Prop. 1959:175

('med förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst en\xad ligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

1

Nr 175

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst en­ ligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.; given Stockholm den 13 november 1959.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till 1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.,

3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension, m. m.,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623),

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272),

6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469),

7) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

8) lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp,

9) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken, 10) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

11) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

12) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förord­ ningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och

13) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift, 1 —-Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­ dragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag rörande administrationen av försäk­ ringen för allmän tilläggspension under det inledande skedet, då förvalt­ ningsuppgifterna främst består i beräkning av pensionsgrundande inkomst, registrering av sådan inkomst och pensionspoäng samt beräkning och upp­ börd av avgifter. Vidare föreslås vissa kompletterande regler för beräk­ ningen av pensionsgrundande inkomst och avgifter.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst föreslås skola utföras av de lokala skattemyndigheterna, dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, och i Stockholm av överståthållarämbetet. Beräkningen verkställes med ledning av taxeringsmaterialet. Beträffande de regler, som skall tillämpas vid beräk­ ningen av pensionsgrundande inkomst, föreslås bl. a., att avdrag på den för­ säkrades lön för sådana premier, som avser tjänstepensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen, inte skall minska den pensions­ grundande inkomsten.

Registrering av pensionsgrundande inkomst samt uträkning och regist­ rering av pensionspoäng föreslås skola ske hos de allmänna centralsjuk­ kassorna.

Debitering och uppbörd av arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensione­ ringen samordnas med debiteringen och uppbörden av arbetsgivarnas avgif­ ter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt deras bidrag till sjukförsäkringen och moderskapshjälpen. Arbetsgivarna skall årligen lämna särskilda uppgifter för fastställande av underlaget för avgiftsberäkningen. I samband därmed bortfaller viss nuvarande uppgifts- skyldighet. Riksförsäkringsanstalten beräknar avgifterna och bidragen. Upp­ börden sker genom riksförsäkringsanstalten, om summan av avgifterna och bidragen överstiger 1 000 kr., och eljest i samband med de allmänna skat­ terna.

De försäkrades egna avgifter uträknas av de lokala skattemyndigheterna

3

och överståthållarämbetet i samband med beräkningen av pensionsgrun-

dande inkomst. Uppbörden sker i samband med de allmänna skatterna.

I propositionen föreslås därjämte en rad författningsändringar i anledning

av förslagen rörande tilläggspensioneringens administration m. m. Därvid

märkes bl. a. att avgifterna till tilläggspensioneringen skall vara avdrags­

gilla i skattehänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För här i riket bosatt försäkrad skall pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension bestämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsområde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest han icke haft att erlägga sjömansskatt. Vad nu sagts om lokal skattemyn­ dighet skall i Stockholm avse överståthållarämbetet.

För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den pensionsgrun­ dande inkomsten bestämmas av överståthållarämbetet.

2

§•

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan in­ komst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxe­ ring till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller inkomst för vilken den för­ säkrade haft att erlägga sjömansskatt, med ledning av redares kontroll­ uppgift enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen. Vid taxeringsändring eller eftertaxering skall dock verkställd beräkning av pen­ sionsgrundande inkomst ändras endast om taxeringsändringen eller efter- taxeringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst fem­ hundra kronor.

3 §.

Inkomst av anställning, för vilken utomlands bosatt försäkrad icke är skattskyldig här i riket, skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst ef­ ter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som enligt 1 § har att bestämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. I upp­ giften skall angivas den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress ävensom beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften angivas, huruvida den försäkrade åtnjutit naturaförmåner i form av kost eller bostad. Ett exem-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

o

plar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Om skyldighet för arbetsgivare att vid arbetsgivaruppgift enligt förord­ ningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. foga uppgift som avses i första stycket stadgas i nämnda förordning.

4 §•

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om försäkring för allmän tilläggspension, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad till arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall uppskattas i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten föreskriver. Vad nyss sagts skall jämväl äga tillämpning beträffande förmån av kost eller bostad, som för­ säkrad åtnjutit under bosättning utomlands.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, därest kostna­ derna minskade med erhållen kostnadsersättning uppgå till minst fem­ hundra kronor.

Riksförsäkringsanstalten äger meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt förordningen om statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. I fråga om inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande under­ skott å sådan jordbruksfastighet, som brukats av den försäkrade.

5 §.

Efter anmaning av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, överståt- hållarämbetet eller lokal skattemyndighet åligger det försäkrad och hans arbetsgivare att i den omfattning och inom den tid, som i anmaningen angi­ vits, meddela de upplysningar, som finnas erforderliga för beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

6

§.

Förekommer anledning att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänföra belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör in­ komst av anställning, till inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest hänföra visst belopp till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall, där hinder ej möter, den försäkrade beredas tillfälle att yttra sig. Dock vare detta ej nödigt i fråga om misskrivning eller annat uppenbart förbise­ ende eller då eljest yttrande av den försäkrade uppenbarligen icke är erfor­ derligt för frågans bedömande.

6

7 §■

Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrun­ dande inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då vid bestämmande av av­ giftsunderlag enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. belopp, som ingår i in­ komst av anställning, ansetts icke skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, må icke ske efter utgången av sjätte året efter det år, som inkomsten avser.

Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för för­ säkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas, undanröjas.

8

§•

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör in­ komst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hän­ förts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hän­ förts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne un­ derrättas om avvikelsen och skälen härför.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om den beräknade pensionsgrundande inkomsten.

Pensionsgrundande inkomst som överståthållarämbetet eller lokal skatte­ myndighet bestämt senast den 20 november under taxeringsåret skall, därest debetsedel å slutlig skatt utfärdas för den försäkrade, angivas å debetsedeln. Har pensionsgrundande inkomst bestämts efter nämnda tidpunkt, skall underrättelse härom sändas till den försäkrade.

Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall un­ derrättelse om ändringen och skälen härför sändas till den försäkrade.

Underrättelse enligt första, andra eller fjärde stycket skall innehålla upp­ lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet.

9 §•

Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall översändas i rekom­ menderat brev.

Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket sägs, skall över­ sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. Återkommer försän­ delsen såsom obeställbar och förekommer anledning antaga att vederbö­ rande kan anträffas, skall underrättelsen delgivas honom i den ordning

54 § taxeringsförordningen stadgar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

10

§.

Handling, som upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst eller som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förord­ ning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och för sin befattning bör erhålla del därav. Ledamot av taxeringsnämnd eller pröv- ningsnämnd må taga del av handling som nyss sagts.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning åligger honom jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller hand­ ling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upp­ rättats vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom hand­ ling, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

7

11

§■

Över sådant beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande inkomst, varom den försäkrade erhållit i 8 § första eller andra stycket angiven un­ derrättelse senast den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras hos riksförsäkringsanstalten senast den 31 oktober under nämnda år. Har den försäkrade icke erhållit underrättelse som nu sagts eller har han er­ hållit underrättelsen efter den 30 september under taxeringsåret, må besvär anföras intill utgången av året näst efter taxeringsåret eller, om han icke under taxeringsåret erhållit utfärdad debetsedel eller underrättelse som i 8 § tredje stycket sägs, inom ett år efter det han erhållit sådan debetsedel eller underrättelse.

Över beslut, varigenom överståthållarämbetet eller lokal skattemyndighet ändrat verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst, må besvär anföras hos riksförsäkringsanstalten inom en månad efter det den försäk­ rade erhållit del av beslutet.

Besvär skola ingivas eller insändas till den myndighet vars beslut över­ klagas. Nämnda myndighet har att med eget yttrande översända handling­ arna i målet till riksförsäkringsanstalten. Den omständigheten att besvären ingivits eller insänts direkt till riksförsäkringsanstalten må dock ej utgöra hinder för besvärens prövning.

Klagan över riksförsäkringsanstaltens beslut enligt denna förordning föres hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till för- säkringsrådet inom en månad efter det klaganden erhållit del av beslutet.

Över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras. Riksförsäkringsanstaltens, överståthållarämbetets och lokal skattemyndig­ hets beslut lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

12

§.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi­ gande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

f,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

9

Förslag

till

Förordning

angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Om arbetsgivares avgifter

Inledande stadganden

1 §•

Angående debitering och uppbörd av avgift från arbetsgivare enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt avgift för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkes­ skadeförsäkring jämte tilläggsavgift enligt 39 § sistnämnda lag och avgifts­ tillägg jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. skall gälla vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för frivillig försäkring i riksförsäkringsanstal­ ten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring uppbäres i den ordning anstalten bestämmer.

2

§•

I denna förordning förstås med arbetsgivaravgift: summan av arbetsgivarens avgifter och bidrag enligt 1 § första stycket;

avgiftsunderlag: belopp varå avgift eller bidrag, som avses i 1 § första stycket, skall beräknas för arbetsgivaren;

utgiftsår: det kalenderår för vilket avgiftsunderlag skall bestämmas.

Såvitt gäller beräkning av avgiftsunderlag för avgift till försäkringen för allmän tilläggspension skall med lön enligt denna förordning förstås jämväl sådan ersättning, som enligt 5 § andra stycket lagen om försäkring för all­ män tilläggspension anses såsom inkomst av anställning.

Avgiftsunderlag och uppgiftsskyldighet m. m.

3 §•

Avgiftsunderlag bestämmes av riksförsäkringsanstalten och angives i hela hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

10

Avlider arbetsgivare, skall för det utgiftsår, då dödsfallet inträffade, av­ giftsunderlag bestämmas för dödsboet efter honom och avse både lön, som den avlidne utgivit, och lön, som utgivits av dödsboet.

4 §•

Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår av de i 1 § angivna lagarna samt förordningen angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m. gälla föl­ jande.

Jämväl såvitt gäller avgiftsunderlag för avgift enligt lagen om yrkes­ skadeförsäkring skall, där fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, bortses från arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året icke uppgått till trehundra kronor, så ock från annan naturaförmån än kost eller bostad.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas efter regler, som fastställas av riksförsäkringsanstalten. Vad angår dylika förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt vilka motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som erlagt sjö­ mansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i an­ ställningen, må göras i den mån riksförsäkringsanstalten så medgiver. Så­ dant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

5 §•

Arbetsgivare, som under ett år utgivit lön till någon hos honom anställd arbetstagare med minst trehundra kronor, är skyldig att nästfoljande år utan anmaning lämna uppgift (arbetsgivaruppgift) till ledning för beräk­ ning av avgiftsunderlag. Uppgiften skall lämnas i två exemplar och avfat­ tas å blankett enligt formulär, som fastställes av riksförsäkringsanstalten.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av de kon­ trolluppgifter, vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten taxeringsförordningen har att avlämna för inkomsttaxeringen, ävensom av uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av pensionsgrun­ dande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension. Be­ frielse från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsanstalten eller, efter Konungens bemyndigande, av myndighet som anstalten be­ stämmer.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen även­ som hos riksförsäkringsanstalten och sjömansskattekontoret.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

11

6 §.

Arbetsgivaruppgift skall av annan arbetsgivare än som i andra stycket sägs avlämnas till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgörings- område han skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han icke skall taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Vad nu sagts om lokal skattemyndighet skall i Stockholm avse överståthållar- ämbetet.

Redare, som har att redovisa sjömansskatt, skall avlämna arbetsgivar­ uppgift till sjömansskattekontoret.

Arbetsgivaruppgift skall vara avlämnad före utgången av januari må­ nad eller, i fråga om redare som avses i nästföregående stycke, före ut­ gången av februari månad året näst efter utgiftsåret.

På ansökan av arbetsgivare, som visar att i följd av särskilda omständig­ heter hinder möter att avlämna arbetsgivaruppgift inom föreskriven tid, må myndighet, till vilken arbetsgivaruppgiften skall avlämnas, utsätta annan tid, inom vilken uppgiften skall vara avlämnad.

7 §•

Arbetsgivare, som icke inom föreskriven tid avlämnat arbetsgivarupp­ gift eller uppgift som avses i 5 § andra stycket, må anmanas att inkomma med de felande handlingarna. Är avlämnad arbetsgivaruppgift ofullständig, må arbetsgivaren anmanas att komplettera densamma.

Efter anmaning äro arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att i den om­ fattning och inom den tid, som i anmaningen angivits, meddela de upplys­ ningar som finnas erforderliga för beräkning av avgiftsunderlag för arbets­ givaren.

För kontroll av att arbetsgivare fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt denna förordning är arbetsgivare, som avses i 78 § 1 mom. uppbördsförord- ningen, skyldig att efter anmaning tillhandahålla där angivna handlingar. I fråga om verkställandet av kontrollen skall gälla vad i fjärde stycket nämnda moment sägs.

Anmaning som avses i denna paragraf utfärdas av riksförsäkringsanstal- ten, överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet eller föreståndaren för sj ömansskattekontoret.

I anmaning må vite föreläggas.

8 §-

Överståthållarämbetet, de lokala skattemyndigheterna och sjömansskatte­ kontoret skola på sätt riksförsäkringsanstalten närmare föreskriver utöva kontroll av att uppgiftsskyldigheten enligt denna förordning fullgöres.

9 §■

överståthållarämbetet, lokal skattemyndighet och sjömansskattekontoret

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

12

åligger att till riksförsäkringsanstalten inom tid och på sätt anstalten be­ stämmer överlämna det ena exemplaret av inkomna arbetsgivaruppgifter.

10

§.

Har arbetsgivaruppgift ej avlämnats eller kan, på grund av brister i så­ dan uppgift, i bokföring eller i anteckningar om utgivna löner, avgiftsunder­ lag icke tillförlitligen beräknas, skall avgiftsunderlaget uppskattas efter vad med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning finnes skäligt.

11

§.

Förekommer anledning att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräkning av avgiftsunderlag lämnad uppgift, skall där hinder ej möter arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Dock vare detta ej nödigt beträffande felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av arbetsgivaren uppenbarligen icke är erforderligt för frågans bedömande.

12

§.

Har arbetsgivaruppgift eller annan av arbetsgivare till ledning för beräk­ ning av avgiftsunderlag lämnad uppgift icke blivit följd, skall till arbets­ givaren sändas underrättelse om i vilka hänseenden uppgiften frångåtts samt om skälen härför.

Har avgiftsunderlag bestämts för arbetsgivare, som underlåtit att lämna uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag, skall underrättelse om avgiftsunderlaget sändas till arbetsgivaren.

13 §.

Finner riksförsäkringsanstalten, att avgiftsunderlag blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall anstalten, sedan arbetsgivaren erhållit tillfälle att yttra sig, ändra avgifts­ underlaget, därest felaktigheten icke är att anse såsom ringa. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då vid beräkning av pensionsgrundande inkomst belopp, som ingår i avgiftsunderlag, ansetts utgöra inkomst av annat förvärvsarbete eller belopp, som icke hänförts till avgiftsunderlaget, ansetts utgöra inkomst av anställning. Om ändringen skall arbetsgivaren underrättas.

Ändring må icke ske efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, må för honom beräknat avgiftsunderlag icke höjas efter utgången av andra året efter det, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

14 §.

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för be­ räkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelan­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

13

det följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag för ho­ nom icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp, skall riks- försäkringsanstalten bestämma det avgiftsunderlag, som genom berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i före­ gående stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller upplysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en riktig beräk­ ning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas med tillämp­ ning av 10 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Om riksförsäkringsanstaltens beslut skall arbetsgivaren underrättas. Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för registrering.

15 §.

Underrättelse som avses i 12—14 §§ skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut.

Underrättelse som nyss sagts ävensom sådan anmaning enligt 7 §, vari vite förelagts, skall översändas i rekommenderat brev med mottagnings­ bevis. Återkommer försändelse som obeställbar och förekommer anledning antaga att vederbörande kan anträffas, skall underrättelsen eller anma- ningen delgivas honom i den ordning 54 § taxeringsförordningen stadgar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Debitering och uppbörd m. m.

16 §.

Arbetsgivaravgift beräknas av riksförsäkringsanstalten och påföres i helt antal kronor, varvid öretal bortfaller.

17 §.

Arbetsgivaravgift uppgående till högst ettusen kronor skall, därest riks­ försäkringsanstalten icke annat bestämmer, påföras i samband med slutlig skatt i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen. Vad nyss sagts skall även gälla arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, därest anstalten finner skäl därtill föreligga.

Riksförsäkringsanstalten skall särskilt för varje uppbördsdistrikt, såvitt

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

gäller Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september under året näst efter utgiftsåret, lämna vederbörande lokala skattemyndighet upp­ gift om de arbetsgivaravgifter som skola påföras i samband med slutlig skatt.

18 §.

Annan arbetsgivaravgift än som avses i 17 § uppbäres av riksförsäkrings- anstalten.

19 §.

Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, debiteras under året näst efter utgiftsåret såsom slutlig avgift. I avräkning å den slut­ liga avgiften skall arbetsgivaren under utgiftsåret erlägga preliminär avgift. Arbetsgivaravgift, som utöver tidigare påförd slutlig avgift skall erläggas på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag eller ändrad debitering, påföres såsom tillkommande avgift.

20

§.

Preliminär avgift för visst år skall utgå med belopp motsvarande arbets­ givarens under nästföregående år debiterade slutliga avgift. Är den för ut­ giftsåret fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget enligt lagen om försäk­ ring för allmän tilläggspension högre eller lägre än procentsatsen för det år som den sålunda debiterade slutliga avgiften avser, skall hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av den preliminära avgiften.

Har slutlig avgift som avses i föregående stycke icke påförts arbetsgiva­ ren, skall särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid skall den preliminära avgiften bestämmas till belopp, vilket beräknas så nära som möjligt komma att motsvara den slutliga avgiften.

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall jämväl göras, därest det kan antagas, att den slutliga avgiften för samma år kommer att avvika från den i första stycket angivna slutliga avgiften med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Särskild beräkning må ske även i annat fall än nyss är sagt, därest skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och påräknelig slutlig avgift skulle bliva mer betydande eller annan sär­ skild omständighet föreligger.

21

§.

Påförd preliminär avgift må för vinnande av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften genom jämkning bestämmas att utgå med annat belopp, därest detta över- eller understiger den påförda prelimi­ nära avgiften med minst en femtedel av densamma. Jämkning må ske även i annat fall än nyss är sagt, om ändringen av den påförda preliminära av­ giften skulle bliva mer betydande eller annan särskild omständighet före­ ligger.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

15

Jämkning må icke verkställas efter utgiftsårets utgång med mindre den preliminära avgiften därigenom nedsättes. Ansökan om sådan jämkning skall av arbetsgivare ingivas före utgången av april månad året näst efter utgiftsåret.

22

§.

Riksförsäkringsanstalten äger anmana arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av preliminär avgift.

Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med högre belopp än som följer av 20 § första stycket eller finnes böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig, innan den preliminära avgiften bestämmes eller jämkning sker.

Har uppgift, som arbetsgivare lämnat för beräkning av preliminär avgift eller för jämkning av sådan avgift, frångåtts av riksförsäkringsanstalten, skall arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför. Beträf­ fande sådan underrättelse skall gälla vad i 15 § stadgas.

23 §.

Arbetsgivare, vilkens löneutgifter för år överstiga eller kunna beräknas komma att överstiga tjugufemtusen kronor, är skyldig att snarast till riks­ försäkringsanstalten anmäla ny eller väsentligt utökad verksamhet.

24 §.

Under varje år skall arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av riksförsäkringsanstalten, erlägga ett belopp motsvarande skillnaden inellan, å ena sidan, den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift, som debiterats under nästföregående år, och, å andra sidan, den i avräkning mot nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften.

25 §.

Belopp som avses i 24 § skall erläggas senast den 18 februari, om det un­ derstiger trehundra kronor, samt eljest med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni, augusti, oktober och december, dock att de delbelopp, som skola erläggas senast den 18 i de fem förstnämnda månaderna, skola avrundas till närmast lägre hela antal kronor, därvid åter­ stoden skall erläggas senast den 18 december.

Om det i 24 § avsedda beloppet under det år, då beloppet skall erläggas, ändras genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift eller om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, skall det belopp, som åter­

står att

betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkrings­

anstalten bestämmer, varvid såsom senaste inbetalningsdag eller senaste inbetalningsdagar skall föreskrivas den 18 i månad eller månader, som angivas i föregående stycke och som infalla under återstoden av året.

Det sagda skall även gälla i fråga om preliminär avgift som debiteras under utgiftsåret.

Tillkommande avgift skall enligt riksförsäkringsanstaltens bestämmande erläggas senast den 18 i månad eller månader, som angivas i första styc­ ket, dock att avgiften icke må fördelas till betalning vid flera än sex inbe- talningstillfällen.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

26 §.

Riksförsäkringsanstalten må, när synnerliga skäl därtill föreligga, med­ giva anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp, som uppbäres av anstalten och förfaller till betalning efter det ansökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst två månader efter utgången av den månad, varunder beloppet skolat erläggas.

Sedan anstånd meddelats, må det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet icke indrivas under tiden för anståndet, cj heller må restavgift uttagas för beloppet.

År arbetsgivare berättigad att utfå för mycket erlagd arbetsgivaravgift, må denna tagas i anspråk för gäldande av arbetsgivaravgift, som med an­ ståndet avses.

Har anståndstiden gått till ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, skall arbetsgivaren erlägga restavgift å den del av beloppet, som då återstod oguldet.

27 §.

Riksförsäkringsanstalten har att utfärda räkning å arbetsgivaravgift, som skall uppbäras av anstalten.

Räkning å belopp, som avses i 24 §, skall översändas till arbetsgivaren senast den 18 januari.

28 §.

Arbetsgivaravgift, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, skall, där anstalten ej medgivit annat betalningssätt, erläggas genom inbetalning till anstaltens postgirokonto medelst inbetalningskort, vilka skola vara fogade vid räkning som avses i 27 §. Inbetalning medelst sådant kort sker kost­ nadsfritt.

29 §.

Efter den 18 i envar av de i 25 § första stycket angivna månaderna åligger det riksförsäkringsanstalten att upprätta och till vederbörande länsstyrelse för indrivning överlämna uppgift i tre exemplar över avgiftsbelopp, som skolat inbetalas till anstalten men icke erlagts inom föreskriven tid eller, om anstånd beviljats, före anståndstidens utgång.

Ogulden del av arbetsgivaravgift skall anses omfatta avgifter och bidrag,

17

som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i arbetsgivaravgiften.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

30 §.

Vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angående tillämpningen av nämnda förordning stadgas om restavgift, indrivning och redovisning av restförd skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprättande av balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avgiftsbelopp som avses i 29 §; dock skall befogenhet, som enligt 58 § 2 mom. angivna förordning tillkommer länsstyrelse eller riksrälcenskapsverket, i stället ut­ övas av riksförsäkringsanstalten. Angående efterkrav och preskription skall vad i 70 och 71 §§ uppbördsförordningen stadgas äga motsvarande till- lämpning, dock att vad i 70 § 2 mom. nämnda förordning sägs beträffande länsstyrelse i stället skall gälla riksförsäkringsanstalten.

31 §.

Till arbetsgivare, vilken vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd arbetsgivaravgift som uppburits av riksförsäkringsanstalten, skall anstalten utan särskild ansökan återbetala vad denne för mycket erlagt.

Häftar arbetsgivaren för restförd arbetsgivaravgift, äger han utfå allenast vad som överstiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall gottskrivas honom till gäldande av den oguldna arbets­ givaravgiften jämte restavgift.

Äger arbetsgivare på grund av nedsättning av slutlig avgift återbekomma 1 24 § avsett belopp eller del därav och sker återbetalning efter utgången av det år varunder beloppet skolat erläggas, skall arbetsgivaren för tiden från och med den 1 januari nästfoljande år till och med den dag, då återbetalning sker, erhålla ränta efter fem procent för år å vad han äger utfå av beloppet. Uppkommer öretal vid beräkning av sådan ränta, skall räntebeloppet jämnas till närmast högre hela krontal. Ränta skall dock ej utgå, om räntebeloppet skulle understiga fem kronor.

Vid återbetalning av tillkommande avgift skall vad i tredje stycket sägs äga motsvarande tillämpning, varvid skall iakttagas att, därest avgiften be­ talts i flera poster och återbetalningen avser allenast viss del av det sam­ manlagda avgiftsbeloppet, det för mycket erlagda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist guldits.

Särskilda bestämmelser

32 §.

Bestämmelserna i denna förordning äga icke tillämpning å arbetsgivar­ avgift, som staten har att erlägga i sin egenskap av arbetsgivare. Dylik av­ gift beräknas och redovisas enligt föreskrifter, vilka meddelas av Konungen.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

18

33 §.

Den som i handling till ledning för beräkning av avgiftsunderlag upp- såtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att för ho­ nom eller den han företräder leda till frihet från arbetsgivaravgift eller till för låg sådan, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Böterna skola vid uppsåtlig gärning bestämmas till högst fem gånger det belopp, som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle hava undandragits, dock minst etthundra kronor. I fråga om gärning, som begås av grov oaktsamhet, skola böterna bestämmas till högst hälften av vad nyss sagts, men likväl ej lägre än femtio kronor.

Den som frivilligt rättar oriktig uppgift vare fri från straff. Den som förskyllt fängelse må, efter omständigheterna, dömas att gälda straffavgift med högst tre gånger det belopp, som undandragits eller kunde hava undandragits. Ådömd straffavgift tillfaller kronan.

34 §.

Har arbetsgivare, som är skyldig att utan anmaning avlämna arbetsgivar- uppgift, icke behörigen avlämnat sådan uppgift inom föreskriven tid eller avlämnar han arbetsgivaruppgift med så bristfälligt innehåll att den uppen­ barligen icke är ägnad att ligga till grund för beräkning av avgiftsunderlag, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas arbetsgivare som ej fullgör skyldighet att utan anmaning vid arbetsgivaruppgift foga sådan uppgift varom förmäles i 5 § andra stycket.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Brott, som i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas endast efter an­ mälan av riksförsäkringsanstalten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

35 §.

Vite, som förelägges enligt denna förordning, må ej bestämmas under etthundra kronor eller över femtusen kronor.

Om uttagande av förelagt vite har riksförsäkringsanstalten att göra hem­ ställan hos vederbörande åklagare. Utan sådan hemställan må talan ej väckas.

36 §.

Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift påförts honom obehörigen eller med oriktigt belopp, äger han söka rättelse hos riksförsäkringsan­ stalten inom ett år efter det han erhållit vederbörlig debetsedel eller räk­ ning. Då fråga är om storleken av avgiftsunderlag skall vad nu sagts icke gälla, om arbetsgivaren erhållit underrättelse som avses i 12—14 §§.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse in­

19

givas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av skat­ ten. Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen till riksförsäkringsanstalten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

37 §.

Över beslut, varigenom vite förelagts, ävensom över beslut rörande an­ stånd med avlämnande av arbetsgivaruppgift må klagan icke föras.

38 §.

Över annat beslut av riksförsäkringsanstalten enligt denna förordning än i 37 § avses må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det kla­ ganden erhållit del av beslutet.

Över försäkringsrådets beslut må klagan icke föras. Riksförsäkringsanstaltens beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan.

Om försäkrads egen avgift

39 §.

Avgift enligt 34 § lagen om försäkring för allmän tilläggspension (t til­ läggspensionsavgift) skall, med iakttagande av vad i 40 § sägs, debiteras och uppbäras i enlighet med vad som stadgas i uppbördsförordningen.

40 §.

Tilläggspensionsavgift skall vara erlagd före den 1 oktober året näst efter taxeringsåret eller, såvitt gäller i tillkommande skatt ingående tilläggspen­ sionsavgift, inom fyra månader efter utgången av den månad, under vilken den sista av de för skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna in­ fallit.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt, icke till fullo erlagts inom tid, som i första stycket sägs, skall den slutliga och den tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Innan omdebitering verkställes, skall den försäkrade beredas tillfälle att yttra sig. Om verkställd omdebitering skall den försäkrade underrättas. Sådan underrättelse skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över beslutet, och skall beträffande underrättelsen i övrigt gälla vad i 15 § andra stycket stadgas.

41 §.

Skall enligt 9 § första stycket lagen om försäkring för allmän tilläggspen­ sion pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodo­ räknas den försäkrade, oaktat tilläggspensionsavgift för året icke till fullo

20

erlägges inom tid som angives i 40 § första stycket, må riksförsäkrings- anstalten efter framställning från den försäkrade eller dödsboet efter ho­ nom medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av avgiften, därest ömmande omständigheter föreligga.

42 §.

över beslut om sådan omdebitering som avses i 40 § andra stycket må besvär anföras i den ordning, varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § upp- bördsförordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Gemensamma bestämmelser

43 §.

Handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning, må icke tillhandahållas annan tjänsteman än den som i och för sin befattning bör erhålla del därav.

Den som äger taga del av handling, varom i första stycket sägs, må i den mån så erfordras för fullgörande av vad som enligt denna förordning ålig­ ger honom, jämväl taga del av självdeklaration och annan uppgift eller handling, som avlämnats till ledning vid årlig taxering, och handling, som upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringsförordningen, ävensom handling, som avlämnats till ledning för uppbörd av skatt.

Den som tagit del av handling, som i första eller andra stycket sägs, må ej i vidare mån än som erfordras för utövning av tjänst offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

44 §.

Riksförsäkringsanstalten äger för varje år från vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig ett belopp motsvarande skillnaden mellan sum­ man av de arbetsgivaravgifter, som enligt vad i 17 § andra stycket sägs under året anmälts för påföring i samband med slutlig skatt, och vad som av dessa avgifter kan enligt av Konungen fastställda grunder beräknas bliva avskrivet på grund av bristande betalning. Beloppet skall fördelas mellan avgifter och bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i nyssnämnda avgiftssumma.

Avgiftsbelopp som avses i 29 § skola i den mån de inflyta av veder­ börande länsstyrelse redovisas till riksförsäkringsanstalten. Belopp, som redovisas visst år, skall fördelas mellan avgifter och bidrag som i 1 § sägs i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i summan av de under nästföregående år debiterade slutliga avgifterna.

Riksförsäkringsanstalten må i samma ordning som i första stycket sägs varje år tillgodoföra sig ett belopp motsvarande summan av de under näst­

21

föregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

45 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna förordning, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndi­ gande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1960 med följande undantag och inskränkningar.

1. Bestämmelserna i 3—15 §§ skola äga tillämpning första gången vid beräkning av arbetsgivaravgift för år 1960.

2. Bestämmelserna i 16—31 §§ skola icke gälla beträffande sådana av­ gifter och bidrag för år 1959, som enligt förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkesskade­ försäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän sjuk­ försäkring m. m. skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i upp- bördsförordningen eller som arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i ömse­ sidigt försäkringsbolag har att erlägga.

3. Preliminär avgift för åren 1960 och 1961 skall, därest icke riksförsäk­ ringsanstalten finner särskild beräkning av avgiften böra ske för vinnande av bättre överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften, utgå för år 1960 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift för år 1958 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt la­ gen om yrkesskadeförsäkring och 2,7 gånger hans bidrag för samma år enligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp samt för år 1961 med belopp motsvarande summan av arbetsgivarens avgift för år 1959 för obligatorisk försäkring i riksförsäkringsanstalten enligt la­ gen om yrkesskadeförsäkring och 3,3 gånger hans bidrag för samma år en­ ligt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskapshjälp.

4. Räkning som avses i 27 § andra stycket skall år 1960 översändas till arbetsgivaren senast den 31 januari.

5. Bestämmelserna i 44 § första och tredje styckena skola tillämpas första gången år 1961.

6. Avgiftsbelopp, som enligt 44 § andra stycket inflyta till riksförsäk­ ringsanstalten under åren 1960 och 1961, skola fördelas mellan avgifter och bidrag, som avses i 1 §, i samma proportion som sådana avgifter och bidrag ingå i summan av de under år 1961 debiterade slutliga avgifterna.

Har kollektivavtal enligt 37 § lagen om försäkring för allmän tilläggspen­ sion godkänts efter det att arbetsgivaruppgift enligt denna förordning och

22

kontrolluppgifter enligt 37 § taxeringsförordningen avlämnats för år 1960,

åligger det arbetsgivare, som är bunden av avtalet, att till riksförsäkrings-

anstalten senast inom två månader efter godkännandet inkomma med den

utredning, som anstalten må finna erforderlig för bestämmande av avgifts­

underlaget för år 1960 i vad avser försäkringen för allmän tilläggspension,

ävensom nya kontrolluppgifter för år 1960 beträffande arbetstagare, å vilka

avtalet är tillämpligt. Kontrolluppgifterna, som skola avlämnas i två exem­

plar, skola vara märkta på sätt riksförsäkringsanstalten föreskriver. Har

avgiftsunderlag för år 1960 redan bestämts för arbetsgivare som nu sagts,

skall sådant underlag undanröjas eller ändras efter vad som föranledes av

den enligt detta stycke avgivna utredningen.

Förordningen den 4 juni 1954 (nr 341) om uppbörd av vissa försäkrings­

avgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbets­

givare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. skall upphöra att

gälla med utgången av år 1959, dock att förordningens bestämmelser även

därefter skola tillämpas i fråga om dels upprättande av arbetsgivarförteck-

ning för år 1959, dels ock debitering och uppbörd av sådana avgifter och

bidrag för sagda år, som skola uppbäras i enlighet med vad som stadgas i

uppbördsförordningen eller som avses i 7 § förstnämnda förordning.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till stadgande, som ersatts

genom bestämmelse i denna förordning, skall hänvisningen i stället gälla

den bestämmelsen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

23

Förslag

till

Förordning

angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän

tilläggspension, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Redare skall för varje år å vad han under året utgivit i lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad till sådan arbetstagare hos honom, som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, er­ lägga avgift enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension samt bidrag jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring och lagen om moderskaps- hjälp enligt vad nedan sägs.

2

§•

Konungen skall fastställa procentsats dels för uttaget av avgiften till försäkringen för allmän tilläggspension, dels ock för uttaget av ett samman­ lagt bidrag till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moder- skapshjälpen. Beslut om de båda procentsatser, som skola tillämpas för visst år, skall fattas under året dessförinnan.

För avgiften skall procentsatsen för visst år utgöra en på sätt nedan sägs bestämd andel av den procentsats, som med stöd av 32 § lagen om för­ säkring för allmän tilläggspension fastställts för året. Procentsatsen för bidraget skall utgöra samma andel av de sammanlagda procenttalen enligt 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 § lagen om mo- derskapshjälp. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i me­ deltal för den 31 december under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatserna fastställas. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande 300 registerton. Procentsatserna beräknas med två decimaler.

3 §.

Avgiften till försäkringen för allmän tilläggspension utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan därifrån dragits dels ett belopp motsvarande det beräknade genomsnittliga antalet dylika arbetstagare hos

24

honom under året multiplicerat med det i 10 § lagen om försäkring för all­

män tilläggspension omförmälda basbelopp, som gäller vid årets ingång,

dels ock för varje arbetstagare sådan del av lön, som för år räknat överstigit

sju och en halv gånger nämnda basbelopp. Härvid skall arbetstagare, som

under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas såsom en arbets­

tagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning,

medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräk­

nas med en decimal.

4 §•

Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moder-

skapshjälpen utgår efter den för året gällande procentsatsen och beräknas

för varje redare å summan av lön till arbetstagare som i 1 § sägs, sedan

därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat

överstigit femtontusen kronor. Härvid skall bortses från arbetstagare, som

icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, så

ock från arbetstagare, som jämlikt 28 § lagen om allmän sjukförsäkring

undantagits från försäkringen för tilläggssjukpenning.

5 §.

Bidraget till kostnaderna för den allmänna sjukförsäkringen och moder-

skapshjälpen skall fördelas mellan sjukvårdsförsäkringen, försäkringen för

tilläggssjukpenning och moderskapshjälpen i enlighet med förhållandet

mellan de i 38 § första stycket lagen om allmän sjukförsäkring och 12 §

lagen om moderskapshjälp angivna procenttalen för bidragen till nämnda

ändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

6

§•

De närmare föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna förordning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyn­

digande, av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

25

Förslag

till

Förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 25 §, 37 § 2 mom. och 39 § 1 mom. taxerings­

förordningen den 23 november 19561, skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives samt att till 37 § samma förordning skall fogas ett nytt mo­

ment, betecknat 5 inom., av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

25

Allmän s j ä 1 v d e k 1 a r a t i o i

Allmän självdeklaration skall där­

jämte innehålla de uppgifter, som för

särskilda fall föreskrivas i denna för­

ordning.

Har skattskyldig —

Belopp, som-----------

(Föreslagen lydelse)

§•

-------- — dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall där­

jämte innehålla de uppgifter, som

för särskilda fall föreskrivas i den­

na förordning eller som erfordras

för beräkning av pensionsgrundan-

de inkomst enligt lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension.

sådan förmögenhet.

— öretal bortfalla.

2 m o m. Vid avlämnande

Avser sådan---------------------

I kontrolluppgift, — — —

Därest vid------------------------

Har arbetsgivare--------------

I kontrolluppgift------------

Särskild uppgiftshandling -

Kontrolluppgift, som — -—-

37 §.

- --- -------------iakttagas följande.

— -— förmånen utgått.

------traktamentsersättning utgått.

-----som avdragits.

I kontrolluppgift enligt 1 mom.

första, andra eller sjunde punkten

skall angivas, huruvida arbetsgiva­

ren har att för utgivet belopp erlägga

avgift enligt 33 § lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension.

— sålunda uppburits.

— preliminär A-skatt.

— —------- före taxeringsåret.

------- till försäkringen.

1 Senaste lydelse av 37 § 2 mom. se SFS 1959:173 och av 39 § 1 mom. se SFS 1958:299.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Uppgift skall avfattas å blankett

enligt fastställt formulär eller å an­

nan för ändamålet lämpad blankett.

(Föreslagen lydelse)

Uppgift skall avfattas å blankett

enligt fastställt formulär eller å an­

nan för ändamålet lämpad blankett.

År arbetsgivaren bunden av kollek­

tivavtal enligt 37 § lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension, skall

uppgift rörande anställd, å vilken

avtalet är tillämpligt, vara märkt på

sätt riksskattenämnden föreskriver.

5 mom. Den som har att avläm­

na kontrolluppgift enligt 1 mom.

första, andra eller sjunde punkten

skall senast den 31 januari under

taxeringsåret till inkomsttagaren

översända ett exemplar av uppgiften.

Om skyldighet att vid arbetsgivar-

uppgift, som skall lämnas enligt för­

ordningen angående uppbörd av av­

gifter enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, m. m., foga

kontrolluppgift som nyss sagts stad­

gas i nämnda förordning.

1 mom. I särskilda

Uppgiftsskyldig 2

Vem uppgiften

skall avse

1. Den som------------- Den som------------- — till

avlämna kontrolluppgift, fälligt arbete.

(Nuvarande lydelse)

39 §.

--------—---------följande uppställning:

Vad uppgiften

2. Den som----------- el­

ler gruppen.

Medlem av arbetslaget

eller gruppen.

skall avse

Åtnjutna förmåner,

därest icke uppgiftsskyl-

dighet utan anmaning

föreligger, med upplys­

ning, då förmånerna av­

se kortare tid än helt år,

om den tidrymd, för vil­

ken de åtnjutits.

Till medlem utgivet

belopp.

9. Redare.

Den som erlagt sjö­

mansskatt.

Åtnjutna förmåner.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

1 mom. I särskilda---------------------Uppgiftsskyldig Vem uppgiften

skall avse

1. Den som------------- Den som------------------tillavlämna kontrolluppgift, fälligt arbete.

(Föreslagen lydelse)

39 §.

--------------------- följande uppställning:

uppgiften

2. Den som----------- el­ ler gruppen.

Medlem av arbetslaget eller gruppen.

Vad

skall avse Åtnjutna förmåner, därest icke uppgiftsskyl- dighet utan anmaning föreligger, med upplys­ ning dels, då förmåner­ na avse kortare tid än helt år, om den tidrymd, för vilken de åtnjutits, och dels huruvida det åligger arbetsgivaren att för förmånerna erlägga avgift enligt 33 § lagen om försäkring för all­ män tilläggspension.

Till medlem utgivet belopp med upplysning huruvida det åligger ar­ betsgivaren att för be­ loppet erlägga avgift en­ ligt 33 § lagen om för­ säkring för allmän till­ läggs pension.

9. Redare.

Den som erlagt sjö- Åtnjutna förmåner, mansskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1961; dock att förordning­ ens bestämmelser skola gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras för förordningens tillämpning efter ikraftträdandet.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom., 4 § 1 mom., 25 §

samt 27 § 1 och 3 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skola er­

hålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Med skatt förstås i denna förord­

ning, där icke annat angives, stat­

lig inkomstskatt, statlig förmögen­

hetsskatt, utskiftningsskatt, ersätt­

ningsskatt, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering,

sjukförsäkringsavgifter för den obli­

gatoriska försäkringen enligt lagen

om allmän sjukförsäkring, arbetsgi­

varavgifter som avses i 2 ^ förord­

ningen om uppbörd av vissa försäk­

ringsavgifter enligt lagen om yrkes­

skadeförsäkring och av bidrag från

arbetsgivare jämlikt lagen om all­

män sjukförsäkring m. m., sådana

byggnadsforskningsavgifter enligt

förordningen angående byggnads-

forskningsavgift vilka icke uppbäras

av riksförsäkringsanstalten, även­

som annuiteter å avdikningslån och

å förskott för avlösning av frälserän-

tor.

Kungl. Maj :t--------------- --------- före

(Föreslagen lydelse)

§•

Med skatt förstås i denna förord­

ning, där icke annat angives, stat­

lig inkomstskatt, statlig förmögen­

hetsskatt, utskiftningsskatt, ersätt­

ningsskatt, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering

(folkpensionsavgifter), avgifter en­

ligt 34 § lagen om försäkring för all­

män tilläggspension (tilläggspen-

sionsavgifter), sjukförsäkringsavgif­

ter för den obligatoriska försäkring­

en enligt lagen om allmän sjukför­

säkring, arbetsgivaravgifter som av­

ses i 17 § förordningen angående

uppbörd av avgifter enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspen­

sion, m. m., sådana byggnadsforsk­

ningsavgifter enligt förordningen an­

gående byggnadsforskningsavgift vil­

ka icke uppbäras av riksförsäkrings­

anstalten, ävensom annuiteter å av­

dikningslån och å förskott för avlös­

ning av frälseräntor.

skriften avses.

1 Senaste lydelse av 1 §, 2 § 3 mom., 3 § 1 mom. och 25 § se SFS 1954:340, av 4 § 1 mom. se

SFS 1955:125, av 27 § 1 mom. se SFS 1958:300 samt av 27 § 3 mom. se SFS 1957:667.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2

§.

3 mom. Kvarstående skatt-------------nyss sagts.

För visst år erlagd preliminär el­

ler kvarstående skatt i kommun,

inom vilken vederbörande år skatt-

skyldig till statlig inkomstskatt,

skall anses i första hand utgöra be­

talning av tilläggspensionsavgift för

året. 1 fråga om erlagd tillkomman­

de skatt skall motsvarande gälla be­

träffande tilläggspensionsavgift som

ingår i den tillkommande skatten.

3 §.

1 mom. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga taxe­

ringen året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med belopp,

vilket så nära som möjligt kan an­

tagas motsvara i den slutliga skat­

ten ingående statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, pensions­

avgift, sjukförsäkringsavgift, kom­

munal inkomstskatt, landstingsme-

del och tingshusmedel. 4

1 m o in. I den omfattning nedan

angives skall skattskyldig i kommun,

där han kan antagas bliva påförd

slutlig skatt enligt den årliga taxe­

ringen året näst efter inkomståret,

utgöra preliminär skatt med belopp,

vilket så nära som möjligt kan an­

tagas motsvara i den slutliga skatten

ingående statlig inkomstskatt, stat­

lig förmögenhetsskatt, folkpensions­

avgift, tilläggspensionsavgift, sjuk­

försäkringsavgift, kommunal in­

komstskatt, landstingsmedel och

tingshusmedel.

4 §•

1 m o m. Har lokal------------sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller

den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar,

nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kom- att den skattskyldige icke kom­

mer att taxeras för annan inkomst mer att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet,

att den skattskyldige icke har att

erlägga tilläggspensionsavgift, samt

30

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl­

dige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio kro­

nor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och

trehundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsva­

rande för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola ------------------------- antal kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175

är

1959

25 §.

Vid debitering av preliminär B-skatt med ledning av preliminär taxering

skall iakttagas:

att pensionsavgift uträknas med

tillämpning av 19 § lagen om folk­

pensionering, därvid iakttages att så­

dan avgift icke påföres någon för in­

komstår före det, under vilket han

fyller sjutton år, eller efter det un­

der vilket han fyllt sextiofem år;

att folkpensionsavgift uträknas

med tillämpning av 19 § lagen om

folkpensionering, därvid iakttages att

sådan avgift icke påföres någon för

inkomstår före det, under vilket han

fyller sjutton år, eller efter det under

vilket han fyllt sextiofem år;

att tilläggspensionsavgift uträknas

med tillämpning av den procentsats

för avgiftsuttaget, som fastställts för

inkomståret;

att sjukförsäkringsavgift påföres i enlighet med vad den i 91 § lagen om

allmän sjukförsäkring omförmälda tillsynsmyndigheten bestämmer för in­

komståret med iakttagande tillika av vad i 2 § 4 mom. denna förordning sägs;

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som bestämts för inkomståret; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträk­

nas med ledning av de belopp för skattekrona och skatteöre, som för inkomst­

året bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsam-

hälle, landsting och tingslag.

27 §.

1 mom. Vid debitering av slutlig skatt skall iakttagas:

att för skattskyldiga, som avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, sådan skatt uträknas med tillämpning av det procenttal av

grundbeloppet, som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken

skall avräknas mot den ifrågavarande slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes

uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot ifrågavarande slutliga skatt, dock att, därest annan utdebitering fastställts för den slutliga skatten än för den preliminära skatten, den kommunala inkomstskatten skall utgöras efter den utdebitering som bestämts att gälla för den slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel påföras i en gemensam post, därvid iakttages att skattebeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till helt krontal;

att skogsvårdsavgift uträknas med tillämpning av det promilletal, som enligt vad därom särskilt är stadgat bestämts för det år då den slutliga skat­ ten debiteras;

att tilläggspensionsavgift uträknas med tillämpning av den för inkomst­ året fastställda procentsatsen för av­ giftsuttaget, därvid öretal bortfaller;

att i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift debiteras med belopp som ut­ räknats av allmän sjukkassa, dock att vid debiteringen skall beaktas vad i 33 och 35 §§ lagen om allmän sjukförsäkring stadgas angående avgiftsplikt och nedsättning av avgift;

att makars sjukförsäkringsavgifter skola i fall, varom i 2 § 4 mom. sägs, i en gemensam post påföras den av makarna, för vilken beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst;

att i 1 § omförmäld arbetsgivaravgift och byggnadsforskningsavgift debi­ teras i en gemensam post; samt

att i 1 § omförmäld annuitet eller, därest skattskyldig har att erlägga flera annuiteter av samma slag, summan av dessa påföres i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller.

3 in o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skatt­ skyldige till statsverket erlägga rän­ ta med nio procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det över­ skjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp, ränta

3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en femtedel av den slutliga skatten eller med minst tiotusen kronor, skall den skattskyl­ dige till statsverket erlägga ränta med nio procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kro­ nor; dock att det belopp, varå ränta sålunda skall beräknas, skall avrun­ das till närmast lägre hundratal kro­ nor. Vid bedömande av om och med vilket belopp, ränta skall utgå, skall

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

skall utgå, skall i den slutliga skat­

ten icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller i 1 § omför-

mälda avgifter eller annuiteter med

undantag av pensionsavgift och sjuk­

försäkringsavgift, ej heller skall i

den preliminära skatten inräknas

sådan i 2 mom. under 3) omförmäld

preliminär skatt, som erlagts efter

den 30 april året näst efter inkomst­

året.

(Föreslagen lydelse)

i den slutliga skatten icke inräknas

utskiftningsskatt, ersättningsskatt

eller i 1 § omförmälda avgifter eller

annuiteter med undantag av folk­

pensionsavgift, tilläggspensionsavgift

och sjukförsäkringsavgift, ej heller

skall i den preliminära skatten inräk­

nas sådan i 2 mom. under 3) omför­

mäld preliminär skatt, som erlagts

efter den 30 april året näst efter in­

komståret.

Vadi------ - — —-------------------- omförmäld ränta.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960. I samband där­

med skall iakttagas att preliminär

B-skatt för inkomståren 1960 och

1961 må, därest skatten icke beräk­

nas med ledning av preliminär taxe­

ring, bestämmas utan avseende d

skyldighet att erlägga tilläggspen­

sionsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

33

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 38 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 19461 skall upphöra att gälla samt att 38 § 3 och 4 mom., 43 § 1 mom. och 62 § 2 mom. samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

38

3 mom. Mantalsuppgift och ar­ betsgivareuppgift skola lämnas en­ ligt av riksbyrån fastställda formu­ lär. Angående vad sådana uppgifter skola innehålla förordnar Konungen.

Uppgifter, som här avses, må läm­ nas i slutet konvolut försett med an­ teckning om namn å den eller de personer uppgiften avser.

4 m o m. Blanketter till mantals- uppgifter och arbetsgivareuppgifter skola i den ordning Konungen före­ skriver på statsverkets bekostnad tillhandahållas de uppgiftsskyldiga.

(Föreslagen lydelse)

§•

3 m o in. Mantalsuppgift skall lämnas enligt av riksbyrån fastställt formulär. Angående vad sådan upp­ gift skall innehålla förordnar Ko­ nungen. Uppgift, som här avses, må lämnas i slutet konvolut försett med anteckning om namn å den eller de personer uppgiften avser.

4 m o m. Blanketter till mantals- uppgifter skola i den ordning Ko­ nungen föreskriver på statsverkets bekostnad tillhandahållas de upp­ giftsskyldiga.

43 §.

1 mom. Det åligger vederbörande fastighetsägare eller den i hans stäl­ le är att insamla i 38 § 1 och 2 mom. omförmälda uppgifter för fysiska och juridiska personer inom fastig­ heten.

Uppgifterna skola---------------------— är stadgat. Det åligger------------------------- å konvolutet. Uppgifterna skola------------------------- finnes anordnat * 3

1 mom. Det åligger vederböran­ de fastighetsägare eller den i hans ställe är att insamla i 38 § 1 mom. omförmälda uppgifter för fysiska personer inom fastigheten.

1 Senaste lydelse av 38 § 2—4 mom., 43 § 1 mom. samt 62 § 2 mom. se SFS 1953:93.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1959.1 saml. Nr 175

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Uppgiftsskyldig fysisk person, som

ej skall mantalsskrivas å viss fastig­

het, har att själv inom den i andra

stycket stadgade tid till vederböran­

de roteombud, pastor eller insam­

lingsställe avlämna uppgift, varom

i 38 § 1 och 2 mom. förmäles.

62

2 mom. Försummelse att lämna

sådan arbetsgivareuppgift, varom i

38 § 2 mom. förmäles, så ock under­

låtenhet att iakttaga vad i 41 § stad­

gas straffes med böter högst tre­

hundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

Uppgiftsskyldig fysisk person, som

ej skall mantalsskrivas å viss fastig­

het, har att själv inom den i andra

stycket stadgade tid till vederbörande

roteombud, pastor eller insamlings­

ställe avlämna uppgift, varom i 38 §

1 mom. förmäles.

§•

2 mom. Underlåtenhet att iakt­

taga vad i 41 § stadgas straffes med

böter högst trehundra krqnor.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960; dock skola äldre

bestämmelser gälla i fråga om upp­

gift till mantalsskrivningen för år

1960 eller tidigare år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

35

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen den 3 januari 1947 om allmän sjuk­

försäkring1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

38 §.

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjuk-

vårdsförsäkringen och försäkringen

för tilläggssjukpenning. Bidraget

skall för varje kalenderår utgöra, så­

vitt angår sjukvårdsförsäkringen tju­

gofem hundradels procent och beträf­

fande försäkringen för tilläggssjuk­

penning åttiofem hundradels pro­

cent, allt av den lön i penningar eller

naturaförmåner, som arbetsgivaren

under året utgivit till sådana hos ho­

nom anställda arbetstagare, som äro

obligatoriskt försäkrade enligt la­

gen om yrkesskadeförsäkring. Här­

vid skall hänsyn icke tagas till ar­

betstagare, som jämlikt 28 § un-

dantagits från försäkringen för till-

läggssjukpenning eller som är ut­

ländsk sjöman, vilken ej är mantals­

skriven i riket, och ej heller till ar­

betstagares lön i vad lönen översti­

ger femtontusen kronor för år räk­

nat. För beräkning av naturaförmå­

ner skall gälla vad i 8 § sägs. Grun-

Arbetsgivare är pliktig att erlägga

bidrag till kostnaderna för sjukvårds­

försäkringen och försäkringen för

tilläggssjukpenning. Bidraget skall

för varje kalenderår utgöra, såvitt

angår sjukvårdsförsäkringen tjugo­

fem hundradels procent och beträf­

fande försäkringen för tilläggssjuk­

penning åttiofem hundradels pro­

cent, allt av den lön i penningar eller

naturaförmåner i form av kost eller

bostad, som arbetsgivaren under året

utgivit till sådana hos honom anställ­

da arbetstagare, som äro obligato­

riskt försäkrade enligt lagen om yr­

kesskadeförsäkring. Härvid skall

hänsyn icke tagas till arbetstagare,

vars lön under året ej uppgått till

trehundra kronor eller som jämlikt

28 § undantagits från försäkringen

för tilläggssjukpenning, och ej heller

till arbetstagares lön i vad lönen

överstiger femtontusen kronor för år

räknat.

Om beräkning av redares bidrag

1 Senaste lydelse av 38 § se SFS 1958:457.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

das försäkringsavgift, som arbetsgi­

varen skall erlägga jämlikt lagen om

yrkesskadeförsäkring, å särskild be­

räkning av arbetstagares lön, skall

den sålunda beräknade lönen ligga

till grund jämväl vid beräkningen av

bidrag som i denna paragraf sägs.

Angående debitering--------------------

(Föreslagen lydelse)

avseende lön till vissa sjömän år sär­

skilt stadgat.

— därom förordnar.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960; dock skola äldre be­

stämmelser gälla i fråga om bidrag

för år 1959 eller tidigare år.

Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

37

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp

Härigenom förordnas, att 12 § lagen den 21 maj 1954 om moderskaps­

hjälp1 skall erhålla ändrad lydelse på

(Nuvarande lydelse)

12

Arbetsgivare är skyldig att för var­

je kalenderår erlägga bidrag till

kostnaderna för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner,

som han under året utgivit till så­

dana hos honom anställda arbetsta­

gare, som äro obligatoriskt försäk­

rade enligt lagen om yrkesskadeför­

säkring. I fråga om sådant bidrag

skall i övrigt tillämpas vad som i

38 och 39 §§ lagen om allmän sjuk­

försäkring finnes stadgat om arbets­

givares bidrag till försäkringen för

tilläggssjukpenning.

sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetsgivare är skyldig att för var­

je kalenderår erlägga bidrag till kost­

naderna för tilläggspenning med

fyra hundradels procent av den lön

i penningar eller naturaförmåner i

form av kost eller bostad, som han

under året utgivit till sådana hos

honom anställda arbetstagare, som

äro obligatoriskt försäkrade enligt

lagen om yrkesskadeförsäkring. I

fråga om sådant bidrag skall i öv­

rigt tillämpas vad som i 38 och 39 §§

lagen om allmän sjukförsäkring fin­

nes stadgat om arbetsgivares bidrag

till försäkringen för tilläggssjukpen­

ning, dock att beträffande beräkning

av redares bidrag avseende lön till

vissa sjömän gäller vad därom är

särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960; dock skola äldre be­

stämmelser gälla i fråga om bidrag

för år 1959 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse av 12 § se SFS 1955:403.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12

Sist skola, i den män ej bättre

rätt äger rum jämlikt 6 §, med

förmånsrätt ur gäldenärens egen­

dom så i fast som löst gäldas med

lika rätt sinsemellan: statlig in­

komstskatt, statlig förmögenhets­

skatt, utskiftningsskatt, ersättnings­

skatt, fondskatt, kommunal inkomst­

skatt, landstingsmedel, tingshusme­

del, pensionsavgift enligt lagen om

folkpensionering, sj ukförsäkringsav-

gift för den obligatoriska försäkring­

en enligt lagen om allmän sjukför­

säkring, bidrag från arbetsgivare

jämlikt sistnämnda lag och lagen om

moderskapshjälp, av statsverket för­

skjutna försäkrings- och tilläggsav­

gifter enligt lagen om yrkesskadeför­

säkring samt avgiftstillägg jämlikt

lagen angående omreglering av vissa

ersättningar enligt lagen om försäk­

ring för olycksfall i arbete m. m„

samtliga skatter, avgifter och bidrag

dock endast om de enligt verkställd

debitering förfallit till betalning in­

nan beslutet om egendomens avträ-

kap. 12 § handelsbalken

§ handelsbalken1 skall erhålla ändrad

(Föreslagen lydelse)

§•

Sist skola, i den mån ej bättre rätt

äger rum jämlikt 6 §, med förmåns­

rätt ur gäldenärens egendom så i

fast som löst gäldas med lika rätt

sinsemellan:

statlig inkomstskatt,

statlig förmögenhetsskatt, utskift­

ningsskatt, ersättningsskatt, fond­

skatt, kommunal inkomstskatt,

landstingsmedel, tingshusmedel, pen­

sionsavgift enligt lagen om folkpen­

sionering, avgift enligt lagen om för­

säkring för allmän tilläggspension,

sjukförsäkringsavgift för den obliga­

toriska försäkringen enligt lagen om

allmän sjukförsäkring, bidrag från

arbetsgivare jämlikt sistnämnda lag

och lagen om moderskapshjälp samt

avgift för obligatorisk försäkring i

riksförsäkringsanstalten enligt lagen

om yrkesskadeförsäkring jämte till-

läggsavgift enligt 39 § sistnämnda

lag och avgiftstillägg jämlikt lagen

angående omreglering av vissa er­

sättningar enligt lagen om försäk­

ring för olycksfall i arbete m. m.,

samtliga skatter, avgifter och bi-

1 Senaste lydelse se SFS 1959:98.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

dande till konkurs meddelas men ej

tidigare än två år före konkursansök­

ningens ingivande. Förmånsrätt som

nu sagts må dock icke åtnjutas för

utskylder eller avgifter, som påförts

på grund av eftertaxering och som el­

jest skolat förfalla till betalning före

den tid, för vilken förmånsrätt enligt

första punkten åtnjutes.

(Föreslagen lydelse)

drag dock endast om de enligt verk­

ställd debitering förfallit till betal­

ning innan beslutet om egendomens

avträdande till konkurs meddelas

men ej tidigare än två år före kon-

kursansökningens ingivande. För­

månsrätt som nu sagts må dock icke

åtnjutas för utskylder eller avgif­

ter, som påförts på grund av efter­

taxering och som eljest skolat för­

falla till betalning före den tid, för

vilken förmånsrätt enligt första

punkten åtnjutes. Vad sist stadgats

skall även gälla beträffande avgifter

eller bidrag, vilka påförts för av­

giftsunderlag som avses i It § för­

ordningen angående uppbörd av av­

gifter enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, m. m.

— — tidigare än två år före konkurs-

- mer än två år före konkursansök-

Enahanda förmånsrätt

ansökningens ingivande.

Förmånsrätt som------

ningens ingivande.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad tydeke av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna Handlingar

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

17

Till myndighet avlämnade uppgif­

ter till ledning för taxering, som av­

ses i taxeringsförordningen, eller el­

jest för beräknande av skatt må ej i

andra fall än i vederbörande skatte-

författning stadgas utan den skatt­

skyldiges samtycke utlämnas till an­

nan tidigare än tjugu år efter uppgif­

tens datum. Vad nu sagts skall även

gälla beträffande handling, som upp­

rättats av myndighet vid taxerings-

kontroll enligt taxeringsförordning­

en eller eljest vid skattekontroll, så

ock beträffande uppteckning av upp­

gifter, som vid muntlig förhandling

inför prövningsnämnd lämnats an­

gående skattskyldigs förhållanden,

om nämnden förordnat att uppteck­

ningen icke må vara för någon till­

gänglig i vidare mån än som gäller i

fråga om självdeklaration. Uppgift,

som av aktiebolag eller ekonomisk

förening lämnats taxeringsmyndig­

het till ledning vid värdesättning av

(Föreslagen lydelse)

§•

Till myndighet avlämnade uppgif­

ter till ledning för taxering, som av­

ses i taxeringsförordningen, eller el­

jest för beräknande av skatt eller ock

för beräknande av pensionsgrundan-

de inkomst enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension eller av

arbetsgivaravgift enligt förordningen

angående uppbörd av avgifter enligt

lagen om försäkring för allmän till-

läggspension, m. m. må ej i andra

fall än i därom gällande författning

stadgas utan den skattskyldiges

eller den för allmän tilläggspension

försäkrades eller den avgiftsskyldi-

ges samtycke utlämnas till annan

tidigare än tjugu år efter uppgif­

tens datum. Vad nu sagts skall även

gälla beträffande handling, som upp­

rättats av myndighet vid taxerings-

kontroll enligt taxeringsförordningen

eller eljest vid skattekontroll, vid be­

räknande av pensionsgrundande in­

komst eller vid kontroll av uppgift

1 Senaste lydelse av 17 { se SFS 1959:97.

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

aktier i bolaget eller andelar i för­

eningen, må ej utan samtycke av den

som lämnat uppgiften utlämnas till

annan tidigare än tjugu år efter upp­

giftens datum. Är det under pågående

utredning rörande någons taxering

av synnerlig vikt att innehållet i kon­

trolluppgift eller annan för taxe-

ringskontroll enligt taxeringsförord-

ningen avsedd handling icke kom­

mer till den skattskyldiges känne­

dom, må myndighet, som innehar

handlingen, vägra att utlämna denna.

Förmögenhetslängd må

Handlingar i----------------

(Föreslagen lydelse)

för beräknande av arbetsgivaravgift,

så ock beträffande uppteckning av

uppgifter, som vid muntlig förhand­

ling inför prövningsnämnd lämnats

angående skattskyldigs förhållanden,

om nämnden förordnat att uppteck­

ningen icke må vara för någon till­

gänglig i vidare mån än som gäller i

fråga om självdeklaration. Uppgift,

som av aktiebolag eller ekonomisk

förening lämnats taxeringsmyndig­

het till ledning vid värdesättning av

aktier i bolaget eller andelar i för­

eningen, må ej utan samtycke av den

som lämnat uppgiften utlämnas till

annan tidigare än tjugu år efter upp­

giftens datum. Är det under pågående

utredning rörande någons taxering

av synnerlig vikt att innehållet i kon­

trolluppgift eller annan för taxe-

ringskontroll enligt taxeringsförord-

ningen avsedd handling icke kommer

till den skattskyldiges kännedom, må

myndighet, som innehar handlingen,

vägra att utlämna denna,

längdens datum.

handlingens datum.

Denna lag tråder i kraft den 1 ja­

nuari 1960.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 5 mom., 46 § 2 mom. och 53 § 1 mom. kom­

munalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till

31 § samma lag*

1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

35

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotteri­

vinst, därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av så­

dan i slutlig eller tillkommande skatt

ingående pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken av­

drag av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

(Föreslagen lydelse)

§•

5 mom. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotteri­

vinst, därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitu­

tion, avkortning eller avskrivning av

sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående folkpensionsavgift el­

ler tilläggspensionsavgift, för vilken

avdrag av den skattskyldige åtnju­

tits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

46

2 mom. I hemortskommunen —

1) för periodiskt —------- —--------

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående pen­

sionsavgift enligt lagen om folkpen­

sionering, som under beskattnings­

året påförts den skattskyldige, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skatt-

§•

------- njuta avdrag:

eller uppfostran;

2) för dels sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående folk­

pensionsavgift eller tilläggspensions­

avgift, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige, dels

ock avgift för pensionsförsäkring,

som ej avses i 33 §, därest avgiften

under beskattningsåret erlagts för

försäkring, vilken äges av den skatt-

1 Senaste lydelse av'35 § 5 mom. se SFS 1955:122, av 46 § 2 mom. se SFS 1958:296, av 53 §

1 mom. se SFS 1959:34 och av punkt 1 av anvisningarna till 31 § se SFS 1954:204.

43

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skyldige själv eller, i förekommande skyldige själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga fall, hans make eller hans omyndiga

barn; samt

barn; samt

3) för dels--------------------------- allmän sjukförsäkring.

Har skattskyldig----------------- — — eller avgiften.

Därest skattskyldig — —------- ---------nämnda tid.

Avdrag, som----------------------------barnbidrag förelegat.

53 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

1 mom. Skyldighet att — — —

för sådan i slutlig eller tillkom­

mande skatt ingående pensionsav­

gift enligt lagen om folkpensione­

ring, som restituerats, avkortats eller

avskrivits, i den mån avdrag därför

av den skattskyldige åtnjutits vid

tidigare års taxeringar;

b) staten:

för inkomst — — -------------—• — —

d) akademier samt Nobelstiftelsen,

så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av stude­

rande vid rikets universitet och hög­

skolor i vilka de studerande enligt

gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järnkon­

toret, så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ända­

mål och kontoret icke lämnar utdel­

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsstiftelser, all­

männa sjukkassor, understödsför^-

eningar, som icke bedriva till liv­

försäkring hänförlig verksamhet,

jämlikt lagen om aktiebolags pen­

sions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshets­

understöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga för­

säkringsbolag för försäkring av

-------------rörelse; samt

för sådan i slutlig eller tillkom­

mande skatt ingående folkpensions­

avgift eller tilläggspensionsavgift,

som restituerats, avkortats eller av­

skrivits, i den mån avdrag därför av

den skattskyldige åtnjutits vid tidi­

gare års taxeringar;

b) staten:

---- av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftel­

sen, så ock allmänna undervisnings­

verk, sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande en­

ligt gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järnkon­

toret, så länge kontorets vinstmedel

användas till allmänt nyttiga ända­

mål och kontoret icke lämnar utdel­

ning åt sina delägare, aktiebolaget

tipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, allmänna pensionsfon­

den, pensionsstiftelser, allmänna

sj ukkassor, understödsföreningar,

som icke bedriva till livförsäkring

hänförlig verksamhet, jämlikt lagen

om aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser bildade stiftelser

för arbetslöshetsunderstöd, sjuk­

hjälp eller hjälp vid olycksfall, så­

dana ömsesidiga försäkringsbolag

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

egendom, å vilka lagen om försäk­

ringsrörelse icke äger tillämpning

eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm och omfatta

allenast visst län eller del av län,

ävensom sådana ömsesidiga försäk­

ringsbolag, som avses i lagen om yr­

kesskadeförsäkring :

för inkomst av fastighet;

e) kyrkor, andra-------------------------

(Föreslagen lydelse)

för försäkring av egendom, å vilka

lagen om försäkringsrörelse icke

äger tillämpning eller vilkas verk­

samhetsområden falla utanför Stock­

holm och omfatta allenast visst län

eller del av län, ävensom sådana

ömsesidiga försäkringsbolag, som

avses i lagen om yrkesskadeförsäk­

ring:

för inkomst av fastighet;

eller rörelse.

Anvisningar till 31 §.

1. Med pension förstås dels belopp,

som annorledes än i följd av försäk­

ring utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensione­

ring, dels ock belopp som utgår på

grund av pensionsförsäkring vare sig

denna tagits i samband med tjänst

eller annorledes.

1. Med pension förstås dels belopp,

som annorledes än i följd av försäk­

ring utgår på grund av föregående

tjänsteförhållande, dels belopp, som

utgår enligt lagen om folkpensione­

ring, dels belopp, som utgår enligt

lagen om försäkring för allmän till-

läggspension, dels ock belopp som ut­

går på grund av pensionsförsäkring

vare sig denna tagits i samband med

tjänst eller annorledes.

Med pensionsförsäkring------- -—- försäkringen upphör.

Ålderspension, som------------anses skälig.

Med efterlevandepension -— --------personer leva.

Såsom efterlevandepension — — — vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen —--------vid omgifte.

Kapitalbelopp, som —--------av efterlevandepensionen.

Skall enligt ------------ två år.

Med kapitalförsäkring---------------än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal------------ en kapitalförsäkring.

Kan livförsäkring,------------ Kungl. Maj :t.

Försäkring, vilken-------------dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall-------------- som huvudförsäkringen.

För att------------ med tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 ja­

nuari 1960.

Kangl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

45

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen den 26 jnli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom om statlig inkomstskatt1 skola erhålla

(Nuvarande lydelse)

4

1 mom. Från sammanlagda be­ loppet av den skattskyldiges inkoms­ ter från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastig­ het och rörelse i utlandet, dock att avdrag icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt, samt att avdrag för realisationsförlust får gö­ ras endast från realisationsvinst eller lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan här i riket påförd till­ kommande skatt, varå skattskyldig under förstnämnda år erhållit debet­ sedel, allt till den del skatten skall erläggas till kommun eller annan kommunal samfällighet.

. och 7 § förordningen den 26 juli 1947 ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 mom. Från sammanlagda be­ loppet av den skattskyldiges inkoms­ ter från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastig­ het och rörelse i utlandet, dock att avdrag icke får göras för underskott i den mån hänsyn därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt, samt att avdrag för realisationsförlust får gö­ ras endast från realisationsvinst eller lotterivinst;

slutlig skatt eller fastighetsskatt, som här i riket påförts skattskyldig på grund av taxering under året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller sådan här i riket påförd tillkom­ mande skatt, varå skattskyldig un­ der förstnämnda år erhållit debetse­ del, allt till den del skatten skall er­ läggas till kommun eller annan kom­ munal samfällighet eller avser så-

Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1958:297 och av 7 § se SFS 1959:35.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

(Nuvarande lydelse)

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnju­

ta avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk ut­

betalning samt för pensionsavgifter

enligt lagen om folkpensionering

ävensom för avgifter för pensionsför­

säkring och för annan personförsäk­

ring, allt i den omfattning som i 46

§ 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Har sådan

(Föreslagen lydelse)

dan tilläggspensionsavgift, som på­

förts den skattskgldige under året

näst före taxeringsåret och för vilken

avdrag icke åtnjutes enligt nästfol­

jande stycke.

Skattskyldig, som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av

beskattningsåret, äger jämväl åtnju­

ta avdrag för periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk ut­

betalning samt för folkpensionsav­

gifter och tilläggspensionsavgifter

ävensom för avgifter för pensions­

försäkring och för annan personför­

säkring, allt i den omfattning som i

46 § 2 mom. kommunalskattelagen

sags.

överlåtande föreningen.

7 §•

Från skattskyldighet — — — ävensom hushållningssällskap:

för all inkomst;

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftel­

sen, så ock allmänna undervisnings­

verk, sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande en­

ligt gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järn­

kontoret, så länge kontorets vinst­

medel användas till allmänt nyttiga

ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebo­

laget tipstjänst, svenska penninglot­

teriet aktiebolag, pensionsstiftelser,

allmänna sjukkassor, understödsför­

eningar, med undantag för dem,

vilka enligt sina stadgar äga med­

dela annan kapitalförsäkring än så­

dan som omfattar kapitalunderstöd

å högst 500 kronor för medlem, jäm-

e) akademier samt Nobelstiftel­

sen, så ock allmänna undervisnings­

verk, sådana sammanslutningar av

studerande vid rikets universitet och

högskolor i vilka de studerande en­

ligt gällande stadgar äro skyldiga att

vara medlemmar, sjömanshus, sven­

ska skeppshypotekskassan, järn­

kontoret, så länge kontorets vinst­

medel användas till allmänt nyttiga

ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, aktiebo­

laget tipstjänst, svenska penninglot­

teriet aktiebolag, allmänna pensions­

fonden, pensionsstiftelser, allmänna

sj ukkassor, understödsföreningar,

med undantag för dem, vilka enligt

sina stadgar äga meddela annan ka­

pitalförsäkring än sådan som om­

fattar kapitalunderstöd å högst 500

47

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

likt lagen om aktiebolags pensions-

kronor för medlem, jämlikt lagen

och andra personalstiftelser bildade om aktiebolags pensions- och andra

stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, personalstiftelser bildade stiftelser

sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, för arbetslöshetsunderstöd, sjuk-

sådana ömsesidiga försäkringsbolag hjälp eller hjälp vid olycksfall, så-

för försäkring av egendom, å vilka dana ömsesidiga försäkringsbolag för

lagen om försäkringsrörelse icke försäkring av egendom, å vilka lagen

äger tillämpning eller vilkas verk- om försäkringsrörelse icke äger till-

samhetsområden falla utanför Stock- lämpning eller vilkas verksamhets-

holm och omfatta allenast visst län områden falla utanför Stockholm

eller del av län, ävensom sådana om- och omfatta allenast visst län eller

sesidiga försäkringsbolag, som avses del av län, ävensom sådana ömsesi-

i lagen om yrkesskadeförsäkring:

diga försäkringsbolag, som avses i

för all inkomst;

lagen om yrkesskadeförsäkring:

för all inkomst;

f) kyrkor, andra-------------------------- hänförlig verksamhet.

Aktiebolag och---------------------- — bolagens verksamhet.

Om aktierna-------------------------- lös egendom.

Riksskattenämnden må, —--------------------- icke föras.

Att personer,-----------------------— samma paragraf.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960.

48

Kungl. Maj:ls proposition nr 175 år 1959

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269)

angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 22 maj 1953 angående

byggnadsforskningsavgift1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3

Byggnadsforskningsavgift påföres

av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande byggnadsforsknings-

avgiften skall i tillämpliga delar gäl­

la vad som är stadgat i förordningen

den 4 juni 195b (nr 3bl) om upp­

börd av vissa försäkringsavgifter en­

ligt lagen om yrkesskadeförsäkring

och av bidrag från arbetsgivare jäm­

likt lagen om allmän sjukförsäkring

m. m., därvid dock i fråga om bygg­

nadsforskningsavgift, som pålägges

arbetsgivare, för vilken försäkring

icke är gällande i anstalten, skall

iakttagas vad i nämnda förordning

stadgats rörande avgift, som uttages

från arbetsgivare vilken i regel har

minst fem arbetstagare i sin tjänst.

§•

Byggnadsforskningsavgift påföres

av riksförsäkringsanstalten.

Beträffande byggnadsforsknings-

avgiften skall i tillämpliga delar gäl­

la vad i förordningen angående upp­

börd av avgifter enligt lagen om för­

säkring för allmän tilläggspension,

m. m. är stadgat rörande arbetsgi­

varavgift.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1960; dock skola äldre

bestämmelser gälla i fråga om bygg­

nadsforskningsavgift för år 1959 el­

ler tidigare år.

1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1958:201.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1959

49

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å

Stockholms slott den 29 oktober 1959.

Närvarande:

Statsministern

E rlander ,

ministern för utrikes ärendena

U ndén ,

statsråden

N

ilsson

, S

träng

, A

ndersson

, L

indell

, L

indström

, L

ange

, L

indholm

,

S

koglund

, E

denman

, N

etzén

, J

ohansson

.^

af

G

eijerstam

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om tilläggspensio­

neringens administration och vissa följdförfattningar till lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension samt anför.

Inledning

Lagen den 28 maj 1959 (nr 291) om försäkring för allmän tilläggspension1

förutsätter i vissa hänseenden, att lagens regler kompletteras genom bestäm­

melser i särskilda författningar, antingen beslutade av Konungen och riks­

dagen gemensamt eller utfärdade av Konungen ensam. Sålunda föreskrives

i 7 §, att närmare bestämmelser rörande beräkning av de i den pensions-

grundande inkomsten ingående inkomstslagen inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete skall beslutas av Konungen med riksdagen.

Enligt samma paragraf skall särskilda bestämmelser gälla om beräkning av

inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands eller har att

erlägga sjömansskatt. Vidare skall Konungen med riksdagen enligt 35 §

förordna om debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Det för-

utsättes också i 33 § att särskilda bestämmelser skall utfärdas rörande

grunderna för beräkning av arbetsgivaravgift för lönerna till vissa sjömän.

I lagens 55 § återfinnes ett allmänt stadgande om att de närmare föreskrif­

ter, som är erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller

efter Konungens bemyndigande av pensionsmyndigheten. Bland de frågor,

rörande vilka Konungen torde få besluta med stöd av sistnämnda stadgande,

märkes förfarandet vid ansökan om pension och prövning av sådan ansö­

kan samt sättet för utbetalning av pensionerna.

Åtskilliga av de spörsmål, vilka sålunda måste regleras i särskild ordning,

aktualiserar frågan om tilläggspensioneringens administration. Enligt 3 §

i lagen handhas försäkringen av den centrala myndighet (pensionsmyndig-

1 Denna lag benämnes i det följande TPL.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

50

heten) och de lokala organ, som Konungen bestämmer. Konungen äger

emellertid jämlikt 62 § förordna, att uppgifter, som enligt lagen skall hand­

has av pensionsmyndigheten, tills vidare skall fullgöras av annan myndig­

het. Genom kungörelse den 28 maj 1959 (nr 294) har Konungen med stöd av

3 § i lagen förordnat, att riksförsäkringsanstalten skall vara pensionsmyn-

dighet.

Valet av riksförsäkringsanstalten som pensionsmyndighet får ses mot

bakgrunden av att det administrativa arbetet inom tilläggspensioneringen

under de tre första åren, då pensioner ännu inte utbetalas, i huvudsak kom­

mer att avse beräkning och registrering av pensionsgrundande inkomster

samt debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen. Socialförsäk­

ringens administrationsnämnd1, som tillsattes i juni 1958 och som utreder

och förbereder frågorna om tilläggspensioneringens administration, har med

hänsyn till de administrativa arbetsuppgifter som enligt vad nyss sagts

kommer att bli aktuella i inledningsskedet som en första etapp i sitt arbete

utarbetat förslag rörande dessa uppgifters handhavande m. in. I ett den 23

maj 1959 avgivet betänkande, benämnt Tilläggspensioneringens administra­

tion (SOU 1959: 12), har nämnden sålunda framlagt förslag till förordning

om beräkning av pensionsgrundande inkomst in. m. enligt lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension och förordning om uppbörd av arbetsgivares

socialförsäkringsavgifter m. m. ävensom föreslagit ändringar i åtskilliga

författningar, bl. a. på skatteväsendets och socialförsäkringens område.

Frågan om sättet för beräkning av arbetsgivaravgifter för lön till sjömän,

som har att erlägga sjömansskatt, har vidare utretts av särskild utrednings­

man — landskamreraren A. Morén — vilken den 19 maj 1959 avgivit en

promemoria (stencilerad) med förslag till lag i ämnet m. m.

Över nämndens betänkande har, efter remiss, yttranden avgivits av stats­

kontoret, riksräkenskapsverket, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, länssty­

relserna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län, järnvägsstyrelsen, gene­

ralpoststyrelsen, telestyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, försva­

rets fabriksstyrelse, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksskattenämn­

den, centrala uppbördsnämnden, statens organisationsnämnd, uppbörds-

organisationskominittén, kommittén för maskinell databehandling, besvärs-

sakkunniga, riksarkivet, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareför­

eningen, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och små­

industriorganisation, Kooperativa förbundet, Sveriges redareförening,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Svenska försäkringsbo­

lags riksförbund, Svenska sjukkasseförbundet, Svenska bankföreningen,

1 Överdirektören R. Broberg, ordförande, borgarrådet Hj. Mehr, generaldirektören Y. Samuels­

son, förste vice talmannen A. Strand och landskamreraren A. Wigert.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1959

51

Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, So­

cialförsäkringsbolagens förening och Stockholms stad samt, såvitt angår ett

av nämnden framlagt förslag till ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handels-

balken, hovrätten över Skåne och Blekinge och hovrätten för Nedre Norr­

land. Flera remissorgan har vid sina yttranden fogat utlåtanden från under­

ordnade myndigheter och organisationer m. fl.

Remissyttranden över promemorian har avgivits av statskontoret, riks-

räkenskapsverket, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, sjöfartssty­

relsen, järnvägsstyrelsen, kammarrätten, riksskattenämnden, centrala upp-

bördsnämnden, statens organisationsnämnd, sjömansskattenämnden, upp-

bördsorganisationskommittén, Sveriges redareförening, Rederiföreningen

för mindre fartyg, Landsorganisationen i Sverige, Svenska sjukkasseförbun-

det, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges far-

tygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet, varvid de fyra sist­

nämnda organisationerna avlämnat ett gemensamt yttrande.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande frågor till närmare behandling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Översikt av vissa tilläggspensionsbestämmelser

Enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension avser försäkringen

att bereda ålders-, förtids- och familjepension utöver folkpensionen. Rätten

till pension grundas på inkomst av förvärvsarbete, vilken inkomst också

ligger till grund för beräkningen av avgifter till försäkringen (1 §). Svenska

medborgare är försäkrade från och med det kalenderår varunder de fyller

16 år. Detsamma gäller utlänningar, som är mantalsskrivna i Sverige. En

person, som inte längre är svensk medborgare eller här i riket mantalsskri­

ven utlänning men som tidigare tillgodoräknats pensionspoäng, anses allt­

jämt vara försäkrad (2 §).

För varje år skall för sådana försäkrade som är svenska medborgare eller

här i riket bosatta utlänningar beräknas pensionsgrundande inkomst. Sådan

inkomst beräknas dock ej för år varunder den försäkrade avlidit eller för

år efter det då han fyllt 65 år. Inte heller beräknas sådan inkomst för tidi­

gare år, då den försäkrade åtnjutit ålderspension från tilläggspensione­

ringen eller invalidpension eller sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen.

Utgår invalidpensionen enligt 3 § 2 mom. andra stycket i sistnämnda lag

skall dock pensionsgrundande inkomst beräknas. Den pensionsgrundande

inkomsten beräknas på grundval av inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete (4 §).

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst. Har lönen från en och samme arbetsgivare

under ett år inte uppgått till 300 kronor räknas den dock inte till inkomst

52

av anställning. Om en försäkrad utfört arbete för annans räkning utan att

vara anställd i dennes tjänst, kan den försäkrade och den som utgivit ersätt­

ningen komma överens om att ersättningen skall anses som inkomst av

anställning, dock endast då fråga är om ersättning i pengar som uppgått

till minst 300 kronor under ett år. Vid beräkning av inkomst av anställning

tas inte hänsyn till lön eller ersättning från arbetsgivare, som är bosatt utom

riket eller som är utländsk juridisk person, i andra fall än då den försäkrade

sysselsatts vid skötseln av fastighet, som är belägen i Sverige, eller i rörelse

som bedrives från här beläget fast driftställe. Inte heller tas hänsyn till lön

eller ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat i

Sverige eller från person som tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts

och inte är svensk medborgare (5 §).

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedri­

ven rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den

försäkrade själv, samt ersättning i pengar för arbete för annans räkning,

allt i den mån inkomsten inte skall hänföras till inkomst av anställning.

Om inkomsten av rörelse, av jordbruksfastighet eller av arbete för annans

räkning inte uppgår till 500 kronor under ett år, räknas den inte med (6 §).

Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under ett

visst år skall beräknas på grundval av den försäkrades taxering till statlig

inkomstskatt avseende nämnda år. Gäller taxeringen ett beskattningsår, som

inte sammanfaller med ett kalenderår, skall inkomst under beskattnings­

året anses ha åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått taxe­

ringsåret. Det är förutsatt, att Konungen med riksdagen skall besluta när­

mare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete liksom att särskilda regler skall finnas

om beräkning av inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt

utomlands eller erlägger sjömansskatt (7 §).

Den pensionsgrundande inkomsten utgöres av summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan över­

stiger basbeloppet vid årets början. Olika begränsningar gäller dock. Om

summan överstiger dubbla basbeloppet, skall den inkomst av annat för­

värvsarbete, som ingår i den överskjutande delen, medräknas bara till två

tredjedelar. I första hand skall inkomsten av anställning avräknas mot bas­

beloppet och dubbla basbeloppet. Den del av summan, som överstiger 7 1/3

gånger basbeloppet, skall inte beaktas vid beräkning av den pensionsgrun­

dande inkomsten. Reduktionen skall härvid i första hand göras på inkomsten

av annat förvärvsarbete. Både den inkomst av anställning och den inkomst

av annat förvärvsarbete, som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten,

avrundas till närmast lägre hundratal kronor (8 §).

Varje års pensionsgrundande inkomst skall omvandlas i pensionspoäng,

som utgöres av den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet

vid årets ingång. Beräkningen göres med två decimaler. I den mån den

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

53

pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvs­

arbete, tillgodoräknas pensionspoäng endast om pensionsavgift till fullo

erlagts för den delen av den pensionsgrundande inkomsten. Oavsett om av-

giftsbetalningen fullgjorts tillgodoräknas dock poäng för det år, varunder

den försäkrade fyller 65 år eller, vid ansökan om annan pension än ålders­

pension från 67 års ålder, för de två år, som föregår det år då pension skall

börja utgå. För år då en försäkrad åtnjuter tilläggspension i form av för­

tidspension enligt 16 § (huvudfallet) tillgodoräknas den försäkrade på visst

sätt beräknad pensionspoäng, fastän enligt 4 § pensionsgrundande inkomst

inte beräknas för honom (9 §). I de fall då pensionspoäng tillgodoräknas

oavsett om betalning av egenavgifter fullgjorts eller ej, får den oguldna av­

giften avdragas på utfallande pension (50 §).

Basbeloppet utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Det är index-

reglerat och dess aktuella storlek erhålles genom multiplikation av nyss

nämnda belopp med ett bråk med det aktuella pensionspristalet enligt folk­

pensioneringslagen i tälj aren och pensionspristalet för december 1957, som

var 119, i nämnaren. Avrundning sker till närmaste hundratal kronor

(10

§).

En försäkrad kan göra anmälan om undantagande från försäkringen så­

vitt angår inkomst av annat förvärvsarbete. Sådant undantagande innebär,

att hänsyn inte skall tagas till inkomst av annat förvärvsarbete vid beräk­

ning av den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Anmälan om undan­

tagande kan återkallas, sedan den ägt giltighet i 5 år. Har anmälan återkal­

lats kan ingen ny anmälan göras (36 §).

En huvudorganisation av arbetstagare kan före den 1 juli 1961 under

vissa förutsättningar genom kollektivavtal komma överens med arbetsgivar­

parten om undantagande från försäkringen såvitt rör inkomst av arbete, som

avses med avtalet. Sådan inkomst hos en av avtalet bunden arbetsgivare

skall inte inräknas i den pensionsgrundande inkomsten för arbetstagare, på

vilken avtalet är tillämpligt. Avtalet kan i vissa fall vara tillämpligt även på

arbetstagare, som inte är medlem av den avtalsslutande organisationen (37

—39 §§). Kollektivavtal om undantagande skall registreras hos riksförsäk-

ringsanstalten, som prövar om det uppfyller lagens fordringar. Befinnes så

ej vara fallet, vägras registrering och avtalet är ogiltigt (40 §).

Rätt till ålderspension föreligger från och med den månad, varunder den

försäkrade fyller 67 år, under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräk­

nats honom för minst tre eller, i fråga om utlänning, minst tio år (11 §

1 st.).

Ålderspensionen utgör 60 procent av produkten av basbeloppet för den

månad, som pensionen avser, och medeltalet av de pensionspoäng, som till­

godoräknats den försäkrade. Om pensionspoäng tillgodoräknats honom för

mer än 15 år, skall medeltalet beräknas på de 15 högsta poängtalen. Har

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

54

pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för mindre än 30 år, redu­

ceras pensionen med */«„ för varje år, som fattas i detta antal. Om undan­

tagande ägt giltighet för försäkrad eller om han försummat att erlägga egen

avgift på inkomst av annat förvärvsarbete, skall hans ålderspension utgöra

sextio procent av så stor del av den förut angivna produkten, som svarar mot

förhållandet mellan det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den

försäkrade (dock högst 30), och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket

den försäkrade till följd av undantagandet eller avgiftsförsummelsen inte

alls tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Det

sistnämnda talet 30 får vid denna beräkning dock ej ökas till mer än 50

(12

§).

Den försäkrade äger valfrihet att ta ut ålderspensionen före eller efter

den förut angivna generella pensionsåldern. Ålderspensionen får dock upp­

bäras tidigast från och med den månad, då han uppnår 63 års ålder (11 § 2

st.). Om ålderspensionen uttages före eller efter den generella pensionsål­

dern minskas resp. ökas pensionen med 0,6 procent för varje månad som, då

pensionen börjar utgå, återstår till resp. förflutit från ingången av den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. Hänsyn tas därvid dock ej

till tid efter den månad, under vilken den försäkrade fyllt 70 år (13 §).

Förtidspension utgår till försäkrad, som på grund av nedsättning i arbets­

förmågan som inträffat efter det han blev försäkrad enligt TPL åtnjuter

folkpension i form av invalidpension eller sjukbidrag (dock ej invalidpen­

sion enligt 3 § 2 mom. 2 st. folkpensioneringslagen). Beträffande utlänning

förutsättes tillika, att pensionspoäng tillgodoräknats honom för minst 5 år

(14 §). År nedsättningen av arbetsförmågan fullständig, utges hel förtids­

pension. I annat fall utges 60 procent av hel förtidspension (15 §).

Om den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst två av de

fyra åren närmast före det år då folkpensionen började utgå, skall hel för­

tidspension utgå med samma belopp, vartill ålderspensionen skulle uppgå,

därest den försäkrade fyllt 67 år och för varje år från och med det, då för­

tidspensionen börjar utgå, till och med det, då han fyller 65 år, antas ha

tillgodoräknats pensionspoäng, motsvarande medeltalet av de två högsta

poängtalen under nämnda fyraårsperiod. Pension enligt vad nu sagts må

dock ej utgå, om undantagande ägde giltighet, då folkpensionen började

utgå, samt undantagandet föranlett, att den försäkrade för något av de fyra

förutnämnda åren gått förlustig mer än en pensionspoäng (16 §).

Har den försäkrade inte rätt till förtidspension enligt de grunder, som

angives i 16 §, men skulle han ha varit berättigad till ålderspension, om han

uppnått 67 års ålder den månad, då folkpensionen började utgå, skall hel

förtidspension utgå med belopp, motsvarande vad den försäkrade skulle ha

erhållit i ålderspension, om denna börjat utgå från och med nämnda månad

(17 §).

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

55

Familjepension utgår i form av änkepension och barnpension. Änkepen­ sion utgår till änka, som ingått äktenskap med den försäkrade senast den dag då han fyllde 60 år, förutsatt att äktenskapet varat minst 5 år. Hade makarna vid mannens död gemensamma barn, utgår änkepension även om dessa villkor ej är uppfyllda. Barnpension utgår till den försäkrades barn under 19 år (22, 23 och 25 §§).

Om endast en efterlevande finnes, som har rätt till familjepension, utgör familjepensionen 40 procent av hel förtidspension, som den försäkrade upp­ bar vid dödsfallet eller skulle ha varit berättigad till vid total förlust av arbetsförmågan, eller, om han uppbar ålderspension vid dödsfallet, av den från 67 år utgående ålderspensionen. För två sådana efterlevande utgör familjepensionernas sammanlagda belopp 50 procent, för tre 60 procent, för fyra 70 procent och för fem eller flera 80 procent av ålders- eller förtids­ pensionen (24, 26 och 27 §§).

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter och avkastning av den med avgifter uppbyggda allmänna pensionsfonden (31 §). Konungen med riksdagen fastställer procentsats för uttaget av avgifter till försäkringen (32 §). Genom lag den 28 maj 1959 (nr 292) har procentsatsen bestämts till 3 för 1960, 4 för 1961, 5 för 1962, 6 för 1963 och 7 för 1964.

Beträffande arbetsgivarnas avgifter stadgas, att en arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift efter den för året gällande procentsatsen på summan av vad han under året utgivit till sina arbetstagare i lön i pengar eller natu­ raförmåner eller i annan ersättning i pengar, som enligt överenskommelse mellan honom och den som utfört arbete för hans räkning skall anses såsom inkomst av anställning. Från den nämnda summan skall dock vid avgifts- beräkningen avdragas dels ett belopp motsvarande det vid årets ingång gäl­ lande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året och dels för varje arbetstagare den del av hans lön som för år räknat överstigit 7 1/2 gånger basbeloppet. När dessa beräkningar göres skall en arbetstagare, som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas som en hel arbetstagare och en arbetstagare, som varit anställd i mindre omfattning, medräknas blott i motsvarande mån. Om särskilda skäl föreligger kan andra sätt för avgiftens beräkning få användas, om resultatet blir i huvudsak detsamma. Vid all avgiftsberäkning skall man bortse från arbetstagare, som fyllt 65 år före årets ingång, och från arbetstagare, vars lön inte uppgått till 300 kronor. Avgift skall heller inte erläggas i vissa angivna fall, då lönen eller ersätt­ ningen i arbetstagarens hand inte beaktas vid beräkning av pensionsgrun- dande inkomst. Beträffande avgift för lön till vissa sjömän förutsättes att särskilda regler skall gälla (33 §).

Om inkomst av annat förvärvsarbete ingår i den pensionsgrundande in­ komsten, skall den försäkrade själv erlägga avgift med den för året gällande

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

56

procentsatsen på den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete. Befrielse från avgift förutsättes kun­ na förekomma i vissa fall enligt vad därom särskilt kommer att stadgas (34 §).

Konungen med riksdagen skall förordna om debitering och uppbörd av avgifterna (35 §).

Klagan över beslut av lokalt pensionsorgan skall föras genom besvär hos riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet. över riksför- säkringsanstaltens beslut föres klagan genom besvär hos Konungen i stats­ rådet. Fullföljd av talan är i regel inte tillåten annat än efter tillstånd av riksförsäkringsanstalten. Besvärstiden regleras genom lagen den 4 juni 1954 (nr 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut och utgör tre veckor från det klaganden fick del av beslutet; för menighet är besvärstiden fem veckor. Riksförsäkringsanstaltens och lokalt organs beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan. I fråga om besvär i ärenden, som skall behandlas i av Konungen med riksdagen beslutade för­ fattningar om beräkning av pensionsgrundande inkomst samt om debitering och uppbörd av avgifter till försäkringen, skall gälla vad i dessa författ­ ningar stadgas (53 §).

TPL träder i kraft den 1 januari 1960. Pension skall dock inte utgå före den 1 januari 1963 (56 §).

Enligt lagens övergångsbestämmelser skall för år 1960 pensionsgrundan­ de inkomst ej beräknas för den, som under året fyller 65 år. Inte heller skall avgift beräknas för lön eller annan ersättning till sådan person (58 §).

Anmälan om undantagande må med giltighet från och med år 1960 göras under nämnda år samt under första halvåret 1961 (60 §).

Försäkrad, som är svensk medborgare och fyller 67 år under år 1963, äger rätt till ålderspension, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för två år. Kravet på 30 pensionsgrundande år för rätt till full ålderspension nedsättes i inledningsskedet till att avse blott 20 år för att under en period av tio år därefter successivt höjas till 30 år (57 §).

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Administrativa organ och deras uppgifter m.m.

Administrationsnämndens förslag

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst

Frågan vilka organ, som bör anförtros att bestämma pensionsgrundande inkomst, har nämnden bedömt sålunda att man för att erhålla enklast möj­ liga administration lämpligen bör anlita redan befintliga organ. Eftersom tilläggspensioneringen utgör en gren av socialförsäkringen, kan det, anför

57

nämnden, synas ligga närmast till hands att låta lokala organ på socialför­

säkringens område beräkna den pensionsgrundande inkomsten. De organ

som därvid skulle kunna komma i fråga är pensionsnämnderna och sjuk­

kassorna. Beräkningen av pensionsgrundande inkomst måste emellertid

ske under tid, då skattemyndigheterna för sitt arbete behöver ha tillgång till

det för beräkningen grundläggande taxeringsmaterialet. Av praktiska skäl

torde det därför vara nödvändigt att lägga den nya arbetsuppgiften på organ

som är verksamma inom beskaltningsväsendet. Härför talar även den om­

ständigheten, att beräkningen av pensionsgrundande inkomst kräver vana

vid att handskas med taxeringsmaterialet. Valet synes sålunda böra stå

mellan taxeringsnämnderna och de lokala skattemyndigheterna.

I fråga om lämpligheten att anlita taxeringsnämnderna erinrar administra-

tionsnämnden om att statsmakterna så sent som under hösten 1956 beslu­

tade vissa omläggningar av taxeringsarbetet, vilka första gången tillämpats

vid 1958 års inkomsttaxering. Med omläggningarna åsyftades bl. a. att under­

lätta arbetet för taxeringsnämndsordförandena för att dessa skulle kunna

ägna mera tid åt granskningen av självdeklarationerna. Tiden för taxerings-

arbetets bedrivande i första instans förlängdes därvid. Mot bakgrunden

härav anser nämnden, att det ej bör komma i fråga att ålägga taxerings­

nämnderna nya omfattande uppgifter vid sidan av taxeringsarbetet. Därtill

kommer att många tveksamma frågor kan uppstå vid avgörandet av huruvi­

da viss inkomst skall vara pensionsgrundande såsom inkomst av anställ­

ning eller ej och att det inte kan förutsättas att taxeringsnämnderna skall

kunna förvärva tillräcklig kunskap och erfarenhet på detta speciella om­

råde. Vidare kan pensionsgrundande inkomst ofta behöva bestämmas efter

det att taxeringsnämnden avslutat sitt arbete.

Under åberopande av det anförda förordar administrationsnämnden att

den pensionsgrundande inkomsten skall bestämmas av lokal skatte­

myndighet.

Vad angår förhållandena i Stockholm finner administra­

tionsnämnden det kunna övervägas att anförtro arbetet med att fastställa

pensionsgrundande inkomst åt överståthållarämbetets skatteavdelning i

stället för åt den lokala skattemyndigheten därstädes, d. v. s. uppbördsver-

ket i Stockholm. Frågan härom synes emellertid enligt nämndens mening

böra ses i samband med frågan om taxeringsorganisationens utformning i

Stockholm, som nu är föremål för utredning.

Rörande det tekniska förfarandet vid beräkning av pensions­

grundande inkomst förordar administrationsnämnden, att de lokala skatte­

myndigheterna i sitt arbete skall begagna sig av en särskild blankett, be­

nämnd inkomstkort, vartill fogas ett aviseringskort. Å det sistnämnda skall

den lokala skattemyndigheten lämna det organ, som handhar registrering­

en av de försäkrades pensionsgrundande inkomster, härför erforderliga

uppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

58

Av praktiska skäl föreslås, att inkomst- och aviseringskorten förses med

samma nummer som den försäkrades debetsedel å slutlig skatt samt att

korten och slutdebetsedeln tryckes på samma blankett och på folkbok­

föringens länsbyråer förses med tilltryck av identifieringsuppgifter m. m.

i samma tryckningsomgång. (Med folkbokföringens länsbyråer avses läns­

styrelsernas folkbokföringsavdelningar och de lokala skattemyndigheterna

i Stockholm, Göteborg och Malmö.) Efter det nämnda tilltryck skett skiljes

inkomst- och aviseringskorten från debetsedlarna och tillställes vederböran­

de lokala skattemyndighet. Beträffande försäkrade, för vilka pensions-

grundande inkomst skall beräknas men som ej är mantalsskrivna här i

riket, får inkomst- och aviseringskort upprättas hos den lokala skattemyn­

digheten. När självdeklarationerna successivt återkommer från taxerings­

nämnderna för längdföring hos den lokala skattemyndigheten, påbörjas

beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Då så erfordras, verkställes

kompletterande utredning. Förekommer anledning att hänföra belopp, som

enligt den försäkrades självdeklaration utgör inkomst av anställning, till

inkomst av annat förvärvsarbete eller att eljest hänföra visst belopp till

annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, beredes denne tillfälle att

yttra sig, såvida inte hinder härför möter eller fråga är om misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende eller yttrande av den försäkrade uppen­

barligen ej är erforderligt för frågans bedömande.

Sedan den pensionsgrundande inkomsten bestämts, antecknas de för den

kommande registreringen erforderliga uppgifterna på aviseringskortet. Om

den i självdeklarationen eller eljest av den försäkrade gjorda fördelningen

av intäkterna på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbe­

te ej följts, göres anteckning härom på inkomstkortet, varjämte den försäk­

rade underrättas om avvikelsen och skälen härför. Vidare underrättas för­

säkrad, för vilken pensionsgrundande inkomst beräknats utan att han av­

givit allmän självdeklaration, om denna inkomst. Enligt nämndens förslag

bör arbetet med att beräkna pensionsgrundande inkomst vara slutfört inom

sådan tid, att nyssnämnda underrättelser kan komma vederbörande till­

handa senast den 15 september under taxeringsåret. Därefter sorteras avise­

ringskorten i folkbokföringsnummerordning för uppbördsdistrikt eller efter

annan motsvarande indelningsgrund som befinnes lämplig för det organ,

som handhar registreringen av pensionsgrundande inkomst. Korten över­

sändes senast den 15 oktober under taxeringsåret till nämnda organ.

På debetsedlarna å slutlig skatt antecknas bl. a. vederbörandes taxerade

och beskattningsbara inkomster. På samma sätt torde försäkrad, för vilken

sådan debetsedel skall utfärdas, böra underrättas om den pensionsgrundan­

de inkomst, som den lokala skattemyndigheten bestämt senast den 20 no­

vember under taxeringsåret. Att denna dag valts såsom tidsgräns samman­

hänger med att beslut om ändrad taxering m. m., som inkommit till den loka­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

la skattemyndigheten senast angivna dag, skall beaktas vid debiteringen av slutlig skatt.

Då lokal skattemyndighet ändrat tidigare beräknad pensionsgrundande inkomst, sändes meddelande härom till det organ som handhar registrering­ en. Vidare bör den försäkrade underrättas om ändringen och skälen härför.

Administrationsnämnden erinrar om att pensionsgrundande inkomst inte skall bestämmas för alla personer, för vilka inkomst- och aviseringskort upprättas. Från beräkningen av pensionsgrundande inkomst skall sålunda undantagas de som under inkomståret fyllt 66 år eller mer eller som under inkomståret avlidit eller åtnjutit ålderspension enligt TPL, invalidpension enligt 3 § 2 mom. första stycket lagen om folkpensionering eller sjukbidrag enligt sistnämnda lag. Vidare skall vid beräkning av pensionsgrundande in­ komst för försäkrad, som under året näst före inkomståret eller tidigare gjort anmälan enligt 36 § TPL om undantagande från försäkringen och som ej återkallat anmälningen, hänsyn inte tagas till inkomst av annat förvärvs­ arbete. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall hänsyn ej heller tagas till lön, som på grund av kollektivavtal enligt 37 § TPL inte grundar rätt till tilläggspension. Administrationsnämndens betänkande upptar för­ slag till praktiska åtgärder för att de lokala skattemyndigheterna skall bli i stånd att uppmärksamma de fall, i vilka pensionsgrundande inkomst av de angivna anledningarna inte skall beräknas. Här må blott nämnas, att då en arbetstagare uppburit lön, som till följd av kollektivavtal enligt 37 § TPL ej skall vara pensionsgrundande, arbetsgivaren föreslås skola lämna kontroll­ uppgift till ledning för arbetstagarens taxering å speciell blankett, varigenom den lokala skattemyndigheten göres uppmärksam på att lönen omfattas av det kollektiva undantagandet. Avsikten är vidare, att jämväl det registre­ rande organet skall föra noteringar rörande de fall, då pensionsgrundande inkomst ej skall beräknas. Om därför den lokala skattemyndigheten av förbiseende beräknar pensionsgrundande inkomst, då så ej skall ske, eller felaktigt underlåter att beräkna sådan inkomst i tro att det föreligger om­ ständighet, som utesluter sådan beräkning, bör misstaget regelmässigt bli tillrättat på initiativ av det registrerande organet.

Även om pensionsgrundande inkomst inte beräknats för den försäkrade på grund av att det är fråga om undantagsfall av förut angivet slag eller den försäkrades inkomster inte överstiger basbeloppet med minst 100 kr., skall enligt förslaget det för honom upprättade aviseringskortet likväl över­ sändas till det organ som har att ombesörja registreringen. Därvid bör på kortet ha angivits anledningen till att pensionsgrundande inkomst ej beräk­ nats. Detta får betydelse för bl. a. kontrollen hos det registrerande organet.

Individuellt eller kollektivt utträde ur försäkringen medför minskning av de pensionsförmåner som eljest skulle utgå på grundval av registrerad pen­ sionspoäng. Enligt 12 § andra stycket TPL skall sålunda ålderspensionen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

59

60

angivna fall utgöra endast så stor del av den eljest utgående ålderspensio­ nen, som svarar mot förhållandet mellan det antal år, dock högst 30, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och talet 30 ökat med 1 för varje år, för vilket den försäkrade till följd av undantagandet inte tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig mer än en poäng. Av det anförda följer att det för beräkningen av pensionsförmånerna skulle vid undantagande från försäkringen räcka med att registrera, att den försäk­ rade under året på grund av undantagandet inte tillgodoräknats pensions­ poäng eller gått förlustig mer än en pensionspoäng. Emellertid torde enligt nämndens mening försiktigheten bjuda att man, för den händelse framdeles skulle beslutas andra regler för beräkning av pensionsförmånerna till följd av utträde, utöver den beräknade inkomsten av anställning och inkomsten av annat förvärvsarbete registrerar dels sådan inkomst som omfattas av kollektivutträde och dels sådan inkomst av annat förvärvsarbete, för vilken egenutträde gäller. Härför talar även statistiska skäl. Man torde nämligen böra ha möjlighet att följa verkningarna av utträdesbestämmelserna. För de lokala skattemyndigheterna innebär vad nu sagts, att uppgifter i samt­ liga nämnda hänseenden skulle behöva antecknas på aviseringskorten.

Enligt administrationsnämndens förslag bör inkomstkorten och skriftväx­ ling in. in. i fråga om beräkning av pensionsgrundande inkomst med hänsyn till det nära sambandet med inkomsttaxeringen förvaras i vederbörandes allmänna självdeklaration och i likhet med taxeringsmaterialet förstöras sedan 6 år förflutit efter taxeringsårets utgång.

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst

Angående omfattningen av den registrering som erford­ ras inom tilläggspensioneringen påpekar administrationsnämnden, att rät­ ten till tilläggspension och storleken av densamma är beroende av det antal år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade, och storleken av dessa poäng. Pensionspoängen för varje år erhålles genom att den pensions­ grundande inkomsten för året delas med det vid årets ingång gällande bas­ beloppet. Registreringen skall beträffande varje försäkrad omfatta de upp­ gifter, som erfordras för att vid inträffade försäkringsfall kunna beräkna pensionens storlek enligt de givna bestämmelserna. För denna beräkning måste man alltså ha kännedom om antingen storleken av den pensionsgrun­ dande inkomst, som fastställts för en försäkrad för varje år, som föregått det år, då försäkringsfallet inträffade, eller den pensionspoäng, som tillgodoräk­ nats den försäkrade för varje sådant år. Om den försäkrade omfattats av undantagande enligt 36 eller 37 § TPL eller om han försummat att erlägga avgift på grund av inkomst av annat förvärvsarbete, måste man därutöver ha reda på den pensionsgrundande inkomst, som skulle ha fastställts för den försäkrade, eller den pensionspoäng, som skulle ha tillgodoräknats ho­ nom, därest undantagande eller avgiftsförsummelse ej förekommit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

61

Det enklaste är givetvis, framhåller administrationsnämnden, att re­

gistrera enbart pensionspoängen, vilket är tillräckligt för bedömandet av

pensionsrätten och dess omfattning. Registreringen bör emellertid också

vara så utförd att den dels ger möjlighet för det registrerande organet att

lämna de försäkrade de upplysningar dessa kan vara i behov av, dels också

kan tjäna såsom underlag för erforderlig statistik. Med hänsyn till att pen­

sionspoängen allenast anger den sammanlagda pensionsgrundande inkoms­

ten synes det därför erforderligt att registrera den pensionsgrundande in­

komsten fördelad på inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvs­

arbete. I registret bör sålunda enligt nämndens mening för varje försäkrad

införas det av de lokala skattemyndigheterna fattade beslutet rörande hans

ifrågavarande inkomst. Eftersom detta beslut skall delges honom får han

möjlighet att själv kontrollera registreringens riktighet i förevarande av­

seende. Att å andra sidan årligen registrera enbart den pensionsgrundande

inkomsten och låta uträkningen av pensionspoängen anstå till dess behov

föreligger av att beräkna pensionsrätten skulle medföra ökat arbete. Sådan

beräkning kan bli påkallad inte enbart vid inträffat försäkringsfall utan

också vid förfrågningar rörande pensionsrätten. Vid omräkningen av pen­

sionsgrundande inkomst till pensionspoäng måste hänsyn tagas till de

olika basbelopp, som kan ha varit gällande för de aktuella åren, och arbets­

uppgiften blir därför tidsödande, om pensionspoängen för en längre tids­

period skall uträknas.

Administrationsnämnden föreslår, att det i registret också skall angivas,

om det för en försäkrad i åldern 16—65 år inte fastställts någon pensions­

grundande inkomst på grund av att hans arbetsinkomst inte överstigit bas­

beloppet med minst 100 kr. eller av annan anledning. Sådan registrering ger

möjlighet till kontroll av att registreringsåtgärd avseende pensionsgrundan­

de inkomst alltid blir vidtagen, då så skall ske. I samband med frågan om

fastställande av pensionsgrundande inkomst har tidigare berörts att sådan

inkomst i speciella fall inte skall beräknas. Då fall av angiven art förelig­

ger bör detta framgå av registreringen. Detsamma föreslås gälla då försäk­

rad utvandrar eller överföres till boken över obefintliga, vilket som regel

medför, att någon pensionsgrundande inkomst inte skall fastställas.

De huvudsakliga registreringsuppgifterna skall enligt förslaget bli för-

säkrads folkbokföringsnummer och namn och ev. civilstånd, omständighet

som föranleder att pensionsgrundande inkomst inte eller ej i full utsträck­

ning skall beräknas samt pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng

enligt följande: a) inkomst av anställning, b) sådan inkomst av anställning,

som omfattas av undantagande enligt 37 § TPL, c) inkomst av annat för­

värvsarbete, d) sådan inkomst av annat förvärvsarbete, som omfattas av

undantagande enligt 36 § TPL, e) tillgodoräknade pensionspoäng, f) sådana

pensionspoäng, vilka den försäkrade gått förlustig på grund av undan­

tagande eller avgiftsförsummelse. Därtill kommer de registreringsuppgifter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

62

som kan visa sig erforderliga för registreringssystemets funktion, exempel­

vis nummer å uppbördsdistrikt eller sjukkasseområde.

Registrerade uppgifter rörande försäkrad måste kvarstå i registret även

om någon aktuell möjlighet inte föreligger för honom att förvärva pen-

sionsgrundande inkomst, vilket exempelvis är fallet med en utlänning, som

upphört att vara mantalsskriven i riket. Han kan emellertid i en framtid

ånyo bli mantalsskriven i riket och förvärva ytterligare pensionspoäng och

han eller hans efterlevande kan komma att söka pension. Även uppgifter

rörande avliden försäkrad måste bevaras så länge det inte är uteslutet, att

efterlevande kan komma att framställa krav på pensionsrätt.

Beträffande valet av registreringsorgan erinrar administra-

tionsnämnden om ett uttalande av allmänna pensionsberedningen i dess

betänkande angående förbättrad pensionering (SOU 1957: 7), enligt vilket

man kunde vinna stora fördelar om bokföringen av de pensionsgrundande

inkomsterna anförtroddes åt sjukkassorna, oavsett om dessa eljest engagera­

des för pensioneringens räkning eller ej. Beredningen framhöll därvid, att

sjukkassorna behövde uppgifter från skattemyndigheterna för kontroll av

placeringen i sjukpenningklass, vilket behov skulle kunna tillgodoses i

samband med bokföringen av de pensionsgrundande inkomsterna. I sjuk­

kassorna skulle allmänheten lätt kunna ta del av de uppgifter, som ligger

till grund för tilläggspensioneringen.

Därest registreringen skall ske lokalt synes enligt administrationsnämn-

dens mening andra organ än de allmänna sjukkassorna icke kunna komma

i fråga. Sjukkassorna handhar redan nu registreringen av alla vuxna i riket

i deras egenskap av sjukkassemedlemmar. För denna registrering erhåller

sjukkassorna fortlöpande uppgifter från skilda håll, av vilka många blir av

betydelse även för en registrering inom tilläggspensioneringen. I allmänhet

är sjukkassorna väl rustade i fråga om personal och lokaler, varför de utan

större svårigheter och organisatoriska förändringar torde kunna påtaga sig

ifrågavarande registreringsuppgift.

Allmänna sjukkassor finnes av två slag, centralsjukkassor och lokalsjuk­

kassor. Centralsjukkassa har till verksamhetsområde antingen en i lands­

ting ej deltagande stad, i undantagsfall även annan stad (s. k. stadscentral-

sjukkassa), eller ett landstingsområde, i undantagsfall två landstingsområ­

den (s. 1c. länscentralsjulckassa). Länscentralsjukkassas område är indelat

i lokalsjukkasseområden, omfattande en eller flera kommuner, med en lo-

kalsjuklcassa för varje sådant område. För närvarande finnes 9 stadscentral-

sjukkassor, 22 länscentralsjukkassor och 630 lokalsjukkassor. År 1962 torde

antalet centralsjukkassor minska till 30 (6 stadscentralsjukkassor och 24

länscentralsjukkassor).

Registreringen blir en mycket betydelsefull uppgift, som måste utföras

med största noggrannhet och under säker kontroll. Enligt administrations-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

63

nämndens mening bör man därför undvika att sprida registreringsarbetet på alltför många organ, vilket dessutom skulle medföra ökade kostnader och — såsom av det följande framgår — väsentligt ökat antal omflytt­ ningar av registerkort i anledning av försäkrades flyttningar från en ort till en annan. Enligt nämndens mening bör därför en lokal registrering även inom en länscentralsjukkassas område ske genom centralsjukkassans för­ sorg, oaktat medlemsregistreringen inom sjukförsäkringen på grund av denna försäkrings organisatoriska uppläggning för närvarande ombesörjes av lokalsjukkassorna.

Administrationsnämnden har emellertid ansett sig även böra undersöka de fördelar, som en central registrering kan medföra, framför allt genom de större möjligheter som föreligger för ett centralt organ än för lokala or­ gan att utnyttja moderna kontorsmaskiner. En central registrering torde inte lämpligen kunna förläggas till annat organ än pensionsstyrelsen, som enligt nämndens förslag skall ombesörja utbetalningen av tilläggspen­ sionerna.

I det följande lämnas en redogörelse i stora drag för hur administra­ tionsnämnden tänkt sig anordnandet av registreringsarbetet enligt de båda nämnda alternativen samt lösningen av de i samband därmed uppkom­ mande problemen.

Vid alternativet med en registrering hos central- sj ukkassorna bör enligt nämndens mening registret utgöras av ver­ tikalkort, kallade pensionskort. För nyuppläggningen av registret och den fortlöpande kompletteringen med identifieringsuppgifter för nytillkom­ mande försäkrade föreslår nämnden ett förfaringssätt överensstämmande med motsvarande arbete vid uppläggandet och förandet av den allmänna sjukförsäkringens medlemsregister. För uppläggningen av registret föreslås alltså, att folkbokföringens länsbyråer medelst de s. k. tryckande registren tilltrycker identifieringsuppgifter å pensionskort för envar, som för år 1960 är mantalsskriven eller vid tiden för tryckningen är enbart kyrkobokförd i riket och som under samma år fyller minst 15 men ej 65 år eller mer. Korten överlämnas till vederbörande centralsjukkassa, som sorterar korten i folkbokföringsnummerföljd antingen genomgående för hela centralsjuk- kasseområdet eller för varje lokalsjukkasseområde. Sedan länsbyråerna av­ slutat förenämnda tryckningsarbete göres motsvarande tilltryck av iden­ tifieringsuppgifter å pensionskort dels fortlöpande för alla invandrade dels årligen för alla som under året fyller 15 år och som sålunda under det näst­ kommande året skall omfattas av tilläggspensioneringen. Pensionskort för invandrade utlänningar och 15-åringar inplaceras i registret först då veder­ börande blivit omfattad av försäkringen, dvs. i regel vid ingången av året efter det kassan erhållit pensionskortet. Icke mantalsskrivna försäk­ rade, t. ex. svenska medborgare, som invandrat till riket eller som över­

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

64

förts från boken över obefintliga och som sålunda är bosatta här men kan

bli mantalsskrivna först nästkommande år, föreslås bli registrerade hos den

centralsjukkassa, som de tillhör i egenskap av sjukkassemedlemmar, dvs.

centralsjukkassan för den ort där vederbörande är bosatt vid årets ingång

eller vid den senare tidpunkt, då försäkringsplikt enligt sjukförsäkrings­

lagen inträder.

Pensionskort för försäkrade, som utvandrat eller överförts till boken över

obefintliga, föreslås av administrationsnämnden skola bli centralt förvarade

hos riksförsäkringsanstalten i egenskap av pensionsmyndighet till dess

den försäkrade ånyo får anknytning till viss centralsjukkassa eller kortet,

med hänsyn till att uppgifterna på detsamma inte längre behövs, kan för­

störas. En försäkrad som nu sagts kan emellertid vid vistelse utom riket i

vissa fall förvärva pensionsgrundande inkomst. I sådan händelse föreslås,

att den pensionsgrundande inkomsten skall registreras hos riksförsäkrings­

anstalten.

Administrationsnämnden framlägger vidare vissa förslag rörande sättet

för överflyttande av pensionskort mellan olika centralsjukkassor på grund

av ändringar i de försäkrades mantalsskrivningsort samt rörande kassornas

förseende med uppgifter från folkbokföringens länsbyråer och andra för

registrets aktualisering m. m. erforderliga uppgifter, varvid i huvudsak de

nuvarande förhållandena inom sjukförsäkringen tages som förebild.

Försäkrad, som önskar att pensionsgrundande inkomst till följd av in­

komst av annat förvärvsarbete inte skall tillgodoräknas honom, har att en­

ligt 36 § TPL göra anmälan om undantagande. Sådant undantagande kan

sedermera återkallas. Vid en lokal registrering genom centralsjukkassornas

försorg synes enligt administrationsnämndens mening sådan anmälan även­

som återkallelse av anmälan böra göras hos den centralsjukkassa, i vilken

den försäkrade är sjukkassemedlem, dvs. i regel kassan för mantalsskriv­

ningsorten, och för utomlands bosatta hos riksförsäkringsanstalten. An­

mälan eller återkallelsen skall noteras å pensionskortet med angivande av

det år från och med vilket anmälan eller återkallelsen skall äga tillämpning.

Vidare skall meddelande om undantagandet eller dess upphörande lämnas

vederbörande länsbyrå för ändring av den försäkrades personplåt in. in. till

ledning för de lokala skattemyndigheterna.

Administrationsnämnden framhåller, att det huvudsakliga registrerings-

arbetet kommer att utgöras av notering på pensionskorten av pensions­

grundande inkomster och pensionspoäng. Registreringsarbetet i förevarande

hänseende kommer att bestå i att uppgiften på aviseringskort om fastställd

pensionsgrundande inkomst manuellt överföres till motsvarande pensions­

kort, varvid samtidigt pensionspoängen uträknas och noteras på pensions­

kortet. Pensionsgrundande inkomst anges därvid i hundratal kronor, varför

högst tre siffror eller — om denna inkomst härleder sig från såväl inkomst

av anställning som inkomst av förvärvsarbete -— högst sex siffror behöver

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

65

skrivas. Om inkomst, som eljest skulle varit pensionsgrundande, omfattas

av undantagande, markeras detta med ett »U» efter beloppet eller också

noteras inkomsten i särskild kolumn, om kortets utrymme så medger. Ut­

räkningen av pensionspoängen sker med ledning av en tabell, som väl rym­

mes på en sida av en blankett i format A 4. Pensionspoäng, varom den

försäkrade gått miste till följd av undantagande, noteras i särskild kolumn.

Har å pensionskortet markerats att viss omständighet måste beaktas vid

fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten, tillses att så skett. Ut­

visar aviseringskort, att försäkrad icke tillgodoräknats någon pensions­

grundande inkomst, noteras även detta å pensionskortet medelst streck

eller annan lämplig beteckning. Varje vidtagen registreringsåtgärd kontrol­

leras av annan tjänsteman.

Sedan uppgifter från samtliga mottagna aviseringskort överförts till pen-

sionskorten, undersökes om något pensionskort finnes, varå notering avse­

ende pensionsgrundande inkomst för det aktuella inkomståret inte gjorts.

Finnes sådant kort eller finnes aviseringskort, vartill motsvarande pensions­

kort saknas, verkställes utredning, i första hand genom förfrågan hos veder­

börande lokala skattemyndighet. Med hänsyn till föreliggande möjligheter

att utnyttja olika register hos sjukkassor, länsbyråer, lokala skattemyndig­

heter, pastorsämbeten m. fl. vid utredningsarbetet torde detta enligt admi-

nistrationsnämndens mening praktiskt taget alltid leda till att korrekt re­

gistrering av den pensionsgrundande inkomsten kan verkställas.

Registreringen av den pensionsgrundande inkomsten beräknas —- med

hänsyn till att möjligheter torde föreligga inom centralsjukkassorna att

temporärt frigöra viss personal från andra arbetsuppgifter och att tillfälligt

anställa erfaren kontorspersonal — kunna utföras under en tidrymd av

2 å 3 månader. Då aviseringskorten föreslagits skola överlämnas av de lo­

kala skattemyndigheterna successivt från slutet av september året efter in­

komståret och senast den 15 oktober, bör registreringsarbetet kunna vara

avslutat ungefärligen vid årets slut. Pensionsgrundande inkomster för ett

visst år skulle sålunda kunna vara färdigregistrerade ungefär ett år efter

inkomstårets utgång. Härtill kommer registrering av senare beslutade änd­

ringar av sådana inkomster.

Aviseringskorten torde sedan de föranlett registrering kunna användas

för kontroll av sjukkassemedlemmarnas klassplaceringar, varigenom den

avskrift av inkomstlängden, som nu användes för detta ändamål, torde

kunna undvaras. Länscentralsjukkassa bör sålunda översända korten till

vederbörande lokalsjukkassor. Aviseringskorten lämpar sig bättre än in­

komstlängden för nämnda kontroll eftersom de i motsats till denna längd

separat upptager inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsar­

bete, alltså samma inkomstslag som är av betydelse för klassplaceringen.

Aviseringskorten utvisar dock inte inkomstens storlek, då denna understigit

basbeloppet, och ej heller inkomster för åldringar och flertalet invalidpen-

5 — Bihnag till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

66

sionärer. För den fortlöpande kontrollen av klassplacering i dylika fall torde

dock andra möjligheter föreligga.

På registreringssystemet måste, säger administrationsnämnden, ofrånkom­

ligen ställas det kravet, att det ger full säkerhet för att inga för pensions-

rättens bedömande erforderliga uppgifter kan gå förlorade. Skulle sålunda

vid den ifrågasatta lokala registreringen ett pensionskort komma på av­

vägar eller en kassas hela register genom brand eller annan olyckshändelse

gå förlorat, måste möjligheter till rekonstruktion föreligga. I detta hän­

seende märkes, att uppgift om tidigare pensionsgrundande inkomster fin­

nes dels hos de lokala skattemyndigheterna på de inkomstkort, som använts

vid inkomsternas beräkning, dels hos stadscentrai- och lokalsjukkassorna,

där aviseringskorten förvaras, vilket givetvis bör ske i annan lokal än den,

där pensionsregistret finnes. Det kan övervägas, att dessutom årligen in­

föra uppgifter om pensionsgrundande inkomst i debiteringslängderna, vilka

aldrig får förstöras. Med ledning av sjukförsäkringens medlemskort, där

medlemmarnas kassatillhörighet för varje kalenderår finnes angiven, eller

genom folkbokföringens personakter, i vilka vederbörandes kyrkobokfö­

ringsorter genom åren finnes noterade, kan de för rekonstruktionen erfor­

derliga uppgifterna återfinnas. Det är dock uppenbart, att en rekonstruk­

tion avseende längre tid och omfattande många försäkrade, blir mycket

tids- och arbetskrävande. Med hänsyn härtill anser nämnden, att hela pen­

sionsregistret bör mikrofotograferas med vissa tidsmellanrum, förslagsvis

vart femte år, varigenom den längsta tid en rekonstruktion behöver avse

blir begränsad. Om sådan mikrofotografering sker torde det enligt nämndens

mening inte vara behövligt att ange pensionsgrundande inkomster i debite-

ringslängden, vilket skulle medföra behov av ytterligare kolumner i denna

redan nu mycket omfattande längd och ökat arbete för de lokala skattemyn­

digheterna.

Vid alternativet med en registrering hos pensionssty-

relsen kan det enligt administrationsnämndens uppfattning inte komma

i fråga att använda ett konventionellt hålkortssystem. Ett för varje för­

säkrad upplagt hålkort kan inte inrymma mer än ett eller ett par års re-

gistreringsuppgifter och registret skulle under sådana förhållanden komma

att med tiden bestå av ett stort antal hålkort för varje person, vilket skulle

göra registret mycket svårarbetat och oöverskådligt. I jämförelse med re­

gistrering enligt automatisk databehandlingsmetod är en registrering efter

konventionellt hålkortssystem väsentligt mera personal- och lokalkrävande.

Vid en registrering enligt automatisk databehandlingsmetod bör pensions­

registret bestå av ett antal magnetband, i vilka samtliga försäkrade ordnas

i folkbokföringsnummerordning. Till dessa registerband överföres registre-

ringsuppgifterna genom hålkort. Utöver de registreringsuppgifter, för vilka

tidigare redogjorts, måste vid en central registrering av förevarande slag

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

67

tillkomma varje försäkrads debetsedelsnummer, vilket växlar för varje år. Debetsedelsnumret finnes angivet på aviseringskortet från den lokala skatte­ myndigheten. Endast genom registrering av debetsedelsnumret kan pen- sionsstyrelsen efter avslutad registrering av pensionsgrundande inkomst få kännedom om den lokala skattemyndighet, som fastställt denna inkomst, eller ha möjlighet att eljest utröna en försäkrads mantalsskrivnings- eller bosättningsort.

I registret identifieras de försäkrade genom folkbokföringsnumret och efternamnet, varvid längre efternamn torde kunna anges med allenast de tio första bokstäverna för att begränsa stansningsarbetet. En försäkrads identifieringsuppgifter måste nämligen stansas i varje hålkort, som använ­ des för överföring av uppgifter rörande honom till registerbandet.

Omständighet av tidigare berörd art, som medför att pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas eller beräknas endast i begränsad omfattning, markeras genom kodbeteckning.

Säkerheten för korrekt registrering tillgodoses, förutom genom kontroll­ stansning av varje hålkort, på så sätt att maskinen vid överföring av nya eller ändrade uppgifter reagerar genom utstansning av signalkort vid bris­ tande överensstämmelser, exempelvis om samma folkbokföringsnummer efterföljes av olika efternamn eller om hålkort upptar pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete för försäkrad, för vilken enligt registrets uppgifter undantagande enligt 36 § TPL är gällande. Maskinen reagerar likaså om vid överföring av pensionsgrundande inkomster någon försäkrad blivit påförd sådan inkomst mer än en gång för samma år eller blivit överhoppad utan att förklarlig anledning härtill, t. ex. dödsfall, tidigare registrerats eller om pensionsgrundande inkomst påföres person, som förut inte finnes intagen i registret.

Några särskilda åtgärder för uppläggning av registret erfordras inte. Upp­ läggningen synes kunna ske i samband med den första registreringen av pen­ sionsgrundande inkomst, avseende år 1960. För varje år kommer pensions- styrelsen att tillställas aviseringskort från lokala skattemyndigheter för alla under nämnda år här i riket mantalsskrivna personer, som under året fyl­ ler 16—65 år. Beträffande alla dessa kommer hålkort att stansas för över­ föring till registret av de pensionsgrundande inkomsterna. Detsamma kom­ mer att gälla utomlands bosatta svenska medborgare, som förvärvat pen­ sionsgrundande inkomst. För sådana invandrade eller från boken över obe­ fintliga överförda personer, som inte upptagits i mantalslängd, kommer med ledning av uppgifter från folkbokföringens länsbyråer afl i särskild ordning stansas hålkort, vilkas uppgifter överföres till registret i samband med re­ gistreringen av pensionsgrundande inkomst. Härigenom blir sålunda regist­ ret fullständigt i personellt hänseende.

Pensionsstyrelsen blir för registrets aktualisering i behov av samma upp­ gifter från folkbokföringens länsbyråer, som cenlralsjukkassorna råd lokal

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

68

registrering. I samtliga fall kan länsbyråernas avisering ske i form av av-

tryckskort. En avisering från länsbyråerna till pensionsstyrelsen förekom­

mer redan nu men skulle genom en central registrering få ökad omfattning.

Anmälan om undantagande enligt 36 § TPL och återkallelse av sådan

anmälan föreslås vid central registrering skola ställas till pensionsstyrel­

sen, som då också får ombesörja avisering härom till vederbörande länsbyrå

för personplåtsändring in. m.

För den årliga överföringen av pensionsgrundande inkomster till register­

banden stansas på grundval av de från de lokala skattemyndigheterna över­

sända aviseringskorten ett hålkort för varje försäkrad, för vilken aviserings-

kort finnes. Pensionspoäng behöver inte uträknas och stansas i hålkortet.

Poängen uträknas i databehandlingsmaskinen och införes i registerbanden

i samband med överföringen av hålkortens uppgifter till dessa band.

Uppgifterna från aviseringskorten måste sorteras innan de kan överföras

till registerbanden. Från hålkorten överföres därför uppgifterna successivt

till särskilda magnetband för maskinell sortering. Sedan uppgifterna för

alla försäkrade, för vilka hålkort stansats, ordnats efter de försäkrades folk-

bokföringsnunnner i dessa band, som sålunda kommer att omfatta ett års

registreringsuppgifter avseende pensionsgrundande inkomst, överföres upp­

gifterna till registerbanden. Sistnämnda band kommer sedan att utöver i

banden tidigare registrerade uppgifter innehålla uppgifter om pensionsgrun­

dande inkomster och pensionspoäng för ytterligare ett år.

Vid uppgifternas överföring till registerbanden anger databehandlings­

maskinen på tidigare berört sätt genom signalkort förekommande felaktig­

heter i form av utebliven registrering, dubbelregistrering m. m. Utredning

måste då verkställas, i regel genom skriftväxling med vederbörande lokala

skattemyndighet. Det är särskilt för sådana fall av vikt, att debetsedels-

numret registrerats, eftersom registerbanden i övrigt inte innehåller någon

uPP§iU, varigenom en försäkrad kan lokaliseras.

Utsökning av uppgifter ur registerbanden kan av arbetstekniska skäl inte

ske alltför ofta, sannolikt högst tre å fyra gånger i månaden. För besva­

rande av förfrågningar och även av andra anledningar föreligger emellertid

behov av att snabbt kunna få reda på registrerade uppgifter. Med hänsyn

härtill bör registerbandens uppgifter årligen i klartext överföras till förteck­

ningar så snart registreringen av pensionsgrundande inkomst för visst år

avslutats. Varje års förteckningar kommer sålunda att innehålla alla upp­

gifter från och med försäkringens start till och med det vid förteckningar­

nas tryckning senast registrerade inkomståret samt därutöver alla änd­

ringar, som registrerats intill tiden för denna tryckning. Förteckningarna

måste emellertid för att kunna tjäna sitt syfte i fortsättningen manuellt ak­

tualiseras, i vart fall i vad gäller ändringar av tidigare registrerade pensions­

grundande inkomst.

Aviseringskorten avses som förut nämnts skola överlämnas till registre-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

69

ringsorganet senast den 15 oktober året efter inkomståret. Med hänsyn till att stansningen av hålkort för överföring till magnetbanden av arbetstek- niska skäl anses böra fortgå under ett helt år och då tryckning av de nämnda förteckningarna tar viss tid torde arbetet med registrering av ett års pensionsgrundande inkomster inte vara avslutat förrän omkring två år efter inkomstårets utgång. Om uppgifterna dessförinnan behövs för pröv­ ning av pensionsansökan, kan de hämtas från aviseringskorten, som sor­ terats av de lokala skattemyndigheterna.

Även vid central registrering finns möjlighet att tillställa de allmänna sjukkassorna uppgifter om pensionsgrundande inkomst för kontroll av pla­ ceringar i sjukpenningklass. Detta torde böra ske på så sätt, alt speciella förteckningar för varje sjukkassas räkning tryckes successivt allteftersom aviseringskortens uppgifter överförts till de särskilda magnetbanden. Nå­ got översändande av avtryckskorten till kassorna torde vid central registre­ ring inte kunna komma i fråga, eftersom pensionsstyrelsen inte synes kunna avvara aviseringskorten förrän möjligen då registreringen av de pensions­ grundande inkomsterna avslutats.

Beträffande säkerheten för att registrerade uppgifter inte går förlorade framhåller administrationsnämnden, att registerbanden kan framställas i två exemplar, vilka bör förvaras i skilda brandsäkra lokaler. Att förteck­ ningar upptagande samtliga registrerade uppgifter årligen tryckes innebär också en betydande trygghet.

Till ledning för sitt ställningstagande i valet mellan de två angivna re- gistreringsmetoderna har administrationsnämnden gjort en beräkning av kostnaderna enligt de båda alternativen. Beräkningarna har haft till syfte att ange storleksordningen av dessa kostnader och innefattar inte något för­ slag om inrättande av de tjänster, varom antagande måste göras i kalkylen. Kostnadsberäkningarna har gjorts med utgångspunkt från att antalet för­ säkrade, för vilka årligen registrering av pensionsgrundande inkomst skall ske, uppgår till 5 000 000. Av dessa beräknas med ledning av tillgänglig inkomststatistik 2 750 000, motsvarande 55 procent, ha pensionsgrundande inkomst, därav 300 000 å 400 000 med pensionsgrundande inkomst av så­ väl anställning som annat förvärvsarbete (blandad inkomst). Antalet för­ säkrade utan pensionsgrundande inkomst kan antagas uppgå till 2 250 000 eller 45 procent. Antalet ändringar för år av tidigare registrerade uppgifter, däri inräknat registrering av nytillkomna försäkrade, har uppskattats till 600 000.

Vad gäller kostnaderna vid registrering hos central­ sjukkassorna har administrationsnämnden under medverkan av statens organisationsnämnd låtit med ledning av konstruerade aviserings- kort och pensionskort utföra tidsstudier hos Stockholms läns allmänna centralsjukkassa för beräkning av personalkostnaderna för den årliga be­

Kiingl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

70

räkningen av pensionspoäng jämte registrering av pensionsgrundande in­

komster och poäng. Dessa uppgifter utgör som nämnts den huvudsakliga

delen av regis treringsarbetet.

På grundval av dessa tidsstudier har administrationsnämnden, efter ve­

derbörlig justering och med sedvanligt tillägg för spilltid, uppskattat den

genomsnittliga tidsåtgången för påföring och pensionspoängberäkning samt

kollationering till 0,6 minuter per försäkrad. Uppgifter rörande 100 försäk­

rade medhinnes alltså av en befattningshavare på en timme. För 5 000 000

försäkrade åtgår 50 000 arbetstimmar, vilket motsvarar avrundat 29 be­

fattningshavare. Arbetet avses som förut nämnts skola utföras under en

tid av 2 å 3 månader med anlitande av hos kassan anställda biträden och

av tillfällig, väl kvalificerad arbetskraft. Vid beräkningen av personalkost­

naderna för arbetet har nämnden utgått från lönen till helårsanställda kon-

torsbiträden.

Övriga arbetsuppgifter, vilka torde fördela sig tämligen jämnt över hela

året, utgöres i huvudsak av utredningar i anledning av förekommande bris­

tande överensstämmelser, besvarande av förfrågningar från försäkrade,

ändringar av tidigare registrerade uppgifter samt överflyttningar av pen-

sionskort och aviseringskort. Beräkningen av den härför erforderliga per­

sonalen är vansklig med hänsyn till att omfattningen av utredningar och

förfrågningar är svårbedömlig och att vissa uppgifter, bl. a. registrerings-

ändringar och överflyttningar av pensionskort, kommer att utföras i samma

arbetsomgång som motsvarande uppgifter inom sjukförsäkringen. Nämnden

räknar emellertid med att varje centralsjukkassas pensionsregister skall

förestås av en kontorist, som själv bör handlägga de mest kvalificerade ar­

betsuppgifterna, främst utredningarna och besvarandet av förfrågningar,

och leda registreringsarbetet. Därutöver anses inom kassorna erforderligt

med kontorsbiträden för rutingöromål och maskinskrivning. Endast hos de

allra största kassorna kan dock behov antagas föreligga av heltidsanställda

kontorister för de med registreringen sammanhängande göroinålen. Sam­

manlagda antalet erforderliga arbetskrafter i kontoristställning beräknas

till 18. Erforderliga antalet kontorsbiträden hos kassorna för de löpande

göroinålen uppskattas till i genomsnitt en per kassa eller tillhopa 30. Av

dessa kontorister och kontorsbiträden beräknas ungefär halva antalet för

egentliga registreringsgöromål såsom ändringar av tidigare registrerade

uppgifter och överflyttningar av kort medan återstoden beräknas för för­

frågnings- och upplysningsärenden in. in. I den mån en befattningshavare

inom en kassa inte helt kan sysselsättas med berörda göromål torde han

kunna utnyttjas för arbetsuppgifter inom sjukförsäkringen.

Den del av registreringsarbetet, som avses skola ankomma på riksförsäk-

ringsanstalten, dvs. förvaring av pensionskort för utvandrade och till bo­

ken över obefintliga överförda personer samt registrering av pensionsgrun-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

71

dande inkomst för ett mindretal av dessa, torde till en början taga ett kansli­

biträde och ett kontorsbiträde i anspråk. Detta centrala register för berörda

kategorier torde successivt bli av ganska betydande omfång.

Lönekostnaderna för den angivna personalen har enligt 1959 års löne­

nivå och ortsgrupp 4 samt näst högsta löneklassen i varje lönegrad beräk­

nats sålunda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Tjänster

Årslön per

tjänst, kr

Summa kr

18 kontorister (lgr A9) ......................

13104

235 872

1 kanslibiträde (lgr A7)....................

11 808

11 808

60 kontorsbiträden (lgr A5)..............

10 668

640 080

79

887 760

Härtill kommer kostnader för personalens sociala förmåner, vilka an-

tages utgöra 23 procent av lönekostnaderna. Ifrågavarande kostnader upp­

går enligt denna beräkningsgrund till 204 185 kr. Personalkostnaderna kan

sålunda uppskattas till (887 760 + 204 185 =) 1 091 945 kr., vilket belopp

avrundas till 1 100 000 kr.

Vid beräkningen av lokalkostnaderna måste hänsyn tagas till att för

pensionsregistrets förvaring erfordras förhållandevis utrymmeskrävande

skåp, vilka skall vara brandsäkra därest registret inte förvaras i brand-

säkert arkiv. I genomsnitt per kassa uppskattas det ökade lokalbehovet till

25 in2, vilket för 30 kassor gör 750 m2. Efter en hyra av i genomsnitt 80

kr. per m2 kan totalkostnaderna beräknas till 60 000 kr.

Kostnaden för mikrofotografering vart femte år har beräknats uppgå till

ca 75 000 kr. eller för år 15 000 kr. Härutöver bör beräknas ett belopp av

90 000 kr. för de kostnader i övrigt, som registreringsarbetet medför. Den

årliga kostnaden för folkbokföringens tilltryckning av identifieringsupp­

gifter å ca 125 000 pensionskort, vilket kan ske i samma tryckningsomgång

som motsvarande tilltryck å sjukkassornas medlemskort, uppgår till ca

1 000 kr.

Sammanlagda årskostnaden för lokal registrering skulle alltså kunna

beräknas till (1 100 000 + 60 000 + 15 000 + 90 000 + 1 000 =) 1 266 000 kr.

Det är emellertid uppenbart, att beräkningarna — även om viss erfarenhet

föreligger från liknande arbetsuppgifter inom sjukförsäkringen — inrym­

mer ett visst osäkerhetsmoment. Man torde också böra reservera sig för

oförutsedda kostnader. Nämnden anser sig med hänsyn härtill böra öka det

nyss angivna beloppet för de sammanlagda årskostnaderna med ca 20 pro­

cent eller till avrundat 1 500 000 kr.

Engångskostnaden för registrets uppläggning har av nämnden uppskat­

tats till 800 000 kr.

72

Beräkningen av kostnaderna vid registrering hos pen-

sionsstyrelsen har utförts under förutsättning, att pensionsstyrel-

sen för andra ändamål än registrering, huvudsakligen utbetalningar av

folkpensioner och tilläggspensioner, till sitt förfogande har en automatisk

databehandlingsanläggning jämte fristående skrivenhet. I fråga om den

maskinella utrustningen har beräkningarna rörande maskinbehovet och

uppskattade hyreskostnader för maskinerna skett på grundval av uppgif­

ter, som tillhandahållits av pensionsstyrelsen, inom vilken sedan ett par år

finnes en särskild avdelning för utredning av frågor avseende ifrågasatt

övergång från konventionellt hålkortssystem till automatiskt databehand-

lingssystem inom pensionsstyrelsens verksamhetsområde.

De maskinenheter inom en databehandlingsanläggning, vilka erfordras för

registreringsarbetet, beräknas medföra en årshyra av 1 340 000 kr. Dessa

maskiner avses dock skola användas i huvudsak för andra arbetsuppgifter

än registrering. Under förutsättning att maskinerna för alla de ändamål,

för vilka de avses, utnyttjas helt under 2400 timmar för år, skulle timpriset

bli 560 kr. Vissa arbeten för registreringen kan emellertid utföras samti­

digt med att anläggningen användes för andra arbetsuppgifter (s. k. spool-

operation). Timpriset har i dylika fall beräknats till 280 kr. Ärshyran för

skrivenheten beräknas till 310 000 kr. Med fullt utnyttjande av maskinen

skulle timpriset bli 130 kr.

Kostnaden för de maskinella arbetsoperationerna för registreringen har

efter angivna timpris beräknats till 10 timmar å 560 kr., 210 timmar å

280 kr. och 530 timmar å 130 kr. eller tillhopa 133 300 kr. Denna kostnad

kommer emellertid att öka allteftersom antalet registrerade uppgifter stiger.

Detta gäller särskilt tryckningen av förteckningar för pensionsstyrelsens

eget behov, där kostnaden blir ca 25 000 kr. högre för varje ny rad, som

genomsnittligt tages i anspråk per försäkrad. I förevarande kalkyl har räk­

nats med två rader per försäkrad, vilket motsvarar förhållandet i mitten

av 1960-talet.

Beräkningarna av den nu ifrågavarande kostnaden har som förut nämnts

utförts under den gynnsamma förutsättningen, att maskinerna helt ut­

nyttjats under 2 400 timmar per år för registreringen och för andra arbets-

uPP§ifter och att s. k. spooloperationer kan utföras i den beräknade om­

fattningen. I den mån detta inte blir fallet ökar givetvis kostnaderna. För­

siktigheten torde bjuda, att det förut angivna beloppet 133 300 kr. höjes

med ca 25 % eller till avrundat 165 000 kr. Härtill kommer kostnaden för

en sorterare och en collator, som erfordras för behandlingen av de hålkort,

från vilka uppgifterna överföras till magnetbanden. Ärshyran för dessa

maskiner uppskattas till 135 000 kr. Maskinkostnaderna beräknas alltså till

sammanlagt (135 000 + 165 000 =) 300 000 kr.

Personalkostnaderna avser till en början den årliga stansningen, som

Knngl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

73

beräknas komma att omfatta drygt 145 milj. kolumner, vilka också skall

kontrollstansas. Med normal stansningshastighet åtgår härför 30 befatt­

ningshavare. För angivande av kodbeteckningar å det material, som skall

stansas, beräknas 6 befattningshavare. För arbetsledning i fråga om stans-

ningsarbetet, systematisering av det omfattande stansningsmaterialet in. m.

torde erfordras 3 befattningshavare. Kortmaterialets försortering medelst

sorterare och collator beräknas taga 2 befattningshavare i anspråk.

Såsom framhållits i samband med kostnadsberäkningen för registrering

hos centralsjukkassorna ställer det sig synnerligen vanskligt att bedöma

omfattningen av förfrågnings- och utredningsärenden och övriga med re­

gistreringen sammanhängande, i dessa beräkningar förut ej redovisade upp­

gifter. I fråga om nämnda registrering beräknades hälften av den för lö­

pande arbetsuppgifter avsedda personalen, tillhopa 48 befattningshavare,

komma att tagas i anspråk för uppgifter, som ligger utanför det egentliga

registreringsarbetet. Vid central registrering anses det sannolikt att anta­

let förfrågningar från allmänheten blir inte obetydligt färre med hänsyn till

att förfrågningarna som regel måste framställas skriftligen. Å andra sidan

torde förfrågningarnas besvarande genomsnittligt ta längre tid, eftersom

även svaren som regel måste lämnas skriftligen samt de för svaren erfor­

derliga uppgifterna inte alltid är lika lätt tillgängliga som hos kassorna.

Uppgift rörande den senast fastställda pensionsgrundande inkomsten fin­

nes nämligen ej i de förteckningar över registrerade uppgifter, som år­

ligen framställts, utan måste framletas bland inkomna aviseringskort. Vi­

dare måste dessa förteckningar manuellt aktualiseras. Man torde därför vid

central registrering böra beräkna samma personal för förfrågningar och

utredningar in. in. som vid lokal registrering eller 24 befattningshavare.

Med hänsyn till storleken av den personal, som kommer att tagas i an­

språk för registreringen, torde även erfordras en expeditionsvakt. Såsom

föreståndare för registreringsavdelningen torde böra finnas en förste byrå-

sekreterare, på vilken bör ankomma att handlägga de mest kvalificerade ut­

rednings- och förfrågningsärendena.

Avdelningen skulle alltså komma att uppgå till 67 befattningshavare. Den

lämpliga lönegradsplaceringen för denna personal är inte möjlig att nu

närmare bedöma med hänsyn framför allt till att en central registrering

även i personellt hänseende måste samordnas med pensionsutbetalningen.

Nämnden har vid kostnadsberäkningen utgått från den fördelning av perso­

nalen på lönegrader, som framgår av följande uppställning, i vilken löne­

kostnaderna beräknats enligt 1959 års lönenivå och ortsgrupp 5 samt näst

högsta klassen inom varje lönegrad. Till den i uppställningen angivna sum­

man bör läggas den på registreringen belöpande andelen av kostnaderna

för den för hela databehandlingsanläggningen erforderliga personalen.

Denna andel uppskattas av nämnden till 30 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Antal

tj änster

Lönegrad

Årslön per

tjänst, kr

Summa

kr

1

A 21

25 776

25 776

1

A 12

16 200

16 200

6

A 9

13 884

83 304

20

A 7

12 504

250 080

39

A 5

11 292

440 388

67

815 748

Till den sålunda erhållna personalkostnaden kommer kostnaden för per­

sonalens sociala förmåner med 23 procent eller 194 522 kr. Personalkost­

naderna beräknas sålunda till (845 748 + 194 522 =) avrundat 1 040 000 kr.

De för registreringen erforderliga lokalerna, vilka kan antagas vara för­

lagda i Stockholm, torde kunna beräknas till samma ytinnehåll som vid

lokal registrering eller ca 750 m2, vilket efter ett pris å 100 kr. per m2

skulle innebära en lokalkostnad av ca 75 000 kr. för år. Årlig kostnad för

tryck av blanketter till hålkort och förteckningar uppskattas till 60 000

kr. För allmänna förvaltningskostnader har beräknats ett belopp av 90 000

kr. För ökade kostnader för folkbokföringen till följd av avisering till pen-

sionsstyrelsen i ökad omfattning upptages ett belopp av 7 000 kr.

Sammanlagda årskostnaden för registreringen hos pensionsstyrelsen

skulle sålunda kunna beräknas till (300 000 + 1 040 000 + 75 000 + 60 000

+ 90 000 + 7 000 =) 1 572 000 kr.

Beräkningen av kostnaderna för denna registrering måste givetvis anses

mycket osäker med hänsyn till att erfarenhet av arbetsuppgifterna i väsent­

lig utsträckning saknas. Även i detta fall finner sig nämnden böra upptaga

ett »säkerhetstillägg» på ca 20 procent. Årskostnaden finner nämnden

sålunda kunna uppskattas till i runt tal 1 900 000 kr.

Kostnaderna för registrets uppläggning uppskattas av administrations-

nämnden till 210 000 kr., vartill kommer registreringens andel i kostnad

för ombyggnad av lokaler för inrymmande av databehandlingsanläggningen,

förberedelser för anläggningens utnyttjande (bland annat s. k. program­

mering) m. m. Dessa kostnader har nämnden inte ansett sig kunna ens

tillnärmelsevis uppskatta.

Administrationsnämnden har vid övervägande av de skäl, som talar för

och emot de båda alternativen för registreringens anordnande, stannat för

att registreringsuppgiften bör anförtros åt de allmän­

na centralsjukkassorna, i vart fall vid tilläggspensioneringens

igångsättande. Härvid har nämnden fäst mindre avseende vid att kostnads­

jämförelser utvisar en viss skillnad till förmån för registrering hos cen­

tralsjukkassorna. Avgörande har i stället varit, att den lokala registre­

ringen erbjuder bättre service gentemot allmänheten och större möjlig­

75

heter till samarbete mellan registreringsorganet och de lokala skattemyn­

digheterna och folkbokföringens länsbyråer. Vidare framhålles, att vare

sig socialförsäkringens framtida administration blir centraliserad eller de­

centraliserad, måste det finnas lokala organ, som kan mottaga och utreda

ansökningar om tilläggspension. Dessa organ behöver uppenbarligen i många

fall erhålla uppgifter ur registret, vilket kan ske snabbare och lättare om

registreringsorganen är lokala. De rent praktiska möjligheterna att ge­

nomföra det ena eller andra registreringssystemet talar enligt administra-

tionsnämndens mening också för alternativet med centralsjukkassorna som

registreringsorgan. Enligt vad nämnden inhämtat kommer denna uppgift

inte att bereda centralsjukkassorna mera betydande svårigheter. Uppgif­

ten är av relativt begränsad storlek vid jämförelse med de övriga uppgifter,

som ankommer på dessa kassor, och den personalökning, som kräves inom

varje kassa, är obetydlig. I många kassor torde den nya arbetsuppgiften

kunna genomföras utan ökning av lokalutrymmena. Av vad nyss sagts

om arbetsuppgiftens storlek i förhållande till centralsjukkassornas andra

arbetsuppgifter torde också framgå att en eventuell övergång framdeles till

central registrering kommer att endast obetydligt påverka kassornas ad­

ministration.

För pensionsstyrelsens del däremot skulle inrättandet av en stor regi-

streringsavdelning redan under år 1961 medföra stora svårigheter med

hänsyn till personalrekrytering och lokalanskaffning. Härtill kommer att

det är ovisst huruvida pensionsstyrelsen inom erforderlig tid skall äga till­

gång till den maskinella utrustning, som måste förutsättas vid en central

registrering.

Huruvida det framdeles — sedan en administrativ omläggning av folk­

bokföring och uppbördsväsende kommit till stånd och större erfarenhet

vunnits av automatisk databehandlingsmetodik — kan visa sig lämpligt

med ett annat registreringssystem, finner administrationsnämnden inte

möjligt att nu bedöma. Emellertid framhålles, att även om registreringen

till en början sker lokalt efter angivna linjer, möjlighet finnes att senare

övergå till annat system.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter

Vad angår arbetsgivarnas avgift er till den allmänna tilläggs­

pensioneringen tar administrationsnämnden upp allmänna pensionsbered-

ningens förslag att dessa avgifter skall debiteras och uppbäras tillsammans

med arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riks-

försäkringsanstalten och deras bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkring-

arna. För sistnämnda avgifter och bidrag gäller för närvarande i huvudsak

följande regler.

Yrkesskadeförsäkringen är dels obligatorisk och dels frivillig. Den obli­

gatoriska försäkringen omfattar med vissa undantag alla arbetstagare i

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

76

allmän eller enskild tjänst. Försäkringen meddelas antingen i riksför-

säkringsanstalten eller i något av de nio ömsesidiga försäkringsbolag som

finns för ändamålet. Avgift för försäkringen skall enligt 38 § lagen om

yrkesskadeförsäkring bestämmas till belopp som med hänsyn till arbetets

farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det

bedrives, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erforderligt för

att täcka den risk som försäkringen avser. Vid försäkring i ömsesidigt för­

säkringsbolag tillägges ett belopp motsvarande omkostnaderna för försäk­

ringen. Utöver försäkringsavgiften är arbetsgivaren enligt 39 § lagen om

yrkesskadeförsäkring skyldig att erlägga tilläggsavgift såsom bidrag till

bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkrings-

anstaltens verksamhet. Tilläggsavgiften utgör vid försäkring i riksför-

säkringsanstalten 5 procent av försäkringsavgiften. Utom yrkesskadeför-

säkringsavgiften skall arbetsgivaren erlägga avgift (avgiftstillägg) enligt

14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17

juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m. För år 1959

utgör avgiftstillägget 16 procent av summan av arbetsgivarens försäkrings-

och tilläggsavgift till yrkesskadeförsäkringen.

Bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna utgår för varje år med

1,1 resp. 0,04 procent av den lön i penningar eller naturaförmåner, som ar­

betsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda arbetsta­

gare som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäk-

ring. Härvid skall hänsyn inte tas till utländsk sjöman, vilken ej är man­

talsskriven i riket. Inte heller skall hänsyn tas till arbetstagares lön i vad

lönen överstiger 15 000 kr. för år räknat. Värdet av naturaförmåner skall

uppskattas efter de regler, som tillämpas vid taxering till kommunal in­

komstskatt. Grundas försäkringsavgift, som arbetsgivaren skall erlägga

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, på särskild beräkning av arbets­

tagares lön, skall den sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl

vid beräkningen av nu avsedda arbetsgivarbidrag.

Beträffande uppbörden av avgifterna för obligatorisk yrkesskadeför­

säkring i riksförsäkringsanstalten och av bidragen till sjuk- och mo-

derskapsförsäkringarna stadgas i förordningen den 4 juni 1954 (nr 341).

För samtliga arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsan­

stalten bestämmes storleken av avgifterna och bidragen av riksförsäkrings­

anstalten. I uppbördshänseende skiljes emellertid mellan arbetsgivare som

har i regel minst 5 arbetstagare i sin tjänst (s. k. större arbetsgivare) och

övriga arbetsgivare (s. k. mindre arbetsgivare). De större arbetsgivarna

inbetalar sina avgifter och bidrag till riksförsäkringsanstalten, medan de

mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag uppbäres vid den allmänna skatte-

uppbörden.

Åtskillnaden mellan större och mindre arbetsgivare får även betydelse

vid beräkningen av avgifterna och bidragen. För de större arbetsgivarna

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

77

sker beräkningen med ledning av de verkliga löneutgifterna, varom upp­

gifter lämnas av arbetsgivarna direkt till riksförsäkringsanstalten. De

mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag uträknas däremot på grundval

av uppgifter om antal dagsverken m. m. och med användande av en tariff,

som för olika sysselsättningar anger det sammanlagda avgifts- och bidrags­

beloppet för en årsarbetare och vad därav belöper på yrkesskadeförsäkrings-

avgiften. Dessa belopp i tariffen uträknas efter vissa antagna medelin­

komster i olika sysselsättningar. De mindre arbetsgivarnas uppgifter läm­

nas på mantalsuppgiften. Med ledning härav upprättar varje lokal skat­

temyndighet en arbetsgivarförteckning över arbetsgivarna inom myndig­

hetens tjänstgöringsområde. Förteckningen överlämnas till riksförsäkrings­

anstalten.

De mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag antecknas i arbetsgivar-

förteckningarna, som därefter återställes till de lokala skattemyndigheterna,

som påför arbetsgivarna avgifterna och bidragen i samband med debi­

teringen av slutlig skatt.

Avgifter och bidrag från större arbetsgivare uppbäres som tidigare nämnts

av riksförsäkringsanstalten. I den mån riksförsäkringsanstalten ej före­

skriver annat är sådan arbetsgivare skyldig att förskottsvis under det kalen­

derår, som avgiften och bidraget avser, å tid som anstalten bestämmer er­

lägga högst det belopp, till vilket summan av avgiften och bidraget kan

antagas komma att uppgå. Under exempelvis år 1959 skall på grund härav

erläggas ett belopp motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, arbets­

givarens preliminära avgift m. m. för 1959 ökad med hans slutliga avgift

m. m. för år 1958 och, å andra sidan, hans preliminärt erlagda avgift m. m.

för sistnämnda år. Riksförsäkringsanstalten tillställer vederbörande arbets­

givare en räkning å det belopp som denne har att erlägga. Räkningarna ut­

sändes successivt under året. Betalning skall erläggas senast inom 4 veckor

efter det räkningen kommer arbetsgivaren till handa.

Det förut sagda gäller inte större och mindre arbetsgivare, som tecknat

yrkesskadeförsäkringen i ett ömsesidigt försäkringsbolag. Sådana arbets­

givare lämnar för avgiftsberäkningen m. m. erforderliga uppgifter till bo­

laget. Bolaget ombesörjer påföring och uppbörd av såväl yrkesskadeför-

säkringsavgiften som arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskap sför­

säkringarna. Arbetsgivarbidragen redovisas av bolaget till riksförsäkrings­

anstalten.

Administrationsnämnden anför för sin del, att det ur skilda synpunkter

ter sig naturligast att arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen debi­

teras och uppbäres i anslutning till yrkesskadeförsäkringsavgifterna och

arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. En sådan an­

knytning anses både för arbetsgivarna och det allmänna vara att föredraga

framför en särskild uppbörd av de nya avgifterna. Under åberopande härav

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

78

förordar administrationsnämnden i likhet med allmänna pensionsbered- ningen, att arbetsgivaravgift till tilläggspensionering­ en, arbetsgivarbidrag till sjuk- och moders k apsför- säkringarna samt arbetsgivares avgift för obligato­ risk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstal- ten skall debiteras och uppbäras gemensamt. Därvid förutsätter administrationsnämnden, att i fråga om avgift till tilläggspen­ sioneringen och berörda bidrag skall tillämpas samma förfarande, oavsett om yrkesskadeförsäkringen tagits i riksförsäkringsanstalten eller i ömse­ sidigt försäkringsbolag, som alltså bör befrias från skyldigheten att uppbära arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. Med arbetsgiva­ res avgift för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten avses jämväl den tilläggsavgift och det avgiftstillägg, som han är skyldig erlägga enligt 39 § lagen om yrkesskadeförsäkring och 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m.

Liksom allmänna pensionsberedningen har administrationsnämnden fun­ nit, att den gemensamma debiteringen och uppbörden kräver åtskilliga änd­ ringar i nuvarande bestämmelser. Nämnden begagnar beteckningen arbets­ givaravgift för summan av varje arbetsgivares avgifter och bidrag som en­ ligt vad nyss sagts bör debiteras och uppbäras tillsammans. Vidare användes beteckningen avgiftsunderlag för det lönebelopp, varå sådan avgift eller sådant bidrag skall beräknas för arbetsgivaren, beteckningen utgiftsår för det kalenderår, för vilket avgiftsunderlag skall beräknas, och beteckningen arbetsgivaruppgift för den uppgift från varje arbetsgivare, som krävs för beräkning av hans arbetsgivaravgift. Såvitt gäller beräkning av avgiftsun­ derlag för avgift till tilläggspensioneringen avses med lön även sådan ersätt­ ning som enligt 5 § andra stycket TPL skall anses utgöra inkomst av an­ ställning.

Administrationsnämnden föreslår att arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet helt omlägges. Sålunda förordas att arbetsgivaruppgift skall lämnas till ve­ derbörande lokala skattemyndighet senast den 31 januari året näst efter utgiftsåret. För kontrollen av arbetsgivaruppgifterna är det avsett att i princip varje arbetsgivare skall vara skyldig att vid sin arbetsgivaruppgift foga ett exemplar av de kontrolluppgifter, som lämnas till inkomsttaxe­ ringen. Nämnda kontroll bör lämpligen ske hos de lokala skattemyndighe­ terna.

Med hänsyn till lokal skattemyndighets åligganden att mottaga arbets­ givaruppgifterna och kontrollera deras riktighet ligger nära till hands att låta de lokala skattemyndigheterna verkställa debiteringen av ar­ betsgivaravgifterna. Liksom allmänna pensionsberedningen anser emeller­ tid administrationsnämnden en dylik decentralisering av debiteringen inte för närvarande vara möjlig på grund av att den nuvarande beräkningen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

79

yrkesskadeförsäkringsavgifterna är så komplicerad. Någon mera bety­ dande förenkling av nämnda beräkning torde inte kunna åstadkommas så länge yrkesskadeförsäkringens handhavande är uppdelat på flera med var­ andra konkurrerande företag. I vart fall under en övergångstid torde det där­ för bli nödvändigt att debiteringen av arbetsgivaravgifterna sker hos riks- försäkringsanstalten.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen beräknas de mindre arbetsgivarnas avgifter för närvarande schablonmässigt med ledning av vissa antagna medellöner i olika sysselsättningar och av arbetsgivaren uppgivet antal anställda och utförda dagsverken. Denna scliablonmetod kan medföra ojämna resultat. Om de verkliga löneutgifterna understiger medellönerna i branschen, vilket kan vara fallet exempelvis beträffande lönerna till lantbrukares hemmavarande barn, får arbetsgivaren sålunda betala för stora avgifter, överstiger utgående löner medellönerna, blir avgif­ terna för låga. Dessa ojämnheter kan accepteras vid nuvarande avgiftsnivå. Med den avsevärda höjning av den totala avgiftsnivån, som tilläggspensio­ neringen medför, blir emellertid schablonmetoden olämplig. I stället före­ slår nämnden att avgifterna för samtliga arbetsgivare beräknas på grund­ val av arbetsgivarens verkliga löneutgifter.

I fråga om uppbörden uttalar administrationsnämnden, att skäl kan anföras för att även de större arbetsgivarnas avgifter bör uppbäras i samband med skatten. Sålunda är kostnaderna för denna uppbördsmetod mindre än för den särskilda avgiftsuppbörden hos riksförsäkringsanstalten. Vidare innebär den nuvarande tudelningen av avgiftsuppbörden i och för sig en olägenhet. Emellertid utredes för närvarande inom uppbördsorganisa- tionskommittén bl. a. frågan om uppbördsväsendets administrativa ut­ formning. Att i detta läge vidtaga ändring i förevarande avseende anser nämnden därför ej lämpligt. Det torde inte heller vara möjligt att på den korta tid som står till buds före lagstiftningens ikraftträdande överblicka alla konsekvenser av en sådan överflyttning av avgiftsuppbörden och vidtaga de för densamma erforderliga förberedelserna innefattande bl. a. påföring av preliminära avgifter i samband med debitering av preliminär B-skatt. Vidare framhålles att vid en uppbörd av även de större arbetsgivarnas av­ gifter tillsammans med skatten debiteringsarbetet hos riksförsäkrings­ anstalten inte skulle kunna pågå hela året utan behöva koncentreras till tiden februari—augusti, något som sannolikt skulle medföra betydande svårigheter att under återstoden av året effektivt utnyttja den med debi­ teringen sysselsatta personalen. Med hänsyn härtill förordar administra­ tionsnämnden i likhet med allmänna pensionsberedningen att nuvarande system för avgiftsuppbörden tills vidare behålles.

Införandet av tilläggspensioneringen kommer att medföra en betydande höjning av arbetsgivarnas sammanlagda avgifts- och bidragsbelopp för varje arbetstagare. Vid exempelvis ett avgiftsuttag av 7 procent till tilläggspensio­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

80

neringen och en årslön på 12 000 kr. resp. 30 000 kr. kommer arbetsgivarav­ giften per årsarbetare i mindre farlig verksamhet att stiga från ca 150 till ca 700 kr. resp. från ca 200 till ca 2 000 kr. Om en arbetsgivare haft fyra sådana årsarbetare anställda och gällande gränsdragning mellan större och mindre arbetsgivare tillämpas, skulle arbetsgivaren följaktligen såsom slut­ lig skatt komma att påföras en arbetsgivaravgift å 2 800 kr. resp. 8 000 kr. mot för närvarande 600 resp. 800 kr. En sådan väsentlig stegring av de i slutlig skatt ingående arbetsgivaravgifterna torde enligt nämndens mening kunna accepteras endast om skyldighet införes för även de mindre arbets­ givarna att erlägga avgifterna preliminärt. På grund av de komplikationer, som en sådan föreskrift skulle medföra för bl. a. de lokala skattemyndig­ heterna, förordar administrationsnämnden i stället att gränsdragningen mel­ lan större och mindre arbetsgivare ändras, varvid bör eftersträvas att de i slutlig skatt ingående arbetsgivaravgifterna inte blir beloppsmässigt högre än för närvarande.

Administrationsnämnden föreslår därför, att arbetsgivaravgiftens stor­ lek i princip får bli avgörande för huruvida avgiften skall uppbäras av riks- försäkringsanstalten eller vid den allmänna skatteuppbörden. Såsom lämp­ lig beloppsgräns förordas 1 000 kr. Denna gräns bör inte vara ovillkor­ lig. För att förhindra att en arbetsgivare gång efter annan får byta upp- bördssystem, föreslås riksförsäkringsanstalten få möjlighet att låta en ar­ betsgivare, som erlagt arbetsgivaravgift för visst år i samband med den allmänna skatteuppbörden, fortsätta därmed även om arbetsgivaravgiften för nästfoljande år skulle komma att överstiga 1 000 kr. Å andra sidan bör arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift tidigare överstigit 1 000 kr. och där­ för uppburits av riksförsäkringsanstalten, kunna bibehållas vid denna upp- bördsform om avgiften ett eller annat år skulle nedgå under 1 000 kr.

Med den förordade beloppsgränsen beräknas riksförsäkringsanstalten un­ der år 1960 få uppbära arbetsgivaravgift från ca 60 000 arbetsgivare. Den fortgående höjningen av uttagsprocenten beträffande avgifterna till til­ läggspensioneringen medför att antalet arbetsgivare med avgiftsuppbörd hos riksförsäkringsanstalten successivt ökas. Vid ett avgiftsuttag å 7 pro­ cent torde sålunda angivna antal komma att uppgå till omkring 90 000.

Vad nu sagts är inte tillämpligt på de arbetsgivarbidrag, vilka staten såsom arbetsgivare har att erlägga. Statens bidrag till sjuk- och moder- skapsförsäkringarna beräknas och redovisas för närvarande enligt före­ skrifter meddelade av Konungen. Vad staten sålunda har att utgiva beräk­ nas på grundval av särskild lönestatistik från de statliga myndigheterna. Varje år bestämmer Konungen de belopp som skall tillföras ifrågavarande försäkringar. Särskilda belopp bestämmes för å ena sidan vart och ett av de affärsdrivande verken samt riksbanken och riksgäldskontoret, vilka har att inbetala beloppen till riksförsäkringsanstalten, och å andra sidan stats­ förvaltningen i övrigt. Beloppet för statsförvaltningen i övrigt överföres

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

81

från ett för ändamålet i riksstaten uppfört anslag. Motsvarande förfarande

föreslås av nämnden skola tillämpas såvitt gäller den avgift till tilläggs­

pensioneringen, som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga.

Beträffande de försäkrades egna avgifter, vilka beräknas i

förhållande till den del av den pensionsgrundande inkomsten, som härrör

från inkomst av annat förvärvsarbete, erinrar adnrinistrationsnämnden om

att departementschefen vid framläggande av förslaget till TPL (prop.

1959: 100 s. 144) uttalade, att dessa avgifter borde debiteras och uppbäras

i samband med de allmänna skatterna. Även enligt administrationsnämn-

dens mening talar övervägande skäl härför. En särskild avgiftsuppbörd

måste sålunda medföra väsentligt större merarbete och kostnader samt för­

orsaka olägenheter för de försäkrade såtillvida, att avgifterna sannolikt inte

skulle kunna erläggas preliminärt och att ytterligare en debetsedel skulle

tillkomma.

Nämnden föreslår, att de försäkrades egna avgifter benämnes tilläggs-

pensionsavgifter i anslutning till beteckningen folkpensionsavgifter, som

allmänt begagnas för pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering.

Tilläggspensionsavgifterna bör enligt förslaget uträknas av de lokala skatte­

myndigheterna samtidigt med beräkningen av den pensionsgrundande in­

komsten och därvid noteras å de för denna beräkning avsedda inkomst-

korten. Från inkomstkorten överföres sedan de noterade avgiftsbeloppen

till debiteringslängden över slutlig skatt och ingår i denna skatt.

Vid en avgiftsuppbörd i samband med den allmänna skatteuppbörden

föreslås preliminär tilläggspensionsavgift ingå i den preliminära B-skatten.

Avgift, som utöver i slutlig skatt ingående avgift skall påföras vid höjning

av den försäkrades inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, debite­

ras och uppbäres som tillkommande skatt. Nämnden förordar alltså att

med skatt enligt 1 § uppbördsförordningen jämväl skall förstås tilläggs­

pensionsavgift.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Besvårsförfarandet

I fråga om instansordningen vid klagan över lokal skattemyndig­

hets beslut beträffande pensionsgrundande inkomst

framhåller administrationsnämnden, att enligt dess förslag riksförsäkrings-

anstalten skall beräkna de kollektiva arbetsgivaravgifterna till tilläggs­

pensioneringen. Vid beräkningen av dessa avgifter kan uppkomma frågor,

huruvida anställningsförhållande i civilrättslig mening föreligger. Avgöran­

dena av dessa frågor kan få betydelse även för beräkningen av pensions­

grundande inkomst. Nämnden anser därför lämpligt, att besvär över lokal

skattemyndighets beslut beträffande pensionsgrundande inkomst får an­

föras hos riksförsäkringsanstalten.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

Beträffande besvärstiden föreslås i viss överensstämmelse med vad som

gäller i fråga om besvär över taxeringsnämnds beslut, att besvär över be­

slut, som avser avvikelse från inkomstfördelningen i självdeklaration eller

eljest av den försäkrade lämnade uppgifter och varom han erhållit under­

rättelse senast den 15 september under taxeringsåret, skall anföras senast

den 15 oktober under nämnda år. Motsvarande föreslås gälla beträffande

besvär från försäkrad, som inte avgivit allmän självdeklaration. Har den

försäkrade ej erhållit underrättelse om avvikelsen eller om den beräknade

pensionsgrundande inkomsten eller har han erhållit underrättelsen efter

den 15 september under taxeringsåret, innebär förslaget att besvärstiden

skall utlöpa med utgången av året näst efter taxeringsåret. Även härut-

innan står nämndens förslag i nära anslutning till besvärsbestämmelserna

i fråga om taxeringsnämnds beslut. Vad slutligen angår det fall, att lokal

skattemyndighet ändrat tidigare beräknad pensionsgrundande inkomst, för­

ordas att besvären skall anföras inom en månad efter det klaganden erhöll

del av beslutet.

Riksförsäkringsanstalten skulle alltså i andra instans pröva frågor om

pensionsgrundande inkomst samt i första instans beräkna arbetsgivar­

avgifter. När det gäller spörsmålet vart klagan över ri k sför sä k rings­

anstaltens beslut skall få ställas framhåller administration snämn­

den, att det för närvarande gäller olika besvärsregler för yrkesskadeför­

säkringen och för sjuk- och moderskapsförsäkringarna. över riksförsäk-

ringsanstaltens beslut i ärende angående yrkesskadeförsäkring må sålunda

klagan föras genom besvär hos försäkringsrådet; försäkringsrådets beslut

får ej överklagas. I fråga om sådant ärende angående sjuk- eller moder-

skapsförsäkring, som genom besvär över sjukkassas beslut förts under

riksförsäkringsanstaltens prövning, gäller däremot att klagan föres hos

Konungen i statsrådet. Besvär må dock anföras allenast såframt riksför­

säkringsanstalten lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till att hela frå­

gan om besvärsförfarandet inom tilläggspensioneringen är under ompröv­

ning kan vad nämnden föreslår endast få provisorisk karaktär. Under

sådana förhållanden anser administrationsnämnden riktigast att låta för­

slagets bestämmelser anknyta till de nu gällande. Valet står därvid mellan

att låta arbetsgivarna få anföra besvär över riksförsäkringsanstaltens be­

slut hos Konungen eller hos försäkringsrådet. Med hänsyn till ärendenas

karaktär torde besvären, om de skall anföras hos Konungen, böra avgöras

av regeringsrätten. Detta skulle i så fall innebära ett avsteg från vad som

gäller för besvär över ärenden avseende sjukförsäkringen, vilka avgöres

av Konungen i statsrådet. Inte heller kan det anses lämpligt att provisoriskt

överföra en arbetsuppgift å regeringsrätten. Med hänsyn härtill finner

nämnden övervägande skäl tala för att förevarande provisoriska besvärs-

bestämmelser ges det innehållet att klagan över riksförsäkringsanstaltens

beslut avseende beräkning av pensionsgrundande inkomst och av arbets­

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

83

givaravgifter skall föras hos försäkringsrådet och att besvärsbestämmel-

serna även i övrigt utformas i överensstämmelse med yrkesskadeförsäk­

ringslagens besvär sbestämmelser.

Beträffande lokal skattemyndighets beslut om debite­

ring av försäkrads egen tilläggspensionsavgift fram­

håller adininistrationsnämnden att, eftersom skatt enligt 1 § uppbördsför-

ordningen även skall avse sådan avgift, besvärsbestämmelserna i uppbörds-

förordningen kommer att bli tillämpliga i detta fall. Nämnden påpekar,

att det sagda inte gäller i fråga om beräkningen av underlaget för avgiften

eller således beräkningen av inkomst av annat förvärvsarbete. Klagan över

denna beräkning föres på sätt förut nämnts i fråga om besvär över pen-

sionsgrundande inkomst.

Kostnadsfrågor

Av de arbetsuppgifter som tillkommer för de lokala skattemyn­

digheterna på grund av tilläggspensioneringen är arbetet med fast­

ställandet av de pensionsgrundande inkomsterna det ojämförligt mest tids­

krävande. Beträffande denna arbetsuppgift har administrationsnämnden

under medverkan av statens organisationsnämnd utfört tidsstudier vid

länsstyrelsen i Stockholms län. Pensionsgrundande inkomster beräknades

därvid på grundval av 1957 års självdeklarationer inom vissa taxerings-

distrikt. På grundval av dessa tidsstudier har nämnden med vederbörliga

justeringar och tillägg för spilltid in. in. uppskattat den genomsnittliga tids­

åtgången för beräkning och kollationering av pensionsgrundande inkomst

till 4 minuter per deklaration. Antalet utredningsfall har uppskattats till

omkring 10 procent av totala antalet deklarationer. Varje utredning har

antagits komma att kräva 20 minuter utöver de 4 minuterna för beräkning

och kollationering. Detta påverkar tidsåtgången på sätt, som framgår av

följande uppställning:

90 deklarationer ä 4 minuter = 360 minuter

10 deklarationer ä 24 minuter = 240 minuter

100 deklarationer

= 600 minuter

Den genomsnittliga tiden för behandling av en deklaration har med hän­

syn härtill av nämnden beräknats till 6 minuter, vilket innebär, att en be­

fattningshavare medhinner 10 deklarationer i timmen. Med utgångspunkt

från att arbetet i stort sett avses skola utföras under tiden den 15 april—

den 15 september, då personalens semester infaller och sommartid till-

lämpas, har administrationsnämnden kommit fram till att en befattnings­

havare under nämnda period kan medhinna 6 300 deklarationer.

I fögderierna beräknas antalet deklarationer i procent av invånarantalet

utgöra 57,3. Under förutsättning att arbetet med tilläggspensioneringsgöro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

84

målen skulle sysselsätta den under förut angivna tidsperiod behövliga per­

sonalen under hela året, anses personalbehovet med utgångspunkt från

nämnda procenttal och från de gjorda tidsstudierna kunna beräknas till

en befattningshavare per 11 000 invånare. Vid beräkning av det totala be­

hovet av mera fast anställda befattningshavare i fögderierna har sådan

befattningshavare ansetts erforderlig, då vederbörande kan beräknas bli fullt

sysselsatt minst 80 procent av arbetstid under ifrågavarande tidsperiod.

Vid lägre sysselsättningsgrad har räknats med tillfällig biträdespersonal.

Efter nu angivna beräkningsgrunder har nämnden beräknat personalbe­

hovet i de 156 fögderierna till 377 fasta befattningshavare och tillfällig

arbetskraft motsvarande 20 årsanställda biträden.

Inom varje fögderi anses en befattningshavare behövas för ledningen av

de ifrågavarande arbetsuppgifterna och för handläggning av främst de

mera komplicerade utredningsärendena. Denna befattningshavare bör en­

ligt nämndens mening vara kansliskrivare i 10 lönegraden eller kontorist

i 9 lönegraden. Nämnden har med hänsyn till de stora krav som måste

ställas på vederbörande i fråga om kunnighet, noggrannhet och omdöme

utgått från den högre lönegraden vid kostnadsberäkningarna. I fråga om

övriga befattningar har räknats med kanslibiträdestjänster. Eftersom även

den tillfälliga personalen bör vara väl kvalificerad, har ersättningen till

denna beräknats efter samma grund som för kanslibiträden.

Vid bedömningen av personalbehovet i de 32 städerna med egen upp-

bördsförvaltning konstateras först, att antalet invånare i dessa städer för

närvarande uppgår till ca 2 570 000. Antalet avlämnade deklarationer där­

städes kan beräknas uppgå till närmare 65 procent av invånarantalet eller

till ca 1 650 000. Den erforderliga personalen beräknas med ledning härav

till 262 befattningshavare. Vid kostnadsberäkningarna har nämnden ltgått

från att inom varje uppbördsförvaltning minst en av denna personal skall

vara kansliskrivare. För större uppbördsförvaltningar har räknats med en

kansliskrivare på ungefär fem biträden. För de största uppbördsförvalt-

ningarna har dessutom räknats med en kontor sskrivare i 13 lönegraden för

i runt tal tio kansliskrivare och kanslibiträden. I enlighet härmed har den

för ifrågavarande uppbördsförvaltningar avsedda personalen vid kostnads­

beräkningarna antagits komma att uppgå till 20 kontorsskrivare, 58 kansli­

skrivare och 204 kanslibiträden.

De årliga lönekostnaderna för den ifrågavarande personalen enligt 1959

års lönenivå och ortsgrupp 4 samt efter näst högsta löneklassen i varje löne­

grad har nämnden beräknat på sätt framgår av följande tabell.

Härtill kommer kostnader för sociala förmåner, vilka beräknats till 23

procent av lönekostnaderna. För den ifrågavarande personalen skulle en­

ligt nämnda beräkningsgrund kostnaderna för sagda förmåner uppgå till

1 151 384 kr. för år inom fögderiförvaltningen och till 813 615 kr. för år

inom städer med egen uppbördsförvaltning. Sammanlagda personalkostna-

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 är 1959

85

Tjänster

Årslön per tjänst

kr.

Summa

kr.

Totalt

kr.

Fögderierna

156 kansliskrivare i A 10.........................

241 kanslibiträden i A7..........................

13 848

11 808

2 160 288

2 845 728

5 006 016

Berörda städer

20 kontorsskrivare i A13......................

58 kansliskrivare i A 10.........................

204 kanslibiträden i A 7..........................

16 272

13 848

11 808

325 440

803 184

2 408 832

3 537 456

8 543 472

derna kan alltså beräknas till (8 543 472 + 1 151 384 + 813 615 —) avrundat

10 500 000 kr.

Arbetet med beräkningen av pensionsgrundande inkomst kommer så­

som nämnts att pågå i huvudsak under tiden 15 april—15 september. Där­

efter följer vissa efterarbeten, främst sortering av aviseringskorten innan

dessa senast den 15 oktober överlämnas till vederbörande centralsjukkassa

för registrering. Bland övriga hithörande uppgifter märkes ändringar av

tidigare beräknade pensionsgrundande inkomster, införande i debiterings-

längd av försäkrades tilläggspensionsavgifter och ev. av uppgifter om pen­

sionsgrundande inkomster samt noteringar på debetsedel å slutlig skatt

om sådana avgifter och inkomster samt medverkan vid kontroll av att

försäkrades tilläggspensionsavgifter erlagts. Till göromål som samman­

hänger med tilläggspensioneringen hör också kontroll av arbetsgivares upp­

gifter för beräkning av arbetsgivaravgifter, innefattande bl. a. bokgransk­

ning. Det är emellertid sannolikt att de nu berörda arbetsuppgifterna inte

kan bereda den förut angivna personalen full sysselsättning under hela året.

Enligt nämndens mening bör de nytillkomna arbetsuppgifterna hos de

lokala skattemyndigheterna ingå såsom en del av dessa myndigheters ar­

betsuppgifter utan att någon särskild personal avdelas uteslutande för de

nya arbetsuppgifterna. Den redan befintliga personalen kan alltså i den

mån så befinnes möjligt utnyttjas för pensionsarbetet och de nyanställda

befattningshavarna bör på motsvarande sätt kunna utnyttjas för göromål

av nu förekommande slag. Den nedsättning av de beräknade personalkost­

naderna som därför bör göras är givetvis mycket svår att närmare upp­

skatta. Enligt nämndens mening synes en nedsättning med 20 procent vara

rimlig. Nämnden beräknar därför de av tilläggspensioneringen föranledda

personalkostnaderna hos de lokala skattemyndigheterna till (80 procent av

10 500 000 =) 8 400 000 kr.

Beträffande lokalkostnaderna har det inte varit möjligt för nämnden att

göra annat än en mycket grov uppskattning. Varje anställd har ansetts be­

höva ett lokalutrymme om 10 m2. Hyran har antagits uppgå till genom­

snittligt 70 kr. för in2 i fögderierna och till 80 kr. för in2 i städer med egen

86

uppbördsförvaltning. I fögderierna kommer att krävas lokalutrymmen för

ytterligare ca 500 personer och i berörda städer för ytterligare ca 300 per­

soner. Härvid bär inräknats även arbetsplatser för de tillfälliga biträden,

som blir erforderliga endast några månader om året. Lokalkostnaderna för

år räknat skulle efter dessa beräkningsgrunder öka inom fögderierna med

ca 350 000 kr. och inom städerna med 240 000 kr. eller med tillhopa 590 000

kr., vilket belopp avrundas till 600 000 kr. för år.

Övriga kostnader hos lokala skattemyndigheter anser sig nämnden med

grov uppskattning kunna beräkna till 10 procent av de på tilläggspensione­

ringen belöpande kontanta löneförmånerna, vilket för fögderierna innebär

en årlig kostnad av 400 000 kr. och för städer med egen uppbördsförvaltning

av 300 000 kr. eller av tillhopa 700 000 kr.

Hos länsstyrelser in. fl. uppkommer kostnader för tryckning av

blanketter till inkomst- och aviseringskort, vilka skall utgöra en del av

blanketterna till debetsedlarna å slutlig skatt. Merkostnaden för dessa blan­

ketter uppskattas till 80 000 kr. för år och kostnaden för länsstyrelsernas

arbete med att tilltrycka identifieringsuppgifter på korten till 50 000 kr.

om året, eller tillhopa 130 000 kr.

På länsstyrelsernas uppbördssektioner och hos lokal skattemyndighet i

städer med egen uppbördsförvaltning uppkommer visst merarbete genom

den kontroll, som erfordras av att de försäkrades tilläggspensionsavgifter

erlagts. Arbetskraftsbehovet för införande i debiteringslängd av erlagd preli­

minär B-skatt har på grundval av uppgifter från länsstyrelserna om upp­

skattad tid för nuvarande arbete med införande av preliminär skatt i debite­

ringslängd för hela riket uppskattats till 40 arbetsmånader för biträdes-

personal. Antalet undersökningsfall har uppskattats till 30 000 i hela landet.

Vid ett antagande, att varje utredning kräver 15 minuter skulle för detta

ändamål komma att erfordras 50 arbetsmånader. Det totala biträdesbehovet

för dessa arbetsuppgifter vid länsstyrelserna och de lokala skattemyndig­

heterna i städer med egen uppbördsförvaltning skulle sålunda uppgå till 90

biträdesmånader. Årskostnaden härför kan antagas uppgå till i runt tal

75 000 kr., varav 35 procent eller 26 000 kr. beräknas falla på städer med

egen uppbördsförvaltning.

De sammanlagda årskostnaderna hos lokala skattemyndighe­

ter och länsstyrelser uppgår således enligt nämndens beräkningar till

(8 400 000 + 600 000 + 700 000 + 130 000 + 75 000 =) 9 900 000 eller i runt

tal 10 milj. kr., varav 4 milj. kr. faller på städer med egen uppbördsförvalt­

ning. Härtill kommer vissa engångskostnader för inventarier in. in., av ad-

ministrationsnämnden beräknade till 800 000 kronor.

Enligt vad som redovisats i avsnittet om organ för registrering av pen-

sionsgrundande inkomst uppskattar administrationsnämnden de årliga kost­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

87

naderna för centralsj ukkassorna till 1 500 000 kr. och deras en­

gångskostnader till 800 000 kr.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens kostnader för debite­

ring och uppbörd av arbetsgivaravgifter in. in. upplyser administrations-

nämnden till en början, att det inom riksförsäkringsanstalten år 1958 utar­

betats förslag om övergång från nuvarande i huvudsak manuella metod till

hålkortsmetod i fråga om debitering och uppbörd av arbetsgivares avgifter

för yrkesskadeförsäkring i anstalten och bidrag till sjuk- och moderskaps-

försäkringarna. En sådan omläggning av arbetet beräknas enligt förslaget

medföra en årlig nettobesparing på ca 400 000 kr., utgörande skillnaden

mellan det belopp, varmed personalkostnaderna väntades minska och den

ökade kostnaden för maskinella hjälpmedel in. in. Med utgångspunkt från

riksförsäkringsanstaltens beräknade kostnader för arbetet med nuvarande

arbetsgivaravgifter m. m. enligt den föreslagna nya metoden har inom an­

stalten beräknats de kostnadsökningar, som skulle uppkomma därest an­

stalten i enlighet med nämndens förslag tillföres uppgiften att debitera och

uppbära arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen. Kostnadsökningen

har uppskattats till 900 000 kr., varav 650 000 kr. i lönekostnader för 30

å 35 befattningshavare. Då övergången till hålkortsdebitering i fråga om

nuvarande arbetsuppgifter förväntas medföra en kostnadsminskning på om­

kring 400 000 kr., blir emellertid den reella kostnadsökningen för anstal­

ten väsentligt mindre än det angivna beloppet 900 000 kr.

För övriga arbetsuppgifter, som ankommer på riksförsäkringsanstalten

i egenskap av pensionsmyndighet beräknar nämnden en årlig kostnad av

150 000 kr. och för ökade lokalkostnader 50 000 kr. om året.

De sammanlagda årskostnaderna för riksförsäkringsanstalten uppgår så­

ledes till (900 000 + 150 000 + 50 000 =) 1 100 000 kr. Engångskostnaderna

för riksförsäkringsanstaltens del uppskattas till 500 000 kr., varav 100 000

för kostnader i samband med anskaffande av hålkortsmaskiner och 400 000

kr. för tryckning och distribution av upplysningsbroschyrer till allmän­

heten.

Administrationsnämnden har bland kostnaderna för tilläggspensione­

ringen även upptagit ett belopp av 500 000 kr. för pensionsstyrel-

s e n s räkning år 1963. Detta belopp avser kostnader för pensionsutbetal-

ningarna, som börjar nämnda år och som lämpligen anses böra ske sam­

tidigt med utbetalning av folkpension och handhavas av pension sstyrelsen.

De av administrationsnämnden i det föregående uppskattade administra­

tionskostnaderna för tilläggspensioneringen av mera stadigvarande natur

uppgår till (10 000 000 + 1 500 000 + 1 100 000 + 500 000 =) 13 100 000 kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

88

På längre sikt tillkommer utgifter för prövning och övrigt handhavande av

pensionsansökningar, besvärsorganisationen, utbetalningar samt den stati­

stik, som kan tinnas erforderlig. Likaså torde böra beräknas visst belopp så­

som ersättning till postverket för den portofrihet, som förulsättes komma

att föreligga i fråga om myndigheternas postförsändelser rörande tilläggs­

pensioneringen. V issa utgifter för förvaltningen av allmänna pensionsfon­

den uppkommer också. Nämnden anser inte möjligt att nu uppskatta de

nämnda tillkommande kostnaderna för tilläggspensioneringen, vilka i stor

utsträckning framkommer först efter fördelning av gemensamma admi­

nistrationskostnader mellan de olika socialförsäkringarna. Emellertid synes

det nämnden vara realistiskt att räkna med att tilläggspensioneringens år­

liga administrationskostnader kommer att på längre sikt utgöra ungefär en

procent av de avgifter, som framdeles kan antagas bli erforderliga för för­

säkringens finansiering. I nuvarande penningvärde motsvarar detta en kost-

nadssumma i storleksordningen 20 milj. kr.

Angående sättet för täckande av administrationskostna­

derna inom tilläggspensioneringen hänvisar administrationsnämnden till

att det i prop. 1959: 100 förutsattes, att samtliga kostnader, som föranledes

av tilläggspensioneringens förvaltning, skall belasta pensioneringen. Fråga

uppkommer emellertid huruvida kostnaderna skall förskjutas av staten

resp. av de städer, som har egen uppbördsförvaltning, och förSt i efterhand

regleras av pensioneringen eller huruvida tilläggspensioneringen skall suc­

cessivt tillhandahålla medel efter en mera provisorisk beräkning, varvid en

definitiv avräkning sker senare. Enligt nämndens mening bör principen vara

att staten och de berörda städerna i finansiellt avseende betungas så litet

som möjligt av tilläggspensioneringens administration. Detta blir fallet om

den sistnämnda metoden för kostnadstäckning begagnas. Nämnden anser

sålunda, att denna metod bör användas och att därvid före utgången av varje

kvartal en fjärdedel utgives av den ersättning, som enligt provisorisk beräk­

ning belöper på ett visst kalenderår. Då en definitiv avräkning skall ske

förutsattes denna komma till stånd snarast möjligt efter kalenderårets

utgång.

Vad angår de olika kostnader, som redovisats i det föregående, anför

nämnden, alt kostnaderna för arbetet inom de lokala skattemyndigheterna

och länsstyrelserna i första hand kommer att åvila dels staten och dels de

städer, som har egen uppbördsförvaltning. Enligt nämndens mening bör

ersättningen från tilläggspensioneringen för dessa kostnader kunna utgå

efter en schablonmässig beräkning, som anknyter antingen till hela invå­

narantalet eller till antalet invånare i akliv ålder eller till antalet avgivna

deklarationer, vilka föranleder prövning för bestämmande av pensionsgrun-

dande inkomst, el. dyl. Emellertid anser nämnden inte lämpligt att innan

åtminstone något års erfarenheter föreligger taga mera definitiv ställning

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

89

till detta spörsmål. Intill dess föreslås, att pensioneringen skall tillhanda­ hålla penningmedel successivt efter mera provisoriska grunder. Med hän­ syn till de faktiska uppbördskostnaderna anses en viss differentiering böra ske så att den provisoriska ersättningen för år och invånare räknat fast­ ställes till kr. 1:60 för Stockholm, kr. 1:40 för Göteborg och Malmö och kr. 1: 25 för landet i övrigt. Nämnda beräkningsgrund skulle medföra att pensioneringen skulle från och med år 1961, då de lokala skattemyndighe­ ternas arbetsuppgifter för tilläggspensioneringen begynner, ha att erlägga inemot 10 milj. kr. för år räknat, vilket nära överensstämmer med den kostnad för förevarande ändamål med vilken nämnden räknat i det före­ gående. För kostnaderna av engångsnatur, vilka uppskattats till 0,8 milj. kr., kunde under år 1961 av pensioneringen erläggas kr. 0: 10 per invånare inom resp. områden.

Kostnaderna för registreringen m. m. hos de allmänna centralsjukkas­ sorna har i det föregående uppskattats till omkring 1,5 milj. kr. Om ersätt­ ningen för kassornas utgifter provisoriskt fastställes till kr. 0: 15 per år och invånare inom resp. områden skulle till kassorna successivt, i avbidan på en slutreglering, betalas 1,1 milj. kr. för år. Med hänsyn till den bety­ dande säkerhetsmarginal, som nämndens uppskattning torde inrymma, sy­ nes en provisorisk reglering efter nu angiven grund vara godtagbar. I detta fall föreslås, att den provisoriska ersättningen skall utgå först från och med den 1 juli 1961. För kostnader av engångsnatur, beräknade till 0,8 milj. kr., bör även i detta fall kr. 0: 10 per invånare inom resp. kassaområde kunna erläggas under år 1961.

Merkostnaderna på grund av tilläggspensioneringen för debiterings- och uppbördsarbetet inom riksförsäkringsanstalten inställer sig redan från och med slutet av år 1959. Med hänsyn härtill kan det bli nödvändigt att under år 1960 utgiva ett något större belopp från tilläggspensioneringen än det förut uppskattade beloppet 1,1 milj. kr. Härutöver bör pensioneringen ersätta de kostnader av engångsnatur, som i det föregående berörts. För pen- sionsstyrelsen torde några mera väsentliga utgifter för tilläggspensione­ ringen inte uppkomma förrän sista halvåret 1962.

Beträffande redovisningen av statens utgifter för tilläggspensioneringen och den staten tillkommande ersättningen härför uttalar nämnden, att den kan tillgå antingen så att vederbörande anslag uppräknas med de belopp, som för tilläggspensioneringens räkning skall bestridas från anslagen, och att staten tillföres motsvarande belopp å särskild inkomsttitel eller så att anslagsbeloppen fastställes under hänsynstagande till att anslagen såsom särskilda uppbördsmedel tillgodoföres den från tilläggspensioneringen ut­ betalade ersättningen för kostnader, som hänför sig till pensioneringen. Vid valet av alternativ för kostnadsredovisningen torde böra beaktas önskvärd­ heten av att tilläggspensioneringens kostnader inte redovisas i riksstaten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

90

Denna synpunkt finner nämnden tala för det sistnämnda av de båda nu

skisserade alternativen.

Grunderna för beräkningen av de ersättningar, som enligt vad förut sagts

skall tillkomma statsmyndigheter, vissa städer och de allmänna central­

sjukkassorna, bör enligt nämndens förslag fastställas av Konungen. Det

skall sedan ankomma på riksförsäkringsanstalten att i enlighet med dessa

grunder fastställa ersättningarnas storlek samt från styrelserna för den

allmänna pensionsfonden rekvirera erforderliga medel för ersättningarnas

utbetalande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Yttranden

Allmänt

Administrationsnämndens huvudtanke att man till dess en mera slutlig

lösning av frågorna om socialförsäkringens administration kan uppnås bör

anlita befintliga organ för de förvaltningsuppgifter rörande tilläggspen­

sioneringen, som blir aktuella under de närmaste åren, har vunnit allmänt

gillande i remissyttrandena. Länsstyrelsen i Östergötlands län hälsar så­

lunda med tillfredsställelse, att redan befintliga organ kan utnyttjas och att

tillskapandet av nya kunnat undvikas. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser,

att utspridningen på många organ visserligen försvårar överskådlighet och

skapar samordningsproblem men å andra sidan medför en smidig förvalt­

ningsapparat till rimlig kostnad. Länsstyrelsen har därför intet att i princip

erinra mot förslaget. Stockholms stad anser, att frågan om tilläggspensione­

ringens organisation genom förslaget erhållit en i det stora hela mycket

god lösning. På liknande sätt uttalar sig länsstyrelsen i Stockholms län och

Föreningen Sveriges kronokamrerare. Inte heller statens organisationsnämnd

har något att invända mot att de organisatoriska och administrativa frågorna

tills vidare löses i huvudsak enligt förslaget. Organisationsnämnden fram­

håller emellertid, att den förordade administrationen av tilläggspensione­

ringen i flera avseenden bör betraktas som en lösning på relativt kort sikt i

avvaktan bl. a. på resultatet av administrationsnämndens kommande utred­

ning av frågan om en samordning i administrativt hänseende mellan social­

försäkringens olika grenar. Spörsmålet om användning av automatiska data-

behandlingsmaskiner inom folkbokförings- och uppbördväsendet kan en­

ligt organisationsnämndens uppfattning även komma att påverka organi­

sationen och det administrativa förfarandet för tilläggspensioneringens del.

Sistnämnda synpunkt behandlas även av uppbördsorganisationskommittén,

som påpekar att det med hänsyn till pågående utredningar inte varit möjligt

för administrationsnämnden att förutse hur en samordning av tilläggspen­

sioneringens administration med ett eventuellt nytt folkbokförings- och upp-

bördssystem skall kunna åstadkommas. Kommittén framhåller emellertid

vikten av att en sådan samordning kommer till stånd. Försäkringsinspek-

91

tionen betonar, att organisationen fortlöpande måste övervakas och att om

en annan uppbyggnad befinnes lämplig den provisoriska anknytningen till

olika organ inte får hindra eller försvåra en omläggning. Merkostnaden vid

en sådan omorganisation anser inspektionen böra godtagas som ett rimligt

pris för att det nya pensionssystemet skall kunna genomföras utan dröjsmål.

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst

Remissorganen tillstyrker på ett undantag när administrationsnämndens

förslag om att den pensionsgrundande inkomsten skall fastställas av d e

lokala skattemyndigheterna. Sålunda yttrar riksräkenskaps-

verket att, även om denna arbetsuppgift till sin natur närmast synes vara

att jämföra med taxering, det av praktiska skäl inte bör ifrågakomma att

belasta taxeringsnämnderna med densamma. Kammarrätten finner i lik­

het med administrationsnämnden, att det inte är lämpligt att ålägga taxe­

ringsnämnderna ett så betydande merarbete, som fastställandet av pen­

sionsgrundande inkomst innebär. Detta arbete skulle uppenbarligen i stor

utsträckning inkräkta på taxeringsnämndernas egentliga arbetsuppgifter

och således stå i strid med de år 1956 beslutade omläggningarna av taxe-

ringsarbetet. Eftersom deklarationerna nu för längdföring överlämnas till

de lokala skattemyndigheterna talar enligt kammarrättens mening övervä­

gande skäl för att uppdra åt dessa myndigheter att fastställa pensionsgrun­

dande inkomst trots att detta medför risk för visst dubbelarbete och kolli­

sioner med beskattningsmyndigheternas verksamhet. Särskilt med hänsyn

till de arbetsuppgifter, som de lokala skattemyndigheterna redan har på

taxeringsväsendets område, är det enligt centrala uppbördsnämndens me­

ning endast följdriktigt att de tas i anspråk även då det gäller beräkning

av pensionsgrundande inkomst. Även uppbördsorganisationskommittén fin­

ner administrationsnämndens förslag välbetänkt och anser det vara det ur

administrativ synpunkt enda rimliga. Enligt kommitténs mening synes

denna lösning lämplig även med hänsyn till att de lokala skattemyndighe­

terna i ett eventuellt nytt folkbokförings- och uppbördssystem kan beräknas

få vissa arbetsuppgifter beträffande tilläggspensioneringen. Sveriges hä-

radsskrivarförening citerar ett uttalande av dåvarande chefen för finansde­

partementet i prop. 1953: 100 med förslag till vissa ändringar i uppbörds-

förfarandet in. m., enligt vilket yttrande nya uppgifter inte bör åläggas de

lokala skattemyndigheterna i andra fall än då detta påkallas av önskemålet

att genomföra verkligt betydelsefulla reformer. Enligt föreningens mening

får emellertid tilläggspensioneringen anses vara en sådan reform, som för

sitt lyckliga genomförande gör anspråk på de lokala skattemyndigheternas

helhjärtade medverkan och intresse. Inte heller Föreningen Sveriges krono-

kamrerare vill motsätta sig att de lokala skattemyndigheterna skall handha

fastställandet av pensionsgrundande inkomst och föreningen uttalar, att

administrationsnämnden redovisat starka skäl till stöd för sitt förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

92

Samtliga länsstyrelser, som yttrat sig över betänkandet, tillstyrker för­

slaget om att arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst skall

anförtros de lokala skattemyndigheterna. Länsstyrelsen i Östergötlands

län yttrar sålunda, att det inte torde finnas någon tvekan om att de lokala

skattemyndigheterna är bättre skickade än andra nu befintliga organ att

handha denna uppgift. Härför talar enligt länsstyrelsens mening inte blott

att dessa myndigheter har god lokal- och personkännedom utan även den

omständigheten att det är av vikt, att den myndighet som skall bestämma

pensionsgrundande inkomst har insikt i taxeringsfrågor. Länsstyrelsen

påpekar, att riksförsäkringsanstalten i egenskap av central pensionsmyn-

dighet skall ha befogenhet att lämna de lokala skattemyndigheterna direktiv

i vad gäller arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Eftersom de lokala

skattemyndigheterna är underställda länsstyrelserna, finnes möjlighet till

intressekollisioner. Då emellertid arbetsrutinen på det ifrågavarande områ­

det redan från början blir i detalj preciserad, anser länsstyrelsen att risken

för dylika konflikter är starkt begränsad.

Sistnämnda problem behandlas även av länsstyrelsen i Värmlands län,

som anser att någon begränsning av länsstyrelsernas befogenheter inte bör

ifrågakomma. Riksförsäkringsanstaltens befogenheter bör inskränkas till

rätten att utfärda råd och anvisningar, medan befälsrätten oinskränkt bör

tillkomma länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län kommer den

omständigheten att länsstyrelserna ställts utanför den föreslagna organi­

sationen att menligt inverka på dess effektivitet. Länsstyrelsen anser därför,

att fördelarna med den föreslagna organisationen på längre sikt inte kan

tryggas annat än genom att länsstyrelserna anknytes till de nya arbets­

uppgifterna i lämpliga former.

Förslaget att de lokala skattemyndigheterna skall bestämma den pen­

sionsgrundande inkomsten har föranlett yttrande i avstyrkande riktning

endast från besvärssakkunniga, som inte finner administrationsnämndens

skäl mot att anförtro taxeringsnämnderna denna uppgift bärande. Besvärs­

sakkunniga anser, att den närmast till hands liggande och mest rationella

ordningen är att taxeringsnämnderna i samband med taxeringen fastställer

de grundläggande beloppen för pensionsgrundade inkomst och att de lokala

skattemyndigheterna därefter närmare uträknar densamma med avdrag av

basbelopp in. m. Enligt de sakkunnigas mening skulle vidare en bättre

instansordning erhållas genom att den bleve densamma som för taxerings-

målen.

Vad särskilt angår förhållandena i Stockholm uttalar riks­

skattenämnden, att det inte finns anledning att splittra skattemyndighe­

ternas uppgifter och att några skäl för att lägga uppgiften att fastställa pen­

sionsgrundande inkomst hos överståthållarämbetets skatteavdelning i stäl­

let för hos Stockholms uppbördsverk inte föreligger. Stockholms stad anser,

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

93

att goda motiv kunde anföras för att anförtro arbetet åt nämnda skatte­

avdelning och yttrar.

Arbetet är till sin natur statligt och borde därför om möjligt omhänder-

has av ett statligt organ. Frågan om ersättning till staden från statsverket

skulle då icke alls få samma räckvidd som när uppbördsverket anlitas för

arbetet. Särskilt inför ett förestående förstatligande av uppbördsväsendet

borde om möjligt undvikas att lägga nya uppgifter på de kommunala upp-

bördsverken; ett komplicerande av förstatligandeproceduren torde bli följ­

den. Det kan vidare andragas, att fastställandet av den pensionsgrundande

inkomsten står taxeringsarbetet mycket närmare än det står debiterings-

arbetet. Slutligen är det sannolikt, att skatteavdelningen bättre än upp­

bördsverket kan komma till rätta med det sysselsättningsproblem, som

anmäler sig genom att viss tid av året icke erfordras den personalförstärk­

ning, som under övrig del av året är nödvändig.

Staden framhåller dock, att ett förläggande av arbetet till överståthållar-

ämbetets skatteavdelning skulle medföra svårbemästrade frågor rörande

arbetsgången och andra olägenheter av arbetsteknisk art i förhållandet mel­

lan skatteavdelningen och stadens uppbördsverk. Rikssystemet anses där­

för vara att föredraga även för Stockholms del.

Överståthållarämbetet framhåller, att dess skatteavdelning har en annan

ställning i förhållande till Stockholms uppbördsverk än länsstyrelserna

gentemot de lokala skattemyndigheterna inom länen. Vid den senaste om­

organisationen av taxeringsväsendet uppbyggdes de lokala skattemyndighe­

terna inom länen såsom kombinerade uppbörds- och taxeringsmyndigheter.

Sålunda anknöts det nya systemet med taxeringsassistenter till de lokala

myndigheterna. Dit har även deklarationsmaterialet (för fysiska personer)

förlagts och dit kan allmänheten på orten i första hand vända sig i skatte­

frågor av olika slag. För Stockholms del bibehölls vid taxeringsreformen den

kommunala myndigheten vid sina tidigare mera begränsade arbetsuppgif­

ter med debitering, kreditering etc. Överståthållarämbetet har alltså en

härutinnan väsentligt annan funktion än länsstyrelserna, som närmast är

allmänt övervakande organ. För länens del måste det mot denna bakgrund

vara mest ändamålsenligt att förlägga pensionsberäkningen till de lokala

myndigheterna. För Stockholms del finnes enligt överståthållarämbetets

mening inte något motsvarande skäl för att pensionsberäkningen skulle

åläggas den lokala myndigheten. Ämbetet anför att, om bestyret med beräk­

ning av pensionsgrundande inkomst lägges på Stockholms uppbördsverk,

detta skulle innebära ett avsteg även från den allmänna principen att icke

splittra med varandra nära sammanhängande arbetsuppgifter å olika myn­

digheter. Följden av en dylik splittring skulle bli att i Stockholm tillskapa­

des en annan och väsentligt sämre ordning än som avses skola gälla för

riket i övrigt. I stället anser överståthållarämbetet att det finns förutsätt­

ningar att skapa ett enklare, effektivare och mindre kostnadskrävande

system, som i huvuddrag skisseras sålunda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Det synes ligga nära till hands att för Stockholms del låta ämbetets

tjänstemän i de s. k. särskilda taxeringsnämnderna samtidigt med att de

genomgå deklarationerna ifylla pensionsinkomstkorten, vilka ligga insor­

terade i deklarationerna. Envar tjänsteman behandlar genomsnittligt 10 å

15 deklarationer per dag och merarbetet ter sig ganska oväsentligt, då det

kan ske i direkt anslutning till genomgången av deklarationerna. Endast

kollationeringen skulle då behöva verkställas av annan tjänsteman, vilket

bör kunna ske omedelbart allt eftersom taxeringsarbetet fortskrider. I de

särskilda nämnderna handläggas ca 70 000 deklarationer för fysiska perso­

ner. Försöksvis bör även ordförande och kronoombud i lokala taxerings­

nämnder anlitas att, mot någon mindre extra ersättning, utföra samma

arbete. Då siffermaterialet i deklarationen och innehållet i löneuppgifterna

ändå är aktuellt, bör ifyllandet av inkomstkortet vara relativt mycket

mindre arbetskrävande än då någon ny person skall genomgå deklarations-

materialet. Något väsentligt intrång i taxeringsarbetet torde det icke bli

fråga om. Framhållas må att det helt övervägande antalet taxeringsfunktio-

närer i nämnderna i Stockholm utgöres av statliga och kommunala tjänste­

män, som ha god vana vid blanketter och som i övrigt måste vara fullt

kapabla att rätt ifylla pensionsinkomstkorten. Kollationeringsarbetet bör

kunna ske fortlöpande och taga sin början i mitten av mars och vara avslu­

tat i mitten av juli, bortsett från särskilda utredningsfall.

Vad angår det tekniska förfarandet vid fastställande av pen-

sionsgrundande inkomst uttalas i en del remissyttranden farhågor för att

den tid, inom vilken arbetet skall vara avslutat, tillmätts alltför knappt.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser det önskvärt att nämnda tid

utsträckes för åstadkommande av arbetsutjämning. Länsstyrelsen i Jämt­

lands län föreslår, att tiden förlänges till den 30 september, och uttalar att

uppsorteringen av aviseringskorten likväl bör kunna medhinnas till den

15 oktober. Kronokamreraren i Hälsingborg anser det möjligt att förskjuta

sluttiden till den 20 november.

Nödvändigheten av att den pensionsgrundande inkomsten angives på

debetsedeln å slutlig skatt ifrågasättes av länsstyrelsen i Värmlands län, som

förordar, att de försäkrade i stället erhåller underrättelse om den pensions­

grundande inkomsten genom en kopia av aviseringskortet. Föreningen Sve­

riges kronokamrerare anser, att separat uppgift bör kunna utsändas därest

noteringen å debetsedeln inte medhunnits, varom i så fall anteckning å

debetsedeln bör göras.

Riksarkivet ifrågasätter om inte inkomstkorten, som enligt administra-

tionsnämndens förslag skall förstöras efter 6 år, bör bevaras. Härigenom

skulle enligt riksarkivets mening naturligare och säkrare möjligheter att

rekonstruera pensionskorten erhållas än genom den av nämnden föreslagna

mikrofotograferingen.

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst

I valet mellan central eller lokal registrering av de pensionsgrundande

inkomsterna har det stora flertalet remissorgan stannat för det senare alter­

95

nativet. Administrationsnämndens förslag att registreringen skall handhas

av de allmänna centralsj u k kassorna tillstyrkes av statskon­

toret, som anser att en central registrering, särskilt som den skulle samman­

kopplas med automatisk databehandlingsmetod, för närvarande är före­

nad med sådana osäkerhetsmoment att den knappast är tillrådlig. I vart

fall måste, innan en central registrering kan ifrågakomma, klarhet först

vinnas om linjerna för det framtida folkbokförings- och uppbördsväsendet,

varom utredning pågår. Riksförsäkringsanstalten finner administrations­

nämndens skäl för att förorda centralsjukkassorna som registreringsorgan

bärande. Likaså ansluter sig Svenska sjukkasseförbundet till nämndens

förslag. Förbundet påpekar, att det för dagen endast gäller att planera för

ett övergångsskede i avvaktan på ett för hela socialförsäkringen gemensamt

system och att det därför synes riktigt att nu välja en anordning, som har

förutsättningar både att utan större kostnader och svårigheter utbytas mot

en annan vid det slutliga ställningstagandet och att infogas i en slutlig hela

socialförsäkringen omfattande organisationsplan. Förbundet framhåller vi­

dare att, även om ännu bättre möjligheter till service gentemot allmänheten

måhända skulle kunna ernås med registreringen förlagd till lokalsjukkas­

sorna, övervägande skäl, framför allt säkerhetssynpunkter, talar till förmån

för centralsjukkassorna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län delar helt administrationsnämndens

uppfattning att en lokal registrering åtminstone i det inledande skedet är att

föredraga framför en central registrering. Även länsstyrelsen i Kopparbergs

län tillstyrker nämndens förslag. Länsstyrelsen i Jämtlands län snuddar

vid tanken på länsstyrelserna som registreringsorgan men anser att en

önskvärd samordning av socialförsäkringens olika grenar talar emot en

sådan anordning. Länsstyrelsen ansluter sig därför till nämndens förslag

och åberopar vidare, att kassorna redan nu erhåller uppgifter av betydelse

för registreringen och att det är värdefullt för allmänheten att kunna

vända sig till kassorna i frågor, som rör den med sjukförsäkringen närbe­

släktade tilläggspensioneringen. Trots tvivel på att sjukkasseorganisationen

vunnit erforderlig stadga för uppgifterna med registrering av pensions-

grundande inkomster är länsstyrelsen i Hallands län dock inte beredd att

förorda något annat alternativ.

Pcnsionsstyrelsen anser övervägande skäl tala för en central registrering

men har ingenting att erinra mot att cenlralsjukkassorna tills vidare, till

dess pensionsstyrelsen får tillgång till en databehandlingsanläggning av

erforderlig kapacitet, handhar registreringen. Även databehandlingskom-

mittén håller för sannolikt, att en automatisk databehandlingsmaskin vid

en något senare tidpunkt med fördel kan användas inte blott för registre­

ringen utan även för heräkning av pensionsgrundande inkomst, debitering

och uppbörd av avgifter samt pensionsutbetalning. Enligt kommitténs upp­

fattning kan dock väsentliga fördelar av att använda automatisk databe­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

96

handling för tilläggspensioneringens olika arbetsuppgifter vinnas först

genom integrering med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och

folkbokföring. Med hänsyn härtill anser kommittén, att administrations-

nämndens förslag är en godtagbar lösning under de närmaste åren. Kom­

mittén förutsätter därvid, att ett intensivt undersöknings- och förberedelse­

arbete för övergång till automatisk databehandling samtidigt bedrives.

Landsorganisationen ansluter sig också till administrationsnämndens för­

slag men anser att frågan bör hållas öppen för en framtida omprövning,

såvida en omorganisation inom andra delar av förvaltningen och utveck­

lingen av databehandlingstekniken kan leda till lägre administrationskost­

nader.

Flera av de remissorgan, som förordar en lokal registrering, uttalar sig

till förmån för de lokala skattemyndigheterna som registre-

ringsorgan. Så är fallet med riksräkenskapsverket, som framhåller att arbe­

tets omfång skulle kunna nedbringas och att det särskilda aviseringsför-

farandet skulle bli överflödigt, om registreringen sker hos de lokala skatte­

myndigheterna. Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte de lokala skatte­

myndigheterna från organisatorisk synpunkt är att föredraga som registre-

ringsorgan. Även säkerhets- och servicesynpunkter talar för de lokala skat­

temyndigheterna anser riksskattenämnden och anför som ytterligare skäl,

att registreringen bör anförtros åt ett organ, som handlar under statligt

ansvar. Vidare framhålles, att den personal hos de lokala skattemyndighe­

terna, som skall syssla med beräkning av pensionsgrundande inkomst,

skulle kunna beredas jämnare sysselsättning om registreringen anförtrod­

des åt dessa myndigheter. Liknande synpunkter framföres av centrala upp-

bördsnämnden, som utgår från att registreringen är en liten arbetsuppgift,

lämplig att utföra då andra göroinål inte hindrar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner att starka skäl talar för

centralsjukkassorna som registreringsorgan men anser likväl, att registre­

ring hos de lokala skattemyndigheterna bör övervägas. Dessa myndigheter,

som utför beräkningen av pensionsgrundande inkomst, har redan de flesta

personuppgifter, som erfordras för registreringen, och bör vara bättre skic­

kade än centralsjukkassorna att lämna eventuella upplysningar. Vidare

framhålles, att det arbetskrävande arbetet med aviseringskorten bortfaller

och att personalen kan beredas sysselsättning under tiden den 15 oktober—

den 31 januari, vilket eljest skulle ställa sig svårt. Argument av liknande

slag till förmån för registrering hos de lokala skattemyndigheterna åberopas

även av länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och Värmlands län. Även

Föreningen Sveriges kronokamrerare anför synpunkter av angivet slag och

framhåller särskilt, att de lokala skattemyndigheterna ur allmänhetens syn­

vinkel bör äga företräde framför centralsjukkassorna som registrerings­

organ, eftersom de är sex gånger så många till antalet och allmänheten i

stor utsträckning kan förväntas komma att vända sig till de lokala skatte-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

97

myndigheterna med förfrågningar i pensionsangelägenheter på grund av

att debetsedlarna skall innehålla uppgifter om pensionsgrundande inkomst.

Uppbördsorganisationskommittén anser det kunna övervägas att låta de

lokala skattemyndigheterna ombesörja registreringen till dess denna kan

utföras centralt. Kooperativa förbundet framhåller fördelarna med en

central registrering och pekar bl. a. på att felmöjligheter vid flyttning mel­

lan olika registreringsområden undgås. Förbundet finner det tänkbart att

intill dess en sådan kan komma till stånd förlägga registreringen till de lo­

kala skattemyndigheterna i stället för centralsjukkassorna, vilkas huvud­

uppgifter enligt förbundets mening står betydligt längre från pensioneringen

än skattemyndigheternas.

Till förmån för en c e n t r a 1 registrering redan från början utta­

lar sig endast statistiska centralbyrån, som anser att en av centralbyrån

för leverans år 1961 beställd databehandlingsmaskin kan användas för

ändamålet. Försäkringsinspektionen anser, att en central registrering me­

delst automatisk databehandlingsmetod är vida överlägsen registrering en­

ligt manuell metod. En decentraliserad registrering kommer enligt inspek­

tionens åsikt att försvåra en övergång till en avancerad teknik framdeles.

Inspektionen anser, att det hade varit av värde om administrationsnämn-

den undersökt ett alternativ med central registrering enligt manuell metod

såsom en förberedelse för senare övergång till automatisk databehandling.

Även Svenska försäkringsbolags riksförbund anser att de största fördelarna

är att söka i en central registrering.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Beträffande förslaget att uträkning av pensionspoäng skall

göras i samband med registreringen uttalar länsstyrelsen i Hallands län,

att en del arbete kommer att utföras i onödan om uträkningen görs årligen.

Länsstyrelsen anser därför att uträkningen bör anstå till dess fråga om

utgivande av en pensionsförmån blir aktuell. Kooperativa förbundet finner

att goda skäl föreligger för att överflytta beräkningen av pensionspoäng på

de organ, som fastställer pensionsgrundande inkomst, dvs. de lokala skatte­

myndigheterna. Förbundet anser vidare, att de försäkrade alltid bör erhålla

underrättelse om pensionspoängens storlek. Svenska försäkringsbolags riks­

förbund har en likartad uppfattning. Länsstyrelsen i Stockholms län fin­

ner, att det hör övervägas om inte också den uträknade pensionspoängen

bör delgivas den försäkrade på debetsedeln å slutlig skatt, vilket kan ske om

registreringen och därmed också poänguträkningen utföres hos de lokala

skattemyndigheterna. Enligt länsstyrelsens uppfattning torde en felaktig

uträkning inte kunna komma att upptäckas på annat sätt än genom den

försäkrades egen kontroll. Liknande synpunkter framföres av centrala upp-

bördsnämnden och Föreningen Sveriges kronokamrerare. Föreningen utta­

lar, att uträkning av pensionspoäng skulle kunna få laga kraft, om ett be-

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

98

svärsförfarande motsvarande det som gäller beträffande beslut om pen-

sionsgrundande inkomst tillskapas.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter

Administrationsnämndens förslag i dessa delar har så gott som genom­

gående tillstyrkts eller lämnats utan erinringar i remissyttrandena. Stock­

holms stad säger sig dock med viss tvekan tillstyrka systemet för uppbörd

av arbetsgivarnas avgifter. Tudelningen på riksförsäkringsan-

stalten och de lokala skattemyndigheterna anses medföra olägenheter och

staden föreslår, att alternativet med riksförsäkringsanstalten som enda upp-

bördsmyndighet bör prövas vid utredningen av uppbördsväsendets admi­

nistration. Kooperativa förbundet anser å andra sidan att det bör övervägas

om inte bestyret med arbetsgivaravgifterna helt bör överflyttas till de lokala

skattemyndigheterna.

Nämndens förslag att olika uppbördssystein för arbetsgivaravgifterna

skall komma till användning beroende på om avgiften överstiger 1 000 kr.

eller ej föranleder försäkringsinspektionen att ifrågasätta, om inte stor­

leken av avgiftsunderlaget i stället för avgiftens belopp bör vara avgörande

för skillnaden i uppbördssystem, detta för att alltför stora årliga föränd­

ringar i detta system skall kunna undvikas. Alternativt föreslår inspektio­

nen, att beloppsgränsen höjes i takt med avgiftsuttagsprocentens ökning.

Socialförsäkringsbolagens förening anför, att avgiftsdebitering i samband

med skatteuppbörd är administrativt enklare, och förordar en höjning av

beloppsgränsen till förslagsvis 2 000 kr. För att debiteringssättet skall förbli

i princip oförändrat framföres tanken på att gränsen till en början sättes

lägre för att därefter successivt höjas. Även Sveriges hantverks- och små­

industriorganisation uttalar sympatier för en höjning av beloppsgränsen, så

att avgiftsbetalningen i större utsträckning kan anknytas till skatteinbetal­

ningen, vilket enligt organisationens mening skulle innebära en förenkling

för mindre företag.

Svenska stadsförbundet finner det angeläget, att kommunernas avgifts-

betalning till tilläggspensioneringen inte får till resultat att staten på kom­

munerna övervältrar någon del av sina hittillsvarande pensionskostnader

för vissa kommunala befattningshavare, t. ex. inom det obligatoriska skol­

väsendet.

Bestyret med de försäkrades egna avgifter befaras av För­

eningen Sveriges kronokamrerare komma att innebära en inte oväsentlig

ökning av de lokala skattemyndigheternas arbete. Stockholms stad finner,

att det föreslagna systemet åtminstone för Stockholms del kommer att med­

föra svårtillämpliga och arbetskrävande åtgärder för kontroll av avgifts­

betalningen in. m. Staden anser därför, att det bör övervägas om inte en

separat uppbörd leder till mindre arbete och ett säkrare förfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

99

Besvärs förfarandet

De av administrationsnämnden framlagda förslagen rörande instansord­

ningens utformning i olika fall under tiden till dess en mera slutgiltig orga­

nisation på detta område kan genomföras har i det stora hela inte föranlett

några invändningar i remissyttrandena. Sveriges häradsskrivarförening fin­

ner reglerna för anförande av besvär vara enkla men fullt betryggande för

rättssäkerheten och vill särskilt uttrycka sin tillfredsställelse över förslaget

om att låta de lokala skattemyndigheterna utan omständigt besvärsförfa-

rande rätta uppenbara felaktigheter, som förelupit vid beräkning av pen-

sionsunderlaget, i synnerhet som allmänheten oftast finner en sådan ord­

ning vara den enda naturliga.

Önskvärdheten av en enhetlig högsta instans i socialförsäkringsärenden be­

tonas av försåkringsrådet, som beträffande de framlagda förslagen förordar

att riksförsäkringsanstalten skall äga rätt att genom underställning bringa

sina beslut under försäkringsrådets prövning. Svenska arbetsgivareför­

eningen finner det otympligt, att en försäkrad, som själv har att erlägga av­

gift för sin tilläggspensionering, skall behöva gå olika vägar vid besvär

rörande den pensionsgrundande inkomsten och besvär beträffande avgiften.

Enligt föreningens mening är det vidare önskvärt att försäkringen i besvärs-

mål kan företrädas av ett allmänt ombud. Förslag av sistnämnda natur

framföres även av riksskattenämnden. En eftergranskning av beslut röran­

de pensionsgrundande inkomst finner bcsvärssakkunniga påkallad i synner­

het under försäkringens första år. Kooperativa förbundet framhåller, att

partsrepresentanter bör deltaga i besvärsprövningen, och anser, att en be-

svärsnämnd skulle innebära en lämplig lösning av denna fråga.

Kammarrätten uttalar betänkligheter mot att rättsavgöranden hänskjutes

till förvaltande organ men föreslår ingen avvikelse från vad administra­

tionsnämnden förordar. Länsstyrelsen i Värmlands län finner att med för­

slagets utformning i övrigt det enda möjliga är att besvär över beslut om

pensionsgrundande inkomst föres hos riksförsäkringsanstalten och vidare

till försåkringsrådet, ehuru det är beklagligt att en så viktig del av sam­

hällslivet därigenom går länsstyrelsen förbi. Häremot hävdar länsstyrelsen

i Malmöhus län, att länsstyrelserna bör inkopplas som besvärsorgan mellan

de lokala skattemyndigheterna och riksförsäkringsanstalten. Enligt riksrä-

kenskapsverkets uppfattning är det naturligt att besvär över riksförsäk-

ringsanstaltens beslut angående pensionsgrundande inkomst föres hos kam­

marrätten i stället för försåkringsrådet. Överståthållarämbetet påtalar olä­

genheten av att en försäkrad — i olika ordning — kan överklaga såväl in­

komsttaxeringen som beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Ämbetet

anser därför, att de besvär, som behandlas av riksförsäkringsanstalten och

försåkringsrådet, bör kunna inskränkas till frågor, som berör det civilrätts­

liga arbetstagarbegreppet, och till tekniska spörsmål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

;

i

Kostnadsfrågor

De av administrationsnämnden gjorda beräkningarna rörande perso­

nalåtgång och kostnader har i allmänhet inte rönt några invänd­

ningar annat än på vissa punkter, som främst rör arbetet med faststäl­

lande av pensionsgrundande inkomst. I denna del anför Sveriges lmrads-

skrivarförening, att föreningen med tillfredsställelse ser att förstärkningen

av häradsskrivarkontorens biträdespersonal föreslås bestå av kansliskrivare

och kanslibiträden, vilket enligt föreningens mening också är nödvändigt

med hänsyn till de nya arbetsuppgifternas krävande natur. Föreningen an­

ser vidare, att den föreslagna kontrollen av arbetsgivarnas uppgifter till

ledning vid fastställande av deras avgifter aktualiserar kravet på lands-

kanslister i varje fögderi. Länsstyrelsen i Stockholms lön yttrar, att det

maktpåliggande och grannlaga arbete, som består i beräkning av pensions­

grundande inkomst ställer stora krav i fråga om kunnighet, noggrannhet

och omdöme på den personal, som skall handha arbetet. Enligt länsstyrelsens

mening har administrationsnämnden beaktat detta i sitt förslag. Länssty­

relsen betonar, att lägre grad än kansliskrivare inte bör ifrågakomma för

personal, som handhar den närmaste ledningen av arbetet med fastställande

av pensionsgrundande inkomst, och länsstyrelsen vill ifrågasätta om inte

denna befattningshavare i de största fögderierna bör vara kontorsskrivare

i lönegrad 13. De rekryteringssvårigheter beträffande biträdespersonal till

häradsskrivarkontoren, som gjort sig märkbara på sina håll, förmodar

länsstyrelsen kommer att minska genom ökade befordringsmöjligheter.

Även riksskattenämnden framhåller, att det är av största vikt att persona­

len på häradsskrivarkontoren äger tillräckliga kvalifikationer, och anser,

att lägre löneersättning än den av administrationsnämnden föreslagna inte

bör ifrågakomma. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån håller för tro­

ligt, att uträknandet av de pensionsgrundande inkomsterna kommer att

kräva det beräknade antalet kvalificerade befattningshavare. Länsstyrelsen

befarar dock, att det kan uppstå svårigheter att få fram tillräckligt kvalifi­

cerade biträden i erforderligt antal och att nuvarande personal i brist på

konkurrens kan komma att befordras utan att ha de önskvärda kvalifika­

tionerna.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser att personalförstärkningen beräk­

nats i knappaste laget och att risk föreligger för att de lokala skattemyn­

digheterna tvingas börja sitt arbete på tilläggspensioneringens område med

otillräcklig arbetskraft. Även länsstyrelsen i Hallands län finner det tvivel­

aktigt om arbetet kan medhinnas inom avsedd tid med den föreslagna per­

sonalförstärkningen. I stället för kansliskrivartjänster bör enligt länssty­

relsens mening inrättas tjänster som landskanslister. Sistnämnda förslag

framföres också av länsstyrelsen i Malmöhus län, som finner att administra-

tionsnamnden i hög grad överskattat de lokala skattemyndigheternas möj­

ligheter att under ledning av biträdespersonal bedriva en effektiv arbets-

givarkontroll. Länsstyrelsen föreslår därför inrättande av landskanslist-

101

tjänster för de 93 fögderier, som nu saknar sådana tjänster, ävensom att dessa landskanslister skall kunna inkallas till länsstyrelsen för att vid behov insättas som förstärkning i andra fögderier eller städer med egen upp- bördsförvaltning, vilket skulle innebära en smidigare organisation än den föreslagna. Den reduktion av personalbehovet med 20 procent, som admi- nistrationsnämnden med hänsyn till den ojämna sysselsättningsgraden un­ der året ansett sig kunna utgå från vid sina beräkningar, finner länsstyrel­ sen orealistisk.

Den nämnda 20-procentreduktionen godtages ej heller av Föreningen

Sveriges kronokamrerare, som inte håller för osannolikt att administra- tionsnämnden beräknat antalet undersökningsfall för lågt och tillmätt tiden för deras behandling alltför knappt. Svenska stadsförbundet anser, att per­ sonalbehovet i städer med egen uppbördsförvaltning tilltagits i underkant och att kostnaden för personalens sociala förmåner beräknats för lågt. För­ bundet är också tveksamt huruvida det finnes anledning att beräkna per­ sonalbehovet med 20 procent reduktion. På liknande sätt uttalar sig Stock­ holms och Göteborgs städer samt kronokamreraren i Malmö.

Socialförsäkringsbolagens förening anser det nödvändigt med kvalifice­ rad personal för beräkning av pensionsgrundande inkomst och ifrågasätter, om detta beaktats tillräckligt i nämndens förslag. Försäkringsinspektionen yttrar, att inspektionen till fullo inser värdet av sparsamhet och ekonomi men att den samtidigt vill betona, att en underdimensionering av den för tilläggspensioneringens genomförande avsedda förvaltningsapparaten med­ för sådana risker för dålig funktionering att resultatet även från ekonomisk synpunkt kan befaras bli otillfredsställande. Det framstår som ett oefter­ givligt villkor att personalorganisationen för tilläggspensioneringens admi­ nistration blir tillgodosedd i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende.

Organisationsformen hör fortlöpande övervakas av ett centralt organ med tillgång till expertis av högsta kvalitet och möjlighet att snabbt ingripa om det skulle börja gnissla i systemet. Den av administrationsnämnden upp­ skattade kostnaden synes enligt inspektionens mening bygga på en väl snålt beräknad personalorganisation, vilken bl. a. knappast upptar någon mera kvalificerad befattning för hithörande arbetsuppgifter hos de olika myndigheterna. Beträffande kostnadernas storlek anför inspektionen för jämförelses skull vissa siffror rörande administrationskostnaderna inom privat försäkring och uppger, att de årliga förvaltningskostnaderna för SPP, avseende omkring 186 000 löntagare och pensionärer, under år 1957 uppgick till 8 milj. kr.

Tilläggspensioneringens inverkan på indrivningsväsendet beröres av läns­ styrelsen i Östergötlands län, som förutser en betydande ökning av restförda arbetsgivaravgifter. Enligt länsstyrelsen torde en utbyggnad av indrivnings­ väsendet bli ofrånkomlig, en fråga som inte berörts i administrationsnämn- dens betänkande. På liknande sätt yttrar sig Stockholms stad.

Åtskilliga remissorgan framhåller svårigheterna att i nuvarande läge be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

102

döma administrationskostnaderna. Så är fallet med statskontoret, som dock

framhåller att även kontorsbiträdesgraden bör komma till användning för

personalförstärkningen hos de lokala skattemyndigheterna och att viss per­

sonal bör avses för den ökade bokgranskning, som planeras för kontroll av

de större arbetsgivarnas avgiftsskyldighet. Statens organisations nämnd

framhåller vikten av att den förhållandevis betydande utökning av perso­

nalorganisationen, som på olika håll inom den statliga förvaltningen krävs

för tilläggspensioneringen, sker med försiktighet och att inrättandet av or­

dinarie och extra ordinarie befattningar till en början i möjligaste mån

begränsas.

Länsstyrelsen i Östergötlands län påpekar, att administrationsnämnden

vid sina beräkningar inte tagit hänsyn till behovet av ökade arkiv- och

lagerutrymmen, och anser, att kostnaderna för inventarier är för lågt be­

räknade.

Vad angår administrationsnämndens förslag rörande sättet för täc­

kande av administrationskostnaderna har statskontoret om

den förordade s. k. nettometoden för redovisande av de kostnader, som sta­

ten får ersatta av tilläggspensioneringen, anfört att nettoanslag förenat med

särskild uppbördsrubrik under anslaget tillämpas i ett flertal fall, då det

gäller smärre inkomstposter, samt i några fall beträffande viss utrednings-

och uppdragsverksamhet, som statliga organ åtar sig för enskild räkning.

Beträffande ett flertal andra anslag har emellertid systemet med brutto­

anslag kommit till användning, då statliga organ fullgör en verksamhet

som i viss utsträckning bestrides av avgifter eller bidrag från enskilt håll.

Motsvarande inkomster redovisas härvid å riksstatens inkomstsida under

rubriken Uppbörd i statens verksamhet. Bl. a. redovisas avgifterna för riks-

försäkringsanstaltens och försäkringsrådets verksamhet i anledning av yr­

kesskadeförsäkringen i denna form. Statskontoret erinrar om att de stat­

liga administrativa uppgifterna i anledning av tilläggspensioneringen icke

kommer att skarpt avgränsas från vederbörande myndigheters verksamhet

i övrigt. Samma personal kommer att tidvis vara sysselsatt med uppgifter

som tillhör tilläggspensioneringen och tidvis med andra, helt statliga upp­

gifter. Med hänsyn till det anförda anser statskontoret, att redovisningsfor­

men med bruttoanslag jämte inkomsttitel på riksstatens inkomstsida är att

föredraga. Samma åsikt företrädes av riksräkenskapsverket, som anför att

den av nämnden förordade redovisningsmetoden skulle innebära en uppdel­

ning av kostnaderna efter vissa schablonmässigt gjorda beräkningar mel­

lan olika huvudtitlar och utgiftsanslag, vilket försvårar anslagsberäkningen

och minskar överskådligheten av de sammanlagda bidragsbeloppen.

Riksförsäkringsanstalten förutsätter, att anstalten skall ta del i arbetet

att närmare utforma grunderna för ersättningen av tilläggspensioneringens

administrationskostnader, och påpekar, att ersättningsfrågorna med undan­

tag av spörsmålet om ersättningen för anstaltens egen verksamhet inte sy­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

103

nes behöva lösas inom den allra närmaste tiden. Svenska stadsförbundet ansluter sig helt till det föreslagna sättet för kostnadstäckningen men an­ ser en uppjustering av den provisoriska ersättningen erforderlig för anpass­ ning till de verkliga kostnaderna. Samma åsikt uttalas av Stockholms stad, som påpekar att någon hänsyn till ökade kostnader för indrivningsväsendet inte tagits i administrationsnämndens beräkningar. Göteborgs stad föreslår en uppjustering av den provisoriska ersättningen för staden till kr. 1: 65 per invånare och kronokamreraren i Malmö en motsvarande höjning för Malmös vidkommande till kr. 1:75. Svenska sjukkasseförbundet ansluter sig till nämndens förslag rörande ersättningen till sjukkassorna men föreslår en viss differentiering av den provisoriska ersättningen efter mönster av vad som föreslås beträffande ersättningen till de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Departementschefen

Genom det beslut som fattades vid innevarande riksdags vårsession om införande av en allmän tilläggspensionering togs det avgörande steget mot förverkligandet av en pensionsreform i vårt land, som syftar till att bereda alla ett betryggande ålders-, invalid- och familjeskydd. Tilläggspensione­ ringen har i den antagna lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1960, konstruerats som en lagtekniskt fristående påbyggnad på folkpensio­ neringen, en anordning som betingats av önskemålet att så snart som möj­ ligt kunna sätta tilläggspensioneringen i funktion. Såsom mål för pensions­ reformen har emellertid uppställts att folkpensioneringen skall samman­ gjutas med tilläggspensioneringen till ett enhetligt pensionssystem, som regleras i en och samma lagstiftning. I det reformarbete som härvid före­ står ingår även en successiv ökning av folkpensionsförmånerna, förbätt­ ringar av familjeskyddet och en omdaning av invalidpensioneringen. Vidare aktualiseras frågan om en materiell samordning mellan det nya pensions­ systemet och närliggande socialförsäkringsgrenar, nämligen sjuk- och yr­ kesskadeförsäkringarna.

Det angivna reformarbetet avser de materiella bestämmelserna men måste helt naturligt åtföljas av en motsvarande omdaning på det administrativa planet. Här blir målet att åstadkomma en organisatorisk samordning mel­ lan folk- och tilläggspensioneringarna samt mellan dem och närliggande socialförsäkringsgrenar. Åt socialförsäkringens administrationsnämnd har anförtrotts att utreda pensionsreformens administrativa spörsmål.

De arbetsuppgifter, vilka ligger inom det reformprogram som här i kort­ het angivits, är mycket omfattande. Vid anmälan i statsrådet av frågan om allmän tilläggspensionering uttalade jag, att ansträngningarna torde böra inriktas på att i vart fall åstadkomma en enhetlig pensionslagstiftning se­ nast till år 1963, dvs. till den tidpunkt då de första tilläggspensionerna skall utbetalas (prop. 1959: 100).

104

Innan den i år beslutade lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggs­

pension träder i kraft den 1 januari 1960, måste en mängd frågor rörande

pensioneringens administrativa handhavande få en lösning. Av det förut an­

förda följer att någon definitiv organisation av förvaltningsapparaten för

den allmänna tilläggspensioneringen inte kan fastställas redan i detta sam­

manhang. Det kan inte heller anses önskvärt att nu skapa en egen admi­

nistrativ organisation för tilläggspensioneringen, eftersom man på längre

sikt syftar till en långtgående administrativ samordning med närliggande

socialförsäkringsgrenar. För dagen gäller det att på lämpligaste sätt skapa

förutsättningar för att föreliggande förvaltningsuppgifter på tilläggspen­

sioneringens område skall kunna fullgöras tillfredsställande under tiden till

dess en mera slutgiltig förvaltningsapparat för de olika socialförsäkringsgre-

narna kan byggas upp.

Socialförsäkringens administrationsnämnd har i sitt betänkande fram­

lagt ett förslag om en sådan provisorisk organisation av tilläggspensione­

ringens förvaltning, som i huvudsak bygger på att redan befintlig admi­

nistration skall utnyttjas för de aktuella arbetsuppgifternas bestridande.

Härvid har nämnden strävat efter sådana lösningar, som inte hindrar att

man vid den definitiva regleringen väljer andra anordningar än de för in­

ledningsskedet förordade. Kring denna förslagets grundtanke råder allmän

uppslutning bland de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över

nämndens betänkande. Enligt min uppfattning är det lyckligt att man på

detta sätt utan att binda sig för en viss organisation får möjlighet att utan

tidsutdräkt sätta tilläggspensioneringen i verket och jag ansluter mig

till de principer på vilka administrationsnämndens förslag vilar.

Även om några invändningar inte rests mot att i försäkringens inledande

skede anlita befintliga myndigheter och organ för dess administrerande

spåras dock i en del yttranden en viss oro över att så många olika slags or­

gan enligt administrationsnämndens förslag avses komma att erhålla upp­

gifter på detta fält. Enligt förslaget skall bl. a. de lokala skattemyndighe­

terna fastställa pensionsgrundande inkomst och uträkna avgifter, som den

försäkrade själv erlägger, de allmänna centralsjukkassorna registrera pen­

sionsgrundande inkomst och uträkna pensionspoäng, riksförsäkringsanstal-

ten debitera och i viss omfattning uppbära arbetsgivaravgifter samt slutligen

pensionsstyrelsen utbetala pensioner, när detta från och med år 1963 blir

aktuellt.

Det kan onekligen synas som om en alltför långt driven splittring känne­

tecknar arbetsuppgifternas fördelning på olika organ. Förslaget måste dock

ses i belysning av det arbete på en enhetlig organisation av socialförsäk­

ringens administration i stort, som härnäst står på administrationsnämn­

dens program. Vid en blick på det nu föreliggande förslaget faller det i

ögonen att något uttalande om de organ, som skall pröva ansökningar om

tilläggspension, inte gjorts av administrationsnämnden. Avgörandet i denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1959

105

fråga, som kan anstå till 1962, är intimt förknippat med den omdaning av invalidpensioneringen inom folkpensioneringen, som nu utredes av 1958 års socialförsäkringskommitté och som kommer att påverka även tilläggs­ pensioneringens regler om förtidspension. Så mycket torde kunna sägas om den framtida invalidpensioneringen inom det enhetliga pensionssystem, som folk- och tilläggspensioneringarna kommer att bilda, att prövningen av pen- sionsansökningar kommer att kräva medverkan av ett kvalificerat organ på det lokala eller regionala planet. Tanken faller härvid närmast på de all­ männa centralsjukkassorna, bl. a. med hänsyn till att en långtgående sam­ ordning mellan pensioneringen och sjukförsäkringen inte kan undvaras. En utveckling mot enhetliga socialförsäkringsorgan för länen och de lands- tingsfria städerna med de nuvarande centralsjukkassorna som stomme kan således skönjas. Den centrala ledningen av en materiellt och administrativt samordnad socialförsäkring kan givetvis inte i längden vara uppdelad på två ämbetsverk, utan en sammansmältning av riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen framstår härvid som en naturlig konsekvens av social­ försäkringens förenhetligande. Om utvecklingen blir denna, vilket synes mig sannolikt, låter sig administrationsnämndens organisationsplan för den första tiden väl förena med en slutlig reglering enligt antydda riktlinjer, och nämndens förslag om fördelningen av arbetsuppgifterna på olika organ är följdriktig. Förslaget innebär samtidigt att en betydande handlingsfrihet bevaras ännu någon tid.

Vid sidan av organ, som kan tänkas ingå i en framtida gemensam social­ försäkringsadministration, förutsättes enligt förslaget att de lokala skatte­ myndigheterna, dvs. häradsskrivare och kronokamrerare, skall medverka vid handhavandet av den allmänna tilläggspensioneringen. De lokala skatte­ myndigheternas medverkan föreslås i främsta rummet knuten till arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst för de försäkrade. Enligt TPL skall de båda inkomstslagen inkomst av anställ­ ning och inkomst av annat förvärvsarbete, som tillsammans utgör den pen­ sionsgrundande inkomsten, beräknas på grundval av den till statlig in­ komstskatt taxerade inkomsten. Såsom statsmakterna förutsatte vid lagens tillkomst och som närmare skall behandlas i det följande är avsikten att samma uppgiftsmaterial, som ligger till grund vid taxeringen, skall ut­ nyttjas även för den pensionsgrundande inkomstens beräkning. Uppgifts- materialet kommer att i viss utsträckning behövas samtidigt såväl för ar­ betet på beskattningssidan som för fastställande av den pensionsgrundande inkomsten. Härav följer att sistnämnda arbetsuppgift knappast kan läggas på något annat organ än ett som har med beskattningsväsendet att göra. Riktigheten av denna uppfattning har lämnats obestridd vid remissbehand­ lingen, och administrationsnämndens förslag att de lokala skattemyndig­ heterna skall få hand om uppgiften har också godtagits. Endast besvärs-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

sakkunniga har en avvikande mening och förordar i stället taxeringsnämn­

derna.

I nuvarande läge synes det inte lämpligt att anförtro taxeringsnämn­

derna den betydande nya uppgift, som beräkningen av pensionsgrundande

inkomst innebär. Ett sådant förfarande skulle strida mot de nyligen vid­

tagna åtgärderna att så mycket som möjligt begränsa taxeringsnämndernas

verksamhet till sådant arbete, som direkt tar sikte på en effektiv och riktig

taxering. Jag förordar därför, att administrationsnämndens förslag genom­

föres som en huvudregel.

Vad gäller förhållandena i Stockholm har adininistrations-

nämnden utgått från att samma system skall tillämpas där som i landet i

övrigt. Nämnden har emellertid uttalat, att det för Stockholms del kan över­

vägas att anförtro arbetet med bestämmande av pensionsgrundande inkomst

inte åt den lokala skattemyndigheten dvs. Stockholms stads uppbördsverk

utan åt överståthållarämbetets skatteavdelning, men att frågan härom bör

ses i samband med spörsmålet om taxeringsorganisationens utformning i

Stockholm, som är föremål för utredning, överståthållarämbetet har i sitt

remissyttrande uttalat, att det är möjligt att redan nu låta ämbetets

skatteavdelning svara för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stock­

holm och därvid anlita taxeringsnämndernas biträde för att med ledning av

självdeklarationerna göra en preliminär beräkning av den pensionsgrun­

dande inkomsten på de av administrationsnämnden föreslagna inkomst­

korten. Denna beräkning skulle sedan kontrolleras och slutligt fastställas

av för ändamålet anställda tjänstemän hos skatteavdelningen. Enligt över­

ståthållarämbetets mening skulle detta system i Stockholm bli billigare än

det av nämnden föreslagna. Även Stockholms stads myndigheter har i sta­

dens remissyttrande uttalat starka sympatier för att arbetet med beräk­

ning av pensionsgrundande inkomst lägges hos överståthållarämbetet. Att

staden i yttrandet likväl tillstyrkt det för riket i övrigt förordade systemet

även för Stockholms vidkommande sammanhänger med vissa farhågor för

arbetstekniska svårigheter med hänsyn till att självdeklarationerna och

uPPgiftsmaterialet i övrigt kan behöva anlitas samtidigt av överståthållar­

ämbetets skatteavdelning och uppbördsverket i Stockholm. Vid vissa över­

läggningar, som hållits inom social- och finansdepartementen med företrä­

dare för skatteavdelningen och uppbördsverket, har emellertid dessa svå­

righeter ansetts kunna bemästras. Bl. a. har det framgått, att skatteavdel­

ningens arbete med fastställande av pensionsgrundande inkomst beräknas

kunna ske i anslutning till det ordinarie taxeringsarbetet i nämnderna på

sådant sätt att någon konkurrens mellan myndigheterna om deklarations-

materialet inte behöver uppkomma. Erinras må vidare att skatteavdel­

ningen och uppbördsverket från nästa årsskifte kommer att vara inrymda i

samma byggnad. Från uppbördsverkets sida är man därför numera benä­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

107

gen att understödja tanken på att ifrågavarande arbete förlägges till över­ ståthållarämbetet .

Enligt min mening kan en särställning för Stockholm i nu förevarande hänseende helt naturligt diskuteras, i händelse förhållandena där på ett avgörande sätt skiljer sig från vad som gäller i landet i övrigt. Onekligen är, såsom överståthållarämbetet framhåller, dess skatteavdelnings ställ­ ning i förhållande till uppbördsverket en annan än länsstyrelsernas till de lokala skattemyndigheterna i länen. Den mera direkta medverkan i taxeringsarbetet, som de lokala skattemyndigheterna i länen numera läm­ nar, ingår inte bland de uppgifter, som ankommer på uppbördsverket i Stockholm. I stället har överståthållarämbetets skatteavdelning här att ut­ öva den nyssnämnda verksamhet, som i länen ombesörjes av de lokala skattemyndigheterna. Inom de s. k. särskilda taxeringsnämnderna i Stock­ holm, där omkring 70 000 självdeklarationer för fysiska personer hand- lägges, bedrives arbetet under medverkan av skatteavdelningens egna tjäns­ temän. I de lokala taxeringsnämnderna, som behandlar det stora flertalet deklarationer, förekommer visserligen inte någon sådan medverkan på tjänstens vägnar, men i fråga om möjligheterna att personellt tillgodose dessa nämnder är Stockholm bättre lottat än riket i övrigt. Ordförandena och kronoombuden i de lokala nämnderna i Stockholm är i största utsträck­ ning till yrket statliga och kommunala tjänstemän, som torde få anses väl lämpade att delta i arbetet med beräkning av pensionsgrundande inkomst. Några svårigheter att vid en utökning av den lokala taxeringsnämndsorga- nisationen fylla behovet av kvalificerad arbetskraft föreligger enligt över­ ståthållarämbetets uppfattning inte. Med det av ämbetet förordade syste­ met för beräkning av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skulle ar­ betet kunna vara avslutat redan i juli månad, dvs. tidigare än i länen. Detta medför att även inkomstregistreringen och poängberäkningen kan ske snabbare. Det vill alltså synas som om de speciella förhållandena i Stock­ holm skulle göra den av överståthållarämbetet föreslagna anordningen lämp­ ligare än det för riket i övrigt avsedda systemet. Enligt vad som under hand upplysts från överståthållarämbetets sida kommer den pågående om­ organisationen av ämbetets taxeringsavdelning att underlätta ett infogande i systemet av de nya arbetsuppgifterna rörande tilläggspensioneringen. Jag förordar att överståthållarämbetet får hand om arbetet med att fastställa pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Om denna organisation visar sig mindre ändamålsenlig än vad man nu har anledning att utgå från, synes några större svårigheter att överflytta handläggningen till uppbördsverket inte behöva uppstå.

Av de under remissbehandlingen hörda länsstyrelserna har några uttryckt vissa farhågor för att länsstyrelsernas ställning som chefsmyndighet över de lokala skattemyndigheterna skulle lida intrång genom att riksförsäkrings-

anstalten får rätt att ge sistnämnda myndigheter direktiv i frågor, som rör

arbetet för tilläggspensioneringens räkning. Som länsstyrelsen i Östergöt­

lands län påpekar är emellertid dessa arbetsuppgifter noga reglerade på

förhand. Gränsdragningen kring det område, där riksförsäkringsanstalten

äger meddela föreskrifter rörande arbetets bedrivande, synes därför knap­

past ägnad att framkalla kompetenskonflikter mellan anstalten och länssty­

relserna. I administrativt hänseende är de lokala skattemyndigheterna gi­

vetvis inte underställda riksförsäkringsanstalten. Vad gäller Stockholm bör

riksförsäkringsanstalten äga samma befogenhet att meddela överståthållar-

ämbetet direktiv rörande arbetet med fastställande av pensionsgrundande

inkomst som tillkommer anstalten i förhållande till de lokala skattemyn­

digheterna.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

I fråga om det tekniska förfarandet vid fastställande av pen­

sionsgrundande inkomst har remissmyndigheterna i allmänhet godtagit de

av administrationsnämnden uppdragna linjerna. Nämndens förslag bör för­

verkligas, dock med en modifikation på ett par punkter. Enligt förslaget

skall arbetet vara avslutat till den 15 september, varefter uppgifter om den

pensionsgrundande inkomsten efter sortering skall kunna vara registre-

ringsorganet tillhanda senast den 15 oktober. I anledning av från flera håll

under remissbehandlingen uttalade önskemål om förlängning av tiden för

arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst vill jag uttala, att

detta arbete utan olägenhet synes kunna fortgå till den 30 september. Om

aviseringen till registreringsmyndigheten sker successivt allteftersom in­

komstberäkningen är färdig, torde någon försening av arbetet med registre­

ring och beräkning av pensionspoäng inte behöva uppstå.

Från ett par remissorgans sida har ifrågasatts om angivandet av den

pensionsgrundande inkomsten på debetsedeln å slutlig skatt bör vara ovill­

korligt. Separata uppgifter angående den pensionsgrundande inkomsten an­

ses i viss utsträckning kunna ersätta uppgiften på debetsedeln. Fördelarna

med den av administrationsnämnden föreslagna anordningen synes dock

vara så stora, att något avsteg från förslaget i denna del inte bör göras.

En avvikelse från vad administrationsnämnden föreslagit synes böra göras

i en detaljfråga. Nämnden föreslår, att inkomstkort och andra handlingar

rörande fastställande av pensionsgrundande inkomst skall förstöras efter

samma tid som de allmänna självdeklarationerna. Någon föreskrift härom

anser jag dock inte vara erforderlig i detta sammanhang, utan bestämmelser

synes kunna meddelas senare i administrativ ordning.

Förekomsten av pensionsgrundande inkomst för vissa år utgör förutsätt­

ning för en försäkrads eller hans efterlevandes rätt till tilläggspension, och

109

pensionens storlek är beroende av de pensionsgrundande inkomsternas stor­

lek under ett antal år. Pensionsrätten och pensionens storlek kan också

påverkas av om undantagande från försäkringen förekommit för den för­

säkrades del. Uppgifter i dessa hänseenden måste alltså linnas bokförda

för varje försäkrad för att anspråk på pension skall kunna prövas. Admi-

nistrationsnämndens bedömning av i vilken omfattning sådan bokföring,

registrering, är erforderlig har allmänt godtagits.

Rörande frågan hos vilket organ registreringen bör äga rum har admi-

nistrationsnämnden ingående prövat dels ett alternativ med registrering

hos ett centralt ämbetsverk, pensionsstyrelsen, och dels ett alternativ med

registrering hos regionala organ, de allmänna centralsjukkassorna.

Möjligheten att utföra registreringen centralt är avhängig av i vad mån

den automatiska databehandlingstekniken kan komma till användning för

ändamålet. Några härför lämpade automatiska databehandlingsmaskiner

finnes för närvarande inte att tillgå inom svensk statsförvaltning. En över­

gång till den nämnda tekniken för folkbokföring och uppbörd sväsende över-

väges för närvarande inom två statliga kommittéer, uppbördsorganisations-

konnnittén och databehandlingskommittén. Den sistnämnda kommittén

framhåller, att några väsentliga fördelar med att använda automatisk data­

behandling för tilläggspensioneringen kan vinnas först genom samverkan

med ett automatiskt datamaskinsystem för skatter och folkbokföring. Ställ­

ningstagandet i frågan om automatiseringen av folkbokförings- och upp-

bördsväsendet kommer att dröja ytterligare en tid. Sedan beslut fattats

i denna fråga kommer det att förflyta avsevärd tid innan den maskinella

utrustningen kan vara i funktion.

Databehandlingsteknikens landvinningar bör man om möj ligt tillgodogöra

sig även för tilläggspensioneringens administration. En central registre­

ring med utnyttjande av denna teknik synes kunna innebära åtskilliga för­

delar. Så länge frågan om övergång till automatisk databehandling inom

folkbokföring och uppbördsväsende inte är avgjord synes det dock inte

lämpligt att för den i förhållande till dessa arbetsområden tämligen begrän­

sade uppgift, som registreringen inom tilläggspensioneringen innebär, be­

stämma sig för en databehandlingsmetod och anskaffa maskinell utrust­

ning, som måhända senare inte visar sig användbar för andra ändamål. I

likhet med så gott som samtliga remissorgan, som yttrat sig på denna punkt,

finner jag därför att, intill dess frågan om användning av databehandlings­

maskiner inom andra grenar av statsverksamheten klarnat, en manuell

registreringsmetod med arbetet fördelat på lokala organ bör anlitas.

Administrationsnämnden har förordat de allmänna centralsjukkassorna

som registreringsorgan, och detta förslag har vunnit instämmanden från ett

stort antal remissorgan, bland vilka märkes riksförsäkringsanstalten och

pensionsstyrelsen. I åtskilliga remissyttranden höjes dock röster till för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

no

mån för att samma organ, som i regel fastställer pensionsgrundande in­

komst, d. v. s. de lokala skattemyndigheterna, även skall ombesörja registre­

ringen av dessa inkomster och uträkningen av pensionspoäng. Till stöd för

detta förslag anföres i huvudsak, att det synes onödigt — särskilt om det

blott är fråga om en övergångstid innan en central registrering kommer till

stånd — att dra in ytterligare en typ av organ, centralsjukkassorna, i arbe­

tet med tilläggspensioneringen och att arbetet skulle nedbringas vid en

registrering hos de lokala skattemyndigheterna, bl. a. genom att aviserings-

korten bleve överflödiga. Vidare framhålles, att de lokala skattemyndighe­

ternas utökade personal skulle medhinna registreringen under tid då arbe­

tet med fastställande av pensionsgrundande inkomst inte pågår samt att

allmänheten hos ett och samma organ skulle kunna erhålla upplysningar

om taxering, pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng.

Efter att ha prövat skälen för de olika ståndpunkterna förordar jag, att

centralsjukkassorna blir registreringsorgan. Jag har framför allt fäst vikt

vid följande omständigheter. Uppgifterna i registret blir avgörande för pen-

sionsrätten och storleken av tilläggspensionen. Registreringen är inte begrän­

sad till ett överförande av uppgifter till pensionskorten sedan arbetet med

fastställande av pensionsgrundande inkomst avslutats, utan den måste fortgå

kontinuerligt med införande av ändrade uppgifter och framtagande av data,

som behövs för prövningen av pensionsanspråk in. in. Det är därför tvek­

samt om den för arbetet med fastställande av pensionsgrundande inkomst

avsedda personalen hos de lokala skattemyndigheterna kan medhinna re­

gistreringen utan intrång på andra viktiga arbetsuppgifter. Förutom beräk­

ningen av pensionsgrundande inkomst bör här särskilt framhållas kontrol­

len av arbetsgivarnas avgiftsskyldighet till försäkringen, vartill jag åter­

kommer i det följande. Centralsjukkassorna har redan förut erfarenhet av

arbetet med registerföring inom sjukförsäkringen. En viktig omständighet

är att centralsjukkassorna till antalet (ett 30-tal) är långt färre än de lokala

skattemyndigheterna (omkring 190) vilket gör att omflyttning av pensions-

kort mellan olika registreringsorgan till följd av de försäkrades flyttningar

behöver ske i betydligt mindre omfattning, om registreringen är förlagd till

centralsjukkassorna. Härigenom minskas givetvis de felrisker, som är för­

bundna med att kort tas ut ur och insältes i registren. Den fördel för kon­

trollen av klassplaceringen inom sjukförsäkringen, som blir en följd av att

aviseringskorten kan användas för ändamålet, skulle bortfalla om registre­

ringen lägges hos annat organ än kassorna.

Centralsjukkassorna är socialförsäkringsorgan, som enligt vad jag i det

föregående anfört kan väntas få en betydelsefull ställning i en framtida en­

hetlig socialförsäkringsadministration, och det synes mig sannolikt att kas­

sorna är mera skickade än de lokala skattemyndigheterna att meddela all­

mänheten upplysningar i socialförsäkringsspörsmål. Lokalsjukkassorna

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

torde i stor utsträckning kunna fungera som en förmedlande länk mellan

allmänheten och centralsjukkassorna. Därest en övergång till central regist­

rering inte skulle komma att ske eller skulle komma att dröja, är det lämp­

ligt att registren finns hos centralsjukkassorna, som kan antagas få upp­

gifter i samband med handläggningen av pensionsansökningar. Om å andra

sidan den centrala registreringen förverkligas, utgör registreringsai-betet en

så förhållandevis ringa del av centralsjukkassornas uppgifter, att omställ­

ningen torde komma att vålla dem mycket obetydliga svårigheter. Däremot

synes man inte på de lokala skattemyndigheterna böra lägga en uppgift,

som senare kan komma att fråntagas dem. Det sist sagda bör särskilt ses i

samband med möjligheterna att betydande delar av deras nuvarande ar­

betsuppgifter eventuellt skall flyttas över till central, maskinell behandling.

Centralsjukkassorna bör alltså vara registreringsorgan inom den allmänna

tilläggspensioneringen. Det synes då också lämpligt att, som administra-

tionsnämnden föreslagit, anmälningar om individuellt undantagande från

försäkringen enligt 36 § TPL får göras hos centralsjukkassorna. Kassorna

är enligt 58 § sjukförsäkringslagen skyldiga att i den mån Konungen så

förordnar biträda vid handhavandet av annan statlig social försäkringsverk-

samhet. Om det uppdrages åt centralsjukkassorna att medverka i tilläggs­

pensioneringens administration på sätt jag nu förordat, ankommer det på

kassorna att anställa erforderlig personal och anskaffa behövlig utrustning.

Administrationsnämnden har föreslagit, att vissa registreringsuppgifter

avseende försäkrade, som är bosatta utom riket, m. fl. skall handhavas av

riksförsäkringsanstalten. Gentemot detta förslag har jag ingenting att er­

inra.

Enligt nämndens förslag skall uträkning av pensionspoäng

på grundval av den pensionsgrundande inkomsten för visst år ske hos

centralsjukkassorna i samband med införingen i registret. I ett antal remiss­

yttranden förordas, att poänguträkningen göres hos de lokala skattemyn­

digheterna. Några remissorgan gör gällande att uppgift om pensionspoängen

bör inflyta i debetsedeln å slutlig skatt på samma sätt som nämnden före­

slagit i fråga om den pensionsgrundande inkomsten. En länsstyrelse anser

att poängberäkning inte behöver göras årligen utan att det räcker med att

uträkning sker då pension sökes.

Poängberäkningen kommer självfallet att göras med tillhjälp av tabeller

upprättade med utgångspunkt från det för varje år aktuella basbeloppet.

Det skulle bli alltför komplicerat att vid prövningen av en pensionsansökan

behöva göra poängberäkningen för ett stort antal år med måhända lika

många olika tabeller. Även vid en central registrering skulle motsvarande

svårigheter uppstå. En poängberäkning år för år torde alltså böra förordas,

och det synes av arbetstekniska skäl lämpligast att den göres hos central­

sjukkassorna.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

111

112

Onekligen skulle det vara önskvärt om pensionspoängen i likhet med den

pensionsgrundande inkomsten kunde delges de försäkrade på debetsedeln

å slutlig skatt. Detta skulle möjligen kunna genomföras med den nu före­

slagna registreringsmetoden men däremot inte med en central maskinell

registrering. Vid en sådan bör nämligen maskinen utnyttjas för poänguträk­

ningen, vilket gör att uppgifterna dels föreligger först långt sedan debet­

sedlarna utsänts och dels är svåra att årligen framtaga för hela beståndet av

försäkrade. Olägenheterna av att de försäkrade inte underrättas om den

årliga pensionspoängens storlek bör inte överdrivas. Avgörande för den för­

säkrades rätt gentemot försäkringen är de registrerade pensionsgrundande

inkomsterna, om vilka han underrättats. Om det vid uträkning av en pen­

sion befinnes att pensionspoängen för något eller några år är felaktig, kan

rättelse utan svårighet vidtagas eftersom även den pensionsgrundande

inkomsten registrerats. Vidare bör påpekas, att det är möjligt för den för­

säkrade att själv uträkna sin pensionspoäng genom att dividera den på

debetsedeln angivna pensionsgrundande inkomsten med basbeloppet för

året. Uppgift om detta belopps storlek bör lämnas på debetsedeln.

Administrationsnämnden har föreslagit, att pensionsregistren skall

mikrofotograferas vart femte år för att underlätta en rekonstruktion av

registren, i händelse en sådan skulle visa sig erforderlig till följd av atl

registren till viss del går förlorade eller skadas genom brand el. dyl. För­

slaget står i visst samband med att nämnden ansett att de hos de lokala

skattemyndigheterna förvarade inkomstkorten skall förstöras efter 6 år.

I det föregående har jag ansett att avgörandet i sistnämnda fråga bör anstå

tills vidare. Det synes då ej heller nödvändigt att nu göra något uttalande

om behovet av den föreslagna mikrofotograferingen.

Vad angår organen för debitering och uppbörd av av­

gifter till försäkringen för allmän tilläggspension föreslår administra­

tionsnämnden, att arbetsgivarnas avgifter skall debiteras och

uppbäras i samma ordning som deras avgifter till obligatorisk yrkesskade­

försäkring i riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskaps*

försäkringarna. I vissa avseenden bygger nämndens förslag på det nu till-

lämpade förfarandet för debitering och uppbörd av sistnämnda avgifter och

bidrag. Sålunda föreslås, att avgifterna till tilläggspensioneringen och yrkes­

skadeförsäkringen samt bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

— gemensamt benämnda arbetsgivaravgift — för de mindre arbetsgivarna

skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna, medan uppbörden

av de större arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter enligt förslaget skall ske

direkt genom riksförsäkringsanstaltens försorg. Gränsen mellan mindre

och större arbetsgivare föreslås emellertid skola dragas på ett annat sätt

än för närvarande. Arbetsgivare med mindre än fem arbetstagare (årsarbe­

tare) betalar nu i regel avgiften i samband med skatteuppbörden och de

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

113

övriga erlägger den direkt till riksförsäkringsanstalten. Enligt nämndens förslag skall avgiftsuppbörden för de arbetsgivare, vilkas årliga arbets­ givaravgift uppgår till högst 1 000 kr., ske i anslutning till skatteuppbörden och direktuppbörd genom riksförsäkringsanstalten tillämpas för de övriga. I de fall arbetsgivare har sina anställda yrkesskadeförsäkrade i ett s. k. socialförsäkringsbolag skall bolaget direkt uppbära avgiften för yrkesskade­ försäkringen, under det att övriga nu ifrågavarande avgifter och bidrag skall uppbäras av riksförsäkringsanstalten.

Nämndens förslag beträffande arbetsgivaravgifternas handhavande har i stort sett godtagits under remissbehandlingen. I en del fall har dock påyr­ kats ett större utrymme för avgiftsuppbörd i samband med skatteuppbör­ den. Den fasta beloppsgränsen vid 1 000 kr. mellan de båda uppbörds- systemen, vilken medför att antalet arbetsgivare med avgiftsbetalning direkt till riksförsäkringsanstalten ökar med stigande avgiftsuttag, har av admi- nistrationsnämnden motiverats med att ett större avgiftsbelopp inte lämpli­ gen bör påföras utan att preliminär betalning föregått. Svårigheterna att anordna preliminär betalning av arbetsgivaravgifter, som uppbäres i sam­ band med de allmänna skatterna, har gjort att nämnden stannat för att låta uppbörden av avgifter över 1 000 kr. verkställas av riksförsäkrings­ anstalten. För att en arbetsgivare inte skall behöva växla mellan olika upp- bördssystem under olika år på grund av mera tillfälliga ändringar i den avgiftssumma, som han har att erlägga, öppnar nämndens förslag en möj­ lighet för riksförsäkringsanstalten att medge en arbetsgivare, som enligt huvudregeln skulle övergå från avgiftsbetalning i samband med skatteupp­ börden till betalning direkt till riksförsäkringsanstalten eller vice versa, att bibehållas vid det för honom tidigare gällande uppbördssättet.

Enligt min uppfattning innebär administrationsnämndens förslag en lycklig avvägning mellan de olika synpunkter, som påkallar uppmärksam­ het vid bedömandet av den lämpliga organisationen för uppbörden av arbets­ givaravgifterna. Utöver vad förut anförts rörande gränsen mellan de båda föreslagna uppbördssystemen bör uppmärksammas, att en arbetsgivare, som passerat beloppsgränsen och därmed övergått från avgiftsuppbörd i efterhand i samband med skatterna till direktuppbörd genom riksförsäkringsanstal­ ten, kommer att ett senare år få erlägga såväl preliminär avgift för detta år som avgiften för året före övergången. Ju högre gränsbeloppet sättes desto större blir i sådant fall den ekonomiska påfrestningen för arbetsgivaren. Både för arbetsgivarens och försäkringens del synes det fördelaktigast att gränsen sättes förhållandevis lågt. Jag förordar därför att nämndens förslag lägges till grund för utformandet av bestämmelserna på detta område.

De avgifter, som staten i egenskap av arbetsgivare har att erlägga till den allmänna tilläggspensioneringen, skall inte uppbäras i den ordning som nyss angivits. Dessa avgifter bör som administrationsnämnden föreslagit beräknas och redovisas enligt särskilda av Konungen fastställda grunder.

8 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

114

Här må nämnas, att den av Svenska stadsförbundet berörda frågan om ar­

betsgivaravgifter för sådana kommunala befattningshavare, för vilkas pen­

sioner staten nu ansvarar, lämpligen synes böra lösas i annat sammanhang.

Nämndens förslag att de försäkrades egna avgifter till till-

läggspensioneringen skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna

har i stort sett godtagits under remissbehandlingen bortsett från att för­

farandet i ett par yttranden befaras medföra en inte obetydlig arbetsökning

för de lokala skattemyndigheterna. Det av nämnden förordade uppbörds-

sättet innebär emellertid stora fördelar för de försäkrade, och förslaget bör

enligt min mening följas. I det föregående har förordats, att beräkningen

av pensionsgrundande inkomst i Stockholm skall utföras av överståthållar-

ämbetet, vilket medför att även en uträkning av de försäkrades egenavgif­

ter bör göras av ämbetet. Även i detta fall bör avgiften debiteras av den lo­

kala skattemyndigheten, dvs. uppbördsverket.

Besvärsförfarandet i frågor rörande den allmänna tilläggspen­

sioneringen hör till det fält, som erhöll en tillfällig reglering i TPL. Detta

har gjort att även de fullföljdsspörsinål, som administrationsnämnden haft

att behandla i nu förevarande sammanhang, måste få en provisorisk lös­

ning. Fullföljdsförfarandets gestaltning hör till de ämnen, som för närva­

rande i första hand utredes inom administrationsnämnden. Det är min för­

hoppning, att detta arbete skall kunna slutföras i sådan tid att en mera

slutgiltig fullföljdsordning för socialförsäkringen föreligger innan besvärs-

bestämmelserna i TPL och de nu av administrationsnämnden föreslagna

författningarna behövt tillämpas i någon större utsträckning. Det pågå­

ende utredningsarbetet på detta område kommer att ta sikte på en instans­

ordning och ett besvärsförfarande som tillgodoser kraven på sakkunskap

och rättssäkerhet. Frågan om inrättandet av en domstol som högsta instans

i socialförsäkringsmål blir då aktuell, varvid givetvis frågan om representa­

tion för arbetstagare och arbetsgivare in. fl. i domstolen uppkommer. Huru­

vida även frågor om avgiftsberäkningen bör prövas av domstolen får bli

föremål för särskilda överväganden. Besvärsprövningen torde här ofta avse

förhållanden som blir bedömda även vid inkomsttaxeringen, t. ex. trovär­

digheten av den avgiftspliktiges bokföring. Det är givetvis angeläget, att

dubbelarbete undvikes och att bedömningar av antytt slag sker efter en­

hetliga grunder. Det alternativ som bör prövas i förevarande sammanhang är

att i en eller annan form inkoppla den besvärsordning som utformats för

taxeringsmålen. Även det i vissa remissyttranden berörda spörsmålet om

möjligheten för en representant för försäkringen att överklaga avgörande i

socialförsäkringsmål kommer att prövas under utredningsarbetet.

Intill dess ett slutligt ställningstagande i fråga om besvärsordningen är

möjligt ansluter jag mig till det stora antal remissorgan, som funnit att be­

svärsförfarandet lämpligen kan anordnas på sätt administrationsnämnden

föreslagit. Riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet måste med den

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

115

erfarenhet de har av bl. a. frågor, som sammanhänger med det civilrätts­

liga arbetstagarbegreppet, anses vara de f. n. mest lämpade att pröva

besvär över beslut om pensionsgrundande inkomst. Någon anledning att i

detta läge inkoppla länsstyrelserna eller kammarrätten i besvärsordningen

torde inte föreligga. Inte heller bör som försäkringsrådet ifrågasatt under-

ställningsinstitutet komma till användning i en fullföljdsordning, som på

detta sätt är avsedd att gälla blott under en begränsad tidrymd, när man

inte kan bedöma i vad mån ett sådant institut lämpligen bör inrymmas i

det nya förfarandet. I anledning av vad överståthållarämbetet anfört i sitt

yttrande vill jag framhålla, att taxeringsnämndens inkomstuppskattning

vid taxeringen överklagas genom taxeringsbesvär, medan den lokala skatte­

myndighetens fördelning av sagda inkomst på inkomst av anställning, in­

komst av annat förvärvsarbete och inkomst, som inte grundar rätt till till-

läggspension, överklagas i den av administrationsnämnden föreslagna ord­

ningen. Ändring av taxeringen skall med vissa undantag, vartill jag åter­

kommer i ett senare avsnitt, föranleda ändring av den pensionsgrundande

inkomsten. Detta iakttages ex officio utan att den försäkrade är nödsakad

att besvära sig jämväl över beslutet om fastställande av pensionsgrundande

inkomst. Den av överståthållarämbetet förordade gränsdragningen mellan

taxeringsbesvär och besvär över fastställande av pensionsgrundande inkomst

synes då komma att bli tillämpad.

Angående kostnaderna för det av administrationsnämnden före­

slagna administrativa förfarandet har nämnden gjort tämligen utförliga

beräkningar som huvudsakligen endast i vad avser personalbehovet, kvalita­

tivt och kvantitativt, rönt invändningar under remissförfarandet. Det ligger

i öppen dag, som också påpekas av en del remissorgan, att någon säker

bedömning av de omständigheter som påverkar administrationskostnaderna

svårligen låter sig göra vid en tidpunkt, då någon praktisk erfarenhet av

hur arbetet gestaltar sig ännu inte föreligger. Nämndens beräkningar synes

mig dock bygga på så tillförlitliga premisser som kan begäras i nuvarande

läge. Jag finner det därför klokast att i huvudsak utgå från nämndens upp­

skattningar då det gäller att ta ställning till det kvantitativa personalbeho­

vet och andra anslagsfrågor. Jag vill betona, att jag därmed inte tagit ställ­

ning till frågan om lönenivå m. m. för ifrågavarande tjänster. Kostnads­

frågorna kommer i vad de angår den statliga förvaltningen att i vederbörlig

ordning behandlas under respektive huvudtitlar i nästkommande stats-

verksproposition, och jag saknar därför anledning att närmare uppehålla

mig vid detta ämne. I anledning av försäkringsinspektionens anmärkning

att den föreslagna personalorganisationen knappast upptar någon mera

kvalificerad befattning för de med tilläggspensioneringen sammanhängande

arbetsuppgifterna hos de olika myndigheterna vill jag påpeka, att från och

med den 1 oktober 1959 inom riksförsäkringsanstalten inrättats en byrå­

chefs-, en byrådirektörs- och en förste byråsekreterarbefattning, vilka ute­

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

116

slutande avses för tilläggspensionsarbetet. Inom de lokala skattemyndig­

heterna kommer högsta ledningen av arbetet med fastställande av pensions-

grundande inkomst att ligga hos häradsskrivare och kronokamrerare. Vad

gäller Stockholm får motsvarande arbetsledning givetvis likaledes ankomma

på en befattningshavare i högre tjänsteställning.

Administrationsnämnden har beräknat de sammanlagda årliga admi­

nistrationskostnaderna för tilläggspensioneringen i inledningsskedet till

drygt 13 milj. kr. Härtill kommer efter några år vissa andra kostnader,

bl. a. för prövning av pensionsansökningar, pensionsutbetalningar och

besvärsförfarandet. Enligt nämndens mening är det realistiskt att på något

längre sikt räkna med årliga administrationskostnader motsvarande unge­

fär en procent av de årliga avgifterna till försäkringen, vilket i nuvarande

penningvärde innebär en administrationskostnad i storleksordningen 20

milj. kr. Att denna siffra är dubbelt så hög som den, vartill administrations­

kostnaderna för en författningsreglerad tilläggspensionering uppskattades

i allmänna pensionsberedningens betänkande, sammanhänger med att

kostnaden för den av statsmakterna nu beslutade försäkringen av flera

skäl måste bli högre än för motsvarande pensionering enligt förslaget i

beredningens betänkande. Särskilt må framhållas, att beredningsförslaget

ifråga om inkomstberäkningen byggde på det skatterättsliga begreppet in­

komst av tjänst, varigenom den taxerade inkomsten av tjänst i allmänhet

kunde oförändrad läggas till grund för pensioneringen, under det att TPL

bygger på det civilrättsliga arbetstagarbegreppet, vilket nödvändiggör en

viss bearbetning av de vid taxeringen framkomna beloppen. Vidare avsåg

beredningsförslaget endast anställda under det att TPL i princip medtar

alla slag av förvärvsarbetande, vilket medför att antalet försäkrade blir

större och att för en del försäkrade uppkommer blandade inkomster samt

att individuell debitering och uppbörd av avgifter skall ske i fråga om ett

stort antal försäkrade.

Tilläggspensioneringen har enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens

antagande att med sina egna medel svara för sina administrationskostnader.

Staten, städerna med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassorna

skall alltså erhålla ersättning från tilläggspensioneringen för de kostnader,

som förorsakas dem genom arbetet för pensioneringens räkning. Administra­

tionsnämnden har framlagt förslag rörande sättet för täckande

av administrationskostnaderna. Detta förslag bör godtagas.

Vad särskilt angår redovisningen i statsbudgeten av de kostnader, som sta­

ten får ersättning för av tilläggspensioneringen, har statskontoret och riks-

räkenskapsverket i motsats till administrationsnämnden förordat, att brut­

tokostnaderna fördelas på respektive utgiftsanslag och att ersättningen från

pensioneringen upptages som en inkomstpost på riksstatens inkomstsida.

För egen del finner jag det vara mindre tillfredsställande att tilläggspensio­

neringen, som utgör en från den egentliga statsverksamheten fristående

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

117

försäkring med ett eget finansieringssystem, skall, låt vara endast formellt,

påverka riksstatens utgiftssida. I klarhetens intresse vill jag därför tillstyrka

administrationsnämndens förslag att vederbörande utgiftsanslag utformas

som nettoanslag, så att ersättningen från tilläggspensioneringen omedelbart

frånräknas och minskar anslaget med den del av kostnaderna, som hänför

sig till pensioneringen.

I fråga om den provisoriska ersättning, som enligt förslaget skall utgivas

i avbidan på slutlig reglering av kostnadsersättningen, har vissa erinringar

framställts av vissa städer med egen uppbördsförvaltning samt Svenska

sjukkasseförbundet. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att på för­

slag av riksförsäkringsanstalten, som därvid bör taga kontakt med före­

trädare för berörda parter, meddela föreskrifter i detta avseende. I det före­

gående har föreslagits att överståthållarämbetet skall handha fastställandet

av pensionsgrundande inkomst i Stockholm. Frågan om ersättning till Stock­

holms stad kommer då i ett annat läge.

Regler om den slutliga ersättningen från tilläggspensioneringen till stats­

verket, städer med egen uppbördsförvaltning och centralsjukkassor torde

få fastställas av Kungl. Maj :t.

Avslutningsvis vill jag beträffande de nu behandlade spörsmålen om de

administrativa uppgifternas fullgörande inom tilläggspensioneringen under

inledningsskedet än en gång understryka vad administrationsnämnden och

flera remissorgan framhållit, nämligen att de här förordade lösningarna är

provisoriska och valda med hänsyn till nödvändigheten att snabbt få arbetet

i gång på ett tillfredsställande sätt. I den mån erfarenheten av de vidtagna

anordningarna och övervägandena under det fortsatta utredningsarbetet

ger anledning till ändrade dispositioner står möjligheterna öppna för en om­

prövning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

Författningsförslag m. m.

Beräkning av pensionsgrundande inkomst

Administrationsnämnden

Inledningsvis erinrar administrationsnämnden om att de i pensionsgrun­

dande inkomst ingående båda inkomstslagen inkomst av anställning och

inkomst av annat förvärvsarbete som regel skall beräknas på grundval av

den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt samt att man vid taxering­

en skiljer mellan inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastig­

het, inkomst av rörelse, inkomst av tjänst, inkomst av tillfällig förvärvsverk­

samhet och inkomst av kapital. Av dessa sex inkomstslag blir endast tre

aktuella vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst, nämligen inkomst

av jordbruksfastighet, inkomst av rörelse och inkomst av tjänst.

Det skatteråttsliga begreppet inkomst av tjänst innefattar, framhåller

nämnden, åtskilligt mera än inkomst av anställning i gängse mening. Såsom

118

inkomst av tjänst enligt 31 § kommunalskattelagen anses sålunda jämväl

ersättning för stadigvarande uppdrag, tillfälligt bedriven vetenskaplig, litte­

rär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, tillfälligt uppdrag såsom

uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värde­

ring eller skogsräkning, annan därmed jämförlig inkomstgivande verksam­

het av tillfällig natur ävensom pension, livränta, ersättning som i annan

form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkringen tagen

i samband med tjänst, undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd

in. m„ för vilket givaren är berättigad till avdrag vid inkomsttaxeringen. Till

inkomst av tjänst räknas även vissa förmåner av anställning i civilrättslig

mening, som inte grundar rätt till tilläggspension, nämligen andra natura­

förmåner än kost eller bostad ävensom kostnadsersättningar anvisade vid

kommunal eller enskild tjänst. Från en och samme arbetsgivare åtnjuten

lön, som under ett år ej uppgått till 300 kr., utgör inkomst av tjänst men

grundar ej pensionsrätt som anställningsinkomst. Med lön avses därvid lik­

som eljest summan av kontant lön och värdet av kost- eller bostadsförmån.

Vidare erinrar nämnden om att sådan kontant inkomst av tjänst, som för­

säkrad erhållit för arbete för annans räkning utan att anställning förelegat

och som uppgått till minst 300 kr. under året, i pensionshänseende anses

som inkomst av anställning, om den försäkrade och den som utgivit ersätt­

ningen varit ense därom.

Administrationsnämnden framhåller, att bruttoinkomsterna (intäkterna)

av tjänst i skatterättslig mening sålunda i pensionshänseende är att hänföra

dels till inkomst av anställning såvitt gäller lön i penningar eller natura­

förmåner i form av kost eller bostad, därest denna lön uppgått till minst

300 kr. under året från en och samme arbetsgivare, ävensom kontant ersätt­

ning för uppdrag o. d., då ersättningen under året uppgått till minst 300 kr.

och den som utbetalat ersättningen skall erlägga pensionsavgift för denna,

dels till inkomst av annat förvärvsarbete såvitt gäller lön eller ersättning av

uppdrag o. d. i andra fall än nyss sagts och dels till sådan inkomst som inte

medför pensionsrätt. Sistnämnda inkomstslag omfattar andra naturaförmå­

ner av anställning än kost eller bostad, kostnadsersättningar utgivna vid

kommunal eller enskild tjänst ävensom ersättningar, vilka inte utgör in­

komst av förvärvsarbete, såsom tävlingsvinst, hittelön o. d., pension, liv­

ränta m. m.

Från intäkterna av tjänst äger den skattskyldige jämlikt 33 § kommunal­

skattelagen göra avdrag för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostna­

der för fullgörande av tjänsten. I enlighet härmed får avdrag ske för bl. a.

avgifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller

sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, avgifter

som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efter-

levandes pensionering annorledes än genom försäkring, hyra eller annan

kostnad för tjänste- eller arbetslokal för vilken den skattskyldige haft att

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

119

själv vidkännas utgift, kostnad för arbetsbiträde som den skattskyldige an­

vänt för tjänsts utförande och som han själv avlönat, förlust å medel för

vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig,

kostnad för resor i tjänsten och kostnad för facklitteratur, instrument och

dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande. Har den skattskyldige för

sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ränta å

sådan gäld avdragas. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunal-

skattelagen äger skattskyldig rätt att avdraga skälig kostnad för resor till

och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans

bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Enligt de regler om schablonavdrag som infördes år 1955 får skattskyldig

ett avdrag å 100 kr. utan att specificera utgifterna och även om han icke

haft några utgifter, överstiger summan av de avdragsgilla utgifterna 100 kr.,

avrundas avdraget i förekommande fall uppåt till närmaste hela hundratal

kronor.

Vad angår inkomstbegreppen inom tilläggspensione­

ringen uppehåller sig adininistrationsnämnden först vid frågan om a v-

drag för pensionsavgift, som föranledes av en i samband med

anställningen ordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspen­

sioneringen. Nämnden framhåller, att departementschefen i prop. 1959:100

(s. 87) uttalade sig för att, om avdrag som nyss sagts göres å lönen, endast

den lön, som arbetstagaren får uppbära efter avdraget, borde räknas såsom

inkomst av anställning. Tillika erinrar nämnden om att det i den till sär­

skilda utskottets utlåtande nr 1 fogade reservation som godtogs av riks­

dagen (s. 112) uttalades tveksamhet på denna punkt och hemställdes om

ytterligare överväganden innan förslag till författning i ämnet förelädes

riksdagen.

Administrationsnämnden har ansett sig böra i sitt förslag utgå från det i

propositionen gjorda uttalandet och har tillika framhållit vissa skäl, som

talar till förmån för den av departementschefen där intagna ståndpunkten.

Nämnden anför emellertid att, eftersom problemet endast i ringa mån är av

administrativ natur, nämnden saknar anledning att för egen del taga ställ­

ning till detsamma. Därest en annan lösning än den av departementschefen

förordade skulle väljas, bör detta dock enligt nämndens mening föranleda

en sådan ändring av praxis inom sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna att

likformighet ernås inom hela socialförsäkringssystemet.

Utöver avdrag för pensionsavgifter enligt vad nu sagts bör enligt nämn­

dens förslag endast förekomma avdrag för kostnader, som

arbetstagaren haft att bestrida i anställningen. Fråga

skall alltså vara om direkta utgifter i själva arbetet. I de fall den försäkrade

erhållit kostnadsersättning från arbetsgivaren bör ersättningen självfallet

minska avdraget för de direkta utgifterna i arbetet, eftersom kostnadsersätt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

ningen inte skall ingå i bruttoinkomsten av anställning. Kostnader för resor

till och från arbetet och för räntor å studielån bör ej inverka på pensions-

rätten och därför ej heller avdragas.

Nämnden framhåller, att beräkningen av pensionsgrundande inkomst

kommer att bli ett mycket omfattande arbete som skall utföras på kort tid.

Arbetet kompliceras avsevärt av att vad som skattemässigt utgör inkomst

av tjänst vid nämnda beräkning skall fördelas på inkomst av anställning,

inkomst av annat förvärvsarbete och inkomst som inte grundar pensions-

rätt. En betydande förenkling skulle vinnas om man vid beräkningen får

bortse från omkostnader av mindre storleksordning. Med hänsyn härtill

föreslår nämnden, att vid beräkningen av inkomst av anställning skall av­

dragas endast sådana direkta utgifter i anställningen som -— i förekom­

mande fall minskade med erhållen kostnadsersättning — uppgår till minst

500 kr. Detta belopp har valts med tanke även på att för vartdera av de

tre inkomstslag, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, motsvarande

belopp gäller som minimigräns för att inkomstslaget i fråga skall grunda

rätt till tilläggspension. Den föreslagna regeln är till de försäkrades förmån.

Den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade nettointäkten av

jordbruksfastighet eller av rörelse kommer i regel att vid beräkningen av

den försäkrades pensionsgrundande inkomst ingå i inkomsten av annat för­

värvsarbete. I ett par fall kan det dock, som nämnden påpekar, bli nödvän­

digt att till inkomst av anställning överföra inkoms­

ter som beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet eller såsom in­

komst av rörelse. Fråga är här om sådan ersättning för arbete för annans

räkning, som den försäkrade enligt praxis anses ha uppburit såsom arbets­

tagare i civilrättslig mening eller som skall anses såsom inkomst av anställ­

ning enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som utgivit

ersättningen. Såsom exempel på det förstnämnda fallet nämnes jordbrukares

inkomst av skogskörslor i vissa fall.

Då inkomst enligt vad nyss sagts i pensionshänseende skall hänföras till

inkomst av anställning och inte till inkomst av jordbruksfastighet eller in­

komst av rörelse, kan det, anför nämnden, ibland befinnas nödvändigt med

en schablonregel för att bestämma den del av arbetsinkomsten som kan

anses utgöra ersättning för omkostnader och som sålunda inte bör grunda

rätt till tilläggspension eller ingå i underlaget för arbetsgivaravgiften till

tilläggspensioneringen. En sådan schablonregel kan exempelvis bestämmas

med ledning av vad som enligt kollektivavtal skall hänföras till ersättning

för eget arbete när det gäller beräkning av semesterlön. Föreskrift härom

har bl. a. intagits i kollektivavtal berörande skogskörslor. För Norrland och

Dalarna gäller härutinnan att 55 procent av ackordsförtjänsten för skogs-

körare skall anses utgöra ersättning för eget arbete. Under åberopande av

det anförda förordar nämnden, att riksförsäkringsanstalten bemyndigas att

121

meddela särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av

anställning, som vid inkomsttaxeringen hänföres till intäkt av jordbruks­

fastighet eller intäkt av rörelse.

För det fall att en person driver flera rörelser och för vissa redovisar

överskott och för andra underskott skall enligt administrationsnämndens

förslag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst tagas i beaktande det

eventuellt kvarstående överskottet efter avdrag av underskot­

ten. Motsvarande skall gälla då den försäkrade brukat flera jordbruks­

fastigheter som utgör skilda förvärvskällor. Däremot anses underskott å

rörelse inte böra avdragas från överskott å jordbruksfastighet eller under­

skott å jordbruksfastighet avdragas från överskott å rörelse. Detta blir en

följd av föreskrifterna i 6 § TPL, att ettvart av de tre i inkomst av annat

förvärvsarbete ingående inkomstslagen grundar rätt till pension endast om

det överstiger 500 kr. För den händelse vid inkomsttaxeringen införes möj­

lighet till förlustutjämning mellan olika beskattningsår, bör enligt nämn­

dens mening det föreslagna underskottsavdraget likväl avse endast under­

skott för det aktuella beskattningsåret.

Eftersom inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i

regel beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt, kommer

beräkningen av de båda inkomslslagen att verkställas med ledning av sam­

ma uppgifts material, som ligger till grund för taxeringen, dvs.

självdeklarationer och kontrolluppgifter m. in. Administrationsnämnden

anser det inte lämpligt att de försäkrade ålägges någon speciell uppgiftsskyl-

dighet för fastställande av pensionsgrundande inkomst utan föreslår, att

det skall åligga de lokala skattemyndigheterna att ur självdeklarationerna

sammanställa de uppgifter, som är av betydelse för den pensionsgrundande

inkomstens beräkning.

När det gäller den punkt (E) i självdeklarationsformulä-

ret, som är avsedd för inkomst av tjänst, har emellertid nämnden funnit

erforderligt med en viss ytterligare differentiering. Enligt formulärets nu­

varande uppställning uppdelas bruttoinkomsterna (intäkterna) i tre punk­

ter. Under den första (El) skall upptagas alla slags intäkter av anställning,

uppdrag och tillfällig förvärvsverksamhet och under de båda övriga punk­

terna pensioner in. in. och periodiska understöd. I likhet med vad som för­

utsattes av departementschefen i prop. 1959: 100 (s. 85) utgår nämn­

den från att man bör göra eu sådan uppdelning av inkomsterna under E 1

att vad som i pensionshänseende är att hänföra till inkomst av anställning

lätt kan identifieras. För detta ändamål skulle det enligt nämndens upp­

fattning vara mest ändamålsenligt att dessa intäkter fördelades på tre

punkter, omfattande inkomst av anställning, inkomst av annat förvärvs­

arbete resp. inkomst som ej grundar rätt till tilläggspension. I det stora fler­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

122

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

talet fall torde emellertid nämnda intäkter utgöras av antingen enbart in­

komst av anställning eller av sådan inkomst och kostnadsersättning som ej

grundar rätt till tilläggspension. Intäkter som är hänförliga till inkomst av

annat förvärvsarbete, torde förekomma i förhållandevis ringa omfattning.

Med hänsyn härtill och angelägenheten av att erhålla enklast möjliga dekla-

rationsformulär synes de två sistnämnda punkterna lämpligen böra sam­

manslås. Administrationsnämnden förordar således, att intäkterna under

punkt E 1 fördelas i två grupper, den ena avseende vad som i pension shän­

seende är att hänföra till inkomst av anställning och den andra avseende

återstoden av de intäkter som för närvarande skall deklareras under punkt

E 1. Till den första gruppen skulle komma att hänföras lön (i penningar

eller naturaförmåner i form av kost eller bostad) å minst 300 kr. från en

och samme arbetsgivare ävensom kontant ersättning för uppdrag o. d., då

ersättningen uppgått till minst 300 kr. och den som utbetalat ersättningen

enligt överenskommelse skall erlägga avgift till tilläggspensioneringen för

denna.

Nettointäkten av jordbruksfastighet och nettointäkten av rörelse skall

som regel utan ändring ingå i inkomst av annat förvärvsarbete. Såsom förut

framhållits måste emellertid nämnda nettointäkter i vissa fall minskas med

inkomstbelopp, som den försäkrade enligt praxis anses ha uppburit såsom

arbetstagare i civilrättslig mening eller som skall anses såsom inkomst av

anställning enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som ut­

givit ersättningen. Ifrågavarande inkomstbelopp skall i stället hänföras till

inkomst av anställning. För att detta skall kunna beaktas vid beräkningen

av pensionsgrundande inkomst, förordar nämnden att den försäkrade får

ange dessa inkomstbelopp på särskild plats på jordbruks- resp. rörelsebila­

gan och att han under punkt E 1 i självdeklarationen på lämpligt sätt får

markera, att han såsom inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse dekla­

rerat inkomst som i pensionshänseende utgör inkomst av anställning.

För det fall att den försäkrade haft sådan inkomst av anställning, som på

grund av kollektivavtal enligt 37 § TPL inte blir pensionsgrundande, utta­

lar nämnden, att sådan lön helst borde upptagas i den grupp under Eli

deklarationsblanketten, som avser intäkter vilka ej grundar rätt till tilläggs­

pension eller grundar rätt till sådan pension såsom inkomst av annat för­

värvsarbete. Detta anses emellertid avsevärt komplicera deklarationsblan­

ketten och dess ifyllande och förordas därför ej. För att dessa löner inte

skall bli behandlade som inkomst av anställning föreslås i stället att man

i första hand litar till vederbörande arbetsgivares kontrolluppgifter till

taxeringen, vilka uppgifter förutsättes få ett utseende som tydligt skiljer

sig från de vanliga kontrolluppgifterna. Eventuellt kan övervägas att veder­

börande löntagare på lämplig plats under punkt E 1 får angiva, att han om­

fattas av sådant kollektivavtal varom här är fråga.

123

Vad angår de kontrolluppgifter, som arbetsgivarna enligt taxe-

ringsförordningen är skyldiga att lämna till ledning vid inkomsttaxeringen,

uttalar administrationsnämnden, att det för kontrollen av att de försäkrade

i sina självdeklarationer fördelat sina inkomster riktigt mellan anställnings-

inkomst och annan inkomst blir nödvändigt att ålägga arbetsgivaren att i

kontrolluppgiften ange, huruvida han har att för utgivet belopp erlägga ar­

betsgivaravgift till tilläggspensioneringen. Utom vid arbetsanställning kom­

mer sådan avgiftsplikt att föreligga när den uppgiftsskyldige och inkomst­

tagaren varit ense om att den utgivna ersättningen i pensionshänseende

skall anses utgöra inkomst av anställning. Den utökade uppgiftsskyldigheten

får betydelse även för kontrollen av de uppgifter som arbetsgivarna skall

lämna för beräkningen av arbetsgivaravgiften. Nämnden föreslår även, att

det skall införas skyldighet för arbetsgivarna att tillställa arbetstagarna ett

exemplar av kontrolluppgifterna. Angående de i det föregående nämnda

kontrolluppgifterna beträffande lön, som på grund av kollektivavtal enligt

37 § TPL inte grundar rätt till tilläggspension, förordas att endast blan­

ketter enligt av riksskattenämnden fastställt formulär skall få användas.

För beräkning av pensionsgrundande inkomst krävs särskilda bestäm­

melser i två fall, då de försäkrade inte taxeras för inkomst. Detta gäller

anställningsinkomst, för vilken erlagts sjömansskatt eller som en utomlands

bosatt försäkrad åtnjutit från arbetsgivare i Sverige för arbete utom riket.

Beträffande sjöman föreligger enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxe-

ringsförordningen skyldighet för redaren att till inkomsttaxeringen utan an-

maning lämna kontrolluppgift beträffande sjömannens kontanta inkomst

ombord och den tid för vilken denne erlagt sjömansskatt. Administrations­

nämnden framhåller, att sjömännens pensionsgrundande inkomst, såvitt

gäller däri ingående anställningsinkomst för vilken sjömansskatt erlagts,

därför kan beräknas med ledning av ifrågavarande kontrolluppgifter utan

att uppgiftsskyldigheten behöver ändras. Vederbörande kan ha haft även

annan inkomst, som inkomsttaxerats i vanlig ordning. Vid beräkningen av

den pensionsgrundande inkomsten skall självfallet båda inkomstslagen be­

aktas. Sjömansskatten beräknas enbart på den kontanta lönen och endast

denna skall som nyss nämnts angivas på redarnas kontrolluppgifter. Sjö­

männen åtnjuter emellertid regelmässigt naturaförmåner i form av kost och

bostad. Värdet härav skall alltså vid beräkningen av den pensionsgrundande

inkomsten tilläggas den kontanta inkomsten ombord. Nämnden föreslår, att

det för hela riket tillämpas enhetliga värden för år eller månad, särskilt för

befäl och likställda och särskilt för manskap, och att dessa värden skall be­

stämmas av riksförsäkringsanstalten. Detta förutsättes ske efter samråd

med riksskattenämnden och sjömansskattenämnden, i vilken representanter

från arbetsgivare och arbetstagare inom sjöfarten ingår såsom ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

I fråga om utomlands bosatt försäkrad, som uppbär an-

ställningsinkomst från arbetsgivare i Sverige, måste för arbetsgivaren in­

föras en ny uppgiftsskyldighet för att anställningsinkomsten skall kunna

beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

Uppgiften skall enligt nämndens förslag avlämnas senast den 31 januari

året näst efter det, som inkomsten avser, till den myndighet som skall be­

stämma den försäkrades pensionsgrundande inkomst. Därjämte bör ett

exemplar av uppgiften inom samma tid översändas till den försäkrade. För­

mån av kost eller bostad bör värderas enligt föreskrifter av riksförsäkrings-

anstalten.

På grund av att taxeringen är grundläggande för beräkningen av den pen­

sionsgrundande inkomsten bör ändring av inkomstuppskatt­

ningen vid taxeringen medföra att också den pensionsgrundande

inkomsten ändras i överensstämmelse därmed. Denna ändring bör enligt

vad föredragande departementschefen anfört i propositionen 1959: 100

(s. 93) göras ex officio av de organ, som får till uppgift att beräkna den

pensionsgrundande inkomsten och de däri ingående beståndsdelarna in­

komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. För att und­

vika alltför många ändringar liksom ändringar lång tid efter det att den

pensionsgrundande inkomsten beräknats ansåg departementschefen emel­

lertid lämpligt att vissa begränsningar stadgas.

Administrationsnämnden framhåller, att ett mycket stort antal taxeringar

årligen ändras på grund av anförda besvär men att ändringarna belopps-

mässigt ofta är mindre betydande. Av administrativa skäl är det angeläget

att begränsa skyldigheten att vid taxeringsändring göra en ny beräkning

av vederbörandes pensionsgrundande inkomst. Härutinnan föreslår nämn­

den, att taxeringsändring skall föranleda ändring av förut beräknad pen­

sionsgrundande inkomst endast om denna härigenom höjes eller

sänkes med minst 500 kr.

Fullföljes taxeringsprocessen till kammarrätten och regeringsrätten, kan

det slutliga avgörandet av processen dröja länge. Införes inte någon tids­

begränsning beträffande skyldigheten att vid taxeringsändringar omräkna

den pensionsgrundande inkomsten, skulle därför i ett stort antal av de år­

ligen inträffade pensionsfallen frågan om pensionens storlek få hållas

öppen under lång tid. Nämnden anser att olägenheterna härav skulle bli

betydande och förordar, att endast sådana taxeringsändringar skall iakttagas

som beslutats s e n a s t den 30 juni året näst efter taxerings­

året och som därjämte medför att den pensionsgrundande inkomsten

höjs eller sänks minst med belopp som nyss sagts. Avgörande blir alltså

den tidpunkt då i vanlig ordning anförda besvär till prövningsnämnden

skall vara slutbehandlade av nämnden. På så sätt kommer vid anförda be­

svär inkomstuppskattningen i två instanser att som regel ligga till grund

125

för storleken av den pensionsgrundande inkomsten. Detta anser nämnden

normalt vara tillräckligt betryggande, särskilt som tilläggspensionen be­

stämmes med ledning av inkomsterna under ett stort antal år.

Administrationsnäinnden föreslår emellertid en särbestämmelse för det

fall att inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av rörelse eller annan in­

komst, som i pensionshänseende ingår i inkomst av annat förvärvsarbete än

anställning, skulle väsentligen nedsättas genom lagakraftvunnet beslut efter

den 30 juni året näst efter taxeringsåret. I ett sådant fall skulle det kunna

te sig oskäligt att mot den försäkrades vilja av honom utkräva hans pen­

sionsavgift på den tidigare för högt uppskattade inkomsten. Möjlighet bör

därför föreligga för den försäkrade att efter ansökan hos den myndighet,

som bestämt hans pensionsgrundande inkomst, få denna och pensionsav­

giften nedsatt i enlighet med taxeringsbeslutet. Såsom förutsättning härför

förordas, att inkomsten av annat förvärvsarbete nedsättes med minst en

femtedel och att ansökan göres inom två månader efter det den försäkrade

erhöll del av taxeringsbeslutet.

På grund av dubbel mantalsskrivning eller eljest kan inträffa att försäk­

rad ett år påföres mer än en taxering till statlig inkomstskatt och att till

följd härav mer än en pensionsgrundande inkomst för

samma år bestämmes för den försäkrade. Om dubbeltaxeringen undan-

röjes först efter den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skulle med tidi­

gare förordade bestämmelser någon rättelse av de dubbla besluten beträf­

fande den försäkrades pensionsgrundande inkomst inte kunna göras. Nämn­

den finner det därför nödvändigt med en kompletterande regel av innehåll

att, om för ett år mer än en pensionsgrundande inkomst beräknats för för­

säkrad, den pensionsgrundande inkomst som inte bort beräknas skall

undanröjas.

I ytterligare några fall föreslår administrationsnäinnden möjlighet för

den myndighet, som har att bestämma pensionsgrundande inkomst, att

rätta sina egna beslut. Detta gäller fall då den pensionsgrundande inkomsten

blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning

eller annat uppenbart förbiseende. Rättelsen bör kunna ske

såväl till den försäkrades fördel som till hans nackdel. Är felaktigheten

ringa, bör dock skyldighet inte föreligga att rätta felet.

Yttranden

Ett antal remissorgan uppehåller sig vid problemen i samband med be­

stämmandet av de inkomstslag, som ingår i den pensionsgrundande

inkomsten. Statens organisationsnämnd framhåller, att arbetet med beräk­

ning av pensionsgrundande inkomst torde bli mycket omfattande och i vissa

fall komplicerat samt att det kommer att kräva en betydande personal­

insats. På grund härav och med hänsyn till att de försäkrade själva lätt skall

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

kunna kontrollera beräkningarna ifrågasätter organisationsnämnden om

inte det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst och begreppet inkomst

av anställning i gängse mening bör bringas i närmare överensstämmelse

med varandra. Även uppbördsorganisationskommittén påpekar, att oöver­

ensstämmelsen mellan det skatterättsliga begreppet inkomst av tjänst och

det civilrättsliga arbetstagarbegreppet jämte de skilda avdragsreglerna i

TPL och skatteförfattningarna medför att för inkomsttaxeringen avgörande

data inte kan läggas till grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Redan med nuvarande tekniska system skapar detta svårigheter, som accen­

tueras vid övergång till ett tekniskt system med automatisk databehand­

ling. Det hade enligt kommitténs mening ur syslemsynpunkt varit fördel­

aktigt om de uppgifter, som ligger till grund för taxeringen, hade kunnat

-— utan överflyttning från en förvärvskälla till en annan — läggas till

grund för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Särskilt med tanke på

övergången till ett modernt tekniskt system vore det av stort värde att

komma fram till ett, åtminstone i huvudsak, enhetligt inkomstbegrepp.

Kommittén understryker, att man under det fortsatta utredningsarbetet bör

ha uppmärksamheten riktad på detta problem.

Riksskattenämnden framhåller, att begreppsbestämningarna vid beräk­

ningen av den pensionsgrundande inkomsten och arbetsgivaravgiften är

komplicerade och att ett stort behov av vägledande anvisningar föreligger.

Den rådgivande verksamhet, som sålunda behövs, bör enligt riksskatte­

nämndens mening anförtros åt ett centralt organ, varvid närmast riksför-

säkringsanstalten kommer i fråga. Riksskattenämnden anser dock angelä­

get, att arbetsmarknadens parter blir representerade vid behandlingen av

sådana ärenden. Kooperativa förbundet uttalar önskvärdheten av att det i de

administrativa författningarna och tillämpningsföreskrifterna skapas större

klarhet i avgränsningen mellan pensionsgrundande och icke pensionsgrun­

dande inkomst samt mellan inkomst av anställning och inkomst av annat för­

värvsarbete. Svenska arbetsgivareföreningen påpekar, alt det civilrättsliga

arbetstagarbegreppet, som är av grundläggande betydelse för avgörande av

om en inkomst är hänförlig till inkomst av anställning i TPL:s mening, inte

är definierat i lag eller författning. Föreningen anser, att det inte kan för­

väntas att de lokala skattemyndigheterna, som i uppbördshänseende har att

tillämpa ett vidsträcktare arbetstagarbegrepp, kommer att hålla de båda

begreppen i sär. För att bidraga till en enhetlig tillämpning av arbetstagar­

begreppet inom tilläggspensioneringen anser föreningen nödvändigt, att ett

för hela riket centralt organ med representanter för arbetsgivare och ar­

betstagare tillskapas med uppgift att i förevarande avseende göra vägle­

dande uttalanden. Samma problem beröres av Socialförsäkringsbolagens

förening, som erinrar om de betydande svårigheterna att inom yrkesskade­

försäkringen avgränsa det civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Föreningen

anser, att omfattande anvisningar rörande arbetstagarbegreppets innebörd

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

127

torde bli nödvändiga. Svenska försäkringsbolags riksförbund anser, att man

knappast kan nöja sig med en hänvisning till praxis inom sjuk- och yrkes­

skadeförsäkringarna, utan att det samlade materialet bör bearbetas och

kompletteras så att någorlunda entydiga regler kan fastställas. Även upp-

bördsorganisationskommittén och Föreningen Sveriges kronokamrerare

framhåller behovet av anvisningar till ledning vid fastställande av pen-

sionsgrundande inkomst.

Vad angår den av administrationsnämnden förutsatta bestämmelsen att

det vid beräkningen av inkomst av anställning skall göras avdrag för

pensionsavgift, som föranledes av en i samband med anställningen

anordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen

och som betalas genom löneavdrag, anför försäkringsinspektionen, att re­

geln ej bör godtagas, enär den allvarligt skulle motverka kompletterande

pensionsanordningar och sannolikt medföra annullation eller reduktion av-

många existerande tjänstepensionsförsäkringar. De minsta skadeverkning­

arna torde enligt inspektionens mening framkomma om avgift, som den

anställde själv erlägger, inte fråndrages den pensionsgrundande inkomsten.

Pensionskostnader som betalas av arbetsgivare synes däremot inte böra

medräknas i nämnda inkomst. Alla pensionsavgifter behandlas då lika, vare

sig de erlägges genom löneavdrag eller direkt av den anställde. Man får

också jämställdhet mellan anställdas pensionsavgifter och pensionsavgifter,

som betalas av självständiga yrkesutövare. Kammarrätten finner det be­

tänkligt att personer med lägre pensionsålder än 67 år, som genom pen­

sionsförsäkring i samband med tjänst garderat sig mot inkomstminskning

under tiden mellan pensionstillfället och tilläggspensionens inträde, skulle

få sin pensionsgrundande inkomst minskad genom pensionsavgiftsavdraget.

Svenska försäkringsbolags riksförbund uttalar, att det synes ogörligt att

finna en lösning, som tillgodoser alla önskemål. Den av administrations­

nämnden förordade regeln bör dock enligt förbundets mening inte godta­

gas. Förbundet föreslår en lösning liknande den som försäkringsinspektio­

nen angivit och åberopar därvid i huvudsak samma skäl. Förbundet fram­

håller, att problemet har betydelse framför allt under övergångstiden, så

länge gynnsamma intjänanderegler tillämpas och låga avgifter uttages. Det

påpekas särskilt, att man kan räkna med att en stor del av nuvarande tjäns-

tepensionsförsäkring kommer att behållas, i synnerhet för äldre anställda,

som icke kan påräkna full pension genom den allmänna tilläggspensione­

ringen. Skulle man följa nämndens uttalande, skulle detta innebära en in­

direkt fördyring av kostnaderna för kompletterande pensionsanordningar

under övergångstiden. På liknande sätt uttalar sig Svenska arbetsgivare­

föreningen.

TCO anser, att utgångspunkten måste vara att avgifter till privat pen­

sionering i förevarande avseende behandlas lika, oberoende såväl av pen­

sionsförsäkringens anknytning till anställning eller ej som även av sättet

för avgifternas inbetalning. Övervägande skäl talar enligt organisationens

uppfattning för att alla avgifter till privat pensionering skall utgöra pen-

sionsgrundande inkomst. Om så ej sker kan en tendens uppkomma att an­

ordna erforderliga kompletterande pensionsanordningar utan anknytning

till anställningen. En sådan utveckling, som förutsätter en mot avgiften

svarande höjning av lönenivån, kan knappast anses önskvärd. Landsorga­

nisationen finner frågan tveksam men förordar med hänsyn till önskvärd­

heten av så enkla regler som möjligt, att bestämmelsen om avdrag för

ifrågavarande slags avgifter utgår ur förslaget. Enligt SACO.s mening kan

det inte anses rimligt att frågan huruvida den privata pensioneringen har

samband med anställning eller inte blir avgörande för vad som räknas till

pensionsgrundande inkomst. Organisationen anser därför, att lönen före

avdrag för pensionsavgift bör vara pensionsgrundande.

Med tanke bl. a. på den av administrationsnämnden föreslagna regeln att

vid bestämmande av inkomst av anställning avdrag för kostnader,

som arbetstagaren haft att bestrida i anställningen,

skall göras endast om utgiften överstiger 500 kr. anför Sveriges håradsskri-

varförening, att de av nämnden förordade schablonreglerna oförbehållsamt

tillstyrkes, särskilt som de inte nämnvärt synes kunna påverka den enskil­

des pensionsrätt. Svenska försäkringsbolags riksförbund finner det angelä­

get att korrespondens eftersträvas mellan det lönebelopp som grundar av-

giftsskyldighet och det som lägges till grund för bestämmandet av den

pensionsgrundande inkomsten. Då tillämpandet av den föreslagna belopps-

gränsen sannolikt skulle motverka strävanden i denna riktning, vill för­

bundet förorda att direkta utgifter i anställningen alltid avdrages vid be­

räkningen av inkomst av anställning. Enligt överståthållaråmbetets mening

är den av nämnden föreslagna regeln ej helt tillfredsställande. Under ena

året kan, anför ämbetet, en särskild kostnadsersättning som den försäkrade

äger uppbära lämna överskott vid taxeringen, något som fullt riktigt ej

medför förhöjning av den pensionsgrundande inkomsten, medan under

ett påföljande år den försäkrade kan ha ådragit sig en särskilt hög utgift

så att underskott uppkommer, vilket då kan sänka hans pensionsgrundan­

de inkomst. Enligt ämbetets mening skulle man möjligen kunna begränsa

avdragen till de fall, då riksförsäkringsanstalten med stöd av ett av nämn­

den föreslaget stadgande medgivit motsvarande nedsättning av lönen vid

beräkning av arbetsgivarens avgift till försäkringen. Även länsstyrelsen i

Hallands län anser att förevarande avdragsregel kan få egendomliga kon­

sekvenser i vissa fall. Riksskattenämnden finner det oklart, huruvida sär­

skild omkostnadsersättning i sin helhet eller endast till den del, som den

motsvarar avdragsgilla kostnader, skall redovisas som icke pensionsgrun­

dande inkomst.

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

129

Till förslaget att riksförsäkringsanstalten skall bemyndigas meddela sär­

skilda föreskrifter angående beräkningen av i n k o in s t, som öve r-

förts till inkomst av anställning från de skatterättsliga in­

komstslagen inkomst av jordbruksfastighet och inkomst av rörelse, uttalar

Landsorganisationen sin anslutning samt anför, att de regler, som redan

finns eller framdeles kan komma att inskrivas i olika kollektivavtal för

bestämmande av semesterersättning, bör kunna ligga till grund för dessa

föreskrifter.

I fråga om det uppgifts material, som erfordras för bestämmande

av pensionsgrundande inkomst, anser besvärssakkunniga det vara klart, att

förfarandet måste bygga på att uppgifter utan anmaning lämnas av de för­

säkrade själva till ledning för inkomstens bestämmande. Det kan enligt be-

svärssakkunnigas mening inte gärna komma i fråga att ålägga medbor­

garna att vid sidan av den allmänna självdeklarationen avge en särskild

deklaration till ledning för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Ehuru den av administrationsnämnden föreslagna uppställningen av

självdeklarationsformuläret gör detta komplicerat, anser

överståthållarämbetet, att ett system med en särskild bilaga för beräkning

av pensionsgrundande inkomst inte kan tillrådas. Ämbetet anför som exem­

pel på olägenheterna av en dylik anordning bl. a. följande. Ifyllandet av

bilagan skulle innebära ett onödigt arbete, många blanketter skulle bli fel

ifyllda och underrättelser om avvikelser från de ifyllda uppgifterna skulle

behöva utsändas, ifyllandet av bilagorna skulle ofta bli bortglömt, ytterligare

en handling skulle granskas och jämföras med självdeklaration och taxe­

ring, ändring vid taxeringen skulle ofta på ett oklart sätt påverka den pen­

sionsgrundande inkomsten, m. in. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser

den föreslagna uppdelningen av punkten E i deklarationsformuläret erfor­

derlig för beräkning av pensionsgrundande inkomst men finner dessutom

önskvärt med sådan ändring, att det av deklarationen framgår vilka in­

komster som uppburits från samme arbetsgivare. Länsstyrelsen i Koppar­

bergs lån håller för sannolikt, att en längre genomförd uppdelning än nämn­

den föreslagit skulle vålla deklaranterna bekymmer och föranleda misstag

samt därigenom öka arbetet för myndigheterna.

I motsats till de nu angivna remissorganen finner statskontoret tveksamt,

om det är möjligt att inpassa erforderliga uppgifter i deklarationsformulä­

ret. Enligt ämbetsverkets mening förtjänar det därför att övervägas att be­

reda uppgifterna plats på en särskild blankett, i första hand på den s. k.

kapitalbilagan. Riksskattenämnden anser, att den förordade uppdelningen

av bruttointäkterna under inkomst av tjänst gör deklarationsförfarandet så

komplicerat, att förslaget inte kan tillstyrkas. I stället föreslås ett fristående

formulär som bilaga till självdeklarationen. 9

9 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

130

Beträffande administrationsnämndens förslag att vid beräkning av pen-

sionsgrundande inkomst för sjöman, som erlägger sjömansskatt, värdet

av fri kost och bostad skall läggas till den kontanta inkomsten ombord an­

ser Sveriges redareförening, att den pensionsgrundande inkomsten bör be­

räknas endast på grundval av det för sjömansskatt uppgivna underlaget.

Av de regler, som administrationsnämnden förordat rörande den omfatt­

ning, i vilken ändring i inkomstuppskattningen vid taxe­

ringen skall påverka den pensionsgrundande inkomsten, har remissorga­

nen i allmänhet inte haft något att invända mot förslaget om att taxerings-

ändring efter besvär skall få återverka på den pensionsgrundande inkoms­

ten endast om denna därigenom höjes eller sänkes med minst

5 0 0 kr. Att en begränsning av ändringsfallen är påkallad av praktiska

skäl finner sålunda länsstyrelsen i Kopparbergs län vara uppenbart. Upp-

bördsorganisationskommittén anmärker på att förslaget får till följd att de

lokala skattemyndigheterna i praktiskt taget samtliga fall av taxerings-

ändring måste rekvirera och granska handlingarna för att kunna konsta­

tera huruvida ändringen påverkar beräkningen av pensionsgrundande in­

komst. För att undvika detta omfattande arbete bör enligt kommitténs me­

ning frågan om ändring av den beräknade pensionsgrundande inkomsten

göras beroende av om taxeringsändringen överstiger eller understiger visst

belopp. Kommittén ifrågasätter huruvida inte beloppsgränsen i så fall borde

sättas högre än 500 kronor. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att en

taxeringsändring i prövningsnämnden kan medföra sådan ändring av in­

komst, som omfattas av undantagande, att pensionsrätten påverkas. I be­

tänkandet är ej utsagt, huruvida sådan ändring skall föranleda justering

av den registrerade uppgiften om pensionspoäng, som den försäkrade gått

förlustig på grund av undantagande. Länsstyrelsen anser skäl tala för att så

sker. Svenska försäkringsbolags riksförbund anför, att avgörande för huru­

vida taxeringsändring skall medföra ändring av redan beräknad pensions­

grundande inkomst bör vara i vilken grad detta påverkar den försäkrades

förvärv av pensionspoäng. Två fall är här av särskild betydelse, nämligen

dels om ändringen blir avgörande för huruvida den försäkrade överhuvud­

taget tillgodoräknas pensionspoäng för året, dels -— för försäkrad som har

inkomst undantagen från tilläggspensioneringen — om taxeringsändringen

blir avgörande för huruvida bestämmelserna i 12 § andra stycket TPL om

påföljd av undantagande skall träda i funktion. Inträffar något av dessa

fall bör enligt förbundets mening ny beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten ske även om ändringen skulle bli mindre än 500 kr.

Beträffande förslaget att i regel endast taxeringsändringar, som beslutats

senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skall

kunna föranleda ändring av pensionsgrundande inkomst anför försäkrings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

131

rådet, att även beslut om ändrad taxering efter nämnda tidpunkt ex officio

bör beaktas vid bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten. I så­

dant fall bör enligt försäkringsrådets mening också beaktas taxeringshöj-

ningar, som medför höjning av den pensionsgrundande inkomsten med

minst en femtedel. Samma ståndpunkt intar länsstyrelsen i Malmöhus lån.

Kammarrätten finner det betänkligt att, om en persons taxerade inkomst

väsentligt höjes av skattedomstolarna, vederbörande skall sakna möjlighet

att få den pensionsgrundande inkomsten höjd. Länsstyrelsen i Hallands län

ifrågasätter, om inte en efter den 30 juni året efter taxeringsåret skedd

taxeringshöjning beträffande inkomst av annat förvärvsarbete bör föranleda

omräkning av den pensionsgrundande inkomsten. Detsamma anser läns­

styrelsen böra gälla vid eftertaxering för inkomst av tjänst, som påföres

efter nämnda tidpunkt.

Vad Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i fråga om den nyss­

nämnda 500-kronorsregeln har även avseende på förslaget att taxerings-

ändringar efter den 30 juni året efter taxeringsåret i regel inte skall på­

verka den pensionsgrundande inkomsten. Om det av administrativa skäl

skulle anses omöjligt att utforma bestämmelserna så att hänsyn tages ex

officio till taxeringsändringar efter sagda tidpunkt, anser förbundet det

under alla förhållanden vara nödvändigt, att den av nämnden föreslagna

rätten för en försäkrad att i vissa fall ansöka om ny beräkning av den pen­

sionsgrundande inkomsten utvidgas, så att den även avser inkomst av an­

ställning och gäller också det fall att den taxerade inkomsten höjes.

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens uppfattning bör en försäkrad,

vars taxering nedsättes, inte ha möjlighet att bibehållas vid en för hög pen­

sionsgrundande inkomst, även om han erlägger en däremot svarande högre

avgift. Föreningen anser, att den pensionsgrundande inkomsten bör ned­

sättas ex officio, då taxeringen nedsatts, samt att under alla omständigheter

den föreslagna regeln att taxeringsändringen skall föranleda nedsättning

av inkomsten av annat förvärvsarbete med minst en femtedel för att änd­

ring skall kunna göras efter den 30 juni året efter taxeringsåret bör ändras

så att gränsen sättes vid en tiondel av sagda inkomst. Länsstyrelsen i Jämt­

lands lån anser att det förhållandet, att ändring av inkomsten av annat

förvärvsarbete efter den 30 juni året efter taxeringsåret förutsätter an­

sökan från den försäkrades sida, strider mot vedertagen uppfattning om det

allmännas skyldighet beträffande restitution av skatter och avgifter.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län yttrar, att taxeringsändringar

efter sistnämnda tidpunkt ej bör kunna föranleda ändring av den pensions­

grundande inkomsten om inte denna sänkes med minst 500 kr. Uppbörds-

organisationskommittén framhåller, att administrationsnämnden inte ut­

talat sig om på vad sätt eftertaxering, som beslutas senast den 30 juni året

efter taxeringsåret, skall påverka den pensionsgrundande inkomsten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Departementschefen

Vid utarbetandet av sina författningsförslag har administrationsnämn-

den givetvis haft att rätta sig efter de förutsättningar som finnes uppdragna

i den grundläggande lagstiftningen om försäkring för allmän tilläggspen­

sion. Det har alltså inte ingått i nämndens uppdrag att föreslå ändringar

beträffande gränsdragningen kring de pensionsrättsliga begreppen inkomst

av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Några remissorgan —

som haft denna begränsning i nämndens rörelsefrihet klar för sig -— har

uttalat önskemål för framtiden om att det skatterättsliga begreppet inkomst

av tjänst och det i TPL förekommande begreppet inkomst av anställning

skall bringas i närmare samstämmighet med varandra. Självfallet innebär

skiljaktigheterna mellan dessa båda begrepp i en hel del fall vissa praktiska

olägenheter både för de försäkrade när de skall uppgöra sin självdeklara­

tion och för de myndigheter, som skall bestämma den pensionsgrundande

inkomsten. Viktiga skäl, särskilt en strävan att så långt möjligt åväga­

bringa överensstämmelse mellan inkomst, som grundar rätt till pension, och

inkomst, som grundlägger avgiftsskyldighet, har dock förelegat för att det

pensionsrättsliga begreppet inkomst av anställning bestämts på sätt som

skett. Icke desto mindre anser jag det vara angeläget att man, om erfaren­

heterna av den gällande ordningen ger anledning därtill, undersöker möj­

ligheterna att föra de skatterättsliga och pensionsrättsliga inkomstbegrep­

pen närmare varandra.

Inkomst av anställning enligt TPL är lön i penningar eller naturaförmå­

ner i form av kost eller bostad, som åtnjutes av arbetstagare i allmän eller

enskild tjänst. Avgörandet av huruvida en person är att anse som arbets­

tagare skall ske med tillämpning av det s. k. civilrättsliga arbetstagarbe-

greppet. Detta begrepp är inte definierat i lag eller författning utan har

huvudsakligen utformats vid de allmänna domstolarnas tillämpning av se­

mesterlagen och vissa andra bestämmelser av social skyddslagstiftnings na­

tur samt vid försäkringsrådets tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagen.

Givet är att den rättspraxis som sålunda utbildats kommer att vara vägle­

dande vid de lokala skattemyndigheternas och överståthållarämbetets avgö­

rande av huruvida en inkomst skall hänföras till inkomst av anställning i

samband med fastställande av pensionsgrundande inkomst. Emellertid är

det att märka att domstolarnas och försäkringsrådets avgöranden alltid

kommer i efterhand, sedan ett visst fall inträffat, i vilket en person gör an­

språk på en viss förmån i egenskap av arbetstagare. Härvid är det möjligt

att göra en noggrann utredning av alla de omständigheter, under vilka ve­

derbörande utfört sitt arbete, och på grundval därav ta ställning till frågan

om ett arbetstagarförhållande föreligger eller ej. I viss mån annorlunda

ställer sig saken vid fastställande av pensionsgrundande inkomst då det

gäller att med ledning av ett oftast knapphändigt skriftligt uppgiftsmate-

rial träffa avgöranden i ett stort antal fall årligen. Såsom flera remiss-

133

organ påpekat torde det inte vara möjligt för de myndigheter, som skall

beräkna pensionsgrundande inkomst, att på ett någorlunda enhetligt sätt

handha tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet utan att

centralt utarbetade vägledande föreskrifter är tillgängliga vid arbetet. Med

hänsyn härtill bör det ankomma på riksförsäkringsanstalten att utarbeta

sådana föreskrifter.

I den proposition, genom vilken förslaget till TPL förelädes riksdagen,

uttalade jag, att man vid bestämmande av inkomst av anställning inte

borde medräkna arbetstagares lön till den del den motsvarar avdrag

för pensionsavgift, som föranledes av en i samband med anställ­

ningen anordnad pensionering vid sidan av den allmänna tilläggspensione­

ringen. Administrationsnämnden har i sitt förslag intagit samma stånd­

punkt. Åtskilliga remissorgan, varibland märkes företrädare för såväl ar-

betsgivar- som arbetstagarintressen, riktar dock kritik mot förslaget på

denna punkt.

Vid sin behandling av förslaget till TPL uttalade sig riksdagen för att

detta spörsmål gjordes till föremål för ytterligare överväganden i samband

med utarbetandet av förslag till författning rörande beräkning av pensions­

grundande inkomst. Till förmån för den av mig i nyssnämnda proposition

intagna ståndpunkten talar bl. a. att all kostnad för pensionering, som i

samband med anställning anordnas vid sidan av den allmänna tilläggs­

pensioneringen, skulle komma att behandlas lika vare sig kostnaden be-

strides av arbetsgivaren utan att den nominella lönens storlek påverkas

eller kostnaden helt eller till viss del avdrages på arbetstagarens lön. I samt­

liga fall blir det nettolönen med frånräknande av kostnaden för de kom­

pletterande pensionsanordningarna, som lägges till grund vid den pensions­

grundande inkomstens beräkning. Å andra sidan kan det inte förnekas, att

en sålunda utformad regel skulle kunna få en ogynnsam effekt på intresset

för dylika kompletterande pensionsanordningar. I den mån arbetstagaren

själv skall medverka genom att en viss del av pensionsavgiften avdrages

på hans lön, medför detta en minskning av den pensionsgrundande inkoms­

ten och därmed i sinom lid minskad tilläggspension. Just den åtgärd, som

skulle leda till utfyllnad av tilläggspensionen, kommer alltså att ytterligare

öka behovet av sådan komplettering. Enligt min mening är det av vikt att

lagstiftningen inte motverkar intresset för pensionsanordningar, som kom­

pletterar den allmänna tilläggspensioneringen. Särskilt betydelsefullt är

detta för de årsklasser, som går i pension under de första åren av tilläggs­

pensioneringens tillvaro, då förmånerna från denna pensionering ännu är

förhållandevis låga. De nu anförda omständigheterna har jag vid min för­

nyade prövning av frågan ansett böra bli utslagsgivande. Jag förordar där­

för att, om avdrag för avgift som hänför sig till pensionering anordnad i

samband med anställningen göres på den försäkrades lön, något motsva­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

134

rande avdrag inte skall göras i samband med fastställande av pensionsgrun-

dande inkomst. Däremot skall pensionskostnad, som arbetsgivaren bestri­

der, inte medräknas vid den pensionsgrundande inkomstens fastställande.

Från en arbetstagares lön skall vid beräkning av den inkomst av anställ­

ning, som skall ingå i den pensionsgrundande inkomsten, i princip göras

avdrag för kostnader, som arbetstagaren haft att be­

strida i anställningen. Om arbetstagaren från arbetsgivaren er­

hållit särskild ersättning avsedd att helt eller delvis täcka nämnda kostna­

der, skall dock kostnaderna avdragas från lönen endast i den mån de över­

stiger kostnadsersättningen. Denna är nämligen inte hänförlig till sådan

inkomst, som grundar pensionsrätt, och detta gäller vare sig den motsva­

ras av arbetstagarens vid taxeringen avdragsgilla kostnader eller lämnar

överskott. Till undvikande av att vederbörande myndigheter vid faststäl­

lande av pensionsgrundande inkomst skall i ett stort antal fall behöva be­

akta avdragsposter, ofta till förhållandevis obetydliga belopp, har admi-

nistrationsnämnden föreslagit, att avdrag för kostnader i anställningen

skall göras endast om utgifterna överstiger 500 kr. Några remissorgan har

riktat anmärkningar mot en sådan bestämmelse och gjort gällande, att re­

geln kan få nyckfulla verkningar i vissa fall.

Vid bedömandet av denna fråga bör man hålla i minnet att i det stora

flertalet självdeklarationer avdragen från redovisad inkomst av tjänst

—- både sådana avdrag som hänför sig till direkta utgifter i anställningen

och andra som ej skall beaktas i pensionssammanhang — understiger 500

kr. Genom den föreslagna bestämmelsen befrias således myndigheterna i

det långt övervägande antalet fall från att närmare granska dessa avdrags­

poster i samband med fastställande av den pensionsgrundande inkomsten.

Fördelarna av en sådan regel, som dessutom är till förmån för de försäk­

rade på vilka den blir tillämplig, synes mig så betydande, att eventuella

tröskelproblem, som kan uppkomma som en följd av en bestämmelse av

denna natur, väger lätt i jämförelse därmed. Jag förordar alltså adininistra-

lionsnämndens förslag härutinnan.

För sådana fall då det vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst

blir fråga om att till inkomst av anställning överföra in­

ko m s t e r, som beskattas såsom inkomst av jordbruksfastighet eller in­

komst av rörelse, har administrationsnämnden föreslagit, att riksförsäk-

ringsanstalten skall bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter angå­

ende hur den överförda inkomsten skall beräknas. Sådana föreskrifter blir

nödvändiga med hänsyn bl. a. till de avdrag för inkomsternas förvärvande,

som skall göras vid beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten.

Administrationsnämnden har också föreslagit, att om en person driver

flera rörelser och för vissa redovisar underskott och för andra överskott,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

135

beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten skall göras med ut­

gångspunkt från det kvarstående överskottet efter avdrag av un­

derskotten. Motsvarande föreslås gälla då en person brukat flera jord­

bruksfastigheter, som utgör skilda förvärvskällor, medan underskott å rö­

relse inte skall avdragas från överskott å jordbruksfastighet eller vice

versa. I nu angivna delar har förslaget inte föranlett någon erinran under

remissbehandlingen, och jag vill för egen del också tillstyrka detsamma i

dessa hänseenden.

Till grund för beräkningen av inkomst av anställning och inkomst av

annat förvärvsarbete -— de båda inkomstslag som ingår i den pensions­

grundande inkomsten — skall enligt TPL läggas den försäkrades taxering

till statlig inkomstskatt. Enligt vad som förutsattes vid lagstiftningens till­

komst innebär detta bl. a., att nyssnämnda beräkning enligt huvudregeln

skall verkställas på grundval av samma uppgifts material, som

ligger till grund för taxeringen, och administrationsnämnden har i sitt för­

slag utgått från denna förutsättning. För att underlätta arbetet med fast­

ställande av pensionsgrundande inkomst har nämnden förordat en viss

ändring i uppställningen av självdeklarationsformuläret så­

vitt avser punkten E. Inkomst av tjänst, innebärande att sådana inkomster,

som är hänförliga till den pensionsrättsliga kategorien inkomst av anställ­

ning, särskiljes från övriga inkomster, som skall redovisas under nämnda

punkt i deklarationen. I remissyttrandena har administrationsnämndens

uppfattning i allmänhet godtagits. Riksskattenämnden har dock uttalat be­

tänkligheter mot förslaget och förordat, att deklaranterna på en särskild

bilaga till självdeklarationen skall införa de uppgifter, som behövs för fast­

ställande av den pensionsgrundande inkomsten.

Av olika skäl är det ett angeläget önskemål att undvika ett system med

en särskild deklarationsbilaga. Det kan befaras, att sambandet mellan taxe­

ring och fastställande av pensionsgrundande inkomst inte skulle stå klart

för deklaranterna utan att skiljaktigheter inte sällan skulle föreligga mel­

lan uppgifterna i deklarationen och i bilagan. En jämförelse mellan de

båda handlingarna skulle alltid erfordras. Därjämte måste tillses, att upp­

gifterna i bilagan jämkas med hänsyn till avvikelse från självdeklarationen

vid taxeringen. Därest ifyllandet av bilagan skulle underlåtas, skulle likväl

den pensionsgrundande inkomsten få fastställas med ledning av självdekla­

rationen, som då inte skulle vara uppställd med tanke härpå. Jag finner

sålunda övervägande skäl tala för att den pensionsgrundande inkomsten

bestämmes med ledning av uppgifterna i självdeklarationen. Vid överlägg­

ningar med representanter för riksskattenämnden, som har att fastställa

självdeklarationsformuläret, har man också förklarat sig beredd att med

hänsyn till den nya uppgift, som deklarationerna skall tjäna, underkasta

formuläret en omarbetning huvudsakligen efter de riktlinjer, som admi-

Kiingl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

136

nistrationsnämnden angivit. Härvid bör självfallet riksskattenämnden sam­

råda med riksförsäkringsanstalten. Det bör understrykas, att den här för­

ordade anordningen bygger på förutsättningen att deklarationsformuläret

i nu ifrågavarande delar också för framtiden kan bibehållas i den enkla

form som administrationsnämnden föreslagit. Den nu förordade ändringen

av deklarationsformuläret kan på ett vis sägas strida mot vissa under senare

år aktuella strävanden att förenkla detsamma. Man måste dock hålla i min­

net att det något ökade arbete, som på detta sätt krävs av deklaranterna, är

föranlett av den betydelsefulla reform till deras fromma, som tilläggspen­

sioneringen utgör. Det bör även betonas att ändringen av deklarationsfor­

muläret inte torde nämnvärt inverka på taxeringsnämndernas arbete. För

taxeringen blir det således ovidkommande om tjänsteinkomsten införts un­

der den ena eller andra punkten. Fördelningen får endast betydelse för be­

räkningen av den pensionsgrundande inkomsten.

Vad administrationsnämnden föreslagit om att arbetsgivarna i de kon­

trolluppgifter, som avlämnas till ledning vid inkomsttaxeringen,

skall ange huruvida arbetsgivarna för utgivna belopp har att erlägga ar­

betsgivaravgift till tilläggspensioneringen, har inte föranlett någon erinran

under remissförfarandet liksom inte heller övriga förslag angående dessa

kontrolluppgifter. Jag finner mig också kunna godtaga vad nämnden för­

ordat.

Nämnden har föreslagit, att till grund för beräkningen av inkomst av

anställning såsom sjöman skall läggas den kontanta inkomsten ombord

med tillägg av vissa av riksförsäkringsanstalten fastställda enhetliga vär­

den för kost och bostad, beräknade särskilt för befäl och likställda och sär­

skilt för manskap. Detta har föranlett Sveriges redareförening att förorda,

att den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas på grundval endast

av det för sjömansskatten uppgivna underlaget, dvs. den kontanta inkoms­

ten ombord. Härtill är endast att säga att enligt TPL inkomst av anställ­

ning är lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Någon avvikelse från denna regel så att naturaförmånerna inte skulle be­

aktas kan givetvis inte ifrågakomma i detta sammanhang, och nämndens

förslag bör alltså följas.

Mot förslaget om en särskild uppgiftsskyldighet för arbetsgivarna be­

träffande anställningsinkomst, som från arbetsgivare i Sverige uppbäres av

utomlands bosatt försäkrad, har jag ingenting att invända.

Eftersom den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas på grund­

val av taxeringen till statlig inkomstskatt, bör huvudregeln vara att ä n d-

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

137

ring av inkomstuppskattningen vid taxeringen återver­

kar på den pensionsgrundande inkomsten. I överensstämmelse med vad som

förutsattes vid tillkomsten av TPL har emellertid administrationsnämn-

den framlagt förslag om vissa begränsningar härvidlag. Av administrativa

skäl är det sålunda önskvärt att de taxeringsändringar till obetydliga be­

lopp, som årligen förekommer i stort antal, inte behöver föranleda omräk­

ning av den pensionsgrundande inkomsten. Med hänsyn härtill har nämn­

den förordat, att taxeringsändring skall medföra ändring av redan beräk­

nad pensionsgrundande inkomst endast om denna därigenom h ö j e s

eller sänkes med minst 500 kr.

Behovet av en begränsningsregel av detta slag har inte bestritts i remiss­

yttrandena. Ett remissorgan påpekar dock, att även en ringa ändring av

den taxerade inkomsten vid en i överensstämmelse därmed gjord ny be­

räkning av pensionsgrundande inkomst skulle kunna inverka på frågan

om pensionsgrundande inkomst och därmed pensionspoäng för året alls skall

beräknas för den försäkrade eller huruvida undantagen inkomst blir av

sådan storlek, att den får betydelse för tillämpligheten av bestämmelserna

om påföljd av undantagande. Onekligen vore det tilltalande om en ändrad

beräkning av pensionsgrundande inkomst kunde komma till stånd i dylika

fall. De praktiska svårigheterna är emellertid härvidlag mycket stora.

Det skulle sålunda ställa sig i det närmaste ogörligt för taxeringsorgan

och skattedomstolar att utskilja de fall, som av nu nämnd anledning bör

överlämnas till de lokala skattemyndigheterna och överståthållarämbetet

för ny beräkning av pensionsgrundande inkomst. En genomgång av alla

taxeringsändringar hos de sistnämnda myndigheterna skulle medföra att

de fördelar, som man vill vinna med 500-kronorsregeln, ginge förlorade.

Jag anser därför, att administrationsnämndens förslag bör genomföras,

varvid med taxeringsändringar, som göres efter besvär, bör jämställas

eftertaxering. En ifrågasatt förändring därhän, att avgörande för om den

pensionsgrundande inkomsten skall ändras eller ej bör vara taxerings-

ändringens storlek och inte storleken av dess inverkan på den pensions­

grundande inkomsten, kan jag inte förorda. Det avgörande bör vara att

ändringen av den pensionsgrundande inkomsten får en viss storlek. En

taxeringsändring med ett visst belopp kan i olika fall ge vitt skilda resultat

när det gäller därav föranledd höjning eller sänkning av den pensions­

grundande inkomsten.

Vid successiva taxeringsändringar bör bedömningen av om ändringen

medför avvikelse från verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst

med minst 500 kr. göras med utgångspunkt från den beräkning av dylik

inkomst, som senast fastställts. Om en taxeringsändring i prövningsnämn-

den föranleder höjning av den pensionsgrundande inkomsten med 400 kr.,

göres ingen ändrad beräkning av nämnda inkomst. Föranleder en taxe-

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

138

ringsändring i kammarrätten därefter en ytterligare höjning av den pen-

sionsgrundande inkomsten med 200 kr., göres en ny beräkning av denna

inkomst, varigenom den höjes med 600 kr. Därest taxeringsändringen i

prövningsnämnden föranleder höjning av den pensionsgrundande inkoms­

ten med 600 kr., göres ny beräkning av sagda inkomst, som höjes med

600 kr. Om sedan en sänkning av den taxerade inkomsten göres i kammar­

rätten, ser man efter hur stor sänkning den föranleder i den senast be­

räknade, med 600 kr. höjda pensionsgrundande inkomsten. Blir denna

sänkning mindre än 500 kr., göres ingen ny beräkning av den pensions­

grundande inkomsten.

Enligt administrationsnämndens förslag skall vidare endast sådana taxe-

ringsändringar iakttagas ex officio, som beslutats senast den 30

juni året näst efter taxeringsåret. Normalt skulle alltså pröv-

ningsnämndens men däremot inte kammarrättens och regeringsrättens

beslut beaktas. För att inte försäkrade, som har att betala sin pensions­

avgift själva, skall behöva mot sin vilja få alltför hög pensionsgrundande

inkomst med däremot svarande avgiftsskyldighet föreslås dock att försäk­

rade, för vilka fastställts inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

på särskild ansökan skall kunna få denna inkomst nedsatt på grund av

taxeringsändring efter nämnda tidpunkt, om inkomsten i fråga nedsättes

med minst en femtedel.

Mot förslaget i denna del har under remissbehandlingen riktats kritik i

olika avseenden. Administrationsnämndens huvudsakliga skäl för de före­

slagna bestämmelserna har varit att ändringar för långt i efterhand kan

komma att påverka redan beviljade och utgående pensioner. Det förefaller

mig emellertid som om sistnämnda omständighet tillmätts väl stor bety­

delse. Antalet dylika beslut, som skulle kunna påverka den pensionsgrun­

dande inkomsten, torde inte vara så betydande, att de skulle förorsaka

någon större olägenhet för registreringsorganen. Med en grov uppskattning

torde det kunna sägas, att antalet beslut av ifrågavarande slag knappast

kommer att överstiga 4 000 om året. Endast i en ytterst ringa del av dessa

fall lär ändringarna kunna få betydelse för redan utgående pensioner.

Med hänsyn till det anförda har jag stannat för att principen om att

taxeringsändring skall föranleda ändring ex officio av den pensionsgrun­

dande inkomsten bör gälla även i fråga om taxeringsändring och efter-

taxering, som sker genom beslut efter den 30 juni året näst efter taxerings­

året. Utöver den förut behandlade begränsningsregeln att den pensions­

grundande inkomsten skall påverkas med minst 500 kr. synes någon be­

gränsning i fråga om ändringar efter nyssnämnda tidpunkt inte erforderlig.

Administrationsnämndens förslag rörande ändring av pensionsgrundan­

de inkomst då för en försäkrad bestämts mer än en pensions­

grundande inkomst för samma år eller i fall av fe 1 räk­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

139

ning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende

har ej mött någon gensaga i remissyttrandena och bör godtagas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Debitering och uppbörd av avgifter

Administrationsnämnden

I avsnittet om tilläggspensioneringens administrativa organ har föresla­

gits, att arbetsgivarnas avgifter till denna pensionering skall debiteras och

uppbäras tillsammans med deras avgifter för obligatorisk yrkesskadeför­

säkring i riksförsäkringsanstalten och bidrag enligt sjuk- och moderskaps-

försäkringarna. Summan av dessa avgifter och bidrag innefattas under be­

nämningen arbetsgivaravgift. Gemensamt för dem är att de skall

beräknas på löner till arbetstagare i civilrättslig mening. Arbetsgivaravgif­

ten till tilläggspensioneringen skall därjämte utgå för sådan kontant er­

sättning till försäkrad, som under året utgivits med minst 300 kr. och som

enligt överenskommelse mellan den försäkrade och den som utgivit ersätt­

ningen skall anses som inkomst av anställning, oaktat något anställnings­

förhållande inte förelegat. Å andra sidan har från avgiftsunderlaget till

tilläggspensioneringen undantagits sådan lön, som utgivits till en och

samme arbetstagare och som under året ej uppgått till 300 kr.

Med nämnda undantag undgår man att vid många tillfälliga arbeten göra

den ofta vanskliga prövningen av om anställning föreligger eller ej och

man uppnår en administrativ förenkling.

Administrationsnämnden anför, att man går förlustig de fördelar, som

man avsett att vinna med ifrågavarande regel, om inte motsvarande regel

införes beträffande arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäk-

ringarna och avgifterna för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksförsäk­

ringsanstalten. Nämnden förordar därför, att en motsvarande regel skall

gälla vid beräkningen av sistnämnda bidrag och avgifter. Härigenom torde

ca 180 000 av nuvarande ca 650 000 arbetsgivare komma att befrias från

avgiftsplikt. Bortfallet av yrkesskadeförsäkringsavgifter och arbetsgivarbi-

drag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för dessa 180 000 arbetsgivare

har beräknats till ca 600 000 kr. eller till något mer än 3 kr. per arbets­

givare. Debiterings- och uppbördskostnaderna för varje arbetsgivare anses

överstiga sistnämnda belopp. Med hänsyn till att enligt 41 § lagen om yrkes­

skadeförsäkring grunderna för beräkning av försäkringsavgifter för för­

säkringar i riksförsäkringsanstalten skall bestämmas av Konungen samt

till att ifrågavarande undantagsbestämmelse avses skola underställas riks­

dagen, finner nämnden det inte erforderligt att i anledning av vad i före­

varande hänseende föreslagits ändring vidtages i lagen om yrkesskadeför­

säkring. Däremot föreslås ändring i avgiftsbestämmelserna i sjukförsäk­

140

ringslagen och lagen om moderskapshjälp i anledning av den förordade

begränsningen av avgiftsunderlaget.

Vidare föreslår administrationsnämnden, att yrkesskadeförsäkringsavgif-

terna till riksförsäkringsanstalten och arbetsgivarbidragen till sjuk- och

moderskapsförsäkringarna i likhet med avgifterna till tilläggspensione­

ringen skall beräknas endast på utgiven lön i penningar eller naturaför­

måner i form av kost eller bostad. Enligt nämndens uttalande

torde det även beträffande de tre förstnämnda försäkringarna endast vara

naturaförmånerna kost och bostad som är av praktisk betydelse. Nämnden

föreslår, att värdet av naturaförmånerna skall uppskattas efter de regler,

som tillämpas vid inkomsttaxeringen. Detta synes enligt nämndens mening

inte behöva medföra den konsekvensen att ändrade regler skall gälla vid

bestämmande av ersättning vid inträffad yrkesskada. Enligt gällande be­

stämmelser råder nämligen inte full överensstämmelse mellan de förmåner,

som beaktas vid avgiftsbestämningen, och de som påverkar storleken av

utgående ersättning. Den oöverensstämmelse i förevarande avseende, som

föranledes av nämndens förslag, anser nämnden vara utan nämnvärd eko­

nomisk betydelse ur försäkringens synpunkt. Nämnden föreslår därför

ingen ändring i yrkesskadeförsäkringslagen. I sjukförsäkringslagen för­

ordas dock den ändringen att inga andra naturaförmåner än kost och bo­

stad skall beaktas när det gäller att bestämma ersättning enligt lagen.

Beträffande begreppet lön i penningar yttrar administrationsnämnden,

att provision och drickspengar är att hänföra dit. För beräk­

ning av dessa löneformer föreslås att samma grunder som vid inkomst­

taxeringen skall tillämpas. För det sannolikt fåtal fall då sådana beräk-

ningsgrunder inte föreligger, anses riksförsäkringsanstalten böra utfärda

särskilda anvisningar för beräkning av avgiftsunderlaget.

I överensstämmelse med sitt i nästföregående avsnitt om beräkning av

pensionsgrundande inkomst redovisade förslag att vid beräkning av inkomst

av tjänst skall göras avdrag för avgifter för pensionering

i samband med tjänsten förordar nämnden en motsvarande re­

gel vid beräkning av arbetsgivares avgiftsunderlag.

För kostnader som arbetstagare haft att av sin lön

bestrida i anställningen bör, anför nämnden, avdrag i princip

medgivas vid beräkning av arbetsgivarens avgiftsunderlag. Antalet fall då

sådana avdrag kan ifrågakomma torde vara relativt få, eftersom arbetsta­

garna som regel brukar erhålla särskild ersättning för utgifter i anställ­

ningen, när dessa ej betalas direkt av arbetsgivaren. Då kostnadsersättning

utgått och beräknats så att den skall täcka tjänsteutgifterna, kan arbetsgi­

varen självfallet ej få avdrag för dessa vid beräkningen av avgiftsunderlaget,

eftersom kostnadsersättningen ej ingår i avgiftsunderlaget. Med hänsyn till

svårigheterna för arbetsgivarna att beräkna sina arbetstagares utgifter i

anställningen och för myndigheterna att kontrollera att för höga utgifter

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

ej uppgives, kan administrationsnänmden inte förorda en generell avdrags-

rätt. Nämnden föreslår i stället att avdrag får ske endast efter medgivande

av riksförsäkringsanstalten och under förutsättning att arbetstagarens ut­

gifter uppgår till minst en tiondel av hans lön. Sådant medgivande bör

kunna lämnas beträffande arbetstagare i viss verksamhet eller, efter fram­

ställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare. Medgivande beträf­

fande arbetstagare i viss verksamhet synes lämpligt beträffande skogs-

körare, för vilka ingångna kollektivavtal kan tjäna till ledning för bestäm­

mande av vad som av inkomsten skall anses utgöra ersättning för deras ut­

gifter i tjänsten. Även beträffande exempelvis handelsresande torde sådant

medgivande bli aktuellt i vissa fall.

I fråga om arbetsgivarnas skyldighet att lämna upp­

gifter till ledning för bestämmande av arbetsgivaravgift ansluter sig

administrationsnämndens förslag i stort sett till vad allmänna pensions-

beredningen föreslog. Nämnden förordar således, att arbetsgivare skall vara

skyldig att varje år utan anmaning lämna arbetsgivaruppgift till ledning för

beräkning av avgiftsunderlag för nästföregående år. Med hänsyn till att vid

avgiftsberäkningen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året

understigit 300 kr., bör dock uppgiftsskyldighet föreligga endast om under

året utgiven lön till någon hos arbetsgivaren anställd arbetstagare uppgått

till minst 300 kr. Arbetsgivaruppgift föreslås skola avlämnas senast den 31

januari till den lokala skattemyndighet, inom vilkens tjänstgöringsområde

arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstskatt eller, om han inte skall

taxeras till sådan skatt, han bedrivit sin huvudsakliga verksamhet. Anstånd

med avlämnandet bör kunna medgivas av den lokala skattemyndigheten,

om arbetsgivaren visar att i följd av särskilda omständigheter hinder möter

att avlämna arbetsgivaruppgiften inom den föreskrivna tiden. Arbetsgivar-

uppgiften föreslås skola avlämnas i två exemplar på särskild, av riksför­

säkringsanstalten fastställd blankett, som tillhandahålles kostnadsfritt. Det

ena exemplaret behövs för de lokala skattemyndigheternas kontroll av upp-

giftsskyldighetens fullgörande och det andra för avgiftsberäkningen i riks­

försäkringsanstalten. Nämnden föreslår, att riksförsäkringsanstalten och

lokal skattemyndighet skall kunna anmana en arbetsgivare, som försummat

att lämna arbetsgivaruppgift eller lämnat ofullständig sådan, att inkomma

med arbetsgivaruppgift eller att komplettera avlämnad arbetsgivarupp­

gift och vidare att arbetsgivare och arbetstagare skall vara skyldiga att

efter anmaning meddela de upplysningar som befinnes erforderliga för

beräkning av avgiftsunderlag för arbetsgivaren. Det föreslås även att vite

skall kunna föreläggas i anmaning.

Med den föreslagna uppgiftsskyldigheten föreligger inte längre något

behov av att för avgiftsuträkningen erforderliga upplysningar om anlitad

arbetskraft lämnas på mantalsuppgiften eller att arbetsgivarförteckningar

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

141

142

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

upprättas. Administrationsnämnden vill emellertid förorda, att vederbö­

rande åtminstone tills vidare under några år får på mantalsblanketten an­

giva, huruvida han till någon hos honom anställd arbetstagare under året

utgivit eller beräknas komma att utgiva lön å minst 300 kr., och att det

genom lämpligt tilltryck på blanketten erinras om att den som lämnar

jakande svar har att lämna arbetsgivaruppgift senast den 31 januari på­

följande år.

Administrationsnämndens förslag rörande kontrollen av arbets-

givar uppgifterna avser ett förfarande, som i första hand är inrik­

tat på en kontroll av att samma löner och ersättningar, som grundar rätt till

pension, även kommer att ingå i arbetsgivarens avgiftsunderlag. I det före­

gående har föreslagits, att arbetsgivare till ledning för beräkningen av pen-

sionsgrundande inkomst skall i kontrolluppgifter till inkomsttaxeringen

angiva, huruvida arbetsgivaren erlägger avgift för uppgiven ersättning.

Nämnden föreslår, att arbetsgivaren skall upprätta ett särskilt exemplar av

kontrolluppgiften att bifogas arbetsgivaruppgiften. Dessa nytillkommande

kontrolluppgifter skall vara exakt lika med de för inkomsttaxeringen av­

sedda och kan därför utskrivas såsom kopior av dessa. För att göra kontrol­

len i möjligaste mån säker torde i ett antal fall den omgång kontrolluppgif­

ter, som bifogats arbetsgivaruppgiften, böra utbytas eller kontrolleras mot

den omgång kontrolluppgifter som avsetts för taxeringsarbetet. I fråga om

försäkrade, som är bosatta utomlands och där utfört arbete för en svensk

arbetsgivares räkning, bör arbetsgivaren på motsvarande sätt bifoga ett

exemplar av den särskilda uppgift, som han enligt vad i det föregående

föreslagits skall insända till vederbörande lokala skattemyndighet att tjäna

till ledning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäk­

rade. Om arbetsgivaren försummat att vid arbetsgivaruppgiften foga kon­

trolluppgifter eller särskilda uppgifter som nyss sagts föreslås den lokala

skattemyndigheten äga anmana arbetsgivaren att fullgöra sin skyldighet.

Beträffande sådan anmaning bör gälla detsamma som förut föreslagits i

fråga om anmaning att inkomma med arbetsgivaruppgift. Skäl kan enligt

nämndens mening anföras för att inskränka den föreslagna skyldigheten

att vid arbetsgivaruppgiften foga nyssnämnda kontrolluppgifter och sär­

skilda uppgifter. Särskilt i fråga om de största arbetsgivarna anses det

sålunda lämpligare att erforderlig kontroll sker genom granskning av avlö-

ningsbokföringen. Med hänsyn härtill har administrationsnämnden funnit

lämpligt, att riksförsäkringsanstalten bemyndigas att medgiva befrielse från

nämnda skyldighet. Härigenom kan hänsyn tagas till förhållandena i de

enskilda fallen.

Kontrollen av arbetsgivaravgifterna med hjälp av kontrolluppgifterna

föreslås skola utföras på så vis att de lokala skattemyndigheterna efter en

viss sortering och bearbetning av uppgifterna summerar deras belopp för

143

varje arbetsgivare och jämför slutsumman med det av honom uppgivna

avgiftsunderlaget. Vid bristande överensstämmelse göres därefter en när­

mare utredning. Kontroll i ett annat hänseende blir aktuell i samband med

beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Om lön som en arbetstagare

uppgivit i sin självdeklaration inte överensstämmer med arbetsgivarens i

deklarationen inlagda kontrolluppgift eller kontrolluppgift saknas för dekla­

rerad lön, torde anledning finnas att jämföra denna kontrolluppgift med

motsvarande uppgift, som fogats till arbetsgivaruppgiften, resp. att under­

söka huruvida kontrolluppgift för arbetstagaren finnes bilagd arbetsgivar­

uppgiften. Vidare kan utredning, som verkställts i samband med beräkning

av pensionsgrundande inkomst, behöva medföra ändring av uppgivet av­

giftsunderlag. Därutöver synes de vid arbetsgivaruppgifterna fogade kon­

trolluppgifterna böra i viss utsträckning jämföras med motsvarande i

självdeklarationerna förvarade kontrolluppgifter och vice versa.

Den kontroll av arbetsgivaruppgifterna, som kontrolluppgifterna till in­

komsttaxeringen sålunda erbjuder, kan kompletteras med en stickprovsvis

gjord jämförelse mellan arbetsgivaruppgifterna och arbetsgivarnas själv­

deklarationer ävensom med bokgranskning. Administrationsnämnden före­

slår därför, att en skyldighet att förete bokföring och anteckningar rörande

utbetald lön m. m. införes för kontroll av att arbetsgivare riktigt och full­

ständigt fullgjort sin uppgiftsskyldighet till ledning för beräkning av av­

giftsunderlag. Kontrollen föreslås ske på samma sätt som skatteuppbörds-

kontrollen. Bokgranskningen anses böra utföras av de lokala skattemyn­

digheterna och av den revisionssektion, som finnes inom riksförsäkrings-

anstalten. Nämnda sektion synes i första hand böra ägna sig åt bokgransk­

ning hos de största arbetsgivarna och framför allt företag, som driver verk­

samhet inom olika delar av riket. På riksförsäkringsanstalten skall slutli­

gen enligt förslaget få ankomma att meddela de lokala skattemyndighe­

terna närmare föreskrifter rörande kontrollen av att arbetsgivarna riktigt

och fullständigt fullgör sin uppgiftsskyldighet.

På grundval av arbetsgivaruppgifter och kontrolluppgifter skall riks­

försäkringsanstalten bestämma avgiftsunderlaget

för arbetsgivaravgiften. För den händelse uppgifter inte avlämnas eller är

bristfälliga föreslår administrationsnämnden efter mönster från taxerings-

förordningen att det skall bli möjligt att verkställa skönsuppskattning av

avgiftsunderlag.

Enligt administrationsnämndens förslag skall, där hinder härför ej mö­

ter, arbetsgivaren beredas tillfälle att yttra sig då

fråga uppkommer att bestämma avgiftsunderlag med avvikelse från arbets-

givaruppgift eller annan av arbetsgivaren till ledning för beräkning av av­

giftsunderlag lämnad uppgift. Inhämtande av arbetsgivarens yttrande bör

dock ej vara erforderligt beträffande felräkning, misskrivning eller annat

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

144

uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av arbetsgivaren uppenbarli­

gen inte är erforderligt för frågans bedömande. Har uppgift som nyss sagts

inte blivit följd, skall arbetsgivaren få underrättelse om i vilka hän­

seenden uppgiften frångåtts och om skälen härför. Vidare skall underrät­

telse om påfört avgiftsunderlag sändas till arbetsgivare, som underlåtit att

lämna uppgift till ledning för beräkning av sådant underlag.

Inbetalningen av arbetsgivaravgifterna skall enligt administra-

tionsnämndens förslag, som redovisats i avsnittet om de administrativa

organen, ske i samband med slutlig skatt om avgiften inte överstiger 1 000

kr. och eljest i särskild ordning till riksförsäkringsanstalten. Administra-

tionsnämnden föreslår, att uppgift om de mindre arbetsgivar­

nas avgifter skall lämnas de lokala skattemyndigheterna av riksför­

säkringsanstalten genom särskilda förteckningar eller på annat lämpligt

sätt. För att erhålla en i möjligaste mån jämn arbetsfördelning är det för

riksförsäkringsanstalten angeläget, att avgiftsberäkningen får pågå så länge

som möjligt. Adininistrationsnämnden föreslår därför att uppgift om de

arbetsgivaravgifter, som skall påföras i samband med slutlig skatt, skall

särskilt för varje uppbördsdistrikt lämnas vederbörande lokala skattemyn­

dighet, i Stockholm före den 1 augusti och i övrigt före den 1 september.

Vad gäller de större arbetsgivarnas avgifter anför admi-

nistrationsnämnden, att debiteringsarbetet hos riksförsäkringsanstalten för

närvarande pågår hela året för att en jämn sysselsättning av personalen

skall kunna erhållas. Räkningarna utsändes successivt allteftersom de fär­

digställes. De första räkningarna blir klara för utsändning i februari året

näst efter utgiftsåret och de sista räkningarna i januari påföljande år. I räk­

ningen påföres arbetsgivaren preliminär avgift för det löpande året samt

slutlig avgift för nästföregående år, varifrån avräknas den preliminära av­

giften för sistnämnda år. Avgiftsbeloppet skall erläggas till riksförsäkrings­

anstalten inom fyra veckor efter det arbetsgivaren erhållit räkningen. När

särskilda skäl därtill prövas föreligga, må riksförsäkringsanstalten dock

medge anstånd helt eller delvis med inbetalning av påfört belopp.

Mot det nuvarande uppbördssystemet för större arbetsgivare kan enligt

nämndens uppfattning invändas, att arbetsgivarna inte blir behandlade lika.

De arbetsgivare, som avkräves avgiften i början av året, kan med fog göra

gällande att de blir oförmånligt behandlade i förhållande till dem, som får

sina räkningar senare på året eller kanske först i början av påföljande år

och som således får disponera avgiftsbeloppet i rörelsen avsevärt längre

tid utan att erlägga ränta. Med den väsentliga höjning av det sammanlagda

avgiftsbeloppet, som avgiften till tilläggspensioneringen medför, anser

nämnden att detta inte längre kan accepteras. Nämnden förordar därför,

att avgiftsbeloppet fördelas till betalning på sex inbetalningstillfällen i lik­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

145

het med den preliminära B-skatten. För att åstadkomma enklast möjliga

administration blir det därvid nödvändigt att föreskriva vissa senaste inbe­

talningsdagar som är desamma för alla arbetsgivare. Lämpligen anses dessa

dagar böra förläggas mellan skatteuppbördsterminerna, så att som senaste

inbetalningsdagar för de sex delposterna väljes viss dag i månaderna

februari, april, juni, augusti, oktober och december. Som senaste inbetal­

ningsdag i dessa månader anses den 18 vara att föredraga med hänsyn till

att arbetsgivare med minst två anställda skall inbetala sina anställdas käll­

skatt senast nämnda dag i de mellanliggande månaderna. Om det belopp som

skall utges understiger 300 kr., föreslås dock att det i sin helhet skall erläg­

gas senast den 18 februari.

Med den föreslagna fördelningen av avgiftsbetalningen måste man enligt

nämnden skjuta ett år på uppbörden av skillnaden mellan den slutliga och

den preliminära avgiften. Till följd härav skall exempelvis under år 1965 er­

läggas preliminär avgift för år 1965 ökad med skillnaden mellan den slutliga

och den preliminära avgiften för år 1963. Med det för närvarande tillämpade

systemet skulle i stället skillnaden mellan den slutliga och den preliminära

avgiften för år 1964 ha lagts till den preliminära avgiften för år 1965. Nämn­

den framhåller, att den allmänna skatteuppbörden bygger på samma metod

som den föreslagna. Preliminärskatten för år 1963 avräknas sålunda från

den slutliga skatten enligt 1964 års taxering och uppkommande kvarstående

skatt skall inbetalas under år 1965. Övergången till det nya uppbördssyste-

met medför att de större arbetsgivarna under år 1960 kommer att få erlägga

endast preliminära avgifter för år 1960. Skillnaden mellan den slutliga och

den preliminära avgiften för år 1959 får sålunda erläggas först under år

1961. Under år 1960 kommer till följd härav att till riksförsäkringsanstalten

inflyta yrkesskadeförsäkringsavgifter och bidrag till sjuk- och moderskaps-

försäkringarna med ett lägre belopp än om nu gällande uppbördssystem

alltjämt varit tillämpligt. Minskningen av uppbörden beräknas komma att

uppgå till ca 35 miljoner kr.

Den preliminära avgiften för ett år föreslås — i överensstämmelse med

vad som gäller beträffande preliminär B-skatt — normalt skola beräknas

till samma belopp som den slutliga avgift, som debiterats under nästföre­

gående år och som avser året före sistnämnda år. Är den för det aktuella

året fastställda procentsatsen för avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen

högre eller lägre än procentsatsen för det år som den slutliga avgiften avser,

bör emellertid hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av den preliminära

avgiften. Om arbetsgivaren inte påförts sådan slutlig avgift som nyss sagts,

måste särskild beräkning ske av den preliminära avgiften. Därvid förordas,

att den preliminära avgiften skall bestämmas till belopp, vilket så nära som

möjligt beräknas komma att motsvara den slutliga avgiften för det aktu­

ella året. Särskild beräkning bör jämväl göras, om det kan antas att denna

slutliga avgift kommer att avvika från den under nästföregående år debite-

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 sand. Nr 175

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

rade slutliga avgiften med minst en femtedel av sistnämnda avgift. Även i

annat fall föreslås särskild beräkning av den preliminära avgiften kunna

ske, om skillnaden mellan eljest utgående preliminär avgift och påräkne-

lig slutlig avgift skulle bli mer betydande eller annan särskild omständighet

föreligger. Även beträffande jämkning av preliminär avgift föreslår admi-

nistrationsnämnden regler efter förebild av vad som gäller i fråga om pre­

liminär B-skatt.

Enligt nämndens förslag skall riksförsäkringsanstalten äga rätt att an-

mana arbetsgivare att lämna uppgifter för beräkning eller jämkning av

Preliminär avgift. Om den preliminära avgiften finnes böra utgå med

högre belopp än den under nästföregående år debiterade slutliga avgiften

eller finnes böra höjas genom jämkning, bör arbetsgivaren beredas tillfälle

att yttra sig, innan den preliminära avgiften bestämmes eller jämkning

sker. Har riksförsäkringsanstalten frångått uppgift, som arbetsgivare läm­

nat för beräkning av preliminär avgift eller för jämkning av sådan avgift,

bör arbetsgivaren underrättas om avvikelsen och skälen härför.

Den som påbörjar en verksamhet och omedelbart dessförinnan inte varit

skyldig att erlägga arbetsgivaravgift, skall enligt administrationsnämn-

dens förslag i princip vara skyldig att anmäla detta till riksförsäkrings­

anstalten, om verksamheten kan beräknas få en sådan omfattning att hans

arbetsgivaravgift skall uppbäras av anstalten. Iakttagandet av en sådan

skyldighet torde ligga även i arbetsgivarens eget intresse. Försummar han

skyldigheten, riskerar han nämligen att ett kommande år få betala ett

dubbelt så högt belopp som han eljest skulle ha behövt erlägga under det

året, eftersom någon tidigare påförd preliminär avgift inte finnes att av­

räkna. Anmälningsskyldighet föreslås föreligga, om löneutgifterna för år be­

räknas komma att överstiga visst belopp, förslagsvis 25 000 kr. Sådan skyl­

dighet anses jämväl böra föreligga för redan verksam arbetsgivare, vilkens

årliga löneutgifter tidigare understigit 25 000 kr. men beräknas komma att

överstiga detta belopp på grund av väsentligt utökad verksamhet eller vil­

kens årliga löneutgifter redan överstiger 25 000 kr. och som väsentligt ut­

ökat sin verksamhet.

Administrationsnämnden anser, att behovet av anstånd med avgifts-

betalningen kommer att minska genom förslaget om att avgiftsbeloppen

som regel skall erläggas vid sex inbetalningstillfällen under året. Admi­

nistrationsnämnden finner pa grund härav att anstånd i fortsättningen

bör medgivas endast när synnerliga skäl därtill prövas föreligga. Sådana

skäl torde få anses vara för handen exempelvis då arbetsgivaravgift genom

debiteringsfel påförts med för högt belopp. Vidare kan anstånd vara moti­

verat vid arbetsgivares sjukdom eller värnpliktstjänstgöring, då denna med­

fört betalningssvårigheter på grund av att inkomsterna i rörelsen i avsevärd

grad varit beroende av arbetsgivarens egen arbetsinsats. Däremot torde

säsongmässiga variationer av rörelseinkomsterna eller brist på likvida me­

146

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

147

del i och för sig inte utgöra tillräckliga skäl för anstånd. Anståndstiden

synes böra bestämmas till längst två månader efter utgången av den må­

nad, varunder beloppet skolat erläggas. Beviljat anstånd får den verkan att

det av anståndet omfattade avgiftsbeloppet inte skall indrivas under tiden

för anståndet. Ej heller skall restavgift uttagas. Har anståndstiden gått till

ända utan att avgiftsbeloppet till fullo guldits, bör arbetsgivaren dock vara

skyldig erlägga restavgift å den del av beloppet som då återstod oguldet.

Är arbetsgivare som beviljats anstånd berättigad utfå för mycket erlagd

arbetsgivaravgift, torde denna böra få tagas i anspråk för gäldande av

den arbetsgivaravgift som avses med anståndet.

Räkningarna på de preliminära och slutliga avgiftsbelopp, som skall er­

läggas under visst kalenderår, föreslås skola översändas senast den 18 janu­

ari samma år eller således en månad före det första inbetalningstillfället.

Avgiftsbelopp som inte erlagts inom föreskriven tid eller, om anstånd

beviljats, före anståndstidens utgång får enligt förslaget hos vederbörande

länsstyrelse anmälas för indrivning genom överlämnande av restlängder

eller andra lämpliga indrivningshandlingar. Ogulden del av arbetsgivar­

avgift skall anses omfatta pensionsavgift, yrkesskadeförsäkringsavgift och

bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna i samma proportion som

sådana avgifter och bidrag ingår i arbetsgivaravgiften.

Nämnden föreslår, att vad i uppbördsförordningen och föreskrifter angå­

ende tillämpningen av denna förordning stadgas om restavgift, indrivning

och redovisning av skatt, avkortning och avskrivning av skatt samt upprät­

tande av balanslängd skall äga motsvarande tillämpning i fråga om rest-

förda avgiftsbelopp. Vidare föreslås uppbördsförordningens bestämmelser

om efterkrav och preskription av skatt äga motsvarande tillämpning beträf­

fande arbetsgivaravgift. Den olikheten föreligger dock att vissa åtgärder

föreslås ankomma på riksförsäkringsanstalten i stället för på länsstyrelsen.

Såvitt gäller arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av riksför­

säkringsanstalten, skall anstalten enligt nämndens förslag utan ansökan

från arbetsgivaren restituera för mycket erlagd arbetsgivaravgift. Om ar­

betsgivaren vid restitutionstillfället har att erlägga restförd arbetsgivar­

avgift, bör han av det för mycket erlagda avgiftsbeloppet utfå endast vad

som överstiger det oguldna avgiftsbeloppet jämte därå belöpande restavgift.

Återstoden bör gottskrivas honom såsom betalning av den oguldna arbets­

givaravgiften jämte restavgiften. Administrationsnämnden föreslår, att ar­

betsgivare, som äger återbekomma visst avgiftsbelopp på grund av nedsätt­

ning av slutlig avgift, skall erhålla ränta på det belopp han äger utfå, under

förutsättning att återbetalningen sker efter utgången av det år varunder

beloppet skolat erläggas. Räntan bör utgå från och med den 1 januari

året efter sistnämnda år till och med den dag, då återbetalning sker. Liksom

räntan vid vanlig skatterestitution föreslås räntan vid avgiftsåterbetalning

utgå med 5 procent.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

148

Angående det sätt, på vilket debiterade arbetsgivaravgif­

ter bör gottgöras de olika försäkringarna, nämligen

tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkringen samt sjuk- och moderskaps-

försäkringarna, framhåller administrationsnämnden, att riksförsäkrings-

anstalten beträffande nu utgående sådana avgifter (avgifter till yrkesskade­

försäkringen och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna) äger från

vederbörlig inkomsttitel å riksstaten tillgodoföra sig hela beloppet av de

avgifter för mindre arbetsgivare, som antecknas i de till de lokala skatte­

myndigheterna översända arbetsgivarförteckningarna, liksom hela beloppet

av de avgifter för större arbetsgivare, som överlämnas för indrivning. Av-

skrivningsförlusterna på grund av bristande betalning bäres alltså av

statsverket.

Tilläggspensioneringen bör enligt administrationsnämndens mening i

princip själv svara för avgiftsförluster till följd av arbetsgivares bristande

betalningsförmåga in. m. Anledning att för yrkesskadeförsäkringsavgifterna

och arbetsgivarbidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna tillämpa

en annan princip synes inte föreligga. Administrationsnämnden föreslår

därför sådan ändring av förevarande bestämmelser, att riksförsäkrings-

anstalten vad angår de mindre arbetsgivarnas avgifter skall äga tillgodoföra

sig endast ett belopp motsvarande skillnaden mellan det i samband med

slutlig skatt totalt påförda avgiftsbeloppet för riket och vad som av dessa

avgifter erfarenhetsmässigt kan beräknas bli avskrivet på grund av bris­

tande betalning. Grunderna för förlustavdragets beräkning bör lämpligen

fastställas av Konungen. Nämnden upplyser, att avskrivningsprocenten för

debiterad skatt utgjorde 0,8 procent för inkomståren 1947 och 1948 samt

0,7 procent för inkomståret 1949. För inkomståret 1950 beräknas nämnda

procent bli 0,6. För senare år kan uppgift om avskrivningsprocenten inte

lämnas på grund av att skatteindrivningen ännu pågår eller, såvitt gäller

inkomståret 1951, avslutats så sent att uppgifterna om det slutliga indriv-

ningsresultatet ännu inte hunnit redovisas.

Beträffande de restförda arbetsgivaravgifterna för de större arbetsgi­

varna finnes i uppbördsbokföringen exakta uppgifter om vad som indri-

vits och redovisats till länsstyrelserna. Uppgift kan således för varje år hos

riksräkenskapsverket erhållas om totalbeloppet för hela riket av de under

året redovisade arbetsgivaravgifter, som influtit efter indrivning. Med hän­

syn härtill anser administrationsnämnden, alt riksförsäkringsanstalten

varje år skall få tillgodoföra sig ett belopp motsvarande vad som enligt till

riksräkenskapsverket inkomna redovisningar, avseende nästföregående år,

erlagts av de restförda arbetsgivaravgifterna.

De belopp, som riksförsäkringsanstalten sålunda må tillgodoföra sig,

skall enligt nämndens förslag fördelas mellan de olika avgifterna och bidra­

gen i samma proportion som dessa ingår i summan av de arbetsgivaravgif­

ter som anmälts för påföring i samband med slutlig skatt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

149

Som framgått av avsnittet om de administrativa organen för tilläggspen­

sioneringen är avsikten att de avgifter, som skall erläggas av de försäkrade

själva, tilläggspensionsavgifterna, skall uppbäras i samband

med de allmänna skatterna och ingå i preliminär B-skatt, kvarstående skatt

och tillkommande skatt. Enligt 9 § TPL skall pensionspoäng på grundval av

pensionsgrundande inkomst till den del denna härrör från inkomst av annat

förvärvsarbete beräknas endast såvida tilläggspensionsavgiften till fullo

erlagts inom föreskriven tid. Rörande den betalningsfrist, som

sålunda bör föreskrivas, föreslår administrationsnämnden, att den skall ut­

löpa vid utgången av september månad året näst efter taxeringsåret. Vad

nyss sagts avser normalfallet när tilläggspensionsavgift ingår i slutlig skatt.

Tilläggspensionsavgift kan emellertid även komma att ingå i tillkommande

skatt. Så blir förhållandet när inkomsten av annat förvärvsarbete än an­

ställning höjes efter den 20 november under taxeringsåret och ytterligare

avgift skall erläggas. Avgiftshöjning kan bli aktuell lång tid efter taxe­

ringsårets utgång. En speciell betalningsfrist blir därför nödvändig i fråga

om tilläggspensionsavgift som ingår i tillkommande skatt. I detta hänseende

föreslår nämnden, att avgiften skall vara erlagd inom 4 månader efter ut­

gången av den månad under vilken den sista av de för skatteinbetalningen

bestämda uppbördsterminerna infallit.

Efter betalningsfristens utgång skall några indrivningsåtgärder ej vid­

tagas för att utfå oguldet avgiftsbelopp. Nämnden påpekar, att då avgiften

delvis erlagts, bör vidare det erlagda beloppet inte längre anses utgöra

betalning av tilläggspensionsavgift utan gottgöras den försäkrade såsom

betalning av ogulden skatt in. in., som uppbäres tillsammans med tilläggs­

pensionsavgiften, eller restitueras i den mån vad som erlagts överstiger

beloppet av ogulden skatt in. in. Det erlagda beloppet bör nämligen i angivna

fall inte tillfalla försäkringen, eftersom pensionspoäng normalt ej skall

beräknas för den inkomst av annat förvärvsarbete, som avgiften avser. För­

summad avgiftsbetalning kan dessutom medföra reduktion av pensionsrät-

ten. Om tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid,

skall enligt nämndens förslag avgiftspåföringen undanröjas.

Detta föreslås tillgå så att den lokala skattemyndigheten omdebiterar den

slutliga och den tillkommande skatt, vari tilläggspensionsavgiften ingår,

med uteslutande av avgiften. Innan omdebitering verkställes, bör den för­

säkrade beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Vidare bör den försäkrade

underrättas om verkställd omdebitering, över beslutet om omdebitering får

besvär anföras i den ordning varom stadgas i 85 § 1 mom. och 86 § uppbörds-

förordningen. Skulle det efter verkställd omdebitering visa sig, att till-

läggspensionsavgiften till fullo erlagts inom föreskriven tid och att omdebi-

tering således ej bort göras, måste avgiften ånyo uppdebiteras. Detta kan

emellertid inte ske genom att avgiften, som ju redan är betald, påföres den

försäkrade såsom tillkommande skatt. I stället får länsstyrelsen med till-

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1959

150

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

lämpning av 70 § 2 mom. uppbördsförordningen till betalning av den för­

säkrade fastställa ett skattebelopp motsvarande tilläggspensionsavgiften.

Om preliminär B-skatt, kvarstående skatt eller tillkommande skatt,

vari tilläggspensionsavgift ingår, betalas bara till en del,

måste man för tillämpning av regeln att pensionspoäng endast tillgodoräk­

nas om tilläggspensionsavgiften till fullo erlagts kunna avgöra i vad mån

det erlagda beloppet avser avgiften. Administrationsnämnden anför att, om

ej annat stadgas, tilläggspensionsavgift får anses ingå i det oguldna skatte­

beloppet med så stor del därav som svarar mot förhållandet mellan avgiften

och det totala skattebeloppet. Härav skulle följa att pensionspoäng skulle

beräknas för den försäkrade endast om skatten för det aktuella året till

fullo erlagts före den 1 oktober två år senare. Även om endast ett obetydligt

delbelopp skulle kvarstå oguldet vid nämnda tidpunkt, skulle den försäk­

rade gå förlustig hela pensionspoängen för året i fråga.

Administrationsnämnden anför, att ett krav på full skattebetalning för

tillgodoräknande av pensionspoäng skulle medföra ett omfattande bevak­

nings- och rapporteringsarbete för uppbördsmyndigheterna. Vidare yttrar

nämnden, att det av materiella skäl måste anses mycket otillfredsställande

att för tillgodoräknande av pensionsgrundande inkomst kräva full betal­

ning även av den försäkrades skatt. En gemensam uppbörd av skatt och

tilläggspensionsavgift har valts av tekniska skäl och bör därför inte för­

sämra den försäkrades ställning, som i princip bör vara densamma som vid

en särskilt anordnad avgiftsuppbörd eller vid en frivilligt tecknad pensions­

försäkring. I sistnämnda båda fall skulle den försäkrade ha frihet att

välja mellan inbetalning av pensionsavgiften och inbetalning av skatten,

om han saknade medel att betala bådadera. Säkerligen skulle han då regel­

mässigt välja att erlägga pensionsavgiften. Nämnden erinrar även om att

en skattskyldig på den tid, då erlagda folkpensionsavgifter bokfördes indi­

viduellt och påverkade folkpensionens storlek, kunde inbetala enbart den

pensionsavgift som upptagits på hans kronodebetsedel och få inbetalningen

gottskriven som erlagd avgift. Med hänsyn till det anförda förordar nämn­

den en föreskrift i uppbördsförordningen om att erlagd preliminär eller

kvarstående skatt för inkomst under visst år i första hand skall anses utgöra

betalning av tilläggspensionsavgift för året samt att i fråga om erlagd till­

kommande skatt motsvarande skall gälla beträffande tilläggspensionsavgift

som ingår i den tillkommande skatten.

En metod för det tekniska förfarandet för utrönande av om erlagd skatt

till fullo täcker den debiterade tilläggspensionsavgiften har utarbetats av

administrationsnämnden, som tillika föranstaltat om viss försöksverksam­

het på grundval av det föreslagna förfarandet inom två uppbördsdistrikt i

Stockholms län, omfattande både landsbygd och tätorter. På grundval av

dessa försök anser sig nämnden kunna förutsäga, att antalet fall som skulle

medföra omdebitering av skatt torde bli mycket ringa.

151

Enligt vad tidigare anförts skall för de två år som närmast föregått det

år, då försäkrad avlidit eller förtidspensionsfall inträffat, pensionspoäng

beräknas även om tilläggspensionsavgiften för dessa år inte erlagts. Av­

giften efterskänkes emellertid inte. Är avgiften ogulden vid betalningsfristens

utgång, må den enligt 50 § andra stycket TPL avdragas från utgående pen­

sion. Bestämmelserna har utformats på sådant sätt, att möjlighet finnes alt

helt eller delvis underlåta att göra avdrag för ogulden avgift. Före betal­

ningsfristens utgång skall påförd tilläggspensionsavgift erläggas vid skatte-

uppbörden under uppbördstermin eller i samband med indrivning. Då det

emellertid i vissa fall kan vara för hårt att utkräva avgiften, har möjlighet

ansetts böra föreligga att medge avgiftsbefrielse. Avsikten är att bestäm­

melser härom skall utfärdas i särskild ordning.

Administrationsnämnden förordar, att i nu förevarande fall befrielse må

medges från erläggande hell eller delvis av tilläggspensionsavgiften, därest

ömmande omständigheter föreligger. Därvid förutsättes att framställning

om avgiftsbefrielse göres av den försäkrade eller dödsboet efter honom.

Behörig myndighet att medge avgiftsbefrielse bör vara riksförsäkringsan-

stalten intill dess den centrala organisationen beträffande tilläggspensione­

ringen fått sin lösning.

Nämnden föreslår, att överföringen av till äggs pensions­

avgifter till pensioneringen skall tillgå så att riksförsäkrings-

anstalten i egenskap av pensionsmyndighet från vederbörlig inkomsttitel å

riksstaten varje år tillgodoför sig ett belopp motsvarande summan av de

under nästföregående år debiterade tilläggspensionsavgifterna minskad med

summan av de avgifter som under samma år avkortats eller restituerats.

Uppgift om vad riksförsäkringsanstalten sålunda må tillgodoföra sig för

pensioneringens räkning kan, sedan erforderliga bokföringsföreskrifter ut­

färdats, lämnas av riksräkenskapsverket.

Utredningsmannen (redares arbetsgivaravgifter i vissa fall)

Inledningsvis anför utredningsmannen, att arbetsgivaravgift skall erläg­

gas för löner till i Sverige inte mantalsskrivna utlänningar, som utför arbete

i Sverige, trots att pensionsgrundande inkomst inte kan tillgodoräknas dem.

Anledningen till att dessa utlänningar inte undantagits från arbetsgivarav­

giften är att ett undantagande skulle leda till att sådan arbetskraft koinme

att ställa sig billigare än annan och dessutom skulle medföra vissa prak­

tiska svårigheter, som knappast skulle stå i rimlig proportion till frågans

materiella betydelse (prop. 1959: 100 s. 140).

När det gäller beräkningen av de kollektiva arbetsgivaravgifterna till för­

säkringen inställer sig vissa speciella problem beträffande lön till sjömän.

I denna fråga uttalades i propositionen (s. 143) att den svenska utrikessjö-

farten bedrevs i stark konkurrens med andra länders sjöfart. På många

svenska fartyg utgjordes en stor del av besättningarna av utlänningar, som

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

152

inte är mantalsskrivna här. Om full pensionsavgift skulle uttagas för samt­

liga anställda på sådana fartyg, skulle redarna åsamkas en betydande kost­

nad, som endast delvis skulle motsvaras av pensionsrätt för svenskt sjöfolk.

Det syntes därför böra övervägas att på något sätt begränsa avgiftsuttaget

för den svenska utrikessjöfartens del. Med hänsyn härtill hade i 33 § fjärde

stycket 'IPL öppnats möjlighet att utfärda särskilda bestämmelser om be­

räkning av avgift för löner till sjömän.

Uppgifter om antalet utlänningar på svenska handelsfartyg redovisas år­

ligen av kommerskollegiet i publikationen »Kommersiella meddelanden».

Redogörelsen avser förhållandena den 31 december och gäller endast sådana

fartyg om minst 300 bruttoregisterton som angivna dag inte var upplagda

med besättningen helt eller delvis avmönstrad. Anledningen till att fartyg

understigande 300 bruttoregisterton ej medtagits är svårigheten att få full­

ständiga uppgifter för dessa fartyg.

Utredningsmannen upplyser, att av den senast utkomna redogörelsen

framgår, att den totala bemanningen den 31 december 1957 på samtliga

nämnda fartyg var 21 941, varav 7 716 eller 35,2 procent utgjordes av ut­

länningar. För år 1956 var motsvarande siffror 21 453, 7 479 resp. 34,9 pro­

cent. År 1955 utgjorde utlänningarnas procentuella andel 32,0. De ombord­

anställda är i redogörelsen uppdelade på fartyg av olika storlek. I flertalet

av de olika storleksgrupperna utgjorde utlänningarna 30 procent eller mer

av den totala bemanningen. Mindre andel utlänningar förekom endast i far-

tygsstorlekarna 300—499, 500—999, 6 000—7 000 och över 20 000 brutto­

ton. De tre förstnämnda storleksgrupperna består till stor del av fartyg i

linjefart eller annan reguljär fart mellan Sverige och utlandet. I övriga

storleksgrupper och speciellt i de större grupperna torde fartygen i över­

vägande grad gå i fart mellan utländska hamnar.

Den i propositionen ifrågasatta begränsningen av avgiftsuttaget för sjö­

fartens del måste få en sådan form, att det inte blir ur avgiftssynpunkt för­

delaktigare för redarna att anställa utländska sjömän än svenska sjömän.

Begränsningen av avgiftsuttaget synes därför enligt utredningsmannens me­

ning kunna ske endast på så sätt att en lägre utta g sprocent för

arbetsgivaravgiften tillämpas i fråga om sjömän­

nen än beträffande arbetstagare i allmänhet. I princip anses denna lägre

uttagsprocent böra avvägas så att det totala avgiftsuttaget för samtliga

sjömän blir detsamma som vid ett avgiftsuttag endast för de svenska sjö­

männen men med tillämpning av den vanliga uttagsprocenten. Detta syfte

skulle vinnas om uttagsprocenten för sjömännen bestämdes till så stor an­

del av den vanliga uttagsprocenten som svarar mot förhållandet mellan de

totala lönesummorna för å ena sidan de svenska sjömännen och å andra si­

dan hela bemanningen. För närvarande saknas emellertid statistik över de

totala löneutgifterna inom sjöfarten och deras fördelning på svensk och ut­

ländsk arbetskraft och stora svårigheter torde föreligga att få en tillförlit­

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

153

lig sådan statistik. Utredningsmannen anser det därför nödvändigt att be­

stämma uttagsprocenten för sjömännen efter förhållandet mellan antalet

svenska sjömän och det totala antalet ombordanställda, vilken metod kan

antas medföra i stort sett samma resultat. Den lägre avgiftsprocenten före­

slås skola tillämpas i fråga om arbetstagare som avses i 1 § första stycket

förordningen om sjömansskatt, dvs. beträffande dem som är anställda i

redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet

av minst 100 registerton, vilket huvudsakligen nyttjas i närfart eller fjärr-

fart. Vidare förordar utredningsmannen, att endast en uttagsprocent beträf­

fande sjömän skall bestämmas att gälla såväl närfart som fjärrfart.

Med hänsyn till att förhållandet mellan antalet svenska sjömän och det

totala antalet ombordanställda snabbt kan ändras förordar utredningsman­

nen, att den lägre uttagsprocenten beträffande sjömännen bestämmes för

ett år i taget och att beslutet fattas under året näst före det år, under

vilket procentsatsen skall tillämpas. För att undvika större variationer i ut­

tagsprocenten föreslås att denna skall bestämmas utifrån medeltalet för de

tre sista åren av de svenska sjömännens procentuella andel av den totala

bemanningen. Till ledning för beslutet bör enligt förslaget lämpligen ligga

kommerskollegiets statistik beträffande antalet utlänningar på svenska

handelsfartyg. Som framgår av vad förut anförts avser denna statistik för­

hållandena den 31 december beträffande fartyg om minst 300 registertons

bruttodräktighet. Med hänsyn härtill föreslås, att medeltalsberäkningen

skall anknytas till förhållandena på nämnda fartyg den 31 december under

ifrågavarande tre år. Eftersom den särskilda uttagsprocenten för sjömän­

nens löner skall utgöra viss andel av den normala av Konung och riksdag

gemensamt bestämda uttagsprocenten och denna andel beräknas med led­

ning av statistiska uppgifter, förordas att den särskilda uttagsprocenten för

sjömännens löner lämpligen bestämmes av Konungen. Uttagsprocenten an­

ses böra beräknas med en decimal.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att de svenska sjömännens

procentuella andel av den totala bemanningen på fartyg om minst 300 brut­

toton utgjorde 68,0 år 1955, 65,1 år 1956 och 64,8 år 1957. För år 1958 finns

ännu ej några bemanningssiffror tillgängliga. Om bemanningssiffrorna för

åren 1955—1957 skulle läggas till grund för uttagsprocenten beträffande

sjömännens löner för år 1960 och den normala uttagsprocenten för nämnda

år är 3, skulle procentsatsen beträffande sjömännen vid tillämpning i öv­

rigt av de föreslagna reglerna bli 66/100 av 3 eller således 2,0.

I fråga om beräkningen av avgiftsunderlaget föreslår utred­

ningsmannen vissa specialregler. Han framhåller, att redaren för beräkning

av basbeloppsavdraget måste lämna uppgift om det genomsnittliga antalet

sjömän som varit anställda hos honom under året. Eftersom de ombordan­

ställda regelmässigt åtnjuter förmån av fri kost och bostad, skulle värdet

av de av redaren utgivna naturaförmånerna i form av kost eller bostad kun­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

154

na erhållas på det enkla sättet att nämnda antal multipliceras med värdet för

arbetstagare och år av det fria vivret. Detta förutsätter att samma värde

tillämpas för befäl och manskap, eftersom det genomsnittliga antalet sjö­

män eljest måste uppdelas på befäl och på manskap. För att i möjligaste

mån förenkla uppgiftsskyldighetens fullgörande och avgiftsunderlagets be­

räkning förordas, att det fria vivret vid avgiftsberäkningen skall värderas

enligt samma grunder som skall tillämpas för värderingen av manskapets

fria vivre vid bestämmandet av pensionsgrundande inkomst för det aktuella

året. Vid avgiftsberäkningen för arbetsgivare i allmänhet skall bortses från

arbetstagare, som fyllt 66 år eller mer eller vilkens lön under året från ar­

betsgivaren understigit 300 kr. Med hänsyn till att det inom sjöfarten mera

sällan torde förekomma, att de anställda är äldre än 65 år eller från en

arbetsgivare under året uppburit kontant lön och naturaförmåner till ett

värde understigande 300 kr., anser utredningsmannen att det inte är behöv­

ligt att föreskriva motsvarande undantag vid beräkningen av arbetsgivarav­

gift beträffande sjömännen. Den förhöjning av avgiftsuttaget, som härige­

nom uppkommer, anses bli mycket ringa och torde uppvägas av att det fria

vivret för befälet föreslås skola vid avgiftsberäkningen värderas enligt sam­

ma grunder som manskapets fria vivre.

Beträffande reglerna för arbetsgivarbidragen till sjuk- och

moderskapsförsäkringarna förordar utredningsmannen vissa för­

ändringar för att bringa dem i överensstämmelse med förslaget rörande

avgifterna till tilläggspensioneringen. De ändringar i fråga om yrkesskade-

försäkringsavgifterna som föranledes av utredningsmannens förslag anses

ej behöva medföra ändring i yrkesskadeförsäkringslagen.

I anledning av utredningsmannens förslag har administrationsnämnden

beträffande redarnas avgifter föreslagit vissa särskilda regler, som behand­

las i specialmotiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Yttranden

Vad administrationsnämnden föreslagit om debitering och uppbörd av

arbetsgivaravgifter har i det stora hela vunnit gillande i remiss­

yttrandena. Förslaget att man även vid beräkning av avgifterna till yrkes­

skadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten samt arbetsgivarnas bidrag till

sjuk- och moderskapsförsäkringarna skall bortse från lön, som utgivits till

en och samme arbetstagare och som under året ej uppgått till 300

k r., samt av naturaförmånerna endast beakta kost eller bostad god-

tages av riksförsäkringsanstalten. Emellertid kan anstalten inte biträda

nämndens argument för att detta inte skulle göra en ändring i yrkesskade­

försäkringslagen erforderlig. Av 38 § yrkesskadeförsäkringslagen torde

155

framgå, att försäkringsavgift skall uttagas med hänsyn tagen till alla de för­

måner i penningar och in natura, å vilka ersättning skall beräknas till arbets­

tagaren i händelse av inträffat försäkringsfall. En ändring blott i de för

beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv gällande grunderna,

vilka enligt 41 § yrkesskadeförsäkringslagen bestämmes av Konungen, an­

ser anstalten inte tillfyllest. Enligt anstaltens mening bör samma avgifts­

underlag för beräkning av försäkringsavgifter gälla inom hela yrkesskade­

försäkringen. De föreslagna begränsningarna av avgiftsunderlaget skulle

eljest bl. a. medföra, att försäkringskostnader övervältras på andra arbets­

givare med försäkring i anstalten. Visserligen kunde det ligga nära till hands

att antaga, att dessa försäkringskostnader vore av så ringa storlek att de inte

påtagligt inverkade på andra arbetsgivares försäkringsavgifter, men i icke

ringa omfattning förekommer att en arbetsgivare säsongmässigt sysselsät­

ter stora grupper av korttidsanställd arbetskraft. Skulle riksförsäkrings-

anstalten i motsats till de s. k. socialförsäkringsbolagen nödgas att undan­

taga här avsedda delar av avgiftsunderlaget vid beräkningen av försäkrings­

avgifter, komme anstalten i särställning gentemot nämnda bolag genom

att anstalten måste ta ut kostnader för korttidsanställd arbetskraft från

andra arbetsgivare. Med hänsyn till vad nu sagts påyrkar riksförsäkrings-

anstalten att bestämmelser om undantag, som här avses, införes i yrkes­

skadeförsäkringslagen. Försäkringsrådet ifrågasätter om inte även bestäm­

melserna om beräkningen av ersättningarna från yrkesskadeförsäkringen

bör ändras så att med naturaförmåner endast avses kost och bostad. Social­

försäkringsbolagens förening anser emellertid, att väsentliga invändningar

inte kan göras emot nämndens förslag i vad avser naturaförmånerna, även

om i mindre omfattning en inkongruens teoretiskt skulle kunna uppstå mel­

lan underlaget för avgifter och beräkningen av försäkringsförmån.

Beträffande administrationsnämndens förslag att värdet av kost och bo­

stad skall vid avgiftsunderlagets bestämmande uppskattas efter de regler,

som tillämpas vid inkomsttaxeringen, anmärker länsstyrelsen i Stockholms

län, att jämlikt kommunalskattelagen naturaförmåner skall beräknas enligt

ortens pris. På grund härav åsättes olika värde i olika ortsgrupper, och

värdet på bostad varierar med hänsyn till bostadens storlek och beskaffen­

het. Då en exakt beräkning efter reglerna vid taxeringen skulle bli alltför

invecklad och tidskrävande, förordar länsstyrelsen i förenklingssvfte att

vid beräkningen av avgiftsunderlag skall tillämpas en viss schablon med

enhetliga värden för år och månad. På likartat sätt uttalar sig överståthål-

larämbetet, centrala uppbördsnämnden och uppbördsorganisationskommit-

tén. Enligt riksskattenämndens åsikt bör naturaförmånerna i princip be­

räknas lika vid fastställande av arbetsgivaravgift och bestämmande av pen-

sionsgrundande inkomst. Riksskattenämnden anser emellertid, att detta

kan vålla praktiska tillämpningssvårigheter och att det måhända blir nöd­

vändigt att vid avgiftsberäkningen använda de i källskattetabellerna scha­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

156

blonmässigt beräknade värdena. Även Svenska arbetsgivareföreningen un­

derstryker behovet av schabloner vid den ifrågavarande beräkningen.

I fråga om förslaget att vid beräkningen av avgiftsunderlaget avdrag för

kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön be­

strida i anställningen, endast skall få ske under särskilda förut­

sättningar framhåller Handelns arbetsgivarorganisation, att fall då kostnads­

avdrag skulle kunna förekomma är betydligt vanligare än vad nämnden

synes antaga. Organisationen finner förslaget alltför restriktivt och anser,

att regeln om att kostnaderna skall uppgå till en tiondel av lönen för att

avdrag skall medgivas bör uppmjukas och kompletteras med en möjlighet

att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet.

Den förordade omläggningen av arbetsgivarnas skyldighet

att lämna uppgifter till ledning för bestämmande av arbetsgivar­

avgift anses av statens organisationsnämnd vara ändamålsenlig och inne­

bära en påtaglig förbättring i förhållande till den nu tillämpade ordningen.

Sveriges häradsskrivarförening anser, att det bör övervägas om inte arbets-

givaruppgifterna med tillhörande kontrolluppgifter lämpligen bör avläm­

nas i samband med arbetsgivarens självdeklaration. Man vinner då att

sortering och numrering av deklarationer och arbetsgivaruppgifter kan ske

i samma omgång, varjämte kontrollen av att samtliga arbetsgivaruppgifter

lämnats underlättas om en jämförelse med deklarationerna samtidigt kan

göras. Vidare kan i viss utsträckning kontrolleras, att i deklarationerna

gjorda avdrag för löner överensstämmer med arbetsgivaravgifterna. Svenska

arbetsgivareföreningen finner den tid inom vilken uppgifterna skall lämnas

alltför knappt tilltagen och anser, att tiden för avlämnande bör kunna ut­

sträckas beträffande kontrolluppgifterna till den 10 februari och vad angår

arbetsgivaruppgifterna till utgången av nämnda månad. Föreningen förordar

vidare, att arbetsgivare, som begagnar hålkorts- och andra datamaskiner

vid avlöningsbokföringen, bör få möjlighet att ersätta arbetsgivaruppgiften

med maskinlistor. Sveriges redareförening anser att tiden, inom vilken re­

dare skall avlämna arbetsgivaruppgift, med hänsyn till de speciella förhål­

landena inom sjöfarten bör utsträckas till utgången av mars månad. Möj­

ligheten för de lokala skattemyndigheterna att meddela anstånd med avläm­

nande av arbetsgivaruppgift bör enligt riksförsäkringsanstaltens mening

begagnas med största restriktivitet, eftersom tiden för debitering av arbets­

givaravgifter vid sådant anstånd blir relativt begränsad. Anstalten förutsät­

ter att det genom föreskrifter från anstalten skapas garantier för en restrik­

tiv anståndsprövning.

Förslaget om att arbetsgivaren på mantal suppgifterna skall angiva, huru­

vida han till någon arbetstagare under året utgivit eller beräknas komma

att utgiva lön å minst 300 kr., avvisas av statistiska centralbyrån, som an­

ser att effekten av en sådan bestämmelse kan bli motsatt den åsyftade i

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

157

det att den som lämnat uppgift på mantalsblanketten tror sig ha fullgjort

sin skyldighet att avge arbetsgivaruppgift. Även uppbördsorganisationskom-

mittén och statens organisationsnämnd avstyrker förslaget liksom Sveriges

häradsskrivarförening, vilken hävdar att en tryckt upplysning på mantals­

blanketten om skyldigheten att avlämna arbetsgivaruppgift bör göra samma

nytta.

I fråga om kontrollen av arbetsgivaruppgifterna fram­

håller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att man måste ha klart för

sig att åtminstone på landsbygden taxeringen i viss utsträckning sker utan

kontrolluppgifter och att avlämnade uppgifter ofta är bristfälliga eller fel­

aktiga. Därför ställer länsstyrelsen sig tveksam till om det av nämnden

föreslagna kontrollsystemet är bättre än den inom allmänna pensionsbered-

ningen förordade metoden med jämförelse mellan arbetsgivaruppgifterna

och arbetsgivarnas avdrag i självdeklarationerna för utgivna löner. Läns­

styrelsen i Hallands län ifrågasätter om kontrollen av underlaget för beräk­

ning av arbetsgivaravgifter kan anses tillfredsställande med hänsyn till de

jämförelsevis höga avgiftsbelopp, som i fortsättningen kommer att påföras

arbetsgivarna. Dessa torde i regel vara angelägna att lämna fullständiga

löneuppgifter till taxeringen med hänsyn till avdragsrätten för lönekostna­

der. Å andra sidan kan det befaras, att de i en del fall försöker undvika

höga arbetsgivaravgifter genom att uppge för lågt avgiftsunderlag. Läns­

styrelsen anser därför värdefullt, att vid kontrollen i första hand konstate­

ras att de till taxeringen avlämnade löneuppgifterna verkligen överensstäm­

mer med de kopior av sådana uppgifter, som skall bifogas arbetsgivarupp-

giften. Detta torde emellertid förutsätta, att dessa båda slags kontrollupp­

gifter avlämnas samtidigt och till en och samma myndighet, ehuru sins­

emellan åtskilda. Den här avsedda jämförande kontrollen skulle då kunna

utföras, innan taxeringsuppgifterna uppsorteras och i förekommande fall

vidarebefordras till annan myndighet, inom vars område löntagaren har sin

hemortskommun. Administrationsnämnden har inte närmare angivit, hur

denna kontroll eljest skulle kunna verkställas. Hänsyn måste tagas till att

de för taxeringen avsedda kontrolluppgifterna så snart som möjligt bör in-

sorteras i vederbörande deklarationer och eventuellt översändas till andra

myndigheter, varigenom kontrollen av arbetsgivaruppgifterna på detta sätt

försvåras eller omöjliggöres. Den föreslagna kontrollen genom bokgransk­

ning eller jämförelse med självdeklarationerna torde enligt länsstyrelsens

uppfattning med hänsyn till personalresurserna endast kunna ifrågakomma

stickprovsvis och i ganska ringa utsträckning.

Riksskattenämnden påpekar att, om kontrolluppgifterna skall kunna av­

stämmas mot arbetsgivaruppgifterna, det blir erforderligt att i kontrollupp­

gifterna redovisa det belopp, för vilket arbetsgivaren skall erlägga avgift.

Riksskattenämnden anmärker vidare, att kontroll genom jämförelse mellan

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

158

kontrolluppgifter, som bifogas arbetsgivaruppgift, och kontrolluppgifter till

inkomsttaxeringen endast kan förekomma, då samtliga kontrolluppgifter

lämnas till den myndighet, som mottagit arbetsgivaruppgiften. Detta är inte

fallet när den anställde är bosatt på annan ort än den där arbetsgivaren

skall taxeras. Sistnämnda påpekande göres också av centrala uppbörds-

nämnden och länsstyrelsen i Stockholms län, vilka vidare framhåller att

administrationsnämnden inte närmare angivit hur kontrollen skall ske av

att samtliga arbetsgivaruppgifter avlämnats.

Uppbördsorganisationskommittén ifrågasätter om inte åtminstone till en

början kontrolluppgifter bör som hitintills lämnas i endast ett exemplar.

Samtliga kontrolluppgifter bör i så fall tillställas den lokala skattemyndig­

heten i arbetsgivarens hemortskommun samtidigt med arbetsgivaruppgif-

terna. Dessa bör vara så utformade att en kontroll, lämpligen genom stick­

prov, kan göras mot kontrolluppgifterna. Det skisserade förfarandet kan

visserligen åsamka den lokala skattemyndigheten visst merarbete, bl. a. ge­

nom utsortering och vidarebefordran av kontrolluppgifter för arbetstagare

bosatta inom annan lokal skattemyndighets verksamhetsområde. Å andra

sidan öppnas enligt kommitténs mening möjlighet för en enkel men sam­

tidigt effektiv kontroll, varjämte uppgiftslämnandet för arbetsgivaren un­

derlättas. Kommittén framhåller vidare angelägenheten av att allt arbete

som har att göra med kontroll av uppgiftslämnande in. m. nära samordnas

med den motsvarande kontroll som ankommer på annan myndighet, t. ex.

länsstyrelse såvitt avser taxeringsväsendet och lokal skattemyndighet vad

angår källskatteuppbörden. Föreningen Sveriges kronokamrerare uttalar sig

för ett kontrollsystem motsvarande det av uppbördsorganisationskommit­

tén förordade och ifrågasätter därför nödvändigheten av dubbla exemplar

av kontrolluppgifterna.

Riksräkenskapsverket anför, att försäkringskollektivets speciella kon­

struktion medför att frågan huru och i vilken omfattning revision skall be­

drivas påkallar uppmärksamhet. Ämbetsverket förordar att denna fråga

göres till föremål för särskild utredning. Vidare påpekas, att en arbetsgivare

numera riskerar att få sin bokföring granskad av flera olika statliga organ,

som vartdera bevakar sitt intresse av att vederbörande fullgör sina skyl­

digheter i fråga om taxering, källskatt, avgifter till riksförsäkringsanstal-

ten och skatter till kontrollstyrelsen m. m. Ämbetsverket anser, att det bör

eftersträvas att sådan granskning såvitt möjligt samordnas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter starkt, huruvida fögderierna

har tillgång till kvalificerad personal för arbetsgivarkontrollen. Länsstyrel­

sen förordar, att även länsstyrelserna insättes som kontrollorgan. Statens

organisationsnämnd framhåller vikten av att noggranna anvisningar utar­

betas för de lokala skattemyndigheternas kontroll av arbetsgivaruppgifterna

och att härvid beaktas möjligheterna att begränsa kontrollarbetet genom att

tillämpa stickprovsmetoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

159

Enligt Svenska arbetsgivareföreningens uppfattning är den i administra-

tionsnämndens betänkande lämnade redogörelsen beträffande arbetsgivar-

uppgifterna och deras samordning med kontrolluppgifterna inte tillräcklig

för ett ställningstagande från föreningens sida. Föreningen förutsätter, att

möjligheten att medge befrielse från skyldighet att foga kontrolluppgifter

vid arbetsgivaruppgiften kommer att tillämpas generöst, och ifrågasätter

om inte generell dispens bör lämnas för arbetsgivare med minst 100 an­

ställda.

Vad härefter angår inbetalningen av arbetsgivaravgifterna har rö­

rande förslaget att de mindre arbetsgivarnas avgifter skall

betalas i samband med de allmänna skatterna uttalats önskemål av riks-

försäkringsanstalten, att dess uppgifter om ifrågavarande avgifter skall få

avlämnas till de lokala skattemyndigheterna vid en senare tidpunkt än den

1 augusti i Stockholm och den 1 september i landet i övrigt, som nämnden

föreslagit.

I fråga om de större arbetsgivarnas avgifter anmärker

Kooperativa förbundet på att det enligt den föreslagna huvudregeln upp­

ställes såsom förutsättning för särskild beräkning eller jämkning av preli­

minär avgift att den ifrågavarande avvikelsen från den preliminära avgif­

tens belopp skall uppgå till minst en femtedel. Förbundet yttrar, att huvud­

regelns väsentliga betydelse främst torde komma till synes vid mera kris­

artad nedgång i sysselsättningen för företag på områden, som oförskyllt

drabbats av konjunkturkriser, t. ex. inom exportindustrierna. För alla före­

tag på sådana områden kan då likviditetssvårigheter väntas uppstå, och en

ändring av bestämmelsen, som ger större möjligheter att i en sådan likvidi­

tetskris fullgöra preliminärbetalningarna, är enligt förbundets mening be­

fogad, t. ex. genom att ändra femtedelsregeln till en tiondelsregel och kom­

plettera den med ett minimibelopp av lämplig storlek. Även Svenska arbets­

givareföreningen förordar en tiondelsregel. Föreningen håller vidare före,

att bestämmelserna om anstånd med inbetalning av avgift bör mildras. Sär­

skilt anses en anståndstid av två månader vara alltför kort.

Vad angår frågan hur debiterade arbetsgivaravgifter gott-

göres de olika socialförsäkringarna avstyrker riksförsäk-

ringsanstalten den av nämnden föreslagna nyheten att riksförsäkrings-

anstaltens yrkesskadeförsäkring samt sjuk- och moderskapsförsäkringarna

själva skall vidkännas förluster, som uppkommer genom att arbetsgivare

inte erlägger på dem ankommande avgifter och bidrag. Anstalten anser att

nämnden inte framlagt några skäl för ett frångående av det nuvarande

systemet. Vidare erinrar anstalten om att inom allmänna pensionsbered-

ningen förordades, att anstalten vid översändande av restlängd skulle få

tillgodoföra sig summan av de däri upptagna avgiftsbeloppen minskad med

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

160

ett belopp, utgörande så stor del av nämnda summa som svarar mot den

genomsnittliga avskrivningsprocenten för restförda skatter. Anstalten för­

ordar detta förslag framför nämndens, särskilt emedan det administrativt

sett torde bli avsevärt enklare. Riksräkenskapsverket anser, att det skulle

vara betydligt enklare om inflytande restantier avseende de större arbets­

givarnas avgifter redovisades av länsstyrelserna direkt till riksförsäk-

ringsanstalten.

Mot den av administrationsnämnden i fråga om tilläggspen-

sionsavgifterna föreslagna regeln att betalningsfristen för

erläggande av dylik avgift skall utlöpa med september månad året näst

efter taxeringsåret invänder länsstyrelsen i Hallands län, att kontrollen av

att avgift erlagts inom föreskriven tid skulle kollidera med debiterings-

arbetet och utmätningsmännens därmed sammanhängande granskning för

kvittning av överskjutande preliminär skatt mot restförda belopp. Läns­

styrelsen anser det därför önskvärt att betalningsfristen framflyttas till

den 31 augusti året näst efter taxeringsåret. Länsstyrelsen i Östergötlands

län framhåller, att sådant anstånd med inbetalning av skatt, som medgivits

utöver den tid då tilläggspensionsavgift senast skall erläggas, kommer att

sakna mening såvitt avser nämnda avgift. Bestämmelserna på denna punkt

bör enligt länsstyrelsens mening omprövas. Även Stockholms stad påpekar

betalningsfristens inverkan på beslut om anstånd med erläggande av skatt

och uttalar, att en justering av anståndsbestämmelserna måhända är på­

kallad.

Därest skatt vari tilläggspensionsavgift ingår betalas

endast till en del, skall enligt administrationsnämndens förslag det er-

lagda beloppet i första hand anses utgöra betalning av tilläggspensions-

avgift. Detta förslag vill statskontoret inte motsätta sig. Enligt ämbets­

verkets mening skulle dock en uppdelning av erlagt belopp efter förhål­

landet mellan avgiften och det totala skattebeloppet i och för sig inte vara

orimlig. Riksräkenskapsverket finner de av administrationsnämnden an­

förda argumenten för att erlagd skatt i första hand skall avse betalning

av tilläggspensionsavgift inte vara hållbara och anser inte förslaget moti­

verat från statsverkets synpunkt. Ämbetsverket föreslår, att egenpensions­

avgifterna skall hållas åtskilda från den övriga uppbörden genom att de

påföres debetsedeln på en särskild kupong och förfaller till betalning vid

särskilda uppbördsterminer. Försäkringsinspektionen anser, att den mest

önskvärda metoden hade varit att så stor del av pensionspoängen, som

motsvarar skattebetalningen, tillgodoräknas den försäkrade och beklagar

att TPL inte medger detta. Samma åsikt uttalas av Svenska försäkrings­

bolags riksförbund.

Några remissorgan påtalar att det i vissa fall kan bli erforderligt att

ändra beräkningen av pensionsgrundande inkomst

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

161

i anledning av beslut om avgiftsunderlag och vice

versa. Sålunda uttalar riksskattenämnden, att såväl arbetsgivaravgift

som tilläggspensionsavgift kan komma att uttagas för samma inkomst där­

för att riksförsäkringsanstalten vid debitering av arbetsgivaravgift finner

att eu inkomst, som vid beräkning av pensionsgrundande inkomst ansetts

utgöra inkomst av annat förvärvsarbete, bör hänföras till inkomst av an­

ställning. Riksskattenämnden ifrågasätter, om inte vederbörande myndig­

het bör ha möjlighet att rätta dylika fel. Även Svenska arbetsgivareför­

eningen anser att bestämmelser erfordras för fall av detta slag. Länsstyrel­

sen i Malmöhus län framhåller, att ändring av den pensionsgrundande in­

komsten i förekommande fall bör medföra ändring av avgiftsunderlaget

för arbetsgivaravgiften i viss omfattning men att författningsförslaget inte

innehåller några regler härom.

Den särskilde utredningsmannens förslag rörande redares arbets­

givaravgifter i vissa fall bär inte föranlett någon invändning under

remissbehandlingen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Departementschefen

De förslag, som administrationsnämnden framlagt rörande reglerna för

uppbörd av avgifterna till den allmänna tilläggspensioneringen, bygger i

sina huvuddrag på tankegångar, som kommit till uttryck redan i samband

med tillkomsten av TPL. Detta gäller bl. a. förslaget att arbetsgivarnas av­

gifter för de anställdas pensionering skall debiteras och uppbäras tillsam­

mans med arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i

riksförsäkringsanstalten och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkring-

arna, varvid samtliga dessa avgifter och bidrag gemensamt benämnes a r-

betsgi v aravgift. Arbetsgivarnas avgifter för obligatorisk yrkesska­

deförsäkring, som tagits i något av de s. k. socialförsäkringsbolagen, skall

emellertid alltjämt debiteras och uppbäras i särskild ordning.

I underlaget för arbetsgivares årliga avgift enligt TPL ingår inte arbets­

tagares lön, som under året e j uppgått till 300 kr., och inte heller

sådan del av lön, som utgått in natura i annan form än kost eller

bostad. För att underlaget för avgiften för yrkesskadeförsäkring i riks­

försäkringsanstalten och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna

så långt som möjligt skall sammanfalla med avgiftsunderlaget enligt TPL

föreslås motsvarande begränsningar i fråga om den lön, å vilken sistnämn­

da avgift och bidrag skall utgå. Detta förslag har inte mött några invänd­

ningar vid remissbehandlingen och jag vill även för egen del ansluta mig

till förslaget.

I vad mån de förordade begränsningarna av avgiftsunderlaget även bör

få återverkan på underlaget för ersättningarna från yrkesskade-, sjuk- och

11 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

162

moderskapsförsäkringarna har något diskuterats av administrationsnämn-

den, som förutsätter att endast begränsningsregeln i fråga om naturaför­

månerna skall få slå igenom på ersättningssidan och därvid blott inom

sjuk- och moderskapsförsäkringarna men ej inom yrkesskadeförsäkringen.

Försäkringsrådet anser däremot att denna regel bör gälla på ersättnings­

sidan även i sistnämnda försäkring.

Såväl inom yrkesskadeförsäkringen som inom sjuk- och moderskaps­

försäkringarna föreligger i princip överensstämmelse mellan sådan lön,

som beaktas vid bestämmande av försäkringsersättningarna, och sådan lön,

å vilken avgift eller arbetsgivarbidrag beräknas. Härmed är emellertid inte

sagt att full överensstämmelse i alla avseenden behöver råda. Så är heller

inte fallet för närvarande. Vad särskilt angår förslaget att avgift och bi­

drag inte skall uttagas på lön, som under ett år inte uppgått till 300 kr.,

vill jag understryka, att även om någon motsvarande reduktion inte genom­

föres på ersättningssidan, regeln torde bli till fördel för försäkringarna

genom att administrationskostnaderna minskas. Omkring 180 000 arbets­

givare, vilkas löneutgifter under ett år understiger 300 kr., kommer näm­

ligen inte längre att debiteras avgifter och bidrag, och härigenom torde

uppbördskostnaderna komma att minskas med större belopp än dessa ar­

betsgivare betalar i avgifter och bidrag. I och för sig är det därför inte

nödvändigt att i anledning av den förordade 300-kronorsregeln ändra de

bestämmelser, som rör försäkringsförmånernas beräkning, även om det

kan förekomma att också arbetsgivare, vilkas årliga löneutgifter är större

än 300 kr. men som i större omfattning har korttidsanställda med lägre

lön under året hos honom än nämnda belopp, uppnår en viss fördel i av-

giftshänseende. Enligt min mening bör man i denna fråga välja den linjen

att inte låta nu ifrågavarande, huvudsakligen av tekniska och administra­

tiva skäl påkallade begränsningar av avgiftsunderlaget föranleda någon

ändring i reglerna om den försäkrades rätt till ersättning från yrkesskade-,

sjuk- eller moderskapsförsäkringarna.

Bestämmelserna om den lön, varå arbetsgivarbidrag till sjuk- och moder­

skapsförsäkringarna utgår, är upptagna i lagarna om sjukförsäkring och

moderskapshjälp, varför reglerna om att bidrag inte skall utgå på lön

under 300 kr. eller andra löneförmåner in natura än kost och bostad gör

en ändring i de båda nämnda lagarna nödvändig. Vad gäller yrkesskade­

försäkringslagen är de närmare grunderna för avgiftsberäkningen för för­

säkring i riksförsäkringsanstalten inte angivna i lagen, utan det överläm­

nas åt Konungen att fastställa dessa grunder. Hinder synes mig därför inte

föreligga att såsom administrationsnämnden avsett utan ändring i yrkes­

skadeförsäkringslagen genom av Konungen och riksdagen beslutade bestäm­

melser göra de här ifrågavarande begränsningarna av avgiftsunderlaget,

såvitt gäller avgift till yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsanstalten. Det

torde härvid vara lämpligt, att en uttrycklig författningsbestämmelse till­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

163

kommer inte bara om undantaget för lön under 300 kr. utan även om att

inga andra naturaförmåner än kost och bostad ingår i avgiftsunderlaget.

Värdet av kost och bostad skall enligt nämndens förslag vid bestäm­

mande av avgiftsunderlag uppskattas efter de regler, som tillämpas vid in­

komsttaxeringen. Detta innebär, att olika värden skulle komma att till-

lämpas beroende på orten, där förmånerna åtnjutes, m. m. Såsom i flera

remissyttranden påpekas torde en sådan ordning bli svårhanterlig. En vär­

dering enligt på förhand fastställda schematiska regler synes därför vara

att föredraga. Det torde få ankomma på riksförsäkringsanstalten att efter

samråd med riksskattenämnden bestämma dessa regler.

I ett tidigare avsnitt har jag förordat, att avdrag för avgifter

för pensionering i samband med tjänsten såsom komplette­

ring till den allmänna tilläggspensioneringen inte skall göras vid bestäm­

mande av pensionsgrundande inkomst. Med hänsyn härtill bör sådant av­

drag inte heller förekomma vid beräkningen av arbetsgivares avgiftsun­

derlag. Detta innebär, att arbetsgivaravgift betalas på den del av arbets­

tagarens lön, som avdragits från lönen såsom avgift till den kompletterande

pensioneringen.

Kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön be­

strida i anställningen, skall enligt nämndens förslag få avdra­

gas vid avgiftsunderlagets beräkning endast om riksförsäkringsanstalten

lämnat medgivande därtill. Sådant medgivande, som kan vara generellt

för viss verksamhet, t. ex. arbete med skogskörning, eller avse viss eller

vissa arbetstagare, får bara göras om kostnaderna kan beräknas uppgå till

minst en tiondel av lönen. De sålunda föreslagna bestämmelserna ger enligt

min mening möjlighet att ta vederbörlig hänsyn till sådana fall, där kost­

nadsavdrag är berättigade, utan att avgiftsberäkningen i en mängd fall

kompliceras av mera obetydliga avdrag. Jag tillstyrker förslaget.

Vad administrationsnämnden föreslagit rörande arbetsgivarnas

skyldighet att lämna särskilda arbetsgi v aruppgifter

till de lokala skattemyndigheterna till ledning för bestämmande av ar­

betsgivaravgift torde som framhållits under remissbehandlingen innebära

en betydande förbättring i förhållande till den ordning som nu gäller

inom yrkesskade-, sjuk- och inoderskapsförsäkringarna. Jag finner mig

därför böra förorda förslaget. En i några remissyttranden ifrågasatt flytt­

ning av tiden för avlämnande av arbetsgivaruppgifter och tillhörande kon­

trolluppgifter till senare tidpunkt än som föreslagits, dvs. den 31 januari

och, när det gäller redare som redovisar sjömansskatt, sista dagen i

februari, torde inte vara möjlig att genomföra med hänsyn till att tiden

för arbetet med avgiftsdebiteringen inom riksförsäkringsanstalten då skulle

bli alltför kort. Speciella svårigheter i enskilda fall att avlämna upp­

gifterna vid föreskriven tidpunkt kan beaktas genom den möjlighet att

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

164

medge anstånd, som står till buds för de myndigheter till vilka uppgif­

terna skall avlämnas. Riksförsäkringsanstalten bör äga möjlighet att i an­

visningar till dessa myndigheter ange riktlinjer för anståndsgivningen.

Omläggningen av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet medför att uppgif­

ter om anlitad arbetskraft inte längre behöver lämnas i samband med man­

talsskrivningen. Administrationsnämnden har dock föreslagit ett icke straff-

sanktionerat påbud om att vederbörande i mantalsuppgiften skall ange,

huruvida han till någon hos honom anställd under året utgivit eller beräk­

nas komma att utge lön å minst 300 kr. I likhet med ett antal remissorgan

anser jag eu sådan föreskrift obehövlig och avstyrker därför förslaget härom.

Kontrollen av ar betsgivar uppgifterna måste med hän­

syn till de betydande belopp, vartill arbetsgivaravgifterna kommer att uppgå,

ägnas stor uppmärksamhet. Enligt det i allmänna pensionsberedningens

betänkande framlagda förslaget om författningsreglerad tilläggspension

borde kontrollen bygga på en jämförelse mellan arbetsgivaruppgiften samt

arbetsgivarens allmänna självdeklaration med de däri gjorda avdragen för

utgivna löner. Administrationsnämnden har i stället föreslagit ett kontroll­

system, inriktat på en granskning av att de löner och ersättningar, som

enligt de för inkomsttaxeringen lämnade uppgifterna utgör inkomst av

anställning, ingår i det av arbetsgivarna uppgivna underlaget för arbets­

givarnas avgifter. För sådant ändamål föreslås, att vid arbetsgivaruppgiften

skall fogas ett exemplar av de särskilda kontrolluppgifter, som arbetsgivaren

enligt taxeringsförordningen har att avlämna till ledning vid arbetstagarnas

inkomsttaxering. En jämförelse mellan det exemplar av kontrolluppgiften,

som bifogas arbetsgivaruppgiften, och det som lämnas för taxeringen blir

alltså av särskilt intresse och avses komma att äga rum stickprovsvis.

Den av administrationsnämnden föreslagna kontrollmetoden står i god

samklang med huvudprincipen i tilläggspensioneringen att de pensions-

grundande lönebeloppen skall motsvaras av de avgiftsgrundande och bör

enligt min mening tillämpas. Detta utesluter inte att jämförelsen med av­

dragen för löneutgifter i arbetsgivarnas självdeklarationer i viss utsträck­

ning utnyttjas som ett hjälpmedel vid kontrollen. Såsom i en del remiss­

yttranden anmärkes är den avsedda jämförelsen mellan de kontrollupp­

gifter som bilägges arbetsgivaruppgiften och de som avges till ledning vid

de anställdas taxering svår att göra då arbetstagaren taxeras inom området

för annan lokal skattemyndighet än där arbetsgivaruppgiften avlämnas.

Båda exemplaren av kontrolluppgiften kommer i dylika fall inte att lämnas

till samma myndighet. Ett par remissorgan har därför ifrågasatt, om man

inte borde nöja sig med ett exemplar av kontrolluppgiften, som lämnades till

den lokala skattemyndigheten i arbetsgivarens hemortskommun (i Stock­

holm till överståthållarämbetet). Efter företagen kontroll mot arbetsgivar-

uppgifterna skulle kontrolluppgifterna därefter i förekommande fall vidare-

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Kangl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

165

befordras till de lokala skattemyndigheter, inom vilkas verksamhetsområden

arbetstagarna är bosatta.

Det kan inte bestridas att svårigheten att avstämma de båda kontrollupp-

giftsexemplaren mot varandra i fall, då arbetsgivaruppgiften avlämnas till

annan myndighet än kontrolluppgiften till ledning vid inkomsttaxeringen,

kan leda till minskad effektivitet hos det föreslagna kontrollsystemet. Vissa

möjligheter torde dock finnas att bemästra svårigheterna. Det torde också

böra undersökas i vad mån det längre fram kan vara möjligt att lägga om

reglerna för var kontrolluppgifterna till ledning vid taxering skall avlämnas.

Däremot torde det inte vara tillrådligt att anlita ett och samma exemplar

av kontrolluppgiften både för arbetsgivarkontrollen och arbetstagarens

taxering. Tiden för arbetsgivarkontrollen torde då bli alltför snävt tilltagen,

och en granskning sedan kontrolluppgifterna överlämnats till taxeringsorga-

nen skulle försvåras. De nu behandlade, för arbetsgivarkontrollens lämpliga

bedrivande betydelsefulla frågorna bör enligt min mening ägnas ingående

uppmärksamhet även i fortsättningen.

Det är självfallet av vikt, att personal i erforderlig omfattning finnes att

tillgå för det kontrollarbete, som skall utföras hos de lokala skattemyndig­

heterna. Administrationsnämnden har också beräknat personalåtgången

hos dessa myndigheter med särskilt beaktande av kontrollverksamhetens

betydelse. En viktig anledning till att jag ställt mig avvisande till att andra

arbetsuppgifter för tilläggspensioneringens räkning än bestyren med be­

räkning av pensionsgrundande inkomst och arbetsgivarkontrollen lägges på

de lokala skattemyndigheterna, har varit omsorgen om att tillräcklig tid

skall stå till buds för sistnämnda uppgift. Jag hyser därför goda förhopp­

ningar om att den mera rutinmässiga arbetsgivarkontrollen på ett tillfreds­

ställande sätt skall kunna utföras av de lokala skattemyndigheterna och i

Stockholm av överståthållarämbetet. De mera kvalificerade undersökningar­

na för kontroll av att avgiftsskyldigheten behörigen fullgöres torde inte

kunna genomföras utan bokföringsgranskning. För detta ändamål torde en

utbyggnad av riksförsäkringsanstaltens revisionssektion böra ske. Såsom på­

pekats i ett par remissyttranden löper en arbetsgivare risk att bli under­

kastad revision från det allmännas sida i flera olika avseenden och från

skilda organs sida. Givetvis är det i hög grad önskvärt att, om åtgärder

av detta slag mot en och samme arbetsgivare övervägs av flera bokförings-

granskande organ, en samordning av de olika myndigheternas handlande

äger rum. Det torde därför böra ankomma på en myndighet, som ifrågasät­

ter revision, att samråda med annat organ som kan antagas ha motsvarande

intresse. Vad särskilt gäller arbetsgivaravgifterna blir en samverkan med

länsstyrelsernas och de lokala skattemyndigheternas granskning i fråga om

källskatteuppbörden påkallad.

Från skyldigheten att foga kontrolluppgifter vid arbetsgivaruppgiften

skall riksförsäkringsanstalten enligt administrationsnämndens förslag kun-

166

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

na lämna dispens åt arbetsgivare, vars avlöningsbokföring in. m. uppfyller

sådana krav att kontrollsynpunkterna ändå blir tillgodosedda. Vid dispens-

givningen bör det eftersträvas, att kontrolluppgifter inte fordras då arbets­

tagarnas antal är stort. Generell dispens vid ett visst antal arbetstagare

bör dock inte ifrågakomma. En möjlighet till prövning i de särskilda fallen

av att de nyssnämnda kraven är uppfyllda bör emellertid hållas öppen. Rö­

rande arbetsgivaruppgifternas utformning torde böra nämnas, att de är av­

sedda att utgöra sammandrag upptagande totalsummor. Att ersätta detta

sammandrag med maskinlistor från datamaskiner som föreslagits från ar­

betsgivarhåll har alltså ingen aktualitet.

Beträffande ordningen för inbetalning av arbetsgivarnas avgifter

har i det föregående föreslagits, att de mindre arbetsgivarnas av­

gifter skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna. För detta

ändamål skall enligt administrationsnämndens förslag riksförsäkringsan-

stalten efter det att avgifterna uträknats lämna de lokala skattemyndig­

heterna uppgift om avgifternas storlek, i Stockholm före den 1 augusti och

i landet i övrigt före den 1 september. Riksförsäkringsanstalten önskar, att

de ifrågavarande uppgifterna skall få lämnas senare än sålunda föreslagits.

Detta kan dock med hänsyn till den tid som måste stå till de lokala skatte­

myndigheternas förfogande för debetsedlarnas färdigställande inte med­

givas. Administrationsnämndens förslag bör därför följas.

När det gäller de större arbetsgivarnas avgifter har i ett

par yttranden riktats kritik mot vissa av administrationsnämnden föreslagna

regler om de preliminära avgifternas storlek. Enligt dessa bestämmelser, som

utformats med motsvarande föreskrifter i uppbördsförordningen rörande

preliminär B-skatt som förebild, skall den preliminära avgiften för ett år

utgå med samma belopp som den föregående år debiterade slutliga avgiften.

Om den slutliga avgiften för det år som den preliminära avgiften avser kan

antagas komma att avvika från den på sätt nyss sagts beräknade preliminära

avgiften med minst en femtedel av dess belopp, skall dock särskild beräkning

av den preliminära avgiften göras. Jämkning av påförd preliminär avgift kan

ske, om den slutliga avgift som är att påräkna över- eller understiger den

påförda preliminära avgiften med minst en femtedel av densamma. Både

särskild beräkning och jämkning av preliminär avgift kan dessutom vid­

tagas, om skillnaden mellan preliminär och slutlig avgift eljest skulle bli

mer betydande eller annan särskild omständighet föreligger.

Kritiken mot de sålunda föreslagna reglerna gör gällande, att dessa är för

stränga för arbetsgivarna, varvid föreslås att det enligt huvudregeln

skall vara tillräckligt att den slutliga avgiftens avvikelse från den prelimi­

nära kan förväntas uppgå till en tiondel av den senare för att särskild beräk­

ning eller jämkning skall kunna ifrågakomma. För min del anser jag önsk­

värt, att den av administrationsnämnden eftersträvade överensstämmelsen

167

med motsvarande bestämmelser i uppbördsförordningen bibehålies. Erfor­

derlig hänsyn till särskilda svårigheter för arbetsgivarna på grund av ned­

åtgående konjunkturer eller andra sådana förhållanden synes mig kunna

tagas med tillämpning av de föreslagna reglerna, enligt vilka särskild be­

räkning och jämkning kan förekomma även i andra fall än då femtedels-

regeln medger detta.

Jag tillstyrker även de föreslagna bestämmelserna om anstånd med betal­

ning av arbetsgivaravgift, vilka likaledes synes ge utrymme för hänsyns­

tagande till speciella omständigheter i de enskilda fallen.

Administrationsnämndens förslag innehåller regler för hur debite­

rade arbetsgivaravgifter gottgöres de olika försäk­

ringar, för vilka arbetsgivaravgifterna upptages. I överensstämmelse med

avsikten vid TPL:s tillkomst föreslås, att förluster till följd av bristande

betalning skall drabba tilläggspensioneringen. Motsvarande skall enligt

förslaget även gälla avgifterna för yrkesskadeförsäkring i riksförsäkrings-

anstalten och bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna. För de

tre sistnämnda försäkringarna innebär detta en nyhet. För närvarande äger

nämligen riksförsäkringsanstalten vid debitering av de mindre arbetsgi­

varnas avgifter och bidrag och vid överlämnande av indrivningshandlingar

rörande de större arbetsgivarnas oguldna avgifts- och bidragsbelopp tillgodo-

föra sig de debiterade eller oguldna beloppen från vederbörligt anslag å riks-

staten. Staten svarar alltså för förluster till följd av att debiterade belopp

inte erlägges av de betalningsskyldiga. Riksförsäkringsanstalten har för­

ordat bibehållande av det nu tillämpade systemet. Enligt min åsikt är den

principiellt riktiga ordningen inom de avgiftsfinansierade delarna av so­

cialförsäkringen att avgiftsförlusterna bäres av försäkringen, och jag an­

sluter mig därför till vad adminislrationsnämnden föreslagit. I fråga om

detaljerna för arbetsgivaravgifternas överförande till tilläggspensioneringen

och övriga här ifrågavarande försäkringar finner jag att nämndens förslag

bör godtagas på ett undantag när. I enlighet med vad riksräkenskapsverket

föreslagit bör sådana avgifter från större arbetsgivare, vilka inflyter efter

indrivning, av länsstyrelserna redovisas direkt till riksförsäkringsanstalten.

Såsom framgår av reglementet angående allmänna pensionsfondens för­

valtning skall riksförsäkringsanstalten överföra de avgifter enligt TPL, som

anstalten uppbär eller äger tillgodoföra sig, till de tre styrelserna för fonden.

Närmare regler om överförandet torde få utfärdas av Konungen med stöd av

26 § reglementet.

Betalningen av tilläggspensionsavgifterna, dvs. de avgifter

som de försäkrade själva har att erlägga å den del av den pensionsgrun-

dande inkomsten som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än an­

ställning, skall enligt TPL vara fullgjord inom föreskriven tid för att pen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

168

sionspoäng skall beräknas för nämnda inkomstdel. Administrationsnämn-

den har beträffande den betalningsfrist som sålunda bör bestäm­

mas föreslagit, att den för avgifter som ingår i slutlig skatt skall utlöpa med

utgången av september månad året näst efter taxeringsåret. Den angivna

tidpunkten, mot vilken invändning riktats endast från ett håll, synes lämp­

ligt vald och förslaget på denna punkt bör därför följas. Detsamma gäller

vad som föreslagits om betalningsfrist för tilläggspensionsavgift, som ingår

i tillkommande skatt, nämligen inom fyra månader efter den, varunder den

sista uppbördsterminen för skatteinbetalningen infallit. Eftersom tilläggs-

pensionsavgifterna skall uppbäras i samband med de allmänna skatterna,

kommer de i uppbördshänseende att räknas som skatt. Under remissförfa­

randet har påpekats, att anstånd med betalning av skatt kommer alt vara

utan verkan för tid efter utgången av september månad året näst efter

taxeringsåret såvitt avser tilläggspensionsavgift. Vid meddelande av sådant

anstånd synes därför den skattskyldige böra erinras om att anståndet inte

innebär undantag från kravet på att tilläggspensionsavgift skall vara erlagd

senast vid nyssnämnda tidpunkt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

Med hänsyn till att tilläggspensionsavgifterna uppbördstekniskt räknas

till slutlig eller tillkommande skatt måste det, när skatt vari till­

äggspensionsavgift ingår betalas endast till en del, kunna av­

göras i vad mån betalningen hänför sig till avgiften. Administrationsnämn-

den förordar härutinnan, att erlagt belopp i första hand skall anses utgöra

betalning av tilläggspensionsavgiften. Visar sig tilläggspensionsavgiften

även med tillämpning härav inte vara till fullo betald när betalningsfristen

utgår, skall skatten omdebiteras med uteslutande av tilläggspensionsavgiften.

Detta sammanhänger med att enligt TPL avgiften måste vara till fullo er­

lagd för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på grundval av inkomst av

annat förvärvsarbete. Någon uppdelning av poängtalet med hänsyn till

den omfattning, i vilken avgiften blivit gulden, är alltså inte medgiven. Med

hänsyn härtill synes vad administrationsnämnden föreslagit utgöra en lämp­

lig lösning av den föreliggande frågan. Även rättviseskäl talar för nämndens

förslag, som ansluter sig till vad som en gång gällt för folkpensionsavgif­

ternas vidkommande. Om en person står i valet mellan att betala premien

för en privat försäkring eller sina skatter, är det ingenting som hindrar att

han väljer det förra alternativet och därigenom skyddar sin rätt enligt för­

säkringen. Den omständigheten att avgiftsbetalningen för tilläggspensio­

neringen tekniskt sammankopplats med skatteuppbörden bör inte medföra

någon ändring i den möjlighet att i första hand låta tillgängliga resurser

användas till försäkringsskyddets bibehållande, som nyss skildrats.

Såsom i några remissyttranden framhålles bör möjligheter föreligga att

ändra beräkningen av pensionsgrundande inkomst i

169

anledning av beslut om avgiftsunderlag och vice ver­

sa. Om en försäkrad vid beräkning av pensionsgrundande inkomst ansetts

vara anställd hos en arbetsgivare och inkomsten från denne följaktligen

hänförts till inkomst av anställningen men därefter vid fastställande av

arbetsgivarens avgiftsunderlag anställning inte ansetts föreligga och sam­

ma inkomst alltså inte föranleder avgiftsskyldighet för arbetsgivaren, bör

ändring göras i beräkningen av den försäkrades pensionsgrundande in­

komst, så att det ifrågavarande beloppet överföres från inkomst av an­

ställning till inkomst av annat förvärvsarbete. Detta medför skyldighet för

den försäkrade att erlägga tilläggspensionsavgift i samma mån som den från

inkomst av annat förvärvsarbete härrörande delen av den pensionsgrundande

inkomsten ökas. På motsvarande sätt bör ändring av den pensionsgrun­

dande inkomsten vidtagas, om inkomst som ansetts hänförlig till inkomst

av annat förvärvsarbete befinnes skola ingå i arbetsgivarens avgiftsunder­

lag. I sådant fall kommer givetvis den försäkrades skyldighet att betala

tilläggspensionsavgift att minskas i motsvarande mån.

I TPL förutsättes att särskilda regler skall gälla för redares arbets­

givaravgifter i vissa fall. Avsikten har varit att göra en reduktion i

redarnas avgiftsbörda med hänsyn till att en stor del av den svenska han­

delsflottans bemanning utgöres av utlänningar, som inte får rätt till tilläggs­

pension. Samtidigt vill man undvika sådana regler att det med beaktande

av pensionskostnaderna skulle ställa sig billigare för redarna att anlita

utländsk arbetskraft än svensk. Den utredningsman, som haft att pröva

frågan, har löst problemet på så sätt, att han föreslår en reduktion av pro­

centtalet för avgiftsuttaget å löner till sjömän på fartyg i annan fart än inre

fart efter förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela bemanningen

på fartyg med en bruttodräktighet av minst 300 registerton. Vad utrednings­

mannen sålunda och i övrigt föreslagit har godtagits under remissförfa­

randet, och jag vill också tillstyrka förslaget, till vars detaljer jag återkom­

mer i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Specialmotivering

I överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits i det föregående,

har inom socialdepartementet upprättats förslag till förordning angående

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, förordning angående uppbörd av avgifter enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. in., förordning angående

redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs­

pension, m. in., förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 no­

vember 1956 (nr 623), förordning om ändring i uppbördsförordningen den

5 juni 1953 (nr 272), förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469), lag angående ändrad lydelse av 38 g lagen den

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring och lag angående ändrad

lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266) om moderskapshjälp.

Vidare har på grundval av förslag, som utarbetats av adininistrations-

nämnden och som inte närmare berörts i det föregående, inom socialde­

partementet uppgjorts förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 §

handelsbalken, lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj

1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand­

lingar, lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förord­

ningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och förordning

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953 (nr 269) angående

byggnadsforskningsavgift.

Utöver vad som tidigare anförts torde följande böra nämnas rörande

förslagen.

Förslaget till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension

1 §•

I administrationsnämndens förslag är reglerna om beräkning av pensions­

grundande inkomst och om de försäkrades egna avgifter till tilläggspensio­

neringen sammanförda i en författning, medan bestämmelserna om arbets­

givarnas avgifter är upptagna i en särskild författning. Vid departementsför-

slagens utarbetande har det ansetts lämpligare att låta bestämmelserna om

beräkning av pensionsgrundande inkomst bilda en förordning för sig samt

att i en annan förordning behandla samtliga regler angående avgifter till

försäkringen för allmän tilläggspension.

Förevarande paragraf upptar reglerna om vilka myndigheter som skall

bestämma den pensionsgrundande inkomsten. I överensstämmelse med vad

som förordats i den allmänna motiveringen skall detta för här i riket bosatta

försäkrade göras av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgörings-

område vederbörande taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxe­

rats till sådan skatt om han inte haft att erlägga sjömansskatt, dock att i

Stockholm överståthållarämbetet träder i den lokala skattemyndighetens

ställe. Härvid torde såsom bosatt här i riket få anses varje försäkrad, som

under hela eller någon del av det år, vilket beräkningen av pensionsgrun­

dande inkomst avser, varit bosatt härstädes. För andra försäkrade än som

nu sagts skall den pensionsgrundande inkomsten beräknas i Stockholm,

dvs. av överståthållarämbetet. Det sistnämnda gäller även svenska sjömän,

som är bosatta i Danmark och Finland och som enligt gällande bestäm­

melser skall erlägga sjömansskatt som här i riket bosatta sjömän.

Överståthållarämbetet och Sveriges redareförening har under remissbe­

handlingen ifrågasatt, att sjömansskattekontoret skulle få till uppgift att

beräkna pensionsgrundande inkomst för sjömän. Då det inte torde vara

171

önskvärt att ytterligare en myndighet dragés in i arbetet med fastställande

pensionsgrundande inkomst, kan en dylik anordning inte förordas.

2

§•

För denna paragraf, som behandlar förhållandet mellan inkomsttaxering

och pensionsgrundande inkomst, har i huvudsak redogjorts i den allmänna

motiveringen. Det i paragrafens andra punkt förekommande uttrycket

»verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst» har valts med tanke

på att omfatta dels det fall att pensionsgrundande inkomst verkligen fast*

ställts och dels den situationen att beräkningen inte lett till sådant fast­

ställande på grund av att basbeloppet inte överskridits med minst 100 kr.

eller av annan anledning.

Om exempelvis av den försäkrades taxering framgår att den inkomst, som

skall beaktas vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för honom, upp­

går till 3 800 kr., fastställes ingen pensionsgrundande inkomst vid ett bas­

belopp av 4 000 kr. Föranleder en taxeringsändring höjning av beloppet

3 800 kr. med 400 kr., blir heller ingen pensionsgrundande inkomst fast­

ställd, men är den av taxeringsändringen föranledda höjningen 500 kr.,

fastställes pensionsgrundande inkomst med (4 300 —- 4 000 =) 300 kr. Skulle

å andra sidan en pensionsgrundande inkomst av sistnämnda storlek ha

fastställts på grundval av den ursprungliga taxeringen och föranleder en

taxeringsändring sänkning med 400 kr., står den beräknade pensionsgrun­

dande inkomsten kvar. Blir sänkningen 500 kr., undanröjes däremot den

pensionsgrundande inkomsten.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt remissyttrande ställt frågan, hur

de lokala skattemyndigheterna skall få kännedom om de fall, då taxerings­

ändring skall föranleda ändrad beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Härtill må anmärkas, att tills vidare handlingarna i alla fall av taxeringsänd-

ringar synes få överlämnas till vederbörande lokala skattemyndighet, som

omgående granskar desamma och i förekommande fall ändrar beräkningen

av pensionsgrundande inkomst, varefter handlingarna återställes till läns­

styrelsen, kammarrätten eller regeringsrätten. 3

3 §•

Denna paragraf upptar föreskrifterna om en särskild uppgiftsskyldighet

för arbetsgivare rörande lön och annan ersättning, för vilken utomlands

bosatt försäkrad inte är skattskyldig i Sverige och beträffande vilken alltså

taxeringen inte kan tjäna som ledning vid fastställande av den pensions­

grundande inkomsten.

Svenska arbetsgivareföreningen erinrar om att Kungl. Maj :t enligt 44 §

taxeringsförordningen kan föreskriva skyldighet för svensk arbetsgivare att

lämna kontrolluppgift för beskattning utom riket av belopp eller förmån,

som gottgjorts person i utlandet. Föreningen anser, att i den mån sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

172

skyldighet föreskrivits, uppgift enligt förevarande paragraf inte tillika bör

avfordras arbetsgivaren.

Föreskrift enligt 44 § taxeringsförordningen har hittills inte meddelats.

Även om så skulle ske, torde det av praktiska skäl inte böra ifrågakomma

att låta kontrolluppgift enligt nämnda författningsrum ersätta den särskilda

uppgift, som enligt förevarande paragraf skall ligga till grund för bestäm­

mande av pensionsgrundande inkomst.

4 §■

De huvudsakliga bestämmelserna i förevarande paragraf har behandlats

i den allmänna motiveringen.

Beträffande den i andra stycket upptagna bestämmelsen om beräkning av

värdet av naturaförmåner, som åtnjutits av sjömän eller under bosättning

utomlands, har kammarrätten ansett att föreskrifter om beräkningen bör

meddelas av sjömansskattenämnden respektive riksskattenämnden. Skäl

torde dock ej föreligga att frångå administrationsnämndens förslag att före­

skrifterna i detta liksom i andra fall då kompletterande anvisningar erford­

ras skall utfärdas av riksförsäkringsanstalten. Härvid bör samråd ske med

de av kammarrätten omförmälda organen.

I anledning av viss under remissförfarandet uttalad tveksamhet må angå­

ende tredje stycket påpekas, att kravet på att försäkrads kostnader i inne­

havd anställning skall uppgå till minst 500 kr. för att medföra avdrag vid

beräkning av pensionsgrundande inkomst inte avser varje särskild anställ­

ning för sig utan gäller inkomstslaget inkomst av anställning som helhet

betraktat.

5

§•

Enligt denna paragraf åligger det en försäkrad och hans arbetsgivare att

för beräknande av den försäkrades pensionsgrundande inkomst på anma-

ning meddela erforderliga upplysningar till de myndigheter, som har att ta

befattning med detta arbete. Till de myndigheter, som äger att utfärda an-

maning enligt denna paragraf, hör också försäkringsrådet, som tills vidare

är högsta instans i mål om pensionsgrundande inkomst.

6

§•

Denna paragraf har utformats efter mönster av 65 § taxeringsförord­

ningen. Något skäl att som Svenska arbetsgivareföreningen föreslagit bereda

den försäkrade tillfälle att yttra sig även då självdeklaration ej avlämnats

torde icke föreligga. Om beräknad pensionsgrundande inkomst erhåller den

försäkrade i dylikt fall underrättelse jämlikt 8 § andra stycket. 7

7

§•

Första punkten i första stycket av denna paragraf har i viss mån en före­

bild i 91 § taxeringsförordningen. Enligt denna punkt föreligger möjlighel

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

173

att ex officio ändra verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst,

som blivit felaktig till följd av uppenbart förbiseende eller på grund av att

förhållande, som påverkar beräkningen, inte var känt då den pensionsgrun­

dande inkomsten fastställdes. Andra punkten innehåller en i den allmänna

motiveringen förordad bestämmelse om ändring av pensionsgrundande in­

komst till följd av beslut avseende avgiftsunderlag för arbetsgivares avgift

till tilläggspensioneringen m. fl. socialförsäkringar. En korresponderande

bestämmelse återfinnes i 13 § förordningen angående uppbörd av avgifter

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. Ändring av

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt förevarande stycke ankom­

mer på den myndighet, som utfört den tidigare beräkningen. Ändring synes

inte böra verkställas sedan sex år förflutit efter utgången av det år, som

den pensionsgrundande inkomsten avser. En bestämmelse härom återfinnes

i första styckets tredje punkt.

Andra stycket torde inte tarva närmare kommentar.

8

§■

Förebilder till bestämmelserna i denna paragraf finns, beträffande första

och andra styckena i 69 § 1 mom. taxeringsförordningen och såvitt angår

femte stycket i 4 mom. första stycket i sistnämnda paragraf. Enligt första

stycket i förevarande paragraf erhåller den försäkrade underrättelse i alla

fall då avvikelse göres från de uppgifter till ledning vid fastställande av

pensionsgrundande inkomst, som den försäkrade lämnat i sin allmänna

självdeklaration.

Kungl. Maj:is proposition nr Ilo år 1959

9 §•

Reglerna i denna paragraf har viss motsvarighet i 69 § 4 mom. taxerings­

förordningen. Föreskriften att vissa underrättelser skall översändas i rekom­

menderat brev med mottagningsbevis eller delgivas sammanhänger med

att besvärstiden i dylika fall enligt It § räknas från delfåendet.

De underrättelser som avses i 8 § andra stycket bör lämpligen översändas

i vanligt brev med hänsyn till att ett stort antal av dessa underrättelser

kommer att avse sjömän och utlandssvenskar, som inte är skyldiga att avge

självdeklaration.

10

§.

I paragrafen återfinnes föreskrifter om rätt för personer med tjänste­

mannaansvar att ta del av inkomstkort och andra handlingar i ärende angå­

ende bestämmande av pensionsgrundande inkomst. Dessa bestämmelser har

utformats efter visst mönster av 73 § uppbördsförordningen och 50 § 1 mom.

taxeringsförordningen. Sekretessbestämmelser i förevarande avseende före­

slås, i den mån de riktar sig mot enskilda, bli införda i 17 § lagen om in­

skränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

174

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

11

§•

Angående denna paragraf, som innehåller bestämmelserna om fullföljd

av talan i ärende enligt denna förordning, torde i huvudsak få hänvisas till

den allmänna motiveringen. I anledning av att tiden för beräkning av pen-

sionsgrundande inkomst enligt vad som föreslagits i det föregående ut­

sträckts till den 30 september under taxeringsåret har i första styckets första

punkt stadgats att besvärstiden i fall då den försäkrade erhållit underrättelse

om beräkningen före nämnda tidpunkt utgår med oktober månad under

sagda år. Andra punkten i första stycket har förebild i 99 § taxeringsför-

ordningen.

Besvärssakkunniga anser, att besvärstiderna i andra och fjärde styckena

bör sättas till tre veckor i överensstämmelse med 1954 års lag om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut eller möjligen till två månader

som i taxeringsmål. Med hänsyn till att enligt yrkesskade- och sjukforsäk-

ringslagarna enmånadstiden gäller för de mål, som besvärsvägen kommer

under riksförsäkringsanstaltens och försäkringsrådets prövning, synes det

dock lämpligast att tills vidare tillämpa samma besvärstid i fråga om beslut,

som avses i denna förordning. Bestämmelserna i andra—femte styckena har

därför utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 101 § sjukförsäk­

ringslagen och 44 § yrkesskadeförsäkringslagen.

Föreskriften att myndighet, som meddelat beslut angående beräkning av

pensionsgrundande inkomst, skall översända handlingarna i överklagat mål

till riksförsäkringsanstalten innebär inte, att den försäkrades självdeklara­

tion i original skall insändas. Eftersom riksförsäkringsanstalten dock bör

äga tillgång till uppgifterna i deklarationen, synes det lämpligt att en kopia

av densamma bilägges de till anstalten insända handlingarna.

12

§.

Närmare föreskrifter för tillämpning av förordningen kan meddelas av

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av riksförsäkringsanstal­

ten. Möjligheten att på detta sätt delegera rätten att utfärda tillämpnings­

föreskrifter synes av praktiska skäl nödvändig.

Förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän till—

läggspension, m. m.

1 §•

Förordningen innehåller i 1—38 §§ bestämmelser om arbetsgivarnas av­

gifter, i 39—42 §§ regler om de försäkrades egna avgifter och i 43—45 §§

vissa gemensamma bestämmelser. Vad angår föreskrifterna om arbets­

givarnas avgifter har adininistrationsnämnden i sitt förslag eftersträvat

likhet med taxerings- och uppbördsförfarandet för de allmänna skatterna,

medan besvärssakkunniga i sitt remissyttrande förordat en närmare an­

175

passning till bestämmelserna i förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om

förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Arbetsgivaravgifternas anknyt­

ning till den indirekta beskattningen synes dock inte så stark, att bestäm­

melserna om förfarandet vid sådan beskattning kan anses lämpligare som

förebild för reglerna om arbetsgivaravgifternas debitering och uppbörd än

taxerings- och uppbördsförordningarnas bestämmelser. Administrations-

nämndens förslag har därför i huvudsak följts vid departementsförslagets

utarbetande.

Förordningens 1 §, som motsvarar 1 § i förordningen den 4 juni 1954

(nr 341) om uppbörd av vissa försäkringsavgifter enligt lagen om yrkes­

skadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring m. in., anger att uppbörden är gemensam för arbetsgivarnas

avgifter enligt TPL, bidrag enligt lagarna om sjukförsäkring och moder-

skapshjälp samt avgifter för obligatorisk yrkesskadeförsäkring i riksför-

säkringsanstalten jämte vissa i anslutning därtill utgående tilläggsavgifter.

1 motsats till administrationsnämndens förslag nämner departementsför-

slaget inte särskilt avgifter och bidrag, som avses i den särskilda förord­

ningen angående redares avgift enligt lagen om försäkring för allmän till-

läggspension, m. m. Dessa avgifter och bidrag är nämligen till sin natur

avgifter enligt TPL och bidrag jämlikt lagarna om sjukförsäkring och

moder sk ap sh j älp.

2

§•

Denna paragraf innehåller vissa definitioner. Termen utgiftsår anser

riksförsäkringsanstalten kunna föra tanken till det år då avgiften erlägges

och anstalten föreslår därför i stället benämningen avgiftsår för det år för

vilket avgiftsunderlaget beräknas. Den av ämbetsverket gjorda anmärk­

ningen synes med samma rätt kunna riktas mot uttrycket avgiftsår. 1 de-

partementsförslaget har termen utgiftsår bibehållits.

3 §.

Bestämmelsen i första stycket om att avgiftsunderlag skall angivas i hela

hundratal kronor har en motsvarighet i 50 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Andra styckets regel om avgiftsunderlag för år, då arbetsgivare avlider, har

som förebild 53 § 3 mom. nämnda lag.

4

§.

Avgiftsunderlag skall bestämmas med ledning av TPL, lagarna om sjuk­

försäkring, moderskapshjälp och yrkesskadeförsäkring, förordningen an­

gående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän till-

läggspension, m. m. samt bestämmelserna i andra—fjärde styckena i denna

paragraf. Avgiftsunderlaget blir således inte detsamma vid beräkningen

av samtliga i arbetsgivaravgift ingående avgifter och bidrag. Bl. a. skall vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

176

beräkning av underlag för avgift enligt TPL hänsyn tagas till ersättning,

som på grund av överenskommelse enligt 5 § andra stycket TPL skall jäm­

ställas med inkomst av anställning, men däremot inte till lön eller annan

ersättning till arbetstagare, som året före utgiftsåret eller tidigare fyllt 65 år.

För varje hel årsarbetare skall göras avdrag motsvarande ett basbelopp.

Dessa regler gäller inte i fråga om underlag för bidrag enligt lagarna om

sjukförsäkring och moderskapshjälp eller avgift enligt yrkesskadeförsäk­

ringslagen. Beträffande dylikt avgiftsunderlag skall i stället bortses från

arbetstagares lön i vad den överstiger 15 000 kr. medan motsvarande gräns

enligt TPL är sju och en halv gånger basbeloppet. Särskilda regler gäller

vidare för redares avgifter och bidrag avseende lön till vissa sjömän.

Andra stycket innehåller den i det föregående behandlade regeln om

att även vid bestämmande av underlag för avgift enligt yrkesskadeförsäk­

ringslagen skall bortses från arbetstagares lön, som under året inte uppgått

till 300 kr., ävensom från annan löneförmån in natura än kost och bostad.

Motsvarande undantag i fråga om avgift enligt TPL och bidrag enligt lagarna

om sjukförsäkring och moderskapshjälp framgår av dessa lagar. Såsom

utredningsmannen föreslagit i sin promemoria angående redares avgifter

skall 300-kronorsregeln inte tillämpas i fråga om sjömän, som har att er­

lägga sjömansskatt.

Enligt tredje stycket skall värdet av naturaförmån i form av kost eller

bostad vid avgiftsunderlagets fastställande uppskattas enligt av riksför-

säkringsanstalten fastställda normer. Som framgått av den allmänna moti­

veringen avses att dessa skola angiva vissa enhetliga schablonbelopp. När det

gäller värdet av ifrågavarande naturaförmåner åt sjömän, som erlägger sjö­

mansskatt, upptar andra stycket en specialregel, som föreslagits av den

särskilde utredningsmannen.

Angående fjärde stycket torde få hänvisas till den allmänna motiveringen. 5 6

5 §•

Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om arbets­

givarnas skyldighet att lämna uppgifter till ledning vid beräkning av avgifts­

underlag. Bestämmelserna har kommenterats i den allmänna motiveringen.

I anledning av ett av riksförsäkringsanstalten framfört förslag om att anstal­

ten skall få möjlighet att till lokal skattemyndighet delegera rätten att

lämna dispens från skyldigheten att foga kontrolluppgifter vid arbetsgivar-

uppgiften har stadgats, att delegation får ske efter Konungens bemyndi­

gande. Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetlig praxis får det dock

anses lämpligast att riksförsäkringsanstalten själv åtminstone till en början

handlägger dessa frågor.

6

§•

Såsom framgått av den allmänna motiveringen skall arbetsgivaruppgif-

terna med tillhörande kontrolluppgifter avlämnas till samma myndigheter,

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

177

som har att beräkna pensionsgrundande inkomst, dvs. i Stockholm över-

ståthållarämbetet och i landet i övrigt de lokala skattemyndigheterna. Före­

skrifter härom upptages i första stycket av denna paragraf.

Enligt andra stycket gäller en särskild regel för redare, som har att redo­

visa sjömansskatt. Sjömansskatten skall redovisas till sjömansskattekon-

toret med särskilda förteckningar. Dessa skall för varje sjöman innehålla

uppgift bl. a. om hans kontanta lön och innehållet skattebelopp. För kontroll

av sjömansskatten kommer bokföringsgranskning att ske genom kontorets

försorg. Med hänsyn härtill och den nära kontakt med redarna, som sjö-

mansskattekontoret har, torde arbetsgivaruppgifterna för de redare som

har att redovisa sjömansskatt böra inlämnas till och kontrolleras på kon­

toret. På grund av det lägre avgiftsuttaget för sjömän, som erlagt sjömans­

skatt, blir det nödvändigt att avgiftsunderlag fastställes särskilt för dessa

sjömän och särskilt för övriga anställda. Sannolikt erfordras därför att

redarna får lämna en arbetsgivaruppgift för nämnda sjömän och en annan

arbetsuppgivaruppgift för övrig personal. Båda dessa uppgifter bör inlämnas

till sjömansskattekontoret och granskas på kontoret.

Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena har behandlats i den all­

männa motiveringen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ifråga­

satt att redares arbetsgivaruppgifter skall lämnas separat för varje fartyg.

Detta torde dock vålla sådana svårigheter, att någon skyldighet av detta slag

inte bör åläggas redarna.

7 §•

Bestämmelserna i denna paragraf om skyldighet för arbetsgivare och ar­

betstagare att efter anmaning lämna de upplysningar, som erfordras för be­

räkning av avgiftsunderlag, torde inte fordra närmare kommentar.

Reglerna i tredje stycket handlar om bokföringsgranskning och hänvisar

till 78 § 1 mom. uppbördsförordningen. Enligt detta författningsrum ålig­

ger det arbetsgivare, som är skyldig att föra handelsböcker, ävensom annan

arbetsgivare, vilken har att verkställa skatteavdrag å arbetstagares lön och

för vilken den utbetalade lönen utgör omkostnad i förvärvskälla, att till­

handahålla sin bokföring och vissa anteckningar rörande skatteavdrag för

kontroll å verkställandet av sådant avdrag. Kontrollen skall såvitt möjligt

ske på sådant sätt och på sådan tid, att den inte förorsakar hinder i verk­

samheten för den som är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren så begär

och detta lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Har

handelsböcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skall de

återställas så snart ske kan. Meddelande om resultatet av kontrollen skall

snarast lämnas arbetsgivaren. Motsvarande skall alltså gälla beträffande

kontroll av uppgiftsskyldighet enligt förevarande förordning.

Reglerna om bokföringsgranskning i 40 § yrkesskadeförsäkringslagen

synes böra kvarstå med hänsyn till försäkringarna i de s. k. socialförsäk­

ringsbolagen.

12 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 saml. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

8—9 §§.

Dessa paragrafer torde inte kräva någon förklaring utöver vad som fram­

går av den allmänna motiveringen.

10

§.

I denna paragraf har upptagits bestämmelse om skönsuppskattning av

avgiftsunderlag, varvid reglerna om skönstaxering i 21 § taxeringsförord-

ningen fått tjäna som förebild.

11—12

§§.

Dessa paragrafer har utformats efter mönster av 65 § och 69 § 1 mom.

taxeringsförordningen.

13 §.

Första punkten i första stycket motsvarar 91 § taxeringsförordningen.

I andra punkten har upptagits en med regeln i 7 § första stycket andra

punkten förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension korresponderande

bestämmelse om ändring av avgiftsunderlag till följd av ändrad beräkning

av pensionsgrundande inkomst.

Till andra stycket i förevarande paragraf har 115 § taxeringsförordningen

stått modell.

14 §.

För avgiftsunderlagets vidkommande har i denna paragraf skapats mot­

svarighet till reglerna om eftertaxering i 114 och 115 §§ taxeringsförord­

ningen.

15 §.

Viss förebild till denna paragraf har hämtats från 92 § taxeringsförord­

ningen.

16—19 §§.

Beträffande dessa paragrafer hänvisas till den allmänna motiveringen.

20—21

§§.

Dessa paragrafer, för vilka 13 § respektive 45 § 1 mom. uppbördslorord-

ningen stått modell, har kommenterats i den allmänna motiveringen.

22—24 §§.

Stadgandena i förevarande paragrafer torde inte tarva någon kommentar.

25 §.

Första stycket i denna paragraf, som innehåller regler om betalning av

arbetsgivaravgift till riksförsäkringsanstalten å särskilda uppbördsterminer,

har behandlats i det föregående.

179

Om det avgiftsbelopp, som skall betalas under visst år, ändras under

samma år genom beslut om jämkning av däri ingående preliminär avgift

eller om nedsättning av däri ingående slutlig avgift, bör det belopp, som

återstår att betala efter beslutet, erläggas i enlighet med vad riksförsäkrings-

anstalten bestämmer med iakttagande av att såsom senaste inbetalningsdag

eller senaste inbetalningsdagar föreskrives den 18 i inbetalningsmånad

eller på varandra följande inbetalningsmånader, som angives i första stycket

och som infaller under återstoden av året. Det sagda bör även gälla i fråga

om preliminär avgift som debiteras under utgiftsåret. Regler av detta inne­

håll återfinnes i andra stycket.

Utöver redan debiterad slutlig avgift kan arbetsgivare komma att bli på­

förd tillkommande avgift, exempelvis på grund av att avgiftsunderlaget

höjts. Tillkommande avgift bör uppbäras av riksförsäkringsanstalten även

om fråga är om mindre arbetsgivare. Avgiften bör enligt riksförsäkrings-

anstaltens bestämmande erläggas senast den 18 i inbetalningsmånad eller

på varandra följande inbetalningsmånader, som förut angivits, dock att

avgiften inte bör fördelas till betalning vid flera än sex inbetalningstillfällen.

Härom stadgas i paragrafens tredje stycke.

Infaller den 18 å söndag eller därmed jämställd dag, kan betalning ske å

nästa vardag enligt lagen om beräkning av lagstadgad tid.

26 §.

Denna paragraf handlar om anstånd med erläggande av avgift, som upp-

bäres av riksförsäkringsanstalten. För reglerna i första stycket har redo­

gjorts i samband med den allmänna motiveringen. Föreskrifterna i andra

—fjärde styckena har 51 § uppbördsförordningen som förebild.

I detta sammanhang må framhållas, att anstånd med erläggande av arbets­

givaravgift, som uppbäres i samband med de allmänna skatterna, kommer

att följa uppbördsförordningens regler om anstånd med inbetalning av skatt.

Centrala uppbördsnämnden och Föreningen Sveriges kronokamrerare har

anmärkt, att dessa regler inte är tillämpliga på anstånd i det fall att arbets­

givaren sökt rättelse i eller anfört besvär över avgiftspåföringen. Nämnden

föreslår därför en särskild regel för dylika fall. Då något praktiskt behov

av en sådan bestämmelse knappast torde föreligga, har den inte upptagits i

departement sförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

27—28 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer torde inte behöva förklaras närmare.

29 §.

Denna paragrafs första stycke motsvarar de bestämmelser, som nu finns

i 5 § 2 mom. andra stycket förordningen om uppbörd av vissa försäkrings­

180

avgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbets­

givare jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. Med anledning av ett

av riksförsäkringsanstalten uttalat önskemål att indrivningshandlingar

skall få upprättas särskilt för varje stad, köping och landskommun, har den

nuvarande föreskriften om att dessa handlingar skall upprättas särskilt för

varje utmätningsmansdistrikt fått utgå.

I andra stycket av förevarande paragraf har intagits en bestämmelse av

innebörd att avgifter och bidrag till de olika socialförsäkringar, för vilka

arbetsgivaravgift uppbäres, skall anses ingå i de oguldna avgiftsbelopp, som

skall indrivas, i samma proportion som i hela arbetsgivaravgiften.

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

30 §.

Förevarande paragraf har för närvarande en motsvarighet i 5 § 2 mom.

tredje stycket i den under 29 § omförmälda förordningen om uppbörd av

vissa avgifter och bidrag. Från Stockholms stads sida har anmärkts, att be­

stämmelserna om preskription i 71 § uppbördsförordningen, till vilka hän­

visning här är gjord, synes lämpa sig mindre väl för arbetsgivaravgifterna

med hänsyn till att preskriptionstiden är anknuten till utgången av upp-

bördsförordningens uppbördsår, som omfattar tiden fr. o. in. mars t. o. in.

februari. Härtill må anföras, att föreskriften om att 71 § skall äga motsva­

rande tillämpning torde få tolkas så att med uppbördsår för arbetsgivar­

avgifter, som uppbäres av riksförsäkringsanstalten, förstås kalenderår, var­

under avgift skolat erläggas.

31 §.

I denna paragraf återfinnes bestämmelser om restitution av för mycket

erlagd arbetsgivaravgift, som uppburits av riksförsäkringsanstalten. Bestäm­

melserna i andra stycket har en motsvarighet i 68 § 4 mom. uppbördsförord­

ningen.

Räntereglerna i tredje och fjärde styckena har berörts i det föregående.

I överensstämmelse med vad som gäller vid skatterestitution har i tredje

stycket föreskrivits, att räntebelopp jämkas till närmast högre hela krontal

och att räntebelopp under 5 kr. ej utbetalas. Bestämmelserna i fjärde stycket

om förfarandet vid restitution till en del av avgift, som erlagts i flera poster,

har en bestämmelse i 69 § 2 mom. uppbördsförordningen som förebild.

32 §.

Beträffande de avgifter, som staten har att erlägga i egenskap av arbets­

givare, skall denna förordning inte äga tillämpning. Det får ankomma på

Konungen att utfärda föreskrifter om hur dessa avgifter skall beräknas och

redovisas.

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

33 §.

Denna paragraf upptar bestämmelser om straff för den som i handling

till ledning för beräkning av avgiftsunderlag uppsåtligen eller av grov oakt-

samhet lämnar oriktig uppgift, ägnad att leda till frihet från arbetsgivar­

avgift eller för låg sådan. Bestämmelserna är uppbyggda efter mönster av

skattestrafflagens regler. Dock har även för uppsåtligt brott maximum för

frihetsstraffet satts till fängelse 6 månader.

Besvärssakkunniga anser, att denna paragraf bör utgå eller möjligen

ersättas av en hänvisning till skattestrafflagen. Enligt de sakkunnigas åsikt

är nämligen skattestrafflagen tillämplig på arbetsgivaravgifterna, eftersom

dessa utgör sådan allmän avgift, som i sagda lag likställes med skatt.

Svenska arbetsgivareföreningen avvisar bestämt systemet med normerade

böter. Vidare anser föreningen, att endast uppsåtligt brott bör föranleda

frihetsstraff och att oaktsamhet bör bestraffas med dagsböter. För undvi­

kande av missförstånd bör enligt föreningens uppfattning i propositionen

uttalas, att vid tillämpning av skattestrafflagen avgift enligt TPL icke skall

medräknas för bestämmande av böter, enär denna avgift inte är allmän av­

gift.

Det synes vara tvivel underkastat om arbetsgivaravgifterna verkligen som

besvärssakkunniga anser är att hänföra till allmän avgift i skattestraff­

lagens mening. I varje fall torde avgifterna till yrkesskadeförsäkringen och

bidragen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna hittills knappast ha an­

setts vara av denna karaktär. Även bortsett från vad nu sagts synes det

önskvärt att lämnande av oriktiga uppgifter, ägnade att leda till frihet från

arbetsgivaravgift eller för låg sådan avgift, bestraffas enligt bestämmelser

i förevarande förordning. Straffskalan i denna paragraf, som överensstäm­

mer med administrationsnämndens förslag, torde därvid vara lämplig. Då

arbetsgivaravgifterna i många fall torde komma att för en arbetsgivare

uppgå till större belopp än skatterna, synes normerade böter böra ingå i

straffskalan. Givetvis skall inte avgift enligt TPL beaktas vid bestämmande

av böter eller straffskatt enligt skattestrafflagen.

Bestämmelserna i denna paragraf bör självfallet även avse avgiftsunderlag

för beräkning av yrkesskadeförsäkringsavgift, som ingår i arbetsgivaravgift.

Stadgandet i 57 § andra stycket yrkesskadeförsäkringslagen skall alltså inte

tillämpas samtidigt med förevarande paragraf. Detta torde stå klart utan

att, som administrationsnämnden föreslagit, ändring behöver vidtagas i

det nämnda lagrummet i yrkesskadeförsäkringslagen.

34 §.

Förevarande paragraf har utformats huvudsakligen efter mönster av

120 och 122 §§ taxeringsförordningen. Anmälan till åtal för förseelse som

här avses synes böra göras av riksförsäkringsanstalten.

182

35 §.

Reglerna i denna paragraf om storleken av vitesbelopp överensstämmer

med motsvarande i 123 § taxeringsförordningen. I enlighet med vad som

föreslagits av riksskattenämnden och Svenska arbetsgivareföreningen har

stadgats att ett förelagt vite skall utdömas av allmän domstol. Av allmänna

rättsregler följer att domstolen härvid äger bedöma, huruvida och till vilket

belopp vitet bort föreläggas.

36 §.

Bestämmelserna om möjlighet att söka rättelse i avgiftspåföring har sin

motsvarighet i 6 § förordningen om uppbörd av vissa försäkringsavgifter

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och av bidrag från arbetsgivare jäm­

likt lagen om allmän sjukförsäkring m. m. Är det fråga om storleken av av­

giftsunderlag och har arbetsgivaren fått särskild underrättelse enligt någon

av 12—14 §§, äger han inte söka rättelse enligt förevarande stadgande. Ar­

betsgivaren har då haft möjlighet att genom besvär enligt 38 § överklaga

beslutet om avgiftsunderlagets beräkning.

37 §.

Beslut om föreläggande av vite och beslut i fråga om anstånd med avläm­

nande av arbetsgivaruppgift kan inte överklagas. Däremot har i överens­

stämmelse med önskemål, som uttalats under remissbehandlingen, talan

mot beslut i ärende om anstånd med erläggande av arbetsgivaravgift ansetts

böra få fullföljas.

38 §.

Beträffande denna paragraf, som motsvarar 11 § fjärde—sjätte styckena

i förordningen angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, torde få hänvisas till vad

som anförts vid sistnämnda paragraf. Bestämmelsen att riksförsäkringsan-

staltens beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan torde inte

innebära att försäkringsrådet saknar möjlighet att i avbidan på besvärens

provning förordna om anstånd med åtgärder för verkställighet av riks-

försäkringsanstaltens beslut.

39—42 §§.

Stadgandena i dessa paragrafer, som avser de försäkrades egna avgifter

enligt TPL, kallade tilläggspensionsavgifter, har behandlats i den allmänna

motiveringen. Hänvisningen till uppbördsförordningen i 39 § innebär bl. a.,

att klagan över lokal skattemyndighets beslut om debitering av tilläggspen­

sionsavgift skall föras i samma ordning som besvär över beslut om debite­

ring av skatt. Talan föres alltså hos länsstyrelsen och därifrån vidare till

kammarrätten och regeringsrätten. Detsamma gäller enligt 42 § besvär

över beslut angående omdebitering i anledning av att tilläggspensionsavgift

inte erlägges inom den i 40 § angivna betalningsfristen. Vid besvär över

debitering av tilläggspensionsavgift kan storleken av det belopp, varå den­

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

183

samma skall beräknas, d. v. s. den del av den pensionsgrundande inkomsten

som härrör från inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, inte

komma under bedömande. Denna fråga kan endast prövas vid besvär över

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt förordningen angående

sådan beräkning.

43 §.

Denna paragraf motsvarar 10 § förordningen angående beräkning av pen­

sionsgrundande inkomst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggs­

pension.

44 §.

Angående denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

45 §.

Om förevarande paragraf gäller vad som anförts vid 12 § förordningen

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension.

övergångsbestämmelser

Denna förordning skall äga tillämpning å avgifter avseende 1960 och

senare år. Härför erfordras vissa regler av övergångsnatur.

Beträffande bestämmelserna under punkten 3 må anföras, att eftersom

den preliminära avgiften enligt huvudregeln i 20 § skall påföras med belopp

motsvarande den slutliga avgiften för året två år före det, under vilket den

preliminära avgiften skall betalas, de preliminära avgifterna för åren 1960

och 1961 skulle få beräknas till samma belopp som de slutliga avgifterna

för år 1958 respektive år 1959. I dessa slutliga avgifter ingår emellertid ej

någon avgift till tilläggspensioneringen. På grund härav föreslår administra-

tionsnämnden följande regler om beräkningen av de preliminära avgif­

terna för åren 1960 och 1961. För år 1960 skulle den preliminära pensions­

avgiften kunna beräknas på grundval av underlaget för det slutliga bidraget

till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för år 1958. Vid en sådan beräk­

ning kan det för år 1960 gällande 3-procentiga pensionsavgiftsuttaget inte

tillämpas, eftersom hänsyn måste tagas till basbeloppsavdraget. I proposi­

tionen 1959: 100 s. 69 har avgiftsuttaget, om man räknar på hela lönesum­

man vid oförändrad lönenivå, beräknats till 1,9 procent. Nämnda pro­

centsats synes kunna begagnas även i detta sammanhang. Bidraget till sjuk-

och moderskapsförsäkringarna motsvarar 1,14 procent av lönerna upp till

15 000 kr. Till tilläggspensioneringen samt sjuk- och moderskapsförsäk­

ringarna skulle därför under år 1960 preliminärt kunna erläggas 1,9 + 1,14

= 3,04 procent av underlaget för det slutliga bidraget till sjuk- och moder­

skapsförsäkringarna för år 1958. Eftersom storleken av sistnämnda slutliga

bidrag redan är känd när den preliminära arbetsgivaravgiften för år 1960

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

184

skall beräknas, kan denna avgift uträknas på det enklare sättet att det slut­

liga bidraget till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för 1958 multipliceras

med 2,7. På motsvarande sätt kan den preliminära avgiften för 1961 enligt

förevarande förordning beräknas med utgångspunkt från det slutliga bi­

draget till sjuk- och moderskapsförsäkringarna för år 1959 med iakttagande

av att pensionsavgiften skall utgå efter 4 i stället för 3 procent. Först­

nämnda siffra antages i propositionen 1959: 100 motsvara 2,6 procent av

hela lönesumman. Preliminärbeloppet för år 1961 kan då angivas som pro­

dukten av 3,3 och det slutliga bidraget för år 1959.

Nämndens förslag har lämnats utan erinran i remissyttrandena och jag

tillstyrker detsamma. Skulle den föreslagna schablonmetoden medföra

att den preliminära avgiften för åren 1960 och 1961 blir för hög, har arbets­

givaren möjlighet att få den preliminära avgiften särskilt beräknad eller

jämkad enligt de i denna förordning föreslagna reglerna. De förordade över­

gångsbestämmelserna skall gälla även redares preliminära arbetsgivarav­

gifter för 1960 och 1961, som inte påverkas av den särskilda förordningen

om redares arbetsgivaravgifter i vissa fall. Något uttryckligt stadgande här­

om, vilket Sveriges redareförening uttalat sig för, synes inte nödvändigt.

Reglerna i det närmast efter punkten 6 följande stycket är föranledda av

att kollektivavtal om undantagande från försäkringen för allmän tilläggs­

pension med verkan från och med den 1 januari 1960 kan träffas intill ut­

gången av juni 1961, då arbetsgivaruppgift för 1960 redan skall vara avläm­

nad och avgiftsunderlag kan ha fastställts med beaktande av lön, som en­

ligt avtalet inte skall grunda rätt till allmän tilläggspension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslaget till förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen o in försäkring för all-

män tilläggspension, m. m.

i §•

Eftersom denna författning inte stadgar någon ny avgiftsskyldighet utan

avser beräkningen i vissa fall av avgifter enligt TPL och bidrag enligt la­

garna om sjukförsäkring och moderskapshjälp har benämningen förord­

ning ansetts riktigare än titeln lag, som föreslogs av utredningsmannen.

Hänvisningen till 1 § första stycket sjömansskatteförordningen innebär som

framgått av den i det föregående lämnade redogörelsen för utredningsman­

nens förslag, att förordningen är tillämplig på avgift för lön till ombord­

anställda på svenska handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100

registerton, vilka huvudsakligen nyttjas i närfart eller fjärrfart. Med när­

fart förstås fart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utom-

skärs vid kusterna samt fart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan

utländska hamnar, dock ej fart bortom linjen Hanstholm—Lindesnäs eller

bortom Cuxhaven. Till fjärrfart hänföres fart helt eller delvis bortom

angivna linje eller bortom Cuxhaven.

2

§.

Denna paragraf innehåller reglerna om bestämmande av den särskilda

lägre procentsatsen för uttaget av de ifrågavarande avgifterna och bidragen

avseende lön till arbetstagare som i 1 § sägs. Vad gäller avgiftsuttaget till

tilläggspensioneringen har dessa bestämmelser behandlats i den allmänna

motiveringen. Samma regler skall tillämpas beträffande bidragen till sjuk-

och moderskapsförsäkringarna, varvid den procentsats, som skall nedsättas

enligt bestämmelserna i förevarande paragraf, utgör summan av de i 38 §

sjukförsäkringslagen och 12 § lagen om moderskapshjälp angivna procent­

talen eller 1,14. Procentsatserna för redarnas avgifter och bidrag synes böra

beräknas med två decimaler.

3 §•

Förevarande paragraf innehåller stadgandena om underlaget för avgift

till tilläggspensioneringen och motsvarar första stycket i 33 § TPL. Bestäm­

melserna i tredje stycket i sistnämnda lagrum har ingen motsvarighet i

fråga om avgiftsunderlag enligt denna förordning. Beträffande de undantag

från huvudregeln i TPL som sålunda gäller hänvisas till den allmänna

motiveringen.

4 §•

Bestämmelserna i denna paragraf om underlaget för bidraget till kost­

naderna för sjukförsäkringen och moderskapshjälpen överensstämmer med

den lydelse, som i det följande kommer att föreslås för 38 § första stycket

lagen om allmän sjukförsäkring, bortsett från att enligt förevarande para­

graf även lön under 300 kr. ingår i det belopp å vilket bidraget beräknas.

Detta undantag från huvudregeln har en motsvarighet i 3 § beträffande

underlaget för avgifterna till tilläggspensioneringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

185

5—6 §§.

Dessa stadganden torde inte tarva särskild kommentar.

Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen

25 §.

Med hänsyn till att de allmänna självdeklarationerna skall ligga till

grund för bestämmande av pensionsgrundande inkomst enligt TPL har

andra stycket i denna paragraf undergått en omformulering.

37 §.

I förevarande paragraf, som stadgar skyldighet att utan anmaning av­

lämna kontrolluppgifter till ledning vid inkomsttaxeringen, har som ett

nytt femte stycke i 2 mom. upptagits den i den allmänna motiveringen

omförmälda föreskriften att arbetsgivare i kontrolluppgiften skall ange,

huruvida han har att för utgivna belopp erlägga arbetsgivaravgift enligt

186

TPL. Denna skyldighet gäller givetvis även staten, ehuru dess avgifter beräk­

nas och redovisas enligt andra regler än övriga arbetsgivares. I anledning av

en av riksskattenämnden uttalad tveksamhet kan nämnas, att kontrollupp­

giften bör innehålla upplysning om det kontanta lönebelopp, för vilket

arbetsgivaren har att erlägga avgift. Värdet av kost och bostad behöver inte

anges i uppgifterna.

Till sista stycket i 2 mom. har fogats en bestämmelse om att kontroll­

uppgift som arbetsgivare, vilken är bunden av kollektivavtal om undanta­

gande från försäkringen för allmän tilläggspension, avlämnar beträffande

arbetstagare, på vilken avtalet är tillämpligt, skall vara märkt på särskilt

sätt. Föreskrifter härom torde få meddelas av riksskattenämnden.

I ett nytt 5 mom. i paragrafen har föreskrivits skyldighet för den som

har att avlämna kontrolluppgift enligt 1 mom. första, andra eller sjunde

punkten att till inkomsttagaren översända ett exemplar av uppgiften före ut­

gången av januari månad under taxeringsåret. Vidare upptar 5 mom. en

erinran om skyldigheten att foga kontrolluppgift vid arbetsgivaruppgift

enligt förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension, m. m.

39 §.

Reglerna i denna paragraf, som handlar om kontrolluppgifter vilka skall

avgivas efter anmaning, har i 1 m o m. kompletterats på sätt som motsva­

rar det nya femte stycket i 37 § 2 mom.

Enligt 71 § andra stycket taxeringsförordningen skall, där länsstyrelsen

ej annorlunda föreskriver, deklarationer och andra handlingar, som inkom­

mit till taxeringsnämnd, överlämnas till länsstyrelsen senast den 15 juli

under taxeringsåret. Uppbördsorganisationskommittén anser, att detta stad­

gande bör ändras med hänsyn till att de lokala skattemyndigheterna måste

ha tillgång till taxeringsmaterialet ända till september.

Någon ändring av ifrågavarande bestämmelse synes inte erforderlig.

Önskar länsstyrelse, att deklarationerna på ett tidigt stadium överlämnas

till länsstyrelsen, torde successiva leveranser från de lokala skattemyn­

digheterna kunna göras. Givetvis måste emellertid länsstyrelserna begagna

sin möjlighet att medge insändande senare än den 15 juli på sådant sätt, att

de lokala skattemyndigheterna i vart fall har möjlighet att bedriva arbetet

med fastställande av pensionsgrundande inkomst till utgången av september.

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslaget till förordning om ändring i uppbördsförordningeu

1

§•

Ändringarna i uppbördsförordningen är föranledda av de i det föregående

framlagda förslagen om att de försäkrades egna avgifter till tilläggspensio­

187

neringen och de mindre arbetsgivarnas arbetsgivaravgifter skall uppbäras i

samband med de allmänna skatterna. Enligt ändringen i denna paragraf

skall alltså de nämnda avgifterna i uppbördshänseende räknas som skatt. I

överensstämmelse med terminologin i förordningen angående uppbörd av

avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

benämnes försäkrads egen avgift tilläggspensionsavgift. För avgift till folk­

pensioneringen har införts termen folkpensionsavgift.

2

§•

I 3 m o m. av denna paragraf har som ett nytt andra stycke införts den i

den allmänna motiveringen behandlade regeln att erlagd skatt, vari tilläggs­

pensionsavgift ingår, i första hand skall anses utgöra betalning av tilläggs-

pensionsavgiften.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

3, 4, 25 och 27 §§.

De i förevarande paragrafer vidtagna ändringarna torde inte kräva någon

förklaring.

Förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

Dessa ändringar är föranledda av att uppgifter om anlitad arbetskraft

m. m. inte längre skall lämnas i samband med mantalsskrivningen.

Förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen onTallmän sjukförsäkring och lag

angående ändrad lydelse av 12 § lagen om moderskapshjälp

I den allmänna motiveringen har föreslagits, att arbetsgivarbidragen till

sjuk- och moderskapsförsäkringarna inte skall utgå på alla utgivna natura­

förmåner utan endast på naturaförmåner i form av kost eller bostad även­

som att vid beräkning av bidragen skall bortses från arbetstagare, vars lön

under året ej uppgått till 300 kr. Dessa förslag medför vissa ändringar av

38 § lagen om sjukförsäkring och av 12 § lagen om moderskapshjälp.

Enligt 38 § sjukförsäkringslagen skall, om arbetsgivarens yrkesskadeför-

säkringsavgift grundas på särskild beräkning av arbetstagares lön, den

sålunda beräknade lönen ligga till grund jämväl vid beräkningen av arbets-

givarbidrag till sjukförsäkringen. Härmed åsyftas att den schablonmetod,

som för närvarande användes för beräkning av de mindre arbetsgivarnas

yrkesskadeförsäkringsavgifter, även skall begagnas vid beräkningen av

samma arbetsgivares bidrag till sjukförsäkringen. I det föregående har för­

ordats, att schablonmetoden ej längre skall användas utan att i stället de

verkliga löneutgifterna skall ligga till grund för beräkningen även av de

mindre arbetsgivarnas avgifter och bidrag. På grund härav bör ifråga­

varande bestämmelse upphävas.

Vidare stadgas i 38 § sjukförsäkringslagen, att för beräkning av natura­

188

förmåner skall gälla vad i 8 § samma lag sägs. Av hänvisningen följer att

naturaförmånerna vid beräkningen av arbetsgivarbidragen skall uppskat­

tas efter de regler som tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Även detta stadgande bör upphävas. En föreskrift om beräkning av värdet

av kost och bostad återfinnes i 4 § förordningen angående uppbörd av av­

gifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

Vid beräkning av underlaget för bidrag av här ifrågavarande slag skall

enligt 38 § sjukförsäkringslagen hänsyn inte tagas bl. a. till arbetstagare,

som är utländsk sjöman, vilken ej är mantalsskriven i riket. I det föregå­

ende har föreslagits en särskild förordning angående redares avgift i vissa

fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m. Denna för­

ordning innehåller vissa särskilda bestämmelser, avseende bl. a. arbets­

givarbidragen enligt lagarna om sjukförsäkring och moderskapshjälp. Be­

stämmelserna tar hänsyn till det förhållandet att utländska, här i riket inte

mantalsskrivna sjömän utgör en stor del av bemanningen på svenska han­

delsfartyg. Den nämnda regeln i 38 § sjukförsäkringslagen bör därför utgå.

I stället bör i paragrafen liksom i 12 § lagen om moderskapshjälp införas

en erinran om att särskilda regler gäller för beräkning av arbetsgivares bi­

drag avseende lön till vissa sjömän.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om förmånsrätt för skat­

ter samt avgifter och bidrag av vissa slag. Denna förmånsrätt gäller efter

övriga förmånsrätter. De avgifter och bidrag, för vilka förmånsrätt åtnjutes

enligt 12 § första stycket, är folkpensionsavgift, sjukförsäkringsavgift för

den obligatoriska försäkringen enligt lagen om allmän sjukförsäkring, ar-

betsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna, av statsverket

förskjutna försäkrings- och tilläggsavgifter enligt lagen om yrkesskadeför­

säkring samt avgiftstillägg jämlikt lagen angående omreglering av vissa

ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. in.

Förmånsrätten åtnjutes endast om skatterna, avgifterna eller bidragen

enligt verkställd debitering förfallit till betalning innan beslutet om egen­

domens avträdande till konkurs meddelas men ej tidigare än två år före

konkursansökningens ingivande. Förmånsrätten må inte åtnjutas för ut-

skylder eller avgifter, som påförts på grund av eftertaxering och som eljest

skolat förfalla till betalning före den tid, för vilken förmånsrätten enligt

vad nyss sagts åtnjutes.

Samma förmånsrätt tillkommer enligt 12 § andra stycket kronan för

fordran å belopp, som innehållits genom skatteavdrag för utskylder, avgif­

ter eller bidrag, vilka avses i första stycket, eller på grund av införsel för

utskylder och allmänna avgifter, dock endast i den mån innehållandet skett

innan beslutet om egendomens avträdande till konkurs meddelas men ej

tidigare än två år före konkursansökningens ingivande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1959

189

Enligt administrationsnämndens förslag bör såväl de försäkrades egna av­

gifter som arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen i förmånsrätts-

hänseende jämställas med de skatter, avgifter och bidrag som åtnjuter för­

månsrätt enligt 12 § första stycket.

Mot förslaget att avgifterna till tilläggspensioneringen skall bli förmåns-

berättigade har inte rests någon invändning i remissyttrandena. Länssty­

relsen i Östergötlands län framhåller dock, att spörsmålet om förturs­

rätten mellan skatt och arbetsgivaravgifter inte löses genom den föreslagna

ändringen i 17 kap. 12 § handelsbalken, som föreskriver lika förmånsrätt.

Länsstyrelsen anser, att frågan är av ej ringa ekonomisk räckvidd och för­

tjänar särskild uppmärksamhet, då den har stor betydelse för skatteindriv-

ningen. Hovrätten över Skåne och Blekinge erinrar om att det i ett nytt

stycke i 2 § 3 mom. uppbördsförordningen föreslås, att för visst år erlagd

preliminär eller kvarstående skatt i första hand skall anses utgöra betal­

ning av tilläggspensionsavgift för året och att i fråga om erlagd tillkom­

mande skatt motsvarande skall gälla beträffande tilläggspensionsavgift, som

ingår i den tillkommande skatten. Den sålunda förordade principen har

däremot icke kommit till uttryck i förslaget till ändring av 17 kap. 12 §

handelsbalken, vilket lagrum tvärtom stadgar lika rätt sinsemellan för

däri angivna skatter och avgifter. Hovrätten ifrågasätter därför om inte,

för att såvitt möjligt tillgodose den enskildes intresse av att få tillgodoräkna

pensionspoäng, tilläggspensionsavgift för konkursgäldenärer bör erhålla

förmånsrätt framför de övriga, i lagrummet angivna skatter och avgifter

som är att hänföra till skatt i uppbördsförordningens mening.

I överensstämmelse med vad administrationsnämnden föreslagit torde

såväl de försäkrades egna som arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensione­

ringen böra erhålla förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken. Bestäm­

melserna i 12 § första stycket kommer givetvis även att avse de avgifter till

tilläggspensioneringen och bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna,

å vilka den i det föregående föreslagna förordningen angående redares av­

gift i vissa fall enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m.

är tillämplig.

Det synes i detta sammanhang inte böra komma i fråga att ändra på

regeln om lika förmånsrätt sinsemellan för de skatter, avgifter och bidrag,

som angives i paragrafen. Vad särskilt gäller det av hovrätten över Skåne

och Blekinge berörda spörsmålet bör anmärkas, att ingenting torde hindra

att belopp, som med tillämpning av förevarande lagrum inflyter för skatter

och avgifter, vilka tillsammans ingår i preliminär, kvarstående eller till­

kommande skatt, av uppbördsmyndigheten anses i första hand utgöra betal­

ning av tilläggspensionsavgift på sätt sägs i det föreslagna andra stycket

i 2 § 3 mom. uppbördsförordningen. Ett dylikt förfarande synes böra iakt­

tagas.

Enligt 14 § i förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt

190

lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. må avgiftsunderlag,

varå arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen, arbetsgivarbidrag till sjuk-

och moderskapsförsäkringarna samt yrkesskadeförsäkringsavgift till riks-

försäkringsanstalten skall beräknas, under vissa förutsättningar bestäm­

mas i efterhand. Sådant bestämmande av avgiftsunderlag i efterhand har

samma karaktär som eftertaxering. Gällande inskränkning av förmåns­

rätten för utskylder och avgifter, som påförts på grund av eftertaxering,

torde därför böra avse även avgifter eller bidrag vilka påförts för avgifts­

underlag som nyss sagts.

I det föregående har föreslagits, att statsverket ej längre skall för­

skjuta försäkrings- och tilläggsavgifter enligt lagen om yrkesskadeförsäk­

ring och avgiftstillägg jämlikt lagen angående omreglering av vissa ersätt­

ningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m. m. Bestämmel­

serna i 12 § första stycket torde därför av formella skäl böra ändras så att

den nu stadgade förmånsrätten för av statsverket förskjutna sådana av­

gifter m. m. i stället kommer att avse avgift för obligatorisk försäkring i

riksförsäkringsanstalten enligt lagen om yrkesskadeförsäkring jämte nyss­

nämnda tilläggsavgift och avgiftstillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar

Arbetsgivaruppgifterna och övriga uppgifter som avlämnats till ledning

för beräknande av arbetsgivaravgift enligt förordningen angående uppbörd

av avgifter enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m.

torde böra erhålla samma sekretesskydd som de allmänna självdeklara­

tionerna och andra uppgifter för inkomsttaxeringen. Enahanda sekretess­

skydd bör beredas handling, som upprättats vid kontroll av arbetsgivarupp-

gift. I viss mån tveksamt torde vara, huruvida de inkomstkort, som upprättas

vid beräkning av pensionsgrundande inkomst, jämte skriftväxling i sam­

band med sagda beräkning bör få sekretesskydd. I det stora flertalet fall

torde dessa kort inte komma att innehålla inkomstuppgifter av annan ka­

raktär än de som finns i exempelvis inkomstlängderna vilka är offentliga

handlingar. Med hänsyn till de anteckningar, som lokal skattemyndighet

skall göra på inkomstkortet vid avvikelse från den försäkrades inkomstför­

delning i självdeklarationen m. in., har emellertid övervägande skäl ansetts

tala för att nu ifrågavarande handlingar erhåller samma sekretesskydd som

självdeklarationerna och andra uppgifter för inkomsttaxeringen. Förevaran­

de lagrum har underkastats ändring i enlighet med vad nu sagts. Det bör

påpekas, att registren över pensionsgrundande inkomst, pensionspoäng

m. m. givetvis inte kommer att vara sekretessbelagda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

191

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

35 §.

Ändringen i förevarande paragrafs 5 in o m. beror på den ändring, som i

det följande föreslås i 46 § 2 mom.

46 §.

I likhet med t. ex. yrkesskadeförsäkringsavgifterna och arbetsgivarbidra-

gen till sjuk- och moderskapsförsäkringarna utgör arbetsgivaravgifterna till

tilläggspensioneringen avdragsgilla utgifter i den eller de förvärvskällor, vari

arbetstagarna varit sysselsatta. För avdragsrätten kräves inte någon änd­

ring av skatteförfattningarna. Avser avgifterna personliga tjänare eller är

de eljest inte hänförliga till någon viss förvärvskälla, får de ej avdragas vid

inkomsttaxeringen.

Försäkrads egen avgift till tilläggspensioneringen, tilläggspensionsavgift,

bör liksom andra pensionsavgifter få avdragas vid inkomsttaxeringen. På

grund av att tilläggspensionsavgiften och folkpensionsavgiften uppbäres på

samma sätt, nämligen vid den allmänna skatteuppbörden, torde avdrags­

rätten för tilläggspensionsavgift böra utformas på samma sätt som avdrags­

rätten för folkpensionsavgift. I anledning härav föreslås sådan ändring av

2 mom. första stycket i denna paragraf att skattskyldig, som varit bosatt

här i riket under hela beskattningsåret, får under allmänna avdrag åtnjuta

avdrag för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående tilläggspen­

sionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige.

53 §.

I denna paragrafs 1 m o in. har, förutom att en av ändringarna i 46 §

2 mom. och 35 § 5 mom. betingad förändring vidtagits, införts bestämmelse

om skattefrihet för den i 31 § TPL omförmälda allmänna pensionsfonden

såvitt angår annan inkomst än inkomst av fastighet. Av reglementet angå­

ende allmänna pensionsfondens förvaltning framgår, att fonden endast un­

dantagsvis kan förvärva fast egendom.

Anvisningarna till 31 §

Pension utgör enligt gällande bestämmelser i sin helhet skattepliktig in­

komst för mottagaren och hänföres till inkomst av tjänst. Med pension för­

stås enligt första punkten av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen

dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av före­

gående tjänsteförhållande, dels belopp som utgår enligt lagen om folkpen­

sionering, dels ock belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring vare

sig denna tagits i samband med tjänst eller annorledes. Liksom annan pen­

sion bör pension enligt TPL i sin helhet beskattas hos mottagaren. Begrep­

pet försäkring i nämnda lags mening är emellertid inte liktydigt med mot­

192

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1959

svarande begrepp i lagarna om försäkringsavtal och om försäkringsrörelse.

Tilläggspensionen kan sålunda inte anses utgå på grund av pensionsförsäk­

ring. Ej heller i övrigt kan tilläggspensionen inrymmas under kommunal­

skattelagens definition av pension. Förevarande anvisningar har därför änd­

rats så att med pension skall förstås jämväl belopp som utgår enligt TPL.

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordningen om

statlig inkomstskatt

4 §•

Paragrafens 1 m o in. har i andra stycket undergått en ändring motsva­

rande den som vidtagits i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen.

Den sålunda föreslagna avdragsrätten för tilläggspensionsavgift kommer,

såsom även är fallet beträffande avdragsrätten för folkpensionsavgift, inte

att gälla den som är bosatt utomlands. Beträffande folkpensionsavgiften

saknar detta betydelse, eftersom sådan avgift ej påföres den som inte är

mantalsskriven här i riket för året näst före taxeringsåret. Tilläggspensions­

avgift skall däremot erläggas av en utomlands bosatt försäkrad för sådan

inkomst av annat förvärvsarbete, för vilken han är skattskyldig i Sverige.

I princip torde avdragsrätt för tilläggspensionsavgift böra tillkomma även

utomlands bosatta försäkrade. Avdragsrätten är för deras del mest ange­

lägen såvitt gäller taxeringen till statlig inkomstskatt. I fråga om taxe­

ringen till kommunal inkomstskatt torde avdragsrätten vara av mindre eko­

nomisk betydelse. Vidare skulle en avdragsrätt i sistnämnda hänseende

medföra vissa komplikationer, t. ex. beträffande överförande av ej utnytt­

jade avdrag mellan olika kommuner. Med hänsyn till det anförda har av­

dragsrätt för de utomlands bosatta ansetts böra införas beträffande den

statliga inkomstskatten. En ändring i överensstämmelse härmed har vid­

tagits i första stycket av 1 mom.

7 §•

I denna paragraf har införts en bestämmelse om skattefrihet för allmänna

pensionsfonden.

Förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen angående byggnads-

forskningsavgift

Byggnadsforskningsavgifterna, som erlägges av arbetsgivare vilka yrkes­

mässigt bedriver byggnadsverksamhet, påföres för närvarande av riksför-

säkringsanstalten, oavsett om arbetsgivaren tecknat yrkesskadeförsäkring

i riksförsäkringsanstalten eller i något av de s. k. socialförsäkringsbolagen.

Uppbörden verkställes av riksförsäkringsanstalten eller, då fråga är om

mindre arbetsgivare, i samband med den allmänna skatteuppbörden. För

arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring i socialförsäkringsbolag uppbäres

193

byggnadsforskningsavgiften dock alltid av riksförsäkringsanstalten, medan

yrkesskadeförsäkringsavgiften och bidragen till sjuk- och moderskapsför-

säkringarna erlägges till bolaget.

Även med det i det föregående föreslagna uppbördsförfarandet i fråga

om arbetsgivaravgifter till tilläggspensioneringen, yrkesskadeförsäkrings-

avgifter och arbetsgivarbidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna bör

byggnadsforskningsavgifterna påföras av riksförsäkringsanstalten. Vidare

bör byggnadsforskningsavgifterna uppbäras gemensamt med nämnda av­

gifter och bidrag eller, såvitt gäller arbetsgivare med yrkesskadeförsäkring

i något av socialförsäkringsbolagen, gemensamt med vederbörandes arbets­

givaravgift till tilläggspensioneringen och arbetsgivarbidrag till sjuk- och

moderskapsförsäkringarna. Byggnadsforskningsavgiften bör sålunda i prin­

cip uppbäras vid den allmänna skatteuppbörden, om arbetsgivarens sam­

manlagda avgifts- och bidragsbelopp inklusive byggnadsforskningsavgiften

uppgår till högst 1 000 kr., samt eljest av riksförsäkringsanstalten. I före­

varande paragraf har med hänsyn till det anförda införts en hänvisning till

förordningen angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring för

allmän tilläggspension, in. m.

Av de i enlighet med det anförda inom socialdepartementet upprättade

författningsförslagen, vilka har den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvi­

sar, är förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen om allmän

sjukförsäkring, lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen om moderskaps-

hjälp och lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken av den natur

att lagrådets utlåtande över dem bör inhämtas.

Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande de­

partementschefen, att lagrådets utlåtande över följande inom socialdeparte­

mentet upprättade förslag till

1) lag angående ändrad Igdelse av 38 § lagen den 3 januari 19i7 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändrad Igdelse av 12 § lagen den 21 maj 195’r (nr 266)

om moderskapshjålp, och

3) lag om ändrad Igdelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Bengt Lundin

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här uteslutits.

13 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 175

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 12 novem­

ber 1959.

Närvarande:

Justiticråden

B eckman ,

E.

S

öderlund

,

T ammelin ,

Regeringsrådet

N

evrell

.

Enligt lagrådet den 9 november 1959 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över socialärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 29 oktober 1959, hade Kungl. Maj:t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändiad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954 (nr 266)

om moderskapshjälp, och

3) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av lagbyråchefen Bengt Hamdahl.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1959

195

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet i

Stockholm den 13 november 1959.

Närvarande:

Statsministern

E rlander ,

ministern för utrikes ärendena

U ndén ,

statsråden

N ilsson , S träng , A ndersson , L indell , L indström , L ange , L indholm ,

K ling , S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, lagrådets den 12 novem­

ber 1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 29 oktober 1959 re­

mitterade förslagen till lag angående ändrad hjdelse av 38 § lagen den 3

januari 19b7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, lag angående ändrad hjdel­

se av 12 § lagen den 21 maj 195b (nr 266) om moderskapslxjälp och lag om

ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

Föredragande departementschefen upplyser, att lagrådet lämnat förslagen

utan erinran, samt hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom pro­

position föreslå riksdagen att

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, antaga förenämnda förslag till

1) lag angående ändrad hjdelse av 38 § lagen den 3 januari 19b7 (nr 1)

om allmän sjukförsäkring,

2) lag angående ändrad hjdelse av 12 § lagen den 21 maj 195b (nr 266)

om moderskapshjålp och

3) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken,

dels antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till

1) förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

2) förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om försäkring

för allmän tilläggspension, m. m.,

3) förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om försäk­

ring för allmän tilläggspension, m. m.,

4) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 november 1956

(nr 623),

5) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr

272),

6) förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 19b6

(nr b69),

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

7) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 24-9)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

8) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

9) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 § förordning­

en den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt och

10) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj 1953

(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift,

dels ock bifalla de av departementschefen vid anmälan av ärendet i stats­

rådet den 29 oktober 1959 i övrigt framlagda förslagen rörande tilläggspen­

sioneringens administration in. m.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Clas Amilon

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1959

197

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen ....................................................................................................................

1

Förslag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande in­

komst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension

4

Förslag till förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om för­

säkring för allmän tilläggspension, m. m......................................................... 9

Förslag till förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension, m. m. ................................................ 23

Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 23 novem­

ber 1956 (nr 623)

......................................................................................... 25

Förslag till förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni

1953 (nr 272) ................................................................................................................ 28

Förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 (nr 469)

........................................................................................... 33

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen den 3 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring ........................................................................ 35

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 21 maj 1954

(nr 266) om moderskapshjälp ............................................................................. 37

Förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

38

Förslag till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937

(nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar 40

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) ......................................................................................................_

42

Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 g

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

45

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 22 maj

1953 (nr 269) angående byggnadsforskningsavgift

48

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 oktober 1959

49

Inledning ............................................................................................................................. 49

Översikt av vissa tilläggspensionsbestämmelser

51

Administrativa organ och deras uppgifter m. m............................. 56

Administrationsnämndens förslag .......................................................................... 56

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst

56

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst

60

Organ för debitering och uppbörd av avgifter

75

Besvärsförfarandet .................................................................................................... 81

Kostnadsfrågor ........................................................................................................ 83

Yttranden ......................................................................................................................... 90

Allmänt ......................................................................................................................... 90

Organ för bestämmande av pensionsgrundande inkomst

91

Organ för registrering av pensionsgrundande inkomst

94

198

Kungl. Mnj.ts proposition nr 175 år 1959

Sid.

Organ för debitering och uppbörd av avgifter ............................................. 98

Besvärsförfarandet .................................................................................................... gg

Kostnadsfrågor .........................................................................................

jqq

Departementschefen ......................................................................................... jgg

Författningsförslag m. m...................................................................................................

447

Beräkning av pensionsgrundande inkomst .........................................................

447

Administrationsnämnden ....................................................................................... H

7

Yttranden ......................................................................................... 125

Departementschefen ................................................................................................

132

Debitering och uppbörd av avgifter ...................................................................... 139

Administrationsnämnden .....................................................................................

13

g

Utredningsmannen ......................................................................................... 151

Yttranden ................................................................................................................... 154

Departementschefen ........................................................................................... Igl

Specialmotivering ................................................................................... jgg

Förslaget till förordning angående beräkning av pensionsgrundande in­

komst enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension ............... 170

Förslaget till förordning angående uppbörd av avgifter enligt lagen om

försäkring för allmän tilläggspension, m. in................................................ 174

Förslaget till förordning angående redares avgift i vissa fall enligt lagen

om försäkring för allmän tilläggspension, m. m............................................ 184

Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen .............. 185

Förslaget till förordning om ändring i uppbördsförordningen .............. 186

Förslaget till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen .

187

Förslagen till lag angående ändrad lydelse av 38 § lagen om allmän

sjukförsäkring och lag angående ändrad lydelse av

12

§ lagen om mo-

derskapshjälp ..............................................................................................

437

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken ___ 188

Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen om inskränk­

ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar................................

190

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen....................................

191

Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. och 7 §

förordningen om statlig inkomstskatt..............................................................

192

Förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen angå­

ende by ggnadsforskningsa vgift ...................................................................... 492

Departementschefens hemställan...................................................................................

493

Lagrådets utlåtande .................................................................................................... 4

g

4

Utdrag av statsrådsprotokollet den 13 november 1959

........................................

195

(DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 5»

008224