2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Förslag

till

Kommunallag för Stockholm

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §•

Stockholms stad utgör en kommun.

Råder osäkerhet beträffande gränsen för kommunens område, förordnar

Konungen angående gränsens rätta sträckning.

Om kommunalförbund och om ändring i kommunal indelning är sär­

skilt stadgat.

2

§•

Medlem av kommunen är envar, som är där mantalsskriven, ävensom

var och en, vilken, utan att vara mantalsskriven i kommunen, därstädes

äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt

att utgå till staden.

3 §•

Kommunen äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes,

vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande

författningar tillkommer annan.

Angående vissa kommunala angelägenheter är särskilt stadgat.

4 §.

Kommunens beslutanderätt utövas av stadsfullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma stadskollegiet i egenskap av

kommunens styrelse samt stadens övriga nämnder.

2 kap. Om stadsfullmäktige

5 §.

Stadsfullmäktiges antal är etthundra.

6

§•

Rösträtt vid val av stadsfullmäktige tillkommer envar inom staden man­

talsskriven svensk medborgare, som senast under nästföregående kalen­

derår uppnått tjuguett års ålder och ej är omyndig. Varje röstberättigad

äger en röst.

Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan

stadgas i kommunala vallagen.

Knngl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

3

7 §.

Stadsfullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom

staden och uppnått tjugutre års ålder. Den som är omyndig eller i konkurs­

tillstånd kan ej väljas till stadsfullmäktig.

överståthållaren och underståthållaren samt kanslidirektörerna och

skattedirektören vid överståthållarämbetet må icke utses till stadsfull­

mäktige.

Kommer stadsfullmäktig efter valet i den ställning, att han ej längre

är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara stads­

fullmäktig. Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han

uppgiver hinder, vilket godkännes av stadsfullmäktige.

8

§•

Stadsfullmäktige väljas för fyra år (Ijänstgöringsår), räknade från och

med den 15 oktober det år, då valet skett.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indel­

ning är särskilt stadgat.

9

§•

För val av stadsfullmäktige skall staden indelas i valkretsar. Valbarhet

är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst trettio stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmän­

het inom varje krets en stadsfullmäktig utses för varje befolkningstal mot­

svarande en hundradedel av stadens folkmängd; att varje valkrets skall

kunna omslutas med eu sammanhängande gränslinje; att territoriell för­

samling, där så kan ske, lämnas odelad och icke i något fall delas på flera

än två kretsar; samt att antalet fullmäktige för hela staden, i den mån

det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Om indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av sladskollegiet uppgjort förslag, stadsfullmäktige göra

framställning hos överståthållarämbetet. Utan föregående framställning må

överståthållarämbetet förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts

stadsfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut om indelning i val­

kretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår,

under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

4

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och av­

slutande, så ock om förfarandet, när stadsfullmäktig avgår före den be­

stämda tjänstgöringstidens utgång, stadgas i kommunala vallagen; dock

att kungörelse skall utfärdas av valnämnden.

11

§•

Stadsfullmäktige välja varje år vid första sammanträdet under tjänst­

göringsåret bland sig en ordförande samt en förste och en andre vice ord­

förande för tjänstgöringsåret. Underrättelse om. dessa val, med angivande

av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till över-

ståthållarämbetet för intagande i ämbetets kungörelser.

Äro både ordföranden och vice ordförandena hindrade att inställa sig

vid stadsfullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige utse annan ledamot

att för tillfället föra ordet. Intill dess så skett, utövas ordförandeskapet

av den till tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller

flera fullmäktige ha lika lång tjänstgöringstid, av den bland dessa, som

är till levnadsåren äldst.

Kangl. Mnj:ts proposition nr 16 år 1957

10 §.

12

§.

Stadsfullmäktige skola årligen vid det sammanträde, som avses i 11 §

första stycket, utse sekreterare, vars åligganden bestämmas av fullmäktige.

13 §.

Stadsfullmäktigsammanträde skall hållas i stadshuset eller å annat ställe,

som blivit av stadsfullmäktige särskilt bestämt.

14 §.

Sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas i oktober månad å första

helgfria dag efter tjänstgöringsårets början samt i övrigt enligt ordning,

som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde skall ock hållas, när över-

ståthållarämbetet därom förordnar eller stadskollegiet eller minst en tredje­

del av stadsfullmäktige det begär eller ordföranden finner det nödigt.

Vid sammanträde senast den 8 december fastställes stadens utgifts- och

inkomststat samt anställas val till de befattningar inom kommunen, vilka

vid årets slut bliva lediga; stadsfullmäktige dock obetaget att bestämma,

alt nämnda val skola äga rum vid sammanträde senare under månaden.

15 §.

1 mom. Kungörelse om stadsfullmäktigsammanträde, innehållande upp­

gift om tid och ställe för sammanträdet och de ärenden, som därvid skola

behandlas, utfärdas av ordföranden eller vid hinder för honom av förste

eller, om jämväl han är hindrad, av andre vice ordföranden.

o

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en i stads­

huset anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla) och, därest stads­

fullmäktige så beslutat, jämväl annorstädes. Kungörelsen skall ock senast

fyra dagar före sammanträdet delgivas envar fullmäktig.

Därjämte skall tillkännagivande om tid och ställe för sammanträde samt,

därest stadsfullmäktige så bestämt, om de ärenden, som skola behandlas,

införas i en eller flera ortstidningar senast en vecka före sammanträdet.

Vid tjänstgöringsårets första sammanträde avgöres för detta år, i vilken

eller vilka tidningar tillkännagivande skall införas. Därvid böra väljas

sådana tidningar, som genom spridning inom olika grupper av kommunens

medlemmar bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid

fattandet av beslut i ämnet förslag om tillkännagivandets införande i

annan ortstidning än sådan, som omfattas av beslutet, varit under om­

röstning och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen del­

tagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

Den omständigheten att kungörelse om sammanträde icke blivit anslagen

annorstädes än å kommunens anslagstavla eller att tillkännagivande ej

blivit infört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Överståthållarämbetet skall särskilt skriftligen underrättas om samman­

träde.

2 mom. Fordrar ärende så skyndsam handläggning, att kungörande icke

medhinnes i den ordning, som stadgas i 1 mom., må sammanträde för

ärendets behandling ändock hållas, därest senast söckendagen före sam­

manträdet kungörelse, innehållande uppgift som i sagda moment avses, an­

slagits å kommunens anslagstavla och delgivits envar stadsfullmäktig.

3 mom. Kungörelse må, i stället för att delgivas stadsfullmäktig inom

tid, som sägs i 1 eller 2 inom., översändas till honom med posten så tidigt,

att den kan antagas komma honom tillhanda inom samma tid.

16 §.

Stadsfullmäktige må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften

av dem äro tillstädes. Är lillstädesvarande fullmäktig enligt vad i 17 § eller

67 § andra stycket sägs hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den

omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger

hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets handläggande.

17 §.

Stadsfullmäktig må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen

rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rätte­

gångsbalken om jäv emot domare.

Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i beslut

med anledning av revisorernas granskning stadgas i 67 § andra stycket.

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1957

6

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger överståthållaren eller, vid hinder

för honom, underståthållaren att vara tillstädes och deltaga i överlägg­

ningarna men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl revisor, ändå

att han icke är fullmäktig, vid granskning av den av honom avgivna revi­

sionsberättelsen.

Borgarråd skall, ändå att han icke är stadsfullmäktig, närvara vid full­

mäktiges sammanträden, där ej förfall, som godkännes av fullmäktige,

föreligger, och äger därvid att deltaga i överläggningarna och framställa

förslag samt få sin mening antecknad i protokollet men ej att deltaga i

besluten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

18 §.

19 §.

Stadsfullmäktige skola meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till

dem av högre myndighet, ävensom i fråga, som väckts genom framställning

av stadskollegiet eller annan kommunal nämnd eller genom motion av full­

mäktig eller borgarråd.

20

§.

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola vara

vederbörligen beredda av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin

beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda

personer. Innan ärende, som beretts annorledes än av den nämnd eller

beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, företages till avgörande,

skall tillfälle lämnas nämnden eller beredningen att avgiva yttrande där­

över. Stadskollegiet skall städse givas tillfälle att yttra sig över ärende, som

beretts annorledes än av kollegiet.

Där ärende, som beretts annorledes än av drätselnämnden, avser avhän-

dande eller inköp av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet eller

eljest är av särskild vikt för stadens ekonomi, skall tillfälle lämnas nämn­

den att avgiva yttrande däröver, innan ärendet företages till avgörande av

stadsfullmäktige.

Val må dock av stadsfullmäktige förrättas utan föregående beredning.

Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam hand­

läggning och vari samtliga tillstädesvarande fullmäktige biträda framställt

förslag.

21

§.

Kan ärende, som handlägges å stadsfullmäktigsammanträde, icke å den

utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag.

Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kun­

7

görelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kungörelse, har

ordföranden att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de när­

varande tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är propor­

tionellt, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å stadsfullmäktigsammanträde bord­

läggning av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande

därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att

bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röst­

övervikt, ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende.

22

§.

Ordföranden åligger att å stadsfullmäktigsammanträde framställa ären­

dena till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till av­

görande än de som finnas angivna i kungörelsen om sammanträdet.

Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må med iakttagande av vad

i 20 § är stadgat, ändå att den ej angivits i kungörelsen, företagas till

avgörande å sammanträdet, därest samtliga närvarande fullmäktige besluta,

att den skall upptagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

23 §.

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ord­

föranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning be­

slutet utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med

klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val

ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes ut­

gången genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika

för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men verk­

ställes i övriga fall ny omröstning med slutna sedlar, varvid, före dessas

öppnande, en sedel avlägges, för att, där rösterna även nu bliva lika,

bestämma beslutet. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning

skall förfaras såsom vid val.

Val av stadskollegium och drätselnämnd samt av revisorer och revisors­

suppleanter, som avses i 67 §, så ock av två eller flera personer för sär­

skild beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande av stads­

fullmäktige, skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal

delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid

sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

8

24 §.

Vill stadsfullmäktig till borgarråd framställa interpellation i ämne, som

tillhör fullmäktiges handläggning, skall interpellationen, skriftligen av­

fattad, avlämnas sist fem dagar före det sammanträde, vid vilket den är

avsedd att framställas. Fullmäktige besluta utan föregående överläggning,

huruvida interpellationens framställande skall medgivas. Lämnas sådant

medgivande, bör interpellationen besvaras senast vid nästa sammanträde.

25 §.

Vid stadsfullmäktigsammanträde skall föras protokoll. Protokollet, av

vilket skall framgå vilka fullmäktige varit närvarande, skall för varje

ärende upptaga däri framställda förslag och yrkanden, som ej återkallats,

samt att fullmäktige i ärendet fattat beslut, ävensom, där omröstning ägt

rum, redogörelse för propositionsordningen och uppgift om huru många

röstat för eller emot. Har omröstning skett öppet, skall i protokollet angivas,

huru envar röstat.

Justering av protokollet verkställes senast tio dagar efter sammanträdet

å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,

av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige ut­

sedda närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige

antingen genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet underskrives,

med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justerings­

männen eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, av ordföranden

och minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Senast å andra dagen efter det protokollet justerats skall genom ord­

förandens försorg justeringen och det ställe, där protokollet finnes till­

gängligt, tillkännagivas å kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall

vara försett med uppgift å den dag det anslagits. Det må ej avlägsnas före

utgången av stadgad besvärstid. Bevis om dagen för justeringens tillkänna­

givande skall tillika åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

26 §.

Den som vid stadsfullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende

äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas

innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas

skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

27 §.

Så snart stadsfullmäktiges protokoll blivit justerat, skall avskrift av

protokollet överlämnas till stadskollegiet och utdrag därav tillställas de

övriga nämnder, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut uppdragits.

I fråga om vården av fullmäktiges protokoll och övriga till deras arkiv

hörande handlingar skall gälla vad därom finnes föreskrivet i arkivstadga,

som utfärdas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

9

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen

tagit avskrift av fullmäktiges protokoll äger att utan avgift få avskriftens

riktighet bestyrkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

28 §.

Stadsfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäk­

tige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda

dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid fullmäktigsammanträde samt kan

varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig

oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han

upplösa sammanträdet.

29 §.

1 mom. Stadsfullmäktige må besluta, att fullmäktiges ordförande skall

åtnjuta arvode för med uppdraget förenat arbete. Arvodets belopp skall

bestämmas för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad som är

skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art. Stadsfullmäktige

äga ock för ett år i sänder med visst belopp bevilja ersättning åt ord­

föranden och vice ordförandena för utgifter, som för stadens räkning på­

kallas vid uppdragets fullgörande.

Enligt stadsfullmäktiges bestämmande må,' där våglängden mellan full-

mäktigs hemvist och fullmäktiges sammanträdeslokal är större än tre kilo­

meter, resekostnadsersättning vid deltagande i fullmäktiges sammanträde

utgå till fullmäktig. I den mån resa kan företagas med järnväg, omnibus

eller spårvagn, må ersättningen ej överstiga avgiften för andra klass plats

på järnväg eller plats i omnibus eller spårvagn. Eljest må ersättningen

högst motsvara lägsta avgiften för taxebil.

2 mom. Stadsfullmäktige äga besluta, att till ledamot av beredning skall

utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 53 § gälla för

ledamot av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal nämnd.

3 kap. Om stadskollegiet och stadens övriga nämnder samt om borgarrådsberedningen

30 §.

Stadskollegiet skall i egenskap av kommunens styrelse leda förvaltningen

av stadens angelägenheter och hava inseende över övriga nämnders verk­

samhet. Kollegiet skall med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna

inverka på stadens utveckling och ekonomiska ställning, samt hos stads­

fullmäktige och övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de

framställningar, som finnas påkallade.

10

Stadskollegiet har vidare:

a) att, såsom i 20 § sägs, bereda ärenden, som skola förekomma till

behandling hos stadsfullmäktige;

b) att ombesörja verkställighet av stadsfullmäktiges beslut, i den mån

ej verkställigheten uppdragits åt annan;

c) att självt eller genom ombud föra stadens talan i alla mål och ären­

den, där detta icke på grund av lag eller stadsfullmäktiges beslut ankommer

på annan; samt

d) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av stadsfullmäktige överlämnas

till kollegiet.

Stadskollegiet har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas hand­

läggning enligt särskilda författningar ankommer på kommunens styrelse.

Stadskollegiet äger att från stadens övriga nämnder samt dess bered­

ningar och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som

erfordras för fullgörande av kollegiets uppgifter.

31 §.

Stadskollegiet består av tolv ledamöter. Stadsfullmäktige välja bland sig

ledamöterna i kollegiet samt lika många suppleanter för dem.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den

ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

32 §.

Stadsfullmäktig, som är borgarråd eller chef för något till kommunal­

förvaltningen hörande verk, må ej utses till ledamot eller suppleant i stads­

kollegiet.

Beträffande verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse

skall vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tillämpning

å ledamot eller suppleant i stadskollegiet.

33 §.

Ledamöter och suppleanter i stadskollegiet väljas årligen vid det sam­

manträde, som avses i 11 § första stycket, för tiden intill nästa val.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda

inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänst­

göringstiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

34 §.

Av stadsfullmäktige utses vid det sammanträde, som avses i 11 § första

stycket, bland ledamöterna i stadskollegiet en ordförande och en vice ord­

11

förande. Till sådan befattning må icke utses ordföranden eller någon av

vice ordförandena i stadsfullmäktige.

Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och post­

adress, skall ofördröjligen insändas till överståthållarämbetet för intagande

i ämbetets kungörelser.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig

vid sammanträde med stadskollegiet, äger kollegiet utse annan ledamot att

för tillfället föra ordet.

Kungl. Maj.ts proposition nv 16 år 1957

35 §.

Stadskollegiets ordförande tillkommer att å kollegiets vägnar hava in­

seende över förvaltningen av stadens angelägenheter.

36 §.

Stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande äga, även om de icke

äro ledamöter av stadskollegiet, övervara kollegiets sammanträden och del­

taga i överläggningarna men ej i besluten.

37 §.

Stadskollegiet sammanträder å det ställe och, där ej annat är stadgat,

å de tider kollegiet bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner

det nödigt, ävensom då minst en tredjedel av kollegiets ledamöter för upp­

givet ändamål gör framställning därom.

38 §.

Suppleanterna i stadskollegiet böra i den vid valet bestämda ordningen

kallas till tjänstgöring i den mån det erfordras till följd av hinder för leda­

mot eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas, efter leda­

mot, som icke utsetts vid proportionellt val.

39 §.

Stadskollegiet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av

ledamöterna äro tillstädes.

Vad i 17 § stadgas om jäv för stadsfullmäktig skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å ledamot i stadskollegiet. Vid behandling av

ärende, vari ledamot är jävig, skall ledamoten avträda.

40 §.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut skall vad därom för stads­

fullmäktige är stadgat i 28 § äga motsvarande tillämpning med avseende

å stadskollegiet; dock att där i andra fall än vid val och tillsättande av

12

tjänstebefattning rösterna falla lika för olika meningar den mening, som

ordföranden biträder, blir beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

41 §.

Vad som är stadgat i 25 § om förande av protokoll vid stadsfullmäktiges

sammanträde och om protokollets innehåll samt i 26 § om reservation skall

äga motsvarande tillämpning med avseende å protokoll och reservation vid

sammanträde med stadskollegiet. Med avseende å protokollets innehåll

skola ock iakttagas bestämmelserna i 46 § 3 mom.

Justering av stadskollegiets protokoll verkställes senast tio dagar efter

sammanträdet av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av

kollegiet utsedd närvarande ledamot. Justering må ock verkställas av kol­

legiet antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Tillkännagivande om verkställd justering skall ske i den i 25 g före­

skrivna ordningen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen

tagit avskrift av kollegiets protokoll äger att utan avgift få avskriftens

riktighet bestyrkt.

42 §.

Stadskollegiet skall på lämpligt sätt kungöra varest och på vilka tider

till kollegiet ställda framställningar emottagas.

Kollegiets skriftväxling ombesörjes av ordföranden eller under hans in­

seende.

43 §.

Om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av stadskollegiet, som

vid fullgörandet av sitt uppdrag åsidosätter vad enligt lag eller författning,

reglemente, särskild föreskrift eller uppdragets beskaffenhet honom åligger,

gäller vad i allmän lag stadgas.

44 §.

De ärenden, som ankomma på stadskollegiets handläggning, föredragas

i kollegiet av borgarråd, där ej enligt reglemente för kollegiet annan ord­

ning beslutes för visst ärendes föredragning.

45 §.

1 inom. Stadsfullmäktige välja vid det sammanträde, som avses i It §

första stycket, det år, då val av stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd för en

tid av fyra år till det antal, som stadsfullmäktige bestämma. Till borgarråd

må allenast utses personer med synnerlig insikt och erfarenhet i kommu­

nala förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv. Vid val av borgarråd

skall, där så äskas eller omröstning begäres, anställas särskilt val av varje

borgarråd.

13

2 mom. Avgår borgarråd före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,

skall befattningen så snart ske kan återbesättas; den sålunda valde tjänst­

gör under den tid, som återstått för den avgångne. För tiden intill dess

nytt val skett ävensom vid tjänstledighet för borgarråd äger stadskollegiet

förordna vikarie å befattningen.

3 mom. Borgarråd åtnjuter årsarvode samt rätt till pension efter stads­

fullmäktiges bestämmande. Med befattningen såsom borgarråd må icke

utan stadsfullmäktiges medgivande förenas annan befattning i statens eller

kommunens tjänst eller annat jämförligt allmänt eller enskilt uppdrag.

A mom. Om skyldighet för borgarråd att vid varaktigt förfall avgå gäl­

ler vad i reglemente för borgarrådsberedningen stadgas.

46 §.

1 mom. Borgarråden skola närvara vid stadskollegiets sammanträden

och äga att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

2 mom. Borgarråden skola till vinnande av enhetlighet i förvaltningen

bilda en borgarrådsberedning.

Stadsfullmäktige utse, sedan val av borgarråd skett, ett av borgarråden

att under den bestämda tjänstgöringstiden såsom ordförande leda borgar-

rådsberedningens arbete.

Borgarrådsberedningens ordförande skall i stadskollegiet föredraga för­

slag till utdebitering av allmän kommunalskatt samt till stadens utgifts-

och inkomststat. Angående ärendenas fördelning i övrigt mellan borgar­

råden gäller vad i reglemente för stadskollegiet stadgas. Att borgarråd

skola utses till ordförande i vissa nämnder stadgas i 50 §.

3 mom. Föredragande borgarråds förslag skall, där det avviker från

stadskollegiets beslut, städse intagas i kollegiets protokoll. Där borgarråds­

beredningens ordförande uttalar från kollegiets beslut avvikande mening,

skall hans mening likaledes antecknas till protokollet.

47 §.

I staden skall finnas en drätselnämnd. Det tillkommer drätselnämnden:

a) att avgiva yttranden i fall, som avses i 20 § andra stycket och 58 §

andra stycket;

b) att föra stadens räkenskaper på sätt i 66 § sägs och taga den befatt­

ning med stadens drätsel i övrigt, som kan vara föreskriven i det i 48 §

angivna reglementet för drätselnämnden; samt

c) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av stadsfullmäktige eller stads­

kollegiet överlämnas till drätselnämnden.

Om ordförande i drätselnämnden stadgas i 50 §.

Övriga ledamöter i nämnden samt suppleanter för dem väljas av stads­

fullmäktige till det antal, som fullmäktige bestämma, för en tid av två år,

räknade från och med den 1 januari året efter det, då valet skett. I avseende

å valbarhet, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1!)57

14

vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tillämpning;

dock må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf,

ej heller i stadens tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något

till kommunalförvaltningen hörande verk, utses till ledamot eller supp­

leant i drätselnämnden.

Beträffande drätselnämnden skall i övrigt vad i 31 § andra stycket, 33 §

andra stycket och 37—43 §§ är föreskrivet med avseende å stadskollegiet

äga motsvarande tillämpning. Suppleant äger även i annat fall än som avses

i 38 § rätt att närvara vid nämndens sammanträden och skall alltid under­

rättas om tid för sammanträde.

48 §.

Stadsfullmäktige skola antaga reglementen för stadskollegiet, borgarråds-

beredningen och drätselnämnden.

Med avseende å drätselnämnden må i dess reglemente bestämmas:

a) att med drätselnämndens medelsförvaltning skall sammanföras me­

delsförvaltning, som enligt särskilda författningar tillkommer andra kom­

munala nämnder; samt

b) att drätselnämnden äger uppdraga åt särskild inom densamma bildad

avdelning eller åt ledamot av nämnden eller åt i stadens tjänst anställd

befattningshavare att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att fram­

ställning eller yttrande till stadsfullmäktige icke må beslutas annorledes än

av nämnden samfällt.

Innan beslut meddelas om sådan centralisering av medelsförvaltningen,

som avses under a), skola vederbörande nämnder höras i ärendet. Beslut,

vilket fattas på grund av uppdrag, som sägs under b), skall anmälas vid

nämndens nästa sammanträde.

I övrigt må, i den mån icke särskilda bestämmelser meddelas i denna

lag> genom de i första stycket angivna reglementen bestämmas den ord­

ning, i vilken stadskollegiet, borgarrådsberedningen och drätselnämnden

hava att utöva sina befogenheter och fullgöra sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente skall underställas Konungens pröv­

ning.

49 §.

Angående nämnder för vissa i särskilda författningar angivna förvalt-

nings- eller verkställighetsbestyr gäller vad därom för varje fall finnes

stadgat.

För handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

i övrigt må staden tillsätta de nämnder, som finnas erforderliga.

50 §.

Ordföranden i borgarrådsberedningen skall tillika vara ordförande i

drätselnämnden. Stadskollegiet utser bland de övriga borgarråden ord­

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

17

Medel, som staden uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller

på grund av försäkring av sådan tillgång, må tagas i anspråk endast för

återbetalning av lån, som upptagits för förvärv av tillgången, eller för an­

skaffande av annan dylik tillgång.

Såsom anläggningstillgång skall anses fast egendom, så ock lös egendom,

avsedd att stadigvarande innehavas av staden.

55 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat sätt, täckas

med allmän kommunalskatt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

56 §.

Beslut om anslag skall tillika innefatta anvisning av medel för anslagets

täckande.

Beviljas anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall

beslutet underställas överståthållarämbetets prövning.

Utgifts- och inkomststat

■ 57 §.

Staden skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för det näst-

följande kalenderåret.

Å statens utgiftssida skola upptagas:

a) det belopp, vartill nästföregående års underskott enligt avslutade räken­

skaper uppgått;

b) de anslag, som erfordras för bestridande av tidigare beslutade utgifter

för nästföljande år, så ock de belopp, som ytterligare anslås i samband

med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det belopp, vartill nästföregående års överskott enligt avslutade räken­

skaper uppgått;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare erfordras, ävensom sättet för täckande av detta medelsbehov.

Hinder möter ej för staden att besluta, att vad av särskilt anslag icke för­

brukas under det år, för vilket anslaget beviljats, må användas för avsett

ändamål under det därpå följande året. Vad som återstår av anslaget vid

sistnämnda års utgång må staden reservera för samma ändamål för ytter­

ligare ett år; och äger staden sedermera fatta enahanda beslut för ett år i

sänder.

58 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före oktober månads utgång upp­

göras av stadskollegiet. För detta ändamål skola stadens övriga nämnder

2 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

20

eller å postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare

äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Med överståthållarämbetets medgivande må staden anbringa penning­

medel även på annat sätt än nu sagts.

66

§.

Det åligger drätselnämnden att föra fortlöpande räkenskaper över de

medel den har om händer.

Annan kommunal nämnd, som omhänderhar medel, skall föra räkenska­

per i enlighet med av drätselnämnden givna anvisningar och årligen inom

tid, som drätselnämnden bestämmer, till drätselnämnden avlämna redovis­

ning för sin förvaltning under nästföregående kalenderår.

Sedan sådan redovisning skett, skall drätselnämnden inom tid, som stads­

fullmäktige bestämma, sammanfatta och avsluta stadens räkenskaper för

nämnda kalenderår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 ur 1957

Revision

67 §.

Av stadsfullmäktige skola vartannat år vid sammanträde, då val till befatt­

ningar inom kommunen eljest anställas, utses revisorer och revisorssupp­

leanter för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i stadskollegiet eller eljest är

redovisningsskyldig till staden, eller sådan den redovisningsskyldige närstå­

ende, som sägs i 17 §, må icke vara revisor eller revisorssuppleant för gransk­

ning av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, ej heller

deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan för­

valtning eller i beslut med anledning av granskningen.

Revisorerna äga att när som helst inventera de penningmedel och värde­

handlingar, som stadskollegiet eller annan kommunal nämnd omhänderhar,

samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvalt­

ningen.

Vad i 43 § sägs om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av stads­

kollegiet äger avseende jämväl å revisor.

Stadsfullmäktige må besluta, att till revisor skall utgå ersättning i enlig­

het med de bestämmelser, som jämlikt 53 § 1 och 2 mom. gälla för ledamot

av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal nämnd.

68

§.

Revisorerna skola årligen avgiva berättelse, innehållande redogörelse för

resultatet av deras granskning med uttalande, huruvida anmärkning beträf­

fande räkenskapernas förande eller förvaltningen i övrigt föreligger eller

icke. Framställes anmärkning, skall anledningen till denna angivas i berät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

23

6 kap. Om underställning och besvär

78 §.

Stadsfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna

rörelsen för begagnande av de platser, som anvisats åt densamma, eller de

inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande, skola för att vinna bin­

dande kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse av beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grund­

penningar eller sluss-, kanal- eller andra farledsavgifter må dock meddelas

av myndighet som Konungen därtill förordnar. Konungen må jämväl före­

skriva, att i rörelse, för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda, avgif­

terna samt övriga intäkter må användas allenast för rörelsens direkta behov,

där ej myndighet som Konungen därtill förordnar medgiver, att medlen

användas för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens prövning, stad­

gas i 48, 60 och 64 §§.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till

överståthållarämbetet, vilket det åligger att överlämna handlingarna, jämte

eget yttrande, till Konungen.

79 §.

Om beslut, som för att erhålla bindande kraft skola underställas överståt-

hållarämbetets prövning, stadgas i 53 § 3 inom., 56 och 65 §§ samt 80 § 3

mom.

Underställt beslut skall anlingen oförändrat fastställas eller ogillas. Väg­

ras fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

över vägrad fastställelse må staden föra klagan hos Konungen.

80

§.

1 mom. Över beslut av stadsfullmäktige äger, där ej annat är särskilt

föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär hos överståthållarämbetet.

Sådan klagan må grundas endast därå, att beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola hava inkommit till överståthållarämbetet inom tre veckor

från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet

tillkännagivits å kommunens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda

av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tillkänna­

givande.

2 mom. I fråga om besvär över beslut av stadskollegiet eller annan

kommunal nämnd skola bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämp­

Kungi. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

25

nallagen, i vad förstnämnda lag avser tillämpning av vissa bestämmelser i

kommunallagen.

Med tillämpning av de nya bestämmelserna skola år 1957 utses revisorer

och revisorssuppleanter för granskning av de två nästföljande årens förvalt­

ning.

Reglemente, som avses i 48 § eller 80 § 3 inom., må antagas och fastställas

jämväl före den nya lagens ikraftträdande.

I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,

som fattats före den 1 januari 1958, samt om anförande av besvär över sådant

beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas, där ej fråga är om fast-

ställelse, som sägs i nästföregående stycke.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den be­

stämmelsen i stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J957

31

gat, gäller för samtliga nämnder i Stockholm, endast avser vissa mera for­

mella föreskrifter såsom beträffande mandattid, valbarhet, obehörighet och

rätt till avsägelse. Ämbetet anför vidare.

I det nu framlagda lagförslaget finnes emellertid även intagen en före­

skrift, enligt vilken stadsfullmäktige må medgiva nämnd en vidsträckt

rätt att delegera ärenden till antingen en särskild, inom nämnden bildad

avdelning eller ledamot av nämnden eller i stadens tjänst anställd befatt­

ningshavare. I vilken utsträckning denna bestämmelse faktiskt skulle

kunna tillämpas jämväl i fråga om nämnder för reglerad förvaltning, har

icke närmare berörts av de sakkunniga. Enligt överståthållarämbetets me­

ning torde de skäl, som föranlett att den allmänna kommunallagens be­

stämmelser om nämnderna begränsats till icke reglerade nämnder, vara

tillämpliga även för Stockholm. Detta synes särskilt gälla bestämmelsen

om delegationsrätten, eftersom betydande tolkningssvårigheter kunna upp­

stå, när det gäller att avgöra, i vad mån de särskilda föreskrifterna beträf­

fande de reglerade nämnderna skola utgöra hinder för bestämmelsens till-

lämpning. Överståthållaräinbetet anser därför, att i varje fall denna bestäm­

melse icke bör gälla de reglerade nämnderna.

C. Jäv att deltaga vid val av revisorer

Enligt 63 § andra stycket jämförd med 16 § allmänna kommunallagen

må den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller

eljest är redovisningsskyldig' till kommunen, eller sådan den redovisnings-

skyldige närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken om jäv

emot domare, icke deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för gransk­

ning av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller i beslut

med anledning av granskningen. I huvudsak motsvarande bestämmelse

finns i 51 § andra stycket lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

De sakkunnigas majoritet har emellertid i sitt förslag icke intagit någon

jävsbestämmelse i fråga om deltagande i val av revisor eller revisors­

suppleant. Som motiv härför anföres följande.

I allmänhet torde revisorerna företaga samfälld revision av hela den kom­

munala förvaltningen. Kominunallagskommittén anför (sid. 320) i sam­

manhang med sitt förslag i vad gäller reglerna om revision att den »själv­

fallet icke velat förorda en mer allmän användning av systemet med sär­

skilda revisorer för olika förvaltningsgrenar. Enligt kommitténs mening

torde den samfällda revisionen tvärtom för flertalet kommuner innefatta

den naturligaste och ändamålsenligaste ordningen». En sådan samfälld

revision kommer ock att bliva tillämpad i Stockholm vid ett förverkli­

gande av Stockholms stadsfullmäktiges beslut den 15 oktober 1953 om

antagande av ny revisionsstadga. Det är vidare för Stockholms kommu­

nalförvaltning karakteristiskt, och för såvitt de sakkunniga ha sig bekant

även för ett flertal andra kommuner, att ledamöterna av stadsfullmäktige

jämväl väljas till ledamöter av eller suppleanter i kommunens styrelse -

i Stockholm stadskollegiet — och övriga kommunala nämnder. Härav föl­

jer således, att vid en strikt tillämpning av ovannämnda jävsregel efter dess

32

bokstav och anda det alldeles övervägande antalet av stadsfullmäktiges leda­

möter bli jäviga vid val av revisorer och suppleanter för dem.

Det är en i och för sig riktig och naturlig uppfattning, som kommunal-

iagskommittcn uppenbarligen ej funnit anledning att diskutera, att den

vars förvaltning skall granskas ej är med och utser den, som skall granska

förvaltningen. Det är å andra sidan ytterligt otillfredsställande redan att

valet av revisorer skall ske av ett ringa fåtal vid valet röstberättigade stads­

fullmäktigledamöter. Men särskilt olämplig ter sig denna situation mot

bakgrunden av att detta val regelmässigt skall ske proportionellt. Det pro­

portionella valförfarandet kan med ett strikt iakttagande av jävsreglerna

uppenbarligen leda till resultat rakt motsatta dem, som avses med pro­

portionella val.

Det torde förhålla sig så att det dilemma, som vållas av jävsregelns

konstruktion i förening med praxis att utse stadsfullmäktigledamöter till

ledamöter jämväl av nämnderna, i allmänhet löses genom ett mindre

strikt iakttagande av denna regel och genom att den tekniska möjligheten

till politiska manövrer icke utnyttjas. Valet av revisorer förberedes i

bruklig ordning inom de politiska partigrupperna efter den proportionella

metoden och bekräftas genom stadsfullmäktiges beslut, där jävet icke

tager sig formella uttryck.

Det får ändock anses mindre tillfredsställande att vid ett lagstiftnings­

arbete förutsätta en sådan ordning för lagreglernas tillämpning.

De sakkunniga erinrar om att det här berörda problemet har upptagits

i en motion vid 1943 års riksdag (nr II: 90/1943). Konstitutionsutskottet utta­

lade i utlåtande däröver (nr 2/1943) att jävssvårigheterna kunde undgås

genom att revisorsvalet förrättades i omgångar. Detta innebar, anför de

sakkunniga, således en anvisning om tekniska metoder att kringgå jävs-

regeln. I samma syfte torde enligt de sakkunniga även andra metoder än

de av konstitutionsutskottet nämnda kunna utfinnas.

Det synes likväl kunna starkt ifrågasättas, hävdar de sakkunniga, om en

sådan jävsregel fyller en funktion, där den antingen ej efterleves eller ock

väsentligen har den verkan, att den stimulerar till uppfinnande av mer eller

mindre skickliga metoder att på formellt godtagbart sätt kunna kringgå

regelns syfte.

Ett uteslutande av denna regel skulle enligt de sakkunniga närmast

innebära ett legaliserande av tillämpad ordning och ha den fördelen, att

den utesluter de möjligheter till icke avsett politiskt utnyttjande av den si­

tuation, som kan skapas av nuvarande författningskonstruktion.

Tre av de sakkunniga (Hj. Mehr, C. A. Anderson och H. Berglund) har

reserverat sig mot majoritetens förslag och yrkat, att bestämmelserna i den

allmänna kommunallagen om jäv vid val av revisorer i oförändrat skick

skall överföras till kommunallagen för Stockholm. Till stöd för sin mening

anför minoriteten.

Uppfattningen att den som bär ansvaret för en verksamhet icke skall få

deltaga i valet av granskningsmän för hans verksamhet är starkt förank­

rad såväl inom kommunalrätten som inom samhällslivet i övrigt. Ett av-

Kurigl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

33

steg från denna princip finna vi synnerligen otillfredsställande. Stockholm

skulle för övrigt på denna punkt komma att intaga en särställning i för­

hållande till andra kommuner. Några godtagbara skäl kunna icke före­

bringas, varför man för Stockholms del nu skulle slopa en sedan länge

gällande jävsbestämmelse, som man år 1953 på principiella grunder ansett

böra bibehållas för landets samtliga övriga kommuner.

När de sakkunnigas majoritet förordat slopande av ifrågavarande jävs­

bestämmelse, synes, anför minoriteten, ett motiv ha varit att anpassa lag­

reglerna så att de möjliggör ett genomförande av stadsfullmäktiges beslut

den 15 oktober 1953 om ny revisionsstadga, innebärande bl. a. att hela

förvaltningen skall granskas av ett revisorskollegium om tolv ledamöter.

Enligt minoritetens mening är emellertid för en så stor stad som Stockholm

det nuvarande systemet med ett mindre antal revisorer för varje särskild

nämnd eller för grupper av nämnder att föredraga. Under alla omständig­

heter måste det, anför minoriteten, vara oriktigt, att grundläggande kom­

munalrättsliga principer skall avskaffas eller jämkas för att möjliggöra den

ena eller andra lösningen av praktiska administrativa problem. Den riktiga

linjen måste i stället vara, att den särskilda kommunallagen för Stock­

holm utformas med utgångspunkt från och inom ramen för de allmänt

godtagna, i 1953 års kommunallag inskrivna grundsatserna och att de prak­

tiska problemlösningarna får anpassas härtill.

Samtliga remissinstanser med undantag av Stockholms stadsfullmäktige

har på de av minoriteten anförda skälen avstyrkt majoritetens förslag.

Stadsfullmäktige tillstyrkte majoritetens förslag med 47 röster mot 43.

Kammarkollegiet erinrar om att motsvarande svårigheter med jäv för fler­

talet fullmäktigledamöter, som de sakkunnigas majoritet velat undvika

genom att utesluta regeln om jäv vid revisor sval, ändock kan uppstå vid be­

viljandet av ansvarsfrihet för förvaltningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

D. Statsuppsikten genom överståthållarämbetet

Enligt lagen om kommunalstyrelse i Stockholm utövar överståthållaräm­

betet viss uppsikt över Stockholms kommunala förvaltning. Denna överståt-

hållarämbetets tillsyn tager sig i nu gällande lag följande uttryck:

Ämbetet

utövar överinseende över förvaltning och verkställighet (7 §);

äger under vissa förutsättningar förbjuda verkställighet av stadsfullmäk­

tigbeslut (65 §);

äger förordna om stadsfullmäktigsammanträde (17 §);

äger framställa förslag till stadsfullmäktige (23 §);

skall avgiva utlåtande över stadsfullmäktiges framställningar till Ko­

nungen (29 §);

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 16

154

Kungl. Mcij:ts proposition nr IG är 1957

skall behandla stadsfullmäktiges begäran om upplysningar från andra

myndigheter (30 §, 36 § 2 mom.);

skall delgivas stadsfullmäktiges beslut (34 §);

skall fastställa instruktion för kommunal nämnd (44 §);

skall enligt 64 § för stadfästelse pröva beslut, vilka avser

pension enligt 28 § 4 inom.;

utgifter som erfordrar utdebitering under längre tid än fem år;

åläggande enligt 55 § 2 mom. av ny kommunalskatt att utgå efter

annan än i 54 § bestämd allmän grund.

Överståthållarämbetet är besvärsinstans enligt 66 och 68 §§.

Vidare äger överståthållarämbetet enligt den av Kungl. Maj :t fastställda

instruktionen för stadskollegiet i Stockholm påkalla sammanträde med

stadskollegiet för behandling av uppgivet ärende.

Slutligen äger överståthållaren eller, vid hinder för honom, underståt­

hållaren att vara tillstädes vid sammanträde med stadsfullmäktige och

stadskollegiet och deltaga i överläggningarna men ej i besluten (20 § och

40 §).

Denna överståthållarämbetets uppsikt motsvarar sålunda i huvudsak den,

som enligt de tidigare lagarna om kommunalstyrelse i stad och kommunal­

styrelse på landet tillkom magistrat och länsstyrelse. Om man undantager

att länsstyrelserna fortfarande är underställnings- och besvärsinstans är i

den allmänna kommunallagen motsvarande statsuppsikt i allt väsentligt

borttagen. Sålunda är magistratens legalitetskontroll — i Stockholm till­

kommande överståthållarämbetet — borttagen liksom överinseendet över

förvaltningen och den allmänna initiativrätten. Den tidigare gällande be­

stämmelsen i lagen om kommunalstyrelse i stad om rätt för borgmästare

eller annan utsedd magistratsledamot att övervara stadsfullmäktigsamman­

träde har ej heller motsvarighet i den allmänna kommunallagen.

Frågan om överståthållarämbetets tillsyn över Stockholms stads förvalt­

ning kan, anför de sakkunniga, ej anses vara helt identisk med motsvarande

fråga rörande magistratens inseende över övriga städer. De yttrar vidare.

Å ena sidan kan anföras, att Stockholms starkt utvecklade kommunala

förvaltning med vad detta innebär av i kommunalpolitiska värv väl förfarna

lekmän och av högt kvalificerade kommunala tjänstemän i olika speciali­

teter i än högre grad än för övriga kommuner gör den statliga tillsynen över­

flödig. Å andra sidan representerar Stockholm såsom huvudstad i högre grad

en saklig intressesfär för staten än övriga kommuner utgöra. Denna senare

synpunkt framfördes bl. a. av dåvarande landshövdingen Hj. L. Hammar­

skjöld i hans betänkande med förslag till lag om kommunalstyrelse i Stock­

holm och då särskilt som motiv för överståthållarens rätt att närvara och

yttra sig vid sammanträden med stadsfullmäktige och stadskollegiet.

De först anförda synpunkterna tala enligt de sakkunnigas mening på ett

avgörande sätt för att Stockholms stad icke gives någon särställning i det

avseendet, att statsuppsikten där skulle bibehållas i en omfattning, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

35

icke har motsvarighet i andra kommuner. De särskilda intressen, som

statsmakterna ha att bevaka i olika avseenden vad gäller vården av de

kommunala angelägenheterna i Stockholm, kunna väl och pläga redan nu

praktiskt bevakas i andra former än dem, som den nuvarande kommunal­

rättsliga konstitutionen medgiver. Förslaget till kommunallag för Stockholm

innebär därför att nu gällande statsuppsikt bringas att upphöra i huvud­

saklig överensstämmelse med vad som i dessa avseenden skett genom

antagandet av kommunallagen.

Vad gäller överståthållarens närvaro vid sammanträden med stadsfull­

mäktige och stadskollegiet kan denna hans närvaro i särskilda fall vara av

betydelse för staden. I fråga om stadsfullmäktigsammanträde synes nuva­

rande närvarorätt lämpligen böra inskrivas i lagen, varvid viss hänsyn

tages till det förhållandet, att Stockholms stad i huvudsak tillika har lands­

tings uppgifter och att landshövding äger övervara landstingsmöte. Visser­

ligen gäller icke enligt kommunallagen en sådan rätt för landshövding i

fråga om övriga städer utanför landsting, men just Stockholms egenskap

av huvudstad torde försvara denna avvikelse från kommunallagen.

Den nuvarande bestämmelsen om rätt för överståthållaren eller, vid hin­

der för honom, underståthållaren att övervara stadskollegiets sammanträ­

den och deltaga i överläggningarna men ej i besluten har de sakkunniga

däremot ej upptagit i sitt lagförslag.

Av remissinstanserna har endast överståthållarämbetet någon erinran att

göra emot de sakkunnigas förslag, överståthållarämbetet anser att över­

ståthållaren bör liksom nu ha rätt att närvara även vid sammanträden med

stadskollegiet och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Ämbetet

åberopar uttalanden från år 1934 av stadskollegiet i anledning av det av Ham­

marskjöld avlämnade förslaget, i vilka uttalanden stadskollegiet hävdat att

överståthållarens rätt att närvara vid stadskollegiets sammanträden givet­

vis är ägnad att befrämja samarbetet mellan statsförvaltningen och kom­

munalstyrelsen. Ämbetet framhåller, att denna uppfattning alltjämt lärer

äga giltighet samt anför.

Ämbetet vill särskilt understryka, att överståthållarens närvaro i stads­

kollegiet, åtminstone icke under de senaste åren i någon mån uppfattats

såsom ett utflöde av den ämbetet formellt tillkommande uppsikten över

kommunalförvaltningen utan uteslutande som ett led i det intima samar­

bete, som på skilda områden äger rum mellan överståthållarämbetet och

kommunalförvaltningen och som medför att de av stadskollegiet behand­

lade ärendena i stor utsträckning bliva föremål för överståthållarämbetets

handläggning. Genom överståthållarens närvaro i stadskollegiet skapas icke

sällan bättre förutsättningar för ärendenas bedömning hos överståthållar­

ämbetet än vad enbart eu genomgång av handlingarna kan medföra, och

överståthållaren kan å sin sida lämna stadskollegiet upplysningar i frågor,

som även beröra ämbetets verksamhetsområde. Visserligen torde det icke

vara omöjligt att skapa andra former för en kontakt mellan överståthålla­

ren och de ledande inom kommunalförvaltningen — närmast då emellertid

blotL borgarråden — men det vill synas som om överståthållarens närvaro

36

vid stadskollegiets sammanträden, där det exempelvis förekommer demon­

strationer av mera omfattande stadsplaneförslag, erbjuder sådana fördelar

ur samarbetssynpunkt, som svårligen kunna vinnas på annat sätt. Enligt

överståthållarämbetets mening vore det därför att beklaga, om en even­

tuell uppfattning, att överståthållarens närvaro vid stadskollegiets sam­

manträden innefattade något utövande av en statsuppsikt, skulle utgöra

hinder för närvarorättens bibehållande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

E. Bestämmandet av antalet borgarråd

Enligt 42 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm skall antalet bor­

garråd vara minst fyra och högst nio. Denna bestämmelse har ej medtagits

i de sakkunnigas förslag. Skälet härtill är enligt de sakkunniga främst, att

antalet borgarråd icke kan anses vara av sådan betydelse ur kommunal­

rättslig synpunkt att föreskrifter därom skall behöva givas i lagform. Staden

synes härutinnan, hävdar de sakkunniga, böra givas frihet att själv bestäm­

ma detta antal i direkt anslutning till utvecklingen av de förhållanden, som

kan påkalla förändringar av den centrala administrationen.

Av remissinstanserna är endast kammarkollegiet av motsatt uppfattning.

Kollegiet anser det vara naturligt att ramen för antalet borgarråd anges

beträffande så betydelsefulla och högt avlönade tjänster som borgarråds-

befattningarna. Kollegiet erinrar även om att antalet ledamöter i stadskolle-

giet är fixerat såväl i gällande lag som i förslaget. Den i gällande lag angivna

ramen för antalet borgarråd synes därför enligt kollegiets mening böra inta­

gas i kommunallagen för Stockholm.

F.

Departementschefen

Vid framläggandet år 1953 av förslaget till ny allmän kommunallag fram­

höll jag angelägenheten av att viss överensstämmelse i form och innehåll

upprätthölles mellan de olika kommunalförfattningarna i sådana avseenden,

vari skiljaktigheter icke vore sakligt motiverade. Enligt min mening borde

därför åtgärder vidtagas för att anpassa övriga kommunalförfattningar efter

principerna i den nya kommunallagen. Detta uttalande avsåg bl. a. den

särskilda lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

En sådan översyn av kommunallagstiftningen i Stockholm har nu verk­

ställts av särskilda sakkunniga, som framlagt förslag till ny kommunallag

för Stockholm. Såväl i principiellt avseende som i fråga om lagens redige­

ring och formella utformning innebär förslaget att i stort sett överensstäm­

melse uppnås med den allmänna kommunallagen. Endast i vissa särskilda

fall har förhållandena i Stockholm påkallat avvikelser från sistnämnda lag.

1 väsentlig mån kan sålunda den nu föreslagna lagen sägas utgöra närmast

37

en lagteknisk översyn av de nuvarande bestämmelserna. Det framlagda lag­

förslaget har i huvudsak godtagits av remissinstanserna och även jag anser

mig med vissa jämkningar kunna tillstyrka detsamma.

Jag vill redan här anmärka, att frågan om bildandet av en Stor-Stock-

holmsregion och därmed sammanhängande spörsmål icke tagits upp till

prövning i detta sammanhang. Såsom de sakkunniga anfört torde dessa

frågor sannolikt icke kunna lösas förrän om relativt lång tid. Liksom de

sakkunniga och remissinstanserna anser jag det därför påkallat att utan

att avvakta förutsättningarna för en lösning av dessa frågor framlägga för­

slag till ny kommunallag för Stockholm för att undvika, att i sak omotive­

rad skiljaktighet mellan den allmänna kommunallagen och kommunallagen

för Stockholm under någon längre tid skall bli rådande.

Såsom jag redan anfört skiljer sig den föreslagna kommunallagen för

Stockholm i vissa avseenden från den allmänna kommunallagen. Jag har

emellertid ansett angeläget att försöka uppnå största möjliga överensstäm­

melse, och särbestämmelser för Stockholm bör enligt min mening införas

endast då det verkligen är påkallat med hänsyn till de särskilda förhållan­

dena där. Större principiella frågor, som nyligen varit föremål för ompröv­

ning, främst vid utarbetandet av den allmänna kommunallagen, synes icke

utan mycket tungt vägande skäl böra erhålla en annan lösning för Stock­

holms del än för riket i övrigt.

En sådan principiell fråga gäller ersättning åt fullmäktige. De sakkunni­

gas majoritet har föreslagit att fullmäktige i Stockholm — till skillnad från

vad som gäller för riket i övrigt — skall kunna besluta, att fullmäktige skall

åtnjuta arvode för med uppdraget förenat arbete. Jag vill då erinra om att

frågan om ersättning åt fullmäktige varit föremål för riksdagens prövning

såväl år 1950 som år 1953. År 1950 var — efter en omfattande utredning av

kommunallagskommittén —- hela frågan om ändrade bestämmelser om er­

sättning åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag föremål för ingå­

ende överväganden. Detta x-esulterade i att kommunerna fick vidgade möj­

ligheter att utge ersättning till innehavare av kommunala förtroendeuppdrag.

Att gå så långt som att bereda kommunerna möjlighet att tillerkänna leda­

mot av fullmäktige särskilt arvode var icke ens på tal. Statsmakterna ansåg

det icke heller böra ifrågakomma att tillerkänna fullmäktige traktaments-

ersättning. Redan kommunallagskommittén ställde sig avvisande med hän­

syn såväl till fullmäktiguppdragets särskilda karaktär som också till den

i jämförelse med ledamotskap i nämnder mindre omfattning, vari uppdra­

get loge sin innehavare i anspråk. Min företrädare som departementschef

liksom också riksdagen delade denna uppfattning och i riksdagen väckta

motioner om möjlighet att tillerkänna fullmäktige traktamentsersätlning

avslogs. Då frågan sedermera år 1953 ånyo aktualiserades i samband med

förslaget till allmän kommunallag framställdes icke — vare sig från remiss­

instanserna eller från annat håll — något yrkande om att ersättningsbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 är 1957

stämmelserna skulle ändras utan de överfördes i sak oförändrade till den

nya lagen.

Som skäl för att nu för Stockholms del frångå den ståndpunkt, som stats­

makterna så sent som 1953 intagit, har de sakkunniga åberopat, att i Stock­

holm vikten av att kunna för fullmäktiguppdraget förvärva sådana med­

borgare som besitter kvalifikationer, som gör dem till insiktsfulla och an­

svarsmedvetna förtroendemän för samhällsmedlemmarna, framstår med

särskild styrka. Vidare har anförts att mångfalden och omfattningen av

ärendena medför en stor arbetsbörda. Jag kan icke finna att dessa skäl är

tillräckliga för att införa en annan ordning i Stockholm än den som gäller

för landet i övrigt. Förhållandena i Stockholm skiljer sig icke så väsentligt

från förhållandena i övriga större städer i landet att det är motiverat att

göra ett ur principiell synpunkt så viktigt avsteg från vad som eljest gäller.

Denna uppfattning kommer också till uttryck i remissyttrandena. Anses det

att man redan bör frångå 1953 års ståndpunkt i denna fråga, bör spörsmålet

behandlas i ett större sammanhang. Jag kan sålunda icke för närvarande

biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

Vad härefter angår de kommunala nämndernas inre organisation och

verksamhetsformer föreslår de sakkunniga i fråga om nämnder för regle­

rad förvaltning den avvikelsen från vad som gäller enligt allmänna kom­

munallagen, att bestämmelser om dessa nämnder skall intagas i den sär­

skilda kommunallagen för Stockholm. Bestämmelserna skall gälla, där ej

annat är särskilt stadgat. Såsom framhållits av överståthållarämbetet kan

betänkligheter anföras mot ett sådant system även när det gäller Stock­

holm. Systemet innebär nämligen att bestämmelser för en nämnd för regle­

rad förvaltning måste sökas icke blott i specialförfattningen utan även i kom­

munallagen. Såsom de sakkunniga framhållit finnes emellertid redan i nu

gällande lag om kommunalstyrelse i Stockholm liknande bestämmelser,

varför systemet redan får anses vara antaget för Stockholms vidkommande.

Jag har därför ansett mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag till för

nämnderna gemensamma bestämmelser, dock med undantag av den före­

slagna delegationsrätten i fråga om nämnder för reglerad förvaltning. Med

hänsyn till de även ur statlig synpunkt viktiga intressen, som är knutna

till dessa nämnders verksamhet, synes det mig principiellt icke vara invänd-

ningsfritt, att stadsfullmäktige ensamma skall kunna besluta om delegation

och därigenom skapa andra beslutförhetsregler än som föreskrivits i special­

författningarna. Därest delegationsrätten anses böra ytterligare utsträckas,

bör det enligt min mening ske genom att vederbörande specialförfattning

ändras.

Förslaget att borttaga bestämmelserna om jäv vid val av revisorer har

föranlett delade meningar bland de sakkunniga och mött motstånd av samt­

liga remissinstanser med undantag för att Stockholms stadsfullmäktige med

knapp majoritet tillstyrkt förslaget. För egen del kan jag icke finna att de

39

sakkunnigas majoritet anfört tillräckliga skäl för att i kommunallagstift-

ningen för Stockholm göra avvikelse från den icke blott inom kommunal-

rätten utan även i övrigt allmänt accepterade principen att den, vars för­

valtning skall granskas av revisorer, icke äger att deltaga i valet av dessa

revisorer. Det torde höra till undantagsfallen att denna jävsbestämmelse

i praktiken medför några svårigheter. Jag förordar därför att bestämmel­

serna om jäv vid val av revisorer och revisorssuppleanter ges samma ut­

formning som i den allmänna kommunallagen.

Reglerna om statsuppsikt över kommunalförvaltningen överensstämmer

i allt väsentligt med motsvarande regler i den allmänna kommunallagen. En

skillnad är dock att överståthållaren bibehålies vid sin rätt att närvara och

yttra sig vid sammanträden med stadsfullmäktige. Denna rätt, vilken är

en motsvarighet till den rätt att övervara landstings sammanträden som till­

kommer landshövding, är i viss mån motiverad av att Stockholms stad i hu­

vudsak även har landstings uppgifter. Även i övrigt torde de speciella för­

hållandena i Stockholm tala för den föreslagna ordningen. Däremot har

borttagits rätten för överståthållaren att närvara vid stadskollegiets sam­

manträden. Överståthållarämbetet, som anser att närvarorätten vid dessa

sammanträden är ägnad att gagna samarbetet mellan ämbetet och staden,

har förordat att någon ändring i detta avseende icke skall göras. Ehuru

närvarorätten kan vara av viss betydelse för detta samarbete, anser jag

likväl att densamma icke bör bibehållas, då överståthållarämbetet enligt för­

slaget icke längre skall ha något överinseende eller utöva någon legali-

tetskontroll över den kommunala förvaltningen. Någon motsvarighet till

denna närvarorätt finnes ej heller för landshövding.

I likhet med de sakkunniga anser jag att ramen för antalet borgarråd

icke bör angivas i lagen. Staden bör ha frihet att ordna sin förvaltning och

sina verksamhetsformer efter aktuella behov och några särskilda skäl för

att i fråga om antalet borgarråd bibehålla en statlig kontroll föreligger en­

ligt min mening icke. Jag vill erinra om att jag i propositionen med förslag

till allmän kommunallag anslöt mig till den uppfattningen i fråga om övriga

städers möjligheter att inrätta borgarrådsbefattningar, att det bör tillkomma

städerna att i detta avseende välja den organisation, de finner lämplig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

3. Specialmotivering

Jag övergår nu till att lämna en specialmotivering till lagförslaget, vilken

motivering i huvudsak ansluter till vad de sakkunniga anfört. För varje

paragraf angives dess motsvarighet i lagen den 15 juni 1935 om kommu­

nalstyrelse i Stockholm (LKSthlm) och kommunallagen den 18 december

1953 (KL), i den mån motsvarande bestämmelser där finnes. I de fall där

de föreslagna bestämmelserna överensstämmer med motsvarande stadgan-

den i KL gives i allmänhet icke någon redogörelse för motiven, enär de kan

40

återfinnas i propositionen nr 210/1953 och konstitutionsutskottets utlåtande

nr 22/1953. I vissa fall hänvisas till tidigare gällande allmänna kommu­

nallagar, lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet

(LKL) och lagen samma dag (nr 252) om kommunalstyrelse i stad (LKS).

Kommunallag för Stockholm

Den nuvarande lagens benämning »Lag om kommunalstyrelse i Stock­

holm» har efter mönster av KL ersatts med den kortare rubriken »Kom­

munallag för Stockholm».

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

1 kap. Allmänna bestämmelser

1

§•

Denna paragraf motsvarar 1 § LKSthlm och 1 § KL.

2

§•

Denna paragraf överensstämmer helt med 2 § LKSthlm och motsvarar

2 § KL.

3 §•

Denna paragraf motsvarar 3 § LKSthlm och 3 § KL.

4 §•

Denna paragraf ersätter 7 § LKSthlm och motsvarar 4 § KL.

I nuvarande lydelse av 7 § är stadgat: »Ej må stadsfullmäktige med

verkställighetsåtgärder av något slag eller med förvaltning av penningar

eller andra tillgångar för kommunens räkning samfällt och omedelbart sig

befatta.» Landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld anförde härom i sitt tidigare

omnämnda betänkande (SOU 1933:23, sid. 10): »Vid överläggningarna

med de särskilt tillkallade sakkunniga uttalades önskemålet, att i den nya

lagen skulle bibehållas det uttryckliga förbudet i förordningen om kommu­

nalstyrelse i Stockholm § 4 stycket 1 för stadsfullmäktige att inblanda sig

i angelägenheter, som böra ankomma på stadskollegiet och nämnderna.

Ehuru bestämmelsen näppeligen kan anses nödvändig, då samma princip

även framgår av de allmänna kommunallagarnas avfattning, har jag icke

funnit anledning att motsätta mig önskemålet ifråga.» KL innehåller icke

något motsvarande förbud. För likformighet har därför ej heller i detta

förslag förbudet medtagits.

LKSthlm 7 § andra stycket har nu följande lydelse: »Förvaltning och

verkställighet tillkomma, under överinseende av överståthållarämbetet och

ledning av stadskollegiet, stadens nämnder (styrelser, direktioner, utskott)

eller för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr utsedda personer.»

Statsuppsikten i förevarande avseende genom överståthållarämbetet hade

tidigare sin motsvarighet i LKS, men i LKS borttogs denna statsuppsikt ge­

41

nom lagändring 1932 avseende magistratbestyren. Det hänvisades därvid

till att i 45 och 47 §§ LKS fanns bestämmelser om magistratens legalitets-

kontroll och uppsikt över nämndernas förvaltning. Då i LKSthlm av år

1935 motsvarighet till sistnämnda lagrum ej medtagits och magistratens

funktioner väsentligen utövades av överståthållarämbetet, intogs angivna

bestämmelse om ämbetets inseende över förvaltningen. Genom KL har ma­

gistratens befattning med kommunalförvaltningen avskaffats. I överens­

stämmelse härmed har i förevarande förslag bestämmelsen om överståt-

hållarämbetets överinseende uteslutits.

Det i 7 § LKSthlm inom parentes intagna förtydligandet »styrelser, direk­

tioner, utskott» har ansetts kunna utgå, då KL med uttrycket »nämnd»

avser alla kommunens förvaltningsorgan.

Bestämmelser delvis motsvarande stadgandena i 4 och 5 §§ LKSthlm

har intagits i 4:e kapitlet om stadens drätsel.

Bestämmelsen i 6 § LKSthlm, som har motsvarighet i LKS 6 §, har i

överensstämmelse med KL utgått.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

2 kap. Om stadsfullmäktige

5 §•

Denna paragraf motsvarar utan ändring 8 § LKSthlm. I KL regleras

fullmäktiges antal i 5 §.

6

§.

Första stycket i denna paragraf ersätter 9 § LKSthlm. Formuleringen

är helt överensstämmande med 6 § KL. De avvikelser i formuleringen, som

gjorts i jämförelse med 9 § LKSthlm samt 11 och 12 §§ LKS, motiveras

närmare av kommunallagskommittén i dess betänkande SOU 1952: 14 å

sid. 373.

Andra stycket överensstämmer helt med 10 § LKSthlm och andra stycket

i 6 § KL.

7 §•

I överensstämmelse med 7 § KL har som diskvalifikationsgrund ute­

slutits nuvarande bestämmelse i 11 § LKSthlm att den, som är av allmänna

fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning, ej är valbar.

I fråga om ämbets- och tjänstemans valbarhet har i överensstämmelse

med KL uteslutits den diskvalifikationsgrunden, att den icke är valbar, som

är redovisningsskyldig mot kommunen.

Enligt 13 § LKS uteslöts från valbarhet bland andra landshövding, lands-

sekreterare, landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten, tjänste­

man eller betjänt vid magistraten, kommunalborgmästare och allmän

åklagare i orten. I 11 § LKSthlm motsvaras dessa regler om valbarhetshin-

42

der av förbud för överståthållaren, underståthållaren och polismästaren,

annan ämbetsman, tjänsteman eller betjänt vid överståthållarämbetet,

stadsfogde och hans biträden samt allmän åklagare i staden att vara leda­

mot av stadsfullmäktige. I KL har valbarhetshinder bibehållits för lands­

hövding, landssekreterare och landskamrerare. Valbarhetshindren för övriga

i LKS upptagna ämbetsmän har ansetts böra utgå. I konsekvens härmed

bibehålies i detta förslag valbarhetshinder endast för överståthållaren och

underståthållaren samt kanslidirektörerna och skattedirektören vid över­

ståthållarämbetet.

I KL har — med ändring av Kungl. Maj :ts förslag men i överensstäm­

melse med kommunallagskommitténs — vidare intagits valbarhetshinder

för i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredra­

gande hos kommunens styrelse eller eljest på grund av sina tjänste­

åligganden intager den ledande ställningen inom kommunens samfällda

förvaltning. Vid remissbehandlingen anfördes den synpunkten, att en sådan

bestämmelse kunde föranleda ovisshet om vilken tjänsteman som i det

speciella fallet berördes. Konstitutionsutskottet anförde med anledning här­

av (uti. nr 22/1953, sid. 36) bl. a., att bestämmelsen åsyftade den befatt­

ningshavare, som till följd av sina funktioner intoge en ledande och central

ställning inom den kommunala administrationen sedd som helhet. Härav

framginge, att ifrågavarande valbarhetshinder icke kunde bliva tillämpligt

på mer än en befattningshavare i kommunens förvaltning.

Vad sålunda anförts åsyftar förhållandena i de av KL reglerade kommu­

nerna. Synpunkterna har icke giltighet för Stockholm. Någon direkt mot­

svarighet finnes där icke till den i KL förutsatta ordningen med en för

hela administrationen ledande tjänsteman. Den närmaste motsvarigheten

är borgarråden, vilka är såväl ledande tjänstemän, var inom sitt förvalt­

ningsområde, som företrädare för de politiska partierna och förtroende­

män, bl. a. i egenskap av ordförande i de kommunala nämnderna. Borgar­

råden är regelmässigt ledamöter av stadsfullmäktige. Det ligger i sakens

natur, att här ifrågavarande hinder att väljas till stadsfullmäktig icke skall

gälla för dem. Då den åsyftade bestämmelsen sålunda icke har relevans

för Stockholm, har den ej givits någon motsvarighet i förevarande förslag.

Avsägelsegrunderna i detta förslag är desamma som i KL. Sålunda ut­

går nuvarande avsägelsegrunder för äinbets- eller tjänsteman, som av sin

befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, samt för den som de fyra

senaste tjänstgöringsåren, det år då valet sker inberäknat, tjänstgjort så­

som stadsfullmäktig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

8

§•

Denna paragraf motsvarar utan ändring 12 § LKSthlm. Enligt 8 § KL

skall fullmäktige väljas för fyra år, räknade fr. o. m. den 1 januari året

näst efter det, då valet skett. Nuvarande ordning i Stockholm har redan

43

tidigare inneburit en avvikelse från vad som gäller för övriga kommuner

och denna ordning har ansetts böra bibehållas.

9 §.

Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt nuvarande lydelse av 13 §

LKSthlm enligt lagändring den 22 maj 1953. I överensstämmelse med KL

har endast den ändringen gjorts i tredje stycket av paragrafen att förslag

till indelning i valkretsar- skall uppgöras av kommunens styrelse (stads-

kollegiet).

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

¹⁰ §.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak lydelsen i nuvarande 14 § LKSthlm,

sådan denna utformats genom lag den 22 maj 1953, samt 10 § KL. Sista me­

ningen av paragrafen: »dock att kungörelse skall utfärdas av valnämnden»

har icke motsvarighet i 10 § KL. Valnämnden i Stockholm har emeller­

tid i enlighet med de sakkunnigas förslag, emot vilket invändning ej gjorts,

ansetts böra liksom vid senaste kommunalvalet utfärda valkungörelse vid

val av stadsfullmäktige. Bestämmelsen utgör sådan särbestämmelse för

Stockholm, som omförmäles i 20 § 4 mom. kommunala vallagen.

11

§•

Denna paragraf överensstämmer med innehållet i 15 § LKSthlm, dock

med viss omformulering av tredje stycket i detta lagrum, samt har sin mot­

svarighet i 11 § KL. I sistnämnda lag finnes särskilda regler om val av

ordförande för året näst efter det, då nyval av fullmäktige ägt rum.

Någon anledning föreligger icke att intaga motsvarande bestämmelser

i kommunallag för Stockholm, då stadsfullmäktige där sammanträder första

dagen å det nya tjänstgöringsåret.

12

§.

Denna paragraf motsvarar med viss omformulering 31 § LKSthlm. I

redaktionellt avseende har paragrafen ansetts böra omplaceras i enlighet

med förslaget.

13 §.

Denna paragraf motsvarar med en redaktionell jämkning oförändrat 16 §

LKSthlm samt har sin motsvarighet i 12 § KL.

14 §.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 13 § KL samt 17 § LKSthlm efter

lagändringen den 1 juni 1951. De ändringar som paragrafen innefattar i

jämförelse med nuvarande bestämmelser betingas i huvudsak av att in­

44

delningen i ordinarie och extra sammanträden frångåtts efter mönster av

KL. Liksom i KL har ej ansetts påkallat att i detta sammanhang särskilt

nämna val av revisorer och revisorssuppleanter vid sidan av övriga kom­

munala val. I förslaget beröres revisorsvalet närmare i 67 §.

Den i KL och LKSthlm angivna förutsättningen för fullmäktigsamman-

träde på begäran av ledamöter är, att de flesta av fullmäktige begära, att

sammanträde skall hållas. De sakkunniga har emellertid föreslagit den änd­

ringen att sammanträde skall hållas, när minst en tredjedel av fullmäktige

begär det. De speciella förhållandena i Stockholm har av de sakkunniga an­

setts väl motivera denna avvikelse från KL, då ju, anför de, redan en tredje­

del där numerärt representerar en betydande opinionsyttring.

Kammarkollegiet har emellertid i sitt yttrande avstyrkt de sakkunnigas

förslag och därvid anfört följande.

Enligt kollegiets mening utgör varken stadens storlek eller den omstän­

digheten, att fullmäktiges antal i Stockholm är 100 och i övriga städer

högst 60, något bärande skäl för en skillnad i förevarande hänseende mellan

kommunallagen för Stockholm och 1953 års kommunallag. Styrkan av en

opinionsyttring från ledamöter i olika fullmäktigförsamlingar torde icke

böra bedömas efter det absoluta antal ledamöter, som stå bakom densamma,

utan lärer böra ses mot bakgrunden av den proportion, i vilken detta antal

står till hela antalet ledamöter i respektive församlingar. Något särskilt

behov för Stockholms del att fullmäktigsammanträde skall kunna fram­

tvingas av ett proportionellt sett färre antal ledamöter än i landets övriga

kommuner torde knappast föreligga. Skulle de sakkunnigas förslag genom­

föras, synes för övrigt en viss risk föreligga, att bestämmelsen skulle

kunna medföra missbruk.

För egen del anser jag mig kunna förorda de sakkunnigas förslag. Skälen

för att här göra avvikelse från KL:s bestämmelser framstår måhända icke

med samma styrka som i övriga fall, då avvikelser föreslås, men någon

olägenhet av den föreslagna bestämmelsen torde knappast vara att befara.

Vidare nås härigenom överensstämmelse med vad jag i det följande kom­

mer att förorda beträffande nämnderna.

15 §.

Denna paragraf motsvaras av 18 § LKSthlm och 14 § KL och har formule­

rats i så nära överensstämmelse med sistnämnda lagrum som ansetts sak-

ligt möjligt.

1 mom. Begreppet kungörelse bär införts i stället för kallelse. I mot­

sats till vad som gäller beträffande kallelse har angivandet i kungörelsen

av de ärenden, som skall behandlas, gjorts obligatoriskt.

Begreppet kommunens anslagstavla som offentligrättslig form för till­

kännagivande har införts.

Tiden för delgivning med stadsfullmäktig av kungörelse har satts till

senast fyra dagar före sammanträde mot nu gällande »senast söckendagen

före sammanträdet».

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

45

1 20 § LKS fanns enahanda regler om införande av kungörelse i tid­

ning, som är intagna i 14 § 1 mom. tredje stycket KL.

2 mom. Denna bestämmelse innebär icke ändring av nuvarande tids­

frist för kungörande av sammanträde för brådskande ärende.

3 mom. Detta moment är nytt och överensstämmer med KL.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § KL och 19 § LKSthlm. Formuleringen

är helt identisk med KL. Jämfört med LKSthlm har i sak endast den

ändringen gjorts att hänvisning även skett till de nya jävsbestämmelserna

i 17 § samt att nuvarande regler om böter för olovligen frånvarande utgått.

17 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LKS och LKSthlm, har for­

mulerats i överensstämmelse med 16 § KL.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § LKSthlm och 17 § KL.

Angående rätt för överståthållaren eller, vid hinder för honom, under­

ståthållaren att närvara och yttra sig vid stadsfullmäktigsammanträde hän­

visas till den allmänna motiveringen.

Rätten enligt KL för ordförande eller vice ordförande i kommunens sty­

relse att närvara vid fullmäktigsammanträde har icke motsvarighet i detta

förslag, då det till skillnad mot KL men i överensstämmelse med LKSthlm

innebär, att stadsfullmäktige skall bland sig utse ledamöterna av stads-

kollegiet. Ej heller har medtagits KL:s bestämmelser om rätt för ordfö­

randen eller vice ordföranden i annan kommunal nämnd att närvara, då

denna rätt i Stockholm sakligt motsvaras av borgarråds skyldighet och

befogenhet i detta avseende. Visserligen förekommer redan nu enstaka

undantag från huvudregeln att borgarråd utses till ordförande i hans rotel

tillhörande nämnder. Förevarande lagförslag kan möjligen också leda till

det resultatet att dessa undantag blir fler (se 50 §). Då borgarråd emeller­

tid i vart fall måste förutsättas vara väl förtrogen med verksamheten inom

hans rotel tillhörande nämnder och med de ärenden, som där beretts och

för vilka han obligatoriskt är föredragande i stadskollegiet, har anledning

icke ansetts föreligga att införa rätt för annan nämndordförande än borgar­

råd att närvara vid fullmäktigsammanträde.

Enligt KL skall dels sådan tjänsteman, som avses i 7 § andra stycket,

d. v. s. sådan ledande tjänsteman som icke är valbar till stadsfullmäktig,

äga rätt att vara närvarande vid stadsfullmäktigsammanträde och att del­

taga i överläggningarna, dels annan tjänsteman kunna av stadsfullmäktige

kallas att närvara för att lämna upplysningar. På skäl som anförts i kom­

mentaren till 7 § av detta förslag har däri icke införts motsvarighet till

angivna valbarhetshinder för ledande tjänsteman. Då borgarråd förutsättes

Kungl. Maj.ts proposition nr i6 år 1957

46

som regel tillhöra stadsfullmäktige och i varje fall skall närvara vid sam­

manträdena och har yttranderätt, har anledning ansetts saknas att i kom­

munallagen för Stockholm intaga motsvarighet till KL:s tidigare angivna

bestämmelser om tjänstemans närvaro i stadsfullmäktige.

19 §.

Denna paragraf motsvarar 21 § LKSthlm och 18 § KL. 1 fråga om ut­

trycket »högre myndighet» har jag i propositionen till KL anfört, att någon

lämpligare beteckning å de statliga myndigheter, som äger hänskjuta ärende

till fullmäktige för dess prövning eller yttrande, torde vara svårt att finna.

När det gäller Stockholm avses med »högre myndighet» regelmässigt över-

ståthållarämbetet. Liksom i KL uteslutes stadsfullmäktiges skyldighet att

behandla ärende, som hänskjutes till stadsfullmäktige av magistraten. I över­

ensstämmelse med KL angives uttryckligen skyldigheten att behandla fram­

ställning av kommunens styrelse ( = stadskollegiet).

Den enligt LKSthlm nu gällande motionsrätten även för borgarråd, som

ej är stadsfullmäktig, bibehålies, varigenom motionsrätten får en något

vidare omfattning än enligt KL.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

20

§.

Denna paragraf motsvarar 22 § LKSthlm och 19 § KL.

Första styckets formulering ansluter sig helt till KL. I jämförelse med

LKSthlm innebär förslaget i sak endast den ändringen, att däri upptages

uttrycklig föreskrift om att nämnd eller beredning skall givas tillfälle att

yttra sig över ärende, som tillhör dess område men som beretts annorledes

än av nämnden eller beredningen.

Andra stycket innebär att — som en avvikelse från KL — regeln om drät­

selnämndens yttrande över ärenden av ekonomisk natur bibehålies. Anled­

ningen härtill är den speciella ställning drätselnämnden av ålder intager i

Stockholms kommunala organisation.

Andra styckets andra mening i 19 § KL överensstämmer med den bestäm­

melse, som fanns i 24 § LKS. Redan före KL:s ikraftträdande har således rått

olikhet i två avseenden mellan lagstiftningen för Stockholm och kommunal­

lagstiftningen i övrigt. Dispens i ärenden av brådskande natur från regeln

om beredning förutsätter enligt LKSthlm enhällighet men icke enligt LKS.

Å andra sidan begränsar LKSthlm icke arten av dessa ärenden, medan LKS

städse kräver beredning av sådana ärenden, som avser utgift eller anskaf­

fande av medel därtill eller avhändande av staden tillhörig egendom eller

efterskänkande av någon stadens rättighet. Denna skillnad är icke närmare

kommenterad av Hammarskjöld. Då den för Stockholm gällande regeln an­

setts väl tjäna syftet att förhindra beslut utan erforderlig beredning, har

denna paragraf i enlighet med de sakkunnigas förslag givits samma lydelse

som enligt LKSthlm.

47

23 § LKSthlm innehåller föreskrifter om föredragningslista för stadsfuli-

mäktigsammanträde. Motsvarighet härtill finnes ej i KL eller LKS men

fanns däremot i 1862 års förordning om kommunalstyrelse i Stockholm.

Då regler om föredragningslista kan ingå i arbetsordningen för Stockholms

stadsfullmäktige har någon motsvarighet till nuvarande 23 § LKSthlm ej

medtagits i förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 är 1957

21

§.

Denna paragraf återger i sak oförändrat innehållet i 20 § KL och 24 §

LKSthlm. I förhållande till sistnämnda lagrum har endast vissa smärre re­

daktionella ändringar vidtagits.

22

§.

Denna paragraf motsvarar 21 § KL och 25 § LKSthlm. Formuleringen är

identisk med den i KL samt överensstämmer till sitt sakliga innehåll helt

med 25 § LKSthlm. Endast vissa redaktionella ändringar har här vidtagits.

23 §.

Denna paragraf motsvarar 26 § 1 mom. LKSthlm och 22 § KL. Första

och andra styckena innebär icke någon ändring av nu gällande regler.

Även tredje stycket överensstämmer med LKSthlm. Detta innebär i för­

hållande till KL att redan förut gällande skillnad mellan LKSthlm och LKS

bibehålies. Vid lika röstetal (ej vid val) har enligt KL ordföranden utslags-

röst, medan enligt LKSthlm i sådant fall skall företagas ny omröstning med

slutna sedlar, varvid före dessas öppnande en sedel avlägges, för att, om

rösterna även då blir lika, bestämma beslutet. Denna metod härleder sig

enligt Hammarskjöld (SOU 1933: 23, sid 18) från den tid överståthållaren

var ordförande i fullmäktige och metoden hade ansetts böra bibehållas som

hävdvunnen. På samma skäl och då denna ordning fungerat väl, har det

icke ansetts påkallat att göra någon ändring härutinnan.

I 26 § 1 mom. fjärde stycket LKSthlm finnes uttrycklig bestämmelse där­

om, att ordförandens vägran att framställa proposition å gjort yrkande skall

på någon ledamots yrkande underställas stadsfullmäktige. Denna bestäm­

melse saknar motsvarighet i LKS och finnes ej heller i KL. Då det icke synes

vara behövligt att bibehålla uttrycklig föreskrift för Stockholm i detta av­

seende, har för vinnande av överensstämmelse med KL här ifrågavarande

föreskrift i LKSthlm uteslutits.

Enligt 26 § 1 mom. femte stycket LKSthlm skall val av stadskollegium,

drätselnämnd, annan stadens nämnd, för vilken sådant är särskilt föreskri­

vet, revisorer samt särskild beredning vara proportionellt, om så begäres av

enligt lagen erforderligt antal ledamöter. Vad beträffar andra stadens nämn­

der än stadskollegiet och drätselnämnden så finns icke f. n. för någon nämnd

föreskrivet att valet skall vara proportionellt. Val av dessa nämnder kan

48

sålunda lagligen icke vara proportionellt. Jämlikt KL skall proportionellt val

på begäran hållas icke blott vid utseende av kommunens styrelse, revisorerna

och särskild beredning utan även vid utseende av samtliga nämnder för oreg­

lerad förvaltning.

När det gäller att avgöra huruvida det för Stockholms del är lämpligt att

—- med utvidgande av nuvarande bestämmelser för staden — tillåta propor­

tionellt val vid utseende av även andra nämnder än stadskollegiet och drät­

selnämnden bör särskilt beaktas den för staden speciella borgarrådsinstitu-

tionen. Jämlikt 50 § i förevarande förslag skall stadskollegiet bland borgar­

råden utse ordförande i stadens övriga nämnder, där ej annat är föreskrivet

i särskild författning eller blivit av stadsfullmäktige bestämt. I fråga om det

alldeles övervägande antalet av nämnderna kommer således att gälla lik­

som för närvarande — det speciella valbarhetsvillkor^ att ordföran­

den skall utses av stadskollegiet bland borgarråden. För flera nämnder gäl­

ler därjämte andra speciella valbarhetsvillkor. Såsom framgår av kommunal-

lagskommitténs betänkande (sid. 206—208) utgör emellertid förekomsten

av speciella valbarhetsvillkor ett tekniskt hinder för en fullt rättvis tillämp­

ning av den proportionella valmetoden. I Stockholm kan alltså tekniska

problem uppkomma vid en strikt tillämpning av en föreskrift om propor­

tionella val för nämnderna. På grund härav har i lagförslaget icke intagits

föreskrift om proportionella val i vidare omfattning än vad som nu gäller i

Stockholm.

I 26 § 1 mom. femte stycket första meningen LKSthlm erinras om stad-

gandena i andra lagrum av LKSthlm om val av stadsfullmäktiges och stads-

kollegiets ordförande och vice ordförande, av borgarråd och av borgarråds-

beredningens ordförande. Denna erinran var ursprungligen motiverad av att

ordföranden i stadsfullmäktige samt borgarråden var självskrivna leda­

möter av stadskollegiet. Då så icke längre är fallet, synes denna erinran

kunna utgå.

Lika litet som i KL synes erfordras någon erinran om de bestämmelser om

proportionella val, som kan finnas i speciallagstiftningen.

24 §.

Denna paragraf motsvarar sakligt innehållet i 23 § KL. Interpellations-

rättens införande i kommunallagsform är en nyhet men har i Stockholm

nu sin motsvarighet i § 9 arbetsordningen för stadsfullmäktige. Det synes

påkallat, att interpellationsrätten även i Stockholm regleras genom lag. I

detta förslag har med avvikelse från KL bibehållits den ordningen, att inter­

pellation skall framställas till borgarråd och ej till ordföranden i kommu­

nens styrelse eller annan nämnd. Vidare har det ansetts lämpligt att i lagen

bestämma den tid före sammanträde, inom vilken interpellation skall avläm­

nas, varvid den hittills i Stockholm gällande tidsbestämmelsen, fem dagar,

bibehållits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

25 §.

Denna paragraf motsvarar 24 § KL och 32 § LKSthlm.

Första stycket motsvarar andra stycket i 24 § KL men skiljer sig därifrån

i fråga om protokollets innehåll rörande närvarande fullmäktige och redo­

visning av ärendena. Med hänsyn till det stora antalet fullmäktige i Stock­

holm synes det opraktiskt att tynga protokollen med en uppräkning av när­

varande fullmäktige. Det torde vara fullt tillfredsställande att därav fram­

går, vilka som varit närvarande genom att de frånvarandes namn angives.

Den föreslagna lagformuleringen medgiver att denna metod användes. Då de

av stadsfullmäktige behandlade ärendena i Stockholm alltid redovisas i

offentligt tryck, torde vidare vara överflödigt att i protokollet intaga redo­

görelse för ärendenas beskaffenhet och vara tillräckligt att däri redovisa

ärendet genom hänvisnng till de tryckta handlingarna.

Denna paragraf om protokollets innehåll in. in. är jämväl tillämplig för

stadskollegiet och övriga nämnder. Även i fråga om dem torde den föreslagna

formuleringen få anses fullt godtagbar, då även de i nämnderna behandlade

ärendena regelmässigt redovisas i skrivna utlåtanden. Det förutsättes emel­

lertid att, därest i något fall skriftligt utlåtande ej finnes, i protokollet gives

kortfattad redogörelse för ärendets beskaffenhet.

Andra stycket innebär i sak icke annan ändring av LKSthlm än att juste-

ringstiden i enlighet med KL förkortats från fjorton till tio dagar.

Tredje stycket innebär att reglerna för Stockholm anslutes till KL:s reg­

ler om formerna för tillkännagivande i offentligrättslig ordning av stadsfull­

mäktiges beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

49

26 §.

Denna paragraf motsvarar oförändrat innehållet i 33 § LKSthlm samt 25 §

KL.

27 §.

Denna paragraf motsvarar 32 § sista stycket och 34 § LKSthlm samt

26 § KL.

Enligt 34 § LKSthlm skall fullmäktiges protokoll delgivas överståthållar-

ämbetet. Denna bestämmelse motsvaras av föreskrift i 32 § LKS om delgiv­

ning med magistraten. Denna delgivningsskyldighet i förhållande till statlig

tillsynsmyndighet bortfaller enligt KL och föreslås här ock utgå ur kommu­

nallagen för Stockholm. I stället stadgas i överensstämmelse med KL att

kommunens styrelse (stadskollegiet) obligatoriskt skall delgivas stadsfull­

mäktiges beslut samt förvaltningsnämnderna få del av samma beslut i vad

de rör dem.

I KL har införis bestämmelser om kommunal arkivvård. Detta utgör i viss

mån en nyhet för kommunallagstiftningen. I LKSthlm finnes härutinnan

endast en bestämmelse i 32 § sista stycket att stadsfullmäktiges protokoll

4 — Bihrtng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

50

med tillhörande handlingar och bilagor skall bevaras på sätt och ställe, som

fullmäktige bestämt, med iakttagande av föreskrifterna i arkivstadga, som

utfärdas av Konungen.

I sak har emellertid den kommunala arkivvården i Stockholm erhållit sin

reglering genom arkivstadga för Stockholm, som fastställts av Kungl. Maj :t

den 26 september 1929 (SFS 1929: 297; ändr. 1951: 134). Med hänsyn härtill

har i förslaget till kommunallag för Stockholm de skilda föreskrifterna i KL

om den kommunala arkivvården ansetts kunna ersättas med en hänvisning

till nämnda arkivstadga, nämligen dels i denna paragraf och dels i 52 § angå­

ende nämndernas motsvarande handlingar.

Lydelsen av sista stycket i förevarande paragraf innebär den sakliga änd­

ringen gentemot 34 § LKSthlm, att vidimation i överensstämmelse med KL

skall vara avgiftsfri.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

28 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 35 § LKSthlm och 27 § KL.

29 §.

Denna paragraf motsvarar 28 § 1 mom. LKSthlm och överensstämmer helt

med 28 § KL.

I enlighet med principerna för KL:s redigering placeras bestämmelserna

om ersättning för kommunala förtroendeuppdrag i de olika avsnitt i lagen,

där övriga regler beträffande de särskilda uppdragen gives. I denna paragraf

behandlas därför i första rummet ersättningar åt stadsfullmäktige.

Då de speciella beredningsorganen omtalas i fullmäktigkapitlet, har även

reglerna om ersättning åt ledamot av beredning placerats i förevarande

paragraf.

Beträffande motivering till den avvikelse, som gjorts från de sakkunnigas

förslag om arvode till fullmäktige hänvisas till den allmänna motiveringen.

Enligt 29 § LKSthlm skall stadens framställningar till Konungen ingivas

via överståthållarämbetet. Motsvarande regel fanns i 48 § LKS, där det stad­

gades att stadens framställningar till högre myndighet skulle insändas

genom magistraten. I KL finnes icke någon 48 § LKS motsvarande bestäm­

melse intagen, vilket sammanhänger med avvecklingen av magistratens kom­

munala uppgifter. I konsekvens härmed föreslås nuvarande 29 § LKSthlm

skola utgå.

I 30 § LKSthlm regleras rätt för stadsfullmäktige att genom överståthållar­

ämbetet infordra upplysningar från andra myndigheter än stadens egna.

Denna bestämmelse motsvaras i viss mån av 50 § LKS, vari stadgades att

stadsfullmäktige ägde rätt att från magistraten erhålla sådana handlingar

och upplysningar, som i förekommande fall finnes erforderliga. Motsvarighet

51

härtill finnes ej i KL. Med hänsyn därtill och då det torde sakna praktisk

betydelse att i kommunallag för Stockholm reglera tillvägagångssättet för

ifrågavarande upplysningars inhämtande, har motsvarighet till 30 § LKSthlm

ej medtagits i förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

3. Om stadskollegiet och stadens övriga nämnder samt om borgarrådsberedniugen

30 §.

Formuleringen av 30 § överensstämmer helt med motsvarande delar av

47 § KL och motsvarar sakligt innehållet i 36 § 2 mom. LKSthlm. Vissa sak­

liga nyansskillnader föreligger dock mellan detta förslag och LKSthlm.

Bestämmelserna att stadskollegiet skall »hava inseende över övriga nämn­

ders verksamhet» och »med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna

inverka på stadens utveckling och ekonomiska ställning» har en viss mot­

svarighet i gällande lags föreskrift, att kollegiet har »att med uppmärksam­

het följa förvaltningen i alla dess grenar», men den nu föreslagna avfatt­

ningen understryker starkare stadskollegiets ställning som stadens styrelse.

Bestämmelsen i a) motsvarar väsentligen innehållet i tredje att-satsen i

36 § 2 mom. LKSthlm.

Bestämmelsen i b) motsvarar i huvudsak innehållet i fjärde att-satsen

i sagda moment. Den nya formuleringen markerar dock stadskollegiets pri­

mära verkställighetsansvar.

Bestämmelsen i c) har icke motsvarighet i LKSthlm men däremot i 1 §

sista stycket instruktionen för stadskollegiet. Denna stadskollegiets befogen­

het har i enlighet med KL ansetts böra inskrivas i lagen.

Bestämmelsen i d) har icke direkt motsvarighet i LKSthlm.

Bestämmelsen att stadskollegiet har att taga befattning med de ärenden,

vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på kollegiet,

motsvaras i LKSthlm av föreskrift att det tillkommer stadskollegiet att hand­

hava de förvaltningsuppgifter, som enligt vad därom särskilt stadgas över­

lämnas till kollegiet.

Bestämmelsen i sista stycket har i huvudsak motsvarighet i LKSthlm

(tredje stycket från slutet av 36 § 2 inom.). Den nya lydelsen är mer kon­

centrerad samt utesluter som obehövlig stadskollegiets befogenhet att göra

framställning till överståthållarämbetet om upplysningar från statliga myn­

digheter in. fl.

31 §.

Denna pragraf ersätter delvis 37 § LKSthlm och motsvarar 31 § KL.

Förslaget innebär formell anslutning i tillämpliga delar till KL men skiljer

sig sakligt i viss del därifrån.

Angående tidpunkt för val och tjänstgöringsperiod hänvisas till vad under

33 § angives.

För närvarande skall stadskollegiet utses bland stadsfullmäktiges ledamö­

ter. Denna ordning, som införes genom en kommunallagsreform 1940, har

jag i likhet med de sakkunniga ansett böra bibehållas. Ledamöterna av

övriga nämnder utses i Stockholm företrädesvis bland stadsfullmäktige och

det anses vara ett framträdande intresse, att ledamöterna i den främsta

av de kommunala nämnderna skall ha den allmänna förtrogenhet med kom­

munalförvaltningen, som ledamotskap av stadsfullmäktige medför.

Andra stycket i denna paragraf jämte 33 § andra stycket och 37—43 §§

äger generell tillämpning å alla nämnder, där ej annat är särskilt stadgat;

se 47 och 51 §§.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

32 §.

Denna paragraf motsvarar 32 § KL. Direkt motsvarighet i LKSthlm saknas

utom i fråga om valbarhetshinder för borgarråd (37 §).

33 §.

Denna paragraf motsvarar till viss del 37 § LKSthlm samt 33 § KL.

Enligt gällande bestämmelser väljes stadskollegiet för ett år i sänder.

Enligt KL är mandatperioden för kommunens styrelse emellertid fyra år.

De sakkunniga, som föreslagit att mandattiden för ledamöterna och supple­

anterna i stadskollegiet skall vara oförändrad, anför härom följande.

För Stockholms del har det årliga valet ansetts vara lämpligt och fördel­

aktigt bl. a. med hänsyn till stadskollegiets betydelsefulla funktioner. Det

årliga valet utgör härvid en bättre garanti för att kollegiet alltid kan vara

sammansatt av de främsta företrädarna för de politiska partierna. Kommu­

nallagskommittén har som motiv för KL:s regel härutinnan framhållit vikten

av att kommunens styrelse får utöva sin verksamhet under en längre tids­

period. Erfarenheten får emellertid för Stockholms del anses ha utvisat, att

även med den där gällande ordningen denna synpunkt väl kunnat praktiskt

tillgodoses.

För egen del anser jag mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag, emot

vilket någon erinran icke gjorts under remissbehandlingen.

Icke heller i fråga om tidpunkten för valet har från något håll anledning

ansetts föreligga att frångå gällande ordning, som innebär att kollegiet väljes

å stadsfullmäktiges första sammanträde varje tjänstgöringsår, varför någon

ändring av denna ordning icke gjorts i förslaget.

Andra stycket innebär den sakliga ändringen att då ledamot, som icke

utsetts genom proportionellt val, avgår, fyllnadsval skall anställas, medan

nu generellt gäller att då ledamot avgår, ersättare skall inträda.

53

Denna paragraf motsvarar 38 § LKSthlm och 34 § KL.

I kommunallagskommitténs betänkande (sid. 188) har uttalats att det

icke vore erforderligt att särskilt framhålla, att ordföranden och vice ord­

föranden i fullmäktige kunde väljas till motsvarande befattningar i kom­

munens styrelse. I detta förslag däremot har bibehållits den uttryckliga

föreskriften, att stadsfullmäktiges ordförande eller vice ordförande icke får

inneha motsvarande befattningar i stadskollegiet, vilket vid 1940 års kom-

munallagsreform uppfattades som en viktig princip.

Den särskilda föreskriften i LKSthlm att val av stadskollegiets ord­

förande skall ske vid stadsfullmäktiges sammanträde i oktober månad har

ej motsvarighet i KL, då där i 13 § stadgas att val till lediga befattningar

skall ske å sammanträde i december månad. Ehuru motsvarande gäller

enligt 14 § i detta förslag, bibehålies tidsangivelsen för här ifrågavarande

val, då stadskollegiets tjänstgöringsår är detsamma som stadsfullmäktiges,

medan 14 § gäller befattningar, som tillsättes för ett eller flera kalenderår.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

34 §.

35 §.

Denna paragraf motsvarar 39 § LKSthlm men har ej motsvarighet i KL.

Bestämmelsen, som tillkom genom 1940 års lagreform, synes böra kvarstå

för att markera att stadskollegiet skall — såsom det uttrycktes i propositio­

nen nr 59/1940 — vara »stadens kommunalpolitiskt ledande och kontrolle­

rande organ».

36 §.

Denna paragraf, som motsvarar 40 § LKSthlm, har ej motsvarighet i KL.

Bestämmelsen bör kvarstå som konsekvens av det för Stockholm speciella

valbarhetshindret för stadsfullmäktiges ordförande och de båda vice ord­

förandena att inneha motsvarande befattningar i stadskollegiet.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen utgår innehållet i andra me­

ningen av 40 § LKSthlm som ett led i avvecklingen av statsuppsikten.

37 §.

Denna paragraf motsvarar 35 § KL men har icke motsvarighet i LKSthlm.

Bestämmelserna i denna pragraf gäller, där ej annat är stadgat, även övriga

nämnder; se 47 och 51 §§.

I den nu gällande instruktionen för stadskollegiet föreskrives särskilt alt

stadskollegiet sammanträder å första helgfria dag efter stadsfullmäktiges

första sammanträde under tjänstgöringsåret. En sådan bestämmelse kan

alltjämt givas i annan ordning (reglemente). Uttrycket »där ej annat är

stadgat» syftar till sådan bestämmelse i reglemente.

Vad beträffar möjligheterna för ledamöterna i stadskollegiet och andra

nämnder att framtvinga hållande av sammanträde, så innehåller KL den

54

regeln att sammanträde skall hållas, då minst halva antalet av ledamöterna

för uppgivet ändamål gör framställning därom. De sakkunniga har emeller­

tid föreslagit, att sammanträde skall hållas redan om minst en tredjedel

av ledamöterna begär det. Enligt vad de sakkunniga uppgivit motsvarar

deras förslag närmast nu tillämpad ordning för de kommunala nämnderna

i Stockholm. Någon anledning synes icke föreligga att göra ändring i den

nuvarande ordningen. Jag förordar därför de sakkunnigas förslag i

denna del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

38 §.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 37 § andra stycket LKSthlm och

överensstämmer med 36 § första stycket KL.

De sakkunnigas majoritet har i sitt förslag ej medtagit någon motsvarig­

het till KL:s bestämmelser om att suppleant skall äga närvara vid och un­

derrättas om sammanträde. Som skäl för denna avvikelse anföres, att efter­

som stadskollegiet består av 12 ledamöter och dess sammanträden dessutom

alltid obligatoriskt övervares av de 9 borgarråden en mera regelmässig

närvaro jämväl av suppleanterna skulle innebära en utökning av de i sam­

manträdena deltagande, som ter sig främmande och i någon mån oläglig

för den »stadsregering» som det här är fråga om. Då vidare suppleanterna i

stadskollegiet skall väljas bland stadsfullmäktige och därtill regelmässigt

utses bland de i kommunala värv mera erfarna av de fullmäktige, föreligger

enligt de sakkunnigas mening icke heller på något mera påtagligt sätt behov

av att låta suppleanterna bevista stadskollegiesammanträdena i den sär­

skilda avsikten att de skall få förtrogenhet med det kommunala arbetet.

På denna punkt har reservation avgivits av tre utav de sakkunniga (Thom­

son, Bergvall och Larsson), vilka ej funnit tillräckliga skäl föreligga för en

avvikelse från kommunallagen i detta hänseende.

När det gäller de övriga kommunala nämndernas sammanträden har

emellertid även majoriteten funnit det vara lämpligt att suppleanterna er­

håller tillfälle att närvara. Därför har KL:s regler om kallelse av suppleanter

följts beträffande dessa nämnder.

Av remissinstanserna har endast kammarkollegiet berört denna fråga.

Kollegiet framhåller i sitt yttrande, att suppleant, som är närvarande vid

sammanträde utan att tjänstgöra för ordinarie ledamot, icke äger rätt att

yttra sig, varför det sakligt sett är betydelselöst, huruvida kommunallagen

i detta hänseende följes för Stockholms del eller icke. Med hänsyn till det

förhållandevis stora antal personer, som alltid skall närvara vid ett samman­

träde med stadskollegiet, skulle det emellertid enligt kollegiets mening J)li

tyngande, om även suppleanterna regelmässigt vore tillstädes, varför kolle­

giet icke har något att erinra mot majoritetens förslag.

Departementschef en. På de av kammarkollegiet åberopade skälen biträder

jag den mening, som de sakkunnigas majoritet stannat för.

39 §.

Denna paragraf motsvarar 37 § KL. Motsvarande bestämmelse finnes ej i

LKSthlm.

Första stycket har däremot motsvarighet i 9 § instruktionen för stads-

kollegiet, men där stadgas att ärende må företagas till avgörande, om

minst halva antalet ledamöter är tillstädes, medan KL föreskriver hinder för

ärendes avgörande, om icke fler än hälften är närvarande. Då här ifrågava­

rande bestämmelse för stadskollegiet enligt lagkonstruktionen skall tilläm­

pas jämväl av stadens nämnder i övrigt (se 47 och 51 §§) och då anled­

ning icke föreligger att frångå KL härutinnan, har föreslagits en lydelse,

som överensstämmer med KL.

40 §.

Denna paragraf motsvarar 38 § KL men har ej motsvarighet i LKSthlm.

Enligt KL gäller ensartade bestämmelser i fråga om fattande av beslut

i fullmäktige och i kommunens styrelse. I detta förslag har på skäl, som an­

förts i motiven till 23 §, i fråga om stadsfullmäktige bibehållits ett för

Stockholms del av ålder tillämpat förfaringssätt, som innebär bl. a. att ord­

föranden ej har utslagsröst. Vad däremot gäller stadskollegiet föreligger

ej skäl för avvikelse från KL, så mycket mindre som KL:s bestämmelser

i förevarande avseende överensstämmer med motsvarande regler i nuva­

rande instruktion för stadskollegiet.

41 §.

Denna paragraf har ej motsvarighet i LKSthlm men motsvarar 39 § KL.

I huvudsak motsvarande bestämmelser finnes för Stockholm intagna i

10 § instruktionen för stadskollegiet. I sak skiljer sig detta förslag från

dessa bestämmelser däri, att justering, som sker annorledes än vid nästa

sammanträde, enligt förslaget skall ske senast inom tio dagar. Ny är före­

skriften om tillkännagivande å kommunens anslagstavla (= hänvisningen

till 25 §) samt om rätt att få avskrift vidimerad utan avgift.

42 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 40 § KL men ej i LKSthlm.

I instruktionen för stadskollegiet, §§11 och 12, finnes vissa bestäm­

melser givna om protokollsförvaring och om stadskollegiets expeditioner,

som mer i detalj reglerar förfarandet. Sådana detaljföreskrifter bör alltfort

givas i särskild ordning (reglemente).

43 §.

Denna paragraf har ej motsvarighet i LKSthlm men överensstämmer med

42 § KL.

44 §.

Denna paragraf motsvaras av första stycket av 41 § LKSthlm.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

55

56

Denna paragraf motsvarar 42 § LKSthlm. Ur lagen har emellertid bort-

tagits stadgandet, att antalet borgarråd skall bestämmas av stadsfullmäktige

inom en av lagen angiven ram. Skälen härför har angivits i den allmänna

motiveringen.

Föreskriften i 41 § av nuvarande lag att »gemensamma överläggningar

skola äga rum i borgarrådsberedningen» har ansetts kunna uteslutas, då

det ligger i sakens natur att en beredning innefattar att överläggningar

äger rum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

45 §.

46 §.

I denna paragraf har sammanförts bestämmelserna om borgarråds när­

varo i stadskollegiet (LKSthlm 41 § andra stycket), om borgarrådsberedning

(LKSthlm 41 § tredje stycket), om borgarrådsberedningens ordförande,

borgarrådens föredragning och ordförandeskap i nämnder (LKSthlm 43 §)

samt de f. n. i instruktionen för stadskollegiet givna reglerna om att före­

dragande borgarråd och borgarrådsberedningens ordförande skall få sin me­

ning antecknad till protokollet, när den avviker från stadskollegiets beslut.

47 §.

Denna paragraf har viss motsvarighet i 44 § första stycket LKSthlm

samt i 29 § KL men motsvarar närmast 48 § KL.

44 § LKSthlm innehåller icke några regler rörande drätselnämndens

uppgifter. Om drätselnämndens hörande i vissa ärenden gives däremot

bestämmelser i 22 och 48 §§ LKSthlm. I KL angives uttryckligen drätsel­

kammarens uppgift att föra stadens räkenskaper. I övrigt bestämmes kam­

marens uppgifter av stadsfullmäktige. I detta förslag har intagits regler

rörande drätselnämndens uppgifter, som överensstämmer med 48 § KL, var­

jämte hänvisning gjorts till drätselnämndens uppgifter enligt 20 och 58 §§

i förslaget.

Enligt KL skall mandatperioden för kommunens styrelse vara fyra år

och detsamma skall gälla för drätselkammare även i stad med stadskolle-

gium (48 § KL, hänvisningen till 33 §). Vidare skall såväl ordförande som

vice ordförande utses av stadsfullmäktige (hänvisningen till 34 §). F.n.

gäller för drätselnämnden, att mandatperioden är densamma som för öv­

riga kommunala nämnder, d. v. s. två kalenderår (45 § 2 mom. LKSthlm),

att ordförande skall vara borgarrådsberedningens ordförande (45 § 1 mom.

LKSthlm) och att nämnden inom sig utser vice ordförande för ett år åt

gången (enligt den av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen för nämnden).

Stadskollegiets mandatperiod däremot har varit och föreslås på skäl som

tidigare anförts även i fortsättningen bliva ett år. Vid sådant förhållande

föreligger anledning att jämväl behålla den ordning, enligt vilken drätsel­

nämndens mandatperiod är densamma som för övriga nämnder, d. v. s. två

57

år. Det är vidare av naturliga sakliga skäl påkallat att bibehålla föreskriften

att borgarrådsberedningens ordförande, finansborgarrådet, obligatoriskt

skall vara ordförande i drätselnämnden. Med denna konstruktion saknas

skäl att efterfölja KL:s bestämmelse att vice ordförande i drätselnämnden

skall utses av fullmäktige.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

48 §.

Denna paragraf utgör en kombination av bestämmelser enligt 43 och

49 §§ KL.

LKSthlm har ej annan bestämmelse om drätselnämndens uppgifter -—

utöver vad som framgår av 22 och 48 §§ om drätselnämndens hörande i

vissa ärenden — än att för drätselnämnden skall finnas en av Konungen

fastställd instruktion (44 §). Instruktionerna för stadskollegiet och för

borgarrådsberedningen fastställes av Kungl. Maj :t efter förslag av stads­

fullmäktige (36 § 2 mom. sista stycket och 41 § tredje stycket andra punk­

ten).

I fråga om drätselnämndens uppgifter har en med KL i huvudsak lika-

lydande lagtextformulering kunnat användas, därvid i 47 § drätselnämn­

dens uppgifter i fråga om finansprövningen särskilt angivits. Till skillnad

mot KL innebär dock detta förslag icke bindande föreskrift att reglemente

för stadskollegiet och drätselnämnden skall vara gemensamt. I förslaget

föreskrives, att reglementen skall finnas för stadskollegiet, borgarrådsbe­

redningen och drätselnämnden, men den föreslagna texten lägger ej hinder

i vägen för ett sammanförande för samtliga tre organ eller två av dem av

de erforderliga reglementariska föreskrifterna.

Enligt KL äger bestämmelserna i 43 § om delegationsrätt för kommu­

nens styrelse icke tillämpning å stadskollegium (47 § sista stycket KL)

men däremot å drätselkammare (49 § andra stycket). Denna konstruktion

har följts i detta förslag.

49 §.

Denna paragraf har viss motsvarighet i 44 § LKSthlm och den överens­

stämmer helt med 44 § KL med undantag av en redaktionell ändring i första

stycket. Alla nämnder för reglerad förvaltning är i lagförslaget att hänföra

till 49 § första stycket.

50 §.

Denna paragraf har ej någon motsvarighet i KL men överensstämmer

däremot i huvudsak med 45 § 1 mom. LKSthlm. Bestämmelser i en kom­

munallag för Stockholm om val av ordförande i nämnd har sin särskilda

motivering i den för Stockholm speciella borgarrådsinstitutionen. Denna

institution förutsätter närmast att borgarråd är ordförande i hans rotel

58

tillhörande nämnder. Det är nämligen i första hand borgarråds egenskap

av nämndordförande som skapar det kommunalpolitiska underlaget för

hans befogenheter och därur härflyter hans position inom förvaltningen.

Därest borgarrådet icke gåves befattningen som nämndordförande, skulle

han ej heller kunna fullgöra de uppgifter, som borgarråd i denna egen­

skap har som ansvarig ledare för förvaltningsarbetet inom roteln.

Utövandet av funktionerna som nämndordförande innebär emellertid

stundom att tid och arbete tages i anspråk för mindre viktiga frågor. För att

skapa bättre möjligheter för borgarråd att ägna sig åt de mera betydelse­

fulla förvaltningsuppgifterna, har det införts en möjlighet till undantag

från huvudregeln om borgarråds ordförandeskap. I sådant syfte föreslås

en bestämmelse av innebörd, att stadsfullmäktige äger utse annan än bor­

garråd till ordförande i nämnd eller att överlämna åt nämnden att själv utse

sin ordförande. Det förutsättes därvid att utseende av annan än borgarråd

till ordförande skall förekomma endast på vederbörande borgarråds egen

önskan eller eljest med hans samtycke.

51 §.

Denna paragraf har i LKSthlm närmast motsvarighet i 45 § 2—3 mom.

Den överensstämmer i sak nära med 45 § KL. På skäl, som närmare ut­

vecklats i den allmänna motiveringen, innebär dock detta förslag till skill­

nad mot KL, att ifrågavarande regler om de kommunala nämndernas orga­

nisation och arbetsformer, utom beträffande delegationsrätten, gäller ge­

nerellt för alla nämnder i den mån ej beträffande viss nämnd annat särskilt

föreskrivits. I de fall där sådana särskilda föreskrifter saknas, får staden

icke meddela bestämmelser, som strider mot stadgandena i denna paragraf.

Förslaget betyder, att, där ej annat är föreskrivet, flertalet av de orga­

nisatoriska föreskrifterna för stadskollegiet göres tillämpliga på nämn­

derna. I detta avseende innebär reglerna följande.

Det föreskrives, att, då suppleanter ej utses genom proportionellt val,

ordningen för deras tjänstgöring skall bestämmas (31 § andra stycket).

Regler gives om förfarandet vid ledamots avgång (33 § andra stycket)

samt om suppleanternas tjänstgöring (38 §).

Valbarhetsvillkoren för ledamöter och suppleanter, verkan av valbar­

hetens upphörande samt rätten till avsägelse regleras. Regler härom fin­

nes nu i 45 § 3 mom. LKSthlm.

Mandattiden och tidpunkten för val regleras icke i KL. Kommunerna

bar ansetts härutinnan böra ha frihet att ordna nämndernas förhållanden

på sätt de finner lämpligt. I detta förslag har intagits en bestämmelse som

såtillvida motsvarar 45 § 2 mom. andra stycket LKSthlm att mandatperio­

den är två kalenderår.

Regler gives för nämnderna om:

ställe och tid för sammanträde (37 §),

Kiingl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

59

beslutmässighet och jäv (39 §),

förfarandet vid fattande av beslut (40 §),

förande av protokoll, dess justering och justeringens tillkännagivande

(41 §),

kungörande av ställe och tid för mottagande av framställningar in. in.

ävensom om den befattning ordföranden har att taga med skriftväx­

lingen (42 §),

ansvar och skadeståndsskyldighet (43 §).

Regeln i 31 § första stycket av förslaget att ledamöter och suppleanter i

stadskollegiet väljes av stadsfullmäktige har, bl. a. med hänsyn till att supp­

leanter ej alltid är erforderliga, icke gjorts tillämplig på de nämnder, som

avses i 49 §. Samma princip bör emellertid regelmässigt gälla även för dessa

nämnder.

I förevarande paragraf har vidare upptagits en bestämmelse om supp­

leants rätt att närvara vid sammanträde och om kallelse av suppleant.

Beträffande nämnderna för oreglerad förvaltning gives i 2 mom. i före­

varande paragraf även bestämmelser om delegationsrätt, som således icke

behöver fixeras i reglemente. En förutsättning för att delegation skall få

ske är att stadsfullmäktige lämnat sitt medgivande därtill. Bestämmelserna

har av skäl som framgår av den allmänna motiveringen ansetts ej böra

göras tillämpliga även å nämnder för reglerad förvaltning.

Föreskriften i 41 § KL om utseende av kassaförvaltare har icke motsva­

righet i detta förslag.

Med kassaförvaltare avses i KL i detta sammanhang den person, som

handhar kassarörelse och räkenskaper. Då medelsförvaltningen i Stock­

holms stads förvaltning genomgående är ordnad på sådant sätt, att dylik

kassaförvaltare är obehövlig (göroinålen utföres av anställda befattnings­

havare), har en KL motsvarande bestämmelse ansetts överflödig.

1 förslaget har vidare uteslutits föreskrifterna i LKSthlm om instruk­

tion för nämnd och instruktionens underställning hos överståthållaräm-

betet (44 § andra stycket). Stadsfullmäktige må således utan underställ­

ning hos övcrståthållarämbetet fastställa instruktion för nämnd. I fråga om

nämnd för reglerad förvaltning kan underställning av instruktion hos Kungl.

Maj :t föranledas av särskilda skäl, nämligen då så är föreskrivet i special­

författning eller då det är erforderligt för att uppnå särskilda regler för

Stockholm i fråga om sådan nämnds organisation.

Vidare har uteslutits den särskilda föreskriften i 44 § tredje stycket

LKSthlm att det åligger nämnd att lämna överståthållarämbetet äskade

upplysningar, vilken föreskrift icke har motsvarighet i KL. Om överståt-

hållarämbetets rätt att erhålla upplysningar av myndigheter stadgas i

instruktionen för överståthållarämbetet.

60

52 §.

Angående motiven till denna paragraf hänvisas till 27 §.

53 §.

Denna paragraf motsvarar 46 § KL. Till ifrågavarande ämne hörande be­

stämmelser i LKSthlm finnes i 28 § 2—3 mom. angående dagtraktamente,

resekostnadsersätttning och arvode, 28 § 4 mom. angående pension, 28 § 5

mom. om ersättning efter särskilda grunder, 39 § andra meningen angå­

ende arvode åt stadskollegiets ordförande samt i 64 § a) angående över-

ståthållarämbetets stadfästelse av beslut angående pension.

Bestämmelser om ersättning till ledamot av beredning samt åt revisor

gives i förslaget i 29 § 2 mom., resp. 67 § sista stycket.

Efter mönster av KL har i 2 mom. inrymts möjlighet att tillerkänna

där avsedda nämndledamöter, förutom arvode, ett på förhand bestämt be­

lopp för utgifter, som är förenade med uppdraget.

Förslaget innebär, att beloppet av arvode eller ersättning enligt 2 mom.

skall bestämmas för högst ett år i sänder. Detta är en avvikelse från KL,

enligt vilken beloppet må bestämmas för högst fyra år i sänder. Denna re­

gel i KL, som infördes på mitt förslag, motiverades med att möjligheterna

att ge ledamot av kommunens styrelse en ställning, påminnande om den

som tillkommer borgarråden i Stockholm, kunde ökas, om städerna finge

rätt att bestämma arvode åt sådan ledamot för längre tid åt gången än den

dittills högst medgivna, ett år. I Stockholm har emellertid ersättningen åt

borgarråd bestämts i annan ordning än genom arvode av den art varom nu

är fråga, och skäl saknas sålunda för att frångå hittills gällande regel att

arvodet icke må fastställas för längre tid än ett år i sänder. Bestämmelserna

om särskilt arvode till stadskollegiets ordförande hindrar ej att han tillika

erhåller dagtraktamente och reseersättning och givetvis icke heller att han

uppbär ersättning för uppdrag i andra nämnder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

4 kap. Om stadens drätsel

Inledande bestämmelser

54 §.

Denna paragraf har ej direkt motsvarighet i LKSthlm men överensstäm­

mer med 50 § KL.

Första stycket innehåller en allmän regel om skydd för den kommunala

förmögenheten.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller redan i Stockholm på

grund av den inledningsvis omnämnda lagen den 14 maj 1954, varigenom

vissa bestämmelser i KL från och med den 1 januari 1955 erhöll motsva­

rande tillämpning å Stockholms stad.

61

55 §.

Denna paragraf motsvaras i LKSthlm av 5 § samt första meningen i

54 §; den överensstämmer helt med 51 § KL.

56 §.

Denna paragraf har i LKSthlm motsvarighet i 26 § 3 mom. samt 64 §

första stycket b); den överensstämmer med 52 § KL.

I sak innebär förslaget icke någon ändring av nu gällande regler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Utgifts- och inkomststat

57 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 47 § LKSthlm och överensstämmer

helt med 53 § KL.

Vad här föreslagits skiljer sig från gällande LKSthlm endast på några

punkter.

De alternativa möjligheterna för upptagande i staten av underskott och

överskott ändras till att avse vad som av avslutade räkenskaper framgår.

Nuvarande bestämmelse att å utgiftssidan skall upptagas »de belopp

i kapital eller ränta, varmed stadens skulder under det nästfoljande året

förfalla till betalning» utgår, enär den icke generellt överensstämmer med

tillämpad redovisningspraxis och för övrigt är överflödig.

Reservation av anslag behöver icke som nu beslutas i samband med

statbehandlingen.

58 §.

Denna paragraf motsvarar 48 och 49 §§ LKSthlm och 54 § KL.

Paragrafen har redaktionellt utformats i nära anslutning till KL. Reellt

innebär den ett bibehållande av de regler, som i hithörande avseende redan

gäller för Stockholm. Den ändringen har emellertid vidtagits, att tiden för

uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat angivits till före okto­

ber månads utgång i stället för som i LKSthlm november månad. Erfaren­

heten har nämligen visat, att hittillsvarande tidsbestämmelse innebär en

alltför knapp marginal. I praktiken har därför också tillämpats den före­

slagna tidsbestämmelsen.

Bestämmelsen i 54 § andra stycket KL om offentliggörande av statför­

slaget, som har motsvarighet i LKS men ej i LKSthlm, är ej medtagen i detta

förslag på enahanda skäl som anfördes vid 1935 års kommunallagsrevision,

nämligen att statförslaget alltid i god tid före stadsfullmäktigbehandlingen

utkommer i tryck.

Stadgandet i 49 § sista stycket LKSthlm om att den fastställda utgifts-

och inkomststaten skall återställas till stadskollegiet har uteslutits på grund

62

av att enligt 27 § i förslaget avskrift av stadsfullmäktiges protokoll alltid

skall tillställas stadskollegiet.

Fondbildning

59—61 §§.

Beträffande dessa paragrafer, som överensstämmer helt med 55—57 §§

KL, hänvisas till vad som anförts vid behandlingen av 54 § andra och tredje

styckena.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Lånerätt

62—63 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 63 § 2 mom. LKSthlm och överensstämmer

helt med 58—59 §§ KL.

64 §.

Denna paragraf motsvarar 63 § 1 mom. b) LKSthlm samt utan ändring

60 § KL.

Medelsförvaltning

65 §.

Denna paragraf överensstämmer med 61 § KL.

Första stycket har ingen motsvarighet i LKSthlm. Bestämmelserna i

andra och tredje styckena gäller däremot redan i Stockholm; jämför 54 §.

66

§.

Denna paragraf motsvarar 62 § KL. I 50 § LKSthlm stadgas endast, att

stadens räkenskaper skall föras för kalenderår.

Nuvarande regler för Stockholm medger icke formell möjlighet för sta­

dens centrala förvaltning att ge direktiv rörande enhetliga linjer för räken-

skapsväsendet. I kommunallagen för Stockholm bör emellertid liksom i

KL en sådan befogenhet inskrivas. Det är då naturligt, att denna befogenhet

gives åt det speciella drätselorganet, drätselnämnden.

De i KL 62 §, andra och tredje styckena, intagna tidsangivelserna har

i detta förslag uteslutits, då det för Stockholm torde vara mer praktiskt

att bibehålla nuvarande ordning, att drätselnämnden resp. stadsfullmäk­

tige beslutar härutinnan.

Bestämmelserna i 50 § andra stycket LKSthlm om att för stadens kassa-

och räkenskapsväsen skall finnas ett av Konungen fastställt reglemente har

uteslutits, enär de grundläggande bestämmelserna i dessa hänseenden är

av beskaffenhet att böra intagas i reglementet för drätselnämnden, vilket

enligt 48 § i förslaget skall fastställas av Konungen.

Revision

67 §.

Denna paragraf motsvarar 51 § första och andra styckena LKSthlm samt

63 § KL.

De sakkunniga har i denna del anfört.

Enligt såväl LKSthlm som KL är mandatperioden för revisor ett år. Re­

visorerna återväljas emellertid regelmässigt för i varje fall ytterligare ett

år så att tjänstgöringstiden blir densamma som för ledamöter i de kom­

munala nämnderna. Ett faktiskt ombyte av revisorer efter endast ett år

kunde ock vara ägnat att nedsätta revisionens effektivitet. Det föreligger

således icke några vägande skäl att ha kortare lagstadgad mandatperiod

för revisor än för nämndledamot. Detta förslag innebär därför att revisor

skall väljas för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Under remissbehandlingen har icke gjorts några erinringar mot de sak­

kunnigas förslag. För egen del har jag ansett mig kunna godtaga ifrågava­

rande avvikelse från KL, då några egentliga olägenheter av en tvåårig man­

datperiod för revisorerna knappast torde vara att befara.

Till skillnad mot KL angives ej minimiantalet revisorer, då föreskrift där­

om ej torde vara erforderlig för Stockholm. Föreskrift införes däremot om

obligatoriskt utseende av suppleanter.

Kretsen av dem, som på grund av redovisningsskyldighet skall vara hind­

rade att deltaga i vissa beslut, bestämmes på samma sätt som i KL, vilket i

jämförelse med gällande lag innebär, att jävigheten utsträckes till vissa den

redovisningsskyldige närstående.

Regleringen i lag av revisorernas inventeringsrätt har motsvarighet i 58 §

LKS men ej i LKSthlm. Särskilda skäl föreligger icke för avvikelse i kommu­

nallag för Stockholm.

Reglerna om revisors ansvar och rätt till ersättning har i enlighet med de

allmänna redigeringsprinciperna införts här.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

63

68

§.

Denna paragraf motsvarar delvis 51 § sista stycket LKSthlm och överens­

stämmer med 64 § KL. Reglerna om vad revisionsberättelse obligatoriskt

skall innehålla saknar motsvarighet i gällande lag.

69 §.

Denna paragraf motsvarar 51 § sista stycket LKSthlm och i huvudsak

65 § KL.

I fråga om tidpunkten för revisionsberättelsens framläggande till gransk­

ning och avgörande skiljer sig bestämmelsen från KL. Tidsangivelsen är

hämtad från nu gällande bestämmelse i 51 § LKSthlm, vilken infördes genom

lagändring den 9 mars 1951. Den i KL intagna föreskriften att revisions­

64

berättelse skall avlämnas till fullmäktiges ordförande inom tid, som han

bestämmer, har ej givits motsvarighet i detta förslag. Föreskrift därom bör

givas i revisionsstadga, som antages av stadsfullmäktige.

Med hänsyn till att enligt förslaget i allt väsentligt skall gälla samma lag­

regler om revisionen som enligt KL, torde anledning saknas att bibehålla

den i 52 § LKSthlm stadgade skyldigheten för staden att underställa revi-

sionsstadgan Konungens prövning. Skäl måste emellertid fortfarande anses

föreligga att för Stockholm bibehålla den ordningen, att mer detaljerade och

kompletterande bestämmelser om revisionens ordnande gives i revisions­

stadga, som antages av stadsfullmäktige.

70 §.

Denna paragraf motsvarar oförändrat 53 § LKSthlm och 66 § KL.

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

5 kap. Om allmän kommunalskatt

71 §.

Denna paragraf motsvarar andra punkten i 54 § LKSthlm och överens­

stämmer helt med 67 § KL.

72 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 55 § 1 mom. första stycket LKSthlm

och överensstämmer helt med 68 § KL.

55 § 2 inom. LKSthlm innehåller allmänna bestämmelser om skattedif-

ferentiering. Sådana är också givna i 63 § 3 mom. LKS. På kommunallags-

konnnitténs förslag har några bestämmelser av detta slag ej medtagits i KL.

I konsekvens härmed föreslås de utgå jämväl ur kommunallagstiftningen

för Stockholm. I anslutning härtill och i överensstämmelse med KL föreslås

jämväl utgå reglerna i 55 § 1 mom. andra stycket LKSthlm att stadsfullmäk­

tige ej äger avvika från de i lag eller författning föreskrivna grunderna för

kommunalskatts utgörande, då detta framgår redan av 71 och 72 §§.

73 §.

Denna paragraf motsvarar 56 § LKSthlm och 69 § första stycket KL. Mot­

svarighet till 69 § andra stycket KL finnes det ej anledning intaga i kom­

munallag för Stockholm.

74 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 57 § LKSthlm och har motsvarig­

het i 70 § första stycket KL. Skiljaktigheten mellan KL och detta förslag är

betingad av de speciella förhållandena för Stockholm.

75 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 58 § LKSthlm och har motsvarig­

het i 71 § KL.

76 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 59 § LKSthlm och —- med uteslut­

ning av viss för Stockholm ej aktuell föreskrift —- 72 § KL.

77 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 60 § LKSthlm och 73 § KL.

6 kap. Om underställning och besvär

78 §.

Denna paragraf motsvarar 63 § 1 mom. LKSthlm och överensstämmer med

74 § KL.

Bestämmelsen i 63 § 1 inom. a) angående underställning för permutation

av donationsföreskrift har, på det av kommunallagskommittén anförda

skälet, nämligen att intagande i kommunallagarna av denna allmänna regel

är överflödig (sid. 324—325), ansetts böra utgå.

Bestämmelsen i 63 § 1 mom. b) om underställning av beslut om lån och in­

gående av borgen är ersatt av hänvisning till 64 §. Detta sammanhänger med

att förevarande förslag liksom KL är så redigerat, att underställningsskyl-

digheten rörande vissa beslut är reglerad bland de bestämmelser, som i övrigt

behandlar samma slags beslut. I enlighet härmed har även föreskrifterna

om underställning av beslut om reglemente för stadskollegiet, borgarråds-

beredningen och drätselnämnden samt om bildande av vissa fonder placerats

i de sammanhang, vari de sakligt hör hemma, och i förevarande paragraf

blott hänvisats till dessa föreskrifter. I övrigt innehåller denna paragraf be­

stämmelser om det formella förfarandet i underställningsärenden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 ur 1957

65

79 §.

Denna paragraf motsvarar 64 § LKSthlm och 75 § KL.

Hänvisning göres till föreskrifterna om underställning av beslut om bevil­

jande av pension åt förtroendeman, om anslag att täckas genom utdebite­

ring under mer än fem år, om anbringande av medel annorledes än enligt 65 §

samt om reglemente för besvärsnämnd.

Innehållet i 64 § första stycket c) LKSthlm utgår, enär reglerna om utde­

bitering av kommunal skatt efter särskild grund slopats.

Regeln i 75 § första stycket KL om underställning av beslut om hushåll-

ningsplan för donationsjord har motsvarighet i 75 § LKS men ej i LKSthlm.

Anledning torde ej föreligga att nu införa någon bestämmelse härom i kom­

munallag för Stockholm.

80 §.

1 mom. Momentet motsvarar utan ändring 76 § 1 inom. KL och har mot­

svarighet i 66 § LKSthlm. I jämförelse med LKSthlm innebär detta förslag

endast den ändringen, alt besvärstiden förlänges från fjorton dagar till tre

5—Il i lut n g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

66

veckor samt att besvärstiden räknas från dagen för tillkännagivande å kom­

munens anslagstavla av justeringen av det överklagade beslutet i stället för

från dagen för offentlig uppläsning av stadsfullmäktiges protokoll. Det är

anledning att även för Stockholm tillämpa denna utgångspunkt för besvärs­

tiden, vilket också är en konsekvens av bestämmelsen i 25 § rörande formen

för tillkännagivande av justering.

2 mom. Detta moment har motsvarighet i 68 § första och andra styckena

LKSthlm samt överensstämmer helt med 76 § 2 mom. KL.

Första stycket i 68 § LKSthlm är här ersatt med en hänvisning till vad

som i fråga om besvär »är särskilt stadgat».

I övrigt innebär förslaget att även i fråga om besvär över stadskollegiets

och annan nämnds beslut besvärstiden blir tre veckor mot fjorton dagar

enligt LKSthlm samt att den räknas från tillkännagivande å kommunens an­

slagstavla om justering av det överklagade beslutet, mot det att enligt

LKSthlm besvärstiden räknas från den dag, klaganden erhållit del av beslu­

tet. Den här i analogi med KL förutsatta ordningen är att föredraga. Det er­

inras om att enligt 47 och 51 §§, jämfört med 41 och 25 §§, justering av

nämnds protokoll skall tillkännagivas i samma ordning som justering av

stadsfullmäktiges protokoll.

3 mom. Momentet överensstämmer med 76 § 3 mom. KL och har motsva­

righet i 68 § tredje stycket LKSthlm.

KL innebär på denna punkt att efter förebild från Stockholm legala för­

utsättningar skapas för ett särskilt besvärsinstitut i befordringsärenden och

vissa andra ärenden som berör de kommunala tjänstemännen. Under jäm­

förelse med LKSthlm och den av Kungl. Maj :t den 5 mars 1937 fastställda

särskilda besvärsstadgan för Stockholm innebär detta förslag eljest föl­

jande.

Klagorätt hos besvärsnämnd skall gälla även över beslut av kommunens

styrelse = stadskollegiet. Detta bör föranleda, att besvärsnämndens leda­

möter väljes av stadsfullmäktige.

Besvärsrätten utvidgas till att avse även beslut om entledigande och disci­

plinär bestraffning.

Reglemente för besvärsnämnd antages av stadsfullmäktige och understäl­

les överståthållarämbetet i stället för Kungl. Maj :t.

Föreskrift införes i lagen att för besvärsnämnd skall gälla samma bestäm­

melser som för övriga nämnder i de ämnen, som regleras i 51 §, där ej annat

föreskrives i nämndens reglemente.

Besvärsrätten är icke bunden till medlemskap i kommunen. Såsom fram­

går av vad jag anförde i propositionen till KL (sid. 206), tillkommer besvärs-

rätt även annan än kommunmedlem, om han beröres av fattat beslut.

Besvärstiden är tre veckor från dagen för protokollsjusterings offentlig­

görande å anslagstavlan mot enligt besvärsstadgan fjorton dagar från det

klaganden erhållit del av beslutet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år W57

67

Klagan över besvärsnämndens beslut kan liksom enligt LKSthlm endast

föras genom kommunalbesvär. Likaså bibehålies bestämmelsen att vid be­

svär över besvärsnämndens beslut må kunna åberopas jämväl att det hos

besvärsnämnden överklagade beslutet är oriktigt på någon av de kommu­

nala besvärsgrunderna.

Besvärstiden vid klagan över besvärsnämnds beslut bestämmes likaledes

till tre veckor från det protokollsjustering av nämndens beslut kungjorts å

anslagstavlan.

Kungl. Mnj.ts proposition nr 16 är 1957

81 §.

Denna paragraf överensstämmer med 77 § KL samt har motsvarighet i

67 § LKSthlm, som i visst avseende hänvisar till 65 § samma lag.

Den legalitetskontroll, som enligt 45 § LKS ankom på magistrat, har upp­

hört i och med KL:s ikraftträdande. Magistratens legalitetskontroll har i

Stockholm enligt bestämmelserna i 65 § LKSthlm tillkommit överståthållar-

ämbetet. Denna överståthållarämbetets legalitetskontroll föreslås även skola

upphöra, varför någon motsvarighet till 65 § LKSthlm ej medtagits i försla­

get.

Avfattningen av första stycket i förevarande paragraf klargör, att över-

ståthållarämbetet kan meddela verkställighetsförbud, oavsett på vilken eller

vilka av de i lagen angivna grunderna klaganden stöder sin talan.

Innehållet i andra stycket av denna paragraf motsvarar utan ändring 67 §

andra stycket LKSthlm.

82 §.

Sedan den 1 januari 1955 gäller särskild lag om besvärstid vid talan mot

förvaltande myndighets beslut (SFS 1954:355), vilken innehåller samma

bestämmelser om besvärstid som den allmänna kommunallagen. Före­

varande paragraf har erhållit sådan avfattning att nämnda lag skall äga till-

lämpning å besvär över överståthållarämbetets utslag.

I förhållande till besvärsbestämmelserna i 69 § andra stycket LKSthlm

innebär förslaget den ändringen att besvärstiden förkortats från trettio

dagar till tre veckor samt att särskild besvärstid för menighet införts.

Stadgandet i 69 § första stycket LKSthlm angående kungörande av över­

ståthållarämbetets utslag har icke någon motsvarighet i vare sig LKS eller

KL. Då det knappast torde föreligga särskilda skäl att endast för Stockholm

giva regler i kommunallagsform rörande tillkännagivandet av Kungl. Maj :ts

befallningshavandes utslag, har denna bestämmelse uteslutits.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958. I

samband med ikraftträdandet uppkommer vissa spörsmål, vilka reglerats i

särskilda övergångsbestämmelser.

68

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande inom

inrikesdepartementet upprättade förslag till kommunallag för Stockholm.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johnny Sköldvall

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM

010844