2

Kungl. Maj:ts proposition nr i år 1959

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalken1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12

Sist skola,------- -----------------------------

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som in­

nehållits genom skatteavdrag för ut-

skylder, avgifter eller bidrag vilka

avses i första stycket eller på grund

av införsel för utskylder eller all­

männa avgifter, dock endast i den

mån innehållandet skett innan beslu­

tet om egendomens avträdande till

konkurs meddelas men ej tidigare än

två år före konkursansökningens in­

givande.

(Föreslagen lydelse)

§•

---- punkten åtnjutes.

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som in­

nehållits genom skatteavdrag för ut­

skylder, avgifter eller bidrag, vilka

avses i första stycket, eller sjömans­

skatt eller på grund av införsel för

utskylder eller allmänna avgifter,

dock endast i den mån innehållan­

det skett innan beslutet om egendo­

mens avträdande till konkurs med­

delas men ej tidigare än två år före

konkursansökningens ingivande.

Förmånsrätt som i första stycket

sägs skall ock, i fråga om skatt eller

annan avgift varå förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbe-

skattning är tillämplig, gälla kro­

nans fordran för dylik skatt eller av­

gift, som belöper å tiden intill dess

beslutet om egendomens avträdande

till konkurs meddelas, dock ej såvitt

skatten eller avgiften belöper å ka­

lenderår som gått till ända mer än

två år före konkursansökningens in­

givande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959. De nya bestämmelserna skola

dock ej äga tillämpning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde med­

delats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse se 1956: 98.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 år 1959

de av säkerhet och alt meddela förfogandeförbud. Jag har därför ansett mig

böra förorda, att dessa befogenheter avskaffas samt att kronans skatteford-

ringar i stället säkerställes genom förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handels-

balken. Jag har tillika givit uttryck för den uppfattningen att denna för­

ändring bör begränsas till att avse skatter på vilka den tillämnade förord­

ningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning helt eller delvis blir

tillämplig. Detta blir enligt propositionen nu fallet med varuskatten, försälj­

ningsskatten, omsättningsskatten på motorfordon och den allmänna energi­

skatten.

Stadgandet om förmånsrätt för här avsedda skatter synes lämpligen böra

upptagas i ett nytt tredje stycke av 17 kap. 12 § av innehåll att förmånsrätt

som i paragrafens första stycke sägs även skall gälla för kronans fordran å

skatt, beträffande vilken föreskrift meddelats om tillämpning av förord­

ningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Detta skall dock

endast gälla beträffande skatt, som avser tid efter ikraftträdande av före­

skrift om förordningens tillämpning på skatten. Vidare bör fordras, att

skatten förfallit till betalning innan beslutet om egendomens avträdande till

konkurs meddelas men ej tidigare än två år före konkursansökningens in­

givande. Ytterligare torde böra föreskrivas, att förmånsrätten icke må åt­

njutas för skatt, som påföres genom efterbeskattning och varom beslut eljest

skolat meddelas före den tid, för vilken förmånsrätt åtnjutes enligt huvud­

regeln. Detta innebär, att den tidsfrist, som står beskattningsmyndigheten

till buds att påföra skatt i normal väg, inte får ha utgått tidigare än två år

före konkursansökningens ingivande. — Enligt den föreslagna förordningen

om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skall, i stället för nuvaran­

de avgifter enligt kungörelsen den 19 juni 1942 (nr 531), ränta erläggas till

statsverket vid för sen inbetalning av skatt. På grund av stadgandet i 17 kap.

17 § handelsbalken kommer förmånsrätten för här avsedda skatter även att

omfatta räntan.

I detta sammanhang vill jag även upptaga en annan fråga. Metoden att

uttömmande uppräkna de skatter och avgifter på vilka 17 kap. 12 § är till­

lämplig gör det nödvändigt att tid efter annan överse lagrummet i anslut­

ning till ny skattelagstiftning. Enligt beslut av 1958 års riksdag kommer

den statliga och kommunala inkomstskatten för sjömän och andra ombord­

anställda att fr. o. m. den 1 januari 1959 ersättas av en definitiv källskatt

enligt förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt. Nämnda

skatt uttages genom skatteavdrag å lönen och inbetalas av redaren. Den för­

månsrätt, som enligt 17 kap. 12 § andra stycket tillkommer kronan för ford­

ran å belopp som innehållits genom skatteavdrag för inkomstskatt m. in.,

bör utvidgas att gälla jämväl fordran å belopp som innehållits genom skat­

teavdrag för sjömansskatt. Jag förordar, att lagrummet kompletteras på

sätt här angivits. I

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats för­

slag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959

Bilaga

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken

Härigenom förordnas, att 17 kap. 12

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande Igdelse)

12

Sist skola---------—--------------------------

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som in­

nehållits genom skatteavdrag för ut-

skylder, avgifter eller bidrag vilka av­

ses i första stycket eller på grund av

införsel för utskylder eller allmänna

avgifter, dock endast i den mån inne­

hållandet skett innan beslutet om

egendomens avträdande till konkurs

meddelas men ej tidigare än två år

före konkursansökningens ingivande.

§ handelsbalken1 skall erhålla ändrad

(Föreslagen Igdelse)

§•

---- punkten åtnjutes.

Enahanda förmånsrätt tillkomme

kronan för fordran å belopp, som in­

nehållits genom skatteavdrag för ut­

skylder, avgifter eller bidrag vilka av­

ses i första stycket eller för sjömans­

skatt eller ock på grund av införsel

för utskylder eller allmänna avgifter,

dock endast i den mån innehållandet

skett innan beslutet om egendomens

avträdande till konkurs meddelas

men ej tidigare än två år före kon­

kursansökningens ingivande.

Förmånsrätt som i första stycket

sägs skall även gälla för kronans

fordran å skatt eller annan avgift, be­

träffande vilken föreskrift meddelats

om tillämpning av förordningen om

förfarandet vid viss konsumtionsbe-

skattning. Vad nu sagts gäller dock

endast beträffande skatt eller avgift,

som avser tid efter ikraftträdandet av

föreskrift om förordningens tillämp­

ning å skatten eller avgiften och som

förfallit till betalning innan beslutet

om egendomens avträdande till kon­

kurs meddelas men ej tidigare än två

år före konkursansökningens ingi­

vande. Sådan förmånsrätt må dock

icke åtnjutas för skatt eller avgift,

som påföres genom efterbeskattning

och varom beslut eljest skolat medde­

las före den tid, för vilken förmåns­

rätt enligt andra punkten åtnjutes.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1959. I samband därmed skall iaktta­

gas, att de nya bestämmelserna icke skola äga tillämpning i konkurs, vari

beslut om egendomsavträde meddelats dessförinnan.

1 Senaste lydelse se 1956: 98.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 de­

cember 1958.

Närvarande:

justitieråden W^alin,

S^jöwall,

H^agbergh,

regeringsrådet K^lackenberg.

Enligt lagrådet den 6 december 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet den 7 november 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att

lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ända­

målet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap.

12 § handelsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden Sten Walberg.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet har icke någon erinran mot förslaget i vad det rör förmånsrätt

lör sjömansskatt. Det synes icke heller kunna framställas invändning mot

att kronans fordringar på sådana konsumtionsskatter som avses i förslaget

utrustas med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 § handelsbalken, om denna icke

får avse alltför lång tid före konkursens början.

Den ordning, som föreskrives i förslaget till förordning om förfarandet

vid viss konsumtionsbeskattning, innebär att beskattningsmyndigheten äger

påföra skatt för en beskattningsperiod som gått till ända mer än två år före

beslutets meddelande. Förmånsrätt skulle till följd därav enligt förslaget

kunna åtnjutas för skatter belöpande på tid så långt tillbaka som mer än

lyra år före konkursansökningens ingivande. Allt efter tidpunkten för be-

skattningsmyndighetens beslut skulle vidare de skattebelopp, som enligt

beslutet förfalla till betalning under de sista två åren före konkursansökan,

kunna komma att avse perioder av varierande längd. Å andra sidan skulle

förmånsrätt enligt förslaget icke föreligga i fråga om beskattningsperioder

som ligga i tiden nära konkursutbrottet, i den mån skyldigheten att till

statsverket inleverera skatten för dessa perioder inträtt först därefter. För­

månsrätt skulle sålunda saknas för dylika skattebelopp, ehuru gäldenaren

genom försäljning av den skattebelagda varan blivit skattskyldig före kon­

kursens början.

De nu angivna olägenheterna betingas tydligen av att man vid utform­

ningen av förslaget eftersträvat att, liksom vid förmånsrätten för den stat­

liga och kommunala inkomstskatten in. in., upprätthålla kravet att skatte­

fordran skall vara förfallen till betalning före konkursulbroltet. Att upp­

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959

rätthålla ett sådant krav kan ej anses behövligt här. Lagrådet anser i stället

att förmånsrätten för dessa skatter med fördel kan utformas i närmare

överensstämmelse med de regler som enligt andra stycket i paragrafen gälla

för kronans fordringar mot arbetsgivare för preliminärskatt m. in., som av

honom innehållits genom skatteavdrag å de anställdas löner. Förmånsrät­

ten avser här de oredovisade skattebelopp som innehållits före konkursens

början men ej tidigare än två år före konkursansökningens ingivande och

anknyter sålunda direkt till de tidsperioder omedelbart före konkursen,

under vilka arbetsgivaren kan sägas ha för kronans räkning uppburit skat­

ten av de anställda. Om i tidshänseende förmånsrätten vid konsumtions-

beskatlningen begränsas i anslutning till den metod som sålunda använts

beträffande fordringar hos arbetsgivare för oredovisad skatt från de an­

ställda, kan den fixeras till försäljningsperioder som icke ligga alltför långt

tillbaka i tiden, samtidigt som den kan täcka skatt för försäljning som sker

ända fram till konkursutbrottet, även om skattefordringen förfaller till be­

talning först därefter. Vid efterbeskattning bör förmånsrätten i så fall avse

de skattebelopp som därvid befinnas ha bort belöpa på den fastställda tids­

perioden. Med eu sådan metod som nu nämnts kan stadgandet också erhålla

en enklare utformning än i förslaget vars rätta innebörd synes svårtill­

gänglig.

Lagrådet anser, att förmånsrätten bör bestämmas så, att den må — för ti­

den intill dess beslutet om egendomens avträdande till konkurs meddelas

— åtnjutas för kronans fordran å skatt eller annan avgift, varå förordning­

en om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är tillämplig, med den

begränsningen att förmånsrätten ej gäller i den mån skatten eller avgiften

belöper på kalenderår som gått till ända mer än två år före konkursansök­

ningens ingivande. Att förmånsrätt ej gäller för skatt eller avgift som be­

löper å tid innan föreskrift om förordningens tillämpning trätt i kraft lärer

enligt en sådan regel vara självfallet. Av regeln följer, att en uppdelning

av skattebeloppet för viss beskattningsperiod kan få ske med hänsyn till

den försäljning som kan antagas ha skett före eller efter konkursutbrottet.

Vad här sagts om försäljning har naturligen motsvarande tillämpning, där

skatter eller avgifter utgå med anledning av något annat slags transaktion.

På grund av det anförda hemställer lagrådet, att tredje stycket i paragra­

fen får innehålla, att förmånsrätt som i första stycket sägs skall, i fråga

om skatt eller annan avgift varå förordningen om förfarandet vid viss kon­

sumtionsbeskattning är tillämplig, gälla kronans fordran för dylik skatt eller

avgift, som belöper å tiden intill dess beslutet om egendomens avträdande

till konkurs meddelas, dock ej såvitt skatten eller avgiften belöper å ka­

lenderår som gått till ända mer än två år före konkursansökningens ingi­

vande.

Ur protokollet):

Clas Amilon

Kungl. Maj.ts proposition nr i år 1959

9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1958.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indell, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling,

S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 15 december

1958 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 7 november 1958 remitte­

rade förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § liandelsbalkcn samt

anför därvid följande.

Enligt vad lagrådet förordat bör bestämmelsen om förmånsrätt för ifrå­

gavarande indirekta skatter och allmänna avgifter icke, såsom skett i re­

missprotokollet, utformas i överensstämmelse med de förmånsrättsregler

som gäller konkursgäldenären påförda direkta skatter, ulan i anslutning

till motsvarande regler beträffande oredovisade källskatteavdrag.

Den i remissprotokollet intagna ståndpunkten kan i och för sig synas

vara den naturliga. Det rör sig inte här om ett från början till storleken

fixerat belopp, som konkursgäldenären för det allmännas räkning uppbu­

rit av andra, utan om skattebelopp, för vilket konkursgäldenären själv —

oberoende av möjligheterna till övervältring — är skattskyldig. Storleken

av detta belopp fixeras först i samband med prövning av deklaration, i vil­

ken den skattskyldige äger tillgodoföra sig förekommande avdrag.

Det kan förtjäna framhållas, att de erinringar lagrådet riktat mot det

remitterade förslaget i lika mån kan göras gällande mot de nuvarande

reglerna om förmånsrätt för gäldenären påförda direkta skatter. Och reg­

ler av denna typ — de nuvarande likaväl som de i remissprotokollet före­

slagna — är i normalfallen lätta att tillämpa; det räcker att konstatera,

om skattebeloppet förfallit till betalning inom den föreskrivna tvåårsperio­

den.

Lagrådets förslag är emellertid, på sätt närmare utvecklats i utlåtandet,

förenat med praktiska fördelar. Anmärkas kan även, att den förmånsrätt

kronan skulle erhålla enligt lagrådets förslag i praktiken torde komma att

avse större belopp än enligt det remitterade förslaget. Den tidsmässiga för­

kortningen bakåt, avseende belopp som förhållandevis sällan utestår oguld-

na, kompenseras nämligen mer än väl av möjligheten att erhålla förmåns-

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1959. I samI. Nr 4

10

rätt för den skatt som belöper på tiden närmast före konkursutbrottet. Jag

vill därför tillstyrka, att det föreslagna tredje stycket av 17 kap. 12 § han-

delsbalken utformas på sätt lagrådet förordat. I samband därmed torde

även få företagas ett par jämkningar av redaktionell natur.

Det remitterade förslaget har inom finansdepartementet underkastats de

ändringar som påkallas av det här anförda. Jag hemställer, att det sålunda

ändrade förslaget måtte genom proposition framläggas för 1959 års riks­

dag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4 år 1959

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Gustafsson

581512

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag