2

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

Härigenom förordnas, att 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 19431

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

8

Bidragsförskott utgår med det be­

lopp den underhållsskyldige jämlikt

rättens beslut eller enligt avtal är

pliktig att utgiva till barnets under­

håll, dock högst med 600 kronor för

år räknat.

(Föreslagen lydelse)

Bidragsförskott utgår med det be­

lopp den underhållsskyldige jämlikt

rättens beslut eller enligt avtal är

pliktig att utgiva till barnets under­

håll, dock högst med 720 kronor för

år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957.

1 Senaste lydelse av 8 § se SFS 1956:48.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

3

Förslag

till

Lag

om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Barn, vars fader eller moder enligt beslut, som av domstol meddelats före

den 1 april 1957, eller enligt skriftligt av två personer bevittnat avtal, som

slutits före sagda dag, är pliktig att till fullgörande av lagstadgad under­

hållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger, därest underhålls­

bidraget ej uppgår till 720 kronor för år räknat, av allmänna medel erhålla

vad som brister i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag).

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. Ej heller må

utfyllnadsbidrag utgå till barn, som för sin försörjning uppenbarligen ej har

behov av dylikt bidrag.

2

§•

Vad i 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom., 12—14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidrags­

förskottslagen den 11 juni 1943 finnes stadgat om bidragsförskott skall i

tillämpliga delar gälla beträffande utfyllnadsbidrag.

Utfyllnadsbidrag, som understiger 60 kronor för år, utbetalas endast under

förutsättning att barnet uppbär bidragsförskott för den tid, på vilken ut-

fyllnadsbidraget belöper.

3 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

U

ndén

,

statsråden

Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, A

ndersson

, H

edlund

, P

ers

­

son

, L

indell

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

, N

äsgård

, K

ling

, E

liasson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

statsrådet Lindström fråga om vissa åtgärder till stöd för barn i ofullstän­

diga familjer samt anför.

Inledning

Familjeberedningen1, som tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyn­

digande den 2 mars 1956 för att inom socialdepartementet biträda vid hand­

läggning av frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna, har

redovisat resultatet av sitt arbete i åtta på hösten 1956 avgivna promemorior.

En av dem handlar om stöd åt ofullständiga familjer (SOU 1956:47). I

syfte att förbättra dessa familjers ekonomiska ställning föreslås i denna

promemoria bl. a. vissa åtgärder, som berör de familjerättsliga underhålls­

bidragen, bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen.

Vid anmälan av årets statsverksproposition (V ht p. 23 och 25) berörde

jag i korthet ifrågavarande promemoria, som då var föremål för remiss­

behandling. Jag förklarade därvid bl. a., att de särskilda barnbidragen och

bidragsförskotten stod i så nära samband med den samhälleliga pensio­

neringen, att frågan om en förbättring av dessa förmåner inte lämpligen

kunde bedömas förrän ståndpunkt tagits till allmänna pensionsbered-

ningens blivande principförslag. Vidare uttalade jag, att jag inte räknade

med att föreslå proposition till årets riksdag om ändring av bidragsförskot­

tets belopp. Sistnämnda uttalande var närmast föranlett av att social­

styrelsen i sina anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt förslag om

höjning av bidragsförskottets maximibelopp från 600 till 1 200 kronor för

år fr. o. m. den 1 juli 1957.

Allmänna pensionsberedningen har numera avgivit sitt principförslag

rörande förbättrad pensionering (SOU 1957:7). Såsom närmare kommer

att utvecklas i det följande har spörsmålet om en effektivisering av bidrags-

1 Familjeberedningen har bestått av kanslirådet Bertil Olsson, ordf., förste byråinspektören

A. Spendrup, amanuensen Göte Svenson, fil. lic. Brita Åkerman Johansson och förste kansli-

sekreteraren Otto Winther.

5

förskottslagstiftningen härigenom kommit i annat läge än det hade vid den

tidpunkt, då statsverkspropositionen anmäldes. Jag anser mig därför böra

återkomma till detta spörsmål. I samband härmed anhåller jag att få till

behandling upptaga vissa andra av familjeberedningen aktualiserade frågor.

Gällande bestämmelser

Enligt föräldrabalken är föräldrarna skyldiga att vidkännas kostnaden

för barnets uppehälle och utbildning, om det ej har egna tillgångar. Under­

hållsskyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning, som med

hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och

ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år (7:1). Jämväl för tiden där­

efter är föräldrarna under vissa förutsättningar skyldiga att giva barnet

underhåll.

I kostnaderna för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga

del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet,

skall i regel betala underhållsbidrag (7:2). Sådant bidrag kan utgå även

till adoptivbarn (7:5), makes barn i tidigare gifte (7:4), makes adoptiv­

barn (7: 5) och makes barn utom äktenskap (7: 4).

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller av domstol. Bidraget

skall i allmänhet utgå i form av ett periodiskt understöd. I vissa fall kan

dock engångsbidrag förekomma.

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet mot

barn utgör ej hinder för barnet att göra gällande rätt till högre underhålls­

bidrag. Från denna regel göres dock ett undantag; avtal om underhåll till

barn utom äktenskap är bindande för barnet, om avtalet slutits genom

skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårds-

man eller, om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden (7: 7).

När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, äger domstol jämka

underhållsbidrag, som fastställts genom dom eller genom avtal som är bin­

dande för barnet (7:8). Även i vissa andra fall kan jämkning äga rum.

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 33i) om höjning av vissa underhålls­

bidrag skall periodiska underhållsbidrag av familjerättslig karaktär, vilkas

belopp fastställts före den 1 januari 1951, förhöjas med hänsyn till pen­

ningvärdets fall. Stadgandet härom äger dock ej tillämpning, om den dom

eller det avtal, varigenom bidraget fastställts, innehåller föreskrift, alt

bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller ökning av den bidrags-

pliktiges inkomster utgå med förhöjning enligt angivna grunder. Höjningen

utgör, om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 60 %, under

något av åren 1941—1946 30 % och under något av åren 1947—1950 20 %.

Utan hinder av vad som stadgas i lagen äger rätten på yrkande lörordna

på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken eller för­

äldrabalken givna reglerna om underhållsbidrag föranleder därtill.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

6

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t

den 1 mars 1957 beslutat att till lagrådet remittera ett lagförslag om ytter­

ligare höjning av vissa äldre underhållsbidrag.

De kontanta försörjningsbidrag, som från samhällets sida kan komma

barnen i ofullständiga familjer till del, förekommer i två huvudformer,

nämligen bidragsförskott och särskilda barnbidrag.

Bestämmelserna om bidragsförskott återfinnes i lagen den 11 juni 1943

(nr 382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskotts­

lagen). Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens

beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till full­

görande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till

barnet, rätt att, om den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet be­

lopp, av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidrags­

förskott). Bidragsförskott utgår emellertid ej till barn, vars föräldrar sam­

manbor, eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige

(1

§)•

Om makar eller någon av dem har adoptivbarn, skall vid tillämpningen

av lagen med barnets fader avses mannen och med barnets moder

hustrun (23 §).

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk med­

borgare och stadigvarande vistas här i riket. Konungen äger dock träffa

överenskommelse med främmande stat i fråga om tillämpningen av lagen

å dess undersåtar ävensom förordna, att barn, som icke någonstädes äger

medborgarskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting,

skall äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn (2 §).

Bidragsförskott utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt

rättens beslut eller avtalet är skyldig att utgiva i underhållsbidrag, dock

med högst 600 kronor om året (8 §). Förskottet utges längst till dess bar­

net fyller 16 år (2 §).

Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den

kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven vid den tidpunkt då för­

skottet sökes (3 §). Ansökningen kan göras av vårdnadshavaren eller av

särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet, om sådan

finnes. Ansökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla

nödiga upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott även­

som en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de läm­

nade upplysningarna är med sanningen överensstämmande. Är sökanden

ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysning­

arna intygas av två trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Vid

ansökningen skall fogas prästbevis och det till grund för ansökningen lig­

gande beslutet eller avtalet, därest dessa handlingar icke annorledes är till­

gängliga för barnavårdsnämnden (4 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

7

Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vil­

ken förskottet sökts. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidi­

gare förfallet bidrag, kan förskott utgå även för förfluten tid, dock längst

från och med andra månaden före den under vilken förskottet sökts. För­

skottet beviljas i regel till utgången av det löpande statliga budgetåiet,

varefter vid behov ny ansökan får göras. Barnavårdsnämnden äger emeller­

tid under juni månad pröva ansökan jämväl för tiden till och med utgången

av närmast följande budgetår (7 §). I regel utbetalas bidragsförskott må­

nadsvis till vårdnadshavaren eller, om särskilt förordnad förmyndare fin­

nes, till denne. Särskilda utbetalningsföreskrifter gäller i vissa fall. Dess­

utom finns en del specialregler beträffande barn som vistas å anstalt in. m.

(11

§)‘

Sedan skyldigheten att utgiva underhållsbidrag till barnet upphört, skall

beviljat förskott ej vidare utgå. Vidare skall förskott indragas om föräld­

rarna sammanflyttar eller om barnet får bostad tillsammans med den un­

derhållsskyldige. Detsamma gäller i regel om barnet ej längre är svensk

medborgare eller stadigvarande vistas här i riket (12 §).

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer

barnet till godo (13 §). Rätten till bidragsförskott kan ej överlåtas eller

tagas i mät för gäld (14 §).

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit

förskottet, i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyl­

dige (15 §). Denne har att till nämnden erlägga å förskottet belöpande del

av underhållsbidraget allt eftersom det förfaller till betalning (16 §). Om

han ej efter förmåga fullgör denna sin skyldighet, skall nämnden utan

dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande (17 §).

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och en

fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).

Barnavårdsnämnden har att hos vederbörande länsstyrelse söka gottgörelse

av statsverket för utgivna bidragsförskott. Ansökningen, som skall avse för-

skottsutgifter för visst budgetår, skall i regel göras före utgången av där­

näst följande budgetår. Länsstyrelsen skall granska ansökningen, eventuellt

låta införskaffa erforderlig ytterligare utredning och därefter, i den mån

förskotten befunnits beviljade och utbetalade i överensstämmelse med före­

skrifterna i lagen samt barnavårdsnämnden skäligen får anses ha fullgjort

vad densamma ålegal i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande, be­

vilja gottgörelse och utanordna beviljat belopp (21 §).

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indrag­

ning av bidragsförskott får den, som beslutet rörer, anföra besvär hos läns­

styrelsen (24 §). Klagan över länsstyrelses beslut föres hos Konungen

(25 §), vilken jämväl äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras

för lagens tillämpning (26 §).

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

8

Om särskilda barnbidrag stadgas i lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. Enligt denna lag

skall särskilt barnbidrag av allmänna medel utgivas till uppehälle och upp­

fostran åt vissa i lagen angivna kategorier av barn, som endast har en

arbetsför försörj are eller helt saknar försörjare. Bidraget är i flertalet fall

inkomstprövat med hänsyn till både barnets och försörjarens inkomst; bar­

nets inkomst av eget arbete påverkar härvid ej bidraget men underhålls­

bidrag eller bidragsförskott skall i regel helt avdragas. När bidraget ej på

grund av inkomstprövningen reduceras, utgår det med 600 kronor för barn

och år. Ärenden rörande särskilda barnbidrag handlägges av pensionsnämn-

derna och pensionsstyrelsen. Jämväl i vissa andra avseenden är föreva­

rande lag anknuten till bestämmelserna i lagen om folkpensionering. Kost­

naderna för särskilda barnbidrag delas mellan staten och vederbörande

kommun; kommunens andel skall motsvara 3A» procent för varje fullt tio­

tal skatteören per invånare i kommunen av kostnaden för bidragen, dock

högst halva kostnaden.

1954 års familjeutredning m. m.

Den år 1954 tillsatta familjeutredningen, som hade till uppdrag att göra

en inventering av de familjepolitiska åtgärderna, ger i sitt betänkande

Samhället och barnfamiljerna (SOU 1955: 29) bl. a. en kortfattad analys

av det sociala och ekonomiska läget för en typ av ofullständiga familjer,

nämligen ensamstående mödrar med barn. Utredningen kommer till det

resultatet att många av de ensamstående mödrarna lever under mycket

blygsamma förhållanden; de civilrättsliga underhållsbidragen fastställes

ofta till synnerligen låga belopp och tillräckligt ekonomiskt stöd från sam­

hällets sida kan icke heller påräknas. Några konkreta förslag till förbätt­

ring av de bidrag som är tillgängliga för ofullständiga familjer eller om

bistånd i nya former framlägges emellertid ej.

Frågan om stödet åt de ofullständiga familjerna behandlas i ett stort

antal av de ca 250 remissyttranden, som år 1955 avgivits över familjeutred-

ningens betänkande. Yttrandena är genomgående positivt hållna. Behovet

av ökat samhälleligt stöd åt dessa familjer, i synnerhet de ensamstående

mödrarna, har salunda understrukits av ett mycket stort antal remissorgan.

Bl. a. framhåller socialstyrelsen, att de ensamstående mödrarna bland barn­

familjerna intager en särställning i materiellt hänseende. Eftersläpningen

ifråga om ekonomi och levnadsstandard har enligt styrelsen utan tvekan

hårdast drabbat denna kategori. Vid en diskussion om ökade familjepoli­

tiska åtgärder finner styrelsen därför att särskilt avseende bör fästas vid

möjligheterna att förbättra förhållandena för dessa mödrar. Liknande syn­

punkter anlägges av ett flertal andra remissorgan, som anser att hjälp-

åtgärder för de ensamstående mödrarna är det viktigaste av nu aktuella

familjepolitiska frågor. Åtskilliga av dem föreslår en höjning av maximi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

9

beloppen för särskilda barnbidrag och bidragsförskott ävensom andra juste­

ringar av dessa stödformer, exempelvis slopande av inkomstprövningen av

de särskilda barnbidragen. Några remissorgan rekommenderar dessutom

en ytterligare generell höjning av de civilrättsliga underhållsbidragen.

Enligt sina direktiv har familjeberedningen genomgått de problem, som

aktualiserats i familjeutredningens betänkande och de däröver avgivna ytt­

randena, och i anslutning härtill framlagt de förslag, som redovisas i det

följande. Med hänsyn härtill saknar jag anledning att här närmare redo­

göra för innehållet i betänkandet och yttrandena.

1956 års riksdag

Vid 1956 års riksdag väcktes i tre motioner (I: 349 samt II: 266 och 602)

frågan om justering av de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens

maximibelopp. I de två förstnämnda föreslogs skrivelse till Kungl. Maj :t

med begäran om utredning av frågan; i den tredje yrkades bl. a. höjning

av bidragsförskottets maximum till 900 kronor för år.

På förslag av andra lagutskottet (L2U 1956: 23) beslöt riksdagen (rskr.

1956:194) hemställa hos Kungl. Maj:t att motionerna överlämnades till

familj eberedningen för att beaktas vid dess fortsatta arbete.

Kungl. Maj :t har i enlighet med riksdagens hemställan överlämnat riks­

dagens skrivelse i ämnet jämte utskottsutlåtandet och motionerna till fa­

milj eberedningen.

F amilj eberedningen

De ofullständiga familjernas ekonomiska situation

Familjeberedningen lämnar en sammanfattande redogörelse för en sta­

tistisk undersökning, som under åren 1955—56 verkställts av socialstyrelsen

i syfte att belysa ensamstående mödrars sociala och ekonomiska förhållan­

den. Rörande resultatet av denna undersökning, den s. k. mödraundersök-

ningen, som omfattade 1 500 ensamstående mödrar, må följande nämnas.

Antalet ogifta och frånskilda kvinnor samt änkor med hemmavarande

barn under 16 år uppskattades vid undersökningen till

ogifta

frånskilda

änkor

25 400

23 200

20 400

Det kan i detta sammanhang nämnas, att familjeutredningen uppskattat

det totala antalet ensamstående kvinnor med barn under 16 år till 78 900 och

totalantalet ensamstående män med barn under 16 år till 10 700. Utredningen

har vidare uppskattat antalet barn, som vårdas av ensamstående familjeför­

sörjare, till 136 100 av vilka 119 600 barn vårdas av ensamstående mödrar.

De ogifta mödrar som omfattades av mödraundersökningen var genom­

gående mycket unga; inte mindre än 27 procent var under 25 år och 64

procent under 35 år. De frånskilda var genomsnittligt sett äldre; 67 pro­

cent av dem var i åldern 30—44 år. Av änkorna var inte mindre än 91

procent 35 år eller däröver.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

10

Medelantalet barn per moder var:

ogifta

frånskilda

änkor

1.2 1,6 1,6

Förvärvsarbete på heltid eller deltid i eller utom hemmet -—- dock ej hus­

hållsarbete i eget eller släktingars hem — hade 60 procent av de ogifta, 71

procent av de frånskilda och 63 procent av änkorna.

Under det att de frånskilda mödrarna till 69 procent och änkorna till 81

procent bildade egna hushåll med barnen, var motsvarande procenttal för

de ogifta mödrarnas del så lågt som 21. Följande sammanställning visar

den procentuella frekvensen av förvärvsarbete bland mödrar av de tre kate­

gorierna, fördelade efter hushållstyp:

Kungl. Maj. ts proposition nr 139 år 1957

ogifta

frånskilda

änkor

Eget hushåll ..................................

90

80

70

Boende hos släkt ......................

63

68

61

Samboende med man ....................................................

22

39

40

Inkomst av tjänst eller rörelse spelade en dominerande roll för de ensam­

stående mödrarnas ekonomi. Följande tablå visar hur stor procentuell

andel av deras sammanlagda kontantinkomster, som härflöt från olika

källor:

ogifta

frånskilda

änkor

Inkomster av tjänst och rörelse ..................

76

65

48

Tjänstepension eller livränta ...........................

0

0

21

Underhållsbidrag eller bidragsförskott till barnen1

11

17

1

Underhållsbidrag till modern ...........................

—

3

__

Allmänt barnbidrag ........................................................

Särskilda barnbidrag, änkebidrag, invalidpension

8

6

7

m. m.........................................................

0

0

9

Fattigvårdsunderstöd ...........................................

1

3

2

Övriga inkomster .............................................................

2

4

10

Ehuru inkomsterna av tjänst eller rörelse utgjorde huvuddelen av de

ensamstående mödrarnas inkomster, var dessa inkomster absolut sett i fler-

talet fall mycket låga. Följande sammanställning visar hur stor procent av

mödrarna som hade årliga inkomster av angiven storleksordning:

ogifta

frånskilda

änkor

Ingen inkomst av tjänst eller rörelse.........................

Inkomst av tjänst:

31

22

29

Högst

4 000

kr.......................

25

21

27

4 000—8 000

kr...............

31

34

20

8 000—12 000

kr.........................

8

15

8

över

12 000

kr.........................

0

1

1

Inkomst av rörelse...........

2

4

15

Utan uppgift .........................

1

0

1 Siffran innefattar såväl offentligt stöd som bidrag från underhållspliktiga.

11

Vid mödraundersökningen sökte man få fram orsakerna till att en del

mödrar överhuvud icke hade något förvärvsarbete. Såsom skäl härför upp­

gav omkring en tredjedel, att de måste vårda sina barn. Av de ogifta möd­

rarna utan arbete förklarade hälften att de hade hushållsgöromål. Endast

5 procent av de ogifta uppgav arbetsmarknadsskäl och 4 procent hälso- och

åldersskäl. För frånskilda och änkor var hälso- och ålder sskälen däremot

påfallande betydelsefulla. Inte mindre än 32 procent av de frånskilda och

27 procent av änkorna lämnade denna förklaring till att de ej hade för­

värvsarbete. Av de frånskilda och änkorna utan arbete hänvisade respek­

tive 19 och 27 procent till att de hade hushållsarbete under det att respek­

tive 12 och 9 procent åberopade arbetsmarknadsskäl.

I en sammanfattande kommentar till resultatet av mödrahjälpsundersök-

ningen anför familjeberedningen bl. a.

Endast på några få punkter ger socialstyrelsens redovisning något ma­

terial, genom vilket de ensamstående mödrarnas ställning i olika hänseen­

den kan jämföras med befolkningens i övrigt. Även utan sådana kompara­

tiva siffror till hands kan dock av materialet dragas den slutsatsen, att de

ensamstående mödrarna lever på en mycket låg ekonomisk standard. På det

hela taget synes situationen vara ungefär densamma för alla de tre kate­

gorier, som har särskilts i undersökningen. Det kan visserligen konstateras,

att de ogifta mödrarna i väsentligt större utsträckning än de två andra grup­

perna får hjälp till sin försörjning genom samboende med barnets fader

eller med släktingar (föräldrar). Man kan kanske vara frestad att påstå, att

angivna förhållande minskar behovet av samhälleligt stöd för just denna

grupp. Emellertid bör icke förbises att samboendet med föräldrar och

släktingar i åtskilliga, kanske flertalet fall har framtvingats av yttre omstän­

digheter såsom bristen på bostad, svårigheterna att ordna barntillsynen och

ekonomiska bekymmer i allmänhet.

Helt allmänt finner familjeheredningen det uppenbart, att det i fråga om

de ofullständiga familjerna i gemen föreligger ett eftersatt hjälpbehov, som

inte kan tillgodoses utan tämligen långtgående åtgärder från det allmännas

sida. Analysen av det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras

barn leder enligt beredningens mening till slutsatsen, att ett särskilt stöd

för barnförsörjningen inom dessa ofullständiga familjer behövs vid sidan

av de allmänna barnbidragen. Vad som främst konstituerar detta behov är

självfallet det förhållandet, att det direkta ansvaret för barnens försörjning

åvilar endast en vuxen. Härtill kommer att kvinnornas inkomstläge och

allmänna situation på arbetsmarknaden ytterligare skärper disproportionen

mellan behov och försörjningsförmåga.

Om familjen i stället består av man och barn är situationen åtminstone

delvis en annan. Är han arbetsför har han i regel ett arbete, som ger honom

samma inkomst som när familjen var fullständig. Han måste avlöna arbets­

kraft för barnens vård och i regel även för hemarbetet i övrigt, och den

högre kostnad delta innebär i förhållande till kostnaderna för hustruns kon­

sumtion utgör i stort sett ett mått på försämringen av familjens ekonomiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

12

förmåga. Måhända bör man dessutom räkna med att hans förvärvsmöjlig-

heter blir något beskurna, eftersom han knappast kan förutsätta att en

anställd hemarbetskraft skall prestera lika stora arbetsinsatser som en

heinarbetande hustru.

I båda fallen innebär det, säger utredningen, under alla förhållanden en

krympning av familjens ekonomiska bas, om någon av föräldrarna förlorar

sin försörjningsförmåga eller undandrar sig sina förpliktelser. Detta gäller

oavsett om det är fadern eller modern som försvinner ur familjekretsen.

Om förvärvsarbetskraft bortfaller, blir följden en minskning av penning­

inkomsten; om hemarbetskraft går förlorad ökar kostnaden för hemarbetet,

bl. a. barnens vård. Diskussionen om samhälleligt stöd åt barnen i ofull­

ständiga familjer synes därför inte kunna begränsas till att gälla familjer

med kvinnlig hushållsföreståndare. Även familjer i vilka modern är invalid

eller mannen är änkling eller där han är frånskild och har vårdnaden om

barnen måste komma in i bilden.

Beredningen framhåller, att det material som presenteras i socialstyrel­

sens mödraundersökning naturligtvis inte utan vidare kan förutsättas äga

giltighet när det gäller andra kategorier av ofullständiga familjer än de av

undersökningen omfattade. Det torde emellertid vara den enda undersök­

ning i sitt slag som ger en analys av det ekonomiska läget för något slag av

ofullständiga familjer. Det har icke varit möjligt för beredningen att er­

hålla något material som kan läggas till grund för en direkt jämförelse av

hjälpbehovet för andra typer av ofullständiga familjer. Beredningen har

därför i stort sett varit hänvisad till att på basis av mödraundersökningens

resultat göra generella presumtioner beträffande de familjekategorier, som

ej är representerade i undersökningen.

Bidragsförskott och särskilda barnbidrag m. m.

När det gäller att besvara frågan, från vilka utgångspunkter storleken av

samhällets stöd till barn i ofullständiga familjer bör bestämmas, uttalar be­

redningen till en början, att hjälpbehovets omfattning naturligt nog är myc­

ket skiftande med hänsyn bl. a. till familjeföreståndarens egna inkomstmöj­

ligheter och storleken av eventuellt utgående underhållsbidrag. Härefter

anför beredningen.

Hur bestämmes då försörjningskostnaderna respektive den andel därav

som kan behöva ersättas av det allmänna? Enligt 1954 års familjeutredning

kan någon generell »barnkostnad» icke fastställas. Kostnaderna för ett barns

underhåll och vård varierar för familjer med samma barnantal inom täm­

ligen vida gränser efter familjens inkomster, även om de icke står i direkt

proportion till de senare. På grundval av 1952 års levnadskostnadsundersök-

ning har utredningen dock sökt beräkna den faktiska genomsnittskostnaden

för barns vård och konsumtion. Utredningen har härvid, med beaktande av

prisutvecklingen efter 1952, kommit fram till ett belopp av 1 980 kronor för

barn och år i en grupp undersökta tvåbarnsfamiljer. I beloppet inräknas

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

13

barnens andel i familjens gemensamma konsumtion men däremot ej värdet

av den hemarbetskraft som vården och tillsynen av barnen kräver. Kost­

naden härför uppskattas schematiskt av utredningen till 1 500 kronor per

barn och år i tvåbarnsfamiljer. Den erhållna summan innefattar också vissa

kostnader, som helt eller delvis ersättes av det allmänna i form av allmänna

barnbidrag, skolmåltider, bostadsrabatter o. dyl.

Även om, såsom framhålles i några yttranden över familjeutredningens

betänkande, det statistiska källmaterialet för dess beräkningar rörande

barnkostnaderna icke är tillräckligt omfattande för att de framräknade kost­

naderna skall kunna betraktas som representativa för barn i allmänhet, bör

de icke frånkännas betydelse. Vid avvägningen av det samhälleliga stödet åt

den ekonomiskt pressade grupp som nu är i fråga finns det därför anledning

att hålla familjeutredningens siffror för ögonen.

Vid bestämmande av det belopp, som skall anses behövligt som extra sam­

hällelig hjälp till de ofullständiga familjerna bör man enligt beredningens

mening ta hänsyn till sådana sociala förmåner, som efter inkomstprövning

tillhandahålles barnfamiljer i gemen, t. ex. familjebostadsbidrag, bränsle­

bidrag och inkomstprövade folkpensioner. Beredningen anser emellertid, att

dessa förmåner spelar en jämförelsevis blygsam roll i de ofullständiga fa­

miljernas ekonomi.

Mot bakgrunden av de faktiska kostnaderna för barns vård och konsumtion

ter sig, framhåller beredningen, de nuvarande maximibeloppen för

bidragsförskott och särskilda barnbidrag, 600 kronor

för barn och år, otillräckliga. Att så är förhållandet bestyrkes bl. a. av en

del uppgifter i mödraundersökningen, vilka utvisar att socialhjälp ofta

måste tillgripas vid sidan av exempelvis särskilda barnbidrag. De uppgifter,

som redovisats om det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras

barn, måste enligt beredningens mening leda till att maximibeloppet för så­

väl bidragsförskott som särskilda barnbidrag höjes avsevärt.

Familjeberedningen erinrar emellertid om att frågan om det offentliga

stödet för försörjningen av ofullständiga familjers barn äger ett nära sam­

band med spörsmålet om den samhälleliga pensioneringens utformning. En­

ligt vad familjeberedningen inhämtat under hand övervägdes inom allmänna

pensionsberedningen olika alternativ att lösa problemet med eu samordning

av allmän tjänstepensionering med folkpensioneringen. Bl. a. utreddes i vad

mån de särskilda barnbidragen kunde och borde inarbetas i pensions­

systemet. Oavsett om de blivande pensionsreglerna utformas så att pen­

sionen inkluderar barntillägg eller så att de särskilda barnbidragen beslår,

är det enligt familjeberedningens uppfattning givet att frågan om för-

sörjningshjälpen för barnen inte bör lösas separat. Eftersom ordnandet av

pensioneringen i detta sammanhang framstår som huvudfrågan, har familje­

beredningen, efter samråd med allmänna pensionsberedningen, kommit till

den slutsatsen, att maximibeloppet för särskilda barnbidrag bör vara oför­

ändrat tills vidare i avvaktan på resultatet av allmänna pensionsberedning-

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

14

ens arbete. Som konsekvens härav bör icke heller maximibeloppet för bi­

dragsförskott nu höjas.

De särskilda barnbidragen och bidragsförskotten har, anför beredningen

vidare, till syfte att tillgodose hjälpbehov av i princip samma slag. Emeller­

tid föreligger en principiell skillnad vad gäller de faktorer som bestämmer

vilket belopp som skall utgå i varje särskilt fall. De särskilda barnbidragen

avpassas efter stödbehovet, varvid vårdnadshavarens och i viss mån även

barnets försörjningsförmåga fäller utslaget. Vad beträffar bidragsförskottet

spelar denna förmåga ingen roll; förskottets storlek bestämmes i regel av

underhållsbidraget, vilket i sin tur är beroende av den underhållsskyldiges

förmåga att bidraga. Är den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga låg,

kan bidraget naturligen icke alltid anpassas efter behovet.

Angivna förhållanden måste enligt beredningens uppfattning betecknas

som högst otillfredsställande. Eftersom bidragsförskottet utgår utan att

mottagarens behov av ekonomiskt stöd prövas på något sätt, synes det be­

redningen mest rimligt att beloppet utmätes lika i samtliga fall utan hän­

syn till underhållsbidragets storlek. Bidragsförskottet blir härigenom ett

minimiskydd för barnets försörjning.

Familjeberedningen är medveten om att vissa invändningar kan göras mot

ett dylikt system. Sålunda kan det framstå som betänkligt att bidragsförskot­

tets karaktär av förskott till viss del går förlorad. Vidare kan en garanti

från samhällets sida om ekonomiskt bistånd av bestämd omfattning för alla

ogifta och frånskilda med minderåriga barn i sin vård befaras leda till en

minskning i benägenheten att utverka största möjliga bidrag av den andre

av föräldrarna. Vårdnadshavarnas och möjligen också barnavårdsmännens

intresse av att följa den underhållsskyldiges inkomstförhållanden för att

kunna åstadkomma höjning av bidragen kan minska. Det kan vidare häv­

das att förskott på civilrättsligt fastställda underhållsbidrag är en för mot­

tagaren smakligare stödform än ett direkt offentligt kontantbidrag.

Dessa invändningar bör emellertid enligt beredningens mening ej vara

avgörande för utformningen av ifrågavarande stöd. Domstolarna lär komma

att avgöra frågor om underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalkens be­

stämmelser utan sidoblickar på eventuella kompletterande bidrag från sam­

hällets sida. När det gäller bidrag, som fastställes genom avtal, torde barna-

vårdsmän och barnavårdsnämnder böra åläggas en viss kontroll att den

underhållspliktiges försörjningsförmåga blir till fullo tillvaratagen. Dylik

kontroll bör äga rum minst en gång årligen; finnes väsentligen ändrade för­

hållanden ha inträtt, bör det åligga barnavårdsmannen eller nämnden att

vidtaga erforderliga åtgärder för att tillvarataga den förbättrade betalnings­

förmågan.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslår familjeberedningen,

att grunderna för bidragsförskott ändras på så sätt att barn, som enligt

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

15

gällande bestämmelser är berättigat till bidragsförskott, skall erhålla sådant

med ett bestämt belopp, normalbeloppet, vilket alltså skall ersätta

bidragsförskottets nuvarande maximibelopp och utgå oavsett det fastställda

underhållsbidragets storlek. Är det avtalade eller utdömda underhållsbidra­

get lägre än normalbeloppet förutsättes regeln gälla allenast om orsaken

härtill är att den underhållsskyldiges betalningsförmåga är nedsatt. Där­

emot skall regeln ej gälla, om orsaken till att underhållsbidraget är lägre än

normalbeloppet är en annan.

För de fall, där den underhållsskyldige fullgör sina betalningar och för­

utsättningar för bidragsförskott enligt nuvarande regler följaktligen ej

föreligger, förutsätter beredningen att en motsvarighet till bidragsförskottet

skall kunna beviljas i form av fyllnadsbidrag, när underhållsbidra­

get är lägre än normalbeloppet och anledningen härtill är nedsatt arbets­

förmåga hos den underhållsskyldige.

Beredningen föreslår vidare, bl. a., att de särskilda barnbidragen och bi­

dragsförskotten sammanföres till en stödform. Kostnaderna för

den nya stödformen skall enligt förslaget bäras till 60 procent av staten

och 40 procent av kommunerna, vilket enligt beredningen närmast mot­

svarar den nuvarande faktiska kostnadsfördelningen om hänsyn tages till

såväl bidragsförskott som särskilda barnbidrag.

Famil jer ätt sliga underhållsbidrag till barn

Familjeberedningen har föreslagit en generell uppräkning av vissa fa-

miljerättsliga underhållsbidrag. Frågan härom har emellertid anmälts av

chefen för justitiedepartementet och jag saknar därför anledning att redo­

göra för beredningens förslag i denna del. Däremot ämnar jag upptaga ett

annat spörsmål, som berör de familjerättsliga underhållsbidragen.

Enligt beredningens mening företer praxis vid bestämmande av under­

hållsbidrag till barn av allt att döma högst avsevärda variationer. Till be­

lysning av situationen åberopar beredningen ett par på senare tid företagna

undersökningar.

Den ena är en intervjuundersökning, företagen av barnavårdskommittén

år 1953 och avseende underhållsbidrag till utomäktenskapliga barn. Fa­

miljeberedningen refererar en kommentar till undersökningen, varav fram­

går bl. a. följande. Enligt undersökningen är ett flertal underhållsbidrag,

i synnerhet äldre sådana, så låga att de inte står i rimlig proportion till

barnkostnaderna och sannolikt i regel inte heller till faderns förmåga att

betala. I ett inte obetydligt antal fall utgår bidrag med så låga belopp som

30 å 35 kronor per månad; jämväl lägre belopp förekommer. Bidragen sy­

nes i viss utsträckning fastställas schablonmässigt; 60 kronor i månaden

är synbarligen en övre gräns i övervägande antalet kommuner oavsett

fädernas bidragsförmåga. De variationer som förekommer inom varje barna­

Kungi. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

16

vårdsnämnds verksamhetsområde synes mindre bero på den underhålls-

pliktiges betalningsförmåga än på den norm, som respektive barnavårds-

man en gång för alla bestämt sig för att tillämpa.

Den andra undersökningen, som familjeberedningen åberopar, är den

förut nämnda av socialstyrelsen verkställda mödraundersökningen. Denna

undersökning gällde barn till ogifta mödrar, frånskilda och änkor och av­

såg, såvitt nu är i fråga, under tiden januari—september 1955 faktiskt

utgående bidragsbelopp. På grundval av de lämnade uppgifterna uttalar

beredningen, att drygt 40 procent av underhållsbidragen till ogifta mödrars

barn synes vara fastställda till belopp på högst 600 kronor för år, åtskilliga

av dem långt därunder. I 11 procent av fallen har bidraget fastställts till

högst 400 kronor för år. Skilsmässobarnen är genomsnittligt sett något

bättre ställda, men även bland dem finns många, som har årliga bidrag

understigande 600 kronor.

Familjeberedningen finner underhållsbidrag till så låga belopp orimliga

mot bakgrunden av de ekonomiska bördor, som åvilar barnaför sörj are i

bestående äktenskap. I vissa fall torde de låga beloppen vara ett genuint

uttryck för låg betalningsförmåga hos den underhållsskyldige, men i öv­

rigt är orsaken enligt beredningens mening sannolikt närmast att finna i

bristen på enhetligt bedömande från barnavårdsmännens sida. Enär cirka

90 procent av alla underhållsbidrag till utomäktenskapliga barn fastställes

genom frivilliga avtal, vid vilkas upprättande barnavårdsmannen regel­

mässigt lämnar sin medverkan, utövar barnavårdsmannen ofta ett avgö­

rande inflytande på bidragets storlek. Bidrag som fastställes genom beslut

av rätten torde i allmänhet vara högre än dem som grundar sig på frivilliga

avtal.

Uppenbarligen måste det, framhåller beredningen, vara av största vikt

för såväl barnen som vårdnadshavaren att den underhållspliktiges betal­

ningsförmåga tillvaratages i full utsträckning. Jämväl från samhällets syn­

punkt är detla ett intresse, eftersom samhället i sista hand måste träda

hjälpande emellan, om underhållet utmätes för knappt.

Beredningen uppställer frågan om det icke erfordras mera bestämda reg­

ler för fastställandet av underhållsbidrag än de allmänna stadgandena i

föräldrabalken. Med hänsyn till de principer, på vilka föräldrabalkens be­

stämmelser om underhållsskyldighet bygger, kan det emellertid enligt be­

redningens mening inte rimligen komma i fråga alt tillskapa någon regel

av tvingande karaktär, som skulle fastslå bidragen till ett visst minimum

under alla omständigheter, överhuvud är beredningen tveksam om det är

påkallat att tillgripa lagstiftningsåtgärder. Beredningen anför vidare:

Normativa bestämmelser, som ger utrymme för undantag, synes i och för

sig inte stå i strid med gällande principer för underhållsskyldigheten. Syftet

att bringa underhållsbidragens belopp i ett någorlunda rimligt förhållande

till de faktiska barnkostnaderna synes emellertid kunna i huvudsak till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

17

godoses medelst anvisningar till barnavårdsmännen. Dylika anvisningar bär

lämpligen utfärdas i form av ett Kungl. Maj :ts cirkulär. För fixering av

en sådan norm för underhållsbidragens nominella minimibelopp varom

här är fråga torde det vara lämpligt att anknyta till det belopp, som vid

varje tidpunkt högst kan erhållas i bidragsförskott.

Beredningen föreslår därför, att Kungl. Maj:t utfärdar cirkulär till social­

styrelsen och vederbörande kommunala myndigheter med anvisningar av

innehåll, att underhållsbidrag till barn, allenast när den underhållsskyldige

har särskilt låg betalningsförmåga eller eljest när särskilda skäl sådant

motiverar, må fastställas till lägre belopp än som vid tidpunkten för fast­

ställandet högst kan utgå i bidragsförskott.

Anvisningarna bör enligt beredningen givetvis gälla inte bara när fråga

om nytt underhållsbidrag uppkommer utan jämväl vid omprövning av tidi­

gare fastställt bidrag. Beredningen förutsätter att socialstyrelsen kommer

att föranstalta om genomgång och, där så finnes påkallat, revision av gäl­

lande avtal och domar.

Slutligen betonar beredningen att den föreslagna normeringen skall avse

underhållsbidragens lägsta belopp. För ernående av en viss enhetlighet även

när det gäller att bestämma bidrag till högre belopp, där sådana kan komma

ifråga, är det enligt beredningen önskvärt att socialstyrelsen genom det

föreslagna cirkuläret bemyndigas att utfärda närmare direktiv för barna-

vårdsmännens bedömning av de underhållsskyldigas ekonomiska förmåga.

Yttranden över familjeberedningens promemoria

Över familjeberedningens promemoria om stöd åt ofullständiga familjer

har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, pen-

sionsstyrelsen, riksräkenskapsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthål-

larämbetet, elva länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Svenska landskom­

munernas förbund, Svenska socialvårdsförbundet, Landsorganisationen i

Sverige, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors sam-

arbetsförbund, Fredrika-Bremer-förbundet, Kooperativa kvinnogillesförbun-

det, Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska lands­

bygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och

Svenska kvinnors vänsterförbund.

Överslåthållarämbetet och länsstyrelserna har bifogat yttranden från

kommunala myndigheter.

De ofullständiga familjernas ekonomiska situation

I yttrandena vitsordas allmänt, att de ofullständiga familjerna lever på

en låg ekonomisk standard och även i andra avseenden är handikappade.

Detta framhålles särskilt gälla de ensamstående mödrarna med barn. Orsa­

kerna därtill anses på många håll vara, att utgående underhållsbidrag till

stor del bestämis till orimligt låga belopp i jämförelse med de faktiska

2 — Biliang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

18

kostnaderna för barnen. Därjämte påpekas att underhållsbidragens eko­

nomiska värde fortlöpande minskat till följd av penningvärdets försäm­

ring. Också bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen anses ligga på

en alltför låg nivå för att kunna ge avsett stöd åt dessa familjekategorier.

A idare framhålles de särskilda svårigheter, som de ensamma mödrarna har

då det gäller att skaffa lämpligt arbete och tillfredsställande bostad. Ett

stort antal remissinstanser har givit uttryck för uppfattningen att de ofull­

ständiga familjernas behov av hjälp är eftersatt och understrukit ange­

lägenheten av ökade stödåtgärder från det allmännas sida.

Som exempel på yttranden, vari synpunkter av nu angiven innebörd kom­

mit till uttryck, må följande nämnas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser det utan vidare kunna antagas, att

de ekonomiska förutsättningarna för den ofullständiga familjen i allmänhet

är sämre än i en familj av vanlig typ, där båda makarna kan bidraga till

familjens försörjning. De ofullständiga familjernas förhållanden är därför

utan tvivel ofta sådana, att samhällets stöd svårligen kan undvaras. Läns­

styrelsen i Värmlands län finner det ovedersägligt, att de ofullständiga

familjerna utgör en i ekonomiskt hänseende eftersatt grupp, och anser det

i hög grad angeläget att samhället söker förbättra deras levnadsvillkor.

Länsstyrelserna i Norrbottens och Malmöhus län är av den uppfattningen,

att samhällets familjestödjande insatser hittills inte i önskvärd utsträck­

ning kommit de ofullständiga familjerna tillgodo. Det måste därför anses

som en angelägen uppgift att söka höja dessa familjers standard. Svenska

stadsförbundet finner det principiellt tillfredsställande ur såväl sociala syn­

punkter som allmän rättvisesynpunkt att det eftersatta hjälpbehov, som

otvivelaktigt finns bland dessa kategorier, tillgodoses. Enligt Sveriges social­

demokratiska kvinnoförbund är det svårt att finna en befolkningsgrupp,

som har ekonomiska, sociala och personliga bekymmer, jämförliga med de

ensamstående mödrarnas. Effektiva samhällsåtgärder för att underlätta

dessa mödrars bördor framstår enligt förbundet som en av de mest ange­

lägna uppgifterna just nu.

Bidragsförskott och särskilda barnbidrag m. m.

Remissorganen har allmänt förklarat sig dela familjeberedningens upp­

fattning att det nuvarande maximibeloppet för bidragsför­

skott och särskilt barnbidrag är för lågt och att en väsent­

lig höjning är erforderlig.

Socialstyrelsen anser, att höjning av bidragsförskottets maximibelopp

till en i förhållande till nuvarande levnadskostnads- och inkomstförhållan­

den rimlig nivå är den angelägnaste reformen för närvarande för åstad­

kommande av ökad trygghet åt ofullständiga familjer. En sådan reform

skulle enligt styrelsen få stor betydelse icke minst indirekt genom dess

beräknade inverkan på de familjerättsliga underhållsbidragens storlek.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

19

Ur deras synpunkt, som för sin försörjning är beroende av de särskilda

barnbidragen, framstår givetvis en förbättring av dessa bidrag som lika

angelägen.

Bland övriga remissorgan, som anser en höjning av maximibeloppet önsk­

värd, märks riksråkenskapsverket, länsstyrelserna i Stockholms, Öster­

götlands, Kronobergs, Malmöhus, Värmlands, Våsternorrlands och Norrbot­

tens län, praktiskt taget alla kommunala myndigheter, som yttrat sig i frå­

gan, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Lands­

organisationen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors

samarbetsförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet, Folkpartiets kvinno­

förbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och Svenska kvinnors

vänsterförbund.

Vissa remissinstanser anser, att frågan om höjning av bidragsförskot­

tets och särskilda barnbidragets maximibelopp bör anstå, till dess statsmak­

terna tagit ställning till allmänna pensionsberedningens förslag eller i vart

fall till dess resultatet av pensionsberedningens arbete föreligger. Denna

ståndpunkt intages bl. a. av statskontoret, pensionsstyrelsen, länsstyrelsen

i Kronobergs län, Svenska socialvårdsförbundet, Svenska landskommuner­

nas förbund, ett stort antal kommunala myndigheter och Högerns kvinno­

förbund.

Enligt Svenska stadsförbundet är det förmodligen riktigt att avvakta pen­

sionsberedningens förslag, men förbundet finner det beklagligt om den se­

dan länge berättigade och angelägna höjningen av maximibeloppen härige­

nom kommer att i mera avsevärd grad fördröjas ytterligare. Stadsförbun­

dets mening delas av vissa kommunala myndigheter.

I andra yttranden betonas emellertid kraftigt nödvändigheten av att höj­

ningen genomföres snarast möjligt. Socialstyrelsen anför att, därest den av

beredningen föreslagna sammankopplingen av bidragsförskotten med de

särskilda barnbidragen icke kommer att ske, anledning saknas att uppskjuta

höjningen av bidragsförskottets maximibelopp i avbidan på prövningen av

allmänna pensionsberedningens förslag. Med hänsyn till de särskilda barn­

bidragens direkta anknytning till folkpensioneringen kan styrelsen emeller­

tid acceptera att eventuella reformer beträffande dessa bidrag uppskjutes;

styrelsen ser dock helst att en höjning jämväl av detta maximibelopp

genomföres utan dröjsmål.

Också länsstyrelsen i Stockholms län finner böjning av bidragsförskot­

tets maximum böra ske redan nu och utan sammankoppling med eventuell

ändring av de särskilda barnbidragen, överståthållaråmbetet anser goda

skäl tala för eu höjning av nuvarande maximibelopp. I den mån höjningen

sker parallellt med levnadskostnadernas allmänna stegring, synes den inte

med nödvändighet föregripa kommande avgöranden. Landsorganisationen

framhåller, att frågan om böjning av de särskilda barnbidragen ej kan an­

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

20

stå till dess i eu framtid den allmänna pensionsberedningens förslag blir

föremål för statsmakternas beslut. En höjning som avser ett återställande

av de särskilda barnbidragens realvärde från år 1953 är enligt organisationen

ett minimum i fråga om omedelbara åtgärder. Sedan bör i anslutning till

de lagstiftningsåtgärder, som pensionsberedningens betänkande kan föran­

leda, de särskilda barnbidragens storlek upptagas till förnyad prövning.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges husmodersföreningars riksför­

bund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund, Kooperativa kvinnogillesförbundet,

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt ett antal kommunala myn­

digheter.

I endast ett fåtal av remissyttrandena beröres storleken av en

eventuell höjning av maximibeloppen. Socialstyrelsen vidhåller sitt

i årets statsverksproposition (V ht p. 25) redovisade förslag om en höjning

av maximibeloppet för bidragsförskott till 1 200 kronor per barn och år.

Samma belopp föreslås av länsstyrelsen i Stockholms län, Kooperativa

kvinnogillesförbundet och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund.

Sistnämnda förbund framhåller, att beloppet då skulle närma sig hälften

av den faktiska kostnaden för ett barns försörjning. Länsstyrelsen i Väster-

norrlands län anser beloppen ej böra sättas lägre än 900 kronor för år. Även

stadsfullmäktige i Flen och barnavårdsnämnden i Finspång föreslår 900

kronor för år, medan stadsfullmäktige i Norrköping finner beloppet böra

bestämmas till 65 å 70 kronor för månad. Länsstyrelsen i Norrbottens län

och barnavårdsnämnden i Boden anser maximibeloppet böra höjas till

åtminstone 60 kronor i månaden.

Mycket delade meningar råder om familjeberedningens förslag att bi­

dragsförskott skall utgå med ett av underhållsbidragets storlek oberoende

normalbelopp och att utfyllnadsbidrag skall utgivas till barn,

som är berättigade till lägre underhållsbidrag än normalbeloppet men inte

äger rätt till bidragsförskott därför att den underhållsskyldige fullgör sina

förpliktelser.

Åtskilliga remissorgan betonar det stora behovet av ytterligare ekono­

miskt stöd åt de kategorier, som beredningen haft i tankarna vid utform­

ningen av sitt förslag, och finner de förordade åtgärderna böra genomföras.

Sålunda framhåller länsstyrelsen i Norrbottens län, att bidragsförskottet bör

syfta till att garantera vårdnadshavaren ett godtagbart belopp oavsett den

underhållsskyldiges betalningsförmåga. Enligt länsstyrelsen i Kronobergs

län skulle ett normalbelopp utgöra en icke oväsentlig förbättring för de

många barn, vilkas underhållsbidrag fastställts med belopp understigande

det högsta förskottsbeloppet. Möjligen kunde invändas att skäl för änd­

ring i enlighet med förslaget icke föreligger om en generell höjning av

äldre underhållsbidrag kommer till stånd; troligen kommer emellertid även

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

21

därefter många bidrag att vara låga. Gentemot förslaget om fyllnadsbidrag

kan enligt länsstyrelsen vissa erinringar göras. En sådan bidragsrätt som den

föreslagna kan lätt leda till att avtal om underhållsbidrag kommer att ingås

med lägre belopp än som eljest skulle ha betingats. Det är emellertid enligt

länsstyrelsen väsentligt att barnet garanteras ett visst minimiskydd.

Länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län har inte något att erinra

mot beredningens förslag om normalbelopp och fyllnadsbidrag.

I tillstyrkande riktning uttalar sig också riksräkenskapsverket samt åt­

skilliga kommunala myndigheter.

En positiv inställning till förslaget om normalbelopp och fyllnadsbidrag

intar vidare Landsorganisationen, som anser att något missbruk av de före­

slagna bestämmelserna ej torde uppkomma, enär kommunerna själva har

ett så stort ekonomiskt egenintresse i att de underhållsskyldiga verkligen

fullgör sina åligganden. Enligt Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

bör dock de föreslagna bestämmelserna kombineras med en omedelbar höj­

ning av bidragsförskottets maximibelopp.

I en rad yttranden avstyrkes däremot förslaget om normalbelopp och

fyllnadsbidrag.

Beträffande utformningen av bidragen påpekar en del av de avstyrkande

remissinstanserna den principiella skillnaden mellan bidragsförskott såsom

en garanti för att ett familjerättsligt underhållsbidrag erhålles och fyllnads­

bidrag såsom en form av allmänt understöd åt vissa behövande. Vikten av

att sambandet mellan underhållsbidraget och bidragsförskottet bibehålies

och att bidragsförskottets karaktär av förskott består framhålles sålunda

av pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län,

Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet. Så snart

man överväger att införa ett garanterat minimibelopp, som kan överstiga

det fastställda underhållsbidraget, är man enligt överstäthållarämbetets

mening inne på helt andra bedömanden än som rimligen kan inrymmas

under begreppet bidragsförskottering. En samhällsgaranti av antytt slag

synes ämbetet snarast böra inordnas under en form av barnbidrag av ett

eller annat slag, så avpassat att utgående belopp motsvarar det minimibehov

man önskar garantera.

Den av beredningen själv påpekade risken för att vårdnadshavare och

barnavårdsmän i vissa fall kan komma att bli mindre angelägna att bevaka

barnets rätt till högsta möjliga familjerättsliga underhållsbidrag under-

strykes av flera remissorgan, däribland länsstyrelsen i Stockholms län och

Svenska stadsförbundet. Socialstyrelsen framhåller att denna risk blir större

ju högre normalbeloppet sättes. Enligt styrelsens mening synes beredningen

ha överskattat möjligheterna att genom kontrollåtgärder motverka sådana

tendenser, som här avses. Under det att eu höjning av maximibeloppet för

bidragsförskottet i dess nuvarande utformning erfarenhetsmässigt påverkar

underhållsbidragen i gynnsam riktning, skulle eu höjning av det föreslagna

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 är 1957

normalbeloppet sannolikt komma att motverka en höjning av underhålls­

bidragens nivå.

Liknande synpunkter framföres av bl. a. Svenska socialvårdsförbundet,

Fredrika-Dremer-förbundet och Folkpartiets kvinnoförbund. Barnavårds­

nämnden i Borås fruktar, att den drivkraft, som tillgodoseendet av barnets

behov nu utgör, skulle komma att minska i effekt, eftersom barnet under

alla förhållanden får sitt »normalbelopp» i underhållsbidrag. Obehaget för

vårdnadshavaren och besvären för barnavårdsmannen med att söka få till

stånd förbättringar av gällande avtal och domar kommer enligt nämndens

uppfattning att verka återhållande på initiativet att ta itu med saken.

Beredningens förslag att barn, som är tillförsäkrade lägre underhålls­

bidrag än normalbeloppet, skall äga utfå detta belopp resp. fyllnadsbidrag

endast under förutsättning att den underhållsskyldiges betalningsförmåga

äi nedsatt anses i vissa yttranden medföra stora bedömningssvårigheter.

Bland dem som uttalat sig på detta sätt märks kommunalfullmäktige i Mora-

strands köping, som framhåller att betalningsförmågan växlar oerhört från

tid till annan och att det icke synes lämpligt att anknyta storleken av en

social förmån till en så svårbedömbar faktor. Länsstgrelsen i Södermanlands

län, som anser att bidragsförskottet bör bibehållas i sin nuvarande form, ut­

talar, att därest fyllnadsbidrag anses böra införas dessa bör bli föremål för

inkomstprövning enligt schematiska grunder.

I åtskilliga remissyttranden huvudsakligen från kommunala myndigheter

men även från Svenska socialvårdsförbundet och Folkpartiets kvinnoför­

bund har anmärkts att en tillämpning av förslaget om normalbelopp och

fyllnadsbidrag skulle kunna medföra en komplicering av förvaltningsappa­

raten och betydande merarbete för barnavårdsnämnderna. Enligt länssty­

relsen i Västernorrlands län kommer fyllnadsbidragen att i administrativt

hänseende vålla ett arbete, som ej svarar mot deras nytta.

Lämpligheten av att i stället för de föreslagna fyllnadsbidragen vid behov

anlita socialhjälp framhålles av länsstyrelsen i Västernorrlands län, Svenska

stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund samt ett antal

kommunala organ.

Beträffande finansieringen av de föreslagna bidragen framhåller

Svenska stadsförbundet och ett stort antal kommunala myndigheter, att

kommunernas kostnader för ifrågavarande slag av bidrag i varje fall ej

bör ökas proportionellt sett. Stadsfullmäktige i Hälsingborg anser att, enär

införandet av ett obligatoriskt bidrag till barnen i de ofullständiga famil­

jerna vid sidan av de obligatoriska allmänna barnbidragen måste anses vara

en typisk statlig uppgift, det nya bidraget i princip och på grund av sin

karaktär av kontantbidrag bör bekostas av staten. Av samma uppfattning

är företrädare för vissa andra städer.

Statens socialvårdskonsulent i tolfte distriktet framhåller däremot att ett

23

eventuellt fyllnadsbidrag bör bestridas helt av kommunala medel. Riskerna

är annars stora att underhållsbidragen kommer att sättas låga, då ingen

kommer att ha intresse av att underhållsbidrag utgår efter försörjnings­

förmågan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

Familjerättsliga underhållsbidrag till barn

Familjeberedningens förslag att Kungl. Maj :t skall utfärda cirkulär med

normerande anvisningar rörande bestämmandet av underhållsbidrag till

barn har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av ett stort antal remissorgan,

däribland länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, Landsorganisa­

tionen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och Yrkeskvinnors sam-

arbetsförbund ävensom åtskilliga kommunala myndigheter. Någon närmare

motivering för detta ställningstagande har i allmänhet ej lämnats.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, om icke de normerande anvisning­

arna bör vara sådana, att avtal om lägre underhållsbidrag än bidragsför­

skottets belopp icke får godkännas av barnavårdsman. En sådan norm

synes enligt ämbetsverkets mening icke ingiva några betänkligheter, då

möjligheten till domstolsprövning står öppen, om den underhållsskyldige

anser skäl föreligga för lägre belopp.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner förslaget att införa normativa an­

visningar om underhållsbidragens storlek berättigat, enär barnavårdsnämn­

derna och barnavårdsmännen ytterligare bör erinras om skyldigheten att

bevaka att ur den ofullständiga familjens synpunkt rimliga underhållsbidrag

fastställes. Genom anvisningarna bör enligt länsstyrelsens mening också

framhållas vikten av att barnavårdsmyndigheterna med uppmärksamhet

följer de underhållsskyldigas ekonomiska betingelser samt att de i den mån

dessa förbättras har att vidtaga åtgärder för att höja underhållsbidraget i

förhållande till den stegrade betalningstörmågan.

Behovet av att den civilrättsliga underhållsskyldigheten utnyttjas i full

utsträckning vitsordas jämväl av flertalet övriga remissinstanser. Åtskilliga

av dem är emellertid kritiskt inställda till familj eberedningens förslag om

normerande anvisningar för bestämmande av underhållsbidragens belopp.

Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Östergötlands län huruvida de före­

slagna anvisningarna är förenliga med de i föräldrabalken givna grundläg­

gande bestämmelserna om att betalningsförmågan skall vara avgörande för

bidragets bestämmande. Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner det ej

lämpligt att dylika anvisningar utfärdas utan stöd av bemyndigande i för­

äldrabalken.

Länsstyrelsen i Kronobergs län befarar att anvisningar i den form som

beredningen föreslagit kan få karaktär av bindande föreskrifter och läns­

styrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter, om inte anvisningar om en nedre

gräns för bidragens storlek lätt kan medföra alt gränsen blir en absolut

24

norm. Liknande farhågor uttryckes av bl. a. länsstyrelsen i Södermanlands

län och en del kommunala remissorgan.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län vore bästa lösningen att socialsty­

relsen bemyndigades att inom ramen för sin allmänt rådgivande verksam­

het lämna råd och rekommendationer till vederbörande. Jämväl länsstyrel­

serna i Södermanlands, Kronobergs och Västernorrlands län samt Högerns

kvinnoförbund anser alt socialstyrelsen bör lämna erforderliga råd och an-

\isningar. En liknande ståndpunkt intas i överståthållarämbetets yttrande

samt i vissa yttranden från kommunalt håll.

Enligt socialstyrelsen tillåter stadgandet i 7 kap. 2 § föräldrabalken var­

ken fastställande av ett generellt minimibelopp för underhållsbidrag till

barn eller antagande av schablonmässiga regler för beräkning av bidragens

storlek. Dessutom föreligger alltid risk för att ett minimibelopp i praktiken

får verkan som maximibelopp. Styrelsen, som är medveten om att under­

hållsbidragen under nuvarande förhållanden fastställes på schablonmässiga

gi under och med för låga belopp samt att åtgärder måste vidtagas för att

få en ändring till stånd, anför vidare:

Erfarenheten har visat, att en höjning av maximibeloppet för bidrags­

förskott påverkar underhållsbidragen i samma riktning. Bidragsförskottets

maximibelopp tolkas som ett uttryck för statsmakternas uppfattning om

vad som med hänsyn till radande ekonomiska förhållanden är att anse som

*^ormalt» underhållsbidrag. Det verkar därför som en riktningsvisare

för såväl domstolar' som barnavårdsmän. Förutsatt att bidragsförskottet

bibehålies vid sin nuvarande konstruktion ser socialstyrelsen på grund av

detta förhållande en höjning av bidragsförskottets maximibelopp som det

veiksammaste medlet för åstadkommande av en bättre anpassning av under­

hållsbidragen till barnens behov och de bidragsskyldigas betalningsförmåga.

------- — Ett uttalande av statsmakterna — förslagsvis i samband med be­

handlingen av förevarande promemoria — om vikten av att barnavårds­

män och domstolar beaktar den ökade betalningsförmåga hos de bidrags-

skyldiga, som är en följd av den allmänna välståndsutvecklingen, skulle

enligt socialstyrelsens mening vara av stort värde. Ett sådant uttalande hör

aven understryka angelägenheten av att tidigare fastställda underhålls­

bidrag, vilka under rådande förhållanden framstår som alltför små, så

långt möjligt blir föremål för ändring.------------ Eu central tillsynsmyndig­

het över barnavårdsmannaverksamheten skulle ha stora möjligheter att

öva inflytande på avtalsuppgörelserna angående underhållsbidrag till utom-

äktenskapliga barn.------------- Socialstyrelsens befogenheter inskränker sig

till åtgärder, hänförliga under den i styrelsens instruktion föreskrivna

sociala upplysningsverksamheten samt till utfärdande av anvisningar och

föreskrifter för statens socialvardskonsulenter. Inom ramen för dessa sina

befogenheter har socialstyrelsen länge sökt verka för en höjning av under­

hållsbidragens nivå.------------ Såsom tillsynsmyndighet skulle socialstyrelsen

få helt andra möjligheter än den nu har att följa barnavårdsmännens verk­

samhet och att ingripa vägledande i frågor rörande storleken av underhålls­

bidrag. —

Med hänsyn till att tillämpning av normerande bestämmelser i åtskilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

25

fall kan komma i konflikt med föräldrabalkens regler att underhållsskyl­

dighet skall fastställas efter den betalningsskyldiges förmåga avstyrker

Svenska stadsförbundet utfärdandet av dylika normer för underhållsbidra­

gens nominella storlek eller minimibelopp. Samma inställning intar

Svenska landskommunernas förbund, som anser mera vara att vinna genom

fortlöpande central eller lokal information rörande av domstol utdömda

underhållsbidrag. Jämväl Svenska socialvårdsförbundet avstyrker försla­

get om normerande anvisningar och hänvisar därvid bl. a. till att förhållan­

dena i det enskilda fallet måste vara avgörande. Om åtgärder i speciella

undantagsfall är erforderliga, torde det enligt förbundets mening vara mera

lämpligt, om tillsynsmyndigheterna, länsstyrelserna, genom sina tjänste­

män vid inspektioner och på annat sätt medverkar till att behövliga rättel­

ser nås. Denna uppfattning har också Fredrika-Bremer-förbundet, som där­

jämte rekommenderar en intensifiering av kommunförbundens och kom­

munskolans upplysningsverksamhet.

Föredraganden

De ofullständiga familjernas ekonomiska situation

I två betänkanden och ett par intervjuundersökningar på senare tid har

dokumenterats, att den ekonomiska situationen för ofullständiga familjer

regelmässigt är sämre än för normalfamiljer med barn och för ensamstående

utan försörjningsplikt mot barn. De f. n. ca 80 000 ensamstående mödrarna

i vårt land — vartill kommer drygt 10 000 ensamstående fäder — har vård­

naden om sammanlagt ca 120 000 barn. Flertalet av dessa växer upp under

mycket knappa förhållanden. Det beror inte endast på att moderns arbets­

inkomst ligger inom ramen för de traditionellt lägre kvinnolönerna och där­

till ofta begränsas av de avbränningar i tid och krafter, som barnets eller

barnens vård förorsakar. Även det ekonomiska bidraget från barnafadern är

ofta så lågt, att det inte täcker vad som borde vara hans andel av kostnaderna

för barnets uppehälle.

En av familjeutredningen åberopad undersökning av de ogifta mödrarnas

inkomstförhållanden har sålunda visat, att mer än hälften av dem under

1052 förtjänade mindre än 3 000 kronor och att endast 10 procent hade

en inkomst av 5 000 kronor eller mera. Enligt en senare — 1955/56 — före­

tagen undersökning, socialstyrelsens s. k. mödraundersökning, som omfat­

tade 1 500 ensamma mödrar, hade 56 procent av de ogifta högst 4 000 kro­

nor om året i egen inkomst. Parallella utredningar visar, alt underhållsbidrag

från fadern, i synnerhet äldre sådana, ofta är så låga att de inte står i rim­

lig proportion till de faktiska barnkostnaderna och sannolikt inte heller till

faderns betalningsförmåga. Barnavårdskommittén inhämtade ar 1953 upp­

gifter från 225 barnavårdsnämnder om storleken av de belopp, som under

skilda tidsperioder avtalats eller utdömts i underhållsbidrag till barn. Denna

undersökning gav vid handen, att underhållsbidrag på 25, 30 och 35 kro­

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1957

26

nor i månaden var vanligt förekommande under tiden 1940—49, medan

belopp på 45 å 50 kronor blivit mera allmänt vedertagna efter år 1949.

Fr. o. in. år 1952 syntes belopp på 60 kronor inte vara alltför ovanliga, men

högre belopp förekom endast undantagsvis och då närmast i storstäderna.

På samma eller obetydligt högre nivå befann sig underhållsbidragen vid

mödraundersökningen 1955/56. På grundval av detta undersökningsmaterial

framhåller familjeberedningen, att ca 40 procent av underhållsbidragen till

ogifta mödrars barn synes vara fastställda till belopp på högst 600 kronor

om året, åtskilliga av dem långt därunder och till månadsbelopp föga större

än vad som motsvarar den genomsnittliga dagsförtjänsten för en industri­

arbetare. Iakttagelsen har bekräftats vid en stickprovsundersökning, som

företagits inom socialdepartementet vintern 1956/57 och som omfattade de

bidragsförskott, som utanordnas i 8 kommuner, fördelade på ortsgrupperna

II—V. Stickproven visar, att även om en generell uppräkning av de utgå­

ende underhållsbidragen sker i enlighet med det förslag, som på före­

dragning av chefen för justitiedepartementet remitterats till lagrådet, kom­

mer 20 å 30 procent av alla underhållsbidrag till ensamstående mödrars barn

att vara högst 50 kronor per månad. Att de äldre underhållsavtalen domi­

nerar i de lägre beloppskategorierna är naturligt. Underhållsbidragen till ett

stort antal barn regleras emellertid fortfarande av dessa äldre avtal, och

även om bidragsbeloppen inte föreföll så orimliga, när de på sin tid fast­

ställdes med spädbarnets konsumtion i blickfältet, har de efterhand blivit

ytterligt odryga för de uppväxande i ett samhälle, där levnadskostnaderna

ökat kraftigt både genom penningvärdes- och standardförändringar.

Utgångsläget för stödåtgärder

De snålare livsbetingelserna för barn i ofullständiga familjer erkänns all­

mänt av den breda och representativa remissopinion, som kommit till ut­

tryck i yttrandena dels över betänkandet Samhället och barnfamiljerna,

dels över familjeberedningens promemoria i ämnet. Flertalet har velat ge

åtgärder till de ensamma mödrarnas stöd en prioritet bland aktuella social­

politiska åtgärder. De olika förslagen till förbättrat stöd för denna speciellt

handikappade kategori barnfamiljer har också diskuterats ingående. Tanken

på en ny generell höjning av de familjerättsliga underhållsbidragen har

härvid vunnit allmän anslutning och resulterat i nyssnämnda, till lagrådet

remitterade lagförslag.

En annan fråga, som tilldragit sig stor uppmärksamhet, gäller bidrags­

förskottens maximibelopp. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår för­

ordade socialstyrelsen en höjning av detta belopp från nuvarande 600 kronor

till 1 200 kronor per år. Då statsverkspropositionen anmäldes ansåg jag, att

styrelsens förslag borde vila i avvaktan dels på den bedömning, som skulle

komma att ske under remissbehandlingen av familjeberedningens förslag att

Kungi. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

31

I enlighet med vad som föreslagits i det föregående har inom social­

departementet upprättats ett förslag till lag om ändrad lydelse av 8 §

bidragsförskottslagen och ett förslag till lag om utfyllnad av vissa under­

hållsbidrag. Det senare synes något närmare böra kommenteras.

Av 1 § 1 st., vars formulering nära ansluter till ordalagen i 1 § 1 st.

bidragsförskottslagen, framgår, att ulfyllnadsbidrag skall utgå endast under

förutsättning att underhållsbidraget fastställts genom domstolsbeslut som

meddelats före den 1 april 1957 eller i avtal som slutits före nämnda dag.

Denna förutsättning kan ej anses uppfylld, om ett före den 1 april 1957 be­

stämt underhållsbidrag efter nämnda dag jämkas genom beslut av domstol

eller genom avtal; i dylikt fall skall alltså utfyllnadsbidrag ej utges. Vidare

fordras, att underhållsbidraget — dvs. det utdömda eller avtalade beloppet,

i förekommande fall förhöjt enligt 1952 års lag om höjning av vissa under­

hållsbidrag — ej uppgår till 720 kronor för år. År dessa båda förutsätt­

ningar uppfyllda, skall utfyllnadsbidrag utges med vad som brister i sist­

nämnda belopp dvs. för år räknat med skillnaden mellan 720 kronor och

underhållsbidragets belopp. Det är härvid utan betydelse om bidragsskyldig-

heten fullgöres eller ej; en annan sak är, att barnet i senare fallet äger

erhålla inte bara utfyllnadsbidrag utan också bidragsförskott. Tilläggas må,

att utfyllnadsbidrag — liksom bidragsförskott — enligt förslaget skall utgå

även i de fall, då skyldigheten att utgiva underhållsbidrag åvilar barnets

moder.

Stadgandet i 1 § 2 st. om att utfyllnadsbidrag ej skall utgå till barn, vars

föräldrar sammanbor, eller till barn, som bor tillsammans med den under-

hållsskyldige, överensstämmer med vad som gäller enligt bidragsförskotts­

lagen. Enligt förslaget skall utfyllnadsbidrag ej heller utges till barn, som

för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av sådant bidrag. Med detta

stadgande avses inte annat än att skapa ett underlag för att vägra utfyll­

nadsbidrag i fall då barnet lever under så goda ekonomiska förhållanden,

alt stödåtgärder av förevarande slag uppenbarligen är obefogade.

Det är angeläget att administrationen av utfyllnadsbidragen göres så

enkel och kostnadsbesparande som möjligt. För att så skall bli fallet bör

bestämmelserna rörande utfyllnadsbidragen så nära som möjligt ansluta

till reglerna för bidragsförskotten. De stadganden i bidragsförskottslagen,

som i tillämpliga delar bör gälla beträffande utfyllnadsbidragen, återfinns

i lagens 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 inom., 12—14, 20, 21 samt 23—25 §§. En

hänvisning till dessa lagrum, för vilka en kortfattad redogörelse lämnats i

avsnittet om gällande bestämmelser, har gjorts i förslagets 2 §. Härutöver

har — i syfte att undvika utbetalningar av belopp på mindre än 5 kronor

i månaden — i sistnämnda paragraf upptagits ett stadgande av innehåll

alt ulfyllnadsbidrag, som understiger 00 kronor för år, skall utgå endast

under förutsättning att barnet för den lid, på vilken utfyllnadsbidraget

belöper, jämväl äger uppbära bidragsförskott.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1957.

Kungl. Maj:ts proposition nr 13!) är 1957

32

Föredraganden hemställer härefter att de inom socialdepartementet upp­

rättade förslagen till

1) lag om ändrad lydelse av 8 § bidrag sfär skottslag en den 11 juni 1943

(nr 382) och

2) lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1957

Ur protokollet:

Karin Wickström

(DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 57

703731