2

över utmätningsmännen skall utövas av länsstyrelserna, i förekommande

fall med biträde av särskild överexekutor.

Dessutom förordas ändrade regler för kungörande av exekutiva auktio­

ner.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

Kungl. Maj.ts proposition nr 126

dr

196b

5

(Nuvarande lydelse)

6

Föreligger för utmätningsman be­

träffande visst mål omständighet,

som enligt rättegångsbalken skulle

utgöra jäv mot domare, må han ej

taga befattning med målet. Jäv må

ej grundas därå, att utmätningsman­

nen

såsom domare eller befattnings­

havare vid domstol fattat beslut,

som rör saken, eller hos annan myn­

dighet än domstol tagit befattning

därmed eller i saken vittnat eller va­

rit sakkunnig, ej heller å åtgärd,

som utmätningsmannen vidtagit å

tjänstens vägnar, eller gärning, som

förövats mot honom i eller för hans

tjänst. Förekommer

jäv mot lands­

fiskal eller stadsfogde eller av över-

exekutor särskilt förordnad förrätt-

ningsman, anmäle han det genast

hos överexekutor, som, där jävet

prövas lagligt, förordnar annan ut­

mätningsman i den jäviges ställe.

Över beslut, som i jävsfrågan gives

av överexekutorn, må klagan ej fö­

ras.

9

Landsfiskal och stadsfogde skola

hålla dagbok över alla mål, i vilka

utmätning eller annan deras åtgärd

enligt denna lag äskas, och däri

teckna dagen, då varje mål inkom­

mit, den åtgärd därmed vidtagits

och dagen, då det skett, eller hinder

som förefallit; vare ock pliktige att

ur dagboken meddela skriftligt in-

kronofogde givit enligt

4

§, må åter­

kallas, när skäl äro därtill.

§•

Mot överexekutor och utmätnings­

man gälla samma jäv som i rätte­

gångsbalken stadgas i fråga om do­

mare. överexekutor eller utmät­

ningsman skall dock icke

anses

jä­

vig därför att han

såsom domare el­

ler befattningshavare vid domstol

fattat beslut som rör saken.

Ej hel­

ler må jäv mot utmätningsman

grundas därpå, att han

hos annan

myndighet än domstol tagit befatt­

ning med saken eller vittnat eller

varit sakkunnig däri, eller på åt­

gärd, som han vidtagit på tjänstens

vägnar, eller på gärning, som för­

övats mot honom i eller för hans

tjänst.

Förekommer

anledning att krono­

fogde är jävig, skall det genast an­

mälas hos Konungens befallningsha-

vande, som äger förordna annan ut­

mätningsman för målet. Förekom­

mer anledning att den som förord­

nats av kronofogde är jävig i mål

som anförtrotts honom, skall det

omedelbart anmälas hos kronofog­

den, som i sådant fall äger utse an­

nan för målet.

Talan mot beslut, varigenom ut­

mätningsman avvisat framställt jäv,

fullföljes hos överexekutor. över

överexekutors beslut må klagan ej

föras.

Oavsett jäv äger utmätningsman

vidtaga åtgärd, som ej utan fara kan

uppskjutas.

§•

Utmätningsman skall föra dagbok

enligt bestämmelser som

meddelas

av Konungen.

(Föreslagen lydelse)

6

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

tyg, när sådant begäres. De närma­

re föreskrifterna om bokens föran­

de

meddelas av Konungen.

10

§.

Överexekutor åligger att noga till­

se, huru de utmätningsmän, som un­

der honom lyda, förrätta vad dem

enligt lag eller eljest i tjänsten be­

trott varder.

Finnes utmätningsman icke behö­

rigen iakttaga sina tjänsteplikter,

äge överexekutor meddela honom

varning. Låter han sig icke därav

rätta eller har han begått fel av svå­

rare beskaffenhet, skall överexeku­

tor överlämna ärendet till vederbö­

rande åklagare, som har att pröva,

om åtal skall anställas inför dom­

stol.

Har åtgärd vidtagits för utmät­

ningsmans ställande under åtal, äge

överexekutor avstänga honom från

tjänstgöring, intill dess över honom

blivit slutligen dömt eller domstolen

annorlunda förordnar.

Har Konungen beträffande stad

meddelat förordnande jämlikt 1 §

andra stycket sista punkten, ankom-

me på Konungens befallningshavan-

de att i stället för överexekutor i

staden utöva befogenhet varom ovan

i andra och tredje styckena sägs.

52 §.

Har i —-------------- -------- - —---------- — eller vite.

Beslut om utmätningsmans av­

stängning från tjänstgöring går i

verkställighet utan hinder av be­

svär.

Huru beslut--------------------- — —-

— och 7 kap.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Konungens befallningshavande ut­

övar tillsyn över utmätningsmännen.

Finnes särskild överexekutor, skall

han biträda vid tillsynen.

Kronofogde har tillsyn över dem

som äro underställda honom.

85

Då fast egendom eller luftfartyg

eller intecknade reservdelar till så­

dant fartyg tagits i mät eller då ut­

mätningsman å landet tagit i mät

fartyg, varom i 9b § sägs,

åligger

det utmätningsmannen att genast

anmäla det hos överexekutor.

Har i

§•

När fast egendom, fartyg som

sägs i 9b § eller luftfartyg eller in­

tecknade reservdelar till luftfartyg

tagits i mät,

åligger det utmätnings­

mannen att genast anmäla det hos

överexekutor.

fråga om fast egendom å landet gäl-

denären vid utmätningen uppgivit

auktionsställe, såsom i 98 § sägs,

give utmätningsmannen ock det till­

känna.

Då fast------------------------------ utmätningen skett.

Utmätes fartyg-------------------------------urskiljande erfordras.

Gäller utmätningen------------------------------rörande luftfartyg.

Myndighet, vilken--------------------------- är sagt.

Har domstol------------------------------- till överexekutor.

Sker utmätning------------------------------ till kommerskollegium.

90 §.

Skall lös egendom säljas, låte ut- Skall lös egendom säljas, skall ut­

mätningsmannen tid och ställe för mätningsmannen kungöra tid och

auktionen kungöras

i kyrkan för

ställe för auktionen i tidning inom

den församling, där försäljningen

orten

och på sätt som i övrigt finnes

sker, så ock, om gäldenär eller bor- lämpligt.

Finnes för viss

ort

förord-

genär det äskar, eller eljest sådant

nät, att auktion skall kungöras på

finnes lämpligt,

i tidning inom or-

särskilt sätt,

skall det

också

lända

ten

ävensom i kyrkorna för de för-

till efterrättelse.

samlingar, som närmast därintill

äro.

Finnes för viss

stad

förordnat,

att auktion skall kungöras på

annat

sätt än nu är sagt,

lände det till ef­

terrättelse.

Är egendom------------------------- lämpligt finnes.

Å landet

skall auktion å fartyg, Auktion å fartyg som sägs i 94 §

varom i 94 § sägs, förrättas av över- skall förrättas av överexekutor.

exekutor

eller, då auktion ej skall Auktionen skall kungöras

så som

ske å landskansli, av den som över-

ovan om annan lös egendom är sagt.

exekutor för sådant ändamål till för-

rättningsman särskilt förordnar;

och låte auktionsförrättaren kungö­

ra auktionen

såsom ovan om annan

lösegendom är sagt.

Har Konungen beträffande stad

meddelat förordnande jämlikt 1 §

andra stycket sista punkten, ankom-

me på överexekutor i staden att för­

rätta auktion å fartyg, varom i 9b §

sägs; och låte överexekutor kungöra

auktionen på sätt ovan stadgas.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7

97 §.

Auktion å utmätt fast egendom Auktion å utmätt fast egendom

skall förrättas av överexekutor,

där

förrättas av överexekutor.

ej i 98 § annorledes stadgas.

Auktionen skall hållas på tid och

plats, som bestämmas efter hörande

av borgenären och gäldenären, om

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

(Nuvarande lydelse)

98

A landet äge gäldenären bestäm­

ma, om auktion å fast egendom skall

hållas å landskansliet eller å tings­

ställe i orten. Uppgiver gäldenären

annat ställe i orten, må ock auktio­

nen där hållas, om överexekutor

prövar stället lämpligt. Har ej gäl­

denär vid utmätningen eller, där in­

tecknad fordran fastställts till betal­

ning ur egendomen, sist å fjortonde

dagen efter det så skett, hos över­

exekutor uppgivit auktionsställe, el­

ler äro flera, som äga auktionsställe

nämna, och kunna de ej därom sig

förena, bestämme överexekutor, var

auktionen skall hållas. Skall auktio­

nen hållas på annat ställe än lands­

kansliet, varde den förrättad av den,

som överexekutor för sådant ända­

mål till förrättning sman särskilt

förordnar.

I stad skall auktion å fast egen­

dom förrättas å överexekutors äm­

betsrum eller annat ställe, där auk­

tioner i staden gemenligen hållas.

Skola fastigheter inom

särskilda

överexekutorers områden gå i en

försäljning, varde auktionen förrät­

tad

där

huvudgården eller, om så­

dan ej finnes, den till

allmän bevill­

ning

högst

uppskattade

fastigheten

är belägen;

är det å landet, varde

auktionen hållen å landskansliet.

99

Då fast egendom d

landet

blivit

utmätt, insände utmätningsmannen

till överexekutor protokollet över ut­

mätningen med beskrivning och

värdering å egendomen jämte övri­

ga tillgängliga handlingar, varom i

79 § är nämnt.

(Föreslagen lydelse)

det kan ske utan oskäligt uppskov.

Auktionen må, om särskilda skål

äro därtill, hållas utanför överexe­

kutors område.

§•

Skola fastigheter inom

skilda

överexekutorers områden gå i en

försäljning, skall auktionen förrät­

tas av

den överexekutor, inom vars

område

huvudgården eller, om så­

dan ej finnes, den

högst taxerade

fastigheten är belägen.

§•

Då fast egendom blivit utmätt,

skall utmätningsmannen till över­

exekutor insända protokollet över

utmätningen med beskrivning och

värdering å egendomen jämte övri­

ga tillgängliga handlingar, varom i

79 § är nämnt.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Tiden för auktionen varde av auk-

tionsförrättaren bestämd, och låte

han kungörelse därom,

så ock om

egendomens beskaffenhet

och auk-

tionsstållet

införas i allmänna tid­

ningarna minst fyra veckor före

auktionsdagen ävensom intagas i

länskungörelserna;

foge ock anstalt,

att kungörelsen varder ej mindre,

sist fyra veckor före auktionsdagen,

å landet uppläst i tingslagets kyr­

kor och i stad anslagen å det ställe,

där auktionen hålles, än även, där

så ske kan,

i tidning inom orten in­

förd minst fjorton dagar före nämn­

da dag. Är för viss

stad

förordnat,

att auktion å fast egendom skall

jämväl på

annat

sätt kungöras, län­

de ock det till efterrättelse.

Skall försäljning

(Nuvarande lydelse)

Kungörelse om tid och plats för

auktionen

så ock om egendomens

beskaffenhet skall införas i allmän­

na tidningarna minst fyra veckor

före auktionsdagen ävensom intagas

i länskungörelserna. Auktionen

skall jämväl kungöras i tidning

inom orten minst fjorton dagar fö­

re auktionsdagen

och i övrigt utly­

sas på lämpligt sätt.

Är för viss

ort

förordnat, att auktion skall kungö­

ras på

särskilt

sätt, skall det också

lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse)

auktionsförrättaren avlämnad.

101

§.

104

Är ej auktion så kungjord, som i

101 § sägs, varde den inställd, och

sätte auktionsförrättaren ut annan

tid därtill. Ej må dock auktion in­

ställas förty att kungörelsen ej va­

rit i en eller annan kyrka uppläst

eller i tidning inom orten införd, där

den eljest allmänneligen ågått.

105

Då utlyst auktion i följd av laga

hinder inställes, varde, där så ske

kan, det i länskungörelserna

så ock

å landet i tingslagets kyrkor och i

stad genom anslag, som förut är

sagt, före den utsatta dagen kun­

gjort.

127

Kommer försäljning ej till stånd

förty att vid auktionen bud icke gö-

res eller antages, då skall, om ut-

mälningssökanden före förrättning­

ens slut det äskar, ny auktion hål­

las

å samma ställe fyra veckor där­

efter, varom auktionsförrättaren

skall genast meddela underrättelse,

§•

Har kungörelse om auktion ej in­

förts i allmänna tidningarna, läns­

kungörelserna eller tidning inom or­

ten, efter vad i 101 § sägs, eller före­

ligger eljest väsentlig brist med av­

seende å kungörandet, skall auktio­

nen inställas och ny tid utsättas av

auktionsförrättaren.

§•

Då utlyst auktion i följd av laga

hinder inställes, skall det, om så

kan ske, kungöras i länskungörel­

serna

och tidning inom orten samt

på annat lämpligt sätt.

§•

Kommer försäljning ej till stånd

därför att vid auktionen bud icke

göres eller antages, då skall, om ut-

mätningssökanden framställer yr­

kande därom före förrättningens

slut, ny auktion hållas

på tid och

plats som auktionsförrättaren be­

stämmer. Auktionsförrättaren skall

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

och foge han anstalt, att kungörelse

om tiden för den nya auktionen var­

der, sist fjorton dagar före auktio­

nen, ej mindre uti länskungörelser-

na införd samt å landet uppläst i

tingslagets kyrkor och i stöd ansla­

gen, som i 101 § stadgas, än även,

där så ske kan, i tidning inom orten

införd.

(Nuvarande lydelse)

låta införa kungörelse om den nya

auktionen i länskungörelserna och

tidning inom orten sist fjorton da­

gar före auktionen samt i övrigt ut­

lysa denna på lämpligt sätt. Han

skall också i god tid avsända un­

derrättelser enligt vad i 103 § 2 mom.

sägs.

(Föreslagen lydelse)

137 §.

Då utmätt-----------------------------------till handa.

Innan dom----------------------------------

Har stadsfogde till utmätnings­

man i sitt ställe satt annan man,

fullgöre dock själv vad, efter ty

ovan är sagt, utmätningsman ålig­

ger, där han ej åt den, som förrät­

tat utmätningen, uppdragit att med­

len borgenären tillhandahålla,

och

denne därom blivit underrättad.

eller borgen.

Har utmätning verkställts av nå­

gon som kronofogde förordnat där­

till,

skall kronofogden likväl fullgö­

ra vad som enligt det ovan sagda

åligger utmätningsmannen, om han

ej åt den, som förrättat utmätning­

en, uppdragit jämväl att tillhanda­

hålla borgenären medlen.

141 §.

Nu har — —----------------------------------- där infinna.

Finnes i------- —------------------------------- till utdelning.

Erfordras å landet sammanträde

för köpeskillingens fördelning, skall

det äga rum inför överexekutor eller

den, som överexekutor för sådant

ändamål till förrättningsman sär­

skilt förordnar; och åligger det ut­

mätningsmannen att genast till

överexekutor insända de medel, som

fördelas skola, samt protokollet över

utmätningen och övriga till ärendet

hörande handlingar. Erfordras dy­

likt sammanträde i stad och är ut-

mätningsförrättaren ej behörig att

sammanträdet hålla, insände han

genast till stadsfogden sagda medel,

protokoll och handlingar. Den, som

håller sammanträdet, förfare vidare

på sätt ovan är stadgat.

Har Konungen beträffande stad

meddelat förordnande jämlikt 1 §

andra stycket sista punkten, ankom-

me på överexekutor i staden att hål­

la sådant sammanträde som ovan i

tredje stycket sägs.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

169

Vill borgenär------------------------- hans

Yrkande om tvångsförvaltning gö-

res hos överexekutor,

dock att,

om

egendomen utbj udits å auktion, yr­

kandet framställes

hos auktionsför-

rättaren,

innan förrättningen avslu­

tats. Vid ansökningen foge sökan­

den i huvudskrift den handling, på

grund av vilken betalning blivit sökt,

där densamma ej förvaras hos över­

exekutor eller finnes hos utmät­

ningsmannen, i vilket senare fall

den av överexekutor från utmät­

ningsmannen infordras, överexeku­

tor införskaffe tilllika protokoll över

utmätningen, övriga i 79 § omför-

mälda handlingar samt borgenärs-

förteckning eller, där sådan ej fin­

nes upprättad, gravationsbevis, i

den mån nämnda handlingar ej äro

för överexekutor tillgängliga.

Göres

yrkandet hos auktionsförrättare,

som förordnats jämlikt 98 §, åligge

honom att ofördröjligen göra anmä­

lan därom hos överexekutor och till­

lika insända ovan angivna hand­

lingar, i den mån de finnas hos ho­

nom.

Där så prövas nödigt, äge över­

exekutor, innan beslut i ärendet

meddelas, förordna, att sammanträ­

de för behandling av förvaltningen

rörande frågor skall inför överexe­

kutor

eller särskilt förordnad för-

rättningsman

hållas med gäldenä-

ren och dem, vilka hava fordran el­

ler rättighet, som vilar å fastighe­

ten. Om kungörande av sådant sam­

manträde samt om kallelser till det­

samma gälle vad i 173 § angående

där nämnt sammanträde är stadgat.

Sökanden skall —-------------------- -

§•

fordran.

Yrkande om tvångsförvaltning gö­

res hos överexekutor. Om egendo­

men utbjudits på auktion, skall yr­

kandet framställas, innan förrätt­

ningen avslutats. Vid ansökningen

skall sökanden i huvudskrift foga

den handling, på grund av vilken

betalning blivit sökt, om densamma

ej förvaras hos överexekutor eller

finnes hos utmätningsmannen. I

sistnämnda fall skall överexekutor

infordra handlingen från utmät­

ningsmannen. överexekutor skall

tillika införskaffa protokoll över ut­

mätningen, övriga i 79 § omförmäl-

da handlingar samt borgenärsför-

teckning eller, om sådan ej finnes

^{upprättad, gravationsbevis,} i

den

mån nämnda handlingar ej äro till­

gängliga för överexekutor.

När så prövas nödigt, äger över­

exekutor, innan beslut i ärendet

meddelas, förordna, att sammanträ­

de för behandling av frågor röran­

de förvaltningen skall inför över­

exekutor hållas med gäldenären och

dem, vilka hava fordran eller rättig­

het, som vilar å fastigheten. Om

kungörande av sådant sammanträ­

de samt om kallelser till detsamma

skall gälla vad i 173 § är stadgat

angående där nämnt sammanträde.

diga kostnaden.

173

§.

Sedan redovisning inkommit, skall

för fördelning av behållningen sam­

manträde hållas inför överexekutor

eller, där redovisningen avser fast

egendom å landet och överexekutor

Sedan redovisning inkommit, skall

för fördelning av behållningen sam­

manträde hållas inför överexekutor.

Kungörelse om tid och plats för sam­

manträdet skall införas i allmänna

13

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

han avstängts från tjänstgöring, må

däröver hos Kungl. Maj:t anföra be­

svär, vilka skola hava inkommit till

socialdepartementet sist å trettionde

dagen efter det utmätningsmannen

erhöll del av beslutet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Är vid lagens ikraftträdande utsökningsmål anhängigt hos myndighet,

rsom enligt den nya lydelsen icke har att taga befattning därmed, skall må­

let överlämnas till den myndighet på vilken prövningen av målet därefter

ankommer.

Vad i 202 och 221 §§ samt 203 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt

tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som vidtagits eller beslut som

meddelats före denna lags ikraftträdande.

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877 (nr

31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende

därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 10 augusti 1877 om nya

utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall vid ut­

gången av december 1964 skall upphöra att gälla.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 21 § lagen den 14 juni 1917 (nr 380) om

införsel i avlöning, pension eller livränta

Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 14 juni 1917 om införsel i av­

löning, pension eller livränta1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21

§.

Häftar någon------------------------- och undantag:

1) Vad i------------------------------ avgiva yttrande.

1 Senaste lydelse se SFS 1963:259.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2) Sedan tre------------------------------- äga tillämpning.

3) Beviljas införsel------------------------------ bidragets betalning.

Har gäldenär--------------------- efter skatteavdraget.

4) Vad i — — — —------- äga tillämpning.

5) Det åligge------------------------------- hos denne.

6) Arbetsgivaren vare------------------------------- hava innehållits.

7) I fråga------------------------------meddelade bestämmelser.

8)

Finnes beträffande viss stad

eller visst område på landet erfor­

derligt, att ärenden angående inför­

sel till gäldande av utskylder eller

avgifter skola kunna handläggas

jämväl av exekutionsbiträde, äge

Konungen därom förordna; och

skall i ty fall vad om utmätnings­

man gäller tillämpas å sådant bi­

träde.

9)

Införsel må ej beviljas i sjuk­

penning eller annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom el­

ler olycksfall eller av annan sådan

anledning.

8)

Införsel må ej beviljas i sjuk­

penning eller annan dagersättning,

som utgår på grund av sjukdom el­

ler olycksfall eller av annan sådan

anledning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235)

med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m

Härigenom förordnas, att 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 med särskil­

da bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

it

2

§.

Auktion skall förrättas av över- Auktion skall förrättas av över-

exekutor

eller, där auktion å landet

exekutor.

skall hållas annorstädes än å lands-

kansli, av den som överexekutor för

ändamålet till förrättningsman sär­

skilt förordnar.

15

Kungi. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

(Nuvarande lydelse)

18

Angående klagan över

utmät­

ningsmans eller

överexekutors åt­

gärd vid auktion eller i fråga om

fördelning av köpeskilling eller av

medel, som eljest finnas att redovi­

sa, gälle vad i sådant hänseende är

i utsökningslagen stadgat beträffan­

de försäljning av fast egendom.

(Föreslagen lydelse)

§•

Angående klagan över överexeku­

tors åtgärd vid auktion eller i fråga

om fördelning av köpeskilling eller

av medel, som eljest finnas att re­

dovisa, gäller vad i sådant hänseen­

de är i utsökningslagen stadgat be­

träffande fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Vad i 18 § i dess äldre lydelse stadgas skall alltjämt tillämpas, när någon

vill klaga över åtgärd som vidtagits före denna lags ikraftträdande.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196 i

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stock­

holms slott den 6 mars 1964.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena N^ilsson, statsråden S^träng, A^ndersson,

L ^indström , L ^ange , L ^indholm , K ^ling , S ^koglund , E ^denman , J ^ohansson ,

H ^ermansson , H ^olmqvist , A ^spling , P ^alme .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om

vissa ändring­

ar i utsökningslagen m. m.

samt anför därvid följande.

Inom lagberedningen pågår för närvarande arbete med revidering av ut­

sökningslagen (UL). I avvaktan på en mera genomgripande omarbetning

av utsökningslagstiftningen avlämnade beredningen den 22 april 1963

ett delbetänkande — Utsökningsrätt II (SOU 1963: 28) — med förslag

till ny lagstiftning om lagsökning och betalningsföreläggande samt om

överexekutor och utmätningsmän m. m. Betänkandet är undertecknat av

justitierådet Gösta Walin, ordförande, samt hovrättsråden Ulf Lundvik

och I. Ulveson, ledamöter.1

Beredningen framhåller att arbetet på reformering av polis-, åklagar-

och exekutionsväsendet har aktualiserat överväganden, om och i vad mån

mål som avses i gällande lagsökningslag lämpligen bör flyttas till utmät­

ningsman. En sådan åtgärd inverkar på de organisatoriska spörsmål som

är under behandling. Ståndpunkt i saken anses därför böra tagas, innan

organisationen fixeras. Därjämte påpekar beredningen att vid det nordiska

samarbetet på exekutionsrättens område har upptagits till övervägande

fråga om omedelbar verkställighet av fordran på grund av skuldebrev. Det­

ta spörsmål hör enligt beredningens mening nära samman med lagstift­

ningen om lagsökning och betalningsföreläggande och kan i sin mån även

1 Lagberedningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombuds-

mannen J. Adolfsson, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren L. D. Cassel,

bitr. direktören i Svenska arbetsgivareföreningen E. L. W. Forstadius, ledamoten av riks­

dagens första kammare, juristen i Tjänstemännens centralorganisation J. L. Geijer, juris­

ten i Landsorganisationen i Sverige S. Gustafsson, ledamoten av riksdagens andra kam­

mare, lantbrukaren G. R. Johansson i Dockered, advokaten U. N. Kihlman samt ledamo­

ten av riksdagens första kammare, journalisten Lisa Mattson. Beredningen har vidare

samrått med arbetsdomstolens förutvarande ordförande, numera avlidne justitierådet

G. Dahlman. I arbetet har deltagit följande experter hos beredningen, nämligen förste

stadsfogden, friherre J. O. Beck-Friis, byråchefen E. B. A. Ehnbom, stadsfogden N. O.

Frykholm, landsfiskalen A. Gustafson och professorn L. T. Welamson.

17

inverka på organisationen av utsökningsväsendet. Behandlingen av dessa

frågor har föranlett beredningen att i

avdelning 1

av betänkandet bl. a.

föreslå, att handläggningen av ansökningar om betalningsföreläggande över­

flyttas från allmän domstol till utmätningsman. I samband härmed har för­

ordats att möjligheten att söka betalningsföreläggande vidgas till att om­

fatta dels, med begränsade undantag, fordringar som grundas på skriftligt

fordringsbevis, dels vissa skadestånd. Nämnda avdelning innefattar förslag

till en särskild lagsökningslag och en särskild lag om betalningsföreläg­

gande.

Vidare har beredningen i

avdelning 2

av betänkandet föreslagit bl. a.

sådana ändringar i UL, som omedelbart erfordras på grund av det be­

slutade förstatligandet av exekutionsväsendet den 1 januari 1965. Det pla­

nerade förstatligandet av domstolsväsendet medför också att UL behöver

ändras i vissa stycken. Beredningen har i detta sammanhang tagit upp

jämväl dessa frågor. De ändringar, som föreslås med tanke på att städer­

nas domstolsväsende kan komma att förstatligas, är så avfattade att för­

slaget kan genomföras, oavsett om detta förstatligande sker samtidigt el­

ler senare.

Utlåtanden över betänkandet har efter remiss den 27 maj 1963 avgivits

av rikets hovrätter, arbetsdomstolens ordförande (anmodad att yttra sig

endast över avdelning 1), statskontoret, riksrevisionsverket, rådhusrätter­

na i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping, överståthållarämbetet

och alla länsstyrelser, överexekutorerna i samtliga magistratsstäder och

i Karlshamn, Lysekil, Strömstad, Ulricehamn, Skövde och Hudiksvall (an­

modade att yttra sig blott över avdelning 2), besvärssakkunniga, doinstols-

kommittén samt polisberedningen. Vid utlåtandena har fogats ett stort an­

tal yttranden från olika myndigheter och organisationer.

Tillfälle att avge yttrande över betänkandet har beretts Sveriges advokat­

samfund, Föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,

Sveriges stadsfogdar, Sveriges landsfiskaler och Sveriges rättshjälpsjuris-

ter, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitu-

tion, Svenska exekutionsmännens riksförbund, Landsorganisationen i Sve­

rige, Svenska arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksför­

bund, Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, Sveriges köp­

mannaförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund (numera

Svenska kommunförbundet) samt Sveriges jordbrukskasseförbund. Ytt­

randen har avgivits av alla utom Statstjänstemännens riksförbund.

Beträffande de av lagberedningen under avdelning 1 i betänkandet fram­

lagda förslagen om lagsökning och betalningsföreläggande har vid remiss­

behandlingen framförts erinringar och synpunkter, som kan motivera för-

2

Ilihang till riksdagens protokoll

196

b.

1

samt. flr

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

18

nyade överväganden av hithörande problem. Med hänsyn härtill och då en

lösning av de berörda frågorna utan större olägenheter kan anstå, finner

jag mig icke böra upptaga dem till behandling i detta sammanhang.

Jag anhåller att nu få upptaga de av lagberedningen i avdelning 2 be­

handlade spörsmålen. I samband härmed vill jag erinra om att Kungl. Maj :t

förut denna dag på min hemställan beslutat remiss till lagrådet av lagför­

slag rörande förstatligande av rådhusrätterna den 1 januari 1965. Till

grund för dessa förslag ligger ett av domstolskommittén den 1 oktober 1963

dagtecknat betänkande (SOU 1963: 56). Vidare bör nämnas att polisbered­

ningen avgivit ett den 31 augusti 1963 dagtecknat betänkande (nr 9; sten-

cilerat) med förslag rörande exekutionsväsendets blivande organisation och

att, enligt vad jag inhämtat, chefen för inrikesdepartementet denna dag äm­

nar bl. a. på grundval av detta betänkande framlägga förslag angående exe­

kutionsväsendet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

I. Allmänt

Myndigheterna inom utsökningsväsendet. Enligt UL finnes två exekuti­

va myndigheter: överexekutor och utmätningsman. Besvärsinstanser är

överexekutor, hovrätt och högsta domstolen.

Utsökningsmål upptages och prövas i princip av överexekutor (1 §).

På landet (landskommuner, municipalsamhällen och köpingar) och i det

stora flertalet städer utan magistrat är länsstyrelsen överexekutor. Övriga

städer utan magistrat har särskild av Kungl. Maj:t förordnad överexeku­

tor; till uppdrag som sådan överexekutor anlitas regelmässigt kommunal­

borgmästare eller häradshövding. I stad med magistrat är — frånsett

Stockholm, där överståthållarämbetet är överexekutor — magistraten eller,

då Kungl. Maj :t så förordnar, viss ledamot av magistraten överexekutor.

Numera förekommer det sällan att magistraten som sådan fungerar såsom

överexekutor.

Utmätningsman är på landet landsfiskalen (2 § 1 inom.). Jämväl i stad

utan magistrat är landsfiskalen i allmänhet utmätningsman; i en del stä­

der utan magistrat är dock stadsfogde utmätningsman. Stadsfogde är ut­

mätningsman i stad med magistrat. Erfordras mer än en stadsfogde, be­

stämmer Kungl Maj :t antalet och arbetsfördelningen mellan dem.

Del åligger utmätningsman att, efter vad som sägs i UL, fullgöra vad

överexekutor förordnar, verkställa dom och i vissa fall utan föreskrift av

annan myndighet förrätta utmätning (2 § 2 mom.).

Utmätningsman är således verkställande myndighet. Vid verkställighets-

åtgärderna äger han med vissa begränsningar anlita underställda befatt­

ningshavare, nämligen domsverkställare och exekutionsbiträden. Doms-

verkställare, som finnes endast i vissa städer med stadsfogde, biträder med

19

exekution i enskilda mål, t. ex. med verkställighets- och handräckningsåt-

gärder enligt UL. Exekutionsbiträde har huvudsakligen att syssla med in­

drivning av skatter och böter, d. v. s. allmänna ärenden.

För behörighet till stadsfogdetjänst fordras enligt särskild förordning

att vederbörande antingen har avlagt juris kandidatexamen eller att han

meriterat sig på visst annat sätt. Flertalet stadsfogdar har avlagt juris

kandidatexamen, och för somliga städer har föreskrivits krav på dylik

examen. För behörighet att erhålla tjänst som landsfiskal kräves distrikt-

åklagarexamen eller juris kandidatexamen jämte viss ytterligare utbild­

ning.

Lagberedningens förslag har, såsom framgått, främst föranletts av stats­

makternas beslut att exekutionsväsendet skall helt förstatligas den 1 ja­

nuari 1965. Den närmare utformningen av det förstatligade exekutionsvä­

sendets organisation har övervägts av polisberedningen. Vid tiden för avgi­

vandet av lagberedningens betänkande förelåg emellertid ej något slutgil­

tigt organisationsförslag från polisberedningen. Det har därför varit nöd­

vändigt för lagberedningen att — efter samråd med polisberedningen —

göra vissa antaganden rörande organisationens blivande gestaltning. Ej

heller har domstolskommitténs betänkande om rådhusrätternas förstatli­

gande varit tillgängligt för lagberedningen; även med domstolskommittén

har dock samråd ägt rum. I nu berörda hänseenden yttrar lagberedningen

följande.

Ännu kan icke i detalj angivas vad polisberedningen kommer att före­

slå i fråga om organisationen av exekutionsväsendet. Ej heller kan det

sägas, hur domstolsorganisationen i städerna skall gestaltas. Det är emel­

lertid genom riksdagens beslut om huvudmannaskapet för polisväsendet

in. in. fastslaget, att exekutionsväsendet skall helt förstatligas. Härav

lärer följa, att även överexekutorsuppgifterna, så länge överexekutor finns

kvar, måste omhänderhavas av statliga organ även för städernas del. Hu­

vudlinjerna för exekutionsväsendet torde i övrigt vara klara, och det lärer

därför ej möta hinder att förbereda reformerna genom utarbetande av för­

slag om de ändringar i UL som nyss nämnts. De nya lagbestämmelserna

bör ej gå mera i detalj än att de frågor som i polisberedningen ännu står

öppna för diskussion kan regleras i administrativ ordning.

Vid sin behandling av spörsmålen angående lagsökning och betalnings­

föreläggande i betänkandets avdelning 1 har lagberedningen gjort en del

allmänna uttalanden på den organisatoriska planet av intresse i detta

sammanhang. Beträffande det framtida exekutionsväsendet kan man enligt

beredningen sålunda utgå från att det kommer att genom det pågående

reformarbetet helt eller så gott som helt skiljas från polis- och åklagar­

väsendet. Kronofogdar med stora distrikt, ungefär motsvarande domkret­

sarna, kommer att bli utmätningsmän. De förutsättes ha avlagt juris

kandidatexamen. Även domkretsindelningen är under omprövning, och man

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

vet ej hur dessa båda organisatoriska frågor kommer att samordnas. I allt

fall räknar beredningen med att kronofogdarnas distrikt kommer att vara

ungefär lika stora som våra domsagor och att man skall sträva efter att så

snart som möjligt uppnå full konformitet.

Beredningen berör även frågan, hur exekutionsväsendet i organisatoriskt

hänseende bör stå i förhållande till domstolarna. I tidigare sammanhang

har man, påpekar beredningen, ofta utgått från att exekutionen hörde så

nära samman med rättskipningen, att den borde anförtros domstolarna.

Beredningen har vid sina överläggningar med polisberedningen som sin

mening uttalat att exekutionsväsendet icke bör direkt inlemmas i de all­

männa underrätternas organisation. Prövningen av olösta rättsliga frå­

gor, som kan uppkomma i samband med verkställigheten, bör visserligen

kunna uppdragas åt domstol. Själva bedrivandet av det exekutiva arbetet

__ organisationen av och ansvaret för detta — bör emellertid enligt lagbe­

redningens uppfattning ankomma på andra organ.

Enligt vad lagberedningen framhåller har önskemål om att domstolarna

skulle svara för exekutionsväsendet veterligen ej framförts från något

håll i samband med polisreformen. Beredningen anser sig därför kunna ut­

gå från att de blivande kronofogdarna i rent organisatoriskt hänseende blir

fristående från domstolsväsendet. Därmed är naturligtvis ej sagt att de

icke skall anses höra till rättsväsendet, ej heller att talan mot deras beslut

skall föras hos administrativ myndighet. Beredningen säger sig ämna fram­

deles föreslå att talan i exekutiva mal må fullföljas från kronofogden till

domstol (företrädesvis direkt till hovrätt). En sådan ändring torde förut­

sätta att det icke finnes någon överexekutor. Med de kvalifikationer som

kronofogdarna skulle besitta, när organisationen är genomförd, och i

betraktande av den tänkta storleken av deras distrikt kan något behov av

överexekutor svårligen kvarstå på längre sikt. Beredningen har därför

tänkt sig att överexekutorsinstitutionen skall avskaffas efter en kortare

övergångstid. Till stöd för att ej låta det ske omedelbart kan enligt be­

redningen anföras att man kanske icke kan räkna med att kronofogdar

från början kommer att fylla de uppställda kompetenskraven. Avskaffan­

det av överexekutor kräver dessutom genomgripande lagändringar. Åt­

gärden föranleder även överväganden, hur man bör förfara med förrättan­

det av exekutiva

försäljningar av fast egendom. Beredningen har tänkt sig

att dessa förrättningar företrädesvis skulle omhänderhas av kronofogden

i länets residensstad. Motsvarande gäller vissa andra speciella förrättning­

ar. Vidare har beredningen förutsatt att kronofogden i residensstaden

skulle kunna vara föredragande hos länsstyrelsen i vissa ärenden, som

står exekutionsväsendet nära. Avskaffandet av överexekutorsinstitutionen

bör enligt beredningens mening av anförda skäl ansta till dess arbetet pa

översyn av UL avslutats.

I ett inledande allmänt avsnitt i avdelning 2 av betänkandet erinrar

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

21

lagberedningen om att dess uppgift nu närmast är att anpassa UL till polis­

beredningens förslag, enligt vilka exekutionsväsendet huvudsakligen skall

vila på kronofogdar med biträden och landet skall indelas i ett antal kro­

nofogdedistrikt. Någon allmän modernisering av UL kan ej åstadkom­

mas inom den begränsade tidrymd som står till förfogande, innan den

nya polis-, åklagar- och utmätningsorganisationen skall vara genomförd,

säger lagberedningen. Man måste därför i stort sett utgå från ULs nuva­

rande ordning, och beredningen har inskränkt sig till en omarbetning av

1 kap. UL och därutöver i huvudsak allenast nödvändiga följdändringar.

En grundläggande fråga har enligt beredningen varit, hur det i den före­

liggande situationen bör förfaras i fråga om överexekutor. I sitt utlåtande

över stadsdomstolsutredningens betänkande om underrätterna (SOU

1961:6) har beredningen bestämt avvisat tanken att uppdela överexeku-

torsuppgifterna på länsstyrelserna och underrätterna så som utredningen

föreslog. Beredningen vidhåller denna ståndpunkt.

Enligt lagberedningens uppfattning kan det ej heller bli fråga om att i

förevarande sammanhang helt avskaffa överexekutorsinstitutionen eller att

överflytta alla överexekutors uppgifter på underrätterna.

Med denna utgångspunkt förordar beredningen att överståthållarämbetet

och länsstyrelserna tills vidare blir överexekutorer, i den mån ej särskilt

undantag göres. För detta ändamål erfordras icke några större organisa-

loriska förändringar. Hos överståthållarämbetet och länsstyrelserna finnes

redan personal som handhar överexekutors göromål. I städer med magist­

rat finnes också personal, som är van att syssla därmed. Det blir en lämp-

lighetsfråga att bestämma, på vilka platser man bör behålla särskild över­

exekutor. Det får emellertid iakttagas, anmärker beredningen, att överexe­

kutors distrikt måste omfatta minst ett kronofogdedistrikt. Med hänsyn

härtill kan man enligt beredningens mening knappast räkna med att sär­

skild överexekutor utses på mer än ett fåtal orter. Härav kan föranledas

att en viss förstärkning blir nödvändig i fråga om den personal, som hos

länsstyrelserna sysslar med överexekutors göromål. Den ökning av arbets­

bördan, som för länsstyrelsernas del skulle kunna följa av att antalet över­

exekutorer vid sidan av dem minskas, kan motverkas genom att länssty­

relserna får möjlighet att förordna därtill lämpade befattningshavare att

för särskilda förrättningar vara överexekutor. Beredningen åsyftar främst

försäljning av fast egendom liksom försäljning av fartyg eller luftfartyg,

när sådan någon gång förekommer. För detta ändamål bör kunna anlitas

förutvarande magistratsledamöter som sysslat därmed eller kronofogdar

som anses kompetenta därför. Beredningen framhåller redan i detta sam­

manhang att den som skall förordnas för uppgiften bör handla såsom över­

exekutor och att det sålunda icke, som nu ibland sker enligt UL, skall före­

komma en delegation som medför att ärendet förlägges till en lägre instans.

Beredningen föreslår därjämte en del ändringar i gällande bestämmelser

Kungi. Maj. ts proposition nr 126 år 196A

om kungörande av exekutiv auktion och om förfarandet vid dylik försälj­

ning.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Yttrandena. Lagberedningens förslag till ändringar i UL har i sina huvud­

drag tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det stora flertalet yttranden.

Även de enskilda punkterna av förslaget har i allmänhet godtagits i sak.

Remissinstanserna grundar sina ställningstaganden på förutsättningen att

lagberedningen senare kommer att föreslå mera genomgripande och slut­

giltiga ändringar i UL.

Hovrätten för Västra Sverige

påpekar att flertalet av de föreslagna lag­

ändringarna har föranletts av sådana förändringar i exekutionsväsendets

organisation, som redan har beslutats av statsmakterna. Bedömningen av-

förslagets innebörd försvåras av bristen på överblick, hur organisationen

på längre sikt kommer att gestalta sig, och särskilt osäkerheten om vilket

organ som kommer att ersätta överexekutorsämbetet. I allmänhet synes

emellertid enligt hovrättens mening ingen erinran kunna göras mot det sätt

varpå ULs regler anpassats till polisreformen. Även de övriga jämkningar

i lagens bestämmelser som upptagits i betänkandet framstår för hovrätten

såsom välmotiverade.

I

polisberedningens

yttrande anföres:

Som lagberedningen angivit är det en förutsättning för att polisbered­

ningens arbete med exekutionsväsendets organisatoriska reformering skall

kunna genomföras den 1 januari 1965, att de frågor som behandlas i detta

avsnitt nu löses. Polisberedningen är enligt sina direktiv ålagd ett nära sam­

arbete med lagberedningen och har fortlöpande hållits underrättad om ut­

redningen av ifrågavarande spörsmål. De förslag som nu lagts fram har

tillkommit i samförstånd med polisberedningen, som helt ansluter sig till

principerna i de motiv lagberedningen anför för föreslagna förändringar.

Lagberedningen har framhållit, att någon allmän modernisering av ut-

sökningslagen icke kunnat åstadkommas inom den begränsade tid, som

stått till buds, och att förslagen inskränkts till de ändringar, som omedel­

bart erfordras på grund av exekutionsväsendets förstatligande. Exekutions­

väsendets nydaning är genomgripande och många frågor står ännu olösta.

Även om utsökningslagens första kapitel framstår som föråldrat och icke

avspeglar de faktiska förhållandena är det också enligt polisberedningens

uppfattning lämpligt att genom några smärre jämkningar i lagen nu bereda

möjlighet för reformen och att övriga ändringar anstår tills verkningarna

av reformen kan överblickas bättre.

Länsstyrelsen i Stockholms län ■

— som säger sig i förevarande samman­

hang icke ha anledning att gå in på frågan, huruvida överexekutorsinsti-

tutionen bör bibehållas eller avskaffas — finner angeläget att understryka

betydelsen av att pågående partiellt reformarbete icke bedrives så, att den

framtida lösningen av nämnda fråga i förväg bindes i ena eller andra rikt­

ningen. Enligt

länstyrelsen i Östergötlands län

är de föreslagna ändring­

23

arna av UL under förhandenvarande omständigheter visserligen väl moti­

verade, men länsstyrelsen vill ändå framhålla det otillfredsställande som

ligger i att lagkomplex omarbetas styckvis tid efter annan för att tills vi­

dare gälla provisoriskt.

Länsstyrelsen i Hallands län

anser det vara ange­

läget att det av lagberedningen förordade provisoriet icke blir för långva­

rigt, då det uppenbarligen är behäftat med brister. Det framhålles att ett

system, där kronofogden kan vara ömsom utmätningsman och ömsom över-

exekutor, kan medföra formella svårigheter vid fullföljd av talan.

Förslaget att överexekutorsinstitutionen skall behållas under en över­

gångstid samt att överståthållarämbetet och länsstyrelserna därunder skall,

i den mån ej särskilda undantag göres, vara överexekutorer såväl för stad

som för landet har praktiskt taget genomgående tillstyrkts eller lämnats

utan invändningar. Bl. a. finner

överexekutor i Västerås

det vara från alla

synpunkter lämpligast att länsstyrelserna i avbidan på en ny UL blir över­

exekutorer även i de städer, som nu har egen överexekutor. En uppdelning

av överexekutorsuppgifterna på flera händer skulle med all sannolikhet ska­

pa förvirring. Enligt

överexekutor i Umeå

måste en koncentration av över-

exekutorsärendena till länsstyrelserna hälsas med tillfredsställelse från ar-

betssynpunkt. Denna ordning främjar kravet på likformig bedömning av

ärendena och därmed kravet på rättssäkerhet. Även

Tjänstemännens cen­

tralorganisation

framhåller att den föreslagna ordningen är lämplig och

ägnad att inom länen skapa enhetlig rättstillämpning.

I några få remissyttranden möter gensagor mot förslaget i förevarande

del.

Rådhusrätten i Norrköping

kan icke finna att tillräckligt bärande skäl

förebragts för att länsstyrelsen under en övergångstid, innan överexekutors­

institutionen avskaffas, skall vara överexekutor för hela länet. Så länge ma­

gistraterna ännu består synes ingen saklig anledning föreligga att vidtaga

någon ändring. Och jämväl därefter fram till den tidpunkt, då överexeku­

torsinstitutionen må komma att avskaffas, torde enligt rådhusrättens me­

ning överexekutorsgöromålen med fördel kunna handläggas av de befatt­

ningshavare vid rådhusrätterna, som nu handhar dem och som regelmässigt

besitter stor vana och erfarenhet. Samma ståndpunkt intager

överexekutor

i Norrköping. T.f. förste stadsfogden i Göteborg

anser förslaget vara en

nödlösning, framtvingad av att man forcerat frågan om exekutionsväsendets

förstatligande. Med hänsyn till att överexekutorsorganrsationen torde slo­

pas efter en övergångstid bör enligt stadsfogdens mening så små föränd­

ringar som möjligt göras i den nuvarande ordningen. Därför bör i varje

stad, som skall utgöra centralort för kronofogdedistrikt och i vilken råd­

husrätt finnes, ledamot av rådhusrätten utses till särskild överexekutor för

det distriktet. Härigenom skulle, säger stadsfogden, den stora erfarenhet av

exekutionsrättsliga spörsmål som nu finnes hos rådhusrätternas personal

kunna utnyttjas; därtill kommer att många av utsökningsmålen innehåller

sådana oivilrättsliga problem, som domstolsjuristerna har särskilt stor er­

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

25

bl. a. vara väl orienterade om allmänna sociala hjälpåtgärder till undvikan­

de av konflikter mellan å ena sidan statens och enskildas krav på betalning

och å andra sidan statens, kommuners och andra organs strävan att hjälpa

personer som kommit i ekonomiska svårigheter. Samma synpunkter åter­

kommer i yttrandena från

Tjänstemännens centralorganisation

och

stads­

fogden i Luleå.

EU par yttranden berör vissa kompetensfrågor.

Överexekutor i Skövde

anmärker sålunda att den föreslagna centraliseringen innebär vissa nack­

delar ur allmänhetens synvinkel. För att motverka dessa borde det övervä­

gas, huruvida icke vissa mål och ärenden av rutinkaraktär i detta samman­

hang skulle kunna överflyttas till kronofogdarna. Överexekutor syftar då

närmast på nedsättning av penningar i allmänt förvar enligt lagen den 24

mars 1927 och nedsättning av hyra enligt 3 kap. 22 § nyttjanderättslagen;

därjämte borde ansökningar om vräkning jämlikt 192 § UL kunna hand­

läggas av kronofogdarna i de ganska vanliga fall, då ansökan grundar sig

på nyttjanderättens förverkande till följd av att arrende eller hyra icke

erlagts och ansökan icke bestrides av arrendator eller hyresgäst. Enligt

landsfiskalen i Avesta distrikt

bör vid reformens genomförande uppdragas

åt kronofogdarna att omhänderha den försäljning av fast egendom och

fartyg, som enligt förslaget till en början skall ankomma på överexekutor.

Departementschefen. Sedan några år tillbaka pågår inom lagberedningen

arbete med en fullständig översyn av den i många hänseenden föråldrade

lagstiftningen på utsökningsrättens område. Detta arbete har redan lett till

ett antal nyligen genomförda delreformer. I avvaktan på det slutliga resul­

tatet av översynen har lagberedningen framlagt betänkande med förslag

till ytterligare reformer av partiell natur inom utsökningsrätten. Dessa av­

ser huvudsakligen organisatoriska frågor och är betingade främst av stats­

makternas beslut att exekutionsväsendet i sin helhet skall förstatligas den

1 januari 1965. Även det planerade förstatligandet av rådhusrätterna, vilket

inedtör bl. a. att magistraterna försvinner, har föranlett beredningen att för­

orda omedelbara ändringar i UL. Enligt förslag som denna dag remitterats

till lagrådet för granskning avses rådhusrätterna skola förstatligas vid sam­

ma tidpunkt som exekutionsväsendet. Det må emellertid framhållas att de

ändringar, som beredningen föreslagit med tanke på förstatligandet av stä­

dernas domstolsväsen, är så avfattade att de kan genomföras oavsett om

detta förstatligande sker samtidigt med exekutionsväsendet eller först se­

nare.

Lagberedningen framhåller i betänkandet att överexekutorsinstitutionen

enligt beredningens mening bör avskaffas i samband med den fullständiga

revisionen av UL men att den bör bibehållas tills vidare. Det framlagda för­

slaget innebär att länsstyrelserna under övergångstiden blir överexekutorer

såväl för stad som för landet. Kungl. Maj :t skall dock kunna förordna sär­

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

26

skild överexekutor lör viss del av län. Vidare lar länsstyrelsen rätt att för

vissa förrättningar, t. ex. försäljning av fast egendom och fartyg, förordna

lämpliga personer att vara överexekutorer. Enligt förslaget är kronofogde

utmätningsman med överexekutor som instans närmast över honom. Dess­

utom föreslås jämkningar i reglerna om kungörande av exekutiv auktion

och om förfarandet i övrigt vid sådan försäljning.

De av lagberedningen föreslagna reformerna hänger nära samman med

frågan om hur utsökningsväsendet i det hela kommer att gestalta sig efter

förstatligandet. Hithörande spörsmål har utretts av polisberedningen. På

grundval av dess arbete ämnar chefen för inrikesdepartementet denna dag

tramlägga förslag till ny organisation av exekutionsväsendet. Enligt vad jag

inhämtat kommer förslaget att i korta drag innehålla följande.

Exekutionsverksamheten skiljes helt från polis- och åklagarväsendet. An­

talet exekutionsdistrikt minskas från nuvarande 379 till 81. Distrikten be­

nämnes kronotogdedistrikt. Inom varje distrikt koncentreras verksamheten

till en centralort. Utanför denna finnes i regel ett antal stationeringsorter

lör exekutionspersonal. Varje distrikt förestås av en kronofogde. För kro­

nofogdetjänst kräves juris kandidatexamen och tingsutbildning, med dis­

pensmöjlighet för dem som är utmätningsmän och icke har denna utbild­

ning samt dem som har behörighet för landsfiskalstjänst. I ett och samma

kronofogdedistrikt kan finnas flera kronofogdar och även en eller flera bi­

trädande kronofogdar. Dessutom skall i erforderlig omfattning finnas icke

rättsbildad exekutionspersonal: kronokommissarier, förste kronoassistenter,

kronoassistenter m. fl. Fördelningen av exekutiva göromål mellan krono­

fogde och honom underställd personal sker genom att kronofogden sätter

annan befattningshavare i sitt ställe. Möjligheten att delegera till exeku-

tionspersonalen skall gälla för hela riket och utvidgas dessutom till att om­

fatta uppdrag i såväl enskilda som allmänna mål. Särskilda utbildningskur-

ser för exekutionspersonal kommer att anordnas i syfte att göra personalen

skickad att handha sina uppgifter enligt den nya organisationen.

Hur den helt förstatligade domstolsorganisationen kommer att utformas

synes icke ha något omedelbart intresse i förevarande sammanhang.

Lagberedningens förslag har i sina huvuddrag blivit positivt bemött av

remissinstanserna. Sålunda har dessa nästan genomgående godtagit försla­

get att överexekutorsinstitutionen skall finnas kvar under en övergångstid

och att länsstyrelserna därvid skall — med möjligheter till vissa undantag

— vara överexekutorer i hela landet. Jämväl de enskilda bestämmelserna i

övrigt har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan invändningar.

Även för egen del kan jag i allt väsentligt biträda vad lagberedningen

föreslagit. Enligt mitt bedömande banar det framlagda förslaget på ett prak­

tiskt och ändamålsenligt sätt väg för det avsedda förstatligandet av ntsök-

nings- och domstolsväsendet. I rådande läge synes det vara lämpligt och

närmast ofrånkomligt att tills vidare behålla överexekutorsinstitutionen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

27

Likaså är det naturligt att uppgiften som överexekutor i princip anförtros

åt länsstyrelserna även såvitt gäller magistratsstäderna. Länsstyrelserna

fungerar redan nu som överexekutorer för stora delar av riket och är såle­

des väl förtrogna med ifrågavarande sysslor. Spörsmålet om överexekutors-

institutionens vara eller icke vara på längre sikt påkallar ej ställningsta­

gande i detta sammanhang. Här må endast konstateras att lagberedningens

förslag ej binder framtida lösningar i fråga om överexekutorsuppgifterna

i vare sig den ena eller den andra riktningen.

Såsom påpekats under remissbehandlingen kan den föreslagna lagstift­

ningen antagas medföra ökad arbetsbelastning och därmed ökat personal­

behov för länsstyrelserna. Möjligheten för dessa att förordna överexekutor

för viss förrättning är dock ägnad att motverka en stegring av arbetsbör­

dan.

I några remissyttranden har berörts organisations- och personalfrågor,

som angår utmätningsmännens verksamhet. Dylika spörsmål jämte åtskil­

liga andra frågor inom området för administrativ reglering kommer att

anmälas av chefen för inrikesdepartementet.

De av beredningen föreslagna reglerna om kungörande av exekutiv auk­

tion är ej påkallade av exekutions- och domstolsväsendets förstatligande. I

likhet med remissorganen anser jag det dock vara lämpligt att i förevarande

sammanhang upptaga dessa frågor av begränsad räckvidd. Andra änd­

ringar i lagstiftningen inom utsökningsrätten, vilka kan framstå som mo­

tiverade i och för sig, torde så långt möjligt böra anstå i avbidan på att

den samlade översynen inom beredningen slutförts. Även de nu föreslagna

bestämmelserna, som till stor del har karaktären av provisorium, kan då

behöva jämkas.

Jag övergår härefter till en närmare behandling av de av beredningen

framlagda lagförslagen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

II. De särskilda lagförslagen

Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen

1

§■

Gällande rätt. För de exekutiva myndigheterna har redogjorts i det före­

gående.

I 90, 97 och 98 §§ UL ges föreskrifter bl. a. om vilken utsökningsmyndig-

het — överexekutor eller utmätningsman — som har att förrätta exekutiv

auktion på registrerat, sjögående fartyg (90 § 3 och 4 mom.) och på fast egen­

dom (97 och 98 §§). Fartygsauktion, varom här är fråga, förrättas i stad med

stadsfogde av denne och eljest av överexekutor (jfr 4 § och 85 § 1 mom.). Exe­

kutiv fastighetsförsäljning ombesörjes såväl på landet som i stad av överexe­

kutor. För landet och stad, som i ULs mening räknas till landet, är emellertid

särskilda bestämmelser meddelade för det fall, att auktionen skall hållas på

annat ställe än landskansliet. I sådant fall skall nämligen överexekutor för­

ordna särskild förrättningsman att hålla auktionen. Enligt 3 § 2 mom. är

den särskilt förordnade förrättningsmannen att anse som utmätningsman.

Detta innebär att klagan över auktion, som förrättningsmannen har hållit,

skall föras hos överexekutor. Särskild auktionsförrättare förordnas också då

auktion på utmätt luftfartyg eller på utmätta, intecknade reservdelar till

luftfartyg — vilka förrättningar enligt huvudregeln handhas av överexeku­

tor — skall hållas utanför landskansliet (2 § i 1955 års lag med särskilda be­

stämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.).

Lagberedningen inleder sitt förslag — i huvudsaklig överensstämmelse

med gällande lag — med stadgande att utsökningsmål upptages och prövas

av överexekutor, där ej annat sägs. I enlighet med vad förut sagts bör läns­

styrelse (KB) i regel vara överexekutor under den övergångstid, som denna

institution enligt lagberedningens mening bör bibehållas. Stadgande härom

upptages i

2 mom.

av 1 §. Såsom en andra punkt anges att Kungl. Maj:t

äger förordna särskild överexekutor för viss del av län. Härvid måste iakt­

tagas att kronofogdedistrikt ej bör delas så att det med olika delar faller

under olika överexekutorer. Då här endast är fråga om en övergångstid, bör

enligt beredningens mening ordinarie tjänster ej inrättas för ändamålet.

Frågan i vad mån särskild överexekutor bör förordnas blir beroende av

bl. a. kronofogdedistriktens utformning. Vad angår ersättare för särskild

överexekutor synes det beredningen böra tillkomma KB att förordna sådan,

om ej annat är stadgat.

Ett skäl som enligt beredningen på sina håll kan väntas bli åberopat för

att särskild överexekutor skall finnas är behovet av att få handräcknings-

29

mål snabbt behandlade (jfr 8 kap. UL). När den nu förefintliga möjligheten

att förordna särskild överexekutor i stad utan magistrat infördes genom

lag av den 17 juni 1932, framhöll föredragande departementschefen som mo­

tiv att det vid stads läggande under landsrätt kunde vara förenat med vissa

nackdelar att låta länsstyrelsen bli överexekutor för staden. Olägenheterna

härav kunde främst visa sig i fråga om handläggning av ärenden rörande

kvarstad, skingringsförbud och andra handräckningsåtgärder, där det var

av särskild vikt att överexekutor var lätt tillgänglig och snabbt kunde med­

dela beslut. Framför allt gjorde sig denna synpunkt gällande i fråga om sjö­

städer, där fråga kunde uppkomma om kvarstad på fartyg. Med hänsyn här­

till ansågs det önskvärt att möjlighet bereddes att i stad utan magistrat upp­

draga utsökningsgöromålen åt särskild överexekutor för staden. Genom en

lagändring år 1942 öppnades senare möjlighet att ha särskild överexekutor

i stad utan magistrat, oaktat staden i utsökningshänseende förenades med

landsfiskalsdistrikt; även i det sammanhanget hänvisades till förhållandena

i stad med starkt utvecklad sjöfart. Enligt beredningens mening har dessa

synpunkter icke längre någon större betydelse. Med nutida kommunikatio­

ner möter det ej svårighet att från de städer som kommer i fråga snabbt

uppnå förbindelse med residensstaden. Vidare finnes ofta möjlighet att ut­

verka kvarstad, skingringsförbud och annan handräckning hos domstolen

i orten i samband med att talan väckes eller ansökan om lagsökning göres.

Beredningen erinrar om att det på senare tid icke heller har varit brukligt

att utse särskild överexekutor för stad som lagts under landsrätt; på ett

par håll har särskild överexekutor indragits.

Med tanke särskilt på försäljning av fast egendom och fartyg samt vissa

andra specialobjekt upptages i

3 mom.

av 1 § stadgande att KB äger för sär­

skild förrättning förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Möj­

ligheten att meddela sådant förordnande bör enligt vad beredningen förordar

ej vara inskränkt på annat sätt än som följer av att en fullt kompetent per­

son måste utses. Förordnande bör kunna meddelas, förutom befattningsha­

vare hos KB, jämväl dem som förut i egenskap av magistratsledamöter syss­

lat med försäljning av fast egendom m. in. samt kronofogde. Det bör i detta

hänseende förfaras efter omständigheterna och förhållandena sådana de är

i varje särskilt län. Vem som än förordnas bör han vid förrättningen hand­

la i egenskap av överexekutor. Härav följer bl. a. att klagan över hans åt­

gärder skall föras direkt till hovrätt. Det sist sagda hindrar ej, anmärker

beredningen, att KB bör följa de särskilt förordnades sätt att handha upp­

giften. I en senare bestämmelse — 5 § — föreslår beredningen också att för­

ordnande som KB meddelat skall kunna återkallas, när skäl är därtill.

Såvitt angår befattningshavare hos KB bör liksom nu, fortsätter bered­

ningen, genom instruktion eller den av KB antagna arbetsordningen bestäm­

mas, vem eller vilka tjänstemän som i allmänhet skall handlägga överexe-

kutorsgöromål. Inom ramen för dessa föreskrifter kräves ej särskilt förord­

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

30

nande för den som innehar eller uppehåller tjänsten. Om KB i särskilt fall

vill göra avvikelse därifrån, skall däremot särskilt förordnande meddelas.

Vad angår förutvarande ledamöter av magistrat bör övervägas, i vad mån

det genom övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av under­

rätterna kan åläggas dem att mottaga förordnanden att verkställa särskilda

exekutiva förrättningar. Beredningen har emellertid ansett sig ej ha anled­

ning att taga ståndpunkt därtill. För kronofogdarnas del ligger det nära till

hands att ålägga dem skyldighet att mottaga uppdrag av hithörande beskaf­

fenhet; uppdragen hör ju till de typiska exekutiva uppgifterna. Enligt be­

redningens mening bör också dessa uppdrag framdeles, om överexekutor av­

skaffas, anförtros åt kronofogde, när denna nya institution hunnit anpassa

sig till sina övriga uppgifter. Som beredningen i olika sammanhang uttalat

kan det emellertid vara praktiskt ändamålsenligt att exekutiva försäljningar

av fast egendom eller liknande i första hand koncentreras till en kronofogde

i länet, nämligen den som finnes i residensstaden, med möjlighet att fördela

dessa ärenden även på annan kronofogde som har förutsättningar att mot­

taga uppdragen. Vikarie bör finnas att tillgå, och det bör också tillses att ny­

rekryteringen av kunniga auktionsförrättare ej åsidosättes.

Beredningen framhåller vidare att det i 1 § av gällande lag stadgas att,

om KB är överexekutor i stad utan magistrat, staden skall med avseende

på vad i UL sägs räknas till landet. Är i sådan stad annan än KB överexeku­

tor, må enligt stadgandet Kungl. Maj :t förordna att staden skall i vad angår

utmätningsman och dennes verksamhet räknas till landet. Beredningen fö­

reslår i det följande att skillnaden i UL mellan stad och landet utplånas och

enhetliga bestämmelser införes. Kronofogdeinstitutionen blir i princip en­

hetlig för hela riket, och det finnes ej heller någon rationell indelningsgrund

för olika bestämmelser mellan egentlig stadsbebyggelse och landsbygd.

Yttrandena. Förslaget i 2 mom. att Kungl. Maj:t skall äga förordna sär­

skild överexekutor för viss del av län har i allmänhet godtagits av remiss­

instanserna. I anslutning till lagberedningens motiv till detta förslag yttrar

överexekutor i Södertälje

att den rättssökande allmänheten i stad utanför

länsstyrelses kansliort ej ens med nutida kommunikationer kan få samma

kontakt med länsstyrelsen som med lokal överexekutor. Genom personligt

besök hos överexekutor kan i brådskande fall rättsförlust undvikas, då

vederbörande kan få förklarat för sig vad han har att iakttaga eller hän­

visas till biträde. Vidare sägs i yttrandet att det icke torde i och för sig

böra befaras att särskild överexekutor skulle handlägga ärenden av svår

beskaffenhet långsammare än länsstyrelse. Beträffande rutinärenden ut­

vecklas vissa specialiteter i olika städer, varför rutinärenden på sina håll

t.o.m. kan förväntas bli handlagda snabbare av särskild överexekutor i

stad. I större städer utanför länsstyrelses kansliort kan enligt yttrandet

sålunda, speciellt beträffande sjöstäder, övergångsvis finnas behov av

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

31

särskild överexekutor. Möjligheten att förordna särskild överexekutor i

sjöstäderna frarahålles jämväl av

överexekutor i Lysekil, överexekutor

i Ulricehamn

påpekar också fördelarna från kommunikationssynpunkt

med en decentralisering.

Från några håll har likväl gjorts vissa anmärkningar mot förslaget om

särskild överexekutor. Sålunda anser

länsstyrelsen i Norrbottens län

att

överexekutorsgöromålen lämpligen bör handhas av länsstyrelserna och att

de icke bör kunna delas mellan flera överexekutorer i samma län.

Stads­

fogden i Gävle

anmäler viss tveksamhet beträffande förslaget. Enligt stads­

fogdens mening är det en fördel, om det för utmätningsmännen i varje

län bara finnes en chefsmyndighet, som övervakar handläggningen av

såväl skatteärenden som enskilda mål.

överexekutor i Lund

finner något

behov av särskild överexekutor knappast föreligga, i synnerhet som den

föreslagna ordningen skall gälla endast under en övergångstid i avvaktan

på en ny UL. Även

överexekutor i Kristinehamn

menar, under framhål­

lande av våra dagars väl utvecklade och snabba kommunikationer, att be­

hovet av särskild överexekutor är litet. Enligt

överexekutor i Malmö

synes

det endast i undantagsfall finnas anledning att förordna särskild över­

exekutor för viss del av län, och det ifrågasättes om i sådana fall icke

den särskilde överexekutorns verksamhetsområde bör vara större än en

rådhusrätts domkrets.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

anser att

särskild överexekutors distrikt skall kunna omfatta även en del av krono­

fogdedistrikt.

Beträffande frågan, vem som lämpligen bör förordnas till särskild över­

exekutor för viss del av län, påpekar

överexekutor i Linköping

att lag­

beredningen uppenbarligen tänkt sig, att den magistratsledamot (rådman)

som tidigare varit överexekutor skulle kunna få sådant förordnande; detta

skulle vara av permanent karaktär och avse ett distrikt, omfattande minst

ett kronofogdedistrikt. En dylik anordning kan enligt överexekutors me­

ning på grund av praktiska skäl icke genomföras. Då distriktet icke läng­

re skulle omfatta enbart »magistratsstaden» utan ett eller två kronofogde-

distrikt, skulle arbetsbördan ökas så väsentligt att vederbörande rådhus-

rättsledamot icke skulle hinna med sina egentliga domaruppgifter.

Överexekutor i Eskilstuna

framhåller att, med hänsyn till att särskild

överexekutors distrikt förutsättes omfatta minst ett kronofogdedistrikt,

ledamot av rådhusrätt ej synes kunna förordnas utan att särskild ersätt­

ning för uppdraget utgår.

Vad angår den föreslagna bestämmelsen i 2 mom. att ersättare för

särskild överexekutor normalt skall förordnas av KB ifrågasätter

rådhus­

rätten, överexekutor

och

t. f. förste stadsfogden i Göteborg,

om det icke

vore lämpligare att Kungl. Maj:t samtidigt med att särskild överexekutor

förordnades också förordnade tillräckligt antal ersättare för denne; därige­

nom skulle man hl. a. vinna att ersättare fanns tillgänglig även vid tillfäl­

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

32

liga förfall.

Länsstyrelsen i Södermanlands län

säger att med ifrågavaran­

de ersättare och ersättare enligt förslagets 3 § 2 mom. tydligen avses bl. a.

semestervikarier. Det synes länsstyrelsen ej överensstämma med vanligt

språkbruk att använda termen »ersättare» om den som förordnas att un­

der ordinarie befattningshavares ledighet uppehålla dennes tjänst. I dy­

likt fall torde den förordnade i allmänhet kallas »vikarie».

Det föreslagna stadgandet i 3 mom. att KB äger för särskild förrättning

förordna lämplig person till överexekutor har så gott som över lag till­

styrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

ifrå­

gasätter, om icke en förenkling skulle kunna uppnås genom att länssty­

relsen medgavs möjlighet att för viss tid förordna lämplig person att inom

kommun vara överexekutor.

överexekutor i Lysekil

betecknar lagbered­

ningens förslag som välbetänkt. Enligt överexekutors mening bör ifråga­

varande förordnanden till särskilda förrättningar meddelas icke enbart i

fråga om enklare uppgifter utan även för mera invecklade och sällan före­

kommande fall, där det kan vara önskvärt att anlita en tjänsteman med

rutin på det speciella området och sådan icke finnes att tillgå inom den

egna länsstyrelsen. En samverkan mellan olika länsstyrelser bör ej vara

utesluten. Enligt

överexekutor i Södertälje

synes de av beredningen anför­

da skälen för överexekutorsgöromålens överflyttning till länsstyrelserna,

där de i hithörande frågor mest rutinerade tjänstemännen skulle finnas,

tala för att som regel tjänsteman hos länsstyrelsen bör handlägga före­

varande ärenden. Detta bör då ske i tjänsten utan särskilt förordnande,

överexekutor finner det önskvärt att möjlighet att förordna förrättnings-

man för särskild förrättning i görligaste mån begränsas. I lagtexten bör

enligt överexekutors mening intagas föreskrift om att förordnande må

ske »när särskild anledning därtill finnes» eller liknande.

Länsstyrelsen i

Södermanlands län

förmodar med hänsyn till den nu rådande svaga rekry­

teringen till länsstyrelserna att beslutade personalförstärkningar ej ome­

delbart får full effekt. Särskilt under första tiden efter övergången till

den nya ordningen torde det därför bli nödvändigt att utse personer utan­

för länsstyrelsen till överexekutorer för handläggning av särskilda för­

rättningar.

Ett par remissorgan uttalar sig i avstyrkande riktning om förslaget i

3 mom.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

yttrar att dess uppfattning, att

överexekutorsgöromålen bör koncentreras till länsstyrelserna, medför att

länsstyrelsen icke heller kan acceptera förslaget att förrättning skall kun­

na läggas på särskilt förordnad person, vilken handlar som självstän­

dig överexekutor. Eftersom länsstyrelse genom sin erfarenhet och rutin är

mest skickad att handlägga ärenden angående exekutiva fastighetsauktio-

ner, bör länsstyrelse även utom kansliorten handlägga dylika ärenden så­

som överexekutor. Under sådana förhållanden synes den föreslagna be­

stämmelsen onödig. Anledning finnes icke heller att koncentrera sär-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

33

skilda befogenheter till kronofogde i residensstad, säger länsstyrelsen.

Den anmärker också om förhållandena i det egna länet att ifrågavarande

uppdrag aldrig tilldelas annan än befattningshavare vid länsstyrelsen.

Förrättningsmannens resekostnader uppväges enligt länsstyrelsens åsikt

mer än väl av att förrättningen hålles av person, som är väl insatt i dessa

ofta mycket komplicerade ärenden. Enligt

länsstyrelsen i Västmanlands

län

är det från arbetssynpunkt icke rationellt att splittra det expeditionella

handhavandet av exekutiva ärenden, enkannerligen exekutiva auktioner,

på flera arbetsenheter. I yttrandet anmärkes också att det icke innefattar

någon arbetsbesparing, om man uppdrager åt befattningshavare inom

länsstyrelserna att utanför arbetsordningen ombesörja en exekutiv auk­

tion.

Öoerexekutor i Luleå

påpekar att det i paragrafens 1 mom. talas om ut-

sökningsmål och i 3 mom. om särskild förrättning. Det framgår ej av mo­

tiven, säger överexekutor, om den senare beteckningen skall innebära nå­

got mindre omfattande än utsökningsmål, med andra ord huruvida 3 mom.

skall omfatta alla slags utsökningsmål. Ordet förrättning och beredning­

ens exemplifiering tyder närmast på att man icke avsett att KB skall kun­

na överlämna exempelvis besvär över utmätning eller handräckningsmål

till annan person.

Några remissorgan går närmare in på frågan, vilka personalkategorier

som bör anlitas såsom överexekutor för särskild förrättning. Exempelvis

anser

rådhusrätten i Malmö

att domare, vare sig förutvarande magistratsle-

damöter eller andra, icke bör ingå i den personkrets som anses böra stå

till förfogande för att vara sådan överexekutor. Om domare skall vara skyl­

dig att vid sidan av sin ordinarie domartjänst mottaga förordnande av det­

ta slag, säger rådhusrätten, kan med hänsyn till det för förordnandet av­

sedda uppdragets omfattning fråga uppkomma om längre eller kortare tids

ledighet från ordinarie tjänstgöringsuppgifter och förordnande av vikarie

för befattningshavaren. Därtill kommer att exekutiva förrättningar av det­

ta slag icke förekommer kontinuerligt utan som regel koncentrerade till vis­

sa tidsperioder. Det kan således icke på förhand beräknas, hur ofta förord­

nande av överexekutor för särskild förrättning kan visa sig erforderligt.

Rådhusrätten anser det därför mest ändamålsenligt att för exekutiva för­

säljningar av fast egendom eller liknande -— i fall där de icke kan förrättas

av överexekutor — redan från den nya organisationens genomförande an­

litas den kronofogde, som kommer att finnas i residensstaden, och att det

vid tillsättningen av denna kronofogdetjänst bör tillses alt vederbörande

har förutsättningar att mottaga uppdrag av detta slag. I yttrandet från

över­

exekutor i Södertälje

framhållcs att, om förutvarande magistratsledamot

skall anlitas som särskild förrättningsman, han för att ernå och uppehålla

erforderlig erfarenhet måste förordnas att handlägga ärenden av ifrågava­

rande slag även utanför staden. För en så omfattande tjänstgöringsskyldig-

3

lUhang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 120

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

34

het torde enligt överexekutors mening utrymme icke finnas inom den pla­

nerade domstolsorganisationen.

överexekutor i Kristianstad

anmärker att

de förutvarande magistratsledamöternas rutin i handhavandet av berörda

förrättningar måste efter förslagets genomförande bli ännu mindre än för

närvarande. Enligt

överexekutor i Västerås

torde de allra flesta förutvaran­

de magistratsledamöter även i de större städerna ha mycket begränsad er­

farenhet på området på grund av att antalet exekutiva auktioner i regel va­

rit mycket ringa. Kronofogdarna anses närmast böra inkopplas på uppgif­

ten.

Stadsfogden i Karlstad

påpekar vikten av att kronofogden i residens­

städerna anlitas som överexekutor. Genom att kompetenskravet för krono­

fogden höjes bör denne vara synnerligen lämpad att tjänstgöra med sådana

uppgifter. Stadsfogden kan för övrigt icke instämma med beredningens syn­

punkt att den för särskilda förrättningar förordnade överexekutorn främst

bör syssla med försäljning av fast egendom eller av fartyg. Dessa uppgifter

har länsstyrelserna en suverän erfarenhet av, medan kronofogdarna härut-

innan endast besitter ringa erfarenhet. Fastmer synes enligt stadsfogdens

mening kronofogdarna i residensstäderna ha desto större kompetens för

övriga överexekutorsuppgifter. Stadsfogden understryker betydelsen av att

kronofogdarna ej åsidosättes, när det gäller berörda förordnanden. Vidare

påpekar stadsfogden att kronofogdes behörighet att tjänstgöra som över­

exekutor bör utformas så, att kronofogden icke kommer i kompetenskon­

flikt. Enligt

länsstyrelsen i Västmanlands län

är det i och för sig tänkbart

att efter hand flytta över exekutiva auktioner till den i residensstaden verk­

samme kronofogden, men det är knappast rationellt. Länsstyrelsen finner

handhavandet av dessa auktioner vara en så pass tidskrävande uppgift, att

kronofogden i allmänhet icke bör komma i fråga.

Överexekutor i Eskilstuna

ifrågasätter, om de blivande kronofogdarna besitter erforderlig kompetens

för uppgiften att omliänderha exekutiv försäljning av fast egendom. Efter­

som exekutiv försäljning av fastighet är intimt förknippad med inskriv­

ningsväsendet, synes mycket tala för att ifrågavarande förordnanden i förs­

ta hand bör anförtros de ordinarie inskrivningsdomarna.

Lagberedningens förklaring att det bör övervägas, i vad mån det genom

övergångsbestämmelser i samband med omorganisation av underrätterna

kan åläggas förutvarande magistratsledamöter att mottaga förordnanden

att verkställa särskilda exekutiva förrättningar, har föranlett uttalanden av

ett stort antal remissinstanser. Dessa har så gott som undantagslöst avstyrkt

ett sådant åläggande för de förutvarande magistratsledamöterna.

Domstols-

kommittén

hänvisar till sitt betänkande med förslag angående rådhusrätter­

nas förstatligande, vari bl. a. frågan om avveckling av magistraterna be­

handlats. Något förslag i den av lagberedningen angivna riktningen har

kommittén icke i detta sammanhang upptagit. Enligt kommitténs mening

bör skyldighet att fullgöra uppgifter av förevarande slag icke lagstiftnings­

vägen påläggas vare sig vissa enskilda domare eller vissa särskilda domar­

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

35

kategorier. I den mån åsyftade förordnanden kan befinnas önskvärda, tor­

de de få bli beroende av överenskommelse med vederbörande domare från

fall till fall. Enligt

stadsdomarföreningen

synes det föresväva beredningen

alt man skulle skapa möjlighet för länsstyrelserna att vid behov tvångsvis

förordna underrättsdomare som tidigare varit ledamöter av magistrat —

men ej andra underrättsdomare — att vara överexekutor för särskilda för­

rättningar. Om detta är beredningens mening, måste föreningen inlägga

en bestämd protest. Det torde för envar med rådhusrätternas arbete bekant

person vara uppenbart att man icke vid vilken tidpunkt som helst kan be­

tunga en lagfaren befattningshavare vid rådhusrätt utöver hans ordinarie

arbete med en måhända invecklad och tidskrävande överexekutorsförrätt-

mng. Förordnande enligt 1 § 3 mom. kan givetvis ej ifrågakomma för do­

mare annat än efter frivilligt åtagande, betonar föreningen.

Överexekutor i

Kristianstad

anser det ej överensstämma med erkända förvaltningsrättsliga

principer att utrusta länsstyrelse med behörighet att tvångsrekrytera be­

fattningshavare, som ej i något avseende lyder under länsstyrelsen. I ytt­

randet från

överexekutor i Södertälje

föreslås att man i själva lagen stad­

gar, att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagande. Bland

övriga avstyrkande remissinstanser är

Göteborgs rådhusrätt, överexekuto-

rerna i Nyköping, Linköping, Karlskrona, Malmö, Lund, Hälsingborg, Var-

berg, Göteborg, Gävle

och

Östersund, t. f. förste stadsfogden i Göteborg

samt

Sveriges akademikers centralorganisation.

Enligt

länsstyrelsen i Söderman­

lands län

är det angeläget att skyldigheten för personer, som ej lyder under

länsstyrelsen, att mottaga förordnande som överexekutor för särskild för­

rättning blir författningsenligt reglerad, exempelvis genom att erforderliga

föreskrifter härom intages i vederbörande befattningshavares instruktioner.

I några yttranden påpekas nödvändigheten av att reglera frågan om er­

sättning åt personer, som förordnats såsom överexekutor för särskild för­

rättning.

Länsstyrelsen i Kalmar län

framhåller att, då det torde ankomma

på befattningshavare hos KB och kronofogde att såsom tjänsteåliggande ef­

ter förordnande handlägga berörda förrättningar, för dessa tjänstemän ej

uppstår fråga om ersättning i särskild ordning. Till tidigare magistratsle-

damöter — och eventuellt andra personer som anlitas — bör däremot enligt

länsstyrelsens mening ersättning utgå av allmänna medel. För dessa fall

erfordras alltså föreskrifter om ersättning. Länsstyrelsen tillägger att ena­

handa behov av föreskrifter även uppstår angående sådana förrättningar,

som anges i 90 § 3 mom. av förslaget och i 7 kap. UL.

Överexekutor i Gävle

förutsätter att den som förordnas enligt 3 mom. skall få särskild ersättning

och att detta regleras i administrativ ordning.

Lagberedningens uttalande att KB bör följa de särskilt förordnades sätt

att handha uppgiften och att förordnande skall enligt förslagets 5 § kunna

återkallas, när skäl är därtill, har föranlett

överexekutor i Hälsingborg

till

eu anmärkning. Enligt denne överexekutors åsikt kan föreskriften om åter-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

36

kallelse vara befogad för fall, där den förordnade är direkt försumlig; han

gör t. ex. ingenting åt ärendet eller blir aldrig färdig med det. I övrigt synes

uttalandet alltför vidsträckt, om meningen är att länsstyrelsen skall kunna

inverka på visst ärendes handläggning i sak. Det strider i så fall mot hävd­

vunna principer om judiciell myndighets frihet i tjänsteutövningen och

även mot överexekutorernas nuvarande befogenheter i förhållande till ut-

mätningsmännen.

Departementschefen. Enligt nuvarande regler är länsstyrelsen överexeku-

tor på landet och i flertalet städer utan magistrat. En del städer utan ma­

gistrat har särskilt förordnad överexekutor. I städer med magistrat är den­

na eller, vilket är det regelmässiga, viss ledamot av magistraten överexeku­

tor; ett undantag härifrån utgör Stockholm, där överståthållarämbetet är

överexekutor. Lagberedningen har under 1 § 2 mom. UL såsom huvudregel

föreslagit att länsstyrelsen skall vara överexekutor såväl på landet som i

samtliga städer. Som förut framgått biträder jag en sådan ordning, avsedd

att gälla tills vidare i avbidan på den fortsatta översynen av UL. I lagtexten

torde liksom för närvarande böra användas beteckningen Konungens be­

fäl 1 ni n gsha va nde.

Beredningen har i samma mom. därjämte föreslagit att Kungl. Maj :t skall

äga förordna särskild överexekutor för viss del av ett län. Förslaget inne­

bär att den som sålunda förordnas har att fullgöra samtliga på överexeku­

tor ankommande uppgifter, bl. a. att vara besvärsinstans. Även detta för­

slag, som i allmänhet har gillats vid remissbehandlingen, kan jag ansluta

mig till. Sannolikt kommer möjligheten att förordna särskild överexekutor

icke att behöva utnyttjas mer än på några få platser. Eftersom det rör sig

om en övergångsperiod, synes några ordinarie befattningar som särskild

överexekutor icke böra inrättas. Vidare bör, såsom beredningen har an­

märkt, särskild överexekutor ej förordnas så, att ett kronofogdedistrikt fal­

ler under olika överexekutorer. En särskild överexekutors område bör med

andra ord omfatta åtminstone ett kronofogdedistrikt.

En fråga är, vilka personer som bör anlitas för uppgiften såsom särskild

överexekutor. Det ligger i sakens natur att endast personer med tillräck­

lig kompetens och erfarenhet av förevarande rättsområde bör utses. För­

utvarande magistratsledamöter faller närmast i tankarna, men även andra

kan komma i fråga. Ersättning för uppdragets fullgörande skall självfallet

utgå.

Beredningens förslag att länsstyrelsen skall, när ej annat är stadgat, för­

ordna ersättare för särskild överexekutor anser jag mig kunna godtaga.

Gällande rätt innehåller närmare bestämmelser om vem som skall för­

rätta exekutiva auktioner av olika slag. Auktion på registrerat sjögående

fartyg förrättas sålunda i stad med stadsfogde av denne och eljest av över­

exekutor. Exekutiv försäljning av fastighet ombesörjes både på landet och

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

37

i stad av överexekutor. Angivna auktioner kan dock på landet ibland hållas

av särskild utav överexekutor förordnad förrättningsman. Sådan förrätt-

ningsman är att betrakta som utmätningsman, och klagan över en av ho­

nom verkställd auktion skall alltså föras hos överexekutor. För försäljning

av luftfartyg föreskrives en ordning liknande den som gäller för fastighets-

för sälj ning.

Enligt lagberedningens förslag skall nämnda försäljningar i fortsättning­

en alltid förrättas av överexekutor. Emellertid föreslås i 3 mom. av 1 § att

länsstyrelsen skall äga för särskild förrättning förordna därtill lämpad per­

son att vara överexekutor. Detta innebär att den ordinarie överexekutorn i

viss utsträckning kan befrias från auktionerna och liknande göromål. För­

slaget att införa en dylik befogenhet för länsstyrelsen har så gott som ge­

nomgående godtagits vid remissbehandlingen. Jag vill också för egen del

tillstyrka den förordade anordningen, som jag finner praktisk och ända­

målsenlig. Det är att märka att den som förordnas till ifrågavarande uppgif­

ter skall handla i egenskap av överexekutor; hans åtgärder skall i förekom­

mande fall således överklagas direkt hos hovrätt. Hur ofta och i vilka fall

länsstyrelsen kommer att begagna sig av här avsedda befogenhet, blir bero­

ende bl. a. av arbetsläget vid tillfället för förrättningen och av platsen för

denna.

I ett remissyttrande ifrågasättes, om icke länsstyrelse i förenklande syfte

borde medges rätt att förordna lämplig person inom kommun till överexe­

kutor för viss tid. Ett så generellt medgivande vill jag likväl icke förorda.

Meningen är att förordnande skall meddelas särskilt för varje förrättning

med beaktande av vederbörandes kvalifikationer och lämplighet för den

uppgift varom är fråga.

Med anledning av påpekande i ett annat yttrande vill jag framhålla att

förordnanden enligt 3 mom. icke avses kunna omfatta alla slag av utsök-

ningsmål utan endast viss konkret förrättning av typen exekutiv auktion,

fördelningssammanträde enligt 173 § i anledning av tvångsförvaltning och

liknande. Detta synes vara på ett godtagbart sätt markerat i den föreslagna

lagtexten. Hinder bör icke möta att ett förordnande utformas så, att det

kommer att omfatta samtliga led i förfarandet exempelvis vid försäljning

av fast egendom.

I likhet med beredningen anser jag att här avsedda förordnanden bör

kunna ges — förutom åt befattningshavare hos länsstyrelsen, vilka dock

normalt torde kunna anlitas till ifrågavarande göromål inom ramen för

gällande instruktion eller arbetsordning — åt förutvarande ledamöter av

magistrat och kronofogdar. Intet hindrar att jämväl personer utanför sagda

krets förordnas, om de blott kan anses kompetenta för uppgiften. Såsom

beredningen funnit ligger det nära till hands att stadga skyldighet för kro­

nofogdar att mottaga uppdrag av förevarandc art; detta får ske i administ­

rativ ordning. Annorlunda förhåller det sig med de förutvarande magistrats-

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1064

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

ledamöterna. Rörande dessa har beredningen utan att själv taga någon

ståndpunkt ifrågasatt, om de icke genom övergångsbestämmelser i sam­

band med omorganisationen av underrätterna kunde förpliktas att mottaga

förordnanden att verkställa särskilda exekutiva förrättningar. Denna tanke

bar icke väckt genklang hos remissinstanserna. Jämväl enligt min mening

bör uppgifter av förevarande slag icke genom lagstiftning åläggas vare sig

enskilda domare eller särskilda kategorier av domare; dylikt åläggande för

de tidigare magistratsledamöterna bör sålunda ej komma i fråga. Nämnda

förordnanden torde i stället få bero av frivilliga åtaganden från vederbö­

rande domares sida. Ett remissorgan har föreslagit ett uttryckligt lagstad­

gande om att förutvarande magistratsledamot kan förordnas efter åtagan­

de. Detta finner jag icke vara erforderligt.

Frågan om ersättning åt person, som förordnats till överexekutor för sär­

skild förrättning, får övervägas i annat sammanhang.

Lagberedningen har uttalat att länsstyrelsen bör följa den särskilt förord-

nades sätt att sköta sin uppgift och i samband härmed erinrat om bestäm­

melsen i förslagets 5 §, enligt vilken av länsstyrelsen meddelat förordnande

skall kunna återkallas, när skäl är därtill. Detta får givetvis icke uppfattas

så, att länsstyrelsen skall kunna påverka vederbörandes handläggning och

bedömning av ett ärende i sak.

Till sist vill jag instämma i vad lagberedningen anfört därom att det i

fortsättningen saknas grund för olika bestämmelser i UL för stad och land.

Någon föreskrift motsvarande den i nuvarande 2 mom. av 1 § erfordras där­

för icke.

2

§•

Gällande rätt. Även här må hänvisas till tidigare redogörelse för de exeku­

tiva myndigheterna.

Lagberedningen framhåller att i nuvarande 2 § 1 mom. meddelade be­

stämmelser om vilka som är utmätningsmän bör ersättas med föreskrifter

om de nya utmätningsmännen.

Kronofogdeinstitutionen blir uppenbart tyngdpunkten i den nya organisa­

tionen för exekutiva göromål, påpekar beredningen. I sin egenskap av exe-

kutionsorgan synes kronofogdarna, liksom fallet varit med landsfiskaler,

stadsfogdar m. fl., böra betecknas som utmätningsmän. Detta bör enligt be­

redningen dock icke gälla, när de av överexekutor särskilt förordnats att ut­

föra vissa överexekutors göromål. Beteckningen överexekutor bör alltså följa

göromålen. På motsvarande sätt bör, när underordnad befattningshavare

skall utföra utmätningsmans uppgifter på eget ansvar, den sålunda förord­

nade betecknas som utmätningsman i den förrättningen. Vad sist sagts gäl­

ler självfallet ej, när utmätningsman allenast anlitar biträde för genomfö­

rande av sina egna uppdrag.

39

I beredningens förslag stadgas i 2 § att kronofogde är utmätningsman un­

der överexekutor. Därmed har beredningen givetvis icke velat säga, att även

överexekutor intager ställningen av utmätningsman, utan allenast antytt att

utmätningsman är underinstans i förhållande till överexekutor. Polisbered­

ningen förutsätter, säger lagberedningen, att det på sina håll skall finnas

två eller flera kronofogdar i ett och samma distrikt och att i viss utsträck­

ning även skall finnas biträdande kronofogdar. När lagförslaget talar om

kronofogde, avses även biträdande kronofogde. Polisberedningen behandlar

arbetsfördelningen. Flera alternativ kan tänkas, och det bör enligt lagbered­

ningens mening finnas utrymme att välja det alternativ som passar bäst för

de lokala förhållandena. Någon bestämmelse härom torde ej böra upptagas

i lag.

Yttrandena. En redaktionell ändring av det föreslagna stadgandet i 1 mom.

förordas av

hovrätten för Västra Sverige.

Det är enligt hovrättens mening

föga lyckligt att definitionen av utmätningsman fått en formulering, som

— även om den icke torde kunna missförstås av jurister och klargöres i mo­

tiven —- kunde tänkas tyda på att enligt lagens terminologi även överexeku­

tor vore utmätningsman. Om definitionen icke anses kunna förtydligas på

annat sätt, torde den lämpligen kunna ändras enbart till ett konstaterande

att kronofogde är utmätningsman. Överexekutors överordnade ställning

framgår av 2 mom. i samma lagrum och av flera andra stadganden i UL, och

besvärsrätten till överexekutor klargöres i lagens 200 §. Något behov torde

enligt hovrätten därför ej finnas att jämväl i 2 § 1 mom. ge uttryck åt för­

hållandet mellan myndigheterna.

Polisberedningen

anmärker att den före­

slagna formuleringen felaktigt ger intrycket dels att överexekutor är utmät­

ningsman, dels att nu införes ett förmanskap för överexekutor över utmät­

ningsman. Liknande påpekanden göres även av

åtskilliga andra remissin­

stanser.

Departementschefen. För närvarande gäller som huvudregel att landsfiskal

är utmätningsman på landet, i den mening detta begrepp har enligt UL, och

stadsfogde utmätningsman i stad. Härom stadgas i 1 mom. av 2 §. I det för­

statligade exekutionsväsendet avses kronofogdarna träda i stället såsom ut-

mätningsmän i hela riket. Lagberedningen har föreslagit att 1 mom. i över­

ensstämmelse härmed skall ändras på det sättet, att kronofogde är utmät­

ningsman under överexekutor. Förslaget har vid remissbehandlingen icke

föranlett andra erinringar än att man från åtskilliga håll har förordat en

redaktionell jämkning av den föreslagna lagtexten. Dessa invändningar äger

enligt min mening visst fog. Det synes tillräckligt att i lagrummet föreskri­

va allenast att kronofogde är utmätningsman utan angivande av att han är

underställd överexekutor. Kronofogdens ställning som underinstans i för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196'r

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

hållande till överexekutor framgår bl. a. av 2 mom. i samma paragraf och

av 200 §.

3 §.

Gällande rätt. Enligt 3 § 1 mom. UL äger KB för bestämt fall eller inom

visst område förordna lämplig person att på eget ansvar i landsfiskals ställe

vara utmätningsman. Om sålunda förordnad utmätningsman gäller vad som

1 UL stadgas om landsfiskal. Denna möjlighet lär knappast utnyttjas.

I 2 mom. erinras att 90, 98 och 141 §§ innehåller bestämmelser om förrätt-

ningsman, som särskilt förordnas att hålla auktion på utmätt egendom eller

fördelning av köpeskilling. Vad i UL sägs med avseende på utmätningsman

skall i fråga om uppdrag, för vilket förrättningsman sålunda förordnats, i

stället tillämpas på denne.

Lagberedningen. I 3 § av förslaget upptages som 1 mom. stadgande att

kronofogde utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj :t. Härefter har som

2 mom. intagits föreskrift att KB förordnar ersättare för kronofogde, t. ex.

semestervikarie, när ej annat är stadgat (såsom i fråga om vikariatslöneför-

ordnanden). För biträdande kronofogde bör enligt beredningen i instruktion

eller arbetsordning anges antingen att han utan vidare inträder som vikarie,

om ej annat bestämmes, eller också att han är skyldig att mottaga förord­

nande som vikarie. Eventuellt bör bådadera stadgas. Beredningen påpekar

att det, även när särskild överexekutor för visst område förordnats, enligt

förslaget skall tillkomma KB att förordna vikarie för kronofogde, som lyder

under den särskilt förordnade överexekutorn. KB torde ha större möjlighe­

ter än den sistnämnde att handha detta åliggande på ett tillfredsställande

sätt. Utan särskild föreskrift torde det enligt beredningens mening vara

uppenbart att vad som i UL sägs om utmätningsman utan vidare skall till-

lämpas på vikarie för kronofogde.

Vad angår nuvarande 2 mom. av paragrafen förordar- beredningen att be­

rörda bestämmelser om förordnande av förrättningsman får utgå. Vid behov

skall KB i stället förordna någon enligt förslagets 1 § 3 mom. att verkställa

förrättning i överexekutors ställe. Det erinras om att den sålunda förordna­

de skall handla som överexekutor och icke som utmätningsman. 2 mom. i

nuvarande 3 § bör därför enligt förslaget utgå.

Beredningen förutsätter att Kungl. Maj :t utfärdar särskild instruktion för

kronofogdarna. Det närmare innehållet överväges av polisberedningen. Där­

jämte torde det, säger lagberedningen, bli erforderligt att KB enligt bemyn­

digande av Kungl. Maj :t får fastställa särskild arbetsordning för större kro­

nofogdedistrikt.

Yttrandena.

Landsfiskalen-utmätningsmannen i Mölndals distrikt

an­

ser att förordnande för utmätningsman bör utfärdas av KB.

41

I anslutning till det förordade stadgandet i 2 mom. om förordnande av er­

sättare för kronofogde säger sig

t. f. förste stadsfogden i Göteborg

ej ha kun­

nat finna något skäl, varför icke särskild överexekutor för viss del av län

skall kunna förordna ersättare för kronofogde i den berörda delen. Tvärtom,

säger stadsfogden, torde den överexekutor under vilken kronofogde lyder ha

den största kännedomen om juristpersonalen på kronofogdekontoret och

därför också den största möjligheten att förordna lämplig ersättare.

Polisberedningen

yttrar att de arbetsordningar för kronofogdedistrikt,

som kan bli erforderliga, i vart fall under en övergångstid torde få utarbetas

och fastställas centralt för att ett enhetligt arbetssätt skall åvägabringas i

hela landet. Frågan har nära samband med de dispenser från normalförfa­

rande och normalblanketter, vilka kommer att erfordras innan olika nu

tillämpade förfaringssätt sammansmältes.

Departementschefen. Jag biträder lagberedningens förslag till ändring av

denna paragraf, vilket förslag vid remissbehandlingen har lämnats utan er­

inran praktiskt taget över hela linjen. Det synes dock icke nödvändigt att

kronofogdarna utnämnes av Kungl. Maj :t. Möjlighet bör öppnas att dele­

gera utnämningarna till länsstyrelserna. Erforderliga instruktioner och ar­

betsordningar torde få utfärdas på administrativ väg.

4

§•

Gällande rätt. Enligt 4 § UL må stadsfogde i stad, om Kungl. Maj :t finner

gott medge det, i sitt ställe för bestämt fall till utmätningsman sätta annan

som är antagen av överexekutor. Stadsfogde må dock ej åt annan uppdraga

försäljning av fartyg som sägs i 94 §, ej heller fördelning av köpeskilling för

lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § sammanträde för fördelningen

erfordras. Även i övrigt äger Kungl. Maj :t föreskriva villkor för stadsfog­

des rätt att i sitt ställe sätta annan.

Lagberedningen säger sig liksom polisberedningen anse att kronofogde

bör få en delegationsrätt. Den som förordnats blir — såsom framhållits vid

2 § — att anse som utmätningsman. Delegationsrätten bör enligt lagbered­

ningens mening begränsas genom bestämmelser av Kungl. Maj :t. I övrigt

finner beredningen ej behövligt att i lag närmare ange gränserna för ifråga­

varande befogenhet. Beredningen förutskickar att förslag till administrativa

föreskrifter utarbetas av polisberedningen på ett senare stadium, när detal­

jerna i den nya organisationen är närmare utformade. Bestämmelse i enlig­

het med det anförda har upptagits i 4 § av förslaget.

Yttrandena.

Överexekutor i Gävle

anmärker att enligt lagrummets nuva­

rande lydelse stadsfogde i vissa fall äger i sitt ställe sätta annan, som är

antagen av överexekutor. I yttrandet förutsättes att även framdeles skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

42

krävas att den som utmätningsman sätter i sitt ställe skall vara antagen av

överexekutor; denna regel är enligt yttrandet så väsentlig att den bör infö­

ras i paragrafen. Enligt

stadsfogden i Karlstad

är det av vikt att begräns­

ningen i kronofogdes delegationsrätt utformas med hänsyn tagen till de

ökade kvalifikationskraven och den tänkta utbildningen av den underord­

nade personalen.

Polisberedningen

säger:

Lagberedningen föreslår att kronofogden i 4 § utsökningslagen ges rätt att

sätta annan befattningshavare i sitt ställe. Kungl. Maj :t skall meddela be­

stämmelser härom. Polisberedningen förutsätter, att denna delegationsrätt

skall utan särskilt stadgande gälla också beträffande uppgifter som åligger

utmätningsman enligt stadgande i andra författningar, såvida annat inte

framgår av författningen. Med dessa utgångspunkter vill det synas som om

delegationsrätt inte skulle komma att föreligga i fråga om vissa uppgifter

som åligger utmätningsman jämlikt införsellagen. Enligt 21 § punkt 8 den­

na lag äger nämligen Kungl. Maj :t förordna, att ärenden angående införsel

till gäldande av utskylder, avgifter eller böter skall kunna handläggas av

exekutionsbiträde såvitt gäller viss stad eller visst område på landet. Mot-

sättningsvis skulle delegationsrätt i övrigt inte finnas vad angår dessa upp­

gifter. Sådan rätt bör givetvis föreligga här i samma utsträckning som en­

ligt den föreslagna 4 § utsökningslagen. Polisberedningens förslag till exe­

kutionsväsendets arbetsorganisation förutsätter att behörigheten för exe-

kutionspersonalen att meddela införsel blir mera allmän. Polisberedningen

föreslår därför att 21 § punkt 8 införsellagen upphävs i samband med att

förslaget till ny lydelse av 4 § utsökningslagen genomföres.

Departementschefen. Enligt förevarande paragraf i dess nuvarande ut­

formning kan efter Kungl. Maj :ts medgivande stadsfogde i vissa fall i sitt

ställe till utmätningsman sätta annan person, som är antagen av överexe­

kutor. Lagberedningen har ansett att en delegationsrätt bör tillkomma även

de nya utmätningsmännen. Sålunda bär föreslagits att kronofogde skall,

enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t meddelar, äga sätta annan befatt­

ningshavare i sitt ställe. Meningen är således att den närmare omfattningen

av kronofogdens delegationsrätt skall regleras genom administrativa före­

skrifter. Mot en dylik ordning, som i princip godtagits av remissorganen,

synes icke finnas någon anledning till erinran. Det torde icke vara erforder­

ligt att i lagen bibehålla kravet, att den som utmätningsmannen sätter i sitt

ställe skall vara antagen av överexekutor. För tydlighets skull bör anges att

delegeringsbefogenheten är begränsad till utmätningsmannafunktionerna.

Såsom polisberedningen anmärkt i sitt remissvar får av den ändrade lydel­

sen av lagrummet anses följa, att delegationsrätten skall avse jämväl upp­

gifter som ankommer på utmätningsman enligt författning vid sidan av

UL, såvida annat icke uttryckligen framgår av författningen. Härvidlag är

att märka att Kungl. Maj:t jämlikt 21 § punkt 8 införsellagen äger för viss

stad eller visst område på landet förordna, att ärenden rörande införsel

till gäldande av utskylder eller avgifter skall kunna handläggas av exeku­

tionsbiträde; denne skall därvid anses som utmätningsman (beträffande

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196

4

43

förarbetena till denna bestämmelse må hänvisas till prop. 1934: 125, HU

37 och rskr 149 samt prop. 1946:261, L'U 46 och rskr 375). Motsvarande

gäller bl. a. införsel avseende böter. Med beaktande av vad polisberedning­

en anfört i denna del vill jag förorda att punkt 8 i 21 § införsellagen upp-

liäves i samband med att den ändrade lydelsen av 4 § UL genomföres. Sam­

tidigt bör nuvarande punkt 9 i 21 § ändras till punkt 8. Dessa ändringar

har upptagits i särskilt lagförslag. Någon ändring av 59 § uppbördsförord-

ningen, som också rör exekutionsbiträdes rätt att bevilja införsel, synes icke

vara av nöden.

5 §.

Lagberedningen.

I såväl 1 § som 3 och 4 §§ av förslaget förutsättes att

KB respektive kronofogde skall kunna förordna ersättare för överexekutor

eller utmätningsman. Sådant förordnande bör enligt beredningens uppfatt­

ning kunna återkallas, när skäl är därtill. Beredningen har upptagit stad­

gande härom som 5

§. Verkan av återkallelsen blir

att ordinarie överexe­

kutor respektive utmätningsman träder i funktion, om ej annan förordnas.

Departementschefen. Lagberedningens förslag beträffande förevarande pa­

ragraf synes kunna godtagas. Förslaget innebär t. ex. att förordnande enligt

1 § 3 mom. UL att som överexekutor verkställa särskild förrättning eller

uppdrag enligt 4 § att ombesörja kronofogdes göromål kan återkallas, när

det finnes skäl därtill. Jfr också vad jag vid 1 § anfört rörande den föreslag­

na 5 §.

6

§.

Gällande rätt. Enligt 5 § UL gäller mot överexekutor samma jäv som i rät­

tegångsbalken sägs om domare (jfr 4 kap. 13 § i nämnda balk). I 6 § före-

skrives att, om för utmätningsman beträffande visst mål föreligger omstän­

dighet som enligt rättegångsbalken skulle utgöra jäv mot domare, han ej

får taga befattning med målet. Jäv mot utmätningsman får ej grundas på

vissa i sistnämnda lagrum närmare angivna omständigheter, bl. a. att han

såsom domare eller befattningshavare vid domstol fattat beslut, som rör

saken, eller hos annan myndighet än domstol tagit befattning därmed. Fö­

rekommer jäv mot landsfiskal eller stadsfogde eller av överexekutor sär­

skilt förordnad förrättningsman, skall han genast anmäla det hos över-

exekulor som, därest jävet prövas lagligt, förordnar annan utmätningsman

i stället, överexekutors beslut i jävsfrågan får ej överklagas.

Lagberedningen. Beträffande stadgandet i nuvarande 5 § om jäv mot över­

exekutor säger beredningen att det har antagits, att ledamot av magistrat

icke är jävig att besluta om verkställighet av dom, i vars avkunnande han

deltagit såsom ledamot av rådhusrätten. Enligt förslaget slopas det nuva­

rande sambandet mellan överexekutor och domstol i stad. Det kan emeller­

tid även framdeles tänkas förekomma att domare anlitas som överexekutor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

44

Jäv bör då icke få grundas på att han tidigare tagit befattning med saken

i rätten. För att någon tvekan icke skall behöva uppkomma på denna punkt,

föreslår beredningen ett uttryckligt stadgande härom.

I övrigt upptager 1 mom. i förslaget i sak samma regler om jäv mot

överexekutor och utmätningsman som meddelas i 5 och 6 §§ av gällande

lag. Reglerna om jäv mot överexekutor är avsedda att tillämpas även på

den som särskilt förordnals att för viss förrättning vara i överexekutors

ställe.

Tredje punkten i 6 § av gällande lag innehåller stadgande om skyldighet

för landsfiskal m. fl. att anmäla jäv hos överexekutor, som kan förordna

annan utmätningsman. I förslaget stadgas i 2 mom. att det skall anmälas

hos KB, när anledning förekommer att kronofogde är jävig, och att KB

skall förordna ersättare. Självfallet gäller detta även när vikarie för krono­

fogde är jävig. Förekommer anledning att den som förordnats av krono­

fogde är jävig, skall saken enligt förslaget anmälas hos kronofogden, som

då förordnar ersättare. Beredningen förutsätter att vederbörande självmant

anmäler tveksamma jävsfall, så att saken ej i onödan ställes på sin spets.

Det ligger emellertid i sakens natur, säger beredningen, att fortgången av

en utsatt förrättning icke får hindras av att part, kanske i förhalnings-

syfte, framställer en ogrundad jävsinvändning.

Gällande lag anses enligt beredningen innebära att även den formella

prövningen av frågan, om jäv föreligger för utmätningsman, skall göras av

överexekutor. Förslaget utgår från att utmätningsmannen skall själv pröva

denna fråga. Om utmätningsmannen därvid avvisar framställd jävsinvänd­

ning, skall enligt 3 mom. i förslaget talan i vanlig ordning fullföljas hos

överexekutor. I nuvarande 6 § föreskrives att klagan ej må föras över beslut,

som i jävsfråga meddelats av överexekutor. Förslaget upptager en mot­

svarande bestämmelse.

Förslaget upptager vidare, i anslutning till 7 kap. 6 § rättegångsbalken,

en bestämmelse att utmätningsman oavsett jäv äger vidtaga åtgärd, som ej

utan fara kan uppskjutas.

Yttrandena. Enligt vad

överexekutor i Linköping

har sig bekant förekom­

mer det ofta att rådhusrättsledamöter blivit av statens hyresråd förord­

nade såsom ordförande i hyresnämnd. I vilken omfattning dessa rådhus­

rättsledamöter samtidigt enligt vederbörande rådhusrätts arbetsordning är

överexekutorer undandrager sig enligt yttrandet bedömning. Om den för­

ordnade överexekutorn emellertid skulle vara hyresnämndsordförande, kan

han på grund av jävsbestämmelserna icke förordna om vräkning av en hy­

resgäst, vars ansökan om ogiltigförklaring av uppsägning ogillats antingen

av den hyresnämnd i vilken han varit ordförande eller, efter fullföljd där­

ifrån, av hyresrådet. Då det i dylika fall för överexekutorn uteslutande gäl­

ler verkställighet till följd av ett lagakraftägande beslut eller utslag, synes

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

45

anledning icke föreligga att anse honom jävig på grund av att han såsom

ordförande i hyresnämnd fattat belut som rör saken. Befattningshavare vid

hyresnämnd borde därför, framhålles i yttrandet, i jävsavseende jämstäl­

las med domare och befattningshavare vid domstol och lagrummet ändras

i överensstämmelse härmed.

T.f. förste stadsfogden i Göteborg

anser att, om särskild överexekutor för

viss del av län förordnats, jäv för kronofogde inom berörda distrikt bör

anmälas hos denne.

Länsstyrelsen i Västmanlands län

ifrågasätter, om rätt till särskild talan

i jävsfrågan är påkallad.

Departementschefen. I denna paragraf har lagberedningen under 1 mom.

sammanfört bestämmelser om när jäv mot överexekutor och utmätnings­

man skall anses föreligga. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad

som antagits vara gällande rätt, och de har i allmänhet godtagits av remiss­

instanserna. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. Jämväl vad

den föreslagna paragrafen i övrigt innehåller anser jag mig kunna biträda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

9 och 10 §§.

Gällande rätt. I 9 § UL ges vissa bestämmelser om landsfiskals och stads­

fogdes dagbok. Bl. a. stadgas att de närmare föreskrifterna om bokens fö­

rande meddelas av Kungl. Maj:t (jfr kungörelse i ämnet den 14 december

1917). 10 § innehåller föreskrifter om överexekutors skyldighet att öva till­

syn över utmätningsman (1 mom.), om rätt att meddela varning (2 mom.)

och om avstängning från tjänstgöring (3 mom.). Därjämte stadgas som

4 mom. att, när Kungl. Maj :t beträffande stad meddelat förordnande enligt

1 § 2 mom. sista punkten, det ankommer på KB att i stället för överexekutor

1 staden utöva befogenhet som sagts i 2 och 3 mom. av 10 §.

Lagberedningen föreslår att i 9 § upplages endast bestämmelse om att

Kungl. Maj :t förordnar om utmätningsmans dagbok.

I huvudsaklig anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen föreslår

lagberedningen att i 10 § införes allenast allmänna bestämmelser om till­

synsplikt, i första hand för KB. Där särskild överexekutor finnes, skall jäm­

väl denne utöva tillsyn över utmätningsmännen. Givet är, säger beredningen,

att KB härvid är den högre myndigheten med huvudansvaret. Särskilt för­

ordnad överexekutor bör emellertid vara KB behjälplig vid tillsynen. Som

2 mom. upptages i förslaget en bestämmelse att kronofogde skall ha tillsyn

över dem som är underställda honom.

I övrigt torde bestämmelser om disciplinär bestraffning m. in. enligt be­

redningens mening böra meddelas i administrativ ordning. Bestämmelsen

i nuvarande 4 inom. skall, som en fÖljd av vad beredningen föreslagit under

1 §, utgå.

Lagberedningen framhåller vidare alt inom polisberedningen har över­

vägts tanken, att det skulle inrättas en central statsmyndighet på exekutions­

väsendets område och att denna myndighet i så fall bl. a. borde få vissa till-

synsuppgifter. Om en sådan myndighet skulle inrättas, kan det enligt lagbe­

redningens åsikt vara lämpligt att i UL erinras om den tillsyn, som må

komma att utövas av myndigheten.

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

Yttrandena. I fråga om tillsynen över utmätningsmannen hänvisar

polis-

bc-redningen

till vad den yttrat därom i sitt betänkande rörande exekutions­

väsendets organisation (s. 53 f).1

Riksrevisionsverket,

som tillstyrker att

länsstyrelserna skall utöva tillsyn över utmätningsmännen, anser att länssty­

relserna även bör vara administrativa myndigheter för exekutionsväsendet.

Några remissorgan ställer sig avvisande till den föreslagna bestämmelsen,

enligt vilken tillsynen över utmätningsmännen skall kunna delas mellan

länsstyrelserna och särskild överexekutor.

Överexekutor i Södertälje

fram­

håller att bestämmelsen medför svårigheter att i förekommande fall avgöra,

vem som brustit i tillsynsplikt. Bättre vore väl att endast länsstyrelse eller

endast särskild överexekutor är tillsynsmyndighet. Med stadgandet i försla­

gets 2 § att kronofogde är utmätningsman under överexekutor skulle enligt

yttrandet bäst rimma att tillsynen tillädes vederbörande särskilde överexe­

kutor.

Överexekutor i Luleå

säger att, om avsikten är att särskild överexe­

kutor endast på uttryckligt uppdrag av länsstyrelse och i särskilt angivna

hänseenden skall utöva tillsynen, intet är att erinra mot bestämmelsen. Skall

däremot länsstyrelsen och särskild överexekutor jämsides och utan någon

gränsdragning utöva tillsyn över utmätningsman, är det anledning befara

att fördelningen av ansvaret för bristande tillsyn kan leda till onödiga tvis­

ter. Lämpligen borde enligt detta yttrande tillsynen åvila enbart särskild

överexekutor, där sådan förordnats, och eljest länsstyrelsen eller också sär­

skild överexekutors tillsynsskyldighet göras beroende av uppdrag från

länsstyrelsen. Enligt

t. f. förste stadsfogden i Göteborg,

vars yttrande i den­

na del biträtts av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

bör inspektion

— som avser genomgång och kontroll av kronofogdes handläggning av ut-

sökningsmålen men ej inventering av medelsförvaltningen — självfallet

handläggas av den som är överexekutor för distriktet. Stadsfogden ifrågasät­

ter dock, om icke denna inspektionsskyldighet över huvud kan tagas bort;

justitieombudsmannens regelbundet återkommande inspektion torde utgöra

1 Polisberedningen har i nämnda betänkande efter närmare utveckling av sina synpunkter

ansett sig böra förorda en tills vidare länsvis anordnad administration för exekutionsväsen­

det, särskilt med hänsyn till att det icke finnes någon central myndighet, som är lämpad

att upptaga ifrågavarande arbetsuppgifter. Frågan bör emellertid enligt polisberedningen upp­

tagas till förnyad prövning i samband med den förutskickade reformen av överexekutions-

institutionen.

47

en tillräcklig kontroll av kronofogdarnas handläggning av målen. Däremot

finnes enligt stadsfogdens mening intet att erinra mot att länsstyrelsens per­

sonal eller annan myndighet verkställer inventering av kronofogdarnas me­

delsförvaltning.

överexekutor i Gävle

finner det direkt olämpligt att jämväl

särskild överexekutor skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Svårighe­

ter uppstår, om länsstyrelsen och den särskilde överexekutorn, vilka båda

enligt förslaget utövar tillsyn över utmätningsmännen, har olika uppfatt­

ning i ett givet fall. Däremot bör, anföres vidare, den särskilde överexeku­

torn biträda länsstyrelsen vid dess utövning av tillsynen, och självfallet bör

han för länsstyrelsen anmäla förhållanden, som enligt hans mening påkal­

lar ingripande eller utredning av länsstyrelsen.

Besvärssakkunniga

instämmer i motivuttalandet att bestämmelser om

disciplinär bestraffning av kronofogde bör meddelas i administrativ ordning.

Därjämte framhålles att bestämmelserna bör utformas efter förebild av vad

som i 22—28 §§ allmänna verksstadgan sägs om åtal och disciplinär bestraff­

ning. Meddelas allmänna bestämmelser i ämnet i en tjänstemannalag, bör

dessa enligt de sakkunnigas mening lämpligen gälla även för utmätnings­

männen. Enligt

länsstyrelsen i Västmanlands län

bör i de anvisningar, som

Kungl. Maj:t förutsättes skola utfärda, inarbetas de föreskrifter som nu

återfinnes i kungörelsen den 29 juni 1945 med vissa bestämmelser angående

överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet.

Exekutionsdirektören i Stockholm

påpekar att stadgandet i förslagets 10 §

2 mom. torde innebära, alt kronofogde har tillsynen över honom under­

ställda beträffande tillämpningen av bestämmelserna i UL. Det får dock en­

ligt exekutionsdirektörens uppfattning förutsättas att stadgandet icke utgör

hinder för att, särskilt i storstäderna, skapa moderna och rationella organi­

sationsformer.

Departementschefen. I likhet med lagberedningen anser jag det vara till­

fyllest att i 9 § UL föreskrives, att Kungl. Maj :t förordnar om utmätnings­

mans dagbok.

Tillsynen över utmätningsmännen ankommer för närvarande på över­

exekutor. Detta är fastslaget i 10 §, som också innehåller bestämmelser bl. a.

om rätt för överexekutor att meddela utmätningsman varning och alt av­

stänga honom från tjänstgöring, om han försummar sina tjänsteplikter.

Lagberedningen har föreslagit att dessa regler skall ersättas med eu före­

skrift, enligt vilken länsstyrelsen och, där särskild överexekutor finnes,

jämväl denne skall utöva tillsyn över utmätningsmännen. Beredningen har

anmarkt att länsstyrelsen härvid är den högre myndigheten med det hu­

vudsakliga ansvaret och att särskilt förordnad överexekutor bör vara läns­

styrelsen behjälplig vid tillsynen.

Den föreslagna ordningen har av det stora flertalet remissinstanser läm­

nats utan erinran. Vidare må nämnas att polisberedningen i sitt betänkande

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

48

om exekutionsväsendet har uttalat, att det torde vara en praktisk anordning

med länsstyrelse som tillsynsmyndighet, eftersom tillsynen, som utövas

genom årlig inspektion, kan sammankopplas med inventeringen hos kro­

nofogdarna i deras egenskap av förvaltare av allmänna medel. Enligt polis­

beredningens mening torde emellertid fortbeståndet av tillsynen, d. v. s.

kontrollen av målens behöriga handläggning, vara avhängig av överexeku-

torsinstitutionens framtida öde, enär inspektionens värde ligger i den exe-

kutionsrättsliga expertis med vilken den verkställes.

För min del anser jag att ansvaret för tillsynen över utmätningsmännen

bör läggas på länsstyrelsen. Finnes särskild överexekutor förordnad, bör han

likväl bistå länsstyrelsen vid tillsynens utövande. För att detta skall komma

klart till uttryck i lagtexten, vill jag förorda en jämkning av vad lagbered­

ningen föreslagit härutinnan. De nya tillsynsreglerna i UL föranleder jäm­

väl ändringar av 1945 års kungörelse med vissa bestämmelser angående

överexekutors tillsyn över utmätningsmans verksamhet, vilken kungörelse

också av andra skäl behöver ändras i förevarande sammanhang.

Jag tillstyrker förslaget att kronofogde skall ha tillsyn över honom un­

derställd personal.

Föreskrifter om disciplinär bestraffning och liknande torde icke böra in­

tagas i UL.

Med anledning av ett uttalande av beredningen vill jag nämna att någon

central statsmyndighet med egentliga tillsynsuppgifter på exekutionsväsen­

dets område för närvarande icke är avsedd att inrättas. Däremot torde

chefen för inrikesdepartementet komma att föreslå, att ett rådgivande och

samordnande centralt organ för en övergångstid upprättas i syfte främst

att bemästra uppkommande svårigheter i samband med exekutionsväsen­

dets förstatligande.

52 §.

Gällande rätt. Enligt stadgande i 52 § 2 mom. UL går beslut om utmät-

mätningsmans avstängning från tjänstgöring i verkställighet utan hinder

av besvär.

Lagberedningen har såsom en följd av den förordade ändringen av 10 §

föreslagit att 2 mom. av 52 § utgår.

Departementschefen. Jag tillstyrker lagberedningens förslag.

85 §.

Gällande rätt. I 1 mom. första punkten av 85 § UL stadgas att, då fast

egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg tagits

i mät eller då utmätningsman på landet tagit i mät fartyg som sägs i 94 §,

det åligger utmätningsmannen att genast anmäla det hos överexekutor. Har

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

49

i fråga om fast egendom på landet gäldenären vid utmätningen uppgivit

auktionsställe såsom sägs i 98 §, skall enligt andra punkten av 85 § 1 mom.

utmätningsmannen också ge det tillkänna.

Lagberedningen. Liksom stadsdomstolsutredningen föreslår beredningen

att överexekutor skall övertaga stadsfogdes befattning med exekutiv försälj­

ning av registrerat sjögäende fartyg. I den mån det finnes lämpligt skall

emellertid länsstyrelsen enligt 1 § 3 mom. kunna förordna lämplig person

att som överexekutor förrätta försäljningen. 1 mom. första punkten i före­

varande paragraf har- ändrats i enlighet härmed. Beredningen förordar vi­

dare att andra punkten av samma mom. utgår och ersättes med en allmän

bestämmelse i 97 § om att auktionsställe skall utsättas efter hörande av

borgenären och gäldenären, när detta kan ske utan oskäligt uppskov.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av 85 § 1 mom. UL för­

anleder icke någon erinran från min sida.

90 §.

Gällande rätt. Vid försäljning av lös egendom skall utmätningsmannen

enligt 90 § 1 mom. UL låta tid och ställe för auktionen kungöras i kyrkan

för den församling, där försäljningen sker, och, om gäldenär eller borge­

när begär det eller det eljest finnes lämpligt, i tidning inom orten samt i

kyrkorna för intilliggande församlingar. Finnes för viss stad förordnat att

auktion skall kungöras på annat sätt än vad nu sagts, skall det lända till

efterrättelse.

I 3 och 4 mom. av 90 § ges vissa bestämmelser om auktion på fartyg;

jfr det föregående vid 1 §.

Lagberedningen. Bestämmelserna om kungörelse i kyrka synes otidsenliga

och bör enligt beredningens mening utgå. En sådan ändring tillgodoser

också önskemål som riksdagen uttalat om ett successivt avskaffande av

kungörelse i dylik ordning, när det gäller världsliga angelägenheter (se L^

1955: 41 och rskr 1955: 376; se även L1U 1960: 15). Beredningen anser det

tillfyllest att tid och ställe för auktionen kungöres i tidning inom orten

och på sätt som i övrigt av auktionsförrättaren finnes lämpligt, t. ex. ge­

nom anslag på olika ställen. Det torde ej sällan finnas en sedvana på plat­

sen som bör tagas till efterrättelse. Ofta torde enligt beredningens upp­

fattning vara lämpligt att införa kungörelsen i två eller flera ortstidningar.

I en andra punkt av 1 mom. i gällande lag stadgas att, om det för viss stad

är förordnat att auktion skall kungöras på annat sätt än som gäller enligt

första punkten, detta skall lända till efterrättelse. I beredningens förslag

ersättes stadgandet med en mera generell föreskrift att, om det för viss

ort finnes föreskrivet att auktion skall kungöras på särskilt sätt, även det

skall lända till efterrättelse. Det blir här alltså fråga om att komplettera

4

Bihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt. Nr 126

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

50

det förfarande som eljest gäller för kungörandet. Beredningen förordar i

detta sammanhang att nu förekommande bestämmelser för skilda orter

blir föremål för översyn och att alla onödiga särbestämmelser upphäves.

Beredningen anmärker att enligt 91 § kungörelse skall ske viss tid före

auktion, med visst förbehåll. Tiden måste beaktas i fråga om de kungörel­

seformer som enligt förslaget alltid skall iakttagas. Även i övrigt bör kungö­

relse ske i god tid, om det ej finnes ändamålsenligare att påminna om auk­

tionen någon senare dag. Beredningen nämner att den icke funnit skäl

ändra sista punkten i 91 § 1 mom., vari ges föreskrift om kungörelsetid

för det fall att auktion på lös egendom i stad skall kungöras mer än en

gång.

Enligt 90 § 3 mom. i gällande lag skall på landet auktion på fartyg, var­

om sägs i 94 §, förrättas av överexekutor eller, då auktion ej skall ske på

landskansli, av särskilt förordnad person. I enlighet med vad förut sagts

om utplånande av skillnaden i UL mellan stad och land och avskaffandet

av den sorts förrättningsmän, som nämnes i stadgandet, föreslår bered­

ningen i anslutning till förslag av stadsdomstolsutredningen en allmän

bestämmelse om att auktion på fartyg, som sägs i 94 §, skall förrättas av

överexekutor.

I likhet med stadsdomstolsutredningen föreslår lagberedningen också att

4 mom. i nuvarande 90 § upphäves. Ändringen sammanhänger med vad

beredningen föreslagit under 1 §.

Lämpligen torde enligt beredningens mening i administrativ ordning

böra rekommenderas vissa förfaringssätt för kungörande, i den män detta

ej är närmare preciserat i lagen. Beredningen framhåller att kommunala

anslagstavlor icke alltid torde vara så lämpliga för sådant kungörande

som här avses. Det bör försiggå i former, vilka så mycket som möjligt föl­

jer vad som praktiseras vid frivilliga auktioner.

Beredningen har också uppmärksammat frågan, vem som skall vidkän­

nas kostnaden för kungörande av auktion som måste inställas på grund

av tjänstefel eller annat missöde (jfr betänkandet s. 84 och det följande

vid 104 §). Enligt beredningens mening bör man självfallet inställa auk­

tion, när kungörandet ej är tillfredsställande, men å andra sidan är det

obilligt, om borgenär eller gäldenär då skall behöva vidkännas dubbla kost­

nader. Beredningen förordar därför att det allmänna träder in och i hit­

hörande undantagsfall svarar för kostnaden, t. ex. då postgången ej fun­

gerat eller annons av annan anledning kommit in någon dag för sent. Det

allmänna har givetvis regressrätt mot den som varit försumlig, men den

bör enligt nutida betraktelsesätt lämpligen ej annat än undantagsvis ut­

övas mot tjänsteman som råkat göra sig skyldig till något förbiseende.

Yttrandena. Förslaget att upphäva föreskrifterna om att auktion skall

kungöras i kyrkan har icke givit upphov till några erinringar utan tvärt­

Kungl. Maj:ts proposition, nr 126 år 1964

51

om hälsats med tillfredsställelse i åtskilliga remissyttranden. Bl. a. fram­

håller

länsstyrelsen i Stockholms län

att sådant kungörande i angelägen­

heter av världslig natur icke torde ha någon uppgift att fylla i våra dagar.

Besvärssakkunniga

upplyser att de i sitt förslag till lag om förvaltnings-

förfarandet kommer att föreslå allmänna regler om kungörande av inne­

börd bl. a. att kyrkokungörande avskaffas såsom allmän form för kungö­

rande och ersättes av kungörande genom anslag på tavla kombinerat med

annonsering i pressen och personliga meddelanden. Vidare avser de sak­

kunniga, vilka liksom lagberedningen är av den uppfattningen att anslag

på kommunala anslagstavlor ofta nog ej utgör en tillräckligt effektiv form

för kungörande, att i stället föreslå anslag på postanstalts anslagstavla så­

som allmän form för anslagsdelgivning.

Landsfiskalen-utmätningsmannen i Borlänge distrikt

påpekar, med in­

stämmande av

Kopparbergs länsavdelning av Föreningen Sveriges lands­

fiskaler,

alt annonsering av auktion i tidning inom orten kan vålla borge­

nären onödiga kostnader, då fråga är om lösöre av ringa värde. Sålunda

har inträffat att kostnaden för kungörelsens intagande i tidning översti­

git det belopp, som influtit vid auktionen. Det föreslås därför att kungö­

rande i tidning inom orten icke göres obligatoriskt.

Stadsfogden i Umeå

betonar lämpligheten av att den föreskrivna annonseringen äger rum i två

eller flera ortstidningar. Med utgångspunkt i den förordade skyldigheten att

införa kungörelsen i ortstidning anför

stadsfogden i Motala

att utmätnings­

mannen måste ikläda sig kostnader för annonseringen i ortspressen. I sam­

band med exekutionsväsendets förstatligande är också meningen att ska­

pa mycket stora exekutionsdistrikt jämfört med den nuvarande ordning­

en. Även detta kan enligt stadsfogden antagas medföra ökade kostnader

för utmätningsmännen för tjänsteresor. I samband med de föreslagna lag­

ändringarna bör utmätningsmannen ges ökad rätt att av sökanden fordra

förskott utöver vad som nu stipuleras i 198 och 199 §§ UL.

Vad angår föreskriften om kungörande på lämpligt sätt säger sig

läns­

styrelsen i Göteborgs och Bohus län

förutsätta att närmare anvisningar

härom utfärdas i administrativ ordning. Enligt länsstyrelsens mening kan

man tänka sig anslag hos överexekutor eller på vederbörande kronofogde­

kontor.

Stadsfogden i Karlstad

och

Norrbottens länsavdelning av Föreningen

Sveriges landsfiskaler

anser att särbestämmelsen om kungörelse på vissa

orter icke hör hemma i en modern lagstiftning och att den bör utgå. Lik­

nande inställning kommer till uttryck i yttrandet från

länsstyrelsen i Norr­

bottens län.

I ett par yttranden bcröres frågan om kungörelsetidens längd.

Landsfis­

kalen i Klippans distrikt

ifrågasätter, om icke med hänsyn till parterna be­

stämmelsen i 91 § 1 mom. UL bör ändras så, att kungörelse om exekutiv

auktion på lösegendom skall tillställas gäldenär och borgenär inom nu stad­

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196i

52

gad tid samt att kortare tid bestämmes för kungörelse i tidning. Även

stads­

fogden i Karlstad

finner det påkallat med en ändring i fråga om kungörel­

setiden. Denna borde enligt stadsfogdens mening kunna avpassas efter

lägligheten.

Departementschefen. Försäljning av utmätt egendom sker genom offentlig

auktion. Om kungörande av sådan auktion gäller skilda regler för lös och

för fast egendom. I 1 mom. av förevarande paragraf ges föreskrifter om

sättet för kungörande av tid och plats för auktion på lös egendom. Kun­

görelse skall nu obligatoriskt äga rum i kyrkan för den församling där

auktionen är avsedd att hållas. Om det begäres eller eljest anses lämpligt,

skall kungörelse ske jämväl i tidning inom orten och i närliggande kyrkor.

Slutligen skall iakttagas de särskilda kungörelseregler som kan vara utfär­

dade att gälla för viss stad.

Lagberedningen har föreslagit att angivna bestämmelser i UL skall änd­

ras. Enligt förslaget skall auktion alltid kungöras i ortstidning och på sätt

som i övrigt finnes lämpligt. Vidare skall de särskilda kungörelseformer,

som må vara föreskrivna för viss ort, lända till efterrättelse. Kungörandet

i kyrka har sålunda slopats. Detta har föranlett enbart positiva uttalanden

vid remissbehandlingen, och jag vill också tillstyrka att reglerna om kyr-

kokungörelse utgår. Även i övrigt kan jag biträda vad beredningen föror­

dat. Kungörelse i ortspressen framstår som den naturliga grundformen för

ifrågavarande kungörelser och bör därför uttryckligen föreskrivas i lag.

Huruvida en eller flera tidningar skall anlitas, har auktionsförrättaren att

bedöma efter förhållandena på platsen och det utmätta godsets beskaffen­

het samt med beaktande av syftet att kännedom om auktionen skall spri­

das på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Samma bedömningsgrunder

gäller vid tillämpning av bestämmelsen att kungörandet skall äga rum på

sätt som eljest finnes lämpligt. Såsom beredningen anmärkt finnes skäl

att granska de gällande särbestämmelserna för vissa orter. I anslutning

härtill vill jag erinra om att 1963 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t

(SU 124, rskr 274) hemställt om en översyn av gällande bestämmelser om

kungörelseförfarandet över huvud. Vid en sådan översyn torde nu berörda

frågor komma under övervägande.

Vid remissbehandlingen har väckts fråga om jämkning av nuvarande

föreskrifter om kungörelsetidens längd. Någon ändring i sådant hänseende

anser jag emellertid icke vara påkallad. Icke heller torde, såsom ifrågasatts

på ett håll, bestämmelserna om utsökningskoslnader böra ändras i före­

varande sammanhang.

Beredningen har särskilt framhållit att den ej funnit orsak att ändra

sista punkten av 91 § 1 mom. UL. Detta föranleder icke annat utalande från

min sida än att jag rent allmänt vill framhålla att — eftersom sär betydel­

sen i UL av begreppen stad och land enligt förslaget upphör (jfr gällande

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

53

1 § 2 mom.) — begreppet stad efter förslagets genomförande får en något

annan saklig innebörd än för närvarande.

I sina motiv har beredningen gjort vissa uttalanden angående det fallet

att kungörelseförfarandet råkat bli bristfälligt på grund av tjänstefel eller

missöde och auktionen därför måste inställas. Frågorna om vem som bör

svara för därav förorsakade onyttiga kostnader och om hur en eventuell

regressrätt för det allmänna gentemot försumlig tjänsteman skall utövas

är problem, som måste bedömas i ett vidare sammanhang. De föreslagna

lagändringarna påkallar icke i och för sig någon reglering av angivna spörs­

mål. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna nu framlägga några för­

slag eller rekommendationer i angivna hänseende. Jag vill också nämna att

frågan har visst samband med den utredning angående införande av en

schablonmässigt beräknad exekutionsavgift, som beräknas bli slutförd inom

den närmaste tiden.

Beredningens av remissorganen godtagna förslag till ändring av 90 § 3

mom. och om upphävande av 4 mom. ligger i linje med den förordade lag­

stiftningen i övrigt och synes icke ge anledning till erinran.

97—99 §§.

Gällande rätt. Auktion på utmätt fast egendom skall enligt 97 § UL för­

rättas av överexekutor, där ej i 98 § annorledes stadgas; jfr härom vid 1 §.

I 98 § finnes bestämmelser om auktionsställe vid exekutiv försäljning

av fast egendom. Härvidlag gäller olika regler för land och för stad. På

landet och i stad, där KB är överexekutor, äger gäldenären bestämma, om

auktionen skall hållas på landskansliet eller på tingsställe i orten. Uppger

gäldenären annat ställe i orten, må auktionen hållas där, om överexekutor

prövat stället lämpligt. Har gäldenären ej uppgivit auktionsställe, bestäm­

mer överexekutor var auktionen skall äga rum. Samma är förhållandet,

om oenighet råder mellan flera som äger nämna auktionsställe. I stad med

magistrat eller stad med särskilt förordnad överexekutor skall auktionen

förrättas på överexekutors ämbetsrum eller annat ställe, där auktioner i

staden gemenligen hålles. Utöver dessa regler innehåller 98 § 3 mom. sär­

skilda föreskrifter om auktionsställe för det fallet att fastigheter inom skil­

da överexekutorers områden skall gå i en försäljning. Auktionen skall då

förrättas »där huvudgården eller, om sådan ej finnes, den till allmän be­

villning högst uppskattade fastigheten är belägen». Denna föreskrift torde

även reglera vilken överexekutor som är behörig auktionsförrättare, då fas­

tigheterna är belägna inom olika överexekutorsområden. Härjämte inne­

håller stadgandet den bestämmelsen att, om huvudgården eller den högst

taxerade fastigheten ligger på landet, auktionen alltid skall hållas på lands­

kansliet.

Tiden för auktion på fast egendom bestämmes enligt 101 g 1 mom. av

auktionsförrättaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 19Gb

54

99 § ålägger utmätningsman att till överexekutor insända vissa hand­

lingar, då fast egendom på landet blivit utmätt.

Lagberedningen

uttalar i anslutning till 97 § att dess förslag innebär att

auktion på utmätt fast egendom alltid skall förrättas av överexekutor. När

någon särskilt förordnas att hålla sådan auktion, skall han alltså handla

i egenskap av överexekutor.

Vad angår de nuvarande bestämmelserna i 98 § anser beredningen att

dessa kan förenklas avsevärt. Det föreslås att i 97 § såsom 2 mom. infö­

res bestämmelse att auktion på fast egendom skall hållas på lämplig tid

och plats, som bestämmes efter hörande av borgenär och gäldenär, när det­

ta kan ske utan oskäligt uppskov. Att i lagen närmare ange platsen före­

faller beredningen överflödigt. Självfallet är att den skall bestämmas med

hänsyn till vad som på grund av traditionen och övriga omständigheter kan

antagas vara mest ändamålsenligt. Beredningen håller före att auktion ofta

lämpligen kan hållas i närheten av den plats där fastigheten finnes, exem­

pelvis i tingshus och liknande. Att tillerkänna gäldenären någon bestäm­

manderätt i saken synes beredningen icke lämpligt. Men vad han anför

bör givetvis beaktas, liksom andra upplysta omständigheter. Vid utsättande

av tid för auktionen bör givetvis därom stadgade frister iakttagas (jfr gäl­

lande 88 c §).

I 97 § har beredningen även som 3 mom. upptagit föreskrift att auktion

må, om särskilda skäl är därtill, hållas utanför överexekutors område, ex­

empelvis av länsstyrelsen i Stockholms län på landskansliet i Stockholm.

Såsom 98 § har beredningen allenast upptagit stadgande att, om fastig­

heter inom särskilda överexekutorers områden skall gå i en försäljning,

auktionen skall förrättas av den överexekutor inom vars område huvud­

gården eller, om sådan ej finnes, den högst taxerade fastigheten är belägen.

Bestämmelsen överensstämmer med vad stadsdomstolsutredningen förordat.

Den nuvarande bestämmelsen i 98 § 3 mom. om att auktion skall hållas på

landskansli har liksom detalj bestämmelserna i tidigare mom. av 98 § fått

utgå i beredningens förslag.

I 99 § har beredningen, liksom stadsdomstolsutredningen, vidtagit den

jämkningen att begränsningen till fastighet på landet utgått.

Yttrandena.

Under framhållande att gäldenärens medbestämmanderätt i

fråga om auktionsställe utövats i mycket ringa omfattning under senare år

tillstyrker

länsstyrelsen i Västmanlands län

att denna rätt borttages. Be­

träffande det föreslagna stadgandet i 97 § 2 mom. anmärker

länsstyrelsen

i Örebro län

att någon skyldighet för överexekutor att hålla auktioner på

viss plats icke bör föreligga, även om borgenären och gäldenären är ense

om platsen. Hänsyn måste tagas bl. a. till övriga arbetsuppgifter som ålig­

ger vederbörande och till den tidsspillan som uppstår för auktionsförrätta-

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 1964

55

ren jämte dennes biträde, om auktion skulle hållas utanför residensstaden.

Endast om flera auktioner kan hållas samma dag på samma plats, kan

enligt länsstyrelsen i varje fall för närvarande med hänsyn till den knap­

pa personaltillgången auktioner hållas på annan plats än landskansliet.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

ifrågasätter, om särskilt hörande av bor­

genär och gäldenär angående platsen för auktionen bör föreskrivas i lag,

och fortsätter:

Vid bestämmandet av denna plats bör en avvägning mellan olika syn­

punkter ske. Å ena sidan medför hållande av auktion å plats, som är av­

lägsen från residensstaden, ökad arbetstid för auktionsförrättare och bi­

träde och även något ökade kostnader för auktionsförfarandet. Å andra si­

dan kan, särskilt då det gäller mindre fastigheter, antalet spekulanter

ibland förväntas bli större därest auktion hålles å plats, som är närbelägen

i förhållande till den eller de fastigheter som avses skola försäljas. Själv­

fallet kan borgenär och gäldenär stundom ha intresse av var auktionen skall

hållas. Även för andra rättsägare, t. ex. inteckningshavare, kan emellertid

auktionsplatsen vara av intresse. Vore det icke tillräckligt att i lagen eller

lagmotiven angiva att skälig hänsyn bör tagas till de önskemål angående

plats för auktionen som må framställas före auktionens utsättande? De in­

tressenter som ha särskilda önskemål i detta hänseende torde ofta spontant

låta höra av sig. Detta synes även gälla önskemål beträffande tiden för

auktionen.

Den i 3 mom. av förslagets 97 § upptagna bestämmelsen om att auktion

i vissa fall kan hållas utanför överexekutors område utgör enligt

länssty­

relsen i Stockholms län

med hänsyn till förhållandena i vart fall inom sag­

da län ett nödvändigt komplement till paragrafen i övrigt.

Departementschefen. Ifrågavarande paragrafer avser exekutiv auktion på

fast egendom. De reglerar i sin nuvarande lydelse bl. a. vem som skall för­

rätta sådan auktion och i vilken ordning platsen för auktionen skall be­

stämmas; vem som skall bestämma tiden för auktionen regleras av 101 g

1 mom. UL. I överensstämmelse med grundtankarna bakom det framlagda

lagförslaget förordar lagberedningen en bestämmelse, enligt vilken nämn­

da auktioner undantagslöst skall hållas av överexekutor. Vidare föreslås

en betydande förenkling av reglerna om var auktion skall äga rum. över­

exekutor skall själv bestämma ej blott tiden utan även platsen för auktio­

nen, men i regel skall borgenären och gäldenären dessförinnan höras. Där­

jämte ges enligt förslaget möjlighet att hålla auktion utanför vederböran­

de överexekutors område.

Remissorganen har i allmänhet icke haft något att erinra mot vad sålun­

da och i övrigt föreslagits med avseende på berörda paragrafer, och även

jag vill i sak tillstyrka att ändringarna genomföres. Med anledning av ett

uttalande vid remissbehandlingen må framhållas att överexekutor visserli­

gen icke bör vara bunden av vad borgenären och gäldenären samstämmigt

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

56

kan förorda beträffande auktionsplatsen men att deras gemensamma syn­

punkter i frågan bör tillmätas stor betydelse.

I gällande 3 mom. av 98 § talas om »särskilda överexekutorers områ­

den». För att tanken icke skall ledas till sådan särskild överexekutor som

avses i förslagets 1 § 2 mom., vill jag förorda att ordet särskilda utbytes

mot skilda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

101, 104 och 105 §§.

Gällande rätt. Kungörelse om den av auktionsförrättaren bestämda tiden

för auktion på fast egendom, beskaffenheten av egendomen och auktions-

stället skall enligt 101 § UL på föranstaltande av auktionsförrättaren infö­

ras i allmänna tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen och dess­

utom intagas i länskungörelserna. Vidare skall kungörelsen senast fyra

veckor före auktionsdagen på landet uppläsas i tingslagets kyrkor och i

staden anslås på auktionsstället. Där så kan ske, skall kungörelsen också

minst fjorton dagar före nämnda dag införas i tidning inom orten. Är

för viss stad förordnat att auktion på fast egendom skall kungöras jäm­

väl på annat sätt, skall det även lända till efterrättelse.

Har auktion ej kungjorts på nu angivet sätt, skall den enligt 104 § in­

ställas och annan tid för auktionen utsättas. Auktion får dock icke instäl­

las av den anledningen att kungörelsen ej varit uppläst »i en eller annan

kyrka» eller införd i ortstidning, om auktionen »eljest allmänneligen ågått».

I 105 § ges föreskrifter om förfaringssättet, då utlyst auktion inställes

till följd av laga hinder. Där så kan ske skall inställandet före den utsatta

dagen kungöras i länskungörelserna samt på landet i tingslagets kyrkor

och i stad genom anslag på auktionsstället.

Lagberedningen. Bestämmelserna i 101 och 105 §§ om kungörande har

jämkats i anslutning till vad beredningen förordat under 90 §, d. v. s. att

kungörande i kyrka skall upphöra och i övrigt i viss utsträckning förfaras

efter omständigheterna. Beredningen framhåller att förslaget liksom gäl­

lande lag stadgar att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Det kan

enligt beredningens mening vara tveksamt, om denna kungörelseform bör

bibehållas, men i nuvarande läge har beredningen ej ansett sig böra göra

någon ändring i den delen. Under 90 § har beredningen beträffande kun­

görande av auktion på lös egendom nämnt att de kommunala anslagstav­

lorna icke alltid är så lämpade för anslag om sådana auktioner. Detsamma

gäller auktion på fast egendom. På sätt beredningen under samma para­

graf framhållit synes det lämpligt att i administrativ ordning rekommen­

deras vissa förfaringssätt för kungörandet i den mån detta ej är preciserat

i lagen.

I sin nuvarande lydelse stadgar 101 § att det är auktionsförrättaren som

har att bestämma tiden för auktionen och utfärda kungörelse därom. Be-

57

stäminelsen har fått utgå i förslaget. Enligt detta förrättas auktionen all­

tid av överexekutor, den ordinarie eller en för ändamålet särskilt förord­

nad. Frågan vem som skall utsätta tid och plats för auktionen och utfärda

kungörelse beror av hur långt saken avancerat, när särskild överexekutor

förordnas. Om ej ordinarie överexekutor dessförinnan vidtagit nödiga åt­

gärder, ankommer det på den förordnade att ombesörja vad som erford­

ras för att auktionen skall kunna genomföras.

Jämkningen i 101 § föranleder en följdändring i 104 §. Sålunda föreslås

att — om kungörelse ej har införts i allmänna tidningarna, länskungörel-

serna eller tidning inom orten eller det eljest föreligger väsentlig brist med

avseende på kungörandet — auktionen skall inställas.

Såsom berörts vid 90 § förordar beredningen att, när auktion inställes

på grund av tjänstefel eller annat missöde, det allmänna skall svara för

de kostnader som genom auktionens inställande blivit onyttiga, med rätt

för det allmänna att i mån av befogenhet kräva åter sina utgifter av den

som är vållande. Beredningen anser att denna fråga kan regleras i admi­

nistrativ ordning.

Yttrandena. De i anslutning till ändringarna i 90 § föreslagna jämkningar­

na i reglerna om kungörande i 101 och 105 §§, nämligen att kyrkokungö-

relse skall upphöra och eljest i viss omfattning förfaras efter omständig­

heterna, har över lag tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Länsstyrelsen

i

1

ästmanlands län

framhåller att önskemål om slopande av kungörelse

av exekutiv auktion i tingslagets kyrkor framförts sedan länge. Vidare an-

föres:

Vid utsökningslagens tillkomst voro rikets domsagor i allmänhet inde­

lade i två eller flera tingslag. Med föranledande av bestämmelse i nya rät­

tegångsbalken utgör dock från och med år 1948 domsaga i regel endast ett

tingslag. På grund härav måste en exekutiv auktion i de allra flesta fall

kungöras i ett mycket stort antal församlingar. Kostnaderna för exekutiva

auktioner ha härigenom blivit större och länsstyrelserna och pastorsämbe­

tena ha fått ökat arbete. Det kunde ifrågasättas att bibehålla kungörandet

i den eller de församlingar, varest den fasta egendomen är belägen. Såsom

beredningen framhållit — och som riksdagen även i några sammanhang ut­

talat — framstår emellertid kungörande i kyrka, eller som det nu heter

anslag i församling, som ett otidsenligt institut, som i avseende å världs­

liga angelägenheter successivt bör avskaffas.

Ett stort antal remissorgan

— främst länsstyrelser och andra överexe-

kutorer — menar att man även bör upphäva bestämmelserna i 101 och

105 §§ om att kungörelse skall intagas i länskungörelserna. Denna kungö­

relseform anses nämligen icke längre tillgodose något praktiskt syfte. I ytt­

randet från

besvärssakkunniga

anmärkes att, därest i en lag om förvalt-

ningsförfarandet meddelas allmänna regler om kungörande, behovet att

intaga kungörelsen i länskungörelserna bortfaller.

Statskontoret

erinrar i

5

llihang till riksdagens protokoll 19fri. 1 samt.

AV

126

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

sitt yttrande om att kungörelsefrågan torde komma att utredas i särskild

ordning.

Utöver vad nu sagts må av remissyttrandena nämnas följande.

101 §. Överexekutor i Gävle

anser att i detta lagrum bör, på motsvarande

sätt som skett i 97 § 2 mom., införas en bestämmelse om att borgenären

och gäldenären i regel skall höras i fråga om auktionens utlysande, \ida-

re bör den nuvarande bestämmelsen att kungörelse om auktionen skall

anslås på auktionsstället bibehållas.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län

säger att det i kungörelser om exekutiv

auktion på fast egendom ofta lämnas ganska utförliga redogörelser för den

fastighet som skall säljas. Detta medför att kungörelserna blir långa och

kostnaderna för deras införande i tidningarna ganska höga. Det kan enligt

länsstyrelsens mening ifrågasättas, om det icke är tillräckligt att i kungö­

relsen nämna endast fastighetens namn, registerbeteckning och kommun

samt i övrigt hänvisa till upprättad fastighetsbeskrivning och meddela var

denna kan erhållas; i vart fall finnes icke anledning att göra kungörelsen

i allmänna tidningarna utförligare än vad nu förordats.

Överexekutor i Sö­

derhamn

menar att kungörelser om exekutiv auktion på fast egendom i

allmänna tidningarna och länskungörelserna måhända kunde begränsas

till att omfatta fastighetens beteckning samt tid och plats för auktionen

och sålunda icke innefatta jämväl egendomens beskaffenhet. Enligt

läns­

styrelsen i Södermanlands län

torde gällande föreskrifter i 101 § allmänt

anses innebära att kungörelsen i dess helhet, sålunda också beträffande

egendomens beskaffenhet, skall införas i tidning inom orten. Med den

föreslagna ändrade lydelsen av paragrafen lär detta ej längre vara nödvän­

digt. Lagberedningen synes dock i sin motivering icke ha gjort något ut­

talande på denna punkt. Enligt länsstyrelsens mening är det ej påkallat att

allt vad kungörelsen innehåller om egendomens beskaffenhet införes i orts­

tidning.

I fråga om tiden för kungörandet erinrar

överståtlmllarämbetet

om att

enligt nu gällande bestämmelser kungörelse om exekutiv auktion på fast

egendom bl. a. skall införas i allmänna tidningarna minst fyra veckor före

auktionsdagen och inom samma tid anslås på det ställe där auktionen skall

hållas samt, där så kan ske, införas i ortstidning minst fjorton dagar före

auktionsdagen. Är auktionen icke kungjord så som nyss sagts, skall den

inställas, dock icke om endast kungörelsen i ortspressen försummats. Lag­

beredningens förslag till kungörande innebär en skärpning såtillvida, att

kungörelse i ortspressen alltid måste ske minst fjorton dagar före auk­

tionsdagen och att, om nämnda föreskrift icke iakttagits, auktionen

städse måste inställas. Med hänsyn till fördelen av att endast ha en kungö­

relsetid att iakttaga, synes det ämbetet lämpligare med en föreskrift om

samtidigt kungörande i allmänna tidningarna och ortspressen, vilket kun­

görande förslagsvis bör ske minst tre veckor före auktionsdagen.

Kungi. Maj:Is proposition nr 12G år 19Gb

59

10b §. överexekutor i Gävle

anser det vara önskvärt med något uttalande,

som klargör vad som avses med »eljest väsentlig brist».

105 §.

Enligt

överståthållarämbetets

erfarenhet får tillkännagivande om

auktions inställande genom anslag på auktionsstället anses tillfredsstäl­

lande. Ämbetet finner sig därför böra avstyrka lagberedningens förslag om

kungörande i ortspressen av inställandet.

Länsstyrelsen i Västmanlands

län

anser alt förevarande lagrum bör ges sådan utformning, att överexe­

kutor får fullt fria händer att på lämpligt sätt bringa inställelse av utlyst

auktion till kända rättsägares och allmänhetens kännedom. I yttrandet från

länsstyrelsen i Örebro län

föreslås att såväl bestämmelsen om kungörande

1 länskungörelserna som föreskriften om kungörande i ortstidning slopas

och att i paragrafen i stället stadgas att, där så kan ske, de som enligt 103 §

2 mom. fått meddelande om auktionen skall underrättas jämväl om alt

auktionen blivit inställd.

Departementschefen. UL upptager utförliga föreskrifter om hur exekutiv

auktion på fast egendom skall kungöras (101 §), när utlyst auktion skall

inställas på grund av brister i kungörandet (104 §) och hur meddelande

om inställd auktion skall kungöras (105 §). Lagberedningen har föresla­

git en förenkling och modernisering av dessa föreskrifter. Bl. a. skall en­

ligt förslaget de nuvarande kungörelserna i kyrka upphöra. Lika litet som

när det gäller auktion på lös egendom finnes enligt min mening något att

erinra häremot, och förslaget har i denna del också godtagits av alla re­

missinstanser. En annan nyhet i förslaget är att man vid kungörandet av

auktion i viss utsträckning får förfara efter omständigheterna. Ej heller

på denna punkt har några invändningar rests vid remissbehandlingen, och

bestämmelsen synes också mig vara ändamålsenlig.

I ett annat avseende har i remissyttranden riktats anmärkningar mot

vad beredningen föreslagit. Sålunda har framför allt av länsstyrelser och

andra överexekutorer påpekats att kungörandet av auktion i länskungörel­

serna icke längre fyller något praktiskt ändamål och att denna kungörel­

seform, som är föreskriven för närvarande, därför bör avskaffas i detta

sammanhang. Beredningen har själv ansett tveksamt, om detta kungörelse-

sätt bör bibehållas, men stannat för att i nuvarande läge icke förorda nå­

gon ändring. Enligt min mening vill det synas som om några olägenheter

icke skulle följa, om man slopade kravet på offentliggörande i länskun­

görelserna. Emellertid torde, såsom har påpekats i statskontorets yttrande,

hithörande frågor komma alt utredas i särskild ordning; härutinnan hän­

visas till den vid 90 § nämnda riksdagsskrivelsen med begäran om en över­

syn av gällande regler om kungörelseförfarandet. Med hänsyn härtill är

jag icke beredd att nu föreslå någon ändring i vad beredningen förordat

i fråga om kungörande i länskungörelserna. Tilläggas må för övrigt att UL

00

utöver förevarande bestämmelser innehåller jämväl andra stadganden om

dylikt kungörande; se t. ex. 127, 142 och 173 §§.

Vad lagberedningen eljest föreslagit beträffande kungörelser i samband

med auktion på fast egendom har lämnats utan erinran i det stora flerta­

let yttranden, och jag kan också för egen del ansluta mig till dessa förslag.

Med anledning av skilda påpekanden och önskemål vid remissbehandling­

en vill jag likväl framhålla följande.

Det torde icke vara erforderligt att i 101 § föreskriva att borgenären

och gäldenären regelmässigt skall höras angående själva kungörandet av

auktion. Detta hindrar emellertid ej att de kan framföra synpunkter beträf­

fande valet av kungörelsesätt.

Beträffande kungörelses innehåll är någon ändring i vad som nu gäller

därom uppenbarligen ej åsyftad av beredningen och bör enligt min mening

ej heller företagas i detta sammanhang. Härav följer att någon särform

för kungörelse i tidning inom orten icke är avsedd.

I den föreslagna 104 § stadgas att auktion skall inställas bl. a. om »el­

jest väsentlig brist» föreligger med avseende på kungörandet. Någon när­

mare anvisning för tillämpningen av detta stadgande torde icke behövas.

Redan i lagtexten anges exempel på vad som är att betrakta såsom väsent­

liga brister. I övrigt får från fall till fall bedömas, huruvida kungörandet

kan anses ha behörigen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko

intressenter.

Slutligen vill jag rörande lagberedningens uttalanden om det allmännas

ansvar för onyttiga kungörelsekostnader hänvisa till vad jag sagt härom

vid 90 §.

127 §.

Gällande rätt. I 127 § UL ges föreskrifter om hur man skall förfara, därest

vid fastighetsauktion bud icke göres eller antages. Då skall, om utmät-

ningssökanden före förrättningens slut begär det, ny auktion hållas på

samma ställe fyra veckor därefter. Auktionsförrättaren skall genast läm­

na underrättelse därom. Vidare skall han senast fjorton dagar i förväg lå­

ta kungöra tiden för den nya auktionen dels i länskungörelserna, dels på

landet genom uppläsning i tingslagets kyrkor och i stad genom anslag på

auktionsstället; där det kan ske, skall kungörelsen också införas i orts­

tidning.

Lagberedningen anser att det kan medföra olägenheter, att tid och plats

för den nya auktionen är fixerade på sätt som skett i nuvarande 127 §.

Det kan t. ex. visa sig att lokalen är upptagen eller dagen olämplig. Det

synes beredningen mera ändamålsenligt att auktionsförrättaren får bestäm­

ma, när och var den nya auktionen skall hållas. Beredningen förordar att

stadgandet ändras i enlighet härmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

61

Man kan icke räkna med att auktionsförrättaren kan, innan de vid auk­

tionen närvarande skiljes åt, lämna uppgift om tid och plats för den nya

auktionen. Det synes därför enligt beredningens mening lämpligt att det

ålägges honom att i god tid underrätta sakägare, som nämnes i 103 § 2

mom., på sätt där stadgas. Vad 127 § innehåller om sättet för kungörande

av den nya auktionen har i övrigt jämkats i anslutning till vad beredning­

en förordat under 101 §. Utan uttrycklig föreskrift torde, säger beredning­

en, vara tydligt att auktionsförrättaren bör iakttaga de särskilda bestäm­

melser om kungörande som finnes meddelade för vissa orter, när det har

betydelse även för den nya auktionen.

Vad angår frågan om tiden för den nya auktionen erinrar beredningen

om att det enligt det förslag till ändrad lydelse av 88 c § UL, som fram­

lagts i prop. 1963:52 (jfr numera SFS 1963:255), åligger överexekutor

att utan onödigt uppehåll vidtaga erforderliga åtgärder för att försäljning

skall komma till stånd. Om ej hinder möter eller uppskov meddelas, skall

försäljning av fast egendom — fortfarande enligt sistnämnda lagrum —

ske inom fyra månader från utmätningen eller, när intecknad fordran fast­

ställts till betalning ur egendomen, från det försäljning begärdes. Något

behov av särskild tidsfrist för den nya auktionen kan enligt beredningens

uppfattning alltså icke anses föreligga. Är det icke möjligt att hålla auktio­

nen inom fyramånadersfristen, skall den utsättas att äga rum utan onö­

digt uppehåll.

Yttrandena.

Länsstyrelsen i Örebro län

anser att kungörelse om den nya

auktionen bör införas jämväl i allmänna tidningarna. Intecknat skulde­

brev kan under tiden mellan auktionerna av gäldenären eller tidigare in­

nehavare av skuldebrevet ha belånats hos tredje man utan att denne där­

vid underrättats om att fastighetens exekutiva försäljning är förestående,

varigenom han icke blir i tillfälle att bevaka sin rätt vid auktionen. Om

kungörelse införes även i allmänna tidningarna kan, framhåller länssty­

relsen, i allt fall banker och liknande inrättningar ha möjlighet att beva­

ka sin rätt vid auktionen.

Överexekutor i Gävle

finner innebörden av uttrycket »i god tid»» i sista

punkten av paragrafen vara oklar. Det frågasättes en ordning enligt vilken

underrättelse skall avsändas snarast möjligt och senast fjorton dagar före

auktionsdagen.

Departementschefen. Lagberedningens förslag till ändring av ifrågavaran­

de paragraf, vilket i stort sett genomgående lämnats utan erinran vid re­

missbehandlingen, kan jag biträda. Enligt gällande föreskrifter skall tiden

för ny auktion icke kungöras i allmänna tidningarna, och det torde ej

vara påkallat att i de blivande bestämmelserna införa en regel om obliga­

toriskt kungörande i dessa tidningar. Icke heller synes nödvändigt att i

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196i

«2

lagen fixera någon tidpunkt, före vilken underrättelser i enlighet med

103 § 2 mom. UL skall avsändas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

137 §.

Gällande rätt. I 3 mom. av denna paragraf stadgas om redovisning att

stadsfogde, som till utmätningsman i sitt ställe satt annan man (doms-

verkställare), själv har att tillhandahålla borgenären medel, som influtit

vid utmätning förrättad av domsverkställaren. Han äger dock uppdraga åt

denne att tillhandahålla borgenären medlen; borgenären skall då under­

rättas därom.

Lagberedningen föreslår att, om utmätning verkställts av någon som kro­

nofogde därtill förordnat, den senare likväl själv skall fullgöra vad som

enligt tidigare mom. i paragrafen åligger utmätningsmannen, när ej åt

den andre uppdragits jämväl att tillhandahålla borgenären medlen. Att

borgenären skall vara underrättad, för att uppdraget skall gälla, synes en­

ligt beredningens mening ej behövligt. Denne kan vid behov på förfrågan

få upplysning om hur det förhåller sig.

Beredningen tillägger att 3 mom. i 137 § väl kunde upphävas och ersät­

tas av administrativa föreskrifter i ämnet. Tillräcklig anledning härtill har

dock ej ansetts föreligga.

Departementschefen. Jag godtager lagberedningens förslag till ändring av

förevarande paragraf.

141 §.

Gällande rätt. Vanligen avslutas utmätning av lös egendom med att ut­

mätningsmannen tillhandahåller borgenären de medel, som influtit till

följd av utmätningen, och redovisar eventuellt överskott till gäldenären.

Något särskilt sammanträde härför behöves icke. Men om flera borgenä­

rer gör anspråk på att framför varandra få betalning ur influtna medel,

kan det bli nödvändigt att hålla ett fördelningssammanträde för avgöran­

de om medlens fördelning. Har utmätningen gällt annan lös egendom än

registrerat, sjögåendc fartyg, skall därvid bestämmelserna i 141 § UL om

fördelningssammanträde tillämpas. På landet och i stad, som i ULs me­

ning hör till landet, skall sammanträdet hållas inför överexekutor eller

den som överexekutor särskilt förordnar till förrättningsman. Landsfiskal

är alltså icke utan särskilt förordnande behörig att hålla fördelningssam­

manträde. Däremot tillkommer sådan behörighet stadsfogde. Fördelnings­

sammanträde enligt 141 § hör till de förrättningar som jämlikt nuvarande

4 g är undantagna från delegation till domsverkslällare. I 141 § 3 mom. är

bestämmelser meddelade om de åtgärder landsfiskal och domsverkställa-

re har att vidtaga med avseende på utmätningsärendets överlämnande till

63

överexekutor respektive stadsfogde. Enligt 4 mom. skall i stad med sär­

skild överexekutor men med landsfiskal som utmätningsman fördelnings-

sammanträde hållas av överexekutor.

Lagberedningen framhåller — i likhet med stadsdomstolsutredningen —

att utmätningsmannens uppgifter vid fördelningssammanträde enligt 141 §

ej är särskilt invecklade eller krävande. Om vid sammanträdet uppnås enig­

het mellan konkurrerande fordringsägare och gäldenären rörande fördel­

ningen, skall förrättningsmannen göra upp fördelningslängd i överensstäm­

melse därmed. Kan överenskommelse ej träffas, har utmätningsmannen

att framlägga förslag till fördelning, vilket förslag länder till efterrättelse

som lagakraftvunnet, om det ej klandras hos överexekutor. Före 1917 års

reform av fögderiförvaltningen ägde även utmätningsman på landet, vid

den tiden kronofogde, hålla sammanträde för fördelning av köpeskilling

för lös egendom. Vid nämnda reform förutskickades att det framdeles, ef­

ter en höjning av landsfiskalskårens standard, kunde komma i fråga att

anförtro landsfiskalerna att förrätta köpeskillingsfördelning enligt 141 §.

Självfallet är, säger beredningen, att kronofogdarna i den nya organisa­

tionen bör omhänderha här ifrågavarande arbetsuppgift. Stadsdomstols-

utredningens förslag innebar också att landsfiskalerna generellt skulle an­

förtros uppgiften. Beredningen föreslår att sammanträde, varom här är

fråga, alltid skall hållas av utmätningsman och att 141 § 3 mom. — liksom

4 mom. — upphäves. Närmare bestämmelser, t. ex. för det fall att krono­

fogde åt biträde delegerat sin behörighet att verkställa utmätning, torde

böra meddelas i administrativ ordning.

Departementschefen. Den föreslagna ändringen av denna paragraf föran­

leder icke någon erinran från min sida.

169 §.

Gällande rätt. Enligt 169 § 2 mom. UL gäller som allmän regel att yrkande

om tvångsförvaltning av fast egendom skall göras hos överexekutor. Från

denna regel stadgas det undantaget att, om egendomen redan utbjudits

på auktion, yrkandet må framställas hos auktionsförrättaren innan förrätt­

ningen avslutats. Med undantaget kan avses endast det fallet att auktio­

nen skall hållas av sådan auktionsförrättare, som överexekutor på landet

enligt nuvarande 98 § förordnar för exekutiva fastighetsauktioner utanför

landskansliet. Auktionsförrättaren skall enligt 169 § 2 mom. sista punkten

anmäla yrkandet om tvångsförvaltning hos överexekutor och till denne in­

sända ulmätningsprotokoll och andra handlingar på sätt lagrummet när­

mare föreskriver.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

64

Lagberedningen. Då enligt beredningens förslag sådan särskild auktions-

förrättare som sägs i 98 § ej längre skall förekomma, synes 169 § 2 mom.

böra ändras därhän att yrkande om tvångsförvaltning alltid skall göras

hos överexekutor. I tydlighetens intresse torde emellertid enligt beredning­

ens mening alltjämt böra anges att sådant yrkande, när egendomen utbju-

dits på auktion, skall framställas innan förrättningen avslutats.

Yttrandena. I yttrandet från

länsstyrelsen i Kronobergs län

anmärkes att

länsstyrelse enligt det framlagda lagförslaget skall äga för särskild förrätt­

ning förordna därtill lämpad person att vara överexekutor. Framställning

om tvångsförvaltning skall jämlikt 169 § göras hos överexekutor. Sådan

framställning kan även göras i samband med exekutiv auktion, som kan

hållas av särskild överexekutor vilken länsstyrelse förordnat. Med hänsyn

härtill synes enligt yttrandet en motsvarighet till bestämmelsen i 2 mom.

sista punkten av 169 § i dess nu gällande lydelse — enligt vilken det

åligger särskilt förordnad auktionsförrättare att, sedan yrkande om tvångs­

förvaltning framställts, vidtaga vissa i lagrummet närmare angivna åtgär­

der — lämpligen böra intagas i lagrummet i fråga.

Länsstyrelsen i Kalmar län

anser att man bör upphäva bestämmelsen

i 3 mom. om att sammanträde för behandling av frågor rörande förvalt­

ningen skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrättningsman. Så­

dant sammanträde bör hållas av överexekutor, säger länsstyrelsen, som

också erinrar om att länsstyrelse enligt förslaget kan förordna lämplig

person till överexekutor för särskild förrättning.

Departementschefen. Vad lagberedningen föreslagit i fråga om 2 mom. av

förevarande paragraf kan jag i likhet med det stora flertalet remissorgan

biträda. Enligt den förordade lydelsen av lagrummet skall framställning

om tvångsförvaltning alltid göras hos överexekutor. Har någon blivit en­

ligt 1 § 3 mom. UL förordnad att i egenskap av överexekutor förrätta auk­

tion, kan framställningen göras hos denne i samband med auktionen. För

detta fall synes någon uttrycklig föreskrift motsvarande sista punkten i

nuvarande 2 mom. icke vara nödvändig; är förordnandet begränsat till hål­

lande av auktionen, ligger det i sakens natur att den gjorda framställningen

skall anmälas till behörig överexekutor.

I 3 mom. av 169 § stadgas att överexekutor äger förordna om samman­

träde inför överexekutor eller särskilt förordnad förrättningsman för be­

handling av frågor rörande tvångsförvaltningen. Enligt 1 § 3 mom. i det

framlagda förslaget skall lämplig person kunna förordnas att vara över­

exekutor för särskild förrättning. Lika väl som sådan överexekutor, enligt

vad lagberedningen påpekat, skall kunna förordnas för att hålla fördel-

ningssammanträde jämlikt 173 § bör det vara möjligt att utse särskild över­

exekutor att hålla förhandlingssammanträde enligt 169 § 3 mom. Med hän-

Kungl. Maj. ts proposition nr 126 år 196b

65

syn härtill och då en enhetlig ordning bör eftersträvas, anser jag liksom

länsstyrelsen i Kalmar län att bestämmelsen i sistnämnda mom., att där av­

sedda sammanträden skall kunna hållas inför särskilt förordnad förrätt-

ningsman, nu bör upphävas.

173 §.

Gällande rätt. I 173 § UL stadgas om sammanträde för fördelning av be­

hållen avkastning av fastighet, som satts under tvångsförvaltning. Sådant

sammanträde hålles inför överexekutor. Denne kan dock, när fråga är

om fastighet på landet, förordna att sammanträdet i stället skall hållas

inför utmätningsman. Om fördelningen och verkställighet av beslut där­

om gäller enligt 174 § — förutom vissa särskilda regler — vad som är

stadgat angående fördelning av köpeskilling för fast egendom.

Lagberedningen. Enligt förslaget skall utmätningsmannens befattning med

försäljning av och fördelning av köpeskilling för fast egendom upphöra.

I konsekvens härmed bör utmätningsmannen ej heller i denna sin egen­

skap hålla sammanträde som här avses. Enligt beredningens förslag skall

därför sådant sammanträde alltid hållas inför överexekutor. KB kan

emellertid enligt 1 § 3 mom. i förslaget uppdraga åt kronofogde att hålla

sammanträdet. Han skall då handla som överexekutor och icke som ut­

mätningsman.

Förslaget upptager vidare några jämkningar i reglerna angående kungö­

rande av och underrättelser om fördelningssammanträde.

Yttrandena.

Rådhusrätten, överexekutor

och

t. f. förste stadsfogden i Gö­

teborg

anmärker att i förslagets 127 § stadgas att överexekutor i god tid

skall avsända underrättelser enligt vad som sägs i 103 § 2 mom., medan i

173 § föreskrives att borgenärerna och gäldenär en i god tid skall under­

rättas genom rekommenderade brev. Av sistnämnda stadgande kan man

enligt yttrandena möjligen få uppfattningen att det är nödvändigt, att un­

derrättelsen kommer vederbörande tillhanda. Om detta ej är avsikten, an­

ses stadgandet böra formuleras i överensstämmelse med 127 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av förevarande paragraf har i

sak godtagits över lag vid remissbehandlingen, och jag kan också för

egen del ge min anslutning därtill. Med hänsyn till den i några yttranden

påtalade olikheten i uttryckssätten beträffande vissa underrättelser vill

jag dock föreslå en redaktionell jämkning av lagtexten.

202

§.

Lagberedningen. I 202 § UL (ändrad lydelse fr. o. m. den 1 januari 1964)

meddelas bestämmelser om klagan över utmätningsmans åtgärd vid auk­

tion på fast egendom. Enligt beredningens förslag skall sådan auktion

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196t

66

alltid hållas av överexekutor. Vid sådant förhållande bör 202 § upphävas.

Beredningen har ej ansett erforderligt att fördenskull i nuvarande läge

ur 204, 205 och 209 §§ borttaga hänvisningarna till 202 §.

Departementschefen. Jag ansluter mig till vad förslaget innehåller i den­

na del och förordar alltså att 202 § UL upphäves.

203 §.

Gällande rätt. 203 § UL upptager stadgande om vad den har att iakttaga,

som vill klaga över utmätningsmans förslag till fördelning av köpeskilling

för utmätningsvis såld egendom. Med sådan köpeskilling jämställes me­

del som avses i 143 § 2 mom. (d. v. s. avkastning av utmätt fastighet och

ersättningsbelopp som försumlig inropare har att gälda, allt i fall då fas­

tigheten icke blivit såld) eller som influtit genom tvångsförvaltning.

Lagberedningen. Enligt förslaget (97 och 173 §§) skall utmätningsman­

nens befattning med fördelning av de med köpeskilling jämställda med­

len upphöra, och de bör därför icke längre nämnas i förevarande para­

graf.

Yttrandena.

Besvärssakkunniga

anför att i de klagoregler, som föreslås

i denna paragraf, ej anges det rättsmedel genom vilket talan skall föras.

Uppenbarligen avses talan skola föras genom besvär, vilket torde böra ut­

tryckligen utsägas i lagtexten. Vidare stadgas att den som är missnöjd

skall

klaga. Någon klagoskyldighet kan givetvis ej åläggas den missnöjde.

Det bör följaktligen i stället föreskrivas att denne

äger

klaga. Slutligen

framhåller de sakkunniga att, därest såsom besvärstid skall gälla den i

förvaltningsförfarandet vanliga — d. v. s. tre respektive fem veckor —

vilket synes önskvärt, det ej erfordras föreskrift härom. Sådan finnes i

1954 års besvärstidslag. Eftersom tiden i förevarande fall föreslås skola

räknas icke från delgivningsdagen utan från den dag, då förslaget av­

gavs, måste enligt de sakkunnigas mening den regeln dock ges att be­

svär stiden skall räknas från dagen i fråga; härvidlag hänvisas till 29 §

allmänna verksstadgan rörande besvärstid vid klagan över beslut om

tjänstetillsättning eller förslag därtill.

Departementschefen. I de av besvärssakkunniga anmärkta hänseendena

överensstämmer lagberedningens förslag till ändring av förevarande para­

graf helt med dess nuvarande lydelse. Denna tillkom så sent som vid

1963 års ändringar i UL. Jag är icke beredd att nu taga upp de av be­

svärssakkunniga berörda frågorna till förnyad prövning. Ändringsförslaget

har i övrigt lämnats utan anmärkningar och föranleder ej heller någon

erinran av mig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196i

211 och 221 §§.

Gällande rätt. I 211 § 4 mom. och 221 § UL föreskrives om klagan över

beslut, varigenom med stöd av nuvarande 10 § varning meddelats utmät­

ningsman eller han avstängts från tjänstgöring.

Lagberedningen säger att vad beredningen föreslagit under 10 § föranle­

der ändring av 211 § och upphävande av 221 §.

Departementschefen. Förslaget till ändring av 211 § och upphävande av

221 § UL tillstyrkes.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1964

67

Övergångsbestämmelser

Lagberedningen har förutsatt att polisberedningen framlägger förslag om

en allmän bestämmelse, att vad som är stadgat om landsfiskal skall i till­

lämpliga delar gälla respektive polischef, distriktsåklagare och krono­

fogde inom ramen för vederbörandes tjänst enligt nya ordningen och att

vad som stadgas om stadsfogde skall gälla kronofogde. En sådan allmän

bestämmelse anser lagberedningen ej höra hemma i övergångsbestäm­

melserna till UL.

Beträffande UL föreslår lagberedningen att utsökningsmål, som vid

lagens ikraftträdande är anhängiga hos överexekutor eller utmätnings­

man eller någon som särskilt förordnats, skall fullföljas av den som

Kungl. Maj :t bestämmer. Det måste, framhåller beredningen, klargöras

vilken överexekutor som skall övertaga göromålen hos de överexekutorer,

som försvinner, eller mål som överexekutor uppdragit åt utmätningsman

eller annan förrättningsman och vem som skall handlägga mål, vilka är

anhängiga hos landsfiskal eller stadsfogde, domsverkställare eller annat

biträde. Beredningen påpekar att den som av överexekutor förordnats att

hålla exekutiv auktion på fast egendom enligt 3 § 2 mom. i gällande lag

är underkastad reglerna för utmätningsman, medan han enligt förslaget

i motsvarande fall skall handla som överexekutor. ■—- Med anledning av

att enligt förslaget 202 och 221 §§ skall upphöra att gälla och ur 203 §

skall uteslutas vad där sägs om fördelning av vissa särskilda medel torde

vidare, fortsätter beredningen, böra stadgas att nämnda paragrafer i den

äldre lagen alltjämt skall tillämpas, när någon vill klaga över åtgärd som

vidtagits eller beslut som meddelats före nya lagens ikraftträdande.

Yttrandena. De föreslagna övergångsbestämmelserna har icke givit anled­

ning till andra erinringar än att

besvärssakkiinniga

påpekat att uttrycket,

att anhängiga utsökningsmål skall »fullföljas» av den som Kungl. Maj:t

bestämmer, lätt för tankarna till fullföljd av talan; till förebyggande av

felläsning torde därför ordet »fullföljas» böra bytas mot »slutföras».

68

Departementschefen. Med hänsyn till förstatligandet av exekutions- och?

domstolsväsendet torde de föreslagna lagändringarna böra träda i kraft

den 1 januari 1965.

Chefen för inrikesdepartementet kommer att föreslå en bestämmelse om

att vad som är stadgat om landsfiskal skall gälla utmätningsman vad angår

angelägenheter, som äger samband med exekutionsverksamhet, samt att vad

som föreskrives om stadsfogde skall gälla utmätningsman. I likhet med lag­

beredningen anser jag att en dylik allmän bestämmelse icke bör upptagas i

ULs övergångsbestämmelser.

I fråga om ÖL har beredningen föreslagit ett stadgande enligt vilket

den fortsatta behandlingen av utsökningsmål, som vid lagens ikraftträ­

dande är anhängiga hos överexekutor eller utmätningsman eller någon

som särskilt förordnats, skall ankomma på den som Kungl. Maj :t be­

stämmer. Några sakliga invändningar har vid remissbehandlingen ej rik­

tats mot detta förslag. Jag anser det emellertid icke vara nödvändigt att

övergångsfrågorna regleras genom administrativa föreskrifter på sätt

som beredningen förordat. Sålunda är givet att dylika föreskrifter ej er­

fordras beträffande utsökningsmål, som vid ikraftträdandet redan är an­

hängiga hos länsstyrelse i egenskap av överexekutor. Vad åter angår det

fallet att mål är anhängigt i magistratsstad hos magistraten eller ledamot

av denna eller i fögderistad bos särskilt förordnad person såsom över­

exekutor, kommer prövningen av målet efter ikraftträdandet att ankom­

ma på länsstyrelsen i länet eller, där särskild överexekutor enligt 1 § 2

mom. finnes förordnad, på denne. Något särskilt övergångsstadgande för

att reglera detta torde icke behövas. Är någon enligt gällande lag förord­

nad som förrättningsman alt hålla t. ex. exekutiv auktion på fast egen­

dom, anses han jämlikt 3 § 2 mom. handla i egenskap av utmätnings­

man. Enligt förslaget skall emellertid sådana auktioner alltid hållas av

överexekutor. Om förrättningsmannen ej hunnit fullgöra sitt uppdrag

före lagens ikraftträdande, ankommer den vidare handläggningen således

på vederbörande överexekutor. Länsstyrelsen kan likväl, när det befin-

nes ändamålsenligt och lämpligt, med stöd av förslagets 1 § 3 mom. för­

ordna samma person att i egenskap av överexekutor verkställa förrätt­

ningen. En dylik ordning synes — icke minst med tanke på frågan om

fullföljd av talan -— vara mera praktisk än om man övergångsvis skulle

nödgas laborera med enligt den äldre lagen särskilt förordnade förrätt-

ningsmän. Och att införa en generell övergångsbestämmelse om att så­

dana förrättningsmän efter den nya lagens ikraftträdande automatiskt —

således utan möjlighet till bedömning av vederbörandes kvalifikationer —

skall anses handla såsom överexekutorer synes icke vara tillrådligt.

Med åberopande av det anförda vill jag förorda en övergångsbestäm­

melse av innehåll att, om vid lagens ikraftträdande utsökningsmål är

anhängigt hos myndighet som enligt den nya lydelsen icke har att taga

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

69

befattning därmed, målet skall överlämnas till den myndighet på vilken

prövningen av målet därefter ankommer. De ytterligare bestämmelser, som

kan bli erforderliga på grund av att vissa göromål skall överflyttas, torde

få meddelas i administrativ ordning.

Vad lagberedningen i övergångsstadgandena förordat beträffande 202,

203 och 221 §§ ansluter jag mig till.

Man kunde ifrågasätta en övergångsbestämmelse för det undantagsfallet

ntt en exekutiv auktion, som skall hållas efter den nya lagens ikraftträdande,

måste kungöras före ikraftträdandet. Det torde likväl utan särskild bestäm­

melse härom vara klart att den äldre lagens regler angående kungörelse­

förfarandet därvid skall tillämpas och att auktionen skall anses rätteligen

kungjord, om dessa följts. Skulle auktionen inställas efter ikraftträdandet

till följd av laga hinder, skall avlysandet naturligen kungöras enligt de

nya bestämmelserna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1964

Följdändringar

Gällande rätt. 23 § av ULs promulgationslag innehåller bestämmelser, som

.ger Kungl. Maj :t befogenhet att för vissa magistratsstäder förordna, att

KB skall vara överexekutor och att magistraten skall utöva utmätnings­

mannens befattning.

Enligt 1 § första stycket 1955 års lag med särskilda bestämmelser om

försäljning av utmätt luftfartyg m. m. skall vid försäljning av utmätt

luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg samt vid

fördelning av medel, som inflyter vid sådan försäljning, i princip tillämpas

samma föreskrifter som enligt UL gäller beträffande försäljning av fartyg,

vilket blivit infört i fartygsregistret. I 2 § av nämnda 1955 års lag ges

föreskrifter om vem som skall förrätta auktion (jfr vid 1 § UL). 18 §

innehåller regler angående klagan över utmätningsmans eller överexeku-

tors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling m. m.

Lagberedningen finner att nuvarande bestämmelser i 23 § av ULs pro­

mulgationslag kan upphävas. Sedan Enköping lagts under landsrätt, har

paragrafen nämligen ej numera någon tillämpning.

I 1955 års lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt

luftfartyg m. m. bör enligt beredningen 2 och 18 §§ ändras till överensstäm­

melse med vad beredningen förut föreslagit om överexekutor och auktions-

förrättare.

Beredningen nämner till sist att vissa ändringar krävcs i 1899 års lag

om ersättning av allmänna medel för skada, som förorsakats av ämbels-

•eller tjänstemän in. fl. Denna fråga sägs komma att behandlas av polis­

beredningen (jfr även SOU 1961:6 s. 205).

70

Departementschefen. Jag finner ej skäl till erinran mot lagberedningens

förslag till följdändringar. Såsom framgått vid 4 § UL förordar jag jäm­

väl viss följdändring i 21 § införsellagen. Jag är ense med chefen för inri­

kesdepartementet om att förslag till ändring av 1899 års lag om ersättning

av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller

tjänstemän m. fl., bör anmälas av honom i samband med anmälan av frå­

gan om exekutionsväsendets förstatligande.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedeparte­

mentet upprättats såsom bilaga till detta protokoll fogade förslag1 till

1)

lag om ändring i utsökningslagen;

2)

lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall;

3)

lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta;

samt

4)

lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 mai 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måt­

te för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom ut­

drag av protokollet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 126 år 196b

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Margit Hirén

1 Förslagen, som frånsett smärre redaktionella jämkningar överensstämmer med de vid

propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1961

71

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 mars

1961.

Närvarande:

justitieråden R^omanus,

D^igman,

N^ordström,

regeringsrådet H^olmgren.

Enligt lagrådet den 11 mars 1964 tillhandakommet utdrag av protokoll

över j ustitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats­

rådet den 6 mars 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över

upprättade förslag till

1)

lag om ändring i utsökning slag en;

2)

lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall;

3)

lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den It juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta;

samt

4)

lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr

235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av hovrättsassessorn Bengt Rydin.

Lagrådet

lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Thomas Krook

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 196b

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 196b.

Närvaran de:

Ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange,

L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, J^ohansson, H^ermansson,

H^olmqvist, A^spling, P^alme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 13 mars

1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 6 mars 1964 remitterade

förslagen till

1)

lag om ändring i ut sökning slag en;

2)

lag angående upphävande av 23 § förordningen den 10 augusti 1877

(nr 31 s. 51) om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå

iakttagas skall;

3)

lag angående ändrad lydelse av 21 § lagen den lb juni 1917 (nr 380)

om införsel i avlöning, pension eller livränta;

samt

4)

lag angående ändrad lydelse av 2 och 18 §§ lagen den 12 maj 1955

(nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg

m. m.

Med förmälan att lagförslagen av lagrådet lämnats utan erinran hemstäl­

ler föredraganden, att desamma efter smärre redaktionella jämkningar måt­

te jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640239