6

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Besvär

16 §.

Över elektorsval må besvär anföras allenast i samband med besvär över

biskopsvalet och det i anledning därav upprättade förslaget.

17 §.

Besvär över biskopsval och det i anledning därav upprättade förslaget må

anföras av röstberättigad vid valet. Besvär, som grunda sig på fel vid elektors­

val, må anföras jämväl av röstberättigad vid detta val.

18 §.

Besvär anföras hos Konungen. Besvären skola ingivas till domkapitlet och

hava inkommit dit inom tre veckor från den dag förslaget blivit kungjort genom

anslag.

Särskilda bestämmelser

19 §.

Har, sedan förslag till ärkebiskops- eller biskopsämbete upprättats, någon av

de på förslaget uppförda avlidit, blivit obehörig till ämbetet eller anmält, att

han ej önskar bli utnämnd till ämbetet, äger Konungen förordna om nytt

biskopsval.

20

§.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.

Genom lagen upphävas 20 kap. kyrkolagen och förordningen den 30 maj 1759

om biskops- och superintendentsval.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

13

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22

maj 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman,

J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^olmqvist, A^spling.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om lagstiftning om biskopsval m. m. samt anför därvid

följande.

1. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 juli 1953 tillkallade dåva­

rande chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, tre sakkunniga1

för att inom ecklesiastikdepartementet verkställa utredning och avge förslag till

ändrade grunder för val av biskop och i samband därmed överse gällande be­

stämmelser på området. I direktiven för de sakkunniga framhölls, att frågan om

en reform av bestämmelserna om biskopsval bl. a. borde syfta till att bereda

lekmän ökat inflytande vid valen och att åstadkomma en mera rättvisande röst-

ningsprocedur.

Sedan de sakkunniga — biskopsvalskommittén — anmält, att en revision av

biskopsvalsbestämmelserna med de riktlinjer som uppdragits i de för kommittén

utfärdade direktiven inte kunde begränsas så, att de för ärkebiskopsval gällande

bestämmelserna lämnades orubbade, anbefallde Kungl. Maj:t genom beslut den

27 juli 1955 kommittén att vid fullgörandet av sitt uppdrag verkställa översyn

också av bestämmelserna rörande ärkebiskopsval.

Kommittén har avgivit två betänkanden, dels ett den 2 maj 1957, »Biskops­

val» (SOU 1957:19), som innehåller förslag till lag om biskopsval, dels ett den

3 juli 1957, »Ärkebiskopsval» (SOU 1957:27), som innehåller förslag till lag om

ärkebiskopsval.

Kommitténs förslag är enhälliga. Nämnas bör dock att en ledamot2 i särskilt

yttrande, som fogats vid betänkandet om biskopsval, utvecklat vissa ytterligare

synpunkter rörande valmetoden.

1 Dåvarande kanslern för rikets universitet A. N. Thomson, ordförande, prosten S. A. P. Forkman

och dåvarande vice talmannen i riksdagens första kammare, hemmansägaren V. S. Lodenius.

a Lodenius.

16

föres protokoll, vari antecknas de röstande, antalet röstsedlar och namnen på

dem, som fått röster. Sedan protokollet justerats och underskrivits av de vid

valet närvarande, insändes det till domkapitlet (6:o—8:o).

Samma dag, som valet i kontrakten äger rum, sker röstningen i domkapitlet.

De därvid avgivna röstsedlarna öppnas dock inte förrän valprotokollen från

kontrakten inkommit (9:o).

Sedan samtliga valprotokoll inkommit sammanräknas rösterna. Därvid an­

tecknas i protokollet namnen på dem som fått röster enligt valprotokollen från

kontrakten samt deras rösttal. Sedan röstsedlarna från valet i domkapitlet öpp­

nats, räknas samtliga röster tillsammans. Denna sammanräkning utmynnar i ett

förslag, som upptar de tre namn, som fått högsta rösttalen. Har två fått samma

rösttal och kan de inte båda beredas rum på förslaget, skiljes mellan dem genom

lottning. Från de på förslaget uppförda inhämtar domkapitlet, enligt ett cirku­

lärbrev den 1 april 1807, uppgifter om ålder och tjänsteförrättningar, varefter

protokollet rörande sammanräkningen och det upprättade förslaget jämte merit­

förteckningar insändes till ecklesiastikdepartementet (10:o).

Vid ärkebiskopsval tillämpas samma regler som gäller för de vanliga biskops­

valen vid röstningen inom valkorporationerna. Valkorporationernas förslag in­

sändes till ecklesiastikdepartementet, där det slutliga förslaget sammanställes.

Föreslaget namn tillgodoräknas en röst för varje plats på valkorporationernas

förslag.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

3. Valkorporationens sammansättning vid biskopsval

Kort historik

Enligt den katolska kyrkans rättsordning skulle biskopsval verkställas av

domkapitlet. Mot slutet av medeltiden blev emellertid dessa val i Sverige av

föga betydelse. Det reella inflytandet vid biskopstillsättningar tillkom påven

och konungen.

Vår första evangeliska kyrkoordning år 1571 innehöll bestämmelser om att

biskopsval skulle förrättas av »några tillskickade personer av klerkeriet och

andra, som i saken något äro förfarna». Avsikten synes sålunda ha varit, att

både präster och lekmän skulle deltaga i valet. Kungl. Maj:t skulle härefter ut­

nämna biskop. Bestämmelsen om lekmannamedverkan borttogs emellertid redan

1575.

Under slutet av 1500-talet och under 1600-talet ansåg sig Kungl. Maj:t helt

obunden av valet vid tillsättningen av biskop. Detta bekräftades genom 1686 års

kyrkolag, som stadgade att Kungl. Maj:t till ämbetet kunde utnämna den före-

slagne eller också någon annan. Biskopstillsättningar utan föregånget val före­

kom, vanligen genom förflyttning av biskop från ett stift till annat.

Genom 1720 års regeringsform ändrades biskopsvalsbestämmelserna. I denna

föreskrevs, att biskopstillsättningar alltid skulle föregås av stiftets val. Kungl.

Maj:ts utnämningsrätt begränsades till en av de tre, som fått de flesta rösterna

vid valet.

Mera ingående bestämmelser gavs i den — som framgått av den tidigare redo­

görelsen — ännu gällande förordningen den 30 maj 1759 om biskops- och

superintendentsval. Enligt förordningens ursprungliga lydelse var domkapitlets

ledamöter, kyrkoherdarna och en kaplan (den äldste) i varje pastorat, regements­

pastorer i stiftet samt vice pastorer, som förestod lediga sysslor, röstberättigade.

Vid biskopsval i stift, där biskopen också var prokansler för stiftsstadens univer­

sitet, tillkom rösträtt vidare samtliga professorer vid universitetet.

Under 1800-talet och 1900-talet fram till nu har bestämmelserna i sak inte

ändrats beträffande annat än den prästerliga rösträtten. 1899 utvidgades sålunda

denna rösträtt till att avse samtliga ordinarie präster och vikarier för sådana

präster. Med anledning av framställningar av 1909 och 1915 års kyrkomöten

utvidgades 1916 rösträtten till att omfatta alla inom stiftet kyrkoskrivna, till

prästämbetets utövning behöriga prästmän. Härigenom blev rösträtten i princip

knuten till innehavet av prästämbetet. Genom lagändring den 1 april 1942 fick

de aktuella bestämmelserna sin nu gällande lydelse. Därvid knöts rösträtten

åter till innehavet eller utövandet av prästerlig tjänst eller tjänst vid allmän

undervisningsanstalt inom stiftet.

Frågan om ökat deltagande av lekmän i biskopsvalen aktualiserades redan vid

det första kyrkomötet 1868 och har sedan dess vid skilda tidpunkter behandlats

av riksdag och kyrkomöte. Kommittén har lämnat en utförlig redogörelse för

frågans behandling i betänkandet om biskopsval (s. 29—39), till vilken jag får

hänvisa. Sammanfattningsvis får jag erinra om att 1925, 1926 och 1929 års

kyrkomöten intog den principiella ståndpunkten, att biskopsvalet tillkom präs­

terskapet och att lekmän därför inte borde medverka vid valen. Då kammar­

rådet Tom Wohlin år 1937 framlade en promemoria med förslag till lag om

ärkebiskops- och biskopsval, enligt vilket valet skulle förrättas av ett valkolle­

gium av domkapitlets ledamöter, elektorer för stiftets prästerskap och elektorer

för stiftets lekmän, ställde sig emellertid domkapitlen positiva till förslaget om

lekmäns deltagande i valen. Däremot riktade de invändningar mot den föreslagna

indirekta valmetoden för prästernas vidkommande samt mot den invecklade val­

procedur, som Wohlin föreslagit. Förslaget föranledde inte någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. I anledning av motioner förklarade 1948 års kyrkomöte sig hysa vissa

sympatier för tanken att lekmän i någon form skulle få utöva inflytande vid

biskopsvalen. 1953 års kyrkomöte uttalade å sin sida, att det inte kunde slutas

av 1948 års kyrkomötes allmänt hållna uttalande, att kyrkomötet intagit en

klart positiv ställning till frågan. Jag vill slutligen erinra om att, då 1949 års

riksdag hemställde om utredning av reglerna om biskopsval, utgick första lag­

utskottet, vars utlåtande låg till grund för riksdagsskrivelsen, från att tanken på

lekmännens deltagande i valen skulle förverkligas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

17

2 —

Bihang till riksdagens 'protokoll 19G3. 1 saml. Nr 195

Kommittén

Kommittén erinrar till en början om att i dess direktiv förutsattes, att val­

församlingen skall omfatta bade präster och lekmän. Kommittén förklarar dock

att den ansett sig böra motivera, varför enligt dess uppfattning lekmän jämte

präster bör deltaga i valen.

Principen om inflytande vid biskopsval också för kyrkans lekmän har, säger

kommittén, kommit till uttryck i vår första evangeliska kyrkoordning och står

i samklang med principen om de kristnas allmänna prästadöme. Kommittén

framhåller, att lekmän medverkar vid biskopsval i våra grannländers evangeliska

kyrkor. En vidgad medverkan av lekmän i biskopsval skulle enligt kommitténs

uppfattning stärka episkopatets kyrkliga betydelse och understryka, att bisko­

pen inte bara är prästerskapets utan också kyrkans lekmannamedlemmars and­

lige ledare. Kommittén anser också, att en reform skulle i sin mån bidraga till

att öka lekmännens ansvar för kyrkans gärning. Kommittén avvisar de invänd­

ningar som anförts mot lekmäns deltagande i valen och som går ut på att

biskopsvalet är en »prästerlig rättighet» och att lekmännen saknar förutsätt­

ningar för att bedöma personvalet. Vidare avvisar kommittén farhågorna för att

lekmannainslaget i valförsamlingen skulle medföra fara för valens politisering i

den meningen, att ovidkommande synpunkter kan spela in.

Det är enligt kommittén uppenbart, att valförsamlingen bör konstrueras så,

att såväl präster som lekmän erhåller ett inte oväsentligt inflytande vid valet.

De båda grupperna representerar emellertid inte skilda åsikter och intressen

utan bör betraktas som en organisk enhet, representerande kyrkans intressen.

Man har enligt kommittén i allmänhet utgått från att en reform bör innebära,

att präster och lekmän skall ha lika stort inflytande vid valet. Kommittén anser

för sin del, att vad som främst bör beaktas vid valförsamlingens sammansättning

är behovet av viss mångsidighet hos församlingen och att den i görligaste mån

blir ett uttryck för en fond av erfarenhet, omdöme och insikt, som finns bland

såväl präster som lekmän inom kyrkan. För att tillgodose detta är relationen

mellan den prästerliga delen och lekmannadelen av valförsamlingen av under­

ordnad betydelse. Enligt kommitténs mening är det tillräckligt, att man vid av­

vägningen mellan prästernas och lekmännens representation i valförsamlingen

utgår från att prästernas och lekmännens inflytande i valförsamlingen i stort sett

bör vara lika.

Beträffande valförsamlingens allmänna struktur konstate­

rar kommittén till en början, att enligt den i direktiven uttalade uppfattningen

lekmännens medverkan vid biskopsvalen inte lämpligen kan ske annat än genom

indirekta val under medverkan av församlingarnas organ. När det gäller val­

metoden för stiftsprästema förordar kommittén, mot bakgrund av vad som

anförts vid remissbehandlingen av Wohlins promemoria, att prästerna får behålla

sin direkta rösträtt. Kommittén anser det inte föreligga något principiellt hinder

¹⁸

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

19

mot ett sådant system. Den utgår också från att den allmänna inställningen

bland prästerskapet alltjämt är starkt positiv för behållande av den direkta röst­

rätten.

I sitt särskilda yttrande redovisar ledamoten Lodenius ett valsystem, som står

i principiell överensstämmelse med det av Wohlin förordade. Enligt detta system

skulle även prästerna vid valet representeras av elektorer. Genom en sådan

ordning skulle valförsamlingens storlek väsentligen kunna begränsas.

Kommittén framhåller då det gäller den praktiska utformningen av ett val­

system, som förutsätter direkt valmetod för prästerna och indirekt valmetod för

lekmännen, att jämställdhet mellan de båda grupperna kan uppnås genom att

frångå principen att alla väljare äger lika röst. De båda grupperna kan förrätta

biskopsval var för sig. Skilda röstvärden kan också tillämpas för de prästerliga

väljarnas och lekmannaväljarnas röster. Detta sistnämnda förfarande avvisar

kommittén dock av både praktiska och principiella skäl.

Kommittén har låtit utarbeta ett förslag, som bygger på metoden att präster

och lekmän förrättar skilda val och att biskopsförslaget grundas på en samman­

ställning av de båda gruppernas för den slutliga utgången likvärdiga valresultat.

Detta förslag, som närmare redovisas i en vid betänkandet fogad bilaga, innebär

att prästernas direkta rösträtt behålles i huvudsaklig överensstämmelse med nu

gällande bestämmelser samt att stiftets lekmän representeras vid valet genom en

relativt fåtalig elektorskorporation. Elektorerna skulle utses kontraktsvis — en

till tre elektorer i varje kontrakt —- av särskilda delegerade för kontraktets för­

samlingar. Kommittén har emellertid funnit, att ett sådant valsystem ger anled­

ning till vissa betänkligheter. Bl. a. utesluter systemet en kontakt mellan lek-

mannaväljare och prästerliga väljare omedelbart före valet. Vidare skulle det

kunna bidraga till den oriktiga uppfattningen, att präster och lekmän är skilda

element inom kyrkan.

För att tillgodose att präster och lekmän får lika stort inflytande har kom­

mittén ansett det erforderligt, att den förutsatta pariteten mellan de båda grup­

pernas inflytande på biskopsvalets slutliga utgång också kommer till uttryck i

valförsamlingens numeriska sammansättning. En sådan förutsättning anser kom­

mittén dock inte behöva innebära, att antalet präster och lekmän i valförsam­

lingen är exakt lika.

Kommittén konstaterar, att om prästerna behålles vid sin direkta rösträtt

skulle en valordning av den föreslagna beskaffenheten innebära en fördubbling

av den nuvarande valförsamlingen. Församlingen skulle i allmänhet uppgå till

omkring 500 personer; i Lunds stift till omkring 800 personer. Kommittén fram­

håller, att det skulle stöta på betydande praktiska svårigheter att låta försam­

lingar av denna storleksordning välja vid en för samtliga väljare i stiftet gemen­

sam valförrättning. Det är därför enligt kommitténs mening mest ändamålsen­

ligt, att valet hålles vid skilda valförrättningar för olika delar av stiftet. Dessa

förrättningar skall vara gemensamma för präster och lekmän. Den olägenhet,

som består däri att skilda valförrättningar förhindrar en omedelbar kontakt mel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

29

dock det för närvarande lämpligt att såsom kommittén förordat bygga en

biskopsvalsreform på att behålla den direkta prästerliga rösträtten. Tänkbart

vore därvid att låta präster och lekmän rösta var för sig och därefter samman­

ställa de båda gruppernas förslag till ett slutligt. De principiella skäl som kom­

mittén åberopat häremot finner jag dock så viktiga, att jag inte vill förorda ett

sådant system. Särskilt vill jag härvid framhålla, att präster och lekmän inte får

framstå som grupper med motstridiga intressen. Jag delar till följd av det sagda

kommitténs uppfattning, att pariteten mellan präster och lekmän bör komma till

uttryck i en i stort sett numerisk lika sammansättning av valförsamlingen.

Det förslag kommittén framlagt innebär att de flesta präster i kyrkans tjänst

får rösträtt medan lekmannaelektorerna kommer att motsvara blott antalet för­

samlingsprästtjänster. Som flera remissinstanser påpekat medför detta, att an­

talet prästerliga väljare kommer att överstiga antalet lekmanna välj are. Sålunda

kommer inte extra ordinarie pastoratsadjunkter samt stifts- och kontrakts-

adjunkter ävensom röstberättigade präster utanför stiftsorganisationen att mot­

svaras av lekmannaväljare. Den övervikt, som ligger däri, att de prästerliga

ledamöterna i domkapitlet i allmänhet kommer att motsvaras av två lekmanna­

väljare och att vissa prästerliga tjänster kan tänkas vara utan innehavare och

inte heller uppehållas av vikarie, är inte i och för sig tillräcklig för att väga

upp den prästerliga dominansen. Enligt kommitténs förslag kommer det sålunda

normalt att bli prästerlig övervikt i valförsamlingen. Denna övervikt kan i ett

läge, då nuvarande prästbrist upphört, bli ganska stor. Bättre paritet mellan

präster och lekmän i valkorporationen kan nås antingen genom att utöka antalet

lekmannaväljare eller genom att minska antalet prästerliga väljare. Den först­

nämnda vägen möter vissa svårigheter, om antalet lekmannaelektorer skall

bestämmas med utgångspunkt i den församlingsprästerliga organisationen. Bl. a.

skulle domkapitlets missivering av präster bli avgörande för det antal lekman­

naelektorer, som skulle utses inom pastoratet. Att utöka antalet lekmanna­

elektorer synes över huvud taget svårt, om det av kommittén förordade systemet

skall läggas till grund för en reform.

Skall bättre paritet uppnås mellan präster och lekmän måste sålunda antalet

röstberättigade präster något minskas. En sådan minskning bör emellertid inte

ske, om syftet med det prästerliga deltagandet i valet därigenom inte skulle i

tillbörlig grad tillgodoses. Detta syfte är, som jag tidigare angivit, att dra fördel

av prästerskapets i stiftet erfarenhet, insikt och omdöme då det gäller att nomi­

nera en person, som är skickad för den viktiga uppgift varom här är fråga. Skulle

enstaka präster, som fyller kvalifikationerna för rösträtt, uteslutas från sådan,

är detta för syftet med valet av mindre betydelse.

Kommittén har fasthållit den nuvarande principen om att rösträtten skall

vara bunden till prästtjänst och inte till innehavet av prästämbetet. Till denna

mening, som flertalet remissinstanser biträtt, vill jag ansluta mig. När det gäller

att närmare avgränsa de tjänster, som bör grunda rösträtt vid biskopsval, före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

31

organisationen får anses vara tillfyllest för att åstadkomma ett förslag, som

upptar tre lämpliga namn. Med hänsyn härtill och till mina tidigare uttalanden

om syftet med valet finner jag mig inte kunna förorda att nu ifrågavarande

präster, t. ex. präster vid de centrala kyrkliga styrelserna, diakonianstalterna och

vid Stockholms stadsmission, ges rösträtt. Ett undantag bör emellertid göras,

avseende kyrkoherdarna för döva, som numera lyder direkt under biskopen och

domkapitlet i Stockholm.

Det torde råda enighet därom, att domkyrkosysslomannainstitutionen i dess

nuvarande utformning i framtiden inte bör behållas. När nu en reform av

biskopsvalen företages saknas det därför anledning att låta tjänst som domkyr-

kosyssloman grunda rösträtt.

Kommitténs förslag att tjänst vid allmän undervisningsanstalt inte skall

grunda rösträtt står i överensstämmelse med de tankar, som legat bakom den

1958 genomförda skolstyrelsereformen, enligt vilken bl. a. biskopens ställning

som ef or us vid läroverken avskaffats. Anledning att ge präster anställda vid

undervisningsväsendet rösträtt finns således inte längre.

Den rätt, som för närvarande tillkommer de teologiska fakulteternas samtliga

professorer att deltaga i biskopsval, har kommittén föreslagit skola upphävas.

I likhet med kommittén anser jag det tillräckligt, att fakulteternas mening får

ges tillkänna genom rösterna från de i domkapitlet invalda professorerna. Jag

delar därför kommitténs uppfattning, att 2 § 5 mom. lagen om domkapitel bör

upphävas.

Kommittén har föreslagit, att innehavet av viss tjänst skall grunda rösträtt.

Med innehav jämställes vikariatslöneförordnande på tjänsten. Enligt kommitténs

förslag skall alltså tjänsteinnehavare äga rösträtt även under tjänstledighet,

medan den som uppehåller tjänsten i princip inte får rösträtt.

Jag biträder kommitténs uppfattning, att innehav av tjänsten bör vara förut­

sättning för rösträtt. Denna grundsats bör emellertid, för att man skall ernå

numerär paritet med antalet lekmannaelektorer, kompletteras med en regel, att

också den som uppehåller en vakant tjänst är röstberättigad. Huruvida förord­

nandet på den vakanta tjänsten är ett vikariatslöneförordnande eller av kortare

varaktighet synes däremot sakna betydelse. Med det av mig förordade systemet

kommer alltså — så långt detta är möjligt — antalet röstande präster att mot­

svara antalet inrättade tjänster och således även antalet lekmannaelektorer.

Då lekmannadeltagandet i valen skall bestämmas med utgångspunkt i den

prästerliga organisationen, torde det stå utom diskussionen, att pastoratet såsom

enhet för denna organisation i enlighet med kommitténs förslag bör vara val­

krets för utseende av lekmannaelektorer.

Kommittén har föreslagit, att utseendet av lekmannaclektorema bör till­

komma församlingskyrkorådet eller — i flcrförsamlingspastorat — på visst sätt

utsedda delegerade för församlingskyrkoråden i pastoratet. Några remissinstan­

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

33

farande kan komma till användning vid nu ifrågavarande elektorsval. Också vid

bedömandet av behovet av en särskild ordning för här avsedda fall får man ha i

minnet att valet gäller elektor, inte biskop. Som jag nyss antytt blir det heller

inte fråga om något mera allmänt förekommande förfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

4. Röstningsförfarandet vid biskopsval

Kommittén

Kommittén erinrar om att enligt gällande bestämmelser skall väljande vid

biskopsval avge en röstsedel, som upptar tre namn. De tre namnen äger lika

röstvärde. De tre, som fått de flesta rösterna, skall uppföras på förslaget. Någon

bestämning av ordningen mellan de tre på förslaget uppförda förekommer inte.

Kommittén framhåller, att olägenheterna med nuvarande system främst består

i att en — om än aldrig så stark — minoritet bland de röstande inte kan göra sig

gällande vid valet, om majoriteten sätter upp samma tre namn på sina valsedlar.

En annan olägenhet är att om genomgående två »andrahandsnamn», som knap­

past kan komma i fråga till utnämning, blir uppförda på valsedeln, blir den

valfrihet som Kungl. Maj:t bör ha mellan tre namn illusorisk.

Kommittén betonar, att biskopsvalets syfte är att för Kungl. Maj:t presentera

tre för det lediga biskopsämbetet lämpliga kandidater. Eftersom varje enskild

röstande bör medverka till att det enligt hans uppfattning bästa trenamnsför-

slaget framlägges för Kungl. Maj:t, bör också varje valsedel upptaga tre namn,

varken mer eller mindre. Kommittén anser, att namngivningen på valsedeln inte

bör kunna utnyttjas i det valtaktiska syftet att säkra förslagsrum för en av de

röstande framförd huvudkandidat på det sätt, att såsom andra och tredje namn

upptages personer, som den röstande anser inte kunna eller inte ens böra komma

i fråga till utnämning. Eftersom varje röstande regelmässigt framför de tre av

honom på valsedeln upptagna namnen med olika styrka, bör den röstandes me­

ning härvidlag enligt kommitténs uppfattning komma till uttryck i röstsamman­

räkningen. Kommittén anser vidare, att sammanräkningsmetoden i tillbörlig

grad bör tillgodose minoritetssynpunkter inom valförsamlingen utan att biskops­

valet fördenskull urartar till en tävlan mellan partier.

Kommittén har undersökt olika metoder för sammanräkning av rösterna för

att nå de angivna syftena. Sålunda har de metoder som användes vid val av

borgmästare och rådman och i Finland vid biskopsval samt ett av Wohlin fram­

lagt förslag närmare studerats. Som den lämpligaste metoden förordar kom­

mittén en röstningsprocedur, som grundas på en för samtliga rum på biskopsför­

slaget gemensam sammanräkning, omfattande de tre namnen på valsedlarna.

Därvid tilldelas de tre namnen olika röstvärden efter deras ordningsföljd på

valsedeln. Dessa röstvärden anser kommittén böra bestämmas så, att första

3 — Bihang till riksdagens protokoll 19G3. 1 samt. Nr 195

37

den ena skulle inte längre de olika valkorporationernas röster sammanräknas som

särskilda kollektivröstcr utan endast personliga röster avgivas. Den andra ut­

vägen var, att man tilläde ärkestiftets förslag ett högre röstvärde. I promemorian

stannade man, med hänsyn till hela svenska kyrkans intressen vid valet, för att

behålla den kollektiva röstberäkningen men ge ärkestiftets röst ett förhöjt röst­

värde. Detta fick dock inte vara så högt att ärkestiftets prästerskap ensamt

kunde bestämma valutgången. Efter vissa beräkningar stannade man för att ett

värde av fyra röster skulle vara en tillfredsställande anordning.

Från remissyttrandena över promemorians förslag inhämtas bl. a. att dom­

kapitlen i Västerås och Härnösand ansåg, att stiftsprästernas förslag borde räk­

nas högre än fyra röster. Direkt avslag på förslaget yrkades endast av dom­

kapitlet i Karlstad samt enskilda medlemmar av remissinstanserna.

Frågan om ökat inflytande för ärkestiftet blev åter uppmärksammat vid 1929

års kyrkomöte, som förklarade, att det anslöt sig till de riktlinjer för en reform

av ärkebiskopsvalen, som dragits upp i 1915 års promemoria. Kyrkomötet anhöll

att få förnya sin 1903 gjorda hemställan om en revision av ordningen för ärke-

biskopsval.

Sedan Kungl. Maj:t 1933 förklarat sig för det dåvarande inte vilja företaga

någon åtgärd i anledning av promemorian och kyrkomötets framställning, ingav

ärkebiskopen Eidem samma år en promemoria angående ändrade grunder för

ärkebiskopsval. Det i promemorian upptagna förslaget innebar, att valet skulle

förrättas av två korporationer, den ena bestående av domkapitlet i Uppsala och

ärkestiftets prästerskap, den andra av övriga domkapitel jämte Stockholms stads

konsistorium. Varje domkapitel eller konsistorium skulle inte avge huvudröster,

utan valdeltagarnas röster skulle sammanläggas. De två valkorporationerna

skulle upprätta ett förslag på tre personer. På det slutliga förslaget skulle upp­

föras samtliga på de båda särskilda förslagen uppförda, eller sålunda minst tre,

högst sex personer.

I sin 1937 framlagda promemoria anförde Wohlin bl. a. att den av ålder häv­

dade grundsatsen, att vid ärkebiskopsvalet bör beredas rum såväl för en repre­

sentation för ärkestiftet som för en representation för det kyrkliga riksintresset,

borde upprätthållas. Välgrundat syntes också vara, att en viss övervikt inrym­

des åt det sistnämnda intresset. Någon rubbning i den hävdvunna ordningen,

att rikets samtliga domkapitel, såsom främst företrädande riksintresset, skulle

deltaga i ärkebiskopsvalet, ansågs inte vara påkallad. Anledning att frångå denna

ordning syntes efter den förändring i sammansättningen av domkapitlen, som

åvägabragts genom 1936 års domkapitclreform, än mindre föreligga. Dock torde

den särskilda behörighet att deltaga i val av ärkebiskop, som tillagts de teologie

professorerna vid Uppsala och Lunds universitet, vilka eljest inte var ledamöter

i domkapitlet, böra upphöra.

Förslaget gick ut på, att i ärkebiskopsvalet skulle deltaga tretton valkollcgier,

niindigen ett valkollegium för ärkestiftet och ett för Stockholms stad, båda sam­

mansatta såsom föreslagits för biskopsval, och för ett vart av rikets elva övriga

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

grundsatsen om hela den svenska kyrkans medverkan i ärkebiskopsval bör upp­

rätthållas.

Även om ärkebiskopen faktiskt intager ställning som den svenska kyrkans

främste representant, finner kommittén det dock otvivelaktigt, att hans huvud­

sakliga ämbetsgärning är att vara biskop i Uppsala stift. Ehuru hela den svenska

kyrkans medverkan i ärkebiskopsval kan anses fullt motiverad, anser kommittén

likväl, att ärkestiftets representation vid valet bör beredas ett betydligt större

inflytande än den nu äger. Enligt kommitténs uppfattning bör man utgå från

att såväl ärkestiftets som hela kyrkans mening bör komma till uttryck vid

ärkebiskopsförslagets upprättande och att valutgången således inte bör helt do­

mineras av endera av de båda grupperna. För att tillgodose detta syfte föreslår

kommittén, att ärkebiskopsvalet förrättas var för sig av två valkorporationer,

den ena för ärkestiftet och den andra för kyrkan i övrigt. Ärkebiskopsförslaget

skall grundas på en sammanställning av de båda korporationernas för den slut­

liga utgången av valet likvärdiga resultat. Vid valen inom de bada korporatio­

nerna föreslås individuell röstningsmetod tillämpad.

Kommittén föreslår, att valkorporationen för Uppsala stift sammansättes pa

sätt kommittén föreslagit beträffande valförsamlingen vid de vanliga biskops­

valen, dvs. av domkapitlets ledamöter, i huvudsak samtliga prästerliga tjänst­

innehavare i stiftet samt ett mot antalet röstberättigade präster i stort sett

svarande antal lekmannaelektorer.

Den gällande ordningen att rikets samtliga domkapitel medverkar i val av

ärkebiskop anser kommittén böra bibehållas. Eftersom domkapitlet i Uppsala

jämte ärkestiftets präster och lekmän skall företräda ärkestiftet, bör sålunda

rikets andra tolv domkapitel vid valet betraktas som företrädare för kyrkan i

övrigt.

Kommittén har ansett övervägande skäl tala för att också de tre under ärke­

biskopens ledning stående kyrkliga centralstyrelserna, svenska kyrkans missions-,

diakoni- och sjömansvårdsstyrelser, bör vid val av ärkebiskop beredas infly­

tande bland riksintressets företrädare.

Kommittén föreslår sålunda, att valkorporationen för svenska kyrkan i övrigt

skall bestå av ledamöterna i rikets domkapitel, utom det i Uppsala stift, samt de

ledamöter i nämnda kyrkliga centralstyrelser, som inte i annan ordning äger röst­

rätt vid ärkebiskopsvalet.

Korporationernas val skall enligt kommitténs förslag förrättas i överensstäm­

melse med den ordning, som kommittén föreslagit i fråga om de vanliga biskops­

valen. Inom ärkestiftets valkorporation skall sålunda valet förrättas i ärke­

stiftets domkapitel av dettas ledamöter samt av ärkestiftets präster och lek­

mannaelektorer vid kontraktsvis hållna förrättningar.

Kommittén föreslår, att valet inom valkorporationen för den svenska kyrkan

i övrigt förrättas av domkapitelslcdamöterna i vederbörande domkapitel samt

av de ledamöter i de tre kyrkliga centralstyrelserna, vilka i denna egenskap äger

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

43

Förslaget om att ledamöterna i de tre centrala kyrkliga styrelserna skall äga

rösträtt inom rikskorporationen vid ärkebiskopsval avstyrkes av kammarkolle­

giet som anför.

Vad härefter angår valkorporationen för svenska kyrkan kan kollegiet inte

tillstyrka förslaget, att ledamöterna i missionsstyrelsen, diakonistyrelsen och

sjömansvårdsstyrelsen skall ingå i valkorporationen. Dessa styrelser är inte in­

organiserade i svenska kyrkan på samma fasta sätt som domkapitlen, och sty­

relsernas organisation är också mera obestämd. Det bör inte komma i fråga att

på en omväg infoga dessa styrelser i den kyrkoorganisation som är befäst genom

lagstiftning enligt regeringsformen § 87 mom. 2:o. Kollegiet anser därför, att

ifrågavarande valkorporation lämpligen bör begränsas till att avse allenast leda­

möterna i rikets domkapitel, med eller utan undantag för Uppsala domkapitel.

Domkapitlet i Stockholm ifrågasätter, om inte tillsättningsförfarandet av

ärkebiskop onödigt kompliceras genom att de tre kyrkliga centralstyrelsernas

ledamöter erhåller rätt att deltaga i valet. Domkapitlet påpekar, att ett stort

antal av dessa styrelsers ledamöter i egenskap av biskopar eller domkapitels-

ledamöter ändå blir röstberättigade.

I fråga om upprättande av ärkebiskopsförslaget anför

kammarkollegiet.

Upprättande av förslaget till ärkebiskopsval sker genom sammanställning av

valresultaten för båda valkorporationerna. Första namnet på vardera förteck­

ningen kommer alltid att upptagas på själva förslaget. Beträffande det tredje

namnet torde detta inte sällan komma att få bestämmas genom lottning, något

som i och för sig synes mindre tillfredsställande. Möjligen skulle kunna ifråga­

sättas att till förekommande av berörda olägenhet vid lika röstetal till tredje

förslagsrummet upptaga fyra namn på själva förslaget. Kollegiet anser dock till­

räckliga skäl inte föreligga för att för ändamålet föreslå en ändring av regerings­

formen § 29.

Liknande synpunkter framföres av domkapitlet i Karlstad.

Föredraganden

I det föregående har behandlats frågan om biskopsval och hur lekmännen

skall beredas ett tillbörligt inflytande vid valet. Härvid har jag bortsett från

vilken ordning, som bör gälla för utseende av ärkebiskop, även om självfallet

också här spörsmålet om ökning av lekmannainflytandet bör beaktas. Ordningen

för ärkebiskopsval har nämligen alltid behandlats skild från vad som bör gälla

för utseende av övriga biskopar i kyrkan. Detta sammanhänger med ärkebisko­

pens ställning som både stiftschef i Uppsala stift och den främste företrädaren

för den svenska kyrkan såväl utåt som inom kyrkan själv, bl. a. i biskopsmötet

och i de kyrkliga centralstyrelserna. Vid prövningen av spörsmålet om ordningen

för ärkebiskopsval måste därför den svåra frågan lösas, hur stort inflytandet på

valet Uppsala stifts väljare — präster och lekmän — skall ha i förhållande till

svenska kyrkan i övrigt.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

deras prästerskap skall få rösträtt vid ärkebiskopsval. Nämnda församlingar

lyder under domkapitlet i Uppsala. Jag finner också flera av de skäl som anförts

för en sådan ordning vägande. Med hänsyn till bl. a. de skiftande reglerna om

medlemskap i dessa församlingar torde det för närvarande inte vara möjligt att

låta lekmännen i församlingarna deltaga i valet. Detta förhållande behöver dock

inte utesluta, att församlingarnas kyrkoherdar — till antalet sju — får rösträtt.

Jag vill därför förorda, att dessa präster ingår i valkorporationen för Uppsala

stift.

Vad så angår den del av valmanskåren, som skall representera svenska kyrkan

i övrigt, har kommittén föreslagit, att domkapitlen samt ledamöterna i de tre

kyrkliga centralstyrelserna skall deltaga i valet. När det gäller domkapitlen

biträder jag förslaget och vill i sammanhanget endast erinra om att till följd

av vad jag tidigare förordat rösträtten för de teologiska fakulteternas samtliga

professorer inte vidare kommer att bestå.

Mot rösträtt för ledamöterna i de tre kyrkliga centralstyrelserna har kammar­

kollegiet invänt, att styrelserna inte är inordnade i svenska kyrkans organisation

på samma sätt som domkapitlen. Jag delar på anförda skäl kollegiets uppfatt­

ning och finner det inte lämpligt att nu låta dessa styrelser deltaga i valet. Såsom

domkapitlet i Stockholm påpekat, torde flera av ledamöterna i styrelserna

kunna utöva inflytande vid valet genom att rösta i egenskap av ledamot i dom­

kapitel.

Det anförda föranleder mig alltså att föreslå en ordning, enligt vilken ärke-

biskopsvalet skall förrättas dels inom Uppsala stift av en valkorporation, som

är i huvudsak sammansatt på samma sätt som föreslagits beträffande biskopsval

i allmänhet, dvs. av domkapitlets ledamöter, de flesta av stiftets präster — jämte

utlandskyrkoherdarna — samt elektorer för stiftets lekmän, dels av domkapitlen

i övriga stift, av vilka vart och ett för sig skall utgöra en valkorporation.

Med utgångspunkt i denna organisation finner jag, efter gjorda beräkningar,

att avvägningen mellan det inflytande Uppsala stift bör ha och det intresse som

företrädes av svenska kyrkan i övrigt bör göras så, att förslaget från valkor­

porationen i stiftet ges ett sex gånger så högt röstvärde som ett vart av

domkapitlens. Härvid ges riksintresset en övervikt samtidigt som garantier

torde skapas, att stiftets uppfattning kommer till uttryck på det slutliga för­

slaget.

Det av kommittén föreslagna tillvägagångssättet vid röstavgivning, röst­

sammanräkning och upprättande av förslag finner jag i allt väsentligt kunna

tillämpas även vid den nu förordade ordningen för val av ärkebiskop. Poäng­

värdena blir således för ärkestiftets förslag 6 för det första namnet på förslaget,

3 för det andra och 2 för det tredje, under det att namnen på varje domkapitels

förslag graderas enligt den vanliga skalan 1—Va—V

3

i den ordning de förekom­

mer.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Allmänna bestämmelser

1

§•

Paragrafen överensstämmer i sak med 1 och 2 §§ FBL och 1 § FÄL. Jämför

också 3 § FÄL och specialmotiveringen till 9 §.

2

§■

I denna paragraf, som motsvarar 3 § FBL, meddelas bestämmelser angående

rösträtt vid biskopsval. De har behandlats under avsnittet 3 i allmänna motive­

ringen, till vilket jag får hänvisa.

Som församlingsprästerlig tjänst anses tjänst som domprost, kyrkoherde, kom­

minister och kyrkoadjunkt i territoriell församling eller motsvarande tjänst i de

icke-territoriella församlingar, som inte lyder under hovkonsistoriet. Tjänsten

som garnisonspastor i Boden grundar inte rösträtt.

Som tidigare framhållits tillkommer rösträtten den som vid valet innehar

tjänst samt den som uppehåller vakant tjänst, oavsett om han uppehåller tjäns­

ten å vikariatslöneförordnande eller om han endast är förordnad för kortare tid.

Det är måhända överflödigt att erinra om att förordnandet bör ha meddelats

för att tillgodose de prästerliga uppgifterna i pastoratet. Att ge förordnande en­

bart i syfte att för valdagen fylla en lucka i organisationen bör inte komma

i fråga.

3§-

Paragrafen innehåller regler för valkoporationema vid ärkebiskopsval. Denna

fråga har behandlats under avsnittet 5 i allmänna motiveringen. Beträffande

kommitténs förslag, se 2 §, 4 § första stycket och 5 § första stycket FÄL.

Val av elektorer

4 §.

Beträffande denna paragraf, som motsvarar 4 § FBL, får hänvisas till den

allmänna motiveringen under avsnittet 3.

5§-

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § FBL. Beträffande motiveringen får

hänvisas till avsnittet 3.

Den församlingsprästerliga organisationen undergår ytterst sällan några för­

ändringar under löpande år. Några svårigheter att fastställa antalet elektorer

som skall motsvara antalet prästtjänster torde därför inte uppkomma. Antalet

kan alltså som regel förutsättas vara detsamma såväl dagen för elektorsvalet som

dagen för biskopsvalet. Den omständigheten att en präst har viss tjänstgöring i

pastoratet ger inte rätt för pastoratet att utse lekmannaelektor, som motsvarar

49

prästen. Antalet elektorer får motsvara allenast de genom beslut av Kungl.

Maj:t inrättade församlingsprästerliga tjänsterna. Skall enligt Kungl. Maj:ts

beslut en komminister- eller kyrkoadjunktstjänst vara inrättad i visst pastorat

med tjänstgöring också i annat pastorat, skall lekmannaelektor, som motsvarar

prästen, utses endast i det förstnämnda pastoratet.

6

§-

I paragrafen ges bestämmelser om vilket organ som skall utse lekmanna-

elektorer. Beträffande den närmare motiveringen får hänvisas till avsnittet 3.

Elektorsvalet förrättas av det organ, som har beslutanderätten i frågor, för vars

handhavande pastoratet skall vara kyrklig samfällighet. Särskilda bestämmelser

har inte meddelats för sådana icke-territoriella församlingar, rörande vilka lagen

om församlingsstyrelse inte gäller. I sådan församling tillämpas den ordning som

där i allmänhet gäller för fattande av beslut i valfrågor.

Enligt 3 § lagen om församlingsstyrelse kan Kungl. Maj:t förordna, att två

eller flera församlingar, som tillsammans bildar ett pastorat, inte skall utgöra

kyrklig samfällighet. Detta får till följd att pastoratet kommer att sakna repre­

sentativt organ. En bestämmelse, som ger Kungl. Maj:t befogenhet att vid så­

dant förhållande förordna om vilket organ som skall utse elektorer, har upp­

tagits i paragrafens andra stycke.

Beträffande kommitténs förslag, se 6, 7 och 9 §§ FBL.

7 §•

Jämför 8 § FBL. Enligt paragrafen medför valbarhet till kvrkofullmäktig i

församling inom pastoratet behörighet att utses till elektor. Detta innebär bl. a.

att elektor skall vara medlem av svenska kyrkan, ha uppnått tjugotre års ålder

och inte vara omyndig. Landshövding, landssekreterare, landskamrerare och in­

nehavare av motsvarande befattningar vid överståthållarämbetet är inte valbara

till elektor. Elektor måste också vara boende inom pastoratet.

Präst, som äger rösträtt vid biskopsvalet, bör uppenbarligen inte vara behörig

att vara elektor. Något hinder att till elektor välja annan prästvigd person fin­

nes däremot inte.

8

§.

Paragrafen motsvarar 10 och 11 § FBL och innehåller de konstitutiva bestäm­

melserna för val av elektor och suppleant. För valet gäller de regler, som i all­

mänhet gäller för handläggning av fråga om val inom det representativa kyrko-

kommunala organet, se 15—25 §§ samt 37 och 41 §§ lagen om församlingssty­

relse. Härav följer bl. a. att valet skall, där det begäres, ske med slutna sedlar

samt att vid lika rösttal lottning skall ske. Något hinder för präst, som är kyrko-

fullmäktig, församlingsdelegerad eller har rösträtt på kyrkostämma, att deltaga

i valet stadgas inte. Det närmare förfarandet vid proportionellt val är reglerat i

lagen den 15 april 1955 (nr 138) om proportionellt valsätt inom landsting, kom­

munalfullmäktige m. m.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 196

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Öl

sjukdom, tjänsteförrättningar e. d. lägger hinder i vägen för deltagande. Av

naturliga skäl bör utlandskyrkoherdarna regelmässigt använda poströstning. I

fjärde stycket har därför upptagits en bestämmelse, enligt vilken nu nämnda

kyrkoherdar eller präst, som har laga förfall, äger före valet insända valsedel.

11

§•

Paragrafen överensstämmer med 14 § FBL. Jämför också 6 § FÄL.

Sammanräkning och biskopsförslags upprättande

12

§.

Paragrafen överensstämmer i sak med 15 § FBL och 7 § FÄL. Den innebär

att de nuvarande kontraktsvis hållna sammanräkningarna inte längre skall äga

rum utan att all sammanräkning skall ske i domkapitlet. Av denna princip följer

också att vid ärkebiskopsval sammanräknas inte de skilda domkapitlens röster

i respektive domkapitel, utan denna sker vid ett och samma tillfälle av dom­

kapitlet i Uppsala.

Beträffande paragrafens andra stycke får hänvisas till avsnitt 4 i den all­

männa motiveringen.

13 §.

Paragrafen motsvarar 16 § första stycket FBL.

14 §.

Jämför 8 § och 9 § första—fjärde styckena FÄL. Beträffande paragrafens

innehåll får hänvisas till avsnittet 5 i den allmänna motiveringen.

Enligt paragrafen åligger det domkapitlet i Uppsala att upprätta ärkebiskops-

förslaget. Härigenom kan detta genom besvär bli föremål för rättslig prövning,

något som för närvarande inte är möjligt, då förslaget upprättas i ecklesiastik­

departementet.

15 §.

Paragrafen motsvarar 16 § andra stycket FBL och 9 § femte stycket FÄL.

Besvär

16—18 §§.

I förevarande paragrafer har upptagits besvärsreglerna vid biskopsval. De

överensstämmer i sak med 18—20 §§ FBL (utom såvitt avser en bestämmelse av

förvaltningsteknisk natur, som kan utfärdas i administrativ väg). Jämför 11 §

FÄL. Det bör märkas, att med den utformning förslaget erhållit får klagan över

elektorsval föras av ledamot i det organ, som förrättat valet, dvs. i allmänhet

kyrkofullmäktig eller församlingsdelegerad. I de fall elektorsvalet förrättas å kyr­

kostämma, äger envar, som är röstberättigad på sådan stämma, anföra besvär

över valet. Självfallet kan nu nämnda kategorier klagande grunda sin talan en­

dast på felaktighet vid elektorsvalet, som kunnat påverka utgången i biskops­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

juni 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman,

J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter lagrådets den 20 juni 1963 avgivna utlåtande över de den

22 maj 1963 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om biskopsval; samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr

567) om domkapitel.

Med förmälan att lagrådet lämnat ifrågavarande lagförslag utan erinran hem­

ställer föredraganden, att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 mom. 2:o rege­

ringsformen inhämtas yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner lagförslagen.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t

Konungen att till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Marianne Astell

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Bilaga

Nr 8

Särskilda utskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts

skrivelse med förslag till lag om biskopsval, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 28 juni 1963 dagtecknad, till särskilda utskottet hänvisad skri­

velse, nr 8, har Kungl. Maj:t förklarat sig vilja, under åberopande av skrivelsen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkänner vid skrivelsen fogade förslag till

1) lag om biskopsval; samt

2) lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 om

domkapitel.

Beträffande lydelsen av lagförslagen får utskottet hänvisa till s. 2—5 i Kungl.

Maj:ts berörda skrivelse.

I samband med Kungl. Maj:ts skrivelse har utskottet behandlat fyra i anled­

ning av densamma väckta och till utskottet hänvisade motioner, nämligen

nr 6, av herrar biskopar Lindquist och Lundström, vari hemställes, att kyrko­

mötet måtte i samband med sitt yttrande över förslag till lag om biskopsval,

m. m., hemställa att rösträtt vid biskopsval måtte ges åt präster vid de centrala

kyrkliga styrelserna, diakonianstalterna och Stockholms stadsmission;

nr 61, av herr biskop Giertz m.fl., vari föreslås, att kyrkomötet i anledning av

Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 ville, med frångående av Kungl. Maj:ts förslag,

antaga den lydelse paragraf 6 har i biskopsvalskommitténs förslag till lag om

biskopsval;

nr 63, av herr Lillieroth, vari föreslås att kyrkomötet för sin del måtte antaga

Kungl. Maj:ts förslag till lag om biskopsval med ändringarna,

att rösträtt tillerkännes jämväl inom stiftet tjänstgörande pastoratsadjunkter

under aspiranttiden; samt

att stiftets lekmän deltager i biskopsval genom elektorer, utsedda på sätt i

motionen skisserats;

nr 76, av herr Lindblad, vari hemställes att kyrkomötet i anledning av Kungl.

Maj :ts skrivelse nr 8 ville, med frångående av Kungl. Maj:ts förslag, antaga

sådan ändring av 2 § att jämväl pastoratsadjunkter beredes rösträtt.

I fråga om de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden får ut­

skottet hänvisa till motionerna och till den följande framställningen under de

avsnitt, där de i motionerna berörda frågorna eljest göres till föremål för be­

handling.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

trakten samt deras rösttal. Sedan röstsedlarna från valet i domkapitlet öppnats,

räknas samtliga röster tillsammans. Denna sammanräkning utmynnar i ett för­

slag, som upptar de tre namn, som fått högsta rösttalen. Har två fått samma

rösttal och kan de icke båda beredas rum på förslaget, skiljes mellan dem genom

lottning. Från de på förslaget uppförda inhämtar domkapitlet, enligt ett cirkulär­

brev den 1 april 1807, uppgifter om ålder och tjänsteförrättningar, varefter pro­

tokollet rörande sammanräkningen och det upprättade förslaget jämte merit­

förteckningar insändes till ecklesiastikdepartementet (10:o).

3. Tidigare reformförslag angående lekmäns medverkan

Kommittén har lämnat en utförlig redogörelse för tidigare reformförslag. I

detta hänseende hänvisar utskottet till betänkandet del I s. 29—39. Samman­

fattningsvis kan erinras om att frågan om ökat deltagande av lekmän i biskops­

valen aktualiserades redan vid det första kyrkomötet 1868 och sedan dess vid

skilda tidpunkter behandlats av riksdag och kyrkomöte. Gentemot tidigare posi­

tivare ställningstagande, bl. a. vid 1903 och 1908 års kyrkomöten, intog 1925,

1926 och 1929 års kyrkomöten den principiella ståndpunkten, att biskopsvalet

tillkom prästerskapet och att lekmän därför inte borde medverka vid valen. Då

kammarrådet Tom Wohlin år 1937 framlade en promemoria med förslag till lag

om ärkebiskops- och biskopsval, enligt vilket valet skulle förrättas av ett val­

kollegium av domkapitlets ledamöter, elektorer för stiftets prästerskap och elek­

torer för stiftets lekmän, ställde sig emellertid domkapitlen positiva till förslaget

om lekmäns deltagande i valen. Däremot riktade de invändningar mot den före­

slagna indirekta valmetoden för prästernas vidkommande samt mot den inveck­

lade valprocedur, som Wohlin föreslagit. Förslaget föranledde icke någon Kungl.

Majrts åtgärd. I anledning av motioner förklarade 1948 års kyrkomöte sig hysa

vissa sympatier för tanken att lekmän i någon form skulle få utöva inflytande

vid biskopsvalen. I anledning av en av herr Axel B. Svensson väckt motion

(nr 9) vid 1953 års kyrkomöte uttalade kyrkomötet, att det icke kunde slutas av

1948 års kyrkomötes allmänt hållna uttalande, att kyrkomötet intagit en klart

positiv ställning till frågan. Då 1949 års riksdag hemställde om utredning av

reglerna om biskopsval, utgick emellertid första lagutskottet, vars utlåtande låg

till grund för riksdagsskrivelsen, från att tanken på lekmännens deltagande i

valen skulle förverkligas.

4. Nu föreliggande förslag angående lekmäns medverkan

Kommittén erinrar till en början om att i dess direktiv förutsättes, att valför­

samlingen skall omfatta både präster och lekmän. Kommittén anför, att princi­

pen om inflytande vid biskopsval också för kyrkans lekmän kommit till uttryck

i vår första evangeliska kyrkoordning av år 1571 och står i samklang med prin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

61

cipen om de kristnas allmänna prästadöme. Kommittén framhåller, att lekmän

medverkar vid biskopsval i våra grannländers evangeliska kyrkor. En vidgad

medverkan av lekmän i biskopsval skulle enligt kommitténs uppfattning stärka

episkopatets kyrkliga betydelse och understryka, att biskopen inte bara är präs­

terskapets utan också kyrkans lekmannamedlemmars andlige ledare. Kommittén

anser också, att en reform skulle i sin mån bidraga till att öka lekmännens ansvar

för kyrkans gärning. Kommittén avvisar de invändningar som anförts mot lek­

mäns deltagande i valen och som går ut på att biskopsvalet är en »prästerlig

rättighet» och att lekmännen saknar förutsättningar för att bedöma personvalet.

Vidare avvisar kommittén farhågorna för att lekmannainslaget i valförsamlingen

skulle medföra fara för valens politisering i den meningen, att ovidkommande

synpunkter kan spela in. Det är enligt kommittén uppenbart, att valförsam­

lingen bör konstrueras så, att såväl präster som lekmän erhåller ett ej oväsentligt

inflytande vid valet; de båda grupperna representerar inte skilda åsikter och

intressen utan bör betraktas som en organisk enhet, representerande kyrkans

intressen.

Ingen av remissinstanserna ställer sig avvisande till vidgat lekmannainfly­

tande. Teologiska fakulteten i Uppsala uttalar: att lekmän må äga lika inflytande

vid val av biskop är ett i tiden liggande krav, som motsvarar svenska kyrkans

karaktär av folkkyrka. Teologiska fakulteten i Lund ansluter sig till uppfatt­

ningen att biskopsval bör ske genom en för präster och lekmän gemensam för­

rättning. Hovkonsistoriet finner det angeläget att väsentlig medverkan från lek-

mannahåll kommer till stånd. Flertalet domkapitel uttalar sig positivt i frågan,

och domkapitlet i Uppsala finner det riktigt och i överensstämmelse med kyr­

kans bästa tradition från gamla tider, att lekmän deltager i valen.

Föredragande statsrådet anför vid lagrådsremissen av det föreliggande försla­

get, att kommitténs överväganden rörande ökat lekmannainflytande vid biskops­

val framstår som följdriktiga. Han anför vidare, att lekmännens ifrågavarande

funktion får betraktas som ytterligare ett led i utvecklingen att stärka lekmän­

nens intresse för omvårdnaden av den svenska kyrkan.

5. Valförsamlingens allmänna struktur

Kommittén anser för sin del, att vad som främst bör beaktas vid valförsam­

lingens sammansättning är behovet av viss mångsidighet hos församlingen och

att den i görligaste mån blir ett uttryck för en fond av erfarenhet, omdöme och

insikt, som finns bland såväl präster som lekmän inom kyrkan. För att tillgodo­

se detta är relationen mellan den prästerliga delen och lekmannadelen av valför­

samlingen av underordnad betydelse. Enligt kommitténs mening är det tillräck­

ligt, att man vid avvägningen mellan prästernas och lekmännens representation

i valförsamlingen utgår från att prästernas och lekmännens inflytande i valför­

samlingen i stort sett bör vara lika. Kommittén framhåller då det gäller den

62

praktiska utformningen av ett valsystem, som förutsätter direkt valmetod för

prästerna och indirekt valmetod för lekmännen, att jämställdhet mellan de båda

grupperna kan uppnås genom att frångå principen att alla väljare äger lika röst.

De båda grupperna kan förrätta biskopsval var för sig. Skilda röstvärden kan

också tillämpas för de prästerliga väljarnas och lekmannaväljarnas röster. Detta

sistnämnda förfarande avvisar kommittén dock av både praktiska och princi­

piella skäl. För att tillgodose att präster och lekmän får lika stort inflytande har

kommittén ansett det erforderligt, att den förutsatta pariteten mellan de båda

gruppernas inflytande på biskopsvalets slutliga utgång också kommer till uttryck

i valförsamlingens numeriska sammansättning. Fn sådan förutsättning anser

kommittén dock inte behöva innebära, att antalet präster och lekmän i valför­

samlingen är exakt lika. Kommittén konstaterar, att om prästerna behålles vid

sin direkta rösträtt skulle en valordning av den föreslagna beskaffenheten inne­

bära en fördubbling av den nuvarande valförsamlingen, som uppgår till 200—300

personer. Församlingen skulle i allmänhet uppgå till omkring 500 personer; i

Lunds stift till omkring 800 personer. Kommittén framhåller, att det skulle

stöta på betydande praktiska svårigheter att låta församlingar av denna stor­

leksordning välja vid en för samtliga väljare i stiftet gemensam valförrättning.

Det är därför enligt kommitténs mening mest ändamålsenligt, att valet hålles vid

skilda valförrättningar för olika delar av stiftet. Dessa förrättningar skall vara

gemensamma för präster och lekmän. Antalet valmän per kontrakt skulle utgöra

ungefär 30. Den olägenhet, som består däri att kontraktsvisa valförrättningar

förhindrar en omedelbar kontakt mellan samtliga väljare före valet, anser kom­

mittén inte vara av någon avgörande betydelse. Kommittén föreslår, att det lika

inflytandet för präster och lekmän uttryckes så, att i princip präster och lekmän

ingår i valförsamlingen till lika antal och att alla röstägande äger lika röst. Då

prästernas direkta rösträtt bibehålies, skulle sålunda lekmannarepresentationen

i valförsamlingen bestå av, förutom domkapitlets lekmannaledamöter, ett emot

antalet röstberättigade präster svarande antal särskilt utsedda lekmannaelekto-

rer. Den prästerliga rösträtten föreslås anknuten till innehav av sådan präster­

lig tjänst, som står under tillsyn av biskopen i det stift som valet avser. Rösträtt

skulle dock icke tillkomma präst, som fullgör aspiranttjänstgöring eller tjänst av

mera tillfällig art.

De remissinstanser som yttrat sig över avvägningen i och för sig mellan präs­

terliga väljare och lekmännen har i huvudsak ingen invändning mot kommit­

téns förslag i detta hänseende. Kammarkollegiet, statskontoret, länsstyrelsen i

Norrbottens län och domkapitlet i Stockholm påpekar emellertid, att enligt kom­

mitténs förslag antalet prästerliga väljare kommer att överstiga antalet lek-

mannaväljare. Från flera håll framhålles, att enligt kommitténs förslag valför­

samlingen fått för stor numerär. Domkapitlet i Uppsala anför bl. a. följande:

Det är att befara att med den splittrade, i allmänhet kontraktsvis utövade

omröstningsproceduren erforderlig kontakt mellan de röstberättigade i stiftet

icke skall kunna uppnås med föreslagen numerär av korporationerna. — Det är

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

63

av vikt, att det förslag, som upprättas inom stiftet, är väl övervägt av en högt­

stående och insiktsfull valförsamling, som får tillfälle till samråd före valet. Ett

sådant samråd kan tänkas äga rum allenast om antalet väljare avsevärt ned­

bringas. Härigenom torde också vinnas ökad genomsnittlig kompetens hos väl­

jarna att bedöma de föreslagnas lämplighet. — Elektorerna för båda väljar­

grupperna bör alltså vara till antalet lika. För uppnående av en sålunda önsk­

värd minskning av valförsamlingen föreslår domkapitlet, att även prästernas

val sker genom kontraktsvis utsedda elektorer. Härigenom borde för ett stift av

Uppsala stifts storlek sammanlagda antalet väljare, inberäknat domkapitlets

ledamöter, kunna begränsas till omkring 120 personer. Valproceduren bör för­

siggå medelst gemensam röstavgivning av domkapitlets ledamöter, prästerliga

elektorer och lekmannaelektorer inför domkapitlet.

I ett särskilt yttrande framhåller dåvarande ärkebiskopen Brilioth som sin

åsikt, att valkorporationernas storlek bör nedbringas kraftigt för att möjliggöra

en verklig diskussion före valet.

Behovet av gemensamt samråd understrykes också av hovkonsistoriet, som

anfört bl. a.:

Genom ett till de olika kontrakten förlagt omröstningsförfarande synes lek-

mannaelektorerna ej få sitt sakligt legitima behov tillräckligt tillgodosett, att i

större sammanhang få rådgöra med varandra om de kandidater, som bör komma

i fråga. Av naturliga skäl är en dylik gemensam, valhandlingen föregående över­

läggning ej i tillnärmelsevis samma grad angelägen för stiftets prästerskap. I

regel torde stiftsprästerna inom sin krets ha företagit ett eller flera s. k. provval.

Att för lekmännens vidkommande räkna med en mer ingående persondiskussion

i tidningspressen ter sig som en föga tilltalande linje. — Såsom en möjlighet att

övervinna olägenheten att radikalt nedskära lekmannaelektorernas antal ifråga­

sätter konsistoriet, om ej lekmannaelektorernas val kunde ske på ett antal cen­

tralorter, exempelvis tre eller något flera, inom var sin av stiftets huvuddelar.

Därigenom skulle elektorernas antal kunna hållas vid en så pass hög nivå, som

ur saklig synpunkt må anses önskvärd, samtidigt som åt elektorerna kunde

beredas tillfälle till överläggning inom en ej allt för snäv ram.

Domkapitlet i Härnösand beklagar att stiftsmötesinstitutionen, som kunnat

fungera som valförsamling, ännu icke legaliserats. Domkapitlet anför vidare:

En väsentlig synpunkt har beaktats av kommittén, när den föreslår, att präs­

terna och lekmannaelektorerna skall utgöra en gemensam valförsamling för stif­

tet. En nackdel är det, att dess storlek utgör ett hinder för en gemensam val­

sammankomst för hela stiftet och nödvändiggör valförrättningar i kontrakten.

Det är tacknämligt att kommittén föreslår, att tillfälle till överläggning skall

beredas vid själva valsammankomsten, men det behövliga samrådet före valet i

stiftssammanhang överlämnas åt det enskilda initiativet. På denna punkt innebär

förslaget ingen ändring i förhållande till nuvarande ordning. Men det kan ifråga­

sättas, om icke valförsamlingens utökning med lekmannaelektorer gjort det ännu

angelägnare att få en legaliserad form för kandidatnominering.

Teologiska fakulteten i Uppsala anser det vara en brist i det framlagda för­

slaget, att ett alternativt förslag enligt den renodlade elektorsprincipen icke

mera ingående diskuterats. Fakulteten anser, att rättvisekravet om lika stort

inflytande för lekmännen som för prästerna icke kan upprätthållas genom den

64

föreslagna valproceduren, där visserligen lika antal präster och lekmän ingår i

en och samma valkorporation, men där samtliga i tjänst varande präster äger

rätt till direkta val under det att den stora lekmannavärlden av naturliga skäl

kan utöva sin valrätt endast indirekt genom elektorer.

Utskottet vill i nästföljande avsnitt närmare redogöra för de ytterligare syn­

punkter som — huvudsakligen med tanke på att nedbringa valförsamlingens

storlek — anförts i frågan om direkt rösträtt för präster.

I den med förevarande avsnitt avsedda frågan om valförsamlingens allmänna

struktur anför

föredragande statsrådet:

Kommittén har utgått från att avvägningen mellan det prästerliga elementet

och lekmannaelementet i valkorporationen bör göras så, att de båda gruppernas

inflytande i stort sett blir lika starkt. Denna utgångspunkt är dock i och för sig

inte självklar. Det bör särskilt erinras om att lekmännen i kyrkomötet nu har

ett numerärt större inflytande än prästerna. Kommitténs förslag i denna del har

emellertid inte mött gensaga vid remissbehandlingen. Jag finner mig också för

egen del kunna godtaga kommitténs ståndpunkt om ett i huvudsak lika infly­

tande för de båda grupperna. Jag vill emellertid i sammanhanget betona, att

synpunkter om en inbördes så »rättvis» avvägning som möjligt av gruppernas

inflytande torde vara av underordnad betydelse. Avsikten med valet är inte

främst att bereda någon grupp en rättighet att ge sin mening till känna; huvud­

uppgiften är att på ett så representativt sätt som möjligt anvisa Kungl. Maj:t

tre personer, som har stiftets förtroende att bekläda biskopsämbete.

Han förklarar sig vidare icke vilja förorda ett system med skilda röstningsför-

faranden för präster och lekmän samt framhåller särskilt, att präster och lekmän

icke får framstå som grupper med motstridiga intressen. Han delar kommitténs

uppfattning, att pariteten mellan präster och lekmän bör komma till uttryck

uti en i stort sett numeriskt lika sammansättning av valförsamlingen. Han anför

vidare:

Det förslag kommittén framlagt innebär att de flesta präster i kyrkans tjänst

får rösträtt medan lekmannaelektorerna kommer att motsvara blott antalet för­

samlingsprästtjänster. Som flera remissinstanser påpekat medför detta, att an­

talet prästerliga väljare kommer att överstiga antalet lekmanna väljare. Sålunda

kommer inte extra ordinarie pastoratsadjunkter samt stifts- och kontrakts-

adjunkter ävensom röstberättigade präster utanför stiftsorganisationen att mot­

svaras av lekmannaväljare. Den övervikt, som ligger däri, att de prästerliga

ledamöterna i domkapitlet i allmänhet kommer att motsvaras av två lekmanna­

väljare och att vissa prästerliga tjänster kan tänkas vara utan innehavare och

inte heller uppehållas av vikarie, är inte i och för sig tillräcklig för att väga upp

den prästerliga dominansen. Enligt kommitténs förslag kommer det sålunda

normalt att bli prästerlig övervikt i valförsamlingen. Denna övervikt kan i ett

läge, då nuvarande prästbrist upphört, bli ganska stor. Bättre paritet mellan

präster och lekmän i valkorporationen kan nås antingen genom att utöka antalet

lekmannaväljare eller genom att minska antalet prästerliga väljare. Den först­

nämnda vägen möter vissa svårigheter, om antalet lekmannaelektorer skall be­

stämmas med utgångspunkt i den församlingsprästerliga organisationen. Bl. a.

skulle domkapitlets missivering av präster bli avgörande för det antal lekmanna­

elektorer, som skulle utses inom pastoratet. Att utöka antalet lekmannaelektorer

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 195 år 1963

65

synes över huvud taget svårt, om det av kommittén förordade systemet skall

läggas till grund för en reform. — Skall bättre paritet uppnås mellan präster

och lekmän måste sålunda antalet röstberättigade präster något minskas. En

sådan minskning bör emellertid inte ske, om syftet med det prästerliga deltagan­

det i valet därigenom inte skulle i tillbörlig grad tillgodoses. Detta syfte är, som

jag tidigare angivit, att dra fördel av prästerskapets i stiftet erfarenhet, insikt

och omdöme då det gäller att nominera en person, som är skickad för den vik­

tiga uppgift varom här är fråga. Skulle enstaka präster, som fyller kvalifikatio­

nerna för rösträtt, uteslutas från sådan, är detta för syftet med valet av mindre

betydelse.

6. Den prästerliga rösträtten

Vad särskilt gäller frågan om prästernas direkta rösträtt har

— såsom framgått av redogörelsen i nästföregående avsnitt sid. 9 — flera

remissorgan uppehållit sig vid frågan.

Domkapitlet i Stockholm

finner det vara en vinning, att kommittén kommit

till en lösning, varigenom prästernas direkta rösträtt kunnat bevaras. Enligt

domkapitlets åsikt bör nämligen den direkta rösträtten för prästerna ej utan

tvingande skäl borttagas. Liknande synpunkter framföres av

hovkonsistoriet

samt

domkapitlen i Göteborg, Växjö

och

Härnösand.

Gentemot det av

domkapitlet i Uppsala

avgivna, här ovan förut (sid. 8)

återgivna yttrandet uttalar sig en minoritet i domkapitlet för att behålla präs­

ternas direkta rösträtt, varvid betonas det särskilda förhållande, i vilket präs­

terna står till biskopen.

Domkapitlet i Luleå,

som tillstyrker kommitténs förslag om direkt rösträtt för

prästerna, framhåller — med tanke på vikten av samråd före valet — som önsk­

värt att ett alternativ med indirekta val för såväl präster som lekmän blir före­

mål för fortsatt övervägande.

Domkapitlet i Visby,

som med tvekan ansluter sig till kommitténs ståndpunkt,

anför att den önskvärda direkta kontakten mellan stiftets samtliga väljare vid

en för hela stiftet gemensam valförrättning icke kan åstadkommas med mindre

än att även prästernas valrätt utövas genom indirekta val. Domkapitlet fäster

dock avseende vid att kommitténs förslag innefattar den minst genomgripande

förändringen och anser, att först tillämpning av förslaget kan ge säkrare håll­

punkter.

Missionsstyrelsen

finner ett system med prästerliga elektorer innebära mindre

orättvisa än att utesluta åtskilliga präster från rösträtt.

Föredragande statsrådet

erinrar om det ovan (sid. 5) omnämnda, av Wohlin

framlagda förslaget och om det vid kommitténs betänkande del I fogade sär­

skilda yttrandet av en av kommitténs ledamöter. Jämväl sistnämnda yttrande

upptager ett valsystem, där både präster och lekmän företrädes av elektorer.

Föredragande statsrådet anför: Även om jag för egen del finner flera fördelar

vara förknippade med en ordning, som innebär en indirekt rösträtt även för

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 saml. Nr 195

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

66

prästerna, finner jag dock det för närvarande lämpligt att såsom kommittén

förordat bygga en biskopsvalsreform på att behålla den direkta rösträtten.

\ad härefter angar den närmare utformningen av den prästerliga

rösträtten skall erinras om att de röstberättigade prästerna efter den ovan (sid.

3) nämnda lagändringen den 1 april 1942 utgöres av tre grupper, nämligen:

a) innehavare av ordinarie prästerlig tjänst i stiftet,

b) innehavare av anställning vid inom stiftet belägen allmän undervisnings­

anstalt och

c) annan inom stiftet tjänstgörande och kyrkoskriven prästman.

Från sin utgångspunkt, att rösträtten bör anknytas till viss tjänst under

episkopal tillsyn, finner

kommittén,

att rösträtten för präster inom stift s-

organisationen bör tillkomma innehavare icke bara av ordinarie utan

också av icke-ordinarie tjänst av mera fast karaktär. Till dessa tjänster räknar

kommittén tjänster som kyrkoadjunkt, stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt. Den

som innehar vikariatslöneförordnande på sådan tjänst bör också ha rösträtt.

Beträffande pastoratsadjunkterna föreslår kommittén, att dessa först sedan de

fullgjort sin aspiranttjänstgöring och vunnit extra ordinarie anställning skall

fa rösträtt. Kommittén finner det ej tilltalande att präst, som på grund av icke

fullgjord provtjänstgöring eller på grund av det mindre tillfredsställande utfal­

let av sådan tjänstgöring inte fått extra ordinarie anställning, skall äga med­

verka vid tillsättning av biskop. Anknytes rösträtten till innehavet av viss

tjänst bör detta enligt kommittén innebära, att även tjänstledig innehavare av

sådan tjänst tillerkännes rösträtt. Däremot anser kommittén, att präst som

avstängts från utövningen av sin tjänst givetvis ej skall äga rösträtt. Kommit­

tén finner ej skäl föreslå att präst, som endast innehar extra tjänst inom stifts-

organisationen, skall tillerkännas rösträtt vid biskopsval. Vad åter angår präs­

terliga tjänster utom stiftsorganisationen finner kommittén att

präster, som innehar tjänster under hovkonsistoriet eller i svenska kyrkans mis­

sions-, diakoni- och sjömansvårdsstyrelser, ej i angivna egenskap står under

episkopal tillsyn och därför icke bör ha rösträtt vid biskopsval. Däremot finner

kommittén präster, som är anställda vid diakonianstalterna och Stockholms

stadsmission, stå i sådan relation till biskopen i respektive stift, att rösträtt för

dem är motiverad. Även dövstumpräster anser kommittén böra ha rösträtt.

Beträffande rösträtt för präster vid allmän undervisningsanstalt fram­

håller kommittén, att ifrågavarande prästers rösträtt fått sin motivering av det

av ålder bestående sambandet i organisatoriskt hänseende mellan kyrkan och

undervisningsväsendet och särskilt av biskopens ställning såsom eforus. På

grund av undervisningsväsendets sekularisering anser kommittén det ej längre

finnas skäl att behålla rösträtten för prästvigda lärare vid allmän undervisnings­

anstalt.

Beträffande frågan om rösträtt för teologie professorer hänvisas till avsnittet

C. nedan.

Av remissmyndigheterna uttalar

statskontoret

och

domkapitlen i Uppsala,

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

67

Strängnäs

och

Härnösand

samt

Svenska kyrkans missionsstyrelse

farhågor för

att tolkningssvårigheter i olika avseenden kan uppstå med den av kommittén

föreslagna bestämningen av rösträtten till dem »som står under tillsyn av bisko­

pen i stiftet».

Invändningar mot förslaget att anknyta den prästerliga rösträtten till viss

tjänst och icke till innehavet av prästämbetet reses av

Svenska kyrkans mis­

sionsstyrelse.

Alla övriga remissinstanser accepterar vidare förslaget om att

innehav av tjänst vid allmän undervisningsanstalt icke skall grunda rösträtt;

domkapitlet i Göteborg

beklagar dock att praktiska skäl motiverat en sådan

inskränkning i rösträtten.

Mot kommitténs förslag att aspiranter icke skall äga rösträtt riktas invänd­

ningar av

teologiska fakulteten i Uppsala, hovkonsistoriet

och

domkapitlen i

Strängnäs, Göteborg

och

Karlstad.

Sistnämnda domkapitel anför:

Kommittén anser det icke lämpligt, att präst, som på grund av icke fullgjord

provtjänstgöring icke erhållit extra ordinarie anställning, skall äga rätt att med­

verka vid tillsättning av ärkebiskop eller biskop. Denna uppfattning hade varit

riktig, om det gällt en civil tjänsteman, för vilken aspiranttiden får anses vara

en verklig provtjänstgöring. Men det är att märka, att inträde i prästämbetet

sker genom prästvigning, till vilken ingen antages utan en grundlig prövning av

hans lämplighet. — Det synes därför vara önskvärt, att även aspiranterna

erhåller rösträtt vid ärkebiskops- och biskopsval, dock utan att balansen mel­

lan präster och lekmän härigenom rubbas.

Domkapitlet i Göteborg

håller före att inskränkning ej bör göras i det icke­

ordinarie prästerskapets rösträtt. Anses det väsentligt att full paritet mellan

präster och lekmän erhålles, kan detta lösas genom att ge ytterligare lekmän

rösträtt i det pastorat där vederbörande präst tjänstgör.

Styrelsen för Svenska

prästförbundet

beklagar att valrätt icke kunnat medgivas aspiranterna men

finner att viktiga principiella skäl kan anföras mot en sådan valrätt.

Domkapit­

let i Strängnäs

anser det ej föreligga skäl att ge rösträtt åt tjänstledig extra

ordinarie präst.

Svenska kyrkans missions-, diakoni- och sjömansvårdsstyrelser

framställer yrkanden om rösträtt för präster i respektive styrelses tjänst samt

för vissa andra präster med uppgifter av rikskyrklig karaktär.

I sistnämnda fråga får utskottet hänvisa till avsnitt B 5 nedan (sid. 25 ff).

Föredragande statsrådet

erinrar om att farhågor uttalats för tolkningssvårig­

heter med kommitténs ovan angivna utgångspunkt för rösträttens bestämning.

Han framhåller den viktiga grundsatsen, att regler om val är så entydiga, att

riskerna för överklagande blir minsta möjliga. Han anför vidare beträffande

rösträtten för präster inom stiftsorganisationen:

Jag finner det uppenbart att då det gäller präster inom den egentliga stifts­

organisationen de ordinarie tjänsterna, huvudsakligen kyrkoherde- och kommi­

nistertjänster, bör grunda rösträtt. Kammarkollegiet har föreslagit, att rösträt­

ten begränsas till endast dessa. Denna uppfattning kan jag inte biträda utan

finner det vara av värde att även det yngre prästerskapets synpunkter kommer

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

68

till synes vid biskopsvalet. Jag anser det därför inte böra komma i fråga att ute­

sluta stifts-, kontrakts- och kyrkoadjunkter från rösträtt. — I fråga om pasto-

ratsadjunkterna har kommittén föreslagit, att de som uppnått extra ordinarie

anställningsform skall få rösträtt. Några remissinstanser har yrkat på att röst­

rätten bör utökas även till aspiranterna. Såtillvida är jag ense med dem, att

skillnaden i anställningsformen för de präster varom här är fråga inte bör vara

utslagsgivande för rösträtten. Denna fråga bör behandlas utifrån andra för­

utsättningar än formerna för dessa prästers anställning. — Som utgångspunkt

för ett ställningstagande vill jag dock framhålla, att flertalet remissinstanser

inte invänt mot kommitténs förslag om att aspiranter inte skall tillerkännas

rösträtt. Det är också givet att de allra yngsta prästerna inte besitter samma

fond av erfarenhet och insikt som de äldre, även om också deras syn kan vara

av värde vid ett val. Deras kännedom om stiftets speciella kyrkliga situation får

dock i allmänhet antagas inte vara så god som de äldres. Det bör i detta sam­

manhang framhållas, att sedan kommittén framlagt sitt förslag 1957 års präst-

valslagstiftning medfört att det s. k. stiftsbandet i princip upphävts. Det kan

därför antagas, att unga präster i större utsträckning än förut kan lämna stiftet.

Med hänsyn till vad jag nu anfört finner jag inte pastoratsadjunkternas delta­

gande i valen ha sådan betydelse för att syftet med valet skall tillgodoses, att

de i denna sin egenskap bör tillerkännas rösträtt. Jag kommer i det följande att

föreslå, att rösträtten knytes till inte endast innehavet utan också i vissa fall till

uppehållandet av prästtjänst, varför också de yngre präster varom här är fråga

i ett antal fall kommer att få rösträtt.

Beträffande rösträtten för präster utom stiftsorganisationen anför

föredragande statsrådet:

Kommitténs förslag i vad det rör rösträtt för präster utanför den egentliga

stiftsorganisationen har vid remissbehandlingen rönt kritik på grund av svårig­

heterna att bedöma vilka som härvidlag står under biskopens tillsyn. Med hän­

syn till vad jag nyss anfört om nödvändigheten av enkla regler måste stor för­

siktighet iakttagas, då gränser i berörda hänseende skall dras upp. Vidare bör

framhållas, att den erfarenhet som finns redan bland prästerna inom stiftsorga­

nisationen får anses vara tillfyllest för att åstadkomma ett förslag, som upptar

tre lämpliga namn. Med hänsyn härtill och till mina tidigare uttalanden om

syftet med valet finner jag mig inte kunna förorda att nu ifrågavarande präster,

t. ex. präster vid de centrala kyrkliga styrelserna, diakonianstalterna och vid

Stockholms stadsmission, ges rösträtt. Ett undantag bör emellertid göras avseen­

de kyrkoherdarna för döva, som numera lyder direkt under biskopen och dom­

kapitlet i Stockholm. — Det torde råda enighet därom, att domkyrkosyssloman-

nainstitutionen i dess nuvarande utformning i framtiden inte bör behållas. När

nu en reform av biskopsvalen företages saknas det därför anledning att låta

tjänst som domkyrkosyssloman grunda rösträtt. — Kommitténs förslag att tjänst

vid allmän undervisningsanstalt inte skall grunda rösträtt står i överensstäm­

melse med de tankar, som legat bakom den 1958 genomförda skolstyrelsere­

formen, enligt vilken bl. a. biskopens ställning som eforus vid läroverken av­

skaffats. Anledning att ge präster anställda vid undervisningsväsendet rösträtt

finns således inte längre.

Föredragande statsrådet

anför vidare angående innehav av tjänst såsom för­

utsättning för den prästerliga rösträtten:

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

70

När det gäller att bedöma om församlingens administrativa eller representativa

organ bör utse lekmannaelektorema erinrar kommittén om att kyrkoråden i de

övriga nordiska länderna medverkar vid biskopsval. Vidare erinrar den om att

val av elektorer, som har att utse lekmannaledamot i kyrkomötet, sker genom

en metod, som bygger på församlingarnas representativa organ. Kommittén

framhåller, att den uppgift, som tillkommer valförsamlingen vid biskopsval,

är av annan karaktär än den som tillkommer elektorsförsamlingen vid kyrko­

mötesval. De i biskopsvalet deltagande har, säger kommittén, att taga ställning

till ett personval, som ställer stora anspråk på valdeltagarnas omdöme, erfaren­

het och insikt rörande den föreliggande frågan. Det synes därför enligt kom­

mittén vara av betydelse, att val av lekmannaelektorer för biskopsval anförtros

personer, som vunnit viss förtroendeställning inom församlingarna, samt att

elektorsvalets karaktär av personval kommer till sin fulla rätt. Kommittén för­

ordar bl. a. till följd härav att valet av elektorer för biskopsval direkt eller indi­

rekt anförtros åt församlingens kyrkoråd.

Kommittén förordar vidare, att i flerförsamlingspastoraten elektorer väljes av

särskilda delegerade, som utses församlingsvis av församlingarnas kyrkoråd bland

dessas valda ledamöter eller suppleanter. Kommittén finner slutligen att som

behörighetsvillkor för elektor bör gälla, att denna skall vara valbar till ledamot

i kyrkoråd inom pastoratet, samt att hinder inte bör möta att utse präst, som

inte äger rösträtt vid valet, till lekmannaelektor.

Av remissmyndigheterna framhåller domkapitlen i Linköping och Göteborg

betydelsen av att endast sådana lekmän »som kan anses vilja främja försam­

lingslivet» får deltaga i utseendet av elektorerna.

Sättet att utse lekmannaelektorer diskuteras av många remissorgan. Dom­

kapitlet i Växjö finner det otillfredsställande att man, därest kommitténs förslag

antages, får tre olika ordningar för utseende av ett stifts lekmannarepresenta-

tioner, en för val av lekmannaombud till kyrkomötet, en för val av lckmanna-

ledamot i domkapitlet och en för lekmännens representation vid biskopsval.

Domkapitlet i Lund

framhåller, att ledamöterna i pastoratskyrkorådet regel­

mässigt är ledamöter i församlingskyrkoråd, och förordar därför, att pastorats-

kyrkoråden skall förrätta elektorsvalen. En liknande mening uttalas av

dom­

kapitlet i Stockholm.

Av övriga domkapitel uttalar

domkapitlet i Härnösand

att det synes väl

motiverat att anförtro utseendet av elektorer åt kyrkorådet i enförsamlings-

pastorat, respektive åt av kyrkoråden utsedda särskilda delegerade i flerför-

samlingspastorat, även om proceduren i sistnämnda fall är omständlig.

Föredragande statsrådet

anför:

Då lekmannadeltagandet i valen skall bestämmas med utgångspunkt i den

prästerliga organisationen, torde det stå utom diskussion, att pastoratet såsom

enhet för denna organisation i enlighet med kommitténs förslag bör vara val­

krets för utseende av lekmannaelektorer.

Kommittén har föreslagit, att utseendet av lekmannaelektorema bör till­

komma församlingskyrkorådet eller — i flerförsamlingspastorat — på visst sätt

utsedda delegerade för församlingskyrkoråden i pastoratet. Några remissinstan­

ser har påpekat att detta förfarande blir omständligt. I denna fråga vill jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

71

erinra om att, sedan kommitténs betänkanden framlagts, genom den nya för-

samlingsstyrelselagen i flerförsamlingspastoraten tillskapats ett nytt organ, för-

samlingsdelegerade, som handhar pastoratsangelägenheterna och vars ledamöter

är utsedda av de olika församlingarnas beslutande organ — fullmäktige eller

stämma. En annan följd av församlingsstyrelselagen och pastoratsindelnings-

reformen är att enförsamlingspastorat utan kyrkofullmäktige endast torde fin­

nas i vissa relativt få fall, då församlingen ingår i total ekonomisk samfällighet.

Bättre organisatoriska möjligheter har alltså de senaste åren tillskapats för

att anförtro valet av lekmannaelektorer åt de representativa organ, som finns

inom pastoraten. Fråga uppstår då om detta lämpligen bör ske — särskilt i vad

mån valets syfte bättre nås härigenom än genom att grunda det på församlings-

kyrkoråden.

Till en början bör understrykas, att det här gäller val av elektor. Det är alltså

ej fråga om själva biskopsvalet, ett förhållande som några remissinstanser inte

synes ha gjort tillräckligt klart för sig. Den väljande församlingen skall således

ha sin uppmärksamhet inriktad främst på vilka personer, som besitter lämpliga

kvalifikationer för att bilda sig en på sakliga skäl grundad uppfattning i biskops-

valsfrågor; någon mera ingående kännedom hos valförsamlingen om lämpliga

biskopskandidater är däremot inte erforderlig. I detta avseende får elektors­

valen anses jämförbara med valen till kyrkoråd eller valen av elektorer för utse­

ende av ombud i kyrkomötet.

Kommittén har som skäl för sitt förslag om att församlingskyrkoråden skall

välja lekmannaelektorer för biskopsval åberopat att valet bör anförtros per­

soner, som vunnit viss förtroendeställning inom församlingen. Vid val av elek­

torer till biskopsval bör emellertid enligt min mening främst eftersträvas, att

bredast möjliga kyrkligt intresserade lekmannaopinion får komma till tals.

Detta kan endast ske genom att överlämna valen åt kyrkofullmäktige — respek­

tive församlingsdelegeradeinstitutionen. Likaväl som kyrkofullmäktige erfaren­

hetsmässigt visat sig utse lämpliga personer till kyrkoråd och till elektorer vid

val av lekmannaombud till kyrkomötet, måste de antagas kunna väl fylla sin

uppgift även vid utseende av elektorer som skall välja biskop. Det får därvid

anses naturligt, att endast sådana personer utses till elektorer, vilka »kan anta­

gas vilja främja församlingslivet». I flertalet fall torde ledamot av kyrkorådet

komma att utses. En viktig omständighet att beakta är vidare, att om valet

överlämnas till fullmäktige eller delegerade vinnes en betydande administrativ

förenkling, därigenom att särskilda delegeradeval i flerförsamlingspastoraten

undvikes.

En nackdel med att överlämna valet till pastoratets beslutande organ består

onekligen däri att valet i några av de större städernas pastorat kommer att ske

på kyrkostämma. Tänkbart är givetvis att i detta fall låta samfällighetens full­

mäktige välja elektorer för samtliga pastorat inom samfälligheten. Då emeller­

tid varje församling för sig förrättar val av elektor för val av kyrkomötesombud

på stämma och detta synes ha fungerat väl, finner jag att motsvarande förfa­

rande kan komma till användning vid nu ifrågavarande elektorsval. Också vid

bedömandet av behovet av en särskild ordning för här avsedda fall får man ha

i minnet att valet gäller elektor, inte biskop. Som jag nyss antytt blir det hel­

ler inte fråga om något mera allmänt förekommande förfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

73

Kommitténs förslag till ny sammanräkningsmetod eliminerar i huvudsak de

olägenheter som varit förenade med det nuvarande systemet, enligt vilket

t. o. m. en betydande minoritet inte haft möjlighet att få någon kandidat upp­

förd på förslaget. Systemet har alltså givit möjligheter för en majoritet att helt

sätta sin prägel på valet.

I fråga om förslaget att använda talserien 3—2—1 i stället för 1—1/2—1/3

anför föredragande statsrådet:

Någon egentlig nackdel är det dock inte enligt min mening, att man får räkna

med bråktal av röster. Tvärtom torde det av flera skäl vara lämpligt att steget

mellan det första och det andra namnet är större än mellan det andra och tredje.

Därigenom får den väljande möjlighet att ge klart uttryck för sin uppfattning

vem han anser vara inte bara lämplig utan också den lämpligaste. Förslaget

innebär vidare att en rimlig avvägning sker mellan majoritets- och minoritets­

intressen, så att olika uppfattningar kan komma till uttryck på biskopsför­

slaget. Jag vill alltså förorda den av kommittén föreslagna ordningen för biskops­

valets förrättande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

B. Ärkebiskopsval

1. Historik

I denna del får utskottet hänvisa dels till vad ovan anförts under A 1, dels

till kommitténs redogörelse i dess betänkande del II sid. 12—14.

2. Den nuvarande ordningen

Liksom är fallet i fråga om biskopar äger Kungl. Maj:t enligt § 29 regerings­

formen till ärkebiskop utnämna en av de tre som blivit föreslagna i den ordning

kyrkolagen stadgar. 20 kap. 4 § kyrkolagen lyder:

Uti ärkebiskopsval skola alla domkapitel i riket hava sina röster; och när

dödsfallet timar, måste domkapitlet i Uppsala det Oss i underdånighet tillkänna­

giva, då vi om valet Vår nådiga befallning till vederbörande vilja avgå låta, att

de med sina röster inkomma.

Av ordalydelsen i sistnämnda bestämmelse kan det synas, som om rösträtt

vid ärkebiskopsval endast tillkommer domkapitlen. Så torde också ha varit

fallet tiden närmast efter kyrkolagens tillkomst. Sedan mitten av 1700-talet

har emellertid ärkestiftets präster deltagit i valet. Uttrycklig bestämmelse om

att dessa präster har sådan rätt gavs i kungaförsäkran den 4 mars 1772. De i

valet av ärkebiskop deltagande personernas röster sammanräknas enligt praxis

ej, utan varje i valet deltagande valkorporation — för närvarande fjorton, varav

Uppsala stifts prästerskap utgör en — sätter upp sitt särskilda förslag, omfat­

tande tre namn. Detta innebär sålunda att ärkestiftets två valkorporationer till­

sammans utgör en sjundedel av samtliga valkorporationcr.

Vid röstningen inom valkorporationema tillämpas vid ärkebiskopsval samma

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

regler som för biskopsval i allmänhet. Valkorporationernas förslag insändes till

ecklesiastikdepartementet, där det slutliga förslaget sammanställes. Föreslaget

namn tillgodoräknas en röst för varje plats på valkorporationernas förslag.

3. Tidigare reformförslag

Alltsedan senare hälften av 1700-talet har vid skilda tillfällen ordningen för

ärkebiskopsval kritiserats. Denna kritik har främst riktats mot det obetydliga

inflytande, som ärkestiftets prästerskap har vid valet, samt mot den kollektiva

röstningsmetoden.

Frågan om ökat inflytande för ärkestiftets prästerskap upptogs sålunda vid

1772 års riksdag och ledde till ett beslut av riksdagen, att ärkestiftets inflytande

vid valet skulle sättas i paritet med domkapitlens. Beslutet blev emellertid icke

verkställt. Vid ett flertal tillfällen under 1800-talet var frågan om ökat infly­

tande för prästerna i Uppsala stift aktuell men kunde av olika skäl icke lösas.

Vid 1809 års riksdag föreslog konstitutionsutskottet att Uppsala stifts röst skulle

räknas lika med fem domkapitels. Förslaget antogs av de fyra stånden, men

Kungl. Maj:t sanktionerade icke beslutet. Vid 1815 års riksdag behandlades

frågan ånyo och då föreslog konstitutionsutskottet, att prästernas i Uppsala stift

röster skulle räknas som tre röster. Detta förslag antogs av 1815 och 1817—

1818 års riksdagar, men ej heller detta vann Kungl. Maj:ts gillande.

Det år 1846 framlagda förslaget till ny kyrkolag innehöll inga ändrade bestäm­

melser angående sättet för val av ärkebiskop utom såtillvida, att man föreslog

att universitetsprofessorernas rösträtt skulle tagas bort. Två ledamöter av den

kommitté som utarbetat förslaget ansåg, att varje domkapitels förslag skulle

gälla som en röst och Uppsala stifts förslag som fem röster. 1868 års kyrkomöte

anhöll, att Kungl. Maj:t ville taga bl. a. frågan om ökat inflytande för ärke­

stiftets prästerskap under övervägande. Ett av 1869 års kyrkolagskommitté

framlagt förslag innebar, att ärkestiftets prästerskaps röster skulle räknas såsom

fem röster. Kyrkolagskommittén påpekade därvid, att inom ärkestiftet avgavs

ytterligare tre röster, nämligen av Uppsala domkapitel, Stockholms stads kon­

sistorium och det akademiska konsistoriet i Uppsala.

1903 års kyrkomöte anhöll om revision av bestämmelserna i syfte att bereda

ärkestiftets prästerskap ökat inflytande. Häröver inhämtades yttranden från

bl. a. samtliga domkapitel, som tillstyrkte en revision av bestämmelserna. Fler­

talet remissmyndigheter betonade vikten av ett ökat inflytande vid valet för

ärkestiftets prästerskap.

Sedan frågan behandlats också vid 1908 års kyrkomöte framlades 1915 en

inom justitiedepartementet utarbetad promemoria, innehållande förslag till änd­

rade bestämmelser i ämnet.

I promemorian framhölls, att fastän ärkebiskopen ej uttryckligen var tillagd

någon chefsställning för hela kyrkan, han dock i förhållande till de övriga bisko­

76

I sin 1937 framlagda promemoria anförde Wohlin bl. a. att den av ålder häv­

dade grundsatsen, att vid ärkebiskopsvalet bör beredas rum såväl för en represen­

tation för ärkestiftet som för en representation för det kyrkliga riksintresset, borde

upprätthållas. Välgrundat syntes också vara, att en viss övervikt inrymdes åt

det sistnämnda intresset. Någon rubbning i den hävdvunna ordningen, att rikets

samtliga domkapitel, såsom främst företrädande riksintresset, skulle deltaga i

ärkebiskopsvalet, ansågs icke vara påkallad. Anledning att frångå denna ordning

syntes efter den förändring i sammansättningen av domkapitlen, som åväga-

bragts genom 1936 års domkapitelreform, än mindre föreligga. Dock torde den

särskilda behörighet att deltaga i val av ärkebiskop, som tillagts de teologie

professorerna vid Uppsala och Lunds universitet, vilka eljest icke var ledamöter

i domkapitlet, böra upphöra.

Förslaget gick ut på att i ärkebiskopsvalet skulle deltaga tretton valkollegier,

nämligen ett valkollegium för ärkestiftet och ett för Stockholms stad, båda sam­

mansatta såsom föreslagits för biskopsval, och för ett vart av rikets elva övriga

stift ett särskilt valkollegium bestående av ledamöterna i stiftets domkapitel.

Förslaget, som byggde på en metod med personliga röster, skulle innebära —

om man bortser från den numera ej aktuella elektorsrepresentationen för Stock­

holms stad — att ärkestiftets präster, lekmän och domkapitelsledamöter till­

sammans fick nära hälften av inflytandet på ärkebiskopsvalet.

Från remissyttrandena över Wohlins förslag inhämtas bl. a. att ökat infly­

tande för ärkestiftet tillstyrktes av flertalet domkapitel men att domkapitlen

i Linköping, Härnösand och Visby samt länsstyrelsen i Visby ansåg, att Wohlin

överbetonat behovet av ökat stiftsinflytande. Wohlins förslag ledde som tidigare

nämnts inte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

1947 hemställde prästerskapet i ärkestiftet hos Kungl. Maj:t, att det skulle

tillförsäkras ett väsentligt inflytande vid valet. I anledning härav uppdrogs åt

professorn S. Kjöllerström att utreda frågan. Kjöllerström drog den slutsatsen,

att ärkebiskopsvalet inte utan vidare kunde överlämnas till ärkestiftets präster.

Han påpekade, att sedan fyrahundra år tillbaka hade valet varit en angelägen­

het för hela den svenska kyrkan och att det gång efter annan också framhål­

lits, att de rikskyrkliga synpunkterna måste tillskrivas utslagsgivande betydelse

vid detta val. Vidare framhöll Kjöllerström, att kritiken mot den nuvarande

valordningen varit i hög grad överdriven och ofta givit en oriktig bild av det

verkliga förhållandet mellan ärkestiftets och de övriga valkorporationernas in­

flytande på valet. Ehuru sålunda ingen grund fanns för uppfattningen att ärke­

stiftets synpunkter inte blivit tillgodosedda vid ärkebiskopstillsättningarna, an­

såg Kjöllerström det dock vara av betydelse, att ärkestiftets inflytande på val­

utgången erhöll en viss lagstadgad garanti. Kjöllerström föreslog därför, att en

av ärkestiftets prästerskap på förslag uppförd kandidat alltid skulle beredas

plats på det slutliga förslaget.

Av remissbehandlingen av Kjöllerströms betänkande framgår, att de flesta

domkapitlen i huvudsak anslöt sig till vad Kjöllerström anfört och föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

77

Domkapitlet i Linköping ansåg dock, att gällande ordning tillerkände ärkestif­

tet ett skäligt inflytande vid valet, varför domkapitlet endast med tvekan till­

styrkte förslaget. Domkapitlet i Växjö framhöll, att Kjöllerströms utredning

snarare gav vid handen, att någon ändring icke syntes påkallad, och samma

ståndpunkt intog också domkapitlet i Karlstad samt kammarkollegiet. Ej hel­

ler Kjöllerströms förslag föranledde någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

4. Nu föreliggande förslag om avvägning av ärkestiftets inflytande

Kommittén framhåller, att den sedan reformationen tillämpade grundsatsen

att ärkebiskopsvalet är en angelägenhet för hela den svenska kyrkan motive­

rats av den särställning i förhållande till övriga biskopar, som ärkebiskopen av

ålder intagit och alltjämt intager. Denna ärkebiskopsämbetets särskilda karak­

tär har under senare tid blivit än mera framträdande, och kommittén anser

därför, att grundsatsen om hela den svenska kyrkans medverkan i ärkebiskops-

val bör upprätthållas. Även om ärkebiskopen faktiskt intager ställning som den

svenska kyrkans främste representant, finner kommittén det dock otvivelaktigt,

att hans huvudsakliga ämbetsgärning är att vara biskop i Uppsala stift. Ehuru

hela den svenska kyrkans medverkan i ärkebiskopsval kan anses fullt motive­

rad, anser kommittén likväl, att ärkestiftets representation vid valet bör bere­

das ett betydligt större inflytande än den nu äger. Enligt kommitténs uppfatt­

ning bör man utgå från att såväl ärkestiftets som hela kyrkans mening bör kom­

ma till uttryck vid ärkebiskopsförslagets upprättande och att valutgången så­

ledes inte bör helt domineras av endera av de båda grupperna. För att tillgodose

detta syfte föreslår kommittén, att ärkebiskopsvalet förrättas var för sig av

två valkorporationer, den ena för ärkestiftet och den andra för kyrkan i övrigt.

Ärkebiskopsförslaget skall grundas på en sammanställning av de båda korpo­

rationernas för den slutliga utgången av valet likvärdiga resultat. Vid valen

inom de båda korporationerna föreslås individuell röstningsmetod tillämpad.

I fråga om röstningsförfarandet — i vilken del utskottet hänvisar till redo­

görelsen under avsnitt 6. nedan — innebär kommitténs förslag bl. a. att den

som vid valet inom ärkestiftet fått högsta rösttalet alltid kommer att uppföras

på det slutliga ärkebiskopsförslaget.

Om kommitténs förslag om avvägningen av inflytandet mellan Uppsala stift

och riket i övrigt har under remissbehandlingen uttalats olika meningar. Stats­

kontoret, de hörda länsstyrelserna, hovkonsistoriet, domlcapitlen i Linköping,

Strängnäs, Växjö, Luleå och Stockholm lämnar kommitténs förslag i denna del

i huvudsak utan erinran.

Kammarkollegiet anför:

Det kan givetvis ifrågasättas, om Uppsala stift — låt vara att stiftet skäligen

bör beredas större inflytande på valutgången än för närvarande är fallet — här­

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

vidlag bör helt jämställas med svenska kyrkan i övrigt. Reformen innebär en

flerfaldig utökning av stiftets nuvarande inflytande. De skäl, kommittén andragit

för detta sitt förslag, torde dock få anses bärande. Otvivelaktigt måste ärke­

biskopens huvudsakliga ämbetsgärning bestå uti att vara biskop i nämnda stift.

Domkapitlet i Uppsala

anser, att de föreslagna reglerna om val av ärkebiskop

bör omarbetas. Som skäl härför har

dåvarande ärkebiskopen Brilioth

anfört, att

utvecklingen av de ärkebiskopen tillkommande uppgifterna snarast gått i den

riktningen, att hans befattning med ärenden som rör riket i dess helhet stegrats,

varför det icke nu synes rimligt att göra ärkestiftets inflytande vid valet så stort

som kommittéförslaget innebär.

Fem ledamöter av domkapitlet

säger, att det kan

ifrågasättas om ej förslaget ger valkorporationen för ärkestiftet alltför stort in­

flytande. Eftersom det knappast kan vara möjligt att ange någon måttstock,

efter vilken graderingen av inflytandet skall ske, ser sig ledamöterna nödsakade

att stanna för kommitténs förslag. Dock påpekar de, att domkapitlet i Uppsala

enligt förslaget får betydligt mindre inflytande vid valet än andra domkapitel.

För att undvika detta föreslår de att domkapitlet får rösta tillsammans med de

andra domkapitlen. Också

domkapitlet i Göteborg

anser att domkapitlet i Upp­

sala om möjligt bör få rösta med övriga domkapitel.

Kammarkollegiet

anför, att det framstår såsom en mindre tillfredsställande

konsekvens, att ledamöterna i domkapitlet i Uppsala kommer att få mindre in­

flytande än övriga domkapitelsledamöter.

Domkapitlet i Härnösand

anför:

Liksom synen på biskopens ställning är avgörande för ställningstagandet för

frågan om lekmannamedverkan vid biskopsval, så måste synen på ärkebiskopens

ställning bli bestämmande vid bedömningen av ärkestiftets anspråk på ökat in­

flytande vid ärkebiskopsval. I sitt avsnitt om »Ärkebiskopsämbetet i den svenska

kyrkan» har betänkandet fäst uppmärksamheten på den utveckling, som under

nyaste tid skett och som medfört att ärkebiskopen alltmera kommit att framstå

som hela den svenska kyrkans självskrivna representant utåt och inåt med där­

med förenade viktiga uppgifter, en ställning markerad särskilt genom ordfö­

randeskapet i de centrala kyrkliga styrelserna och i biskopsmötet. Vid sin egen

bedömning av frågan har kommittén emellertid ej denna utveckling i tankarna

utan utgår från ett konstaterande, att ärkebiskopens huvudsakliga ämbetsgär­

ning otvivelaktigt är att vara biskop i Uppsala stift, och kommer till slutsatsen,

att ärkestiftet och svenska kyrkan i övrigt bör äga lika inflytande på valets slut­

liga utgång.

Mot bakgrunden av den utveckling som skett i fråga om ärkebiskopens ställ­

ning med allt starkare betoning av hans rikskyrkliga uppgifter finns det anled­

ning att ställa sig tveksam inför konsekvenserna av ett förslag, som går betydligt

längre än något tidigare i tillmötesgående av önskemålet att ge ärkestiftet ökat

inflytande.

Så starka skäl synas kunna anföras för att den svenska kyrkan i övrigt be­

håller en viss övervikt, att domkapitlet vill påyrka en omprövning av förslaget i

denna del. Detta önskemål skulle, utan att förslagets uppbyggnad av valord­

ningen rubbas, kunna ske därigenom att namnen på den rikskyrkliga valkorpo­

rationens preliminära förslag tillräknades ett högre röstvärde vid sammanställan­

79

det av det definitiva ärkebiskopsförslaget. Det förtjänar å andra sidan över­

vägas, om i så fall icke ärkestiftet borde erhålla den särskilda garanti, som tidi­

gare föreslagits av Kjöllerström.

Domkapitlet i Skara

anser det ogörligt att komma fram till en ändamålsenlig

lösning av frågan om val av ärkebiskop med mindre än att hela frågan om ärke­

biskopsämbetets karaktär och omfattning upptages till en ingående behandling.

Liknande synpunkter framföres av

domkapitlet i Göteborg,

som framhåller bl. a.

följande:

Vad gäller biskops valskommitténs betänkande om ärkebiskopsval hade dom­

kapitlet önskat, att frågan om ärkebiskopens tjänst i stifts- och rikssamman-

hang samt om ärkebiskopstjänstens eventuella uppdelning hade blivit föremål

för ingående undersökning. Då så inte skett har domkapitlet att taga ställning

till ärkebiskopsvalet utifrån ärkebiskopsämbetets nuvarande omfattning. Det

synes då domkapitlet, att ett större inflytande på ärkebiskopsvalet från ärke­

stiftet är berättigat och att avvägandet mellan stiftsintresset och riksintresset

bör förskjutas till förmån för ärkestiftet. Dock är domkapitlet av den me­

ningen, att avvägningen inte rättvisligen kan ske så, att stifts- och riksintresset

avdömes som likaberättigade. Så länge ärkebiskopen har de nuvarande uppgif­

terna i svenska kyrkan i sin helhet, vilka uppgifter från tid till tid ökar, anser

domkapitlet det riktigt, att domkapitlens andel i ärkebiskopsvalet överväger

ärkestiftets.

Föredragande statsrådet

framhåller först, att det för närvarande — i vart fall

inte så länge arbetet inom kyrka-statutredningen pågår — ej kan komma i

fråga att sammankoppla den nu föreliggande avvägningsfrågan med det mera

svårlösta och för kyrkans organisation genomgripande spörsmålet om en annor­

lunda utformning av ärkebiskopens uppgifter och ställning. Ärendet bör därför

behandlas med utgångspunkt i den nu bestående organisationen, i vilken ärke­

biskopen dels är chef för Uppsala stift, dels därjämte företräder svenska kyrkan

i dess helhet.

Han anför vidare:

Utan tvekan har de remissinstanser rätt som påpekat, att ärkebiskopens upp­

gifter beträffande svenska kyrkan i sin helhet från tid till tid ökar och att hans

ställning i rikskyrkliga sammanhang allt starkare betonas. Jag vill också fram­

hålla, att i den tidigare diskussionen har så gott som alltid ansetts, att riks­

intresset bör ha övervikt, även om Uppsala stifts inflytande i och för sig bör

ökas. Vidare bör erinras om att den av professorn Kjöllerström företagna utred­

ningen närmast ger vid handen, att några mera genomgripande åtgärder inte är

nödvändiga för att få till stånd en godtagbar avvägning av de båda intressena

samt att Kjöllerströms uppfattning härvidlag godtagits av flertalet domkapitel.

Vid mitt övervägande av de hithörande problemen har jag funnit mig böra

stanna inför att förorda en mindre genomgripande förändring av den nuvarande

ordningen än den kommittén föreslagit. Jag vill därvid anknyta till tidigare av

bl. a. kyrkomötet godtagna förslag att behålla den kollektiva röstningen men —

med bibehållande av en viss övervikt för riksintresset — ge Uppsala stifts förslag

ett förhöjt röstvärde.

Olika åsikter kan naturligtvis göra sig gällande hur långt man bör sträcka sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

80

för att tillgodose ärkestiftets intressen. Enighet torde dock råda därom, att detta

bör vara så stort, att åtminstone ett av stiftet föreslaget namn kan komma med

på det slutliga förslaget. Härutöver torde den exakta avvägningen vara rätt

vansklig att göra.

Med utgångspunkt från den organisation som framgår av 3 § i Kungl. Maj:ts

förslag tillerkännes den gemensamma valkorporationen för Uppsala stift ett sex

gånger så stort inflytande som envar av de övriga tolv valkorporationema var

för sig.

Föredragande statsrådet

finner riksintresset därigenom ges en övervikt

samtidigt som garantier torde skapas, att ärkestiftets uppfattning kommer till

uttryck på det slutliga ärkebiskopsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

5. Sammansättningen av valkorporationema

Kommitténs

förslag innebär, att valkorporationen för Uppsala stift samman-

sättes på sätt kommittén föreslagit beträffande valförsamlingen vid de vanliga

biskopsvalen, d. v. s. av domkapitlets ledamöter, i huvudsak samtliga prästerliga

tjänstinnehavare i stiftet samt ett mot antalet röstberättigade präster i stort sett

svarande antal lekmannaelektorer. Den gällande ordningen att rikets samtliga

domkapitel medverkar i val av ärkebiskop anser kommittén böra bibehållas.

Eftersom domkapitlet i Uppsala jämte ärkestiftets präster och lekmän skall före­

träda ärkestiftet, bör sålunda rikets andra tolv domkapitel vid valet betraktas

som företrädare för kyrkan i övrigt. Kommittén har ansett övervägande skäl

tala för att också de tre under ärkebiskopens ledning stående kyrkliga central­

styrelserna, svenska kyrkans missions-, diakoni- och sjömans vårdsstyrelser, bör

vid val av ärkebiskop beredas inflytande bland riksintressets företrädare. Kom­

mittén föreslår sålunda, att valkorporationen för svenska kyrkan i övrigt skall

bestå av ledamöterna i rikets domkapitel, utom det i Uppsala stift, samt de

ledamöter i nämnda kyrkliga centralstyrelser, som ej i annan ordning äger röst­

rätt vid ärkebiskopsvalet. Korporationernas val skall enligt kommitténs förslag

förrättas i överensstämmelse med den ordning, som kommittén föreslagit i fråga

om de vanliga biskopsvalen. Inom ärkestiftets valkorporation skall sålunda valet

förrättas i ärkestiftets domkapitel av dettas ledamöter samt av ärkestiftets präs­

ter och lekmannaelektorer vid kontraktsvis hållna förrättningar. Kommittén

föreslår, att valet inom valkorporationen för den svenska kyrkan i övrigt för­

rättas av domkapitelsledamöterna i vederbörande domkapitel samt av de leda­

möter i de tre kyrkliga centralstyrelserna, vilka i denna egenskap tillerkänts rätt

att deltaga i valet, vid ett för dem gemensamt sammanträde i Stockholm inför

en av domkapitlet i Uppsala utsedd valförrättare.

Vad särskilt angår de tre kyrkliga centralstyrelserna erinrar kommittén att de

alla såtillvida har samma karaktär som deras verksamhet regleras genom av

Kungl. Maj:t utfärdade stadgar, fastställda för missionsstyrelsen 1874, för dia­

konistyrelsen 1910 och för sjömans vårdsstyrelsen 1933.

81

Enligt stadgarna för

missionsstyrelsen

skall svenska kyrkans verksamhet för

evangelii spridning bland icke kristna folk utövas genom styrelsen. I detta av­

seende äger styrelsen utsända och underhålla missionärer samt understödja och

vårda de kristna församlingar, vilka genom dessa missionärers verksamhet kunna

bildas. Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, bestar av ärkebiskopen sasom

självskriven ordförande samt sex av kyrkomötet valda ledamöter, hälften präster

och hälften lekmän.

Enligt stadgarna för

diakonistyrelsen

har styrelsen till uppgift att i samarbete

med präster och lekmän i församlingarna och i samförstånd med stiftsstyrelserna

verka för en rikare utveckling av församlingslivet och den kristliga kärleksverk­

samheten inom den svenska kyrkan. För fullgörande av sin uppgift skall styrel­

sen verka huvudsakligen genom att, utöver vad i de särskilda församlingarna

och stiften äger rum eller lämpligen kan ske, anskaffa för ändamålet erforderliga

hjälpmedel och uppväcka lekmannakrafter till deltagande i arbetet för de syften,

styrelsen jämlikt sin uppgift har att främja, samt för detta arbete åstadkomma

ändamålsenlig gemensamhet. Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, utgöres av

ärkebiskopen såsom självskriven ordförande samt ledamöter till det antal, dock

minst sex, som kyrkomötet bestämmer. Av ledamöterna skall hälften vara präs­

ter och hälften lekmän. Är ärkebiskopen hindrad att åtaga sig uppdraget som

styrelsens ordförande, utses ordförande av Kungl. Maj:t.

Enligt stadgarna för

sjömansvårdsstyrelsen

skall svenska kyrkans verksamhet

bland svenska sjömän och andra landsmän i utlandet utövas genom styrelsen.

Dock ingår ej däri vården av de utländska församlingar, vilka erhållit av Kungl.

Maj :t godkänd kyrkoordning. Styrelsen äger vidare att främja den sjömansvård,

som utövas av lokala organisationer i svenska hamnar, samt att understödja

kyrklig verksamhet bland svensktalande trosförvanter i utlandet över huvud.

Styrelsen, som har sitt säte i Stockholm, består av ärkebiskopen såsom självskri­

ven ordförande samt sex ledamöter, tre präster och tre lekmän. Av dessa väljer

kyrkomötet två präster och två lekmän samt utser Kungl. Maj:t en präst och en

lekman.

Kommitténs förslag att ledamöterna i de tre centrala kyrkliga styrelserna skall

vid ärkebiskopsval äga rösträtt inom rikskorporation tillstyrkes under remiss­

behandlingen ej av

kammarkollegiet,

som anför:

Dessa styrelser är inte inorganiserade i svenska kyrkan på samma fasta sätt

som domkapitlen, och styrelsernas organisation är också mera obestämd. Det

bör inte komma i fråga att på en omväg infoga dessa styrelser i den kyrkoorga-

nisation som är befäst genom lagstiftning enligt regeringsformen § 87 mom. 2:o.

Kollegiet anser därför, att ifrågavarande valkorporation lämpligen bör begränsas

till att avse allenast ledamöterna i rikets domkapitel, med eller utan undantag

för Uppsala domkapitel.

Domkapitlet i Stockholm

ifrågasätter, om icke tillsättningsförfarandet av är­

kebiskop onödigt kompliceras genom att de tre kyrkliga centralstyrelsernas leda­

möter erhåller rätt att deltaga i valet. Domkapitlet påpekar, att ett stort antal

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1963. 1 sand. Nr 196

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

82

av dessa styrelsers ledamöter i egenskap av biskopar eller domkapitelsledamöter

ändå blir röstberättigade.

Föredragande statsrådet

förklarar sig dela kammarkollegiets uppfattning an­

gående de tre kyrkliga centralstyrelserna och erinrar om det påpekande som

gjorts av domkapitlet i Stockholm. Han godtager ett av flera remissinstanser

framfört yrkande om rösträtt för de svenska utlandsförsamlingarnas prästerskap.

Den genom 3 § i Kungl. Maj:ts förslag angivna ordningen innebär att ärke-

biskopsvalet skall förrättas

dels

inom Uppsala stift av en valkorporation, som är

i huvudsak sammansatt på samma sätt som föreslagits beträffande biskopsval i

allmänhet, d. v. s. av domkapitlets ledamöter, de flesta av stiftets präster —

jämte utlandskyrkoherdarna — samt elektorer för stiftets lekmän,

dels

av dom­

kapitlen i övriga stift, av vilka vart och ett för sig skall utgöra en valkorpora­

tion.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

6. Röstningsförfarandet och upprättande av ärkebiskopsförslaget

Kommittén,

som utgått från att endast två valkorporationer skulle finnas,

anför:

o Valresultatet bestämmes särskilt för vardera valkorporationen. De tre, som

fått högsta rösttalen, skall anses vara nominerade av valkorporationen att upp­

föras på förslag till ärkebiskopsämbetet. Mellan lika rösttal skiljes genom lott­

ning. De nominerade åsättes poängvärdena 1, y2 respektive y3 efter den ord­

ningsföljd, i vilken de nämnts. Ordningsföljden bestämmes efter rösttalen. Mel­

lan lika rösttal skiljes genom lottning. Eftersom vardera valkorporationen nomi­

nerar tre ärkebiskopskandidater, kan sålunda båda valkorporationerna tillsam­

mans utse lägst tre och högst sex ärkebiskopskandidater. — På förslag till ärke­

biskopsämbetet uppföres de tre av valkorporationerna nominerade, som fått

högsta sammanlagda poängvärde.

Såsom ovan (sid. 22) erinrats innebar kommitténs förslag bl. a. att den som vid

endera valkorporationens val fått högsta rösttalet alltid skulle uppföras på

ärkebiskopsförslaget.

Kammarkollegiet

anför:

Upprättande av förslaget till ärkebiskopsval sker genom sammanställning av

valresultaten för båda valkorporationerna. Första namnet på vardera förteck­

ningen kommer alltid att upptagas på själva förslaget. Beträffande det tredje

namnet torde detta ej sällan komma att få bestämmas genom lottning, något

som i och för sig synes mindre tillfredsställande. Möjligen skulle kunna ifråga­

sättas att till förekommande av berörda olägenhet vid lika röstetal till tredje

förslagsrummet upptaga fyra namn på själva förslaget. Kollegiet anser dock till­

räckliga skäl icke föreligga för att för ändamalet föreslå en ändring av regerings­

formen § 29.

Liknande synpunkter framföres av

domkapitlet i Karlstad.

83

Domkapitlet i Göteborg

föreslår, att vid lika poängvärde mellan kandidat

vald av valkorporationen för ärkestiftet och kandidat som valts av övriga dom­

kapitel i riket, den senare skall ges företräde till förslagsrum.

Föredragande statsrådet

finner det av kommittén föreslagna tillvägagångssät­

tet vid röstavgivning, röstsammanräkning och upprättande av förslag i allt vä­

sentligt kunna tillämpas även vid den nu förordade ordningen för val av ärke­

biskop. Poängvärdena blir således för ärkestiftets förslag 6 för det första namnet

på förslaget, 3 för det andra och 2 för det tredje, under det att namnen på varje

domkapitels förslag graderas enligt den vanliga skalan 1 — V

2

— % i den ord­

ning de förekommer.

Enligt 14 § i Kungl. Maj:ts förslag ankommer det på domkapitlet i Uppsala

att upprätta ärkebiskopsförslaget. I specialmotiveringen anföres att förslaget

därigenom kan bli föremål för rättslig prövning, något som för närvarande ej är

möjligt, då förslaget upprättas i ecklesiastikdepartementet.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

C. 2 § 5 mom. lagen om domkapitel

Enligt 2 § 5 mom. lagen om domkapitel äger vid ärkebiskops- eller biskopsval

i stift, varest teologisk fakultet finnes, fakultetens samtliga professorer säte och

stämma i domkapitlet.

Kommittén

anför härom:

Då enligt 1759 års biskopsvalsförordnings nu gällande bestämmelser prästvigd

teologie professor äger deltaga i biskopsval tillsammans med stiftsprästerskapet,

har omförmälda bestämmelse i domkapitelslagen numera, frånsett i vad avser

val av ärkebiskop, praktisk betydelse allenast såtillvida, att den medgiver röst­

rätt vid biskopsval för icke prästvigd teologie professor. Det bör emellertid upp­

märksammas, att uti domkapitlen i de stift, varest teologisk fakultet finnes, all­

tid skall ingå två av fakulteten inom denna valda professorer. Fakulteternas val

av domkapitelsledamöter är icke begränsat till allenast de prästvigda teologie

professorerna. — Det av Wohlin år 1937 framlagda förslaget till en reformerad ord­

ning för ärkebiskopsval och biskopsval innebar, att den de teologie professorerna

i Uppsala och Lund tillkommande rätten att äga säte och stämma i domkapitlen

i Uppsala respektive Lund vid ärkebiskops- och biskopsval skulle bringas att

upphöra. I motiveringen till sitt förslag anförde Wohlin, att det med fog kunde

göras gällande, att fakulteterna, med deras rätt till representation jämlikt 2 §

1 mom. domkapitelslagen i respektive domkapitel med tvenne ledamöter, fick

anses hava blivit i skälig utsträckning företrädda. — Kommittén, som ansluter

sig till den av Wohlin uttalade uppfattningen, föreslår sålunda att stadgandet i

2 § 5 mom. lagen om domkapitel angående samtliga teologie professorers rösträtt

vid ärkebiskopsval och biskopsval måtte upphävas.

Under remissbehandlingen av kommitténs betänkande underkännes sist­

nämnda förslag av

domkapitlet i Lund,

som anför:

Bestämmelsen tillkom enligt domkapitlets förmenande på mycket starka

grunder, som förvisso icke minskat i aktualitet — man ville lämna inflytande

vid tillsättande av ärkebiskop och biskop i Lund åt den teologiska vetenskapens

främste representanter vid de båda fakulteterna och man ville i dessa angelägen­

84

heter bevara sambandet mellan fakultet och domkapitel. Då det skulle vara

mycket beklagligt om detta band mellan den kyrkliga administrationen och den

teologiska forskningen avklipptes, vill domkapitlet hemställa att förenämnda be­

stämmelse allt fortfarande kvarstår i domkapitelslagen.

Föredragande statsrådet

anser det i likhet med kommittén tillräckligt, att

fakulteternas mening får ges till känna genom de i domkapitlet invalda profes­

sorerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Utskottet

I direktiven för biskopsvalskommitténs arbete erinrades om att spörsmålet att

bereda lekmännen ett ökat inflytande vid biskopsvalen är av gammalt datum.

Det anfördes vidare att uteblivandet av en reform mera synes ha berott på svå­

righeter att finna en lämplig form för lekmäns deltagande i biskopsval än på

principiella betänkligheter att bereda lekmännen ett ökat inflytande.

Utskottet kan instämma i detta men vill betona att det från senare tiders

kyrkomöten icke föreligger ett klart uttalande i principfrågan. För att ett sådant

nu skall kunna göras finner utskottet det erforderligt att först uttala sig om

biskopsämbetets natur och uppgifter. Till de särskilda frågor som i detta av­

seende berör ärkebiskopsämbetet vill utskottet återkomma nedan i det avsnitt

som avhandlar detta ämbete.

Biskopsval

Biskopsämbetets ställning och frågan om lekmäns medverkan

vid val av biskop

Utskottet vill inledningsvis erinra om att enligt kyrkohandbokens ritual för

prästvigning biskopen säger: »Enligt den fullmakt som mig, på Guds vägnar,

av hans församling i detta ärende är betrodd, antvardar jag eder härmed präst­

ämbetet.» Dessa ord återger i sammanträngd form en evangelisk syn på kyrkans

ämbete och ämbetsbärare i deras förhållande till församlingen i dess helhet. Gud

har inrättat evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete för att

människor skall kunna bli delaktiga av den saliggörande tron, heter det i Augs-

burgska bekännelsens femte artikel. Och det är enligt våra reformatoriska bekän­

nelseskrifter församlingen, som av Gud har fått uppdraget att ansvara för att de

med ämbetet förenade uppgifterna blir utförda. När det i artikel XIV i Augs-

burgska bekännelsen hävdas, att ingen i kyrkan bör predika offentligen eller för­

valta sakramenten utan vederbörlig kallelse, är det ytterst församlingens rätt

och ansvar som förutsättes.

Församlingens rätt och ansvar har i vår kyrka såsom princip kommit till ut­

tryck genom ordningen för prästtillsättning. När det gäller biskopsval har denna

syn emellertid icke fått bestämma ordningen trots att den uppfattning, som an-

85

tydes i ovan citerade ord i prästvigningsritualet, är klart uttalad i våra bekän­

nelseskrifter. Icke blott prästen utan även biskopen, vilken endast med hänsyn

till mänsklig myndighet representerar en annan grad inom samma ämbete, har

förlänats sitt uppdrag genom församlingen på Guds vägnar. Med hänsyn till de

under 1500-talet rådande förhållandena kan bekännelseskrifterna ge uttryck åt

denna uppfattning t. ex. på följande sätt: »Då de, som äro förordnade att vara

biskopar, bli fiender till evangeliet och vägra meddela vigning, behålla försam­

lingarna sin rätt därtill. Ty där kyrkan är, där är också rätten att förvalta

evangeliet. Därför behåller kyrkan nödvändigtvis sin rätt att kalla, välja och

viga sina tjänare.» (Om påvens makt och överhöghet.)

Om man dragit konsekvenserna av denna åskådning för den ordning, som

skall gälla vid biskopsval, skulle man ha förts tillbaka till det valsätt, som ur­

sprungligen var rådande i den svenska kyrkan liksom i den västerländska kris­

tenheten i övrigt, då det tillkom prästerskapet och lekmännen att tillsammans

välja biskop. Denna ursprungliga ordning, som definitivt undanröjdes i den ro­

merska kyrkan genom den fjärde lateransynoden 1215, vilken gjorde biskops­

valen till en uppgift för domkapitlen, återspeglas i den äldre Västgötalagen,

där det beträffande biskopsval heter: »Om man skall taga biskop, då skall ko­

nungen spörja alla landsmännen, vem de vilja hava.»

Reformationen innebar, att domkapitelsinstitutionen trängdes tillbaka från sin

tidigare roll inom kyrkostyrelsen. Då Laurentius Petri utformade bestämmelsen

om biskopsval i 1571 års kyrkoordning, hade han också velat återgå till den prin­

cip, som rådde i fornkyrkan, d. v. s. låta menigheten välja såväl biskopar som

andra »kvrkotjänare». Av praktiska skäl utformades denna princip i stadgandet,

att valet skulle förrättas av »några tillskickade personer av klerkeriet och andra,

som i sakerne något äro förfarne». Denna bestämmelse, som av olika anledningar

sedan icke fick någon praktisk betydelse, är dock av principiell vikt som ett ut­

tryck för de svenska reformatorernas kyrkobegrepp. Biskopsvalskommittén har

också på ett riktigt sätt framhävt denna passus, då den i sitt betänkande (del I

sid. 114) anför: Principen om inflytande vid biskopsval jämväl för kyrkans lek­

män kom till uttryck i vår första evangeliska kyrkoordning och står i full över­

ensstämmelse med grundsatser, som i vår kyrkoförfattning aldrig helt uppgivits

sedan reformationsverkets genomförande. En reform i syfte att bereda lekmän

ökat inflytande torde snarare böra fattas såsom en restauration av kyrkoförfatt­

ningen i evangelisk anda än som införande av en principiell nyhet i densamma.

Utskottet anser ock att biskopsvalskommittén i sitt betänkande (del I sid. 57)

riktigt framställt de uppgifter som ankommer på biskopen och därvid betonat

hans egenskap av såväl prästernas förman och pastor pastorum som främst

stiftskyrkans ledare. En väsentlig del av dessa uppgifter utgöres av biskopens

ställning såsom läroämbetets högste innehavare med uppdraget att förkunna och

försvara den rena evangeliska läran. Denna syn på biskopsämbetet kommer till

uttryck i särskilt den andra frågan i kyrkohandbokens ritual för biskopsvigning:

»Vill Du alltså städse förbliva vid Guds rena ord, stå all falsk och villfarande lära

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

emot och sorgfälligt tillse att Jesus Kristus enligt Guds ord rätt predikas och de

heliga sakramenten efter hans instiftelse utdelas?» Detta står även i full över­

ensstämmelse med såväl de reformatoriska bekännelseskrifterna (Augsburgska

bekännelsen artikel XXVIII) som med kyrkolagens 19 och 24 kap.

Utskottet vill vidare åberopa den uppfattning som närmare utvecklats av

domkapitlet i Visby, vilket i anledning av kommitténs betänkande anfört:

En biskop i Svenska kyrkan har som främsta uppgift att söka åvägabringa

och utveckla den omedelbara kontakten mellan kyrkoledningen och stiftets för­

samlingar. Han har att leda och övervaka det kyrkliga livet i bygderna. Han är

kyrkans främste representant i stiftet. Det kan icke anses stå i god överensstäm­

melse med kyrkans idé att betrakta val av biskop som en uteslutande stifts-

prästerlig angelägenhet. Det får anses naturligt, att vid val av biskop även skall

komma till uttryck den mening som omfattas av lekmännen i stiftets försam­

lingar. — En vidgad medverkan av lekmän i biskopsval skulle, såsom ofta fram­

hållits, sannolikt bidraga till att öka lekmännens ansvar för kyrkans gärning och

uppgifter och sålunda vara ägnad att stärka kyrkans ställning i samhället. —

Med hänsyn till den personliga karaktär, som bör prägla förhållandet mellan

biskop och stiftspräster, bör det anses vara givet, att stiftsprästerna skall ha

ett väsentligt inflytande vid val av biskop. Med hänsyn till angelägenheten att

behovet av personkännedom vid val av biskop tillbörligen tillgodoses måste

också stiftsprästernas medverkan vid valet anses oundgängligen betingad.

Vad utskottet nu andragit och åberopat föranleder utskottet till det ställ­

ningstagandet, att principen om vidgat lekmannainflytande vid biskopsval —

vilken princip ingen remissinstans motsatt sig — nu bör av kyrkomötet antagas,

samt att det föreliggande lagförslagets ståndpunkt i denna del förty bör god­

kännas av kyrkomötet.

Utskottet övergår härefter till de särskilda spörsmål som sammanhänger med

utformningen av de lagbestämmelser som erfordras för principens genomförande.

Ehuru utskottet intet har att erinra mot att i en lag sammanförs bestämmelser

för biskopsval och för ärkebiskopsval, finner utskottet det mest ändamålsenligt

att i förstone avhandla dessa spörsmål allenast såvitt avser biskopsval i all­

mänhet.

Valförsamlingens allmänna struktur

Såsom framgått av redogörelsen under A 5—6 ovan (sid. 7 ff.) samman­

hänger spörsmålet om valförsamlingens uppbyggnad med frågan, huruvida präs­

ternas direkta rösträtt skall bibehållas. Av samma redogörelse har framgått, att

denna fråga i sin tur uppkommer ej av principiella utan av huvudsakligen prak­

tiska skäl, sammanhängande med den ansenliga storlek stiftets valförsamling får,

därest prästernas direkta rösträtt bibehålies.

Det nämnda spörsmålet kan däremot ej enligt utskottets mening anses inne­

sluta en principiell fråga, huruvida antalet prästerliga väljare måste motsvaras

av lika antal lekmannaväljare. I detta avseende har ej heller vare sig kom­

87

mittén eller föredragande statsrådet hävdat annan ståndpunkt än att pariteten

mellan präster och lekmän bör komma till uttryck i en i stort sett numeriskt

lika sammansättning av valförsamlingar. Avsikten med valet är ju icke främst

att bereda någon grupp en rättighet att ge sin mening till känna; huvuduppgif­

ten är — såsom föredragande statsrådet framhåller — att på ett så represen­

tativt sätt som möjligt anvisa Kungl. Maj:t tre personer, som har stiftets för­

troende att bekläda biskopsämbetet. För detta ändamål kräves en omdömesgill

församling.

Vad nu anförts leder utskottet i första hand till det ställningstagandet att

matematisk likställighet inom valförsamlingen mellan prästerliga väljare och

lekmannaväljare icke behöver råda men att paritet mellan dem i princip bör

eftersträvas. Med detta uttalande har utskottet i viss mån redan avböjt det i

motionen nr 63 framlagda förslaget om minskning av antalet lekmannaelek-

torer, nämligen till den del motionen avser att den nämnda pariteten skall

frångås.

Detta utskottets ställningstagande berör ej i och för sig frågan, huruvida det

av förut antydda skäl kan bli nödvändigt att minska antalet prästerliga väljare

och på grund därav åstadkomma motsvarande reducering av lekmannaväljarnas

antal. Innan utskottet går närmare in på den härmed sammanhängande frågan

om prästernas direkta rösträtt vill utskottet i likhet med kommittén uttala,

att det icke kan anses föreligga något principiellt hinder mot ett valsystem, där

prästernas rösträtt är direkt medan lekmännen medverkar enligt en indirekt

valmetod. Prästernas deltagande i valet betingas, såsom ovan antytts och fram­

hållits i Kungl. Maj :ts skrivelse, av att därigenom kan utnyttjas den fond av

erfarenhet, insikt och omdöme som i frågor om biskopsvalet är företrädd bland

prästerskapet. Redan det sagda utgör ett starkt skäl mot att över huvud taget

reducera den prästerliga direkta rösträtten eller att låta den övergå till indirekt

rösträtt.

Såsom framgått av redogörelsen ovan vid A. 1. och 6. (sid. 3 och It ff) är

ock den direkta prästerliga rösträtten sedan länge väl befäst. Med hänsyn till

det särskilda förhållande, i vilket stiftets präster står till biskopen, förutsätter

en så ingripande förändring som införande av indirekt rösträtt skulle innebära,

att mycket starka skäl måste till för att försvara en sådan ändring.

Ingen av remissmyndigheterna har heller framställt sådant yrkande, baserat

på något ifrågasättande av den prästerliga rösträtten i och för sig. Utskottet vill

likväl erinra om att ändamålet med såväl utredningen som det föreliggande lag­

förslaget är att vid biskopsval öka lekmannainflytandet utan att väsentligt in­

skränka den prästerliga valrätten.

Ett skäl som anförts mot valsystemet med direkt prästerlig rösträtt, är att lek­

männens möjligheter till saklig information och samråd före valet skulle komma

att saknas. Utskottet förutsätter emellertid att även vid nyssnämnda valsystem

sådana möjligheter kan beredas genom anordnande av stiftsvis eller stiftsdelsvis

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

88

hållna överläggningar och provval. Utskottet förordar därför att kyrkomötet

antager lagförslagets princip om bibehållande av prästs direkta rösträtt vid

biskopsval.

Utskottet har ovan framhållit, att paritet i princip bör eftersträvas mellan

prästerliga väljare och lekmannaväljare. Då det är självklart att de senare

måste vara elektorer, leder nämnda paritetskrav till att deras antal måste

bestämmas med utgångspunkt från antalet prästerliga väljare. De synpunkter

utskottet ovan anlagt på frågan om biskopsämbetets ställning och biskopens

uppgifter i stiftet kan enligt utskottets mening icke leda till annan slutsats än

att normgivande för den prästerliga rösträtten måste vara den fasta prästerliga

organisationen.

Då lekmannainflytandet enligt vad utskottet åberopat ovan (sid. 29), bör

ha sitt ursprung i vederbörande församling och församlingarnas rätt att med­

verka i valet av biskop, synes det utskottet följdriktigt att lekmannaväljare för

församlingarnas del utses med utgångspunkt från den församlingsprästerliga orga­

nisationen. Den omständigheten, att vissa prästerliga tjänster faller utanför för­

samlingens ram men likväl är av den art, att deras innehavare eller utövare bör

berika valförsamlingens insikter, medför visserligen att proportionen mellan

präster och lekmän något rubbas i det att sådan röstberättigad präst ej kommer

att motsvaras av lekmannaväljare. I viss mån motverkas dock detta av domka­

pitlets lekmän och kan i allt fall ej anses vara att frångå pariteten i princip.

Det låter sig ej heller göra att i en lag bygga upp en valförsamling med ut­

gångspunkt från den för närvarande rådande prästbristen. Det synes dock icke

tillfredsställande att vid biskopsvalet lekmännens antal skulle bli avsevärt större

än prästernas. En så långtgående reform har ej yrkats av någon myndighet som

yttrat sig i denna sak. En sådan konsekvens skulle ej heller rimma med den sär­

skilda ställning biskopen intager såsom pastor pastorum. På samma sätt som ut­

skottet hävdat paritet så långt detta är möjligt måste utskottet därför föreslå,

att lekmannaväljare ej utses för sådan obesatt prästerlig tjänst som ej uppe­

hälles av särskild vikarie (jämför sid. 38).

Med anledning av det nu anförda anser utskottet, att 5 § i det framlagda lag­

förslaget bör erhålla ett tillägg av innehåll att lekmannaelektor icke skall utses

i fråga om någon i pastoratet inrättad tjänst såsom församlingspräst i fall då

tjänsten är obesatt och ej uppehälles enligt förordnande. Tidpunkten för be­

räknandet av antalet sålunda röstgrundande tjänster, att motsvaras av

lekmannaväljare, bör hänföras till valets kungörande. Utskottet vill i samband

härmed erinra om föredragande statsrådets ovan (sid. 14) återgivna uttalande

om syftet med nu avsedda förordnanden.

I fråga om tilläggets utformning hänvisar utskottet till sitt förslag till lag­

text som intagits nedan (sid. 42). Till frågan om erforderliga administrativa

bestämmelser återkommer utskottet nedan (sid. 38).

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

89

Den prästerliga rösträttens närmare utformning

I det föregående avsnittet har utskottet på anförda skäl uttalat sig för ett

bibehållande av den direkta prästerliga rösträtten och — liksom alla remissin­

stanser utom missionsstyrelsen — anslutit sig till principen om att rösträtten

skall grundas på innehav av prästerlig tjänst inom stiftet.

Utskottet har därvid — liksom det föreliggande lagförslaget men i olikhet

med kommittén — utgått från att anställningsformen icke skulle vara avgö­

rande. Jämväl förordnande på obesatt tjänst skall sålunda grunda rösträtt,

därest sådan eljest är förknippad med tjänsten.

Med den ytterligare bestämning av rösträtten för prästerliga väljare som kom­

mittén föreslagit, nämligen anknytningen till den episkopala tillsynen, har re-

remissmyndigheterna saknat egentlig anledning att göra något uttalande i de

fall då rösträtt tillagts någon som enligt remissmyndigheten i fråga också borde

ha rösträtt.

Några av de sålunda i förhållande till kommitténs förslag inträffade föränd­

ringarna har, såsom inledningsvis anförts, emellertid aktualiserats genom mo­

tioner.

Vad härutinnan angår rösträtt för ledamöter av de kyrkliga centralstyrelserna

vill utskottet återkomma i det avsnitt nedan (s. 39 ff.), där ärkebiskopsvalet

avhandlas.

Vad härefter angår frågan om rösträtt för präster inom stiftsorgani-

s a t i o n e n bör det vara en grundsats att bestämmelserna i en lag av föreva­

rande slag — en vallag — är så utformade att risker för överklagande minskas.

I sådant hänseende är utformningen av 2 § i det framlagda förslaget tillfreds­

ställande. Vad särskilt angår den väckta frågan, om jämväl pastoratsadjunkter

skall tillerkännas rösträtt, har redan under remissbehandlingen yrkats på sådan

rösträtt jämväl för pastoratsadjunkter som är aspiranter, dvs. i regel sådana

pastoratsadjunkter som ännu icke fullgjort 18 månaders tjänstgöring. Samma

fråga har ånyo aktualiserats genom den tidigare (s. 32) berörda motionen nr 63.

Utskottet instämmer emellertid i de skäl, som kommittén och föredragande

statsrådet anfört (s. 11 och 13) mot att aspiranter i sådan egenskap tillerkännes

rösträtt. I den mån aspirant enligt förordnande uppehåller röstgrundande tjänst

bör han dock — såsom ock lagförslaget anger — vara röstberättigad. Utskottet

har icjce något att invända mot att emeriti, som på motsvarande sätt uppehåller

röstgrundande tjänst, har rösträtt. Ej heller anser utskottet det erforderligt att

regeln om innehav av tjänst såsom röstgrundande ytterligare specificeras.

Beträffande pastoratsadjunkter, som ej är aspiranter och för vilka frågan om

rösträtt aktualiserats jämväl genom motionen nr 76, får utskottet anföra föl­

jande.

Pastoratsadjunkt tillsättes genom förordnande av domkapitlet. Sådana förord­

nanden är för närvarande meddelade 139 präster. Det är därvid emellertid att

märka, att flertalet av dem innehar sådant förordnande på obesatt rösträtts-

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

grundande tjänst att de likväl — enligt den föreslagna grundregeln i 2 § — har

rösträtt vid biskopsval.

Återstoden, som av olika skäl icke har sådan rösträtt, är till antalet ringa.

Ur den synpunkten skulle det icke ha någon större betydelse för pariteten om

de tillerkändes rösträtt. Däremot skulle den princip brytas som har den fasta

prästerliga organisationen och enkannerligen församlingsorganisationen såsom

norm för rösträttens bestämmande. Med hänsyn härtill kan utskottet icke för­

orda att pastoratsadjunkter tillerkännes rösträtt i denna sin egenskap.

Vad nu anförts föranleder alltså utskottet till att yrka avslag på motionen

nr 76 ävensom på motionen nr 63 i den del sistnämnda motion berör pastorats­

adjunkter.

Utskottet finner sålunda att den prästerliga rösträtten inom stiftsorganisatio-

nen bör få den omfattning som framgår av innehållet i föreslagna 2 § och av vad

som ovan (s. 14) anförts om stadgandets innebörd.

Vad härefter angår rösträtt för präster utom stiftsorganisatio-

n e n finner utskottet till en början, att rösträtt icke bör tillkomma prästvigd

lärare vid allmän undervisningsanstalt och ej heller domkyrkosyssloman. För

detta ställningstagande åberopar utskottet de skäl föredragande statsrådet an­

fört och för vilka redogörelse lämnats ovan i avsnittet A 6 (s. 13).

Vad angår rösträtt för präster vid diakonianstalterna har dessa av kommit­

tén men ej i det framlagda lagförslaget tillerkänts rösträtt. Såsom framgår av

motionen nr 6 har detta spörsmål emellertid aktualiserats beträffande, såvitt nu

är i fråga, diakonianstalterna och Stockholms stadsmission.

Med diakonianstalter avser utskottet här de i anslutning till svenska kyrkan

verksamma fem diakonianstalterna, nämligen diakonissanstalten å Ersta i

Stockholm, diakonissanstalterna i Göteborg och Härnösand, Samariterhemmet i

Uppsala samt diakonanstalten i Sköndal, Stockholm.

Ehuru dessa anstalter i rättslig mening är stiftelser av privaträttslig karaktär

utövar de, såsom kommittén anfört, en den svenska kyrkans verksamhet. Bi-

skopsvisitation i församlingar, där dessa anstalter är belägna, brukar omfatta

jämväl anstalterna. Enligt stadgarna för Samariterhemmet i Uppsala äger ärke­

biskopen, om han så önskar, vara ordförande i anstaltens styrelse. I styrelserna

för diakonissanstalterna i Göteborg och Härnösand är vederbörande stifts biskop

vald ordförande. Enligt stadgarna för sistnämnda två anstalter skall beslut an­

gående antagande av föreståndare för anstalterna underställas domkapitlen i

Göteborg respektive Härnösand för godkännande. Vad angår diakonanstalten i

Sköndal begagnas dess kyrka av församlingen i Farsta.

Det synes därför utskottet som om präster, vilka är föreståndare för dessa

anstalter, intager en sådan ställning i förhållande till biskopen i stiftet att deras

synpunkter otvivelaktigt bör bli framförda vid biskopsval. Det kan visserligen

sägas att organisationen för anstalterna kan komma att ändras — liksom det

kan hävdas att nya anstalter av motsvarande art kan tillkomma — och att det

därför ej är lämpligt att direkt i lagtext fastslå rösträtten för vissa befattnings­

91

havare vid sådana anstalter. Den formella invändning som framförts beträffande

de kyrkliga centralstyrelserna — varom mera nedan vid ärkebiskopsval — kan

ock resas i förevarande fall, nämligen att man här rör sig utanför kyrkans

officiellt fastställda organisation. Utskottet anser emellertid att berörda invänd­

ningar mer än uppväges av de sakliga skälen för sådan rösträtt som nu är i fråga.

Utskottet anser också att sådan hävd vunnits för de nu ifrågavarande anstal­

ternas verksamhet och benämning att någon tvekan icke behöver råda om vem

som nu och i framtiden avses med ett uttryck likvärdigt »föreståndare för dia­

konianstalt». Med en sådan bestämning skulle Stockholms stadsmission icke,

såsom yrkats genom motionen nr 6, tillerkännas rösträtt. Dess organisation präg­

las ej heller av den fastare anknytning till stiftet som eljest utmärker de fem

ovan uppräknade diakonianstalterna.

På grund av det anförda anser utskottet att till 2 § i lagförslaget bör fogas ett

sista stycke av det närmare innehåll som framgår av utskottets förslag till lag­

text nedan (s. 41).

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Lekmaniiarepresentationen

Såsom framgått av vad utskottet anfört ovan (s. 33 ff.) bör lekmannaelektor

utses allenast för sådan i 5 § av lagförslaget avsedd tjänst, som är tillsatt och

utövas av dess innehavare eller annan. Av vad utskottet vidare (s. 32) anfört

om pariteten mellan prästerliga väljare och lekmannaväljare samt om bibe­

hållande av den direkta prästerliga rösträtten följer, att utskottet ej heller i

denna del kan tillstyrka motionen nr 63.

Vad härefter angår frågan om sättet för utseende av elektorer

anser utskottet det ej omöjligt att skapa en för biskopsvalets syfte säker formel,

enklare än den det framlagda förslaget innehåller. Utskottet har emellertid i sitt

betänkande nr 5 —- avgivet i anledning av motion nr 38 om samordnande av

stiftsvis förekommande val — förordat en utredning berörande bl. a. inrättande

av en stående representation för utseende av lekmannaelektorer. Därigenom

skulle större möjligheter skapas för att till elektorer kom att utses personer med

intresse för församlingslivet. Utskottet delar också föredragande statsrådets

ovan i avsnittet A 7 (s. 16) angivna mening, att ledamot av kyrkorådet i fler­

talet fall torde komma att utses till elektor.

I valet mellan det representativa och det administrativa organet såsom val­

församling beträffande elektorerna kan med den nu rådande ordningen icke häv­

das att kyrkofullmäktige skulle vara mindre ägnat än kyrkorådet att utse

elektor. Principiellt måste ock enligt utskottets mening det representativa orga­

net härvidlag ges företräde. I flcrförsamlingspastoraten medför emellertid den

ståndpunkten att församlingsdelegerade i de flesta fall blir det väljande organet.

Emot en sådan konsekvens kan knappast med något större fog påstås, att sam­

fällt kyrkoråd (pastoratskyrkoråd), med dess huvudsakligen ekonomiska upp­

gifter, skulle vara en lämpligare valförsamling än de delegerade.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

De skäl som föredragande statsrådet anfört och vilka utskottet återgivit ovan

(s. 16) anser utskottet vinna i styrka, därest — såsom utskottet förutsatt —

de valda elektorerna får ökat tillfälle till samråd. Med detta som riktlinje blir

onekligen det elektorväljande organets uppgift något förenklad. Oaktat det icke

framstår såsom någon idealisk lösning vill utskottet dock icke motsätta sig det

framlagda förslaget. Det kan nämligen icke förnekas att, då fråga är om ett

vidgat lekmannainflytande, också ett brett underlag bör finnas för att förverk­

liga ändamålet.

Såsom framhålles i motionen nr 61 skulle emellertid i flera av de större stä­

derna, som bildar kyrkliga samfälligheter, den föreslagna ordningen medföra att

elektorsvalen måste ske på kyrkostämma. Enighet synes råda om att detta av

flera skäl ej är något lämpligt förfarande. Redan på grund av det föreslagna

besvärsförfarandet — med klagorätt för envar röstberättigad vid elektorsvalet —

synes kyrkostämma icke böra komma i fråga. I dessa fall bör kyrkorådet träda

i stämmans ställe. I en församling utan kyrkofullmäktige har kyrkorådet samma

väljarunderlag som kyrkofullmäktige har i sin församling. Med anledning av det

nu anförda föreslår utskottet, att 6 § i denna del ges annan avfattning än det

framlagda förslaget innehåller. Däremot anser sig utskottet på ovan angivna

skäl ej i vidare mån kunna tillmötesgå den ifrågavarande motionen.

Kommitténs förslag, som upptog kyrkoråden såsom valmyndighet för elekto­

rerna, innehöll en bestämmelse om viss inskränkning av rösträtten vid dylika

val. Utskottet anser det ock påkallat med en bestämmelse angående prästerlig

ledamots rösträtt vid dylika val. Utformningen av denna bestämmelse och den

ovan angivna ändrade avfattningen av 6 § framgår av utskottets förslag till

lagtext (s. 43).

Röstningsförfarandet och upprättande av biskopsförslaget

Utskottet anser, att av kommittén och föredragande statsrådet förordad

sammanräkningsmetod och rösttalsberäkning har avgjorda fördelar framför

övriga metoder, som härvidlag diskuterats. Sålunda medför den föreslagna ord­

ningen, gentemot vad som nu gäller, såväl en lämplig avvägning av kandidater­

nas inbördes företräde som ett tillbörligt tillgodoseende av minoritetsintressena.

Mot det framlagda förslaget i denna del har utskottet sålunda ingen in­

vändning.

Lagen om domkapitel 2 § 5 mom.

Utskottet godtager den motivering som för ifrågavarande stadgandes upp­

hävande anförts av kommittén och föredragande statsrådet (s. 28 ovan).

Stadgandets upphävande får till följd att domkapitlet vid biskopsval i Lunds

stift och vid ärkebiskopsval kommer att bestå av, för respektive domkapitels

vidkommande, två teologie professorer utöver domkapitlets övriga sex ledamöter.

De särskilda stadgandena i förslaget till lag om biskopsval

Den av utskottet ovan (s. 36) föreslagna ändrade lydelsen av 2 § i förslaget

föranleder motsvarande tillägg i förslagets 10 § tredje stycke om sättet för ut­

övande av den rösträtt som skall tillkomma föreståndare för diakonianstalt. Be­

träffande utformningen av detta tillägg hänvisar utskottet till dess nedan (s. 43)

intagna förslag till lagtext.

Den av utskottet ovan (s. 33) förordade ändringen i 5 § föranleder utskottet

till följande påpekande. I den stadga som i administrativ ordning torde komma

att utfärdas av Ivungl. Maj:t bör erinras om att domkapitel har att i sin under­

rättelse till de myndigheter, vilka har att välja elektorer, ange vilka i 5 § avsedda

tjänster som är obesatta och ej uppehållna. Såsom utskottet ovan (s. 33) anfört

avses med att tjänst är uppehållen endast det fall att särskild vikarie är förord­

nad dvs. ej den som innehar vikariat såsom dubbelförordnande. I detta avse­

ende hänvisar utskottet vidare till vad föredragande statsrådet anfört i special-

motiveringen till 5 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

93

ÄRKEBISKOPSVAL

Domkapitlen i Skara och Göteborg har i sina remissyttranden över kommit­

téns förslag till lag om ärkebiskopsval efterlyst en utredning om det större

spörsmålet angående ärkebiskopsämbetets karaktär och ställning.

Det sistnämnda domkapitlet har emellertid tagit ställning till frågan utifrån

ärkebiskopsämbetets nuvarande gestaltning.

Så har ock det av Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget.

Det synes också utskottet otillfredsställande att frågan om ärkebiskopsvalets

utformning skulle få anstå, medan frågan om biskopsval i övrigt bragtes till sin

lösning. Såvitt rör ärkebiskopens funktion såsom stiftschef måste dock samma

synpunkter på valet gälla som vid val av annan biskop.

Vad nu anförts föranleder utskottet att i sistnämnda hänseende hänvisa till

vad utskottet anfört om biskopsval och de bestämmelser som föreslagits för

sådant val. Det synes ock utskottet riktigt att, såsom skett, bestämmelserna om

biskopsval och ärkebiskopsval sammanförs i en lag, som av kyrkolags natur

ersätter hittills tillämpliga bestämmelser för valen.

Ärkestiftets inflytande på valet

Frågan om avvägningen av ärkestiftets intresse mot det intresse, som riket i

övrigt har i valet av ärkebiskop, måste enligt utskottets mening ske med ut­

gångspunkt från ett bedömande om det ena eller andra slaget av uppgifter över­

väger. Den redogörelse utskottet ovan (s. 22—25) lämnat synes ge tämligen

klart utslag till riksintressets favör. Å andra sidan synes enstämmighet råda där­

om att det oaktat stiftsintresset bör tillerkännas ett större inflyande än hittills.

94

Anledning torde dock saknas att vid ärkebiskopsval ge domkapitlet i Uppsala

ett annat inflytande än det som tillkommer respektive domkapitel vid biskopsval

i övriga stift. Utskottet kan därför ej biträda den uppfattning enligt vilken dom­

kapitlet i Uppsala skulle välja tillsammans med de övriga domkapitlen. En sådan

anordning skulle för övrigt föranleda ett större inflytande för ärkestiftet än vad

det framlagda förslaget innebär. Väl innefattar icke det framlagda förslaget en

absolut garanti, att en ärkestiftets kandidat uppföres på det slutliga förslaget.

Den utav Kjöllerström förordade garantien (se ovan s. 21 och 24) är sålunda

ej heller för handen. Med de föreslagna röstvärdena för ärkestiftets kandidater

gentemot röstvärdena för övriga kandidater kan dock endast i sällsynta fall

inträffa att alla ärkestiftets kandidater får vika. I ett dylikt fall kan det emel­

lertid med visst fog hävdas att riksintresset bör ges företräde.

Utskottet finner därför ej anledning till erinran mot den avvägning som före­

slås i 14 § i det framlagda förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Rösträtten vid ärkebiskopsval

Vad utskottet anfört om biskopsval äger motsvarande tillämpning för val­

korporationen i Uppsala stift.

Här bör emellertid — såsom ock förslaget innebär — även andra präster

komma i fråga med hänsyn till den särskilda ställning de intager till ärkebisko­

pen. Till nu avsedda grupp hör utlandskyrkoherdarna.

Den av utskottet under B 5 ovan (s. 25) lämnade redogörelsen utvisar emeller­

tid att samma ställning förefinnes mellan ärkebiskopen och de tre kyrkliga cen­

tralstyrelserna.

Under remissbehandlingen av kommitténs förslag — enligt vilket centralsty­

relsernas ledamöter skulle ha rösträtt vid ärkebiskopsval — motsatte sig inget

domkapitel förslaget. Stockholms domkapitel ifrågasatte dock om icke detta val­

deltagande skulle onödigt komplicera valet.

Utskottet vill anmärka, att med den individuella rösträtt, som kommittéför­

slaget innebar, vida större effekt kom att tilläggas de ifrågavarande ledamöter­

nas röster än med det nu föreliggande förslaget om kollektiv röstning. Med sist­

nämnda system skulle ock rösträtt för dessa ledamöter innebära en komplikation

av förfarandet.

Däremot kan utskottet instämma i att styrelsernas prästerliga ledamöter

stundom redan i andra egenskaper har rösträtt vid ärkebiskopsval både enligt

kommitténs förslag och det nu föreliggande lagförslaget. Av detta skäl vill ut­

skottet icke nu förorda en återgång till kommitténs förslag.

Med styrelsernas berörda uppgifter och ärkebiskopens ställning i styrelserna

måste det dock anses oförenligt om styrelserna icke skulle få vara represente­

rade vid ärkebiskopsval. Utskottet finner så starka skäl i sak tala för en sådan

lösning att formella invändningar av den art kammarkollegiet anfört (ovan s. 31)

icke bör uppväga.

95

De överväganden som utskottet redovisat i samband med ställningstagandet

för rösträtt åt föreståndare för diakonianstalterna gäller på motsvarande sätt

centralstyrelserna. Den omständigheten att de kan komma att ändra namn eller

befattningshavarna få annan titulatur bör ej leda till något missförstånd av en

lagtext som tillerkänner rösträtt åt dem, vilka hos styrelserna otvivelaktigt bör

komma i fråga härför. Enligt utskottets uppfattning är dessa direktorn vid

missionsstyrelsen och vid diakonistyrelsen samt generalsekreteraren vid sjömans-

vårdsstyrelsen. Tillkomsten av en svenska kyrkans diakoninämnd synes utskot­

tet icke böra föranleda någon utsträckning av diakoniens representation. Det

är utskottets mening att rösträtten skall tillkomma nämnda befattningshavare

vid de tre kyrkliga centralstyrelserna i deras prästerliga egenskap. Med hänsyn

härtill och till styrelsernas förut anmärkta förhållande till ärkebiskopen bör de

utöva sin rösträtt på sätt eljest föreslagits för de prästerliga väljare som avses

i förslaget 3 § andra stycket och 10 § tredje stycket dvs. i Uppsala kontrakt.

I anledning av motionen nr 6 föreslår därför utskottet att 3 och 10 §§ av det

framlagda förslaget förses med tillägg av innehåll som nu sagts. Beträffande

stadgandenas utformning hänvisar utskottet till det förslag till lagtext som in­

tagits nedan.

Vad beträffar upphävande av rösträtt vid ärkebiskopsval för vissa teologie

professorer hänvisar utskottet till vad ovan (s. 37) anförts i samband med mot­

svarande fråga vid biskopsval.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

Röstningsförfarandet och upprättande av ärkebiskopsförslaget

I denna del har utskottet ingen invändning mot vad det framlagda förslaget

innehåller i vidare mån än som framgått av vad utskottet i näst föregående av­

snitt anfört beträffande 3 och 10 §§. I vad rör avvägningen av ärkestiftets och

övriga röster hänvisar utskottet till vad härom anförts ovan. I fråga om röst-

värdesberäkningen hänvisar utskottet till vad härutinnan anförts ovan (s. 37).

Såvitt gäller valkorporationen i Uppsala stift bringar utskottet i erinran vad

utskottet tidigare anfört såväl om samråd före valet (ovan s. 32) som om inne­

hållet i domkapitlets meddelande om elektorsval (ovan s. 38).

De särskilda stadgandena berörande ärkebiskopsval

Utskottet hänvisar till vad i nästföregående avsnitt anförts och finner vidare,

att det i 14 § andra stycket använda uttrycket poängvärdena — i betraktande

särskilt av det förenklade förfarande som det framlagda förslaget innebär i för­

hållande till kommitténs — icke längre är erforderligt för att ange de åsyftade

värdena. Det bör enligt utskottets mening utbytas mot uttrycket röstvärdena.

Beträffande 3 § första stycket anser utskottet slutligen ur texten böra utgå

orden »första stycket» samt ordet »ock».

Under åberopande av vad utskottet ovan i det föregående anfört får utskottet

hemställa,

I. att kyrkomötet i anledning av det i Kungl. Maj:ts skri­

velse nr 8 framlagda förslaget till lag om biskopsval måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t förklara att kyrkomötet antager

principen om vidgat lekmannainflytande vid biskopsval och

sålunda ansluter sig till det framlagda förslagets ståndpunkt i

denna del;

II. att kyrkomötet — med anmälan att kyrkomötet funnit

vissa ändringar böra företagas i det uti förevarande Kungl.

Maj:ts skrivelse nr 8 framlagda förslaget till lag om biskops­

val — i anledning av det framlagda förslaget och motionerna

nr 6 och 61 samt med avslag å motionerna nr 63 och 76 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t förklara att kyrkomötet godkänner

genom Kungl. Maj:ts förenämnda skrivelse framlagda

A. förslag till lag om upphävande av 2 § 5 mom. lagen den

13 november 1936 (nr 567) om domkapitel;

B. förslag till lag om biskopsval med den ändringen att 2,

3, 5, 6, 10 och 14 §§ i förslaget erhåller nedanstående, såsom

utskottets förslag betecknade, lydelse:

FÖRSLAG

till

LAG

OM BISKOPSVAL

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

⁹⁶

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

2 §

Biskopsval, som ej avser ärkebis-

Biskopsval, som — — — stiftets

kopsämbete, förrättas av en valkor- lekmän,

poration, vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade tjäns­

ter såsom församlingspräst, stiftsad­

junkt eller kontraktsadjunkt eller ock

enligt förordnande uppehålla obesat­

ta sådana tjänster, samt

särskilt utsedda elektorer för stif­

tets lekmän.

97

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

(Kungl. Maj:ts förslag)

I Stockholms stift ingå i valkorpo­

rationen jämväl präster, vilka vid tid­

punkten för valet innehava tjänster

såsom kyrkoherde för döva eller ock

enligt förordnande uppehålla obesat­

ta sådana tjänster.

Val av ärkebiskop förrättas dels i

Uppsala stift av en valkorporation,

som är sammansatt på sätt stadgas i

2 § första stycket, dels ock i övriga

stift av domkapitlen, vart och ett så­

som en valkorporation.

I Uppsala stift ingå i valkorpora­

tionen därjämte präster, vilka vid tid­

punkten för valet innehava tjänster

såsom kyrkoherde i svensk försam­

ling i utlandet eller ock enligt förord­

nande uppehålla obesatta sådana

tjänster.

(Utskottets förslag)

I Stockholms------ — sådana tjän­

ster.

I stift, inom vilket diakonianstalt

är belägen, ingår i valkorporationen

därjämte präst, som vid tidpunkten

för valet är anställd såsom förestån­

dare för anstalten.

Val av ärkebiskop förrättas dels i

Uppsala stift av en valkorporation,

som är sammansatt på sätt stadgas i

2 §, dels i övriga stift av domkapitlen,

vart och ett såsom en valkorporation.

I Uppsala stift ingå i valkorpora­

tionen därjämte dels präster, vilka

vid tidpunkten för valet innehava

tjänster såsom kyrkoherde i svensk

församling i utlandet eller ock enligt

förordnande uppehålla obesatta såda­

na tjänster, dels präst, som vid nämn­

da tidpunkt är anställd såsom direk­

tor för svenska kyrkans missionssty-

relse eller svenska kyrlcans diakoni­

styrelse eller såsom generalsekretera­

re vid svenska kyrkans sjömansvårds-

styrelse.

I varje pastorat utses elektorer till

det antal, som motsvarar antalet i

pastoratet inrättade tjänster såsom

församlingspräst.

I varje pastorat utses elektorer till

det antal, som motsvarar antalet i

pastoratet inrättade tjänster såsom

församlingspräst med undantag av så­

dana tjänster som äro obesatta och

ej uppehållas enligt förordnande.

För elektorer skola utses suppleau-

För elektorer----------- samma an-

ter till samma antal.

tal.

⁷ — Bihang till riksdagens protokoll 19G3. 1 samt Nr 196

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Består pastorat av en församling,

förrättas elektorsvalet av kyrkofull­

mäktige eller, där sådana ej finnas,

på kyrkostämma.

Består pastorat av två eller flera

församlingar, förrättas elektorsvalet

av kyrkofullmäktige eller församlings-

delegerade i pastoratet eller, om kyr­

kofullmäktige eller församlingsdelege-

rade ej finnas i pastoratet, på sätt

Konungen förordnar.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Består pastorat av en församling,

förrättas elektorsvalet av kyrkofull­

mäktige eller, där sådana ej finnas,

av kyrkorådet eller, därest ej heller

sådant finnes, på sätt Konungen för­

ordnar.

Består pastorat---------- Konungen

förordnar.

(Utskottets förslag)

Förrättas elektorsvalet av kyrko­

rådet, må i valet ej deltaga präst,

som äger rösträtt vid biskopsvalet.

10 §

Valet förrättas av domkapitelsleda-

möter i domkapitlet och av övriga

röstberättigade inom varje kontrakt

inför kontraktsprosten.

I valet inom varje kontrakt deltaga

de röstberättigade prästerna inom

kontraktet och elektorerna för lek­

männen i kontraktets pastorat.

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för

döva och kyrkoherdar i svenska för­

samlingar i utlandet deltaga i valet i

det kontrakt, i vilket stiftets dom­

kyrka är belägen.

Präst, som på grund av laga förfall

är hindrad att infinna sig vid valet,

samt kyrkoherde för döva och kyrko­

herde i svensk församling i utlandet

må före valet insända valsedel till

Valet förrättas---------- inför kon­

traktsprosten.

I valet-----------kontraktets pasto­

rat.

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för

döva, föreståndare för diakonianstalt,

kyrkoherdar i svenska församlingar i

utlandet samt i 3 § avsedda befatt­

ningshavare vid kyrkliga styrelser

deltaga i valet i det kontrakt, i vilket

stiftets domkyrka är belägen.

Präst, som---------- utöva rösträtt.

99

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

kontraktsprosten i det kontrakt, i vil­

ket han äger utöva rösträtt.

Ledamot av domkapitel äger ej del-

Ledamot av---------- i domkapitlet.

taga i valet annorledes än i domka­

pitlet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Vid val av ärkebiskop upprättar

domkapitlet i Uppsala för varje val­

korporation en förteckning, i ord­

ningsföljd efter rösttalen, på de tre,

som vid korporationens val fått högs­

ta rösttal. Vid lika rösttal skiljes ge­

nom lottning.

De på varje förteckning uppförda

åsättas vad gäller valet i Uppsala

stift poängvärdena 6, 3 och 2 samt i

övrigt poängvärdena 1, V

2

och V

3

ef­

ter den ordningsföljd, i vilken de

uppförts.

På förslag till ärkebiskopsämbetet

uppför domkapitlet de tre, som fått

högsta sammanlagda poängvärde. Vid

lika poängvärde skiljes genom lott­

ning, i den mån så fordras för be­

stämmande av vilka som skola upp­

föras på förslaget.

Stockholm den 26 september 1963

Vid val---------- genom lottning.

De på varje förteckning uppförda

åsättas vad gäller valet i Uppsala

stift röstvärdena 6, 3 och 2 samt i

övrigt röstvärdena 1, i

/2

och i

/3

efter

den ordningsföljd, i vilken de upp­

förts.

På förslag till ärkebiskopsämbetet

uppför domkapitlet de tre, som fått

högsta sammanlagda röstvärde. Vid

lika röstvärde skiljes genom lottning,

i den mån så fordras för bestämman­

de av vilka som skola uppföras på

förslaget.

På särskilda utskottets vägnar:

IVAR HYLANDER

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit:

herr biskop Hylander, herrar Lampers, Gustaf Adolf Danell, Hassler, Hult-

mark, herr biskop Josefson, herrar Valter Lindström, Gripmark och Sigvard

Johansson, fröken Junker, herr Malmström, fröken Nordberg samt herrar Bern­

hard Svensson* och Wik.

* Icke närvarande vid betänkandets justering.

⁷* _ Dihang till riksdagens protokoll 1963. 1 samt Nr 195

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Reservationer:

A) av herr biskop Hylander, herr Malmström och fröken Nordberg, vilka an­

fört och yrkat:

I särskilt yttrande, avgivet av dåvarande vice talmannen V. I. Lodenius och

fogat till biskopsvalkommitténs betänkande del I, har skisserats ett valsystem,

där såväl präster som lekmän till lika antal företrädes av elektorer. Om detta

system anföres i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 av föredragande statsrådet:

»Flera remissinstanser har ställt sig positiva till denna tanke. Av frågans tidi­

gare behandling framgår att framför allt den prästerliga opinionen är emot ett

system med indirekt rösträtt för prästerna. Även om jag för egen del finner flera

fördelar vara förknippade med en ordning, som innebär en indirekt rösträtt även

för prästerna, finner jag dock det för närvarande lämpligt att såsom kommittén

förordat bygga en biskopsvalsreform på att behålla den direkta prästerliga röst­

rätten.»

Vi har kommit till den övertygelsen, att olägenheterna vid det nu förordade

systemet är så stora i vissa hänseenden, att de bör elimineras, även om det skulle

ske på bekostnad av den direkta prästerliga rösträtten. Den hänsyn till paritet

mellan präster och lekmän, som uppställts som grundregel för beräknandet av

antalet lekmannaelektorer, behövde då icke inverka på bestämmandet av anta­

let elektorer för de i stiftet ingående pastoraten utan kunde fixeras till lika antal

med lämplig utgångspunkt i kontrakten, vilka även i det föreliggande förslaget

är tänkta som valdistrikt. Utsågs i regel tre präster och tre lekmän till elektorer

inom varje kontrakt, med skälig — om än begränsad — ökning i de största

kontrakten, skulle valförsamlingens numerär likväl begränsas till ett 100-tal i de

flesta stift. Men vid utseende av dessa elektorer skulle då, om så begärdes, pro­

portionell valmetod kunna användas, varigenom minoriteternas önskemål kunde

bliva skäligen beaktade. Med tre prästerliga elektorer inom varje kontrakt skulle

också vinnas, att även yngre årsgrupper blev företrädda. Svagheten i det på sin

tid hårt kritiserade Wohlinska förslaget låg icke i själva principen utan i sättet

för dess genomförande, enär elektorsförsamlingarna fick en så begränsad om­

fattning, att allsidigheten måste bli lidande.

Den största olägenheten med det nu föreslagna systemet består åter däri, att

valkorporationerna blir alltför stora för att en saklig och informativ förberedande

överläggning skall kunna äga rum i härför lämpliga former. Om valet skall ske

utan uppdelning av prästerliga och lekmannaröster, vilken princip vi helt anslu­

ter oss till, måste också den förberedande diskussionen, kontraktsvis eller stifts­

vis ske i en elektorsförsamling med båda kategorierna representerade. Då denna

överläggning i flertalet stift med hänsyn till önskvärdheten av en överblick över

läget torde komma att ske stiftsvis, måste en valkorporation på 500—800 delta­

gare bli synnerligen olämplig för sådan information och rådplägning. Risker torde

101

i hög grad föreligga, att man använder andra vägar, exempelvis den lokala

pressen för den förberedande nomineringen, och en påverkan på valkorpora­

tionen från i valet icke deltagande torde därmed icke kunna elimineras.

Det kan tyckas, som om indirekta val för prästerskapets del skulle innebära

en radikal nedskärning av antalet röstberättigade präster. Men å andra sidan

synes den begränsning av valrätten, som även nu föreslås, icke behöva före­

komma vid primärvalet av elektorer, varför då samtliga i församlingstjänst verk­

samma präster kunde tillerkännas rösträtt.

Med hänsyn till vad ovan anförts kan vi icke ansluta oss till utskottets god­

tagande av det föreslagna valsystemet.

Vi hemställer därför, att kyrkomötet med avslag å utskottets hemställan under

II. B. ville i skrivelse till Kungl. Maj:t dels anmäla, att kyrkomötet med hänsyn

till valsystemet med direkta val för präster och indirekta val för lekmän icke

kan godkänna det föreliggande förslaget till lag om biskopsval, dels anhålla om

framläggande av nytt sådant förslag, med bibehållande av principen om paritet

mellan präster och lekmän inom valkorporationen men uppbyggt på indirekta

val av elektorer för både präster och lekmän.

B) avseende omfattningen av den prästerliga rösträtten enligt 2 § förslaget

till lag om biskopsval

1) av herrar Lampers, Hassler och Ilultmark, vilka anfört och i denna del

yrkat:

Det måste anses principiellt oriktigt, att den grupp församlingspräster, som

innehar tjänster såsom e. o. pastoratsadjunkter, icke tillerkännes rösträtt vid

biskopsval.

Den föreslagna reformen innebär principiellt att det aktiva prästerskapet bibe­

hålies vid sin hittillsvarande rösträtt men tillika att lekmännen tillerkännes ett

i huvudsak lika inflytande vid valet. Syftet med reformen har icke varit att

minska den prästerliga valrätten utan endast att bereda lekmännen medinfly-

tande. Varje minskning i prästernas valrätt måste därför, om det föreslås, på

ett övertygande sätt motiveras.

Först bör framhållas att uteslutandet av en liten grupp präster från rösträtt

aldrig kan motiveras ur den synpunkten, att de väljandes antal blir för stort.

Det är här fråga om en valförsamling av så stor omfattning att en minskning

eller ökning med ett eller annat tiotal väljare ur praktisk synpunkt är bety­

delselös.

En lagstiftning av förevarande art innebär självfallet en reglering av val­

sättet för lång tid framåt och bör avse normala förhållanden.

Under normala tider finnes — och måste finnas — ett mindre antal e. o.

pastoratsadjunkter och aspiranter. E. o. pastoratsadjunkterna, vilka passerat

aspiranttiden 18 månader, är i alla avseenden fullmyndiga präster med erfaren­

het. I åtskilliga fall är det fråga om präster med flera års krävande tjänst i ett,

och samma pastorat. Grundmotivet för prästernas rösträtt, vilket tillika utgör det.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

102

övervägande skälet för deras direkta rösträtt, är det speciella förhållande som

råder mellan prästerna och biskopen i ett stift. En del av detta specialförhål­

lande brukar karakteriseras med uttrycket att biskopen är pastor pastorum.

Någon motsvarighet finnes icke inom något annat samhällsområde. Det nu

anförda motiverar rösträtt för alla i aktiv tjänst varande präster i stiftet, även

aspiranterna. Det finnes dock sakliga skäl att icke tillerkänna den sistnämnda

gruppen särskild rösträtt med hänsyn till aspiranttjänstens faktiska innebörd

och konstruktion. Att utesluta jämväl e. o. pastoratsadjunkterna från rösträtt

kan däremot enligt vår mening icke på ett principiellt riktigt eller eljest god­

tagbart sätt motiveras.

Även under normala tider, då prästbrist icke råder, är det fråga om ett så litet

antal präster, att paritetsprincipen, sådan den angivits av föredragande stats­

rådet, icke rubbas om gruppen bibehålies vid rösträtt. Utskottet har dock

enhälligt ansett, att paritetsgrundsatsen så långt möjligt bör upprätthållas. För

varje i ett pastorat av domkapitlet vid den aktuella tidpunkten inrättad e. o.

pastoratsadjunktur bör därför utses en lekmannaelektor.

I lagförslagets 5 § bindes antalet lekmannaelektorer i ett pastorat vid antalet

i pastoratet inrättade tjänster såsom församlingspräst, varmed avses endast

kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt. Bibehålies e. o. pastoratsadjunk­

terna vid rösträtt, bör antalet elektorer motsvara antalet tjänster såsom för­

samlingspräst och e. o. pastoratsadjunkt. Lagstiftningen förutsätter en stadga

om biskopsval, vari bl. a. föreskrives, att domkapitlet skall utfärda valkun­

görelse med angivande av det antal elektorer varje pastorat har att utse. Någon

svårighet att därvid taga hänsyn till en av domkapitlet självt inrättad tjänst

— som sådan är en e. o. pastoratsadjunktur att anse — föreligger givetvis icke.

För att bereda e. o. pastoratsadjunkter rösträtt erfordras att de införes i lag­

texten. Därvid bör dock väljas en beteckning, användbar jämväl för det fall

att de nuvarande benämningarna e. o. pastoratsadjunkt eller aspirant försvin­

ner. Själva ordet pastoratsadjunkt torde vara så hävdvunnet att det måste

anses bestående. Här föreslås beteckningen »pastoratsadjunkt med minst 18

månaders prästerlig tjänstgöring» på den kategori som avses.

Väl kan med fog göras gällande att frågan om e. o. pastoratsadjunkternas röst­

rätt under nuvarande prästbrist troligen för lång tid framåt saknar praktisk

betydelse, varjämte lagtekniska och andra svårigheter kan anföras och upp­

förstoras, men saken har en betydelsefull principiell sida. Vid en lagstiftning

med den målsättning det här gäller är det av vikt att den grundsatsen i det

längsta upprätthålles, att den prästerliga rösträtten såsom sådan skall vara av

samma omfattning som tidigare, i följd varav bör eftersträvas att så liten del

av det aktiva prästerskapet som möjligt uteslutes från den rösträtten.

Enligt vår mening hade utskottet bort besluta i enlighet med vad ovan anförts.

Vi får förty hemställa att kyrkomötet måtte — i anledning av motionerna nr

63 och 76 — i skrivelse till Kungl. Maj:t förklara att kyrkomötet godkänt den

ändrade lydelse av 2 § i lagförslaget som här nedan betecknats såsom reservan­

ternas förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

103

(Utskottets förslag)

(Reservanternas förslag)

2

§

Biskopsval, som ej avser ärke­

biskopsämbete, förrättas av en val­

korporation, vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade

tjänster såsom församlingspräst, stifts­

adjunkt eller kontraktsadjunkt eller

ock enligt förordnande uppehålla obe­

satta sådana tjänster, samt

särskilt utsedda elektorer för stif­

tets lekmän.

I Stockholms stift ingå i valkorpo­

rationen jämväl präster, vilka vid

tidpunkten för valet innehava tjäns­

ter såsom kyrkoherde för döva eller

ock enligt förordnande uppehålla obe­

satta sådana tjänster.

I stift, inom vilket diakonianstalt

är belägen, ingår i valkorporationen

präst, som vid tidpunkten för valet

är anställd såsom föreståndare för an­

stalten.

2) av herr Gustaf Adolf Danell, som anfört och i denna del yrkat:

Utskottet har i sitt betänkande givit uttryck åt följande syn på förslaget till

ny biskopsvalslag. Lekmännen bör medverka vid biskopsval genom elektorer,

vilkas antal bestämmes i förhållande till antalet prästerliga väljare. I princip

bör paritet råda mellan präster och lekmannaelektorer utan att likväl mate­

matisk likställighet erfordras vid varje särskilt valtillfälle. Medverkan vid

biskopsval bör icke så mycket betraktas som en rättighet utan snarare som en

möjlighet att på ett representativt sätt föreslå Kungl. Maj:t för biskopsämbetet

lämpliga kandidater. För detta ändamål är det önskvärt, att väljarkåren besit­

ter så stor sakkunskap som möjligt. Denna utskottets grundsyn överensstäm­

mer med vad i Kungl. Maj:ts skrivelse i ärendet säges.

I det framlagda lagförslaget liksom i utskottets betänkande utestänges emel­

lertid flera synnerligen högt kvalificerade grupper av präster, vilket måste anses

stå i uppenbar strid med ovan anförda grundsatser. Icke röstberättigade är så­

lunda, med vissa undantag, de präster, som tjänstgör som akademiska lärare,

är tjänstlediga för högre teologiska studier, uppehåller tjänst vid kyrkliga an­

stalter, styrelser och folkhögskolor, vidare prästvigda lärare vid statliga eller

kommunala skolor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Biskopsval, som---------- domkapit­

lets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade

tjänster såsom församlingspräst, stifts­

adjunkt eller kontraktsadjunkt eller

ock enligt förordnande uppehålla

obesatta sådana tjänster, ävensom

i pastorat tjänstgörande pastorats-

adjunkter med minst 18 månaders

prästerlig tjänstgöring samt

särskilt utsedda elektorer för stif­

tets lekmän.

I Stockholms---------- sådana tjän­

ster.

I stift------ — för anstalten.

104

Då den övergripande synpunkten för såväl Kungl. Maj:t som utskottet icke

är den ena eller andra gruppens rättigheter utan väljarkårens sakkunskap och

representativa karaktär, måste den logiska konsekvensen därav bli att genom

den nya lagen den fond av insikter och omdöme i kyrkliga frågor, som repre­

senteras av nämnda prästerliga grupper, tillföres valkorporationen. Också lek-

mannaelektorerna måste givetvis hälsa ett sådant tillskott av sakkunskap med

tillfredsställelse, även om pariteten mellan präster och lekmän därigenom skulle

i vissa fall något rubbas.

Utifrån samma synpunkter synes det icke fullt motiverat att, såsom utskottet

föreslår, för åstadkommande av mera strikt paritet beräkna elektorernas antal

icke efter de författningsenliga tjänsterna utan efter de för tillfället besatta

prästtjänsterna.

Jag får på grund av vad ovan anförts hemställa att kyrkomötet, i stället för

det av utskottet förordade och i dess förslag införda tillägget av ett tredje stycke

till 2 § i förslaget till lag om biskopsval, antager det tillägg som framgår av

följande, såsom reservantens förslag betecknade, här intagna text:

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

(Utskottets förslag)

2

Biskopsval, som — — — stiftets

lekmän.

I Stockholms---------- sådana tjän­

ster.

I stift, inom vilket diakonianstalt

är belägen, ingår i valkorporationen

präst, som vid tidpunkten för valet

är anställd såsom föreståndare för

anstalten.

(Reservantens förslag)

§

Biskopsval, som ej avser ärkebi­

skopsämbete, förrättas av en valkor­

poration, vilken består av

domkapitlets ledamöter,

präster, vilka vid tidpunkten för

valet innehava i stiftet inrättade

tjänster såsom församlingspräst,

stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkt

eller ock enligt förordnande uppe­

hålla obesatta sådana tjänster, även­

som präster, som äro akademiska lä­

rare, tjänstlediga för teologiska stu­

dier, anställda vid kyrkliga anstalter,

styrelser och skolor samt vid statliga

kommunala läroanstalter, samt

särskilt utsedda elektorer för stif­

tets lekmän.

I Stockholms —------ sådana tjän­

ster.

105

C) avseende proportionen mellan prästerliga väljare och lekmannaväljare en­

ligt 5 § första stycket förslaget till lag om biskopsval

1) av herr Gustaf Adolf Danell, vilken under åberopande av vad han i

reservation vid B 2 anfört yrkat att kyrkomötet, under förutsättning av bifall

till yrkandet vid B 2, med avslag å utskottets förslag till ändring av 5 § första

stycket i Kungl. Maj:ts förslag till lag om biskopsval, måtte godkänna detta

stadgande i den lydelse det har enligt Kungl. Maj:ts förslag.

2) av herrar Lampers, Hassler och Hultmark, vilka under åberopande av vad

de i reservation vid B 1 anfört samt under förutsättning av bifall till reservatio­

nen vid B 1 yrkat, att nämnda 5 § första stycket måtte erhålla följande lydelse:

I varje pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar antalet dels i

pastoratet inrättade tjänster såsom församlingspräst med undantag av sådana

tjänster som vid tidpunkten för valets kungörande äro obesatta och ej uppehål­

las enligt förordnande, dels ock i pastoratet tjänstgörande pastoratsadjunlcter

med minst 18 månaders prästerlig tjänstgöring.

D) avseende sättet för utseende av elektorer enligt 6 § förslaget till lag om

biskopsval

1) av herr Hassler, som anfört och yrkat:

Jag föreslår, att lekmannaelektorer vid biskopsval utses av vederbörande

pastoratskyrkoråd. Då elektorerna skall utses pastoratsvis, är det önskvärt att

valet förrättas av ett pastoratsorgan; härmed bortfaller församlingskyrkoråden,

som eljest är väl skickade för uppgiften.

Fråga uppstår då, om valet skall förrättas av pastoratskyrkorådet eller av

kyrkofullmäktige — kyrkostämma — församlingsdelegerade. Jag finner det

otänkbart att detta val anförtros åt kyrkostämma, vilket strider mot all hittills­

varande praxis, som går ut på att detta organ med dess oberäknelighet sna­

rare fråntas befogenheter än meddelas nya sadana. Rent principiellt finner jag

att detta val bör ligga hos kyrkans främsta förtroendemän bland lekmännen

och inte hos det sällan sammanträdande representativa organet, vars uppgift är

att dra upp de stora linjerna för församlingens arbete och bevilja medel till

detta arbete. Hos pastoratskyrkorådet, som består av pastoratets mest förfarna

och insiktsfulla förtroendemän, finns den bästa expertisen och bästa personkän­

nedomen för det val som det här gäller. Det kan erinras om att lekmannaleda-

mot i domkapitlet utses av ombud för stiftets pastorat, utsedda av pastorats-

kyrkoråden. Vill man i framtiden samordna stiftsvis förekommande val, torde

det ligga närmast till att låta pastoratskyrkoråden bli valorganet för samtliga

dessa val. Fn fördel med det nu framlagda förslaget är också att det är enklare

än något av de hittills framkomna förslagen och att det kan tillämpas utan att

man nödgas tillgripa invecklade undantagsbestämmelser.

Med anledning härav hemställcs att kyrkomötet med avslag å utskottets för­

slag till utformning av 6 § i förslaget till lag om biskopsval i stället matte antaga

denna lydelse av samma G §:

Kungl. May.ts ■proposition nr 195 år 1963

Elektorsval förrättas av pastoratets kyrkoråd eller, om sådant kyrkoråd icke

finnes, på sätt Konungen förordnar.

2) av herrar Lampers, Gustaf Adolf Danell och Hultmark, vilka anfört och

yrkat:

Den nya biskopsvalslagen innebär en mycket betydelsefull reform inom sven­

ska kyrkan, vars konsekvenser icke i förväg kan överblickas. Biskopsämbetets

förankring i allmänhetens medvetande medför, att dess innehavare spelar en

avgörande roll för kyrkans ställning hos folket. En folkvald biskops inflytande

kan räknas bli ännu starkare än en enbart av prästerliga väljare utsedd. Det

är i denna situation synnerligen viktigt, att den i och för sig välmotiverade

önskan att genom lekmannaval bredda kyrkans basis icke skymmer den ännu

väsentligare synen på biskopsämbetets andliga uppgifter. Utskottet har i sitt

betänkande klart framhållit som ett av biskopens viktigaste åligganden att för­

kunna och försvara den rena evangeliska läran. Likaså har utskottet i anslut­

ning till Kungl. Maj:ts skrivelse betonat vikten av att till väljare utses så om­

dömesgilla och insiktsfulla personer som möjligt. Givetvis kan en lagstiftning

härvidlag icke ge nagra absoluta garantier, men det är icke desto mindre ange­

läget att den nya biskopsvalslagen skapar så goda förutsättningar som möjligt

för att skaffa goda väljare och därmed sa högt kvalificerade biskopar som möj­

ligt. Därom är hela utskottet enigt.

Konsekvensen av denna syn på väljare och de av dem utsedda biskoparna

synes reservanterna vara följande. Kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade

eller kyrkostämma bör icke utgöra valkorporation för utseende av elektorer.

Såsom i 1957 års betänkande och den av biskop Giertz m. fl. framlagda motionen

nr 61 föreslagits bör församlingarnas kyrkoråd få uppdraget att utse elektorer

för val av biskop. Kyrkofullmäktiges större antal innebär i realiteten icke att

de betecknar en bredare basis än kyrkoråden. De senare är i eminent mening

församlingarnas förtroendemän, särskilt utsedda för sin församlingsvårdande

uppgift. Genom sin närmare kontakt med kyrkliga frågor blir kyrkorådens leda­

möter mer engagerade och mer förfarna i sådana ting än kyrkofullmäktigeleda­

möter i allmänhet.

Den reella skillnaden mellan pastoratens samfällda kyrkoråd och församling­

arnas kyrkoråd är ofta rätt obetydlig, men principiellt borde församlingskyrko-

råden såsom församlingsvårdande organ och icke de för ekonomiska uppgifter

utsedda pastoratskyrkoråden ifrågakomma som valkorporation. Av praktiska

skäl kan reservanterna dock i andra hand förorda pastoratskyrkoråden, vilka

utan tvivel får anses vara kvalificerade representanter för pastoratet.

Lagens 6 § bör huvudsakligen ges den lydelse, som utarbetats av biskopsvals-

kommittén, med de tillägg, som föreslagits av utskottet beträffande prästs röst­

rätt och för det sällsynta fall att kyrkoråd ej finnes.

Den invändningen har gjorts mot kommitténs förslag om delegeradeval i fler-

församlingspastorat, att förfarandet är alltför komplicerat. Samma förfarande har

dock utan olägenheter tillämpats sedan 1950 vid elektorsval till kyrkomötet.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

107

Det bör därjämte understrykas, att biskopsval normalt endast förekommer med

långa mellanrum, 10—15 år eller mer.

Vi hemställer att kyrkomötet måtte — med bifall till motionen nr 61 — i skri­

velse till Kungl. Maj:t förklara att kyrkomötet godkänt den ändrade lydelse

av 6 § i lagförslaget som framgår av här såsom reservanternas förslag intagna

text:

6

§

Utgör församling eget pastorat, förrättas elektorsvalet av församlingens kyrko­

råd eller, där kyrkoråd ej finnes, på sätt Konungen förordnar.

Bilda två eller flera församlingar tillsammans ett pastorat, förrättas elektors­

valet av särskilda delegerade, utsedda församlingsvis av församlingarnas kyrko­

råd bland dessas valda ledamöter eller suppleanter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Antalet delegerade utgör för församling

med högst 1 000 invånare ............................................................. 2

med mer än 1 000 men högst 3 000 invånare............................. 3

med mer än 3 000 invånare............. ............................................. 4

För de delegerade utses ersättare till lämpligt antal; och skall därvid tillika

bestämmas den ordning, i vilken ersättarna skola inkallas. Vad i andra stycket

sägs om delegerad gäller ock om dennes ersättare.

I val av elektor eller delegerad må ej deltaga präst, som äger rösträtt vid

biskopsvalet. Ej heller må sådan präst utses till delegerad eller ersättare.

E) avseende i 10 § tredje stycket förslaget till lag om biskopsval meddelade

bestämmelser om platsen för utövande av prästerlig rösträtt i vissa fall

av herr Gustaf Adolf Danell, som — under förutsättning av bifall till sitt i

reservation vid B 2 framställda yrkande avseende omfattningen av den präster­

liga rösträtten — under åberopande av vad han anfört i reservationen vid B 2

hemställt, att kyrkomötet i stället för den av utskottet föreslagna lydelsen av

10 § tredje stycket förslaget till lag om biskopsval ville antaga följande, såsom

reservantens förslag betecknade, lydelse:

(Utskottets förslag)

(Reservantens förslag)

Stiftsadjunkter, kyrkoherdar för

döva, föreståndare för diakonianstalt,

kyrkoherdar i svenska församlingar i

utlandet samt i 3 § avsedda befatt­

ningshavare vid de kyrkliga central­

styrelserna deltaga i valet i det kon­

trakt, i vilket stiftets domkyrka är

belägen.

Stiftsadjunkter och kyrkoherdar

för döva, präster anställda vid de teo­

logiska fakulteterna, kyrkliga anstal­

ter, styrelser och skolor samt vid

statliga och kommunala skolor, även­

som präster tjänstlediga för teolo­

giska studier deltaga i valet i det

kontrakt, inom vilket de äro kyrko-

skrivna. Kyrkoherdar i svenska för­

samlingar i utlandet deltaga i valet

i Uppsala kontrakt.

Särskilt yttrande:

av herrar biskopar

Hylander

och

Josefson,

herr

Hassler

och fröken

Nordberg,

vilka anfört:

Vi anser, att Uppsala domkapitel vid ärkebiskopsval bort likställas med övriga

domkapitel och utgöra valkorporation liksom dessa. Vi motiverar detta med

att vi finner det opåkallat, att Uppsala domkapitel skall erhålla mindre infly­

tande vid val av ärkebiskop än som tillkommer vart och ett av rikets övriga

domkapitel. I den stora valkorporationen för Uppsala stift kommer domkapit­

lets fåtaliga röster att försvinna utan möjlighet att ge den vägledning, som vid

detta tillfälle bör lämnas av ärkestiftets eget domkapitel. Den föreslagna ord­

ningen innebär även att domkapitlet i Uppsala fråntas en rättighet och en

funktion, som det haft under många sekler. En lösning efter denna linje skulle

icke, därest ärkestiftets förslag behöll föreslagna röstvärden, minska ärkestif­

tets inflytande vid ärkebiskopsval.

Med hänsyn emellertid till att ett genomförande av vår mening skulle rubba

hela lagförslagets uppbyggnad framställer vi intet yrkande i anledning av vår

mening.

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

109

JJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet injör Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrå­

det å Stockholms slott den 11 oktober 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

statsråden

A^ndersson, L^indström, K^ling, E^den-

^man, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist.

Statsrådet af Geijerstam anför efter gemensam beredning med chefen för

justitiedepartementet följande.

I skrivelse till kyrkomötet den 28 juni 1963, nr 8, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jäm­

likt § 87 mom. 2:o regeringsformen begärt kyrkomötets yttrande, huruvida kyr­

komötet godkände vid skrivelsen fogade förslag till lag om biskopsval och lag

angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om

domkapitel.

I skrivelse den 3 oktober 1963, nr 35, har kyrkomötet, med bifogande av sär­

skilda utskottets i ärendet avgivna betänkande, nr 8, dels i anledning av försla­

get till lag om biskopsval förklarat, att kyrkomötet antager principen om vidgat

lekmannainflytande vid biskopsval och sålunda ansluter sig till förslagets stånd­

punkt i denna del, dels ock förklarat, att kyrkomötet godkänner genom Kungl.

Maj:ts förenämnda skrivelse framlagda förslag till lag om upphävande av 2 §

5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel samt förslag till

lag om biskopsval med den ändringen att 2, 3, 5, 6, 10 och 14 §§ i detta förslag

erhåller av utskottet i betänkandet föreslagen lydelse.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande måtte för det i § 87 rege­

ringsformen omförmälda ändamålet genom utdrag av protokollet inhämtas över

det av kyrkomötet för dess del godkända förslaget till lag om biskopsval, i vad

detta skiljer sig från det vid Kungl. Maj:ts skrivelse fogade förslaget.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Kungl. Höghet Re­

genten.

Ur protokollet:

Ingvar Carlsson

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 oktober 1963.

Närvarande:

justitieråden

R^om ÄNGS,

D^igman,

N^ordström,

regeringsrådet H^olmgren.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över ecklesia­

stikärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet den 11 oktober 1963, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets ut­

låtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över ett av kyrkomötet för dess del godkänt förslag till lag om biskopsval, i vad

detta skilde sig från det vid Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8 till kyrkomötet fogade

förslaget i samma ämne.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av lag­

byråchefen Georg Ericsson.

Lagrådet yttrade:

Enligt 5 § i det av kyrkomötet för dess del godkända förslaget skola i varje

pastorat utses elektorer till det antal, som motsvarar antalet i pastoratet in­

rättade tjänster såsom församlingspräst med undantag av sådana tjänster som

äro obesatta och ej uppehållas enligt förordnande. Den avgörande tidpunkten

för antalet elektorer blir med denna lydelse av paragrafen, liksom enligt Kungl.

Maj:ts förslag, i princip dagen för elektorsvalet. Emellertid bör, såsom i kyrko­

mötets särskilda utskotts betänkande (s. 33) framhålles, domkapitlet redan vid

kungörandet av biskopsvalet företaga en beräkning av antalet sålunda röstgrun­

dande tjänster, och justering av antalet får sedermera ske i den mån det erford­

ras. Det kan förutsättas, att domkapitlet ålägger sig återhållsamhet i fråga om

förordnanden som skulle på dylikt sätt rubba den verkställda beräkningen av

antalet elektorer. I den mån närmare föreskrifter skulle erfordras beträffande

förfarandet torde det ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda sådana (se 20 § i

förslaget).

I övrigt lämnas förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 195 år 1963

111

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­

rådet å Stockholms slott den 25 oktober 1963.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ind­

^ström, L^ange, L^indholm, K^ling, E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam,

H^ermansson, H^olmqvist, A^spling.

Statsrådet af Geijerstam anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter lagrådets den 18 oktober 1963 avgivna utlåtande över det den

11 oktober 1963 till lagrådet remitterade av kyrkomötet för dess del godkända

förslaget till lag om biskopsval, i vad detta skiljer sig från det vid Kungl. Maj:ts

skrivelse nr 8 till kyrkomötet fogade förslaget i samma ämne.

Föredraganden anför följande.

Det av kyrkomötet antagna förslaget till lag om biskopsval skiljer sig från

det till kyrkomötet hänskjutna förslaget sakligt i följande hänseenden.

I valkorporationen vid biskopsval skall ingå, utöver de i Kungl. Maj :ts förslag

angivna prästerna, också präst, som vid tidpunkten för valet är anställd såsom

föreståndare för diakonianstalt, vilken är belägen inom stiftet.

Vid ärkebiskopsval skall i ärkestiftets valkorporation också ingå de tre präster,

som vid tidpunkten för valet är anställda som direktor för missionsstyrelsen,

direktor för diakonistyrelsen samt generalsekreterare vid sjömansvårdsstyrelsen.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall i varje pastorat utses lekmannaelektorer

till det antal, som motsvarar i pastoratet inrättade tjänster såsom församlings­

präst. Kyrkomötet har begränsat denna valkorporation så till vida, att tjänster

som är obesatta och inte heller uppehälles av vikarie inte får medräknas.

I några kyrkliga samfälligheter, i vilka de särskilda församlingarna — vilka

utgör s. k. cnförsamlingspastorat — inte har fullmäktige, skall enligt Kungl.

Maj:ts förslag val av elektorer ske på kyrkostämma. Kyrkomötet har föreslagit,

att valet i dessa fall skall förrättas av kyrkorådet eller, om inte heller sådant

finnes, på sätt Kungl. Maj:t förordnar. Vid kyrkorådets val av elektorer får

präst, som är röstberättigad vid biskopsvalet, inte deltaga.

De av kyrkomötet föreslagna ändringarna i Kungl. Maj:ts lagförslag innebär

inte sådana principiella avsteg från förslaget, att de rubbar grundsatserna däri.

Jag har inget att invända mot att i valkorporationen får ingå ytterligare det

fåtal präster, kyrkomötet föreslagit.

112

Kungl. Maj:ts -proposition nr 195 år 1963

Vad angår den av kyrkomötet föreslagna begränsningen i vissa fall av anta­

let lekmannaelektorer i valkorporationen kan jag hysa förståelse för de skäl

som anförts till stöd härför. Att jag likväl ställer mig tveksam till förslaget sam­

manhänger med att den av Kungl. Maj:t föreslagna ordningen, som utmärker

sig för enkelhet och fasthet, uppmjukas på ett sätt, som kan medföra risker för

att fel begås vid elektorsvalet. Såsom särskilda utskottet uttalat och lagrådet

ytterligare framhållit torde dock av Kungl. Maj:t utfärdade föreskrifter kunna

ge erforderlig vägledning och stadga i förevarande avseende. Jag vill härvid

särskilt framhålla lagrådets uttalande, att domkapitlen ålägger sig återhållsam­

het i fråga om förordnanden, som skulle rubba den av domkapitlet verkställda

beräkningen av antalet lekmannaelektorer. Jag vill vidare uttala det angelägna

i att vid förordnanden av vikarier på vakanta tjänster vid tidpunkt, då biskops­

val är förestående, i första hand tjänster i de s. k. enprästpastoraten kommer

i fråga, så att inte genom en vakans på sådan tjänst pastoratets lekmän helt

utestänges från att deltaga i biskopsvalet. En erinran härom torde böra inflyta

i anvisningar till domkapitlen rörande valets förberedande och förrättande. I

betraktande av det nu anförda vill jag inte motsätta mig den av kyrkomötet

föreslagna ändringen.

Kyrkomötets förslag, att i några av de kyrkliga samfälligheterna i vilka kyrko­

fullmäktige saknas i de särskilda församlingarna — tillika utgörande pastorat —

kyrkorådet i stället för kyrkostämman skall förrätta elektorsvalet, torde inne­

bära en sådan fördel i praktiskt avseende, att detsamma uppväger avsteget från

den av Kungl. Maj:t föreslagna principen, att valet alltid skall förrättas av det

representativa kyrkokommunala organet. Jag anser mig därför kunna godtaga

kyrkomötets förslag.

Vad beträffar övriga av kyrkomötet föreslagna ändringar i Kungl. Maj:ts lag­

förslag är dessa en följd av nu av mig berörda ändringsförslag eller också av

redaktionell natur. Mot dessa har jag ingen erinran.

Föredraganden hemställer, att dels förslaget till lag om biskopsval av den

lydelse kyrkomötet godkänt, dels förslaget till lag angående ändrad lydelse

av 2 § 5 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om domkapitel måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans

Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan Ståhl

Kungl. Maj:ts proposition nr 195 år 1963

113

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen........................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................................................... 1

Förslag till lag om biskopsval....................................................................... 3

Förslag till lag angående upphävande av 2 § 5 mom. lagen om domkapitel 7

Kungl. Maj :ts skrivelse nr 8 till kyrkomötet................................................... 8

Lagförslag i skrivelse till kyrkomötet......................................................... 9

Utdrag av statsrådsprotokollet den 22 maj 1963 ............................................ 13

Inledning......................................................................................................... 13

Nuvarande ordning........................................................................................ 11

Yalkorporationens sammansättning vid biskopsval.................................. 16

Röstningsförfarandet vid biskopsval........................................................... 33

Ärkebiskopsval .............................................................................................. 35

Specialmotivering till lagförslagen ............................................................... 17

Hemställan ..................................................................................................... 52

Lagrådets utlåtande den 20 juni 1963 ............................................................... 53

Utdrag av statsrådsprotokollet den 28 juni 1963 ............................................ 54

Kyrkomötets skrivelse nr 35 till Kungl. Maj:t................................................ 55

Särskilda utskottets betänkande nr 8............................................................... 56

Recit betr. biskopsval .................................................................................. 57

Recit betr. ärkebiskopsval .......................................................................... 73

Recit betr. ändr. i lagen om domkapitel ................................................. 83

Utskottet ....................................................................................................... 34

Biskopsval ..................................................................................................... 34

Ärkebiskopsval ............................................................................................. 93

Utskottets hemställan ....................................................... 96

Utskottets lagtext .......................................................................................... 96

Reservationer m. ............................................................................................. 109

Utdrag av statsrådsprotokollet den 11 oktober 1963 .................................... 109

Lagrådets utlåtande den 18 oktober 1963 ....................................................... 110

Utdrag av statsrådsprotokollet den 25 oktober 1963 .................................... 111