2

Skattepliktsgränsen för byggnad på annans mark, som enligt stadgan­

det i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen utgör 500 kronor, föreslås höjd till

3 000 kronor.

I syfte att gynna sparandet föreslås att det extra avdrag om 100 kronor

för ensamstående och 200 kronor för äkta makar gemensamt som f. n.

medges vid beräkning av inkomst av kapital höjes till 300 kronor för en­

samstående och till 600 kronor för äkta makar gemensamt.

Slutligen föreslås att beloppet för skattefri förmögenhet och för skattefri

kvarlåtenskap höjes från 50 000 kronor till 80 000 kronor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ringsåret eller för taxeringsåret man­

talsskriven å honom tillhörig fastig­

het, som avses i 24 § 2 mom., i fråga

om nämnda fastighet åtnjuta ett ext­

ra avdrag med, för helt år räknat,

200 kronor dock högst med det be­

lopp, som jämlikt sistnämnda lagrum

skall upptagas såsom intäkt av fas­

tigheten. Äger skattskyldig endast del

av fastigheten, skall avdraget i mot­

svarande mån nedsättas. Vad i detta

stycke stadgas skall gälla jämväl be­

träffande oskift dödsbo under förut­

sättning att någon delägare i boet

blivit mantalsskriven å fastigheten.

Har fastighet,---------------- -------- använda fastighetsdelen.

39 §.

3 inom. Fysisk person, som haft

intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i 1

mom. avsedda kostnaderna, utöver

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra avdrag med 100 kronor. Har

den skattskyldige under beskatt­

ningsåret varit gift och levt tillsam­

mans med andra maken, må nu av­

sett avdrag för dem båda gemen­

samt åtnjutas med 200 kronor. I in­

tet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1

mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §.

3 in o in. Fysisk person, som liaft

intäkt varom i 38 § 1 inom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i 1 inom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag

för dessa kostnader åtnjuta extra av­

drag med 300 kronor. Har den skatt­

skyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra

maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 600

kronor. I intet fall må dock skatt­

skyldig åtnjuta extra avdrag med

högre belopp än som svarar mot skill­

naden mellan bruttointäkten och

summan av de i 1 inom. avsedda kost­

naderna.

(Se vidare anvisningarna.)

47 §.

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, be­

räknas garantibelopp till fyra procent

av fastighetens taxeringsvärde först­

nämnda år. Garantibeloppet upptages

inom den kommun, där fastigheten

är belägen, såsom skattepliktig in­

komst för fastighetens ägare. Såsom

ägare anses jämväl den, vilken inne­

har fastighet med fideikommissrätt

eller eljest utan vederlag besitter fas­

tighet på grund av testamentariskt

förordnande.

Vad som

47 §.

För fastighet, som året näst före

taxeringsåret varit skattepliktig, be­

räknas garantibelopp till två och en

halv procent av fastighetens taxe­

ringsvärde förstnämnda år. Garanti­

beloppet upptages inom den kommun,

där fastigheten är belägen, såsom

skattepliktig inkomst för fastighetens

ägare. Såsom ägare anses jämväl den,

vilken innehar fastighet med fidei­

kommissrätt eller eljest utan veder­

lag besitter fastighet på grund av tes-

tamentariskt förordnande.

anslagen jord.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § och 11 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 10 § och 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli

1947 om statlig förmögenhetsskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne­

dan angives.

10

§.

Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 10 § 1 mom. för­

ordningen om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse skall icke ut­

göra statlig förmögenhetsskatt, därest den beskattningsbara förmögenheten

icke överstiger 80 000 kronor.

Ej heller -— — -— 5 000 kronor.

11

§•

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo,

utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt

omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 100 000 kronor:

fem promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som över­

stiger 80 000 kronor, dock lägst en krona;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

100 000 men icke 150 000 kr.

100 kr. för 100 000 kr. och 8 °/00 av återstoden;

150 000

»

» 200 000 »

500 »

»

150 000 »

»

10»/oo »

»

200 000

»

»

400 000 »

1 000 »

»

200 000 »

»

13°/oo »

»

400 000

»

» 1 000 000 »

3 600 »

»

400 000 »

»

16 »/00 )>

»

1 000 000 kr.

13 200 »

»

1 000 000 »

»

18 »/oo »

»

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års

taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1952: 407.

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

givna, förut icke beskattade gåvor av det slag som i nyssnämnda författ-

ningsrum avses; och skall därvid, om under nämnda tid förekommit gåva

eller gåvor som förut beskattats, gåvan eller gåvorna till ett belopp av

80 000 kronor anses såsom en icke beskattad gåva. Skatten för gåvornas

sammanlagda belopp bestämmes såsom om fråga vore om en gåva och be­

räknas med hänsyn till givarens på sätt i 17 g andra stycket sägs beräk­

nade förmögenhet eller hans andel i makarnas förmögenhet vid tiden för

den senaste gåvan.

Vid beräknande------------ är fråga.

Vid sammanläggning------------ skall utgå.

20

§.

Har förmånstagare insatts till livförsäkring, som är så avtalad att premie­

betalningen skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller för

vilken under något år erlagts premie, som uppgår till mer än eu femtedel

av sammanlagda beloppet av de premier, som skola erläggas därest premie­

betalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande, och är försäk­

ringens ägare svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning, inträder

under dennes livstid skyldighet att erlägga kvarlåtenskapsskatt såsom för

gåva då på grund av försäkringsavtalet utbetalning sker till förmånstagaren,

dock endast om för försäkringen erlagts premier till ett sammanlagt belopp

överstigande 80 000 kronor.

I nu------------ motsvarande tillämpning.

21

§.

Efterlämnar svensk medborgare eller utlänning, som vid sin död var bosatt

här i riket, livförsäkring, till vilken förmånstagare insatts, och har icke en­

ligt 20 § för försäkringen erlagts kvarlåtenskapsskatt såsom för gåva, in­

träder, om premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning full­

gjorts inom tio år före dödsfallet och för försäkringen erlagts premier till

sammanlagt belopp överstigande 80 000 kronor, vid dödsfallet skyldighet att

för försäkringen erlägga skatt såsom för kvarlåtenskap.

Efterlämnar den------------ erlagda premierna.

Vid skattens bestämmande skall sammanlagda beloppet av de erlagda pre­

mierna, i den mån detsamma överstiger 80 000 kronor, läggas till den i 7 §

angivna kvarlåtenskapen samt skatten beräknas enligt den i 9 § intagna

tariffen å sammanlagda värdet av kvarlåtenskapen och nämnda premiebe­

lopp; skolande därvid iakttagas, att det belopp, varmed kvarlåtenskapen så­

lunda ökas, icke i något fall må överstiga värdet av vad som tillfallit för­

månstagaren.

Skall jämlikt 104 § andra stycket lagen om försäkringsavtal viss del av

försäkringsbeloppet tillfalla efterlevande make och understiger den åter­

stående delen av försäkringsbeloppet summan av de erlagda premierna, fö­

religger icke skattskyldighet för större del av premiebeloppet än som mot­

svarar den återstående delen av försäkringsbeloppet minskad med 80 000

kronor.

Är efterlevande------------boets behållning.

28 §.

Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom

förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att inom en månad efter er­

hållen vetskap om händelse, som enligt denna förordning medför skattskyl­

dighets inträde, lämna skriftlig uppgift härom till vederbörande beskatt-

ningsmyndighet och därvid enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av

Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse för skattens be­

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. taxeringsförordningen den 23 no­

vember 1956 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22 ^§.

22 §.

1 m o in. Nedannämnda skatt­

skyldiga ------------- (självdekla­

ration), nämligen:

1) aktiebolag och------------ ekono­

miska intressen,

2) annan juridisk------- — 100 kro­

nor,

3) fysisk person,------------ 100 kro­

nor,

4) fysisk eller juridisk person, vil­

kens tillgångar av den art, som angi­

ves i 3 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt, vid be­

skattningsårets utgång haft ett värde

överstigande 50 000 kronor eller, så­

vitt angår sådan juridisk person som

avses i 6 § 1 mom. b) nämnda för­

ordning, 5 000 kronor, samt

5) fysisk eller--------------skatteplik­

tig inkomst.

Vid bedömandet — — — statlig

förmögenhetsskatt.

Hava makar,-------------och förmö­

genhet.

Skall skattskyldig-------------deklara­

tionsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning------------ riket bo­

satta.

I fråga------------ den avlidne.

1 m o m. Nedannämnda skatt­

skyldiga------------- (självdekla­

ration), nämligen:

1) aktiebolag och-------------ekono­

miska intressen,

2) annan juridisk------------100 kro­

nor,

3) fysisk person,------------ 100 kro­

nor,

4) fysisk eller juridisk person, vil­

kens tillgångar av den art, som an­

gives i 3 § 1 mom. förordningen om

statlig förmögenhetsskatt, vid be­

skattningsårets utgång haft ett värde

överstigande 80 000 kronor eller, så­

vitt angår sådan juridisk person som

avses i 6 § 1 mom. b) nämnda för­

ordning, 5 000 kronor, samt

5) fysisk eller-------------- skatteplik­

tig inkomst.

Vid bedömandet — — — statlig

förmögenhetsskatt.

Hava makar,-------------och förmö­

genhet.

Skall skattskyldig-------------- dekla­

rationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning-------------riket bo­

satta.

I fråga------------den avlidne.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, domänstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet (med överlämnande av yttrande från stadskollegiet

i Stockholm), länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kal­

mar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riks­

förbund u. p. a., Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet landsbyg­

dens folk, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbun­

det, Svenska sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet, Svenska vat­

tenkraftföreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lantbruksför-

bund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges villaägareför­

bund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation.

Svenska bankföreningen och Sveriges industriförbund åberopar ett av

delegerade för dessa organisationer och vissa andra institutioner upprättat

gemensamt yttrande. Detta yttrande betecknas i fortsättningen såsom av­

givet av näringslivets skattedelegation.

Länsstyrelserna i Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs och

Norrbottens län har bifogat av dem infordrade utlåtanden av kommuner

in. fl.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 april 1956 tillkallades

såsom sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande reformer

med avseende å dödsbobeskattningen generaldirektören Rolf Dahlgren, till­

lika ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare Nils Hansson i

Skegrie, Sture Henriksson och Eric Nilsson i Svalöv, sekreteraren Cyril Ols­

son, ledamoten av riksdagens första kammare Edgar Sjödahl samt byråche­

fen i finansdepartementet Sten Walberg.

I enlighet med sina direktiv skall de sakkunniga, som antagit benäm­

ningen arvsskattesakkunniga, bl. a. överväga en höjning av de skattefria

bottenbeloppen både vid arvsskatten och kvarlåtenskapsskatten.

Enligt under hand meddelade direktiv har de sakkunniga till omedelbar

behandling upptagit frågan om ändring av skatteskalorna vid förmögenhets­

skatten och kvarlåtenskapsskatten i syfte att beträffande dessa skatter i

skälig omfattning motverka följderna av den värdeböjning för fastigheter,

som kunde förväntas inträda vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Arvs­

skattesakkunniga har den 15 december 1956 i enlighet härmed avgivit en

promemoria med förslag till provisorisk ändring av skatteskalorna vid för­

mögenhetsskatten och kvarlåtenskapsskatten, m. m.

Över arvsskattesakkunnigas promemoria har efter remiss yttranden avgi­

vits av Göta hovrätt, statskontoret, kammarrätten samt länsstyrelserna i

Östergötlands, Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Väs­

ternorrlands län.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

ande skog. Den nya beräkningsmetoden och de förhöjda virkespriserna vän­

tas allmänt komma att resultera i inte obetydliga stegringar av skogsvärde-

na. Det torde kunna antagas att stegringarna kommer att — i procent räk­

nat — bli betydligt större än för jordbruksfastighet i övrigt.

c) En- och tvåfamiljsfastigheter

Även beträffande en- och tvåfamiljsfastigheter utvisade det framlagda

statistiska materialet en avsevärd överprisprocent. Stockholmsmötet rekom­

menderade med hänsyn till den fortgående allmänna värdestegringen på en­

familjs- och tvåfamiljsfastigheter en nivålyftning av värdena å dylika fas­

tigheter i överensstämmelse med den för respektive län framräknade över­

prisprocenten under 1952—1955, reducerad med 20 enheter. Såsom rikt­

märke för en nivålyftning för riket i dess helhet borde man räkna med en

höjning av taxeringsvärdena med en tredjedel, såvitt angår fastigheter med

taxeringsvärden mellan 20 000—200 000 kronor, dock något lägre på den

egentliga landsbygden.

d) Hyresfastigheter

Statistiken för andra bostadsfastigheter än en- och tvåfamiljsfastigheter

in. in. för åren 1952—1955 utvisade att överpriset i städer, köpingar och mu-

nicipalsamhällen uppgick till, då fastigheternas taxeringsvärde låg mellan

30 000 och 200 000 kronor, cirka 30 procent och, då fastigheternas taxerings­

värde översteg 200 000 kronor, 9 procent. För den egentliga landsbygden

visade statistiken en något högre överprisprocent, nämligen 39 för fastig­

het med taxeringsvärde mellan 30 000 och 200 000 kronor samt 15 för större

fastigheter. Mot bakgrunden härav enades man vid Stockholmsmötet om ett

uttalande av innehåll bl. a. att för hyreshus med taxeringsvärden under

200 000 kronor borde eftersträvas en nivålyftning, motsvarande den genom­

snittliga överprisprocenten (för varje län räknat) reducerad med 15 enheter.

För hyreshus med taxeringsvärde över 200 000 kronor fanns däremot ej

anledning till någon generell nivålyftning.

e) Industrifastigheter

Beträffande industrifastigheter finnes inte någon statistik över köpe­

skillingar. Vid Stockholmsmötet inskränkte man sig därför till att uttala, att

taxeringen i regel borde ske med utgångspunkt från den faktiska eller be-

räkneliga anläggningskostnaden. Bland industrifastigheterna må särskilt

nämnas vattenkraftverken, vilka i hänseenden som närmare berörs i ett an­

nat avsnitt av denna proposition är särskilt betydelsefulla.

Vid beräkning av taxeringsvärdet av kraftverk och regleringsdammar ut­

går man från antingen anläggningskostnadsmetoden eller från den förenkla­

de avkastningsmetoden.

Anläggningsmetoden innebär att den faktiska anskaffningskostnaden med

hjälp av indextabeller o. d. omräknas till en beräknad anskaffningskostnad

per 1956 års utgång och att sistnämnda beräknade anskaffningskostnad

16

skattningens tidigare utformning hänvisas till proposition nr 186 till 1953

års riksdag. Av innehållet i nämnda proposition må här återgivas följande.

Fastighetsskattens bibehållande var för åtskilliga kommuner alltjämt av

inte ringa betydelse. Dess avskaffande skulle i sådana fall kunna medföra

kommunfinansiella olägenheter, som måste anses betänkliga. Det kunde

visserligen konstateras, alt ett avskaffande av fastighetsskatten var ägnat att

undanröja den orättvisa fastighetsägarna emellan, som följde av att fastig­

hetsskattens belastande inverkan i de särskilda fallen var beroende av om

fastigheten under varje särskilt år lämnat avkastning av viss storleksord­

ning. Man måste dock samtidigt fastslå att ett avskaffande av fastighetsbe­

skattningen innebar i förhållande till gällande rätt en övervältring av

skattebördan från en kategori skattebetalare till en annan. Med hänsyn till

det totala skattetrycket måste en sådan övervältring inge betänkligheter. —

Den inträdda avsevärda förskjutningen i kommunernas inkomster från fas­

tighetsskatt till inkomstskatt hade visserligen skapat ett nytt läge vid be­

dömandet av behovet av en fortsatt fastighetsbeskattning men vid prövning

av frågan om fastighetsskattens avveckling måste dock hänsyn tagas till

kommunernas förmåga att tåla en nedgång i skatteunderlaget. Det dåvaran­

de läget inbjöd till stor försiktighet. Departementschefen ansåg sig därför

inte kunna förorda att förslag om fastighetsskattens fullständiga avskaf­

fande då förelädes riksdagen. I stället begränsades de i propositionen före­

slagna åtgärderna till att avse dels en inarbetning av fastighetsskatten i in­

komstskatten och dels en sänkning av repartitionstalet från 5 till 4. Genom

den förstnämnda åtgärden skulle fastighetsägare med låg inkomst beredas

bättre möjligheter att utnyttja ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteför-

måga. Vissa med fastighetsbeskattningen förenade orättvisor skulle sålunda

undanröjas. Sänkningen av repartitionstalet skulle självfallet även inne­

bära eu ytterligare och inte oväsentlig uppmjukning av de ur vissa synpunk­

ter mindre önskvärda verkningarna av garantiskattesystemet. Dessa båda

åtgärder skulle kunna betraktas såsom ett led i en successiv avveckling av

garantiskattesystemet. Departementschefen ansåg att man någon tid senare,

sedan verkningarna av de nyssnämnda reformerna kunde konstateras, bor­

de verkställa en förnyad utredning rörande fastighetsbeskattningen. En

sådan utredning skulle då avse att utröna, vilka konsekvenser avskaffandet

av denna beskattning skulle medföra i form av bortfall av kommunalt skat­

teunderlag och därav betingade utdebiteringshöjningar. Det var även möj­

ligt att bättre förutsättningar för garantiskattesystemets fullständiga av­

veckling kunde visa sig dåmera vara för handen.

I samband med riksdagsbehandlingen av nämnda proposition väcktes ett

flertal motioner med yrkanden om längre gående avvecklingsåtgärder i fråga

om fastighetsskatten. Sålunda yrkades att fastighetsbeskattningen måtte

omedelbart helt avskaffas, att taxeringsnämnderna skulle erhålla möjlighet

att befria folkpensionärer från erläggande av fastighetsskatt, att fastighets­

beskattningen skulle avskaffas såvitt avsåg fastighet i fastighetsägarens

hemortskommun men bibehållas i övrigt, att repartitionstalet skulle sänkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

18

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1907

A. Jordbruksfastighet

1. Mindre och medelstora fastigheter, varå jordbruk eller jordbruk med

skogsbruk bedrives av å fastigheterna bosatta ägare.

Det stora flertalet av dessa skattskyldiga erlägga för närvarande icke

någon effektiv fastighetsskatt. Inkomstförhållandena inom jordbruksnä­

ringen äro sådana, att de skattskyldiga kunna utnyttja såväl procentavdrag

som allmänna avdrag och ortsavdrag. Detta utnyttjande kan ske med god

marginal, varför normala variationer i inkomsterna eller de år 1952 höjda

taxeringsvärdena icke medföra risk för effektiv fastighetsskatt. Givetvis

kan inkomsten för en skattskyldig av denna kategori något enstaka år till

följd av mera omfattande reparationer å byggnader eller inventarieanskaff-

ning nedgå, så att effektiv fastighetsskatt uppkommer.

Inkomsten av de minsta jordbruksfastigheterna medger väl icke alltid i och

för sig utnyttjande av både procentavdrag och ortsavdrag — procentavdra­

get kan dock i regel utnyttjas — men ägarna av dessa fastigheter ha vanli­

gen, då fastigheterna äro för små för att ägarna skola kunna försörja sig å

dem, andra inkomster, som medge utnyttjande av ortsavdraget.

2. Mindre och medelstora för jordbruk eller jordbruk med skogsbruk nytt­

jade fastigheter, vilkas ägare icke äro bosatta å fastigheterna eller i huvud­

sak ägna sig åt annat än jordbruksdriften.

Inom denna grupp är det icke ovanligt, att effektiv fastighetsskatt upp­

kommer. Stundom förekommer, att för sådan fastighet år efter år redovisas

underskott.

3. De största jordbruksegendomarna.

Effektiv fastighetsskatt uppkommer jämförelsevis ofta.

4. Skogsfastigheter utan jordbruk.

Huruvida effektiv fastighetsskatt uppkommer är beroende av den ord­

ning, vari skog eller skogsprodukter avyttras. Om en skogsägare uttager

skog årligen motsvarande tillväxten, kan procentavdraget i allmänhet utnytt­

jas och effektiv fastighetsskatt drabbar icke ägaren. Om skogsuttagen där­

emot koncentreras till vissa år, har ägaren att för mellanliggande år erlägga

effektiv fastighetsskatt. Sättet för skogsuttagen varierar avsevärt. Ägare till

mindre skogsarealer måste i allmänhet göra sina skogsuttag med vissa års

mellanrum, medan uttagen från större fastigheter eller fastighetskomplex

kan ske mera kontinuerligt. För skogsägare med skogsmark i olika kommu­

ner ha möjligheterna att utnyttja procentavdraget hittills varit beroende av

att skogsuttag skedde i varje kommun, där fastighet var belägen, enär be­

träffande jordbruksfastighet fastigheter i olika kommuner alltid skolat be­

traktas såsom skilda förvärvskällor och beräkning av till kommunal in­

komstskatt skattepliktig inkomst sker särskilt för varje förvärvskälla. I sam­

band med införandet av bestämmelser om beräkning av inkomst av jord­

bruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder har emellertid föreskriften

att jordbruksfastighet anses såsom särskild förvärvskälla inom var kommun

för sig slopats med verkan från och med 1954 års taxering. Om en ägares

skogsfastigheter i olika kommuner bilda en förvaltningsenhet — och så är

i regel fallet — får alltså i framtiden procentavdraget för samtliga fastig­

heter ske från den samlade nettointäkten. Ändringen torde bli av särskild

betydelse för s. k. skogsbolag.

B. Annan fastighet

1. Hyreshus, ägda av enskilda personer, fastighetsbolag och fastighetsför-

eningar.

Nettointäkt uppkommer i allmänhet men i regel till belopp, som väsent­

19

ligt understiger procentavdraget, varför fastighetsskatten delvis blir effektiv.

Gjorda undersökningar ha givit vid handen, att procentavdraget genomsnitt­

ligt kan utnyttjas till omkring 35 %, varför fastighetsskatten kan anses vara

effektiv till 65 %.

2. Hyreshus ägda av vissa försäkringsanstalter.

Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som drives av inländsk försäk-

ringsanstalt, skall anses bland annat nettointäkt av fastighetsförvaltning,

som belöper på kapitalförsäkringar. Fastigheterna ingå därmed i rörelsen

och procentavdrag får göras från nettointäkten av rörelse. Då denna alltid

kan beräknas överstiga procentavdraget, utgår ingen effektiv fastighetsskatt

för dessa fastigheter.

3. Enfamiljshus (egna hem).

Nettointäkten understiger i allmänhet procentavdraget. Ej sällan uppkom­

mer vid inkomstberäkningen underskott. Fastighetsskatten blir som regel

helt eller till stor del effektiv.

4. Sommarvillor, sportstugor o. d.

Nettointäkten är i allmänhet obetydlig. Ofta uppkommer underskott. Fas­

tighetsskatten i dess helhet blir i huvudsak effektiv.

5. Fastigheter, som användas i rörelse.

Under de senare årens goda konjunkturer ha rörelseinkomsterna i all­

mänhet varit sådana, att procentavdragen kunnat utnyttjas. Det är därför

för närvarande endast i speciella, jämförelsevis fåtaliga fall, som fastighets­

skatten blir effektiv och då i växlande omfattning.

Utredningsmannen framhåller, att vad skattelagssakkunniga sålunda an­

fört i huvudsak torde gälla allt fortfarande. Vid tiden för de sakkunnigas

undersökning gällde emellertid i vissa hänseenden andra bestämmelser än

nu. Så t. ex. kunde vid den tidpunkten underlaget för fastighetsbeskattningen

inte reduceras genom ortsavdrag eller genom avdrag för nedsatt skatteför-

måga, något som numera — såsom ett av resultaten av 1953 års lagstiftning

— är möjligt. Vidare tillämpas numera för vissa fastigheter en ny metod för

inkomstberäkningen, en metod som i vissa hänseenden ändrar effektivitets-

beräkningen. De fastigheter för vilka den nya metoden tillämpas är en- och

tvåfamilj sfastigheter, sommarvillor och sportstugor samt flerfamilj sfastighe­

ter, ägda av bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och vissa allmännyttiga

bostadsföretag. Beträffande fastighetsbeskattningens effektivitet medför

denna metod att för närvarande åtminstone en fjärdedel av garantibeloppet

alltid kommer att motsvaras av effektiv fastighetsskatt samt att fastighets­

skattens effektivitet i övrigt är direkt beroende av storleken av de på fastig­

heten belöpande utgiftsräntorna. För en högbelånad fastighet av nämnda

slag motsvaras garantibeloppet i sin helhet av effektiv fastighetsskatt. För

en obelånad fastighet åter är i regel fastighetsskatten effektiv till allenast

25 procent.

Utredningsmannen erinrar om att fastighetsbeskattningens verkningar för

kommunerna är avsedda att vara tvåfaldiga. Å ena sidan utgör den på effek­

tiva garantibelopp belöpande skatten cn större eller mindre de! av kommu­

nernas årliga inkomster. Å andra sidan har fastighetsbeskattningen till syf­

te att åt kommunerna garantera ett visst skatteunderlag, som är tämligen

oberoende av växlingarna i konjunkturerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

När garantiskattesystemet infördes år 1920 var, framhåller utrednings­

mannen, förhållandena för kommunerna i viktiga hänseenden annorlunda än

för närvarande. Landskommunerna har därefter i stor utsträckning sam-

manslagits till större enheter; inkomstutvecklingen har medfört en steg­

ring av befolkningens inkomster och därmed även av underlaget för den

kommunala inkomstbeskattningen. 1950 års skattelagssakkunniga anförde

därom bl. a.

Den allmänna ekonomiska utvecklingen har givit till resultat, att fastig-

hetsskatteunderlaget numera är en betydligt mindre del av det totala skat­

teunderlaget än tidigare. Medan det ännu år 1933, såsom koinmunalskatte-

beredningens undersökningar visa, icke var ovanligt att i landskommuner

skatteunderlaget till 35 å 50 procent utgjordes av effektiv fastighetsskatt, ut­

gjorde det totala fastighetsskatteunderlaget — det effektiva fastighetsskatte-

underlaget är ju alltid väsentligt mindre — vid 1952 års taxeringar i 750 av

rikets 904 landskommuner mindre än 20 % av hela skatteunderlaget. Endast

i 6 kommuner uppgick det totala fastighetsskatteunderlaget till 35 ä 45 c/c

av hela skatteunderlaget. För städernas vidkommande är fastighetsskatte­

underlaget procentuellt av mindre betydelse än på landsbygden.

Utredningsmannen har funnit att den av 1950 års skattelagssakkunniga

konstaterade utvecklingen fortsatt. Vid 1955 års taxeringar utgjorde sålun­

da de totala garantibeloppen i 883 av landskommunerna högst 20 procent

av hela skatteunderlaget och i 829 landskommuner högst 15 procent därav.

Endast i tre kommuner översteg procenttalet 30. En viss nedgång av förhål­

landetalet mellan fastighetsskatteunderlaget och det totala skatteunderlaget

är beroende därav att fastighetsskatteunderlaget år 1952 utgjorde 5 procent

av fastigheternas taxeringsvärden medan garantibeloppen år 1955 beräkna­

des efter 4 procent. Men å andra sidan medförde 1952 års allmänna fastig­

hetstaxering — som inte påverkat ovannämnda siffror för 1952 års inkomst­

taxering — en inte obetydlig uppgång av taxeringsvärdena. Även om verk­

ningarna av repartitionstalets sänkning elimineras, utvisar fastighetsskatte-

underlagets relativa andel i det totala skatteunderlaget genomsnittligt likväl

en minskning.

De anförda siffrorna för underlaget för garantibeskattningen avser, påpe­

kar utredningsmannen, det totala underlaget. Det effektiva underlaget är

emellertid mindre, ehuru det inte låter sig annat än uppskattningsvis beräk­

nas. Utredningsmannen anser sig dock kunna konstatera, att garantibeskatt­

ningens omedelbara betydelse för kommunerna i allmänhet är jämförelsevis

ringa och befinner sig i sjunkande.

Även garantibeskattningens ändamål att åt kommunerna garantera ett sta­

bilt av konjunkturerna tämligen oberoende skatteunderlag, synes utrednings­

mannen numera vara av väsentligt mindre betydelse än vid tiden för garan­

tiskattesystemets tillkomst år 1920.

Utredningsmannen åberopar härutinnan ett uttalande av 1950 års skatte­

lagssakkunniga i denna fråga. De sakkunniga hade framhållit bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

21

Sålunda råder numera i stort sett enighet om angelägenheten av att sam­

hällets produktiva resurser helt utnyttjas samt att såväl staten som kommu­

nerna när så erfordras aktivt kunna och böra verka i detta syfte, bland an­

nat genom åtgärder för beredande av om möjligt full sysselsättning åt till­

gänglig arbetskraft. De olika grupperna i samhället äro vidare starkt orga­

niserade med syfte att tillförsäkra sina medlemmar skälig inkomst och så­

dana syften ha på olika sätt lämnats stöd från det allmännas sida. Såsom

exempel på sådant stöd kan nämnas olika åtgärder inom jordbrukspoliti­

kens område. Av anförda skäl torde man kunna räkna med att under nu rå­

dande förhållanden icke skall förekomma sådan nedgång i inkomsterna i

vissa kommuner, som tidigare förekom och som kunde göra det behövligt att

äga tillgång till ett garanterat skatteunderlag.

Ett ekonomiskt läge, där fastighetsskatteunderlaget finge verklig bety­

delse i förevarande hänseende, kommer emellertid utan tvivel att medföra

sådana problem, att beskattningen och därmed sammanhängande problem

över huvud taget måste omprövas med hänsyn till då rådande förhållanden,

särskilt som det icke kan förutses, om och i vilken utsträckning fastigheter­

na i ett sådant läge över huvud taget kunna svara för sin skattskyldighet.

Utvecklingen under tiden efter det de sakkunniga gjorde detta uttalande

torde enligt utredningsmannen inte kunna föranleda en annan syn på före­

varande fråga.

Frågan om fortsatt avveckling av fastighetsbeskattningen

Utredningsmannen erinrar om att fastighetsskatteunderlaget genom den

fortgående ökningen av inkomstskatteunderlaget förlorar i relativ betydelse.

Emellertid kommer, påpekar utredningsmannen, därest vid allmän fastig­

hetstaxering taxeringsvärdena allmänt stiger, även fastighetsskatteunderla-

gels andel av hela skatteunderlaget att stiga, om inte särskilda åtgärder vid­

tages. En sådan stegring torde komma att försvåra den framtida avveckling­

en av fastighetsbeskattningen och det bör därför vara angeläget att söka mot­

verka stegringen. Om det därvid tillses att fastighetsskatteunderlaget i kro­

nor räknat inte undergår några större förändringar, kommer kommunerna

inte att få sin ställning försämrad. Ett sätt att motverka följderna av taxe­

ringsvärdenas höjning är enligt utredningsmannen, att fortsätta på den år

1953 inslagna vägen och sänka repartitionstalet. Hur stor sänkning som er­

fordras för det angivna syftet att hålla garantiheloppen på sin hittillsvarande

nivå, är givetvis beroende på storleken av den beräknade höjningen av taxe-

ringsnivån.

Emellertid är det tänkbart, framhåller utredningsmannen, att den nyss­

nämnda fortsatta minskningen av fastighetsbeskattningens betydelse för

kommunerna nu fortskridit så långt, att fastighetsbeskattningen kan helt

avskaffas. Utredningsmannen har därför företagit vissa undersökningar för

att utröna fastighetsbeskattningens nuvarande betydelse för kommunerna.

Dessa undersökningar har anslutit sig till motsvarande undersökningar, som

utfördes av 1950 års skattelagssakkunniga och som avsåg förhållandena vid

1952 års taxering.

1950 års skattelagssakkunniga hade därvid funnit, att fastighetsbeskatt­

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

ningens slopande för de flesta kommuner skulle föranleda relativt obetyd­

liga utdebiteringshöjningar. Blott i kommuner av mera säregen struktur

måste man, enligt vad 1950 års skattelagssakkunniga visat, räkna med mera

betydande utdebiteringshöjningar. Av de kommuner som undersökts av de

sakkunniga visade Norrtälje stad, Bara kommun i Malmöhus län och Djurö

kommun i Stockholms län det största beroendet av de på effekliv fastighets­

skatt belöpande skattekronorna. Dessa skattekronor motsvarade nämligen

vid 1952 års taxering i dessa kommuner utdebiteringar av 95 öre, 112—130

öre resp. 272—345 öre, därvid de angivna latituderna anger gränstalen för

de i Bara resp. Djurö kommuner ingående församlingarna. Bara kommun

karakteriseras därav att mer än hälften av taxeringsvärdet å jordbruksfas­

tighet belöper på fastigheter med ett taxeringsvärde som överstiger en mil­

jon kronor. I Djurö kommun utgöres den övervägande delen av fastigheterna

av sommarvillor.

Förutom de nämnda kommunerna omfattade 1950 års skattelagssakkun-

nigas undersökningar bl. a. några kommuner inom vilka större vattenkraft­

verk är belägna, nämligen Ådals-Lidens kommun i Västernorrlands län samt

Ragunda och Högdals kommuner i Jämtlands län. Beträffande dessa kom­

muner konstaterade de sakkunniga, att fastighetsskatten var av stor bety­

delse för kommunernas ekonomi. Om likväl ett borttagande av fastighets­

beskattningen åtföljdes av sådan ändring i reglerna om fördelning av in­

komst av kraftverksrörelse, att den del av kraftverkens rörelseinkomst som

skulle beskattas i de kommuner där kraftverken är belägna ökades, kun­

de de av ett slopande av fastighetsbeskattningen föranledda utdebilerings-

höjningarna i regel reduceras till förhållandevis små belopp.

I promemorian redovisas en undersökning rörande den inverkan ett bort­

fall av de på effektiva garantibelopp belöpande skattekronorna vid 1956 års

taxering skulle ha haft i Bara och Norrtälje. Undersökningen visar att ett

sådant bortfall motsvarar en höjning av utdebiteringen med 57—66 öre i

Bara kommuns församlingar och med 60 öre i Norrtälje. Härvid har hänsyn

inte tagits till utdebiteringen av landstings- och tingshusmedel.

Utredningsmannen redovisar även en beräkning av verkningarna i Ådals-

Lidens, Ragunda och Högdals kommuner om de på vattenkraftverk o. dyl.

belöpande effektiva skattekronorna vid 1956 års taxering skulle bortfalla.

Ett sådant bortfall beräknas av utredningsmannen motsvara en utdebite-

ringshöjning i nämnda kommuner av 3 kronor 46 öre, en krona 64 öre resp.

47 öre, med nuvarande regler för fördelning av inkomst av kraftverksrörel­

se. En ändring av bestämmelserna om denna fördelning skulle kunna ge

kommuner av ifrågavarande slag kompensation för bortfallet, under förut­

sättning att rörelsen lämnat överskott. Så var vid 1956 års taxering fallet

i Ragunda och Högdals kommuner, som på så sätt skulle ha kunnat erhålla

full kompensation för de på effektiva garantibelopp för kraftverksfastig-

heterna belöpande skattekronorna. I Ådals-Lidens kommun däremot utvi­

sade kraftverksrörelsen, som bedrivits av staten, underskott. En ändring av

reglerna om fördelning av inkomst av kraftverksrörelse hade därför inte

24

ringa män ha berott på yrkade avdrag för reparationskostnader o. d., vilka

avdrag alltså inte tillätes numera. Sommarnöjesfastigheterna torde därför

för närvarande visa överskott i helt annan utsträckning än vid tiden för

tidigare utredningar. Dessa överskott skulle, framhåller utredningsmannen,

vid ett slopande av den särskilda fastighetsbeskattningen komma att kvar­

stå som skatteunderlag för ifrågavarande kommuner. En beräkning av stor­

leken av detta kvarstående skatteunderlag har inte kunnat göras på grund­

val av deldarationsmaterialet. De självdeklarationer som beträffande dessa

fastigheter lämnas i den kommun där fastigheten är belägen innehåller

nämligen i regel inte sådana uppgifter, att fastighetsbeskattningens effek­

tivitet kan beräknas. Likväl har vid den av utredningsmannen företagna

genomgången av de i Norrtälje stad år 1956 avlämnade självdeklaratio­

nerna uppgifter erhållits om en- och tvåfamiljsfastigheter (dit sommar­

nöj esf astigheter i regel räknas), belägna utom Norrtälje stad men tillhö-

riga personer som är bosatta i Norrtälje. Dessa uppgifter har samman­

ställts och jämförts med motsvarande uppgifter rörande inom Norrtälje

stad belägna egnahemsfastigheter. Undersökningen utvisar, att för de inom

staden belägna fastigheterna (d. v. s. främst egnahemsfastigheterna) ränte­

utgifterna uppgår till 56,2 procent av fastigheternas garantibelopp medan

motsvarande procenttal för de utom staden belägna fastigheterna (d. v. s. i

första hand sommarnöjesfastigheterna) uppgår till 32,7 procent. Inte

mindre än 66,3 procent av de sistnämnda fastigheterna visade sig vara helt

obelånade. Utredningsmannen anser att man därav torde kunnadraga den

slutsatsen att ränteutgifterna för sommarnöjesfastigheterna i regel är lägre

än för motsvarande egnahemsfastigheter och att vid ett slopande av fas­

tighetsbeskattningen de ifrågavarande kommunerna kommer att få be­

hålla ett inte obetydligt skatteunderlag, härrörande från sommarnöjesfas­

tigheterna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

Härefter anför utredningsmannen följande.

De gjorda undersökningarna har visat, att verkningarna av ett bortta-

foso/T fa,st118hetsbeskattningen i allmänhet avsevärt reducerats sedan år

iy52. Likväl kommer i vissa kommuner inte oväsentliga utdebiteringshöi-

ningar att bil erforderliga, om kommunerna helt blir berövade garantiskatte­

underlaget. Tiden synes därför inte ännu mogen för ett sådant steg utan

att vissa särskilt utsatta kommuner erhåller kompensation i en eller annan

torm. Vid overvagande av sådan kompensation och formerna för densam­

ma torde emellertid mera omfattande undersökningar och provtaxeringar

bora ske, an som kunnat företas inom ramen för denna utredning.

Särskilt forhallandena i kommuner med större kraftverksanläggningar

frJaidtna; a« ?t0r fo^lkti8het måste iakttagas vid ett avskaffande av fas­

tighetsbeskattningen. Enbart en ändring av kommunalskattelagens bestäm­

melser om fördelning av inkomst av rörelse kommer inte att gottgöra kraft-

verkskommunerna för ett bortfall av den på garantibeloppen belöpande

f' Fra§fn

enLsadan ändring är för övrigt överlämnad till 1950 års

skattelagssakkunniga för utredning.

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

ett totalt avskaffande av den särskilda fastighetsbeskattningen. Såsom av

den tidigare framställningen framgår medför ett borttagande av fastighets­

beskattningen i Bara kommun av Malmöhus län ett skattebortfall som mot­

svarar en utdebitering av — landstingsskatt inberäknad — 70 å 80 öre. Mot­

svarande utdebiteringshöjning för landskommuner i gemen torde ligga lägre,

uppskattningsvis vid omkring 40 öre.

Även för städerna skulle skattebortfallet vid ett slopande av fastighets­

beskattningen för fastigheter som är belägna i fastighetsägarnas hemorts­

kommun i det närmaste motsvara hela det på fastighetsbeskattningen be­

löpande skatteunderlaget. Detta underlag motsvarar vid 1956 års taxering för

Norrtälje stad cirka 69 öre. För andra städer torde dock siffran i allmänhet

vara lägre.

Eventuellt kunde tänkas att, för att minska skattebortfallet framför allt

i städerna, förslaget ändrades därhän att befrielse från fastighetsskatt

bara skulle gälla fastighet, som äges av fysisk person, oskift dödsbo eller

familjestiftelse och som är belägen i fastighetsägarens hemortskommun. Häri­

genom skulle vinnas, att de effektiva garantibelopp som belöper på bostads­

rättsföreningars o. d. fastigheter skulle bibehållas, något som i många städer

skulle vara av viss betydelse. Såsom av tabell 5 bL framgår motsvarar i Norr­

tälje stad den effektiva fastighetsskatten för nämnda slags fastigheter cirka

45 procent av den totala effektiva fastighetsskatten, vilket korresponderar

med en utdebitering (1956 års taxering) av — landstingsskatten inberäknad

— 26 öre.

Det synes emellertid av andra skäl mindre lämpligt att skapa en ny olik­

formighet i beskattningen av fysiska och juridiska personer. Därest fastig­

hetsbeskattningen skulle avvecklas genom att beskattningen upphäves för

fastigheter i fastighetsägarens hemortskommun, torde därför någon åtskill­

nad inte böra göras mellan fastigheter tillhöriga fysiska och juridiska per­

soner.

Nackdelen med förslaget om ett upphävande av fastighetsbeskattningen

för fastigheter, som är belägna i fastighetsägarens hemortskommun, synes

främst vara den att de utdebiteringshöjningar, som blir följden av ett sådant

upphävande, blir förhållandevis stora.

I promemorian föreslås fördenskull att den fortsatta avvecklingen av fas­

tighetsbeskattningen sker genom en sänkning av repartitionstalet.

Valet av repartitionstal blir, erinrar utredningsmannen, i hög grad be­

roende av storleken av de nya taxeringsvärdena. Såsom av den tidigare fram­

ställningen framgår har man — då det gäller att uppskatta den höjning av

taxeringsvärdena som 1957 års allmänna fastighetstaxering kan medföra —

en viss ledning i uttalandena vid Stockholmsmötet. Den väntade ökningen

är emellertid inte likformig, vare sig för olika slag av fastigheter eller i

landets olika delar. Medan således större hyreshus i regel inte alls torde få

förhöjda taxeringsvärden, kan det antas att villafastigheternas taxerings­

värden kommer att öka med en tredjedel, värdena å jordbruk med 50 procent

och å skogsfastigheter sannolikt än mera. Man torde därför enligt utred­

ningsmannen vara hänvisad till att söka finna ett repartitionstal som å ena

sidan inte medför förhöjda garantibelopp för det övervägande flertalet fas-

1 Här utesluten.

27

tighetsägare men å andra sidan inte medför större rubbningar i kommuner­

nas skatteunderlag.

Utredningsmannen framhåller att, om repartitionstalet sättes till 3, detta

torde komma att medföra en minskning av den effektiva fastighetsskatten

för större hyreshus, oförändrad fastighetsskatt för en- och tvåfamilj sfastig­

heter och en ökning av fastighetsskatten för jordbruksfastigheter. Därest

repartitionstalet i stället sättes till 2,5 skulle för alla slag av fastigheter i

regel en minskning av garantibeloppet inträda. Blott för vissa skogsfastig-

heter torde man, anser utredningsmannen, behöva räkna med en mindre

ökning, därvid dock bör beaktas, att fastighetsbeskattningen vid ett lationellt

skött skogsbruk blott i mycket liten utsträckning är effektiv. Ett repartitions-

tal av 2 åter skulle sannolikt komma att sänka garantibeloppen för fastig­

heterna utom i rena undantagsfall.

I utredningspromemorian konstateras därför att ur fastighetsägarnas syn­

punkt repartitionstalet 3 inte ger full kompensation för höjningen av taxe­

ringsvärdena, medan repartitionstalet 2,5 eller ett lägre repartitionstal kom­

mer att medföra inte bara att eu höjning av fastighetsbeskattningen und-

vikes utan även att en lindring av fastighetsbeskattningen i allmänhet in­

träder.

Av den tidigare framställningen framgår, att ett totalt avskaffande av den

särskilda fastighetsbeskattningen blott i undantagsfall skulle få annat än

tämligen små konsekvenser för kommunernas skatteunderlag. Utrednings­

mannen erinrar om att allenast en sänkning av repartitionstalet givetvis kom­

mer att få än mindre sådana konsekvenser, särskilt om den vidtages sam­

tidigt som taxeringsvärdena höjes. Bland landskommunerna torde blott en­

staka kommuner vara så känsliga för rubbningar i skatteunderlaget, att av­

vägningen av repartitionstalet blir betydelsefull in* kommunernas synpunkt,

nämligen kommuner, inom vilka finnes mycket stora jordbruksegendomar,

utpräglad bebyggelse av sommarvillor, sportstugor o. d. eller större kraft-

verksanläggningar. Med hänsyn till att beträffande hyreshus och liknande

flerfamiljshus å ena sidan fastighetsbeskattningen i stor utsträckning äi

effektiv och å andra sidan taxeringsvärdena i regel inte kommer att höjas

vid 1957 års allmänna fastighetstaxering, får man enligt promemorian räkna

med att en sänkning av repartitionstalet kommer att för städerna medföra

ett förhållandevis stort skattebortfall. I promemorian redovisas vissa under­

sökningar av sådant skattebortfall i Norrtälje stad samt i landskommunerna

Djurö, Bara, Ådals-Liden, Ragunda och Högdal. Härom anföres.

Undersökningen beträffande Bara kommun utvisar att en sänkning av

repartitionstalet till 3 inte hindrar att kommunens skatteunderlag ökar något.

Ökningen hänför sig huvudsakligen till jordbruksfastigheterna. Om reparti­

tionstalet däremot sättes till 2,5, kommer skatteunderlaget att minska för

hela kommunen med 1 336 skattekronor. Av kommunens totala skatteunder­

lag, varav vid 1956 års taxering 7,2 procent belöpte på effektiv fastighetsskatt,

skulle efter omräkningen och vid tillämpning av repartitionstalet 2,5 allenast

5,4 procent belöpa på fastighetsskatt.

Den ökning av skatteunderlaget som skulle uppkomma med repartitions-

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1951

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

talet 3 är så obetydlig att den skulle kunna påverka utdebiteringen allenast

med ett par öre. Den minskning av skatteunderlaget som en sänkning av

repartitionstalet till 2,5 skulle medföra motsvarar däremot en utdebiterings-

höjning av, för den borgerliga kommunen cirka 10 öre, för den kyrkliga

kommunen 2—4 öre i de olika församlingarna och för landstingsskatten 6 öre.

En sammanlagd utdebiteringshöjning av cirka 20 öre (inberäknat landstings­

skatt) skulle alltså enligt provtaxeringen erfordras i Bara kommun för att

kompensera bortfallet av effektiv fastighetsskatt vid en i samband med 1957

års fastighetstaxering vidtagen sänkning av repartitionstalet till 2,5.

I Norrtälje har omräkningen medfört en minskning av skatteunderlaget,

om repartitionstalet sättes till 3 med 2 723 skattekronor och om repartitions­

talet sättes till 2,5 med 5 552 skattekronor. Den effektiva fastighetsskattens

andel av hela skatteunderlaget sjunker vid omräkningen från 5,9 procent,

om repartitionstalet sättes till 3, till 4,6 procent och, om repartitionstalet

sättes till 2,5, till 3,7 procent. Nedgången av skatteunderlaget motsvaras

av en total utdebiteringshöjning (inberäknat landstingsskatt) av 12 respek­

tive 24 öre.

Beträffande Djurö kommun medger, som tidigare nämnts, tillgängligt de-

klarationsmalerial inte en exakt beräkning av fastighetsbeskattningens ef­

fektivitet. Utredningsmannen har likväl funnit vissa beräkningar möjliga och

anför härom.

En sänkning av repartitionstalet till 3 synes kunna vidtagas utan några

påföljder för sommarnöjeskommunerna. Därvid förutsättes att taxerings­

värdena i dessa kommuner stiger genomsnittligt med en tredjedel. Om re­

partitionstalet sänkes till 2,5, torde viss minskning av skatteunderlaget kom­

ma att uppstå. Denna minskning är emellertid förhållandevis obetydlig. I

samband med en uppgång av taxeringarna med en tredjedel skulle sålunda

denna minskning av repartitionstalet betyda att garantibeloppen skulle ned­

gå med en sjättedel. Även om hela denna nedgång skulle avse effektiv fas­

tighetsskatt skulle, tillämpat på 1955 års inkomsttaxering, den av sänkning­

en av repartitionstalet föranledda utdebiteringshöj ningen stanna vid 55 öre

i Möja församling, 57 öre i Djurö församling och 66 öre i Nämdö försam­

ling. Med hänsyn till att garantibeloppen inte är hundraprocentigt effektiva

kommer dessa siffror i verkligheten avsevärt att reduceras, uppskattnings­

vis minst med 50 procent till cirka 30 öre.

Vad därefter angår kommuner med större vattenkraftverk har undersök­

ningar om skattebortfall vid en sänkning av repartitionstalet utförts i fråga

om Ådals-Lidens, Ragunda och Högdals kommuner. Undersökningarna har

begränsats till en beräkning för dessa kommuner av verkningarna av att

kraftverkens taxeringsvärden höjes med en tredjedel samtidigt som reparti­

tionstalet sänkes till 3 och 2,5. Hänsyn har alltså inte tagits till de föränd­

ringar som 1957 års allmänna fastighetstaxering kan väntas medföra för

kommunernas övriga fastigheter.

Utredningsmannen anser sig kunna konstatera att med en sådan höjning

av taxeringsvärdena för kraftverksfastiglieterna kommer en sänkning av

repartitionstalet från 4 till 3 inte att medföra några egentliga förändringar.

Om repartitionstalet däremot sänkes till 2,5 motiverar skattebortfallet en ut­

debiteringshöjning av 45 öre i Ådals-Lidens kommun och 24 öre i Ragunda

29

och Högdals kommuner. Utdebiteringarna avser i samtliga fall kommunal

inkomstskatt men inte landstingsskatt.

Beträffande de kommuner som domineras av skogsfastigheter anmärkes

i promemorian, att en sänkning av repartitionstalet till 3 eller 2,5 inte kom­

mer att innebära annat än obetydliga minskningar i skatteunderlaget.

På grundval av den nu redovisade utredningen förordar utredningsman­

nen en sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5. Denna sänkning skulle

innebära, inte blott att verkningarna av de väntade höjningarna av taxe­

ringsvärdena vid 1957 års fastighetstaxering eliminerades utan även i de

allra flesta fall en verklig minskning av den effektiva fastighetsbeskattning­

en. Vissa utdebiteringshöjningar torde, enligt utredningsmannen, sannolikt

bli nödvändiga för kommunerna vid den föreslagna sänkningen av reparti­

tionstalet. Av promemorian framgår dock att höjningarna kan antas bli

små och i regel kommer att understiga 25 öre per skattekrona. I vissa undan­

tagsfall och främst då i de s. k. sommarnöjeskommunerna och kraftverks-

kommunerna kan dock utdebiteringen antagas stiga med högst 45 öre.

Utredningsmannen anser sig däremot inte kunna rekommendera en sänk­

ning av repartitionstalet till 2 med hänsyn till storleken av de utdebite­

ringshöjningar en sådan sänkning skulle medföra framför allt för nyss

angivna slag av kommuner. I

I fråga om det skattebortfall, som för kommunerna skulle bli följden av

den föreslagna fortsatta successiva avvecklingen av fastighetsbeskattningen

anför utredningsmannen följande.

Det må här erinras om att det enligt lag den 9 april 1954 (SFS 1954: 154)

åligger stad, köping, landskommun och landstingskommun att verkställa

avsättning till särskild skatteregleringsfond i anledning av den år 1953 be­

slutade omläggningen av fastighetsbeskattningen. Avsättning skall ske med

sådant belopp att den särskilda skatteregleringsfonden vid utgången av år

1957 uppgår till ett belopp ej understigande vad staden, köpingen, lands­

kommunen eller landstingskommunen av statsverket uppburit under år

1955 på grundval av 1954 års fastighetstaxering.

Bestämmelserna om avsättning till dessa särskilda skatteregleringsfonder

har föranletts av följande förhållanden. Kommunala skatter uppbäres ge­

nom de statliga uppbördsmyndigheterna. Staten redovisar kommunalutskyl-

derna till kommunerna enligt vissa i kommunallagarna fastställda regler om

förskott å och slutavräkning av utskylderna. 1953 års omläggning av fastig­

hetsbeskattningen — som hade till följd att fastighetsskatten upphörde att

debiteras för sig och kom att ingå i den kommunala inkomstskatt, landstings­

skatt och de tingshusmedel som debiteras på grund av inkomsttaxeringen

— medförde emellertid att, på grund av reglerna om statens förskott å och

slutavräkning av kommunala utskylder, fastighetsskatt under år 1957 kom­

mer att inflyta till kommunerna dubbelt. De särskilda skatteregleringsfon-

derna har tillkommit för att hindra kommunerna att utnyttja den extra

skatteinkomsten under år 1957 för annat ändamål.

Rörande det framtida ianspråktagandet av de särskilda skattereglerings-

fonderna har bestämts att vad som finnes stadgat om inskränkning i kom­

muns rätt att ta medel ur fond i anspråk inte gäller de särskilda skatte-

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

regleringsfonderna såvitt avser tid efter utgången av år 1957. Departe­

mentschefen anförde i propositionen med förslag till lagen om de särskilda

skatteregleringsfonderna (prop. 1954:93 s. 19) följande.

»Jag förordar alltså icke någon föreskrift att det fonderade beloppet där­

efter skall kvarstå fonderat till dess fastighetsskatten avvecklats. Det får

ankomma på kommunerna att själva bestämma härutinnan. Därvid bör

kommunerna vara införstådda med att när framdeles ett beslut kan kom­

ma att fattas om fastighetsbeskattningens slopande, statsmakterna liar an­

ledning räkna med att dessa medel då finnes tillgängliga för det ändamål,

som föranlett deras fondering'. Skulle fråga uppkomma om bidrag från sta­

tens sida för att lindra övergångssvårigheterna, bör denna fråga bedömas

med beaktande jämväl av den extra inkomst som kommunerna uppbär un­

der 1957.»

Utredningsmannen uttalar, att kommun torde vara oförhindrad att i sam­

band med repartitionstalets sänkning eller annan åtgärd för fastighetsbe­

skattningens fortsatta successiva avveckling delvis taga särskild skattereg-

leringsfond i anspråk.

3. Remissyttrandena

Det övervägande flertalet av de myndigheter och organisationer, som

yttrat sig över förslaget, tillstyrker eller lämnar utan erinran att åtgärder

vidtages för att förhindra att fastighetsbeskattningen ökar som en följd av

höjningen av fastigheternas taxeringsvärden. Även längre gående åtgärder,

som syftar till en fortsättning på den år 1953 påbörjade successiva avveck­

lingen av fastighetsbeskattningen, tillstyrkes i regel.

Direkta avstyrkanden av alla åtgärder förekommer dock i de yttranden

som avgivits av länsstyrelsen i Södermanlands län och Tjänstemännens

centralorganisation ävensom i några av de yttranden, som på vederböran­

de länsstyrelses föranstaltande avgivits av kommuner. Tjänstemännens

centralorganisation erinrar om att organisationen i sitt yttrande över 1950

års skattelagssakkunnigas betänkande om fastighetsbeskattningen förklarat

sig anse fastighetsbeskattningen böra bibehållas samt anför därutöver.

1. Vid en bedömning av denna fråga bör enligt TCO:s mening bl. a. be­

aktas det förhållandet, att taxeringsvärdena varit oförändrade under tiden

1952

1957. Samtidigt har en successiv ökning av inkomstskatteunderlaget

ägt rum. Härigenom har således fastighetsskatteunderlaget förlorat i rela­

tiv betydelse; en process som annorlunda uttryckt kan sägas ha inneburit

en automatisk omfördelning av beskattningen mellan realkapital och in­

komster. Ett bibehållande av oförändrat repartitionstal vid en höjning av

taxeringsvärdena kan därför i och för sig icke sägas innebära en skärpning

av fastighetsbeskattningen i annan mån, än att denna höjning blir större

än inkomstökningen under femårsperioden. I den händelse man är beredd

att acceptera den relativa sänkning av fastighetsskatten, som automatiskt

ägt rum, skulle detta att döma av utredningsmaterialet genomsnittligt sett

uppnås vid en sänkning av repartitionstalet från 4 till 3. Utredningsmannens

förslag syftar således längre, vilket sannolikt kommer att få den konsekven­

sen, att kommunerna blir nödsakade att företa vissa utdebiteringshöjningar

för att kompensera den föreslagna sänkningen av repartitionstalet.

31

2. I detta sammanhang bör även uppmärksammas, att 1950 års skatte-

lagssakkunniga, som diskuterat de olika skäl, som hade anförts för ett

slopande av fastighetsbeskattningen, hade funnit, att dessa icke kunde till­

mätas avgörande betydelse. Enligt TCO:s mening har några nya skäl icke

förebragts, som skulle motivera ett ändrat ställningstagande till frågan

från TCO:s sida. Under alla förhållanden bör enligt organisationens upp­

fattning, repartitionstalet icke sänkas mer än vad som motsvarar den rela­

tiva sänkning av fastighetsskatten, som automatiskt ägt rum under den

senaste femårsperioden.

Kammarrätten och Svenska landskommunernas förbund framhåller att

föreliggande utredning synes otillräcklig för ett ställningstagande.

Kammarrätten anser att ett flertal olika förhållanden måste utredas, in­

nan man kan få en klar överblick huruvida eller i vad mån eu nedsättning

av repartitionstalet kan vara tillrådlig. Kammarrätten finner det förden­

skull vanskligt att för närvarande bilda sig en uppfattning om den fram­

tida utvecklingen av kommunernas finansiella situation. Denna omständig­

het synes kammarrätten böra mana till försiktighet vid bedömande av frå­

gan, huruvida det kan anses tillrådligt att genom nedsättning av reparti­

tionstalet för närvarande beröva kommunerna någon del av deras skatte­

underlag.

Svenska landskommunernas förbund finner sig inte kunna, utan när­

mare kännedom om verkningarna av garantiskattesystemets slopande, till­

styrka det framlagda förslaget. Likväl tillstyrker förbundet en sådan sänk­

ning av repartitionstalet som erfordras för att de nya taxeringsvärdena inte

skall leda till en skärpning av fastighetsbeskattningen.

Å andra sidan anser vissa av de hörda myndigheterna och organisationer­

na, att fastig hjetsbeskattningen bör omedelbart av­

skaffas. Denna uppfattning framföres av länsstyrelsen i Västmanlands

län, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund och Sveriges villaägareförbund, vilka

därjämte förordar att, för den händelse fastighetsbeskattningen finnes inte

nu kunna avskaffas, en ytterligare sänkning av repartitionstalet kommer till

stånd.

Sveriges fastighetsägareförbund anför bl. a.

I sitt yttrande den 7 mars 1953 över 1950 års skattelagssakkunnigas ut­

redning har förbundet utförligt motiverat sin ståndpunkt. Bland annat har

framhållits att eu särskild skattebelastning av fastigheterna icke rättvisli-

gen kan motiveras med kommunernas behov av ett stabilt skatteunderlag,

att behovet av ett sådant underlag markant minskats på grund av dels den

sammanläggning av kommuner som ägt rum, dels den alltmera tilltagande

kommunala fondbildningen, att fastighetsägarna genom bestämmelser i

byggnadslagstiftningen in. fl. författningar bidraga till kommunernas ut­

gifter för kommunikationsleder, vatten- och avloppsanläggningar in. in.,

varför den uppfattningen att fastighetsskatten skulle utgöra ersättning för

den del av kommunens utgifter, som mera påtagligt hänför sig till fastig­

heternas behov, måste anses helt oriktig, att den allmänna principen för

utmätande av direkt skatt i vårt land, att skatten skall utgå efter skatte-

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

förmåga, åsidosatts när det gäller fastighetsbeskattningen samt att fastig­

hetsskatten icke fyller kravet på likformighet och rättvisa. De skäl, som

förbundet därvid anfört, äga alltjämt sin giltighet.

I anslutning härtill får förbundet framhålla, att enbart en sänkning av

repartitionstalet enligt utredningsmannens förslag visserligen torde komma

att förebygga en höjning av fastighetsskatten, om man bedömer förhållan­

dena genomsnittligt för hela riket, men uppenbarligen måste stor ojämn­

het framträda, om man bedömer varje fastighet för sig, beroende på den

varierande höjning av taxeringsvärdena som kan komma att äga rum be­

träffande olika slag av fastigheter och inom skilda delar av landet. Därtill

kommer, att en höjning av taxeringsvärdena inverkar icke blott på fastig­

hetsbeskattningen, utan en höjning kommer även att medföra ytterligare

helastning av fastighetsägare beträffande förmögenhetsskatt samt gåvo-,

arvs- och kvarlåtenskapsskatt. På grund av' vad sålunda anförts yrkar för­

bundet i första hand, att fastighetsskatten nu måtte såsom tidigare plane­

rats helt avskaffas.

Sveriges villaägareförbund anför liknande synpunkter.

Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran en fortsatt

successiv avveckling av fastighetsbeskattningen. I flera yttranden åberopas

därvid de uttalanden som gjordes år 1953 i samband med behandlingen av

frågan om fastighetsbeskattningens omläggning och avveckling ävensom

bevillningsutskottets uttalanden under åren 1954—1956 i anledning av väck­

ta motioner om en sänkning av repartitionstalet. Därutöver framhåller

länsstgrelsen i Jönköpings län att fastighetsbeskattningen i sin nuvarande

form är tekniskt ohanterlig och utgör ett osäkerhetsmoment i taxerings-

arbetet. Länsstyrelsen anser vidare att fastighetsbeskattningen i sin nu­

varande form är tyngande för taxeringsarbetet och obegriplig för allmän­

heten. Därest en särskild fastighetsbeskattning anses böra bibehållas, bör

den erhålla karaktär av en lågprocentig objektskatt. Även länsstgrelsen i

Västmanlands län framhåller den betydande förenkling av taxeringsarbe­

tet, som ett avskaffande av fastighetsbeskattningen skulle föra med sig.

Beträffande formerna för en fortsatt avveckling av fastighetsbeskatt­

ningen råder i stort sett enighet därom, att avvecklingen bör ske genom

en ytterligare sänkning av repartitionstalet. Tre av de kommuner, vilka

till vederbörande länsstyrelse avgivit yttrande över promemorian, förordar

däremot att avvecklingen sker genom den i promemorian omnämnda me­

toden att helt avskaffa fastighetsbeskattningen i fråga om fastighet i fastig­

hetsägarens hemortskommun men att bibehålla den i övrigt.

Det av utredningsmannen föreslagna repartitionstalet 2,5, till-

styrkes av vattenfallsstyrelsen, statskontoret, riksskattenämnden, länssty­

relserna i Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs, Väster-

norrlands, Jämtlands och Norrbottens län, Hyresgästernas sparkasse- och

byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Landsorganisationen i Sverige,

Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska landstingsförbundet, Svenska

sparbanksföreningen, Svenska stadsförbundet, Svenska vattenkraftförening­

en och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

Även länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar att en avsevärd stegring av

värdena för skogsmark och växande skog väntas. Det torde därför, fram­

håller länsstyrelsen, böra övervägas om inte repartitionstalet för skogsvärde

borde sänkas till 2.

Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår att repartitionstalet för alla

slag av fastigheter sänkes till 2 för att säkerställa att den effektiva fastig­

hetsskatten inte stiger. Det kan nämligen, enligt länsstyrelsen, väntas att på

vissa håll inom länet taxeringsvärdena genomsnittligt stiger med mer än 60

procent, därvid anledningen främst synes vara de väntade höjningarna av

värdet å skogsmark och växande skog.

Även näringslivets skattedelegation uppehåller sig vid de väntade höj­

ningarna av värdena å skogsmark och växande skog. Dessa höjningar mo­

tiverar repartitionstalet 2 för skogsvärdet. Emellertid talar goda skäl för

att inte stanna vid att söka bibehålla garantibeskattningen vid dess nuva­

rande nivå utan även taga ett nytt steg mot dess avveckling. På grund här­

av förordar delegationen att repartitionstalet för alla slag av fastigheter sät­

tes till 2.

Svenska landstingsförbundet framhåller att den föreslagna sänkningen av

repartitionstalet till 2,5 torde i nuvarande läge utgöra den yttersta gräns, dit

man utan olägenheter kan gå. Även en sådan sänkning medför emellertid

för vissa slag av kommuner inte oväsentliga skattehöjningar.

För att i fastighetsbeskattningshänseende eliminera verkningarna av den

väntade höjningen av taxeringsnivån erfordras, påpekar riksskattenämn­

den, genomsnittligt för hela riket inte större sänkning av repartitionstalet

än till ungefär 3. Följderna av en ytterligare sänkning av repartitionstalet

torde bli mycket olika för skilda kommuner; likväl kan förmodas att en

nedgång av den effektiva fastighetsskatten skulle uppkomma. Särskilt käns­

liga för en ytterligare sänkning av repartitionstalet torde, enligt nämnden,

städerna med sin hyreshus- och egnahemsbebyggelse vara. Nämnden håller

för sannolikt att de finansiella följderna skulle bli allvarligare för städerna

vid en sänkning av repartitionstalet till 2,5 än vad utredningsmannen anta­

git. Å andra sidan framhåller nämnden följande.

För att icke på senare tid vidtagna avvecklingsåtgärder skola motverkas

genom den höjning av taxeringsvärdena, som väntas ske vid 1957 års all­

männa fastighetstaxering, bör sasom utredningsmannen föreslagit en mot­

svarande sänkning av repartitionstalet genomföras. Därutöver bör den vtter-

ligare sänkning av repartitionstalet ske, som må kunna genomföras ‘ utan

att alltför allvarliga rubbningar äga rum i det kommunala skatteunderlaget

I princip ansluter sig riksskattenämnden således till utredningsmannens för­

slag om en sänkning av repartitionstalet såsom ett led i en fortsatt succes­

siv avveckling av fastighetsbeskattningen. Riksskattenämnden vill i detta

sammanhang även framhålla, att sänkningen nu bör __ om möjligt __

vara så pass stor att fastighetsbeskattningen i nästa lagstiftnin«setapp kan

helt avskaffas.

35

Länsstyrelsen i Kristianstads lön, som allenast tillstyrkt en nedsättning av

repartitionstalet till 3, framhåller bl. a. följande.

Eniigt utredningsmannen skulle emellertid en sänkning av repartitions­

talet till 2,5 komma att medföra vissa utdebiteringshöjningar, beräknade ge­

nomsnittligt till 25 öre per skattekrona, i vissa fall bl. a. i sommarnöjes-

kommunerna ända upp till 45 öre per skattekrona. Åtstramningen av kre-

ditgivningen torde för ett flertal kommuner innebära att redan beslutade

eller planerade nödvändiga anläggnings- och liknande arbeten (vatten och

avlopp, ålderdomshem etc.) icke kunna på från början beräknat sätt finan­

sieras lånevägen. I många fall torde i dylikt läge icke återstå annan utväg

än höjning av utdebiteringen. Ett genomförande av de föreslagna nya kom­

munala ortsavdragen torde även på längre sikt kunna komma att medföra

vissa utdebiteringshöjningar. Även om det givetvis ur fastighetsägarnas syn­

punkt måste förefalla önskvärt med en verklig minskning av fastighets­

skatten kan det emellertid råda tvekan om man i nuvarande läge bör vid­

taga en åtgärd, som för de flesta kommuner kommer att medföra utdebite­

ringshöjningar.

Liknande synpunkter anföres av kammarrätten och överståthållarämbe-

iet.

Att repartitionstalets sänkning är beroende av storleken av höj­

ningen av taxeringsnivån, understrykes på flera håll i remiss­

svaren. I vissa från länsstyrelser inkomna yttranden lämnas uppgifter om

den pågående fastighetstaxeringen och dess väntade resultat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bedömer att taxeringsvärdena

kommer att stiga med ungefär 40 procent i länets landsbygd och med 15 ä

20 procent i städerna. Höjningen av värdena å en- och tvåfamilj sfastighe­

ter torde, enligt länsstyrelsen, i regel stanna vid omkring 30 procent. Läns­

styrelsen tillägger.

Den kommande höjningen för hela fastighetsbeståndet i länet kan må­

hända beräknas ligga vid 20, högst 25 procent, och kommer således icke att

uppgå till 33 procent. Fastighetsägarna i gemen komma på grund härav, för

delta läns vidkommande, icke att få någon höjd kommunalskatt, om repar­

titionstalet skulle sänkas till 3.

Helt allmänt kan sägas, att om värdehöjningen för någon viss fastighet

eller någon viss ort blir större än ett skäligt genomsnitt, detta är ett för­

hållande, som snarast tyder på en undertaxering vid 1952 års fastighets­

taxering. En sådan speciell undertaxering kan icke utgöra grund för sär­

skild lättnad i beskattningen vid 1957 års fastighetstaxering. Man har med

andra ord anledning alt endast beakta en normal nivålyftning vid bedöm­

ning av hur mycket repartitionstalet bör sänkas för att en skatteskärpning

icke skall inträda vid den nya fastighetstaxeringen.

Länsstyrelsen i Värmlands län meddelar att enligt rapporter från bered-

ningsnämnderna i länet höjningarna av taxeringsvärdena på länets lands­

bygd. inberäknat köpingarna, uppgår till 72 procent. Lägsta höjningen, 21

procent, utvisar Sunne köping, vilket bland annat får sin förklaring av alt

köpingen har mycket liten areal skogsmark. Största höjningen förekommer

i Södra Finnskoga socken av Finnskoga-Dalby kommun, 132 procent. Vi-

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

(lare framgår att mera utpräglade jordbrukskommuner eller de i södra de­

larna av länet och särskilt de kring Vänern liggande — uppvisar lägre taxe-

ringshöjning än övriga.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län bedömer, att taxeringsvärdena å jord­

bruksfastigheter kommer att höjas med omkring 60 procent, å villafastig­

heter med 50 procent ehuru med stora variationer inom olika distrikt, å hy­

resfastigheter med något 10-tal procent och å industri- eller vattenfallsfas-

tigheter med ungefär 25 procent.

De till länsstyrelsen i Jämtlands län inkomna rapporterna från bered-

ningsnämnderna visar att nivålyftningen i länet varierar mellan 40 och 80

procent.

Länsstyrelsen i Norrbottens län slutligen beräknar höjningen beträffande

jordbruksfastigheter till 60 procent och för annan fastighet till 40 procent.

I regel anses i remissyttrandena, att den tillstyrkta sänkningen av re-

partitionstalet inte kommer att medföra större skattebortfall för kommu­

nerna än att dessa skulle kunna bära förlusten. Såsom förut nämnts har

emellertid kammarrätten med hänsyn till mångfalden av osäkra faktorer i de

gjorda beräkningarna av skattebortfallet manat till försiktighet vid sänkning­

en av repartitionstalet. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att

försiktigheten bör bjuda att fastigheternas andel i det kommunala skatte­

underlaget inte minskas alltför mycket och länsstyrelsen framhåller sär­

skilt att den förestående höjningen av de kommunala

ortsavdragen förutsätter en noggrann hushållning inte endast med de

statliga utan även med de kommunala skattekällorna.

Även i andra remissyttranden framhålles att samband finnes mellan fas­

tighetsbeskattningens avveckling och den kommunala ortsavdragsreformen.

Av denna uppfattning är kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållar-

ämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads och Västmanlands län samt närings­

livets skattedelegation.

Riksskattenämnden framhåller följande.

I detta sammanhang vill riksskattenämnden även hänvisa till att 1956 års

kommunalskatterevision i sitt betänkande (SOU 1956:41) föreslagit en be­

tydande höjning av de kommunala ortsavdragen, därvid dock förutsatts att

kommunerna under en övergångstid skola erhålla kompensation av statsme­

del. I den mån full kompensation emellertid icke skulle komma att lämnas

från staten för den minskning av skatteunderlaget, som blir en följd av öka­

de kommunala ortsavdrag, kommer en övervältning av skattebördan att ske

på den effektiva delen av fastighetsskatteunderlaget. Då detta underlag icke

är bestämt med hänsyn till den verkliga skatteförmågan är det — liksom

ur avvecklingssynpunkt — angeläget att sådan övervältning undvikes. Det

sagda utvisar vikten av att frågan om höjning av ortsavdragen och om

sänkning av repartitionstalet prövas samtidigt och med tanke såväl på de

ekonomiska följderna för kommunerna som på avvägningen av skattetryc­

ket mellan olika grupper av skattskyldiga.

Liknande synpunkter framlägges av överståthållarämbetet.

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

redan nu äre anmärkningsvärt höga. Det gäller här att finna en lämplig och

ur kommunernas synpunkt godtagbar norm för täckning av genom repar-

titionstalets sänkning uteblivna skattekronor. Måhända kan hänsyn härtill

lagas vid tilldelningen av skatteutjämningsmedel till skattetyngda kommu­

ner. De medel, som komma att stå till buds genom den av utredningsman­

nen omförmälda skatteregleringsfonden, kunna på längre sikt icke bereda

tillräckliga lättnader.

Såsom av det ovan anförda framgår finner länsstyrelsen övervägande

skäl tala för den i förslaget förordade åtgärden att repartitionstalet sänkes

till 2,5. En sådan åtgärd kan emellertid, särskilt vid en mera påtaglig ned­

gång i inkomstskatteunderlaget, komma att ställa flera av länets kommuner

i ett försämrat ekonomiskt läge. Det gäller därför att redan i samband med

nedsättningen av repartitionstalet skapa en absolut garanti för en tillräcklig

kompensation åt berörda kommuner. För detta läns vidkommande åsyftas

i första hand Jokkmokk som — vilket redan framhållits — är en utpräglad

kraftverkskommun samt sådana kommuner som t. ex. Arvidsjaur, Arjeplog,

Gällivare, överkalix och Piteå landskommun, där stora skogsblock äro sam­

lade i en ägares hand.

Det torde erbjuda vissa svårigheter att finna en lämplig teknisk anord­

ning för beräkningen av den gottgörelse, som skall lämnas åt kommunerna

såsom kompensation för bortfallna fastighetsskattekronor. Metoden bör gi­

vetvis giva största möjliga materiella rättvisa samtidigt som den ej bör vara

för svårhanterlig i tillämpningen. Ha statsmakterna en gång bestämt sig

för att successivt avskaffa fastighetsskatten kan givetvis — åtminstone se­

dan en viss övergångstid förflutit — kompensation komma i fråga endast

i mera extrema fall. En tänkbar metod vore att sedan taxering för visst år

skett, uträkna beloppet av effektiva skattekronor beträffande av sanuna

person ägda fastigheter av visst minimitaxeringsvärde (förslagsvis 1 000 000

kronor) inom kommunen. För dessa fastigheter uträknas antalet effektiva

skattekronor enligt det gamla respektive det nya repartitionstalet (4 resp.

2,5). Man kan därefter lätt fastställa det bortfall av effektiva skattekronor,

som är föranlett av sänkning i repartitionstalet. Den här ifrågasatta uträk­

ningen av effektiva skattekronor torde lämpligen böra ske redan i samband

med taxeringen i första instans.

Även flera av de kommuner, som av vederbörande länsstyrelse berells

tillfälle att avgiva yttrande över utredningspromemorian, har förklarat sig

anse att gottgörelse för det genom sänkningen av repartitionstalet uppkom­

mande skattebortfallet bör utgå. Därvid har i ett par fall understrukits att

kompensationen bör vara beständig.

De för kommuner med större vattenkraftverk o. dyl. spe­

ciella förhållandena berörs i vissa yttranden. Svenska vattenkraftföreningen

instämmer i och understryker vad i promemorian framhållits beträffande

den betydande känslighet för rubbningar i det skatteunderlag som garanti­

beloppen för kraftverkens fastigheter representerar för kommuner med

större vattenkraftverk. Vid en fortsatt avveckling av fastighetsbeskattning­

en bör, anser föreningen, detta förhållande beaktas.

40

såsom nu vattenkraften, till stor del utnyttjas av företag i södra landsdelen,

vilka därvid tillgodoföra sig vinsterna utan att länet och dess kommuner er­

hålla någon nämnvärd del därav. I promemorian har uppgivits, att enbart

en ändring av kommunalskattelagens bestämmelser om fördelning av in­

komst av kraftverksrörelse — vilka bestämmelser allt sedan deras tillkomst

år 1928, då kraftledningsnätet i riket icke tillnärmelsevis var så utbyggt som

det numera är, innebära, att av inkomsten 10 % tages till beskattning i

kommun, där huvudkontoret är beläget, 25 % i kommun, där kraftverket

är beläget och 65 % i kommun, där förbrukning ägt rum — icke kommer

att gottgöra kraftverkskommunerna för ett bortfall av den på garantibe­

loppen belöpande skatten och att frågan om en sådan ändring för övrigt

överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga för utredning. Länsstyrelsen

är för sin del övertygad om att denna fråga icke kan lösas inom kommu­

nalskattelagens ram, enär, i den mån kraftverken i länet ägas av söderut

belägna företag med kraftdistributionsintressen, dessa kunna bestämma av­

gifterna för kraft, såväl den som de själva tillgodogöra sig som den de sälja,

till sådana belopp, att inkomsterna av kraftverken icke täcka mer än om­

kostnaderna, i följd varav någon beskattningsbar vinst icke uppstår. För

att komma till rätta med dessa ur länets synpunkt så orättvisa förhållanden,

synes det enligt länsstyrelsens mening vara i hög grad påkallat att genom

lagstiftning utfärdas sådana bestämmelser, att viss avgift för den vid kraft­

verken inom länet producerade kraften finge uttagas hos kraftverkens ägare

för att tillgodoföras länet och dess kommuner.

Däremot framhåller länsstyrelsen i Västernorrlands län, att man inte

kan bortse från att de s. k. kraftverkskommunerna även efter reparlitions-

talets sänkning kommer att intaga en gynnad ställning i förhållande till

landskommuner utan kraftverk.

Slutligen må särskilt nämnas, att Landsorganisationen i Sverige och

Tjänstemännens centralorganisation erinrar om att den föreslagna sänk­

ningen av repartitionstalet för ägare av större hyreshus, för vilka höjning

av taxeringsvärdena i regel inte är att vänta, kommer att medföra väsentliga

skattelättnader. Organisationerna förutsätter att dessa lättnader kommer

hyresgästerna till godo i form av sänkta hyror.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

4. Departementschefen

Den särskilda kommunala garantibeskattning som drabbar fastighets­

ägarna har sedan länge kritiserats från rättvisesynpunkt. Vid 1953 års riks­

dag togs ett första steg mot avveckling av denna skalteform i det att reparli-

tionstalet sänktes från 5 till 4. Beslutet innebar även, att avvecklingen skulle

fullföljas så snart detta lämpligen kunde ske.

Den nu förebragta utredningen visar, att fastighetsbeskattningens bety­

delse minskat ytterligare från tidpunkten för de undersökningar som låg

till grund för 1953 års riksdagsbeslut. Det framgår emellertid också, att

denna beskattning alltjämt är av vikt för en del kommuner, främst sådana

av mera särpräglad karaktär, såsom vattenfallskommuner samt i någon

41

mån kommuner med ett relativt stort bestånd av flerfamiljshus eller som­

marstugor. För dessa kommuner skulle ett omedelbart avskaffande av fas­

tighetsbeskattningen medföra större utdebiteringshöjningar och därmed en

betydligt ökad skattebelastning bl. a. för löntagare och jordbrukare. Av den­

na anledning finner jag icke möjligt att nu föreslå en fullständig avveckling

av fastighetsbeskattningen. Däremot föreligger uppenbarligen förutsättning­

ar för en partiell avveckling genom att ytterligare sänka repartitionstalet.

En särskild anledning att nu taga upp denna fråga är de höjningar av fas­

tigheternas taxeringsvärden som väntas bli en följd av den pågående all­

männa fastighetstaxeringen. Genom dessa höjningar ökas helt naturligt ut­

rymmet för sänkning av repartitionstalet. Å andra sidan skulle, om inte en

sådan åtgärd nu vidtogs, fastighetsbeskattningen komma att få ökad bety­

delse, något som skulle stå i strid med syftena att avveckla denna beskatt-

ningsform.

Såsom en riktpunkt för den nu aktuella sänkningen av repartitionstalet

bör enligt min mening uppställas, att detta tal bör bestämmas till den lägsta

nivå som är förenlig med ett skäligt hänsynstagande till de kommuner för

vilka fastighetsbeskattningen alltjämt har mera avsevärd betydelse. Av pro­

memorian framgår, att en sänkning av repartitionstalet till 2,5 i flertalet

av dessa kommuner inte skulle behöva föranleda större höjningar av utde­

biteringen än med 30 öre. I ett fall skulle utdebiteringshöjningen bli något

högre; den skulle dock stanna vid 45 öre. Däremot skulle en längre gående

sänkning av repartitionstalet leda till utdebiteringshöjningar av sådan stor­

lek att de inte bör godtagas. Jag vill i detta sammanhang anmärka, att ut­

redningsmannens undersökningar inriktats på de kommuner som enligt den

tidigare utredningen i ämnet visat sig vara särskilt beroende av fastighets­

beskattningen. Vad i vissa yttranden anförts om att de nu verkställda un­

dersökningarna skulle vara otillräckliga för ett ställningstagande synes med

hänsyn härtill knappast bärande.

Såsom framgår av utredningen kan höjningarna av taxeringsvärdena vän­

tas bli olika för skilda slag av fastigheter. I regel torde en sänkning av re­

partitionstalet till 2,5 mer än väl motsvara höjningarna av taxeringsvär­

dena. För särskilda grupper av fastigheter, framför allt skogsfastigheter

synes detta dock inte bli fallet; man räknar beträffande dem med höj­

ningar om 100 procent eller däröver. Med hänsyn härtill bar i några yttran­

den föreslagits att repartitionstalet skulle göras lägre för skog än för övriga

fastigheter.

Denna mening kan jag inte biträda. Det bör framhållas, alt fastighets­

beskattningen i allmänhet inte är effektiv beträffande skog. De årligen redo­

visade nettointäkterna av skogsfastighet är med andra ord vanligen högre än

det för fastighetsbeskattningen fastställda garantibeloppet. Härtill bidrager

i fråga om de större skogskomplexen, att gemensam inkomstberäkning nu­

mera kan ske för skogsområden i skilda kommuner. Vad de mindre skogs­

ägarna angår har dessa i allmänhet intresse av att med hjälp av lagstift­

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

42

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

ningen om skogskonto redovisa så jämna skogsinkomster som möjligt. Jag

vill även framhålla, att det synes ogörligt att skapa större rättvisa genom

finjusteringar av nu nämnd art. Vad som främst föranlett kraven på fastig­

hetsbeskattningens slopande är de erinringar som från rättvisesynpunkt kan

riktas mot denna beskattningsform. En differentiering i antydd riktning

synes knappast vara ägnad att generellt sett åstadkomma ett rättvisare be-

skattningsresultat. Det må tilläggas, att den pågående fastighetstaxeringen

bl. a. syftar till att uppnå en riktigare avvägning av taxeringsvärdena de

olika fastigheterna emellan. Den omständigheten att höjningarna blir större

för vissa fastigheter eller grupper av sådana behöver därför inte betyda an­

nat än att dessa representerar en förhållandevis större skattekraft.

Under åberopande av det anförda tillstyrker jag utredningsmannens för­

slag att generellt sänka repartitionstalet för fastighetsbeskattningen till 2,5.

I vissa yttranden har ifrågasatts att ge kommunerna ersättning av stats­

medel för härav föranledda minskningar i skatteunderlaget. Det har även

uttalats, att den föreliggande frågan borde lösas i samband med den kom­

mande ortsavdragsreformen.

I anledning häraV får jag erinra om att den begränsade reform som nu

föreslås på fastighetsbeskattningens område blivit avvägd under hänsyns­

tagande till kommunernas bärkraft. Enligt min mening bör därför den före­

slagna sänkningen av repartitionstalet inte ge anledning till befogade krav

på statsbidrag från kommunernas sida. Vad den kommunala ortsavdragsre­

formen angår kan framhållas att denna, enligt vad redan förutskickats, tor­

de komma att förbindas med ett statsbidragssystem som under en över­

gångstid ger kommunerna ersättning för den av reformen föranledda minsk­

ningen i skatteunderlaget. Det synes under sådana omständigheter inte fin­

nas anledning att sammankoppla de båda reformerna.

Slutligen vill jag med några ord beröra frågan om den slutliga avveck­

lingen av fastighetsbeskattningen. Utvecklingen synes gå i den riktningen

att en sådan reform bör bli möjlig inom en tämligen nära framtid. I fråga

om de särpräglade kommuner, som i högre grad är beroende av fastighets­

beskattningen, torde man emellertid även vid här avsedd tidpunkt få räkna

med att en fullständig avveckling skulle föranleda allvarliga problem. Eu

kompensation i någon form till dessa kommuner synes därför böra över­

vägas, och en särskild utredning i ämnet bör verkställas. Jag vill i detta

sammanhang nämna att en hithörande fråga redan är föremål för prövning

inom skattelagssakkunniga, nämligen om fördelningen av inkomster av vat-

tenlallsfastighet. I samband med den nyss förutskickade utredningen synes

även böra prövas vissa spörsmål av taxeringsteknisk art som uppdragits i

några yttranden. Jag syftar särskilt på det förhållandet, att deklaration av

sommarstugor o. likn. i annan kommun än hemortskommunen numera är

mycket enkel. Detta beror på att det garantibelopp som ligger till grund för

fastighetsbeskattningen alltid är högre än det inkomstbelopp som framkom­

mer vid taxering enligt den s. k. villaschablonen. Avskaffas fastighetsbe­

man — för att åvägabringa likställighet mellan hyresgästen och egnahems-

ägaren — i någon form beskatta den avkastning av det i egnahemsfastighe-

ten nedlagda egna kapitalet, som egnahemsägarna kunde anses åtnjuta ge­

nom nyttjandet av fastigheterna. En sådan räntebeskattning borde, på lång

sikt sett, ge samma resultat som en beskattning av egnahemsfastighetens

hyresvärde. — De sakkunniga föreslog, att sådan beskattning skulle ske

därigenom att såsom bruttointäkt av fastigheten skulle upptagas beräknad

ränta på fastighetens värde, vilket värde skulle presumeras motsvaras av

dess taxeringsvärde; avdrag från denna ränteinkomst skulle medges blott

för utbetald ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital och för tomträtts-

avgäld eller liknande avgäld, som till sin natur står utgiftsräntan nära.

Procenttalet för beräkning av bruttointäkten borde enligt de sakkunniga —

även om procenttalet inte borde bli föremål för täta växlingar — likväl

göras rörligt och fastställas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga ansåg att pro­

centtalet med hänsyn till då rådande förhållanden borde beräknas till 3,5.

Sistnämnda procenttal utgjorde emellertid, påpekar utredningsmannen,

även skillnadsbeloppet mellan å ena sidan fastighetens hyresvärde beräknat

till 6 procent av taxeringsvärdet och å andra sidan summan av andra om­

kostnader för fastigheter än ränteutgifter, allt uttryckt i procent av taxe­

ringsvärdet. Omkostnaderna beräknades därvid till för värdeminskning 1

procent, för vattenförbrukning, renhållning o. d. 0,5 procent och för repara­

tionskostnader 0,9 procent.

Vid 1953 års riksdag genomfördes därefter förslaget om schablonmässig

inkomstberäkning för en- och tvåfamiljsfastigheter. Utredningsmannen

framhåller att de lagbestämmelser som antogs av riksdagen i några hän­

seenden skiljer sig från de sakkunnigas förslag, bl. a. därutinnan att be­

stämmelserna skall tillämpas såväl för enfamilj sfastigheter som för två­

familjsfastigheter och att procenttalet för beräkning av bruttointäkten in­

togs i lagtexten och fastställdes till 3. Vid procenttalets fastställande togs

hänsyn till viss utredning om fastighetsomkostnaderna och 1952 års höj­

ning av taxeringsvärdena. I propositionen rörande denna lagstiftning ut­

talade departementschefen bl. a. (prop. 1953: 187 s. 25), att ett sådant

procenttal borde väljas att den framräknade inkomsten i genomsnitt inte

blev högre än den inkomst som framkom vid beräkning enligt dåvarande

regler och metoder.

Härefter föreslog, fortsätter utredningsmannen, 1950 års skattelagssak-

kunniga under hösten 1953, att schablonberäkning av fastighetsinkomst bor­

de införas även i fråga om fastighet som tillhörde bostadsförening eller

bostadsaktiebolag eller som ägdes av vissa allmännyttiga bostadsföretag.

Vid 1954 års riksdag antogs sådana bestämmelser. Beträffande inkomst av

fastighet, tillhörig bostadsförening eller bostadsaktiebolag, ansluter de sig

helt till den för en- och tvåfamiljsfastigheter gällande beräkningsmetoden.

Bestämmelserna rörande allmännyttiga bostadsföretags fastigheter har in­

skränkts till att avse sådana företag, som bildats efter den 30 juni 1945, och

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

utgifterna, då eljest underskott regelbundet skulle uppkomma även å fastig­

heter, som är belånade i blott normal omfattning. Såsom i propositionen an­

förts, innebär fastställande av ett procenttal av 3, såvitt de gjorda undersök­

ningarna ger vid handen, att nettointäkten genomsnittligt kommer att mot­

svara blott 2,4 procent av det egna kapitalet. En sänkning av procenttalet till

2,5 skulle medföra, att nettointäkten skulle motsvara blott 1,23 procent av

det egna kapitalet. Därest procenttalet sänktes till 2, skulle nettointäkten

uppgå till allenast 0,05 procent av det egna kapitalet. Utskottet finner med

hänsyn härtill och på de i propositionen anförda skälen, att det föreslagna

procenttalet med hänsyn till rådande förhållanden är väl avvägt, varför ut­

skottet avstyrker de ifrågavarande motionerna 1:473 och 11:595. I propo­

sitionen förutsättes, att frågan om procenttalet skall upptagas till nytt över­

vägande, om mera väsentligt ändrade förhållanden därtill föranleder.»

Vid 1955 års riksdag framfördes i samband med behandlingen av proposi­

tionen rörande ovannämnda bottenavdrag vid inkomst av kapital åtskilliga

motioner med yrkande om att det av 1950 års skattelagssakkunniga fram­

förda förslaget om bottenavdrag vid beräkning av inkomst av annan fastig­

het måtte godkännas (motionerna I: 396, 399 och 400 samt II: 492, 493 och

496). Motionerna vann emellertid inte riksdagens bifall. Vid 1956 års riksdag

har i motionerna I: 290 och 293 samt II: 224 och 238 föreslagits att i spar-

stimulerande syfte skulle medges ett avdrag vid beräkning av inkomst av en-

och tvåfamilj sfastighet å 200 kronor.

Sistnämnda motioner har avslagits av 1956 års riksdag under dess höst­

session.

Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen framhåller, att man kan gå olika vägar för att för­

hindra, att en höjning av taxeringsvärdena medför en höjd nettointäkt. Det

procenttal efter vilket fastighetens bruttointäkt beräknas kan nedsättas. Vi­

dare kan taxeringsvärdet reduceras vid inkomstberäkningen. Slutligen kan

ändring ske i avdragsbestämmelserna.

Utredningsmannen avvisar emellertid tanken på att reducera procenttalet

för inkomstberäkningen och anför härutinnan.

Såsom motiv för att införa bestämmelser om schablontaxering av ifråga­

varande fastigheter har anförts att man borde beskatta ränta på egnahems­

ägares egna i fastigheten nedlagda kapital. Vid en beskattning av beräknad

ränta å det egna kapitalet bör räntefoten ansluta sig till det allmänna ränte­

läget. När 1953 och 1954 års riksdagar fastställde intäkten av schablontaxe-

rad fastighet till 3 procent av taxeringsvärdet, skedde detta också under

hänsynstagande till dåvarande ränteläge. Vid nämnda tidpunkt var emellertid

ränteläget lägre än det nuvarande. Det torde böra beaktas att (för schablon-

taxerad fastighet liksom för annan fastighet) avdrag alltid medges för totala

beloppet av utgiftsräntorna, även om dessa på grund av ränteläget stigit.

Den effektiva förräntningen av det egna kapitalet, vilken vid tidpunkten för

schablonbestämmelsernas tillkomst av bevillningsutskottet beräknades till 2,4

procent, torde därför på grund av höjningen av utgiftsräntorna ha sjunkit

inte obetydligt.

Det nuvarande ränteläget pekar snarast mot en höjning av procenttalet för

beräkning av bruttointäkterna av schablontaxerad fastighet. Statsmakterna

har emellertid vid upprepade tillfällen givit uttryck åt sin avsikt att snarast

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

47

möjligt söka återföra ränteläget till sin tidigare, lägre nivå. Härtill kommer

att det vid tillkomsten av bestämmelserna om schablonmässig beräkning av

inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter uttalades (1953: 187 s. 49) att

alltför täta ändringar av procenttalet borde undvikas; först då en höjning

eller sänkning av den vanliga räntenivån kunde bedömas bli mera varaktig,

borde ifrågakomma att ompröva procenttalet för beskattningen av en- och

tvåfamiljsfastigheter.

Med hänsyn till dessa förhållanden synes någon höjning av procenttalet

inte för närvarande böra ske.

Ovan har refererats ett uttalande vid 1953 års lagstiftning av föredragande

departementschefen om att ett sådant procenttal borde väljas att den fram-

räknade inkomsten i genomsnitt inte blev högre än den inkomst som fram­

kom vid beräkning enligt dåvarande regler och metoder. Uttalandet synes

inte ha avsett att för all framtid binda inkomstbeskattningen av egnahems-

fastigheter m. in. vid 1952 års nivå. Med uttalandet torde allenast ha utsagts

att procenttalet borde sättas så att den schablonmässiga inkomstberäkningen

genomsnittligt sett inte medförde större inkomstskatt för egnaheinsägarna

in. fl. än om taxeringen verkställts enligt äldre metod med hänsyn tagen till

vid taxeringstillfället rådande hyrespris in. in.

Ej heller alternativet att reducera taxeringsvärdet vid inkomstberäkningen

förordas av utredningsmannen. Han framhåller därvid bl. a. att, när vid

schablonmässig inkomstberäkning för en- och tvåfamiljsfastigheter in. fl.

det egna i fastigheten nedlagda kapitalet beskattas, sker detta genom att be­

räknad ränta på fastighetens hela värde minskas med utgiftsräntorna. Kvar

står då beräknad ränta å egnahemsägarens egna i fastigheten nedlagda ka­

pital. Därvid förutsättes att fastighetens värde är lika med dess taxerings­

värde; någon motbevisning är inte tillåten och skulle — framhåller utred­

ningsmannen — för övrigt motverka schablonmetodens strävan till förenk­

lingar genom schablonisering.

I promemorian åberopas följande departementschefsuttalande i förenämn-

da proposition 1953: 187.

Beträffande taxeringsvärdenas lämplighet såsom grund för beräkning av

fastighetsägarens kapital i fastigheterna kan vidare framhållas, att taxerings­

värdena regelmässigt åsättes med viss försiktighet. Sålunda håller sig nivån

för de år 1952 åsatta taxeringsvärdena icke oväsentligt under de köpeskil­

lingar, som under senare år betalats och alltjämt betalas för fastigheterna.

Någon risk för att ränta kommer att beräknas å ett kapital, som är högre än

det verkliga värdet därav, torde därför knappast föreligga. Allmän fastighets­

taxering och därmed omprövning av taxeringsvärdena sker vart femte år. I

samband därmed anpassas sålunda dessa värden efter inträffade föränd­

ringar i prisnivån. Skulle en allmännare nedgång av fastighetspriserna in­

träffa under en taxeringsperiod, så att saluvärdena tenderar att understiga

taxeringsvärdena, kan finnas anledning taga under övervägande att föran­

stalta om allmän fastighetstaxering redan före utgången av den normala

taxeringsperioden.

Utredningsmannen föreslår för sin del att ett särskilt avdrag medges vid

beskattningen av inkomst av egnahemsfastighet (en- eller tvåfamiljsfastig-

het). Rörande avdragets storlek anföres i promemorian bl. a. följande.

48

En enfamilj sfastighet av genomsnittlig storlek och standard torde för när­

varande ha ett taxeringsvärde ej överstigande 40 000 kronor. Den genomsnitt­

liga höjningen av taxeringsvärdena för egnahemsfastigheter kan — såsom

framgår av ett tidigare avsnitt av framställningen — beräknas till 1/8 av nu­

varande taxeringsvärde. För att nettointäkten av en egnahemstastighet med

ett taxeringsvärde av 40 000 kronor inte skall stiga i samband med höjning­

en av taxeringsvärdet erfordras ett avdrag av 400 kronor. Det synes därför

lämpligt att vid beräkning av inkomst av egnahem ett extra avdrag å 400 kro­

nor medges.

Med det föreslagna avdraget skulle den som äger en enfamilj sfastighet, som

f. n. har högre taxeringsvärde än 40 000 kronor, inte erhålla full kompensa­

tion. I promemorian framhålles emellertid bl. a. följande.

Kompensationens karaktär av avdrag vid inkomsttaxeringen kommer i

viss utsträckning att vara gynnsam för ägare av större egnahemsfastigheter.

Avdraget underlättar amorteringar på i fastigheten intecknade skulder.

Amorteringsförmågan kommer emellertid att öka, inte efter avdragets stor­

lek, utan efter storleken av den på avdraget belöpande statliga inkomstskat­

ten. Storleken av denna skatt beror, förutom på avdragets storlek, även på

storleken av den skattskyldiges övriga inkomster. På grund av den statliga

inkomstskattens progressivitet kommer ett visst avdrag att ge större skatte­

lättnad i kronor räknat desto större de sammanlagda inkomsterna är. Efter­

som ett visst samband finnes mellan bostads- och inkomststandard, torde

det kunna förmodas att ägare av egnahem med taxeringsvärde som är högre

än genomsnittet i regel genom ett visst avdrag får större skattelättnad än

den som äger egnahem av nomal storlek och standard.

Beträffande tvåfamilj sfastigheter framhålles i promemorian, att man even­

tuellt kunde ifrågasätta om inte avdraget för tvåfainilj sfastigheter bör göras

större än för enfamiljsfastigheter. Vissa skäl talar emellertid däremot. Scha­

blonmetoden för beräkningen av inkomsten av en- och tvåfamiljsfastigheter

får nämligen, enligt utredningsmannen, anses som synnerligen gynnsam

för tvåfamilj sfastigheterna, eftersom ena bostadslägenheten i en tvåfamiljs-

fastighet brukar vara uthyrd. I regel torde ägaren av en tvåfamilj sfastighet

själv bebo blott den ena lägenheten. Avdrag syntes behöva medges blott för

den av fastighetsägaren själv bebodda lägenheten. Någon särregel för två­

familjsfastigheter är därför, enligt utredningsmannen, inte påkallad.

Utredningsmannen anser att avdrag blott skall ifrågakomma beträffande

fastighet, som verkligen utnyttjas av fastighetsägaren som helårsbostad.

Undantagna från avdragsbestämmelserna bör enligt utredningsmannen i

princip vara såväl sommarvillor, sportstugor och jaktstugor som uthyrda

egnahemsfastigheter. Emellertid framhålles det, att bestämmelserna bör va­

ra sådana att deklarations- och kontrollförfarandet inte onödigtvis kompli­

ceras. Fördenskull har utredningsmannen föreslagit att avdragsbestämmel-

sen utformas så, att avdrag skall medges blott i fråga om en fastighet samt

att den skall vara belägen i den skattskyldiges hemortskommun och inte får

vara helt eller till väsentligaste delen uthyrd. Utredningsmannen föreslår att

sistnämnda krav skall anses uppfyllt så snart fastighetsägaren i fastigheten

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

kapital och å andra sidan på sådan inkomst belöpande förvaltningskostnader,

ränteavdrag in. in. Bestämmelsen har den innebörden att sparavdraget inte

tillätes skapa underskott eller öka ett redan förut existerande underskott i

förvärvskällan, vilket underskott skulle få avräknas från den skattskyldiges

övriga inkomster.

Fråga uppkommer då om en motsvarande begränsning bör finnas beträf­

fande avdraget för egnahemsägare. Emellertid föreligger beträffande egna-

hemsfastigheter i viss mån olikartade förhållanden. Underskott å egnahems-

fastigheter är mycket vanliga, särskilt såvitt gäller mera nyförvärvade fas­

tigheter. Vid 1956 års taxering förekom i Norrtälje stad 656 deklarations-

bilagor avseende schablontaxerad en- eller tvåfamilj sfastighet i staden. Av

dessa bilagor utvisar 178 eller 27 procent underskott. Om taxeringsvärdena

å fastigheterna varit en tredjedel högre skulle antalet underskott visserligen

ha nedgått men likväl skulle 88 deklarationsbilagor eller 13 procent av total­

antalet ha utvisat underskott. Det torde nämligen få anses som fullt nor­

malt att en egnahemsfastighet förvärvas med anlitande av till största delen

lånade medel, vilka sedan undan för undan amorteras, till en början i rela­

tivt snabb takt. För egnahemsägaren kommer således i allmänhet, särskilt

de första åren, dels ränteutgifterna vara så höga att de överstiger ett belopp

motsvarande 3 procent av fastighetens taxeringsvärde, dels ock amorterings-

skyldigheten att vara betungande.

Én begränsning av avdraget till sådana fastigheter som inte utvisar under­

skott skulle därför komma att innebära att avdraget förmenas de egnahems­

ägare, som har det största behovet av en skattelättnad. Det föreslagna av­

dragets syfte att den höjda taxeringsnivån inte skall bereda egnahemsäga­

ren ökade svårigheter synes komma att på en väsentlig punkt förfelas om

bestämmelserna utformas så att relativt nybyggda och nyförvärvade egna­

hem ställdes utan möjlighet att utnyttja avdraget.

På grund härav föreslås att avdraget skall medges oberoende av om fastig­

heten lämnar över- eller underskott.

Emellertid föreslås en viss begränsning i avdragsrätten. Bruttointäkten av

egnahemsfastighet beräknas till 3 procent av taxeringsvärdet. Detta innebär

att för fastigheter, vilkas taxeringsvärde understiger 13 400 kronor, kommer

bruttointäkten att understiga 400 kronor. Utredningsmannen förordar, att

avdraget inte bör få överstiga bruttointäkten av förvärvskällan.

De ifrågasatta bestämmelserna om avdrag från inkomst av egnahemsfas­

tighet föreslås skola tillämpas första gången vid 1958 års taxering, då de nya

taxeringsvärdena kommer att ligga till grund för beräkningen av inkomst

av egnahemsfastigheter.

2. Remissyttrandena

Det övervägande flertalet av de myndigheter och organisationer som yttrat

sig över utredningsmannens förslag anser att åtgärder bör vidtagas i syfte

att förhindra att en allmän höjning av taxeringsvärdena vid 1957 års all­

männa fastighetstaxering medför ökad statlig inkomstskatt för egnahems-

ägarna. Endast två länsstyrelser och överståthållarämbetet har ifrågasatt

lämpligheten av de föreslagna åtgärderna.

52

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

munernas förbund, Svenska landstingsförbundet, Svenska sparbanksför­

eningen, Svenska stadsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges

lantbruksförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges villa­

ägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Även ett

flertal av de genom vederbörande länsstyrelses försorg hörda kommunerna

tillstyrker utredningsmannens förslag i huvudsak. Därjämte godtages detta

förslag av länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar och Malmöhus län, ehuru

med viss tvekan.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att avdragets syfte närmast är skat-

telindrande och har sin grund däri att inkomstskatten är för hög. Eftersom

avdraget därjämte, enligt länsstyrelsens uppfattning, skulle komplicera taxe-

ringsarbetet och försvåra likformigheten i beskattningen, ifrågasätter läns­

styrelsen om inte i första hand en mera allmän sänkning av inkomstskatten

bör ifrågakomma.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anför.

Det kan emellertid ifrågasättas om inte floran av schablonavdrag vid taxe­

ringen på detta sätt kommer att växa ut till ett alltför stort och invecklat

system. De olika avdragen — för vilka delvis olika regler skola gälla — tor­

de inte bli lätta för allmänheten att hålla reda på. Man har ännu inte sett

hur de år 1955 beslutade, med förenklingssynpunkter motiverade schablon­

avdragen utfalla vid deklaration och taxering, men det synes inte uteslutet

att avdragen, om de nu utökas med ännu ett, få en sådan omfattning att det

med tiden kan bli nödvändigt att — just ur förenklingssynpunkt — av­

skaffa dem.

Möjligen kan det också invändas att väl stora förmåner på detta sätt skul­

le beredas exempelvis en gift person som har både inkomst av kapital och

äger en villafastighet. En sådan person skulle få dubbla schablonavdrag,

vartdera å 400 kronor, vilket kan synas högt vid jämförelse med beskatt­

ningen av andra förvärvskällor och föranleda anspråk på liknande avdrag

där. Det torde också få medges att inkomsten av en villafastighet, sådan

den beräknas enligt den nuvarande schablonmetoden, rätteligen borde föras

under förvärvskällan inkomst av kapital — och sålunda medföra endast en­

kelt schablonavdrag — såsom också skett med inkomsten av uthyrd lägen­

het i bostadsföreningshus. Emellertid skulle då icke det verkliga syftet med

det nu föreslagna avdraget uppnås, varför en sådan omläggning inte lär

vara i detta sammanhang aktuell.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tvekar mellan det av utredningsmannen

föreslagna avdraget och en sänkning av det procenttal efter vilket bruttoin­

täkten av en- och tvåfamilj sfastigheter beräknas. Länsstyrelsen anför.

Av utredningsmannen anförda principiella betänkligheter mot en sänk­

ning av procenttalet för inkomstberäkningen synes icke böra tillmätas avgö­

rande betydelse eftersom fastighetskapitalet faktiskt kräver direkta utgifter,

reparationer etc., som saknar motsvarighet beträffande andra kapitaltill­

gångar. För att motverka den väntade höjningen av taxeringsvärdena är en

justering på inkomstsidan onekligen den mest effektiva. Om man emellertid

lägger huvudvikten på det sparfrämjande syftet synes ett schablonavdrag

vara att föredraga. Länsstyrelsen vill med sistnämnda motivering icke mot­

sätta sig ett schablonavdrag med föreslaget belopp.

54

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

för övriga slag av annan fastighet, varav inkomsten fortfarande skulle be­

räknas efter dittills gällande beräkningsmetod. Det synes också i hög grad

angeläget, att till begränsning av de olägenheter, som alltid måste bliva en

följd av två parallellt tillämpade, olika metoder för beräkning av samma

slag av inkomst, schablonmetoden, så långt möjligt, så anpassas efter in­

komstberäkningen för övrig annan fastighet, att icke, på längre sikt sett, två

helt skilda inkomstnivåer uppstå. Den naturliga och vid schablonberäkning­

ens införande avsedda metoden för en sådan anpassning lärer vara juste­

ring, i erforderlig utsträckning, av procenttalet för schablonberäkningen.

Vid en sådan justering lärer böra beaktas icke endast verkan av en förvän­

tad höjning av den allmänna taxeringsnivån för eu- och tvåfamiljsfastig-

heter, utan även å ena sidan den höjning av hyresnivån, som på senare tid

inträffat på grund av genomförda generella hyreshöjningar, samt de höj­

ningar av hyresnivån, vilka kunna tänkas bliva en följd av en eventuell libe­

ralisering av hyresmarknaden, som för närvarande är under övervägande,

och å anda sidan den ökning av fastighetsomkostnaderna, som på senare tid

ägt rum. Sedan genom en sådan anpassning av procenttalet för schablon-

taxeringen likställighet nåtts, så långt möjligt, i fråga om inkomstberäk­

ningen på längre sikt sett mellan de olika slagen av fastigheter på basis av

1957 års taxeringsnivå, lärer anledning saknas att enbart på grund av ut­

fallet av den nu pågående fastighetstaxeringen för det ena eller andra sla­

get av fastighet göra något avsteg från denna likställighet.

Av skäl, som tidigare utvecklats, skulle kammarrätten vilja förorda en

omprövning av det procenttal, efter vilket schablontaxeringen av inkomsten

av dessa fastigheter nu sker, under hänsynstagande till de efter faststäl­

lande av detta procenttal inträffade ändringar i förhållanden, som kunna

inverka på procenttalets höjd. I detta sammanhang vill kammarrätten icke

underlåta att framhålla, att det procenttal, efter vilket omkostnad i form av

värdeminskning därvid beräknats, möjligen numera kan befinnas lågt bland

annat med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på bostadsbyggan­

dets område och den i viss mån kvalitetsförsämrande rationalisering, som

därvid lärer ha förekommit i synnerhet beträffande en- och tvåfamilj sfastig­

heter. I vart fall vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida icke även vid eu

av en måttlig förhöjning av värdeminskningsavdraget betingad förkortning

av den beräknade livslängden det procenttal, efter vilket reparationskost­

naderna beräknats vid fastställande av procenttalet för schablonberäkning,

är lågt vid nu rådande höga kostnadsläge för reparationer. Båda dessa om­

kostnadsposter lära, enligt sakens natur, genomsnittligt ställa sig i relation

till byggnadskubiken högre för en- och tvåfamiljsfastigheter än för större

hyreshus. Det synes därför kammarrätten icke osannolikt, att en ompröv­

ning av procenttalet för schablonberäkning av intäkten av en- och tvåfa­

miljsfastigheter skulle giva anledning till nedsättning av detsamma.

Riksskattenämnden samt länsstyrelserna i Västmanlands, Gävleborgs och

Norrbottens län föreslår att procenttalet för inkomstberäkningen fastställes

till 2,5. Riksskattenämnden anför.

I den mån syftet med de föreslagna åtgärderna är att förhindra, att den

väntade höjningen av taxeringsnivån skall komma att få ogynnsamma eko­

nomiska konsekvenser för flertalet fastighetsägare, bör detta syfte enligt

riksskattenämndens mening hellre tillgodoses genom att procenttalet vid

inkomstberäkningen sänkes till 2,5 eller till samma belopp som repartitions-

talet. Ur taxerings- och deklarationssynpunkt blir resultatet av en dylik

åtgärd utan tvekan mer tillfredsställande än den av utredningsmannen fö­

reslagna.

Om procenttalet vid inkomstberäkningen av en- och tvåfamiljsfastighetei

sänkes till 2,5 kan detta medföra, att verkningarna av den höjda taxerings-

nivån icke helt undanröjes utan att en viss mindre höjning sker av brutto­

intäkterna för de fastigheter, varom här är fråga. Den ökning av skatte-

utgifterna för egnahemsägarna, som en dylik åtgärd skulle kunna medföra,

synes emellertid bliva obetydlig. Det bör även beaktas att, sedan schablon­

taxeringen för en- och tvåfamilj sfastigheter införts, en höjning av den all­

männa hyresnivån tillkommit, som icke påverkat inkomstberäkningen av de

schablontaxerade fastigheterna. Detta kan i och för sig tala för att en dylik

mindre skattehöjning är berättigad. I detta sammanhang vill riksskatte­

nämnden även fästa uppmärksamheten på att det vid taxeringen beräknade

värdet av t. ex. jordbruksarbetares bostadsförmån höjts i anledning av för­

ändringarna i den allmänna hyresnivån.

En sänkning av procenttalet vid inkomstberäkningen skulle visserligen,

såsom utredningsmannen understrukit, innebära att man avlägsnar sig från

principen att räntefoten på egnahemsägarens i fastigheten nedlagda kapi­

tal bör ansluta sig till det allmänna ränteläget. Emellertid är det just detta

som på ett eller annat sätt måste ske — och så är i realiteten fallet även om

man konstruerar lagstiftningen såsom ett »sparavdrag» — om man xill

motverka den höjning av den statliga inkomstskatten, som i fråga om scha­

blontaxerade fastigheter blir följden av högre taxeringsvärden. Man kan ej

heller helt bortse från att procenttalet för dessa fastigheter ej torde liava

bestämts uteslutande med hänsyn till det allmänna ränteläget utan också

med visst beaktande av andra faktorer.

Tjänstemannens centralorganisation anser att, innan definitiv ställning

till procenttalets höjd tages, det bör klarläggas hur fastighetsomkostnader-

na och den allmänna hyresnivån utvecklats efter det att schablontaxeringen

beslutades. Vidare framhålles av organisationen vissa skäl för att det före­

slagna avdraget bestämmes, icke till ett belopp i kronor, utan i procent på

taxeringsvärdet. Det procenttal som därvid borde ifrågakomma utgör 0,75.

Enklast är då att den schablonberäknade bruttointäkten av en- och tvåfa­

milj sfastigheter bestämmes till 2,25 procent.

De principiella anmärkninga r mot förslaget som framförts

— även av vissa remissinstanser som ansett sig på grund av omständig­

heterna inte böra motsätta sig det föreslagna avdraget — går i regel ut på

att ett avdrag med den föreslagna konstruktionen icke verkar likformigt

och strider mot de förenklingssträvanden i fråga om deklarations- och taxe-

ringsförfarandet som framkommit under senare år.

Så t. ex. framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att, medan

avvecklingen av fastighetsbeskattningen innebär alt den direkta beskatt­

ningen bättre anpassas efter skatteförmågeprincipen, så innebär det före­

slagna avdraget för egnahemsägare, att man i annat hänseende avlägsnar sig

från denna grundsats. Riksskattenämnden framhåller bl. a. att taxerings-

arbetet genom det föreslagna avdraget kompliceras och anför.

Genom införandet av schablonavdrag vid förvärvskällan kapital samt scha­

blontaxering vid förvärvskällan annan fastighet ha betydande förenklingar

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

55

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

åstadkommits i såväl taxerings- som deklarationsförfarandet. De åtgärder

utredningsmannen föreslagit synas få en helt motsatt effekt. De deklara-

tionsformulär (nr 6 b resp. 2 b) som användas för en- och tvåfamilj sfastig-

heter samt för sommarstugor, belägna i annan kommun än hemortskom­

mun, äro ytterst förenklade. Därest garantibeloppet på sätt utredningsman­

nen föreslagit kommer att understiga procenttalet för inkomstberäkningen,

måste såväl nettointäkt som procentavdrag (= garantibelopp) redovisas

å blanketterna. Såsom reglerna för sparavdraget utformats i förslaget,

torde även en relativt vidlyftig förklarande text erfordras å de deklarations­

blanketter, där inkomst av ifrågavarande slag av fastigheter redovisas, inte

minst med hänsyn till att åtskilliga fastigheter, för vilka schablontaxeringen

är tillämplig, avses skola vara undantagna från sparavdraget. Reglerna om

förlust av sparavdraget vid flyttning till annan kommun och om uppdel­

ning av avdraget på flera ägare respektive reduktion av detsamma, när fas­

tighet innehafts mindre än ett helt kalenderår eller då avdraget överstiger

den schablonmässigt beräknade intäkten av fastigheten, äro också ägnade

att komplicera blanketterna. Riksskattenämnden finner sålunda att de av

utredningsmannen föreslagna åtgärderna komma att få till följd, att redan

\unna och åsyftade lättnader i deklarations- och taxeringsförfarandet till

viss del bortfalla.

Länsstyrelserna i Jönköpings, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorr-

lands län anför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att, därest repartitionstalet

sänkes till 2,5, d. v. s. till ett tal som är lägre än den schablonberäknade

bruttointäkt, ägare av sådana en- och tvåfamilj sfastigheter som är belägna

i annan kommun än ägarens hemortskommun kan bli beskattade i först­

nämnda kommun inte bara för garantibelopp för fastigheten utan därut­

över även för inkomst av fastigheten. Därav framtvingas ett omständligt

arbete genom att det för fastigheten yrkade avdraget för räntor och dylikt

måste kontrolleras inte blott såsom hittills av taxeringsnämnden i fastig­

hetsägarens hemortskommun utan även av taxeringsnämnden i den kom­

mun där fastigheten är belägen. Länsstyrelsen påpekar att enbart inom

Värmdö fögderi vid 1956 års taxering för 22 000 sommarstugor och dylikt

taxering åsattes allenast för garantibelopp.

Det av utredningsmannen föreslagna avdragsbeloppet, 400 kronor,

har i allmänhet accepterats av de remissinstanser, som tillstyrkt eller lämnat

utan erinran förslaget att genom ett extra avdrag vid inkomsttaxeringen be­

reda egnahemsägarna kompensation för de höjda taxeringsvärdena. I några

yttranden framförs dock andra förslag.

Landsorganisationen i Sverige anser att man inte bör bestämma avdraget

till visst belopp i kronor, enär detta skulle medföra orättvisor, i det att ett

nytt och svåröverskådligt progressivitetselement infördes i skattesvstemet.

Landsorganisationen föreslår i stället att avdraget bestämmes till 0,75 pro­

cent av taxeringsvärdet. Ett sålunda beräknat avdrag skulle ge full kompen­

sation vid en genomsnittlig höjning av taxeringsvärdet med en tredjedel.

Även länsstyrelsen i Kristianstads län uttalar sig för ett procentuellt av­

drag men med viss maximering och föreslår att avdraget skall beräknas till

en procent av taxeringsvärdet, dock högst till 400 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

57

Sveriges villaägare förbund föreslår en kombination av avdrag, nämligen

dels ett avdrag å en procent av taxeringsvärdet för att kompensera egnahems-

ägarna för förhöjningen av taxeringsvärdet och dels ett avdrag å 400 kronor

för ägare av mindre egnahem (taxeringsvärde å högst 60 000 kronor) såsom

en uppmuntran av egnahemssparandet. För den händelse detta förslag inte

skulle vinna beaktande tillstyrker förbundet det i utredningspromemorian

framlagda förslaget med den jämkningen att avdragsbeloppet, för att bättre

tillgodose egnahemsägarna inom samtliga storleksgrupper, höjes till 600 kro­

nor. Förbundet anför bl. a. följande.

Villaägareförbundet får därför föreslå ett lämpligt procentavdrag i 3 V-

schablonen beträffande en- och tvåfamilj sfastigheterna. Storleken av delta

procentavdrag bör beräknas med hänsyn till att någon genomsnittlig skatte­

ökning på grund av taxeringsvärdenas höjning icke bör komma till stånd.

Om taxeringsvärdena höjas med i genomsnitt 35 % bör avdraget sättas till

0,8 procentenheter av taxeringsvärdena, vilket hör kunna avrundas till 1 c/c.

Denna avrundning torde bl. a. kunna motiveras med att fastigheter under

20 000 kronors taxeringsvärde enligt direktiven för fastighetstaxeringsarbetet

kommer att höjas med i genomsnitt 50 %.

Härigenom vinnes även, att man låter kompensationen för taxeringsvärde­

nas höjning, åsyftande oförändrad genomsnittlig skatt, verka just på den

faktor där skattehöjningen slår igenom, nämligen schablonen för inkomst­

skattens beräknande. Metoden har härigenom en bestämd fördel framför det

av utredningsmannen i utredningens avsnitt III föreslagna sparavdraget,

vilket icke har något direkt sammanhang med skattehöjningen på grund av

taxeringshöjningen. Till sin verkan blir sparavdraget mera svårt att beräkna.

Invändningar har framförts mot vissa av förslagets detalj­

bestämmelser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att avdrag bör medges för alla fastig­

heter, som vid inkomsttaxeringen omfattas av den för en- och tvåfamilj sfas­

tigheter avsedda schablonmetoden för inkomstberäkningen, och anför.

Länsstyrelsen anser det däremot vara nödvändigt att bevara enhetligheten

i beskattningsreglerna så att, därest en ändring vidtages, denna skall gälla

samtliga de fastigheter, vilka för närvarande omfattas av schablonregeln. Ett

sönderbrytande av schablonen skulle medföra åtskilliga taxeringstekniska

olägenheter och i väsentlig grad innebära ett steg tillbaka i förenklingssträ-

vandena inom beskattningen. Länsstyrelsen kan icke heller i sak finna utred­

ningsmannens motivering för ett undantagande av vissa fastigheter företrä­

desvis de s. k. sommarvillorna från den avsedda skattelättnaden vara befo­

gad. I yttrande år 1952 över det då föreliggande förslaget till schablonregelns

införande framhöll länsstyrelsen att räntebeskattning av investeringar i en­

familjshus men ej av investeringar i lyxbilar eller lustjakter är resultatet av

en ren skälighetsbedömning som reellt sett innebär cn misskreditering i skat­

tehänseende av vissa levnadskostnader. Det nu föreliggande förslaget skär­

per betydelsen av denna principiella invändning dels i och för sig genom höj­

ningen av taxeringsvärdena och dels genom den ifrågasatta regeln att som­

marvillor vid statlig beskattning skall behandlas strängare än egnahemmen.

Just jämförelsen med förvärvskällan kapital — där sparavdraget skall höjas

— hade bort föranleda utredningsmannen att göra en annan avvägning. En­

ligt länsstyrelsens förmenande leder nämligen 1952 års ränteresonemang som

grund för schablonregeln närmast fram till att all fastighetsbeskattning i den

nya schablonregelns form är eu form av kapitalbeskattning.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

Länsstyrelsen vidhåller sin mening att schablonregeln måste uppfattas som

en rent praktisk angelägenhet och kan därför icke godta utredningsmannens

ståndpunkt beträffande sommarvillornas behandling vid statlig taxering.

Även kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet samt läns-

stgrelserna i Kalmar och Västernorrtands län anser, att de nu berörda be­

gränsningarna i den föreslagna avdragsrätten kan utgå.

Kammarrätten framhåller i sitt yttrande att svårigheter kan befaras upp­

stå vid tillämpningen av förslagets avdragsbestämmelser. Bl. a. befarar kam­

marrätten att kravet på att egnahemsfastigheten inte får vara helt eller till

väsentligaste delen uthyrd kommer att leda till tolkningssvårigheter. Även

länsstyrelsen i Jönköpings län vänder sig mot detta krav.

Däremot vill länsstyrelsen ifrågasätta om inte undantaget för fastighet,

som varit helt eller till väsentligaste delen uthyrd, borde kunna utgå. Det

skulle nämligen ur taxeringssynpunkt vara en påtaglig fördel om avdraget

alltid kunde anknytas till sådana fastigheter, för vilka inkomsten beräknas

enligt schablonmetoden. Genom undantaget vinnes inte sådan överensstäm­

melse, varjämte tvistigheter kunna uppkomma, exempelvis när i en tvåfa­

milj svilla den av ägaren bebodda lägenheten är mycket liten i förhållande

till den uthyrda lägenheten. Ur den synpunkt, varmed schablonavdraget mo­

tiveras i promemorian — sparandesynpunkten — är det för övrigt svårt att

finna någon grund för undantaget. Det sparande, som äger rum genom amor­

teringar på en uthyrd villafastighet, synes vara lika förtjänt av uppmuntran

genom sparavdrag som sparandet i en av ägaren bebodd fastighet. Det blir

ju dessutom inte fråga om mer än en, i hemortskommunen belägen fastighet,

varför undantaget mycket sällan torde få betydelse.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför liknande synpunkter.

Enligt förslaget skulle i vissa fall det för egnahemsägare avsedda avdraget

komma att medges för sommarvilla o. dyl. som är belägen inom fastighets­

ägarens hemortskommun. Länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Kristianstads och Norrbottens län anser att detta förhållande icke är tillfreds­

ställande och att bestämmelserna bör utformas så, att avdrag icke skall

kunna medges för sommarvillor och andra dylika fastigheter, som inte är att

anse som egnahemsfastigheter i inskränkt mening.

Den föreslagna bestämmelsen att avdrag skall få åtnjutas endast av fysisk

person har mött vissa gensagor. Kammarrätten och Svenska sparbanksför­

eningen anser att avdragsrätten bör utsträckas till oskift dödsbo. Kammar­

rätten befarar därjämte alt begränsningen även i övrigt kan komma att med­

föra vissa komplikationer, genom att locka till diverse transaktioner mellan

å ena sidan aktiebolag och handelsbolag in. fl. juridiska personer och å

andra sidan delägare i bolaget för att komma i åtnjutande av avdrag.

I utredningspromemorian förutsättes att det för egnahemsägare avsedda

avdraget skall medgivas även om avdraget skulle medföra eller öka ett un­

derskott å fastigheten. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför härom föl­

jande.

Länsstyrelsen anser för sin del, att avdrag bör medgivas, om garanti­

beloppet beräknas till tre procent av taxeringsvärdet. En sänkning av pro­

60

K ungt. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

ten. För egen del har utredningsmannen förordat att ett särskilt avdrag å

400 kronor skall medges vid beskattningen av egnahemsfastighet. I fråga

om beloppets storlek framhåller utredningsmannen att detsamma är så av­

vägt, att nettointäkten av en egnahemsfastighet med ett nuvarande taxe­

ringsvärde å 40 000 kronor icke skall sliga vid en höjning av taxeringsvärdet

med en tredjedel. Då avdraget avvägts i förhållande till vad som är erfor­

derligt för att åstadkomma full kompensation i fråga om egnahem av ge­

nomsnittlig storlek och standard kommer givetvis ägare av mindre egnahem

att bli något överkompenserade. Å andra sidan kommer enfamilj sfastighe-

ler, som bär högre taxeringsvärde än 40 000 kronor, att få vidkännas en viss

höjning av intäkten.

I och för sig kan goda skäl anföras för att använda den av utrednings­

mannen anvisade metoden med ett särskilt egnahemsavdrag. Emellertid

kommer detta, såsom framgår av det anförda, att verka ojämnt även inom

området för vad som är att beteckna som egnahem, villor och tvåfamilj sfas­

tigheter av normal typ. Vidare kompliceras frågan rent taxeringstekniskt om

man, såsom jag föreslagit i ett föregående avsnitt, genomför en sänkning av

repartitionstalet från 4 procent till 2,5 procent. Utredningsmannens förslag

förutsätter att det nuvarande procenttalet 3 skall bibehållas för den scha­

blonmässiga beräkningen av bruttointäken. Såsom jag redan i annat sam­

manhang nämnt skulle den situationen då uppkomma att garantibeloppet

blir lägre än intäkten enligt villaschablonen. Riksskattenämnden har i sitt

remissyttrande påpekat att detta förhållande skulle medföra en komplice-

ring av deklarations- och taxeringsförfarandet. Jag delar denna uppfattning

och vill för egen del tillägga att ett genomförande av utredningsmannens för­

slag säkerligen skulle medföra att inkomstberäkningen för de schablontaxe­

rade fastigheterna, i synnerhet för de som ligger i annan kommun än hem­

ortskommunen, skulle förefalla de skattskyldiga onödigt invecklad.

Vid övervägande av frågan har jag funnit att man, trots de betänkligheter

av principiell natur som man kan hysa mot en sådan åtgärd, nu bör ned­

sätta procenttalet för villaschablonen från 3 till 2,5. Härigenom skulle sam­

ma procenttal komma att gälla såväl vid bestämmandet av fastighetens ga­

rantibelopp som vid uträknandet av fastighetens bruttointäkt.

Den föreslagna nedsättningen av procenttalet för beräkningen av brutto­

inkomsten skulle emellertid inte hindra att vid en höjning av taxeringsvär­

dena med omkring 35 procent bruttointäkten av en egnahemsfastighet lik­

väl ökar något. Denna konsekvens kan för det stora flertalet fastigheter

undvikas om sänkningen av procenttalet kombineras med ett avdrag av den

typ som utredningsmannen föreslagit. Jag förordar därför i sådant syfte

ett extra avdrag å 200 kronor. Detta avdrag synes dock böra begränsas till

sådana en- och tvåfamilj sfastigheter, som användes som bostad för ägaren.

Hur nettointäkten av villafastigheter påverkas av de föreslagna åtgär­

derna — alltså en sänkning av procenttalet för villaschabloncn från 3 till 2,5

och införandet av ett extra avdrag å 200 kronor — framgår av följande

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

vid 1958 års taxering regelmässigt kommer att föreligga för sådan ägare av

en- och tvåfamiljsfaslighet som varit bosatt å fastigheten antingen den 1

november 1956 eller samma datum 1957. Särskilt undantag för uthyrda fas­

tigheter synes då överflödigt. Ej heller torde någon särregel för äkta makar

behövas.

I de fall bruttointäkten jämkas på grund därav att fastigheten förvärvats

eller avyttrats under beskattningsåret eller på grund därav att beskattnings­

året omfattar annan tid än 12 månader, torde motsvarande jämkning av

avdragsbeloppet böra ske.

Har fastighet flera ägare, bör avdragsbeloppet fördelas mellan ägarna i

förhållande till varje delägares andel i fastigheten. Huruvida delägare är be­

rättigad åtnjuta avdrag för den del av avdragsbeloppet, som belöper på ho­

nom, får därefter prövas med hänsyn till hans mantalsskrivningsförhål-

landen.

Utredningsmannen har — under hänvisning till de bestämmelser som gäl­

ler beträffande det extra avdrag som medges vid beräkning av inkomst av

kapital — föreslagit att från avdragsrätt skulle uteslutas alla juridiska per­

soner således även oskifta dödsbon. I likhet med vissa remissinstanser fin­

ner jag tillräckliga skäl icke föreligga att göra undantag för oskifta dödsbon.

Jag förordar sålunda att avdragsrätten utsträckes till att omfatta jämväl

dessa, därvid såsom förutsättning för avdrag skall gälla att någon av del­

ägarna mantalsskrivits å fastigheten.

De nu förordade åtgärderna har, på sätt utredningsmannen föreslagit, be­

gränsats till de fastigheter som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen,

d. v. s. en- och tvåfamilj sfastigheter. Någon anledning att nu ändra motsva­

rande bestämmelser för fastigheter, som tillhör bostadsföreningar m. fl.

(24 § 3 och 4 inom.), anser jag inte föreligga. Beträffande värdet av bostads­

förmån å jordbruksfastighet vill jag påpeka att detta värde skall beräknas

med ledning av i orten gällande hyrespris och sålunda inte står i direkt för­

hållande till taxeringsvärdet å fastigheten. V.

V. Avdrag från inkomst av kapital

1. Promemorian

I promemorian påpekas, att det föreslagna avdraget för villafastigheter

kommer att överstiga avdraget vid beräkning av inkomst av kapital. Sist­

nämnda avdrag uppgår till för makar gemensamt 200 kronor och för annan

skattskyldig 100 kronor. Eftersom avdraget för egnahemsägare merendels

torde tillkomma skattskyldig som är gift, kan sägas att sistnämnda avdrag

är dubbelt så stort som avdraget vid beräkning av inkomst av kapital. Det

kunde måhända i detta sammanhang övervägas huruvida inte det från in­

komst av kapital medgivna avdraget borde fördubblas så att det kom att

uppgå för makar gemensamt till 400 kronor och för annan skattskyldig till

200 kronor.

Avgörande för en sådan höjning synes enligt promemorian bli storleken

av det skattebortfall för stat och kommun, som kan beräknas bli följden.

I samband med 1955 års lagstiftning om bl. a. sistnämnda avdrag beräkna­

des detta (prop. 1955:59 s. 118) medföra ett skattebortfall av 16 milj.

kronor för staten och 12 milj. kronor för kommunerna. Med ledning av

1950 års skattelagssakkunnigas beräkningar rörande skattebortfallet för

bottenavdrag vid inkomst av kapital (samma prop. s. 61) beräknar utred­

ningsmannen att en fördubbling av avdraget medför ett skattebortfall av

ytterligare högst 12 milj. kronor för staten och 1<0 milj. kronor för kommu­

nerna. Utredningsmannen erinrar emellertid om att det föreslagna avdra­

get för egnahemsägare inte skulle ifrågakomma för sommarvillor, sport­

stugor och andra en- eller tvåfamilj sfastigheter, som är belägna i annan

kommun än fastighetsägarens hemortskommun. En höjning av taxerings­

värdena skulle emellertid även för dessa fastigheter komma att medföra

högre nettointäkter och därmed högre skatteintäkter för det allmänna; skat­

tebortfallet vid en fördubbling av det från inkomst av kapital medgivna

bottenavdraget torde i viss mån kompenseras härav.

Utredningsmannen föreslår att det extra avdraget från inkomst av kapital

fördubblas från och med 1958 års taxering.

2. Remissyttrandena

Utredningsmannens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jön­

köpings, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands,

Västernorrlands och Jämtlands län, Landsorganisationen i Sverige, närings­

livets skattedelegation, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska lands­

tingsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund och Taxeringsnämndsordfö-

randenas riksförbund.

Svenska sparbanksföreningen anser, under åberopande av bl. a. gällande

maximigränser i fråga om avdrag för premier för kapitalförsäkringar o. dyl.,

det befogat att bottenavdraget vid beräkning av inkomst av kapital höjes

till 600 kronor för makar och till 300 kronor för annan skattskyldig.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att bankspararna lidit för­

luster genom penningvärdets fall och att dessa förluster överstigit det på

bank insalta kapitalets förräntning. Länsstyrelsen anser att det därför måste

framstå såsom obilligl och orättvist för den enskilde spararen, alt han än­

dock blir beskattad för räntan. En total skattefrihet för ränteinkomster fin­

ner länsstyrelsen dock sannolikt komma att medföra ett för stat och kom­

mun alltför stort skattebortfall. Länsstyrelsen föreslår i stället en bestäm­

melse av innehåll, att fysisk person tills vidare, så länge penningvärdet

undergår fortsatt försämring, erhåller ett sparavdrag från inkomst av ränta

å bankmedel med belopp motsvarande räntan, dock högst 800 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1957

63

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

VI. Förslag om ändring av 5 § 4 mom. kommunalskattelagen

I 5 § 4 mom. kommunalskattelagen stadgas, att skattefrihet i vissa fall

föreligger för byggnad (resp. med varandra sammanhängande byggnader),

vars värde understiger 500 kronor. Bestämmelsen avser sådan byggnad som

är belägen å mark tillhörig annan än byggnadens ägare. Av 6 § 2 mom. kom-

munalskattelagen framgår vidare att taxering inte skall ske av sådan bygg­

nad.

Den bestämmelse, som nu finnes intagen i 5 § 4 mom. kommunalskatte­

lagen, tillkom genom beslut av 1920 års riksdag. Frågan hade aktualiserats

av kammarrätten i dess yttrande över de år 1917 framlagda kommunal-

skatteförslagen. I nämnda yttrande (prop. 1920: 191 s. 433) påpekade kam-

mari ätten, att ett rent praktiskt intresse bjöd, att anteckningar om mind­

re värdefulla byggnader å annans mark och deras värden inte belastade

längderna. Kammarrätten framhöll att fastighetsskatten för sådana fastig­

heter mte skulle uppgå till nämnvärda belopp och föreslog införandet av en

undantagsbestämmelse, motsvarande den som nu återfinnes i 5 § 4 mom.

kommunalskattelagen. Såsom exempel på byggnader som skulle omfattas

av bestämmelsen angav kammarrätten lusthus, lekstugor och byggnader i

koloniträdgårdar.

Beloppsgränsen 500 kronor kvarstår oförändrad sedan bestämmelsens

tillkomst. Anmärkas bör måhända att värdegränsen 500 kronor såsom ut­

tryck för en obetydlig fastighet synes ha inkommit i skattelagstiftningen

forsta gången i 1897 års bevillningsförordning, som innehöll stadgande om

befrielse under viss förutsättning från fastighetsbevillning för innehavare

av lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens huvudsakliga värde

utgjordes av åbyggnaden och ej översteg 500 kronor.

I sitt yttrande över förslaget till sänkning av repartitionstalet för fastig­

hetsbeskattningen aktualiserar länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län de°n

i o § 4 mom. kommunalskattelagen givna undantagsbestämmelsen samt an­

för.

På grund av 500-kronorsregeln har man vid tidigare allmänna fastighets­

taxeringar i allmänhet kunnat underlåta att taxera s. k. kolonistugor. Dessa

byggnader torde emellertid numera regelmässigt hava så högt saluvärde,

att de icke längre kunna uteslutas från taxering. Emellertid skulle åsät-

, , e. av ett taxeringsvärde på exempelvis 1 000 eller 1 500 kronor för en

kolonistuga endast medföra ett helt obetydligt skatteuttag. Däremot skulle

en sadan taxering komma att orsaka betydande besvär dels för ägaren vid

deklarationens avgivande dels för skattemyndigheterna vid kontroll av de-

kiarationen och vid taxeringens påförande. Länsstyrelsen tillåter sig på

grund harav föreslå, att den ifrågavarande värdegränsen i 5 § kommunal-

skattelagen hojes, förslagsvis till 2 000 kronor. Det synes önskvärt, att denna

ändring må kunna tillämpas redan vid 1957 års allmänna fastighetstaxe-

nn8*

68

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1957

gräns till 50 000 kronor företogs även i övrigt en justering nedåt av skatte­

skalorna, utom beträffande de högsta skikten.

Vid beräkning av skattepliktig förmögenhet skall fastighet upptagas till

det taxeringsvärde, som gäller för fastigheten vid beskattningsårets utgång.

Även i skattepliktig kvarlåtenskap ingående fast egendom skall i regel upp­

tagas till sitt taxeringsvärde.

2. Arvsskattesakkunnigas förslag

För att bedöma den förmögenhetsökning som kan väntas till följd av en

efter 1957 års fastighetstaxering höjd taxeringsnivå för fastigheter, torde

— framhåller de sakkunniga — de vid Stockholmsmötet gjorda uttalandena

vara en god utgångspunkt. I den mån höjning av fastighets värde blir större

än det rekommenderade procenttalet, torde detta främst äga samband med

att taxeringen för fastigheten varit väl låg enligt nuvarande taxeringsnivå.

Innehavare av en sådan fastighet har under en följd av år er lagt lägre skatt

än han rätteligen skolat göra, om fastigheten varit riktigt taxerad. En höj­

ning utöver procenttalen innebär således i allmänhet att rättelse skedde av

ett tidigare missförhållande.

Vid mötet har, fortsätter de sakkunniga, rekommenderats olika höjningar

för jordbruksfastighet och annan fastighet och olika höjningar för olika

grupper av annan fastighet. Höjningen av annan fastighet är genomgående

betydligt lägre än höjningen av jordbruksfastighet. Då man överväger möj­

ligheten att i vissa hänseenden undanröja återverkningarna vid förmögen­

hetsskatten av den höjda fastighetstaxeringsnivån, ligger det närmast till

hands att utgå från ägare av jordbruksfastighet, som ju drabbas av den

största höjningen. De sakkunniga har därför i första hand undersökt för-

inögenhetsställningen för ägarna av familjejordbruk och de förmögenhets­

ökningar, som kan väntas inträda genom den förestående höjningen av

jordbruksfastigheternas taxeringsvärden. Om skatteskalan vid förmögen­

hetsskatten bestämmes så, att dessa jordbrukare efter fastighetstaxeringen

inte utsättes för skärpt beskattning, följer därav automatiskt att ägare av

egna hem och liknande fastigheter i allmänhet inte heller drabbas av skärpt

beskattning. Tvärtom kommer dessa skattskyldiga att erhålla en något

större skattelättnad än som är motiverad enbart av hänsyn till den höjda

taxeringsnivån för dessa fastigheter. Förslaget medför självfallet även en

skattelättnad för ägare av hyreshus och liknande fastigheter. En annan

oundviklig följd, framhåller de sakkunniga, skulle bliva att förmögenhets-

ägare, som har sina tillgångar placerade annorledes än i fastighet, erhåller

en skattelindring som inte heller är motiverad ur de synpunkter, varom nu

är fråga.

De sakkunniga har för att erhålla material för en bedömning av storleken

av den justering av skatteskalorna som erfordras gjort vissa beräkningar

om genomsnittlig storlek av nettoförmögenheten hos innehavare av jord­

bruk av olika storlek. Material till dessa beräkningar har de sakkunniga

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1957

69

hämtat från jordbruksräkningen år 1951, den år 1955 tryckta utredningen

angående »Jordbrukarnas tillgångar och skulder den 31 december 1952»,

den årliga statistiken »Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst

och förmögenhet» m. m. Vidare har undersökts hur dessa genomsnittliga

förmögenheter kan beräknas komma att genomsnittligt påverkas av 1957

års fastighetstaxering. Resultatet av dessa undersökningar åskådliggöres

av följande tabell.

Brukningsenheternas storlek

efter åkerareal

Före 1957 års fastighets­

taxering

Efter 1957 års fastighets­

taxering

Genomsnitt­

ligt taxerings­

värde, kr

Genomsnittlig

nettoför­

mögenhet, kr

Genomsnitt­

ligt taxerings­

värde, kr

Genomsnittlig

nettoför­

mögenhet, kr

2— 5 hektar..............................

15 300

21 000

24 900

30 600

5—10

»

...............................

25 900

34 000

39 100

47 200

10— 20 * ..............................

41000

50 300

59 800

69 100

20 »> ..............................

55 600

65 300

79 500

89 200

20— 30

»

..............................

65 500

75 600

93 000

103 100

30

»

..............................

80 600

90 300

114 500

124 200

30— 50

»

..............................

99 900

109 000

141 000

151 000

50

*

..............................

133 800

135 200

198 600

200 000

50—100

»>

..............................

180 800

171 500

277 000

267 700

De sakkunniga framhåller att, såsom tidigare angivits, skalan vid förmö­

genhetsskatten bör utformas på så sätt att i första hand ägare av jordbruk

med 10—20 hektar åker och en för trakten normal skogsareal, s. k. bas­

jordbruk, inte drabbas av skattehöjning till följd av den höjda taxerings-

nivån för jordbruksfastighet. Då den genomsnittliga nettoförmögenheten för

ägarna av basjordbruken till följd av den nya fastighetstaxeringen ökas från

50 300 kronor till 69 100 kronor (jfr tablån), betyder detta att det skattefria

beloppet måste höjas från 50 000 kronor till i vart fall 70 000 kronor.

Vid bedömande av behovet av längre gående åtgärder har de sakkunniga

tagit hänsyn till förändringen av den genomsnittliga uträknade förmögen­

hetsskatten för självägande jordbrukare till följd av fastighetstaxeringen.

Dessa förändringar, beräknade dels med oförändrad skattepliktsgräns och

dels med denna gräns bestämd till 70 000 kronor, 75 000 kronor resp. 80 000

kronor, framgår av denna uppställning.

Brukningsenheternas

storlek efter åkerareal

Genomsnittlig Skatteökning f+) eller skatteminskning (—

förmögenhets- efter 1957 års fastighetstaxering

)

skatt före 1957

års fastighets-

Skattepliktsgräns kronor

taxering, kr

50 000

70 000

75 000

80 000

10— 20 hektar

20

*

20— 30

»

30

*

30— 50

»

50

»

50—100

*

1

76

128

201

322

532

865

+

94

1

+ 120

+ 20

+ 147

+

47

+ 243

+ 143

+ 338

+ 238

+ 618

+ 518

+ 1 165

+ 1065

- 1

- 1

5

-

30

+ 22

-

3

+ 118

+

93

+ 213

+ 188

+ 493

+ 468

+ 1040

+ 1015

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

De sakkunniga framhåller, att ett skattefritt belopp å 70 000 kronor med­

för en obetydlig skattehöjning för sådana ägare av basjordbruk, som före den

nya fastighetstaxeringen redovisade en nettoförmögenhet överstigande 50 000

kronor. Vidare medför detta alternativ en höjning för ägaren av ett genom­

snittligt jordbruk med en åkerareal av 20—30 hektar, s. k. normjordbruk. De

sakkunniga anför vidare följande.

Ett skattefritt belopp å 75 000 kronor skulle enligt tabellen medföra en mind­

re skattesänkning även för ägare av ett genomsnittligt 20 hektars jordbruk,

d. v. s. vid övre gränsen för bas jordbruken, och alltså även för dem vilkas

nettoförmögenhet före den nya fastighetstaxeringen översteg 50 000 kronor.

Vidare skulle detta alternativ medföra att skattehöjningen för ett genom­

snittligt normjordbruk begränsades till ett obetydligt belopp.

Vad slutligen angår det tredje alternativet, d. v. s. ett skattefritt belopp

å 80 000 kronor, skulle detta medföra ej blott en viss skattelättnad för alla

ägare av basjordbruk utan även en obetydlig skattelättnad för ägare av ge­

nomsnittliga norm jordbruk. För ägare av större normj ordbruk skulle detta

alternativ medföra att förmögenhetsskatten skulle öka endast obetydligt. Så­

ledes skulle för ägare av ett jordbruk om 30 hektar — normjordbrukens övre

gräns — om skattepliktsgränsen bibehölls oförändrad, den nya fastighets­

taxeringen medföra en skatteskärpning av 243 kronor, medan skärpningen

icke uppgår till mer än 93 kronor, därest gränsen för skattskyldighet be­

stämmes till 80 000 kronor.

Beträffande egna hem och liknande fastigheter har man, såsom tidigare

angivits, att vid den pågående fastighetstaxeringen räkna med en genom­

snittlig höjning av gällande taxeringsvärden med en tredjedel. Om det skatte­

fria beloppet bestämmes till 80 000 kronor, erhålla ägare av egna hem och

liknande fastigheter därigenom som regel en större skattelättnad än som

är motiverad enbart av hänsyn till den antagna höjningen av taxeringsnivån

för dessa fastigheter. Endast om fastigheten i fråga om storlek och standard

går utöver det för sådana fastigheter normala, eller om fastigheten ingår i en

större förmögenhet torde skattehöjningar kunna inträffa.

Vad slutligen angår hyresfastigheter har man för fastigheter med taxe­

ringsvärden mellan 30 000 kronor och 200 000 kronor att utgå från en höjning

om cirka 15 procent av gällande taxeringsvärden. Med skattepliktsgränsen

bestämd till 80 000 kronor torde för ägare av hyresfastighet skatteskärp­

ning icke inträda, om fastigheten ingår i en förmögenhet av måttlig storlek.

I annat fall synes anledning icke förefinnas att eliminera fastighetstaxering­

ens verkningar.

De sakkunniga har, med hänsyn till förslagets provisoriska natur, enats

om att några ändringar i skatteskalan inte nu borde föreslås utöver höj­

ning av bottenbeloppet. Från denna utgångspunkt har, framhålles det i

promemorian, inom de sakkunniga hävdats å ena sidan att det skattefria

bottenbeloppet borde sättas högre än 80 000 kronor i syfte att därigenom

i större utsträckning undanröja verkningarna av de höjda taxeringsvärdena

jämväl för fastighetsägare med större förmögenhet än som motsvarar det

genomsnittliga normj ordbruket och å andra sidan att man i nuvarande läge

inte hade anledning sätta det skattefria beloppet så högt som 80 000 kronor,

då även med ett lägre tal basjordbruken torde helt frias från skattehöjning.

De sakkunniga har emellertid enats om att föreslå, att det skattefria botten­

71

beloppet vid förmögenhetsskatten för närvarande bör bestämmas till 80 000

kronor. Härvid har bl. a. beaktats, att fråga nu är allenast om ett proviso­

rium, varför de sakkunniga velat i görligaste mån undvika att ingå på frå­

gor av mer principiell betydelse för att icke härigenom föregripa sitt slut­

liga ställningstagande. Vid sådant förhållande — understryker de sakkun­

niga — är det tydligt, att de i sitt slutliga förslag kan komma att föreslå en

annan skattepliktsgräns än den nu angivna.

Den föreslagna höjningen av skattepliktsgränsen innebär från och med

1958 års taxering befrielse från skatt för förmögenheter under 80 000 kro­

nor och en skatteminskning om 150 kronor för förmögenheter över 80 000

kronor.

Skattebortfallet för staten genom den av de sakkunniga föreslagna höj­

ningen av det skattefria beloppet har i promemorian beräknats till 20 mil­

joner kronor. Höjningen av taxeringsvärdena vid 1957 års fastighetstaxering

beräknas emellertid i och för sig medföra en ökning av förmögenhetsskatten

å ungefär samma belopp.

De sakkunniga föreslår vidare, att med hänsyn till det sammanhang, som

föreligger mellan förmögenhetsskatten och kvarlåtenskapsskatten, den före­

slagna höjningen av skattepliktsgränsen vid förmögenhetsskatten — på sätt

tidigare skett — åtföljes av en motsvarande höjning av gränsen för be­

räkning av kvarlåtenskapsskatt.

De sakkunniga beräknar att denna ändring kommer att medföra en årlig

minskning i kvarlåtenskapsskattens avkastning med omkring två miljoner

kronor. Därvid har emellertid inte hänsyn tagits till verkningarna av de

höjda taxeringsvärdena.

Slutligen föreslås i promemorian att den föreslagna ändringen av skatte­

pliktsgränsen åtföljes av en motsvarande ändring av deklarationspliktsgrän-

sen enligt 22 § 1 mom. punkt 4 taxeringsförordningen den 23 november

1956 (nr 623).

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

3. Remissyttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av Göta hovrätt, statskontoret samt länsstyrelserna i Östergötlands, Malmö­

hus, Skaraborgs, Värmlands och Västernorrlands län, därvid i regel ändring­

ens provisoriska karaktär understrukits.

Kammarrätten ställer sig tveksam till om lagstiftningsåtgärder bör vid­

tagas redan innan man kan överblicka resultatet av 1957 års allmänna fas­

tighetstaxering. Då förslaget emellertid på grund av sina relativt ringa verk­

ningar inte allvarligt föregriper frågans slutliga lösning, vill kammarrätten

dock inte avstyrka, att detsamma som ett provisorium antages i avvaktan

på en mera allsidig prövning av förmögenhetsskattens utformning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser sig inte kunna tillstyrka att skat­

72

telättnaden åvägabringas på det sätt de sakkunniga föreslagit. Länsstyrel­

sen förordar i stället en metod med ett särskilt schablonavdrag å 30 000 kro­

nor från fastighets taxeringsvärde vid förmögenhetsberäkningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

4. Departementschefen

Det av arvsskattesakkunniga framlagda förslaget innebär en höjning av

de skattefria bottenbeloppen för förmögenhet och kvarlåtenskap från 50 000

kronor till 80 000 kronor. Den föreslagna ändringen är, såsom också de sak­

kunniga framhållit, ett provisorium för tiden intill dess de sakkunniga

framlagt sitt slutliga betänkande och statsmakterna på grundval därav

tagit ställning till frågan om reformer på ifrågavarande beskattningsom-

råden. Med hänsyn till att slutgiltigt förslag bör kunna framläggas redan till

1958 års riksdag och det alltså är fråga om en kortvarig anordning, torde

de sakkunnigas provisoriska förslag — oaktat det i vissa avseenden inte kan

betraktas som helt tillfredsställande — dock kunna godtagas. Jag tillstyrker

sålunda att skattepliktsgränsen höjes till 80 000 kronor.

VIII. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartemen­

tet upprättats förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 10 § och 11 § 1 mom. förord­

ningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

3) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt; samt

4) förordning om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 23 november 1956 (nr 623).

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författ-

ningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Skoglund

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1957

75

(Nuvarande lydelse)

tighet bytt ägare den 1 september be­

skattningsåret, beräknas garantibe­

loppet för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till 4/12

av det belopp, som motsvarar fyra

procent av fastighetens taxerings­

värde.

3. Har en rörelseidkare gjort så­

dan omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1958 års taxering, omfat­

tar tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt

har han för sin rörelse förvärvat en

fastighet den 1 september 1956 och

en annan fastighet den 1 april 1957,

beräknas garantibeloppet vid nyss­

nämnda taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämn­

da fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar fyra procent av respektive

fastigheters taxeringsvärden.

(Föreslagen lydelse)

tighet bytt ägare den 1 september be­

skattningsåret, beräknas garantibe­

loppet för den tidigare ägaren till

8/12 och för den nye ägaren till 4/12

av det belopp, som motsvarar två och

en halv procent av fastighetens taxe­

ringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort så­

dan omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till

grund för 1958 års taxering, omfattar

tiden 1/7 1956—31/12 1957 samt har

han för sin rörelse förvärvat en fas­

tighet den 1 september 1956 och en

annan fastighet den 1 april 1957, be­

räknas garantibeloppet vid nyss­

nämnda taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämn­

da fastighet till 9/12 av vad som

motsvarar två och en halv procent

av respektive fastigheters taxerings­

värden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk Författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1957 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1957 eller tidigare år.

57009H Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag