båsom anordnare och huvudman för denna specialutbildning synes

lämpligen den inom svenska kyrkans diakonistyrelse arbetande kyrkliga

nämnden för döva kunna fungera. Nämnden, i vilken ingår företrädare för

de döva, har under hand förklarat sig villig härtill. Den torde med hänsyn

till sina övriga arbetsuppgifter lätt kunna överblicka uppkommande rekry­

teringsbehov och vid lämplig tidpunkt hos Kungl. Maj:t göra framställning

om anvisande av medel till utbildning av intresserade präster. Givetvis för­

utsattes detta ske i nära samråd med vederbörande domkapitel och döv-

lärarseminariet.

I samband med inrättandet av den här föreslagna utbildningen för bli­

vande dövpräster torde också 1938 års förutnämnda kungörelse bli föremål

för översyn. Någon ändring i den nuvarande organisationen med fem kyrko­

herdar i var sitt distrikt finner jag inte skäl att föreslå. Däremot anser jag

mig böra tillmötesgå önskemålet om en effektivare samordning av den nu­

varande verksamheten genom en centralisering av tillsynen till ett enda

domkapitel. Inseendet över kyrkoherden för döva i Stockholms distrikt

ankommer alltsedan ar 1938 pa domkapitlet i Uppsala och överflyttades

således inte till Stockholms domkapitel, när Stockholms stift senare bilda­

des. Med hänsyn till den mindre arbetsbelastningen vid domkapitlet i

Stockholm föreslår jag nu, att inseendet över samtliga kyrkoherdar för döva

skall utövas av detta domkapitel. För att vinna bättre samordning bör

vidare en årlig sammankomst med kyrkoherdarna för döva få hållas. Kost­

naderna härför kan beräknas uppgå till cirka 1 000 kronor och torde få

bestridas ur det för kyrkoherdarna för döva under åttonde huvudtiteln be­

räknade anslaget till reseersättningar m. m. i omkostnadsstaten för dom­

kapitlen och stiftsnämnderna m. m.

Inrättandet av en särskild prosttjänst finner jag inte motiverat vid den

organisation jag nu förordat. Vid översynen av gällande bestämmelser torde

det få ankomma på Kungl. Maj.-t att besluta i vilken form de döva bör

beredas visst medinflytande vid tillsättning av tjänst som kyrkoherde för

döva. Beträffande kyrkoherdarnas löneställning vill jag slutligen erinra om

att dessa tjänster enligt beslut vid fjolårets riksdag uppflyttats från löne­

grad Ao 22 till Ao 23 från och med innevarande budgetår. Någon ytterligare

lönegradsuppflyttning är jag inte beredd att förorda.

Det torde fa ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestäm­

melser, som föranledes av vad jag här förordat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

31

7. Bidrag till viss utbildning vid Sköndalsinstitutet

Vid Sköndalsinstitutet i Stockholm utbildar Svenska diakonsällskapet

diakoner ävensom i övrigt män och kvinnor för kyrkligt och samhälleligt

socialt arbete. Institutet omfattar — förutom en sjukvårdarskola — dia­

konskolan, vid vilken utbildningen bedrives dels i form av eu allmän kurs

föreskrifter, som inskränker den katolska kyrkans handlingsfrihet. Där­

emot synes, enligt kollegiets mening, en möjlig utväg att vinna det angivna

syftet vara att såsom förutsättning för tillståndet angives, att påföljder av

religiös natur inte får förekomma för den som önskar utträda ur klostret.

Skulle denna förutsättning sedermera visas inte föreligga, kan — anför

kollegiet — fråga uppkomma om att återkalla tillståndet för klostret; detta

torde innebära en betryggande garanti för att inte utträdesrätten de facto

inskränkes.

Kammarkollegiet föreslår också, att såsom förutsättning för det sökta

tillståndet bör angivas, att klostrets medlemmar kommer att efter några år

till övervägande del utgöras av svenska medborgare och att antalet kloster­

medlemmar inte under någon längre tid kommer att understiga sex, d. v. s.

det antal, som enligt nämnda proposition borde fordras för att en inrättning

av ifrågavarande slag skall betraktas såsom kloster.

Dessutom framlägger kammarkollegiet förslag till villkorsbestämmelser

att föreskrivas vid beslut om tillstånd till klostrets inrättande samt föreslår

att Theresiastiftelsens styrelse ålägges att årligen till Kungl. Maj:t lämna

uppgift angående klostermedlemmarnas nationalitet och antal.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ansluter sig i frågan, huruvida ett flertal

klostermedlemmar skall vara svenska medborgare redan då klostret inrät­

tas, till de synpunkter som Theresiastiftelsen anfört. På grund härav och

då anledning inte torde föreligga att antaga, att verksamheten blir av annan

art än som avsetts i samband med religionsfrihetslagens tillkomst, motsätter

sig länsstyrelsen inte att det begärda tillståndet lämnas. De av kammar­

kollegiet föreslagna villkorsbestämmelserna syns länsstyrelsen lämpliga.

Statens utlänning skommission, som bedömt ärendet från utlänningskon­

trollsynpunkt, motsätter sig inte bifall till framställningen. Kommissionen

utgår därvid från att utlänningslagen skall vara tillämplig på de utlän­

ningar, som kan komma att vinna inträde i klostret eller eljest vistas i det.

Då det emellertid med hänsyn till klosterinstitutionens karaktär möjligen

kan uppstå missförstånd härom bör enligt kommissionen, vid bifall till

framställningen, i villkoren för tillståndet angivas, att utlänningslagen äger

tillämpning på utländska klostermedlemmar och besökande.

Ärkebiskopen har intet att erinra mot de villkorsbestämmelser, som före­

slagits av kammarkollegiet. Med avseende på de allmänna förutsättningar­

na för ett tillstånd anser ärkebiskopen angeläget att framhäva, att ett så­

dant inte kan komma i fråga annat än för kloster tillhörande samfund, i

vilkas samfundsordning klosterinstitutionen ingår. Ärkebiskopen erinrar

härefter om att vad dissenterlagskommittén i sitt betänkande, som låg till

grund för 1951 års lagstiftning, uttalat om att kloster borde få inrättas

endast för de svenska romerska katolikernas behov och sålunda såsom med­

lemmar i huvudsak endast ha svenska medborgare visserligen inte berör­

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

39

41

I beslutet om tillstånd bör i anslutning till vad kammarkollegiet föresla­

git angivas, att vid beslutet förutsatts, att klostrets medlemmar kommer

att efter några år till övervägande del utgöras av svenska medborgare.

Vad härefter gäller de egentliga villkoren för tillstånd till klosterverksam-

heten synes dessa böra i allt väsentligt utformas i enlighet med vad kam­

markollegiet föreslagit. Därigenom skulle villkoren, som i princip ansluter

till uttalanden i religionsfrihetslagens förarbeten, komma att få i huvudsak

följande innehåll.

För att undanröja all tvekan beträffande vem som har att tala och svara

för klostret torde böra föreskrivas, att Theresiastiftelsen skall vara dess

huvudman. Beträffande upptagande i klostret bör föreskrivas att — utöver

vad i 5 § religionsfrihetslagen stadgas — klosterlöfte, som inte är tidsbe­

gränsat, får avläggas endast av den som fyllt tjugufem år. Vidare bör fast­

slås, att klosterlöfte inte får utgöra hinder för utträde ur klostret. Det torde

ytterligare angivas, att offentlig myndighet äger i enlighet med vad i lag och

författning stadgas tillträde till klostret och rätt till insyn i dess verksam­

het samt att myndighet inte kan förvägras att träda i omedelbar förbindelse

med klostermedlem. Slutligen bör som villkor uppställas att, om i anslut­

ning till klostret drives verksamhet, som avser vård och fostran av barn och

ungdom, undervisning, sjukvård eller socialvård, skall gälla vad i lag och

författning föreskrives om sådan verksamhet i allmänhet.

Theresiastiftelsens styrelse torde böra åläggas att till ecklesiastikdeparte­

mentet varje år före utgången av januari månad lämna uppgift om antalet

klostermedlemmar under föregående år samt angående dessa medlemmars

nationalitet.

I beslutet bör slutligen erinras, att klosterlöftet inte medför begränsning

av det skydd för personlig frihet, som svensk lagstiftning tillförsäkrar, att i

fråga om rättshandlingar av den som avlagt klosterlöfte skall tillämpas vad

i civillag är stadgat samt att i fråga om utländsk medborgare, som är klos­

termedlem eller eljest uppehåller sig i klostret, skall iakttagas vad som finns

stadgat i utlänningslagen jämte i anslutning därtill utfärdade författningar.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag

att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens yttrande

beträffande de villkor för tillstånd att inrätta kloster i före­

varande fall, vilka angivits i det föregående.

Kungl. Maj:ts proposition nr Jt7 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf7 år 1961

1

Nr 47

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden m. m.; given Stockholms slott den 10

februari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­

rådsprotokollet över ecklesiastikärenden lör denna dag,

dels

föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag täl

1) lag om ändrad lydelse av 6 § lagen den SO augusti 1932 (nr 404) om

kyrkofond;

2) lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570)

angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas av­

löning (prästlönekostnadslag);

dels

föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande

till riksdagen föredragande departementschefen hemställt;

dels ock

inhämta riksdagens yttrande beträffande de villkor för tillstånd

att inrätta kloster i visst fall, vilka angivits av föredragande departements­

chefen.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Kungl. Maj:t skall få befogenhet att vid ge­

nomförande av den år 1957 beslutade allmänna reformen av pastoratsin-

delningen och den prästerliga tjänsteorganisationen inrätta särskilda över-

gångsbefattningar för kyrkoherdar och komministrar, vilkas tjänster in­

drages men vilka inte förflyttas till annan prästerlig tjänst eller förtidspen­

sioneras. I propositionen hemställes vidare om bemyndigande att utfärda

erforderliga bestämmelser om prästs skyldighet att övergå till övergångs-

befattning samt om hans tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner

under innehavet av befattningen jämte vissa andra härtill knutna frågor. I

samband härmed föreslås ändring av 6 § lagen om kyrkofond och 1 § 2 mom.

prästlönekostnadslagen av innehåll, att lönekostnaderna för övergångsbe-

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr 47

2

fattningarna, vilka förutsattes kunna bli inrättade i ett fåtal fall, i princip

skall utgå ur kyrkofonden men i vissa fall åvila pastorat.

Vidare behandlas i propositionen frågor rörande vissa anslag ur kyrko­

fonden m. m. Sålunda framlägges förslag om en höjning av representations-

bidragen till biskoparna. Avlöningsbidragen till sjömanspräster föreslås

uppräknade med hänsyn till ökade lönekostnader. För anlitande av biträde

inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga frågor

föreslås, att ett anslag av 50 000 kronor anvisas för nästa budgetår. Kostna­

derna för stiftskansliutredningen föreslås till viss del gäldas av kyrkofonds-

medel. Förslag framlägges om vissa ändringar beträffande dövprästorgani­

sationen samt anordnande av utbildning för blivande dövpräster. Vidare

föreslås särskilda bidrag ur kyrkofonden utgå för budgetåret 1961/62 till

kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet samt till svenska kyrkans

representation vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i New Delhi.

För underhållsarbeten i Göteborgs domkapitels lokaler föreslås dels att

ett särskilt reservationsanslag av 3 000 kronor uppföres på riksstaten, dels

att ett lika stort belopp får utgå ur kyrkofonden.

Slutligen underställes riksdagen fråga om villkor för tillstånd att inrätta

kloster, vilken fråga aktualiserats genom en nu gjord

ansökning.

Kungl. Majrts proposition nr 47 år 1961

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 6 § lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 6 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 47 år 1961

3

Nuvarande lydelse:

6

§.

Enligt vad----------- Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrko­

fonden utgöras:

1) Kostnad för------------- annan

ordning;

2) kostnad för------------- allmän

tilläggspension;

2 a) annan kostnad------------av­

sedda präster;

2 b) kostnad för —--------- sär­

skilt stadgas;

3) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes, till ersättan­

de av anslag, som av riksdagen an­

visas till avlöningar och övriga om­

kostnader dels för stiftsnämnder-

nas verksamhet, dels för religions-

vård åt

dövstumma;

4) kostnad, som------------äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt — — — åt

församlingspräster;

Föreslagen lydelse:

6

§.

Enligt vad----------- Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrko­

fonden utgöras:

1) Kostnad för-------------annan

ordning;

2) kostnad för------------- allmän

tilläggspension;

2 a) annan kostnad------------av­

sedda präster;

2 b) kostnad för--------------sär­

skilt stadgas;

2 c) kostnad för avlöningsförmå­

ner åt präst, som övergått till präs­

terlig övergångsbefattning, i den

mån kostnaden ej jämlikt präst-

lönekostnadslagen skall bestridas

av pastorat;

3) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes, till ersättan­

de av anslag, som av riksdagen an­

visas till avlöningar och övriga om­

kostnader dels för stiftsnämnder-

nas verksamhet, dels för religions-

vård åt

döva;

4) kostnad, som--------------äger

tillämpning;

5) kostnad, enligt-------------- åt

församlingspräster;

1 Senaste lydelse, se

1960 ^: 164

.

4

Kungl. Maj.-ts proposition nr A7 år 1961

Nuvarande lydelse:

6) anslag, som---------- kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för — — — till

kyrkofonden;

8) belopp, som----------

^t- avlö­

ningen bidraga;

9) kostnad för-----------kyrkliga

ändamål.

Föreslagen lydelse:

6) anslag, som----------- kyrkliga

ärenden;

7) kostnad för — — — till

kyrkofonden;

8) belopp, som-------------- avlö­

ningen bidraga;

9) kostnad för----------- kyrkliga

ändamål.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1962.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 (nr 570)

angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadslag)

Härigenom förordnas, att 1 § 2 mom. lagen den 29 juni 1951 angående

pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

(prästlönekostnadslag)1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

1

§•

2 mom.

Med församlingspräst

--------- å församlingsprästtjänst.

Föreslagen lydelse:

¹ §•

2 mom.

Med församlingspräst

----------- å församlingsprästtjänst.

Såsom församlingspräst anses

jämväl präst, vilken övergått till

prästerlig övergångsbefattning och

innehar förordnande, som i första

stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1962.

1 Senaste lydelse, se 1960:631.

6

Kungl. Maj:ts 'proposition nr Jf7 år 1961

TJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1961,

Närvarande:

Statsministern E

rlandeb

, ministern för utrikes ärendena U

ndén

, statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling,

S^koglund, E^denman, N^etzén, ^af G^eijerstam, H^ermansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter

vissa frågor om an­

slag ur kyrkofonden m. m.

samt anför därvid följande.

I. Prästerliga övergångsbefattningar

1. Inledning

Genom riksdagens bifall (rskr 1957:388) till Kungl. Maj:ts proposition

1957:153 har beslut fattats om att genomföra ny indelning och tjänsteor­

ganisation för de territoriella pastoraten. Beslutet innehåller i första hand

riktlinjer och normer för den nya indelningen och organisationen samt grun­

der för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster i lönegrad.

Däremot har genom 1957 års riksdagsbeslut ställning endast i begrän­

sad mån tagits i fråga om sättet att lösa de organisatoriska problem av

övergangsnatur, som är förbundna med reformen. Med lösningen av vissa

spörsmål av sådan art ansågs nämligen böra anstå någon tid. Anledningen

härtill var främst, att resultatet av det samtidigt pågående arbetet på en

ny lag om prästval borde avvaktas, innan förslag om tillfällig

lagstiftning

förelädes riksdagen.

Sedan denna lagstiftningsfråga lösts genom utfärdandet av lagen om

prästval den 25 oktober 1957 (nr 577), vilken trätt i kraft den 1 juli 1958,

upptogs till behandling frågan om behovet av tillfällig lagstiftning, som —

med undanskjutande av eljest gällande regler för tillsättning av kyrkoherde-

och komministertjänster — skulle göra det möjligt att omplacera präster,

vilkas tjänster blir indragna vid nyindelningen. I propositionerna 1958:146

och 1958: B 20 förelädes 1958 års riksdagar förslag till sådan tillfällig lag­

7

stiftning. Sedan sistnämnda proposition bifallits (rskr 1958: B 96) samt

kyrkomötet samtyckt till lagförslaget (skr 9), utfärdades lagen den 17

oktober 1958 (nr 516) med särskilda bestämmelser om tillsättning av präs­

terliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat. Enligt denna lag kan

Kungl. Maj:t tillsätta kyrkoherde- eller komministertjänst., som vid nyin­

delningen är ledig, utan föregånget val genom att förflytta kyrkoherde eller

komminister, vars tjänst indrages, till tjänsten. Lagen har trätt i kraft den

1 januari 1960.

I propositionen 1957:153 nämndes även andra övergångsanordningar,

som bedömdes bli nödvändiga i samband med att indelningsreformen ge­

nomföres, nämligen förtidspensionering och inrättande av särskilda präster­

liga övergångsbefattningar. Beträffande övergångsbefattningarna uttalade

dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att den närmare författ­

ningsregleringen — vilken bland annat påkallade ändring i lagstiftningen

på det kyrkligt-ekonomiska området — borde anstå till tidpunkt närmare

reformens ikraftträdande.

Denna tidpunkt har inte bestämts genom 1957 års riksdagsbeslut. I pro­

positionen 153 anförde departementschefen endast, att den nya indel­

ningen och organisationen torde kunna träda i kraft tidigast den 1 januari

1961.

Jag får nu anmäla att förberedelsearbetet för att genomföra indelnings­

reformen fortskridit så långt, att reformen avses kunna genomföras vid

kommande kalenderårsskifte 1961/62. Med anledning härav får jag här till

behandling upptaga frågan om inrättande av särskilda prästerliga över­

gångsbefattningar. Innan så sker vill jag i korthet erinra om innehållet i de

beslut i indelningsfrågan, som fattats av 1957 och 1958 års riksdagar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen

Syftet med reformen av pastoratsindelningen och tjänsteorganisationen i

pastoraten angavs i propositionen 1957:153 främst vara att få till stånd

en lämpligare fördelning av det nuvarande totala antalet prästtjänster. I

propositionen redogjordes för ett utkast som pastoratsindelningssakkunniga

uPPgjort till ny indelning och organisation liksom för ett inom ecklesiastik­

departementet utarbetat utkast härtill. Enligt sistnämnda utkast skulle

kyrkoherdetjänsterna minskas med omkring 170, kyrkoadjunktstjänsterna i

motsvarande mån ökas och komministertjänsterna i stort sett bli oför­

ändrade till antalet.

Enligt riksdagsbeslutet år 1957 skall pastoratsindelningsreformen genom­

föras i stort sett samtidigt för hela riket. Undantag från principen om sam­

tidighet förutsättes endast bli behövligt för enstaka pastoratsdelningar,

som också innebär församlingsdelning och som inte hinner förberedas till

dagen för det allmänna ikraftträdandet.

8

Om de vid reformen nödvändiga övergångsanordningarna anmärkte de­

partementschefen i 1857 års proposition, att det syntes vara av värde för

såväl prästerskapet och församlingarna som de myndigheter, vilka skulle

förbereda reformen, att huvuddragen av dessa anordningar då fixerades.

På grundval av ett särskilt betänkande — i det följande omnämnt som del­

betänkandet — som år 1854 avgavs av prästvalskommittén1 framlades där­

för vissa förslag angående vakantsättning av tjänster, jörjlyttning av präs­

ter, förtidspensionering och inrättande av övergångsbefattningar. I sitt av

riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen förklarade stats­

utskottet sig inte ha något att invända mot vad departementschefen anfört

och föreslagit i dessa avseenden.

Innehållet i de ställningstaganden, som år 1957 sålunda gjordes i fråga

om övergångsanordningar, var i korthet följande (sidhänvisningarna avser

prop. 1957:153).

o Vakantsättning (s. 47—50). I fråga om vakantsättning av lediga tjänster

såsom församlingspräst anförde departementschefen, att sedan sommaren

1951 vissa ledigbhvna kyrkoherde^ och komministertjänster vakantsatts

och att 150—200 kyrkoherdetjänster bedömdes vara vakantsatta vid refor­

mens genomförande. Antalet vakantsatta komministertjänster beräknades

uppgå till^ åtminstone 100. Föredraganden uttalade, att det torde få an­

komma på Kungl. Maj:t att pröva om och i vilken omfattning en mera

allmän vakantsättning borde ske.

Förflyttning (s. 50—-52). Departementschefen framhöll, att i de fall en

kyrkoherde- eller komministertjänst indrogs vid reformen, var förflyttning

av prästen till annan ordinarie prästtjänst som regel den naturligaste åtgär­

den. Förutsättningarna för en förflyttning borde därför undersökas,

innan

någon annan lösning övervägdes. På sätt prästvalskommittén föreslagit

borde genom en tidsbegränsad lagstiftning Kungl. Maj:t kunna genom för­

flyttning tillsätta ordinarie församlingsprästtjänster, som var lediga vid

tiden för mdehiingaeformen. Departementschefen beräknade att högst ett

hundratal kyrkoherdar skulle behöva förflyttas.

Förtidspensionering (s. 52—54). I en omfattning som — med hänsyn

bland annat till rådande prästbrist — borde bli strängt begränsad, kunde

rätt att avgå med förtidspension medges präst. Eljest gällande förutsätt­

ningar för sådan avgång kunde därvid i viss mån efterges.

Övergångsbefattningar (s. 54—62). För präster, vilkas tjänster indrogs

vid reformen, skulle i mån av behov inrättas »övergångsbefattningar».

Präst, som överfördes till övergångsbefattning, skulle vara skyldig att uppe­

hålla prästtjänst liksom att låta sig utnämna till ordinarie sådan tjänst.

Under vissa förutsättningar kunde präst få behålla sin tjänstebostad. Präs­

ten skulle vara tillförsäla*ad övergångsarvode och tjänstepensionsrätt.

Kungl. Muj:ts proposition nr 4-7 år 1961

1 Ang. detta betänkande se prop. 1957:153 s. 4.

Riksdagsbeslutet om förflyttning av präster vid indelningsreformen

Såsom jag inledningsvis erinrat antog 1958 års B-riksdag ett lagförslag

med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid ny-

indelning av riket i pastorat. Lagen innehåller regler, som gör det möjligt

att samtidigt för hela riket genomföra en omreglering av pastoratsindel-

ningen och den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen. Ett i vissa

avseenden annat förfarande än vad som föreskrives i lagen om prästval

skall tillämpas. Kungl. Maj:t äger sålunda utan föregånget val tillsätta

kyrkoherde- eller komministertjänst, som är ledig då omregleringen genom­

föres, genom att till tjänsten förflytta präst, vars tjänst indrages. Även efter

omregleringens genomförande kan Kungl. Maj:t vid s. k. tredjegångstill-

sättning av tjänst till denna förflytta kyrkoherde eller komminister, vars

tjänst indragits utan att prästen erhållit annan sådan tjänst.

Mot de i lagen angivna möjligheterna att förflytta präst svarar bestäm­

melserna i 12 | prästlönereglementet om skyldighet för ordinarie präst att

låta sig förflytta till annan ordinarie tjänst, som avses i reglementet.

I propositionen 1958:146, varigenom lagförslaget förelädes riksdagen,

erinrades om att Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning

av sådana ledigblivna kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibe­

hållande vid indelningsreformen synts osannolik. Härmed hade man velat be­

gränsa antalet av de fall, då man vid reformens genomförande måste kräva

förflyttning. För egen del anslöt jag mig helt till det i 1954 års delbetän­

kande upptagna förslaget att alla lediga tjänster skulle kunna komma ifråga

för tillsättning genom förflyttning — alltså oavsett tjänstens lönegrad och

oavsett om eljest skulle ha förelegat s. k. tredjegångstillsättning eller inte.

Ledig tjänst borde också kunna tillsättas genom förflyttning av präst från

annat stift. Härom kunde ingen tvekan råda, sedan stiftsbandet avskaffats.

Härefter berörde jag spörsmålet om naturlig avgång och vakantsättning

under åren fram till dess reformen genomföres. Jag anförde därvid bland

annat följande.

Den 1 januari 1958 var 142 kyrkoherdetjänster och 88 komministertjäns­

ter vakantsatta. Med fortsatt vakantsättning efter hittills tillämpade rikt­

linjer kommer — enligt beräkningar som jag låtit göra — den 31 december

1960 att vara vakantsatta minst 190 kyrkoherde^- och 100 komminister­

tjänster. För kyrkoherdetjänsternas del kan sålunda en formell balans vän­

tas uppstå mellan minskningen av antalet tjänster och vakantsättningen.

Jag erinrade härefter om att det förutsatts, att reformen skulle föregås

av en i princip allmän vakantsättning av ledigblivna tjänster. Till följd

härav beräknade jag ett ytterligare tillskott av lediga kyrkoherdetjänster,

som skulle stå till Kungl. Majrts disposition, av minst 40.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr B 8) hade första lagutskottet

ingen erinran mot de gjorda uttalandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

9

10

Jag anhåller nu att få övergå till att behandla spörsmålet om inrättande

av särskilda prästerliga övergångsbefattningar.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr

J

7 år 1961

2. Prästvalskommittén

Förändringar i den församlingsprästerliga organisationen har hittills

gjorts utan att övergångsstat, indragningsstat eller liknande anordning

använts.

Nyss har erinrats om den skyldighet att låta sig förflytta till annan

tjänst, som ålagts församlingspräst genom 12 § prästlönereglementet. I 13 §

samma reglemente stadgas, att präst är skyldig att avgå från sin tjänst

under förutsättningar, som anges i gällande tjänstepensionsbestämmelser

eller som eljest kan gälla på grund av bestämmelser, som antagits av Kungl.

Maj:t och riksdagen.

Prästvalskommittén har såväl i delbetänkandet som i sitt slutbetänkande

»Prästvalslag» (SOU 1956: 30) behandlat spörsmålet om att överföra präst

på specialstat till följd av organisatoriska förändringar eller andra orsaker.

Kommittén diskuterar därvid olika möjligheter att, i de fall förflyttnings-

institutet inte kan användas, överföra präst till sådan stat eller liknande

anordning.

Kommittén påpekar inledningsvis att ett som »Allmänna indragningssta-

ten» betecknat förslagsanslag finns uppfört under riksstatens tolfte huvud­

titel. Från detta anslag utgår löner till bland annat borgmästare och råd­

män, vilkas tjänster indragits i samband med att städer lagts under lands­

rätt, samt distriktslantmätare, häradsskrivare, landsfiskaler och egnahems-

direktörer, vilka överförts på indragningsstat vid organisationsförändringar.

För dessa befattningshavare har i princip gällt att de bibehållits vid sina

avlöningsförmåner. Samtliga har helt befriats från tjänstgöringsskyldighet.

Kommittén erinrar härefter om att institutet övergångsstat kommit till

användning i väsentligt större omfattning än indragningsstaterna. Vid den

fortlöpande förändring, som den civila statsförvaltningen är föremål för,

har det normala medlet att komma till rätta med övertalig personal varit

att överföra befattningshavarna på övergångsstat. Då tjänsteman överförts

på övergångsstat, har han — till skillnad från vad som gäller för indrag­

ningsstat — regelmässigt ålagts full tjänstgöringsskyldighet inom samma

eller närliggande förvaltningsområde. Undantagsvis har äldre tjänstemän

ansetts kunna överföras utan tjänstgöringsskyldighet. Tjänstemännen har

som regel bibehållits vid tidigare avlöningsförmåner.

Inom försvarsväsendet fmns, anför kommittén vidare, särskilda disponi-

bilitets- och avgångsstater till vilka — bland annat av hänsyn till statens

intressen — befattningshavare kan överföras. Avgångsstat finns också in­

rättad för befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet. Kommittén

upplyser slutligen, att inom utrikesförvaltningen har behovet att avföra

tjänstemän från aktiv stat tillgodosetts genom en enhetlig anordning, dis-

ponibilitetsstat, till vilken tjänsteman oavsett anledningen — organisations­

förändringar eller personlig olämplighet — kan överföras.

11

Kommittén erinrar vidare om att 1946 års prästlönekommitté i sitt prin­

cipbetänkande (SOU 1948: 44) uttalat, att frågan om en anordning på det

prästerliga området, som motsvarade nyssnämnda avgångsstater, vore

förtjänt av övervägande. Till en sådan stat kunde överföras präst, som av

olika skäl inte kunde utöva sitt kall tillfredsställande. I 1949 års proposi­

tion i prästlönefrågan (nr 204) uttalade föredragande statsrådet, att spörs­

målet borde närmare utredas i annat sammanhang. Riksdagen anslöt sig

till detta uttalande (SIdU 2, rskr 399). Då förslag till nytt prästlöneregle-

mente underställdes 1951 års riksdag framhölls det angelägna i att en sär­

skild prästerlig avgångsstat kom till stånd (prop. 156, SIdU 2, rskr 321).

Prästvalskommittén föreslår att prästerliga disponibilitetsbefattningar

skall inrättas. Med dessa skall regleras såväl förhållanden, vilka samman­

hänger med indelningsreformen, som framdeles uppkommande situationer

av organisatorisk eller personlig art. Sin slutliga utformning har kommit­

téns förslag fått i ett i slutbetänkandet intaget förslag till kungörelse om

prästerliga disponibilitetsbefattningar, till vilket torde få hänvisas (SOU

1956: 30 s. 36 och 118—138).

Vad beträffar präst, vars tjänst indrages vid indelningsreformen, skall

han enligt kommitténs förslag kunna överföras till disponibilitetsbefatt-

ning i följande fall:

a) annan ordinarie församlingsprästtjänst, vartill prästen lämpligen kan

förflyttas, står vid indragningen inte att uppbringa;

b) kyrkoherde har vid indragningen funnits böra — med eller utan

omstationering — åtminstone tills vidare placeras på komministertjänst

utan att förflyttning i löneteknisk bemärkelse till denna tjänst har ansetts

böra ske;

c) kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages och ersättes med

kyrkoadjunktstjänst, föredrar att uppehålla denna tjänst framför att bli

förflyttad till annan ort och denna önskan finnes på grund av föreliggande

speciella förhållanden böra tillmötesgås;

d) präst, vars tjänst indragits, överföres till disponibilitetsbefattning för

att på försök uppehålla annan församlingsprästtjänst.

Förslaget att behovet av övergångsstat — eventuellt indragningsstat —

och avgångsstat skall tillgodoses med en enhetlig anordning, kallad präster­

liga disponibilitetsbefattningar, motiveras av kommittén med i huvudsak

följande synpunkter.

Det måste för prästen te sig nedsättande att bli överförd på en renodlad

avgångsstat. Förslaget gör det möjligt att reglera ämnet enklare i författ-

ningsväg än som skulle krävas, om flera skilda specialstater inrättas. Ter­

men övergångsstat är måhända naturligast, om det är fråga om att an­

ordna stater av övergångskaraktär i de särskilda pastoraten. En sådan an­

ordning får dock anses utesluten, eftersom inte någon stat fastställes för

kyrkofonden. Att konstruera en övergångsstat skulle därför nödvändiggöra

en omfattande, principiell omläggning av rättsreglerna rörande kyrkofonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

12

Beträffande konstruktionen av de prästerliga disponibilitetsbe-

fattningarna m. m. innebär kommitténs förslag huvudsakligen följande.

Beslut om att överföra präst till disponibilitetsbefattning skall meddelas av

Kungl. Maj:t, som i samband därmed, enligt av riksdagen godkända grun­

der, förordnar om inrättande av befattningen. Något visst antal befatt­

ningar skall inte finnas inrättade, utan varje befattning inrättas först, då

ett konkret behov uppkommer. Har präst överförts till disponibilitetsbe­

fattning, är han skykbg att låta sig utnämna till innehavare av ordinarie

tjänst, som avses i prästlönereglementet. Genom sådan utnämning avgår

prästen från disponibilitetsbefattningen. Detsamma skall gälla, om prästen

utses till innehavare av annan ordinarie tjänst, vid vilken utgår avlöning

enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, såvida inte Kungl. Maj:t

i visst fall medgiver annat. Kungl. Maj:t skall kunna tillsätta ordinarie

prästerlig. tjänst genom att till innehavare utse präst, som överförts till

disponibilitetsbefattning. Sådan präst skall vara skyldig att, om Kungl.

Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, domkapitlet det förordnar,

uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst.

Kommittén föreslår följande löneförmåner till präst, som över­

förts till disponibilitetsbefattning.

Prästen skall åtnjuta disponibilitetsarvode. Detta skall utgå under tid,

då han inte är förordnad att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst.

Arvodet skall motsvara lönen i ortsgrupp 2 i den löneklass, som prästen till­

hört i sin tidigare tjänst eller vari han genom att uppehålla tjänst blivit

förflyttad. Då prästen uppehåller sådant förordnande, skall han åtnjuta

samma avlöningsförmåner, som enligt prästlönereglementet skulle ha till­

kommit honom, om han alltjämt innehaft den tidigare tjänsten och för­

ordnandet meddelats jämlikt 7 § prästlönereglementet.

I pensionshänseende skall präst, som överförts till disponibili­

tetsbefattning, enligt förslaget behandlas som om han även efter överfö­

randet innehaft och utövat sin tidigare tjänst.

Kommittén föreslår vidare vissa bestämmelser angående förmånen av

tjänstebostad.

För det fall att kyrkoherde eller komminister, som överföres till disponi-

bilitetsbefattning, förordnas att på samma ort uppehålla kyrkoadjunkts-

tjänst, skall domkapitlet kunna besluta, att bostaden skall förbli tjänste­

bostad för prästen, så lange denne uppehåller kyrkoadjunktstjänsten. Kom­

mittén förutsätter, att domkapitlet inhämtar pastoratets yttrande i saken,

men anser det inte lämpligt att beslutet göres beroende av pastoratets sam­

tycke.

Om kyrkoherde, som överföres till disponibilitetsbefattning, förordnas

att på samma ort uppehålla en komministertjänst, får han antagas komma

att ha samma tjänstebostad som tidigare. I detta fall liksom i det nyss

angivna skall bostadsavdrag och bränslekostnadsgottgörelse beräknas som

om prästen alltjämt innehade sin tidigare tjänst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

13

I fråga om gäldandet av lönekostnaderna för präst, som

överförts till disponibilitetsbefattning, anför kommittén i huvudsak föl­

jande.

Under tid då präst som överförts till disponibilitetsbefattning inte är för­

ordnad att uppehålla församlingsprästtjänst, måste samtliga kostnader för

hans avlöningsförmåner åvila kyrkofonden. Har prästen sådant förord­

nande, överensstämmer det bäst med grunderna för finansieringen av präs­

terskapets avlöning, att dessa kostnader åvilar det pastorat, vari han uppe­

håller tjänst. Pastoratet bör därvid ha att svara även för de merkostnader,

som kan uppstå genom att församlingsprästtjänst uppehälles av präst, som

överförts till disponibilitetsbefattning. Dessa merkostnader torde i allmän­

het bli förhållandevis små. Erinras må att pastorat ansetts böra svara för

kostnaderna för avlönande av såväl tjänstledig församlingspräst som dennes

vikarie samt att pastorat enligt gällande bestämmelser har att bestrida de

merkostnader, som kan uppkomma genom att undantagsvis till vikarie på

viss tjänst förordnas präst, som uppbär högre avlöning. Efter den effektivi-

sering av den särskilda kyrkliga skatteutjämningen, som skett genom

kyrkomusiker- och prästlönereformerna utan höjning av maximum för för-

samlingsavgifterna, synes man inte av hänsyn till pastoraten behöva tveka

om att låta dem i första hand stå för dessa kostnader. I de fall då upp­

komsten av kostnaderna sammanhänger med att församlingens dittillsva-

rande, valde präst får i en eller annan form kvarstanna, framstår regeln som

i särskild grad naturlig. Avgörande har dock för kommittén varit att finan-

sieringsbestämmelserna härigenom blir enklare. Inte utan starka skäl bör

det redan nu så komplicerade avräkningsförfarandet mellan pastoraten och

kyrkofonden göras än mera invecklat.

Kommittén föreslår således att pastorat, vari en till disponibilitetsbefatt­

ning överförd präst uppehåller församlingsprästtjänst, skall ha att svara

för de avlöningsförmåner, som avses i 3 § 2 mom. prästlönekostnadslagen1.

Kommittén påpekar slutligen, att då indelningsreformen träder i kraft

kan förmodas komma att kvarstå ett fåtal ordinarie präster, vilka inte

övergått på 1951 års prästlönereglemente. Skulle i något enstaka fall be­

finnas erforderligt att överföra dylik präst »på gammal stat» till disponibi­

litetsbefattning, torde enligt kommitténs åsikt bland annat följande böra

iakttagas.

Prästen skall äga åtnjuta disponibilitetsarvode motsvarande samman­

lagda beloppet av dels — med smärre undantag — de kontanta avlönings­

förmåner, som skulle ha tillkommit honom, om han fortfarande innehaft sin

tidigare tjänst, och dels viss ersättning för mistad bostads- eller hyreser-

sättningsförmån. Kommittén understryker, att prästen inte har rätt att

behålla prästgård. Eftersom prästen inte är underkastad förfly ttningsskyl-

dighet, bör inte utkrävas tjänstgöringsskyldighet i annan befattning. Skulle

präst mottaga förordnande att uppehålla tjänst, som avses i prästlöneregle-

mentet, torde han under vissa betingelser vara berättigad till tjänstgörings-

traktamente och vikariatsersättning. Disponibilitetsarvode till präst på

Kungl. Maj:ts jrrcrposition nr J+7 år 1961

1 Lagrummet ändrat sedan betänkandet avgavs, se SFS 1900:631.

14

gammal stat måste enligt kommitténs åsikt helt belasta kyrkofonden, så­

vida inte prästen uppehåller församlingsprästtjänst. Kommittén har funnit

det inte vara nödvändigt att i författningstext reglera överförandet av präst

på gammal stat till disponibilitetsbefattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

3. Yttranden

Förslaget om inrättande av disponibilitetsbefattningar har efter remiss

avstyrkts av kammarkollegiet, statskontoret och riksräkenskapsverket,

vilka anser att skilda specialstater bör inrättas för tillgodoseende av ifråga­

varande behov. Ämbetsverken anser, att frågan om en specialstat för

olämpliga präster bör lösas i samband med att motsvarande problem be­

handlas för andra personalgrupper. Helt avstyrkande yttrande har vidare

avgivits av Svenska pastoratens riksförbund.

Andra remissinstanser, som yttrat sig i frågan, accepterar disponibilitets-

befattningarna, i flera fall dock med särskilda förbehåll. Domkapitlen i

TJppsala och Växjö uttalar således, att användningen synes böra begränsas

så långt det är möjligt. Domkapitlet i Göteborg tillstyrker endast i den mån

anordningen är nödvändig med hänsyn till pastoratsindelningens genom­

förande och då blir av tillfällig natur. Liknande förbehåll har gjorts av

domkapitlet och stiftsnämnden i Strängnäs. Statens lönenämnd anser, att

frågan om överförande till disponibilitetsstat av andra än organisatoriska

skäl är av sådan principiell betydelse att den bör prövas i ett vidare sam­

manhang. Domkapitlen i Härnösand och Luleå ävensom Svenska prästför­

bundet avstyrker i sin tur, att institutet tages i anspråk av organisatoriska

skäl.

Vad angår den av kommittén föreslagna författningsregleringen tillstyr­

ker statskontoret att överförd präst bör tillförsäkras lön efter de normer,

som kommittén förordat. Detta ämbetsverk och riksräkenskapsverket fram­

håller vikten av att föreskriften om tjänstgöringsskyldighet regelmässigt

utnyttjas. Statens lönenämnd — som också anser att tjänstgöringsskyldig­

het alltid kan och bör utkrävas — uttalar med instämmande av kammar­

kollegiet, att om prästen befriats från tjänstgöring, bör han under »overk­

sam tid» erhålla samma löneförmåner som i sin tidigare tjänst.

Vad rör tjänstebostadsförmånen för präst som överförts, ger domkapit­

let i Linköping sitt bestämda stöd åt förslaget att gammal prästgård över­

gångsvis skall förbli tjänstebostad, om prästen kvarstannar och bestrider i

pastoratet inrättad kyrkoadjunktstjänst. Länsstyrelsen i Kronobergs län

anser det böra tagas under övervägande, om inte rätt att behålla prästgård

bör göras beroende av församlingens yttrande i frågan. I samma riktning

har Kyrkobrödemas konventsråd i Växjö stift uttalat sig. Stiftsnämnden i

Göteborg är inte övertygad om att pastoraten utan vidare accepterar kom­

mitténs tanke, när skyldighet inte åligger dem att hålla tjänstebostad.

15

I fråga om gäldandet av lönekostnaderna har framställts erinringar en­

dast mot att pastorat skall bestrida vissa merkostnader. Kammarkollegiet

anför att det synes obilligt att ålägga vederbörande pastorat skyldighet att

gälda merkostnaderna, vilka rätteligen bör åvila kyrkofonden. Vad kom­

mittén anfört om mera enkla finansieringsbestämmelser synes kollegiet inte

utgöra tillräcklig anledning att låta pastoratet svara för dessa kostnader.

Det torde i allmänhet bli fråga om relativt långvariga förordnanden, där

behovet av förenkling av bestämmelserna inte är lika påtagligt som vid

upprepade kortvariga förordnanden.

Samma ståndpunkt har intagits av länsstyrelsen i Kronobergs län och

Växjö stifts pastorats förbund. Förbundet befarar att de föreslagna reglerna

kan vålla irritation i s. k. självförsörjande pastorat.

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961

4.

Frågans

behandling vid 1957 års riksdag

I propositionen 1957:153 anförde dåvarande departementschefen i hu­

vudsak följande.

Vid vittgående organisationsreformer inom den statliga förvaltningen har

man vanligen inte kunnat helt undgå att överföra tjänstemän på övergångs­

stat. Försiktigheten synes mig bjuda att man räknar med att ett behov

av sådan stat gör sig gällande vid pastoratsindelningsreformens genomfö­

rande. I detta hänseende ansluter jag mig alltså i sak till prästvalskommit-

téns ståndpunkt.

Beträffande åter lämpligheten av att nu inrätta något som motsvarar de

på vissa förvaltningsområden förekommande avgångsstatema är jag mera

tveksam. Kommitténs förslag är här föranlett av att riksdagen år 1951 —

i sammanhang med införande av förflyttningsskyldighet för präster av

andra skäl än organisatoriska — uttalade att det vore angeläget att en

särskild prästerlig avgångsstat komme till stånd efter förebild av de mot­

svarande stater, som finns inrättade inom utrikesförvaltningen, försvars-

väsendet och polisväsendet. Också enligt min mening kan det inträffa fall,

då det vore av stort värde att ha tillgång till en annan åtgärd än förflytt­

ning av präst till annan församlingsprästtjänst. Å andra sidan talar, såsom

flera remissmyndigheter framhållit, skäl emot att man upptager detta

spörsmål till isolerat bedömande för prästerskapet.

Departementschefen förordade i stället att en renodlad övergångsstat

eller däremot svarande anordning inrättades. Han ansåg, att åtminstone

tills vidare hänsyn inte behövde tagas till andra förhållanden än dem, som

omedelbart sammanhängde med den allmänna indelningsreformen.

Departementschefen förklarade sig dela prästvalskommitténs åsikt att

det inte stämde väl överens med kyrkofondens konstruktion att inrätta en

övergångsstat. Syftet med en övergångsstat torde i stället kunna uppnås

genom att införa särskilda övergångsbefattningar. Inrättandet av dylika

befattningar krävde vissa ändringar i kyrkofondslagen. Förslag om de änd­

ringar i denna lag, som indelningsreformen påkallade, ansåg föredraganden

16

böra underställas riksdagen i ett senare sammanhang. Också med andra

lagändringar borde anstå.

Emellertid ansåg departementschefen att grunderna för institutet i ett

par hänseenden syntes vara av så stort intresse, att de borde fastställas i

samband med att beslut fattades om indelningsreformen. Han anförde där­

vid i huvudsak följande.

Det borde fastslås att präst, som överfördes till övergångsbefattning,

skulle vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst

liksom att låta sig utnämna till ordinarie sådan tjänst. Vidare borde över­

förd präst, som hade tjänstebostad och som förordnades att på samma ort

uppehålla kyrkoadjunktstjänst, få behålla tiänstebostaden, så länge han

uppehöll kyrkoadjunktstjänsten. Vad beträffar de kontanta avlöningsför-

månerna måste såsom huvudregel gälla, att prästen under tid då han uppe­

höll tjänst^ fick lön såsom om han erhållit förordnandet innan han överför­

des. Likaså måste prästen under tid, då han saknade sådant förordnande,

vara berättigad till lön efter den lönegrad som han innehade före överföran­

det. Detaljutformningen av huvudreglerna syntes böra övervägas ytter­

ligare. Spörsmålet om fördelningen mellan pastorat och kyrkofonden av

kostnader för avlöningsförmåner åt överförd präst, som uppehöll försam­

lingsprästtjänst, ansågs såsom omedelbart sammanhängande med ändringar

i prästlönekostnadslagen och kyrkofondslagen inte lämpligen böra upptagas

för det dåvarande.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen för­

klarade statsutskottet, att det inte hade något att invända mot vad departe­

mentschefen i förevar ande avseenden anfört och föreslagit.

5. Departementschefen

Vid 1957 års riksdag fattades beslut om en allmän reform av pastorats-

indelningen och den församlingsprästerliga organisationen i enlighet med

förslag som framlagts i propositionen 1957: 153. Förberedelsearbetet för att

genomföra reformen har nu fortskridit så långt, att reformen avses kunna

bli genomförd vid kalenderårsskiftet 1961/62.

Beslutet om pastoratsreformen innehåller inte bara grunder för blivande

indelning och tjänsteorganisation utan också vissa principiella ställnings­

taganden angående de anordningar av övergångsnatur, som fordras för att

genomföra reformen. På grundval av ett sådant beslut har 1958 års B-riks-

dag antagit propositionen 1958: B 20 med förslag till en tidsbegränsad lag­

stiftning, genom vilken Kungl. Maj:t ges möjlighet att förflytta ordinarie

församlingspräster, vilkas tjänster indrages, till sådana tjänster, som är

lediga vid tiden för omregleringen. Också vid senare tidpunkt kan enligt

denna lagstiftning Kungl. Maj:t vid s. k. tredjegångstillsättning av ordina­

rie tjänst till denna förflytta präst, vars tjänst indragits vid omregleringen

utan att prästen då erhållit annan tjänst.

I fråga om särskilda övergångsbefattningar fattades år 1957 principbeslut

Kungl. May.ts proposition nr

47

år 1961

17

om att sådana skall kunna inrättas för präster, vilkas tjänster indrages vid

omregleringen och vilka inte då kan förflyttas till annan ordinarie tjänst

eller förtidspensioneras. I beslutet drogs vissa grundlinjer upp för denna

anordning i vad gäller prästs tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner

samt rätt till tjänstebostad, men samtidigt ansågs att den närmare författ­

ningsregleringen för övergångsbefattningama skulle anstå till tidpunkt när­

mare reformens ikraftträdande.

Den naturligaste åtgärden beträffande präst, vars tjänst indrages, är

— såsom tidigare anförts — som regel att förflytta honom till annan tjänst.

1 vad mån andra åtgärder skall behöva tillgripas i samband med att den

nya tjänsteorganisationen genomföres, måste därför bedömas med beak­

tande av den omfattning, i vilken prästerna kan förflyttas i samband med

omregleringen.

I propositionen 1957:153 erinrade min företrädare i ämbetet om att

Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning av sådana ledig­

blivna kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibehållande vid indel-

ningsreformen synts osannolik. Vid följande års riksdagsbehandling av frå­

gan redovisade jag i propositionen 1958: 146 flera omständigheter, som

bidrar till att vakantsättningen av ordinarie prästtjänster kommer att ha

nått längre vid reformens genomförande än som från början antogs. Utifrån

vissa beräkningar bedömde jag, att på grundval av de dittills tillämpade

riktlinjerna för vakantsättningen en formell balans skulle uppstå mellan den

avsedda minskningen av antalet kyrkoherdetjänster och omfattningen av

vakantsättningen av dylika tjänster. Emellertid hade år 1957 förutsatts, att

en mera allmän vakantsättning skulle föregå reformen, och med beaktande

härav räknade jag med ett ytterligare — inte obetydligt — tillskott på

lediga tjänster. Jag fann mig därför kunna uttala, att förflyttning av präst

till annan tjänst skall kunna ske i större utsträckning och genom mindre

ingripande åtgärder än som från början förutsattes.

Enligt nu tillgängliga uppgifter var den 1 januari 1961 230 kyrkoherde­

tjänster (142 den 1/1 1958) och 128 komministertjänster (88 den 1/1 1958)

vakantsatta. I enlighet med vad som förutsattes år 1957 har beslut fattats

om en mera allmän vakantsättning av tjänster under innevarande år. Till

följd härav beräknas ytterligare 37 kyrkoherdetjänster och 7 komminis­

tertjänster bli vakantsatta.

Den aktuella situationen beträffande vakantsättningen ger mig anledning

att ytterligare understryka vad jag anförde i frågan år 1958. Som läget

numera kan bedömas torde det sålunda kunna förväntas uppkomma ett

mycket ringa behov av att inrätta övergångsbefattningar. Jag vill också

erinra om att då principbeslutet om dylika befattningar fattades år 1957,

så var det närmast av försiktighetsskäl, som man ansåg sig böra räkna med

denna anordning. Enligt min uppfattning bör övergångsbefattningar inrät-

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 sand. Nr b7

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961

18

tas endast då mycket starka skäl talar mot att förflyttning kommer till

stånd. Det torde således inte böra komma i fråga att präst överföres till

övergångsbefattning blott för att avbida att en viss, för förflyttning lämplig

tjänst blir ledig senare. Med hänsyn till det sagda bör övergångsbefattning

kunna inrättas endast i de i prästvalskommitténs förslag upptagna typfallen

a) och c), nämligen då — av särskilda skäl — annan tjänst, vartill prästen

lämpligen kan förflyttas, inte står att uppbringa eller då kyrkoherde eller

komminister på grund av speciella förhållanden bör få stanna i orten och

uppehålla kyrkoadjunktstjänst.

I enlighet med de grunder jag sålunda förordat torde Kungl. Maj:t böra

bemyndigas att efter prövning från fall till fall i mån av behov inrätta

övergångsbefattningar för att till dessa överföra präster, vars tjänster in­

drages då pastoratsindelningsreformen genomföres. Dylik befattning skall

vara att jämställa med ordinarie tjänst.

Vad härefter gäller spörsmålet hur bestämmelserna om prästerliga över­

gångsbefattningar närmare skall utformas, anser jag att de av kommittén

föreslagna reglerna om disponibilitetsbefattningar kan tjäna som förebild

för författningsregleringen. Vad kommittén föreslagit synes i allt väsentligt

kunna anpassas att gälla för övergångsbefattningar.

I 1957 års principbeslut har fastslagits, att innehavare av övergångs-

befattning skall vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet avsedd

tjänst. Självfallet bör denna skyldighet så långt möjligt också uttagas och

förordnande bör därvid i första hand meddelas å församlingsprästerlig

tjänst. Prästen är även skyldig att låta sig utnämna till i reglementet av­

sedd ordinarie tjänst. Det sistnämnda bör ses mot bakgrunden av det be-

myndigande Kungl. Maj:t erhållit genom 1958 års särskilda lag att även

efter indelningsreformen förflytta präst till ordinarie församlingsprästtjänst.

Skyldigheten att mottaga ordinarie tjänst synes böra svara häremot, och jag

vill därför föreslå, att den begränsas till att avse församlingsprästerlig sådan

tjänst. Det torde ligga i sakens natur att prästen bereds tillfälle att yttra sig

i förflyttningsärendet.

Utnämnes prästen till innehavare av ordinarie tjänst såsom församlings­

präst eller till annan ordinarie tjänst, för vilken gäller av Kungl. Maj:t ut­

färdade avlöningsbestämmelser, skall prästen avgå från övergångsbefatt-

ningen, om inte Kungl. Maj:t annat medgiver. Då prästen utnämnts till

innehavare av ordinarie församlingsprästtjänst, skall så anses som om han

hela tiden innehaft sin tidigare ordinarie tjänst och flyttats direkt därifrån

till den nya tjänsten. Har prästen under lång tid uppehållit vakantsatt

tjänst, bör han efter medgivande av Kungl. Maj:t såsom sin tidigare ordi­

narie tjänst kunna få räkna den tjänst han uppehållit.

Enligt 1957 års riksdagsbeslut skall präst som överförts på övergångs­

befattning äga rätt till ett övergångsarvode. Jag förordar att detta bestäm-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 47 år 1961

19

mes så, att det motsvarar lönen i den löneklass prästen tillhört i sin tidigare

tjänst. Uppehåller prästen annan tjänst, bör han få tillgodoräkna sig tid för

löneklassuppflyttning och arvodet bör höjas med hänsyn härtill. Arvodet

bör, såsom skett vid tidigare liknande organisationsförändringar, anknytas

till samma ortsgrupp för hela riket — med hänsyn till den ändring beträf­

fande ortsgrupperna som träder i kraft den 1 januari 1962 — lämpligen orts­

grupp 3.

Förordnas prästen att uppehålla annan prästtjänst, bör vikariatsbestäm-

melserna i prästlönereglementet tillämpas som om han under förordnandet

innehade sin tidigare tjänst. I förekommande fall bör därvid 15 § 5 mom.

reglementet analogt tillämpas. Har prästen medgivits rätt att med över-

gångsbefattningen förena annan tjänst eller andra anställningar, för vilka

gäller av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser, bör för varje fall prövas

om och i vad mån övergångsarvodet skall behållas.

I pensionshänseende bör, i huvudsak på sätt kommittén föreslagit, prästen

behandlas som om han innehaft och utövat sin tidigare tjänst. Tjänstepen-

sionsrätten bör därvid — i likhet med arvodet — i princip anknytas till

stationeringsort tillhörande ortsgrupp 3.

Vad härefter gäller förmånen av tjänstebostad har vid 1957 års riksdags­

behandling av frågan fastslagits att präst, som förordnats att uppehålla

kyrkoadjunktstjänst i samma ort som den, vari han dittills varit verksam,

enligt domkapitlets bestämmande kan få behålla sin tjänstebostad, så länge

förordnandet varar. Ett sådant beslut bör icke vara beroende av pastoratets

samtycke, men pastoratet skall självfallet höras i ärendet.

Eljest torde prästen böra vara skyldig att avflytta från bostaden inom tid

som stadgas i prästlönereglementet. Jag vill i sammanhanget peka på möj­

ligheten av att prästen kan få förhyra prästgården, om denna i fortsätt­

ningen inte skall utgöra tjänstebostad.

Till vad kommittén föreslagit om bostadsavdrag och bränslekostnads-

gottgörelse vill jag erinra om att 1952 års tjänstebostadsutredning den 23

november 1959 till chefen för civildepartementet överlämnat en promemoria

med förslag till bland annat nya regler för hyressättning av tjänstebostäder.

Förslaget, som bygger på uttalanden av chefen för civildepartementet i pro­

positionen 1956: 116, lämnar utrymme för en friare anpassning av hyrans

storlek och andra villkor till omständigheterna i det enskilda fallet. Göres de

föreslagna reglerna tillämpliga på prästerliga tjänstebostäder, kommer nu

gällande bestämmelser om bostadsavdrag m. m. att upphävas.

Jag finner det rimligt att ersättning för flyttningskostnad bör kunna med­

givas i särskilda fall, då prästen överföres på övergångs befattning, liksom

också då han senare förordnas på eller utnämnes till innehavare av präst­

tjänst. Slutligen vill jag föreslå att traktamente och ersättning för resa i

samband med att prästen skall uppehålla förordnande som församlingspräst

ävensom begravningshjälp m. m. får utgå enligt vanliga normer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

20

Vad härefter angår det fåtal präster, som inte övergått på prästlöneregle-

mentet, kan det inte uteslutas att någon av dem bör överföras till över-

gångsbefattning i den mån detta är möjligt. I likhet med kommittén anser

jag det inte nödvändigt att tynga författningstexten med de specialregler,

som därvid skulle fordras. Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att i sådant

fall besluta i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Kostnaderna för de av mig förordade löneförmånerna bör, såsom kom­

mittén ansett, i princip åvila kyrkofonden. Kommittén har vidare uttalat,

att kostnaderna bör åvila pastoratet, då präst uppehåller församlingspräst­

tjänst. Även de merkostnader som kan uppstå, exempelvis om kyrkoherde

förordnas att uppehålla kyrkoadjunktstjänst, bör enligt kommittén täckas

av pastoratet. Flera remissinstanser har gjort invändningar mot sistnämnda

förslag.

För egen del vill jag framhålla, att sedan förslaget framlades och remiss-

behandlades har en förändring skett beträffande fördelningen av kostnaden

mellan kyrkofonden och pastoraten. På grundval av den vid föregående års

riksdag antagna propositionen 101 har införts ett normallönekostnadssystem,

enligt vilket den årliga avräkningen mellan kyrkofonden och pastoraten ba­

seras på beräknade årskmekostnader utan beaktande i detalj av de verkliga

kostnaderna. För att förenkla löneberäkningen vid vikariat har bestämts, att

pastorat skall svara för lönekostnaderna endast om församlingsprästtjänst

uppehälles av icke-ordinarie präst med vikariatslöneförordnande, men att

kostnaderna eljest skall utgå ur kyrkofonden. Årslönekostnaden för tjänst,

som uppehälles med vikariatslöneförordnande, beräknas per den 1 juli en­

ligt vikariens löneklass.

Jag finner inte skäl föreligga att för de fall, då till övergångsbefattning

överförd präst tjänstgör som församlingspräst, göra avsteg från de principer,

som antogs av förra årets riksdag. Av dessa följer att kyrkofonden skall stå

för lönekostnaderna vid ett förordnande mot vikariatsersättning på försam­

lingsprästtjänst. Vid ett vikariatslöneförordnande har däremot pastoratet

att svara för lönekostnaderna enligt reglerna i 3 § prästiönekostnadslagen.

De s. k. tillskottspastoraten får i allmänhet upptaga hela denna kostnad i

avräkningen med kyrkofonden.

Vad slutligen angår den merkostnad för kyrkofonden, som inrättande av

övergångsbefattningar kan komma att medföra, torde det i betraktande av

de av mig förordade grunderna härför kunna förutsättas, att kostnadsök­

ningen för fonden inte blir av sådan omfattning, att den kan föranleda

någon ändring av utdebiteringen för den allmänna kyrkoavgiften.

Inom ecklesiastikdepartementet har, i överensstämmelse med vad jag nu

förordat, upprättats ett utkast till kungörelse om prästerliga övergångs­

befattningar, som inrättas vid nyindelning av riket i pastorat, vilket utkast

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

21

torde som bilaga A få fogas vid statsrådsprotokollet. Kungl. Maj:t torde

böra bemyndigas att utfärda bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse

med detta utkast. I fråga om bestridandet av kostnaderna för avlönings­

förmåner åt präster som överförts på övergångsbefattning kan — till följd

av principerna för det nämnda normallönekostnadssystemet — författnings­

regleringen inskränkas till smärre ändringar i 6 § lagen om kyrkofond och

1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen. Inom ecklesiastikdepartementet har

utarbetats förslag härtill. I samband därmed haren justering av redaktio­

nell natur företagits i förstnämnda lagrum.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj:t att vid nyindelningen av

riket i pastorat inrätta prästerliga övergångsbefattningar i

enlighet med av mig i det föregående förordade grunder;

2) antaga inom ecklesiastikdepartementet upprättade för­

slag till ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932

(nr 404) om kyrkofond och av 1 § 2 mom. lagen den 29 juni

1951 (nr 570) angående pastorats deltagande i kostnaderna

för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslag);

3) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser

och vidtaga åtgärder i övrigt, som fordras med avseende å

förutnämnda övergångsbefattningar.

Kungl. Majrts proposition nr

47

år 1961

22

Kungl. Majrts 'proposition nr tf år 1961

IL Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Biskoparnas representationsbidrag

Kostnaderna för avlöningsförmåner åt biskoparna bestrides ur kyrkofon­

den jämlikt 6 § andra stycket 1) lagen om kyrkofond. I 29 § 6 mom. präst-

lönereglementet stadgas, att biskop äger — utöver sin lön — uppbära

representationsbidrag, ärkebiskopen med 9 000 kronor, biskopen i Lunds

stift med 5 000 kronor och annan biskop med 3 000 kronor för år räknat.

Nämnda belopp är oförändrade sedan prästlönereglementets ikraftträdande

den 1 januari 1952.

Med hänsyn till att kostnaderna för representation under senare år ökat

till följd av stegrade levnadskostnader och höjda löner för ekonomipersonal

och övrig hushållshjälp, föreslår jag nu en höjning av ifrågavarande bidrags­

belopp. Jag förordar, att representationsbidragen från och med budgetåret

1961/62 bestämmes till 18 000 kronor för ärkebiskopen, 10 000 kronor för

biskopen i Lunds stift och 6 000 kronor för annan biskop, allt för år räknat.

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårds-

styrelse jämlikt 6 § andra stycket 4) kyrkofondslagen elva bidrag, vart och

ett å 16 800 kronor, för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens

tjänst i utlandet.

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse upprepar i sin framställning om

anslag ur kyrkofonden för budgetåret 1961/62 sin tidigare gjorda ansökning

om bidrag till avlönande av ytterligare två sjömanspräster. Styrelsen an­

håller vidare dels om höjning av nu utgående bidrag från 16 800 kronor till

i runt tal 18 500 kronor med hänsyn till 1960 och 1961 års lönehöjningar,

dels om retroaktivt tillägg till nu utgående bidrag för tiden den 1 januari

1960—den 30 juni 1961 med 1 690 kronor per bidrag. Av framställningen

inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1959/60 avlönat sammanlagt 19 i

utlandet stationerade präster, varav elva med bidrag från kyrkofonden, och

av egna medel bestritt utgifterna för tio assistenttjänster, som innehafts av

präster, diakoner eller andra kvalificerade krafter, samt ett antal deltids­

tjänster ävensom annan personal, varav 15 husmödrar.

Kammarkollegiet erinrar om att statsmakterna vid 1960 års riksdag

(prop. 101; rskr 216) ställt sig avvisande till den begärda ökningen av

antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster med ytterligare två bidrag, av­

23

sedda för sjömanspräster i Rio de Janeiro och San Francisco, samt av­

styrker bifall till den nu upprepade framställningen om sådan ökning. Kolle­

giet framhåller i detta sammanhang önskvärdheten av att möjligheterna för

ett nordiskt samarbete på förevarande område närmare prövas i syfte att

vinna kostnadsbesparing. Beträffande storleken av avlöningsbidragen till

sjömansprästerna finner kammarkollegiet skäl tala för, att de av sjömans-

vårdsstyrelsen begärda beloppen något höjes. Förslagsvis skulle avlönings-

bidraget enligt kollegiets mening för varje befattning från och med budget­

året 1961/62 kunna bestämmas till 18 800 kronor samt det retroaktiva löne­

tillägget per befattning för perioden den 1 januari 1960—den 30 juni 1961

till 1 300 kronor för år räknat.

I detta sammanhang torde få erinras om att det i två likalydande motio­

ner till 1960 års riksdag (I: 262 och II: 394) föreslogs, att bidrag ur kyrko­

fonden skulle utgå till avlönande av tre av Evangeliska fosterlandsstiftelsen

anställda sjömanspräster i Hamburg, Liibeck och Liverpool i likhet med vad

nu sker beträffande präster i svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelses tjänst

i utlandet.

I skrivelse den 10 maj 1960, nr 216, har riksdagen såsom sin mening givit

Kungl. Maj:t till känna vad tredje lagutskottet i utlåtande nr 19 anfört i

anledning av nämnda motioner. I utskottsutlåtandet uttalas följande.

Den verksamhet, som utövas genom de i utlandet stationerade sjömans­

prästerna är enligt utskottets mening förtjänt av allt stöd och varm upp­

skattning. Detta gäller verksamheten bland såväl sjömän som andra svens­

kar i utlandet. Att verksamheten fyller ett starkt behov framgår även av

det siffermaterial, som redovisats i motionerna. Värdet av verksamheten

påverkas enligt utskottets mening icke av om den bedrives genom svenska

kyrkans sjömansvårdsstyrelse eller genom annat trossamfund än svenska

kyrkan. Starka skäl talar därför för bifall till yrkandet i motionerna om

anslag ur kyrkofonden. Med hänsyn till det sätt, varpå kyrkofonden till­

kommit, och fondens ändamål anser utskottet det emellertid tveksamt,

huruvida anslag ur fonden kan utgå till ett enskilt samfund som Evange­

liska fosterlandsstiftelsen. Stiftelsens organisation och förvaltning är så­

lunda icke underkastad kontroll eller insyn genom vare sig statlig eller

kyrklig myndighet.

Enligt utskottets mening bör det, trots nu angivna betänkligheter, icke

möta hinder att tillfredsställa det mycket angelägna behov, som motionä­

rernas yrkande om anslag ur kyrkofonden avser att fylla. Flera lösningar

är här tänkbara. En sådan vore att ställa ökade medel till förfogande för

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse med medgivande för styrelsen att i

viss utsträckning bidraga även till kostnaderna för sjömansvård, som bedri­

ves genom andra samfund än svenska kyrkan. Vilken lösning som än väljes

torde krävas ändringar i gällande författningar eller utfärdande av nya

sådana. På grund härav synes det ej nu kunna komma i fråga att för till­

godoseende av sjömansvårdens behov medgiva anslag ur kyrkofonden ut­

över vad i propositionen föreslagits. Utskottet förväntar emellertid, att

Kungl. Maj:t före framläggandet av anslagsäskandena för budgetåret

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

24

1961/62 överväger de spörsmål, som är förenade med det i motionerna

framställda yrkandet, och att vid de ställningstaganden, som därefter kan

följa, beaktas vad utskottet här ovan anfört.

Över vad riksdagen sålunda givit till känna har, efter remiss, yttranden

avgivits av svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Evangeliska fosterlands­

stiftelsen, statskontoret och kammarkollegiet.

Sjömansvårdsstyrelsen hyser den uppfattningen, att det med hänsyn till

den verksamhet, som bedrives vid Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjö­

manskyrkor, i och för sig vore motiverat, att bidrag ur kyrkofonden skulle

kunna paräknas till präst, anställd vid under stiftelsen lydande sjömans­

kyrka. Mot bakgrunden av omfattningen av den verksamhet sjömansvårds­

styrelsen för närvarande själv utövar i 29 utländska hamnar samt det för­

hållandet, att det sammanlagda kyrkofondsbidraget under en lång följd av

år motsvarat ungefär tio procent av styrelsens totala utgifter för sin verk­

samhet, finner styrelsen det vara rimligt, att ett bidrag ur kyrkofonden till

Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömansvård utgår med ungefär samma

procent av stiftelsens totala utgiftssumma för sin sjömansvård. Styrelsen

förklarar sig beredd att, om så anses lämpligt, förmedla vederbörande kyr-

kofondsbidrag men önskar i sådant fall klara instruktioner beträffande

bidr agsf örmedlingen.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som finner det angeläget att betona,

att sällskapet är ett evangelisk-lutherskt missionssällskap inom svenska kyr­

kan, tillstyrker bidrag ur kyrkofonden enligt motionärernas förslag och har

icke något att erinra mot att bidraget förmedlas genom svenska kyrkans

sj ömansvårdsstyrelse.

Statskontoret finner med hänsyn till att stiftelsen i princip måste betrak­

tas som en enskild kyrklig sammanslutning starka principiella betänklig­

heter möta mot att med kyrkofondsmedel bidraga till de i stiftelsens tjänst

anställda sjömansprästerna. Enligt kyrkofondslagen får kyrkofonden endast

användas »för kyrkliga ändamål på sätt i lagen bestämmes». Enligt stats­

kontorets mening kan med kyrkligt ändamål i detta sammanhang endast

avses sådan kyrklig verksamhet, som bedrives inom svenska kyrkans ram

och av dess organ.

Om emellertid bidrag rent principiellt anses böra utgå till avlönande av

stiftelsens sjömanspräster, bör likväl beslut om sådant bidrag enligt stats­

kontorets mening inte fattas utan att en allmän bedömning gjorts av ange-

lägenhetsgraden vad gäller de hamnar, där stiftelsens präster är verksamma,

och de hamnar, där präster i sjömansvårdsstyrelsens tjänst finnes anställda.

Kammarkollegiet uttalar i huvudsak följande.

Det måste betecknas såsom en för kyrkofonden hittills i stort sett främ­

mande uppgift att lämna bidrag till en enskild kyrklig sammanslutning. Den

föreliggande frågan har därför stor principiell vikt. Många andra enskilda

kyrkliga sammanslutningar eller anstalter finnes, vilka fullgör för kyrkan

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

25

synnerligen betydelsefulla uppgifter utan att åtnjuta något stöd från kyrko­

fonden. I detta hänseende må särskilt framhållas diakoniväsendet.

Utom det avvägningsproblem, som berörts av statskontoret, nämligen

frågan om icke vissa av sjömansvårdsstyrelsens arbetsstationer, för vilka

något avlöningsbidrag ur kyrkofonden icke beräknats, borde äga företräde

framför någon av fosterlandsstiftelsens nu till understöd föreslagna arbets­

stationer, anmäler sig sålunda även problemet om en rätt avvägning, i vad

gäller ett eventuellt understöd från kyrkofonden, mellan fosterlandsstiftel­

sens sjömansvård och den verksamhet till gagn för kyrkan, som bedrives

av andra enskilda kyrkliga sammanslutningar eller anstalter. Ytterst fram­

ställer sig frågan, huruvida icke kyrkliga ändamål, som faller inom ramen

för kyrkofondens nuvarande uppgifter, i ett eller annat avseende kan anses

otillräckligt tillgodosedda och därför bör komma i åtanke, innan fonden

iklädes för densamma hittills främmande engagemang.

Av det anförda synes närmast följa, att ett slutligt ställningstagande till

det ifrågasatta bidraget ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömans­

präster icke kan ske utan en ingående utredning av de antydda avvägnings-

problemen samt över huvud kyrkofondens rättsliga ställning och de upp­

gifter, som med hänsyn härtill kan åläggas fonden.

Det synes knappast rimligt att medan anslag ur kyrkofonden — med

visst undantag — för närvarande ej utgår till avlöning av vid diakonianstal­

terna anställda präster, vilka har full kompetens för församlingstjänst inom

svenska kyrkan med rätt till prästerlig tjänstårsberäkning, bidrag ur fonden

skulle utgå till hos fosterlandsstiftelsen anställda sjömanspräster, vilka ej

innehar sådan kompetens. Enligt vad under hand inhämtats uppgick foster­

landsstiftelsens utgifter för sjömansprästernas verksamhet 1959 till 171 025

kronor, vilka utgifter för år 1960 beräknats öka med 12 000 kronor. Om

bidrag ur kyrkofonden till denna verksamhet skulle fastställas i förhållande

till den totala kostnaden i anslutning till vad sjömansvårdsstyrelsen härut-

innan föreslagit, skulle bidraget komma att motsvara föga mer än ett av de

avlöningsbidrag som för närvarande utgår till sjömansvårdsstyrelsen. Det

torde knappast böra ifrågakomma att för en så begränsad anslagsfråga före­

taga en utredning av den omfattning, som här ifrågasatts. Varken de i saken

väckta motionerna eller handlingarna i övrigt i ärendet synes för övrigt

klart ge vid handen, att fosterlandsstiftelsen har något mera trängande be­

hov av särskilt understöd för ifrågavarande verksamhet. Om ett sådant

behov likaväl skulle visas föreligga synes följdriktigast, att anslag härför får

utgå på riksstaten såsom tidigare varit fallet beträffande den av svenska

kyrkan bedrivna sjömansvården m. m. i utländska hamnar. De skäl, som

på sin tid föranledde överförandet av anslaget för sistnämnda verksamhet

från riksstaten till kyrkofonden, saknar nämligen i det väsentliga giltighet

för fosterlandsstiftelsens del.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Departementschef cii. Någon saklig skillnad kan visserligen inte anses

föreligga mellan den sjömansvård, som bedrives av svenska kyrkans sjö-

mansvårdsstyrelse, och den som handhaves av Evangeliska fosterlands­

stiftelsen, men då stiftelsen har karaktär av enskild sammanslutning blir

frågan om bidrag ur kyrkofonden till avlönande av sjömanspräster i foster­

landsstiftelsens tjänst en fråga av principiell betydelse, som bör lösas endast

i samband med en grundligare utredning av hela spörsmålet om kyrko­

26

fondens användningsområde. I likhet med kammarkollegiet anser jag inte

att förevarande fråga motiverar en utredning av så omfattande slag.

Härtill kommer också, såsom myndigheterna framhållit, att frågan om

bidrag ur kyrkofonden till fosterlandsstiftelsens sjömansvård måste vägas

mot övriga anspråk på bidrag ur fonden. Vid avvägning av föreliggande

framställningar om anslag ur fonden har jag inte funnit mig böra tillstyrka

någon ökning av antalet avlöningsbidrag till sjömanspräster. Framställ­

ningen om bidrag till fosterlandsstiftelsens sjömansvård torde därför redan

av detta skäl inte böra föranleda någon åtgärd.

I likhet med vad som tidigare skett bör däremot en viss uppräkning av

nu utgående elva avlöningsbidrag till sjömansprästerna ske med hänsyn

till de ökade lönekostnaderna. Jag tillstyrker för egen del den av sjö-

mansvårdsstyrelsen begärda höjningen av bidragsbeloppen från och med

nästa budgetar till 18 500 kronor, vilket innebär en kostnadsökning av

sammanlagt 18 700 kronor för kyrkofonden. Vidare förordar jag, att retro­

aktivt tillägg till de nuvarande avlöningsbidragen får utgå för tiden den

1 januari 1960—den 30 juni 1961 med ett avrundat belopp av 1 700 kronor

per bidrag eller tillhopa likaledes 18 700 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga ärenden

Jämlikt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå

anslag, som Kungl Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbö­

rande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handlägg­

ning av kyrkliga ärenden. För innevarande budgetår har för ändamålet an­

visats ett belopp av högst 60 000 kronor eller 20 000 kronor mer än föregå­

ende budgetår. Höjningen motiverades främst av behovet att anlita biträde

vid beredningen av de frågor, som har samband med pastoratsregleringen.

Då detta behov torde kvarstå endast under en del av nästa budgetår, torde

anslaget för budgetåret 1961/62 böra sänkas med 10 000 kronor och så­

lunda utgå med ett belopp av 50 000 kronor.

4. Kostnaderna för stiftskansliutredningen

Från åttonde huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utred­

ningar genom sakkunniga har till bestridande av kostnaderna för den nume­

ra avslutade stiftskansliutredningen utgått 142 630 kronor 91 öre. I enlig­

het med hittills tillämpad praxis i fråga om utredningar beträffande sådana

ändamål, som bekostas ur kyrkofonden, bör i förevarande fall en del av ut-

redningskostnadema slutligt gäldas av kyrkofonden. Med hänsyn till den

fördelning av driftutgiftema för stiftskansliorganisationen, som regelmässigt

sker mellan statsverket och kyrkofonden, föreslår jag, att 60 procent av

nämnda utredningskostnader bestrides av fonden. Från denna bör således

till nyssnämnda anslag under åttonde huvudtiteln överföras ett belopp av

85 578 kronor eller i runt tal 86 000 kronor.

27

5. Underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

Domkapitlets i Göteborg expeditionslokaler är inrymda i bottenvåningen

av biskopshuset vid Västra Hamngatan och Vallgatan.

Vid en av länsarkitektkontoret i Göteborg den 23 februari 1960 företagen

besiktning av domkapitlets lokaler antecknades, att behov förelåg av puts-

och målningsreparationer samt byte av förslitna linodeummattor jämte

vissa justerings- och kompletteringsarbeten på snickerier till en beräknad

sammanlagd kostnad av 6 000 kronor, varav 550 kronor för oförutsedda

kostnader samt arvoden.

Stiftsnämnden i Göteborg har anhållit om anvisande av medel ur kyrko­

fonden för ifrågavarande reparationsarbeten.

Byggnadsstyrelsen har intet att erinra mot de föreslagna åtgärderna och

tillstyrker stiftsnämndens hemställan.

Statskontoret har ingen erinran mot att ifrågavarande arbeten kommer

till utförande. Då Göteborgs domkyrka, vilken det i och för sig lär tillkom­

ma att sörja för domkapitlets lokaler, torde sakna egna medel för bestri­

dande av kostnaderna för nämnda arbeten, bör enligt statskontorets mening

kostnaderna, såsom tidigare skett i liknande fall, fördelas lika mellan staten

och kyrkofonden. Kammarkollegiet ansluter sig till vad statskontoret an­

fört.

Departementschefen. De föreslagna underhållsarbetena i domkapitlets lo­

kaler, vilka beräknats draga en kostnad av i runt tal 6 000 kronor, bör kom­

ma till utförande. Då domkyrkan saknar medel för att bestrida dessa kost­

nader synes de enligt hittills tillämpade grunder böra fördelas lika mellan

statsverket och kyrkofonden. För ändamålet bör således jämlikt 6 § andra

stycket 9) kyrkofondslagen ur kyrkofonden anvisas högst 3 000 kronor,

varjämte ett särskilt reservationsanslag av likaledes 3 000 kronor bör upp­

föras å riksstaten under åttonde huvudtiteln med rubriken Domkapitlen

och stiftsnämnderna m. m.: Vissa underhållsarbeten i lokalerna för dom­

kapitlet i Göteborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961

6

. Dövprästorganisationen m. m.

Gällande bestämmelser rörande de dövas religiösa omvårdnad återfinnes i

kungörelsen den 20 maj 1938 (nr 345) angående dövstumpräster. Enligt

denna kungörelse skall riket vara indelat i fem dövprästdistrikt med en

präst inom varje distrikt. Det närmare överinseendet över verksamheten

utövas av fem olika domkapitel, ett för varje distrikt. Kungörelsen inne­

håller vidare, bland annat, bestämmelser om behörighet till dövprästbefatt­

ning samt om tillsättningsförfarandet.

I en vid 1958 års kyrkomöte avgiven motion, nr 28, påtalades olägen­

heterna av den rådande decentraliseringen på detta område samt restes krav

28

på medinflytande för de döva vid tillsättning av dövpräst. I motion nr 29

vid samma kyrkomöte behandlades vidare frågan om underlättande för

präst att skaffa sig erforderlig utbildning för behörighet som dövpräst samt

frågan om lönesättningen för dövprästerna. Andra tillfälliga utskottet anslöt

sig i betänkande nr 6 till motionärernas yrkanden och uttalade även, att

med hänsyn till såväl kyrkoherdes för döva behov av tjänstebiträde och

vikarie som till rekryteringen av kyrkoherdetjänsterna ett visst adjunkts-

system kunde tänkas ifrågakomma. Kyrkomötet anhöll i skrivelse den 23

september 1958, nr 6, dels om en allmän översyn av lagstiftningen rörande

de dövas omvårdnad i religiöst hänseende, dels om åtgärder, ägnade att un­

derlätta möjligheterna för präst att skaffa sig sådan utbildning som fordras

för behörighet att uppehålla befattning såsom kyrkoherde för döva, dels ock

att befattningen såsom kyrkoherde för döva måtte placeras lägst i lönegrad

Ao 24.

I yttrande häröver finner statskontoret frågan om en avveckling av de

ordinarie kyrkoherdebefattningama för döva och deras ersättande med

lämpligt antal arvodestjänster böra övervägas. Statskontoret tillstyrker en

allmän översyn av lagstiftningen på detta område, varvid också utbild-

ningsspörsmålen lämpligen bör utredas.

Kyrkomötets framställning tillstyrkes av berörda domkapitel samt svens­

ka prästförbundet och Sveriges dövas riksförbund. De båda sistnämnda or­

ganisationerna uttalar sig också för ett adjunktssystem.

Kammarkollegiet anför i huvudsak följande.

Kollegiet anser sig icke kunna biträda statskontorets förslag om avveck­

ling av den nuvarande organisationen med fem ordinarie kyrkoherdar för

döva och deras ersättande med lämpligt antal arvodestjänster (bisysslor).

Förutom den instabilitet och otiygghet, som kan bli följden av att den

andliga vården för döva ombesörjes av präster vid sidan av annan tjänst,

torde en sådan ordning även medföra rent praktiska olägenheter. Bland

annat kommer otvivelaktigt att behövas ett ännu större antal för tjänst­

göring bland döva utbildade präster än för närvarande, vilket i sin tur skulle

ytterligare öka de redan förefintliga svårigheterna med rekryteringen. Kol­

legiet anser vidare ett adjunktssystem opraktiskt beträffande en special­

grupp med så begränsad omfattning som den förevarande. Flera döva kan

vidare tänkas föredraga religiös omvårdnad av frikyrkopräster. Det kan

även ifrågasättas om icke, därest den nuvarande organisationen är otillräck­

lig, den kunde kompletteras med viss diakoniverksamhet. Utskottets an­

märkning om distriktens omfattning bör icke föranleda ändring av gällande

distriktsindelning, som överensstämmer med distriktsindelningen för kon­

sulenter för döva.

Önskemål om centraliserad tillsyn över dövprästernas verksamhet har

särskilt framhållits i den motion, nr 28, vilken föranlett kyrkomötets fram­

ställning om en allmän översyn av gällande lagstiftning. Syftet tänkes till­

godosett genom ett slags kontraktsprostbefattning med domkapitel som

överordnad myndighet. Kollegiet ställer sig för sin del frågande till nöd­

vändigheten av en sådan reform. De fem domkapitel, som nu har inseende

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

29

över dövprästernas verksamhet, lär kunna åstadkomma nödig samordning

sinsemellan i de spörsmål rörande döva som kan uppkomma genom att ex­

empelvis vederbörande biskopar gemensamt dryftar frågorna. Detta kunde

lämpligen ske i samband med biskopsmöte. Eventuellt skulle medel kunna

ställas till förfogande för att bereda dövprästerna tillfälle till samman­

komster.

Beträffande önskemålen om närmare reglering av dövprästernas special­

utbildning anser kollegiet, att en översyn av hithörande bestämmelser bör

komma till stånd. Härigenom kunde skapas bättre förutsättningar för ett

rationellt och effektivt arbete inom den nuvarande organisationens ram.

Utbildningen bör givetvis — icke minst med hänsyn till det begränsade be­

hovet av dylika specialutbildade präster — så mycket som möjligt samord­

nas med annan utbildning för verksamhet bland döva.

I motionen nr 28 beröres bland annat krav på medinflytande från de döva

vid tillsättningen av dövpräst. En dylik komplettering av nu gällande ord­

ning för tillsättning av kyrkoherde för döva synes kollegiet av principiella

skäl böra avvisas.

Kollegiet finner sålunda, att en översyn av gällande lagstiftning om döv­

präster huvudsakligen påkallas av spörsmålet om utbildningen för dylik

prästtjänst. Kyrkomötets framställning såvitt densamma avser vidtagande

av åtgärder, ägnade att underlätta möjligheten för präst att skaffa sig sådan

utbildning, som behövs för behörighet att uppehålla befattning som kyrko­

herde för döva, biträdes. Det torde vara rimligt och för fortsatt religiös om­

vårdnad av de döva angeläget, att möjligheten för präst att skaffa sig den

erforderliga speciella utbildningen underlättas. Viss jämförelse kan göras

med gällande bestämmelser om stipendier för präster, som vill utbilda sig

i finska och lapska språken, och om arvoden under utbildningstiden åt

blivande lärare för blinda och döva.

Inom ecklesiastikdepartementet har med biträde av f. d. kyrkoherden för

döva S. G. Svenfors utarbetats förslag till utbildningsplan för blivande präs­

ter för döva.

Tiden för utbildningen bör enligt denna plan vara 8 månader. Under

ungefär 4 månader följes utbildningen vid dövlärarseminariet med särskild

vikt lagd vid de utbildningsmoment som i redogörelse för lärarseminariets

verksamhet upptas under rubrikerna »Psykologiska och pedagogiska pro­

blem», »Språkliga problem», »Hörselskadorna» och »Kurs i de dövas åt-

bördsspråk». Därjämte följes undervisning i vissa ämnen efter prövning av

rektor för seminariet samt hospitering i klasserna enligt av rektor uppgjord

plan, dock särskilt i de högsta klasserna med tanke på kommande konfir­

mandundervisning. Utöver den undervisning i åtbördsspråket som ingår i

nyss angivna kurs bör ytterligare undervisning däri ges under fem vecko­

timmar.

Under följande två månader ges fördjupad undervisning i åtbördsspråket

med direkt undervisning i 15 veckotimmar med särskilt mål att kunna åter­

ge medelsvår text. Under denna tid sökes kontakt med enskilda döva och

avlägges regelbundna besök i Dövas förening. Fortsatt kontakt hålles med

scminarieundervisningen genom att aspirant bevistar sådana föreläsningar

som anses ha särskilt intresse för den kommande gärningen.

De sista två månaderna ägnas speciell uppmärksamhet åt kyrkliga pro­

blem med direkt undervisning under 15 veckotimmar. Härunder studeras

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

30

särskilt homiletiska problem och genomgång av predikoutkast samt spörs­

mål berörande konfirmationsundervisningen. Vidare studium av gudstjänst-

och förrättningsliturgierna. Tillfälle bereds att hålla gudstjänster och an­

daktsstunder samt enklare föredrag.

Under de fyra sista månaderna studeras härjämte speciella psykologiska

problem enligt tillgänglig litteratur samt sociala förhållanden och sociallag­

stiftningen. Särskild vikt lägges vid sättet att umgås med döva samt dövas

särskilda problem i samhällslivet. Tolkningsproblemet studeras ingående.

Ett par av veckotimmarna anslås till genomgång och diskussion av hit­

hörande frågor. Kännedom inhämtas om konsulenternas och diakonissornas

arbetsproblem. Av största vikt är att aspirant under dessa månader får

följa kyrkoherde för döva under hans tjänsteresor i så stor utsträckning

som möjligt.

Departementschefen.

I samband med att det blivit aktuellt att återbe­

sätta ett par tjänster som kyrkoherde för döva har frågan om rekryteringen

av dessa prästtjänster kommit i blickpunkten och kyrkomötet har påtalat

de svårigheter som här föreligger. Det främsta hindret för rekrytering utgör

otvivelaktigt det krav som måste uppställas på förtrogenhet med de dövas

speciella situation och deras uttrycksmedel, särskilt åtbördsspråket. Starka

skäl talar för att åtgärder bör vidtagas för att underlätta för präster, som

kan vilja ägna sig åt verksamhet bland de döva, att skaffa sig lämplig ut­

bildning härför. Kyrkomötets förslag i denna del har tillstyrkts i remiss­

yttrandena.

Inom ecklesiastikdepartementet har förslag utarbetats rörande lämplig

uppläggning av utbildningen för blivande präster för döva. Detta förslag,

som nyss refererats och som innebär en åtta månaders specialutbildning, del­

vis förlagd till dövlärarseminariet, anser jag mig kunna biträda. Utöver den

undervisning, som meddelas vid dövlärarseminariet, fordras kompletterande

undervisning, främst i åtbördsspråket och dess speciella användning vid

kyrkliga förrättningar. Kostnaderna för denna särskilda undervisning torde

kunna beräknas till cirka 13 000 kronor per elev, då det i allmänhet endast

blir fråga om utbildning av en enstaka präst åt gången. Tidvis torde inter­

vallerna mellan utbildningstillfällena bli ganska långa. Till utbildningskost­

naderna kommer vidare kostnaden för lön åt präst under utbildningstiden,

något som tycks mig väsentligt, då rekryteringen helst bör ske bland präster

med några års erfarenhet av församlingsarbete. Ifrågavarande ersättning

bör bestämmas enligt i huvudsak samma grunder, som gäller för ersättning

åt deltagare i praktisk lärarkurs. Ordinarie präst bör åtnjuta ersättning för

mistad lön under tjänstledighet för utbildningen. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att utforma de närmare bestämmelserna härvidlag även­

som att på ansökning i varje enskilt fall besluta om ersättning, som nu

sagts, och anvisa övriga erforderliga medel för utbildning varom här är

fråga. Här avsedda kostnader torde — liksom kostnaderna för dövpräst­

organisationen i stort — böra åvila kyrkofonden och enligt angivna grun­

der utgå jämlikt 6 § andra stycket 9) kyrkofondslagen.

Kungl. May.ts 'proposition nr 1+7 år 1961

31

Såsom anordnare och huvudman för denna specialutbildning synes

lämpligen den inom svenska kyrkans diakonistyrelse arbetande kyrkliga

nämnden för döva kunna fungera. Nämnden, i vilken ingår företrädare för

de döva, har under hand förklarat sig villig härtill. Den torde med hänsyn

till sina övriga arbetsuppgifter lätt kunna överblicka uppkommande rekry­

teringsbehov och vid lämplig tidpunkt hos Kungl. Maj:t göra framställning

om anvisande av medel till utbildning av intresserade präster. Givetvis för-

utsättes detta ske i nära samråd med vederbörande domkapitel och döv-

lärarseminariet.

I samband med inrättandet av den här föreslagna utbildningen för bli­

vande dövpräster torde också 1938 års förutnämnda kungörelse bli föremål

för översyn. Någon ändring i den nuvarande organisationen med fem kyrko­

herdar i var sitt distrikt finner jag inte skäl att föreslå. Däremot anser jag

mig böra tillmötesgå önskemålet om en effektivare samordning av den nu­

varande verksamheten genom en centralisering av tillsynen till ett enda

domkapitel. Inseendet över kyrkoherden för döva i Stockholms distrikt

ankommer alltsedan år 1938 på domkapitlet i Uppsala och överflyttades

således inte till Stockholms domkapitel, när Stockholms stift senare bilda­

des. Med hänsyn till den mindre arbetsbelastningen vid domkapitlet i

Stockholm föreslår jag nu, att inseendet över samtliga kyrkoherdar för döva

skall utövas av detta domkapitel. För att vinna bättre samordning bör

vidare en årlig sammankomst med kyrkoherdarna för döva få hållas. Kost­

naderna härför kan beräknas uppgå till cirka 1 000 kronor och torde få

bestridas ur det för kyrkoherdarna för döva under åttonde huvudtiteln be­

räknade anslaget till reseersättningar m. m. i omkostnadsstaten för dom­

kapitlen och stiftsnämnderna m. m.

Inrättandet av en särskild prosttjänst finner jag inte motiverat vid den

organisation jag nu förordat. Vid översynen av gällande bestämmelser torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta i vilken form de döva bör

beredas visst medinflytande vid tillsättning av tjänst som kyrkoherde för

döva. Beträffande kyrkoherdarnas löneställning vill jag slutligen erinra om

att dessa tjänster enligt beslut vid fjolårets riksdag uppflyttats från löne­

grad Ao 22 till Ao 23 från och med innevarande budgetår. Någon ytterligare

lönegradsuppflyttning är jag inte beredd att förorda.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare bestäm­

melser, som föranledes av vad jag här förordat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1+7 år 1961

7. Bidrag

till

viss

utbildning vid Sköndalsinstitutet

Vid Sköndalsinstitutet i Stockholm utbildar Svenska diakonsällskapet

diakoner ävensom i övrigt män och kvinnor för kyrkligt och samhälleligt

socialt arbete. Institutet omfattar — förutom en sjukvårdarskola — dia­

konskolan, vid vilken utbildningen bedrives dels i form av en allmän kurs

32

av förberedande slag, dels såsom fackutbildning på fyra olika linjer, nämli­

gen församlingslinje, social linje, kyrkokameral linje och från och med läsåret

1959/60 kyrkomusikalisk linje. Vid sistnämnda linje meddelas såväl den

kyrkomusikaliska som den pedagogiska utbildning, som fordras för behörig­

het till kyrkokantorstjänst. Antalet elever vid denna linje utgjorde första

läsåret 4 och är innevarande läsår 6.

I två likalydande motioner till 1960 års riksdag (I: 597 och II: 737) hem­

ställdes, att riksdagen måtte bevilja Svenska diakonsällskapet ett anslag

av 50 000 kronor ur kyrkofonden för budgetåret 1960/61 samt i .skrivelse

till Kungl. Maj:t förorda, att bidrag till lärarlönema vid Sköndalsinstitutet

i fortsättningen i största möjliga utsträckning finge utgå efter samma nor­

mer som för övriga jämförbara enskilda utbildningsanstalter. Motionerna

föranledde icke någon riksdagens åtgärd (rskr 294). I det till grund för riks­

dagens beslut liggande utlåtandet av statsutskottet (nr 118) uttalades, att

man inte borde taga ställning till frågan om statsbidrag till lärarlönema vid

Sköndalsinstitutet förrän frågan om diakoniens framtida inriktning och

ställning inom svenska kyrkan blivit bättre klarlagd. Denna principiella

ståndpunkt hindrade dock enligt utskottets mening inte, att en viss utbild-

ningsgren vid institutet, vars ställning vore mera entydig, kunde erhålla

stöd ur exempelvis kyrkofonden. Utskottet tänkte därvid i första hand

på den utbildning av kyrkokantorer, som sker vid institutet. Utskottet, som

inte var berett att tillstyrka ytterligare anslag ur kyrkofonden budgetåret

1960/61 för nya ändamål, förutsatte likväl, att departementschefen vid

kommande avvägning av framställningar om bidrag ur kyrkofonden till

verksamhet, som gagnar kyrkan i dess helhet, också skulle uppmärksamma

ifrågavarande utbildning vid Sköndalsinstitutet.

Under åberopande härav har direktionen för Svenska diakonsällskapet

anhållit bland annat om anslag för budgetåret 1961/62 till den vid institutet

bedrivna utbildningen. Av ansökningen framgår, att kostnaderna för den

kyrkomusikaliska utbildningen — utöver vad som beräknas täckas av elev­

avgifter — kan förväntas uppgå till i runt tal 96 000 kronor varav 46 620

kronor avser löner åt två musiklärare och 43 750 kronor föreläsararvoden.

Elevantalet vid den kyrkomusikaliska linjen har därvid beräknats till 20.

Kammarkollegiet

erinrar i sitt utlåtande häröver om att frågan om diako­

niens ställning och dess inorganiserande i svenska kyrkan länge varit aktuell

och att, bland annat, 1953 års kyrkomöte gjort framställning om utredning

av hela denna fråga, vilken alltjämt vore beroende på Kungl. Maj:ts pröv­

ning. Synnerlig återhållsamhet vore motiverad i fråga om varje åtgärd som

med avseende på spörsmålet om finansieringen av diakonianstalternas verk­

samhet kunde innebära ett föregripande av en blivande utredning. Kam­

markollegiet anför vidare följande.

Utan en dylik utredning synes de principiella konsekvenserna av ett bi­

fall till framställningen svårligen kunna överblickas. Det ifrågasättes näm­

Kungl. Maj:ts proposition nr Jf7 år 1961

33

ligen här, att kyrkofondens användningsområde skulle utvidgas till att om­

fatta för fondens hittillsvarande ändamål i. stort sett främmande uppgifter.

Kyrkofonden har sålunda — frånsett ett nu utgående obetydligt avlö-

ningsbidrag till diakonianstalterna — icke förut tagits i anspråk för under­

stödjande av verksamheten vid dessa anstalter. Ett bifall till framställning­

en skulle skapa ett prejudikat, som måhända kunde åberopas som stöd för

ansökningar om anslag även från andra diakonianstalter. Vidare bör beak­

tas, att kyrkofonden hittills över huvud icke avsetts skola bestrida utbild­

ningskostnader. Prästutbildningen vid de teologiska fakulteterna, för att

taga det viktigaste exemplet, bekostas sålunda av statsmedel.

På grund av det anförda anser kollegiet sig icke kunna tillstyrka bifall till

föreliggande framställning, i vad den avser bidrag ur kyrkofonden för Skön-

dalsinstitutet.

Departementschefen.

Inledningsvis vill jag erinra om att frågan om en

inorganisering av diakonien i kyrkan i sig rymmer ett flertal detaljfrågor.

Det gäller sålunda spörsmål såsom skapandet av ett officiellt centralt organ

för diakonien, vidare frågan om diakonianstalternas framtida ställning, dia-

koniarbetamas anställningsförhållanden oeh slutligen även frågor om gräns­

dragningen för diakonatet, diakonvigningens innebörd m. m. Med anledning

av en vid 1958 års kyrkomöte ånyo väckt motion om utredning fann kyrko­

mötet det också angeläget att begränsa frågekomplexet till att främst avse

frågan om ett centralorgan för diakonien. Denna fråga hänsköts till kyrko­

mötets utredningsnämnd och torde sålunda

komma,

att aktualiseras vid

nästa kyrkomöte.

Beträffande de övriga frågorna i detta sammanhang, vill jag understryka,

att diakonien utgör en gren av den frivilliga kyrkliga verksamheten, vilken

i likhet med mission och sjömansvård huvudsakligen uppbäres av kyrk­

folkets offervilja. Den bör också av naturliga skäl ha stor frihet att anpassa

sina verksamhetsformer till de krav på kristen människovärd, som kan

resas under skiftande samhällsförhållanden. De enskilda diakonianstalternas

ställning, utbildningens utformning och diakoniarbetarnas arbetsvillkor bör

därför enligt min mening inte bli föremål för en närmare reglering från stats­

makternas sida. I vissa av de berörda frågorna kring diakonatet råder också

delade meningar inom kyrkan. Ett fortsatt klarläggande av diakoniens upp­

gifter och formerna för dess fastare anknytning till församlingslivet bör

därför ankomma på kyrkans egna organ.

Som en konsekvens av denna uppfattning har Kungl. Maj:t nyligen be-

slutit lämna de av 1941 och 1953 års kyrkomöten,gjorda framställningarna

om utredning av berörda frågor utan vidare åtgärd.

Mot denna bakgrund är jag inte heller beredd att tillstyrka ansökningen

om bidrag av allmänna medel till Sköndalsinstitutets utbildning av diakoni­

arbetare. Jag vill även erinra om de ekonomiska konsekvenser ett bifall till

diakonsällskapets ansökning skulle få med hänsyn till att likartad utbild­

ning bedrives också vid fyra diakonissanstalter.

3 — Bihang till riksdagens ■protokoll 1961. 1 samt. Nr 1^7

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

34

I likhet med statsutskottet vid fjolårets riksdag finner jag emellertid, att

den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet i viss mån intar en sär­

ställning. Den utbildning, som där med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande

den 8 maj 1959 bedrives, avser nämligen att ge behörighet till den nya typ

av kyrkomusikertjänster, kyrkokan taltjänst er, som inrättats genom 1958

års kyrkomusikerreform. Vid sidan av Sköndalsinstitutet finns inte någon

läroanstalt, som meddelar både de kyrkomusikaliska och de musikpedago­

giska kunskaper, som fordras för dessa tjänster. Då det sålunda här är fråga

om en utbildning för reguljära tjänster som kyrkomusiker, anser jag mig

inte böra motsätta mig ett visst bidrag till kostnaderna härför.

Tillkomsten

av ett sådant bidrag torde inte stå i strid med de principiella synpunkter jag

i det föregående anfört rörande diakonien och utbildningen av diakoniarbe­

tare. Jag finner inte heller, att några avgörande principiella skäl kan anföras

mot att anlita kyrkofondsmedel till bestridande av kostnader för sådan spe­

ciell, för vissa kyrkliga tjänster betydelsefull utbildning, som inte ordnas

genom det allmännas försorg. Med hänsyn till utbildningens syfte bör så­

lunda här ifrågasatt bidrag enligt min mening kunna utgå ur kyrkofonden.

Det bör upptagas med ett avrundat belopp som, med utgångspunkt i att

kyrkomusikerutbildningen vid institutet under budgetåret 1961/62 får den

av diakonsällskapets direktion förutsatta omfattningen, torde bestämmas

till 50 000 kronor.

Jag föreslår sålunda, ätt för budgetåret 1961/62 jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen anvisas ett anslag av högst 50 000 kronor såsom bidrag

till kostnaderna för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma i vilken utsträck­

ning och på vilka villkor anslaget skall få tagas i anspråk för ändamålet.

Kungl. Majrts proposition nr 47 år 1961

.8. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Bland de kostnader för andra av Kungl. Maj:t och riksdagen särskilt an­

givna kyrkliga ändamål, som jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrko­

fond bestrides ur kyrkofonden, märkes det årliga bidraget till Lutherska

världsförbundets svenska sektion för bestridande av dess medlemsavgift till

världsförbundet. Detta bidrag har från och med innevarande budgetår

höjts från 30 000 kronor till 35 000 kronor.

Lutherska världsförbundets svenska sektion

anhåller om en höjning av

bidraget till 40 000 kronor.

Statskontoret

finner, att det nu utgående bidraget bestämdes med ut­

gångspunkt i en årsavgift av samma storlek som förbundets svenska sek­

tion synes ha att erlägga för 1961 och att några nya skäl icke anförts för

en höjning av bidraget utöver det av statsmakterna för innevarande bud­

getår beslutade. Bidraget bör därför utgå med oförändrat 35 000 kronor för

nästkommande budgetår.

35

Vidare har

ärkebiskopen

i en skrivelse — med förmälan att Kyrkornas

världsråds nästa generalförsamling äger mm i New Dehli den 18 november

—den 6 december 1961 och att svenska kyrkan äger rätt att härför utse

åtta delegater samt därjämte ombetts svara för resekostnaderna för en uni-

versitetsteolog vilken såsom »advisor» skall medverka vid kongressen —

anhållit att vid uppgörande av budget för kyrkofonden för budgetåret

1961/62 hänsyn tages till behovet av resebidrag för svenska kyrkans dele­

gater till generalförsamlingen. Kostnaderna för resor och traktamenten be­

räknas enligt ärkebiskopen uppgå till omkring 5 000 kronor per delegat.

Departementschefen.

Någon höjning av det nu utgående årliga bidraget

å 35 000 kronor till Lutherska världsförbundets svenska sektion är jag inte

beredd att tillstyrka.

Kostnaderna för resebidrag åt delegater vid olika kyrkliga konferenser

m. m. i utlandet brukar regelmässigt bestridas från det särskilda anslaget ur

kyrkofonden till extra utgifter, varom stadgas i 6 § andra stycket 9) lagen

om kyrkofond och som från och med den 1 juli 1960 tills vidare utgår med

60 000 kronor för budgetår. För svenska kyrkans representation vid Kyr­

kornas världsråds generalförsamling i New Dehli torde emellertid de erfor­

derliga resebidragen komma att sammanlagt uppgå till étt så stort belopp,

att det svårligen kan bestridas inom ramen av ett oförändrat extra utgifts-

anslag utan att menligt inkräkta på andra angelägna behov, som bör till­

godoses ur detta anslag. I enlighet med de av mig i proposition nr 101 till

1960 års riksdag förordade grunderna torde därför jämlikt 6 § andra stycket

9) kyrkofondslagen till bestridande av kostnaderna för här avsedda resebi­

drag böra anvisas ett särskilt engångsbelopp vid sidan av anslaget till extra

utgifter. Detta belopp synes mig böra fastställas till 25 000 kronor. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta rörande de bidrag

som skall utgå härur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

9. Hemställan

Under åberopande av vad jag i detta avsnitt av min framställning under

punkterna 1—8 anfört och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels

medgiva,

a) att från och med den 1 juli 1961 tills vidare represen-

tationsbidrag må utgå till ärkebiskopen med 18 000 kro­

nor, till biskopen i Lunds stift med 10 000 kronor och till

annan biskop med 6 000 kronor för år räknat;

b) att ur kyrkofonden må till svenska kyrkans sjömans-

vardsstyrelse utgå dels ytterligare avlöningsbidrag för

tiden den 1 januari 1960—den 30 juni 1961 med tillhopa

36

18 700 kronor, dels årligen från och med budgetåret 1961/62

tills vidare elva bidrag om 18 500 kronor för avlönande

enligt gällande grunder av präster, som är anställda i styrel­

sens tjänst i utlandet;

c) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom

vederbörande statsdepartement av kyrkliga ärenden må för

budgetåret 1961/62 ur kyrkofonden utgå högst 50 000 kro­

nor;

d) att från kyrkofonden må till åttonde huvudtitelns

reservationsanslag till kommittéer och utredningar genom

sakkunniga överföras ett belopp av 86 000 kronor;

e) att ur kyrkofonden må från och med den 1 juli 1961

tills vidare enligt av mig förordade grunder dels utgå er­

sättning åt präst, som genomgår utbildning till präst för

döva, dels ock bestridas kostnaderna för anordnande av

sådan utbildning;

f) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1961/62 utgå

bidrag till Svenska diakonsällskapet med högst 50 000 kro­

nor till bestridande av kostnader för utbildning av kyrko­

musiker vid Sköndalsinstitutet;

g) att ur kyrkofonden må till resekostnader m. m. för

svenska kyrkans representanter vid Kyrkornas världsråds

generalförsamling i New Dehli hösten 1961 utgå bidrag av

25 000 kronor;

dels

till

Domkapitlen och sUftsnämndema m. m.: Vissa

underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg

för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 3 000 kronor; samt

medgiva, att ur kyrkofonden må för samma ändamål ut­

gå ett belopp av 3 000 kronor;

dels ock

bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den änd­

ring i prästlönereglementet, som föranledes av vad som

föreslagits under punkten a), samt i övrigt vidtaga de för­

fattningsändringar och utfärda de bestämmelser, som för­

anledes av vad jag i det föregående förordat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 är 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr J+7 år 1961

37

III. Villkor för tillstånd att inrätta kloster

1. Ansökningen

Enligt 5 § religionsfrihetslagen kan kloster inrättas endast med Kungl.

Maj:ts tillstånd och på de villkor Kungl. Maj:t föreskriver. När proposi­

tionen med förslag till religionsfrihetslag (nr 100) behandlades vid 1951 års

riksdag, anförde särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 1), att enligt utskottets mening Kungl. Maj:t borde, då fråga om till­

stånd att inrätta kloster första gången förekom, inhämta riksdagens ytt­

rande över de villkor som Kungl. Maj:t därvid ämnade föreskriva.

Hos Kungl. Maj:t har nu

Theresiastiftélsen i Lund

anhållit om tillstånd

att å en stiftelsen tillhörig fastighet i Glumslövs socken i Malmöhus län

inrätta ett kloster för karmelitnunnor.

Enligt stadgarna för Theresiastiftelsen, som bildades den 15 juni 1956,

skall stiftelsens ändamål vara att stödja den fromma verksamhet, som syst­

rar av den katolska karmelitorden bedriver i Sverige. Stiftelsen samarbetar

för uppnående av sina syften med karmelitsystrama i karmelitklostret i

Gent i Belgien. Stiftelsens fastighet förvärvades år 1957 efter tillstånd av

Kungl. Maj:t för en köpeskilling av 125 000 kronor. I en byggnad på fastig­

heten finns enligt uppgift bostadsmöjligheter för omkring 10 personer. Stif­

telsens avsikt är att om ansökningen bifalles uppföra en nybyggnad, ägnad

för klosterliv. Vid styrelsens ansökning är fogade de klosterregler, som avses

skola gälla. Enligt dessa får högst 21 personer intagas i klostret. I övrigt

innehåller reglerna inte något som i väsentlig mån avviker från den kano­

niska rättens allmänna bestämmelser om kloster. För dessa bestämmelser

lämnas i nämnda proposition (s. 106 o.f.) en redogörelse, till vilken torde få

hänvisas.

Stiftelsen upplyser, att den kommunitet, som skulle utgöra klostrets

första medlemmar, består av sex belgiska karmelitsystrar och två svenska

medborgare. Ytterligare någon av svensk nationalitet har anmält sin avsikt

att inträda. Vidare anföres att, enär det inte i Sverige finns några kloster­

traditioner, måste man uppenbarligen — för att över huvud taget kunna

skapa en sådan på gamla och fasta traditioner byggd institution — i det

första klostret till en början intaga i huvudsak utländska systrar, vilka så

att säga blir klostrets stiftare och fullgör den för klostrets grundande nöd­

vändiga funktionen att till det nya klostret överföra klostertraditionerna

från redan bestående kloster inom karmelitorden.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr Ifl år 1961

2.

Yttranden

I ärendet har yttranden avgivits av kammarkollegiet, länsstyrelsen i

Malmöhus län, statens utlänning skommission och ärkebiskopen.

Kammarkollegiet, som tillstyrker bifall till stiftelsens ansökan, behandlar

därjämte i sitt yttrande förutsättningarna och villkoren för klostrets in­

rättande. Vad särskilt angår frågan om möjligheterna för den som ångrar

ett avlagt klosterlöfte att vinna befrielse från detta, hänvisar kollegiet till

att föredragande departementschefen i propositionen angående ny reli-

gionslagstiftning erinrat om att det följde av den lagstiftning, som då

behandlades, att vederbörande alltid vore berättigad att utträda ur sitt

trossamfund och att han därigenom kunde befria sig från sina förpliktelser

gentemot samfundet och dess klosterinstitutioner. Vidare erinrar kollegiet

om departementschefens uttalande, att Kungl. Maj:t borde vid prövning av

ärendet om tillstånd att inrätta kloster eller om återkallelse av sådant till­

stånd fästa avseende vid bestämmelser, som vederbörande samfund hade

om befrielse från avlagt klosterlöfte och den behandling framställningar om

befrielse brukade röna hos överordnade inom samfundet.

Kammarkollegiet har i denna fråga hört Theresiastiftelsens juridiska

biträde, advokaten Anders Winblad i Lund, som anfört följande.

Varje postulant, varje novis och varje syster — oavsett om hon avlagt

timliga eller eviga löften — har full frihet att när hon så önskar lämna

klostret.

Befrielse från givna löften erhålles undantagslöst efter hänvändelse till

vederbörande kyrkliga myndigheter och erlagd hemgift återbetalas. Om en

syster en gång blivit mottagen utan hemgift eller med otillräcklig hemgift

och hon alltså icke kan reda sig med sina egna tillgångar, erhåller hon av

klostret vad som erfordras för att hon skall kunna återvända hem i trygghet

och därutöver erhåller hon vad hon kan behöva för att leva en viss tid

framåt.

Den som utträder ur klostret utan att dessförinnan ha blivit befriad från

sina löften, kan icke och blir icke heller för den skull utesluten ur samfundet.

Den enda påföljd som inträder är den, att vederbörande blir exkommunicerad,

d. v. s. förbjuden att mottaga sakramenten. Detta förbud uppehälles emel­

lertid icke genom några som helst yttre maktmedel, så att vederbörande av

kyrklig myndighet eller befattningshavare hindras att mottaga sakramen­

ten, utan detta förbud är endast och allenast den enskildes så att säga

samvetsfråga. Ansöker vederbörande efter det hon lämnar klostret om be­

frielse från givna löften, beviljas denna ansökan undantagslöst och därmed

förfaller även den påföljd varom nyss talats och utbetalas även hemgift på

sätt här beskrivits.

I anslutning till vad sålunda upplysts förklarar kammarkollegiet det vara

angeläget att för framtiden tillse, att inte den, som ångrar avlagda löften

och önskar utträda ur klostret, genom påföljder av religiös natur avhålles

därifrån. Självfallet kan det inte ifrågakomma att i sådant syfte uppställa

39

föreskrifter, som inskränker den katolska kyrkans handlingsfrihet. Där­

emot synes, enligt kollegiets mening, en möjlig utväg att vinna det angivna

syftet vara att såsom förutsättning för tillståndet angives, att påföljder av

religiös natur inte får förekomma för den som önskar utträda ur klostret.

Skulle denna förutsättning sedermera visas inte föreligga,, kan — anför

kollegiet — fråga uppkomma om att återkalla tillståndet för klostret; detta

torde innebära en betryggande garanti för att inte utträdesrätten de facto

inskränkes.

Kammarkollegiet föreslår också, att såsom förutsättning för det sökta

tillståndet bör angivas, att klostrets medlemmar kommer att efter några år

till övervägande del utgöras av svenska medborgare och att antalet kloster-

medlemmar inte under någon längre tid kommer att understiga sex, d. v. s.

det antal, som enligt nämnda proposition borde fordras för att en inrättning

av ifrågavarande slag skall betraktas, såsom kloster.

Dessutom framlägger kammarkollegiet förslag till villkorsbestämmelser

att föreskrivas vid beslut om tillstånd till klostrets, inrättande samt föreslår

att Theresiastiftelsens styrelse ålägges att årligen till Kungl. Maj:t lämna

uppgift angående klostermedlemmamas nationalitet och antal.

^{Länsstyrelsen i Malmöhus} län ansluter sig i frågan, huruvida ett flertal

klostermedlemmar skall vara svenska medborgare redan då klostret inrät­

tas, till de synpunkter som Theresiastiftelsen anfört. På grund härav och

då anledning inte torde föreligga att antaga, att verksamheten blir av annan

art än som avsetts i samband med religionsfrihetslagens tillkomst, motsätter

sig länsstyrelsen inte att det begärda tillståndet lämnas. De av kammar­

kollegiet föreslagna villkorsbestämmelsema syns länsstyrelsen lämpliga.

Statens utlänning skommission,

som bedömt ärendet från utlänningskon­

trollsynpunkt, motsätter sig inte bifall till framställningen. Kommissionen

utgår därvid från att utlänningslagen skall vara tillämplig på de utlän­

ningar, som kan komma att vinna inträde i klostret eller eljest vistas i det.

Då det emellertid med hänsyn till klosterinstitutionens karaktär möjligen

kan uppstå missförstånd härom bör enligt kommissionen, vid bifall till

framställningen, i villkoren för tillståndet angivas, att utlänningslagen äger

tillämpning på utländska klostermedlemmar och besökande.

Ärkebiskopen

har intet att erinra mot de villkorsbestämmelser, som före­

slagits av kammarkollegiet. Med avseende på de allmänna förutsättningar­

na för ett tillstånd anser ärkebiskopen angeläget att framhäva, att ett så­

dant inte kan komma i fråga annat än för kloster tillhörande samfund, i

vilkas samfundsordning klosterinstitutionen ingår. Ärkebiskopen erinrar

härefter om att vad dissenterlagskommittén i sitt betänkande, som låg till

grund för 1951 års lagstiftning, uttalat om att kloster borde få inrättas

endast för de svenska romerska katolikernas behov och sålunda såsom med­

lemmar i huvudsak endast ha svenska medborgare visserligen inte berör­

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 är 1961

40

des vid statsmakternas ställningstagande men att detta näppeligen kan

tagas till intäkt för antagandet, att statsmakterna på denna punkt skulle

hyst en från kommittén avvikande mening. Ärkebiskopen finner det därför

betänkligt, att tillstånd till inrättande av ett kloster skulle kunna givas,

om vid dess grundande inte ens en minoritet av dess medlemmar skulle vara

svenska medborgare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

3. Departementschefen

Förbudet mot att inrätta kloster här i landet upphävdes genom 1951 års

religionsfrihetslag, vars 5 § innehåller bestämmelserna om kloster. Enligt

detta lagrum kan kloster inrättas endast med Kungl. Maj:ts tillstånd och

på de villkor Kungl. Majrt föreskriver. Vidare gäller att ingen får upptagas

i kloster, förrän han fyllt 21 år. Slutligen stadgas att Kungl. Maj:t äger

återkalla tillstånd, om lag eller författning eller villkor som Kungl. Maj:t

föreskrivit åsidosattes vid klosterverksamheten eller klostret drives uppen­

bart i strid mot vad som var förutsatt, då tillståndet gavs.

Såsom inledningsvis erinrats har riksdagen uttalat att Kungl. Maj:t

borde, då fråga om tillstånd att inrätta kloster första gången förekom, in­

hämta riksdagens yttrande över de villkor som Kungl. Maj:t därvid äm­

nade föreskriva.

Med Theresiastiftelsens ansökning har nu för första gången uppkommit

fråga om att meddela tillstånd att inrätta kloster. Då förutsättningar för

bifall till den gjorda framställningen synes föreligga, bör riksdagens ytt­

rande inhämtas angående de villkor som bör uppställas i samband därmed.

En från religionsfrihetssynpunkt väsentlig förutsättning för att kloster­

verksamhet skall få bedrivas här i riket synes mig vara, att den som ångrar

ett avlagt klosterlöfte garanteras inte endast att han rent faktiskt kan

utträda ur klostret utan även att detta kan ske utan att han riskerar på­

följder av religiös innebörd. I ärendet har upplysts, att vederbörande katol­

ska myndigheter i fråga om befrielse från klosterlöfte tillämpar den praxis

att ansökningar härom alltid bifalles. För den som lämnar kloster utan

att ha fått befrielse från löftet inträder visserligen den påföljden, att han

blir exkommunicerad, d. v. s. förbjuden att mottaga sakramenten, men

detta förbud upprätthålles inte med några yttre maktmedel utan blir en­

dast en samvetsfråga för den enskilde själv. Ansöker han därefter om be­

frielse från löftet, beviljas detta undantagslöst och påföljden häves. Några

andra påföljder av religiös innebörd tillämpas inte för utträdande. Med

hänsyn till vad sålunda upplysts synes det inte nödvändigt att uppställa

någon uttrycklig villkorsbestämmelse i förevarande avseende. Skulle denna

förutsättning framdeles visa sig brista, ger religionsfrihetslagen möjlighet

att under hänvisning härtill återkalla tillståndet.

41

I beslutet om tillstånd bör i anslutning till vad kammarkollegiet föresla­

git angivas, att vid beslutet förutsatts, att klostrets medlemmar kommer

att efter några år till övervägande del utgöras av svenska medborgare.

Vad härefter gäller de egentliga villkoren för tillstånd till klosterverksam­

heten synes dessa böra i allt väsentligt utformas i enlighet med vad kam­

markollegiet föreslagit. Därigenom skulle villkoren, som i princip ansluter

till uttalanden i religionsfrihetslagens förarbeten, komma att få i huvudsak

följande innehåll.

För att undanröja all tvekan beträffande vem som har att tala och svara

för klostret torde böra föreskrivas, att Theresiastiftelsen skall vara dess

huvudman. Beträffande upptagande i klostret bör föreskrivas att — utöver

vad i 5 § religionsfrihetslagen stadgas — klosterlöfte, som inte är tidsbe­

gränsat, får avläggas endast av den som fyllt tjugufem år. Vidare bör fast­

slås, att klosterlöfte inte får utgöra hinder för utträde ur klostret. Det torde

ytterligare angivas, att offentlig myndighet äger i enlighet med vad i lag och

författning stadgas tillträde till klostret och rätt till insyn i dess verksam­

het samt att myndighet inte kan förvägras att träda i omedelbar förbindelse

med klostermedlem. Slutligen bör som villkor uppställas att, om i anslut­

ning till klostret drives verksamhet, som avser vård och fostran av barn och

ungdom, undervisning, sjukvård eller socialvård, skall gälla vad i lag och

författning föreskrives om sådan verksamhet i allmänhet.

Theresiastiftelsens styrelse torde böra åläggas att till ecklesiastikdeparte­

mentet varje år före utgången av januari månad lämna uppgift om antalet

klostermedlemmar under föregående år samt angående dessa medlemmars

nationalitet.

I beslutet bör slutligen erinras, att klosterlöftet inte medför begränsning

av det skydd för personlig frihet, som svensk lagstiftning tillförsäkrar, att i

fråga om rättshandlingar av den som avlagt klosterlöfte skall tillämpas vad

i civillag är stadgat samt att i fråga om utländsk medborgare, som är klos­

termedlem eller eljest uppehåller sig i klostret, skall iakttagas vad som finns

stadgat i utlänningslagen jämte i anslutning därtill utfärdade författningar.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag

att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens yttrande

beträffande de villkor för tillstånd att inrätta kloster i före­

varande fall, vilka angivits i det föregående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

42

Vad föredragande departementschefen sålunda, med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt un­

der avsnitten I—III, bifaller Hans Maj :t Konungen samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Ur protokollet:

Jan-Mats Lindahl

Kungl. Maj:ts proposition nr tf år 1961

43

Bilaga A.

Utkast

till

kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar, som inträttas vid

nyindelning av riket i pastorat

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages vid nyindelningen

av riket i pastorat och som då icke genom förflyttning eller annorledes er­

håller annan ordinarie tjänst såsom församlingspräst eller beviljas avsked

med pension, är skyldig att övergå till prästerlig övergångsbefattning.

2

§.

Prästerlig övergångsbefattning inrättas av Kungl. Maj:t.

Beslut om att överföra präst till övergångsbefattning meddelas av Kungl.

Maj:t. Ärendet upptages och beredes av domkapitlet. Prästen skall givas

tillfälle att yttra sig i ärendet.

3 §.

För präst, som överförts till övergångsbefattning, skall i fråga om tjänst­

göringsskyldighet och övriga tjänsteförhållanden samt rätt till avlönings­

förmåner ävensom pensionsrätt gälla vad nedan stadgas.

4 §.

Prästen är skyldig att, om Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyn­

digande, domkapitlet det förordnar, uppehålla i prästlönereglementet av­

sedd tjänst.

Prästen är ock skyldig att låta sig utnämna till innehavare av ordinarie

tjänst såsom församlingspräst.

5 §.

Utnämnes prästen till innehavare av ordinarie tjänst, för vilken gälla

av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser, avgår prästen från över-

gångsbefattningen, såvida icke Kungl. Maj:t annat beslutar.

6

§.

1 mom.

Erhåller prästen ordinarie tjänst såsom församlingspräst, skall

vid tillämpning av prästlönereglementet så anses, som om han under inne­

havet av övergångsbefattningen alltjämt innehaft sin tidigare tjänst samt

med stöd av 12 § reglementet förflyttats från denna till den nya tjänsten.

I fråga om tid, varunder prästen efter överförandet till övergångsbefatt­

ningen icke uppehållit förordnande å tjänst, som avses i reglementet, skall

därvid så anses som om han åtnjutit tjänstledighet med C-avdrag av annan

44

anledning än offentligt uppdrag eller, såvitt gäller rätt till löneklassupp-

flyttning, än dylikt uppdrag och vad därmed i angivna hänseende jämställes.

2 mom.

Med tidigare tjänst skall förstås den ordinarie kyrkoherde- eller

komministertjänst, som prästen innehade omedelbart före överförandet till

ö vergångsbef attningen.

Uppehöll prästen vid tidpunkten för överförandet vikariatslöneförord-

nande å församlingsprästtjänst, som vakantsatts i avvaktan på nyindel­

ningens genomförande, beror på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida vika-

riatslöneförordnandet skall likställas med innehav av den tjänst förord­

nandet avsåg.

7 §.

Till prästen utgår, där ej annat följer av vad nedan stadgas, övergångs-

arvode, motsvarande lön i ortsgrupp 3 i den löneklass, vari prästen var

placerad i sin tidigare tjänst eller den högre löneklass inom lönegraden för

angivna tjänst, till vilken uppflyttning må ha skett under förordnande, som

avses i 8 §.

8

§.

Förordnas prästen att uppehålla i prästlönereglementet avsedd tjänst,

skall prästen under förordnandet åtnjuta samma avlöningsförmåner, som

enligt reglementet skulle ha tillkommit honom, om han under förordnandet

innehaft sin tidigare tjänst.

Vid bestämmande av prästens rätt till avlöningsförmåner under här

avsett förordnande skall iakttagas vad i 6 § 1 mom. andra stycket sägs.

Under förordnandet skall prästens bostadsort anses som stationeringsort,

såvida icke domkapitlet annat, bestämmer.

9 §.

Har prästen av Kungl. Maj:t medgivits rätt att med övergångsbefatt-

ningen förena ordinarie tjänst eller erhåller han annan anställning, för vil­

ken gälla av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser, eller förordnas

han att uppehålla dylik anställning eller fullgöra statligt uppdrag, beror

på beslut eller bestämmelser, sam meddelas av Kungl. Maj:t, om och i vad

mån övergångsarvodet må bibehållas.

10

§.

1 mom.

Innehar prästen vid överförandet tjänstebostad och förordnas

han att i samma ort uppehålla tjänst såsom kyrkoadjunkt, äger domkapitlet

besluta, att bostaden skall anses som tjänstebostad för prästen, så länge han

uppehåller tjänsten.

Innehar prästen eljest tjänstebostad, skall han avträda den sist å fardag

som infaller näst efter tre månader från överförandet, såvida icke domka­

pitlet medgiver att den avträdes vid senare tidpunkt.

Kungl. Maj:ts vroposition nr år 1961

45

2 mom.

Under tid prästen efter överförandet kvarbor i sin tidigare tjäns-

tebostad till följd av bestämmelserna i 1 mom., skall vad i prästlöneregle-

mentet eller annan författning stadgas om tjänstebostad för präst i tillämp­

liga delar gälla beträffande bostaden och så anses som om prästen alltjämt

innehade sin tidigare tjänst.

11

§.

Föreligga särskilda skäl, må efter medgivande av Kungl. Maj:t ersätt­

ning för flyttningskostnad utgå till prästen i samband med att han över­

föres till övergångsbefattning. Dylik ersättning må efter medgivande av

Kungl. Maj:t utgå jämväl om prästen förordnas att uppehålla i prästlöne-

reglementet avsedd tjänst eller utnämnes till innehavare av ordinarie tjänst,

för vilken gälla av Kungl. Maj:t utfärdade avlöningsbestämmelser.

Vid resa i anledning av att förordnande att uppehålla i prästlöneregle-

mentet avsedd tjänst till- eller frånträdes äger prästen uppbära resekost-

nadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet.

12

§.

Avlider prästen skola bestämmelserna i 44 § prästlönereglementet äga

motsvarande tillämpning.

13 §.

I fråga om prästens pensionsrätt skall så anses som om han under den tid

han varit överförd till övergångsbefattningen innehaft och utövat sin tidi­

gare tjänst.

Prästen skall härunder anses ha varit stationerad på ort tillhörande orts-

grupp 3; dock skall för tid, då för honom vid tillämpning av 8 och 9 §§

må ha varit gällande stationeringsort tillhörande högre ortsgrupp, beaktas

ortsgruppen för sistnämnda stationeringsort.

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

Övergångsbestämmelser

1. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1962.

2. Uppbär präst, som överföres till övergångsbefattning, personlig löne-

fyllnad, som avses i 7 § kungörelsen den 30 november 1951 (nr 778) med

övergångsbestämmelser till prästlönereglementet, m. m., skall han, utöver

de avlöningsförmåner som må tillkomma honom enligt förevarande kun­

görelse, äga uppbära ersättning motsvarande lönefyllnaden.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1961

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionens huvudsaldiga innehåll

............................................................ 1

Lagförslag

.................,................... .............................................................

3

Lag om ändrad lydelse av 6 § lagen om kyrkofond......................... 3

Lag om ändrad lydelse av 1 § 2 mom. prästlönekostnadslagen.......

5

I.

Prästerliga övergångsbefattningar

........................................................ 6

1. Inledning ........................................................................................... 6

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen.................. 7

Riksdagsbeslutet om förflyttning av präster vid indelningsrefor-

men .............................................................................................

9

2. Prästvalskommittén.......................................................................... 10

3. Yttranden ..................................

14

4. Frågans behandling vid 1957 års riksdag.......................................... 15

5. Departementschefen ........................................................................

16

II.

Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

........................................................ 22

1. Biskoparnas representationsbidrag................................................... 22

2. Avlöningsbidrag till sjömanspräster................................................. 22

3. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av kyrkliga

ärenden.............. 26

4. Kostnaderna för stiftskansliutredningen.......................................... 26

5. Underhållsarbeten i lokalerna för domkapitlet i Göteborg............. 27

6. Dövprästorganisationen m. m.......... ................................................ 27

7. Bidrag till viss utbildning vid Sköndalsinstitutet........................... 31

8. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden.......................................... 34

9. Hemställan........................................................................................................

35

Hl.

Villkor för tillstånd att inrätta kloster

..................................................

37

1

. Ansökningen ....................................................................................................

37

2. Yttranden .........................................................................................

38

3. Departementschefen ...............

40

Bilaga A.

Utkast till kungörelse om prästerliga övergångsbefattningar, som

inrättas vid nyindelning av riket i pastorat..........................................

43

/