2

skall vidare finnas en distriktsförsöksnämnd, i vilken representanter för

bland annat hushållningssällskapen och berörda näringar ingår. Det nuva­

rande försöksgårdssystemet föreslås bli avvecklat i samband med omorga­

nisationen. Vidare föreslås i propositionen, att lantbrukshögskolan erhåller

en till Alnarp förlagd sektion för forskning, försök och högre utbildning

inom trädgårdsområdet. Med hänsyn till att de trädgårdsstuderande först

skall genomgå omkring två års grundläggande utbildning vid Ultuna före­

slås, att trädgårdssektionen inrättas den 1 juli 1963. Vid trädgårdssektionen

skall bland annat finnas tre professorer och tre statshortonomer.

För att få till stånd en något kortare och bättre utnyttjad utbildningstid

för agronomerna föreslås, att den propedeutiska utbildningen begränsas till

ett år och förlägges till vissa lantmannaskolor. En motsvarande förberedan­

de utbildning skall för hortonomerna ordnas vid trädgårdsskolan i Alnarp.

Högskolestudierna föreslås bygga på ett system med fritt ämnesval. I vissa

grundläggande ämnen skall samundervisning ske med Uppsala universitet.

Lantbrukshögskolans personella resurser föreslås redan från den

1

juli

1961 förstärkta med nya tjänster för en forskardocent, fyra forskarassisten­

ter, tre assistenter i reglerad befordringsgång, två förste amanuenser samt

nio kansli-, kontors- eller institutionsbiträden. Den 1 juli 1962 inrättas bland

annat en professur i genetik i stället för en nuvarande laboratur, en profes­

sur i arbetsmetodik och teknik i stället för en nuvarande arvodesavlönad

professur i maskinteknik, tre nya laboratorsbefattningar i virologi, husdju­

rens utfodring och vård samt lantbrukets strukturekonomi, tre nya stats-

agronombefattningar i jordbearbetning, i husdjurens utfodring och vård

samt i husdjursförädling vid försöksavdelningen vid Wiad. Därutöver före­

slås en statsagronombefattning vid försöksavdelningen i täckdikning i stäl­

let för den hittillsvarande arvodesavlönade försöksledaren. Den 1 juli 1963

föreslås vid trädgårdssektionen i Alnarp skola inrättas en ny professur i

köksväxt- och prydnadsväxtodling samt en statshortonombefattning i pryd­

nadsväxtodling i stället för en nuvarande försöksiedarbefattning. Den 1 juli

1964 föreslås en professur i trädgårdskonst och naturvård bli inrättad.

Samtliga statsagronom- och statshortonombefattningar placeras i sam­

band med omorganisationen i lönegrad Bo 1. För att få med universiteten

överensstämmande villkor för forskarutbildningen föreslås, att förste assis­

tentbefattningar och assistentbefattningar i reglerad befordringsgång inom

forskning och undervisning skall kunna överföras till forskarassistentbe­

fattningar respektive assistentbefattningar av universitetstyp.

Slutligen äskas i propositionen medel för budgetåret 1961/62 under lant­

brukshögskolans och alnarpsinstitutets olika anslag. Därvid föreslås — ut­

över en ökning av automatisk karaktär om cirka

1

030

000

kronor — för­

stärkningar eller andra ökningar av icke-automatisk karaktär till ett belopp

av i runt tal 1 075 000 kronor. Av sistnämnda belopp hänför sig omkring

110

000

kronor till förstärkning av resurserna vid mejeriavdelningen och

statens mejeriförsök i Alnarp.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

nenämnd, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, styrelsen för statens

centrala frökontrollanstalt, styrelsen för statens växtskyddsanstalt, styrel­

sen för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, styrelsen för statens ma­

skinprovningar, styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksför-

sök, styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, jordbru­

kets forskningsråd, styrelsen för statens forskningsanstalt för lantmanna­

byggnader, styrelsen för veterinärhögskolan, styrelsen för skogshögskolan

och statens skogsforskningsinstitut, skogs- och lantbruksakademien, nämn­

den för täckdikningsförsök, domänstyrelsen, jordbrukstekniska föreningen,

Sveriges utsädesförening, W. Weibull AB med Weibullsliolms växtföräd-

lingsanstalt, hushållningssällskapens förbund, samtliga hushållningssäll­

skap, arbetsmarknadsstyrelsen, statens institut för folkhälsan, byggnadssty­

relsen, statistiska centralbyrån, kanslersämbetet för rikets universitet (efter

hörande av vederbörande universitetsmyndigheter), överstyrelsen för de

tekniska högskolorna (efter hörande av vederbörande vid tekniska högsko­

lan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola), statens naturvetenskap­

liga forskningsråd, statens tekniska forskningsråd, 1955 års universitetsut-

redning, veterinärhögskoleutredningen, 1955 års lantbruksundervisnings-

kommitté, utredningen rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lant-

bruksförsök på växtnäringsområdet bedrivna forskningens och försöksverk­

samhetens objektivitet, jordbruksupplysningskommittén, trädgårdsnärings-

utredningen, lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet, Sveriges

lantbruksförbund, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Svenska mejeriernas riksförening, Sveriges handels-

trädgårdsmästareförbund, Sveriges konditionerande trädgårdsmästares för­

ening, Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund, Sveriges pomologiska för­

ening, Sveriges fröodlareförbund, Svensk husdjursskötsel, Svenska svin-

avelsföreningen, Svenska fåravelsföreningen, Sveriges fjäderfäavelsförening,

Sveriges biodlares riksförbund, Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsde-

legation, Sveriges förenade studentkårer, lantbrukshögskolans studentkår,

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges agronom- och lantbruks-

lärareförbund, Tjänstemännens centralorganisation samt Föreningen Svens­

ka trädgårdsarkitekter. Vidare har Svenska lantarbetareförbundet, Sveriges

industriförbund, Skånes handelskammare och Civilförvaltningens personal­

förbund beretts tillfälle att yttra sig.

I anledning av betänkandet har skrifter inkommit från Centralstyrelsen

för Malmöhus läns försöks- och växtskyddsringar, professorerna Å. Gustafs­

son, K. G. Luning och A. Miinzing, agronomi licentiaten L. Fredriksson,

Svenska lantmannaskolornas lärareförbund, Akademien för de fria kons­

terna, Boteå kommun samt Svenska pälsdjursuppfödares riksförbund.

Vidare torde i förevarande sammanhang få anmälas en av styrelsen för

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut den 16 augusti 1956 gjord

framställning om godkännande av avtal rörande en försöksstation vid Sör-

åker.

6

skrifter. Beträffande det närmare innehållet i betänkandena och yttrandena

däröver samt förenämnda skrifter torde få hänvisas till dessa. Framställ­

ningen kommer att i huvudsak följa den i jordbrukshögskoleutredningens

betänkande gjorda kapitelindelningen, varefter anslagsfrågorna för budget­

året 1961/62 behandlas.

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Historik

Angående den av jordbrukshögskoleutredningen lämnade redogörelsen för

lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks samt Alnarps lantbruks-,

mejeri- och trädgårdsinstituts uppkomst och utveckling torde få hänvisas

till betänkandet s.

6

—

22

.

Lantbrukshögskolans och statens lantbruksförsöks samt

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstituts

nuvarande organisation

I anslutning till vissa av jordbrukshögskoleutredningens i det följande

redovisade förslag lämnas en redogörelse för nuvarande organisation. I öv­

rigt torde få hänvisas till betänkandet s. 23—31.

Bakgrunden till upprustningsbehovet

I. UTREDNINGEN

A. Vetenskapens betydelse för lantbruksområdet

1. Utvecklingen i jordbruket ökar behovet av utbildning, forskning

och försöksverksamhet

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis dels om den tek­

niska utvecklingen, som lett till att åtskilliga produktionsuppgifter, som

förr omhänderhades av jordbruket, numera övertagits av industrien, dels

om konsumtionsutvecklingen, vilken närmast medfört en krympning av

avsättningsutrymmet för inom landet framställda jordbruksprodukter. Nu

nämnda förhållanden utgör i väsentliga avseenden bakgrunden till den

mycket genomgripande omställningsprocess, som jordbruket genomgått un­

der efterkrigstiden. Härom anföres vidare i huvudsak följande.

Då jordbruket inte kunnat kompensera bortfallet av vissa produktions-

uppgifter genom att låta den kvarvarande produktionen expandera, har det

i stället gått in för en kostnadsreducerande effektivisering. Utvecklingen

i jordbruket under de två senaste årtiondena karakteriseras sålunda främst

7

av en mycket omfattande reduktion av det dyraste produktionsmedlet,

nämligen arbetskraften. Sedan åren före det senaste världskriget har jord­

brukets arbetskraftsvolym reducerats till nära hälften. Maskiner och andra

billigare produktionsmedel har ersatt denna arbetskraft. Samtidigt har

jordbruksproduktionen effektiviserats på många andra sätt (högre avkas­

tande sorter, nya växtslag, ökad användning av handelsgödsel, djurföräd­

ling m. m.). Sammanlagt har de mycket genomgripande förändringar, som

ägt rum, medfört en betydande effektivisering av jordbruksproduktionen.

Beräkningar har gjorts för att fastställa det ekonomiska resultatet av

de förändringar, som berört jordbruksproduktionen under perioden 1938/

39

—1954/55. Dessa beräkningar visar, att den sammanlagda vinsten av

förändringarna i produktionstekniken vid periodens slut uppgick till ca

1 200 milj. kr. per år. Utan den utveckling och de framsteg, som ägt rum

i jordbruket, hade jordbrukarna sålunda fått nöja sig med en avsevärt

mycket lägre inkomst- och levnadsstandard än som nu varit fallet, förså-

vitt den högre produktionskostnaden till följd av en utebliven eller lägre

rationaliseringstakt ej kunde ha överförts på konsumenterna i form av

höjda livsmedelspriser. Dock torde möjligheterna till sådana höjningar sär­

skilt under senare år ha varit mycket begränsade, eftersom marknaden för

jordbrukets produkter totalt sett varit mättad.

Under åren efter 1954/55 har produktionsvolymen i jordbruket varit i

stort sett oförändrad, men den kostnadsreducerande effektiviseringen främst

i form av utbyte av arbetskraft mot andra billigare produktionsmedel har

fortsatt.

Utredningen framhåller, att vetenskapens och teknikens medverkan i

jordbrukets rationaliseringsprocess varit av väsentlig betydelse. Angående

frågan, vilka bidrag vetenskapen och tekniken kan förväntas komma att

ge jordbruket i framtiden, anföres bl. a. följande.

Inom jordbruksvetenskapen göres oavbrutet nya rön och upptäckter,

som så småningom kan komma den praktiska jordbruksdriften tillgodo.

Utvecklingen inom jordbruket tyder också på, att detta i högre grad än

hitintills blir i stånd att snabbare tillgodogöra sig nya landvinningar inom

vetenskap och teknik, övergången till mer industriellt betonade metoder,

till drift i större produktionsenheter etc. får sålunda anses öka möjlighe­

terna att snabbt utnyttja forskningens resultat. Detta medför emellertid

samtidigt, att jordbruket blir mer beroende av fortlöpande och intensifie­

rad forsknings- och försöksverksamhet, d. v. s. av att ökade resurser ställs

till denna verksamhets förfogande från samhällets sida. Jordbruksföie-

tagen är nämligen, till skillnad från industrien, alltför små för att kunna

bedriva forskning och utvecklingsarbete på egen hand. Att forskningsverk­

samheten inom jordbruksområdet så gott som helt måste åvila samhället

kan alltså utgöra en nackdel, eftersom forskningsinsatserna härigenom inte

alltid får den omfattning, som skulle vara motiverat ur produktionsekono-

misk synpunkt.

Beträffande frågan om det verkligen är nödvändigt, att Sverige har en

egen omfattande forskningsverksamhet på jordbrukets område, understry­

ker utredningen betydelsen av att man följer forskningens utveckling i

utlandet. Utredningen framhåller emellertid, att våra möjligheter att till

Sverige överföra och här utnyttja utländska forskningsresultat är beroende

av i vad mån vårt land har tillgång till vetenskapligt utbildade specialis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

8

ter, som kan göra dessa resultat tillämpbara för svenska förhållanden. Vi­

dare anföres, att jordbruket på grund av olika klimat, jordförhållanden

m. m. i mindre grad än industrien kan bygga på utländska forskningsre­

sultat.

Utredningen framhåller vidare, att nya produktionsmetoder och produk­

tionsmedel samt ett större antal produktionsalternativ ökar betydelsen av

yrkesutbildning och produktionsrådgivning inom jordbruket. Detta med­

för ökade krav på lärarnas och konsulenternas utbildning och förmåga att

hålla sig å jour med utvecklingen.

Välutbildade specialister med jordbruksvetenskaplig skolning behövs en-

ligt utredningen i ett växande antal vid de industrier, som framställer jord­

brukets produktionsmedel. Detsamma gäller de industrier, som tar hand

om jordbrukets produkter för vidare förädling. Utredningen erinrar om

att utvecklingen inom näringslivet i stort medför ett successivt ökat behov

av högskoleutbildade tekniker och ekonomer och menar, att samma ut­

veckling kommer att följa inom jordbruket i och med att produktions­

metoderna inom denna näring alltmer förlorar sin särart och blir mera

lika industriens. Samtidigt som jordbruksnäringen ur befolkningsmässig

synpunkt måste betecknas som vikande kan sålunda ett ökat behov av hög­

skoleutbildad arbetskraft förutses.

Den insats jordbruksforskningen i framtiden kan komma att göra beror

emellertid i betydande grad också på i vilken utsträckning dugliga och be­

gåvade ungdomar attraheras till det jordbruksvetenskapliga området. Av

allt att döma kommer till följd av utvecklingstendenserna inom industrien

konkurrensen om den intellektuella arbetskraften att ytterligare öka. An­

talet studenter, som sökt inträde såsom ordinarie studerande vid lantbruks-

högskolan, har varit jämförelsevis lågt under senare år, vilket i hög grad

begränsat möjligheterna till urval. Med hänsyn till den centrala betydelse

forskningen samt försöks- och upplysningsverksamheten m. fl. andra verk­

samheter, som handhas av agronomiskt utbildad personal, har för hela

jordbrukets framåtskridande, anser utredningen det synnerligen betydel­

sefullt, att högskoleutbildningen inom detta område göres lika lockande

som motsvarande utbildning på andra områden. Som ett led i dessa strä­

vanden framlägger utredningen vissa förslag till omläggning av undervis­

ningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

2. Forskningen och den jordbrukspolitiska målsättningen

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar om att 1942 års jordbrukskom-

mitté (SOU 1946:42) som riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken

uppställde tre huvudmålsättningar, som sedan dess kommit att bli väg­

ledande för jordbrukspolitiken i vårt land, nämligen att jordbruket skulle

vara i stånd att vid avspärrning sörja för landets minimibehov av livsme­

del (beredskapskravet), att jordbrukarna skulle erhålla en inkomst, som

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

marknaden utan i allt större omfattning även på den inhemska marknaden,

eftersom gränsskyddets möjligheter att skydda den svenska jordbrukspro­

duktionen är begränsade. Därtill kommer att forskningen också kan bidra

till att lösa avsättningsproblemen genom att anvisa andra produktionsalter-

nativ och genom att få fram nya användningsområden för jordbruksproduk­

ter. Den erforderliga anpassningen av jordbrukets produktionsvolym får i

stället ske på så sätt att den minst rationella produktionen avvecklas.

3. Upprustningstakten vid lantbrukshögskolan i jämförelse med universiteten

och de tekniska högskolorna

Under perioden 1938/39—1958/59 har medelstilldelningen till lantbruks­

högskolan ungefär

6

-dubblats, medan universiteten erhållit en

10

-dubbling

och de tekniska högskolorna en 17-dubbling av sina anslag. Utredningen

framhåller, att den stora eftersläpningen i anslagen till lantbrukshögskolan

får anses anmärkningsvärd med hänsyn till den betydelse som högre ut­

bildning samt forskning och försöksverksamhet har för jordbrukets effek-

tivisering. Stora delar av industrien expanderar visserligen snabbt och är

därför i stort behov av ökad forskning och mer högskoleutbildad arbets­

kraft, men en mycket betydande del av forskningen inom industriområdet

utföres och bekostas av industriföretagen själva. I utlandet föreligger i re­

gel inte samma eftersläpning för det lantbruksvetenskapliga området som

i vårt land. I Amerika har jordbruksforskningen sedan gammalt haft en

gynnad ställning och i exempelvis Holland, Storbritannien samt Västtysk­

land har man, inte minst under senare år, till följd av jordbrukets pres­

sade läge satt in betydande resurser för en förstärkning av jordbruksforsk­

ningen i syfte att stärka jordbrukets konkurrenskraft.

4. Trädgårdsodlingens utveckling och betydelse för fclkhushållningen

Utredningen anför, att den höjda levnadsstandarden och de förändrade

kostvanorna medfört en väsentligt ökad konsumtion av trädgårdsprodukter.

Särskilt har konsumtionen av färska grönsaker samt frukter och bär ökat.

Det sammanlagda konsumtionsvärdet av trädgårdsprodukter beräknades år

^{1958 uppgå till} 1

326 milj. kr. Sammanlagt svarar den inhemska trädgårds­

odlingen för hälften av detta konsumtionsvärde. Trädgårdsodlingens pro­

duktionsvärde torde utgöra 10—15 procent av jordbrukets produktions­

värde.

Under senare tid har den förbättrade konserverings- och kyltekniken

lett till en kraftig industrialisering på området och i samband härmed har

^{de fältmässiga odlingarna av köksväxter ökat betydligt, eller från} 3

900 ha

^{år 1930 till} 11

100 ha år 1959. Bland övriga förändringar, som ägt rum un­

der senare tid, framhålles bl. a., att odlingen under glas ökat avsevärt, att

verksamheten för iordningställande och vård av park- och prydnadsan-

läggningar fått en mera framskjuten plats samt att moderna synpunkter

på natur- och landskapsvård kräver större omsorg vid industriplaneringar,

13

Mot bakgrund av nu anförda synpunkter föreslog kommittén, att en sär­

skild trädgårdshögskola vid Alnarp skulle inrättas. Vid denna högskola

skulle meddelas en på vetenskaplig grund A-ilande undervisning i syfte att

utbilda tjänstemän och enskilda företagare inom trädgårdsnäringen. Vid

högskolan skulle därjämte bedrivas forskning och utbildas vetenskapsmän.

Trädgårdsundervisningskommitténs förslag anmäldes i proposition nr 79

till 1948 års riksdag. Föredragande departementschefen anslöt sig därvid

till kommitténs förslag, att den önskade förbättringen av den högre träd-

gårdsundervisningen borde åvägabringas på så sätt, att undervisningen er­

höll högskolemässig karaktär. Närmast till följd av den investeringsbegräns-

ning, som vid denna tidpunkt måste iakttagas, konstaterade departements­

chefen att förutsättningar att uppföra för ändamålet erforderliga byggna­

der icke förelåg utan föreslog därför, att ett förverkligande av planen skulle

få anstå tills vidare.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 44) över propositionen,

att utskottet delade åsikten, att behov förelåg att förstärka den högre träd-

gårdsundervisningen samt att undervisningen borde erhålla högskolemäs­

sig karaktär. Av de skäl, som anförts i propositionen, ansåg sig emellertid

utskottet böra tillstyrka, att utbyggandet av undervisningen fick anslå tills

vidare. Häremot hade riksdagen icke något att erinra.

För att erhålla en närmare kännedom om det nu aktuella behovet av ar­

betskraft med högskolemässig trädgårdsutbildning har jordbrukshögskole-

utredningen låtit arbetsmarknadsstyrelsen verkställa en särskild undersök­

ning häröver. Arbetsmarknadsstyrelsen anför sammanfattningsvis bl. a.

följande.

Ett tillskott med 10 personer vartannat år skulle innebära att ej ens er-

sättningsbehovet bleve tillgodosett. Med ett tillskott uppgående till 15 per­

soner vartannat år skulle ersättningsbehovet bli något så när tillgodosett,

men för utvidgningsbehov skulle ej finnas något utrymme. Med ett till­

skott på

10

personer varje år skulle finnas utrymme för en utvidgning med

25 å 30 personer under tiden t. o. m. 1975, och med ett tillskott på 15 per­

soner varje år skulle motsvarande utrymme för utvidgning uppgå till in­

emot 100-talet. Det är möjligt att en examination av sistnämnda storleks­

ordning skulle vara alltför stor för att motsvara behovet åtminstone under

de närmaste årtiondena. Däremot synes en utexamination av ett 10-tal per­

soner varje år vara ganska väl avpassad med hänsyn till såväl ersättnings-

som utvidgningsbehov under den närmaste tiden. Därest en trädgårdshög­

skola kommer att inrättas, synes det vara rimligt att avpassa dennas kapa­

^{citet för en examination av} 10

personer årligen men med möjlighet alt ut­

vidga kapaciteten, för den händelse detta visar sig vara önskvärt framdeles.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter har på jordbrukshögskoleutred-

ningens förfrågan framhållit, att ett stort behov av personer med trädgårds­

arkitektutbildning föreligger. Föreningen uppskattar rekryteringsbehovet

till enbart trädgårdsarkitektområdet till ca tio personer per år.

Jordbrukshögskoleutredningen anser icke, att utvecklingen under det de­

cennium, som förflutit sedan 1940 års trädgårdsundervisningskommitté

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

15

I ett särskilt yttrande av herrar Sigfrid Larsson och Fredrik Nilsson an-

föres bl. a., att utredningen, trots utvidgningen av lantbrukshögskolans verk­

samhetsfält till att omfatta den akademiska utbildningen, forskningen och

försöksverksamheten även inom trädgårdsområdet likväl bibehåller det

långa och otympliga namnet »kungl. lantbrukshögskolan och statens lant-

bruksförsök». Med hänsyn till att namnet redan nu är långt och skulle bli

ännu längre och otympligare, om även trädgårdsverksamheten skulle av­

speglas i namnet, yrkas i det särskilda yttrandet på att den samlade hög-

skole- och försöksverksamheten vid Ultuna och Alnarp kallas »kungl. lant­

brukshögskolan» och att i dennas statuter, första paragrafen, redogöres för

verksamhetens omfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

II. YTTRANDEN

A. Synpunkter på upprustningen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten

Så gott som samlliga remissinstanser har starkt understrukit angelägen­

heten av en snabb upprustning av den lantbruksvetenskapliga verksamheten.

Även de remissinstanser, som av olika skäl inte ansett sig kunna biträda

utredningens organisationsförslag, har i flertalet fall framhållit, att deras

ställningstagande i organisationsfrågan icke får föranleda att upprustningen

fördröjes. De i remissyttrandena anförda skälen för en snabb upprustning av

ifrågavarande verksamhet kan sammanfattas i följande punkter.

1. Forskning, försök och utbildning spelar en avgörande roll för jordbruks­

näringens effektivering. En fortgående och intensifierad effektivering av

jordbruksproduktionen utgör i sin tur en förutsättning för att jordbruksbe­

folkningen skall kunna följa med i den allmänna standardhöjningen.

2. Den snabba utvecklingen inom de tekniska, naturvetenskapliga och eko­

nomiska områdena har framsltapat nya produktionsmetoder och produktions-

alternativ, vilket medfört att jordbruksproduktionen inte längre på ett lön­

samt sätt kan bedrivas i traditionella former. Denna utveckling har gjort

jordbrukarna mera beroende av att den jordbruksvetenskapliga verksamhe­

ten tillhandahåller data som underlag för deras val av produktionsinriktning,

produktionsmetoder etc. för att kostsamma misstag och felinvesteringar skall

kunna undvikas.

3. Den begränsade företagsstorleken inom jordbruket gör att forsknings-

och utvecklingsverksamheten i huvudsak måste vara en samhällets angelä­

genhet.

4. Den lantbruksvetenskapliga verksamheten bedömes vara förhållande­

vis lönsam. Trots den betydelse, som denna verksamhet har för jordbrukets

effektivering och framåtskridande, utgör kostnaden för den endast några

tiondels procent av produktionsvärdet i jordbruket. Man anser det vara ett

Kungl. Maj.ts proposition nr

(it)

ur 196i

29

institutioner och de båda försöksanstalterna beträffande verksamhetens in­

riktning, omfattning och arbetsmetoder. Ur utredningens redogörelse för

undervisningsinstitiitionerna må följande anföras.

Verksamheten vid undervisningsinstitutionerna består av undervisning

och forskning. Forskningen är inom detta område såväl som inom övriga

områden, där högre undervisning bedrives, ett nödvändigt underlag för den­

na undervisning. Genom att lantbrukshögskolan inom sitt område är den

enda högre utbildningsanstalten i vårt land bär den ensam ansvaret för

forskning och vetenskaplig utbildning inom stora och viktiga delar av sitt

ämnesområde.

Forskningen vid högskolans undervisningsinstitutioner är i princip fri,

d. v. s. de vid institutionerna anställda lärarna—forskarna har rätt att

inom institutionens ämnesområde själva välja sina forskningsuppgifter och

inom ramen för tillgängliga resurser bearbeta desamma. Denna princip om

forskningens frihet har utredningen icke funnit anledning att ifrågasätta

för lantbrukshögskolans del. Utredningen vill dock understryka, att lant­

brukshögskolan är eu fackhögskola med bestämd inriktning, vilket visat sig

leda till en viss avgränsning i de arbetsuppgifter, som de vid institutioner­

na anställda forskarna tar upp. Vidare har tillkomsten av de statliga forsk­

ningsråden och andra fonder och stiftelser, som lämnar medel till forskning,

fått inflytande på forskningsverksamhetens inriktning och uppläggning där­

igenom att dessa i sin anslagsbeviljning tar stor hänsyn till vad slags forsk­

ningsprojekt vederbörande forskare framlägger. Härigenom har i praktiken

i viss utsträckning en förskjutning ägt rum mellan »fri» och »målbunden»

forskning till förmån för den senare. Detta har dock, i varje fall för lant­

brukshögskolans del, kunnat ske utan konflikter, vilket enligt utredning­

ens uppfattning utgör belägg för att forskarna vid högskolans institutioner

även vid fritt val företrädesvis i sin forskning tar upp sådana problem, som

är av praktisk betydelse för jordbruksnäringens utveckling. Men även forsk­

ningens organisatoriska uppläggning har påverkats av forskningsrådens an-

slagspolitik, därigenom att denna ofta gynnat projekt, vilkas genomförande

krävt lagarbete mellan forskare från flera fackområden. Denna utveckling

har enligt utredningens uppfattning varit befruktande även för den fria

forskningen vid lantbrukshögskolan.

..... ..

Även om den antydda utvecklingen varit i stort sett likformig för hög­

skolans samtliga institutioner är den i detta sammanhang av särskilt in­

tresse för institutionerna i högskolans s. k. tillämpade ämnen, enär dessa

institutioner i stort sett omfattar samma ämnesområden som de båda för­

söksanstalterna. Genom de ökade anslag, som institutionerna för dessa till-

lämpade ämnen sålunda fått, har såväl dessa institutioner som försöksan­

stalterna i icke oväsentlig omfattning ofta kommit att syssla med i stort sett

samma eller mycket närgränsande spörsmål. Denna utveckling bär således

medfört, att högskoleinstitutionerna medverkat vid lösandet av sådana ak­

tuella problem av mer eller mindre »försökskaraktär», som enligt tidigare

uppfattning närmast åvilat försöksanstalterna.

Verksamheten vid statens jordbruksförsök utgöres av försöksverksamhet

samt som underlag för denna även forskning i viss omfattning. Utredning­

en söker först klarlägga vad försöksverksamhet innebär och i vad mån den

skiljer sig från forskning och anför därvid hl. a. följande.

För alt främja utvecklingen inom jordbruksnäringen började man redan

nå 1700-talet även i vårt land intressera sig för s. k. praktiska försök. Av­

sikten med dessa försök var att på erfarenhetsmässig väg få fram resultat

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

31

framkomna forskningsresultat i fält- och djurförsök, dels provning av ur

produktionssynpunkt viktiga kommersiella produktionsmedel. Om dessa

olika typer av verksamheter inhämtas ur utredningen bl. a. följande.

De teoretiskt betonade undersökningarna är till sin natur och metodik

likartade med annan forskning — »fri» eller »programbunden». Att för­

söksanstalterna upptagit dylika arbetsuppgifter synes naturligt, enär vissa

av de frågor, som anstalterna haft att klarlägga, ej annars kunnat tillfreds­

ställande besvaras.

En betydande del av verksamheten vid försöksanstalterna består i att

medelst försök söka klarlägga praktiska driftsfrågor till ledning för det

praktiska handlandet. Genom den snabba utveckling, som jordbruksnäringen

genomgår, tillkommer ständigt nya problem. Den enskilde jordbrukaren har

i regel ej möjlighet att själv systematiskt belysa dessa frågor. Här måste

därför forskare och försöksmän komma till hjälp. För att jordbrukarna

skall kunna rationalisera sina produktionsmetoder erfordras tekniskt-bio-

logiska data så beskaffade, att en objektiv jämförelse och en i möjligaste

mån riktig ekonomisk bedömning kan göras. Orsakssammanhangen bakom

dessa data är för den praktiske jordbrukaren ett andrahandsintresse. Vä­

sentligt är härvid, att dessa data kan framläggas snabbt för att i möjligaste

mån kunna utnyttjas, innan frågorna mist sin aktualitet. En verksamhet av

denna mer erfarenhetsmässiga inriktning har sålunda en stor dagsaktuell

uppgift att fylla, även om det ständigt måste vara ett önskemål att förr eller

senare kunna utbygga en dylik verksamhet, så att det blir möjligt att få en

inblick i de orsakssammanhang, som ligger bakom de erhållna resultaten.

Prövningen av laboratoriemässigt framkomna forskningsresultat i fält-

och djurförsök är nödvändig för att den inverkan, som olika mängdförhål­

landen och olika miljöer (klimat, jordmån m. m.) har, skall kunna stude­

ras och fastställas.

Den vid försöksanstalterna bedrivna verksamhet, som är av provnings-

karaktär, syftar till att fastställa ur produktionssynpunkt viktiga egenska­

per för i handeln förda produktionsmedel. Denna verksamhet bär hittills i

anstalternas arbete benämnts »prövning» (jämförande prövning). Enligt

vad utredningen inhämtat, synes beträffande statens jordbruksförsök delar

av främst den nuvarande sortprövningen men även i viss utsträckning pröv­

ningen av olika gödselmedel samt kemikalier för ogräsbekämpning vara av

denna typ. Beträffande statens husdjur sförsök torde vissa delar av den för­

söksverksamhet, som sysslar med olika foderkonserveringsmedels, foderme­

dels och vitaminpreparats egenskaper ha eu liknande karaktär. Beträffande

arbetsmetoder in. m. skiljer sig den av försöksanstalterna bedrivna prov­

ningsverksamheten ej i sak från de metoder, som används för att lösa övri­

ga försöksuppgifter. Den väsentliga skillnaden består dock i att uppgifter­

na inom den övriga försöksverksamheten ej direkt har att göra med enskil­

da handelsintressen utan med intressen, som är gemensamma för hela lant­

bruket eller olika grenar därav.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att de nuvarande arbets­

uppgifterna vid de båda försöksanstalterna grovt sett lian uppdelas på

nämnda fyra kategorier. De tre förstnämnda har utredningen i sak ansett

ha karaktär av forskning i detta begrepps vidare bemärkelse. I den följande

framställningen kommer för dessa kategorier att användas benämningen

egentlig försöksverksamhet, medan den sista kategorien benämnes prov­

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ningsverksamhet. Utredningen övergår därefter till att behandla formerna

för provningsverksamhetens framtida bedrivande och anför i anslutning

härtill bl. a. följande.

Utvecklingen inom jordbruket karakteriseras bl. a. därav att det blir allt

iner beroende av kapitalinsats i form av inköpta produktionsmedel av olika

slag. Allt större mängder utsäde samt »industriellt» framställda produk­

tionsmedel köps sålunda av jordbrukarna. Det rör sig här om handelsvaror,

varav nya varianter framkommer för varje år. Såväl för den enskilde jord­

brukaren som för den rådgivande konsulenten blir det allt svårare att

ta ställning till vilka av dessa varor som bör väljas resp. tillrådas. Behovet

av en verksamhet, som syftar till att vägleda jordbrukarna vid deras inköp

av dessa varor, är därför stort och kan i framtiden väntas öka. Insikten om

detta behov har medfört att en verksamhet redan kommit till stånd för

vissa av de varugrupper, som användes i jordbrukets produktionsprocesser.

För provning av maskiner och redskap finns inrättat ett särskilt organ,

statens maskinprovningar, varför utredningen saknat anledning att när­

mare beröra denna verksamhet och dennas behov. Beträffande provningen

av övriga kommersiella grupper av produktionsmedel ingår som nämnts

f. n. en verksamhet av denna karaktär under begreppet »prövning» i för­

söksanstalternas arbetsuppgifter. En liknande verksamhet förekommer

bl. a. vid statens växtskyddsanstalt och statens trädgårdsförsök. Enligt vad

utredningen funnit, torde behovet av försök inom ifrågavarande områden

— med undantag för utsädesgruppen — redan nu vara väsentligt större än

vad nämnda institutioner och anstalter med nuvarande resurser kan fylla.

Vidare synes enligt utredningen i vissa fall ej tillräckliga garantier före­

ligga för att den vid provningen tillämpade metodiken är fullt enhetlig. Det

föreligger därför ett behov att ytterligare utbygga och säkrare utforma den­

na verksamhet.

Redan i utredningens direktiv framhålles, att uppgifter av provnings-

karaktär knappast hör hemma inom en vetenskaplig institution utan bör

förläggas på annat håll. Även utredningen anser det vara av väsentlig be­

tydelse, att den framtida provningsverksamheten utformas på ett sådant

sätt, att den enskilde försöksmannen avlastas från ansvaret att värdesätta

olika firmapreparat och märkesvaror, eftersom kommersiella intressen be-

röres därvid. Vidare bör kostnaderna för en verksamhet, som avser att pro­

va kommersiella produktionsmedel, av principiella skäl ej i sin helhet be­

stridas av allmänna medel.

Bl. a. med utgångspunkt från vad som sålunda anförts finner utredning­

en, att provningsverksamheten erfordrar en annan organisationsform än den

övriga verksamheten vid lantbrukshögskolan. Provningsverksamheten bör

därför enligt utredningen organisatoriskt åtskiljas från försöksverksamhe­

ten. En sådan organisatorisk åtskillnad behöver dock ej innebära att själva

provningens utförande eller utarbetandet av nya provningsmetoder måste

överflyttas till andra organ eller anstalter. Såväl av kostnadsskäl som på

grund av avsaknaden av större erfarenheter rörande verksamhetens lämpliga

bedrivande synes det tvärtom lämpligt, att provningsverksamheten åtminsto­

ne tills vidare utföres vid de institutioner och anstalter, som nu bl. a. syss­

lar med densamma. Ansvaret för och ledningen av denna verksamhet samt

dess ekonomiska redovisning bör dock redan från början anförtros åt ett

särskilt härför inrättat organ. Detta organ bör i administrativt och förvalt-

33

ningsmässigt hänseende vara skilt från de institutioner, som bedriver forsk­

ning eller egentlig försöksverksamhet.

Beträffande formerna för den egentliga försöksverksamhetens framtida be­

drivande meddelas i utredningen bl. a. följande.

Som framgått av den föregående redogörelsen, innefattar den egentliga

försöksverksamheten uppgifter alltifrån bearbetning av aktuella driftspro­

blem inom det praktiska jordbruket till sådana grundläggande teoretiska un­

dersökningar, som har betydelse ur produktionssynpunkt och som antingen

i sin tillämpning kan användas i jordbrukets produktionsprocesser eller an­

nars medverka till att lösa problem i anknytning till dessa. Väsentligt för den

egentliga försöksverksamheten är dess praktiska målsättning. En praktisk

målsättning bör i princip gälla för all tillämpad forskning och således även

för lantbrukshögskolans övriga institutioner. Särskilt för högskolans s. k.

tillämpade institutioner måste konsekvenserna härav bli att dessa institutio­

ners arbetsuppgifter i många avseenden blir av liknande slag, som uppgif­

terna inom den egentliga försöksverksamheten. Givetvis måste också arbets­

metoderna därvidlag vara likartade. Så är f. n. också fallet i betydande ut­

sträckning. Verksamheterna vid dessa institutioner och försöksanstalter skil­

jer sig i dessa avseenden ej väsentligt åt.

Om sålunda arbetsuppgifter och metoder är tämligen likartade vid för­

söksanstalterna och högskolans tillämpade institutioner, finns dock skill­

nader i verksamhetens omfattning. Tyngdpunkten i de tillämpade institu­

tionernas arbetsuppgifter har sålunda legat på mer teoretiska laboratorie-

mässiga undersökningar, medan försöksanstalternas verksamhet till sin hu­

vuddel bestått i fältmässiga undersökningar. Delvis är denna skillnad be­

tingad av nu rådande fördelning av resurserna i form av försöksfält och

försöksdjur samt personal för försökens skötsel. En annan skillnad ligger

i det sätt, på vilket forsknings-försöksprogrammet på längre sikt upplägges

och fastställes. Lantbrukshögskolans institutioner har en i princip fri och

obunden forskning, medan försöksanstalternas verksamhet fullgöres efter

årligen utarbetade och av styrelsen fastställda program. Denna sistnämnda

skillnad är betingad av bl. a. önskemålet att ge det praktiska jordbruket

tillräcklig garanti för att aktuella och ekonomiskt betydelsefulla frågor i

erforderlig omfattning blir föremål för undersökningar.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen, att den fria forskningen vid

lantbrukshögskolans institutioner i tillämpade ämnen och den vid de båda

försöksanstalterna bedrivna programbundna försöksverksamhet, som ej har

provningskaraktär, till sin allmänna inriktning och sättet att arbeta knap­

past nu längre väsentligen skiljer sig åt. Vad valet av problem och verksam­

hetens omfattning beträffar torde existerande skillnader i mycket vara be­

tingade av att institutionerna cj besitter försöksresurser i samma omfatt­

ning som försöksanstalterna. Många försöksuppgifter inom den egentliga

försöksverksamheten kräver dock en kontinuerlig rutinmässig tillsyn, som

ej så lätt låter sig förenas med institutionernas större frihet och rörlighet.

Utredningen understryker emellertid, att den funnit, att eu programhun­

den försöksverksamhet alltjämt är nödvändig, dels ur praktiskt-administra-

tiv synpunkt, dels för att skapa fullgoda garantier för att bearbetningen av

problem av omedelbar aktualitet och betydelse för jordbruksnäringens ut­

veckling på ett för jordbruket betryggande och fullt tillfredsställande sätt

it Iiihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr

(it)

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

34

kontinuerligt tillgodoses bland den egentliga försöksverksamhetens arbets­

uppgifter. Utredningen sammanfattar de förutsättningar, som måste finnas

för att försöksverksamheten skall kunna fylla sin uppgift, på i huvudsak

följande sätt.

Av utredningens syn på den programbundna egentliga försöksverksamhe­

ten följer, att densamma, förutom försöksresurser av olika slag såsom djur­

stallar, försöksfält etc. måste ha tillgång till olika vetenskapliga hjälpmedel

såsom laboratorier, växthus m. m. av i huvudsak samma slag, som finns

eller måste tillkomma vid högskolans tillämpade institutioner. Den måste

dessutom ha möjlighet till nära kontakt med företrädare för grund-

vetenskapligt betonade ämnen såsom kemister, botanister, fysiologer etc. Över­

huvudtaget torde en sådan kontakt vara en av förutsättningarna för att

den egentliga försöksverksamheten håller sig i nivå med utvecklingen

på det naturvetenskapliga området och därigenom erhåller impulser

och rön, vilka kan omsättas i dess verksamhet. Genom dessa stän­

diga impulser motverkas att den egentliga försöksverksamheten blir slen­

trianmässig och stagnerar i utvecklingen — en risk, som torde vara allvar­

ligare att räkna med vid en isolerad försöksverksamhet. En från lantbruks-

högskolan fristående, funktionsduglig försöksanstalt i modern mening, är

således icke tänkbar utan tillgång till grundforskningsresurser såväl i form

av personal som utrustning. Samtidigt måste lantbrukshögskolans tilläm­

pade institutioner för sin forskning ha försöksresurser av väsentligen sam­

ma slag som den egentliga försöksverksamheten.

Mot bakgrund av nu anförda förhållanden framlägger utredningen vissa

alternativ för den programbundna egentliga försöksverksamhetens orga­

nisation. Ur utredningens redogörelse härför torde följande böra fram­

hållas.

I princip synes två skilda anordningar kunna ifrågakomma för den pro­

grambundna egentliga försöksverksamhetens organisation. Den ena inne­

bär, att all programbunden försöksverksamhet, oavsett ämnesinriktning,

sammanföres till en eller flera anstalter (alt. I), organisatoriskt antingen

helt åtskilda från lantbrukshögskolan (alt. I a) eller med erforderligt sam­

band upprätthållet genom gemensam styrelse (alt. I b). Den andra tänk­

bara anordningen är att den programbundna verksamheten anknyts äm­

nesvis till lantbrukshögskolans institutioner i de tillämpade ämnena (alt.

Alternativ I a. En särskild lantbruksförsöksanstalt, organisatoriskt helt

skild från lantbrukshögskolan, lämnar ur lämplighets- och effektivitetssyn­

punkt sådana fördelar, som kan följa med att anstalten dels får en admi­

nistrativt enhetlig uppgift, dels i viss utsträckning kommer att utgöra ett

med lantbrukshögskolan konkurrerande organ. Alternativet ger goda ga­

rantier för att sådana aktuella problem, som bör försöksmässigt prövas

så snart ske kan upptas i försöksprogrammet.

Alternativet är å andra sidan behäftat med mycket påtagliga nackdelar.

En sådan nackdel är att å ena sidan de studerande vid lantbrukshögsko­

lan icke skulle komma i kontakt med den programbundna försöksverk­

samheten, medan å andra sidan lantbruksförsöksanstalten skulle komma

att sakna den stimulans, som kontakten med de studerande utgör, och

samtidigt få minskade möjligheter att utvälja lämpliga adepter för sin

rekrytering. Mest väsentligt är dock, att förevarande organisationsalterna-

tiv innebär en splittring av tillgängliga resurser och uppenbara risker för

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

35

ett mindre rationellt utnyttjande av resurserna till men för den samlade

verksa.mli 6 ten.

Flertalet av de tidigare utredningar, som sysslat med denna fråga, lik­

som även statsmakterna har haft den uppfattningen, alt ett fast organise­

rat samarbete bör etableras mellan den programbundna försöksverksam­

hetens företrädare och motsvarande forskare vid lantbrukshögskolans in­

stitutioner. Förevarande alternativ har därför också vid upprepade tillfal­

len avvisats. Genom uppgifternas och verksamhetens inriktning till alu

större samstämmighet mellan fri forskning och programbunden försöks­

verksamhet har det numera blivit allt mera angelaget att uppratthalla sam­

bandet mellan dessa båda verksamhetsområden.

Ur effektivitets- och lämplighetssynpunkt synes darfor detta alternativs

nackdelar vara större än dess fördelar. Det skulle dessutom medföra avse­

värt större kostnader än de Övriga alternativen. Såväl hogskolan som lant-

bruksförsöksanstalten måste således få egna grundforsknings- och forsoks-

resurser samt administrativa organ, vilket skulle medföra kostsamma dubb­

leringar. Då samhällets medel för forskning och försök ar begränsade kan

en dylik dubblering knappast komma i fråga utan men for den samlade

verksamheten.

.

Alternativ I b. Detta alternativ utgöres av den nuvarande anordningen,

vilken innebär, att den programbundna försöksverksamheten, bedriven vi

statens jordbruksförsök och statens husdjursforsok, jämsides med ho -

skolans institutioner är inlemmad i det gemensamma organet lantbruks

högskolan och statens lantbruksförsök. Ur effektivitets- och lamplighets-

synpunkt synes detta alternativ uppvisa vissa av de for alternativ I a redo­

visade fördelarna, samtidigt som det ej har delta alternativs mest påtagliga

nackdelar. Alternativet medför lägre kostnader an alternativ I a genom att

försöksanstalterna kan repliera på högskolans institutioner i grun aggan­

de ämnen samt på dennas administrativa och kamerala organ

Även om detta alternativ synes ha påtagliga fordelar jamfort med en

fristående lantbruksförsöksanstalt kvarstår dock många av de nackdelar,

om tidigare påtalats för alternativ I a. Anstalterna kommer sålunda a t

innesluta ämnen av heterogen natur, vilka inbördes har mindre anknyt-

nin« till varandra än till motsvarande ämnen vid högskolans tillämpade

institutioner Vidare torde en rationell arbetsfördelning och specialisering

ei kunna uppnås Framförallt innebär dock även denna organisationsform,

att månaa resurser måste dubbleras. Därigenom uppkommer latt slitningar

S — ÄÄ- Ä°£ri

“»" '»/„

ÄTueraaliv innebär, att .ten programbundna försöks-

ganiseras ämnesvis nlc<\ a'dC. ,h li()Iler1 Gc„0m eu sådan anordning ges

ÄS S3TÄ,

oeb programbunden försäkaverkaanr-

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 är 1961

36

het ett klart uttryck. Den till varje vetenskapligt ämnesområde anslutande

verksamheten samordnas. Detta medför bättre hushållning med tillgäng­

liga resurser till stärkande av effektiviteten ur såväl arbets- som kostnads­

synpunkt. En rationell arbetsfördelning och specialisering mellan befatt­

ningshavarna blir således möjlig, samtidigt som verksamheten i sin helhet

kan överblickas av institutionsföreståndaren. Resurserna kan vidare i be­

tydande utsträckning användas gemensamt för undervisning, fri forskning

och programbunden försöksverksamhet. Med detta alternativ sörjes också

för att bästa möjliga vetenskapliga ledning ställes till förfogande för så­

väl forskningen som försöksverksamheten, enär det för varje ämnesom­

råde kommer att finnas en institutionschef med professorskompetens. En

intim kontakt skapas också på detta sätt mellan försöksverksamheten och

de studerande. Många examens- och licentiatarbeten kan sålunda direkt

inriktas på aktuella försöksproblem. Försöksavdelningarna får vidare här­

igenom ur rekryteringssynpunkt de bästa urvalsmöjligheter. Ibland har an­

förts att undervisningen vid denna organisationsform skulle kunna föror­

saka intrång på försöksverksamheten. Risken härför får dock anses ringa,

då antalet befattningshavare vid institutionerna blir förhållandevis stort

i relation till undervisningens omfattning. Dessutom torde huvuddelen av

undervisningen komma att omhänderhas av institutionernas undervisnings-

och forskningsavdelningar. Även om befattningshavarna vid försöksavdel­

ningarna ger kurser i sina specialfack, visar erfarenheten, att detta enbart

utgör en stimulans för den övriga verksamheten.

I tidigare diskussioner i denna organisationsfråga liksom under utred­

ningsarbetets gång har framhållits den risk, som kan föreligga för en över­

belastning av framför allt institutionsföreslåndarna vid de institutioner,

som erhåller försöksavdelningar. En dylik argumentering saknar enligt ut­

redningen reellt underlag. Med de anordningar, som förutses i alternativ

II, avlastas nämligen institutionsföreståndaren de arbetsuppgifter, som ej

är av den art, att de måste åvila honom personligen. Sålunda bör han be­

frias från den mera elementära undervisningen genom att dylik undervis­

ning fördelas mellan laboratorn och övriga tjänstemän. Inom försökssidan

kommer den närmaste ledningen av arbetet att åvila statsagronomerna. Ge­

nom en sådan arbetsfördelning torde det vara helt och fullt möjligt att

bereda institutionsföreståndaren tillräcklig tid både att kontinuerligt följa

utvecklingen inom sitt ämnesområde och att ha den samlade överblicken

och ledningen inom institutionens olika delområden. Internationell erfa­

renhet, kanske främst från USA, visar vidare, att man med ett dylikt sys­

tem på ett lyckligt sätt kan hålla samman en verksamhet av här avsett

slag inom betydligt större enheter än det här är fråga om.

Utredningen framhåller sammanfattningsvis, att i alternativ II har de

flesta av de nackdelar eliminerats, som vidlåder de övriga alternativen utan

att andra olägenheter framträder i nämnvärd grad. Vidare skapas genom

detta alternativ förutsättningar för en tidsenlig utveckling av den program­

bundna försöksverksamheten. Utredningen, som sålunda anser att alterna­

tiv II innebär den bästa organisatoriska lösningen för den vid lantbruks-

högskolan bedrivna undervisningen, forskningen och programbundna egent­

liga försöksverksamheten, förordar därför detta alternativ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

37

B. Trädgårdsområdet

Jordbrukshögskoleutredningens förslag om en högskolemässig trädgårds­

utbildning medför, att vissa institutioner måste tillskapas för denna under­

visning och den därmed förbundna forskningen. Denna högre trädgårdsut­

bildning skall enligt utredningens förslag organiseras så, att studierna i

grundläggande ämnen förläggs till Ultuna, medan de egentliga trädgårds-

ämnena studeras vid ett antal till Alnarp förlagda institutioner i tillämpade

trädgårdsämnen. Dessa institutioner har utredningen funnit böra organisa­

toriskt ingå i lantbrukshögskolan i form av en särskild till Alnarp förlagd

trädgårdssektion. Inrättandet av en högskolemässig trädgårdsutbildning och

en därmed förbunden forskning medför, att ställning måste tas till dessa

undervisningsinstitutioners förhållande till statens trädgårdsförsök.

I betänkandet erinras om att frågan om sambandet mellan försöksverk­

samhet och en högskolemässig verksamhet på trädgårdsområdet tidigare be­

handlats av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, som ansåg att en

sammankoppling av trädgårdsförsök och högre trädgårdsundervisning ej

medförde egentliga fördelar. I proposition nr 79 till 1949 års riksdag fann

emellertid föredragande departementschefen det tveksamt huruvida man,

såsom trädgårdsundervisningskommittén förordat, borde avskära det orga­

nisatoriska sambandet mellan trädgårdsförsöken och den högre trädgårds-

undervisningen.

Jordbrukshögskoleutredningen konstaterar, att verksamheten vid statens

trädgårdsförsök inrymmer såväl egentlig försöksverksamhet som provnings­

verksamhet. Av samma skäl, som utredningen anfört beträffande den nuva­

rande provningsverksamheten vid statens jordbruks- och husdjursförsök,

finner den, att uppgifter av provningskaraktär ej bör vara organisatoriskt

sammankopplade med de uppgifter, som har karaktär av egentlig försöks­

verksamhet. Provningsverksamheten på trädgårdsområdet bör i stället be­

drivas under samma organisatoriska former, som föreslås för motsvarande

verksamhet på jordbruks- och husdjursområdet. Även den egentliga försöks­

verksamheten inom trädgårdsområdet bör enligt utredningen ges en motsva­

rande organisatorisk utformning, som i det föregående föreslagits för jord­

bruks- och husdjursförsöksverksamheien. Ej heller kan utredningen finna,

att bärande skäl föreligger för att organisera den programbundna egentliga

trädgårdsförsöksverksamheten på annat sätt än det, som utredningen för­

ordat för den programbundna jordbruks- och husdj ursförsöksverksamheten.

De argument, som bl. a. av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté an­

förts gentemot en sådan organisation, torde numera ej, på grund av utveck­

lingen, kunna tillmätas större betydelse. Utredningen föreslår därför, att den

programbundna trädgårdsförsöksverksamheten, i form av särskilda försöks-

avdelningar, ämnesvis samorganiseras med de av utredningen förordade in­

stitutionerna för undervisning och forskning.

39

bördes kontakt. Tvärtom kan ett nära samarbete och ett samgående vid lö­

sandet av olika arbetsuppgifter visa sig vara av allra största värde. Samar­

betet bör emellertid vara frivilligt och etableras från fall till fall, exempelvis

på så sätt, att lag bildas av forskare och försöksmän. En tvångsmässig, per­

manent sammankoppling kan bli till större skada än nytta bl. a. genom den

organisatoriska oreda, som uppstår.

Vad som nu sagts om skillnaderna mellan forskningen och försöksverk­

samheten får inte heller tolkas så, att gränserna mellan arbetsområdena i

alla avseenden skulle vara klart uppdragna och fullständigt urskiljbara.

Tvärtom kan en försöksmän på grund av personligt intresse eller andra skäl

ofta komma in på djupgående forskningsbetonade arbetsuppgifter, medan

en forskare inom en högskoleinstitution ibland kan begagna sin frihet till

att syssla med en praktiskt betonad försöksverksamhet. Dessa förhållanden

innebär emellertid inte, att de bägge arbetsformerna skulle ha samma in­

riktning i stort.

Beträffande kostnaderna vid olika organisationsformer anför Gustafsson

bl. a. följande.

Frågan är svårbedömbar, eftersom någon ekonomisk analys av de olika

alternativen ej finns. Anslagsberäkningarna för sammanslagningsalterna-

tivet har emellertid visat, att ett additivt förhållande föreligger i stor ut­

sträckning, d. v. s. att om försöksverksamhet byggs in i en institution med­

för detta, att så gott som allt vad försöksavdelningen behöver i fråga om

personal, byggnader och utrustning måste läggas till det som undervisnings-

och forskningsavdelningen behöver. Det är därför inte utan vidare givet, att

en uppdelning på två organ blir väsentligt dyrare, framför allt inte om en

inbördes servicetjänst mellan dem ordnas på så sätt, att högskolans institu­

tioner vid behov av exempelvis lokala försöksresurser kan vända sig till

försöksorganisationen och denna i sin tur till högskolan, när exempelvis

speciallaboratorier kräves för särskilda undersökningar.

Utredningens uppfattning, att de studerande genom en samorganisation

skulle få god kontakt med försöksverksamheten vill Gustafsson inte till­

mäta någon större betydelse utan menar, att även en fristående försöks­

verksamhet utan svårighet skulle kunna ställa lämpligt arbetsmaterial till

förfogande för exempelvis licentiander och doktorander och likaså låta

sina anställda använda egna lämpliga arbetsresultat för examensmerite-

ring.

Bland övriga skäl, som utredningen anfört för försöksverksamhetens

samorganisation med högskoleinstitutionerna, tar Gustafsson också upp ar­

gumentet, att försöksverksamheten behöver ha en nära kontakt med före­

trädare för grundvetenskapligt betonade ämnen såsom kemister, botanis­

ter, fysiologer de. och anför därvid bl. a. följande.

För egen del är jag klar över värdet av en sådan kontakt. Emellertid må

det erinras om att ifrågavarande grundvetenskaper näppeligen finns före­

trädda inom högskoleinstitutionerna för tillämpade ämnen, och då det en­

ligt erfarenhet torde vara lika lätt för en fristående försöksanstalt som för

institutioner med tillämpade ämnen alt etablera en förtroendefull kontakt

och ett samarbete med institutioner för grundläggande ämnen, kan det an­

förda samarbetsbehovet inte vara något bärande skäl för den föreslagna

samorganisationen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

En av de svaga punkterna i utredningens organisationsförslag är enligt

Gustafssons uppfattning institutionsföreståndarnas ställning. Härom anfö-

res bl. a. följande.

I sin uppgift att svara för de tre olika verksamhetsgrenarna undervis­

ning, forskning och försöksverksamhet kommer institutionsföreståndarna

att få ett mycket utbrett och tillika splittrat arbetsområde, även om det fal­

ler inom ett och samma ämnesområde. Om dessa tre verksamhetsgrenar

samorganiseras och ansvaret för dem inom ett ämnesområde lägges på en

och samma person, föreligger enligt Gustafsson en fara för att denne inte

helhjärtat kan ägna sig åt dem alla. Om föreståndaren utvalts enligt de

gängse reglerna för akademisk befordran — någon genomgripande föränd­

ring härutinnan kan knappast förutsättas bli genomförd — ligger det väl

nära till hands, att han i främsta rummet kommer att ägna sig åt de egent-

liga högskoleuppgifterna, högre undervisning och forskning. Om detta "sker,

kommer statsagronomavdelningarna att mer eller mindre få sköta sig själva.

Följden blir, att samorganisationen i avseende på sitt realinnehåll sattes ur

spel. Endast ett formellt yttre skal återstår, där institutionsföreståndaren i

sämsta fall kan komma att bli ett administrativt hinder. Om å andra sidan

professorn skulle välja att lägga sitt huvudintresse vid försöksverksamhe­

ten, uppstår fara för att hans arbete med undervisningen eftersättes och

framförallt att hans personliga insatser inom forskningen blir små.

En annan svag punkt i utredningens förslag är enligt Gustafssons me­

ning, att försöksorganisationen blir starkt uppdelad, vilket medför att ar­

betet med varje enskilt försök kommer att bli splittrat på ett flertal från

varandra mer eller mindre fristående organ. Gustafsson anför därvid bl. a.

att, om försöksorganisationen skall kunna fungera tillfredsställande måste

de olika arbetsenheter, som handhar försöksarbetets skilda delar, flyttas

närmare varandra organisatoriskt sett och ställas under enhetlig ledning.

Sålunda måste statsagronomavdelningarna, de statliga delarna av den lo­

kala organisationen, analysverksamheten och den statistiska verksamheten

ges möjlighet att arbeta i direkt anslutning till varandra. Den enskilde för-

söksledaren måste ha möjlighet att nära följa och övervaka sina försök,

om arbetsresultatet skall bli gott. Vikten härav är större ju mera komplice­

rade försöken är.

En sådan uppsplittring av försöksorganisationen som utredningen före­

slagit kan befaras få svåra konsekvenser. Om de olika arbetsmomenten skall

tördelas på olika organ och vissa av dessa därtill skall ha ekonomisk gott-

görelse för sina deluppgifter ligger det alltför nära till hands att verksam­

heten blir slentrianmässig och urartar till en mekanisk hantering av arbets­

materialet.

Som bakgrund till sitt eget förslag i organisationsfrågan framlägger Gus­

tafsson några synpunkter på den nuvarande organisationen. Sammanfatt­

ningsvis anför han bl. a. att även om den nuvarande organisationen inne­

håller vissa principiella felaktigheter, har dessa inte gjort sig gällande i så

hög grad» att anledning i och för sig finns att riva upp den från grunden,

framförallt inte, om de olägenheter, som en större omorganisation skulle

åsamka det löpande arbetet, tages i beaktande. I varje fall är den nuva­

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tionell och man kan räkna med att olägenheterna av den kommer att öka,

allt eftersom utvecklingen kräver ökat samgående mellan olika discipliner.

Med hänsyn till att stora delar av försöks- och kontrollverksamheten på

jordbrukets område ligger under utredning anser Gustafsson, att tidpunk­

ten just nu är lämplig att undersöka de möjligheter, som kan finnas att

inbördes sammanföra en del av de olika verksamhetsgrenarna i avsikt att

erhålla någon eller några större och mera effektivt och billigare arbetande

organisatoriska enheter. Gustafsson betvivlar, att det försöksråd, som ut­

redningen föreslagit i avsikt att befordra samarbetet mellan olika försöks­

anstalter, kan bli till nämnvärd nytta.

Gustafsson behandlar fortsättningsvis (betänkandet s. 490—493) vilka

anstalter som närmast borde ingå i den av honom förordade gemensamma

försöksorganisationen och vilka fördelar som skvdle uppnås därmed. Själva

den organisatoriska uppbyggnaden skisserar Gustafsson på följande sätt.

Den föreslagna samorganisationen innebär, att statens jordbruksförsök,

statens husdjursförsök, statens trädgårdsförsök, statens växtskyddsanstalt,

statens lantbrukskemiska laboratorium, statens centrala frökontrollanstalt,

statens forskningsanstalt för lantmannabyggnader, statens mejeriförsök och

verksamheten vid Wiad sammanföres till en enda större, i fackavdelningar

uppdelad organisation. Var och en av de olika fackavdelningarna skulle i

huvudsak komma att motsvara de nuvarande anstalterna och var och en

av dem skulle ha sin fackavdelningschef. Organisationen i dess helhet skulle

ledas av en chef i förslagsvis överdirektörs ställning och vidare skulle en

styrelse finnas. Det förefaller naturligt, att styrelsen genom anstaltschefen

även skulle fungera som inspekterande och samordnande myndighet för

verksamheten vid de statsunderstödda växtskyddsanstalterna, Sveriges ut-

sädesförening och Weibullsholms växtförädlingsanstalt. Vidare skulle det

vara naturligt, att styrelsen genom anstaltschefen finge möjlighet att följa

och influera på verksamheten vid jordbrukstekniska institutet, vid det före­

slagna halvstatliga institutet för växtförädling av fruktträd vid Balsgård

samt eventuellt vid andra halvstatliga institut med försöksuppgifter på jord­

brukets område, som kan tillkomma.

Beträffande samorganisationens fördelar anför Gustafsson bl. a. föl­

jande.

De ofta återkommande frågorna om gränsdragningen mellan de olika an­

stalterna skulle lätt kunna lösas i en gemensam organisation. Samarbete

mellan olika fackavdelningar och deras specialister skulle lätt kunna etab­

leras. De olika avdelningarna skulle på ett gynnsamt sätt kunna influera på

varandras verksamhet. Vidare skulle vissa kostnadsbesparingar otvivelak­

tigt kunna göras. Sålunda borde administrationskostnaderna kunna bli läg­

re vid ett gemensamt, större kansli och en gemensam ekonomiavdelning,

där en effektiv kontorsorganisation kunde skapas jämfört med kostnader­

na för de olika mindre administrativa enheter, som nu finns. Besparingar

borde också kunna göras genom att vissa centrala resurser såsom växthus,

kärlförsöksgårdar, fältförsöksresurser, djurbesättningar och maskinell för-

söksutrustning kunde användas gemensamt av åtminstone vissa fackavdel­

ningar. Bättre garantier för fullföljandet av de olika fackavdelningarnas

arbetsprogram skulle erhållas, och effektiviteten i arbetet skulle bli större,

därigenom att välutvecklade stödjeavdelningar skulle kunna inrättas. För­

43

utom förstklassiga resurser för kemisk analysverksamhet skulle underlag

finnas för exempelvis en välutrustad avdelning för statistik och forsoks-

teknik Inom en större anstalt skulle vidare åtgärder kunna vidta0as

arbetsresultatens snabba publicering i en för jordbruket iamphg form ex­

empelvis genom att en upplysningsavdelmng arbetande i °“edelbar ansiut-

ning till de olika fackavdelningarna upprattades. Vidare må framhallas, att

en samorganisation skulle ge möjlighet till en enhetlig och jnbordes avvag

behandling av avdelningarnas olika ärenden, såsom fastställandet av a

betsprogram samt anslags-, byggnads-, personal- och pubhMnngsfrfgor:

Slutligen skulle gemensamma och enhetliga regler for bestallningsarbeten

för jordbruket, handeln och industrien kunna utarbetas, likaså regler for

provningsbetonade arbetens utförande och för resultatens publicering.

Gustafsson tar i sammanhanget också upp frågan om vilka återverkning­

ar en samorganisation av olika huvudanstalter får på dessas lokala organi­

sationer och anför härvid bl. a. följande.

En samorganisation av lantbruksförsöksverksamhetens centrala resurser

enligt nu angivna riktlinjer skulle självfallet motsvaras av en liknande sam­

organisation på det lokala planet. Detta skulle ge helt nya utgångspunkter

och ett fastare underlag för uppordnandet av svarlosta och under årtionden

diskuterade frågor rörande den lokala organisationen, sasom statens tor-

söksgårdars och de fasta försöksstationernas ställning, utbyggnaden och ut­

rustningen vid statens växtskyddsanstalts och statens centrala frokontroll-

anstalts filialer och vid statens trädgårdsförsoks stationer samt vidare stats­

stödet till de lokala lantbrukskemiska kontrollstationerna och frokontroll-

anstalterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag att försöksverksamheten skall

samorganiseras med forskningen och undervisningen inom resp. ämnes­

områden har diskuterats mycket ingående av flertalet remissinstanser. Av

de remissinstanser, som tagit ställning till denna fråga, har ungefär hälften

tillstyrkt utredningens förslag, medan den andra hälften av olika skäl för­

ordat antingen reservantens förslag eller nuvarande organisationsform.

De remissinstanser, som i sina yttranden förklarat sig tillstyrka jord­

brukshögskoleutredningens förslag, grundar sitt ställningstagande främst på

att forskningsverksamheten inom de tillämpade ämnesområdena vid högsko­

lan är så likartad försöksverksamheten inom motsvarande ämnesområden,

att en samorganisation medför ökade möjligheter för ett rationellt utnytt­

jande av de resurser, som kan disponeras för lantbruksvetenskaplig verk­

samhet. Den föreslagna samorganisationen har också ansetts värdefull för

forskningen och undervisningen genom den närmare kontakt med det prak­

tiska jordbrukets problem, som förläggningen av försöksverksamheten till de

vetenskapliga institutionerna medför. Man menar, att jordbruket icke är

betjänt av en motsatsställning eller konstlad gränsdragning mellan forsk­

ning och försök. Samtidigt hyser dock även en del av de tillstyrkande remiss­

instanserna vissa farhågor lör att de praktiskt betydelsefulla jordbrukspro-

45

fristående anstalt för försöksverksamheten vid sidan av och helt skild

från forsknings- och undervisningsinstitutionerna. Erfarenheten har visat,

att vårt land icke har ekonomiska resurser att på ett tillfredsställande sätt

bygga upp två skilda sådana organisationer.

Kollegiet vill vidare påpeka, att ett närmare samgående mellan forskning

och försöksverksamhet skulle tillföra den förra värdefulla erfarenheter rö­

rande det praktiska jordbrukets problem och samtidigt garantera en fullgod

anknytning av agronomutbildningen till praktikens behov. Liksom högskole-

utredningen vill lärarkollegiet emellertid kraftigt understryka, att en pro-

grambunden försöksverksamhet är en nödvändig förutsättning för jord­

bruksnäringen, inte minst för bearbetning av problem med omedelbar aktua­

litet för jordbruket. Enligt lärarkollegiets uppfattning är den organisation,

som jordbrukshögskoleutredningen föreslagit, väl ägnad att i princip fylla

olika krav vad avser såväl den programbundna försöksverksamheten som

den fria forskningen och den programbundna undervisningen. De synpunk­

ter, som utredningen anfört i dessa avseenden, vill kollegiet ansluta sig till.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att

försöksverksamheten bör på det sätt utredningen föreslagit samordnas med

undervisnings- och forskningsverksamheten men att den föreslagna admi­

nistrativa organisationen bör förenklas. Styrelsen anför härom i huvudsak

följande.

lnstitutionsföreståndarna hör till landets främsta experter inom sina resp.

områden och det är av denna anledning naturligt och ändamålsenligt, att de

tår utöva ett avgörande inflytande på försöksverksamhetens uppläggning

och genomförande. Försöksdirektörens befogenheter att övervaka framgår

icke klart av utredningen men styrelsen vill framhålla, att övervakning av

arbetet inom institutionerna är olämpligt. De övriga arbetsuppgifter, som

enligt utredningens förslag skall åvila försöksdirektören, bör kunna hand­

havas av chefen för serviceavdelningen och styrelsen ifrågasätter, om en be­

fattning som för söksdirektör är behövlig. Även i övrigt bör alla möjlighe­

ter tillvaratagas för att göra försökens administration enkel och effektiv.

Styrelsen vill också särskilt understryka betydelsen av att försöksverksam­

heten erhåller tillräckliga ekonomiska resurser.

Statens sakrevision tillstyrker utredningens förslag, att försöksverksam­

heten skall samordnas med undervisnings- och forskningsverksamheten och

anför därvid bl. a. följande.

En sådan samordning synes viktig med hänsyn till bl. a. det naturliga

sambandet mellan forskning och försöksverksamhet på lantbrukets område.

Som utredningen framhållit torde genom en dylik samordning även vissa

garantier skapas för att forsknings- och försöksverksamhetens resurser kom­

mer att utnyttjas på ett såväl från vetenskaplig som ekonomisk synpunkt

ändamålsenligt sätt. En förutsättning för att den åsyftade effektiviseringen

av försöksverksamheten skall ernås är enligt sakrevisionens mening, att för­

söksdirektören erhåller tillräckliga instruktionsenliga befogenheter för att

kunna samordna och ekonomiskt leda försöksverksamheten.

1955 års universitctsutredning understryker den boskillnad, som utred­

ningen gjort i avseende på den fria forskningen å ena sidan och den pro­

grambundna försöksverksamheten å den andra sidan och menar, att

en sådan boskillnad torde vara nödvändig oavsett vilken organisationsform

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

46

man än väljer. Universitetsutredningen framhåller vidare, att om en akade­

misk lärartjänst åläggs — förutom undervisning och forskning •— även an­

nan verksamhet, bör detta förhållande klart regleras vid tjänstens inrättan­

de. Universitetsutredningen redovisar också ett exempel från en annan del

av vårt högskoleväsen, där en programbunden verksamhet förenas med un­

dervisning och fri forskning samt anför därvid bl. a. följande.

Ett sådant arrangemang torde i och för sig vara fullt möjligt och kan sägas

ha motsvarigheter på andra håll inom universitets- och högskoleväsendet.

Särskilt synes man härvidlag kunna peka på organisationen av universitets­

sjukhusens kliniker, vilkas chefer har ställning som både professor och

överläkare och vilka i vissa hänseenden sorterar under sjukhusadministra­

tionen och i andra hänseenden under universitetsmyndigheterna.

Veterinärhögskoleutredningen anför bl. a. följande.

Vid en förstärkning av forskningsresurserna kommer även frågan om

ändamålsenliga organisatoriska former för forskningsverksamheten i bränn­

punkten. Det är nämligen ur såväl samhällets som ur forskningens egen

synpunkt nödvändigt, att förefintliga forskningsresurser utnyttjas på bästa

sätt och att allt effektivare arbetsformer användes. Endast härigenom kan

en allmän förståelse vinnas för att förse forskningen med önskvärda eko­

nomiska resurser. Eftersom forskningens arbetsformer i många fall har

tillkommit under ett skede, då forskningen bedrevs under helt andra vill­

kor och med betydligt mera begränsade medel än f. n., är mot tidens krav

svarande ändringar i åtskilliga fall påkallade.

Beträffande den vetenskapliga verksamheten på jordbrukets område har

man traditionellt skilj t mellan forsknings- och försöksverksamhet. Den

moderna försöksverksamheten måste dock ske som del av ett samspel mellan

praktiska försök i fältmässig skala och undersökningar av mer teoretisk

art. Forskningen vid lantbrukshögskolans olika institutioner kan samtidigt

till stor del icke begränsa sin verksamhet enbart till teoretiska och labora-

toriemässiga undersökningar utan är starkt beroende av fältförsök. Varken

beträffande forskningsfält eller arbetsformer föreligger således någon grund­

läggande skillnad mellan forskning och försöksverksamhet. Den av jord-

hrukshögskoleutredningen föreslagna samordningen av försöksverksamhe­

ten med undervisnings- och forskningsinstitutionerna synes därför enligt

veterinärhögskoleutredningens uppfattning i princip motiverad med hänsyn

till önskemålet om ett effektivare utnyttjande av tillgängliga forskningsre­

surser.

Genom den föreslagna organisatoriska uppdelningen med bl. a. både rek­

tor och försöksdirektör förloras en del av de fördelar, som den samtidigt före­

slagna sammanföringen av forsknings- och försöksverksamheten synes med­

föra. Vidare kan ett så stort antal skilda kollegier och nämnder, som före­

slagits, befaras minska effektiviteten hos forsknings- och försöksverksam­

heten. Veterinärhögskoleutredningen vill således förorda en mer enhetlig

organisation, varvid av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna befogen­

heter för försöksdirektören bör överföras på rektor.

Trädgårdsnäringsutredningen, som inte har något att invända mot försla­

get att försöksverksamheten på trädgårdsområdet samorganiseras med un­

dervisnings- och forskningsinstitutionerna, anför bl. a. följande.

En närmare sammankoppling mellan den till sitt ämnesval friare grund­

forskningen och den programbundna försöksverksamheten ger enligt utred­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

47

ningens uppfattning goda garantier för att de resurser, som ställs till forsk­

nings- och försöksverksamhetens förfogande, på bästa sätt utnyttjas och

att de för näringen aktuella problemen ägnas nödvändig uppmärksamhet.

Utredningen rörande den vid lantbrukshögskolan och statens lantbruks-

försök på växtnäringsområdet bedrivna forsknings- och försöksverksamhe­

tens objektivitet framhåller, att den av jordbrukshögskoleutredningen före­

slagna samordningen av forsknings- och försöksverksamheten icke möter

någon erinran, samt anför vidare.

Då till följd av olika omständigheter den icke programbundna forskning­

en kommit att alltmer inriktas på problem av omedelbar praktisk betydelse

för jordbruket, synes den av jordbrukshögskoleutredningen föreslagna sam­

ordningen vara en naturlig åtgärd. De insatser från olika servicevetenska­

per, som erfordras för klarläggandet av orsakssambandet mellan ett iakt­

taget försöksresultat och en i försöket insatt åtgärd, kan enligt utrednings­

mannens mening lättast ernås vid en sådan organisationsform.

Jordbrukets forskningsråd är delat beträffande utredningens organisa-

tionsförslag men rådets majoritet ansluter sig till den principiella huvud­

linjen i utredningens organisationsförslag och framhåller, att denna linje

ger den lämpligaste lösningen av föreliggande problem.

Statens naturvetenskapliga forskningsråd har utifrån sina synpunkter

intet att erinra mot utredningens organisatoriska reformer. Några konse­

kvenser av betydelse för forskningens del synes de enligt rådet ej kunna

medföra.

Sveriges lantbruks förbund har efter ingående prövning funnit det sär­

skilt betydelsefullt med ett nära samband mellan forskning och försöks­

verksamhet och biträder därför utredningsmajoritetens organisationsförslag.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt förordar — ehuru med viss tvekan —

utredningsmajoritetens organisationsförslag. Motiveringen härför är enligt

anstalten främst, att jordbrukets forskning och försöksverksamhet har myc­

ket nära samband med varandra och därför bör kunna utveckla större

slagkraft tillsammans än om grenarna verkar var för sig. Anstalten betonar

emellertid, att vid en omorganisation garantier måste skapas för att för­

söksverksamheten får väsentligt förbättrade arbetsmöjligheter och att lokala

initiativ får goda möjligheter att göra sig gällande vid försöksverksamhetens

planering. Anstalten framhåller vidare, att jordbrukets försöksverksamhet är

omistlig för näringens praktiska utövare och att den utgör en nödvändig

förutsättning för jordbrukets rationalisering.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund ansluter sig i organisationsfrå­

gan helt till utredningens förslag. Förbundet anser, att den föreslagna sam­

ordningen av undervisning, forskning och försöksverksamhet erbjuder de

bästa förutsättningarna för att tillgängliga resurser utnyttjas så väl som

möjligt.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund tillstyrker utredningens förslag

om samorganisation mellan försöksverksamheten och forskningen under

förutsättning, alt odlingens utövare får möjlighet att framföra sina syn­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

punkter på försöksverksamheten genom att odlarna blir företrädda i de

planerade försöksnämnderna. Vidare bör de resultat, som erhålles, bringas

till odlarnas kännedom så snabbt som möjligt.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter tillstyrker, att statens trädgårds-

försök upphör och att de olika försöksavdelningarna inordnas i de institu­

tioner, som avses bli inrättade vid Alnarp. Försöksavdelningarna bör enligt

föreningen tillförsäkras en självständig ställning, ehuru de organisatoriskt

bör underordnas institutionscheferna.

Sveriges pomologiska förening framhåller, att det vill synas som om en

samordning av försöksverksamheten med forskningen-undervisningen ger

möjlighet till ett bättre utnyttjande av såväl personal som teknisk utrust­

ning. Försöksverksamheten bör emellertid få inta eu så självständig ställ­

ning som möjligt gentemot forskningen-undervisningen. För att försöksverk­

samheten skall ta hänsyn till de behov, som föreligger inom odlingen, krävs

att den blir strängt programbunden.

TCO delar utredningens uppfattning beträffande bl. a. de föreslagna or­

ganisatoriska förändringarna.

Hushållningssällskapens förbund, som anser, att en samorganisation av

den programbundna försöksverksamheten med institutionerna vid lantbruks-

högskolan innebär åtskilliga fördelar, anför bl. a. följande.

Förbundet delar utredningens uppfattning, att det inte längre föreligger

några väsentliga eller klara skillnader mellan forskning och programbunden

försöksverksamhet. Detta är i och för sig naturligt, eftersom lantbrukshög-

skolan är en fackhögskola med bestämd inriktning. Viss programbunden

försöksverksamhet, t. ex. beträffande täckdikning och jordbearbetning, har

redan förlagts till lantbrukshögskolans institutioner eller tillkommit på des­

sas initiativ. Inom dessa liksom inom andra områden måste forskningen

och efter praktikens förhållanden upplagda försök gå hand i hand. Vid

en omorganisation enligt utredningens förslag skulle vidare högskolans in­

stitutioner i ökad utsträckning komma i mer direkt kontakt med jordbru­

kets aktuella problem. Detta torde enligt förbundsstyrelsens mening vara

av stort värde. Eftersom i stort sett likartad utrustning numera erfordras

vid en försöksanstalt som vid motsvarande högskoleinstitutioner, skulle med

all sannolikhet en sammankoppling av organen innebära ett betydligt ra­

tionellare utnyttjande av tillgängliga resurser. Av kostnadsskäl synes det

för övrigt knappast vara realistiskt att räkna med en fullt utbyggd och ut­

rustad försöksanstalt vid sidan av högskolans institutioner.

Å andra sidan kan man enligt styrelsens åsikt inte bortse från att det

vid en samorganisation i föreslagen form finns risk för alt sådana aktuella

och praktiska problem inom jordbruket, som kräver en snabb och omedel­

bar försöksmässig behandling, inte blir beaktade i tillräcklig omfattning.

Det kan nämligen tänkas, att resurserna i alltför hög grad tas i anspråk

eller bindes för långsiktiga undersökningar. Kritik av denna innebörd har

från jordbrukarhåll i någon mån riktats mot den nuvarande verksamheten

vid Ultuna. Om man nu går ännu ett steg längre i fråga om integration

mellan forskning och försök, måste därför enligt styrelsens bestämda upp­

fattning fullgoda garantier skapas för att jordbrukets aktuella problem inte

åsidosättes.

49

Av de hushållningssällskap, som tagit ställning till organisationsfrågan,

har ungefär hälften anslutit sig till utredningens förslag, medan övriga av

olika skäl inte ansett sig kunna biträda detsamma. Några sällskap har läm­

nat organisationsfrågan utan erinran eller avslatt från att intaga en bestämd

ståndpunkt i spörsmålet.

Utredningens förslag i organisationsfrågan har sålunda i huvudsak biträtts

av hushållningssällskapen i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Gävle­

borgs samt Jämtlands län.

De hushållningssällskap, som tillstyrkt utredningens organisationsförslag,

har som skäl härför framhållit bl. a., att ett närmare samgående mellan

forskning och försöksverksamhet kan tillföra forskningen värdefulla erfa­

renheter rörande det praktiska jordbrukets problem, samtidigt som samgå­

endet kan berika försöksverksamheten och undervisningen. Vidare har an­

förts att den av utredningen föreslagna organisationen torde medföra ett

rationellare utnyttjande av de i ett litet land som vårt sannolikt även i

framliden begränsade resurserna på området. Den hittillsvarande uppdel­

ningen mellan forskning och försöksverksamhet har ej ansetts kunna logiskt

motiveras med den olikhet, som man velat se mellan fri och programbun-

den forskning. All forskning är nämligen, framhålles det bunden så snart

beslut om forskningsuppgiften fattats. Skillnaden ligger däri att beslutet i

det förra fallet fattas av en enda person men i det senare fallet av ett fler­

tal personer. Det har emellertid också framhållits, att viss oklarhet synes

råda om vissa befattningshavares och instansers ställning och befogenheter.

Detta gäller särskilt den av utredningen föreslagne försöksdirektören och

serviceavdelningen.

De remissinstanser, som icke ansett sig kunna biträda jordbrukshög-

skoleutredningens förslag i organisationsfrågan, grundar sitt ställningsta­

gande bl. a. på att den av utredningen föreslagna organisationsformen sy­

nes komplicerad och tungrodd. Den anses vidare lätt kunna ge anledning

till meningsmotsättningar och friktion till följd av att vissa av de olika

befattningshavarnas kompetensområden inte kunnat klart avgränsas. Splitt­

ringen av försöksverksamheten på ett flertal institutioner betraktas också

som en betydande organisatorisk olägenhet. Det kan vidare noteras, att

samtidigt som vissa remissinstanser uttrycker farhågor för att forskningen

äventyras, andra befarar att forskningen skall förtrycka försöksverksam­

heten. Nu ifrågavarande remissinstanser anknyter i stor utsträckning till de

synpunkter, som anförts i det av herr Yngve Gustafsson avgivna särskilda

yttrandet.

Statskontoret uppger sig inte ha någon mera ingående kännedom på om­

rådet och att det därför möter svårigheter för ämbetsverket att ta ställning

till det framförda reformförslaget.

Även om vissa fördelar förefaller statskontoret vara förenade med den av

utredningen föreslagna organisationsformen, kan man dock ej bortse ifrån

4 Dihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Xr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

att densamma — såsom framhållits i det särskilda yttrandet av herr Yngve

Gustafsson — kan komma att bli mycket komplicerad. Före ett genom­

förande av utredningens förslag måste därför vissa svagheter elimineras.

Även andra utvägar torde enligt statskontoret böra prövas. Därvid synes

främst två alternativ böra diskuteras. Det ena bygger på det förslag till

koncentration av undervisning, forskning och försök som skisserats av re­

servanten. Det andra är att i stort sett bibehålla den nuvarande organisa­

tionen. Nuvarande tidpunkt är enligt statskontoret synnerligen lämplig för

att pröva en samförläggning av jordbrukets tre olika högskolor.

För att icke föregripa en sådan samorganisation är statskontoret icke nu

berett att tillstyrka den organisatoriska utformning av försöksverksamhe­

ten, som jordbrukshögskoleutredningen föreslagit.

Lantbruks styrelsen anser, att den av utredningen föreslagna organisatio­

nen icke torde ha förutsättningar att fungera utan friktion. Enligt styrelsen

torde vidare risk föreligga för en överbelastning av framförallt institutions-

föreståndarna vid de institutioner, som erhåller försöksavdelningar. Den

komplicerade organisation, som utredningens förslag innebär, inger farhå­

gor för att man måste räkna med betydande tungroddhet och tidsödande

insatser av de högre befattningshavarna för att maskineriet överhuvudtaget

skall kunna fungera. Styrelsen förordar i stället, att all programbunden

försöksverksamhet sammanföres till en enhet.

Med anledning av att utredningen åberopar internationell erfarenhet för

sitt organisationsförslag, redogör lantbruksstyrelsen för de organisatoriska

förhållandena inom det lantbruksvetenskapliga området i USA och anför

därvid bl. a. följande.

I USA torde i princip två organisationsformer finnas företrädda. Karak­

teristiskt för båda dessa organisationer är, att såväl högre utbildning, forsk­

ning och försöksverksamhet som upplysningsverksamhet samorganiseras. I

den ena av dessa organisationer bedrives undervisning, forskning och för­

söksverksamhet inom institutionerna utan att dessa är uppdelade på sär­

skilda avdelningar. I den andra är undervisning och forskning å ena sidan

samt försöksverksamhet å den andra underställda var sin chef, som dock

står under gemensam ledning. Full överensstämmelse råder sålunda icke

mellan dessa organisationssystem och utredningens förslag. Härtill kom­

mer att i vårt land upplysnings- och rådgivningsverksamheten är organisa­

toriskt skild från högre undervisning och forskning.

Statens jordbruksnämnd förordar, att försöksverksamheten även i fort­

sättningen organiseras i fristående försöksanstalter och anför till stöd här­

för bl. a. följande.

Endast en sådan organisation synes kunna ge tillräcklig garanti för det

ingående samarbete mellan olika specialister eller specialistgrupper, som

med den fortskridande specialiseringen blir alltmer nödvändigt. Samarbetet

mellan ett flertal, till olika forskningsinstitutioner förlagda försöksgrupper,

synes i praktiken knappast kunna bli tillräckligt effektivt, även om de olika

samordningsorgan inrättas, som föreslagits av utredningens majoritet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

51

Lantbrukshögskolans försökskollegium framhåller bl. a. följande.

Utredningen har som skäl för sitt ställningstagande anfört, att det icke

föreligger någon principiell skillnad mellan försöksverksamhet och forsk­

ning i egentlig mening och drar härav slutsatsen, alt ett sammanförande av

de båda verksamhetsgrenarna och specialisterna inom området till en och

samma institution skulle innebära den bästa lösningen. Det bör dock under­

strykas, att denna synpunkt främst bör tillmätas betydelse, om verksamhe­

ten har relativt liten omfattning och sålunda endast företrädes av ett fåtal

forskare. Utredningens förslag synes också medföra vissa fördelar med hän­

syn till undervisning och forskarutbildning, då erfarenheter och resultat,

vunna inom försöksavdelningarna skulle kunna utnyttjas bättre. Utredning­

en framhåller vidare, att de olika grenarna inom försöksverksamheten icke

har något närmare samband med varandra och att de därför utan olägenhet

kan särskiljas. Detta argument kan dock icke accepteras. Tvärtom föreligger

ett intimt samband mellan t. ex. växtnäringsförsök, jordbearbetningsförsök

och egentliga växtodlingsförsök. Även när det gäller försök med olika foder­

växter och deras värde och användbarhet som foder finns ett nära samband.

Det är exempelvis uppenbart att en betesförsöksverksamhet utan direkt an­

knytning till husdjursverksamheten icke kan arbeta rationellt.

När det gäller den verksamhet, som f. n. bedrives vid statens jordbruks­

försök, finner kollegiet nackdelarna med den föreslagna organisationen vara

alltför framträdande för att kunna acceptera förslaget. Härvid kan främst

anföras splittringen av en verksamhet som naturligen bör hållas ihop inom

en institution. Konsekvenserna för den lokala försöksverksamheten är sär­

skilt iögonfallande, eftersom resurserna skall utnyttjas av flera olika in­

stitutioner, varigenom en samordning av verksamheten torde helt omöjlig­

göras.

Däremot synes förslaget beträffande verksamheten vid statens husdjurs­

försök icke medföra samma olägenheter, eftersom de nuvarande försöksav­

delningarna även enligt utredningens förslag kommer att sammanhållas

inom en och samma institution. Därigenom bortfaller nyss anförda problem

beträffande den lokala försöksverksamheten. Det kan vidare anföras, att

forskningen och försöksverksamheten på husdj ursområdet kräver stora in­

vesteringar i stallbyggnader och djurbesättningar. Det är enligt kollegiets

mening tveksamt, om man vid Ultuna kan skapa så stora djurresurser som

erfordras för att täcka ej blott husdj ursförsökens utan även två eller tre

undervisningsinstitutioners behov. Problemet är svårlöst men utredningens

förslag skulle i detta avseende måhända innebära en bättre lösning.

Försökskollegiet är av den uppfattningen, att förutberörda olägenheter ge­

nom splittring av en verksamhet, som naturligen hör samman inom en insti­

tution, väger betydligt tyngre än de av utredningen angivna fördelarna. Kol­

legiet instämmer härvid i de synpunkter och förslag, som herr Yngve Gus­

tafsson framfört i sitt särskilda yttrande.

Styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt är av den uppfattningen,

att majoritetsförslaget bättre tillgodoser lantbrukshögskolans än försöksvä-

sendets behov. Ett sammanförande av försöksverksamhetens olika grenar till

en och samma organisation anser anslaltsstyrelsen vara mera ändamålsen­

ligt sill eu sammanblandning av undervisning, forskning och praktisk för­

söksverksamhet inom skilda institutioner av en högskola. Anslaltsstyrelsen

föreslår sålunda, att lanthrukshögskolan och försöksverksamheten organisa-

52

loriskt skiljes åt på det sätt herr Yngve Gustafsson föreslagit i det särskilda

yttrandet. Statens centrala frökontrollanstalt och originalutsädesnämnden

bör emellertid fortfarande i möjligaste mån få behålla sin fria ställning.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt kan ej biträda utredningens för­

slag att försöksverksamheten skall handhas av särskilda försöksavdelningar

ämnesvis samorganiserade med motsvarande undervisnings- och forsknings­

institutioner. En samlad och fristående försöksorganisation skulle enligt an-

staltsstvrelsen fungera som ett mera effektivt serviceorgan. En samorgani-

sation med forskningen medför en icke önskvärd splittring av försöksverk­

samheten. Anstaltsstyrelsen ansluter sig sålunda till vad herr Yngve Gus­

tafsson anfört i sitt särskilda yttrande. Växtskyddsanstalten bör dock icke

infogas i den av Gustafsson föreslagna försöksorganisationen.

Universitetskanslern, som inhämtat yttranden från universitetens fakul­

teter, redovisar bl. a. följande.

Humanistiska fakulteten i Uppsala anser, att utredningen tagit för lätt

på frågan att å ena sidan tillgodose behovet av institutionell samverkan in­

om försöksverksamheten och å andra sidan garantera principen om forsk­

ningens frihet. Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten i Uppsala har inte

ansett sig böra ta ställning till organisationsfrågan. Matematisk-naturveten­

skapliga fakulteten i Lund anser, att utredningen överdrivit skillnaden mel­

lan grundforskning och sådan målforskning, som icke har provningskarak-

tär. Fakulteten är mycket tveksam, huruvida den komplicerade dubbelorga­

nisationen verkligen är ändamålsenlig och nödvändig. Matematisk-natur­

vetenskapliga avdelningen vid dåvarande Stockholms högskola ansluter sig

till de av herr Gustafsson uttalade betänkligheterna.

Universitetskanslern uttalar som sin egen mening, att forskningen och

forskarna vid jordbrukets högskoleinstitutioner principiellt bör inta samma

fria och obundna ställning som forskningen och forskarna vid övriga hög­

skolor och vid universiteten. Från denna synpunkt anser universitetskans­

lern, att utredningsmajoritetens förslag är ägnat att inge betänkligheter av

den art, som närmare belyses i herr Yngve Gustafssons särskilda yttrande.

Överstyrelsen för de tekniska högskolorna inskränker sig beträffande be­

tänkandets huvudlinjer till att uttala, att den ställer sig ytterligt tveksam till

förslaget att anknyta försöksverksamheten till lantbrukshögskolans insti­

tutioner.

Styrelsen för veterinärhögskolan hyser allvarliga farhågor för att den fria

forskningen äventyras genom att sammanföra forsknings- och undervis-

ningsinstitutioner med försöksinstitutioner. Ett sammanförande av under­

visning och fri forskning med en mycket omfattande programbunden för­

söksverksamhet, dirigerad av en i viss mån utanför institutionen och forsk­

ningen stående försöksdirektör, skulle enligt högskolestyrelsen komma att

ålägga institutionsföreståndaren ansvar för alltför omfattande och hetero­

gena arbetsuppgifter.

Skogs- och lantbruksakademien anser, att utredningens förslag i organi­

sationsfrågan icke innebär någon tillfredsställande lösning och avstyrker be­

stämt detsamma. Den organisation, som enligt utredningens förslag skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

53

uppbyggas för försöksverksamhetens samordning, blir mycket komplicerad.

Akademien har svårt att föreställa sig, att denna organisation skall bli funk­

tionsduglig. Hur de olika samordningsorganen skall förhålla sig till försöks-

avdelningarna, ter sig oklart. Akademien befarar, att många anledningar till

friktioner och samordningssvårigheter här skall uppkomma. Institutions-

föreståndaren ålägges vidare ansvar för och ledningen av alltför omfat­

tande och olikartade uppgifter. Akademien anser, att försöksverksamheten

i stället bör sammanföras i en institution.

Sveriges utsädesförening anser, att den av utredningen föreslagna kom­

binationen av undervisning, fri forskning och programbunden försöksverk­

samhet är synnerligen olämplig och vill i stället förorda herr Yngve Gus­

tafssons i det särskilda yttrandet framlagda förslag. Som motivering härför

anför utsädesföreningen bl. a. följande.

Den organisation, som i betänkandet föreslås för att åvägabringa erfor­

derlig kontakt mellan de olika institutionernas försöksavdelningar inbördes

samt mellan dessa å ena sidan och andra utom högskolan stående försöks-

organ å den andra, synes utsädesföreningen synnerligen komplicerad och

tungrodd och torde, som herr Gustafsson framhåller, leda till bristande ef­

fektivitet och risk för intressemotsättningar, vilka kan hämma verksam­

heten. Det stora antalet råd och nämnder måste också — om dessa verk­

ligen i praktiken skall fungera och inte endast finnas till på papperet -—

medföra, att de för försöksverksamheten ansvariga tjänstemännen får ägna

en onormalt stor del av sin tid åt administration och konferenser och får

föga tid över för produktivt arbete.

Jordbruksupplgsningskommittén framhåller, att en försöksorganisation,

som nära ansluter till nuvarande fristående organisation, bättre än den av

jordbrukshögskoleutredningen föreslagna organisationen skulle tillgodose

jordbruksupplysningens behov.

Svenska lantarbetsgivar ef öreningen kan icke ansluta sig till utredning­

ens förslag i organisationsfrågan. Med hänsyn till den omfattning, som

såväl forskning och undervisning som programbunden försöksverksamhet

har, torde det föreligga betydande risk för att den föreslagna organisa­

tionsformen får ogynnsamma verkningar, vilka kan ha sin orsak i insti­

tutionschefens intresseinriktning och svårigheten att göra en full insats

på samtliga områden. Föreningen framhåller, att de synpunkter som herr

Yngve Gustafsson anfört i sitt särskilda yttrande väl överensstämmer med

föreningens uppfattning.

Riksförbundet Landsbggdens folk delar — trots alt det avstyrker den

föreslagna omorganisationen — i princip utredningens uppfattning, att den

programbundna försöksverksamheten och den fria forskningen vid lant-

brukshögskolan har ett nära samband. Förbundet anför bl. a. följande.

Lantbrukshögskolan är eu fackhögskola, vilket måste sätta sin prägel

på forskningen och medföra, att den blir mer eller mindre programbun­

den. Detta behöver inte innehära någon inskränkning i den frie forskarens

arbete utan bör närmast vara eu naturlig riktpunkt för den, som önskar

ägna sig åt jordbruksforskning. Det synes riksförbundet uppenbart, att de

olika förslag till organisation, som kommit fram inom utredningen, har

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

54

såväl fördelar som nackdelar. Därmed torde också ha visats, att eu lös­

ning, som ur alla synpunkter är överlägsen alla andra tänkbara alterna­

tiv, knappast kan konstrueras. I den föreliggande situationen finner riks­

förbundet det vara mest angeläget, att statsmakterna snarast bestämmer

sig för vilken linje som skall väljas och därefter konsekvent fullföljer den

uppställda planen.

Riksförbundet bar vid sina överväganden inte funnit, att de framlagda

förslagen till omorganisation bar sådana fördelar, att en dylik behöver ge­

nomföras. Riksförbundet förordar i stället, att den nuvarande organisa­

tionen med särskilda försöksinstitutioner för jordbruks-, husdjurs- och

trädgårdsförsök, knutna till högskolan, bibehålies. Denna organisations­

form har aldrig givits tillfälle att arbeta med tillräckliga resurser och med

hänsyn härtill bör upprustningen av de olika verksamhetsgrenarna, un­

dervisning, forskning och försök, ske i minst den takt och omfattning, som

föreslås i utredningen.

Sveriges fröodlareförbund ansluter sig i princip till herr Yngve Gustafs­

sons i det särskilda yttrandet angivna uppfattning, att högskolan och för­

söksverksamheten liksom hittills bör hållas åtskilda. Den uppsplittring av

försöksverksamheten på ett stort antal institutioner, som skulle bli följ­

den av utredningsförslaget, skulle enligt förbundet medföra en otymplig

och föga arbetsduglig organisation.

Svensk husdjursskötsel är ense med utredningen om angelägenheten av

att bästa möjliga samarbete etableras mellan forsknings- och undervis-

ningsinstitutionerna och den programbundna försöksverksamheten men

har dock funnit starka skäl tala för en organisatorisk uppläggning efter

de principer som förordats i det av herr Yngve Gustafsson avgivna sär­

skilda yttrandet. Svenska svinavelsföreningen ansluter sig också till de or-

ganisationsförslag som Gustafsson skisserat.

Gödsel- och kalkindustriernas samarbetsdelegation (GKS) anser, att den

föreslagna organisationen är invecklad och att den medför en alltför tung­

rodd administrationsapparat. GKS förordar i stället i likhet med herr

Yngve Gustafsson, att försöksverksamheten får egen styrelse och helt skil­

jes från den högre lantbruksundervisningen.

SACO avstyrker utredningens förslag till organisation och ansluter sig

till vad herr Yngve Gustafsson anfört i frågan.

Av de hushållningssällskap, som icke ansett sig kunna biträda utred­

ningens organisationsförslag, har vissa funnit, att de nuvarande anord­

ningarna fungerat så bra, att den nu existerande organisationen för för­

söksverksamheten i stort sett bör bibehållas, medan andra i huvudsak an­

slutit sig till vad herr Yngve Gustafsson anfört i frågan i sitt särskilda ytt­

rande. Som skäl för sin ståndpunkt har nu ifrågavarande hushållnings­

sällskap främst framhållit, att försöksverksamheten skulle komma i un­

derläge vid en samorganisation med forskningen. Det har vidare anförts,

att utredningens förslag skulle medföra stora risker för tungroddhet och

kontroverser till men för hela verksamheten. Utredningens förslag i or­

ganisationsfrågan har sålunda av olika skäl icke kunnat biträdas av hus­

hållningssällskapen i Södermanlands, Gotlands, Malmöhus, Värmlands,

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

55

Västmanlands, Viisternorrlands och Västerbottens län samt i Kalmar och

Älvsborgs läns norra och södra delar.

Flertalet av de övriga, nu icke nämnda remissinstanserna har icke alls be­

handlat organisationsfrågan i sina yttranden. Några har emellertid utan när­

mare motivering lämnat förslaget utan erinran. Andra åter har framfört

vissa synpunkter i frågan utan att taga nagon definitiv ställning till jord-

brukshögskoleutredningens förslag. Av sistnämnda yttranden torde följande

få återges.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund framhåller, att om man

skall göra någon åtskillnad mellan fri och programbunden forskning, måste

man lägga denna skillnad på frågan, om forskaren (försöksmannen) själv

valt arbetsuppgiften eller ålagts viss uppgift. Med den utgångspunkten kan

man i stället tala om en uppdragsfri och en uppdragsbnnden forskning. Me­

todik och utförande blir samma i båda slagen av forskning. Det är uppenbar­

ligen en fördel, om man kan utnyttja samma organisation och samma tek­

niska utrustning för forskningen, oberoende av hur initiativet till undersök­

ningen framkommit. Förbundet framhåller vidare, att den föreslagna orga­

nisationen förefaller i vissa avseenden överdimensionerad och alltför kompli­

cerad. Den närmare kontakt mellan forskning och försök, som åsyftas med

omorganisationen, torde dock vara värdefull och efter en lämplig förenkling

av organisationsförslaget torde en funktionsduglig organisation kunna ge­

nomföras även efter utredningens huvudlinjer. Förbundet anser emellertid,

att den nuvarande organisationen av högskolan och försöksverksamheten

knappast fått tillfälle att visa sin funktionsduglighet. Förbundet anför i an­

slutning härtill bl. a. följande.

Vad som är väsentligt och avgörande för organisationens funktionsdug­

lighet och den totala verksamhetens resultat är vilka samlade resurser som

ställs till förfogande. Organisationsformen är givetvis icke betydelselös, men

det finns knappast någon anledning att tro, att man på en gång genom en

radikal omvälvning kan skapa en idealisk och slutlig organisation. Den tanke

på närmare organisatorisk samordning av forskning och försöksverksam­

het, som anses ha givit impulsen till tillsättandet av den nu avslutade utred­

ningen, kunde successivt ha fått prövas inom flera delområden och, om den

befunnits lämplig, efter hand ha fått föra fram till en ny organisationsform.

Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut har i

avvaktan på 1956 års skogshögskole- och skogsforskningskommittés betän­

kande icke ansett sig för egen del böra göra något uttalande om jordbruks-

högskoleutredningens förslag. Styrelsen har emellertid bifogat yttranden av

skogshögskolans lärarråd och statens skogsforskningsinstitut, i vilka anfö-

res i huvudsak följande.

Skogshögskolans lärarråd tar inte någon definitiv ställning till organisa­

tionsfrågan men uttalar vissa farhågor beträffande verkningarna av den

föreslagna nära samordningen mellan försöksverksamhet, forskning och

högre undervisning. Lärarrådet befarar, att professorns ansvar för den pro­

grambundna försöksverksamheten kan inverka menligt på hans möjligheter

att fullfölja sin huvuduppgift, vilken alltjämt får anses utgöra den högre

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

undervisningen med fri forskning. För att undvika denna olägenhet bör för­

söksverksamheten med en hög grad av självständighet skötas av de härför

avsedda statsagronomerna, medan professorns uppgift väsentligen begrän­

sas att vara av planerande och rådgivande natur.

Statens skogsforskningsinstitut kan icke biträda utredningens förslag om

samorganisation mellan forskning och försök men är å andra sidan icke

heller berett att följa herr Yngve Gustafsson i fråga om försöksverksamhe­

tens organisatoriska åtskiljande från lantbrukshögskolan och dess samman­

koppling med andra organ för jordbruksforskning och försök. Enligt insti­

tutet synes den nuvarande anordningen vara den lämpligaste organisations­

formen.

Statens tekniska forskningsråd säger sig ha förståelse för önskvärdheten

av nära samband mellan forskning och försöksverksamhet på jordbrukets

område. Försöksverksamheten vid en högskoleinstitution bör emellertid en­

ligt rådet aldrig ges sådan omfattning, att den skjuter undan eller elimine­

rar professorns möjligheter att bedriva fri forskning. Rådet betonar dock, att

det endast syftar till en annan formulering av institutionsföreståndarnas

befattning med försöksverksamheten. Rådet föreslår sålunda, att professo­

rerna anlitas som konsulter för försöksverksamheten. Härigenom blir deras

sakkunskap utnyttjad på ett naturligt och riktigt sätt och kontakten mellan

forskning och försök, vilken senare verksamhet till stor del säkerligen bör

bedrivas vid högskolans institutioner, tillgodoses smidigt och utan hämman­

de tvång.

Stockholms läns och stads hushållningssällskap framhåller, att om en sam­

organisation skall ske, måste det skapas garantier för att försöksverksamhe­

ten får väsentligt förbättrade arbetsmöjligheter och att det lokala initiati­

vet får chanser att göra sig gällande vid arbetsplaneringen.

Det är enligt sällskapet en svår uppgift att avväga, vilken organisations­

form som bäst tillgodoser nämnda garantikrav. I likhet med utredningens

majoritet hyser sällskapet den uppfattningen, att den tillämpade jordbruks­

forskningen och försöksverksamheten har mycket nära samband med var­

andra. En förutsättning för att förslaget om inordnande av försöksverksam­

heten i högskolans institutioner skall kunna tillstyrkas synes därför vara att

ökade möjligheter skapas för ett sådant samarbete. Sällskapet är dock inte

helt övertygat om att den av utredningens majoritet föreslagna organisations­

formen är den bästa utan anser, att detaljutformningen av utredningens

förslag till försöksverksamhetens organisation är alltför komplicerad "och

tungrodd och bör kunna förenklas avsevärt.

Östergötlands läns hushållningssällskap framhåller, att även om en från

lantbrukshögskolan fristående försöksanstalt enligt sällskapets åsikt är av­

gjort att föredraga, kan skäl andragas — ehuru efter sällskapets bedömande

mindre tungt vägande — för ett inordnande av försöksverksamheten under

institutionerna för tillämpade ämnen. Ett förverkligande härav förutsätter

dock, att försöksavdelningarna får en relativt självständig ställning och att

statsagronomerna och statshortonomerna placeras i sådana lönegrader, att

tjänsterna blir av mera stadigvarande karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

57

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Frågan om det organisatoriska sambandet mellan försöksverksamheten

å ena sidan samt forskningen och den högre undervisningen å den andra

har, inte minst till följd av det till betänkandet fogade särskilda yttrandet

i ämnet, kommit att diskuteras rätt utförligt i flertalet remissyttranden.

Det är för övrigt ganska naturligt, att detta spörsmål behandlats relativt

ingående i samband med en så betydande upprustning, som jordbrukshög-

skoleutredningens förslag innebär. Det gäller ju därvid att i högre grad

än tidigare få organisationen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten

så utformad, att största möjliga utbyte av verksamheten kan nås.

Det kan förtjäna framhållas, att de arbetsformer, som hittills tillämpats

inom den vetenskapliga verksamheten i stor utsträckning utformats under

skeden, då forskningen bedrivits under helt andra villkor och med betyd­

ligt mer begränsade medel än som för närvarande sker och kan förutses

för framtiden. Det är därför inte på något sätt anmärkningsvärt, att orga­

nisatoriska förändringar aktualiseras. Samhället satsar allt större belopp

på forskning, försöksverksamhet och högre utbildning och det är själv­

fallet av största betydelse, att dessa medel utnyttjas på ett rationellt sätt.

Om arbetsformerna kan effektiveras, bör en större allmän förståelse kunna

vinnas för att förse den vetenskapliga verksamheten med önskvärda eko­

nomiska resurser.

Jordbrukshögskoleutredningen har ingående diskuterat, vilka olika alter­

nativa organisationsformer som kan tänkas komma i fråga för den lant­

bruksvetenskapliga verksamheten, och har därvid på de i betänkandet när­

mare redovisade skälen kommit till den uppfattningen, att den nu friståen­

de försöksverksamheten bör samorganiseras med forskningen och den högre

undervisningen inom motsvarande ämnesområden. Utredningens förslag in­

nebär, att de institutioner för forskning och högre undervisning, inom vars

ämnesområde försöksverksamhet förekommer, skall förses med särskilda

försöksavdelningar, varvid de nuvarande försöksanstalterna statens jord­

bruksförsök, statens husdjursförsök och statens trädgårdsförsök upphör

som fristående anstalter. Högste målsman för den gemensamma administra­

tionen och företrädare för forskning och högre undervisning skall vara rek­

tor, medan försöksverksamheten skall företrädas av en försöksdirektör.

Vidare skall enligt förslaget de uppgifter av provningskaraktär, som nu in­

går i försöksanstalternas arbetsuppgifter i organisatoriskt och anslagsmäs-

sigt hänseende avskiljas från de av utredningen som egentlig försöksverk­

samhet betecknade arbetsuppgifterna. För ifrågavarande provningsverksam­

het skall ett särskilt organ inrättas.

Som framgått av det föregående har ledamoten av jordbrukshögskole-

uIredningen herr Yngve Gustafsson inte ansett sig kunna ansluta sig till

utredningens förslag i samorganisationsfrågan utan har i ett särskilt ytt­

rande för sin del förordat, att forskningen och försöksverksamheten helt

58

åtskiljes, varvid forskningen skulle förläggas till högskoleinstitutionerna

och försöksverksamheten till en fristående försöksorganisation.

Av de remissinstanser, som tagit ställning till organisationsfrågan, har

ungefär hälften tillstyrkt utredningens förslag, medan den andra hälften

av olika skäl förordat antingen det förslag, som framlagts i Gustafssons

särskilda yttrande, eller den nuvarande organisationsformen.

De remissinstanser, som inte ansett sig kunna biträda utredningens orga-

nisationsförslag, grundar sitt ställningstagande bland annat på att de fun­

nit detta förslag inrymma åtskilliga organisatoriska otympligheter och svag­

heter. Sålunda framhålles, att ledningen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten skulle riskera att bli splittrad, om den företräddes av två så

parallellställda högsta befattningshavare som enligt utredningsförslaget

rektor och försöksdirektör skulle bli. Denna tudelning av ledningen för

lantbrukshögskolan anses kunna ge upphov till oklara befälsförhållan-

den, samordningssvårigheter och friktioner, vilket skulle kunna störa och

förlama verksamheten vid högskolan. Vidare synes ett ogillande av försla­

get om provningsverksamhetens organisatoriska utformning ha legat ba­

kom vissa remissinstansers avvisande inställning till utredningens organisa-

tionsförslag överhuvudtaget.

Eu betydande del av de remissinstanser, som avvisat utredningens orga­

nisatoriska förslag, har vidare uttryckt farhågor för att försöksverksamhe­

ten skulle komma i underläge i förhållande till den mer teoretiskt inriktade

forskningen samt att den föreslagna organisationen skulle minska jord­

bruksnäringens möjligheter att öva inflytande på försöksverksamhetens in­

riktning. Härigenom skulle försöksverksamheten inte få den ur näringens

sjmpunkt bästa anpassningen och därmed bli av mindre värde för denna.

Andra däremot har befarat, att forskningen skulle komma att äventyras.

Vissa akademiska remissinstanser har avstyrkt den föreslagna samorga-

nisationen mellan forskning, högre undervisning och försöksverksamhet

med den motiveringen, att institutionsföreståndarna skulle bli så hårt be­

lastade av uppgiften att leda både undervisning, forskning och försöksverk­

samhet, att de inte skulle få tid att ägna sig åt egen forskning. Vissa andra

remissinstanser slutligen har framhållit det som en nackdel att den försöks­

verksamhet, som nu bedrives vid statens jordbruksförsök, vid ett genom­

förande av utredningens förslag skulle komma att splittras på ett flertal

institutioner.

De remissinstanser, som tillstyrkt utredningens förslag i samorganisa-

tionsfrågan, har främst pekat på att forskningen inom de tillämpade ämnes­

områdena vid lantbrukshögskolan är så likartad med försöksverksamheten

inom motsvarande ämnesområden, att en samorganisation medför ökade

möjligheter för ett ändamålsenligt utnyttjande av de resurser, som kan dis­

poneras för lantbruksvetenskaplig verksamhet överhuvudtaget. Bland de

svagheter, som ansetts vara förknippade med den nuvarande organisations­

formen och med den av Gustafsson i det särskilda yttrandet föreslagna, svnes

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

59

sålunda största avseende ha fästs vid den splittring och dubblering av perso­

nal och utrustning, som blir följden av att de tillämpade ämnesområdena

skall vara representerade dels vid en högskola, dels vid en försöksorganisa-

tion. Det har vidare framhållits som en allvarlig nackdel vid en dylik

dubbelorganisation, att forskningen och undervisningen vid en fristående

högskola å ena sidan och den lokala försöksverksamheten och därmed det

praktiska jordbruket å den andra blir isolerade från varandra till men för

samtliga verksamhetsgrenar. Vissa remissinstanser har också ansett, att det

inte torde vara möjligt att bära upp en högskolemässig trädgårdsutbildning,

om resurserna splittras på en högskoledel och en försöksdel.

Med anledning av remissinstansernas delade uppfattningar om den lämp­

ligaste organisationsformen, synes särskild genomgång vara påkallad för

att söka klarlägga i vilken utsträckning påtalade svagheter kan undvikas.

Såvitt jag kunnat finna har den i remissvaren mot utredningens organi-

sationsförslag framförda kritiken riktat sig mot bland annat uppdelning­

en av vissa ledande befogenheter för den lantbruksvetenskapliga verksam­

heten på en rektor och en försöksdirektör och mot provningsverksamhe­

tens organisatoriska utformning. Vidare har uttalats allvarliga farhågoi

för att försöksverksamheten skall komma i underläge i förhållande till

övrig forskning samt för att de institutionsföreståndare, som skall leda

även programbunden försöksverksamhet, skall komma att överbelastas.

Splittringen av försöksverksamheten på ett flertal institutioner har också

betraktats som en betydande organisatorisk olägenhet.

Vad först angår uppdelningen av högskolans ledning på två närmast

parallellställda befattningshavare, rektor och försöksdirektör, har vid re­

missbehandlingen framkommit vissa förslag att eliminera denna svaghet.

Sålunda har lantbrukshögskolans lärarkollegium framhållit, att i och med

att högskolans styrelse i fortsättningen inte skall fungera som överstyrelse

för vissa andra anstalter på lantbrukets område, ett av motiven för att bi­

behålla en särskild befattning motsvarande den nuvarande överinspektören

bortfaller. Lärarkollegiet har därför inte kunnat finna, att tillräckliga skäl

föreligger för att inrätta en försöksdirektörsbefattning. Även veterinärhög-

skoleutredningen har förordat en mera enhetlig ledning, varvid de av

jordbrukshögskoleutredningen föreslagna befogenheterna för försöksdirek-

tören borde överföras på rektor. Genom en lämplig fördelning av den till­

tänkte försöksdirektörens arbetsuppgifter på rektor och övriga befattnings­

havare, synes det vara möjligt att ge högskolan en mera enhetlig ledning och

därigenom eliminera bland annat den av ett betydande antal remissinstan­

ser påtalade oklarheten beträffande ansvarsfördelningen inom ledningen för

högskolan.

Som eu annan svaghet i den av utredningen förordade organisationsfor­

men har vissa remissinstanser betraktat förslaget om provningsverksam­

hetens organisatoriska utformning. Det synes i detta sammanhang höra

klargöras, att ett avskiljande av provningsverksamheten inte utgör någon

förutsättning för cn samorganisation av forsknings- och försöksverksam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

60

heten. Även enligt utredningens förslag skulle provningsverksamheten av­

skiljas endast administrativt och anslagsmässigt. Den huvudsakliga verk­

samheten, nämligen utförandet av försöken skulle handhas av de tilläm­

pade institutionerna. En samorganisation av forsknings- och försöksverk­

samheten synes därför mycket väl kunna genomföras utan att den av ut­

redningen föreslagna provningsanstalten kommer till stånd.

Farhågor för att vid den av utredningen förordade organisationsformen

försöksverksamheten skulle komma att eftersättas till förmån för den mera

teoretiskt inriktade forskningsverksamheten synes ha spelat en förhållan­

devis stor roll vid åtskilliga remissinstansers ställningstagande i organisa­

tionsfrågan. Med hänsyn till den stora betydelse den praktiskt inriktade

forskningen och försöksverksamheten har för jordbruksnäringens utveck­

ling, får det enligt min mening betraktas som ett berättigat krav från jord­

bruksnäringens sida, att dennas inflytande på den lantbruksvetenskap-

liga verksamhetens inriktning inte minskas. Ehuru farhågorna för att ut­

redningens organisationsförslag skulle få en dylik inte önskad effekt synes

överdrivna, anser jag det dock angeläget, att åtgärder vidtages för att ga­

rantera jordbruksnäringen ett betryggande medinfiytande på försöksverk­

samhetens och jordbruksforskningens inriktning. Detta synes kunna ske

genom att jordbruket, såsom också föreslagits från flera remissinstanser,

blir starkare representerat i högskolans styrelse och i försökskollegiet, i

sistnämnda hänseende närmast genom de av utredningen föreslagna di-

striktsför söksnämnderna.

Beträffande de farhågor, som framförts från framför allt akademiskt

håll, för en alltför stor arbetsbörda för de institutionsföreståndare, som skall

leda även programbunden försöksverksamhet, samt för att dessas möjlig­

heter till egen forskning skall komma att beskäras torde kunna hänvi­

sas till att närmast berörda akademiska instans, lantbrukshögskolan, inte

befarar några olägenheter av detta slag till följd av en samorganisation av

forskningen och försöksverksamheten. Den ursprungliga idén till en sam­

organisation har nämligen kommit just från de professorer inom de till-

lämpade ämnesområden, som enligt utredningens förslag skall handha även

försöksverksamheten. Flera av dessa ämnesrepresentanter har också i olika

sammanhang framhållit, att en samorganisation utgör en nödvändig förut­

sättning för att forsknings- och försöksverksamheten skall kunna bedrivas

på ett rationellt sätt. Farhågorna för att en samorganisation enligt utred­

ningens förslag skulle medföra en överbelastning av institutionsförestån-

darna och ett hot mot deras egen forskning synes mig närmast vara en följd

av bristande kännedom om förhållandena inom den lantbruksvetenskap-

liga verksamheten.

I detta sammanhang kan erinras om att det är en allmänt vedertagen

uppfattning, att undervisning på högskolemässig nivå förutsätter, att lärar­

na också bedriver forskning inom sitt ämnesområde. Med utgångspunkt

härifrån synes kunna göras gällande, att en lärare inom de tillämpade äm­

nena vid högskolan bör ha möjlighet att bedriva förutom forskning jämväl

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

61

försöksverksamhet inom sitt ämnesområde. Undervisningen i de tillämpade

ämnesområdena vid lantbrukshögskolan bygger nämligen i hög grad på de

erfarenheter och rön, som göres inom försöksverksamheten. Genom att den­

na verksamhet inordnas i institutionerna erhåller institutionsföreståndaren

sålunda ett bättre underlag för sin undervisning.

Det kan också förtjäna nämnas, att den av utredningen föreslagna orga­

nisationsformen, som innebär, att institutionsföreståndarna förutom un­

dervisning och forskning har en programbunden verksamhet, ingalunda

är unik inom den akademiska världen. Ett sådant arrangemang har, såsom

universitetsutredningen framhållit, motsvarigheter på andra håll inom uni­

versitets- och högskoleväsendet. Universitetsutredningen har härvidlag sär­

skilt pekat på organisationen av universitetssjukhusens kliniker, vilkas che­

fer har ställning både som professor och överläkare och därvid i vissa hän­

seenden sorterar under sjukhusadministrationen och i andra hänseenden

under universitetsmyndigheterna.

Slutligen har några remissinstanser menat, att utredningens förslag att

dela upp de nuvarande försöksanstalternas verksamhet på olika institutio­

ner medför för vissa ämnesområden en sådan splittring av försöksverksam­

heten, att de tillgängliga resurserna, särskilt inom den lokala försöksverk­

samheten, inte kan rationellt utnyttjas. De ämnesområden, som beröres av

de påtalade olägenheterna, är hydroteknik, jordbearbetning, växtnärings-

lära, växtodlingslära, utfodringslära och husdjursgenetik. Frågan är emel­

lertid, om dessa ämnesområden är mera beroende av kontakt inbördes än av

kontakt med forskningen och undervisningen inom samma område. Det är

nämligen inte möjligt att samtidigt fullt ut tillgodose kravet på en direkt

organisatorisk anknytning såväl ämnesområdesvis, d. v. s. mellan under­

visning, forskning och försök inom samma ämnesområde, som med avseende

på verksamhetens art, d. v. s. samordning mellan de olika ämnesområdena

på var för sig forsknings-, undervisnings- och försöksplanet.

Vid en organisatorisk anknytning ämnesområdesvis uppstår frågan om

vilka möjligheter till samordning efter verksamhetens art som ändå kan

finnas. Det kan därvid ifrågasättas, om uppdelningen i nya institutioner

skall drivas så långt, som utredningen föreslagit. Inom utfodringsområdet

har samtliga de tre försöksavdelningar, som ingår i statens husdjursförsök,

föreslagits bli överförda till en och samma institution, vilket av vissa re­

missinstanser, inte minst ur samordningssynpunkt vid den lokala försöks­

verksamheten, betraktats som en betydande fördel. En liknande inordning

under en och samma institution av även andra ämnesområden, som natur­

ligt hör samman, synes möjlig och av andra skäl också lämplig. Om den av

utredningen föreslagna uppdelningen av institutionen för växtodlingslära

sålunda inte genomföres, vinnes bland annat, att de fyra försöksavdelning-

arna inom detta ämnesområde kommer att placeras vid samma institution.

För eu dylik samordning talar även andra skäl, hland annat svårigheten att

dela upp detta ämnesområde på ett ändamålsenligt sätt. Hela den till växl-

odlingsområdet hörande försöksverksamheten synes därför kunna ingå i

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

en och samma institution. Skäl synes också kunna åberopas för att låta

ämnesområdena växtnäringslära och jordbearbetning ingå i en och samma

institution, även om ämnena företrädes av var sin professor. Genom nu

anförda jämkningar i utredningens förslag synes kontaktbehovet såväl mel­

lan försöksavdelningarna inbördes som mellan forskningen och försöks­

verksamheten inom det egna ämnesområdet kunna i huvudsak tillgodoses.

Jag torde därefter få övergå till att granska den i det särskilda ytt­

randet av Gustafsson skisserade organisationsformen. Som särskilt fram­

trädande svagheter i denna organisationsform kan, av remissvaren att döma,

främst anges splittring och dubblering av personal och utrustning, sämre

kontaktmöjligheter mellan å ena sidan forskning och undervisning och å

den andra sidan det praktiska jordbruket samt minskade möjligheter att

bära upp en högskolemässig trädgårdsutbildning vid en splittring av resur­

serna på en högskola och en försöksorganisation.

Den ur främst ekonomisk synpunkt allvarligaste svagheten med den av

Gustafsson förordade organisationsformen har sålunda ansetts vara den

splittring av personal och övriga resurser, som blir en följd av att de till-

lämpade ämnesområdena skall vara representerade såväl vid en högskola

som vid en försöksorganisation. Åtskilliga remissinstanser befarar att denna

splittring och dubblering skall bli till men för den samlade verksamheten

genom ett mindre rationellt utnyttjande av de tillgängliga resurserna. Av­

sikten vid införandet av den nu existerande organisationsformen var att

söka minska en dylik dubbeluppsättning. Detta syfte synes dock ha upp­

nåtts endast i begränsad omfattning. Den nuvarande samordningen begrän­

sar sig nämligen i huvudsak till styrelsen och de administrativa organen.

Det bör i sammanhanget erinras om att flera remissinstanser, bland an­

nat lantbrukshögskolas lärarkollegium, instämt i utredningens uttalande,

att forsknings- och försöksverksamheten vid en tillämpad institution och vid

motsvarande avdelning inom försöksanstalterna i fråga om allmän inrikt­

ning och sättet att arbeta inte längre väsentligen skiljer sig åt. Utvecklingen

har vidare ansetts medföra att eventuellt kvarstående skillnader mer och

mer suddas ut. Fördelarna av att sammanföra forskning och försöksverk­

samhet i samma institution har i första hand ansetts vara, att befattnings­

havarna kan specialisera sig i högre grad än vid andra organisationsfor­

mer, att arbetsfördelningen kan göras mera rationell genom att institutions-

föreståndaren leder hela verksamheten inom ett ämnesområde samt att den

alltmer omfattande och allt dyrbarare utrustningen, såsom instrument, ma­

skiner, mark och djur, kan användas gemensamt.

Några större möjligheter att tillgodose nyss berört krav på samordning och

specialisering och samtidigt undgå kostsamma dubbleringar synes inte före­

ligga i den av Gustafsson förordade organisationsformen.

Ett avskiljande av forskningen och undervisningen från försöksverksam­

heten och därmed från hushållningssällskapen och det praktiska jordbru­

ket har av vissa remissinstanser bedömts vara en väsentlig nackdel med

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

63

den av Gustafsson förordade organisationsformen. Det har sålunda fram­

hållits, att den vetenskapliga personalen vid en fristående högskola kom­

mer att gå miste om den kontakt med det praktiska jordbruket, som den

enligt utredningens förslag skulle få genom den till högskolan direkt knutna

lokala försöksorganisationen. En på detta sätt vunnen kännedom om jord­

bruksnäringens aktuella problem har av åtskilliga remissinstanser fram­

hållits såsom en nödvändig förutsättning för att forskarpersonalen skall

finna lösningar, som är användbara i det praktiska jordbruket. Även för

undervisningen har dylika kontakter ansetts vara av stor betydelse.

Det föreligger helt naturligt betydande möjligheter att på olika sätt skapa

kontakt även mellan en fristående högskola och det praktiska jordbruket.

Det förefaller mig emellertid rimligt att antaga, att en försöksorganisation,

som har en nära förbindelse med hushållningssällskapen och det praktiska

jordbruket och som dessutom ingår i högskoleorganisationen på det sätt

utredningen föreslagit, bör ha större möjligheter att förmedla impulser och

idéer i båda riktningar än andra kontaktorgan.

Vad särskilt gäller trädgårdsområdet är det uppenbart, att de resurser,

som under nuvarande förhållanden kan tänkas komma att ställas till för­

fogande, inte medger uppdelning av den vetenskapliga verksamheten på en

högskola och en försöksorganisation. En förutsättning för att en utbildning

på högskolemässig nivå skall kunna komma till stånd inom detta område

anses av många remissinstanser vara, att personalen inom varje ämnes­

område har hand om såväl undervisning och forskning som försöksverk­

samhet. Undervisningen, som inom det tillämpade trädgårdsområdet kom­

mer att bli av tämligen begränsad omfattning, kan härigenom meddelas av

såväl forsknings- som försökspersonalen. Samtliga remissinstanser inom

trädgårdsområdet har också beaktat detta förhållande och därför biträtt

utredningens organisationsförslag.

Av den förda diskussionen torde framgå, att betydande möjligheter fö­

religger att undgå de brister, som enligt åtskilliga remissinstanser vidlå­

der utredningens organisationsförslag. Däremot synes det vara betydligt

svårare att komma till rätta med de olägenheter, som ansetts vara förknip­

pade med den av Gustafsson förordade organisationsformen. Det torde i

sammanhanget böra erinras om att statsmakterna tidigare vid flera tillfäl­

len uttalat sig mot en splittring av verksamhetsgrenarna och ävenledes sökt

begränsa densamma. Senast har 1948 års riksdag vid behandlingen av för­

slagen från 1945 års jordbruksförsöksutredning avvisat alternativet med en

från forskning och högre undervisning helt fristående försöksverksamhet.

Jordbrukshögskoleutredningens nu framlagda förslag innebär, att för­

söksanstalterna och högskolans institutioner i tillämpade ämnen fullstän­

digt samorganiseras. Den i nuvarande organisation kvarstående dubblering­

en kan därvid avvecklas, vilket får anses vara cn avgörande förtjänst hos

utredningens organisationsförslag. Vidare far den isolering av forskningen

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

och undervisningen samt det minskade underlag för bland annat en hög-

skolemässig trädgårdsundervisning, som Gustafssons organisationsform

medför, anses innebära väsentliga svagheter. Efter gjorda överväganden

har jag därför kommit till den uppfattningen att utredningens organisa-

tionsförslag, med de i det föregående antydda och i det följande närmare

behandlade jämkningarna, bör läggas till grund för den organisatoriska ut­

formningen av den vetenskapliga verksamheten vid lantbrukshögsskolan.

I anslutning till vad som anförts angående sambandet mellan forskning,

försöksverksamhet och högre undervisning, synes det lämpligt att redan nu

ange vissa huvudlinjer för organisationen av den lantbruksvetenskapliga

verksamheten.

Jag torde därvid få erinra om att den av jordbrukshögskoleutredningen

angivna gränsdragningen mellan rektors och försöksdirektörens arbets­

uppgifter och kompetensområden av åtskilliga remissinstanser betecknats

som oklar eller irrationell. Enligt utredningens förslag skall försöksdirektö-

ren vara försöksverksamhetens främste förespråkare och därvid bland an­

nat tillse, att det praktiska jordbrukets och trädgårdsnäringens intressen

inom lantbrukshögskolans försöksverksamhet beaktas på ett för näring­

arna gagneligt sätt. Även enligt min mening är det angeläget att tillse, att

den praktiskt inriktade och betydelsefulla lantbruksvetenskapliga verksam­

heten i sin helhet utvecklas tidsenligt och till gagn för de berörda näringarna.

Det synes mig emellertid inte ändamålsenligt att denna uppgift skall åvila

endast den ene av de två högsta befattningshavarna. Därigenom riskeras ett

motsatsförhållande, som är onödigt, eftersom hela lantbrukshögskolan bör

stå i jordbrukets tjänst. En fastare organisation och en effektivare verk­

samhet vid högskolan med större möjligheter att tillvarataga även det prak­

tiska lantbrukets aktuella intressen synes enligt min mening bättre kunna

uppnås med en högste befattningshavare än med två närmast parallell-

ställda ledande befattningshavare. Den allmänna målsättningen och inrikt­

ningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten bör enligt min upp­

fattning ges av lantbrukshögskolans styrelse, i vilken jordbruks- och träd­

gårdsnäringarna följaktligen bör vara väl representerade. Det finnes sålunda

ingen anledning att ha skilda chefer och förespråkare för å ena sidan forsk­

ningen och undervisningen och å andra sidan försöksverksamheten. Upp­

giften att leda och samordna verksamheten vid lantbrukshögskolan anser

jag därför böra anförtros åt endast en befattningshavare, vilken bör benäm­

nas rektor.

För att biträda rektor vid handläggningen av organisatoriska och förvall-

ningsmässiga uppgifter inom försöksverksamheten bör inrättas en särskild

befattning, närmast motsvarande den av utredningen föreslagne chefen för

serviceavdelningen. Såsom lantbrukshögskolans lärarkollegium förordat bör

denne befattningshavare lämpligen benämnas försöksintendent.

Ledningen av den lantbruksvetenskapliga verksamheten synes i övrigt

böra utformas så, att rektor blir ordförande såväl i den av utredningen före-

65

slagna kollegienämnden som i lärar- och försökskollegierna. För att lätta

rektors arbetsbörda synes det lämpligt, att för såväl lärar- som försökskol-

legiet utses en vice ordförande. Vice ordföranden i lärarkollegiet bör när­

mast svara för undervisningen vid högskolan. Inom var och en av försöks-

kollegiets tre sektioner — jordbruks-, husdjurs- och trädgårdssektionerna

— bör utses en ordförande, på vilken bör ankomma att leda och samordna

sektionens verksamhet såväl mellan försöksavdelningarna inbördes som

mellan dessa och de lokala försöksstationer, som lyder under respektive

sektion. Ordföranden för försökskollegiets jordbrukssektion kommer där­

vid att delvis fullgöra uppgifter som för närvarande handlägges av före­

ståndaren för statens jordbruksförsök. På motsvarande sätt bör vissa av de

uppgifter, som nu handhavas av föreståndarna för statens husdjursförsök

och statens trädgårdsförsök, i fortsättningen handläggas av ordföranden i

husdjurs- respektive trädgårdssektionen.

För att stärka jordbruks- och trädgårdsnäringarnas medinflytande på

försöksverksamhetens och jordbruksforskningens inriktning vill jag föror­

da, att dessa näringar blir direkt representerade i de av utredningen före­

slagna distriktsförsöksnämnderna och i försökskollegiet. I försökskollegiet

synes sålunda distriktsförsöksnämnderna böra representeras av förutom

distriktsförsöksledaren även av en av nämnden vald ledamot, som är aktivt

sysselsatt inom ifrågavarande näringar.

Vad därefter angår utredningens förslag till organisation av provnings­

verksamheten har jag redan tidigare klargjort, att ett sammanförande av

forsknings- och försöksverksamheten inte förutsätter, att provningsverk­

samheten avskiljes. Jag är emellertid inte beredd att nu taga ställning till

frågan om bland annat ledningen för och den organisatoriska utformningen

av den särskilda provningsverksamheten. Som framgår av ett senare av­

snitt, där dessa spörsmål närmare beröres, synes frågan om ifrågavarande

provningsverksamhet böra bli föremål för ytterligare granskning.

Det är enligt min mening angeläget, att samorganisationen av forskningen

och undervisningen med försöksverksamheten inte genomföres på ett så­

dant sätt, att försöksavdelningarna splittras på alltför många institutioner.

Inom husdj ursområdet kommer samtliga försöksavdelningar som nu ingår

i statens husdj ursförsök redan enligt utredningens förslag att förläggas till

en och samma institution. Inom detta område bör således någon splittring av

försöksverksamheten inte uppkomma. Vad beträffar jordbruksområdet har

utredningen emellertid föreslagit, att den försöksverksamhet, som nu bedri-

ves vid statens jordbruksförsök, skall fördelas på fyra olika institutioner.

Som tidigare framhållits, finnes likväl goda skäl att inte företaga en dylik

uppdelning av de nuvarande institutionerna för växtodlingslära och jord-

brukslära. Försöksverksamheten inom växtodlingsområdet med de av ut­

redningen föreslagna fyra försöksavdelningarna bör sålunda enligt min me­

ning ingå i en för hela växtodlingsområdet gemensam institution, medan

försöksavdelningarna för växtnäringslära och jordbearbetning bör ingå i en

för dessa ämnesområden sammanförd institution. Genom den nu föreslagna

5 Ii ihan q till riksdagens protokoll 1961. I samt. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

66

sammanföringen inom institutionerna synes försöksavdelningarna få ökade

möjligheter till inbördes kontakt, samtidigt som försöksverksamhetens behov

av kontakter med forskningen och undervisningen inom motsvarande äm­

nesområden blir tillgodosett.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens

förläggning

och administrativa anknytning

I. UTREDNINGEN

Jordbrukshögskoleutredningen erinrar inledningsvis om att den avgivit

remissyttrande över ett förslag till en »internordisk högskola för trädgårds­

konst» i Köpenhamn. Förslaget gick ut på att de nordiska länderna gemen­

samt skulle bidra till att i Köpenhamn inrätta en ettårig påbyggnadskurs i

trädgårdskonst. Kursen var avsedd för personer, som redan erhållit en högre

trädgårdsundervisning och motsvarade närmast den utbildning, som ges

vid Konstakademien för redan utexaminerade arkitekter inom byggnads­

facket. Mot detta förslag hade jordbrukshögskoleutredningen intet att erinra.

En sådan påbyggnadskurs skulle ej lägga hinder i vägen för inrättandet av

en högre trädgårdsundervisning i vårt land.

Utredningen erinrar vidare om att den också diskuterat möjligheten att

åstadkomma en internordisk högskola inom hela trädgårdsområdet, vilken

i så fall skulle kunna erhålla helt andra resurser än en högskola i vart land

för sig. Då emellertid såväl Danmark som Norge redan ordnat en sådan un­

dervisning infogad i dessa länders övriga högre lantbruksutbildning, betrak­

tade utredningen det som föga sannolikt att en sådan samverkan skuile kun­

na åstadkommas inom överskådlig tid. Utredningen ansåg därför, att ytter­

ligare undersökningar i denna riktning inte skulle väsentligen belysa här

ifrågavarande problem för vårt lands vidkommande, utan har i det följande

utgått från att behovet av trädgårdsvetenskaplig verksamhet bör tillgodo­

ses genom att det inom landet skapas därför erforderliga anordningar. Ut­

redningen anför härom bl. a. följande.

Att tillgodose behovet av vetenskaplig verksamhet på trädgårdsområdet

i form av en fristående trädgårdshögskola torde med tanke på det låga elev­

antalet inte vara en ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande lösning. Möj-

ligheterna att utnyttja redan befintlig undervisning vid annat lärosäte bör

därför noga beaktas. I här ifrågavarande utbildning på trädgårdsområdet

måste, förutom rent tillämpade trädgårdsämnen, även ingå vissa grundläg­

gande ämnen såsom kemi, botanik, marklära, statistik etc. Undervisningen

i dessa grundläggande ämnen meddelas vid ett flertal redan existerande lä­

rosäten. Kurserna vid dessa uppvisar en betydande variation men synes

vid vissa av dem, främst lantbrukshögskolan, vara av sådan omfattning och

67

utformning, att de även skulle kunna utnyttjas för den högre trädgårdsut-

bildningen, varigenom kostnadsbesparingar för det allmänna kunde vinnas.

Fördelarna av en sådan undervisning måste dock vägas mot eventuella

nackdelar, som skulle kunna drabba de studerande i form av splittrad stu­

dietid, höga resekostnader m. m.

Rörande förläggningen av institutionerna i de tillämpade trädgårdsäm-

nena ansluter sig utredningen i stort sett till de synpunkter, som anfördes

av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté, vilken förordade, att träd-

gårdshögskolan förlädes till Alnarp, dels emedan trädgårdsodlingen i hög

grad är koncentrerad till Sydsverige, dels emedan vissa investeringar redan

hade gjorts vid alnarpsinstitutet.

Mot bakgrund av de nu anförda synpunkterna har utredningen prövat

följande tre huvudalternativ till förläggning av den trädgårdsvetenskapliga

verksamheten.

Alt. I. En helt fristående trädgårdshögskola.

Alt. II. Verksamheten förläggs (ev. såsom särskild fakultet eller avdel­

ning) helt och hållet till förefintligt lärosäte (universitet eller fackhögskola).

Alt. III. En del av undervisningen — i första hand i de grundläggande äm­

nena (basämnena) — förläggs till annat befintligt lärosäte, medan för ut­

bildningen och forskningen i de egentliga trädgårdsämnena särskilda insti­

tutioner inrättas vid därför lämplig plats. I första hand torde härvid Alnarp

komma i fråga.

Beträffande för- och nackdelar med de olika alternativen anför utredning­

en bl. a. följande.

Alt. I. En fristående högskola, närmast då förlagd till Alnarp, skulle ur

trädgårdsnäringens synpunkt innebära en god lösning, såtillvida att detta

skulle medföra, att ett centrum för trädgårdsundervisning och trädgårds-

forskning inrättades just där odlingen har sin geografiska tyngdpunkt

och odlingarna sin mest skiftande karaktär. En dylik högskola måste

emellertid, om den skall kunna meddela en kvalitativt högtstående un­

dervisning, förutom institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas

områden, även förses med vissa basinstitutioner för bl. a. kemi, bota­

nik och marklära. Då det icke synes oundgängligen nödvändigt med en sär­

skild forskning inom alla de grundvetenskaper, som måste företrädas vid

en dylik högskola, har jordbrukshögskoleutredningen funnit att detta alter­

nativ endast kan accepteras, om det visar sig omöjligt att åstadkomma andra

mindre kostnadskrävande utvägar.

Alt. II. Om utbildningen, forskningen samt försöksverksamheten inom

trädgårdsområdet helt skall förläggas till annat lärosäte finns flera olika

möjligheter att välja på. Tänkbara sådana är lantbrukshögskolan, någon av

de båda tekniska högskolorna eller ettdera av landets universitet.

Vid en fullständig samförläggning med lantbrukshögskolan, vilken över­

vägts redan av 1946 års trädgårdsundervisningskommitté och tillämpas på

många håll utomlands, hl. a. i Norge och Danmark, måste likväl särskilda

institutioner inom de egentliga trädgårdsämnenas områden tillskapas. Mot

en fullständig förläggning av den trädgårdsvetenskapliga verksamheten till

lantbrukshögskolan talar vidare hl. a. den omständigheten alt i dess omedel­

bara närhet saknas de studieobjekt i form av större trädgårdsodlingar och

prydnadsanläggningar, vilka bedömts som nära nog oundgängliga för ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

68

bildningens och i synnerhet för forskningens behov. Att anlägga dylika skulle

medföra mycket stora kostnader. Visserligen kan mot detta argument an­

föras att det för agronomutbildningen ej ansetts nödvändigt att samtliga

växtslag odlas i trakten av Uppsala. Förhållandena härvidlag torde dock ej

vara direkt jämförbara särskilt med hänsyn till den mångfaldigt större art­

rikedomen och variationsbredden inom trädgårdsodlingen.

Beträffande en förläggning till någon av de tekniska högskolorna må

törst anföras, att tekniska högskolan i Hannover har en trädgårdsfakultet

och att erfarenheterna därifrån synes vara gynnsamma. För de studerande

på trädgårdsarkitektområdet finns också vissa beröringspunkter med den

utbildning, som liusbyggnadsarkitekter erhåller. Mot en förläggning till

någon av de tekniska högskolorna talar likväl den omständigheten, att dessa

högskolor i hela sin nuvarande verksamhet är inriktade mot icke biolo­

giska ämnen. Vid en samförläggning med dessa högskolor skulle därför

ny undervisning och forskning få tillskapas för större delen av trädgårds-

området.

Vad slutligen beträffar en fullständig samförläggning av utbildningen

och forskningen med ettdera av universiteten, vill utredningen endast be­

röra möjligheterna till en anknytning med Lunds universitet, enär de med

en förläggning till Uppsala, Stockholm eller Göteborg förknippade för- och

nackdelarna redan kan sägas ha behandlats i den föregående diskussionen.

Fn samförläggning med Lunds universitet erbjuder vissa fördelar. Ut­

bildningen och forskningen skulle därigenom komma att förläggas till träd­

gårdsodlingens centrum. Vissa investeringar vid Alnarp torde dessutom

kunna utnyttjas. Vidare skulle trädgårdsforskningen kunna repliera på ett

flertal institutioner vid universitetets naturvetenskapliga fakultet även om,

enligt vad utredningen inhämtat, för utbildningen i de grundläggande äm­

nena nya kurser finge läggas upp.

Ett gemensamt och enligt utredningens uppfattning mycket väsentligt

argument mot en samförläggning med teknisk högskola eller universitet är

emellertid det behov av samverkan mellan högre undervisning, forskning

och försöksverksamhet på trädgårdsområdet, som utredningen "funnit före­

ligga. Det torde vara svårt att få en naturlig förankring för försöksverksam­

heten vid något av dessa lärosäten. Alternativ II finner utredningen därför,

om andra utvägar finns, ej böra förordas.

Alt. 111. En förläggning av utbildningen, forskningen och försöksverk­

samheten i de tillämpade trädgårdsämnena till Alnarp, där redan vissa in­

vesteringar gjorts, medan undervisningen i de grundläggande ämnena med­

delades vid annat högre lärosäte skulle — om i övrigt förutsättningar för

alternativets realiserande finns — medföra många av de fördelar, som för­

bundits med alternativen I och II, samtidigt som sistnämnda båda alterna­

tivs nackdelar i stor utsträckning torde kunna undvikas. Genom samunder-

visning med annat lärosäte kan kostnaderna för den grundläggande under­

visningen bli små. Samtidigt får forskningen och undervisningen i de till-

lämpade trädgårdsämnena intim kontakt med vårt lands främsta odlings-

distrikt. Vid detta alternativ kan de tillgängliga resurserna i huvudsak an­

vändas till uppbyggnad av institutionerna för de egentliga trädgårdsämne­

na. Otvivelaktigt medför dock detta alternativ vissa nackdelar för de stu­

derande bl. a. i form av splittrad studietid. Då emellertid de ekonomiska

synpunkterna måste tillmätas stor vikt, bör enligt utredningens uppfatt­

ning en lösning med uppdelning av undervisningen på två olika lärosäten

allvarligt övervägas.

Av vad som anförts under alternativ II särskilt med avseende på försöks­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

69

verksamhetens anknytning framgår, att övervägande skäl synes tala för

en förläggning av den grundläggande utbildningen till lantbrukshögskolan.

Jordbrukshögskoleutredningen har närmare undersökt möjligheterna att

förverkliga detta alternativ och därvid funnit att detta utan större svårig­

heter låter sig göras. Det ringa antalet trädgårdsstuderande kan medtagas

vid lantbrukshögskolan utan att dess verksamhet därigenom belastas på ett

besvärande sätt. Förutom undervisningen i de grundläggande ämnena, vil­

ken synes ha en omfattning, som är avpassad även för de trädgårdsstude­

rande, skulle där också erbjudas möjligheter att erhålla undervisning i till-

lämpade jordbruksvetenskapliga ämnen. Därmed skulle uppnås en icke

oväsentlig breddning av undervisningen för de trädgårdsstuderande, vilket

skulle medföra avlastning för fackundervisningen vid Alnarp. Genom en

sådan uppläggning av den högre trädgårdsundervisningens förberedande

del skulle också en naturlig grund läggas till ett fastare organiserat sam­

arbete mellan två områden, som har mycket gemensamt inom forskning

och försöksverksamhet.

Jordbrukshögskoleutredningen förordar sålunda, att den högre trädgårds-

utbildningen ordnas på så sätt att undervisningen i de grundläggande äm­

nena förläggs till lantbrukshögskolan och i de tillämpade trädgårdsämnena

till särskilda vid Alnarp tillskapade nya institutioner. De av utredningen

föreslagna institutionerna i tillämpade trädgårdsämnen vid Alnarp kan ad­

ministrativt anknytas antingen till alnarpsinstitutet eller till lantbrukshög­

skolan. Utredningen anför härom bl. a. följande.

För en anknytning administrativt till alnarpsinstitutet talar enligt ut­

redningen dels traditionella skäl, enär den högre trädgårdsutbildningen

och statens trädgårdsförsök nu ingår i institutet, dels den omständigheten

att någon form av samarbete måste etableras mellan institutet och de nya

trädgårdsinstitutionerna beträffande vissa gemensamma frågor såsom vä­

gar, vatten och avlopp, vissa byggnader m. m. För en anknytning till lant­

brukshögskolan kan åberopas att den högre undervisningen, forskningen

och försöksverksamheten inom trädgårdsområdet har mera gemensamt med

övrig lantbruksvetenskaplig verksamhet än med den lägre lantbruksunder-

visningen vid Alnarp. Av stor betydelse är också att studenterna inom

trädgårdsområdet kommer att genomgå utbildning i de grundläggande äm­

nena under ett par års tid vid Ultuna. En administrativ anknytning torde

underlätta samordningen av trädgårdsstudenternas grundläggande utbild­

ning vid Ultuna och den tillämpade utbildningen vid Alnarp. Även för högre

studier och högre examina skulle ett organisatoriskt samgående med lant­

brukshögskolan innebära vissa fördelar. Även ur forskningens och försöks­

verksamhetens synvinkel erbjuder ett fast organiserat samband med lant­

brukshögskolan betydande fördelar. Vidare bör samma organisatoriska

principer tillämpas såväl på jordbruksområdet som trädgårdsområdet be­

träffande försöksverksamhetens organisation.

På grundval av vad som nu anförts föreslår jordbrukshögskoleutred­

ningen, att den högre undervisningen, forskningen och försöksverksamhe­

ten på trädgårdsodlingens område organisatoriskt-administrativt anknytes

till lantbrukshögskolan i form av en särskild trädgårdssektion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

II. YTTRANDEN

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande förläggningen av den

trädgårdsvetenskapliga verksamheten samt beträffande denna verksamhets

administrativa anknytning till lantbrukshögskolan har tillstyrkts av fler­

talet av de remissinstanser, som yttrat sig i ämnet. Några remissinstanser

håller emellertid före, att den högre trädgårdsutbildningen borde samord­

nas för hela Norden. Ur de avgivna remissutlåtandena torde följande få

återges.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium tillstyrker livligt utredningens för­

slag till den högre trädgårdsutbildningens ordnande liksom också försla­

get om den trädgårdsvetenskapliga verksamhetens administrativa anknyt­

ning med hänsyn till den likhet, som föreligger i utbildningen för agronom-

och hortonomexamina och med hänsyn till behovet av samordning av forsk­

ning och försöksverksamhet på jordbruks- och trädgårdsområdena.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund tillstyrker förslaget, att en del

av undervisningen skall förläggas till Ultuna, medan de egentliga trädgårds-

ämnena läses vid nyinrättade institutioner i Alnarp. Det härigenom upp­

rättade sambandet mellan trädgårdsodling och jordbruk finner förbundet

lämpligt.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund finner förslaget att samordna

trädgårdsutbildningen med lantbrukshögskolan medföra avsevärda kost­

nadsbesparingar och tillstyrker därför detsamma. Vid undervisningen i de

grundläggande ämnena bör dock enligt förbundet beaktas de speciella syn­

punkter och krav, som fortsatta studier i tillämpade trädgårdsämnen ställer

på denna del av utbildningen.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter framhåller, att föreningen är

medveten om att ekonomiska förutsättningar torde saknas för ett förverk­

ligande av en särskild trädgårdsskola i Sverige, varför en högre undervis-

ning måste ordnas i samband med annan högskola. Föreningen finner, att

av de utav utredningen redovisade möjligheterna framgår, att anknytning

till lantbrukshögskolan har flera fördelar, och biträder därför detta förslag.

Sveriges pomologiska förening biträder helt utredningens förslag att göra

den högre trädgårdsutbildningen analog med agronomutbildningen och an­

knyta den till lantbrukshögskolan organisatoriskt-administrativt. Förening­

en förutsätter emellertid, att undervisningen i de grundläggande ämnena

för de hortonomstuderande anpassas med inriktning på trädgårdsväxter.

Sveriges förenade studentkårer anser det riktigt att förlägga hortonom-

utbildningen till lantbrukshögskolan med vidgade möjligheter till samord­

ning av agronom- och hortonomundervisningen.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk till­

styrker, att den högre trädgårdsutbildningen ordnas på det sätt utredningen

föreslagit.

71

Hushållningssällskapen tillstyrker i flertalet fall en förläggning av den

högre trädgårdsutbildningen enligt utredningens förslag. Ett par hushåll­

ningssällskap (Västernorrlands och Västmanlands läns), påpekar emeller­

tid samtidigt att ett ännu bättre alternativ skulle vara att ordna trädgårds­

utbildningen internordiskt. De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län

avstyrker, att förslaget om en trädgårdssektion i Alnarp genomföres med

hänsyn till att det enligt deras mening är överdimensionerat.

Trädgårdsnäringsutredningen kan icke helt dela jordbrukshögskoleut-

redningens uppfattning att föga sannolikhet skulle föreligga för att få till

stånd en internordisk samverkan för högre trädgårdsutbildning inom över­

skådlig tid till följd av att Danmark och Norge redan ordnat en sådan un­

dervisning, infogad i dessa länders högre lantbruksutbildning. Trädgårds­

näringsutredningen anser, att såväl principiella som praktiska skäl synes

tala för en grundlig undersökning av möjligheterna för en internordisk sam­

verkan på den högre trädgårdsutbildningens område. Med de förutsätt­

ningar, som jordbrukshögskoleutredningen utgick ifrån, är emellertid enligt

trädgårdsnäringsutredningen en delvis förläggning av den högre trädgårds­

utbildningen till Ultuna den mest ändamålsenliga.

Skogs- och lantbruksakademien ifrågasätter, om icke den högre träd­

gårdsutbildningen med fördel skulle kunna ordnas i samarbete med annat

nordiskt land. I första hand torde härvid — bl. a. på grund av det nära

grannskapet — Danmark komma i fråga.

Jordbrukets forskningsråd framhåller, att den föreslagna organisationen

för forskning och utbildning inom trädgårdsområdet synes vara överdimen­

sionerad och att det borde undersökas, om icke studerande på detta område

för viss del av sin utbildning skulle kunna hänvisas till lantbrukshögskolan

i Köpenhamn.

Weibullsholms växtförädlingsanstalt anser, att mycket talar för en kon­

centration av hela den jordbruks- och trädgårdsvetenskapliga verksamheten

till Ultuna, men ansluter sig dock till den av utredningen föreslagna för­

läggningen främst med den motiveringen, att det vid Alnarp redan existerar

en rad anläggningar i form av byggnader, växthus, park, fruktodling etc.

Det faktum att samarbete i fråga om arkitektutbildningen synes kunna ske

med cn till Lund förlagd teknisk högskola talar för en samorganisation med

en sådan högskola och med Lunds universitet. Enligt anstalten bör där­

för en översyn av jordbrukshögskoleutredningens förslag utan dröjsmål ske

i fråga om den högre trädgårdsutbildningen.

1955 års univcrsitetsutredning framhåller, att en organiserad samverkan

med den av universitetsutredningen föreslagna avdelningen för arkitektur

i Lund troligen skulle vara av värde, särskilt för trädgårdsarkitektutbild-

ningcn vid Alnarp.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut anser, att

starka skäl talar för att en fristående trädgårdshögskola inrättas vid Alnarp.

Som skäl härför åberopas bl. a. det behov av kontakt, som de tillämpade

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

72

ämnesområdena har med grundvetenskapligt betonade ämnen. Institutssty­

relsen befarar annars, att den hortikulturella vetenskapen kan bli isolerad

från grundforskningen. Undervisningen i vissa grundläggande ämnen skulle

enligt institutsstyrelsen kunna förläggas till institutioner vid Lunds univer­

sitet, om så erfordras. Institutsstyrelsen hänvisar i detta sammanhang till

det sätt, på vilket tandläkarhögskolan i Malmö och sydsvenska gymnastik­

institutet anknutits till Lunds universitet samt till de planer, som föreligger

för den tekniska högskolan i Lund.

Matematisk-natnrvetenskapliga fakulteten i Lund framhåller, att de till-

lämpade trädgårdsämnena i Alnarp enligt utredningens förslag kommer att

bli isolerade från forskningen i grundläggande ämnen vid Ultuna. Fakulte­

ten avstyrker därför denna splittrade förläggning av hortonomutbildningen

och föreslår i stället, att utbildningen i sin helhet förlägges antingen till

Alnarp eller till Ultuna. Fakulteten anför i anslutning härtill följande.

Mot en förläggning till Ultuna talar, att Skåne, som är landets rikaste

jordbruksbygd, i så fall skulle bli helt utan högre utbildning och forskning

inom lantbruksområdet. En sådan anordning kan knappast anses vara ratio­

nell. En helt fristående trädgårdshögskola i Alnarp uteslutes av utredningen

utan vidare, vilket är överraskande, då ännu år 1949 med den väsentligt

svagare ställning hortikulturen då hade, en självständig högskola vann bifall

i regeringen.

Fakulteten förordar Alnarps-alternativet med undervisningen i grundläg­

gande ämnen tills vidare förlagd till Lunds universitet. Universitetskanslern

ansluter sig till fakultetens yttrande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jag har i ett tidigare avsnitt i enlighet med jordbrukshögskoleutredning-

ens förslag och med tillstyrkan från övervägande antalet remissinstanser

förordat, att en högskolemässig trädgårdsutbildning kommer till stånd i

vårt land och att forskningens och försöksverksamhetens resurser på träd-

gårdsområdet förstärkes. I fråga om förläggningen och den administrativa

anknytningen av den trädgårdsvetenskapliga verksamheten är meningarna

delade.

Såsom förut anförts har jordbrukshögskoleutredningen, som övervägt

flera alternativ, funnit övervägande skäl tala för en förläggning av den

grundläggande utbildningen till lantbrukshögskolan i Ultuna och av ut­

bildningen, forskningen och försöksverksamheten i de tillämpade ämnena

till Alnarp. I organisatoriskt-administrativt hänseende föreslås den träd­

gårdsvetenskapliga verksamheten också skola anknytas till lantbrukshög­

skolan i form av en särskild trädgårdssektion.

Flertalet remissinstanser har anslutit sig till utredningens förslag. Några

har emellertid som sin mening anfört, att de gärna skulle ha sett, att en

73

gemensam nordisk trädgårdsskola hade kunnat komma till stånd. Även föi

mig har tanken på en nordisk samverkan inom detta område framstått så­

som tilltalande. Jordbrukshögskoleutredningen har emellertid bedömt det

som föga sannolikt, att en sådan samverkan skulle kunna åstadkommas in­

om överskådlig tid med hänsyn till att Danmark och Norge redan ordnat

en liögskolemässig trädgårdsutbildning inom ramen för den övriga högre

lantbruksundervisningen. Om man såsom utredningen föreslagit även i

Sverige infogar trädgårdsutbildningen i övrig högre lantbruksundervisning,

torde ur kostnadssynpunkt några ytterligare vinster knappast vara att vänta

av en gemensam nordisk trädgårdshögskola. Oavsett var utbildningen för-

lägges, måste nämligen inom landet bedrivas forskning och försöksverksam­

het som stöd för den svenska trädgårdsnäringen. De personer, som bedriver

denna forskning och försöksverksamhet, kan samtidigt ha hand om under­

visningen inom de tillämpade trädgårdsämnena. Härigenom vinnes också

att de rön och erfarenheter, som erhålles från den svenska försöksverk­

samheten inom de aktuella odlingsområdena, direkt kan meddelas de stu­

derande. Detta saknar inte betydelse vid den tillämpade odlingsutbildning,

som det här är fråga om.

Några remissinstanser har varit inne på tanken att knyta trädgårdsut­

bildningen till Lunds universitet. Närheten till Alnarp skulle tala för en så­

dan lösning. En anknytning av trädgårdsutbildningen till Lunds universi­

tet skulle dock enligt min mening kräva en ökning av det antal ämnesom­

råden, som måste vara representerade vid Alnarp, eftersom undervisning inte

meddelas vid Lunds universitet i vissa av de ämnen, som de hortonomie

studerande enligt utredningens förslag skall läsa vid Ultuna. För den ut­

bildning, som här avses, torde dessutom undervisningens inriktning och

omfattning vid lantbrukshögskolan vara bättre avpassad efter trädgårds­

näringens krav än vid ett universitet. Ett av de starkaste skälen för en an­

knytning till lantbrukshögskolan är emellerid det nära samband, som rå­

der mellan trädgårdsförsöksverksamheten och jordbruksförsöksverksamhe-

ten. Jag vill därför förorda den anknytning till lantbrukshögskolan av den

trädgårdsvetenskapliga verksamheten, som utredningen föreslagit och som

flertalet remissinstanser tillstyrkt.

Den av mig förordade principiella lösningen bör dock inte utesluta sam­

verkan beträffande undervisningen i vissa ämnen också med Lunds univer­

sitet och med en framtida teknisk högskola i Lund. Tvärtom bör en sådan

samverkan utbyggas i den mån så befinnes möjligt och lämpligt. Förlägg­

ningen av den högre trädgårdsutbildningen till Sverige bör ej heller ute­

sluta en utbyggnad av de nordiska kontakterna inom ämnesområdet. Sär­

skilt intresse förtjänar i detta sammanhang en nordisk samverkan i fråga

om den ettåriga kurs i trädgårdskonst, som ges vid »Det kgl. Akademi for

de Skpnne Kunsler» i Köpenhamn och som är avsedd såsom en påbyggnad

på en grundläggande trädgårdsarkitektexamen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Agronom- och hortonomutbildningens uppläggning och

inre organisation

I. UTREDNINGEN

A. Agronomutbildningen

1

. Nuvarande förhållanden

Inträdesfordringar'. För inträde till lantbrukshögskolan fordras, att den

sökande avlagt svensk studentexamen eller är likställd med den, som av-

lagt studentexamen, samt i studentexamen eller vid särskild prövning enligt

fordringarna för studentexamen erhållit minst godkänt vitsord i vissa natur­

vetenskapliga ämnen på reallinjen eller i vissa fall på allmänna linjen, även-

s?m..^enom§^^.^an^mannas^°^a med skoljordbruk eller lantbruksskola samt

förvärvat praktisk utbildning, som inberäknat lantmannaskola utgör två år.

Fordringar för agronomexamen. Enligt nu gällande föreskrifter kan agro­

nomexamen avläggas på följande fem linjer: jordbrukslinjen, husdjurslin-

jen, ekonomiska linjen, maskintekniska linjen samt allmänna linjen.

För att examen skall kunna godkännas fordras på jordbrukslinjen, hus-

djurslinjen och ekonomiska linjen, att den studerande erhållit minst bety­

get med beröm godkänd i tre av de ämnen, som är upptagna såsom tenta-

mensämnen pa vederbörande linje, minst betyget godkänd i ytterligare fyra

av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående äm­

nen kunskapsfordringarna för förhör resp. kurs inhämtats. Därjämte krävs

ett examensarbete i form av självständig bearbetning av ett förelagt problem

i ett såsom tentamensämne på linjen upptaget ämne, vari minst betyget med

beröm godkänt erhållits.

För examen på den maskintekniska linjen krävs, att den studerande er­

hållit minst betyget med beröm godkänd i två av de ämnen, som är upptagna

såsom tentamensämnen på linjen, minst betyget godkänd i ytterligare fem

av dessa ämnen samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående äm­

nen kunskapsfordringarna för förhör resp. kurs inhämtats. I ett av de ten­

tamensämnen på linjen, i vilket minst betyget med beröm godkänd erhål­

lits, krävs ett examensarbete i form av självständig bearbetning av ett före­

lagt problem.

Studerande på den allmänna linjen skall ha erhållit minst betyget god­

känd i sju av de ämnen, som är upptagna såsom tentamensämnen på linjen

samt intyg om att i samtliga övriga i examen ingående ämnen kunskapsford­

ringarna för förhör resp. kurs inhämtats. För examens godkännande krävs

dessutom en seminarieuppsats eller annat motsvarande examensarbete i ett

tentamensämne, som finns upptaget på linjen såsom sådant ämne.

2. Agronomutbildningens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har inhämtat synpunkter från lantbruks-

högskolans lärarkollegium och studentkår, lantbruksstyrelsen, hushållnings­

sällskapens förbund samt Sveriges lantbruksförbund rörande den framtida

agronomutbildningens utformning, speciellt med avseende på behovet av prak-

1 SFS 1957:17.

75

tisk utbildning samt omfattningen och inriktningen av högskolestudierna.

En redogörelse för de till utredningen inlämnade yttrandena återfinnes i be­

tänkandet å s. 116—120, vartill torde få hänvisas.

Jordbrukshögskoleutredningen anser, att undervisningen vid lantbruks-

högskolan främst bör syfta till utbildning av lantbrukslärare, konsulenter och

tjänstemän inom olika verk och organisationer på jordbrukets område. Un­

dervisningen bör dock vara så upplagd att den studerande, som så önskar,

under agronomutbildningen skall kunna skaffa sig en grund för senare

forskarutbildning. Enligt utredningen bör agronomutbildningen i princip or­

ganiseras så, att olika grader av specialisering möjliggöres men att samtidigt

alla studerande ges en grundläggande agronomisk allmänbildning.

Utbildningstiden för en agronom, d. v. s. tiden från studentexamen till

agronomexamen bör, framhåller utredningen, ej vara längre än motsvarande

tid för annan jämförlig examen, såsom exempelvis filosofie magister-, juris

kandidat- eller civilingenjörsexamen. Sålunda bör för utbildning till agro­

nom ej åtgå mer än högst fem år från studentexamen. Enligt nu gällande

bestämmelser åtgår för praktik (inkl. genomgången lantmannaskola) och

egentlig högskoleutbildning sammanlagt ca sex år från studentexamen. Följ­

aktligen bör antingen den förberedande delen eller den egentliga högskole-

delen nedskäras tidsmässigt med sammanlagt ca ett år.

Jordbrukspraktikens syfte bör enligt utredningen vara att ge de blivande

agronomerna en allmän kännedom om praktisk jordbruksdrift och samti­

digt låta dem få en inblick i jordbrukarnas vardagliga och sociala problem.

Avsikten med jordbrukspraktiken är således ej att ge driftsledarutbildning.

Härför skulle åtgå avsevärt längre tid. De fåtaliga agronomer (4 å 5 pro­

cent), som vill bli driftsledare i jordbruk, bör skaffa sig härför erforderlig

praktisk utbildning utan något direkt samband med agronomexamen.

Mot bakgrund av den nu angivna målsättningen har utredningen under­

sökt, huruvida ej tiden för jordbrukspraktiken kan avkortas, om den sam­

tidigt effektiveras. Utredningen har därvid kommit till den uppfattningen

att, om jordbrukspraktiken upplägges och övervakas på ett ändamålsen­

ligt sätt syftemålet med densamma i huvudsak synes kunna uppnås även

vid en begränsning av praktiken till en växtodlingssäsong. Den sammanlag­

da tiden för den förberedande praktiska utbildningen skulle därigenom kun­

na avkortas till ett år. Utredningen framhåller, att en dylik rationellt upp­

lagd jordbrukspraktik ger bättre garantier för de studerandes förtrogenhet

med praktisk jordbruksdrift än den hittillsvarande längre men ej planlagda

praktiken.

För att kunna organisera det föreslagna året av förberedande praktisk ut­

bildning, så att det blir så väl utnyttjat som möjligt, föreslår utredningen,

att denna utbildning normalt bör äga rum efter intagningen vid lantbruks-

högskolan. De inträdessökande bör alltså antagas endast på grundval av stu­

dentbetyget. I övrigt finner utredningen ej anledning att föreslå någon änd­

ring av nu gällande inträdesfordringar.

Den ettåriga förberedande praktiska utbildningen — i fortsättningen be­

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

76

nämnd propedeutisk utbildning — bör enligt utredningen omfatta dels en

propedeutisk kurs med teoretisk utbildning i tillämpade jordbruksämnen

av ungefär samma omfattning som lantmannaskolans huvudkurs, dels prak­

tiskt arbete på lämpliga jordbruk.

En i princip liknande anordning för propedeutisk utbildning som den

utredningen förordar tillämpas redan vid vissa lantmannaskolor, bl. a.

Svalöv, där en ettårig praktisk-teoretisk utbildning ges för studenter, som

ämnar söka inträde vid lantbrukshögskolan. Denna utbildning är upplagd

så, att studenterna under vinterhalvåret deltar i skolans undervisning i till-

lämpade jordbruksämnen, medan de under sommarhalvåret praktiserar på

av skolans ledning utvalda jordbruk. Sistnämnda praktik kontrolleras ge­

nom skolans försorg. Denna form av propedeutisk utbildning synes utred­

ningen i många avseenden vara föredömlig och klart överlägsen den okon­

trollerade praktikutbildningen. Utredningen anser, att en framtida prope­

deutisk utbildning bör erhålla en liknande utformning dock med vissa modi­

fieringar, som förväntas medföra ytterligare, väsentliga fördelar. De vid

lantmannaskolorna vanliga huvudkurserna anses nämligen vara mindre väl

avpassade för studenter, eftersom dessas studiekapacitet ej blir tillräckligt

utnyttjad vid sådana kurser. Vid en förläggning av den propedeutiska ut­

bildningen till praktisk-teoretiska helårskurser vid olika lantmannaskolor

uppstår också enligt utredningen vissa svårigheter att samordna denna ut­

bildning med den följande högskoleundervisningen. Utredningen föreslår i

stället att en gemensam propedeutisk kurs motsvarande lantmannaskole-

kurs anordnas för samtliga nyintagna studenter vid lantbrukshögskolan.

Vid en sådan kurs kan undervisningen helt anpassas till de förkunskaper

studenterna har och läggas upp på ett sådant sätt, att den korresponderar

med den följande högskoleundervisningen. Den föreslagna propedeutiska

kursen avses därvid bli förlagd till Ultuna.

Vid kontakt med 1955 års lantbruksundervisningskommitté har konstate­

rats, att ett nedläggande av den nuvarande undervisningen vid Ultuna lant­

bruksskola på grund av det minskade behovet av arbetsledare inom jord­

bruket kan äga rum utan egentliga olägenheter för den lägre lantbruksun-

dervisningens del. Jordbrukshögskoleutredningen föreslår därför, att Ultu­

na lantbruksskola nedlägges och att dennas lokaler får disponeras för den

propedeutiska utbildningen. (Under den tid av året, då lokalerna icke dispo-

neias för nämnda utbildning, föreslås lokalerna skola användas för fort­

bildningskurser för konsulenter, lärare m. fl. med möjligheter till inkvar­

tering.) För att organisera och leda den propedeutiska utbildningen föreslår

utredningen, att en särskild avdelning för propedeutisk utbildning inrättas

vid lantbrukshögskolan. Om den propedeutiska utbildningen, som föreslås

omfatta en propedeutisk kurs under vinterhalvåret och jordbrukspraktik

under sommaren, anför utredningen bl. a. följande.

Den propedeutiska kursen bör omfatta ca sex månader och pågå från om­

^{kring den} 1

september intagningsåret till mitten av mars efterföljande år.

Kursen skall i huvudsak inriktas på undervisning i tillämpade agronomiska

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

77

ämnen. I denna undervisning bör även ingå vissa praktiska övningar och

demonstrationer. Bl. a. av detta skäl har det ansetts lämpligt, att de stude­

rande under den tid, kursen pågår, inkvarteras på Ultuna, där plats kan

beredas dem i de byggnader, som nu användes för lantbrukshögskolans ele­

ver. Undervisningen föreslås omfatta sammanlagt ca 750 timmar med föl­

jande ungefärliga fördelning på olika ämnen.

Hydroteknik ...................................... 60 timmar Maskinlära och husbyggnadslära

130 timmar

Jordbrukslära...................................... 90

»

Lantbruksekonomi.............................. 130

»

Växtodlingslära och växtpatologi 130

»

Skogshushållning ............................... 70

»

Husdj urslära .................................. 140

»

Summa 750 timmar

Vid avdelningen för propedeutisk utbildning bör finnas en föreståndare,

som ansvarar för den propedeutiska kursen samt den följande jordbruks-

praktiken. Denne föreståndare kan samtidigt vara Ultuna egendoms förval­

tare. För att biträda föreståndaren i undervisningen och vid planläggningen

och övervakningen av jordbrukspraktiken samt vid Ultuna egendoms sköt­

sel bör inrättas en befattning som förvaltarassistent. Övriga lärarkrafter vid

den propedeutiska kursen bör utgöras av tjänstemän knutna till resp. hög­

skoleinstitutioner eller av speciallärare.

Uppläggningen av undervisningen i de olika ämnen, som skall ingå i den

propedeutiska kursen, bör ske i samråd med företrädarna för resp. ämnen

vid lantbrukshögskolan och fastställas av högskolans lärarkollegium för

att säkerställa en direkt anknytning till den vid högskolan senare meddela­

de undervisningen.

Jordbrukspraktiken skall vidta omedelbart efter den propedeutiska kur­

sens slut omkring den 15 mars och pågå till högskolestudiernas början om­

kring den 1 september. Denna praktik bör förläggas till jordbruk i olika

delar av landet samt organiseras och övervakas av avdelningen för prope­

deutisk utbildning. Praktiken kan därigenom planläggas redan under den

propedeutiska kursen på Ultuna. Därvid bör de studerandes specialintres­

sen så långt möjligt tillgodoses, samtidigt som det bör eftersträvas, att prak­

tiktiden ur allmän jordbrukssynpunkt blir så lärorik och effektivt utnytt­

jad som möjligt. Eleverna bör sålunda få en allsidig träning i förekommande

praktiska göromål samt en fortlöpande information om driftens utformning

på praktikgården och om motiven till de vidtagna åtgärderna. Vid praktik-

tidens slut bör varje student till föreståndaren vid avdelningen för prope­

deutisk utbildning avlämna en rapport över sina erfarenheter under prak­

tiktiden och i samband därmed analysera de problem, som är förbundna

med driften på den egendom, där vederbörande praktiserat.

Utredningen framhåller, att den föreslagna propedeutiska utbildningen

är organiserad med tanke på sådana inträdessökande, som inte redan skaf­

fat sig jordbrukspraktik och genomgått lantmannaskola. Man torde dock

få räkna med att vissa inträdessökande, särskilt de som påbörjat sina stu­

dier för studentexamen först sedan de redan förvärvat en viss praktisk jord­

bruksutbildning, kan ha en jordbrukspraktik, som överstiger den förut före­

slagna, och därjämte kan ha genomgått lantmannaskola. Det är utredning­

ens mening, att dessa studenter efter intagningen vid lantbrukshögskolan

skall få befrielse från den propedeutiska utbildningen, därest de i lantman­

naskolans längre kurs erhållit kvalificerade betyg (minst AB) i de ämnen,

som ingår i den propedeutiska kursen enligt nyss föreslagna plan. Sådana

studenter bör tillåtas påbörja de egentliga högskolestudierna omedelbart ef­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ter intagningen. Skulle de ej ha erhållit kvalificerade betyg i nämnda äm­

nen, bör de beredas möjlighet att genomgå förhör, som kan berättiga dem

att befrias från den propedeutiska utbildningen. Det bör tillkomma lärar­

kollegiet att besluta i ärenden angående befrielse från deltagande i den pro­

pedeutiska utbildningen.

För att göra det möjligt för de studerande att redan under studietiden

komma i kontakt med de olika verksamhetsområden, som de möter efter

agronomexamen, förordar utredningen omkring tre månaders specialprak­

tik förslagsvis förlagd till sommaren mellan det andra och tredje året av den

egentliga högskoleutbildningen. Det bör tillkomma föreståndarna för de in­

stitutioner, inom vilkas verksamhetsområden specialpraktiken faller, att or­

ganisera och övervaka densamma.

I ett särskilt yttrande beträffande inträdesfordringar och

propedeutisk utbildning anför herr Sigfrid Larsson bl. a., att han

anser, att utredningen i fråga om den förberedande praktiska utbildningen

i stället för den föreslagna till högskolan knutna propedeutiska kursen bort

ha förordat denna utbildnings förläggning till förslagsvis tre lantmannasko­

lor i mellersta och södra Sverige. De nackdelar utredningen anser komma

att vidlåda en dylik anordning, finner han konstruerade och knappast sak­

ligt motiverade. Som skäl för sin ståndpunkt anför herr Larsson bl. a. föl­

jande.

Vid de kombinerade praktisk-teoretiska ettårskurser, som nu tillämpas

vid några lantmannaskolor, kommer eleverna till skolan i slutet av septem­

ber och fördelas sedan en och en på lantbruk i skolans närhet, där de tas

om hand av »praktikvärdarna». Under dessas ledning arbetar de sedan på

resp. gårdar till början på november, då de samlas på skolan för teoretisk

undervisning. Denna pågår till medio mars då eleverna återgår till arbe­

tet ute på gårdarna. Under ett par korta »arbetsdalar» under sommaren

(två veckor i juni och tre veckor i juli) samlas eleverna också till skolan.

Den övriga tiden arbetar de ute på gårdarna till i slutet på september, då

kursen avslutas. Under vistelsen på skolan blir de i tillfälle att kollationera

intrycken från sina resp. gårdar. Studentkursen kommer vidare i kontakt

med skolans övriga elever. Det livliga tankeutbyte, som är karakteristiskt

för elever i en internatskola, ger goda förutsättningar för eleverna att lära

känna jordbrukarbefolkningens ekonomiska och sociala problem samt de­

ras allmänna mentalitet, vilket otvivelaktigt är värdefullt för den blivande

konsulenten och lantbruksläraren. Av det anförda torde framgå, att prakti­

ken på gårdarna och undervisningen på skolan utgör en organisk enhet, som

inte kan brytas sönder utan stor risk för att resultatet av kursen äventyras.

Den av utredningen anförda uppfattningen att undervisningen i lantman­

naskolas huvudkurs är allt för elementärt upplagd för att vara anpassad för

studenter är riktig i fråga om de grundläggande men ej beträffande de

tillämpade ämnena. Undervisningen för studenterna i de senare ämnena

måste i flera avsnitt göras mera elementär än för lantmannaskolornas van­

liga elevklientel, som i regel har många års praktisk erfarenhet bakom sig.

Andra delar av de tillämpade ämnena, särskilt sådana, i vilka kalkylationer

ingår, inhämtas i regel betydligt snabbare av studenterna, på grund av deras

större rutin att handskas med siffror, än av övriga elever.

Inom tidsramen för den teoretiska undervisningen är det möjligt att ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

79

forma undervisningsplanen så, att den blir utpräglat propedeutisk med an­

passning till de kommande studierna vid högskolan. Lantmannaskolans lä­

rare bör vara väl skickade att meddela denna undervisning.

Uppläggningen av de praktisk-teoretiska kurserna vid lantmannaskolor­

na bör givetvis grundas på direktiv från högskolan efter hörande av före­

trädarna för resp. ämnen. Det finnes därför ingen anledning befara, att det

skulle uppstå svårigheter att samordna denna undervisning med efterföl­

jande högskolestudier till följd av »att de studerande splittras på olika sko­

lor». Med utgångspunkt från utredningens förslag om det antal studerande,

som varje år skall intagas vid högskolan, torde det vara tillräckligt att ord­

na praktisk-teoretiska kurser för studenter vid tre av landets lantmanna­

skolor. Antalet elever i vardera kursen bör begränsas till 15, bl. a. med hän­

syn till önskvärdheten av att samtliga praktikgårdar ligger relativt nära

skolan.

Beträffande kostnadsfrågan kan anföras, att det otvivelaktigt blir billi­

gare att förlägga den praktiska utbildningen till lantmannaskolorna än till

en propedeutisk kurs vid Ultuna. Någon utökning av lokalutrymmena vid

de lantmannaskolor, som skall anordna de praktisk-teoretiska kurserna, är

sannolikt inte erforderlig och kostnaderna för den förstärkning av lärar-

krafterna, som kan bli nödvändig, torde bli av blygsam omfattning. Om­

byggnaden av Ultuna lantbruksskolas lokaler för den föreslagna propedeu-

tiska kursen kommer att draga betydande kostnader. En föreståndare för

nämnda kurs skall anställas och arvoden utgå till övriga lärarkrafter. Det

ökade lokalbehovet enligt de förslag utredningen framlagt innebär, att den

förutsatta nedläggningen av Ultuna lantbruksskola medför friställning av

lokalutrymmen, vilka bör kunna komma till god användning för andra än­

damål.

Utredningen föreslår, att sökande till högskolan antages enbart på grund­

val av studentbetyget. Om den förberedande praktiska utbildningen ordnas

på det sätt jag antytt är det ur utbildningssynpunkt skäligen likgiltigt, om

de antages och inskrives vid högskolan före eller efter praktikåret. Det får

dock anses vara en onödig komplikation av högskoleorganisationen att i

denna infoga preparandkurser med elementär undervisning. Jag anser där­

för, alt definitivt antagande av studerande vid högskolan bör ske först efter

fullgjord praktikantutbildning. Detta bör givetvis inte hindra, att en nybli­

ven student med studentbetyg, som kvalificerar honom för inträde, kan er­

hålla intyg om att hän följande år kan beräkna bli antagen som studeran­

de vid högskolan under förutsättning att han erhåller tillfredsställande vits­

ord från genomgången, av högskolan anvisad praktisk-teoretisk kurs.

Vad därefter angår den egentliga högskoleutbildningen föreslår utred­

ningen, att terminsindelningcn vid lantbrukshögskolan ändras, så att den

överensstämmer med den terminsindelning, som tillämpas vid universiteten.

Härigenom underlättas det föreslagna samarbetet i fråga om undervisningen

med Uppsala universitet. Höstterminen föreslås sålunda omfatta 1 septem­

ber—15 december och vårterminen 15 januari—31 maj. Den undervisning,

som nu är förlagd till 1—15 juni resp. 1—31 augusti föreslås bli förlagd

antingen till terminerna eller till särskilda kurser under sommarmånaderna.

I fråga om högskoleutbildningens principella utformning anför utredning­

en, alt det nuvarande linjesystemet med fem olika studieinriktningar för

agronomexamen icke medger eu tillräckligt snabb och smidig anpassning

av utbildningen efter utvecklingens växlande krav. Fördelarna med linje­

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

systemet anges vara, att de studerande får vägledning i ämnes- och betygs-

val. Linjerna ger dessutom stadga åt studiernas uppläggning, samtidigt som

de hos arbetsgivarna kommit att få karaktären av behörighetsvillkor. Utred­

ningen har därför sökt finna en anordning, som i görligaste mån eliminerar

linjeuppdelningens stelhet men ändå behåller systemets fördelar. En sådan

anordning torde enligt utredningen kunna erhållas genom ett system med fritt

ämnesval, varvid samtidigt särskilda behörighetsvillkor uppställes för vissa

befattningar som lärare, konsulenter etc. Valmöjligheterna för de studeran­

de ökas därigenom, medan behörighetsvillkoren ger sådana studerande, som

inriktar sig mot vissa befattningar, vägledning i ämnes- och betygsval. Be­

hörighetsvillkoren bör uppställas av vederbörande myndighet eller arbets­

givare.

Vad gäller betygsfordringarna för agronomexamen må erinras om att enligt

nu gällande stadga för denna examen ämnena indelas efter studiernas omfatt­

ning i tentamensämnen, förhörsämnen och kursämnen. Ur flera synpunkter,

bl. a. för att kunna ange en viss betygssumma för godkänd examen men

även med hänsyn till ett på undervisningens område utvidgat samarbete

med universiteten och övriga högskolor, är det enligt utredningen önskvärt,

att varje betygsenhet motsvarar en viss genomsnittlig studietid.

Som utgångspunkt bör därvid väljas universitetens nuvarande betygsnor-

mer, enligt vilka vid filosofisk fakultet ett betyg normalt bör medhinnas

på en termin och två betyg på två terminer, varvid en studietermin avses

omfatta ca fem månader. Med hänsyn till det stora antal ämnen, som nor­

malt ingår i agronomexamen bör emellertid betygsenhet i denna examen

motsvara hälften av betygsenhet vid universiteten. Då skillnaderna mellan

förhörs- och kursämne i många fall synes obetydliga, föreslår utredningen,

att dessa skilda benämningar utgår och ersätts med den enhetliga beteck­

ningen kursämne. Kursämnenas omfattning bör motsvara de nuvarande

förhörsämnenas.

Ämnena vid högskolan bör sålunda enligt utredningens förslag indelas i

tentamens- och kursämnen. Tentamensämne bör kunna studeras till ett, två,

tre eller fyra betyg, varvid skilda fordringar bör uppställas för olika betyg.

Fordringarna för kursämne bör motsvara ungefär hälften av ett betyg.

Studietiden enligt det sålunda förordade systemet för ämne vid lantbruks-

högskolan jämfört med universitetsämne belyses av följande tablå.

Betygsenhet vid lantbrukshögskolan

Motsvarande betygsenhet

vid universiteten

Beräknad ungefärlig

studietid (inkl. föreläs­

ningar, kurser och ten­

tamina)

4 betyg ..............................................................

2 betyg

ingen direkt motsvarighet

1 betyg

1/2 »

ingen motsvarighet

ca 2 terminer

* 11/2 termin

»1 >

3

*

...............................................................

2 * ............................................................

1 » ..............................................................

»

1/2

»

* 1/4

»

Kurs = 1/2 betyg ..........................................

Utredningen föreslår, att följande minimifordringar skall gälla för god­

känd examen.

81

I betygsämnen bör fordras sammanlagt tolv betygsenheter. I denna be-

tygssumma bör ingå minst två ämnen för studier till två betyg eller högre.

I något av de ämnen, som studeras för två betyg eller högre skall examens­

arbete utföras. Av kursämnen bör fordras studier motsvarande samman­

lagt två betygsenheter. Då varje kursämne skall motsvara en halv betygs­

enhet innebär detta att fyra kursämnen kommer att ingå.

De för agronomexamen erforderliga tolv betygsenheterna motsvarar sex

betygsenheter i en examen från filosofisk fakultet vid ett universitet. I agro­

nomexamen ingår därjämte vissa kurser, vilka i tidsåtgång motsvarar ett

betyg vid universiteten.

Utredningen föreslår, att som studievägledning för eleverna för var och

en av dem utarbetas en plan över de egentliga högskolestudierna. Dessa

studieplaner bör utarbetas under ledning av högskolans undervisningsnämnd

och de personer, som denna nämnd utser. Högskolans undervisningsnämnd

bör så långt möjligt organiseras i enlighet med bestämmelserna för under-

visningsnämnderna vid rikets universitet. Det bör enligt utredningen an­

komma på högskolans lärarkollegium, undervisningsnämnd och ämnesre­

presentanter att tillse, att erforderliga föreskrifter beträffande studieord­

ning m. m. fastställes och efterleves.

Utredningens uppfattning om de ämnen, som kan ingå i agronomexamen

redovisas i den i det följande intagna tablån. För omfattningen av dessa äm­

nen lämnar utredningen en ingående redogörelse å s. 129—134 i betänkan­

det, till vilken torde få hänvisas. I detta sammanhang torde endast böra er­

inras om att ämnet pedagogik enligt utredningen ej bör fordras för avläg­

gande av agronomexamen. Utredningen anser emellertid, att de studeran­

de under sin studietid vid högskolan bör beredas möjlighet att genomgå

en pedagogisk grundutbildning om ca 40 timmar i form av en allmän orien­

tering och handledning i undervisnings- och rådgivningsverksamhet. Utöver

denna pedagogiska grundutbildning föreslår utredningen — efter kontakt

med lantbruksstyrelsens undervisningsbyrå, överstyrelsen för yrkesutbild­

ning, 1955 års lantbruksundervisningskommitté och jordbruksupplysnings-

kommittén — att möjlighet beredes den, som inriktar sig på lärar- eller kon­

sulentverksamhet att efter agronomexamen och viss anställningstid erhålla

en vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning i form av en särskild kurs

på ca tre månader. Genomgång av en sådan kurs förutsättes bli ett kompe-

lensvillkor för anställning som ordinarie lärare eller konsulent. För denna

kurs i pedagogik bör enligt utredningen lantbruksstyrelsen vara huvudman.

Utredningen framhåller, att antalet föreläsnings- och övningstimmar för

olika ämnen granskas och fastställes av lantbrukshögskolans undervisnings­

nämnd och lärarkollegium. För ämnen, i vilka undervisning meddelas av

speciallärare redovisar utredningen i sitt betänkande ås. 135 vissa ungefär­

liga timantal. Undervisningen i ämnena fysik och nationalekonomi, som en­

ligt utredningens förslag skall förläggas till Uppsala universitet, bör utfor­

mas i samråd mellan lantbrukshögskolans lärarkollegium och berörda in­

stitutioner vid universitetet.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ämnen som kan ingå i agronomexamen

Ämne

Ämnet kan läsas till

Kurs =

y

betyg

1 betyg 2 eller

högre

betyg

Gemensamma grundläggande

ämnen

Matematik...................................

X

X

Fysik............................................

X

X

Lantbrukskemi.........................

X

X

X

Mikrobiologi..............................

X

X

X

Genetik.......................................

X

X

X

Statistik.......................................

X

X

X

Markämnen

Marklära ...................................

X

X

Växtnäringslära och jord-

bearbetning ..............................

X

X )

Jordbrukslära (sammanfatt-

ningsämne) ..............................

Lantbrukets hydroteknik..

X

X

X

i

X

Växtodlingsämnen

Lantbruksbotanik .................

X

X

X

Växtodlingslära .....................

X

X

X

Växtförädling .........................

X

X

X

Växtpatologi..............................

X

X

X

Husdjursämnen

Husdjurens fysiologi med

anatomi.......................................

X

X

Husdjursförädling .................

X

X

Husdjurens näringsfysiologi

samt utfodring och vård ..

X

X 1

Husdjurslära (sammanfatt-

ningsämne) ..............................

Tekniska ämnen

Lantbrukets arbetsmetodik

och teknik..................................

X

X

X

X

Ekonomiska ämnen

Nationalekonomi.....................

X

X

Redovisningslära.....................

X

X

Lantbrukets driftsekonomi

X

X

Lantbrukets fastighetseko­

nomi ............................................

X

X

X

Lantbrukets marknadslära

X

X

Lantbruksekonomi (sam-

manfattningsämne)................

Rättskunskap ..........................

X

X

X

{

Pedagogik (inräknas ej i be-

tygsfordr. för agr. examen)

X

Undervisning i ämnet meddelas av

Speciallärare

Inst. för fysik, Uppsala universitet

Institutionerna för lantbrukskemi

Inst. för mikrobiologi

Inst. för genetik

Underavd. för statistik vid inst. för

lantbrukets företagsekonomi

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för lantbrukets hydroteknik;

speciallärare i geodesi

Inst. för lantbruksbotanik

Inst. för allmän och speciell växtod-

lingslära

Inst. för växtförädling

Inst. för växtpatologi

Inst. för djurfysiologi

Inst. för husdjursförädling

Inst. för näringsfysiologi

Inst. för utfodring och vård; special­

lärare i hälso- och sjukvårdslära

Inst. för djurfysiologi, näringsfysiologi

samt utfodring och vård

Inst. för lantbrukets arbetsmetodik

och teknik; speciallärare i husbygg-

nadslära

Inst. för nationalekonomi, Uppsala

universitet

Inst. för lantbrukets företagsekonomi

»

»

»

»

»

»

»

»

(jämte speciallärare)

Inst. för lantbrukets marknadslära

Inst. för lantbrukets företagsekonomi

Inst. för lantbrukets marknadslära

Speciallärare

Speciallärare

83

Som tidigare framhållits syftar utredningens förslag till att den stude­

rande skall få full frihet att välja den ämneskombination, som vederböran­

de själv önskar. För att vägleda sådana studerande, som avser att bli lärare,

konsulenter etc. föreslår utredningen, att särskilda ämneskombinationer

för behörighet till dessa befattningar fastställes av lantbruksstyrelsen eller

det ämbetsverk, som handhar tillsynen av den av tjänsternas innehavare

bedrivna verksamheten. Exempel på sådana ämneskombinationer för behö­

righet till vissa tjänster redovisas i betänkandet s. 135—137.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

B. Hortonomutbildningen

1. Nuvarande förhållanden

I enlighet med beslut av 1931 års riksdag ombildades Alnarps lantbruks­

institut fr. o. m. den 1 november 1933 till ett lantbruks-, mejeri- och träd-

gårdsinstitut, vilket emellertid icke gavs en högskolemässig karaktär.

I sitt betänkande år 1947 föreslog 1946 års trädgårdsundervisningskom-

mitté att en trädgårdshögskola skulle inrättas vid Alnarp. Vid denna skulle

kunna avläggas hortonomexamen resp. trädgårdsarkitektexamen samt hor-

tonomie licentiatexamen. I propositionen 1949: 79 konstaterades emellertid,

att förutsättningar för genomförande av förslaget saknades och att det bor­

de anstå tills vidare med förverkligande av planen på en särskild trädgårds­

högskola.

Inträdesfordringar. Den högre trädgårdskursen vid Alnarp är f. n. uppde­

lad på två linjer, en för allmän trädgårdsodling och en för trädgårdsanlägg­

ning. För antagning som ordinarie elev vid någon av dessa linjer krävs en

ålder av 24 år samt beträffande praktisk utbildning att ha genomgått stat­

lig eller statsunderstödd trädgårdsskola eller genom tentamen visat sig ha

förvärvat motsvarande utbildning och att efter genomgången trädgårdssko­

la ha praktiserat sex månader, helst i utlandet, samt beträffande teoretisk

utbildning att ha avlagt realexamen med kvalificerade betyg i särskilt an­

givna ämnen eller också kunna styrka, att motsvarande kunskaper förvär­

vats på annat sätt.

Fordringar för hortonomexamen. Enligt nu gällande föreskrifter kan hor­

tonomexamen avläggas på endera av linjerna för trädgårdsodling och träd­

gårdsanläggning. Följande elva ämnen är obligatoriska för båda linjerna:

matematik, fysik, meteorologi, kemi, geologi och marklära, botanik, zoolo­

gi, kulturteknik, ritning, redskapslära och ekonomisk trädgårdsodling. Dess­

utom är följande ämnen obligatoriska, nämligen på linjen för trädgårds­

odling ärftlighetslära och växtförädling, nationalekonomi och handelslära.

rättslära, trädgårdsekonomi, bokföring, trädgårdsanläggning, ekonomisk

trädgårdsodling, försöksteknik, trädgårdsprodukternas användning som fö­

doämnen samt pedagogik, samt på linjen för trädgårdsanläggning luisbygg-

nadslära och växthuskonstruktion, trädgårdsanläggning samt plantskole-

skötsel.

För examens godkännande fordras minst betyget med beröm godkänd i

vissa huvudämnen och betyget godkänd i övriga förekommande ämnen.

2

. Ilortonomutbildningens framtida inriktning och omfattning

Jordbrukshögskoleutredningen har infordrat yttrande över hortonomut-

bildningens allmänna inriktning samt avvägningen mellan praktik och hög-

skolcundervisning från lantbruksstyrelsen, hushållningssällskapens förbund

och Sveriges lantbruksförbund. En redogörelse härför lämnas i betänkandet

å s. 139—140.

Som tidigare återgivits förordar jordbrnkshögskoleutredningen att horto-

nomutbildningen görs högskolemässig samt att den i de grundläggande äm­

nena sker vid Ultuna och i de tillämpade ämnena vid Alnarp. Utredningen

anser, att hortonomutbildningen liksom agronomutbildningen främst bör

inriktas på en examen närmast av ämbetskaraktär, avsedd för befattningar

som konsulenter, lärare, stadsträdgårdsmästare, trädgårdsarkitekter etc.

Liksom för agronomutbildningen bör det för hortonomutbildningen finnas

möjligheter till ett flertal ämneskombinationer inom den föreslagna ämbets-

exarnen. För befattningar som lärare, konsulenter m. m. föreslås behörig­

hetsvillkor som ledning för de studerande vid deras val av ämnen och betyg.

Praktik- och studietiden för hortonomexamen, liksom fördelningen mellan

praktisk utbildning och egentlig högskoleutbildning, föreslås bli avvägd på

samma sätt som för agronomexamen.

I fråga om inträdes fordringarna föreslår utredningen, att hortonomie stu­

derande liksom agronomie studerande skall antagas på grundval av betyg,

varigenom den inträdessökande kan styrka, att han dels avlagt svensk stu­

dentexamen eller är likställd med den, som avlagt studentexamen i fråga om

rätten att inskrivas eller att antagas som studerande vid universitet och

högskolor samt att där avlägga examina, dels i nämnda betyg visat sig tia

kunskaper motsvarande godkänt vitsord i vissa naturvetenskapliga ämnen

på reallinjen eller i vissa ämnen på allmänna linjen.

Utredningen anför i detta sammanhang, att specialgymnasiet för lant­

bruks-, mejeri- och skogsstuderande i framtiden bör göras tillgängligt även

för trädgårdsstuderande.

Utredningen föreslår, att den propedeutiska utbildningen för hortonom­

examen liksom för agronomexamen skall omfatta ett år. Den föreslås om­

fatta dels en teoretisk kurs i tillämpade trädgårdsämnen (motsvarande

trädgårdsskolekurs), dels praktiskt arbete i trädgårdsföretag. Den prope­

deutiska utbildningen föreslås börja omkring den

1

september med en till

Alnarp förlagd teoretisk kurs (propedeutisk kurs) i tillämpade trädgårds­

ämnen gemensam för samtliga studerande, oavsett om de avser att ägna sig

åt trädgårdsodling eller trädgårdsanläggning. Utredningen räknar med att

undervisningen i flertalet ämnen kan meddelas av personalen vid trädgårds-

sektionens institutioner. Följande ämnen och undervisningstimmar föreslås

ingå i den propedeutiska kursen.

Fältmätning och hydroteknik-----

60 timmar Blomsterodling ................................ 110 timmar

Jordarts- och växtnäringslära ..

40

»

Maskin- och redskapslära ............ 30

»

Fruktodling och plantskoleskötsel

110

»

Trädgårdsekonomi med bokföring 150

»

Köksväxtodling..................... 120

»

Trädgårdsanläggning........................ 130

»

Summa 750 timmar

Efter den propedeutiska kursens slut vid mitten av mars skall de stude­

rande påbörja sin trädgårdspraktik, vilken bör få en allsidig inriktning.

Praktiken föreslås bli organiserad och övervakad av trädgårdssektionens

ordförande.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

85

Sådana inträdessökande, som redan förvärvat praktisk trädgårdsutbild­

ning motsvarande vad som erhålles under det propedeutiska aret samt ge­

nomgått trädgårdsskola och där erhållit minst AB i de ämnen, som ingår i

den propedeutiska kursen, skall enligt utredningens förslag få befrielse från

den propedeutiska utbildningen. Möjlighet föreslås även skola iinnas att

komplettera betyg, som erhållits i trädgårdsskola.

Utredningen föreslår omkring tre månaders specialpraktik för de stude­

rande vid högskolans trädgårdssektion. Denna praktik bör organiseras, över­

vakas och bedömas av föreståndarna för de institutioner, inom vilkas verk­

samhetsområden den faller.

Av samma skäl som förut anförts i fråga om agronomlinjens inträdesford-

ringar anser herr Sigfrid Larsson i sitt särskilda yttran­

de, att sökande till hortonomlinjen inte bör definitivt antagas förrän de

uppfyllt inträdesfordringarna även beträffande praktisk förutbildning. Den­

na utbildning bör enligt Larsson omfatta minst en praktisk-teoretisk helars-

kurs analog med de, som redan nu finnes för blivande agronomer. Med hän­

syn till att antalet studerande, som årligen avses att intagas på hortonom­

linjen, är väsentligt lägre än på agronomlinjen, bör det vara tillräckligt med

cn praktisk-teoretisk helårskurs (propedeutisk utbildning) för blivande hor-

tonomer. Det synes Larsson uppenbart, att en förläggning av denna kurs till

Alnarps trädgårdsskola skulle innebära många fördelar. Undervisningspla-

nen för kursen bör utformas i samråd med högskolans företrädare för de

tillämpade trädgårdsämnena och godkännas av sektionskollegiet vid Alnarp.

Vad angår den egentliga högskoleutbildningen föreslår utredningen sam­

ma terminsindelning vid trädgårdssektionen som vid högskolan i övrigt,

d. v. s. 1 september—15 december och 15 januari—31 maj. Därjämte bör

under sommarmånaderna särskilda kurser kunna anordnas.

Hortonoinutbildningen föreslås liksom agronomutbildningen skola utfor­

mas enligt principen om fritt ämneval men med vissa behörighetsvillkor

som stöd för studenternas val av studieinriktning. Undervisningen i den

propedutiska kursen och i de tillämpade trädgårdsämnena sker vid Alnarp,

medan undervisningen i de grundläggande ämnena sker vid Ultuna. Av prak­

tiska skäl bör hela den till Ultuna förlagda undervisningen fullgöras under

en sammanhängande period i början av de egentliga högskolestudierna.

Härför torde genomsnittligt åtgå ca två år. Studietiden för de tillämpade

trädgårdsämnena beräknas till ca två år.

Liksom för agronomie studerande bör för hortonomie studerande studie­

planer uppgöras av högskolans undervisningsnämnd eller de personer, som

denna nämnd utser. Betggsf ordringarna för hortonomexamen föreslås av

utredningen följa samma normer som för agronomexamen. De ämnen som

kan ingå i hortonomexamen redovisas i tablån på nästa sida. För ämnenas

omfattning lämnas i betänkandet s. 144 en redogörelse, till vilken torde få

hänvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Ämnen som kan ingå i hortonomexamen

Ämne

Ämnet kan läsas till

Kurs=

i betyg

1 betyg 2 eller

högre

betyg

Gemensamma grundläggande

ämnen

Matematik..................................

X

X

Fysik ............................................

X

X

Lantbrukskemi.........................

X

X

X

Mikrobiologi..............................

X

X

X

Genetik.......................................

X

X

X

Statistik.......................................

X

X

X

Markämnen

Marklära ...................................

X

X

Växtnäringslära och jordbe-

arbetning ...................................

X

X

Jordbrukslära (sammanfatt-

ningsämne) ..............................

Lantbrukets hydroteknik ..

X

X

X

X

Växtodlingsåmnen

Lantbruksbotanik ................

X

X

X

Växtförädling .........................

X

X

X

Växtpatologi..............................

X

X

X

Trädgårdsämnen

Frukt- och bärodling............

X

X

X

Köksväxtodling .....................

X

X

X

Prydnadsväxtodling ............

X

X

X

Trädgårdskonst och natur-

vård ............................................

X

X

X

Trädgårdsodlingens arbets-

metodik och teknik ............

X

X

X

Trädgårdsodlingens ekonomi

X

X

X

Pedagogik (inräknas ej i be-

tygsfordr. för hortonomex.)

X

Undervisning i ämnet meddelas av

Speciallärare

Inst. för fysik, Uppsala universitet

Institutionerna för lantbrukskemi

Inst. för mikrobiologi

Inst. för genetik

Underavd. för statistik vid inst. för

lantbrukets företagsekonomi

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för marklära

Inst. för växtnäringslära

Inst. för jordbearbetning

Inst. för lantbrukets hydroteknik

(speciallärare i geodesi)

Inst. för lantbruksbotanik

Inst. för växtförädling

Inst. för växtpatologi

Inst. för frukt- och bärodling

Inst. för köksväxtodling

Inst. för prydnadsväxtodling

Inst. för trädgårdskonst och naturvård

(speciallärare i stadsbyggnadslära)

Inst. för lantbrukets arbetsmetodik och

teknik (inkl. underavd. vid Aln-

arp, speciallärare i vissa ämnesde-

lar)

Inst. för lantbrukets företagsekonomi

(inkl. institutionens underavdelning

i Alnarp)

Inst. för lantbrukets marknadslära

Speciallärare

Ämnet pedagogik bör — liksom i fråga om agronomexamen — ej fordras

för avläggande av hortonomexamen eller medräknas i minimifordringarna

för godkänd examen men däremot kunna ingå i behörighetsfordringarna för

vissa tjänster såsom lärare och konsulentbefattningar. Även utexaminerade

hortonomer bör beredas möjligheter att delta i den vidareutbildning i peda­

gogik, som föreslagits för agronomer.

För att vägleda sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli

lärare, konsulenter etc., föreslår utredningen, att särskilda ämneskombina­

tioner för behörighet till dessa befattningar fastställes av lantbruksstyrelsen

87

eller det ämbetsverk, under vilket tjänsterna sorterar. Exempel på sådana

ämneskombinationer för behörighet till vissa tjänster redovisas i betänkan­

det s. 145, till vilket torde få hänvisas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

C. Vissa övriga utbildningsfrågor

Jordbrukshögskoleutredningen framhåller, att i den mån det finnes an­

ledning till utbyten av kurser inom varandra närstående ämnen mellan agro­

nom- och hortonomexamen, såsom exempelvis mellan växtodlingslära och

köksväxtodling, får sådana fall särskilt prövas av undervisningsnämnden

resp. lärarkollegiet eller trädgårdssektionens avdelningskollegium.

Frågan om att införa specialistexamina såsom agronomie kandidat- och

scientific magisterexamen bör enligt utredningen anstå till dess hela pro­

blemet om sådana examina vid olika universitet och högskolor behandlats.

Utredningen påpekar vidare, att dess förslag till ny studieordning för agro­

nom- och hortonomexamina, bl. a. genom att ett ämne kan studeras till fyra

betyg, medger avsevärda möjligheter till specialisering för sadana studeran­

de, som så önskar.

Den utökade samundervisning mellan lantbrukshögskolan och Uppsala

universitet, som utvecklingen medfört och som även utredningens förslag

kan komma att bidraga till, motiverar enligt utredningen, att kurser motsva­

rande universitetens betygsfordringar utarbetas vid lantbrukshögskolan, så

att studerande vid universitet kan medtaga sådana ämnen i sin examen.

Studerande vid lantbrukshögskolan bör beredas liknande möjligheter att i

sin examen medtaga ämnen från universitet eller annan högskola.

Beträffande högre agronomiska studier föreslår utredningen, att bestäm­

melserna för avläggande av agronomie licentiatexamen och agronomie dok­

torsgrad bör ändras så, att den, som avlagt hortonomexamen vid lantbruks­

högskolan, skall ha samma behörighet att avlägga licentiatexamen och dis­

putera för doktorsgrad, som tillkommer agronomer vid högskolan. För så­

väl agronomer som hortonomer bör därvid beteckningarna agronomie li­

centiat och agronomie doktor användas.

I agronomie licentiatexamen, vilken liksom universitetens filosofie licen­

tiatexamen bör omfatta endast ett ämne, bör enligt utredningen fordringar­

na på betygsenheten motsvara universitetens fordringar för betygsenhet.

Avhandling för vinnande av agronomie doktorsgrad bör bedömas efter sam­

ma grunder, som de vid universiteten tillämpade. Enligt nu gällande före­

skrifter åsättes avhandling och försvar av avhandling vid lantbrukshögsko­

lan var sitt betyg. Detta är ej fallet vid universiteten, där gemensamt betyg

för avhandlingen och försvaret av denna utdelas. Utredningen föreslår, att

det sistnämnda tillvägagångssättet i framtiden tillämpas också vid lant­

brukshögskolan.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I ett avsnitt med vissa allmänna synpunkter på den högre undervisning­

ens uppläggning, former m. m. finner jordbrukshögskoleutredningen de för­

slag härutinnan, som framlagts av universitetsutredningen (SOU 1957:24,

s. 78—90) tillämpliga även för lantbrukshögskolans del. I anslutning här­

till framhåller jordbrukshögskoleutredningen — för att stimulera lärarna

vid lantbrukshögskolan att författa läroböcker och kompendier för under­

visningen —■ att de bestämmelser rörande ledighet för läroboksförfattande,

som i de nya universitetsstatuterna angivits som ett skäl för tjänstledighet

med oavkortad lön, även bör äga sin tillämpning vid lantbrukshögskolan.

I samband med behandlingen av undervisningsfrågorna framhåller utred­

ningen vidare, att utexaminerade agronomer (hortonomer) bör beredas

möjlighet att förkovra sig genom fortbildningskurser i olika vid högskolan

representerade ämnen. Detta motiveras bl. a. med den snabba utvecklingen

på lantbruksområdet. Dessutom torde många agronomer (hortonomer)

önska vidga sitt kunnande inom sådana ämnen, som de under sin studie­

tid vid högskolan ej hade tillfälle att grundligare studera men som de ut­

ifrån sin senare yrkesverksamhet bedömer som erforderliga. Utformningen

av dessa fortbildningskurser bör ske i samråd mellan berörda verk och or­

ganisationer samt lantbrukshögskolans styrelse och lärarkollegium.

II. YTTRANDEN

A. Propedeutisk utbildning

Remissinstansernas ställningstagande till utredningens förslag i samband

med den propedeutiska utbildningen är förhållandevis klart och entydigt.

Flertalet remissinstanser tillstyrker sålunda, att de studerande antages di­

rekt efter studentexamen utan föregående praktik. Även nedskärningen av

praktiktidens längd accepteras ganska allmänt, ehuru viss betänksamhet

yppats från särskilt det praktiska jordbrukets sida. Däremot förkastar de

remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, så gott som enhälligt utred­

ningens förslag om den propedeutiska utbildningens förläggning och för­

ordar i stället den förläggning, som herr Sigfrid Larsson föreslagit i sitt sär­

skilda yttrande.

Beträffande frågan om intagning på enbart studentbetyg

anför lantbruksstyrelsen bl. a. följande.

Att^ antalet kvalificerade sökande till lantbrukshögskolan under de se­

nare åren varit otillfredsställande torde sålunda till icke ringa del bero på

att såväl den långa praktiktiden som ovissheten under denna om möjlighe­

terna att vinna inträde vid lantbrukshögskolan verkat avskräckande. Det

synes därför vara välbetänkt att som utredningen föreslår antaga de sö­

kande som studerande vid högskolan enbart på studentexamen eller därmed

jämställd annan examen och att därefter hänvisa dem till ett års praktisk-

teoretisk utbildning.

98

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att det kan övervägas,

om icke studentexamen på reallinjens matematiska gren skulle kunna god­

tagas för inträde vid lantbrukshögskolan, även om ämnet biologi ej ingår

i examen.

1955 års lantbruksundervisningskommitté har intet att erinra emot att

de studerande intages vid lantbrukshögskolan enbart på grundval av stu­

dentbetyget.

Sveriges förenade studentkårer hävdar, att avlagd studentexamen bör

vara tillräcklig för tillträde till högre studier, och hälsar därför med till­

fredsställelse utredningens förslag, att den obligatoriska praktiken förläg-

ges efter intagningen vid högskolan.

I övrigt har Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges agronom-

och lantbrukslärareförbund, Hushållningssällskapens förbund samt Sven­

ska lantmannaskolornas lärareförening yttrat sig till förmån för intagning

av de studerande enbart på grundval av studentbetyget.

Direkt intagning efter studentexamen avvisas av hushållningssällskapet

i Gotlands län, som motiverar detta med att studenterna behöver viss prak­

tik för att kunna tillgodogöra sig en lantmannaskolekurs. Även Svenska

lantarbetsgivareföreningen ifrågasätter, om icke definitiv antagning bör an­

stå tills efter praktiken med hänsyn till att det icke kan förutses, hur

många studenter, som på annat sätt skaffar sig erforderlig förpraktik.

Beträffande frågan om praktiktidens längd erinrar lantbruks-

styrelsen om att den redan i sitt yttrande till utredningen framhållit, att

praktiktiden borde kunna förkortas, om den utnyttjades effektivare än hit­

tills.

Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter, om en förutbildning omfattande

ett år är nödvändig och anför bl. a. följande.

Inom flertalet andra högskolemässiga utbildningsvägar fordras ingen som

helst förpraktik. Detta gäller bl. a. de tekniska högskolorna, vid vilka de

studerande under sommarferierna skaffar sig erforderlig praktik före exa­

men. Enligt styrelsens mening vore en ytterligare nedskärning av kraven

på förpraktik och förberedande kurser för inträde vid lantbrukshögskolan

önskvärd från rekryteringsstimulerande synpunkt. Utredningens förslag,

att studenterna antas som elever vid lantbrukshögskolan före förpraktiken,

finner styrelsen värdefullt från samma synpunkt.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium finner det önskvärt, att praktikti­

den något förkortas inte minst med hänsyn till betydelsen av att den sam­

manlagda tiden för agronomutbildningen icke väsentligt bör överstiga den

tid, som i allmänhet åtgår för övriga ämbetsexamina.

Skogshögskolans lärarråd anser, att den föreslagna nedskärningen av den

totala studietiden från sex till fem år genom minskning av praktiktiden är

väl motiverad genom alt utbildningens tyngdpunkt på jordbrukets liksom

på skogsbrukets område undergår eu successiv förskjutning från det prak­

tiska till det teoretiska området, allteftersom forskningen ställer ökad kun­

skap om produktionen och dess förutsättningar till vårt förfogande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

90

1955 års lantbruksundervisningskommitté, som finner den föreslagna av-

kortningen av studietiden välbetänkt, anför bl. a. följande.

Utbildningstiden för agronomerna kommer härigenom i paritet med mot­

svarande tid för andra jämförliga examina. Vidare torde en förkortning av

studietiden medföra en ökning av antalet kvalificerade sökande till hög-

skolan, vilket är i hög grad angeläget med tanke på förhållandena under

senare hälften av 1950-talet, då antalet kvalificerade sökande var påfallande

rnet.

e;ä

Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges förenade student­

kårer tillstyrker förslaget om förkortning av studietiden genom minskning

av praktiktiden.

Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att riksförbundet med hän­

syn till de starka önskemålen om en förkortning av utbildningstiden för

agionomerna kan godtaga utredningens förslag beträffande kraven på jord­

brukspolitik före påbörjandet av de egentliga högskolestudierna. Riksför­

bundet förutsätter därvid, att utredningens förslag om tre månaders speci-

alpiaktik under studietiden samtidigt genomföres. Svenska lantarbetsgivare-

föreningen och Hushållningssällskapens förbund ansluter sig i princip till

utredningens förslag rörande praktikens omfång och uppläggning.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening är synnerligen tveksam till

förslaget att skära ned praktiken till ett enda år. Synes det emellertid helt

ofrånkomligt att reducera praktiktiden, vill föreningen trots farhågor ej

motsätta sig detta. Föreningen anser dock, att en sammanlagd praktiktid

a\ ett och ett halvt år — inberäknat propedeutisk kurs och specialpraktik

inom studietiden — är ett absolut minimikrav.

Skogs- och lantbruksakademien anser förkortningen av praktiktiden in­

nebära icke obetydliga risker men anför samtidigt bl. a. följande.

Emellertid torde läget vara sådant, att uppehållandet av hittillsvarande

inträdesfordringar vad beträffar praktik kan väntas medföra, att tillström­

ningen av sökande blir otillräcklig. Den bättre delen av de nyblivna studen­

terna väljer banor, där fordringarna på förpraktik är mindre och där man

betydligt tidigare erhåller besked om intagning vid högskola.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium instämmer i utredningens uppfattning,

att tiden för agronomutbildningen ej bör överskrida den tid det tar att av­

lägga ämbetsexamen eller omkring fem år. Dock bör enligt kollegiet för­

kortningen av utbildningstiden inte enbart drabba praktiktiden utan även

den teoretiska undervisningen.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund framhåller, att man från träd-

gårdshåll helt ansluter sig till uppfattningen, att samma villkor i fråga

om inträdesfordringar och kurstid skall gälla för hortonomutbildningen

som för agronomutbildningen. Större krav på praktisk utbildning före på­

börjandet av studierna vid högskolan än den föreslagna propedeutiska kur­

sen omfattande ett år torde inte kunna ställas, om man skall kunna räkna

med en tillfredsställande rekrytering.

Sveriges yrkesfruktodlares riksförbund anser, att utredningsförslaget om

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

9]

förkortad praktiktid måste accepteras för att inte den långa utbildnings­

tiden skall verka avskräckande på de studerande. Härvid förutsättes dock

att den föreslagna propedeutiska kursen skall vara godkänd, innan den

egentliga högskoleutbildningen skall få påbörjas. Likaså förutsätter riks­

förbundet, att de studerande under den praktiska utbildningen utplaceras

i företag, som möjliggör en så allsidig och lärorik praktik som möjligt.

Sveriges pomologiska förening är medveten om att de nuvarande höga

fordringarna på praktisk erfarenhet före inträdet vid hortonomkursen i

Alnarp inte kan bibehållas, om studietiden vid högskolan förlänges som ut­

redningen föreslagit. Föreningen anser dock, att tiden för den av utred­

ningen föreslagna propedeutiska utbildningen är alltför snävt tilltagen. Den

praktiska erfarenheten är enligt föreningen så viktig, att vissa minimikrav

därpå bör ingå bland inträdesfordringarna. Föreningen beklagar bl. a., att

utredningen för att få analoga inträdesfordringar vid högskolan för horto-

nomer och agronomer ansett sig böra stryka de hittillsvarande kraven på

utlandspraktik för hortonomernas del. Den erfarenhet hortonomerna haft

från denna utlandspraktik har enligt föreningens mening varit en tillgång

i deras tjänsteutövning.

Hushållningssällskapen finner det i rätt stor utsträckning beklagligt att

praktiktiden måste minskas. Dock godtages utredningens förslag om prak­

tiktidens nedskärning av 13 sällskap, medan sju sällskap anser, att praktik­

tiden bör vara längre. Resterande sex sällskap har lämnat utredningens för­

slag beträffande praktiktidens längd utan erinran eller inte tagit definitiv

ställning till förslaget.

Karakteristisk för åtskilliga hushållningssällskaps syn på praktikfrågan

är den uppfattning, som Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap

redovisar. Detta sällskap framhåller, att det ur vissa synpunkter kan sy­

nas betänkligt att minska den obligatoriska praktiktiden. Å andra sidan

är det av stor betydelse, att studenter med goda betyg söker inträde vid

lantbrukshögskolan. Med hänsyn till att övriga högskolor har lägre prak­

tikkrav äventyras med nuvarande bestämmelser detta önskemål. Sällskapet

har därför ansett sig böra tillstyrka utredningens förslag att förkorta prak­

tiktiden. Hushållningssällskapet i Kopparbergs län, som tidigare varit emot

en förkortning av praktiktiden, har funnit utredningens skäl för en för­

kortning så tungt vägande, att man nu accepterar en sådan. Hushållnings­

sällskapet i Kronobergs län anser, att den teoretiska kursen under den pro­

pedeutiska utbildningen bör slopas och praktiken i stället göras längre.

Hushållningssällskapet i Västerbottens län menar, att man i stället för att

begränsa praktiktiden bör begränsa högskoletiden. Hushållningssällskapet

i Norrbottens län ifrågasätter, om inte sådana studenter, som tidigare inte

haft anknytning till jordbruket, skulle ha en längre praktiktid än de öv­

riga studenterna. Hushållningssällskapet i Gotlands län anser, att special-

praktik under sommarferierna är bra, och pekar på att veterinärstude-

randena har omfattande kliniktjänstgöring under utbildningen.

Bet räffande frågan om f ö rläggningen av den p r o p e d c u-

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

tiska utbildningen finner lantbruksshjrelsen, att övervägande skäl

talar för att den förlägges till vissa lantmannaskolor i södra och mellersta

delarna av landet och anför i anslutning härtill följande.

På sådana skolor skulle de studerande få tillfälle att vid undervisningen

sammanträffa med skolelever från skilda jordbruksmiljöer, vilka med klar

inriktning på praktisk jordbruksdrift genomgår skolornas allmänna kurser.

De skulle där också få lära känna en arbetsmiljö, dit många av dem fram­

deles återvänder som lärare. Det torde vidare vara betydligt lättare för

dessa lantmannaskolor än för en propedeutisk avdelning, förlagd till Ul-

tuna, att välja ut lämpliga praktikgårdar och att under praktikperioderna

uppehålla kontakt med dem och övervaka praktiken. Lantbruksstyrelsen

vill därför föreslå, att den propedeutiska utbildningen på angivet sätt för­

lägges till lantmannaskolor, varvid den föreslagna avdelningen på Ultuna

icke skulle komma att inrättas. Enligt styrelsens mening är det emeller­

tid betydelsefullt, att lantbrukshögskolans undervisningsnämnd deltar i ut­

formandet av kursplanen för den teoretiska undervisningen i nämnda kur­

ser, så att samordningen med de fortsatta studierna på högskolan blir god.

Detta bör kunna uppnås genom att metodanvisningar för undervisningen i

de olika ämnena utarbetas av högskolans undervisningsnämnd i samråd

med lantbruksstyrelsen och ifrågakommande lantmannaskolor.

Lantbruksstyrelsen motsätter sig vidare, att elever, som genomgått lant­

mannaskola och erhållit tillfredsställande jordbrukspraktili, skall få be­

frias från propedeutisk utbildning. Om sådan befrielse medges i någon

större omfattning, får detta vissa olägenheter, dels genom att antalet ele­

ver, som påbörjar sina högskolestudier kommer att växla från år till år,

dels därigenom att eleverna får en oenhetlig teoretisk grundutbildning.

Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök anför bl. a.

följande.

Den föreslagna propedeutiska utbildningen tillgodoses enligt styrelsens

uppfattning bättre, om man följer de riktlinjer som angives i det särskilda

yttrande som bifogats betänkandet av herr Sigfrid Larsson och sålunda

förlägger den till olika lantmannaskolor. Styrelsen vill kraftigt understryka

betydelsen av att man vid ordnandet av förutbildningen väl tillgodoser beho­

vet av en tillfredsställande jordbrukspraktik.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium framhåller, att det gärna sett, att

den förberedande utbildningen även i fortsättningen hade kunnat ordnas

som praktisk-teoretiska kurser vid vissa lantmannaskolor. Lärarkollegiet

vill dock icke motsätta sig den anordning, som föreslagits av utredningen.

Vid detalj uppläggningen av den propedeutiska kursen bör man, framhål­

ler kollegiet, ha möjlighet att erfarenhetsmässigt pröva olika anordningar,

och det torde få ankomma på lärarkollegiet att närmare besluta om de­

taljerna i detta avseende. I likhet med utredningen anser lärarkollegiet det

uppenbart, att studerande, som på annat sätt förvärvat tillfredsställande

Praktik och genomgått lantmannaskola, efter lärarkollegiets prövning skall

kunna erhålla dispens från propedeutisk utbildning.

1955 års lantbruksundervisningskommitté föreslår, att den propedeutis­

ka utbildningen förlägges till vissa lantmannaskolor och anför i anslutning

härtill bl. a. följande.

93

En förläggning av utbildningen till lantmannaskolor ger enligt kom­

mitténs mening ökade möjligheter att anknyta studierna till de praktiska

förhållandena inom jordbruket och att anpassa de teoretiska studierna un­

der vinterhalvåret till den efterföljande jordbrukspraktiken. För många av

de blivande agronomerna innebär vistelsen vid lantmannaskola ytterligare

fördelar genom att de får kontakt med den miljö, till vilken de sena­

re kommer att återvända som lärare. Slutligen torde förläggningen av

den propedeutiska kursen till lantmannaskolor vara förenad med betydligt

lägre kostnader än förläggning av densamma till en särskild avdelning vid

Ultuna. Utbildningens förläggning till lantmannaskolor innebär vidare för­

delar med tanke på den jordbrukspraktik, som skall följa omedelbart ef­

ter de teoretiska studierna under vinterhalvåret. Det torde sålunda vara

betydligt lättare för lantmannaskolorna att välja ut lämpliga praktikgårdar

än för en propedeutisk avdelning vid Ultuna. Den senare kan inte förut­

sättas äga lika stora möjligheter att bedöma de många och vitt spridda

praktikgårdarnas lämplighet som lantmannaskolorna. Nu nämnda förhål­

landen innebär också, att det blir betydligt lättare att övervaka praktiken,

om den propedeutiska utbildningen förlägges till lantmannaskolor än om

den förlägges till Ultuna. Lantmannaskolorna har stora möjligheter att

hålla kontakt med eleverna under sommarmånaderna.

Ett flertal lantmannaskolor anordnar f. n. en kursform, benämnd kurs

med hemkontakt. De erfarenheter, som vunnits på denna kursform, kan

med fördel utnyttjas vid kurser för studenter. Detta skulle ge studenterna

möjlighet att hålla kontakt med högskolans lärare även under jordbruks­

praktiken samt att samlas på skolan några gånger under sommaren för

diskussion och utbyte av erfarenheter.

Jordbrnksupplijsningskommittén framhåller, att särskilt för studenter,

som inte tidigare haft någon nämnvärd kontakt med jordbruket, en pro­

pedeutisk utbildning förlagd till lantmannaskolor torde vara att föredraga.

Härigenom erhålles bl. a. bättre möjligheter än vad utredningens förslag

medger att komma i närmare kontakt med jordbrukets olika problem.

Lantbrukshögskolans studentkår kan inte ansluta sig till förslaget att för­

lägga den propedeutiska utbildningen till en särskild avdelning vid lant-

brukshögskolan utan anser, att syftet med denna utbildning bättre uppnås

genom en kombinerad praktisk-teoretisk helårskurs enligt den modell, som

sedan några år prövats vid Svalövs lantmannaskola.

Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges förenade studentkårer

samt Skogs- och lantbruksakademien delar denna uppfattning och tillägger,

att kursplanerna dock bör fastställas av lantbrukshögskolans lärarkollegium.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund förordar eu propedeutisk

utbildning enligt de riktlinjer, som herr Sigfrid Larsson föreslagit i sitt sär­

skilda yttrande. Intagningen av studenterna till högskolan bör likväl kunna

ske före den propedeutiska utbildningen såsom utredningen föreslår. Detta

bör enligt förbundet icke hindra, att dessa kurser i viss utsträckning blir

öppna även för andra studenter, då dylik kurs uppenbarligen även kan vara

lämplig för andra ändamål.

Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker förslaget om förläggning av

den propedeutiska kursen till Ultuna och förordar i stället herr Sigfrid Lars­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

sons förslag med förläggning till några olika lantmannaskolor. Kursplanerna

bör enligt riksförbundet läggas upp efter direktiv från högskolan, varigenom

garantier skapas för att undervisningen anpassas till den efterföljande hög­

skoleutbildningen. Högskolan bör vidare lämnas viss inspektionsrätt.

Svenska lantarbetsgivareföreningen förordar, att den propedeutiska utbild­

ningen icke koncentreras enbart till Ultuna (för jordbruk) och till Alnarp

(för trädgård) utan i stället förlägges till vissa därför särskilt lämpade lant­

manna- resp. trädgårdsskolor. Föreningen anför i anslutning härtill bl. a.

följande.

Vid Ultuna torde nämligen de antagna studenterna icke på samma sätt

komma i kontakt med praktiskt jordbruk. En propedeutisk utbildning pa­

rallell med en vanlig lantmannaskolas vinterkurs torde i synnerhet för stu­

denter med annan hemmiljö än lantbruk däremot vara värdefull genom sam­

varon med jordbrukarungdomar och med lärare, som genom skolornas utåt­

riktade verksamhet har möjlighet att ge eleverna goda inblickar i det prak­

tiska jordbrukets problem.

Alnarpsinstitutets lärarkollegium avstyrker särskild propedeutisk kurs

vare sig den förlägges till Ultuna eller till speciella lantmannaskolor. Vid

särskilda studentkurser och i synnerhet vid den föreslagna propedeutiska

kursen vid Ultuna kommer undervisningen troligen ej att ge den helhets­

bild av svenskt jordbruk som vanliga kurser vid vanliga lantbruksskolor

ger.

Hushållningssällskapens förbund tillstyrker en förläggning av den prope­

deutiska utbildningen till Ultuna och Alnarp. Förbundet anser, att denna

förläggning erbjuder åtskilliga fördelar, jämfört med alternativet att låta

olika lantmanna- och trädgårdsskolor handha ifrågavarande utbildning. Med

tanke på anknytningen till de egentliga högskolestudierna och önskvärdhe­

ten av att få en likformig grund för dessa synes den av utredningens majo­

ritet förordade lösningen vara att föredraga.

Hushållningssällskapen har i den mån de yttrat sig beträffande den pro­

pedeutiska kursens förläggning avvisat utredningens förslag och i stället för­

ordat en förläggning till olika lantmannaskolor.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening ansluter sig i fråga om den

propedeutiska kursens förläggning till vad herr Sigfrid Larsson anfört i sitt

särskilda yttrande. Antalet skolor, som skall anordna praktisk-teoretisk hel­

årskurs, bör emellertid ej vara alltför litet. Ur undervisningssynpunkt är det

en fördel, om antalet elever kan begränsas till högst tio vid varje kurs.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter anser det angeläget, att den bli­

vande trädgårdsarkitekten får en god kontakt med sitt yrke redan från första

studieåret. Det synes därför föreningen lämpligast, att för dessa studerande

den propedeutiska kursen får en trädgårdsanläggningslinje, eventuellt för­

lagd till en trädgårdsanläggarskola.

Utredningens förslag att nedlägga Ultuna lantbruksskola

har med några få undantag lämnats utan erinran av remissinstanserna. Lant-

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

95

brukshögskolans styrelse anför, att Ultuna lantbruksskola bör bibehållas

och att förvaltaren på Ultuna egendom helt självständigt under styrelsen,

såsoin hitintills, bör leda såväl lantbruksskolan som egendomen. Uppsala

läns hushållningssällskap anser sig förhindrat att tillstyrka utredningens

förslag om lantbruksskolans nedläggande, innan lantbruksundervisnings-

kommittén framlagt sitt betänkande.

Trädgårdsnäringsutredningen tillstyrker utredningens förslag att öppna

specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande vid Vilan även

för trädgårdsstuderande.

B. Den högskolemässiga agronom- och hortonomutbildningen

Jordbrukshögskoleutredningens förslag beträffande den högskolemässiga

utbildningen, som bl. a. går ut på att den nuvarande linjeindelningen slopas

för att möjliggöra ett friare ämnesval, har tillstyrkts över så gott som hela

linjen. Endast Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska lantarbetsgi-

vareföreningen har några väsentliga erinringar att göra gentemot detta för­

slag. Däremot har de av utredningen föreslagna kompetensvillkoren föran­

lett gensagor från vissa remissinstanser, som menar, att dessa villkor kan

ifrågasättas eller att de i varje fall är alltför rigorösa. Beträffande samunder-

visningen med Uppsala universitet framhåller vissa remissinstanser, att en

utvidgning av denna utöver vad utredningen föreslagit är önskvärd, medan

andra instanser motsätter sig redan den samundervisning, som föreslagits

av utredningen. Ur de olika yttrandena i förevarande frågor torde följande få

återges.

Statskontoret ifrågasätter, om inte samundervisningen med Uppsala uni­

versitet bör drivas längre än vad utredningen föreslagit.

Lantbruksstyrelsen, som inte har några erinringar att göra, kommenterar

utredningens förslag beträffande den egentliga högskoleutbildningen på föl­

jande sätt.

Den föreslagna uppläggningen av studierna medger både en önskvärd spe­

cialisering för sådana studerande, som är klart inriktade på en forsknings­

verksamhet inom någon speciell del av jordbruksvelenskapen, och den mera

allmänna agronomiska utbildning, som är nödvändig för bl. a. de agronomer

och hortonomer, vilka skall syssla med undervisnings- och upplysningsverk­

samhet. Förslaget medför, alt klara kompetenskrav med hänsyn till i agro­

nom- och hortonomexamen ingående ämnen måste uppställas av berörda

myndigheter, vilket också utredningen föreslagit. Lantbruksstyrelsen påpe­

kar i anslutning härtill, att det synes mera följdriktigt att för hortonomer,

som avlägger högre examina, använda beteckningarna hort. lic. och hort. dr

i stället för agr. lic. och agr. dr.

Arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrker, att uppdelningen av agronomutbild­

ningen på olika studielinjer upphäves, så att friare kombinationer av olika

96

Kungi. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ämnen alltefter vars och ens intresseinriktning möjliggöres, samtidigt som

betygsskalorna göres fullt jämförbara med betyg, erhållna efter studier vid

universitet. Beträffande samundervisning med Uppsala universitet anför sty­

relsen bl. a. följande.

Den samordning av utbildningsresurserna mellan lantbrukshögskolan och

Uppsala universitet, som utredningen förordar, anser styrelsen vara ett

värdefullt initiativ, varvid dock bör undersökas, om inte undervisningen i

ytterligare ett antal ämnen kunde göras gemensam. Styrelsen vill här erinra

om de tankegångar, som förefinnes i 1955 års universitetsutrednings betän­

kande — Universitet och högskolor i 1960-talets samhälle — där denna ut­

redning förordar ett sammanförande till gemensamma utbildningsanstalter

av sådana studievägar, som f. n. är uppdelade på å ena sidan universitet,

å andra sidan fackbögskolor.

Styrelsen finner ej att bärande skäl anförts för de rekommendationer,

utredningen framlägger, innebärande att myndigheter och andra arbetsgi­

vare skulle fastställa vissa behörighetsvillkor (krav på vissa ämnen eller

betyg i agronomexamen) för olika agronomtjänster. Den allmänna tenden­

sen inom såväl stats- och kommunalförvaltning som i det privata näringsli­

vet går mot ett avskaffande av formella kompetenskrav. Att fastställa vissa

betygskrav i agronomexamen för behörighet till viss befattning skulle enligt

styrelsens mening verka hindrande på möjligheterna för agronomerna att

söka sig från ett verksamhetsområde till ett annat och kanske t. o. m. tvinga

dem att flera år efter avlagd examen komplettera sina betyg i vissa ämnen.

Styrelsen anser, att en arbetsgivare från fall till fall med ledning av examens-

betyg och sökandens praktiska erfarenhet bör kunna avgöra dennes kompe­

tens för vissa uppgifter. Studenternas behov av vägledning i ämnes- och be-

tygsval, vilket utredningen anför som skäl för fastställande av behörighets­

villkor för olika befattningar, bör kunna tillgodoses genom en effektiverad

studierådgivning.

Lantbrukshögskolans lärarkollegium ansluter sig i fråga om uppläggning­

en av agronomexamen i huvudsak till utredningens förslag. Kollegiet förut­

sätter, att detaljfrågor beträffande de olika ämnenas omfattning, benäm­

ning o. d. kommer att definitivt behandlas i samband med utarbetande av

förslag till ny agronomstadga, varvid studieplaner i olika ämnen fastställes.

Redan nu framför emellertid kollegiet vissa synpunkter.

Den av utredningen föreslagna terminsindelningen kommer att möjliggöra

ordnandet av en effektiv specialpraktik för studerande under ferierna, vilket

kollegiet anser utgöra en väsentlig fördel. Ämnet pedagogik bör få inräknas

som kursämne i agronomexamen och den nuvarande ettbetygsundervisning-

en i pedagogik vid lantbrukshögskolan bör få fortsätta som hitintills.

Enligt lärarkollegiet finnes det inte någon anledning att frångå hittills

gällande indelning och benämningar beträffande exempelvis de maskintek­

niska ämnena och husbyggnadsläran. De av utredningen använda benäm­

ningarna »lantbrukets» eller »lantbruks-» i samband med namn på vissa äm­

nesområden, såsom exempelvis lantbrukets hydroteknik eller lantbrukskemi,

anser kollegiet obehövliga, eftersom det bör vara uppenbart, att ett ämne vid

lantbrukshögskolan direkt anknyter till lantbrukets förhållanden. Dessa be­

nämningar bör kunna slopas, utom beträffande lantbruksmaskiner och lant-

bruksekonomi.

Beträffande de av utredningen föreslagna behörighetsvillkoren synes det

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

enligt lärarkollegiet riktigt, att sådana uppställes, men det är önskvärt, att

de ej utformas så detaljerat, som utredningen föreslagit. Det bor vara till­

räckligt att ange vissa huvudämnen som obligatoriska. Kollegiet ansluter sia

vidare till utredningens förslag beträffande undervisningsnamndens sam-

mansattmng.

• •

i

Förläegnfngen av undervisningen i ämnet nationalekonomi till Uppsala

universitet svnes kunna ordnas på tillfredsställande sätt i enlighet med u -

redningens förslag, även om vissa skäl talar för att ämnet borde ha en sär­

skild företrädare vid lantbrukshogskolan. Lärarkollegiet anser dock, att det

är väl motiverat, att en institution i fysik finnes vid lantbrukshogskolan. Om

en sådan institution inte kan bibehållas, är det oundgängligen nödvändigt,

att det vid universitetet skapas en fysikundervisning, som ar anpassad etter

högskolans behov. Ämnet meteorologi bör ingå i kurs i agronomexamens

kursämne och bör då benämnas meteorologi och bioklimatologi.

Lärarkollegiet hälsar med tillfredsställelse utredningens förslag, att de

bestämmelser, som gäller vid universiteten om tjänstledighet för författande

av läroböcker och kompendier, skall utsträckas att galla aven för lantbruks-

högskolan. Kollegiet delar utredningens uppfattning aven beträffande betj-

delsen av utbildningskurser för redan utexaminerade agronomer. Dessa kur­

ser anordnas nu av lantbruksstyrelsen. Kollegiet föreslår, att aven hogskolan

skall få medel till fortbildningskurser utanför lantbruksstyrelsens område.

Styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut framhåller,

att de trädgårdsstuderande i vissa ämnen har andra och större krav på ut­

bildning än agronomi studerande. Detta gäller exempelvis ämnena \äxt-

systematik, växtpatologi, växtnäringslära, jordbearbetning och foretagseko-

nomi.

Alnarpsinslitutets lärarkollegium

framhåller, att det skulle vara välbe­

tänkt att överflytta forskning och undervisning för fältmässigt odlade köks­

växter till ämnet växtodlingslära vid Ultuna. Som motivering härför åbero­

pas att odlingslekniken ändrats, varvid odlingen på åker fått allt storre om­

fattning. Eftersom de personer, som håller kontakt med dessa odlare, till

övervägande del är lantbruksutbildade, torde det enligt kollegiet vara rikligt

med den föreslagna ändringen.

Universitetskanslern

tillstyrker utredningens förslag att överflytta under­

visningen i nationalekonomi till Uppsala universitet, under förutsättning att

den föreläsningsmässiga undervisningen i sin helhet eller till övervägande

del kan vara gemensam för lantbrukshögskolans och universitetets stude­

rande.

Humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet

framhåller, att den hit­

tillsvarande ettbetygsundervisningen i pedagogik vid lantbrukshögskolan bör

få fortsätta. Den kan tyvärr inte förläggas till motsvarande institution vid

Uppsala universitet på grund av lokalsvårigheter in. in. Forskningen på

lantbrukspedagogikens område skulle, menar fakulteten, bäst gynnas om

eu självständig institution i delta ämne finge växa fram vid lantbrukshogsko­

lan. Beträffande den föreslagna kursen i pedagogik vid lantbrukshögskolan

framhållcs att det är nödvändigt med undervisning även i psykologi, peda­

gogisk psykologi och teoretisk pedagogik.

T

intrång till riksdagens protokoll tilCit. 1 samt. Nr 69

98

Statens naturvetenskapliga forskningsråd finner förslaget om enhetlig

betygssättning och terminsindelning vid lantbrukshögskolan och univer­

siteten synnerligen välbetänkt med hänsyn till samarbetet mellan lantbruks­

högskolan och Uppsala universitet samt till önskvärdheten av att vid jäm­

förelse av utbildningsmeriter ej behöva röra sig med sådana som är mera

olika än vad som är motiverat.

Skogs- och lantbruksakademien konstaterar, att nuvarande agronomut­

bildning icke är särskilt väl lämpad för utbildning av driltsledare. Sam­

tidigt framstår det enligt akademien såsom önskvärt, att befattningar som

ledare för större jordbruksförvaltningar kan besättas av personer med

agronomutbildning. Möjligheterna att tillgodose anförda önskemål anser

akademien bör undersökas, varvid utvägar borde prövas för att underlätta

genomgång av högskolan för lantmästare, för vilka utbildningen företrä­

desvis borde inriktas på tekniska och ekonomiska ämnen. Lantbruksaka­

demien förordar vidare en förkortning av agronomutbildningen, varvid i

stället licentiandstudierna skulle kunna utvidgas i motsvarande mån. Aka­

demien menar också, att det är tänkbart, att en särskild agronomie kandi­

datexamen skulle kunna innebära fördelar.

Lantbrukshögskolans studentkår framhåller, att den nuvarande termins-

indelningen med enstaka föreläsningar och övningar i juni och augusti

har varit en ständig källa till förargelse. Det är därför med verklig till­

fredsställelse som studentkåren hälsar förslaget om ny terminsindelning.

Studentkåren, som tillstyrker det föreslagna systemet med fritt ämnesval

i stället för den nuvarande linjeindelningen, anför fortsättningsvis bl. a.

följande.

De av utredningen föreslagna fordringarna för godkänd examen är onö­

digt bundna. Studentkåren föreslår i stället, att minimifordringarna för

agronomexamen begränsas till exempelvis 14 betygsenheter jämte examens­

arbete. Särskilda krav på tvåbetygsämnen behöver ej anges. Studentkåren

tillstyrker de av utredningen föreslagna sammanfattningsämnena men av­

styrker förläggningen av undervisningen i nationalekonomi och fysik till

Uppsala universitet. Ämnet husbyggnadslära bör kunna studeras som se­

parat ämne och ej ingå i fyrabetygsänmet arbetsmetodik och teknik. Möj­

ligheterna till mera omfattande studier i fastighetsekonomi och rättskun-

skap hälsas med tillfredsställelse. Likaså delar studentkåren utredningens

uppfattning om målet för pedagogikundervisningen men ifrågasätter om

den föreslagna tidsramen är tillräcklig. Utredningens förslag att en tre

månaders fortbildningskurs i pedagogik skall krävas för anställning som

arare eller konsulent är enligt studentkåren alltför kategoriskt, då sådant

krav förutsätter en facklig uppgörelse av något slag beträffande löneför­

måner under kursen. De allmänna synpunkter på undervisningens upp-

laggnmg vid lantbrukshögskolan, som utredningen framför, delas helt av

studentkåren.

Sveriges förenade studentkårer understryker starkt önskvärdheten av att

utredningens förslag om friare ämnesval, som ger ökade möjligheter till

specialutbildning och till flera kombinationer, genomföres. Fordringarna

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

99

för godkänd agronomexamen är dock enligt organisationen alltför bundna.

Minimifordringarna bör begränsas till en fixerad betygssumma samt ett

examensarbete. Sveriges förenade studentkårer anser vidare, att förstärk­

ningen av hortonomutbildningen är tillfredsställande. Förläggningen av

denna till lantbrukshögskolan ger vidgade möjligheter till samordning av

agronom- och hortonomundervisningen.

Svenska lantmannaskolornas lärareförening har ingenting att erinra mot

att den nuvarande linjeindelningen slopas och ersättes med särskilda äm­

neskombinationer, men föreningen framhåller, att behörighetskraven för

viss tjänst ej bör uppställas alltför snävt. Kravet på fyra betyg i ämnet

lantbrukets arbetsmetodik och teknik synes vara för högt.

Riksförbundet Landsbygdens folk är en av de få remissinstanser, som

framfört mera allvarliga erinringar gentemot utredningens förslag om ett

studiesystem med friare ämnesval. Förbundet anför bl. a. följande.

De enda kategorier, för vilka den fria ämneskombinationen synes kom­

ma att innebära en bestämd fördel, är de som önskar en mycket stark spe-

cialisering, d. v. s. i första hand blivande forskare. Det kan starkt ifråga­

sättas om agronomutbildningen skall särskilt anpassas för att tillfreds­

ställa detta särintresse. Specialisering är enligt riksförbundets uppfattning

nödvändig och önskvärd men bör ej få drivas hur långt som helst. Riksför­

bundet finner det sålunda inte rimligt att möjligheter tillskapas att avlägga

agronomexamen utan vidare agronomisk skolning än vad soin erhållits un­

der den propedeutiska kursen. Fn kombination med exempelvis fysik,

lantbrukskemi, matematik, statistik och mikrobiologi som betygsämnen

samt genetik, lantbruksbotanik, växtförädling och växtpatologi som kurs­

ämnen är fullt möjlig enligt utredningsförslaget. Någon agronomisk utbild­

ning är det dock ej fråga om. En konsekvens blir också, att en person med

akademisk examen, vari ingår matematik, fysik och kemi, mycket snabbt

skulle kunna avlägga agronomexamen. Om utredningens förslag till fri

ämneskombination skall genomföras, bör enligt riksförbundets mening be­

stämmelserna utformas så, att ett visst minsta antal betygspoäng skall av­

se tillämpade agronomiska ämnen.

Riksförbundet framhåller vidare, att en speciell komplikation inträder i

fråga om de tillämpade ämnena, där krav måste uppställas på förkunska­

per i grundläggande ämnen, om undervisningen skall bli effektiv.

Denna s. k. koppling av ämnen kan givetvis inte upphöra utan torde vid

fri ämneskombination komma att behöva skärpas. Hittills synes ämnesre­

presentanterna ensamma ha haft befogenhet att bestämma kopplingarnas

omfattning. Denna rätt bör dock upphöra.

Riksförbundet påpekar vidare, att utredningens förslag om behörighets­

villkor synes medföra nya komplikationer.

Behörighetsvillkor av det slag utredningen föreslagit måste komma att

klart försämra agronomernas rörlighet på arbetsmarknaden och bidraga till

stelbenthet och formalism vid tjänstetillsättningar. Konsulenttjänster vid

hushållningssällskap och lantbruksnämnder är i flertalet fall sluttjänster,

som erhålles kanske mer än tio år efter examen. Att då behöva vara bun­

den vid formella betygskrav synes föga rationellt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 ur 1961

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller följande.

Föreningen anser det vara av vikt, att agronomer och hortonomer bere-

des tillfälle till vidgad utbildning inom det tillämpade ämnesområdet. Det

synes även önskvärt, att driftsekonomiska ämnen beredes större utrymme

för blivande konsulenter och lärare på husdjurs-, växtodlings- och maskin­

tekniska områden. En viss nedskärning av studietiden för de grundläg­

gande ämnena aktualiseras därigenom. Enligt föreningens uppfattning bör

grundläggande utbildning i muntlig och skriftlig framställning vara obli­

gatorisk för den yrkeskår, som i så stor utsträckning har informations­

verksamhet såsom väsentlig arbetsuppgift. Föreningen kan icke finna, att

ett fastställande av behörighetsvillkor för skilda tjänster skulle innebära

någon väsentlig fördel. Ett sådant system skulle begränsa agronomernas

val av verksamhetsfält. Därför förordas att linjeindelning bibehålies men

att inom de olika linjerna ges tillfälle till ett friare ämnesval.

Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund, som anser slopandet av

linjeindelningen vara eu välmotiverad åtgärd, anför bl. a. följande.

Det bör dock understrykas, att konsekvenserna för arbetsmarknaden

måste vara klart belysta innan reformen genomföres. Alltför detaljerade

behörighetsvillkor försvårar onödigt en smidig anpassning på arbetsmark­

naden. Generella normer bör kunna anges för agronomexamens innehåll,

om den skall gälla som ämnesexamen. Dessa normer behöver dock ej gälla

för den, som studerar med syfte på speciella arbetsuppgifter, t. ex. inom

lantbruksforskning eller praktisk jordbruksdrift, utan examen skall då

kunna avläggas blott den uppfyller den allmänna ramen av stadgade be­

tygspoäng. Förbundet vill även ifrågasätta, om det finnes någon anledning

att införa de inskränkningar i ämnesvalet, som stadgandet av minst två

betyg i två ämnen och minst fyra kurser utgör. Det medför bl. a., att en

ämneskombination motsvarande en nuvarande examen på allmänna lin­

jen icke är möjlig, samtidigt som det begränsar möjligheterna till stark

specialisering. Ett stadgande att examen skall omfatta minst 14 kurs- och

betygspoäng bör vara tillräckligt.

Beträffande den föreslagna utvidgningen av samundervisningen med

Uppsala universitet, framhåller förbundet, att de fördelar, som kan vinnas

i fråga om kontakt och rationell användning av dessa resurser, bör noga

prövas mot de nackdelar, som följer i form av större och mera heterogena

kurser, schematekniska svårigheter, o. d. Stor vikt bör läggas vid värdet

av att speciellt för högre studier och forskning ha en ämnesrepresentant

och vissa fasta resurser direkt knutna till högskolan. Förbundet framhål­

ler vidare vikten av att trädgårdsintressena blir vederbörligen beaktade

och anför därom bl. a. följande.

I utredningens förslag förutsättes också stor frihet för eleverna i fråga

om ämnesval men bundenhet beträffande tiden för studierna vid resp. lä­

roanstalt. Detta verkar ologiskt och blir direkt olämpligt för trädgårdsar­

kitekterna, för vilka det troligen är onödigt att tillbringa två hela år på

Ultuna. För deras del torde undervisningen långt tidigare kunna överföras

till Alnarp och kanske också i vissa delar kombineras ytterligare med nå­

gon annan läroanstalt, exempelvis den blivande tekniska högskolan i Lund.

1955 års nniversitetsntredning, som är positiv till ett vidgat samarbete

mellan lantbrukshögskolan och Uppsala universitet, framhåller, att jord-

101

brukshögskoleutredningens förslag på en rad punkter är konstruerade på

ett sådant sätt, att ett genomförande av förslagen innebär en avsevärd för­

bättring av förutsättningarna för en intimare samverkan framför allt mel­

lan lantbrukshögskolan och Uppsala universitet.

Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund anser det anmärkningsvärt, att

samtidigt som ämnesvalet för en hortonomexamen skall vara mycket fritt,

fastlägges undervisningstiden för de grundläggande ämnena vid Ultuna till

två år. Förbundet har inte något detaljerat förslag att komma med, men

framhåller, att nämnda förhållanden bör bli föremål för en fortsatt bearbet­

ning, lämpligen inom en för ändamålet särskilt tillsatt kommitté. Till denna

kommitté skulle knytas representanter också från den förvärvsmässiga od­

lingen samt från trädgårdsarkitekternas och konsulenternas verksamhets­

områden.

Föreningen Svenska trädgårdsarkitekter tillstyrker utredningens förslag

om den högre trädgårdsutbildningen och anser det angeläget, att det blir

förverkligat snarast möjligt. Sedan riksdagen fattat beslut i ämnet bör en­

ligt föreningen de närmare riktlinjerna för blivande hortonomers och träd­

gårdsarkitekters studiegång och ämneskombinationer samt för samarbetet

mellan olika högre lärosäten och mellan lantbrukshögskolans olika sektioner

tagas upp till behandling av en utbildningskommitté, i vilken bör ingå re­

presentanter för lantbrukshögskolans sektioner för trädgårdsnäringen och

för trädgårdsarkitekterna.

Hushållningssällskapens förbund framhåller, att det föreslagna systemet

med friare ämnesval förefaller på ett ändamålsenligt sätt avhjälpa brister­

na i den hittills alltför strängt bundna studieordningen och styrelsen vill

därför förorda ifrågavarande förslag. Förbundet är dock betänksam be­

träffande kravet på minst två betyg i två ämnen. Ett sådant krav anses mot­

verka eu examen med stor bredd. Beträffande pedagogikutbildningen fram­

håller förbundet, att denna kritiserats, emedan den anses vara både för

kort och alltför teoretiskt inriktad. Med hänsyn härtill understryker för­

bundet angelägenheten av att undervisningen i pedagogik får en upplägg­

ning, som direkt anknyter till de pedagogiska uppgifterna vid agrono­

mernas och hortonomernas framtida verksamhet.

Hushållningssällskapen tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens

förslag om ett friare studiesystem. Vissa sällskap varnar för en alltför stark

fixering av kompetensvillkoren men det nya studiesystemet med friare äm­

nesval avstyrkes inte i något fall. Man betraktar i allmänhet det föreslag­

na systemet som ett framsteg och framhåller, att det möjliggör eu bättre

anpassning av utbildningen, allteftersom nya krav och önskemål uppkom­

mer. Sålunda framhåller Västmanlands läns hushållningssällskap bl. a.

följande.

En ersättning av den nuvarande linjeuppdelningen för agronomexamen

med friare ämnesval anser sällskapet vara helt i linje med vår tids labila

jordbruksutveckling. Men att sedan binda behörighetsvillkor för vissa be­

fattningar till så i detalj angivna ämneskombinationer, som utredningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

ger exempel på å s. 135 och följande, vore en uppenbar skärpning av agro­

nomexamens specialisering i jämförelse med den nu gällande. Detta skulle

inte bara medföra svårigheter för vederbörande agronomer att övergå från

ett ämnesområde till ett annat utan skulle också utan tvivel minska möj­

ligheterna att få kompetenta agronomer till lediga befattningar.

Malmöhus läns hushållningssällskap menar, att bestämda tentamenspe­

rioder och fler kompendier bör kunna pressa ner studietiden. Detta säll­

skap föreslår också, att kvalificerade lantinästare bör kunna erbjudas fort­

satt utbildning till agronomer. Jönköpings läns hushållningssällskap anser

det angeläget, att de föreslagna behörighetsvillkoren ej så strängt fixeras, att

därigenom övergången från ett arbetsområde till ett annat onödigtvis för­

svåras. De båda hushållningssällskapen i Älvsborgs län avvisar bestämt för­

slaget om kompetensvillkor och menar, att ett genomförande av detta för­

slag skulle vara ägnat att försvåra den rörlighet och anpassning, som torde

bli synnerligen nödvändig under den närmaste framtiden.

III. DEPARTEMENTSCHEFEN

Jordbrukshögskoleutredningens syn på agronomutbildningens allmänna

inriktning och utformning, vilken i allt väsentligt delas av remissinstanser­

na, synes enligt min mening böra godtagas. Ifrågavarande utbildning bör

sålunda främst inriktas på att agronomexamen skall vara en ämbetsexa-

men för befattningar som lärare, konsulenter och tjänstemän inom olika

ämbetsverk och organisationer på jordbrukets område. Agronomexamen

skall emellertid också kunna utgöra en grund för senare forskarutbildning.

Samtliga blivande agronomer bör ges eu grundläggande agronomisk all­

mänbildning vid sidan om en mer specialiserad utbildning. Undervisningen

bör sålunda i enlighet med utredningens förslag omfatta dels en förbere­

dande del avsedd att bibringa de studerande en allmän utbildning av mer

praktisk art, dels en del omfattande de egentliga högskolestudierna.

Utredningens förslag att begränsa den sammanlagda längden av utbild­

ningstiden för agronomer från sex till fem år efter studentexamen anser jag

lämpligt. Denna tid blir härigenom ungefär densamma som utbildningstiden

för andra jämförliga examina. I likhet med utredningen anser jag mig därvid

böra törorda, att den nuvarande förberedande delen — den propedeutiska

utbildningen — avkortas från två till ett år, samtidigt som den utformas på

ett mera ändamålsenligt sätt än hittills. I fråga om den propedeutiska ut­

bildningens längd vill jag nämligen i likhet med flertalet remissinstanser

framhålla, afl en längre praktiktid sannolikt skulle mera skada än gagna

agronomutbildningen, därigenom att den skulle föranleda de mera kvalifice­

rade studenterna att söka sig till utbildningsvägar, där förberedande praktik

ej erfordras. Det torde för övrigt inte heller vara nödvändigt att den bli­

vande agronomen lär sig behärska alla de tekniska och arbetsmetodiska de­

taljerna i produktionen. En sådan utbildning innebär en betydande speciali­

103

sering och kan inte genomföras inom rimlig tid. Målsättningen för jord-

brukspraktiken bör enligt min mening vara att hos de studerande skapa så­

dan kännedom om jordbrukets produktionsvillkor och problem att de i sin

kommande verksamhet realistiskt kan bedöma, hur en ändamålsenlig under­

visnings-, rådgivnings- eller utvecklingsverksamhet inom jordbruksområdet

skall utföras. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att det givetvis

även är av betydelse, hur den högskolemässiga undervisningen sker och vil­

ken kontakt lärarna inom denna undervisning har med jordbruksnäringen

och dess aktuella produktionsvillkor.

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen fordras för när­

varande för inträde till lantbrukshögskolan, att den sökande avlagt svensk

studentexamen eller motsvarande och därvid erhållit minst godkänt vits­

ord i vissa naturvetenskapliga ämnen samt att han förvärvat praktisk ut­

bildning under två år, inberäknat lantmannaskolekurs.

Enligt den hittillsvarande ordningen har sålunda intagningen skett först

efter den praktiska utbildningen. För att denna utbildning i fortsättningen

skall kunna organiseras så ändamålsenligt som möjligt har jordbrukshög-

skoleutredningen nu föreslagit, att de ordinarie studerande vid lantbruks­

högskolan skall antagas direkt efter studentexamen och före den praktiska

utbildningen. Denna förberedande utbildning, som av utredningen benäm­

nes propedeutisk utbildning, bör som nyss nämnts omfatta en tid av ett år.

Den skall bestå av dels en propedeutisk kurs med teoretisk utbildning i till-

lämpade jordbruksämnen av ungefär samma omfattning som lantmannasko-

lans huvudkurs, dels praktiskt arbete på lämpliga jordbruk.

I syfte att skapa garanti för att den teoretiska undervisningen skall få di­

rekt anknytning till den vid högskolan senare meddelade utbildningen före­

slås uppläggningen av undervisningen i de olika ämnen, som skall ingå i

den propedeutiska kursen, ske i samråd med företrädarna för respektive

ämnen vid lantbrukshögskolan och fastställas av högskolans lärarkollegium.

Den propedeutiska kursen skall enligt utredningens förslag förläggas till lant­

brukshögskolan.

Remissinstansernas inställning till nu berörda förslag synes tämligen

klar och entydig. Så gott som alla remissinstanser, som yttrat sig i ämnet,

tillstyrker sålunda förslaget om direkt intagning efter studentexamen utan

föregående praktik. En ungefär lika enhällig remissopinion avstyrker utred­

ningens förslag att förlägga den propedeutiska kursen till lantbrukshögsko­

lan. I stället förordas den av herr Sigfrid Larsson i särskilt yttrande före­

slagna förläggningen till förslagsvis tre lantmannaskolor i södra och meller­

sta delarna av landet.

För att antagas som agronomi studerande vid lantbrukshögskolan bör

också enligt min mening endast fordras studentexamen eller därmed lik­

ställd utbildning. Härigenom undvikes det otillfredsställande förhållandet,

att de studerande — utan att veta om de blir antagna vid lantbrukshög­

skolan — tvingas genomgå eu långvarig praktik och en förberedande ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

104

bildning, som i huvudsak har värde enbart för inträde vid denna högskola.

Med hänsyn till att de agronomiska studierna i betydande omfattning

bygger på naturvetenskaplig grund, synes det nödvändigt att den för inträde

vid högskolan erforderliga studentexamen har en inriktning, som svarar

häremot. För att erhålla ett tillfredsställande rekryteringsunderlag till hög­

skolan och därmed goda urvalsmöjligheter bör dock dessa fordringar inte

göras mer rigorösa än vad som framstår som lämpligt. Det torde emellertid

böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser rörande

antagning av studerande vid lantbrukshögskolan.

I fråga om den propedeutiska utbildningens förläggning och utformning

anser jag i likhet med remissinstanserna övervägande skäl tala för det för­

slag i ämnet, som framförts av herr Sigfrid Larsson i dennes till utredning­

ens betänkande fogade särskilda yttrande. För min del vill jag sålunda för­

orda, att det för de studenter, som intagits vid lantbrukshögskolan, anord­

nas särskilda, för dessa avsedda praktisk-teoretiska ettårskurser vid vissa

lantmannaskolor. Eftersom viss del av denna undervisning — såsom såväl

utredningen som Larsson framhållit — måste anordnas separat från den

övriga undervisningen vid lantmannaskolan, synes antalet lantmannaskolor

med kurser av detta slag böra uppgå till förslagsvis tre. Dessa skolor bör ut­

väljas inom våra större jordbruksområden, så att tillräckligt antal lämpliga

praktikgårdar kan erhållas på nära håll. För att den propedeutiska under­

visningen skall bli enhetlig och upplagd på ett sådant sätt, att den anknyter

till den fortsatta liögskoleundervisningen, bör undervisningsplanen för den

teoretiska utbildningen upprättas i samråd med företrädarna för de olika

ämnena vid lantbrukshögskolan och granskas av lantbrukshögskolans lä­

rarkollegium. Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans styrelse att

efter hörande av lärarkollegiet och i samråd med lantbruksstyrelsen dels

besluta om vilka lantmannaskolor som skall anordna dessa praktisk-teore­

tiska ettårskurser för agronomi studerande, dels fastställa planer för den

propedeutiska kursen och den därtill anslutande jordbrukspraktiken.

De studenter, som redan förvärvat en utbildning, som motsvarar den pro­

pedeutiska utbildningen för blivande agronomer, bör såsom jordbrukshög-

skoleutredningen föreslagit kunna påbörja den egentliga högskoleutbild­

ningen redan samma år, som de antages. Vidare bör den nuvarande möjlig­

heten att utan propedeutisk utbildning antaga specialstuderande bibehållas.

Det torde böra ankomma på högskolans lärarkollegium att besluta i ärenden

angående befrielse från att deltaga i den propedeutiska utbildningen.

I fråga om intagning till lantbrukshögskolan av hortonomie studerande

har jordbrukshögskoleutredningen föreslagit samma villkor som för agro­

nomi studerande. Även beträffande de allmänna riktlinjerna för den pro­

pedeutiska utbildningen av blivande hortonomer har utredningen förordat

samma bestämmelser som för blivande agronomer. Remissinstanserna har

så gott som utan undantag godtagit den föreslagna nedskärningen av prak­

tikutbildningen, trots att praktiktiden inom trädgårdsområdet hitintills

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

105

varit betydligt längre än för blivande agronomer. Inte heller jag har något

att invända mot utredningens förslag i denna del.

De hortonomie studerande bör sålunda i enlighet med utredningens för­

slag antagas vid lantbrukshögskolan direkt efter studentexamen och där­

efter genomgå en propedeutisk utbildning omfattande ett år. Denna prope-

deutiska utbildning bör knytas till trädgårdsskolan i Alnarp. På analogt

sätt som vid lantmannaskolorna bör alltså vid Alnarps trädgårdsskola an­

ordnas en praktisk-teoretisk ettårskurs med i huvudsak den fördelning mel­

lan teoretisk och praktisk undervisning, som utredningen föreslagit. Under-

visningsplanen för denna utbildning bör upprättas i samråd mellan träd-

gårdssektionen och trädgårdsskolan i Alnarp, granskas av lantbrukshögsko-

lans lärarkollegium och fastställas av dennas styrelse. Med hänsyn till att

den propedeutiska utbildningen för trädgårdsstuderande kommer att påbör­

jas innan trädgårdssektionen är organiserad, bör denna utbildning under en

övergångstid handhavas av Alnarps-institutets lärarkollegium i samråd med

lantbrukshögskolans lärarkollegium. Lantbrukshögskolans lärarkollegium

bör doek redan från början antaga de studerande. De studenter, som redan

förvärvat en utbildning, som motsvarar den propedeutiska utbildningen för

blivande hortonomer, bör liksom agronomie studerande kunna befrias från

propedeutisk utbildning. Det torde böra ankomma på lantbrukshögskolans

lärarkollegium att besluta i ärenden angående befrielse från att deltaga i

den propedeutiska utbildningen. Under övergångstiden innan trädgårdssek­

tionen kommit till stånd bör högskolans lärarkollegium inhämta yttrande i

fråga om dylik befrielse från Alnarps-institutets lärarkollegium.

Den sålunda förordade omläggningen av inträdesfordringar och prope­

deutisk utbildning för agronomie och hortonomie studerande synes böra ge­

nomföras redan från och med läsåret 1961/62. Eftersom övergång då skall

ske från intagning efter den propedeutiska utbildningen till intagning före

denna utbildning, kommer hösten 1961 intagning att ske av två årskurser

vid lantbrukshögskolan. Vid den högre trädgårdskursen skall intagning av

hortonomie studerande ske sista gången hösten 1961. För att förbereda om­

läggningen har jag för avsikt att senare denna dag föreslå Kungl. Maj .t att

uppdraga åt lantbrukshögskolans styrelse att — efter samråd med lant-

bruksstyrelsen och under förutsättning av riksdagens godkännande av de nu

förordade riktlinjerna — vidtaga erforderliga åtgärder i detta syfte.

I detta sammanhang finner jag mig böra förorda, att specialgymnasiet

för lantbruks-, skogs- och mejeristuderande vid Vilan öppnas även för träd­

gårdsstuderande. Därest riksdagen inte har nagot att erinra häremot, toide

det böra få ankomma på Kungl. Maj:t alt besluta härom. Det torde böra upp­

dragas åt skolöverstyrelsen att efter samråd med berörda myndigheter fram­

lägga förslag till åtgärder.

Såsom framgått av det föregående har jordbrukshögskoleutredningen ef­

ter samråd med 1955 års lantbruksundervisningskommittc föreslagit, att

Ultuna lantbruksskola nedlägges, varvid de nuvarande lokalutrymmena skul­

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

106

le användas för den propedeutiska kursen m. in. Eftersom jag förordat,

att denna kurs skall förläggas till vissa lantmannaskolor, bortfaller detta

skäl för att nedlägga lantbruksskolan. Enligt min mening bör emellertid av

andra skäl tanken på att nedlägga denna skola fullföljas.

Det föreligger nämligen redan nu uppenbara olägenheter med att nyttja

Ultuna egendom både som försöksgård och som skoljordbruk. Såsom jord-

brukshögskoleutredningen framhållit i olika sammanhang torde det inte

'ara möjligt att med framgång förena en så omfattande försöksverksamhet,

som det här är fråga om, med en förebildlig jordbruksdrift av det slag, som

kräves vid ett skoljordbruk. Ultuna egendom utnyttjas redan nu i mycket

hög grad för försöksändamål och torde komma att tagas i anspråk härför

i ännu högre grad som en följd av utredningens förslag, vilka bland annat

innebär, att samtliga djurstallar skall få disponeras för husdjursförsök. Un­

der sådana förhållanden synes en ändamålsenlig arbetsledarutbildning ej

längre kunna äga rum vid egendomen. Samtidigt torde konkurrensen om

egendomens resurser vara ägnad att skapa konflikter mellan högskolans

och lantbruksskolans personal.

Med hänsyn till att en likvärdig arbetsledarutbildning kan ordnas vid and­

ra lantbruks- eller lantmannaskolor i landet, under det att en förflyttning

av den försöksverksamhet, som nu är förlagd till Ultuna egendom, inte kan

ske utan betydande olägenheter, förordar jag, att Ultuna lantbruksskola av­

vecklas. Härigenom friställes vissa byggnader, vilka kommer att utgöra vär­

defulla tillskott i den för närvarande mycket beträngda lokalsituation, som

råder vid högskolan. Avvecklingen av lantbruksskolan synes böra ske i an­

slutning till omorganisationen av högskolan. Hösten 1961 bör sålunda vid

lantbruksskolan endast intagas elever till den ettåriga kursen, så att skolan

kan avvecklas hösten 1962. Det är min avsikt att senare denna dag föreslå

Kungl. Maj :t att anbefalla lantbrukshögskolans styrelse att — under förut­

sättning av riksdagens bifall till förslaget — vidtaga erforderliga åtgärder

för en avveckling ävensom — efter samråd med byggnadsstyrelsen — in­

komma med program till disposition och ombyggnad av de lokaler, som blir

tillgängliga genom att lantbruksskolan nedlägges.

Jordbrukshögskoleutredningen har föreslagit, att lantbrukshögskolans

^{hösttermin skall omfatta tiden} 1

september—15 december och vårterminen

liden lo januari 31 maj. Den av utredningen föreslagna ändringen i ter-

minsindelningen, vilken medför en förlängning av sommaruppehållet i un­

dervisningen vid lantbrukshögskolan från för närvarande en och en halv

månad till tre månader, ger ökade möjligheter att samordna undervisning­

en med Uppsala universitet, som redan tillämpar denna terminsindelning.

Den nya terminsindelningen medför också, att de studerande i större ut­

sträckning än för närvarande kan utnyttja sommarmånaderna för special-

praktik och utlandspraktik samt för fria studier. Någon olägenhet ur arbets-

fördelningssynpunkt synes ej heller behöva uppstå för högskolans lärare.

Den relativt omfattande forskning, som dessa bedriver, torde tvärtom kunna

intensifieras under de perioder, då undervisning ej äger rum. Jag har där­

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

107

för intet att erinra emot att den nya terininsindelningen genomföres men

förutsätter samtidigt att de studerande i den mån de så önskar erbjudes möj­

ligheter att avlägga tentamina också under sommarmånaderna.

De studerande bör beredas möjligheter att utnyttja de längre sommar­

ferierna bland annat för sådan specialpraktik, som utredningen förordat,

ävensom för utlandspraktik. Praktik av detta slag bör sålunda kunna ersätta

den nuvarande obligatoriska utlandspraktiken för trädgårdsstuderande. Även

i övrigt bör de längre sommarferierna ge möjligheter till komplettering av

de kunskaper, som inhämtats t. ex. under den propedeutiska utbildningen.

Det bör ankomma på respektive institutionsföreståndare att under lärar­

kollegiets ledning organisera sådan praktik inom sina respektive ämnesom­

råden.

I fråga om den egentliga högskoleutbildningen har jordbrukshögskoleut-

redningen föreslagit, att den nuvarande indelningen på fem olika linjer vid

agronomutbildningen slopas och ersättes av ett system med fritt ämnesval.

Motsvarande anordning föreslås skola gälla även för hortonomutbildningen.

För varje studerande skall upprättas en särskild studieplan. För att väg­

leda sådana studerande, som efter avlagd examen avser att bli lärare, kon­

sulent eller dylikt, föreslås att för behörighet till dessa befattningar särskilda

ämneskombinationer skall fastställas av lantbruksstyrelsen eller det äm­

betsverk, som handhar tillsynen över den av tjänsternas innehavare be­

drivna verksamheten.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag mig böra

förorda, att den nuvarande linjeindelningen vid agronomutbildningen slo­

pas och att för såväl agronom- som hortonomutbildningen införes ett sys­

tem med fritt ämnesval. Utredningens förslag synes mig nämligen medge

ökade möjligheter till en ändamålsenlig differentiering av utbildningen samt

möjliggöra en snabb och smidig anpassning av ifrågavarande utbildning

efter arbetsmarknadens växlande krav. Härigenom synes en ofta påtalad

svaghet i det nuvarande systemet kunna undgås.

Såsom utredningen framhållit, är det emellertid önskvärt att söka bibe­

hålla det nuvarande systemets fördelar, vilka ansetts ligga i att de stude­

rande fått vägledning i ämnes- och betygsval. Gentemot utredningens för­

slag att lösa detta spörsmål genom att införa vissa av berörda myndigheter

fastställda behörighetsvillkor för vissa befattningar har erinringar emeller­

tid framförts från vissa remissinstanser. Arbetsmarknadsstyrelsen har så­

lunda framhållit, att bestämda betygskrav för behörighet till viss befattning

skulle kunna verka hindrande för de utexaminerade att söka sig från ett

verksamhetsområde till ett annat eller tvinga dem att flera år efter avlagd

examen komplettera sina betyg i vissa ämnen. Studenternas behov av väg­

ledning i ämnes- och betygsval bör enligt styrelsen i stället tillgodoses ge­

nom en effektiverad studierådgivning.

Även enligt min mening bör man undvika att genom alltför rigorösa be­

hörighetsvillkor begränsa agronomernas och hortonomernas möjligheter att

efter avlagd examen välja verksamhetsområde och senare söka sig från ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 dr 1961

verksamhetsområde till ett annat. För min del kan jag därför inte förorda,

att särskilda behörighetsvillkor för vissa befattningar skall fastställas. En

ändamålsenlig studierådgivning synes mig i stället kunna uppnås genom

den plan över studiegången för varje studerande, som utredningen föresla­

git skola upprättas. Dessa planer bör utarbetas av högskolans undervisnings-

nämnd och de personer, som denna nämnd utser. Beträffande det lämpli­

gaste ämnesvalet för en viss utbildning bör undervisningsnämnden samrå­

da med lantbruksstyrelsen och andra berörda myndigheter jämte represen­

tanter för näringslivet.

I detta sammanhang vill jag erinra om att — såsom utredningen före­

slagit — studieordningen bör vara så konstruerad, att undervisning först

inhämtas i sådana grundläggande eller tillämpade ämnen, vilka erfordras

som underlag för studierna i andra ämnen, särskilt huvudämnena i den för

agronom- respektive hortonomexamen valda ämneskombinationen. I nu

ifrågavarande hänseende torde det böra ankomma på högskolans lärarkol­

legium och undervisningsnämnd att efter samråd med respektive ämnesre­

presentanter fastställa erforderliga föreskrifter och att tillse deras efter­

levnad.

Till ledning för undervisningens uppläggning har jordbrukshögskoleut-

redningen med utgångspunkt från universitetens nuvarande betygsnormer

samt med hänsyn till det stora antal ämnen, som normalt ingår i agronom-

och hortonomexamen, föreslagit att en betygsenhet i dessa examina skall mot­

svara hälften av en betygsenhet vid universiteten. Ämnena vid lantbruks-

högskolan föreslås vidare indelade i tentamens- och kursämnen, varvid be­

teckningen kursämne ersätter de nuvarande beteckningarna förhörs- och

kursämnen. Tentamensämnena skall kunna studeras till ett, två, tre eller

fyra betyg, varvid skilda fordringar bör uppställas för olika betyg. Ford­

ringarna för kursämnena, vilkas omfattning bör motsvara de nuvarande

förhörsämnenas, bör utgöras av ungefär hälften av ett betyg. I kursämne

bör endast ges vitsord om godkänt slutprov. Vad sålunda föreslagits i fråga

om betygsenheter m. m. har godtagits av de remissinstanser, som yttrat sig

i ämnet, och föranleder ej heller någon erinran från min sida.

Såsom minimum för godkänd agronom- eller hortonomexamen bör enligt

utredningens förslag fordras sammanlagt tolv betygsenheter i kursämnena.

Två av tentamensämnena skall därvid ha studerats till minst två betyg. I

ett av dessa ämnen skall examensarbete ha utförts.

Några av de remissinstanser, som yttrat sig i denna fråga, har ansett, att

utredningens förslag närmast innebär en skärpning av de nuvarande ford­

ringarna för agronomexamen och därför ifrågasatt, om inte fordringarna

kunde begränsas till en viss betygssumma jämte examensarbete. Något sär­

skilt krav på två betyg i vissa ämnen skulle alltså inte uppställas. Å andra

sidan påpekar vissa remissinstanser, att agronomexamen enligt den av ut­

redningen föreslagna studieordningen kan avläggas i enbart eller huvud­

sakligen grundläggande ämnen, vilket inte anses tillfredsställande. För att

undvika dylika följder av det friare ämnesvalet föreslås, att ett visst minsta

109

antal betygspoäng skall avse agronomiska ämnen. Vidare har påpekats att

ett friare ämnesval förutsätter klarare bestämmelser om vilka förberedande

och grundläggande ämnen, som måste ha inhämtats, innan de tillämpade

ämnena kan studeras för högre betyg.

För min del finner jag inte anledning till erinran mot utredningens för­

slag beträffande minimifordringarna för godkänd agronom- eller hortonom-

examen. Emellertid bör i den nya agronomstadga, som det torde fa ankom­

ma på Kungl. Maj :t att utfärda, inflyta bestämmelser, vilka gör det möjligt

att undvika sådana följder av det friare ämnesvalet, som påtalats i nyss be­

rörda remissyttranden. Det torde böra uppdragas åt lantbrukshögskolans

styrelse att efter hörande av lärarkollegiet uppgöra förslag i detta hänseende.

Vad utredningen anfört angående de ämnen, som kan ingå i agronom-

respektive hortonomexamen, samt angående ämnenas omfattning har i hu­

vudsak inte föranlett några invändningar från remissinstansernas sida. Ej

heller från min sida föreligger någon erinran. Det innebär bland annat,

att jag förordar, att de studerande under sin studietid vid högskolan bör

beredas möjlighet att genomgå en kortare av högskolan anordnad kurs av­

seende pedagogisk grundutbildning. Vidare bör den, som inriktar sig på

lärar- eller konsulentverksamhet, beredas möjlighet att efter avlagd exa­

men och viss anställningstid utöver nämnda grundutbildning erhålla en

vidgad och fördjupad pedagogisk utbildning vid en särskild längre kurs. För

denna kurs i pedagogik synes emellertid såsom utredningen föreslagit lant-

bruksstyrelsen böra vara huvudman. Skäl synes även kunna — sasom vissa

remissinstanser framhållit — åberopas för att de studerande vid lantbruks-

högskolan beredes möjlighet att genomgå en kortare kurs i sociologi. Det

torde böra uppdragas åt högskolans styrelse att i samråd med Uppsala uni­

versitet undersöka förutsättningarna för en dylik kurs.

Utredningens förslag att förlägga undervisningen i fysik och nationaleko­

nomi för agronomi och hortonomie studerande till Uppsala universitet har

tillstyrkts av flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan. För min

del anser jag det ändamålsenligt att söka tillvarataga alla de möjligheter,

som föreligger i fråga om samundervisning mellan lantbrukshögskolan och

Uppsala universitet. Jag ser därför med tillfredsställelse, att sådant sam­

arbete inledes även beträffande vissa övriga ämnen. Efter samråd med che­

fen för ecklesiastikdepartementet finner jag mig sålunda böra föreslå, att

undervisningen i växtsystematik för agronomi och hortonomie studerande

förlägges till institutionen för systematisk botanik vid universitetet. Bety­

dande fördelar torde kunna uppnås härmed, särskilt för hortonomie stude­

rande, för vilka kräves en mera omfattande undervisning i systematisk bo­

tanik än för agronomi studerande.

De möjligheter till vidgad samundervisning i övriga ämnen, exempelvis

geologi och mikrobiologi, som kan förefinnas, bör enligt min mening tillva­

ratagas. Härigenom erhålles eu ytterligare specialisering mellan de båda lä­

roanstalterna, samtidigt som tillgängliga resurser bättre utnyttjas. Det bör

uppdragas åt lantbrukshögskolans styrelse, att låta närmare undersöka fö­

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

no

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

revarande spörsmål och efter samråd med vederbörande universitetsmyn-

digheter föreslå de åtgärder, som må befinnas möjliga att genomföra.

Vad utredningen anfört angående utbyten eller komplettering av ämnen

för agronom- respektive hortonomexamen ävensom rörande specialistexa­

mina föranleder ingen erinran från min sida.

Såsom utredningen föreslagit bör den, som avlagt hortonomexamen vid

lantbrukshögskolan ha samma behörighet att avlägga licentiatexamen och

disputera för doktorsgrad, som nu tillkommer agronomer vid högskolan. I

likhet med utredningen anser jag, att för såväl agronomer som hortonomer

därvid bör användas beteckningarna agronomie licentiat och agronomie

doktor.

I enlighet med utredningens förslag bör agronomie licentiatexamen lik­

som universitetens filosofie licentiatexamen omfatta endast ett ämne och

planläggas av examinator i vederbörande ämne. Fordringarna per betygsen­

het i agronomie licentiatexamen bör, till skillnad mot vad som föreslagits

i fråga om agronom- och hortonomexamina, motsvara universitetens ford­

ringar för betygsenhet.

Avhandling för vinnande av agronomie doktorsgrad bör i enlighet med

utredningens förslag bedömas efter samma grunder, som de vid universiteten

tillämpade. Detta innebär, att nu gällande bestämmelser om skilda betyg för

avhandling och försvar av avhandling vid lantbrukshögskolan slopas och er­

sättes med föreskrift om gemensamt betyg för avhandlingen och försvaret

av denna.

De allmänna synpunkter på undervisningens uppläggning vid lantbruks­

högskolan m. m., som utredningen redovisat i förevarande sammanhang,

synes mig beaktansvärda. Jag finner mig sålunda böra förorda, bland an­

nat, att de bestämmelser rörande ledighet för läroboksförfattande, som i gäl­

lande bestämmelser anges som ett skäl för tjänstledighet med oavkortad

lön, även göres tillämpliga vid lantbrukshögskolan.

Utredningen har i förevarande avsnitt berört frågan om fortbildnings­

kurser i olika vid lantbrukshögskolan representerade ämnen för redan ut­

examinerade agronomer och hortonomer. Vad härom anförts föranleder ingen

erinran från min sida.

Den nya studieordningen för agronom- och hortonomexamen bör genom­

foras från och med den årskurs, som påbörjar den propedeutiska utbildning­

en hösten 1961 och de egentliga högskolestudierna hösten 1962. Förslagen i

fråga om agronomie licentiatexamen och agronomie doktorsgrad ävensom

Övriga i detta avsnitt förordade ändringar svnes böra tillämpas från och med

budgetåret 1962/63.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 ur 1961

111

Behovet av centrala institutioner samt personal

vid lantbrukshögskolan

I. NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN

För den vetenskapliga verksamheten vid lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök finns vid Ultuna f. n. 17 institutioner, två försöksanstalter

(statens jordbruksförsök och statens husdjursförsök), en särskild avdel­

ning för statistik och försöksteknik samt ett bibliotek.

Den vetenskapliga personalen utgöres av professorer, däribland förestån­

darna för de båda försöksanstalterna, laboratorer, statsagronomer, docenter,

överassistenter, förste assistenter, assistenter och amanuenser. För under­

visningen i vissa ämnen anlitas speciallärare. Angående kompetenskrav,

tillsättningsförfarande m. in. gäller i huvudsak följande.

Tillsättningen av professors- och laboratorstjänsterna i Bo 3 resp. Bo 1

sker efter sakkunnigbedömning på enahanda sätt som vid universiteten,

dock att beträffande tillämpat ämne »hänsyn även skall tagas till erfaren­

het vunnen vid praktisk verksamhet inom befattningens område».

För statsagronom i A 26, vilken i egenskap av avdelningsföreståndare

har att närmast under anstaltsföreståndaren handha försöksanstalts upp­

gifter, gäller f. n. i princip samma kompetenskrav och tillsättningsförfa­

rande som för professor och laborator inom högskolans tillämpade ämnen.

För docent i A 24 gäller i huvudsak samma bestämmelser som för mot­

svarande tjänster vid universiteten.

Innehavarna av överassistenttjänsterna i A 23, av vilka f. n. endast finns

ett fåtal, har i huvudsak till uppgift att leda verksamheten vid vissa labora­

torier och serviceavdelningar.

Förste assistenter i A 21 finns vid såväl högskoleinstitutionerna som för­

söksanstalterna. Institutionernas förste assistenter motsvarar närmast uni­

versitetens tjänster som biträdande lärare. För såväl förste assistenterna

som assistenterna gäller att de i princip har full tjänstgöring. I den omfatt­

ning, som låter sig förena med institutionens ordinarie arbetsuppgifter, har

de emellertid möjlighet att syssla med eget forsknings- och meriteringsarbe-

te också under ordinarie arbetstid. För institutionernas assistenter gäller den

för administrativ amanuenspersonal fastställda befordringsgången (A 15—

A 19). För amanuenser gäller samma anställningsvillkor som vid universi­

teten.

De delar av Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, som när­

mast beröres av utredningens förslag är trädgårdsavdelningen med högre

trädgårdskursen och trädgårdsskolan samt statens trädgårdsförsök.

För undervisningen vid högre trädgårdskursen svarar avdelningsförestån-

daren i A 26, fem ämneslärare i A 23, speciallärare, assistenter och instruk­

törer. Vissa andra lärare vid institutet samt tjänstemän vid statens träd­

gårdsförsök undervisar i speciella ämnen. Assistent, som är agronom, hor­

tonom eller — i vissa fall — filosofie licentiat, placeras i Ag 15. Assistenl

med annan akademisk examen placeras i Ag 13.

Statens trädgårdsförsök står under ledning av eu föreståndare, som är

112

professor i Bo 3. För avdelningsföreståndarna vid trädgårdsförsöken, vilka

benämnes statshortomoner (A 26), tillämpas samma tillsättningsförfaran­

de som för statsagronomer.

Den till den vetenskapliga personalens hjälp stående biträdespersonalen

vid Ultuna och Alnarp kan enligt utredningen uppdelas i teknisk, admini­

strativ och övrig biträdespersonal. Till teknisk biträdespersonal räknas la­

borerande personal såsom institutionsbiträden, laboratoriebiträden, institu-

tionsvaktmästare, verkstadspersonal, djurvårdspersonal m. fl. Hit räknas

även vid försöksanstalterna tjänstgörande assistenter utan akademisk exa­

men, vilka i likhet med laboratorieingenjörer är att karaktärisera som kva­

lificerad teknisk personal. Sistnämnda assistenter är placerade i A 10, A 12,

A 15, A 17 eller A 19. Den administrativa biträdespersonalen utgöres främst

av kansli- och kontorsbiträden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

II. UTREDNINGEN

A. Olika typer av befattningar, tillsättningsförfarande m. m.

Vetenskaplig personal

Vid besättandet av tjänst som professor eller laborator bör enligt utredning­

ens mening i främsta rummet tas hänsyn till ådagalagd vetenskaplig skick­

lighet i det eller de ämnen befattningen omfattar. I de tillämpade ämnena

bör därutöver hänsyn las till ådagalagd skicklighet visad genom självstän­

digt arbete till jordbrukets utveckling och till erfarenhet vunnen genom

verksamhet inom befattningens område.

Vad angår det inbördes förhållandet mellan professor och laborator an­

ser jordbrukshögskoleutredningen skäl ej föreligga till avsteg från univer-

sitetsutredningens förslag i denna fråga utan ansluter sig till de synpunkter,

som nämnda utredning framlagt i sitt betänkande SOU 1958: 32 (s.

88

—

89).

Beträffande uppdelningen av resp. ämnesområden anser jordbrukshög­

skoleutredningen, att den vetenskapliga kapaciteten vid en institution i all­

mänhet bäst bör kunna utnyttjas, om professor och laborator är speciali­

serade inom olika delar av ämnet. En dylik specialisering är även värdefull

med hänsyn till den viktiga uppgiften att handleda doktorander och licen-

tiander. Vid tillsättningen av professurer och laboraturer är det enligt ut­

redningen till fördel om ämnesområdet för en ledigförklarad tjänst inte gö-

res för snävt. Följden kan då bli en alltför smal rekryteringsbas. I anslut­

ning till vad universitetsutredningen anfört (SOU 1958: 32, s. 91) föreslår

jordbrukshögskoleutredningen, att laboratorerna i likhet med professorer­

na utnämnes i visst ämne eller ämnesområde och inte vid viss institution,

som hittills varit fallet.

Då lönesättningen för högre befattningshavare numera är enhetlig inom

113

hela universitets- och högskoleväsendet, synes det motiverat, att dessa be­

fattningshavare erhåller samma befogenheter och skyldigheter vid lant-

brukshögskolan som vid universiteten. Detta innebär, att nu gällande stad­

gar bör bringas i överensstämmelse med de år 1956 antagna universitets-

statuterna. Vid denna revision bör kompetensföreskrifterna utformas så, att

vid tillsättning av befattning i tillämpat ämne erfarenhet vunnen genom

verksamhet inom ämnesområdet tillmätes större meritvärde än som f. n. ar

fallet. Utredningen framhåller vidare att eventuella förändringar i framti­

den bör samordnas mellan berörda departement, så att gallande bestäm­

melser i möjligaste mån kommer att vara enhetliga för hela universitets-

och högskoleväsendet.

De av utredningen föreslagna försöksavdelningarna vid högskolans insti­

tutioner i vissa tillämpade ämnen skall ledas av statsagronomer och stats-

hortonomer i A 26. De nuvarande kraven på statsagronom och statshorto-

nom bör ändras något beträffande arten men ej graden av kompetens och

sättet för tillsättning. Sålunda bör sakkunnigbedömning inte vara obligato­

risk, men högskolans styrelse skall, då så befinnes önskvärt, kunna föran­

stalta därom. Vid bedömningen av sökandes kompetens bör gälla, att erfa­

renhet vunnen genom verksamhet inom befattningens område och veten­

skaplig meritering tillmätes lika vikt. Vad sålunda föreslagits innebär inte

någon sänkning av kompetenskraven för dessa tjänster.

Beträffande statsagronoms och statshortonoms ställning inom resp. insti­

tutioner gäller, att de i sitt arbete är underställda resp. institutionschefer.

Högskolestyrelsen skall fastställa program för försöksverksamheten, medan

försöksdirektören skall äga inspektera och övervaka denna verksamhet samt

för styrelsen påtala exempelvis avvikelser från uppgjorda försöksprogram.

Jordbrukshögskoleutredningens förslag innebär vidare, att vid vissa insti­

tutioner skall inrättas lektorstjänster i A 26 av samma typ som lektorstjäns-

terna vid universiteten. För behörighet till dessa senare tjänstei erfordias,

att vederbörande avlagt godkänt disputationsprov och styrkt sig äga pedago­

gisk skicklighet. I särskilda fall kan befattning av detta slag även uppehållas

av licentiat. Ett dylikt dispensförfarande har universitetsutredningen räknat

med skulle komma att tillämpas särskilt för sådana ämnen inom de tekniska

högskolorna, som ej finns företrädda vid universiteten. Då i viss män lik­

artade rekryteringsförhållanden råder vid lantbrukshögskolan, anser jord-

brukshögskoleutredningen, att möjligheter till dispens från kravet på dispu­

tationsprov även bör gälla för dylika tjänster vid lantbrukshögskolan. Sa-

dan dispens bör likväl endast lämnas i särskilda fall. Enligt universitets­

utredningen är universitetslektoraten »undervisningstjänster, av vilkas in­

nehavare man därför inte kan fordra, att de skall utföra något mera omfat­

tande forskningsarbete under den tid undervisningen pågår». Tjänstgörings­

skyldigheten uppgår till 396 timmar per år eller 12 timmar per vecka och

tjänsterna är avsedda att avlasta professorer, laboratorer och docenter ele­

mentär akademisk undervisning.

8

llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 saml. Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

I fråga om överassistenterna föreslår jordbrukshögskoleutredningen, att

de befattningshavare i A 23, som är verksamma inom försöksverksamheten,

skall benämnas försöksledare.

Beträffande förste assistenterna vid undervisningsinstitutionerna erinrar

jordbrukshögskoleutredningen om att större delen av befattningarna som

biträdande lärare vid universiteten, i enlighet med universitetsutredningens

förslag och 1958 års riksdagsbeslut (prop. 1958: B 104), successivt skall

ombildas till lektorat eller forskarassistentbefattningar. Jordbrukshögskole­

utredningen, som anser, att befattningarna vid lantbrukshögskolan, i den

mån särskild anledning till undantag ej finns, bör överensstämma med mot­

svarande befattningar vid övriga högre läroanstalter, föreslår, att förste as­

sistentbefattningarna ombildas till forskarassistentbefattningar i A 21 och

att för dessa skall gälla samma bestämmelser i fråga om kompetens in. m.,

som för forskarassistenttjänster vid universiteten och övriga högskolor. För

behörighet till forskarassistenttjänst skall sålunda fordras licentiatexamen

eller därmed jämförlig vetenskaplig kompetens. Docentkompetent forskar­

assistent skall äga uppbära särskilt arvode av sådan storlek, att de samman­

lagda löneförmånerna uppgår till belopp, motsvarande lönen i löneklass A

24. Angående övriga anställningsvillkor för forskarassistent torde få hän­

visas till betänkandet s. 214 och 215.

För de befattningshavare i A 21, som kommer att vara verksamma inom

försöksverksamheten, föreslår jordbrukshögskoleutredningen däremot tjäns-

tebenämningen försöksledare. Då försöksverksamheten är programbunden

och av mera kontinuerlig och långsiktig karaktär, är den tjänstgöringsform,

som forskarassistentbefattningen utgör, nämligen mindre ändamålsenlig. Av

samma skäl har utredningen ansett, att försöksavdelningarnas hela personal

bör vara heltidsanställd. Försöksledarbefattningarna är avsedda att rekry­

teras med personer, som har lägst agronomexamen eller annan grundläg­

gande akademisk examen och som förvärvat erforderlig erfarenhet inom

försöksverksamheten. Högre vetenskaplig examen bör tillmätas meritvärde.

För de assistenter och amanuenser, som är engagerade i undervisnings-

och forskningsverksamhet, bör enligt jordbrukshögskoleutredningen i fråga

om tjänstgörings- och anställningsvillkor tillämpas samma normer som de

vilka enligt beslut vid 1959 års riksdag (prop. 1959: 105) gäller för assisten­

ter och amanuenser vid universiteten och de högskolor, som lyder under

ecklesiastikdepartementet. Verksamheten vid försöksavdelningarna är där­

emot av speciell natur och där bör tjänstgöringsskyldigheten utformas i en­

lighet med denna verksamhets speciella krav. Angående nyssnämnda nor­

mer torde i övrigt få hänvisas till betänkandet.

I fi aga om försöksavdelningarnas assistenter i reglerad befordringsgång

(A 15—A 19) föreslår jordbrukshögskoleutredningen, att de skall ha full

tjänstgöring samt benämnas försöksassistenter.

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

115

Biträdespersonal

I fråga om biträdespersonalen framhåller jordbrukshögskoleutredningen

bl. a., att de i försöksverksamheten engagerade assistenterna, vilka inte av­

lagt akademisk examen, både med avseende på arbetsuppgifter och utbild­

ning är jämförbara med vad universitetsutredningen i sina förslag benämnt

tekniker. Utredningen föreslår därför, att berörda assistenter benämnes för-

sökstekniker.

Angående biträdespersonalen framhåller utredningen vidare bl. a., att det

ur arbetsekonomisk synpunkt är önskvärt, att den vetenskapligt utbildade

personalen så långt det går frigörs från biträdesuppgifter. För att biträdes­

personalen skall vara i stånd att omhänderha en större del av arbetsupp­

gifterna i samband med forskning och försöksverksamhet erfordras emel­

lertid, att denna personal erhåller en därför avpassad utbildning. I detta

avseende har lantbrukshögskolans institutioner delvis andra krav än uni­

versiteten och övriga högskolor. Utbildningen av här ifrågavarande tekniska

biträdespersonal kan därför i regel ej följa samma mall som exempelvis de

medicinska klinikernas tekniker (laboratriser). Sålunda är laborantskoleut-

bildning i många fall av begränsat värde. Försöksteknikerna bör ha jord-

brukspraktik och lantmannaskola samt i vissa fall också driftsledarkurs. I

åtskilliga fall — särskilt då verksamheten vid institutionen är starkt spe­

cialiserad — ges den viktigaste utbildningen inom resp. institutioner. Då

kraven på god kompetens hos den tekniska biträdespersonalen bör vara

densamma som vid universiteten och övriga högskolor, måste därför åtgär­

der vidtas för att få till stånd en organiserad vidareutbildning av teknisk

biträdespersonal inom lantbrukshögskolan.

B. De vetenskapliga institutionerna

1. Behovet av institutioner och högre fast anställd personal

Jordbrukshögskoleutredningen behandlar frågorna om indelningen i in­

stitutioner och ämnesområden samt om behovet av högre vetenskapliga be­

fattningar (professorer, laboratorer, statsagronomer, lektorer och överassi­

stenter) i ett sammanhang. Övriga befattningar kan enligt utredningen be­

räknas efter mera generella normer och behandlas därför gemensamt för

samtliga institutioner. I det följande lämnas -— med utgångspunkt från den

nuvarande institutionsindelningen — en kortfattad redogörelse för utred­

ningens förslag i fråga om antalet institutioner och högre tjänster. Fn sam­

manställning har upprättats över dessa (se s. 128—130). I övrigt torde i

denna del få hänvisas till betänkandet s. 157—212 och 226—232.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutioner vid Ultuna

Institutionen för fysik och meteorologi

Till institutionen, vid vilken meddelas undervisning i matematik och fysik

med meteorologi, hör ett meteorologiskt observatorium, där registrering sker

av för jordbruksforskningen viktiga meteorologiska element. Detta material

har utnyttjats av ett flertal av de till Ultuna förlagda institutionerna och

anstalterna. Institutionen samarbetar i olika sammanhang med Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut.

Utredningen finner det icke ändamålsenligt att bibehålla institutionen,

emedan en rationell undervisning i fysik kräver större resurser än som rim­

ligtvis kan lämnas en institution i detta ämne vid lantbrukshögskolan. Un­

dervisningen i fysik bör enligt utredningen förläggas till Uppsala universitet.

Kostnaden härför har beräknats motsvara lönen för ett halvt universitets-

lektorat jämte vissa expenser.

Undervisningen i matematik bör handhas av en speciallärare. Vad me­

teorologien beträffar får den anses ha speciell betydelse för växtodlingen. Ut­

redningen föreslår därför, att laboratorn eller annan lämplig tjänsteman

vid institutionen för allmän växtodling skall svara för forskningen och un­

dervisningen även i lantbruksmeteorologi.

De kemiska institutionerna

Med anledning av att forskningen vid lantbrukshögskolan i mycket hög

grad är av allmän biologisk natur anser utredningen det vara en brist, att

biokemi hittills inte ingått i den vid högskolan bedrivna kemiska verksam­

heten och förordar därför en förstärkning av detta område. Med hänsyn här­

till samt till den organiska kemins alltmer ökade betydelse för jordbruket

töreslås, att institutionen för organisk kemi förstärkes med en laboratur.

Utredningen föreslår vidare alt båda institutionerna erhåller var sin över-

assistentbefattning i stället för de forskarassistentbefattningar, som föreslås

för övriga institutioner. Denna särställning för de kemiska institutionerna

motiveras av de omfattande uppgifterna av konsultativ natur gentemot

vissa tillämpade institutioner. Högre agronomiska studier förekommer där­

emot endast i begränsad omfattning inom detta område. Beträffande hela

ämnesområdet kemi synes det vidare angeläget, att forskningen och under­

visningen koncentreras på för lantbruket betydelsefulla frågor. I anslutning

härtill föreslås att institutionerna i kemi benämnes lantbrukskemi I och

lantbrukskemi II. Den förra bör omfatta oorganisk, fysikalisk och analy­

tisk kemi samt den senare organisk kemi och biokemi.

Mikrobiologiska institutionen

Vid samråd med universitetsutredningen har behandlats möjligheten att

vid institutionen även meddela undervisning åt studerande vid Uppsala uni­

versitet. Då en sådan anordning torde medföra ett bättre utnyttjande av re­

surserna än om undervisning i mikrobiologi skall ges vid båda läroanstal­

117

terna, förordar utredningen, att samundervisning kommer till stånd, särskilt

som högskolans institution med hänsyn till där befintliga undervisningslo­

kaler utan svårighet kan ta emot studerande i mikrobiologi även från uni­

versitetet.

Vad gäller det till institutionen hörande baljväxllaboratoriet föreslår ut­

redningen, att detta i framtiden endast skall ombesörja själva tillverkning­

en av bakteriekulturer. Försäljningen bör däremot tillkomma intendents-

detaljen och den ekonomiska redovisningen kamrerarkontoret vid högsko­

lan. Tillverkningen bör enligt utredningens uppfattning bedrivas så att den

blir ekonomiskt självbärande. Med hänsyn till att baljväxtlaboratoriet och

den vid institutionen förefintliga biotekniska avdelningen bearbetar två när­

stående delar av samma verksamhetsfält, föreslår utredningen, att dessa

sammanslås till en bioteknisk avdelning med baljväxtlaboratorium. För den­

na avdelning bör inrättas en tjänst som avdelningsföreståndare i statsagro-

noms löneställning. I samband med inrättandet av denna tjänst, för vilken

bör gälla samma kompetensvillkor som för statsagronom, bör den nuvarande

överassistenttjänsten besättas med en innehavare, som är kompetent att

handha forskningen inom ensileringsområdet.

Enligt utredningen bör undervisningen för agronomi studerande i äm­

net mikrobiologi i framtiden utgöras av dels en allmän, grundläggande del,

gemensam för samtliga studerande och dels en tillämpad del, som alltefter

de studerandes inriktning skall vara differentierad på husdjursområdet

resp. mark- och växtområdet. För att leda undervisningen och laboratio-

nerna i den del av ämnet mikrobiologi, som motsvarar det nuvarande äm­

net mjölkhushållning, erfordras liksom nu en särskild befattningshavare,

eftersom härför krävs bl. a. utbildning inom mejeriområdet. För att kunna

meddela aktuella kunskaper måste denne kontinuerligt följa utvecklingen

inom bl. a. mejeriområdet samt bedriva egen forskning. Utredningen föreslår

därför, att den nuvarande speciallärarbefattningen i mjölkhushållning ut­

bytes mot en överassistenttjänst, varvid samtidigt en av de båda nuvarande

förste assistenttjänsterna avvecklas.

Botanisk-genetiska institutionen

Sedan år 1952 pågår samundervisning i ämnet genetik mellan Uppsala

universitet och lantbrukshögskolan. Detta synes ha medfört betydande för­

delar inte minst ur kostnadssynpunkt. Jordbrukshögskoleutredningcn har

vid samråd med universitetsutredningen kunnat konstatera, att också denna

utredning har en positiv inställning till en fortsatt samundervisning. Insti­

tutionen bör därför även i framtiden tillgodose behovet av forskning och

undervisning i ämnet genetik för såväl lantbrukshögskolan som Uppsala

universitet.

Den botanisk-genetiska institutionens ämnesområde omfattar f. n. tre de­

lar, nämligen systematisk botanik, genetik och växtförädling. Då under­

visningen i systematisk botanik är avsedd enbart för studerande vid lant­

brukshögskolan och dä institutionen helt bör koncentrera verksamheten till

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

det genetiska området föreslår utredningen, att den systematiska botaniken

överföres till institutionen för växternas anatomi och fysiologi.

Botanisk-genetiska institutionen bör enligt utredningen uppdelas i en in­

stitution för genetik, avsedd även att tillgodose Uppsala universitets behov,

och en institution för växtförädling. Den nuvarande personalen bör omförde­

las att fylla bägge institutionernas behov. Därutöver tillkommer vid insti­

tutionen för genetik vissa befattningar å universitetets stat.

Beträffande den nuvarande professuren är det utredningens uppfattning,

att denna så snart ske kan — inte minst med hänsyn till det inte obetyd­

liga antalet licentiander — bör ledigförklaras i ämnet växtförädling.

Beträffande ämnet genetik är utredningen av den uppfattningen att den

nuvarande laboraturen vid institutionen är att betrakta som självständig

med hänsyn till den utveckling ämnet fått sedan år 1952. I enlighet med

universitetsutredningens förslag bör en dylik självständig laboratur kunna

direkt omvandlas till professur, om innehavaren av tjänsten besitter pro-

fessorskompetens i ämnet. Under förutsättning att vederbörande myndig­

heter finner den nuvarande innehavaren av laboraturen kompetent för pro­

fessur, föreslår utredningen, att denne, utan att tjänsten dessförinnan ledig­

förklaras, från den 1 juli 1960 utnämnes till professor i genetik vid lantbruks-

högskolan med examinationsskyldighet jämväl för universitetet.

Institutionen för marklära

Utredningen föreslår ej någon utökning av antalet högre befattningar vid

institutionen, då vid denna redan finns såväl professor som laborator och

då den tillämpade markforskningen föreslås erhålla en betydande förstärk­

ning inom de två nya institutionerna för växtnäringslära och för jordbe­

arbetning. För att möjliggöra en ökad koncentrering av resurserna på mark-

forskningen föreslås emellertid, att ett ökat samarbete inleds med de geolo­

giska institutionerna vid Uppsala universitet. Vid utredningens kontakter

med företrädare för dessa institutioner har framgått, att undervisningen i

geologi för agronomie studerande kan meddelas vid universitetets mineralo-

gisk-geologiska och kvartär-geologiska institutioner genom att högskolans

studerande i eu efter deras behov avpassad omfattning deltager i dessa in­

stitutioners grundkurser. Å andra sidan önskar universitetets geologiska in­

stitutioner tillgodogöra sig viss vid högskolans markläreinstitution medde­

lad undervisning rörande markforskningen och dess arbetsmetoder. På

längre sikt bör en arbetsfördelning komma till stånd, som möjliggör, att

högskolans institution i marklära helt kan koncentrera sig på markläreom-

rådet, medan undervisningen i geologi för de agronomie studerande förläggs

till universitet.

Institutionen för allmän jordbrukslära

Utredningens slutsats i den i det föregående redovisade diskussionen om

undervisningens, forskningens och försöksverksamhetens inbördes organi­

satoriska ställning innebär, att verksamheten vid institutionen för allmän

119

jordbrukslära och verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid sta­

tens jordbruksförsök skall samorganiseras. Utredningen föreslår i enlighet

härmed, att två institutioner inrättas, en i växtnäringslära och en i jord­

bearbetning. Den nuvarande institutionens ämnesområde består nämligen

av två väl åtskilda och avgränsade delar, den kemiskt inriktade delen växt­

näringslära och den fysikaliskt inriktade delen jordbearbetning. Inordnandet

av försöksverksamheten i en samorganiserad helhet gör det möjligt att åstad­

komma en ändamålsenligare indelning i ämnesområden. Försöksverksam­

heten bör organiseras i form av särskilda försöksavdelningar knutna till

Institutionerna kommer att motsvara den nuvarande institutionen för all­

män jordbrukslära jämte avdelningen för gödsling och kalkning samt av­

delningen för myrjordar och mikroelement vid statens jordbruksförsök. Den

högre personal, två professorer, en laborator och en statsagronom, som f. n.

finns, bör överföras till de två nya institutionerna. Därutöver bör enligt ut­

redningen inrättas en laboratur och en statsagronombefattning så att var­

dera institutionen erhåller en professor, en laborator och en statsagronom.

Institutionen för agronomisk hgdroteknik

Utredningen föreslår, att institutionens namn i analogi med benämningen

på vissa andra institutioner ändras till lantbrukets hydroteknik. I enlighet

med utredningens principiella förslag till försöksverksamhetens organisation

föreslås vidare, att den av täckdikningsförsöksnämnden ledda och av ett

särskilt anslag bekostade täckdikningsförsöksverksamheten organiseras som

en försöksavdelning vid institutionen, eftersom ett permanent behov av

försöksverksamhet inom dräneringsområdet får anses föreligga. Som ledare

för avdelningen bör, i stället för den nuvarande arvodesavlönade försöksle-

daren, finnas en statsagronom. Även den av nämnden anställda personalen

i övrigt bör överföras på högskolans lönestat.

Institutionen för växternas anatomi och fysiologi

På analogt sätt som föreslagits beträffande vissa övriga institutioner före­

slås, att institutionen benämnes institutionen för lantbruksbotanik. Namn­

ändringen motiveras också därav att ämnesområdet skall utökas att omfatta

även den systematiska botaniken. Härigenom kommer undervisningen i de

delar av den grundläggande botaniken, som är av betydelse för agronom­

utbildningen, att koncentreras till en institution. Eftersom behovet av forsk­

ning i ämnet systematisk botanik endast torde vara av mindre omfattning

och undervisningen kommer att bli den primära arbetsuppgiften, föreslår

utredningen, att undervisningen i ämnet handhas av eu universitetslektor. I

den mån den av lektorn meddelade undervisningen i systematisk botanik

understiger den till lektoratet knutna undervisningsskyldigheten bör lektorn

jämväl kunna åläggas annan lämplig undervisning eller motsvarande arbete

vid institutionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för växtodling slära

I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisningen, forskningen

som försöksverksamheten inom samma ämnesområde skall ingå i en och

samma institution bör verksamheten vid institutionen samorganiseras med

verksamheten inom motsvarande ämnesområden vid statens jordbruksför­

sök. Utredningen föreslår, att två institutioner inrättas, varav en i allmän

växtodling och en i speciell växtodling. Angående institutionernas ämnesom­

råden torde få hänvisas till betänkandet s. 177 och 178.

Vid institutionen för allmän växtodling bör inrättas två försöksavdel-

ningar, en för växtföljder och eu för ogräsbekämpning. Vidare bör Röbäcks-

dalens jordbruksförsöksstation knytas till denna institution som en försöks-

avdelning. De speciella växtodlingsförhållandena i övre Norrland har ansetts

motivera att viss självständig forsknings- och försöksverksamhet inom växt-

odlingsområdet förläggs till Norrland. Röbäcksdalens försöksstation bör allt­

så vid sidan om de uppgifter, som åligger försöksstationerna, även bedriva

viss egen forsknings- och försöksverksamhet och i denna verksamhet vara

underställd institutionen för allmän växtodling såsom en försöksavdelning.

Även vid institutionen för speciell växtodling bör inrättas två försöksavdel-

ningar, en för växtodling i öppet bruk och en för växtodling i slutet bruk.

I den allmänna växtodlingslärans ämnesområde skall ingå bl. a. samban­

det mellan klimat, mark och växter. Med hänsyn härtill har utredningen, så­

som redan framgått av den föregående redogörelsen, funnit, att institutionen

för allmän växtodlingslära är den institution, i vilken meteorologin närmast

bör ingå. Innehavaren av laboraturen i allmän växtodlingslära eller annan

lämplig befattningshavare bör alltså även ha till uppgift att handha den

forskning och undervisning i meteorologi som anses erforderlig vid lant-

brukshögskolan. Verksamheten bör koncentreras på de delar av meteoro­

login, som är av betydelse för lantbruket. Ämnet bör benämnas lantbruks-

meteorologi och innefatta såväl makro- som mikroklimatiska element av be­

tydelse för jordbruksproduktionen samt användandet av dessa och andra

meteorologiska element för prognoser anpassade till jordbrukets behov.

Institutionerna bör erhålla var sin professor och laborator samt vardera

två statsagronomer. Motsvarande befattningar vid den nuvarande institutio­

nen jämte växtodlingsavdelningen, betesavdelningen och det botaniska labo­

ratoriet vid statens jordbruksförsök omfattar en professur, en laboratur, tre

statsagronombefattningar och en försöksgårdsföreståndarbefattning.

Institutionen för växtsjukdomslära

Utredningen föreslår att institutionens namn ändras till institutionen för

växtpatologi bl. a. med hänsyn till att detta namn bättre överensstämmer

med internationell benämning. Växtpatologin utgör ett betydelsefullt och

inte tillräckligt beaktat forskningsområde inom svenskt jordbruk, särskilt

i fråga om virologin. För att öka institutionens forskningskapacitet föreslås

därför, att en laboratur i virologi inrättas. Den nuvarande laboraturens äm­

nesområde bör omfatta entomologi och nematologi.

121

Efter överläggningar med representanter för statens växtskyddsanstalt har

utredningen kommit till den uppfattningen att försöksverksamheten inom det

växtpatologiska området i huvudsak bör ligga vid statens växtskyddsanstalt.

Institutionen för husdjurens anatomi och fysiologi

Eftersom fysiologin utgör det större ämnesområdet föreslår utredningen

att institutionen i framtiden benämns institutionen för husdjursfysiologi. Då

forskningen vid institutionen är betydelsefull och då undervisningsbördan

på grund av ämnesområdets mycket stora omfattning är att betrakta som

betungande, anser utredningen liksom 1946 års högskoleutredning, att en

laboratorstjänst bör inrättas. Denna förstärkning bör även möjliggöra forsk­

ning inom mjölkbildningens fysiologi.

Institutionen för husdjursgenetik

Utredningen föreslår, att den nuvarande institutionen för husdjursgenetik

inklusive den till egendomen Wiad förlagda avdelningen av institutionen

skall benämnas institutionen för husdjursförädling. Härigenom reserveras

namnet genetik för den grundläggande genetiska institutionen, medan nam­

net förädling användes analogt på både växt- och djursidan för de tillämpade

genetiska institutionerna för växtförädling och husdjursförädling. Angående

inrättande av ett halvstatligt institut på husdjursavelns område samt orga­

nisationen av avdelningen vid Wiad anför utredningen följande.

För att utröna, huruvida intresse förelåg från jordbrukets sida att med­

verka i ett halvstatligt institut på husdjursavelns område, förslagsvis be­

nämnt institutet för kött- och mjölkproduktion, har utredningen haft över­

läggningar med Sveriges lantbruksförbund och vissa av den ekonomiska för-

eningsrörelsens riksorganisationer. Som förutsättning för en sådan med­

verkan från föreningsrörelsens sida uppställdes vissa villkor, bl. a. att de

bidrag som lämnades skulle vara avdragsgilla vid beskattning. Då frågan om

sådan skattebefrielse ännu ej avgjorts av Kungl. Maj :t har överläggningar­

na ej kunnat slutföras. Utredningen kan därför icke framlägga förslag be­

träffande nämnda institut för husdjursavel utan föreslår, att denna fråga

utreds i annat sammanhang. I samband härmed torde även den inom Nor­

diska rådet väckta frågan om nordiskt samarbete på husdjursgenetikens om­

råde böra behandlas.

I nuvarande läge föreslår utredningen, att avdelningen vid Wiad bibehålls

och att den knytes till institutionen för husdjursförädling som en försoks-

avdelning, till dess klarhet vunnits i fråga om det halvstatliga institutet. Om

ett dylikt institut kommer till stånd, bör detta ersätta försöksavdelmngen

vid Wiad. I motsatt fall bör frågan om försöksavdelningens framtida orga­

nisation och förläggning upptas till särskild prövning.

Institutionen bör erhålla en professor, eu laborator och vid försöksavdel-

ningen på Wiad en statsagronom. Detta förutsätter, att en befattning nyin-

rättas, emedan laboratorn f. n. samtidigt är avdelningsföreståndare vid Wiad.

Eftersom Wiads framtida ställning inte är klarlagd, bör statsagronomljäns-

ten där endast tillsättas på förordnande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

122

Institutionen för husdjurens utfodring och skötsel

För att åstadkomma en ändamålsenlig uppdelning av den vetenskapliga

verksamheten inom ämnet utfodringslära, vilket f. n. representeras av in­

stitutionen för husdjurens utfodring och skötsel samt statens husdjursför-

sök, föreslår utredningen, att två institutioner inrättas, en i allmän grund­

läggande näringsfysiologi kallad institutionen för husdjurens näringsfysio­

logi och en i tillämpad utfodringslära benämnd institutionen för husdjurens

utfodring och vård.

I enlighet med utredningens förslag att såväl undervisning, forskning som

försöksverksamhet inom samma ämnesområde skall ingå i en och samma

institution bör verksamheten vid statens husdjursförsök överföras till insti­

tutionen för husdjurens utfodring och vård. Med hänsyn härtill föreslås, att

vid institutionen skall inrättas tre försöksavdelningar, varav en för nöt­

kreatur, hästar och får, en för svin och pälsdjur samt en för fjäderfä. Var

och en av dessa avdelningar bör ledas av en statsagronom. Vidare bör till

institutionen knytas en till Alnarp förlagd underavdelning, som skall hand­

ha den forsknings- och försöksverksamhet inom biodlingsområdet, vilken

f. n. handhas av personal vid statens husdjursförsök. Vid institutionen bör

dessutom liksom nu vid statens husdjursförsök finnas ett kemiskt service­

laboratorium. För att en kvalificerad kemist skall kunna bibehållas på längre

sikt vid detta laboratorium bör denne ges överassistents löneställning.

Vid de båda nya institutionerna bör enligt utredningen, utöver de högre

befattningar som finns vid den nuvarande institutionen och statens hus­

djursförsök, inrättas ytterligare en laborators- och en statsagronombefatt-

ning. Angående institutionernas arbetsuppgifter torde få hänvisas till be­

tänkandet s. 189.

Maskintekniska institutionen

Enligt utredningen bör ämnet husbyggnadslära ingå i den institution, som

handhar den maskintekniska undervisningen. Undervisningen i ämnet bör

även i fortsättningen handhas av speciallärare. För de studerandes kontakt

med forsknings- och utvecklingsarbetet på området bör därvid också i lämp­

lig omfattning anlitas personal från statens forskningsanstalt för lantman­

nabyggnader.

Eftersom den rent tekniska forskningen i huvudsak bör ligga vid de tek­

niska högskolorna, som har resurser härför, bör forskningen vid lantbruks-

högskolans maskintekniska institution i främsta rummet inriktas på en ra­

tionell användning av maskiner och arbetskraft. För att betona denna in­

riktning föreslås, att namnet på institutionen ändras till lantbrukets arbets­

metodik och teknik. Utredningen föreslår vidare, att en professur inrättas

i stället för den nuvarande arvodesavlönade föreståndarbefattningen. vilken

f. n. alltsedan institutionens tillkomst innehas av föreståndaren för det

delvis med statsmedel bedrivna jordbrukstekniska institutet. Därjämte bör

en av de nuvarande båda laboratorsbefattningarna omändras till ett univer-

sitetslektorat i motorlära med teknologi.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1961

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

123

Nationalekonomi

Beträffande undervisningen i nationalekonomi, vilken f. n. handhas av en

speciallärare, har utredningen funnit att möjligheter finns att utnyttja un­

dervisningen i ämnet vid Uppsala universitet. Vissa kurser vid universitetet

synes sålunda kunna utnyttjas av lantbrukshögskolans studerande, medan

i andra delar av ämnet särskilda kurser får läggas upp för ändamålet. För

dessa kurser måste särskild lärarkraft anlitas. Med utgångspunkt från be­

räknat timantal synes en ersättning motsvarande lönen för ett halvt univer-

sitetslektorat jämte vissa expenser böra utgå till nationalekonomiska insti­

tutionen vid universitetet.

Utredningen har vidare berört frågan om behovet av en särskild på lant­

brukets problem inriktad samhällsekonomisk forskning. Härom anföres i

huvudsak följande.

En särskild på lantbrukets problem inriktad samhällsekonomisk forskning

skulle bli av stort värde och utgöra ett gott stöd för den vid lantbrukshög-

skolan bedrivna lantbruksekonomiska forskningen. Flertalet av forsknings­

problemen synes dock vara av den arten, att högskolans bada lantbruks­

ekonomiska institutioner med fördel kan handha desamma. Utredningen

vill därvid hänvisa till att den föreslår betydande utökningar av antalet

tjänster vid dessa båda institutioner. Om undervisningen i nationalekonomi

förläggs till Uppsala universitet, kommer redan från början att skapas en

värdefull kontakt med samhällsekonomisk forskning, vilket kan ge möj­

ligheter till ett fruktbärande framtida samarbete mellan national- och lant-

bruksekonomer.

Mot bakgrund av det anförda finner utredningen ej skäl att nu inrätta

en professur i nationalekonomi.

Institutionen för lantbrukets driftsekonomi

Utredningen framhåller inledningsvis, att det får anses väl motiverat att

nu ge de lantbruksekonomiska institutionerna större resurser för sin verk­

samhet än vad de tidigare haft.

Vad angår den driftsekonomiska institutionen skall denna meddela un­

dervisning i ämnena driftsekonomi, redovisningslära, fastighetsekonomi samt

delar av7 ämnet trädgårdsekonomi. I fråga om forskningen finner utredningen

de från olika håll framförda önskemålen rörande en utvidgad dylik verk­

samhet på driftskalkyleringens och fastighetsekonomins områden väl moti­

verade. För nu nämnda ämnesområden bör vid institutionen förutom profes­

sur finnas tre högre befattningar, varav ett lektorat i redovisningslära, en

laboratur i fastighetsekonomi samt eu laboratur i driftsplanering och arbets-

ekonomi. Rörande lektorsbefattningen anför utredningen, att det f. n. tinns

en laboratorsbefattning i redovisningslära. Med hänsyn till undervisningens

stora omfattning i detta ämne samt till att befattningen ej kunnat besättas

med ordinarie innehavare föreslås, att tjänsten ändras till ett universitets-

lektorat. I fråga om ämnesområdena för de båda laboratorerna torde få hän­

visas till betänkandet s. 199.

Med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av institutionens ämnes­

område föreslår utredningen att institutionens namn ändras till lantbrukets

företagsekonomi.

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

Institutionen för lantbrukets marknadslära

Utredningens i det föregående redovisade ställningstagande i frågan om

inrättandet av en professur i samhällsekonomi och jordbrukspolitik medför,

att förevarande institution tilldelas ansvaret för forskningen inom ett vi­

dare ämnesområde än som annars skulle ha blivit fallet. Integrationen av

forskningen och den högre utbildningen inom trädgårdsområdet kommer

även att ställa ökade krav på institutionens forskningskapacitet. Vidare före­

ligger behov av en mer omfattande forskning inom institutionens centrala

ämnesområden såsom exempelvis jordbruksproduktionens och livsmedels-

konsumtionens utveckling och elasticitet, uppställandet av prisprognoser som

underlag för jordbrukarnas produktionsplanering, prisanalys samt admi­

nistration och företagsledning inom handelsföretag.

Med hänsyn till det föreliggande behovet av en mer omfattande forskning

inom institutionens ämnesområde samt till att professorn inte ensam kan

förutsättas behärska hela dettta stora ämnesområde anser utredningen, att

institutionen bör förstärkas med en laborator.

Statistik och försöksteknik

Utredningen har behandlat frågan om behovet av en professur i experi­

mentell statistik. Härom anföres följande.

Enligt utredningens uppfattning föreligger det ett angeläget behov av en

professur i experimentell statistik. Starka skäl, främst behovet av försöks-

statistik, talar också för att en sådan professur förläggs till lantbrukshög-

skolan. Å andra sidan är det tydligt att en undervisning på licentiand- och

doktorandnivå i ämnet närmast hör hemma vid ett universitet. Det är inte

heller möjligt att i detta sammanhang bortse från det behov av experimen­

tell statistik, som otvivelaktigt föreligger vid Uppsala universitet. Viss un­

dervisning i experimentell statistik bedrivs sedan några år vid universitet?

statistiska institution. Detta har emellertid inte pågått så länge att full

överblick har kunnat erhållas över möjligheterna att bearbeta problem av

den natur, som förekommer vid lantbrukshögskolan, eller att handha den

försöksstatistiska konsultation, som erfordras där. Med hänsyn härtill har

utredningen inte funnit det möjligt att nu föreslå inrättandet av en profes­

sur i ämnet men vill dock framhålla som sin uppfattning att en dylik pro­

fessur bör betjäna såväl lantbrukshögskolan som universitetet. Vid inrättan­

det av en professur i experimentell statistik bör även behovet av statistisk

konsultation vid lantbrukshögskolan beaktas.

Under åberopande av det anförda föreslår utredningen, att nuvarande an­

ordning för undervisning och konsultation i statistik och försöksteknik över­

gångsvis bibehålies. Då små självständiga avdelningar principiellt inte bör

bibehållas vid lantbrukshögskolan, bör statistiken och försökstekmken

organisatoriskt inordnas som en underavdelning i institutionen för lant­

125

brukets företagsekonomi. Detta innebär givetvis på intet sätt någon in­

skränkning i forskningens och försöksverksamhetens tillgång till statistisk

service utan är att betrakta som en rent administrativ anordning. Med hän­

syn till att uppgifterna för denna statistiska underavdelning i framtiden

främst torde komma att omfatta undervisning och konsultation, medan

däremot ren forskning endast torde komma att medhinnas i mycket begrän­

sad omfattning, föreslår utredningen att den nuvarande laboraturen vid av­

delningen omändras till ett universitetslektorat. För att tillgodose det stora

behovet av statistisk konsultation bör redan nu en förstärkning ske på så

sätt att förste assistenttjänsten vid avdelningen ändras till en överassistent-

befattning. Härigenom bör del bli möjligt för dessa två befattningshavare

att specialisera sig inom avdelningens två huvudområden, försöksstatistik

och ekonomisk statistik.

Ledamoten av utredningen herr Yngve Gustafsson anför beträffande sta­

tistiken i sitt särskilda yttrande bl. a. följande.

Utan att på något sätt vilja bestrida vikten av att den ekonomiska sektorn

vid högskolan tillföres viss statistisk sakkunskap vill jag framhålla att det av

utredningen föreslagna arrangemanget för statistiken är otillfredsställande

ur försöksverksamhetens synpunkt. Statistisk sakkunskap och statistiskt

arbete har en utomordentligt viktig, för att inte säga fundamental roll i så

gott som allt modernt försöksarbete. Skall en försöksorganisation kunna ar­

beta tillförlitligt och fylla sin uppgift på ett tillfredsställande sätt, bör den

inom sig ha tillgång till statistisk sakkunskap av hög valör. Den kan inte en­

bart lita till att konsultera vissa tjänstemän inom en ekonomisk institution.

I sammanhanget må erinras om att försöksstatistik inte är det samma som

ekonomisk statistik.

Kungl. Maj. ts proposition nr 69 år 1961

Institutioner vid Alnarp

Enligt utredningens tidigare redovisade förslag skall den grundläggande ut­

bildningen för hortonomexamen meddelas av lantbrukshögskolans institutio­

ner vid Ultuna, medan den tillämpade högre trädgårdsutbildningen jämte forsk­

nings- och försöksverksamheten inom trädgårdsodlingens område skall vara

förlagd till Alnarp. Utredningen föreslår, att där skall inrättas fyra full­

ständiga institutioner, fyra mindre avdelningar (underavdelningar) samt ett

mindre, kemiskt analyslaboratorium. De fyra institutionerna skall omfatta

de för trädgårdsodlingen centrala ämnesområdena frukt- och bärodling,

köksväxtodling, prydnadsväxtodling samt trädgårdskonst och landskaps­

vård. Härom anföres vidare följande.

De tre förstnämnda institutionerna skall förutom forskning och undervis­

ning även bedriva försöksverksamhet och bör därför förses med var sin för-

söksavdelning. Utöver nyssnämnda fyra centrala ämnesområden är även

ämnena driftsekonomi, arbetsmetodik och teknik samt växtpatologi av stor

betydelse för trädgårdsväxtodlingen. Dessa tre senare ämnesområden finns

emellertid redan representerade vid Ultuna i form av särskilda institutio­

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1961

ner. Vid Alnarp bör därför endast inrättas underavdelningar till dessa insti­

tutioner. Till Alnarp bör även forsknings- och försöksverksamheten inom

biodlingsområdet förläggas som en underavdelning till institutionen för hus­

djurens utfodring och vård.

Institutionen för frukt- och bärodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverk­

samhet beträffande odling av fruktträd, bärväxter samt dithörande plant-

skolekulturer. Institutionen bör förses med såväl professor som laborator.

Eftersom den nuvarande föreståndaren för statens trädgårdsförsök har sär­

skild kompetens beträffande frukt- och bärodling föreslås, att denna pro­

fessur överföres till institutionen.

Rent principiellt anser utredningen att inrättandet av laboraturer vid träd-

gårdsinstitutionerna bör anstå, tills erfarenhet vunnits av verksamheten där­

städes. Institutionen för frukt- och bärodling synes dock böra utgöra ett

undantag, då denna institution redan från början kan förmodas få en sådan

omfattning, att det är motiverat att en dylik tjänst inrättas. Institutionen

kommer att omfatta två väl avgränsade områden, som var för sig kräver en

specialiserad forskning.

Statshortonombefattningen vid den nuvarande avdelningen för frukt- och

bärodling vid statens trädgårdsförsök bör överföras till institutionens för-

söksavdelning.

Institutionen för köksväxtodling

Denna institution skall handha forskning, undervisning och försöksverk­

samhet beträffande köksväxtodling på friland och under glas. Då denna

verksamhet bör ledas av en professor föreslås inrättandet av en professur.

Vid statens trädgårdsförsöks köksväxtavdelning finns f. n. en statshorto-

nombefattning, som bör överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för prydnadsväxtodling

Denna institution bör omhänderha forskning, undervisning och försöks­

verksamhet beträffande prydnadsväxtodling på friland och under glas jämte

dithörande plantskolekulturer samt växtkännedom. En professur bör in­

rättas vid institutionen. Vid statens trädgårdsförsöks prydnadsväxtavdel­

ning finns f. n. en försöksledarbefattning, som bör ändras till en stats-

hortonombefattning och överföras till institutionens försöksavdelning.

Institutionen för trädgårdskonst och naturvård

Denna institution, vilken skall sörja för utbildning av trädgårdsarkitek­

ter, bör handha forskning och undervisning i trädgårdskonst, anläggnings­

teknik och landskapsvård samt angränsande ämnen såsom samhällsplane­

ring, trädgårdskonstens historia, teckning samt material- och formlära. Den

bör vidare i samarbete med institutionen för jordbearbetning studera effek­

ten på mark och gröda av läplanteringar m. m. Av högre befattningar vid