Prop. 1959:52
('med förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
1
Nr 52
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.; given Stockholms slott den 6 februari 1959.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in.; och
2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 1940 års lag med vissa bestämmelser om in ländsk försäkringsrörelse vid krig in. m. samt motsvarande lag beträffande den utländska försäkringsrörelsen här i riket ersättes med ny lagstiftning. Förslaget har utarbetats under beaktande av försäkringsbolagens krigsplan läggning. De nya lagarna, vilka i likhet med nuvarande lagstiftning givits fullmaktskaraktär, upptar förutom de beredskapsbefogenheter, som hittills tillkommit Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen, viktiga nya befogen heter syftande till att i ett extraordinärt läge anpassa försäkringsverksamhe- len efter förhållandena.
För att möjliggöra att vissa försäkringsgrenar enligt beredskapsplanering en nedlägges i ett krigsläge och försäkringsverksamheten koncentreras till mera betydelsefulla branscher, föreslås sålunda att Kungl. Maj:t får befo genhet förordna att försäkringsavtal, dock ej beträffande livförsäkring, inom viss gren för bestämd tid eller tills vidare skall upphöra att gälla. Även i andra hänseenden ges Kungl. Maj:t möjlighet ingripa i gällande försäkrings avtal. Enligt förslaget öppnas vidare viss möjlighet att göra avvikelse från gällande bestämmelser om aviseringsskyldighet samt att medgiva anstånd
1 llihang till riksdagens protokoll l'J5D. 1 samt. Nr 52
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
med premiebetalning och fullgörande av betalningsskyldighet som åvilar
försäkringsgivaren. För att under krigsförhållanden vidmakthålla brandför
säkringarna å byggnader även om premiebetalning uteblir föreslås befogen
het för Kungl. Maj :t att förordna att underlåtenhet att erlägga premie ej
skall inverka på försäkringsgivarens ansvarighet enligt försäkringsavtalet.
För tid under vilken sådant förordnande gäller skall enligt förslaget försäk
ringsgivaren äga förmånsrätt i den försäkrade egendomen för oguldna pre
mier.
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
3
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—13 §§ och 17 § äga till-
lämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet
av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelser
na icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den
mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förord
nande enligt andra eller tredje stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn
da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att
det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess pröv
ning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke
inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är
detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före näst
kommande riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.
Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—13 §§ och 17 §
stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.
2
§.
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, å vil
ket lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning, att utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på en och samma risk för högre belopp än som jäm
likt bolagsordningen kunnat ske. Inspektionen må även medgiva ömsesidigt
försäkringsbolag att överskrida i bolagsordningen angiven begränsning av
återförsäkringen i förhållande till den direkta försäkringen.
3 §•
Inländskt försäkringsbolag, varå lagen om försäkringsrörelse äger till-
lämpning, må inom försäkringsgren, som omfattas av koncession för åter-
försäkringsrörelse, meddela återförsäkring utan hinder av föreskrift i bo
lagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till riket eller viss
del av riket eller till" visst slag av egendom. Äterförsäkring som nu sagts
må dock ej avse livförsäkring eller annan personförsäkring.
4 §•
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som
driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande
av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäk
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
ringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäk
ringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för
ändamålet erfordras.
5 §•
Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva inländskt för
säkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, tillstånd att uppskjuta ut
betalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldig
het att lämna lån å sådana försäkringar.
6
§.
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag att av
vikelse göres från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stad
gas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande
må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som an
kommer på domstol.
7 §-
Finnes på grund av förhållanden, som i 1 § avses, oundgängligt att starkt
begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss
försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livför
säkring meddelats av inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd tid el
ler tills vidare upphöra att gälla. Om vad därvid är att iakttaga beträffande
försäkringstagares rätt meddelas bestämmelser av Konungen.
8
§.
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag meddela förord
nande om premies storlek samt, beträffande försäkringsavtal som ej avser
livförsäkring, om självrisk att gälla utan hinder av att försäkringsavtal in
nehåller därifrån avvikande villkor.
9 §.
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag medgiva avvikelse
från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, däre
mot svarande försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för
liv- och invaliditetsförsäkring.
10
§.
Konungen äger medgiva försäkringstagare hos inländskt försäkringsbo
lag anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från för-
fallodagen.
Konungen må ock medgiva inländskt försäkringsbolag anstånd under
högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av
annan försäkring än sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tillämp-
ning.
11
§•
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna, att för
säkringstagares underlåtenhet att erlägga premie för brandförsäkring å
byggnad, hörande till fast egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke
skall inverka å försäkringsgivarens ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.
För fordran å ogulden premie, som avser tid under vilken förordnande en
ligt första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egen
domen njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § han-
5
delsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre tid än ett år efter förfallodagen.
Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även ränta å oguldet premiebelopp.
12
§.
Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av förhållanden, som i 1 § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återför säkring åt försäkringsanstalter, som tillhöra den utländska anstaltens hem land, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.
13 §.
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvi kelse från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.
14 §.
Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestäm melserna i 93 §,' i 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i an ledning av kriget.
15 §.
Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med stöd av 2 § eller någon av 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.
Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor, skall, om villkoret åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgat för överträdelse av bolagsordningen äga motsvarande tillämpning.
16 §.
Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämp ning meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder därav att nämnda tid gått till ända.
Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmel serna i 4—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att äga tillämpning.
17 §.
Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen alt fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa be stämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig in. m.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid
krig m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—14 §§ och 19 § äga till-
lämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet
av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmel
serna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den
mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnan
de enligt andra eller tredje stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn
da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att
det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning
av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom
två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är det
samma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före näst
kommande riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.
Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—14 §§ och 19 §
stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.
2
§•
Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt la
gen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här
i riket driver sådan rörelse, på grund av förhållanden som i 1 § sägs (krigs-
förhållanden) icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till
försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under tid, då be
stämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fortsätta verksamheten
här i riket.
3 §•
Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt alt
fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livför
säkring, för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild admi
nistration inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad
i 296 §, 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse finnes stad
gat; dock att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket sägs om registrering i stäl
let skall avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. Har särskild admi
nistration inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat
om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning.
I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit konces sion för livförsäkringsrörelse bär i riket.
Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bi drag, varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skall, där ej Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört över lämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.
4 §•
Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall in träda. Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.
5 g.
Kommer icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse av livförsäkring arna till stånd, skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administra tionen fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dess förinnan samtliga livförsäkringar upphört.
Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlun da bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsan- stalten avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant överta gande må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.
Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen att förordna om administrationens fortsättande eller om administrations- boets avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet medde lar Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och fördelningen.
0 §■
Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse bär i riket, att för anskaffande av medel till bestridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäk ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet erfordras.
7 §•
Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk försäk ringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i riket, tillstånd att upp skjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.
8
Kungl. Mcij.ts proposition nr 52 år 1959
8
§•
Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som
driver försäkringsrörelse här i riket, att avvikelse göres från vad i lagen om
rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i ri
ket stadgas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant med
givande må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande
som ankommer på domstol.
9 §•
Finnes på grund av förhållanden, som i 1 § avses, oundgängligt att starkt
begränsa försäkringsverksamheten i riket, äger Konungen beträffande viss
försäkringsgren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livför
säkring meddelats av utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkrings
rörelse här i riket, skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.
Om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt meddelas
bestämmelser av Konungen.
10
§.
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäk
ringsrörelse här i riket, meddela förordnande om premies storlek samt, be
träffande försäkringsavtal som ej avser livförsäkring, om självrisk att gälla
utan hinder av att försäkringsavtal innehåller därifrån avvikande villkor.
11
,§•
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver för
säkringsrörelse här i riket, medgiva avvikelse från bestämmelserna i 14 §
andra stycket lagen om försäkringsavtal, däremot svarande försäkringsvill-
kor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.
12
§.
Konungen äger medgiva försäkringstagare hos utländsk försäkringsan
stalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, anstånd med erläggande av
premie under högst tre månader från förfallodagen.
Konungen må ock medgiva anstalt som i första stycket sägs anstånd un
der högst tre månader med fullgörande av betalningsskyldighet i anledning
av annan försäkring än sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger till-
lämpning.
13 §.
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver för
säkringsrörelse här i riket, förordna, att försäkringstagares underlåtenhet
att erlägga premie för brandförsäkring å byggnad, hörande till fast egendom
eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke skall inverka å försäkringsgivarens
ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.
För fordran å ogulden premie, som avser tid under vilken förordnande en
ligt första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egen
domen njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § han-
delsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock
att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre
tid än ett år efter förfallodagen.
Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även
ränta å oguldet premiebelopp.
14 §.
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver för
säkringsrörelse här i riket, förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ lagen
om trafikförsäkring å motorfordon.
Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
9
15 §.
Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med stöd av någon av 6—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.
16 §.
Har jämlikt 2 § förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som dri ver livförsäkringsrörelse här i riket, att fortsätta verksamheten eller har beslut meddelats jämlikt 4 §, skola, såvitt ej Konungen annorlunda förord nar, bestämmelserna i denna lag rörande administrationen äga giltighet jämväl efter det att ifrågavarande lagbestämmelser upphört att äga tillämp ning.
Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmel serna i 6—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att äga tillämpning.
17 §.
Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga motsva rande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller längre tid än tio år.
18 §.
Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsför- hållandena skola anses hava upphört.
19 §.
Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa be stämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig in. m.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 december 1958.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che
fen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om ny lagstiftning om
försäkringsrörelse vid krig m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
Bestämmelser till reglering av försäkringsverksamheten i ett krigsläge har
upptagits i två beredskapslagar, nämligen lagen den 21 juni 1940 (nr 541)
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. och
lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa bestämmelser om utländsk för
säkringsrörelse här i riket vid krig m. m. Båda lagarna har fullmaktskarak-
tär och innefattar befogenheter för Kungl. Maj :t och försäkringsinspektio-
nen syftande till en anpassning av försäkringsverksamheten efter extraordi
nära förhållanden.
Med två skrivelser, båda av den 29 juni 1957, har försäkringsinspektionen
framlagt förslag till ny lagstiftning, avsedd att ersätta nu nämnda båda be
redskapslagar. Till den del inspektionens förslag tar sikte på nya bestäm
melser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in. har detsamma grun
dats på en av Svenska försäkringsbolags riksförbund i skrivelse till inspek
tionen av den 31 mars 1955 gjord framställning med förslag i ämnet.
över inspektionens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av Svea
hovrätt, statskontoret, kommerskollegium, riksnäinnden för ekonomisk för
svarsberedskap, statens krigsskadenämnd, Folksam, Trafikförsäkringsför-
eningen, Husdjursförsäkringsföretagens förening, Föreningen av utländska
försäkringsbolags generalagenter. Svenska bankföreningen, Svenska spar
banksföreningen, Sveriges allmänna hypoteksbank och Sveriges fastighets
ägareförbund, varjämte dels Svenska försäkringsbolags riksförbund och
Svenska livförsäkringsbolags förening dels konungariket Sveriges stadshy-
potekskassa och Svenska bostadskreditkassan å ömse håll avgivit gemensamt yttrande.
Kommerskollegium har bifogat utlåtanden från Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handels kammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskam mare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskam maren i Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, han delskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.
Sveriges allmänna hvpoteksbank har bilagt utlåtanden från fyra hypo- teksföreningar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
11
II. Den inländska försäkringsrörelsen
Nuvarande bestämmelser
Såsom inledningsvis framgått har 1940 års lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. karaktären av en fullmaktslag. För att lagens bestämmelser (2—7 §§) skall träda i tillämpning fordras särskilt förordnande enligt 1 §. Dylikt förordnande kan meddelas vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnandet meddelas av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke. Om riksdagen ej är samlad, kan provisoriskt förord nande meddelas av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande skall underställas nästföljande riksdag. Godkännes det icke inom trettio dagar från riksdagens början, skall förordnandet efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.
Har förordnande meddelats om tillämpning av bestämmelserna i 2—7 §§, gäller i huvudsak följande.
Enligt 2 § äger försäkringsinspektionen medgiva inländskt försäkrings bolag — med undantag av bolag som avses i 265 § c) 1917 års lag om för säkringsrörelse (sockenbolag) — att under iakttagande av de villkor, in spektionen finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig an svarighet på samma risk för högre belopp än som kunnat ske jämlikt bolags ordningen. Har sådant medgivande lämnats, skall påföljd, som eljest enligt lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen, inträda där villkor som inspektionen föreskrivit åsidosättes.
Lagen ger i 3 § inländskt försäkringsbolag —• dock ej sockenbolag — rätt att, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom eller till riket eller viss del av riket, meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom av annat slag eller å annan ort än sålunda föreskrivits. Med hänsyn till utformningen av be stämmelserna i 1917 års lag stadgas samtidigt, att därest ömsesidigt försäk ringsbolag, vars verksamhet endast avser att meddela försäkring av egendom inom ett län, med stöd av vad nyss sagts meddelar återförsäkring å brand
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
försäkring av egendom utom länet, bolaget dock skall anses vara av det slag
som avses i 262 § 1917 års lag (länsbolag).
I 4 § stadgas, att inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder
av stadgandet i 118 § 1917 års lag, vid meddelande åt annat bolag av åter
försäkring å brandförsäkring träffa förbehåll, att det sistnämnda bolaget ej
skall vara delägare i det förra bolaget. Har sådant förbehåll träffats, skall, i
händelse av brist som avses i 139 § 1917 års lag, delägarna ej vara pliktiga att
vidkännas uttaxering till infriande av förbindelse på grund av återförsäk
ringen.
I 5 och 6 §§ meddelas vissa särskilda bestämmelser, som rör inländska
försäkringsbolag, vilka driver livförsäkringsrörelse. Enligt den förstnämnda
paragrafen äger försäkringsinspektionen medgiva sådant bolag att för an
skaffande av medel till bestridande av återköp av eller förskott å livförsäk
ringar, för vilka avsättning till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen
om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehand
lingarna utbekomma vad som för ändamålet erfordras, i den mån det av för
säkringsinspektionen prövas kunna ske utan förfång för försäkringstagar
nas säkerhet. Jämlikt 6 § äger inspektionen vidare att helt eller delvis med
giva sadant bolag rättighet att uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars
återköpsvärden samt befria det från skyldighet att lämna förskott å sådana
försäkringar.
Om det finns anledning alt antaga, att utländsk försäkringsanstalt på
grund av krigsförhållanden icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den
meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Kungl. Maj :t en-
ligt 7 § förbjuda svenska försäkringsbolag att under tid, då förordnande
enligt 1 § gäller, fullfölja avtal, varigenom de meddelat återförsäkring åt
försäkringsanstalter som tillhör den utländska anstaltens hemland, även
som att sluta nya sådana avtal med dem.
I 8 § regleras frågan om giltighetstiden för medgivanden in. m. som gjorts
enligt lagen. Sålunda fastslås där, att försäkring, som under tid, då för
ordnande enligt 1 § gäller, meddelats med tillämpning av 2, 3 eller 4 §, är
giltig utan hinder därav att nämnda tid gått till ända. Det förklaras vidare
att det ankommer på försäkringsinspektionen att avgöra, i vad mån enligt
5 eller 6 § lämnat medgivande må gälla även efter sagda tid.
Enligt lagens sista paragraf, 9 §, gäller att Kungl. Maj :t vid krig, vari
riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört i fråga om vissa regler
angående upprättande av balansräkning (48, 149 och 212 §§ 1917 års lag)
äger föreskriva sådana avvikelser, som kan erfordras i anledning av kriget.
Det må anmärkas att beslut i enlighet med paragrafen får meddelas obero
ende av förordnande enligt 1 §.
Genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 543) har Kungl. Maj :t, efter in
hämtande av riksdagens samtycke, förordnat att vad i 2—7 §§ stadgas skall
äga tillämpning tills vidare. Detta förordnande har icke sedermera upphävts.
13
Försäkringsväsendets krigsorganisation
Enligt försäkringsbolagens krigsplanläggning skall i händelse av krig in rättas ett antal för bolagen gemensamma distriktscentraler. I varje län skall finnas en eller två sådana centraler. Dessa skall i första hand bistå allmänheten med erforderliga upplysningar och anvisningar på försäkrings området. Distriktscentralerna skall också samarbeta med statens krigsskade- nämnd. I den mån enskilda försäkringsbolag på grund av krigsförstörelse, sammanbrott av den lokala representationen eller andra förhållanden blir urståndsatta att själva fortsätta verksamheten, skall distriktscentralerna träda in och mottaga skadeanmälningar, registrera inträffade försäkrings- händelser samt om möjligt utreda försäkringsfallen, allt i syfte att skapa underlag för en framtida återuppbyggnad av vederbörande bolags verksam het. Beträffande försäkringsspörsmål, som rör fungerande försäkringsbo lag, innefattar således distriktscentralernas planerade verksamhet endast en orientering och hänvisning. Arbetet är begränsat till de branscher, som un der kriget upprätthålles. Ingen nyteckning, premieuppbörd eller skadeutbe- talning skall ske genom förmedling av centralerna.
Flertalet försäkringsbolag avser att i ett krigsläge helt eller delvis nedlägga försäljnings- och organisationsavdelningarna.
Även vissa försäkringsgrenar anses böra nedläggas i fall av krig. Orsaken härtill är dels att grenarna ifråga är av mindre betydelse för folkhushållet och dels att det uppkommer svårigheter av olika slag att driva dem. Svenska försäkringsbolags riksförbund har i sin tidigare omnämnda skrivelse gjort en angelägenhetsgradering av de vanligen förekommande försäkringsgre- narna genom att inordna dem i tre grupper, där grupp I representerar de mest angelägna och grupp III de minst angelägna branscherna.
Till grupp 1 räknar förbundet livförsäkring, brandförsäkring, sjöförsäk ring, trafikförsäkring, traktorförsäkringens obligatoriska del samt transport försäkring. Till denna grupp anses också möjligen böra föras övrig motor- fordonsförsäkring, dock i så fall med en självrisk som begränsar försäk ringen till mera katastrofliknande skador.
Grupp II omfattar brandavbrottsförsäkring, maskinavbrottsförsäkring, maskinförsäkring (med undantag av traktor- och värmeledningsförsäkring), ansvarighetsförsäkring (försedd med ökad självrisk), sjuk- och olycks fallsförsäkring (begränsad till invaliditets- och dödsfallsersättning), in- brottsförsäkring, rånförsäkring och vattenledningsskadeförsäkring.
Till grupp III hänföres cykelförsäkring, garantiförsäkring, glasförsäkring, kreditförsäkring, regnförsäkring, resgodsförsäkring, smyckeförsäkring, storm försäkring, traktorförsäkring (med undantag av den obligatoriska delen), vär meledningsförsäkring, yachtförsäkring och diverseförsäkring.
Enligt förbundets uppfattning bör de till grupp III hörande försäkrings- grenarna nedläggas i fall av krig. Befinnes det nödvändigt, att jämväl verk samheten inom någon eller några av branscherna inom grupp II nedlägges, anser förbundet att sjuk- och olycksfallsförsäkring samt inbrotts-, rån- och vattenledningsskadeförsäkring därvid i första hand bör komma i fråga.
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 195!)
Kungi. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
På återförsäkringsområdet påkallar ett krigsläge särskilda organisatoriska åtgärder. Om en återförsäkringsgivare faller bort, möter det under normala förhållanden icke några oöverstigliga svårigheter för direktförsäkringsgiva ren att på annat håll avbörda sig den risk han icke anser sig själv kunna stå. Skulle vårt land på grund av krigsförhållanden bli avspärrat, kan däremot situationen bli den, att de svenska försäkringsgivarnas förbindelser med de utländska återförsäkringsgivarna brytes och att därför de svenska bolagens faktiska ansvarighet ökas med ett belopp motsvarande vad som avgivits i återförsäkring till utländska bolag. I ett sådant läge kan också de i Sverige såsom direktförsäkringsgivare arbetande utländska bolagen bli tvingade att upphöra med sin verksamhet. Om icke de försäkringstagare, som täckt hela eller en del av sitt försäkringsbehov hos ett sådant utländskt bolag, kan få försäkringarna överförda på svenska bolag, blir de helt eller delvis ulan försäkringsskydd. Skall de svenska bolagen övertaga dessa de utländska försäkringsgivarnas direktförsäkringar, kommer deras ansvarighet att ytter ligare ökas. Detta kommer att medföra stora svårigheter särskilt ifråga om de försäkringsobjekt, beträffande vilka de svenska bolagen redan tidigare sva rar för så stora försäkringssummor, som de anser sig ha möjlighet att täcka.
I början av det andra världskriget träffades vissa anordningar för att be mästra en dylik situation. Sålunda bildades år 1940 tre s. k. krigskonsortier, nämligen Svenska Brandstodskonsortiet, Svenska Tariffbrandförsäkrings- bolags konsortium och Svenska Brandförsäkringsanstalters konsortium. Samtidigt bildades motsvarande konsortier i Norge. Dessa konsortiers verk samhetsområde är enligt hittills gällande avtal begränsat till brandförsäk ring (inkl. brandavbrottsförsäkring). Avsikten är emellertid att i viss ut sträckning utvidga konsortiernas verksamhet.
Samtliga konsortier är avsedda att träda i funktion endast om extraordi nära förhållanden till följd av krig eller krigsfara så föranleder. Av de tre svenska konsortierna är Svenska Brandstodskonsortiet och Svenska Tariff- brandförsäkringsbolags konsortium (kallade konsortierna nr 1) sinsemellan likartade med den skillnaden, att det förra omfattar de ömsesidiga bolagen och det senare de bolag, som tillhör Svenska tarifföreningen. Medlemmar i det ömsesidiga konsortiet är samtliga riksomfattande svenska ömsesidiga brandförsäkringsbolag. Medlemmar i tariffkonsortiet är tarifföreningens svenska brandförsäkrande medlemmar. Svenska Brandförsäkringsanstalters konsortium (kallat konsortium nr 2) omfattar däremot båda grupperna av bolag.
Konsortierna nr 1 har till uppgift att ta hand om de i Sverige koncessione- rade utländska bolagens direkta svenska affär och fakultativa återförsäk ringar, att i mindre utsträckning övertaga även för medlem av konsortiet gällande obligatoriska återförsäkringsavtal samt att såsom reassuradör stöd ja motsvarande konsortier i Norge.
De båda konsortierna tjänstgör som återförsäkrare åt varandra, var jämte återförsäkringsavtal är träffade dels med återförsäkringsbolagen i Sverige, dels också med de norska konsortierna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
15
Konsortium nr 2 är avsett att sättas i funktion endast i yttersta nödfall, d. v. s. vid bortfall i väsentlig utsträckning av obligatoriska återförsäkrings- kontrakt o. d. Om så sker, skall de inhemska bolagen i återförsäkring över låta hela sitt bestånd på konsortiet och likaså 100 % av varje nytecknad eller förnyad försäkring. Konsortiet har icke självt att utställa några försäk- ringsbrev utan varje konsortiemedlem framträder gentemot allmänheten individuellt såsom förut. Konsortiet är följaktligen endast en stor reassu- ranspool, vars medlemmar praktiskt taget är desamma som ingår i de båda konsortierna nr 1. Återförsäkrare är även här de svenska brandassuransbo- lagen och de norska konsortierna. Även om konsortium nr 2 skulle komma att träda i verksamhet, är det meningen, att konsortierna nr 1 skall kvarstå och det av dem i reassurans eller direkt försäkring övertagna ansvaret skall då återförsäkras i konsortium nr 2.
Såväl den till konsortierna nr 1 som den till konsortium nr 2 inflytande affären skall fördelas på konsortiernas medlemmar och återförsäkrare ef ter deras andelar i konsortierna. I fråga om de ömsesidiga bolagen är stor leken av varje medlems andel beroende av hans ansvarssumma för direkt brandförsäkring inom landet och beträffande tariffbolagen står medlems an del i proportion till hans premieinkomster i direkt svensk brandförsäkring.
I fråga om transportförsäkring och brandförsäkring har staten möjlig het att enligt 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäk ring m. m. inträda som återförsäkrare åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag.
Försäkringsinspektionens förslag
Inspektionens förslag innefattar dels en mera redaktionell anpassning av nuvarande bestämmelser till 1948 års lag om försäkringsrörelse dels vissa betydande nyheter. I sistnämnda hänseende innebär förslaget en utvidgning av de befogenheter Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen har enligt gällande lag.
Inledningsvis framhåller försäkringsinspektionen, att det från ekonomiska och psykologiska synpunkter är ett samhällsintresse att stora delar av för säkringsväsendet i görligaste mån fungerar även under ett krig. Samtidigt måste enligt inspektionen beaktas att i ett dylikt läge landets försvarsåt gärder av olika slag kommer alt framtvinga en stark begränsning av för säkringsbolagens fredsmässiga verksamhet. Bolagen måste realistiskt räkna med att deras personalresurser kommer att bli mycket kraftigt beskurna samtidigt som de kan bli utsatta för allvarliga störningar även av andra slag. Inspektionen har i stort sett intet att erinra mot huvudlinjerna i den krigsorganisation av försäkringsväsendet, som bolagen planerat.
Enligt försäkringsinspektionens förslag skall den nya lagen, liksom den nu gällande, ha karaktären av eu beredskapslag, vars centrala bestämmelser om befogenheter i skilda hänseenden för Kungl. Maj:t eller administrativ
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
myndighet kan tillämpas i vissa extraordinära lägen, nämligen vid krig eller
krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden.
Vad angår de formella förutsättningarna för tillämp
ning av bestämmelserna, föreslår inspektionen, att samma reg
ler bör gälla som enligt flera moderna beredskapslagar. Kommer riket i
krig, skall således bestämmelserna i fråga automatiskt, utan särskilt för
ordnande, äga tillämpning. Vid krigsfara eller eljest under utomordent
liga, av krig föranledda förhållanden föreslås bestämmelserna träda i till-
lämpning först efter särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förord
nande skall inom en månad underställas riksdagen och förfaller, om detta
ej sker eller om det icke blir gillat inom två månader efter underställ
ningen.
För att möjliggöra att mindre betydelsefulla branscher nedlägges i ett
krigsläge föreslogs i försäkringbolagens förutnämnda skrivelse, att enligt
lagen förordnande skulle kunna meddelas om upphävande av vissa
försäkringsavtals giltighet. Försäkringsinspektionen förordar
en lagbestämmelse, som ger Kungl. Maj :t rätt att med föreskrivande av de
villkor, som kan finnas skäliga, förordna att i fråga om en eller flera för-
säkringsgrenar avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring med
delats av inländskt försäkringsbolag, skall för viss tid eller tills vidare upp
höra att gälla.
Såsom motivering för ett sådant lagstiftningsingrepp har från försäk
ringsbolagens sida åberopats, att de inom försäkringsområdet talrikt före
kommande flerårsavtalen omöjliggör ett nedläggande i den enkla formen,
att vederbörande försäkringsbolag vid utgången av den period, för vilken
premie erlagts, uppsäger försäkringarna ifråga och vägrar förnyelse. Givet
är, anför inspektionen, att hithörande problem lättast skulle kunna lösas,
därest försäkringsavtalen över hela linjen vore ettåriga. Vid en sådan ord
ning skulle försäkringbolagen i fredstid bl. a. ganska snabbt kunna genom
föra reviderade avtalstexter, inrymmande en utvidgad krigsklausul som gåve
bolagen rätt att låta avtalen upphöra att gälla i händelse av krig. Inspek
tionen påpekar emellertid att det i och för sig synes föreligga möjlighet att
utvidga krigsklausulen även i de flesta bestående fleråriga avtal. I försäk
ringsavtalen i de aktuella branscherna finns nämligen i allmänhet en be
stämmelse, som ger försäkringsbolagen möjlighet att under löpande avtals
tid genomföra villkorsändringar (och premieändringar) med verkan från
nästa premieförfallodag. Godtager en försäkringstagare icke en sådan skärp
ning av villkoren, skall han enligt avtalsbestämmelsen ifråga underrätta för
säkringsgivaren härom och upphör då försäkringen att gälla med, i all
mänhet, utgången av löpande premieperiod. På grundval av denna bestäm
melse i försäkringsavtalen finns enligt inspektionens uppfattning möjlighet
för försäkringsbolagen att även i flertalet löpande avtal ändra försäkrings-
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
17
villkoren så att avtalen automatiskt eller efter åtgärd från bolagets sida upphör att gälla i händelse av krig.
Till förmån för att man på detta sätt avtalsvägen skapar de nödvändiga förutsättningarna för att vissa försäkringsgrenar skall kunna nedläggas vid krig kan enligt inspektionens mening åberopas, att en sådan lösning icke innefattar något ingrepp av statsmakterna i bestående avtalsförhål landen. Å andra sidan framhåller inspektionen att om alla våra försäkrings bolag genomför en utvidgning av antytt slag av sina krigsklausuler, tvånget mot försäkringstagarna i praktiken blir lika starkt som vid en lagstiftning i ämnet. Härtill kommer att ett genomförande av en förändring av försäk ringsavtalens innehåll på nu ifrågavarande punkt skulle medföra ett kost nadskrävande och mycket omfattande administrativt arbete för försäkrings bolagens del. Inspektionen framhåller slutligen till stöd för att lösa frågan lagstiftningsvägen, att ett nedläggande i krig av vissa för samhället mindre betydelsefulla försäkringsgrenar synes böra betraktas såsom ett led i ska pandet av en rationell krigshushållning.
Försäkringsinspektionen behandlar i detta sammanhang vissa frågor rö rande innehållet i förordnande enligt det föreslagna lagrummet. Inspek tionen anför.
Det lägges således i Kungl. Majrts hand att bestämma, i vad mån och när ett nedläggande av en försäkringsgren skall äga rum. Möjlighet finnes där vid för Kungl. Maj:t att välja bl. a. mellan att antingen låta alla de berörda avtalen upphöra att gälla från ett visst, angivet datum eller att låta varje enskilt avtal upphöra att gälla vid utgången av den tid, för vilken premie redan erlagts då Kungl. Maj:ts förordnande i ämnet meddelas. Givet är att ett beslut av förstnämnda typ medför den största omedelbara arbetslättna- den för försäkringsbolagen. Dessa befrias praktiskt taget omedelbart från nya ersättningsärenden. Denna fördel bör dock icke överskattas. En över gångsvis kvarstående skadereglering inom de grenar, som i första hand kommer i fråga att läggas ned, torde knappast kunna bliva så betungande, att den i väsentlig grad inverkar på vederbörande försäkringsbolags för måga att handlägga övriga delar av försäkringsverksamheten. Från försäk ringstagarnas synpunkt är dessutom ett beslut av förstnämnda typ förenat med den nackdelen, att försäkringstagarna eventuellt icke får full valuta för erlagda premier. Någon omedelbar återbetalning av överskjutande premie kan nämligen på grund av förhållandena svårligen komma ifråga. Försäk ringstagarna måste hänvisas till att utbekomma beloppet, antingen kon tant eller såsom avräkning å premie för fortsatt försäkring, först sedan lugnare förhållanden inträtt. En krigsinflation kan emellertid lätt med föra, att värdet av det hos försäkringsbolaget innestående tillgodohavandet uttunnas. Såvitt försäkringsinspektionen kan finna torde man därför när mast böra tänka sig, att Kungl. Maj :ts förordnande gives det innehållet, att de berörda avtalen upphör att gälla först vid utgången av den lid, för vilken premie erlagts. Med hänsyn till ovissheten i de situationer, som en beredskapslagstiftning hänför sig till, synes det dock ändamålsenligt, att lagbestämmelsen i ämnet erhåller en så allmän utformning alt Kungl. Maj:t har fria händer.
*2 Bihang till riksdagens protokoll W5(J. 1 samt. Nr 52
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
Från försäkringsbolagshåll har även föreslagits, att försäkringsinspek- tionen i fråga om avtal, varigenom försäkring meddelats av inländskt skade- försäkringsbolag, skall äga att under löpande avtalstid medgiva sådana avvikelser från försäkringsvillkoren med avseende å premier och självris k bestämmelser, som kan erfordras i anledning av kriget. Ehuru inspektionen yppat vissa betänkligheter mot en bestämmelse av antytt innehåll förklarar sig inspektionen icke vilja motsätta sig ett stad gande, som i huvudsak innebär att Kungl. Maj :t ifråga om andra försäk ringsavtal än livförsäkringsavtal äger förordna om ändringar i avtalens bestämmelser om självrisk och premie.
Inspektionen framhåller sin tveksamhet beträffande en bestämmelse av angivet innehåll redan av den anledningen att priset och försäkringspresta- tionens innehåll i princip torde böra bestämmas av parterna själva. Det synes inspektionen icke utan tungt vägande skäl böra överlämnas åt en administrativ myndighet att ändra avtalade premier och självriskbestäm melser. Å andra sidan menar inspektionen, att förhållandena under ett nutida krig så starkt avviker från det läge, för vilket den fredsmässiga lag stiftningen är avpassad, att det i och för sig kan föreligga skäl att i en beredskapslagstiftning göra betydande avsteg från gängse rättsprinciper på det ekonomiska livets område. Det är enligt inspektionens mening icke uteslutet, att förhållandena inom försäkringsväsendet under ett krig kan bliva sådana, att skaderegleringen i vissa betydelsefulla försäkringsgrenar kan upprätthållas endast under förutsättning att alla småskador undantages från ersättning. Inom vissa branscher förekommer redan i fredstid vissa självriskbestämmelser. Under ett krig kan det vara rationellt att höja själv riskbeloppen och även att införa viss självrisk i grenar, där sådan under normala förhållanden icke förekommer. I samband med införande eller ök ning av självrisk bör premierna för försäkringarna ifråga i allmänhet jäm kas. Även utan samband med införande eller utvidgning av självriskklau suler kan premieändringar aktualiseras under ett krig. Ehuru försäkrings bolagen i flertalet skadeförsäkringsgrenar friskrivit sig från ansvar för skador, som direkt eller indirekt förorsakats av krig, kan det nämligen visa sig att skadeutfallet för försäkringsbolagen under ett krig blir sämre och därigenom ekonomiskt mera betungande för bolagen än vad fallet är under fredsmässiga förhållanden. Denna omständighet kan, anför försäk- ringsinspektionen, utgöra en berättigad anledning till genomförande av pre miehöjningar. Åtföljes kriget av en inflation, kan krigsinflationen också utgöra skäl för en premiejustering uppåt. Beträffande alla former av för säkring kan nämligen, påpekar inspektionen, det i premierna ingående för- valtningskostnadstillägget behöva höjas i en inflationssituation. I vissa fall kan jämväl riskpremien behöva ökas, exempelvis vid trafikförsäkring och andra försäkringar på första risk.
Försäkringsinspektionen påpekar att man på detta område liksom i frå ga om den tidigare diskuterade utvidgningen av krigsklausulerna i försök-
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år W59
19
ringsavtalen har vissa möjligheter att avtalsvägen genomföra önskvärda förändringar. Inspektionen förordar emellertid lagstiftning och anför att läget i samband med ett krig torde kunna bliva sådant, att det framstår såsom ändamålsenligt, att självriskbestämmelser och premieändringar ge nomföres med omedelbar verkan eller utan den omgång, som individuella underrättelser till försäkringstagarna innefattar. Inspektionen förutsätter härvid att direkta premiehöjningar icke kommer att medgivas utan att försäkringstagarna i samband med att premien skall betalas underrättas om höjningarna.
I 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen har till skydd för försäkrings tagaren bestämmelser meddelats för det fall att förbehåll träffats om att underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skall medföra att för säkringsgivarens ansvarighet upphör. Enligt lagrummet får sådan påföljd icke inträda innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren givit för säkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfal lo d a g. Vad sålunda stadgats äger ej tillämpning å premie, som förfaller innan två månader förflutit från det föregående premie skolat betalas.
Likartade bestämmelser finns meddelade i lagen den 11 juni 1943 (nr 338) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.
I den förenämnda skrivelsen från Svenska försäkringsbolags riksförbund anföres det sasom nödvändigt att lagstiftningsvägen befria försäkrings- gi\ ai en från påföljden av att avisering om premieförfallodag på grund av kriget icke kan äga rum. Eljest skulle i ett dylikt läge försäkringsavtalet fortsätta att löpa utan premiebetalning med oviss möjlighet för bolaget att i efterhand kunna utkräva premien annat än i samband med inträffade försäkringsfall.
Försäkringsinspektionen föreslår att Kungl. Maj:t får möjlighet att med giva avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket försäkringsavtals lagen och däremot svarande försäkringsvillkor ävensom från 14 § krigsan- svarighetslagen.
Till motivering för sin ståndpunkt anför inspektionen alt förhållandena under ett krig lätt kan bliva sådana, att det icke synes rimligt att försäk ringsbolagen skall vara tvungna att avsända meddelanden till försäkrings tagarna med erinran om premies förfallodag för att de skall kunna göra gällande förbehåll om att underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skall medföra upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet. För möjligheten av en dispens från ifrågavarande aviseringsskyldighet talar en ligt inspektionens mening hl. a. det förhållandet, att genom krigshandlingar av olika slag postgången under ett krig kan bliva så rubbad, att det fram står såsom ganska meningslöst att avsända premieaviseringar. Även om postförbindelserna skulle fungera förhållandevis normalt, kan det för öv- i igt befaras att genomförandet av en omfattande evakuering av våra tätor ter kommer att medföra, afl till försäkringstagarna under deras fredsadres- ser avsända premieaviseringar ofta icke kommer vederbörande till handa
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
i rätt tid. Härtill kommer den viktiga omständigheten, att försäkringsbola
gen icke kan räkna med att under ett krig disponera över de personella och
andra resurser, som erfordras för genomförandet av en fredsmässig pre-
mieavisering. Det synes icke heller förenligt med en klok krigshushållning
att söka tvinga försäkringsbolagen att under ett krig utsända massmedde-
landen av ifrågavarande slag. Inspektionen anför vidare.
Givet är att vid meddelande av dispenser från 14 § andra stycket försäk
ringsavtalslagen och 14 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditets-
försäkring det måste tillses, att försäkringstagarnas intressen blir tillräckligt
beaktade. Det kan ligga nära till hands att Kungl. Maj :t såsom villkor för
befrielse från underrättelseskyldighet uppställer att försäkringsbolagen skall
genom tillkännagivanden i tidningar och meddelanden i radio med jämna
mellanrum påminna försäkringstagarna om vikten av att erlägga sina för
säkringspremier. Vad särskilt angår de krigspremier, som avses i lagen om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring, är det nödvändigt att
försäkringstagarna i en eller annan form erhåller klart besked om skyldig
heten att inom viss tid erlägga sådana premier. Försäkringsavtalet ger
nämligen icke någon upplysning härutinnan.
I syfte att ytterligare tillvarataga försäkringstagarnas intressen föreslår
försäkringsinspektionen en bestämmelse av innehåll, att efter förordnande
av Kungl. Maj :t försäkringstagare hos inländskt försäkringsbolag äger åt
njuta anstånd med er läggande av premie under en tid av
högst tre månader från förfallodagen. Ett sådant anstånd kan enligt in
spektionens mening vara skäligt icke blott i samband med en utebliven pre-
mieavisering utan även på grund av de betalningssvårigheter som lätt kan
uppkomma i anledning av ett inträffat eller väntat krigsutbrott. Inspektio
nen erinrar i sammanhanget om att man även på försäkringsbolagens sida
varit inne på tanken att utsträcka bolagens ansvarighet under krig till tre
månader efter premiens förfallodag. En bestämmelse av föreslaget innehåll
synes inspektionen vara av visst värde oaktat tillgången till 1940 års mora-
torielag. Den förordade lagbestämmelsen öppnar nämligen enligt inspek
tionen möjlighet till en viss specialreglering på försäkringsområdet även i
sådana lägen, där man av psykologiska eller andra skäl icke vill utnyttja
den allmänna moratorielagstiftningen.
Inspektionen påpekar, att avbrott i tillströmningen av premiemedel kan
medföra betalningssvårigheter för försäkringsbolagen. Den nyss berörda
lagregeln om anstånd för försäkringstagare med premiebetalning bör därför,
anför inspektionen, lämpligen kompletteras med ett stadgande, som -— vid
sidan av moratorielagstiftningen — ger Kungl. Maj :t rätt att samtidigt med
giva inländskt försäkringsbolag anstånd med betalning av er
sättning i anledning av inträffade försäkringsfall under en tid av
högst tre månader från det betalning rätteligen skulle ha erlagts. På grund
av utformningen av lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsför
säkring anser inspektionen denna specialbestämmelse icke behöva gälla be
träffande försäkring, varå krigsansvarighetslagen äger tillämpning.
21
Försäkringsinspektionen tar i detta sammanhang upp en från försäkrings- bolagshåll väckt fråga om dispensmöjlighet beträffande 84 § försäkrings avtalslagen, där det i fråga om brandförsäkring stadgas, att om ett försäk ringsavtal är gällande för ett år och icke uppsäges å någondera sidan senast en vecka före försäkringstidens utgång, avtalet anses förlängt för ett år i sänder. Denna bestämmelse om tyst förlängning av brandför säkringsavtal synes inspektionen ändamålsenlig icke blott för freds- utan även för krigstid. Inspektionen är därför icke beredd tillstyrka att någon avvikelse från bestämmelsen möjliggöres i den tilltänkta beredskaps lagen. Skulle emellertid ett försäkringsbolag beträffande någon enstaka ett årig brandförsäkring vilja bringa densamma till upphörande vid försäk ringstidens utgång, synes det inspektionen rimligt att bolaget även i krigs tid är skyldigt att verkställa uppsägning av avtalet. Anser sig ett bolag på grund av krigsförhållandena tvunget att lägga ner hela sin brandförsäk- ringsverksamhet anser inspektionen att förutsättningar härför bör skapas icke genom dispens från 84 § försäkringsavtalslagen utan genom att bola get utverkar förordnande av Kungl. Maj :t att brandförsäkringsavtalen i fråga skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla. I detta samman hang erinrar inspektionen om att det dock är tänkt att försäkringsbolagen under ett krig skall fortsätta sin brandförsäkringsverksamhet så länge det över huvud taget är möjligt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
Såsom tidigare anförts innefattar försäkringsinspektionens förslag att Kungl. Maj :t skall äga att dispensera från den i 14 § andra stycket försäk ringsavtalslagen föreskrivna aviseringsskyldigheten. Försäkringsbolagen har framställt önskemål om att bolagen under ett krig även skall kunna bli fria från skyldigheten att underrätta inteckningshavare om att den in tecknade egendomens ägare underlåtit att erlägga brandförsäkringspremie för egendomen ifråga. För att tillvarataga i första hand inteckningshavar- nas men även vederbörande egendomsägares intressen har försäkringsbo lagen tänkt sig, att i fråga om egendom, som kan intecknas, försäkrings bolagens ansvarighet skulle kvarstå orubbad vid underlåten betalning av brandförsäkringspremie, men att i gengäld försäkringsbolaget skulle kunna tillerkännas viss förmånsrätt för ogulden premie vid betal ning ur den fasta egendomen.
På grundval av försäkringsbolagens förslag förordar inspektionen att i lagen upptages en bestämmelse av innehåll att Kungl. Maj :t äger rätt att med föreskrivande av erforderliga villkor förordna att inländskt försäk ringsbolag i fråga om rätt till ogulden premie för brandförsäkring å bygg nad till fast egendom skall äga företräde till betalning ur egendomen med samma rätt som den, vilken i egendomen bär inteckning för fordran, och därvid åtnjuta förmånsrätt före inteckningshavare och den, som för ogul den köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 § jordabalken. Så länge sådant förordnande gäller, skall icke brandförsäk-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
i ingsgivaiens ansvarighet upphöra på den grund att premie ej erlägges i
rätt tid. Med byggnad hörande till fast egendom jämställes i förslaget b} gg-
nad, som utgör tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt, ävensom egen
dom som är föremål för förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksin-
ventarier.
Försäkringsinspektionen framhåller att förordnande enligt det föreslagna
stadgandet skulle innebära ett djupgående ingrepp i nu gällande civilrätts
liga förhallanden och att inspektionen därför varit tveksam om lämplig
heten att föreslå en dylik lagbestämmelse. Inspektionen anför att den över
vunnit sin tveksamhet, därför att det icke synes möjligt att finna en annan
oidning, som i samma grad tillvaratager de olika berörda parternas intres
sen under ett krig. Även om, såsom inspektionen tänkt sig, egendomsägare
beviljas ett anstånd på tre månader från förfallodagen med erläggande av
försäkringspremier, maste man realistiskt räkna med att situationen i sam
band med ett krig kan bliva sådan, att ett mycket stort antal ägare av in
tecknad egendom icke blir i stånd att erlägga brandförsäkringspremierna
för egendomen före utgången av tremånadersfristen. Försäkringsbolagen
skulle då på grund av 87 § försäkringsavtalslagen och avtal med försäk
ringstagare och inteckningshavare bliva tvungna att underrätta ett stort
antal inteckningshavare om egendomsägarens dröjsmål med betalningen.
Därest de icke utsände sadana meddelanden, skulle de stå ansvarighet mot
inteckningshavarna utan att ha garantier för att få in de oguldna premier
na. Då man måste räkna med att försäkringsbolagen i händelse av krig
icke har personella och andra resurser att utsända individuella massmed-
delanden, skulle bolagen sålunda kunna komma i en mycket svår belägen
het. Situationen blir däremot en annan, anför inspektionen vidare, om bo
lagen efter förordnande av Kungl. Maj :t kan erhålla en tillfredsställande
förmånsrätt för oguldna brandförsäkringspremier. Bolagen har i så fall
goda utsikter att i framtiden få in oguldna premiebelopp av nu ifrågava
rande slag och kan därför stå ansvarighet — gentemot såväl intecknings-
ha^aie som ägare och andra intressenter — för inträffade brandskador
oberoende av inträffade dröjsmål med premiebetalningen. Inspektionen an
för ytterligare följande.
En sådan ordning måste rimligen anses vara förenlig med egendoms-
ägarnas intressen; under ett krig kan det ju mycket lätt inträffa att ve-
derböiande icke har möjlighet att inbetala brandförsäkringspremien. Vad
angår inteckningshavarna måste det även för dem innebära en väsentlig
att veta, att brandlörsäkringsbolaget är ansvarigt utan hinder av
premiedröjsmål; bl. a. elimineras den under ett krig kanske icke obetyd
liga risken att meddelanden till inteckningshavare om underlåten premie
betalning från fastighetsägarens sida förkommer på vägen till adressaten.
Då brandförsäkringspremierna uppgår till förhållandevis obetydliga belopp,
utgör icke heller den försämring i förmånsrätten för inteckningar, som
inträder därest oguldna brandförsäkringspremier får förmånsrätt före in
teckningar, något tungt vägande skäl mot den skisserade ordningen. Fram
hållas må i delta sammanhang, att ett krig ofta åtföljes av inflation och att
i ett dylikt läge inteckningshavarnas säkerhet för att de får ut sina nomi
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
23
nella fordringar blir större än förut. Beträffande sådana borgenärer, som har sämre rätt än inteckningshavarna, torde det i stort sett ligga även i deras intresse, att en brandförsäkring å ifrågavarande slag av egendom be står under krigsförhållanden oberoende av dröjsmål med premiebetal ningen.
I detta sammanhang erinrar inspektionen slutligen om att Stockholms stads brandförsäkringskontor för s. k. premielån (d. v. s. försträckning av försäkringspremien) jämte viss ränta därå sedan gammalt åtnjuter för månsrätt i det brandförsäkrade huset framför alla intecknade fordringar.
Försäkringsinspektionen erinrar om att i lagen om försäkringsrörelse ävensom i försäkringsbolagens bolagsordningar finns åtskilliga bestämmel ser rörande tid och plats för olika åtgärder. Inspektionen framhåller såsom givet, att det i samband med ett krig kan bliva svårt eller rent av omöjligt för bolagen att iakttaga ifrågavarande bestämmelser. För säkringsinspektionen föreslår därför, att en bestämmelse införes som ger inspektionen rätt att medgiva inländskt försäkringsbolag att göra avvi kelser från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas angående tid och ort för åtgärds vidtagande.
Enligt inspektionens förslag upptages i lagen bestämmelse om delega tionsrätt, som ger Kungl. Maj :t befogenhet att uppdraga åt försäk ringsinspektionen att fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl. Maj :t. I
I fråga om trafikförsäkringen behandlar försäkringsinspektio nen vissa önskemål från försäkringsbolagen om särregler i händelse av krig. Önskemålen utmynnar bl. a. i att avvikelser skall kunna göras från bestäm melserna i 18 och 21 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å mo torfordon.
Enligt förstnämnda paragraf gäller i huvudsak att försäkringsgivaren — därest försäkringsavtalet efter uppsägning eller eljest upphört — ändå gent emot den, som lidit skada, är ansvarig för skadestånd på grund av hän delse, som inträffat innan trettio dagar förflutit från det anmälan om da gen, då avtalet upphörde, inkommit till länsstyrelsen där fordonet är registrerat.
I 21 § trafikförsäkringslagen ålägges samtliga trafikförsäkringsanstalter solidariskt ersättningsansvar, då skada inträffat i följd av trafik med oför säkrat fordon eller när det ej kan utrönas vilket fordon, som förorsakat skadan.
I detta sammanhang må även erinras om den ansvarighetsregel, som upptages i 2 § första stycket lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik. Enligt nämnda regel är fordonets äga re (försäkringstagaren) ansvarig för skada, som i följd av trafik med for donet tillfogas annan person än föraren eller sådan egendom, som ej be-
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
fordras med fordonet, oaktat ägaren icke är vållande till skadan. Ägaren är dock fri från ansvarighet, där det framgår av omständigheterna, att skadan varken förorsakats av bristfällighet å motorfordonet eller vållats av föraren. I fråga om de omständigheter, som kan verka till befrielse från ersättningsansvar, åvilar följaktligen bevisbördan ägaren.
I den av försäkringsbolagens riksförbund avlåtna skrivelsen anfördes, att en högst betydande arbetsbesparing kunde ernås, om en sådan proviso risk lagregel infördes, att en trafikförsäkring kunde anses avanmäld i sam ma ögonblick som vederbörande fordon avfördes ur bilregistret. Vidare framhölls, att det icke torde vara möjligt att under krig upprätthålla nu varande omfattning av trafikförsäkringslagen och bilansvarighetslagen. Inom trafikförsäkringsföreningen hade två alternativa modifikationer dis kuterats, nämligen antingen att slopa regeln om omkastad bevisbörda eller att i trafikförsäkringslagen införa en krigsklausul motsvarande den som nu finnes för övrig motorfordonsförsäkring. Vad ytterligare angår ansvaret un der krig för skador förorsakade av okända fordon, ansågs detta i tveksamma fall böra åvila kronan. Trafikförsäkringsbolagens solidariska ansvar för skador av okända fordon ansågs böra begränsas till vad som svarar mot den under ett krig inskränkta civila fordonsparken. Lagbestämmelser bor de enligt förbundets uppfattning utfärdas som ålägger kronan dess ansvar i enlighet med den nämnda presumtionen. Om det befinnes, att trafikför- säkringsanstalternas nämnd icke kan fungera under ett krig, ansågs ej allt för stora betänkligheter möta mot att låta bolagen själva reglera skador, som egentligen bort hänskjutas till nämnden för yttrande.
Försäkringsinspektionen anser i likhet med förbundet, att i krig eller i en krigsliknande situation en rationell arbetsbesparing kan göras, därest en trafikförsäkring kan anses avanmäld i och med att vederbörande fordon avförts ur bilregistret. Likaså synes det rimligt, att trafikförsäkringsför eningen icke står ansvaret för alla skador av okända fordon i en situation, där de trafikförsäkringspliktiga fordonen utgör en mindre anpart av de for don som trafikerar våra vägar. Försäkringsinspektionen tillstyrker därför att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att förordna om de avvikelser från 18 och 21 §§ trafikförsäkringslagen, som kan prö vas erforderliga.
Försäkringsinspektionen är däremot icke beredd att nu tillstyrka en om läggning av fordonsägarens bevisbörda enligt bilansvarighetslagen el ler införande av någon särskild krigsklausul i trafikförsäkringen. Om domstolarna tager tillbörlig hänsyn till de speciella förhållandena på trafikområdet under ett krig, anför inspektionen, torde icke trafikförsäk ringen behöva bli orimligt belastad med skadeersättningar. Skulle det trots allt under ett krig visa sig, att trafikförsäkringen får bära mer än som kan anses rimligt, menar inspektionen att möjlighet finns att taga upp före varande fråga till omprövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
25
Vad angår spörsmålet om nedläggande under ett krig av trafikför-
säkringsanstalternas nämnd har försäkringsinspektionen in
tet att erinra mot en dylik åtgärd. Det påpekas, att någon lagbestämmelse
i ämnet icke erfordras. Erforderligt medgivande kan direkt lämnas av
Kungl. Maj :t. Nämndens verksamhet regleras nämligen av de av Kungl.
Maj :t föreskrivna koncessionsvillkoren för trafikförsäkringsbolagen.
III. Den utländska försäkringsrörelsen
Nuvarande bestämmelser
Lagen den 21 juni 1940 med vissa bestämmelser om utländsk försäk
ringsrörelse här i riket vid krig m. in. är en fullmaktslag av samma kon
struktion som motsvarande författning för den inländska försäkringsrö
relsen.
Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj :t sålunda, under de förutsättningar
och i den ordning som angivits i fråga om den inländska försäkringsrörel
sen, att ensam eller med riksdagens samtycke förordna om tillämpning
av lagens bestämmelser (2—7 §§).
Enligt 2 § äger Kungl. Maj :t, där anledning finnes att antaga, att ut
ländsk försäkringsanstalt, som driver rörelse här i riket, på grund av krigs-
förhållanden icke kommer att infria här ingångna förbindelser till för
säkringstagare, förbjuda anstalten att under tid, då förordnande enligt 1 §
gäller, fortsätta verksamheten här i riket.
I 3 § föreskrives, att om förbud enligt 2 § meddelats utländsk anstalt
att fortsätta verksamheten här i riket och denna omfattar livförsäkring,
skall en särskild administration inträda för att tillvarataga livförsäkrings
tagarnas rätt. Med avseende å denna administration skall i tillämpliga de
lar gälla vad som stadgas i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. i 1917 års
lag om försäkringsrörelse, överlåtelse av livförsäkringarna må dock ske
även till utländsk anstalt, som äger tillstånd att driva livförsäkringsrörelse
här i riket. Där överskott uppstått vid överlåtelsen, skall ur detta i första
hand gäldas administrationskostnaden samt oguldet bidrag till försälcrings-
inspektionens organisation och verksamhet, varefter återstoden, där ej
Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver, efter krigsförhållandenas upphöran
de skall överlämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för
administration.
Kungl. Maj :t kan vidare, enligt 4 §, besluta om särskild administration
därest utländsk anstalt, i annat fall än i 3 § avses, upphört att driva liv
försäkringsrörelse här i riket. En förutsättning härför är dock att anled
ning finns att antaga att anstalten på grund av krigsförhållanden icke kom
mer att infria här ingångna förbindelser till försäkringstagare. Med av
seende å sådan anstalt äger Kungl. Maj:t även besluta, att i lagen föreskri
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
vet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas även vid ad ministration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.
Enligt 5 § skall, där överlåtelse i den ordning, som avses i 3 §, icke kan komma till stånd och Kungl. Maj :t ej annorlunda bestämmer, administra tionen fortsättas så länge krigsförhållandena är förhanden eller tills dess förinnan samtliga livförsäkringar upphört. Vid krigsförhållandenas upphö rande skall, såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer, försäkrings- inspektionen till den utländska anstalten avgiva redovisning för administra tionen, samt, om då livförsäkringar finnes löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hö rande livförsäkringar. Övertagande må dock ej ske med mindre vid över tagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller 8 § i 1903 års lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Om ej anstalten inom två må nader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, är frågan för fallen och skall, där ej nytt bolag kan komma till stånd enligt 235 § i 1917 års lag om försäkringsrörelse eller samtliga försäkringstagare överenskom mer om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets tillgångar äga rum. För denna fördelning skall verkställas beräkning av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår. Vid fördelningen skall varje försäkringstagares fordran anses motsvara hans andel i fonden. För de fall där administrationen fortsättes ankommer det på försäkringsinspektionen att bestämma, huruvida ytterligare åtgärder bör vidtagas för att överlåta livförsäkringarna eller, där administrationen fortsättes efter överenskom melse som nyss nämnts, för att bilda nytt bolag.
Beträffande 6 och 7 §§, vilka till innehållet överensstämmer med 5 och 6 §§ i lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in., torde få hänvisas till den i tidigare avsnitt lämnade redogörel sen för sistnämnda paragrafer.
Enligt 8 § skall med livförsäkring förstås jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall. Där stadgas även att vad i lagen föreskrives om livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan per sonförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.
Jämlikt 9 § ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma den dag, då med avseende å lagen krigsförhållandena skall anses ha upphört.
Slutligen föreskrives i 10 §, att om förbud meddelats utländsk försäk- ringsanstalt att fortsätta verksamheten eller om beslut meddelats jämlikt
4 §, skall bestämmelserna i lagen, såvitt ej Kungl. Maj :t annorlunda för ordnar, även efter det att förordnande enligt 1 § upphört att gälla, tillämpas i fråga om administrationen. Försäkringsinspektionen äger enligt samma paragraf avgöra i vad mån medgivande som lämnats enligt 6 eller 7 § må gälla jämväl sedan förordnande enligt 1 § upphört att lända till efterrättelse.
Genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 543) har Kungl. Maj:t, efter inhämtande av riksdagens samtycke, förordnat att vad i 2—7 §§ stadgas
skall äga tillämpning tills vidare. Detta förordnande har icke sedermera upphävts.
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
27
Försäkringsinspektionens förslag
De allmänna synpunkter på behovet av en modernisering av beredskaps- lagstiftningen, som försäkringsinspektionen anfört beträffande den inländ ska försäkringsrörelsen, äger även giltighet i fråga om motsvarande lag stiftning för de utländska försäkringsanstalterna, som driver rörelse här i riket. Inspektionen framhåller även betydelsen av att lagstiftningen på sist nämnda område anpassas såväl till den av inspektionen föreslagna nya la gen om inländsk försäkringsrörelse vid krig som till den nya lagstiftning om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, som trätt i kraft efter tillkomsten av nu gällande beredskapslag.
I fråga om de grundläggande förutsättningarna för lagens tillämpning överensstämmer inspektionens förslag med vad som föreslagits beträffan de lagen om den inländska försäkringsrörelsen vid krig m. m.
Enligt inspektionens förslag upptages i den nya lagen i huvudsak nuva rande bestämmelser om förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksam heten och om särskild administration i vissa fall av försäkringsverksam- het som bedrivits av sådan anstalt. Likaså bibehålies i förslaget gällande bestämmelse om medgivande för utländsk anstalt att i vissa fall taga i anspråk de till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna ävensom nuvarande stadgande angående uppskov med utbetalandet av liv försäkringars återköpsvärden och befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.
De nya bestämmelser, syftande till att anpassa försäkringsrörelsen till ett extraordinärt läge, som försäkringsinspektionen förordat med avseende på den inländska försäkringsverksamheten, har sin motsvarighet i inspektio nens förslag till ny beredskapslag för de utländska anstalterna.
Sålunda föreslås, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att försäkringsav tal skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla samt besluta om ändring i avtals bestämmelser om självrisk och premie. Likaså skall Kungl. Maj:t äga medgiva avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, motsvarande försäkringsvillkor eller 14 § lagen om krigsansvarighet. Vidare upptages i den föreslagna lagen reglerna om anstånd med premiebetalning och betalning av ersättning i anledning av försäkringsfall samt bestämmelserna om försäkringsanstalts förmånsrätt för ogulden brandförsäkringspremie. Slutligen äger försäkringsinspektionen enligt förslaget medgiva utländsk försäkringsanstalt att göra avvikelser från vad i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk ringsrörelse här i riket stadgas angående tid och ort för åtgärds vidtagande.
Enligt inspektionens förslag skall Kungl. Maj:t — i överensstämmelse med vad nu gäller — bestämma den dag, då med avseende på lagen krigs- förhållandena skall ha upphört.
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
I likhet med vad som föreslagits för de inländska försäkringsbolagens del äger Kungl. Maj :t enligt den föreslagna lagen om den utländska försäk ringsrörelsen uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Kungl. Maj :ts stäl le fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl. Maj :t.
IV. Remissyttrandena
Remissinstanserna tillstyrker allmänt att nu gällande lagar om försäk ringsrörelse vid krig in. m. ersättes av en modern lagstiftning. I stort sett godtages försäkringsinspektionens förslag. På några punkter göres dock från ett par remisshåll erinringar.
I några yttranden beröres planeringen för försäkringsväsendets krigsorganisation.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller det angeläg na i att försäkringsväsendets funktionsduglighet kan bevaras även vid krig eller krigsfara. Riksnämnden har intet att erinra mot försäkringsbolagens planläggning i fråga om försäkringsverksamhetens inriktning i krig. Den skisserade krigsorganisationen synes nämnden ändamålsenlig, varför bered skapsplaneringen enligt nämndens mening bör fortgå efter de huvudlinjer, som angivits.
Statens krigsskadenämnd anför, att den planerade krigsorganisationen i ett allvarligt läge torde bli av mycket stort värde för såväl försäkringsväsen det som krigsskadeskyddet. Nämnden understryker vikten av att vid ge nomförandet av planerade åtgärder samordningsfrågor beaktas så att om möjligt någorlunda enhetliga normer för försäkringsväsendet och krigs skadeskyddet blir gällande.
I ett par yttranden anföres vissa kritiska synpunkter på den av försäk ringsbolagens riksförbund gjorda gruppindelningen efter angelägenhets- grad av förekommande försäkringsgrenar.
Folksam förutsätter, att kombinerad försäkring, vari ingår bransch hän- förlig till grupp I, i sin helhet föres till denna grupp även om bransch med lägre angelägenhetsgrad innefattas i försäkringen. Folksam anser dessutom i motsats till riksförbundet, att olycksfalls- och sjukförsäkringsbranschen rimligen bör tillmätas större betydelse än inbrotts-, rån- och vattenlednings- skadeförsäkring. Detta gäller framförallt försäkringar, som innefattar er sättning vid långvarig arbetsoförmåga och vid invaliditet och som i dessa avseenden utgör ett betydelsefullt komplement till den obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. I detta sammanhang framhålles även alt det bör kunna övervägas att under ett krig upprätthålla de lokalt ordnade kol lektiva olycksfalls- och sjukförsäkringarna (i Folksam oftast kombinerade med grupplivförsäkring), vars organisatoriskt fasta anknytning till den försäkrade gruppen kan möjliggöra ett fortsättande av verksamheten t. o. m. om kontakten under ett krig skulle brytas mellan gruppen och Folksam.
Sveriges allmänna hgpoteksbank jämte ytterligare några av de hörda
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
29
hypoteksinrättningama understryker brandförsäkringsverksamhetens be
tydelse i ett krigsläge och att denna gren först i sista hand bör nedläggas.
Svenska sparbanksföreningen menar, att kreditförsäkring bör ingå i den
grupp av branscher, vilka avses icke skola nedläggas. Föreningen anför att
denna försäkringsform bl. a. har till syfte att i särskilda fall skapa under
lag för eller komplettera underlaget för kreditgivning såsom att på vissa
punkter stärka eller fullständiga den enligt banklagstiftningen nödvändiga
säkerheten för utlämnade lån. Kreditförsäkringen ligger ur många synpunk
ter nära brandförsäkringen, vars uppgift är att skydda i den brandförsäkrade
egendomen placerade medel.
Husdjursförsäkringsföretagens förening riktar uppmärksamheten på att
husdjursförsäkringen inte medtagits i någon av de uppräknade försäkrings-
grupperna. Föreningen upplyser att till densamma är anslutna nio bolag,
varav fem riksbolag och fyra läns- och häradsbolag. Frånsett att ett av med-
lemsbolagen bedriver jämväl hagelskadeförsäkring — vilken försäkrings-
gren heller icke berörts i förslaget — bedriver samtliga medlemsbolag, i lik
het med samtliga svenska bolag inom denna försäkringsgren, uteslutande
husdjursförsäkring. Det påpekas att tanken att vissa försäkringsgrenar skul
le helt nedläggas i syfte att berörda bolag skulle kunna koncentrera sina an
strängningar på att fullfölja verksamheten inom andra försäkringsgrenar,
med hänsyn till nyss anförda förhållande, icke är direkt tillämplig på hus-
djursförsäkringsbolagen och deras verksamhet. Föreningen förutsätter att
detta beaktas vid bedömandet av frågan om ett nedläggande, helt eller del
vis, av verksamheten inom lmsdjursförsäkringsgrenen.
Ifrågaom förutsättningarna för lagarnas tillämpning
godtages inspektionens förslag av det övervägande flertalet remissinstanser.
Betänkligheter mot den föreslagna utformningen av fullmakten för Kungl.
Maj :t anföres dock av Svea hovrätt, Svenska bankföreningen, Sveriges in
dustriförbund och ett par handelskammare.
Svea hovrätt framhåller, att en del av de nya stadgandena är av mycket
ingripande natur, särskilt till den del de innefattar rätt för Kungl. Maj :t att
förordna om upphävande eller ändring av bestående försäkringsavtal. Så
som motivering för dessa bestämmelser har åberopats framför allt under
krigsförhållanden uppkommande personalbrist och andra organisatoriska
svårigheter ävensom rubbningar i postgång och kommunikationer. Hov
rätten finner det uppenbart, att, i händelse landet kommer i krig eller
utsättes för så allvarlig krigsfara att krigsmakten och civilförsvaret mobili
seras, försäkringsbolagens fredsmässiga verksamhet måste starkt begränsas
samt att därvid även sådana åtgärder, som avses med nyssnämnda stad-
ganden, kan bli nödvändiga. Med hänsyn till de allvarliga betänkligheter av
rättslig natur, som möter mot eu lagstiftning som ingriper i redan ingångna
avtal, anser hovrätten däremot att ifrågavarande stadganden icke bör kunna
sättas i kraft i mindre krisartade situationer, som enligt vad erfarenheten
visat kan sträcka sig under långa tidrymder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
Svenska bankföreningen anlägger liknande synpunkter och menar att det icke bör komma i fråga att ingrepp av nyssnämnda art skall kunna ske i mindre tillspetsade lägen, jämförliga t. ex. med det som rådde under större delen av beredskapen i samband med andra världskriget. Enligt förening ens mening har icke heller några bärande skäl för att de nytillkomna stad- gandena skall göras tillämpliga jämväl under dylika relativt sett lugnare förhållanden anförts.
Sveriges industriförbund anser det vara en förutsättning för att ifrågava rande befogenheter för Kungl. Maj :t skall kunna godtagas att de begrän sas till att gälla allenast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig.
Skånes handelskammare och Smålands och Blekinge handelskammare föreslår att det tämligen genomgående beträffande de föreslagna nya reg lerna bör gälla att de får sättas i kraft endast vid krig, vari riket befin ner sig.
Kommerskollegium ställer sig däremot positivt till förslaget i denna del och erinrar om att beredskapslagar av denna natur regelmässigt kan sät tas i tillämpning ej endast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, utan också under andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden.
Tillräckliga skäl att frångå denna ordning i förevarande sammanhang sy nes kommerskollegium icke kunna anföras.
Vad angår de nya befogenheter för Kungl. Maj:t, som inspektionen före slagit såväl beträffande den inländska som i fråga om den utländska för säkringsrörelsen, har remissinstansernas yttranden främst gällt möjlighe terna att ingripa i bestående avtalsförhållanden, genom att häva av tals giltighet eller förordna om ändring i avtals bestämmelser om sj älvrisk och premie.
Av den tidigare redovisningen framgår, att Svea hovrätt jämte ytterligare några remissinstanser uttalat sig för att Kungl. Maj:t formellt icke gives befogenheter i nyssnämnda hänseende annat än i ett mera skärpt läge.
Enligt kommerskollegiets mening är det obestridligt att ett förordnande av nu ifrågavarande beskaffenhet kan synas vara ett väl långt gående in grepp i den enskilda avtalsfriheten och att det vore lämpligare om hithö rande frågor reglerades genom överenskommelser mellan parterna i för säkringsavtalet. Vad nu sagts gäller enligt kollegiets mening framförallt förordnanden i fredstid, dvs. under tid då landet ej är i krig eller krigs fara men utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder.
Kollegium vill dock icke motsätta sig inspektionens nu berörda, på fram ställning av Svenska försäkringsbolags riksförbund framlagda förslag. Dess praktiska fördelar är enligt kollegiets uppfattning påtagliga, och just den omständigheten, att det icke torde i och för sig bereda försäkringsbolagen större svårigheter att så ordna verksamheten att samma resultat som åsyf tas med lagstiftningen kan uppnås medelst egna åtgöranden, minskar av sevärt betänkligheterna.
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
31
Svea hovrätt framhåller ytterligare följande angående de föreslagna be
stämmelserna om avtals giltighet samt om premie- och självriskbestämmel-
scr.
De i flertalet försäkringsbrev återgivna försäkringsvillkoren innehåller
regelmässigt en s. k. krigsklausul, enligt vilken försäkringsbolagen frita-
ges från ersättningsskyldighet för skador som direkt eller indirekt föror
sakats av krig. Det vore enligt hovrättens mening ägnat att vilseleda försäk
ringstagaren därest försäkringsvillkoren upptoge en sådan klausul men icke
gåve någon antydan om en ytterligare möjlighet för försäkringsbolaget till
befrielse från ansvar under krigsförhållanden. I händelse den föreslagna
lagstiftningen genomföres, synes försäkringsbolagen därför böra rekom
menderas att, till undvikande av missförstånd, i försäkringsvillkoren till
de avtal som ingås efter lagens ikraftträdande intaga en erinran om den
Kungl. Maj:t enligt förevarande stadgande tillkommande befogenheten.
Sveriges allmänna hypoteksbank samt Sveriges stadshypotekskassa och
Svenska bostadskreditkassan uttalar sig mot att Kungl. Maj :t ges befogen
het att förordna om upphörande av brandförsäkringsavtal. — Hypoteksban-
ken menar, att i vart fall bör i lagen införas en angelägenhetsgradering,
varav framgår att brandförsäkringsverksamheten först i sista hand skall
kunna nedläggas.
Svenska stadshypotekskassan och Svenska bostadskreditkassan utveck
lar sin ståndpunkt sålunda.
Enligt kassornas mening bör Kungl. Maj :ts befogenhet att förordna om
upphörande av försäkringsverksamhelen begränsas till de försäkringsgre-
nar, som icke äro att hänföra till den viktigaste gruppen. Det kan visser
ligen synas vanskligt att med utgångspunkt från de av försäkringsinspek-
tionen berörda synpunkterna verkställa en riktigt avvägd angelägenhets
gradering. Någon tvekan torde emellertid knappast kunna råda därom, att
brandförsäkringen med de angivna utgångspunkterna måste hänföras till
den viktigaste gruppen. Ur kreditgivningssynpunkt är det givetvis angelä
get, att brandförsäkringsverksamheten även under krig eller därmed jäm
förliga förhållanden uppehälles så långt överhuvud taget är möjligt. Kas
sorna vilja därför föreslå, att åtminstone även brandförsäkringsverksam
heten undantages från Kungl. Maj :ts här ifrågasatta befogenhet.
Svea hovrätt ifrågasätter viss jämkning av de föreslagna bestämmelserna
om anstånd under högst tre månader med erläggande av premie och ut
betalande av försäkringsersättning. Hovrätten förklarar sig icke kunna be
döma huruvida den föreslagna tiden av tre månader är tillräcklig för att
möta de betalningssvårigheter för såväl försäkringsbolagen som försäkrings
tagarna, som kan uppkomma i samband med ett krig. Det bör dock enligt
hovrättens mening övervägas om icke med hänsyn till ovissheten i de situa
tioner, som en beredskapslagsliftning hänför sig till, ifrågavarande bestäm
melse borde erhålla en mera allmän utformning. Härvid hänvisas till 1940
års moratorielag, enligt vilken förordnande om betalningsanstånd kan med
delas för viss tid eller tills vidare.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om förmånsrätt
för ogulden brandförsäkringspremie tillstyrkes av samtliga remissinstanser.
Från ett par håll påpekas dock det principiellt betänkliga i att på detta sätt
skapa en ny förmånsrätt i fast egendom.
Sveriges stadshgpotekskassa och Svenska bostadskreditkassan anför, att
det visserligen kan synas betänkligt att på sätt föreslås inrycka en ny för
månsrätt före inteckningshavares. Den ifrågasatta förmånsrätten avser emel
lertid belopp, som torde få betecknas som jämförelsevis obetydliga. Den för
sämring i inteckningshavares säkerhet, som kan uppstå till följd av den
nya förmånsrätten synes därför kassorna bli så ringa, att den väl uppvä-
ges av den ökade trygghet, som brandförsäkringens giltighet även vid ute
bliven premiebetalning medför för inteckningshavare. Med hänsyn härtill
och med beaktande av att förmånsrätten i fråga icke kan bli aktuell annat
än vid krig, krigsfara eller under eljest av krig föranledda utomordentliga
förhållanden, kan den föreslagna lösningen enligt kassornas mening accep
teras.
Sveriges industriförbund framhåller, att förbundet utgår från att för
månsrätten skall gälla oavsett om den egendom, varom är fråga, faktiskt är
intecknad eller icke.
Svenska bankföreningen finner förslaget innefatta en god och lämplig ut
väg ur de förutsedda svårigheter som föranlett dess framläggande. Förening
en understryker att förordnande varom nu är fråga bör meddelas allenast
under förutsättning, att möjligheterna till brevsändning eller betalningsför
medling blivit väsentligt inskränkta, samt upphävas så snart mera ordnade
förhållanden inträtt i dessa avseenden.
Svea hovrätt erinrar om att så länge förordnande om förmånsrätt för
fordran å brandförsäkringspremie gäller, kvarstår brandförsäkringsbolagets
ansvarighet mot såväl innehavare av inteckning i den brandförsäkrade egen
domen som vederbörande egendomsägare även om premierna ej betalas. Här
av synes enligt hovrätten följa att under nämnda tid utrymme icke torde
finnas för ett medgivande till avvikelse från bestämmelserna i 14 § andra
stycket försäkringsavtalslagen såvitt gäller brandförsäkring av egendom i
vilken försäkringsbolaget har angivna förmånsrätt.
Svea hovrätt ifrågasätter lämpligheten av att den allmänna rätt, som en
ligt förslaget tillkommer Kungl. Maj :t att delegera sina befogenheter på
försäkringsinspektionen, omfattar även sådana förordnanden vilka innefat
tar ingrepp i gällande avtal. Uttalande i samma riktning göres av Mälar-
provinsernas hgpoteksförening.
Sveriges fastighetsägareförbund avvisar i likhet med försäkringsinspektio
nen tanken att dispensmöjligheter skulle öppnas för försäkringsbolagen från
bestämmelserna i 84 § försäkringsavtalslagen om s. k. tyst förlängning
av brandförsäkringsavtal. Fastighetsägareförbundet instämmer i
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
33
försäkringsinspektionens synpunkt att det synes rimligt att bolagen även i krigstid är skyldiga att verkställa uppsägning av avtalen.
Försäkringsinspektionens ställningstaganden i fråga om trafikförsäk ringen i ett krigsläge godtages eller lämnas utan erinran av flertalet remiss instanser.
Trafikförsäkringsföreningen — vars yttrande i denna del biträdes av Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags för ening och Folksam — ställer sig på vissa punkter kritisk till försäkrings inspektionens lösningar.
Enligt Trafikförsäkringsföreningens mening är den av försäkringsinspek- tionen föreslagna förenklingen i fråga om avanmälan av trafikför säkring värdefull men icke ägnad att lösa alla problem. Föreningen be lyser detta med följande exempel.
Bilregistret är helt förstört av krigsskada. Varken trafikförsäkringsgiva ren eller motorfordonsägaren har därför möjlighet vända sig dit med avan mälan av trafikförsäkring, resp. ansökan om avregistrering av motorfordo net. — Trafikförsäkringsgivarens kontorsorganisation är skadad och man har ej möjlighet verkställa avanmälan av trafikförsäkringen till bilregistret. Då motorfordonsägaren ej går att få tag på, kan dennes nödvändiga medver kan för åstadkommande av en genom avregistrering verkställd avanmälan ej erhållas. — Initiativ till avregistrering av motorfordon skall tagas av mo torfordonsägaren. Om denne mot bakgrunden av de omvälvande krigshän delserna finner frågan om avregistrering likgiltig och ej kan förmås att medverka, kan en genom avregistrering verkställd avanmälan överhuvud taget ej komma till stånd.
Föreningen understryker det angelägna i att frågan om avanmälan av upphörd trafikförsäkring erhåller en helt tillfredsställande lösning.
Vad angår ansvaret för skador orsakade av okända fordon konsta terar Trafikförsäkringsf öreningen med tillfredsställelse, att det ansetts rim ligt, att trafikförsäkringsbolagen ej ensamma skall bära ansvaret för ska dor genom okända motorfordon under krigsförhållanden och att staten på lämpligt sätt skall deltaga i kostnaderna för dessa skador. Föreningen är beredd att även då sköta ifrågavarande skadereglering. De utgivna ersätt ningarna kan sedan fördelas mellan staten och föreningen på visst sätt, exempelvis i proportion till det antal motorfordon, som staten respektive trafikförsäkringsbolagen bär trafikförsäkringsansvaret för. Avräkning mel lan staten och föreningen bör kunna ske med vissa intervaller, exempelvis halvårsvis eller årsvis.
Svea hovrätt uttalar sig till förmån för den från försäkringsbolagshåll hävdade uppfattningen att åtminstone under ett krig den huvudsakliga pre- suintionen bör vara att skador, som härrör från okända fordon, skall anses vara orsakade genom statliga fordon.
Trafikförsäkringsf öreningen framhåller att även bestämmelsen att för säkringsbolagen står solidariskt ansvar för skador av oförsäkrade for-
3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 52
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
don under krigsförhållanden kan få sådana verkningar att man måste
tänka sig vissa avvikelser från densamma. Enligt föreningens mening bör
en lämplig undantagsbestämmelse införas i trafikförsäkringslagen. Förening
en utvecklar sin ståndpunkt enligt följande.
Under krigsförhållanden torde ett mycket stort antal motorfordon komma
att vara avregistrerade och alltså ej trafikförsäkrade. Måhända blir det fråga
om flera hundratusen. Dessa komma att vara placerade litet varstans och
ej sällan torde de komma att vara helt utanför ägarens kontroll. Om ett så
dant fordon behövs för en förflyttning av något slag, så kommer man nog
ofta att taga detsamma i anspråk trots att det är avregistrerat, i varje fall
om fråga är om angelägen och brådskande körning, exempelvis evakuerings-
körning. Visserligen torde bensinrestriktioner komma att lägga vissa hinder
i vägen för körning men man torde nog kunna räkna med, att under de rå
dande onormala förhållandena kommer trots restriktionerna bensin i viss
utsträckning att kunna anskaffas på ett eller annat sätt. Det kan också tän
kas, att gengasutrustning ånyo kan bliva tillgänglig. Om motorfordon av nu
ifrågavarande slag orsakar skada blir föreskriften i 21 § trafikförsäk
ringslagen om att trafikförsäkringsbolagen gemensamt skola svara för ska
dan aktuell. Föreskriften, som är skriven för fredsförhållanden, bygger på
att alla motorfordon i trafik i princip skola vara trafikförsäkrade och att
en väl fungerande statlig kontrollapparat skall vaka över att trafikförsäk-
ringsplikten 1'ullgöres. Under de onormala krigsförhållandena existera ej längre
dessa förutsättningar för lagbestämmelsen. Vid sådant förhållande kan det
inte vara riktigt att låta de fåtaliga trafikförsäkringspliktiga motorfordons-
ägarna genom sina premier svara för de skador, som kunna orsakas av
alla de avregistrerade och oförsäkrade motorfordonen. Föreningen anser
därför, att en lämplig undantagsbestämmelse bör införas i lagtexten.
Föreningen förordar sådan ändring i trafikförsäkringslagstiftningen att
krigsskador undantages från försäkringsbolagens ansvarighet. Det an-
föres bl. a. att det icke är rimligt, att ersättning utgår ur trafikförsäkringen på
samma sätt i krig som i fred. Fn hel del trafikolyckor kommer att vara di
rekt orsakade av krigsförhållandena, t. ex. trafikolyckor i samband med nöd
vändiga och snabba körningar på krigsskadade vägar, trafikolyckor under
mörkläggning, trafikolyckor i samband med körningar, som kompliceras ge
nom beskjutning eller bombardemang, trafikolyckor i samband med körning
ar bland panikpåverkade flyende människor etc. Det kan enligt föreningens
mening knappast anses skäligt att ålägga motorfordonsägarna att bära pre
miekostnader anpassade efter sådana onormala risker. Det synes föreningen
som om domstolarna knappast har möjlighet att utan lagändring ta hänsyn
till de speciella förhållandena vid krig på trafikområdet. Enligt föreningens
mening borde det vara riktigare att i trafikförsäkringslagstiftningen göra
undantag för krigsskador och undantaget borde kunna utformas ungefär
ligen på samma sätt, som skett i fråga om andra försäkringsbranscher, i
vilka man i sina försäkringsvillkor tagit in en s. k. krigsklausul.
Föreningen har intet att erinra mot atttrafikförsäkringsanstal-
temas nämnd, i enlighet med vad försäkringsinspektionen anfört, ned
lägges under vissa krigsförhållanden.
Kanyl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
35
Avslutningsvis understryker trafikförsäkringsföreningen betydelsen av att man redan i fredstid tar ställning till de problem, som enligt vad för eningen anfört återstår att lösa. Föreningen föreslår i enlighet härmed, att man redan nu försöker att så vitt möjligt fastställa de lagbestämmelser, vilka skall gälla för trafikförsäkringen under krigsförhållanden.
V. Departementschefen
Gällande lagstiftning om försäkringsrörelse i krig har ägt bestånd sedan år 1940 och är numera föråldrad i huvudsakligen två hänseenden. Dels bygger lagstiftningen på den äldre lagen av år 1917 om försäkringsrörelse, vilken sedermera ersatts av 1948 års lag i ämnet, dels skiljer sig den nuvarande planläggningen av försäkringsväsendets krigsorganisation i väsentliga styc ken från den planering som förelåg vid 1940 års lagstiftning. Det av försäk- ringsinspektionen nu framlagda förslaget syftar till en modernisering av be- redskapslagstiftningen i båda nämnda hänseenden. Förslaget bar i allt vä sentligt godtagits under remissbehandlingen och jag finner det ägnat att nu läggas till grund för ny lagstiftning om försäkringsverksamheten i krig och under därmed jämförliga förhållanden.
Försäkringsinspektionens förslag bygger i huvudsak på eu från försäk ringsbolagens riksförbund gjord framställning om ny beredskapslagstift- ning för försäkringsverksamheten i krig och ansluter sig till den av försäk ringsbolagen verkställda krigsplanläggningen. I korthet innebär denna plan läggning följande. Försäkringsverksamheten inskränkes väsentligt vid ett krigsfall. Ett flertal försäkringsbolag nedlägger helt försäljnings- och orga- nisationsavdelningarna. Mindre betydelsefulla försäkringsgrenar nedlägges; i ett svårare läge bibehålies endast de allra angelägnaste såsom livförsäkring och brandförsäkring. För att i möjligaste mån upprätthålla verksamheten under krigsförhållanden skapas ett antal för bolagen gemensamma lokala organ, s. k. distriktscentraler, med uppgift bl. a. att fullgöra vissa löpande administrativa göromål i lägen där bolagen icke själva kan fortsätta verk samheten. I fråga om återförsäkringarna avses att träffa liknande anord ningar som dem, vilka vidtogs under det senaste världskriget. Sålunda ska pas två särskilda konsortier med uppgift att vid behov övertaga de i Sverige koncessionerade utländska bolagens och — i mindre utsträckning — även svenska bolags återförsäkringar åt inhemska bolag. Konsortierna skall tjänst göra såsom återförsäkrare bl. a. åt varandra och åt svenska återförsäkrings- bolag. Ett tredje konsortium är avsett att sättas i funktion endast i yttersta nödfall och skall då övertaga de inhemska bolagens hela bestånd av återför säkringar. I sådant fall skall de båda förstnämnda konsortierna kvarstå och meningen är att det av dem övertagna försäkringsansvaret då skall återför- säkras i det tredje konsortiet. Konsortieorganisationen har även till ända mål att bl. a. omhändertaga de i vårt land verksamma utländska försäkrings- anstalternas direkta svenska affär.
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
Den av försäkringsbolagen planerade krigsorganisationen har till sina
huvuddrag godtagits av försäkringsinspektionen och under remissbehand
lingen i stort sett lämnats utan erinran. För egen del anser jag mig kunna
tillstyrka att ifrågavarande beredskapsplanläggning tages till utgångspunkt
vid utformningen av den nya lagstiftningen.
I fråga om såväl den inländska som den utländska försäkringsrörelsen bör
beredskapslagstiftningen liksom hittills varit fallet ha fullmaktskaraktär.
Lagstiftningen bör ge Kungl. Maj :t befogenheter att genomföra de erforder
liga åtgärderna för att anpassa försäkringsväsendet efter ett krisläge. Till
frågan om förutsättningarna för lagstiftningens tillämpning vill jag åter
komma i det följande.
Den inländska försäkringsrörelsen
En viktig beredskapsuppgift är att möta den situation som uppstår när
återförsäkringarna hos bolag utomlands eller hos utländska bolag i vårt land
till följd av krigsutbrott icke längre fungerar. I 1940 års lag om inländsk
försäkringsrörelse vid krig har bestämmelser härom meddelats i 2—4 §§. Till
den del bestämmelserna efter ikraftträdandet av 1948 års lag om försäkrings
rörelse fortfarande har aktualitet innebär de i huvudsak följande. Försäk
ringsinspektionen kan medge inländskt försäkringsbolag att utan återförsäk
ring ikläda sig ansvarighet på samma risk för högre belopp än som kunnat
ske enligt bolagsordningen. Vidare ges svenska försäkringsbolag möjlighet
att meddela återförsäkring å brandförsäkring utan hinder av föreskrift i
bolagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av
egendom eller till riket eller viss del av riket.
De ekonomiska anspråken på ett livförsäkringsbolag kan under krig kom
ma att medföra stora påfrestningar på bolagets betalningsförmåga, icke
minst med hänsyn till att normala återförsäkringsförbindelser inte kan på
räknas. I första hand är fråga om utbetalningar av förfallna försäkringsbe
lopp, men i stor utsträckning torde anspråken även komma att gälla åter-
köp av och förskott å livförsäkringar. För att skänka bolaget erforderlig
likviditet kan det därför bli nödvändigt att ta i anspråk de värdehand
lingar, som i vanliga fall ligger såsom pant för bolagens föx-bindelser gent
emot försäkringstagarna. Såväl enligt 1917 års lag om försäkringsrörelse
som enligt 1948 års lagstiftning kan försäkringsbolag efter prövning av för
säkringsinspektionen utfå sådana pantsatta värdehandlingar för anskaffan
de av medel till utbetalning av förfallet försäkringsbelopp. Enligt 5 § i 1940
års lag äger försäkringsinspektionen medgiva alt inländskt livförsäkrings
bolag utfår värdehandlingar även för att finansiera återköp av eller för
skott å livförsäkringar. Inspektionen har dessutom enligt 6 § befogenhet att
medgiva livförsäkringsbolag att uppskjuta utbetalning av återköpsvärden
liksom att befria det från skyldighet att lämna förskott å livförsäkringar.
Enligt 7 § äger Kungl. Maj :t vid befarat avtalsbrott från utländsk försäk-
ringsanstalts sida förbjuda svenska försäkringsbolag att fullfölja avtal, va:-
37
igenom de meddelat återförsäkring åt försäkringsanstalter i den utländska
anstaltens hemland, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem. Slutligen
har i 9 § upptagits bestämmelse, enligt vilken Kungl. Maj:t vid krig, vari
riket befinner sig, eller efter sådant krig äger föreskriva avvikelser från vissa
bokföringsregler i försäkringslagen.
Försäkringsinspektionen föreslår, att de stadganden, som gällande bered
skapslag sålunda upptager, i stora drag bibehålies i den blivande lagstift
ningen. Förslaget har i denna del under remissbehandlingen tillstyrkts eller
lämnats utan erinran. Även jag finner bestämmelser av ifrågavarande inne
håll inte kunna undvaras i den tillämnade beredskapslagen.
Utöver de bestämmelser, som enligt det nyss anförda bör övertagas från
nuvarande lagstiftning, föreslår försäkringsinspektionen betydande nyheter.
Enligt den planerade krigsorganisationen av försäkringsväsendet skall
vissa försäkringsgrenar kunna helt nedläggas och verk
samheten koncentreras till de mest betydelsefulla branscherna. För att un
derlätta en sådan omställning föreslås att Kungl. Maj:t skall äga förordna
att försäkringsavtalen inom viss eller vissa branscher, dock ej i fråga om
livförsäkring, skall upphöra att gälla för viss tid eller tills vidare. Vid remiss
behandlingen har allmänt godtagits att Kungl. Maj:t får befogenhet av detta
slag. De hörda hypoteksinrättningarna menar dock att brandförsäkringsav
talen i detta sammanhang bör ges en särställning.
Det är icke att räkna med att man i ett krigsfall skall kunna driva för-
säkringsverksamhet i normal utsträckning. För att försäkringsväsendet i ett
sådant läge alls skall kunna upprätthållas kan det visa sig nödvändigt att
koncentrera verksamheten till de branscher, som bedömes vara viktigast,
särskilt liv- och brandförsäkring. En sådan omställning förutsätter att de
mindre betydelsefulla försäkringsgrenarna nedlägges. Såsom framgått av
det föregående står försäkringsbolagen icke utan möjligheter att på egen
hand genomdriva den åsyftade omläggningen av verksamheten. De ettåriga
försäkringsavtalen inom berörda branscher skulle i vanlig ordning kunna
uppsägas. Beträffande avtal, löpande på längre tid, skulle såsom försäk
ringsinspektionen påpekat i och för sig finnas möjlighet för bolagen att un
der löpande avtalsperiod ändra försäkringsvillkoren så att avtalen automa
tiskt eller efter åtgärd från bolagets sida upphör att gälla i händelse av krig.
Jag är emellertid ense med inspektionen om att man icke bör på detta sätt
överlåta på försäkringsbolagen att åstadkomma de nödvändiga förutsätt
ningarna för en omorganisation av försäkringsväsendet efter krigsförhål-
landen. Det skulle ställa sig kostnadskrävande och medföra ett omfattan
de administrativt arbete för försäkringsbolagen att införa behövliga krigs-
klausuler i samtliga berörda försäkringsavtal. Eu avtalsförändring på denna
väg skulle med säkerhet på många håll uppfattas som eu extraordinär tvångs
åtgärd vilken det icke borde ankomma på de enskilda bolagen att genomföra.
Naturligast torde även vara att, såsom också försäkringsinspektionen an
tytt, betrakta nedläggandet av mindre betydelsefulla försäkringsgrenar så
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
38
Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
som ett sådant led i en rationell krigshushållning, för vilket det allmänna
har att ta ansvaret. Det synes därför vara att föredra att den åsyftade
förändringen av försäkringsväsendets struktur åvägabringas genom lagstift
ning. Den tilltänkta beredskapslagen bör lämpligen innehålla befogenhet för
Kungl. Maj:t att förordna om upphörande för viss tid eller tills vidare av för
säkringsavtalen inom viss försäkringsgren. Det torde icke vara möjligt att på
förhand taga ställning till det närmare innehållet i sådant förordnande. Själv
fallet bör ingreppet i avtalsförhållandet mellan försäkringsgivare och försäk
ringstagare ske så smidigt som möjligt.
Kungl. Maj :ts befogenhet att sätta försäkringsavtal ur kraft hör ej om
fatta livförsäkringar. Att i övrigt begränsa befogenheterna med avseende
å olika försäkringsgrenar synes ej motiverat. Enighet torde råda om att man
i det längsta bör söka upprätthålla brandförsäkringsverksamheten. Det synes
dock ej lämpligt att, såsom från något håll ifrågasatts under remissbe
handlingen, av denna anledning i beredskapslagen göra en angelägenhets-
gradering av de olika branscherna och därigenom i förväg ta ställning till i
vilken ordning som ett eventuellt nedläggande av dessa skall äga rum.
Beträffande premiesättning och villkor om självrisk tor
de behovet av statligt ingripande vara mindre. I allmänhet lärer frågor här
om utan olägenhet kunna lösas avtalsvägen. Å andra sidan kan tänkas si
tuationer, då exempelvis generella regler om självrisk bör tillämpas ulan hin
der av eljest gällande avtalsvillkor. Det kan sålunda under ett krig visa sig
rationellt att inom en försäkringsgren genomgående höja självriskbeloppen
eller att införa självrisk inom en bransch, där sådan tidigare icke förekom
mit. Sådan avtalsjämkning förutsätter motsvarande justering av premieni
vån. Även utan samband med självriskfrågor kan tänkas påkallat att genom
statligt ingripande vidtaga premiejustering. Närmast kominer väl i fråga
sådana fall där en statlig åtgärd enligt lagen rubbar förutsättningarna för
premiesättningen. Jag finner mig därför böra biträda förslaget i denna del.
Det må påpekas, att den föreslagna befogenheten för Kungl. Maj :t icke är
avsedd för sådan prisreglering, varom bestämmelser är meddelade i all
männa prisregleringslagen.
Försäkringspremier erlägges regelmässigt i förskott. En allmän förutsätt
ning för att försäkringsgivarens ansvarighet skall inträda är att premien er
lagts. Avser försäkringen flera premieperioder brukar gälla, att premien
skall erläggas förskottsvis för varje period. Därvid träffas i allmänhet för
behåll att försäkringsgivarens ansvarighet skall upphöra om premie för en
senare period inte erlagts i rätt tid. För att skydda försäkringstagaren från
alltför sträng påföljd av underlåten premiebetalning gäl
ler enligt 14 § försäkringsavtalslagen, att försäkringsgivarens ansvarighet i
sådant fall icke må upphöra innan en vecka förflutit efter det försäkrings
givaren givit försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens för-
fallodag. Stadgandet har ej avseende å försäkringsavtal med speciellt korta
premieperioder.
39
En likartad regel upptages i 1943 års lag om krigsansvarighet för liv- och
invaliditetsförsäkring ävensom i det förslag till ny lag i ämnet, som jag ti
digare denna dag anmält.
Såsom försäkringsinspektionen anfört kan den aviseringsskyldighet, som
sålunda åvilar försäkringsbolagen, under krigsförhållanden leda till orim
liga konsekvenser. Det kan nämligen till följd av exempelvis rubbad post
gång eller bolagens brist på erforderliga administrativa resurser visa sig
ogörligt att genomföra premieavisering i vanlig ordning. För att i sådana
lägen möjliggöra att försäkringsbolagen befrias från ansvarighet när pre
miebetalningen upphört föreslår inspektionen att Kungl. Maj :t får medgiva
avvikelse från de berörda stadgandena i försäkringsavtalslagen och krigs-
ansvarighetslagen. Förslaget har godtagits under remissbehandlingen. För
egen del vill jag understryka att en befogenhet av föreslaget innehåll bör
bedömas med hänsyn till möjligheterna att på andra vägar än genom pre
mieavisering skydda försäkringstagarna från rättsförluster till följd av till
fälliga dröjsmål med premiebetalningen. Såsom försäkringsinspektionen på
pekat bör vara naturligt att försäkringsbolag som befrias från aviserings
skyldighet åiägges att genom tillkännagivanden i tidningarna eller på an
nat effektivt sätt upplysa försäkringstagarna om att premieavisering icke
kommer att ske samt erinra om betydelsen av att premiernas förfallodagar
iakttages. Angeläget är att innehavarna av liv- och invaliditetsförsäkring
erhåller klart besked om vikten av att inom föreskriven tid erlägga krigs-
premier. Försäkringsavtalen innehåller nämligen i allmänhet icke någon
upplysning härom.
Av väsentlig betydelse i detta sammanhang är försäkringsinspektionens
förslag att Kungl. Maj:t skall äga förordna om anstånd med erläggande av
premie. Uppmjukas på detta eller liknande sätt försäkringsavtalens villkor
om förskottsbetalning — vilket jag anser mig kunna förorda — synes någ
ra allvarligare betänkligheter icke behöva hysas mot att i ett ansträngt läge
befria försäkringsbolagen från skyldigheten att underrätta om förfallodag
för premie. I fråga om brandförsäkring å bl. a. fast egendom gör sig, såsom
jag i det följande kommer att utveckla, delvis andra synpunkter gällande.
Beträffande utformningen av den förordade regeln om befogenhet att be
vilja anstånd med premiebetalning kan, såsom Svea hovrätt gjort, ifråga
sättas huruvida icke regeln bör ges ett mera allmänt innehåll och icke i en
lighet med inspektionens förslag vara begränsad till alt avse anstånd un
der eu lid av högst tre månader. Till förmån för hovrättens mening talar
svårigheterna alt bedöma det behov som kan komma alt finnas av ett spe-
cialmoratorium på detta område. För egen del är jag dock mest böjd alt
förorda den utformning inspektionen givit regeln och att följaktligen an-
ståndstiden maximeras till tre månader. Det synes mig nämligen riktigast
att icke ge regeln en vidare omfattning än som är betingat av syftet att
åstadkomma en uppmjukning av kravet på rättidig premiebetalning såsom
förutsättning för försäkringsskydd. För detta ändamål torde eu tremåna-
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
dersfrist vara tillräcklig. En längre frist skulle kunna motiveras om avsik ten med stadgandet vore att lösa sådana ekonomiska krissituationer, som förutsätts för tillämpning av 1940 års moratorielag. En sådan uppgift bör dock enligt min mening icke tilläggas den tillämnade lagstiftningen.
I likhet med försäkringsinspektionen finner jag en anståndsregel såsom den nu förordade böra kompletteras med stadgande som ger Kungl. Maj :t befogenhet att medgiva försäkringsbolag anstånd under samma tid med ut betalning av försäkringsersättning.
Jag har i det föregående ansett mig kunna förorda, att Kungl. Maj :t får möjlighet att efterge skyldigheten för försäkringsgivare att avisera försäk ringstagaren om underlåtenhet att erlägga premie. Försäkringstagarnas in tressen skulle i dylika fall vara på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda ge nom generella påminnelser om premieförfallodagar samt genom utsträck ning av betalningsfristerna. I fråga om sådan egendom som allmänt ut nyttjas såsom kreditsäkerhet och för detta ändamål intecknas gör sig emel lertid delvis andra synpunkter gällande. Hänsyn måste tagas till brandför säkringens centrala betydelse för kreditväsendet och behovet att trygga in- teckningssäkerheterna.
I fråga om fast egendom är att märka stadgandet i 87 § försäkringsav talslagen till skydd för innehavare av inteckning i egendomen. Under förut sättning att inteckningshavaren låtit anmäla namn och adress hos försäk ringsbolaget måste nämligen bolaget vid bristande premiebetalning avisera även inteckningshavaren om dröjsmålet. Först sedan en vecka förflutit från sådan underrättelse äger försäkringsgivaren gentemot inteckningshavaren åberopa den uteblivna betalningen till befrielse från ansvarighet.
Försäkringsinspektionens förslag innebär att försäkringsgivarnas ansva righet i fråga om brandförsäkring å byggnader tillhörande fast egendom, efter förordnande av Kungl. Maj:t, skall kunna kvarstå utan inverkan av att premiebetalning uteblivit, samt att försäkringsgivare beträffande ogul det premiebelopp skall äga företräde till betalning ur egendomen framför alla intecknade fordringar, inräknat fordringar med förmånsrätt enligt It kaj). 2 § jordabalken. Med nämnda byggnader jämställes i förslaget bygg nader som är att betrakta som tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt.
Den sålunda föreslagna ordningen innebär i och för sig icke någon nyhet. Sedan gammalt åtnjuter på liknande sätt Stockholms stads brandförsäk ringskontor förmånsrätt i det brandförsäkrade huset för vissa premieford ringar. Förslaget har i förevarande del också allmänt accepterats vid re missbehandlingen. För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till de syn punkter som anförts från försäkringsinspektionens sida. Det må tillfogas, att det beträffande egendom, vilken omfattas av förordnande som här av ses, självfallet icke ifrågakommer skyldighet att avisera ägare eller inteck- ningshavare vid dröjsmål med premiebetalningen.
Enligt försäkringsinspektionens förslag skall förordnande som nu sagts kunna meddelas även i fråga om annan inteckningsbar egendom som är
41
brandförsäkrad. Här kommer i fråga industriell förlagsegendom, jordbruks- inventarier samt, sedan numera lag om förlagsinteckning i vissa oljelager (SFS 54/1958) trätt i kraft, lager som där avses.
Att skapa en förmånsrätt för brandförsäkringspremier i nämnda egen dom efter samma mönster som beträffande fast egendom låter sig emeller tid enligt min mening knappast göra. Den lösa egendom som kan komma i fråga för förlagsinteckning m. in. är icke till sin natur så avgränsad från annan egendom att den utan vidare kan göras till föremål för ett generellt förordnande om bibehållet försäkringsskydd och förmånsrätt för premier. Icke heller torde någon godtagbar lösning erbjuda sig därest man, såsom försäkringsinspektionen tänkt sig, begränsar befogenheten till att avse så dan egendom som är intecknad. Redan att göra skillnad mellan intecknad och ointecknad förlagsegendom synes leda till en godtycklig gränsdragning mellan försäkringsmässigt skyddad och oskyddad egendom, som i praktisk tillämpning knappast skulle komma att mötas med förståelse. Med hän syn till variationerna i inteckningsförhållandena från tid till annan torde det icke heller vara lämpligt att låta brandförsäkringsskyddet av egendo men och förmånsrätten däri för oguldna premier bero av att egendomen är intecknad.
På grund av det anförda är jag icke beredd att nu förorda någon bered- skapsmässig reglering av brandförsäkringsskyddet av annan egendom än sådan som är att hänföra till fast egendom och därmed jämförliga objekt. Det är uppenbarligen också främst i fråga om sistnämnda egendom som be hov av statligt ingripande för att vidmakthålla brandförsäkringarna gör sig gällande.
Vidkommande det från försäkringsbolagshåll framförda förslaget om dispens möjlighet beträffande 84 § försäkringsav tal s 1 a g e n delar jag försäkringsinspektionens mening, att den nuva rande automatiska förlängningen av ettåriga brandförsäkringsavtal bör be stå även under krigsförbållanden. Det synes icke ligga något orimligt i att kräva att försäkringsgivare, som i ett enskilt fall ej längre vill meddela för säkring, i vanlig ordning uppsäger avtalet med försäkringstagaren.
I såväl lagen om försäkringsrörelse som enskilda bolagsordningar finns åtskilliga bestämmelser om tid och plats för åtgärder som sko la vidtagas. En uppmjukning av sådana bestämmelser kan under krigsför- hållanden te sig påkallad och jag finner mig därför kunna biträda försäk ringsinspektionens förslag att inspektionen ges befogenhet medgiva att för säkringsbolag avviker från vad sålunda kan vara föreskrivet. Ifrågavarande befogenhet bör dock ej omfatta processuella stadganden.
Försäkringsinspektionen behandlar i sitt framlagda förslag även viss bc- redskapsmässig reglering av trafikförsäkringen i händelse av krig.
Enligt 18 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon står försäkringsgi
Kungl. Ma j. ts proposition nr 52 år 1959
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 195!)
varen visst ansvar även sedan försäkringsavtalet t. ex. efter uppsägning upphört att gälla. Försäkringsgivaren är nämligen gentemot skadelidande an svarig för skadestånd på grund av händelse som inträffat inom trettio dagar från det anmälan gjorts till bilregistret om dagen då avtalet upphörde. Den na regel medför att försäkringsbolagen måste sörja för att anmälan om att trafikförsäkringsavtal upphört göres snarast möjligt. Under krigsförhållan- den kan det administrativa arbetet härmed — med hänsyn till det stora an talet avregistreringar och bolagens begränsade personella resurser — bli alltför betungande. Såsom framhållits av försäkringsinspektionen skulle en betydande arbetslättnad kunna beredas försäkringsbolagen om en tra fikförsäkring kunde anses avanmäld i och med att vederbörande fordon av fördes ur bilregistret. Jag delar därför inspektionens uppfattning att det ur beredskapssynpunkt vore värdefullt att öppna möjlighet för Kungl. Maj:t att när förhållandena så påkallade förordna om avvikelse från den ordning som nu föreskrives i 18 §. I vilken mån avvikelse kan ske i annat hänseende än det nyss antydda synes svårt att bedöma utan kännedom om hur ut vecklingen efter ett krigsutbrott kommer att gestalta sig. Det torde få an komma på försäkringsinspektionen att ur beredskapssynpunkt ytterligare överväga de spörsmål som bär återstår att lösa. Det är självfallet att var je avsteg från nuvarande regler måste föregås av noggrann prövning att icke rimliga anspråk på ett effektivt försäkringsskydd eftersättes.
Enligt 21 § trafikförsäkringslagen svarar samtliga trafikförsäkringsbo lag solidariskt för skador som orsakas av oförsäkrade motorfordon eller motorfordon som ej kunna påträffas och identifieras. Under krigsförhållan- den, då statliga motorfordon utgör en stor del av hela fordonsparken, synes skäligt att ifrågavarande skadeansvar inte odelat lägges på försäkringsbo lagen. Jag anser mig därför kunna biträda förslaget om befogenhet för Kungl. Maj:t att meddela från gällande ordning avvikande bestämmelser om ansvarsfördelningen såvitt rör trafikskador som orsakats av oförsäkra de eller okända motorfordon.
Jag är emellertid i likhet med försäkringsinspektionen icke villig förorda att man nu skapar möjlighet att under krigsförhållanden frångå de allmän na ansvarighetsreglerna enligt bilansvarighetslagen. En jämkning av de centrala ansvarighctsgrunderna i fråga om trafikskador synes nämligen icke kunna ske utan att betänkligt försvaga trafikförsäkringsskyddet. Av samma skäl synes den tillämnade beredskapslagstiftningen icke heller böra utformas med sikte på införandet av en krigsklausul i trafikförsäkringen.
De nu förordade bestämmelserna rörande trafikförsäkringen upptages i försäkringsinspektionens förslag såsom ett tillägg i lagen om trafikförsäk ring å motorfordon. Från synpunkten att man i möjligaste mån bör sam manföra de bestämmelser som reglerar försäkringsverksamheten i krig är dock att föredraga att ifrågavarande stadganden inlemmas i redan befintlig beredskapslagstiftning.
Vad angår trafikförsäkringsanstalternas nämnd torde det i ett krigsläge
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
43
få ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till förhållandena besluta hu ruvida nämnden skall finnas kvar eller avvecklas.
Enligt försäkringsinspektionens förslag har Kungl. Maj:t givits rätt att delegera sina befogenheter enligt lagen på underlydande myndighet. Vid remissbehandlingen har betänkligheter häremot anförts av bl. a. Svea hov rätt. För egen del vill jag erinra om den befogenhet att delegera beslutan derätt, som tillkommer Kungl. Maj:t enligt lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. (administrativa full- maktslagen). Denna lag lär väl i flertalet fall kunna utnyttjas för sådan delegering som nu är i fråga. I speciella krissituationer kan det dock te sig önskvärt att redan på ett förberedande stadium, innan administrativa full maktslagen blivit satt i tillämpning, överföra beslutanderätt enligt den till- lämnade lagen på försäkringsinspektionen. Jag finner mig därför av be- redskapshänsyn böra biträda inspektionens förslag att i lagen intaga en sär skild bestämmelse om delegationsrätt.
Den utländska försäkringsrörelsen
I fråga om den utländska försäkringsrörelsen under krigsförhållanden bi träder jag försäkringsinspektionens förslag att nuvarande bestämmelser an gående förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksamheten och om sär skild administration i vissa fall skall bibehållas i den nya lagstiftningen.
I övrigt torde, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, de stadganden rörande den inländska försäkringsrörelsen, som åsyftar att anpassa försäk- ringsverksamheten efter extraordinära förhållanden, böra i huvudsak mot svaras av en liknande reglering för de utländska anstalternas del. Eftersom de utländska anstalterna inte ingår i något av de planerade konsortierna kan dock sådana bestämmelser uteslutas som är direkt betingade av denna organisatoriska planläggning.
Förutsättningarna för lagstiftningens tillämpning
De nu gällande beredskapslagarna om försäkringsrörelse vid krig är av permanent karaktär. För att de materiella bestämmelserna skall träda i till- lämpning fordras särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande om tillämpning förutsätter att riket befinner sig i krig eller krigsfara eller att eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder. Är riksdagen samlad skall förordnande meddelas först sedan riksdagens samtycke in- hämtats. I annat fall äger Kungl. Maj :t ensam förordna om tillämpning men skall i närmare angiven ordning i efterhand underställa förordnandet riks dagens prövning. Kungl. Maj:ts befogenhet att ensam meddela förordnande torde dock lia mist sin betydelse då riksdagen numera anses samlad hela året (se särskilda utskottets utlåtande nr 1/1948 s. 24 och 27).
Försäkringsinspektionens förslag innefattar en modernisering av de nu varande lagarnas fullmaklskonstruktion i enlighet med vad som numera
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
gäller för flera beredskapslagar. Sålunda skall enligt förslaget den tillämna- de lagstiftningen automatiskt träda i tillämpning när riket indrages i krig. Vid krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhål landen föreslås att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om tillämpning av de centrala lagbestämmelserna. Sådant förordnande skall inom en månad underställas riksdagen och förfaller, om detta ej sker eller om det icke blir gillat inom två månader efter underställningen.
I likhet med övrig modern beredskapslagstiftning torde de båda tilläm- nade lagarna utan vidare böra träda i tillämpning om riket indrages i krig. Det torde även råda enighet om att de föreslagna befogenheterna behöver kunna utnyttjas i det fall att vårt land är utsatt för krigsfara. Efter mönster från bl. a. ransonerings- och förfogandelagstiftningen bör Kungl. Maj :t i ett dylikt läge äga förordna om tillämpning av de materiella bestämmelser na. Sådant förordnande bör i vanlig ordning underställas riksdagen och god kännas för att bestå.
Försäkringsinspektionens förslag innebär att lagstiftningen skall kunna på samma sätt bringas i tillämpning även vid andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Betänkligheter häremot har anförts av vissa remissinstanser, vilka under hänvisning till de möjligheter till djupgående ingripanden i träffade avtal som lagarna erbjuder, motsatt sig att befogen heterna skall gälla annat än vid krig eller krigsfara.
Det kan emellertid icke förnekas att situationer kan förekomma då la garna behöver tillämpas trots att vårt land ej är i krig eller krigsfara. När mast liggande är det fall att svenska försäkringsbolags förbindelser med utländska återförsäkringsgivare i betydande omfattning avbrytes till följd av krig eller liknande förhållanden utanför våra gränser utan att vårt land är i fara och att de planerade försäkringskonsortierna får träda i verksam het för att täcka del behov av återförsäkringsskydd som uppstått. Fn så dan utveckling påkallar tillämpning av de regler som tar sikte på de sven ska försäkringsbolagens medverkan i konsortieverksamheten. I fråga om de i vårt land verksamma utländska försäkringsanstalterna kan ett krigs läge, utan att direkt beröra oss, medföra sådana svårigheter för dessa att infria sina försäkringsförbindelser att tillämpning av bestämmelserna om förbud för sådan anstalt att fortsätta verksamheten kan ifrågakomma. Även andra situationer är tänkbara då ingripanden måste ske i den in- el ler utländska försäkringsverksamheten. Lagstiftningen bör därför kunna sättas i bruk också i sådana lägen då utomordentliga av krig föranledda förhållanden föreligger ehuru vårt land ej befinner sig i krig eller krigs fara.
De anförda betänkligheterna torde bli betydligt mindre om det föreskrives att Kungl. Maj :t, då krig eller krigsfara ej föreligger, skall inhämta riks dagens samtycke innan förordnande enligt lagstiftningen meddelas. Vis serligen kan en sådan ordning medföra dröjsmål med genomförandet av nödvändiga regleringar, något som ur allmänna beredskapssynpunkter kan förefalla olämpligt. Men såvitt nu kan bedömas torde man knappast i freds
45
tid behöva räkna med lägen då förordnanden aktualiseras så plötsligt eller
eljest bli så brådskande att ett dylikt dröjsmål kan vålla större olägenhe
ter. Jag vill därför föreslå att lagstiftningen utformas så att den i andra fall
än när riket är i krig eller hotas av krigsfara kan tillämpas först efter riks
dagens samtycke.
De nya beredskapslagarna torde av beredskapsskäl böra träda i kraft ome
delbart efter utfärdandet.
I enlighet med det anförda bär inom handelsdepartementet upprättats
förslag till
1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig
m. m., samt
2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket
vid krig m. m.
Förslagen torde få fogas till statsrådsprotokollet (Bilaga 1 och 2).
Jag övergår härefter till att behandla vissa detalj spörsmål i anslutning till
de enskilda paragraferna i de båda lagförslagen.
Lagen rörande den inländska försäkringsrörelsen
1
§■
Paragrafen behandlar förutsättningarna för lagens tillämpning. Den före
slagna utformningen har motiverats i det tidigare.
2
§.
Paragrafen motsvarar 2 § gällande lag.
I överensstämmelse med vad som stadgas i sistnämnda lagrum upptages
i den föreslagna paragrafen bestämmelse, som ger försäkringsinspektionen
rätt alt medge försäkringsbolag att ikläda sig ansvarighet på en och samma
risk för högre belopp än som kunnat ske jämlikt bolagsordningen.
Enligt den nya lagen om försäkringsrörelse skall bolagsordningen för öm
sesidigt försäkringsbolag, vars verksamhet avser såväl direkt försäkring som
återförsäkring, innehålla regler för ålerförsäkringens begränsning i förhål
lande till den direkta försäkringen. Även dylik begränsning kan behöva över
skridas i en krissituation. I enlighet med försäkringsinspektionens förslag
inrymmes därför i departementsförslaget befogenhet för inspektionen att
också medgiva sådant överskridande.
Dispensregeln i nuvarande lag omfattar inländskt försäkringsbolag, med
undantag av bolag som avses i 265 § c) 1917 års lag om försäkringsrörelse
d. v. s. sockenbolagen. Sistnämnda bolag var nämligen tidigare helt undan
tagna från försäkringslagens tillämpning. Den nya försäkringslagen gäller
emellertid i princip även vissa sockenbolag, nämligen dem som driver brand-
eller sjöförsäkring. Stadgandet torde därför i sin nya lydelse böra avse varje
inländskt försäkringsbolag, varå försäkringslagen är tillämplig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
3 §■
Paragrafen motsvarar 3 § första stycket gällande lag och syftar till att underlätta den återförsäkringsverksamhet som förutsätts skola ske genom särskilda konsortier. För att möjliggöra en utvidgning av konsortiernas verksamhet till även andra grenar än brandförsäkring föreslår försäkrings- inspektionen att den nuvarande begränsningen av återförsäkringsmöjlighe- ten till att avse enhart brandförsäkring slopas och alt bestämmelsen i fort sättningen skall gälla all återförsäkring, som ej avser liv- eller annan person försäkring.
Den föreslagna utvidgningen av lagrummets räckvidd finner jag ändamåls enlig. Det må anmärkas att den större återförsäkringsrätt som stadgandet erbjuder självfallet endast kan utnyttjas av bolag, som har koncession för återförsäkring i ifrågavarande försäkringsgren.
4
§.
Paragrafen motsvarar 5 § nuvarande lag. I överensstämmelse med vad där stadgas ges försäkringsinspektionen rätt att medgiva lättnad i livbo lagens pantsättningsskyldighet för att möjliggöra för bolagen att anskaffa medel till återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning skett till livförsäkringsfonden. I ett ansträngt läge kan livbolagen för detta ända mål erhålla tillåtelse att i erforderlig utsträckning utfå de värdehandlingar, som enligt försäkringslagen skall förvaras såsom pant till säkerhet för full görandet av bolagens förbindelser enligt försäkringsavtalen.
5 §■
Till paragrafen har överförts den i 6 § gällande lag upptagna bestämmel se, som ger försäkringsinspektionen rätt att medge livbolag uppskov med utbetalning av livförsäkringars återköpsvärden och befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.
6
§.
Paragrafen, som innefattar en nyhet i förhållande till nuvarande lag, har behandlats i den allmänna motiveringen. Såsom där nämnts bör befogenhe ten att meddela särbestämmelser beträffande tid och plats för åtgärder icke avse föreskrift om väckande av talan eller om åtgörande som ankommer på domstol. Avvikelser från sådana stadganden av processuell natur regle ras i lagen den 26 april 1957 (nr 132) med särskilda bestämmelser angå ende domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.
Dispens kan enligt det föreslagna stadgandet ges varje inländskt försäk ringsbolag, av de s. k. sockenbolagen således även sådant bolag varå för säkringslagen ej är tillämplig.
7—10 §§.
I paragraferna upptages de nya befogenheter för Kungl. Maj:t i fråga om nedläggande av försäkringsgren (7 §), premiesättning och villkor om själv
47
risk (8 §), aviseringsskyldighet (9 §) samt anstånd med betalning av pre
mie respektive försäkringsersättning (10 §), vilka behandlats i den allmänna
motiveringen.
Vid hänvisningen i 9 § till aviseringsbestämmelserna i krigsansvarighets-
lagen har angivits numret å den paragraf, under vilken bestämmelserna
upptagits i det förslag till ny lag i ämnet som tidigare denna dag anmälts av
mig.
11
§■
Paragrafen behandlar den i det tidigare förordade befogenheten för Kungl.
Maj:t att förordna att utebliven premiebetalning i fråga om brandförsäk
ring å byggnader icke skall inverka på försäkringsansvarigheten. För att be
reda försäkringsgivaren trygghet för att utfå utestående premiebelopp bör
sådant förordnande automatiskt medföra, att försäkringsgivaren tillerkänns
förmånsrätt för sin fordran i den försäkrade egendomen. Det synes vara
lämpligt att premiefordran jämställes med sådana fordringar •— t. ex. av
betalnings- och räntebelopp i fråga om avdikningslån och vissa uttaxe
ringar enligt lagen om enskilda vägar — för vilka förmånsrätt åtnjutes
enligt 17 kap. 6 § handelsbalken. Förmånsrätten bör omfatta oguldna pre
mier såvitt dessa belöper sig å tid när förordnandet är i kraft. Den bör i
övrigt gälla utan särskild begränsning med hänsyn till den tid premierna
stått oguldna. I vilken mån förmånsrätten även skall omfatta ränta å ogul
det premiebelopp torde få bestämmas av Kungl. Maj:t.
I praktiken torde företrädesrätten till betalning komma att ofta beröra
även egendom som ej omfattas av den meddelade försäkringen, t. ex. mark
varå den brandförsäkrade byggnaden är uppförd. I åtskilliga fall kommer
kanske värdet av den egendom som ligger utanför försäkringen att betyd
ligt överstiga värdet av det försäkrade. Detta förhållande, som knappast lä
rer kunna undvikas, torde dock icke medföra någon olägenhet.
12
§.
Paragrafen motsvarar 7 § gällande lag och upptager där stadgade befogen
het för Kungl. Maj:t att under vissa förhållanden förbjuda svenska försäk
ringsbolag att sluta eller fullfölja återförsäkringsavtal med utländska för
säkringsans talter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
13 §.
Paragrafen upptager den i det föregående förordade befogenheten för
Kungl. Maj:t att förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ trafikförsäkrings
lagen. Stadgandet har närmare behandlats i den allmänna motiveringen.
n §■
Till paragrafen har överförts stadgandet i 9 § gällande lag utan annan
ändring än att paragrafhänvisningarna enligt förslaget avser den nya för
säkringslagen.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
15 §.
Paragrafen upptager i första stycket befogenhet för Kungl. Maj :t och för-
säkringsinspektionen att vid beslut enligt lagen fästa de villkor som finnes
skäliga.
Andra stycket i paragrafen motsvarar det i 2 § gällande lag upptagna
stadgandet om påföljd för åsidosättande av villkor som föreskrivits vid med
givande för försäkringsbolag att överskrida ansvarighetsbegränsning i bo
lagsordningen.
16 §.
I paragrafen har med viss redaktionell jämkning upptagits de stadganden
som 8 § gällande lag innehåller.
17 §.
Paragrafen upptager bestämmelse om den rätt för Kungl. Maj :t att dele
gera befogenheterna enligt lagen till försäkringsinspektionen, som jag ti
digare förordat. Det är att märka att beslut om delegering kan fattas först
sedan paragrafen satts i tillämpning enligt 1 §.
Lagen rörande den utländska försäkringsrörelsen
1
§■
Förutsättningarna för tillämpning av lagens centrala bestämmelser har
reglerats på samma sätt som för den inländska försäkringsrörelsen.
2
§.
Paragrafen ger Kungl. Maj :t samma befogenhet som 2 § gällande lag att
förbjuda utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här i riket
om det finns anledning att antaga att anstalten på grund av krigsförhållan-
den inte kommer att infria sina här ingångna förbindelser till försäkrings
tagare. Den nya avfattningen av 1 § har medfört att definitionen av begrep
pet krigsförliållanden upptagits i förevarande paragraf.
3—5 §§.
Förevarande paragrafer upptager, liksom 3—5 §§ gällande lag, bestäm
melser om särskilt administrationsförfarande i vissa fall för att tillvarataga
livförsäkringstagarnas rätt.
Bestämmelserna har anpassats till de nya föreskrifterna om särskild ad
ministration i 1948 års försäkringslag och 1950 års lag om rätt för utländsk
försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.
I 3 § tages sikte på det fall att förbud enligt 2 § meddelats utländsk an
stalt att fortsätta verksamheten här i riket. I överensstämmelse med nuva
rande lags utformning innehåller paragrafen en hänvisning till de lagrum
i försäkringslagen vilka behandlar den särskilda administration som skall
Iiungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
49
inträda när försäkringsbolag som meddelar livförsäkring trätt i likvida
tion eller kommit i konkurstillstånd. Vad som föreskrives i 297 § 1 mom.
fjärde stycket om registrering av beslut, varigenom Kungl. Maj :t godkänt
anbud om övertagande av administrationsboets försäkringsbestånd, skall i
stället avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. I likhet med vad nu
gäller skall överlåtelse av livförsäkringarna få ske förutom till svenskt för
säkringsbolag jämväl till utländsk anstalt som erhållit koncession för liv
försäkringsrörelse här i riket. Uppstår överskott vid försäkringarnas över
låtande skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen
och oguldet bidrag till försäkringsinspektionens organisation och verksam
het. Återstoden av överskottet skall därefter om ej Kungl. Maj :t föreskri
ver annorlunda, efter krigsförhållandenas upphörande överlämnas till den
anstalt vars försäkringar varit föremål för administration.
Till 4 § i departementsförslaget har med en formell jämkning överförts
stadgandet i gällande lags 4 § om rätt för Kungl. Maj :t att låta administra
tion inträda jämväl i vissa andra fall än då jämlikt 2 § förbud medde
lats utländsk försäkringsanstalt att fortsätta livförsäkringsverksamhet här
i riket.
I 5 § behandlas det fortsatta administrationsförfarandet i fall där över
låtelse av livförsäkringarna icke kommer till stånd i den ordning som avses
i 3 §. I sådant fall skall liksom enligt gällande lag administrationen i nor
mala fall fortsättas så länge krigsförhållandena är för handen eller tills dess
förinnan samtliga livförsäkringar upphört. Kungl. Maj:t äger dock besluta
om annan ordning, t. ex. förordna om avveckling av administrationsboet.
Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Kungl. Maj :t bestäm
mer annorlunda, försäkringsinspektionen till den utländska försäkrings-
anstalten avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkring
ar finns löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid över
taga samtliga till administrationsboet hörande försäkringar. Innan sådant
övertagande får ske, skall dock anstalten först fylla förefintlig brist i be
lopp, som skall vara nedsatt jämlikt 6 eller 15 § 1950 års lag om rätt för
utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. Har
ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och
fyllt bristen, är frågan förfallen. I anslutning till administrationsbestäm-
melserna i 1948 års lag om försäkringsrörelse har föreskrivits att i sådant
fall inspektionen skall anmäla förhållandet till Kungl. Maj :t. På Kungl.
Maj :t ankommer att därvid förordna om administrationens fortsättande eller
om administrationsboets avveckling genom fördelning av tillgångarna. För
det sistnämnda fallet krävs det att Kungl. Maj:t meddelar erforderliga fö
reskrifter angående avvecklingen och fördelningen.
6 och 7 §§.
Paragraferna, som motsvarar 0 och 7 § § gällande lag, har avfattats i en
lighet med 4 och 5 §§ i förslaget till lag rörande den inländska försäkrings
rörelsen.
4
Bilmng till riksdagens protokoll 19.r>9. I samt. Xr 52
50
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
8
§■
Paragrafen upptager, i överensstämmelse med 6 § i förslaget till lag om
den inländska försäkringsrörelsen, nytt stadgande som möjliggör avvikelse
från bestämmelser i bolagsordning eller försäkringslagen angående tid och
plats för vidtagande av åtgärd.
9—15 §§.
De nya befogenheter för Kungl. Maj :t, som jag förut förordat för den
inländska försäkringsrörelsens del, bör i enlighet med försäkringsinspek-
tionens förslag även kunna utnyttjas i fråga om de utländska anstalternas
verksamhet här i riket. Bestämmelser härom har därför införts i lagför
slaget om den utländska försäkringsrörelsen. Av förevarande paragrafer har
sålunda 9—13 §§ sin motsvarighet i 7—11 §§ lagförslaget rörande den in
ländska försäkringsrörelsen. De följande 14 och 15 §§ har avfattats i nära
överensstämmelse med 13 § respektive 15 § första stycket i sistnämnda för
slag.
16
§.
Paragrafen stadgar, i överensstämmelse med 10 § gällande lag, att admi-
nistrationsbestämmelserna skall, om Kungl. Maj :t inte förordnar om annat,
även efter det lagens bestämmelser upphört att äga tillämpning gälla i fråga
om försäkringsverksamhet beträffande vilken förbud enligt 2 § eller beslut
enligt 4 § meddelats. I fråga om medgivanden och förordnanden, som med
delats jämlikt bestämmelserna i 6—15 §§, ankommer det — i principiell
överensstämmelse med vad hittills gällt — på den beslutande myndigheten
att avgöra om beslutet skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upp
hört att äga tillämpning.
17 §.
Paragrafen motsvarar 8 § andra stycket gällande lag. Första stycket sist
nämnda paragraf upptager förklaring alt med livförsäkring skall förstås
jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall. Numera torde
det framstå såsom självklart att sistnämnda båda försäkringstyper inrym
mes under begreppet livförsäkring. Förklaringen har därför — i enlighet
med försäkringsinspektionens förslag — utgått vid paragrafens överföran
de till den tillämnade lagen.
Enligt 8 § andra stycket nuvarande lag skall vad i lagen stadgas angåen
de livförsäkring äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personför
säkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. Vid utform
ningen av bestämmelsen i departementsförslaget har dess tillämplighet be
gränsats till 3—5 §§ och 16 §. Däremot har 7 och 8 §§ — i nuvarande lag
motsvarande 6 och 7 §§ — uteslutits. Skälet härtill är att återköps- och
lånerätt som förutsättes i nämnda paragrafer endast förekommer vid vissa
typer av livförsäkring men saknar aktualitet när fråga är om annan person
försäkring.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
51
18 §.
Enligt paragrafen, som är likalydande med 9 § gällande lag, ankommer pa
Kungl. Maj :t att bestämma den dag, då med avseende på denna lag krigs-
förhållandena skall anses hava upphört.
19 §.
Paragrafen stadgar, i likhet med 17 § i förslaget till lag rörande den in
ländska försäkringsrörelsen, rätt för Kungl. Maj :t att delegera befogenheter
na enligt lagen till försäkringsinspektionen.
VI. Departementschefens hemställan
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de inom handels
departementet upprättade båda lagförslagen måtte för det i § 87 regerings
formen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl
lan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Björn Bergman
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
Bilaga 1
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—13 §§ och 17 § äga till-
lämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet
av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelser
na icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den
mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förord
nande enligt andra eller tredje stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn
da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att
det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess pröv
ning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke
inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är
detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före näst
kommande riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.
Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke föror dna, att vad i 2—13 §§ och 17 §
stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga
tillämpning.
2
§•
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, å vil
ket lagen om försäkringsrörelse äger tillämpning, att utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på en och samma risk för högre belopp än som jäm
likt bolagsordningen kunnat ske. Inspektionen må även medgiva ömsesidigt
försäkringsbolag att överskrida i bolagsordningen angiven begränsning av
återförsäkringen i förhållande till den direkta försäkringen.
3 §•
Inländskt försäkringsbolag, varå lagen om försäkringsrörelse äger till-
lämpning, må inom försäkringsgren, som omfattas av koncession för åter-
försäkringsrörelse, meddela återförsäkring utan hinder av föreskrift i bo
lagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till riket eller viss
del av riket eller till visst slag av egendom. Återförsäkring som nu sagts
må dock ej avse livförsäkring eller annan personförsäkring.
4 §•
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som
driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande
av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäk
53
ringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäk
ringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som
för ändamålet erfordras.
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
5 §•
Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva inländskt för
säkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, rättighet att uppskjuta ut
betalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldig
het att lämna lån å sådana försäkringar.
6 §-
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag att göra
avvikelse från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stad
gas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant medgivande
må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande som
ankommer på domstol.
7 §.
Konungen äger beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, var
igenom annan försäkring än livförsäkring meddelats av inländskt försäk
ringsbolag, skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.
8
§.
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag meddela förord
nande om premies storlek samt, beträffande försäkringsavtal som ej avser
livförsäkring, om självrisk att gälla utan hinder av att försäkringsavtal in
nehåller därifrån avvikande villkor.
9 §•
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag medgiva avvikelser
från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, mot
svarande försäkringsvillkor eller 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och
invaliditet sförsäkring.
10 §.
Konungen äger medgiva försäkringstagare hos inländskt försäkringsbo
lag anstånd med erläggande av premie under högst tre månader från för-
fallodagen.
Konungen må ock medgiva inländskt försäkringsbolag anstånd med full
görande av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än sådan,
varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.
11
§•
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna, att för
säkringstagares underlåtenhet att erlägga premie för brandförsäkring å
byggnad, hörande till fast egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke
skall inverka å försäkringsgivarens ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.
För fordran å ogulden premie som avser tid, under vilken förordnande en
ligt första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egen
domen njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kaj». 6 § han-
delsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock
att förmånsrätt må åtnjutas utan binder av att premie stått ogulden längre
tid än ett är efter förfallodagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även ränta å oguldet premiebelopp.
12
§.
Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av förhållanden, som i 1 § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återför säkring åt försäkringsanstalter, som tillhöra den utländska anstaltens hem land, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.
13 §.
Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvi kelse från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.
14 §.
Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestäm melserna i 93 §, 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i an ledning av kriget.
15 §‘
Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med stöd av 2 samt 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.
Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor, skall påföljd, som eljest enligt 288, 320 eller 321 § lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen, in träda där sålunda föreskrivet villkor åsidosättes.
16 §.
Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämp ning meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder därav att nämnda tid gått till ända.
Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt bestämmelserna i 4 —15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört att äga tillämpning.
17 §-
Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa be stämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
55
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid
krig m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1
§•
Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—14 §§ och 19 § äga till- lämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmel serna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnan de enligt andra eller tredje stycket.
Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är det samma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före näst kommande riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.
Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—14 §§ och 19 § stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning.
2
§.
Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt la gen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket driver sådan rörelse, på grund av förhållanden som i 1 § sägs (krigsförhållanden) icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under tid, då be stämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fortsätta verksamheten här i riket.
3 §•
Har på sätt i 2 § sägs förhud meddelats utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livför säkring, för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild admi nistration inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad i 296 §, 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse finnes stad gat; dock att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket sägs om registrering i stäl let skall avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. Har särskild admi nistration inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning. I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till
svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit konces sion för livförsäkringsrörelse här i riket.
Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bi drag, varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skali, där ej Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört över lämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.
4 §•
Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall in träda. Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration, som inträtt på grund av hestämmelserna i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 dr 1959
5
§.
Kommer icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse av livförsäkring arna till stånd, skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administra tionen fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dess förinnan samtliga livförsäkringar upphört.
Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlun da bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsan- stalten avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant överta gande må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen'och fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.
Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen att förordna om administrationens fortsättande eller om administrations- boets avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet medde>- lar Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och fördelningen.
6
§.
Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, att för anskaffande av medel till be stridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till
- ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäk ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet erfordras.
7
§.
Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk lor- säkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i riket, rättighet att uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befriel se från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
57
8
§•
Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som
driver försäkringsrörelse här i riket, att avvikelse göres från vad i lagen om
rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i ri
ket stadgas angående tid och plats för vidtagande av åtgärd. Sådant med
givande må dock ej avse föreskrift om talans väckande eller om åtgörande
som ankommer på domstol.
9 §.
Konungen äger beträffande viss försäkringsgren förordna, att avtal, var
igenom annan försäkring än livförsäkring meddelats av utländsk försäk
ringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, skall för bestämd
tid eller tills vidare upphöra att gälla.
10
§.
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver försäk
ringsrörelse här i riket, meddela förordnande om premies storlek samt be
träffande försäkringsavtal som ej avser livförsäkring, om självrisk att gälla
utan hinder av att försäkringsavtal innehåller därifrån avvikande villkor.
11
§•
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver för
säkringsrörelse här i riket, medgiva avvikelser från bestämmelse i 14 §
andra stycket lagen om försäkringsavtal, motsvarande försäkringsvillkor el
ler 16 § lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.
12
§.
Konungen äger medgiva försäkringstagare hos utländsk försäkringsan
stalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, anstånd med erläggande av
premie under högst tre månader från förfallodagen.
Konungen må ock medgiva anstalt som i första stycket sägs anstånd med
fullgörande av betalningsskyldighet i anledning av annan försäkring än
sådan, varå lagen om krigsansvarighet äger tillämpning.
13 §.
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver för
säkringsrörelse här i riket, förordna, att försäkringstagares underlåtenhet
att erlägga premie för brandförsäkring å byggnad, hörande till fast egendom
eller tomträtt eller vattenfallsrätt, icke skall inverka å försäkringsgivarens
ansvarighet jämlikt försäkringsavtalet.
För fordran å ogulden premie som avser tid, varunder förordnande en
ligt första stycket gäller, äger försäkringsgivaren ur den försäkrade egen
domen njuta betalning med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § han-
delsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock
att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre
tid än ett år efter förfallodagen.
Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även
ränta å oguldet premiebelopp.
14 §.
Konungen äger i fråga om utländsk försäkringsanstalt, som driver för
säkringsrörelse här i riket, förordna om avvikelse från 18 och 21 §§ lagen
om trafikförsäkring å motorfordon.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
15 §.
Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med
stöd av 6—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.
16 §.
Har jämlikt 2 § förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som dri
ver livförsäkringsrörelse här i riket, att fortsätta verksamheten eller har
beslut meddelats jämlikt 4 §, skola, såvitt ej Konungen annorlunda förord
nar, bestämmelserna i denna lag rörande administrationen äga giltighet
jämväl efter det att ifrågavarande lagbestämmelser upphört att äga tillämp
ning.
Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån
medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt bestämmelserna i 6—-
15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört att äga till-
lämpning.
17 §.
Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga motsva
rande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för
livstid eller längre tid än tio år.
18 §.
Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsför-
hållandena skola anses hava upphört.
19 §.
Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som
enligt denna lag ankommer på Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa be
stämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.
Iiungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
59
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 ja
nuari 1959.
N ärvarande:
justitieråden Beckman,
E. SÖDERLUND, Tammelin,
regeringsrådet Nevrell.
Enligt lagrådet den 21 januari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
19 december 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till
1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. samt
2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i ri ket vid krig m. in.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före dragits av lagbyråchefen G. Borggård.
Lagrådet yttrade:
Förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse
vid krig m. m.
7 §•
Det förutses att läget kan bli sådant, att försäkringsbolagens verksamhet måste starkt begränsas. Verksamheten anses därvid böra inriktas huvud sakligen på det eller de områden som tillmätas den största betydelsen, medan verksamheten inom andra försäkringsgrenar skulle temporärt ned läggas. För att detta må kunna ske utan hinder av ingångna avtal föreslås i denna paragraf, att Konungen skall äga att beträffande viss försäkrings- gren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring med delats av inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.
Mot det sålunda utformade förslaget ha i vissa yttranden anförts allvar liga betänkligheter och erinrats att det åsyftade ingripandet mot redan in gångna avtal borde medgivas endast i händelse av krig eller krigsfara.
60
Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959
Lagrådet, som delar dessa betänkligheter, kan icke finna att med den
föreslagna lydelsen tillräckligt inskärpts kravet på en restriktiv tillämp
ning. Enligt lagrådets uppfattning bör den nödsituation, som avses med
stadgandet och som utgör en förutsättning för att det åsyftade ingreppet i
bestående avtalsförhållanden må anses försvarligt, klart framhävas i lag
texten och sålunda den begränsning som bör utmärka stadgandet tydligt
komma till uttryck. Detta synes kunna ske, därest stadgandet erhölle den
lydelsen, att Konungen äger meddela där angivet förordnande, om på grund
av förhållanden, som i 1 § avses, finnes oundgängligt att starkt begränsa
försäkringsverksamheten i riket.
Enligt vad försäkringsinspektionen uttalat torde Konungens förordnande
närmast komma att innebära, att de berörda avtalen upphöra att gälla först
vid utgången av den tid, för vilken premie erlagts. Med hänsyn till ovisshe
ten i de situationer, i vilka lagbestämmelsen kan bli aktuell, har denna vis
serligen erhållit en så allmän avfattning att Konungen har fria händer, men
tydligt är att, om avtal upphör att gälla före utgången av den tid för vilken
premie erlagts, försäkringstagaren i en eller annan form måste erhålla gott-
görelse för vad han erlagt för mycket. I anslutning till förordnande om att
avtal skola upphöra att gälla bör Konungen därför meddela bestämmelser
om vad därvid är att iakttaga beträffande försäkringstagares rätt. Lagrådet
hemställer, att en erinran härom upptages som en andra punkt i paragra
fen.
10
§.
Enligt första stycket äger Konungen medgiva försäkringstagare anstånd
med erläggande av premie under högst tre månader. Den i andra stycket
stadgade möjligheten att medgiva försäkringsbolag anstånd med betalnings
skyldighet skulle enligt motiven avse samma tid. Lagrådet hemställer, att
denna tidsbegränsning kommer till uttryck i lagtexten genom att orden »un
der högst tre månader» upptagas jämväl i andra stycket.
15 §•
Enligt 15 § andra stycket skall — om försäkringsinspektionen lämnat
medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor — påföljd, som eljest
enligt 288, 320 eller 321 § lagen om försäkringsrörelse är stadgad för över
trädelse av bolagsordning, inträda där sålunda föreskrivet villkor åsidosat
tes. För att undvika användning av ordet påföljd i en betydelse, som avviker
från numera gängse terminologi, hemställes att uttryckssättet här jämkas
till överensstämmelse med det som kommit till användning i 24 § av den
samtidigt föreslagna lagen om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsför-
säkring. Efter denna jämkning i nu förevarande styckes lydelse skall, om
villkoret åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen om för
säkringsrörelse är stadgat för överträdelse av bolagsordningen äga motsva
rande tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959
61
Förslaget till lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse
här i riket vid krig m. m.
Lagrådet hemställer, att 9 § ändras på motsvarande sätt som ovan angi vits beträffande 7 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. samt 12 § på samma sätt som angivits be träffande 10 § i nämnda förslag.
Ur protokollet:
Clas Amilon
Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959
Utdrag av protokollet över handetsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari 1959.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern
för
utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Nilsson, Sträng, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson, af Geijerstam.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemen sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 27 januari 1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 19 december 1958 remit terade förslagen till
1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.; samt
2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.
Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande. Självfallet bör de i 7 § lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäk ringsrörelse och i 9 § lagen om den utländska försäkringsrörelsen stadgade möjligheterna att ingripa i gällande försäkringsavtal begagnas blott i sådana nödsituationer som gör ingripandet oundgängligt. För att i görlig mån till mötesgå de betänkligheter i denna del som yppats i de av lagrådet åberopade remissyttrandena har också i det remitterade förslaget införts den begräns ningen att lagstiftningen, då krig eller krigsfara ej föreligger, inte skall kun na sättas i tillämpning annat än med riksdagens samtycke. Jag har intet emot att denna restriktivitet ytterligare betonas genom de jämkningar i lag rummen som lagrådet föreslagit. Jämväl vad lagrådet i övrigt påpekat torde böra iakttagas. Härutöver torde vissa redaktionella jämkningar få vidtagas.
Föredraganden hemställer härefter att de sålunda ändrade lagförslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att pro
position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet;
Pierre Vinde
580238 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag