, varav fram
går bl. a. följande. Enligt undersökningen är ett flertal underhållsbidrag,
i synnerhet äldre sådana, så låga att de inte står i rimlig proportion till
barnkostnaderna och sannolikt i regel inte heller till faderns förmåga att
betala. I ett inte obetydligt antal fall utgår bidrag med så låga belopp som
30 å 35 kronor per månad; jämväl lägre belopp förekommer. Bidragen sy
nes i viss utsträckning fastställas schablonmässigt; 60 kronor i månaden
är synbarligen en övre gräns i övervägande antalet kommuner oavsett
fädernas bidragsförmåga. De variationer som förekommer inom varje barna
Kungi. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
16
vårdsnämnds verksamhetsområde synes mindre bero på den underhålls-
pliktiges betalningsförmåga än på den norm, som respektive barnavårds-
man en gång för alla bestämt sig för att tillämpa.
Den andra undersökningen, som familjeberedningen åberopar, är den
förut nämnda av socialstyrelsen verkställda mödraundersökningen. Denna
undersökning gällde barn till ogifta mödrar, frånskilda och änkor och av
såg, såvitt nu är i fråga, under tiden januari—september 1955 faktiskt
utgående bidragsbelopp. På grundval av de lämnade uppgifterna uttalar
beredningen, att drygt 40 procent av underhållsbidragen till ogifta mödrars
barn synes vara fastställda till belopp på högst 600 kronor för år, åtskilliga
av dem långt därunder. I 11 procent av fallen har bidraget fastställts till
högst 400 kronor för år. Skilsmässobarnen är genomsnittligt sett något
bättre ställda, men även bland dem finns många, som har årliga bidrag
understigande 600 kronor.
Familjeberedningen finner underhållsbidrag till så låga belopp orimliga
mot bakgrunden av de ekonomiska bördor, som åvilar barnaför sörj are i
bestående äktenskap. I vissa fall torde de låga beloppen vara ett genuint
uttryck för låg betalningsförmåga hos den underhållsskyldige, men i öv
rigt är orsaken enligt beredningens mening sannolikt närmast att finna i
bristen på enhetligt bedömande från barnavårdsmännens sida. Enär cirka
90 procent av alla underhållsbidrag till utomäktenskapliga barn fastställes
genom frivilliga avtal, vid vilkas upprättande barnavårdsmannen regel
mässigt lämnar sin medverkan, utövar barnavårdsmannen ofta ett avgö
rande inflytande på bidragets storlek. Bidrag som fastställes genom beslut
av rätten torde i allmänhet vara högre än dem som grundar sig på frivilliga
avtal.
Uppenbarligen måste det, framhåller beredningen, vara av största vikt
för såväl barnen som vårdnadshavaren att den underhållspliktiges betal
ningsförmåga tillvaratages i full utsträckning. Jämväl från samhällets syn
punkt är detla ett intresse, eftersom samhället i sista hand måste träda
hjälpande emellan, om underhållet utmätes för knappt.
Beredningen uppställer frågan om det icke erfordras mera bestämda reg
ler för fastställandet av underhållsbidrag än de allmänna stadgandena i
föräldrabalken. Med hänsyn till de principer, på vilka föräldrabalkens be
stämmelser om underhållsskyldighet bygger, kan det emellertid enligt be
redningens mening inte rimligen komma i fråga alt tillskapa någon regel
av tvingande karaktär, som skulle fastslå bidragen till ett visst minimum
under alla omständigheter, överhuvud är beredningen tveksam om det är
påkallat att tillgripa lagstiftningsåtgärder. Beredningen anför vidare:
Normativa bestämmelser, som ger utrymme för undantag, synes i och för
sig inte stå i strid med gällande principer för underhållsskyldigheten. Syftet
att bringa underhållsbidragens belopp i ett någorlunda rimligt förhållande
till de faktiska barnkostnaderna synes emellertid kunna i huvudsak till
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
17
godoses medelst anvisningar till barnavårdsmännen. Dylika anvisningar bär
lämpligen utfärdas i form av ett Kungl. Maj :ts cirkulär. För fixering av
en sådan norm för underhållsbidragens nominella minimibelopp varom
här är fråga torde det vara lämpligt att anknyta till det belopp, som vid
varje tidpunkt högst kan erhållas i bidragsförskott.
Beredningen föreslår därför, att Kungl. Maj:t utfärdar cirkulär till social
styrelsen och vederbörande kommunala myndigheter med anvisningar av
innehåll, att underhållsbidrag till barn, allenast när den underhållsskyldige
har särskilt låg betalningsförmåga eller eljest när särskilda skäl sådant
motiverar, må fastställas till lägre belopp än som vid tidpunkten för fast
ställandet högst kan utgå i bidragsförskott.
Anvisningarna bör enligt beredningen givetvis gälla inte bara när fråga
om nytt underhållsbidrag uppkommer utan jämväl vid omprövning av tidi
gare fastställt bidrag. Beredningen förutsätter att socialstyrelsen kommer
att föranstalta om genomgång och, där så finnes påkallat, revision av gäl
lande avtal och domar.
Slutligen betonar beredningen att den föreslagna normeringen skall avse
underhållsbidragens lägsta belopp. För ernående av en viss enhetlighet även
när det gäller att bestämma bidrag till högre belopp, där sådana kan komma
ifråga, är det enligt beredningen önskvärt att socialstyrelsen genom det
föreslagna cirkuläret bemyndigas att utfärda närmare direktiv för barna-
vårdsmännens bedömning av de underhållsskyldigas ekonomiska förmåga.
Yttranden över familjeberedningens promemoria
Över familjeberedningens promemoria om stöd åt ofullständiga familjer
har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, pen-
sionsstyrelsen, riksräkenskapsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthål-
larämbetet, elva länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Svenska landskom
munernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet, Landsorganisationen i
Sverige, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors sam-
arbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Kooperativa kvinnogillesförbun-
det, Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska lands
bygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och
Svenska kvinnors vänsterförbund.
Överslåthållarämbetet och länsstyrelserna har bifogat yttranden från
kommunala myndigheter.
De ofullständiga familjernas ekonomiska situation
I yttrandena vitsordas allmänt, att de ofullständiga familjerna lever på
en låg ekonomisk standard och även i andra avseenden är handikappade.
Detta framhålles särskilt gälla de ensamstående mödrarna med barn. Orsa
kerna därtill anses på många håll vara, att utgående underhållsbidrag till
stor del bestämis till orimligt låga belopp i jämförelse med de faktiska
2 — Biliang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 139
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
18
kostnaderna för barnen. Därjämte påpekas att underhållsbidragens eko
nomiska värde fortlöpande minskat till följd av penningvärdets försäm
ring. Också bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen anses ligga på
en alltför låg nivå för att kunna ge avsett stöd åt dessa familjekategorier.
A idare framhålles de särskilda svårigheter, som de ensamma mödrarna har
då det gäller att skaffa lämpligt arbete och tillfredsställande bostad. Ett
stort antal remissinstanser har givit uttryck för uppfattningen att de ofull
ständiga familjernas behov av hjälp är eftersatt och understrukit ange
lägenheten av ökade stödåtgärder från det allmännas sida.
Som exempel på yttranden, vari synpunkter av nu angiven innebörd kom
mit till uttryck, må följande nämnas.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det utan vidare kunna antagas, att
de ekonomiska förutsättningarna för den ofullständiga familjen i allmänhet
är sämre än i en familj av vanlig typ, där båda makarna kan bidraga till
familjens försörjning. De ofullständiga familjernas förhållanden är därför
utan tvivel ofta sådana, att samhällets stöd svårligen kan undvaras. Läns
styrelsen i Värmlands län finner det ovedersägligt, att de ofullständiga
familjerna utgör en i ekonomiskt hänseende eftersatt grupp, och anser det
i hög grad angeläget att samhället söker förbättra deras levnadsvillkor.
Länsstyrelserna i Norrbottens och Malmöhus län är av den uppfattningen,
att samhällets familjestödjande insatser hittills inte i önskvärd utsträck
ning kommit de ofullständiga familjerna tillgodo. Det måste därför anses
som en angelägen uppgift att söka höja dessa familjers standard. Svenska
stadsförbundet finner det principiellt tillfredsställande ur såväl sociala syn
punkter som allmän rättvisesynpunkt att det eftersatta hjälpbehov, som
otvivelaktigt finns bland dessa kategorier, tillgodoses. Enligt Sveriges social
demokratiska kvinnoförbund är det svårt att finna en befolkningsgrupp,
som har ekonomiska, sociala och personliga bekymmer, jämförliga med de
ensamstående mödrarnas. Effektiva samhällsåtgärder för att underlätta
dessa mödrars bördor framstår enligt förbundet som en av de mest ange
lägna uppgifterna just nu.
Bidragsförskott och särskilda barnbidrag m. m.
Remissorganen har allmänt förklarat sig dela familjeberedningens upp
fattning att det nuvarande maximibeloppet för bidragsför
skott och särskilt barnbidrag är för lågt och att en väsent
lig höjning är erforderlig.
Socialstyrelsen anser, att höjning av bidragsförskottets maximibelopp
till en i förhållande till nuvarande levnadskostnads- och inkomstförhållan
den rimlig nivå är den angelägnaste reformen för närvarande för åstad
kommande av ökad trygghet åt ofullständiga familjer. En sådan reform
skulle enligt styrelsen få stor betydelse icke minst indirekt genom dess
beräknade inverkan på de familjerättsliga underhållsbidragens storlek.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
19
Ur deras synpunkt, som för sin försörjning är beroende av de särskilda
barnbidragen, framstår givetvis en förbättring av dessa bidrag som lika
angelägen.
Bland övriga remissorgan, som anser en höjning av maximibeloppet önsk
värd, märks riksråkenskapsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Öster
götlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Våsternorrlands och Norrbot
tens län, praktiskt taget alla kommunala myndigheter, som yttrat sig i frå
gan, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Lands
organisationen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors
samarbetsförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Folkpartiets kvinno
förbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska kvinnors
vänsterförbund.
Vissa remissinstanser anser, att frågan om höjning av bidragsförskot
tets och särskilda barnbidragets maximibelopp bör anstå, till dess statsmak
terna tagit ställning till allmänna pensionsberedningens förslag eller i vart
fall till dess resultatet av pensionsberedningens arbete föreligger. Denna
ståndpunkt intages bl. a. av statskontoret, pensionsstyrelsen, länsstyrelsen
i Kronobergs län, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska landskommuner
nas förbund, ett stort antal kommunala myndigheter och Högerns kvinno
förbund.
Enligt Svenska stadsförbundet är det förmodligen riktigt att avvakta pen
sionsberedningens förslag, men förbundet finner det beklagligt om den se
dan länge berättigade och angelägna höjningen av maximibeloppen härige
nom kommer att i mera avsevärd grad fördröjas ytterligare. Stadsförbun
dets mening delas av vissa kommunala myndigheter.
I andra yttranden betonas emellertid kraftigt nödvändigheten av att höj
ningen genomföres snarast möjligt. Socialstyrelsen anför att, därest den av
beredningen föreslagna sammankopplingen av bidragsförskotten med de
särskilda barnbidragen icke kommer att ske, anledning saknas att uppskjuta
höjningen av bidragsförskottets maximibelopp i avbidan på prövningen av
allmänna pensionsberedningens förslag. Med hänsyn till de särskilda barn
bidragens direkta anknytning till folkpensioneringen kan styrelsen emeller
tid acceptera att eventuella reformer beträffande dessa bidrag uppskjutes;
styrelsen ser dock helst att en höjning jämväl av detta maximibelopp
genomföres utan dröjsmål.
Också länsstyrelsen i Stockholms län finner böjning av bidragsförskot
tets maximum böra ske redan nu och utan sammankoppling med eventuell
ändring av de särskilda barnbidragen, överståthållaråmbetet anser goda
skäl tala för eu höjning av nuvarande maximibelopp. I den mån höjningen
sker parallellt med levnadskostnadernas allmänna stegring, synes den inte
med nödvändighet föregripa kommande avgöranden. Landsorganisationen
framhåller, att frågan om böjning av de särskilda barnbidragen ej kan an
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
20
stå till dess i eu framtid den allmänna pensionsberedningens förslag blir
föremål för statsmakternas beslut. En höjning som avser ett återställande
av de särskilda barnbidragens realvärde från år 1953 är enligt organisationen
ett minimum i fråga om omedelbara åtgärder. Sedan bör i anslutning till
de lagstiftningsåtgärder, som pensionsberedningens betänkande kan föran
leda, de särskilda barnbidragens storlek upptagas till förnyad prövning.
Liknande synpunkter framföres av Sveriges husmodersföreningars riksför
bund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet,
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt ett antal kommunala myn
digheter.
I endast ett fåtal av remissyttrandena beröres storleken av en
eventuell höjning av maximibeloppen. Socialstyrelsen vidhåller sitt
i årets statsverksproposition (V ht p. 25) redovisade förslag om en höjning
av maximibeloppet för bidragsförskott till 1 200 kronor per barn och år.
Samma belopp föreslås av länsstyrelsen i Stockholms län, Kooperativa
kvinnogillesförbundet och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.
Sistnämnda förbund framhåller, att beloppet då skulle närma sig hälften
av den faktiska kostnaden för ett barns försörjning. Länsstyrelsen i Väster-
norrlands län anser beloppen ej böra sättas lägre än 900 kronor för år. Även
stadsfullmäktige i Flen och barnavårdsnämnden i Finspång föreslår 900
kronor för år, medan stadsfullmäktige i Norrköping finner beloppet böra
bestämmas till 65 å 70 kronor för månad. Länsstyrelsen i Norrbottens län
och barnavårdsnämnden i Boden anser maximibeloppet böra höjas till
åtminstone 60 kronor i månaden.
Mycket delade meningar råder om familjeberedningens förslag att bi
dragsförskott skall utgå med ett av underhållsbidragets storlek oberoende
normalbelopp och att utfyllnadsbidrag skall utgivas till barn,
som är berättigade till lägre underhållsbidrag än normalbeloppet men inte
äger rätt till bidragsförskott därför att den underhållsskyldige fullgör sina
förpliktelser.
Åtskilliga remissorgan betonar det stora behovet av ytterligare ekono
miskt stöd åt de kategorier, som beredningen haft i tankarna vid utform
ningen av sitt förslag, och finner de förordade åtgärderna böra genomföras.
Sålunda framhåller länsstyrelsen i Norrbottens län, att bidragsförskottet bör
syfta till att garantera vårdnadshavaren ett godtagbart belopp oavsett den
underhållsskyldiges betalningsförmåga. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs
län skulle ett normalbelopp utgöra en icke oväsentlig förbättring för de
många barn, vilkas underhållsbidrag fastställts med belopp understigande
det högsta förskottsbeloppet. Möjligen kunde invändas att skäl för änd
ring i enlighet med förslaget icke föreligger om en generell höjning av
äldre underhållsbidrag kommer till stånd; troligen kommer emellertid även
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
21
därefter många bidrag att vara låga. Gentemot förslaget om fyllnadsbidrag
kan enligt länsstyrelsen vissa erinringar göras. En sådan bidragsrätt som den
föreslagna kan lätt leda till att avtal om underhållsbidrag kommer att ingås
med lägre belopp än som eljest skulle ha betingats. Det är emellertid enligt
länsstyrelsen väsentligt att barnet garanteras ett visst minimiskydd.
Länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län har inte något att erinra
mot beredningens förslag om normalbelopp och fyllnadsbidrag.
I tillstyrkande riktning uttalar sig också riksräkenskapsverket samt åt
skilliga kommunala myndigheter.
En positiv inställning till förslaget om normalbelopp och fyllnadsbidrag
intar vidare Landsorganisationen, som anser att något missbruk av de före
slagna bestämmelserna ej torde uppkomma, enär kommunerna själva har
ett så stort ekonomiskt egenintresse i att de underhållsskyldiga verkligen
fullgör sina åligganden. Enligt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund
bör dock de föreslagna bestämmelserna kombineras med en omedelbar höj
ning av bidragsförskottets maximibelopp.
I en rad yttranden avstyrkes däremot förslaget om normalbelopp och
fyllnadsbidrag.
Beträffande utformningen av bidragen påpekar en del av de avstyrkande
remissinstanserna den principiella skillnaden mellan bidragsförskott såsom
en garanti för att ett familjerättsligt underhållsbidrag erhålles och fyllnads
bidrag såsom en form av allmänt understöd åt vissa behövande. Vikten av
att sambandet mellan underhållsbidraget och bidragsförskottet bibehålies
och att bidragsförskottets karaktär av förskott består framhålles sålunda
av pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län,
Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet. Så snart
man överväger att införa ett garanterat minimibelopp, som kan överstiga
det fastställda underhållsbidraget, är man enligt överstäthållarämbetets
mening inne på helt andra bedömanden än som rimligen kan inrymmas
under begreppet bidragsförskottering. En samhällsgaranti av antytt slag
synes ämbetet snarast böra inordnas under en form av barnbidrag av ett
eller annat slag, så avpassat att utgående belopp motsvarar det minimibehov
man önskar garantera.
Den av beredningen själv påpekade risken för att vårdnadshavare och
barnavårdsmän i vissa fall kan komma att bli mindre angelägna att bevaka
barnets rätt till högsta möjliga familjerättsliga underhållsbidrag under-
strykes av flera remissorgan, däribland länsstyrelsen i Stockholms län och
Svenska stadsförbundet. Socialstyrelsen framhåller att denna risk blir större
ju högre normalbeloppet sättes. Enligt styrelsens mening synes beredningen
ha överskattat möjligheterna att genom kontrollåtgärder motverka sådana
tendenser, som här avses. Under det att eu höjning av maximibeloppet för
bidragsförskottet i dess nuvarande utformning erfarenhetsmässigt påverkar
underhållsbidragen i gynnsam riktning, skulle eu höjning av det föreslagna
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 är 1957
normalbeloppet sannolikt komma att motverka en höjning av underhålls
bidragens nivå.
Liknande synpunkter framföres av bl. a. Svenska socialvårdsförbundet,
Fredrika-Dremer-förbundet och Folkpartiets kvinnoförbund. Barnavårds
nämnden i Borås fruktar, att den drivkraft, som tillgodoseendet av barnets
behov nu utgör, skulle komma att minska i effekt, eftersom barnet under
alla förhållanden får sitt »normalbelopp» i underhållsbidrag. Obehaget för
vårdnadshavaren och besvären för barnavårdsmannen med att söka få till
stånd förbättringar av gällande avtal och domar kommer enligt nämndens
uppfattning att verka återhållande på initiativet att ta itu med saken.
Beredningens förslag att barn, som är tillförsäkrade lägre underhålls
bidrag än normalbeloppet, skall äga utfå detta belopp resp. fyllnadsbidrag
endast under förutsättning att den underhållsskyldiges betalningsförmåga
äi nedsatt anses i vissa yttranden medföra stora bedömningssvårigheter.
Bland dem som uttalat sig på detta sätt märks kommunalfullmäktige i Mora-
strands köping, som framhåller att betalningsförmågan växlar oerhört från
tid till annan och att det icke synes lämpligt att anknyta storleken av en
social förmån till en så svårbedömbar faktor. Länsstgrelsen i Södermanlands
län, som anser att bidragsförskottet bör bibehållas i sin nuvarande form, ut
talar, att därest fyllnadsbidrag anses böra införas dessa bör bli föremål för
inkomstprövning enligt schematiska grunder.
I åtskilliga remissyttranden huvudsakligen från kommunala myndigheter
men även från Svenska socialvårdsförbundet och Folkpartiets kvinnoför
bund har anmärkts att en tillämpning av förslaget om normalbelopp och
fyllnadsbidrag skulle kunna medföra en komplicering av förvaltningsappa
raten och betydande merarbete för barnavårdsnämnderna. Enligt länssty
relsen i Västernorrlands län kommer fyllnadsbidragen att i administrativt
hänseende vålla ett arbete, som ej svarar mot deras nytta.
Lämpligheten av att i stället för de föreslagna fyllnadsbidragen vid behov
anlita socialhjälp framhålles av länsstyrelsen i Västernorrlands län, Svenska
stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund samt ett antal
kommunala organ.
Beträffande finansieringen av de föreslagna bidragen framhåller
Svenska stadsförbundet och ett stort antal kommunala myndigheter, att
kommunernas kostnader för ifrågavarande slag av bidrag i varje fall ej
bör ökas proportionellt sett. Stadsfullmäktige i Hälsingborg anser att, enär
införandet av ett obligatoriskt bidrag till barnen i de ofullständiga famil
jerna vid sidan av de obligatoriska allmänna barnbidragen måste anses vara
en typisk statlig uppgift, det nya bidraget i princip och på grund av sin
karaktär av kontantbidrag bör bekostas av staten. Av samma uppfattning
är företrädare för vissa andra städer.
Statens socialvårdskonsulent i tolfte distriktet framhåller däremot att ett
23
eventuellt fyllnadsbidrag bör bestridas helt av kommunala medel. Riskerna
är annars stora att underhållsbidragen kommer att sättas låga, då ingen
kommer att ha intresse av att underhållsbidrag utgår efter försörjnings
förmågan.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
Familjerättsliga underhållsbidrag till barn
Familjeberedningens förslag att Kungl. Maj :t skall utfärda cirkulär med
normerande anvisningar rörande bestämmandet av underhållsbidrag till
barn har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av ett stort antal remissorgan,
däribland länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, Landsorganisa
tionen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Yrkeskvinnors sam-
arbetsförbund ävensom åtskilliga kommunala myndigheter. Någon närmare
motivering för detta ställningstagande har i allmänhet ej lämnats.
Riksräkenskapsverket ifrågasätter, om icke de normerande anvisning
arna bör vara sådana, att avtal om lägre underhållsbidrag än bidragsför
skottets belopp icke får godkännas av barnavårdsman. En sådan norm
synes enligt ämbetsverkets mening icke ingiva några betänkligheter, då
möjligheten till domstolsprövning står öppen, om den underhållsskyldige
anser skäl föreligga för lägre belopp.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner förslaget att införa normativa an
visningar om underhållsbidragens storlek berättigat, enär barnavårdsnämn
derna och barnavårdsmännen ytterligare bör erinras om skyldigheten att
bevaka att ur den ofullständiga familjens synpunkt rimliga underhållsbidrag
fastställes. Genom anvisningarna bör enligt länsstyrelsens mening också
framhållas vikten av att barnavårdsmyndigheterna med uppmärksamhet
följer de underhållsskyldigas ekonomiska betingelser samt att de i den mån
dessa förbättras har att vidtaga åtgärder för att höja underhållsbidraget i
förhållande till den stegrade betalningstörmågan.
Behovet av att den civilrättsliga underhållsskyldigheten utnyttjas i full
utsträckning vitsordas jämväl av flertalet övriga remissinstanser. Åtskilliga
av dem är emellertid kritiskt inställda till familj eberedningens förslag om
normerande anvisningar för bestämmande av underhållsbidragens belopp.
Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Östergötlands län huruvida de före
slagna anvisningarna är förenliga med de i föräldrabalken givna grundläg
gande bestämmelserna om att betalningsförmågan skall vara avgörande för
bidragets bestämmande. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det ej
lämpligt att dylika anvisningar utfärdas utan stöd av bemyndigande i för
äldrabalken.
Länsstyrelsen i Kronobergs län befarar att anvisningar i den form som
beredningen föreslagit kan få karaktär av bindande föreskrifter och läns
styrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter, om inte anvisningar om en nedre
gräns för bidragens storlek lätt kan medföra alt gränsen blir en absolut
24
norm. Liknande farhågor uttryckes av bl. a. länsstyrelsen i Södermanlands
län och en del kommunala remissorgan.
Enligt länsstyrelsen i Stockholms län vore bästa lösningen att socialsty
relsen bemyndigades att inom ramen för sin allmänt rådgivande verksam
het lämna råd och rekommendationer till vederbörande. Jämväl länsstyrel
serna i Södermanlands, Kronobergs och Västernorrlands län samt Högerns
kvinnoförbund anser alt socialstyrelsen bör lämna erforderliga råd och an-
\isningar. En liknande ståndpunkt intas i överståthållarämbetets yttrande
samt i vissa yttranden från kommunalt håll.
Enligt socialstyrelsen tillåter stadgandet i 7 kap. 2 § föräldrabalken var
ken fastställande av ett generellt minimibelopp för underhållsbidrag till
barn eller antagande av schablonmässiga regler för beräkning av bidragens
storlek. Dessutom föreligger alltid risk för att ett minimibelopp i praktiken
får verkan som maximibelopp. Styrelsen, som är medveten om att under
hållsbidragen under nuvarande förhållanden fastställes på schablonmässiga
gi under och med för låga belopp samt att åtgärder måste vidtagas för att
få en ändring till stånd, anför vidare:
Erfarenheten har visat, att en höjning av maximibeloppet för bidrags
förskott påverkar underhållsbidragen i samma riktning. Bidragsförskottets
maximibelopp tolkas som ett uttryck för statsmakternas uppfattning om
vad som med hänsyn till radande ekonomiska förhållanden är att anse som
*^ormalt» underhållsbidrag. Det verkar därför som en riktningsvisare
för såväl domstolar' som barnavårdsmän. Förutsatt att bidragsförskottet
bibehålies vid sin nuvarande konstruktion ser socialstyrelsen på grund av
detta förhållande en höjning av bidragsförskottets maximibelopp som det
veiksammaste medlet för åstadkommande av en bättre anpassning av under
hållsbidragen till barnens behov och de bidragsskyldigas betalningsförmåga.
------- — Ett uttalande av statsmakterna — förslagsvis i samband med be
handlingen av förevarande promemoria — om vikten av att barnavårds
män och domstolar beaktar den ökade betalningsförmåga hos de bidrags-
skyldiga, som är en följd av den allmänna välståndsutvecklingen, skulle
enligt socialstyrelsens mening vara av stort värde. Ett sådant uttalande hör
aven understryka angelägenheten av att tidigare fastställda underhålls
bidrag, vilka under rådande förhållanden framstår som alltför små, så
långt möjligt blir föremål för ändring.------------ Eu central tillsynsmyndig
het över barnavårdsmannaverksamheten skulle ha stora möjligheter att
öva inflytande på avtalsuppgörelserna angående underhållsbidrag till utom-
äktenskapliga barn.------------- Socialstyrelsens befogenheter inskränker sig
till åtgärder, hänförliga under den i styrelsens instruktion föreskrivna
sociala upplysningsverksamheten samt till utfärdande av anvisningar och
föreskrifter för statens socialvardskonsulenter. Inom ramen för dessa sina
befogenheter har socialstyrelsen länge sökt verka för en höjning av under
hållsbidragens nivå.------------ Såsom tillsynsmyndighet skulle socialstyrelsen
få helt andra möjligheter än den nu har att följa barnavårdsmännens verk
samhet och att ingripa vägledande i frågor rörande storleken av underhålls
bidrag. —
Med hänsyn till att tillämpning av normerande bestämmelser i åtskilliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
25
fall kan komma i konflikt med föräldrabalkens regler att underhållsskyl
dighet skall fastställas efter den betalningsskyldiges förmåga avstyrker
Svenska stadsförbundet utfärdandet av dylika normer för underhållsbidra
gens nominella storlek eller minimibelopp. Samma inställning intar
Svenska landskommunernas förbund, som anser mera vara att vinna genom
fortlöpande central eller lokal information rörande av domstol utdömda
underhållsbidrag. Jämväl Svenska socialvårdsförbundet avstyrker försla
get om normerande anvisningar och hänvisar därvid bl. a. till att förhållan
dena i det enskilda fallet måste vara avgörande. Om åtgärder i speciella
undantagsfall är erforderliga, torde det enligt förbundets mening vara mera
lämpligt, om tillsynsmyndigheterna, länsstyrelserna, genom sina tjänste
män vid inspektioner och på annat sätt medverkar till att behövliga rättel
ser nås. Denna uppfattning har också Fredrika-Bremer-förbundet, som där
jämte rekommenderar en intensifiering av kommunförbundens och kom
munskolans upplysningsverksamhet.
Föredraganden
De ofullständiga familjernas ekonomiska situation
I två betänkanden och ett par intervjuundersökningar på senare tid har
dokumenterats, att den ekonomiska situationen för ofullständiga familjer
regelmässigt är sämre än för normalfamiljer med barn och för ensamstående
utan försörjningsplikt mot barn. De f. n. ca 80 000 ensamstående mödrarna
i vårt land — vartill kommer drygt 10 000 ensamstående fäder — har vård
naden om sammanlagt ca 120 000 barn. Flertalet av dessa växer upp under
mycket knappa förhållanden. Det beror inte endast på att moderns arbets
inkomst ligger inom ramen för de traditionellt lägre kvinnolönerna och där
till ofta begränsas av de avbränningar i tid och krafter, som barnets eller
barnens vård förorsakar. Även det ekonomiska bidraget från barnafadern är
ofta så lågt, att det inte täcker vad som borde vara hans andel av kostnaderna
för barnets uppehälle.
En av familjeutredningen åberopad undersökning av de ogifta mödrarnas
inkomstförhållanden har sålunda visat, att mer än hälften av dem under
1052 förtjänade mindre än 3 000 kronor och att endast 10 procent hade
en inkomst av 5 000 kronor eller mera. Enligt en senare — 1955/56 — före
tagen undersökning, socialstyrelsens s. k. mödraundersökning, som omfat
tade 1 500 ensamma mödrar, hade 56 procent av de ogifta högst 4 000 kro
nor om året i egen inkomst. Parallella utredningar visar, alt underhållsbidrag
från fadern, i synnerhet äldre sådana, ofta är så låga att de inte står i rim
lig proportion till de faktiska barnkostnaderna och sannolikt inte heller till
faderns betalningsförmåga. Barnavårdskommittén inhämtade ar 1953 upp
gifter från 225 barnavårdsnämnder om storleken av de belopp, som under
skilda tidsperioder avtalats eller utdömts i underhållsbidrag till barn. Denna
undersökning gav vid handen, att underhållsbidrag på 25, 30 och 35 kro
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
26
nor i månaden var vanligt förekommande under tiden 1940—49, medan
belopp på 45 å 50 kronor blivit mera allmänt vedertagna efter år 1949.
Fr. o. in. år 1952 syntes belopp på 60 kronor inte vara alltför ovanliga, men
högre belopp förekom endast undantagsvis och då närmast i storstäderna.
På samma eller obetydligt högre nivå befann sig underhållsbidragen vid
mödraundersökningen 1955/56. På grundval av detta undersökningsmaterial
framhåller familjeberedningen, att ca 40 procent av underhållsbidragen till
ogifta mödrars barn synes vara fastställda till belopp på högst 600 kronor
om året, åtskilliga av dem långt därunder och till månadsbelopp föga större
än vad som motsvarar den genomsnittliga dagsförtjänsten för en industri
arbetare. Iakttagelsen har bekräftats vid en stickprovsundersökning, som
företagits inom socialdepartementet vintern 1956/57 och som omfattade de
bidragsförskott, som utanordnas i 8 kommuner, fördelade på ortsgrupperna
II—V. Stickproven visar, att även om en generell uppräkning av de utgå
ende underhållsbidragen sker i enlighet med det förslag, som på före
dragning av chefen för justitiedepartementet remitterats till lagrådet, kom
mer 20 å 30 procent av alla underhållsbidrag till ensamstående mödrars barn
att vara högst 50 kronor per månad. Att de äldre underhållsavtalen domi
nerar i de lägre beloppskategorierna är naturligt. Underhållsbidragen till ett
stort antal barn regleras emellertid fortfarande av dessa äldre avtal, och
även om bidragsbeloppen inte föreföll så orimliga, när de på sin tid fast
ställdes med spädbarnets konsumtion i blickfältet, har de efterhand blivit
ytterligt odryga för de uppväxande i ett samhälle, där levnadskostnaderna
ökat kraftigt både genom penningvärdes- och standardförändringar.
Utgångsläget för stödåtgärder
De snålare livsbetingelserna för barn i ofullständiga familjer erkänns all
mänt av den breda och representativa remissopinion, som kommit till ut
tryck i yttrandena dels över betänkandet Samhället och barnfamiljerna,
dels över familjeberedningens promemoria i ämnet. Flertalet har velat ge
åtgärder till de ensamma mödrarnas stöd en prioritet bland aktuella social
politiska åtgärder. De olika förslagen till förbättrat stöd för denna speciellt
handikappade kategori barnfamiljer har också diskuterats ingående. Tanken
på en ny generell höjning av de familjerättsliga underhållsbidragen har
härvid vunnit allmän anslutning och resulterat i nyssnämnda, till lagrådet
remitterade lagförslag.
En annan fråga, som tilldragit sig stor uppmärksamhet, gäller bidrags
förskottens maximibelopp. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår för
ordade socialstyrelsen en höjning av detta belopp från nuvarande 600 kronor
till 1 200 kronor per år. Då statsverkspropositionen anmäldes ansåg jag, att
styrelsens förslag borde vila i avvaktan dels på den bedömning, som skulle
komma att ske under remissbehandlingen av familjeberedningens förslag att
Kungi. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
27
sammanslå bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen med varandra till en enda samhällelig stödform, och dels på det resultat, vartill allmänna pensionsberedningen kunde komma vid prövning av frågan om de särskilda barnbidragens ställning i pensionssystemet. Även allmänna statsbidragsut- redningens förslag att avskaffa det speciella statsbidraget till bidragsför skotten och inräkna detta i ett klumpanslag till kommunerna innebar ett osäkerhetsmoment vid de ställningstaganden, som föregick avlåtandet av årets statsverksproposition. Under behandlingen av dess femte huvudtitel meddelade jag därför, att jag inte räknade med att förslag om höjning av bidragsförskotten kunde föreläggas årets riksdag men att jag hoppades att familjeberedningens förslag om s. k. utfyllnadsbidrag skulle kunna bearbe tas i sådan tid, att proposition i ämnet kunde framläggas redan i år. Det framstod nämligen för mig som särskilt angeläget att öka det samhälleliga stödet åt sådana familjer, där underhållsbidragen till barnen inte ens upp går till bidragsförskottens nuvarande maximibelopp. En framkomlig väg syntes mig härvid vara att införa ett system, varigenom dessa underhålls bidrag utfylldes av allmänna medel.
Läget har sedermera klarnat beträffande detta frågekomplex. Remiss behandlingen av familjeberedningens förslag har avslutats den 15 januari, pensionsberedningen har framlagt sitt betänkande den 6 februari och det speciella statsbidraget till bidragsförskotten har, såsom framgår av propo sitionen nr 112/1957, ansetts böra bibehållas tills vidare. Det föreligger där med möjligheter att pröva frågan om bidragsförskotten och utfyllnads- bidragen från säkrare utgångspunkter.
Bidragsförskotten
Remissopinionen i anledning av familjeberedningens förslag har varit starkt positiv för snara åtgärder till bättre ekonomiskt stöd för de barn, som växer upp i ofullständiga familjer. Samtidigt har den dock varit mycket delad kring familjeberedningens olika förslag. Tanken på sammanslagning av bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen har sålunda mött mycken skepsis. Statsmakternas ståndpunktstagande till allmänna pensions- beredningens förslag om förbättrad pensionering måste enligt min mening bli grundläggande för prövningen av huruvida en sådan sammanslagning skall komma till stånd. Pensionsberedningen förutsätter nämligen, att de särskilda barnbidragen den 1 juli 1960 avlöses av andra förmåner. Enligt beredningens förslag skall huvudparten av de särskilda barnbidragen ersät tas av barnpensioner, vilka skall utgå med 750 kronor till varje barn under 19 år som förlorat sin huvudsakliga försörjare. I de fall, där försörjaren lever, föreslås att ett inkomstprövat barntillägg till dennes folkpension skall utgå i stället för särskilt barnbidrag. Slutligen förutsattes, att utomäkten- skapliga barn med okänd fader i stället för särskilt barnbidrag får rätt till ett jämförligt stöd inom barnavårdens ram. Det är uppenbart, alt eu sam
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 är 1957
manslagning av de särskilda barnbidragen med bidragsförskotten skulle innebära ett föregripande av prövningen av de av pensionsberedningen så lunda framlagda förslagen. Jag kan därför inte förorda, att en sådan sam manslagning nu genomföres.
Inte heller kan jag tillstyrka, att bidragsförskottens konstruktion nu ändras så att förskottet alltid utgår med ett normalbelopp lika stort för alla barn som inte erhåller sina avtalade eller utdömda underhållsbidrag. Det syfte, som familjeberedningen velat uppnå med sitt förslag om normalbe lopp, bör emellertid i viss omfattning tillgodoses på annat sätt. Jag återkom mer strax till frågan härom.
Av vad som hittills anförts framgår, att bidragsförskotten enligt min me ning åtminstone tills vidare bör vara konstruerade på samma sätt som nu. De bör med andra ord upp till en viss maximigräns utgå med det belopp, som barnet äger uppbära i underhållsbidrag. Emellertid bör det vara möjligt att utan olägenhet höja den nuvarande maximigränsen, i varje fall om man håller sig under den av pensionsberedningen föreslagna barnpensionens be lopp 750 kronor för år. Enligt det tidigare omnämnda till lagrådet remitte rade lagförslaget skall de familjerättsliga underhållsbidragen uppräknas en ligt en metod som innebär att i det närmaste full kompensation lämnas för levnadskostnadsstegringen under de senaste fem åren. Denna uppgår till ca 20 procent. Enligt min mening är förhållandena numera sådana, att det offentliga stödet i form av bidragsförskott — vilket ju skall ersätta uteblivet underhåll — bör få en motsvarande förbättring. På grund härav förordar jag att maximibeloppet för bidragsförskott höjes från 600 till 720 kronor för år, dvs. från 50 till 60 kronor i månaden.
Den förmodan har uttalats — bl. a. av socialstyrelsen — att en höjning av bidragsförskottens maximibelopp skulle ha den psykologiska effekten, att nya familj erättsliga underhållsbidrag anpassas uppåt till en högre nivå. Erfarenheten talar för att detta är riktigt. Ä andra sidan råder tydligen på sina håll den föreställningen att inga ytterligare anspråk kan ställas på den underhållspliktige, om han betalar till barnet vad som motsvarar bidrags förskottets maximibelopp. Det är angeläget att det göres klart för barna- vårdsmän och andra, som har att ta befattning med underhållsfrågor, att underhållsbidrag förvisso bör sättas högre än bidragsförskottets maximi belopp, närhelst den underhållsskyldiges försörjningsförmåga så tillåter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957
Utfijllnadsbidrag
I dagens läge anser jag det angelägnast, att tillgängliga resurser inriktas på att bistå de sämst ställda inom gruppen ensamstående ogifta och från skilda med barn genom att lägga en fast grund under deras ekonomi. Om man därvid utgår från att ett barn i dagens samhälle skulle behöva minst 60 kronor i underhållsbidrag per månad från den föräldrapart, som inte
29
sammanbor med barnet, så kan samhället inte tydligare ge den principen till känna bland föräldrar och myndigheter, som har till uppgift att bevaka barnens intressen, än genom ett temporärt ekonomiskt stöd till avveckling av den bottensats av lägre underhållsbidrag, som regleras av nu löpande, van ligen gamla avtal och domstolsbeslut. Detta bör ske genom att barnet tillför säkras skillnaden mellan bidragsförskottets maximibelopp — här föreslaget till 60 kronor i månaden — och det bestämda lägre underhållsbidraget i alla de fall, där underhållsbidraget har fastställts före ett visst datum och där det ej framgår att barnet för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av dylikt bidrag.
Ett utfyllnadsbidrag i denna form tar uteslutande sikte på barnets behov, vilket enligt min mening bör tillgodoses oavsett om misstanke eller vetskap föreligger att den underhållsskyldiges betalningsförmåga inte utnyttjas fullt. Är detta senare fallet och kan rättelse ej uppnås genom överenskommelse, får som hittills processvägen anlitas.
En huvudinvändning mot familjeberedningens förslag om normerade bi dragsförskott och fyllnadsbidrag har varit risken för att parter medvetet skulle kunna sluta avtal om alltför lågt underhållsbidrag och härigenom åsamka det allmänna kostnader, som egentligen borde bäras av de under- hållspliktiga. Om emellertid — som nyss antytts — rätten till utfyllnads bidrag av den typ jag föreslagit begränsas till barn, vilkas underhåll regle ras i avtal, som ingåtts före den 1 april 1957, eller genom domstolsbeslut, som meddelats före nämnda dag, är varje möjlighet till missbruk utesluten. Jag förordar därför, att en sådan begränsning genomföres.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
Familjerättsliga underhållsbidrag till barn
Såsom framgått av det förut anförda är utfyllnadsbidraget avsett att bli en temporär åtgärd, som avvecklar sig själv allteftersom de gamla under hållsbidragen upphör med barnens inträde i högre åldrar. Utfyllnadsbidra- gets karaktär av övergångsföreteelse, den samtidiga höjningen av bidragsför skottet och den generella uppräkningen av de familjerättsliga underhålls bidragen bör tillsammans kunna få en avsevärd stimulanseffekt på strä vandena att höja underhållsbidragens nivå till närmare överensstämmelse med nutida kostnadsläge och levnadsstandard. Det är angeläget, att de myn digheter, som medverkar vid avtalsuppgörelser om underhållsbidrag, är införstådda med dessa strävanden.
I syfte att höja underhållsbidragens nivå har familjeberedningen i sin promemoria om stöd åt ofullständiga familjer föreslagit, att Kungl. Maj:t utfärdar anvisningar till socialstyrelsen och vederbörande kommunala myn digheter av innehåll att underhållsbidrag i regel inte må fastställas till lägre belopp än vad som högst kan utgå i bidragsförskott. Mot delta förslag har invänts hl. a., alt rekommendationer i detta ämne bör utgå från social
styrelsen som råd och inte från Kungl. Maj :t, då de lätt får karaktär av påbud, och vidare att rekommendationerna bör vara mer principiella och vägledande än normerande, så att exempelvis barnavårdsmännens prövning av de individuella fallen i enlighet med föräldrabalkens intentioner inte låses fast vid fixa normativa belopp.
Jag kan ansluta mig till dessa synpunkter. Den individuella prövningen av den underhållsskyldiges bärkraft får givetvis inte sättas ur spel och nor mativa belopp får inte hindra utvecklingen. Jag vill erinra om vad chefen för justitiedepartementet vid den förut omnämnda remissen till lagrådet an fört om vikten av att underhållsplikten tas i anspråk i all den utsträckning som medges av gällande lagstiftning. Detta bör understrykas bl. a. vid den rådgivande verksamhet, som bedrives av socialstyrelsen. Genom upplysnings verksamhet av denna art och genom den stimulerande effekt, som övriga av mig föreslagna åtgärder kan väntas få, bör man kunna uppnå, att under hållsbidrag på lägre belopp än 60 kronor i månaden endast i rena undantags tall blir fastställda. Om man dessutom skulle kunna uppnå, att underhålls bidrag av typen engångsbidrag nedbringas eller avskaffas samt att under hållsskyldigheten i större omfattning än för närvarande tas i anspråk även sedan barnet passerat 16-årsgränsen, vore det tacknämligt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
Kostnaderna
Kostnaderna för bidragsförskotten bestrides, i den mån ersättning ej kunnat uttagas av de underhållsskyldiga, till 3/4 av staten och till »/„ av kommunerna. Samma fördelningsgrund bör enligt min mening tillämpas i fråga om de föreslagna utfyllnadsbidragen.
Enligt överslagsberäkningar, som verkställts inom socialdepartementet, kan den totala kostnadsökning, som föranledes av den föreslagna uppräk ningen av bidragsförskottens maximibelopp, antagas uppgå till ca 2,1 milj. kronor per budgetår. Av detta belopp — som beräknats med utgångspunkt bl. a. från antagandet att 50 procent av utgivna förskottsbelopp återbetalas av de underhållsskyldiga — faller 3/4 eller ca 1,6 milj. kronor på staten.
De totala kostnaderna för de föreslagna utfyllnadsbidragen, vilka inte till någon del kan återkrävas av de underhållsskyldiga, har uppskattats till ca 4,5 milj. kronor per budgetår. Därav faller i runt tal 3,4 milj. kro nor på staten. Kostnaderna kommer emellertid att minska efter hand som de äldre underhållsbidragen faller bort.
Den sammanlagda kostnadsökningen för staten kan således uppskattas till (1,6+ 3,4=) 5 milj. kronor per budgetår. Eftersom statens andel i kost
naderna för bidragsförskotten utbetalas i efterskott för budgetår och det samma förutsättes gälla beträffande statens andel i kostnaderna för ut fyllnadsbidragen, kommer kostnadsökningen inte att belasta statsbudgeten för nästkommande budgetår.
31
I enlighet med vad som föreslagits i det föregående har inom social
departementet upprättats ett förslag till lag om ändrad lydelse av 8 §
bidragsförskottslagen och ett förslag till lag om utfyllnad av vissa under
hållsbidrag. Det senare synes något närmare böra kommenteras.
Av 1 § 1 st., vars formulering nära ansluter till ordalagen i 1 § 1 st.
bidragsförskottslagen, framgår, att ulfyllnadsbidrag skall utgå endast under
förutsättning att underhållsbidraget fastställts genom domstolsbeslut som
meddelats före den 1 april 1957 eller i avtal som slutits före nämnda dag.
Denna förutsättning kan ej anses uppfylld, om ett före den 1 april 1957 be
stämt underhållsbidrag efter nämnda dag jämkas genom beslut av domstol
eller genom avtal; i dylikt fall skall alltså utfyllnadsbidrag ej utges. Vidare
fordras, att underhållsbidraget — dvs. det utdömda eller avtalade beloppet,
i förekommande fall förhöjt enligt 1952 års lag om höjning av vissa under
hållsbidrag — ej uppgår till 720 kronor för år. År dessa båda förutsätt
ningar uppfyllda, skall utfyllnadsbidrag utges med vad som brister i sist
nämnda belopp dvs. för år räknat med skillnaden mellan 720 kronor och
underhållsbidragets belopp. Det är härvid utan betydelse om bidragsskyldig-
heten fullgöres eller ej; en annan sak är, att barnet i senare fallet äger
erhålla inte bara utfyllnadsbidrag utan också bidragsförskott. Tilläggas må,
att utfyllnadsbidrag — liksom bidragsförskott — enligt förslaget skall utgå
även i de fall, då skyldigheten att utgiva underhållsbidrag åvilar barnets
moder.
Stadgandet i 1 § 2 st. om att utfyllnadsbidrag ej skall utgå till barn, vars
föräldrar sammanbor, eller till barn, som bor tillsammans med den under-
hållsskyldige, överensstämmer med vad som gäller enligt bidragsförskotts
lagen. Enligt förslaget skall utfyllnadsbidrag ej heller utges till barn, som
för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av sådant bidrag. Med detta
stadgande avses inte annat än att skapa ett underlag för att vägra utfyll
nadsbidrag i fall då barnet lever under så goda ekonomiska förhållanden,
alt stödåtgärder av förevarande slag uppenbarligen är obefogade.
Det är angeläget att administrationen av utfyllnadsbidragen göres så
enkel och kostnadsbesparande som möjligt. För att så skall bli fallet bör
bestämmelserna rörande utfyllnadsbidragen så nära som möjligt ansluta
till reglerna för bidragsförskotten. De stadganden i bidragsförskottslagen,
som i tillämpliga delar bör gälla beträffande utfyllnadsbidragen, återfinns
i lagens 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 inom., 12—14, 20, 21 samt 23—25 §§. En
hänvisning till dessa lagrum, för vilka en kortfattad redogörelse lämnats i
avsnittet om gällande bestämmelser, har gjorts i förslagets 2 §. Härutöver
har — i syfte att undvika utbetalningar av belopp på mindre än 5 kronor
i månaden — i sistnämnda paragraf upptagits ett stadgande av innehåll
alt ulfyllnadsbidrag, som understiger 00 kronor för år, skall utgå endast
under förutsättning att barnet för den lid, på vilken utfyllnadsbidraget
belöper, jämväl äger uppbära bidragsförskott.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1957.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13!) är 1957
32
Föredraganden hemställer härefter att de inom socialdepartementet upp
rättade förslagen till
1) lag om ändrad lydelse av 8 § bidrag sfär skottslag en den 11 juni 1943
(nr 382) och
2) lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957
Ur protokollet:
Karin Wickström
(DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 57
703731