Prop. 1961:198
('angående nytt undervis- ningssjukhus i Stockholm m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
1
Nr 198
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nytt undervis-
ningssjukhus i Stockholm m. m.; given Stockholms slott den 27 oktober 1961.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över inrikesärenden för denna dag föreslå riksdagen att bi falla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Rune B. Johansson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen dels, i vad på staten ankommer, be slutar, att karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för me dicinsk undervisning och forskning tillgodoses genom att erforderliga un- dervisningskliniker m. m. förlägges till S:t Görans sjukhus i Stockholm, dels bemyndigar Kungl. Maj :t att godkänna en mellan statsrådet och chefen för inrikesdepartementet, å svenska statens vägnar, samt företrädare för Stock holms stad, å stadens vägnar, träffad överenskommelse angående nytt un- dervisningssjukhus i Stockholm in. m.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 198
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats rådet å Stockholms slott den 27 oktober 1961.
Närvarande:
Statsministern
E
rlander, statsråden
S
träng
, A
ndersson
, L
indström
,
L
ange
, L
indholm
, K
ling
, S
koglund
, E
denman
, N
etzén
, J
ohansson
,
af
G
eijerstam
, H
ermansson
.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, fråga om nytt under visnings sjukhus i Stockholm, m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
1948 års avtal angående serafimerlasarettet och Sabbatsbergs
sjukhus
Genom beslut den 20 december 1940 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommis sionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande samt allmänna barnbördshusets och serafimerlasarettets ställning m. m. att på statens vägnar upptaga förhandlingar med vederbörande parter rörande bl. a. serafimerlasarettets ställning och verksamhet. Som resultat av dessa förhandlingar framlade kommissionen i betänkande den 1 december 1947 bl. a. förslag till avtal mellan dels Kungl. Maj :t och kronan samt Stock holms stad angående samarbete för ny- och ombyggnad samt drift av det staden tillhöriga Sabbatsbergs sjukhus (benämnt Sabbatsbergsavtalet) dels ock Kungl. Maj:t och kronan samt stiftelsen serafimerlasarettet å ena och Stockholms stad å andra sidan angående försäljning till staden av stif telsens fastigheter (benämnt försäljningsavtalet).
Såsom principmotivering för avtalen anförde kommissionen bl. a. föl jande.
En snar förflyttning av undervisningsklinikerna vid serafimerlasarettet till annat eller andra sjukhus var av flera skäl önskvärd. Klinikernas läge var sålunda olämpligt enär lasarettet icke var ett fullständigt centralsjuk hus med de möjligheter till samarbete med olika specialkliniker som var av betydelse icke blott för sjukvården utan även för undervisning och
3
forskning. En väsentlig olägenhet för undervisningen utgjorde jämväl över flyttandet av karolinska institutets teoretiska institutioner från grannska pet av serafimerlasarettet till Norrbackaområdet. Den medicinska under visningens kvarblivande på serafimerlasarettet kunde till följd härav icke godtagas annat än som ett relativt kortvarigt provisorium. Kommissionen, som utgått från att den neurologiska och den neurokirurgiska kliniken på serafimerlasarettet vid dess nedläggande skulle överflyttas till karolinska sjukhuset, hade därför inskränkt sig till att undersöka möjligheterna för förläggande av återstående delar av lasarettet till antingen karolinska sjuk huset eller något stadens sjukhus.
Tanken på att förlägga serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker till karolinska sjukhuset, varigenom detta sjukhus skulle komma att utrustas med dubbelkliniker i medicin och kirurgi, hade emellertid visat sig ogenomförbar redan på den grund, att Stockholms stad vägrat sin med verkan till uppförande över huvud taget av dubbelkliniker vid karolinska sjukhuset. Som bästa tänkbara förläggningsplats för serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska kliniker med tillhörande institutioner — det moderna Södersjukhuset hade staden bestämt motsatt sig att upplåta såsom undervisningssjukhus — hade därefter återstått Sabbatsbergs sjukhus på grund av dess nära belägenhet till Norrbackaområdet samt med hänsyn till att staden stod i begrepp att ny- och ombygga detta sjukhus till ett mo dernt centralsjukhus. Genom att dit överflytta nyssnämnda kliniker och institutioner från serafimerlasarettet vanns den fördelen, att en stor del av stadens omfattande och ur undervisningssynpunkt synnerligen värde fulla sjukhusklientel kom att ställas i den medicinska forskningens och undervisningens tjänst. Härtill kom den omständigheten att ifrågavarande kliniker efter en sådan förflyttning skulle komma att ligga relativt nära karolinska institutets teoretiska institutioner och bibliotek.
Ett inordnande av Sabbatsbergs sjukhus i den medicinska undervisningens tjänst innebar visserligen en avvikelse i viss mån från den s. k. enhetstanken som legat till grund för besluten om uppförandet av karolinska sjukhuset och som innebar, att alla de institutioner, teoretiska och praktiska, av vilka karolinska institutet för sin verksamhet var i behov, skulle sammanföras till Norrbackaområdet i statens regi. Denna enhetstanke hade det tredubbla syftet att till ett nära lokalt samband förena undervisningsklinikerna så att samtliga kliniska grenar erhöll det stöd för sjukvård, undervisning och forskning, som ett fullständigt och väl utrustat centralsjukhus kunde ge: att sammanföra de teoretiska institutionerna på sådant sätt att de kunde dels inbördes bekvämt samarbeta, dels stå alla klinikerna till vederbörlig tjänst; samt att bibliotek och administrationslokaler var så bekvämt till gängliga som möjligt för karolinska institutets alla arbetare.
Med hänsyn såväl till att de kliniska specialgrenar, som icke blev repre senterade på Sabbatsbergs sjukhus utan endast på karolinska sjukhuset, kom att befinna sig på så nära avstånd från Sabbatsbergs sjukhus att samar bete med dem utan svårighet skulle kunna ske, som till att Sabbatsbergs sjukhus var beläget på ungefär samma avstånd från karolinska institutets teoretiska institutioner som karolinska sjukhusets mest avlägsna avdel ningar, hyste förhandlingskommissionen, stödd på hl. a. karolinska insti tutets lärarkollegium, den uppfattningen, alt genom förläggning av de s. k. dubbelinstitutionerna till Sabbatsbergs sjukhus enhetstanken blev förverk ligad så fullständigt som det var möjligt i eu storstad som Stockholm och vid en medicinsk högskola av karolinska institutets storlek.
Kangl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
4
Såsom villkor för Sabbatsbergs sjukhus upplåtande för undervisnings- ändamål hade Stockholms stad fordrat, att staden fick förvärva serafimer- lasarettets fastigheter.
Såväl Sabbatsbergsavtalet som försäljningsavtalet var ingånget under den förutsättningen, att båda avtalen skulle godkännas av vederbörande huvud män före den 1 juni 1948. Avtalsfrågan anmäldes för riksdagen i proposi tionen nr 213/1948. Riksdagen biföll propositionen och genom beslut den 28 maj 1948 godkändes avtalen av Kungl. Maj :t. Stockholms stadsfullmäk tige hade den 22 mars samma år för sin del godkänt avtalen.
Genom Sabbatsbergsavtalet upplät staden samtliga avdelningar vid Sab batsbergs sjukhus med undantag av öronavdelningen till karolinska insti tutet för undervisningsändamål att tjäna såsom institutets kliniker respek tive institutioner. Det nya sjukhuset skulle uppföras och utrustas genom stadens försorg. Avtalet omfattade följande kliniker med angivet ungefär ligt antal vårdplatser, nämligen en medicinsk klinik om 200 platser, en ki- rurgisk klinik om 200 platser, en kvinnoklinik om 183 platser, en pediatrisk klinik om 130 platser, en psykiatrisk klinik om 110 platser och en radio- terapeutisk klinik om 30 platser. Härtill kom för sjukhuset gemensamma inrättningar, såsom röntgenanläggningar, laboratorier —- inberäknat ett till sjukhuset anslutet bakteriologiskt centrallaboratorium — polikliniker, en mödravårdscentral, en fysioterapeutisk avdelning, till vilken eventuellt skulle anslutas en vårdavdelning, en mottagande avdelning om cirka 25 vårdplatser, en isoleringsavdelning om cirka 50 vårdplatser samt befintlig patologisk institution. För den vid sjukhuset befintliga ögonkliniken (27 vårdplatser) skulle med vissa kompletteringar tidigare träffat avtal gälla. Det totala antalet för undervisningen och forskningen upplåtna vård platser utgjorde cirka 985. Genom avtalet förband sig staden att färdig ställa de delar av sjukhuset, som var avsedda att upplåtas för den vid se- rafimerlasarettet bedrivna undervisningen, så snart ske kunde och såvitt hinder icke mötte på grund av omständigheter, över vilka staden icke kunde råda, senast före den 1 januari 1961. Staden förklarade sig vidare villig att, i den mån så framdeles av staten påkallades, efter därom träffad särskild överenskommelse och på i tillämpliga delar enahanda villkor, som i avtalet bestämts, för undervisningsändamål upplåta även andra befintliga eller ny tillkommande avdelningar vid sjukhuset.
Rörande kostnadsfördelningen stadgar avtalet i princip, att staten erläg ger byggnadsbidrag med 25 procent av de verkliga kostnaderna för upp förande och utrustning av de genom avtalet upplåtna anläggningarna och för hela sjukhuset gemensamma inrättningar ävensom för nya anläggningar, som upplåtas för undervisningsändamål.
Vad gäller driftkostnaderna svarar staten för halva löne- och pensions kostnaden för läkarpersonalen samt erlägger 10 procent av övriga drift
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
5
kostnader. För befattningshavare vid karolinska institutet, som tjänstgör vid sjukhuset, har staten givetvis — med undantag för särskilda överläkar- arvoden — att erlägga hela löne- och pensionskostnaden. Statens bidrag till kostnaderna för driften av det till sjukhuset anslutna bakteriologiska centrallaboratoriet utgör dock endast 2 procent.
Genom försäljningsavtalet överlät staten till staden med full äganderätt serafimerlasarettets fastigheter för en köpeskilling av 8 miljoner kronor. Staten skulle äga rätt att intill den 1 januari 1961 utan ersättning fritt dis ponera lasarettet för det ändamål det enligt gällande bestämmelser var avsett, nämligen att understödja sjukvård och utbildning av läkare. Därest på grund av omständigheter, över vilka parterna icke kunde råda, hinder mötte att före den 1 januari 1961 helt eller till någon del färdigställa nya lokaler för den vid lasarettet bedrivna undervisningen, förband sig staden att, till dess sådana lokaler blivit färdigställda och undervisningen överflyt tats dit, i motsvarande omfattning såsom huvudman uppehålla sjukhus- driften vid lasarettet med rätt för staten att i erforderlig utsträckning ha undervisningen dit förlagd.
Utvecklingen sedan 1948
I november 1950 beslöt Stockholms stadskollegium att en sluten arki tekttävling om utformningen av det nya sjukhuset vid Sabbatsberg skulle anordnas och tillsatte samtidigt en prisnämnd. Arkitektprogrammet upptog kliniker m. m. med ett sammanlagt vårdplatsantal av 1 155. Sedan arkitekt tävlingen avslutats blev två tävlingsförslag uttagna för omtävling. I sam band därmed utökades programmet med en barnkirurgisk klinik, varigenom totala platsantalet steg till cirka 1 225.
Arkitekttävlingen resulterade i att prisnämnden i mars 1953 förordade, att arkitekt A. Tengbom erhöll uppdraget att vidare bearbeta förslaget till sjukhusets utformning. Sjukhusdirektionens planeringskommitté uppdrog åt arkitekterna A. Tengbom och C.-G. Carlstedt att i enlighet med vissa angivna riktlinjer utarbeta en generalplan för ombyggnad av Sabbatsbergs sjukhus.
Efter resultatlösa överläggningar med dåvarande stadsplanenämnden och fattigvårdsnämnden rörande utvidgning av sjukhustomten med det s. k. gasklocksområdet jämte angränsande mark, hemställde planerings kommittén i skrivelse till stadskollegiet i mars 1954 om kollegiets beslut, att nämnda markområde skulle ställas till förfogande för utbyggnad av sjukhuset. Då tomtfrågan i början av år 1954 ytterligare komplicerades ge nom förslag om dragning av den s. k. Rådmansleden genom Sabbatsbergs- området i stället för, enligt 1952 års generalplan för Stockholm, i Tegnér- gatan, avbröts samma år projekteringsarbetet för sjukhuset.
Under 1955 och 1956 gjordes från den statliga förhandlingskommissin-
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
6
nens sida upprepade förfrågningar hos stadskollegiets förhandlingsdele- gerade om när nybyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus kunde igångsättas. Vid ett sammanträde i april 1957 mellan kommissionen och delegerade be gärde kommissionen ånyo upplysningar om hur långt planläggningen av det nya sjukhuset fortskridit. Delegerade svarade, att stadsplanearbetena gjort det omöjligt för stadens sjukhusdirektion att lägga fram en hållfast plan för sjukhusets utbyggnad än mindre igångsätta byggnadsarbetena. Det framhölls vidare från delegerades sida, att staden hade stora svårigheter att erhålla lån till bestridande av byggnadskostnaderna och att en påbörjad upprustning och utbyggnad av S:t Görans sjukhus, som beräknades kosta cirka 50 miljoner kronor, först måste finansieras innan medel kunde ställas till förfogande för ombyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus. Uppförandet av nya medicinska, kirurgiska och pediatriska kliniker vid Sabbatsberg beräk nades vidare ta en tid av minst 15 år i anspråk. För att finna en utväg ur den uppkomna situationen önskade delegerade hos kommissionen efterhöra, huruvida ur de synpunkter staten hade att beakta, och då främst den me dicinska undervisningens och forskningens intressen, det vore tänkbart att den medicinska undervisningen i stället för att koncentreras till Sabbats bergs sjukhus delades upp och även förlädes till andra befintliga, staden till höriga sjukhus.
Framhållas må, att staden under den tid byggnadsregleringen gällde icke begärde någon byggnadskvot för utbyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus under åren 1953—1958, bortsett från en ny panncentral och en ny verk stadsbyggnad.
Med anledning av vad sålunda förekommit avlät kommissionen den 29 april 1957 en skrivelse till stadskollegiet, vari kommissionen framhöll, att den — med hänsyn till de i lokalhänseende synnerligen svåra förhållan dena på serafimerlasarettet — fann det angeläget att Sabbatsbergsprojektet fullföljdes utan ytterligare dröjsmål, men att kommissionen i den upp komna situationen icke utan vidare ville avvisa den av stadskollegiets dele gerade framförda tanken att förlägga viss undervisning till andra stadens sjukhus. Härvid betonades dock med eftertryck, att en uppdelning av un dervisningen icke skulle få medföra ett uppgivande av den s. k. enhets tanken, som från statens sida legat till grund för ingåendet av Sabbatsbergs- avtalet, i vidare omfattning än vad som med hänsyn till föreliggande omstän digheter skulle visa sig absolut ofrånkomligt. Med denna utgångspunkt sade sig kommissionen vara beredd att pröva varje plan till den medicinska undervisningens anordnande vid stadens sjukhus, som staden kunde komma att framlägga.
Som svar på angivna skrivelse meddelade stadskollegiet, att stadsfull mäktige under följande höst skulle komma att föreläggas ett förslag till stadsplan för Sabbatsbergsområdet, som åsyftade att möjliggöra en utbygg nad av sjukhuset i huvudsak enligt Sabbatsbergsavtalet. Ny stadsplan för
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
7
kvarteret Sabbatsberg, innebärande bl. a. en för sjukhuset mindre lämplig
dragning av Rådmansleden, antogs också av stadsfullmäktige den 16 de
cember 1957 och fastställdes av Kungl. Maj :t den 27 februari 1959.
I skrivelse den 10 maj 1957 meddelade förhandlingskommissionen, att
vissa utökningar eller omdispositioner av kliniker och institutioner vid
Sabbatsbergs sjukhus erfordrades, i första hand på grund av den genomgri
pande reformering av den medicinska undervisningen, som skett genom
tillkomsten av 1955 års medicinska examenssladga.
Stockholms stads sjukhusdirektion beslöt den 16 december 1958 tillsätta
en särskild kommitté — 1959 års utredningskommitté för Sabbatsbergs
sjukhus — med uppdrag att fullfölja utredningen och förberedande planera
undervisningssjukhuset vid Sabbatsberg. Genom beslut den 30 januari
1959 förordnade Kungl. Maj:t dåvarande byråchefen i inrikesdepartemen
tet G. Karlen och professorn vid karolinska institutet G. Biörck att såsom
representanter för staten ingå i kommittén.
I skrivelse den 16 juni 1959 till chefen för inrikesdepartementet anförde
de statliga representanterna i kommittén, att kommitténs arbete då nått
fram till en punkt, där de ansett det nödvändigt att inhämta direktiv för det
fortsatta arbetet. De hade nämligen funnit sig böra redovisa de problem,
som mött i fråga om realiserandet av det ursprungliga Sabbatsbergsavtalet
och som varit av sådan svårighetsgrad, att kommittén icke kunnat undgå att
överväga, vilka alternativa lösningar, som kunde stå till buds. I skrivelsen
påtalades de brister, som vidlådde Sabbatsbergsprojektet — begränsade ex
pansionsmöjligheter, besvärliga trafiktekniska problem och ogynnsamma
bullerförhållanden — samt diskuterades vissa andra tänkbara sjukhusalter
nativ, nämligen ett av Stockholms stad planerat sjukhus i Enskede-Dalen
samt Mörby lasarett, vilket sistnämnda sjukhus befann sig i en aktiv bygg-
nadsperiod. De statliga representanterna fann vid valet mellan dessa sjuk
hus att Mörby-alternativet ur flera synpunkter var att föredraga framför
Enskede-Dalen.
Några dagar före avlåtandet av denna skrivelse tillställdes chefen för in
rikesdepartementet en skrivelse — dagtecknad den 12 juni 1959 — från
finans- och sjukvårdsborgarråden i Stockholm, i vilken bl. a. konstaterades,
att det inom det tomtutrymme, som stod till förfogande för det nya under
visningssj ukhuset vid Sabbatsberg, syntes möjligt att planera sjukhus
byggnaderna så att störningar av gatubuller blev tolerabla. Vissa ändringar
av Rådmansledens sträckning och förbindelser med det lokala trafiknätet
skulle kunna vidtagas. Angivna förändringar skulle visserligen innebära
försämring för staden såväl ur trafiksynpunkt som stadsbildsmässigt samt
leda till ökade kostnader för trafikbygget och intrång på värdefull mark.
Emellertid bedömdes det möjligt för staden att påtaga sig dessa nackdelar för
att skapa förutsättningar för sjukhusprojektet. Sammanfattningsvis konsta
terades i skrivelsen, att staden fann det väl möjligt att genomföra det ifråga
8
varande sjukhusprojektet på Sabbatsberg och var beredd att göra detta.
Med anledning av vad sålunda förekommit ägde den 24 juni 1959 en över
läggning rum i inrikesdepartementet mellan representanter för staten och
staden. I överläggningarna deltog bl. a. chefen för inrikesdepartementet
samt borgarråden Mehr, Garpe och Kyling. Man enades då om att planerna
på det nya Sabbatsbergssjukhuset skulle forceras och att ett härå grundat
programförslag så snart som möjligt skulle föreläggas statens och stadens
förhandlingskommissioner. Efter förhandlingarnas slutförande skulle de
taljplaneringen av det nya sjukhuset igångsättas, varefter uppförandet av
sjukhusbyggnaderna utan dröjsmål skulle påbörjas, vilket icke ansågs
medföra svårigheter ur investeringssynpunkt.
, Sabbatsbergskommitténs arbete fortsatte således och i juli 1960 avgav
kommittén ett programförslag för det nya undervisningssjukhuset. Kom
mittén lämnade därvid inledningsvis följande i huvudsakliga delar åter
givna allmänna redogörelse.
Kommittén framhöll, att det icke ingått i kommitténs uppdrag att utreda
möjligheten av annan förläggning av undervisningssjukhuset än vad som
förutsattes i 1948 års avtal.
Kommitténs arbete inriktades i första hand på att söka åstadkomma en
ur sjukhusets synpunkt mer acceptabel lösning av trafikfrågorna i det
kringliggande området, vilket syntes vara en ovillkorlig förutsättning för
Sabbatsbergsprojektets realiserande. Sjukhuset skulle komma att ligga i
korsningen mellan två huvudtrafikleder, Torsgatan och den planerade Råd-
mansleden. Härtill kom närheten av Centralstationens bangård med norr
gående järnvägslinjer. Sjukhusets belägenhet när det gällde störningar av
olika slag från trafiken var sålunda ogynnsam. För att så långt som möj
ligt nedbringa olägenheterna från trafiken, hade kommittén medverkat till
ett förslag till stadsplaneändring, vilket ur angivna hänseenden innebar vissa
fördelar för sjukhuset. Om vidare åtgärder vidtogs mot trafikbullret fick
läget bedömas som acceptabelt ur bullersynpunkt. Beträffande Rådmansle-
dens trafiktunnel under sjukhusområdet ansåg kommittén det vara ett oav
visligt krav, att sprängningen utfördes så, att driften vid sjukhuset icke
stördes.
Sjukhusområdets begränsade omfattning, i runt tal cirka 80 000 in2,
gjorde att man tvingades koncentrera bebyggelsen och göra huskropparna
relativt djupa. Detta byggnadssätt var numera sjukhustekniskt försvar
bart, men det medförde, att det segrande förslaget från arkitekttävlingen
måste genomgå en omfattande bearbetning. Vidare finge sjukhuset byggas
i så få etapper som möjligt, vilket å ena sidan nödvändiggjorde väsentliga
inskränkningar av driften under byggnadstiden, men å andra sidan med
förde en kortare byggnadstid.
Det enda reservutryinmet för en framtida utvidgning av sjukhuset ut
gjordes av Sabbatsbergs vård- och ålderdomshems område. Vissa mindre
delar av detta område måste f. ö. redan från början tagas i anspråk för
sjukhusets behov. Vasaparken syntes icke böra utnyttjas för sjukhusbygg
nader.
Kommittén ansåg det angeläget att redovisa de svårigheter, som var för
knippade med Sabbatsbergsområdets utnyttjande för sjukhusändamål, men
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
9
framhöll, att det centrala läget i staden också innebar vissa fördelar för
sjukhuset och att närbelägenheten till karolinska institutet var av stort
värde för undervisningen och forskningen. Kommittén ansåg det därför,
med ovan givna förutsättningar, möjligt att realisera den ursprungliga tan
ken på ett undervisningssjukhus vid Sabbatsberg.
Vid bedömandet av undervisningens behov utgick kommittén från det
nuvarande årliga intaget av medicine studerande 120 platser för den
kliniska utbildningen — jämte ett tillägg för viss framtida, mindre ökning
av antalet studerande.
Utifrån dessa utgångspunkter hade utredningskommittén utarbetat ett
preliminärt program för det nya undervisningssjukhuset, vilket under
ställdes sjukvårdsstyrelsen i Stockholm för granskning och yttrande. I
en »P.M. beträffande program för Sabbatsbergs sjukhus samt sjukhusets
inordnande i Stor-Stockholins sjukvårdsorganisation efter detta program»,
dagtecknad den 12 juni 1960, lämnade sjukvårdsdirektören en allmän redo
görelse för de sjukvårdsplaneringsmässiga aspekterna på det preliminära
programmet. Med ledning härav och sedermera i vissa specialfrågor avgi
ven komplettering företog utredningskommittén en översyn av preliminär
programmet, vid vilken kommittén, utan att ge avkall på undervisningens
och forskningens krav, sökte avpassa sjukhuset så, att det läte sig inordnas
i den av sjukvårdsdirektören skisserade planeringen av Stor-Stockholms
sjukvårdsorganisation. Kommitténs definitiva programförslag för det nya
undervisningssjukhuset upptog nedanstående kliniker med följande vård
platsfördelning:
Medicinsk klinik
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
.................................. 190
....................................... 90
................................ 40
320
Kirurgisk klinik
....................................... 154
.............................. 60
...................................... 46
........................................... 30
290
120— 180
30— 40
30— 40
20
150
25
60
Barnsjukhuset
.............................. 102
......................................... 60
.......................................... 32
194
Summa vårdplatser 1 239—1 319
Härutöver skulle sjukhuset enligt avgivna programförslag förses med
bl. a. följande enheter, nämligen avdelning för röntgendiagnostik, kliniskt-
bakteriologiskt, kliniskt-kemiskt och kliniskt-fysiologiskt centrallaborato-
10
rium, blodcentral, kliniskt-neurofysiologiskt laboratorium, avdelning för
klinisk farmakologi, patologisk institution, forskningslaboratorium, djur-
avdelningar samt klinik för fysikalisk medicin och rehabilitering.
Genom beslut den 15 september 1960 uppdrog Kungl. Maj:t åt den stat
liga förhandlingskominissionen att utan dröjsmål upptaga förhandlingar
med Stockholms stad om bl. a. den komplettering och ändring av Sabbats-
bergsa\talet som kunde påkallas av det upprättade programförslaget.
Några sådana förhandlingar kom emellertid aldrig till stånd. I stället hem
ställde finans- och sjukvårdsborgarråden i Stockholm i skrivelse den 3
januari 1961 till statsrådet och chefen för inrikesdepartementet — under
åberopande av ett till skrivelsen fogat expertutlåtande, enligt vilket en för
läggning av det nya undervisningssjukhuset till ett av Stockholms stad
planerat nytt sjukhus i Enskede-Dalen skulle vara avgjort överlägset pla
ceringen av sjukhuset vid Sabbatsberg — att förhandlingar skulle upptagas
om Sabbatsbergsavtalets eventuella tillämpning på Enskede-Dalen-området i
stället för Sabbatsbergsområdet. Med anledning härav beslöt Kungl. Maj:t
i konselj den 13 januari 1961 att tillsätta en särskild expertdelegation inom
inrikesdepartementet med uppgift att skyndsamt verkställa en förutsätt
ningslös undersökning av olika möjligheter att tillgodose karolinska medi-
ko-kirurgiska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser m. m. för
medicinsk undervisning och forskning.
Som framgår av den lämnade redogörelsen har någon nybyggnad av Sab-
batsbergs sjukhus med undantag för den vid Sabbatsbergsavtalets ingå
ende redan påbörjade kvinnokliniken — hittills icke ägt rum. Vissa smärre
byggnadsprojekt har dock — med statligt byggnadsbidrag i enlighet med
Sabbatsbergsavtalets bestämmelser — kunnat realiseras under 1950-talet
(t. ex. bakteriologiskt centrallaboratorium, patologisk institution och ny
panncentral). I ett annat hänseende har staden så till vida fullföljt sina
åtaganden enligt avtalet, att en psykiatrisk klinik, upplåten för undervis
ning och forskning, uppförts vid S:t Görans sjukhus.
Enligt den nya medicinska studieordningen har psykiatri blivit ett av
huvudämnena i grundutbildningen. För Stockholms del innebar den vä
sentligt utökade undervisningen i psykiatri, att den till karolinska sjukhu
sets område förlagda psykiatriska kliniken icke längre kunde bereda plats
för karolinska institutets samtliga studerande. I propositionen nr 212/1954
föreslogs mot bakgrund härav inrättande av en ny professur vid institutet,
så snart den i Sabbatsbergsavtalet angivna psykiatriska kliniken blivit fär
digställd. I avvaktan härpå borde undervisningen i ämnet för halva antalet
studerande vid institutet provisoriskt anordnas vid Södersjukhusets psy
kiatriska klinik. Ett avtal om villkoren för angivna provisoriska undervis
ning slöts sedermera mellan staten och staden. Man konstaterade emellertid
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
11
samtidigt, att man icke kunde räkna med tillkomsten av en psykiatrisk kli
nik vid Sabbatsbergs sjukhus förrän om tidigast cirka 15 år. Med anledning
härav upptogs överläggningar mellan förhandlingsparterna om en defini
tiv förläggning av psykiatriundervisningen till annat stadens sjukhus än
Sabbatsbergs sjukhus. Valet stod mellan Södersjukhuset och S:t Görans
sjukhus, vid vilket en enbart för sjukvård avsedd mentalklinik redan på
börjats. Ur undervisnings- och forskningssynpunkt talade flera skäl för
en förläggning av kliniken till Södersjukhuset. Det framhölls därvid, att
den psykiatriska undervisningen och forskningen förutsatte ett intimt sam
arbete med vissa andra specialiteter, främst neurologi, neurokirurgi, intern
medicin samt väl utvecklade laboratorier för neurofysiologi och neurora-
diologi, i vilka avseenden Södersjukhuset erbjöd mycket stora möjligheter.
Enär stadens delegerade — främst med hänsyn till de begränsade utbygg
nadsmöjligheterna vid sjukhuset och stadens önskemål att i första hand
utnyttja dessa för egna ändamål — likväl motsatte sig en sådan lösning,
stannade förhandlingsparterna för S:t Görans-alternativet, som kunde rea
liseras utan ytterligare dröjsmål. Mellan parterna träffades i anslutning
härtill ett avtal angående samarbete för uppförande och drift av en psy
kiatrisk klinik vid S:t Görans sjukhus. Genom detta avtal upphävdes Sab-
batsbergsavtalet i vad detsamma avsåg uppförande och drift av en psy
kiatrisk klinik. Det nya avtalet, som med vissa avvikelser anslöt sig till
Sabbatsbergsavtalets bestämmelser, godkändes av stadsfullmäktige den 17
november 1958 och av Kungl. Maj:t den 12 december samma år (se prop.
nr 12/1959). Den nya kliniken vid S:t Görans sjukhus har nyligen tagits
i bruk.
Under 1950-talet blev det alltmer uppenbart, att Stockholms stad icke
skulle bli i stånd att realisera Sabbatsbergsprojektet inom överenskommen
tid, varför man ansåg sig ha anledning räkna med att serafimerlasarettet
under ytterligare en relativt lång tid skulle komma att användas i undervis
ningens tjänst. Det syntes då ofrånkomligt att lasarettet, som var omo
dernt och starkt nedslitet, gjordes till föremål för en upprustning. I de
cember 1957 framlade särskilda sakkunniga en plan för upprustning av
lasarettet och i januari 1958 träffades mellan statens och stadens förhand-
lingsdelegerade ett avtal om fördelningen av kostnaderna för ifrågavarande
upprustning. Enligt detta avtal skulle staden svara för 60 procent av de
verkliga kostnaderna för byggnads- och reparationsarbeten medan staten
helt skulle bekosta anskaffningen av inventarier och utrustning. Med hänsyn
till att de nya nervklinikerna vid karolinska sjukhuset icke kunde beräknas
stå färdiga vid den tidpunkt — den 1 januari 1961 — då enligt det ursprung
liga försäljningsavtalet dispositionsrätten över lasarettet skulle övergå till
staden, föreskrevs vidare i det nya avtalet, att övergången av huvudmanna
skapet över lasarettet skulle ske först vid budgetårsskiftet närmast efter
den tidpunkt ifrågavarande kliniker tagits i bruk. Avtalet anmäldes i pro
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
12
position nr 87/1958 och godkändes av Kungl. Maj:t den 28 juli samma år.
Upprustningsarbetena är ännu icke avslutade men de totala byggnads- och
utrustningskostnaderna torde komma att belöpa på omkring sex milj. kro
nor. De nya nervklinikerna vid karolinska sjukhuset beräknas stå färdiga
våren 1963.
En fråga av största betydelse för serafimerlasarettet är hittills olöst, näm
ligen frågan om framdragningen av den s. k. Klarabergsleden. Enligt ett
föreliggande förslag skulle denna led nämligen dragas fram över sera-
fimerlasarettets tomt med svåra konsekvenser för den vid sjukhuset be
drivna verksamheten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
II. Expertdelegationens betänkande
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen tillsatte KungL
^aj-t genom beslut den 13 januari 1961 en särskild expertdelegation inom
inrikesdepartementet med uppgift att skyndsamt verkställa en förutsätt
ningslös undersökning av olika möjligheter att tillgodose karolinska
mediko-kirurgiska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser m. m. för
medicinsk undervisning och forskning samt att till Kungl. Maj :t inkomma
med de förslag, vartill undersökningen kunde giva anledning.
Till ledamöter av expertdelegationen förordnade Kungl. Maj:t stats
sekreteraren i inrikesdepartementet Carl G. Persson, tillika ordförande,
sekreteraren i finansdepartementet Eric Holmqvist, överdirektören vid ka
rolinska sjukhuset Göran Karlén, avdelningschefen i ecklesiastikdeparte
mentet Sven Moberg och expeditionschefen i inrikesdepartementet Lennart
Rydback.
Expertdelegationen, som antagit benämningen 1961 års delegation för
ett nytt undervisningssjukhus i Stor-Stockholm, har med skrivelse den 28
juni 1961 avgivit betänkande med utredning angående nytt undervisnings
sjukhus i Stor-Stockholm (stencilerat).
åtti anden över betänkandet har avgivits av medicinalstyrelsen, centrala
sjukvårdsberedningen, nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande,
statskontoret, kanslern för rikets universitet efter hörande av lärarkolle
giet vid karolinska institutet, direktionen för karolinska sjukhuset, statens
medicinska forskningsråd, läkarutbildningsberedningen, Stockholms stad,
Sveriges läkarförbund, Svensk sjuksköterskeförening samt Sveriges för
enade studentkårer.
Av betänkandet inhämtas i huvudsak följande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
13
A. Allmänna förutsättningar för undervisningens ordnande
Intagningsnivån och kursfördelningen vid karolinska institutet
Det årliga intaget av nybörjare vid karolinska institutet utgör f. n. 138.
När fr. o. m. läsåret 1962/63 propedeutisk undervisning påbörjas vid me
dicinska högskolan i Umeå sker inför det propedeutiska året omflyttning av
12 studerande från Stockholm till Umeå. Intagningen vid institutet till de
propedeutiska och kliniska skedena i studiegången kommer då — med hän
syn tagen jämväl till beräknad studieavgång — att uppgå till 120 studerande
per år. Statsmakterna har emellertid i år beslutat en utökning av läkarut
bildningen. I propositionen nr 108/1961 angående ökad utbildning av lä
kare och tandläkare m. in. föreslog sålunda chefen för ecklesiastikdeparte
mentet vid anmälan av bl. a. läkarutbildningsberedningens betänkande
»Program för ökad läkarutbildning» att — såsom en första etapp den
årliga intagningen vid de medicinska lärosätena i landet skulle ökas i en
lighet med beredningens alternativ C (en ökning av nybörjarintaget från
f. n. 453 till 560 per år), vilket för Stockholms del innebar en ökning från
138 till 168 och — vad gällde de propedeutiska och kliniska skedena —
från 120 till 160. Riksdagen biföll detta (SU 130/1961; Rskr. 328/1961).
Departementschefen fann det vidare angeläget, att erforderligt utrednings-,
förhandlings- och planeringsarbete redan nu påbörjades i syfte att en yt
terligare ökning av läkarutbildningens kapacitet i landet skulle kunna ge
nomföras. Det syntes honom emellertid av flera skäl icke möjligt eller
lämpligt att ta någon definitiv ståndpunkt till vilken exakt kapacitetsnivå,
som borde vara slutmålet för det aktuella förberedelsearbetet. I första hand
borde en ökning av utbildningskapaciteten enligt läkarutbildningsbered
ningens alternativ F undersökas (ytterligare utbyggnad av medicinska fa
kulteterna i Lund och Göteborg). Departementschefen framhöll vidare, att
ökningen av utbildningskapaciteten i de propedeutiska och kliniska ämnena
i Stockholm borde genomföras med början vårterminen 1964. Det borde an
komma på universitetsmyndigheterna att framlägga erforderliga förslag
till anslagsäskanden för ett genomförande av i propositionen föreslagen ök
ning av den propedeutiska och kliniska utbildningens intagningskapacitet
till 160 elever per år. Den slutliga utformningen av den för denna utbild
ning erforderliga personalorganisationen bleve emellertid i väsentlig mån
beroende av lösningen av undervisningssjukhusfrågan i Stockholm. Depar
tementschefen erinrade i detta sammanhang bl. a. om att delegationen till
satts och om dess uppdrag. Departementschefen utgick därför från att myn
digheternas äskanden borde anpassas efter de beslut pågående utredningar
kunde resultera i. Med hänsyn till vad departementschefen sålunda och
jämväl i övrigt uttalat i frågan, vilka uttalanden icke föranlett någon erin
ran från riksdagens sida, har delegationen som en grundläggande förut
14
sättning för sina undersökningar ansett sig böra utgå från en utbildnings
kapacitet enligt läkarutbildningsberedningens alternativ F, vilket för Stock
holm innebär ett årligt nybörjarintag om 168.
Vid karolinska institutet finns f. n. dubbelkliniker i samtliga kliniska
huvudämnen för medicine-licentiatexamen — medicin, kirurgi, psykiatri
och pediatrik —• samt i obstetrik-gynekologi. För genomgång av kurserna i
dessa ämnen hänvisas halva antalet studerande vid institutet till karolinska
sjukhuset och den andra hälften till respektive serafimerlasarettets medi
cinska och kirurgiska kliniker, psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjuk
hus, Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus och kvinnokliniken vid Sabbats-
bergs sjukhus. All undervisning vid institutet i de kirurgiska specialämnena
(t. v. med undantag för neurokirurgi) och i radioterapi sker dock vid karo
linska sjukhuset eller Norrbackainstitutet (ortopedi). I fråga om övriga
kliniska specialämnen är all undervisning i otiatri och dermato-venereologi
förlagd till karolinska sjukhuset. Undervisningen i neurologi kommer att
överflyttas från serafimerlasarettet till karolinska sjukhuset, när de nya
nervklinikerna vid sistnämnda sjukhus står färdiga våren 1963. I ftisiologi
bedrivs undervisningen f. n. å Söderby sjukhus men avsikten är att inom
kort överflytta hela denna undervisning till karolinska sjukhusets tho-
raxmedicinska klinik. Undervisningen i klinisk epidemiologi är förlagd till
epidemisjukhuset i Stockholm medan undervisningen i oftalmiatrik slutli
gen är uppdelad mellan karolinska sjukhusets ögonklinik (fyra kurser per
år med 20 deltagare per kurs) och ögonkliniken vid Sabbatsbergs sjukhus
(fyra kurser per år med 10 deltagare per kurs).
Av det propedeutiska årets ämnen är undervisningen i patologi uppdelad
mellan de patologiska institutionerna vid karolinska sjukhuset och Sab
batsbergs sjukhus, dock att obduktionsundervisningen är fördelad på inte
mindre än sex sjukhus i Stockholm nämligen — förutom de nu nämnda —
serafimerlasarettet, S:t Görans och S:t Eriks sjukhus samt Södersjukhuset.
Vid S:t Eriks sjukhus anordnas vidare översiktskurser i medicin och kur
ser i kliniska undersökningsmetoder för halva antalet studerande vid insti
tutet. I övrigt är den kliniska undervisningen under det propedeutiska året
uppdelad mellan karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.
Delegationen har haft överläggningar med representanter för lärarkolle
giet vid karolinska institutet och med vissa särskilt berörda ämnesföreträ
dare om en lämplig kursfördelning vid den beslutade intagningsnivån,
d. v. s. ett intag av 160 studerande per år till de propedeutiska och kliniska
skedena. En ur undervisningssynpunkt acceptabel och samtidigt en ekono
miskt försvarbar lösning av denna fråga utgör en central förutsättning för
ett närmare bedömande av hur karolinska institutets behov av ytterligare
sjukhusplatser bäst skall tillgodoses. Delegationen har efter förda diskussio
ner stannat för att till grund för utredningsarbetet lägga fram följande
plan för kurserna och fördelning av de studerande.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
15
Karolinska
Undervis-
S:t Görans
Epidemi-
sjukhuset
hus II
sjukhus
sjukhuset
Det propedeutiska årets ämnen ....
2 X 40
2 X 40
Medicin...................................................
2 X 40
2 X 40
Kirurgi....................................................
2 X 40
2 X 40
Obstetrik och gynekologi...................
4 x 20
4 X 20
Neurologi................................................
4 x 40
Psykiatri.................................................
4 X 20
4 x 20
Dermato-venereologi............................
4 X 40l
Klinisk epidemiologi............................
4 X 40l
Ftisiologi.................................................
4 x 402
Oftalmiatrik..........................................
4 x 401
Otiatri.....................................................
4 x 40l
Pediatrik och barnpsykiatri..............
2 x 40
2 X 40
1 alternativt 5 x 32
1 alternativt 8 X 20
Vid utarbetandet av denna kursplan har delegationen som en arbetshypo
tes utgått från att undervisning i medicin och kirurgi kommer att meddelas
vid såväl karolinska sjukhuset som ett kommunalt sjukhus. Det sistnämnda
sjukhuset kommer därvid att vara försett med bl. a. kliniskt-kemiska, kli-
niskt-bakteriologiska och kliniskt-fysiologiska centrallaboratorier samt en
röntgendiagnostisk och en patologisk institution. Skulle undervisningsfrå
gan i stället lösas på så sätt att karolinska sjukhuset försågs med dubbelkli
niker i medicin och kirurgi — ett alternativ vartill delegationen återkom
mer i det följande — finge kursplanen ett annat utseende.
Med angivna utgångspunkt kan beträffande det propedeutiska årets kli
niska ämnen konstateras, att kliniska laborationskurser, propedeutiska kur
ser i röntgendiagnostik samt översiktskurser i kirurgi ävensom demonstra-
tionskurser i fysikalisk diagnostik, sjukvårdsteknik och fysikalisk terapi
lämpligen bör anordnas vid det kommunala undervisningssjukhuset för
samma antal studerande, som senare kommer att hänvisas till sjukhuset un
der medicin-kirurgiåret. När det gäller översiktskurser i medicin och kur
ser i kliniska undersökningsmetoder bör samma förhållande gälla, under
förutsättning att patienttillgången å medicinska kliniken bedömes vara till
räcklig för såväl undervisningen i medicin som nu berörda kursundervis
ning. Skulle så icke vara fallet finge såsom hittills S:t Eriks sjukhus eller
— därest detta sjukhus skulle komma att nedläggas — annat lämpligt sjuk
hus i Stockholm tagas i anspråk för ändamålet. I fråga om ämnet patologi
har — mot bakgrund av nu rådande stora spridning — eftersträvats eu
koncentration av obduktionsundervisningen till så få sjukhus som möj
ligt. Enligt vad delegationen inhämtat synes också en sådan scliemalägg-
ning vara möjlig, att samtliga studerande eller i vart fall det övervägande
flertalet kan beredas obduktionsundervisning vid antingen karolinska sjuk
husets eller det kommunala undervisningssjukhusets patologiska institu
16
tioner, utan att dessa institutioner för den skull behöver förses med mer än
två obduktionssalar vardera.
I lärarkollegiets yttrande över läkarutbildningsberedningens betänkande
har föreslagits en hälftendelning mellan karolinska sjukhuset och det andra
undervisningssjlikhuset av de studerande i medicin och kirurgi. Delega
tionen har från vederbörande ämnesföreträdare inhämtat, att antalet kurs
deltagare i medicin- och kirurgikurserna kan ökas till 40 (80 per läsår),
utan att detta behöver föranleda någon vårdplatsökning eller andra väsent
liga förändringar i Sabbatsbergsutredningens programförslag för dessa kli
niker. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att angivna hälftendelning
ur allmänna undervisningssynpunkter och administrativt sett i och för sig
är att föredraga framför en »ojämn» kursfördelning å de båda undervis-
ningssjukhusen, har delegationen anslutit sig till lärarkollegiets förslag i
denna del.
I ämnet kirurgi i kursplanen har inbegripits ortopedi, urologi och plas
tikkirurgi, vilka specialiteter ingår i Sabbatsbergsprogrammet som själv
ständiga avdelningar under kirurgiska kliniken. Vissa andra kirurgiska spe
cialiteter såsom thoraxkirurgi och neurokirurgi, vilka ämnen i examens-
stadgan är tilldelade ett begränsat antal undervisningstimmar, kommer
däremot endast att vara representerade på karolinska sjukhuset. Detta torde
dock knappast innebära några olägenheter ur undervisningssynpunkt. Vad
slutligen gäller ämnet radioterapi har i Sabbatsbergsprogrammet förutsatts,
att all undervisning vid karolinska institutet i ämnet skall äga rum vid
radiumhemmet. Enligt vad delegationen erfarit torde undervisningen i
ämnet kunna inpassas i studieschemat så att några olägenheter icke skall
behöva uppstå för de studerande vid det andra undervisningssjukhuset,
oavsett var detta kommer att förläggas.
Den kursfördelning, som i kursplanen angivits för ämnena psykiatri
samt obstetrik och gynekologi medför året-runtundervisning (4 tre-måna
ders kurser per år). Detta är olämpligt såväl ur sjukhusorganisatorisk syn
punkt som med hänsyn till tillgången på patienter under sommarmåna
derna. Även för studenterna är ett sådant system mindre önskvärt. En lämp
ligare kursfördelning — förslagsvis 3 kurser per år med cirka 27 deltagare
per kurs — skulle emellertid med den kursuppläggning i övrigt som ansetts
mest ändamålsenlig komma att medföra en förlängning av den i examens-
stadgan fastställda totala studietiden. Delegationen, som för sitt arbete fun
nit det tillfyllest att kunna konstatera, att även vid ett kursdeltagarantal
om inemot 30 per kurs måste två undervisningskliniker i Stockholm i res
pektive ämne vara fullt tillräckligt för undervisningens behov, räknar med
att denna undervisningsfråga efter prövning av vederbörande myndighe
ter får en ur angivna synpunkter godtagbar lösning.
Vad gäller psykiatri har delegationen utgått ifrån att den nyligen färdig
ställda psykiatriska undervisningskliniken vid S:t Görans sjukhus skall __
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 19<>1
17
oavsett var det nya undervisningssjlikhuset kommer att förläggas — i vart
fall tills vidare utnyttjas för undervisningen.
Delegationen anser att all undervisning i neurologi, otiatri och dermato-
venereologi vid karolinska institutet bör kunna koncentreras till karolinska
sjukhuset samt att undervisningen i klinisk epidemiologi — i vart fall intill
dess föreliggande planer på eu omorganisation av epidemisjukvården i
Stockholm förverkligats — bör kvarligga vid stadens epidemisjukhus. Tho-
raxmedicinska kliniken å karolinska sjukhuset beräknas vidare få sådan
patientbeläggning, att all undervisning i ftisiologi skall kunna förläggas till
denna klinik. Ämnesföreträdarna i pediatrik har förklarat, att ett system
med två kurser årligen om 40 deltagare per kurs vid vardera av de pediatriska
undervisningsklinikerna är genomförbart, under förutsättning att det i
Sabbatsbergsprogrammet angivna vårdplatsantalet för det nya barnsjuk
huset icke beskäres och att karolinska sjukhusets barnklinik får bibehålla
nuvarande platsantal. Ämnesföreträdaren i dermato-venereologi har för
delegationen förklarat, att hela undervisningen i ämnet kan förläggas till
karolinska sjukhuset, under förutsättning att poliklinik- och undervis-
ningsutrymmena i kliniken byggs ut. Skulle en sådan utbyggnad inkräkta på
antalet befintliga vårdplatser måste som kompensation härför motsvarande
antal platser tillföras kliniken på annat sätt. Delegationen understryker be
hovet av ökade poliklinik- och undervisningslokaler för detta ämne och
räknar med att denna lokalfråga skall vinna beaktande vid det pågående ge-
neralplanearbetet vid sjukhuset.
För delegationen har det ur bl. a. undervisningsorganisatorisk synpunkt
synts vara en bestämd fördel att kunna samla undervisningen under det
fria kliniska stadiets s. k. mellanblock (dermato-venereologi, oftalmiatrik,
otiatri, ftisiologi, klinisk epidemiologi, hygien och krigsmedicin) till karo
linska sjukhuset eller dess närhet, d. v. s. epidemisjukhuset. Som fram
går av det förut anförda torde en sådan anordning även visa sig genomför
bar, under förutsättning att undervisningen i oftalmiatrik kan helt kon
centreras till karolinska sjukhuset. Delegationen har tagit upp frågan till
diskussion med ämnesföreträdaren, som förklarat sig dela delegationens
uppfattning om önskvärdheten i och för sig av en sådan koncentration, men
framhållit att den därigenom ökade undervisningen — en fördubbling av
antalet studerande i förhållande till nuvarande organisation — ställde krav
på bl. a. lokalökningar. Vidare skulle ögonkliniken behöva tillföras en vård
avdelning om 24 vårdplatser, vilken ursprungligen tillhörde kliniken men
som f. n. är upplåten åt yrkesmedicinska centralen. Delegationen vitsordar
för sin del behovet av utökade poliklinik- och undervisningslokaler samt av
en viss ökning av ögonklinikens vårdplatsantal och konstaterar, att det torde
finnas förutsättningar för en koncentration av undervisningen i oftal
miatrik till karolinska sjukhuset.
Delegationens nu redovisade förslag till kursfördelning vid ett årligt intag
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1991. 1 sand. Nr 198
18
i Stockholm om 160 studerande till de propedeutiska och kliniska ämnena
har som helhet accepterats av karolinska institutets lärarkollegium. Dele
gationen framhåller att ett genomförande av planen med dess koncentra
tion av ett stort antal ämnen till ett undervisningssjukhus sammantaget
måste ställa sig ekonomiskt gynnsammare för statsverket än vad som skulle
vara fallet vid en uppsplittring på flera sjukhus.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Grundprogram
Delegationen har funnit att dess undersökningar av olika alternativ till
nytt undervisningssjukhus bör i tillämpliga delar bygga på 1960 års pro
gramförslag för det nya undervisninggssjukhuset vid Sabbatsberg. Bakom
detta programförslag ligger en omsorgsfull och allsidig prövning av samt
liga föreliggande undervisnings- och forskningsbehov. Programförslaget har
allmänt accepterats av såväl undervisningens som sjukvårdens representan
ter och är så nyligen framlagt att det måste anses fullt aktuellt.
I sagda programförslag ingår emellertid ett antal vårdplatser, vilka hu
vudsakligen är betingade av Stockholms stads sjukvårdsmässiga krav. Med
anledning härav har delegationen från de för karolinska institutets lärar
kollegium särskilt utsedda representanterna inhämtat uppgift om hur många
av de i programförslaget ingående vårdplatserna, som enligt lärarkollegiets
mening måste anses oundgängligen erforderliga för undervisningen och
forskningen.
Sammanfattningsvis kan jämförelsen mellan Sabbatsbergsprogrammet
(A) och det program lärarkollegiets representanter bedömt vara erforderligt
för undervisningen och forskningen (B) uttryckas i följande tablå.
A
B
Medicin
allmän medicin.......................
190
220
geriatri.....................................
90
_
njurmedicin.............................
40
_
Kirurgi
allmän kirurgi + ortopedi. .
214
244
urologi.......................................
40
30
plastikkirurgi..........................
30
30
BB-gynekologi.............................
120— 180
180
Epidemiologi-infektionsvård. . .
25
(25)
Psykiatri......................................
60
Röntgenterapi..............................
20
_
Öron...............................................
30— 40
30
ögon..............................................
30— 40
30
Barn
medicin.....................................
102
122
psykiatri..................................
32
32
kirurgi......................................
60
60
Långtids- och eftervård..............
150
—
Summa
1 239—1 319
1 003
19
Som tidigare berörts har vederbörande ämnesföreträdare för delegationen
förklarat, att de medicinska, kirurgiska och pediatriska klinikerna enligt
Sabbatsbergsavtalet är så dimensionerade att de -— med endast obetydliga
justeringar — kan medgiva ett studentantal av 80 per läsår. Mot bakgrund
härav och med utgångspunkt från ovanstående under rubriken B angivna
siffror har degelationen konstruerat följande grundprogram att appliceras
på olika alternativ till ett nytt undervisningssjukhus. Det förutsättes där
vid — i överensstämmelse med vad som angivits under avsnittet angående
kursfördelningen vid karolinska institutet — att all undervisning vid in
stitutet i otiatri, oftalmiatrik, dermato-venereologi, neurologi och ftisiologi
förlägges till karolinska sjukhuset, att undervisningen i klinisk epidemiologi
fortfarande bedrives vid epidemisjukhuset samt att undervisning i psykiatri
i vart fall tills vidare är förlagd till S:t Görans sjukhus. (I grundprogram
met inom parentes angivna antal vårdplatser avser kliniker, vid vilka under
visning ej äger rum, men som likväl erfordras vid ett undervisningssjuk
hus för konsultationsändamål o. dyl.)
Antal
vårdplatser
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Medicin................................................................................................... 220
Kirurgi (inkl. ortopedi, urologi och plastikkirurgi)................... 304
BB-gynekologi...................................................................................... ISO
Barn (medicin, kirurgi, psykiatri)................................................... 214
ögon....................................................................................................... (30)
Öron........................................................................................................ (30)
Summa 948
I grundprogrammet ingår härutöver laboratorier — däribland ett kliniskt-
kemiskt, ett kliniskt-bakteriologiskt och ett kliniskt-fysiologiskt central
laboratorium samt en röntgendiagnostisk och en patologisk institution, alla
dimensionerade för undervisning och forskning — och övriga diagnostik
avdelningar m. in. i huvudsaklig överensstämmelse med Sabbatsbergspro-
grammet, ävensom de särskilda forskningsutrymmen, som omfattas av sist
nämnda program.
Avslutningsvis understryker delegationen att detta är det grundprogram,
som i princip måste tillgodoses var undervisningsklinikerna än förlägges.
Till de förändringar i grundprogrammet, som kan föranledas av undervis-
ningsklinikernas placering enligt de olika alternativen, återkommer delega
tionen i det följande.
B. Tänkbara alternativ till nytt undervisningssjukhus
I Stor-Stockholm finns följande på specialavdelningar uppdelade sjukhus,
som samtliga är teoretiskt tänkbara som plats för de undervisningskliniker,
vilka enligt det av delegationen uppställda grundprogrammet erfordras vid
sidan av karolinska sjukhuset, nämligen Sabbatsbergs sjukhus, S:t Görans
20
Kungi. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
sjukhus, S:t Eriks sjukhus, Södersjukhuset och centrallasarettet i Dande-
ryd (Mörby lasarett). Vidare planeras nya sjukhus i bl. a. Enskede-Dalen
och Solberga alternativt Huddinge. (Se bil. 1.)
S:t Eriks sjukhus är delvis starkt föråldrat och nedslitet. Vidare har
sjukhuset en mycket begränsad tomtyta och en mindre del av sjukhus
området kommer att beröras av den planerade Rådmansledens förlängning
över Kungsholmen. Det finns anledning räkna med att sjukhuset om 15 å
20 år kommer att nedläggas eller utnyttjas för andra ändamål än akut
sjukvård. Södersjukhuset har stora kliniska resurser men dess byggnads-
konstruktion försvårar de genomgripande omdispositioner och tillbyggnader
som undervisningen och forskningen skulle kräva. Det räcker nämligen
inte enbart med att inrymma föreläsningssalar och undervisningslaborato-
rier. Hela sjukhuset måste omdisponeras med tanke på att undervisning
skall äga rum i praktiskt taget alla dess delar. Sjukhusets utbyggnadsmöj
ligheter är för övrigt mycket begränsade och måste i första hand reserveras
för sjukvårdens behov. På angivna skäl har delegationen funnit, att varken
S:t Eriks sjukhus eller Södersjukhuset är att betrakta som realistiska alter
nativ till nytt undervisningssjukhus.
Enligt hittillsvarande planer skall för de södra förorterna uppföras nya
sjukhus i Enskede-Dalen och Solberga. På sista tiden har emellertid en an
nan lösning diskuterats, nämligen att det sjukhus, som man avsett att för
lägga till Solberga, i stället skulle uppföras i Huddinge, där enligt uppgift
mycket stora markområden kan ställas till förfogande för ändamålet. Dis
kussionerna i berörda fråga har emellertid varit så preliminära, att repre
sentanterna för Stockholms läns landsting icke sett sig i stånd att på nu
varande stadium kunna lägga fram ens högst översiktliga planer beträf
fande den närmare placeringen av ett sjukhus i Huddinge eller andra för
verkställandet av den delegationen ålagda undersökningen grundläggande
uppgifter. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den omständigheten,
att Solbergaalternativet i varje fall icke torde erbjuda några väsentliga för
delar för undervisningen och forskningen framför övriga alternativ, har
delegationen icke undersökt de närmare förutsättningarna för en förlägg
ning av ett undervisningssjukhus till Solberga eller Huddinge.
Delegationen anser sig således böra närmare granska de tekniska förutsätt
ningarna för förläggande av undervisningskliniker i medicin, kirurgi,
obstetrik-gynekologi och pediatrik in. in., ävensom vissa andra undervis-
ningsinstitutioner, allt enligt förenämnda grundprogram, till följande sjuk
hus, nämligen Sabbatsbergs sjukhus, nytt sjukhus i Enskede-Dalen, S:t
Görans sjukhus samt Mörby lasarett. Karolinska institutets behov av ytter
ligare sjukhusplatser för undervisningen och forskningen kan emellertid
även tillgodoses på andra sätt än genom en förläggning av samtliga de kli
niker m. in., som ingår i grundprogrammet, till ettdera av dessa fyra sjuk
hus. Således bör närmare undersökas om icke en uppdelning av sagda kli
21
niker m. in. på två eller möjligen tre sjukhus skulle kunna innebära en i
jämförelse med förenämnda fyra alternativ fördelaktigare eller i vart fall
likvärdig lösning. I detta sammanhang synes även frågan om ett förverk
ligande i så stor utsträckning som möjligt av den sedan tillkomsten av karo
linska sjukhuset vid flera tillfällen aktualiserade s. k. enhetstanken, d. v. s.
ett sammanförande av karolinska institutets samtliga teoretiska och kliniska
institutioner till Norrbackaområdet, ånyo böra upptagas till förutsättnings
lös prövning.
Delegationen har benämnt de alternativ, som bygger på en koncentration
av i grundprogrammet ingående enheter till ett sjukhus, för »renodlade
alternativ» medan benämningen »kombinationsalternativ» valts för sådana
alternativ, som förutsätter en uppdelning av ifrågavarande enheter på flera
sjukhus, således även på karolinska sjukhuset. Som ett förtydligande bör
här framhållas, att även de s. k. renodlade alternativen givetvis innebär en
form av kombinationsalternativ med karolinska sjukhuset, eftersom delega
tionen förutsatt att i vissa kliniska ämnen all undervisning skall meddelas
på det sistnämnda sjukhuset. Ett s. k. renodlat alternativ kommer således
med den av delegationen angivna målsättningen aldrig att innefatta ett sjuk
hus med fullständig uppsättning av dubbelkliniker utan endast med sådana
undervisningskliniker, som ingår i grundprogrammet.
Vid en undersökning av kombinationsalternativ har man att utgå ifrån
att vissa kliniska ämnen på grund av undervisningens organisation icke
bör undervisas på skilda sjukhus. I fråga om ämnena medicin, kirurgi,
obstetrik-gynekologi och pediatrik har delegationen — efter samråd med
lärarkollegiets representanter — funnit, att medicin och kirurgi icke bör
undervisas på skilda sjukhus. Samma sak gäller obstetrik-gynekologi och
pediatrik. Det sjukhus, dit medicin- och kirurgiundervisningen förlägges,
bör även förses med för undervisning och forskning dimensionerade central
laboratorier samt patologiska och röntgendiagnostiska institutioner. I fråga
om pediatrik synes däremot — utöver de särskilda laboratorier m. m. som
enligt Sabbatsbergsprogrammet ingår i barnsjukhusets organisation — den
för sjukvårdens krav uppbyggda laboratorieorganisationen på ett högspecia-
liserat sjukhus kunna täcka denna specialitets behov. Motsvarande torde
gälla obstetrik-gynekologi. För att undgå en alltför stor spridning av karo
linska institutets kliniker och institutioner bör vidare de sjukhus, som in
går i ett kombinationsalternativ, ligga förhållandevis nära varandra och i
relativt god anslutning till karolinska institutet och karolinska sjukhuset.
Med angivna utgångspunkter kan de tänkbara kombinalionsalternativen
begränsas till att omfatta följande sjukhus i norra Stor-Stockholm, nämligen
Sabbatsbergs och S:t Görans sjukhus samt Mörby lasarett. Härutöver kan
emellertid en ytterligare utbyggnad av karolinska sjukhuset med vissa dub
belkliniker komma ifråga, varigenom enhetstanken skulle komma närmare
sitt förverkligande. En förläggning av samtliga dubbelkliniker till detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
22
sjukhus låter sig emellertid, bl. a. till följd av det disponibla markområdets
begränsade omfattning, svårligen genomföras. Efter en granskning av olika
möjligheter har delegationen stannat för att närmare pröva följande kom-
binationsalternativ, nämligen karolinska sjukhuset (medicin och kirurgi)
i kombination med S:t Görans sjukhus (pediatrik och obstetrik-gynekologi)
samt Mörby lasarett (medicin och kirurgi) i kombination med S:t Görans
sjukhus (pediatrik och obstetrik-gynekologi).
Att övriga tänkbara kombinationsalternativ utmönstrats sammanhänger
med följande. Delegationen har funnit, att en kombination karolinska sjuk
huset (medicin och kirurgi) och Mörby lasarett (pediatrik och obstetrik-
gynekologi) är betydligt ogynnsammare än motsvarande kombination karo
linska sjukhuset + S:t Görans sjukhus. Ej heller kan en varaktig förlägg
ning av å ena sidan medicin- och kirurgiundervisning till Mörby lasarett
och å andra sidan undervisning i pediatrik och obstetrik-gynekologi till
Sabbatsbergs sjukhus innebära några fördelar framför alternativet Mörby
lasarett + S:t Görans sjukhus. Delegationen har därvid beaktat dels att en
psykiatrisk undervisningsklinik redan finns vid S:t Görans sjukhus, dels ock
att uppförandet av ny kvinnoklinik och nytt barnsjukhus vid S:t Görans
sjukhus icke skulle behöva medföra nämnvärda evakuerings- och rivnings-
problem, vilket däremot vore fallet med Sabbatsbergs sjukhus om icke det
s. k. gasklocksområdet togs i anspråk för barnsjukhuset, en åtgärd som —
om den icke kombinerades med en genomgripande upprustning av sjuk
huset i övrigt — ur kommunikationstekniska, sjukhusorganisatoriska och
stadsplanesynpunkter vore att betrakta såsom mycket olämplig.
I det följande ges en översiktlig beskrivning av dels de fyra »renodlade»
alternativen, dels de två »kombinationsalternativen» innefattande bl. a.
vissa uppskattningar rörande kostnader och tidsåtgång för realiserandet av
respektive alternativ. Vad de redovisade kostnadsberäkningarna angår har
delegationen sett sig nödsakad att bygga dessa på schematisk grund. Där
vid har delegationen utgått från en erfarenhetsmässig uppskattning av dels
kostnaden per normal vårdplats med tillhörande biutrymmen, dels kostna
den per kvadratmeter diagnostik- och serviceanläggningar, ekonomilokaler
o. d. Kostnaden per vårdplats har upptagits till 30 000 kronor. Kvadrat
meterkostnaden för övriga lokaliteter har uppskattats till 1 000 kronor/m2.
Behovet av effektiva ytor har beräknats med utgångspunkt från det av
1959 års utredningskommitté för Sabbatsbergs sjukhus framlagda försla
get till lokalprogram för nytt undervisningssjukhus vid Sabbatsberg. Brutto
ytan har erhållits genom att den beräknade nettoytan utökats med 25—30
procent. Utöver ovan angivna byggnadskostnader tillkommer — i enlighet
med byggnadsstyrelsens normer — 20 procent för projektering, administra
tionskostnader in. m. I fråga om samtliga alternativ torde tillkomma kost
nader för personalbostäder, uppskattningsvis cirka 15 miljoner kronor,
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
23
vilka delegationen icke ansett sig böra redovisa som en del av kostnaden
för respektive projekt.
I fråga om Mörby lasarett, som f. n. är föremål för en omfattande ut
byggnad, har den principen tillämpats, att kostnaderna för redan färdig
ställda eller påbörjade byggnadsarbeten icke medtagits i kostnadskalkylen
— med undantag för kostnaderna för av undervisningen och forskningen
föranledda ändringar i eller tillbyggnader till dessa enheter — medan kost
naderna för nybyggnader, oavsett om desamma innefattas i gällande gene
ralplan eller icke, däremot medräknats i den mån de ansetts erforderliga
för grundprogrammets genomförande. Detsamma gäller i tillämpliga delar
beräkningarna beträffande karolinska sjukhuset.
Hänsyn har icke tagits till utrustningskostnaderna. Ej heller har vid an
givandet av beräknad tid för respektive sjukhus färdigställande hänsyn ta
gits till den ytterligare tid, som kan åtgå för installation av utrustning av
sjukhusets sist uppförda enheter.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Sabbatsbergs sjukhus
Sjukhuset omfattar f. n. cirka 700 vårdplatser. Vid uppförande av ett nytt
undervisningssjukhus på Sabbatsbergsområdet måste huvuddelen av de be
fintliga, till stora delar starkt nedslitna anläggningarna rivas. Endast
kvinnokliniken, panncentralen och det till sjukhuset anslutna bakteriolo
giska centrallaboratoriet samt ögon- och öronklinikerna beräknas kunna
stå kvar tills vidare.
I sin sammanfattning till programförslaget för det nya undervisnings-
sjukhuset vid Sabbatsberg anförde 1959 års utredningskommitté för Sab
batsbergs sjukhus följande.
Kommittén anser, att det är möjligt att realisera ett sjukhusprojekt enligt
programförslaget under förutsättning att Rådmansledens sträckning i det
aktuella området icke göres oförmånligare för sjukhuset än enligt Stock
holms stads stadsbyggnadskontors förslag S:I5630, att sprängningsarbetet
för tunneln utföres så, att driften vid sjukhuset icke störes samt att gas-
klocksområdet och vissa mindre delar av socialvårdens område redan från
början ställes till sjukhusets förfogande. Härutöver är det angeläget, att
vid den fortsatta planeringen särskild hänsyn tages till hullerfrågan, att
sjukhuset får ut- och infart vid Torsgatan, att möjligheter skapas för en
framtida utbyggnad samt att frågan om utrymning och drift av sjukhuset
under ombyggnadstiden beaktas.
De av kommittén sålunda angivna villkoren för ett realiserande av Sab-
batsbergsprojektet äger fortfarande samma giltighet.
Byggnadskostnaderna för uppförandet å Sabbatsberg av de enligt grund
programmet erforderliga klinikerna och institutionerna m. in. kan över-
slagsmässigt uppskattas till 118 miljoner kronor.
24
Projekteringstiden kan beräknas uppgå till 4 år och byggnadstiden till
6 eller 7 år, således totalt 10 å 11 år.
Uppförandet av det nya sjukhuset har med hänsyn till pågående sjuk
husdrift ansetts böra ske i etapper, vilket är orsaken till den förhållande
vis långa byggnadstiden. Vissa vårdavdelningar måste under byggnadstiden
evakueras, vilket givetvis kommer att medföra problem. Evakueringsfrå-
gan synes dock kunna få en acceptabel lösning, därest, sedan det nya barn
sjukhuset uppförts i en första etapp, Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus
tages i anspråk som evakueringssjukhus samt vissa patienter jämte perso
nal överföres till karolinska sjukhuset, varvid stadens patienter tillåtes in
kräkta på nuvarande antal riksplatser. En tidskrävande, i flera etapper
genomförd byggnation på Sabbatsberg synes sålunda icke med nödvändig
het behöva ske.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Enskede-Dalen
Av följande tablå framgår det beräknade antalet vårdplatser enligt en av
Stockholms stad den 16 februari 1961 framlagd stomplan för undervisnings-
sjukhus vid Enskede-Dalen.
Medicin
allmän medicin m.m........................................................ 190
medicinsk-geriatrisk klinik......................................... 90
njurmedicin...................................................................'
40
320
Kirurgi
allmän kirurgi m.m........................................................... 155
ben och ledkirurgi (ortopedi)....................................... 60
urologi............................................................................... 45
plastikkirurgi.................................................................. 30
290
Obstetrik-gynekologi.............................................................. 150
Lasarettspsgkiatri ........................................................................... 60
Öron.................................................................................................. 40
ö9°n
.................................................................................................. 30
Räntgenterapi .................................................................................. 20
Pediatrik
barnmedicin.................................................................... 100
barnkirurgi.......................................................................... 60
barnpsykiatri...................................................................... 30
190
Långtidsvård........................................................................ 220
1 320
Härtill kommer isolerings- och intagningsavdelningar. Vidare överväger
staden att till Enskede-Dalen förlägga en epidemiklinik samt en enhet för
mentalsjukvård om cirka 300 platser.
Sjukhusområdet omfattar enligt senast framlagda utredningsskiss (Stock
holms stads stadsbyggnadskontor den 2.3.1961) 170 000 m* — se bil. 2.
Utöver sjukhustomten finns dels ett område om 25 000 in2 avsett för sjuk
husbostäder o. dyl., dels ock parkeringsytor för ca 650 bilar. Under hand
25
har från stadens sida till delegationen framförts, att möjligheter eventuellt
skulle finnas att härutöver tillföra sjukhustomten ett angränsande område
om ca 35 000 m2. Den omständigheten att terrängen på sjukhusområdet är
delvis starkt kuperad kan med hänsyn till markens karaktär (grus och
morän) icke anses utgöra någon nackdel för byggnadsplaneringen. Från
kostnadssynpunkt måste emellertid denna omständighet betraktas som en
oviss faktor. Särskilda åtgärder för grundförstärkningar torde enligt av
staden lämnade uppgifter icke erfordras.
Några restriktioner ifråga om byggnadernas höjd har icke angivits i den
senaste utredningsskissen. I en tidigare framlagd skiss förelåg vissa be
gränsningar härvidlag (högst 12 våningars höjd för vissa byggnader och
högst 5 våningars höjd för andra).
Trafikförbindelserna är goda genom den nära anslutningen till två tun
nelbanestationer. Direkt kollektiv trafikförbindelse med karolinska institu
tet saknas f. n. Planerade och delvis redan påbörjade trafikleder med motor
vägsstandard kommer att i framtiden minska restiden i bil mellan institutet
och sjukhuset.
De totala byggnadskostnaderna för grundprogrammets genomförande har
överslagsmässigt beräknats till 137 miljoner kronor.
Projekteringstiden kan beräknas omfatta 4 år och byggnadstiden 5 år,
således totalt 9 år.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
S:t Görans sjukhus
Av följande tablå framgår antalet vårdplatser vid S:t Görans sjukhus dels
i nuläget dels enligt av Stockholms stads sjukvårdsstyrelse sensommaren
1960 redovisade planer för sjukhusets utbyggnad i anslutning till en av
stadsfullmäktige år 1951 antagen generalplan.
År 1960 redovisade planer
Nuläget
Alt. I
Alt. II
Internmedicin
allmän medicin..........................................
134
220
220
allergologi...................................................
95
60
—
neurologi, inkl. epilepsi..........................
—
—
60
lungmedicin................................................
137
120
120
Kirurgi
allmän kirurgi + ortopedi......................
224
220
220
urologi..........................................................
—
30
—
plastikkirurgi.............................................
26
?
?
kirurgisk tbc..............................................
62
—
—
BB-gynekologi
—
no
no
Epidemiologi injektionsvård........................
—
iso
iso
Psykiatri..........................................................
80
80
80
öron..................................................................
—
30
30
Dermatologi.....................................................
96
60
60
Långtidsvård...................................................
97
280
280
951
1 390
1 330
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Den år 1951 antagna generalplanen för sjukhusets om- och tillbyggnad
innebar uppförande av ett nytt huvudsjukhus, omfattande en sängbyggnad
för medicinska, kirurgiska m. fl. klinikers vårdavdelningar, en behandlings-
byggnad, förbindelsebyggnad och poliklinikbyggnad. Vidare innefattade
förslaget nya byggnader för psykiatriska kliniken, medicinska tuberkulos
kliniken (numera lungmedicin), panncentral, verkstäder, köksbyggnad och
personalrestaurang. Av dessa har den psykiatriska undervisningskliniken,
panncentralen, verkstads- och köksbyggnaderna samt personalrestaurangen
redan färdigställts. Härtill kommer förut befintliga byggnader för efter-
behandlingssjukhus, personal- och läkarbostäder, kapell samt patologisk
avdelning.
Sjukhusområdet inklusive kv. Gångaren, vilket enligt beslut av stadsfull
mäktige skall reserveras för sjukhusets behov, omfattar ca 110 000 in2. Som
förutsättning för den ifrågasatta utbyggnaden av sjukhuset har vidare an
givits, att kv. Busshallen, som omfattar ca 28 000 m3 och som f. n. icke är
bebyggt, införlivas med sjukhusområdet. Detta har f. ö. av sjukvårdsdirek-
tören i Stockholm i en den 21 november 1960 upprättad promemoria an
givits som en under alla förhållanden — alltså även om undervisning och
forskning icke förläggs dit — nödvändig förutsättning för sjukhusets ut
byggnad. Enligt en i november 1960 av arkitekterna Tengbom och Carlstedt
upprättad preliminär skiss — se bil. 3 — föreligger med angivna förutsätt
ning möjligheter att verkställa erforderlig utbyggnad av sjukhuset utan att
existerande bebyggelse behöver rivas annat än i begränsad omfattning.
Några egentliga avbrott i sjukhusdriften synes man till följd härav icke be
höva räkna med. Det bör dock framhållas, att möjligheterna att placera
personalbostadshus på sjukhusområdet är mycket begränsade.
Parkeringsförhållandena är mindre gynnsamma men torde kunna få en
godtagbar lösning vid realiserandet av ett i nämnda skiss angivet förslag (en
parkeringsyta för ca 500 bilar anordnas under sjukhusbebyggelsen å kv.
Busshallen). Ur gatubullersynpunkt är förhållandena fullt acceptabla.
Även om sjukhuset ligger i närheten av inflygningszonen till Bromma
torde flygbullret i dag icke utgöra något allvarligare problem för
sjukhuset. Härtill kommer att enligt vad som framgår av 1956 års flyg
bullerutrednings betänkande (Flygbuller som samhällsproblem, SOU 1961:
25) en avsevärd förbättring av bullerförhållandena är att förvänta, sedan
Arlanda år 1962 tagits i bruk för internationell trafik, varvid Bromma hu
vudsakligen kommer att trafikeras av propellerflygplan för inrikestrafik.
Flygbullerutredningen framhåller i detta sammanhang, att jetplan i fram
tiden kan komma att insättas även i inrikestrafik men uttalar att dylik tra
fik från bullersynpunkt är helt olämplig vid Bromma samt att den bör hän
visas till Arlanda. Mot bakgrund härav torde ur denna synpunkt några hin
der icke föreligga mot sjukhusets fortsatta utbyggnad.
Sjukhuset har goda kollektiva trafikförbindelser. Direkt sådan förbindelse
27
med karolinska institutet saknas f. n. Hushöjden har i utredningsskissen
begränsats till högst 10 våningar. Några restriktioner enligt gällande stads
plan föreligger dock icke.
De totala byggnadskostnaderna för grundprogrammets genomförande har
överslagsmässigt beräknats till 121 miljoner kronor.
Projekteringstiden och byggnadstiden kan uppskattas till sammanlagt
(4,5 + 4,5) 9 år.
ökningen av antalet akutplatser vid S:t Görans sjukhus enligt angivna
program för sjukhusets förseende med undervisningskliniker i jämförelse
med den av Stockholms stad planerade utbyggnaden framgår av följande
sammanställning:
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
ökning
............................................... 54
......................................... 40
............................................... 214
Ögon.................................................. ............................................... 30
Summa 338
Mörby lasarett
Lasarettet är f. n. föremål för en genomgripande om- och tillbyggnad i
enlighet med en av Stockholms läns landsting år 1956 antagen generalplan.
Utbyggnaden beräknas i väsentliga delar vara slutförd år 1964 och i sin
helhet år 1965, vid vilken tidpunkt lasarettet kommer att ha följande vård
platsfördelning:
Medicin ................................................................................................ 124
Kirurgi.................................................................................................... 152
Ortopedi ................................................................................................ 56
BB —- gynekologi ............................................................................... 133
Epidemiologi — infektionsvård ..................................................... 132
Psykiatri................................................................................................ 921
Radioterapi ....................................................................................... 26
Öron........................................................................................................ 24
Barnmedicin ....................................................................................... 55
Barnpsykiatri....................................................................................... 22
Rehabilitering....................................................................................... 47
Långtidsvård ........................................................................ ............... 50
Summa 911
Vidare planeras vid lasarettet ett mentalsjukhus på 200 å 300 platser.
Nuvarande sjukhustomten omfattar en yta av 200 000 in2, varav enligt
uppgift från landstinget cirka 47 000 m2 är disponibel för utbyggnad av
lasarettet — se bil. 4. I sistnämnda område ingår emellertid en yta av cirka
1 Härutöver en psykiatrisk intagningsavdelning om 16 platser.
28
12 000 m2 för en enligt uppgift från Stockholmstraktens regionplanekontor
preliminärt planerad motorväg avsedd att sammanbinda Norrtälje- och Upp-
salavägarna. Den preliminära dragning som vägen har i regionplanen inne
bär att den skär rätt genom sjukhusets markreserv. Något beslut rörande
ifrågavarande motorväg har emellertid ännu inte fattats. Vidare avses före-
nämnda mentalsjukhus om 200—300 vårdplatser bli förlagt på ifrågavarande
markreserv, som därigenom i stort sett skulle bli fullbebyggd. Emellertid
torde man kunna räkna med att av det återstående sjukhusområdet en yta
av ca 10 000 m2 kan disponeras för nya sjukhusbyggnader. Sydväst om
sjukhustomten finns vidare ett av staten ägt område på 260 000 in2. Av
detta område är ca 90 000 m2 lämpat för institutionsbebyggelse och ca
28 000 in2 för bostadsbebyggelse. Återstoden av området utgör naturreservat,
har tagits i anspråk för kraftledning eller är avsett för planerade vägar och
kan således icke komma ifråga för byggnader.
Grundförhållandena på sjukhustomten kräver inga särskilda åtgärder.
Från bullersynpunkt är de flesta sjukhusenheterna välbelägna med undan
tag för kvinnokliniken. En planerad ändring av vägsträckningen kommer
dock att undanröja nuvarande olägenheter även för sistnämnda klinik. Nor
merna för den slutliga byggnadsplaneringen kan f. n. icke anges, men be
träffande byggnadshöjden torde från stadsplanesynpunkt inga restriktioner
komma att föreligga.
Sjukhusområdet är vackert beläget invid Edsviken och försett med en
naturskön park. Stockholms universitets blivande institutioner på Frescati-
området ligger på kort avstånd från lasarettet. Kommunikationerna med
stadens centrum är tillfredsställande (bussförbindelse samt tåg från Mörby
station). Direkta kollektiva trafikförbindelser mellan lasarettet och karo
linska sjukhuset och karolinska institutet saknas f. n. Parkeringsförhållan-
dena är gynnsamma. Hittills har planerats ca 500 nya parkeringsplatser och
ytterligare platser torde gå att anordna utan mera omfattande eller dyrbara
åtgärder.
Den pågående utbyggnaden av lasarettet har hunnit förhållandevis långt,
varför en förläggning dit av förenämnda undervisningskliniker och institu
tioner medför vissa byggnadstekniska komplikationer. För vissa enheter
torde även till följd härav en fullgod lösning vara svår att nå. För sjukhu
set som helhet kan en volymökning av föreliggande omfattning medföra för
sämring ur driftekonomisk och arbetsteknisk synpunkt. Vissa äldre delar
av sjukhuset måste tidigare än beräknat rivas och ersättas av nybyggnader.
Förutsättningar att till det planerade mentalsjukhuset vid lasarettet pla
cera en för Stockholm föreslagen forskningsprofessur i s. k. tung psykiatri
torde föreligga. Även för en eventuell förläggning av undervisning i psy
kiatri för med. lic.-examen torde lasarettet framdeles kunna erbjuda vissa
möjligheter.
Det bör slutligen noteras, att lasarettet är försett med ett centralinfek-
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
29
tionssjukhus på 132 vårdplatser. Även undervisning i klinisk epidemiologi
skulle därför möjligen kunna förläggas till lasarettet.
De totala byggnadskostnaderna för grundprogrammet har överslagsmäs-
sigt beräknats till 75 miljoner kronor.
Projekteringstiden torde uppgå till två och ett halvt å tre år. Byggnads
tiden torde få samma omfattning. Under byggnadstiden blir vissa avbrott i
sjukhusdriften nödvändiga.
ökningen av antalet akutplatser vid Mörby lasarett enligt angivna pro
gram för sjukhusets förseende med undervisningskliniker i jämförelse med
den av landstinget planerade utbyggnaden framgår av följande samman
ställning :
ökning
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
Medicin.............................................................................................. 96
Kirurgi............................................................................................... 96
Pediatrik............................................................................................ 137
Obstetrik-gynekologi..................................................................... 17
Ögon........................................................................................ .. • • •
30
376
Karolinska sjukhuset
+
S:t Görans sjukhus
När uppförandet av karolinska sjukhuset ursprungligen beslutades var
avsikten att den ovannämnda s. k. enhetstanken skulle helt förverkligas ge
nom att samtliga karolinska institutets institutioner och kliniker samman
fördes på Norrbackaområdet. Även serafimerlasarettsklinikerna skulle så
ledes i en senare byggnadsetapp överföras dit. Stockholms stad ställde sig
emellertid helt avvisande till tanken på att staden skulle taga i anspråk
ytterligare platser på karolinska sjukhuset utöver genom 1931 års sam-
arbetsavtal tecknade drygt 300 platser. Skälen härtill var dels att Norr
backaområdet ansågs olämpligt beläget ur synpunkten av stadens sjuk
vårdsbehov, dels att tecknandet av flera platser på sjukhuset skulle åstad
komma en rubbning i generalplanen för anordnandet av stadens sjukvårds-
väsende. Vidare förklarades, att staden borde ha ett direkt intresse av att ej
karolinska sjukhusets för »landet i övrigt» avsedda vårdplatser reducerades,
vilket skulle öka beläggningen av utomstadspatienter på stadens egna sjuk
hus. Även Stockholms läns landsting motsatte sig på delvis samma grunder
ett ytterligare engagemang i karolinska sjukhuset. Vid de förhandlingar,
som föregick ingåendet av Sabbatsbergsavtalet väcktes ånyo tanken på att
förlägga serafimerlasarettets kirurgiska och medicinska kliniker till karo
linska sjukhuset. Förslaget förföll emellertid redan på den grund, att
Stockholms stad vägrade sin medverkan till uppförande över huvud taget av
duhhelkliniker vid sjukhuset.
Till följd av de i vissa avseenden väsentligt förändrade förhållanden som
30
inträtt, sedan tanken på att förse karolinska sjukhuset med dubbelkliniker
senast diskuterades, har delegationen emellertid nu ansett sig böra ak
tualisera detta spörsmål på nytt. Sålunda har den trafiktekniska utveck
lingen samt riksdagens beslut om utbyggnaden av regionsjukvården i lan
det, varigenom karolinska sjukhuset kommer att förlora sin ställning som
rikssjukhus, i viss mån försvagat de skäl, som av staden ursprungligen
åberopats till stöd för sitt ställningstagande i frågan. Till förmån för en
överflyttning av serafimerlasarettsklinikerna till karolinska sjukhuset —
en förläggning till detta sjukhus jämväl av dubbelkliniker i pediatrik och
obstetrik-gynekologi låter sig som förut nämnts svårligen genomföras —
talar i första hand undervisningens och forskningens behov av nära sam
arbete med de teoretiska institutionerna och övriga högspecialiserade under-
visningskliniker på Norrbackaområdet eller kort sagt alla de motiv, som
legat till grund för enhetstanken. Dessa synpunkter har kraftigt under
strukits av karolinska institutets lärarkollegium i skrivelse till delegationen
den 4 maj 1961.
Antalet vårdplatser vid karolinska sjukhuset efter tillkomsten av de un
der uppförande varande alkohol- och nervklinikerna framgår av följande
uppställning:
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Internmedicin
allmän.................................................... 179
reumatologi.......................................... 73
neurologi............................................... 100
specialcardiologi.................................. 251
endokrinologi....................................... 14
allergologi............................................. 30
Kirurgi
allmän.................................................... 179
urologi................................................... 50
neurokirurgi......................................... 86
plastikkirurgi....................................... 49
thoraxkirurgi....................................... 801
Obstetrik-gynekologi..................................... 153
Psykiatri........................................................ 109
Öron.................................................................. 89
ögon.................................................................. 58
Dermatologi.................................................... 135
Radioterapi.................................................... 155
Barn
medicin...................................................... 127
psykiatri..................................................... 14
kirurgi......................................................... 71
Lungmedicin.............................................. 1281
Alkohol............................................................ 60
Summa 1 964
Liksom när det gällt att undersöka förutsättningarna att förlägga under
visning till S:t Görans sjukhus eller Mörby lasarett har utgångspunkten
varit icke blott sjukhusets nuvarande storlek och vårdplatsfördelning utan
även sjukhusets omfattning efter förverkligandet av beslutad generalplan
eller andra beslut avseende om- och tillbyggnader. Vad gäller karolinska
sjukhuset har riksdagens godkännande av propositionen nr 159/1960 med
förslag till riktlinjer för regionsjukvårdens utbyggande in. in. i detta hän
seende varit av avgörande betydelse. Regionvårdsutredningens förslag om
rikets indelning i regioner för organiserandet av vården inom regionspecia
liteterna, vilket låg till grund för förenämnda proposition, var en av anled
1 Av utredningen angående karolinska sjukhusets thoraxkliniker i en den 11 mars 1961 av
given promemoria med förslag till vissa omdispositioner inom thoraxklinikerna m.m. föreslaget
antal vårdplatser.
31
ningarna till att hösten 1959 ett närmare samarbete inleddes mellan staten
samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting beträffande sjukvår
dens organisation inom Stor-Stockholmsområdet. Detta ledde till att ett
särskilt samplaneringsorgan för de tre huvudmännen bildades. Ett av detta
organs mest angelägna uppgifter var att undersöka förutsättningarna för ett
inordnande av karolinska sjukhuset i Stor-Stockholms sjukvårdsorganisa
tion. Under hösten 1960 hade arbetet inom delegationen fortskridit så långt
att organet inom sig upprättat en preliminär stomplan för karolinska sjuk
huset som upptagningssjukhus inom Slor-Stockholm. Denna plan innebar
väsentliga förändringar i sjukhusets vårdplatsfördelning i jämförelse med
hittills gällande generalplan för sjukhuset samt en ökning av det totala
vårdplatsantalet från 1 964 till cirka 2 200. Stomplanen, som grundade sig
på att Sabbatsbergs sjukhus enligt Sabbatsbergsavtalet skulle ombyggas till
undervisningssjukhus, kom emellertid till följd av de omständigheter, vilka
föranlett delegationens tillsättande och sålunda i väsentliga delar rubbat
förutsättningarna för planen, aldrig att läggas fram offentligt. Trots att den
preliminära stomplanen sannolikt som en följd härav måste omarbetas, har
delegationen funnit det vara av intresse att utröna hur en förläggning av
dubbelkliniker i medicin och kirurgi till karolinska sjukhuset och — vad
gäller övriga ämnen — ett genomförande av det av delegationen framlagda
förslaget till kursplan skulle påverka det totala vårdplatsantalet enligt ifråga
varande plan.
Delegationen har i detta sammanhang funnit det angeläget slå fast, att
som en konsekvens av den beslutade ökningen av läkarutbildningen i Stock
holm och den av delegationen med anledning härav förordade kursfördel
ningen vid karolinska institutet, vilken i fråga om ämnena otiatri och
oftalmiatrik innebär att all undervisning förlägges till karolinska sjukhuset,
måste dels öronklinikens nuvarande platsantal — 89 — bibehållas, dels
ögonklinikens vårdplatsantal ökas från 58 till högst 82.
Med de utgångspunkter som nu och i det föregående angivits, har det så
ledes gällt för delegationen att undersöka förutsättningarna för ett förläg
gande till karolinska sjukhuset av all undervisning i medicin och kirurgi
ävensom av hela den till sjukhus förlagda undervisningen under det pro-
pedeutiska året. De överläggningar, som i dessa hänseenden ägt rum med
vederbörande ämnesföreträdare, utom såvitt avser patologi, har givit vid
handen följande.
Kliniker. En andra medicinklinik vid karolinska sjukhuset bör omfatta
180 akutplatser. En förutsättning för angivet platsantal är tillgång till 40
platser för långtidsvård.
Med hänsyn till att sjukhuset är försett med kliniker för neurokirurgi,
plastikkirurgi, urologi och thoraxkirurgi och under förutsättning att frak
turkirurgin överföres till en blivande ortopedisk klinik kan antalet akut
platser vid envar av två allmänkirurgiska kliniker begränsas till 120, vilket
i förhållande till nuläget innebär en nettoökning med 61 akutplatser. För
varje klinik bör härvid beräknas 30 platser för långtidsvård.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
För ortopedi — inklusive frakturkirurgi — erfordras en klinik med 90
akutplatser, vartill kommer 90 platser för långtidsvård.
Centrallaboratorier. Ifråga om dessa laboratorier har beaktats dels den
ökade rutinverksamheten till följd av tillkomsten av dubbelkliniker i medi
cin och kirurgi samt tillskottet av vårdplatser i ortopedi och oftalmiatrik,
dels den stegrade undervisningsbördan till följd av ökningen av det årliga
kursdeltagarantalet i laboratorieämnena från f. n. i regel 60 till — med
undantag för vissa smärre undervisningsmoment — 160. Det erforderliga
lokaltillskottet kan sammanfattas i följande tablå.
Särskilda frågor rörande propedeutiska året. Ämnesföreträdaren för äm
net patologi vid Sabbatsbergs sjukhus, professorn Ringertz, har framfört
önskemålet att den honom underställda patologiska institutionen skulle
förläggas i anslutning till dubbelklinikerna för medicin och kirurgi. Innan
ställning tages till denna fråga måste tämligen omfattande undersökningar
göras av undervisningens anordande med hänsyn till såväl storleken av till
gängligt obduktionsmaterial som schemaläggningen. I avbidan på resultatet
av en sådan undersökning torde hela ökningen av studentantalet vid karo
linska institutet, 40 studerande per år, böra tillföras den till karolinska
sjukhuset redan nu förlagda patologiska institutionen. För obduktionsunder-
visning torde de studerande liksom hittills kunna i viss utsträckning hän
visas till S:t Eriks och S:t Görans sjukhus samt Södersjukhuset.
Bland propedeutiska årets ämnen ingår en översiktskurs i medicin och
en kurs i kliniska undersökningsmetoder. Dessa kurser är f. n. uppdelade
mellan thoraxmedicinska kliniken å karolinska sjukhuset och en av de
medicinska avdelningarna å S:t Eriks sjukhus. Möjligheterna att överflytta
hela denna undervisning till karolinska sjukhuset har undersökts men då
detta visat sig medföra svårigheter främst med hänsyn till att patientmate
rialet skulle bli alltför hårt anlitat, föreslås att undervisningen vid S:t Eriks
sjukhus fortgår i nuvarande omfattning — 60 kursdeltagare per läsår —
medan återstående 100 studenter hänvisas till karolinska sjukhuset.
All övrig — härovan ej särskilt kommenterad — klinisk undervisning
under det propedeutiska året bör kunna förläggas till karolinska sjukhuset.
Sammanfattningsvis kan konstateras, att en förläggning till karolinska
sjukhuset av dubbelkliniker i medicin och kirurgi inkl. ortopedi skulle
innebära en ökning av sjukhusets vårdplatsantal med sammanlagt 430 akut-
och långtidsvårdsplatser. I jämförelse med den preliminära stomplanen
skulle vårdplatsantalet ökas med 360 dylika platser.
Ovan angiven vårdplatsökning förutsätter hl. a. tillkomsten respektive ut
ökning av polikliniker, mottagnings-, expeditions-, behandlings- och jour-
avdelningar, fotografiskt laboratorium, forskningslaboratorier, djuravdel-
ning, föreläsningssalar, apotek och förvaltningslokaler, klinikförestånda-
rinneexpeditioner, databehandlingscentral, arkiv, medicinska bibliotek, ku-
Laboratorium
Erforderligt lokaltillskott, m!
Kliniskt-fysiologiska centrallaboratoriet.........
Kliniskt-bakteriologiska centrallaboratoriet. .
Kliniskt-kemiska centrallaboratoriet................
Blodgivarcentralen...............................................
Röntgendiagnostiska institutionen...................
1 200
450—500
1 000
100
1 800
33
ratorsexpeditioner, distributionscentral, tvättbytesförråd, entréhallar, per
sonalrestaurang, personal-vilrum, klubb-, jour- och gästrum, städ- och
transportcentraler, parkeringsanläggningar samt bostäder.
Karolinska sjukhusets område omfattar cirka 260 000 in2, varav f. n. cirka
60 000 in2 friytor — se bil. 5. Härvid har inte inräknats vissa möjligheter till
utbyggnad av befintliga enheter. I det föregående angiven byggnation från
sett bostäder skulle vid ett koncentrerat byggnadssätt kräva en friyta av
högst 10 000 m2. Grundförhållandena kräver inga extra åtgärder. Sjukhu
sets läge är ur bullersynpunkt acceptabelt. Inga stadsplanemässiga restrik
tioner föreligger ifråga om byggnadernas höjd. Även om anpassningen till
stadens kollektiva trafiknät i och för sig är godtagbar är sjukhusets läge
ur kommunikationssynpunkt mindre gynnsamt. Parkeringsmöjligheterna är
starkt begränsade och torde kräva förhållandevis kostsamma anordningar.
Personalrekryteringssituationen vid karolinska sjukhuset är f. n. mycket
besvärlig. En oavvislig förutsättning för ifrågasatt utbyggnad av sjukhuset
är att personalläget normaliseras. En annan väsentlig förutsättning för en
utbyggnad är att de områden om tillhopa cirka 45 000 in2, å vilka f. n. Norr-
backainstitutet och Eugeniahemmet är förlagda, införlivas med sjukhuset.
Norrbackainstitutet disponeras nu i huvudsak för karolinska institutets
ortopediska klinik. I propositionen nr 135/1955 angående vanföreanstalterna
och Eugeniahemmet m. in. uttalade emellertid föredragande departements
chefen med anledning av ett av 1951 års vanföreutredning därom framlagt
förslag, att han i likhet med remissmyndigheterna fann det naturligt, att en
ny ortopedisk klinik uppfördes i anslutning till karolinska sjukhuset. Riks
dagen lämnade detta uttalande utan erinran. Kungl. Maj:t uppdrog till
följd härav dels åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyg
gande att närmare undersöka förutsättningarna för förläggande till sjuk
husets område av en sådan klinik, dels åt kommissionen för förhandlingar
rörande karolinska sjukhusets utbyggande in. m. att upptaga förhandlingar
med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om fördelningen av
kostnaderna för uppförande och drift av kliniken. Vad gäller Eugeniahem
met har chefen för inrikesdepartementet i den nyligen framlagda proposi
tionen nr 170/1961 med förslag till riktlinjer för organisationen av vården
och undervisningen av barn och ungdom med cerebral pares in. in. fram
hållit, att han fann det nödvändigt, att svårt handikappade cp-barn med
komplicerade lyten omhändertogs på en för hela landet gemensam riks-
anstalt samt därefter uttalat bl. a. följande.
Därest Eugeniahemmets nuvarande byggnader icke lämpligen kan använ
das för den nya riksanstalten bör en nybyggnad uppföras snarast möjligt.
Framhållas må att frågan om Eugeniahemmets flyttning från Norrbacka-
området sedan länge varit aktuell även av det skälet, att karolinska sjuk
huset är i trängande behov av ifrågavarande markområde.
Statsmakterna har alltså ställt sig principiellt positiva till tanken på att
3—- Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
34
ifrågavarande områden — sedan befintliga verksamhetsgrenar utflyttats —
skall kunna införlivas med karolinska sjukhuset.
De totala kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder å karolinska
sjukhuset har överslagsmässigt beräknats till 55 miljoner kronor. Under
förutsättning att härför erforderliga resurser ställs till förfogande kan pro
jekteringstiden begränsas till fyra år och byggnadstiden beräknas till fem
år, under vilken tid något avbrott i sjukhusdriften icke torde behöva före
komma.
Förevarande kombinationsalternativ förutsätter vidare en utbyggnad av
S:t Görans sjukhus, där som förut nämnts en psykiatrisk undervisnings-
klinik nyligen tagits i bruk, med ny kvinnoklinik och nytt barnsjukhus.
Under en övergångstid skulle dock kvinnokliniken vid det närbelägna Sab-
batsbergs sjukhus kunna bibehållas för undervisningen i obstetrik-gynekolo-
gi. Det förut redovisade alternativet S:t Görans sjukhus utvisar, att tek
niska förutsättningar föreligger att förse detta sjukhus med, förutom under-
visningskliniker i medicin och kirurgi m. m., jämväl nu avsedda kliniker.
Kostnaden för uppförandet av ifrågavarande kliniker vid S:t Görans sjuk
hus har överslagsmässigt beräknats till 27 miljoner kronor. De totala bygg-
nadskostnaderna enligt förevarande alternativ kan således uppskattas till
(55 + 27) 82 miljoner kronor. Inom den för uppförandet vid karolinska
sjukhuset av nya medicinska och kirurgiska kliniker m. m. angivna totala
byggnadstiden torde jämväl berörda nybyggnad vid S:t Görans sjukhus
kunna komma till stånd.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Mörby lasarett
+
S:t Görans sjukhus
Enligt detta alternativ skulle Mörby lasarett förses med undervisnings-
kliniker i medicin och kirurgi medan S:t Görans sjukhus skulle utbyggas
med ny kvinnoklinik och nytt barnsjukhus. Vid sistnämnda sjukhus skulle
således undervisning bedrivas i obstetrik-gynekologi, pediatrik och barn-
psykiatri samt psykiatri. Under en övergångstid skulle emellertid kvinno
kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus kunna bibehållas för undervisning i
obstetrik-gynekologi.
De redovisade »renodlade» alternativen S:t Görans sjukhus och Mörby
lasarett utvisar, att tekniska förutsättningar föreligger för en förläggning
till ettvart av dessa sjukhus av samtliga kliniker, som ingår i det av dele
gationen uppställda grundprogrammet. Ett förverkligande av nu ifråga
varande alternativ torde därför i och för sig vara fullt möjligt.
De totala byggnadskostnaderna enligt förevarande kombinationsalternativ
kan överslagsmässigt beräknas till 88 miljoner kronor. Den totala bygg
nadstiden torde ungefär motsvara den för alternativet Mörby lasarett an
givna, nämligen fem å sex år.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
35
C. Delegationens överväganden och förslag
Undervisning och forskning
Medicinsk undervisning och forskning är förlagd dels till teoretiska in
stitutioner, som i stort sett är organiserade och använder samma metodik
som matematisk-naturvetenskapliga universitetsinstitutioner, dels till kli
niska institutioner.
En grundförutsättning för den kliniska undervisnings- och forsknings
verksamheten är en allsidig sjukvårdsmässig representation vid undervis-
ningssjukhuset. Verksamheten präglas av naturliga skäl i främsta rummet
av studium av sjukdomsförlopp samt forskning rörande exempelvis nya
behandlingsmetoder, effekten av nya läkemedel etc.
För att kunna bedriva klinisk forskning måste man ha kännedom om
grundforskningens resultat och arbetsmetoder. Stundom är dessutom den
kliniske forskaren för delar av sitt forskningsprogram hänvisad till att be
gagna den utrustning och de speciella tekniska hjälpmedel, som står till
buds vid teoretiska institutioner. För såväl de studerande som de lärare
som bedriver klinisk forskning är det följaktligen angeläget att kunna upp
rätthålla en intim kontakt med medicinsk-teoretiska institutioner. Samtidigt
är i många fall kontakten med klinikerna väsentlig för de teoretiska institu
tionerna. Utbildning av forskare sker dessutom i viss mån i samarbete
mellan de teoretiska och de kliniska institutionerna bl. a. genom att åtskil
liga medicine kandidater är knutna till de förra som amanuenser eller
assistenter under det att de bedriver sina kliniska studier. Vid rekrytering
av klinisk lärarpersonal är det väsentligt, att ett undervisningssjukhus är
försett med goda forskningsmöjligheter för att i sjukvården kunna anställa
läkare, som är förtrogna med vetenskaplig teknik och metodik. Läkare som
skolats i vetenskaplig metodik och som dagligen har möjlighet att bedriva
forskning på sjukhuset stimuleras härigenom till att driva fram kvalitativt
högtstående behandlingsmetoder. Vid en aktivt bedriven undervisning kan
dessa nå en snabbare spridning och tillämpning inom sjukvården.
Under den senaste tioårsperioden har omkring 30 procent av samtliga
293 doktorsavhandlingar vid karolinska institutet tillkommit genom sam
arbete mellan teoretiska och kliniska institutioner. Detta samarbete visar
en tendens alt öka. För närvarande bedriver minst 80 medicine kandidater
vetenskapligt arbete vid teoretiska institutioner jämsides med sina kliniska
studier, över 80 graduerade forskare förenar vidare klinisk verksamhet
med forskning vid teoretiska institutioner. Härutöver är omkring 25 av in
stitutets lärare i medicinsk-teoretiska ämnen kliniskt verksamma. Lärar-
kolleget har mot denna bakgrund understrukit angelägenheten av att ett
nära samarbete mellan kliniska och teoretiska institutioner vidmakthålles.
Från kollegiets sida har med hänsyn härtill önskemål framställts om till
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
skapande -— förr eller senare ■— av följande institutioner på sjukhusområ-
det för den händelse en perifer förläggning av den nya undervisningsenhe-
ten överväges.
Morfologisk grundforskningsinstitution
Kemisk grundforskningsinstitution
Fysiologisk grundforskningsinstitution
Institution för medicinsk fysik (inkl. radiofysisk institution)
Mikrobiologisk grundforskningsinstitution
Farmakologisk grundforskningsinstitution
Medicinskt bibliotek
Administrations- och studentkårslokaler
Delegationen erinrar i detta sammanhang om att den medicinska hög
skolan i Umeå vid sin tillkomst försågs med en särskild medicinsk-kemisk
grundforskningsinstitution. Statsmakternas ställningstagande härvidlag in
nebär ett understrykande av den kliniska forskningens beroende av sam
verkan med medicinsk-teoretisk forskning.
Enligt delegationens uppfattning torde man kunna konstatera, att kraven
på tillkomsten av särskilda forskningsutrymmen i anslutning till klinikerna
ökar starkt med avståndet från karolinska institutet. I vilken utsträckning
dessa krav måste tillgodoses — t. ex. i form av en laboratorieorganisation
utöver den som grundprogrammet innefattar eller i form av särskilda forsk
ningsinstitutioner — är svårt att nu bedöma. Det synes dock stå klart, att
det finns större grund för krav i fråga om särskilda forskningsutrymmen
beträffande alternativen Enskede-Dalen och Mörby än beträffande övriga
alternativ. Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjuk
hus torde från dessa utgångspunkter komma att medföra mindre krav än
övriga alternativ. Karolinska sjukhuset innefattar betydande utrymmen för
forskning samt har på sitt område institutioner såsom Konung Gustaf V:s
forskningsinstitut och Konung Gustaf V:s jubileumsklinik innefattande tu
mörpatologisk, tumörbiologisk och radiofysisk sakkunskap. Härtill kommer
närheten till karolinska institutets teoretiska institutioner.
Från renodlat schematekniska utgångspunkter synes däremot inte finnas
något större behov av samband mellan de teoretiska och de kliniska institu
tionerna.
I detta sammanhang synes emellertid ett annat problem, som avser både
undervisning och forskning, böra beröras. Enligt samtliga alternativ kom
mer klinisk undervisning att meddelas såväl vid karolinska sjukhuset som
vid ytterligare minst ett sjukhus. I Lund-Malmö där undervisningen lika
ledes är splittrad har detta resulterat i en tendens till ökad specialisering.
Motsvarande tendenser kan givetvis komma att göra sig gällande i Stock
holm. Delegationen erinrar i detta sammanhang om att undervisning och
forskning — bortsett från enstaka ämnen — är förlagd till sjukhus med
37
specialisering på regionsjukhusnivå. Förlägges undervisningen till ett sjuk
hus med lägre specialiseringsgrad, bör undervisningen och forskningen
kunna repliera på ett för sådan verksamhet upplåtet regionsjukhus. Ett un-
dervisningssjukhus beläget i norra Stor-Stockholm kan i fråga om såväl
regionvårdsspecialiteter som andra specialiteter repliera på karolinska sjuk
huset, vilket kännetecknas av en långt driven specialisering. Det sjukvårds-
organisatoriska samarbetet mellan det högspecialiserade undervisningssjuk-
huset och det sjukhus vid vilket de för undervisningen erforderliga dubbel
klinikerna förlägges kommer i dylikt fall automatiskt undervisningen och
forskningen tillgodo. Så skulle däremot ej bli fallet beträffande ett under-
visningssjukhus vid Enskede-Dalen, vilket i huvudsak skulle komma att
repliera på Södersjukhuset, som ej är ett undervisningssjukhus. Den ten
dens till ökad specialisering som under alla förhållanden gör sig gällande
vid ett undervisningssjukhus kan härvid bli svår att tillbakavisa. Härtill
kommer att den i sin tur kan aktualisera krav på utrymmen för klinisk,
experimentell forskning vid sålunda nytillkommande specialiteter.
Kungi. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation
Enligt en år 1959 framlagd, inom Stockholms stads statistiska kontor
upprättad befolkningsprognos beräknades den norra delen av Stockholms
stad och den norra länsdelen — bortsett från Norrtälje-östhammar-området
— år 1970 vardera få cirka 345 000 invånare och således norra delen av
Stor-Stockholms sjukvårdsområde totalt omkring 690 000 invånare, vilken
folkmängd uppskattades växa till cirka 750 000 år 1980 och cirka 800 000
år 1990. I de södra delarna av sjukvårdsområdet (inklusive Södertäljeområ-
det) beräknades folkmängden år 1970 uppgå till cirka 700 000, varav i
staden omkring 450 000 och i länet omkring 250 000 samt år 1980 till cirka
740 000 och år 1990 till cirka 790 000. Enligt vad delegationen inhämtat har
sedan tidpunkten för upprättandet av sagda prognos inga nya omständig
heter inträffat, som föranlett mera betydande justeringar av befolknings-
kalkylerna, även om den ifrågasatta utbyggnaden av Järvafältet är ett
osäkerhetsmoment i detta sammanhang.
I juni 1960 lämnade sjukvårdsdirektören i Stockholm i en promemoria
angående bl. a. Sabbatsbergs sjukhus inordnande i Stor-Stockholms sjuk
vårdsorganisation en översiktlig redogörelse för en tänkt sjukvårdsorganisa
tion inom Stor-Stockholmsområdet. Sjukvårdsdirektören framhöll därvid,
att en rationell organisation måste grundas på att varje sjukhus i princip
skall ombesörja sjukvården inom grunddisciplinerna (allmän intern
medicin, allmän-kirurgi, barnhördsvård, gynekologi och lasaretts-psykiatri)
för befolkningen inom ett visst område (upptagningsområde) samt ut
göra basen för den öppna vården och långtidsvården inom detta område.
För att man skall erhålla lämplig storlek på klinikerna och möjliggöra en
38
flexibel organisation med specialisering inom ramen för dessa kliniker allt
efter den medicinska utvecklingen och sjukvårdsbehovet syntes upptag
ningsområdena böra omfatta 140 000 å 150 000 invånare. Av sjukvårds-
direktörens redogörelse framgår vidare vilka sjukhus, som huvudsakligen
skulle betjäna de planerade upptagningsområdena, nämligen inom norra
delen av Stor-Stockholm S:t Görans sjukhus, det nya undervisningssjukhu-
set vid Sabbatsberg, karolinska sjukhuset, Mörby lasarett och Löwenströms-
ka lasarettet samt inom den södra delen Södersjukhuset, Ersta sjukhus,
Södertälje och Nacka lasarett samt de planerade sjukhusen i Enskede-
Dalen, Solberga och —- i ett senare skede — ett nytt sjukhus i Sätra-trakten.
Den sommaren 1960 planerade sjukvårdsorganisationen i Stor-Stockholm
byggde således på den förutsättningen, att Sabbatsbergs sjukhus skulle ut
byggas till undervisningssjukhus. Bl. a. med anledning härav har delegatio
nen av stadens och länets representanter begärt kompletterande upplysning
ar rörande sjukvårdsplaneringen i stort och samtidigt efterhört om det
förändrade läget vad gällde undervisningssjukhusets placering föranlett
några ändringar i de tidigare planerna. Följande har därvid inhämtats.
I den norra länsdelen av Stor-Stockholm dimensionerades Mörby lasarett
för ett upptagningsområde på 130 000 invånare i de nordöstra förorterna,
Löwenströmska lasarettet för 75 000 invånare i Upplands-Väsby, Märsta
m. m. samt karolinska sjukhuset för 135 000—140 000 invånare i norra
innerstaden, Solna och Sundbyberg. På längre sikt planerades ett sjukhus i
Lidingö (90 000 invånare) och ett i Järvaområdet (105 000 invånare). Vad
gällde den norra stadshalvan avsågs Sabbatsbergs sjukhus betjäna — för
utom vissa delar av innerstaden —- Lidingö, intill dess nytt sjukhus upp
fördes därstädes, och vissa områden i väster samt erhålla ett befolknings
underlag på cirka 140 000 invånare. S:t Görans sjukhus skulle få ett upp
tagningsområde på 120 000—140 000 invånare företrädesvis i de västra för
orterna. Övriga delar av den norra innerstaden skulle tills vidare repliera
på S:t Eriks sjukhus. I fråga om den södra stadshalvan erfordrades utom
Södersjukhuset (150 000 invånare), Ersta sjukhus (45 000 invånare) och
ett nytt sjukhus i Enskede-Dalen (120 000—140 000 invånare) ytterligare
ett nytt sjukhus, när stadens platsöverskott i de norra delarna försvinner
genom nedläggande av äldre sjukhus. Inom själva länsdelen planerades —
förutom sjukhusen i Nacka och Södertälje (vardera 75 000 invånare) — nya
sjukhus i Huddinge (120 000 invånare) och Handen (100 000 invånare).
Den rådande ovissheten i fråga om det nya undervisningssjukhusets för
läggning hade emellertid medfört att en definitiv plan icke kunde framläg
gas för närvarande. I fråga om pediatriken gällde särskilda förhållanden.
På lång sikt planerades fyra barnsjukhus i Stor-Stockholm, ettvart försett
med barnmedicin, barnkirurgi och barnpsykiatri, varav två i den norra och
två i den södra delen av sjukvårdsområdet. Befolkningsunderlaget under
1970-talet beräknades emellertid inte bli så stort, att det motiverade mer
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
39
än tre barnsjukhus av denna typ i Stor-Stockholm. Av dessa utgjordes ett
av karolinska sjukhusets barnklinik och ett annat av den nya pediatriska
undervisningsklinik, som avsågs ersätta Kronprinsessan Lovisas barnsjuk
hus, medan förläggningen av det tredje finge anpassas efter de övriga. En
bristande balans syntes därvid i vissa fall bli ofrånkomlig. Enligt vad sta
dens representanter uppgivit komme en förläggning av det nya undervis-
ningssjukhuset och därmed av den nya pediatriska undervisningskliniken
till Enskede-Dalen eventuellt att få den konsekvensen, att det till Söder
sjukhuset anslutna Sachska barnsjukhuset finge nedläggas.
Delegationen ansluter sig till den av sjukvårdshuvudmännen hävdade
uppfattningen att de olika sjukhusen inom Stor-Stockholm bör betjäna
särskilda upptagningsområden. Beträffande invånarantalet i dessa områden
synes som framgår av vad nyss angivits ganska stora variationer kunna
accepteras. Eftersom vidare av de nu befintliga sjukhusen såväl serafimer-
lasarettet som Sabbatsbergs sjukhus och S:t Eriks sjukhus torde vara av
sedda att nedläggas när tillgången på vårdplatser så medger, synes goda
förutsättningar föreligga att vid den långsiktiga planeringen av sjukvårds
organisationen ta rimlig hänsyn till undervisningens och forskningens spe
ciella krav. I detta sammanhang bör även beaktas att staden enligt gäl
lande avtal endast äger disponera Garnisonssjukhuset till den 1 juli 1966.
Vid sin bedömning av de olika alternativen ur de allmänna sjukvårds-
planeringssynpunkter, som här berörts, har delegationen funnit att alterna
tiven S:t Göran och Enskede-Dalen ansluter sig väl till de hittillsvarande
planerna. Beträffande Sabbatsbergsalternativet erinrar delegationen om att
Stockholms stads och läns sjukvårdsförhandlingsdelegerade enligt proto
koll den 16 juni 1960 uttalat, att ur de synpunkter beträffande Stor-Stock-
holms sjukhusplanering som delegerade hade att företräda det då förelig
gande preliminära programmet borde kunna godtagas med beaktande av
vissa av sjukvårdsdirektören framförda synpunkter.
En förläggning av undervisningskliniker till Mörby medför en utökning
av detta sjukhus med cirka 350 vårdplatser. Med hänsyn till den snabba be
folkningstillväxten i de omkringliggande tätorterna torde emellertid ett så
dant platstillskott icke medföra några svårigheter ur sjukvårdsplanerings-
synpunkt.
För karolinska sjukhusets del skulle det erforderliga upptagningsområdet
inom grunddisciplinerna allmän internmedicin och allmän-kirurgi komma
att omfatta cirka 240 000 invånare. Sjukhuset finge således helt eller delvis
övertaga det för Sabbatsbergs sjukhus tänkta upptagningsområdet, vilket
kan tänkas påverka upptagningsområdena för planerade sjukhus i Lidingö
och inom Järvaområdet.
Sammanfattningsvis anser sig delegationen således kunna konstatera, att
samtliga föreliggande alternativ låter sig infogas i en ändamålsenlig sjuk
vårdsplanering. Detta är ett för delegationens fortsatta överväganden viktigt
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
40
konstaterande, eftersom därigenom tillfredsställande patientunderlag säker
ställes för undervisningen.
Delegationen erinrar i detta sammanhang om den tidigare berörda ten
densen till ökad specialisering vid undervisningssjukhus. Detta kan vid en
förläggning av undervisningskliniker till Enskede-Dalen leda till att den
planerade sjukvårdsorganisationen med Södersjukhuset som ett högspecia-
liserat sjukhus för södra delen av Stor-Stockholm rubbas. Därtill kommer
att undervisningen kräver tillgång till en kvalificerad olycksfallsmottagning,
varvid i kirurgkliniken måste ingå vårdplatser för thorax- och neurotrauma-
tologi samt plastikkirurgi. Även sjukvårdsplaneringen inom norra delen av
sjukvårdsområdet beröres, eftersom den kvalificerade olycksfallsmottag-
ningen å Sabbatsbergs sjukhus bortfaller. Karolinska sjukhuset har icke
ansetts ha resurser för att sörja för hela den kvalificerade olycksfallsvården
inom den norra delen av Stor-Stockholm.
Det har i borgarrådens skrivelse och det därtill fogade expertutlåtandet
gjorts gällande att ålderssammansättningen hos befolkningen i de delar av
Stor-Stockholm, som skulle komma att utgöra upptagningsområde för Sab
batsbergs sjukhus, vore ur undervisningens synpunkt mindre lämplig. Det
nya sjukhuset i Enskede-Dalen skulle däremot få ett ur ålderssynpunkt all
sidigt befolkningsunderlag.
Mot detta kan invändas att det inte finns någon anledning att antaga att
de högre åldersklasserna för all framtid skall dominera innerstaden. För
övrigt skulle ju Sabbatsbergs sjukhus få bl. a. Lidingö som upptagnings
område med dess ur ålderssynpunkt rikt differentierade befolkningsunder
lag. Det kan heller ej tagas för givet, att befolkningen i söderort framdeles
kommer att — såsoin f. n. är fallet ■—• till övervägande del bestå av unga
familjer. Det synes därför uppenbart, att den gjorda invändningen icke kan
tillmätas någon nämnvärd betydelse vid val av plats för nytt undervis
ningssjukhus.
En fråga som sammanhänger med sjukvårdsplaneringsaspekterna har av
stadens representanter tagits upp till diskussion, nämligen önskvärdheten
av att de i sjukvårdsområdet ingående storsjukhusen inom sina grund
discipliner erhåller riktig balans mellan vårdplatsantal och vårdplatsbehov,
vilket finge anses vara en av de viktigaste förutsättningarna för att ett så
dant sjukhus skulle kunna fungera på ett tillfredsställande sätt. Av de av
delegationen uppställda sex alternativen kan i detta hänseende invändningar
resas mot kombinationsalternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjuk
hus, enligt vilket karolinska sjukhuset skulle förses med dubbelkliniker i
medicin och kirurgi men däremot ej i obstetrik-gynekologi. I fråga om
pediatrik gäller som framgår av det föregående särskilda förhållanden. Sta
dens representanter har därför ifrågasatt om icke dubbleringen borde ut
sträckas till att även avse kvinnokliniken. Delegationen, som av andra skäl
— sjukhusets storlek och markområdets begränsning — icke funnit en så
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
41
dan ytterligare utökning av karolinska sjukhuset vara önskvärd, är ense
med stadens representanter om att berörda omständighet onekligen skulle
innebära vissa nackdelar ur allmän sjukvårdsplaneringssynpunkt i vart fall
sedan Allmänna barnbördshuset nedlagts.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Byggnadstekniska förutsättningar m. m.
Med undantag för alternativet Enskede-Dalen innebär samtliga de av de
legationen uppställda alternativen ianspråktagandet av befintliga sjukhus.
Av dessa är f. n. Mörby lasarett föremål för en omfattande utbyggnad, som
beräknas bli slutförd år 1965. Sjukhusets under 1960/61 färdigställda vård
block och vissa andra nyligen uppförda enheter är ändamålsenligt utfor
made och låter sig utan större omdispositioner väl utnyttjas för undervis-
ningsändamål. Den påbörjade behandlingsbyggnaden går däremot icke utan
omfattande ändringar och tillbyggnader att förse med erforderliga under
visnings- och behandlingslokaler. Enär utformningen av denna byggnad re
dan till stora delar är låst, kan en sådan omdisposition icke förväntas bli
en fullgod lösning, överhuvud taget har utbyggnaden av lasarettet nu hun
nit så långt, att en förläggning dit av undervisningskliniker och -institutio
ner medför betydande byggnadstekniska komplikationer. För sjukhuset som
helhet kan en volymökning av föreliggande omfattning medföra försäm
ringar ur driftekonomisk och arbetsteknisk synpunkt. Slutligen måste vissa
äldre delar av sjukhuset tidigare än beräknat rivas och ersättas av ny
byggnader. Under byggnadstiden blir vissa avbrott i sjukhusdriften nöd
vändiga.
Uppförandet av ett nytt sjukhus vid Sabbatsberg, vilket enligt Sabbats-
bergsutredningen måste ske i etapper, kräver i betydande utsträckning riv
ning av nuvarande sjukhusbebyggelse och ger därigenom upphov till be
svärliga evakueringsproblem. En utbyggnad av S:t Görans sjukhus kan
däremot (se utredningsskissen, bil. 3) ske genom successivt ersättande av
äldre byggnadsdelar utan att existerande bebyggelse behöver rivas annat än
i begränsad omfattning innan motsvarande nybyggnader står klara. Några
egentliga avbrott i sjukhusdriften vid detta sjukhus synes man till följd
härav icke behöva räkna med. Sjukhusets moderna ekonomianläggningar
är dimensionerade för den betydande utbyggnad av sjukhusanläggningen
som är förutsatt i gällande generalplan. Den psykiatriska undervisnings-
kliniken vid sjukhuset är nyligen färdigställd.
När det slutligen gäller att bedöma de byggnadstekniska förutsättningarna
för karolinska sjukhusets förseende med dubbelkliniker i medicin och
kirurgi samt erforderlig utökning av serviceanläggningarna in. in., är det i
avsaknad av skiss till principlösning av denna byggnadsfråga svårt att bilda
sig en bestämd uppfattning. Den korta tid som stått delegationen till buds
och den omständigheten att det av Kungl. Maj :t anbefallda arbetet med upp
42
rättandet av förslag till ny generalplan för sjukhuset nyligen igångsatts är
orsaken till att en sådan skiss inte kunnat upprättas. Det synes dock redan
på nuvarande stadium kunna konstateras, att sedan en ny vård- och be
handlingsenhet färdigställts delar av de i sjukhusets huvudkomplex för
lagda verksamhetsgrenarna skulle kunna överflyttas dit, varefter erforder
liga ändringar och ombyggnader i de friställda utrymmena kan vidtagas.
En sadan lösning synes i och för sig möjlig och skulle inte behöva ge upp
hov till mera omfattande störningar i sjukhusdriften. De nya centrallabora
torierna vid sjukhuset har en betydande reservkapacitet, varför den utbygg
nad av de kliniska centrallaboratorierna som erfordras får en förhållande
vis begränsad omfattning och låter sig till större delen åstadkommas ge
nom en påbyggnad av sjukhusets nya laboratoriehus. Sjukhusets ekonomi-
anläggningar skulle däremot behöva utökas väsentligt.
Ur strikt byggnadsteknisk synpunkt erbjuder således av de befintliga
sjukhusen S:t Görans sjukhus och — ehuru något osäkrare — karolinska
sjukhuset de bästa utbyggnadsmöjligheterna.
Sabbatsbergs sjukhus och Mörby lasarett är däremot behäftade med vä
sentliga brister i detta avseende. Alternativet Enskede-Dalen innebär givet
vis inga problem härvidlag.
Ur en vidare teknisk aspekt måste emellertid för samtliga alternativ även
det tillgängliga markområdets omfattning, i stads- eller byggnadsplaner an
givna inskränkningar i bebyggelsen m. m., framdragandet av beslutade eller
planerade trafikleder, parkeringsförhållandena och sjukhusens belägenhet
ur bullersynpunkt tillmätas stor vikt. Vidare bör frågan om lämpligheten
ur driftekonomiska och administrativa synpunkter att utbygga ett sjukhus
utöver en viss gräns beaktas vid prövningen av de olika alternativen. Sam
manvävd med flera av de nu angivna särskilda omständigheterna är slut
ligen det väsentliga spörsmålet om vederbörande sjukhus fortsatta utveck
lingsmöjligheter efter genomförandet av nu ifrågasatta utbyggnader.
Det för sjukhusbebyggelse disponibla området å Sabbatsberg omfattar —
inklusive det s. k. gasklocksområdet — 80 000 in2. Härutöver disponerar
Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem cirka 40 000 m2 inom Sabbatsbergs-
området. Behovet av denna geriatriska enhet — med dess centrala belägen
het — är stort och man torde knappast kunna räkna med möjligheten att
vård- och ålderdomshemmet utflyttar och beredes ersättningslokaler inom
överskådlig framtid. Några ytor utöver angivna 80 000 m2 torde inte stå till
buds för vare sig sjukhusbebyggelse, särskilda personalbostäder eller parke-
ringsplatser. De kliniker, institutioner och övriga anläggningar, som ingår i
Sabbatsbergsprogrammet, ryms visserligen inom det tillgängliga området
men utvecklingsmöjligheterna är synnerligen begränsade, om icke den av
vård- och ålderdomshemmet disponerade tomten kan tagas i anspråk.
S:t Görans sjukhustomt — inklusive det för sjukvårdsändamål reserve
rade kv. Gångaren — omfattar 110 000 m2. En oavvislig förutsättning för
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
43
sjukhusets utbyggande är — som förut angivits — att det vid Lindhagens-
gatan belägna kv. Busshallen om 28 000 m2 införlivas med sjukhusområdet.
Detta gäller oavsett om sjukhuset tages i anspråk för undervisning eller ej.
Inklusive kv. Busshallen skulle sjukhuset således få en tomtareal på cirka
140 000 m2. I det angränsande kv. Tjället har vidare reserverats mark för
en sjuksköterskeskola. Markförhållandena här är således betydligt gynn
sammare än vid Sabbatsberg och räcker väl till för uppförandet av i grund
programmet ingående enheter jämte av staden planerat infektionssjukhus.
Någon mer omfattande bebyggelse härutöver synes däremot det tillgängliga
markområdet jämte kv. Busshallen ej kunna medge. Möjligheterna att pla
cera personalbostadshus på sjukhusområdet är vidare begränsade.
En ifrågasatt utbyggnad av Mörby lasarett kan ske på det nuvarande
sjukhusområdet även om å detta jämväl placeras en planerad mentalsjuk
husenhet om cirka 300 vårdplatser. Det angränsande statliga Inverness-
området ger stora reserver för en ytterligare expansion. Allt detta förutsät
ter emellertid att den motorväg, som enligt vissa planer skall framdragas
ungefär i gränslinjen mellan nuvarande sjukhustomten och Inverness-
området, antingen icke alls kommer till stånd eller får en radikalt förand
rad dragning. Oaktat att det icke varit möjligt att få några mera bindande
uttalanden rörande framdragningen av denna motorled, har delegationen
ansett sig böra räkna med att det icke rimligen kan komma i fråga att
framdraga en motorled i omedelbar närhet av ett redan befintligt större
sjukhus. En framdragning av motorleden skulle därjämte få till följd att
det icke blir möjligt att till Mörby lasarett förlägga en del av det planerade
mentalsjukhus, som på grund av flygbullerstörningar ej kunnat uppföras
i Upplands-Väsby. Med hänsyn till vad nu anförts torde man böra räkna
med att motorleden får ges en annan sträckning. Om så blir fallet framstår
alternativet Mörby ur utvecklingssynpunkt som det ojämförligt gynnsam
maste av de olika alternativen.
Av den i föregående avsnitt lämnade redogörelsen framgår, att det finns
starka skäl till antagande att de av Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet
f. n. disponerade tomterna inom en icke alltför avlägsen framtid kommer
att införlivas med karolinska sjukhuset. Ett realiserande av det alternativ,
vari en utbyggnad av karolinska sjukhuset ingår som väsentlig del, synes
därför fullt möjligt men binder givetvis samtidigt utvecklingen for fram
tiden. Det bör hållas i minnet att krav på stora lokaltillskott för främst
forskningsändamål i olika sammanhang framförts från undervisningens
och forskningens representanter. Placeringen av de stora thorax- och neuro-
blocken har också låst möjligheterna att utnyttja sjukhustomten på ett
optimalt sätt. Trots att en del invändningar i dessa hänseenden således kan
resas mot alternativet karolinska sjukhuset, kan dock enligt delegationens
mening dessa omständigheter icke ensamma utgöra ett avgörande hinder
mot den ifrågasatta utbyggnaden av sjukhuset.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
44
Den för sjukhusändamål reserverade markytan i Enskede-Dalen omfattar
170 000 m2, vartill kommer ett område om cirka 25 000 m2 för personal
bostäder o. dyl. samt parkeringsytor. Enligt vissa underhandsuppgifter
skulle härutöver eventuellt ytterligare högst cirka 30 000 m2 kunna ställas
till förfogande. Något bindande uttalande härom föreligger dock icke, var
för delegationen ansett sig böra räkna med totalt cirka 200 000 m2 exklusive
parkeringsytor. Detta område är fullt tillräckligt för uppförandet av ett
undervisningssjukhus på cirka 1 300 vårdplatser enligt den av staden i
februari 1961 framlagda stoinplanen samt inrymmer även vissa utvecklings
möjligheter. Skulle emellertid till Enskede-Dalen förläggas en enhet för
mentalsjukvård, vilket är under övervägande och ur sjukvårdssynpunkt i
hög grad önskvärt, samt eventuellt en epidemiklinik, blir möjligheterna till
en framtida expansion begränsade, särskilt som en förläggning av under
visning och forskning till Enskede-Dalen kan komma att ställa krav fram
deles på tillkomsten av såväl ytterligare specialiteter som särskilda resurser
för forskningen.
Möjligheten att bereda parkeringsplatser för anställda och besökande på
ett sjukhusområde sammanhänger givetvis närmast med tomtens omfatt
ning- Sjukhusets belägenhet och den omkringliggande bebyggelsen är emel
lertid också avgörande faktorer härvidlag. De bästa parkeringsförhållan-
dena torde kunna erbjudas vid de i periferin liggande sjukhusen, nämligen
Mörby lasarett och sjukhuset i Enskede-Dalen. Karolinska sjukhuset och
S:t Görans sjukhus är betydligt sämre lottade härvidlag. Parkeringsfrågan
får vid dessa sjukhus lösas genom uppförandet av parkeringshus eller ge
nom andra särskilda anordningar, vilka medför särskilda kostnader. Sab-
batsbergs sjukhus har de sämsta förutsättningarna att på ett acceptabelt
satt klara parkeringsproblemen. De anordningar, som där måste vidtagas för
tillskapandet av parkeringsutrymmen, blir både dyrbara och otillräckliga. Å
andra sidan får man hålla i minnet, att behovet av parkeringsplatser måste
anses större vid mera avlägset belägna sjukhus — i synnerhet om de kol
lektiva trafikförbindelserna är ogynnsamma — än vid innerstadssjukhusen.
De föreskrifter beträffande byggnaders högsta tillåtna höjd in. m. som
kan förekomma i gällande stadsplaner eller motsvarande synes icke vid
något alternativ vara så restriktiva, att de kan allvarligt påverka valet av
Plats för forläggning av de nya undervisningsklinikerna. I ett annat avseen
de har däremot de stadsplanemässiga avvägandena ingripit på ett mycket
avgörande sätt, nämligen i fråga om planerade gatuleders eller motorvägars
framdragande igenom eller i vart fall alldeles intill vissa av de aktuella
sjukhusområdena. I fråga om Mörby lasarett har nyss framhållits att till
komsten av en tänkt motorväg strax söder om lasarettet skulle väsentligt
inskränka möjligheterna att på ett för den vidare utvecklingen godtagbart
sätt dit förlägga undervisning och forskning. Karolinska sjukhuset, sjuk
huset i Enskede-Dalen och S:t Görans sjukhus torde inte vara i farozonen
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
45
för kommande trafikleder. Vad gäller Sabbatsbergs sjukhus är det stora
problemet den blivande Rådmansledens sträckning i form av en tunnel un
der själva sjukhustomten. 1959 års Sabbatsbergskommitté har uppgivit, att
den medverkat till ett förslag till stadsplaneändring, vilket bl. a. skulle med
föra en för sjukhuset tolerabel dragning av angivna led. Uppenbart är emel
lertid att det omedelbara grannskapet icke blott av denna stora trafikpuls
åder utan även av den blivande huvudtrafikleden Torsgatan och den även
1 fortsättningen utnyttjade Dalagatan samt närheten till SJ:s bangård måste
för sjukhuset innebära stora nackdelar främst i form av ogynnsamma till-
och utfartsleder samt bullerstörningar. Även i sistnämnda hänseenden har
Sabbatsbergskommittén visserligen givit anvisningar till erforderliga skydds
åtgärder, men i jämförelse med övriga alternativa förläggningar måste Sab
batsbergs sjukhus under alla förhållanden ur bullersynpunkt sättas mycket
långt ner på skalan. Karolinska sjukhuset ligger visserligen mellan två stora
utfartsleder men får till största delen anses ha ett från bullerstörningar
skyddat läge. Mörby lasarett är likaledes trots närheten till Norrtäljevägen
acceptabelt ur denna synpunkt. Enskede-Dalen är utsatt för vissa störningar
från tunnelbanan, vilket gör en avskärmande bebyggelse närmast denna er
forderlig. Några allvarliga invändningar vad gäller trafikbuller kan dock ej
resas mot Enskede-Dalenalternativet. Trafikbullret vid S:t Görans sjukhus
slutligen överstiger icke vad som får anses tolerabelt. Sjukhusets belägenhet
vid inflygningszonen till Bromma flygplats torde icke utgöra något hinder
mot dess fortsatta utbyggande och om flygbullerutredningens förslag följs
kommer förhållandena att förbättras.
I samtliga av ifrågavarande alternativ kommer vederbörande sjukhus, med
undantag av karolinska sjukhuset, att få 1 300—1 700 vårdplatser, vilket
får anses vara normalt för ett undervisningssjukhus. När det gäller karo
linska sjukhuset måste man däremot fråga sig om ett sjukhus med cirka
2 600 vårdplatser kan vara cn ur medicinsk, driftekonomisk och administra
tiv synpunkt väl avvägd enhet och om icke ett sådant sjukhus kan ge upphov
till särskilda personalrekryteringsproblem eller andra svårigheter i fråga
om personalens trivsel in. m. Möjligheterna att infoga sjukhuset i en ända
målsenlig sjukvårdsorganisation i Stor-Stockholm har tidigare berörts.
Ur allmänt medicinska synpunkter bör icke ett sjukhus av denna stor
leksordning som är försett med goda kommunikationsleder, en rationell för
delning av laboratorieundersökningar mellan filiallaboratorier och central
laboratorier och en väl fungerande centraloperationsavdelning innebära spe
ciella nackdelar. Förekomsten av så gott som alla kliniska specialiteter på
en och samma plats och en rikt utbyggd laboratorieorganisation måste i
stället ge läkare mycket goda diagnostiska och terapeutiska möjligheter,
varvid i detta sammanhang bortses från den stora betydelse denna om
ständighet måste tillmätas för den medicinska undervisningen och forsk
ningen. För karolinska sjukhusets del torde förutsättningar finnas att vid
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
46
utarbetandet av den nya generalplanen för sjukhuset, som under alla för
hållanden måste innebära stora omdispositioner och ombyggnader, tillvara
taga de senaste rönen och erfarenheterna på området för att planera en ra
tionell laboratorieorganisation och en ändamålsenlig centraloperationsavdel
ning. Vad gäller kommunikationslederna sammanhänger denna fråga givet
vis med förläggningen av de erforderliga nybyggnaderna. Som förut nämnts
kan man tänka sig en ganska koncentrerad utbyggnad i omedelbar anslut
ning till sjukhusets nuvarande huvudkomplex, vilket skulle skapa förut
sättningar för korta transporter. Å andra sidan är vissa av sjukhusets nu
varande kliniker och institutioner belägna alltför långt från sjukhuscentrum
för att kommunikationsfrågan skall kunna få en helt idealisk lösning.
I finans- och sjukvårdsborgarrådens i Stockholm skrivelse den 3 januari
1961 framhölls, att ett sjukhus för de södra stadsdelarna på cirka 900 vård
platser är angeläget och ofrånkomligt. Beslutade man uppföra undervis-
ningssjukhuset vid Sabbatsberg finge man under alla förhållanden samtidigt
bygga ett nytt sjukhus vid Enskede-Dalen samt genomföra en upprustning
av stadens övriga sjukhus, främst S:t Görans sjukhus. Det syntes därför
borgarråden uppenbart, att det ur administrativa synpunkter bleve förenat
med stora svårigheter att i praktiken genomföra detta omfattande sjukhus
byggande utan störningar. Vid val av Enskede-Dalenalternativet kunde ar
betsinsatserna i stället koncentreras på ett nytt sjukhusbygge.
Delegationen andrager till detta följande.
Det råder f. n. en utpräglad brist på tekniker och arkitekter. Detta gäller
inom alla områden och inte minst i fråga om de särdeles komplicerade
sjukhusbyggena. Samtidigt härmed är behovet av nya sjukhusplatser för
den snabbt växande befolkningen i Stor-Stockholm utomordentligt trängan
de. Huvudstadens nuvarande sjukhusbestånd är vidare i väsentliga delar
föråldrat och behöver förnyas. Slutligen gör sig kravet på ett nytt undervis-
ningssjukhus som ersättning för serafimerlasarettet och Kronprinsessan
Lovisas barnsjukhus starkt gällande. Delegationen är mot denna bakgrund
så till vida av samma uppfattning som borgarråden, att man måste sträva
efter en lösning som sammantaget på bästa sätt tillvaratager de knappa re
surserna på personal med erforderlig teknisk och sjukhusorganisatorisk ut
bildning. Emellertid bör man enligt delegationens mening undersöka om
icke detta mål kan uppnås på ett måhända förmånligare sätt än genom
realiserandet av Enskede-Dalenalternativet. Det synes sålunda i och för sig
vara förenat med vissa fördelar att projekten delas upp på olika huvudmän,
varigenom man kan tillgodogöra sig all den expertis, som finns hos de tre
huvudmännens mer eller mindre permanenta planeringsorgan. Det samman
lagda antalet för ifrågavarande uppgifter särskilt lämpade arkitekter m. fl.
ökar givetvis inte härigenom, varför en sådan målsättning isolerad kanske
har ett begränsat värde. Det riktiga tillvägagångssättet bör i stället vara att
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
47
granska de olika alternativen för tillgodoseende av karolinska institutets
behov av ytterligare sjukhusplatser ur synpunkten, vilket som bäst ansluter
sig till redan beslutad utbyggnad och samtidigt medför de lägsta investe
ringarna. Man kommer då fram till att intetdera alternativet kan ges ett
absolut företräde framför de övriga. Det tillskott på vårdplatser och de öka
de investeringar som härvid uppkommer, är av ungefär samma storleks
ordning vare sig man väljer en utbyggnad av Enskede-Dalen, Mörby lasa
rett, S:t Görans sjukhus eller karolinska sjukhuset i kombination med sist
nämnda sjukhus. Endast Sabbatsbergsalternativet, som medför betydande
investeringar på tre sjukhus i stadens ägo, är — såsom borgarråden fram
hållit — otvivelaktigt en i berörda hänseende direkt oförmånlig lösning. En
utbyggnad av S:t Görans sjukhus däremot, som relativt väl ansluter sig till
stadens egna planer, i förening med uppförandet av ett nytt centrallasarett
i Enskede-Dalen på 900 platser och en begränsad upprustning av Sabbats-
bergs sjukhus, syftande till att omvandla detta sjukhus till huvudsakligen
en geriatrisk enhet, utsätter icke den administrativa apparaten för större
påfrestningar än vid förläggningen av undervisningssjukhuset till Enskede-
Dalen. Det bör betonas att uppförandet av ett sjukhus av centrallasarettyp
i Enskede-Dalen med 900 vårdplatser, vilket vårdplatsantal av staden tidi
gare bedömts lämpligt för det tänkta upptagningsområdet, är en investering
av helt annan och betydligt lägre storleksordning än ett realiserande av de
1 300 undervisningsplatser som angivits i den av staden framlagda stom-
planen för detta sjukhus. Vid S:t Görans sjukhus finns vidare såväl ut
byggda ekonomiavdelningar och en nyuppförd psykiatrisk undervisnings-
klinik som vissa andra relativt moderna byggnader, vilket allt bidrar till att
minska de totala investeringarna. Samma resonemang kan i huvudsak till-
lämpas även beträffande de alternativ, där karolinska sjukhuset eller Mörby
lasarett ingår som huvudkomponenter. I dessa fall fördelas även uppgif
terna på olika huvudmän.
Det har för delegationen gällt att finna den lösning av undervisningssjuk-
husfrågan, som på lång sikt framstår som den bästa. Med denna målsättning
kan inte tidsfaktorn tillmätas någon avgörande betydelse. Det är självfallet
angeläget att de nya undervisningsklinikerna tillkommer med minsta möj
liga tidsutdräkt, i synnerhet mot bakgrund av den omständigheten, att tret
ton år förflutit sedan Sabbatsbergsavtalet slöts utan alt frågan under denna
tid avancerat. Men det förhållandet att av de olika alternativen något kan
realiseras ett eller annat år snabbare än de övriga, får inte i och för sig till
mätas så stor betydelse vid en bedömning, som tar sikte på framtiden. De
uppskattningar som gjorts rörande tidsåtgången för realiserandet av de
olika alternativen är självfallet högst ungefärliga och kan vara behäftade
med felkällor. Enligt dessa beräkningar skulle Mörby lasarett vara det snab
baste — 5 å 6 år — medan samtliga övriga alternativ med undantag för
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
48
Sabbatsbergsalternativet skulle kräva en projekterings- och byggnadstid på
totalt cirka 9 år. Uppförandet av ett undervisningssjukhus vid Sabbatsberg
slutligen skulle ta något längre tid i anspråk — 10 å 11 år. Som synes är
differenserna inte så stora. Det främsta motivet för att välja den snabbaste
lösningen är önskemålet att kunna ersätta serafimerlasarettet och Kron
prinsessan Lovisas barnsjukhus. Båda dessa sjukhus är föråldrade och
nerslitna. Serafimerlasarettet är dessutom hotat av Klarabergsleden. För
delegationen står det emellertid klart, att denna led måste få en sådan ut
formning, att undervisning och forskning avtalsenligt fortfarande kan be
drivas vid lasarettet intill dess ersättningskliniker står färdiga. Detta kräver
en provisorisk dragning, enär den definitiva leden skulle gå alldeles utmed
lasarettets kirurgiska klinik och beröva lasarettet bl. a. dess kök och pann
central jämte den neuro-kirurgiska klinikbyggnaden. Då ersättningsklini-
kerna under inga omständigheter kan stå färdiga förrän tidigast om 5 å 6
år och troligen icke förrän om 9 å 10 år, bör man planera den provisoriska
dragningen av leden så, att den med god marginal skall kunna bibehållas
minst 10 år. Serafimerlasarettet har vidare under de sista åren gjorts till
föremål för en ganska omfattande upprustning, vilken torde komma att
kosta cirka 6 miljoner kronor. Lokalförhållandena vid lasarettet har så
lunda förbättrats på sistone och lasarettets resurser torde vara i huvudsak
tillräckliga för att verksamheten skall kunna fortgå där ytterligare 10 å 15
år, varunder även den ökning av studentantalet i Stockholm, som förut
satts i propositionen nr 108/1961, skall kunna bemästras. Behovet av sjuk-
vårdsplatser i Stockholm gör det även högeligen önskvärt att serafimer
lasarettet får bibehållas ytterligare en tid. Om förutsättningar sålunda finns
för att lasarettet skall kunna drivas ytterligare 10 å 15 år, vilket givetvis i
och för sig icke är ett ur undervisningens och forskningens synvinkel önsk
värt perspektiv, är däremot Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus så ner
slitet och föråldrat, att det måste med det allra snaraste ersättas av en ny
byggnad- I annat fall är en genomgripande upprustning av detta sjukhus
ofrånkomlig. Sammanfattningsvis konstaterar delegationen således, att tids-
If ak torn har den största betydelsen när det gäller att få till stånd en ny
pediatrisk undervisningsklinik.
Förläggningen av ett nytt undervisningssjukhus har även en student-
social aspekt i form av möjligheten att anordna lämpliga bostäder för de
studerande inom rimligt avstånd från sjukhuset. Utöver de studentbostads
hus, som nu finns på Östermalm och Gärdet, planeras för närvarande stu
dentbostäder i följande stadsdelar och områden, nämligen Gärdet, Västra
skogen i Solna, Ulriksdal, Frescati, staden inom broarna, Marieberg, Alvik
och Åkeshov. Detta innebär att samtliga de av delegationen diskuterade
alternativen — med undantag av Enskede-Dalen — ligger väl till från stu
dentbostadssynpunkt. Enligt vad delegationen inhämtat planeras för när
varande inga studentbostäder söder om Slussen. Vid en eventuell förlägg
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
49
ning av ett undervisningssjukhus till Enskede-Dalen bör det — med tanke
på det från bostadssynpunkt förhållandevis ringa antalet studenter som
kommer att undervisas där — dock inte stöta på oöverstigliga hinder att få
till stånd studentbostäder i sjukhusets närhet i form av kategorihus och/eller
särskilda studentbostadsrum, insprängda i vanlig bostadsbebyggelse. Dessa
bostäder kommer dock att ligga mindre lämpligt till under huvuddelen av
vederbörandes studietid.
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
Ekonomiska frågor
För samhällelig planering och därvid förekommande avvägningar mel
lan olika projekt fordras beräkningar av och jämförelser mellan kostna
derna för såväl anläggning som drift. Delegationen framhåller, att dylika
beräkningar och jämförelser är komplicerade i vanliga fall då endast en
huvudman är intresserad av det ekonomiska utfallet. I förevarande fall för
svåras bedömningen av att tre olika parter är berörda, nämligen Stockholms
stad och Stockholms läns landsting såsom ansvariga för sjukvården i Stor
stockholm samt staten såsom ansvarig för läkarutbildning och medicinsk
forskning. Delegationen har dock sökt göra vissa ekonomiska jämförelser
mellan de i det föregående redovisade alternativen.
Delegationen har främst funnit det angeläget att jämföra de olika alterna
tiven med beaktande av den totala belastning, som de innebär för sam
hällsekonomin, givetvis ställd i relation till det utbyte som investeringarna
ger i de olika fallen. Vidare har delegationen gjort vissa överväganden an
gående de olika alternativens driftekonomiska innebörd.
Med hänsyn till att delegationens tillsättande föranletts av att staden
icke önskar fullfölja avtalet om uppförande av undervisningskliniker å
Sabbatsbergs sjukhus, har delegationen även ansett sig böra undersöka om
övriga alternativ kan beräknas oförmånligt påverka statens kostnader för
ifrågavarande undervisning och forskning.
Som framgår av det föregående har delegationen redovisat vissa huvudsak
ligen av de nya undervisningsklinikerna m. in. föranledda byggnads-
kostnader i de olika alternativen. Dessa kostnader har angivits till:
Alternativ
Milj. kronor, ca
Sabbatsbergs sjukhus............................................................................. 118
Enskede-Dalens sjukhus...................................................................... 137
S:t Görans sjukhus................................................................................. 121
Lasarettet i Mörby................................................................................. 75
Karolinska sjukhuset — S:t Görans sjukhus.................................. 82
Lasarettet i Mörby — S:t Görans sjukhus..................................... 88
Härtill kommer, som tidigare nämnts, utrustningskostnader.
Nyss angivna belopp omfattar endast de byggnadskostnader — utöver
kostnaderna för redan uppförda eller under uppförande varande byggnader
4 — Kihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
50
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
—- som det allmänna åsamkas genom att det ena eller andra alternativet
väljes för undervisningskliniker och övriga anläggningar enligt grundpro
grammet. Dessa beräkningar är emellertid så till vida missvisande, att kost
nadsuppskattningarna i fråga om vissa gemensamma lokaler omfattar delar
av anläggningar som egentligen belöper å sådana kliniker m. m. vid veder
börande sjukhus, vilka icke skall upplåtas för undervisning och forskning.
Även andra felkällor gör att angivna belopp icke ger någon vägledning i
fråga om vilket alternativ som är ur kapitalkostnadssynpunkt mest ekono
miskt.
Det av delegationen angivna grundprogrammet upptar cirka 950 vård
platser. Emellertid har av tekniska skäl diagnostik- och servicelokaler och
andra gemensamma anläggningar måst förutsättas betjäna ett sjukhus av
ungefär samma storlek som föreslogs av 1959 års utredningskommitté för
Sabbatsbergs sjukhus, d. v. s. ett sjukhus med cirka 1 300 vårdplatser. Där
för har beräkningarna grundats på diagnostik- och servicelokaler och andra
gemensamma anläggningar för 1 300 platser samt utöver grundprogrammets
950 vårdplatser ytterligare 350 vårdplatser. Den totala byggnadskostnaden
för en sjukhusanläggning av denna storlek kan enligt de av delegationen
använda beräkningsgrunderna uppskattas till 137 miljoner kronor (jämför
det förut för sjukhuset i Enskede-Dalen angivna beloppet) med tillägg av
kostnaden för 350 vårdplatser. Vårdplatskostnaden har av delegationen
tidigare angivits till 30 000 kronor, vartill kommer 20 procent för projekte
ring m. in. Byggnadskostnaden för ett nytt sjukhus med 950 vårdplatser som
upplåtits för undervisning och forskning samt 350 andra vårdplatser skulle
således komma att uppgå till i runt tal (137 + 0,036 x 350) 150 miljoner
kronor.
Enligt förestående tabell skulle ett tillgodoseende av grundprogrammet å
Sabbatsbergs sjukhus medföra en byggnadskostnad av cirka 118 miljoner
kronor. En utbyggnad av Sabbatsbergs sjukhus till cirka 1 300 vårdplatser,
varav cirka 950 enligt grundprogrammet, kan — med beaktande av att
ögon- och öronkliniker redan finns uppförda — beräknas medföra en yt
terligare kostnad av 290
X
0,036 miljoner kronor. Den totala byggnadskost
naden skulle således bli i runt tal (118+ 10,4) 130 miljoner kronor. För
detta skulle sjukvården erhålla cirka 1 050 nya vårdplatser (med bibehål
lande av befintliga platser å kvinno-, öron- och ögonklinikerna). För under
visningen och forskningen innebär Sabbatsbergsalternativet ett uppfyllande
av grundprogrammet. Den omständigheten att undervisningen i psykiatri
skulle under överskådlig tid kvarligga å S:t Görans sjukhus utgör dock
en nackdel. Vid en bedömning av produktionsresultatet vid en investering
av cirka 130 milj. kronor, jämte ytterligare 30 ä 40 procent för utrustning,
å Sabbatsbergs sjukhus måste värdet av ett tillskott å cirka 1 050 nya vård
platser vägas mot slopandet av cirka 450 av de befintliga vårdplatserna.
Det synes emellertid tveksamt om vid en sådan bedömning dessa senare
51
vårdplatser på längre sikt representerar något egentligt ekonomiskt värde
med hänsyn till de höga driftkostnader som torde följa av sjukhusets ål
derdomliga planering. Detta har även beaktats av stadens egna myndighe
ter. Redan i betänkande den 9 januari 1939 framhölls av en av staden till
satt kommitté, att bristerna på Sabbatsbergs sjukhus förorsakade allvarliga
olägenheter ur såväl medicinska och sjukhustekniska som driftekonomiska
synpunkter. Bristerna var följaktligen, fortsatte kommittén, till största de
len av organisk karaktär och kunde icke undanröjas genom partiella åtgär
der utan endast medelst en genomgripande ombyggnad av sjukhusanlägg
ningen i dess helhet.
Byggnadskostnaden för uppförande av ett nytt sjukhus om cirka 1 300
vårdplatser i Enskede-Dalen med lokaler för undervisning och forskning
enligt grundprogrammet bör överensstämma med den i det föregående an
givna byggnadskostnaden för ett nytt sjukhus av denna storleksordning eller
i runt tal 150 miljoner kronor. Av vad tidigare anförts om ett latent
behov av ökade forskningsresurser vid ett sjukhus i Enskede-Dalen fram
går emellertid, att det säkerligen är orealistiskt att betrakta angivna belopp
som det slutliga totalbehovet för ett undervisningssjukhus i Enskede-Dalen.
Även om de önskemål, som i detta hänseende framförts av lärarkollegiet en
ligt delegationens mening är betydligt överdrivna, är delegationen övertygad
om att det här kommer att röra sig om betydande belopp. Vidare erinrar de
legationen om den högre specialisering av sjukvården, som kan förväntas vid
en placering av undervisningskliniker vid sjukhus som icke äger sjukvårds-
organisatoriskt samband med karolinska sjukhuset. Den härav föranledda
merkostnaden för det allmänna kan för närvarande icke heller uppskattas.
Utan att de faktorer övervärderas, som talar för en betydligt större, av un
dervisning och forskning föranledd utbyggnad å Enskede-Dalen än å exem
pelvis Sabbatsberg, kan merkostnaden uppskattas till åtminstone något tiotal
miljoner kronor. Totalkostnaden för Enskede-Dalen skulle därmed överstiga
160 miljoner kronor. Delegationen understryker, att detta är en mycket
försiktig beräkning och att delegationen måste reservera sig för att kostna
derna åtminstone på längre sikt kan bli betydligt högre. Sjukvården tillfö
res cirka 1 300 nya vårdplatser. Undervisning och forskning får grundpro
grammet tillgodosett och vidare — för en tilläggskostnad — vissa ytterli
gare institutioner. Undervisningen i psykiatri kommer liksom i Sabbats-
bergsalternativet att få drivas på S:t Görans sjukhus, vilket måste vara en
större nackdel än i Sabbatsbergsalternativet med de små avstånd det då
blir fråga om.
Även för S:t Görans sjukhus såsom undervisningssjukhus har delegatio
nen räknat med ett totalt platsantal av cirka 1 300. Med denna utgångspunkt
och med beaktande av att psykiatriska kliniken med cirka 80 vårdplatser
redan är uppförd, kan kostnaden för ett genomförande av S:t Göranspro-
jektet uppskattas till det tidigare angivna beloppet, cirka 121 miljoner
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 ur 1961
52
kronor med tillägg av kostnaderna för ytterligare (1 300 — 950 — 80) 270
vårdplatser, vilket skulle motsvara ett belopp av cirka 10 miljoner kro
nor. Totalt skulle alltså kostnaden komma att uppgå till cirka 130 miljoner
kronor. Någon utbyggnad av ekonomianläggningarna har därvid icke an
setts erforderlig. Delegationen är medveten om att ifall undervisningsklini-
kerna tillföres sjukhuset utan att någon minskning vidtages i sjukhusets
hittills planerade utbyggnad, vårdplatsantalet skulle komma att betydligt
överstiga 1 300. Detta synes emellertid kunna undvikas genom vissa ompla
ceringar av specialkliniker. Exempelvis synes det även ur sjukvårdsplane-
ringssynpunkter lämpligt att den å S:t Görans sjukhus planerade lungme
dicinska kliniken (cirka 130 vårdplatser) i stället placeras vid sjukhus
inom södra delen av sjukvårdsområdet, eftersom en specialklinik för ända
målet numera finnes å karolinska sjukhuset. Beträffande de planerade kli
nikerna för epidemiologi-infektion (180 vårdplatser) samt långtidsvård
(280 vårdplatser) torde utan olägenhet för sjukvårdsplaneringen en redu
cering av platsantalet å S:t Görans sjukhus kunna vidtagas. För undervis
ning och forskning innebär alternativet en bestämd fördel i så måtto att
hela grundprogrammet koncentreras till S:t Göran dit redan undervisningen
i psykiatri är förlagd.
De totala kostnaderna för utbyggnad av centrallasarettet i Mörby i en
lighet med grundprogrammet har enligt vad tidigare angivits uppskattats
till cirka 75 miljoner kronor, inberäknat en ny psykiatrisk klinik. Till detta
belopp torde få läggas kostnaderna för cirka 20 vårdplatser för obstetrik-
gynekologi, cirka 25 vårdplatser för radioterapi och cirka 50 platser för
långtidsvård, vilka — efter ombyggnad — avsetts inrymmas i befintliga
byggnader som måste rivas för att ge plats åt nya undervisningskliniker.
Byggnadskostnaderna för angivna platser skulle enligt de av delegationen
använda beräkningsgrunderna kunna uppskattas till (0,036 X 100) cirka
4 miljoner kronor, varför totalkostnaden för utbyggnad av lasarettet i Mörby
till undervisningssjukhus med totalt cirka 1 300 vårdplatser, varav cirka
950 upplåtna för undervisning och forskning, skulle uppgå till cirka 80
miljoner kronor. För detta belopp skulle sjukvården erhålla inemot 500 nya
vårdplatser, av vilka dock inemot 150 ersätter vårdplatser som eljest skulle
kunnat efter ombyggnad anordnas i befintliga byggnader. Undervisning
och forskning får grundprogrammet tillgodosett, men undervisning i psy
kiatri kommer att kvarligga å S:t Göran. Vid uppskattningen av byggnads-
kostnaderna för ett undervisningssjukhus å Mörby-området måste även
beaktas att avståndet till karolinska institutet torde göra det nödvändigt att
tillföra sjukhuset ytterligare forskningsresurser.
Enligt kombinationsalternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjuk
hus skulle undervisningskliniker i medicin och kirurgi uppföras å karo
linska sjukhuset och i obstetrik-gynekologi och pediatrik å S:t Görans
sjukhus. Såsom närmare framgår av redogörelsen för detta alternativ
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
53
(sid. 29 ff) modifieras här grundprogrammet i vissa delar. Utbyggnadskost-
naden å karolinska sjukhuset har beräknats till cirka 55 miljoner kronor,
vartill kommer omkring 27 miljoner kronor för utbyggnaden å S:t Görans
sjukhus eller sammanlagt 82 miljoner kronor. Sjukvården skulle för detta
belopp erhålla cirka 430 nya vårdplatser å karolinska sjukhuset och cirka
375 nya vårdplatser å S:t Görans sjukhus eller sammanlagt cirka 800 nya
platser. Undervisningen och forskningen skulle få hela ifrågavarande un
dervisning fördelad å karolinska sjukhuset och S:t Görans sjukhus, liksom
i det alternativ enligt vilket samtliga dubbelkliniker förlägges till S:t Görans
sjukhus.
Vad slutligen angår kombinationsalternativet S:t Görans sjukhus—Mörby
lasarett har kostnaderna enligt vad ovan nämnts överslagsvis beräknats till
88 miljoner kronor, vartill kommer kostnaden för särskilda forskningsinsti
tutioner. Tillskottet för sjukvården skulle begränsa sig till cirka 375 platser
vid S:t Görans sjukhus och cirka 230 platser å Mörby. Förhållandena för
undervisning och forskning skulle bli sämre än i alternativet karolinska
sjukhuset—S:t Göran, eftersom ifrågavarande undervisning skulle komma
att uppdelas på tre sjukhus.
På grundval av gjorda kostnadsuppskattningar och förestående bedöm
ningar har delegationen kommit till den uppfattningen, att kombinationsal
ternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjukhus framstår såsom det
förmånligaste ur samhällsekonomisk synpunkt. Därnäst skulle följa det
renodlade S:t Görans-alternativet. Alternativen Sabbatsberg och Enskede-
Dalen är sämre. Kombinationsalternativet S:t Göran—Mörby och det ren
odlade alternativet Mörby ter sig helt oförmånliga om de erforderliga in
vesteringarna väges mot det resultat de ger.
Med hänsyn till den stora betydelse som driftekonomin har för en sjuk
husanläggning av i dag — det har beräknats att den årliga driftkostnaden
på ett modernt sjukhus uppgår till Va av hela anläggningskostnaden —
hade det varit önskvärt att kunna närmare klarlägga förutsättningarna för
en god driftekonomi i de olika alternativen. För detta ändamål skulle emel
lertid bl. a. erfordrats definitiva planer över de olika sjukhusen. Delega
tionen begränsar sig därför till följande allmänna påpekanden.
Tre av alternativen avser i stort sett fullständigt nya sjukhusanläggning
ar, nämligen Sabbatsberg, Enskede-Dalen och S:t Göran. I dessa fall bör
goda förutsättningar föreligga att skapa rationella sjukhusanläggningar,
vilket särskilt bör gälla Enskede-Dalen eftersom det där är fråga om en
fullständig nyanläggning. Förutsättningarna är sämre på karolinska sjuk
huset och Mörby lasarett, där det i hög grad gäller om- och tillbyggnader. I
alternativen Enskede-Dalen, Mörby samt S:t Göran—Mörby tillkommer
kostnaderna för driften av ytterligare forskningsinstitutioner.
I anslutning till förestående synpunkter å den interna driftekonomin erin
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
54
rar delegationen att en olämplig lokalisering av undervisningsklinikerna kan
medföra onödiga belastningar för samhällsekonomin i form av resekostna
der och förlorad restid för patienter, besökande, sjukhuspersonal, lärare och
studerande. I detta hänseende är en jämförelse mellan alternativen Enskede-
Dalen och karolinska sjukhuset belysande. Upptagningsområdet för En-
skede-Dalen är visserligen ännu icke avgränsat, men delegationen anser sig
kunna förutsätta att sjukhuset kommer att ligga relativt centralt inom
sitt område. Med en sådan placering kan resavstånden för patienter och be
sökande förväntas bli jämförelsevis begränsade. Det torde vidare kunna
antagas att åtminstone vård- och ekonomipersonal i stor utsträckning kom
mer att rekryteras från bostadsområden i närheten av sjukhuset. Däremot
medför en placering av undervisningsklinikerna i Enskede-Dalen längre
resor för lärare och studerande. Väljes alternativet med vissa dubbelklini
ker å karolinska sjukhuset blir förhållandena närmast de omvända. Lärare
och kandidater behöver använda betydligt mindre tid för resor, medan det
ökade upptagningsområdet kan medföra ökade reseavstånd och restider för
patienter, besökande och personal. Enligt delegationens mening möter man
här svåra avvägningsproblem med så många okända faktorer att några be
stämda slutsatser icke kan dragas. Delegationen anser sig därför endast
böra konstatera, att en placering av undervisningsklinikerna å ett sådant
sjukhus som S:t Görans sjukhus, som kommer att få ett naturligt upptag
ningsområde samt korta avstånd till karolinska institutet och karolinska
sjukhuset för lärare och kandidater, bör vara det bästa alternativet ur här
ifrågavarande synpunkter.
Beträffande statens kostnader för här ifrågavarande undervisning och
forskning har delegationen vid sina beräkningar utgått från det 25-procen-
tiga bidrag till byggnader och utrustning, som gäller såväl enligt Sabbats-
bergsavtalet som enligt avtalen för de kommunala undervisningssjukhusen
i Göteborg och Malmö.
Vad angår Sabbatsbergs sjukhus har staten redan erlagt eller anvisat
medel till sin andel i kostnaderna för kvinnokliniken, panncentralen samt
patologiska institutionen och bakteriologiska laboratoriet. Statens andel
i återstående utbyggnad begränsas till 25 procent av byggnadskostnaderna
för grundprogrammet inklusive de gemensamma ekonomianläggningarna.
Dessa kostnader har uppskattats till cirka 120 miljoner kronor, vartill kom
mer åtminstone 30 procent för utrustning, eller tillhopa cirka 156 miljoner
kronor. Härav skulle å staten belöpa inemot 40 miljoner kronor.
Vad Enskede-Dalen beträffar kan statens bidrag beräknas uppgå till 25
procent av de kostnader, som belöper på grundprogrammet med vederbör
ligt avdrag för de av staten hittills gjorda investeringarna i kvinnoklinik,
panncentral m. m. å Sabbatsberg. Om och i vad mån staten skall bidraga
till de institutioner utöver grundprogrammet som undervisning och forsk
ning kan komma att medföra på grund av avståndet från karolinska insti
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
55
tutet, torde endast kunna avgöras efter förhandlingar mellan parterna. De
legationen kan emellertid ej underlåta att fästa uppmärksamheten på att
dessa kostnader utgör en merkostnad som uppkommer, därest undervis-
ningsklinikerna ej förlägges å Sabbatsbergs sjukhus, S:t Görans sjukhus
eller karolinska sjukhuset. Om staden icke står för angivna merkostnad,
kommer statens bidrag att utgå med 25 procent av kostnaderna dels för
grundprogrammet eller, inklusive utrustning, i runt tal (137 + 41) 180 mil
joner kronor, dels för nyssnämnda speciella anläggningar. Även om staden
medger ett avdrag för hittills gjorda investeringar å Sabbatsbergs sjukhus
torde i förevarande fall statens kostnad bli högre än i Sabbatsbergsalterna-
tivet.
Vid en förläggning av undervisning och forskning enligt grundprogram
met till S:t Görans sjukhus torde statens andel få beräknas å kostnaderna
för hela grundprogrammet inberäknat redan uppförda gemensamma anlägg
ningar. Samtidigt bör staten gottskrivas bidragen till gemensamma anlägg
ningar å Sabbatsbergs sjukhus. Vad kvinnokliniken beträffar torde undervis
ningen och forskningen tills vidare kunna kvarligga å Sabbatsbergs sjuk
hus med hänsyn till det ringa avståndet till S:t Görans sjukhus. I varje fall
torde utan större olägenhet en ny kvinnoklinik å S:t Göran kunna hänföras
till slutskedet av utbyggnaden. Statens totala kostnader vid alternativet
S:t Görans sjukhus torde bli av samma storleksordning som i Sabbatsbergs-
alternativet.
Vad angår storleken av statens bidrag till en utbyggnad av lasarettet i
Mörby till undervisningssjukhus försvåras beräkningarna av att väsentliga
delar av sjukhuset är ny uppfört och att det kan bli fråga om förändringar
i dessa byggnader. Delegationen har vid sina bedömanden ansett sig böra
utgå från att statens kostnader i varje fall icke skulle bli lägre än å Enskede-
Dalen.
När det gäller stadens och länets bidrag till en eventuell utbyggnad vid
karolinska sjukhuset erinrar delegationen om att dylika bidrag tidigare be
räknats efter olika principer allt efter stadens och länets intresse i de kli
niker, som uppförts. Sedan numera enighet råder om att karolinska sjuk
huset skall utgöra ett upptagningssjukhus inom Stor-Stockholm finns icke
anledning att räkna med att större kostnad skall stanna å staten än som
motsvarar den merkostnad som föranledes av undervisning och forskning
eller 25 procent av den totala byggnadskostnaden. Såsom huvudman för
sjukhuset torde emellertid staten i detta fall få räkna med att svara för
finansieringen av erforderliga personalbostäder till en uppskattad kostnad
av cirka 15 miljoner kronor. Statens bidrag till de å S:t Görans sjukhus pla
cerade undervisningsklinikerna i obstetrik-gynekologi och pediatrik torde
komma att uppgå till 25 procent å därför erforderliga byggnader jämte
angivna klinikers andel i gemensamma anläggningar. Eftersom den totala
byggnadskostnaden i detta alternativ uppskattats till 82 miljoner kronor
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
56
eller, med tillägg för utrustning, inemot 110 miljoner kronor torde statens
kostnader komma att uppgå till cirka 27 miljoner kronor, vartill kommer
kostnaderna för personalbostäder med cirka 15 miljoner kronor. Staten
torde dock även i detta alternativ få gottskrivas visst belopp för investe
ringarna i Sabbatsbergs sjukhus.
Vad slutligen angår kombinationsalternativet Mörby—S:t Göran kan —
om detta kräver mindre ingrepp i nybyggnader än det rena Mörby-alter-
nativet — statens kostnader beräknas bli något lägre i kombinationsalterna
tivet.
Sammanfattningsvis torde statens kostnader för anordnandet av under-
visningskliniker och andra utrymmen för undervisning och forskning
kunna antagas bli högst i alternativen Enskede-Dalen och Mörby. I övrigt
synes det omöjligt att göra någon tillförlitlig gradering mellan alternativen.
Om hänsyn icke tages till kostnaderna för personalbostäder å karolinska
sjukhuset, bör dock kostnaderna för kombinationsalternativet karolinska
sjukhuset —- S:t Göran bli lägst.
I det föregående har delegationen nödgats konstatera, att förutsättningar
saknas för en jämförelse mellan de olika alternativen i fråga om drifteko
nomin. Om det statliga bidraget skall beräknas efter enhetliga grunder i
de olika alternativen, kan därför icke heller något uttalande göras om stor
leken av statens bidrag i de olika alternativen. Delegationen erinrar emel
lertid om att de speciella forskningsinstitutionerna kan bli en särskild be
lastning för driften å Enskede-Dalen och Mörby.
Avslutningsvis erinrar delegationen om att i borgarrådsskrivelsen med
förslag till förläggning av undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen vä
sentlig betydelse tillmätts de fördelar som detta alternativ skulle innebära
för Stockholms stad ur investeringssynpunkt. Såvitt delegationen kan finna
skulle det här endast kunna bli fråga om vissa tillfälliga lättnader i stadens
investeringsprogram eftersom staden -— trots behovet av vårdplatsökning
och förnyelse av det gamla vårdplatsbeståndet å Sabbatsbergs sjukhus, S:t
Eriks sjukhus och serafimerlasarettet — skulle under 1960-talet begränsa
sjukhusbyggandet till ett nytt sjukhus samt upprustning och en mindre
utbyggnad av S:t Görans sjukhus. Detta måste leda till att investeringsbe
hovet för akut kroppssjukvård blir betydligt större under 1970-talet. Bort
sett härifrån är det icke tillfredsställande om en på längre sikt riktig pla
nering av den kliniska undervisningen och forskningen får vika för kort
fristiga investeringssvårigheter. Därtill kommer att Stockholms stads av-
talsmässiga förpliktelse att uppföra nya undervisningskliniker förelegat i
13 år och således icke kan innebära något nytt inslag i stadens investerings-
planering.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
57
Delegationens ställningstagande
Delegationen har i uppdrag att göra en förutsättningslös undersökning
av olika möjligheter att tillgodose karolinska institutets behov av ytterli
gare sjukhusplatser m. in. för medicinsk undervisning och forskning samt
att till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, vartill undersökningen må
giva anledning. Detta innebär att delegationen skall objektivt pröva olika
tänkbara lösningar och därefter framlägga det förslag, som ur samhällets,
statens och sjukvårdshuvudmännens synpunkter framstår som det lämpli
gaste och mest ändamålsenliga. Det har för delegationen gällt att med beak
tande av den organisation som krävs för sjukvårdens del på ett lämpligt sätt
inordna undervisningen och forskningen. Däremot har självfallet under
visning och forskning intet att göra med tillgodoseendet av aktuella sjuk
vårdsbehov inom ett visst upptagningsområde.
Vissa utgångspunkter har varit givna för delegationen. Detta gäller
förutom utbildningskapaciteten som enligt beslut av årets riksdag bestämts
till 160 på det kliniska stadiet — främst placeringen å Norrbackaområdet
av de medicinsk-teoretiska institutionerna och karolinska sjukhuset, som
är och kommer att förbli det centrala sjukhuset för undervisning och forsk
ning. Med hänsyn till det mycket nära sambandet mellan klinisk och teore
tisk undervisning och forskning — ett samband som ökat avsevärt under
senare år och som kan förväntas komma att öka ytterligare i framtiden
är det angeläget, att de nya undervisningsklinikerna förlägges i så nära
anslutning som möjligt till nyssnämnda institutioner och sjukhus. Detta
är, såsom förut närmare utvecklats, av största betydelse för undervisningen
och forskningen, men även ur ekonomiska synpunkter framstår det som an
geläget, enär anspråken på resurser för undervisning och forskning kommer
att öka ju längre bort från karolinska institutet och karolinska sjukhuset
som de nya undervisningsklinikerna placeras. Dessa synpunkter innefattas
i den s. k. enhetstanken, som i alla tidigare sammanhang tillerkänts stor
betydelse vid bedömningen av frågan hur undervisningens och forskningens
behov bäst bör tillgodoses och som med hänsyn till det ökande sambandet
mellan klinisk och teoretisk undervisning och forskning i dag synes böra
tillerkännas än större betydelse.
Det har vidare gällt för delegationen att försöka finna eu så ekonomiskt
fördelaktig lösning som möjligt och eu lösning som är lämplig ur plane-
ringssynpunkt och ur byggnadsteknisk synpunkt. Tidsfaktorn blir givetvis
också av väsentlig betydelse, men vid bedömningen av denna faktor bör hän
syn tagas till att det är fullt möjligt att — sedan upprustningen av sera-
fimerlasarettet numera i huvudsak avslutats — å redan befintliga sjukhus
bedriva undervisning upp till den beslutade utbildningskapaciteten.
Vid de överväganden som delegationen gjort utitrån nu angivna utgångs
58
punkter och med beaktande av samtliga övriga föreliggande omständigheter
har delegationen funnit, att det alternativ som framstår som det fördelak
tigaste är alternativet S:t Görans sjukhus. En utbyggnad av detta sjukhus
ingår i Stockholms stads aktuella sjukvårdsplaner. För undervisningen och
forskningen är det en uppenbar fördel att få de nya undervisningsklinikerna
förlagda så pass nära karolinska institutet och karolinska sjukhuset. Ge
nom en sådan lösning kan man när det gäller basorganisationen för forsk
ning repliera på karolinska institutet och karolinska sjukhuset samt und
vika de betydande merkostnader som en förläggning av undervisningen
och forskningen till längre bort belägna sjukhus såsom Enskede-Dalen och
Mörby otvivelaktigt skulle komma att medföra. Vidare är det fördelaktigt
att få hela grundprogrammet koncentrerat till ett sjukhus, där man redan
uppfört en av de av Sabbatsbergsavtalet omfattade undervisningskliniker
na, nämligen i psykiatri. Ä sjukhuset finns därjämte redan uppförda nya
serviceanläggningar såsom panncentral och kök med en kapacitet tillräck
lig för här ifrågasatt utbyggnad. Som framgått av det föregående är det
fullt möjligt ur teknisk synpunkt att genomföra utbyggnaden av S:t Gö
rans sjukhus utan några större olägenheter och det markområde, som förut
satts stå till disposition, anser delegationen vara tillräckligt.
Även ur investeringssynpunkt framstår alternativet S:t Göran som för
delaktigt. Enligt den hittills gällande planeringen skulle staden samtidigt
uppföra såväl Sabbatsbergs sjukhus som sjukhuset i Enskede-Dalen och
därjämte bygga ut S:t Görans sjukhus. Väljes alternativet S:t Göran inne
bär detta ett avstående från en investering i Sabbatsbergs sjukhus på inemot
120 miljoner kronor. De ökade investeringskostnaderna å S:t Görans sjuk
hus kan uppskattas till omkring 75 miljoner kronor, varför besparingen ur
investeringssynpunkt under ifrågavarande tidsperiod kan beräknas till
cirka 45 miljoner kronor eller om hänsyn tages till jämväl utrustning sam
manlagt cirka 55 miljoner kronor.
Från stadens sida har framhållits att det ur administrativa synpunkter kan
bli förenat med svårigheter att genomföra alltför omfattande sjukhusbyg
gande samtidigt. Dessa svårigheter minskar givetvis avsevärt om Sabbats-
bergsprojektet ej realiseras. Skulle de likväl kvarstå, synes det ur statens
synpunkt godtagbart, att utbyggnaden av S:t Görans sjukhus sker i etapper.
Med hänsyn till att Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus befinner sig i ett
så nedslitet och dåligt skick att det icke kan drivas någon längre tid utan
genomgripande reparationer och ombyggnad, synes man lämpligen i en
första etapp böra uppföra en pediatrisk klinik på S:t Görans sjukhus, av
sedd att ersätta Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. När det gäller under
visning i obstetrik-gynekologi kan denna under en övergångstid — i lik
het med vad som sker f. n. — bedrivas å Sabbatsbergs kvinnoklinik, till
vars uppförande staten har bidragit just för undervisningens skull. Beträf
fande medicin och kirurgi bedrivs f. n. undervisning på serafimerlasarettet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
59
I och för sig är det angeläget att denna undervisning kan flyttas till ända-
målsenligare lokaler. Men till följd av att Sabbatsbergsavtalet icke fullföljts
har en upprustning måst göras av serafimerlasarettet. Sammanlagt har
under de sista åren investerats omkring 6 miljoner kronor i dessa upprust-
ningsarbeten. Härigenom har förhållandena blivit så pass tillfredsställande,
att undervisningen kan drivas här under den övergångstid, som kan bliva
erforderlig för att staden skall kunna bemästra nyss angivna svårigheter.
Det korta avståndet och de goda förbindelserna mellan serafimerlasarettet
och S:t Görans sjukhus bör för övrigt göra det möjligt att etappvis över
flytta undervisningen.
Beträffande övriga av delegationen undersökta alternativ har delegationen
— utöver vad som framgår av den tidigare redovisningen framhållit
följande.
Vad angår alternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus skulle
en utbyggnad av karolinska sjukhuset passa mindre väl in i sjukvårdspla
neringen för Stor-Stockholm, i vilken planering karolinska sjukhuset nu
mera ingår med sitt särskilda upptagningsområde. Vidare är de f. n. dis
ponibla markområdena för karolinska sjukhuset begränsade och inom dele
gationen har uttalats tveksamhet inför en alltför stor utbyggnad av sjuk
huset med hänsyn till de svårigheter av skilda slag, som detta kan befaras
föra med sig. Även om alternativet otvivelaktigt skulle innebära väsentliga
fördelar för undervisningen och forskningen och även ställa sig fördelak
tigt ur ekonomisk synpunkt, har delegationen ansett detta alternati\ böra
stå tillbaka för alternativet S:t Göran.
Beträffande alternativet Enskede-Dalen framhåller delegationen att det
disponibla markområdet är fullt tillräckligt för uppförandet av ett under-
visningssjukhus. Om emellertid enligt stadens planer till sjukhuset förlägges
såväl epidemisjukhus som ett mentalsjukhus om 300 platser, vilken sam
manbyggnad i och för sig är synnerligen önskvärd, torde markområdet kom
ma att bli helt utnyttjat. Vidare erinrar delegationen om de merkostnader
som här kan uppkomma för forskningen. Främst till följd av de olägen
heter för undervisningen och forskningen, som detta alternativ innebär, har
delegationen icke ansett sig böra förorda detsamma.
I detta sammanhang finner delegationen anledning understryka den upp
fattning, som bl. a. framförts via ett flertal organisationer av befolkningen
i de södra förorterna, att sjukvårdsbehovet i dessa delar av Stockholm är så
trängande att det krävs omedelbara åtgärder för dess tillgodoseende. Om
undervisning och forskning skulle förläggas till Enskede-Dalen, komme det
ta oundgängligen att innebära en avsevärd tidsförskjutning med hänsyn
främst till den speciella och tidskrävande planering som i så fall skulle
krävas. Erfarenheterna från andra håll — även där det endast gällt enstaka
kliniker — ger klart belägg härför. Uppförandet av ett sjukhus i Enskede-
Dalen bör icke ytterligare fördröjas, särskilt som andra och bättre lös
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
ningar står till buds för att tillgodose undervisningens och forskningens
behov.
Beträffande Sabbatsbergsalternatiuct visar den av 1959 års utrednings-
kommitté verkställda undersökningen att det är möjligt att realisera kom
mitténs program för ett undervisningssjukhus inom Sabbatsbergsområdet.
Därest programmet begränsas till det platsantal, som krävs för undervis
ningens del, skulle svårigheterna att realisera programmet uppenbarligen
minska. Emellertid kvarstår likväl mot förslaget allvarliga erinringar såsom
det begränsade markområdet, osäkerheten beträffande det av socialvården
disponerade området, störande trafikleder, svårigheter med evakuerings-
platser under byggnadstiden o. s. v. Delegationen har därför icke ansett sig
kunna förorda att Sabbatsbergs sjukhus utbygges enligt tidigare planer.
Vad slutligen angår Mörby lasarett innebär detta alternativ — antingen
ensamt eller i kombination med S:t Göran — den fördelen, att undervis
ningen i medicin och kirurgi kunnat flyttas från serafimerlasarettet inom
fyra eller fem år. Härigenom skulle även möjligen en provisorisk dragning
av Klarabergsleden runt serafimerlasarettet kunna undvikas. Jämväl ur
andra synpunkter erbjuder alternativet Mörby lasarett fördelar främst i
fråga om disponibelt markområde. Emellertid har — såsom framgår av
den förut lämnade redogörelsen — byggnadsarbetena vid Mörby lasarett re
dan fortskridit så långt, att det är förenat med betydande svårigheter att
omändra ifrågavarande kliniker för undervisningsändamål och forskning.
Detta alternativ ställer sig också, bl. a. av detta skäl, betydligt dyrare än
de övriga. Vidare innebär alternativet Mörby lasarett olägenheter för under
visning och forskning av samma slag som alternativet Enskede-Dalen. Dele
gationen har av nu angivna skäl icke ansett sig kunna förorda att Mörby
lasarett tages i anspråk för undervisning och forskning.
Pa grund av vad sålunda anförts föreslår delegationen, att karolinska in
stitutets behov av' ytterligare sjukhusplatser m. in. för medicinsk undervis
ning och forskning tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker
förlägges till S:t Görans sjukhus.
60
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
III. Yttranden
Statskontoret anser de skäl emot ett förläggande av det nya undervis-
ningssjukhuset till Sabbatsberg, som anförts av delegationen, vara bärande,
och ämbetsverket utgår ifrån att detta alternativ till lösning av undervis-
ningssjukhusfrågan numera får anses vara utdömt.
Om sålunda det nya undervisningssjukhuset bör uppföras på annan plats
än Sabbatsberg, synes en jämförelse mellan de övriga alternativen giva vid
handen, att Mörby sjukhus i och för sig skulle bli minst kostnadskrävande.
61
Till förmån för detta alternativ talar även det förhållandet, att tillgången
på tomtmark är mycket betydande och att i framtiden ett fördelaktigt
samarbete måhända skulle kunna etableras med de nya universitetsinstitu
tionerna i Frescati. Byggnadsverksamheten vid detta sjukhus har emeller
tid redan fortskridit så långt att ett infogande av undervisnings- och forsk-
ningslokaler i det redan befintliga sjukhuskomplexet skulle komma att
erbjuda mycket betydande svårigheter och vålla avbräck i den pågående
sjukvården. Härtill kommer, att kostnaderna för staten vid ett fullföljande
av detta alternativ torde bli så höga, att alternativet icke bör komma i fråga
vid det slutliga ställningstagandet till de olika alternativen.
Av utredningen framgår, att ju mindre den s. k. enhetstanken kan full
följas vid valet av alternativ till undervisningssjukhus, desto större krav
torde komma att ställas på byggandet av teoretiska institutioner utöver
dem som redan finnes vid karolinska institutet. På grund härav torde alter
nativet Enskede-Dalen för statens del komma att bli synnerligen kostnads
krävande. Ett uppförande av nya institutionsbyggnader utöver det egentliga
sjukhuskomplexet torde för övrigt komma att taga i anspråk så stora mark-
utrymmen, att risk finnes för att sjukhusområdet icke skulle räcka till för
ändamålet. Härtill kommer, att byggnadskostnaderna för alternativet En
skede-Dalen även med bortseende från det nyss nämnda behovet av institu
tionsbyggnader är högre än för något annat alternativ. Med hänsyn till an
givna omständigheter och på grund av vad som i övrigt av delegationen
anförts emot detta alternativ anser sig statskontoret icke böra förorda
Enskede-Dalen såsom plats för det nya undervisningssjukhuset.
Ett förverkligande av enhetstanken i så måtto, att kombinationsalterna-
tivet S:t Görans sjukhus + karolinska sjukhuset väljes, förefaller ur ren
byggnadskostnadssynpunkt vara fördelaktigare än ett genomförande av det
renodlade S:t Göransalternativet. Statskontoret framhåller emellertid att en
utbyggnad av karolinska sjukhuset med dubbelkliniker i medicin och ki
rurgi otvivelaktigt kommer att medföra krav på en förstärkning av ad
ministrationen av detta sjukhus, vilka utgifter tillika med driftkostnaderna
överhuvud kommer att få bäras av staten såsom huvudman. I sådant fall
synes även ofrånkomligt, att nya personalbostäder uppföres på sjukhusom
rådet, för vilka kostnaderna helt måste bäras av staten.
Ur de synpunkter statskontoret har att företräda framstår härefter alter
nativet S:t Göran såsom det fördelaktigaste. En utbyggnad av S:t Görans
sjukhus lärer dessutom — såsom framgår av utredningen — ligga inom
ramen för Stockholms stads sjukvårdsplanering. Då utbyggnaden av sjuk
huset oundgängligen torde få ske etappvis — med en första etapp omfat
tande en ny pediatrisk klinik — förutsätter statskontoret, att serafimer-
lasarettet under övergångstiden bibehållcs såsom undervisningssjukhus.
Medicinalstyrelsen uppställer inledningsvis vissa allmänna aspekter på
förutsättningarna för alt god medicinsk-klinisk undervisning skall kunna
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
62
beredas blivande läkare och för att skapa betingelser för medicinisk-klinisk forskning. Dessa aspekter sammanfattas i följande punkter.
1. Undervisningen bör vara förlagd till ett stort specialiserat sjukhus av den typ, som numera allmänt benämnes regionsjukhus.
2. Undervisningssjukhusen bör ha ett primärt upptagningsområde med ett tillräckligt stort och allsidigt klientel som möjliggör för de studerande att bli väl förtrogna med sjukhusets social-medicinska funktioner. Karak tären av regionsjukhus med ett sekundärt upptagningsområde på cirka 1 000 000 invånare garanterar därutöver, att sjukhuset tillföres ett tillräck ligt antal av också mindre vanliga sjukdomstillstånd.
3. Undervisningssjukhusen bör med hänsyn till forskningen ha nära kontakt med medicinska teoretiska universitetsinstitutioner och medicinskt centralbibliotek. I det stora moderna sjukhuset har emellertid numera den teoretiska medicinen fått en fast förankring genom de kliniska laboratorie- tjänsterna i bakteriologi, virologi, kemi, allmän fysiologi och neurofysiologi och snart också i farmakologi. Härigenom minskas men upphäves ingalunda nyssnämnda krav på närhet till de teoretiska grundforskningsinstitutio nerna.
4. Vid all sjukhusplanering måste samhällets (upptagningsområdets) sjukvårdskrav vara det primära och bestämmande för sjukhusens struktur och förläggning. Undervisningens och forskningens krav kommer därför väsentligen att utöva sitt inflytande i andra hand.
Appliceras ovan uttalade synpunkter på de av delegationen behandlade förslagen finner medicinalstyrelsen, att icke något av dem torde vara helt idealiskt och att det förordade har karaktär av kompromiss.
Vad beträffar Sabbatsbergs sjukhus finner medicinalstyrelsen tillfreds ställande att delegationen fört detta projekt åt sidan, då såväl befolknings underlaget som tillgänglig markyta måste bedömas som otillfredsställande för ett fullödigt undervisningssjukhus. Enligt styrelsens mening inbjuder Sabbatsbergs belägenhet i stället till att uppföra ett mindre citysjukhus med institutioner för öppen specialistvård, som kan utnyttjas av de i cityt under dagen arbetande.
Beträffande Mörby lasarett som i betraktande av befolkningsunderlag m. m. kunde varit ett tänkbart alternativ har byggnadsarbetena vid lasaret tet redan fortskridit så långt att det enligt delegationen är förenat med betydande svårigheter att omändra sjukhuset för undervisningsändamål och forskning. Styrelsen finner detta ställningstagande riktigt.
Vad beträffar de båda kombinationsförslagen karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus och Mörby lasarett + S:t Görans sjukhus delar medicinal styrelsen de av delegationen framlagda skälen för att icke förorda dessa.
Projektet Enskede-Dalen synes å priori acceptabelt. Detta sjukhus måste, såsom Stockholms stad hävdat, föras fram till snabbast möjliga lösning. Därest Enskede-Dalen skall tillfredsställande tjäna undervisningens och forskningens intressen, bör det emellertid såsom också delegationen antyder utbyggas utöver den av Stockholms stad tänkta ramen med ytterligare spe cialavdelningar. Staden synes dock och med instämmande av delegationen
Kungl. Maj. ts proposition nr 108 år 1961
63
anse, att Södersjukhuset — åtminstone för lång tid framåt — bör betraktas
som det specialiserade regionsjukhuset för hithörande delar av Stor-Stock-
holm. Härtill anmärker medicinalstyrelsen att det som bekant visat sig vara
utomordentligt svårt att utvidga detta sjukhus, varför Enskede-Dalen fram
deles måhända måste komma i blickfältet som regionsjukhus. Enskede-
Dalen förfogar över det största markområdet av samtliga delegationens
alternativ. Det är emellertid enligt styrelsens åsikt tveksamt, huruvida den
nämnda tomtarealen räcker för att uppföra ett sjukhus av här åsyftad stor
leksordning jämte bibliotek och sannolikt vissa teoretiska institutioner,
framför allt icke om samtidigt ett mentalsjukhus skall förläggas dit. Det
hade eljest enligt medicinalstyrelsens mening varit en betydande fördel att
från början kunna i Enskede-Dalen få uppföra ett sjukhus med under
visningens och forskningens krav i sikte. Härtill kommer att landets största
kommun manifesterat sitt starka intresse att medverka till en sådan ut
veckling. Att Enskede-Dalen ligger långt från grundforskningsinstitutioner
na vid karolinska institutet är en nackdel som man givetvis icke kan bortse
från men som med framtida kommunikationsresurser dock synes vara över
komlig.
Till alternativet Enskede-Dalen såsom undervisningssjukhus måste medi
cinalstyrelsen emellertid ställa sig tveksam, enär förslaget med nuvarande
utformning kräver ytterligare utredning bl. a. med hänsyn till markytans
tillräcklighet för en större sjukhustyp och för de etablissement, som under
visning och forskning därutöver kräver.
Vad slutligen S:t Görans sjukhus beträffar synes detta efter uppförande
av nya pediatriska kliniker och i övrigt föreslagna utvidgningar kunna tills
vidare under relativt lång tid accepteras som ett sjukhus tillräckligt diffe
rentierat för undervisningsändamål och med kvalitativt och kvantitativt
lämpligt upptagningsområde. Sjukhusets inklämda läge och trafikförhål
landena däromkring gör att tillfartsleder och parkeringsmöjligheter måste
särskilt beaktas. De framtida utvidgningsmöjligheterna torde bli ytterst
begränsade.
Då styrelsen emellertid kan konstatera,
att representanter för karolinska institutets lärarkollegium för medicinal
styrelsen förklarat att institutet ur undervisningssynpunkt kan godtaga ut
formningen av S:t Göran-projektet och
att ett accepterande av alternativet S:t Göran innebär att uppförandet
av det ur sjukvårdens synpunkt trängande sjukhuset i Enskede-Dalen i den
av Stockholms stad ursprungligen tänkta omfattningen icke ytterligare för-
dröjes genom fortsatta förhandlingar, planläggningsarbete eller tomtför
värv
kan medicinalstyrelsen — som i första hand har att bevaka hälso- och
sjukvårdens intressen -—- för sin del förorda att karolinska institutets
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
64
nuvarande behov av erforderliga undervisningskliniker tillgodoses vid S:t
Görans sjukhus i enlighet med vad delegationen föreslagit.
Centrala sjukvårdsberedningen anför bl. a.
Ehuru beredningen ej i alla avseenden delar delegationens bedömning av
de olika diskuterade alternativen vill beredningen i stort sett ansluta sig
till delegationens uppfattning att de huvudalternativ som bör vidare disku
teras för det andra undervisningssjukhuset är S:t Görans sjukhus och
Enskededalens sjukhus.
I norrort tinnes inklusive karolinska sjukhuset för närvarande ett över
skott av vårdplatser i förhållande till befolkningsunderlaget för Stor-Stock-
holms norra delar. Dock föreligger inom norrort ett stort behov av förnyelse
ay de befintliga vårdplatserna varför ett eventuellt överskott inom norrort
så småningom kan elimineras genom utslagning av mindre goda vård
platser. De för tillgodoseendet av det angelägna sjukvårdsbehovet för söder-
ort nya sjukhusplatserna i Enskededalen borde enligt beredningens mening
i första hand användas för att möta undervisningens krav på kliniska vård
platser. Ett tillskapande samtidigt inom norrort av ökat antal vårdplatser
för undervisningens behov skulle försämra det ansträngda personalläget.
Genom att i Enskededalen tillräcklig och för sjukhusändamål väl lämpad
tomt finnes är det givet att en avsevärt rationellare såväl sjukhus- som
undervisningsanläggning här kan skapas än vid S:t Göran, vars tomt är
mycket begränsad och genom sin form och topografi samt befintliga bygg
nader med all sannolikhet kommer att ge kanske acceptabla, ehuru ej helt
idealiska lösningar.
Ett sjukhus i Enskededalen kan få goda plana förbindelser med tunnel
banan samt kan utrustas med större antal parkeringsplatser. S:t Görans
sjukhus får långa, delvis starkt lutande förbindelser med tunnelbanan med
korsning av starkt trafikerade gator. Parkeringsmöjligheterna är mycket
begränsade.
S:t Görans sjukhus har genom sitt kortare avstånd till karolinska institu
tet och karolinska sjukhuset bättre förbindelser med undervisnings- och
forskningsinstitutionerna därstädes än ett sjukhus i Enskededalen. Dock
är avståndet karolinska sjukhuset — S:t Görans sjukhus så stort, att även
i detta fall ett visst startmotstånd måste befaras när det gäller frivillig
förflyttning mellan platserna. Det har i utredningen omvittnats den stora
betydelsen för undervisningen och framför allt för forskningen av god
kontakt med såväl de medicinska teoretiska institutionerna som med övriga
vetenskapliga institutioner vilka samtliga är förlagda i norrort.
Då Stockholms stad under alla förhållanden med det snaraste torde bygga
sjukhuset i Enskededalen kommer troligen stadens ekonomiska och pla-
neringstekniska möjligheter att samtidigt modernisera och bygga ut S:t
Görans sjukhus — förutom övriga sjukhus — att medföra tidsförlust för
en slutgiltig lösning av undervisningssjukhuset om detta förlägges till S:t
Göran. Någon avsevärt längre projekteringstid för ett undervisningssjukhus
avsett att uppföras inom den närmaste tiden, än för ett vanligt sjukhus
torde med hänsyn till de förarbeten av programmatisk art, som gjorts i sam
band med Sabbatsbergsutredningen, ej behöva förutsättas.
Någon tidpunkt för färdigställandet av S:t Görans sjukhus med under
visning i definitivt skick finnes ej angiven. Detta förhållande finner be
redningen mindre tillfredsställande. Ett val av Enskededalen skulle sanno
likt medföra, att man om ett tiotal år för undervisning disponerade ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
65
modernt, rationellt undervisningssjukhus medan man vid val av S:t Göran
finge taga risker att för ytterligare längre tid få dras med provisorier.
På tomtområdet vid S:t Göran om sammanlagt cirka 140 000 in2 inklusive
kvarteret Busshallen anser beredningen troligen möjligt att uppföra det
ifrågasatta sjukhuset ehuru vissa kompromisser beträffande kommunika
tioner m. m. torde få göras. Några reserver för kommande utbyggnader kan
dock ej reserveras av den angivna ytan, vilket beredningen ej finner accepta
belt. Ytterligare mark bör därför avsättas för sjukhusets ändamål eller
också bör programmet minskas så, att reservtomtmark skapas. Det kan ej
vara förutseende att med vetskap om den starka utvecklingen på medicinens
och den medicinska forskningens områden ej tillse att lokalmässiga ut
vecklingsmöjligheter finns.
Tomtområdet i Enskededalen medger för närvarande stora utvecklings
möjligheter — huru stora är beroende av om man till samma område vill
förlägga mentalsjukhus och infektionsklinik samt av i vilken utsträckning
det längre avståndet från karolinska institutet framtvingar tillkomsten av
ytterligare specialiteter och resurser för forskningen. Att det något längre
avståndet från institutet skulle medföra avsevärt ändrade förutsättningar
i jämförelse med en förläggning av undervisningssjukhuset till S:t Göran
anser beredningen svårförståeligt.
Med hänvisning till de framförda synpunkterna finner beredningen att en
förläggning av det andra undervisningssjukhuset i Stor-Stockholm till
Enskededalen bör givas något företräde med hänsyn till dagens sjukvårds-
läge.
Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande framhåller, att från
de synpunkter — forskningens och undervisningens behov -— nämnden har
att särskilt beakta framstår det angeläget, att de nya undervisningskliniker,
varom fråga är, förlägges i så nära anslutning som möjligt till de medicinsk
teoretiska institutionerna vid karolinska institutet och till det centrala
undervisningssjukhuset karolinska sjukhuset. Utan tvivel vore det från
nämnda synpunkter mest önskvärt med en utbyggnad av karolinska
sjukhuset med vissa dubbelkliniker, varigenom den sedan lång tid hävdade
s. k. enhetstanken kunde komma till ett förverkligande i större utsträck
ning. De i andra avseenden emot ett sådant alternativ liksom ock emot
»kombinationsalternativet» karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus an
förda skälen är dock, såvitt av den förebragta utredningen framgår, godtag
bara.
Även enligt nämndens mening synes valet av ett andra undervisnings
sjukhus nu böra i främsta rummet stå emellan de två »renodlade» alterna
tiven Enskede-Dalen och S:t Görans sjukhus.
Vid ett särskilt beaktande av forskningens och undervisningens behov
framstår alternativet S:t Görans sjukhus som det avgjort lämpligare.
Detta sjukhus ligger med hänsyn till vägavstånd och möjligheter till goda
trafikförbindelser i relativt god anslutning till karolinska institutet och
karolinska sjukhuset. Oaktat moderna kommunikationsresurser är i detta
avseende läget för ett Enskede-Dalens sjukhus väsentligt sämre.
5 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
66
Nämnden understryker särskilt, att vägavstånden ej blott till karolinska
institutet och karolinska sjukhuset utan även till flertalet andra institu
tioner för forskning och akademisk undervisning i Stockholm och dess
närhet blir så långa, att de för forskare, lärare och kandidater vid ett
undervisningssjukhus i Enskede-Dalen avsevärt försvårar ett normalt och
effektivt utnyttjande av de forsknings- och undervisningsresurser, nämnda
olika institutioner har att bjuda. Till vad expertdelegationen vidare anfört
i fråga om svårigheter att avvisa framtida krav på tillskapande vid ett un
dervisningssjukhus i Enskede-Dalen av särskilda forskningsresurser vill
nämnden helt ansluta sig. En icke betydelselös negativ faktor ifråga om
S:t Göransalternativet utgör dock, att — därest uppförandet av Enskede-
Dalens sjukhus skall ges prioritet, varför från sjukvårdssynpunkt i och för
sig skäl förefinnes — det nya undervisningssjukhuset torde bli fullt färdig
ställt senare än vid det andra huvudalternativet. Under en relativt lång
övergångstid måste sålunda för forskning och undervisning mindre till
fredsställande provisorier anlitas.
I detta sammanhang understryker nämnden vidare starkt delegationens
uttalande om fördelarna för forskning och undervisning av att ett under
visningssjukhus i närheten av det starkt specialiserade karolinska sjuk
huset kan repliera på detta ifråga om vissa specialiteter.
Båda sjukhusen bedömes på lång sikt behövliga och skall därför för
sjukvårdsbehovens tillgodoseende inom staden nybyggas respektive om-
och utbyggas. Under sådana förhållanden och med hänsyn till vad expert-
delegationen i övrigt anfört i olika avseenden — särskilt ifråga om forsk
ning och undervisning -— finner nämnden de övervägande skälen tala
för delegationens ståndpunkt, att det andra undervisningssjukhuset för-
lägges till S:t Görans sjukhus och förordar alltså detta alternativ.
I en första och omedelbar utbyggnadsetapp måste en pediatrisk klinik
tillkomma i stället för den nuvarande vid Kronprinsessan Lovisas barn
sjukhus. Från undervisningens synpunkt är det emellertid synnerligen
angeläget, att sjukhuset i övrigt blir färdigbyggt inom så kort tidsrymd
som möjligt. Det måste ock tillses, att de begränsade möjligheter för forsk
ning och undervisning, som nu finnes vid de medicinska och kirurgiska
undervisningsklinikerna å serafimerlasarettet, icke försämras under den
uPPbyggnadstid, under vilken sistnämnda kliniker måste kvarbliva vid
lasarettet. Nämnden ifrågasätter, om icke en ny överenskommelse bör
träffas med Stockholms stad om ytterligare förskjutning av tidpunkten för
stadens övertagande av huvudmannaskapet för lasarettet.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet erinrar inledningsvis om att
kollegiet i skrivelse till expertdelegationen den 4 maj 1961 godtagit det
antal vårdplatser och den fördelning av dessa, som angivits i det av delega
tionen uppställda grundprogrammet. I sagda skrivelse framhöll lärar
kollegiet vidare, att möjligheterna att genomföra ett kombinationsalterna-
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
67
tiv karolinska sjukhuset + S :t Görans sjukhus då ännu icke aktualiserats.
Lärarkollegiet motiverade därvid sitt förslag att undersöka ett dylikt alter
nativ enligt i huvudsak följande.
Lärarkollegiet betonar vikten av att alla möjligheter för stimulans åt
det vetenskapliga arbetet vid de till »undervisningssjuklius II» hörande
enheterna tillvaratagas. Såväl studerande som lärare och läkare vid de kli
niska institutionerna sysslar såsom forskare ofta med problem, vilkas
lösande fordrar intim kontakt med teoretisk-medicinska institutioner samt
med andra sjukhus och institutioner utanför institutet. Omvänt är kontak
ten med kliniksidan lika viktig och vital för den teoretisk-medicinska forsk
ningen och undervisningen. Åtskilliga medicine kandidater är vidare under
det de bedriva kliniska studier knutna till undervisningen som assistenter
eller amanuenser vid teoretiska institutioner.
Intet av de alternativ, som upptagits av delegationen, kan i nu ifråga
varande hänseenden mäta sig med ett kombinationsalternativ inkluderande
karolinska sjukhusets utbyggnad. Ett dylikt alternativ skulle förse medicin-
och kirurgikurserna och de där vetenskapligt verksamma med ytterst vik
tiga specialitetskontakter inom sjukhuset, vilka de vid de av delegationen
upptagna alternativen skulle sakna. Härtill kommer den nära förbindelsen
med dels forskningsinstitutioner på sjukhusets eget område dels ock karo
linska institutets teoretisk-medicinska institutioner inom närmaste grann
skap.
Det bör vidare konstateras att intet av de sjukhus, som ingår i de av
delegationen upptagna alternativen, företer en så långt gående specialisering
som karolinska sjukhuset. De specialkliniker och andra specialinriktade
institutioner, som där står till undervisningens förfogande, kan utan eller
med obetydlig utbyggnad utnyttjas även för de tillkommande lärarna och
studenterna, vilket är ägnat att minska vårdplatsbehovet och över huvud
kostnaderna för de till »undervisningssjukhus II» hörande enheterna. Den
successivt framväxande specialiseringen kan i detta alternativ även på lång
sikt ske på ett naturligare och mindre kostnadskrävande sätt inom ramen
för institutets samlade undervisnings- och forskningsenhet.
Ytterligare bör i detta sammanhang erinras om att en icke obetydlig
modernisering och utbyggnad av karolinska sjukhuset under alla omstän
digheter erfordras inom de närmaste åren.
Slutligen torde böra beaktas, att ett ökande sjukvårdsbehov gör sig gäl
lande inom de Stockholms län tillhöriga nordvästra delarna av Stor-Stock-
holm. En för länet betydande minskning av kostnaderna för den nödvändiga
sjukhusutbyggnaden inom denna sektor bör kunna vinnas vid samgående
med staten om här ifrågasatt byggnadsföretag vid karolinska sjukhuset.
Vad som ovan sagts om den vetenskapliga verksamhetens kontaktbehov
gäller med samma styrka för obstetrik-gynekologi/pediatrik-barnpsykiatri/
psykiatriblocket. Det synes lärarkollegiet med hänsyn till belägenheten av
förefintliga kliniker inom blocket lämpligast, att detta vid ett realiserande
av ovanherörda kombinationsalternativ förlägges till Sabbatsbergs eller
S:t Görans sjukhus. Under alla omständigheter måste med hänsyn till
pediatrikens intressen nya kliniker för de till detta ämne hörande discipli
nerna projekteras och uppföras med stor skyndsamhet.
Lärarkollegiet anför nu att de bärande synpunkter, som sålunda utgjorde
underlag för lärarkollegiets uttalande, har av delegationen i allt väsentligt
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
68
visat sig kunna bli tillgodosedda även inom det renodlade alternativet S:t Göran. De fördelar för forskningen och undervisningen inom ämnena medi cin och kirurgi, som skulle vara förenade med förläggning till karolinska sjukhuset till följd av därstädes befintliga högspecialiserade kliniker och forskningsenheter, får vid genomförande av det renodlade S:t Göransalter- nativet anses kompenserade av den förbättring av undervisningens och vetenskapens arbetsmöjligheter inom pediatrik, psykiatri, obstetrik-gyne- kologi och patologi, som närvaron av undervisningskliniker för medicin och kirurgi måste medföra.
Från undervisningens och forskningens synpunkter finner sig lärar kollegiet således kunna acceptera det renodlade alternativet S:t Göran. Vad delegationen i övrigt anfört till stöd för sin placering av det renodlade alter nativet framför kombinationsalternativet har övertygat lärarkollegiet om lämpligheten av den ordningsföljd mellan de förordade alternativen i vilken delegationen uppsatt desamma.
Sedan den nu verkställda utredningen lett till att delegationen icke funnit sig kunna förorda något av de renodlade alternativen Enskede-Dalen, Mörby och Sabbatsberg eller kombinationsalternativen Mörby + Sabbatsberg och Mörby+S:t Göran anser sig lärarkollegiet sakna anledning att närmare ingå på dessa alternativ, i fråga om vilka lärarkollegiet på de av delegatio nen redovisade skälen intager samma ståndpunkt som delegationen. Lärar kollegiet understryker bestämt, att väsentliga framtida kostnader för forsk- ningslokaler och vetenskaplig utrustning är oundgängligen förbundna med alternativet Enskede-Dalen.
Sammanfattningsvis tillstyrker lärarkollegiet delegationens förslag att det nya undervisningssjukhuset upprättas å S:t Görans sjukhus. I andra hand bör kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans sjuk hus prövas.
Kanslern för rikets universitet anser sig på av delegationen anförda skäl och i överensstämmelse med lärarkollegiets ställningstagande böra biträda delegationens förslag, att karolinska institutets behov av ytterligare sjuk husplatser m. m. tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker förlägges till S:t Görans sjukhus.
Statens medicinska forskningsråd understryker betydelsen för den klini ska undervisningen och forskningen av en nära tillgång till och samarbete med medicinisk-teoretiska institutioner. I valet mellan olika sjukhusalter nativ blir möjligheten till ett dylikt samarbete en viktig faktor att ta hänsyn till. Det alternativ, som delegationen i första hand förordar — S:t Göran- alternativet — tillgodoser ur denna synpunkt alla rimliga krav.
Karolinska institutet har för delegationen starkt betonat fördelarna av en mycket koncentrerad förläggning av den kliniska undervisningen till karolinska sjukhuset och synes därvid ha skisserat en mera omfattande samling av sjukhusavdelningar för den kliniska undervisningen till nämnda
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
69
sjukhus än vad delegationen förordar. Särskilt gäller detta huvudämnena
medicin och kirurgi. Även om en sådan koncentration skulle innebära för
delar i fråga om samarbetet inom undervisning och forskning, t. ex. mellan
de olika kliniska avdelningarna, kan andra skäl anföras emot anordningen.
Då, enligt rådets mening, näppeligen all undervisning kan koncentreras till
karolinska sjukhuset, skulle en förläggning dit av hela undervisningen i me
dicin och kirurgi leda till att det andra undervisningssjukhuset skulle kom
ma att lida av en allför ofullständig representation av viktiga ämnen. Även
ur denna synpunkt synes delegationens S:t Göransalternativ vara relativt
välbalanserat.
Av vad rådet sist framhållit följer som en naturlig konsekvens, att de
undervisningskliniker, som inte avses bli förlagda till karolinska sjukhuset,
snarast bör samlas på det andra undervisningssj ukhuset (d. v. s. i delega
tionens förslag på S:t Görans sjukhus).
Under hänvisning härtill tillstyrker rådet från de synpunkter rådet har
att bevaka, delegationens förslag att för den medicinska undervisningen
och forskningen i Stockholm behövliga ytterligare kliniker förläggs till
S:t Görans sjukhus.
Läkarutbildningsberedningen uttalar bl. a.
Den nuvarande studieordningen förutsätter en nära samverkan mellan
den propedeutiska och den kliniska utbildningen och likaså en samverkan
i undervisningen mellan skilda kliniska ämnen. Det är därför önskvärt,
att undervisningen under nämnda stadier lokalt hålles ihop. Ur denna syn
punkt innebär möjligheten av en koncentration av hela den propedeutiska
och kliniska undervisningen till ett enda undervisningssj ukhus en stor
fördel. Varje undervisningssjukhus har emellertid en begränsad utbildnings
kapacitet. önskan att hålla läkarutbildningens kvalitet på en hög nivå och
nödvändigheten att vid sjukhuset kunna bedriva rationell sjukvård gör att
det finns ett optimalt antal studerande, vilket icke får överskridas vid en
viss storlek hos ett sjukhus. Vid den uppdelning av undervisningen på flera
undervisningssjukhus, som sålunda kan bli nödvändig vid lärosäten med
stort elevintag är det med hänsyn till behovet av integration i undervis
ningen önskvärt att undervisningen koncentreras på få sjukhus och att de
kliniska huvudämnena blir väl representerade på de skilda undervisnings
sj likhusen.
Läkarutbildningsberedningen kan därför icke förorda det av delegatio
nen diskuterade kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Görans
sjukhus. Den tänkta förläggningen av dubbelkliniker i medicin och kirurgi
till karolinska sjukhuset jämte förstärkningen av laboratorieenheterna
därstädes skulle på ett ogynnsamt sätt förrycka balansen mot det andra
undervisningssjukhuset. Det senare skulle ur undervisningssynpunkt bli
enbart ett specialsjukhus för ämnena obstetrik-gynekologi, pediatrik (inklu
sive barnpsykiatri) och psykiatri. Ur forskningens synpunkt vore det också
olyckligt, om den forskningens basorganisation, som de kliniska labora-
torieämnena vid ett fullt utbyggt undervisningssjukhus erbjuder, skulle
undandragas de nämnda specialämnena.
Det andra undervisningssjukhuset i Stockholm vid sidan om karolinska
sjukhuset bör sålunda vara ett centralsjukhus och för undervisningen och
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
70
forskningen tillhandahålla dels kliniker för de kliniska huvudämnena me
dicin, kirurgi, pediatrik och psykiatri jämte specialämnet obstetrik-gyneko-
logi, dels ock laboratorie- och serviceenheter. Sedan Sabbatsbergs sjukhus
av skilda skäl måst föras bort ur diskussionen är S:t Görans-alternativet
det enda av delegationen angivna, som omedelbart kan erbjuda ett program
med en koncentration av samtliga här nämnda undervisningsämnen till
samma sjukhus. Den nyligen färdigställda psykiatriska undervisningskli-
niken vid detta sjukhus har nämligen förutsatts — i vart fall tills vidare
— bli utnyttjad för undervisning och forskning, oavsett var det nya under-
visningssjukhuset kommer att förläggas. S:t Görans-alternativet är så
lunda i detta hänseende fördelaktigare än övriga alternativ.
Expertdelegationen har starkt betonat betydelsen för undervisningen och
forskningen av ett nära samarbete mellan medicinsk-teoretiska institutioner
och kliniker. Läkarutbildningsberedningen vill för sin del stryka under de
synpunkter, som därvid framförts. En kvalitativt fullgod propedeutisk och
klinisk undervisning förutsätter att de kliniska lärarna har möjlighet till
samarbete med de teoretiska institutionerna. Den kliniska forskningen krä
ver ofla tillgång till de teoretiska grundforskningsinstitutionerna med dess
tekniska personal och apparatur. Vid bl. a. nyrekryteringen av lärare till
klinikerna, vilka lärare i stor utsträckning kommer från de teoretiska
institutionerna, är det därför önskvärt, att klinikerna kan erbjuda goda
möjligheter till samarbete med teoretiska institutioner.
Enligt läkarutbildningsberedningens mening måste särskilda forsknings
enheter uppföras vid ett undervisningssjukhus, som är beläget så långt från
teoretiska institutioner, att en samverkan med dessa institutioner inte är möj
lig. En jämförelse med andra undervisningsorter (Lund—Malmö) visar emel-
lertid, att avstånden i Stockholm mellan karolinska institutet och ett vart
av de såsom karolinska institutets andra undervisningssjukhus ifrågasatta
sjukhusen inte i något fall torde omöjliggöra samarbete mellan teoretiska
institutioner och kliniker.
För samarbetet i undervisningen och forskningen mellan de teoretiska in
stitutionerna och klinikerna har enligt beredningens mening valet av ett till
karolinska institutet närbeläget sjukhus såsom undervisningssjukhus otvi
velaktigt stora fördelar framför valet av ett sjukhus, beläget på längre av
stånd från institutet. Kommunikationerna i Stor-Stockholm förbättras emel
lertid oavlåtligt. Sålunda kommer t. ex. Essinge-leden att mycket förbättra
förbindelserna mellan karolinska institutet och ett andra undervisnings
sjukhus i Enskede-Dalen.
Beredningen kan dock föreställa sig att krav kan komma att resas på
fristående forskningsenheter vid ett i Stockholm perifert liggande under
visningssjukhus. Här kan emellertid erinras om att uppförande av friståen
de forskningsinstitutioner också aktualiseras vid en centralt liggande kli
nisk undervisningsenhet då särskilda forskningsbehov uppkommer eller
då behov av subspecialisering föreligger. En väl utbyggd laboratorieorgani-
sation vid det andra undervisningssjukhuset kan i många fall göra att be
hovet av separata forskningsinstitutioner minskar och därigenom kompen
seras ett längre avstånd till teoretiska institutioner.
Om man endast beaktar den medicinska undervisningens och forskning
ens krav vore det enligt läkarutbildningsberedningen möjligt att vid saint-
liga här aktuella sjukhus tillgodose karolinska institutets behov av ytterli
gare kliniska utbildningsplatser, förutsatt att de principer beredningen tidi
gare åberopat strikt följes. Nuläget i dessa avseenden vid jämförelse mellan
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
71
de olika alternativen talar dock för att S:t Görans sjukhus i första hand bör
utbyggas för medicinsk undervisning och forskning enligt det av delega
tionen angivna programmet.
Vid ställningstagandet till frågan om placeringen av det andra under-
visningssjukhusct kommer emellertid även andra faktorer, såsom de sjuk-
vårdsorganisatoriska, byggnadstekniska och ekonomiska, in i bilden. Läkar-
utbildningsberedningen har för sin del ingen anledning att ingå på en av
vägning av lokaliseringsfrågan med utgångspunkt från dessa senare aspek
ter. Då expertdelegationen funnit S:t Görans sjukhus vara fördelaktigast
även efter beaktande av dylika förutsättningar, anser beredningen sålunda
detta sjukhus vara det alternativ som i första hand bör komma ifråga.
Läkarutbildningsberedningen vill i detta sammanhang understryka tids
faktorns betydelse. Behandlingen av frågan vilket undervisningssjukhus
som skall ersätta serafimerlasarettet har redan pågått i tretton år. Serafi-
merlasarettet har visserligen gjorts till föremål för en genomgripande upp
rustning men ändock torde undervisningens och forskningens behov icke
kunna tillgodoses vid detta sjukhus på sätt som svarar mot dagens stan
dard. Vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus torde ännu större svårig
heter i nuläget föreligga för undervisningen och forskningen än vid sera
fimerlasarettet. Det är mycket angeläget att förstnämnda sjukhus snarast
möjligt ersättes av en ny barnklinik. Det är således enligt läkarutbildnings-
beredningens mening synnerligen angeläget, att de nya undervisningsklini-
kerna samlas vid S:t Görans sjukhus med minsta möjliga tidsutdräkt.
Direktionen för karolinska sjukhuset begränsar sitt utlåtande till att gälla
endast de delar av förslaget, som direkt avser de båda under direktionens
förvaltning stående sjukhusen samt anför i huvudsak följande.
Såsom framgår av delegationens förslag till kursplan medför ett genom
förande av denna en större koncentration av undervisningen till karolinska
sjukhuset än vad tidigare föreslagits. Ett ytterligare steg mot förverkligan
det av den s. k. enhetstanken, som legat till grund för besluten om upp
förande av karolinska sjukhuset, skulle vara ett genomförande av kombina-
tionsalternativet karolinska sjukhuset—S:t Görans sjukhus. Den under
sökning som delegationen verkställt beträffande förutsättningarna för att
realisera detta alternativ har givit till resultat, att en sådan lösning är tek
niskt möjlig, att den skulle medföra fördelar för undervisningen och forsk
ningen och att den skulle ställa sig fördelaktig ur ekonomisk synpunkt.
Å andra sidan skulle det erforderliga upptagningsområdet inom grund
disciplinerna allmän intern-medicin och allmän kirurgi komma att utökas
så, att karolinska sjukhuset skulle få helt eller delvis övertaga det för
Sabbatsbergs sjukhus tänkta upptagningsområdet, vilket kan tänkas på
verka upptagningsområdena för planerade nya sjukhus inom Stor-Stock-
holmsområdet. Vidare förutsätter alternativet — förutom att personalläget
normaliseras — tillkomst respektive utökning av ett stort antal andra ut
rymmen inom sjukhuset samt att de områden, å vilka Norrbackainstitutet
och Eugeniahemmet nu är förlagda, införlivas med sjukhuset. Ur kommu
nikationssynpunkt är sjukhusets läge mindre gynnsamt.
Härtill kommer vissa andra omständigheter. De byggnadsåtgärder som
erfordras för att tillgodose de behov som föranledes av den ökade koncentra
tionen av undervisningen enligt delegationens förslag till kursplan och av
den beslutade ökade intagningen av kliniska studerande torde bliva om
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
72
fattande. Karolinska sjukhusets inordnande i Stor-Stockholms sjukvårds
organisation och dess ställning som regionsjukhus kommer även att med
föra en upprustning och utökning av sjukhuset.
Genomförandet av nu nämnda byggnads- och andra åtgärder kommer att
ställa direktionen och sjukhusledningen inför omfattande arbetsuppgifter
och torde medföra betydande investeringskostnader. Ett genomförande
av ifrågavarande kombinationsalternativ torde komma att kräva mycket
vittgående åtgärder för uppförande av personalbostäder, anordnande av
parkeringsplatser, sjukhusområdets förseende med affärer och rekreations-
möjligheter in. m. Man måste därjämte taga hänsyn till personalens och
patienternas trivsel, särskilt angelägen på en sjukhusanläggning av denna
storleksordning.
Slutligen framhåller direktionen att sjukhusets administrativa apparat
är underdimensionerad. En förutsättning för genomförandet av angivna
planerings- och byggnadsåtgärder är en betydande förstärkning av bl. a.
administrationen.
Samtliga nu angivna omständigheter föranleder direktionen att uttala
allvarliga betänkligheter mot ett realiserande av detta kombinationsalter
nativ.
Oavsett vilket av delegationens olika alternativ som kan komma att
realiseras måste undervisningen i medicin och kirurgi samt röntgendia
gnostik och kliniska laborationsämnen vid serafimerlasarettet komma att
under en lång övergångstid alltjämt få bedrivas därstädes. Det är, som
delegationen framhållit, i och för sig angeläget att denna undervisning
kan flyttas till ändamålsenligare lokaler. Delegationen uttalar att genom
den upprustning, som under senare år måst göras av lasarettet, förhållan
dena blivit så pass tillfredsställande, att undervisningen kan bedrivas där
under erforderlig övergångstid. Direktionen ger sin anslutning härtill.
Direktionen vill framhålla, att sjukvården och undervisningen men i be
tydligt mindre omfattning forskningen genom nämnda upprustning givits
i huvudsak tillräckliga resurser för att verksamheten skall kunna fortgå
vid lasarettet under ännu 10 å 15 år. Vissa ytterligare förbättringsåtgärder
torde emellertid bliva oundgängliga, särskilt under förutsättning av eu
lika fördelning på två undervisningskliniker vid eu intagningsnivå av 160
kliniska studerande årligen.
Direktionen förutsätter att de behov av ytterligare lokaler, som redan
nu föreligger för lasarettets kliniker och laboratorier och som blir accentue
rade i samband med en utökning av antalet studerande i kliniska ämnen,
kommer att tillgodoses vid friställning av de neurologiska och neurokirur-
giska klinikerna.
En viktig förutsättning för lasarettets fortsatta utnyttjande för under-
visningsändamål är att den blivande Klarabergsleden erhåller en sådan
provisorisk dragning, att sjukvård, undervisning och forskning fortfarande
kan bedrivas vid lasarettet intill dess ersättningskliniker står färdiga. Detta
innebär, som delegationen uttalat, att den provisoriska dragningen bör pla
neras så, att den skall kunna bibehållas minst 10 år.
Slutligen framhåller direktionen, att en provisorisk dragning av Klara
bergsleden kan innebära risker för att lasarettet går förlustigt en stor del
av sina nuvarande personalbostäder. Med hänsyn till den fortsatta verk
samheten vid lasarettet finner direktionen det oundgängligt att lasarettet be-
redes ersättning för förlorade bostäder.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
73
Sveriges läkarförbund betonar att i avvägningen mellan olika alternativ
för realiserade av ett nytt undervisningssjukhus måste beaktas vad delega
tionen särskilt understrukit, nämligen att en grundförutsättning för den
kliniska undervisnings- och forskningsverksamheten är en allsidig sjuk-
vårdsmässig representation vid undervisningssjukhus, där verksamhet i
främsta rummet präglas av studium av sjukdomsförlopp samt forskning
rörande nya behandlingsmetoder, effekten av nya läkemedel m. in.
Den kliniske forskaren behöver i allt större utsträckning utnyttja veten
skapligt samråd samt den utrustning och de speciella tekniska hjälpmedel
som står till buds vid de teoretiska institutionerna. Av väsentlig betydelse
är också delegationens uttalande, att det vid rekrytering av klinisk lärar
personal är viktigt, att undervisningssjukhuset är försett med goda forsk-
ningsmöjligheter för att läkare som skolas i vetenskaplig metodik skall
lockas till dessa sjukhus och ha möjlighet att bedriva forskning och därige
nom driva fram kvalitativt högtstående behandlingsmetoder.
Det bör i detta sammanhang erinras om att ett stort antal av studenterna
samtidigt med studierna i de kliniska ämnena arbetar som amanuenser
och assistenter vid de teoretiska institutionerna. Detta har stor betydelse
såväl för en fullgod rekrytering av amanuensbefattningarna som för kon
takterna mellan klinikerna och dessa institutioner. För att detta samarbete
skall kunna bli effektivt, måste den totala tidsförlusten vid förflyttning
mellan sjukhuset och institutionen nedbringas till ett minimum. Väsentlig
är också den av delegationen framförda synpunkten, att undervisningen
och forskningen måste kunna repliera på ett högspecialiserat undervisnings
sjukhus, om undervisningen förlägges till sjukhus med lägre specialise-
ringsgrad.
Läkarförbundet anser, att det förläggningsalternativ bör föredragas,
varigenom avgivna synpunkter bäst blir tillgodosedda.
Svensk sjuksköterskeförening har vid sin prövning av de olika tänkbara
lösningarna av problemkomplexet först och främst stannat inför det väsent
liga och angelägna i att det alltmer ökade nära sambandet mellan klinisk
och teoretisk undervisning och forskning på alla sätt beaktas. Ett alternativ
som skulle möjliggöra, att de nya undervisningsklinikerna förlägges i så
nära anslutning som möjligt till de medicinsk-teoretiska institutionerna å
Norrbackaområdet och till karolinska sjukhuset synes därför föreningen
böra givas företräde framför andra alternativ. I anslutning härtill fram
håller föreningen att det är att förvänta att i Stockholm befintliga sjuk-
sköterskeskolor kommer att ha vissa utbildningsplatser vid de planerade
klinikerna. Då flertalet sjuksköterskeskolor är belägna i innerstaden skulle
det korta avståndet till S:t Görans sjukhus medföra fördelar för såväl denna
studerandekategori som vederbörande lärare. Statens institut för högre ut
bildning av sjuksköterskor kommer under nästkommande år att få nya
lokaler vid Thorildsplan. Närheten till det blivande undervisningssjukhuset
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
74
skulle med all sannolikhet bidraga till att i hög grad avhjälpa svårigheterna
att erhålla föreläsare till institutet.
Den föreslagna centrala belägenheten av det nya sjukhuset skulle tro
ligtvis komma att föredragas av personal som önskar tjänstgöra på deltid.
Viss erfarenhet har nämligen visat, att de centralt belägna sjukhusen hit
intills haft lättare att draga till sig ifrågavarande kategori tjänstgörande.
Det är att förmoda, att denna tendens även framdeles skall fortsätta.
Med hänsyn till anförda omständigheter finner föreningen, att det nya
undervisningssjukhuset bör förläggas till S:t Görans sjukhus.
Sveriges förenade studentkårer anför bl. a.
Delegationen har framhållit, att det ur strikt schematekniska synpunkter
inte spelar någon större roll var ett undervisningssjukhus förlägges. Detta
är i och för sig riktigt, men påpekas bör, att en mycket stor del av de stude
rande bedriver vetenskapligt arbete och deltar i undervisning vid karolinska
institutet vid sidan av sina kliniska studier. Utvecklingen visar, att allt
fler studerande kommer att ägna sig åt dylikt arbete. Vidare visar erfaren
heterna, att ett effektivt samarbete mellan kliniska och teoretiska institu
tioner samt en fullgod rekrytering av amanuenser och assistenter i hög grad
är beroende av geografiska förhållanden. I själva verket knytes en stor del
av personkontakterna genom improviserade sammanträffanden vid gemen
samma måltider, biblioteksbesök etc. Självfallet försvåras utnyttjandet av
härför ledig tid under dagen om en alltför stor del åtgår till resor. Här bör
påpekas att den tid som anges i borgarrådens skrivelse den 3 januari 1961
endast avser den tidsrymd under vilken man uppehåller sig i kommunika
tionsmedlet. — Den från sakkunnigt håll, under frågans hela behandling,
med kraft framförda enhetstanken bygger sålunda på ett väl dokumenterat
verklighetsunderlag.
Lokaliseringen av studentbostadsprojekten i Stockholm har bestämts av
tillgängliga markresurser i närheten av det blivande Frescati-universitetet
och eventuella högskolor, som alla ligger i stadens norra och nordöstra del.
Från denna synpunkt är salunda en förläggning av det nya undervisnings
sj ukhuset till den norra delen av Stockholm att föredraga.
Mot bakgrund härav framstår en förläggning av ett nytt undervisnings
sjukhus till S:t Görans sjukhusområde som det bästa av de föreslagna
alternativen. Ur studiesynpunkt synes lösandet av undervisningslokaler för
ett s. k. pediatrikblock vara tidsmässigt mest påkallat.
Stockholms stadskollegium liksom stadens sjukvårdsstyrelse och drätsel
nämnd har anslutit sig till de synpunkter som anförts i en av särskilt utsedda
experter inom staden upprättad promemoria (sjukvårdsdirektören G. Pehr-
son, drätseldirektören E. Sundberg och kanslichefen I. Hörlén). I promemo
rian redovisas inledningsvis följande av staden tidigare åberopade skäl för
förläggning av undervisningssj ukhuset till Enskede-Dalen.
Ett tomtutrymme a 170 000 m2 stode till förfogande. Markreserver funnos
som bedömdes räcka för de behov som kunde förutses (hela det för sjuk
husets behov avsedda området anges i dag till 230 000 m2). Dessa tomtresur
ser hade sin största betydelse med tanke på möjligheter att tillgodose den
medicinska vetenskapen och undervisningens framtida behov.
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
75
Ur lokaliseringssyn punkt vore en förläggning till Enskede-
Dalen helt lämplig, eftersom ett sjukhus för de södra förorterna i varje fall
behövde med det snaraste tillkomma, medan svagheten med att ytterligare
utbygga sjukvårdsresurserna i den norra stadshalvan vore uppenbar.
Byggnadstiden på den helt fria tomten, där inga evakueringspro-
blem funnos, beräknades till 8—9 år.
I administrativt hänseende kunde med denna lösning arbetsin
satserna koncentreras på i huvudsak ett sjukhusbygge, vilket vore väsent
ligt med hänsyn till bristen på fackmän för dylika uppgifter (sjukhusarki
tekter och sjukhusplanerare).
Trafikförbindelserna mellan karolinska sjukhuset och Enske-
de-Dalen finge anses som fullt godtagbara.
Vad gällde investeringarna skulle lösningen med Enskede-Dalen
i huvudsak innebära, att man undgick utgifterna för ett helt sjukhus jäm
fört med en förläggning till Sabbatsberg, allt sett på en tidsperiod omfattan
de de närmaste 10—15 åren. En förläggning av undervisningssjukhuset till
Enskede-Dalen skulle med därav föranledd komplettering av S:t Görans sjuk
hus samt med viss upprustning av Sabbatsbergs sjukhus medföra en investe
ring av storleksordningen 215 milj. kronor. Motsvarande investeringsbelopp
vid alternativ Sabbatsberg beräknades till 315 milj. kronor, varvid dock för
utsattes vissa ytterligare investeringar vid S:t Görans sjukhus och till
komsten av ett rent kommunalt sjukhus vid Enskede-Dalen. Skillnaden i
investering skulle alltså vara av storleksordningen 100—125 milj. kronor,
motsvarande ungefärligen kostnaderna för ett fullständigt lasarettssjukhus.
Beträffande delegationens betänkande anför experterna följande allmänna
synpunkter.
Delegationen har tveklöst anslutit sig till stadens uppfattning att Sabbats
bergs sjukhus icke bör komma ifråga som undervisningssjukhus. Därvid har
vunnits att man undgår att bygga ett undervisningssjukhus helt utan ut
vecklingsmöjligheter, att man undgår att binda sig vid en lösning som är
mvcket svår och tar mycket lång tid att genomföra, att man kommer ifrån
den administrativt ytterst svåra uppgiften att ofrånkomligen bygga
2'/2
sjukhus samtidigt, att man icke nu behöver bygga ett sjukhus, som med
hänsyn till sin lokalisering är ett mindre angeläget projekt samt att — genom
delegationens uttalande att med utbyggnad av S:t Görans sjukhus som un
dervisningssjukhus kan anstå — staden undgår tvånget att omedelbart och
parallellt med Enskede-Dalen bygga ytterligare ett sjukhus med en kostnad
av storleksordningen 100—125 milj. kronor.
I jämförelse med den enighet som sålunda uppnåtts att avskriva Sabbats-
bergsprojektet framstår frågan huruvida undervisningssjukhuset skall lör-
läggas till Euskede-Dalen eller S:t Göran som ett spörsmål som i varje fall
ur stadens synpunkt icke är av samma stora betydelse.
Härefter skall närmare avhandlas förutsättningarna i tekniska och andra
avseenden alt genomföra delegationens förslag att förlägga undervisnings
sjukhuset till S:t Göran. Vi anser det dock möjligt att redan innan så sker
taga ställning till huruvida den verkställda utredningen påkallar någon
ändring av vår tidigare ståndpunkt att förorda Enskede-Dalen som under
visningssjukhus.
Detta förord baserades på några få grundläggande data.
Endast markområdet vid Enskede-Dalen var av tillräcklig storlek,
230 000 in2, och erbjöd utvecklingsmöjligheter för sjukhuset. Området var
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
76
obebyggt och gav därför obundna möjligheter till den mest rationella plan
lösningen av sjukhusanläggningen. Dessa omständigheter ledde i sin tur till
den kortaste byggnadstiden. Genom att lägga undervisningen till det sjuk
hus, som i varje fall ofrånkomligen måste byggas för sjukvårdens skull,
nådde man två syften med en och samma investering. Dessa omständigheter,
som narmast har karaktär av materiella fakta, har icke bestritts av delega
tionen. Det är endast ett huvudargument som delegationen anför mot En
skede-Dalen och det är olägenheten av avståndet till de teoretiska institu
tionerna och undervisningssjukhuset å Norrbacka-området.
Vi kan för vår del icke känna oss övertygade av delegationens argumen
tation i denna del. Då det i vart fall är fråga om ett nytt undervisningssjuk-
hus, som icke skall förläggas samman med karolinska institutet, är spörs
målet om avståndet att se som en kommunikationsteknisk fråga. Man synes
icke tillräckligt ha beaktat resultatet av tillkomsten av Essinge-leden, en
anläggning för flera hundra miljoner kronor, som skapar en direkt och
snabb förbindelse mellan karolinska institutet och Enskede-Dalen. Vi kan
icke uppfatta skillnaden i restid mellan karolinska institutet och i ena
fallet S:t Göran, i andra fallet Enskede-Dalen vara tillnärmelsevis av den
betydelsen att den har någon vikt i jämförelse med förut nämnda fördelar
med Enskede-Dalen som undervisningssjukhus.
Delegationens utredning föranleder oss sålunda icke att frångå vår tidi
gare redovisade uppfattning att den lämpligaste förläggningen av ett nytt
undervisningssjukhus är Enskede-Dalen.
De fördelar, som alternativet Enskede-Dalen erbjuder undervisningen
och forskningen genom att undervisningssjukhuset här blir på bästa sätt
planlöst och på kortaste tid färdigt, har icke tillerkänts något avgörande
varde från de statliga organ och instanser, som just har att svara för under
visningens och forskningens intressen. Det borde då för det första saknas
anledning att ur stadens synpunkt fortsätta den anförda argumenteringen
för en lösning, som antagits bäst gynna framför allt det statliga intresset.
Och för det andra är det självfallet så, att de allmänna fördelar, som för-
laggmngen av ett sjukhus till Enskede-Dalen erbjuder, alltjämt finns kvar
0011 då uteslutande kommer stadens sjukhusväsende till godo. Det är då
också så — vilket den statliga delegationen framhåller — att tillkomsten av
det angelägna kommunala sjukhuset vid Enskede-Dalen underlättas, om
det uteslutande är sjukvårdens intressen som skall tillgodoses.
Saken kan alltså uttryckas så, att fördelarna med ett sjukhus förlagt
till Enskede-Dalen i vart fall kommer staden till godo men undandrages
undervisningen och forskningen.
Beträffande förutsättningarna för ett förläggande av undervisningssjukhuset
tdl S:t Görans sjukhus anför experterna följande.
Enligt av stadsfullmäktige år 1951 antagen generalplan för om- och till
byggnad av S:t Görans sjukhus skulle sjukhuset successivt utbyggas till
cirka 1 300 vårdplatser. Av planen har genomförts en första etapp, om
fattande panncentral, verkstadsbyggnad, centralkök och psykiatrisk klinik,
den sistnämnda anordnad som undervisningsklinik. Principritningar före
ligger för en nästa etapp, omfattande en sängbyggnad om drygt 300 vård
platser, diagnostik- och behandlingsbyggnad m. m. Ritningsarbetet för
denna etapp har tillsvidare avbrutits i avvaktan på det slutliga avgörandet
beträffande undervisningssjukhuset.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
77
De tekniska förutsättningarna att förlägga undervisningen till S:t Göran har nu ytterligare penetrerats av sjukvårdsförvaltningen. Det har på den korta tid som stått till huds uppenbarligen icke varit möjligt att göra en mera ingående utredning, men med utgångspunkt från Sahbatsbergskom- mitténs programförslag har sådana bedömanden kunnat göras som erford ras för att ge ett fastare underlag vid prövning av förslagets genomförbar het, markdisposition, trafikfrågor etc. Resultatet av dessa sjukvårdsför valtningens utredningar redovisas i det följande.
1. Program. Lokaliseringen av ett sjukhus, dess vårdplatsantal och dess funktion måste primärt bestämmas av sjukvårdens behov. Om sjuk huset upplåtes för undervisning måste emellertid dennas behov få medverka vid dimensioneringen och utformningen av sjukhuset. I fråga om vårdplat ser har undervisningen oftast behov av ett visst minimiantal vid respek tive klinik, medan det ur sjukvårdsorganisatorisk synpunkt är ofrånkomligt att få balans mellan olika vårdformer vid undervisningssjukhuset. Även om icke alla vårdplatser vid ett så avvägt sjukhus är formellt nödvändiga för undervisningen, måste det reellt vara ett behov även för undervisning en att sjukhuset erhåller en sammansättning, som tillgodoser funktionella och sjukvårdsorganisatoriska krav, i all synnerhet om den principen för ett undervisningssjukhus skall gälla, varom delade meningar numera knap past råder, att ett sådant sjukhus icke skall ha ett särspräglat och speciellt sovrat klientel utan liksom andra sjukhus svara för sjukvården inom ett visst upptagningsområde. 1948 års avtal avsåg 960 vårdplatser och Sabbatsbergskommitténs pro gramförslag år 1960 omfattade cirka 1 250 platser. Delegationen har nu konstruerat ett grundprogram om 948 platser (exkl. psykiatri) som applice rats på de olika alternativen till ett nytt undervisningssjukhus. Sjukvårds förvaltningen har i enlighet med vad här ovan anförts beträffande funk tionella och sjukvårdsorganisatoriska synpunkter ansett att detta grund program måste kompletteras med åtminstone cirka 200 platser inom intern medicin och långtidsvård. Främst avses härmed att erhålla vidgat utrymme för de geriatriska sjukdomsgrupperna, särskilt de cerebrovasculära sjuk domarna, eftersom problemet med dessa sjukdomsfall ur samhällssynpunkt är så betydande, att det måste bedömas som synnerligen angeläget med en på vetenskaplig basis upplagd forskning samt adekvat akutsjukvård och efterbehandling av denna patientgrupp. Om undervisningen förlägges till S:t Görans sjukhus tillkommer dessutom den där betintliga psykiatriska undervisningskliniken om 81 platser, varför sjukhusets totala platsantal skulle bli drygt 1 200. Mindre differenser i fråga om vårdplatsantalet är relativt sett av under ordnad betydelse i jämförelse med omfattningen av laboratorier, behand lings- och mottagningsavdelningar, expeditions- och undervisningslokaler etc. Likaså påverkar ett tillägg av ett begränsat antal långtidsvårdplatser relativt litet sjukhusets totala volym. Avgörande för sjukhusets volym är undervisningens omfattning samt kraven på forskningsutrymmen icke blott när det gäller speciella forskningslaboratorier utan även ifråga om vanliga laboratorier, röntgenavdelningar etc., på vilka starkt ökade krav följer med forsknings- och undervisningsverksamheten. Sjukvårdsförvaltningen anser det vara synnerligen önskvärt att utöver angivna 1 200 platser kunna hit förlägga en av de båda infektionskliniker, som på längre sikt beräknats skola övertaga det nuvarande epidemisjuk husets funktion.
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 ur 1961
78
2. Tomte n. Som ett ofrånkomligt villkor för undervisningens förläg gande till S:t Görans sjukhus gäller, att det fastställda sjukhusområdet, som omfattar drygt 110 000 in2, ökas med i första hand kv. Busshallen och den odisponerade delen av kv. Tjället, varigenom det för sjukhusbyggnader och sjuksköterskeskola disponibla området skulle bli cirka 150 00Ö in2. Kv.
Busshallen, som tidigare varit reserverad för spårvägsändamål, kan anslutas direkt till sjukhusområdet genom att den i stadsplanen angivna Warfvinges väg utgår. Förhandlingar med spårvägsbolaget om dispositionen av kv. Busshallen har ej slutförts. Kellgrensgatan, som skiljer kv. Tjället från sjukhusområdet, måste däremot behållas men tunnelförbindelse torde kun na ordnas under gatan, varigenom området i kv. Tjället lämpligen skulle kunna användas för sjuksköterskeskola.
Vidare måste Kungsholmsgatans dragning utefter sjukhusområdet juste ras bl. a. för att bereda ökat utrymme för trafikplats utanför den blivande huvudentrén. Stadsbyggnadskontoret har undersökt denna fråga och före slagit en rätning av gatan utefter hela kv. Gångaren (sjukhusområdet), var igenom även en mindre ökning skulle kunna åstadkommas av sjukhusom- radet i dess mittre del, som nu är atsnörpt. Det nödvändiga parkerings- utrymmet nära huvudentrén (för öppenvårdspatienters, besökandes in. fl. bilar) skulle enligt stadsbyggnadskontorets utredning kunna anskaffas ge nom uppförande av ett parkeringshus i kv. Glaven. (500 platser för 5—7 milj. kr. plus tomtkostnader). Såväl trafikplatsen framför huvudentrén som Parkeringshuset inkräktar pa tomtmarken i detta kvarter, där ett par mind- re byggnader, som nu disponeras av barnavårdsnämnden, måste slopas och ersättas på annat håll. Alla dessa markområden är i stadens ägo. För personalen erforderligt parkeringsutrymme har beräknats kunna tillgodo ses inom sjukhusområdet genom överdäckande av kv. Busshallen med några parkeringsplan, ovanpå vilka andra byggnader placeras. En sådan lösning blir kostsam men synes vara enda utvägen att tillgodose sjukhusets parkeringsbehov utan att inkräkta på den knappa ytan.
Personalbostadsbehovet måste tillgodoses utanför angivna markområde. Undersökning pågår rörande möjligheterna att erhålla lämpliga personal- bostäder i närheten av sjukhuset. En möjlig lösning kan skymtas men förutsättningarna för dess realiserande är ännu icke klarlagda.
Lndei^ nämnda villkor bedömes det möjligt att på sålunda utökat sjuk husområde uppföra ett undervisningssjukhus i enlighet med det angivna progi ammet. Det måste dock klart anges, att området icke medger någon nämnvärd expansion utöver detta program, vilket självklart är en svaghet hos S:t Görans-alternativet. Den expansion som kan vara erforderlig är av tyenne slag. Den kan dels gälla ökning av utbildningskapaciteten, dels ut- vidgningsbehov framkallat av själva dynamiken inom vetenskap, forskning, vård och utbildning. Som framhållits är utgångspunkten för expertdelega tionens hela uppläggning en utbildningskapacitet på 160 elever (d. v. s. vid S:t Göran 80), såsom den av statsmakterna fastlagts vid 1961 års riks dag. Det är dock uppenbart att utvecklingen kommer att successivt och ganska snabbt öka efterfrågan på läkare ytterligare och kan väntas spränga nuvarande normer. Detta kan framkalla behov på utökningar utöver 160 elever, vilket i sin tur föranleder behov av reservlokaler samt successivt nya institutioner.
Men ä\en inom ramen av i huvudsak nu fastställd utbildningskapacitet kommer med visshet behov av utvidgning att visa sig föreligga. Det är uppen
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
79
bart att tomten vid Enskede-Dalen icke heller är så stor som önskvärt vore, men den är dock väsentligt större än den vid S:t Göran. Man bör dessutom icke taga hänsyn enbart till tomtytorna på de båda ställena utan även till möjligheterna att i närheten av sjukhuset erhålla personalbostäder in. in., vilka möjligheter torde vara större vid Enskede-Dalen.
Till följd av S:t Göransområdets begränsning, utdragna form samt topo grafi måste huvuddelen av byggnadsmassorna koncentreras till relativt stora och höga huskroppar. Anläggningen synes emellertid kunna ges en godtagbar utformning och tillgodose kravet på ett funktionsdugligt sjuk hus. Genomförandet stöter icke på några stadsplanemässiga hinder. Vissa nu befintliga byggnader måste rivas, vilka eljest hade beräknats skola kvar stå längre tid. Ett genomförande av detta alternativ innebär således prak tiskt taget en helt ny och fullständig sjukhusanläggning, vars första etapp redan är avverkad genom de nya ekonomibyggnaderna och den psykiatriska kliniken.
Huruvida en infektionsklinik lämpligen kan inrymmas på området kan icke nu med säkerhet avgöras. För att begränsa sjukhusets omfattning till angivet platsantal med den sammansättning som erfordras med hänsyn till undervisningen synes det dock under alla förhållanden ofrånkomligt att förflytta vissa nu vid detta sjukhus förefintliga kliniker, vars bibehållande vid sjukhuset man räknat med i hittillsvarande planer. Dessa är lung- kliniken (kliniken för medicinsk tuberkulos), hud- och könskliniken samt den för allergiska sjukdomar specialiserade medicinska kliniken II. Det är givet att en omflyttning av dessa kliniker, som utgör den kärna runt vilken det nuvarande sjukhuset vuxit upp, påverkar totalplaneringen för Stor stockholm och på så sätt medför komplikationer. Därtill kommer att ny byggnader för dessa kliniker måste tillkomma på annan plats innan under- visningssj ukhnset kan färdigställas, vilket nr investeringssynpunkt på kortare sikt innebär en belastning genom sålunda för tidig rivning av vissa klinikbyggnader.
3. Lokaliseringen. S:t Görans sjukhus med för undervisning, forskning och sjukvård avpassat vårdplatsantal enligt ovan angiven plan motsvarar ifråga om grunddisciplinerna (allmänmedicin, allmänkirurgi etc.) behovet för ett upptagningsområde med cirka 140 000 invånare och kan väl inpassas i en sjukhusplan för Stor-Stockholm. Om S:t Görans sjukhus dimensioneras såsom undervisningssjukhus innebär detta sålunda icke att fördelningen av sjukvårdsresurserna mellan stadens eller Stor-Stockholms norra och södra delar snedvrides. Vilket upptagningsområde sjukhuset kan komma att få och hur planen på längre sikt i övrigt skall utformas samman hänger likväl delvis med omfattningen av en blivande bostadsbebyggelse på Järvafältet samt kommunikationerna dit. Ur kommunikationssynpunkt sy nes emellertid S:t Görans sjukhus’ läge komma att bli förmånligt för olika alternativt utformade upptagningsområden.
4. Tidsfaktorn. Den statliga delegationen anför, alt det för statens del synes godtagbart, att utbyggnaden av S:t Görans sjukhus sker i etapper, varvid i eu första etapp bör uppföras en pediatrisk klinik, avsedd att er sätta Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. Undervisningen i medicin och kirurgi säges kunna bedrivas vid serafimerlasarettet under 10 å lö år och undervisningen i obstetrik-gynekologi under eu övergångstid vid Sabbats- bergs sjukhus. Vare sig S:l Göran blir undervisningssjukhus eller ej är det enligt sjuk vårdsförvaltningens uppfattning nödvändigt att de funktionsenheter, som
Kungl. Maj.ls proposition nr 198 år 1961
80
enligt generalplanen för sjukhusets ombyggnad avsetts att ingå i en andra etapp, nämligen en ny diagnostik- och behandlingsbyggnad samt en ny sängbyggnad, snarast möjligt tillskapas. Om S:t Göran blir undervisnings- sjukhus och nybyggnationen därvid utsträckes över längre tid, måste den förutsättningen uppställas, att denna etapp får ges sådan utformning att den ingår som ett led i den slutliga utbyggnaden av undervisningssjuk- huset.
5. Investeringar. Med S:t Göran som undervisningssjukhus och med tyngdpunkten av den för undervisningen erforderliga byggnationen förskjuten till efter 1970 skulle stadens investeringskostnader för sjuk vården under den närmaste tioårsperioden i stort sett bli av samma storleks ordning som i alternativet med undervisningssjukhuset förlagt till Enske- de-Dalen.
Experterna slutar med följande sammanfattande synpunkter.
Det har icke framkommit något vare sig i expertdelegationens betänkan de eller i remissvaren från de statliga organen som rubbar vår uppfatt ning att en förläggning av undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen i och för sig är en mera ändamålsenlig och utvecklingsduglig lösning, om hänsyn tages till samtliga på frågan inverkande omständigheter, sålunda icke en dast vårdens utan även undervisningens och forskningens intressen.
Mot Enskede-Dalen har främst anförts att avståndet till karolinska insti tutet är för långt och att detta skulle framkalla behov av dubblering av institutionerna och sålunda ökade kostnader. Vi har icke kunnat finna den na argumentering övertygande. Vare sig undervisningssjukhuset ligger vid S:t Göran, Enskede-Dalen eller Sabbatsberg så är det ett avstånd till karo linska institutet som måste övervinnas, och problemet reduceras till vilket antal minuter i transporttid det rör sig om, samt fråga om framkomlighet på allmänna kommunikationsmedel etc.
S:t Göransprojektet är — ehuru sämre än Enskede-Dalen — både ur all männa och ur direkt kommunala synpunkter avgjort överlägset Sabbats berg. Medan Sabbatsbergsprojektet av oss bedömts som orealistiskt så är S:t Göransprojektet realistiskt. Det låter sig inpassas i den allmänna sjukvårds- planen för Stor-Stockholm. Det är — ehuru med betydande byggnadstek- niska svårigheter — genomförbart. Etappbyggeriet, hänsynen till befintliga byggnader, den besvärliga topografin m. m. medför, att det är mera vansk ligt att fixera byggnadstiden i detta fall än då det som vid Enskede-Dalen är fråga om ett strikt bygge på avröjd och plan tomt. Ett godtagbart under visningssjukhus kan dock åstadkommas vid S:t Göran.
Om staden i den uppkomna situationen ändock anser sig böra acceptera S:t Göran såsom det näst bästa alternativet, bör detta ske endast under bestämda förutsättningar. Primärt är därvid att det kommunala sjuk huset vid Enskede-Dalen bygges först och S:t Görans undervisningssjuk hus får komma i andra hand. (Här bortses från de åtgärder som måste vidtagas under tiden för att S:t Göran skall fungera som sjukhus på ett rimligt sätt.) Den nya pediatriska undervisningskliniken såsom ersättning för det nedslitna Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus bör dock uppföras snarast möjligt.
Vidare måsle förutsättas, att de grundläggande reglerna ifråga om kost nadsfördelning mellan staden och kronan i enlighet med Sabbatsbergs- avtalet 1948 överflyttas på S:t Göran. Den av expertdelegationen föreslagna
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
81
nedprutningen på cirka 200 platser i förhållande till den gemensamma Sabbatsbergskommitténs program av år 1960 bör icke godtagas, utan såsom framgår av vad bär tidigare sagts utgör ett platsantal om cirka 1 200 eu organisk enhet med hänsyn till de blandade forsknings- och vårdbehov som föreligger.
Kungl. Muj:ts proposition nr 198 år 1961
IV. Departementschefen
Frågan om all ersät la scrafimerlasarettet med moderna undervisnings- kliniker har länge varit aktuell. Uppförandet under 1940-talet av nya teo retiska institutioner för karolinska institutet å Norrbacka-området samt lasarettets fortgående föråldrande och nedslitning utgjorde ur statens syn punkt de främsta motiven för 1948 års s. k. Sabbatsbergsavtal, varigenom serafimerlasarettet försåldes till Stockholms stad mot att staden förband sig att vid Sabbatsbergs sjukhus uppföra ett nytt undervisningssjukhus om cirka 1 000 vårdplatser, vilket — ifråga om de delar, som var avsedda att upplåtas för den vid serafimerlasarettet bedrivna undervisningen — förut sattes slå färdigt år 1961. Till grund för valet av plats för nytt undervis ningssjukhus hade främst legat den s. k. enhetstanken, vilken innebar, att alla de institutioner, teoretiska och kliniska, av vilka karolinska institutet för sin verksamhet var i behov, skulle sammanföras till Norrbackaområdet. Då emellertid Stockholms stad vid de förhandlingar, som föregick Sabbats- bergsavtalet, vägrat sin samverkan till uppförandet av dubbelkliniker vid karolinska sjukhuset, hade därefter som bästa förläggningsplats återstått Sabbatsbergs sjukhus på grund av dess närbelägenhet till Norrbackaom rådet samt med hänsyn till att staden stod i begrepp att ny- och ombygga detta sjukhus till ett modernt centralsjukhus.
Av olika skäl — för vilka närmare redogjorts i expertdelegationens, i det föregående återgivna betänkande — bar emellertid hela 1950-talet gått utan att staden påbörjat uppförandet av det nya undervisningssjukhuset. Endast den i Sabbatsbergsavtalet upptagna psykiatriska kliniken, varav behovet kraftigt accentuerades genom den år 1954 beslutade medicinska undervisningsreformen, bar uppförts men ej vid Sabbatsbergs sjuk hus utan — efter särskilt avtal därom mellan staten och staden — vid S:t Görans sjukhus. Det blev alltefter som tiden led utan att staden full följ de Sabbatsbergsprojektet mer och mer uppenbart att serafimerlasarettet skulle komma att få tjäna som undervisningssjukhus ytterligare minst 10 å 15 år. En upprustning av lasarettet, som nu befann sig i ett synnerligen eftersatt skick och vars olika verksamhetsgrenar led av svår lokalbrist, framstod därför som ofrånkomlig. En särskilt tillsatt utredning verkställde eu undersökning i frågan och framlade förslag om nödvändiga förbättrings åtgärder. På grundval av dessa förslag beslöt 1958 års riksdag att lasarettet skulle rustas upp. Kostnaderna för ifrågavarande upprustning skulle (i — Bihnng till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 198
eu-
82
ligt en därom träliad särskild överenskommelse — delas mellan staten och staden, på så sätt att staden erlade (SO procent av byggnadskostnaderna, me dan staten svarade för återstående 40 procent samt för hela utrustningskost- naden. Upprustningsarbetena fortgår alltjämt och beräknas komma att kosta totalt cirka 6 miljoner kronor. Den vid lasarettet bedrivna sjukvården och undervisningen torde efter förbättringsarbetenas slutförande få något så när tillfredsställande arbetsförhållanden. Vad gäller forskningen kommer där emot lokalbristen fortfarande att vara mycket kännbar. Emellertid torde även härvidlag en förbättring komma till stånd i samband med att lasarettets nervkliniker överflyttas till karolinska sjukhuset, där eu nybyggnad för neurologi och neurokirurgi t. n. är under uppförande och beräknas stå färdig våren 15)6.1. Nervklinikernas nuvarande lokaler kommer då alt kunna dispo neras för att tillgodose andra behov vid lasarettet.
I Sabbatsbergsavtalet ingick även eu pediatrisk klinik, avsedd att ersätta Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus, som f. n. är upplåtet för undervis- ning i pediatrik och barnpsykiatri. Sagda barnsjukhus är ännu mindre lämpat att fungera som en modern undervisningsklinik än serafimerlasaret- tets kliniker och de förbättringsåtgärder, som under senare år vidtagits vid sjukhuset, har varit av mycket begränsad omfattning. Det har således framstått såsom i högsta grad angeläget att detta sjukhus snarast möjligt ersättes av en ny barnklinik.
I slutet av år 1958 tillsatte staden eu särskild planeringskommitté för det nya undervisningssjukhuset vid Sabbatsberg, i vilken kommitté in gick två statliga representanter. I eu till mig ställd skrivelse den 16 maj 1959 anförde de statliga representanterna att kommitténs arbete då nått fram till en punkt, där de ansett det nödvändigt att inhämta direktiv för det fortsatta arbetet. De hade nämligen funnit sig böra redovisa de problem, som mött ifråga om realiserandet av det ursprungliga Sabbatsbergsavtalet och som varit av sådan svårighetsgrad, att de icke kunnat undgå att över väga, vilka alternativa lösningar, som kunde stå till buds. I skrivelsen på talades de brister, som vidlådde Sabbatsbergsprojektet — begränsade expan sionsmöjligheter, besvärliga trafiktekniska problem och ogynnsamma bul lerförhållanden — samt diskuterades vissa andra tänkbara sjukhusalter nativ, nämligen ett av staden planerat sjukhus i Enskede-Dalen samt Mör- bv lasarett, vilket sistnämnda sjukhus befann sig i en aktiv byggnadsperiod. De statliga representanterna fann vid valet mellan dessa sjukhus att Mörby- alternativet ur flera synpunkter var att föredraga framför Enskede-Dalen.
Ungefär samtidigt mottog jag en skrivelse från finans- och sjukvårds- borgarråden i Stockholm, i vilken bl. a. konstaterades, att del inom det tomtutrymme, som stod till förfogande för det nya undervisningssjukhuset vid Sabbatsberg, syntes möjligt att planera sjukhusbyggnaderna så att störningar av gatubuller blev tolerabla. Vissa ändringar av Rådmansledens sträckning m. m. skulle kunna vidtagas. Sammanfattningsvis konstaterade
Kungl. Maj. ts proposition nr 1!)S år 11)61
83
borgarråden att staden fann det väl möjligt att genomföra det ifrågavaran de sjukhusprojektet på Sabbatsberg och var beredd att göra delta.
Med anledning av vad sålunda förekommit ägde den 24 juni 1959 eu över läggning rum mellan mig och representanter för staden, däribland borgar råden Mehr, Kyling och Garpe. Enighet uppnåddes då om att planerna på det nya Sabbatsbergssjukhuset skulle forceras och att ett härå grundat programförslag så snart som möjligt skulle föreläggas statens och stadens förhandlingskommissioner. Efter förhandlingarnas slutförande skulle de taljplaneringen av det nya sjukhuset igångsättas, varefter uppförandet av sjukhusbyggnaderna utan dröjsmål skulle påbörjas.
Sabbatsbergskommitténs arbete fortsatte således och i juli 1960 avgav kommittén ett programförslag för det nya undervisningssjukhuset. Kom mittén framhöll därvid bl. a., att det nya sjukhusets belägenhet när det gällde störningar av olika slag från trafiken var ogynnsam. Olägenheterna i fråga om trafikbullret var för kvarteret Sabbatsbergs del mera framträdande än för de andra sjukhustomterna i stadens tätbebyggda delar och tomten kun de ur den synpunkten anses mindre lämplig för sjukhusbebyggelse. Sjuk- busområdets begränsade omfattning nödvändiggjorde koncentrerad bebyg gelse samt väsentliga inskränkningar av driften under byggnadstiden. Det enda reservutrymmet för eu framtida utvidgning av sjukhuset utgjordes av Sabbatsbergs vård- och ålderdomshems område. Sammanfattningsvis kan sägas att under de år som förflutit sedan Sabbatsbergsavtalet träffades hade stora förändringar skett i fråga om bl. a. utbyggnadsmöjligheter, stadsplane- och trafikförhållanden in. in. varigenom sjukhusbygget obestridligen blivit svårare att realisera. Kommittén fann det angeläget att redovisa de svårig heter, som sålunda var förknippade med Sabbatsbergsområdets utnyttjande för sjukhusändamål men betonade samtidigt att det centrala läget i staden också innebar vissa fördelar för sjukhuset och att närbelägenheten till karo linska institutet var av stort värde för undervisningen och forskningen. Kom mittén ansåg del därför, med vissa av kommittén närmare angivna förutsätt ningar (stadsplaneändringar in. in.), vara möjligt att realisera den ursprung liga tanken på ett undervisningssjukhus vid Sabbatsberg. Genom beslut den 15 september 1960 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande in. in. att upptaga förhandlingar med staden om bl. a. den komplettering och ändring av Sabbatsbergsavtalet, som kunde påkallas av det upprättade programförslaget. Några sådana för handlingar kom emellertid inte till stånd. Vid sin granskning av byggnads- programmet hade stadens myndigheter nämligen funnit, att eu förläggning av del nya undervisningssjukhuset till Enskede-Dalen skulle vara överläg sen placeringen av sjukhuset till Sabbatsberg.
I eu skrivelse till mig den 3 januari 1961 hemställde därför borgarråden Mehr och Kyling om överläggningar med regeringen »om formerna för det föreliggande Sabbatsbergsavtalets eventuella tillämpning på Enskede-Dalen i stället för på Sabhalsbergsområdet».
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
84
I det nya läge, som sålunda uppkommit genom stadens ändrade ställ ningstagande, fann regeringen att en förutsättningslös undersökning borde göras av alla alternativ för att på fördelaktigaste och snabbaste sätt till godose karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för den medicinska undervisningen och forskningen. Den 13 januari 1961 tillsat tes därför inom inrikesdepartementet en särskild expertdelegation med uppgift att skyndsamt undersöka denna fråga och avge förslag till rege ringen.
I sitt betänkande med utredning angående nytt undervisningssjlikhus i Stor-Stockholm, för vilket en redogörelse lämnats i det föregående, har delegationen redovisat resultatet av sina undersökningar och framlagt sitt därå grundade förslag.
Delegationen har i sitt arbete haft att utgå från den av årets riksdag be slutade ökningen av utbildningskapaciteten vid karolinska institutet till 160 studerande per år på det kliniska stadiet (se prop. nr 108/1961). Dele gationen har därvid funnit förutsättningar föreligga att koncentrera all undervisning i otiatri, oftalmiatrik, dermato-venereologi, neurologi och ftisiologi till karolinska sjukhuset. Vidare har delegationen utgått ifrån att undervisningen i klinisk epidemiologi fortfarande skall bedrivas vid stadens epidemisjukhus och att undervisning i psykiatri i vart fall tills vidare skall vara förlagd till S:t Görans sjukhus. Vad gäller återstående kliniska ämnen — medicin, kirurgi, obstetrik-gynekologi och pediatrik (inkl. barnpsykiatri) — har delegationen fastställt ett grundprogram, upp lagande för undervisningen erforderligt antal vårdplatser vid ifrågava rande kliniker att appliceras på olika alternativ till ett nytt undervisnings- sjukhus. Grundprogrammet omfattar tillhopa cirka 950 vårdplatser, inklusive vårdplatser vid öron- och ögonavdelningar, vilka emellertid ej bedömts erforderliga ur undervisningssynpunkt och där undervisning således ej är avsedd att äga rum. I grundprogrammet ingår därutöver laboratorier och övriga diagnostikavdelningar in. in. i huvudsaklig överensstämmelse med Sabbatsbergsprogrammet, ävensom de särskilda forskningsutrynunen, som omfattas av nämnda program.
Med dessa utgångspunkter har delegationen närmare undersökt ett antal alternativ till nytt undervisningssjukhus i Stockholm. Av dessa alternativ har fyra betecknats som »renodlade» d. v. s. omfattande i princip samtliga i grundprogrammet ingående enheter, och två som »kombinationsalternativ», d. v. s. med en uppdelning av ifrågavarande enheter på två sjukhus. De ren odlade alternativen utgöres av Sabbatsbergs sjukhus, nytt sjukhus i Enskede- Dalen, S:t Görans sjukhus samt Mörby lasarett och kombinationsalternati- ven av karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus samt Mörbv lasarett + S:l Görans sjukhus. Delegationen har i sitt betänkande givit en sammanfattande beskrivning — upptagande bl. a. pågående och planerade utbyggnader — av ifrågavarande sjukhus och har därefter i olika hänseenden granskat de
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
,sr>
uppställda alternativen och därvid törsökt finna eu lösning, som dels i sä stor utsträckning som möjligt tillvaratar de synpunkter, som innefattas i den nyss berörda s. k. enhetstanken, dels framstår som den vid en avväg ning av ekonomiska, investeringsmässiga och byggnadstekniska aspekter samt från sjukvårdsplaneringssynpunkt och med hänsyn till tidsfaktoin
sammantaget lämpligaste.
Vid de överväganden som delegationen gjort utitrån dessa utgångspunktei har delegationen för sin del funnit det fördelaktigaste alternativet vara S.t Görans sjukhus. Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset + S:t Gö rans sjukhus har delegationen ansett böra stå tillbaka för alternativet S.t Görans sjukhus. Inget av de återstående alternativen har delegationen
ansett sig böra förorda.
De statliga myndigheter, vilka i remissutlåtanden uttalat sig över dele gationens förslag, ävensom de tre intresseorganisationer, vilka yttrat sig över utredningsbetänkandet, har i huvudsakliga delar anslutit sig till dele gationens uppfattning och således förordat S:t Göransalternativet. Det enda undantaget utgör centrala sjukvårdsberedningen, som funnit Enskede- Dalenalternativet böra ges visst försteg framför S:t Göransalternativet. Di rektionen för karolinska sjukhuset har begränsat sitt yttrande till att en dast avse de delar av förslaget, som direkt berör de under direktionens för valtning stående sjukhusen. Samtliga remissinstanser har dock varit fullt eniga om att Sabbatsbergs sjukhus — med hänsyn till det begränsade mark området och de betydande trafiktekniska m. fl. problem, som ett realise rande av detta alternativ skulle ge upphov till — borde föras åt sidan i diskussionen. Enighet har vidare rått om att de alternativ, som bygger på ett ianspråkstagande av Mörby lasarett för undervisningsändamål icke borde komma till stånd. Motivet härför har varit det av delegationen främst an givna, nämligen att utbyggnaden av sjukhuset fortskridit så långt, att det finge anses förenat med betydande svårigheter att omändra sjukhuset för undervisning och forskning.
Kombinationsalternativet karolinska sjukhuset -+ S:t Görans sjukhus med dubbelkliniker i medicin och kirurgi å det förra sjukhuset har tidigare kraftigt förordats av lärarkollegiet vid karolinska institutet. Kollegiet har därvid betonat, att ett dylikl alternativ skulle innebära synnerligen stora fördelar för undervisningen och forskningen och samtidigt medföra en be gränsning av utbyggnadskostnaderna, enär de vid sjukhuset befintliga spe cialklinikerna och laboratorierna kunde utnyttjas även för de nytillkom mande lärarna och studenterna, vilket vore ägnat att minska behovet av nya vård- och laboratorieplatser. Lärarkollegiet har emellertid i före liggande remissyttrande uttalat, att de synpunkter kollegiet anlagt på frågan av delegationen i allt väsentligt visats kunna bli tillgodosedda även inom det renodlade alternativet S:t Göran. De fördelar för forskningen och undervisningen inom ämnena medicin och kirurgi, som skulle vara förenade
Kungl. Mnj. ts proposition nr 198 år 1961
,l>()
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1991
med eu förläggning till karolinska sjukhuset till följd av därstädes befint- liga högspecialiserade kliniker och forskningsenheter, finge enligt lärar kollegiet vid genomförandet av det renodlade S:l Göransalternativet anses kompenserade av den förbättring av undervisningens och vetenskapens arbetsmöjligheter inom pediatrik, psykiatri, obstetrik-gynekologi och pato- iogi, som närvaron av undervisningskliniker för medicin och kirurgi skulle medföra. Kollegiet har förklarat sig övertygat om lämpligheten av den ordningsföljd mellan de förordade alternativen, i vilken delegationen uppsatt desamma. Två andra myndigheter, vilka likaledes direkt företräder under visningens och forskningens intressen, nämligen statens medicinska forsk ningsråd och läkarutbildningsberedningen, bär gått ett steg längre och har
med hänvisning till att en förläggning av dubbelkliniker i medicin och kirurgi till karolinska sjukhuset jämte förstärkning av laboratorieenheterna därstädes skulle på ett ogynnsamt sätt förrycka balansen mot det andra undervisningssjukhuset och isolera de där förlagda specialämnena —- ansett sig böra avstyrka kombinationsalternativet karolinska sjukhuset -j- S:t Görans sjukhus. Även direktionen för karolinska sjukhuset har uttalat starka betänkligheter mot detta alternativ. Ett realiserande av detsamma skulle enligt direktionens uppfattning påverka upptagningsområdena för planerade nya sjukhus inom Stor-Stockholmsområdet och skulle — jäm sides med andra planerade utvidgningar inom sjukhuset — medföra bety dande investeringskostnader. Sålunda skulle krävas mycket vittgående ål- gärdei för uppförande av personalbostäder, anordnande av parkeringsplat ser, sjukhusområdets förseende med butiker in. in. En utbyggnad av sjuk huset av ifrågasatt storleksordning nödvändiggjorde — som delegationen även påpekat — att Norrbackaområdets och Eugeniahemmets markom råden linge införlivas med sjukhustomten. Slutligen skulle eu högst väsent lig förstärkning av sjukhusets administration erfordras för att förvaltning och personaltjänst skulle kunna bemästras tillfredsställande. Flera andra remissinstanser, däribland statskontoret, har av i huvudsak samma skäl som direktionen avstyrkt alternativet ifråga.
För egen del ansluter jag mig helt till de synpunkter som anförts mot alternativen Sabbatsbergs sjukhus och Mörby lasarett samt mot de båda kombinationsalternativen. Jag är således icke beredd att förorda något av dessa alternativ. De alternativ, som härefter kvarstår, är således de ren odlade alternativen S:t Görans sjukhus och det planerade sjukhuset i Enskede-Dalen. Delegationen, liksom flertalet statliga remissinstanser, har förordat det förstnämnda alternativet medan stadens experter i sitt av sta dens sjukvårdsstyrelse och drätselnämnd tillstyrkta utlåtande icke funnit några skäl tala mot att en förläggning av undervisningssjukhuset till Enske de-Dalen i och för sig vore en för såväl sjukvården som undervisningen och forskningen mera ändamålsenlig och utvecklingsduglig lösning.
Som medicinalstyrelsen framhållit måste det primära vid val av plats för
87
nytt undervisningssjukhus vara tillgången till ett rikt och allsidigt patient
underlag. Det måste således allmänt sett vara sjukvårdsbehovet, som är den
bestämmande faktorn. Undervisningen bör vara förlagd till ett stort speciali
serat sjukhus, helst ett regionsjukhus. Ur dessa synpunkter synes mig båda
alternativen vara godtagbara, då de kommer att utgöra bassjukhus för ett
naturligt upptagningsområde inom Stor-Stockholmsregionen. Enligt stadens
planer skall — oavsett undervisningens behov — Enskede-Dalensjukhuset
nybyggas och S:t Görans sjukhus fullständigt ombyggas och förnyas. Enär
ingendera sjukhuset är avsett att få ställning som regionsjukhus, synes dock
ett visst företräde böra ges åt S:t Görans sjukhus, vilket naturligen kominer
att repliera på det stora kombinerade undervisnings- och regionsjukhuset i
norra Stockholm, karolinska sjukhuset. Sjukhuset i Enskede-Dalen har
att repliera på Södersjukhuset, vilket emellertid icke är upplåtet för under
visning och vars utbyggnadsmöjligheter är högst begränsade. Som medi
cinalstyrelsen framhållit synes detta måhända framdeles få den konsekven
sen, att Enskede-Dalen måste komma i blickfältet som regionsjukhus. Den
frågan uppställer sig då, om den markareal som står till förfogande vid
Enskede-Dalen — 200 000 in2 jämte ett eventuellt tillskott på ytterligare
30 000 in2 för bostäder o. dyl. — verkligen är tillräckligt omfattande för alla
de ändamål, som skulle tillgodoses vid detta sjukhus. Frånsett de teoretiska
institutioner, som enligt vad lärarkollegiet angivit skulle krävas vid detta
sjukhus till följd av avståndet från karolinska institutet — en fråga, vartill
jag strax återkommer — föreligger planer på att vid sjukhuset uppföra en
mentalklinik och en infektionsklinik, båda ur sjukvårdssynpunkt mycket
angelägna önskemål. Enligt min uppfattning förefaller det i hög grad vansk
ligt att på detta område inrymma dels ett sjukhus i storleksordning mot
svarande ett stort centrallasarett, dels undervisnings- och forskningsutrym-
rnen, dels regionspecialiteter, dels ock förenämnda mentalsjukhus och infek
tionsklinik. Att avstå från mentalsjukhusets uppförande skulle å andra
sidan innebära en betydande försämring ur sjukvårdssynpunkt.
I och för sig synes ingen remissmyndighet ifrågasätta delegationens och
undervisningsmyndigheternas uppfattning att modern medicinsk undervis
ning och forskning kräver mycket täta och livliga kontakter mellan kliniker
samt teoretiska institutioner och forskningsenheter liksom även mellan
skilda kliniker inbördes. Som Sveriges förenade studentkårer framhållit
bör man ej heller i detta sammanhang bortse från de kontakter, som knyts
vid gemensamma måltider, i bibliotek in. in. Det måste således anses en
hälligt omvittnat, att tiden förförflyttning mellan institutets olika teoretiska
och kliniska institutioner i och för sig spelar en väsentlig roll. Även om eu
utbyggnad av kommunikationsmedlen mellan Norrbackaområdet och En
skede-Dalen är att emotse, får man icke glömma att upprepade resor fram
och tillbaka samma dag, vilka ofta kan bli nödvändiga, ställer sig ganska
dyrbara för den enskilde studenten eller läraren och tar mycken värdefull
Kungl. Maj:ts proposition nr 1!)S ur 1961
«S8
lid i anspråk. Det resmotstånd som sålunda är att befara kan komma att ge upphov till krav på betydande dubbleringar av de teoretiska institu tionerna och utbyggande av speciella forskningsinstitutioner. Tämligen långt gående krav härutinnan har framförts redan under delegationens utred ningsarbete.
Avståndet mellan S:t Görans sjukhus och karolinska institutet överstiger icke väsentligt avståndet mellan institutets f. n. längst från varandra liggan de enheter. Det är icke nödvändigt att passera de mera trafikerade delarna av Stockholm. Möjligheterna att när det gäller basorganisationen för forsk ningen repliera på karolinska institutet och karolinska sjukhuset får därför anses gynnsamma. Sammanfattningsvis anser jag mig således kunna konsta tera, att avståndsproblemet måste tillmätas vikt samt att delegationens far hågor, att som en följd av det större avståndet betydande merkostnader skulle uppstå vid en förläggning av det nya undervisningssjukhuset till En- skede-Dalen, icke synes mig helt oberättigade.
Den av stadens experter verkställda utredningen utvisar, att det är fullt möjligt och tekniskt försvarbart att uppföra de föreslagna undervisnings- klinikerna vid S:t Görans sjukhus. Byggnadsprogrammet ansluter sig i vä sentliga delar till stadens egna utbyggnadsplaner för sjukhuset. Vid sjuk huset har vidare nyligen färdigställts panncentral samt köks- och verk stadsbyggnader med för det blivande storsjukhuset erforderlig kapacitet. Under förutsättning att vissa närliggande markområden införlivas med sjukhustomten — en förutsättning som stadens myndigheter är beredda att uppfylla — synes den tillgängliga totala arealen — cirka 140 000 in2, vartill kommer utrymmen för sjuksköterskeskola och parkeringshus — medge en betydande utbyggnad enligt det av delegationen framlagda pro grammet och likväl inrymma en viss, ehuru ej alltför omfattande reserv kapacitet. Det förhållandet, att en av karolinska institutets dubbelklini ker, nämligen den psykiatriska kliniken, nyligen uppförts vid S:t Görans sjukhus talar även för att där söka samla andra undervisningskliniker. Ur statens synpunkt kan således åtskilliga skäl åberopas för ett val av S:t Gö- ransalternativet. Även för stadens del skulle emellertid en sådan lösning — såsom delegationen framhållit — medföra betydande fördelar. Därigenom skulle det nya sjukhuset i Enskede-Dalen, som uppenbarligen måste komma till stånd med minsta möjliga tidsutdräkt på grund av de södra förorternas nu mycket otillfredsställande sjukhusförhållanden, kunna planeras och uppföras som ett sjukhus enbart för sjukvårdens behov och därigenom undgå den synnerligen komplicerade och tidsödande planering som för undervisnings- och forskningsändamål dimensionerade enheter oundgäng ligen kräver. Den upprustning av serafimerlasarettet, som ägt rum och möj ligheterna att för eftersatta behov vid lasarettet utnyttja de efter nervklini kernas överflyttande till karolinska sjukhuset friställda utrymmena, gör del möjligt att på ett godtagbart sätt kunna bedriva undervisning vid lasa
Kungl. Maj.ts proposition nr 198 år 1961
89
rettet fram till mitten av 1970-talet. Härigenom skulle staden under de närmaste åren kunna koncentrera investeringar och sin tekniskt-adminstra- tiva apparat till Enskede-Dalen och till vissa särskilt brådskande projekt vid S:t Görans sjukhus samt därefter, så snart resurserna det medger, full följa utbyggnaden av det nya undervisningsjukhuset. Som delegationen och stadens egna experter påvisat torde stadens sammanlagda investeringar i sjukhusbyggen under den närmaste 15-årsperioden bli ungefär av samma storleksordning, vilketdera alternativ man väljer.
Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till vad delegationen och de statliga remissorganen jämväl i övrigt uttalat har jag funnit att karolinska institutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk undervisning och forskning bäst kan tillgodoses genom förläggning av de nya under- visningsklinikerna till S:t Görans sjukhus. Jag vill understryka, att jag anser en sådan lösning skapa förutsättningar att på ett fullt tillfredsställan de sätt genomföra den ökning av läkarutbildningskapaciteten vid karo linska institutet, som riksdagen innevarande år beslutat. För närvarande på går utrednings-, förhandlings- och planeringsarbete syftande till att under söka möjligheterna att utöka läkarutbildningen i landet utöver den nivå, riksdagen såsom en första etapp fastslagit. Dessa undersökningar grundar sig på av läkarutbildningsberedningen framlagda förslag (se prop. nr 108/1961). Beredningen har emellertid ställt sig tveksam till en ökning i Stockholm utöver det nu beslutade intaget och i stället anvisat andra vägar för att åstadkomma en högre utbildningskapacitet i landet. Det torde så ledes knappast vara anledning att under överskådlig framtid räkna med en ytterligare ökning i Stockholm. Skulle en sådan likväl anses erforderlig torde förutsättningarna att åstadkomma ökningen ifråga icke vara sämre vid S:t Görans-alternativet än vid Enskede-Dalen-alternativet.
Sedan jag förvissat mig om att den ståndpunkt jag sålunda intagit i den föreliggande frågan delas av regeringens övriga ledamöter, har jag upptagit förhandlingar med representanter för Stockholms stad rörande de närmare villkoren för en förläggning av det nya undervisningssjuldiuset till S:t Gö rans sjukhus. Dessa förhandlingar har resulterat i följande, den 20 oktober 1961 träffade överenskommelse angående nytt undervisningssjukhus i
Stockholm m. m.:
Mellan nedannämnda företrädare för svenska staten, å ena, och Stock holms stad, å andra sidan, har —- under förutsättning av Kungl. Maj:ts och Stockholms stadsfullmäktiges godkännande -— följande överenskommelse träffats angående nytt undervisningssjukhus i Stockholm in. m.
I. Det nya undervisningssjnkhuset.
A. Det nya undervisningssjukhuset i Stockholm förlägges till S:t Görans sjukhus och skall omfatta de kliniker som angivas i följande tablå: 7—llihang till riksdagens protokoll 1961. Nr 198
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
Antal vårdplatser
cirka
Medicin (inkl. specialgeriatrik) ............................................................ 280 Kirurgi (inkl. ortopedi, urologi och plastikkirurgi) ........................ 280 Obstetrik-gynekologi ................................................................................... 150 Pediatrik .......................................................................................................... 190 Psykiatri .......................................................................................................... 80 Långtidsvård och rehabilitering (inkl. vårdplatser för barn) .... 120
Summa 1 100
Härtill komma de laboratorier och övriga institutioner, som erfordras för sjukvården, undervisningen och forskningen, ävensom i övrigt erforderliga anläggningar för sjukhusets drift, inklusive parkeringsgarage inom sjuk husområdet.
Frågan om inrättande av klinik i njurmedicin samt ögon- och öronklini- ker skall närmare övervägas och förhandlingar härom upptagas i ett senare sammanhang.
B. För sjukhuset skall disponeras ett markområde om cirka 140 000 m2. C. Pediatriska kliniken skall uppföras omedelbart. Övriga kliniker och anläggningar skola vara färdigställda senast den 31 december 1976.
D. I fråga om fördelningen av byggnads-, utrustnings- och driftkostnader na skola huvudgrunderna i det s. k. Sabbatsbergsavtalet äga tillämpning.
Vad gäller det vid sjukhuset befintliga byggnadsbeståndet skall staten erlägga bidrag till kostnaderna för uppförandet av panncentralen samt köks- och verkstadsbyggnaderna. Beträffande frågan om den närmare be räkningen och tidpunkten för utbetalandet av sistnämnda bidrag skola, liksom även beträffande frågan om avlösning av statens bidrag till vissa anläggningar vid Sabbatsbergs sjukhus, parterna träffa särskild överens kommelse.
E. Ett på förevarande överenskommelse grundat nytt avtal om upplåtelse av S:t Görans sjukhus för undervisning och forskning, vilket avtal även skall ersätta det mellan parterna år 1958 ingångna avtalet angående samarbete för uppförande och drift av en psykiatrisk klinik vid sjukhuset, skall äga giltighet t. o. m. den 31 december 1976. Därest framtida undersökningar angående fördelningen av kostnaderna mellan undervisning och forskning, å ena, samt sjukvården, å andra sidan, skulle giva anledning därtill, skall part under löpande avtalstid äga påkalla förhandlingar om jämkning av av talet.
II. Nytt sjukhus i Enskede-Dalen.
Det av staden planerade sjukhuset i Enskede-Dalen skall omedelbart på börjas och utformas som ett kommunalt sjukhus enbart för sjukvårdens behov.
III. Serafimerlasarettet.
A. Staten skall på oförändrade villkor bibehålla huvudmannaskapet över serafimerlasarettet t. o. m. den 30 juni 1968. För tiden därefter skall un dervisning och forskning bedrivas vid lasarettet i oförändrad omfattning, intill dess nya medicinska och kirurgiska kliniker vid S:t Görans sjukhus kunna tagas i bruk.
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
91
B. Sedan nervklinikerna vid lasarettet överflyttats till karolinska sjuk huset, skola de friställda lokalerna ombyggas och iordningställas för vård avdelningar, laboratorier m. ni. Till dessa och övriga ifrågakommande bygg nadsåtgärder, varom närmare överenskommelse skall träffas mellan par terna, skall staden bidraga med 60 procent. Kostnaderna för anskaffandet av utrustning i samband med nämnda byggnadsåtgärder skola bestridas av staten.
C. Klarabergsleden erhåller en provisorisk dragning i enlighet med av Stockholms stadsbyggnadskontor den 16 mars 1961 uppträttad skissritning och får byggas så snart nervklinikerna överflyttats till karolinska sjuk huset samt erforderliga evakueringar kunnat verkställas.
Frånsett de byggnader, som måste rivas för förenämnda leds provisoriska dragning, skola serafimerlasarettets tomt och byggnader hållas intakta, så länge undervisning fortgår vid lasarettet. Det förutsättes, att planerandet och byggandet av leden sker i samråd med sjukhusledningen.
D. De personalbostäder, som måste rivas till följd av framdragandet av den provisoriska Klarabergsleden, skola ersättas av staden på sätt staden och direktionen för lasarettet kunna överenskomma.
Stockholm den 20 oktober 1961.
Den träffade överenskommelsen föranleder följande särskilda kommen tarer från min sida.
Det nya undervisningssjukhuset föreslås erhålla totalt cirka 1 100 vård platser, vilket innebär en ökning i förhållande till det av expertdelegationen upptagna grundprogrammet (med avdrag för vårdplatser vid ögon- och öronavdelningar men med tillägg för den befintliga psykiatriska kliniken) med cirka 130 vårdplatser, ökningen avser platser för specialgeriatrik samt för långtidsvård och rehabilitering. Som framgår av stadens expertutlåtan de har sjukvårdsförvaltningen framhållit, att sjukhuset borde erhålla en sammansättning, som tillgodosåg funktionella och sjukvårdsorganisatoris- ka krav, och att delegationens grundprogram till följd härav borde komplet teras med åtminstone 200 platser inom intern medicin — främst de geria- triska sjukdomsgrupperna -— och långtidsvård. Med hänsyn härtill och enär jag dels funnit det vara av stort värde att tillföra undervisningen det ur utbildningssynpunkt värdefulla specialgeriatriska klientelet, dels be traktat ett tillägg av ett begränsat antal platser för långtidsvård — utöver dem delegationen räknat med — som en förhållandevis ringa investering syftande till att effektivisera utnyttjandet av akutplatserna, har jag ansett mig böra såsom en för staten godtagbar kompromiss acceptera den angivna ökningen av sjukhusets totala, statsbidragsberättigade vårdplatsantal.
Enligt överenskommelsen skall frågan om inrättande av klinik i njur sjukdomar samt ögon- och öronkliniker närmare övervägas och förhand
För svenska staten:
Rune B. Johansson
För Stockholms stad:
Hj. Mehr Folke Kijling Gunnar Dalgren
92
lingar därom upptagas i ett senare sammanhang. Vad gäller den njurmedi cinska kliniken vill jag erinra om att 1960 års riksdag anvisat 156 000 kro nor såsom bidrag till uppförande av en provisorisk njurcentral vid S:t Eriks sjukhus. Vid anmälan av denna fråga uttalade jag emellertid, att det måste anses angeläget att den fortsatta utredningen om den slutliga förläggningen av en dialyscentral i Stockholm kunde ske helt förutsättningslöst. I kon sekvens med detta uttalande har man i detta sammanhang icke velat eller kunnat taga ställning till frågan om inrättande av en njurmedicinsk klinik vid S:t Görans sjukhus. Beträffande eventuella ögon- och öronkliniker vid det blivande undervisningssjukhuset har expertdelegationen utgått från att all undervisning i oftalmiatrik och otiatri skall vara förlagd till karolinska sjukhuset och att ifrågavarande kliniker följaktligen icke skall vara er forderliga för undervisningen. Jag finner mig för dagen sakna anledning att hysa en avvikande uppfattning i denna fråga — i all synnerhet som lärarkollegiet vid karolinska institutet tillstyrkt delegationens förslag i denna del — men då det slutgiltiga avgörandet av denna fråga lämpligen bör ske i samband med ett ställningstagande till den nya generalplan för karolinska sjukhuset, som är under utarbetande, har jag ansett det lämpli gast att i detta sammanhang lämna frågan öppen.
Genom bestämmelsen att för sjukhuset skall disponeras ett markområde om cirka 140 000 in2 har garantier skapats för att den utbyggnad av sjuk huset, som delegationens och stadens sjukvårdsförvaltning funnit erforder lig, skall rymmas inom sjukhusområdet.
Vad gäller byggnadstakten har det ur undervisningens och forskningens synpunkt framstått som mest angeläget, att Kronprinsessan Lovisas barn sjukhus ersättes med en nybyggnad. I överensstämmelse härmed har staden åtagit sig att omedelbart uppföra en pediatrisk klinik vid S:t Görans sjuk hus. Som jag tidigare framhållit har det däremot bedömts möjligt att låta undervisningen kvarligga vid serafimerlasarettet fram till mitten av 1970- talet. Mot bakgrund härav och för att tillmötesgå de starka kraven på igång sättande utan ytterligare dröjsmål av det nya sjukhuset vid Enskede-Dalen, har jag ansett mig kunna acceptera att detta projekt ges ett visst försteg framför de återstående undervisningsklinikerna vid S:t Görans sjukhus. Jag vill dock med skärpa understryka, att de upprepade förskjutningar av tidpunkten för uppförandet av det nya undervisningssjukhuset i Stockholm, som ägt rum sedan ingåendet av Sabbatsbergsavtalet, bör göra det till en i hög grad angelägen uppgift för staden att färdigställa de nya undervis ningsklinikerna och institutionerna redan i god tid före den dag, som i överenskommelsen angivits som den sista, nämligen den 31 december 1976. Stadens experter har för övrigt själva framhållit, att det nuvarande bygg nadsbeståndet vid S:t Görans sjukhus är i trängande behov av förnyelse.
Det har varit parternas avsikt att på grundval av föreliggande överens kommelse träffa ett avtal om upplåtelse av S:t Görans sjukhus för under
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
93
visning och forskning, vilket avtal avses ersätta Sabbatsbergsavtalet. Sta
den har därvid bestämt hävdat att sistnämnda avtals huvudgrunder för
kostnadsfördelningen mellan staten och staden i oförändrat skick skall
överflyttas till det nya S:t Göransavtalet, vilket innebär, att staten skall
erlägga 25 procent av byggnads- och utrustningskostnaderna, 50 procent av
läkarlönerna och 10 procent av övriga driftkostnader. Staten skall tillsätta
och avlöna läkarpersonalen. Jag har —- om än med tvekan ■— ansett mig
kunna godtaga stadens krav under förutsättning att det nya avtalets giltig
hetstid begränsas till utgången av år 1976, alltså till samma tidpunkt då
sjukhuset senast skall vara färdigställt. Härtill kommer att part under
löpande avtalstid skall äga påkalla förhandlingar om jämkning av avtalet,
därest framtida undersökningar angående fördelningen av kostnaderna mel
lan undervisning och forskning, å ena, och sjukvården, å andra sidan, skul
le giva anledning därtill.
I fråga om det befintliga byggnadsbeståndet vid sjukhuset må erinras om
att staten redan enligt avtalet om förläggande av undervisningssjukhuset i
psykiatri till S:t Görans sjukhus har åtagit sig att lämna visst bidrag till
kostnaderna för köks-, pann- och verkstadsanläggningarna, vilka då var
under uppförande eller just färdigställts. Då nu sjukhuset i ökad utsträck
ning tages i anspråk för undervisning och forskning, bör detta bidrag höjas
i motsvarande grad. För övriga byggnader vid sjukhuset, som skall bibe
hållas tills vidare, erlägger staten däremot inga bidrag.
Enligt en gällande, år 1958 träffad överenskommelse mellan staten och
staden (se prop. nr 87/1958) skall huvudmannaskapet över serafimerlasa-
rettet övergå till staden budgetårsskiftet närmast efter den tidpunkt, då de
nya nervklinikerna vid karolinska sjukhuset tagits i bruk. Dessa kliniker
beräknas vara färdigställda våren 1963, varför staden enligt sagda överens
kommelse kommer att överta dispositionsrätten över lasarettet den 1 juli
1963. Efter denna tidpunkt skall undervisning och forskning fortfarande i
erforderlig utsträckning vara förlagd till lasarettet. Staten har därvid att
erlägga bidrag till byggnads-, utrustnings- och driftkostnader enligt Sabbats-
bergsavtalets regler.
I samband med att nervklinikerna avflyttar från lasarettet erfordras
ganska genomgripande omdispositioner av de där kvarblivande verksam
hetsgrenarna. Som jag förut framhållit synes det trängande behovet av
bl. a. forskningslokaler härigenom kunna i viss utsträckning tillgodoses.
Det är vidare angeläget, att de ledigblivna vårdplatserna utnyttjas på ett
för undervisningen och forskningen lämpligt sätt. Jag vill erinra om alt
inom den närmaste femårsperioden studentintaget vid lasarettet kom
mer att öka i enlighet med riksdagens beslut. Slutligen är det av vikt alt
tillse att lasarettet åsamkas så litet störningar som möjligt i samband med
den provisoriska Klarabergsledens framdragande och därmed förenade
gatuarbelen. Alla dessa omständigheter talar för alt staten under eu över
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
94
gångstid fortfarande bör bibehålla huvudmannaskapet över lasarettet, till dess erforderliga ombyggnadsarbeten hunnit avslutas och vidtagna omdis positioner blivit stabiliserade. Ur statsfinansiell synpunkt innebär detta visserligen en nackdel, enär statens andel i lasarettets driftkostnader blir högre vid statligt huvudmannaskap. Jag har dock funnit det vara ett för staten så vitalt intresse att under de närmaste åren bibehålla det direkta inflytandet över lasarettets skötsel, att fördelarna härmed mer än väl uppväger därav föranledda merkostnader för statsverket. I överensstämmelse härmed har överenskommits, att staten skall på oförändrade villkor bibe hålla huvudmannaskapet över serafimerlasarettet t. o. m. den 30 juni 1968. Staden har åtagit sig att bidraga till kostnaderna för erforderliga om- och tillbyggnadsåtgärder i anslutning till nervklinikernas avflyttning efter samma fördelningsregler, som gäller för den pågående upprustningen av lasarettet, d. v. s. med 60 procent av byggnadskostnaderna. Avsikten är att parterna skall i samråd göra upp ett program för ifrågavarande byggnads åtgärder, vilket jag sedermera ämnar underställa riksdagen för godkännande.
Enligt den träffade överenskommelsen skall Klarabergsleden erhålla en provisorisk dragning i enlighet med en av Stockholms stadsbyggnadskontor upprättad skissritning. Av denna framgår att de vitala delar av lasarettet, vilka enligt planerna för den definitiva leden skulle gå förlorade, såsom neurokirurgiska kliniken samt pann- och köksbyggnaderna, kan bibehållas i orört skick. Förutom några för lasarettets verksamhet föga betydelse fulla byggnader måste emellertid vid den provisoriska dragningen av leden en stor del av lasarettets personalbostadsbestånd —- ett 50-tal lägenheter — raseras. Staden har emellertid åtagit sig att ersätta dessa lägenheter (se punkt III D). Jag har även funnit det väsentligt att i överenskommelsen få in en föreskrift om att lasarettets tomt och byggnader — med angivna undantag — skall hållas intakta, så länge undervisningen fortgår vid lasa rettet. För att uppnå att den vid lasarettet bedrivna verksamheten i största möjliga utsträckning kan fortgå ostörd medan gatuarbetena pågår, har slutligen föreskrivits, att planerandet och byggandet av leden skall ske i samråd med sjukhusledningen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) i vad på staten ankommer, besluta, att karolinska insti tutets behov av ytterligare sjukhusplatser för medicinsk undervisning och forskning skall tillgodoses genom att erforderliga undervisningskliniker in. m. förlägges till S:t Görans sjukhus i Stockholm;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna en i det före gående redovisad, av mig, å statens vägnar, med represen tanter för Stockholms stad träffad överenskommelse an gående nytt undervisningssjukhus i Stockholm in. m.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1!)8 år 1961
95
Med bifall till denna av statsrådets övriga le
damöter biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingemar Nygren
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
96
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
Bilaga 1
• Löwenströmska
larolinska #
Sabbatsbergi
it Göran
lacka#
• Södersjukhuset
• Sätra
# Enskede-Dalen
Solberga
• Södertälje
Boitadsomrlde
Bostad som rlde
ENSKEDE SJUKHUS
BC|0 m
Inom stadsdelarna Gamla Enskede och Karrtorp
Utredn i ngsskiss
CD
■*4
K
u
n
g l.
M
a
j: ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
9 8
å r
1
96
1
0
SO
100
1 ---------- 1_______ L.
ISO
Görans
sjukhus
C.eneralplaneförslag
Diskussionsunderlag i anslutning till överläggn.
Plats för
»juksköterskeskola e.d.
.-•255g]
SO
00
K u
n
g l.
M
a
j.t s
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
9 8
å r
1
96
1
Kungl. Maj. ts proposition nr 198 år 1961
99
Bilaga 4
bef. kraftledning
Ed sviken
Naturområden, pade
Edsviken
Wl Färdiga byggnader
Byggnader under uppförande
|
I I Byggnader avsedda att ny- eller ombygg.
Stocksunds köping
__ _____ 200.000 m2 (20 ha), ägare Stockholms läns landsting, varav
ca 47.000 m2 byggbar mark inkl. ev. väg (streckat område)
__
jj __ „__ 260.000 m2 (26 ha), ägare staten, varav ca 103.000 m2 för
institutioner byggbar mark samt ca 38.000 m2 för bostäder
e.d. byggbar mark (streckade områden inkl. ev. väg)
CENTRALLASARETTET I DANPERYD
Översiktsplan.
Stockholm den 13 april 1961
0
I
100
_L
200
300 m
Folki» löfström och r. F Sandberg - arkitekl
N
q
rr
tä
lj
eyä
ge
n
to
ö
B
o,
w/x
yv
j
fzf&l
'tUGfNIAHlMMn
»4
NOmACKAINSTITUTtr
KAROLINSKA
SJUKHUSET-
SITUATIONSPLAN
StWm. 5. 5. 61 Tikn. Itc. E. POTSEP
K
u
n
g l.
M
a
j.
ts
p
ro
p
o
si
tio n
n r
1
9 8
å r
1
9
6
1
Kungl. Maj:ts proposition nr 198 år 1961
101
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
I. Inledning.......................................................................................................................... 2
1948 års avtal angående serafimerlasarettet och Sabbatsbergs sjukhus....
2
Utvecklingen sedan 1948............................................................................................ 5
II. Expertdelegationens betänkande............................................................................. 12
A. Allmänna förutsättningar för undervisningens ordnande............................ 13
Intagningsnivån och kursfördelningen vid karolinska institutet................ 13
Grundprogram....................................................................................................... 18
B. Tänkbara alternativ till nytt undervisningssjukhus...................................... 19
Sabbatsbergs sjukhus.................................................................................... 23
Enskede-Dalen................................................................................................ 24
S:t Görans sjukhus............................................................................................ 25
Mörby lasarett................................................................................................... 27
Karolinska sjukhuset + S:t Görans sjukhus.............................................. 29
Mörby lasarett + S:t Görans sjukhus........................................................ 34
C. Delegationens överväganden och förslag......................................................... 35
Undervisning och forskning........................................................................... 35
Stor-Stockholms sjukvårdsorganisation....................................................... 37
Byggnadstekniska förutsättningar m.m....................................................... 41
Ekonomiska frågor........................................................................................... 49
Delegationens ställningstagande.................................................................... 57
III. Yttranden..................................................................................................................... 89
IY. Departementschefen................................................................................................... 81
Bilaga 1.................................................................................................................................. 96
Bilaga 2.................................................................................................................................. 97
Bilaga 3................................................................................................................................. 98
Bilaga 4................................................................................................................................. 99
Bilaga 5
100