Prop. 1959:52

('med förslag till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

1

Nr 52

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.; given Stockholms slott den 6 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in.; och

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1940 års lag med vissa bestämmelser om in­ ländsk försäkringsrörelse vid krig in. m. samt motsvarande lag beträffande den utländska försäkringsrörelsen här i riket ersättes med ny lagstiftning. Förslaget har utarbetats under beaktande av försäkringsbolagens krigsplan­ läggning. De nya lagarna, vilka i likhet med nuvarande lagstiftning givits fullmaktskaraktär, upptar förutom de beredskapsbefogenheter, som hittills tillkommit Kungl. Maj:t eller försäkringsinspektionen, viktiga nya befogen­ heter syftande till att i ett extraordinärt läge anpassa försäkringsverksamhe- len efter förhållandena.

För att möjliggöra att vissa försäkringsgrenar enligt beredskapsplanering­ en nedlägges i ett krigsläge och försäkringsverksamheten koncentreras till mera betydelsefulla branscher, föreslås sålunda att Kungl. Maj:t får befo­ genhet förordna att försäkringsavtal, dock ej beträffande livförsäkring, inom viss gren för bestämd tid eller tills vidare skall upphöra att gälla. Även i andra hänseenden ges Kungl. Maj:t möjlighet ingripa i gällande försäkrings­ avtal. Enligt förslaget öppnas vidare viss möjlighet att göra avvikelse från gällande bestämmelser om aviseringsskyldighet samt att medgiva anstånd

1 llihang till riksdagens protokoll l'J5D. 1 samt. Nr 52

5

delsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom; dock att förmånsrätt må åtnjutas utan hinder av att premie stått ogulden längre tid än ett år efter förfallodagen.

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även ränta å oguldet premiebelopp.

12

§.

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av förhållanden, som i 1 § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återför­ säkring åt försäkringsanstalter, som tillhöra den utländska anstaltens hem­ land, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.

13 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvi­ kelse från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

14 §.

Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestäm­ melserna i 93 §,' i 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i an­ ledning av kriget.

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med stöd av 2 § eller någon av 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor, skall, om villkoret åsidosättes, vad i 288, 289, 320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgat för överträdelse av bolagsordningen äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämp­ ning meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder därav att nämnda tid gått till ända.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmel­ serna i 4—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att äga tillämpning.

17 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen alt fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa be­ stämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig in. m.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit konces­ sion för livförsäkringsrörelse bär i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bi­ drag, varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skall, där ej Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört över­ lämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

4 §•

Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall in­ träda. Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.

5 g.

Kommer icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse av livförsäkring­ arna till stånd, skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administra­ tionen fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dess­ förinnan samtliga livförsäkringar upphört.

Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlun­ da bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsan- stalten avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant överta­ gande må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.

Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen att förordna om administrationens fortsättande eller om administrations- boets avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet medde­ lar Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och fördelningen.

0 §■

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse bär i riket, att för anskaffande av medel till bestridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäk­ ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet erfordras.

7 §•

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk försäk­ ringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i riket, tillstånd att upp­ skjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

9

15 §.

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med stöd av någon av 6—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

16 §.

Har jämlikt 2 § förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som dri­ ver livförsäkringsrörelse här i riket, att fortsätta verksamheten eller har beslut meddelats jämlikt 4 §, skola, såvitt ej Konungen annorlunda förord­ nar, bestämmelserna i denna lag rörande administrationen äga giltighet jämväl efter det att ifrågavarande lagbestämmelser upphört att äga tillämp­ ning.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt någon av bestämmel­ serna i 6—15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelsen upphört att äga tillämpning.

17 §.

Vad i 3—5 §§ och 16 § stadgas angående livförsäkring skall äga motsva­ rande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller längre tid än tio år.

18 §.

Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag krigsför- hållandena skola anses hava upphört.

19 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 542) med vissa be­ stämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig in. m.

potekskassa och Svenska bostadskreditkassan å ömse håll avgivit gemensamt yttrande.

Kommerskollegium har bifogat utlåtanden från Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handels­ kammare, Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskam­ mare, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskam­ maren i Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, han­ delskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Sveriges allmänna hvpoteksbank har bilagt utlåtanden från fyra hypo- teksföreningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

11

II. Den inländska försäkringsrörelsen

Nuvarande bestämmelser

Såsom inledningsvis framgått har 1940 års lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. karaktären av en fullmaktslag. För att lagens bestämmelser (2—7 §§) skall träda i tillämpning fordras särskilt förordnande enligt 1 §. Dylikt förordnande kan meddelas vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnandet meddelas av Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke. Om riksdagen ej är samlad, kan provisoriskt förord­ nande meddelas av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande skall underställas nästföljande riksdag. Godkännes det icke inom trettio dagar från riksdagens början, skall förordnandet efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Har förordnande meddelats om tillämpning av bestämmelserna i 2—7 §§, gäller i huvudsak följande.

Enligt 2 § äger försäkringsinspektionen medgiva inländskt försäkrings­ bolag — med undantag av bolag som avses i 265 § c) 1917 års lag om för­ säkringsrörelse (sockenbolag) — att under iakttagande av de villkor, in­ spektionen finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig an­ svarighet på samma risk för högre belopp än som kunnat ske jämlikt bolags­ ordningen. Har sådant medgivande lämnats, skall påföljd, som eljest enligt lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen, inträda där villkor som inspektionen föreskrivit åsidosättes.

Lagen ger i 3 § inländskt försäkringsbolag —• dock ej sockenbolag — rätt att, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom eller till riket eller viss del av riket, meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom av annat slag eller å annan ort än sålunda föreskrivits. Med hänsyn till utformningen av be­ stämmelserna i 1917 års lag stadgas samtidigt, att därest ömsesidigt försäk­ ringsbolag, vars verksamhet endast avser att meddela försäkring av egendom inom ett län, med stöd av vad nyss sagts meddelar återförsäkring å brand­

13

Försäkringsväsendets krigsorganisation

Enligt försäkringsbolagens krigsplanläggning skall i händelse av krig in­ rättas ett antal för bolagen gemensamma distriktscentraler. I varje län skall finnas en eller två sådana centraler. Dessa skall i första hand bistå allmänheten med erforderliga upplysningar och anvisningar på försäkrings­ området. Distriktscentralerna skall också samarbeta med statens krigsskade- nämnd. I den mån enskilda försäkringsbolag på grund av krigsförstörelse, sammanbrott av den lokala representationen eller andra förhållanden blir urståndsatta att själva fortsätta verksamheten, skall distriktscentralerna träda in och mottaga skadeanmälningar, registrera inträffade försäkrings- händelser samt om möjligt utreda försäkringsfallen, allt i syfte att skapa underlag för en framtida återuppbyggnad av vederbörande bolags verksam­ het. Beträffande försäkringsspörsmål, som rör fungerande försäkringsbo­ lag, innefattar således distriktscentralernas planerade verksamhet endast en orientering och hänvisning. Arbetet är begränsat till de branscher, som un­ der kriget upprätthålles. Ingen nyteckning, premieuppbörd eller skadeutbe- talning skall ske genom förmedling av centralerna.

Flertalet försäkringsbolag avser att i ett krigsläge helt eller delvis nedlägga försäljnings- och organisationsavdelningarna.

Även vissa försäkringsgrenar anses böra nedläggas i fall av krig. Orsaken härtill är dels att grenarna ifråga är av mindre betydelse för folkhushållet och dels att det uppkommer svårigheter av olika slag att driva dem. Svenska försäkringsbolags riksförbund har i sin tidigare omnämnda skrivelse gjort en angelägenhetsgradering av de vanligen förekommande försäkringsgre- narna genom att inordna dem i tre grupper, där grupp I representerar de mest angelägna och grupp III de minst angelägna branscherna.

Till grupp 1 räknar förbundet livförsäkring, brandförsäkring, sjöförsäk­ ring, trafikförsäkring, traktorförsäkringens obligatoriska del samt transport­ försäkring. Till denna grupp anses också möjligen böra föras övrig motor- fordonsförsäkring, dock i så fall med en självrisk som begränsar försäk­ ringen till mera katastrofliknande skador.

Grupp II omfattar brandavbrottsförsäkring, maskinavbrottsförsäkring, maskinförsäkring (med undantag av traktor- och värmeledningsförsäkring), ansvarighetsförsäkring (försedd med ökad självrisk), sjuk- och olycks­ fallsförsäkring (begränsad till invaliditets- och dödsfallsersättning), in- brottsförsäkring, rånförsäkring och vattenledningsskadeförsäkring.

Till grupp III hänföres cykelförsäkring, garantiförsäkring, glasförsäkring, kreditförsäkring, regnförsäkring, resgodsförsäkring, smyckeförsäkring, storm­ försäkring, traktorförsäkring (med undantag av den obligatoriska delen), vär­ meledningsförsäkring, yachtförsäkring och diverseförsäkring.

Enligt förbundets uppfattning bör de till grupp III hörande försäkrings- grenarna nedläggas i fall av krig. Befinnes det nödvändigt, att jämväl verk­ samheten inom någon eller några av branscherna inom grupp II nedlägges, anser förbundet att sjuk- och olycksfallsförsäkring samt inbrotts-, rån- och vattenledningsskadeförsäkring därvid i första hand bör komma i fråga.

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 195!)

Kungi. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

På återförsäkringsområdet påkallar ett krigsläge särskilda organisatoriska åtgärder. Om en återförsäkringsgivare faller bort, möter det under normala förhållanden icke några oöverstigliga svårigheter för direktförsäkringsgiva­ ren att på annat håll avbörda sig den risk han icke anser sig själv kunna stå. Skulle vårt land på grund av krigsförhållanden bli avspärrat, kan däremot situationen bli den, att de svenska försäkringsgivarnas förbindelser med de utländska återförsäkringsgivarna brytes och att därför de svenska bolagens faktiska ansvarighet ökas med ett belopp motsvarande vad som avgivits i återförsäkring till utländska bolag. I ett sådant läge kan också de i Sverige såsom direktförsäkringsgivare arbetande utländska bolagen bli tvingade att upphöra med sin verksamhet. Om icke de försäkringstagare, som täckt hela eller en del av sitt försäkringsbehov hos ett sådant utländskt bolag, kan få försäkringarna överförda på svenska bolag, blir de helt eller delvis ulan försäkringsskydd. Skall de svenska bolagen övertaga dessa de utländska försäkringsgivarnas direktförsäkringar, kommer deras ansvarighet att ytter­ ligare ökas. Detta kommer att medföra stora svårigheter särskilt ifråga om de försäkringsobjekt, beträffande vilka de svenska bolagen redan tidigare sva­ rar för så stora försäkringssummor, som de anser sig ha möjlighet att täcka.

I början av det andra världskriget träffades vissa anordningar för att be­ mästra en dylik situation. Sålunda bildades år 1940 tre s. k. krigskonsortier, nämligen Svenska Brandstodskonsortiet, Svenska Tariffbrandförsäkrings- bolags konsortium och Svenska Brandförsäkringsanstalters konsortium. Samtidigt bildades motsvarande konsortier i Norge. Dessa konsortiers verk­ samhetsområde är enligt hittills gällande avtal begränsat till brandförsäk­ ring (inkl. brandavbrottsförsäkring). Avsikten är emellertid att i viss ut­ sträckning utvidga konsortiernas verksamhet.

Samtliga konsortier är avsedda att träda i funktion endast om extraordi­ nära förhållanden till följd av krig eller krigsfara så föranleder. Av de tre svenska konsortierna är Svenska Brandstodskonsortiet och Svenska Tariff- brandförsäkringsbolags konsortium (kallade konsortierna nr 1) sinsemellan likartade med den skillnaden, att det förra omfattar de ömsesidiga bolagen och det senare de bolag, som tillhör Svenska tarifföreningen. Medlemmar i det ömsesidiga konsortiet är samtliga riksomfattande svenska ömsesidiga brandförsäkringsbolag. Medlemmar i tariffkonsortiet är tarifföreningens svenska brandförsäkrande medlemmar. Svenska Brandförsäkringsanstalters konsortium (kallat konsortium nr 2) omfattar däremot båda grupperna av bolag.

Konsortierna nr 1 har till uppgift att ta hand om de i Sverige koncessione- rade utländska bolagens direkta svenska affär och fakultativa återförsäk­ ringar, att i mindre utsträckning övertaga även för medlem av konsortiet gällande obligatoriska återförsäkringsavtal samt att såsom reassuradör stöd­ ja motsvarande konsortier i Norge.

De båda konsortierna tjänstgör som återförsäkrare åt varandra, var­ jämte återförsäkringsavtal är träffade dels med återförsäkringsbolagen i Sverige, dels också med de norska konsortierna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

15

Konsortium nr 2 är avsett att sättas i funktion endast i yttersta nödfall, d. v. s. vid bortfall i väsentlig utsträckning av obligatoriska återförsäkrings- kontrakt o. d. Om så sker, skall de inhemska bolagen i återförsäkring över­ låta hela sitt bestånd på konsortiet och likaså 100 % av varje nytecknad eller förnyad försäkring. Konsortiet har icke självt att utställa några försäk- ringsbrev utan varje konsortiemedlem framträder gentemot allmänheten individuellt såsom förut. Konsortiet är följaktligen endast en stor reassu- ranspool, vars medlemmar praktiskt taget är desamma som ingår i de båda konsortierna nr 1. Återförsäkrare är även här de svenska brandassuransbo- lagen och de norska konsortierna. Även om konsortium nr 2 skulle komma att träda i verksamhet, är det meningen, att konsortierna nr 1 skall kvarstå och det av dem i reassurans eller direkt försäkring övertagna ansvaret skall då återförsäkras i konsortium nr 2.

Såväl den till konsortierna nr 1 som den till konsortium nr 2 inflytande affären skall fördelas på konsortiernas medlemmar och återförsäkrare ef­ ter deras andelar i konsortierna. I fråga om de ömsesidiga bolagen är stor­ leken av varje medlems andel beroende av hans ansvarssumma för direkt brandförsäkring inom landet och beträffande tariffbolagen står medlems an­ del i proportion till hans premieinkomster i direkt svensk brandförsäkring.

I fråga om transportförsäkring och brandförsäkring har staten möjlig­ het att enligt 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäk­ ring m. m. inträda som återförsäkrare åt svenskt försäkringsbolag eller sammanslutning av sådana bolag.

Försäkringsinspektionens förslag

Inspektionens förslag innefattar dels en mera redaktionell anpassning av nuvarande bestämmelser till 1948 års lag om försäkringsrörelse dels vissa betydande nyheter. I sistnämnda hänseende innebär förslaget en utvidgning av de befogenheter Kungl. Maj :t och försäkringsinspektionen har enligt gällande lag.

Inledningsvis framhåller försäkringsinspektionen, att det från ekonomiska och psykologiska synpunkter är ett samhällsintresse att stora delar av för­ säkringsväsendet i görligaste mån fungerar även under ett krig. Samtidigt måste enligt inspektionen beaktas att i ett dylikt läge landets försvarsåt­ gärder av olika slag kommer alt framtvinga en stark begränsning av för­ säkringsbolagens fredsmässiga verksamhet. Bolagen måste realistiskt räkna med att deras personalresurser kommer att bli mycket kraftigt beskurna samtidigt som de kan bli utsatta för allvarliga störningar även av andra slag. Inspektionen har i stort sett intet att erinra mot huvudlinjerna i den krigsorganisation av försäkringsväsendet, som bolagen planerat.

Enligt försäkringsinspektionens förslag skall den nya lagen, liksom den nu gällande, ha karaktären av eu beredskapslag, vars centrala bestämmelser om befogenheter i skilda hänseenden för Kungl. Maj:t eller administrativ

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

17

villkoren så att avtalen automatiskt eller efter åtgärd från bolagets sida upphör att gälla i händelse av krig.

Till förmån för att man på detta sätt avtalsvägen skapar de nödvändiga förutsättningarna för att vissa försäkringsgrenar skall kunna nedläggas vid krig kan enligt inspektionens mening åberopas, att en sådan lösning icke innefattar något ingrepp av statsmakterna i bestående avtalsförhål­ landen. Å andra sidan framhåller inspektionen att om alla våra försäkrings­ bolag genomför en utvidgning av antytt slag av sina krigsklausuler, tvånget mot försäkringstagarna i praktiken blir lika starkt som vid en lagstiftning i ämnet. Härtill kommer att ett genomförande av en förändring av försäk­ ringsavtalens innehåll på nu ifrågavarande punkt skulle medföra ett kost­ nadskrävande och mycket omfattande administrativt arbete för försäkrings­ bolagens del. Inspektionen framhåller slutligen till stöd för att lösa frågan lagstiftningsvägen, att ett nedläggande i krig av vissa för samhället mindre betydelsefulla försäkringsgrenar synes böra betraktas såsom ett led i ska­ pandet av en rationell krigshushållning.

Försäkringsinspektionen behandlar i detta sammanhang vissa frågor rö­ rande innehållet i förordnande enligt det föreslagna lagrummet. Inspek­ tionen anför.

Det lägges således i Kungl. Majrts hand att bestämma, i vad mån och när ett nedläggande av en försäkringsgren skall äga rum. Möjlighet finnes där­ vid för Kungl. Maj:t att välja bl. a. mellan att antingen låta alla de berörda avtalen upphöra att gälla från ett visst, angivet datum eller att låta varje enskilt avtal upphöra att gälla vid utgången av den tid, för vilken premie redan erlagts då Kungl. Maj:ts förordnande i ämnet meddelas. Givet är att ett beslut av förstnämnda typ medför den största omedelbara arbetslättna- den för försäkringsbolagen. Dessa befrias praktiskt taget omedelbart från nya ersättningsärenden. Denna fördel bör dock icke överskattas. En över­ gångsvis kvarstående skadereglering inom de grenar, som i första hand kommer i fråga att läggas ned, torde knappast kunna bliva så betungande, att den i väsentlig grad inverkar på vederbörande försäkringsbolags för­ måga att handlägga övriga delar av försäkringsverksamheten. Från försäk­ ringstagarnas synpunkt är dessutom ett beslut av förstnämnda typ förenat med den nackdelen, att försäkringstagarna eventuellt icke får full valuta för erlagda premier. Någon omedelbar återbetalning av överskjutande premie kan nämligen på grund av förhållandena svårligen komma ifråga. Försäk­ ringstagarna måste hänvisas till att utbekomma beloppet, antingen kon­ tant eller såsom avräkning å premie för fortsatt försäkring, först sedan lugnare förhållanden inträtt. En krigsinflation kan emellertid lätt med­ föra, att värdet av det hos försäkringsbolaget innestående tillgodohavandet uttunnas. Såvitt försäkringsinspektionen kan finna torde man därför när­ mast böra tänka sig, att Kungl. Maj :ts förordnande gives det innehållet, att de berörda avtalen upphör att gälla först vid utgången av den lid, för vilken premie erlagts. Med hänsyn till ovissheten i de situationer, som en beredskapslagstiftning hänför sig till, synes det dock ändamålsenligt, att lagbestämmelsen i ämnet erhåller en så allmän utformning alt Kungl. Maj:t har fria händer.

*2 Bihang till riksdagens protokoll W5(J. 1 samt. Nr 52

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Från försäkringsbolagshåll har även föreslagits, att försäkringsinspek- tionen i fråga om avtal, varigenom försäkring meddelats av inländskt skade- försäkringsbolag, skall äga att under löpande avtalstid medgiva sådana avvikelser från försäkringsvillkoren med avseende å premier och självris k bestämmelser, som kan erfordras i anledning av kriget. Ehuru inspektionen yppat vissa betänkligheter mot en bestämmelse av antytt innehåll förklarar sig inspektionen icke vilja motsätta sig ett stad­ gande, som i huvudsak innebär att Kungl. Maj :t ifråga om andra försäk­ ringsavtal än livförsäkringsavtal äger förordna om ändringar i avtalens bestämmelser om självrisk och premie.

Inspektionen framhåller sin tveksamhet beträffande en bestämmelse av angivet innehåll redan av den anledningen att priset och försäkringspresta- tionens innehåll i princip torde böra bestämmas av parterna själva. Det synes inspektionen icke utan tungt vägande skäl böra överlämnas åt en administrativ myndighet att ändra avtalade premier och självriskbestäm­ melser. Å andra sidan menar inspektionen, att förhållandena under ett nutida krig så starkt avviker från det läge, för vilket den fredsmässiga lag­ stiftningen är avpassad, att det i och för sig kan föreligga skäl att i en beredskapslagstiftning göra betydande avsteg från gängse rättsprinciper på det ekonomiska livets område. Det är enligt inspektionens mening icke uteslutet, att förhållandena inom försäkringsväsendet under ett krig kan bliva sådana, att skaderegleringen i vissa betydelsefulla försäkringsgrenar kan upprätthållas endast under förutsättning att alla småskador undantages från ersättning. Inom vissa branscher förekommer redan i fredstid vissa självriskbestämmelser. Under ett krig kan det vara rationellt att höja själv­ riskbeloppen och även att införa viss självrisk i grenar, där sådan under normala förhållanden icke förekommer. I samband med införande eller ök­ ning av självrisk bör premierna för försäkringarna ifråga i allmänhet jäm­ kas. Även utan samband med införande eller utvidgning av självriskklau­ suler kan premieändringar aktualiseras under ett krig. Ehuru försäkrings­ bolagen i flertalet skadeförsäkringsgrenar friskrivit sig från ansvar för skador, som direkt eller indirekt förorsakats av krig, kan det nämligen visa sig att skadeutfallet för försäkringsbolagen under ett krig blir sämre och därigenom ekonomiskt mera betungande för bolagen än vad fallet är under fredsmässiga förhållanden. Denna omständighet kan, anför försäk- ringsinspektionen, utgöra en berättigad anledning till genomförande av pre­ miehöjningar. Åtföljes kriget av en inflation, kan krigsinflationen också utgöra skäl för en premiejustering uppåt. Beträffande alla former av för­ säkring kan nämligen, påpekar inspektionen, det i premierna ingående för- valtningskostnadstillägget behöva höjas i en inflationssituation. I vissa fall kan jämväl riskpremien behöva ökas, exempelvis vid trafikförsäkring och andra försäkringar på första risk.

Försäkringsinspektionen påpekar att man på detta område liksom i frå­ ga om den tidigare diskuterade utvidgningen av krigsklausulerna i försök-

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år W59

19

ringsavtalen har vissa möjligheter att avtalsvägen genomföra önskvärda förändringar. Inspektionen förordar emellertid lagstiftning och anför att läget i samband med ett krig torde kunna bliva sådant, att det framstår såsom ändamålsenligt, att självriskbestämmelser och premieändringar ge­ nomföres med omedelbar verkan eller utan den omgång, som individuella underrättelser till försäkringstagarna innefattar. Inspektionen förutsätter härvid att direkta premiehöjningar icke kommer att medgivas utan att försäkringstagarna i samband med att premien skall betalas underrättas om höjningarna.

I 14 § andra stycket försäkringsavtalslagen har till skydd för försäkrings­ tagaren bestämmelser meddelats för det fall att förbehåll träffats om att underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skall medföra att för­ säkringsgivarens ansvarighet upphör. Enligt lagrummet får sådan påföljd icke inträda innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren givit för­ säkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfal­ lo d a g. Vad sålunda stadgats äger ej tillämpning å premie, som förfaller innan två månader förflutit från det föregående premie skolat betalas.

Likartade bestämmelser finns meddelade i lagen den 11 juni 1943 (nr 338) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring.

I den förenämnda skrivelsen från Svenska försäkringsbolags riksförbund anföres det sasom nödvändigt att lagstiftningsvägen befria försäkrings- gi\ ai en från påföljden av att avisering om premieförfallodag på grund av kriget icke kan äga rum. Eljest skulle i ett dylikt läge försäkringsavtalet fortsätta att löpa utan premiebetalning med oviss möjlighet för bolaget att i efterhand kunna utkräva premien annat än i samband med inträffade försäkringsfall.

Försäkringsinspektionen föreslår att Kungl. Maj:t får möjlighet att med­ giva avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket försäkringsavtals­ lagen och däremot svarande försäkringsvillkor ävensom från 14 § krigsan- svarighetslagen.

Till motivering för sin ståndpunkt anför inspektionen alt förhållandena under ett krig lätt kan bliva sådana, att det icke synes rimligt att försäk­ ringsbolagen skall vara tvungna att avsända meddelanden till försäkrings­ tagarna med erinran om premies förfallodag för att de skall kunna göra gällande förbehåll om att underlåtenhet att erlägga premie för en senare period skall medföra upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet. För möjligheten av en dispens från ifrågavarande aviseringsskyldighet talar en­ ligt inspektionens mening hl. a. det förhållandet, att genom krigshandlingar av olika slag postgången under ett krig kan bliva så rubbad, att det fram­ står såsom ganska meningslöst att avsända premieaviseringar. Även om postförbindelserna skulle fungera förhållandevis normalt, kan det för öv- i igt befaras att genomförandet av en omfattande evakuering av våra tätor­ ter kommer att medföra, afl till försäkringstagarna under deras fredsadres- ser avsända premieaviseringar ofta icke kommer vederbörande till handa

21

Försäkringsinspektionen tar i detta sammanhang upp en från försäkrings- bolagshåll väckt fråga om dispensmöjlighet beträffande 84 § försäkrings­ avtalslagen, där det i fråga om brandförsäkring stadgas, att om ett försäk­ ringsavtal är gällande för ett år och icke uppsäges å någondera sidan senast en vecka före försäkringstidens utgång, avtalet anses förlängt för ett år i sänder. Denna bestämmelse om tyst förlängning av brandför­ säkringsavtal synes inspektionen ändamålsenlig icke blott för freds- utan även för krigstid. Inspektionen är därför icke beredd tillstyrka att någon avvikelse från bestämmelsen möjliggöres i den tilltänkta beredskaps­ lagen. Skulle emellertid ett försäkringsbolag beträffande någon enstaka ett­ årig brandförsäkring vilja bringa densamma till upphörande vid försäk­ ringstidens utgång, synes det inspektionen rimligt att bolaget även i krigs­ tid är skyldigt att verkställa uppsägning av avtalet. Anser sig ett bolag på grund av krigsförhållandena tvunget att lägga ner hela sin brandförsäk- ringsverksamhet anser inspektionen att förutsättningar härför bör skapas icke genom dispens från 84 § försäkringsavtalslagen utan genom att bola­ get utverkar förordnande av Kungl. Maj :t att brandförsäkringsavtalen i fråga skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla. I detta samman­ hang erinrar inspektionen om att det dock är tänkt att försäkringsbolagen under ett krig skall fortsätta sin brandförsäkringsverksamhet så länge det över huvud taget är möjligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Såsom tidigare anförts innefattar försäkringsinspektionens förslag att Kungl. Maj :t skall äga att dispensera från den i 14 § andra stycket försäk­ ringsavtalslagen föreskrivna aviseringsskyldigheten. Försäkringsbolagen har framställt önskemål om att bolagen under ett krig även skall kunna bli fria från skyldigheten att underrätta inteckningshavare om att den in­ tecknade egendomens ägare underlåtit att erlägga brandförsäkringspremie för egendomen ifråga. För att tillvarataga i första hand inteckningshavar- nas men även vederbörande egendomsägares intressen har försäkringsbo­ lagen tänkt sig, att i fråga om egendom, som kan intecknas, försäkrings­ bolagens ansvarighet skulle kvarstå orubbad vid underlåten betalning av brandförsäkringspremie, men att i gengäld försäkringsbolaget skulle kunna tillerkännas viss förmånsrätt för ogulden premie vid betal­ ning ur den fasta egendomen.

På grundval av försäkringsbolagens förslag förordar inspektionen att i lagen upptages en bestämmelse av innehåll att Kungl. Maj :t äger rätt att med föreskrivande av erforderliga villkor förordna att inländskt försäk­ ringsbolag i fråga om rätt till ogulden premie för brandförsäkring å bygg­ nad till fast egendom skall äga företräde till betalning ur egendomen med samma rätt som den, vilken i egendomen bär inteckning för fordran, och därvid åtnjuta förmånsrätt före inteckningshavare och den, som för ogul­ den köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 § jordabalken. Så länge sådant förordnande gäller, skall icke brandförsäk-

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

23

nella fordringar blir större än förut. Beträffande sådana borgenärer, som har sämre rätt än inteckningshavarna, torde det i stort sett ligga även i deras intresse, att en brandförsäkring å ifrågavarande slag av egendom be­ står under krigsförhållanden oberoende av dröjsmål med premiebetal­ ningen.

I detta sammanhang erinrar inspektionen slutligen om att Stockholms stads brandförsäkringskontor för s. k. premielån (d. v. s. försträckning av försäkringspremien) jämte viss ränta därå sedan gammalt åtnjuter för­ månsrätt i det brandförsäkrade huset framför alla intecknade fordringar.

Försäkringsinspektionen erinrar om att i lagen om försäkringsrörelse ävensom i försäkringsbolagens bolagsordningar finns åtskilliga bestämmel­ ser rörande tid och plats för olika åtgärder. Inspektionen framhåller såsom givet, att det i samband med ett krig kan bliva svårt eller rent av omöjligt för bolagen att iakttaga ifrågavarande bestämmelser. För­ säkringsinspektionen föreslår därför, att en bestämmelse införes som ger inspektionen rätt att medgiva inländskt försäkringsbolag att göra avvi­ kelser från vad i bolagsordning eller lagen om försäkringsrörelse stadgas angående tid och ort för åtgärds vidtagande.

Enligt inspektionens förslag upptages i lagen bestämmelse om delega­ tionsrätt, som ger Kungl. Maj :t befogenhet att uppdraga åt försäk­ ringsinspektionen att fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl. Maj :t. I

I fråga om trafikförsäkringen behandlar försäkringsinspektio­ nen vissa önskemål från försäkringsbolagen om särregler i händelse av krig. Önskemålen utmynnar bl. a. i att avvikelser skall kunna göras från bestäm­ melserna i 18 och 21 §§ lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å mo­ torfordon.

Enligt förstnämnda paragraf gäller i huvudsak att försäkringsgivaren — därest försäkringsavtalet efter uppsägning eller eljest upphört — ändå gent­ emot den, som lidit skada, är ansvarig för skadestånd på grund av hän­ delse, som inträffat innan trettio dagar förflutit från det anmälan om da­ gen, då avtalet upphörde, inkommit till länsstyrelsen där fordonet är registrerat.

I 21 § trafikförsäkringslagen ålägges samtliga trafikförsäkringsanstalter solidariskt ersättningsansvar, då skada inträffat i följd av trafik med oför­ säkrat fordon eller när det ej kan utrönas vilket fordon, som förorsakat skadan.

I detta sammanhang må även erinras om den ansvarighetsregel, som upptages i 2 § första stycket lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik. Enligt nämnda regel är fordonets äga­ re (försäkringstagaren) ansvarig för skada, som i följd av trafik med for­ donet tillfogas annan person än föraren eller sådan egendom, som ej be-

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

fordras med fordonet, oaktat ägaren icke är vållande till skadan. Ägaren är dock fri från ansvarighet, där det framgår av omständigheterna, att skadan varken förorsakats av bristfällighet å motorfordonet eller vållats av föraren. I fråga om de omständigheter, som kan verka till befrielse från ersättningsansvar, åvilar följaktligen bevisbördan ägaren.

I den av försäkringsbolagens riksförbund avlåtna skrivelsen anfördes, att en högst betydande arbetsbesparing kunde ernås, om en sådan proviso­ risk lagregel infördes, att en trafikförsäkring kunde anses avanmäld i sam­ ma ögonblick som vederbörande fordon avfördes ur bilregistret. Vidare framhölls, att det icke torde vara möjligt att under krig upprätthålla nu­ varande omfattning av trafikförsäkringslagen och bilansvarighetslagen. Inom trafikförsäkringsföreningen hade två alternativa modifikationer dis­ kuterats, nämligen antingen att slopa regeln om omkastad bevisbörda eller att i trafikförsäkringslagen införa en krigsklausul motsvarande den som nu finnes för övrig motorfordonsförsäkring. Vad ytterligare angår ansvaret un­ der krig för skador förorsakade av okända fordon, ansågs detta i tveksamma fall böra åvila kronan. Trafikförsäkringsbolagens solidariska ansvar för skador av okända fordon ansågs böra begränsas till vad som svarar mot den under ett krig inskränkta civila fordonsparken. Lagbestämmelser bor­ de enligt förbundets uppfattning utfärdas som ålägger kronan dess ansvar i enlighet med den nämnda presumtionen. Om det befinnes, att trafikför- säkringsanstalternas nämnd icke kan fungera under ett krig, ansågs ej allt­ för stora betänkligheter möta mot att låta bolagen själva reglera skador, som egentligen bort hänskjutas till nämnden för yttrande.

Försäkringsinspektionen anser i likhet med förbundet, att i krig eller i en krigsliknande situation en rationell arbetsbesparing kan göras, därest en trafikförsäkring kan anses avanmäld i och med att vederbörande fordon avförts ur bilregistret. Likaså synes det rimligt, att trafikförsäkringsför­ eningen icke står ansvaret för alla skador av okända fordon i en situation, där de trafikförsäkringspliktiga fordonen utgör en mindre anpart av de for­ don som trafikerar våra vägar. Försäkringsinspektionen tillstyrker därför att möjlighet öppnas för Kungl. Maj:t att förordna om de avvikelser från 18 och 21 §§ trafikförsäkringslagen, som kan prö­ vas erforderliga.

Försäkringsinspektionen är däremot icke beredd att nu tillstyrka en om­ läggning av fordonsägarens bevisbörda enligt bilansvarighetslagen el­ ler införande av någon särskild krigsklausul i trafikförsäkringen. Om domstolarna tager tillbörlig hänsyn till de speciella förhållandena på trafikområdet under ett krig, anför inspektionen, torde icke trafikförsäk­ ringen behöva bli orimligt belastad med skadeersättningar. Skulle det trots allt under ett krig visa sig, att trafikförsäkringen får bära mer än som kan anses rimligt, menar inspektionen att möjlighet finns att taga upp före­ varande fråga till omprövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

vet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas även vid ad­ ministration, som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Enligt 5 § skall, där överlåtelse i den ordning, som avses i 3 §, icke kan komma till stånd och Kungl. Maj :t ej annorlunda bestämmer, administra­ tionen fortsättas så länge krigsförhållandena är förhanden eller tills dess­ förinnan samtliga livförsäkringar upphört. Vid krigsförhållandenas upphö­ rande skall, såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda bestämmer, försäkrings- inspektionen till den utländska anstalten avgiva redovisning för administra­ tionen, samt, om då livförsäkringar finnes löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hö­ rande livförsäkringar. Övertagande må dock ej ske med mindre vid över­ tagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller 8 § i 1903 års lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Om ej anstalten inom två må­ nader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, är frågan för­ fallen och skall, där ej nytt bolag kan komma till stånd enligt 235 § i 1917 års lag om försäkringsrörelse eller samtliga försäkringstagare överenskom­ mer om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets tillgångar äga rum. För denna fördelning skall verkställas beräkning av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår. Vid fördelningen skall varje försäkringstagares fordran anses motsvara hans andel i fonden. För de fall där administrationen fortsättes ankommer det på försäkringsinspektionen att bestämma, huruvida ytterligare åtgärder bör vidtagas för att överlåta livförsäkringarna eller, där administrationen fortsättes efter överenskom­ melse som nyss nämnts, för att bilda nytt bolag.

Beträffande 6 och 7 §§, vilka till innehållet överensstämmer med 5 och 6 §§ i lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in., torde få hänvisas till den i tidigare avsnitt lämnade redogörel­ sen för sistnämnda paragrafer.

Enligt 8 § skall med livförsäkring förstås jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall. Där stadgas även att vad i lagen föreskrives om livförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om annan per­ sonförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

Jämlikt 9 § ankommer det på Kungl. Maj:t att bestämma den dag, då med avseende å lagen krigsförhållandena skall anses ha upphört.

Slutligen föreskrives i 10 §, att om förbud meddelats utländsk försäk- ringsanstalt att fortsätta verksamheten eller om beslut meddelats jämlikt

4 §, skall bestämmelserna i lagen, såvitt ej Kungl. Maj :t annorlunda för­ ordnar, även efter det att förordnande enligt 1 § upphört att gälla, tillämpas i fråga om administrationen. Försäkringsinspektionen äger enligt samma paragraf avgöra i vad mån medgivande som lämnats enligt 6 eller 7 § må gälla jämväl sedan förordnande enligt 1 § upphört att lända till efterrättelse.

Genom kungörelse den 21 juni 1940 (nr 543) har Kungl. Maj:t, efter inhämtande av riksdagens samtycke, förordnat att vad i 2—7 §§ stadgas

skall äga tillämpning tills vidare. Detta förordnande har icke sedermera upphävts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

27

Försäkringsinspektionens förslag

De allmänna synpunkter på behovet av en modernisering av beredskaps- lagstiftningen, som försäkringsinspektionen anfört beträffande den inländ­ ska försäkringsrörelsen, äger även giltighet i fråga om motsvarande lag­ stiftning för de utländska försäkringsanstalterna, som driver rörelse här i riket. Inspektionen framhåller även betydelsen av att lagstiftningen på sist­ nämnda område anpassas såväl till den av inspektionen föreslagna nya la­ gen om inländsk försäkringsrörelse vid krig som till den nya lagstiftning om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, som trätt i kraft efter tillkomsten av nu gällande beredskapslag.

I fråga om de grundläggande förutsättningarna för lagens tillämpning överensstämmer inspektionens förslag med vad som föreslagits beträffan­ de lagen om den inländska försäkringsrörelsen vid krig m. m.

Enligt inspektionens förslag upptages i den nya lagen i huvudsak nuva­ rande bestämmelser om förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksam­ heten och om särskild administration i vissa fall av försäkringsverksam- het som bedrivits av sådan anstalt. Likaså bibehålies i förslaget gällande bestämmelse om medgivande för utländsk anstalt att i vissa fall taga i anspråk de till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna ävensom nuvarande stadgande angående uppskov med utbetalandet av liv­ försäkringars återköpsvärden och befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

De nya bestämmelser, syftande till att anpassa försäkringsrörelsen till ett extraordinärt läge, som försäkringsinspektionen förordat med avseende på den inländska försäkringsverksamheten, har sin motsvarighet i inspektio­ nens förslag till ny beredskapslag för de utländska anstalterna.

Sålunda föreslås, att Kungl. Maj:t skall äga förordna att försäkringsav­ tal skall för viss tid eller tills vidare upphöra att gälla samt besluta om ändring i avtals bestämmelser om självrisk och premie. Likaså skall Kungl. Maj:t äga medgiva avvikelser från bestämmelserna i 14 § andra stycket lagen om försäkringsavtal, motsvarande försäkringsvillkor eller 14 § lagen om krigsansvarighet. Vidare upptages i den föreslagna lagen reglerna om anstånd med premiebetalning och betalning av ersättning i anledning av försäkringsfall samt bestämmelserna om försäkringsanstalts förmånsrätt för ogulden brandförsäkringspremie. Slutligen äger försäkringsinspektionen enligt förslaget medgiva utländsk försäkringsanstalt att göra avvikelser från vad i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk­ ringsrörelse här i riket stadgas angående tid och ort för åtgärds vidtagande.

Enligt inspektionens förslag skall Kungl. Maj:t — i överensstämmelse med vad nu gäller — bestämma den dag, då med avseende på lagen krigs- förhållandena skall ha upphört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

I likhet med vad som föreslagits för de inländska försäkringsbolagens del äger Kungl. Maj :t enligt den föreslagna lagen om den utländska försäk­ ringsrörelsen uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Kungl. Maj :ts stäl­ le fullgöra vad som enligt lagen ankommer på Kungl. Maj :t.

IV. Remissyttrandena

Remissinstanserna tillstyrker allmänt att nu gällande lagar om försäk­ ringsrörelse vid krig in. m. ersättes av en modern lagstiftning. I stort sett godtages försäkringsinspektionens förslag. På några punkter göres dock från ett par remisshåll erinringar.

I några yttranden beröres planeringen för försäkringsväsendets krigsorganisation.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhåller det angeläg­ na i att försäkringsväsendets funktionsduglighet kan bevaras även vid krig eller krigsfara. Riksnämnden har intet att erinra mot försäkringsbolagens planläggning i fråga om försäkringsverksamhetens inriktning i krig. Den skisserade krigsorganisationen synes nämnden ändamålsenlig, varför bered­ skapsplaneringen enligt nämndens mening bör fortgå efter de huvudlinjer, som angivits.

Statens krigsskadenämnd anför, att den planerade krigsorganisationen i ett allvarligt läge torde bli av mycket stort värde för såväl försäkringsväsen­ det som krigsskadeskyddet. Nämnden understryker vikten av att vid ge­ nomförandet av planerade åtgärder samordningsfrågor beaktas så att om möjligt någorlunda enhetliga normer för försäkringsväsendet och krigs­ skadeskyddet blir gällande.

I ett par yttranden anföres vissa kritiska synpunkter på den av försäk­ ringsbolagens riksförbund gjorda gruppindelningen efter angelägenhets- grad av förekommande försäkringsgrenar.

Folksam förutsätter, att kombinerad försäkring, vari ingår bransch hän- förlig till grupp I, i sin helhet föres till denna grupp även om bransch med lägre angelägenhetsgrad innefattas i försäkringen. Folksam anser dessutom i motsats till riksförbundet, att olycksfalls- och sjukförsäkringsbranschen rimligen bör tillmätas större betydelse än inbrotts-, rån- och vattenlednings- skadeförsäkring. Detta gäller framförallt försäkringar, som innefattar er­ sättning vid långvarig arbetsoförmåga och vid invaliditet och som i dessa avseenden utgör ett betydelsefullt komplement till den obligatoriska sjuk- och yrkesskadeförsäkringen. I detta sammanhang framhålles även alt det bör kunna övervägas att under ett krig upprätthålla de lokalt ordnade kol­ lektiva olycksfalls- och sjukförsäkringarna (i Folksam oftast kombinerade med grupplivförsäkring), vars organisatoriskt fasta anknytning till den försäkrade gruppen kan möjliggöra ett fortsättande av verksamheten t. o. m. om kontakten under ett krig skulle brytas mellan gruppen och Folksam.

Sveriges allmänna hgpoteksbank jämte ytterligare några av de hörda

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Svenska bankföreningen anlägger liknande synpunkter och menar att det icke bör komma i fråga att ingrepp av nyssnämnda art skall kunna ske i mindre tillspetsade lägen, jämförliga t. ex. med det som rådde under större delen av beredskapen i samband med andra världskriget. Enligt förening­ ens mening har icke heller några bärande skäl för att de nytillkomna stad- gandena skall göras tillämpliga jämväl under dylika relativt sett lugnare förhållanden anförts.

Sveriges industriförbund anser det vara en förutsättning för att ifrågava­ rande befogenheter för Kungl. Maj :t skall kunna godtagas att de begrän­ sas till att gälla allenast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig.

Skånes handelskammare och Smålands och Blekinge handelskammare föreslår att det tämligen genomgående beträffande de föreslagna nya reg­ lerna bör gälla att de får sättas i kraft endast vid krig, vari riket befin­ ner sig.

Kommerskollegium ställer sig däremot positivt till förslaget i denna del och erinrar om att beredskapslagar av denna natur regelmässigt kan sät­ tas i tillämpning ej endast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, utan också under andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

Tillräckliga skäl att frångå denna ordning i förevarande sammanhang sy­ nes kommerskollegium icke kunna anföras.

Vad angår de nya befogenheter för Kungl. Maj:t, som inspektionen före­ slagit såväl beträffande den inländska som i fråga om den utländska för­ säkringsrörelsen, har remissinstansernas yttranden främst gällt möjlighe­ terna att ingripa i bestående avtalsförhållanden, genom att häva av­ tals giltighet eller förordna om ändring i avtals bestämmelser om sj älvrisk och premie.

Av den tidigare redovisningen framgår, att Svea hovrätt jämte ytterligare några remissinstanser uttalat sig för att Kungl. Maj:t formellt icke gives befogenheter i nyssnämnda hänseende annat än i ett mera skärpt läge.

Enligt kommerskollegiets mening är det obestridligt att ett förordnande av nu ifrågavarande beskaffenhet kan synas vara ett väl långt gående in­ grepp i den enskilda avtalsfriheten och att det vore lämpligare om hithö­ rande frågor reglerades genom överenskommelser mellan parterna i för­ säkringsavtalet. Vad nu sagts gäller enligt kollegiets mening framförallt förordnanden i fredstid, dvs. under tid då landet ej är i krig eller krigs­ fara men utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder.

Kollegium vill dock icke motsätta sig inspektionens nu berörda, på fram­ ställning av Svenska försäkringsbolags riksförbund framlagda förslag. Dess praktiska fördelar är enligt kollegiets uppfattning påtagliga, och just den omständigheten, att det icke torde i och för sig bereda försäkringsbolagen större svårigheter att så ordna verksamheten att samma resultat som åsyf­ tas med lagstiftningen kan uppnås medelst egna åtgöranden, minskar av­ sevärt betänkligheterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

33

försäkringsinspektionens synpunkt att det synes rimligt att bolagen även i krigstid är skyldiga att verkställa uppsägning av avtalen.

Försäkringsinspektionens ställningstaganden i fråga om trafikförsäk­ ringen i ett krigsläge godtages eller lämnas utan erinran av flertalet remiss­ instanser.

Trafikförsäkringsföreningen — vars yttrande i denna del biträdes av Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags för­ ening och Folksam — ställer sig på vissa punkter kritisk till försäkrings­ inspektionens lösningar.

Enligt Trafikförsäkringsföreningens mening är den av försäkringsinspek- tionen föreslagna förenklingen i fråga om avanmälan av trafikför­ säkring värdefull men icke ägnad att lösa alla problem. Föreningen be­ lyser detta med följande exempel.

Bilregistret är helt förstört av krigsskada. Varken trafikförsäkringsgiva­ ren eller motorfordonsägaren har därför möjlighet vända sig dit med avan­ mälan av trafikförsäkring, resp. ansökan om avregistrering av motorfordo­ net. — Trafikförsäkringsgivarens kontorsorganisation är skadad och man har ej möjlighet verkställa avanmälan av trafikförsäkringen till bilregistret. Då motorfordonsägaren ej går att få tag på, kan dennes nödvändiga medver­ kan för åstadkommande av en genom avregistrering verkställd avanmälan ej erhållas. — Initiativ till avregistrering av motorfordon skall tagas av mo­ torfordonsägaren. Om denne mot bakgrunden av de omvälvande krigshän­ delserna finner frågan om avregistrering likgiltig och ej kan förmås att medverka, kan en genom avregistrering verkställd avanmälan överhuvud­ taget ej komma till stånd.

Föreningen understryker det angelägna i att frågan om avanmälan av upphörd trafikförsäkring erhåller en helt tillfredsställande lösning.

Vad angår ansvaret för skador orsakade av okända fordon konsta­ terar Trafikförsäkringsf öreningen med tillfredsställelse, att det ansetts rim­ ligt, att trafikförsäkringsbolagen ej ensamma skall bära ansvaret för ska­ dor genom okända motorfordon under krigsförhållanden och att staten på lämpligt sätt skall deltaga i kostnaderna för dessa skador. Föreningen är beredd att även då sköta ifrågavarande skadereglering. De utgivna ersätt­ ningarna kan sedan fördelas mellan staten och föreningen på visst sätt, exempelvis i proportion till det antal motorfordon, som staten respektive trafikförsäkringsbolagen bär trafikförsäkringsansvaret för. Avräkning mel­ lan staten och föreningen bör kunna ske med vissa intervaller, exempelvis halvårsvis eller årsvis.

Svea hovrätt uttalar sig till förmån för den från försäkringsbolagshåll hävdade uppfattningen att åtminstone under ett krig den huvudsakliga pre- suintionen bör vara att skador, som härrör från okända fordon, skall anses vara orsakade genom statliga fordon.

Trafikförsäkringsf öreningen framhåller att även bestämmelsen att för­ säkringsbolagen står solidariskt ansvar för skador av oförsäkrade for-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 52

Kanyl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

35

Avslutningsvis understryker trafikförsäkringsföreningen betydelsen av att man redan i fredstid tar ställning till de problem, som enligt vad för­ eningen anfört återstår att lösa. Föreningen föreslår i enlighet härmed, att man redan nu försöker att så vitt möjligt fastställa de lagbestämmelser, vilka skall gälla för trafikförsäkringen under krigsförhållanden.

V. Departementschefen

Gällande lagstiftning om försäkringsrörelse i krig har ägt bestånd sedan år 1940 och är numera föråldrad i huvudsakligen två hänseenden. Dels bygger lagstiftningen på den äldre lagen av år 1917 om försäkringsrörelse, vilken sedermera ersatts av 1948 års lag i ämnet, dels skiljer sig den nuvarande planläggningen av försäkringsväsendets krigsorganisation i väsentliga styc­ ken från den planering som förelåg vid 1940 års lagstiftning. Det av försäk- ringsinspektionen nu framlagda förslaget syftar till en modernisering av be- redskapslagstiftningen i båda nämnda hänseenden. Förslaget bar i allt vä­ sentligt godtagits under remissbehandlingen och jag finner det ägnat att nu läggas till grund för ny lagstiftning om försäkringsverksamheten i krig och under därmed jämförliga förhållanden.

Försäkringsinspektionens förslag bygger i huvudsak på eu från försäk­ ringsbolagens riksförbund gjord framställning om ny beredskapslagstift- ning för försäkringsverksamheten i krig och ansluter sig till den av försäk­ ringsbolagen verkställda krigsplanläggningen. I korthet innebär denna plan­ läggning följande. Försäkringsverksamheten inskränkes väsentligt vid ett krigsfall. Ett flertal försäkringsbolag nedlägger helt försäljnings- och orga- nisationsavdelningarna. Mindre betydelsefulla försäkringsgrenar nedlägges; i ett svårare läge bibehålies endast de allra angelägnaste såsom livförsäkring och brandförsäkring. För att i möjligaste mån upprätthålla verksamheten under krigsförhållanden skapas ett antal för bolagen gemensamma lokala organ, s. k. distriktscentraler, med uppgift bl. a. att fullgöra vissa löpande administrativa göromål i lägen där bolagen icke själva kan fortsätta verk­ samheten. I fråga om återförsäkringarna avses att träffa liknande anord­ ningar som dem, vilka vidtogs under det senaste världskriget. Sålunda ska­ pas två särskilda konsortier med uppgift att vid behov övertaga de i Sverige koncessionerade utländska bolagens och — i mindre utsträckning — även svenska bolags återförsäkringar åt inhemska bolag. Konsortierna skall tjänst­ göra såsom återförsäkrare bl. a. åt varandra och åt svenska återförsäkrings- bolag. Ett tredje konsortium är avsett att sättas i funktion endast i yttersta nödfall och skall då övertaga de inhemska bolagens hela bestånd av återför­ säkringar. I sådant fall skall de båda förstnämnda konsortierna kvarstå och meningen är att det av dem övertagna försäkringsansvaret då skall återför- säkras i det tredje konsortiet. Konsortieorganisationen har även till ända­ mål att bl. a. omhändertaga de i vårt land verksamma utländska försäkrings- anstalternas direkta svenska affär.

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

dersfrist vara tillräcklig. En längre frist skulle kunna motiveras om avsik­ ten med stadgandet vore att lösa sådana ekonomiska krissituationer, som förutsätts för tillämpning av 1940 års moratorielag. En sådan uppgift bör dock enligt min mening icke tilläggas den tillämnade lagstiftningen.

I likhet med försäkringsinspektionen finner jag en anståndsregel såsom den nu förordade böra kompletteras med stadgande som ger Kungl. Maj :t befogenhet att medgiva försäkringsbolag anstånd under samma tid med ut­ betalning av försäkringsersättning.

Jag har i det föregående ansett mig kunna förorda, att Kungl. Maj :t får möjlighet att efterge skyldigheten för försäkringsgivare att avisera försäk­ ringstagaren om underlåtenhet att erlägga premie. Försäkringstagarnas in­ tressen skulle i dylika fall vara på ett tillfredsställande sätt tillgodosedda ge­ nom generella påminnelser om premieförfallodagar samt genom utsträck­ ning av betalningsfristerna. I fråga om sådan egendom som allmänt ut­ nyttjas såsom kreditsäkerhet och för detta ändamål intecknas gör sig emel­ lertid delvis andra synpunkter gällande. Hänsyn måste tagas till brandför­ säkringens centrala betydelse för kreditväsendet och behovet att trygga in- teckningssäkerheterna.

I fråga om fast egendom är att märka stadgandet i 87 § försäkringsav­ talslagen till skydd för innehavare av inteckning i egendomen. Under förut­ sättning att inteckningshavaren låtit anmäla namn och adress hos försäk­ ringsbolaget måste nämligen bolaget vid bristande premiebetalning avisera även inteckningshavaren om dröjsmålet. Först sedan en vecka förflutit från sådan underrättelse äger försäkringsgivaren gentemot inteckningshavaren åberopa den uteblivna betalningen till befrielse från ansvarighet.

Försäkringsinspektionens förslag innebär att försäkringsgivarnas ansva­ righet i fråga om brandförsäkring å byggnader tillhörande fast egendom, efter förordnande av Kungl. Maj:t, skall kunna kvarstå utan inverkan av att premiebetalning uteblivit, samt att försäkringsgivare beträffande ogul­ det premiebelopp skall äga företräde till betalning ur egendomen framför alla intecknade fordringar, inräknat fordringar med förmånsrätt enligt It kaj). 2 § jordabalken. Med nämnda byggnader jämställes i förslaget bygg­ nader som är att betrakta som tillbehör till tomträtt eller vattenfallsrätt.

Den sålunda föreslagna ordningen innebär i och för sig icke någon nyhet. Sedan gammalt åtnjuter på liknande sätt Stockholms stads brandförsäk­ ringskontor förmånsrätt i det brandförsäkrade huset för vissa premieford­ ringar. Förslaget har i förevarande del också allmänt accepterats vid re­ missbehandlingen. För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till de syn­ punkter som anförts från försäkringsinspektionens sida. Det må tillfogas, att det beträffande egendom, vilken omfattas av förordnande som här av­ ses, självfallet icke ifrågakommer skyldighet att avisera ägare eller inteck- ningshavare vid dröjsmål med premiebetalningen.

Enligt försäkringsinspektionens förslag skall förordnande som nu sagts kunna meddelas även i fråga om annan inteckningsbar egendom som är

41

brandförsäkrad. Här kommer i fråga industriell förlagsegendom, jordbruks- inventarier samt, sedan numera lag om förlagsinteckning i vissa oljelager (SFS 54/1958) trätt i kraft, lager som där avses.

Att skapa en förmånsrätt för brandförsäkringspremier i nämnda egen­ dom efter samma mönster som beträffande fast egendom låter sig emeller­ tid enligt min mening knappast göra. Den lösa egendom som kan komma i fråga för förlagsinteckning m. in. är icke till sin natur så avgränsad från annan egendom att den utan vidare kan göras till föremål för ett generellt förordnande om bibehållet försäkringsskydd och förmånsrätt för premier. Icke heller torde någon godtagbar lösning erbjuda sig därest man, såsom försäkringsinspektionen tänkt sig, begränsar befogenheten till att avse så­ dan egendom som är intecknad. Redan att göra skillnad mellan intecknad och ointecknad förlagsegendom synes leda till en godtycklig gränsdragning mellan försäkringsmässigt skyddad och oskyddad egendom, som i praktisk tillämpning knappast skulle komma att mötas med förståelse. Med hän­ syn till variationerna i inteckningsförhållandena från tid till annan torde det icke heller vara lämpligt att låta brandförsäkringsskyddet av egendo­ men och förmånsrätten däri för oguldna premier bero av att egendomen är intecknad.

På grund av det anförda är jag icke beredd att nu förorda någon bered- skapsmässig reglering av brandförsäkringsskyddet av annan egendom än sådan som är att hänföra till fast egendom och därmed jämförliga objekt. Det är uppenbarligen också främst i fråga om sistnämnda egendom som be­ hov av statligt ingripande för att vidmakthålla brandförsäkringarna gör sig gällande.

Vidkommande det från försäkringsbolagshåll framförda förslaget om dispens möjlighet beträffande 84 § försäkringsav­ tal s 1 a g e n delar jag försäkringsinspektionens mening, att den nuva­ rande automatiska förlängningen av ettåriga brandförsäkringsavtal bör be­ stå även under krigsförbållanden. Det synes icke ligga något orimligt i att kräva att försäkringsgivare, som i ett enskilt fall ej längre vill meddela för­ säkring, i vanlig ordning uppsäger avtalet med försäkringstagaren.

I såväl lagen om försäkringsrörelse som enskilda bolagsordningar finns åtskilliga bestämmelser om tid och plats för åtgärder som sko­ la vidtagas. En uppmjukning av sådana bestämmelser kan under krigsför- hållanden te sig påkallad och jag finner mig därför kunna biträda försäk­ ringsinspektionens förslag att inspektionen ges befogenhet medgiva att för­ säkringsbolag avviker från vad sålunda kan vara föreskrivet. Ifrågavarande befogenhet bör dock ej omfatta processuella stadganden.

Försäkringsinspektionen behandlar i sitt framlagda förslag även viss bc- redskapsmässig reglering av trafikförsäkringen i händelse av krig.

Enligt 18 § lagen om trafikförsäkring å motorfordon står försäkringsgi­

Kungl. Ma j. ts proposition nr 52 år 1959

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 195!)

varen visst ansvar även sedan försäkringsavtalet t. ex. efter uppsägning upphört att gälla. Försäkringsgivaren är nämligen gentemot skadelidande an­ svarig för skadestånd på grund av händelse som inträffat inom trettio dagar från det anmälan gjorts till bilregistret om dagen då avtalet upphörde. Den­ na regel medför att försäkringsbolagen måste sörja för att anmälan om att trafikförsäkringsavtal upphört göres snarast möjligt. Under krigsförhållan- den kan det administrativa arbetet härmed — med hänsyn till det stora an­ talet avregistreringar och bolagens begränsade personella resurser — bli alltför betungande. Såsom framhållits av försäkringsinspektionen skulle en betydande arbetslättnad kunna beredas försäkringsbolagen om en tra­ fikförsäkring kunde anses avanmäld i och med att vederbörande fordon av­ fördes ur bilregistret. Jag delar därför inspektionens uppfattning att det ur beredskapssynpunkt vore värdefullt att öppna möjlighet för Kungl. Maj:t att när förhållandena så påkallade förordna om avvikelse från den ordning som nu föreskrives i 18 §. I vilken mån avvikelse kan ske i annat hänseende än det nyss antydda synes svårt att bedöma utan kännedom om hur ut­ vecklingen efter ett krigsutbrott kommer att gestalta sig. Det torde få an­ komma på försäkringsinspektionen att ur beredskapssynpunkt ytterligare överväga de spörsmål som bär återstår att lösa. Det är självfallet att var­ je avsteg från nuvarande regler måste föregås av noggrann prövning att icke rimliga anspråk på ett effektivt försäkringsskydd eftersättes.

Enligt 21 § trafikförsäkringslagen svarar samtliga trafikförsäkringsbo­ lag solidariskt för skador som orsakas av oförsäkrade motorfordon eller motorfordon som ej kunna påträffas och identifieras. Under krigsförhållan- den, då statliga motorfordon utgör en stor del av hela fordonsparken, synes skäligt att ifrågavarande skadeansvar inte odelat lägges på försäkringsbo­ lagen. Jag anser mig därför kunna biträda förslaget om befogenhet för Kungl. Maj:t att meddela från gällande ordning avvikande bestämmelser om ansvarsfördelningen såvitt rör trafikskador som orsakats av oförsäkra­ de eller okända motorfordon.

Jag är emellertid i likhet med försäkringsinspektionen icke villig förorda att man nu skapar möjlighet att under krigsförhållanden frångå de allmän­ na ansvarighetsreglerna enligt bilansvarighetslagen. En jämkning av de centrala ansvarighctsgrunderna i fråga om trafikskador synes nämligen icke kunna ske utan att betänkligt försvaga trafikförsäkringsskyddet. Av samma skäl synes den tillämnade beredskapslagstiftningen icke heller böra utformas med sikte på införandet av en krigsklausul i trafikförsäkringen.

De nu förordade bestämmelserna rörande trafikförsäkringen upptages i försäkringsinspektionens förslag såsom ett tillägg i lagen om trafikförsäk­ ring å motorfordon. Från synpunkten att man i möjligaste mån bör sam­ manföra de bestämmelser som reglerar försäkringsverksamheten i krig är dock att föredraga att ifrågavarande stadganden inlemmas i redan befintlig beredskapslagstiftning.

Vad angår trafikförsäkringsanstalternas nämnd torde det i ett krigsläge

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

43

få ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn till förhållandena besluta hu­ ruvida nämnden skall finnas kvar eller avvecklas.

Enligt försäkringsinspektionens förslag har Kungl. Maj:t givits rätt att delegera sina befogenheter enligt lagen på underlydande myndighet. Vid remissbehandlingen har betänkligheter häremot anförts av bl. a. Svea hov­ rätt. För egen del vill jag erinra om den befogenhet att delegera beslutan­ derätt, som tillkommer Kungl. Maj:t enligt lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara in. in. (administrativa full- maktslagen). Denna lag lär väl i flertalet fall kunna utnyttjas för sådan delegering som nu är i fråga. I speciella krissituationer kan det dock te sig önskvärt att redan på ett förberedande stadium, innan administrativa full­ maktslagen blivit satt i tillämpning, överföra beslutanderätt enligt den till- lämnade lagen på försäkringsinspektionen. Jag finner mig därför av be- redskapshänsyn böra biträda inspektionens förslag att i lagen intaga en sär­ skild bestämmelse om delegationsrätt.

Den utländska försäkringsrörelsen

I fråga om den utländska försäkringsrörelsen under krigsförhållanden bi­ träder jag försäkringsinspektionens förslag att nuvarande bestämmelser an­ gående förbud för utländsk anstalt att fortsätta verksamheten och om sär­ skild administration i vissa fall skall bibehållas i den nya lagstiftningen.

I övrigt torde, såsom försäkringsinspektionen föreslagit, de stadganden rörande den inländska försäkringsrörelsen, som åsyftar att anpassa försäk- ringsverksamheten efter extraordinära förhållanden, böra i huvudsak mot­ svaras av en liknande reglering för de utländska anstalternas del. Eftersom de utländska anstalterna inte ingår i något av de planerade konsortierna kan dock sådana bestämmelser uteslutas som är direkt betingade av denna organisatoriska planläggning.

Förutsättningarna för lagstiftningens tillämpning

De nu gällande beredskapslagarna om försäkringsrörelse vid krig är av permanent karaktär. För att de materiella bestämmelserna skall träda i till- lämpning fordras särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande om tillämpning förutsätter att riket befinner sig i krig eller krigsfara eller att eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden råder. Är riksdagen samlad skall förordnande meddelas först sedan riksdagens samtycke in- hämtats. I annat fall äger Kungl. Maj :t ensam förordna om tillämpning men skall i närmare angiven ordning i efterhand underställa förordnandet riks­ dagens prövning. Kungl. Maj:ts befogenhet att ensam meddela förordnande torde dock lia mist sin betydelse då riksdagen numera anses samlad hela året (se särskilda utskottets utlåtande nr 1/1948 s. 24 och 27).

Försäkringsinspektionens förslag innefattar en modernisering av de nu­ varande lagarnas fullmaklskonstruktion i enlighet med vad som numera

Kungl. Maj. ts proposition nr 52 år 1959

gäller för flera beredskapslagar. Sålunda skall enligt förslaget den tillämna- de lagstiftningen automatiskt träda i tillämpning när riket indrages i krig. Vid krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhål­ landen föreslås att Kungl. Maj :t skall kunna förordna om tillämpning av de centrala lagbestämmelserna. Sådant förordnande skall inom en månad underställas riksdagen och förfaller, om detta ej sker eller om det icke blir gillat inom två månader efter underställningen.

I likhet med övrig modern beredskapslagstiftning torde de båda tilläm- nade lagarna utan vidare böra träda i tillämpning om riket indrages i krig. Det torde även råda enighet om att de föreslagna befogenheterna behöver kunna utnyttjas i det fall att vårt land är utsatt för krigsfara. Efter mönster från bl. a. ransonerings- och förfogandelagstiftningen bör Kungl. Maj :t i ett dylikt läge äga förordna om tillämpning av de materiella bestämmelser­ na. Sådant förordnande bör i vanlig ordning underställas riksdagen och god­ kännas för att bestå.

Försäkringsinspektionens förslag innebär att lagstiftningen skall kunna på samma sätt bringas i tillämpning även vid andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Betänkligheter häremot har anförts av vissa remissinstanser, vilka under hänvisning till de möjligheter till djupgående ingripanden i träffade avtal som lagarna erbjuder, motsatt sig att befogen­ heterna skall gälla annat än vid krig eller krigsfara.

Det kan emellertid icke förnekas att situationer kan förekomma då la­ garna behöver tillämpas trots att vårt land ej är i krig eller krigsfara. När­ mast liggande är det fall att svenska försäkringsbolags förbindelser med utländska återförsäkringsgivare i betydande omfattning avbrytes till följd av krig eller liknande förhållanden utanför våra gränser utan att vårt land är i fara och att de planerade försäkringskonsortierna får träda i verksam­ het för att täcka del behov av återförsäkringsskydd som uppstått. Fn så­ dan utveckling påkallar tillämpning av de regler som tar sikte på de sven­ ska försäkringsbolagens medverkan i konsortieverksamheten. I fråga om de i vårt land verksamma utländska försäkringsanstalterna kan ett krigs­ läge, utan att direkt beröra oss, medföra sådana svårigheter för dessa att infria sina försäkringsförbindelser att tillämpning av bestämmelserna om förbud för sådan anstalt att fortsätta verksamheten kan ifrågakomma. Även andra situationer är tänkbara då ingripanden måste ske i den in- el­ ler utländska försäkringsverksamheten. Lagstiftningen bör därför kunna sättas i bruk också i sådana lägen då utomordentliga av krig föranledda förhållanden föreligger ehuru vårt land ej befinner sig i krig eller krigs­ fara.

De anförda betänkligheterna torde bli betydligt mindre om det föreskrives att Kungl. Maj :t, då krig eller krigsfara ej föreligger, skall inhämta riks­ dagens samtycke innan förordnande enligt lagstiftningen meddelas. Vis­ serligen kan en sådan ordning medföra dröjsmål med genomförandet av nödvändiga regleringar, något som ur allmänna beredskapssynpunkter kan förefalla olämpligt. Men såvitt nu kan bedömas torde man knappast i freds­

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

3 §■

Paragrafen motsvarar 3 § första stycket gällande lag och syftar till att underlätta den återförsäkringsverksamhet som förutsätts skola ske genom särskilda konsortier. För att möjliggöra en utvidgning av konsortiernas verksamhet till även andra grenar än brandförsäkring föreslår försäkrings- inspektionen att den nuvarande begränsningen av återförsäkringsmöjlighe- ten till att avse enhart brandförsäkring slopas och alt bestämmelsen i fort­ sättningen skall gälla all återförsäkring, som ej avser liv- eller annan person­ försäkring.

Den föreslagna utvidgningen av lagrummets räckvidd finner jag ändamåls­ enlig. Det må anmärkas att den större återförsäkringsrätt som stadgandet erbjuder självfallet endast kan utnyttjas av bolag, som har koncession för återförsäkring i ifrågavarande försäkringsgren.

4

§.

Paragrafen motsvarar 5 § nuvarande lag. I överensstämmelse med vad där stadgas ges försäkringsinspektionen rätt att medgiva lättnad i livbo­ lagens pantsättningsskyldighet för att möjliggöra för bolagen att anskaffa medel till återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning skett till livförsäkringsfonden. I ett ansträngt läge kan livbolagen för detta ända­ mål erhålla tillåtelse att i erforderlig utsträckning utfå de värdehandlingar, som enligt försäkringslagen skall förvaras såsom pant till säkerhet för full­ görandet av bolagens förbindelser enligt försäkringsavtalen.

5 §■

Till paragrafen har överförts den i 6 § gällande lag upptagna bestämmel­ se, som ger försäkringsinspektionen rätt att medge livbolag uppskov med utbetalning av livförsäkringars återköpsvärden och befrielse från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

6

§.

Paragrafen, som innefattar en nyhet i förhållande till nuvarande lag, har behandlats i den allmänna motiveringen. Såsom där nämnts bör befogenhe­ ten att meddela särbestämmelser beträffande tid och plats för åtgärder icke avse föreskrift om väckande av talan eller om åtgörande som ankommer på domstol. Avvikelser från sådana stadganden av processuell natur regle­ ras i lagen den 26 april 1957 (nr 132) med särskilda bestämmelser angå­ ende domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Dispens kan enligt det föreslagna stadgandet ges varje inländskt försäk­ ringsbolag, av de s. k. sockenbolagen således även sådant bolag varå för­ säkringslagen ej är tillämplig.

7—10 §§.

I paragraferna upptages de nya befogenheter för Kungl. Maj:t i fråga om nedläggande av försäkringsgren (7 §), premiesättning och villkor om själv­

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

Konungen äger förordna, att förmånsrätt som nu sagts skall gälla även ränta å oguldet premiebelopp.

12

§.

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt på grund av förhållanden, som i 1 § avses, icke kommer att fullfölja avtal, varigenom den meddelat återförsäkring åt svenskt försäkringsbolag, äger Konungen förbjuda svenskt försäkringsbolag att under tid, då bestämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fullfölja avtal, varigenom det meddelat återför­ säkring åt försäkringsanstalter, som tillhöra den utländska anstaltens hem­ land, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.

13 §.

Konungen äger i fråga om inländskt försäkringsbolag förordna om avvi­ kelse från 18 och 21 §§ lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

14 §.

Vid krig, vari riket befinner sig, eller efter det sådant krig upphört äger Konungen i fråga om inländskt försäkringsbolag med avseende å bestäm­ melserna i 93 §, 205 § såvitt däri hänvisas till 93 § samt i 262 § lagen om försäkringsrörelse föreskriva sådana avvikelser, som kunna erfordras i an­ ledning av kriget.

15 §‘

Vid beslut som Konungen eller försäkringsinspektionen meddelar med stöd av 2 samt 4—14 §§ må fästas de villkor som finnas skäliga.

Har försäkringsinspektionen lämnat medgivande enligt 2 § och därvid föreskrivit villkor, skall påföljd, som eljest enligt 288, 320 eller 321 § lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse av bolagsordningen, in­ träda där sålunda föreskrivet villkor åsidosättes.

16 §.

Försäkring, som under tid då bestämmelserna i 2 eller 3 § ägt tillämp­ ning meddelats med stöd av dessa bestämmelser, skall gälla utan hinder därav att nämnda tid gått till ända.

Det ankommer på den beslutande myndigheten att avgöra, i vad mån medgivande eller förordnande, som meddelats jämlikt bestämmelserna i 4 —15 §§, skall gälla jämväl efter det att bestämmelserna upphört att äga tillämpning.

17 §-

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uPP§ift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom lagen upphäves lagen den 21 juni 1940 (nr 541) med vissa be­ stämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. in.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

55

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid

krig m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—14 §§ och 19 § äga till- lämpning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmel­ serna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnan­ de enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn­ da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är det­ samma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet senast före näst­ kommande riksdagssessions avslutande av Konungen upphävas.

Föreligga eljest utomordentliga av krig föranledda förhållanden, äger Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2—14 §§ och 19 § stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning.

2

§.

Finnes anledning antaga, att utländsk försäkringsanstalt, som jämlikt la­ gen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket driver sådan rörelse, på grund av förhållanden som i 1 § sägs (krigsförhållanden) icke kommer att infria härstädes ingångna förbindelser till försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under tid, då be­ stämmelserna i denna paragraf äga tillämpning, fortsätta verksamheten här i riket.

3 §•

Har på sätt i 2 § sägs förhud meddelats utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livför­ säkring, för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild admi­ nistration inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla vad i 296 §, 297 § 1 mom. och 298 § lagen om försäkringsrörelse finnes stad­ gat; dock att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket sägs om registrering i stäl­ let skall avse tillkännagivande i allmänna tidningarna. Har särskild admi­ nistration inträtt skall vad i 165 § lagen om försäkringsrörelse är stadgat om förbud mot att meddela nya försäkringar äga motsvarande tillämpning. I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till

• Sida 56
•  Original

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit konces­ sion för livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bi­ drag, varom förmäles i 26 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, varefter återstoden skali, där ej Konungen annorlunda föreskriver, efter det krigsförhållandena upphört över­ lämnas till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

4 §•

Har utländsk försäkringsanstalt i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att administration på sätt i 3 § förmäles skall in­ träda. Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration, som inträtt på grund av hestämmelserna i lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 dr 1959

5

§.

Kommer icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse av livförsäkring­ arna till stånd, skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administra­ tionen fortsättas så länge krigsförhållandena äro för handen eller tills dess­ förinnan samtliga livförsäkringar upphört.

Vid krigsförhållandenas upphörande skall, såvitt ej Konungen annorlun­ da bestämmer, försäkringsinspektionen till den utländska försäkringsan- stalten avgiva redovisning för administrationen samt, om då livförsäkringar finnas löpande, erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet hörande livförsäkringar. Sådant överta­ gande må ej ske, med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 6 eller 15 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom två månader från erbjudandet återtagit rörelsen'och fyllt bristen, vare frågan förfallen och åligger det försäkringsinspektionen att hos Konungen göra anmälan om förhållandet.

Har anmälan enligt andra stycket gjorts, ankommer det på Konungen att förordna om administrationens fortsättande eller om administrations- boets avveckling genom fördelning av tillgångarna. I senare fallet medde>- lar Konungen tillika erforderliga föreskrifter angående avvecklingen och fördelningen.

6

§.

Försäkringsinspektionen äger medgiva utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, att för anskaffande av medel till be­ stridande av återköp av eller lån å livförsäkringar, för vilka avsättning till

• ägt rum, av de enligt lagen om rätt för utländsk försäk­ ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som för ändamålet erfordras.

7

§.

Försäkringsinspektionen äger helt eller delvis medgiva utländsk lor- säkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse här i riket, rättighet att uppskjuta utbetalandet av livförsäkringars återköpsvärden så ock befriel­ se från skyldighet att lämna lån å sådana försäkringar.

Iiungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

59

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 ja­

nuari 1959.

N ärvarande:

justitieråden B^eckman,

E. SÖDERLUND, T^ammelin,

regeringsrådet N^evrell.

Enligt lagrådet den 21 januari 1959 tillhandakommet utdrag av protokoll över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

19 december 1958, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i ri­ ket vid krig m. in.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­ dragits av lagbyråchefen G. Borggård.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse

vid krig m. m.

7 §•

Det förutses att läget kan bli sådant, att försäkringsbolagens verksamhet måste starkt begränsas. Verksamheten anses därvid böra inriktas huvud­ sakligen på det eller de områden som tillmätas den största betydelsen, medan verksamheten inom andra försäkringsgrenar skulle temporärt ned­ läggas. För att detta må kunna ske utan hinder av ingångna avtal föreslås i denna paragraf, att Konungen skall äga att beträffande viss försäkrings- gren förordna, att avtal, varigenom annan försäkring än livförsäkring med­ delats av inländskt försäkringsbolag, skall för bestämd tid eller tills vidare upphöra att gälla.

Mot det sålunda utformade förslaget ha i vissa yttranden anförts allvar­ liga betänkligheter och erinrats att det åsyftade ingripandet mot redan in­ gångna avtal borde medgivas endast i händelse av krig eller krigsfara.

Kungl. Maj:ts proposition nr 52 år 1959

61

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig m. m.

Lagrådet hemställer, att 9 § ändras på motsvarande sätt som ovan angi­ vits beträffande 7 § i förslaget till lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m. samt 12 § på samma sätt som angivits be­ träffande 10 § i nämnda förslag.

Ur protokollet:

Clas Amilon

Kungl. Maj.ts proposition nr 52 år 1959

Utdrag av protokollet över handetsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 februari 1959.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern

för

utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, L^indell, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 27 januari 1959 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 19 december 1958 remit­ terade förslagen till

1) lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.; samt

2) lag med vissa bestämmelser om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig m. m.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande. Självfallet bör de i 7 § lagen med vissa bestämmelser om inländsk försäk­ ringsrörelse och i 9 § lagen om den utländska försäkringsrörelsen stadgade möjligheterna att ingripa i gällande försäkringsavtal begagnas blott i sådana nödsituationer som gör ingripandet oundgängligt. För att i görlig mån till­ mötesgå de betänkligheter i denna del som yppats i de av lagrådet åberopade remissyttrandena har också i det remitterade förslaget införts den begräns­ ningen att lagstiftningen, då krig eller krigsfara ej föreligger, inte skall kun­ na sättas i tillämpning annat än med riksdagens samtycke. Jag har intet emot att denna restriktivitet ytterligare betonas genom de jämkningar i lag­ rummen som lagrådet föreslagit. Jämväl vad lagrådet i övrigt påpekat torde böra iakttagas. Härutöver torde vissa redaktionella jämkningar få vidtagas.

Föredraganden hemställer härefter att de sålunda ändrade lagförslagen måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att pro­

position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

Pierre Vinde

580238 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag