SOU 1953:8
Utredning om fastighetsbeskattningen
N 4-0 G?
oå (— _ Cija
&( &. IGT?!
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNING-AR 1953:8 FINANSDEI'ABTEMENTET
UTREDNING '
OM
F AST IGHETSBESKATTNINGEN .
Av 1950 års skattelagssakkunniga
"STOCKHOLMJ953
Kronologisk förteckning
. Valkretsar vid fullmäktigevai i kommunerna. 1950 års tolkomuöstnings- och valsättsutrednings betän- kande 4. Kihlström. 36 :. Ju.
2. Betänkande med förslag till tiskeristadga m. m. Kihlström. 99 5. Jo.
3. Betänkmlde'med förslag till åtgärder för stödjande av hästaveln m. m. Victor Petterson. 77 5. Jo. Noxdisk Pussirihet. Betänkande nr 4. Victor Pet- terson. 28 5. U.
' . Lättnader i fråga om tullbehandling m. in av motor- fordon i trafiken mellan de nordiska länderna. Viclor Petterson. 45 s. U.
6. Generella metoder och fysiska kontroller inom in— vestezin spolitiken. 229 s. Idun. S. . Läkaru ildningen. Victor Petterson. 394 s. E. . Utrednlirng om Fustighetsbeskattningen. Marcus. 136 s. i.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, iir tryckorten Stockholm. Bokstävema med fetstil utgöra bcgyunelsebok— stävema till det departement. under vilket utredningen avgivits. t. ex. 3. = eckleslastikdepartementet. Jo = jord- bruksdepartementet.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1953: 8 FINANSDEPARTEMENTET
UTREDNING
OM
FASTIGHETSBE SKATTNINCEN
Av 1950 års skattelagssakkunniga
STOCKHOLM 1953 [SAAC MARCUS BOKTRYCKERl-AKTIEBOLAG 537160
MOTIV
Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet ............ '.
I. II.
Föremålen för gällande kommunalbeskattning ................... Den kommunala fastighetsbeskattningens uppkomst och utveckling Fastighetsbeskattningen efter antagandet av 1928 års kommunal- skattelag —— ändringar, utredningar och diskussioner ............. Nu gällande kommunala skattesystem och fastighetsbeskattningens ställning däri ................................................. Garantiskattesystemets nuvarande verkningar för de skattskyldiga Garantiskattesystemets nuvarande verkningar för kommunerna . . . Redogörelse för statistiska undersökningar rörande fastighetsskattens verkningar ................................................... Fastighetstaxeringens betydelse i andra hänseenden än för fastig- hetsbeskattningen ............................................. Erinringar mot fastighetsbeskattningen i dess nuvarande form . . . . Skäl för och emot bibehållandet av en särskild fastighetsbeskattning Alternativ vid omprövning av den nuvarande fastighetsbeskattningen De sakkunnigas ståndpunkt i fråga om fastighetsbeskattningen och dess framtida utformning ...................................... Speciella frågor ............................................... Kommentarer till författningsförslag om ändringar i kommunal— skattelagen ...................................................
BILAGOR
Bilaga A. Uppgifter angående antalet skattekronor i hela riket, 111. m. ..... Tabell A 1. Antal skattekronor samt utdebitering per skattekrona i hela
riket åren 1931—1952 ..................................
Tabell A 2. Antal skattekronor i de olika landstingen samt i de i lands-
tingen icke ingående städerna enligt 1952 års taxering . . . .
Tabell A 3. Kommunernas fördelning efter fastighetsskattekrontalets pro-
centuella andel av totala skatteunderlaget (omräknade) enligt 1952 års taxering ......................................
Tabell A . Tablå, utvisande den mot effektiv fastighetsskatt svarande
utdebiteringshöjning, som blir följden vid ett avskaffande av nuvarande fastighetsskatt, under nedan angiven utdebi- tering och procentuellt effektivt fastighetsskatteunderlag . . .
Bilaga B. Tabeller avseende provtaxering beträffande 11 landskommuner
(27 församlingar) för taxeringsåret 1952 ......................
Tabell B 1. Vissa statistiska data för de provtaxerade kommunerna .. Tabell B 2. Skatteunderlag och utdebitering år 1952 samt det bearbetade
materialets taxeringsvärde i % av totala ................
Tabell B 3. Antal i undersökningen ingående fastighetsägare samt det
antal därav, som drabbats av effektiv fastighetsskatt (1952 års taxering) ..........................................
Tabell B 4. Antal fastighetsskattekronor samt därav effektiva skatte-
kronor enligt det bearbetade materialet (1952 års taxering)
Tabell B 6.
Tabell B 7.
Antal effektiva fastighetsskattekronor (uppräknade siffror) samt mot dessa svarande utdebiteringshöjning vid bort— tagande av fastighetsskatten (1952 års taxering och utdebite— ringsbeslut) ........................................... Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effek— tiva fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., kommunvis ................. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effek— tiva fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., församlingsvis för i tab. 6 redo- visade kommuner med fler än en församling .............
Bilaga C. Tabeller avseende provtaxering beträffande 8 landskommuner (3 storkommuner) för taxeringsåret 1950 .....................
Tabell C 1.
Tabell C 2.
Tabell C 3.
Tabell C 4.
Tabell C 5.
Tabell C 6.
Taxeringsvärde å fastighet och antal skattekronor enligt 1950 års taxering samt utdebitering per inkomstskattekrona enligt 1950 års beslut ........................................ Det bearbetade materialets taxeringsvärde i % av totala samt antal i undersökningen ingående fastighetsägare jämte det antal därav, som icke kunnat utnyttja procentavdraget (1950 års taxering) .................................... Antal fastighetsskattekronor samt därav effektiva skatte— kronor enligt det bearbetade materialet (1950 års taxering) . . Antal effektiva fastighetsskattekronor (uppräknade siffror) samt mot dessa svarande utdebiteringshöjning vid bort- tagande av fastighetsskatten (1950 års taxering och utdebi- teringsbeslut) .......................................... Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effek- tiva fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser m. m., kommunvis; 1950 års taxering Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effek- tiva fastighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser m. m., församlingsvis för i tab. 6 redo— visade kommuner; 1950 års taxering .....................
Bilaga D. Jämförelsetabell beträffande ett antal för skilda taxeringsår prov- taxerade kommuner. Effektiva fastighetsskattekronor samt där- emot svarande utdebiteringshöjning .......................... Bilaga E. Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för norrländska skogskommuner ................................
Tabell E 1, utvisande för 18 församlingar (10 kommuner) i Västernorr— lands län minskning av skatteunderlaget och höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt vid bortfall av å jordbruksfastighet, ägd av aktiebolag, belöpande effektiva fastighetsskattekronor ..................................
Bilaga F. Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för Djurö kommun ............................................
Tabell F 1,
Tabell F 2,
utvisande för Djurö kommun taxeringsvärde å fastighets- skattepliktig fastighet år 1952, antal skattekronor enligt 1952 års taxeringar samt utdebitering per inkomstskattekrona enligt beslut år 1952 ................................... utvisande för Djurö kommun enligt 1952 års taxeringar dels totala antalet skattekronor och dels antalet effektiva skatte- kronor av fastighet, som äges av person, som icke mantals— skrivits i kommunen, samt erforderlig höjning av utdebite- ringen vid bortfall av de effektiva skattekronorna .........
104
105
123
Bilaga G. Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för Norrtälje stad m. m. .......................................
Tabell G 1,
Tabell G 2,
utvisande för taxeringsåret 1952 beträffande Norrtälje stad antalet effektiva fastighetsskattekronor och deras fördelning å olika slag av fastigheter .............................. utvisande för taxeringsåret 1952 beträffande Norrtälje stad antalet effektiva fastighetsskattekronor, därest för varje fastighet fastighetsskatten beräknades å ett med 20 000 kro- nor reducerat taxeringsvärde samt antalet effektiva fastig— hetsskattekronor, därest för varje fastighet fastighetsskatten beräknades å ett med 20 000 kronor per lägenhet reducerat taxeringsvärde .........................................
Bilaga H. Undersökning angående fastighetsbeskattningens betydelse för Stockholms stad ...........................................
Tabell H 1,
Tabell H 2,
utvisande för taxeringsåret 1952 effektiva skattekronor av fastigheter i Oskars 2:a, Adolf Fredriks 2:a, Sofia 2:a och Enskede 42e taxeringsdistrikt i Stockholms stad ........ utvisande för taxeringsåret 1952 på grundval av 1951 års taxeringsvärden beräknade effektiva skattekronor av fastig- heter i Stockholms stad ................................
Bilaga 1. Förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) m. m. ...................... 132
128
129
131
131
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. F inansdepartementet
1950 års skattelagssakkunniga få härmed vördsamt överlämna en av de sakkunniga verkställd utredning om fastighetsbeskattningen.
Stockholm den 12 februari 1953. H. BJÖRNE
ÅKE GRANLUND BO TIDESTRÖM
UTREDNING OM FASTIGHETSBESKATTNINGEN
Av 1950 års skattelagssakkunniga
1. FÖREMÅLEN FÖR GÄLLANDE KOMMUNALBESKATTNINC.
Kommunalförfattningarna innehålla föreskrifter om rätt för kommunerna att ålägga skatter men kommunerna ha icke rätt att bestämma om bes-katt- ningsföremålen eller om skattskyldighetens fördelning å dessa. Frånsett de speciella kommunalskatterna, i huvudsak nöjesskatt och hundskatt, vilka äro av ringa betydelse, skall nämligen kommunens medelsbehov, i den mån det icke fylles genom andra inkomster, täckas genom utdebitering av en all- män proportionell skatt, uttagen i förhållande till särskilda relationstal, skat- tekronor och skatteören, som varje år genom särskilt taxeringsförfarande i varje kommun påföras en var i kommunen skattskyldig. Beträffande grun— derna för påförande av de för skattskyldigheten avgörande relationstalen hänvisa kommunalförfattningarna till kommunalskattelagen.
Sistnämnda lag anvisar såsom föremål för den allmänna kommunalskatten dels fastighet och dels inkomst. Den reglerar vidare omfattningen av dessa beskattningsföremål samt huru relationstal skola för dem beräknas.
De nämnda beskattningsföremålen beskattas icke var för sig oberoende av varandra. Visst samband föreligger mellan beskattning av fastighet och av inkomst i en form, som plågar betecknas såsom garantiskattesystemet.
Sistnämnda system antogs år 1920 och betecknades redan då såsom ett provisorium. Den utveckling, som i olika avseenden ägt rum sedan år 1920, har medfört så avsevärda förändringar i såväl kommunernas som de skatt- skyldigas förhållanden, att fastighetsbeskattningen i garantiskattesystemets form numera icke har samma karaktär som vid tiden för systemets anta- gande.
Med hänsyn till anförda omständigheter föreligga vid en teknisk revision av kommunalskattelagen skäl att ompröva, huruvida en fastighetsbeskatt- ning av nuvarande beskaffenhet skall bibehållas. Den tekniska utformningen av kommunalskattelagen i övrigt är i åtskilliga avseenden beroende av den ställning, som kommer att intagas till frågan, huruvida en fastighetsbeskatt- ning av i princip samma konstruktion som den nuvarande skall bibehållas eller ej.
II. DEN KOMMUNALA FASTIGHETS— BESKATTNINCENS UPPKOMST OCH UTVECKLING.
Inledning.
Den form för kommunal beskattning av fastighet — i allmänhet benämnd garantiskattesystemet — som för närvarande tillämpas i vårt land, härrör så- som redan nämnts från år 1920. Garantiskattesystemet tillkom såsom resul— tatet av den utveckling, som den kommunala beskattningen undergått i sam— band med att den kommunala självstyrelsen närmare utformats och omfatt- ningen av den kommunala verksamheten alltmera utvidgats samtidigt med att de ekonomiska förhållandena i landet genomgripande förändrats.
Såsom det mest betecknande för kommunalbeskattningens utveckling torde kunna framhållas den förskjutning, som ägt rum beträffande beskattnings- föremålen. Från att ursprungligen helt eller så gott som helt ha varit en be— skattning av fastighet, har den kommunala beskattningen numera antagit huvudsaklig karaktär av en allmän inkomstbeskattning för kommunala än- damål, vartill anknyter en på visst sätt utformad objektbeskattning av fastig- het.
Tiden före 1843.
Fram till början av 1800-talet var den kommunala verksamheten av jäm- förelsevis ringa omfattning och den kommunala självstyrelsen föga omfattan- de. Självstyrelsen var begränsad till sådana uppgifter, som uttryckligen till— erkänts naturen av kommunala angelägenheter. Detta kom i 1817 års för- ordning om sockenstämmor till uttryck i följande stadgande: »Den åtgärd till upplysning, överläggning eller beslut, som sockenstämman i dessa mål tillkommer, stadgas i de författningar, som röra varje särskilt ärende, dem det tillhör sockenstämma att noga iakttaga». De olika författningarna före- skrevo även de avgifter, som i varje särskilt fall skulle uttagas för bestridan- de av kostnaderna för de i författningarna avsedda kommunala verksam- hetsgrenarna. Till följd därav innehöll 1817 'års förordning inga bestämmel- ser om allmän beskattningsrätt för kommunerna. Emellertid tillkom enligt förordningen — i likhet med vad som tidigare varit brukligt _— rätten att inställa sig vid sockenstämma i allmänhet ägare av fastighet, och skyldighe— ten att erlägga bidrag till de kommunala utgifternas bestridande ålåg i stort sett fastighetsägarna.
1843 års förordning om sockenstämmor.
En egentlig beskattningsrätt tillerkändes kommunerna första gången ge- nom Kungl. förordningen den 29 augusti 1843 om sockenstämmor i riket. Först efter denna tid kan man tala om allmänna kommunala utskylder.
Visserligen skulle skattskyldigheten liksom tidigare i första hand bestäm- mas efter hemmantalet, men skyldighet att bidraga till de kommunala utgif- terna skulle också åvila löntagare, yrkesutövare och näringsidkare. För des- sa sistnämnda skulle den statliga bevillningen utgöra grund för skattskyldig- heten. Den kommunala skattebördan kom dock att i högre grad åvila fastig- hetsägarna; i stad 2 1/2 gånger och på landet 4 gånger skattebördan för in- komst. Den högre delaktighetsgrunden för fastighet motiverades av 1840—— 41 års riksdag (skrivelse nr 400) med att de kommunala angelägenheterna, sådana de dittills visat sig, måste anses huvudsakligen och allmännast, sär- deles å landet, vara förenade med innehavet av fastighet. Riksdagen fram- höll vidare, att de kommunala anstalterna för dem som utan att innehava fastighet vistades i ett samhälle icke kunde vara av samma betydelse som för fastighetsinnehavarna, vilka måste taga i betraktande ett för framtiden var- aktigt bestående förhållande.
Den vid tiden för 1843 års sockenstämmoförordning gällande 1841 års be- villningsförordning ersattes 1861 med ny förordning. Enligt denna skulle upprätthållas den tidigare rådande likställ-igheten mellan fastighetsägare och inkomsttagare. Med hänsyn till svårigheten att uppskatta den verkliga inkomsten av fast egendom skulle denna dock liksom tidigare beräknas till viss procent av det uppskattade fastighetsvärdet. Bevillning utgick med en procent av avkastningen i de olika förvärvskällorna. Fastighetsbevillning ut- gjordes i förhållande till en antagen avkastning av 3 procent av jordbruks- fastighets och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde. Det lägre pro- centtalet för jordbruksfastiighet förklaras av de grundskatter, som vid ifråga- varande tid ännu åvilade jordbruksfastigheterna.
1862 års kommunallagar.
Bestämmelser om den kommunala beskattningen intogos i 1862 års kom- munallagar. Enligt dessa skulle i städerna allmänna kommunalutskylder ut- göras efter bevillningen. Å landsbygden skulle de i mantal satta jordbruksfas- tigheterna i varje kommun tillsammans deltaga i den kommunala skattere- partitionen med lika stor andel som i hela den inom kommunen utgående bevillningen, men mellan hemmanen inbördes skulle denna skattebörda för— delas efter mantalet. Beträffande den kommunala repartitionsskatten å lan- det stadgades emellertid .år 1863, att bevillningen skulle helt utgöra grund för denna beskattning, varvid jordbruksfastighet dock skulle ingå i raparti- tionen med dubbelt så hög delaktighet som andra beskattningsföremål. Detta innebar, att vid den kommunala beskattningen avkastningen av jordbruks- fastighet uwpptogs till 6 procent å taxeringsvärdet och avkastningen av annan fastighet till 5 procent år detta värde.
Kommunalskattefrågan vid tiden omkring år 1900.
Frågan om en reform av den kommunala beskattningen, som uppmärk- sammats av skatteregleringskommittén (år 1881) och även av de 5. k. bevill- niugskommittéerna under 1890-talets förra hälft, blev på allvar aktuell ge- nom den framställning i ämnet, som gjordes av 1897 års riksdag. Med anled- ning av en vid denna riksdag väckt motion avlät riksdagen en skrivelse (nr 65), däri hemställdes, att Kungl. Maj:t ville utreda, huruvida ej den kommunala beskattningen kuunde byggas på annan grund än den allmänna bevillningen, och, därest detta funnes möjligt, för riksdagen framlägga för- slag till särskild kommunalskattelag.
I anledning av riksdagens skrivelse tillsattes en kommitté med uppdrag att verkställa den begärda utredningen kallad 1897 års lcommunalskattekom— mitté. I kommitténs den 18 maj 1900 avgivna betänkande framfördes tanken på en garantiskatt för fastighet. Kommitténs förslag innebar i princip en ren inkomstbeskattning. I fråga om beskattningen av fast egendom ville dock kommittén för kommunalbeskattningens vidkommande icke under alla för- hållanden inskränka fastighetsägarnas skatteplikt enbart till nettoinkomsten av fastighet. Med avseende å den starka skuldsättning, varav särskilt jord- bruksfastigheterna trycktes, kunde nämligen enligt kommitténs mening be- faras, att en beskattning av nettoinkomsten av jordbruksfastighet skulle inom ett stort antal kommuner giva alltför ringa utbyte och således åstad- komma alltför våldsamma rubbningar i den fördelning av den kommunala skattebördan, som med gällande beskattningsgrunder vore rådande. För undvikande härav föreslog kommittén, att å fastighetsägarna skulle vila en till sitt minimum garanterad inkomstskatt. Fastighetsägare skulle nämligen i första hand utgöra skatt för en beräknad inkomst av 5 procent å fastighe- tens taxeringsvärde och därjämte för den behållna inkomsten, i den mån denna vidl taxeringen befunnes överstiga nämnda procentsats. Skattetekniskt framträdde denna anordning i kommitténs förslag under formen av en kombinerad fastighets- och inkomstskatt, varvid från vad som skulle taxe- ras såsom inkomst medgavs avdrag med 5 procent av fastighetens taxerings- värde.
Kom-mittéförslaget föranledde icke någon lagstiftningsåtgärd.
1910 års bevillningsförordning.
Redan innan granskningen av 1897 års kommunalskattekommittés be- tänkande slutförts, hade ett reformarbete påbörjats i syfte att omlägga den direkta statsbeskattningen, vilket arbete ledde till införande år 1902 av en statlig inkomstskatt vid sidan av bevillningen. Denna inkomstskatt ersattes år 1910 av en statlig inkomst— och förmögenhetsskatt. Sistnämnda år antogs även 1910 års förordning angående bevillning av fast egendom samt av in- komst. Enligt denna förordning skulle med vissa undantag och avdrag skatt- skyldigs inkomst i penningars värde av fastighet, kapital och arbete bliva
föremål för beskattning. Inkomsten av fast egendom, som beskattades genom fastighetsbevillning, skulle anses motsvara viss procent av taxeringsvärdet —— 6 för jordbruksfastighet och 5 för annan fastighet — oavsett om den verk— liga inkomsten av fastigheten varit högre eller lägre. Fastighetsbevillningen och den därav beroende kommunalskatten hade sålunda alltjämt karaktär av en efter fastighetens taxeringsvärde beräknad avkastningsskatt. Vid be- räkning av inkomst av rörelse eller yrke fick dock avdrag ske för det genom fastighetsbevillning beskattadc hyresvärdet å fastighet, som begagnats för utövande av sådan verksamhet.
Genom den skattereform, som genomfördes vid 1910 års riksdag, löstes i realiteten om ock ej formellt kommunalbeskattningen från sitt samband med statsbeskattningen. Redan genom antagandet av 1902 års förordning om inkomstskatt hade en väsentlig del av den direkta statsskatten kommit att uttagas genom en! särskild inkomstskatt, som dock fått en mera proviso- risk gestaltning i avbidan på den fullständigare reform av statsbeskattningen, vilken genomfördes år 1910. Den egentliga direkta statsskatten utgick där— efter såsom inkomst- och förmögenhetsskatt. Bevillningen nedsattes till en tiondel av det belopp, varmed den tidigare utgått, och inflöt visserligen fort- farande till stats-kassan men utbetalades därifrån till landstingen och med dem likställda städer. Sedan bevillningen sålunda i realiteten förlorat sin betydelse såsom statsskatt, blev dess huvudsakliga uppgift att utgöra grund för den kommunala beskattningen.
Kommunalskatteutredningar efter år 1910.
Arbetet på lösning av kommunalskattefrågan återupptogs år 1910. Detta resulterade i två förslag, nämligen dels ett av landskamreraren G. V. Etser- man och kammarrättsrådet E. J. von VVolcker den 16 april 1917 avgivet be— tänkande med förslag till lag angående kommunal taxering och skattskyl- dighet, dels ock ett av landskamreraren Otto V. Landén den 31 januari 1917 avgivet betänkande om allmänna grunder för den kommunala skatterefor— men.
Enligt Eiserman och von Wolckers förslag skulle vid sidan av dels en all- män avkastningsskatt, avsedd att träffa nettoavkastningen av varje förvärvs- källa och dels, vad anginge enskilda skattskyldiga, en allmän inkomst— och förmögenhetsskatt utgå en fristående objektskatt & fastighet, beräknad efter taxeringsvärdet.
I motiveringen till förslaget framställdes den huvudanmärkningen mot det då gällande kommunalskattesystemet att detta saknade mångsidighet och smidighet. Det framhölls att fast egendom och näring icke i förhållande till andra beskattningsföremål ålagts en bidragsskyldighet som motsvarade nämnda beskattningsföremåls oförnekligen starkare intressegemenskap med kommunen, samt anfördes i detta avseende följande (5. 173 ff):
»Att värdet av fast egendom såsom sådan underkastas kommunal beskatt- ning, oavsett huruvida eller till vad belopp egendomen under förhandenva—
rande förhållanden lämnar avkastning, står i full överensstämmelse med in— tresseprincipens fordringar och kan icke i och för sig giva anledning till er- inran. I den mån således vår kommunala beskattning efter fastighetsbevill— ningens linjer verkar såsom en objektskatt verkar den enligt sakkunnigas mening i rätt riktning, men ett fel är att denna beskattning föreligger alle— nast såsom en eventualitet, ett annat och större fel är att hela den kommu— nala beskattning. som en fastighetsägare i denna sin egenskap är underkas- tad, under alla förhållanden drabbar enbart under denna form. Att ägarna till två fastigheter med samma taxeringsvärden beskattas alldeles lika, fast— än den enes fastighet ligger oanvänd i avbidan på lägligt tillfälle till av— komstgivande användning _ ett tillfälle som ju länge nog kan låta vänta på sig — medan den andres fastighet redan lämnar god avkastning, översti- gande måhända vanlig ränta å det kapital fastigheten för honom represen- terar, kan icke erkännas vara förenligt med rättvisa. Tager man så vidare i betraktande, att den senare fastighetens ägare kan vara skuldfri, medan den förre är skuldsatt, eller att den ene fått sitt fastighetsvärde stegrat enbart på grund av kommunens utveckling utan några hans egna åtgöranden, sy- nas ovillkorligen andra beskattningsformer påkallas, ägnade att i berörda av— seenden åstadkomma en utjämning vid skattebördans fördelning fastighets- ägarna sins emellan.
Detta är desto angelägnare, som de ogynnsamma verkningarna av bristen på mångsidighet hos det nuvarande kommunala beskattningssystemet vä— sentligen skärpas dels därav att proportionerna för bidragsskyldigheten icke kunna anses rättvist avvägda mellan jordbruksfastighet, å ena, och annan fastighet, å andra sidan, ej heller mellan fast egendom såsom ett beskatt- ningsföremål för sig, å ena, samt övriga beskattningsföremål -—— inkomst av kapital och arbete —— å andra sidan, och dels i fråga särskilt om den fasta egendomen därav att själva uppskattningen av beskattningsunderlaget i så hög grad som är fallet brister i enhetlighet och likformighet.»
Även Landén i sitt förslag rörde sig med en objektskatt å fastighet. Han ansåg, att de kommunala förhållandena hänvisade i fråga om kommuner— nas beskattningsrätt omedelbart till ett skattesystem, bestående i främsta rummet av objektskatter, sådana som rena realskatter på de lokala skatte- föremålen, och förvärvsskatter, ävenledes satta i direkt samband med själva inkomstkällan. Realskatterna borde lämpligast utgå i förhållande till värdet är de föremål, som de vore avsedda att beskatta, och strängt utformas i en- lighet med sin karaktär att vara rena objektskatter. Bland de föremål, vilka skulle drabbas av en kommunal objektskatt, inginge givetvis inom kommu— nen belägen fast egendom.
1920 års s. k. kommunalskatteprovisorium.
I 1920 års proposition med förslag till kommunalskattelag (nr 191) bygg— des fastighetsheskattningen på samma principiella grund. Förslaget upptog alltså för fastighet dels en objektskatt att utgå efter fastighetens taxerings- värde dels vid sidan därav en kommunal inkomstskatt att utgå av den in- komst fastigheten lämnat. (Jämväl i kommunen driven näring skulle en- ligt förslaget på liknande sätt bliva föremål för såväl objekt- som inkomst- beskattning.)
Beträffande motiveringen för den sålunda föreslagna objeklbeskattningen å fastighet (och näring) må ur departementschefens uttalande, här återgi- vas följande:
»Otvivelaktigt torde också en beskattning efter intresse vara berättigad för kommunernas vidkommande. I detta hänseende må erinras om kostna— derna för t. ex. anläggandet av en hamn eller framdragandet av gata eller vattenledning. Väl är det sant, att dylika företag kunna sägas lända kom— munen i dess helhet till gagn, men i främsta rummet är det dock vissa grup- per av kommunens medlemmar, som hava fördel därav. Sålunda komma ju förbättrade kommunikationer i första hand näringsidkarna och fastighets- ägarna till godo, medan åter igen gaturegleringar och liknande arbeten sär- skilt medföra varaktig nytta för närbelägna fastigheter och därmed för dessas ägare. De nu anförda förhållandena äro endast exempel. Såsom regel torde väl åtgärder som avse att främja vad man i dagligt tal benämner ett samhälles materiella utveckling eller uppblomstring, vara jämförbara med de här nämnda: ökade avsättningsmöjligheter beredas producenter, fastig- heterna stiga i pris och handelsomsättningen ökas. För löntagaren blir där— emot förhållandet, rent ekonomiskt sett, ofta det motsatta, i det att levnads- kostnaderna å orten samtidigt stegras. Det kan därför ej anses annat än rätt och billigt, att de, vilka draga särskild nytta av vissa kommunala anord- ningar, jämväl få i större utsträckning än andra deltaga i kostnaderna där- för. — — —— Vad angår de rena landskommunerna, bör det ihågkommas, att nödvändigheten av att trygga tillgången på beskattningsföremål i de olika kommunerna talar för en på intresseprincipen vilande objektbeskattning. I en kommun med dess begränsade område kunna förhållandena från det ena året till det andra ändras så avsevärt, att, om en beskattning grundades uteslutande på de taxerade inkomstbeloppen, kommunen skulle kunna finna sig ur stånd att fylla sitt skattebehov.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att den nuvarande fastighetsbevill— ningen utgör en objektskatt.
Enligt vad jag tidigare nämnt har vidare såsom stöd för en differentiering i fråga om beskattningen åberopats, att kommunernas utgifter för gemen- samma angelägenheter av såväl allmän som av mera lokal natur, därtill ofta de mest betydande, icke äro att anse såsom utgifter för årsbehovet utan avse att skapa värden av mera varaktig art, samt att, i den mån så vore förhål- landet, det ändamål, för vilket utgifterna gjorts, i större utsträckning kom- me allenast de samhällsmedlemmar till godo, som stode i en för längre tid bestående intressegemenskap med kommunen. Särskilt har detta ansetts gälla fastighetsägarna; man har nämligen förmenat, att, även om de icke för någon längre tid behölle sina fastigheter, det dock vore tydligt, att fastighets— värdet inom kommunen rönte inverkan av kommunens hushållning i det hela, vadan hastigt amorterade kommunala kostnader för skapande av be- stående värden och därav föranlett lägre skattetryck efter amorteringstidens slut lände särskilt fastighetsägarna, betraktade såsom grupp, till fromma. ———— Jag torde i korthet få beröra ett uti vissa avgivna yttranden fram- fört uppslag till den kommunala beskattningens ordnande; man har, under förmenande att beskattningen borde läggas uteslutande efter förmåga, vis- serligen i princip motsatt sig en intresseheskattning men därvid, för att trygga tillgången på beskattningsföremål, ifrågasatt den bestämmelse, att inkomst av fastighet ej skulle få beräknas lägre än till vissa procent av taxeringsvärdet. Det är påtagligen i känslan av att en ren inkomstbeskatt- ning, sådan denna kommer till uttryck vid våra nutida taxeringar, icke skulle bereda våra landskommuner tillräcklig permanent tillgång på beskatt-
ningsobjekt, som man föreslagit den nyss antydda begränsningen nedåt i fråga om inkomst av fast egendom. En dylik bestämmelse skulle emellertid verka i allra högsta grad obilligt. Den skuldfrie jordägaren, som sutte med en god nettoinkomst, skulle få skatta endast för denna. Den gäldbundne jordägaren, vars deklarerade nettoinkomst ej uppginge till det fastslagna procenttalet av fastighetsvärdet, skulle få skatta för högre belopp än sin inkomst, och denna skillnad skulle bliva större, ju mindre nettovinst jorden lämnade, det vill säga ju fattigare han vore. En dylik ståndpunkt innebär i själva verket, att man anser sig ej kunna undvara intressebeskattning av fast egendom — minimiberäkningen skulle nämligen avse endast inkomst av dylik egendom —— men att man, i stället för att lägga skatten å all fast egen- dom, begränsar den till att avse allenast de skuldsatta fastigheterna.»
Riksdagen biföll ej det i propositionen framlagda förslaget utan antog i stället, för att lända till efterrättelse provisoriskt och under viss tid, vissa ändringar i bevillningsförordningen. Det sålunda genomförda s. k. kommu- nalskatteprovisoriet, vilket lades till grund jämväl för nu gällande 1928 års kommunalskattelag kan sägas omfatta — förutom den numera avskaffade kommunala progressivskatten och skogsaccisen —— följande två skattefor— mer, nämligen
skatt för fastighet, genom vilken fastighet deltog i den allmänna repar— titionen gentemot inkomst med 6 procent av jordbruksfastighets taxerings- värde och 5 procent av annan fastighets taxeringsvärde;
inkomstskatt, utgående efter den beskattningsbara inkomsten, vid vars fastställande inkomsten av fastighet beräknades till sitt verkliga belopp men varifrån avdrag finge, i den mån inkomsten därtill försloge, göras för den del därav, som beskattades genom fastighetsskatten, nämligen beträffande jordbruksfastighet 6 procent och beträffande annan fastighet 5 procent å taxeringsvärdet (s. k. procentavdrag).
Skälen för riksdagens ståndpunktstagande finnas angivna i andra sär- skilda utskottets utlåtande (nr 1). Däri anförde utskottet i fråga om den vikt, som borde tillmätas den s. k. intresseprincipen följande (5. 37 ff):
»De anmärkningar, som _ _ — riktats mot de föreslagna nya 'intresse— skatterna' _ fristående fastighetsskatt och näringsskatt vid sidan av en för alla skattskyldiga gemensam inkomstskatt _ hava under utskottets he- handling av ärendet blivit yttermera bestyrkta. Angående den i propositio— nen hävdade principen om ”intresse” såsom grund för en särskild kom— munal beskattning skall utskottet inskränka sig till att uttala, att denna princip vid en mera ingående prövning synes synnerligen vansklig att om— sätta i praktiska skattebestämmelser med hänsyn till omöjligheten att på ett tillförlitligt sätt gradera olika skattskyldigas 'intresse' i kommunen. Vid utskottets överläggningar har också en märkbar tendens visat sig bland det kungliga förslagets anhängare att undanskjuta den egentliga intresse— teorin och i dess ställe låta begreppet 'objektbeskattning' träda i förgrun— den genom att identifiera de olika slagen av särskilt 'intrcsse' inom kom— munerna med vissa 'objekt' för särskilda skatteformer samt att motivera en dylik särskild objektbeskattning dels med behovet av fasta skattekällor, som äro oberoende av växlingarna i kommunmedlemmarnas personliga in— komster, dels med den särskilda skattekraft, som kan antagas följa av inne- havet av ett dylikt skatteobjekt. Utskottet hyser för sin del den meningen,
att en dylik förskjutning av den principiella frågeställningen borde kunna bliva av ett visst värde såsom innebärande en mindre omstridd utgångs- punkt för det kommunala skatteproblemets fortsatta behandling. Att en Viss objektbeskattning i kommunerna kan vara behövlig och berättigad vid sidan av skatt på personlig inkomst, lärer icke kunna principiellt bestridas, så mycket mindre som redan vår nuvarande beskattning av jordbruksfas- tighet och annan fastighet utgör en form av dylik objektbeskattning. Men utskottet vill understryka, att, därest en objektskatt skall kunna motiveras genom den särskilda skattekraft, som innehavet av ett visst objekt anses medföra, så måste också frågan, huruvida en sådan skatteform bör använ— das och huru skatten i så fall bör avvägas avgöras genom en prövning av denna skattekraft, vilken prövning i realiteten uppenbarligen måste ske en- ligt principen om skatt efter förmåga. Utskottet anser, att de av Kungl. Maj :t föreslagna intresse- eller objektskatterna icke motsvara denna fordran, samt att de även i övrigt äro anordnade på ett sådant sätt, att de icke kunna för- ordas till genomförande.»
Rörande den föreslagna kombinerade fastighets- och inkomstskatten ytt- rade utskottet (s. 45 ff):
»Den av utskottet föreslagna beskattningen av fast egendom innebär en kombinerad fastighets— och inkomstskatt, i vilken det själva fastigheten på- förda beskattningsbara beloppet ingår såsom ett garanterat minimum för dess beskattning. Genom denna anordning vinnes å ena sidan, att kommu- nerna få behålla ograverad den viktiga skattekälla, som de hittills haft i de stadgade sex procenten på jordbruksfastighets och fem procenten på annan fastighets taxeringsvärden, samt å andra sidan att man undanröjer den anomali, som för närvarande består, nämligen att inkomst av fastighet som överskjuter nämnda procent på taxeringsvärdet, går fri från kommunal be- skattning. Det kan tilläggas, att i och med det att en dylik överskjutande inkomst av fastighet underkastas beskattning, vinnes också ett verksamt korrektiv emot alltför låg fastighetstaxering. Att denna kompletterande be- skattning av inkomst från fastighet bör kunna tillföra kommunerna ett avsevärt antal nya bevillningskronor, i all synnerhet om noggrannare reg- ler införas för taxeringen av sagda inkomst —— —— — ligger i sakens natur och bestyrkes av de beräkningar, som utskottet låtit verkställa om verk— ningarna av de olika motionernas skatteförslag. Utskottet har ingalunda förbisett den anmärkning, som både i den kungl. propositionen och under ärendets behandling blivit framställd mot ifrågavarande anordning ur den synpunkten, att de fastighetsägare, som på grund av skuld eller annan orsak ej nå en nettoinkomst, motsvarande den för fastigheten stadgade procenten av taxeringsvärdet, på detta sätt få skatta för mer än sin inkomst. Men denna olägenhet är —— — — oskiljaktig från all minimibeskattning, den existerar nu och skulle fortfara även enligt Kungl. Maj:ts förslag, och det kan icke begäras av ett förslag till provisorium, att detta skall lösa ett problem, som hittills icke i något framkommet skatteförslag blivit lös-t.»
Tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag.
1921 års kommunalskattekommitté avgav år 1924 betänkande angående den kommunala beskattningen (SOU 1924:53 0. 54). Det av kommittén framlagda förslaget till kommunalskattelag (det reviderade A-förslaget) —— vilket var av samma principiella innebörd som 1920 års förslag — upptog kommunal repartitionsskatt för fastighet, näring och inkomst.
Av dessa skatter var fastighetsskatten och näringsskatten fristående ob— jektskatter, utgående i förhållande till fastighets taxeringsvärde respektive närings på visst sätt beräknade s. k. skattevärde. Inkomstskatten var en personlig, i huvudsak proportionell inkomstskatt.
Två reservanter inom kommittén förordade ett förslag, det 5. k. reviderade C-förslaget, som i princip överensstämde med kommunalskatteprovisoriet.
Kommitténs allmänna ståndpunkt i kommunalskattefrågan framgår av följande principuttalande (s. 149 ff):
Kommittén har under sitt arbete ej funnit anledning att till diskussion upptaga frågan om huruvida kommunalbeskattningen borde byggas väsent- ligen å principen »skatt efter intresse» eller å principen »skatt efter för- måga». Kommittén har funnit detta spörsmål vara av föga praktisk bety— delse. I verkligheten är det nog så, att, såsom även i alla föregående förslag faktiskt skett, hänsyn måste tagas till båda de sidor av problemet, som tagit sig uttryck i nämnda formler. Såsom förut nämnts, måste kommunalskat- ten fylla vissa förhandenvarande behov, och problemet blir att fördela skat- tesumman på kommunens skattdragande medlemmar så rimligt och skäligt, d. v. 5. så rättvist som möjligt. Skall detta kunna ske, är det förvisso icke nog att såsom i fråga om statsskatten allenast spörja om skatteförmågan; även andra synpunkter måste härvid få göra sig gällande. Inom det relativt trånga beskattningsområde, som kommunen bildar, finnas vissa slag av beskattningsobjekt, som äro mera intimt förbundna med kommunen än andra, vissa, som av de kommunala anordningarna kunna hava mera ome- delbart och direkt gagn än andra, vissa, som kunna förorsaka kommunen direkta kostnader i högre grad än andra; och det måste vara rimligt och skä- ligt, att hänsyn tages härtill vid utmätande av deras bidragsskyldighet till kommunen. En sådan särställning intaga enligt A- och B—förslagen fastig- het och näring inom kommunen, enligt C-förslaget fastighet.
De skäl, som lågo till grund för kommittémajoritetens ställningstagande i fråga om fastighetsbeskattningen gingo väsentligen ut på att det endast med ett objektskattesystem vore möjligt att åstadkomma rättvisa och jäm- likhet i beskattningen dels emellan de. olika fastighetsägarna inbördes dels ock emellan dessa fastighetsägare såsom grupp betraktade och andra skatt- dragande. Kommittén framhöll sålunda, att objektskatten fördelade merbe- lastningen å fastighet efter likformiga grunder mellan fastighetsägarna samt att objektskatten i kombination med en inkomstbeskattning utjäm- nade skattetrycket mellan fastighetsägarna så att detta bleve hårdare för de ekonomiskt bättre ställda och lindrigare för de ekonomiskt svagare. Ävenu så ansåg kommittén, att ur taxeringsteknisk synpunkt ett objektskattesys- tem vore vida överlägset ett garantiskattesystem, som medförde tekniska svårigheter av den art att resultatet av taxeringarna kunde befaras bliva i stor omfattning förryckt.
Reservanterna voro eniga med kommittémajoriteten om att fastigheterna med avseende å uppbärande av skattetungan inom kommunerna intoge en särställning. Att en fastighet på grund av sitt närmare och fastare samband med kommunen och större beroende av de kommunala institutionerna hade ett större ansvar för kommunens ekonomi, vore av gammalt anfört och er-
känt, och det läge i viss män i sakens natur, att, i den mån andra skatte- källor sinade, fastigheterna inom kommunen måste träda till för att fylla de oundgängliga behoven. Däremot delade ej reservanterna majoritetens uppfattning, att fastighet såsom skatteobjekt hade en annan och större bär— kraft än exempelvis den rena arbetsinkomsten. Lösningen av kommunal- skattefrågan borde enligt reservanternas mening fortfarande sökas i en rik— tigt avvägd kompromiss mellan hänsynen till den enskildes skatteförmåga och kommunens intresse att i fastigheterna äga säkerhet för behövlig skat- teintäkt. C-förslaget innebure en sådan kompromiss, som å ena sidan — utan att medföra någon omvälvning av det bestående — skänkte kommunerna avsedd trygghet och å andra sidan ej ställde hårdare krav på fastighets- ägaren än som vore nödvändigt. Reservanterna hävdade, att A-förslagets skattebestämmelser skulle i förhållande till provisoriet eller C-förslaget, medföra en ökad skattetunga för fastigheterna, vilken icke motsvarades av ett ökat behov av skattekronor inom kommunen. Kommittémajoriteten hade framhållit, att den »velat bibehålla belastningen på jordbruksfastighet vid ungefärligen den nivå, som den haft under provisoriet». Reservanterna åsyf— tade ej heller någon lindring, men ansågo, att just status quo äventyrades genom A-förslaget, som i stället komme att medföra en ytterligare över- vältring av skattebördan på jordbruket och andra näringar, vilka för sin verksamhet vore beroende av ett större fastighetsinnehav. Provisoriet hade medfört en sådan övervältring på fastigheterna, som under detta fått bära 33 procent av skattetrycket mot förut 19 procent. Denna överflyttning hade kunnat förklaras och åtminstone i ViSS grad försvaras av den då ännu be- stående relativt gynnsamma konjunkturen för landets näringsliv. En yt- terligare övervältring av skattebördan på fastigheterna kunde ej undgå att hava för jordbrukare och andra fastighetsägare samt därmed för hela lan— det synnerligen ödesdigra följder.
Sedan genom remisser yttranden infordrats över kommittébetänkandet, gjordes detta till föremål för överarbetning av särskilda sakkunniga, kal- lade 1924 års skatteberedning.
] anslutning till skatteberedningens utredningar och förslag framlades för riksdagen 1927 års proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. (nr 102). Detta förslag utgick från att det gällande garantiskattesystemet skulle bibehållas och att det av 1921 års kommunalskattekommitté utarbe- tade förslaget till fristående objektbeskattning av fastigheter och närings- företag sålunda ej skulle läggas till grund för skattesystemet.
I den allmänna motiveringen för det framlagda förslaget framhöll depar- tementschefen att han anslöte sig till det uttalande angående intresseprin- cipens tillämpning vid den kommunala beskattningen, som gjorts av sär— skilda utskottet vid 1920 års riksdag (se ovan sid. 16). Enligt departements- chefens uppfattning rådde en praktiskt taget fullständig enighet därom, att objektbeskattning i någon form vore nödvändig inom kommunerna, på det att dessa måtte kunna under dåliga inkomstår vara tryggade i avseen— de å tillgången till beskattningsföremål. Även därom rådde en ganska en-
hällig mening, att denna objektbeskattning måste åtminstone i främsta rummet avse fastigheter.
Beträffande frågan huruvida vid objektbeskattningen av fastighet pro— visoriets garantiskattesystem borde bibehållas eller utbytas mot en fristå— ende objekt-skatt vid sidan av en inkomstskatt, anförde departementsche- fen, sedan han lämnat en redogörelse för de olika systemens inverkan på fördelningen av skattebördan, sammanfattningsvis bl. a. följande (s. 141 ff):
»Till förmån för systemet med fristående objektskatter kan enligt min uppfattning obestridligen åberopas dels den omständigheten, att det åstad- kommer en fördelning av skattebördan mellan fastighetsägarna inbördes, som teoretiskt sett tager större hänsyn till skatteförmågan än garantiskatte- systemet, dels att det har vissa tekniska företräden. Dessa fördelar hava blivit så utförligt belysta i kommunalskattekommitténs betänkande, att jag ej behöver här ytterligare utveckla desamma. Vore den uppfattningen all- män i landet, att det nuvarande systemet är orättvist just i avseende å skattebördans fördelning mellan fastighetsägarna inbördes, så skulle väl därför skäl finnas att på allvar reflektera på ett system, som i detta hän- seende vore bättre, och göra detsamma till föremål för ingående provunder- sökningar för att med större grad av visshet än det nu är möjligt konstatera dess verkningar. Av de inkomna yttrandena övertygas man dock ej, att en dylik uppfattning allmänt råder. I stället bibringas man den bestämda före- ställningen, att framför allt bland fastighetsägarna själva råder den me- ningen, att det nuvarande systemet är rättvisare än den fristående objekt- beskattningen och att någon ändring ej är behövlig. Detta för majoritets— förslagets anhängare måhända svårförklarliga ståndpunkttagande torde i viss mån vara grundat på den omständigheten, att fastighetsskatten för närvarande icke alltid i realiteten är blott en objektskatt, utan i sig inklu- derar skatt på inkomst av det arbete, som nedlägges å fastigheten av bru- karen och hans familj, samt att den stora massan av brukningsenheter i vårt land äro sådana, för vilka inkomsten av detta arbete är större än av det kapital, som fastigheten representerar. För den skull måste den nuvarande fastighetsskatten vid en eventuell övergång till ett fristående objektskatte— system ersättas med en obj ektskatt av betydligt mindre tyngd än den av kom— mittén föreslagna för att icke av den stora massan fastighetsägare kännas såsom en ökad belastning. Med hänsyn till berörda ståndpunkttagande och då övriga skattskyldiga i allmänhet ej skulle beröras av reformen — ty man tänker sig ju fördelningen mellan å ena sidan fastighetsägarna, å andra sidan övriga inkomsttagare oförändrad —— synes anledning saknas för dessa övriga att söka framtvinga reformen.»
I vid 1927 års riksdag framlagda motioner yrkades bl. a. införande av ett system med fristående objektskatt å fastighet.
Första särskilda utskottet vid 1927 års riksdag (kommunalskatteutskot— tet) förordade i fråga om huvudprinciperna för den kommunala beskatt— ningen propositionens förslag (utlåtande nr 1). I sådant avseende anförde utskottet efter att hava berört de i propositionen framförda skälen för ga— rantiskattesystemets bibehållande i huvudsak följande (5. 31 ff):
»Av anförda och andra under den långvariga diskussionen i detta ämne framkomna skäl har även utskottet blivit övertygat, att kommunalskatte- frågans lösning bör ske i enlighet med garantiskatteprincipen, och är det härvid särskilt två synpunkter, som för utskottet framstått såsom avgö-
rande. En sådan lösning sluter sig till den hävdvunna ordningen för den kommunala fastighetsbeskattningen såsom en naturlig utveckling i enlighet med ändrade förhållandens berättigade krav utan att medföra någon tvär omkastning, ett på skattelagstiftningens område synnerligen viktigt psy- kologiskt moment. Vidare får ihågkommas, att kommunalskattefrågans, liksom andra skattefrågors, lösning ligger i ett rätt avvägande mellan två motsatta intressen, den skatteberättigades och de skattskyldigas. Emot kom- munens intresse av garanterad skatteinkomst står fastighetsägarnas intresse att icke betungas mera än nödigt. Nu har det aldrig påståtts annat än att det förra intresset blivit behörigen tillgodosett med nu gällande bestämmel- ser och att detsamma skulle bliva det i fortsättningen i mån av lämpliga repartitionstal för garantin. Å andra sidan hava efter allt att döma fastig- hetsägarna själva funnit sig väl med provisoriet i huvudsak och otvetydigt uttalat sympatier för systemets bibehållande i definitiv form.»
Vid utskottets utlåtande voro fogade ett flertal reservationer. I en reser— vation yrkades sålunda avslag å propositionens förslag i huvudsak samt förlängning av kommunalskatteprovisoriet till och med år 1929. Tillika hemställdes, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, på vad sätt och i vad mån tryggandet åt kommunerna av tillgång på fasta beskattningsunderlag kunde, oavsett i vilken form detta skulle ske, komma att åvila jämväl andra beskattningsföremål än fastighet, samt framläggande för riksdagen — i samband med nytt förslag till lösning av kommunal- skattefrågan — av utredningens resultat. Vad angår fastighetsbeskattningen anfördes i reservationen att 1920 års provisorium icke följde så rationella linjer, att det kunde utgöra grundvalen för ett definitivt ordnande av den kommunala beskattningen i vårt land. Sålunda ledde det därtill, att den ekonomiskt svage fastighetsägaren drabbades hårdare och den ekonomiskt bättre ställde lindrigare; dess struktur .medgåve ej heller tillbörligt hänsyns- tagande till fastighetsägarens försörjningsplikt m. m. Härjämte medförde det stora svårigheter vid den praktiska tillämpningen, som gjorde taxerings— arbetet onödigt komplicerat och ohanterligt. Dessa olägenheter komme att vid genomförande av Kungl. Maj:ts förslag bliva för lång tid framåt kvar- stående i vårt kommunalskatteväsen.
Vid frågans behandling i riksdagen bifölls i huvudsak utskottets förslag av första kammaren, medan andra kammaren biföll den förutnämnda re- servationen. Sedan frågan om ett definitivt ordnande av kommunalskatte— frågan sålunda förfallit, beslöt riksdagen om förlängning av provisoriet till och med utgången av år 1929. Under debatten gåvos emellertid från olika håll uttryck åt önskemålet att förslag i kommunalskattefrågan, i hu- vudsaklig överensstämmelse med 1927 års proposition, måtte, utan att den beslutade nya provisorietidens utgång avvaktades, ånyo föreläggas riksdagen. I överensstämmelse med de vid 1927 års riksdag framkomna önskemålen framlades för riksdagen 1928 års proposition med förslag till kommunal- skattelag m. m. (nr 213). Det framlagda förslaget överensstämde vad be- träffar beskattningen av fastighet nästan helt med 1927 års proposition. I propositionen åberopade föredragande departementschefen i huvudsak den
vid 1927 års proposition i ämnet fogade motiveringen samt framhöll, att utsikterna att i riksdagen genomföra ett förslag efter andra än gällande principer för det dåvarande syntes ytterst små.
Särskilda utskottet vid 1928 års riksdag tillstyrkte i avgivet utlåtande (nr 1) i huvudsak propositionens förslag. Tillika beslöt utskottet föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning bl. a. angående spörsmålet om en särskild beskattning av näringsföretag och penningkapital.
Inom utskottet yrkades reservationsbevis bl. a., att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle bestämmas till 0,05. Därvid förordades dock icke någon motsvarande sänkning av repartitionstalet för skogsvärde, enär det ej an— sågs tillrådligt att alltför mycket beskära skogskommunernas tillgång till beskattningsföremål.
Riksdagen beslöt i de nu berörda huvudpunkterna i enlighet med det i propositionen framlagda förslaget. I samband med antagandet av den nya kommunalskattelagen upphävdes från och med ingången av år 1929 kom— munalskatteprovisoriet och den allmänna bevillningen till staten. Riksda- gen gjorde tillika, i överensstämmelse med utskottets förutnämnda förslag, framställning om utredning bl. a. rörande särskild näringsbeskattning (skri- velse nr 344).
III. FASTIGHETSBESKATTNINGEN EFTER ANTACANDET AV 1928 ÅRS KOMMUNALA SKATTELAC — ÄNDRINGAR, UTREDNINCAR OCH DISKUSSIONER.
Tiden före kommunalskatteutredningens förslag.
Vid 1930 års riksdag yrkades i olika motioner sänkning av repartitions- talet för jordbruksfastighets jordbruksvärde till 0,05.
Bevillningsutskottet hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna mätte i skrivelse till Kungl. Maj :t bl. a. framhålla önskvärdheten av att de i 1928 års ovan berörda riksdagsskrivelse omförmälda utredningar, i vad dessa avsåge själva beskattningsgrunderna, måtte utföras med den skynd- samhet som med hänsyn till uppgifternas natur och omfattning vore möjlig.
Riksdagen beslöt i enlighet med bevillningsutskottets hemställan. [ anledning härav uppdrogs åt särskilda sakkunniga, vilka antogo be- nämningen 1930 års kommunalskatteberedning, att verkställa de av riks— dagen sålunda ifrågasatta utredningarna i kommunalskattefrågan. Inom be- redningen. verkställdes en' utredning rörande förskjutningen av den kommu- nala skattebördan mellan olika slag av beskattningsföremål vid sänkning av repartitionstalet för jordbruksfastighet enligt olika alternativ (se SOU 1931:31 ). Utredningen grundades på en statistisk bearbetning av taxe- ringsresultatet för år 1930i 110 kommuner.
Uti proposition till 1932 års riksdag (nr 220) föreslogs bl. a. sådan änd- ring i kommunalskattelagen att repartitionstalet för jordbruksvärde skulle nedsättas till 0,05.
Riksdagen biföll propositionen.
I en motion (11: 271) vid 1931 års riksdag riktades uppmärksamheten på gällande garantiskattesystems verkningar vid taxeringen för inkomst av skog och åberopades därvid innehållet i vissa likartade motioner vid 1927 och 1928 års riksdagar. Motionären framhöll, att beskattningen drabbade ägarna av större och mindre skogsfastigheter olika hårt. Då skogsuttagen från större skogskomplex, hörande till en enda förvärvskälla, regelmässigt kunde göras mera kontinuerligt och jämnt men ägare av mindre skogsom- råden av ekonomiska eller andra skäl merendels torde se sig nödsakade att koncentrera sina skogsuttag till ett färre antal år, vore ägare av större skogskomplex i tillfälle att bättre utnyttja på fastigheterna belöpande pro- centavdrag. Genom den sålunda ernådda skattelindringen bleve icke endast kommunerna lidande utan den återverkade även på andra enskilda skatte- dragare genom förhöjd utdebitering. Rättvisan krävde, att skattelagarna så avfattades att de drabbade alla skattskyldiga lika i förhållande till deras inkomst.
Motionen, som åsyftade, att 1930 års kommunalskatteberedning skulle anmodas beakta det påtalade missförhållandet, föranledde icke någon riks- dagens åtgärd, enär beredningen på grund av särskild hemställan i 1928 års riksdagsskrivelse (nr 344) erhållit i uppdrag att verkställa utredning av frågan om förvärvskällornas omfattning vid beskattning av inkomst av jordbruksfastighet. Beredningen avlät en den 11 december 1931 dagtecknad underdånig skrivelse i ämnet. Rörande den förutsatta högre skattebelast- ningen av skogar i enskild ägo vid jämförelse med de av aktiebolag ägda skogarna hänvisade beredningen i skrivelse till av beredningen verkställda undersökningar i ifrågavarande hänseende, vilka dock med hänsyn till den begränsade omfattningen icke tilläte mera vittgående slutsatser. Bered- ningen fann sig emellertid kunna konstatera, att möjligheten att utnyttja procentavdraget syntes vara mindre för de större fastigheterna än för de smärre och mindre för enskilda ägare av större fastigheter än för aktie— bolagen men att möjligheten att utnyttja procentavdragen synbarligen skif- tade i högre grad för aktiebolag än för enskilda. Beredningen framhöll i anslutning härtill att det ej vore skäl att pålägga enskilda ägare av större fastigheter den ökning av fastighetsskattebördan, som skulle bliva ett san- nolikt resultat av förvärvskällornas uppdelning på smärre enheter än de dåvarande. Med förmälan att beredningen vid fullföljande av sitt uppdrag komme att ägna fortsatt uppmärksamhet åt nu berörda spörsmål, förordade beredningen, att den framställda begäran om utredning i frågan icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
I propositionen till 1932 års riksdag med förslag till ändringar i kommu- nalskattelagen (nr 220) anmälde föredragande departementschefen ifråga- varande utredning utan att föreslå någon särskild åtgärd i anledning av densamma.
I en motion vid 1933 års riksdag (11:27) påtalades, att gällande garanti- skatt .utginge oberoende av den verkliga inkomsten och utan någon som helst avdragsrätt för skuldränta. Vid jämförelse med andra skattedragare ställdes jordbrukarna härigenom ei en oförmånlig särställning, och garanti- skatten utgjorde särskilt i rådande depressionstider för jordbruket en tyngande och orättvis börda. Även mellan jordbrukarna inbördes verkade garantiskatten ytterligt ojämnt. En jordbrukare, som häftade i skuld för allt vad han ägde, hade lika hög garantiskatt som den skuldfrie, ehuru skattekraften i de båda fallen måste vara mycket olika. Då inkomsten av jordbruk och skogsbruk sällan uppginge till garantiskattens belopp, fram- trädde olägenheterna starkare på detta område än då det gällde annan fas— tighet. Motionärerna ifrågasatte därför en särskild rätt till ränteavdrag.
I anledning av motionen uttalade bevillningsutskottet (betänkande nr 20), att ett bifall till det framlagda förslaget skulle innebära ett avsteg från de principer, varpå kommunalbeskattningen vore byggd. Med hänsyn härtill syntes det framlagda spörsmålet, i den mån detsamma kunde förtjäna be- aktande, böra göras till föremål för avgörande först i samband med en all- män revision av den kommunala beskattningen. Riksdagen beslöt i enlighet
med utskottets hemställan, att motionen icke skulle föranleda någon dess vidare åtgärd.
I en motion vid 1935 års riksdag (II: 8) yrkades utredning angående så- dan ändring av grunderna för åtnjutande av familjeavdrag att dylika av— drag skulle kunna medgivas jämväl vid taxering till kommunal fastighets- skatt.
Vidare hemställdes i en motion vid samma års riksdag (111: 399) om ut- redning rörande ändrade bestämmelser i kommunalskattelagen, ägnade att förhindra att skattebelastningen vå inkomst av fastighet skärptes vid sänkt allmänt ränteläge. I motionen framhölls, att en sänkning av ränteläget ver- kade till höjning av taxeringsvärdena och därigenom till skärpning av fas- tighetsskattens belastning. Ränteläget hade, såsom i motionen närmare ut- vecklades, i vårt land varit statt i sjunkande under senare år. Motionären hänvisade därför bl. a. till möjligheten att hava rörliga repartitionstal. Dessa förutsattes skola variera med effektiva medelräntan för statsräntelån.
Här berörda jämte andra vid 1935 års riksdag väckta motioner behandla- des i bevillningsutskottets betänkande nr 54. IDåI'i framhöll utskottet, att utskottet fann önskvärt, att utredningen av kommunalskattefrågan inom en nära framtid åter upptoges.
Beträffande frågan om rätt till familjeavdrag vid kommunal fastighets- skatt framhöll utskottet, att det framställda yrkandet härom borde övervä- gas, om ock enligt utskottets mening åtgärder i sådant syfte näppeligen kunde vidtagas utan att garantiskattesystemet ersattes med ett system med fristående objektskatt.
Med anledning av en i vissa motioner (I: 272 och 1-1: 460) framförd kritik mot garantiskattesystemet i vad gällde beskattningen av skogsfastighet uttalade utskottet, att det vore obestridligt att beskattningen av växande skog, oavsett accisen, i vissa fall verkade hårdare än fastighetsbeskattning- en i allmän—het på den grund att avverkningarna skedde så ojämnt att den i fastighetsskatten inneslutna garantien i större utsträckning toges i an- språk beträffande skogsfastigheter än beträffande andra fastigheter. Ut— skottet fann det angeläget, att åtgärder vidtoges i syfte att undanröja den- na ojämnhet i beskattningen och berörde dem utvägen till vinnande av änd- ring -häri att ägare av skogsfastighet medgåves rätt att för avverkningsåret åtnjuta avdrag även för den garanti, som påförts under ett antal av de se- naste åren och icke då kunnat avdragas. Utskottet uttalade emellertid, att de med en sådan anordning förenade taxeringstekniska svårigheterna up- penbarligen vore betydande, och att vid den av utskottet ifrågasatta utred- ningen därför borde undersökas, om dessa kunde övervinnas.
Beträffande det framförda uppslaget att låta repartitionstalen för fastig— het variera med ränteläget anförde utskottet, att, ehuru såväl principiella som praktiska betänkligheter kunde hysas mot att slå in på en sådan väg, utskottet likväl ansåge lämpligt att frågan om ett förändrat ränteläges in- verkan å fastighetsbeskattningen, i den mån denna fråga kunde förtjäna beaktande, övervägdes vid det fortsatta utredningsarbetet
Utskottets betänkande, vilket godkändes av riksdagen, utmynnade i en hemställan att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om återupptagande av utredningen på kommunalbeskattningens område samt att Kungl. Maj:t vid denna utredning ville beakta de synpunkter, som utskottet i betänkandet framhållit.
I enlighet med utskottets hemställan avlät riksdagen skrivelse nr 282 med begäran om utredning i angivna hänseende.
Kommunalskatteberedningens förslag av år 1942
beträffande fastighetsbeskattningen.
Med föranledande av riksdagens skrivelse beslöt Kungl. Maj:t år 1936 tillsätta en kommitté, benämnd kommunalskatteberedningen, med uppdrag att verkställa utredning rörande den kommunala beskattningen jämte där- med sammanhängande frågor.
Kommunalskatteberedningen avgav den 18 juli 1942 ett betänkande an- gående den kommunala beskattningen ( SOU 1942:34 ).
Enligt betänkandet skulle de kommunala beskattningsföremålen såsom hittills vara av två slag nämligen inkomst och fastighet. Med hänsyn till kommunernas behov av ett fast skatteunderlag hade en särskild fastig- hetsbeskattning befunnits alltjämt vara nödvändig. Denna beskattning hade dessutom ansetts sedan så lång tid tillbaka hava inverkat på fastighets- värdena att dess borttagande kunde befaras innebära en opåkallad rubb- ning i de bestående egendomsförhållandena.
Beträffande fastigheternas särskilda belastning föreslog beredningen en övergång från det nuvarande garantiskattesystemet till fristående objekt- skatt, så att viss del av fastighets taxeringsvärde skulle ingå i det kommu- nala skatteunderlaget utan att fastighetsinkomstens storlek rönte inverkan därav vid inkomstbeskattningen. Detta borde enligt beredningens uppfatt- ning leda till en rättvisare fördelning av fastighetsägarnas bördor. Den fak- tiskt utgående objektskattens storlek påverkades då icke av ovidkommande förhållanden.
Storleken av den föreslagna objektskatten å fastighet hade beredningen sökt avväga på sådant sätt, att den skulle medföra en lika stor samman- lagd belastning av fastighetsägarna i förhållande till övriga skattskyldiga som den nuvarande garantibeskattningen, varvid jämförelse skett på grund- val av skatteunderlaget vid bl. a. 1936 års taxering. För att i stort sett uppnå denna verkan hade beredningen funnit ett repartitionstal av 0,05 för fastighet vara erforderligt.
Med den av beredningen förordade ordningen för fastigheternas delta- gande i repartitionen skulle inkomsten bliva föremål för en helt fristående beskattning. Fördelarna av en renodlad inkomstskatt till kommunen ansåg beredningen vara avsevärda. En sådan skatt bleve framför allt bättre an- passad efter skatteförmågan. Ortsavdragen skulle kunna utnyttjas mera ef-
fektivt varigenom de bättre komme att fylla sin uppgift att åstadkomma en differentiering mellan de skattskyldiga efter försörjningsbördan.
Särskilda yttranden avgåvos av vissa av beredningens ledamöter. I ett av dessa yttranden, som avgivits av herr Velander, togs sikte på fastighetsskat- tens avveckling.
Remissyttranden över kommunalskatteberedningens förslag.
[ de yttranden, som efter remiss avgavs över kommunalskatteberedning- ens förslag, synes i allmänhet enighet ha rätt därom, att fastighetsskatten i princip vore oberättigad och egentligen borde avskaffas, därest så kun- de ske med hänsyn till skatteunderlaget för kommunerna. Två läns-styrelser vore emellertid av annan mening. Länsstyrelsen i Gotlands län ansåg sålun- da ej att principen skatt efter förmåga utgjorde något hinder för objekt- skatt beträffande fast egendom. Länsstyrelsen i Gävleborgs län erinrade om att äganderätten till jordbruksfastighet tillförsäkrade ägaren avkast- ning och ett stadigvarande arbete på den egna fastigheten. Ägaren intoge härigenom en väsentligt tryggare ställning än. exempelvis en skogs- eller industriarbetare. Liknande om än i mindre grad vore förhållandet med ägare av annan fastighet. Då sålunda fastigheter vore verkliga realvärden samt härtill komme, att beskattningen, i vad densamma gällde inkomst av fastigheter, icke kunde anses lika effektiv som beskattningen av andra slag av inkomst, beroende på svårigheter att kontrollera vis-sa inkomster av fas— tighet och på lagbestämmelsernas svårtillämplighet, syntes vid ett totalt upphävande av fastighetsbeskattningen risk för en viss obehörig förskjut- ning av skattebördan från fastighetsägarna till andra skattskyldiga kunna uppstå.
Av de remissinstanser som ansåge fastighetsskatten principiellt oberätti- gad, medgåvo flertalet, att man svårligen — åtminstone under den när- maste tiden —— kunde avskaffa densamma. Industriförbundet framhöll där- vid, att borttagande av fastighetsskatten med därav följande ökning av ut- debiteringen ytterligare skulle begränsa antalet kommuner, lämpade för utövande av rörelse, till förfång för näringslivet och det allmänna.
Kammarrätten framhöll, att därest småkommuner komme att bliva sam— manslagna till större enheter, risken för fluktuationer i skatteunderlaget i viss omfattning borde komma att minska, då ju detta brukade vara mera stabilt i större kommuner än i mindre. Bortsett härifrån syntes det emeller- tid mindre tilltalande att vid sökandet efter ett fast skatteunderlag för kom- munerna nödgas stanna för att välja endast fastigheterna därför att dessa vore så att säga lättare åtkomliga än näringar och penningkapital. Om det andra av beredningen åberopade skälet —— att ett borttagande av fastighets- beskattningen skulle medföra vissa mindre önskvärda verkningar i fråga om de bestående egendomsförhållandena —— ansåge sig kammarrätten ej kunna göra något bestämt uttalande. Redan svårigheten att bedöma de verk- ningar i ena eller andra avseendet, som ett borttagande av fastighetsskat-
ten skulle medföra, talade emellertid enligt kammarrättens mening mot en rubbning av det bestående. Kammarrätten ansåge sig därför trots vissa be- tänkligheter böra biträda beredningens förslag om bibehållande av en sär- skild beskattning av fastigheterna. (En ledamot av kammarrätten reservera- de sig och förordade fastighetsbeskattningens avskaffande.)
Lantbruksstyrelsen framhöll, att i den mån skäliga priser i framtiden kun- de erhållas för jordbrukets produkter komme fastighetsskattens betydelse för det kommunala skatteunderlaget att avsevärt minska. Det vore anled- ning förmoda, att jordbrukets inkomster skulle i det stora hela lämna trygghet för ett tillfredsställande skatteunderlag för landsbygdens kommu- ner och särskild fastighetsskatt sålunda bliva obehövlig. Med hänsyn till risker för dåliga skördar eller missväxt hade lantbruksstyrelsen dock icke ansett sig kunna förorda ett fullständigt slopande av all fastighetsbeskatt- ning.
En del remissinstanser synes emellertid ha ansett, att man borde slopa fastighetsskatten omedelbart, eventuellt under en viss avvecklingstid. Så- lunda föreslogs fastighetsbeskattningens avskaffande av riksräkenskapsver— ket, 2 länsstyrelser (Södermanlands och Värmlands län), 5 hushållning.;- sällskap (Jönköping, Kronoberg, Kalmar norra, Örebro och Halland), 8 kommuner (Huskvarna och Luleå städer och 6 landskommuner), 2 han- delskammare (Östergötlands och Södermanlands samt Västernorrlands och Jämtlands) samt fastighetsägareförbundet.
Av dessa förordade riksräkenskapsverket en successiv avveckling av fas- tighetsskatten genom på varandra följande sänkningar av repartitionstalet i samband med åtgärder för skapande av mera bärkraftiga kommuner och en effektivisering av den kommunala fondbildningen. I princip borde en- ligt riksräkenskapsverkets mening alla speciella skatter förbehållas staten, medan den kommunala beskattningen borde bygga allenast på det kommu- nala inkomstskattgeunderla'get. Fastighetsskatten' vore närmast jämförlig med en särskild skatt å förmögenhet och en kommunal sådan beskattning vore icke förenlig med. en systematisk uppläggning av skattesystemet. Fas— tighetsvärdena kunde visserligen antagas bli påverkade av fastighetsskattens borttagande, men det skulle beträffande- ett stort antal fastigheter bli följ— den även vid ett genomförande av beredningens förslag. Detta argument vore för övrigt ej så betydelsefullt vid en successiv, över en lämplig period ge— nomförd avveckling. Det för bibehållande av fastighetsskatten anförda skälet att den skulle vara nödvändig för att trygga skatteunderlaget för en del kommuner ansåg rik-sräkenskapsverket icke böra vara avgörande bland an- nat med hänsyn till den mera begränsade betydelsen av fastighetsgarantier i det nuvarande samhällets hushållning.
Länsstyrelsen i Södermanlands län framhöll att svårigheterna vid kriser mera ändamålsenligt kunde övervinnas genom kommunala fondbildningar.
Länsstyrelsen i Värmlands län ansåg, att ersättning för det minskade skatteunderlaget i vissa kommuner kunde givas genom lämpligt skatteut- jämningsförfarande."
Västernorrlands och Jämtlands handelskammare framhöll, att redan to- tala beloppet av objektskattebelastningen av fastighet för hela riket när- mast syntes peka i den riktningen, att med ett avskaffande av fastighets- skatten förbundna olägenheter eller svårigheter borde kunna bemästras. Det skäl, som kommunalskatteberedningen främst åberopat till stöd för en omläggning av gällande garantiskattesystem till ett system med fristående objektskatt, det nämligen att större rättvisa skulle ernås fastighetsägarna emellan, ity att därigenom bättre utrymme än för närvarande skulle vin- nas för utnyttjande av ortsavdragen för familjeförsörjare, vore föråldat. Enighet syntes nämligen råda om att familjeförsörjarna icke kunde beredas erforderlig lättnad genom reglering av ortsafvdragen, varför ett system med direkta barnbidrag vore att förvänta. Icke heller kunde den av beredningen framförda synpunkten att garantiskattens slopande skulle innebära en för- mögenhetsövervältring till förmån för fastighetsägarna tillerkännas särskild betydelse. Det kunde icke med bestämdhet antagas att garantiskatten med- fört direkta återverkningar på fastighetsvärdena. Däremot framstode det som uppenbart, att en objektskatt med enhetlig belastning av alla fastig- heter komme att medföra en däremot svarande minskning av dessas värde. En övergång från garantiskatt till fristående objektskatt komme vidare att medföra en omfördelning av skattebördan i kommunerna till förfång för bl. a. landets näringsliv. Industri- och handelsföretag med egna fastigheter i sin rörelse skulle få en merbelastning av inemot 20 procent. Skattebelast- ningen i kommunalt hänseende i Norrland vore mellan 20 och 25 procent högre än i landet i övrigt. Det vore av utomordentligt intresse för arbets- och företagarlivet i Norrland att icke hämmas av en skattebelastning vä- sentligt hårdare än i landets övriga delar och som därtill vilade på ett fik- tivt skatteunderlag. Enligt handelskammarens mening borde övervägas hu— ruvida icke obj ektbeskattningen av fastighet kunde helt avvecklas eller i var- je fall begränsas till det minsta möjliga.
Beträffande frågan om bibehållande av garantiskatten eller dess ersättan- de med en fristående objektskatt var meningarna i remissyttrandena synner- ligen delade. Vad först angår de av frågan närmast berörda — kommunerna och fastighetsägarnas representanter _ så förordades bibehållande av ga— rantibeskattningen av 33 kommuner (15 städer och 18 landskommuner) samt genomförande av fristående objektbeskattning av 34 kommuner (30 städer och 4 landskommuner).
Av de kommuner, som förordade garantiskattens bibehållande, uttalade exempelvis Stockholms stad, att garantiskatten verkade skatteutjämnande, då den gäve ett större skatteunderlag vid lågkonjunktur. Ett borttagande av denna utjämningsverkan vore föga lyckligt. Staden påpekade vidare, att förslaget för stadens del skulle medföra överflyttning av cirka 500 000 skat— tekronor från fastighetsägare till andra skattskyldiga.
Solna stad uppgav, att förslagets genomförande skulle för staden inne- bära en reell minskning med cirka 15 000 skattekronor. Fastighetsägarna inom staden skulle tillföras en minskad utgift, som motsvarade förränt—
ningen av ett kapital mellan 3000 000 och 3500 000 kronor. Riktigheten härav kunde ifrågasättas, då garantiskatten å fastighet vid köp och försälj- ning alltid ansetts utgöra en fastigheten åvilande utgift, varför garantiskat- len också städse påverkat köpeskillingarna.
Älvkarleby kommun (Uppsala län) påvisade, att en omläggning av fas- tighetsskatten från garantiskatt till objektskatt för kommunernas vidkom— mande skulle komma att innebära ett avsevärt reducerat skatteunderlag, då de skatter, som härledde sig från fastighetsvärdena å de tvenne inom socknens gränser belägna kraftverken, skulle komma att nedsättas med 50 %. Detta skulle innebära ett reducerat skatteunderlag om cirka 8 %.
Nässjö stad framhöll, att kommunalskatteberedningens argumentering närmast talade för bibehållande av garantiskatten. Skulle en ändring kom- ma till stånd borde denna ske under hänsynstagande till att en härav för- anledd stegring av fastighetsvärdena i någon form komme det allmänna till godo. Ett genomförande av förslaget skulle för Nässjö stads vidkom- mande betyda en minskning av skatteunderlaget med nära 3 %.
Rävinge kommun (Hallands län) uttalade, att förslaget skulle leda till att de mindre jordbruken bleve hårdare beskattadc än de större, eftersom de större jordbruken sällan visade något överskott. Det sist sagda gällde även beträffande sådan annan fastighet, som inrymde allenast bostad åt ägaren.
Stora Mellösa kommun (Örebro län) ansåg, att förslaget innebure en di- rekt orättvisa mot ägare av små och medelstora jordbruk.
Härnösands stad framhöll, att förslaget för vissa fastighetsägare skulle innebära lindring i beskattningen. Detta skulle leda till en icke motiverad värdestegring ä fastigheterna. För andra fastighetsägare åter skulle försla— get medföra en skärpt beskattning. Förutom att denna skärpning komme att te sig hård och orättvis, kunde den leda till försök att övervältra skatte— ökningen på hyresgästerna.
Stadsförbundet ville ej motsätta sig förslaget om fristående objektskatt, men yrkade förnyad undersökning röra-nde repartitionstalet, då en höjning för städernas del syntes allmänt påkallad.
Landskommunernas förbund ansåg, att en garantiskatt med ett väsent— ligt sänkt repartitionstal vore att föredraga framför den av beredningen föreslagna objektskatten (reservation av 3 styrelseledamöter för beredning- ens förslag).
Landstingsförbundet (med reservation av en styrelseledamot) tillstyrkte fristående objektskatt. Denna skatteform förordades också av samtliga landsting med undantag av Västerbottens läns landsting, som anslöt sig till den av beredningsledamoten Velander avgivna reservationen.
Lantbruksförbundet framhöll, att förslaget skulle innebära återupplivan- de av de efter många diskussioner och med mycken möda avskaffade grund- skatterna. — En redovisning av jordbruksimkomster efter bokföringsmässiga grunder, varom utredning påginge, skulle komma att medföra en utjämning mellan de olika beskattningsåren, varigenom man ernådde ett jämnare skat- teunderlag. Rätt för jordbrukare att vid inkomsttaxering få göra avsättning
till investeringsfonder, varom framställning gjorts, skulle även medföra ut- jämning av skatteunderlaget över olika beskattningsår. Även den kommu— nala fondbildningen, som trätt i kraft sedan betänkandet avgivits, verkade utjämnande och detsamma kunde sägas om sammanslagningen av kom— muner till större kommunala enheter. — Ett införande av den föreslagna objektskatten skulle medföra en ökning av jordbrukets skattebörda, me— dan förvärvskällan annan fastighet komme att erhålla en gynnsammare ställning än tidigare. Skattelättnaden för annan fastighet komme inom kom- munerna att medföra en skatteövervältring på andra skattskyldiga och då f råmst å idkare av jordbruk och skogsbruk. Inom landstingsområdena kom- me städerna att erhålla lättnad på landsbygdens bekostnad, vilket icke kom- me att motverka flykten från landsbygden. _— Enligt lantbruksförbundets mening vore det lämpligast att tills vidare bibehålla garantiskatten men att nedsätta densamma, i första hand genom att tillämpa ett repartitionstal av 0,03, tills man nådde ett lämpligt läge, som torde ligga vid ett repartitions- tal på 0,02.
Skogsägarförbundet tillstyrkte införande av en fristående objektskatt me- dan skogsägareföreningarnas riksförbund ville bibehålla garantiskatten.
Industriförbundet och 3 handelskammare (Smålands och Blekinge, Skånes samt handelskammaren i Karlstad) förordade den fristående objektskatten under det att 3 andra handelskammare (Östergötlands och Södermanlands, handelskammaren i Göteborg samt handelskammaren i Gävle) uttalade sig för bibehållande av garantiskatten.
Av hushållningssällskapen ansågo 8 (Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Hallands, Malmöhus, Älvsborgs norra, Skaraborgs och Örebro), att garanti— skatten borde bibehållas, under det att 4 (Jönköpings, Gävleborgs, Jämt- lands och Norrbottens) förklarade sig föredraga den fristående objektskat- ten.
Hushållningssällskapens ombud framhöll, att den orättvisa, som garanti- skatten innebure för oförskyllt ekonomiskt svagt ställda jordbrukare, er- sattes med en orättvisa mot alla jordbrukare. Ett sådant förslag kunde icke godtagas, så mycket mindre som en fastighetsbeskattning efter nya grunder kunde befaras få längre livslängd än den nuvarande garantibeskattningen. ()mhuden tillstyrkte alltså i princip garantiskattens bibehållande tills vi- dare, men repartitionstalet borde sänkas till exempelvis 0,03.
Vad angår övriga remissinstanser biträdde kammarrätten beredningens förslag om att den nuvarande garantibeskattningen utbyttes mot en ren ob- jektskatt.
Av länsstyrelserna ansågo 9 (Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbot— tens och Norrbottens), att den föreslagna objektskatten vore att föredraga framför den gällande garantiskatten, medan 14 (Överståthållarämbetet, Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hal- lands, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Jämtlands och Västernorrlands) syn— tes vilja bibehålla garantiskatten.
Av de länsstyrelser, som tillstyrkte fristående objektskatt, ansåg läns- styrelsen i Gävleborgs län att en förutsättning för en övergång till det nya systemet borde vara att sådana åtgärder vidtoges att taxering för inkomst av fastighet bleve mera effektiv än för närvarande.
Av dem, som ville bibehålla garantiskatten, framhöll Överstäthällaräm- betet, att den fristående objektskatten, sett ur de enskilda skattedragarnas synpunkt beredde större rättvisa än garantiskatten. Skulle emellertid kom— munernas behov av ett någorlunda stabilt skatteunderlag tillgodoses måste repartitionstalet för en fristående objektskatt sättas jämförelsevis högt och i varje fall avsevärt högre än den av beredningen föreslagna siffran. Där- igenom komme att å fastighetsägarna läggas en något tyngre skattebörda om man begagnade en fristående objektskatt än om man använde en garan- tiskatt. Det vore på denna motivering, som riksdagen på sin tid föredroge garantiskatten framför den fristående fastighetsskatten. Det förelåge sär- skild anledning att nu bibehålla garantiskattesystemet, då det varit i till- lämpning under så pass lång tid, att detsamma måste ha i större eller mindre utsträckning påverkat fastighetsvärdena. Det vore möjligt, att en fast ob- jektskatt komme att påverka fastighetsvärdena i sänkande riktning. Å and- ra sidan vore uppenbart, att en direkt skatteminskning komme att inträda för ägare av fastigheter, vilka utnyttjades till sommarnöje eller dylikt. En stegring av dessa fastigheters värden torde därav även bliva följden.
Länsstyrelsen i Stockholms län uttalade, att länsstyrelsen funne det icke tillrådligt att under rådande förhållanden, då skattetrycket måste beteck- nas såsom särdeles skärpt, genomföra förslag som otvivelaktigt komme att medföra en icke obetydlig omflyttning av skattebördan. Länsstyrelsen fun— ne desto större skäl för denna ståndpunkt som det finge befaras, att i icke ringa utsträckning ganska bärkraftiga element fölle inom de grupper av skattskyldiga, som skulle beredas skattelättnader vid förslagets genom- förande. Härvid åsyftade länsstyrelsen främst innehavare av mer eller mind- re lyxbetonade bostäder för eget bruk (bostadsvillor och sommarställen).
Länsstyrelsen i Uppsala län framhöll, att för de enskilda kommunerna komme en omläggning till fristående objektskatt med repartitionstalet 2,5 att medföra ett övervältrande av skattetyngden från fastighetsägare till andra skattskyldiga även om så ej skedde för riket i dess helhet. Inom Upp- sala län funnes kommuner med så gott som uteslutande större jordbruk, som i allmänhet icke lämnade någon till kommunal inkomstskatt skatte— pliktig inkomst efter procentavdraget. Vattenfallsstyrelsen hade hittills icke redovisat någon till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst av kraft- verksrörelse inom Älvkarleby socken. Taxeringsvärdet av kraftverksfastig- heterna inom nämnda socken utgjorde 10 598 300 kronor. Även för Uppsala stad skulle ett genomförande av förslaget förorsaka en icke obetydlig minsk— ning av antalet skattekronor.
Länsstyrelsen i Blekinge län framhöll, att för de jordbruks- och andra fastigheter, där ägarna insatte endast ringa arbetskraft eller eljest icke ge— nomfört en ekonomisk förvaltning samt beträffande ett stort antal sådana
fastigheter som sommarvillor och lyxjordbruk m. m. förelåge starka skäl för bibehållande av garantiskatten, i all synnerhet som det av beredningen föreslagna systemet med lägre repartitionstal icke innebure upphävande utan allenast en utjämning i viss omfattning av de av beredningen påtalade ojämnheterna på fastighetsbeskattningens område.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhöll, att det knappast kunde bestridas, att garantiskatten vore avgjort smidigare och hade större anpassningsför— måga efter växlingarna i det ekonomiska livet. Garantiskatten medförde emellertid också under vissa omständigheter en icke helt önskvärd förskjut- ning av skattebördans fördelning fastighetsägarna emellan. Objektskatten, som till dels vid lägre repartitionstal eliminerade nyssnämnda nackdel, ted— de sig emellertid vid goda konjunkturer alltför otymplig, ity att den icke på något sätt toge hänsyn ens till en så betydelsefull faktor som fastighetens skuldbelastning. Dessutom gynnade den obehörigen andra inkomsttagare därigenom, att den utginge jämväl vid ett inkomstskatteunderlag, då ingen garanti vore erforderlig.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde, att beträffande jordbruket alla omständigheter syntes tala för en inkomsttaxering i framtiden, som med bibehållet garantiskattesystem i vida högre grad, än vad beredningen räk- nat med, tilläte de skattskyldiga fastighetsägarna att tillgodogöra sig såväl procentavdrag som allmänna avdrag och ortsavdrag. Att under sådana för- hållanden tvärt bryta mot det bestående och införa en fristående objektskatt syntes snarast innebära ett fastlåsande för beständigt av garantiskattesyste— mets sämsta verkningar.
Länsstyrelsen i Örebro län påpekade, att garantiskattesystemet med där- till hörande procentavdrag hade visat sig vara av stort värde såsom en ut- jämnande faktor mellan å ena sidan taxeringen för inkomst av fastighet och å andra sidan fastighetstaxeringen. Hur fullkomliga reglerna för dessa taxeringar än måtte bliva kunde icke undvikas att misstag och felbedöm- ningar beginges, vilka till sin verkan icke sällan utjämnades genom procent— avdraget.
Även bland återstående remissinstanser voro meningarna delade. Lantbruksstyrelsen framhöll, att ur jordbrukets synpunkt garantiskatten vore att föredraga vid goda konjunkturer och objektskatten vid dåliga kon- junkturer. Då det funnes anledning antaga, att det ginge lättare att bära ett ökat skattetryck vid goda än vid sämre konjunkturer samt objektskat- ten tydligtJvis fördelade skattetrycket på ett ojämförligt mera jämnt och lik— formigt sätt på de skattskyldiga än den nuvarande garantiskatten funne sig lantbruksstyrelsen böra förorda en fristående objektskatt.
Kammarkollegium, kommerskollegium och domänstyrelsen tillstyrkte för- slaget om införande av en fristående objektskatt.
Skogsstyrelsen ansåg däremot att garantiskattesystemet tills vidare borde bibehållas i avvaktan på ett helt avskaffande av fastighetsbeskattningen.
Vattenfallsstyrelsen uppgav, att en omläggning av skattesystemet enligt beredningens förslag skulle för vattenfallsstyrelsen år 1943 ha inneburit en
ökning av det totala kommunalskattebeloppet med 46,2 procent. (Taxerings- värdet utgjorde 205,5 miljoner kronor, nettointäkten 9,9 miljoner kronor och utdebiteringen 11:80 kronor per skattekrona.) En ökning av beskatt— ningen skulle tvinga vattenfallsstyrelsen att höja kraftavgifterna. Detta skulle främst drabba kommunerna själva och sådana industrier, från vilka kommunernas skatteintäkter till en del komme.
Sparbanksföreningen framhöll, att av särskilt stor betydelse ur sparban- kernas synpunkt vore frågan i vad mån den föreslagna reformen kunde an- tagas påverka fastighetstaxeringen, vars jämnhet för fastighetsbelåningen vore synnerligen viktig. Föreningen hade sökt bilda sig en föreställning om de sannolika verkningarna i detta avseende och hade kommit till den upp- fattningen att en mera rationell fördelning av skattebördan snarast torde medföra en förmånlig inverkan på taxeringen.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhöll, att en omläggning från garantiskatt till fristående objektskatt ur taxeringssynp/unkt hade myc- ket beståmda fördelar. Enligt nu gällande bestämmelser uppkomme ofta ej någon till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst. Detta medförde tyvärr på sina håll, att fastighetsbilagorna ej underkastades tillräckligt in- gående granskning. Särskilt gällde kanske detta i de fall, då ägaren bodde utanför kommunen. Vid övergång till objektskatt bleve en effektivare taxe— ring nödvändig till båtnad icke minst för staten.
Norrlandskommittén slutligen ifrågasatte, om icke kommunalskattebered- ningens förslag skulle medföra en alltför betydande skatteökning för icke minst en del norrländska företag med deras ofta avsevärda kapitalinveste- ring i industrifastigheter. Huru härmed skulle komma att ställa sig, bleve emellertid beroende av skatteunderlagets sammansättning i de skilda kom- munerna samt inverkan av orts- och familjeavdrag m. m. Kommittén hade icke av den utredning, som lämnats av kommunalskatteberedningen, kun- nat bilda sig någon bestämd uppfattning om räckvidden av de förändringar, vartill ett genomförande av beredningens förslag skulle kunna leda för de speciella företagen. Kommittén ifrågasatte, om icke dessa spörsmål borde ägnas fortsatt övervägande.
Fastighetsbeskattningsfrågan under senare år.
Vid 1948 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 178 och II: 363, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville snarast möjligt förelägga riksdagen förslag till fastighetsskat- tens avskaffande. I enlighet med förslag av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 42 beslöt riksdagen i anledning av nämnda motioner att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville med beaktande av vad utskottet i betänkandet anfört snarast låta verk— ställa en förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftning- ens utformning samt för riksdagen framlägga de förslag. som kunde av ut- redningen föranledas. Utskottet yttrade i sitt betänkande bl. a. följande.
Utskottet får erinra om att kommunalskatteberedningen i år 1942 av— givna betänkanden framlagt förslag till omläggning av den kommunala be- skattningen, innebärande bl. a. det nuvarande garantiskattesystemets ersät- tande med en fristående objektskatt å fastighet. Att dessa betänkanden ännu icke föranlett ändrad kommunalskattelagstiftning torde bl. a. sammanhänga med den omständigheten, att de vid utarbetandet av beredningens förslag verkställda skattestatistiska undersökningarna huvudsakligen avsett taxe- ringsåren 1933 och 1936 samt att den ekonomiska utvecklingen numera medfört helt ändrade förhållanden. Såsom framhållits i motionerna torde på grund av den inträdda inkomstförbättringen för jordbruket den effektiva garantiskatten för närvarande vara betydligt lägre än kommunalskattebered- ningens undersökningar gåvo vid handen.
Med hänsyn till de förbättrade inkomstförhållandena torde sålunda den merbelastning å fastighetsägarna, som kan uppkomma genom fastighets- skatten, för närvarande vara avsevärt mindre än som tidigare var-it fallet. Ur denna synpunkt sett skulle måhända kunna göras gällande, att frågan Om fastighetsskattens bibehållande eller icke i det nuvarande läget ej har någon större aktualitet. Det förhåller sig emellertid så, att fastighetsskatten på grund av dess karaktär av garantiskatt är av stor betydelse även vid den kommunala inkomstbeskattningen. I olika sammanhang ha uppmärksam- mats de svårigheter, som med det gällande garantiskattesystemet wppkom- ma vid en ifrågasatt höjning av de kommunala ortsavdragen. Även vid en ganska ringa höjning av dessa avdrag uppstår lätt en övervältring av skatte- bördan å ägare av fastighet. Frågan om fastighetsskattens avskaffande eller icke sammanhänger också med den kommunala skatteutjämningen, som ?HåtSå synes böra upptagas till behandling i samband med förstnämnda r ga.
Särskilt i betraktande av att en förnyad utredning rörande frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning kan förväntas komma att kräva en avsevärd tid finner utskottet angeläget, att en sådan utredning snarast skall kunna påbörjas. Härför synes även tala den omständigheten, att genom- förandet av den av statsmakterna beslutade ändrade kommunindelningen säkerligen kommer att resultera i större kommunala enheter och att där- igenOm ökad möjlighet vinnes att tillgodose kommunernas behov av ett av konjunkturväxlingar mera oberoende skatteunderlag. Utskottet föreslår för- denskull, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att en förnyad utredning av frågan om kommunalskattelagstiftningens utformning snarast kommer till stånd. Däremot kan utskottet icke uttala sig om huru- vida denna utredning, på sätt i de ifrågavarande motionerna yrkats, bör leda till fastighetsskattens avskaffande eller om densamma eventuellt bör leda till den nuvarande garantiskattens ersättande med en annan skatteform. För ett ställningstagande till detta spörsmål torde närmare undersökningar och överväganden vara erforderliga. Utskottet inskränker sig här till det ut- talandet, att frågan om fastighetsskattens bibehållande eller dess utform- ning torde komma att bliva ett betydelsefullt led i denna utredning.
I de likalydande motionerna I: 100 och 11: 120 till 1949 års riksdag yrka- des att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utred- ning snarast avseende fastighetsskattens avskaffande samt tryggande av er- forderligt minimum av skatteunderlag, eventuellt ersättning för förlorat skatteunderlag för kommuner, som äro i behov därav, genom en reforme- rad tidsenlig kommunal skatteutjämning. Samma års bevillningsutskott hemställde i sitt i anledning av bl. a. motionerna I: 100 och H: 120 avgivna
betänkande nr 13, att nämnda motioner icke måtte föranleda någon riks— dagens åtgärd. Efter erinran om att chefen för finansdepartementet med stöd av ett av Kungl. Maj:t i februari 1949 givet bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga för utredning av frågan om ändring av kommunal- skattelagens bestämmelser angående ortsavdrag och därmed sammanhäng- ande spörsmål (ortsavdragskommittén) framhöll utskottet i berörda betän— kande, att frågan om fastighetsskattens avskaffande icke avsetts skola upp- tagas till behandling i samband med den tillsatta utredningen. Då emellertid den i motionerna I: 100 och 11: 120 berörda frågan fölle inom ramen för den av 1948 års riksdag begärda utredningen rörande kommunaIskattelagstift- ningens utformning, samt utskottet förutsatte, att Kungl. Maj:t ägnade upp- märksamhet jämväl åt spörsmålet, huruvida fastighetsskatten borde bibe- hållas eller icke, ansåge sig utskottet ej hava anledning att ånyo förorda skrivelse till Kungl. Maj:t i detta ämne. Utskottets hemställan bifölls av riks- dagen.
Vid 1950 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 321 och II: 372 enahanda yrkande som i nyssnämnda, vid 1949 års riksdag väckta motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 35 avs'tyrkte 1950 års bevillningsutskott motionerna under hänvisning till att Kungl. Maj :t genom beslut den 17 mars 1950 bemyndigat chefen för finansdepartementet att till- kalla sakkunniga med uppdrag att inom departementet biträda med en tek- nisk revision av kommunalskattelagen m. m. samt att i direktilven för de sakkunniga anförts, att vid den tekniska revisionen av inkomstskattelag- stiftningen aktuella reformfrågor inom detta område skulle beaktas och bringas till lösning, i vilket hänseende i främsta rummet nämnts frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen.
I de likalydande motionerna I: 102 och II: 134 till 1952 års riksdag yrka- des i skrivelse till Kungl. Maj:t med hemställan om utredning rörande en reform av den kommunala fastighetsbeskattningen efter i motionerna an— givna riktlinjer. En sådan utredning borde enligt motionärernas mening taga sikte på dels att undanröja orättvisorna i den nuvarande garantiskat- ten och dels att säkerställa kommunernas behov av medel. Motionärerna ha därvid framhållit, att på grund av de ekonomiska riskmoment för kommu- nerna, som ett avskaffande av fastighetsskatten skulle medföra, måste dess eventuella slopande förenas med åtgärder, som garanterade kommunerna en viss inkomst. En möjlighet vore, att staten inträdde som garant och läm- nade kommunerna de tillskott, som behövdes för att kompensera fastig- hetsskattens bortfall. En annan utväg vore, att alla de företag och enskilda, vilka ägde fastigheter i andra kommuner än sina hemortskommuner, ålades skyldighet att erlägga kommunal garantiskatt till de kommuner, vari deras fastigheter vore belägna.
Vidare yrkades i de likalydande motionerna I: 16 och 11:23, att riksda- gen för sin del måtte besluta att »— i avvaktan på fastighetsskattens avskaf- fande _— sänka repartitionstalet för fastigheternas andel i det kommunala
skatteunderlaget till tre procent från och med 1953 års taxering. Ett yrkande av väsentligen samma innebörd har framförts i motionen 11: 458.
Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 12 följande.
Fastighetsska-ttens verkningar ha i förevarande motioner gjorts till före— mål för åtskilliga uttalanden. Sålunda har framhållits, att fastighetsskatten på grund av sin konstruktion icke möjliggjorde hänsynstagande till skat-te- kraft och försörjningsbörda. I detta hänseende har i motionerna I: 102 och II: 134 anförts, att det vore sannolikt att flertalet fastighetsägare genom den väntade, avsevärda höjningen av taxeringsvärdena komme att få erlägga högre skatt till kommunen än vad deras verkliga inkomster skulle motivera. Samma uppfattning har kommit till uttryck i motionerna I: 16 och II: 23, i vilka även uttalats, att den beslutade höjningen av de kommunala ortsav- dragen jämte den ytterligare höjning av dessa med 20 procent, som förut— skickats i statsverkspropositionen, skulle medföra en betydande övervält- ring på fastighetsägarna.
Utskottet anser, att vad i förevarande motioner anförts rörande fastig— hetsskattens verkningar hör klarläggas genom den pågående utredningen. Det är enligt utskottets mening iclke möjligt att utan tillgång till ett aktuellt utredningsmaterial bedöma de i motionerna framförda synpunkterna. Å and- ra sidan står det för utskottet fullt klart, att frågan om kommunalskatte- lagstiftningens utformning i förevarande hänseende snarast bör bringas till en lösning. Den nu pågående utredningen bör därför bedrivas med all skynd— samhet. Utskottet förutsätter, att de sakkunniga vid sitt utredningsarbete pröva även de i föreliggande motioner framkomna förslagen. Med hänsyn till det nu anförda anser utskottet någon skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet ej erforderlig och finner ej heller skäl tillstyrka någon provisorisk sänk- ning av repartitionstalet för fastighetsskatten.
IV. NU GÄLLANDE KOMMUNALA SKATTESYSTEM OCH FASTIGHETSBESKATTNINCENS STÄLLNING DÄRI.
Underlaget för utdebitering av allmän kommunalskatt.
Allmän kommunalskatt skall erläggas dels för inom kommunen belägen skattepliktig fastighet och dels för sådan inkomst, som skall taxeras till kom- munal inkomstskatt i kommunen.
Till grund för beskattningen av fastighet ligger dess taxeringsvärde och i princip skall skatt erläggas för skattepliktig fastighets taxeringsvärde i dess helhet. Hänsyn tages icke till ägarens ekonomiska villkor eller till vem som är ägare.
Beskattningen av inkomst sker hos varje skattskyldig på grundval av en för honom beräknad beskattningsbar inkomst.
Skatten beräknas emellertid formellt icke direkt på fastighets taxerings- värde eller på beskattningsbar inkomst. För att erhålla ett för såväl fastig- het som inkomst gemensamt underlag för den kommunala beskattningen har införts ett särskilt begrepp, skattekronor och skatteören, vilka endast utgöra tekniska hjälpta] för beräkning av skatteunderlaget och skatterna.
För fastighet påföres skattskyldig fem skatteören för varje 100-tal kronor av fastighetens taxeringsvärde.
För inkomst påföres ett skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst. Etthundra skatteören utgöra en skattekrona.
Carantiskattesystemet.
Fastighetsskatten debiteras i dess helhet och uppbäres vid särskild upp- börd. Vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga in- komsten får emellertid avdrag ske för belopp, motsvarande 5 procent av taxe- ringsvärdet å fastighet, som ingått i den förvärvskälla, vars inkomst be— räknas.
Detta förhållande —— att å ena sidan för fastighet alltid skall betalas kom- munalskatt motsvarande vad som utgår å en beskattningsbar inkomst, upp- gående till 5 procent av fastighetens taxeringsvärde, medan å andra sidan vid inkomstberäkningen avdrag får ske för 5 procent av nämnda taxerings- värde —— har föranlett att det nu gällande systemet för fastighetsbeskattning benämnes garantiskattesystemet. Systemet har ansetts innebära, att fastig— heterna gentemot kommunen garanterade ett skatteunderlag motsvarande en inkomst av minst 5 procent å taxeringsvärdet. '
I garantiskattesystemet ingår alltså, att skattskyldig, som har så stor in— komst av förvärvskälla vari fastighet ingår, att han kan utnyttja det s. k.
procentavdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde samt så stor sam- manlagd till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst, att han kan till- godonjuta honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag, i realiteten icke betalar mera skatt än om någon fastighetsskatt icke utginge. Man bru- kar säga, att fastighetsskatten för en sådan skattskyldig icke är effektiv. För kommunerna innebär fastighetsbeskattningen en inkomst vid sidan av in- komstskatten allenast i den mån fastighetsskatten är effektiv, d. v. s. i den mån skattskyldig på grund av att procentavdrag, allmänna avdrag eller orts- avdrag icke kunna utnyttjas måste betala högre skatt än om fastighetsskatt icke utginge.
Utöver 'den ökning av skatteunderlaget, som fastighetsbeskattningen med- för i den mån fastighetsskatten är effektiv, innebär garantiskattesystemet, att kommunerna ha tillgång till ett skatteunderlag, som är underkastat för— ändringar i mindre mån och i långsammare tempo än vad det av inkomst härrörande skatteunderlaget stundom visat sig vara. Garantiskattesystemets betydelse för kommuner och skattskyldiga skall närmare beröras i annat sammanhang.
Den allmänna kommunalskattens repartitionsnatur.
Den allmännakommunalskatten har i allmänhet brukat betecknas såsom en repartitionsskatt. Med repartitionsskatt åsyftar man, såsom benämningen antyder, en skatt, som uttages av givna beskattningsföremål för att upp- bringa ett visst behövligt skattebelopp. Skattesatsens beräkning innebär alltså en fördelning av det belopp, som skall uttagas, å beskattningsföre- målen.
Ordalagen i de författningar, som reglera den allmänna beskattningsrät- ten för olika slag av kommuner, hava påverkats av uppfattningen om kom- munalskattens repartitionskaraktär. Sålunda stadgas i 67 å i lagen om kom- munalstyrelse på landet, att kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster täckas genom utdebitering av allmän kom- munalskatt i förhållande till de skattekronor och skatteören, som påförts de till kommunen skattskyldiga.
Kommunalskattens repartitionskaraktär torde emellertid ha varit mera utpräglad under tidigare skeden, då den kommunala verksamheten var mera begränsad och ofta inskränktes till ett nödvändigt minimum och då kommu- nerna för bestridande av sina utgifter i huvudsak voro hänvisade till egna resurser. Efter hand som den kommunala verksamheten fått allt större om— fattning, ha kommunerna måst inrikta sig på en planering av sina ekono- miska förhållanden på längre sikt och en utjämning av utgifterna mellan olika är. I detta syfte kunna för vissa ändamål medel upplånas för att utgif— terna må kunna fördelas på ett större antal år och i andra fall sker fond- avsättning, varvid en i och för sig möjlig nedsättning av utdebiteringen un- derlåtes. Vid anslagsprövningen tages ej sällan stor hänsyn till den förelig- gande budgetsituationen på det sättet, att prövningen sker efter strängare
grunder, då budgetsituationen är ansträngd. Över huvud taget eftersträvas i allt större omfattning en jämn utdebitering och dennas höjd blir beroende av medelsbehovet, bedömt på längre sikt, och den utveckling, som skatte— underlaget kan väntas undergå. Den omfattning, vari statsbidrag numera utgår, har vidare medfört, att kommunerna icke äro lika beroende av det egna skatteunderlaget som tidigare.
Med hänsyn till berörda förhållanden torde kunna sägas, att kommunal- skatten icke på samma sätt som tidigare framstår såsom repartitionsskatt i den ursprungliga meningen utan snarare har karaktären av en för kommu— nernas behov uttagen proportionell skatt, vars föremål i huvudsak är den i kommunen skattepliktiga inkomsten. Den i den allmänna kommunalskatten ingående fastighetsskatten ter sig, i den mån den är effektiv, såsom en spe- ciell kommunal skatt, vilken naturligtvis såsom inkomstkälla för kommunen icke saknar betydelse.
Kort sammandrag av gällande bestämmelser rörande fastighetsbeskattningen.
Bestämmelser om fastighetsbeskattningen äro meddelade i kommunalskat— telagen och innehålla i sammandrag följande.
1 5. Allmän kommunalskatt, varom stadgas i kommunallagarna, skall ut— göras i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres en var skattskyldig.
2 5. Allmän kommunalskatt är dels fastighetsskatt, dels kommunal in- komstskatt.
För fastighet påföres fem skatteören för varje etthundra kronor taxerings- värde.
4 5. Skattepliktig är all inom riket belägen fastighet med undantag en- ligt 5 5.
Med fastighet förstås dels vad som enligt allmän lag är fast egendom dels ock byggnad, även om den enligt allmän lag icke är fast egendom.
Registrering av elektrisk anläggning enligt 1920 års lag påverkar icke frå- gan om vad som i beskattningshänseende skall hänföras till fastighet.
5 5. Från skatteplikt undantagas fastigheter av viss beskaffenhet. Undan- tagen avse i allmänhet fastigheter, avsedda för offentliga ändamål. Byggnad å ofri grund är undantagen från skatteplikt, om värdet understiger 500 kr.
6 &. Fastighet taxeras med hänsyn till förhållandena vid taxeringsårets ingång.
7 5. Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för j ord— bruk eller skogsbruk, eljest såsom annan fastighet.
8 é'. Särskilt taxeringsvärde åsättes varje taxeringsenhet. Såsom sådan räknas varje fastighet, som särskilt upptages i jordregister eller fastighets- register. Dock skola i vissa fall flera sådana fastigheter, som bilda en bruk— nings- eller förvaltningsenhet, utgöra en taxeringsenhet. På liknande sätt
skall i andra fall en jordregister— eller fastighetsregisterenhet uppdelas i två eller flera taxeringsenheter.
9 5. Taxeringsvärde skall motsvara allmänna saluvärdet. För värdering av skogsmark och växande skog gälla särskilda grunder, innebärande att vår- det grundas på kapitalisering av värdet å behållna årliga avkastningen vid uthålligt skogsbruk.
10 _é'. Förutom taxeringsvärde å fastigheten i dess helhet redovisas i före- kommande fall följande delvärden:
betr. jordbruksfastighet å jordbruksvärde, däri ingående skogsmarksvär— de, skogsvärde samt tomt- och industrivärde;
betr. annan fastighet: å markvärde, byggnadsvärde och parkvärde. 11 5. Taxeringsvärde och delvärden skola utföras i hela 100-tal kronor. Taxeringsenhet med värde under 100 kronor upptages endast i taxerings— längdens anteckningskolumn.
12 5. Allmän fastighetstaxering sker vart femte år. Dessemellan må ändring av taxeringsvärde ske i huvudsak endast då änd- ring skett beträffande indelningen i taxeringsenheter eller då fastighets, beskaffenhet så ändrats, att värdet ökat eller minskat med minst en fem- tedel.
Omtaxering sker efter prisläget vid den tid, som var avgörande för den senaste allmänna fastighetstaxeringen.
13 5. Skyldigheten att erlägga fastighetsskatt åligger ägaren.
I vissa fall är innehavare likställd med ägare. 14 ä'. Skattskyldigheten bedömes med hänsyn till förhållandena vid taxe— ringsårets ingång.
16 5. Fastighetsskatt utgöres till den kommun, där fastigheten är belägen. 45 5. Vid beräkning av inkomst av någon av förvärvskällorna jordbruks- fastighet, annan fastighet eller rörelse skall avdrag ske med 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som ingått i förvärvskällan.
Rätt till nämnda avdrag tillkommer fastighetens ägare eller därmed jäm- ställd innehavare. Dock skall medlem av bostadsförening, som innehaft lä- genhet i föreningen tillhörig fastighet, i föreningens ställe tillgodonjuta den del av avdraget, som bclöper på lägenheten. Likaså skall ägare till ström- fallsfastighet med skyldighet att bidraga till kostnaderna för reglerings- damm tillgodonjuta den del av avdraget för regleringsdammen, som svarar mot bidragsskyldigheten.
Har fastighet under beskattningsåret bytt ägare, fördelas avdraget mellan ägarna efter den tid, varunder en var av dem ägt fastigheten.
Avdraget beräknas å taxeringsvärdet året före taxeringsåret.
V. GARANTISKATTESYSTEMETS NUVARANDE VERKNINCAR FÖR DE SKATTSKYLDIGA.
Vår nuvarande fastighetsbeskattnings betydelse för de skattskyldiga kan icke åskådliggöras på samma enkla och schematiska sätt som kan ske be- träffande övriga direkta skatter. Detta sammanhänger med garantiskatte- systemets tekniska utformning: för varje fastighet skall årligen till vederbö- rande kommun erläggas ett skattebelopp, motsvarande vad som utgår för en beskattningsbar inkomst uppgående till 5 procent av fastighetens taxe— ringsvärde men i den mån fastigheten eller förvärvskälla, vari fastigheten in- går, lämnar inkomst, får vid beräkning av den till kommunal inkomstskatt skattepliktiga inkomsten avdrag ske för vad som anses beskattat genom fastighetsskatten, d. v. s. 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som ut- gjort förvärvskälla eller ingått i förvärvskälla. I vad mån den ett visst år för viss fastighet debiterade fastighetsskatten blir effektiv, d. v. s. utgår utöver vad som skulle utgå enbart för inkomst, blir sålunda beroende av den skatt- skyldiges inkomst under det år, varunder fastighetsskatten debitera-s, och det av denna inkomst beroende utfallet för den skattskyldiges vidkommande av påföljande års inkomsttaxering.
Med hänsyn till de avsevärda variationerna i de skattskyldigas inkomst- förhållanden är det uppenbart, att frågan om och i vad mån effektiv fastig- hetsskatt kan anses utgå är av tämligen komplicerad beskaffenhet. I detta hänseende kan särskilt framhållas, att inkomstförhållandena växla icke blott mellan de skattskyldiga inbördes utan även för samma skattskyldig mellan olika är. Vidare är storleken av den effektiva fastighetsskatten icke enbart beroende av möjligheten att vid beräkning av inkomsten från fastigheten eller förvärvskälla, vari fastigheten ingår, utnyttja avdraget med 5 procent av fastighets taxeringsvärde. Även om detta avdrag kan helt utnyttjas, blir fastighetsskatten i vissa fall effektiv därigenom att på grund av procentav- dragets utnyttjande den skattskyldiges sammanräknade till kommunal in- komstskatt i viss kommun skattepliktiga inkomst blir så låg, att den skatt- skyldige icke kan utnyttja honom tillkommande allmänna avdrag och orts— avdrag.
Av det anförda framgår, att man efter utgången av visst beskattningsår, sedan inkomsttaxering för detta år blivit åsatt, för viss skattskyldig kan be- räkna, huruvida och till vilken del de skattekronor och skatteören, som före— gående år påfördes den skattskyldige för fastighet, kunna betecknas såsom effektiva, d. v. s. föranlett beskattning utöver vad som skolat utgå, om kom- munalbeskattningen endast omfattat inkomst. På grundval av antalet effek- tiva skattekronor och skatteören samt storleken av den kommunala utdebi- teringen kan beräknas, hur stor del av den skattskyldige påförd fastighets-
skatt, som belöper på effektiva skattekronor och skatteören. Den sålunda beräknade delen av den debiterade fastighetsskatten kan emellertid icke i dess helhet betecknas såsom effektiv fastighetsskatt i den betydelsen att den utgör en merbelastning för den skattskyldige vid jämförelse med den skatte— belastning, som skulle ha uppkommit vid enbart inkomstskatt. I den mån effektiva fastighetsskattekronor förekomma i en kommun, innebära de- samma, att kommunen tillföres en inkomst, som vid fastighetsbeskattning- en's bortfall måste täckas genom höjning av utdebiteringen å inkomstskatte- underlaget. En undersökning av huru stor del av fastighetsskatten, som inne- bär verklig merbelastning, förutsätter alltså en bedömning av huru mycket högre kommunal utdebitering, som skulle ha varit erforderlig, om fastig- hetsbeskattningen ej funnits, samt på vad sätt en sådan högre utdebitering skulle ha påverkat den skattskyldiges kommunalbeskattning. För åtskilliga skattskyldiga motsvaras den effektiva fastighetsskatten helt eller delvis av den minskning av deras kommunala inkomstskatt, som möjliggöres genom den inkomst, de effektiva fastighetsskattekronorna tillföra vederbörande kommun.
Vid undersökning av i vad mån fastighetsbeskattningen utgör en belast- ning för den skattskyldige måste även beaktas, att fastighetsskatten såsom kommunal utskyld är avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Detta innebär, att man för att komma fram till den verkliga belastning, som fastighetsskatten innebär, måste minska denna skatt med den ned- sättning i den statliga inkomstskatten, som erhålles genom utskyldsavdra- get i den mån detta motsvarar å effektiva fastighetsskattekronor belöpande kommunala skatter. Storleken därav är beroende av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst och. det procenttal, enligt vil- ket den skattskyldiges statliga s. k. marginalskatt utgår. Den kompensation för påförd effektiv fastighetsskatt, som erhålles genom utskyldsavdraget, kan enligt senast antagna statliga skatteregler variera mellan 0 och 65 pro- cent av den effektiva fastighetsskatten.
Med hänsyn till att fastighetsbeskattningen för ett stort antal skattskyl- diga, som nu påföras fastighetsskatt, icke innebär någon reell belastning och att belastningen för dem, som ha att vidkännas effektiv fastighetsskatt, va- rierar avsevärt med hänsyn till vederbörandes ekonomiska och personliga förhållanden, kunna fastighetsägarna icke i beskattningshänseende anses utgöra någon särskid, enhetlig kategori bland de skattskyldiga, så mycket mindre som antal-et till fastighetsskatt skattskyldiga genom de senaste de- cenniernas utveckling vuxit avsevärt. Till belysande härav kan anföras, att antalet årlig-en utfärdade debetsedlar å fastighetsskatt för närvarande utgör omkring 1 300 000. Antalet skattskyldiga, som påföras fastighetsskatt, torde visserligen något understiga denna siffra, enär samma skattskyldig i vissa fall äger mer än en fastighet och på den grund erhåller mer än en debetsedel, men antalet till fastighetsskatt skattskyldiga kan knappast antagas under- stiga 1 200 000. Det torde vara uppenbart, att ifrågavarande skattskyldiga icke utgöra en i skattehänseende enhetlig grupp. Till jämförelse kan näm-
nas att antalet skattskyldiga, som i inkomstlängderna påföras taxerad in- komst, uppskattas till omkring 4 200 000.
Vad här framhållits om antalet skattskyldiga, som påföras fastighetsskatt, och olikheterna i dessa skattskyldigas ekonomiska förhållanden är värt sär- skilt beaktande med hänsyn till att uttalanden om fastighetsbeskattningen och krav på ändringar däri stundom framläggas såsom avseende fastighets— ägare i gemen, ehuru uttalandena och kraven i själva verket formulerats med utgångspunkt från de förhållanden, som råda beträffande en viss måhända föga omfångsrik grupp fastighetsägare, och utan fullständigt beaktande av fastighetsbeskattningens verkningar ens för denna grupp.
För belysande av fastighetsbeskattningens verkningar må följande sche- matiska exempel åberopas.
1. Jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30 000 kronor, ägd av gift skattskyldig i ortsgrupp III a) Ägarens nettointäkt av fastigheten ........................ 6 000 (ingen annan inkomst) Ägarens allm. avdrag » ortsavdrag Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kronor per skattekrona.
Beskattning enligt garantiskattesystemet: 5 - 30000 100 - nettointäkt .............................................. 6 000 avgår s. k. procentavdrag .......................... 1500 allm. avdrag .................................... 200 ortsavdrag ...................................... 1 840 3 540 beskattningsbar inkomst .................................. 2 460 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt ..........
skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt
summa skattekronor ........................................... kommunala skatter ............................................
Beskattning vid enbart inkomstskatt:
nettointäkt = inkomst ................................... 6 000
allm. avdrag .................................... 200 ortsavdrag ............. ! ........................ 1 840 2 040 beskattningsbar inkomst .................................. 3 960 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt .......... 39: 60 kommunala skatter ............................................ 475: 20
Ägaren betalar alltså i båda fallen lika stor kommunal skatt och fastig- hetsbeskattningen utgör icke någon reell belastning. b) Samma förhållande som under a) men nettointäkten 3 000 kronor.
Beskattning enligt garantiskattesystemet:
skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt ................... nettointäkt .............................................. 3 000 avgår: s. sk. procentavdrag ......................... 1500 allm. avdrag .................................... 200 ortsavdrag ...................................... 1 840 3 540 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt—. .........
summa skattekronor ........................................... kommunala skatter ............................................
Beskattning vid enbart inkomstskatt:
nettointäkt = inkomst ................................... 3 000 allm. avdrag .................................... 200 ortsavdrag ...................................... 1 840 2 040 beskattningsbar inkomst ................................ 960 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt .......... 9:60 kommunala skatter ............................................ 115: 20
Skillnaden mellan skattebeloppen vid nuvarande garantiskattesystem och vid enbart inkomstskatt uppgår vid oförändrad utdebitering till 64 kronor 80 öre. Om man antager, att fastighetsbeskattningens slopande skulle med- föra en utdebiteringshöjning av 30 öre per skattekrona, blir den skattskyl- diges verkliga merbelastning på grund av fastighetsbeskattningen 61 kronor 92 öre. Det statliga ortsavdraget enligt de från och med år 1953 gällande be- stämmelserna överstiger nettointäkten, varför någon reduktion på grund av utskyldsavdraget vid den statliga beskattningen icke ifrågakommer.
c) Samma förhållanden som under a) men nettointäkten 0 kronor.
Enligt garantiskattesystemet uppgå de kommunala skatterna till 180 kro- nor, som i dess helhet äro att hänföra till fastighetsbeskattningen.
2. Annan fastighet (eget hem) med taxeringsvärde av 30 000 kronor, ägd av gift skattskyldig i ortsgrupp III. Ägarens inkomst av tjänst 8 000 kronor. Nettointäkt av fastigheten antages på grund av avdrag för räntor m. 111. vara 0 kronor. Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kronor per skattekrona.
Beskattning enligt garantiskattesystemet:
skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt ................... inkomst av tjänst ....................................... 8000 avgår: allm. avdrag .............................. 200
ortsavdrag ................................ 1 840 2 040
beskattningsbar inkomst .................................. 5 960
skattekronor för inkomst ....................................... . 59:60
summa skattekronor ..............................
kommunala skatter ............................................ 895: 20 på grund av rätten till avdrag för nämnda belopp vid den statliga beskattningen bör detta belopp reduceras med 12 % till ......... 787: 78
Beskattning vid enbart inkomstskatt:
om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande måste
höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen å 59: 60 skatte-
kronor ...................................................... 733: 08 på grund av rätten till avdrag för nämnda belopp vid den statliga
beskattningen bör detta belopp reduceras med 12 % till .......... 645: 11 Den verkliga merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen
kan alltså uppskattas till ..................................... 142: 67
3. Annan fastighet (hyresfastighet) med taxeringsvärde av 600000 kro- nor, ägd av gift skattskyldig i ortsgrupp V.
Ägarens inkomst av tjänst o. d. ................................. 20 000 Nettointäkt av fastigheten ....................................... 10 000 Sammanlagd kommunal utdebitering 12 kronor per skattekrona.
Beskattning enligt garantiskattesystemet:
skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt .................. 300: — inkomst av fastigheten ................. 10000 avgår s. k. procentavdrag .............. 30000 0 inkomst av tjänst o. d. ........................ .— 20000 avgår: allm. avdrag .................... 200 ortsavdrag ...................... 2 000 2 200 17 800 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt ........
summa skattekronor .......................................... kommunala skatter ........................................... på grund av rätten till avdrag för kommunala utskylder vid den stat—
liga beskattningen bör detta belopp reduceras med 35 % till .....
Beskattning vid enbart inkomstskatt:
skattekronor för inkomst ...................................... 278: om utdebiteringen på grund av fastighetsskattens bortfallande måste höjas med 30 öre per skattekrona, blir utdebiteringen å 278 skatte- kronor ..................................................... 3 419: detta belopp reduceras på grund av utskyldsavdraget med 35 % till 2 222: merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen kan alltså beräknas till skillnaden mellan 3 728: 40 och 2 222: 61 eller ..... 1 505:
4. Fastighet med taxeringsvärde av 2000 000 kronor, vilken tillhör aktie- bolag och ingår i rörelse. a) Nettointäkt av rörelsen 150000 kronor.
Beskattning enligt garantiskattesystemet:
skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt .................... 1 000 nettointäkt ............................................. 150 000 avgår: s. k. procentavdrag ............................... 100000 till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst .......... 50000 skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt ........... 500 summa skattekronor ............................................ _1 500
Beskattning vid enbart inkomstskatt: skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt ........... 1500 Fastighetsbeskattningen utgör sålunda icke någon merbelastning för bolaget. b) Nettointäkt av rörelsen 25 000 kronor.
Beskattning enligt garantiskattesystemet:
skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt .................... 1 000 nettointäkt ............................................. 25 000 avgår: s. k. procentavdrag ............................... 100000
till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst . . . . . . . . . . 0
skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt ...........
summa skattekronor ............................................
Vid 12 kronors utdebitering uppgå de kommunala skatterna till ..... Detta belopp bör emellertid på grund av rätten till avdrag för kom- munalutskylder vid den statliga beskattningen reduceras med 40 % till
Beskattning vid enbart inkomstskatt:
skattekronor såsom underlag för kommunal inkomstskatt ...........
om utdebiteringen på grund av fastighetsbeskattningens upphävande måste höjas med 30 öre per skattekrona, uppgå de kommunala skat— terna till ..................................................... detta belopp reduceras med hänsyn till utskyldsavdraget vid den statliga beskattningen med 40 % till ........................... Merbelastningen på grund av fastighetsbeskattningen uppgår till 7 200— 1 845 = 5 355.
c) Nettointäkten av rörelsen 0 kronor.
Beskattning enligt garantiskattesystemet: skattekronor såsom underlag för fastighetsskatt .................... 1 000 Vid 12 kronors utdebitering uppgå de kommunala skatterna till 12000
Beskattning vid enbart inkomstskatt: Skatt utgår ej.
De enligt garantiskattesystemet utgående kommunala skatterna å 12 000 kronor äro i sin helhet att hänföra till fastighetsbeskattningen.
Förestående schematiska exempel äro endast ägnade att belysa fastighets— skattens verkningar för viss skattskyldig under visst år under de förut- sättningar, som i exemplen angivas. I vad mån de äro typiska för verkning- arna sett på längre sikt är givetvis beroende på om förhållandena äro oför- ändrade.
Av de schematiska exemplen och vad tidigare anförts framgår, att fastig— hetsbeskattningen för många fastighetsägare är endast nominell, d. v. s. nå- gon effektiv fastighetsskatt utgår ej. För de fastighetsägare, som ha att vid- kännas effektiv fastighetsskatt, varierar graden av den belastning, fastig- hetsbeskattningen innebär. Belastningen kan även för samma fastighets- ägare variera år från år. Av anförda skäl kunna fastighetsägarna, såsom ovan framhållits, med hänsyn till fastighetsskattens nuvarande verkningar icke betraktas såsom en enhetlig grupp. En granskning av taxeringsutfallet ger emellertid vid handen, att man bland fastighetsägarna kan urskilja vis- sa grupper, inom vilka fastighetsbeskattningen har likartade verkningar. En översikt av dessa grupper lämnas här nedan.
A. Jordbruksfastighet.
1. Mindre och medelstora fastigheter, varå jordbruk eller jordbruk med skogsbruk bedrives av å fastigheterna bosatta ägare. Det stora flertalet av dessa skattskyldiga erlägga för närvarande icke nå- gon effektiv fastighetskatt. Inkomstförhållandena inom jordbruksn'äringen äro sådana, att de skattskyldiga kunna utnyttja såväl procentavdrag som allmänna avdrag och ortsavdrag. Detta utnyttjande kan ske med god mar- ginal, varför normala variationer i inkomsterna eller de år 1952 höjda taxe- ringsvärdena icke medföra risk för effektiv fastighetsskatt. Givetvis kan inkomsten för en skattskyldig av denna kategori något enstaka år till följd av mera omfattande reparationer å byggnader eller inventarieanskaffning nedgå, så att effektiv fastighetsskatt uppkommer. Inkomsten av de minsta jordbruksfastigheterna medge väl icke alltid i och för sig utnyttjande av både procentavdrag och ortsavdrag — procent- avdraget kan dock i regel utnyttjas — men ägarna av dessa fastigheter ha vanligen, då fastigheterna äro för små för att ägarna skola kunna försörja sig år dem, andra inkomster, som medge utnyttjande av ortsavdraget.
2. Mindre och medelstora för jordbruk eller jordbruk med skogsbruk nytt- jade fastigheter, vilkas ägare icke äro bosatta å fastigheterna eller i huvud- sak ägna sig åt annat än jordbruksdriften. Inom denna grupp är det icke ovanligt, att effektiv fastighetsskatt upp- kommer. Stundom förekommer, att för sådan fastighet år efter år redovisas underskott.
3. De största jordbruksegendomarna. Effektiv fastighetskatt uppkommer jämförelsevis ofta.
4. Skogsfastigheter utan jordbruk. Huruvida effektiv fastighetsskatt uppkommer är beroende av den ordning, vari skog eller skogsprodukter avyttras. Om en skogsägare uttager skog år- ligen motsvarande tillväxten, kan procentavdraget i allmänhet utnyttjas och effektiv fastighetsskatt drabbar icke ägaren; Om skogsuttagen däremot koncentreras till vissa år, barägaren att för mellanliggande år erlägga ef- fektiv fastighetsskatt. Sättet för skogsuttagen variera avsevärt. Ägare till mindre skogsarealer måste i allmänhet göra sina skogsuttag med vissa års mellanrum, medan uttagen från större fastigheter eller fastighetskomplex kan ske mera kontinuerligt. För skogsägare med skogsmark i olika kom- muner ha möjligheterna att utnyttja procentavdraget hittills varit beroende av att skogsuttag skedde i varje kommun, där fastighet var belägen, enär beträffande jordbruksfastighet fastigheter i olika kommuner alltid skolat betraktas såsom skilda förvårvskällor och beräkning av till kommunal in- komstskatt skattepliktig inkomst sker särskilt för varje förvärvskälla. I samband med införandet av bestämmelser om beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder har emellertid före- skriften att jordbruksfastighet anses såsom särskild förvärvskälla inom var kommun för sig slopats med verkan från och med 1954 års taxering. Om en ägares skogsfastigheter i olika kommuner bilda en förvaltningsenhet —— och så är i regel fallet — får alltså i framtiden procentavdraget för samt- liga fastigheter ske från den samlade nettointäkten. Ändringen torde bli av särskild betydelse för s. k. skogsbolag.
B. Annan fastighet.
1. Hyreshus, ägda av enskilda personer, fastighetsbolag och fastighets- föreningar. Nettointäkt uppkommer i allmänhet men i regel till belopp, som väsent- ligt understiger procentavdraget, varför fastigheten delvis blir effektiv. Gjor- da undersökningar ha givit vid handen, att procentavdraget genomsnittligt kan utnyttjas till omkring 35 %, varför fastighetsskatten kan anses vara effektiv till 65 %.
2. Hyreshus ägda av vissa försäkringsanstalter.
Såsom nettointäkt av livförsäkringsrörelse, som drives av inländsk för- säkringsanstalt, skall anses bland annat nettointäkt av fastighetsförvalt- ning, som belöper på kapitalförsäkringar. Fastigheterna ingå därmed i rö- relsen och procentavdrag får göras från nettointäkten av rörelse. Då denna alltid kan beräknas överstiga procentavdraget, utgår ingen effektiv fastig- hetsskatt för dessa fastigheter.
3. Enfamiljshus (egna hem). Nettointäkten understiger i allmänhet procentavdraget. Ej sällan upp- kommer vid inkomstberäkningen underskott. Fastighetsskatten blir som regel helt eller till stor del effektiv.
4. Sommarvillor, sportstugor 0. d.
Nettointäkten är i allmänhet obetydlig. Ofta uppkommer underskott. Fastighetsskatten i dess helhet blir i huvudsak effektiv.
5. Fastigheter som användas i rörelse. Under de senare årens goda konjunkturer ha rörelseinkomsterna i all- mänhet varit sådana, att procentavdragen kunnat utnyttjas. Det är därför för närvarande endasti speciella, jämförelsevis fåtaliga fall, som fastighets- skatten blir effektiv och då i växlande omfattning.
VI. GARANTISKATTESYSTEMETS NUVARANDE VERKNINCAR FÖR KOMMUNERNA.
Vid tiden för garantiskattesystemets antagande voro många kommuner ännu starkt beroende av det skatteunderlag, som fastigheterna erbjödo. Framför allt var detta fallet med kommuner, vars fastighetsbestånd i hu- vudsak utgjordes av jordbruksfastigheter och vars invånare i huvudsak grundade sin försörjning på arbete inom jordbruksnäringen. Invånarnas inkomster voro ofta små och taxeringsväsendet jämfört med nuvarande för- hållanden outvecklat. Inkomsttaxeringen skeddei stor utsträckning schablon- mässigt, ofta utan att man syftade till en beräkning av den verkliga inkoms- ten på sätt som nu sker. Den kommunala verksamheten var visserligen be- gränsad och kommunernas utgifter jämförelsevis små men å andra sidan voro kommunerna i stort sett hänvisade till eget skatteunderlag för bestri- dande av utgift—erna, då systemet med statsbidrag till kommunerna ännu var föga utvecklat. Under angivna förhållanden torde det icke gärna ha varit möjligt att vid den tid, garantiskattesystemet antogs — år 1920 _ övergå till ett kommunalt skattesystem, grundat enbart på inkomstbeskattning. om så skett, torde skatteunderlaget i ett stort antal kommuner, kanske framför allt beroende på den bristfälliga inkomsttaxeringen, ha nedgått i en omfattning, som medfört en orättvis fördelning av skattebördan och väl- lat svårbemästrade situationer för kommunerna. Den garanti, kommunerna erhöllo genom garantiskattesystemet, innebar icke blott att varje kommun garanterades ett totalt skatteunderlag, minst motsvarande fastighetsskatte- underlaget, utan den innefattade även, att visst minimibelopp skatt uttogs av varje fastighetsägande medlem av kommunen, vilket främjade en viss likformighet i beskattningen.
Olika omständigheter —— bland vilka kunna nämnas den allmänna ekono- miska utvecklingen, det förbättrade taxeringsväsendet, utformningen av statsbidragen till kommunerna och kommunindelningsreformen —— ha med- fört, att fastighetsbeskattningens betydelse för kommunerna nu är en annan än tidigare.
Den allmänna ekonomiska utvecklingen har givit till resultat, att fastig- hetsskatteunderlaget numera är en betydligt mindre del av det totala skatte- underlaget än tidigare. Medan det ännu är 1933, såsom kommunalskatte- beredningens undersökningar visa, icke var ovanligt att i landskommuner skatteunderlaget till 35 å 50 procent utgjordes av effektiv fastighetsskatt, utgjorde det totala fastighetsskatteunderlaget — det effektiVa fastighets- skatteunderlaget är ju alltid väsentligt mindre — vid 1952 års taxeringar i 750 av rikets 904 landskommuner mindre än 20 % av hela skatteunder- laget. Endast i 6 kommuner uppgick det totala fastighetsskatteunderlaget
till 35 å 45 % av hela skatteunderlaget. För städernas vidkommande är fas- tighetsskatteunderlaget procentuellt av mindre betydelse än på landsbyg- den.
Taxeringsväsendet har numera utvecklats därhän, att man söker kom- ma fram till de verkliga inkomsterna. Även om i detta avseende åtskilligt återstår att göra, är det uppenbart, att man numera vid inkomsttaxeringen verkställer en inkomstuppskattning, som betydligt mera än vad som var fallet vid tiden omkring år 1920 återspeglar de verkliga inkomsterna.
Genom det sätt, varpå statens bidrag till kommunerna utbyggts ha kom- munerna mindre än förut blivit beroende av eget skatteunderlag för till- godoseende av sina behov av inkomster. Variationerna mellan kommunerna i fråga om den kommunala utdebiteringen äro också betydligt mindre nu än tidigare. De är 1952 beslutade utdebiteringarna för kommunala ända— mål i rikets 2 747 kommunområden växla mellan 8 och 21 kr. Tidigare var skillnaden mellan högsta och lägsta utdebitering betydligt större. I 2634 av kommunområdena håller sig den sammanlagda utdebiteringen inom så jämförelsevis snäva gränser som mellan 10 och 16 kronor.
Kommunindelningsreformen har medfört, att ett stort antal småkom- muner med ringa eller för växlingar känsligt skatteunderlag uppgått i stör— re enheter, där växlingarna icke bli så stora som de kunna bli i små en- heter.
Sådana förhållandena alltså utvecklat sig, torde garantiskattesystemet icke kunna anses fylla den uppgift att åt varje kommun garantera visst erforderligt minimum av skatteunderlag, som ursprungligen tillmättes densamma. En sådan uppgift kan garantiskattesystemet fylla endast under förutsättning att tillgången till det mera stabila fastighetsskatteunderlaget i mera nämnvärd grad förmår bromsa den utdebiteringshöjning, som kan be- räknas bli erforderlig vid sjunkande inkomster. Emellertid är det effektiva fastighetsskatteunderlaget numera så litet i förhållande till det totala skat- teunderlaget, att fastighetsskattens förmåga att bromsa utdebiteringshöj- ningen är jämförelsevis ringa.
Ett schematiskt exempel kan anföras för belysande av detta förhållande. En kommun har under en följd av år haft cirka 48 000 skattekronor, var- av 8000 skattekronor belöpa å fastighet. Av de sistnämnda föranleda en fjärdedel effektiv fastighetsskatt. Utdebiteringsbehovet föranleder utdebite— ring av 12 kronor per skattekrona. Så nedgå inkomsterna varför de till— gängliga skattekronornas antal under en senare följd av år uppgår till blott 35 000, varav fortfarande 8 000 belöpa på fastighet. På grund av sänkningen av inkomsterna beräknas hälften av fastighetsskattekronorna föranleda ef- fektiv fastighetsskatt. Den summa, som skall anskaffas genom utdebitering, antages vara oförändrad.
Under de tidigare åren utgör utdebiteringen med bibehållen fastighets— skatt 12 kronor. Om samma utdebiteringsbehov skulle ha fyllts utan till- gång till de 2 000 effektiva fastighetsskattekronorna, hade utdebiteringen blivit 12 kr. 52 öre.
Under de senare åren blir utdebiteringen med bibehållen fastighetsskatt 16 kr. 46 öre. Om samma utdebiteringsbehov skall fyllas utan tillgång till de 4000 effektiva fastighetsskattekronorna, blir utdebiteringen 18 kr. 58 ore.
Om ej andra omständigheter inverkade, skulle garantiskattesystemets för- måga att i det anförda exemplet vid sjunkande inkomster bromsa erforderlig utdebiteringshöjning kunna anses motsvara 2 kronor 12 öre per skatte- krona, procentuellt sett ett ganska lågt belopp. I realiteten torde fastighe— ternas garantiskatt påverka utdebiteringen väsentligt mindre, då en ned- gång av skatteunderlaget i angiven omfattning kan påverka kommunens utgifter, såsom fallet kan bli om nedgången beror på sänkning av den all- männa prisnivån. Sänkningen av skatteunderlaget kan vidare påverka till kommunen utgående statsbidrag, så att utdebiteringshöjningen icke blir så stor som ovan beräknats.
Ett par omständigheter av stor betydelse i förevarande sammanhang är frågan dels i vad mån kommunerna behöva räkna med sådan avsevärd ned- gång i det å inkomst grundade skatteunderlaget, som gör behovet av ett mera stabilt skatteunderlag aktuellt, dels ock huruvida fastigheterna nu- mera erbjuda ett skatteunderlag av samma stabilitet som tidigare. I båda dessa avseenden torde kunna sägas, att förhållandena nu äro annorlunda än vid tiden för garantiskattesystemets uppkomst.
Sålunda råder numera i stort sett enighet om angelägenheten av att sam- hällets produktiva resurser helt utnyttjas samt att såväl staten som kom- munerna när så erfordras aktivt kunna och höra verka i detta syfte, bland annat genom åtgärder för beredande av om möjligt full sysselsättning åt tillgänglig arbetskraft. De olika grupperna i samhället äro vidare starkt or- ganiserade med syfte att tillförsäkra sina medlemmar skälig inkomst och sådana syften ha på olika sätt lämnats stöd från det allmännas sida. Såsom exempel på sådant stöd kan nämnas olika åtgärder inom jordbrukspoliti- kens område. Av anförda skäl torde man kunna räkna med att under nu rådande förhållanden icke skall förekomma sådan nedgång i inkomsterna i vissa kommuner, som tidigare förekom och som kunde göra det behövligt att äga tillgång till ett garanterat skatteunderlag.
Ett ekonomiskt läge, där fastighetsskatteunderlaget finge verklig bety- delse i förevarande hänseende, kommer emellertid utan tvivel att med- föra sådana problem, att beskattningen och därmed sammanhängande pro- blem över huvud taget måste omprövas med hänsyn till då rådande förhål- landen, särskilt som det icke kan förutses, om och i vilken utsträckning fas- tigheterna i ett sådant läge över huvud taget kunna svara för sin skattskyl- dighet.
Om sålunda den garanti för ett minimiskatteunderlag, som fastighetsbe- skattningen erbjuder kommunerna, numera icke kan tillmätas större vikt, så har denna beskattning dock sin betydelse såsom inkomstkälla för kom- munerna. Den merinkomst som fastighetsskatten genom den effektiva de-
len därav ger kommunerna, jämfört med vad som skulle utgå vid enbart in- komstskatt, motsvarar för åtskilliga kommuner ett icke obetydligt belopp per skattekrona. Bortfall av fastighetsskatten skulle alltså betyda en utdebi- teringshöjning, som visserligen i åtskilliga kommuner stannar vid relativt blygsamma belopp men i andra kan uppgå till en krona eller mera. Hur stor den erforderliga utdebiteringshöjningen skulle bli, kan för varje särskild kommun endast utrönas genom provtaxering. Av den statistiska redogö- relsen framgår, vilka resultat som erhållits vid de av de sakkunniga gjorda undersökningarna. Önskar man veta betydelsen av den effektiva fastighets- skatten för viss kommun, kan man erhålla en god uppfattning därom ge- nom att jämföra förhållandet mellan antalet fastighetsskattekronor och det totala skatteunderlaget i kommunen med de statistiska undersökningarnas resultat rörande storleken av den effektiva fastighetsskatten i kommuner av olika typ. Stickprovsundersökningar, som verkställts, visa att fastighets- skattens verkningar för kommunerna äro tämligen likartade i kommuner av samma typ. Den i statistiken ingående översikten över den totala fastighets- skattens procentuella andel i skatteunderlaget visar att denna andel utom i undantagsfall håller sig inom en tämligen snäv gräns.
Om fastigheter ingå i rörelse, som hänför sig till flera kommuner, skall inkomstberäkningen ske för rörelsen i dess helhet, varefter från den fram— räknade nettointäkten s. k. procentavdrag med 5 procent av taxeringsvärdet å samtliga i rörelsen ingående fastigheter får ske. Först om överskott där- vid uppstår, anses rörelsen ha lämnat till kommunal inkomstskatt skatte- pliktig inkomst. Detta kan sägas innebära, att fördelningen av inkomsten av rörelse, vilken hänför sig till flera kommuner, sker på det sättet, att i första hand till varje kommun hånföres vad som motsvarar 5 procent av taxeringsvärdet å inom kommunen belägen i rörelsen ingående fastighet och att återstoden fördelas enligt de i 57 och 58 55 kommunalskattelagen givna reglerna. Med hänsyn till den betydelse, fastighetsbeskattningen på detta sätt har för kommunerna, måste, om upphävande av fastighetsbeskatt- ningen överväges, bestämmelserna om fördelning av rörelseinkomst mellan olika kommuner upptagas till omprövning.
Kommunalskatteberedningen, som föreslog utbyte av garantiskattesyste— met mot en fristående objektskatt å fastighet, förutsatte i samband därmed sådan ändring av fördelningsreglerna, att vid fördelning av inkomst av rö— relse varje kommun i första hand skulle tilldelas ett belopp, motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet å i rörelsen ingående inom kommunen belä- gen fastighet. Genom en sådan regel skulle ha åstadkommits, att fastighets— beskattningens frikoppling från inkomstbeskattningen icke medfört någon ändring i fördelningen av rörelseinkomst mellan olika kommuner.
I det föregående har fastighetsbeskattningen betraktats närmast ur pri- märkommunernas synpunkt, enär det är för dessa, som fastighetsbeskatt- ningen har sin största betydelse. De speciella kommunbildningarna — muni- cipalsamhällen och tingslag — ha ett så jämförelsevis ringa utdebiteringsbe-
hov, att fastighetsbeskattningen för dem är av väsentligt mindre betydelse än för primärkommunerna, även om denna betydelse icke bör helt förbises.
För landstingen motsvarar, såsom framgår av särskild tabell, det totala fastighetsskatteunderlaget i genomsnitt blott 13,4 % av skatteunderlaget med jämförelsevis små variationer beträffande de särskilda landstingen. Man torde kunna utgå från att ett fastighetsskatteunderlag av denna relativa storlek icke har mera nämnvärd betydelse ur garantisynpunkt. Fastighets- skattens betydelse för landstingen skulle därmed helt vara att hänföra till den inkomst, som fastighetsbeskattningen bereder landstingen i form av effektiv fastighetsskatt. Såsom framgår av redogörelse för verkställda sta- tistiska undersökningar kan den effektiva fastighetsskatten genomsnittligt anses motsvara en utdebitering av 29 öre per skattekrona.
VII. REDOGÖRELSE FÖR STATISTISKA UNDER- SÖKNINGAR RÖRANDE FASTIGHETS- SKATTENS VERKNINCAR.
De av de sakkunniga utförda statist—iska undersökningarna innefatta prov- taxeringar beträffande 11 landskommuner (27 församlingar) för taxeringsåret 1952 och 8 landskommuner (numera utgörande 3 storkommuner) för taxe- ringsåret 1950. Av de taXeringsåret 1952 undersökta kommunerna äro två —— Ragunda och Ådals—Liden —— av speciell karaktär. Mera begränsade under- sökningar ha företagits i fråga om dels ett antal skogskommuner i Väster- norrlands län och dels en skärgårdskommun i Stockholms län. Därjämte har provtaxering ägt rum beträffande Norrtälje stad och en undersökning i fråga om annan fastighet företagits beträffande fyra taxeringsdistrikt i Stockholms stad. För undersökningarnas innebörd och resultat lämnas en mera ingående redogörelse i bifogade bilagor.
I det följande skall på grundval av statistiken i korthet belysas fastighets- skattens verkningar för fastighetsägarna och för kommunerna.
Fastighetsskattens verkningar för de skattskyldiga.
Svårigheter föreligga att genom statistik påvisa i vilken omfattning det nu- varande fastighetsskattesystemet medför ökad skattebelastning för fastig- hetsägarna eller i vad mån fastighetsskattens avskaffande för dem skulle medföra skattelättnad. Detta skulle lättare låta sig göra, därest man ifråga om fördelning av skattebördan inom kommunen kunde sätta fastighetsägar- na som grupp i motsats till icke-fastighetsägare. De förhållanden, under vil- ka fastigheter innehavas, äro emellertid alltför olikartade för att fastighets- ägarna kunna betraktas som en enhetlig grupp skattskyldiga. Med hänsyn härtill torde vara av mindre intresse att söka beräkna den sammanlagda mer- belastning i jämförelse med förhållandena vid ren inkomstskatt, som fas- tighetsskatten innebär för fastighetsägarna. (Berörda merbelastning motsva- rar icke den effektiva fastighetsskatten utan är lägre än denna. Den högre utdebitering, som skulle utgå vid ren inkomstskatt, skulle nämligen också komma att drabba fastighetsinkomst.)
De av de sakkunniga utförda statistiska undersökningarna, som i första hand ha till syfte att påvisa verkningarna för kommunerna av ett avskaf- fande av fastighetsskatten, kunna emellertid även tjäna till belysning av vad det nuvarande fastighetsskattesystemet innebär för olika grupper av fas- tighetsägare.
Vad först angår jordbruksfastighet utgöra enligt den för taxeringsåret 1952 utförda provtaxeringen beträffande 9 landskommuner (de två speciella
kommunerna redovisas för sig) de effektiva fastighetsskattekronorna 25 procent av fastighetsskatteunderlaget (tab. B 4 kol. 6). Till de effektiva fas- tighetsskattekronorna bidraga långt ifrån alla ägare av jordbruksfastighet. Av utredningen (tab. B 3 kol. 6) framgår, att endast 25 procent av ägarna er- lägga någon effektiv fastighetsskatt. För övriga 75 procent skulle ett avskaf- fande av fastighetsskatten icke medföra någon lindring i den kommunala skattebördan; deras kommunalskatt skulle tvärtom bli högre med hänsyn till den höjning av utdebiteringen, som bleve en följd av fastighetsskatte— kronornas bortfall. (En ökning av kommunalskatten kan också uppkomma för fastighetsägare, som enligt gällande system drabbas av effektiv fastig- hetsskatt, nämligen i det fall, att hans fastighetsskatt icke är högre än att den uppväges av utdebiteringshöjningen.)
I den bilaga, vari nu ifrågavarande utredning redovisas, har i tabellerna 6 och 7 gjorts en uppdelning å olika ägarkategorier med hänsyn till taxerings- värdenas storlek, varjämte som särskilda grupper upptagits dels i kommunen icke mantalsskrivna ägare och dels juridiska personer. Av tabellerna fram- går att ägare av mindre jord-bruksfastigheter i mindre utsträckning drabbas av effektiv fastighetsskatt än ägare av större jordbruksfastigheter. Medan beträffande ägare av fastigheter, vilkas taxeringsvärde understiger 50000 kronor, procenttalet sådana som erlägga effektiv fastighetsskatt uppgår till allenast 17,6, stiger nämnda procenttal i takt med taxeringsvärdenas storlek upp till 85,7 för ägare av jordbruksfastighet med taxeringsvärde över en mil- jon kronor. På motsvarande sätt stiger det procenttal, som anger de effek- tiva fastighetsskattekronornas andel av antalet fastighetsskattekronor från lägst 8,4 för fastigheter med lägre taxeringsvärde än 50 000 kronor till högst 72,8 procent för fastigheter med taxeringsvärde överstigande en miljon kro- DOI'.
Av totala antalet effektivafastighetsskattekronor härrörande från de i de nio kommunerna belägna jordbruksfastigheterna belöper 21 procent å fastig- heter, beträffande vilka taxeringsvärdet understiger 200 000 kronor och som tillhöra i kommunen mantalsskrivna fysiska personer. Återstående 79 pro- cent belöper å fastigheter med ägare som nyss sagts men med taxeringsvärde överstigande 200000 kronor samt å fastigheter, som tillhöra i kommunen icke mantalsskrivna personer eller juridiska personer.
Vad angår annan fastighet ligger det ifråga om fastighetsskattens effekt annorlunda till än beträffande jordbruksfastighet. Övervägande delen av ägare av annan fastighet erlägga effektiv fastighetsskatt. Av de ägare av annan fastighet, som ingå i den statistiska undersökningen rörande nio landskommuner, erlägges effektiv fastighetsskatt av 86,2 procent. Beträffan- de annan fastighet har icke" skett någon uppdelning i olika ägarkategorier men skäl finnes att antaga, att en stor del av de ägare —— uppgående till 13,8 procent av hela antalet -— som icke erlägga effektiv fastighetsskatt, använda sina fastigheter i egna rörelser.
Av från annan fastighet i ovannämnda kommuner härrörande fastighets- skattekronor äro 64,1 procent effektiva. Avvikelserna de olika kommunerna
emellan från detta medeltal äro icke av samma betydenhet, som fallet var ifråga om jordbruksfastigheterna. Procenttalet torde ock giva ett ganska riktigt uttryck för den genomsnittliga fastighetsskatteeffekten beträffande annan fastighet. Detta hindrar dock icke att förhållandena skifta för olika slag av fastigheter. I de undersökningar (bilagorna F, G, och H), som ut- förts beträffande Djurö, Norrtälje och Stockholm har uppdelning skett å' olika slags fastigheter med hänsyn til fastigheternas användningssätt samt till deras ägare. En sammanfattning lämnas i vidstående tabell.
Effektiva fastighets- skattekronor i procent
Fastigheternas karaktär Kommun
Kommunala bostadsbolag, allmännyttigaj bostadsföretag och lik-
nande ....................................................... Stockholm Bostadstörenlngar .............................................. Norrtälje En- och tvåfamlljsfastigheter .................................. Stockholm » ) Norrtälje Sommarnöjesfasttgheter ........................................ Djurö Hyresfastigheter ej nämnda ovan .............................. Stockholm ) ) ) ) Norrtälje Fastigheter använda i ägarens rörelse .......................... Stockholm : ) ) ) Norrtälje
Fastighetsskattens verkningar för kommunerna.
Såsom tidigare berörts ha av de sakkunniga utförda provtaxeringar och övriga statistiska undersökningar haft till huvudsakligt syfte att utröna fas- tighetsskattens verkningar för kommunerna. Härvid har varit av särskilt intresse att påvisa de utdebiteringshöjningar, som äro att räkna med vid ett avskaffande av fastighetsskatten.
På samma sätt som —— i enlighet med vad i det föregående påvisats —— fastighetsskattens effekt växlar i fråga om olika slag av fastigheter, före- ligga också differenser beträffande de höjningar av den kommunala utdebi- teringen, som skulle följa av fastighetsskattens avskaffande. Berörda diffe- renser sammanhänga främst med arten av det i kommunerna befintliga fas- tighetsbeståndet. Ju mera i detta ingår fastigheter med hög fastighetsskatte- effekt desto högre blir utdebiteringshöjningen.
I fråga om de år 1952 provtaxerade nio kommunerna (se tab. B 5 kol. 7) skulle fastighetsskattens avskaffande medföra en genomsnittlig höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med 58 öre. (Då det här och i det följande talas om utdebiteringshöjning vid avskaffande av fastighetsskatten avses icke den faktiska utdebiteringshöjningen utan en med bortelimineran- de av ovidkommande faktorer beräknad höjning. Angående sättet för höj- ningens beräknande hänvisas till bilaga B). Av skäl, som ovan angivits, va- rierar emellertid utdebiteringshöjningen avsevärt de olika kommunerna
emellan. Med hänsyn härtill och då den statistiska undersökningen omfattat ett allenast begränsat antal landskommuner torde den vid undersökningen erhållna genomsnittliga utdebiteringshöjningen icke kunna anses represen- tera genomsnittet för samtliga landskommuner i riket. Detta hindrar dock icke, att den utförda statistiken ger en tämligen god bild av den utdebite- ringshöjning, som i landskommuner av olika karaktär är att räkna med vid ett avskaffande av fastighetsskatten.
Den högsta utdebiteringshöjningen föreligger för Bara kommun med en krona 18 öre. För den i berörda kommun ingående församlingen Bjärshög skulle utdebiteringshöjningen utgöra en krona 30 öre.
Den i förhållande till genomsnittet höga utdebiteringshöjningen i Bara kommun har sin förklaring däri (tab. B 6 kol. 2), att av sammanlagda taxe— ringsvärdet å jordbruksfastigheter, 23 771 900 kronor, å jordbruksfastighe- ter med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor belöper allenast 1 235 400 kronor, medan å jordbruksfastigheter med taxeringsvärde över- stigande en miljon kronor belöper 12 991 200 kronor. Därtill kommer, att icke inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer samt juridiska perso- ner äga jordbruksfastigheter inom kommunen med ett sammanlagt taxe- ringsvärde av 3 271 100 kronor. Av i kommunen förefintliga effektiva fastig- hetsskattekronor, 7 638 kronor, belöpa allenast 1,7 procent å sådana av inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer ägda jordbruksfastigheter, vil- kas taxeringsvärde understiger 50 000 kronor.
Den lägsta utdebiteringshöjningen, 15 öre, föreligger för Nysätra kommun i Västerbottens län — även denna liksom Bara en typisk jordbrukskommun. I Nysätra uppgår emellertid det sammanlagda taxeringsvärdet å jord-bruks- fastigheter med taxeringsvärde understigande 50 000 kronor och ägda av inom kommunen mantalsskrivna fysiska personer till över 93 procent av det totala, jordbruksfastigheter åsatta taxeringsvärdet.
I motsats till vad som gäller beträffande övriga provtaxerade landskom- muner belöper å tre landskommuner, belägna i Norrland, större delen av taxeringsvärdet å annan fastighet. I samtliga tre kommuner hänför sig denna del av taxeringsvärdet i huvudsak till kraftverksanläggningar. I två av kom— munerna, Ådals-Liden och Ragunda, där kraftverken tillhöra staten, skulle fastighetsskattens avskaffande komma att medföra en allenast obetydlig höj- ning av utdebiteringen eller för vardera av kommunerna 11 öre. Vid denna beräkning av utdebiteringshöjningen har dock förutsatts, att vid avskaffande av fastighetsbeskattningen en ändring vidtages i reglerna om fördelningen mellan olika kommuner av inkomst av rörelse, vari fastighet ingår. Under förutsättning, att kommun, där kraftverk är beläget, tilldelas en andel av nettointäkten motsvarande 5 procent av kraftverkets taxeringsvärde innan fördelning i övrigt sker, skulle så länge vattenfallsstyrelsen — såsom för närvarande sker _ redovisar nettointäkt överstigande 5 procent av de kraft- verken åsatta taxeringsvärdena, ett avskaffande av fastighetsskatten icke komma att medföra någon minskning av skatteunderlaget för kraftverks- kommunerna.
Vad angår den tredje av ifrågavarande kommuner, Hogdal i Jämtlands län, skulle emellertid fastighetsskattens avskaffande medföra den näst efter den för Bara gällande högsta utdebiteringshöjningen eller en krona 10 öre. Denna relativt höga utdebiteringshöjning har emellertid sin förklaring i mera tillfälliga förhållanden. I berörda kommun är nämligen ett icke staten till- hörigt kraftverk under utbyggnad. Ehuru detta ännu icke lämnat avkastning är det åsatt taxeringsvärde, varå utgår fastighetsskatt, som följaktligen i sin helhet blir effektiv. Till jämförelse kan nämnas, att för taxeringsåret 1950 (se tabell C 4), då kraftverksbygget ännu icke påbörjats, ett avskaf- fande av fastighetsskatten för Hogdals kommun skulle innebära en utdebi- teringshöjning av allenast 15 öre.
Av skäl, som framgår av bilaga E, ha de sakkunniga verkställt en i bila- gan redovisad undersökning angående fastighetsskattens betydelse för de norrländska skogskommunerna. Undersökningen, om vars närmare inne- börd och resultat hänvisats till bilagan, giver vid handen, att ett bortfall av den å bolagsskogarna belöpande effektiva fastighetsskatten icke skulle —— åt- minstone i nuvarande ekonomiska läge _— medföra någon mera betydande höjning av den kommunala utdebiteringen, och detta icke ens i kommuner, där fastighetsskattekronorna av bolagsskogar äro till större delen effektiva.
Av den i redogörelsen för fastighetsskattens verkningar för de skattskyl- diga återgivna tablån framgår, att den effektiva fastighetsskatten är rela- tivt hög i fråga om fastigheter, som utnyttjas som sommarbostäder. I bi- laga F redovisas en undersökning beträffande Djurö, där fastigheterna till övervägande delen utgöras av sommarnöjesfastigheter. I ifrågavarande kom- mun skulle ett bortfall av den på berörda fastigheter belöpande effektiva fas- tighetsskatten medföra en betydande höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt, nämligen för de olika i kommunen ingående tre församling- arna respektive 3 kronor 45 öre, 2 kronor 86 öre och 2 kronor 72 öre.
Beträffande en del av de av de sakkunniga provtaxerade landskommu- nerna har provtaxering ägt rum jämväl i samband med av kommunalskatte- beredningen verkställd utredning. I bilaga D har i fråga om nämnda kom- muner för jämförelse sammanställts vissa uppgifter från såväl kommunal- skatteberedningen som förevarande utredning. I nedanstående tabell läm- nas en sammanfattning omfattande samtliga de olika åren undersökta kom- muner. '
Antal provtaxerad e kommuner (församlingar)
Taxeringsär
Antal skattekronor .
Procentuell minsk- ning därav vid bortfall av effek- tiva fastighets— skattekronor
Mot effektiva fastighetsskatte- kronor svarande
utdebiterings-
höjning
lll 008 500 041 156 724 652 796 291 278
281 136 41 6'6 1'1
4'48 1'43 0'28 058 011
Vad angår fastighetsskattens verkningar för stadskom-munerna ha under- sökningar utförts beträffande Norrtälje stad och fyra taxeringsdistrikt i Stockholms stad. Undersökningarna, vilka redovisas i bilagorna G och H, giva vid handen, att ett avskaffande av fastighetsskatten skulle medföra en höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt med i Norrtälje 95 öre och i Stockholm omkring 70 öre.
De i det föregående angivna siffrorna för höjning av utdebiteringen vid av- skaffande av fastighetsskatten avse allmän kommunalskatt. Höjningen av utdebiteringarna av landstingsskatt och tingshusmedel är sålunda icke med- räknad. Vad angår utdebiteringen av tingshusmedel torde man kunna bortse från denna, då den genomsnittliga höjningen understiger ett öre. Höjningen av utdebiteringen av landstingsskatt däremot har på grundval av de statis- tiska undersökningarna i genomsnitt för samtliga landsting beräknats till 29 öre.
För att få en riktig bild av höjningen av hela den kommunala utdebitering- en vid avskaffande av fastighetsskatten bör sålunda de tal, som ovan och i de i bilagorna framlagda tabellerna angivits för höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt, ökas med 29 öre.
Med ledning av det material, som framkommit vid de av de sakkunniga utförda statistiska undersökningarna, ha de sakkunniga sökt göra en unge-
Tabell, utvisande för taxeringsåret 1952 den beräknade sammanlagda effektiva fastighetsskatten.
Skattebelopp i miljoner kronor
Primärkommuner .Landsting Summa
Jardbruks/astighet
Landskommuner ...................... Landstingsstäder ....................... Icke-landstingsstäder ..................
Summa Annan fastighet
Landskommuner ...................... Landstingsstäder ....................... Icke-landstingsstäder ..................
Summa
Samtliga fastigheter Landskommuner ...................... Landstingsstäder ...................... Icke-landstingsstäder .................. Summa
Municipalsamhällen ................... Tingslag ..............................
Summa
färlig beräkning rörande det totala skattebelopp, som fastighetsskatten till- fört kommunerna för taxeringsåret 1952.
I fråga om jordbruksfastighet utvisar den taxeringsåret 1952 avseende un- dersökningen rörande nio landskommuner, att i genomsnitt 25,1 procent av fastighetsskatteunderlaget utgöres av effektiva fastighetsskattekronor. Med hänsyn emellertid bland annat till att de :i undersökningen ingående skåne- kommunerna, där procenttalet effektiva fastighetsskattekronor är osedvan- ligt högt, fått i alltför hög grad inverka på genomsnittsresultatet, har ett procenttal av 20 procent ansetts giva ett bättre uttryck för den genomsnitt- liga fastighetsskatteeffekten.
Vad angår annan fastighet utgör enligt de verkställda utredningarna den effektiva fastighetsskatten i procent av den debiterade fastighetsskatten för de år 1952 undersökta nio landskommunerna 64,1 procent, för Norrtälje stad 70,4 procent och. för Stockholms stad 68,7 procent. Med hänsyn till angivna procenttal ha de sakkunniga ansett sig kunna vid en approximativ beräkning utgå ifrån, att av den fastighetsskatt, som härflyter från annan fastighet, ett belopp motsvarande 65 procent utgör effektiv fastighetsskatt.
På grundval av ovannämnda procenttal, 20 procent för jordbruksfastighet och 65 procent för annan fastighet, ha de i vidstående tabell angivna skatte- beloppen beräknats.
De sakkunniga vilja framhålla, att resultatet av de statistiska undersök- ning-arna i huvudsak motsvarar den kännedom om de av undersökningarna berörda förhållanden, som de sakkunniga erhållit vid i andra sammanhang gjorda iakttagelser. Resultatet av undersökningarna torde därför kunna be- traktas såsom tillräckligt representativt för att ett bedömande av fastig- hetsbeskattningens nuvarande verkningar skall kunna grundas å detsamma.
VIII. FASTIGHETSTAXERINGENS BETYDELSE 1 ANDRA HÄNSEENDEN ÄN FÖR FASTIGHETSBESKATTNINCEN.
Fastighetstaxeringens ursprungliga och primära uppgift är att åsätta de fastigheter, som äro underkastade fastighetskatt, värden som skola tjä— na som underlag för denna skatt. Vid sidan av denna uppgift har fastig- hetstaxeringen emellertid kommit att få vidsträckt betydelse icke blott inom olika grenar av beskattningen utan även i skilda sammanhang utan- för beskattningens område. Vid ett principavgörande beträffande fastig— hetsbeskattningen torde detta böra beaktas. I det följande lämnas en kort- fattad översikt av vissa förhållanden, där fastighetstaxeringen är av be- tydelse.
A. Taxeringsvärdenas betydelse för inkomsttaxeringen.
1. Inkomstuppskattningens hänförande till förvärvskällor.
Vid fastighetstaxeringen sker en uppdelning av fastigheterna i jordbruks- fastighet och annan fastighet. Den klassificering, som sålunda sker vid fas- tighetstaxeringen, är bestämmande för huruvida intäkt av fastighet vid inkomsttaxeringen skall anses såsom intäkt av jordbruksfastighet (21 å kommunalskattelagen) eller intäkt av annan fastighet (24 & kommunal- skattelagen) .
2. Avdraget för värdeminskning å byggnader.
Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet och av annan fastighet brukar taxeringsvärdet tagas till utgångspunkt vid beräkning av avdrag för värdeminskning å byggnader. Beträffande jordbruksfastighet är avdrag medgivet för värdeminskning å driftsbyg-gnader, därunder inbegripna för driften nödiga bostadsbyggnader. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde, olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas (punkt 2 anvisningarna till 22 & kommunalskattelagen). Dessa bestämmelser hava i princip tillämpats så att avdraget ansetts böra beräknas å anskaffningsvärdet. Då detta emeller- tid merendels icke kan visas, har den praxis utbildat sig, att avdraget be- räknas till viss procent vanligen en procent, 'av jordbruksvärdet (stundom efter avdrag av skogsmarksvårdet). Beträffande annan fastighet är i punkt 2 anvisningarna till 25 & kommunalskattelagen enligt dess hittillsvarande lydelse stadgat, att avdrag för värdeminskning å byggnad skall bestämmas på sätt som i fråga om jordbruksfastighet gäller. Emellertid har i sist-
nämnda anvisningspunkt utryckligen uttalats, att såsom byggnadsvärde skall, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, anses taxeringsvär- det (byggnadsvärdet) under beskattningsåret.
I samband med att vid 1951 års riksdag beräkning av inkomst av jord- bruksfastighet enligt bokföringsmässiga grunder blivit uttryckligen lagfäst, hava nyss berörda bestämmelser blivit ändrade, varjämte vissa övergångs- bestämmelser av intresse i detta sammanhang tillkommit. (Se härom S. F. S. 1951 nr 790.) De nya bestämmelserna skola tillämpas första gången vid 1954 års taxering. Enligt punkt 2 anvisningarna till 22 & kommunalskatte- lagen i dess nya lydelse skall avdrag för värdeminskning å till jordbruket hörande driftsbyggnader alltjämt bestämmas till viss procent av byggna- dens värde. I anvisningspunkten har emellertid nu inskrivits, att detta värde skall anses vara lika med anskaffningskostnaden, men att om denna icke kan visas, såsom byggnads värde skall anses två tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet, minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger 25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och särskilda för- måner. Dessa anses såsom mera betydande, om värdet därå överstiger en tiondel av det taxerade jordbruksvärdet.
För skattskyldiga, som övergå till beräkning av inkomst av jordbruks- fastighet enligt bokföringsmässiga grunder, meddelas för övergången vissa föreskrifter beträffande bland annat värderingen av tillgångar vid beskatt- ningsårets ingång. För det fall att'övergång sker vid ingången av det be- skattningsår, för vilket taxering skall ske år 1954, gäller, såvitt nu är i fråga, att värdet å byggnad i jordbruksdriften upptages till belopp, motsva- rande anskaffningskostnaden minskad med beloppet av åtnjutna värde- minskn-ingsavdrag. Kan nyssnämnda kostnad icke visas, bestämmes bygg— nadsvärdet, där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, till be- lopp, motsvarande två tredjedelar av det vid 1952 års allmänna fastighets- taxering åsatta jordbruksvärdet, minskat med däri ingående skogsmarks- värde, i den mån det överstiger 25 000 kronor samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. För skattskyldig åter, som vid senare tidpunkt övergår till ifrågavarande beräkningsmetod skall, därest anskaffningskostnaden icke kan visas, värdet å byggnaden upptagas till belopp, motsvarande två tredjedelar av det vid den närmast före sistnämnda tidpunkt verkställda favstighetstaxeringen åsatta jordbruks— värdet, minskat på sätt nyss sagts. Vidare stadgas i övergångsbestämmel- serna, att därest skattskyldig, utan att redovisa inkomst av jordbruksfas— tighet enligt bokföringsmässiga grunder, övergått till att, vid beräkning av avdrag för värdeminskning av byggnad, beräkna avdraget å anskaffnings— kostna-d, skall värde å byggnad vid övergången bestämmas med motsvaran- de tillämpning av nyss anförda bestämmelser.
3. Beräkning av avdrag för värdeminskning av skog.
Åsättande av taxeringsvärde å skog och skogsmark sker efter en se- nast i förordningen den 1 juni 1951 (nr 437) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet närmare reglerad metod.
Såsom led i taxeringen enligt denna metod ingår bland annat att för varje taxeringsenhet uppskattas och angives:
arealen skogsmark, boniteten eller den siffra, som i kbm per har anger skogsmarkens ge- nomsnittliga årliga virkesavkastningsförmåga vid normal skogstillgång och rationellt skogsbruk,
rotvärdet per kbm å den årliga virkesavkastningen, det å fastigheten befintliga genomsnittliga virkesförrådet, uttryckt i kbm per har,
siffror för relativt virkesförråd och relativ skogstillgång.
De resultat, som utvinnas vid taxeringen av skogsmark och växande skog, begagnas ofta vid tillämpning av bestämmelserna om beräkning av inkomst av skogsbruk enligt 22 S 1 mom. kommunalskattelagen med tillhörande an- visningar.
Dessa bestämmelser gå i korthet ut på att den skattskyldige är berätti- gad till avdrag vid inkomstberäkningen, om avverkning eller skogsförsälj- ning medfört, att den växande skogens värde eller det befintliga virkesför- rådet-s storlek nedgått under det värde eller det förråd, som var för han- den vid den skattskyldiges förvärv av fastigheten. Föreligger sådan ned- gång, betraktas inkomsten från skogen i motsvarande mån principiellt så— som kapitaluttag, som icke skall inkomstbeskattas. Sker försäljning av skog därigenom att hela fastigheten avyttras-, är ägaren i vissa fall berättigad till avdrag med fyra gånger värdet av den normala årliga virkesavkastningen från fastigheten.
Vid beräkning av avdrag av angiven art är det av betydelse att ha tillgång till sådana uppgifter i fråga om fastigheter med skog, som enligt vad ovan sagts bli föremål för periodiskt återkommande och sakkunnig uppskattning vid fastighetstaxeringarna. Uppgifterna utnyttjas av såväl de skattskyldiga, som ha att förebringa utredning till stöd för sina avdragsyrkanden, som taxe- ringsmyndigheterna, vilka ha att pröva avdragsyrkandena. Särskilt om ut- redningen från den skattskyldiges sida är bristfällig, vilket ofta är fallet be- träffande mindre skogsägare, iiro taxeringsmyndigheterna i stort behov av fastighetstaxeringens siffror för att kunna åstadkomma skäliga taxeringar.
Fastighetstaxeringens betydelse för beräkning av avdrag för värdeminsk- ning av skog kommer i viss män i annat läge, i den mån värdering av skog kommer att ske enligt den skogsvärderingsinstruktion (SFS 1951 nr 440), som är avsedd att träda i tillämpning vid nästa allmänna fastighetstaxering år 1955.
Den nya metoden bygger på de skogliga förhållanden (genomsnittssko-
gar), som konstaterats vid riksskogstaxeringen. Värderingen utgår sålunda från det slags skogsbruk, som i genomsnitt bedrives i den trakt, där veder- börande fastighet är belägen. På grundval av det skogsbruk, som i genom— snitt faktiskt förekommer, indelas riket med hänsyn till klimatiska förhål- landen i tillväxtområden och marken inom varje sådant område med hän- syn till sin produktionsförmåga i godhetsklasser. Genom hänförande av varje skogsfastighet till viss godhetsklass för visst tillväxtområde skola samtliga fastigheter i riket kunna indelas i grupper efter fastigheternas naturliga be- tingelser för skogsproduktion. Denna uppdelning av skogen på tillväxtområ- den och godhetsklasser ersätter den bonitetsbestämning, som sker enligt den äldre metoden. Fastställande av absoluta kbmtal för avkastningen per har skall således ej vidare förekomma. Uppskattning av virkesförrådet per har skall alltjämt äga rum, men däremot skola tal för relativt virkesförråd och relativ skogstillgång icke vidare beräknas. Vid uppskattning av virkes- förrådet enligt den nya metoden skall i stället en fördelning å trädslagsklas- ser och förrådsgrupper ske. I själva verket innebär dock en sådan uppskatt- ning ingenting annat än ett bestämmande av de faktorer, som varit avgö- rande för den relativa skogstillgången enligt de äldre bestämmelserna.
I sammanhang med införandet av ändrade grunder för värderingen av skogsfastighet har lydelsen av 22 5 1 mom. tredje stycket kommunalskatte- lagen ändrats sä tillvida, att i stället för det tidigare alternativt medgivna avdraget med ett belopp motsvarande värdet av fyra gånger den normala årliga virkesavkastningen av marken (det 5. k. schablonavdraget) avdrag medgives med ett belopp motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet. Ändringen, som tillkommit genom en lag den 1 juni 1951 (nr 438), gäller från och med den 1 januari 1956.
Enligt samtidigt ändrade anvisningar till samma paragraf skall vid till- lämpning av den nya bestämmelsen som värde av minsta producerande skogskapitai anses viss mångfald av det vid taxeringen fastställda skogs- marksvärdet.
Det har från olika håll uttryckts förmodan om att de metoder, som hittills med stöd av uppgifter från skogstaxeringarna och i anslutning till gällande blanketter brukat i praktiken tillämpas vid beräkning av skogsvärdeminsk- ningsavdrag, skulle komma att sakna underlag enligt den nya taxeringsme— toden. Vad som därvid främst åsyftas torde vara bonitetsbestämningens av- skaffande, varigenom uppgift om tillväxten skulle komma att saknas. Av- sikten är emellertid, att sådana uppgifter — härstammande från äldre fas- tighetstaxeringar — skola finnas även efter den nya metodens genomfö- rande. Därvid torde förhållandet mellan den nya metodens godhetsklasser och den gamla metodens taxeringsboniteter komma att direkt angivas.
Då i övrigt uppgifter, som hittills plågat inhämtas från fastighetstaxering- en för beräkning av intäkt av skogsbruk, även i fortsättningen komma att stå till buds synes anledning saknas att antaga, att fastighetstaxeringen kom- mer att minska i betydelse i förevarande sammanhang.
4. Beräkning av hyresvärde å bostad.
Enligt 24 & kommunalskattelagen skall såsom intäkt av annan fastighet upptagas bl. a. hyresvärdet av lägenhet, som ägaren använt för sin, sin fa- miljs och sina personliga tjänares räkning. Värdet av sådan förmån skall enligt 42 & kommunalskattelagen beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller, i saknad av tillfälle till sådan jämförelse, efter annan grund, som må finnas skälig.
Då det gäller uppskattning av hyresvärdet av bostad i villor, egna hem o. d., stundom även i bostadsrättslägenheter, har uppskattningen i stor ut- sträckning av praktiska skäl ansetts böra anknytas till taxeringsvärdet på det sättet, att hyresvärdet bestämts till viss procent av nämnda värde.
5. Värdeminskningsaudrag för byggnad, nyttjad i rörelse.
Beträffande avdrag för värdeminskning å byggnad, som helt eller delvis nyttjas i rörelse, gäller att avdraget i första hand skall bestämmas till viss procent av anskaffningsvärdet. 1 de ofta förekommande fall, då detta ej är utrett, brukar analogivis i praxis tillämpas den i punkt 2 anvisningarna till 25 5 kommunalskattelagen givna regeln, att som byggnads värde skall anses det taxerade byggnadsvärdet.
Enligt 10 & kommunalskattelagen skall vid taxering av annan fastighet bland annat redovisas särskilt byggnadsvärde. Ur detta värde skall emeller- tid urskiljas vad som belöper å maskiner och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller därmed jämförligt ända- mål. Detta utbrutna värde benämnes särskilt maskinvärde. Bestämmelsen om redovisning av ett särskilt maskinvärde tillkom är 1937, enär det visat sig, att en riktig tillämpning av gällande bestämmelser rörande avskrivning för värdeminskning vid inkomstbeskattningen ofta försvårades därav, att det ej läte sig göra att vid denna beskattning bedöma, huruvida och i vad mån värdet å fasta maskiner innefattades i industrifastighets taxeringsvär- de. Det förmenades, att en rationell lösning av det då aktuella avskrivnings- problemet skulle försvåras, om ej särskild redovisning erhölles av värdet å fasta maskiner i industrifastigheter. Vidare ansågs det av betydelse för för- mögenhetsbeskattningen, att beträffande till förmögenhetsskatt skattskyl- diga personer äga kännedom om vilka fasta maskiner, som inginge i taxe- ringsvärdet å dem tillhöriga fastigheter. Vid värdesättning av tillgångar för förmögenhetsbeskattningen gäller nämligen att fastighet skall upptagas till taxeringsvärdet, medan lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse, skall upptagas till vad som efter årliga avskrivningar återstår av anskaffningsvärdet.
6. Taxeringsvärdet som grund vid fördelning av inkomst mellan kommuner. I några 55 i kommunalskattelagen föreskrives, att vid fördelning till be-' skattning av inkomst, som härflutit från fastigheter i flera kommuner, det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärde stått till varandra, skall ut— göra fördelningsgrund.
56 å andra stycket kommunalskattelagen innehåller sålunda bestämmel- ser för det fall att inkomst gemensamt härflutit från fastigheter av annan fastighets natur, belägna inom olika kommuner men utgörande en förvärvs- källa. Enligt huvudregeln skall inkomsten tagas till beskattning i varje kom— mun till så stor del, som kan anses hava inom kommunen influtit. Men kan utredning härom icke vinnas, skall inkomsten fördelas efter vad som kan finnas skäligt med hänsyn till den bruttointäkt, som influtit inom varje kommun, eller till det förhållande, vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra.
Efter ändring genom lag den 7 december 1951 (nr 790) avser stadgandet numera fastigheter såväl av jordbruksfastighets som av annan fastighets natur. Den ändrade lydelsen skall tillämpas från och med 1954 års inkomst- taxering.
Fördelning i förhållande till taxeringsvärden kan också enligt punkt 2 an- visningarna till 58 & kommunalskattelagen ifrågakomma vid beskattning inom flera kommuner av inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft. I samma anvisningspunkt gives därjämte en specialregel beträffande fördelningen mellan kommuner, där vatten-, gas- eller kraftverk varit beläget eller förbrukning ägt rum, för det fall, att den andel, som enligt i punkten angivna grunder skall tillfalla sådant verk, överskjuter tio procent av verkets eller verkens taxeringsvärde.
Här angivna regler kunna också komma i tillämpning vid sådan fördel- ning av inkomst, som avses i 60 5 kommunalskattelagen, d. v. s. vid fördel- ning mellan olika inom en och samma kommun belägna områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt.
B. Taxeringsvärdenas betydelse för andra skatter och avgifter än statlig
och kommunal inkomstskatt.
1. Skogsvårdsavgiften.
Bestämmelser härom finnas i förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift. Enligt 1 5 i denna förordning skall sådan avgift erläggas för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog.
2. Statlig förmögenhetsskatt samt arvsskatt och gåvoskatt.
Enligt förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt samt förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt skall fastighet (fast egendom) i regel upptagas till taxeringsvärdet.
Hänvisning till arvsskatteförordningens värderingsregler förekommer i 4 5 förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt.
3. Stämpel- och expeditionslösenförfattningarna.
Taxeringsvärdet är av betydelse vid tillämpning av förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen samt förordningen den 19 novem- ber 1914 angående stämpelavgiften.
Då vid rådhusrätt lagfart meddelas på grund av köp, byte eller gåva är den lösen, som enligt lösenförordningen skall utgå för lagfartsbeviset, utöver vrisst grundbelopp bestämd i förhållande till fastighetens värde enligt näst- föregående års taxering, dock, att vid lagfart på grund av köp, lösen beräk- nas efter köpeskillingen, därest denna överstiger taxeringsvärdet.
I stämpelförordningen stadgas stämpelfrihet för vissa bevis, som av myn- dighet skola utfärdas i lagfartsärenden, därest varken taxeringsvärdet eller köpesumman för den egendom, beviset avser, uppgår till 1 000 kronor.
Vidare skall enligt stämpelförordningen — med vissa undantag —— av- handling om oneröst förvärv av fast egendom förses med stämpel, i regel med en krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde. Att detta i vissa fall skall upptagas till taxeringsvärdet framgår av förordningens 10 5 mom. 1.
4. Investeringsavgiften.
I 7 5 förordningen den 14 december 1951 (nr 794) om särskild avgift vid vissa investeringar (investeringsavgift) tillmätes taxeringsvärdet betydelse i visst hänseende.
C. Taxeringsvärdenas betydelse för fördelning av inteckningsansvar.
Enligt 32 5 förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egen- dom, att därest inteckning för fordran är meddelad i flera egendomar gemen- samt och visst värde å varje egendom icke är utsatt i inteckningshandlingen, det Värde, efter vilket varje egen—doms ansvarighet för intecknade beloppet primärt bestämmes, utgöras av taxeringsvärdet för året näst före den tid då inteckningen söktes, eller, om taxeringsvärde för det året ej finnes, det taxeringsvärde, som efter nämnda tid först fastställes. Vidare är för visst i 121 5 andra stycket utsökningslagen angivet fall taxeringsvärdet å fast egen- dom normerande för fördelningen av inköpssumman för gemensamt inteck- nade egendomar mellan egendomarna. Finnes för någon av gemensamt in- tecknade egendomar icke taxeringsvärde fastställt åligger det enligt 79 & fjärde stycket utsökningslagen utmätningsman att föranstalta om värdering av denna egendom.
D. Taxeringsvärdenas betydelse för författningsenligt reglerad
medelsplacering och fastighetskredit.
Taxeringsvärdet å fastighet är understundom avgörande för frågan i vad mån inteckning i fast egendom må godtagas såsom säkerhet eller som pla- ceringsobjekt för fondmedel m. m. ; sådana bestämmelser återfinnas bland annat i 125 5 första stycket utsökningslagen, 2 5 förordningen den 21 no- vember 1924 med särskilda bestämmelser om anbringande av omyndigs me- del, 35 å andra stycket förordningen den 26 juni 1931 om erkända sjukkas— sor, 4 g 1 mom. reglementet den 18 december 1936 (nr 638) ang. förvalt- ningen om folkpensionsfonden m. m., 19 5 lagen den 24 mars 1938 om un- derstödsföreningar, 274 5 lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse samt 1 5 1 mom. och 3 5 2 mom. reglementet den 25 november 1949 (nr 585) an— gående förvaltningen av i postsparbanken och på postgiro innestående me- del.
Bestämmelser i samma ämne äro meddelade jämväl i åtskilliga författ— ningar, som reglera olika kreditinrättningars verksamhet, t. ex. 4 5 förord- ningen den 16 maj 1890 angående de allmänna grunder, som vid hypoteks- föreningarnas bildandle och framtida verksamhet skola till efterrättelse län- da, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 27 mars 1942 (nr 133), 27 5 lagen den 29 juni 1923 om sparbanker, sådan paragrafen lyder enligt lagen den 30 juni 1947 (nr 320), 23 5 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar, så- dan paragrafen lyder enligt förordningen den 19 september 1947 (nr 757), 8 5 förordningen den 17 maj 1935 (nr 177) angående grunderna för stads- hypoteksföreningars bildande och verksamhet, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 19 september 1947 (nr 755) samt 59 5 förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 26 juni 1948 (nr 375).
E. Taxeringsvärdenas betydelse för författningsenligt reglerad balansvärdering.
I sådant hänseende må framhållas, att 25 & sparbankslagen, till vilken paragraf hänvisning göres i 29 5 och 73 5 mom. 7, ävensom 1 5 lagen den 30 juni 1947 (nr 321) med särskilda bestämmelser angående sparbanks inlå- ning, innehålla bestämmelser om att såsom täckning för sparbanks inlå- ning må godkännas lån, varför säkerheten utgöres av inteckning inom viss angiven del av senast fastställda taxeringsvärde å fastighet av visst slag. För jordbrukskreditkassornas vidkommande finnas motsvarande bestäm- melser i 32 & ovannämnda förordning 325/1942, sådan paragrafen lyder jämlikt förordningen 375/1948, samt förordningen den 26 juni 1948 (nr 376) med särskilda bestämmelser angående in- och upplåning vid central- kassa för jordbrukskredit.
I 72 5 2 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag stadgas att vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. av samma paragraf — vilka gälla fondering och utdelningsbegränsning i bolag med viss skuldsättning _ bland skulderna icke skall inräknas gäld, för vilken bolaget lämnar säkerhet av inteckning inom sextio procent av senast fastställda taxeringsvärdet för fastighet av visst slag. 100 5 2 mom. samma lag innehåller förbud mot upp- skrivning & räkenskaperna av fast egendom över senast fastställda taxerings- värdet. Med anledning av den betydelse, som sålunda givits åt fastigheters taxeringsvärden i angivna hänseenden, skall enligt 103 5 1 mom. uppgift om desamma lämnas i förvaltningsberättelsen. Motsvarande förbud mot upp- skr—ivning av fastigheter gäller enligt 93 ä 3 mom. och 205 5 lagen om för- säkringsrörelse jämväl i fråga om försäkringsaktiebolag och ömsesidiga för- säkringsbolag.
Sambruksförenings skyldighet att av sin årsvinst göra avsättning till re- servfond enligt 21 5 lagen den 30 april 1948 om sambruksföreningar har gjorts beroende av reservfondens och inbetalat insatskap—itals förhållande till taxeringsvärdet å föreningen tillhörig fast egendom.
F. Taxeringsvärdenas betydelse enligt viss annan lagstiftning.
Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning i dess nuvarande lydelse1 skall för skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit, ävensom för krigsskada under neutralitetstid, kunna utgå ersättning gen-om statlig krigsförsäkring. Ersättming för dylika skador, i vad de drabbat fastigheter, avses skola täckas genom bidrag från rikets fastighetsägare. Bidrag skall nämligen enligt lagen kunna utdebiteras för fastighet, som faller under bestämmelserna i lagen, med högst en halv pro— cent för år av fastighetens värde, dock högst under tio år. Såsom fastighetens värde skall därvid anses dess taxeringsvärde. Saknas sådant, skall fastighe- tens värde fastställas i den ordning Konungen bestämmer.
Vid prövning av ansökningar 0111 tillstånd att förvärva eller behålla fast egendom, där sådant tillstånd enligt gällande lagar kräves, fordras van- ligen uppgift om egendomens värde. Bestämmelser om att för sådant ända- mål ansökning skall vara åtföljd av bevis om egendomens taxeringsvärde finnes sålunda i 2 & kungörelsen den 18 juni 1937 med föreskrifter rörande den utredning, som erfordras för prövning i vissa fall av bolags, förenings eller stiftelses ansökning i fråga om förvärv av fast egendom, 111. m. och 1 & kungörelsen den 17 juni 1948 rörande tillämpning av lagen den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Vidare före- skrives i 6 ä 2 mom. förstnämnda kungörelse att, då i vissa fall värdesätt- ning å fast egendom skall ske, i tillämpliga delar skola iakttagas de grun- der, som i kommunalskattelagen stadgas för taxering av fastighet. I detta sammanhang kan tillika anmärkas, att bestämmande för en fastighets natur
1 Ändr. se SFS 1940 nr 980, 1943 nr 209 och 808, 1944 nr 248 samt 1945 nr 122.
av jordbruksfastighet enligt nyssnämnda lag 0111 inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet är den för fastigheten vid tiden för förvärvet gällande taxeringen, varjämte egendom, som vid denna taxering behandlats såsom en enhet, anses som en fastighet.
C. Taxeringsvärdenas betydelse i allmänt ekonomiskt hänseende.
Fastighetstaxeringens betydelse i andra hänseenden än för den kommu— nala fastighetsbeskattningen är icke begränsad till sådana fall, då enligt särskilda lagar eller författningar hänsyn skall tagas till fastighets taxe- ringsvärde eller till fastighetstaxeringen.
Även i andra sammanhang, då värdet av fastighet är aktuellt, framför allt när det gäller fastighetsöverlåtelser eller kreditfrågor, är det av synnerligt värde för enskilda parter och företag eller myndigheter att ha tillgång till officiellt åsatta värden å fastigheterna. Visserligen kunna under perioder av kraftig prisstegring eller under särskilda förhållanden, såsom vid bostads- brist, uppkomma rätt avsevärda differenser mellan dagens saluvärden och taxeringsvärdena, men dessa tjäna dock till jämförelse och kontroll vid bedömande av fastighetsvärdena.
Det torde vara överflödigt att söka närmare belysa taxeringsvärdenas be- tydelse för det ekonomiska livet i allmänhet, men densamma bör icke för- bises vid övervägande av fastighetsbeskattningen och den därmed förbundna fastighetstaxeringen. Man kan visserligen tänka sig att bibehålla denna taxering, även om fastighetsbeskattningen slopades, men sannolikt skulle fastighetstaxeringen därvid förlora åtskilligt i kvalitativt avseende. I detta hänseende kan anföras, att enligt gjorda erfarenheter taxeringen av fastig- heter, som äro undantagna från skatteplikt, för närvarande sker betydligt mera summariskt, än som är fallet beträffande fastigheter, som äro under- kastade fastighetsskatt.
IX. ERINRINCAR MOT FASTIGHETSBESKATTNINGEN I DESS NUVARANDE FORM.
Mot fastighetsbeskattningen i den utformning den fått genom garanti- skattesystemet har riktats åtskillig kritik. Det måste emellertid framhållas, att denna kritik ofta varit ensidig och att den reella innebörden av fastighets- beskattningen icke alltid beaktats. Den omständigheten att fastighetsskat- ten debiterats och uppburits för sig har av många uppfattats som om fas— tighetsskatten i dess helhet vore en merbelastning, som ålåge fastighets- ägarna vid sidan av den vanliga inkomstbeskattningen. Av redogörelsen för fastighetsbeskattningens verkningar framgår, att så icke är fallet.
Mot garantiskattesystemet har anmärkts, att detsamma icke överens- stämde med principen skatt efter förmåga. I viss mån verkade garanti- skattesystemet i rakt motsatt riktning. Sålunda hade en fastighetsägare, som åtnjöte sådan inkomst av fastigheten eller av förvärvskälla, vari fastig— heten inginge, att han med hänsyn till nämnda inkomst och annan före- kommande inkomst kunde utnyttja såväl procentavdrag som allmänna av- drag och ortsavdrag, i realiteten icke att vidkännas någon fastighetsskatt. Å andra sidan kunde fastighetsägarens ekonomiska förhållanden vara så- dana, att han icke hade någon skattepliktig inkomst eller så låg sådan in- komst, att med hänsyn till allmänna avdrag och ortsavdrag någon skatt icke skulle påföras honom, om icke fastighetsskatten funnes. Mellan dessa ytter- lighetsfall kunde den belastning, som fastighetsskatten innebure, variera på ett sätt, som framstode såsom slumpartat och föga överensstämmande med en rationell och överskådlig beskattning.
Det har vidare sagts, att fastigheterna såsom sådana icke hade någon för- måga att bära en beskattning. Sådan förmåga uppkomme först i och med att fastigheterna i en eller annan form lämnade inkomst. Därför borde fas- tighetsbeskattningen upphävas.
Såsom argument mot garantiskattesystemet har stundom anförts, att detsamma icke vore rättvist, då någon liknande garanti icke ålagts andra värdeobjekt än fastigheter.
X. SKÄL FÖR OCH EMOT BIBEHÅLLANDET AV EN SÄRSKILD FASTIGHETSBESKATTNING.
Vid den diskussion, som under senare är förts rörande fastighetsbeskatt— ningen, har kritiken mot denna beskattning stundom utmynnat i krav på att fastighetsskatten skulle helt avskaffas. Den omständigheten att erinringar i vissa avseenden kunna framställas mot detaljer i den gällande fastighets- beskattningens konstruktion och verkningar innefattar emellertid icke i och för sig tillräckliga skäl att helt slopa denna beskattning. Frågan huruvida en fastighetsbeskattning i någon form bör bibehållas och huru densamma i så fall bör utformas, får prövas förutsättningslöst och med beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter. Därvid är det viktigt, att fastig- hetsbeskattningen icke bedömes ur allenast en viss fastighetsägargrupps synpunkter eller med hänsyn endast till de vid viss tidpunkt rådande förhål- landena. Över huvud måste beaktas, att frågan huruvida en fastighetsbe- skattning jämväl i fortsättningen skall ingå i vårt skattesystem liksom andra skattefrågor av allmän natur ytterst är en bedömnings— och lämplighetsfråga. De som yrka på fastighetsbeskattningens totala avskaffande kunna sålunda icke till stöd därför åberopa rättsgrunder eller grunderna för skattesyste- met i dess helhet. Såsom i andra bedömningsfrågor kunna skäl anföras för och emot fastighetsbeskattningen. Det slutliga ständpunktstagandet måste därför bliva beroende av styrkan hos de skäl, som kunna åberopas i ena eller andra riktningen.
När invändningar mot fastighetsbeskattningen framställts under påstå- ende att denna beskattning skulle strida mot principen om skatt efter för- måga och att fastigheterna såsom sådana icke ägde någon skatteförmåga, torde man ha utgått från vissa principer eller föreställningar, som icke svara mot de faktiska förhållandena. Bland annat har man förutsatt, att inkomsten sådan den kommer till uttryck i den för varje skattskyldig taxerade in- komsten borde vara norm för den kommunala beskattningen och därvid för- bisett, att denna inkomst icke alltid innefattar all verklig inkomst eller ut- gör det enda godtagbara uttrycket för skatteförmågan.
I vårt land såväl som i andra jämförliga länder har det allmännas utgif— ter och därmed behovet av skatteinkomster efter hand stigit till sådana be— lopp, att det icke är möjligt att enbart genom en direkt enhetlig inkomst- skatt uttaga hela skattebehovet. Beskattningen sker därför regelmässigt genom ett helt system av skatter, av vilka åtskilliga utgå utan hänsyn till deras inkomst, vilka ytterst drabbas av skatterna. Så länge skattesystemet är och måste vara så beskaffat, kan något principiellt hinder mot en särskild fastighetsskatt icke anses föreligga.
Mot fastighetsbeskattningen har invänts, att tillräckliga skäl icke förelåge att enbart för fastigheternas vidkommande uttaga en objektskatt, då det av
olika skäl icke befunnits lämpligt att införa sådan skatt å andra tänkbara slag av objekt. Emellertid torde denna invändning icke kunna tillmätas av- görande betydelse. Det måste nämligen beaktas, att fastighetsbeskattningen sker för kommunalt ändamål samt att mellan en kommun och de i kommu- nen belägna fastigheterna föreligger ett samband, vartill motsvarighet icke torde kunna påvisas i fråga om andra slag av objekt. Av grundläggande betydelse för kommunbegreppet är nämligen icke allenast personsamman- slutningen av medlemmarna i kommunen utan även kommunområdet. Det sistnämnda består av de fastigheter, som enligt gällande administrativa in- delning ingå i kommunen. Det måste anses såsom ett kommunens berätti- gade intresse, att kommunen från de värdeobjekt, som fastigheterna utgöra, erhåller visst bidrag till kommunens gemensamma utgifter. Det kan icke anses tillfredsställande, om en kommun skulle helt gå miste om skatt från mycket värdefulla fastigheter, vilket skulle kunna inträffa, om fastighets- beskattningen avskaffades. Såsom exempel kunna nämnas jordbruksegen- domar, för vilka underskott regelbundet redovisas, bostadshus, för vilka på grund av ränteavdrag eller av andra skäl ingen eller mycket obetydlig net- tointäkt redovisas o. s. v.
Såsom ett särskilt skäl att erkänna ett kommunens berättigade intresse av fastighetsbeskattning i någon form kan åberopas, att vissa grenar av den kommunala verksamheten — även om de i princip kunna anses tillgodose kommunens gemensamma intressen —— stundom på ett särskilt sätt lända till förmån för de fastigheter, som därav beröras. Såsom exempel härpå kun— na nämnas åtgärder för anläggning och underhåll av gator och vägar, för andra kommunikationsändamäl, för anordnande av vatten och avlopp 0. (I. Det har stundom ifrågasatts, att fastighetsägarna skulle täcka kostnaderna härför genom ett system av kommunala avgifter. Det är emellertid uppen— bart, att ett sådant system skulle bli komplicerat och svårhanterligt.
Om kommunens intresse av att från fastigheterna erhålla visst bidrag till de kommunala utgifterna erkännes såsom berättigat, återstår emellertid att överväga, huruvida skyldigheten att underkasta sig fastighetsbeskattning i en eller annan form kan anses oskäligt betungande eller orättvis för fastig- hetsägarna. I detta hänseende må först erinras om de skäl mot fastighets- beskattningens avskaffande, som tidigare anförts. Därutöver kan åberopas, att fastigheter, enligt vad erfarenheten visar, äro värdeobjekt av den be- ständighet och beskaffenhet, att andra värdeobjekt näppeligen kunna jäm- föras därmed. Förmånen att äga fast egendom får därför anses vara av den art, att en viss beskattning vid sidan av den vanliga inkomstbeskattningen får anses befogad. Det hör i detta sammanhang även beaktas, att den van— liga inkomstbeskattningen träffar endast egendomens avkastning, i den mån denna enligt bestämmelserna i skatteförfattningarna skall beskattas. I prak- tiken kan emellertid denna avkastning ofta icke beskattas så fullständigt som avkastningen av vissa andra förvärvskällor. Sålunda blir i regel värdet av bostadsförmån och andra naturaförmåner uppskattat på ett för den skatt skyldige jämförelsevis förmånligt sätt.
Vid åtskilliga tillfällen har varit på ta] att genom en särskild värdesteg- ringsskatt beskatta den höjning av fastighetsvärdena, som erfarenhetsmäs- sigt äger rum särskilt inom eller i närheten av tätbebyggda områden. Nå- gon sådan beskattning har emellertid ännu icke kommit till stånd, oaktat man i stort sett torde hava varit enSe om det i och för sig befogade i en så— dan beskattning. Orsaken till att beskattningen i fråga icke kommit till stånd torde främst kunna sökas i de med en sådan beskattning förbundna tek- niska svårigheterna. En fastighetsbeskattning, som uttages med anknytning till fastigheternas saluvärden, har i viss mån samma verkan som en värde- stegringsskatt å fast egendom. De skäl, som kunna åberopas till stöd för befogenheten av en sådan värdestegringsskatt, kunna därför åberopas även till stöd för en fastighetsbeskattning i allmänhet. Och så länge en värdesteg- ringsskatt icke införts, föreligger ett Särskilt skäl att bibehålla en allmän fastighetsbeskattning.
I anslutning till det nu sagda må framhållas det samband som råder mel— lan fastighetsbeskattningen och den allmänna fastighetstaxeringen. Detta kan visserligen icke åberopas som skäl för en fortsatt fastighetsbeskattning, men å andra sidan bör man icke helt bortse från fastighetstaxeringens be— tydelse för fastighetsägarna och för det ekonomiska livet över huvud. Upp— rättandet av fastighetslängderna och den jämförelsevis noggranna, på ut- förliga uppgifter om varje fastighet grundade officiella värderingen av fas- tigheterna är utan tvivel av den största betydelse för alla de skiftande rätts- förhållanden, som äro förbundna med fastigheterna. Vid köp och andra av— tal om överlåtelser av fast egendom äro ofta taxeringsvärdet och de övriga uppgifter, som kunna hämtas ur taxeringslängderna, av stort värde för de avtalsslutande parterna.
Att fastighetstaxeringen har betydelse i åtskilliga avseenden, som icke di— rekt sammanhänga med fastighetsbeskattningen, framgår av särskild redo- görelse härför.
Det må slutligen anmärkas, att en officiell uppskattning av fastigheternas värden utan samband med en allmän fastighetsskatt säkerligen icke skulle bliva så noggrann och fullständig som den fastighetstaxering, som nu sker. Det torde i avsevärd mån vara den på fastighetstaxeringen grundade skatt- skyldigheten, som framtvingar den noggrannhet och jämnhet, varmed taxe- ringen i stort sett numera verkställes. I detta avseende må erinras om den skillnad i fråga om taxeringens verkställande, som för närvarande kan iakt- tagas beträffande taxeringen av å ena sidan de skattepliktiga och å andra sidan de skattefria fastigheterna. Taxeringen av de sistnämnda sker ofta mycket summariskt.
XI. ALTERNATIV VID OMPRÖVNING AV DEN NUVARANDE FASTIGHETSBESKATTNINCEN.
Såsom framgår av vad i annat sammanhang anförts kan fastighetsbeskatt- ningen i garantiskattesystemets form icke längre anses fylla sin ursprung- liga uppgift att åt kommunerna garantera erforderligt minimum av skatte- underlag. På grund av de ändrade förhållandena kan en garanti av den art, som garantiskattesystemet vid tiden omkring år 1920 utgjorde, för närva- rande icke anses erforderlig. Fastighetsbeskattningen utgör emellertid en in- komstkälla för kommunerna, som det kan vara vanskligt att beröva dem.
Till detta läge har man att anknyta de alternativ, som kunna uppställas vid en omprövning av garantiskattesystemet.
I första hand måste den frågan uppställas, om en fastighetsbeskattning skall bibehållas eller ej. Eftersom garantiskattesystemet i huvudsak förlorat sin garantiuppgift, torde svaret på nämnda fråga böra bli beroende av om tillräckliga skäl föreligga att upphäva den skattskyldighet, som nu åligger fastigheterna i den mån fastighetsskatten blir effekt-iv, och därmed låta kom- munerna avstå från motsvarande inkomst.
Anses en fastighetsbeskattning av i huvud-sak samma art som den nuva- rande böra bibehållas, uppkommer frågan, om formerna för beskattning- en lämpligen böra ändras eller modifieras.
Kommunalskatteberedningen föreslog för sin del, att fastighetsskatten skulle frikopplas från inkomstbeskattningen och utgå i form av en objekt- skatt å fastighet, motsvarande hälften av den nuvarande totala fastighets- skatten. Detta förslag kan närmast anses anknyta till förhållandena vid mit- ten av 1930-talet, till vilken tid kommunalskatteberedn-ingens undersök- ningar av fastighetsbeskattningens verkningar i huvudsak hänförde sig. För närvarande skulle emellertid utbyte av garantiskatten mot objektskatt inne- bära en ökning av skattebelastningen för det stora flertalet jordbruksidkare och rörelseidkare, medan belastningen för vissa bostadsfastigheter skulle minska. För andra bostadsfastigheter, framför allt ett stort antal hyreshus, skulle ändringen icke betyda så mycket.
Om en så genomgripande förändring av fastighetsbeskattningen som den nyss antydda icke anses möjlig att genomföra, återstår att undersöka vilka modifikationer i eller tekniska förändringar av den nuvarande fastighets- beskattningen, som äro tänkbara. Bland de möjligheter, som i detta avseende stå till buds, kunna nämnas följande.
1. Förändring av det nuvarande repartitionstalet för fastighet. Det nu gäl- lande repartitionstalet innebär i stort sett att fastighet eller förvärvskälla, vari fastighet ingår, alltid skall beskattas som om inkomsten därav uppgått till minst 5 procent av taxeringsvärdet. Då någon höjning av repartitions-
talet icke torde vara aktuell, är en sänkning av repartitionstalet vad som närmast kan ifrågakomma. Frågan om repartitionstalets avvägning ha de sakkunniga icke ansett sig ha anledning upptaga till närmare undersökning.
2. Påförande av underlag för fastighetsskatt i samband med inkomsttare- ringen. Detta kan ske genom att det nuvarande systemet med särskild påfö— ring av fastighetsskatt och medgivande. av procentavdrag vid inkomstberäk— ningen utbytes mot den anordningen, att särskild påföring av fastighetsskatt underlåtes och ett för inkomstskatt och fastighetsskatt gemensamt skatte— underlag påföres. Därigenom skulle vinnas, att fastighetsskatt påfördes en— da-st i den mån den vore effektiv, och den särskilda uppbörden av fastig- hetsskatt skulle undgås. Metoden bereder möjlighet att låta fastighetsägare, som med nuvarande system icke kan utnyttja ortsavdrag, att på ett jämfö— relsevis enkelt sätt få åtnjuta sådan förmån. Minskning av fastighetsskatten med hänsyn till icke utnyttjade ortsav- drag, eventuellt sådant avdrag och allmänna avdrag, kan givetvis åstadkom- mas även inom ramen för nu gällande sätt för uppbörd av fastighetsskatt men skulle innebära en komplicering av förfarandet utan att lättnad i annat avseende vunnes. '
3. För varje skattskyldig eller fastighet beräknad reduktion av underla- get för fastighetsskatt. Enligt gällande bestämmelser reduceras för en var skattskyldig skatteunderlaget genom ortsavdrag och skatt påföres icke med mindre den beskattningsbara inkomsten uppgår till ett minimibelopp av 20 kronor. Beträffande fastighetsskatten förekomma vissa jämförliga bestämmelser, som emellertid ha blott ringa praktisk betydelse. Sålunda skall värde å taxe- ringsenhet, vilket understiger 100 kronor, upptagas endast i taxeringsläng- dens anteckningskolumn, och byggnad å ofri grund med värde under 500 kronor är undantagen från skatteplikt. Slutligen föreligger frihet från skyl- digheten att betala fastighetsskatt för sådan fastighet, vars värde icke upp- går till 1 000 kronor och vilkens enda eller huvudsakliga värde utgöres av för ägarens eller innehavarens personliga behov använd åbyggnad, dock blott under förutsättning att den skattskyldige eller hans maka icke på annan grund skall erlägga skatt för fastighet eller inkomst. En lindring i fastighetsbeskattningen skulle kunna ske genom att fastig- hetsskatten beräknades — icke såsom nu å hela taxeringsvärdet av skatte— pliktig fastighet —— utan å ett på visst sätt reducerat taxeringsvärde. En sådan reduktion kunde ske på olika sätt. Reduktionen kunde anknytas till taxeringsenheterna på det sättet, att fastighetsskatt — och därmed även pro- centavdrag — för varje taxeringsenhet beräknades endast å den del av taxe— ringsvärdet, som överstege visst belopp, exempelvis 20 000 eller 30000 kro- nor. Därigenom skulle debiteringen av en hel del mindre skattebelopp av jämförelsevis måttlig betydelse för kommunerna bortfalla. Reduktionen kunde även anknytas till varje skattskyldigs fastighetsinnehav i viss kom- mun, men en sådan reduktion bleve besvärligare i tillämpningen. En tred- je möjlighet vore att reduktionen begränsades till fysisk persons fastig— hetsinnehav i hemortskommunen.
Med hän-syn till att i den allmänna debatten om fastighetsskatten den upp- fattningen kommit till uttryck, att man genom medgivande av ett skatte- fritt avdrag å taxeringsvärdet borde lätta på den skattebörda, som i fastig— hetsskattehänseende åvilar främst ägare av en- och tvåfamiljsfastigheter, ha de sakkunniga vid en statistisk undersökning avseende Norrtälje stad sökt belysa konsekvenserna vid genomförandet av ett förslag av antydd in- nebörd. I fråga om resultatet av ifrågavarande undersökning hänvisas till bilaga G.
4. Möjlighet till nedsättning av eller befrielse. från fastighetsskatt vid ned- satt skatteförmåga efter prövning i varje särskilt fall. Vid inkomstbeskatt- ningen kan lindring i eller befrielse från skattskyldighet meddelas beträf- fande 3 000 kronor utöver vad som är skattefritt på grund av ortsavdragen. I fråga om fastighetsskatten föreligger liknande möjlighet endast beträf- fande dödsbo, som kan erhålla hel eller partiell befrielse beträffande efter dödsfallet förfallande skatt, om behållningen i boet uppgått till högst 40 000 kronor och synnerligen ömmande omständigheter äro för handen. Obenägenheten att i större utsträckning än nyss sagts bereda möjlighet till lindring i Skattskyldigheten för fastighet torde ha sin grund i fastig- hetsskattens karaktär av objektskatt och. i farhågor för att den garanti, som fastighetsbeskattningen borde erbjuda, skulle minska i värde. Med den ändring, som skett i fråga om fastighetsskattens betydelse, torde en viss ut- sträckning av möjligheterna att efter individuell prövning på grund av ned- satt skatteförmåga medgiva lindring i skyldigheten att erlägga fastighets- skatt icke behöva möta principiella betänkligheter.
XII. DE SAKKUNNICAS STÄNDPUNKT 1 FRÅGA OM FASTIGHETSBESKATTNINGEN OCH DESS FRAMTIDA UTFORMNING.
Frågan om bibehållande av en fastighetsbeskattning.
Vid det principiella övervägandet av frågan om fastighetsbeskattningen utgå de sakkunniga från följande uppfattning av det aktuella läget.
Till följd av utvecklingen av den kommunala verksamheten och den do- minerande betydelse, inkomsten jämfört med fastigheterna numera har så- som underlag för kommunal beskattning, ävensom nuvarande utformning av statsbidrag till kommunerna och den nya kommunindelningen, kan den uppgift att åt varje kommun garantera visst minimum av skatteunderlag, som ursprungligen tillmättes garantiskattesystemet, anses ha förlorat sin betydelse. Något egentligt behov av en garanti av sådan art synes ej heller numera föreligga. För övrigt torde möjligheter saknas att anvisa till kom- munerna anknutna beskattningsföremål av den natur, att de utan avseende å inkomstutvecklingen erbjuda kommunerna ett beständigt skatteunderlag av tillräcklig storlek. Frågor om garanti åt kommunerna i form av att staten garanterade visst skatteunderlag eller att brist på skatteunderlag i en kom- mun finge täckas från skatteunderlag i andra kommuner synas vara att hän- föra till frågor om statsbidrag eller lokalisering av det kommunala skatteun- derlaget och därför icke kunna anses stå i direkt samband med frågan om fastighetsbeskattningen, sådan denna nu ligger till.
Fastighetsbeskattningens betydelse ur kommun-al synpunkt kan anses be— gränsad till den inkomst, som fastighetsskatten i den mån den är effektiv ger kommunerna. Den effektiva fastighetsskatten är att anse som en objekt- skatt å fastighet, vilken dock icke utgår för alla fastigheter utan endast i den mån av fastighet eller av förvärvskälla, vari fastighet ingår, icke redovisas inkom-st, uppgående till minst 5 procent av fastighetens taxeringsvärde jäm- te, i förekommande fall, vad som erfordras för att den skattskyldige skall kunna utnyttja honom tillkommande allmänna avdrag och ortsavdrag.
Frågan om bibehållandet av fastighetsskatten blir med detta betraktelse- sätt en fråga, huruvida den objektbeskattning av fastighet, som nu sker i garantiskattesystemets form, kan eller bör upphävas med hänsyn till å ena sidan kommunernas berättigade intressen och å andra sidan kraven på rätt- visa och ändamålsenlighet i beskattningen.
Ur kommunal synpunkt torde i allmänhet kunna sägas, att kommunernas utgifter stegrats så avsevärt, att man inte utan tvingande skäl bör frånta- ga dem de inkomster, som nu tillkomma dem och vilkas bortfall skulle me- ra nämnvärt påverka utdebiteringen. Vidare måste betydelse tillmätas den
omständigheten, att det väsentliga för kommunbegreppet är icke blott kom— munens invånare utan även de fastigheter, som tillsammans bilda kom- munens område. Med hänsyn härtill framstår det såsom ett kommunens berättigade intresse att av fastigheterna, i den mån de äro värdeobj ekt av be- tydelse, utfå bidrag till kommunens utgifter, såvida icke sådant bidrag er- hålles genom skatt å inkomst från fastigheterna eller från förvärvskällor, vari fastigheterna ingå. Särskilt markerat är detta intresse med hänsyn till att vissa av kommunens utgifter, såsom för kommunikation-sleder, vatten- och avloppsledningar m. m., i åtskilliga fall på ett påtagligt sätt tjäna fas- tigheternas behov, även om de samtidigt äro av betydelse för kommunen i dess helhet. Ej sällan medför kommunal eller statlig verksamhet en värde- stegring å fastigheter, vilken för närvarande ofta undgår beskattning i form av inkomstskatt e. d. Tidigare utredningar ha visat, att det möter stora praktiska svårigheter att på lämpligt sätt beskatta sådan värdestegring och sådan beskattning har därför icke hittills införts. Fastighetsbeskattningen i dess nuvarande form torde kunna anses i viss mån ersätta en särskild värde- stegringsskatt.
Ur kommunal synpunkt föreligga sålunda enligt de sakkunnigas uppfatt— ning åtskilliga skäl för bibehållande av fastighets'beskattningen. Några skäl, som ur sådan synpunkt principiellt kunna anföras mot denna beskattning, torde icke vara för handen.
Vad därefter angår frågan huruvida från de skattskyldigas sida sett vä- gande invändningar kunna framställas mot fastighetsbeskattningen, har man att beakta icke blott de krav att slippa denna beskattning, som tid efter an— nan framförts från vissa fastighetsägargrupper, utan även den avvägning och skälighetsbedömning, som måste ske för att det kommunala skattesyste— met med hänsyn till samtliga skattskyldigas intressen skall te sig så till- fredsställande som möjligt.
Av väsentlig betydelse är, att fastighetsskatten innebär en pålaga för fas- tigheterna allenast i den mån den är effektiv och att den-samma till denna del är en objektskatt å de värdeobjekt av den särskilda beskaffenhet, som fastigheterna utgöra. Denna objektskatt har förefunnits sedan lång tid och fastighetsägarna ha förvärvat sina fastigheter med vetskap om den förelig- gande skyldigheten att _ i förekommande fall — vidkännas effektiv fastig— hetsskatt, och denna skyldighet kan därför anses jämförlig med andra skyl- digheter, som en fastighetsförvärvare ofta ådrager sig i och med förvärvet. Denna skyldighet kan antagas ha påverkat fast—ighetspriserna i sänkande riktning, i den mån fastighetsskattepålagan icke kan anses i verkligheten vara helt eller delvis överflyttad å andra. I vissa fall kan en sådan överflytt- ning direkt påvisas, exempelvis då vid hyresnämnds bestämmande av hyror nio tiondelar av fastighetsskatten får beräknas såsom omkostnad för fastig— heten och därmcd påverka hyrorna i höjande riktning. Även där en sådan överflyttning av Skattskyldigheten icke kan direkt påvisas, torde den bestå— ende skyldigheten att vidkännas fastighetsskatt få anses ha påverkat fastig—
o
lietspriser och priserna a produkter, varför det icke kan påstås, att fastig- 6—537160
hetsskatten i sista hand drabbar enbart fastighetsägarna. Någon siffermässig utredning om huru härmed förhåller sig kan dock av naturliga skäl icke åstadkommas.
De nuvarande f astighetspriserna få i princip anses angiva det värde, fastig- heterna i den allmänna marknaden anses äga med hänsyn tagen till den på- laga, skyldigheten att vidkännas effektiv fastighetsskatt kan innebära. Ett upphävande av denna skyldighet kan därför innebära, att fastigheter, för vi]- ka effektiv fastighetsskatt erlägges, i de nuvarande ägarnas hand undergå värdestegring, motsvarande kapitalvärdet av den skattskyldighet, från vilken befrielse vunnits, i den mån nu icke befrielsen kan tänkas medföra en sänk- ning av inkomsterna från fastigheterna, exempelvis i form av en allmän nedsättning av bostadshyror i hyreshus. Sker icke sådan nedsättning, kunna fastighetsägarna beräknas tillgodogöra sig värdestegringen vid avyttring av fastigheterna. Den värdestegring, som sålunda skulle komma fastighetsägar- na till godo, motsvaras av ökad beskattning för inkomsttagarna, då kommu- nerna skulle bli nödsakade att å inkomsterna utdebitera vad som nu erhål- les i fastighetsskatt.
En viss betydelse torde fastighetsbeskattningen kunna anses äga ur den synpunkten, att den kan verka hämmande på eventuella tendenser att spe- kulera i fastigheter eller att förvärva fastigheter utan syfte att nyttja dem på inkomstbringande sätt. Vetskapen om skyldigheten att vidkännas årlig ut- gift, motsvarande fastighetsskatten, torde medföra, att fastighetsförvårv övervägas noggrannare än om sådana förvärv icke skulle vålla andra utgif- ter än räntan å det i fastigheterna nedlagda kapitalet.
Det resonemang, som här förts, är naturligtvis icke i samma utsträckning tillämpligt för alla slag av fastigheter. För exempelvis hyreshus av den beskaffenhet, att saluvärdet framgår såsom resultat av kapitalisering av avkastningen, kan det vara helt tillämpligt. För andra fastigheter åter, såsom egnahemsfastigheter o. d., är saluvärdet mera beroende av åtskilliga växlande och svårbedömbara faktorer, såsom tillgång och efterfrågan inom orten, byggnadskostnader m. m., varför fastighetsskattens inverkan på sa- luvärdet icke är så påtagligt. Man kan dock beträffande sådana fastigheter erinra, att den som förhyr en lägenhet i realiteten indirekt får betala fastig— hetsskatt genom att denna skatt påverkat hyran och att det med' hänsyn härtill ur likformighetssynpunkt icke ligger något orätt i att även den som bor i enfamiljshus får betala fastighetsskatt.
Tidigare har anförts, att det ur kommunal synpunkt syntes skäligt att bi- drag från fastigheterna erhölles med hänsyn till det påtagliga gagn, som vis- sa grenar av kommunal eller statlig verksamhet medföra för de inom kom- munen belägna fastigheterna eller vissa delar av fastighetsbeståndet, anting- en detta gagn framträder i ökad användbarhet, högre avkastning eller efter hand skeende värdestegring. I den mån ett sådant krav från kommunens sida anses skäligt, kan från de skattskyldigas sida befogade erinringar icke framställas mot att fastigheterna åläggas viss särskild skattskyldighet. Vis- serligen kan invändas, att den nuvarande fastighetsbeskattningen sedd ur
varje fastighetsägares synpunkt icke svarar mot den för varje fastighet upp- komna fördelen av det allmännas verksamhet, men att genom kommunala avgifter eller särskild beskattning på ett någorlunda enkelt, lätthanterligt och rättvist sätt tillföra det allmänna skäliga bidrag från fastigheterna torde icke vara möjligt. Fastighetsbeskattningen torde i själva verket på ett bättre sätt än som framgår vid ett mera ytligt betraktande fylla uppgiften att till- föra kommunerna bidrag till de gemensamma utgifterna även från de fas- tighetsägare, från vilka sådana bidrag icke komma i form av inkomstskatt.
Vid övervägande av å ena sidan det berättigade intresse, som måste tiller- kännas kommunerna med avseende å fastighetsbeskattningen och å andra sidan de erinringar, som från de skattskyldigas sida kunna framställas mot denna beskattning, anse de sakkunniga för sin del, att de skäl, som kunna anföras mot beskattningen, icke kunna tillmätas avgörande betydelse. De sakkunniga anse alltså, att fastighetsbeskattningen med de modifikationer eller de tekniska förändringar därav, som anses lämpliga, bör bibehållas.
Formerna för fastighetsbeskattningen.
Kommunalskatteberedningen föreslog i sitt år 1942 avgivna betänkande, att fastighetsbeskattningen skulle ske i form av objektskatt, motsvarande hälften av den efter ett repartitionstal av 5 nu utgående fastighetsskatten. Detta kan i korthet sägas innebära, att den nu utgående fastighetsskatten skulle nedsättas till hälften men utan rätt att vid inkomsttaxeringen åt- njuta procentavdrag. Om detta förslag genomfördes, skulle det innebära, att de som nu på grund av sin inkomst av fastigheterna i realiteten icke betala någon fastighetsskatt, finge beskattningen skärpt med hälften av fastighetsskatten, medan de, för vilka fastighetsskatten nu är helt effektiv, skulle få densamma nedsatt till hälften. Reformen skulle icke innebära nå- gon ändring i belastningen för dem, vilkas fastighetsskatt är till hälften effektiv.
Förslaget torde kunna anses ha varit antagligt såväl ur kommunernas som fastighetsägarnas synpunkter, om detsamma förelegat exempelvis i mitten av 1930-talet, då fastighetsskatten var effektiv i förhållandevis myc- ket större omfattning än nu och utbytet av garantiskatt mot objektskatt icke torde ha inneburit ökad belastning för någon särskild grupp av fas— tighetsägare.
Förhållandena äro i detta avseende numera helt ändrade. Införande av objektskatt i stället för garantiskatt skulle för närvarande innebära en av— sevärd omfördelning av den beskattning, som nu bäres av fastigheterna och betyda en icke oväsentlig skatteskärpning, framför allt för det stora flerta- let jordbrukare, liksom för flertalet industrier, kraftverk och andra rö— relser med avsevärt fastighetsbestånd.
Med hänsyn till anförda förhållande räkna de sakkunniga icke med möj- ligheten att nu genomföra en från inkomstbeskattningen frikopplad ob- jektbeskattning av fastighet.
De sakkunniga ha övervägt möjligheterna att utan ändring i princip av den nuvarande fastighetsbeskattningen erhålla en mera rationell form för fastighetsskattens uttagande. En granskning ur teknisk synpunkt av den nu tillämpa-de anordningen giver anledning till den erinringen, att det ur olika synpunkter synes mindre rationellt att först debitera fastighetsskatt, vilken motsvarar skatten å en till 5 procent av taxeringsvärdet beräknad inkomst av visst fastighetsinnehav, för att sedan vid inkomstberäkningen göra avdrag för däremot svarande del av inkomsten. Detta system medför bland annat, att även sådana fastighetsägare, som nu icke ha att vidkännas effektiv fastighetsskatt, likväl erhålla debetsedlar å fastighetsskatt och där- med lätt kunna få den uppfattningen, att de ha att erlägga en merskatt på grund av fastighetsinnehavet. Debiteringen och uppbörden är med den till- lämpade metoden förenad med åtskillig omgång såväl för skattskyldiga som för myndigheter.
Ett stort antal av debetsedlarna å fastighetsskatt lyda å så låga belopp, att bestyret med debiteringen och uppbörden knappast står i rimligt förhål- lande till vad skatten ger. I detta avseende åberopas följande av 1949 års uppbörd-ssakkunniga upprättade tablå över antalet debetsedlar å fastighets- skatt:
Antal debetsedlar
Summa fastighets-
(sååååtggäårås Fögderier sååtigählåfnm Stockholm Hela riket
slutsumma)
Antal Antal % Antal Antal
! 2 ' 4 5 6 8
Andra skattskyldiga än svenska aktiebolag: 1— 99 kr ........... 836 000 59 500 17 600 913 100 100—199 » 176 000 31 000 7 800 214 800 200 —499 » .......... 66 000 19 900 3 300 89 200 11000 6 200 2 700 19 900 1 000 kr. och därutöver. . 11 000 7 400 6 100 24 500 Summa 1 100 000 124 000 37 500 1 261 500 Svenska aktiebolag: 1— 99 kr ........... 9 700 1 400 500 11 600 100—199 » 3 000 700 200 " 3 900 200—499 » 3 700 ' 1 100 200 5 000 500—999 » 2 300 * 800 200 3 300 1 000 kr. och därutöver. . 4 300 - 2 000 1 400 7 700 Summa 23 000 (i 000 2 500 31 500 Sammanlagt 1 123 000 130 000 40 000 1 293 000
En teknisk omläggning av den nu tillämpade metoden för uttagande av fastighetsskatten kan anknyta till det i andra sammanhang berörda för— hållandet, att fastighetsbeskattningen kan sägas innebära att inkomsten
av fastighet eller förvärvskälla vari fastighet ingår vid den kommunala beskattningen skall upptagas till visst minimibelopp. Fastighetsbeskatt— ningen kan alltså, utan att densamma för kommuner eller skattskyldiga ändrar karaktär eller storlek givas den formen, att den kommunala be- skattningen grundas å ett för varje skattskyldig beräknat taxerat belopp, beräknat på samma sätt som den nuvarande enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkomsten och med föreskrift att om nettointäkten av fastighet eller av förvärvskälla, vari fastighet ingår, icke uppgår till 5 pro- cent av fastighetens taxeringsvärde, i stället för nettointäkten skall beräk- nas ett belopp av 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, som utgör eller ingår i förvärvskällan.
Den ifrågasatta metoden innebär att den särskilda debiteringen av fas- tighetsskatt slopas. De skattskyldiga skulle å den vanliga debetsedeln å slutlig skatt få alla sina utskylder debiterade.
Vid tillämpning av den ifrågasatta metoden hör för varje skattskyldig ett för fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt gemensamt underlag fast- ställas. Underlaget har förslagsvis benämnts taxerat belopp.
Metoden medger att man på ett jämförelsevis enkelt sätt kan tillgodose önskemålet att den, som är skattskyldig för fastighet och icke har inkomst, vilken medger utnyttjande av ortsavdrag, skall få utnyttja sådant avdrag från underlaget för fastighetsskatt. Om detta medgives, får en fastighets- ägare för beskattningsår, varunder icke någon del av ortsavdraget kan ut- nyttjas från inkomst, ett belopp av taxeringsvärdet fritt från fastighets- skatt, vilket belopp varierar från 23 600 kronor för ogift skattskyldig i orts- grupp I till 40 000 kronor för gift skattskyldig i ortsgrupp V.
Om det särskilda avdraget vid nedsatt skatteförmåga får ske från det för fastighetsskatt och inkomstskatt gemensamma underlaget, kan ytter- ligare lindring beredas sådana fastighetsägare, som ha så låga inkomster, att fastighetsskattens erläggande för dem är särskilt betungande. Särskilt skulle folkpensionärer och därmed jämförliga skattskyldiga automatiskt beredas lindring i eller befrielse från nu utgående fastighetsskatt.
För belysande av den ifrågasatta metoden må följande exempel anföras:
1. Ägare till jordbruksfastighet med taxeringsvärde av 30000 kronor har på grund av inventarieköp c. d. nettointäkt av fastigheten å blott 500 kronor. Ingen annan inkomst. Utdebitering 12 kronor. Ortsgrupp II, gift, skattskyldig. Med nuvarande regler får han betala fastighetsskatt motsvarande vad som utgår å en beskattningsbar inkomst av 1 500 kronor eller 180 kronor. Enligt den ifrågasatta metoden utgår ej särskild fastighetsskatt och be- skattningsbart belopp uppkommer ej, då ortsavdraget 1 760 kronor över- stiger det taxerade beloppet 1 500 kronor.
2. Samma förhållanden som under 1. men nettointäkt 4 000 kronor.
Med nuvarande regler får den skattskyldige betala dels fastighetskatt med 180 kronor och dels inkomstskatt ä 4 000 —— 1 500 _ 1 760 = 740 kro- nor med kronor 88: 80 eller sammanlagt kronor 268: 80.
Enligt den ifrågasatta metoden skulle den skattskyldige icke ha att er— lägga särskild fastighetsskatt utan kommunalskatt ä 4 000 —— 1 760 = 2 240 kronor med kronor 268: 80, alltså samma belopp som enligt nuvarande reg— ler.
3. Ägaren av ett .hyreshus med taxeringsvärde av 100 000 kronor har där- av en nettointäkt ä 2 000 kronor samt inkomst av tjänst å 10 000 kronor. Ortsgrupp V, gift, skattskyldig. Utdebitering 10 kronor. Med nuvarande regler erlägges särskild fastighetsskatt motsvarande vad som utgår för en beskattningsbar inkomst å 5 000 kronor med 500 kronor samt inkomstskatt å 10 000 ——2 000 = 8 000 kronor med 800 kronor, sam— manlagt 1 300 kronor. Enligt den ifrågasatta metoden skulle den skattskyldige ha att erlägga kommunalskatt å ett beskattningsbart belopp av 5 000 + 10 000 _ 2 000 = 13 000 kronor med 1 300 kronor. Införandet av rätt att utnyttja ortsavdrag, eventuellt även avdrag för ned- satt skatteförmåga, från underlaget för fastighetsskatt kan icke antagas nämnvärt påverka kommunernas utdebiteringsbehov. De fall, där skatte- lindring jämfört med vad som nu gäller skulle beredas, äro nämligen så förhållandevis få och avse så ringa belopp, att verkningarna på skatteun- derlaget äro obetydliga. Vid tillämpning av det ifrågasatta förfarandet bör beräkningen av visst minimibelopp vid fastställande av det för fastighetsskatt och inkomstskatt gemensamma underlaget ske på grundval av det för beskattningsåret gäl- lande taxeringsvärdet, vilket bäst överensstämmer med den princip, var- på förfarandet grundats. För närvarande erlägges fastighetsskatt på grund- val av taxeringsårets taxeringsvärde, varefter den mot fastighetsskatten svarande reduktionen av inkomstbeskattningen sker vid påföljande års inkomsttaxering. Den ifrågasatta tekniska omläggningen av förfarandet för fastställande av underlaget för den allmänna kommunalskatten är i första hand anknu- ten till nu gällande bestämmelser om vad som utgör förvärvskälla och om inkomstberäkningen. Skulle dessa bestämmelser i principiellt avseende änd- ras, uppkommer frågan i vad mån den tekniska omläggningen påverkas av de ändrade bestämmelserna. De sakkunniga vilja i detta avseende erinra om det förslag till ändrade grunder för inkomstberäkning beträffande enfa— miljshus, som tidigare framlagts av de sakkunniga. Detta förslag kan anses gå ut på att enfamiljsfastigheterna icke längre skola betraktas såsom för- värvskällor i samma bemärkelse som fastigheter för övrigt och inkomst- beräkning i vanlig ordning skall icke äga rum. Såsom inkomst av enfamiljs- t'astighet skall nämligen beskattas endast beräknad ränta enligt fastställd procentsats å ägarens i fastigheten nedlagda egna kapital. Den ändrade na- tur, som vissa fastigheter sålunda skulle komma att intaga i skattehänseende, utgör anledning att ompröva, om de fastigheter, vilka undantagas från det vanliga förvärvskällebegreppet, det oaktat böra vara föremål för den sär- skilda fastighetsbeskattningen. Ur vissa synpunkter synes det mest följdrik-
tigt att undantaga dessa fastigheter från denna beskattning, Detta skulle för den ifrågasatta nya metodens vidkommande betyda, att å enfamiljsfas- tigheterna icke skulle tillämpas föreskriften om att i taxerat belopp skall ingå visst minimibelopp —— 5 procent av taxeringsvärdet — från förvärvs— källa, som utgöres av fastighet eller vari fastighet ingår. Enfamiljsfastig— heterna skulle med andra ord befrias från skyldigheten att gentemot kom- munen svara för visst beskattningsbart belopp.
Förutom de principiella synpunkterna — enfamiljsfastigheternas änd- rade natur i beskattningsavseende _ kan såsom skäl för den ifrågasatta åtgärden åberopas att ägarna till dessa fastigheter skulle erhålla kompen- sation för de jämfört med nu rådande förhållanden ogynnsamma verkning- arna av de föreslagna reglerna om beskattning av inkomst av enfamiljsfas- tigheter. Slutligen kan framhållas, att den antydda åtgärden skulle medföra förenkling av 'deklarations- och taxeringsbestyret och alltså tjänar samma syfte som förslaget om ändrade regler för beskattning av inkomst av en— familjsfastigheter.
Den genom åtgärden i fråga uppkommande förlusten av fastighetsskatte— kronor torde icke bli av den storlek, att betänkligheter ur kommun-al syn— punkt behöva uppkomma. Denna förlust kompenseras delvis av att under- skottsavdrag till icke oväsentliga belopp bortfalla och att den beräknade räntan å eget kapital i fastigheterna skulle medföra taxering i åtskilliga fall, där någon nettointäkt för närvarande icke uppkommer.
Skulle de sakkunnigas förslag om viss schabloniserad beräkning av in— komst av enfamiljsfastigheter genomföras, torde få förutsättas, att grun- der för liknande beräkning komma att utarbetas och införas även beträf- fande bostadslägenheter, som innehavas med bostadsrätt. I samband där- med bör då till övervägande upptagas frågan om fastighetsbeskattningen av fastigheter, som tillhöra bostad-sföreningar eller bostadsakti'ebolag.
XIII. SPECIELLA FRÅGOR.
Under den tid, som kommunalskattelagen varit i kraft, ha framförts ät- skilliga förslag om ändring beträffande vissa detaljer i fastighetsbeskatt- ningen. Dessa förslag ha i allmänhet icke föranlett omedelbar åtgärd utan hänskjutits till övervägande vid en allmän revision av kommunalskattela- gen.
De sakkunniga komma senare att till behandling upptaga speciella frågor om ändring i kommunalskattelagens detaljbestämmelser rörande fastighets- beskattningen.
De frågor av dithörande art, som särskilt hänskjutits till de sakkunniga eller som förutsatts skola behandlas av de sakkunniga, ha här nedan förteck- nats.
Skattepliktig fastighet.
Riksdagens skrivelse 1935 nr 282 (bev. bet. nr 54) i anledning av motion 11: 429, däri hemställts, att i motionen berörda synpunkter, avseende bland annat omfattningen av statens och enskilda järnvägars frihet från skatte- plikt för fastigheter enligt kommunalskattelagen, mätte beaktas vid en bli- vande revision av kommunalskattelagen.
Riksdagens skrivelse 1946 nr 163, vari riksdagen under åberopande av be— villningsutskottets av riksdagens godkända betänkande nr 27 och i anled— ning av de likalydande motionerna I: 210 och II: 341 om hävande eller be- gränsning av den för staten gällande skattefriheten i fråga om kommunal fastighetsskatt anhöll, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rö- rande den i motionerna berörda frågan och därvid beakta vad utskottet i om- förmälda betänkande anfört samt för riksdagen framlägga de förslag, som måtte av utredningen föranledas.
Bevillningsutskottets betänkande 1950 nr 36 i anledning av likalydande motionerna I: 160 och II: 199, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i gällande skattelagstiftning att ägare av allmänna sam- lingslokaler, befriades från skyldighet att erlägga fastighetsskatt och skatt för inkomst av fastighet genom fastighetens begagnande för avsett ändamål. Utskottet avstyrkte motionerna på grund av att frågan om fastighetsskattens fortbestånd över huvud taget komme att tagas under övervägande i samband med skattelagssakkunnigas utredning.
En den 10 oktober 1944 till chefen för finansdepartementet inkommen framställning från Folkets Husföreningarnas riksorganisation angående be— frielse från fastighetsskatt för folketshusföreningar, m. In.
En den 29 januari 1944 till Konungen inkommen framställning från Upp—
sala universitet med hemställan om sådan ändring av 5 5 3 mom. kommu- nalskattelagen, att från skatteplikt undantages icke blott tomtområde, som >>hörer till byggnad», som enligt 1 mom. d. är undantagen från skatteplikt, utan även tomtområde, som enligt stadsplan eller eljest är reserverat för sådant ändamål.
En den 27 december 1951 till chefen för finansdepartementet inkommen framställning från Göteborgs och. Bohus läns hushållningssällskap med hem- ställan om sådan ändring av kommunalskattelagen, att hushållningssällskap tillhörig byggnad för undervisning bleve undantagen från skatteplikt till fas- tighetsskatt.
Skattskyldighet.
Riksdagens skrivelse den 11 juni 1932 (nr 361) med anhållan om utred- ning, hur prästerna skola befrias från skyldighet att erlägga kommunal fas- tighetsskatt för prästgårdar, som upplåtas åt dem. Skrivelsen överlämnades den 18 april 1941 till kommunalskatteberedningen med anmodan att inkom— ma med den av riksdagen begärda utredningen. Förevarande spörsmål upp- togs i enlighet med lämnade direktiv till behandling av 1944 års skattesak- kunniga, som jämväl utarbetade förslag i ämnet.
Riksdagens skrivelse den 6 juni 1935 (nr 282), vari riksdagen under åbe- ropande av bevillningsutskottets betänkande nr 54 samt i anledning bland annat av motion 11: 209 anhöll hos Kungl. Maj:t, att utredningen på kom— munalbeskattningens område måtte återupptagas. I berörda motion yrkades sådan ändring av 13 5 kommunalskattelagen, att till 2 mom. av samma para- graf skulle fogas två nya punkter — d) och e) —- av följande lydelse: d) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastning av fastighet tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap, samt e) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av fastighet, vartill äganderät- ten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkom- ling.
Bevillningsutskottets betänkande 1949 nr 19 i anledning av två likalydan- de motioner, I: 153 och 11: 185, vari hemställts, att >>riksdagen måtte besluta sådana ändringar i kommunalskattelagen, att den som i förmögenhetshän- seende likställes med ägare, skall vara skyldig att erlägga fastighetsskatt samtidigt som värdeminsknings- resp. procentavdrag beviljas honom. Be- villningsutskottet uttalade, att utskottet förutsatte, att den förevarande frå- gan togs under omprövning i samband med den av 1948 års riksdag begärda utredningen angående kommunalskattelagstiftningens utformning. Med hän- syn härtill avstyrkte utskottet de föreliggande motionerna.
Bevillningsutskottets betänkande 1952 nr 13'1 anledning av de likalydande motionerna I: 290 samt II: 383, vari framställes enahanda yrkande som i motionerna I: 153 och II: 185 till 1949 års riksdag. Bevillningsutskottet av- styrkte bifall till de förevarande motionerna med hänsyn till att kommunal- skattelagstiftningens utformning vore föremål för utredning av 1950 års skattelagssakkunniga.
Rätt till procentavdrag.
Riksdagens skrivelse den 6 juni 1935 (nr 282), vari riksdagen under åbe- ropande av bevillningsutskottets betänkande nr 54 samt i anledning bland annat av motionerna II: 11 och II: 70 anhöll hos Kungl. Maj:t, att utredning- en rpå kommunalbeskattningens område måtte 'årterupptagas. I motion II: 11 föreslogs, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utred- ning och framläggande av förslag till sådan ändring av nu gällande kom— munalskattelag, att, där arrendator enligt arrendekontraktet har att erlägga fastighetsskatten för den utarrenderade fastigheten, han också må äga rätt till avdrag av garantiskatteprocenten. I motion II: 70 yrkades, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till sådan ändring i skattelagstiftningen, att den som betalar fastighetsskatterna även kommer i åtnjutande av garantiskatteavdraget».
Siloanläggningar.
Riksdagens skrivelse den 4 maj 1949 (nr 180), vari under åberopande av bevillningsutskottets betänkande samt i anledning av de likalydande motio- nerna I: 151 och II: 184 hemställdes om utredning av frågan om siloanlägg- ningars jämställande i taxeringshänseende med fasta maskiner.
XIV. KOMMENTARER TILL FÖRFATTNINCSFÖRSLAC OM ÄNDRINGAR I KOMMUNALSKATTELAGEN.
För närvarande grundas debiteringen av fastighetsskatt å fastigheternas taxeringsvärden. Fastighetsskatten för en fastighet motsvarar vad som ut- går för en till 5 procent av taxeringsvärdet uppgående inkomst av fastighe— ten. Vid taxering för inkomst av förvärvskälla, som utgjorts av fastighet eller vari fastighet ingått, anses denna inkomst genom fastighetsskatten be- skattad till belopp motsvarande 5 procent av taxeringsvärdet, varmed avdrag i den mån inkomsten därtill förslår erhålles vid taxeringen till kommunal in- komstskatt. Nuvarande regler ge alltså i huvudsak samma resultat som skulle uppnås genom en föreskrift, att inkomst av fastighet eller förvärvskälla, vari fastighet ingår, vid den kommunala taxeringen alltid skall upptagas till minst 5 procent av fastighetens taxeringsvärde och att allmänna avdrag eller ortsavdrag icke få åtnjutas till sådant belopp, att den beskattningsbara in- komsten nedgår under 5 procent av taxeringsvärdet.
Det av de sakkunniga utarbetade författningsförslaget innebär en metod för kommunal beskattning av fastighet i följande ordning.
Den särskilda debiteringen av fastighetsskatt upphör. Vid den årliga taxe- ringen åsättes varje skattskyldig ett taxerat belopp, vilket utgör summan av den nuvarande enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade inkoms- ten och 5 procent av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt. Det taxerade beloppet innefattar underlag för såväl kommunal skatt för inkomst som _ i förekommande fall _ skatt för fastighet. Från det taxerade beloppet medges ortsavdrag enligt nu gäl- lande bestämmelser, varjämte vid bestämmande av beskattningsbart belopp avdrag kan medges för nedsatt skatteförmåga. Det taxeringsvärde, vartill hänsyn skall tagas, är det för beskattningsåret gällande taxeringsvärdet.
Förslaget avser att bibehålla samma skattebelastning för fastigheterna, som nu föreligger, dock med den lindringen, att ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga må åtnjutas även betnäffande fastighetsskatt. Genom den föreslagna anordningen kommer skatt för fastighet icke att debiteras i andra fall än där effektiv fastighetsskatt nu utgår. Debiteringen av skatt för fastighet sker i samband med debiteringen av skatt för inkomst å gemen- samt underlag.
Det förutsättes att taxeringsmyndigheterna till ledning vid beräkning av taxerat belopp skola erhålla uppgifter om taxeringsvärden, vartill hänsyn skall tagas, och att dessa uppgifter skola kunna upprättas med anlitande av folkbokföringsavdelningarnas tryckande register.
Vad som med den föreslagna metoden kan vinnas är främst, att den sär- skilda debiteringen av fastighetsskatt, som nu sker även i det stora antal
fall, där någon effektiv fastighetsskatt icke utgår, skulle undvikas. Vidare möjliggöres på ett enkelt sätt den lindringen i fastighetsbeskattningen, att ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga kan medges även beträf- fande fastighetsskatt. Det kan ifrågasättas, om icke den årliga omskrivning- en av fastighetslängderna åtminstone i avsevärd utsträckning kan undvikas, om den föreslagna metoden genomföres.
Beträffande metodens anknytning till uppbördsförfarandet kan framhål- las, att densamma väl torde lämpa sig för skattskyldiga med debiterad pre- liminär skatt. Det stora antal skattskyldiga, som erlägga preliminär A-skatt och äro skattskyldiga för egnahemsfastighet c. d., kräver särskild uppmärk- samhet för att icke metoden skall vålla ökning av antalet skattskyldiga med kvarstående skatt. Ur praktisk synpunkt vore det givetvis fördelaktigt, om ett genomförande av metoden förbundes med antagande av de sakkunnigas förslag om beräkning av inkomst av enfamiljsfastigheter och att fastigheter, för vilka sådan inkomstberäkning sker, fritoges från fastighetsbeskattning.
En viss ökning av det tekniska taxeringsarbetet kan metoden medföra i ett fåtal kommuner med stort bestånd av sommarnöjesfastigheter. Denna ökning torde dock vara ringa i jämförelse med de göromål, som på andra håll inbesparas.
Förslagets genomförande förutsätter vissa ändringar i taxerings- och upp- bördsförfattningarna, vartill förslag senare kommer att upprättas.
Med hänsyn till pågående teknisk revision av kommunalskattelagen ha de sakkunniga ansett önskvärt att i förevarande sammanhang föreslå endast sådana ändringar i nämnda lag, som äro nödvändiga för förslagets genomfö- rande, evhuru den föreslagna tekniska omläggningen av fastighetsbeskatt- ningen för erhållande av en ur systematisk synpunkt tillfredsställande av- fattning av kommunalskattelagen bort föranleda en mera omfattande om- skrivning av författningstexten.
Bilaga A.
UPPGIFTER ANGÅENDE ANTALET SKATTEKRONOR I HELA RIKET M. M.
I denna bilaga vidfogad tabell A 1 meddelas för åren 1931—1952 hela riket omfattande uppgifter angående det kommunala skatteunderlaget. Så- som framgår av tabellen har under åren skett en icke obetydlig förskjut- ning i skatteunderlagets sammansättning såväl med avseende å dess för- delning å inkomstskattekronor och fastighetsskattekronor som å sistnämn- da skattekronors fördelning å jordbruksfastighet och annan fastighet. I ifrågavarande tabell redovisas jämväl den kommunala utdebitering, som beslutats under ovan angivna år.
I tabell A 2 har intagits uppgifter beträffande 1952 års taxering angå— ende antalet skattekronor i de olika landstingen och i de i landstingen icke ingående städerna.
I tabell A 3 har verkställts en fördelning av rikets kommuner med hänsyn till den procentuella andel, som fastighetsskattekronorna utgöra av det totala skatteunderlaget. Tabellen torde giva en viss antydan om i vil- ken utsträckning kommunerna för sitt inkomstbehov äro beroende av fas- tighetsskatteunderlaget. Med hänsyn emellertid till att fastighetsskatteef— fekten, som är uttryck för de effektiva fastighetsskattekronornas andel av hela antalet fastighetsskattekronor, växlar oberoende av fastighetsskatte— krontalets storlek i förhållande till det totala skatteunderlaget, kan tabel- len icke utan vidare användas som en säker måttstock i nu angivet hän- seende.
Vad särskilt angår de i tabellen angivna kommuner, där fastighetsskat- tekronornas andel av totala skatteunderlaget överstiger 30 procent, utgöras dessa dels av kommun-er av typisk badortskaraktär, där fastighetsbestån- det till stor del torde utgöras av so-mmarnöjesfastigheter och dels av kom- muner med kraftverk eller _ i något fall _ andra större industriella an- läggningar, vilkas taxeringsvärden utgöra en huvudsaklig del av det fastig- heter inom kommunen åsatta taxeringsvärdet. Vad angår förstnämnda kommuner tillhöra dessa den kategori av kommuner, som för sitt inkomst— behov äro allra mest beroende av fastighetsskatten, medan beträffande kraftverkskommuner och liknande avskaffandet av fastighetsskatten i all- mänhet skulle medföra en allenast obetydlig höjning av utdebiteringen.
I tabell A 4 är intagen en tablå, som utvisar den utdebiteringshöjning, som fastighetsskattens avskaffande skulle medföra i en kommun med viss utdebitering per skattekrona och där de effektiva fastighetsskattekronor- na utgöra viss procent av det totala skatteunderlaget. Berörda procenttal kan för en kommun icke- konstateras utan genomförande av en provtaxe— ring. Genom anställande av jämförelse med de av de sakkunniga prov— taxerade landskommunernas karaktär torde dock av tabellen kunna erhål- las viss ledning för bedömande av den utdebiteringshöjning, som i andra kommuner skulle föranledas av ett avskaffande av fastighetsskatten.
Tabell A 1. Antal skattekronor samt utdebitering per skallekrona i hela riket, åren
1931_1952.
Antal skattekronor
Procentuell fördelning
För fastighetsskatt av
jordbruks-
fastighet
annan fastighet
För kommunal inkomst- skatt
Av jord- bruks- fastighet Av annan fastighet Av
Summa
Utdeb. av allmän kommu- nalskatt per skatte- krona
Hela kommu- nala ut-
debite- ringen
Stats- bidrag till skatte- lindring per skatte- krona
2 3 4 5 6 9
10 11 12
1950 1951 1952
Anm. Fr. o. m. är 1946 fastst upptagits som inkomst i statförslaget.
3 596 492 3 595 915 2 886 807 2 887 440 2 887 995 2 887 767 2 888 889 3 170 482 3 161 885 3 161 410 3 158 139 3 164 467 3 162 241 3 160 577 4 065 396 4 070 717 4 070 388 4 068 103 4 065 934 4 350 277 4 316 055 6 857 372 6 241 433 6 413 698 6 665 653 6 767 548 6 922 578 7 168 458 7 430 259 7 986 943 8 291 149 8 780 665 8 950 325 9 100 998 9 374 477 9 753 148 11 289 394
11 612 489 12 429 886 13 109 463 13 761 427 14 337 182 15 039 637 21 068 587
38 297 916 34 576 597 30 797 657 29 557 900 33 057 877 37 669 967 41 340 822 46 991 396 50 390 533 54 301 421 56 349 609 64 242 755 76 300 499 86 368 477 91 114 528
100 707 460 128 475 889 138 407 966 150 344 528 155 745 795 148 504 543 195 499 587
48 135 841 44 586 210 40 350 117 39 212 888 42 868 450 47 726 192 51 659 970 58 148 821 61 843 567 66 243 496 68 458 073 76 508 220 88 837 217 99 282 202 106 469 318
116 390 666 144 976 163 155 585 532 168 171 889 174 433 254 167 860 235 223 425 546
7-5 8-1 7-2 7-4 6-7 6-1 5-6 5-5 51 4-8 4—6 4-1 3-6 3-2 38 3-5 2-8 2-6 2—4 2—5 2-6 3-1
13-0 144. 165 17-2 16-2 15-0 14-4 13-7 13-4 13-2 13-1 11-9 10-5 9-8 106 100 8-6 8-4 8-2 8-2 8-9 9-4
77-1 78!) 800 808 81-5 82—0 82-3 840 859 870 856 865 886 890 89-4 89-3 88-5 87-5
älles utdebiteringen till det lägre belopp, som erhålles sedan ber
100-o 100-o 100-0 100-0 100-0 100-o 100-o 100-o 100-o 100-0 100—0 100-o 100-0 100'0 100-o
100-o 100-0 100-() 100-0 100-0 100-o 100—o
8-73 10-17 10-96 10-47 9-89 9-54 9-58 958 1053 11-51
11-87 11-09 10-53 10-17 10-09
9-80 983 10-12 997 10-19 12-53
0-15 024 0,41 0-43 0-35 0-30 0-29 0-23 0-24 0-28 0-29 025 0-17 0-14
äknat statsbidrag till skattelindring
Tabell A 2. Antal skattekronor i de olika landstingen samt i de i landstingen icke ingående städerna, enligt 1952 års taxering.
Procentuell
Antal skattekronor enligt 1952 års taxering fördelning
Landsting Av jord- bruks- Av annan
fastighet fastighet
Summa fastighets- Av inkomst skattekronor
Summa Av Av skattekronor fastighet inkomst
Stockholms läns. 225 116 1 658 569 1 883 685 10 691 848 12 575 533 150 850 Uppsala » 189 985 463 117 653 102 3 907 943 4 561 045 143 857 Södermanlands » 246 958 582 446 829 404 5 424 610 6 254 014 133 867 Östergötlands » 428 304 629 388 1 057 692 5 872 664 6 930 356 15-3 84"! Jönköpings » 336 266 648 414 984 680 6 502 220 7 486 900 132 868 Kronobergs » 258 055 307 038 565 093 3 104 313 3 669 406 154 846 Kalmar norra .. . . . 163 985 161 798 325 783 1 876 129 2 201 912 148 852
» södra . . . . . 207 955 319 315 527 270 2 919 941 3 447 211 153 847 Gotlands läns. 78 570 112 050 190 620 1 013 828 1 204 448 158 842 Blekinge » 114 431 323 058 437 489 2 822 727 3 260 216 134 866 Kristianstads » 374 045 555 265 929 310 4 884 080 5 813 390 160 840 Malmöhus » 613 811 824 913 1 438 724 7 535 465 8 974 189 160 840 Hallands » 233 198 430 907 664 105 3 305 966 3 970 071 167 833 Göteb. o. Bohus » 144 898 496 999 641 897 4 191 304 4 833 201 133 867 Älvsborgs » 351 539 950 307 1 301 846 8 457 896 9 759 742 133 867 Skaraborgs » 362 660 434 425 797 085 4 773 827 5 570 912 143 857 Värmlands » 404 789 612 806 1 017 595 7 697 924 8 715 519 11-7 883 Örebro » 258 375 716 769 975 144 6 638 099 7 613 243 12-8 87? Västmanlands » 206 811 635 547 842 358 5 420 480 6 262 838 135 865 Kopparbergs » 358 951 645 183 1 004 134 7 333 099 8 337 233 120 880 Gävleborgs » 296 063 513 434 809 497 6 411 099 7 220 596 11-2 88-8 Västernorrlands » 255 622 755 341 1 010 963 7 884 679 8 895 642 11-4 88-6 Jämtlands » 206 868 384 133 591 001 3 071 390 3 662 391 161 839 Västerbottens » . 283 591 379 429 663 020 4 957 873 5 620 893 11-8 88-2 Norrbottens » 205 110 490 999 696 109 7 581 630 8 277 739 8-4 91-6
6 805 956 14 031 650 20 837 606 134 281 034 155 118 640 134 866 Stockholms stad 11 891 4 096 769 4 108 660 34 326 198 38 434 858 10-7 89-3 Göteborgs » 4 947 1 509 496 1 514 443 13 851 731 15 366 174 9-9 901 Malmö » 11 979 692 201 704 180 6 573 565 7 277 745 9-7 90-3 Norrköpings » 13 834 312 521 326 355 2 592 494 2 918 849 11-2 88-8 Hälsingborgs » 5 874 259 876 265 750 2 329 425 2 595 175 102 898 Gävle » 2 891 166 074 168 965 1 545 140 1 714 105 901 Hela riket 6 857 372 21 068 587 27 925 959 195 499 587 223 425 546 125 875
Tabell A 3. Kommunernas fördelning efter fastighetsskattekrontalets procentuella andel av totala skatteunderlaget
(omräknade) enligt 1952 års taxering.
Antal kommuner, där fastighetsskattekrontalet i % av totala skatteunderlaget utgjorde
Län &- 5-1— 10-1— 12-6— 15-1— 17-6— 20.1— 2263—
5—0 100 125 150 17-5 200 225 250
25-1—
30-0
230-1—
350
Stockholms län ..... . . . . . . — Uppsala » ........ . . . _ Södermanlands » . . ......... _ Östergötlands » ........... _ Jönköpings » ..... . ..... _
8 12 5 10 12 7 7 10 12
14 10 17 14 5 5 7 4 15 13
(N'—lleN H
v—i
lll—*m
Kronobergs » ........... — Kalmar » ......... . . _ Gotlands » ........... _ Blekinge » . .......... — Kristianstads » ........... _
[HIWI
COCOIQCOO omv-noe com "( H QHNQ'!” leQv—h—i: mb—QHCO N v—C N
Malmöhus » ..... . . . . . . — Hallands » ........... _ Göteborgs o. Bohus » ........... _ Älvsborgs » ........... _ Skaraborgs » ........... _
H v—I H
I [ I [N Hrm—c IH (DLON oqubcz H
]v—lv—iml
Värmlands » ........... _ Örebro » ....... . . . . _ Västmanlands » ........ . . . _ Kopparbergs » ........... _ Gävleborgs » ........... 1
LCD—1 comes v—(H v—1
CO 1—l 1—1
12
coin—meo 301599
Västernorrlands » ........... Jämtlands » ........... Västerbottens ..... » ........... Norrbottens » ...... . . . . . Hela landsbygden .. ............
mammi—in 503me YHIQNI HH
IIINI "'I I"? G? GMO?!” Hv—i H
136 184 196 166 Städer........................ 64 38 9 5 Hela riket * 3 80 200 222 205 171
24
CDE
I""IIHNIIå"ä
(Nl ICQ—1 Illll I”"Il IIIIINHIIS 17
2
IIIIIHNIIGHE
36 1037
1 Njutåker 3—4 %, Gällivare 3-5 % samt Kiruna stad 2.1 %. _ ? Blidö 33.7 %, Österåker 33-2 %, Ljusterö 33-5 %, Dalarö 34-0 %, Räng 34-9 %, Onsala 30-5 %, Resele 30-3 %, Stugun 31-8 %, Undersåker 33-0 % samt staden Skanör med Falsterbo 3345 %. —— ” Djurö 44-9 %, Värmdö 38—1 %, Laholms lk. 40—4 %, Ekeby och Gällersta 43'8 %, Fors 37-6 % och Ragunda 36-9 %.
Tabell A 4. Tablå, utvisande den mot effektiv fastighetsskatt svarande utdebiterings- höjning, som blir följden vid ett avskaffande av nuvarande fastighetsskatt, under nedan angiven utdebitering och procentuellt effektivt fastighetsskatteunderlag.
Utdebiteringshöjning per skattekrona, där effektiva fastighetsskattekronorna
Utdehi— i % av hela skatteunderlaget utgör: tering per Skattekrona 2 % 4 % 6 % 8 % 10 % 12 % 14 % 16 % 18 % /
8-00 016 0-33 051 0-89 1-09 1-30 1-52 1-76 900 Om 0-38 0-57 078 1-00 1-23 1-47 1-71 1-98 10.00 020 0-42 064 087 1-11 1—36 163 1-90 2-20 11-00 0-22 0-46 0-70 0-96 122 1-50 1-79 210 2-41 12-00 0-24 0-50 0-77 1-04 1-33 164 1-95 2-29 263 13-00 0-27 0-54 083 1-13 1-44 1-77 2-12 248 285 14-00 0-29 0-58 08!) 1-22 1-56 1.91 2-28 2-67 307 15-00 0-31 0-63 096 1-30 1-67 2-05 2-44 286 3-29 16-00 0-33 06”! 1-02 1-39 178 2-18 260 3-05 3-51 17-00 0-35 071 1-09 1-48 1-89 232 2-77 3-24 3-73 18-00 03"! 0-75 1-15 2-00 2-45 293 3.43 395
Bilaga B.
TABELLER AVSEENDE PROVTAXERING BETRÄFFANDE 11 LANDSKOMMUNER (27 FÖRSAMLINCAR) FÖR TAXERINCSÅRET 1952.
Ifrågavarande provtaxering har haft till syfte att belysa fastighetsskat- tens. verkningar vid tillämpning av de vid 1952 års allmänna fastighets- taxering fastställda taxeringsvärdena samt de höjda kommunala ortsav— drag, vilka första gången skola användas vid 1953 års inkomsttaxering. För att uppnå detta syfte har omtaxering av de skattskyldiga måst vidta- gas. Härvid har procentavdraget omräknats efter de i allmänhet högre värden, som åsatts vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. Därefter har framräknats en ny taxerad inkomst, varifrån avdrag verkställts med de nya ortsavdragen.
De i tabell B 4 redovisade effektiva fastighetsskattekronorna på grund av icke utnyttjade procentavdrag avse de enligt ovan beräknade procent- avdragen. De icke utnyttjade _ på grundval av de nya ortsavdragsbestäm- melserna beräknade _ ortsavdragen ha framkommit såsom en skillnad mellan å ena sidan de ortsavdrag, som skulle ha kunnat utnyttjas vid ren inkomstskatt, och å andra sidan de vid ovannämnda omtaxering utnyttja- de ortsavdragen.
Vid beräkningen av effektiva fastighetsskattekronor har hänsyn tagits endast till icke utnyttjade procentavdrag och ortsavdrag och sålunda ej till icke utnyttjade allmänna avdrag. Vid den undersökning, som utförts beträffande 1950 års taxering konstaterades, att sistnämnda avdrag voro av synnerligen ringa betydelse för beräknande av det effektiva fastighets- skatteunderlaget.
Det har icke varit möjligt att erhålla uppgifter beträffande samtliga fas- tigheter i kommunerna; det i tabell B 4 redovisade antalet effektiva fas- tighetsskattekronor avse endast det bearbetade materialet. En uppräkning av siffrorna har emellertid verkställts med användande av det uppräknings- tal, som erhålles om det totala taxeringsvärdet sättes i relation till det be- arbetade. Uppräkningen har skett för varje församling särskilt för jord- bruksfastighet och särskilt för annan fastighet. De i tabell B 5 redovisade effektiva fastighetsskattekronorna avse de sålunda uppräknade siffrorna.
Enligt gällande bestämmelser fastställa kommunerna på hösten varje år den utdebitering, som skall tillämpas vid uttag av preliminär inkomstskatt nästföljande år. Fastighetsskatten däremot är s. k. slutlig skatt, varför den- na uträknas efter den utdebitering som fastställts två år före taxerings- året. Å det enligt 1952 års taxering fastställda skatteunderlaget debitera- des sålunda preliminär inkomstskatt enligt kommunernas utdebiterings- beslut samma år men fastighetsskatt enligt de år 1950 fastställda utdebi- teringssatserna. Detta förhållande påverkar givetvis den beräknade utde- biteringshöjningen vid övergång till ren inkomstskatt. Då syftemålet varit att klargöra de effektiva fastighetsskattekronornas inverkan på utdebite- ringens storlek, har berörda påverkan eliminerats. Vid beräkningarna har sålunda fastighetsskatten antagits utgå efter samma utdebitering som den preliminära inkomstskatten. Det debiterade belopp, som på så sätt fram- kommer, har därefter satts i relation till det kvarstående skatteunderlaget,
d. v. s. antalet skattekronor minskat med antalet effektiva fastighetsskat- tekronor, varigenom erhållits de i tabell B 5 redovisade utdebiteringshöj- mngarna. '
Taxeringsvärdet å annan fastighet i Ådals-Lidens och Ragunda kommu- ner uppgå till belopp, som med mer än det dubbla överstiger det samman- lagda taxeringsvärdet å annan fastighet i övriga kommuner. Med hänsyn härtill och då de effektiva fastighetsskattekronorna i Ådal—s-Liden och Ra- gunda, på grund av att i dessa kommuner belägna kraftverken ansetts kunna helt utnyttja procentavdragen, uppgå till onormalt låga belopp, ha ifråga- varande kommuner för att icke obehörigt få inverka på genomsnittsresul- tatet redovisats särskilt för sig.
Tabell B 1. Vissa statistiska data för de provtaxerade kommunerna.
Yr- Taxeringsvärde å fastighet enligt
Kommuner, län ' kes— Orts— 153221 1/Af952 1952 års taxering, kr. -- - . . 1 » forsainhngar kap—ak- grupp lf, 1952 hektar Jordbruks— Därav Annan ar fastighet skogsvärde fastighet 1 2 3 4 5 6 7 8
Julita, Söderman]. län . . 3 359 20 777 19 939 500 7 768 300 6 850 200 Julita ............... B 2 2146 15 212 14 106 200 5 875 900 3 300 300 Österåker ............ B 2 1 213 5 565 5 833 300 1 892 400 3 549 900 Ryssby, Kronob. län . . . . 3 296 31 869 18 385 600 7 249 700 4 527 900 Agunnaryd .......... B 1 1 011 . 12 010 6 625 400 2 889 500 991400 Ryssby .............. B 1 1 989 15 983 9 570 000 3 393 800 3 368 500 Tutaryd ............. B 1 296 3 876 2 190 200 966 400 168 000 Alstad, Malmöh. län . . . . 2 146 4 605 19 168 200 — 4 336 400 Fru Alstad .......... A 2 4 374 939 3 689 000 _ 370 200 V. Alstad ........... C 2 940 1 397 5 536 400 _ 2 922 600 L. Slågarp ........... B 2 592 1 663 7 262 500 _ 621 500 St. Slågarp .......... B 2 240 606 2 680 300 — 422 100 Bara, Malmöh. lån ...... 2 706 9 786 23 868 400 1 120 700 9 497 400 Bj ärshög ............ B 2 105 330 1 363 400 — 380 400 Skabersjö ............ A 2 604 2 513 5 979 900 290 600 3 104 200 Bara ................ A 2 439 1 709 4 819 800 173 700 1 436 200 Hyby ............... B 1 1 558 5 234 11 705 300 656 400 4 576 600 Eldsberga, Hall. län . . . . 2 897 17 844 18 382 600 2 202 900 8 877 400 Tönnersjö ........... A 2 701 11 630 6 013 500 1 674 100 585 400 Eldsberga ........... B 2 1 295 4 969 8 786 500 528 800 2 458 300 Trönninge ........... C 2 901 1 245 3 582 600 _ 5 833 700 Bollebygd, Älvsb. län. . . 5 122 26 543 12 270 200 5 945 800 10 279 400 Töllsjö .............. A 2 1 122 10 478 3 725 400 1 935 200 563 000 Bollebygd ........... C 2 4 000 16 065 8 544 800 4 010 600 9 716 400 Töcksmark, Värml. län. . 3 081 32 958 16 824 300 7 847 400 3 018 900 Västra Fågelvik ...... A 3 633 7 208 4 256 900 1 653 400 41 300 Töcksmark .......... B 3 1 463 11 989 6 709 600 2 801 100 2 406 900 Östervallskog ........ A 3 985 13 761 5 857 800 3 392 900 570 700 Hogdal, Jämtl. län ..... 2 822 133 728 15 375 800 9 583 400 24 807 700 Överhogdal .......... A 4 498 21 620 1 921 100 984 200 335 700 Ytterhogdal .......... B 5 2 000 75 940 10 220 100 6 431 000 24 285 600 Ångersjö ............ A 4 324 36 168 3 234 600 2 168 200 186 400 Nysätra, Västerb. län . . . A 4 3 695 38 260 12 039 700 1 773 300 3 116 300 Summa 29 124 316 370 156 254 300 43 491 500 75 311 600 Ådals—Liden, Västern. län C 4 3 923 49 410 7 970 000 3 724 100 65 501 000 Ragunda, Jämtl. län . . . B 4 5 047 92 140 18 167 000 8 542 400 101 885 800
Tabell B 2. Skatteunderlag och utdebitering år 1952 samt det bearbetade materialets taxeringsvärde i % av totala.
Skattekronornas Utdebi- Bearbetat material procentuella tering i % av totala fördelning per in- taxeringsvärdet
komst-
Av skatte— Jord- . Av Annan
Summa fastlg- . kr. år bruks— .
het inkomst 1952 fastighet fastighet
1 2 3 4 5 6 7 8 9
Antal skattekronor enligt 1952 års taxering
Kommuner, forsamllngar Av
Av
fastlg- inkomst
het
Julita ........... 13 395 55 011 68 406 196 - - 953 885 Julita ......... 8 703 34 780 43 483 200 800 7-56 953 84 6 Österåker ...... 4 692 20 231 24 923 188 - 7-36 95-4
Ryssby .......... 11 461 48 480 59 941 191 - - 97-6 Agunnaryd ..... 3 808 13 891 17 699 21-5 785 8-90 996 Ryssby ........ 6 473 27 721 34 194 189 81 1 9-15 963 Tutaryd ....... 1 180 6 868 8 048 14-7 ' 97'1
Alstad ........... 11 752 41 377 53 129 221 - - 98-1 Fru Alstad ..... 2 030 6 250 8 280 245 - - 97-8 V. Alstad ...... 4 229 18 582 22 811 185 - - 980 L. Slågarp ..... 3 942 11 044 14 986 263 - 1000 St. Slågarp . . . . 1 551 5 501 7 052 220 ' 94?
Bara ............ 16 683 58 553 75 236 22.2 - - 99-6 Bj ärshög ....... 872 2 026 2 898 301 - - 100-o Skabersjö ...... 4 542 13 573 18 115 261 - - 1000 Bara .......... 3 128 10 554 13 682 22 9 - - 996 Hyby .......... 8 141 32 400 40 541 20 1 — . 99-4
Eldsberga ........ 13 630 48 841 62 471 218 - - 95-2 Tönnersjö ...... 3 300 10 996 14 296 231 - — 91-2 Eldsberga ...... 5 622 20 955 26 577 21-2 - - 98'1 Trönninge ...... 4 708 16 890 21 598 218 - - 94-4
Bollebygd ........ 11 275 97 651 108 926 10 4 - 79 4 Töllsjö ........ 2 144 15 013 17157 125 - 79 0 Bollebygd ...... 9 131 82 638 91 769 9-9 - 79 6
Töcksmark ....... 9 922 57 936 67 858 - '- - - 997 Västra Fågelvik. 2 149 12 286 14 435 149 ' ' 99-7 Töcksmark ..... 4 559 28 386 32 945 138 - - 99 7 Östervallskog. . . 3 214 17 264 20 478 - - " 99 7
Hogdal .......... 20 122 75 599 95 721 ' - 83.6 Överhogdal . . . . 1 128 10 764 11 892 - - 843 Ytterhogdal . . . . 17 283 53 866 71 149 - - ' 85'7 Ängersjö ....... 1 711 10 969 12 680 " - - 76-9
Nysätra .......... 7 578 53 530 61 108 - - - 969
Summa 115 818 536 978 652 796 - - - 94-8
Ådals-Liden ...... 36 735 92 048 128 783 -' - - 87-5
Ragunda ......... 60 026 102 469 162 495 - - - 80'0
Tabell B 3. Antal i undersökningen ingående fastighetsägare samt det antal därav, som drabbats av effektiv fastighetsskatt (1952 års taxering).
J ordbruksfastighet Annan fastighet
Därav antal med effektiv Därav antal med effektiv K fastighetsskatt fastighetsskatt ommuner, forsamlmgar Ej ut- Ej ut- H el a I % av Ej ut- Ej ut- Hela I % av nyttjat nyttjat an— samt- nyttjat nyttjat an- samt- proc.- orts- t al etl liga proc.- orts- talet! liga
avdrag avdrag ägare avdrag avdrag ägare
1 6 8 11
Julita ........... 230 200 784 Julita ......... 240 113 887 Österåker ...... 21-8 87 68-1
Ryssby .......... 275 285 Agunnaryd ..... 29-3 72 Ryssby ........ 268 195 Tutaryd ....... 25-5 18
Alstad ........... 446 248 Fru Alstad ..... 28-6 41 V. Alstad ...... 41-1 L. Slågarp ..... 51-8 St. Slågarp . . . . 64—3
Bara ............ 61-0 Bj ärshög ....... 71-4 Skabersjö ...... 64"! Bara .......... 75-0 Hyby .......... 57-0
Eldsberga ........ 25-9 Tönnersjö ...... 25-6 Eldsberga ...... 18-7 Trönninge ...... 40.4
Bollebygd ........ 23-5 Töllsjö ........ 13-3 Bollebygd ...... 28-2
Töcksmark ....... 321 Västra Fågelvik . 30-2 Töcksmark ..... 36-9 Östervallskog . . . 28.1
Hogdal .......... 18-3 Överhogdal . . .. 14-1 Ytterhogdal . . . . 18-0 Ängersjö ....... 22-0
Nysätra .......... 65 Summa 251 2 145 Ådals-Liden ...... 31—5 139 Ragunda ......... 119 226 177 1 Fastighetsägare, som drabbats av effektiv fastighetsskatt både på grund av icke utnyttjat pro- centavdrag och ortsavdrag, ha redovisats såväl i kol. 3 som 4, resp. 8 och 9. Hela antalet ikol. 5 och 10 utgör därför icke summan av delposterna.
Tabell B 4. Antal fastighetsskattekronor samt därav effektiva skattekronor enligt det bearbetade materialet (1952 års taxering).
J ordbruksfastighet Annan fastighet
Därav effektiva skattekronor Antal Därav effektiva skattekronor fastig-
Antal fastig-
Kommuner, församlingar hets- Av icke Av icke [% h ets— Av icke Av icke
av skatte- kol. 2 kronor
utnyttj. utnyttj. proc.- orts- avdrag avdrag
utnyttj . utnyttj. proc.- orts- avdrag avdrag
skatte- Summa Summa kronor
1 3 4 6 7 8 9
Julita ........... 1 784 105 1 000 53 Julita ......... 1 298 69 203 1 395 725 35 Österåker ...... 486 36 275 18
Ryssby ......... 1 117 176 1 291 62 Agunnaryd . . 303 61 - 452 276 12 Ryssby . . . . . . 693 106 - 963 Tutaryd ....... 121 9 73 52
Alstad ........... 2 569 178 1 425 Fru Alstad ..... 208 — 172 96 V. Alstad ...... 710 54 - 1 461 1 001 L. Slågarp ..... 1 118 - 290 196 St. Slågarp . . . . 533 132
Bara ............ 7 522 2 814 Bj ärshög ....... 235 44 - 185 154 Skabersjö ...... 2 353 - 883 Bara .......... 1 378 - 677 324 Hyby .......... 3 556 1 453
Eldsberga ........ 1 734 2 980 Tönnersjö ...... 387 - 145 Eldsberga ...... 1 065 - 840 Trönninge ...... 282 1 995
Bollebygd ........ 558 1 997 Töllsjö ........ 51 93 Bollebygd ...... 507 1 904
Töcksmark ....... 1 345 1 018 Västra Fågelvik. 209 - 16 Töcksmark ..... 629 - 866 Östervallskog . . . 507 - 136
Hogdal .......... 614 - 8 078 Överhogdal . . . . 37 - 80 32 Ytterhogdal . . . . 316 - 8 021 Ängersjö ....... 261 - 7 25
Nysätra .......... 168 ' 405
Summa 17 411 - 21 008
Ådals—Liden ...... 361 — 720
Ragunda ......... 484 - ; 745
Tabell B 5. Antal effektiva fastighetsskattekronor (uppräknade siffror) samt mot dessa svarande utdebiteringshöjning vid borttagande av fastighetsskatten (1952 års taxering och utdebiteringsbeslut).
Antal effektiva fastighetsskatte- Mot effektiva fastighetsskattekronor kronor. Uppräknade siffror svarande utdebiteringshöjning Kommuner .. . ' I 0/ av På grund På grund forsamlmgar Absoluta hela åntalet 537172 av icke av icke Summ tal fastighets- Sk att elår utnyttjat utnyttjat a skattekr. s ' proc.-avdrag ortsavdrag 1 2 3 4 5 6 7
Julita ........... 3 198 23-9 47 0-34 002 0-36 Julita ......... 2 34 26-8 5-4 0-35 0-02 037 Österåker ...... 864 184. 3-5 0-33 002 0-35 Ryssby .......... 2 783 243 46 0-40 0-04 044 Agunnaryd ..... 680 179 38 0-38 005 0-43 Ryssby ........ 1 910 295 5-6 04? 0-05 047 Tutaryd ....... 193 16- 24 0-38 0-04 042 Alstad ........... 4 351 37-0 8-2 0-55 0-03 058 Fru Alstad ..... 382 188 46 0-46 0-04 0-50 V. Alstad ...... 1 820 43-0 8-0 051 0-04 055 L. Slågarp ..... 1 418 36-0 9-5 057 0.04 061 St. Slågarp . . .. 731 471 104 0-60 0-03 063 Bara ............ 10 831 649 144 1-16 002 1-18 Bjärshög ....... 438 50-2 15-1 1-25 005 1-30 Skabersjö ...... 3 280 722 181 1-22 00? 1-24 Bara .......... 1 757 562 128 1-19 0-02 121 Hyby .......... 5 356 658 13-2 1 10 0 02 1-12 Eldsberga ........ 5 299 389 8-5 " 0-70 0-04 0-74 Tönnersjö ...... 661 200 4-6 0—60 0-04 064 Eldsberga ...... 2 141 381 8-1 0-68 0—04 072 Trönninge ...... 2 497 53-0 11-6 0-83 0-04 087 Bollebygd ........ 3 703 328 34. 021 0-02 023 Töllsjö ........ 262 122 15 0-19 0-02 0-21 Bollebygd ...... 3 441 377 3-7 0-21 002 0-23 Töcksmark ....... 2 567 259 38 0—35 003 0 38 Västra Fågelvik. 250 116 17 0-33 0-03 0 36 Töcksmark ..... 1 601 351 4—9 0 35 0—03 0 38 Östervallskog. . . 716 22-3 35 0—31 0-03 0 37 Hogdal .......... 9 523 47-3 9-9 1.09 001 1 10 Överhogdal . . .. 120 106 10 1-05 0-01 1 06 Ytterhogdal . . .. 8 999 521 126 1-11 001 1 12 Ängersjö ....... 404 236 3-2 1-06 0-01 107 Nysätra .......... 914 12-1 1-5 0-12 0—03 015 Summa 43 169 37—3 66 056 0—02 068 Ådals-Liden ...... 1 273 3.5 10 010 0-01 011 Ragunda ......... 1805 3—0 1-1 0—10 0-01 011
Tabell B 6. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets- skattekronornas fördelning & fastigheter av olika storleksklasser, m. m., kommunvis.
Anm. I kommunell icke mantalsskrivna fastighetsägare samt juridiska personer ha samman- förts till särskilda grupper oberoende av fastighetens taxeringsvärde.
Antal fastighetsägare Därav effektiva Antal Kommuner Taxerings- Som e' fastig- Taxeringsvärde värde, um tt'å t hets- iklasser kr. Totalt y ] I % skatte- Antal
proc.- el. ortsavdrag kronor
I % av kol. 6
4 6
Julita (50 000 ........... 4 830 100
50— 100 000 ........... 1 787 500 100— 200 000 ........... 1 143 500 200—1 000 000 ........... 2 310 340 > 1 000 000 ........... 1 424 900 Ej lnantalsskr. ägare ..... 1 852 200 Juridiska personer ........ 5 663 460
Summa 19 012 000
Ryssby
(50 000 ........... 8 690 820
50— 100 000 ........... 2 794 360 100— 200 000 ........... 1 195 640 200—1 000 000 ........... 431 100 Ej mantalsskr. ägare ..... 2 893 400 Juridiska personer ........ 1 931 400
Summa 17 936 720
Alstad
( 50 000 ........... 2 664 960
50— 100 000 ........... 2 845 500 100— 200 000 ........... 4 088 300 200—1 000 000 ........... 4 890 300 Ej mantalsskr. ägare ..... 2 545 000 Juridiska personer ........ 1 780 000
Summa 18 814 060
Bara
(50 000 ........... 1 235 400
50— 100 000 ........... 1 387 500 100— 200 000 ........... 2 170 800 200—1 000 000 ........... 2 715 900 > 1 000 000 ........... 12 991 200 Ej mantalsskr. ägare ..... 1 824300 Juridiska personer ........ 1 446 800
Summa 23 771 900
H oooouxooqmo
q [%
Eldsberga
(50 000 ........... 4 681 180
50* 100 000 ........... 3 343 600 100— 200 000 ........... 2 003 000 200—1 000 000 ........... 2 181 500 > 1 000 000 ........... 2 042 000 Ej mantalsskr. ägare ..... 1 793 600 Juridiska personer ........ 1 447 100
Summa 17 491 980
03 N)
Tabell B 6 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighetsskattekronorna fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m.m., kommunvis.
Antal fastighetsägare Antal Därav effektiva
Kommuner Taxerings- Som e. fastig— Taxeringsvärde värde, utnytt'åt hets— I (7 av iklasser kr. Totalt pro c__ lel, I % skatte- Antal koi: 6
ortsavdrag kronor
6
Bollebygd
( 50 000. ." ............ 7 730 655 50—100 000 .............. 1 132 525 Ej mantalsskr. ägare ..... 473 700 Juridiska personer ........ 410 000
Summa 9 746 880 Töcksmark
(50 000 .............. 8 579 800 50—100 000 .............. 1 008 400 Ej mantalsskr. ägare ..... 5 749 100 Juridiska personer ........ 1 432 900
Summa 16 770 200 H ogdal
(50 000 ............. 4 207 650 50—100 000 ............. 681 830 100—200 000 ............. 130 500 Ej mantalsskr. ägare ..... 1 490 350 Juridiska personer ........ 6 349 310
Summa 12 859 640 Nysätra
( 50 000 .............. 10 862 380 50—100 000 .............. 161 400 Ej mantalsskr. ägare ..... 219 300 Juridiska personer ........ 427 700
Summa 11 670 780
Samtliga ovan redovisade kommuner
(50 000 ........... 53 482 945
50— 100 000 ........... 15 142 615 100— 200 000 ........... 10 731 740 200—1 000 000 ........... 12 529 140
> 1 000 000 ........... 16 458 100
Ej mantalsskr. ägare ..... 18 840950 Juridiska personer ........ 20 888 670
Summa 148 074 160 Ådals-Liden
(50 000 .............. 2 894 820 50—100 000 .............. 417 200 Ej mantalsskr. ägare ..... 76 166 Juridiska personer ........ 3 583 834
Summa 6 972 020 Ragunda
(50 000 ............. 7 663 720 50—100 000 ............. 1 615 100 100—200 000 ............. 246 200 Ej mantalsskr. ägare ..... 697 000 Juridiska personer ........ 4 306 500
Summa 14 528 520
Tabell B 7. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets- skattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m.m., församlingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.
Antal fastighetsägare Antal Därav effektiva
Församlingar, Taxerings- Som ej fastig— taxeringsvärde värde, utnyttj. hets- I 0/ av i klasser kr. Totalt proc.— el. I % skatte- Antal koi 6 ortsav- kronor '
drag
4 6
Julita förs.
(50 000 ........... 2 527 100
50— 100 000 ........... 557 000 100— 200 000 ........... 794 500 200—1 000 000 ........... 1 654 540 > 1 000 000 ........... 1 424 900 Ej mantalsskr. ägare ..... 912 600 Juridiska personer ........ 5 576 760
Summa 13 447 400
qulwluä
Österåkers förs.
( 50 000 ........... 2 303 000
50— 100 000 ........... 1 230 500 100— 200 000 ........... 349 000 200—1 000 000 ........... 655 800 Ej mantalsskr. ägare ..... 939 600 Juridiska personer ........ 86 700
Summa 5 564 600
Agunnaryds förs.
( 50 000 ........... 3 130 840
50— 100 000 . . . . . 1 073 900 100— 200 000 ...... . . 502 240 200—1 000 000 ...... . . 228 600 Ej mantalsskr. ägare . . 1 041 300 Juridiska personer ........ 620 600
Summa 6 597 480
de H! .;— D—l m»— v—H—Aas
Ryssby förs.
( 50 000 ........... 4 725 080
50— 100 000 ........... 1 611 460 100— 200 000 ........... 452 300 200—1 000 000 ........... 202 500 Ej mantalsskr. ägare ..... 1 562900 Juridiska personer ........ 657 500
Summa 9 211 740
Tutaryds förs.
(50 000 ............. 834 900 50—100 000 ............. 109 000 100—200 000 ............. 241 100 Ej mantalsskr. ägare ..... 289 200 Juridiska personer ........ 653 300
Summa 2 127 500
Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fas— tighetsskattekronornas fördelning å fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam- lingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.
Antal fastighetsägare Antal Därav effektiva
Församlingar, Taxerings- Som ej fastig- taxeringsvärde värde, utnyttj. hets- i klasser kr. Totalt proc.- el. I % skatte- Antal ortsav- kronor drag
1 4 6
I % av kol. 6
Fru Alstads förs. ( 50 000 ........... 701 300
50— 100 000 ........... 494 600 100— 200 000 ........... 891 900 200—1 000 000 ........... 1 097 000 Ej mantalsskr. ägare ..... 275 700 Juridiska personer ........ 145 700
Summa 3 606 200 V. Alstads förs.
( 50 000 ........... 1 300 260
50— 100 000 ........... 1 099 300 100— 200 000 ........... 657 900 200—1 000 000 ........... 1 058 000 Ej mantalsskr. ägare ..... 643 900 Juridiska personer ........ 664 100
Summa 5 423 460 L. Slågarps förs.
( 50 000 ........... 415 200
50— 100 000 ........... 765 800 100— 200 000 ........... 2 354 500 200—1 000 000 ........... 1 832 300 Ej mantalsskr. ägare ..... 1 112900 Juridiska personer ........ 779 600
Summa 7 260 300 St. Slågarps förs.
( 50 000 ........... 248 200
50— 100 000 ........... 485 800 100— 200 000 ........... 184 000 200—1 000 000 ........... 903 000 Ej mantalsskr. ägare ..... 512 500 Juridiska personer ........ 190 600
Sumlna 2 524 100 Bjärshögs färs. ( 50 000 ........... 192 800
50— 100 000 ........... — 100— 200 000 ........... 498 400 200—1 000 000 ........... 218 200 Ej mantalsskr. ägare ..... 324 200 Juridiska personer ........ 129 800
Summa 1 363 400 Skabersjö förs.
(50 000 78 100
50— 100 000 ........... 96 300 100— 200 000 ........... 245 500 200—1 000 000 ........... 451 800 > 1 000 000 ........... 4 309 700 Ej mantalsskr. ägare ..... 570 000 Juridiska personer ........ 228 500
Summa 5 979 900
NODMKQNUJ
|— ||—
& wawwmå
N) C;"OQQOTJJåUl
ph Gå?
:) I
"' | Hå [OMP-&& U|
NQHNMHM
H ..]
Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fas- tighetsskattekronornas fördelning & fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam— lingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.
Antal fastighetsägare Därav effektiva Antal Församlingar, Taxerings- Som ej fastig- taxeringsvärde värde, utnyttj. hets- I 0, av i klasser kr. Totalt proc.- el. % skatte- _/0 ortsav- kronor drag
4 6
Bara förs. (50 000 ........... 15 000
50— 100 000 ........... — 100— 200 000 ........... 133 000 200»1 000 000 ........... 799 700 > 1 000 000 ........... 3 741 100
Ej mantalsskr. ägare ..... 69 600 Juridiska personer ........ 40 000
Summa 4 798 400
[ »
H gby förs. ( 50 000
949 500 50—- 100 000 ........... 1 291 200 100— 200 000 ........... 1 293 900 200—1 000 000 ........... 1 246 200 > 1 000 000 ........... 4 940400
Ej mantalsskr. ägare ..... 860 500 Juridiska personer ........ 1 048 500
Summa 11 630 200
HD.) CDCDUJQEDNIHÅ ao HMHMH
& commentaar:
Tönnersjö förs. (50 000 ........... 2 585 300
50— 100 000 ........... 421 700 100— 200 000 ........... 111 300 200—1 000 000 ........... 292 900 Ej mantalsskr. ägare ..... 811500 Juridiska personer ........ 1 265 000
Summa 5 487 700
... w HD)-*I 10
Gå
Eldsberga förs. (50 000 ........... 1 730 280
50— 100 000 ........... 1454 300 100— 200 000 ........... 697 500 200—1 000 000 ........... 1 888 600 > 1 000 000 ........... 2 042 000 Ej mantalsskr. ägare ..... 732 700 Juridiska personer ........ 77 200
Summa 8 622 580
Trönninge förs. ( 50 000 ............. 365 600 50—100 000 ............. 1 467 600 100—200 000 ............. 1 194 200 Ej mantalsskr. ägare ..... 249 400 Juridiska personer ........ 104 900
Summa 3 381 700
Töllsjö förs. ( 50 000 .............. 2 530 080 50—100 000 .............. 218 500
Ej mantalsskr. ägare ..... 194900 Juridiska personer ........ ——
Summa 2 943 480
Tabell B 7 (forts.). Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fas- tighetsskattekronornas fördelning & fastigheter av olika storleksklasser, m. m., försam— lingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner med fler än en församling.
Församlingar, taxeringsvärde i klasser
Taxerings- värde, kr.
Antal fastighetsägare
Som ej utnyttj.
Totalt proc.- el.
ortsav- drag
1%
Antal fastig- hets- skatte- kronor
Därav effektiva
Antal I % av kol. 6
1
4
6
Bollebygds förs.
(50 000 .............. 50—100 000 .............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa V. Fågelviks förs.
(50 000 .............. 50—100 000 .............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Töcksmarks förs.
(50 000 .............. 50—100 000 .............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Östervallskogs förs.
(50 000 .............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Överhogdals förs.
( 50 000 .............. 50—100 000 .............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer .. . .. . . .
Summa Ytterhogdals förs.
(50 000 ........ 50—100 000 ........ . . . 100—200 000 ............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Ängersiö förs.
(50 000 .............. 50—100 000 .............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa
5 200 575 914 025 278 800 410 000
6803400
2 641 400 661 400 553 000 388 500
4244 300
3 443 900 347 000 1 955 000 941 200 6 687 100
2 494 500 3 241 100 103 200
5838800
922 020 186 100 189 000 321 500
1 618 620
2 748 010 432 530 130 500 827 300 4 615 900
8 754 240
537 620 63 200 474 050 1 411 910 2486 780
111 Bilaga C.
TABELLER AVSEENDE PROVTAXERINC BETRÄFFANDE 8 LANDSKOMMUNER (3 STORKOMMUNER) FÖR TAXERINGSÅRET 1950.
Vid ifrågavarande provtaxering bearbetades 1950 års deklarationer och taxeringslängder. Undersökningen grundar sig sålunda på de lägre taxe— ringsvärden, som voro åsatta före 1952 års allmänna fastighetstaxering, varjämte de äldre ortsavdragsbestämmelserna tillämpats vid bearbetning- en. Vid beräkningen av effektiva fastighetsskattekronor har eliminerats det bortfall, som uppkommer genom att procentavdraget för jordbruksfas- tighets skogsvärde vid 1950 års taxering beräknades efter 4 %, medan däremot antalet fastighetsskattekronor även vad angår skogsvärdet beräk- nades efter 5 %.
Bearbetningen har i övrigt följt samma principer som vid undersökning- en rörande 1952 års taxering. Det torde endast höra tilläggas, att —— ehuru kommunindelningsreformen trädde i kraft först fr. o. m. år 1952 —— även vid 1950 års taxering storkommunen tagits som enhet vid beräknandet av utdebiteringshöjningen för den borgerliga kommunen. Detta förfaringssätt har valts dels med hänsyn till att undersökningen framlägges först efter det att kommunindelningsreformen trätt i kraft och dels för att erhålla fullt jämförbara siffror med 1952 års undersökning.
Tabell C ]. Taxeringsvärde & fastighet och antal skattekronor enligt 1950 års taxering samt utdebitering per inkomstskattekrona enligt 1950 års beslut.
Kommuner,
Taxeringsvärde å fastighet enligt 1950 års taxering, kr.
Antal skattekronor enligt 1950 års taxering
Skatte- kronornas procentuella fördelning
Utdeb. per in— komst-
församlingar
J ord- bruks- fastighet
Därav skogs- värde
Annan fastighet
Av fastig— het
Av in- komst
Summa
skatte- kr. år 1950
Av Av fastig- in- het komst
1 2 3 4 5 6 7
|s|910
Julita, Söd. län Julita ....... Österåker . . .
Eldsberga, Hall. län ........... Tönnersjö . .. Eldsberga . . . Trönninge . . .
Hogdal, Jämtl.
län .......... Överhogdal .. Ytterhogdal. . Ängersjö .
Summa
12 328 800 8 647 700 3 681 100
11 282 200 3 529 400 5 508 200 2 244 600
10 868 700 1 428 500 7 121 000 2 319 200 34 479 700
5 194 400 3 855 400 1 339 000
1 848 300 1 369 000 478 400 900
9 059 200 1 086 800 5 933 900 2 038 500 16 101 900
4 967 100 2 081 500 2 885 600
4 392 200
304 800 1 285 500 2 801 900
1 909 400 141 700 1 500 900 266 800
11 268 700
8 647 5 364 3 283
369
7 837 1 917 3 397 2 523
6 389
785 4 311 1 293
22 873
76 56 431 19 456 47 489
8 474 22 006 17 009
52 804
38 457 6 680
156 724
153 14.5 16-9
847 855 83-1
75 5-76
5-76
165 226 15-4 148
835 774 846 85-2
5-65 6—00 5-65
879 898 888 806
85-4
121 102 11-2 194
146
67
Tabell C 2. Det bearbetade materialets taxeringsvärde i % av totala samt antal i under- sökningen ingående fastighetsägare jämte det antal därav, som icke kunnat utnyttja procentavdraget (1950 års taxering).
Kommuner, församlingar
Bearbetat material i % av totala taxe- ringsvärdet
J ordbruksfastighet Annan fastighet
J ord- bruks- fastighet
Annan fastighet
Därav med icke utnyttjat proc.-avdrag
Antal fastig— hets- ägare
I%av
Antal kol. 4
Därav med icke utnyttjat proc.-avdrag
Antal fastig- hets— ägare
I%av
Antal kol. 7
1
2
6
| 8
Julita ............. Julita ........... Österåker ........
Eldsberga .......... Tönnersjö ........ Eldsberga ........ Trönninge . . . .
Hogdal ............ Överhogdal . .. .. Ytterhogdal ...... Ängersjö .........
Summa
91-1
20-5
100 53
19
Tabell C 3. Antal fastighetsskattekronor samt därav effektiva skattekronor enligt det bearbetade materialet (1950 års taxering).
J ordbruksfastighet Annan fastighet
Kommuner, Antal församlingar hets-
fastig-
skatte- kronor
Därav effektiva skattekronor
Av icke utnyttj . orts— avdrag
Av icke utnyttj . proc.- avdrag
Summa
Antal
Därav effektiva
skattekronor
fastig- hets-
skatte- kronor
Av icke utnyttj . proc.— avdrag
Av icke utnyttj . orts- avdrag
Summa
1
3|4|
8 9
Julita ......... Julita ....... Österåker . . .
Eldsberga ..... Tönnersjö . . . Eldsberga . .. Trönninge . . .
Hogdal ........ Överhogdal .. Ytterhogdal. . Ängersjö . . . .
Summa
1 402 1 238 164
1 706 507 971 228
676 20 618 38
3784
28 25
587 391 196
1 126 55 403 668
90
4 69 17
1 803
31 16 15
27 6 7
Tabell C 4. Antal effektiva fastighetsskattekronor (uppräknade siffror) samt mot dessa svarande utdebiteringshöjning vid borttagande av fastighetsskatten (1950 års taxering och utdebiteringsbeslut).
Antal effektiva fastighets— skattekronr. Uppräknade siffror
Mot effektiva fastighetsskattekronor svarande utdebiteringshöjning
Kommuner, församlingar
Absoluta I % av hela antalet fastig-
tal hetsskattekr.
I%av samtliga skattekr.
På grund av icke utnyttjat proc.avdrag
På grund av icke utnyttjat ortsavdrag
Summa
1
3
5
Julita ............. Julita ........... Österåker .......
Eldsberga ......... Tönnersjö ....... Eldsberga ....... Trönninge .......
Hogdal ............ Överhogdal ...... Ytterhogdal ..... Ängersjö ........
Summa
35-7
35.9 43-3
0-24 0-24 023
Tabell C 5. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets— skattekronornas fördelning & fastigheter av olika storleksklasser m. m., kommunvis; 1950 års taxering.
Antal fastighetsägare Antal Därav effektiva Kommuner . . fastig- . .. Taxerings- Som e] Taxermgsvarde ,. . hets- i klasser varde, kr. Totalt 131323? t I % skatte— Antal 114332]; avdraget kronor 1 2 3 4 5 6 7 8 Julita (50 000 ........... 3 974 715 242 26 107 1 987 106 5-3 50— 100 000 ........... 512 900 7 l . 256 16 6—3 100— 200 000 . . . . 237 950 2 1 119 7 5-9 200—1 000 000 ....... . . 2 172 400 4 3 1 086 168 155 > 1 000 000 ........... 1 812 800 1 1 907 332 366 Ej mantalsskr. ägare ..... 1 133 275 29 17 567 134 236 Juridiska personer ........ 1 556 700 6 5 . 778 667 857 Summa 11 400 740 291 54 18-6 & 700 1 430 251 Eldsberga (50 000 ........... 3 703 900 189 14 7-4 1 851 86 4-6 50— 100 000 ........... 1 350 300 20 3 . 675 95 141 100— 200 000 ........... 726 700 5 — -— 364 — — 200—1 000 000 ........... 745 100 3 2 372 194 522 > 1 000 000 ........... 1 472 000 1 1 736 668 908 Ej mantalsskr. ägare ..... 1 486964 26 17 744 426 57-3 Juridiska personer ........ 1 073 700 6 5 . 537 287 534 Summa 10 558 664 250 42 168 5 279 1 756 333 H ogdal (50 000 ............. 2 947 151 282 49 174 1 474 144 9-8 50—100 000 ............. 442 200 7 2 . 221 48 21-7 100—200 000 ............. 148 000 1 — — 74 — —— Ej mantalsskr. ägare ..... 823 442 61 20 . 412 92 22—3 Juridiska personer ........ 5 828 800 20 5 . 2 914 440 151 Summa 10 189 593 371 76 205 5 095 724 142 Samtliga kommuner ( 50 000 ........... 10 625 766 713 89 125 5 312 336 6-3 50— 100 000 ........... 2 305 400 34 6 . 1 152 159 138 100— 200 000 ........... 1 112 650 8 1 . 557 7 1—3 200—1 000 000 ........... 2 917 500 7 5 . 1 458 362 248 > 1 000 000 ........... 3 284 800 2 2 . 1 643 1 000 609 Ej mantalsskr. ägare ..... 3 443 681 116 54 . 1 723 652 37-8 Juridiska personer ........ 8 459 200 32 15 . 4 229 1 394 33- Summa 32 148 997 912 172 189 16 074 3 910 243
Tabell C 6. Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighets— skattekronornas fördelning ä fastigheter av olika storleksklasser m. m., församlingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner; 1950 års taxering.
Församlingar Taxeringsvärde i klasser
Taxerings- värde kr.
Antal fastighetsägare
Totalt
Som ej utnyttjat procent- avdraget
1%
Antal fastig- hets— skatte- kronor
Därav effektiva
I % av kol. 6
Julita
50 000 ...........
50— 100 000 ........... 100— 200 000 ........... 200—1 000 000 ........... 1 000 000 ........... Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Österåker
50 000 ........... 50— 100000 ........... 100— 200 000 ........... 200—1 000 000 ........... Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Tönnersjö
50 000 ............. 50—100 000 ............. 100—200 000 ............. Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Eldsberga
50 000 ...........
50— 100 000 ........... 100— 200 000 ........... 200—1 000 000 ........... 1 000 000 ........... Ej mantalsskr. ägare ..... Juridiska personer ........
Summa Trönninge
(50 000 ............. 50—100 000 ....... . . . 100—200 000 ........ . Ej mantalsskr. ägare . . . . Juridiska personer ........
Summa
1 846 620 326 700 134 000 1 318 600 1 812 800 975 100 1 464 600
7 878 420
2 128 095 186 200 103 950 853 800 158 175
92 100 3 522 320
1 490 150 119 000
567 058 959 600
3 135 826
1 338 400 509 400 621 100 745 100 1 472 000 514 200 114 100 5 314 300
875 350 721 900 105 600 405 688
2 108 538
10-6
Tabell C 6. (forts.) Jordbruksfastighet (endast det bearbetade materialet). Effektiva fastighetsskattekronorna fördelning & fastigheter av olika storleksklasser m. m., för- samlingsvis för i tab. 6 redovisade kommuner; 1950 års taxering.
Antal fastighetsägare Antal Därav effektiva
Församlingar . . fastig— Taxeringsvärde Taxermgs- Som e] hets-
. värde kr. utnyttjat o _ I % av iklasser Totalt pr ocent- I Å) kli-igår Antal kol. 6
avdraget
6
Överhogdal
(50 000 ............. 667 517 50—100 000 ............. 104 000 100—200 000 ............. — Ej mantalsskr. ägare ..... 44 667 Juridiska personer ........ 435 200
Summa 1 251 384
Ytterhogdal (50 000 ............. 1 894 284 50—100 000 ............. 278 600 100—200 000 ............. 148 000
Ej mantalsskr. ägare ..... 487 327 Juridiska personer ........ 3 936 600
Summa 6 744 811 Ängersiö
( 50 000 ............. 385 350 50—100 000 ............. 59 600 1 00—200 000 ............. Ej mantalsskr. ägare ..... 291448 Juridiska personer ........ 1 457 000
Summa 2 193 398
Bilaga D.
IÄMFÖRELSETABELL BETRÄFFANDE ETT ANTAL FÖR SKILDA TAXERINCSÅR PROVTAXERADE KOMMUNER EFFEKTIVA FASTIGHETSSKATTEKRONOR SAMT DÄREMOT SVARANDE UTDEBITERINGSHÖINING.
Kommuner (församlingar)
Taxe- ringsår
Effektiva fastighetsskatte-
kronor
Absoluta tal
I % av antal fas- tighets-
skatte- kronor
I % av totala antalet skatte— kronor
Mot effek- tiva fastig- hets- skattekr. svarande utdebite- ringshöj - ning, kr.
1
3
5
' 6 7
Julita, Södermanlands län . . . .
Österåker, Södermanlands län .
Agunnaryd, Kronobergs län . ..
Tönnersjö, Hallands län ......
Eldsberga, Hallands län ...... Trönninge, Hallands län
Östervallskog, Värmlands län . .
Ådals-Liden, Västernorrl. län .
Överhogdal, Jämtlands län. . . .
Ytterhogdal, Jämtlands län
Ängersjö, Jämtlands län ..... .
Nysätra, Västerbottens län . . .
* Decimal kan ej angivas.
36 975 43 483
4 688 19 456 24 923
2 683 17 699
1 789 2 106 8 474 14 296
22 006 26 577
17 009 21 598
1 961 2 216 20 478
128 783
7 667 11 892
6 733 38 457 71 149
6 680 12 680
6 250 61 108
5-2 5-4
2 1 35
3-8
27-8 8-1 4—6 6-7 8-1
6- -0 447 240 3-5
19-9 1-0
0-7 1-0
2- -1 12-6 1-0 3-2
15
0-25 0-37 090 0-24 0-35 3-06 043
Bilaga E.
UNDERSÖKNING ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATT- NINCENS BETYDELSE FÖR NORRLÄNDSKA SKOGSKOMMUNER.
I den allmänna debatten om fastighetsskatten har som skäl mot dess av- skaffande bland annat framhållits, att sådana norrlandskommuner, där en stor del av skogsfastigheterna ägdes av aktiebolag, vore _— i synnerhet under lågkonjunktur —— starkt beroende av den fastighetsskatt kommunerna ägde uppbära av bolagen. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett sig böra söka belysa den nuvarande betydelsen för de norrländska skogskommuncr— nas ekonomi av den fastighetsskatt, som belöpe1 å bolagsskogarb na. För detta ändamål har med ledning av uppgifter hämtade från 1945 års allmänna fas- tighetstaxering "utvalts ett antal sådana kommuner i Västernorrlands län, där skogsmark och växande skog till övervägande delen ägdes av aktiebolag. I den mån jämte sålunda utvald kommun annan kommun ingått i nybildad storkommun har jämväl sådan kommun medtagits i undersökningen, som på det sättet kommit att omfatta 18 kommuner (fr. o. 111. år 1951 18 för- samlingar, tillsammans bildande 10 storkommuner). För de undersökta kommunerna uppgick taxeringsvärdet å skogsmark och växande skog enligt 1945 års fastighetstaxering till sammanlagt 74 107 700 kionor, val av å aktie— bolags skogar belöpte 37 785 000 kronor.
Den utförda undersökningen har omfattat taxeringsåren 1948—1952.
I tabell E 1 lämnas en sammanfattning av undersökningens resultat. Av tabellen framgår bland annat att för kommunerna sammanlagt ett bortfall av de å bolagsägd jordbruksfastighet belöpande effektiva fastighetsskatte— kronorna skulle medföra en allenast obetydlig höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt eller lägst ett öre för år 1952 och högst 9 öre för år 1951.
Såsom tabellen utvisar blir emellertid resultatet annorlunda, därest ut— debiteringshöjningen beräknas för varje kommun (fr. o. m. är 1951 försam- ling) för sig. Visserligen skulle för flertalet kommuner utdebiteringshöj— ningen intet av de undersökta å1 en uppgå till mer än några få ören, men i vissa fall skulle höjningen dock bliva icke obetydligt högle än det för samt— liga kommuner beräknade medeltalet.
Taxeringsåret 1951 skulle sålunda utdebiteringshöjningen beträffande två församlingar (ingående i samma storkommun) uppgå i den ena försam- lingen till 36 och i den andra till 37 öre. I den förra av dessa församlingar var den på bolagsägd jordbruksfastighet belöpande fastighetsskatten i sin helhet effektiv, vilket innebär att beträffande dylik fastighet någon netto- intäkt icke redovisats. I den senare församlingen var fastighetsskatt hän- förlig till bolagsägd jordbruksfastighet effektiv till 95 procent. I förhål— lande till det totala antalet skattekronor uppgick de på bolagsägd jordbruks- fastighet belöpande effektiva fastighetsskattekronorna i det ena fallet till bortåt 4 procent och i det andra fallet till bortåt 3 procent.
Den för ifrågavarande två församlingar beräknade utdebiteringshöjning- en skulle ha blivit något 10- tal öre högre, därest församlingarna bildat själv- ständiga kommuner. I vad utdebiteringshöjningen hänförde sig till den borgerliga utdebiteringen verkade här — liksom ofta eljest — dent, nya kom-
munindelningen utjämnande. För den storkommun i dess helhet, vari ifrå- gavarande församlingar ingår, var sålunda fastighetsskattekronorna effek- tiva till allenast 74 procent. Höjningen av den borgerliga utdebiteringen till storkommunen skulle ha uppgått till 26 öre. Förutom förenämnda försam- lingar ingår i storkommunen ytterligare två församlingar. I dessa uppgick taxeringsåret 1951 antalet effektiva fastighetsskattekronor av bolagsägd jordbruksfastighet, i den ena till 23 procent och i den andra till 3 procent av totala antalet sådana fastighetsskattekronor. Bortfallet av effektiva fas- tighetsskattekronor av bolagsägd jordbruksfastighet skulle medföra en höj- ning av utdebiteringen i den förra församlingen med 27 öre samt i den se- nare med 26 öre d. v. s. i sistnämnda fall med det belopp, varmed den för församlingarna gemensamma borgerliga utdebiteringen skulle ha höjts.
För den församling, beträffande vilken fastighetsskattekronorna av bo- lagsägd jordbruksfastighet med 1951 års taxering voro effektiva till 100 procent, förelåg enahanda förhållande vid 1950 års taxering. Även detta år skulle i berörda församling, som då utgjorde självständig kommun, bort- fallet av förenämnda fastighetsskattekronor medföra en höjning av utde- biteringen till allmän kommunalskatt, som ifrågavarande år var nära fyra kronor lägre än nästföljande år, med 36 öre. Även i fråga om den andra av de båda församlingar, som vid 1951 års taxering utvisade högsta utdebiteringshöjningen, gäller att förhållandet mel- lan effektiva och totala antalet fastighetsskattekronor av bolagdsägd jord- bruksfastighet var detsamma år 1950 som år 1951. Förstnämnda år skulle utdebiteringshöjningen vid bortfall av effektiva fastighetsskattekronor här- rörande från bolagsägd jordbruksfastighet utgöra 26 öre.
I likhet med vad som var fallet åren 1950 och 1951 skulle även är 1949 ett bortfall av effektiva fastighetsskattekronor av bolagsägd jordbruksfastig- het medföra högre utdebiteringshöjning i de ovan berörda kommunerna än i någon av de övriga undersökta kommunerna. Sistnämnda år var i båda förenämnda kommuner samtliga fastighetsskattekronor av bolagsägd jord- bruksfastighet effektiva och bortfallet av desamma skulle medföra en ut- debiteringshöjning i var och en av kommunerna med 33 öre.
Vad slutligen angår taxeringsåret 1948 skulle i en av de bägge kommuner, varom ovan förmälts, ett bortfall av effektiva fastighetsskattekronor nödvän- diggöra en utdebiteringshöjning av 27 öre. Detta år utgjorde i ifrågavaran- de kommun de effektiva fastighetsskattekronorna av bolagsägd jordbruks- fastighet 95 procent av totala antalet sådana fastighetsskattekronor.
Bortsett från de i det föregående behandlade i samma storkommun ingå- ende församlingarna s-kulle taxeringsåret 1951 ett bortfall av de på bolags- ägd jordbruksfastighet belöpande fastighetsskattekronorna ha medfört en relativt hög höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt i ytter- ligare två församlingar tillsammans bildande en storkommun. I dessa för- samlingar var ungefär hälften av nyssnämnda fastighetsskattekronor effek- tiva och utdebiteringshöjningen skulle ha uppgått till 30 respektive 31 öre.
Slutligen kan nämnas, att vid 1949 års taxering i en kommun ett bortfall av effektiva fastighetsskattekronor, uppgående till 61 procent av totala an— talet sådana skattekronor, skulle ha medfört en höjning av utdebiteringen med 25 öre.
Tabell E 1, utvisande för 18 församlingar (10 kommuner) i Västernorrlands län minsk- ning av skatteunderlaget och höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt vid bortfall av å jordbruksfastighet, ägd av aktiebolag, belöpande effektiva fastighetsskatte— kronor.
Taxeringsår 1948 1949 1950 1951 1952
Antal fastighetsskattekronor av jord- bruksfastighet ägd av aktiebolag . . . 18 121 15 233 17 941 20 806 28 246 Därav effektiva fastighetsskattekronor 2 221 4 371 3 925 4 727 1 355 Totala antalet skattekronor .......... 653 163 659 200 696 680 603 727 994 188 Minskning därav i procent vid bortfall av ovanstående effektiva fastighets— skattekronor ..................... 0'34 0-66 0-56 0-78 014 Utdebiteringshöjning vid bortfall av
ovanstående effektiva fastighets- skattekronor .....................
o = a ? o r:- o o ..
Antal församlingar (kommuner), där utdebiteringshöjningen skulle hava blivit 0 öre .....................
6—10 11—15 16—20 21—25 26—30 31—35 36—40
IMIHHHWQOD ll II l ] leone
121 Bilaga F.
UNDERSÖKNING ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATT- NINGENS BETYDELSE FÖR DJURÖ KOMMUN.
Fastighetsbeskattningen är av särskild vikt bland annat för kommuner, där förekomsten av fastigheter, använda såsom sommarbostäder, är mera betydande. Sådana fastigheter lämna i allmänhet ringa avkastning, varför den effektiva fastighetsskatten blir hög. Härtill kommer att i den mån de i en kommun belägna fastigheterna tagas i anspråk för sommarbostads- ändamål, inkomstskattekronor härflytande från andra förvärvskällor visa en naturlig tendens att sjunka.
Den nya kommunindelningen har visserligen i nu ifrågavarande hänse- ende verkat utjämnande, i det att kommuner av typisk sommarbostads- karaktär ofta kommit att sammanslås med kommuner av annan karaktär, men även efter kommunindelningsreformens genomförande finnas kom- muner, där sommarvillorna utgöra en betydande del av det totala fastighets— beståndet. En sådan kommun är Djurö, som är belägen i Stockholms skär- gård.
Såsom framgår av vidstående tabell F 1 uppgår taxeringsvärdet å samt- liga fastigheter i Djurö kommun till 39 605 100 kronor. Härav belöper 30 187 000 kronor eller 76 procent å fastigheter, ägda av personer, som äro mantalsskrivna å annan ort. Den helt övervägande delen av sistberörda fastigheter torde utgöras av sommarbostäder.
Såsom tabellen utvisar utgöra i Djurö kommun skattekronor av fastighet en betydande del av skatteunderlaget. Icke mindre än 45 procent av totala antalet skattekronor belöper å fastighetsskattekronor. Berörda procenttal är också det högsta i riket.
Av tabell F 2 framgår att av totala antalet skattekronor i Djurö kommun belöpa 34,2 procent d. v. s. över en tredjedel å skattekronor av fastigheter, som ägas av i kommunen icke mantalsskrivna personer.
Den statistik, de sakkunniga utfört beträffande ett antal landskommuner, grundar sig på en undersökning av fastighetsägarnas självdeklarationer. Vad angår Djurö kommun har detta tillvägagångssätt icke kunnat använ- das. Det visade sig nämligen att huvuddelen av de fastighetsägare, som här äro av särskilt intresse, d. v. 5. de i annan kommun mantalsskrivna ägarna till sommarvillor, icke avlämnat särskilda självdeklarationer i Djurö. Så- dana hade icke heller avkrävts dem av taxeringsmyndigheterna, då dessa tydligen förutsatt, att efter verkställt procentavdrag någon till kommunal inkomstskatt skattepliktig inkomst icke uppkomme.
Även om sålunda exakta siffror saknas angående nu ifrågavarande fastig- hetsägares möjlighet att utnyttja sina procentavdrag, ha de sakkunniga emellertid med hänsyn bland annat till material, som framkommit vid en av de sakkunniga i samband med utarbetande av promemoria angående taxe- ring av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter verkställd statistisk under- sökning rörande Ljusterö kommun —— liksom Djurö belägen i Stockholms skärgård — ansett sig kunna utgå ifrån att fastighetsskattekronor av som- marvillor i Djurö vid 1952 års taxering varit effektiva till 80 procent.
En beräkning grundad på förutsättningen, att av skattekronor av fastig- heter, utnyttjade som sommarbostäder av i orten icke mantalsskrivna per-
soner, 80 procent voro effektiva, skulle innebära, att — som tabell F 2 ut- visar _ de effektiva skattekronorna av ifrågavarande art utgjorde 27,4 pro- cent av totala antalet skattekronor. Ett bortfall av en så betydande del — över en fjärdedel —— av skatteunderlaget skulle givetvis medföra en icke obe- tydlig höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt. Hur stor höj- ningen skulle bli i den borgerliga och kyrkliga kommunen framgår av ko— lumnerna 7, 8 och 9 i tabell F 2. De där angivna siffrorna innefattar icke den höjning av utdebiteringen, som skulle bli en följd av ett bortfall av effektiva skattekronor av andra fastigheter i Djurö än de, som ägas av per- soner mantalsskrivna å annan ort. Ett sådant bortfall skulle medföra en ytterligare höjning av utdebiteringen med något tiotal ören.
Tabell F 1, utvisande för Djurö kommun taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet år 1952, antal skattekronor enligt 1952 års taxeringar samt utdebitering per inkomstskattekrona enligt beslut är 1952—.
Taxeringsvärde Därav Antal skattekronor Utdebitering ägda av IIåTsrålrilir—l Jord- personer lingar bruks- Annan Summa mantals- fastighet fastighet skrivna å
annan ort
Av Av fastig- in— het komst
Sum- ma
1 2 3 4 5 6 7
Djurö ..... 2 666 300 36 938 800 39 605100 30 187 000 19 802 Möja förs. 808 800 3 541 100 4 349 900 2 071 200 2 175 4 760 Djurö » 1 397 800 30 310 400 31 708 200 25 282 300 15 854 Nämndö » 459 700 3 087 300 3 547 000 2 833 500 1 773
Tabell F 2, utvisande för Djurö kommun enligt 1952 års taxeringar dels totala antalet skattekronor och dels antalet effektiva skattekronor av fastighet, som äges av person, som icke mantalsskrivits i kommunen, samt erforderlig höjning av utdebiteringen vid bort— fall av de effektiva skattekronorna.
Därav beräknade Erforderlig höjning av utde- målgtätsäaåtåléngonai' effektiva fastig- biteringen vid bortfall av maigitalsslgrivenli) komm ] hetsskatte- beräknade effektiva fastig- ' kronor hetsskattekronor enl. kol. 5
Kommun i procent av totala Församlingar . i procent antalet ”mma Borg. Kyrk].
- antalet fastighets- skatte- skatte- kommun kommun
skatte- kronor kronor kronor
1 3 4 6
Djurö ....... Möja förs. .. 476 149 114) Djurö » .. 797 371 Nämndö»
Bilaga G.
UNDERSÖKNINC ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATT— NINGENS BETYDELSE FÖR NORRTÄLJE STAD M. M.
För att klargöra fastighetsbeskattningens betydelse för städerna och ut— röna verkningarna av dess avskaffande ha de sakkunniga gjort en statistisk undersökning beträffande Norrtälje stad avseende 1952 års inkomst- och fastighetstaxering. Undersökningen har jämväl haft till syfte att belysa fas— tighetsskattebördans fördelning å olika grupper av fastighetsägare.
Det sammanlagda taxeringsvärdet å inom Norrtälje stad belägna fastig- heter uppgick enligt 1952 års fastighetstaxering till 50 367 900 kronor. Här— av belöpte 44 389 900 kronor å annan fastighet ägd av annan än aktiebolag. Beträffande en betydande del av hithörande fastighetsbestånd _ motsva- rande ett taxeringsvärde av 8280 400 kronor — hade självdeklaration till ledning för inkomsttaxeringen icke avgivits. Över en tredjedel av sistnämn- da taxeringsvärde hänförde sig till kommunägd fastighet, varför skattskyl- dighet till statlig inkomstskatt icke föreligger. Av återstoden belöpte ett be- lopp av 4 467 100 kronor å fastigheter, ägda av bostadsrättsföreningar. Des- sa fastigheter voro nyuppförda och lägenheterna hade ännu icke upplåtits åt föreningsmedlemmarna. Till övervägande del ägdes berörda fastigheter av byggmästare, bosatta å annan ort, vilka icke avlämnat särskild själv- deklaration och icke heller avkrävts sådan, då nettointäkten förutsatts vara ringa eller i varje fall icke av den storlek, att efter verkställt procentavdrag någon till kommunal inkomstskatt återstående inkomst kunde ifråga- komma.
Taxeringsvärdet å inom Norrtälje stad belägen jordbruksfastighet upp- gick till 1 207 500 kronor. Till denna grupp har hänförts jämväl sådan som annan fastighet taxerad fastighet, vilken av ägaren redovisats å jordbruks- bilaga.
Vad slutligen angår fastighet, ägd av aktiebolag, uppgick taxeringsvärdet därå till 4 778 500 kronor.
Undersökningens resultat redovisas i tabell G 1. I tabellen har till en särskild grupp, betecknad som kommunägd, hän- förts fastigheter — såväl jordbruks- som annan fastighet —— ägda av Norr- tälje stad, Stockholms läns landsting samt tingshusbyggnadsskyldige. Som en andra grupp har upptagits övrig jordbruksfastighet. Annan fastighet har fördelats å fastigheter, använda i ägarens rörelse, fastigheter, tillhöriga bostadsrättsföreningar, en- och tvåfamiljsfastigheter samt övriga fastighe- ter, d. v. s. egentliga uthyrningsfastigheter.
I kolumn 3 i tabellen har angivits antalet effektiva fastighetsskattekro— nor, d. v. s. det antal skattekronor, varmed skatteunderlaget skulle ha mins- kat, därest fastighetss-katten avskaffats och staden för sitt utdebiterings- behov varit helt hänvisad till inkomstskatteunderlaget. Härvid har hänsyn icke tagits till den effektiva fastighetsskatt, som kan belöpa å icke utnytt- jade allmänna avdrag och ortsavdrag. Det visade sig nämligen, att de effek- tiva fastighetsskattekronor, som belöpte å berörda avdrag, voro till anta- let så obetydliga, att de icke nämnvärt kunde påverka undersökningens re— sultat.
Det i kolumn 3 angivna antalet effektiva fastighetsskattekronor hänför sig sålunda uteslutande till icke utnyttjade procentavdrag. Undersökningen har härvidlag utförts i form av provtaxering. I stället för att såsom skett vid 1952 års inkomsttaxering beräkna procentavdraget å 1951 års taxeringsvär— den har avdraget beräknats å de taxeringsvärden, som framkommit vid 1952 års fastighetstaxering. Härigenom har erhållits ett resultat, som bättre över- ensstämmer med de förhållanden, som komma att råda under åren intill nästkommande allmänna fastighetstaxering.
För fullständighetens skull ha vid beräkningen av antalet effektiva fastig- hetsskattekronor även medtagits fastigheter, beträffande vilka självdeklara- tion icke avgivits. Härvid har för kommunägda fastigheter fastighetsskatte- kronorna ansetts vara till hela sitt antal effektiva. I övrigt har beträffande olika grupper av fastigheter, nämligen annan fastighet, ägd av bostadsrätts- föreningar, annan fastighet, ägd av aktiebolag, övrig annan fastighet samt jordbruksfastighet förutsatts, att icke deklarerade fastigheter lämnat samma procentuella avkastning som deklarerade fastigheter. På angivet sätt för icke deklarerade fastigheter beräknade effektiva fastighetsskattekronor ha vad angår fastigheter ägda av bostadsrättsföreningar hänförts till denna grupp av fastigheter, medan effektiva fastighetsskattekronor för övriga icke deklarerade fastigheter upptagits som en särskild grupp.
I kolumn 4 i tabellen angives antalet effektiva fastighetsskattekronor i procent av antalet totala fastighetsskattekronor. Bortsett från fastigheter, ägda av kommun, där fastighetsskattekronorna i enlighet med vad ovan angivits beräknats vara effektiva till hela sitt belopp, är procenttalet högst i fråga om fastigheter, som ägas av bostadsrättsföreningar. Här uppgår pro- centtalet till 93,4 procent, vilket innebär, att beträffande ifrågavarande fas- tigheter procentavdraget vare sig av bostadsrättsföreningarna såsom sådana eller dess medlemmar kunnat utnyttjas annat än i synnerligen obetydlig om- fattning. Den fastighetsskatt, som i Norrtälje stad erlägges av bostadsrätts- föreningarna, är sålunda effektiv till så gott som hela sitt belopp.
Även för ägare av en- och tvåfamiljshus .ha möjligheterna att utnyttja pro— centavdraget visat sig vara begränsade. Beträffande ifrågavarande fastighe- ter uppgår sålunda det å icke utnyttjade procentavdrag belöpande antalet effektiva fastighetsskattekronorna uttryckta i procent av antalet totala fas- tighetsskattekronor till 87,4 procent.
Vad angår fastigheter, avsedda för uthyrning, uppgår för dessa procent- talet effektiva fastighetsskattekronor till ett betydligt lägre tal än det, som gäller för bostadsrättsföreningar och en- och tvåfamiljshus, nämligen till 58,2 procent. Ägare av dylika fastigheter kunna sålunda utnyttja nära hälften av procentavdraget.
För jordbruksfastighet och fastighet, använd i ägarens rörelse, är den ef- fektiva fastighetsskatten mera obetydlig; uttryckt i procent av den totala fastighetsskatten uppgår den för jordbruksfastighet till 13 procent och för rörelsefastighet till 21 procent.
I kolumn 5 i tabellen har för de olika grupperna av fastigheter i procent angivits deras andel av det effektiva fastighetsskatteunderlaget. Å kommun- ägd fastighet belöper 8 procent, å rörelse 4 procent samt å icke deklarerad fastighet 3 procent. Av återstående effektiv fastighetsskatt, tilluhopa utgöran- de 85 procent, belöper å bostadsrättsföreningar 21 procent, å en- och tvåfa- miljshus 38 procent samt å uthyrningsfastigheter 26 procent. Tillsammans svarar sålunda bostadsrättsföreningar samt en- och tvåfamiljshus för över hälften eller för 59 % av den i Norrtälje stad utgående effektiva fastighets- skatten.
Av skäl, som framgår av vad de sakkunniga anföra i annat avsnitt av ut- redningen, ha de sa-kkunniga ansett sig böra genom ytterligare bearbetning av det Norrtälje stad avseende statistiska materialet söka belysa konsek- venserna för kommun och fastighetsägare av en anordning, enligt vilken fas- tighetsskatten beräknades icke å det åsatta taxeringsvärdet utan å ett i för- hållande till detta reducerat värde. Resultatet av undersökningen framgår av tabell G 2.
I första hand ha undersökts verkningarna — i fråga om den effektiva fas- tighetsskattens storlek och dess fördelning å de olika grupperna av fastig— hetsägare — av ett system, enligt vilket för varje fastighet taxeringsvärdet minskades med ett belopp av 20 000 kronor. Såsom framgår av tabellen skul- le detta innebära, att de effektiva fastighetsskattekronorna reducerades till 10 495 kronor eller uttryckt i procent av totala antalet fastighetsskattekronor från 70,4 till 41,7 procent. Ifrågavarande anordning skulle naturligen inne- bära en lättnad i fastighetsbeskattningen särskilt för en— och tvåfamiljsfas- tigheterna. För berörda fastigheter skulle sålunda antalet effektiva fastig- hetsskattekronor sjunka från 6 780 kronor till 2 381 kronor och fastighets- skatteeffekten uttryckt i procent från 87,4 procent till 30,7 procent. Beträf- fande egentliga uthyrningsfastigheter skulle anordningen medföra en minsk- ning av antalet effektiva fastighetsskattekronor med 1 587 kronor och en sänkning av fastighetsskatteeffekten från 58,2 procent till 37,9 procent. Lätt— naden för fastigheter tillhöriga bostadsrättsföreningar skulle bli mera obe- tydlig. För dessa fastigheter skulle minskningen av de effektiva fastighets— skattekronorna utgöra allenast 259 kronor och fastighetsskatteeffekten skul— le icke sjunka med mer än 4 procent — från 93,4 till 89,2 procent.
Enligt ett andra alternativ, innebärande att för varje fastighet avdrag å det åsatta taxeringsvärdet medgåves med 20 000 kronor per lägenhet, skulle de effektiva fastighetsskattekronorna sjunka till 4 162 kronor. För fastighe- ter, tillhöriga bostadsrättsföreningar, och för uthyrningsfastigheter skulle den effektiva fastighetsskatten reduceras till en obetydlighet eller uttryckt i procent av den totala fastighetsskatten till 3,2 procent för bostadsrättsför- eningshus och till 7,0 procent för uthyrningsfastigheter. För en- och tvåfa- miljsfastigheter skulle däremot lättnaden i förhållande till vad som bleve fallet, därest avdraget å taxeringsvärdet begränsades till 20 000 kronor för varje fastighet, bliva mera begränsad. En fördelning av de effektiva fastig- hetsskattekronor, som skulle återstå enligt nu ifrågasatta system, utvisar att huvuddelen härav belöpte å en- och tvåfamiljsfastigheter. Belastningen å dessa fastigheter framträder än tydligare vid frånräkning av de å kom- munägda fastigheter belöpande effektiva fastighetsskattekronorna. Av här- efter återstående effektiv fastighetsskatt skulle en- och tvåfamiljsfastighe- ter komma att svara för närmare 60 procent.
Den höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt, som fastighets- skattens avskaffande skulle medföra för Norrtälje stad, har på grundval av de i tabell G 1 återgivna siffrorna beräknats till 95 öre.
Skulle det system genomföras, enligt vilket vid beräkning av fastighets- skatten det fastighet åsatta taxeringsvärdet reducerades med 20 000 kronor, bleve utdebiteringshöjningen 42 öre. Vid genomförande av en anordning, in- nebärande en reducering av taxeringsvärdet med 20 000 kronor per lägen- het, komme den beräknade utdebiteringshöjningen att uppgå till 75 öre.
Vid beräkning av ovan angivna höjningar av utdebiteringen till allmän kommunalskatt; har -— i likhet med vad som skett vid beräkning av utde- biteringshöjningar beträffande övriga de sakkunnigas utredning omfattande kommunerna -— hänsyn icke tagits till att fastighetsskatten i realiteten be- räknas på grundval av den utdebitering, som fastställes två år tidigare än
den utdebitering, efter vilken inkomstskatten beräknas, utan har uträkningen av den effektiva fastighetsskatten skett med hänsyn till den för inkomstskat- ten gällande utdebiteringen.
Ehuru detta icke mera avsevärt påverkar beräkningen av utdebiterings- höjningen har dock vad angår Norrtälje stad hänsyn tagits till den minsk- ning av inkomstskattekronorna, som skulle inträda, därest procentavdraget beräknades å de höjda taxeringsvärden, som fastställts vid 1952 års allmän- na fastighetstaxering.
Liksom vid beräkning av utdebiteringshöjningen i Stockholms stad har beträffande Norrtälje stad beaktats, att bortfallet av effektiva fastighetsskat- tekronor av Norrtälje stad tillhöriga fastigheter icke innebär ett reelt in- komsthortfall.
Tabell G 1, utvisande för taxeringsåret 1952 beträffande Norrtälje stad antalet effektiva fastighetsskattekronor och deras fördelning & olika slag av fastigheter.
Fastigheter
Antalet effektiva fastig— hetsskattekronor
Taxerings- värden i absoluta tal
i procent av totala an- talet fastig- hetsskatte- kronor
procent å olika
Effektiva fastighets- skattekronor fördelade i
grupper av fastigheter
1 2 3 4
100-0 130
21-1 93-4 87-4 58-2 67-3
70-4
2 948 800 862 800
6 191 700 7 757 600 15 518 000 15 644 200 1 444 800
50 367 900
Kommunägd ..................... Jordbruksfastighet ................ Annan fastighet: Rörelse ........................ Bostadsrättsföreningar ........... En- och tvåfamiljshus ........... Övriga ......................... Ej deklarerade .................
Totalt
56
Tabell G 2, utvisande för taxeringsåret 1952 beträffande Norrtälje stad antalet effektiva fastighetsskattekronor, därest för varje fastighet fastighetsskatten beräknades å ett med 20 000 kronor reducerat taxeringsvärde samt antalet effektiva fastighetsskattekronor, därest för varje fastighet fastighetsskatten beräknades & ett med 20 000 kronor per lägenhet reducerat taxeringsvärde.
Taxeringsvärdet för varje fastig- het reducerat med 20 000 kronor per lägenhet
Taxeringsvärdet för varje fastig- het reducerat med 20 000 kronor
Effektiva fastighets- skattekronor fördelade i procent å olika grupper av fastig- hetsägare
Effektiva fastighets- skattekronor fördelade i procent å olikagrupper av fastig- hetsägare
Antalet effektiva fas- tighetsskattekronor
i procent av totala antalet fastighets- skatte- kronor
6 7
Antalet effektiva fas-
Fastigheter tighetsskattekronor
i procent av totala antalet fastighets- skatte- kronor
3
i absoluta tal
1 absoluta tal
1 2 5
Kommunägd ........... 62-4 70.5 J ordbruksfastighet ...... Annan fastighet: Rörelse .............. Bostadsrättsföreningar En- och tvåfamiljshus. Övriga .............. Ej deklarerade ....... Totalt
920 0
1 039 0
19-5 8-2 23-2 7-0 16-1
16-5
540 3 459 2 381 2 968
227
10 495
604 123 1 803 477 116
4 162
129 Bilaga H.
UNDERSÖKNINC ANGÅENDE FASTIGHETSBESKATT- NINGENS BETYDELSE FÖR STOCKHOLMS STAD.
För att erhålla exakta uppgifter angående fastighetsbeskattningens be- tydelse för Stockholms stad skulle erfordras statistisk bearbetning av samt- liga de självdeklarationer, som i Stockholm avgivits av ägare till fastighet. För en ungefärlig beräkning har emellertid en mera begränsad undersök- ning ansetts vara tillfyllest.
I till denna bilaga fogad tabell H 1 föreligger resultatet av en undersök- ning beträffande fyra taxeringsdistrikt i Stockholm. Taxeringsdistrikten äro utvalda med tanke på att utredningsmaterialet bör vara i görligaste mån representativt för staden i dess helhet.
De i tabellen angivna effektiva fastighetsskattekronorna hänföra sig ute- slutande till icke utnyttjade procentavdrag. Hänsyn har sålunda icke tagits till i vad mån garantiskattesystemet medfört att allmänna avdrag och orts- avdrag icke kunnat utnyttjas. Detta förhållande har emellertid icke nämn- värt kunnat påverka undersökningens resultat, då det endast i rena undan- tagsfall lär inträffa, att fastighetsägare i Stockholm icke vid sidan av fas- tighetsinkomst har inkomst av annan förvärvskälla av sådan storlek, att denna förslår att täcka såväl allmänna avdrag som ortsavdrag.
De till grund för undersökningen liggande uppgifterna angående fastig- hetsägarnas nettointäkter äro hämtade ur fastighetsbilagorna till 1952 års allmänna självdeklarationer. De effektiva fastighetsskattekronorna ha i förs- ta hand framräknats som en skillnad mellan de i fastighetsbilagorna upp- tagna procentavdragen och berörda nettointäkter. Hänsyn har sålunda här icke tagits till de genom 1952 års allmänna fastighetstaxering vidtagna höj- ningarna av taxeringsvärdena. De i kolumnerna 5 och 6 i tabellen angivna uppgifterna återspegla i stället förhållandena, så som dessa skulle ha ge— staltat sig, därest berörda fastighetstaxering icke ägt rum.
I andra hand har verkställts en provtaxering i den form, att procentav- dragen icke upptagits till de i fastighetsbilagorna angivna beloppen utan beräknats å de nya taxeringsvärdena. De på så sätt erhållna siffrorna -— upp- tagna i kolumnerna 9 och 10 i tabellen — giva uttryck för de förhållanden, som komma att råda under åren intill nästkommande allmänna fastighets- taxering.
I syfte att få belyst jämväl fastighetsbeskattningens betydelse för fastig- hetsägarna har gjorts en uppdelning av fastigheterna å olika ägarkatego- rier. Såsom framgår av kolumnerna 6 och 10 föreligga de olika kategorier- na emellan stora variationer med avseende å fastighetsskattens effekt. Det må anmärkas, att procenttalet för fastigheter ägda av bostadsrättsförening- ar icke utgör ett exakt beräknat medeltal utan har framkommit genom en stickprovsvis utförd undersökning av ett par bostadsrättsföreningar.
I tabell H 2 har på grundval av 1951 års taxeringsvärden och de vid 1952 års inkomsttaxering redovisade fastighetsintäkterna gjorts ett försök till beräkning av antalet effektiva fastighetsskattekronor av hela fastighetsbe- ståndet i Stockholm. En uppdelning har skett å olika kategorier av fastig- heter. Beträffande fastigheter tillhöriga Stockholms stad, sex större fastig- hetsaktiebolag, samtliga försäkringsbolag samt kommunala bostadsbolag.
allmännyttiga bostadsföretag och liknande ha uppgifter införskaffats angå- ende såväl taxeringsvärden som effektiva fastighetsskattekronor. Vad angår övriga kategorier ha taxeringsvärdena måst beräknas uppskattningsvis. För beräkning av effektiva fastighetsskattekronor ha beträffande fastigheter till- höriga sistnämnda kategorier använts de i tabell H 1 kolumn 6 angivna pro- centtalen.
Med ledning av de i tabellerna H 1 och H 2 redovisade uppgifterna har be- räknats den ungefärliga höjning av den kommunala utdebiteringen i Stock- holm, som ett avskaffande av fastighetsskatten skulle medföra. Härvid har tagits i beaktande, att ett bortfall av den å stadens egna fastigheter be- löpande effektiva fastighetsskatten icke skulle innebära en reell inkomst- minskning för staden. Om man utgår ifrån de i tabell H 1 angivna procent- talen för fastighetsskatteeffekten skulle utdebiteringshöjningen bli respek- tive 73 och 80 öre. Läggas de i tabell H 2 upptagna effektiva fastighetsskatte- kronorna till grund för beräkningen, erhålles en utdebiteringshöjning av 65 öre. Sistnämnda siffra torde giva det riktigaste uttrycket för den utdebite- ringshöjning, som i Stockholm skulle erfordras för att täcka förlusten vid bortfall av de på grundval av 1951 års taxeringsvärden beräknade effektiva fastighetsskattekronorna. Tages hänsyn till den vid 1952 års allmänna fas- tighetstaxering genomförda höjningen av taxeringsvärdena torde utdebite- ringshöjningen vid avskaffande av fastighetsskatten kunna få beräknas till omkring 70 öre.
131. Tabell H I, utvisande för taxeringsåret 1952 effektiva skattekronor av fastigheter i
Oskars 2:a, Adolf Fredriks 2:a, Sofia 2:a och Enskede 4:12 taxeringsdistrikt i Stockholms stad.
Antal Därav Antal Därav 1051 f astlg- effektiva 1952 fastig- effektiva
, _ _ hets— fastighets— ååå skatte- skattekronor tifo- ' kronor kronor rings- .. _ rings- .. _ vården berak värden 227112 . nade å ' . . * 1330" 1951 års 1 13130” 1952 års taxe—
taxe- ' . l . kronor rings- kro 101" rlngs-
värden värden
hets- fastighets- skatte- skattekronor
Fastigheter tillhöriga
1 * 4 8
Fysiska personer: Hyresfastighetcr . . . . _4 118 392 59 196 33 902 135 370 67 685 En- och tvåfamiljs—
fastigheter ....... 15 297 7 649 6 111 20 281 10 141
Bostadsrättslöreningar. 20 836 10 418 9 376 24 760 12 380
Fastighetsföreningar och fastighetsbolag . 39 513 19 757 15 575 59 441 29 721
Försäkringsbolag . . . . . ' 25 695 12 848 3 795 29 540 14 770
Till statlig inkomstskatt icke skattskyldiga stiftelser m. fl ...... (i 575 3 288 7 890 3 945 Övriga juridiska perso- 17 159 5 140 20 054 10 027 Fastigheter som an- vändas i av ägaren bedriven rörelse . . . . - 4 841 2 421 500 - 5 070 2 535
Samtliga fastigheter 248 308 124 157 77 687 - 302 406 151 204
Tabell H 2, utvisande för taxeringsåret 1952 på grundval av 1951 års taxeringsvärden beräknade effektiva skattekronor av fastigheter i Stockholms stad.
Antal Därav effektiva fastig— 1951 års fastighets- hetsskattekronor
taxerings- skattekronor Fastigheter tillhöriga värden i beräknade ä 1 OOO-tal 1951 års i absoluta kronor taxerings- tal
värden
i procent
1 2 3 4
Stockholms stad ..................... 292 524 146 262 146 262 Sex större fastighetsaktiebolag ........ 122 573 61 287 32 551 Försäkringsbolag ..................... 177 611 88 806 6 785 Kommunala bostadsbolag, allmännyttiga
bostadsföretag och liknande ........ 400 464 200 232 188 020 Bostadsrättsföreningar ................ 700 000 350 000 315 000 En- och tvåfamiljsfastigheter ......... 510 000 255 000 204 000 Hyresfastigheter, tillhöriga andra ägare
än de ovan nämnda ............... 3 000 000 1500 000 859 500 Fastigheter, som användas i av ägaren
bedriven rörelse ................... 1 537 950 768 975 159 177 Jordbruksfastigheter ................. 19 138 9 569 2 392
Summa 6 760 260 3 380 131 1 913 687
Bilaga 1.
Förslag till Lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) m. m.
Härigenom förordnas dels att 2 5, 4 5, 11 g, 14 5, 47 5, 48 5, 2 mom.. 50 5, 51 5, 52 5, 60 5, 62 5, 63 å, 64 5 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) samt anvisningarna till 50 & punkterna 1 och 2. 58 5 punkt 2, 60 5, 62 5, 69 å och 70 å nämnda lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 15 & samma lag skall upphöra att gälla, dels att i sagda lag skall införas en ny paragraf, benämnd 71 a 5, dels ock att kapitelrubriken till 3 kap. ävensom underrubrikerna till 50 och 51 55 samt till 64—71 55 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
25.
Allmän kommunalskatt utgår för fastighet (fastighetsskatt) och för in- komst (kommunal inkomstskatt) på grundval av ett för en var skattskyl- dig beräknat taxerat belopp.
I det taxerade beloppet skall ingå såsom underlag för fastighetsskatt fem kronor för varje etthundra kronor av fastighets taxeringsvärde och
såsom underlag för kommunal inkomstskatt enligt denna lag uppskattad inkomst.
Det taxerade beloppet, i förekommande fall minskat med avdrag som av- ses i 48—50 55, utgör beskattningsbart belopp.
För varje krona beskattningsbart belopp påföres skattskyldig ett skatte- ore.
Etthundra skatteören bilda en skattekrona.
4 &.
Fastighetsskatt utgöres för skattepliktig fastighet.
Skattepliktig är —— — ——— 5 5. Med fastighet ——V— —- till fastighet.
11 5. Taxeringsvärde utföres -— __ _... åsatta taxeringsvärdet. Uppgår taxeringsenhets hela värde icke till 100 kronor, skall detta värde införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn.
14 &.
Skattskyldigheten skall bedömas med hänsyn till förhållandena under ka- lenderåret före taxeringsåret. Har fastighet under nämnda kalenderår bytt ägare, skall Skattskyldigheten fördelas mellan ägarna i förhållande till den tid, en var av dem ägt fastigheten.
1 Senaste lydelse av 2 % se 1947: 590, av 48 5 2 mom se 1950: 252, av 50 5 2 mom, se 1951:422, av 51 5 se 1951:328. av 52 5 1 mom. se 1952: 405, av 60 5 se 1952z377, av 62 5 se 1943: 856, Tåöoanvä'låsningama till 50 & punkterna 1 och 2 se 1951: 422 samt av anvisningarna till 62 9 se - ' :2 ”|
3 KAP.
Om kommunal inkomstskatt samt taxerat och beskattningsbart belopp.
47 &.
Sammanlagda beloppet av dels den inkomst från en eller flera förvärvs- källor, vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall enligt 46 å dels ock ett belopp motsvarande för helt år räknat fem kro- nor för varje etthundra kronor av taxeringsvärdet å fastighet, för vilken den skattskyldige har att i samma kommun erlägga fastighetsskatt, utgör den skattskyldiges inom kommunen taxerade belopp.
Det taxerade beloppet skall angivas i jämna tiotal kronor, så att över- skjutande belopp, som icke uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller,
48 ä.
2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, äger att å det i hemortskommunen taxerade beloppet åtnjuta kommunalt ortsavdrag på sätt nedan sägs.
Skattskyldig, som ————— 2 000 kronor. Skattskyldig, som —;—-— stycke sägs. Annan skattskyldig ——— 1 400 kronor.
Beskattningsbart belopp.
1 mom. Skattskyldigs inom en kommun beskattningsbara belopp skall. med iakttagande av vad nedan i 51 och 52 55 stadgas, fastställas enligt de i 2 och 3 mom. angivna grunder.
2 mom. För fysisk person, Som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hcmortskommunen det beskattningsbara beloppet av det taxerade beloppet minskat med kommu- nalt ortsavdrag.
Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålder-- dom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständig- het, må efter vederbörande beskattningsnämnds beprövande den skattskyl- diges taxerade belopp minskas, förutom med kommunalt ortsavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 3000 kronor.
Om skattskyldigs »————— ovan sägs. Skattskyldig, vars ___— stycket förmäles.
Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbart belopp.
3 mom. För skattskyldig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan kom- mun än hemortskommunen, så ock för annan skattskyldig, utgör det taxe— rade beloppet tillika beskattningsbart belopp.
51 %.
För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, inträder skatteplikt enligt denna lag
i hemortskommunen: då det beräknade beskattningsbara beloppet där uppgår till minst 20 kronor;
i annan kommun: då det beräknade beskattningsbara beloppet där uppgår till minst 100 kronor.
För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt. då det beräknade beskattningsbara beloppet i kommunen uppgår till minst 100 kronor.
52 å.
I mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxe- ras en var för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 ä 1 och 2 mom. medgives, helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens skattepliktiga in- komst, må bristen avräknas å den andra makens inkomst i samma kom— mun. Underskott å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, som uppkommit för endera maken, må avräknas från den andra makens inkomst i samma kommun av förvärvskälla av samma slag. Ortsavdrag be— räknas för en var av makarna till hälften av det belopp, som i 48 5 2 mom. andra stycket sägs, dock att, om sådan del av ortsavdraget helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den ena makens taxerade belopp, bristen må avräknas å. den andra makens taxerade belopp. Avdrag, som i 50 5 2 mom. andra eller tredje stycket sägs, beräknas för vardera maken för sig under iakttagande av att avdraget för makarna tillsammans icke må överstiga det i 50 5 2 mom. andra stycket angivna högsta beloppet.
Skola makarna — — högre ortsgruppen.
2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering enligt denna lag anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga.
60 å.
Finnes inom kommun, municipalsamhälle eller annat administrativt om- råde, inom v11ket menighet äger utöva beskattningsrätt, skall vid taxering enligt denna lag för en var skattskyldig angivas, huru stor del av beskatt- ningsbart belopp som å dylikt område belöper, och skola [därvid de här ovan givna bestämmelser om beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Innefattar stad flera församlingar, skall dock fysisk person, som skall där mantalsskrivas, för av honom i staden bedriven rörelse beskattas i den församling, där han skall mantalsskrivas.
62 5.
Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftsskyldig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning och har därav för- anletts, att han icke blivit enligt denna lag inom vederbörande kommun taxerad för inkomst eller att han blivit därstädes för lågt taxerad för in- komst, skall han där eftertaxeras för vad som genom berörda förfarande förut undgått taxering.
Eftertaxering må — — —- för registrering.
63 5.
Med avseende å beräkningen av det antal skattekronor och skatteören, i förhållande till vilket allmän kommunalskatt skall enligt 1 & utgöras, skall genom eftertaxering fastställt beskattningsbart belopp vara likställt med annat beskattningsbart belopp, som fastställts vid taxering det år, då efter- taxeringen skett.
Särskilda bestämmelser. 64 5. 1 mom. Vid taxering enligt denna lag skall med ägare av fastighet lik- ställas den, som jämlikt 13 5 är att anse såsom ägare eller i ägares ställe skattskyldig för fastighet.
Tlaå.
Ingår i taxerat belopp underlag för fastighetsskatt, skall påförd skatt, i den mån den belöper på ett beskattningsbart belopp, icke överstigande det för den skattskyldige beräknade underlaget för fastighetsskatt, utgöra sådan skatt. [ övrigt utgör påförd skatt kommunal inkomstskatt.
Övergångsbestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1954 men skall icke tillämpas vid taxering nämnda år. Fastighetsskatt enligt lagens äldre lydelse. påföres sista gången år 1953.
Anvisningar
till 50 5.
1. Den — — -— beslut.
Har den skattskyldige icke haft högre inkomst än det för honom beräk- nade existensminimibeloppet och har detta befunnits bero av förhållande, varom i 50 5 2 inom. tredje stycket förmäles, hör avdrag för nedsatt skatte- t'örmåga medgivas med så stort belopp, dock högst 3 ()00 kronor, att den skattskyldige icke påföres beskattningsbart belopp.
Är — —— —— arbetsinkomst.
2. Därest skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad han i form av folkpension eller i 50 & om-förmält änke- eller änklingsbidrag upp- burit, bör det taxerade beloppet regelmässigt minskas med ett belopp mot- svarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om den skatt- skyldige mot låg avgift vistats å sjukhus eller annan anstalt eller om hans levnadskostnader rönt inverkan av annan därmed jämförlig omständighet, bör det belopp, varmed det taxerade beloppet enligt vad nyss sagts må minskas, jämkas med hänsyn därtill.
Om ——— — _ föranleda.
till 58 5.
2. Beträffande —— —— —— ägt rum.
Vid taxering av statens inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla elektrisk kraft, skall, därest kraft levererats till statens kom- munikationsverk med tillhörande byggnader och anläggningar eller till så- dan statens industriella verksamhet, som huvudsakligen avser att tillgodose statens egna behov, iakttagas följande. Inkomsten i dess helhet beräknas i vanlig ordning. Från den samlade inkomsten drages därefter den del därav, som härrör från leverans av kraft till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet. Återstoden utgör taxerat belopp. Kan den inkomst, som härrör från leverans av kraft till statens kommunikations- verk eller nämnda industriella verksamhet, icke på annat sätt tillförlitligen beräknas, må den upptagas till så stor del av hela inkomsten, som den till sagda verk och industriella verksamhet levererade kraften utgör av all från kraftverket levererad kraft. Vid fördelningen av den å förbrukningen
belöpande delen av inkomsten skall hänsyn icke tagas till kraft, som levere- rats till statens kommunikationsverk eller nämnda industriella verksamhet, och skall ej heller vid fördelning å olika kraftverk av den på dem belöpande delen av inkomsten andel tillgodoräknas kraftverk, i den män från detsam- ma levererats kraft till dylikt ändamål.
till 60 5.
Till ledning vid tillämpningen av 60 5 anföres följande. exempel: A. är mantalsskriven i det inom kommunen B belägna municipalsamhället C och har bedrivit rörelse inom den del av kommunen, som är belägen utan- för municipalsamhällets område. Han har haft inkomst dels av rörelsen till belopp av 9 000 kronor och dels av kapital till belopp av 3 000 kronor eller sålunda tillhopa 12 000 kronor. Efter frånräknande av allmänna avdrag, ortsavdrag m. m. utgör det beskattningsbara beloppet 8 000 kronor. Av sist— nämnda belopp skola alltså 2 000 kronor upptagas såsom belöpande å muni- eipalsamhället.
till 62 5.
Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering an- föres följande exempel:
En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år 1955 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 2 000 kronor. Hans beskattningsbara belopp blir då med tillämpning av bestämmelserna i 48 och 50 55 770 kronor. År 1956 upptäckes, att deklarationen varit felaktig, i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2 800 kro— nor. Det beskattningsbara beloppet hade alltså med tillämpning av nyss- nämnda lagrum år 1955 rätteligen bort vara 1 570 kronor, och till eftertaxe- ring år 1956 skall upptagas ett belopp av 1 570 — 770 = 800 kronor. Detta belopp upptages — utan sammanblandning med det beskattningsbara be- lopp, som kan i vanlig ordning fastställas _ i 1956 års taxeringslängd. till 69 &.
Skattskyldig, som i denna paragraf omförmäles, åtnjuter vid sin taxe- ring i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål samma förmåner i beskattningshänseende, som om han varit i nämnda stad bosatt. Å honom äro således tillämpliga bestämmelserna om allmänna avdrag (46 å), orts- avdrag (48 5) samt de i 50 och 51 åå för i riket bosatt person meddelade före— skrifterna om beskattningsbart belopp och om lägsta skattepliktiga belopp. De i 49 & meddelade stadgandena äro jämväl tillämpliga beträffande dödsbo efter person, varom i förevarande paragraf förmäles.
till 70 5.
Å person, som i 1 mom. av denna paragraf avses, äro icke tillämpliga i de om allmänna avdrag i 46 5 2 och 3 mom. meddelade bestämmelserna och icke heller föreskrifterna om ortsavdrag (48 5) eller de i 50 och 51 Så för i riket bosatt person meddelade. föreskrifterna om beskattningsbart belopp och om lägsta skattepliktiga belopp. De i 49 å meddelade stadgandena äro icke gällande för dödsbo efter person, varom i 1 mom. av förevarande para— graf'är fråga.
