Prop. 1964:11

('med förslag till lag an\xad gående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. (krigshandelslag)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196b

1

Nr 11

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. (krigshandelslag); given Stockholms slott den 19 december 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. (krigshandelslag).

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens förslag till krigshandelslag innebär en komplettering av beredskapslagstiftningen på näringslivets område. Lagförslaget ger möjlig­ het att i ett krigsläge och under liknande förhållanden kontrollera enskil­ das utfästelser i fråga om varors in- och utförsel m. m. och syftar till att fö­ rebygga en med Sveriges intressen oförenlig övervakning av vår handel. Be­ stämmelser med samma innebörd gällde under de båda världskrigen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 11

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 196b

Förslag

till

Lag

angaende vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor in. m.

(krigshandelslag)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 och 5 §§ träda i tillämp­

ning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av

den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelser­

na icke vidare skola tillämpas; dock skall vad nu sagts icke gälla i den mån

bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande

enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn­

da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr

att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess

prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet

ej inom två månader från det underställningen skett gillat av riksdagen,

är det förfallet. Upphör krigsfaran, upphäver Konungen meddelat förord­

nande senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

Föreligga eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, äger

Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2 och 5 §§ stad­

gas helt eller delvis skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga till-

lämpning.

Under tid, då bestämmelse i 2 och 5 §§ äger tillämpning, skola däremot

svarande stadganden i 3 och 4 samt 6—8 §§ tillämpas.

2 g.

Utfästelse, som innebär inskränkning i friheten att till riket införa eller

ur riket utföra eller inom riket förfoga över vara eller att fortskaffa eller

eljest befordra vara till, från eller inom riket, skall, om inskränkningen

är eller kan antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts in­

tresse, icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats.

3 §•

Tillstånd som sägs i 2 § lämnas, för särskilda fall eller för visst slag av ut­

fästelser, av Konungen eller den Konungen bemyndigar därtill.

4 §.

Handlar någon i strid mot en för honom gällande utfästelse som avses

i denna lag, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Det­

samma skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbundit sig

att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gör försök

att i strid mot utfästelsen utföra varan.

3

Har den brottslige eller annan, för vars räkning sådan åtgärd vidtagits,

haft vinning därav, skall vad i 36 kaj). 1 § andra stycket brottsbalken stad­

gas äga motsvarande tillämjming.

5 §•

Den som genom att lämna underrättelse om egen eller annans verk­

samhet eller genom att främja inhämtande av dylik underrättelse med­

verkar till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande

över eller befordran av vara, som omförmäles i 2 §, dömes, om han insett

eller bort inse att övervakningen utövas av främmande makt eller eljest är

av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, till dagsböter eller

fängelse i högst ett år, såframt ej för gärningen är stadgat strängare straff

i 19 kap. brottsbalken.

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sed­

vänja eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med

anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Konungen eller av

myndighet, vilken enligt Konungens förordnande är behörig därtill, eller

har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har

han av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första

stycket stadgas icke äga tillämpning.

6

§.

Har någon dömts till påföljd för brott som avses i denna lag och begår

han, sedan domen vunnit laga kraft, ånyo sådant brott, må för återfallet

dömas till fängelse i högst två år.

7 §.

Åtal för brott mot denna lag må väckas allenast efter medgivande av

Konungen eller den myndighet, som Konungen bestämmer.

8 §•

Denna lag äger icke tillämpning å främmande stats beskickning här i

riket eller å konsulära tjänstemän, vilka äro i främmande stats tjänst

här anställda och äro dess medborgare samt icke här i riket driva handel

eller annan näring.

9§.

Inträder sådan tillståndsplikt, varom stadgas i 2 §, skall i lagen avsedd

utfästelse, som givits inom två månader före det tillståndsplikten inträder,

icke vara gällande, med mindre tillstånd sökes inom en månad efter det att

tillståndsplikten inträtt samt sökt tillstånd beviljats eller tillstånd eljest läm­

nats inom tid som nu sagts. Har tillstånd till utfästelsen lämnats, skall i frå­

ga om handling, som därefter företages i strid mot utfästelsen, vad i 4 samt

6—8 §§ stadgas äga tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 196b

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196b

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet å Stockholms slott den 8 november 1963.

Närvarande:

Statsministern

E rlander ,

ministern för utrikes ärendena

N ilsson ,

statsråden

S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , S koglund , E denman ,

J ohansson , af G eijerstam , H ermansson , H olmqvist , A spling .

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt

cheferna för justitie- och försvarsdepartementen anmäler chefen för han­

delsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om lag angående vissa utfästel­

ser rörande införsel och utförsel av varor m. m. samt anför därvid följande.

Under såväl det första som det andra världskriget genomfördes en

kontroll över vissa ekonomiska utfästelser av näringsidkare m. fl. och

en kriminalisering av olika former av medverkan till utländsk övervak­

ning av det svenska näringslivet. De utfästelser, som berördes, var sådana

som innebar en inskränkning i friheten att till riket införa eller ur riket

utföra eller inom riket förfoga över varor eller att fortskaffa eller eljest

befordra varor till eller från eller inom riket, såvida inskränkningen

var eller kunde antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts

intresse. Utfästelser av nu angivet slag ansågs i vissa fall kunna medföra

faror för staten, enär enskilda personer genom dylika utfästelser i han­

delspolitiskt avseende kunde binda Sverige på ett icke önskvärt sätt. Å

andra sidan betraktades icke alla utfästelser av ifrågavarande slag såsom

oförenliga med Sveriges intressen. Då det emellertid icke syntes möjligt

att genom på förhand uppställda kännetecken draga en bestämd gräns

mellan farliga och ofarliga utfästelser, befanns det erforderligt att göra

giltigheten av ifrågavarande utfästelser beroende av resultatet av en pröv­

ning från statlig myndighets sida. I anledning härav föreskrevs, att ut­

fästelserna icke skulle vara gällande med mindre tillstånd till dem läm­

nats.

Samtidigt som vissa utfästelser av förut angivet slag ansågs kunna med­

föra faror för staten och därför icke kunde godkännas låg det i statens

intresse, att sådana utfästelser, som befunnits överensstämma med Sve­

riges intressen och därför blivit godkända, icke överträddes. För att sä­

kerställa att vederbörligen godkända utfästelser skulle hållas stadgades

straffansvar för brytande av sådana utfästelser.

5

En olämplig utländsk kontroll över det svenska näringslivet ansågs kunna uppstå icke blott genom alt svenska näringsidkare m. fl. bands genom utfästelser utan även på andra vägar. För att hindra liandels- spionage kompletterades strafflagens stadganden med bestämmelser, som under vissa förutsättningar kriminaliserade medverkan till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande över eller befordran av varor, som förut nämnts.

De i det föregående antydda stadgandena ingick i den s. k. krigshandels- lag, som utfärdades den 30 december 1939 (nr 951). Lagen, vars rubrik var lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m., var tidsbegränsad och gällde till eu början endast till och med den 31 mars 1941. Giltighetstiden förlängdes emellertid genom ett antal årligen återkommande beslut, och lagen upphörde att gälla först med ut­ gången av juni 1947. Beträffande det närmare innehållet i lagen må här nämnas följande.

Enligt 1939 års krigshandelslag ägde Kungl. Maj :t vid krig eller krigs­ fara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga, av krig för­ anledda förhållanden förordna för viss tid eller tills vidare, att utfästelse av förut angivet innehåll skulle, där den i utfästelsen liggande inskränk­ ningen var eller kunde antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen läm­ nats. Om sådant förordnande meddelades när riksdagen ej var samlad och förordnandet icke gillades av nästföljande riksdag inom trettio dagar från riksdagens början, skulle förordnandet efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Under tid, då riksdagen var sam­ lad, ägde Kungl. Maj :t allenast med riksdagens samtycke meddela för­ ordnande varom här är fråga. Tillstånd till utfästelse som förut nämnts skulle lämnas, för särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser, av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t därtill bemyndigade. Handlade någon i strid mot en för honom gällande utfästelse, skulle straffet vara dagsböter eller fängelse i högst ett år. Samma straff var stadgat för det fall att någon, som genom utfästelse förbundit sig att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gjorde försök att i strid mot utfästelsen utföra varan. Om den brottslige eller annan, för vars räkning sådan åtgärd vid­ tagits, haft vinst därav, kunde han förpliktas utgiva det belopp, vartill vinsten högst kunde skattas, eller det mindre belopp, som fanns skäligt. Denna påföljd skulle dock icke ådömas den, som genom samma hand­ ling gjort sig förfallen till straff för olovlig varuutförsel eller försök där­ till och till följd därav förverkat varan eller dess värde.

I 1939 års krigshandelslag stadgades vidare straff för det fall, att någon under tid, då förordnande enligt lagen var gällande, genom att lämna un­ derrättelse om egen eller annans verksamhet eller främja inhämtande av sådan underrättelse medverkade till övervakning rörande sådan in- eller

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 är l!)(ii

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 196k

utförsel eller förfogande över eller befordran av varor, som avsågs i lagen.

Förutsättning var dock, att övervakningen utövades av främmande makt

eller gärningsmannen insett eller bort kunna inse, att den var av beskaf­

fenhet att tjäna främmande makts intresse. Såframt ej gärningen i 8 kap.

strafflagen var belagd med svårare straff, skulle gärningsmannen straffas

högst med straffarbete i ett år. Under vissa betingelser var dock ett förfa­

rande, som eljest skulle falla under nämnda stadgande i krigshandelslagen,

straffritt, nämligen om åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller

annan sedvänja eller om den som vidtagit åtgärden handlat i överensstäm­

melse med anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Kungl.

Maj :t eller av myndighet, som enligt Kungl. Maj :ts förordnande var därtill

behörig, eller om han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört

talan eller om han av annan sadan anledning ägt fog för gärningen.

Beträffande lagens innehåll i övrigt må nämnas, att om någon begick

brott, som förut sagts, andra gången eller oftare, straffet skulle vara

fängelse eller straffarbete i högst två år. Dagsböter kunde dock ådömas,

om omständigheterna var synnerligen mildrande. Åtal för brott mot lagen

fick icke anhängiggöras med mindre justitiekanslern lämnat tillstånd där­

till. Lagen skulle icke äga tillämpning å främmande makts beskickning

här i riket och icke heller å konsulära tjänstemän, vilka var här anställda

i främmande makts tjänst och var dess undersåtar samt icke här i riket

drev handel eller annan näring.

I övergångsbestämmelserna till 1939 års krigshandelslag fanns ett sär­

skilt stadgande om äldre utfästelser. Om vid krigshandelslagens utfärdan­

de förordnande enligt lagen meddelades, skulle enligt nämnda stadgande

utfästelse, som givits före lagens ikraftträdande men efter dagen för pro­

positionen till riksdagen, icke gälla med mindre tillstånd enligt lagen sök­

tes inom trettio dagar efter det lagen trätt i kraft samt sökt tillstånd

beviljades eller ock inom förenämnda tid tillstånd lämnats i därom ut­

färdad kungörelse. Där tillstånd till utfästelsen lämnats, skulle lagens

bestämmelser äga tillämpning i fråga om handling, som därefter företogs

i strid mot utfästelsen.

Genom förordning den 30 december 1939 (nr 952) meddelade Kungl.

Maj :t med riksdagens samtycke förordnande enligt lagen att gälla tills

vidare. Genom brev till statens handelskommission samma dag bestämde

Kungl. Maj :t bland annat, att det skulle ankomma på handelskommis-

sionen att för särskilda fall meddela tillstånd till utfästelse enligt krigs­

handelslagen, att emellertid sådant ärende skulle av kommissionen med

eget utlåtande underställas Kungl. Maj:ts prövning, när ärendet rörde

fråga av principiell betydelse eller allmän räckvidd eller kommissionens

ordförande eljest fann ärendet vara av sådan beskaffenhet, att underställ­

ning lämpligen borde ske, samt att där kommissionen fann omständig­

heterna föranleda utfärdande av sådan kungörelse, som omförmäldes i

lagen, kommissionen hade att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i ämnet. Med stöd av det givna bemyndigandet lämnade kommissionen i ett stort antal fall tillstånd till utfästelse, varom här är fråga. Eller för­ slag av handelskommissionen lämnade vidare Kungl. Maj :t genom sär­ skilda kungörelser generellt tillstånd till vissa utfästelser enligt krigs- handelslagcn.

1939 års krigshandelslag upphörde, såsom tidigare nämnts, att gälla med utgången av juni 1947. I skrivelse den 2 april 1951 framhöll emellertid riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap efter samråd med kommerskollegium samt statens handels- och industrikommission, att det med hänsyn till rådande internationella läge vore en angelägen beredskapsåt- gärd att en lag av motsvarande innehåll som 1939 års krigshandelslag funnes utfärdad i form av en fullmaktslag, vars bestämmelser kunde sät­ tas i tillämpning av Kungl. Maj :t vid eventuellt behov.

I en ny skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 december 1961 har riksnämn­ den för ekonomisk försvarsberedskap efter samråd med kommerskolle­ gium anfört, att starka skäl talade för att i samband med den pågående upprustningen av vår beredskapslagstiftning även en krigshandelslag ut­ färdas, som skulle göra det möjligt att i fall av behov snabbt ingripa mot försök från utlandet att utöva kontroll över vårt näringsliv. Den nya krigs- handelslagen borde i överensstämmelse med andra under senare år till­ komna beredskapslagar förlänas giltighet tills vidare, varjämte föreskrif­ terna om bestämmelsernas ikraftträdande borde utformas i överensstäm­ melse med motsvarande regler i allmänna förfogandelagen. I övrigt torde bestämmelserna i 1939 års krigshandelslag fortfarande vara i huvudsak lämpliga för sitt ändamål och endast mindre förändringar behöva vidta­ gas i desamma i syfte bl. a. att uppnå likformighet med andra beredskaps- lagars konstruktion. Riksnämnden har vid sin skrivelse fogat ett förslag till lag i ämnet. Detta förslag innehåller icke några övergångsbestämmel­ ser rörande äldre utfästelser.

Yttranden över riksnämndens skrivelse den 22 december 1961 har, efter remiss, avgivits av generaltullstyrelsen, kommerskollegium, statens han-

delslicensnämnd, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistför­ bund och Sveriges industriförbund. Kommerskollegium har överlämnat yttrande av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.

Riksnämndens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran i samtliga yttranden.

Departementschefen.

På lagstiftningens väg har statsmakterna sökt ska­

pa olika garantier för att en med Sveriges intressen oförenlig utländsk kon­ troll över det svenska näringslivet icke skall komma till stånd. Lagstift­ ningen har därvid måst utbyggas eller modifieras alltefter förekomsten av

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1964

olika former av försök till utländsk övervakning. När det sålunda under de båda världskrigen inträffade, att i många fall svenska importörer m. fl. avkrävdes garantiförbindelser mot re-export jämte andra utfästelser, som innebar inskränkning i friheten att förfoga över inköpta varor m. m., för­ anledde detta vid båda tillfällena från svensk sida antagandet av en till­ fällig krigshandelslag för att hindra att de svenska näringsidkarna bands på ett för landet olämpligt sätt. Enligt dessa krigshandelslagar skulle ut­ fästelser av antytt slag, där inskränkningen var eller kunde antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intressen, icke vara gällan­ de med mindre tillstånd av statlig myndighet lämnats till utfästelserna. Samtidigt stadgades straffrättsliga påföljder för överträdelser av godkän­ da utfästelser, vilket skapade en särskild garanti för att sådana utfäs­ telser som befunnits förenliga med Sveriges intressen verkligen hölls, nå­ got som i sin tur ökade tilltron till de av den svenska regeringen upp­ dragna riktlinjerna för landets handelspolitik. Genom krigshandelslagar- na kriminaliserades dessutom olika former av medverkan till utländsk övervakning av det svenska näringslivet.

Systemet med statligt garanterade utfästelser hade större omfattning under det första världskriget än vad det fick under det andra. Föränd­ ringen sammanhängde med att Sveriges handelspolitik under det senare kriget från början kom att i helt annan utsträckning grundas på export­ förbud och på ett planmässigt handhavande av förekommande licensgiv- ning. Krigshandelslagstiftningen blev emellertid icke därigenom betydel­ selös.

Riksnämnden (numera överstyrelsen) för ekonomisk försvarsberedskap har efter samråd med kommerskollegium föreslagit, att en krigshandels­ lag med i huvudsak samma innehåll som 1939 års lag i ämnet nu utfär­ das i form av en permanent beredskapslag, vars bestämmelser kan sättas i tillämpning vid behov. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de myndigheter och organisationer på näringslivets område, vilka avgivit yttrande i ärendet. Erfarenheterna från de båda världskrigen visar, att i olika krissituationer behov kan föreligga av en krigshandelslag motsvarande de tidigare krigshandelslagarna. Det synes av detta skäl va­ ra en angelägen beredskapsuppgift att genom lagstiftning möjliggöra er­ forderliga ingripanden i en krissituation, som allvarligt berör vårt land. Enligt min mening bör därför det framlagda förslaget läggas till grund för en ny lag i ämnet. Ehuru något förordnande enligt lagen ej är aktuellt, an­ ser jag sålunda, att vår beredskapslagstiftning bör kompletteras med en krigshandelslag. Då en sådan lag kan vara erforderlig under lång tid framåt, synes det ändamålsenligt att — i likhet med vad som skett beträffande fler­ talet andra under senare år tillkomna beredskapslagar — icke begränsa la­ gens giltighetstid.

Stadgandena i den nya krigshandelslagen om hur bestämmelserna blir

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 196i

9

tillämpliga torde böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse med mot­ svarande regler i allmänna förfogandelagen. Lagens bestämmelser bör så­ lunda automatiskt träda i tillämpning vid krig, medan vid krigsfara Kungl. Maj :t bör äga att förordna om tillämpning av lagen utan att på förhand höra riksdagen. Dylikt förordnande skall dock gillas av riksdagen inom viss tid, vid äventyr att det eljest upphör att gälla. Under utomoidentliga, av krig föranledda förhållanden bör Kungl. Maj :t kunna sätta bestämmel­ serna i tillämpning, helt eller delvis, allenast med samtycke av riksda­ gen.

Den nya lagen är av sådant slag, att den bör upptagas i förteckningen över de författningar, som enligt 9 § beredskapskungörelsen skall träda i tillämpning i samband med beredskapslarm. Föreskrift härom torde böra meddelas i administrativ ordning.

I fråga om lagens innehåll och utformning i övrigt torde skäl föreligga allenast för några mindre jämkningar i förhållande till 1939 års lag. För att ernå formell likhet med övriga beredskapslagar torde i den nya lagen föreskrifterna om bestämmelsernas trädande i tillämpning böra samman­ föras i en första paragraf och bestämmelserna om tillstånd till vissa ut­ fästelser i stället upptagas i nästföljande paragraf. På grund av frågor­ nas ömtåliga och ofta svårbedömbara karaktär fick enligt 1939 års krigs- handelslag åtal för brott mot lagen icke anhängiggöras med mindre justi- tiekanslern lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till den omläggning av åklagarväsendet, som skedde vid nya rättegångsbalkens ikraftträdande, synes justitiekanslern icke numera böra inkopplas på hithörande åtals­ frågor. I stället torde dessa frågor få avgöras av Kungl. Maj :t eller den myndighet, som bemyndigas att meddela tillstånd till utfästelser. Vad straffskalorna beträffar bör dessa anpassas efter de principer, som följts vid avfattningen av brottsbalken. Som förutsättning för tillämpning av den för återfall stadgade straffskalan bör i den nya lagen angivas, att ve­ derbörande begår brott, som avses i lagen, efter det att han genom laga- kraftvunnen dom blivit dömd för sådant brott. Bestämmelsen i 1939 års lag, att böter som ådöms enligt lagen skall tillfalla kronan, kan utgå ur den nya lagen, då en motsvarande generell föreskrift givits i brottsbalken. Vad angår den i 1939 års krigshandelslag upptagna förverkandebestäm­ melsen har uttrycket »olovlig varuutförsel» ersatts med uttrycket »varu­ smuggling» i överensstämmelse med lagen den 30 juni 1960 om straff för varusmuggling. Då sistnämnda lagstiftning far anses innebära, att kon- fiskationsbelopp kan bestämmas även efter en varas pris i utlandet, hind­ rar det senare ledet av förverkanderegeln i krigshandelslagen att konfiska- tionsbelopp dubbleras.

1939 års lag innefattade övergångsbestämmelser rörande tillståndsplik- ten för äldre utfästelser. Dessa bestämmelser tog sikte på det fallet att förordnande enligt lagen meddelades samtidigt med att lagen utfärdades.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196i

Tillståndsplikt skulle härvid föreligga för sådana före lagens ikraftträ­ dande givna utfästelser, vilka tillkommit efter det att lagens huvudsak­ liga innehåll blivit allmänt bekant genom Kungl. Maj :ts beslut att avlåta proposition till riksdagen. Då det icke är avsett att förordnande enligt den nya lagen skall meddelas samtidigt med lagens utfärdande, torde motsva­ rande bestämmelser i den nya lagen böra anpassas efter den nu föreliggande situationen. Därest nämligen dagen för lagpropositionen skulle vara avgö­ rande för vilka utfästelser som skulle dragas in under tillståndsprövningen vid ett eventuellt senare meddelat förordnande enligt lagen, skulle ett rätts­ ligt osäkerhetstillstånd kunna råda under lång tid. Tillståndsplikt torde där­ för icke böra föreligga för andra utfästelser än sådana som givits efter det att bestämmelserna i lagen trätt i tillämpning, på grund av inträtt krigstillstånd eller på grund av förordnande enligt lagen, samt under viss kortare tid dessförinnan, det sistnämnda bl. a. för att Kungl. Maj :t vid utomordentliga, av krig föranledda förhållanden skall hinna utverka riks­ dagens samtycke till meddelande av förordnande enligt lagen. Jag för­ ordar därför, att tillståndsplikt föreskrives för sådana utfästelser som givits inom två månader innan bestämmelserna om tillståndsplikt trätt i tillämp­ ning. Bestämmelserna härom torde böra upptagas i en särskild paragraf i lagen.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet utarbetats förslag till krigshandelslag.

Departementschefen hemställer därefter, att lagrådets yttrande över ifrågavarande förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m., av den lydelse bilaga till detta protokoll utvi­ sar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhäm­ tas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­ ställan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Christina Gartz

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1964

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196b

11

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m.

(krigshandelslag)

Härigenom förordnas som följer.

1

§•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 och 5 §§ träda i tillämp­ ning. Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelser­ na icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förord­ nande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämn­ da bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall meddelat förordnande av Konungen upphävas senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

Föreligga eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, äger Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2 och 5 §§ stad­ gas helt eller delvis skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga till- lämpning.

Under tid, då bestämmelse i 2 och 5 §§ äger tillämpning, skola däremot svarande stadganden i 3 och 4 samt 6—8 §§ tillämpas.

2

§.

Utfästelse, som innebär inskränkning i friheten att till riket införa eller ur riket utföra eller inom riket förfoga över vara eller att fortskaffa eller eljest befordra vara till, från eller inom riket, skall, där inskränkningen är eller kan antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts in­ tresse, icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats.

3 §•

Tillstånd som sägs i 2 § lämnas, för särskilda fall eller för visst slag av ut­ fästelser, av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

4 §•

Handlar någon i strid mot en för honom gällande utfästelse, som avses i denna lag, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Det­ samma skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbundit sig

att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gör försök

att i strid mot utfästelsen utföra varan.

Har den brottslige eller annan, för vars räkning sådan åtgärd vidtagits,

därav haft vinst, må han förpliktas att till kronan utgiva det belopp, var­

till vinsten högst kan skattas, eller det mindre belopp som finnes skäligt;

sådant förverkande må dock icke beslutas mot den, som för samma gär­

ning ådömes straff för varusmuggling eller försök därtill och, enligt vad

därom är stadgat, förverkande av varan eller dess värde.

5

§.

Den som genom att lämna underrättelse om egen eller annans verk­

samhet eller genom att främja inhämtande av sådan underrättelse med­

verkar till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande

över eller befordran av varor, som omförmäles i 2 §, dömes, där övervak­

ningen utövas av främmande makt eller gärningsmannen insett eller bort

kunna inse, att den är av beskaffenhet att tjäna främmande makts in­

tresse, till dagsböter eller fängelse i högst ett år, såframt ej gärningen i

19 kap. brottsbalken är belagd med svårare straff.

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sed­

vänja eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med

anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Konungen eller av

myndighet, vilken enligt Konungens förordnande är därtill behörig, eller

har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har

han av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första

stycket stadgas icke äga tillämpning.

6

§.

Har någon dömts till straff jämlikt 4 eller 5 § och begår han, sedan do­

men vunnit laga kraft, ånyo brott, som avses i denna lag, må för åter­

fallet dömas till fängelse i högst två år.

7 §•

Åtal för brott mot denna lag må väckas allenast efter medgivande av

Konungen eller den myndighet, som Konungen bestämmer.

8

§•

Denna lag äger icke tillämpning å främmande stats beskickning här i

riket eller å konsulära tjänstemän, vilka äro i främmande stats tjänst

här anställda och äro dess medborgare samt icke här i riket driva handel

eller annan näring.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1964

9 §.

Inträder sådan tillståndsplikt, varom stadgas i 2 §, skall i lagen avsedd

utfästelse, som givits inom två månader före det tillståndsplikten inträder,

icke vara gällande, med mindre tillstånd sökes inom en månad efter det att

tillståndsplikten inträtt samt sökt tillstånd beviljats eller tillstånd eljest läm­

nats inom tid som nu sagts. Har tillstånd till utfästelsen lämnats, skall i frå­

ga om handling, som därefter företages i strid mot utfästelsen, vad i 4 samt

6—8 §§ stadgas äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 är 196i

13

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 no­

vember 1963.

Närvarande:

justitieråden R omanus ,

D igman ,

N ordström ,

regeringsrådet H olmgren .

Enligt lagrådet den 16 november 1963 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Her­

tigen av Halland, i statsrådet den 8 november 1963, hade Kungl. Maj :t för­

ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omför-

mälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående vissa

utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. (krigshandelslag).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren Sten-Erik Bergstrand.

Lagrådet uttalade:

Tillämpningen av den i 4 § andra stycket upptagna bestämmelsen om

förverkande torde kunna i det särskilda fallet medföra vissa komplikatio­

ner, beroende bland annat på att regeln synes förutsätta att förverkande

av vara eller dess värde icke är föremål för jämkning. Med hänsyn härtill

torde det vara lämpligare att bestämmelsen om förverkande av vinning an-

knytes till motsvarande stadgande i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.

Om så sker, erfordras icke någon särskild bestämmelse för att undvika dub­

belförverkande. Lagrådet hemställer alltså, att bestämmelsen i 4 § andra

stycket i remissförslaget formuleras så att däri angives, att om den brottsli­

ge eller annan, för vars räkning åtgärden vidtagits, haft vinning därav, vad

i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken stadgas skall äga motsvarande till-

lämpning.

I övrigt lämnas förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1964

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 december 1963.

Närvarande:

Statsråden

S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling ,

S koglund , E denman , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson ,

H olmqvist , A spling , P alme .

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 22 no­

vember 1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 8 november 1963

remitterade förslaget till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och

utförsel av varor m. m. (krigshandelslag).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför därvid följande.

Vad lagrådet uttalat om att bestämmelsen om förverkande av vinning an-

knytes till motsvarande stadgande i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken

torde böra beaktas. Därjämte torde lagförslaget få formellt jämkas i några

hänseenden.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte jämlikt § 87 regerings­

formen genom proposition föreslå riksdagen att antaga det i enlighet med

det anförda ändrade lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­

mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar

Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas pro­

position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alfred Bretschneider

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631220