Prop. 1961:56
('angående vissa anslag jör budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig, litte\xad rär och musikalisk verksamhet',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
1
Nr 56
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
jör budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig, litte rär och musikalisk verksamhet; given Stockholms slott den 17 februari 1961.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de partementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Ragnar Edenman
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa åtgärder till stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet. Förslag framlägges om ersättning åt översättare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Ersättningen, som avses utga med ett öre per lån av översatt verk och fyra öre per översatt referens exemplar, föreslås tillfalla författarfondens s. k. fria del.
Vidare föreslås en avsevärd förstärkning av det hittillsvarande stipendie stödet åt utövande tonsättare och konstnärer inom måleri m. m. med tyngd punkten lagd på större arbetsstipendier.
Slutligen framlägges förslag om en fördubbling av anslaget till Konstnär lig utsmyckning av statliga byggnader. Anslaget föreslås sålunda nästa budgetår bli uppfört med 400 000 kronor.
Den erforderliga anslagsökningen för de föreslagna åtgärderna beräknas till 644 000 kronor.
1
_
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 56
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholm slott
den 17 februari 1961.
Närvarande:
Statsministern
Erlander , ministern för utrikes ärendena
Undén , statsråden
Nilsson, Andersson, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,
Edenman, Netzén, af Geijerstam, Hermansson.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler —
efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om
vissa anslag för budgetåret 1961/62 till stöd åt konst?iärlig, litterär och
musikalisk verksamhet och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde
huvudtiteln, punkten 5, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild pro
position i ämnet, för budgetåret 1961/62 till Stöd åt konstnärlig, litterär
och musikalisk verksamhet beräkna ett anslag av 2 017 000 kronor.
Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
Inledning
Det i årets statsverksproposition under nyssnämnda punkt beräknade
anslagsbeloppet motsvaras innevarande budgetår av en å riksstatens åtton
de huvudtitel uppförd anslagssumma av sammanlagt 1 416 400 kronor, för
delad på följande ändamål med nedannämnda belopp.
Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek
Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m.........
Musikaliska akademien med musikhögskolan: Stipendier m. m................
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ....................................
Statens konstråd.................................................
Summa kronor
1 020 000
101 600
80 000
200 000
14 800
1 416 400
I sitt år 1954 avgivna betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU 1954: 2)
föreslog 1947 års musikutredning en rad åtgärder för att främja det svenska
musiklivets utveckling. År 1956 avgav 1948 års konstutredning ett betän
kande med förslag till åtgärder för att främja svensk estetisk fostran, be
3
nämnt »Konstbildning i Sverige» (SOU 1956: 13). Över betänkande^ har
yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer, vilka i
huvudsak tillstyrkt utredningarnas förslag.
Musikutredningen har i sitt betänkande understrukit vikten av att det
statliga stödet åt musiken bygges ut och reformeras i den ordning, som bäst
överensstämmer med musiklivets allmänna villkor. Den sociala tryggheten
för musikens utövare har av utredningen ställts främst, da det gällt att upp
rätta en sådan angelägenhetsordning för de föreslagna reformerna. Att be
reda dessa yrkesutövare rimliga ekonomiska villkor måste enligt utred
ningen betraktas ej blott som en social förpliktelse från samhällets sida
utan som en åtgärd av betydelse för att halla uppe standarden pa musik
livets olika områden. Utredningen har därför särskilt betonat önskvärd
heten av att de förslag, som avser stöd åt bland annat svenska tonsättare,
snarast möjligt förverkligas.
De förslag, som framlagts av konstutredningen är, som utredningen fram
hållit, av heterogen beskaffenhet och berör åtskilliga myndigheter och fria
organisationers verksamhet. Förslagen har dessutom, vilket utredningen
också understrukit, till ganska väsentlig del karaktären av principförslag,
som för sitt förverkligande fordrar sakkunnig detaljbearbetning. Av dessa
skäl och med tanke på att betänkandet innefattade ett langtidsprogram för
konstlivets och konstbildningens höjande i vart land ansag konstutred
ningen inte att förslagen skulle genomföras omedelbart eller ens i tämligen
snabb takt. Utredningen framhöll dock som sin uppfattning att det borde
vara möjligt att utan större tidsutdräkt börja förverkliga flertalet av utred
ningens förslag.
Med utgångspunkt i bland annat nämnda förslag beslöt statsmakterna i
fjol att vidta vissa åtgärder, vilka innebar en ökning av det allmännas in
satser till förmån för konst- och musiklivet. Sålunda förstärktes undervis
ningsresurserna vid konst- och musikhögskolorna samt vid musikkonserva-
toriet i Göteborg. Därjämte förbättrades stipendiestödet åt utövande konst
närer och tonsättare. Vidare ökades statens inköpsverksamhet, såvitt gällde
modern svensk konst, genom att nationalmuseets anslagsmedel för inköp
av sådan konst höjdes. I fråga om studiesocialt stöd likställdes slutligen
eleverna vid vissa läroanstalter för högre konstnärlig utbildning, däribland
konst- och musikhögskolorna samt musikkonservatoriet i Göteborg, med
universitets- och högskolestuderande i sa matto, att de erhöll rätt till natu-
rastipendier och till räntefria lan ur statens lånefond för universitetsstudier.
I det följande redovisas först nuvarande förhållanden och föreliggande
förslag med avseende på stödet åt litterär verksamhet genom anslaget till
Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Där
efter lämnas en motsvarande redovisning, såvitt gäller stipendiestödet åt
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
tonsättare samt utövande konstnärer inom måleri m. m. Slutligen behand
las pa samma sätt fragan om anslag till konstnärlig utsmyckning av offent
liga byggnader m. m.
4
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961
Vissa ersättnings- och stödformer
Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek
Nuvarande förhållanden
År 1954 beslöt statsmakterna att bereda författare ersättning av stats
medel för det samhälleliga utnyttjande av deras verk, som biblioteksutlå-
ningen innebär. (Prop. 1954: 133; SU 105; Rskr 254). Alltsedan dess har
medel till den sålunda beslutade ersättningen anvisats under ett särskilt å
riksstatens åttonde huvudtitel uppfört förslagsanslag till Ersättning åt för
fattare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Bestämmelser i ämnet
har meddelats i kungörelse den 17 juni 1955 (nr 464) angående Sveriges för
fattarfond. I kungörelsen har ändringar vidtagits genom beslut den 8 no
vember 1957 (nr 597) och den 30 april 1959 (nr 138).
Till en början utgick ersättning endast för hemlån från bibliotek. År 1957
utvidgades systemet för biblioteksersättningen till att avse även ersättning
för det utnyttjande av författares verk, som sker genom användning av på
bibliotek tillgänglig referenslitteratur, som ej hemlånas.
En av systemets huvudprinciper är att beräkningen av biblioteksersätt
ningen och därmed det för ändamålet erforderliga statsanslaget skall grun
das på omfattningen av den faktiska utlåningen av ersättningsberättigade
verk i landsbibliotek, statsunderstödda folkbibliotek och skolbibliotek. En
del boklån, nämligen lån av utländska författares verk, såväl på original
språket som i översättning till svenska samt lån av sådana verk av svenska
författare för vilka den i gällande lagstiftning om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk stadgade skyddstiden utlöpt, berättigar ej till ersätt
ning. Till grund för anslagsberäkningen ligger sålunda den andel av före-
nämnda biblioteks bokutlåning, som avser lån av rättsskyddade verk av
svenska författare, inberäknat lån av antologier och samlingsverk. Alltse
dan anslagets tillkomst har för varje sådant ersättningsberättigat boklån
anvisats tre öre. Den från och med budgetåret 1957/58 införda ersättningen
för utnyttjande av s. k. referensexemplar utgår med tolv öre för varje er-
sättningsberättigad volym, som ingår i handbokssamlingen vid berörda bib
liotek. Vid beräkningen av ersättningsbeloppet har utnyttjandet av refe-
rensexemplar per år värderats lika med fyra hemlån (4X3 öre = 12 öre).
Den svenska biblioteksstatistiken innefattar en redovisning per kalender
ar. Till ersättning för biblioteksutlåningen för ett visst budgetår anvisat an
5
slag avser gottgörelse för den faktiska utlåningen under det kalenderår, som tar sin början ett halvt år före det ifrågavarande budgetårets ingång. Utlå ningens omfattning under ett kalenderår, vilken sålunda blir avgörande för anslagsbehovet under det budgetår, som börjar löpa sedan sex månader av kalenderåret förflutit, kan av den anledningen endast approximativt upp skattas vid tidpunkten för anslagets beräkning och uppförande på rikssta- ten. Anslaget har därför ansetts böra få karaktären av förslagsanslag. Sedan anslagsbehovet med ledning av biblioteksstatistiken och särskilda stick provsundersökningar fastställts av Kungl. Maj:t, avsättes ett motsvarande belopp av det på riksstaten uppförda anslaget till en särskild diversemedels- fond, benämnd Sveriges författarfond. Fonden förvaltas av statskontoret. Fondens medel disponeras av en särskild styrelse, styrelsen för Sveriges för fattarfond. De belopp, som enligt styrelsens beslut utgår ur fonden, utan- ordnas av statskontoret.
Biblioteksstatistiken lämnar endast uppgift om den totala bokutlåningens omfattning. För bestämmande av den andel av den totala utlåningen, som utgöres av lån av ersättningsberättigade verk, liksom för fastställande av antalet ersättningsberättigade referensexemplar i bibliotekens handboks- samlingar erfordras kompletterande uppgifter. Beräkningen av de indivi duella gottgörelsebelopp, som skall utgå till författarna eller deras rätts innehavare i proportion till den faktiska efterfrågan av deras verk vid bib liotek, de s. k. författarpenningarna, förutsätter vidare kännedom om utlå- ningsfrekvensen för varje enskild författare. Då en toltal registrering av hela lånefrekvensen visat sig ligga utom möjligheternas gräns, har det ansetts lämpligt att genom särskilda stickprovsundersökningar få fram dels en redo visning av bokutlåningens fördelning på ersättningsberättigade och övriga verk, dels en beräkning av antalet boklån, som medför individuell ersättning till författarna. I enlighet med sin instruktion har författarfondens styrelse att för varje kalenderår föranstalta om sådana stickprovsundersökningar. Med hänsyn till att det årliga undersökningsförfarandet — vilket bekostas med de medel, som efter utbetalning av författarpenningarna står till fond styrelsens disposition — visat sig tämligen kostsamt, beslöt Kungl. Maj:t den 25 juni 1959 att såsom en provisorisk åtgärd bifalla en framställning av styrelsen om befrielse från skyldigheten att ar 1959 föranstalta om stick provsundersökningar. Därvid föreskrevs, att det sammanlagda antalet er- sättningsberättigande lån och referensexemplar skulle beräknas till samma procentuella andel av det totala antalet år 1959, som var fallet år 1958, och att författarpenningar skulle utgå med samma belopp som för år 1958, dock ökade eller minskade i samma proportion som det totala antalet lån ökat eller minskat sedan år 1958.
Av grundbeloppet för varje ersättningsberättigat boklån, tro öre, tillfaller två öre författaren som författarpenning, förutsatt att den samlade utlå ningen av hans verk uppgår till 500 volymer — författarpenning, understi
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
6
gande tio kronor utbetalas sålunda ej — och därutöver intill en övre gräns
av 50 000 volymer. För de boklån, som ligger över detta antal, 50 000, utgår
förf att arpenning med ett öre per lån. För verk med fler än tre författare
utgår ingen individuell ersättning.
På enahanda sätt sker fördelningen av de ersättningsbelopp, som utgår
för nyttjande av referensexemplar. Av beloppet, tolv öre per volym, utgår i
regel två tredjedelar, d. v. s. åtta öre till författaren. Huvudparten av refe
rensexemplaren utgöres av uppslagsverk och liknande verk med många för
fattare. Blott en mindre del av det för ändamålet anvisade beloppet kom
mer därför enskilda författare till godo.
Endast en del av anslaget användes sålunda för individuell gottgörelse
åt vederbörande författare eller åt den som på grund av giftorätt, arv eller
testamente övertagit rätten till hans verk. Den behållning, som återstår
efter fördelning av författarpenningarna, utgör författarfondens s. k. fria
del och bildar grundvalen för den stipendie- och understödsverksamhet, vil
ken utövas av författarfondens styrelse. De medel som disponeras för dessa
kollektiva ändamål är dels ett belopp motsvarande ett öre per ersättnings-
berättigat boklån, dels ett belopp motsvarande fyra öre per referensex
emplar, dels vissa belopp som innehålles till följd av den bestämmelse, som
reducerar författarpenningen till ett öre då antalet lån överstiger 50 000,
dels sådan individuell gottgörelse, som inte uppgår till föreskrivet minimi
belopp — såsom förut nämnts tio kronor — dels slutligen de belopp, som
belöper på utlåningen av verk med flera än tre författare.
För att ge siffermässig belysning av anslagsberäkningen och fördelningen
av anslagsmedlen på individuell författarersättning och på författarfon
dens fria del redovisas följande data beträffande riksstatsanslaget för bud
getåret 1959/60. Materialet är hämtat ur en promemoria, som samman
ställts inom fondstyrelsens sekretariat.
Antalet ersättningsberättigade hemlån beräknas för år 1959 till i runt tal
28 493 080 volymer, vilket innebar att ersättningen för den utlåningsverk-
samhet, som avser hemlån, totalt uppgick till (0,03 X28 493 080 =) 854 792
kronor. Antalet ersättningsberättigade volymer i referensavdelningarna ut
gjorde 1 060 300 exemplar, innebärande ett ersättningsbelopp för detta
andamål av (0,12 X 1 060 300 =) 127 236 kronor. Av det för budgetåret
1959/60 anvisade förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning
av deras verk genom bibliotek, 1 015 000 kronor, överfördes genom Kungl.
Maj:ts beslut den 30 juni 1960 sammanlagt 982 025 kronor från anslaget till
Sveriges författarfond.
För referensexemplarens vidkommande är fördelningen av de individuella
ersättningsbeloppen ännu inte avslutad. I följande sammanställning redo
visas alltså endast antalet h e m 1 å n och fördelningen av det härför till
gängliga ersättningsbeloppet (379 562 + 475 230 =) 854 792 kronor.
Kungl. May.ts proposition nr 56 år 1961
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
S:a boklån
Indiv. ersättning
Fondens
fria del
Författare med över 50 000 boklån . . 9 914 908 141 621 155 826 Författare med 500—50 000 boklån . . Författare med under 500 boklån, kol-
11 897 091 237 941 118 972
lektiva verk ...................................... 6 681 089 — 200 432
Summa 28 493 088 379 562 475 230
Preliminärt har angivits, att av det förut angivna totala ersättningsbe loppet för
r
e f e
r
e n s e x e m p
1
a r,
127 236
kronor, omkring
25 000
kro
nor kommer att tillfalla enskilda författare i författarpenning. Återstoden, sålunda drygt
102 000
kronor, kommer att tillföras fondens fria del. För
budgetåret
1959/60
beräknas följaktligen den fria delen komma att uppgå
till i runt tal (475 230 + 102 000 =) 577 000 kronor.
Den för olika kollektiva ändamål avsedda fria delen av fonden disponeras i enlighet med en av fondens styrelse i början av varje verksamhetsar upp gjord stat. Dessa stater har under de tre senaste och det nu löpande verk samhetsåret uppgjorts på sätt följande sammanställning utvisar. Det mom parentes angivna kalenderåret utgör det år, för vilket biblioteksersättnmgen är beräknad.
Verksamhetsår...........................................
1957/58
1958/59
1959/60
1960/61
Riksstatsanslag, som anlitas ...............
1956/57
1957/58
1958/59 1959/60
Kalenderår, som avses............................
(1956)
(1957)
(1958)
(1959)
Författarstöd:
understöd .......................... 36 000 36 000 36 000 40 000 stipendier .......................... premier .............................. pensioner .......................... Organisationsbidrag ............
81 600 114 000 164 000 160 000 55 000 75 000 100 000 100 000 62 000 100 000 100 000 150 000 32 000 42 000 42 000 42 000
Styrelsens omkostnader .... 65 000 75 000 50 000 83 000
Summa 331 600 442 000 492 000 575 000
Staterna upprättas alltid med en viss marginal, så att oförmodade an språk på ökad medelsförbrukning kan tillgodoses. Den verkliga medelsför brukningen för författarstöd har stigit från 295 450 kronor för verksamhets året 1957/58 till 370 100 kronor det därpå följande verksamhetsåret och till 473 050 kronor för verksamhetsåret 1959/60. Den påfallande stora ökningen av fondens fria del mellan verksamhetsåren 1957/58 och 1958/59 är helt att hänföra till den omständigheten att författarersättningen utökades till att jämväl omfatta referensexemplaren. Genom riksdagens beslut härom våren 1957 kunde styrelsen väsentligt öka sina dispositioner för författar stöd under verksamhetsåret 1957/58. Den verkliga medelsförbrukningen for omkostnader varierar avsevärt under de aktuella verksamhetsåren. I om kostnaderna ingår även utgifter för statistik och för registrering av bokla nen. Dessa utgifter har stundom visat en markant tendens till eftersläpning. De har därför sällan kunnat beräknas ens preliminärt, då stat uppgjorts.
Som framgår av staterna utdelar styrelsen författarstöd i form av under stöd, stipendier, premier och pensioner. Da premier avser renodlade bclö- ningar för litteriir förtjänst och pensioner utgör en mer långsiktig hjälp-
form i regel för författare, som inte längre tillhör de aktivas skara, är det
ofta svart att dra gränsen mellan understöd och stipendier. Dessa former
av ekonomiskt stöd förekommer ofta i kombination. Ett särskilt utskott
mom styrelsen, hjälputskottet, utanordnar understöd. Frågan om stipendier
och pensioner beredes av ett annat utskott inom styrelsen. Premieärenden
hänskjutes till särskilda sakkunniga, som även förbereder förslag till inne
hade av de statliga författarstipendierna (stipendier åt författare av hög
litterär förtjänst, anslaget 1960/61 VIII M 21). De sakkunnigas förslag be
handlas därefter i styrelsen, som har beslutanderätten beträffande såväl
fortattarpremier som upprättandet av det slutgiltiga förslaget till Kungl.
Maj:t angående nyssnämnda statliga författarstipendier.
Under år 1960 erhöll ur fondens fria del 105 personer stmendier, uppgåen
de till högst 4 000 och lägst 500 kronor. Flertalet stipendiater tilldelades
1 000 2 000 kronor. Antalet utdelade understöd var mindre, och beloppen
uPPJ-9ek till högst 1 000 kronor och till lägst 200 kronor. Författarpremier
irtgar med 5 000 kronor. Under nyssnämnda år tilldelades tjugu författare
sadan belöning. Det belopp, som disponeras för pensionsändamål, har visat
en konstant stegring under åren 1955—60 och uppgår för närvarande till
omkring 150 000 kronor per verksamhetsår. Med hänsvn till författarkå-
rens åldersstruktur räknar man med ett allt större behov av medel till
ålders- och familjepensioner under de närmaste åren. Organisationsbi/-
dragen utgöres av kontanta bidrag till administrationskostnaderna för de i
styrelsen representerade tre författarföreningarna, Sveriges författarför-
enmg, Sveriges ungdomsförfattareförening och Minerva, förening för Sve-
riges vetenskapliga och populärvetenskapliga författare. I bidraget till
Sveriges författarförening ingår jämväl två bidrag om vardera 2 000 kronor
till svenska dramatikerförbundet och till svenska översätt arförbundet.
B
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
Förslag
I sin anslagsframställning för nästa budgetår har styrelsen för Sveriges
författarfond framlagt förslag om höjning av biblioteksersättningens belopp
per boklån och om biblioteksersättning till översättare. Till stöd härför har
anförts bland annat följande.
H ö j n i n g av biblioteksersättningen. Styrelsen har vid
upprepade tillfällen framlagt förslag om höjd biblioteksersättning per bok
lån. Under de många års diskussioner, som föregick beslutet om biblioteks
ersättning, betraktades en ersättning av fem öre som rimlig även i dåvaran
de penningvärde. Styrelsen finner det därför skäligt att ersättningen för
nästa budgetår höjes till fem öre per lån.
Därest den föreslagna höjningen av biblioteksersättningen till fem öre
genomföres, bör detta rimligtvis föranleda, att även författarpenningens
normalbelopp höjes, förslagsvis från två till tre öre per lån. Minimigränsen,
500 lan, torde böra bibehållas. Däremot föreslår styrelsen, att den övre'
gräns, där författarpenningens belopp börjar reduceras, sättes vid 100 000
lan. Ovanför en sålunda höjd gräns bör dock författarpenningens belopp
motsvara _vad som nu gäller, d. v. s. ett öre per lån.
Ersättningsbeloppet för utnyttjande av referensexemplar i bibliotekens
nandbokssamlmgar bör uppräknas i proportion till den föreslagna höjningen
9
av ersättningen per hemlan, d. v. s. från tolv till tjugo öre per volym, varav tolv öre bör gå till författarna och åtta öre till fonden.
Biblioteksersättning till översättare. Styrelsen har tidigare flera gånger upptagit en mycket angelägen fråga, nämligen om bib lioteksersättning även till översättare. Översättarna utgör i eminent grad vad man kan kalla en låglönegrupp i det svenska samhället, och även i fråga om stöd från det allmänna har deras verksamhet icke tillnärmelsevis fått den uppmärksamhet den förtjänar. Översättningsverksamhetens kultu rella betydelse för ett litet land som vårt kan knappast överskattas, kor den överväldigande delen av var läsande publik är den en nödvändig förut sättning för att kunna ta del av främmande länders litteratur, och även för dem som äger möjlighet att göra detta på originalspråket har den översatta litteraturen stor praktisk betydelse. Härtill kommer att uppgiften att över sätta är utomordentligt krävande, om den fullgöres på ett riktigt sätt. Av den idealiske översättaren fordras en inlevelse i två språk och tva kultur kretsar, en förmåga som måste vara förbehållen endast ett fåtal. För bib- liotekspubliken har den översatta litteraturen en betydelse, som väl kan mäta sig med originalverkens. Detta gäller saväl skönlitteratur som barn- och ungdomsböcker och fackskrifter. En utvidgning av systemet för biblio- teksersättningen till att omfatta även den översatta litteraturen framstar därför såsom angeläget, inte minst från rättvisesynpunkt. Framför allt skulle därigenom på ett enkelt sätt astadkommas ett ekonomiskt stöd från det allmänna i form av stipendier o. dyl., något som nu nästan helt saknas.
Det torde få anses, att den utländske originalförfattaren jämsides med översättaren är principiellt berättigad till ersättning för biblioteksutlå ningen. Ett praktiskt genomförande av en biblioteksersättning till ongmal- författaren måste visserligen endast anses som en åtgärd att ställa pa framtiden. Ingen internationell reglering finns i ämnet, och vad som kan väntas är möjligen enstaka bilaterala avtal med vissa länder om ömsesi digt utbyte av dylika ersättningar. Från svensk synpunkt ligger det när mast till hands att tänka sig sådana avtal med ett eller flera av de nor diska länderna. Dock är de inom Norden nu rådande olikheterna på detta område så stora, att det är svart att ens inom en sa begränsad krets av sta ter åstadkomma ett enhetligt system.
Även om sålunda en ersättning till originalförfattare inte på länge torde kunna genomföras, bör ett system med ersättning till översättare nu utfor mas så, att det inte kommer att strida mot en ordning som framdeles kan komma att införas med originalförfattaren som medberättigad. Av den er sättning, som nu utgår för utlåningen genom bibliotek av verk av svenska författare, går viss del till författaren och resten till fonden. Trots de in vändningar, som kan anföras mot en begränsning av ersättningsbeloppet för lån av översatta verk i förhållande till vad som utgar för annan bokut låning, har styrelsen ansett sig böra föreslå att ersättningen för översätt ningar bestämmes så, att den motsvarar den del av biblioteksersättnmgen som nu till faller fonden.
Ersättningen skulle sålunda begränsas till den del, som går till allmänna ändamål d. v. s. med utgångspunkt i den till fem öre höjda biblioteksersätt- ningen, till två öre per lån av översatt verk. Till en stipendie- och undcr- stödsverksamhet bland översättarna, analog med den som styrelsen bedri ver bland svenska orginalförfattare, saknas praktiskt taget helt resurser för närvarande. Det framstår därför som särskilt angeläget, att medel ställes
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
10
till förfogande just för sådana allmänna ändamål. I analogi med vad som
föreslagits beträffande översättningar som utlånas föreslår styrelsen, att er
sättning jämväl måtte få beräknas för översatt verk ingående i bibliotekens
handbokssamlingar och att denna ersättning beräknas till åtta öre per
volym.
S 11 c kp r o v s u n d e r s ö k n i n g a r n a. En fråga, varåt styrelsen
alltsedan fondens tillkomst ägnat den största uppmärksamhet och åtskilliga
utredningar, gäller utförandet av stickprovsundersökningar till grund för
beräkningen av antalet boklån. Tekniskt och organisatoriskt har detta varit
ett problem men framförallt ur ekonomisk svnpunkt ett bekymmer Det för
stickprovsundersökningarna erforderliga statistikarbetet har" dragit en kost
nad av omkring 50 000 kronor per år, en uppenbarligen alldeles för stor
summa för detta ändamal. Styrelsen har trots ingående prövning inte lyc
kats finna någon metod att spara någon större del av nämnda summa utan
att äventyra undersökningarnas representativa värde. Måhända måste re
sultatet till slut bli att man radikalt ändrar hela systemet för ersättningens
bestammande, i riktning mot större schablonmässighet. Som en provisorisk
åtgärd inställdes stickprovsundersökningarna för år 1959. Denna åtgärd
kan upprepas vad angår förhållandet mellan åren 1960 och 1961. En verk
ligt tillfredsställande lösning innebär detta dock inte.
Anslagsbehovet. Ökningen av bokutlåningen i de bibliotek som
avses har gradvis avtagit. Medan ökningen av antalet lån mellan åren 1957
och 1958 var 1 300 000 redovisades för år 1959 endast 400 000 flera lån än
ar 1958. Styrelsen utgår vid sina beräkningar från att utlåningen under år
1961 mte kommer att överstiga den siffra, som redovisas för år 1959 dvs
4.6 800 000 volymer. Därest fördelningen av utlåningen har samma propor
tion ar 1961 som år 1959 mellan originalverk och översättningar, d. v. s.
60 procent för originalverk och 40 procent för översättningar eller i antal
28 080 000 originalverk och 18 720 000 översättningar, kan medelsbehovet
ior budgetaren 1961/62 liksom för innevarande budgetår beräknas till
842 400 kronor vid oförändrat ersättningsbelopp och till 1 404 000 kronor
»1
styrelsens förslag om en till fem öre förhöjd ersättning per
boklån. Härtill kommer, vid bifall till styrelsens förslag om en ersättning
med tva öre per översatt volym, ett belopp som kan beräknas till 374 400
kronor.
„ Ersättningen för utnyttjande av referensböcker uppgick under budget
aret 1958/59 till 116 735 kronor och under budgetåret 1959/60 till
127 236
kronor. Under förutsättning av oförändrat ersättningsbelopp beräknar sty
relsen anslagsposten till
135 000
kronor och vid bifall till styrelsens förslag
om såväl höjt ersättningsbelopp som ersättning jämväl för översatta verk
till
248 000
kronor för budgetåret
1961/62.
Styrelsen har därvid utgått från
att antalet nu ersättningsberättigade referensböcker för år
1961 kommer
att uppgå till 1 125 000 volymer och antalet översatta referensböcker till
287 500
volymer. Styrelsen hemställer att anslaget till Ersättning åt för
fattare för utlåning av deras verk genom bibliotek för nästa budgetår upp
föres med
2 025 000
kronor, vilket
i
förhållande till innevarande budgetår
innebär en höjning med
1 005 000
kronor.
I detta sammanhang torde även få erinras om de synpunkter på frågan
om biblioteksersättning till översättare, som statskojitoret framfört
i
ett
remissyttrande över författarfondens styrelses anslagsframställning för inne-
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961
11
varande: budgetår. Ämbetsverket förklarade sig sakna anledning att frångå
sin redan tidigare intagna ståndpunkt att särskilda medel icke borde be
räknas för ändamålet. Enligt statskontorets mening har nämligen styrelsen
för författarfonden' möjlighet att av fondens kollektiva del lämna stöd åt
översättare. Häremot invände författarfojidens styrelse i särskild skrivelse
bland annat följande.
Den nuvarande ordningen för biblioteksersättningen framstår såsom
uppbyggd på den rättsgrundsatsen att författaren i princip skall ha rätt till
ersättning för biblioteksutlåning liksom för annat utnyttjande av verket,
utgivning, offentlig uppläsning o. s. v. Styrelsen har ansett denna upptät -
nino- om biblioteksersättningens grund vara sa auktoritativ, att styrelsen
— även utan uttryckliga direktiv i det hänseendet — ansett den fora med
sig vissa bestämda begränsningar i styrelsens möjligheter att torioga over
fondens fria del. Styrelsen har sålunda inte ansett det möjligt att lamna
understöd eller dylikt till personer, som ej kunnat vara mottagare av direkt
utgående biblioteksersättning, s. k. författarpenmng, och som alltsa i prin
cip står utanför kretsen av ersättningsberättigade. Aven de medel, som
samlas i den fria delen av fonden, utgör otvivelaktigt en del av ersättningen
för folk- och skolbibliotekens utlåning, och styrelsen har sett som sin upp
gift att så att säga omdirigera en del av denna ersättning, sa att den inte
utgår automatiskt efter utlåningsfrekvensen utan aven efter andra fordel-
ningsgrunder, såsom verkens litterära förtjänst, författarens aktuella behov
av hjälp o.s. v. Men kretsen av ersättningsberättigade har styrelsen icke
ansett sig kunna vidga. — Denna uppfattning om biståndsverksamhetens
begränsning har bland annat lett till att styrelsen mte ansett, att översät
tare kan komma i fråga, ehuru för deras del behovet av stipendier och
annan uppmuntran, nödhjälp och ålderspensioner ar mycket kannbart. —
Naturligtvis ligger det i statsmakternas hand att bryta igenom den princip,
på vilken det nuvarande systemet för biblioteksersättning bygger, och giva
ändrade direktiv för medlens användning. Men om man inte vill rubba
grundsatsen om en ersättning baserad på en rätt till honorar aven for utlå
ning bör en hjälp till översättarna inte tagas från vad som tillkommer origi-
nalförfattarna utan byggas upp vid sidan av ersättningen till dessa och
så långt det finnes möjligt och lämpligt — utformas analogt med denna.
Kungl. May.ts proposition nr 56 år 1961
Stipendier åt utövande tonsättare
Nuvarande förhållanden
Statliga tonsättarstipendier har i Sverige utdelats alltsedan år 1893.
Riksdagen beviljade då ett anslag av 6 000 kronor, vilket år 1909 höjdes
till 15 000 och 1919 till 25 000 kronor. Fram till budgetåret 1931/32 för
blev anslaget oförändrat. Under 1930-talet och under krigsåren sänktes
medelsanvisningen till dessa stipendier, tidvis ända ned till 5 000 kronor
för budgetår. Under mitten av 1940-talet höjdes medelsanvisningen på nytt.
Från och med budgetåret 1953/54 höjdes anslagsbeloppet till 30 000 kronor
och från och med budgetåret 1956/57 till 40 000 kronor. T enlighet med av
riksdagen i fjol godtaget förslag har medelsanvisningen — som sker under
anslaget till Musikaliska akademien med musikhögskolan: Stipendier m. m.
för innevarande budgetår fördubblats och uppgår således nu till 80
000
kronor. Vid anmälan av denna anslagsfråga i 1960 år statsverksproposition
berördes även den av 1947 års musikutredning väckta frågan om fördel
ningen av tonsätt arstipendierna. Musikutredningens förslag om ändring av
de bestämmelser för stipendiefördelningen, som varit gällande från år 1919,
lades sedermera till grund för utformningen av de nya bestämmelser an
gående stipendier åt tonsättare, som meddelats med tillämpning från och
med innevarande budgetår. Enligt dessa bestämmelser disponeras anslaget
för följande stipendieändamal, nämligen dels fyra stipendier av pensions-
karaktär, vart och ett på 4 000 kronor, dels ett antal stipendier till utövande
tonsättare på lägst 5 000 kronor och högst 10 000 kronor, dels också två
resestipendier på sammanlagt 15
000
kronor. För innevarande budgetår har
medelsanvisningen under anslaget fördelats på nyss nämnda tre stipendie-
ändamål i enlighet med följande sammanställning
12
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961
1. Stipendier av pensionskaraktär....................................................
16
000
2. Stipendier åt utövande tonsättare ..............................................
49 OOO
3. Resestipendier.................................................................................
15
0oo
Summa kronor 80 000
Ansökning om stipendium av pensionskaraktär eller åt utövande tonsät
tare skall ställas till Kungl. Maj:t, som utdelar stipendierna efter förslag av
musikaliska akademien. Sådant förslag kan även uppta tonsättare, som inte
ingivit ansökning. Storleken av stipendium till utövande tonsättare bestäm
mes vid varje utdelningstillfälle. Stipendium av sistnämnda slag får inte
tilldelas samme tonsättare tva år i följd. Musikaliska akademien utdelar
resestipendier och beslutar därvid även om stipendiernas storlek och stipen
dietidens längd.
Tidigare diskussion
1947 års musikutredning, som i enlighet med sina direktiv hade att bland
annat beakta de med den ringa lönsamheten inom den musikaliska yrkesut
övningen sammanhängande problemen, ingår i sitt betänkande i första hand
på tonsättarnas förhållanden. Utredningen understryker därvid först, att
ett inhemskt musikskapande är av utomordentligt stort värde för vårt
musikliv. De musikaliskt skapande krafterna, tonsättarna, intar, framhåller
utredningen, en central plats i ett lands musikodling och utgör en för musik
livet och därmed hela kulturlivet oundgänglig yrkesgrupp. Utredningen er
inrar vidare om, att det inhemska musikskapandet under det sista halv
seklet utvecklats på ett storartat sätt. Åtskilligt av 1900-talets svenska pro
duktion har också, framhåller utredningen, vunnit erkännande långt utan
för landets gränser. De svenska tonsättarna av i dag arbetar emellertid,
13
fortsätter utredningen, under i många avseenden svåra yttre förhållanden. Ekonomiskt sett är, förklarar utredningen, förhållandena på det musikaliska området betydligt mindre gynnsamma än på andra konstområden, exem pelvis det litterära. Utredningen anför härom bland annat följande.
För att kunna fylla alla de krav vår tid ställer på en seriös tonsättare fordras en lång och omfattande utbildning av saväl praktisk som teoretisk art. För det litterära skapandet kräves icke någon motsvarande specialutbild ning. Samtidigt är emellertid tonsättarnas möjligheter att få ekonomiskt utbyte av sin produktion mycket ogynnsamma i förhållande till författar nas. De senare får sina arbeten publicerade genom ett förlag, deras arbeten läses av en relativt stor publik och inbringar omedelbart en inkomst. För utsättningen för att ett musikverk skall nå sin publik är att verket blir föremål för offentliga framföranden. Antalet konsertinstitutioner, som kan åta sig framföranden av exempelvis större orkesterverk, är relativt få och tonsättaren kan fördenskull sällan räkna med att hans verk skall befordras till trycket. Vid de offentliga framförandena kan musikverket så småningom nå en mycket stor publik. I jämförelse med litterära alster kräver emeller tid ett musikverk en betydligt längre tidrymd för att nå kontakt med publi ken. Antalet framföranden per år av ett verk av större format blir i all mänhet ganska lågt. I gengäld lever ett värdefullt verk kvar på repertoaren under lång tid. Ofta kan det dröja långt efter tonsättarens död innan hans verk arbetat sig in i publikens medvetande. Fullbordandet av ett orkester verk av större format, exempelvis en symfoni, kan ta månader eller år i anspråk. Tonsättarens möjligheter att inom rimlig tid erhålla ekonomiskt vederlag för sitt arbete är emellertid uppenbarligen ytterst små. Han är näs tan uteslutande hänvisad till att bevaka sina intressen i samband ined de offentliga framförandena av hans alster. De ersättningar, som utgår för dessa framföranden, kan visserligen sägas vara av betydelse. De har dock visat sig otillräckliga och föga gynnsamma för den seriösa tonkonstens före trädare.
Mot bakgrunden härav fann utredningen att alla skäl talade för att ton sättarna i viss utsträckning måste få räkna på statligt stöd för sin verk samhet. De anförda synpunkterna på tonsättarnas ekonomiska och sociala förhållanden motiverade enligt utredningen bland annat ett betydligt för stärkt statligt stipendiestöd åt denna kategori av skapande konstnärer.
Förslag
Musikaliska akademien hemställer i sina anslagsäskanden för nästa bud getår om en höjning av stipendieanslaget med 40 000 kronor till 120 000 kronor.
Kungl. May.ts 'proposition nr 56 år 1961
Stipendier åt utövande konstnärer inom måleri m. m.
Nuvarande förhållanden
Den förra året beslutade ökningen av statens insatser till förmån för konst- och musiklivet innebar bland annat, att den anslagspost under det a riksstatens åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till Akademien
14
för de fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m., vilken avsåg
konstnärsstipendier, förstärktes. Anslagsposten, som under en följd av år
varit uppförd med 3 000 kronor, höjdes från och med budgetåret 1958/59 till
40 000 kronor. Den för innevarande budgetår beslutade förstärkningen in
nebar en fördubbling av nyssnämnda belopp, som alltså nu utgör 80 000
kronor. Sedan ett antal år tillbaka har därjämte under berörda stipendie-
anslag anvisats medel under en särskild anslagspost till resestipendier för
studier i utlandet. Då denna anslagspost för innevarande budgetår höjts
från 14 400 till 21 600 kronor, kan enligt numera gällande föreskrifter ur
posten utgå tre i stället för tidigare två stipendier, vart och ett på 7 200
kronor. För innevarande budgetår har alltså till dessa stipendieändamål
vid konstakademien anvisats sammanlagt 101 600 kronor.
Anslagsposten till stipendier skall enligt gällande bestämmelser användas
till arbetsstipendier, avsedda att befrämja det konstnärliga arbetet. Av de
under anslagsposten för innevarande budgetår anvisade medlen skall 30 000
kronor användas till tio arbetsstipendier, vart och ett på 3 000 kronor,
medan återstoden, 50 000 kronor, skall disponeras för ett antal större sti
pendier, vilkas belopp icke är på förhand fastställda. Stipendierna utdelas
för ett år i sänder. I fråga om de till sitt belopp bestämda arbetsstipendierna
gäller, att stipendium kan tilldelas samme konstnär högst tre år i följd. De
större stipendierna får däremot icke tilldelas samme konstnär under två på
varandra följande år. Stipendierna utdelas av Kungl. Maj:t efter förslag
av akademien för de fria konsterna.
De tre resestipendierna, vart och ett på 7 200 kronor, utdelas av akade
mien till företrädare för vissa konstarter, nämligen måleri, grafik, skulptur
och arkitektur. Resestipendium utdelas för ett år och förpliktar till minst
sex månaders utlandsvistelse.
Förslag
Akademien för de fria konsterna föreslår i sina anslagsäskanden för nästa
budgetår, att medel till förut behandlade stipendieändamål anvisas med
oförändrade belopp, sammanlagt 101 600 kronor.
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m.
Nuvarande förhållanden
Anslagets tillkomst och utveckling. På initiativ av då
varande chefen för ecklesiastikdepartementet Arthur Engberg tillkallades
i februari 1936 sakkunniga för att utreda frågan om beredande av ökade
arbetstillfällen för svenska konstnärer genom utsmyckning av offentliga
byggnader. I direktiven för de sakkunnigas arbete framhölls bland annat
önskvärdheten av att dessa övervägde, huruvida det icke borde bli obliga
toriskt att för konständamål beräkna vissa kostnadsbelopp vid uppförandet
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961
15
av nya byggnader för statens räkning. De sakkunniga framhöll i sitt betän kande (SOU 1936:50), att konstnärlig utsmyckning av statliga och kom munala byggnader borde kunna äga rum i väsentligt ökad omfattning. Med hänsyn till konstens stora folkuppfostrande betydelse fann de sakkunniga bristen på konstnärlig utsmyckning beklaglig, i synnerhet i fråga om bygg nader som i större utsträckning besöktes av ungdom eller av en mera talrik allmänhet. De sakkunniga ansåg det naturligt, att det stöd som borde läm nas det konstnärliga arbetet inte finge karaktären av nödhjälpsåtgärdei. Inköp av konst skulle i första hand föranledas av samhällets behov. Mot bakgrunden härav framlade de sakkunniga vissa förslag beträffande utform ningen av den konstfrämjande verksamheten.
I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag framlades proposition i ämnet till 1937 års riksdag. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen att vid beviljande av anslag till statliga byggnader regel mässigt i anslaget inbegripa ett icke alltför ringa belopp till konstnärlig ut smyckning, i allmänhet ej understigande en procent av byggnadskostna- derna. Som förutsättning angavs, att sådan utsmyckning med hänsyn till byggnadens art och belägenhet lämpligen borde äga rum. Riksdagen beslöt också, att den i propositionen avsedda konstfrämjande verksamheten skulle ledas av ett statens konstråd, för vilket instruktion sedermera utfärdades (SFS 1937: 883 med ändringar 1939: 313 och 1941: 6).
Under de närmast följande två budgetåren beviljade riksdagen medel till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader i enlighet med den år 1937 beslutade ordningen. Krigsutbrottet 1939 och den ekonomiska politik, som föranleddes därav, medförde ett avbrott i medelsanvisningen till konstnär lig utsmyckning av statliga byggnader. Bortsett från två särskilda medels anvisningar under åren 1945 och 1946 återupptogs den sålunda avbrutna medelsanvisningen inte förrän år 1947. I statsverkspropositionen till 1947 års riksdag förordade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet en annan form för medelsanvisningarna till förevarande ändamål än den dit tills tillämpade. Därvid framhölls, att det syntes mera rationellt att — oavsett byggnadsfrågornas departementala handläggning — ett årligt reser vationsanslag för ändamålet anvisades under åttonde huvudtiteln än att, såsom dittills varit brukligt, på kapitalbudgeten anvisades särskilda anslag, ett för varje ifrågakommande byggnad. Från budgetteknisk synpunkt an sågs detta system vara att föredraga samtidigt som det även ansågs under lätta ett enhetligt bedömande av gjorda framställningar och en lämplig avvägning av medelsanvisningarnas storlek. Riksdagen godtog den före slagna principen för beviljande av anslag. För budgetåret 1947/48 anvi sades under åttonde huvudtiteln till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ett anslag av 150 000 kronor, att disponeras enligt beslut av Kungl. Maj:t. Den form för anvisande av medel till utsmyckning av statliga byggnader, som sålunda tillämpades av statsmakterna för budgetåret
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
16
1947/48, har sedan dess bibehållits. För budgetåret 1952/53 höjdes anslaget
till 175 000 kronor. Från och med det därpå följande budgetåret har an
slaget varit uppfört med 200 000 kronor.
Anslagets disposition. Anslagets fördelning på olika utsmyck-
ningsuppgifter fastställes årligen av Kungl. Maj:t på grundval av ett av
konstrådet uppgjort förslag, som först underställts byggnadsstyrelsen. För
varje fastställd utsmyckningsuppgift har därefter i regel utsetts särskilda
kommitterade, som tillsammans med den berörda byggnadens arkitekt för
berett frågan. Innan konstrådet tar definitiv ställning till ett utsmycknings-
förslag, har den myndighet, som omhänderhar byggnadsföretaget, beretts
tillfälle att granska förslaget.
En redogörelse för användningen av utsmyckningsanslaget under vart
och ett av budgetåren 1956/57—1958/59 har sammanställts inom konstrå
dets sekretariat. Sammanlagt har under ifrågavarande budgetår dispone
rats en anslagssumma av 600 000 kronor. Det årliga anslaget har fördelats
på ett antal utsmyckningsuppgifter — i regel tio till femton. Såväl engångs-
anvisningar som delanvisningar till fortlöpande utsmyckning har förekom
mit. Medelsanvisningarna har vidare, som framgår av den sammanfattning,
som redovisas i det följande, disponerats för olika former av utsmyckning,
hänförliga till någon av konstarterna skulptur, måleri, stafflikonst och
konsthantverk.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
Skulptur
Utfört 128 500
Under arbete.......................................... 170 000
Reserverat
.............................................. 34 000
332 500
Måleri (fast utsmyckning)
Utfört ....................................................... 55 000
Under arbete.......................................... 20 000
Reserverat .............................................. —
75 000
Stafflikonst (även grafik m. m.)Utfört ..................................................... 70 000
Under arbete.......................................... —
Reserverat .............................................. 20 500
90 500
Konsthantverk
Utfört
Smide .................................................. 15 000
Textil .................................................. 15 000
Under arbete
Textil .................................................. 32 000
Reserverat
Smide ................................................ 10 000
Keramik .............................................. 5 000
77 000
575 000
Oförutsedda utgifter....................................................................................................... 25 000
Total anslagssumma disponibel för
budgetåren 1956/57—1958/59
kronor
600 000
17
Administration. Till kostnaderna för statens konstråds verksam het har under en följd av år upptagits ett särskilt förvaltningsanslag, för innevarande budgetår uppfört med 14 800 kronor. Anslaget disponeras, så som framgår av statsliggaren s. 844, på följande sätt.
1. Arvoden till konstrådets ordförande och övriga ledamöter, till sekreterare samt till nationalmusei representant vid rådets sam manträden ....................................................................................... 10 740
2. Expenser samt resekostnadsersättning och traktamente.......... 4 060
Summa kronor 14 800
Enligt gällande föreskrifter äger konstrådets ordförande åtnjuta arvode med högst 1 500 kronor, övriga sex ledamöter med högst 720 kronor, rådets sekreterare med högst 4 200 kronor samt nationalmusei representant med högst 720 kronor, allt för helt år räknat.
Förslag
1948 års konstutredning, som hade att bland annat granska principerna för statens stöd till konstnärlig utsmyckning, framhöll i sitt betänkande, att utredningen inte funnit några skäl att frångå den ståndpunkt den inta git till denna fråga i en till dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnad, den 30 oktober 1948 dagtecknad promemoria. Utredningen vidhöll sålunda, att såväl principiella som sakliga skäl enligt dess åsikt talade för en återgång till 1937 års princip för anvisande av medel till konst närlig utsmyckning av statliga byggnader. Enligt utredningens mening bor de således i anslag till sådana nybyggnader, som är lämpade för konstnärlig utsmyckning, inbegripas ett för utsmyckning avsett belopp, i allmänhet ej understigande en procent av byggnadskostnaderna. Utredningen framhöll vidare, att enligt dess uppfattning uteslutande statsfinansiella hänsyn syn tes ha föranlett, att ett genomförande av 1937 års principbeslut ställts på framtiden.
Konstutredningen föreslog i betänkandet också ett statligt stöd åt ut smyckning av andra offentliga byggnader än statliga. Utgifter för konstnär lig utsmyckning av folkskolebyggnader samt av andra statsbidragsberätti- gade byggnader såsom vissa sjukhus, ålderdoms-, pensionärs- och barnhem borde enligt utredningen få inräknas i de statsbidragsberättigade kostnader na för vederbörande byggnadsföretag, dock högst till ett belopp motsvaran de tre procent av övriga statsbidragsberättigade kostnader och endast un der förutsättning, att utsmyckningen genomfördes i samråd med statens konstråd. Bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna sam lingslokaler borde till någon del, förslagsvis högst tre procent, jämväl kunna få avse konstnärlig utsmyckning av lokalerna, dock under förutsättning, att utsmyckningen även på detta område ägde rum i samråd med konstrådet.
2 —
Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 66
Kungl. Mcij:ts proposition nr 56 år 1961
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
Utredningen räknade med att statens arliga kostnader för genomförandet
av de framlagda förslagen inte behövde överstiga en miljon kronor.
Konstutredningen framhöll vidare, att ett genomförande av dess förslag
beträffande bidrag till utsmyckningsändamål i sin tur skulle medföra en så
väsentlig utökning av konstrådets verksamhet, att rådets sekreterare borde
heltidsanställas.
Remissinstanserna har intagit en i princip välvillig hållning till konst-
utredningens förslag beträffande bidrag till utsmyckningsändamål. Vissa
erinringar har dock gjorts. Skolöverstyrelsen har sålunda framhållit, att alla
skolformer enligt överstyrelsens åsikt bör vara lika berättigade i fråga om
bidrag för utsmyckningsändamål. Statskontoret avstyrker för sin del helt
förslaget om återgång till 1937 års princip. Ett av två reservanter inom ut
redningen i särskilt yttrande avgivet förslag om statligt stöd åt konstnärlig
utsmyckning av även äldre allmänna samlingslokaler har tillstyrkts i en del
remissyttranden.
Statens konstråd erinrar i sina anslagsäskanden för nästa budgetår först
om vad konstutredningen i sitt betänkande föreslagit beträffande en åter
gång till 1937 års system för medelsanvisning till konstnärlig ut
smyckning och en utvidgad bidragsgivning till utsmyckningsändamål.
Vidare erinrar konstrådet om att rådet i över betänkandet avgivet remiss
yttrande helt anslutit sig till dessa förslag. Konstrådet anför i detta sam
manhang ytterligare följande.
0m f1t^OI?iedelba1rt genomförande av konstutredningens förslag skulle
anses alltför kostnadskrävande i nuvarande statsfinansiella situation borde
i varje tall sasom en första etapp på vägen mot förslagets förverkligande i
inLS. a återställande av läget till den nivå, som uppnåddes genom
1937 ars principbeslut, icke ligga utom möjligheternas gränser. Skulle utred
ningens förslag — vare sig i hela dess vidd eller endast i sistnämnda modi
fierade form — forelaggas nasta års riksdag och då godtagas, lär emellertid
den nuvarande formen för finansieringen av de statliga byggnadernas konst
närliga utsmyckning böra bibehållas under nästkommande budgetår I
annat tall skulle medel komma att saknas till sådan utsmyckning av åt
minstone den argång statliga nybyggnader om vilka beslut fattas vid 1961
ars riksdag. En vid denna riksdag i princip beslutad ny ordning i enlighet
med tors aget kan nämligen komma att tillämpas först beträffande nybygg
nader till vilka medel anvisas vid 1962 års riksdag. Konstrådet anser, att
som en övergång till den av konstutredningen föreslagna ordningen det
arhga anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader bör höjas
från tor narvarande 200 000 kronor till 600 000 kronor
Anslaget till konstrådets verksamhet påverkas, framhåller
konstrådet vidare, av ställningstagandet till förslaget om förstärkning av
anslaget till konstnärlig utsmyckning. Konstrådet anför härom följande.
k°nstutredningens förslag genomföres i hela dess vidd kommer, såsom
utredningen framhalht konstrådets verksamhet att avsevärt utökas, och
ökningen av arbetsbordan torde komma att göra sig märkbar tämligen
19
omedelbart efter ingången av budgetåret näst efter det då, genomförandet beslutas. Konstrådet får nämligen då vara berett att — vid sidan av sina nuvarande genom den föreslagna anslagshöjningen från 200 000 till 600 000 kronor ävenledes ökade arbetsuppgifter — dels i enlighet med sin instruk tion biträda vid uppgörande av preliminära beräkningar av kostnaderna för utsmyckning av ifrågasatta statliga nybyggnader, dels yttra sig rörande utsmyckning av offentliga byggnader, till vilkas uppförande statsbidrag sökes. Konstrådets erfarenhet visar dessutom, att kommunerna i ökad ut sträckning börjat anlita konstrådet för rådgivning i utsmyckningsfrågor.
Konstrådet får under angivna förutsättning och med ledning av konst utredningens före de sedermera vidtagna allmänna löne- och arvodeshöj- ningarna avgivna förslag i ämnet förorda, att de till rådet utgående arvo dena måtte höjas att utgå till ordföranden med 3 500 kronor samt till envar av ledamöterna och representanten för nationalmuseum med 2 100 kronor ävensom att sekreteraren blir heltidsanställd. Beträffande sekreteraren an såg utredningen, att han i lönehänseende borde bli jämställd med en inten dent vid nationalmuseum i dåvarande lönegraden 27, nuvarande lönegra den 21. Då konstrådet starkt betvivlar möjligheten att med en sådan löne- sättning kunna för tjänsten förvärva och i densamma under längre tid bibe hålla en fullt kompetent person, vill rådet för sin del förorda att tjänsten placeras i lönegraden 23 (årslön under år 1961 cirka 28 400 kronor). An slagsposten till resekostnader, traktamenten och expenser synes i enlighet med utredningens förslag böra beräknas till 10 000 kronor.
Skulle emellertid konstutredningens förslag nu genomföras endast i vad det avser rent statliga byggnader, bör väl nyssnämnda arvoden något redu ceras, förslagsvis till 3 000 kronor för ordföranden samt till 1 800 kronor för ledamöterna och nationalmuseirepresentanten. Vidare bör i så fall sekre terare’änsten åtminstone förslagsvis kunna bestridas på halvtid, alltså med en årslön av i runt tal 14 200 kronor. Nuvarande förhållande, som förutsät ter att sekreteraren skall sköta sysslan vid sidan om ordinarie heltidstjänst, motsvarar icke ens dagens behov.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
I följande tablå sammanfattas statens nuvarande insatser inom de ersätt
nings- och stödformer som behandlats i de föregående avsnitten.
2°
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
Ändamål
Belopp
I. Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek
a) 3 öre/ersättningsberättigat boklån med nu beräknad utlåningsfrekvens
900 000
b) 12 öre/ersättningsberättigat referensexemplar med nuvarande antal
sadana ..................................................................................................................... 120 000
II. Stipendier
Stipendier åt utövande konstnärer
a) 10 arbetsstipendier å 3 000 ..........................................................
b) större stipendier än 3 000, tillhopa......................................................
c) 3 resestipendier ä 7 200 ................................................................
Stipendier åt utövande tonsättare
a) pensioner + resestipendier (4 respektive 2 stycken) = 16 000 + 15 000
b) stipendier (lägst 5 000, högst 10 000), tillhopa..........................................
30 000
50 000
21 600
31 000
49 000
III. Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m.
a) utsmyckningen ...................................................................■ ,
b) administrationen .......................................................
Summa kronor
200 000
14 800
1 416 400
Departementschefen
I diskussionen om samhällets kulturpolitiska uppgifter är tanken på ett
ökat stöd åt den aktivitet inom kulturlivet, som omfattar det konstnärliga
skapandet, fortfarande i någon mån kontroversiell. Ännu kan på sina håll
skönjas ett principiellt motstånd mot ett mera markerat samhälleligt enga
gemang på detta fält, som jag här och i fortsättningen gärna vill kalla den
fria sektorn.
Jag finner det angeläget att nagot beröra denna frågeställning, innan jag
närmare redovisar mina rekommendationer och konkreta förslag i ämnet.
Enligt min mening är det nämligen av största betydelse, att syftet med en
ökad statlig insats på detta område blir klart preciserat och det allmän
nas uppgift i sammanhanget därmed i tillfredsställande grad klarlagd.
De skäl som anförts mot ett vidgat åtagande från det allmännas sida —
diskussionen gäller naturligtvis här främst stödformer av typen direkt eko
nomiskt bidrag — leder tillbaka till delvis skilda attityder. Det befaras
ibland att åtgärder, som syftar till ett omedelbart på den konstnärliga
yrkesutövningen inriktat stöd, skulle kunna leda till en viss bindning av
själva skapandet. Andra värderingar har lett till den ännu i dag långt ifrån
21
sällsynta uppfattningen, att produktens säljbarhet ensam bör bli bestäm mande såvitt gäller konstnärskapets yttre livsvillkor. Varje form av stöd skulle sålunda från denna rent marknadsmässiga utgångspunkt te sig prin cipiellt förkastlig.
Vad först beträffar risken för minskad frihet för konstskaparen i den me ningen, att ekonomiskt stödjande åtgärder skulle kunna verka bindande på eller till och med tendera till dirigering av det konstnärliga arbetet, är jag för egen del övertygad om att det i huvudsak är en praktisk fråga hur man skall undanröja en sådan risk. Självfallet bör som en oeftergivlig regel vid exempelvis varje form av statlig stipendiering av en utövande konstnär gälla, att inga villkor om prestation i något hänseende uppställes.
Den andra aspekten, som gäller den fria sektorns arbetsbetingelser över huvud taget, berör enligt min mening en kärnpunkt i kulturpolitiken.^ Det vore enligt min uppfattning olyckligt att i första hand välja en utgångs punkt, varifrån man endast ser de sociala och ekonomiska problemen hos själva den grupp av yrkesutövare i samhället, som den fria sektorn om fattar. Ett sådant i och för sig lättförståeligt betraktelsesätt kan lätt leda till att samhällets insatser uppfattas som stöd åt ett självändamål. Betrak tar man däremot ett ökat stöd åt utövarna av de konstnärliga yrkena som i första hand en insats, varmed samhället i handling vill visa, att den konstnärliga verksamheten skapar oumbärliga värden för människorna, sammanfaller motivet för åtgärder i sådan riktning helt med de motiv som drivit fram ökade samhällsinsatser för bildning, utbildning och forskning.
Det ökade materiella välståndet kan naturligtvis sägas vara den grund, som under förutsättning av ett fritt konsumtionsval och människornas in sikt om behovet av de värden, som jag här berört, i framtiden borde kunna säkerställa ekonomisk trygghet även för den fria sektorns yrkesutövare. Vi vet emellertid att det fria konsumtionsvalet delvis är en chimär, starka kommersiella intressen styr i väsentlig utsträckning alltjämt vår efterfrå gan. Vi vet också att insikten om behovet över huvud taget av kulturvär den är något som i inte ringa grad sammanhänger med uppfostran och mil jöpåverkan.
De faktorer som jag här pekat på är enligt min mening ägnade att belysa och markera samhällets ansvar på ett visserligen begränsat men mycket betydelsefullt område av kulturlivet. Att ange en bestämd gräns, exempel vis i fråga om storleksordningen av de ekonomiska engagemang staten på längre sikt bör ikläda sig, finner jag föga meningsfullt. Såsom jag framhöll i fjol vid anmälan av frågan om ökade anslag till konst och musik bör statens insatser kunna ske i många former; de bör dock genomföras successivt och därvid med koncentration på ett mindre antal åtgärder åt gängen.
Det synes mig, bland annat mot bakgrunden av vad jag anfört i det föregående, angeliiget att riktlinjerna för statens handlande på det nu aktu ella området av kulturlivet ges karaktären av ett konkret program. Inne
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
22
börden av ett sådant program hade jag anledning att antyda vid min be
handling i fjol av ifrågavarande anslag. Jag vill här sammanfattningsvis
ange huvudpunkterna.
Den första punkten gäller stöd i skilda former åt blivande utövare av
konstnärliga yrken under deras utbildning. Jag vill erinra om att statsmak
terna genom beslut i fjol delvis tillgodosett denna punkt; jag torde i det
följande få rekapitulera innebörden av ifrågavarande åtgärder.
Den andra punkten avser ett förstärkt stöd åt utövare av konstnärliga
yrken dels genom ökning av antalet stipendier, i första hand arbetsstipen-
dier, dels genom en sådan avvägning av stipendiebelopp och villkor, att
stipendierna i tillfredsställande grad kan fylla uppgiften att främja inne
havarens önskan om samling inför en uppgift, studier, resor etc.
Den tredje punkten gäller insatser för att öka den offentliga konsum
tionen av konstnärlig produktion av olika slag, i första hand genom för
stärkning av inköps- och beställningsanslag.
Som en ytterligare central punkt i ett mera långsiktigt handlingsprogram
på detta område ser jag naturligtvis en förstärkning av de krafter, som
syftar till en breddning av kulturmiljön och en effektiv kulturdistribution
över huvud taget. I blickfältet kommer härvid skolans, det högre utbild
ningsväsendets och det fria bildningsarbetets utveckling, särskilt i fråga om
initiativ för främjande av den estetiska fostran. Givetvis är också strävan
den att förbättra de instrument för kulturdistributionen, som utgöres av
våra teatrar, bibliotek, museer och liknande institutioner med kulturför-
medlande uppgifter, ett viktigt led i detta samhällsarbete på lång sikt. Har
man inte även denna punkt i programmet klart i sikte, så riskerar den
konstnärliga verksamheten — som jag nyss antytt — att mer eller mindre
isoleras och därmed bli ett självändamål.
Genom statsmakternas förra året fattade beslut likställdes eleverna vid
konst- och musikhögskolorna, musikkonservatoriet i Göteborg samt vissa
teaterskolor i fråga om rätt till naturastipendier och till räntefria lån ur
statens lånefond för universitetsstudier med universitets- och högskolestu-
derande. Eleverna vid nämnda läroanstalter för högre konstnärlig utbild
ning åtnjuter sålunda numera i stort sett samma studiesociala förmåner som
övriga universitets- och högskolestuderande. Fjolårets beslut innebar vidare
en förstärkning av konst- och musikhögskolornas undervisningsresurser
samt en ökning av stipendiestödet åt utövande konstnärer och tonsättare
och en höjning av nationalmuseets anslag för inköp av modern svensk
konst.
Fjolårets beslut kan betraktas som en första etapp av det förut angivna
handlingsprogrammet, främst inriktad på den första punkten men berörande
även de båda andra.
De ökade resurser för budgetåret 1961/62 — innebärande höjningar av
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
23
nu utgående anslag med i runt tal sammanlagt 650 000 kronor som jag kommer att förorda för insatser i form av en andra etapp i överensstämmel se med det skisserade handlingsprogrammet, bör enligt min uppfattning helt koncentreras till programmets andra och tredje punkter. Beträffande programmets första punkt bör erinras om att fragan om det framtida stu diesociala stödet för närvarande överväges av särskilda sakkunniga.
Vid avvägningen mellan olika tänkbara alternativ för fördelning av den antydda anslagsförstärkningen har jag kommit till det resultatet i huvud sak, att i denna etapp en väsentlig del av förstärkningen bör avse arbets- stipendier för utövande tonsättare samt konstnärer inom de bildande kons ternas område. Härtill bör komma s. k. biblioteksersättning åt en kategori utövare av litterär verksamhet, som hittills stått utanför gällande ersätt ningssystem, nämligen översättarna. Därjämte bör en väsentlig del dispo neras för förstärkning av det anslag, som användes för den konstnärliga ut smyckningen av statliga byggnader.
I detta sammanhang vill jag understryka det angelägna i att statsmak terna under kommande år söker avdela ytterligare resurser för andamål av den karaktär som det här är fråga om. Av vad jag nyss angivit om den huvudsakliga fördelningen av den föreslagna anslagshöjningen för nästa budgetår framgår att jag nu inte — frånsett översättarna — gått utanför de kategorier av utövare av konstnärliga yrken, som i dag kan fa stöd eller ersättning av här avsett slag. Det är uppenbart, att ytterligare grupper inom den fria sektorn i framtiden bör kunna inrymmas i ett stipendiesystem och att den offentliga konsumtionen bör kunna inriktas också på annan konstnärlig produktion än den som avses med nuvarande anslag. Jag behö ver endast som exempel nämna dramatiker, koreografer, illustratörer, film skapare, regissörer, skådespelare och tonkonstnärer för att därmed ha an tytt den önskvärda breddningen.
I den mån ytterligare resurser framdeles kan komma att disponeras för skilda stödåtgärder på detta område synes det angeläget att frågan om den praktiska fördelningen och administrationen av de samlade resurserna omprövas. För närvarande ombesörjes utdelningen av stipendier m. m. ur den fria delen av författarfonden av fondens styrelse. De större tonsättar- stipendierna liksom motsvarande stipendier inom måleri m. m. utdelas av Kungl. Maj:t efter förslag av musikaliska akademien respektive konst akademien. Utsmyckningsanslaget disponeras av statens konstrad. Allt eftersom de disponibla resurserna för dessa och liknande ändamål kan öka, kan det antas att de nuvarande institutionerna kommer att visa sig mindre ändamålsenliga för de mångskiftande uppgifter, som det då blir fråga om.
Innan jag mera i detalj redovisar mina förslag till åtgärder, vill jag näm na, att under ärendets beredning samråd ägt rum med företrädare för aka demien för de fria konsterna, musikaliska akademien samt konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.
Kungl. Maj.ts proposition nr 56 år 1961
24
Sedan ett antal ar tillbaka åtnjuter de svenska författarna ersättning av
statsmedel för utlåning och annan användning genom landsbibliotek, stats
understödda folkbibliotek och skolbibliotek av deras enligt gällande auktor-
rättsliga lagstiftning rättsskyddade verk. Medel för ändamålet anvisas
under förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning av deras
verk genom bibliotek. För närvarande utgår ersättningen med ett samman
lagt belopp, motsvarande tre öre för varje hemlån och tolv öre per volym
av det totala antalet referensböcker, som på en gång är i bruk inom berörda
bibliotek. Av nyssnämnda grundbelopp tillfaller i regel två öre respektive
åtta öre vederbörande författare såsom individuell gottgörelse, s. k. för-
fattarpenning, medan återstoden i huvudsak går till författarfondens s. k.
fria del och av fondens styrelse används till för de svenska författarna ge
mensamma ändamål, främst understöd och pensioner.
De medel, som tillföres den fria delen av författarfonden, utgör en del av
ersättningen för biblioteksutlåningen och tillkommer enligt fondstyrelsens
uppfattning i princip endast dem, som är berättigade till författarpenning.
Styrelsen har därför funnit sig böra begränsa sin med medel ur fondens fria
del bedrivna stipendie- och understödsverksamhet till att avse allenast
svenska originalförfattare. Alla övriga litterärt verksamma grupper, där
ibland översättarna, har sålunda ansetts vara ställda utanför kretsen av de
från fonden ersättningsberättigade.
Våra översättare av utländsk litteratur utgör i hög grad vad man
kan kalla en låglönegrupp i det svenska samhället. De utför emellertid en
betydelsefull kulturgärning. Det är genom deras förmedling som den större
delen av vårt folk får möjlighet att läsa den utländska litteraturen. Över
sättningsarbetet är ofta mycket krävande och förutsätter inte endast språk
kunskaper utan också förmåga att konstnärligt återge originaltexten på
svenska. För bibliotekspubliken har den översatta litteraturen en betydelse,
som väl kan mäta sig med originalverkens. En utvidgning av systemet för
biblioteksersättningen till att omfatta även den översatta litteraturen fram
står därför såsom angelägen, inte minst från rättvisesynpunkt.
För egen del vill jag nu förorda, att systemet för biblioteksersättningen
utvidgas sa, att det från och med nästa budgetår inbegriper även till svenska
språket översatta utländska verk, förutsatt att översättarens rätt till verket
fortfarande är skyddad enligt gällande upphovsrätt. Såsom styrelsen före
slagit bör inte någon individuell gottgörelse, motsvarande författarpen-
nmgen, utgå direkt till översättarna. Däremot bör dessa nu tillerkännas
samma rätt som de svenska författarna till understöd, stipendier, premier
och pensioner ur författarfondens fria del. I fråga om fördelningen mellan
olika kategorier av ersättningar ur fondens fria del bör det liksom hittills
ankomma på fondstyrelsen att bestämma. Jag återkommer i det följande
till en speciell fråga, som berör stipendiestödet åt författare och översättare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
25
Jag föreslår, att för nästa budgetår under förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek beräknas ett be lopp, motsvarande ett öre för varje genom landsbibliotek, statsunderstödda folkbibliotek och skolbibliotek utlanat, till svenska översatt utländskt verk. Den härav följande utgiftsökningen uppskattar jag till i runt tal 188 000 kronor. Jag tillstyrker även, att särskild ersättning för nyttjande av till svenska språket översatta referensexemplar i bibliotekens handbokssam- lingar får utgå från och med nästa budgetår. Sådan ersättning bör med hänsyn till gällande grunder för motsvarande ersättning för referensböcker av svenska författare fastställas till fyra öre per översatt volym. Det vid bifall härtill erforderliga ytterligare medelsbehovet under anslaget upp skattar jag till omkring 12 000 kronor. Den sammanlagda kostnadsök ningen för den föreslagna utvidgningen av systemet för biblioteksersätt- ningen till att omfatta även till svenska översatt litteratur uppgår sålunda till i runt tal 200 000 kronor. I min efterföljande hemställan anger jag den erforderliga formella ändring av det nuvarande anslagets rubrik, som bör vidtagas vid bifall till mitt förslag på denna punkt Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av fondstyrelsen besluta om erforderliga ändringar i bestämmelserna rörande författarfonden, bland annat beträf fande styrelsens sammansättning.
Med anledning av vad författarfondens styrelse anfört beträffande stick- provsförfarandet vill jag framhalla, att det med hänsyn till de mindre önsk värda konsekvenser, som längre uppehåll mellan undersökningarna kan medföra, är av vikt att kontinuiteten i undersökningarna så långt möjligt bevaras. Det nu tillämpade tekniska förfarandet är utan tvivel tämligen kostnadskrävande. Av fondstyrelsens uttalande framgar, att den uppen barligen svårlösta frågan om en förenkling ingående övervägts. Det synes mig angeläget att styrelsen vid de fortsatta övervägandena finner en lös ning som innebär ett rimligt hänsynstagande till de olika intressen vilka här bör beaktas.
Såsom framgått av vad jag nyss sagt, har jag funnit det angeläget att en betydande del av de anslagsmedel, som för nästa budgetar kan avdelas till vidgat stöd åt konstnärlig verksamhet, disponeras för en förbättring av det statliga stipendiestödet åt vissa konstnärskategorier. Innan jag fram lägger närmare förslag i dessa avseenden, anser jag mig emellertid böra redo visa den uppfattning jag kommit till i fråga om de i det avsedda stipendie stödet ingående arbetsstipendierna. För att motsvara sitt egentliga syfte, nämligen att bereda tillfälle till en samlad arbetsinsats, bör dessa stipendier vara av en sådan storlek att de verksamt kan bidra till eu ekonomisk trygg het under cn längre tidrymd. De medel, som hittills stått till förfogande för stipendieändamål, har i regel inte medgett en sådan avvägning. Jag finner det därför angeläget, att stipendievillkoren nu förbättras med avseende på
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
26
såväl stipendiebeloppens storlek som möjligheterna till förlängt stipendie-
mnehav. Normalt bör arbetsstipendierna enligt min mening utgöra cirka
10 000 kronor per år och ej annat än i undantagsfall understiga nämnda
belopp. Arbetsstipendierna bör visserligen, såsom hittills, utdelas för ett år
1 S!nder men “öi^ghet till förlängt stipendieinnehav under ytterligare högst
två år enligt den stipendieutdelande instansens prövning bör alltid föreligga,
varvid stipendiat från nästföregående år bör äga företräde. Vad nu sagts
utesluter emellertid inte, att vissa mindre arbetsstipendier alltjämt bör stå
till buds. Dessa mindre stipendier bör närmast vara avsedda att ge stipen
diaterna möjligheter att under kortare tidsperioder koncentrera sig på mera
avgränsade uppgifter. Slutligen bör stipendiesystemet liksom hittills ge ut
rymme också för särskilda resestipendier och stipendier av understödskarak-
tär, bland annat pensioner.
Mm principiella uppfattning i fråga om utformningen av ett ändamålsenligt
storre arbetsstipendium gäller även beträffande arbetsstipendier åt förfat
tare och översättare. Jag anser det därför önskvärt, att författarfondens
styrelse inom ramen för de ökade medel, som vid bifall till mitt förut fram
lagda förslag ställes till styrelsens disposition, söker åstadkomma ett antal
arbetsstipendier av den typ jag nyss rekommenderat.
Sedan länge har statsmakterna anslagit vissa medel till stipendier åt
svenska tonsättare. Medelsanvisningen härtill har genom fjolårets
beslut fördubblats och uppgår nu till 80 000 kronor.
Det är uppenbart, att företrädarna för det seriösa musikskapandet för
närvarande arbetar under förhållanden som ekonomiskt sett är mindre
gynnsamma än för flertalet andra konstnärligt verksamma grupper. Jag
finner det starkt motiverat, att denna grupp av skapande konstnärer får
ett ökat statligt stöd i sin verksamhet i form av förbättrade stipendievillkor.
För nästa budgetår föreslår jag, att de nuvarande anslagsmedlen till ton-
sättarstipendier höjes från 80 000 till 230 000 kronor. Medlen torde böra
anvisas under ett reservationsanslag, benämnt Stipendier åt utövande ton
sättare. Av den för nästa budgetår föreslagna stipendiesumman bör — med
hänsyn till vad jag förut anfört i fråga om arbetsstipendiernas storlek__
150 000 kronor användas till ett femtontal större sådana stipendier, medan
30 000 kronor bör få utdelas i form av mindre arbetsstipendier, förslagsvis
på cirka 3 000 kronor. Återstoden, 50 000 kronor, bör få disponeras för rese
stipendier, pensionsunderstöd och dylikt.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter förslag av
vederbörande myndigheter och organisationer, utfärda närmare föreskrifter
beträffande stipendiernas fördelning och utdelning ävensom de bestämmel
ser i övrigt som må befinnas erforderliga.
Den vid bifall till mitt förslag om ökat statligt stipendiestöd åt de
svenska tonsättarna erforderliga kostnadsökningen uppgår till 150 000
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
27
Även till arbets- och resestipendier åt utövande konstnärer inom måleri m. m. har statsmakterna under en följd av år beviljat medel. Medelsanvisningen till förstnämnda slag av stipendier fördubblades genom fjolårets beslut och utgör nu 80 000 kronor. Medelsanvisningen till resesti pendier höjdes för innevarande budgetår från 14 400 till 21 600 kronor.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört, föreslår jag, att anslags medlen till stipendier åt utövande konstnärer inom förevarande grupp för nästa budgetår höjes från 101 600 till 230 000 kronor. Medlen bör anvisas under ett särskilt reservationsanslag, benämnt Stipendier åt utövande konstnärer. Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reserva tioner å de under det nuvarande reservationsanslaget till Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m. uppförda anslags posterna till stipendier och till resestipendier för studier i utlandet bör över föras till motsvarande anslagsposter under det nu förordade reservations anslaget.
Genom den föreslagna höjningen av stipendiesumman blir det möjligt att förbättra det direkta stödet till denna kategori av konstnärliga yrkes utövare med bland annat sadana större arbetsstipendier, som rekom menderats i det föregående. Av den föreslagna anslagssumman bör såsom hittills 30 000 kronor användas för mindre arbetsstipendier, medan 150 000 kronor bör disponeras för ett femtontal större arbetsstipendier och åter stoden, 50 000 kronor, utnyttjas för resestipendier, pensionsunderstöd och dylikt.
Det torde även beträffande dessa stipendier få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av vederbörande myndigheter och organisationer, meddela de närmare föreskrifter beträffande fördelning och utdelning ävensom de bestämmelser i övrigt, som må befinnas erforderliga.
Den anslagsförstärkning som fordras för genomförande av den föreslagna förbättringen av det statliga stipendiestödet åt utövande konstnärer inom måleri m.m. uppgår till 128 400 kronor.
Såsom jag tidigare understrukit är det av vikt att statens insatser också inriktas på en ökad offentlig konsumtion av konstnärliga alster. Under en följd av år har staten, såvitt gäller bildande konst, bedrivit en sådan verk samhet genom att anvisa medel till nationalmuseet för förvärv av modern svensk konst samt till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. I den nu aktuella etappen av handlingsprogrammet bör — som redan angivits — ingå en ökning av statens inköps- och beställningsverksamhet genom en höj ning av anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader.
Detta anslag är för närvarande uppfört med 200 000 kronor. I ill bestri dande av kostnaderna för statens konstråds verksamhet står för inneva rande budgetår ett belopp av 14 800 kronor till förfogande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
28
Från anslaget har anvisats medel till olika former av utsmyckning, hän
förliga till någon av konstarterna skulptur, måleri (fast utsmyckning),
stafflikonst och konsthantverk. Beträffande den närmare dispositionen av
anslaget far jag hänvisa till den tidigare redogörelsen.
För egen del har jag funnit mig böra förorda, att den hittillsvarande me-
delsanvisningen till förevarande ändamål för nästa budgetår fördubblas.
Anslaget bör sålunda för budgetåret 1961/62 uppföras med 400 000 kronor!
Anslaget bör alltjämt disponeras för utsmyckning av statliga byggnader.
Den föreslagna höjningen torde emellertid kunna lämna ökat utrymme för
inköp av sådan konst som inte i samma utsträckning som skulptural ut
smyckning och annan monumentalkonst ingår i den fasta inredningen av
sådana byggnader. Det bör därför vara angeläget för konstrådet att över
väga om inte inköpsverksamheten i högre grad än hittills skulle kunna in
riktas på stafflikonst, grafik m. m.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör det särskilda anslaget till kost
naderna för statens konstrad höjas till 20 000 kronor, varav cirka 14 000
kronor bör avses för arvodeskostnader och omkring 6 000 kronor för ex-
pensutgifter m. m.
Den sammanlagda kostnadsökningen för ett genomförande av mina för
slag med avseende på den konstnärliga utsmyckningen av statliga byggna
der uppgår sålunda till 205 200 kronor.
Ett bifall till mina i det föregående framlagda förslag medför en kost
nadsökning av i runt tal sammanlagt 680 000 kronor. Med hänsyn till vissa
automatiska utgiftsförändringar under anslaget till Ersättning åt författare
for utlåning av deras verk genom bibliotek torde den för nästa budgetår
erforderliga förstärkningen av detta anslag böra beräknas till 160 000 kro
nor, vilket innebär att de sammanlagda anslagshöjningarna på riksstaten
kan beräknas till (160 000 + 150 000 + 128 400 + 205 200 =) 643 600
kronor.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hem
ställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln
anvisa
a) till Statens konstråd ett anslag av 20 000 kronor;
b) till Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader
ett reservationsanslag av 400 000 kronor;
c) till Stipendier åt utövande konstnärer ett reservations
anslag av 230 000 kronor;
d) till Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek ett förslagsanslag av 1 180 000 kronor;
e) till Stipendier åt utövande tonsättare ett reservations
anslag av 230 000 kronor.
Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961
29
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydel
se, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Inga Bäcklin
Kungl. Maj:ts -proposition nr 56 år 1961
l
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961
INNEHALL
Sid.
Inledning ........................................................................................................ 2
Vissa ersättnings- och stödformer...................................................................
4
Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek ....
4
Nuvarande förhållanden ........................................................................
4
Förslag..................................................................................................... g
Stipendier åt utövande tonsättare............................................................. 11
Nuvarande förhållanden ........................................................................ 11
Tidigare diskussion ................................................................................. 12
Förslag.....................................................................................................
13
Stipendier åt utövande konstnärer inom måleri m. m................................... 13
Nuvarande förhållanden ........................................................................ 13
Förslag..................................................................................................... 14
Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m................................ 14
Nuvarande förhållanden ........................................................................
14
Förslag..................................................................................................... 17
Departementschefen ....................................................................................... 20