SOU 1968:64

Utsökningsrätt : förslag

5. Övergångsbestämmelserna till lagen den 12 maj 1967 (nr 143) angående ändrad

68 lydelse av 4 och 7 åå lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m.m. skall ha motsvarande tillämpning med avseen- de på nya lagen.

6. I fall då lag eller författning hänvisar till den äldre lagen skall det i stället gäl- la nya lagen.

Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 6 5 lagen den 12 maj 1955 (nr 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas, att 6 5 lagen den 12 maj 1955 i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg skall ha änd- rad lydelse på sätt anges nedan.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6å.

Där försäljning av luftfartyg eller i 4 & omnämnda reservdelar till sådant fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., ålig- ge den som påkallat försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbö- rande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis an- gående egendomen jämte styrkt översätt- ning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auk- tionen låta kungöra försäljningen å re- gistreringsorten enligt där gällande lag. In- om samma tid skall underrättelse varom stadgas i 3 5 lagen med särskilda bestäm- melser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i far- tyget inskriven rättighet, som skall erkän- nas enligt denna lag.

I borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 5 lagen med särskilda be- stämmelser om försäljning av utmätt luft- fartyg m.m. avsedda fordringarna och kost- naderna, annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan rät- tighet, därest den enligt förteckningen fal- ler inom lägsta budet. Faller rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 5 utsök- ningslagen sägs motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den . . .

När exekutiv försäljning av luftfartyg el- ler i 4 å omnämnda reservdelar till sådant fartyg skall äga rum, åligger det den som påkallat försäljningen att ingiva ett av ve- derbörande myndighet i den stat där far— tyget är registrerat utfärdat gravationsbevis angående egendomen jämte styrkt översätt- ning av beviset ävensom att, när fråga är om luftfartyg, senast en månad före auk- tionen låta kungöra försäljningen på re— gistreringsorten enligt där gällande lag. In- om samma tid skall underrättelse i före- skriven ordning sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet som skall erkännas enligt denna lag.

Utöver de fordringar och kostnader som annars skall upptagas [ sakägarförteckning vid exekutiv försäljning av luftfartyg eller reservdelar skall i förteckningen upptagas annan rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rätlighets ställ- ning vid exekutiv försäljning skall vad som gäller beträffande förbehåll för rättigheter i fast egendom som säljs exekutivt ha mot- svarande tillämpning.

Hillman. l'u1' Hduhuul' 'n'! sig H. lll l| .'. (".nu— .'.'.t

' | '_|'lrl"#..|tpm Mij-gilm'l'lsz |.' '”" I.M. ..?;uESI'H IF.—k fr.:år." ?" .". ..f.'lh'l'11"l| |" ' . " Fl. ' utvalda? |WL||$|| if— Ewa-|- ]?fur'm n|1:..".| '|'|n|.|||1 n' .l'la'rrh |.| .'-"' "ska! m.m. tim-:.. B|' ' ' *.|

wasn't jämnt.-..... ? . ».

w... WWWV' ..... ....| ..*| fill.» | F$ Jadå, nu wälub'q'J-L am _|. "J ' . || 1321th 3an 'mipL-m |' m'a. . t'n. . |'|.' .:...if

IM Mil-pmms: h'hlij'u'. '. ....". få! % ln'w l|| "".l'll .. .||,| lk || M.:. gifwawgwaäd taflan. 1 t..-..A nal. —

Ilug 'flä' II; har" I.M. til.. ultra ..

HIM? & 'in'” "” hit.-nuna... — | .. dk:-. fi wwm*3nblk1'lulliin || _ ., |||. Hallå?” 'mekl'llgumgnl _l__||.||_'|. (...i—”'.' 'na-ai Jag mmm-il J.: ' .'.". 1th '.'... ' ' |land.” 'En—net: .:."H'u '1' '.." 9491?!" Umm? ..'- _.n..'|_r ' nf .gnf' Mig aa kallna nan-. 'gn ..attn' ”"I'd-|" Mim. 'ly ”Mile lui |...| .u. it'c | ) uthållig &&Åviå tittarna-Ä '. l' 'm'. "

|. ... -.nwi|u.|iFiMn vn ignimåmat »... wi.... "låt ”':',-351 | 'n U. |'1|a "mulluÖlml 'IllJ- *När: .m .|'. . . ii.:|| ä'mtsz' ris:-lm mmalmi ngr. ' ' ' " - i . !..|l han"!!! ut': mr a:." ”'&'- Mrulu'n'l ;iHil'” plur.. .'i'i' l' tråk-;;. w.lgui . '- | ':llll 1- n.. u.:

. .fi—"lidt ' ' ,mm. nå't mo |'||'_' '... |u.|.'..|| ' '" mtdmusv' . utan. *MB*-Uk ute,-sm: ut. '.,| .'

". ”inkalla '|" ””'-| "| lättmeJQtfgillm ma...... ..||.n| . ,,n . ' '|.,|:||'!5"£gll|u1iluuö"'i-'.gnl tamt.» ...i... J mista. vi. iihnlsl'rm .ml ':!Euh'l'" '|'" view .

.'.

' "å;- | man.'1|hl|'—lgil|h 'l'lh'. F 'NRHISL' . nimi "l. '. % [En with-l, h'ulhl. luwzl'll :'|'.||w.|". '|'|||'||

itll; &. 5'.'_'. i kw Imi. hun—d. .'|.|"F... .|....

_W'gmä!" kW.-. mmm .'..m magnum... ' . am:-'.|. ..mnuimiräbim girl arm-BE]

1. Inledning

Indrivning av fordran sker genom utmät- ning enligt reglerna i utsökningslagen (UL) eller genom införsel som kan användas för underhåll, skatter och böter e. 1. I UL anges under vilka förutsättningar utmätning kan äga rum och där ges också bestämmelser om försäljning av olika slag av utmätt egen- dom. Försäljning av luftfartyg och inteck- nade reservdelar till sådant fartyg regleras dock i en särskild lag från år 1955. UL innehåller vidare regler om fördelning av köpeskilling och andra influtna medel. Bland ULs försäljningsregler intager be— stämmelserna om försäljning av fast egen- dom en framskjuten plats. De grundas allt- jämt i huvudsak på lagstiftning som genom- fördes år 1912. Med fast egendom likställs tomträtt och vattenfallsrätt.

Fast egendom har den största betydelse som kreditunderlag. Detta har som bekant föranlett en omfattande lagstiftning om vad som är fast egendom och om lagfart, in- teckning och allt vad därtill hör. Hela detta regelkomplex är f.n. under revision med sikte på att det skall bilda en systematisk enhet i form av ny jordabaik. Intecknings- väsendet kompletteras av reglerna i 17 kap. handelsbalken (HB) om förmånsrätter av olika slag, däribland sådan som grundas på inteckning i fast egendom. Även förmåns- rättsordningen är föremål för revision. Be- redningen fogar till nu förevarande betän- kande ett preliminärt lagförslag som avser

att visa den nya förmånsrättsordning (FRO) som beredningen ämnar föreslå. De behöv- liga sanktionerna för att upprätthålla in- teckningsväsendets effektivitet och förmåns- rättsordningens regler om det inbördes fö- reträdet mellan olika borgenärer är främst att söka i UL och konkurslagen (KL). Nya regler om exekutiv försäljning av fast egen- dom är ett nödvändigt komplement till jor- dabalken och den blivande förmånsrätts- ordningen.

Inteckning i fast egendom ger borgenären panträtt i den intecknade egendomen och förmånsrätt enligt 17 kap. HB. Borgenär som på grund av inteckning har panträtt i fast egendom kan för att få en s.k. exeku- tionstitel mot fastigheten använda sig av lagsökning enligt vad som gäller därom eller också föra talan i vanlig rättegång. Han kan dessutom utkräva personligt betalnings- ansvar av fastighetens ägare när, som van- ligt är, dylikt ansvar åvilar denne.

När borgenär kan åberopa inteckning, råder i allmänhet ingen tvekan om att fas- tigheten skall svara för skulden. Fast egen- dom kan emellertid angripas exekutivt även för fordran som ej är intecknad, t.ex. för oguldna skatter. Det är givetvis av vikt, att den egendom mot vilken kravet då riktas tillhör gäldenären så att misstag ej sker på den punkten. UL innehåller vissa regler i dessa hänseenden som dock är relativt sum- mariska. Om fastighet överlåtits, förutsätts att förvärvaren söker lagfart för att han

skall skydda sig mot utmätning för överlå— tarens skulder. I konkurs saknas motsvaran- de regelsystem.

Sedan fast egendom tagits i mät, fortskri- der förfarandet enligt noggrant bestämda normer. Försäljningen ombesörjs av över- exekutor (ÖE) och sker på offentlig auk— tion. Efter förslag av beredningen har dock öppnats möjlighet till separat försäljning av tillbehör till fast egendom och sådan försäljning kan ske antingen på auktion el- ler under hand. I stället för försäljning av fast egendom kan ordnas tvångsförvaltning som emellertid används mycket sparsamt. I avvaktan på försäljning kan gäldenären också skiljas från förvaltningen av fastig- heten genom att syssloman tillsätts.

Innan auktion kan hållas på fast egendom måste åtskilliga förberedande åtgärder vid- tagas. För auktionen upprättas en förteck- ning över borgenärerna och andra rättsäga- re som bl. a. ligger till grund för bestäm- mande av det s.k. lägsta budet. Detta skall överstiga summan av de fordringar som i förteckningen upptagits framför exekutions- fordringen och kostnaden för förfarandet. Försäljning får inte ske utan att lägsta bu- det uppnås. Detta är ett uttryck för den s.k. täckningsprincipen. Lägsta budet kan emellertid, särskilt vid försäljning under kon- kurs, ligga mycket lågt. Efter förslag av beredningen har införts en bestämmelse som ger ÖE rätt att avvisa bud som uppnår det formella lägsta budet, om det är sannolikt att avsevärt bättre pris kan uppnås. En an- nan grundläggande princip — den s.k över- tagandeprincipen — innebär att inteckningar inom lägsta budet som regel inte skall be- talas kontant. De skall kvarstå i fastigheten utan att det för ändamålet behövs någon särskild överenskommelse mellan köparen och borgenärerna.

Den som inropar fast egendom skall be- tala viSs handpenning eller ställa säkerhet därför. Den återstående köpeskilling som skall betalas kontant skall erläggas senast vid sammanträde för köpeskillingsfördel- ning. Fullgör inte köparen sin betalnings- skyldighet, hålls ny auktion på den försum- liga inroparens risk.

Kostnaden för exekutionen tas i första hand ut av influtna medel. I andra hand svarar sökanden för kostnaden. Delvis utgår den efter taxa. De olika leden i exekutio- nen kan överklagas till hovrätt och i viss utsträckning till högsta domstolen.

Fast egendom kan säljas exekutivt även under konkurs, bl. a. på initiativ av konkurs- förvaltaren. Av praktisk betydelse är, att bl. a. löneborgenärer då i viss omfattning har rätt till betalning före inteckningshavare.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har" betydelse även utanför ULs område. I flera lagar ges sålunda hänvis- ning till dessa regler. Detta gäller t. ex. 1916 års lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller ak- tier i vissa bolag, 1925 års lag om bulvan- förhållande i fråga om fast egendom och 1965 års jordförvärvslag.

Med fastighetsexekution har exekutiv för- säljning av s.k. ägarhypotek ett visst sam- band. Med ägarhypotek förstås att fastig- hetens ägare själv innehar inteckning i fas- tigheten eller att inteckning är endast delvis belånad och det alltså finns ett överskott som kan komma fastighetsägaren till godo. Ägarhypotek kan utmätas och säljas. Kö- paren kan vid behov på samma sätt som vanlig inteckningshavare begära, att fastig— heten säljs exekutivt.

Reglerna för exekutiv försäljning av fast egendom har till stor del gällt som mönster för 1955 års lag om försäljning av utmätt luftfartyg m.m. Dessutom hänvisar denna till ULs regler om försäljning av s.k. sjö— gående fartyg. 1955 års lag bygger delvis på en konvention från år 1948 rörande interna— tionellt erkännande av rätt till luftfartyg. Sverige har tillträtt denna konvention och lagstiftningen är alltså bunden av konven- tionens innehåll. Även i luftfartyg kan äga- ren ha ägarhypotek. Det kan väntas, att motsvarande reglering kommer att införas beträffande vanliga fartyg.

Som nämnts pågår bl. a. ett omfattande lagstiftningsarbete inriktat på att skapa en ny jordabalk. År 1960 framlade den då-

varande lagberedningen förslag till en så- dan balk med följdlagstiftning (SOU 1960: 24—26). De ändringar som föreslogs be- träffande fastighetsexekution var bl. a. för- anledda av beredningens tanke att utmönst- ra de gemensamma inteckningarna och i stället införa ett nytt system med registre— rade bruksenheter. Beredningens förslag blev föremål för en begränsad remissbe- handling. I anledning av den kritik som härvid riktades mot förslaget tillkallades år 1961 en särskild utredningsman (jorda- balksutredningen) med uppgift att i vissa delar överarbeta förslaget. Utredningsman- nen avgav år 1963 betänkande med revide- rat förslag till jordabalk m.m. (SOU 1963: 55). I detta betänkande redogörs för remiss- yttrandena över 1960 års jordabalksförslag. Några remissinstanser har yttrat sig över de exekutionsrättsliga förslagen enligt vad som redovisas i betänkandet (s. 227—229). I detta diskuteras också bl. a. exekution i fråga om fastigheter som är gemensamt intecknade. Utredningen upptog ej förslaget om införande av bruksenheter och avskaf- fande av gemensamma inteckningar i hit- tillsvarande mening. Den föreslog emeller- tid en del reformer i fråga om inteck— ningsväsendet som syftade till förenklingar i hithörande sammanhang. Därjämte har utredningen framfört vissa synpunkter på det exekutiva förfarandet (s. 313—318). Sedan jämväl jordabalksutredningens be- tänkande remissbehandlats, har i justitie- departementet brutits ut ett visst avsnitt till särskilt förslag som redan är genom- fört, nämligen rörande bestämningen av begreppet fast egendom. Detta har bl.a. föranlett en hel del ändringar i UL, varom förslag hade framlagts av den nuvarande lagberedningen. Vidare har inom justitiede- partementet behandlats ett annat och om- fattande avsnitt som bl. a. innesluter in- teckningsväsendet. Denna del har den 11 februari 1966 remitterats till lagrådet för yttrande (i detta betänkande kallad LRre- missen). I fråga om panträtt på grund av inteckning i fast egendom avviker det re— mitterade förslaget i grundläggande avseen- den från gällande rätt och tidigare förslag.

Det remitterade förslaget (i detta betänkan- de betecknat J Bförslaget) är avsett att sena— re kompletteras med nya omfattande av- snitt och övergångsbestämmelser till det hela liksom med förslag till följdlagstiftning.

Det här angivna lagstiftningsarbetet är i sitt nuvarande skick utgångspunkt och grundval för det arbete vars resultat be- redningen framlägger i detta betänkande.

Beredningen

Revision av reglerna om fastighetsexekution ingår i beredningens allmänna uppdrag att utarbeta förslag till en ny utsökningsbalk. Detta arbete har bedrivits i etapper. Bered— ningens första delbetänkande avsåg att ome- delbart avhjälpa en rad påtagliga brister i utmätningsförfarandet. Därefter har be- redningen avgivit ett delbetänkande som föranleddes av den stora administrativa re— formen inom åklagar-, polis- och utsök— ningsväsendet samt ett delbetänkande som föranleddes av den nya lagstiftningen om vad som är fast egendom och om före— tagsinteckning. De förslag som beredningen framlagt i dessa betänkanden har i allt vä— sentligt genomförts, frånsett en del änd— ringar i lagsökningslagen som ännu ej upp- tagits. Genom ett annat betänkande har beredningen framlagt förslag till ny lag om införsel och nya regler om utmätning av lön och undantag från utmätning. På grundval av detta betänkande har förslag framlagts genom proposition till riksdagen (1968: 130). Slutligen har beredningen av- lämnat tre mindre betänkanden. Ett av dem avsåg flyttning av barn. Beredningens för- slag att sådana åtgärder skulle falla utan— för utsökningslagens område har godtagits och reformen har genomförts. De båda andra betänkandena, som rörde kvittning i lön och internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m.m., har mindre intresse i före- varande sammanhang. De har ännu ej slut- behandlats.

Det är beredningens avsikt, att de succes— sivt införda nya reglerna skall inflyta på lämpligt sätt i en ny utsökningsbalk (UB),

frånsett lagstiftningen om flyttning av barn som ingått i föräldrabalken. Reglerna om införsel är avsedda att bilda ett eget ka- pitel i UB. Detsamma gäller reglerna om utmätning i lön. Även de föreslagna regler- na om undantag från utmätning har be— redningen tänkt införa som ett särskilt kapiteliUB.

Efter samråd med justitiedepartementet har beredningen nu upptagit reglerna om fastighetsexekution till behandling. Med fastighetsexekution åsyftar beredningen även exekution i tomträtt eller vattenfalls- rätt, i den mån den senare upplåtelseformen kommer att leva kvar.

Den nya panträttskonstruktion som finns i det till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk kräver åtskilliga ändringar inom exekutionsrätten. Beredningen har ansett, att detta arbete borde vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fas- tighetsexekution. Denna reform bör kunna genomföras till den tidpunkt då man beräk- nar att den nya jordabalken skall träda i kraft eller årsskiftet 1971—1972. Däremot kan man inte räkna med att en ny UB hin- ner utarbetas och lagrådsgranskas inom det- ta tidsskede. De nya reglerna om fastighets- exekution påkallar en väsentligen redak— tionell omarbetning av lagstiftningen om exekutiv försäljning av luftfartyg och reserv- delar därtill, en omarbetning som ändå mås- te företagas för UB. Som förut nämnts är även förmånsrättsordningen föremål för revision. Beredningen avser att inom kort avlämna ett särskilt betänkande om ny för- månsrättsordning (FRO). Preliminärt för- slag därtill är, som likaledes nämnts, fogat till nu förevarande betänkande (bil. B). Be- redningen utgår från att den nya förmåns- rättsordningen skall kunna träda i kraft samtidigt med de nya reglerna om fastig— hetsexekution m. m.

Reglerna om fastighetsexekution är i stor utsträckning bundna till bestämmelser som finns i andra lagstiftningskomplex. Exekutionen avser i huvudsak endast att fullfölja de linjer som uppdrages på andra håll, t.ex. i fråga om panträtt i JB eller

skuldebrev i skuldebrevslagen. Beträffande exekution som rör luftfartyg och intecknade reservdelar är man dessutom bunden av internationell konvention. Uppgiften att ge ny lagstiftning för exekution som rör fast egendom eller luftfartyg m.m. måste full- göras inom den angivna ramen.

Beredningen har granskat lagstiftningen om fastighetsexekution i olika främmande länder men inte därvid funnit anledning att upptaga till närmare övervägande nå— gon nyordning som bryter med grunddra— gen i det nuvarande systemet hos oss. Det har också synts överflödigt att närmare redogöra för den utländska lagstiftningen. Här skall endast framhållas, att beredning— en särskilt uppmärksammat ett i fransk, norsk och österrikisk rätt förekommande överbudsförfarande vid exekutiva fastighets- försäljningar. Det innebär en rätt att, sedan auktion hållits, inkomma till myndigheten med bud som överstiger det högsta vid auk- tionen lämnade budet. Erfarenheterna från nämnda länder har enligt vad beredningen inhämtat inte varit sådana att de manar till efterföljd.

I lagtekniskt hänseende har beredningen ansett lämpligt, att reglerna om försäljning av fast egendom t.v. upptages i en särskild lag, liksom tidigare skett beträffande för- säljning av luftfartyg och intecknade reserv- delar därtill. Det är beredningens avsikt, att de förslag till lagar om exekutiv för- säljning av fast egendom (FfL) och av luft- fartyg m.m. (LfL) som beredningen nu framlägger skall framdeles i stort sett oför— ändrade bilda två självständiga kapitel i UB. Beredningen vill emellertid erinra om att beredningen ämnar framdeles föreslå, att överexekutor avskaffas. I samband där- med bör försäljningen av fast egendom och luftfartyg m.m. anförtros kronofogdemyn— dighet. Förslag härom har ansetts böra an- stå till dess utsökningsrätten i dess helhet är genomgången. För att vederbörande för- rättningsmän framdeles skall besitta erfor- derliga kunskaper, erfarenhet och rutin tor- de handläggningen böra inom kronofogde-

organisationen koncentreras till vissa kvali- ficerade befattningshavare så att t. ex. kro- nofogdemyndigheterna inom ett eller två eller flera angränsande län använder expert, förslagsvis stationerad till residensstad.

De regler som gäller själva utmätningen av fast egendom — eller av luftfartyg och intecknade reservdelar därtill — skall enligt beredningens förslag t.v. alltjämt stå i 3 och 4 kap. UL. I UL skall t. v. även stå de regler som gäller köpeskillingsfördel- ningen, kostnader och fullföljd till högre instans, med visst undantag. Beredningen avser, att reglerna om utmätning skall i en framtida UB — frånsett utmätning i lön och undantag från utmätning — stå i ett gemen- samt kapitel oavsett egendomens beskaffen- het, att reglerna om köpeskillingsfördelning skall upptagas i ett för olika slag av för- säljning m.m. gemensamt och på lämpligt sätt uppdelat kapitel samt att reglerna om kostnader, fullföljd och förfarandet i högre instans skall samlas i en gemensam avdel- ning i slutet av UB. Här bör även nämnas, att beredningen föreslår att institutet tvångs- förvaltning av fast egendom avskaffas. I följd härav skall bl. a. 7 kap. UL utgå.

Beträffande exekution i fast egendom har förfarandet från början till slut måst övervägas med utgångspunkt från de nya regler om panträtt som upptagits i JBför- slaget. Beredningen anser dock angeläget, att det till lagrådet remitterade förslaget jämkas på några punkter för att kunna gå samman med önskvärda nya regler om fastighetsexekution.

Det karakteristiska för det nya panträtts- institutet i JBförslaget är, att pantbrevet som sådant inte ger någon betalningsrätt utan endast markerar en del av fastighetens värde, medan gäldenärens förpliktelser reg- leras av den revers som fastighetsägaren utfäsdat e. ]. Pantsättning kommer till stånd genom att fastighetsägaren överlämnar pant— brevet som pant för fordran. Exekution i fast egendom inleds genom lagsökning eller utmätning. I förra fallet fastställs f.n. in- teckning till betalning ur den intecknade fastgheten, medan den s.k. omslagsrever-

sen kan föranleda att gäldenären personligen förpliktas att betala däri angiven skuld. Den nya panträttskonstruktionen medför, att lag- sökningsförfarandet måste primärt inriktas på omslagsreversen. Därjämte bör i lagsök- ningsmålet kunna prövas, huruvida om- slagsreversen är förenad med panträtt i fast egendom. För att detta skall kunna ske måste pantsättning av pantbrevet ha skett skriftligen, antingen i omslagsrever- sen eller också i särskild handling. Om pantbrevet ligger som säkerhet för muntlig utfästelse, bör lagsökning ej få användas — frånsett övergångsförhållanden — eftersom lagsökning förutsätter skriftligt fordringsbe- vis. Beredningen föreslår ändringar i lagsök- ningslagen (LL) som föranleds av det sagda.

Fastställelse till betalning ur fast egen— dom medför f.n. utmätningsverkan. Be- redningen anser, att denna för fast egen— dom säregna regel bör upphävas. Den som fått fordran enligt omslagsrevers fastställd till betalning hos gäldenären får begära utmätning i vanlig ordning. Om det ej re— dan prövats att hans fordran är förenad med panträtt i fast egendom, får detta styrkas i utmätningsärendet. I detta sam- manhang bör nämnas, att beredningen även föreslår nya regler om verkan av att fas- tighet blivit överlåten när utmätning kom- mer i fråga.

Den nya panträttskonstruktionen har i mycket väsentliga hänseenden ändrat fas— tighetsägarens ställning i fråga om ägar- hypotek. Reglerna om ägarhypotek blir till- lämpliga både när ägaren innehar obelånat pantbrev och när den fordran för vilken pantbrev pantförskrivits ej uppgår till pant- brevets belopp. I båda fallen måste ägar— hypoteket vid behov bli tillgängligt för borgenärerna. Beredningen föreslår nya reg— ler härom som innebär att efter utmätning av ägarhypotek skall antingen detta pant- förskrivas till den som vunnit utmätning därav eller också beslut meddelas om att fastigheten tages i anspråk. I senare fallet utbjuds fastigheten till försäljning i det ak- tuella ärendet.

I fråga om förfarandet vid upprättande av borgenärsförteckning — i förslaget be-

nämnd sakägarförteckning — som skall ligga till grund för försäljning av fast egen- dom föreslår beredningen inte några ge- nomgripande nyheter. Här kan emellertid nämnas, att förvaltare i konkurs ålagts att anmäla fordringar som bevakats i konkur- sen och bör iakttagas vid försäljning av fast egendom som hör till konkursboet samt att föra talan för borgenärer som avses i 12 och 13 %& FRO (jfr 17 kap. 4 & HB), däribland arbetstagare med lö- nefordringar.

Beträffande gemensamt intecknade fas- tigheter föreslås åtskilliga nyheter. Reg- lerna därom upptages i ett särskilt avsnitt för att de skall bli överskådliga. Enligt beredningens förslag skall man i fortsätt- ningen skilja mellan försäljning av flera gemensamt intecknade fastigheter i enlig- het med gemensam sakägarförteckning och försäljning enligt särskilda sakägarförteck- ningar. I förra fallet blir reglerna om för- säljning av en enda fastighet i princip till- lämpliga. Här liksom eljest kan emeller- tid bl.a. fordringar med förmånsrätt enligt 12 och 13 55 FRO medföra komplikatio- ner.

Utropsordningen har nyreglerats och de nya bestämmelserna i JBförslaget beaktats, därvid beredningen emellertid som förut nämnts utgått från att vissa jämkningar bör vidtagas i JBförslaget. Beträffande nytt- janderätter 0.1. som belastar utmätt fastig- het innehåller UL en del regler till rättig- hetshavarens skydd som ingår i utropsord- ningen. De är emellertid föga effektiva. Be— redningen har försökt att göra motsvarande regler i förslaget mera verksamma.

Fast egendom har alltemellanåt sålts till uppenbart underpris, t. ex. när inteck- ningshavare inte har någon konkurrent om inköp av fastigheten. På beredningens för- slag har i UL införts regler som ger auk- tionsförrättaren möjlighet att vägra god- kännande av ett för lågt bud. Dessa regler bibehålls i nu förevarande förslag. Beträf- fande lös egendom har på beredningens förslag också införts möjlighet till försälj— ning under hand för att man skall få bättre pris. Beredningen föreslår nu, att en så-

dan möjlighet skall införas även beträf- fande fast egendom. Det har ansetts, att denna metod kan med fördel användas i enklare fall och att bättre pris då kan uppnås med hjälp av fastighetsmäklare. An- bud kan även infordras på annat sätt t. ex. från kommunala eller statliga myndighe- ter som kan vara intresserade av förvärv.

Enligt förslaget till ny JB skall inteck- ning inte kunna meddelas i ideell andel av fast egendom. I enlighet därmed bör ideell andel inte heller få säljas enligt vanliga reg- ler om exekutiv försäljning av fast egendom. Beredningen föreslår möjlighet att efter ut- mätning av ideell andel — t. ex. makes hälft — indraga återstoden i försäljningen. När det ej bör ske, får andelen säljas enligt regler- na om försäljning av lös egendom. I sådant fall kommer alla befintliga inteckningar och rättigheter att bestå. Beredningen har också uppmärksammat utmätning av villkorlig rätt till fast egendom i överlåtares eller för- värvares hand.

Reglerna i UL om fördelning av köpe- skilling och andra tillgängliga medel har förenklats bl. a. som en följd av att insti- tutet tvångsförvaltning fått utgå. I övrigt har skett en del ändringar i UL som på— kallas av JBförslaget eller beredningens förslag beträffande försäljning av fast egen- dom. — Beträffande kostnaderna har öka- de möjligheter att begära förskott införts. — I fråga om fullföljdsförfarandet slutligen har i huvudsak endast vidtagits följdänd- ringar. I det fortsatta arbetet på UB får beredningen tillfälle att behandla fullföljds- förfarandet i dess helhet och göra bl. a. den revision som påkallas av att över- exekutor enligt beredningens mening bör avskaffas.

Beredningen anser ej behövligt att i den- na översikt behandla de förslag till änd- ringar i UL som betänkandet i övrigt in- nehåller. Det kan emellertid böra nämnas, att beredningen utmönstrat en hel del be- stämmelser om underrättelser myndigheter emellan. Föreskrifter härom torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

De föreslagna nya reglerna om fastig- hetsauktion kräver vissa ändringar i kon-

kurslagen. Även beredningens förslag till ny förmånsrättsordning påkallar följdänd- ringar i KL. Beredningen har ansett lämp- ligt att i nu förevarande betänkande fram- lägga förslag jämväl i den senare delen.

Beträffande exekutiv försäljning av luft- fartyg m.m. hänvisar den nuvarande lagen från år 1955 i stor utsträckning till ULs be— stämmelser om exekutiv försäljning av s.k. sjögående fartyg. Den innehåller emeller- tid dessutom ett flertal hänvisningar på väsentliga punkter till reglerna om försälj— ning av utmätt fast egendom.

De tillämnade nya reglerna om fastig- hetsexekution nödvändiggör vissa icke obe- tydliga följdändringar i de nuvarande reg- lerna om försäljning av utmätt luftfar- tyg m.m. Beredningen har funnit lämpligt att redan nu ta steget fullt ut och upprätta förslag till en helt ny lag, med användning av samma metodik som i förslaget till fas- tighetsförsäljningslag. I motsats till 1955 års lag är den föreslagna nya lagen själv- ständig i förhållande till Uls regler om försäljning av fartyg. Härigenom blir den väsentligt lättare att överblicka. Som nämnts avser beredningen, att den nya lagen skall utan väsentliga ändringar infogas som sär- skilt kapitel i en ny UB, frånsett att vad i förslaget sägs om ÖE framdeles skall gälla kronofogdemyndigheten.

Några sakliga nyheter av större bety— delse innehåller inte sistnämnda förslag. Det kan böra nämnas, att det inte behand- lar försäljningsfrågor som rör gods i luft- fartyg eller lott i sådant fartyg. De regler som UL nu innehåller därom lämnas oför- ändrade (jfr 91 5 4 mom., 92 ä 2 mom., 138 & och 139 & UL).

I övrigt föreslår beredningen en del följd- ändringar i olika lagar. I detta samman- hang bör nämnas, att 1920 års lag med vissa bestämmelser om registrering av elek— triska anläggningar samt om rätt till elek- trisk kraft m.m. väntas bli upphävd i de delar som kan röra fastighetsexekution. Berednmgen har därför inte upprättat för- slag tiI ändring av lagen som eljest varit

Enligt 55 %, lagen om bankrörelse har bankaktiebolag möjlighet att förvärva egen- dom för att undvika förlust för banken. För att skydda fordran får bankbolag så— lunda på offentlig auktion eller fondbörs köpa egendom som är utmätt eller pantsatt för fordringen. På förslag av beredningen infördes år 1967 i UL som ny 96 a & be- stämmelser om underhandsförsäljning av lös egendom. De innebär att annan lös egendom än fartyg eller gods i fartyg, luft— fartyg eller reservdelar till sådant fartyg eller gods i luftfartyg får av utmätnings— mannen säljas under hand i stället för på auktion, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. I prop. 19681143 angående ändringar i banklagstiftningen föreslås, att 56 5 lagen om bankrörelse, som i förslaget ersätter den nuvarande 55 &, får sådan lydelse att bankbolag ges möjlighet att köpa egendom jämväl i den ordning som föreskrivs i 96 a & UL. Motsvarande ändring föreslås i 25 5 lagen om sparbanker och 33 5 lagen om jordbrukskasserörelsen. Genom FfL öppnas möjlighet att sälja även fastighet under hand. Genomförs förslaget, torde detta böra föranleda jämkning av nu berörda paragra- fer i banklagstiftningen. Stadgandena bör utformas så att de otvetydigt kommer att omfatta också försäljning under hand av tillbehör till fast egendom (jfr 100 a & 3 mom. UL och 17 & första st. FfL). Be- redningen har inte ansett sig nu behöva framlägga förslag till ändring i banklag- stiftningen.

Slutligen bör nämnas, att följdändringar behöver göras i 29 å i 1901 års lag om in- teckning i fartyg och 41 5 i 1955 års lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Be- redningen avser att framlägga sådana änd- ringsförslag i samband med förslag till ny förmånsrättsordning.

2. Försäljning av fast egendom

Bestämmelser om vad som räknas såsom fast egendom upptages i 1 och 2 kap. i JBförslaget. I exekutionsrättsligt hänseende skall tomträtt likställas med fast egendom, se 13 kap. 26 & JBförslaget. Detsamma kommer att gälla vattenfallsrätt, i den mån äldre upplåtelser därav kommer att leva kvar. Tomträtt och vattenfallsrätt nämns i allmänhet ej särskilt i det följande.

Olika slags initiativ till exekution

Fast egendom kan angripas exekutivt på olika sätt. Ofta är borgenärens fordran för— enad med panträtt på grund av inteckning i egendomen och därmed åtföljande för- månsrätt enligt 17 kap. 9 & HB. Om gäl- denären ej fullgör sin betalningsskyldighet, försöker borgenären regelmässigt att med åberopande av inteckningen genom lagsök- ning uttaga betalning ur egendomen. När fordringen fastställs till betalning ur fas- tigheten, anses denna utmätt. Borgenären får därefter åtnjuta betalning med den för- månsrätt som inteckningen medför. En bor- genär kan även angripa och njuta betal— ning med särskild förmånsrätt i fast egen- dom utan att han kan åberopa inteckning. Detta gäller t. ex. en rad betalningsanspråk som nu räknas upp i 17 kap. 6 & HB och fordringar som på grund av hänvis- ning till detta lagrum har förmånsrätt som avses där. I andra fall kan exekution inledas av borgenär som inte har särskild

förmånsrätt i fast egendom eller överhuvud i någon viss egendom. I den situationen har borgenären inte något anspråk på att just fast egendom skall tas i mät. Annan egendom bör tas i första hand. För borge- nären kan det f.ö. vara förenat med olä- genheter ur kostnadssynpunkt, om fastighet utmäts när annan egendom finns att tillgå. Genom utmätning av fast egendom får borgenären förmånsrätt enligt 17 kap. 9 & HB. Under konkurs kan borgenärens ford— ran vara förenad med allmän förmånsrätt i konkurs, t. ex. lönefordran som avses i 17 kap. 4 & HB. Vid utmätning har emel- lertid denna förmånsrätt ingen betydelse annat än om försäljning sker under kon- kurs.

Om gäldenärs egendom avträds till kon- kurs, begränsas möjligheten att få utmät- ning. Såvitt angår fast egendom får enligt 23 & KL endast borgenär som har panträtt i fastigheten erhålla utmätning av egendo- men. Med panträtt förstås här såväl pant- rätt på grund av inteckning i fast egendom som den förmånsrätt som avses i 17 kap. 6 & HB och till detta lagrum hänvisande författningar. Exekutiv försäljning av fastig- heten kan emellertid äga rum även på be- gäran av konkursförvaltaren i enlighet med 70 & KL. I princip skall då på försäljningen tillämpas samma regler som när utmätning skett. Det finns emellertid vissa särskilda bestämmelser som skall iakttagas. Framför allt gäller, att borgenärer som har förmåns-

rätt enligt 17 kap. 4 % HB äger bevaka sina fordringar och, om det behövs, få betal- ning framför fordringar som har förmåns- rätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 eller 9 & HB, jfr 13 & samma kap.

Bland de fordringar som kan föranleda exekution i fast egendom och har förmåns— rätt kan fordringar som är förenade med panträtt på grund av inteckning sägas intaga en särställning.1 Den betydelsefulla fastig- hetskrediten är baserad på inteckningsväsen— det. Man antager, att fast egendom var år 1966 intecknad till ett sammanlagt belopp av ca 106 miljarder kronor. Detta belopp inkluderar ej inteckning i tomträtt var- om motsvarande uppgift saknas. Inteck— ningsväsendet är föremål för en genomgri- pande revision i förslaget till ny JB. Denna revision är inte begränsad till det formella inskrivningsförfarandet utan har utsträckts till att gälla även de materiella reglerna om hur panträtt uppkommer i fastigheten. Vad som i dessa hänseenden föreslås är i sin tur av grundläggande betydelse för det exekuti- va förfarandet. Detta gäller både initiativet till exekution och reglerna om rätt till betal- ning med anledning av fastighets försäljning m. m.

Enligt 1875 års inteckningsförordning (IF) meddelas inteckning till säkerhet för skuldebrev eller för fordran på ogulden köpeskilling på grund av fastighetens för- säljning.2 Numera har själva intecknings- handlingen vanligen ej någon betydelse som bevis om det personliga skuldförhållandet. I allmänhet är den pantförskriven till säker- het för en omslagsrevers. Borgenären inne- har i så fall två fordringsbevis — det inteck- nade skuldebrevet och omslagsreversen. Därvid har det intecknade skuldebrevet kan- ske betraktats som det viktigaste dokumen- tet, vilket ofta ensamt använts till stöd för exekution när betalning enligt omslagsrever— sen uteblivit. Enligt JBförslaget skall in- teckning ej längre beviljas till säkerhet för ett visst skuldebrev. Det fordringsbevis som själva inteckningshandlingen utgör faller så- lunda bort. I dess ställe träder ett pantbrev som på fastighetsägarens begäran utfärdas av inskrivningsdomaren. För att panträtt

därefter skall uppkomma i fastigheten förut- sätts, att fastighetsägaren pantförskriver pantbrevet som säkerhet för omslagsrevers eller för annan utfästelse som f. ö. även kan vara muntlig. Av den nya konstruktionen följer, att pantbrevet inte såsom nuvarande inteckningshandlingar kan användas som exekutionsurkund. Exekution kan endast grundas på den utfästelse för vilken pant— brevet lagts som säkerhet, dvs. i vanliga fall en omslagsrevers. Pantbrevet blir bara ett hjälpmedel för att visa i vilken ordning ford- ringen skall betalas, om andra fordringar konkurrerar med den. I fortsättningen talas för enkelhetens skull ej om annan utfästel- se än omslagsrevers, såvida det ej är be- hövligt att särskilt behandla andra former, t. ex. muntlig utfästelse.

Själva pantförskrivningen kan förutsättas i allmänhet ske genom klausul i omslags— reversen. Det är emellertid enligt J Bförslaget inte något som hindrar, att pantförskriv- ningen sker skriftligen i särskild handling. En borgenär har t. ex. efter fordringens till- komst mottagit pantbrev som säkerhet för sin fordran. Pantförskrivningen kan även vara muntlig. Det åligger den som åberopar pantförskrivning att visa, att sådan skett. Innehavet av pantbrevet är inte i och för sig tillräckligt bevis. Vad som bör fordras därutöver är emellertid svårt att säga. Detta spörsmål kan naturligtvis bli av praktisk be- tydelse vid exekution men är inte något för exekutionen speciellt problem.

1 Under sista halvåret 1967 och första halv- året 1968 utmättes i hela landet fast egendom i 2357 fall. Totala antalet utmätningar var under samma tid 73 468. Ytterligare uppgifter om fastighetsexekutionens omfattning lämnas i bil. C till detta betänkande. Bilagan avser de ärenden rörande exekutiv försäljning av fast egendom som inkommit till landets överexe- kutorer åren 1965 och 1966. Flertalet av dessa ärenden angick, som framgår av bilagan, verk- ställighet av lagsökningsutslag och domar vari intecknad fordran fastställts till betalning ur fastighet. Ärendena om försäljning av utmätta fastigheter var den därnäst största ärendegrup— pen, medan antalet ärenden rörande exekutiv försäljning av fastighet på begäran av konkurs- förvaltare var förhållandevis ringa. ” Här bortses från att inteckning enligt 25 IF kan meddelas för skadestånd.

Som nyss nämnts använder intecknings- havare f. n. i allmänhet lagsökning, när han vill erhålla exekution. Det kan sättas i frå- ga, om det finns så stora skäl att behålla denna särskilda form av summarisk rätte— gång, grundad på skriftligt fordringsbevis. Antagligen skulle det låta sig göra att an- vända det vanliga förfarandet i tredskomål, om det vidtages en del jämkningar av rätte- gångsbalkens regler därom. Beredningen har emellertid ej sett som sin uppgift att upp- taga frågan om avskaffandet av lagsökning till närmare utredning och utgår sålunda från att lagsökning alltjämt står till buds. Vad som har betydelse för det exekutiva förfarandet är, att borgenären har en exeku- tionstitel att stödja sig på. Beredningen har övervägt, huruvida det skulle vara tillfyllest att borgenär har klar och förfallen fordran enligt skriftligt fordringsbevis och pantbrev som säkerhet. Frågan erbjuder emellertid åtskilliga svårigheter, och det har synts mindre lämpligt att i förevarande samman- hang föreslå en särskild ordning i fråga om krav som är förenade med panträtt i fast egendom. Beredningen vill sålunda t. v. skjuta det spörsmålet åt sidan.

Lagsökning är f. 11. den bekvämaste vägen att uppnå exekutionstitel. Den förutsätter skriftligt fordringsbevis. Om borgenären har omslagsrevers för vilket pantbrev i den nya bemärkelsen ligger som pant, kan han även i fortsättningen använda sig av lagsökning. Det pantbrev som inskrivningsdomaren skall utfärda kan däremot inte självständigt läggas till grund för lagsökning. Borgenären måste klarlägga vad han har att fordra enligt om- slagsreversen och visa i vad mån fordringen är förfallen. Erforderlig uppsägning av skul- den skall ske hos den som svarar för om- slagsreversen.

Att inteckning inte längre får beviljas för ett skuldebrev och sålunda någon verklig »Grundschuld» inte skall finnas i hithöran- de fall skall inte medföra något avsteg från principen, att panträtt här liksom eljest kan göras gällande även om fordringen är pre- skriberad eller pantens ägare ej är personli- gen betalningsskyldig. I sådana fall bör även enligt den nya ordningen finnas möjlighet att

ålägga ägaren av fastigheten att med denna svara för skulden, ehuru han inte är per- sonligen betalningsskyldig. Även om fastig— hetens ägare inte är personligen betalnings- skyldig förutsätter emellertid lagsökning mot honom, att det finns ett skriftligt ford- ringsbevis. För att en fordran skall kunna i Iagsökningsmål förklaras förenad med panträtt i fast egendom förutsätts också, att pantbrev i fastigheten pantförskrivits an- tingen genom klausul i fordringsbeviset eller genom särskild skriftlig handling. I detta sammanhang kan erinras om att en fastig— hets ägare kan pantförskriva pantbrev i sin fastighet till säkerhet för borgenärs fordran hos en tredje person. Ett moderbolag kan t.ex. ställa pantbrev i egen fastighet som säkerhet för ett dotterbolags utfästelse eller en far kan ställa pantbrev i sin fastighet till säkerhet för något barns utfästelse. Även i dylika fall måste pantförskrivningen vara skriftlig för att kunna åberopas vid lagsök- ning.

Ett visst avsteg från det sagda föreslås av beredningen med tanke på övergångs- förhållanden.

Beredningen räknar med att lagsökning för fordran, som är förenad med panträtt i fast egendom, ibland kommer att begrän- sas till att avse allenast den personliga ford- ringen enligt omslagsreversen. I allt fall bör det inte för att exekution i fastigheten skall uppnås ovillkorligen krävas, att det i lag- sökningsutslaget fastslås att fastigheten sva- rar för det pantbrev som pantförskrivits. När personlig fordran fastställts till betal- ning, får borgenären begära utmätning av fastigheten. Borgenären bör i samband med ansökan därom anvisa fastigheten som ut- mätningsobjekt och därvid åberopa pant- förskrivningen.

För att utmätning av fastigheten skall kunna äga rum förutsätts i princip, att fas- tigheten alltjämt tillhör den som utfärdat omslagsreversen. Beredningen föreslår en presumtion för att den som har lagfart på fast egendom också äger denna (se 81 & ULförslaget). Presumtionen kan emellertid motbevisas (se samma paragraf).

Beredningen har särskilt behandlat möj—

ligheten att erhålla exekution oaktat fastig- heten överlåtits sedan förfallen fordran fast— ställts att på grund av inteckning utgå med särskild förmånsrätt (främst panträtt) ur fastigheten. Vidare har beredningen upp- märksammat möjligheten att erhålla utmät- ning för annan fordran, när gäldenären vill- korligt överlåtit fast egendom eller förvärvat fast egendom under villkor som alltjämt gäller (82 & ULförslaget).

Även enligt gällande lag har inträffat, att lagsökning endast gått ut på att fastställa till betalning den personliga fordran som borgenär har enligt omslagsrevers. Borgenä- ren har därefter under åberopande av lag- sökningsutslaget begärt och fått utmätning av fastigheten. Det har i sådant fall med rätt eller orätt ansetts, att borgenären ej kunde begära att exekutionen skulle äga rum för fordran med det förmånsläge som följer av pantförskriven inteckning.3 Bor- genärens förbiseende att begära fastställelse till betalning i fastigheten i enlighet med det intecknade skuldebrevet har sålunda an- setts binda honom i det fortsatta exekutiva förfarandet. Konsekvenserna av denna ståndpunkt kan bli stötande. Borgenären förutsätts inneha det intecknade skuldebre- vet med rätt att, om försäljning kommer till stånd, lyfta betalning med den förmånsrätt som inteckningen markerar. Auktionen an- tages det oaktat i övrigt skola ske för samma fordran utan att den därvid anses förenad med annan förmånsrätt än den som följer med utmätningen. En konsekvens härav är, att lägsta budet blir högre än om exekution begärts under åberopande av det intecknade skuldebrevet (panten). Lägsta budet kan bli så högt att någon försäljning ej kommer till stånd och borgenären får betala kostnader- na.

Enligt beredningens förslag skall något sådant inte förekomma. När fastighet tagits i mät på grund av den till betalning fast- ställda personliga fordringen mot fastighets- ägaren, får borgenären i exekutionsärendet styrka, att han har panträtt i fastigheten. Detta är inte märkvärdigare än att andra borgenärer som bevakar fordran under det

fortsatta förfarandet får styrka att de har panträtt. Vad som behövs är bevis om pant- förskrivning och uppvisande av pantbrev. Om pantförskrivningen undantagsvis skett muntligen, kan det naturligtvis vara förenat med svårigheter att styrka den. Vitsordar fastighetens ägare att pantförskrivning skett, bör det i allmänhet vara tillfyllest. Om det är av betydelse för tredje man huruvida pantförskrivning skett eller ej, är fastighets— ägarens medgivande inte utan vidare bin- dande i förhållande till tredje mannen. Med- givandet blir emellertid i och för sig att lik- ställa med pantförskrivning. Frågan gäller därefter endast när pantförskrivning skett. Man behöver knappast i praktiken räkna med muntliga pantförskrivningar. Om stri- digheter uppkommer, får vid köpeskillings- fördelning medel avsättas i avvaktan att tvisten blir förlikt eller slites genom dom.

Under det att borgenärer, vilka bevakar sin rätt vid exekution som annan satt i gång, behöver styrka sin rätt först vid förhandling strax före försäljningen måste sökanden på ett tidigare stadium styrka den pant- och förmånsrätt han åberopar. I kallelser till andra sakägare bör nämligen anges den fordran för vilken försäljning skall äga rum och med fordringen förenad rätt i fastig- heten (23 å FfL). För sakägarna är det av stort intresse att få veta, hur exekutions- sökandens fordran ligger till i förmånsrätts- ordningen.

I ordinära fall torde det inte vara förenat med några särskilda olägenheter, om borge— nären i lagsökningsförfarandet begränsar sig till att begära att den personliga ford- ringen fastställs till betalning enligt omslags— reversen. Han löper emellertid risken, att gäldenären överlåter fastigheten innan bor— genären hinner få utmätning. En opålitlig gäldenär kan någon gång tänkas vilja hind- ra eller uppskjuta exekution på det sättet. Det bör därför finnas möjlighet för borge- nären att jämte fastställelse till betalning enligt omslagsreversen få fastslaget, att ford- ringen skall på grund av inteckning utgå

3 Se Olivecrona, Utsökning s. 150 f.

med panträtt i fastigheten. För att uppnå detta resultat måste borgenären framställa särskilt yrkande i lagsökningsprocessen och styrka sin talan med skriftligt bevis om pant- förskrivning av pantbrev i fastigheten (se l & LL i beredningens förslag). Bifall till hans talan innebär, att rätten förklarar att den personliga fordringen skall utgå med den panträtt som markeras av pantbrevet. Även om lagsökningsutslaget får detta inne- håll skall det inte enligt beredningens förslag i och för sig innebära, att fastigheten är utmätt. Borgenären får särskilt begära ut— mätning av fastigheten i vanlig ordning. Ut- slaget riktar sig givetvis mot den som är sva- rande i lagsökningsprocessen och kan i prin- cip verkställas endast mot honom. Det skul- le sålunda, om ej annat sägs, inte kunna användas för utmätning av fastigheten, om denna kommit i ny ägares hand.4 För att en överlåtelse av fastigheten i dessa fall inte skall utan vidare hindra exekution bör ut- mätning på grund av utslaget kunna erhål- las även om fastigheten överlåts, såvida ut— mätning begärs inom viss begränsad tid. Beredningen föreslår, att om rätten fastställt att borgenär har förfallen fordran som på grund av inteckning skall utgå ur fast egen- dom, får beslutet verkställas även mot ny ägare, om utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslutets dag (82 & ULförslaget). Den angivna fristen har an- setts tillfyllest för att borgenären skall ha god tid på sig att begära utmätning. Prövningen huruvida fordran är förenad med panträtt i fast egendom erbjuder i all- mänhet inte några särskilda svårigheter. Det måste emellertid framhållas, att lag- sökningsutslaget inte kan definitivt avgöra hur långt fastigheten får tagas i anspråk. Den närmare omfattningen av panträtten framgår av 6 kap. 3 & JBförslaget. Ränta som löper under tiden fram t. o. m. dagen för blivande köpeskillingsfördelning skall ut- gå i den mån panten ger utrymme därför, detsamma gäller indrivningskostnader o. 1. och skadestånd på grund av förtida betal- ning, när pantförskrivningen omfattar jäm- väl sådana poster. Dessa anspråk kan uttagas inom den ram som anges i 6 kap. 3 & JBför-

slaget, oavsett om alla beloppen fastställts till betalning i lagsökningsutslaget eller ej. Be- träffande belopp som fastställs till betalning i lagsökningsutslaget kan emellertid även ges förklaring, att borgenären har panträtt för dem i fastigheten. Det bör därvid inte i utslaget sägas mera än att han har sådan panträtt för beloppet inom den ram som 6 kap. 3 & JBförslaget anger.

I undantagsfall kan prövningen huruvida panträtt föreligger i viss fastighet vara för- enad med svårigheter. Detta gäller främst, när antingen inteckning från början med- delats i flera fastigheter eller intecknad fastighet har delats senare. Enligt gällande lag kan exekution som rör en av fastigheter- na åstadkomma svårbedömda verkningar. Även inteckningsåtgärder kan ändra inteck- ningsansvaret på ett svåröverskådligt sätt. Efter genomförandet av JBförslaget och be- redningens förslag bör dessa svårigheter minska betydligt för framtiden, men de för- svinner ej helt. Dessutom kvarstår under kanske lång tid verkningarna av äldre exe- kutioner och inteckningsåtgärder. Hithöran- de problem blir ofta inte alls uppmärksam- made i lagsökningsprocessen. Borgenären kan vara okunnig om att några problem existerar eller önskar måhända inte dra fram dem. Fastighetsägaren förhåller sig kanske passiv och har ofta ännu mindre än borgenären förmåga att tränga in i hithö- rande frågor. Följden kan lätt bli, att lag- sökningsutslag, som fastställer viss fordran till betalning ur intecknad fastighet, inte stämmer med det verkliga sakläget. Fastig- heten kan i själva verket vara helt befriad från ansvar för inteckningen eller svarar endast för en del av dess belopp. Det har därför ifrågasatts, att man skulle begränsa lagsökningsutslagets rättsverkan mycket starkt. För ny lagstiftning har angetts som ett önskemål, att fastställelse till betalning ur viss egendom inte skulle innebära mer än att exekution får öppnas och att det se-

4 Här kan även anmärkas, att utslag, som ålägger utfärdaren av omslagsrevers personlig betalningsskyldighet, ej kan åberopas mot ägare av pantförskriven fastighet som ej var part i målet.

dan i det exekutiva förfarandet får närmare prövas i vad mån fastigheten belastas av inteckningen.5 Det har i hithörande sam- manhang även påpekats, att lagsökningsut- slag ofta inte leder till omedelbar exekution och att det är ovisst vad de efter någon tid kan anses ha för rättskraft. De baseras ju på en aktuell situation och, när de eventuellt används för exekution långt senare, kan förhållandena ha ändrats på ett sätt som gör att utslaget — om det var riktigt när det med- delades — dock inte längre svarar mot in- teckningsförhållandena. Beredningen kom- mer att behandla dessa spörsmål närmare i samband med förslaget till ändring i LL. Helt kan svårigheterna inte undgås. Här kan framhållas följande.

Man får till en början fasthålla, att ett lagsökningsutslag — frånsett successorer — gäller endast mellan borgenären på ena samt svaranden i målet på andra sidan. Tredje man som inte var part i processen är inte bunden av vad utslaget innehåller. Detsam- ma gäller f. ö. i fråga om dom som i vanlig rättegång meddelats rörande inteckning i fastighet. Tredje man som har pantbrev med sämre rätt än det som åberopas i lagsök- ningsutslaget kan t. ex. under det exekutiva förfarandet göra gällande att utmätnings- sökandens pantbrev inte medför någon pant- rätt i fastigheten, oavsett om fastighetens ägare medgivit exekutionssökandens talan eller om dom meddelats varigenom dennes talan bifallits trots fastighetsägarens bestri- dande. Följden kan bl. a. bli, att ett pant- brev som på grund av lagsökningsutslaget skall gälla mot fastighetens ägare medför rätt till betalning först efter tredje mans pantbrev.

I förhållandet mellan borgenären och sva— randen i lagsökningsprocessen synes det svårt att reducera lagsökningsutslagets ver- kan till något mindre än som annars följer av ett rättens avgörande. Beredningen anser sålunda, att man här måste följa allmänna regler både i fråga om den personliga ford- ringen och beträffande förklaring att ford- ringen skall utgå med panträtt i fastigheten. Det kan inträffa misstag i båda hänseende- na. Även om lagsökningsprocessen är sum-

marisk måste det ankomma på svaranden att framställa de invändningar till vilka han kan ha fog. Utslaget bör därför gälla enligt sitt innehåll, med de begränsningar i fråga om rättskraftens omfång som nyss angetts. Utslaget gäller alltså ej mot tredje man. Be- redningen har inte heller ansett att, såsom framkastats under diskussionen, möjlighet till återvinning bör stå öppen till dess köpe— skillingsfördelning hållits. Att på sådant sätt göra underlaget för exekutionen svävande tills det exekutiva förfarandet är slutfört har inte synts lämpligt.

En annan sak är, huruvida rätten i lag- sökningsmålet är bunden att bifalla sökan— dens yrkanden, om svaranden ej framställer invändning däremot. Sökanden skall i lag— sökningsprocessen förete skriftligt bevis som styrker hans talan. Om rätten av handlingar- na finner att pantbrevet inte längre gäller eller inte har full verkan, bör den inte bi- falla yrkande om panträtt i strid däremot. Notoriska förhållanden får också beaktas av rätten ex officio. Rätten bör t. ex. grans- ka fastighetsboken för att konstatera om pantbrevet gäller, såvitt förhållandet kan ut- läsas av boken. I vissa hänseenden är rättens prövning beroende av att invändning fram- ställs. Det är omstritt vad som gäller i denna del.

Enligt gällande lag medför fastställelse till betalning ur intecknad fastighet, att denna anses utmätt (77 a & UL). Regeln tillkom i samband med 1937 års lagsökningslag. Ti— digare begärdes lagsökning hos ÖE — alltså ett exekutivt organ — och det var då relativt naturligt, att ÖEs utslag kunde i sig inne- bära även utmätning av fastigheten. Be- redningen anser, att det ordinära förfarandet bör användas vare sig fast eller annan egen- dom är föremål för exekution. Fastställelse till betalning ur fartyg, luftfartyg eller re- servdelar därtill eller företagsintecknad egendom medför inte utmätningsverkan, och denna princip synes böra gälla över hela linjen, alltså även beträffande fast

* Jfr i hithörande frågor Olivecrona SvJT 1963 s. 126 f och Walin ib. s. 735ffsamt Olivecrona, Utsökning s. 151.

egendom. Denna ordning är f. ö. ofrånkom- lig i fall då lagsökningsutslaget endast inne- håller, att personlig fordran fastställts till betalning. Det vore emellertid olämpligt att göra skillnad mellan fall då endast den personliga fordringen fastställts till betalning och sådana fall då det även förklarats att fordringen skall utgå med panträtt i fastig- heten. Ett utslag med det senare innehållet ger emellertid borgenären en viss förmån, om fastigheten överlåtits (se 82 & ULför— slaget).

I UL stadgas även, att nämnda utmät- ningsverkan förfaller om borgenären inte begärt försäljning eller tvångsförvaltning sist två månader efter att beslutet om fast- ställelse till betalning vann laga kraft (86 å). Bestämmelsen har inte ansetts hindra, att borgenären efter att ha begärt försäljning medger anstånd därmed under tid som nu anges i 88 c % UL. I beredningens förslag blir bestämmelsen överflödig.

Enligt gällande rätt skall ULs regler om försäljning av fast egendom tillämpas även under konkurs, om fastigheten tagits i mät eller konkursförvaltaren gör framställning om försäljning i nämnda ordning (70 & KL). Konkursförvaltare kan också under vissa förutsättningar sälja fastighet under hand. Försäljning i ULs ordning kan vara en för- utsättning för att borgenärer som har för- månsrätt enligt 17 kap. 4 & HB skall få den betalning som tillkommer dem. Sådan borgenär har anslutningsrätt enligt 114 & UL. Detta innebär, att om fastigheten skall säljas på begäran av konkursförvaltaren, borgenären kan fordra att försäljningen sker för hans fordran, om den är ostridig eller styrkt. Härigenom flyttas lägsta budet så att bl. a. alla inteckningar blir oskyddade, dvs. faller utanför lägsta budet. Även vissa andra borgenärer har anslutningsrätt. Be- redningens förslag innehåller bestämmelser i samma riktning (15 & FfL). Beträffande förfarandet vid försäljning under konkurs kan här ytterligare framhållas följande.

Formellt är det f.n. borgenärerna själva som skall anmäla sina förmånsberättigade fordringar vid fastighetens försäljning. I

tillämpningen anses förvaltaren berättigad men inte skyldig att företräda borgenärer som avses i 17 kap. 4 % HB (jfr 12 och 13 55 FRO). Beredningen föreslår, att förvaltaren åläggs att anmäla alla fordringar som beva- kats i konkursen och bör beaktas vid fastig- hetens försäljning samt i viss utsträckning föra borgenärers talan t. ex. genom att ut- öva anslutningsrätt när det kan vara behöv- ligt (70 & KLförslaget). Det måste anses till- höra god ordning, att förvaltaren ser till att stadgad förmånsrätt verkligen kommer bor- genärerna i fråga till godo. Visserligen kan andra borgenärer bli lidande därigenom. Detta kan dock inte anses som något prin- cipiellt hinder för förvaltaren att handla. Vad förslaget innebär är endast, att för- valtaren på ett objektivt sätt uppmärksam- mar de fördelningsregler som lagen har gett genom förmånsrättsordningen, och han blir ej skyldig att utföra någon borgenärs talan i strid mot sin egen uppfattning. Redan det bevakningsförfarande som borgenärer skall iakttaga i själva konkursen innebär långt- gående krav. Det är för mycket begärt, att de sedan skall i princip själva tillvarataga sin rätt vid realisation av fast egendom un- der konkursen. Om förvaltaren åläggs skyl- dighet att medverka i lämplig omfattning, vinner man också bl. a. den fördelen att de fordringsbelopp som skall utgå med för- månsrätt enligt 12 eller 13 & FRO kan an- tagas bli fördelade på lämpligt sätt, om det finns mer än en fastighet i boet. Beredning- en kommer att behandla sistnämnda fråga närmare i betänkandet med förslag till ny förmånsrättsordning.

Som nyss nämnts kan fastighet även utan förvaltarens begäran säljas exekutivt under konkurs på grund av utmätning. Bestäm— melser härom finns i 23 och 24 55 KL. Den som för sin fordran har panträtt i fas- tigheten kan enligt 23 & erhålla utmätning för fordringen utan hinder av konkursen. Till sådan fordran hänförs även fordran som har förmånsrätt enligt 17 kap. 6 & HB, i huvudsak motsvarande 8 & 1), resp. i fråga om tomträtt 9 & 1) och 2) FRO. Enligt 24 % gäller, att om utmätning skett för fordran med panträtt, skall förfarandet fortgå utan

hinder av konkursen. Om i annat fall skett utmätning av fastighet, skall förfarandet fortsätta, om ej förvaltaren enligt 68 & KL gör framställning om inställande av försälj— ning. Enligt beredningens förslag (15 & FfL) skall anslutningsrätt kunna utövas även i fall som avses i 23 och 24 åå KL. Förvaltarens skyldighet att anmäla fordringen och i viss utsträckning föra borgenärernas talan skall gälla jämväl i dessa fall (70 & KLförslaget). Beträffande 24 & KL föreslår beredningen f. 6. en del följdändringar och förenklingar.

Verkan av fastighetsöverlåtelse

Utmätning av fast egendom kan enligt be- redningens förslag liksom enligt gällande lag avse betalning för personlig fordran mot fastighetens ägare, utan att fordring- en före utmätningen är förenad med för- månsrätt i fastigheten, eller för fordran som är förenad med sådan förmånsrätt. I senare fallet är fastighetens ägare vanligen även personligen ansvarig för fordringen men han behöver inte alltid vara det.

Gällande lag innehåller inga bestämmelser om förhållandet mellan fastighetsöverlåtelse och konkurs. Konkursboet är bundet av gäl- denärens rättshandlingar före konkursbeslu— tet, om de ej blir föremål för återvinning. Om fastighet skall säljas exekutivt under konkurs, kan emellertid bestämmelserna i FfL användas för att reda ut förhållandena (se 2 och 7 55).

Beträffande utmätning vill beredningen först beröra det fallet att fast egendom tas i mät för fordran som är förenad med för- månsrätt som avses i 17 kap. 6 & HB. Till sådana fordringar som har förmånsrätt en- ligt detta lagrum är att hänföra inte bara fordringar som nämns där utan även och framför allt fordringar som på grund av hänvisning i andra lagar åtnjuter förmåns- rätt enligt lagrummet. Det viktigaste fallet är kanske numera fordran som avses i 1966 års lag om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. I den mån hithörande fordringar skall vara

förenade med förmånsrätt enligt FRO har de hänförts under 8 & 1), resp. i fråga om tomträtt 9 51) och 2) FRO.

Den som vill utfå en fordran med för- månsrätt enligt 8 5 1) FRO måste skaffa sig en exekutionstitel. I 18 kap. 10 % JB- förslaget ges bestämmelser om behörighet för den som har eller sökt lagfart att före- träda fastigheten. Beslut (dom eller utslag) som bifaller borgenärens talan ger enligt be- redningens förslag rätt att söka fastigheten i mät även om fastigheten överlåtits, såvida borgenären ej dröjer för länge utan söker ut- mätning därav inom tre månader från beslu- tets dag (82 & ULförslaget). Här får emel- lertid ytterligare observeras, att giltighetsti— den för förmånsrätten i många fall är be- gränsad.

Vanligare än nu nämnda fall är, att verk- ställighet skall äga rum för fordran som är förenad med panträtt på grund av inteck— ning. Även då får borgenären söka skaffa sig en exekutionstitel. Om han vill att per— sonlig fordran mot fastighetsägare skall fast- ställas till betalning, måste han väcka talan mot ägaren personligen. Det är sålunda inte tillfyllest, att han väcker talan enligt 18 kap. 10 % JBförslaget mot den som har eller sökt lagfart på fastigheten, om denne ej är personligen betalningsskyldig. Vill bor- genären tillika eller allenast vinna förklaring att fordringen skall utgå med panträtt i pantförskriven fastighet, kan han för sitt yr- kande i den delen använda sig av regeln i nyssnämnda lagrum. Han kan därefter en- ligt beredningens förslag under vissa förut- sättningar erhålla utmätning av fastigheten även om denna överlåtits (82 & ULförslaget). Liksom när fordringen är förenad med för- månsrätt enligt 8 & 1) FRO kräver emeller- tid förslaget, att utmätning av fastigheten begärs inom tre månader från beslutets dag.

Frågan om pantförskrivnings verkan mot ny ägare kan uppkomma dels i lagsöknings- målet dels, efter utmätning av fastigheten, i samband med dess försäljning. Den som förvärvat inteckningshandling i god tro är enligt gällande lag som regel skyddad, om inteckningen tillkommit i behörig ordning, liksom i vissa andra fall. Efter JBförslagets

genomförande blir situationen inte lika enkel. Hädanefter skall krävas, att pantbrev pantförskrivits i behörig ordning av den som var ägare vid tiden för pantförskriv- ningen. Med behörig pantförskrivning skall jämställas sådant fall av godtrosförvärv som avses i 6 kap. 7 & JBförslaget. Har emeller- tid pantförskrivning skett av behörig ägare till fastigheten, är panthavaren ej beroende av senare växlingar i äganderätten. Den som inropar fastigheten, när den säljs för betal- ning av fordran med panträtt, kan också som fångesman åberopa den fastighetsägare som verkställt pantförskrivningen och är ej beroende av att senare överlåtelser av fas- tigheten är giltiga fram t. o. m. den aktuella gäldenärens fång. Det är emellertid att mär- ka, att omslagsreverser ofta förnyas i sam- band med ägarbyte och att då kanske sker en ny pantförskrivning. Efter en sådan no- vation torde borgenären ej längre — åtmin— stone ej utan vidare — kunna stödja sig på pantförskrivning som tidigare ägare gjort. När fastigheten sålts exekutivt, kan den som inropat fastigheten på motsvarande sätt för giltigheten av sitt fång bli beroende av att den pantförskrivning som sist skett har ägt rum av någon som var eller skall anses ha varit behörig. Vissa riskmoment har sålunda tillkommit genom J Bförslaget. Detta innehåller emellertid regler som på annat sätt avser att skapa större trygghet på fastighetsmarknaden.

Beredningen övergår härefter till frågan om utmätning för fordran som inte är för— enad med förmånsrätt i fastigheten. För utmätning i detta fall bör i princip krävas, att gäldenären äger fastigheten i det ögon- blick då utmätning äger rum. Gällande lag gör emellertid genom 82 & UL ett betydelse— fullt avsteg. Ehuru äganderätten till fast egendom civilrättsligt anses övergå redan genom upprättandet av överlåtelsehandling och det sålunda t. ex. vid köp är köpekon- traktets dag som är avgörande, föreskriver nämnda lagrum, att överlåtelse inte i och för sig utgör hinder mot egendomens ut- mätande för förra ägarens gäld. Den som förvärvat egendomen kan emellertid skydda

sin rätt genom att söka lagfart inom viss tid efter utmätningen. Genom denna reglering har lagstiftaren tvingat den som åberopar förvärv från gäldenären att åtminstone ge- nom lagfartsansökan visa, att det är något allvar med transaktionen. Bestämmelsen kan alltså sägas ge ett visst skydd mot skenöver— låtelse. I övrigt kan framhållas, att lagrum- met ej hindrar att utmätning av fastigheten sker hos den nya ägaren, även om denne inte sökt lagfart. Det är oklart, hur det skall förfaras om konkurrens uppstår mellan ut— mätning hos den som överlåtit egendomen och alltjämt har lagfart därå samt utmätning hos den som förvärvat egendomen och ännu ej sökt lagfart på sitt fång.

Beredningen har ansett regleringen i 82 & UL alltför ålderdomlig för att kunna bibe- hållas. En ny lag måste rimligen i fråga om fast egendom liksom beträffande annan egendom bygga på principen att utmätning inte får ske för annat än fordran mot ägaren — frånsett utmätning för fordran som är för- enad med särskild förmånsrätt i fastigheten. Även om denna princip godtages blir lag- farten ej utan betydelse.

Lagfarten har i JBförslaget för vissa fall tillmätts legitimerande verkan. Talan om bättre rätt till egendomen eller om betalning för fordran, för vilken panträtt upplåtits eller som enligt 17 kap. 6 & HB — jfr 8 ä 1) resp. 9 & 1) och 2) FRO — eller annan be- stämmelse i lag utgår med förmånsrätt fram- för panträtt, kan enligt JBförslaget riktas mot den som har fått eller sökt lagfart på egendomen och skall då anses behörigen väckt, även om egendomen i själva verket överlåtits (se 18 kap. 9 och 10 %& JBför- slaget). Det har där gällt att få fram en re- presentant för fastigheten, mot vilken talan kan väckas. Rätta ägaren har sedan möjlig— het att inträda i rättegången.

När det är fråga om utmätning för ford— ran som ej redan har särskild förmånsrätt i fastigheten, ligger saken annorlunda till.. Det gäller då ej så mycket att säkerställa möjligheten att nå en representant för fas- tigheten utan mera att söka få bevis för att den betalningsskyldige verkligen är ägare till den egendom som det är fråga om att

utmäta. Lagfarten kan här vara ett betydel- sefullt bevismedel. Beredningen föreslår där- för, att den som har lagfart på fast egen- dom får antagas vara ägare till denna, om det ej styrks att den tillhör annan (81 & ULförslaget). Om det i ärendet visas att fastigheten överlåtits, får utmätning inte äga rum för förra ägarens gäld. Det kan tänkas inträffa, att överlåtelsehandling visas men att skäl finns att misstänka antedate- ring eller annan grund till att överlåtelsen ej är gällande mot borgenären. I sådant fall skall utmätningsmannen trots den åberopa— de överlåtelsen verkställa utmätning. ÖE kan vidare enligt förslaget hänvisa den som vill skydda sitt fång att väcka talan mot utmätningssökanden och gäldenären (se 7 & FfL). Möjlighet skall även stå öppen för sökanden att väcka talan. Förslaget överens- stämmer i denna del principiellt med vad som gäller om lös egendom (69 % UL), i den mån motsvarande spörsmål överhuvud blivit föremål för reglering beträffande så- dan egendom. Slutligen upptager ULförsla- get (201 5) en begränsning av möjligheten att föra talan mot utmätning av fast egen- dom.

Gällande lag innehåller inte några sär- skilda regler för det fallet att utmätning sker hos den som överlåtit fast egendom eller hos den som förvärvat egendomen medan fånget ännu är beroende av villkor. Frånsett de avsteg som följer av 82 & UL förhåller det sig antagligen så, att en fastighet som över- låtits inte kan utmätas för överlåtarens gäld även om det i det särskilda fallet är mycket möjligt att överlåtelsen går åter. Något hin- der torde däremot inte möta att taga över- låtares fordran på ogulden köpeskilling eller liknande i mät. Huruvida man kan ta i mät all överlåtarens rätt enligt överlåtelsehand— lingen - alltså även den eventuella rätten att återfå fastigheten — synes mera tveksamt. Klart är emellertid, att denna rätt i allt fall ingår i konkursbo, och måhända kan den även utmätas. Lagen ger emellertid inte nå— gon ledning, hur det i så fall efter utmät— ning skall vidare förfaras. — Utmätning av en köpares villkorliga rätt till fast egendom

är enligt gällande lag principiellt att behand- la som annan utmätning av fast egendom.1 Tydligen är det emellertid förenat med sär- skilda svårigheter att tillämpa de vanliga reglerna för försäljning av fast egendom. Den rätt som inropare av fastigheten kan vinna förblir också villkorlig intill dess vill- koret uppfylls, när detta kan ske. Till und— vikande av missförstånd bör även här erin- ras om att det sagda ej avser det fallet att utmätning sker för fordran som är förenad med panträtt i fastigheten eller förmånsrätt som avses i 8 % l) FRO.

Fastighetsköp avser ofta endast visst om- råde av fastighet som skall avstyckas. Köpet kan enligt gällande lag vara civilrättsligt giltigt även om avstyckning inte kan genom- föras. JBförslaget ändrar denna ordning (4 kap. 7 5). Där sägs, att köp, som avser visst område av fastighet eller fastighet med undantag av visst område, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstäm— melse med köpet genom förrättning som av- slutas senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades eller som vid utgången av nämnda tid är sökt under åbe- ropande av köpet eller pågår på grundval av detta. I annat fall återgår det köpta områ— det eller, om köpet avsåg fastighet med un- dantag av visst område, fastigheten till säl- jaren. Denna nya ordning kan inte undgå att inverka även på reglerna om fastighets- exekution. Vad JBförslaget innehåller i före- varande hänseende har i modifierad form upptagits i prop. 1968: 127 och är avsett att träda i kraft redan den 1 januari 1969.

Beredningen föreslår därför vissa regler om utmätning av fast egendom medan ägan- derätten är svävande och om försäljning av gäldenärens rätt eller anstånd med försälj- ning i sådana fall. Reglerna om utmätning har upptagits i UL (82 5 2 och 3 mom.) och reglerna om försäljning i den särskilda försäljningslagen (58—61 åå). Förslaget ut- går från att utmätning av villkorlig rätt till fast egendom skall kunna ske hos överlåta- ren för dennes gäld eller hos förvärvaren för dennes gäld. Givet är, att utmätningens ver-

* NJA 1948 s. 444, jfr SOU 1960: 26 s. 140.

kan blir beroende av det villkor som gäller för överlåtelsen. Reglerna avser både det fallet att överlåtelsen gäller hela fastigheten och det fallet att överlåtelsen är mera be- gränsad.

Om hela fastigheten sålts villkorligt och därefter utmätning sker hos överlåtaren för dennes gäld, skall det enligt förslaget (59 & FfL) anstå med försäljning i avvaktan på att det visar sig, om villkoret uppfylls eller ej. Fordran på utestående köpeskilling ingår i utmätningen och skall betalas till utmät- ningsmannen eller ÖE. Uppfylls villkoret, blir det ej tal om försäljning av fastigheten och utmätningssökanden får hålla sig till den rätt — dvs. vanligen endast köpeskillings- fordran — som överlåtaren hade mot förvär- varen av fastigheten (jfr 83 & ULförslaget). Enligt beredningens förslag (62 & FfL) skall ÖE i sådant fall indriva eller utbjuda vad som alltjämt omfattas av utmätningen. Där- vid skall tillämpas den ordning som gäller beträffande utmätt fordran eller rättighet.

När visst område eller fastighet med un- dantag av visst område överlåtits och av- styckning ännu ej skett, torde det visserligen vara klart, att överlåtaren kommer att be- hålla viss fast egendom, men exekutiv för- säljning därav är förenad med vissa svårig- heter. F.n. torde överlåtarens rätt till den del som han behållit kunna utmätas och säljas enligt vanliga regler om försäljning av fast egendom. Vad som överlåtits före utmätningen går då vid sidan och omfattas ej av den exekutiva försäljningen. Denna ordning kan ej bestå orubbad sedan JBför- slaget genomförts. Om den villkorliga över- låtelsen ej blir gällande, måste den därige- nom sålda egendomen återförenas med över- låtarens kvarvarande egendom. men om denna då redan exekutivt sålts för sig kan inroparen därav ej göra anspråk på att utan vidare få även den tidigare villkorligt över- låtna egendomen. Å andra sidan bör fastig- hetsdelarna ej ligga på skilda händer. Enligt vad som upplysts förekommer det, att mot- svarande situation vid frivillig försäljning av överlåtarens rätt regleras på det sättet att den som förvärvar hans återstående egen—

dom även ikläder sig överlåtarens skyldighe— ter med anledning av den tidigare villkorliga överlåtelsen och jämväl förvärvar möjlig- heten att återfå den villkorligt överlåtna egendomen, om den överlåtelsen ej står sig. Om det villkorliga fånget ej blir gällande. kommer alltså fastighetsdelarna att återföre— nas hos den som förvärvat överlåtarens åter- stående del av fastigheten. Beredningen har ansett, att denna ordning bör tjäna som mönster för förfarandet vid exekutiv för- säljning i hithörande fall. Enligt beredning- ens förslag skall emellertid i första hand avvaktas, om den villkorliga försäljningen går i lås, dvs. om avstyckning kan genom- föras. Det har övervägts, huruvida man all- tid borde avvakta detta, men det kan be- faras, att avstyckningsförfarandet ibland tar så lång tid att det vore orimligt att stoppa det exekutiva förfarandet tills saken blir klar, i synnerhet när avstyckning förutsät- ter planläggning och andra åtgärder som skall gå genom instanserna. Förslaget ger därför möjlighet att sälja utmätt fastighet, från vilken visst område villkorligt överlå- tits, om det inte utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller ej. ÖE bör efterhöra, hur fastighets- bildningsfrågan ligger till. Det bör fram- hållas, att utmätningen i detta fall formellt skall avse hela fastigheten och att även försäljningen skall gälla hela fastigheten men att förbehåll skall ske för den rätt till det sålda området som tillkommer förvärvaren därav. Försäljningen skall omfatta även överlåtarens rätt mot den som villkorligt förvärvat området. I övrigt skall tillämpas vanliga regler om försäljning av fast egen- dom. Förslaget innebär, att om det villkor- liga fånget till området ej blir gällande, den som inropat den utmätta fastigheten också blir ägare till nämnda område. Inroparen skall enligt förslaget även svara för gälde— närens skyldigheter mot förvärvaren av om— rådet enligt dennes fångeshandling. Om kö- peskilling betalts helt eller delvis, kan in- roparen sålunda bli pliktig att betala tillbaka motsvarande belopp till områdets köpare, om dennes fång blir ogiltigt. Inroparen blir även skyldig att medverka till avstyckning

to. 1. när hans medverkan behövs. — Blir den villkorliga överlåtelsen gällande, får utmät- ningssökanden hålla sig till den rätt som överlåtaren hade mot förvärvaren av om— rådet.

Vad angår det fallet att fastighet sålts med undantag av visst område får bered- ningen hänvisa till vad som sägs i 3 kap. (under 59 å).

Som förut nämnts skall överlåten fastig- het äVen kunna tas i mät hos förvärvaren medan fånget är villkorligt. Förvärvarens rätt kan vara en tillgång av ekonomisk be- tydelse för hans borgenärer, t.ex. om en stor del av utfäst köpeskilling betalts men förvärvaren ej förmår uppbringa resten eller om priset är förmånligt osv. Så länge för— värvarens rätt är villkorlig kan han ej belasta fastigheten med inteckning annat än i sam- verkan med överlåtaren. Han kan ej heller upplåta nyttjanderätt eller annan särskild rättighet annat än villkorligt. Härav följer att försäljning av förvärvarens rätt regel- mässigt kan ske utan användande av den ordning som annars gäller för exekutiv för- säljning av fast egendom. Att försäljningen ej får inverka på inteckningar som överlåta- ren eller tidigare ägare uttagit eller på rättig- heter som de upplåtit torde vara uppenbart. Beredningen föreslår därför, att försäljning av förvärvarens villkorliga rätt får ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av lös egendom, närmare bestämt försälj- ning av utmätt rättighet (60 % FfL). Den som förvärvar gäldenärens rätt skall enligt förslaget svara för dennes skyldigheter i en- lighet med gäldenärens fångeshandling.

Det är emellertid tydligt, att det, medan gäldenärens rätt är villkorlig, kan vara osä- kert hur mycket den är värd och att för- säljning enligt reglerna om försäljning av utmätt rättighet därför kan medföra att hans rätt säljs till underpris, Det bör där- för finnas möjlighet att ge anstånd med försäljningen. Enligt förslaget får ÖE ge sådant anstånd, om det utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida villkoret uppfylls eller ej. Om villkoret uppfylls in- nan försäljning skett, skall denna äga rum

i den ordning som i allmänhet gäller om försäljning av fastighet. Om det villkorliga förvärvet går åter innan gäldenärens rätt enligt fångeshandlingen sålts, skall ÖE en- ligt förslaget (62 å FfL) låta indriva eller utbjuda till försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av ut- mätningen. Vad det kan bli fråga om är rätt att återfå köpeskilling eller del av köpe- skilling som gäldenären betalt.

Om villkoret uppfylls sedan gäldenärens villkorliga rätt sålts, kommer den som in- ropat gäldenärens rätt att bli ägare till den överlåtna fastigheten resp. det över- låtna området.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att fast egendom enligt beredningens förslag skall kunna säljas exekutivt under hand, något som redan nu, efter förslag av be- redningen, gäller om lös egendom. Vad i det föregående sagts om den som inropat fast egendom på auktion är tillämpligt även på den som förvärvat egendomen genom exekutiv försäljning som skett un- der hand.

Det kan inträffa, att fastighet har hos den som villkorligt överlåtit fastigheten el- ler visst område därav — eller hos den som villkorligt förvärvat fastighet — tagits i mät för fordran för vilken fastigheten på grund av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem som äger den. Eftersom fordringen skall utgå ur fas- tigheten vem som än äger denna saknas anledning att sälja fastigheten i annan ord— ning än den vanliga. Förslaget innehåller föreskrift härom (61 % FfL).

Exekution på grund av gemensam inteckning

Den föregående lagberedningen föreslog, att den nuvarande ordningen med gemen— samma inteckningar skulle avskaffas och i stället införas regler om bruksenheter. Detta förslag har emellertid avvisats. Jorda- balksutredningen följde en annan, linje och

rekommenderade förenklingar av exeku- tionsreglerna samt en del ändrade regler för inteckningsväsendet som skulle redu— cera olägenheterna av gemensamma inteck- ningar. I sistnämnda del har utredningens förslag upptagits och fullföljts i JBförsla- get. Detta innehåller åtskilliga regler, som åsyftar att gemensamma inteckningar skall såvitt möjligt begränsas till homogena kom- plex, dvs. att fastigheterna är i samma äga- res hand och inteckningsförhållandena är kongruenta. Svårigheterna på det exeku- tionsrättsliga planet bör därför bli mindre framträdande. Helt har de ej kunnat un- danröjas. Under en övergångstid måste man alltjämt räkna med äldre särinteckningar. Vidare kommer särintressen att kunna fin- nas till följd av äldre eller nya upplåtelser av nyttjanderätt eller servitut osv. Det kan inte heller hindras, att ett homogent kom- plex splittras genom att det kommer på olika händer, även om regelsystemet i all- mänhet avser att tvinga fram en uppord- ning av inteckningsförhållandena. Gemen- samma inteckningar kommer också att framdeles ibland slås sönder på olika sätt, t. ex. genom expropriation och exekutiv försäljning. Såvitt beredningen kan se är det sålunda inte möjligt att undvika, att även exekutiv försäljning ibland splittrar gemensam inteckning. Beträffande huvud- grunderna för det exekutiva förfarandet när gemensam inteckning finns kan fram- hållas följande.

Om gemensam inteckning gäller i ho— mogent intecknade fastigheter, kan man räkna med att exekution kommer att rik- tas mot hela det intecknade fastighetskom- plexet. Beredningen har övervägt, huruvida det borde stadgas förbud för borgenären att rikta exekutionen mot allenast någon eller några av de intecknade fastigheter- na. Då det under lång tid framåt kommer att på grund av äldre åtgärder råda in- teckningsförhållanden som inte är förenliga med ett sådant förbud och det även fram- deles kan tillkomma omständigheter som gör att separat exekution är motiverad, vill beredningen ej föreslå något sådant för- bud, utan det synes alltjämt böra över-

lämnas åt borgenären att avgöra vad som i det särskilda fallet är lämpligast. Risken att han genom någon sin åtgärd åstadkom- mer en onödig försämring av intecknings- förhållandena synes ringa.

Genom separat exekution riktad mot en av flera gemensamt intecknade fastigheter kan innehavaren av inteckningen inte få ut mer ur fastigheten än som motsvarar det belopp för vilket fastigheten primärt svarar i förhållande till övriga intecknade fastigheter. Beredningen har övervägt möj- ligheten av att under vissa bestämda för- utsättningar (främst krav på gemensam ägare och homogen inteckningsbelastning såvitt angår inteckningar med lika eller sämre rätt) ge borgenären rätt att ta ut hela pantbrevets belopp ur en fastighet, i den mån dess värde förslår därtill. En så- dan möjlighet skulle kunna minska exeku— tionskostnaderna. Det har emellertid synts angeläget att såvitt möjligt undvika nya regler som kan bidraga till att ytterligare komplicera den ordning som systemet med gemensamma inteckningar med nödvändig- het drar med sig. Något krav på införande av den antydda exekutionsmöjligheten har ej framställts, och det eventuella behov som skulle kunna tillgodoses kan förmodas vara ringa.

Enligt gällande lag finns möjlighet att, när en fastighet tagits i mät och den är gemensamt intecknad med annan fastighet, draga in den senare fastigheten i förfaran- det. I 35 5 IF ges bestämmelser härom i syfte att möjliggöra för inteckningshavaren att få utrönt huruvida det föreligger sådan brist som enligt 32 å andra stycket IF bör falla på den utmätta egendomen. Indrag- ning får äga rum även om inteckningsha- varens fordran ej är förfallen till betal- ning. Det åligger honom att framställa sitt yrkande i form av lagsökning och att hos auktionsförrättaren styrka att yrkandet framställts i behörig ordning. På detta sätt har han möjlighet att göra det solidariska ansvaret för den gemensamma inteckning- en gällande i fastigheterna.

Indragningsrätt föreligger även enligt be- redningens förslag (48 & FfL). Institutet

används f. n. antagligen sällan och använd— ningen kan antagas bli ännu sällsyntare efter genomförande av JBförslaget, men möjligheten till indragning kan ej avvaras. Enligt beredningens mening bör indragning ses som en åtgärd inom det exekutiva för- farandets ram. Det passar även av andra skäl mindre väl att hänskjuta frågan om in- dragning till lagsökning hos rätten. Bered- ningen föreslår därför, att ÖE skall pröva fråga om indragning. I avbidan på ÖEs prövning kan det bli nödvändigt att låta förfarandet vila. Motsvarande gäller redan f. n., när yrkandet skall framställas genom lagsökning. Enligt beredningens förslag skall även avvaktas, att ÖEs beslut vinner laga kraft (48 å FfL). En parallell till in- dragning av gemensamt intecknad fastighet finns i beredningens förslag i fall då andel av fastighet tagits i mät (63 & FfL).

I fråga om förfarandet, när en eller fle- ra gemensamt intecknade fastigheter skall säljas med anledning av att exekutivt för- farande inletts på det ena eller andra sät- tet, måste man som redan antytts alltjämt räkna med mer eller mindre komplicerade situationer, även om JBförslaget gör dem mera sällsynta. Beredningens förslag upp- tager liksom gällande lag ett system som förutsätter både särutrop och gemensamt utrop. Om det inte finns särintressen som måste beaktas, skall det som regel endast ske gemensamt utrop på grundval av en för fastigheterna gemensam sakägarförteck- ning. När särintressen finns, måste fastig- heterna som regel utropas var för sig. En- ligt förslaget skall då också särskild sak- ägarförteckning upprättas för varje fastig- het. Efter särutrop skall, när det behövs, följa gemensamt utrop. I viss utsträckning skall det bero av yrkande. om gemensamt utrop skall ske eller ej. Beredningen har försökt att begränsa möjligheten av dubbla utrop till så få situationer som möjligt. I de komplicerade situationerna torde emel- lertid dubbla utrop nästan aldrig kunna undvaras. Att förbjuda dubbla utrop i de enkla situationerna innebär å andra sidan inte någon större fördel ur arbetssynpunkt, och även om någon lättnad skulle vinnas

måste fördelen därav vägas mot att dubbla utrop kan ge bättre resultat av försäljning- en. Beredningen anser, att man inte kan bortse från sistnämnda förhållande, och har därför ej nått något större resultat i sin strävan att begränsa utropen. De regler be- redningen föreslår överensstämmer därför i sak väsentligen med vad som nu gäller. Be- stämmelserna bör emellertid i den utform- ning de fått i förslaget bli väsentligt lät- tare att handskas med än de nuvarande reg- lerna. Det bör framhållas, att det normala framdeles ändå bör bli, att endast gemen- samt utrop behöver ske när homogent ge- mensamt intecknade fastigheter skall säl- jas, försåvitt JBförslaget medför önskad ef- fekt på inteckningsförhållandena. Om det finns särskilda ekonomiska skäl att vid försäljningen dela upp ett komplex på lämp- liga enheter, kan särutrop dock möjligen tänkas, även om komplexet rättsligt sett är alldeles homogent. Om endast gemen- samt utrop behöver ske, är det inte nöd- vändigt att upprätta mer än en gemensam sakägarförteckning.

Exekution i andel av fastighet

Andel av fastighet säljs f. n. i samma ord- ning som hel fastighet. Däremot antages andel av tomträtt böra säljas i den ordning som gäller i fråga om försäljning av lös egendom.1 Som skäl för det senare anta— gandet har åberopats, att andel av tomt- rätt — till skillnad från andel i fastighet — ej kan bli föremål för särskild inteckning.

Enligt JBförslaget skall det ej längre vara tillåtet för den som äger endast andel av fastighet att få särskild inteckning i an- delen. Att den som äger hel fastighet ej har rätt att få inteckning i viss andel därav har ansetts självklart. Tydligt är, att samma försäljningsregler bör gälla för andel i fas- tighet som för andel i tomträtt.

När saken nu tas upp, är den första frå- gan, huruvida andel i fastighet (eller tomt- rätt) skall få utmätas för sig. Beredningen

* Hassler s. 145 not 31. Jfr SOU 1960: 26 s. 135 ff.

har ansett det uteslutet att uppställa något förbud däremot. Om utmätning ej får ske, skulle andelen ej kunna angripas annat än genom konkurs. En sådan svårighet bör inte skapas. Dessutom kommer frågan om andelens försäljning tillbaka i konkursen. Beredningen vill framhålla, att det här kan vara fråga om mycket praktiska fall, såsom då två makar gemensamt köpt en fastighet eller syskon tillskiftats var sin andel i en ärvd fastighet. Andel i fastighet (eller tomt- rätt) måste sålunda kunna angripas genom utmätning. Man torde emellertid framde- les inte behöva vänta sig, att andel i fas- tighet skall behöva säljas på grund av panträtt i andelen annat än som en kvar- stående följd av äldre regler om inteckning.

Några särskilda regler om hur utmät— ning av andel i fastighet skall gå till torde inte behövas. Det får liksom redan enligt gällande lag anses klart, att om en person äger hel fastighet, utmätning regelmässigt ej får begränsas till andel av fastigheten an- nat än på grund av särskild inteckning i an- delen. På motsvarande sätt får, när en per- son äger andel av fastighet, utmätning regel- mässigt ej begränsas till viss del av andelen. I fråga om realisationen av utmätt andel kan det däremot vara mera tveksamt, hur man bör förfara. Denna tvekan hänför sig inte till det fallet att den som har pantbrev i fastighet som ägs av flera begär att fas- tigheten tas i mät. Därtill är han berätti- gad, om de aktuella ägarna gemensamt pantförskrivit fastigheten eller tidigare ägare gjort det. Samma rätt till utmätning har borgenär med förmånsrätt enligt 8 5 1) FRO. Frågan gäller i stället det fallet att utmätning av andel äger rum för fordran som ej är förenad med panträtt på grund av inteckning eller förmånsrätt enligt 8 ä 1) FRO. Det mest praktiska fallet är, att makes andel tas i mät. Om båda makarna svarar för den aktuella fordringen, kan det tänkas, att båda makarnas andelar tas i mät för fordringen. I den situationen tor- de det böra anses, att andelarna utan vidare kan säljas gemensamt.

När åter endast ena makens andel blivit utmätt, kan det inte vara tillfredsställande,

att man, såsom i doktrinen uttalats2 be- träffande utmätning av andel i tomträtt, skall vara hänvisad till att sälja andelen i den ordning som gäller för försäljning av lös egendom (rättighet). Denna ordning gör det ej möjligt att under konkurs låta borgenärer med förmånsrätt enligt 12 eller 13 å FRO få betalning före borgenärer med panträtt i fastigheten, eftersom de se- nares panträtt inte torde rubbas genom försäljningen. Även om förmånsrätten en— ligt nämnda lagrum är besvärande för fas- tighetskrediten måste det vara praktiskt möj- ligt för borgenärerna att få åtnjuta den. Dessutom är det sannolikt ogynnsamt för utmätningssökanden och kanske även för andelsägaren, att dennes rätt säljs som lös egendom. Den som köper andelen vet ej så noga vad han ger sig in på, och detta kan lätt leda till att andelen säljs till underpris. Inropas andelen då av make, kan det må— hända vara gynnsamt ur båda makarnas synpukt, men utmätningssökanden har kan- ske inte fått ut mycket av sin fordran. Beredningen föreslår, att när andel ta— gits i mät, även återstoden av fastigheten kan få säljas i det exekutiva förfarandet (63 & FfL). Den som har andel av fastig- het får redan nu enligt samäganderättsla- gen räkna med att hela fastigheten utbjuds till försäljning. Det synes ej vara alltför överraskande att, om annans andel tagits i mät, det exekutiva förfarandet kan leda till att hela fastigheten går till försäljning, därvid bl.a. envar andelsägare har möj- lighet att bjuda på fastigheten. Yrkande om gemensam försäljning skall enligt be- redningens förslag kunna framställas av utmätningssökanden, andelens ägare eller annan delägare. Om andelens ägare är i konkurs, kan yrkandet framställas av kon- kursförvaltaren (67 & FfL). Det skall prö- vas av ÖE enligt de grunder som enligt samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet vill att fastigheten skall säljas. Beredningen vill påpeka, att om någon en» ligt gällande lag förvärvat andel exekutivt, han därefter kan göra ansökan om för— säljning av hela fastigheten enligt samägan—

2 Jfr not 1.

derättslagen. Förslaget innebär sålunda, att man sammanför två led i ett gemensamt förfarande. Av reglerna i samäganderättsla- gen följer, att fastigheten skall på del- ägares begäran utbjudas till försäljning, om ej annan delägare visar synnerliga skäl till anstånd (6 5). Om fastigheten kan bli före- mål för laga skifte, kan detta förhållande också utgöra hinder mot försäljning (7 $). Laga skifte kan dock numera knappast bli aktuellt i hithörande fall.3 Av det sagda framgår, att det inte enligt förslaget är givet, att ÖE bifaller yrkande om att hela fastigheten skall säljas. Avslag medför, att den utmätta andelen skall säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av lös egendom. Detsamma skall gälla, om ej någon framställer yrkande att hela fas- tigheten skall säljas. Om det i något fall skulle inträffa att försäljning av hela fas- tigheten vägras därför att den kan skiftas, kunde man tänka sig att låta anstå med försäljning i avvaktan på skifte. Sådan för- rättning är emellertid alltför omständlig och drar sådana kostnader att beredningen inte ansett sig böra upptaga någon särskild be- stämmelse därom. Det sagda innebär inte hinder mot att ÖE under rimlig tid avvak- tar utfallet av laga skifte, om det redan är i gång och kan väntas snart bli slutfört. Andelen får i annat fall säljas i den ord- ning som gäller för exekutiv försäljning av lös egendom, ehuru detta kan vara oför- månligt bl. a. för borgenärer med förmåns- rätt enligt 12 och 13 äå FRO.

Det har varit vanligt, att fastigheter säm- jedelats och att delägare ansetts ensam äga— re till lott som utlagts på marken. Bered- ningen utgår från att sämjedelning blir le- galiserad i den omfattning som man anser att den kan godtagas. I så fall skall sämje- lotten inte behandlas som andel av fastig- het utan som hel fastighet. Förslag till ny lagstiftning om legalisering av sämjedelning har framlagts genom prop. 1968: 127.

Ägarhypotek [ motiven till JBförslaget erinras, att det

väsentliga skälet till att ägarhypotek inför- des genom 1912 års lagstiftning var en strävan att underlätta det exekutiva för- farandet, särskilt fastställandet av lägsta budet. Föredragande departementschefen har Vidare uttalat, att ägarhypoteket vä- sentligen har sin betydelse på det exeku— tionsrättsliga området och att en ompröv- ning av ägarhypoteket därför i viss mån skulle föregripa beredningens arbete.1 JB- förslaget behåller därför institutet ägarhy- potek, ehuru det förutsätts att beredningen skulle komma att överväga frågan ytter- ligare.

Beredningen vill i anledning härav för sin del framhålla, att de skäl som åberopa- des i samband med 1912 års lagstiftning alltjämt gäller, även om ägarhypoteket i praktiken måhända inte så ofta spelar nå- gon roll när det kommer till exekution. Det skulle emellertid vara förenat med bestäm— da risker och olägenheter att avskaffa det. Ett system, enligt vilket inteckningshavare med sämre rätt rycker upp t.ex. när ett belånat pantbrev inlöses men fastighetsäga- ren ändå kan när som helst utge pantbre- vet på nytt, är långt ifrån tillfredsställande och vållar en rad svårigheter. Man kunde möjligen i och för sig tänka sig ett system, enligt vilket pantbrev och motsvarande in- teckning blir verkningslösa när ett lån lö- ses. En sådan ordning är emellertid oför— enlig med JBförslagets system, som förut- sätter att pantbreven skall överleva de ak- tuella lånen, och skulle överhuvud åstad- komma en djupgående omvälvning av JB- förslaget och reglerna om fastighetsexeku- tion. Beredningen vill erinra om att ägar- hypotek finns även i fråga om luftfartyg och intecknade reservdelar därtill. Beträf— fande vanliga fartyg väntas förslag från sjölagskommittén om lagstiftning som skul- le komma att införa ägarhypotek beträffan- de sådana inteckningsobjekt.

Beredningen anser det ofrånkomligt att

3 Reglerna i samäganderättslagen kan kom- ma att ändras i samband med ny lagstiftning om fastighetsbildning. 1 Se LRremissen s. 272. Institutet ägarhypo- tek har kritiserats vid bl. a. landshypoteksom- budsmännens förhandlingar år 1962 s. 1—15.

beträffande ägarhypoteket följa de grund— linjer på vilka den tidigare lagberedning- en, jordabalksutredningen och JBförslaget bygger. Beträffande de särskilda regler som beredningen vill föreslå om ägarhypotek kan här framhållas följande.

Ägarhypotek är enligt gällande lag en tillgång som kan bli föremål för utmätning och som även ingår i konkursbo. Om fas- tighetsägaren innehar obelånad inteckning, kan denna f.n. utan vidare tas i mät och säljas (jfr 91 & UL). Är inteckning belånad, kan en del av det värde som inteckningen representerar tillkomma fastighetsägaren t.ex. på grund av amortering. Lagen ger möjlighet att i samband med utmätning bryta ut ägarhypoteket i detta fall (27 5 IF och 91 & UL). Även fastighetsägaren har rätt till utbrytning av dylikt ägarhy— potek men endast om annat ej avtalats med borgenären (26 5 IF). I JBförslaget (6 kap. 9 &) anges innebörden av ägarhypotek vara, att om pantbrev inte utnyttjats för upplå- telse av panträtt eller om sådan upplåtelse är utan verkan mot fastighetsägaren, äger denne erhålla betalning med pantbrevets belopp vid fördelning av köpeskilling m.m. Om borgenär har panträtt för fordran men pantbrevets hela belopp inte går åt för betalning av fordringen, erhåller fastighets- ägaren enligt JBförslaget betalning för åter- stoden av beloppet. JBförslaget innehåller inga regler om utbrytning av ägarhypotek vare sig i samband med utmätning eller eljest. I allmänhet torde pantbrev som ej är till fullo belånat hos innehavaren (och inte har sämsta rätt) vara pantsatt i andra hand till någon som innehar nästföljande inteckning. Det finns då inte något ägar- hypotek på förstnämnda pantbrev som skul- le kunna utbrytas.2

Beredningen har inte anledning föreslå, att ägarhypotek skall få utbrytas i samband med utmätning. Det är emellertid uppen- bart, att det värde som ägarhypotek repre- senterar, vare sig pantbrevet är helt obelå- nat eller endast delvis belånat, måste vara tillgängligt för fastighetsägarens borgenärer såväl vid utmätning som i konkurs. Det-

samma gäller, om gäldenären endast har ideell andel i ägarhypotek, t. ex. då makar som är samägare till fastighet har pantbrev liggande obelånat. Om utmätning av ägar- hypotek hindras, kunde situationen utnytt— jas av ägaren på ett otillbörligt sätt. Genom att inteckna sin fastighet till fulla värdet kunde han t. ex., utan att belåna pantbre- ven, hindra sina oprioriterade borgenärer att komma åt den med pantbreven blocke- rade delen av fastighetens värde annat än genom konkurs.

När ägarhypotek tas i mät, skall enligt beredningens förslag pantbrevet tas i förvar eller, om annan än fastighetens ägare in- nehar pantbrevet, förbud meddelas inne- havaren att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen (78 % ULförslaget). Pant- brev är enligt JBförslaget inte någon vär- dehandling i vanlig mening och medför inte i och för sig någon rätt för innehavaren. Man kan därför inte ta i mät och sälja själva pantbrevet. Det måste sökas andra vä- gar att realisera det värde som man vill komma åt med utmätningen. Enligt bered- ningens förslag skall två möjligheter stå till buds. Den ena är, att borgenären be- gär att fastigheten tas i anspråk. Beslut härom skall innebära, att även fastigheten anses utmätt för borgenärens fordran. Ge- nom utmätning av ägarhypoteket har bor- genären fått förmånsrätt i detta enligt 10 & FRO. Genom beslutet att fastigheten tas i anspråk får borgenären vid realisation av fastigheten möjlighet att åtnjuta den förmånsrätt som pantbrevet representerar.

Det kan emellertid ibland vara onödigt hårt att skrida till försäljning av fastig- heten. Borgenären kan kanske låta sig nöja med den säkerhet som innehav av pantbrevet kan erbjuda. Enligt förslaget skall därför borgenär kunna begära, att ut- mätt pantbrev av utmätningsmannen pant- förskrivs till säkerhet för borgenärens ford- ran. En sådan möjlighet har även betydelse bl. a. för innehavare av pantbrev med

” Utmätning av ägarhypotek ärinte särskilt vanlig. Av de 73 468 utmätningar som enligt statistiken företogs i hela landet under sista halvåret 1967 och första halvåret 1968 riktade sig sålunda blott 499 mot ägarhypotek.

sämre rätt som är intresserad av att för- säljning undviks. Sådan panthavare bör kunna utlösa utmätningssökanden, om denne vill driva saken till försäljning (jfr 14 & FfL). Om utmätningen av ägarhypo- teket endast ger rätt att få fastigheten såld, kan panthavaren emellertid ej genom utlösning hindra försäljning utan att uppge den med utmätningen förvärvade säker- heten i ägarhypoteket. Har utmätnings- sökanden begärt att fastigheten tas i an- språk, kan enligt förslaget en panthavare som utlöst honom begära pantförskrivning av ägarhypoteket och återkalla framställ- ningen om att fastigheten skall tas i an- språk. Han behöver alltså enligt förslaget inte uppge den genom utmätning förvärvade säkerheten för att undvika försäljning.

De möjligheter som nu angetts står enligt förslaget till buds även när pant- brev är belånat och en del av pantbrevets belopp är ägarhypotek. Beredningen räknar dock knappast med att utmätning av sådant ägarhypotek kommer att äga rum annat än rent undantagsvis, om ej själva fastig- heten redan är utmätt. Liksom f.n. kan det däremot väntas förekomma alltemellan- åt, att ägarhypotek tas i mät i samband med exekutiv försäljning av fastigheten.

Om gäldenären endast har ideell andel i ägarhypotek, kan visserligen enligt försla- get denna andel tas i mät men den får inte pantförskrivas för sig (795 ULförslaget). Liksom den som äger andel i fastighet inte kan ta ut inteckning i andel av fastig- heten eller pantförskriva andel av pant- brev får inte heller utmätningsmannen en— ligt förslaget pantsätta andel av ägarhypotek. Om även den eller de återstående del— ägarna i fastigheten svarar för utmätnings- sökandens fordran, bör emellertid utmätning kunna äga rum av hela ägarhypoteket och detta även kunna pantförskrivas. Det är inte avsett, att förslaget skall lägga hinder i vägen för ett sådant förfarande. Det kan möjligen bli användbart t. ex. när makar är samägare till fastighet.

Enligt förslaget kan den som fått ut— mätning av andel i ägarhypotek komma

till sin rätt genom att begära, att däremot svarande andel av fastigheten tas i anspråk (se 78 & ULförslaget). Han kan därefter gå ett steg vidare och begära, att hela fastigheten säljs för delägarnas gemensamma räkning (63 & FfL). Om sådant yrkande ej framställs eller inte vinner bifall, får fastighetsandelen säljas i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet (65 & FfL). Den ordning som sålunda före- slås kan synas komplicerad. Den före- bygger emellertid, att andel i ägarhypotek blir oåtkomlig för borgenärerna, och man behöver naturligtvis inte räkna med att förfarandet skall behöva utnyttjas annat än undantagsvis. Om tvångsmöjlighet finns att komma åt andelen, kan en gäldenär som annars skulle göra svårigheter antagas medverka till att andelen ställs till borge- närernas förfogande. Beredningen har inte kunnat finna någon annan väg som till- godoser borgenärernas berättigade krav utan att bryta med de principer som lagts till grund för JBförslaget.

Realisationsformer

Utmätt fast egendom skall enligt gällande lag säljas på offentlig auktion. Förfaran- det är noga reglerat och kan ibland vara ganska krävande. Särskilt när två eller flera fastigheter är gemensamt intecknade kan svårigheterna vara framträdande. Som beredningen redan antytt kan svårigheterna dock antagas bli mindre efter JBförslagets genomförande.

De rättsliga förhållandena måste utredas innan fastigheten säljs, så att köparen så- vitt möjligt kan säkert bedöma vad han förvärvar. Varje osäkerhet på den punkten är ägnad att minska den valuta som för- säljningen kan inbringa, till skada för ut— mätningssökanden eller andra borgenärer och fastighetens ägare. Den som i sådant fall förvärvar fastigheten kan göra en obe- hörig vinst, om han räknat med viss risk som sedan inte aktualiseras. Det är inte önskvärt, att en sådan spekulationsvinst inhöstas.

Enligt gällande lag får utmätt fastighet

inte säljas utan att det s.k. lägsta budet uppnåtts, vilket i stort sett innebär att utmätningssökanden förutsätts få åtmin- stone någon betalning för sin fordran. Be- redningens förslag innehåller en motsvaran- de regel. Uttrycket »lägsta budet» har emel- lertid i förslaget ersatts med termen »skydds- beloppet» (32 & FfL) som därmed används i en mera begränsad bemärkelse. För att i sin mån motverka att fast egendom säljs till underpris har efter förslag av bered- ningen även införts möjlighet för auktions- förrättaren att, ehuru »lägsta budet» upp- nåtts, avvisa inrop, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås (126 & UL). Även i detta hänseende inne- håller beredningens nu aktuella förslag en motsvarande bestämmelse (39 5 FfL). Vida- re bör nämnas, att i gällande lag, efter för- slag av beredningen, införts bestämmelser om särskild försäljning av tillbehör till fastighet. Det var framför allt industrifastig- heter som var i blickpunkten med hänsyn till det vittomfattande tillbehörsbegrepp som genomförts beträffande sådan fastighet. Särskild försäljning av industritillbehör an- togs kunna leda till bättre ekonomiskt resultat än om fastigheten med alla tillbe- hör måste säljas i en klump. Försäljning av tillbehör kan ske antingen på auktion eller under hand (96 a och 100 a åå UL). Reglerna om särskild försäljning av fastig- hetstillbehör har utan saklig ändring intagits i förslaget till ny försäljningslag (16—19 55).

Beredningen har prövat även andra vägar för att uppnå bästa möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Enligt be- redningens mening bör det ibland vara möjligt att få ut mera för en fastighet, om den liksom lös egendom får utbjudas till försäljning under hand. Detta förfarande lämpar sig visserligen inte så bra i mera komplicerade fall, men försäljningen av t. ex. en obebyggd tomt, en Villafastighet, ett hyreshus m.m. kan ofta vara mycket enkel rättsligt sett, om fastigheten ej är alltför högt belånad. I sådana fall bör fastigheten kunna med fördel utbjudas till försäljning under hand. Enligt förslaget skall därför

utmätt fastighet få säljas på detta sätt, om det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och för- säljning i den ordningen synes mera ända- målsenlig än försäljning på auktion (53 & FfL). Det är avsett, att ÖE i dessa fall skall regelmässigt låta utbjuda fastigheten genom mäklare. som äger åtnjuta sedvanlig provi- sion om försäljning kommer till stånd genom hans förmedling. Undantagsvis kan det tän- kas, att ÖE kan själv inhämta anbud t. ex. från statlig eller kommunal myndighet som kan antagas vara intresserad av att köpa fastigheten, men i allmänhet kan det inte vara lämpligt att OE är verksam på detta sätt. Beredningen vill nämna, att mäklar- verksamhet förutom av bl. a. auktoriserade mäklare bedrivs av svenska sparbanksför- eningen genom ett särskilt bolag som syf- tar till att täcka hela landet. Något hinder föreligger inte att lämna samma uppdrag åt två eller flera mäklare samtidigt, om det anses främja saken.

Försäljning under hand bör i princip inte få leda till att några inteckningar blir utan verkan eller att upplåtna rättigheter upphör. Försäljningen bör ske i former som så nära som möjligt överensstämmer med frivillig försäljning. Köparen bör där- för åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastig- heten, om ej borgenär får gottgörelse ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten (54 & FfL). Härav följer, att försäljning under hand praktiskt sett ej kan ske utan att utmätningssökanden får full betalning eller godtager försälj- ningen. Det kan antagas, att denne -— som t. ex. kan vara staten såsom innehavare av skattefordran — gör sådant medgivande efter ett ekonomiskt övervägande. I övrigt måste kontakt tas med alla inteckningshavare för att få uppgift om den aktuella belåningen m.m. Förslaget förutsätter även, att alla rättigheter som på grund av skriftlig upp— låtelse gäller i fastigheten skall förbehållas, om ej rättighetshavare efterger sin rätt. Däremot har beredningen ansett sig kunna bortse från muntliga upplåtelser. De beaktas

ej vid exekutiv auktion och torde kunna lämnas därhän även vid försäljning under hand.

Även om ÖE på goda grunder bedömer att ett anbud som lämnats under hand är förmånligt kan ägaren tänkas komma att kritisera bedömningen. Förslaget kräver där- för som huvudregel, att ägaren godkänner försäljningsvillkoren. När han godkänt des- sa, är han utesluten från möjligheten att ge- nom klagan vinna ändring i ÖES beslut och överlåtelsen kan äga rum i förutsatt ord- ning. Kravet på ägarens godkännande har dock inte ansetts böra upprätthållas, när det gjorts försök att sälja fastigheten på auktion utan att därvid skett godtagbart inrop. I sådant fall bör försäljning under hand kunna få ske även utan ägarens god- kännande, om försäljningen sker på gynn- sammare villkor (555 FfL).

Av vad beredningen anfört om villkor- |iga överlåtelser framgår. att utmätning hos den som förvärvat villkorlig rätt till fast egendom skall enligt förslaget kunna leda till försäljning av gäldenärens rätt i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Försäljningen kan ske på auktion eller under hand utan att i någotdera fallet vanliga regler för försälj- ning av fastighet kommer till användning.

Gällande lag erbjuder vid sidan av för- säljning av fast egendom möjlighet att ställa egendomen under tvångsförvaltning (7 kap. UL). ÖE förordnar i sådant fall syssloman för egendomen och lagen innehåller åt- skilliga närmare föreskrifter om förvalt- ningen, uppbörd och redovisning av in- flutna medel samt om fördelningen av upp- kommen behållning. En väsentlig orsak till införande av institutet, som tillkom genom 1912 års lagstiftning, var att be- stämmelserna om lägsta budet befarades kunna leda till att utmätt fastighet ofta ej kunde säljas och att det ej var till- fredsställande om gäldenären då utan vidare fick den utmätta fastigheten åter till fri disposition. Institutet omreglerades senare till en fullt självständig realisationsform.

Syftet därmed var närmast att gynna in- teckningshavare med svag förmånsrätt. Under lågkonjunktur med fallande fastig- hetsvärden borde det enligt vad som an- fördes i lagstiftningsärendet vara möjligt för dessa borgenärer att undvika eller upp- skjuta exekutiva försäljningar som lätt kunde leda till att inteckningarna föll bort.1

Möjligheten att erhålla tvångsförvaltning har använts sällan och i allt mindre om- fattning2 och erfarenheterna har, såvitt be- redningen kunnat inhämta, inte varit goda. Det är knappast möjligt att bedriva tvångs- förvaltning av jordbruks- eller industrifas- tighet på ett sätt som ger något utbyte. Möjligheterna är kanske något gynnsam- mare, när det gäller en vanlig hyresfastig- het.

Enligt beredningens mening finns det inte tillräckliga skäl att behålla institutet. Fordringsägare kan med större fördel söka utmätning i annan gäldenärens egendom eller söka honom i konkurs. Visserligen kan — såsom anfördes i motiven till 1912 års lagstiftning — en borgenär, som ej har personlig fordran mot fastighetens ägare, inte få utmätning i annan hans egendom el- ler söka honom i konkurs. Men de säll- synta undantagsfall som det här kan vara fråga om motiverar inte i och för sig, att institutet upptages i en ny lag. Efter JB- förslagets genomförande blir det säkerligen mera sällsynt, att någon har pantbrev i fast egendom utan att ägaren är personligen betalningsskyldig för omslagsrevers. Bered- ningen föreslår alltså, att institutet tvångs- förvaltning avskaffas. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att bered- ningens förslag, liksom gällande lag, inne- håller bestämmelser om förordnande av syssloman för utmätt fastighet i avvaktan på dess försäljning, som ju ibland kan låta vänta på sig (10 och 11 55 FfL). Syssloman kan få i uppdrag att uppbära avkastning av fastigheten (t. ex. hyror) eller att ta vård om fastigheten. Även utan att syssloman utses kan enligt förslaget med-

1 Se prop. 1921: 19 s. 20 f. 2 Antalet fall var under åren 1960—66 samman- lagt 6.

delas förordnande som gör det möjligt att omhändertaga avkastning efter hand som den förfaller ( 10 & FfL).

Exekutiv försäljnings inverkan på inteck- ningar och övertagande av lån

Med inteckning förstås i JBförslaget in- skrivning för visst penningbelopp. På grund- val av inskrivningen utfärdar inskrivnings- myndigheten pantbrev.

Enligt gällande lag skall inteckning som vid exekutiv auktion faller utanför lägsta budet upphöra att gälla, om ej intecknings- havaren och inroparen kommer överens om avräkning (23 5 IF och 131 & UL). JBförslaget inför en annan princip, enligt vilken endast inteckning som enligt borge- närsförteckningen inte täcks av köpeskil- lingen skall vara utan verkan efter för- säljningen. Beträffande gemensamma in- teckningar ger både gällande lag och JB- förslaget särskilda bestämmelser.

Lagberedningen har ansett lämplig; att gå ett steg längre i bevarandet av befint- liga inteckningar. JBförslaget innebär till en början, att inteckningsbelopp kan kom— ma att reduceras på ett olämpligt sätt, om beloppet ej i sin helhet täcks av köpe— skillingen. Vidare kan det finnas pantbrev som faller helt utanför köpeskillingen och därför skulle bli utan verkan enligt JBför- slaget men som inroparen kunde behöva använda ganska omedelbart. Det kan t. ex. förekomma, att ett stort nybygge startats och att pantbrev uttagits på lager till mil- jonbelopp för att belånas allteftersom byg— get fortskrider. Om fastigheten säljs exe- kutivt medan bygget är halvgånget, skall enligt JBförslaget alla inteckningar som ej täcks av köpeskillingen bli utan verkan. Den som vill fortsätta bygget blir nöd- sakad att snarast begära nya inskrivningar. Det ter sig irrationellt att på nämnda sätt låta inteckningar bli utan verkan, när pant- breven kan komma till nyttig användning.

Till stöd för JBförslaget kan emellertid anföras, att när det ej utfaller någon be- talning på pantbrev, innehavaren inte har anledning att visa upp pantbrevet hos ÖE.

Det kan alltså inträffa, att pantbrev blir liggande på okända händer. Den som köpt fastigheten kan då bli utsatt för vissa risker, om dessa pantbrev förblir gällande. Enligt beredningens mening leder emellertid detta argument inte längre än till att man bör skilja mellan pantbrev som köparen får i sina händer och andra pantbrev. Från den utgångspunkten kan man välja antingen att låta inteckningarna alltjämt gälla, i den mån ej undantag görs, eller att meddela särskild förklaring om att vissa inteckning- ar som köparen vill bevara skall alltjämt gälla oaktat de ej täcks av köpeskillingen. Beredningen vill förorda det senare alter- nativet (52 ?; FfL). Begäran om fortsatt inteckningsansvar skall enligt beredningens förslag göras senast vid sammanträde för köpeskillingens fördelning. Förordnande om intecknings fortsatta bestånd skall medde- las av ÖE. Förslaget möjliggör, att in— teckningarna kan omedelbart belånas hos kreditgivare som köparen anlitar. Ofta tor— de köpare redan före auktionen eller i allt fall mellan auktionen och köpeskillingsför- delningen ha hört sig för om möjligheten att få kredit som han behöver för att fi- nansiera köpet, fortsätta påbörjat bygge el- ler utnyttja fastigheten på annat sätt. Det kan tydligen vara olägligt för honom att behöva vänta på nya pantbrev och om- vänt vara riskfyllt för kreditgivare att even- tuellt ge köparen kredit utan att ännu er- forderliga pantbrev finns tillgängliga.

I fråga om gemensam inteckning före- skriver gällande lag, att inteckningen — även om den faller inom lägsta budet — blir utan verkan, om ej samtliga fastigheter säljs efter gemensamt utrop utan föregåen- de särskilda utrop eller inteckningshavaren medger att det solidariska ansvaret skall upphöra eller att det belopp som belöper på såld fastighet skall stå inne i fastighe- ten (36 5 IF och 117 & UL). Enligt JB- förslaget skall i fråga om gemensam in— teckning gälla samma regel som beträffan— de annan inteckning, om fastigheterna sålts vid gemensamt utrop utan föregående sär- skilda utrop (6 kap. 11 å). Detta innebär

att gemensam inteckning som täcks av kö- peskillingen alltjämt skall gälla, medan ge- mensam inteckning blir utan verkan till belopp som ej täcks av köpeskillingen. En- ligt beredningens förslag till nya regler om försäljning av gemensamt intecknade fas- tigheter bör den situation som här är i fråga beskrivas med att fastigheterna sålts i enlighet med gemensam sakägarförteck- ning. Även i detta fall anser beredningen, att man bör gå ett steg längre än i JB- förslaget. Enligt beredningens förslag (52 & FfL) skall ÖE kunna förordna, att gemen- samma inteckningar, vilkas belopp ej täcks av köpeskillingen, skall fortfara att gälla.

Om gemensamt intecknade fastigheter säljs efter särskilda utrop eller sådan fas- tighet säljs för sig, skall enligt JBförslaget fastigheten ej vidare svara för inteckningen (6 kap. 11 å). Beredningen har övervägt. huruvida ÖE skulle kunna tillerkännas en allmän befogenhet att även i sådana fall förordna om fortsatt inteckningsansvar. Si- tuationen kan emellertid vara komplicerad och beredningen har därför ansett det råd- ligast att begränsa en dylik befogenhet till enkla fall som lätt kan överblickas. Till den grupp som här är i fråga hör bl. a. försäljning av stamfastighet som svarar pri- märt för gemensam intecknings hela be- lopp. Om den aktuella fordringen helt täcks av köpeskillingen, kan något subsidiärt an- svar ej göras gällande i annan fastighet. ÖE bör i denna situation på begäran av köparen kunna förordna, att inteckningen alltjämt skall gälla, nämligen i den sålda fastigheten. Härigenom bereds köparen bl.a. möjlighet att med den som innehar pantbrevet avtala om avräkning på köpeskillingen. Vad åter angår det fallet att fordringen ej helt täcks av köpeskillingen kan innehavaren av pant— brevet vara berättigad att vända sig mot subsidiärt ansvarig fastighet för att få ut resterande belopp. Så länge ett sådant ansvar består kan det inte vara lämpligt att ge förordnande om att inteckningen jämsides skall bestå i den sålda fastigheten. Det skulle kunna vara tänkbart att ge möjlighet till dylikt förordnande, om pantbrevets in- nehavare avstår från all rätt mot subsidiärt

ansvarig fastighet. Detta kräver emellertid i så fall särskild åtgärd och anteckning i fastighetsboken. I enkelhetens intresse har beredningen ansett, att man bör lämna utan- för de fall, då fordringen ej helt täcks av köpeskillingen.

De spörsmål som här behandlats får en— ligt sakens natur ej någon aktualitet vid försäljning under hand som ju inte får inverka på inteckningarna i såld fastighet.

Gällande lag bygger på övertagande- principen. dvs. att befintliga lån i fastighet som säljs exekutivt skall kunna stå kvar. Hu- vudregeln är, att belopp som faller inom lägsta budet ej behöver betalas kontant medan belopp som faller utom lägsta bu- det skall betalas kontant, om ej köparen avtalar annat med borgenären (117 och 131 %% UL). Det synes överflödigt att i detta sammanhang redogöra närmare för detaljer- na i gällande lag. En förutsättning för att lån skall kunna kvarstå är naturligtvis, att inteckningen gäller. Det finns sålunda ett samspel mellan intecknings fortsatta giltig- het och föreskrifterna om kontant betal- ning. JBförslaget innehåller ej några regler som anger i vilken utsträckning den som köpt fast egendom på exekutiv auktion skall vara skyldig att betala köpeskillingen kon- tant. JBförslaget ger emellertid möjlighet att låta lån i fastigheten stå kvar efter egen- domens försäljning, i den mån ej medde— lade inteckningar skall vara utan verkan. Som nyss nämnts förordar beredningen be- stämmelser som vidgar möjligheten att låta inteckningar och lån stå kvar utöver vad som följer redan av JBförslaget.

Regleringen av frågan vad som bör be- talas kontant och vad som kan stå kvar som lån i fastigheten hör helt hemma inom utsökningsrätten. Vid regelsystemets utfor- mande måste tre parters intressen beaktas, nämligen borgenärens, exekutionsgäldenä- rens (ägarens) och köparens.

Vid frivillig försäljning brukar det i re- gel tillgå så, att köparen betalar en del av köpeskillingen genom att uttryckligen övertaga betalningsansvaret för lån i fas- tigheten. Härigenom brukar förra ägaren

befrias från betalningsansvar för lånen, vil- ket naturligtvis kan vara av vikt för ho- nom (jfr 28 5 IF). Det är vanligen också i borgenärens intresse, att köparen överta- ger betalningsansvaret. Finns det ägarhy- potek, betalas detta kontant till säljaren, om denne ej godtager köparen som gälde- när för beloppet.

Vid exekutiv auktion gestaltar sig för- hållandena delvis annorlunda. Den som in- ropar fastighet på exekutiv auktion blir inte därigenom personligen betalningsan- svarig mot de borgenärer vilkas fordringar enligt lagens regler skall kvarstå i fastig- heten, dvs. i princip de inteckningsfordring- ar som faller inom lägsta budet. Om förra ägaren var personligen betalningsskyldig för lånet, kvarstår detta ansvar efter auktio- nen. Även beträffande inteckningar som faller inom lägsta budet kan det emeller- tid inträffa, att borgenären har rätt att få betalning — t.ex. om lånet är förfallet vid köpeskillingsfördelningen. Kommer han överens med köparen om att lånet skall kvarstå, oaktat han enligt borgenärsförteck- ningen skolat få kontant betalning, torde förra ägaren bli fri från personligt betal— ningsansvar (305 IF).1 Beträffande lån som faller utanför lägsta budet och täcks av kö- peskillingen blir förra ägaren alltid fri från personligt betalningsansvar, vare sig långi- varen låter köparen avräkna lånet på kö— peskillingen eller ej.

Enligt uppgift brukar lån inte utan vi- dare kvarstå oförändrade inom lägsta bu- det i den omfattning som man av lagens bestämmelser kan förledas tro. Långivarna har i allmänhet sett till att de, om fas- tigheten säljs exekutivt, kan själva bestäm- ma, huruvida lånet skall kvarstå eller inte. Med åberopande av uppsägningsklausul ger de före auktionen till känna att de yr— kar kontant betalning, om ej efter auktio- en annat avtalas med köparen. Efter auk- tionen regleras frågan med köparen. I all- mänhet övertager denne betalningsansvaret och befrias förra ägaren därifrån (jfr 28 & IF).

Även om inteckningarna enligt JBförsla—

get skall gälla efter auktionen i den mån de täcks av köpeskillingen torde det inte vara lämpligt, att lagen utgår från att där— emot svarande lån skall kvarstå i fastig- heten. Det skulle innebära att, om inte an- nat sägs, förra ägaren skulle kvarstå som personligen betalningsskyldig för lån ända intill det belopp som markerar gränsen för fastighetens värde, såvitt detta kan bedömas genom resultatet av auktionen. En bety- dande risk skulle härigenom komma att framgent åvila honom. Även om han redan är insolvent när fastigheten säljs kan det inte vara rimligt, att den risken kvarstår be- träffande fordran som täcks av köpeskil- lingen. Å andra sidan kan lagen inte utan att åsidosätta borgenärens rätt föreskriva, att lånen skall stå kvar även om förra ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Inte ens om nya ägaren åläggs personligt betalningsansvar för lånen kan man gärna tvinga långivaren att stå kvar. om förra ägarens personliga betalningsan— svar upphör. Det är ju ej sagt, att nya äga- ren är i stånd att klara ut situationen. Av vad nyss nämnts om nuvarande praxis tor- de också framgå, att det skulle vara helt orealistiskt att tänka sig en legal reglering som utgår från att alla län som täcks av köpeskillingen skall stå kvar utan att sa- ken regleras med köparen.

Enligt beredningens förslag skall reglerna om lägsta budet i gällande lag ersättas av regler om »skyddsbeloppet», med i hu- vudsak samma funktion. Det är inte utan vidare givet, att gränsen mellan lån som lagen antager skola stå kvar efter auktionen och lån som skall betalas kontant bör som i gällande lag dras vid lägsta budet, resp. skyddsbeloppet enligt den nya terminolo- gin. Då emellertid under alla omständig- heter utmätningssökandens fordran — som regelmässigt faller utanför skyddsbeloppet — skall betalas kontant till större eller mindre del, har beredningen ansett det na- turligt att på förevarande punkt stå fast vid regleringen i gällande lag (34 & FfL). Detta innebär sålunda, att om borgenär

1 Jfr dock LRremissen s. 293.

ej gjort gällande rätt till kontant betalning och inteckning ej heller av särskilda skäl skall vara utan verkan, lån som faller inom skyddsbeloppet skall avräknas på köpeskil— lingen, att förra ägaren alltjämt blir per- sonligen betalningsskyldig för sådant lån, om personligt betalningsansvar åvilade ho- nom före försäljningen, och att nya ägaren ej blir personligen betalningsskyldig mot långivaren för lånet. Givetvis kan det där- efter inträffa, att nya ägaren övertager så- dant betalningsansvar och att förra äga— ren befrias därifrån. Detta får emellertid överlämnas åt parterna att bestämma. I 36 & FfL regleras frågan, i vad mån borgenä— ren kan åberopa den gamla pantförskriv- ningen mot nya ägaren.

Vad angår lån som faller utanför skydds- beloppet innebär beredningens förslag, att borgenären har rätt till kontant betalning och att förra ägaren blir befriad från per- sonligt betalningsansvar. Om borgenär med- ger köparen avräkning, betingar sig borge- nären givetvis, att köparen ikläder sig be- talningsansvar för lånet i fråga.

De bestämmelser i förslaget för vilka be- redningen nu redogjort har ej avseende på exekutiv försäljning under hand. Vid sådan försäljning får tillses, att frågan om över- tagande av lån ordnas enligt vad som bru- kar tillämpas vid frivillig försäljning.

Det kan vara fullt tänkbart, att pantbrev är pantförskrivet till säkerhet för fordran som överstiger pantbrevets belopp. Lånet kan t. ex. vara på 50 000 kr och pantbrevet på 20000 kr eller pantförskrivningen kan gälla ett till beloppet obestämt skadestånd. Vidare kan t.ex. ränta m.m. ha löpt så lång tid att sammanlagda fordringsbeloppet väsentligt överstiger pantbrevets belopp. Det ligger i sakens natur, att om borgenären haft rätt till kontant betalning men avtalat med köparen om avräkning på köpeskilling- en, omfattningen av köparens betalnings- utfästelse och innebörden av pantförskriv- ningen då klaras ut för framtiden. Om lånet faller inom skyddsbeloppet och ej skall be- talas kontant, kan det möjligen synas mera tveksamt, i vad mån pantförskrivningen i

framtiden kan åberopas för större belopp än pantbrevets belopp. Man frågar sig så— lunda, huruvida köparen, om han betalar pantbrevets belopp 20000 kr och därige- nom nedbragt kapitalskulden enligt omslags- reversen i det nyss angivna exemplet till 30 000 kr, kan bli skyldig att med fastighe— ten svara även för denna återstod av kapital- skulden. En sådan påföljd får givetvis inte inträda. Den skulle bl.a. innebära, att en fastighetsägare skulle kunna till skada för senare inteckningshavare realiter belasta fas- tigheten med långt större belopp än inskriv- ningen i fastighetsboken och gravationsbe- vis utvisar. Ur köparens synpunkt kan an- föras, att han har inropat fastigheten för en viss köpeskilling varå nämnda pantbrevs belopp 20 000 kr avräknats. Han skall aldrig kunna bli skyldig att — utan särskilt åtagan- de — svara för denna del av köpeskillingen mer än en gång. Den nu angivna principen bör gälla inte bara pantbrevets kapitalbe- lopp utan även tillägg som avses i 6 kap. 3 & JBförslaget. Borgenär, som uttagit till— lägg vid auktionen, skall m. a. o. inte kort därefter kunna uttaga nytt tillägg på grund av äldre kvarstående fordringar. Till regle- ring av dessa frågor föreslår beredningen en särskild bestämmelse (36 & FfL), enligt vil- ken borgenär som har pantbrev ej efter fas- tighetens försäljning kan mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 & JB.

Om borgenär i följd av exekutiv auktion får mottaga betalning i förtid, kan han bli berättigad till skadestånd. Så är fallet, om lånet löper med relativt hög ränta som gör att fordringen s.a.s. har överkurs. Det är vanligt, att borgenärer bevakar rätt till ska- destånd av sådan anledning som nu nämnts. Enligt JBförslaget får utöver pantbrevets belopp även det i 6 kap. 3 & angivna tilläg- get användas för att täcka skadestånd. Ska- deståndet inverkar givetvis på innehållet i borgenärsförteckningen — i beredningens förslag betecknad sakägarförteckningen —

vid den exekutiva auktionen. Ju mer som inom lagens ram uttages i skadestånd, desto mindre blir över för efterföljande borgenä- rer, resp. i form av överskott till ägaren. Som förut antytts förekommer det ofta, att borgenärer säger upp lån i fastigheten för att sedan med köparen avtala om övertagande av lånet. I sådana fall bevakar borgenären också eventuellt skadestånd. Det är inte alldeles klart, hur det enligt gällande lag skall förfaras med skadeståndsbeloppet, om köparen övertager betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor. Enligt bered- ningens mening skall beloppet i så fall till- komma köparen som kompensation för lå- nets övertagande. Det betyder, att om borge- när med rätta bevakat t. ex. 76 600 kr, där- av 10000 kr skadestånd, skall det belopp som beräknats utgå ur fastigheten med pant- rätt ej minskas, om köparen övertager lå- net på oförändrade villkor. utan köparen skall anses ha betalt posten 76 600 kr ge— nom att han övertagit lånet. Borgenärens anspråk på beloppet 10000 kr bortfaller då. Om köparen får lånet på billigare vill- kor, skall långivaren som kompensation för eftergiften behålla skadeståndsbelopp i pro- portion till denna. Detta belopp skall då m.a.o. av köparen betalas till långivaren, köparen obetaget att betala beloppet till auktionsförrättaren för vidare befordran till långivaren.

Beträffande ägarhypotek stadgas i gällan— de lag, att om andel i inteckning som faller inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenä- ren (dvs. ägaren), skall den andelen utan särskilt yrkande betalas kontant (117 & UL). Någon särskild bestämmelse finns ej om kontant betalning i det fallet att gäldenären innehar hel inteckning inom lägsta budet. Denna torde — trots att inteckningen ej är belånad — böra betraktas som intecknad gäld och skall alltså ej betalas kontant, om det inte yrkas. Inteckningen övergår enligt gällande lag inte genom försäljningen till köparen. Om ägaren har hel inteckning eller andel i inteckning utom lägsta budet, skall inteckningen resp. andelen givetvis betalas kontant, om ej annat avtalas med köparen.

Det kan tilläggas, att ägarhypotek ofta tas i mät i samband med exekutiv försäljning och att ägaren då följaktligen ej själv kom- mer i åtnjutande av tillgodohavandet.

Enligt beredningens förslag skall ägar- hypotek i den mening som avses i 6 kap. 9 & JBförslaget alltid utan särskilt yrkande betalas kontant, även om det faller inom skyddsbeloppet (34 & FfL). Regeln gäller alltså vare sig ägaren har hel inteckning obelånad eller endast har andel i belånad inteckning. Enligt JBförslaget går rätten till inneliggande inteckning över till köparen.

I detta sammanhang må erinras om att tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget inte skall beräknas på ägarhypotek (6 kap. 9 5). Beredningen har upptagit en motsvarande bestämmelse (29 % FfL). Om ägarhypoteket blivit utmätt, skall emellertid tillägg kunna utgå. Det är då i själva verket ej längre ägarhypotek. Att detta skall gälla, när ägar- hypotek enligt beredningens förslag pant- förskrivits av utmätningsmannen (79 % UL- förslaget), torde vara klart utan särskild be- stämmelse. I sådant fall bör allmänna regler för den som har panträtt i fast egendom gälla. Behov av bestämmelse föreligger där- emot, om den som fått utmätning i ägar- hypotek har begärt omedelbar exekution i fastigheten (78 & ULförslaget). Exekutionen kan dra ut på tiden och det saknas anled- ning att inte medge tillägg t. ex. för ränta. Även i andra fall då ägarhypotek tagits i mät bör tillägg kunna uttagas. Har ägar- hypoteket tagits i mät efter att fastigheten utmätts, bör ägarhypoteket i princip utgå på samma sätt som om ägaren efter utmät— ningen pantförskrivit pantbrev som gäller i fastigheten.

Det är givet, att de fordringar som har förmånsrätt enligt 12 och 13 Så FRO skall betalas kontant i samband med fastighetens försäljning. Detsamma gäller kostnadsersätt- ning som enligt 815 KL tillkommer kon- kursbo. Förfallna fordringsbelopp som har förmånsrätt enligt 85 1) resp. 95 1) eller 2) FRO skall också betalas kontant.

Exekutiv försäljnings inverkan på rättigheter

Fast egendom belastas i stor utsträckning av särskilda rättigheter. En del av dessa rättigheter gäller enligt lag och andra förut- sätter beslut vid förrättning t. ex. enligt jord- delnings- eller vattenlagen. Dessa rättigheter gäller oavsett om fastigheten överlåts och vållar därför inga problem vid exekutiv för- säljning.

I övrigt grundas särskild rättighet till fast egendom på upplåtelse av fastighetens ägare. Sådan upplåtelse kan i allmänhet in- skrivas i fastighetsboken och blir då bättre skyddad vid egendomens försäljning. I JB- förslaget nämns nyttjanderätt, servitut och samfällighetsrätt. Tomträtt är också en form av nyttjanderätt till fast egendom. Den be- handlas emellertid i sin tur själv genomgåen- de som fast egendom. Detta är fallet även enligt beredningens förslag (jfr 13 kap. 26 & J Bförslaget). Tomträtten kan också belastas av åtskilliga av de rättigheter som kan be- lasta fast egendom.

Panträtt och förmånsrätt i fast egendom eller tomträtt kan också betecknas som rät- tigheter. De bör emellertid inte sammanblan- das med rättigheter av den typ som här är i fråga.

Beredningen har ansett det ändamålsenligt att i förslaget till försäljningslag använda termen »rättighet» i avgränsad bemärkelse och angett, att med rättighet som besvärar fast egendom åsyftas nyttjanderätt, servitut och samfällighetsrätt som avses i jordabal- ken och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egendom (3 & FfL). Av den givna bestämningen framgår, att panträtt eller förmånsrätt ej omfattas liksom att rät- tigheter som grundas direkt på lag eller på förrättning inte heller avses. I det följande används ordet rättighet i den bemärkelse som angetts här.

För dessa rättigheter är genomgående, att de enligt JBförslaget åtnjuter visst s.k. sakrättsligt skydd genom upplåtelsen. I sam- band med frivillig försäljning kan rättighet visserligen gå förlorad, om den som säljer fastigheten försummar att göra förbehåll

för den upplåtna rättigheten och nya ägaren är i god tro. I viss utsträckning gäller rättig- heten dock utan förbehåll. Detta är förhål- landet beträffande arrende och hyra, om upplåtelsen skett genom skriftligt avtal och tillträde ägt rum före överlåtelsen. Rättighet kan vinna bättre skydd genom inskrivning, när sådan är medgiven. Inskrivning ger så— lunda bl. a. företräde framför senare över— låtelse (7 och 17 kap. JBförslaget).

Liksom gällande lag förutsätter JBför- slaget (7 kap. 16 5), att för exekutiv för- säljning skall gälla särskilda regler om rät- tigheters bestånd. Enligt gällande lag skall rättigheter som är intecknade eller grundas på skriftlig handling upptagas i borgenärs- förteckningen (107 & UL). Om rättigheten är inskriven och ligger inom lägsta budet, är rättigheten utan vidare skyddad (123 & UL). Detta torde innebära, att rättighet, som enligt IF har bättre rätt än den borge- när för vars fordran fastigheten säljs, inte kan rubbas genom exekutionen. Alla rättig- heter som ej är inskrivna faller utom lägsta budet. Lagen föreskriver emellertid ett slags prövning, huruvida rättigheter som ej faller inom lägsta budet belastar fastigheten på ett sätt som är till skada för borgenär som har bättre rätt. Fastigheten skall därför först utropas med förbehåll om rättighetens be- stånd. Om borgenär som har bättre rätt då ej kan få full gottgörelse ur den bjudna köpeskillingen och ej godkänner budet, skall fastigheten utropas på nytt utan förbehåll om rättighetens bestånd. Rättighetshavaren kan dock rädda sin rättighet genom att ge- nast efter första utropet ersätta nämnda bor- genär — något som knappast förekommer i praktiken.

De nuvarande reglerna tillgodoser dåligt rättighetshavarnas intressen. När dubbla ut- rop skall äga rum, leder det första utropet ej till några allvarligt menade bud. Det kan- ske inte bjuds något alls. Resultatet blir, att fastigheterna regelmässigt säljs utan förbe- håll för de rättigheter som här är i fråga. Någon praktisk möjlighet för rättighetshava- re att bevara sin rättighet genom kontant betalning torde som regel inte föreligga.

Rättigheter kan på detta sätt komma att off— ras utan att någon rimlig anledning före- ligger därtill. Om t.ex. fastighet ingår i konkursbo och den säljs för fordringar som avses i 17 kap. 4 % HB, kan ett gammalt inskrivet servitut eller en nyttjanderätt som för länge sedan inskrivits i fastigheten kom- ma att försvinna därför att ingen bjuder något för fastigheten när denna utropas med förbehåll för rättighetens bestånd.

Det är svårt att säga, hur framträdande olägenheterna härav i realiteten har varit. Mången gång torde rättighetshavaren få sitta kvar på oförändrade villkor (jfr 133 & UL). Under alla förhållanden måste det emellertid anses mycket otillfredsställande, att välfångna rättigheter kan godtyckligt bringas att försvinna. Beredningen har där- för sökt att åstadkomma en bättre ordning. Utgångspunkten bör som i gällande lag vara, att rättigheter med bättre rätt än den ford- ran för vilken fastigheten skall säljas blir skyddade utan särskilt förbehåll. De faller inom skyddsbeloppet. Beträffande andra rättigheter bör förbehåll vara obligatoriskt, om det saknas anledning till antagande att de belastar fastigheten till beaktansvärd ska- da för innehavare av fordran med bättre rätt. Till grund för ÖEs bedömning skall läggas den utredning som bör göras om fastighetens belastning med rättigheter och vad som framkommer vid bevakningssam- manträdet. Ägaren av fastigheten bör gi— vetvis inte i detta sammanhang betraktas som fordringsägare därför att han ev. har ägarhypotek i fastigheten. Han har ju an- tingen förvärvat fastigheten belastad av rät- tigheten eller själv upplåtit denna. I sak- ägarförteckningen bör anges rättigheter som blir skyddade på nu angivet sätt (33 & FfL).

Genom dessa bestämmelser synes det bli bättre sörjt för att fastigheten kommer att utbjudas med bevarande av de rättigheter som det ej finns någon rimlig anledning att upphäva. Man måste emellertid räkna med att det finns ytterligare rättigheter som kan utgöra en belastning men som ändå av olika skäl bör och kan räddas vid fastighetens för- säljning. Beträffande dem får avgörandet träffas vid auktionen. Beredningen anser,

att dessa rättigheter då skulle komma i en bättre ställning, om utropsordningen ändras och fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll. Om spekulanterna ej in- tresserar sig för det förra utropet enligt denna ordning, har rättighetshavaren ej nå- gon olägenhet därav. För honom är av in- tresse, att andra budgivningen blir effektiv. Beträffande andra utropet bör stadgas, att om därvid bjuds så mycket att fordringar med bättre rätt än rättigheten täcks, gäller detta bud, även om högre bud givits vid första utropet (38 & FfL). Beredningen räk- nar med att det skall bli en helt annan sti- mulans till budgivning vid det andra utro- pet enligt förslaget än som är fallet vid det första utropet enligt gällande lag. Det är det andra utropet som kan väntas bli avgö- rande enligt förslaget, inte bara för rättig- hetshavaren utan även i konkurrensen mel- lan olika spekulanter. Har budet gått högt redan vid det första utropet (utan förbehåll om rättighetens bestånd), kan man vänta, att konkurrensen blir hård även vid det and- ra utropet och att därvid verkligen uppnås bud som ej påverkas av förbehållet om rät- tighetens bestånd i vidare mån än som verk- ligen föranleds av därmed förenad olägen- het. — Om vid andra utropet uppnås lika högt bud som vid första utropet, bör budet gälla, även om fordringar med bättre rätt ej blivit täckta.

Som framgår av det nyss anförda kan rättighetshavare enligt gällande rätt rädda sin rättighet, om han vid första utropet ge— nast betalar vad som brister för att borgenär med bättre rätt skall få full gottgörelse. Denna regel har antagligen ringa praktisk betydelse. Om det överhuvud ej bjuds något för fastigheten vid första utropet, skulle rättighetshavaren nödgas betala alla ford- ringar som ligger före honom, dvs. i prak- tiken köpa fastigheten. Även i andra fall leder tillämpningen av regeln till egendom— liga resultat. Rättighetshavaren måste kan- ske betala belopp som ej står i någon pro- portion till den belastning som rättigheten utgör.

Genom den omkastning av utropen som

beredningen förordar blir det större möjlig- heter för en rättighetshavare att bedöma, hur stor belastning rättigheten anses utgöra. Vid det andra utropet kan buden antagas bli realistiska, och det kan då vara någon mening med att rättighetshavaren ingriper och betalar något för att rättigheten skall bestå. Rättighetshavaren skall vidare inte behöva betala mera än som svarar mot den belastning hans rättighet anses utgöra. Det kan i detta sammanhang förtjäna framhål- las, att en rättighetshavare som genom be- talning av visst belopp räddat sin rättighet kan framdeles råka ut för att fastigheten ånyo går under klubban och att han då för- lorar sin rättighet eller ånyo får betala för den.

Om en fastighet belastas av flera rättig- heter, skall enligt 123 ?; 2 mom. UL mellan dem iakttagas det företräde som på grund av inteckning eller tidigare upplåtelse till- kommer dem i förhållande till varandra. Rättighet som har företräde framför annan skall vika först efter denna. Detta innebär, att rättigheter som är alldeles utan betydelse för fastighetens värde kan komma att offras endast därför att de är upplåtna senare än andra rättigheter. Beredningen föreslår, att det såvitt möjligt skall genom utrop och bud konstateras i vad mån rättighet som är i fa- rozonen verkligen är belastande för fastig- heten. Enligt beredningens förslag skall vi- dare rättighetshavare som är i farozonen kunna rädda sin rättighet genom att betala det belopp varmed rättigheten kan anses sänka fastighetens värde, såvitt man kan bedöma detta av budgivningen. Det är avsett, att man skall börja med den rättig- het som ligger sämst till. Beredningen vill här erinra om att ÖE skall kunna före auk— tionen bestämma att rättigheter, vilka be- döms som icke betungande, skall utan vi- dare bestå. Härigenom bör antalet rättig- heter som föranleder särskilda utrop vid auktionen bli starkt reducerat. Även om beredningen håller före att förslaget väsent- ligt bättre tillgodoser rättighetshavarnas in— tressen, måste erkännas, att man ej får ställa förväntningarna för högt.

Rättigheter som ej förbehållits vid auk- tionen blir enligt gällande rätt inte alltid fördenskull utan verkan. Om det finns ar- rendator eller hyresgäst vars rätt ej förbe- hållits vid auktiOnen, skall nya ägaren inom en månad från tillträdesdagen säga upp ho— nom.l Annars blir det gamla avtalet gällan- de (133 5 UL). När t. ex. hyresfastighet säljs exekutivt, torde i allmänhet någon upp- sägning ej äga rum. Uppsägning kan emel- lertid användas av nya ägaren bl. a. för att få arrende- eller hyresvillkoren justerade.

Beträffande såväl arrende som hyra gäl- ler besittningsskydd i viss utsträckning. Även när avtalet skall upphöra på grund av exekutiv försäljning träder besittningsskyd- det i allmänhet i funktion. Detta innebär, att en köpare då inte kan räkna med det värde som fastigheten skulle representera för ho- nom befriad från nyttjanderättshavaren. Att dennes rätt inte förbehålls vid auktionen innebär endast, att den nya ägaren får möj- lighet att efter uppsägning påkalla en om- reglering inom den ram som lagstiftningen om besittningsskydd erbjuder.

Även enligt beredningens förslag åligger det köparen att uppsäga arrende- eller hy- resavtal, som ej förbehållits och som köpa- ren vill bringa att upphöra (44 & FfL). I för- slaget erinras om det besittningsskydd som gäller vid arrende och hyra samt om den rätt till skadestånd som kan finnas med an- ledning av uppsägning som följt på exeku- tiv auktion (33 och 44 55 FfL).

Köpeskillingsfördelning. Kostnader. Full-

följdsregler

Bestämmelser om redovisning och fördel- ning av medel som influtit till följd av ut- mätning upptages i UL i ett gemensamt kapitel (6 kap.). Vissa tilläggsbestämmel- ser finns i 1955 års lag om försäljning av utmätt luftfartyg m.m. Alla bestämmel- ser i nämnda kap. är dock inte gemensam- ma för alla fall av utmätning. Bestämmelser— na i 137—139 och 141 åå gäller efter för- säljning av lös egendom i allmänhet, medan

1 Detta gäller även muntliga upplåtelser, jfr NJA II 1908 s. 230.

140 & gäller efter försäljning av fartyg som avses i 94 & UL (dvs. i första hand större fartyg). När fast egendom sålts, blir 142 och 143 55 tillämpliga. Detsamma gäller, när fast egendom inte sålts men medel ändå finns att tillgå för fördelning. 143 & gäller emellertid även när fartyg sålts. I följande 144—168 åå meddelas om vartannat bestäm- melser som ibland är gemensamma och ibland endast gäller efter försäljning av visst slags egendom. Kapitlet är obestridli- gcn i nuvarande skick ganska svåröverskåd- ligt. Beredningen avser att även i en blivan- de utsökningsbalk upptaga bestämmelser om fördelning av köpeskilling m.m. i ett ge— mensamt kapitel. Därvid bör emellertid ka— pitlet disponeras på sådant sätt att det ome- delbart tydligt framgår vilket tillämplighets- område varje särskild grupp av bestämmel- ser har.

De förslag som beredningen i föreva- rande sammanhang framlägger påkallar en hel del ändringar i 6 kap. UL. De är dock inte särskilt ingripande. Det har inte varit möjligt att redan nu göra en omdisposition av kapitlet så att detta kan överflyttas till en blivande UB. Beredningen har därför inskränkt sig till vad som i nuvarande läge är nödvändigt.

Härvid föreslås en del jämkningar be- träffande såväl det formella förfarandet vid köpeskillingsfördelning som de mate- riella fördelningsreglerna såvitt rör fast egendom. Detta sammanhänger bl. a. med att institutet tvångsförvaltning skall upp- höra enligt beredningens förslag. Det be- hövs sålunda inte längre några särskilda regler om fördelning av vad som influtit genom tvångsförvaltning, något som i sin tur möjliggjort en välkommen förenkling av fördelningsreglerna för den händelse att utmätning av fast egendom inte lett till försäljning av själva fastigheten utan en- dast av tillbehör eller att inte heller tillbe— hör sålts utan endast handpenning, avkast- ning e. 1. finns att tillgå.

Förslaget innehåller också förenklingar, när handpenning inte betalts kontant vid auktion på fast egendom utan endast säker- het lämnats. Lagen förutsätter nu, att sä-

kerheten omedelbart realiseras om inropet ej fullföljs. Denna regel torde knappast till- lämpas. Enligt beredningens förslag skall säkerheten inte tas i anspråk förrän det visar sig, om det är behövligt (144 & UL— förslaget). Frågan när säkerheten behöver tas i anspråk sammanhänger med reglerna om det fortsatta förfarandet i fall då inrop inte fullföljts. Bland övriga ändringsförslag kan nämnas. att förslaget som huvudregel upptager att inflytande medel skall utan dröjsmål insättas på bankräkning som löper med ränta (160 & ULförslaget). Det skall sålunda inte krävas särskild begäran för att sådan insättning skall äga rum.

Även reglerna om kostnader i utsök- ningsmål har måst underkastas vissa jämk— ningar. Dessa går i stort sett ut på en mera generell reglering av skyldigheten att lämna förskott redan vid ansökan om ut- mätning och i samband med senare åt— gärder som följer därav (198 & ULförsla- get). Beträffande andra exekutiva åtgärder ges också mera generellt hållna regler som ger möjlighet att kräva förskott (199 5 i förslaget). I samband härmed upphävs ett antal specialbestämmelser om förskott som nu finns insprängda på olika ställen i UL.

Slutligen kräver beredningens förslag vis- sa ändringar i de fullföljdsregler som nu finns i 10 och 11 kap. UL. Även på andra håll behövs åtskilliga jämkningar i UL, för vilka det dock inte torde finnas anledning att redogöra förrän i den närmare moti- veringen till förslaget till lag om ändring iUL.

3. De särskilda bestämmelserna i förslaget till lag om

exekutiv försäljning av fast egendom

Beredningen har tidigare redogjort för de väsentliga nyheter som förevarande förslag innehåller. I stora drag bygger förslaget på gällande lag. Bland nyheterna kan här erinras om att utmätt fast egendom under vissa förutsättningar skall kunna säljas un- der hand.

Det ordinära förfarandet med försälj- ning på auktion är i åtskilliga hänseenden jämkat och anpassat till JBförslaget. Be— redningens förslag avser bl. a. att särskilda rättigheter skall skyddas bättre. Dessutom föreslås särskilda regler om förfarandet när någon överlåtit fast egendom och överlå- telsen är beroende av villkor. Förslaget skall även tillämpas vid försäljning av tomt- rätt liksom vid försäljning av vattenfalls- rätt som kommer att finnas kvar på grund av övergångsbestämmelse till JBförslaget.

Formellt innebär förslaget, jämfört med gällande lag, en omarbetning från grunden. Förslaget är indelat i åtta avdelningar, näm- ligen en inledande avdelning (1—3 åå), en avdelning om förberedande åtgärder och egendomens förvaltning (4—12 åå), en av- delning om försäljning (13—46 åå), en av- delning som endast rör gemensamt inteck- nade fastigheter och kompletterar andra och tredje avdelningarna (47—51 åå), en avdel— ning som endast rör den speciella frågan om fortsatt inteckningsansvar efter skedd försäljning, vare sig fastigheten var gemen- samt intecknad eller ej (52 å), en avdelning om försäljning under hand (53—57 åå), en

avdelning om försäljning av villkorlig rätt till eller andel i fastighet (58—66 åå) och slutligen en avdelning med vissa särskilda bestämmelser (67—71 åå).

Som förut nämnts avser beredningen, att förevarande förslag skall, med vissa juste- ringar, inflyta som ett kapitel i en blivande utsökningsbalk. Förslaget ersätter bestäm- melserna i 80 a, 81, 87, 97—135 och 149 åå samt vissa andra föreskrifter i UL.

Inledande bestämmelser

De inledande bestämmelserna i förslaget omfattar 1—3 åå. Andra stycket i 1 å ut- säger i överensstämmelse med gällande lag, att om försäljning av tomträtt gäller det- samma som beträffande fast egendom. En- ligt punkt 8 i övergångsbestämmelserna till förevarande förslag skall vad som sägs om tomträtt även gälla vattenfallsrätt som upp- låtits enligt äldre lag.

I terminologiskt hänseende kan här näm- nas, att beredningens förslag liksom 1966 års lag om vad som är fast egendom och JBförslaget använder både termen fast egen— dom och termen fastighet. Det har synts nödvändigt att använda termerna omväx- lande, med en viss frihet. Med utmätning av fast egendom åsyftar beredningen inte endast utmätning av hel fastighet utan även utmätning av ideell andel av fastighet eller av villkorlig äganderätt till fastighet eller till andel av fastighet. Äganderätt till visst

område av fastighet förutsätts enligt JB— förslaget för framtiden kunna överlåtas al- lenast villkorligt. Äldre överlåtelser av om- råden kan emellertid bestå och tänkas bli föremål för utmätning. Även i sådant fall blir det fråga om utmätning av fast egen- dom. Givetvis avser förslaget att i fråga om tillbehör till fast egendom eller fastighet ansluta till 1966 års lag.

Den som begär utmätning benämns i för— slaget utmätningssökanden eller, när miss- förstånd ej kan uppstå, endast sökanden. Hans fordran benämns sökandens fordran eller exekutionsfordringen, när den behö- ver skiljas från andra fordringar. När auk- tion blivit utlyst, är endast den fordran som därvid åberopats att anse som exe- kutionsfordran, med reservation för fordran som föranlett anslutning enligt 15 å.1 Om konkursförvaltare begär försäljning av kon- kursboet tillhörig fastighet, räknas konkurs- boet som sökande. Om anslutningsrätt ut- övas enligt 15 å i förslaget, kommer emel- lertid skyddsbeloppet att bestämmas som om den anslutande borgenären varit sö- kande.

Den person mot vilken exekution i fast egendom riktas — och som kan vara per- sonligen ansvarig för skulden eller också endast representant för fastigheten — kal- las i UL omväxlande gäldenären och äga- ren. I beredningens förslag till FfL kallas han genomgående ägaren, när det kan ske. Fastighetens ägare är som antytts inte all- tid samtidigt gäldenär i vanlig mening. Ter- men gäldenären bör därför undvikas som beteckning på den fysiska eller juridiska person som företräder fastigheten.

I fråga om första instans i det exekuti- va förfarandet, som UL i allmänhet be- tecknar utmätningsman, använder föreva-

rande förslag beteckningen kronofogde- myndighet. 1 å.

Exekutiv auktion på fast egendom om- besörjs enligt gällande lag av ÖE. Bestäm- melse härom finns i 97 å ] inom. UL. I förslaget sägs, att fast egendom som tagits i mät säljs av ÖE. Enligt förslaget blir

det även möjligt att sälja fast egendom un- der hand (se 13 å fjärde stycket och 53— 57 åå). Därjämte kan tillbehör liksom en- ligt gällande lag säljas för sig på auktion eller under hand (se 16 och följande åå).

Beträffande frågan vilken myndighet som framdeles bör ha hand om exekutiva för- säljningar av fast egendom får beredningen hänvisa till vad som anförts i inledningen till betänkandet.

Utmätning av fast egendom skall enligt 83 å ULförslaget anses fullbordad när be- slut därom meddelats. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen föreslår bered- ningen, att den särskilda bestämmelsen i nuvarande 77 a å UL skall upphävas. Den utmätningsverkan som där knutits till att rätten — genom dom eller lagsökningsut— slag — fastställt intecknad fordran till be- talning ur fast egendom kommer alltså att upphöra. Enligt beredningens förslag till ändrad lydelse av 1 å andra stycket LL får visserligen i Iagsökningsmål prövas, om förfallen fordran på grund av inteckning skall utgå med förmånsrätt i viss egendom, men utmätning av egendomen skall enligt ULförslaget beslutas av exekutiv myndig- het. Vid sidan av nyssnämnda bestämmelse i 83 å ULförslaget innehåller det förslaget för visst fall särskild bestämmelse som an- ger när fast egendom skall anses utmätt. Utmätning av rätt till ägarhypotek kan en- ligt 78 å ULförslaget följas av att fastig- heten tas i anspråk. Meddelar utmätnings- man beslut härom, anses fastigheten ut— mätt. Vidare föreskrivs i 48 å tredje styc- ket FfL, att indragen fastighet anses utmätt när yrkande om indragning bifalles. Ut— mätning av ideell andel i fastighet kan följas av beslut om att hela fastigheten skall säljas. När beslut härom meddelats, skall fastigheten enligt 64 å första stycket anses utmätt.

Bestämmelserna i FfL om fast egendom skall även tillämpas på tomträtt. En be— stämmelse härom har upptagits som andra stycke i 1 å (jfr 13 kap. 26 å andra st. i JBförslaget och 4 kap. 27 å första st. NJL).

1 Olivecrona, Förfarandet s. 48.

FfL skall tillämpas inte bara när fast egendom tagits i mät utan även när sådan egendom skall säljas exekutivt under kon- kurs. Härmed åsyftas närmast det i 70 å första stycket KL angivna fallet att kon- kursförvaltaren hos ÖE begär exekutiv för- säljning av fast egendom som tillhör kon- kursboet. ÖE är då skyldig att ta sig an för— säljningen, om konkursgäldenären har lag- fart eller kan härleda fång från den som sist fått lagfart.1 Även annan bevisning om äganderätten är tillåten, men har numera knappast praktisk betydelse.

3 å.

I första stycket anges vad som i FfL avses med panträtt i fast egendom. Ter- men skall endast åsyfta sådan panträtt som behandlas i 6 kap. JBförslaget. En bestäm- melse härom har ansetts erforderlig med hänsyn till att terminologin är vacklande. Vissa reallaster och likställda rättigheter enligt 17 kap. 6 å HB brukar f.n. be- tecknas såsom panträtter.1 Dessa åsyftas icke, när i FfL talas om panträtt. Häri- genom uppnås överensstämmelse med ter- men panträtt i JBförslaget. Även bevis om vilande inteckningsansökan används i viss utsträckning som pant. Som andra punkt i första stycket upptages stadgande, att de bestämmelser som meddelas om pantbrev skall i tillämpliga delar även gälla vilande- bevis.

Genom andra stycket i förevarande pa- ragraf blir förslagets bestämmelser om fordran som är förenad med panträtt till- lämpliga även på den rätt till betalning på grund av ägarhypotek som enligt 6 kap. 9 å JBförslaget tillkommer ägaren. När annat åsyftas, anges det särskilt, såsom i 33 och 34 åå. De mer eller mindre kom- plicerade spörsmål som hänger samman med ägarhypoteket har behandlats i 2 kap. Se vidare i 4 kap. under 78 och 79 åå UL.

Vid exekutiv försäljning skall även olika särskilda rättigheter beaktas. I tredje styc- ket av förevarande paragraf anges vad som i FfL åsyftas med rättighet som besvärar fast egendom. Härmed avses i första hand

— med undantag av panträtt — de rättig- heter som behandlas i JB, nämligen nytt- janderätt, servitut och samfällighetsrätt. I nyttjanderätt inkluderas här som eljest tomt- rätt. Denna rättighet som själv skall be- handlas såsom fast egendom kan möjligen aktualiseras såsom fastighetsbelastning för det fallet att exekutionen riktar sig mot den som äger fastigheten (se 33 å 1).

Med rättighet som besvärar fast egen- dom avses i FfL vidare rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egendom. I och med ge- nomförande av JBförslaget skall vissa slags rättigheter utmönstras ur lagstiftningen, så- som vattenfalls—, ränte- och avkomsträtt. Rättigheter som upplåtits i enlighet med den vid tiden för upplåtelsen gällande la- gen skall emellertid respekteras. Vissa rät— tigheter till fast egendom regleras i annan lag än jordabalken, t.ex. rätt till elektrisk kraft eller annan sådan nyttighet.2 Även så- dana rättigheter skall beaktas, i den mån de kvarstår.

Bostadsrätt hör ej hit. Det är inte någon »dylik» rättighet till fast egendom som här avses utan riktar sig mot bostadsrättsför- eningen (jfr 55 å i 1930 års lag om bo- stadsrättsföreningar).

Förberedande åtgärder och egendomens

förvaltning

ULförslaget behandlar själva utmätningen av fast egendom och reglerar alltså vad som åvilar utmätningsmannen (kronofogde- myndigheten). Beträffande försäljningen hänvisar 97 å ULförslaget till FfL. Om överlämnandet av akten till ÖE torde ad— ministrativa bestämmelser böra meddelas med stöd av 12 å UL.

I 4—12 åå FfL ges regler om förbere- dande åtgärder och egendomens förvaltning. Det blir enligt förslaget ÖE som får ansva- ret för den fortsatta handläggningen sedan

1 Olivecrona, Utsökning s. 150. 1 Se Undén 1122 s. 259 ff, 263, 269, 273 och 363, SvJT 1931 s. 113 ff, Lawski s. 31 och 442, Malmström, Civilrätt, 3 uppl. s. 192, NJA II 1921 s. 404 och 433 samt SOU 1960: 26 s. 146 f. 2 Jfr s. 77.

utmätning skett. Motsvarande gäller, när försäljningsärende inkommit från konkurs- förvaltare.

4 5.

När ärende inkommer från utmätnings- man eller konkursförvaltare till ÖE, åligger det enligt förslaget denne att genast upp- taga ärendet till behandling och överväga vad som är omedelbart aktuellt. För ända- målet kan vara behövligt att ta kontakt med sökanden eller gäldenären. Åtgärder som efter hand får vidtagas rör beskrivning av och utredning om fastigheten samt omhän- dertagande av handlingar som rör denna (5 å), värdering (6 å), föreläggande om stämning för prövning av tvist om fastig- heten eller tillbehör (7 å), förbud som av- ses i 8 å andra stycket, förordnande om vård av tillbehör (9 å) eller av syssloman (10 och 11 åå) m. m.1

5 5.

När fast egendom blivit utmätt gäller f.n. enligt 79 å 1 mom. UL, att utmät- ningsmannen skall upprätta beskrivning över egendomen. Beskrivningen skall främst vara till ledning för spekulanter på fastig— heten. Bestämmelsen i UL har är 1967 kompletterats med föreskrift om att ut- mätningsmannen vid sin beskrivning skall särskilt ange tillbehör till fastigheten, i den mån det är påkallat med hänsyn till till- behörens värde eller av annan orsak.1

Beskrivningen bör i första hand inne- hålla sådana uppgifter som behövs för den kungörelse om auktion som skall utfärdas enligt 22 å FfL.2 Enligt första stycket i förevarande paragraf i förslaget skall be- skrivning inte ske förrän ÖE anser det lämpligt. Beredningen anser det sålunda ej befogat att såsom f.n. kräva obligatorisk beskrivning redan i samband med utmät- ning. Ett mycket stort antal utmätningar leder ej till försäljning. I alla dessa fall blir det arbete som nedläggs på beskriv- ningen bortkastat. Det har därför ansetts mera ändamålsenligt att låta ÖE avgöra, när beskrivning bör ske. Det kan vara lämpligt att beskrivning och värdering en—

ligt 6 å sker i ett sammanhang. Så länge anstånd med försäljning gäller enligt 13 å torde det som regel ej vara skäl att be- skriva eller värdera fastigheten. När be- skrivning eller värdering skall ske, kan man tänka sig, att ÖE uppdrar den åt utmätnings- mannen. Det kan dock vara behövligt, att ÖE i stället anlitar särskilda sakkunniga. vilket emellertid föranleder extra kostnad. I vissa fall kan det vara nödvändigt att snabbt konstatera vilka tillbehör utmätningen om- fattar, om detta ej redan angetts av utmät- ningsmannen.

I samband med beskrivningen bör i görlig mån lämnas upplysning om särskilda in- skränkningar i fastighetsägarens förfogande- rätt som gäller enligt annan lagstiftning, t. ex. byggnadslagen eller naturvårdslagen.

I överensstämmelse med 79 å 1 mom. UL innehåller andra stycket i förevarande 5 å. att fastighetsägaren skall på anmodan tillhandahålla handlingar som tjänar till upp— lysning om fastigheten i rättsligt hänseende. Därjämte föreslås, att ÖE skall även på annat sätt söka inhämta fullständig utred- ning i sådant hänseende och om den eko- nomiska belastning som kända rättigheter kan tänkas utgöra för fastigheten. Vid be- hov bör från inskrivningsmyndigheten an- skaffas avskrift av upplåtelsehandlingar rö- rande inskrivna rättigheter.3 Det nu sagda sammanhänger med en bestämmelse i 33 å FfL om att rättigheter, som inte utan vi- dare är skyddade, skall förbehållas av ÖE, om det saknas anledning till antagande att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bätt- re rätt. Vid bedömning av denna fråga skall bl. a. den nu nämnda utredningen tjäna som underlag.

Vid fastighetens försäljning är det av vikt, att obelånade pantbrev finns tillgängliga så att de kan överlämnas till köparen, när han fullgjort sin betalningsskyldighet. Även om

1 Se även vad som anförs nedan på s. 249 ang. delgivning av vissa tredskodomar och lagsök- ningsutslag. 1 Prop. 1967: 16 s. 145. 2 Jfr Hassler s. 231 och Olivecrona, Förfa- randet s. 26. ” Olivecrona, Förfarandet s. 24.

pantbrevet ej till någon del täcks av köpe- skillingen är det olämpligt, att det efter försäljningen ligger på annat håll. Som förut nämnts förordar beredningen också, att pantbrev under vissa förutsättningar skall kunna förklaras efter skedd försäljning fort- farande gälla oaktat det ej täcks av köpe- skillingen (se 52 å). För att förordnande härom skall kunna meddelas förutsätts, att pantbrevet finns tillgängligt. Till dessa ord- ningssynpunkter kommer att ägaren kan vålla speciella svårigheter för exekutionen. om han får behålla pantbrev och kan för- foga över dem efter gottfinnande. Bl. a. kan försäljning under hand försvåras t.ex. om pantsättning sker i sista stund. Även för exekutiv auktion kan pantförskrivning strax före bevakningssammanträdet medföra praktiska olägenheter. Vidare vill beredning- en påpeka, att pantförskrivning av vilande- bevis kan försvåra försäljning av utmätt vill- korlig rätt till fast egendom i fall som avses i 60 å. Beredningen förordar därför en be- stämmelse om att pantbrev som ägaren innehar skall på anmodan överlämnas. I tillämpningsförfattning bör utmätningsman åläggas att redan i samband med utmät- ningen anmoda ägaren att överlämna pant- brev.

Det synes vidare vara önskvärt att före- skriva förbud för ägaren att pantförskriva omhändertaget pantbrev utan ÖEs tillstånd. Förslaget upptager även en bestämmelse härom. Några särskilda anvisningar för till- ståndsprövningen har inte synts behövliga. Det torde vara uppenbart att ÖE skall läm- na tillstånd, om skäl till pantförskrivning visas. Gäldenären kan t.ex. tänkas därige- nom få medel tillgängliga för att betala ut- mätningssökandens fordran. Genom kravet på tillstånd kan emellertid ÖE följa vad som sker och vet då vart pantbrevet tar vägen. Detta bör av ÖE utlämnas direkt till län- givaren.

Det är avsett, att bestämmelsen om pant- brev skall gälla även om inteckning beviljas först sedan utmätning skett, vare sig ansö- kan gjorts före eller efter utmätningen. Be- stämmelsen blir enligt 3 å tillämplig även på vilandebevis.

I tredje stycket av förevarande 5 å före- skrivs, att ÖE skall underrätta känd inne- havare av företagsinteckning om ärendet i fall då ägaren driver näringsverksamhet på fastigheten. Motsvarande bestämmelse gäller nu för utmätningsman enligt 79 å 2 mom. UL.4

6 å.

Enligt 79 å 1 mom. UL är värdering ob- ligatorisk och skall göras av utmätnings- mannen i samband med utmätningen eller som följdåtgärd till denna (jfr 73 å 1 mom.).

Värderingen av utmätningsobjektet tjänar olika ändamål. Den kan behövas för att bestämma, hur mycket som skall utmätas. Särskilt när lös egendom tas i mät är det nödvändigt att begränsa objektet. I fråga om fast egendom måste utmätning avse det hela. Värderingen tjänar då till ledning för spekulanter. Därjämte kan den bli av be- tydelse vid prövning enligt 125 å 1 mom. UL, huruvida inteckning kan godtagas som säkerhet för handpenning, och vid fördel- ning av ansvaret för gemensam inteckning enligt 32 å första stycket IF eller av köpe- skilling för gemensamt intecknade fastig- heter enligt 121 å 2 mom. UL.1 Ofta torde f. 11. en ganska schablonmässig värdering ske i samband med att utmätningsman tar fas- tighet i mät. Har utmätningen skett på den- nes kontor, får han göra ett besök på fas- tigheten, om inte en expert anlitas. När fastighet anses utmätt genom lagsökningsut- slag, sker värderingen efter uppdrag av öE. Någon befogenhet för utmätningsmannen att efter eget omdöme underlåta värdering finns inte.

Enligt beredningens mening är det knap- past motiverat att kräva obligatorisk värde— ring. Behovet av värdering för att avgöra vad en utmätning bör omfatta är ringa, när det gäller fast egendom. Om intecknings- havare begär exekution, är värdering över- huvud ej behövlig för att bestämma utmät- ningsobjektet. Vid utmätning för opriori— terad gäld kan tänkas, att utmätningsman- nen stundom behöver få en uppfattning om

4 Se prop. 1967: 16 s. 145 f. 1 Olivecrona, Utsökning s. 152.

vilket värde fastigheten representerar. För detta ändamål måste han emellertid också få reda på bl. a. den inteckningsbelastning som åvilar fastigheten. Som regel torde ut- mätningsmannen få ett visst begrepp om fastighetens värde genom det fastigheten åsatta taxeringsvärdet, åtminstone om han känner till hur taxeringsvärdet brukar för- hålla sig till saluvärdet i orten. I viss ut- sträckning kan taxeringsvärdet också vara tillräckligt som vägledning för spekulanter. Särskild värdering kan inte heller anses på- kallad för prövning, huruvida inteckning kan godtagas som säkerhet för handpen- ning. Enligt beredningens förslag i 34 å FfL skall denna prövning ske i friare former än nu, därvid även de bud som uppnås på auktion ger upplysning om värdet. Det bör till sist framhållas, att det ofta är utom- ordentligt svårt att göra en verkligt realis- tisk värdering.

Av dessa skäl har beredningen, frånsett de fall då gemensamt intecknade fastigheter skall säljas, stannat för att ÖE bör få be- döma huruvida värdering behövs när fas- tigheten är taxerad. Saknas taxeringsvärde, måste värdering ske före försäljningen. När åter taxeringsvärde finns, får ÖE pröva, huruvida det kan befaras vara missvisande. Fastigheten har t.ex. blivit bebyggd efter taxeringen. Beredningen utgår från att ÖE till fullo beaktar de skäl som i det särskilda fallet talar för värdering. ÖE har bl. a. be- hov av att få en uppfattning om fastighetens värde för att vid tillämpning av 39 å i för- slaget kunna avgöra vad som är acceptabelt bud för fastigheten. En såvitt möjligt riktig värdering är även av betydelse för tillämp- ning av 16 å FRO.

Värdering bör i allmänhet göras samtidigt med beskrivningen. Om ÖE till en början ansett värdering onödig men ändrar stånd- punkt, sedan ÖE fått del av beskrivningen, bör den som ombesörjt beskrivningen kom- plettera den med värdering, om han är kompetent därtill. I enklare fall kan må- hända kronofogdemyndigheten anlitas för värdering, i andra fall fordras större erfaren- het om fastighetsförhållanden.

I fråga om sättet för värderingen har i

förslaget ej angetts annat än att tillbehör skall värderas för sig, om det finnes påkal— lat. Industritillbehör kan t.ex. representera stora värden som bör upptagas för sig.

Som nyss antytts har värdering särskild betydelse beträffande gemensamt inteckna- de fastigheter. Värderingen kan till en bör- jan ha betydelse för fördelning av ansvaret för gemensam inteckning. Den grundläg— gande bestämmelsen härom finns i 6 kap. 17 å JBförslaget. Ansvaret för inteckningen fördelas på fastigheterna i proportion till deras värden. De värden från vilka man härvid skall utgå är taxeringsvärdena året innan inteckningen söktes eller, om sådant värde ej fanns, det därefter först fastställda taxeringsvärdet. Emellertid förekommer det, att fastighet ej är taxerad. En supplerande regel är därför nödvändig. I nyssnämnda paragraf i JBförslaget stadgas sålunda, att i andra hand skall gälla de värden som ut- mätningsmannen åsätter fastigheterna.2

Värdering har även betydelse för fördel- ning av köpeskillingen, såsom närmare fram- går av 51 å 3 i förevarande förslag. Med tanke främst på sistnämnda fall och de si- tuationer då värdering bör ske redan på grund av bestämmelserna i första stycket föreskrivs i andra stycket av förevarande paragraf, att om en eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas och taxe- ringsvärde saknas eller kan antagas vara missvisande för någon av de gemensamt in- tecknade fastigheterna, skall alla värderas. Även subsidiärt ansvariga fastigheter kan behöva värderas.3

I tredje stycket av paragrafen föreslås, att ägaren skall underrättas om förrättning- en när fastighet eller tillbehör skall värde— ras. Någon motsvarande föreskrift finns inte i UL, frånsett ett specialfall som anges i 79 å 5 mom. Enligt beredningens mening har värdering av utmätt fastighet en sådan betydelse att ägaren bör få tillfälle att när— vara och lämna upplysningar. Däremot sy- nes det inte behövligt att alltid underrätta honom, när egendomen skall beskrivas. Med

” 6 kap. 17 å JBförslaget behöver ändras rn. anl. av beredningens förslag. 3 Olivecrona, Förfarandet s. 23 f.

hänsyn till att värdering oftast torde ske i samband med beskrivningen kommer ägaren dock enligt förslaget att i allmänhet få be- sked även härom. Hur underrättelse skall lämnas, torde med stöd av 12 % UL böra bestämmas i administrativ ordning.

Den som är missnöjd med värdering får klaga däröver i samband med klagan över auktion, när sådan hålls.4

7 &.

Gällande lag innehåller inte några be- stämmelser om hur det skall förfaras efter utmätning av fast egendom, när tvist råder om äganderätten därtill. I 82 & UL ges en— dast föreskrifter som avskär köpare av fast egendom från hans rätt, om han inte söker lagfart inom viss tid. Beredningen föreslår som förut nämnts ändrade bestämmelser i denna del. Dessa bestämmelser upptages i 81 & ULförslaget (jfr 201 €).

Enligt beredningens mening kan en ny lag inte med tystnad förbigå den situationen att tvist råder om äganderätten, även om det inte ofta torde förekomma att utmätning och sådan tvist sammanträffar och JBför- slaget kommer att minska risken därför ytterligare. Vid 1967 års ändringar i UL beaktades det fallet att tvist råder om till— behör till fast egendom. Det synes konse- kvent, att motsvarande spörsmål beaktas när tvist föreligger om äganderätten till själva fastigheten. Bestämmelser i dessa båda äm- nen synes kunna upptagas i en gemensam paragraf och beredningen föreslår stadgan- den därom i förevarande 7 5.

Första stycket behandlar tvist om bättre rätt till utmätt fastighet, dvs. tvist som rör äganderätten till själva fastigheten. Bestäm— melsen omfattar även den situationen att tvisten rör visst område av fastigheten eller ideell andel därav. Tvist kan ha yppats redan vid utmätningen. Utmätningsmannen bör i så fall redovisa förhållandet till ÖE, när han överlämnar ärendet till denne. I andra fall kan under ärendets gång hos ÖE visa sig, att tvist om äganderätten förelig- ger.

Det är uppenbart, att tvist om ägande-

rätten kan inverka högst menligt på det pris som kan uppnås vid fastighetens för— säljning, eftersom den som köper fastigheten är utsatt för risken att fastigheten frångår honom. Även på andra sätt kan stora olä- genheter vållas, om själva utgångspunkten för auktionen är oriktig. Beredningen anser det angeläget, att ÖE kan åstadkomma klar- het i frågan. Om någon påstår bättre rätt till utmätt fastighet, skall ÖE sålunda enligt förslaget kunna förelägga honom att väcka talan inom viss tid vid äventyr att han för- lorar sin rätt.x Talan skall enligt förslaget väckas inom en månad efter att föreläggan- det genom ÖEs försorg delgivits den som gör anspråk på fastigheten och skall riktas mot såväl utmätningssökanden som den som i ärendet antagits vara ägare, dvs. regelmäs- sigt gäldenären. Talan skall väckas vid fas- tighetsforum, dvs. domstol som anges i 10 kap. 10 % RB.

ÖE har enligt förslaget diskretionär be- fogenhet att pröva, huruvida det finns skäl att ge sådant föreläggande som nu nämnts. I vissa situationer är tvisten utan större be- tydelse för försäljningen, t.ex. om utmät- ning skett för fordran med förmånsrätt som gäller oavsett tvistens utgång. Tvisten in- verkar då endast på frågan vem som i ären- det skall representera fastigheten (jfr 68 å) och vem som skall lyfta utdelning på ägar- hypotek eller eventuellt överskott liksom på vissa andra mera sekundära spörsmål. ÖE skall alltså ge föreläggande endast om skäl föreligger därtill. I denna prövning in- går även befogenhet att underlåta föreläg- gande, om ÖE bedömer det framställda an- språket som ogrundat. Att bortse från an- språket i dylikt fall kan dock vålla sådana olägenheter att försiktighet måste iakttagas.

Andra stycket i paragrafen har sin mot— svarighet i 100 c & UL och rör tvist om till-

4 Jfr NJA 1958 s. 558 och Hassler s. 423 not 29. 1 Redan enligt gällande rätt torde möjligen hänvisning till rättegång kunna komma ifråga, nämligen när utmätning skett trots tredje mans påstående att han äger fastigheten, dock blott i det fallet att överlåtelse påstås från annan än gäldenären, se Alexanderson s. 78 och Hassler s. 197 f, jfr Hassler s. 199 not 12.

behör till utmätt fast egendom. Enligt be- redningens förslag får ÖE diskretionärt prö- va, huruvida tvisten är av sådan betydelse att föreläggande bör meddelas. Detta ger ÖE något större frihet än enligt gällande lag som gör föreläggande obligatoriskt om san- nolika skäl visats. Det bör kanske påpekas, att talan i andra styckets fall bör riktas mot utmätningssökanden och den som i ärendet antagits vara ägare till själva fastigheten. Tvisten rör ju frågan, huruvida viss egen- dom är tillbehör till fastigheten.

Beträffande de fall som regleras i första och andra styckena upptages härefter en gemensam bestämmelse i tredje stycket som anger påföljden av att talan inte väcks. Väcks ej talan i enlighet med föreläggande som meddelats enligt första eller andra styc- ket, är talan förlorad mot sökanden, om denne ej själv väckt talan inom föreskriven tid. Av bestämmelsen framgår, att sökanden kan väcka talan. Den skall i så fall riktas mot både den som i ärendet antagits vara ägare till fastigheten och den som påstått bättre rätt till egendomen i fråga. I annat fall är villkoren för att den som påstått bättre rätt skall ha bevarat sin talan inte uppfyllda. Beredningen behandlar vissa lik- artade spörsmål under 78 & ULförslaget.

Som fjärde stycke upptager förslaget stad- gande, att fastigheten, om tvisten är av vä- sentlig betydelse, inte får säljas innan den blivit slutligt avgjord — dvs. genom dom eller beslut som vunnit laga kraft2 — eller tiden för väckande av talan har utgått. Stadgan- det i 100 c & 2 mom. UL att särskild för- säljning av tillbehör inte får ske förrän tvist om tillbehören prövats eller tid för talans väckande utgått har upptagits i 16 & tredje stycket i förevarande förslag.

Den som har förlorat sin rätt mot sökan- den enligt tredje stycket i förevarande 7 5 kan inte överklaga utmätningen. Annan in- tressent som anser att utmätningen kränker hans rätt har däremot möjlighet att klaga.a Klagotiden över utmätningen är f.n. inte begränsad (jfr 201 & UL). Däremot är tiden för klagan över försäljningen begränsad (se 213 å). Sedan fastigheten sålts och för-

säljningen vunnit laga kraft, kan rättelse inte vinnas genom klagan över utmätningen. Lagakraftvunnen försäljning torde emeller- tid enligt gällande lag inte hindra, att talan om bättre rätt till fastigheten kan föras i rättegång. Beredningen har övervägt att föreslå en bestämmelse enligt vilken för- säljningen under alla omständigheter skall stå sig, om gäldenären hade lagfart på den sålda fastigheten och försäljningen vunnit laga kraft. En principiell lösning av denna fråga synes emellertid böra anstå till dess beredningen får tillfälle att generellt över- väga verkningarna mot tredje man av exe- kutiv försäljning. Beredningen vill t.v. en— dast förorda en provisorisk bestämmelse i 201 & UL. Denna bestämmelse går ut på att den som före utmätningen har av gälde- nären förvärvat den utmätta egendomen ej äger klaga över utmätningen sedan egen- domen sålts och försäljningen vunnit laga kraft.

Så länge annan särskild bestämmelse ej finns får i övrigt tillämpas de regler om tredje mans rätt som upptages i J Bförslaget (se 17 kap. 10 ä4 och 18 kap. 1 &, jfr 20 kap. 6 5 p. 7). Det bör nämnas, att JBför- slaget ej direkt uttalar sig om verkan av utmätning eller av exekutiv försäljning efter utmätning. Utmätning förutsätts även enligt JBförslaget skola liksom hittills gälla fram- för överlåtelse som gäldenären gör i strid däremot.5

8 5.

När en fastighet utmätts, får ägaren som regel sitta kvar på fastigheten, ombesörja dess förvaltning och tillgodogöra sig av— kastningen. Med anledning av den nya la— gen om fast egendom fann beredningen an-

” Prop. 1968: 91 bih. A 5. 325, jfr prop. 1967: 16 s. 157.

” Både utmätningen och auktionen kan be- höva överklagas, men i klagan som formellt kan synas röra endast auktionen kan böra in- tolkas att även utmätningen överklagas. Jfr NJA 1893 s. 505 och 1918 s. 565 samt Hassler s. 424, Olivecrona, Förfarandet s. 184 och Karl- gren i SvJT 1956 s. 255.

* Beredningens förslag om underhandsför- säljning föranleder en följdändring av 17 kap. 10 & JBförslaget.

5 LRremissen s. 576.

ledning att ta upp frågan om fastighets- ägarens befogenheter beträffande utmätt fast egendom. Bestämmelser härom inför— des i enlighet med beredningens förslag som 80 a 5 i UL.

I enlighet med sistnämnda lagrum inne- håller förevarande 8 % bestämmelser som fråntager ägaren befogenhet att disponera över fastigheten på sådant sätt att dess kapitalvärde minskas. Härvid har gäldenä- rens rätt att tillgodogöra sig normal av- kastning uttryckligen begränsats i tiden, nämligen tills fastigheten sålts och skall tillträdas av köparen. Enligt 34 5 5 i för— slaget får fastighet som sålts på auktion tillträdas samma dag som köpeskillingen skall fördelas. Vid försäljning under hand bestämmer överexekutor tillträdesdagen en- ligt 54 5 4. Ägarens rätt att uppbära av- kastning kan inskränkas genom förordnan- de enligt 10 eller 11 & iförslaget.

Enligt gällande lag torde ägaren inte ha rätt att bärga och tillgodogöra sig gröda efter auktionen. Detta anses följa av 124 & UL, som föreskriver att växande gröda skall utropas samtidigt med fastigheten.1 Beredningen föreslår ej någon motsvarighet till den bestämmelsen. Då 8 & inte inne- fattar förbud att på normalt sätt bärga mogen skörd,2 får ägaren enligt förslaget göra detta även under tiden mellan auktio- nen och köparens tillträde, om ej annat bestäms. Detta förhållande bör beaktas vid bestämmande av villkoren för auktionen. ÖE bör sålunda kunna föreskriva, att väx- ande gröda eller annan avkastning skall ingå i försäljningen. Det blir då bindande för ägaren. Denne kan även fråntagas för- valtningen av fastigheten (se 11 å).

Ägaren av utmätt fastighet är formellt oförhindrad att sälja fastigheten. Försälj- ningen gäller emellertid ej mot utmätning- en, och det exekutiva förfarandet fortgår utan hinder därav. Överlåtelsen kan emel- lertid föranleda, att den som förvärvat fas— tigheten från gäldenären blir berättigad att lyfta betalning på ägarhypotek eller even- tuellt överskott på köpeskillingen. Ägaren är enligt gällande lag även oförhindrad att pantförskriva inteckning i fastigheten. I

denna befogenhet har beredningen emel- lertid föreslagit en inskränkning genom 5 & i förevarande förslag, som möjliggör att omhändertaga pantbrev och hindra att omhändertaget pantbrev pantförskrivs utan ÖEs tillstånd. Ägaren är även berättigad att upplåta rättigheter. De inskränkningar i fråga om befogenheten att utnyttja fas- tigheten som finns i 80 a & UL medför emellertid motsvarande inskränkning i nytt- janderätt som ägaren upplåter sedan fas- tigheten utmätts.3

Ägarens befogenheter att upplåta rättig- heter kan vålla praktiska olägenheter sär- skilt i fall då endast andel i fastighet ta- gits i mät eller utmätt fastighet har av gäldenären förvärvats under villkor som alltjämt gäller. Om andelen eller den fas- tighet som gäldenären innehar med villkor— lig rätt skall enligt 60 eller 65 å i förslaget säljas i den ordning som gäller försäljning av utmätt rättighet, är det av vikt, att ut- mätningsobjektet inte kommer att efter för- säljningen belastas av rättighet som upplå- tits efter utmätningen. Även i andra fall synes det höra till god ordning, att gälde- nären ej genom upplåtelser av rättighet be- lastar den utmätta egendomen på ett sätt som vållar onödiga svårigheter vid försälj- ningen. Beredningen har därför övervägt ett generellt förbud för ägaren att sedan fastigheten blivit utmätt upplåta rättighet till densamma. Det har emellertid synts tveksamt, om ett sådant förbud är tillräck- ligt motiverat. Efter utmätning kan det ibland dra ut på tiden innan försäljning kan genomföras. I synnerhet i fråga om hyresfastigheter kan man tänka sig prak- tiska olägenheter av att hyresvärden inte kan sluta hyresavtal m.m., även om för- budet förses med dispensmöjlighet för ÖE. Beredningen har också befarat, att det tänk- ta förbudet kan vålla missförstånd i sam- band med upprättandet av sakägarförteck— ning, om ägaren i strid däremot slutit hy- resavtal eller upplåtit annan rättighet. Vis-

1 Trygger I 5. 345 och Hassler s. 235 f. * Prop. 1967: 16 s. 58 och 117. 3 Jfr U IV s. 71.

sa regler hur nyttjanderättshavare skall uppsägas synes också påkallade, om ett ge- nerellt förbud mot rättighetsupplåtelser meddelas. Beredningen har därför valt en mera försiktig väg. I andra stycket av före- varande 8 å föreslås till en början en ut- trycklig bestämmelse att ägaren ej får upp- låta rättighet som går utöver vad som är medgivet enligt första stycket i paragrafen. Denna bestämmelse innebär inte mer än en bekräftelse på vad som ändå gäller. Härtill fogas en andra punkt som ger ÖE befogenhet att förbjuda ägaren att upplåta annan rättighet som kan försvåra fastig- hetens försäljning. Om t. ex. andel i fastig- het utmätts eller köpares villkorliga rätt tagits i mät, kan ÖE utfärda ett dylikt för- bud som då bör gälla varje upplåtelse av rättighet.

Förbudet för ägaren att minska fastighe- tens kapitalvärde liksom förbud att upp- låta rättigheter kan ibland drabba ägaren onödigt hårt. I tredje stycket av 8 & öpp— nas därför — i överensstämmelse med 80 a 5 2 mom. UL — möjlighet för ÖE att på be— gäran av ägaren efter diskretionär prövning medge undantag från förbud som nyss nämnts. Utmätningssökanden bör höras i ärendet.

9 'g'.

Med hänsyn till den vidgning av till- behörsbegreppet som skett genom 1966 års lagstiftning har det ansetts nödvändigt att säkerställa, att tillbehören ej skingras.1 Särskilt har man därvid tänkt på industri- tillbehör. ÖE får därför enligt 80 a & 3 mom. UL vid behov förordna utmätnings- man att ta vård om fastighetens tillbehör. I brådskande fall får utmätningsman in- terimistiskt omedelbart ta vård om tillbe- hör. Härom skall utmätningsmannen ge- nast meddela ÖE, som skall pröva om åtgärden skall bestå.

Motsvarande bestämmelser har uppta- gits i 9 5 av förslaget. Enligt dessa får emellertid inte endast utmätningssökanden utan även annan borgenär anhålla, att till- behör sätts under vård. Det är inte givet, att utmätningssökanden finner anledning att

ingripa därför att tillbehör skingras. Hans förmånsrätt kan vara så god att han inte behöver lita till tillbehören för att få sin fordran täckt. Beredningen har därför fun- nit det önskvärt, att även annan borgenär kan ta initiativ. Med borgenär avses i för- slaget givetvis endast den som kan ha rätt till betalning ur fastigheten. Frågan om kost- naden regleras i 198 å ULförslaget. Borgenär som begår vård av tillbehör får förskjuta kostnaden, om det begärs av utmätnings- mannen.

10—12 åå.

I 81 & UL ges bestämmelser om sysslo- mannaskap, nämligen om det s.k. mindre sysslomannaskapet i 81 ä 1 mom. och om det större sysslomannaskapet i 81 ä 2 mom. Reglerna om det mindre sysslo- mannaskapet återfinns i huvudsak oföränd- rade i 10 å i förslaget. Beslut om mindre sysslomannaskap skall dock fattas av ÖE. Det har ej synts lämpligt eller erforderligt att såsom f.n. ge utmätningsmannen befo- genhet härtill, då enligt förslaget hela exeku— tionsärendet skall omedelbart överlämnas till ÖE. Ansökan om tillämpning av lagrum- met får enligt förslaget göras såväl av utmätningssökanden som av annan borge- när. I detta sammanhang kan erinras om den möjlighet som finns att på ett tidigare stadium lägga kvarstad på fastighetsavkast- ning (se 15 kap. 7 & RB och 16 & LL1 samt 184 & UL).

Det större sysslomannaskapet regleras i 11 5 av förslaget. Här föreslås ej annan ändring i förhållande till gällande rätt än att begäran om förordnande kan göras inte endast av utmätningssökanden utan även av annan borgenär. Om beredningens för- slag att upphäva institutet tvångsförvalt- ning genomförs, kan sysslomannaförordnan- de enligt 11 å i viss mån fylla samma funk- tion som tvångsförvaltning. Sysslomannen har nämligen vidsträckta befogenheter be- träffande fastighetens förvaltning. Hans ställning i detta avseende kan närmast jäm-

1 U IV s. 72. 1 Hassler s. 236 not 54 anser, att rätten i lag- sökningsmål kan förordna syssloman.

föras med en konkursförvaltares.2 Ändå är det inte antagligt, att det större sysslo- mannaskapet kommer att användas i någon avsevärt större utsträckning än hittills.

Frågan om kostnaden för sysslomanna- skap regleras i 198 % ULförslaget. Den som begår sysslomannaskap kan avkrävas förskott enligt 3 mom. i paragrafen.

Enligt 81 ä 3 mom. UL skall syssloman redovisa för uppburna medel dels vid be- vakningssammanträde, dels vid samman- träde för köpeskillingsfördelning. Den förs— ta redovisningen är av betydelse för be- stämmande av lägsta budet. Om avkastning finns tillgänglig vid auktionen, skall lägsta budet minskas enligt 113 & 2 mom. UL. Beredningen har inte ansett nödvändigt att i lag reglera när redovisning skall ske utan ansett frågan böra överlämnas till ÖEs be- dömande i varje särskilt fall. Enligt 32 & första stycket FfL skall avkastningen tas i beräkning vid bestämmande av vilken kö- peskilling som krävs för att skyddsbeloppet skall uppnås.

Bestämmelse om redovisning för avkast- ning har upptagits som 12 &.

Det kan framhållas, att avkastning som uppbärs av syssloman inte får användas fritt utan, frånsett betalning av nödvändiga utgifter för fastighetens vård och under- håll, skall fördelas enligt 143 & UL.

Försäljning

13 &.

Förevarande paragraf behandlar tidpunk- ten för och anstånd med fastighets för— säljning samt sättet för försäljningen.

Enligt 88 c 5 2 mom. UL gäller f.n., att fast egendom som regel skall säljas inom fyra månader från utmätningen. När intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, räknas tiden från att exe- kutiv försäljning begärs. Sistnämnda be- stämmelse har betydelse främst när fastig- het genom lagsökningsutslag dömts i mät. I vissa fall får fyramånadersfristen över- skridas. Laga hinder kan möta och borgenär har rätt att lämna anstånd. Enligt 3 mom. i 88 c 5 får ÖE medge högst sex må-

naders uppskov. Förutsättning är, att egen- domen befaras komma att säljas till under- pris eller att gäldenären huvudsakligen utan egen skuld råkat i tillfälliga betalningssvå— righeter eller att eljest synnerliga skäl före— ligger. För uppskov fordras också, att bor- genärens rätt till betalning inte äventyras el— ler otillbörligt åsidosätts. Enligt 4 mom. äger ÖE förordna om ytterligare uppskov i fall då föreliggande omständigheter på— kallar det. — Fortfar av borgenären medgivet anstånd mer än sex månader, går enligt 5 mom. utmätningen åter, resp. förfaller utmätningsverkan enligt 77 a & UL.

Försäljning av fast egendom skall järn- likt 89 ä 1 mom. UL ske på offentlig auktion. Separat försäljning av fastighets— tillbehör kan dock enligt 100 a & jfrd med 96 a & UL äga rum under hand.

Realisation av utmätt egendom bör äga rum utan dröjsmål. Uppskov medför risk för värdeförstöring och kan medföra be- tydande kostnader. Vidare kumuleras rän- ta. För borgenären är det naturligtvis en särskild olägenhet att han får vänta på betalning. Å andra sidan måste försäljning förberedas på lämpligt sätt. En fastighet skall sålunda bl. a. beskrivas och eventuellt värderas. Om auktion skall hållas, måste kungörelse utfärdas i god tid. Avser ÖE att låta sälja fastigheten under hand så som beredningens förslag medger, får i allmän- het anlitas en mäklare som behöver viss tid för att utföra uppdraget. Beredningen har därför inte funnit praktiskt möjligt att förkorta den nuvarande ordinära tidsfris- ten. I första stycket av förevarande 13 & föreskrivs därför som huvudregel, att för- säljning bör ske inom fyra månader från utmätningen.1 Vid försäljning som under konkurs skall ske på begäran av förvalta- ren bör tiden räknas från dennes fram- ställning (jfr 2 5) men ÖE bör i samråd med förvaltaren beakta vad som är ange- läget med hänsyn till konkursförfarandet. Genomförs beredningens förslag att upp- häva bestämmelsen i 77 a & UL, behövs

2 Olivecrona, Utsökning s. 160. 1 Jfr prop. 1963: 52 s. 136.

ej någon särskild regel om tidsfristen för det fallet att intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom.

Det är inte alltid möjligt att hålla för- säljning inom fyramånadersfristen. Rättsligt eller faktiskt hinder kan föreligga.2 Som exempel på rättsligt hinder kan nämnas, att fastighet, som utmätts på grund av icke lagakraftvunnen dom, enligt 40 få 1 mom. UL ej får utan gäldenärens samtycke säljas förrän domen vunnit laga kraft. Vidare kan reglerna i 85 & ULförslaget, som vill möjliggöra en ostörd avveckling av dödsbo, föranleda att försäljning skall uppskjutas. Tvist om äganderätten till fastigheten eller tillbehör kan enligt 7 & fjärde stycket i förevarande förslag vara hinder mot för- säljning. Enligt 22 & tredje stycket FfL medför förordnande om särskild försälj- ning av fastighetstillbehör, att auktion på fastigheten måste anstå. Hinder kan också möta på grund av högre myndighets för- ordnande om inhibition. ÖE skall i samt- liga fall självmant beakta, om hinder mot försäljning föreligger, och ta upp ärendet när hindret upphör.

Utrymme måste finnas att av praktiska skäl dröja med försäljningen även om något ovillkorligt hinder inte föreligger mot för- säljning. Denna möjlighet får dock inte stå öppen utan inskränkningar. Om tiden löper, växer bl.a. räntan på exekutionsfordringen eller andra fordringar som har förmånsrätt i fastigheten. Enligt gällande lag har ut- mätningssökanden viss befogenhet att medge anstånd, som efter viss tid kan leda till att utmätningen förfaller. Beredningen anser utformningen av bestämmelserna härom mindre lämplig. Rent principiellt bör inte utmätningssökanden ensam få styra förfa- randet i ett anhängigt ärende. Det riktiga synes vara, att sökanden får finna sig i vad ÖE beslutar, när sökanden förordar eller fastighetens ägare begär anstånd. Den nu— varande ordningen är också försåtlig. Om anstånd som sökanden medgivit räcker mer än sex månader från utmätningen, går den- na utan vidare åter. Sökanden kan sålunda genom förbiseende eller passivitet förlora den rätt som han förvärvat genom utmät—

ningen. Lagens regel medför också, att man måste skilja mellan anstånd som utmät- ningssökanden medgivit och uppskov som ÖE beslutat. Detta kan naturligtvis lätt vålla missförstånd. I fall då utmätningsman har hand om försäljning — dvs. i fråga om lös egendom i allmänhet — brukas det på sina håll, att han varnar sökanden så att denne kan vidtaga åtgärder för att bevara sin rätt. Det torde dock knappast förekomma, att ÖE är verksam på sådant sätt. Service av detta slag är arbetskrävande för myndighe- ten och förenad med ofrånkomlig risk att det sker misstag eller förbiseenden. Det kan bl. a. vara oklart vad utmätningssökanden avsett, när han besvarat fråga om anstånd eller själv tagit initiativ därtill.

En klar och lättfattlig reglering vinns, om ÖE alltid får fatta beslut om anstånd. Den nuvarande bestämmelsen om att ut- mätningen går åter, när sökanden gett för långt anstånd, kan då utgå. Enligt förslaget bör alltså fastigheten säljas inom fyra måna- der från utmätningen, om ej hinder möter eller ÖE på begäran ger anstånd.

Initiativ till anstånd kan tas såväl av ut- mätningssökanden som av fastighetens äga- re. Någon särskild bestämmelse om förfa— randet, när utmätningssökanden själv tar initiativ till anstånd, har ej ansetts behövlig. I andra stycket i paragrafen regleras där- emot det fallet att anstånd begärs av fastig- hetens ägare. Utmätningssökanden skall då enligt förslaget få tillfälle att yttra sig över ägarens begäran. Om ägaren och utmät- ningssökanden är ense om anstånd, kan den senare lämpligen lämna sitt medgivande ge- nom påskrift på ansökan om anstånd. I så fall behöver han givetvis ej höras särskilt.

Om utmätningssökanden medger anstånd, bör ÖE också regelmässigt bevilja anstånd. Om inte mycket starka skäl föreligger, bör dock anstånd inte medges sedan auktion blivit utlyst. Därigenom har även andra intressenter dragits in i förfarandet och ÖE bör ta viss hänsyn även till dem. Givetvis kan det inte heller få förekomma, att ÖE

2 U I 5. 102 f och 107.

gång efter annan tvingas att förbereda auk- tion som sedan på begäran av utmätnings- sökanden och gäldenären måste inställas.

Även om utmätningssökanden motsätter sig anstånd, får enligt förslaget anstånd med- ges på grund av särskilda skäl. Som exem- pel kan nämnas, att det genom anstånd blir möjligt att sälja fastigheten vid en lämp- ligare tidpunkt — såsom när fastigheten ut- görs av sommarnöje som helst säljs på våren eller sommaren — eller att fastighetsägaren oförskyllt råkat i tillfälliga betalningssvårig- heter.

I tredje stycket av paragrafen föreslås en tid som inte får överskridas utan synner— liga skäl. Tiden har satts till ett år från ut- mätningen. Skälen för anstånd utöver ett år måste vara särskilt starka. Det bör här erin- ras om att utmätningssökanden har möjlig- het att återkalla utmätningen med verkan att förfarandet skall nedläggas. Meddelat anstånd kan inte återkallas annat än med ägarens samtycke. Liksom enligt gällande lag skall beslut om anstånd kunna förenas med villkor. Någon uttrycklig bestämmelse härom synes inte behövas.

Försäljning av fast egendom skall enligt fjärde stycket i paragrafen som regel ske på offentlig auktion. Att auktionen skall vara offentlig innebär, att allmänheten skall ha tillträde. Undantag från regeln följer av 17 å i förslaget, som avser särskild försälj- ning av fastighetstillbehör, och 53 &, vilken ger möjlighet att sälja själva fastigheten un- der hand.

Förslaget innehåller i motsats till 120 & UL inte någon bestämmelse om formen för auktionen. Enligt gällande lag skall egendo- men säljas i uppslag, dvs. genom bud och överbud, om ej gäldenären före utropet yrkar att försäljning skall ske genom utrop i upp- och avslag. Den senare formen bru- kar kallas Dutch auction därför att Holland ansetts vara ursprungslandet för detta för- säljningssätt.3 Om flera är ägare till den utmätta fastigheten, anses att samtliga måste förena sig i begäran om försäljning i upp- och avslag. Detsamma gäller vid gemen- samt utrop av flera fastigheter med skilda

ägare/' Vid försäljning på begäran av kon— kursförvaltare ankommer det på denne att, om han så vill, framställa yrkandet.5 Mot Dutch auction har tidigt rests kritiska rös- ter." Redan I samband med 1912 års änd- ringar i UL uttalades från flera håll, att det försäljningssättet borde avskaffas. De statis— tiska uppgifter beredningen infordrat visar, att av 1 001 auktioner i mål inkomna under 1965 och 1966 endast 5 skett genom Dutch auction. Anledningen till att lagen erbjuder detta alternativ är naturligtvis, att det an- tagits kunna ge ett bättre bud. Förfarandet är emellertid relativt komplicerat och an- vänds så sällan, att allmänheten inte för- står vad det innebär. Det kan därför förmo- das verka förvirrande. Beredningen anser fördenskull, att man alltid bör hålla sig till det vanliga försäljningssättet med enbart uppslag. Detta torde ej behöva anges i lag- texten.

14 5.

Genom 1912 års lagstiftning infördes i 87 & UL möjlighet för vissa intressenter att inträda i utmätningssökandens rätt genom att betala hans fordran och den kostnad för vilken sökanden svarar samt på så sätt utlösa honom. Syftet med denna utlösning:- rätt var att bereda nämnda sakägare möj- lighet att övertaga sökandens befogenheter i ärendet, särskilt rätten att nedlägga för- farandet eller höja lägsta budet.1 Bered- ningens förslag upptager i förevarande pa- ragraf bestämmelser härom som i huvud— sak motsvarar gällande lag. Befogenheten skall i första hand tillkomma borgenär vars fordran är förenad med panträtt i fastighe- ten, om hans rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning. Härunder inbegrips panthavare med lika rätt som eller sämre rätt än utmätningssökandens. Borge- närer med bättre rätt än sökanden har ej

3 Jfr Almén, Auktion II 5. 62. Se vidare lZå i promulgationsförordningen till UL. * Trygger I 5. 319. 5 Olivecrona, Förfarandet s. 173. ” Almén, Auktion II 5. 82 not 3. 1 Se härom NJA II 1912 s. 113, Almén, PM s. 70 f och 74, Trygger II 5. 314 foch Olive- crona, Förfarandet s. 18 f och 54.

behov av någon utlösningsrätt eftersom de är Säkerställda vid eventuell försäljning. En- ligt gällande lag har den, för vars fordran fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 & jorda- balken, utlösningsrätt. Befogenheten saknar motsvarighet i beredningens förslag, efter- som ogulden köpeskilling inte skall med- föra någon särskild rätt enligt JBförslaget. Utlösningsrätt skall även tillkomma rät- tighetshavare under nämnda förutsättning. nämligen att hans rätt är beroende av fas- tighetens försäljning. Inskriven rättighet som är förenad med bättre rätt än utmätnings- sökandens fordran är skyddad vid försälj- ningen och rättighetshavaren har således ej utlösningsrätt. Även den som grundar sin rätt på muntlig utfästelse bör enligt bered— ningens mening kunna utlösa sökanden.2 Inskrivning av rättighet som söks samma dag som inteckning för fordran ger före- träde framför inteckningen. Rättighetshava- ren har därför ej utlösningsrätt, om exeku- tionssökanden åberopar den inteckningen. Förevarande paragraf utsträcker i övrigt kretsen av utlösningberättigade intressenter till envar vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens försäljning. Här- med inbegrips t.ex. även ägare till andel av fastigheten eller till gemensamt intecknad fastighet eller andel därav. Att en andels- ägare i fastigheten bör ha utlösningsrätt är en konsekvens av att, när viss andel utmätts, förfarandet kan enligt 63 & FfL vidgas så att hela fastigheten skall säljas. Ägaren av annan andel kan då vara intresserad av att hindra försäljningen och bör ha möjlighet att göra det. I ULförslaget förutsätts, att ut- mätning av fast egendom kan ske medan överlåtelse av egendomen är beroende av villkor. Även den som då har villkorlig rätt till fastigheten kan enligt beredningens för- slag utlösa sökanden. Uppenbart är också, att ägare av gemensamt intecknad fastighet kan ha intresse av att lösa ut den som an- gripit fastighet inom komplexet som tillhör annan. Även han har enligt förslaget utlös- ningsrätt. Beträffande fastighet som först i andra hand svarar för gemensam inteckning ger därjämte 51 ä 2 i förslaget ägaren eller annan sakägare möjlighet att avvärja försälj-

ning av den fastigheten genom att betala den brist för vilken fastigheten skall svara.

Enligt 78 & ULförslaget kan en sökande för vars fordran ägarhypotek blivit utmätt begära, att fastigheten tas i anspråk. Även då kan sökanden bli utlöst enligt förevaran- de 14 å. Härmed har utlösaren bl. a. möj- lighet att stoppa försäljningen och begära pantförskrivning av ägarhypoteket. Även om fastighet skall säljas under konkurs står utlösningsrätten öppen. Det torde därvid närmast bli fråga om att utlösa den eller dem som med åberopande av 15 å i för— slaget anslutit sig till konkursförvaltares begäran om försäljning i exekutiv ordning.3 Om flera borgenärer vill begagna sin utlös- ningsrätt, torde företräde tillkomma den borgenär vars fordran har sämsta rätt.4 I överensstämmelse härmed bör den som ut— löst sökanden anses underkastad att i sin tur bli utlöst av borgenär med sämre prioritet.

Beredningen har inte ansett behövligt att, såsom i gällande lag, uttryckligen ange att, när utlösning skett för del av fordran, ut- mätningssökanden har företräde för sin åter- stående fordran. Att så måste bli fallet lig- ger i sakens natur.5 Om utmätningssökanden innehar pantbrev, gäller pantförskrivningen alltjämt för hans återstående fordran och den utlösande får panträtt till det som ej tas i anspråk på grund av den ursprung- liga pantförskrivningen. Sökanden behåller alltså samma rätt som om han genom fastig- hetens försäljning fått betalning för den ak- tuella delen av sin fordran. Om åter utmät- ningssökanden ej innehade pantbrev utan var oprioriterad, kan utlösning ej tänkas annat än om hela den fordran för vilken han begärt exekution betalas jämte kostnad för vilken han svarar.

Liksom f.n. sker utlösning enligt försla- get genom att den utlösande hos ÖE betalar sökandens fordran jämte kostnad för vilken

2 Annan mening Trygger II 5. 314 not 2. 3 Olivecrona, Förfarandet s. 181;jfr Almén, PM 8. 71 och 76. * Almén, PM 5. 73. 5 Jfr Trygger II 5. 315.

sökanden svarar. Om beloppet av misstag betalas till utmätningsmannen, bör denne genast betala in det på ÖEs tjänstepostgiro- konto och ge ÖE meddelande därom. Nå- gon bestämmelse härom har ej ansetts be- höva införas i lagen.6

UL anger ej någon tid inom vilken ut- lösningsrätten skall utövas.7 För att undan- röja denna oklarhet stadgas i förevarande paragraf, att utlösning skall ske innan fas- tigheten sålts. Fastigheten anses såld, när inrop slutligt godtagits av ÖE och föreskri- ven handpenning lämnats (39 5). Att den som utlöser sökanden kan — om han ej läg— ger ned förfarandet — begära höjning av skyddsbeloppet framgår av 35 &.

Om en inteckningsborgenär genom utlös- ning får betalt för hela sin fordran jämte kostnader, är han skyldig att till utlösaren lämna pantbrevet och övriga handlingar som berör skuldförhållandet. Om utlösning där- emot endast avser en del av fordringen, blir saken ej lika enkel. Säljs fastigheten, kan utlösaren förutsättas få helt eller delvis be- talt för sin fordran.8 Om däremot förfaran- det nedläggs eller avbryts av annan orsak, får utlösaren panträtt efter utmätningssö- kanden men kan ej enligt JBförslaget få panträtten utbruten. Hans panträtt grundas på den ursprungliga pantförskrivningen men går som nyss nämnts i tur efter utmätnings- sökandens rätt.g

15 &.

Förevarande paragraf ersätter 114 & UL och behandlar frågan om anslutningsrätt under konkurs.

När fast egendom är avträdd till konkurs och säljs exekutivt på begäran av förvalta- ren, brukar sägas, att försäljningen sker för de oprioriterade borgenärernas räkning.1 Alla fordringar och rättigheter med bättre rätt faller inom lägsta budet. Muntligen upplåtna rättigheter beaktas dock ej. För att lägsta budet skall kunna sänkas har vissa borgenärer rätt att begära, att försäljning sker till gäldande av deras fordringar. An- slutningsrätten har sin praktiska betydelse främst för löneborgenärer som har förmåns- rätt enligt 17 kap. 4 % HB, men även för

inteckningshavare. Löneborgenärerna behö- ver anslutningsrätten för att, om den lösa egendomen ej räcker, kunna få betalt ur fastigheten. Inteckningshavare åter kan ha behov av att få veta, om fastigheten förslår till betalning av hans fordran. I annat fall är han berättigad att i konkursen kOnkurrera med oprioriterade borgenärer för bristen (se 17 kap. 15 och 16 55 HB).2 En förut— sättning för anslutningsrätt är, att borgenä- rens rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkt.

Beredningens förslag motsvarar i huvud— sak gällande bestämmelser. För att borgenär skall kunna utöva anslutningsrätt förutsätts liksom nu, att hans fordran bevakats i kon- kursen och att hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrks. Detta innebär såvitt angår löneborgenärer bl.a., att konkursboets lösa egendom visas ej för- slå till betalning av deras fordringar. Bered- ningen går ej i detta sammanhang in på frågan om begränsning av löneborgenärer- nas förmånsrätt såvitt angår fast egendom. Detta spörsmål behandlas av beredningen i betänkandet om ny förmånsrättsordning.

I fråga om anslutningsrätten föreslår be- redningen vissa jämkningar som hör ihop med själva försäljningsförfarandet. F. n. finns anslutningsrätt endast om försäljning skall ske på konkursförvaltarens begäran. Emellertid kan exekutiv försäljning under konkurs också ske t.ex. efter utmätning, vilken begärts av borgenär som till säker- het för sin fordran har panträtt i fastigheten; se 23 å andra stycket och 24 5 första stycket KL. De motiv som bär upp anslutningsrät-

6 Ang. verkan av delbetalning se Olivecrona, Förfarandet s. 19 not 9. 7 Olivecrona, Förfarandet s. 19 och Almén, PM s. 72. 3 Almén, PM 5. 75. 9 Almén, PM 5. 75. Se också Hellner, Om obehörig vinst s. 384 f. 1 NJA II 1912 s. 134 och 136, Almén, PM 5. 56 och 126, Olivecrona, Förfarandet s. 174 och 179, Utsökning s. 180 samt WelamsonI s. 379. Uttrycket är oegentligt, då det konkurs- boet tillkommande överskottet skall fördelas enligt förmånsrättsreglerna; jfr Welamson I 5. 326. ? Almén, PM s. 137.

ten gör sig gällande även när fastighet under konkursen skall säljas på grund av utmät- ning. Beredningen föreslår därför, att an- slutningsrätt alltid skall kunna utövas när fastighet som avträtts till konkurs skall säl- jas exekutivt. Denna ändring innebär inte någon utvidgning av löneborgenärernas rätt till betalning ur fastigheten. Den endast möj— liggör. att fastigheten verkligen blir såld redan i det ärende i vilket anslutningsrätten utövas. I detta sammanhang bör nämnas, att konkursförvaltaren enligt beredningens förslag till ändring av KL skall kunna utöva anslutningsrätt bl. a. för löneborgenärerna.

Enligt förslaget får anslutningsrätt utövas av borgenärer som i konkursen bevakat fordran med panträtt eller bättre förmåns— rätt i fastigheten. Detta överensstämmer i sak med gällande lag, frånsett att borgenär med ointecknad fordran på ogulden köpe- skilling ej längre kommer i fråga annat än i övergångsförhållanden. Som nämnts förut- sätts, att borgenärens rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrks. Innebör- den härav har blivit föremål för bedömning i ett rättsfall om anslutning för löneborge- närer som nyligen avgjorts i HD.a Däri åberopades, att löneborgenärens bevakning godtagits i konkursen, att bouppteckningen utvisade att lönefordringarna sammanlagt vida översteg värdet av den lösa egendomen, att ej heller boets ställning vid auktionstill- fället gav anledning till antagande att löne— borgenärerna kunde påräkna full betalning ur den lösa egendomen samt att invändning mot utövning av anslutningsrätten ej fram— ställts vid auktionen. Rätten till betalning ur fastigheten ansågs vid dessa förhållanden styrkt.

Den som vill utöva anslutningsrätt skall f.n. göra det inom den tid som är före— skriven för anmälan av fordran eller rättig- het som bör beaktas vid försäljningen. Det- ta medför, att intressenter i fastigheten ej i förväg kan beräkna var lägsta budet kom- mer att ligga. Av underrättelserna till sak- ägarna bör visserligen framgå, att försälj- ning sker för konkursbos räkning. Den som känner reglerna i detalj kan därav förstå,

att han bör inställa sig vid auktionen och bevaka sin rätt med hänsyn till att lägsta budet eventuellt kan komma att sänkas hur långt som helst.4 Andra kan förbli helt okunniga om den risk som hotar. Man bör därför begränsa möjligheterna att ändra för— utsättningarna för realisationen och sörja för tydliga meddelanden till sakägarna. Om anslutningsrätt skall föreligga även då initia- tiv till försäljning under konkurs kommer från en utmätningssökande, blir det än mera angeläget, att en ny ordning införs. Bered— ningen föreslår därför i andra stycket av förevarande 15 5, att den som vill ansluta sig skall anmäla detta hos ÖE senast två veckor före det bevakningssammanträde som enligt 21 5 skall föregå auktion. Upp- gift om redan skedd anslutning kan tas in i den underrättelse som enligt 23 5 skall sän- das till kända sakägare. Om anslutningen kommer senare men ändå i behörig tid, skall enligt 23 & särskilda underrättelser sändas till sakägarna.

Som angetts i motiven till 14 & föreligger utlösningsrätt enligt den paragrafen även när fastighet säljs under konkurs. En be- stämmelse om att den som anslutit sig en- ligt 15 5 kan bli utlöst enligt 14 5 har upptagits som tredje stycke i 15 5. Det kan i detta fall vara tveksamt, hur mycket den som vill utöva utlösningsrätt skall be- tala. Vad som kommer att belöpa på fas_ tigheten kan ju av naturliga skäl ofta ej utredas förrän på ett tämligen framskridet stadium av konkursen. I allmänhet torde därför konkursförvaltaren bevaka ett re- servationsbelopp för löneborgenärernas räk- ning. Det kan då vara lämpligt att låta anstå med försäljningen till dess frågan klar- nat. Om detta i det särskilda fallet är oläg- ligt, får den som vill utlösa löneborgenärer- na betala det belopp som, enligt vad som är ostridigt eller anses styrkt, skall utgå till dem ur fastigheten. Denna bedömning utesluter ej, att om fastigheten skall säljas, ett högre belopp reserveras för löneborge-

3 NJA 1968 s. 6. Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 181 f. * Almén, PM s. 91.

närerna till dess frågan blir helt klarlagd. Det sagda innebär, att den utlösande åtmin- stone t.v. kan hindra försäljning för löne- borgenärernas räkning genom att betala det lägre beloppet men att, om fastigheten än- då skall säljas, skyddsbeloppet bestäms med hänsyn tagen till det större, för löneborge- närerna reserverade beloppet.

Andra punkten av 114 & UL innehål- ler, att om anslutningsyrkande inte fram- ställs, får försäljning ej ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna. Av bestämmelsen följer, att konkursboet inte kan framtvinga försäljning för den post i borgenärsförteckningen som avser kostnad eller arvode för egendomens förvaltning under konkursen-5 Förslaget intager samma ståndpunkt (se vidare under 28 5). Då försäljning, som sker på för- valtarens begäran, äger rum för de oprio- riterade borgenärernas räkning, bör den in- te kunna rubba den rätt som tillkommer i sakägarförteckningen upptagen sakägare (jfr 33 5). När försäljning under konkurs sker på begäran av enskild borgenär, kan givetvis konkursboet än mindre påkalla, att skyddsbeloppet skall underskridas för att konkursboet skall få nämnda kostnader be- talda.6

Här må slutligen anmärkas, att den som utövar anslutningsrätt inte behöver svara för kostnaden för försäljningen. Försäljning får emellertid inte ske utan att kostnaden för förfarandet täcks. Denna kostnad är nämligen skyddad enligt 32 å i förevarande förslag och skall placeras framför den ford- ran för vilken anslutningsrätt utövats.7

16—19 55.

Förevarande paragrafer innehåller be- stämmelser om separat försäljning av fas- tighetstillbehör. De motsvarar i sak de reg- ler som finns i 100 a—c åå UL och träd- de i kraft den 1 juli 1967.!

Som huvudregel gäller, att fastighetstill- behör följer med fastigheten när den säljs exekutivt. Ibland kan det emellertid vara olämpligt att sälja all egendom i klump.

Har t.ex. en rörelse lagts ned, kan man nå bättre resultat, om man får särskilda köpare till maskiner 0.1. som inte längre behövs på fastigheten. I första stycket av 16 5 i förslaget, som motsvarar 100 a & 1 mom. UL, anges förutsättningen för att separat försäljning av fastighetstillbehör skall komma i fråga, nämligen att det är sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig. Vid prövning huruvida detta är förhållandet kan ÖE hämta ledning av den beskrivning av den utmätta fastigheten som skall göras enligt 5 5 första stycket i för- slaget. Denna skall bl.a. innehålla upp- gifter om mera värdefulla tillbehör. Om ÖE för sin del finner att förutsättningen föreligger, skall sammanträde utsättas för prövning av frågan om separatförsäljning. Till sammanträdet skall ÖE kalla utmät- ningssökanden, fastighetsägaren och kända innehavare av panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försäljningen. Om egendomen är avträdd till konkurs, skall förvaltaren kallas i stället för gäldenären (67 å). Förvaltaren bör i sin tur samråda med gäldenären.

Det sammanträde som skall hållas inför ÖE har till ändamål att ge sakägarna tillfäl- le att lägga fram sina synpunkter på frågan, huruvida separat tillbehörsförsäljning är lämplig eller inte. Om de sakägare som kommer tillstädes blir eniga om att tillbehö- ren skall säljas för sig, skall ÖE enligt andra stycket i paragrafen förordna i en— lighet härmed, om inte särskilda skäl för- anleder annat. Att frångå de närvarandes önskan kan t. ex. ibland vara befogat, om blott någon eller några av flera sakägare infunnit sig och ÖE ej finner deras stånd— punkt så väl motiverad. Blir de närvarande sakägarna inte överens om separat försälj- ning, får sådan försäljning inte äga rum an-

5 Almén, PM 5. 126, Olivecrona, Förfarandet s. 179 och Welamson I 5. 625. ' NJA II 1912 s. 270. " Olivecrona, Förfarandet s. 181 not 28 och Hassler s. 290. Av annan mening Almén, PM 5. 135. 1 Beträffande motiven till dessa bestämmelser se U IV, särskilt s. 56—67, och prop. 1967: 16, särskilt s. 108—115.

nat än om ÖE finner att synnerliga skäl fö- religger. En enstaka sakägare kan enligt den- na regel inte genom att obstruera lägga hin- der i vägen för ekonomiskt lämplig separat- försäljning som de övriga önskar. Bestäm- melserna motsvarar 100 a & 2 mom. UL. Det kan ibland vara tvistigt vad som till- hör fastigheten. Enligt 7 5 FfL kan då den som gör anspråk på något som fram- står som fastighetstillbehör föreläggas att väcka talan härom. I avvaktan att tvisten blir slutligt avgjord eller tiden för väckan- de av talan utgår får sådant tillbehör ej säljas för sig. Bestämmelse härom har i saklig överensstämmelse med 100 c 5 2 mom. UL upptagits i 16 & tredje stycket.

I 17 å meddelas bestämmelser som mot- svarar 3 och 4 mom. i nuvarande 100 a & UL. Där föreskrivs sålunda, att särskild försäljning av tillbehör skall ske enligt reg- lerna om försäljning av utmätt lösöre. Här- vid skall ÖE träda i kronofogdemyndighe- tens ställe. Försäljningen kan ske antingen på auktion eller under hand. Vidare sägs i paragrafen, att om tillbehör sålts för sig, det därmed upphör att höra till fastigheten och alltså blir lös egendom, även om till— behöret av någon anledning ej omedelbart skiljs från fastigheten. Här kan anmärkas, att om den person som köpt tillbehör där- efter förvärvar själva fastigheten och tillför fastigheten samma tillbehör, får det ånyo egenskapen av tillbehör till fastigheten. Till- behören måste därvid anses tillförda fas- tigheten utan vidare, om de finns kvar för att användas på denna (jfr 4 5 och 5 5 första st. första punkten i lag 29 juli 1966 om vad som är fast egendom?)

Den som förvärvat tillbehör utan att bli ägare av själva fastigheten är skyldig att ta hand om objektet. Försummar han det, kan den som köpt fastigheten få handräck- ning enligt 71 å FfL. Blir tillbehöret kvar en längre tid utan att köparen gör sin rätt gällande, kan det möjligen ibland tänkas återgå till fastigheten.3

Vad som influtit genom försäljning av tillbehör skall enligt 100 b & 1 mom. UL

tillkomma fordringsägarna efter det före- träde som gäller mellan dem enligt lag och skall alltså i första hand gå till borgenär som har bästa rätt. Motsvarande bestämmelser upptages i 18 5 i förslaget. Grunden här- till är, att försäljning av tillbehör leder till en faktisk minskning av inteckningshavarens säkerhet. Att behöva ta kontant betalning kan emellertid stundom vara olägligt och inteckningshavaren bör kunna avstå häri- från. Denna valrätt tillkommer intecknings- havarna — inkl. fastighetsägare som har ägarhypotek — efter deras tur i förmåns— rättsordningen. Att sakägare avstår från betalning kan inverka på villkoren för fas- tighetens försäljning, om panträtten faller inom skyddsbeloppet. Avstående kan i så fall ej ske senare än vid bevakningssamman- trädet och får därefter inte återkallas. En- ligt beredningens skiss till jämkningar i 6 kap. JBförslaget (se bil. A) skall i 12 & samma kap. anges, att avstående från betalning i bl.a. hithörande fall inte skall inverka på inteckningen i fastigheten. I fråga om gemensam inteckning är frågan mera komplicerad. Även härom torde 6 kap. JB komma att innehålla en bestäm- melse. Tillbehörsmedel får ej utöver vad som bestämts vid bevakningssammanträdet användas till betalning av fordran som lig— ger inom skyddsbeloppet (se 32 å andra st.). Eljcst skulle det kunna inträffa, att inroparen fick betala större del av kö- peskillingen kontant än som förutsatts vid auktionen.

Under konkurs har även borgenärer med förmånsrätt enligt 12 eller 13 & FRO rätt till betalning ur tillbehörsmedel. Vidare har givetvis sakägare med förmånsrätt en- ligt 8 å 1) FRO rätt till betalning därur.

Det exekutiva förfarandet bör som regel ej drivas längre än till dess utmätningssö- kanden fått full betalning och täckning för sina kostnader. Har vid tillbehörsförsälj- ning så mycket influtit att det förslår att förnöja sökanden samt dem som har bättre

2 Westerlind, Vad som är fast egendom s. 136. 3 Jfr Westerlind, a.a. s. 139.

rätt och ej avstått från betalning, skall där- för förfarandet enligt 100 b & 2 mom. UL som regel avbrytas. Självfallet skall också kostnaderna för förfarandet vara täckta. Motsvarande bestämmelse har upptagits i 19 5 i förevarande förslag. I UL stadgas nu det undantaget att förfarandet skall fort- gå när egendomen är avträdd till konkurs. Emellertid kan det förekomma, att exeku- tionen även vid konkurs bör avbrytas. Det kan sålunda vara fördelaktigare att efter exekutiv tillbehörsförsäljning avyttra själva fastigheten genom konkursförvaltarens för- sorg. Beredningen föreslår därför beträf- fande konkurs, att förfarandet skall avbry- tas om inte förvaltaren begär att det skall fortgå. Självfallet bör ÖE ta kontakt med förvaltaren och ge honom tillfälle att välja.

När förfarandet avbryts sedan tillbehör sålts, behövs särskilt fördelningssamman- träde. Härom finns bestämmelser i 143 & 3 och 4 mom. ULförslaget.

20 &.

I överensstämmelse med 97 ä 2 mom. UL föreskrivs i förevarande paragraf, att ut- mätningssökanden och ägaren skall få till- fälle att yttra sig innan ÖE bestämmer tid och plats för auktionen, när det inte för- anleder för stor tidsutdräkt t. ex. därför att ägaren är svår att anträffa. Parterna får inte bestämma var och när auktionen skall äga rum, men deras önskemål härom bör tillmätas stor betydelse, när ÖE fattar sitt beslut.1 Vid utsättande av tid för auk- tionen skall givetvis fristerna i 13 & beak- tas. Auktion kan efter omständigheterna äga rum på ÖEs kansli eller i närheten av fastigheten eller, om ägaren medger det, på fastigheten. Om ägaren ej bor på fas- tigheten, bör auktion även utan hans med- givande kunna äga rum där. Inomhus kan det dock ske endast om syssloman eller an- nan har tillgång till nyckel.

Enligt 97 ä 3 mom. UL får auktion hål- las utanför ÖEs område, om särskilda skäl är därtill. Länsstyrelsen i Stockholms län kunde t. ex. hålla auktion på sitt landskans- li som var beläget i Stockholm.2 Bered- ningen anser det utan vidare klart, att auk-

tion kan hållas på lämplig plats utanför äm- betsområdet och finner det överflödigt att införa bestämmelse därom i en ny lag.3

När ÖE bestämt tid och plats för auktio— nen, skall han enligt 21 och 22 åå också utsätta bevakningssammanträde och fördel— ningssammanträde som avses i 143 & UL- förslaget. Auktionskungörelsen skall enligt 22 & första stycket i förevarande förslag innehålla uppgift om båda dessa samman- träden. Anledning till att jämväl tid för för- delningssammanträdet skall kungöras är, att förslaget i motsats till UL inte har en i för- hållande till auktionen fixerad dag för det— ta sammanträde.

Andra stycket av 20 5 ger en ny be- stämmelse om att ägaren skall vara skyldig att låta fastigheten visas för allmänheten på lämplig tid. Det är f.n. en brist, att ÖE inte kan låta spekulanter se den fas- tighet som skall säljas. Beträffande bygg— naders skick inomhus är de t.ex. hänvi- sade till att studera den beskrivning över fastigheten som upprättas, om inte fas- tighetsägaren frivilligt visar fastigheten. Det har synts angeläget, att spekulanter kan få gå igenom fastigheten även om ägaren inte är hågad att visa den. Ägaren är enligt förslaget inte skyldig att själv visa fastig- heten, om han inte vill. Visningen kan då ombesörjas av någon som ÖE utsett där- till. Innan tid och sätt för visning bestäms bör ÖE höra sig för hos ägaren. Bered- ningen har inte ansett det nödvändigt att stadga någon särskild sanktion för den hän- delse att ägaren motsätter sig visning. ÖE torde ha befogenhet att använda visst tvång, t.ex. att låta låssmed öppna dörren åt- minstone till en obebodd byggnad om äga- ren trots kallelse uteblivit, ehuru denna befogenhet måste användas med försiktig- het. ÖE skall tillse, att spekulanterna in- te uppträder olämpligt eller blir i tillfälle att öva skadegörelse eller göra tillgrepp. Lika med fastighetsägaren är nyttjanderätts-

1 NJA II 1964 s. 415. 2 NJA II 1964 s. 415. 3 Olivecrona, Förfarandet s. 22, särskilt not 4.

havare skyldig att låta visa fastigheten. Beredningen vill erinra om att viss mot- svarighet till den föreslagna bestämmelsen finns i lagen om nyttjanderätt till fast egen- dom beträffande arrendator och hyresgäst.

21 &.

Enligt 102 och 106 åå UL skall samman— träde hållas för förhandling om rättsägares anspråk och villkoren för försäljningen. Det- ta s.k. borgenärssammanträde kan utsättas till särskild tid eller hållas omedelbart före auktionen. Hålls särskilt sammanträde, skall det äga rum tidigast på tredje eller, om sär- skilda omständigheter föreligger. tidigast på tionde dagen före auktionen.

I beredningens förslag benämns motsva— rande sammanträde »bevakningssamman- träde». Det skall enligt 21 å i förslaget hållas antingen samma dag som auktionen eller också lämplig dag tidigare. Vid sam- manträdet skall förhandlas om villkoren för försäljning och bl.a. upprättas förteck- ning på intressenterna, vilken i beredning- ens förslag benämns sakägarförteckning».

I allmänhet är inteckningsförhållandena ganska enkla och de flesta uppgifter har in- samlats i förväg. I stora drag kan sak- ägarförteckningen förberedas före samman- trädet. Liksom nu bör därför sammanträdet i allmänhet hållas omedelbart före auktio- nen. Det skall emellertid enligt beredning— ens förslag alltid — såsom ett särskilt sam- manträde —— hållas formellt skilt från auk- tionen. Redan nu brukar ÖE uttryckligen förklara förhandlingen avslutadl innan han övergår till auktionen.

Om förhållandena är mera invecklade, kan det vara nödvändigt att hålla bevak- ningssammanträde någon kort tid före auk- tionen. Med hänsyn till inställelsekostna- derna bör det inte ske i onödan. I be- redningens förslag får ÖE fria händer att bestämma lämplig tid för sammanträdet. Det kan hållas några dagar före auktionen eller vid tidigare klockslag samma dag. Även plats för sammanträdet får ÖE be— stämma efter vad som är ändamålsenligt för sakägarna.

Enligt 101 & 1 mom. UL gäller f.n., att kungörelse om auktion skall införas i all- männa tidningarna minst fyra veckor före auktionsdagen samt tas in i länskungörel- serna. Auktionen skall också minst fjorton dagar i förväg kungöras i tidning inom or— ten. Härmed avses ortstidning, inom vars spridningsområde fastigheten är belägen.1 Vidare föreskrivs, att auktionen skall i öv— rigt utlysas på lämpligt sätt och att vad som för viss ort kan vara förordnat om att auk- tion skall kungöras på särskilt sätt skall tillämpas. Kungörelsen skall innehålla upp- gift om tid och plats för auktionen och om egendomens beskaffenhet. Enligt 102 & UL skall tid och ort för särskilt borge- närssammanträde intagas i kungörelsen. I denna skall enligt 103 5 1 mom. UL också anges, att rättsägare skall bevaka sin rätt vid auktionen eller vid särskilt borgenärs- sammanträde, om sådant blivit utsatt. Har förordnande meddelats om särskild tillbe— hörsförsäljning, gäller enligt 101 å3 mom. UL, att kungörelse om fastighetsauktionen ej får utfärdas förrän tillbehörsförsäljning- en vunnit laga kraft och köpeskillingen er- lagts eller fråga om försäljning förfallit.

Enligt beredningens mening är det inte lämpligt att i själva lagen ge så detaljerade föreskrifter om kungörandet. De kan med fördel lämnas i en tillämpningskungörelse som vid behov lättare kan anpassas till ändrade förhållanden och f. ö. också kan ge en del rent rådgivande anvisningar. I enlighet härmed föreskrivs i första stycket första punkten av förevarande 22 5 en- dast, att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Beredningen utgår från att kungörande även i fortsättningen skall ske såväl i Post- och Inrikes Tidningar (all— männa tidningarna) som i ortstidning. Bl. a. med hänsyn till kreditinstitutens möjlighe- ter att bevaka sin rätt kan annonsering i allmänna tidningarna ej undvaras. Annon- sering bör kunna ske i flera ortstidningar, om det är lämpligt. I allmänhet bör an—

1 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 32. 1 Trygger I 5. 309.

nonsering ske tre eller fyra veckor före auktionen. Även en kortfattad påminnelse- annons någon dag före auktionen kan vara motiverad. Kungörelsen bör vidare införas i länskungörelserna, om dessa kommer att finnas kvar, och anslås på lämpliga stäl- len. Lokala regler om kungörandet torde böra upphävas.

Kungörelserna är f. n. i allmänhet långa och omständliga. Enligt beredningens me- ning bör de avsevärt förkortas och göras mer stimulerande för eventuella spekulan— ter genom att de utformas på ungefär sam- ma sätt som andra annonser om fastig- hetsförsäljning. För vanliga objekt kan det vara tillräckligt att ange belägenhet, areal, bebyggelse och taxeringsvärde eller salu- värde. Att i annons mera ingående be- skriva fastigheten är knappast påkallat. Däremot bör i annonsen anges, var en spe- kulant kan få närmare besked om fastighe- ten och försäljningen. Tillgänglig beskriv- ning bör tillställas spekulant som begär det.

Enligt andra punkten i första stycket av förevarande paragraf skall kungörelsen in- nehålla uppgift om bevakningssammanträ- de och sammanträde för fördelning av kö— peskilling. Med hänsyn till att det enligt 21 & alltid skall hållas särskilt bevaknings- sammanträde — låt vara oftast i anslut- ning till auktionen —— bör tid och plats för sammanträdet anges. Detsamma gäller i fråga om fördelningssammanträdet. Tid- punkten för det senare sammanträdet skall enligt förslaget bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt. Härvid måste beaktas, att inroparen kan behöva skäligt rådrum för att betala köpeskillingen. Sammanträdet bör hållas först sedan tiden för fullföljd av ta- lan mot auktionen — tre veckor — utgått. En tidrymd av ungefär fyra veckor mel- lan auktion och fördelningssammanträde torde därför i regel vara lämplig.

I huvudsaklig överensstämmelse med 103 5 1 mom. UL föreskrivs i andra styc- ket av förevarande paragraf, att inneha- vare av fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörel—

sen uppmanas att anmäla sin rätt hos ÖE senast vid bevakningssammanträdet. F.n. förekommer ej sällan, att bevakning sker skriftligen före sammanträdet, och detta förfaringssätt godtages, även om ordaly- delsen i gällande lag närmast ger vid han- den att bevakning skall ske vid samman- trädet.2 I beredningens förslag har pa- ragrafen fått en utformning som tydligt anger att detta bevakningssätt är tillåtet. Detta framgår också av 25 5 första stycket sista punkten i förslaget. Anmälan kan även göras muntligen och bör då nedteck- nas.3 Uppmaningen att göra anmälan gäller endast den vars fordran eller rättighet bör iakttagas vid auktionen. Rättigheter som enligt lag består oavsett fastighetens för- säljning, t. ex. vissa servitut som ej kan in- tecknas och vågrätt, behöver inte anmälas. Muntlig upplåtelse kan ej skyddas vid auk- tionen, och det är därför som regel me- ningslöst att anmäla den.

Om ÖE förordnat om särskild försälj- ning av tillbehör, skall resultatet därav av- vaktas innan ytterligare åtgärder vidtages. Medel som influtit genom tillbehörsför- säljning kan komma att inverka på skydds- beloppet, och villkoren för fastighetsförsälj- ningen kan inte bestämmas förrän det bli— vit klart hur dessa medel skall fördelas. Om en tilltänkt separat försäljning inte blir av, skall tillbehören ingå i utropet av fas- tigheten. Kungörelse om auktion på fas- tigheten får därför enligt tredje stycket i förevarande 22 & ej utfärdas förrän till- behörsförsäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts eller frågan om till— behörsförsäljning förfallit.4 Bestämmelsen ersätter 101 5 3 mom. UL.

23 5.

Enligt 103 5 2 mom. UL skall såvitt möjligt särskilda underrättelser om utsatt auktion och eventuellt föregående samman- träde gå till dem som har fordran eller

2 Olivecrona, Förfarandet s. 36 och Trygger I 5. 317 not 2, jfr Almén, PM s. 86 f. 3 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 36. ' Prop. 1967: 16 s. 114, 216 och 230 f.

rättighet som bör iakttagas vid auktionen. Om ÖE saknar kännedom om sakägarnas namn och adress, skall han söka inhämta upplysningar därom.1 Underrättelsen skall senast fyra veckor före auktionen sändas i rekommenderat brev. Den skall innehålla sådan uppgift om exekutionsfordringen att rättsägaren kan beräkna hur lägsta budet skall sättas. Underrättelse skall även läm- nas borgenären och gäldenären.

Det är uppenbart angeläget, att särskilda underrättelser skickas. I enlighet härmed föreskrivs i första stycket av förevarande paragraf i förslaget, att kända innehavare av fordringar eller rättigheter som bör iakt— tagas vid auktionen skall i god tid under- rättas genom brev. Av 5 5 andra stycket framgår, att ÖE skall sörja för så full- ständig utredning i dessa hänseenden som möjligt och alltså självmant söka ta reda på vilka sakägare det finns. Om fastigheten är avträdd till konkurs, behöver enligt tredje punkten i första stycket av förevarande 23 & särskild underrättelse inte sändas till inne- havare av fordran med förmånsrätt enligt 12 eller 13 % FRO. Det synes tillfyllest att förvaltaren underrättas (jfr 70 & KLförsla- get).2

Som nämnts skall underrättelserna skic- kas i god tid, men någon bestämd tid har ej angetts i förslaget. En regel härom kan meddelas i administrativ ordning. Om den fastighet som skall säljas är avträdd till konkurs, bör 15 5 andra stycket uppmärk- sammas. Där sägs, att borgenär som vill utöva anslutningsrätt skall anmäla detta till ÖE senast två veckor före bevakningssam- manträdet. Anslutning har betydelse för be- stämmande av skyddsbeloppet. Under kon- kurs kan synas motiverat att ej sända under- rättelser förrän tiden för anslutning är ut- gången. Som regel torde man emellertid komma att redan tidigare veta, huruvida anslutningsrätt kommer att utövas, och un- derrättelserna kan då anpassas därefter. I andra fall torde det vara olämpligt att ej sända några underrättelser förrän fristen för anslutning utgått. Beredningen förordar i stället att särskilda meddelanden skickas, om anslutning gjorts först efter att under-

På vilket sätt underrättelse skall sändas får regleras i administrativ ordning. Såvitt beredningen erfarit har någon olägenhet av det nuvarande systemet med rekommende- rade brev inte försports. Underrättelse skall i första hand innehålla samma uppgifter som kungörelsen om den utmätta fastighe- ten samt tid och plats för bevakningssam- manträde, auktion och fördelningssamman- träde. Därjämte skall enligt förslaget i un- derrättelsen anges vem som begärt försälj- ningen, fordran för vilken försäljningen skall äga rum och med fordringen förenad rätt i fastigheten. Är egendomen utmätt för fle- ra fordringar, skall samtliga anges.3 Dessa uppgifter om exekutionsfordringarna behövs för att sakägarna skall kunna bestämma sitt handlande. Sakägaren kan därav ut- läsa, om hans fordran eller rättighet utan vidare är skyddad eller om han behöver skydda sig genom att lösa ut sökanden eller deltaga i auktionen. Av samma skäl skall, som förut berörts, sakägare under- rättas även när anslutning gjorts enligt 15 &. Bestämmelse härom har upptagits som sista punkt i första stycket av före- varande 23 &.

Enligt andra stycket i paragrafen skall, förutom innehavare av fordringar och rät- tigheter, sökanden och ägaren särskilt un- derrättas. Av 68 & första stycket i försla- get följer att den som har lagfart på egen- domen alltid skall underrättas men att un- derrättelse även skall sändas till annan som, enligt vad som är känt, har förvärvat egendomen eller gör anspråk på den. Un- der konkurs skall enligt 67 5 förvaltaren underrättas i ägarens ställe.

Även andra än sakägare som anges i paragrafen kan ha intresse av auktionen, t.ex. den som är personligen betalnings- skyldig för fordran som är förenad med panträtt i den utmätta fastigheten eller som gått i borgen för sådan fordran eller som kan bli skadeståndsskyldig om en rättig-

1 NJA II 1912 s. 123. ” Jfr JO 1940 s. 214 ff. 3 Almén, PM 5. 90.

het blir uppoffrad. Angrips en del av ett gemensamt intecknat komplex, kan ägarna av återstoden vilja agera. Det är lämpligt, att ÖE sänder underrättelser till dem när ÖE finner att det kan vara av betydelse. Att i lagen ge föreskrift därom har synts föra för långt.

Syssloman som förordnats enligt 10 eller 11 å i förslaget bör hållas fortlöpande un— derrättad om hur försäljningsärendet fram- skrider.

24 %.

Enligt 104 & UL gäller, att om kungö- relse angående auktion inte har på före- skrivet sätt införts i allmänna tidningarna, länskungörelserna eller ortstidning eller om det eljest föreligger väsentlig brist med av- seende på kungörandet, skall auktionsför- rättaren inställa auktionen och utsätta ny tid. När utlyst auktion inställs på grund av laga hinder, skall förhållandet enligt 105 & UL såvitt möjligt kungöras i läns— kungörelserna och tidning inom orten samt på annat lämpligt sätt.

I förevarande 24 å i förslaget stadgas, att om auktion och sammanträden ej bli— vit utlysta så som angetts i 22 och 23 55, skall förfarandet avbrytas, om bristen är väsentlig och inte kan avhjälpas på annat sätt. Någon upplysande exemplifiering av vad som avses med att bristen är väsentlig och inte kan avhjälpas har ej ansetts kunna lämnas i lagtexten. Detta sammanhänger med att närmare bestämmelser om kungö- randet förutsätts komma i administrativ författning. Huruvida utlysandet och sena- re vidtagna åtgärder kan anses ha behöri- gen fyllt sin uppgift att locka spekulanter och varsko intressenter, får bedömas från fall till fall.1 Det kan nämnas, att under- låtenhet att enligt 103 5 2 mom. UL sända särskilda underrättelser till sakägarna — åtminstone innan 104 & erhöll ändrad lydelse genom lag den 4 juni 1964 — inte ansågs medföra att auktionen skulle in- ställas eller att hållen auktion kunde upp- hävas.2 Enligt beredningens förslag är emellertid också detta en brist som kan

föranleda att auktionen skall inställas. Det- ta framgår av att 24 & hänvisar inte bara till 22 5 utan även till 23 å i förslaget.

Om auktion inställs, åligger det ÖE att självmant utlysa nya tider för auktion och sammanträden. Härvid skall ÖE bl.a. till- lämpa bestämmelserna i 20 &.

I andra stycket av förevarande 24 & fö- reskrivs, att sakägare som avses i 23 5 skall såvitt möjligt i god tid före bevak— ningssammanträdet underrättas, om förfa- randet avbryts. Någon motsvarande skyl- dighet föreligger inte enligt gällande lag. Det synes emellertid lämpligt, att nämnda sakägare underrättas.3

Det kan även av andra anledningar bli nödvändigt att inställa en utlyst auktion. Ett sådant fall behandlas i 48 å andra stycket i förslaget, nämligen att indragning av gemensamt intecknad fastighet begärs. När yrkande om indragning framställs på ett sent stadium, kan det bli nödvändigt att inställa redan utlyst auktion på den fas— tighet som skolat säljas. Härvid har 24 & motsvarande tillämpning. Det förekommer också ofta, att förfarandet nedläggs eller avbryts t.ex. på grund av anstånd, betal— ning eller återkallelse. ÖE får då vidtaga lämpliga åtgärder. Några bestämmelser härom har inte intagits i lagförslaget men kan meddelas i administrativ ordning.

25 5.

Enligt 1 och 3 mom. i 106 & UL skall auktionsförrättaren antingen vid förhand- lingen mellan sakägarna omedelbart före auktionen eller vid eventuellt särskilt borge- närssammanträde föredraga åtskilliga hand- lingar. Detta gäller protokoll över utmätning eller utslag som avses i 77 a & UL, grava- tionsbevis, värdering, beskrivning och band- lingar rörande servitut och nyttjanderätt m.m. Därefter skall de sakägare vilka har fordran eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen anmanas att anmäla dem.

1 NJA 111964 s. 416 f. 2 Trygger I 5. 313 och Almén, PM 5. 93 samt NJA 1880 s. 392 och 1886 s. 459. 3 Jfr Almén, PM 5. 93.

Närvarande sakägare skall vidare beredas tillfälle att yttra sig över handlingarna, an— mälda anspråk och villkoren för försälj- ning. Om tillbehör sålts för sig, skall en- ligt 2 mom. särskilt upptagas till behand- ling, hur den behållna köpeskillingen för tillbehören skall användas i den mån detta inverkar på villkoren för fastighetens för— säljning. Har särskilt borgenärssammanträ- de hållits, får enligt 3 mom. anspråk inte anmälas vid auktionen eller någon för- handling då äga rum mellan sakägarna.

Sammanträdet för förhandling mellan sakägarna karakteriseras sålunda av att en rad handlingar skall läsas. Detta är till stor del meningslöst och i praxis förekommer redan nu en viss sovring. Enligt beredning- ens förslag skall ÖE vid bevakningssam- manträdet endast redogöra för vad som är väsentligt genom att lämna en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och vidtagna åtgärder. Av enbart en munt- lig redogörelse kan emellertid de närvaran- de inte få någon riktig uppfattning om vad som kan inträffa vid auktionen eller vill- koren för denna. ÖE bör därför ha gjort en skriftlig uppställning av relevanta fakta och mångfaldigat den så att de närvarande kan få var sitt exemplar. Den bör inne- hålla beskrivning över fastigheten och så fullständig stomme till sakägarförteckning som möjligt.

Efter ÖEs redogörelse skall innehavare av fordran eller rättighet som bör iaktta- gas vid auktionen uppmanas att anmäla den. Om sakägare enligt 22 å andra stycket i förslaget gjort anmälan före bevaknings- sammanträdet, gäller den och skall av ÖE nämnas vid sammanträdet. En hel del rät- tigheter gäller i vems hand än fastigheten kommer. De behöver inte anmälas och skall inte heller tas upp i sakägarförteckningen. Detta är t. ex. förhållandet med vissa ser- vitut. Skulle en sådan rättighet felaktigt tas upp i sakägarförteckningen, kan den ej falla bort, även om den till äventyrs ej skulle förbehållas.1 Anmälan av rättighet som upplåtits genom muntlig utfästelse och där- för enligt 27 5 inte kan skyddas vid för- säljningen är utan betydelse för auktionen.

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas, att närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk och de villkor som skall gälla för försälj- ningen. Med sistnämnda uttryck avses i första hand bestämmandet av skyddsbelop- pet, vilka fordringar som skall innestå och vilka som skall betalas kontant samt vilka rättigheter som bör utan vidare förbehållas eller bör särskilt uppmärksammas vid auk- tionen.2 Yrkanden som kan inverka på auktionsvillkoren måste framställas senast vid bevakningssammanträdet för att kunna beaktas. Detta gäller bl.a. sådan begäran om särutrop av gemensamt intecknade fas- tigheter som anges under e) och f) i 49 ä 1. Likaså får yrkande om indragning av annan fastighet enligt 48 å andra stycket inte göras senare än vid sammanträdet. Begäran enligt 35 5 att fastigheten skall säljas på villkor som avviker från de nor- mala skall också göras senast vid samman- trädet.

Den som underlåter att i tid bevaka ford- ran förlorar sin rätt i förhållande till sak— ägare som tas upp i sakägarförteckningen. Han har däremot kvar sin rätt mot gäldenä— ren och, om han senare anmäler sin fordran hos ÖE, har han rätt till betalning ur even- tuellt överskott (se 143 5 1 mom. andra punkten ULförslaget). Underlåtenhet att anmäla rättighet som ej är inskriven eller grundad på tillgänglig skriftlig handling medför, att rättigheten går förlorad (jfr 44 5). Att rättighetshavaren kan ha rätt till skadestånd framgår av 7 kap. 18 & JBför— slaget.

Viss osäkerhet torde f.n. råda i frågan huruvida ombud skall behöva förete full— makt vid bevakningssammanträdet. Några direkta föreskrifter finns ej.3 Hos ÖE torde 1946 års lag om handläggning av domstols- ärenden (ärendelagen) kunna i viss utsträck- ning användas analogt, i högre instans blir de civilprocessuella reglerna tillämpliga. An-

1 NJA 1911 s. 503. 2 Almén, PM s. 186. 3 Jfr Hassler s. 58 och 280 not57 samt Olive- crona, Förfarandet s. 37 och Utsökning s. 169.

språken på legitimation hos ÖE måste an- passas efter vad som är praktiskt rimligt. In- nehav av skuldebrev bör t. ex. vara tillfyllest som legitimation vid en ur fordringsägarens synpunkt positiv åtgärd. Motsvarande gäller bevakning av rättighet. Beträffande rättig- heter gäller dessutom, att de under i för- slaget angivna förutsättningar skall ex offi- cio tas upp i sakägarförteckningen. Beträf- fande åter dispositioner t.ex. enligt 35 & måste större försiktighet iakttagas. I ärende- lagen föreskrivs i 2 & tredje stycket sista punkten, att fullmakt för ombud ej behövs annat än om rätten finner fullmakt böra företes. Den som inropar fastighet för an- nans räkning torde knappast behöva styrka sin behörighet. (Jfr em. betr. staten och kommun vad som sägs under 34 ä 4).

Om tillbehör sålts för sig, påverkar det auktionsvillkoren för fastighetens försälj- ning. Genom tillbehörsförsäljningen influtna medel skall enligt 18 & användas på där be- stämt sätt. Den som vill avstå från sin rätt till betalning ur tillbehörsmedel skall enligt nämnda paragraf göra detta senast vid be- vakningssammanträdet, om avståendet in- verkar på försäljningsvillkoren. Även om sakägare som avses i 18 & avstår från betal— ning med där angiven företrädesrätt har det influtna beloppet betydelse för auktionsvill- koren. Därigenom minskas nämligen det belopp som vid auktionen behöver bjudas för att »skyddsbeloppet» skall uppnås (se 32 5). I tredje stycket av förevarande 25 & anges, att det vid bevakningssammanträdet skall särskilt behandlas hur den behållna köpeskillingen för tillbehöret skall använ- das, i den mån det inverkar på villkoren för fastighetens försäljning. Stadgandet mot- svarar 106 & 2 mom. UL.

26 5.

Här föreskrivs i överensstämmelse med 107 & UL, att sakägarförteckning (i UL f.n. betecknad borgenärsförteckningl) skall upprättas när förhandlingen mellan sakägar- na avslutats.2 När auktion skall hållas i an— slutning till bevakningssammanträdet, mås- te förteckningen upprättas ofördröjligen.

Det är därför nödvändigt att före samman— trädet förbereda förteckningen. Hur förteck— ningen skall upprättas, anges närmare i 27—34 55. Avvikelse kan dock ske enligt 35 5.

27 &.

Förevarande paragraf motsvarar i huvud- sak 107 & UL och innehåller väsentligen samma regler som gällande rätt. Den regle- rar endast vilka fordringar och rättigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen. Bestämmelser om beräkning av fordrings- belopp, ordningsföljden m.m. lämnas i efterföljande paragrafer.

I förslaget nämns under 1 först fordring- ar som inte blir aktuella annat än när fas- tigheten ingår i konkursbo. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 107 5 3 mom. UL.

Enligt 81 & KL skall, om i konkursbo finns egendom vari särskild förmånsrätt äger rum, av egendomens avkastning och köpe- skilling betalas kostnader för egendomens vård och försäljning, såvitt det inverkar på de borgenärers rätt som ej har förmånsrätt i egendomen. Under samma förutsättningar skall arvode till rättens ombudsman och för- valtare för egendomens vård och försäljning utgå ur egendomen.1 Enligt 83 & KL får fastställas särskilt arvode härför. Detta kan ske innan arvodesfrågan i övrigt avgörs (jfr em. 85 5). Beloppets fastställande kan vara av betydelse för beräkning av skyddsbelop- pet enligt 32 å i förslaget.2 Om arvodes- beloppen ännu ej fastställts, får konkurs— förvaltaren anmäla de högsta belopp han räknar med. Vad härefter angår de kostna— der som varit förenade med egendomens förvaltning under konkursen torde deras belopp som regel kunna slutligt anges vid bevakningssammanträdet. Häri ingår för- säkringspremier och andra nödvändiga kost- nader för egendomens vård. Belopp som inte varit till nytta för fastighetsborgenärer—

1 Olivecrona, Förfarandet s. 33 not 5 har kritiserat den nuvarande beteckningen. 2 Ang. avslutandet av förhandlingen se Olive- crona a.a. s. 32. 1 Welamson I s. 630. 2 Jfr Welamson I 5. 639 f.

na bör ej få medräknas med påföljd att dessa skjuts tillbaka. Kostnader för miss- lyckade försök att sälja fastigheten under hand torde i allmänhet inte kunna uttagas eftersom sådana försök ju avser att tillgodo- se de oprioriterade borgenärernas intresse.3 När de av någon anledning varit till nytta, bör emellertid hinder ej möta att ta ut mot- svarande kostnad ur fastigheten. Ett sär- skilt problem erbjuder lagfartskostnad för gäldenärens fång.4 Om konkursförvaltaren föranstaltar om försäljning av fastighet som ej är lagfaren för gäldenären, anses han en- ligt rättsfall (NJA 1913 s. 380) skyldig att söka lagfart på gäldenärens fång. Beträffan- de själva expeditionskostnaden är det också i sin ordning att den betraktas som en kost- nad för fastighetens förvaltning. Kostnaden är ju f.ö. ganska obetydlig, som belastning på fastigheten betraktad. I fråga om stäm- pelskatten ligger saken ej lika enkelt till. Beloppet kan vara betydande (för bolag m.fl. två procent av egendomens värde). Om gäldenären själv hunnit söka lagfart före konkursens början, är det klart, att den stämpelskatt som debiteras i ärendet ej blir en massafordran mot konkursboet utan får av staten eller överlåtaren, om denne betalar beloppet, bevakas i konkursen som opriori- terad. Lagfartsansökningens behandling på- verkas ej härav. Det vore inkonsekvent, om konkursboet, när gäldenären ej sökt lagfart, skall nödgas betala lagfartsstämpel för att få ordning på inskrivningsförhållandena. Det avgörande bör rimligen vara, att fånget skett före konkursens början och att därmed uppkommit en fordran för det allmänna, låt vara ibland villkorlig, som skall betalas på ett senare stadium. Om detta betraktelse- sätt godkänns, får staten eller överlåtare, som betalt skatten, ej annan rätt i konkursen än rätt att bevaka fordringen, vare sig gäl- denären sökt eller inte sökt lagfart före kon- kursens början. Givetvis har staten eller överlåtaren kvar sin fordran mot gäldenä- ren personligen, i den mån denne ej till äventyrs uppnår ackord.

Lagfart på gäldenärens fång är ej alltid nödvändig för att den som förvärvar fastig-

heten skall få lagfart. Om fastighet sålts på exekutiv auktion till betalning av fordran för vilken fastigheten på grund av upplå- telse av panträtt eller på annan grund svarar oavsett vem som äger den, skall förvärva- ren enligt 20 kap. 9 & JBförslaget få lag- fart utan hinder av att den föregående äga- ren ej har lagfart. Bestämmelsen uppmärk- sammar ej det fallet att anslutningsrätt un- der konkurs utövas av borgenär som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 & FRO. Även i sådant fall kommer försäljning i realiteten att ske för betalning av fordran som avses i 20 kap. 9 5 JBförslaget, om fastigheten belastas av sådan fordran. Enligt bered- ningens mening bör sistnämnda lagrum där- för åtminstone analogiskt tillämpas i den angivna situationen. Om stämpelskatt, i strid mot vad som nyss sagts, vid exekutiv auk- tion uttages med bästa rätt, när anslutnings- rätt utövats av borgenär som har förmåns- rätt enligt 12 eller 13 5 FRO, kommer den att utan fog skjuta undan inteckningshavare m.fl. som härleder sin rätt från tidigare ägare av fastigheten. För att i viss mån säkerställa en bättre ordning anser bered- ningen, att 20 kap. 9 & JBförslaget, även om paragrafen kan tillämpas på här för— ordat sätt, i tydlighetens intresse bör jämkas så att förvärvaren kan få lagfart när fastig- heten sålts för betalning av fordran som var förenad med panträtt eller bättre rätt i fastigheten. När förvärvaren ej är beroen- de av att konkursgäldenärens fång lagfars, kan stämpelskatt inte anses som någon nöd- vändig omkostnad för fastighetens förvalt- ning.

Under punkt 1 i förevarande paragraf föreskrivs även, att det, när fastigheten är avträdd till konkurs, skall i sakägarförteck- ningen tas upp fordran som skall utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 12 eller 13 & FRO.

I sista momentet i 107 € UL sägs, att sådana poster som nämns under punkt 1 i beredningens förslag skall tas upp i borge-

3 Jfr em. Welamson 1 s. 630. ' Olivecrona, Förfarandet s. 178 och Welam- son I s. 630 f.

närsförteckningen, såvida yrkande om be- talning blivit framställt hos auktionsförrät- taren. Någon uttrycklig föreskrift om att yrkande förutsätts torde ej behövas. Det åvilar inte auktionsförrättaren någon all- män plikt att av eget initiativ utreda i vad mån det finns oguldna skulder eller ej. Be- redningen föreslår emellertid, att i 70 & KL införs bestämmelse att konkursförvaltaren skall anmäla arvode, annan kostnad och i konkursen bevakade fordringar som bör be- aktas vid egendomens försäljning.-5

l förevarande 27 & anges härefter under punkterna 2—4 de fordringar och rättigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen, vare sig försäljning sker under konkurs eller ej.

Enligt punkt 2 skall i förteckningen tas upp fordringar med förmånsrätt enligt 8 & 1) eller 9 & 1) eller 2) FRO som förfallit till betalning senast på den blivande tillträdes- dagen. Bestämmelsen ersätter punkt 2 : o) i 107 5 1 mom. UL. I gällande lag sägs även här uttryckligen, att det förutsätts yrkande. Förslaget har ingen föreskrift härom men intager i sak samma ståndpunkt. Enligt 36 å i förslaget skall fastigheten efter för- säljningen ej svara för hithörande fordringar som förfallit till betalning senast på tillträ- desdagen. Enligt 134 & UL gäller däremot, att såld fastighet — sedan betalningsskyldig- heten fullgjorts — är i köparens hand fri från avgift som förfallit före försäljningsdagen.

Stockholms stads brandförsäkringskontor åtnjuter enligt äldre författningar viss för- månsrätt för s.k. premielån, med rätt till betalning framför intecknade fordringar.6 I beredningens förslag till ny förmånsrätts- ordning tas upp en övergångsbestämmelse som jämställer brandförsäkringskontorets krav på förfallna belopp med avgäld och liknande fordringar som skall ha förmåns- rätt enligt 8 & 1) resp. 9 & 2) FRO.

I förteckningen skall vidare enligt punkt 3 i förevarande paragraf tas upp fordran som är förenad med panträtt i fastigheten. Be- stämmelsen ersätter punkt lzo) i 107 5

1 mom. UL. Av 3 5 första stycket i förslaget följer, att med panträtt avses sådan panträtt som behandlas i 6 kap. JBförslaget. Enligt 3 5 andra stycket FfL skall med panträtt jämställas ägarhypotek, varå dock enligt 29 & tredje stycket ej skall beräknas tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget. Att även vill- korlig fordran och fordran på grund av vi— lande inteckning skall tas upp framgår av 28 & tredje stycket. Övergångsvis måste även ogulden köpeskilling beaktas. Detsam- ma gäller ränterätt och avkomsträtt som kvarstår enligt äldre bestämmelser. (Se punkterna 5—7 i övergångsbestämmelserna.)

Inteckningar skall alltid tas upp, oavsett om något yrkande om betalning framställs. Det följer bl.a. av att ägarhypotek skall beaktas. Vilka fordringsbelopp som skall tas upp för borgenärer blir emellertid i främsta rummet beroende av yrkanden som fram- ställs (jfr 29 5).

Enligt punkt 4 skall i förteckningen tas upp vissa rättigheter som besvärar fastig- heten. Denna bestämmelse ersätter punkt 3 : o) i 107 & 1 mom. UL. Det förutsätts, att rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig. Inskrivna rättigheter framgår av gravations- beviset. I övrigt bör ÖE få kännedom om upplåtelserna genom den utredning som en- ligt 5 & gjorts beträffande fastigheten. För att en oinskriven rättighet skall bli iakttagen fordras det att handling, varå rättigheten grundas, är tillgänglig för ÖE senast vid bevakningssammanträdet. Blir den först se- nare tillgänglig, kan rättigheten som förut nämnts inte beaktas vid auktionen.7 Vilka rättigheter som avses här framgår av 3 & tredje stycket. Rättigheter som enligt lag utan särskild åtgärd består oavsett fastighe- tens försäljning skall ej tas upp i förteck— ningen. Härmed åsyftas såsom förut nämnts

5 Ang. ränta se SvJT 1956 rf. s. 41 och Welamson I s. 516. Anmälda fordringar skall tas upp även om de är tvistiga, se 28 &. Jfr Olive- crona, Förfarandet s. 175 f.

' KF 1/6 1748 och regl. 19/12 1807; jfr bo- lagsordning, av Kungl. Maj:t fastställd 8/7 1949,

1

& 2 . 7 Almén, PM 5. 104 f.

vissa servitut och nyttjanderätten8 Det är emellertid uppenbarligen av värde för spe- kulanter att få kännedom om sådana rättig- heter. När det kan ske, bör ÖE ge upplys- ning därom.

I förteckningen skall slutligen tas upp utmätningssökandens fordran, om den ej ingår under punkterna 1—3, och kostnaden för det exekutiva förfarandet. Bestämmel- se härom har upptagits i andra stycket av förevarande 27 å som delvis motsvaras av 107 5 2 mom. UL. Har mer än en borge- när fått utmätning. skall samtliga utmät- ningssökandes fordringar anges i förteck— ningen. Det förtjänar påpekas, att en borge— när som fått utmätning kan ha t. ex. dels en fordran med panträtt, dels en fordran som endast har förmånsrätt på grund av utmätningen. Dessa poster behöver inte sär- skilt bevakas, när de på grund av utmät- ning eller annars ex officio skall vara kända för ÖE.

Andra fordringar eller rättigheter än som anges i förevarande paragraf skall inte tas upp i sakägarförteckningen. Borgenär med allmän förmånsrätt enligt 14 & FRO har inte rätt att få utdelning vid det exekutiva för- farandet, om ej fastigheten tagits i mät för hans fordran. En annan sak är, att om den exekutivt sålda fastigheten var avträdd till konkurs, sådan fordran får betalt efter sin förmånsrätt ur det eventuella överskott av köpeskillingen som skall redovisas till kon- kursförvaltaren.

28 &.

Med denna paragraf inleds en rad be- stämmelser om hur sakägarförteckningen skall upprättas. De flesta har sin motsvarig- het i UL, medan andra är nya.

Första stycket i paragrafen innehåller — liksom 107 5 UL — att fordringar och rättig- heter skall upptagas i förteckningen efter det företräde som gäller enligt lag. Härmed åsyftas förmånsrättsordningen i förslaget till ny förmånsrättslag (FRO) och de regler som JBförslaget upptager i 7 och 17 kap.1 Vid försäljning av fastighet som ingår i konkurs—

bo har man dessutom att beakta 81 å (jfr 125 &) KL. Av KL följer, att arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen skall utgå med bästa rätt ur fastigheten.

I JBförslaget finns inga bestämmelser som anger vilken prioritet som skall till- komma utmätning i förhållande till in- teckning för fordran. Däremot regleras för- hållandet mellan inteckning och inskrivning (17 kap. 6 & JBförslaget). Inte heller regle- ras företrädet mellan utmätning och in- skrivning av rättighet. I det förstnämnda hänseendet kan f.n. ledning hämtas av 17 kap. 9 & 3 mom. HB. Enligt detta lagrum har den som fått utmätning i fast egendom förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen såsom vore inteckning för ford- ran beviljad den dag utmätningen skedde. Om inteckning söks samma dag som ut- mätningen sker, har dock utmätningen fö- reträde. Någon motsvarande prioritetsregel finns inte beträffande förhållandet mellan utmätning och inskrivning av rättighet. En— ligt 113 & 1 mom. första punkten UL gäller emellertid i fråga om borgenärsför- tecknings upprättande, att fordringsbelopp som har bättre rätt än exekutionsfordring— en samt kostnaden för förfarandet skall sammanräknas och att sammanlagda be- loppet skall utgöra lägsta budet, och enligt 113 5 1 mom. andra punkten och 123 & UL skall rättighet som enligt förteckningen faller inom lägsta budet gälla oavsett fastig- hetens försäljning. Härav kan man sluta, att inskrivna rättigheter som enligt IF har bättre rätt än inteckning för fordran också är skyddade mot utmätning för oprioriterad fordran. Bestämmelserna visar däremot inte lika säkert, att inskriven rättighet, som har sämre rätt än inteckning för fordran, är skyddad mot utmätning för oprioriterad fordran. Rättigheten ligger ju enligt orda-

” Olivecrona, Förfarandet s. 42 f. 1 Jfr även 15 & fjärde st. i 1920 års lag med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. och därtill SOU 1960: 24 s. 234, 1960: 25 s. 331 foch 1960: 26 s. 205 samt LRremissen s. 448.

lagen i 113 & inte inom lägsta budet. Be- stämmelserna torde dock få tolkas så att rättigheten är skyddad.2 Härvid ger ansökan om inskrivning möjligen bättre rätt än ut- mätning samma dag (jfr 515 IF, jfrd med 17 kap. 9 & HB).

I beredningens förslag till ny förmåns— rättsordning regleras förhållandet mellan in- teckning för fordran och utmätning av fast egendom på samma sätt som i 17 kap. 9 & HB. Bestämmelsen finns i 11 å FRO. Enligt beredningens förslag skall förmåns— rättsordningen liksom 17 kap. HB endast reglera det inbördes förhållandet mellan betalningsanspråk. Den säger sålunda in- genting om företrädet mellan rättighet och utmätning. Beredningen har ansett lämp- ligt att som andra punkt i första stycket av förevarande 28 & upptaga en bestämmel- se som tar direkt sikte på förhållandet mel— lan inskriven rättighet och utmätning. Be— stämmelsen innehåller, att inskriven rättig— het har företräde framför förmånsrätt på grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Detta innebär möjligen, såvitt angår ansökan om inskriv- ning som görs samma dag som utmätning- en, en ändring jämfört med gällande lag (jfr ovan). Av bestämmelsen framgår indi- rekt, att rättighet som inte inskrivits har sämre rätt än som följer med utmätning.

Enligt 7 kap. 22 & JBförslaget skall oin- skrivna rättigheter vid exekutiv auktion sinsemellan ha företräde efter den tidsföljd i vilken de upplåtits. Samtidigt upplåtna rättigheter har som regel lika rätt.

I första stycket av förevarande 28 & har slutligen som tredje punkt upptagits bestäm- melse om att kostnaden för förfarandet skall upptagas närmast före sökandens fordran. Till sådan kostnad hänförs bl. a. avgift som skall utgå enligt gällande administrativa fö- reskrifter.3 Bestämmelsen har sin motsva- righet i 107 & UL, Av 198 % UL följer, att utmätningssökanden i sista hand själv svarar för kostnaden. Den får inte inkräkta på anspråk som har bättre rätt.4 Motsva- rande gäller, om någon annan begärt sär- skild åtgärd i ärendet för att skydda ford— ran.

Ränta har enligt 17 kap. 17 & HB sam— ma förmånsrätt som kapitalet. I praxis upp- tages räntan i borgenärsförteckningen före kapitalet. Detta kan vara till fördel för bor- genären därför att han, om någon del av fordringen blir nödlidande, får kvar en större kapitalfordran. Som stöd för praxis har brukat åberopas regeln i 9 kap. 5 & HB, att betalning inte får avräknas på hu- vudstolen förrän räntan är betald.5 I den mån borgenär på grund av inteckning el- ler bestämmelse i omslagsrevers är berätti- gad att ur fastigheten få ut ersättning för indrivningskostnad eller skadestånd för för- tida betalning är det f.n. vanligt, att så- dant belopp uttages ur beräknad ränta på inteckningsreversen. Beloppet kommer till följd härav regelmässigt att upptagas i för- teckningen före kapitalfordringen. Om emellertid borgenären yrkar, att anspråk på ränta och andra biförpliktelser skall kom— ma i andra hand, skall det iakttagas.

Dessa frågor har sin motsvarighet även efter JBförslagets genomförande, ehuru lä- get formellt är förändrat. I 2 & FRO stad- gas i överensstämmelse med gällande lag, att förmånsrätt gäller även ränta om ej annat är föreskrivet. Denna bestämmelse kommer emellertid att gälla själva fordring- en — ej pantbrevet. För fastighetsauktionen gäller det i första hand att bestämma ord- ningen mellan pantbrevets belopp och till— lägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget. I andra hand måste man också iakttaga viss ord- ning i fråga om förhållandet mellan ford- ringens kapitalbelopp och biförpliktelser.

Beredningen anser det behövligt. att i la- gen införs en uttrycklig bestämmelse om den inbördes ordning i vilken pantbrevets kapitalbelopp och tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget skall upptagas i sakägarförteck-

2 Se SOU 1960: 25 s. 522. 3 Se nu KK 9/6 1967 om vissa avgifter i ut— sökningsmål m.m. Denna torde böra ändras, om beredningens förslag betr. fastighetsexeku- tionen genomförs. 4 Se Almén, PM s. 98, Hassler 5.285 och Oli- vecrona, Förfarandet s. 45. 5 Se Almén, PM 5. 100, Hassler s. 285 och Olivecrona, Förfarandet s. 46.

ningen.” Bestämmelse härom har införts som andra stycke i förevarande 28 %. Nämnda tillägg kommer i fråga endast om borgenärens sammanlagda av pantför- skrivningen omfattade fordran överstiger pantbrevets kapitalbelopp. I den mån så sker får tillägget tas i anspråk för ränta, anspråk på skadestånd på grund av förtida betalning, ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som föranleds av ford— ringsförhållandet.7 På detta sätt beräknat tillägg skall enligt förslaget upptagas före pantbrevets belopp, om inte borgenären yr- kar annat. Av det språkliga uttrycket 1'till- lägg» kunde man annars förledas att tro, att den motsatta ordningen skulle gälla. På motsvarande sätt skall själva fordringen, om borgenären ej yrkar annat, också upp- tagas med först biförpliktelserna och där- efter kapitalet. Om fordringen blir delvis nödlidande, avräknas i enlighet med det sagda den betalning som utfaller i första hand på biförpliktelserna. Någon uttryck- lig bestämmelse som anger ordningen mel- lan fordringens kapitalbelopp och biför— pliktelserna har ej ansetts behövlig.

Det är vanligt, att en borgenär har flera inteckningar i en fastighet som säkerhet för sin fordran. Vid exekutiv försäljning uppkommer framdeles frågan hur i sådana fall tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget skall beräknas.

Typfallet är, att pantbreven bildar en svit och att det sålunda ej finns något mel- lanliggande pantbrev som innehas av annan borgenär eller ligger som säkerhet för an— nan fordran. Under denna förutsättning an- ser beredningen, att pantbreven bör behand— las på samma sätt som om borgenären haft ett enda pantbrev på pantbrevens sam- manlagda belopp. Detta innebär, att något tillägg ej får beräknas utan att borgenä- rens kapitalfordran jämte ränta, skadestånd och kostnader visas överstiga pantbrevens sammanlagda belopp. Om detta är förhål- landet, får tillägget beräknas som om bor- genären haft ett enda pantbrev på pant- brevens sammanlagda belopp. Tillägget tor- de i sakägarförteckningen höra i sin helhet

sättas före det pantbrev som har bästa rätt, men borgenären torde vara oförhindrad att begära att tillägget sätts på sämre plats. Detta inverkar inte på efterföljande bor- genärers aktuella rätt till utdelning men kan föranleda, att en större del av pant— brevens belopp får stå kvar efter försälj- ningen, om borgenären ej får fullt.

Om en borgenär visserligen har flera pantbrev som säkerhet för en och samma fordran men det finns ett mellanliggande pantbrev som ej omfattas av pantsättning- en, håller beredningen före, att borgenä- ren har rätt att för ändamål som anges i 6 kap. 3 & JBförslaget beräkna tillägg enligt lagrummet på de pantbrev som ligger i svit med bästa rätt, även om han inte till fullo utnyttjat de sämre liggande pantbrevens be- lopp. Tillägg kan ju inte i sakägarförteck- ningen beräknas efter utfallet vid försälj- ningen. Om inte borgenären skall gå miste om sin säkerhet på grund av de bäst liggan— de inteckningarna, måste han därför i sak- ägarförteckningen berättigas att uttaga stör- sta möjliga tillägg på de bästa pantbreven, dock naturligtvis ej på mera än fordringens och dessa pantbrevs belopp. Beredningen har ej trott att detta bör ändras vid köpe- skillingsfördelningen därför att auktionen utfallit så att även de sämre liggande pant- brevens belopp blivit täckt.

Till ett tredje stycke i paragrafen har sammanförts de bestämmelser som nu finns i 108 och 109 55 UL.s I förslaget stadgas, att fordran eller rättighet skall upptagas i sakägarförteckningen även om den är be- roende av villkor eller om inteckning eller inskrivning är sökt men ännu inte beviljats eller om tvist föreligger. Det bör framhål- las, att bestämmelsen inte innebär att ford- ran eller rättighet måste medtagas i för- teckningen, även om ÖE för sin del finner anspråket vara uppenbart obefogat. ÖE skall ex officio pröva huruvida man kan ha anledning att räkna med uppgiven ford- ran eller rättighet, oavsett om gäldenären

*: Jfr Almén, PM 5. 100.

Se LRremissen s. 277. 8 Jfr Almén, PM 5. 108.

eller annan sakägare bestrider anspråket eller inte.9 I främsta rummet bör ÖE be- akta, att åberopade pantbrev gäller i fas- tigheten. ÖE måste sålunda bl.a. iakttaga frånvarande sakägares intresse.

När konkursförvaltare begärt försäljning i exekutiv ordning, anses, att försäljningen sker för oprioriterade borgenärer i kon- kursen. Uttryckssättet är ej sakligt fullt kor- rekt. Om det — som vanligen är förhållandet — finns borgenärer med allmän förmånsrätt, kommer behållningen av försäljningen även dem till godo. I den mån behållningen förslår får sålunda bl.a. även borgenärer med allmän förmånsrätt enligt 17 kap. 6 a, 10, 11 eller 12 & HB nytta av försäljningen, ehuru deras förmånsrätt går efter fordringar och rättigheter som gäller i fastigheten. Om anslutningsrätt utövas enligt 114 & UL, skall den begärda försäljningen äga rum för den anslutandes fordran (jfr 15 å i förevarande förslag). Detta innebär, att lägsta budet sätts framför den fordringen. I 114 5 andra punkten UL föreskrivs, att om anslutningsyrkande ej görs, för- säljning ej får ske till förfång för de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägar- na. I överensstämmelse härmed kan för- valtare ej för gäldande av arvode och kostnad som enligt 81 % KL skall belasta fast egendom begära försäljning som rub- bar ifrågavarande fordringar eller rättighe- ter.

Beredningen har ansett. att även FfL bör innehålla en bestämmelse som visar att fordringar och rättigheter som skall tas upp i sakägarförteckningen inte rubbas av försäljning som förvaltaren begär, om ej anslutningsrätt utövas. En sådan föreskrift synes böra upptagas som fjärde stycke i förevarande 28 å och innehålla, att kon— kursboet i nämnda situation skall upptagas som sökande utan förmånsrätt. Skyddsbe- loppet skall alltså bestämmas så att ford- ringar och rättigheter som tagits upp i sakägarförteckningen blir skyddade. Detta skall gälla oavsett vilka skäl förvaltaren kan ha haft när han begärde försäljning, således även om försäljningen begärts i

syfte att få täckning för kostnader som en- ligt 81 å KL skall belasta fastigheten. För- valtaren kan även begära försäljning för att få täckning för andra konkurskostna- der, som överhuvud inte tas upp i sakägar— förteckningen. Han behöver f. ö. inte i ären- det redovisa skälen till att han begärt för- säljning.

29 5.

I denna paragraf behandlas, hur fordran skall beräknas i sakägarförteckningen. F. n. gäller i detta hänseende, att man alltid skall upptaga kapitalbeloppet av en fordringsin- teckning i dess helhet. Framgår av borge- närens bevakning eller styrks på annat sätt att del av en inteckning utgör ägarhypotek, upptages detta efter det övriga beloppet. Gör fastighetsägaren gällande att en in- teckning i dess helhet skall upptagas som ägarhypotek, får han styrka sitt påstående genom att förete inteckningshandlingen. Ränta som är utfäst i inteckningsreversen och blivit intecknad kan enligt 18 ä 1 mom. IF utgå ur fastigheten för högst två år före dagen för utmätningen eller konkursansö- kan. Därtill kommer ränta för tiden där- efter till och med dagen för köpeskillings- fördelningen.1 Om ränta inte bevakats, skall enligt 112 % 1 mom. UL vid borgenärs- förteckningens uppgörande beräknas ränta på intecknade beloppet för ett år. Detsam- ma gäller, om borgenären inte kan styrka att ränta innestår för längre tid. För ägar— hypotek beräknas enligt 25 å andra och tredje styckena IF inte någon ränta.

Den nuvarande beräkningen av ränta på inteckningsreverser är oförenlig med JBför- slaget. Borgenärs fordran skall beräknas enligt omslagsreversen eller de andra bevis som borgenären kan åberopa till stöd för sin fordran. Fordringen måste alltså utre- das mera ingående än nu. Panträtt får dock ej åtnjutas för mer än pantbrevets kapitalbelopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 5 i JBförslaget. Om fordringen understiger

” Se Almén, PM 5. 107 och Olivecrona, För- farandet s. 36 f. 1 Jfr Almén, PM 5. 114.

pantbrevets belopp, skall återstoden upp- tagas som ägarhypotek.2 Bestämmelser här— om har upptagits i första stycket av före— varande 29 5. Är pantbrev ej alls belånat, upptages pantbrevets belopp i dess helhet som ägarhypotek (utan tillägg). Detta föl- jer utan vidare av 27 5, jfrd med 3 5. Tyd- ligt är, att belånat pantbrev skall i första hand gälla till förmån för borgenären/ panthavaren. Det följer av allmänna pant- regler. Här bör erinras om att inteckning ofta är pantsatt i andra hand till annan borgenär än den som innehar intecknings- handlingen, vanligen någon som har efter— följande inteckning som pant.

Borgenärens fordran skall enligt försla- get tas upp till dess belopp på den tänkta tillträdesdagen, sålunda inte dagen för sak- ägarförteckningens upprättande. Skulle ford— ringen per nämnda dag överstiga pantbre- vets belopp jämte högsta tillåtna tillägg, får panträtt inte åtnjutas för det överskjutande beloppet.3 Tillägg får enligt 6 kap. 3 & JB- förslaget utgå med högst femton procent av fordringens kapitalbelopp, i den mån detta inte överstiger pantbrevets belopp, och sex procent årlig ränta på samma belopp från den dag då utmätning ägde rum eller konkursansökan gjordes. Tillägget får som nämnts under 28 & tas i anspråk endast i den mån den sammanlagda fordringen överstiger pantbrevets belopp och endast för betalning av ränta och vissa andra bi— förpliktelser. Av det sagda framgår, att det är av vikt att fastställa vad som är kapitalbelopp och vad som hör till biför- pliktelser. Beredningen kan ej här gå när- mare in på denna fråga som ej alltid är så lätt att besvara.

Som tillträdesdag skall enligt 34 ä 5 räknas den dag som kungjorts för fördel- ningssammanträdet, då också den kontanta köpeskillingen för fastigheten senast skall vara betald (jfr 34 ä 4).

Genom gäldenärens egna uppgifter och borgenärernas bevakningar torde det i all- mänhet kunna tillfredsställande utredas, vil- ka som innehar pantbrev i fastigheten och hur stora inteckningsborgenärernas ford-

ringar är. Om pantbrev ligger obelånat hos fastighetsägaren, torde denne i allmänhet uppvisa pantbrevet. Det är emellertid ej sagt, att man alltid kan få uppgift om var pantbrev ligger eller om den aktuella be- låningen. Frågan kan då bli svävande. För upprättandet av sakägarförteckningen mås- te i tveksamma fall bestämmas, huruvida något tillägg skall upptagas utöver pant- brevets belopp.

Beredningen har ej ansett det väl fören- ligt med konstruktionen i 6 kap. 3 & JB- förslaget att i den angivna situationen upp- taga tillägg eller del av tillägg enligt nå- gon schablonregel. I stället synes ÖE böra pröva, huruvida det finns skälig anledning att räkna med att pantbrevet är belånat resp. att fordringen med ränta m.m. över- stiger pantbrevets belopp, när fastighets- ägaren t.ex. uppger att pantbrevet är belå— nat hos en person som ej kunnat anträffas på grund av utlandsvistelse och att ränta är ogulden för viss tid. Bestämmelse härom har intagits som andra stycke i förevarande 29 5. Enligt denna bestämmelse skall, om i fastigheten gäller pantbrev som inte in- nehas av ägaren och någon fordran, för vilken pantbrevet utgör säkerhet, inte bli- vit anmäld, i förteckningen tas upp pant- brevets belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget som kan antagas böra utgå med hänsyn till fastighetsägarens uppgifter och andra upplysta omständigheter. Regeln blir tillämplig även när anteckning om inne- hav av pantbrevet finns i fastighetsboken men fordringsägaren ej anmält sig. Det kan antagas, att regeln endast skall behöva an- vändas i undantagsfall. Om lämnade upp- lysningar ej är alldeles övertygande, får det för den antagna fordringsägaren beräkna- de beloppet upptagas som tvistigt.

Utöver de uppgifter som fastighetsägaren lämnar och tillgängliga handlingar — t. ex. kopia av omslagsrevers som han innehar — kan under konkurs tänkas, att konkursför- valtaren kan lämna upplysningar som är av värde för ÖE (jfr 70 & KLförslaget).

? Se LRremissen s. 261 f. 3 Om utmätning skett för fordringen, kan em. förmånsrätt åtnjutas enligt 10 5 FRO.

Av 6 kap. 9 & JBförslaget framgår, att tillägg inte skall beräknas på ägarhypotek. Detta har ansetts böra uttryckligen bekräftas i tredje stycket av förevarande paragraf. När ägarhypotek tas i mät, föreligger ej längre ägarhypotek i egentlig mening, i den mån borgenären fått förmånsrätt däri. I allt fall bör tillägg kunna beräknas, vare sig ägarhypoteket blivit formligen pantförskri- vet enligt 79 å ULförslaget eller ej. I före- varande förslag anges sålunda, att tillägg kan utgå om ägarhypoteket är utmätt. Om pantbrevet var pantsatt till borgenären A och överhypotek tagits i mät för en B till- kommande fordran, uppkommer i fråga om beräkning av tillägg samma situation som om fastighetsägaren själv pantförskrivit överhypotek till B.

I fråga om tilläggets beräkning när ägar- hypotek utmätts gäller som eljest, att ut— mätningssökandens kapitalfordran måste be- stämmas. Som kapitalfordran bör räknas hela det belopp för vilket utmätning skett, oavsett om däri ingår förfallen ränta, rätte— gångskostnader o. a. Om ägarhypoteket ej pantförskrivits enligt 79 & ULförslaget, kan tillägg inte komma i fråga för annat än yt- terligare upplöpande ränta och kostnaden för förfarandet. Liksom vid annan utmät— ning bör utmätningen i hithörande fall anses omfatta även sådan ränta och kostnad.4 Efter formlig pantförskrivning kan andra kostnader tillkomma. Om pantbrevet i fråga ej är belånat, får tillägget uppgå till femton procent på nämnda kapitalbelopp, i den mån detta inte överstiger det belopp varå pantbrevet lyder, jämte sex procent ränta från den dag då fastigheten blivit utmätt eller konkursansökan gjorts.

När åter endast överhypotek tagits i mät, skall den borgenär som innehar pantbrevet i första hand få täckning. Den borgenär som fått utmätning av överhypoteket får beräkna tillägg på sin kapitalfordran allenast i den mån denna ej överstiger den del av pant- brevets belopp som återstår sedan först- nämnda panthavare fått sitt.

Om ägarhypotek tagits i mät efter att fastigheten utmätts, skall borgenären ha samma rätt som om fastighetsägaren själv,

sedan fastigheten blivit utmätt, pantförskri- vit pantbrev i fastigheten. Tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget för ränta på ford— ringens kapitalbelopp kan enligt sakens na- tur då ej beräknas för tid före utmätningen av ägarhypoteket (resp. pantförskrivning— en).

30 5.

Enligt denna paragraf skall fordran som inte är förfallen och inte löper med ränta före förfallodagen tas upp med det belopp som efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Mot— svarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent. Bestämmelserna ersätter 110 5 1 mom. UL som dock är tillämpligt endast när ränta överhuvud inte är utfäst.1 Till- lägget i förslaget om diskontering jämväl när räntan är lägre än fem procent har föranletts av att reverser med extremt låg ränta förekommer.

Diskontering kan tänkas ske enligt olika metoder. I anslutning till vad som uttalats i doktrinen anser beredningen, att när ford- ringen löper utan ränta, dess värde på till- trädesdagen — det sökta värdet — skall be- räknas genom att fordringens nominella belopp reduceras med ett belopp motsvaran- de fem procent årlig ränta under tiden från tillträdesdagen till och med förfallodagen, räknad på det sökta värdet.2 Om ränta har utfästs men understiger fem procent, skall diskonteringen i stället ske efter den pro- centsats varmed den utfästa räntan under- stiger fem procent.3

** Huruvida upplöpande ränta kan omfattas av utmätning, är måhända ej fullt säkert men beredningen utgår från att så, i överensstämmelse med _praxis på flera håll, är förhållandet.

1 Aven när lös egendom sålts kan diskonte- ring komma i fråga. Se härom 15045 ULförslaget. 2 Den 5. k. Hoffmanska beräkningen, enligt

x-t-5

formeln x=k — 0 , där x är fordringens

sökta värde på tillträdesdagen, k det nominella kapitalbeloppet, t tiden i år från tillträdes- dagen t. o. rn. förfallodagen. Jfr Nordling s. 336 ff, Trygger I s. 406, Herslow s. 130 f och Olive- crona, Förfarandet s 38.

3 Formeln blir då x=k— %, där 17 är den utfästa räntan.

I detta sammanhang kan anmärkas, att kapitalisering f.n. enligt 110 & 2 mom. UL skall ske av ränterätt 0.1. som intecknats i den för fordringsinteckning gällande ord- ningen.4 Någon motsvarighet till dylik in- teckning av ränterätt erbjuder inte JBför- slaget. Bestämmelsen i 110 5 2 mom. UL har därför ansetts obehövlig i beredningens förslag. Om ränterätt enligt äldre lag be— svärar fastighet, måste den emellertid be- aktas i sakägarförteckningen. Dylika rättig- heter har uppmärksammats i punkt 6 av övergångsbestämmelserna till förevarande förslag.

31 5.

Denna paragraf motsvarar nuvarande 1 mom. i 111 & UL.1 Som närmare fram— går av 33 och 38 åå FfL skall olika slags rättigheter som avses i 3 % tredje stycket såvitt möjligt skyddas vid den exekutiva försäljningen. Om sådan rättighet måste offras, kan ej i samband med försäljning av fastigheten uttagas någon ersättning till rättighetshavaren.2 Med hänsyn härtill skall ifrågavarande rättigheter tas upp i sakägarförteckningen utan att något belopp anges.

32 5.

Denna paragraf motsvarar 113 & och 135 & 2 mom. UL samt — i fråga om para- grafens andra stycke — 100 b 5 1 mom. sista punkten UL.

Den ena av de två huvudprinciper på vil- ka fastighetsexekutionen vilar enligt 1912 års lagstiftning är den s.k. täckningsprin- cipen. Den avser att skydda sakägare med bättre rätt än exekutionssökanden och inne- bär, att någon exekutiv försäljning som regel inte får ske, om inte alla dessa sakägare blir skyddade. Liksom den andra grund— läggande principen, den s.k. övertagande- principen, realiseras täckningsprincipen ge- nom bestämmandet av ett lägsta bud. Sedan auktionsförrättaren i borgenärsförteckning- en antecknat de fordringar och rättigheter som bör iakttas vid auktionen, skall han enligt 113 & UL räkna samman de ford- ringsbelopp som har bättre rätt än den ford-

ran för vars gäldande försäljningen sket samt kostnaden för förfarandet. I borge— närsförteckningen skall även anges, att det lägsta bud som får antagas vid auktionen skall, när annat inte följer av 126 % 2 eller 3 mom., överstiga den sålunda erhållna sum— man och att försäljningen sker under förbe— håll om beståndet av rättighet som enligt förteckningen faller inom lägsta budet. En- ligt 113 5 2 mom. i dess lydelse efter lag- ändring är 1967 skall, om särskild tillbe— hörsförsäljning skett, vid bestämmande av lägsta budet ske avdrag för vad som av därigenom influtna medel skall användas till betalning av skyddad fordran eller kost- nad. Finns behållen avkastning att tillgå, skall avdrag ske även därför. Härtill ansluter bestämmelsen i 135 ä 2 mom. UL, att av- drag också skall ske för belopp som försum— lig inropare erlagt enligt 125 % eller som influtit genom försäljning av pant eller ut- sökande av borgen.

I samband med 1967 års ändringar i UL berörde lagrådet innebörden av uttrycket lägsta budet och riktade samtidigt viss kritik mot reglernas nuvarande utformning.1 Lag— rådet framhöll, att uttrycket lägsta bud an- vänds för att beteckna det lägsta pris som kan antagas men att det också begagnas för att ange en fordrans läge i borgenärsförteck- ningen. Fordringen kan falla inom eller utom lägsta budet, dvs. över eller under det streck på borgenärsförteckningen som sätts genom bestämmandet av lägsta budet. När andra medel än köpeskilling står till förfo— gande och det därför enligt uttryckssättet i 113 5 2 mom. och 135 5 2 mom. UL skall

' Jfr NJA II 1912 s. 130 f. 1 Betr. 111 (5 2 mom. se 33 & tredje st. FfL. 1 Innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån som enligt äldre lag besvärar fastighet kan även framdeles få uttaga ett kapitalbelopp ur fastigheten (jfr punkt 7 i övergångsbestäm- melserna till FfL). Förhandsuppskattning av ersättningsbeloppet är framdeles liksom f. n. onödig. Det får, om rättigheten offras, beräknas i samband med köpeskillingsfördelningen. (Jfr NJA II 1912 s. 130.)

Förfallna belopp skall upptagas enligt 27 5 3 FfL, jfr punkt 4 i övergångsbestämmelserna till FRO.

1 Se prop. 1967: 16 s. 218.

vid lägsta budets bestämmande ske avdrag för det tillgängliga beloppet, syntes innebör- den härav enligt lagrådet vara, att det pris spekulanten lägst måste bjuda skall minskas med beloppet. Däremot avsågs inte att göra någon ändring i fråga om läget av det streck som före avdraget satts på borgenärsförteck- ningen. En fordran som visserligen inte täcks av det pris köparen lägst kan bjuda men som täcks av summan av nämnda pris och eljest tillgängliga medel faller alltså inom lägsta budet.2 Lagrådet ansåg lagens terminologi mindre tillfredsställande. Till- räckliga skäl att vid en provisorisk reform som den år 1967 genomförda frångå dittills tillämpat uttryckssätt syntes dock inte före- ligga.

Beredningen har i sitt förslag sökt beakta lagrådets kritik av gällande lags terminologi. Förslaget skiljer sålunda klart mellan sum- man av de fordringar som skall skyddas vid försäljningen och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet), å ena, samt det minsta belopp som en spekulant måste bjuda för att nämnda skyddsbelopp skall täckas, å andra sidan. De bestämmelser som förslaget i förevarande hänseende innehåller är lika litet som motsvarande bestämmelser i gäl- lande lag indispositiva. Enligt 35 5 i försla— get kan sakägare, vars rätt är beroende där- av, fordra att försäljningen skall ske på and- ra villkor än som anges i förslaget. Förut- sättningen för att hans önskemål skall be- aktas är dock, att avvikelsen inte gör in- trång i annans rätt.

I första stycket av förevarande 32 & upp- tages huvudregeln. Därav framgår, att täck- ningsprincipen fortfarande skall gälla. Så- lunda stadgas i första punkten till en början, att de i sakägarförteckningen upptagna ford- ringar som har bättre rätt än den för vilken fastigheten skall säljas är skyddade vid för- säljningen.

Vidare sägs i andra punkten, att samman- lagda beloppet av de skyddade fordringarna och kostnaden för förfarandet (skyddsbelop- pet) skall täckas av köpeskillingen för fas- tigheten, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som

finns att tillgå. Hålls ny auktion sedan in- rop blivit ogiltigt därför att inroparen vid den tidigare auktionen inte inom föreskri— ven tid betalat återstående ogulden del av den kontanta köpeskillingen, skall inropa- rens handpenning räknas in bland de medel som finns att tillgå vid den nya auktionen, oaktat handpenningen ej får tas i anspråk under annan förutsättning än som anges i 42 5.3 Om inroparen ställt säkerhet enligt

2 Jfr även Hassler s. 286 not 78 samt Olive- crona, Förfarandet s. 51 och Utsökning s. 170. 3 Skyddsbeloppet skall i första hand beräknas utan hänsyn till att kontanta medel finns att till- gå. Det är inte ensamt slutligt avgörande för frågan vilka fordringar som skall kvarstå i fas- tigheten (se 345 I tredje st.). Detta förhållande gör, att det först beräknade skyddsbeloppet kan behöva justeras.

För bestämmande av det slutliga skyddsbe- loppet är behövligt att beakta hur mycket kon- tanta medel som finns att tillgå. Om de ford- ringsbelopp inom det först beräknade skydds- beloppet som under alla omständigheter skall betalas kontant ej överstiger det sammanlagda beloppet av tillgängliga kontanta medel, behö- ver det först beräknade skyddsbeloppet ej änd- ras. Sammanlagda beloppet av tillgängliga kon- tanta medel kan em. överstiga vad som under alla omständigheter skall betalas kontant inom det först beräknade skyddsbeloppet. I så fall måste man räkna med att överskottet skall an- vändas för avbetalning på kapitalfordran inom skyddsbeloppet. Kontant betalning av sådan fordran inom skyddsbeloppet kan em. utlösa skadeståndsanspråk. Detta anspråk höjer i sin tur skyddsbeloppet.

Skyddsbeloppets storlek är i sin tur bestäm- mande för den köpeskilling som minst måste bjudas.

Om dessa problem någon gång blir aktuella, kan man förfara på följande sätt: I. Det tillgängliga kontantbeloppet föranleder ej att skadeståndsansprdk framställs

Från skyddsbeloppet S drages beloppet av tillgängliga kontanta medel K. Skillnaden mellan beloppen = S —K blir det belopp som inropa- ren minst måste bjuda = P.

Betr. betalningsvillkoren får anges, att kapi- talfordran med sämsta rätt inom S skall betalas kontant så långt tillgängliga medel K räcker, sedan därifrån avdragits det belopp N inom S som under alla omständigheter skall betalas kontant. Av kapitalfordringen skall alltså K — N betalas kontant. 11. Det tillgängliga kontantbeloppet/öranleder att skadeståndsansprdk framställs.

I kontantbeloppet ingår t.ex. maximal och even- tuellt förverkad handpenning (10 % av bjuden köpeskilling).

Beloppet av tillgängliga medel K föranleder avbetalning på kapitalfordran med sämsta rätt inom S och framkallar därigenom skadestånds-

34 ä 4 i stället för att betala handpenning kontant, bör det belopp för vilket säkerheten gäller, dvs. handpenningens belopp, räknas som tillgängligt även om ÖE inte ännu har gjort bruk av säkerhefén (jfr 144 % ULför- slaget), under förutsättning att säkerheten som sig bör är fullt säker.

Förslaget innehåller inte någon särskild bestämmelse för det fallet att försäljning begärts av borgenärer som har olika rätt. Även gällande lag saknar sådan bestämmel- se. Det synes självklart, att endast fordring- ar med bättre rätt än den bäst prioriterade utmätningssökanden skall åtnjuta det skydd som förevarande 32 & avser att skänka. I annat fall skulle en exekutionssökande bli sämre ställd genom att även borgenär med sämre rätt inleder ett exekutivt förfarande mot fastigheten. En sådan ordning är inte godtagbar.4

Inteckning i ideell andel av fastighet kom- mer inte att tillåtas enligt JBförslaget (se 22 kap. 2 å). Ett antal fastigheter kommer emellertid att på grund av äldre lag vara besvärade av andelsinteckning. Även av an- nan anledning kan fordran gälla med för— månsrätt endast i andel av fastighet, t. ex. lönefordran som avses i 13 & FRO. Bered- ningen har med tanke härpå som en sista punkt i första stycket av förevarande 32 & upptagit en regel som från tillämpningsom— rådet för de tidigare bestämmelserna i para- grafen undantager det fallet att utmätning

anspråk från borgenären. Detta föranleder, att skyddsbeloppet måste höjas. Det kan ske enligt formeln S + 1—30 (K — N), där & är den pro- centsats efter vilken man beräknar skadan för borgenären. Härav följer, att det pris P1 som köparen minst måste betala blir S +& (K—

N) — K.

Inroparen skall betala kontant allt vad han bjuder utöver P1.

Bestämmandet av skyddsbeloppet och betal- ningsvillkoren år inte avgörande för det belopp som slutligen får tas ut ur handpenningen. Når inrop godtagits och den nya inroparen full- gjort sin betalningsskyldighet, konstateras vad den förra inroparen skall svara för. Det kan bli 0 eller någonting mellan 0 och 10 % av den köpeskilling som han bjöd. Se härom 42 5. Detta inverkar emellertid ej på beräkningen av skyddsbeloppet.

skett av hel fastighet, vilken till endast viss andel besväras av fordran. Om exekutions- fordringen har sämre rätt än den fordran som endast gäller i andelen, får enligt för- slaget den omständigheten att sistnämnda fordran inte blir täckt inte hindra att fastig- heten säljs, såvida den köpeskilling som bjuds för hela fastigheten förslår till betal- ning av någon del av exekutionsfordringen. Regelns innebörd kan åskådliggöras med ett enkelt exempel, i vilket bortses från räntekrav o. 1. och från kostnaden för för- farandet. Antag sålunda, att en fastighet, som blivit utmätt för en oprioriterad ford- ran på 5 000 kr, besväras av en inteckning på 50 000 kr med bästa rätt, att en tredje- del av fastigheten dessutom besväras av en inteckning på 10000 kr och att det bjuds 53 000 kr för fastigheten. Denna köpeskil- ling räcker till att fullt täcka fordringen på 50 000 kr. Av resterande 3 000 kr skall en tredjedel eller 1 000 kr tillfalla den bor- genär som för sin fordran hade panträtt i andelen och resten exekutionssökanden. Ef- tersom denne får betalt för en del av sin fordran kan budet enligt den föreslagna regeln antagas, trots att den bättre priorite- rade fordringen med panträtt i andelen inte blir fullt täckt. Den föreslagna regeln gäller vare sig fastigheten har endast en ägare eller det finns olika ägare till skilda ideella an- delar i fastigheten. Regeln kan sägas inne- bära, att skyddsbeloppet bestäms med hän- syn till belastningen på den minst belasta- de andelen (jfr 64 å i förslaget). Det bör måhända påpekas, att kostnaden för förfa- randet inte till följd av bestämmelsen får uttagas före fordran som har förmånsrätt i andel av fastigheten med bättre rätt än exekutionsfordringen. Uppenbarligen bör (liksom enligt 64 &) av sakägarförteckning- en framgå, hur de olika andelarna av fas— tigheten är belastade.

I 18 & föreskrivs, att medel som influtit genom försäljning av tillbehör skall tillkom- ma fordringsägarna efter det företräde mel- lan dem som gäller enligt lag och att den

* Se Almén, PM s. 119 och Olivecrona, För- farandet s. 48.

som vill avstå från rätt till betalning ur med- len skall göra det senast vid bevaknings- sammanträdet, om avståendet inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning. I an- slutning till dessa bestämmelser har i andra stycket av förevarande 32 & intagits den föreskriften att ÖE skall med tillämpning av 18 % bestämma i vad mån behållen köpe- skilling för tillbehör skall användas till be- talning av fordran som har upptagits i sak- ägarförteckningen. ÖE är alltså härvid bun- den av vad inteckningshavarna förklarat — envar efter sin tur i förmånsrättsordningen — i valet mellan att uppbära betalning ur tillbehörsmedlen och att avstå därifrån. Medlen får ej tas i anspråk för skyddad fordran annat än i enlighet med vad sålunda bestämts. Föreskrift härom har upptagits som andra punkt i andra stycket. Den har sin motsvarighet i 100 b 5 1 mom. UL. Be- stämmelsen hindrar ej, att innehavare av fordran som inte är skyddad vid försäljning- en kan i ett senare skede av förfarandet, dock senast vid köpeskillingsfördelningen, avstå från att ta betalt ur tillbehörsmedlen.5

Enligt tredje stycket i paragrafen skall i sakägarförteckningen anges, vilka fordring- ar som är skyddade enligt tidigare bestämd melser i paragrafen. Även kostnaden för förfarandet faller inom skyddsbeloppet. Detta kan utmärkas genom att i sakägar- förteckningen dras ett streck efter kostnads- beloppet.

I förteckningen skall enligt förslaget vida- re anges det minsta belopp som måste bju- das för att skyddade fordringar och kostna- den för förfarandet skall täckas. Det kan förtjäna nämnas, att försäljning enligt för- slaget kan få ske så snart skyddsbeloppet uppnåtts.6 Detta innebär en nyansskillnad i förhållande till gällande lag, enligt vilken fastigheten inte får säljas, om inte det be- lopp vilket fastställts som lägsta bud över- skridits. Det erforderliga budet har inte i förslaget någon särskild beteckning. Bety- delsen av uttrycket »skyddsbeloppet» har angivits ovan. Det erforderliga budet skall jämte andra tillgängliga medel motsvara minst skyddsbeloppet. Uttrycket lägsta bud

har undvikits. Det är av flera skäl missvisan- de, bl. a. med tanke på ÖEs befogenhet en- ligt 39 å att diskretionärt avvisa auktions- inrop, om det är sannolikt att avsevärt hög— re köpeskilling än den bjudna kan uppnås.

Enligt sista punkten i tredje stycket ålig- ger det slutligen ÖE att i sakägarförteck— ningen intaga bestämmelse som han med stöd av andra stycket i förevarande para- graf meddelat om hur tillbehörsmedel skall användas.

33 5.

Denna paragraf innehåller regler om skydd för rättigheter och ersätter bestäm- melser därom i 111 ä 2 mom. och 113 & 1 mom. UL. Enligt 3 & tredje stycket i föreva- rande förslag skall med rättighet förstås nyttjanderätt, servitut och samfällighetsrätt som avses i JB-förslaget och annan dylik rättighet som på grund av upplåtelse enligt äldre eller annan lag besvärar fast egendom. För att skyddsreglerna skall bli tillämpliga förutsätts, att rättigheten enligt 27 & ta- gits upp i sakägarförteckningen.

Enligt 28 5 skall rättigheter i sakägar- förteckningen tas upp efter det företräde som tillkommer dem enligt lag i förhållan— de till varandra och till de olika fordrings— beloppen. Av grundläggande betydelse för en viss rättighets skydd är förhållandet mel- lan rättigheten och exekutionsfordringen. I anslutning till vad som torde vara gällan- de rätt anges under punkt 1 i förevarande 33 5, att rättigheter med bättre rätt än den fordran för vilken fastigheten skall säl- jas är skyddade utan särskilt förbehåll. Be- redningen har under 28 & behandlat frå- gan, när rättighet skall anses ha bättre rätt än exekutionsfordringen. Av vad där sagts framgår även, att när försäljning under kon— kurs sker på begäran av förvaltaren och an- slutningsrätt inte utövas, skall alla rättig- heter som tagits upp i sakägarförteckning- en vara skyddade utan särskilt förbehåll. Detta följer av föreskriften i 28 & fjärde

” Jfr prop. 1967: 16 s. 218. 5 Jfr em. den diskretionära prövningsrätten i 39 &.

stycket, att konkursboet i nämnda situa- tion skall tas upp som sökande utan för— månsrätt. Förslaget saknar motsvarighet till en av den tidigare lagberedningen förordad bestämmelse att även rättighet som grun- das på muntlig upplåtelse och angivits av förvaltaren skall skyddas.1 Om förvaltaren anser det ur konkursboets synpunkt vara lämpligt att muntlig upplåtelse skyddas, kan han utan stöd av lag begära att försäljning— en sker med sådant förbehåll.

Huvudregeln i punkt 1 skall enligt för- slaget under vissa förutsättningar inte till- lämpas på rättighet som endast gäller i ideell andel av fastighet. Detta hänger samman med bestämmelsen i 32 & att fordran som endast gäller i andel av fas— tigheten inte får hindra försäljning, om köpeskillingen för fastigheten förslår till be- talning av någon del av exekutionsfordring- en. Enligt förevarande 33 ä i förslaget skall den under punkt 1 angivna ovillkor— liga skyddsregeln för rättigheter inte gälla, när rättighet gäller endast i andel av fas- tigheten och inte har bättre rätt i andelen än fordran som inte är skyddad enligt 32 5. Det kan ifrågasättas, huruvida denna un- dantagsbestämmelse får någon praktisk be- tydelse, om sämjedelningar legaliseras i avsedd omfattning. Enligt 7 kap. 9 & JB- förslaget kommer rättighet inte att kunna upplåtas enbart i andel av fastighet. Be- stämmelsen i förslaget är kanske annars nå- got mera omfattande än som är nödvändigt, men beredningen har inte ansett det moti- verat att komplicera bestämmelsen med un- dantag från undantaget.

Som ett andra stycke under punkt 1 har i överensstämmelse med förslag av den ti- digare lagberedningen intagits bestämmelse att inskriven tomträtt alltid gäller utan för- behåll.2 Någon motsvarande regel finns in- te i gällande lag. För inskrivning av tomt- rätt förutsätts i 21 kap. 2 & JBförslaget, att inskrivning i fastigheten inte är bevil- jad eller sökt och att fastigheten inte är utmätt.3 I allmänhet kommer därför den inskrivna tomträtten att vid exekutiv för- säljning av fastigheten ha bättre rätt än

exekutionsfordringen. Detta gäller dock in- te, om exekutionsfordringen har bättre för- månsrätt än som följer med panträtt en- ligt 6 kap. JBförslaget. Tomträtten skulle då kunna falla bort vid försäljningen och därmed även panträtter och rättigheter som upplåtits i tomträtten gå till spillo. Nämnda bestämmelse i förslaget avser att hindra en sådan verkan.

När rättigheter faller utom lägsta budet, blir de enligt nuvarande ordning aldrig skyd- dade utan vidare. Frågan om deras fort- satta bestånd blir i stället enligt 123 & UL beroende främst av budgivningen vid auk- tionen.

Som framhållits i den allmänna motive- ringen anser beredningen angeläget att i görlig mån förstärka rättsskyddet för rättig- heter som inte har bättre rätt än exeku- tionsfordringen så att de inte kommer att offras utan rimlig anledning. Under punkt 2 i förevarande 33 & föreslår beredningen nya bestämmelser härom. Enligt beredning- ens förslag skall vid bevakningssammanträ- det förhandling om rättigheterna äga rum och förbehåll om rättigheters bestånd kunna göras redan i sakägarförteckningen. Bered— ningen har övervägt att här göra skillnad mellan inskrivna och andra rättigheter men har inte ansett en sådan gränsdragning väl— grundad. Arrende- och hyresrätterna bru- kar inte vara inskrivna och det kan inte vara motiverat att eftersträva en ändring i den delen endast med tanke på exekutiva försäljningar som dock hör till undanta- gen.4 Arrende- och hyresrätter får visser- ligen ett betydande skydd genom annan lag- stiftning. Bestämmelserna om hyresgästs be-

1 Se SOU 1960: 24 s. 216, 1960: 25 s. 527 och 1960: 26 s. 162. Jfr LRremissen s. 392 och 393 f. 3 Se SOU 1960: 24 s. 218, 1960: 25 s. 364 f och 1960: 26 s. 173. 3 Jfr 2 5 i 1907 års lag om inskrivning av tomt- rätt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt. 4 På grund av förbehåll i arrende- och hyres- kontrakt får dessa rättigheter ofta inte inskrivas. Jfr LRremissen s. 377 f och SOU 1966: 26 s. 212 f. Betr. förslag om obetingad rätt till inskriv- ning av arrende- och hyresrätter se bl. a. SOU 1960: 25 s. 298 ff och LRremissen a. st.

sittningsskydd (se 3 kap. 45—53 och 56— 60 åå NJL och 7 & hyresregleringsla- gen i lydelse enligt SFS 1968: 346 och 344) är sålunda tillämpliga även när hyresgäst, vars rättighet inte kunnat skyddas vid en exekutiv auktion, därefter uppsagts av kö— paren enligt exekutionsrättsliga regler.5 I fråga om bostads- och anläggningsarrenden är bestämmelserna om besittningsskydd (se 2 kap. 74—80 och 86—88 åå NJL i ly- delse enligt SFS l968:342) tillämpliga i mot- svarande fall0 och beredningen utgår från att detsamma kommer att gälla blivande be- stämmelser om besittningsskydd för jord- bruksarrendator.7 Detta innebär, att hyres- gäst eller arrendator kan efter uppsägning i anledning av exekutiv försäljning tilltvinga sig nytt kontrakt under i lagstiftningen an- givna förutsättningar. Därvid kan emellertid villkoren bli sämre än enligt den tidigare upplåtelsen. Nu berörda bestämmelser ute- sluter enligt beredningens mening ej, att man i första hand bör söka bevara rättighe- terna i oförändrat skick när fastigheten säljs exekutivt. På så sätt undviks onödiga upp- sägningar, förhandlingar och tvistigheter med alla de olägenheter och kostnader som är förenade därmed. — I viss utsträckning gäller ett indirekt besittningsskydd i form av rätt till skadestånd som också kan bli aktuellt efter exekutiv försäljning.

Enligt förslaget skall alla rättigheter med sämre rätt än exekutionsfordringen förbe- hållas, om det saknas anledning till anta— gande att de belastar fastigheten till beak- tansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt. Härvid skall rätt till ägar- hypotek ej anses som fordran, i den mån det ej är utmätt.” Med beaktansvärd skada åsyftas, att rättigheten utgör en ekonomisk belastning som kan föranleda att fordrings- ägaren ej får full betalning eller mindre än om rättigheten ej funnits. Härvid bör en normal ekonomisk riskbedömning tillämpas. En mera bagatellartad belastning bör man kunna bortse från.

Genom den utredning som förutsätts i 5 & bör rättigheterna i allmänhet vara kända för ÖE på ett tidigt stadium av det exekutiva förfarandet. Denna utredning

skall även avse den ekonomiska belastning som rättigheterna kan tänkas utgöra för fas- tigheten. I enstaka fall kan det vara lämp- ligt att höra sådana sakkunnigorgan som lantbruks-, arrende- eller hyresnämnd. I öv- rigt bör ÖE i allmänhet inte belasta för- farandet med en mera tyngande utredning än som kan utföras med hjälp av tillgängliga handlingar och upplysningar från fastighe- tens ägare och rättighetshavaren. ÖE bör vid bevakningssammanträdet höra sakägarna i ärendet. Det kan förutsättas, att dessa t.ex. när det gäller försäljning av ett hy- reshus normalt inte har intresse av att be- stående rättigheter skall upphöra (frånsett speciella förhållanden som kan föranledas av bostadsbrist). Om rättigheten verkligen utgör en ekonomisk belastning på fastighe- ten, kan sakägare däremot tänkas bestrida att den upptages som skyddad i sakägar- förteckningen. Behörig att bestrida detta är enligt förslaget varje fordringsägare med bättre rätt än rättighetshavaren. Däremot är fastighetens ägare ej behörig att bestrida att rättigheten skyddas, även om han har ägarhypotek som i och för sig har bättre rätt än rättigheten i fråga. Som framhållits i 2 kap. har han ju antingen förvärvat fas- tigheten belastad med rättigheten eller själv upplåtit denna. Är ägarhypoteket utmätt, kan den som vunnit utmätning framställa bestridande som nyss nämnts.

Vare sig bestridande framställs eller ej skall ÖE pröva, huruvida anledning före— ligger att rättigheterna eller någon av dem belastar fastigheten till beaktansvärd skada

5 Jfr Hedfelt m. fl., Hyresreglering och besitt- ningsskydd, 3 uppl. s. 95, SOU 1961: 47 s. l94f och 1966: 14 s. 134 f samt prop. 1968: 91 bih. A 5. 229. ” Jfr SOU 1966: 26 s. 214 och prop. 1968: 19 s. 5 ff, 10 f, 146 f och 155. 7 Förslag härom är att vänta från arrende- lagsutredningen. ** Bestämmelsen får praktisk betydelse endast då ägarhypoteket ligger omedelbart före rättig- heten. Den avser inte att rubba inbördes före— trädesordningen, när det finns någon fordran mellan ägarhypoteket och rättigheten. I den si- tuationen skall frågan, huruvida rättigheten är till skada för fordringsägare, bedömas med hän- syn till nämnda fordran, såvida inte fordrings- ägaren efterger sin rätt.

för fordringsägare med bättre rätt. Bered- ningen har inte ansett det tillrådligt att göra ÖEs prövning beroende av framställ- da yrkanden. ÖE skall beakta även från— varande sakägares intressen och får, så gott det går, se till att det inte sker någon orätt— visa olika rättighetshavare emellan. Det är emellertid givet, att prövningen kommer att i hög grad påverkas av de närvarande sak- ägarnas aktivitet och bedömning. Om inga yrkanden framställs, har ÖE inte anled- ning att av eget initiativ ingå på en lika noggrann prövning utan kan förbehålla rät- tigheterna efter en mera summarisk be- dömning. Detta synes vara en naturlig följd av att berörda fordringsägare inte själva sökt tillvarataga sina intressen. Som fram— går av andra stycket under 2 i paragrafen blir frågan om fullföljd mot ÖEs beslut beroende av om sakägare bestritt att rättig- het förbehålls.

Det är av vikt, att sakägarförteckningen så långt möjligt står fast så att inte auktionen behöver undanröjas med anledning av kla- gan över förteckningen. Beredningen före- slår därför, att talan mot ÖEs beslut, varige- nom rättighet enligt punkt 2 förbehållits re- dan i sakägarförteckningen, inte skall få fö- ras av annan sakägare än den som har be- stritt förbehåll. Sådant bestridande måste enligt sakens natur ha skett senast vid be- vakningssammanträdet. Om bestridande ägt rum, får hovrätten pröva, huruvida det sak- nas anledning till antagande att rättigheten belastade fastigheten till beaktansvärd skada för fordringsägaren i fråga. Det är avsett, att ÖEs bedömning skall vara försiktig, men det måste å andra sidan finnas en viss mar- ginal och ÖEs prövning bör godtagas, om den framstår som rimlig med hänsyn till den av ÖE verkställda utredningen och vad som andragits av sakägarna.

Beredningen anser vidare, att innehavare av rättighet som inte förbehållits enligt vad här sagts ej bör få överklaga ÖEs beslut. Han har möjlighet att få rättigheten för- behållen vid auktionen (38 5). En annan sak är, att rättighetshavaren kan överklaga den ordning i vilken hans rättighet uppta- gits i sakägarförteckningen.

Under punkt 3 i förslaget sägs, att rättig- heter som inte skyddas enligt punkt 1 eller förbehållits enligt punkt 2 kan skyddas ge— nom förbehåll vid auktionen enligt 38 &. Frågan vilka rättigheter som skall skyddas blir sålunda inte slutligt avgjord genom sak— ägarförteckningen.

Under punkt 4 föreskrivs, att i sakägar- förteckningen skall anges vilka rättigheter som skyddas enligt punkt 1 eller förbehål- lits enligt punkt 2. Anteckning härom bör i sakägarförteckningen lämpligen ske vid varje särskild rättighet. Det .bör framhållas, att om ÖE försummar att göra sådan an- teckning vid rättighet som har bättre rätt än exekutionsfordringen, inverkar det ej på rättighetens bestånd. Om ÖE ej i sak- ägarförteckningen anger förbehåll i fråga om rättighet med sämre rätt än exekutions- fordringen, skall frågan om rättighetens be- stånd prövas enligt reglerna i 38 5.

I andra stycket av paragrafen föreskrivs, att sakägarförteckningen även skall innehål- la erinran om den rätt till förlängt avtal el— ler skadestånd som enligt lag tillkommer ar- rendator eller hyresgäst, om han blir upp- sagd med anledning av fastighetens försälj- ning. Som antytts i den allmänna motive- ringen och i anslutning till punkt 2 finns re- dan nu bestämmelsr därom i NJL och hy- resregleringslagen beträffande såväl hyra som bostads- och anläggningsarrende. Nya be- stämmelser i ämnet torde vara att vänta rö- rande jordbruksarrendators rätt till förlängt arrendeavtal. Skadeståndsbestämmelsen i 7 kap. 18 å JBförslaget åsyftas inte med nämnda föreskrift i beredningens förslag.

Enligt lagen om bostadsrättsföreningar gäller, att bostadsrätt upphör om »huset» säljs på exekutiv auktion. Bostadsrätt skall på grund härav inte upptagas i sakägar— förteckningen och inte heller förbehållas vid auktionen. Om bostadsrättshavaren tillträtt lägenheten, har han enligt 55 å andra stycket i nämnda lag rätt att sitta kvar som hyresgäst med viss uppsägningstid.9 Enligt 111 ä 2 mom. UL skall detta till led-

" Jfr Siljeström m. fl., Lagen om bostadsrätts- föreningar, 5 uppl. s. 145 f.

ning för spekulanterna anmärkas i borge— närsförteckningen. I beredningens förslag har en motsvarande bestämmelse upptagits som tredje stycke i förevarande 33 5.

34 5.

Denna paragraf inleds med föreskrift att betalningsvillkoren och tillträdesdag skall anges i sakägarförteckningen.

Punkt 1 innehåller därefter regler som motsvarar de nuvarande bestämmelserna om avräkning i 117 & UL. Den ger därmed uttryck åt den s.k. övertagandeprincipen. Denna utgjorde som tidigare nämnts en av hörnstenarna i 1912 års lagstiftning och in- nebär, att fordran som faller inom lägsta budet i princip ej skall rubbas av försälj- ningen. Som framhållits i 2 kap. är det inte utan vidare givet, att gränsen skall dragas vid lägsta budet som i beredningens för- slag motsvaras av skyddsbeloppet.1 Bered- ningen har emellertid ansett det lämpligt att stå fast vid regleringen i gällande lag. Hu- vudregeln under 1 har avfattats i överens- stämmelse därmed. Enligt denna skall ka- pitalbeloppet av skyddad fordran som är förenad med panträtt som regel innestå i avräkning på köpeskillingen, om ej borge- nären framställt yrkande om betalning och fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen (jfr punkt 5). För att kunna beaktas vid sakägarförteckningens upprättande måste yrkandet framställas se- nast vid bevakningssammanträdet. Som nämnts i 2 kap. brukar långivare ofta be— tinga sig uppsägningsrätt för den händelse fastigheten skall säljas exekutivt. Av be- stämmelsen framgår indirekt, att ränta skall betalas kontant, liksom andra biförpliktel— ser som avses i 6 kap. 3 & andra stycket i JBförslaget. Vad som här förstås med panträtt framgår av 3 5 första stycket i beredningens förslag jfrt med JBP. Ford- ringar med förmånsrätt enligt 8 & 1) eller 9 % 1) och 2) FRO hör inte hit.

Kontant betalning skall också ske i fall som avses i 28 & tredje stycket, dvs. om fordringen är beroende av villkor eller om inteckning sökts men ännu inte beviljats

eller om tvist föreligger. Enligt gällande lag skall kontantbetalning äga rum endast om inteckningens giltighet är föremål för tvist eller inteckning är sökt men ännu inte beviljad. Att själva fordringen är tvistig eller beroende på villkor medför således f.n. inte, att beloppet skall betalas kon- tant.2 Den ändring som förslaget innebär betingas av att pantbrevet enligt JBförsla- get inte som nuvarande inteckningshand- ling utgör någon fordringshandling. Själv- fallet skall inte det belopp som är före- mål för tvist eller är beroende av villkor utan vidare betalas ut till borgenären. UL- förslaget innehåller bestämmelser om hur i detta hänseende skall förfaras vid köpe— skillingsfördelningen. Även för det fallet att inteckning är tvistig eller ansökan därom vilande innehåller ULförslaget bestämmel— ser om hur det skall förfaras med belopp som belöper på den tvistiga eller vilande inteckningen. Givetvis får ett enkelt be- stridande inte utan vidare föranleda, att fordran som grundas på skriftligt fordrings-A bevis förklaras tvistig.

Andra stycket under 1 i förevarande 34 & innehåller bestämmelse att fordran som är förenad med panträtt endast i andel av fastigheten skall betalas kontant. Stad- gandet, som saknar motsvarighet i gällan- de lag, bör ses i samband med JBförsla- gets förbud mot inteckning i andel av fas- tighet-'i (jfr även 6 kap. 11 å i beredning- ens skiss till ändringar i 6 kap. JBförsla- get, bil. A).

Innehavare av skyddad fordran kan på grund av bestämmelserna i 18 å få lyfta medel som influtit genom försäljning av fastighetstillbehör. Detta innebär också ett undantag från övertagandeprincipen. I tred- je stycket har erinrats härom. Motsvarig- het till bestämmelsen finns nu i 117 & 1 mom. UL. Tredje stycket innehåller vi— dare, att avräkning inte skall ske om kö- peskillingen för fastigheten inte täcker skyd—

1 Se ovan 5. 100. Jfr även NJA II 1912 s. 95 ff, Almén, PM s. 160 ff och LRremissen s. 329 f. ” Jfr Almén, PM 5. 172. 3 Jfr LRremissen s. 633 f.

dade fordringar och andra medel skall an- vändas därtill. Här åsyftas bl.a. behållen avkastning och, när ny auktion hålls där- för att tidigare inropare brustit åt likvi- den, den handpenning som denne betalt (jfr under 32 5).

Vid bestämmandet av lägsta budet skall f.n. enligt 113 ä 2 mom. och 135 5 2 mom. UL ske avdrag för behållen av- kastning och handpenning som försumlig inropare erlagt eller vad som influtit ge- nom realisation av säkerhet som denne ställt. Detta innebär, att om sådant be- lopp överstiger kostnaden för förfarandet, inteckningshavare kan bli tvungen att ta emot kontant betalning.4 I praxis synes man emellertid tillämpa reglerna i nämnda lagrum så, att lägsta budet inte formellt sänks och att det endast meddelas att för- säljning kan ske för pris som tillsammans med de tillgängliga medlen uppgår till lägs- ta budet? Därigenom markeras bl.a., att avdraget inte medför någon ändring i fråga om rättighetshavarnas ställning vid försälj— ningen.6

Med den avfattning som 33 & fått i beredningens förslag kan rättighetshavarnas ställning inte påverkas av att avkastning el- ler andra medel finns tillgängliga. Det är därför inte påkallat att av hänsyn till rät— tighetshavarna göra avsteg från den prin- cipiella ståndpunkt som gällande rätt in— tager enligt ULs ordalydelse. Innehavare av skyddad fordran kan sålunda enligt försla- get få finna sig i att ta emot kontant betal- ning. Detta inträffar, när sammanlagda beloppet av tillgängliga kontanta medel över- stiger summan av vad som under alla om- ständigheter skall betalas kontant inom skyddsbeloppet.7 Skyldigheten att acceptera kontant betalning åvilar i första hand den som har skyddad fordran med sämsta rätt.

I punkt 2 behandlas ägarhypotek. En- ligt 117 5 2 mom. gäller f.n., att om vid borgenärsförteckningens upprättande an- del i inteckning inom lägsta budet finnes tillkomma gäldenären, skall andelen utan särskilt yrkande betalas ur köpeskillingen. Grunden till denna bestämmelse ligger i att

ägarhypoteket i detta fall följer äganderät— ten till fastigheten och därför genom den exekutiva försäljningen går över från gäl- denären till inroparen. Om ägarhypoteket inte betalas kontant, skulle alltså gälde— nären få byta ut ägarhypoteket mot en per- sonlig fordran mot inroparen. Kontant be- talning har därför ansetts stämma bäst över— ens med hans intresse.8

Annorlunda förhåller det sig f.n. med inteckningshandling som gäldenären själv in— nehar. Någon anledning att beträffande så- dant ägarhypotek göra avsteg från överta- gandeprincipen har inte hittills ansetts före-

ligga.9

Den ståndpunkt som gällande rätt in- tager i sistnämnda hänseende kan, som nämnts i 2 kap., inte vidhållas. Medan gäldenären f.n. utan vidare efter försälj- ning av fastigheten intager panthavares ställ- ning på grund av sitt innehav av inteck— ningshandlingen, kan han enligt JBför— slaget inte göra någon rätt gällande på grund av pantbrevet utan att pantbrevet pantför- skrivits till honom.") Med hänsyn härtill gör beredningens förslag inte någon skillnad mellan att pantbrev är obelånat och att det finns överhypotek på ett pantsatt pantbrev. I båda fallen skall ägarhypotek enligt punkt 2 betalas kontant utan särskilt yrkande, även om det faller inom skyddsbeloppet.

Förslaget upptager inte någon regel hur ägarhypotek skall styrkas. Om gäldenären inställer sig vid bevakningssammanträdet och företer pantbrevet eller om detta har överlämnats till ÖE enligt 5 55 andra stycket, är det givetvis bevis nog och kontant betal—

* Jfr Almén, PM 5. 120 f och 241 samt Lamm s. 72 f.

5 Se Olivecrona, Förfarandet s. 50 f och 155 och Utsökning s. 170 samt Hassler s. 286. 5 Jfr Hassler s. 286 not 78 och Olivecrona, Förfarandet s. 51. 7 Kontant betalning av skyddad fordran kan utlösa skadeståndsanspråk som i sin tur höjer skyddsbeloppet, se härom not 3 s. 141. 9 Jfr NJA H 1912 s. 144 f, Almén, PM 5. 183 f, Hassler s. 287 och Olivecrona, Förfaran- det 5. 52 f. ” Jfr Almén, PM 5. 183, Hassler s. 287 not 81 och Olivecrona, Förfarandet s. 52. " Se LRremissen s. 320.

ning skall alltså beräknas. Detsamma är fallet, om innehavare av pantförskrivet pantbrev yrkar betalning med belopp som understiger pantbrevets belopp och någon uppgift om andrahandspantsättning av över- hypoteket inte föreligger.” Om gäldenä- ren gjort gällande ägarhypotek men inte styrkt detta, t.ex. därför att pantbrevet förkommit, bör anspråket upptagas som tvistigt och kontant betalning beräknas. Om i undantagsfall någon rätt på grund av pant- brevet överhuvud inte görs gällande i ären- det, skall 29 å andra stycket tillämpas och ÖE får efter omständigheterna bedöma om beräknad fordran skall anses tvistig och be- talas kontant även om den är skyddad. I annat fall tillämpas övertaganderegeln, om fordringen är skyddad.

Det är självfallet, att gäldenären kan av- stå från betalning. För att han skall få panträtt krävs då att köparen pantförskri- ver pantbrevet till honom. Detta fall går inte in under sådant avtal som nämns i punkt 3. En villkorlig pantförskrivning kan ske före köpeskillingsfördelningen och bör i så fall beaktas vid denna.

Enligt punkt 3 skall återstoden av köpe- skillingen — dvs. den del som på grund av tidigare bestämmelser i paragrafen inte skall innestå i avräkning på köpeskillingen — som regel betalas kontant. Stadgandet er— sätter ll7 & 3 mom. UL. Köparen kan efter auktionen visa, att han med den som enligt sakägarförteckningen är betalnings- berättigad har avtalat om avräkning, och detta skall då iakttagas. Av den föreslagna lydelsen följer liksom enligt gällande rätt att frågan om kontantbetalning inte påver— kas av besvär över köpeskillingsfördelning- en och beslut varigenom beloppet förkla- ras tillkomma annan än den som enligt sak- ägarförteckningen upptagits som borgenär (jfr 131 äUL).12

Avtal om avräkning torde i praktiken komma i fråga endast beträffande ford- ringar för vilka borgenären har pantbrev som säkerhet. Enligt 36 & tredje stycket medför avtal om avräkning, att inroparen blir personligen betalningsskyldig för vad

som avräknats och att förra ägaren blir fri från ansvar därför. För fordringar som avses i 27 ä 2 — dvs. fordringar med för- månsrätt enligt 8 5 1) eller 9 5 1) eller 2) FRO — skall fastigheten enligt första stycket i 36 5 inte svara efter försäljning- en, om fordringen förfallit senast på till- trädesdagen. Någon avräkning av sådan fordran lärer med hänsyn härtill knappast bli aktuell. Inte heller torde i praktiken bli tal om avräkning beträffande eventuellt överskott som skall tillkomma förra ägaren. Om avräkning därav i något fall sker, blir 36 & tredje stycket tillämpligt.

Att kvittning får ske när inroparen själv är berättigad till kontant betalning för ford- ran följer av allmänna regler och har inte ansetts behöva särskilt anges i lagtexten (jfr 131 & UL). Beträffande ägarhypotek har beredningen uttalat sig vid behandlingen av punkt 2.

Punkt 4 i paragrafen upptager regler om när och hur den kontanta köpeskillingen skall betalas. Första stycket innehåller be- stämmelser om handpenning, andra stycket om befrielse för staten och kommun att lämna handpenning och tredje stycket reg- ler för betalning av ogulden del av den kontanta köpeskillingen. Handpenning kan enligt förslaget betalas kontant eller lämnas i form av säkerhet.

I fråga om handpenningens storlek gäl— ler nu enligt 125 & UL, att den i regel skall utgöra en sjättedel av köpeskillingen. Detta överstiger den handpenning som är bruklig vid vanliga frivilliga försäljningar. [ allmänhet bestäms den till tio procent av den överenskomna köpesumman. Det sy- nes lämpligt att anknyta till denna praxis. Även tio procent av köpeskillingen — utan avdrag för inteckningsskulder som köparen skall övertaga - är betydande och torde vara tillräckligt för att de viktigaste ända- målen med handpenningen skall fyllas,

” Jfr LRremissen s. 303. ” Jfr NJA II 1912 s. 157 f, Almén, PM 5. 229 och Olivecrona, Förfarandet s. 138. Se även vad som anförs under punkt 4 om förbud mot av- räkning, när det är ovisst vem ett belopp till- kommer.

nämligen att förmå inroparen att i tid full- göra sin återstående betalningsskyldighet och att, om han ej gör det, i rimlig om- fattning täcka ersättning för den skada som genom inroparens försummelse kan drabba exekutionssökanden och andra (jfr 42 5). Enligt förslaget är sålunda den som inropar fastigheten regelmässigt skyldig att efter in- ropet lämna handpenning som motsvarar en tiondel av köpeskillingen. Liksom i gällan— de lag ges emellertid vissa kompletterande bestämmelser. Handpenningen är sålunda begränsad till vad som enligt föregående reg- ler i paragrafen skall betalas kontant och får inte underskrida den kostnad som skall utgå ur fastigheten.

Beredningen har ansett, att staten och kommun bör vara befriade från skyldighet att lämna handpenning, och har upptagit bestämmelse därom som andra stycke un— der 4. Om staten eller kommun till även- tyrs skulle underlåta att fullfölja köpet, skall emellertid ersättningsskyldighet inträ- da i den omfattning som för andra fall föl- jer av 42 &. Beredningen vill tillägga, att befrielse från skyldighet att lämna hand- penning inträder endast om inroparen god— tages som behörig att företräda staten eller kommun. Beträffande vad som åsyftas med kommun se under 48 & ULförslaget.

Den omständigheten att inroparen enligt gällande lag genast skall betala handpenning anses inte innebära, att detta måste ske omedelbart i alla situationer. Frågan om anstånd blir aktuell bl. a. när dubbelt ut- rop skall ske (jfr 38 å i förslaget). För- slaget intager en annan ståndpunkt än gäl— lande lag, se 40 å andra stycket,13 och förutsätter att handpenning skall lämnas vid de skilda utropen.

Handpenningen skall enligt förslaget be- talas kontant, om inte inroparen ställer säkerhet för beloppet. Givetvis inrymmer detta också möjligheten, att en del av handpenningen betalas kontant och säker- het ställs för återstoden.14 Valet mellan kontant handpenning och säkerhet tillkom— mer inroparen men, om säkerhet lämnas, skall ÖE enligt 48 & ULförslaget pröva,

om säkerheten kan godtagas när den inte godkänts av den till vars förmån den gäl— ler. Då med sistnämnda förbehåll bör för- stås alla som är berättigade till utdelning ur köpeskillingen15 och samtliga dessa sak- ägare som regel inte torde vara närvaran- de vid auktionen, lärer ÖE i praktiken all- tid få pröva säkerheten. Som framgår av 48 % ULförslaget får borgen inte godkän- nas, med mindre den är proprieborgen och, om den har tecknats av två eller flera, des- sa åtagit sig solidariskt ansvar. Som be- redningen framhåller under sistnämnda pa- ragraf bör i administrativ ordning anges vilka krav som i hithörande fall bör ställas på säkerheten.

F.n. är det vanligt, att som säkerhet erbjuds inteckning i den fastighet exeku- tionen avser. Förutsättningen för att sådan inteckning skall kunna godkännas som pant är enligt 125 & UL, att inteckningens ka- pitalbelopp ligger såväl inom inropssumman som inom det värde utmätningsmannen åsatt fastigheten. Dessutom krävs, att in- teckningens kapitalbelopp skall ligga inom nästföregående års taxeringsvärde. Denna bestämmelse passar inte så bra när inropad fastighet bebyggts först efter att taxerings— värdet åsatts och därigenom stigit i vår- de.16

En följd av JBförslagets panträttsregler är, att pantbrev inte i och för sig blir tjän— ligt som säkerhet. Däremot bör panthava- re kunna som säkerhet ställa sin med pant- rätt i fastigheten förenade fordran hos gäl- denären. Bestämmelse härom har bered- ningen infört i första stycket under 4.11 Förutsättningarna för att godkänna säker- heten bör kunna mildras jämfört med nu gällande regler. Enligt förslaget skall ford-

13 Jfr betr. gällande rätt Almén, Om auktion II 5. 236, Trygger I 5. 341 not ], Hassler s. 295 f och Olivecrona, Förfarandet s. 128. " Jfr Almén, PM 5. 213 och Olivecrona, För- farandet s. 133. " Jfr Almén, Om auktion H 5. 232 och Olive- crona, Förfarandet s. 133. " Se Trygger I 5. 347 not 1, Almén, PM 5. 213 och Olivecrona, Förfarandet s. 132 f. " Aven andra fordringar bör självfallet kunna godtagas som säkerhet. Förslaget uttalar sig em. inte särskilt därom.

ringen täckas av köpeskillingen och kunna anses betryggande. Vid denna prövning måste självfallet taxeringsvärdet och, om fastigheten värderats enligt 6 %, det därvid åsatta värdet beaktas av ÖE.

Vad som senare i förslaget sägs om hand- penning bör även gälla säkerhet för hand- penning intill det belopp som säkerheten gäller. Detta anges i första stycket under 4.

Enligt tredje stycket skall ogulden del av den kontanta köpeskillingen — inkl. handpenningsbelopp som ej betalts kontant — betalas senast vid det sammanträde för fördelning av köpeskillingen som enligt 22 & blivit utlyst i kungörelsen om auktio- nen.

Om den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad har medgivit avräk- ning, skall det avräknade beloppet avdragas från vad som skall betalas. Om köparen slu— tit avtal om avräkning med den enligt för- teckningen betalningsberättigade men för- teckningen sedermera visar sig felaktig på denna punkt, måste köparen betala det av- räknade beloppet till den rätta borgenären, om han inte lyckas utverka anstånd av denne. Köpets giltighet är emellertid inte beroende därav.18 Enligt 131 % UL kan auk- tionsförrättaren avkräva köparen säkerhet för det belopp som denne sålunda kan bli skyldig betala. Det har uttalats, att auktions- förrättaren måste begagna denna befogenhet med stor varsamhet för att inte åstadkom- ma skada.19 I förslaget har inte intagits någon motsvarighet till detta stadgande. Förslaget innehåller däremot förbud mot avräkning, om det enligt sakägarförteck- ningen är ovisst vem beloppet tillkommer.

Regler om tillträdesdag har tagits upp i punkt 5. Enligt 133 & UL gäller f. n. därom, att köparen får tillträda egendomen när han fullgjort sin betalningsskyldighet. Han behöver inte avvakta den föreskrivna li- kviddagen utan kan betala i förtid. På så sätt kan han få rätt att tillträda fastigheten tidi- gare och därmed uppbära t.ex. hyror som förfaller till betalning under tiden mellan auktionen och likviddagen.20 Denna förmån

Beredningen anser det inte tillfredsstäl- lande, att inropare skall kunna bereda sig en förmån genom att betala i förtid. Köpa- ren kan genom förtida betalning få lyfta betydande hyresbelopp m.m. Den osäker- het om blivande tillträdesdag som följer därav kan vidare bl. a. i vissa fall göra det svårt för sakägare att bedöma, hur mycket han behöver bjuda för att rädda fordran eller rättighet.21 Beredningen anser det lämpligare, att dagen för fördelningssam- manträdet fixeras som tillträdesdag så att det blir klart vad som skall tillkomma bor- genärerna och gäldenären å ena samt köpa- ren å andra sidan. Liksom hittills bör det inte för tillträde krävas, att auktionen har vunnit laga kraft.22

Inroparen bör ha möjlighet att ingripa, om det är risk för att egendomen på grund av bristande tillsyn e. 1. kan skadas under tiden mellan auktionen och tillträdesdagen.

I första stycket under 5 föreslås på grund av det anförda, att som tillträdesdag skall räknas den dag som kungjorts för fördel- ningssammanträdet men att ÖE kan medge inroparen att ta vård om egendomen tidiga— re. Sådant medgivande bör t. ex. kunna av- se rätt för inropare av jordbruksfastighet att vidtaga för årstiden normala arbeten på jorden såsom plöjning och sådd.23

Regeln om tillträdesdag i första stycket under 5 medför, att avkastning av fastig- heten under tiden fram t.o.m. dagen för fördelningssammanträdet skall tillfalla före- gående ägare, om ej annat bestämts. Borge- närerna har emellertid möjlighet att tillgodo- göra sig den genom att hos ÖE utverka för— ordnande enligt 10 eller 11 5. En annan modifikation, som närmast tar sikte på ar- rende, hyra och liknande avkastning, har

13 Det kan sålunda ej göras gällande, att köpeskillingen i detta fall inte rätteligen beta- lats. Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 138. " Se Olivecrona, Förfarandet s. 138. Jfr även Almén, PM s. 230. 2" Jfr Almén, PM 5. 232, Hassler s. 298 samt Olivecrona, Förfarandet s. 137 och Utsökning s. 175. ” Jfr Almén, PM s. 232 f. ” Jfr Trygger I 5. 361 och Hassler s. 298.

” Jfr NJA 1910 s. 77.

tagits upp i andra stycket under 5. Enligt vad där sägs kan ÖE bestämma, att ute- stående avkastning av fastigheten som enligt 10 eller 11 & skolat betalas till ÖE eller syss- loman och har förfallit under tiden t.o.m. tillträdesdagen skall tillkomma köparen. Därigenom kan ÖE eller sysslomannen be- frias från uppgiften att efter auktionen dri- va in arrenden, hyror o. d. men avkastning- en kan ändå komma borgenärerna till godo, låt vara indirekt. Frågan härom bör tas upp till behandling vid bevakningssammanträ- det och då prövas av ÖE. Skall avkastning- en tillkomma köparen, bör detta klart anges som ett köpevillkor.

Om avkastning som rätteligen fallit under tiden t.o.m. tillträdesdagen utges till köpa— ren ehuru den inte tillkommer honom, skall han redovisa därför till ÖE. Det får sedan bli ÖEs sak att tillställa den föregående äga- ren vad han skall ha eller—om förordnan- de har meddelats enligt 10 eller 11 5 — för- dela tillgängliga medel mellan därtill berät- tigade. Bestämmelse om köparens skyldighet att redovisa ifrågavarande medel till ÖE har också intagits i andra stycket under 5.

I tydlighetens intresse har som tredje styc- ke under 5 upptagits föreskrift att avkast- ning som förfaller efter tillträdesdagen till- kommer köparen (jfr 44 å). Denna bestäm— melse avser liksom andra stycket endast s.k. civil avkastning (jfr ang. annan avkast— ning 8 5 första st.).24

I anslutning till vad som här sagts om avkastning vill beredningen anmärka, att komplikationer ibland kan undvikas om ÖE, när han bestämmer dag för fördelnings- sammanträde och därmed också tillträdes- dag, i görlig mån beaktar förfallodagar för arrenden, hyror o. 1.

Har gäldenären vid köparens tillträde inte annat hemvist att tillgå, äger utmätnings- mannen enligt 133 ä 1 mom. UL anvisa gäldenären nödiga rum på fastigheten. Gäl- denären får bo kvar där till första fardag för hyra som infaller efter auktionen. En- ligt beredningens mening bör den tid under vilken förra ägaren kan få sitta kvar inte

vara beroende av tidpunkten för försälj— ningen. Som punkt 6 har stadgats, att ÖE kan medge ägaren att bo på fastigheten un- der högst tre månader efter tillträdesdagen. Beredningens förslag innebär också att frå- gan måste uppmärksammas senast vid be- vakningssammanträdet. Uppgift om rätt att kvarbo skall nämligen tas upp i sakägar- förteckningen och blir därigenom ett köpe- villkor. ÖE bör i sitt beslut ange vilka ut— rymmen som förra ägaren får disponera. Självfallet måste han också beakta köpa- rens intresse av att i tid få tillträda så stor del av fastigheten som möjligt. För det fal- let att förra ägaren inte flyttar i tid ges bestämmelse i 71 5 i förslaget.

35 5.

Frågan om avsteg från de legala auktions- villkoren regleras nu i 118 5 UL. Enligt denna paragraf kan berörda sakägare kom- ma överens om avvikelse från ULs regler. Vidare kan ändring ske efter ensidigt yr- kande från en sakägare, om annans rätt inte är i fråga.

En motsvarighet till dessa regler har i förslaget tagits upp i förevarande 35 &. Sak- ägare vars rätt beror därav äger enligt för- slaget fordra, att försäljningen skall ske på andra villkor än som angetts i det föregåen- de, om avvikelsen inte gör intrång i annans rätt. Avsikten är, att paragrafen skall med— ge ändring beträffande bl.a. rättsägarnas inbördes företräde till betalning, förbehåll för nyttjanderätter och skyddsbeloppets pla— cering. Härigenom kan dock självfallet inte inskrivningsförhållandena ändras, t. ex. ord- ningen mellan pantbrev. Även bestämmel— serna om vad som skall betalas kontant kan ändras med stöd av den föreslagna para- grafen. Om borgenär vid betalningsvillko- rens bestämmande vill avräkna fordran som annars skolat betalas kontant, berör det även ägaren av fastigheten, om han är per- sonligen betalningsskyldig. Hans personliga betalningsansvar kommer nämligen i sådant fall att stå kvar (jfr däremot vad som nedan under 36 & sägs om verkan av över-

” Betr. innebörden av uttrycket civil avkast— ning jfr LRremissen s. 188.

enskommelse mellan borgenär och köpare). Enligt 6 kap. 11 % JBförslaget blir inteck- ningar i fastigheten utan verkan endast till belopp som inte täcks av köpeskillingen. Det kan därför tänkas praktiskt förekom- ma. att borgenär vid bevakningssamman- trädet begär att få avräkna sin fordran så som nyss nämnts.1

En särskild fråga är i detta samman- hang, huruvida skyddsbeloppet kan höjas utan medgivande från de borgenärer vilkas fordringar genom höjningen kommer att ligga inom i stället för utom skyddsbelop— pet.2 Att kräva medgivande därtill är enligt beredningens mening inte motiverat och skulle delvis omintetgöra syftet med den ut- lösningsrätt som stadgas i 14 5. Den som löst ut utmätningssökanden bör kunna höja skyddsbeloppet för att skydda det intresse som föranlett att han ingripit. I tydlighe- tens intresse har med tanke på detta fall som en andra punkt i förevarande 35 % stad- gats, att den som inte själv begärt försälj- ning ej får motsätta sig, att skyddsbeloppet höjs. Däremot kan han enligt huvudregeln motsätta sig att fastigheten säljs på ogynn- sammare villkor än lagen föreskriver, om det kan bli till skada för honom.

Den som vill få till stånd ändringar i auk- tionsvillkoren måste göra framställning där- om senast vid bevakningssammanträdet.3 Som framgår av 26 % skall nämligen av- vikelser från de legala villkoren beaktas, när sakägarförteckningen upprättas.

36 5.

I 134 % UL stadgas f. n., att exekutivt såld fast egendom är i köparens hand fri från »ränta, utskyld eller annan för egen- domen utgående avgift» som förfallit till betalning före försäljningsdagen. Härvid förutsätts. att köparen fullgjort sin betal- ningsskyldighet. Stadgandet avser inte ränta på intecknad fordran utan endast sådana poster som har förmånsrätt i fastigheten enligt 17 kap. 6 % HB.1

En motsvarighet till detta stadgande har tagits upp i första stycket av förevarande 36 5 i förslaget. Enligt förslaget skall den

sålda fastigheten inte svara för fordran som avses i 27 ä 2 — dvs. fordran med förmåns- rätt enligt 8 å 1) eller 9 5, 1) eller 2) FRO — i den mån fordringen förfallit till betalning senast på tillträdesdagen. Sistnämnda dag stämmer bättre än försäljningsdagen med vad som i allmänhet gäller om verkningarna av fastighetsköp. Räntor på inteckningsford- ringar skall också räknas fram t.o.m. till- trädesdagen.

1 andra stycket regleras den rätt som efter fastighetens försäljning tillkommer inteck- ningsborgenär, dvs. borgenär som har pant- brev i fastigheten. Bestämmelsen gäller dock endast panträttens omfång och avser blott det fallet att fordran kvarstår utan att borge- nären träffat överenskommelse därom med inroparen (jfr 34 % 1 och 35 å). Enligt för- slaget får borgenären inte mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 & JBförslaget. Bered- ningen har i 2 kap. motiverat bestämmel- sen.2 Som där nämnts förblir förra ägaren i hithörande fall personligen betalningsskyl— dig för skulden, om personligt betalnings- ansvar åvilade honom före försäljningsda- gen.

I tredje stycket anges, hur det går med det personliga betalningsansvar som åvilat fastighetens ägare, om borgenären träffar överenskommelse med inroparen om att hans fordran skall avräknas på köpeskilling— en i stället för att betalas kontant.

Frågan regleras f.n. i 30 5 IF, såvitt an- går ansvaret för inteckningsskulder. Om in- teckningshavare vid exekutiv försäljning ägt

1 Jfr betr. gällande rätt NJA II 1912 s. 146, Hassler s. 288 not 84 och Olivecrona, Förfaran- det 5. 57. Se även Almén, PM s. 165 f och 187 f. 2 Jfr NJA II 1912 s. 113 f och 146 f, Lamm s. 74, Almén, PM s. 74, 165 och 187, Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 s. 355 och SvJT 1934 s. 158 samt Olivecrona, Förfarandet s. 59. 3 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 61. 1 Jfr Trygger I 5. 368 not 2 och Almén, PM

taga betalt ur köpeskillingen men efter över— enskommelse med köparen låtit intecknat belopp som kunnat betalas ur köpeskillingen kvarstå i egendomen, skall enligt detta lag- rum den som personligen svarade för ford- ringen Vara fri från ansvarighet för belop— pet. Överenskommelsen kan vara begränsad till avräkning av inteckningens belopp men kan också innebära att inroparen åtager sig personligt betalningsansvar.3 Oavsett om det ena eller det andra är fallet, blir den som förut svarade för skulden fri från sin an- svarighet för det belopp som avräknats.

JBförslaget har inte någon motsvarighet till 30 5 IF. Den bestämmelse i ämnet som upptagits i tredje stycket av förevarande 36 & gäller i första hand fordran som är förenad med panträtt på grund av pantbrev. Den har emellertid även ansetts böra gälla andra fordringar som upptagits i sakägar- förteckningen, t.ex. fordran med förmåns- rätt enligt 8 5 1) eller 9 & 1) eller 2) FRO4 och vanliga utmätningsfordringar, om över— enskommelse undantagsvis skulle träffas att sådan fordran skall avräknas. I bestäm- melsen slås fast, att inroparen blir person- ligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse avräknats på den kontan- ta köpeskillingen och att förra ägaren blir fri från ansvar därför.

Huruvida annan person än förra ägaren genom överenskommelsen om avräkning be- frias från personligt betalningsansvar som till äventyrs åvilar honom, är en fråga som får bedömas enligt allmänna regler om ver- kan av att borgenär ej tar betalt när tillfälle därtill bjuds honom. Det torde vara klart, att en borgenär inte kan genom sådan över- enskommelse som här avses försämra den personligen betalningsskyldiges ställning och ändå göra det personliga betalningsansvaret gällande.

37 5.

Med denna paragraf inleds de bestäm— melser i FfL som gäller förfarandet vid själva auktionen.

Enligt första stycket skall vid auktionen, i den mån det är påkallat med hänsyn till

värdet av fastighetens tillbehör eller av an- nan orsak, anges vilken egendom som skall följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör inte skall följa den. Vad sålunda angetts är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas. De bestämmelser om fastighetstillbehör som åsyftas i förslaget finns i 1966 års lag om vad som är fast egendom. De föreslagna reglerna motsvaras i gällande rätt av be- stämmelser i 119 5 1 mom. andra och tredje punkterna samt 132 & 2 mom. UL.1 Bered- ningen vill påpeka, att den beskrivning som getts på fastigheten med tillbehör visserligen bestämmer vad försäljningen omfattar sälja- re och köpare emellan men inte binder tred- je man som påstår att han har bättre rätt t. ex. till viss maskin. Dennes rätt kan emel- lertid ha prekluderats enligt vad som gäller därom.

119 % 1 mom. första punkten UL stadgar f. n., att auktionsförrättaren innan utrop sker skall uppläsa borgenärsförteckningen och meddela fullständig och tydlig under— rättelse om sättet för försäljningen samt ange när köpeskillingen sist skall vara be- tald. Sakägare och spekulanter bör även framdeles få motsvarande upplysningar, men därvid bör väljas ett mera ändamåls- enligt sätt än att endast läsa upp hela sak- ägarförteckningen. Beredningen föreslår i andra stycket av förevarande 37 5. att sak- ägarförteckningen skall föredragas. Kom- pletterande föreskrifter kan lämnas i admi— nistrativ ordning. I enkla fall kan informa- tionen om sättet för auktionen m. m. göras relativt kortfattad. I andra fall kan en fyllig redogörelse vara värdefull. Det senare gäller bl.a. när fastighet skall utropas först utan

3 Jfr Nordling s. 224 f, Lamm s. 187 och Undén II:2 s. 355 not 78. 4 Ang. frågan om fastighetsägarens person- liga ansvarighet för dylik fordran se Unde'n II: 2 s. 268 f och Rodhe, Obligationsrätt s. 614. 1 Betr. motiven till bestämmelserna se U IV, särskilt s. 76 f och prop. 1967:16 s 120 ff, 221 ff och 232.

och därefter med förbehåll om rättighets be- stånd enligt reglernai 38 &.

Enligt tredje stycket skall vid auktionen meddelas, att fastigheten utropas under för- behåll att inrop skall prövas enligt 39 5. I gällande rätt finns en motsvarande bestäm- melse i 119 % 2 mom. UL.

38 %.

Som anmärkts vid 33 5 är rättigheter med bättre rätt än exekutionsfordringen i princip utan särskilt förbehåll skyddade vid fastighetens försäljning, medan andra rättig- heter ofta torde komma att förbehållas i sakägarförteckningen enligt de nya regler som upptagits under 2 i nämnda paragraf. Beträffande återstående rättigheter skall av- görandet. om de skall förbehållas eller ej vid försäljningen, träffas vid auktionen. Därom handlar förevarande 38 %.

Beträffande behandlingen av rättigheter utom lägsta budet meddelas f.n. bestäm- melser i 123 % UL. Egendomen skall först utropas med förbehåll om rättighetens be- stånd. Därefter skall vid behov nytt utrop ske, denna gång utan förbehåll om rättighe- tens bestånd. Sådant utrop behövs, om bor— genär som har bättre rätt inte kan få full be- talning ur den först bjudna köpeskillingen. Stiger köpeskillingen vid det senare utro- pet, skall detta utrop gälla. Annars skall det första budet godtagas. Nytt utrop kan emellertid underlåtas med samtycke av bor- genären eller om rättighetshavaren genast tillskjuter allt som brister för borgenären. Om flera rättigheter är upptagna i borge- närsförteckningen, skall egendomen utropas med beaktande av deras inbördes företräde så att rättighet som har sämre rätt skall vika först.

Beredningens förslag skiljer sig i flera hänseenden från gällande bestämmelser. Ändringarna hänför sig till ordningen mel- lan utropen när flera sådana behövs, före- trädet mellan rättighet och ägarhypotek som ligger omedelbart före rättigheten, utrops— förfarandet när fastighet besväras av flera rättigheter samt tillskott från rättighetshava- re för att hans rättighet skall förbehållas. I

de båda sistnämnda hänseendena bygger för- slaget i viss utsträckning på det förslag till ändrad lydelse av 123 & UL som framlades i samband med 1960 års jordabalksförslag.1 Angående de huvudsakliga motiven till be- redningens förslag kan hänvisas till vad som sägs därom i 2 kap.2 Beredningen vill här tillägga, att det inte är så sannolikt att den som har en rättighet i farozonen förstår eller har resurser att ingripa genom att betala tillskott för rättighetens bevarande. För att en rättighetshavare skall kunna uppnå skydd genom tillskott måste han också vara till- städes vid auktionen. Det skydd som behövs för rättighetshavarna har av dessa skäl i första hand inriktats på den prövning som ÖE skall göra enligt 33 å och på utrops- ordningen vid tillämpning av förevarande 38 &. Reglerna i 33 å som skall beaktas ex officio av ÖE bör leda till att rättigheter som inte utgör någon verklig belastning blir skyddade redan i samband med sakägar- förteckningens upprättande. Även reglerna om utropsordningen i förevarande 38 5 skall ex officio iakttagas av ÖE. Beredningen har ändå inte ansett lämpligt att utesluta regler om tillskott från rättighetshavarnas sida. Det kan bl.a. möjligen inträffa, att differensen mellan olika bud blir så ringa att en rättig- hetshavare verkligen vill och kan ingripa med betalning för att rädda sin rättighet. Han kan därmed skydda sig t. ex. om spe- kulanterna avsiktligt anpassar buden så att de nätt och jämnt undgår att skydda rättig- heten.

Gällande regler om utropsordningen tor- de i allmänhet leda till att det inte ges nå— got bud eller endast låga bud, när fastighe- ten först utropas med förbehåll för rättighet. Den verkliga budgivningen brukar inte kom- ma i gång förrän fastigheten därefter ut- ropas utan sådant förbehåll. Härigenom kan bl. a. rättighet, som kanske inte utgör någon svårare belastning på fastigheten, komma att offras, under det att fordringar med sämre rätt än rättigheten blir täckta. Bered- ningens förslag — som syftar till att stimule-

1 Se SOU l960:24 5.217 foch19601265. 166ff. 2 Se 5. 103 ff.

ra till budgivning med anledning av utrop som sker med förbehåll för rättighet -— inne- bär enligt punkt 1 , att fastigheten först skall utropas utan förbehåll om rättighetens be- stånd. Därefter skall fastigheten utropas med sådant förbehåll. Om därvid bjuds så mycket att fordringar med bättre rätt än rättigheten täcks eller lika högt bud uppnås, gäller detta bud. I annat fall skall det förra budet gälla och rättighetshavaren vika, om inte rättighetshavaren enligt punkt 3 till- skjuter visst belopp eller borgenär vars ford- ran inte har blivit täckt godtager det lägre budet enligt vad som sägs i punkt 4.

Enligt andra stycket under 1 skall den omständigheten att ägarhypotek inte täcks ej utgöra hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtages. Fastighetsägaren bör ju inte få betalt på bekostnad av rättig- hetshavaren. Regeln gäller inte, i den mån ägarhypoteket blivit utmätt. Om ägarhypo- tek ligger före belånat pantbrev, kan ägar- hypoteket även enligt förslaget inverka till skada för rättighetshavare med sämre rätt, men denna verkan kan svårligen undvikas. Ifrågavarande bestämmelse syftar sålunda endast på det fallet att ägarhypoteket ligger omedelbart före rättigheten.

För det fallet att en fastighet belastas av två eller flera rättigheter anses gällande lag innebära, att om en viss rättighet offras, måste samtliga rättigheter med sämre rätt falla, även om någon höjning av budet inte vinns därigenom. Att rättighet med sämre rätt, om det behövs, offras före rättighet med bättre rätt är naturligtvis en grund- princip som måste upprätthållas. Som an- förts i den allmänna motiveringen bör man emellertid sträva efter en ordning som inne- bär, att det genom utrop och bud om möjligt utrönes i vad mån varje särskild rättighet som är i farozonen verkligen är belastande för fastigheten. Man får dock komma ihåg att buden kan bli tämligen godtyckliga och därför ej vänta sig för mycket av en ny ord- ning. Om buden överhuvud skall kunna tjäna som mätare på viss rättighets belastan- de verkan, måste man emellertid kräva, att de kan komma att binda spekulanten. Man

kan inte räkna med att bud som begärts ute- slutande i syfte att belysa nämnda belastan- de verkan kommer att återspegla någon rea- listisk värdering. Av nu nämnda skäl måste de högsta bud som uppnås vid särskilda successiva utrop stå kvar och eventuellt bli gällande, om inte bud vid annat utrop skall ha företräde. Utropsordningen måste be- stämmas med ledning av denna synpunkt och den som efter visst utrop stannat för högsta budet måste lämna handpenning som garanti för att budet är allvarligt menat och kan vara något att bygga på i fortsätt— ningen (se 40 å). Vad förut sagts om be- frielse för staten och kommun från skyldig- het att lämna handpenning (se 34 5 4 andra stycket) gäller dock även här. Det hör till- läggas, att om ett bud uppenbart är så lågt att det inte ens med eventuella tillskott kan godtagas, saknas anledning att kräva hand— penning.

I punkt 2 regleras det nu behandlade fal- let att fastigheten belastas av två eller flera rättigheter som ej blivit skyddade redan vid sakägarförteckningens upprättande. Enligt förslaget skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon av rättigheterna. Detta stämmer med den princip som upptagits under 1 i paragrafen. Man kan tveka, huru- vida man därefter omedelbart bör utropa fastigheten med förbehåll för samtliga ak- tuella rättigheter eller ej. Genom ett sådant utrop kan ju genast bli klart, att samtliga rättigheter kan bevaras. Beredningen har ändå inte velat obligatoriskt föreskriva, att dylikt utbud med förbehåll för alla rättig— heter skall följa omedelbart efter att fastig— heten utropats utan förbehåll för någon rät- tighet. Förslaget innebär emellertid inte hin- der mot att ÖE, utan att det är föreskrivet, på prov gör ett utrop med förbehåll för samtliga rättigheter. Det blir i så fall ett för- sök att komma snabbare fram på en gen- väg. Uppnås då ett bud som täcker alla fordringar med bättre rätt, bortfaller beho- vet av att närmare undersöka, vilken belast- ning som varje särskild rättighet utgör. I motsatt fall måste man enligt förslaget göra successiva utrop (och även i sin tur upprepa

utrop med förbehåll för samtliga rättighe- ter).

Vid dessa successiva utrop bör enligt be- redningens mening den under 1 upptagna principen fullföljas på det sättet att fastig- heten utropas med successivt ökande belast- ning av rättigheter för att slutligen utropas med förbehåll för samtliga rättigheter. Här- vid skall man följa rättigheternas inbördes företrädesordning, så att utrop först sker med förbehåll för rättighet som har bästa rätt, nästa gång med förbehåll jämväl för den rättighet som har näst bästa rätt osv. En motsatt väg, enligt vilken man först ut- ropar fastigheten med förbehåll för samtliga rättigheter och därefter utropar den med successivt minskande belastning, skulle med- föra uppenbar risk, att spekulanterna under- låter att bjuda ända till dess fastigheten ut- ropas utan förbehåll för någon av de ak— tuella rättigheterna eller till dess man nått någon annan gräns som de anser lämplig. Härmed skulle man, så snart fastigheten belastas av flera rättigheter som här avses, förlora den vinst som man velat uppnå ge- nom principen under 1 att fastigheten först skall utropas utan och därefter med förbe- håll för rättighet. Avsikten med förslaget är att skydda så många rättigheter som möj- ligt. I överensstämmelse härmed sägs också under 2 att det bud som skyddar flera rät— tigheter har företräde, även om det är lägre.

Om rättigheterna verkligen utgör någon belastning, bör buden med den föreslagna ordningen successivt sjunka allteftersom be- lastningen ökar, försåvitt buden är allvarligt menade. Det kan emellertid även med den föreslagna ordningen hända, att spekulan— terna förhåller sig tämligen passiva intill dess den slutliga budgivningen kommer. För rättighetshavarna är detta dock förenat med mindre risker än vid motsatt ordning, eftersom de tidigare utropen skall följas av utrop med förbehåll för ett ökat antal rät— tigheter.

Ibland kan måhända redan på ett tidigt stadium i utropsserien synas osannolikt, att acceptabelt bud kan uppnås. Man kan sålunda tänka sig, att redan det första ut-

ropet utan förbehåll för någon rättighet ger så dåligt resultat att det med hänsyn till 39 5 inte synes vara någon mening med fort- satta utrop. I andra fall kan ÖE vara tvek- sam, huruvida ett visst bud är sådant att det kan godtagas vid den prövning som skall äga rum enligt 39 %. Beredningen an- ser, att ÖE inte bör avbryta utropen i tvek- samma fall utan fortsätta serien till slut. Det kan hända, att budgivningen blir vä- sentligt livligare på ett senare stadium. Vi- dare bör observeras, att det ibland kan in- träffa att rättighetshavare gör tillskott enligt punkt 3 som möjliggör att bud godtages, liksom att fordringsägare enligt punkt 4 godtager visst bud oaktat hans fordran ej täcks till fullo. Borgenären torde inte vara hågad att göra ett sådant avstående innan han fått avlyssna utropen och budgivningen till slut för att då se, om det är förmånligare för honom att acceptera ett visst bud — oak- tat han ej får fullt — än att motsätta sig bu- dets antagande.

De successiva utropen skall enligt för- slaget fullföljas tttan prövning av vad varje särskilt utrop leder till för resultat. Av 40 & följer, att handpenning ändå skall lämnas vid varje inrop som kan komma i betrak- tande vid den slutliga bedömningen. Rättig- hetshavare som vill göra tillskott skall där- emot ej vara skyldig att göra detta innan den budserie som anges i punkt 2 blivit ge- nomgången och det därefter visar sig, om det är aktuellt att göra tillskott.

När de obligatoriska successiva utropen är genomgångna, kan det visa sig, att fas- tigheten inte kan säljas med förbehåll för samtliga rättigheter. Fastigheten kan m. a. o., om man antager att den belastas av rättigheterna A—C, inte säljas med för- behåll för alla tre rättigheterna. Man skall då undersöka, huruvida utropet med förbe- håll för A och B gett bud som täcker alla fordringar med bättre rätt än B. Om fastig- heten inte kan säljas med förbehåll för A och B, skall undersökas, huruvida utropet med förbehåll enbart för A gett bud som täcker alla fordringar med bättre rätt än

A. Om fastigheten inte kan säljas med för- behåll för A. skall undersökas, huruvida utropet utan förbehåll för någon rättighet gett bud som kan godtagas. De avgivna bu- den skall alltså prövas successivt i omvänd ordning. Av punkt 3 följer som nyss an- tytts, att tillskott som rättighetshavare då bjuder kan inverka så att visst bud kan god- tagas i förening med tillskott.

Beredningen vill påpeka, att rättigheterna kan ligga på olika platser i företrädesord- ningen t. ex. på sådant sätt att en viss rättig— het A som är intecknad ligger efter ford- ringar på visst belopp och rättigheterna B och C ligger efter fordringar på samman- lagt större belopp. Man kan redan i början ha fått besked, huruvida rättigheten A är skyddad, medan man först vid senare ut- rop fått besked huruvida rättigheterna B och C kan skyddas. Buden kan f.ö. ha varit hoppande så att t. ex. budet för fastigheten med förbehåll för rättigheterna A, B och C blir högre än vad som bjöds för fastigheten med förbehåll endast för A. I en sådan si- tuation kan det tänkas, att budet för fastig- heten med förbehåll för A—C inte täcker alla fordringar med bättre rätt än C, medan budet med förbehåll för enbart A täcker alla fordringar med bättre rätt än A. I det läget bör det högre budet med förbehåll för A—C godtagas och inte budet med förbehåll endast för A. Det förra budet skyddar flera rättigheter och är förmånligare för inteck- ningshavarna (och fastighetsägaren). Först- nämnda bud skall alltså (om ej annat följer av 39 %) antagas trots att alla fordringar med bättre rätt än C inte blir täckta.

När ÖE går tillbaka för att pröva, huru- vida tidigare bud för fastigheten med för- behåll för ett mindre antal rättigheter skall gälla, kan ÖE finna, att budet av olika skäl ej är godtagbart. ÖE bör då vara oförhind- rad att göra nytt utrop med samma förbe- håll. Om ÖE t. ex. prövar budet för fastig- heten med förbehåll endast för A och finner det för lågt, utropas fastigheten på nytt med förbehåll endast för A. För att man ej skall förlora vinsten med den princip som angetts under 1 bör emellertid utropen i så fall fort-

sätta med successivt ökande belastning. Den— na princip bör dock ej drivas in absurdum. ÖE bör kunna avbryta, om det uppenbart är utan intresse att fortsätta med en ny full- ständig serie till slut.

Om bestämmelserna i 33 & kommer att fungera på åsyftat sätt, bör det inte vid till- lämpning av punkt 2 i förevarande 38 % be- höva bli fråga om ett flertal successiva ut— rop. Enligt beredningens mening bör också principen att buden skall ske med successivt ökande belastning vara relativt enkel att tillämpa, om det inte föreligger svårigheter att bestämma, huruvida rättighet har bättre rätt än annan rättighet. Den svårigheten kvarstår emellertid, vilket utropssystem man än föreskriver. Beträffande prioriteten ut- går beredningen från att inskrivning resp. upplåtelsedatum skall vara avgörande (jfr 7 kap. 22 & JB förslaget). I fråga om hyres— och arrenderätter antager beredning- en, att tidpunkten för den ursprungliga upplåtelsen till rättighetshavaren skall vara avgörande, om villkoren inte genom nytt avtal ändrats till beaktansvärd nackdel för fastighetsägaren. Enligt grunderna för 33 % får ÖE pröva, huruvida en ändring av vill— koren haft sådan verkan.3

1 punkt 3 av förevarande 38 & behandlas möjligheten för rättighetshavare att göra till- skott för att rädda sin rättighet. Som förut nämnts utgår beredningen från att denna möjlighet sällan kommer att tas i bruk. Man torde därför inte behöva befara att bestäm- melserna därom skall behöva komplicera förfarandet i praktiken.

Den nuvarande bestämmelsen i 123 % UL

” Jfr prop. 1968: 91 bih. A 5. 228 och 329 f. Om två rättigheter har samma prioritet, får man, om det blir aktuellt, utropa fastigheten först utan förbehåll för någondera rättigheten, därefter med förbehåll enbart för den ena och därpå med förbehåll endast för den andra rättigheten. Vidare bör fastigheten utropas med förbehåll för båda rättigheterna, därvid eventuellt tillskott enligt punkt 3 skall fördelas mellan rättighetshavarna i proportion till den belastning som vardera rättig- heten enligt de tidigare buden visat sig innebära. Vill någondera rättighetshavaren ej betala sådant tillskott, får man återfalla på de tidigare buden. Om det blir nödvändigt att välja mellan dessa bud, bör lottning företagas.

har kritiserats. Därvid har uttalats, att det är obilligt mot rättighetshavaren att han för- lorar sin rätt, om han inte är beredd att be- tala hela det kanske betydande belopp som behövs för att fordringar med bättre rätt skall bli täckta. Detta gäller även om köpe- skillingen vid utrop utan förbehåll för hans rättighet kanske skulle ha stigit endast en obetydlighet eller inte alls. Med tanke här- på har förordats, att rättighetshavaren bor- de kunna trygga sin rätt genom att betala endast skillnaden mellan bud utan och bud med förbehåll för hans rättighet.4 Till för- män för den nuvarande regeln har å andra sidan bl. a. åberopats, att den indirekt ver- kar till rättighetshavarens fördel därigenom att innehavare av fordran med sämre rätt än rättigheten blir benägen att bjuda vid utrop med förbehåll om rättighetens be— stånd.-"

Den tidigare lagberedningen har i 1960 års betänkande (SOU 1960: 26 s. 167 ff) anslutit sig till kritiken och föreslagit, att rättighetshavare skulle kunna skydda sig ge- nom att betala högst skillnaden mellan bud utan och hud med förbehåll för rättigheten. Denna tanke torde böra fullföljas.

Enligt nu föreliggande förslag skall sålun— da det belopp som en rättighetshavare har att tillskjuta för ändamålet bestämmas till skillnaden mellan buden eller så stor del därav som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt än rättigheten. Bestämmelse härom har upptagits i första stycket under 3. Det ligger i sakens natur, att ÖE skall bereda rättighetshavaren tillfälle att göra till- skott, om det är aktuellt och denne är när- varande. Av punkt 5 framgår, att säkerhet kan ersätta kontant betalning, om ÖE kan godtaga säkerheten (jfr 48 & ULförslaget).

Tillämpningen kan bli mera komplicerad, när det finns två eller flera rättigheter och tillskott, som rättighetshavare med sämsta rätt bjuder, inte förslår för att budet skall kunna godtagas. Situationen åskådliggörs bäst genom ett exempel.

Antag att fastigheten belastas av inteckning- ar på 150 000 kr. och rättigheterna A, B och C i nu nämnd ordning. Vid successiva utrop har erhållits följande bud:

1. utan förbehåll för A—C 153 000 2. med förbehåll för A 151000 3. med förbehåll för A och B 146 000 4. med förbehåll för A—C 145 000

För att fastigheten skall kunna säljas med förbehåll för en eller flera rättigheter krävs, att bud jämte tillskott uppgår till samman- lagt minst 150 000 kr. Om C betalar 1 000 och B 4000, kan bud 4 antagas. Antag emeller- tid, att C vill betala 1000 men att B väg- rar att betala något eller är frånvarande. I det läget bör C enligt grunderna för förslaget kun- na begära, att fastigheten utropas med förbe- håll för A och C. Det är inte sagt, att därvid uppnås ett bud som understiger bud 2 med just 1000 kr. Budet kan bli högre än bud 2 eller betydligt lägre. Antag att budet blir 148 000. För att C skall kunna rädda sin rät- tighet måste han då tillskjuta 2000. Gör han det, kommer fastigheten att säljas med förbe- håll för A och C (förutsatt att priset kan godtagas vid prövning enligt 39 å), medan B bortfaller.

Med tanke på sådana fall upptages i andra stycket under 3 bestämmelse, att om rättighetshavare är villig att betala i första stycket angiven skillnad men beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds förslår för att fordringar med bättre rätt skall täckas, skall fastigheten ut- ropas med förbehåll för den aktuella rättig- heten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds. Regeln kan ytterligare belysas genom ett nytt exempel.

Antag att fastigheten belastas av inteckning- ar på 180000 kr. Rättigheten A ligger efter inteckningar på 150000 och rättigheterna B och C efter jämväl återstående inteckningar. Följande bud ges:

1. utan förbehåll för A—C 170000 2. med förbehåll för A 152000 3. med förbehåll för A och B 147000 4. med förbehåll för A—C 145 000

Om C betalar 2000 och B 5000 kr., kan bud 4 antagas, eftersom bud 2 (frånsett pröv— ning enligt 39 5) under alla omständigheter kan godtagas. Antag härefter, att C vill betala 2000 men B vägrar att betala eller är från- varande. I det läget bör C enligt grunderna

' Jfr Almén, Om auktion 11 s. 199 not 1 och PM s. 208 f samt Bergman, Servitut i modernt rättsliv s. 219 f.

5 Se Olivecrona, Förfarandet, 1 uppl. s. 103 ff.

för förslaget kunna begära, att fastigheten ut- ropas med förbehåll för A och C. För att bud som därvid uppnås skall kunna godtagas måste det jämte tillskott uppgå till minst 152000. Om budet stannar t.ex. vid 149000, kan C rädda sin rättighet genom att betala 3000.

Man kan tänka sig, att skillnaden mellan bud 3 och bud 4 i de angivna exemplen blir 0 eller t.o.m. att bud 4 blir högre än bud 3 men att det ändå behövs tillskott. Det är närmast självfallet att fastigheten även i så— dant fall, om B ej vill göra något tillskott, bör utropas med förbehåll för A och C. I tydlighetens intresse har beredningen upp- tagit en särskild bestämmelse därom som tredje stycke under 3.

Det kan möjligen tänkas, att C vill utan nytt utrop göra större tillskott än skillnaden mellan buden 3 och 4 eller att någon annan sakägare ingriper och lämnar tillskott. Be— redningen utgår från att ÖE skall vara skyl- dig att mottaga sådana frivilliga tillskott utan att det behöver upptagas någon ut- trycklig bestämmelse därom.

Det bör framhållas, att ÖE skall ex offi— cio verkställa utrop som här avses när för- utsättningarna därför föreligger.

Rättighetshavare skall betala bjudet till- skott, när det blir aktuellt att godtaga det bud vartill tillskottet hänför sig, eller ställa säkerhet enligt punkt 5 i paragrafen.

Beredningen vill framhålla, att en enkla- re reglering än den föreslagna skulle vin- nas, om man kunde låta budgivningen jäm- te eventuella tillskott i anledning av varje särskilt utrop omedelbart bestämma huru- vida den rättighet som då är aktuell skall förbehållas eller inte. I så fall kunde andra och tredje styckena under 3 avvaras. Det skulle emellertid kunna medföra, att rättig- het med bästa rätt offrades. ehuru senare bud, när spekulanterna är mer aktiva, skyd- dar rättigheter med sämre rätt och mer eller mindre tydligt visar att den rättighet som hade bästa rätt hade kunnat skyddas. Be- redningen har inte ansett sig kunna föreslå en sådan ordning.

I punkt 4 behandlas det fallet att borge- när. vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager budet. Detta är ett specialfall

av ingripande som torde böra nämnas i Za- gen på samma sätt som sker i gällande lag, oaktat regeln är i det närmaste självfallen. Enligt förslaget skall fordringen vid till- lämpning av punkterna 1—3 anses täckt. om budet godtages av borgenären. Regeln kan knappast träda i tillämpning annat än beträffande fordran som i förmånsrättshän- seende ligger näst före den aktuella rättig— heten. Den avser fordringens verkliga be— lopp och syftar inte på pantbrevets belopp. Genom avståendet kan ibland formellt upp- komma ett ägarhypotek, men enligt andra stycket under 1 utgör ägarhypotek näst före rättighet inte hinder mot att bud med för- behåll för rättigheten godtages, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Förslaget upptager slutligen i punkt 5 bestämmelse, att om rättighetshavare i stål- let för betalning ställer säkerhet, skall det gälla. Av 48 & ULförslaget följer, att sä— kerheten skall prövas av ÖE enligt vad där sägs. Av 144 & samma förslag framgår, att rättighetshavare skall fullgöra sin skyldig- het att betala tillskott senast vid fördelnings— sammanträdet. Sker det ej, skall ÖE göra bruk av säkerheten.

39 %.

Denna paragraf reglerar förutsättningar— na för att bud skall få antagas. Den mot- svaras i gällande rätt av 126 % UL.

Enligt första stycket skall ÖE innan in— rop godtages pröva, att skyddsbeloppet upp- nåtts. Som framgår av 32 5 avses med skyddsbeloppet sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions- fordringen och kostnaden för förfarandet. Detta belopp skall täckas av köpeskillingen för fastigheten, behållen köpeskilling för tillbehör, behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå. 32 och 39 55 ger tillsammans uttryck för täckningsprinci- en. Av 39 å — liksom av gällande 126 & UL — framgår emellertid, att denna princip inte skall upprätthållas villkorslöst. Försälj- ning kan enligt andra stycket äga rum trots att skyddsbeloppet inte blivit uppnått.

Andra punkten i första stycket motsvarar 126 5 3 mom. UL. Bestämmelsen infördes efter förslag av lagberedningen genom lag- ändring år 1967 och avser att motverka för- säljning till underpris. Även om skydds— beloppet blivit uppnått får inropet inte god- tagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Som särskilt un- derstrukits i motiven till den nuvarande be- stämmelsen får den inte tillämpas annat än när man kan räkna med att inropssumman vid nytt utrop blir avsevärt högre. Borgenä— rer, vilkas fordringar täcks av det avvisade inropet, torde därför knappast löpa någon risk att deras fordringar inte blir täckta vid ett nytt försäljningsförsök! I motiven har även framhållits, att det, om inrop har avvisats, inte är något som hindrar att fastigheten på nytt bjuds ut vid samma auktionstillfälle, varvid man bl. a. kan upp- skjuta auktionen och vänta med nytt utrop till senare samma dag.2

Täckningsprincipen åsyftar bl. a.. att panthavare skall vara oberoende av de exe- kutiva åtgärder som företages på initiativ av fordringsägare med sämre rätt. Detta bör självfallet inte hindra försäljning, när ett bud visserligen inte täcker fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen men innehavare av sådan bättre prioriterad fordran medger försäljning.a I gällande rätt ger 126 5 2 mom. UL uttryck häråt. Försla- get har upptagit bestämmelser i ämnet som andra stycke i förevarande 39 &. Inrop får enligt vad som där sägs godtagas utan hin- der av första stycket, om samtliga berörda sakägare medger det. Det bör understrykas, att medgivande enligt förslaget kan möjlig- göra försäljning inte blott i det fallet att skyddsbeloppet inte uppnåtts utan även när inropet är lägre än ÖE annars skulle vilja godtaga.

När skyddsbeloppet inte uppnåtts, krävs medgivande från alla i sakägarförteckning- en före exekutionssökanden upptagna ford- ringsägare som genom inropets godtagande blir utan betalning. Det räcker ej med sam- tycke från närvarande fordringsägare. Fas- tighetsägaren måste också ge sitt samtycke

även om han ej har ägarhypotek som skul— le bli lidande om inropet godtages.4 Be— träffande sökanden gäller enligt andra punk- ten i samma stycke, att han kan medge att inrop godtages, ehuru kostnaden för för- farandet inte har blivit täckt. Om annan borgenär än sökanden önskar försäljning, kan sökanden för sin medverkan betinga sig, att den andre helt eller delvis ersätter honom kostnaden.5

Som tidigare anmärkts kan enligt be- redningens förslag säkerhetsåtgärder som avses i 9—11 åå påkallas inte bara av ut- mätningssökanden utan också av annan borgenär. Kostnad för sådan åtgärd får den som påkallat åtgärden själv svara för i sista hand (se 198 & ULförslaget). Det har inte ansetts motiverat att i lagtexten särskilt uppmärksamma fallet. Att kostnad för så- dan åtgärd uppkommit utan exekutions- sökandens medverkan bör ej hindra honom att godtaga vad som bjudits för fastigheten. Hans egen rätt till kostnadsersättning bör också ha företräde.

När fråga är om godtagande av inrop fastän ÖE ansett sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås, berör detta alla i borgenärsförteckningen upptagna in- nehavare av fordringar och rättigheter som eventuellt skulle uppoffras samt fastighets— ägaren. Alla dessa måste alltså lämna sitt medgivande.

Ändamålet med det exekutiva förfaran— det är att ge sökanden betalning och det finns därför inte någon anledning att låta fastigheten gå till försäljning, om detta inte överensstämmer med sökandens intresse.a

Enligt tredje stycket i 395 (jfr 126 5 1 mom. UL) får inrop inte godtagas, om sö- kandens fordran inte täcks och han mot- sätter sig. Om den ursprungliga sökanden

1 Se prop. 1967: 16 s. 125 f. 2 Se vidare U IV s. 83 och prop. 1967: 16 s. 160. 3 Jfr Almén, PM s. 215 och Alexanderson, 1912__års lagstiftning om exekution i fast egen- dom , 2 uppl. s. 10 ff. * Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 135. 5 Jfr Almén, PM 5. 216 och Olivecrona, För- farandet s. 135. 6 Se Almén, PM 5. 214.

blivit utlöst av annan sakägare, är det den senare som äger motsätta sig försäljningen. Med >sökandens fordran» avses endast exe- kutionsfordringen. Annan fordran som till- kommer sökanden innefattas alltså inte däri. Sådan fordran kan skyddas genom höjning av skyddsbeloppet (jfr 35 &).7

Borgenär som utövat anslutningsrätt en- ligt 15 5 är behörig att motsätta sig försälj- ning, om hans fordran inte täcks och ej någon borgenär med bättre rätt begärt för- säljning.8

40 5.

I denna paragraf har beredningen samlat bestämmelser om påföljderna av inropares underlåtenhet att lämna handpenning och betala ogulden del av den kontanta köpe- skillingen.

Första stycket gäller handpenningen. Vad där sägs är enligt 34 ä 4 tillämpligt också i fråga om säkerhet för handpenning.

F. 11. skall enligt 125 & UL handpenning- en betalas genast eller säkerhet ställas. För- summar köparen detta, skall egendomen genast utropas på nytt. I praxis har detta ansetts innebära, att anstånd med lämnande av handpenning i princip inte får medges. Denna princip torde dock möjligen kunna frångås, om det är uppenbart att skada inte kan uppkomma för sakägarna.1

Även framdeles bör enligt beredningens mening den handpenning som inroparen har att betala enligt 34 5 4 lämnas utan dröjsmål. En viss uppmjukning av det nu- varande kravet på omedelbar betalning förefaller emellertid påkallad. En möjlighet för ÖE att medge kortare anstånd kan ibland leda till bättre försäljningsresultat. Självfallet måste emellertid en sådan möj- lighet utnyttjas med försiktighet. Om det är troligt att kretsen av spekulanter kom— mer att minska under väntetiden, bör ÖE sålunda ej medge något uppehåll. Första stycket i förevarande 405 har avfattats i enlighet med det sagda.

Beredningen har tidigare i liknande sam— manhang framhållit, att check bör kunna godtagas som betalningsmedel vid auk-

tion, om trassatbanken utfäster sig att svara för cheekbeloppet.2 Numera finns också föreskrifter om betalning med check i ut- sökningsmål, men de avser endast betalning som sker till utmätningsman.3 Även för ÖE bör liknande regler utfärdas i administ- rativ ordning.

Om handpenning ej lämnas när det skall ske, är budet förfallet. Staten eller kom- mun blir bunden av det bud som dess representant bjudit utan att handpenning lämnas.

Beredningen har vid 38 & berört frågan om handpenning, när två eller flera utrop är nödvändiga med hänsyn till i fastigheten upplåtna rättigheter. I motsats till vad som i doktrinen anses gälla f. n.4 skall enligt andra stycket i förevarande paragraf den som efter ett utrop stannat för högsta bu- det lämna handpenning för att visa att hans bud är allvarligt menat. Detta skall ske innan nytt utrop äger rum.

I paragrafens tredje stycke stadgas, att inrop är ogiltigt, om inroparen inte beta— lar ogulden del av den kontanta köpe- skillingen senast vid fördelningssammanträ- det. Denna regel överensstämmer med vad som f.n. gäller enligt 130 & UL. Förfaran— det vid ny auktion, sedan inrop blivit ogil- tigt enligt nu ifrågavarande stadgande, reg— leras i 41 &.

41 &.

Bestämmelserna i denna paragraf hand- lar om ny auktion och inleds i första styc- ket med vissa regler om när nytt försälj-

7 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 134 f och Hassler s. 296. 9 Jfr Hassler s. 296 not 12. 1 Se NJA 1955 s. 396. Jfr även prop. 1967: 16 s. 215. ” Se U IV s. 97. JO har till lagberedningen för kännedom överlämnat sin skrivelse 31/7 1961 i ärende ang. klagomål över viss exekutiv auk- tion. Arendet gällde bl. a. klagan över ÖEs vägran att som betalning för handpenning mot- taga en av klaganden utställd check. 3 Se 59 & handläggningskungörelsen samt av riksrevisionsverket utfärdade bestämmelser i ämnet. 4 Jfr not 13 under 34 5.

ningsförsök skall göras. Dessa regler skiljer sig i vissa hänseenden från vad som gäller f. n.

Om försäljning inte kommer till stånd därför att något bud inte görs vid auktion eller avgivet bud inte antages av auktions- förrättaren, skall enligt vad som nu stadgas i 127 & UL ny auktion hållas, under förut- sättning att sökanden framställer yrkande därom före förrättningens slut. Beredningen anser, att man i detta fall bör behålla den grundläggande principen att nytt försälj— ningsförsök skall göras endast på sökan- dens begäran. Att låta OE ex officio utlysa ny auktion kan inte vara lämpligt, eftersom de kostnader som den nya auktionen med- för kan drabba sökanden och det bör an- komma på honom att själv avgöra, om han vill ta en sådan risk.1 Det synes däremot onödigt att kräva, att sökanden skall be- stämma sig redan innan auktionen avslu— tats. Beredningen föreslår, att han får en veckas betänketid.

Om inrop blivit ogiltigt därför att in- roparen försummat att i tid betala ogulden del av den kontanta köpeskillingen, skall auktionsförrättaren f.n. enligt 130 & UL genast ånyo utlysa auktion. Denna ordning torde böra behållas. Det synes lämpligen böra iakttagas, att ny auktion inte kungörs utan att sökanden, om han eventuellt vill avstå från nytt försäljningsförsök, fått till- fälle att meddela ÖE detta.

I enlighet med det anförda har i första stycket upptagits stadgande, att när godtag- bart inrop inte skett, nytt försäljningsför- sök skall göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 405 tredje stycket, skall nytt försäljningsförsök göras. om inte sökanden avstår från det.

När auktion inte lett till försäljning, kan som regel enligt gällande rätt inte mer än en ytterligare auktion komma i fråga. Kan fastigheten inte säljas vid den andra auktionen, skall utmätningen som regel gå åter, om inte fastigheten ställs under tvångs- förvaltning (se 128 & UL).2 Tvångsförvalt- ningen kan i sin tur följas av nytt försälj- ningsförsök (178 & UL). Enligt beredning-

ens förslag skall institutet tvångsförvalt- ning upphävas. Ehuru frågan antagligen skulle reglera sig själv, har beredningen ansett, att det bör finnas en möjlighet att, efter två försök att sälja på auktion, av- bryta förfarandet. I förslaget har ÖE fått befogenhet att avvisa begäran om nytt för- säljningsförsök, om det saknas anledning till antagande att fastigheten kan säljas in- om rimlig tid. Bestämmelsen har upptagits som andra stycke i förevarande 41 %.

Tredje stycket innehåller regler för för- farandet när ny auktion skall äga rum.

Nuvarande bestämmelser i 127, 130 och 135 åå UL3 innebär bl. a., att ny borgenärs- förteckning skall upprättas i de fall som avses i 135 & UL. Dessa fall är, att sökan- den, när någon försäljning inte kommit till stånd vid den första auktionen, begärt ny auktion samt att inropare inte fullgjort sin betalningsskyldighet och ny auktion skall hållas av den anledningen. Fordran eller rättighet som tagits upp i den tidigare bor- genärsförteckningen skall utan särskild an- mälan tas upp i den nya förteckningen. Rättsägare som på grund av försummad anmälan inte blivit upptagen i den första förteckningen får däremot enligt 135 5 inte tas upp i den nya förteckningen. Ford- ringsägare kan dock tänkas få betalt av överskott (jfr 148 & UL). Preklusionsregeln torde gälla endast i de fall då den nya auk- tionen kommit till stånd av sådan anled- ning som avses i 135 & UL.”l Däremot torde bevakningar som skett till den första auktionen gälla, även om ny auktion skall äga rum av annan anledning, t. ex. därför att den föregående auktionen blivit upp- hävd.

Beredningen anser, att fordran eller rät- tighet bör få anmälas även av den som för— summat att göra anmälan i en tidigare om-

1 Jfr Almén, PM 5. 218. 2 Jfr NJA II 1912 s. 154 och Almén, PM 5. 219. ” Betr. 127 & UL jfr U II 5. 74 f och 93 f samt prop. 1964: 126 s. 9 f och 60 ff. * Hassler s. 301 not 31 och Olivecrona, För- farandet s. 154. Se även Lamm s. 66.

gång. Den nuvarande ordningen kan leda till obilliga resultat5 och kan svårligen mo- tiveras enbart med att den möjligen är ar- betsbesparande. Däremot bör som hittills gälla, att skedd bevakning inte behöver upprepas.

De regler om förfarandet vid ny auktion som beredningen sålunda föreslår är iförsta hand tillämpliga, när nytt försäljningsför- sök skall göras enligt första stycket i före— varande 41 å, dvs. när godtagbart inrop ej skett vid den tidigare auktionen och sökan- den begärt ny auktion samt när inrop blivit ogiltigt enligt 40 % tredje stycket. Tillämp- ningsområdet är emellertid inte inskränkt därtill, utan reglerna skall gälla även när den nya auktionen beror på att den föregå- ende auktionen har upphävts av högre in- stans.

I enlighet med det anförda sägs i tredje stycket, att 20—40 55 i förslaget har mot- svarande tillämpning när ny auktion skall hållas samt att anmälan av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

I ett fjärde stycke skall enligt förslaget upptagas föreskrift att utmätningen går åter, när nytt försäljningsförsök inte skall göras. 128 & UL innehåller f.n. en mot- svarande bestämmelse. För den händelse särskilda medel influtit under förfarandet, t.ex. genom försäljning av fastighetstillbe— hör eller som avkastning av fastigheten, skall utmätningen dock inte gå åter i den delen. Detsamma gäller medel som inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder. Handpenning skall också, i den mån det följer av 42 &, tas i anspråk oavsett om den lämnats kontant eller säkerhet ställts. En bestämmelse härom har intagits som andra punkt i fjärde stycket.

42 5.

Enligt 130 & UL kan den som inropat en fastighet på exekutiv auktion men un- derlåter att inom föreskriven tid betala kö- peskillingen bli skyldig att betala skade- stånd. För detta ändamål skall i första hand användas den handpenning som be-

talats vid inropet eller säkerhet som ställts för handpenningen. Om det inte förslår, kan ytterligare belopp indrivas hos den försumliga inroparen. Bestämmelser sak- nas, hur denna indrivning skall ske,1 och i praktiken torde det knappast förekomma, att skadeståndsansvar utkrävs genom in- drivning som sist nämnts.2

De nuvarande reglerna i 130 & UL skil— jer mellan det fallet att försäljning sker på den nya auktion som auktionsförrätta- ren haft att utlysa och det fallet att någon försäljning inte kommer till stånd. I det förra fallet svarar inroparen för det be— lopp varmed köpeskillingen vid den nya auktionen understiger den förra köpeskil- lingen med laga ränta därå samt kostna- den för den nya auktionen. I fråga om ränta torde bestämmelsen innebära, att så- dan skall beräknas efter sex procent från likviddagen för den första auktionen t. o. m. samma dag för den nya auktionen.3 In- roparen blir inte fri från sitt ansvar enbart genom att det vid den nya auktionen upp— nås ett pris för fastigheten som täcker hans ansvarssumma. Först måste den nya in- roparen betala sin köpeskilling. När detta har skett, får handpenningen återställas till den första inroparen. Ropar denne själv in fastigheten på den senare auktionen, mås- te han på nytt betala handpenning eller ställa säkerhet.

I fråga om den försumliga inroparens ansvarighet när någon försäljning inte kom— mer till stånd vid den senare auktionen gäller, att hans betalningsskyldighet om— fattar, förutom kostnader, vad som vid den förra auktionen bjudits utöver sammanlag- da beloppet av de fordringar som har fö- reträde framför utmätningssökandens ford- ran jämte ränta därå.

Beredningen har ansett det önskvärt, att ersättningsreglerna förenklas, och föreslår,

5 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 154 not 10. 1 Se härom Hassler s. 300 samt Olivecrona, Förfarandet s. 146. 5 Jfr Olivecrona, Utsökning s. 176. 3 Se Trygger I s. 356, Hassler s. 299 not 25 och Olivecrona, Förfarandet s. 143. Jfr även Trygger I 5. 400, Almén, PM s. 114 och bered- ningens uttalande ovan på s. 137.

att inroparens ansvar begränsas till högst handpenningen. Ett mera vittgående ansvar har enligt sakens natur inte någon bety- delse annat än om den försumliga inro- paren är solvent, men i sådant fall är det å andra sidan föga troligt att han under- låter att fullfölja köpet och offrar hand- penningen. Även beredningens förslag skil- jer i övrigt mellan olika fall.

I första stycket av förevarande 42 å behandlas först det fallet att försäljning sker vid ny auktion. När ny auktion hålls sedan inrop blivit ogiltigt enligt 40 & tredje stycket, skall handpenningen tas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procent årlig ränta därå från tillträdesdagen t.o.m. den nya tillträdesdagen och kostnaden för den nya auktionen. Denna bestämmelse kom- pletteras med föreskrift, att den angivna regeln skall gälla även om fastigheten säljs med förbehåll för rättighet som inte för- behölls vid den förra auktionen eller änd- rade förhållanden inträtt. Någon motsva- rande bestämmelse finns inte f.n., men man torde ändå enligt gällande rätt åt- minstone i viss utsträckning få bortse från en sådan ändring av försäljningsvillkoren som nu nämnts.4 Om rättigheten räddas vid den nya auktionen genom att rättig- hetshavaren gör tillskott enligt 38 5 3, bör tillskottet läggas till köpeskillingen, när ersättningsfrågan bedöms.5 Som sista punkt i första stycket föreskrivs vidare, att vad som inte behöver tas i anspråk skall åter- lämnas först när den nya inroparen full- gjort sin betalningsskyldighet. Därav följer, att den första inroparen, om han ropar in fastigheten på nytt, ej får som handpen- ning räkna sig till godo den handpenning som han betalade förra gången utan mås- te lämna ny sådan för det senare inropet (jfr 130 & 2 mom. UL).

Det kan tänkas komplicerade fall då fle— ra inropare efter varandra försummar att fullgöra sin betalningsskyldighet8 eller då gemensamt intecknade fastigheter sålts exe- kutivt och köpet inte fullföljs beträffande

alla.7 Beredningen har inte ansett möjligt att i lagförslaget försöka reglera sådana speciella och säkerligen sällsynta fall.

Redan i motiven till 1912 års lagstiftning betonades, att den förlust inroparen bör ersätta inte kan beräknas exakt, när någon försäljning inte kommer till stånd vid den senare auktionen.8 Olika meningar har ock- så framförts i fråga om lämpliga beräknings- grunder.9 Beredningen anser, att man bör välja en så enkel metod som möjligt, och föreslår, att som andra stycke i paragrafen intages föreskrift att handpenningen är för- verkad om fastigheten inte blir såld vid den nya auktionen. Handpenningen är inte större än att en sådan påföljd synes rim- lig. Härvid får utan särskild föreskrift för- utsättas, att exekutionssökanden inte genom att motsätta sig försäljning enligt 39 & sista stycket eller på annat sätt försvårat fastig- hetens försäljning jämfört med den tidigare auktionen.

Beredningen har övervägt att för alla fall, då inropare ej fullgör sin betalnings- skyldighet, föreslå en gemensam regel om att handpenningen skall vara förverkad men har tvekat, om det inte vore att gå för långt. Regeln skulle leda till att handpen- ning går förlorad för inroparen även om fastigheten vid ny auktion går till högre pris, vilket måhända kan vara obilligt när handpenningen är mera avsevärd. Härtill kommer, att föredragande departements- chefen intog en annan ståndpunkt i sam- band med 1967 års ändringar i UL och införandet av regler om anstånd med be- talningen vid försäljning av lös egendom. Enligt 96 & UL skall handpenning i sådana fall återställas, om den inte behövs för att täcka viss kostnad och skillnaden mellan köpeskillingen vid den första försäljningen och köpeskillingen vid den andra försälj-

' Se Olivecrona, Förfarandet s. 145, jfr NJA 1916 s. 283.

5 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 145 not 9. Jfr även SvJT 1934 s. 159 och 401. ' Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 145. 7 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 143 ff och 146. 5 Se NJA 111912 s.155. ' Jfr Almén, PM 5. 223 ff.

ningen. Denna regel är tillämplig även vid särskild försäljning av fastighetstillbehör ( 100 a % UL).

Gällande lag synes utgå från att ny auk- tion alltid skall utsättas, om inroparen un- derlåter att fullgöra sin betalningsskyldig- het, och att denna auktion också hålls och leder till utrop. Emellertid torde gäldenären vara oförhindrad att betala sin skuld under tiden mellan de två auktionerna och t. o. m. under den nya auktionen. Vidare kan bor- genären under samma tid återkalla sin verkställighetsbegäran.10 Även enligt be- redningens förslag förutsätts, att exeku- tionssökanden skall kunna avstå från nytt försäljningsförsök, i vilket fall utmätningen går åter (jfr 41 5). Med hänsyn härtill har beredningen som tredje stycke i före- varande 42 å tagit upp ett särskilt stad- gande för det fallet att någon ny auktion inte hålls. Förslaget innebär, att handpen- ningen då inte skall användas till annat än betalning av kostnader för förfarandet som blivit onyttiga, t. ex. kostnaderna för den hållna auktionen. I enkelhetens in- tresse skall detta gälla oavsett av vilken an- ledning det ej blir någon ny auktion. Åter- stoden av handpenningen skall tillkomma inroparen.

Som fjärde stycke har upptagits en hän- visning till bestämmelserna i 46 5 om in- roparens rätt att i visst fall frånträda kö— pet och återfå handpenning.

43 5.

Enligt första stycket i denna paragraf utfärdar ÖE köpebrev på fastigheten, se- dan auktionen vunnit laga kraft och köpe- skillingen betalts. Förslaget ersätter 132 5 1 mom. UL.

Om inroparen redan vid auktionen upp- ger sig vara ombud för annan och styrker sin behörighet, skall ÖE förklara fastighe- ten såld till huvudmannen. Därom torde någon tvekan ej kunna råda. Det händer emellertid även, att inroparen först efter auktionen, t. ex. när köpeskillingen betalas, uppger att inropet skett för annans räk-

ning. Enligt praxis skall köpebrevet även i detta fall utställas till den uppgivna hu- vudmannen1 Beredningen anser en ut- trycklig reglering av frågan önskvärd och föreslår, att köpebrevet i enlighet med nu- varande praxis skall utfärdas till huvud- mannen, även om inroparen först efter auk- tionen visar att han bjudit för annans räk— ning. Som bevis bör en förklaring av hu— vudmannen vara tillfyllest. En bestämmel- se i ämnet har upptagits som första punkt i andra stycket.

Med denna bestämmelse är emellertid inte klarlagt, vilket ansvar inroparen bör stå när han vid auktionen handlat i eget namn.2 Eftersom han enligt beredningens förslag inte ansvarar för köpets fullgöran- de med större belopp än handpenningen och denna måste lämnas omedelbart efter inropet får spörsmålet mycket begränsad praktisk betydelse. Det blir inte tal om att i ärendet indriva betalning för belopp som överskjuter handpenningen. Om emel- lertid inroparen har med viss borgenär träf- fat avtal enligt 34 5 3 om avräkning av belopp som skolat betalas kontant och in- roparen därmed enligt 36 5 tredje stycket ådragit sig personligt betalningsansvar för det avräknade beloppet, bör han inte kun- na befria sig från detta betalningsansvar genom att upplysa om att inropet skett för annans räkning. Beredningen föreslår i stället, att inroparen och huvudmannen skall svara solidariskt. Bestämmelse härom har införts som andra punkt i andra stycket.

44 &.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller f.n. får enligt första stycket i denna paragraf inropare som fullgjort sin betalningsskyldighet tillträda fastigheten på den för köpeskillingens fördelning be—

1" Jfr vad som på s. 225 anförs i anslutning till 865 1 mom. ULförslaget.

1 Jfr NJA 1925 s. 537 och 1930 s. 380 samt SvJT 1939 rf s. 19. Jfr vidare Olivecrona, För- farandet s. 157 f, Hassler s. 299 samt SvJT 1934 s. 159 och 400 f. 2 Jfr Hassler s. 299 och Olivecrona, Förfa- randet s. 158 not 5.

stämda dagen, även om köpebrev då ännu inte utfärdats.1 Enligt 71 5 kan han vid behov få handräckning för att komma i besittning av fastigheten. Som förut an- märkts kan inroparen enligt förslaget inte genom att betala i förväg skaffa sig för- månen av en tidigare tillträdesdag och där- med rätt att bl.a. uppbära avkastning som förfaller under tiden fram t.o.m. dagen för fördelningssammanträdet.2 I 34 5 5 ges närmare bestämmelser om den s.k. civila avkastningen. Frånsett vad som gäller där- om äger köparen enligt förslaget omedel- bart utöva ägarens befogenheter i och med tillträdet. I första stycket har vidare upp- tagits föreskrift, att inroparen svarar för ägares skyldigheter i den mån de skall full- göras efter tillträdesdagen. Han får från den tiden t. ex. övertaga ansvaret för ford- ringar som avses i 27 5 2 liksom de skyl- digheter som åvilar jordägare och hyresvärd mot nyttjanderättshavare i den mån deras rätt består. Regeln bör ses i samband med bestämmelsen i 36 5 första stycket, att fas- tigheten efter försäljningen inte svarar för fordran som avses i 27 5 2 och förfallit till betalning senast på tillträdesdagen.

Om köparen vill att i sakägarförteck- ningen upptagen arrende- eller hyresrätt som inte är skyddad eller förbehållits skall upphöra, måste han enligt andra stycket i förevarande 44 & säga upp avtalet inom en månad från tillträdesdagen. Annars gäl- ler avtalet mot köparen. Denna bestäm- melse överensstämmer i sak med vad som f.n. gäller enligt 133 & UL. Liksom gäl- lande lag hänvisar förslaget vidare beträf- fande tiden då avtalet skall upphöra till bestämmelserna om uppsägning efter frivil- lig överlåtelse av fastighet.

I 2 och 3 kap. NJL finns regler om besittningsskydd för bostads- och anlägg- ningsarrendatorer samt för hyresgäster.3 Som beredningen anmärkt under 33 5 2 torde ett sådant skydd komma att införas även för jordbruksarrendatorer. Avsikten är, att dessa regler framdeles skall stå i JB.4 I fråga om s.k. lokalhyresgäst finns dessutom besittningsskyddsregler i hyres-

regleringslagen.5 Nu ifrågavarande regler är f.n. tillämpliga även när arrende- eller hyresavtalet skall upphöra på grund av exekutiv auktion, och detsamma torde kom- ma att gälla även framdeles. Som tredje stycke i förevarande paragraf har uppta- gits hänvisning till JBs bestämmelser i ämnet. Däremot har någon hänvisning inte skett till hyresregleringslagen.

Annan rättighetshavare än arrendator och hyresgäst skall enligt förslaget, om hans rättighet upphör i anledning av fas- tighetens försäljning, underrättas därom av köparen, när det behövs. Bestämmelsen är ny. Vet köparen att rättighetshavaren re- dan känner till att rättigheten upphör, kan han underlåta att lämna underrättelse till rättighetshavaren. Underrättelsen kan gö- ras skriftligen eller muntligen men bör na- turligtvis ske på bevisligt sätt. Det är ej här fråga om uppsägning utan bestämmelsen syftar till att rättighetshavaren inte skall an- ses ha förfarit obehörigt, om han i god tro fortsatt att utöva sin rättighet.

45 5. -

I 1335 2 mom. andra punkten UL finns nu vissa bestämmelser angående för- hållandet mellan köparen och arrendator eller hyresgäst. Dessa regler ansluter nära till motsvarande regler rörande frivillig överlåtelse i 2 och 3 kap. NJL. De ersätts i JBförslaget av bestämmelser i 7 kap. 19 5. I samband med överförandet till JB- förslaget har vissa ändringar skett. Mot- svarande ändringar bör vidtagas i de ut- sökningsrättsliga reglerna,1 som i bered- ningens förslag tagits upp under 1 och 2 i förevarande 45 5. Den viktigaste sakliga ändringen är att bestämmelserna, liksom 7 kap. 19 & JBförslaget, gjorts tillämpliga på alla rättigheter. Vidare föreslås, att de tidsfrister som i förslaget anges under 1 skall räknas från tillträdesdagen medan

1 Jfr Hassler s. 298. 1 Se 5. 151. 3 Se SFS 1968: 342 och 346. * Jfr bl. a. LRremissen s. 2 och 16. 5 Se SFS 1968: 344. 1 Se SOU 1960: 26 s. 175.

motsvarande tid, frånsett fall då tvångs— förvaltning förekommit, nu räknas från den första auktion som hållits i ärendet. För- ändringen är bl.a. påkallad av att regler- na skall kunna tillämpas även vid försälj- ning under hand (jfr 54 5 2).

I fråga om verkan bl. a. av att i arrende— och hyresavtal som skall gälla mot köpa— ren gjorts ändring eller tillägg, varom för— behåll inte skett vid försäljningen, skall en- ligt 133 5 4 mom. UL vad som är stadgat om frivillig överlåtelse ha motsvarande till- lämpning. De stadganden vartill sålunda hänvisas finns nu intagna i 2 och 3 kap. NJL. Avsikten är att de skall ersättas av bestämmelser i JB. I punkt 3 av föreva- rande 45 5 har intagits en hänvisning i ämnet till JB.

Under 4 i paragrafen har som första stycke upptagits en erinran om den skade- ståndsrätt som enligt 7 kap. 18 & JBför- slaget kan tillkomma rättighetshavare, om hans rättighet upphör med anledning av fastighetens försäljning. Vidare har som andra stycke upptagits en bestämmelse, att om köpare, som enligt 44 & svarar för tidi- gare ägares skyldigheter mot rättighetsha- varen, underlåter att fullgöra dem, har 7 kap. 19 å andra stycket andra och tredje punkterna JBförslaget motsvarande tillämp- ning. Bestämmelsen ersätter en hänvisning som nu finns i 133 & 4 mom. UL. Den förutsätter en jämkning i 7 kap. 19 & tredje stycket J Bförslaget.

46 &.

Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i gällande lag.

Exekutiv auktion på fast egendom kan enligt 213 & UL överklagas genom besvär till hovrätten. Även om så sker skall enligt förslaget den som inropat fastigheten i princip fullgöra sin betalningsskyldighet på fördelningssammanträdet. Huruvida hovrät- ten enligt gällande lag kan inhibera verk- ställigheten och därmed även sammanträ- det, är tveksamt (jfr 218 5 samt ordalydel- sen av 211 och 213 %% UL). Hur än därmed förhåller sig f. n., skall enligt beredningens förslag oavsett överklagande och inhibition

hållas sammanträde, vid vilket inroparen skall betala resterande köpeskilling, om han vill fullfölja köpet (se därom även vad som sägs i 4 kap. rörande 143 och 218 55 ULförslaget).

I förevarande paragraf har som första stycke upptagits stadgande, att inropare, utan hinder av besvär över auktionen, skall fullgöra sin betalningsskyldighet senast på tillträdesdagen. Vidare sägs, att han också äger efter sammanträdet tillträda fastighe- ten, om ej, innan han blivit berättigad där- till, annat förordnats enligt 218 & UL. Till- träde skall rättsligen anses ha ägt rum, när inroparen blivit berättigad att tillträda fas- tigheten.

Det kan vara förenat med större eller mindre olägenheter för inroparen att vara bunden av köpet i avvaktan att besvären blir slutligt prövade. Inroparen har visser- ligen enligt förslaget rätt att tillträda fas- tigheten och att utöva ägares befogenhe- ter (jfr 44 å), om inte högre instans för- ordnat annat, men köpebrev på fastigheten får inte utfärdas förrän auktionen har vun- nit laga kraft (43 å). Eftersom inroparen då inte kan få lagfart på fastigheten (jfr 20 kap. 6 & JBförslaget), har han i prakti- ken inte möjlighet att använda fastigheten som kreditobjekt. Risken att auktionen blir upphävd kan också hindra honom från att bruka fastigheten på ett rationellt sätt, i synnerhet om detta förutsätter investering- ar. Det kan slutligen ibland vara olägligt för honom att ligga ute med den kontanta köpeskillingen utan att kunna på åsyftat sätt använda fastigheten under tiden till dess målet blir avgjort. Om inroparen ge- nom inhibition hindrats att tillträda fas- tigheten, kan det innebära ökade olägen- heter.

Med hänsyn härtill har beredningen övervägt en bestämmelse som ger inropa- ren viss möjlighet att frånträda köpet, om auktionen överklagas, och återfå vad han betalt. Härvid skulle förutsättas, att det uppenbart var förenat med betydande olä- genhet för honom att avvakta målets ut- gång och att han senast vid fördelnings-

sammanträdet gjorde ansökan hos ÖE om att på den grund berättigas frånträda köpet.

Beredningen har också övervägt, att om inroparen berättigas att frånträda köpet, exekutionssökanden eller annan skulle få inom viss kortare tid inträda i sökandens rätt. Vederbörande vill t.ex. hindra, att förfarandet drar ut för mycket på tiden, eller undvika att ökade kostnader uppkom— mer.x

Även om det är naturligt att inroparen berättigas att under angivna förutsättningar frånträda köpet, har beredningen dock fun- nit vanskligt att föreslå så långt gående bestämmelser som här angetts. Det kan möj— ligen befaras, att besvär anförs i samförstånd med inroparen eller att den verkställda för- säljningen eljest kan komma att förfalla allt- för lätt. Man kan måhända inte heller bort- se från att de besvär som anförts mister sitt intresse för klaganden, om försäljningen går åter, och att den fråga som besvären rör till följd därav inte blir prövad utan kvarstår till nästa försäljningsförsök. Beredningen har därför stannat för en mera begränsad rätt för inroparen att frånträda köpet. I andra stycket av förevarande paragraf fö- reslås, att en sådan rätt skall inträda om hovrätten enligt 218 & ULförslaget medde- lat interimistiskt förordnande, enligt vilket inroparen ej får tillträda fastigheten på den bestämda dagen och detta hinder består un- der en beaktansvärd tid.

Det förutsätts, att förordnandet hinner meddelas innan tillträde skall äga rum. Se- dan tillträde rättsligen ägt rum kan ett därefter meddelat interimistiskt förordnan- de inte ålägga inroparen att avträda fas- tigheten. Beträffande längden av den tid under vilken inroparen bör avvakta målets vidare utveckling innan han får frånträda köpet har beredningen ansett, att den bör vara så lång att hovrätten kan antagas hin- na slutligt pröva målet. Detta skall givet- vis behandlas med förtur. Tiden synes kun- na sättas till tre månader, även om detta ur inroparens synpunkt är en ganska lång frist. Efter utgången av den nu angivna fristen skall inroparen enligt förslaget äga göra anmälan hos ÖE om att han frånträ-

der köpet såvida hindret alltjämt består. Om hovrätten undanröjer auktionen, in- nebär det givetvis att hindret består. Ogil— lar hovrätten besvären, bortfaller hindret. I och med att hindret bortfaller har in- roparen rättsligen tillträtt fastigheten och därefter har han ej längre rätt att frånträda köpet. Högsta domstolen kan ej heller, om talan skulle fullföljas dit sedan tillträde så- lunda ägt rum, meddela interimistiskt för— ordnande som rubbar detta förhållande. När inroparen är berättigad att frånträ- da köpet, bör han få tillbaka lämnad hand- penning och vad han har betalt på till- trädesdagen jämte därå upplupen ränta.

Gemensamt intecknade fastigheter

47 5.

På skäl som angetts i 2 kap. har bered- ningen avvisat tanken' på ett förbud för utmätningssökanden att endast angripa nå- gon eller några av gemensamt intecknade fastigheter. Att framdeles en intecknings- borgenär vänder sig mot endast en del av ett homogent intecknat komplex som svarar primärt för inteckningen är dock så osannolikt att man nästan kan bortse därifrån. Utmätning av en av flera gemen- samt intecknade fastigheter kan däremot tänkas förekomma för oprioriterad ford- ran, liksom inteckningsborgenär kan vilja

1 Den sist angivna tankegången har utformats i följande lagtext: 46 &. Överklagas exekutiv auktion, skall in- roparen utan hinder därav fullgöra sin betal- ningsskyldighet senast på tillträdesdagen, om han vill fullfölja köpet. Han äger också efter sammanträdet tillträda fastigheten, om ej, innan han blivit berättigad därtill, annat förordnats enligt 218 & utsökningslagen. Överexekutor äger medge inroparen att frånträda köpet och återfå vad han betalt, om inroparen gör ansökan därom senast vid för- delningssammanträdet och det uppenbart är förenat med betydande olägenhet för inroparen att avvakta målets utgång. Mot beslut varige— nom sådan ansökan bifallits får talan ej föras. Den som anmäler sig inom två veckor från dagen för fördelningssammanträdet äger in- träda i inroparens rätt, om han inom tid som överexekutor bestämmer betalar hela den kon- tanta köpeskillingen, i den mån han ej visar att han träffat överenskommelse om avräkning, jämte sex procent årlig ränta från dagen för fördelningssammanträdet.

vända sig mot primärt ansvarig fastighet innan sekundärt ansvarig fastighet tas i an- språk. Vidare får man räkna med en del kvarstående fall av särinteckning i ett an- nars gemensamt intecknat komplex, liksom fall då framdeles uppkommer ett splittrat ansvar.

Om en av två eller flera gemensamt in— tecknade fastigheter skall säljas, skall i princip tillämpas vad som gäller för försälj- ning av fastighet i allmänhet. Första styc- ket av förevarande 47 & hänvisar för så- dana fall till 13—46 åå. Det återstår emel- lertid att bestämma, med vilket belopp ge- mensam inteckning skall tas upp i sak- ägarförteckningen. Förslaget hänvisar i den- na del till 6 kap. 17 och 18 55 JBförslaget, som anger hur ansvaret för gemensam in- teckning är fördelat fastigheterna emellan. Det belopp för vilket fastigheten sålunda svarar i förhållande till de andra skall en- ligt andra stycket första punkten i före- varande 47 å tas upp i förteckningen. Det- ta innebär, att fastighetens primäransvar all- tid skall anges. Om subsidiärt ansvar är aktualiserat, skall upptagas den belastning som följer därav. Har t. ex. fastigheterna A, B och C blivit gemensamt intecknade och brist uppstått vid tidigare försäljning av A, är B och C ensamma ansvariga för återstoden och bristen skall fördelas mellan dem enligt reglerna i 6 kap. 17 å andra stycket JBförslaget. Vänder sig exekutions- sökanden i detta läge endast mot B, skall av den gemensamma inteckningen tas upp dels Bs ursprungliga primäransvar dels Bs andel av bristen i A.1

Vid upprättande av sakägarförteckningen skall eventuellt ägarhypotek beaktas. I re- gel torde detta böra fördelas på de pri— märt ansvariga fastigheterna efter samma grunder som primäransvaret.2 Om emel- lertid det intecknade komplexet har skilda ägare och ägaren av viss fastighet betalt primäransvaret för denna, kan ifrågasättas, huruvida inte motsvarande belopp bör tas upp som ägarhypotek enbart i hans fas- tighet.

Är den utmätta fastigheten en avstyck-

ning som endast svarar för vad som inte kan utgå ur stamfastigheten, skall inteck- ningen tas upp utan angivande av något belopp. Säljs avstyckningen, blir den fri från ansvar för den gemensamma inteck- ningen. Dessutom befrias de fastigheter som i ansvarskedjan står efter den sålda fas- tigheten.3

Det enligt sakägarförteckningen på fas- tigheten belöpande beloppet bör betalas kontant, om inte annat avtalas mellan kö- paren och den som enligt sakägarförteck- ningen är betalningsberättigad. Bestämmelse härom har intagits som andra punkt i and- ra stycket av förevarande 47 & (jfr 50 5 2). Stadgandet korresponderar mot 6 kap. 19 å andra stycket i beredningens skiss med för- slag till jämkningar i JBförslaget (bil. A). Där föreslås, att när gemensamt intecknad fastighet sålts i enlighet med särskild sak- ägarförteckning, inteckningen skall vara utan verkan i fastigheten, såvida ej ÖE förordnat om fortsatt inteckningsansvar (jfr 52 % tredje st. FfL). Överenskommel- se om att fordringen skall kvarstå måste förutsätta, att inteckningen alltjämt gäller. Av 52 & framgår, att det ställs särskilda krav för att förordnande om sådant fort— satt inteckningsansvar skall kunna medde- las.

Även när två eller flera gemensamt in- tecknade fastigheter skall säljas blir regler- na i 13—46 55 om fastighets försäljning i princip tillämpliga. I detta fall är emel- lertid flera avvikelser nödvändiga. Bestäm- melser härom ges i 48—51 åå, till vilka tredje stycket av förevarande 47 & hän- visar.

I detta sammanhang bör nämnas, att sär- skilda svårigheter uppstår när ansökan om gemensam inteckning beviljats i vissa fas- tigheter men förklarats vilande i andra.4 Efter JBförslagets genomförande blir si- tuationen mera sällsynt. Om det föreligger

1 Almén, PM 5. 145. 2 Lamm s. 175 ff och Olivecrona, Förfarandet s. 69 f. 3 Olivecrona, Inteckningsförordningen s. 128. ' Se härom Olivecrona, Förfarandet s. 70 och Trygger I 5. 321 f.

anledning att förklara ansökan vilande be— träffande någon fastighet, torde nämligen enligt JBförslaget ansökningen böra förkla- ras vilande även i övriga fastigheter.5

Bestämmelserna i 48—51 55 är ej till- lämpliga när intecknade fastigheter, som är i en och samma ägares hand men ej är gemensamt intecknade, skall säljas vid sam- ma auktion. F.n. anses, att fastigheterna ] första hand skall obligatoriskt utropas var för sig men att därefter gemensamt utrop kan ske.6 Beredningen förutsätter, att detta kan tillämpas även framdeles, om någon rättslig komplikation ej inträder. Det torde vara möjligt att därvid tillämpa vissa bestämmelser i 48—51 55 analogiskt, om ej någon sakägare därigenom blir sämre ställd än vid särutrop som ägt rum före det gemensamma utropet. Detta gäller t. ex. reglerna om köpeskillingens fördelning på de olika fastigheterna.

48 %.

I förevarande paragraf behandlas den s.k. indragningsrätten. Det svenska syste- met beträffande gemensamma inteckningar bygger på att det solidariska ansvaret kan göras gällande endast subsidiärt — i andra hand. Först sedan det visat sig att det ur viss fastighet inte kan uttagas det belopp för vilket den svarar primärt får annan fastighet tas i anspråk för bristen. Med hänsyn till detta subsidiära solidariska an- svar måste inteckningshavaren, när exeku- tiv auktion på en fastighet är aktuell, kunna få till stånd samtidig försäljning av de ge- mensamt intecknade fastigheterna. I annat fall får han helt eller delvis vidkännas brist, som senare visar sig när annan fastighet säljs på exekutiv auktion (jfr 6 kap. 19 å andra st. i bil. A). Rätt att draga in övriga gemensamt intecknade fastigheter i förfa- randet måste därför finnas. En annan sak är att — bl. a. med hänsyn till att oftast hela kOmplexet angrips samtidigt — indragnings- rätten endast sällan behöver utövas. Be- stämmelser om indragning finns f. n. i 35 å och 37 5 3 mom. andra stycket IF. De har i sak oförändrade upptagits i 6 kap. 19 5

Enligt första stycket första punkten i fö- revarande paragraf föreligger indragnings- rätt för envar som har panträtt på grund av gemensam inteckning. Detta innebär for— mellt en viss utvidgning i förhållande till såväl gällande rätt som JBförslaget. Nu förutsätts nämligen, att exekutionen inletts av annan än den som begår indragning. Emellertid kan exekutionssökanden på goda skäl ha begränsat sig till att endast angripa viss fastighet, om denna t. ex. primärt sva- rar för hela fordringen. Det synes inte påkallat att hindra exekutionssökanden att därefter begära indragning av annan fas— tighet i förfarandet.1 I detta sammanhang bör också anmärkas, att enligt gällande lag indragningsrätt förutsätter att inteckning be- viljats. Det är sålunda enligt gällande rätt ej möjligt att utöva indragningsrätt med stöd av vilande inteckning. Detta överens- stämmer med att fråga om indragnings- rätt prövas genom lagsökning och att ford- ran ej kan fastställas till betalning ur fast egendom annat än om inteckning bevil- jats.2 Enligt beredningens förslag bör även vilande inteckning kunna föranleda indrag- ning, om det är klart att den andra fas- tigheten skall svara för fordringen oaktat inteckning ännu ej beviljats. I annat fall spolieras den vilande ansökningen.

Av 54 & tredje stycket IF följer, att in- dragningsrätt tillkommer innehavare av in— teckning för avkomsträtt. Enligt JBförsla- get får avkomsträtt ej längre intecknas. På grund av övergångsbestämmelser till JBför- slaget torde emellertid innehavare av in— teckning för avkomsträtt som meddelats en- ligt äldre lag alltjämt få utöva indragnings- rätt.

Beredningen har övervägt, huruvida kret— sen av indragningsberättigade bör utvidgas till andra sakägare. Sålunda kan innehavare av nyttjanderätt i stamfastighet ha intresse

5 LRremissen s. 630.

." .Se härom SOU 1960: 26 s. 163 med hän- Visningar. 1 Olivecrona, Förfarandet s. 66. ” Lamm s. 141, Olivecrona, Förfarandet s. 66 och Trygger II s. 29.

av att dra in avstyckad fastighet. Ju hår- dare stamfastigheten belastas av inteckning— ar med bättre rätt än nyttjanderätten desto större blir nämligen risken att nyttjande- rätten kommer att offras vid exekutiv auk- tion på stamfastigheten.3 Vidare kan det möjligen tänkas, att en fastighetsägare vill själv dra in egen fastighet i exekutionen. Be- redningen har emellertid ej trott, att det skulle vara tillräckligt motiverat att med- dela bestämmelser om indragningsrätt i dy- lika fall.

Förutsättning för indragning enligt första stycket första punkten i förevarande 48 5 är, att den indragna fastigheten helt eller delvis svarar för intecknade beloppet före det ursprungliga exekutionsobjektet. Detta följer av ändamålet med indragningen som i detta fall är att utröna huruvida indragen fastighet visar brist som skall överföras till den först utmätta fastigheten. Det är alltid möjligt att dra in gemensamt intecknad fas- tighet som är primärt ansvarig (frånsett gi- vetvis sådana fall då det gemensamma an- svaret spolierats). Oavsett inteckningens läge svarar ju fastigheten i allt fall för en del av det intecknade beloppet före det ursprungli- ga exekutionsobjektet. Likaså kan indrag- ning ske av subsidiärt ansvarig fastighet som enligt ansvarskedjan skall tas i anspråk före den först utmätta fastigheten. Man kan ej indraga fastighet som t.ex. på grund av relaxation utan förbehåll blivit befriad från ansvar.4 Om flera avstyckningar svarar ef- ter varandra, kan man inte heller hoppa över någon i ansvarskedjan.5

Andra punkten i första stycket av före- varande 48 5 ger — i överensstämmelse med 37 & 3 mom. andra stycket IF — borgenär möjlighet att dra in subsidiärt an- svarig fastighet i förfarandet oaktat enligt sakens natur brist ej kan överföras från sistnämnda fastighet till den först utmät- ta fastigheten. Däremot måste brist kunna överföras motsatt väg, dvs. till den indrag- na avstyckningen. Eljest kan ju inteckning— en aldrig föranleda försäljning av avstyck- ningenli Härav följer, att när flera fastig-

heter avstyckats, något avbrott ej får finnas i ansvarskedjan före avstyckningen. En för- utsättning för indragning i dessa fall är vi- dare, att den som begår indragning ej har förmånsrätt före exekutionssökanden. I mot- satt fall är nämligen indragningen menings— lös ur inteckningshavarens synpunkt. Stam- fastigheten kan då inte säljas utan att han får full betalning. Grunden till rätten att indraga subsidiärt ansvarig fastighet är, att borgenären inte kan värja sig mot att en del av det ursprungliga pantobjektet ge- nom avstyckning kommer att bära ett en- dast subsidiärt ansvar. Det har med hänsyn härtill ansetts, att borgenären bör kunna genom indragning åstadkomma samtidig försäljning av stamfastigheten och avstyck- ningen. Med indragningsrätten avses i des- sa fall att möjliggöra ett bättre pris för pantobjektet genom samtidig försäljning av fastigheterna. Detta motiv är måhända inte så starkt grundat i alla fall, men bered- ningen har ansett det vanskligt att inskränka indragningsmöjligheten.

I de situationer som avses i andra punk- ten i första stycket kan underlåten in— dragning ej orsaka någon begränsning i borgenärens möjligheter att framdeles göra inteckningen gällande. Använder han inte indragningsrätten, kan ändå den brist som eventuellt uppstår vid försäljning av stam- fastigheten tas ut ur avstyckningen.

Det kan förtjäna nämnas, att indrag- ningsbefogenheten står inteckningshavare till buds även om fastighet skall säljas under konkurs.7

Regler om förfarandet när intecknings- borgenär önskar dra in fastighet ges i and- ra stycket av paragrafen. F.n. finns be- stämmelser därom i 35 5 IF. Yrkandet skall enligt gällande lag framställas i lag- sökningsväg. Bevis om att talan väckts skall ges in till auktionsförrättaren inom bevak- ningstiden. Stadgandena har utan saklig

3 Olivecrona, Förfarandet s. 144 ff. * Jfr LRremissen s. 347 f, Olivecrona, För- farandet s. 66 f och Lamm s. 155 ff. 5 Olivecrona, Inteckningsförordningen s. 77. ' Olivecrona, Förfarandet s. 67. " SOU 1960: 26 s. 162.

ändring överförts till 6 kap. 19 å andra stycket J Bförslaget. Departementschefen ut- talade därvid, att anledning inte fanns att gå in på dessa regler eftersom saken torde komma att behandlas av beredningen.

Indragningen utgör ett led i det påbör- jade exekutiva förfarandet, och det är en omväg att behöva använda lagsökning för prövning av frågan. Härtill kommer, att indragningen inte förutsätter att någon ford— ran fastställs till betalning såsom det nor- mala är vid lagsökning. Enligt förslaget skall ÖE pröva frågan om indragning. Däri- genom får han det hela i sin hand. Enligt förslaget skall yrkande om indragning göras senast vid bevakningssammanträdet. Det skall delges fastighetens ägare. Härvid till— lämpas 18 kap. 10 & JBförslaget. ÖE skall förelägga ägaren att inkomma med yttrande inom tid som ÖE bestämmer. Denna tid bör naturligen ej bestämmas längre än som är nödvändigt.

ÖE skall därefter ex officio pröva, huru- vida förutsättningar för indragning före- ligger. Upplysningar härom får ÖE genom inteckningshandlingama samt gravations- och äganderättsbevis. När yrkande om in- dragning framställs på ett framskridet sta- dium av exekutionen, kan det bli nödvän— digt att inställa bevakningssammanträde och auktion för att indragningsyrkandet skall kunna prövas. Självfallet måste också ut- satt fördelningssammanträde inställas. Det- ta överensstämmer med vad som nu till- lämpas.8 När det exekutiva förfarandet tas upp igen, kan tänkas, att ny framställning om indragning görs. Rätten att framställa indragningsyrkande får emellertid i och med första bevakningssammanträdet anses prekluderad för envar som haft möjlighet att framställa sådant yrkande vid det sam- manträdet.9 Indragning av viss fastighet kan dock till äventyrs i sin tur föranleda indragning av ytterligare fastighet, ehuru man praktiskt sett nog inte behöver räkna härmed. Har bevakningssammanträde in- ställts med anledning av indragningsyrkan- de, inträder ej någon sådan preklusion som nyss nämnts.

I tredje stycket första punkten av före- varande paragraf föreskrivs, att om indrag- ningsyrkande bifalls, skall fastigheten anses utmätt när beslutet meddelas.") Enligt 50 % 1 skall dock tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget beräknas med utgångs— punkt från utmätningen av det ursprung- liga exekutionsobjektet.

Enligt 48 & tredje stycket andra punkten får den indragna fastigheten ej säljas innan beslutet om indragning vunnit laga kraft. Detta innebär, att det under tiden regel- mässigt inte skall vidtagas åtgärder för för- säljning beträffande vare sig den först ut- mätta eller den indragna fastigheten. Mot ÖEs beslut i indragningsärende får talan föras särskilt enligt 70 5 andra stycket. Besvärsinstans är hovrätten. Mot hovrät- tens beslut i indragningsärendet får jämlikt 219 5 1 mom. UL talan fullföljas genom besvär till högsta domstolen. Att indrag- ningen enligt förslaget skall prövas av ÖE innebär en viss utvidgning av möjligheten till fullföljd jämfört med gällande lag (se 36 % LL).

Beslut om indragning behöver inte leda till att fastigheten blir såld. Den som fram- ställt indragningsyrkandet är att anse som exekutionssökande beträffande den indrag- na fastigheten men är beroende av det re- dan inledda förfarandet. Om den som ur— sprungligen begärt exekution nedlägger för- farandet eller utmätningen går åter därför att han fått betalt, förfaller även frågan om försäljning av den indragna fastighe- ten.11 Beträffande fördelningen av kostna- derna för det exekutiva förfarandet i detta fall ges regler i 198 5 1 mom. ULförslaget (sista punkten).

49 5.

I denna paragraf ges regler om utrops- ordningen, när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas samtidigt.

8 NJA 1934 s. 368. ' Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 66 och 152 f samt Almén, PM 5. 239 not 2. 1" Jfr under 1 &. " Olivecrona, Förfarandet s. 67.

Bestämmelser härom finns nu i 121 och 122 åå UL. Utgångspunkten är, att fastig- heterna endast utropas gemensamt, om ej annat stadgas. Detta följer indirekt av 121 & UL.1 Endast en för alla fastigheterna ge- mensam borgenärsförteckning behöver då upprättas. Att lagen inte föreskriver, att jämväl särutrop alltid skall företagas torde bero på att det skulle kräva särskilda bor- genärsförteckningar och ökat arbete.2 När det finns särintresse i någon av de utmätta fastigheterna, skall emellertid enligt 121 5 1 mom. första punkten UL särutrop äga rum. Härvid krävs särskild borgenärsför- teckning för varje fastighet. Att särintresse finns torde f.n. vara vanligt. Ofta träffas emellertid överenskommelse om att särut- rop skall underlåtas.3 När särutrop skall ske, skall det ej följas av gemensamt utrop annat än om detta behövs av hänsyn till gemensam inteckning eller begärs av ägaren till två eller flera fastigheter!

Förevarande paragraf föreskriver först, att vid bevakningssammanträdet skall upp- tagas till behandling hur utrop skall äga rum. Utropsordningen får avgörande bety- delse för upprättandet av sakägarförteck- ning. Om endast gemensamt utrop skall ske, behöver endast en för alla fastigheter gemensam sakägarförteckning upprättas. Om däremot särutrop skall äga rum, måste särskild sakägarförteckning göras för varje fastighet. Beredningens förslag skiljer i fort- sättningen mellan försäljning enligt gemen- sam sakägarförteckning — då försäljningen i princip likställs med försäljning av en enda fastighet — och försäljning enligt särskilda sakägarförteckningar. Flera regler bygger på denna åtskillnad.

Under 1 anges i första stycket de fall då fastigheterna skall utropas var för sig. Under 2 regleras när gemensamt utrop skall ske efter särutrop och vissa därmed sam- manhängande frågor. Under 3 föreskrivs, att i återstående fall endast gemensamt ut— rop skall ske.

Särutrop skall förekomma i sex fall. I de fall som anges i punkt I under a)—d) är särutrop obligatoriskt. I de fall som av-

ses under e) och f) förutsätter särutrop, att yrkande därom framställs av behörig sakägare. Beträffande samtliga dessa fall bör bestämmelserna inte anses hindra, att särutrop begränsas till den fastighet till vil- ken särintresse hänför sig eller som avses med yrkande enligt 0. En förutsättning är, att ej härigenom sker felaktig bristöverfö- ring (jfr s. 175 och 178).

Enligt a) skall särutrop äga rum, om fastigheterna har olika ägare. Detta över- ensstämmer med gällande rätt. Särutrop behövs för att varje ägare skall kunna få möjlighet att ropa in sin fastighet.-"> Den som har lagfart antages vara ägare, om ej annat visas.6

Under b) föreslås i överensstämmelse med 122 & UL, att särutrop skall ske om fastighet med stöd av 48 & FfL indragits i försäljningen. Att man då ej kan nöja sig med gemensamt utrop av alla berörda fastigheter följer redan av indragningens ändamål. Indragen fastighet får ju ej säljas, om inte den först utmätta fastigheten blir såld. Om redan den ursprungliga exeku- tionen riktat sig mot två eller flera fastig- heter, skall frågan om utropsordningen in- om denna grupp behandlas särskilt för att man skall se, huruvida indragen fastighet får säljas.7 Efter särutrop bör då de ursprungli- gen angripna fastigheterna utropas gemen- samt. Om flera gemensamt intecknade fas- tigheter indragits och utropats var för sig. kan gemensamt utrop av dessa fastigheter behövas.8 Slutligen skall de ursprungligen angripna och de indragna fastigheterna utro- pas gemensamt, om förutsättningarna un- der 2 i förevarande paragraf är uppfyllda.

Särutrop skall vidare enligt c) äga rum,

1 Olivecrona, Förfarandet s. 89 och SOU 1963: 55 s. 313. 2 Olivecrona a.st. ” SOU 1963: 55 s. 314. * Se vidare Olivecrona, Förfarandet 5. 88—106. 5 Olivecrona, Förfarandet s. 89, särskilt not 14. ** Almén, PM s. 191, Olivecrona, Förfarandet s. 91 med hänvisningar i mot 18. " Almén, PM 5. 205 och Olivecrona, Förfa- randet s. 103. ” Olivecrona, Förfarandet s. 102 f.

om någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning. Där- med avses t.ex., att en av två fastigheter svarar endast subsidiärt. Rättsläget kan emellertid vara mera komplicerat, t. ex. så att fastigheterna A och B1 svarar primärt men fastigheten B2 svarar endast subsidiärt efter Bl.

Föreskriften under c) syftar på fall då viss fastighet endast svarar subsidiärt. Det gäller här främst avstyckade fastigheter. En- ligt 6 kap. 18 & JBförslaget blir avstyckad fastighets ansvar subsidiärt så snart stam- fastigheten och den avstyckade fastigheten inte längre är i samma ägares hand. Det subsidiära ansvaret uppstår oavsett om det är stamfastigheten eller avstyckningen som får ny ägare. Fånget behöver inte lagfaras för att ansvaret skall bli subsidiärt.9

Av sättet för ansvarets utkrävande följer, att fastighet som endast är subsidiärt an- svarig inte får säljas innan det visat sig att köpeskillingen för den fastighet som sva- rar i första hand inte förslår till borgenä- rens förnöjande (se 51 ä 2). Härav följer, att när någon av de angripna fastigheterna endast svarar subsidiärt, särutrop måste till- gripas.

Enligt d) skall särutrop ske, om någon av fastigheterna besväras av särskild in— teckning eller någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens hela belopp.

Här må till en början anmärkas, att förslaget — i motsats till gällande lag — inte obligatoriskt kräver särutrop därför att det finns särintresse i form av särskild rät- tighet i viss fastighet, t. ex. nyttjanderätt. Enligt e) ges emellertid möjlighet till sär- utrop efter yrkande i denna situation.

Om det finns särinteckning, skall enligt förslaget särutrop alltid äga rum, oavsett om denna inteckning har bättre eller sämre rätt än exekutionsfordringen. Om inteck- ningen har sämre rätt, är det självfallet, att inteckningshavaren har intresse av särut- rop. Har däremot särinteckningen bättre förmånsrätt, är särutrop inte påkallat för att inteckningshavaren skall vara säker-

ställd. Tvärtom kan dennes ställning för- sämras genom särutrop. I detta fall påkal— las särutrop i stället av hänsyn till efter- följande gemensamma inteckningar. Det kan med visst fog sägas, att särutrop då inte bör vara ovillkorligt utan att inneha- varen av den gemensamma inteckningen bör få vara vaksam och framställa yrkande därom. De särskilda överväganden som här— vid måste göras kan emellertid vara så komplicerade att beredningen inte ansett det godtagbart att låta frågan bero på initiativ från den som innehar den gemensamma inteckningen. Här kan slutligen anmärkas, att om särinteckningen ligger som säkerhet för den ursprungliga exekutionsfordringen, måste särutrop ske redan enligt b).

Med förhandenvaron av särinteckning likställs i förslaget, att någon fastighets an- svar för gemensam inteckning inte avser inteckningens hela belopp. Det gemensam- ma ansvaret kan ha skadats t. ex. genom dödningsåtgärd, expropriation eller under- låtenhet att begära indragning. I JBförsla- get har man konsekvent sökt motverka fö- rekomsten av pantbrev som gäller i flera fastigheter utan att var och en åtminstone subsidiärt svarar för pantbrevets hela be- lopp. Men undantagsvis kan sådana situa- tioner även framdeles förekomma.

Ytterligare ett fall som på grund av Stadgandet under d) skall föranleda särut- rop är, att ej alla gemensamt intecknade fastigheter omfattas av exekutionen. Sker i sådant fall endast gemensamt utrop av de fastigheter som skall säljas, kan det med- föra, att brist överförs på icke tillåtet sätt!0

Som nyss nämnts skall förekomsten av en rättighet icke obligatoriskt medföra sär- utrop. Enligt e) får däremot rättighetshava- re möjlighet att begära särutrop. Där före- skrivs sålunda särutrop, om det yrkas av innehavare av särskild rättighet i någon av fastigheterna och rättigheten ej skall be- stå oavsett om fastigheten säljs. Denna rätt att begära särutrop tillkommer enligt för-

” Olivecrona, Inteckningsförordningen s. 73. 1” Olivecrona, Förfarandet s. 95 not 25.

slaget rättighetshavare oavsett om rättig- heten är inskriven eller ej. Muntlig upp- låtelse, som ju inte skall upptagas i sak- ägarförteckning, avses ej. Vid särutrop kan rättighetshavaren tänkas ha större möjlig- het att rädda sin rättighet än vid gemen- samt utrop.

Förutsättning för att rättighetshavaren skall få yrka särutrop är, att rättigheten inte skall bestå oavsett om fastigheten säljs. Innehavare av rättighet, som är skyd- dad redan på grund av dess läge i sak- ägarförteckningen eller som jämlikt 33 ä 2 FfL förbehållits vid bevakningssamman— trädet, har ej något intresse av särutrop.

Med den reglering av frågan om sär— utrop som beredningen föreslår torde före- komsten av särskilda rättigheter i allmänhet inte behöva vålla komplikationer. Här kan nämnas, att gemensam inteckning inte kan beviljas för rättighet. Hinder möter visser- ligen inte mot att avtal om rättighet in- skrivs i flera fastigheter. Härigenom upp— kommer emellertid inte mellan fastigheter- na någon gemenskap som är jämförlig med gemensam inteckning. Varje särskild fastighet besväras av rättigheten endast till den del denna faktiskt hänför sig till fas- tigheten. Att från avtalsrättslig synpunkt en omständighet som berör endast viss fastig- het kan inverka på avtalsförhållandet i dess helhet är en annan sak.

Enligt f) skall särutrop jämväl äga rum, om det yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav. Sålunda kan den som äger hela det utmätta komplexet vara in- tresserad av särutrop i förhoppning att fas- tigheterna skall ge mera på det sättet. Ett sådant förfarande kan — frånsett arbetet med särskilda sakägarförteckningar -— inte skada någon. Sedan särutrop skett skall nämligen enligt 2 ske gemensamt utrop i hithörande fall. Även en borgenär kan av nämnda skäl yrka särutrop, om han anser att inskriven rättighet med bättre rätt bör belasta endast den fastighet i vilken rät- tigheten gäller (jfr 50 ä 4 andra st.). Vidare kan det t. ex. tänkas, att om någon borge- när har förmånsrätt enligt 8 % 1) FRO i viss fastighet, annan borgenär vill ha särutrop.

Sakägare som vill begära särutrop i fall som avses under e) eller f), skall framställa yrkande härom innan bevakningssamman- trädet avslutas eftersom yrkandet är av be— tydelse för upprättandet av sakägarförteck- ning. Bestämmelse härom har upptagits som andra stycke under 1.

I punkt 2 reglerar beredningens förslag i första stycket, när gemensamt utrop skall ske sedan särskilda utrop ägt rum. Om fastigheterna har samma ägare, skall ge- mensamt utrop alltid följa. Om köpeskil- lingen då blir högre än summan av sär— utropen, skall det gemensamma utropet som regel godtagas (se tredje stycket). I mot— satt fall gäller särutropen. Ingen sakägare kan i denna situation förlora på det ge— mensamma utropet (jfr 51 ä 3). Läget är ett annat, om fastigheterna har olika ägare. Gemensamt utrop kan då omöjliggöra för den enskilda ägaren att ropa in sin egen- dom. I detta fall föreskrivs därför gemen- samt utrop endast om full betalning ej uppnåtts för fordran, för vilken samtliga fastigheter svarar. Gemensamt utrop behövs då för att det gemensamma ansvaret skall kunna utkrävas så långt som möjligt. Ägar- na kan också enas om att fastigheterna skall utropas gemensamt. Det är inte till- räckligt, att om någon ägare är frånva— rande, de övriga ägarna enas om att be- gära gemensamt utrop. Samtliga ägare mås- te vara ense därom.

Mellan stamfastighet och subsidiärt an— svarig avstyckning föreligger som regel inte — frånsett inteckningen — någon ekono- misk gemenskap. Gemensamt utrop behö— ver i sådant fall ej äga rum enligt försla- get annat än om särskilda skäl föreligger. Med särskilda skäl förstås, att man har starka skäl att räkna med högre pris vid gemensam försäljning på grund av fastig- heternas belägenhet och beskaffenhet eller att på annan grund gemensam försäljning innebär en betydande fördel som bör in- verka på priset. Bestämmelse härom har upptagits som sista punkt i första stycket under 2.

Den omständigheten att bud ej avges

vid särutropen medför inte, att frågan om fastigheternas försäljning förfaller. Det ålig- ger i stället ÖE att fortsätta med gemen- samt utrop."

Vid försäljning av gemensamt inteckna- de fastigheter kan tillämpningen av skydds- reglerna för rättigheter föranleda kompli- kationer, när såväl särutrop som gemen- samt utrop skall ske. Gällande lag anvi- sar inte någon entydig lösning och inom doktrinen har skilda åsikter framförts.12 I praktiken torde svårigheterna ofta ha kring- gåtts genom att skyldigheten att göra sär- utrop blivit eftersatt.la Med beredningens förslag till 33 & FfL kommer rättigheter att i ökad utsträckning stå kvar oberoende av utropen. I fall då utropen får betydelse för rättighetshavaren skall utrop av fastig- heten först ske utan förbehåll om rättighe— tens bestånd och sedan med sådant för- behåll. Buden tjänar till upplysning, huru- vida rättigheten utgör någon belastning på fastigheten eller ej. Det krävs av inteck- ningshavarna och andra sakägare att de är vaksamma på detta stadium, om de anser att rättigheten är en belastning. Om ut- ropet med förbehåll för rättigheten blir lika högt som utropet utan förbehåll (eller högre), är rättigheten räddad i ärendet. Rät- tigheten blir också räddad i ärendet, om alla fordringar med bättre rätt blir täckta och fastigheten ej kan komma att belastas med subsidiäransvar för inteckning som har bättre rätt än rättigheten. I andra fall är rättigheten alltjämt i farozonen. Rättigheten blir då inte skyddad utan att alla borgenärer med bättre rätt — efter fördelning jämväl av subsidiäransvaret — får full betalning ur fastigheten eller borgenär som blir nöd- lidande godtager ett lägre bud. För ända- målet kan det behövas att rättighetshavaren tillskjuter visst belopp (se 38 5).

När särutrop äger rum, vet man inte all- tid hur stor belastningen slutligen blir på fastigheten. Sakägarna får räkna med att fastigheten kommer att belastas med subsi- diärt ansvar, vilket också skall vara anmärkt i sakägarförteckningen (se 50 & 1 andra st.). Detta medför, att rättighetshavare inte

kan behöva göra tillskott som eventuellt föranleds av subsidiäransvar för fastigheten förrän det visat sig hur stor belastningen av sådan anledning blir. Om han gjort tillskott med utgångspunkt från primäransvaret men ej vill öka sin insats till vad som påkallas av subsidiäransvaret, skall betalningen gå åter. Rättighetshavarnas ställning kan alltså inte bedömas förrän även subsidiäransvaret är fördelat. Beredningen vill framhålla, att fördelningen av subsidiäransvaret inte be- höver föranleda nya särutrop. De bud som givits vid de särutrop som redan skett gäller även för det fallet att den slutliga belast- ningen på den ena eller andra fastigheten klargörs först senare.

Har en rättighet förbehållits vid särutrop, skall det enligt andra stycket under 2 gälla även om gemensamt utrop sker. Detta föl- jer redan av att fastighetens andel i den gemensamma köpeskillingen inte kan bli mindre än vad som bjöds för fastigheten vid särutropet. Om emellertid rättigheten ej skyddats vid särutrop, kan den ändå räddas vid det gemensamma utropet. Då skall näm- ligen med tillämpning av 38 & ånyo under- sökas, huruvida rättigheten behöver offras. Det bör också analogivis vid gemensamt utrop prövas. om rättigheten kan räddas med mindre tillskott från rättighetshavarens sida än vid särutropet.

I överensstämmelse med 121 & 2 mom. första punkten UL föreskrivs i tredje styc- ket under 2, att gemensamt utrop har före- träde, om det är högre än summan av vad som bjudits vid särutropen. Häri gäller emellertid den inskränkningen, att om nå— gon fastighets andel i den gemensamma köpeskillingen inte uppgår till fastighetens skyddsbelopp, förfaller frågan om dess för— säljning. Återstående fastigheter skall då utropas gemensamt (se 51 ä 3 andra st.) och därefter får särutropen och det sista gemensamma utropet jämföras för deras del.

" Almén, Auktion II s. 80 not 1, Olivecrona, Förfarandet s. 98.

" Holmbäck i SvJT 1924 s. 453, Olivecrona, Förfarandet s. 110—116 och Trygger I s. 343. ” SOU 1963: 55 s. 314 f.

I punkt 3 föreskrivs, att i andra fall än som tidigare behandlats i paragrafen skall fastigheterna endast utropas gemensamt. De kommer då att säljas enligt gemensam sakägarförteckning. Som tidigare utvecklats torde, sedan JBförslagets regler om gemen- sam inteckning slagit igenom och en viss övergångstid förflutit, det vanliga bli att en- dast gemensamt utrop sker.

Här bör slutligen nämnas, att beredning- en inte gett särskilda regler om grupputrop. Beredningen har inledningsvis under 1 ut- talat, att särutrop bör kunna begränsas till den fastighet till vilken särintresse hän- för sig eller som avses med yrkande enligt f). Detta förutsätter, att grupputrop kan ske av återstående fastigheter. När vissa av de utmätta fastigheterna har samma ägare och besväras av samma gravationer, har också i praxis vid tillämpning av gällande lag god- tagits, att grupperna och inte de individuella fastigheterna utropas för sig." Beredning- en förutsätter, att grupputrop kan ske utan särskilt stadgande. Som förut antytts måste emellertid tillses, att grupputrop inte leder till att felaktig bristöverföring sker.15

50 5.

I förevarande paragraf ges regler om upprättande av sakägarförteckning när ge- mensamt intecknad fastighet skall säljas. Bestämmelserna avser såväl försäljning en- ligt särskild sakägarförteckning som för- säljning enligt gemensam förteckning. Pa- ragrafen innehåller också kompletterande bestämmelser om betalning av köpeskilling och handpenning.

I punkt ] föreskrivs, att i fall som avses i 49 ä 1 — dvs. då särskilda utrop sker — särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall säljas. Detta överensstämmer i sak med vad som gäller enligt 116 & 1 mom. UL.

Det kan tänkas förekomma, att t. ex. två av tre gemensamt intecknade fastigheter har utmätts och skall säljas. I sådant fall kan det visserligen vara tillräckligt med en gemensam sakägarförteckning, om de två utmätta fastigheterna tillhör samma ägare

och är helt homogent belastade. Förteck— ningen skall emellertid ändå anses som sär- skild sakägarförteckning därför att den tredje intecknade fastigheten ej säljs samti- digt. Detta innebär, att fordringar som be- lastar fastigheterna skall i princip betalas kontant och att fortsatt inteckningsansvar ej kan ifrågakomma. Som fallet måste bli mycket sällsynt har lagtexten inte betungats därmed.

I 116 & 2 mom. UL meddelas regler om lägsta budet, när två eller flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas. Skall fas- tigheterna säljas till gäldande av samma fordran och har den gemensamma inteck- ningen bättre rätt än exekutionsfordringen. skall lägsta budet för envar fastighet be- stämmas som om försäljningen skedde för betalning av den gemensamma inteckning- en. Anledningen härtill är, att gemensamhe- ten i ansvar annars inte skulle kunna ut— nyttjas till fullo.1 Om det finns flera ge- mensamma inteckningar, anses lägsta budet skola bestämmas med hänsyn till den bästa gemensamma inteckningen.2 En följd av lägsta budets placering kan bli, att särin- teckning i viss fastighet, som ligger mellan den bästa gemensamma inteckningen och exekutionsfordringen, offras. Hänsynen till den gemensamma inteckningen har alltså krävt avsteg från täckningsprincipen. Re- geln om lägsta budet är efter ordalagen till- lämplig endast när fastigheterna skall säljas för samma fordran. Härav synes enligt la- gens förarbeten följa, att lägsta budet skall bestämmas på vanligt sätt för indragen fas- tighet.3 När flera fastigheter indragits, skulle detta emellertid bli till skada för ge- mensam inteckning med bättre rätt än exe- kutionsfordringen och slutsatsen har be- stritts i doktrinen!

Enligt första stycket andra punkten un-

" SOU 1963: 55 s. 315; se även Olivecrona, Förfarandet s. 96.

” Jfr Olivecrona, Förfarandet a.st. och s. 95 not 25.

1 Olivecrona, Förfarandet s. 75. ” Almén, PM s. 151. 3 NJA II 1912 s. 142. Jfr Almén, PM 3. 153 och Lamm s. 159. ' Olivecrona, Förfarandet s. 78 ff.

der 1 i förevarande 50 5 skall, när sär- skilda sakägarförteckningar upprättas, för- teckningen för varje fastighet upprättas som om försäljningen begärts på grund av den bästa gemensamma inteckningen. Det görs alltså inte någon skillnad mellan det ur- sprungliga exekutionsobjektet och indragen fastighet. Även i indragen fastighet blir en- dast inteckningar som ligger framför den bästa gemensamma inteckningen skyddade. Om exekutionsfordringen har bättre rätt i en eller flera fastigheter än den bästa ge— mensamma inteckningen, skall skyddsbe- loppet för den eller de fastigheterna enligt förslaget bestämmas med hänsyn till exe- kutionsfordringen.

Gemensam inteckning skall enligt 47 å andra stycket FfL fördelas så som sägs i 6 kap. 17 eller 18 & JBförslaget. För varje fastighet skall alltså i sakägarförteckningen tas upp det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till övriga fastigheter. I princip innebär detta, att fastighetens pri- märbelopp skall anges. Emellertid följer av reglerna för gemensam inteckning att fas- tighet kan få bära ett ökat ansvar, om det konstateras brist i annan egendom. Detta måste till ledning för spekulanterna anmär- kas i sakägarförteckningen. Storleken av det vidgade ansvaret kan emellertid inte be— stämmas i förväg utan blir beroende på ut- fallet av försäljningen av övriga utmätta fastigheter. Bestämmelse att i förteckningen skall göras anmärkning om att ansvaret kan vidgas har upptagits i andra stycket under 1 i förevarande 50 5. Detta överensstämmer med senare delen av 116 & 1 mom. UL. Vad nu sagts avser primärt ansvarig fastighet. Beredningen återkommer till motsvarande spörsmål, när det gäller fastighet som en- dast svarar i andra hand.

Enligt 48 & tredje stycket FfL anses in- dragen fastighet utmätt när beslut meddelas om indragning. När fastighet indragits, uppkommer ett särskilt problem i fråga om beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 & JB- förslaget. Enligt andra stycket i sistnämnda lagrum utgör tillägget dels femton procent

av fordringens kapitalbelopp, i den mån detta faller inom pantbrevets belopp, och dels sex procent årlig ränta på samma ford- ringsbelopp från den dag då fastigheten ut- mättes eller konkursansökan gjordes. Av 48 & tredje stycket FfL skulle följa, att »utmätningsränta» skulle kunna tas ut ur indragen fastighet endast från den dag då den anses utmätt. Ur det ursprungliga exe- kutionsobjektet kan emellertid utmätnings— ränta tas ut för tiden från utmätningen av detta objekt. Uppstår brist i indragen fas- tighet, kan också ränta på bristen tas ut ur vad som först utmätts. Gällande lag be- svarar inte spörsmålet, för vilken tid ränta får tas ut ur indragen fastighet. Det har i doktrinen hävdats, att ränta för alla fastig- heter som skall säljas, alltså även indragen fastighet, skall räknas från utmätningen av det ursprungliga exekutionsobjektet.5 Ge- nom JBförslagets regler i 6 kap. 3 & redu- ceras frågan till att avse den där angivna utmätningsräntan. Beredningen föreslår, att som tredje stycke under 1 i 50 & FfL införs en regel i ämnet. Där föreskrivs, att när fastighet indragits enligt 48 &, tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget skall beräknas med utgångspunkt från den första utmätningen. Av 2 & i beredningens förslag framgår, att förevarande stadgande är tillämpligt även när indragning sker med anledning av att fastighet skall säljas exekutivt under kon- kurs. Om konkursansökningen föregått in- dragningsbeslutet, bör emellertid räntan räk- nas från konkursansökningen.

Beträffande fastighet som endast i andra hand svarar för inteckning skall enligt fjär- de stycket under 1 i förevarande 50 & an— ges, om sådant ansvar kan ifrågakomma. Det är nödvändigt att fästa uppmärksam- heten på förhållandet genom anteckning i sakägarförteckningen. Situationen inträder, när en subsidiärt ansvarig avstyckning säljs samtidigt med stamfastigheten. Då kan i stamfastigheten uppstå brist som skall tas ut ur avstyckningen. För att detta skall kunna ske förutsätts, att avstyckningar som svarar

5 Lamm s. 157 och Olivecrona, Förfarandet s. 70 f.

före den avstyckning varom är fråga säljs samtidigt.6

I punkt 2 ges en särskild regel om kon- tant betalning, när fastighet säljs enligt sär- skild sakägarförteckning. Enligt 117 5 1 mom. UL gäller f.n. beträffande gemen- samt intecknade fastigheter som huvudre- gel, att inteckningen skall betalas kontant, om försäljningen ej avser alla de gemen- samt intecknade fastigheterna eller om sär- utrop skett. Om inteckningshavaren efter- ger den gemensamma ansvarigheten eller endast en enda fastighet säljs, kan emeller- tid avräkning ske.

Beträffande inteckningsansvaret efter exekutiv auktion på gemensamt intecknade fastigheter innehåller JBförslaget i 6 kap. 11 & bestämmelse som leder till att av- räkning på fordran, för vilken gemensam inteckning ligger som säkerhet, inte kan äga rum annat än om försäljningen gäller hela komplexet och särutrop ej skett.7 Un- der 2 i förevarande 50 & föreskrivs, att i fall som avses under 1 — dvs. när försäljning sker enligt särskild sakägarförteckning — varje fordran som är förenad med panträtt i den sålda fastigheten skall betalas kontant. Det medges dock undantag efter överens- kommelse mellan inroparen och den som enligt sakägarförteckningen är betalningsbe- rättigad. Sådan överenskommelse kan tän- kas, när överexekutor jämligt 52 & tredje stycket FfL kan meddela förordnande om fortsatt inteckningsansvar. Häremot korre- sponderar regeln i 6 kap. 19 å andra styc- ket i beredningens skiss till jämkningar i JBförslaget (bil. A).

Förekommer särinteckning i såld fastig- het, föreligger ej hinder mot överenskom- melse om avräkning för fordran som är förenad med panträtt i pantbrevet. Det kan här nämnas, att gemensam inteckning för- vandlas till en eller flera separatinteckning- ar om borgenären efterger det gemensamma ansvaret när det kan ske enligt bestämmel- sen under 5 i 50 &. Beredningen har likväl inte ansett, att det för sådana fall som här nämnts behöver göras något undantag från

regeln om kontantbetalning i förevarande punkt 2.

I punkt 3 behandlas frågan om skyldig- het att erlägga handpenning vid särutrop. Gällande lag ger inte något besked i detta hänseende. I doktrinen har ansetts, att sär- utrop bör säkerställas genom handpenning. Härvid har åberopats den betydelse som särutropen, även om de inte blir gällande, har för den gemensamma köpeskillingens uppdelning.a De måste därför vara allvarligt menade. Beredningen ansluter sig till denna uppfattning och förordar en bestämmelse därom. I första punkten under 3 föreslås så- lunda, att handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet en- ligt 49 5 skall utropas på nytt. Av 34 5 4 följer, att det är tillfyllest att lämna godtag- bar säkerhet. Är handpenning som lämnats vid ett inrop tillräcklig för att täcka hand- penning som samma inropare skall lämna för senare inrop, behöver ny handpenning inte lämnas. För ett bud som är så lågt att det inte kan antagas behöver handpenning inte lämnas. Detta gäller även inrop som sker vid gemensamt utrop och inte kan god- tagas därför att det ej överstiger summan av vad som bjudits vid särutropen. Om en fastighet utropas flera gånger för prövning om rättighet skall förbehållas, skall också varje inrop säkerställas (jfr 40 å).

Om inrop ej skall bestå, skall hand- penningen återlämnas. När gemensamt in- rop skall gälla, behöver alltså inte avvaktas, att köpet verkligen fullföljs på betalnings- dagen.

När gemensamt intecknade fastigheter endast skall utropas gemensamt, upprättas enligt punkt 4 endast gemensam sakägar- förteckning. Som framgår av 49 5 1 föran- leder särintresse i form av rättighet inte att särutrop är obligatoriskt. Det förutsätts yr- kande därom. Framställs inte sådant yr- kande, utgör särintresset sålunda ej hinder

** Olivecrona, Förfarandet s. 69. 7 LRremissen s. 332. 8 Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 s. 366 och Olivecrona, Förfarandet s. 129.

mot försäljning efter endast gemensamt ut- rop.

Om endast gemensamt utrop skall äga rum och rättigheter finns i mer än en fastig— het, behövs en regel om den ordning i vil- ken rättigheterna skall tas upp i förteck- ningen. Enligt andra stycket under 4 i för- slaget skall varje rättighet anses upplåten i alla fastigheterna.” Rättigheterna skall till följd härav ordnas som om de alla upplåtits i en och samma fastighet, vilket onekligen erbjuder vissa problem enligt förslaget lik- som enligt gällande lag. Bestämmelsen om- fattar endast rättigheter som avses i 27 5 4, dvs. rättigheter som skall tas upp i sak— ägarförteckningen. Enligt 38 & FfL skall för varje rättighet prövas vilken belastning den medför, om ej annat följer av 33 5. Ord- ningsföljden mellan rättigheter meddelade i olika fastigheter blir därför av mindre be- tydelse.

Innehavaren av gemensam inteckning har f.n. möjlighet att efterge den gemensamma ansvarigheten. I 116 & 3 mom. UL före- skrivs, att om sådan eftergift sker såvitt rör de fastigheter som skall säljas, skall bor- genärsförteckningarna upprättas och lägsta buden bestämmas i överensstämmelse här- med. Avsikten med eftergiften är att bereda inteckningshavaren möjlighet att låta sin fordran innestå som en eller flera separat- inteckningar.10

Enligt 35 & FfL kan sakägare fordra, att försäljning skall ske på andra villkor än lagen anger, om avvikelsen inte gör intrång i annans rätt. Eftergift av den gemensamma ansvarigheten hör hit. Eftersom eftergiftens ändamål är att ge inteckningshavaren möj- lighet att låta avräkna sin fordran i stället för att ta betalt finns inte behov av efter- gift vid försäljning enligt gemensam sak- ägarförteckning. En sådan eftergift skulle medföra särgravation i ett homogent kom- plex, något som uppenbarligen inte kan till- låtas. I punkt 5 i förevarande 50 & före- skrivs därför, att vid tillämpning av 35 5 skall iakttagas att innehavare av gemensam inteckning inte får efterge den gemensamma ansvarigheten annat än om fastigheterna

Om inteckningshavaren vill efterge det gemensamma ansvaret när eftergift är tillå- ten enligt punkt 5, måste han göra det se- nast vid bevakningssammanträdet. Effekten av eftergiften blir, att den gemensamma in- teckningen förvandlas till en eller flera se— paratinteckningar, om försäljning kommer till stånd. Detta inverkar på sakägarförteck- ningarna och har betydelse för bestämman- de av skyddsbeloppen. Eftergiften är be- gränsad till de fastigheter som säljs. Där- emot kvarstår gemensam ansvarighet för fastigheter som till äventyrs inte omfattas av exekutionen. Kommer försäljning ej till stånd, kvarstår det fulla gemensamma an— svaret.

51 5.

I förevarande paragraf har samlats vissa regler som skall iakttagas vid auktionen. Samtliga föreskrifter avser förhållanden som endast kan uppstå vid försäljning av gemensamt intecknade fastigheter och kom- pletterar de regler som gäller vid exekutiv försäljning av en enda fastighet.

Punkt 1 behandlar försäljning av indra- gen fastighet. Härom stadgas f. n. i 122 & UL, att den egendom vars särskilda försälj- ning blivit begärd skall utropas först. Om vad som då bjuds inte ger någon betalning åt exekutionsfordringen, skall varken det ursprungliga exekutionsobjektet eller indra- gen fastighet säljas. I annat fall skall sist- nämda fastighet utropas. Brist i denna fas- tighet, som skall överföras till det ursprung- ligen utmätta objektet, kan då medföra att ingen fastighet kan säljas.

Beredningen anser, att samma ordning bör gälla även i fortsättningen. Leder alltså utropet av den först utmätta fastigheten inte till resultat, nedläggs hela förfarandet. Detta kan inträffa även om skyddsbeloppet upp- nåtts. Skyddsbeloppet bestäms ju med hän- syn till den bästa gemensamma inteckning- en. Att avgivet bud jämte eventuella övriga tillgängliga medel överstiger skyddsbeloppet behöver därför ej medföra, att exekutions-

9 Jfr Hassler, Svensk Exekutionsrätt 2 s. 365. 1" Almén, PM 5. 156.

sökanden verkligen kan få betalning. Om emellertid budet förslår till någon betalning på sökandens fordran, fortsätter ÖE att ropa ut den indragna fastigheten. Uppstår härvid brist, skall denna överföras till det första exekutionsobjektet. Något nytt utrop av denna fastighet behöver emellertid inte företagas. Skyddsbeloppet för denna är be- stämt med hänsyn till den bästa gemen- samma inteckningen och ändras ej i nämn- da situation. Med utgångspunkt från det avgivna budet har man att undersöka, om den ursprungliga exekutionssökanden kan få någon betalning trots bristöverföringen. Blir svaret nekande, sker ingen försäljning (se punkt 4). Beredningen har förut nämnt, att det kan bli nödvändigt att, förutom sär- utrop av varje fastighet, ha gemensamt ut- rop av de ursprungligen angripna fastighe- terna, av de indragna fastigheterna samt slutligen av samtliga fastigheter. I enlighet med vad som nu sagts har i 51 5 1 före- skrivits, att när fastighet indragits i för- säljningen med stöd av 48 å och den först utmätta fastigheten ej blir såld, skall ej någon av fastigheterna säljas.

Även vid exekution som riktar sig såväl mot primäransvarig som mot endast i andra hand ansvarig fastighet behövs särskilda regler om utropsordningen. 121 & 3 och 4 mom. UL avser de fallen att exekution direkt riktas mot stamfastighet och subsi- diärt ansvarig avstyckning på grund av gemensam inteckning eller att avstyckning- en indragits i förfarandet. Inteckningen får då — som en följd av ansvarets subsidiära natur — inte föranleda försäljning av av— styckningen, om brist ej konstaterats i stam- fastigheten. Blir exekutions- och eventuell indragningsfordran täckta i stamfastigheten, får avstyckningen ej säljas. Detta anses gälla även om gemensam inteckning med sämre rätt blir nödlidande.1 121 % 3 och 4 mom. UL lämnar möjlighet för avstyck- ningens ägare att avvärja försäljning av avstyckningen genom att betala vad som brister för att sökanden skall få fullt. Är avstyckningens ansvar begränsat till visst belopp, behöver högst detta belopp till-

I överensstämmelse med vad som nu gäller föreslår beredningen i punkt 2. att om fastighet endast i andra hand svarar för fordran på grund av gemensam inteck- ning, får den inte säljas för den fordringen innan det visat sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand. Här åsyftas de fall då utmätningssökanden fått utmätning av såväl stamfastigheten som den subsidiärt ansvariga fastigheten och då borgenär med lika eller sämre rätt än ut- mätningssökanden indragit den subsidiärt ansvariga fastigheten i förfarandet.2

I andra stycket stadgas, att den endast i andra hand ansvariga fastigheten inte får säljas, om dess ägare eller annan sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer säkerhet för beloppet. I förhållande till gällande lag innebär bered- ningens förslag den nyheten att även annan sakägare än ägaren kan träda emellan och hindra försäljning. Närmast har beredning- en åsyftat innehavare av särskild rättighet i avstyckningen som kan vilja tillskjuta me- del för att undvika att hans rättighet sätts i fara. Bestämmelsen om säkerhet är också ny. Av 48 å i ULförslaget följer att säker- heten skall prövas av ÖE enligt vad där sägs.

Punkt 3. Utropas fastigheter först särskilt och sedan gemensamt, behövs regler om köpeskillingens fördelning mellan fastig- heterna, när det gemensamma utropet leder till försäljning. Enligt den lydelse som 121 5 2 mom. UL hade före 1967 skulle för- delningen i första hand ske med utgångs- punkt från vad som bjudits för fastigheterna vid särutrop. Därefter skulle överskottet fördelas, i princip efter föregående års taxe- ringsvärden. Bestämmelserna kunde med— föra otillfredsställande resultat, särskilt om det inte alls avgavs något bud beträffande någon eller några av fastigheterna. På för- slag av beredningen har bestämmelserna fått ändrad lydelse år 1967. Nästföregående års taxeringsvärde utgör nu i första hand

1 Olivecrona, Förfarandet s. 105. 2 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 105.

jämförelsetal mellan fastigheterna vid för— delning av köpeskillingen. Saknar någon fastighet taxeringsvärde, används i stället de av utmätningsmannen i ärendet åsatta vär— dena. Till denna fördelningsprincip har fo- gats en tilläggsbestämmelse, att fastighets andel i köpeskillingen aldrig får understiga vad som bjöds för fastigheten vid särut- ropet. Om fastighet har ropats ut med till— behör som inte ingick i taxerings- eller salu- värdet eller utan tillbehör som omfattades av detta värde, får jämkning ske av de värden som skall utgöra jämförelsetal-"*

Avsikten med de nya reglerna var att skapa större fasthet i förfarandet och att minska de risker för sakägarna som de ti- digare reglerna medförde. Till grund för fördelningen av överskottet bör därför de jämförelsetal ligga som bäst avspeglar fas- tigheternas inbördes värden. Enligt 6 5 andra stycket FfL skall ÖE låta värdera gemensamt intecknade fastigheter, om taxe- ringsvärde saknas eller kan antagas vara missvisande för någon fastighet. Har sådan värdering skett, bör den användas vid nu ifrågavarande fördelning. Om åter särskild värdering inte skett, bör fastigheternas se- naste taxeringsvärden ligga till grund för köpeskillingens fördelning. Tillräcklig an- ledning att, sedan ny taxering skett, hålla sig till nästföregående års taxeringsvärden synes inte föreligga. I övrigt har gällande regler oförändrade tagits upp som första stycke under 3 i 51 å.

När försäljning sker i enlighet med sär- skilda sakägarförteckningar, finns ej något gemensamt skyddsbelopp vid ett efterföl- jande gemensamt utrop. Beträffande varje särskild fastighet måste däremot det för den fastigheten bestämda skyddsbeloppet uppnås. I fråga om fastighet, beträffande vilken denna förutsättning brister. förfaller frågan om försäljning. Man får då skrida till gemensamt utrop av återstående fastig- heter. Härigenom kan undan för undan fastigheter falla bort så att hela exekutionen blir resultatlös. Bestämmelse härom finns i andra stycket under 3 i förevarande 51 5. Den motsvarar 121 & 2 mom. sista punkten UL.

Som punkt 4 stadgas i förslaget, att om det inte uppnås bud som förslår till betal- ning av någon del av exekutionsfordringen, får inte någon av fastigheterna säljas. Det är sålunda ej tillräckligt, att skyddsbeloppet för en eller flera fastigheter uppnås. Skydds- beloppet bestäms ju med hänsyn till den bäs- ta gemensamma inteckningen. Exekutionen måste som helhet ge något resultat för att överhuvud någon fastighet skall få säljas. Tillämpning av 39 å andra stycket andra punkten kan ej i detta fall föranleda, att försäljning får äga rum.

Punkt 5. På förslag av beredningen in- fördes år 1967 en regel av innebörd att in- rop ej får godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.4 Bestämmelsen har överförts till 39 5 första stycket FfL. Stadgandet kräver en kom- plettering, när försäljning avser gemensamt intecknade fastigheter. Om inrop som gäl— ler enstaka fastighet avvisas, skulle ansvaret för gemensamma inteckningar kunna över- vältras på övriga fastigheter. Frågan huru- vida anbud bör avvisas skall därför prövas med hänsyn till det vederlag som samman- lagt bjudits för samtliga fastigheter som in- ropats vid auktionen. Bestämmelsen, som nu finns i 126 5 3 mom. andra punkten UL, har intagits som punkt 5 i förevarande 51 5.

Fortsatt inteckningsansvar

52 5.

Denna paragraf rör frågan i vilken om- fattning inteckningar skall stå kvar efter exekutiv auktion. Ämnet som nära sam- manhänger med 6 kap. i JBförslaget har behandlats i 2 kap. Beredningen förutsät- ter, att nämnda kap. i JBförslaget jämkas till huvudsaklig överensstämmelse med vad beredningen skisserat i bil. A till detta be- tänkande.

Om fastighet som ensam svarar för in- teckning säljs på exekutiv auktion, skall

” U IV s. 122 ff och prop. 1967: 16 s. 127 ff. ' U IV s. 80 ff.

inteckningen enligt 6 kap. 11 & JBförslaget, sedan auktionen vunnit laga kraft och kö- peskillingen erlagts, vara utan verkan till belopp som enligt borgenärs(sakägar)för- teckningen icke täcks av köpeskillingen. Beredningen har i 2 kap. framhållit, att det ej är tillräckligt motiverat att ovillkorligen låta inteckningar som ej täcks av köpeskil- lingen bli utan verkan. Som exempel har anförts, att en fastighet med pågående stör- re bygge skall säljas exekutivt och att in- teckningar på miljonbelopp uttagits på la- ger för att användas efter hand som byg- get framskrider. Beredningen förordar där- för att till nämnda paragraf i JBförslaget fogas ett tillägg varav framgår att ÖE kan förordna om fortsatt inteckningsansvar.

Enligt första stycket i förevarande 52 5 skall ÖE, på begäran av den som köpt fast egendom exekutivt, kunna förordna att in- teckning, som annars enligt 6 kap. 11 5 första stycket JBförslaget blir utan verkan i fastigheten, skall alltjämt gälla. Om pant- brev förkommit, får förordnande inte med- delas (jfr fjärde st.). Det är då lämpligare, att köparen söker ny inteckning.

Bestämmelsen i 6 kap. 11 & första styc- ket JBförslaget skall gälla även om in- teckningsansökan är vilande, ehuru det ej direkt framgår av lagtexten. På motsvaran- de sätt bör förevarande 52 å i beredning— ens förslag bli tillämplig, om fastigheten är belastad av vilande inteckning som ej täcks av köpeskillingen (jfr 3 % första st.). En förklaring av ÖE om fortsatt giltighet medför då naturligtvis ej annan verkan än att ansökningen alltjämt är vilande och ej försvinner genom fastighetens försäljning.

Beredningen vill här tillägga, att inteck- ning som endast gäller i andel av fastighet bör efter försäljning på exekutiv auktion upphöra att gälla, vare sig inteckningen täcks av köpeskillingen eller ej. Beredning- en har upptagit en bestämmelse därom i 11 å i beredningens skiss bil. A.

I andra stycket av 6 kap. 11 & JBför- slaget sägs, att första stycket skall ha mot- svarande tillämpning i fråga om fastighet

som svarar för inteckning gemensamt med annan fastighet, om fastigheterna säljs vid gemensamt utrop utan föregående särskilda utrop. Avser auktionen sådan fastighet en- sam eller sker särskilda utrop, skall fastig- heten ej vidare svara för inteckningen. En— ligt beredningens skiss i bil. A bör be- stämmelserna flyttas till 19 _8, i 6 kap. JBförslaget. Beredningen vill vidare nämna, att FfL förutsätter att uttrycket »vid ge- mensamt utrop utan föregående särskilda utrop» skall ersättas med »i enlighet med gemensam sakägarförteckning».

Om gemensamt intecknade fastigheter sålts på exekutiv auktion i enlighet med gemensam sakägarförteckning, är situatio— nen jämförlig med att endast en enda fas— tighet sålts. I beredningens skiss bil. A upptages därför som första stycke i 6 kap. 19 & JB en bestämmelse som korrespon- derar mot första stycket i 6 kap. 11 & JB i beredningens skiss. I andra stycket av förevarande 52 å i FfL föreslår bered— ningen en däremot svarande bestämmelse om fortsatt inteckningsansvar. Denna be- stämmelse skall gälla, om samtliga gemen- samt intecknade fastigheter har sålts i en— lighet med gemensam sakägarförteckning. Det bör understrykas, att bestämmelsen så— lunda inte är tillämplig om vissa av de gemensamt intecknade fastigheterna men ej alla sålts i enlighet med gemensam sak- ägarförteckning.

I 6 kap. 18 å andra stycket JBförslaget regleras primärt och subsidiärt intecknings- ansvar, när fastighet delats genom avstyck- ning. Stamfastigheten skall svara primärt och den avstyckade fastigheten subsidiärt, om fastigheterna kommit på olika händer. Vidare regleras ansvaret, om successiva av- styckningar har skett.

Enligt 6 kap. 11 & tredje stycket JBför- slaget skall, om flera fastigheter svarar ge- mensamt för inteckning och någon eller några av dem säljs på exekutiv auktion, de övriga ej vidare svara för belopp som utgått ur köpeskillingen för de fastigheter som sålts. I beredningens skiss i bil. A

ersätts nämnda bestämmelse av andra styc- ket i 19 5. Enligt detta stadgande skall, om gemensamt intecknad fastighet har sålts i enlighet med särskild sakägarförteckning, inteckningen vara utan verkan i fastigheten även om den täcks av köpeskillingen, om ej överexekutor förordnat om fortsatt in- teckningsansvar.

Sådant förordnande av ÖE om fortsatt inteckningsansvar som sist nämnts skall kunna meddelas enligt tredje stycket i före- varande 52 å i FfL. Möjligheten därtill är starkt begränsad. Det förutsätts till en början, att den sålda fastigheten enligt 6 kap. 18 & JBförslaget svarar för hela in- teckningen i förhållande till varje annan gemensamt intecknad fastighet. Vidare för- utsätts, att den fordran för vilken pant- brevet ligger som säkerhet har blivit helt täckt vid den exekutiva auktionen. Detta betyder, att subsidiärt ansvarig fastighet ej längre kan angripas. ÖE skall under dessa förutsättningar kunna på begäran av köpa— ren av stamfastigheten förordna, att in- teckningen, när den annars skulle bli utan verkan enligt 6 kap. 19 å andra stycket JB i beredningens skiss bil. A, skall allt- jämt gälla i stamfastigheten. Bestämmelsen gäller oavsett hur pantbrevet ligger i för- månsrättsordningen. Detta innebär bl. a. att sämre liggande inteckningar hindras att utan skäl rycka upp, om förordnande meddelas.

Första och tredje styckena i förevarande 52 & torde kunna kombineras så, att ÖE förordnar enligt första stycket. att inteck- ningar som gällde endast i den sålda fas- tigheten men föll utanför köpeskillingen skall alltjämt gälla i fastigheten, och enligt tredje stycket, att inteckning, som täcks av köpeskillingen men var gemensam för den sålda fastigheten och subsidiärt ansva— rig fastighet, också skall gälla i den sålda fastigheten. Serien av inteckningar i sist- nämnda fastighet kan alltså behållas obru- ten, om situationen är sådan som nyss be- skrivits.

Det är nödvändigt, att frågan om fort- satt inteckningsansvar blir klargjord senast

i samband med köpeskillingsfördelningen. Efter denna skall ju ÖE rapportera till in- skrivningsmyndigheten vad som hänt med fastigheten. Begäran om förordnande som avses i första, andra eller tredje stycket skall därför framställas innan köpeskil- lingsfördelning skett. Därvid skall pantbre— vet inges, om det ej förut är tillgängligt för ÖE. Bestämmelser härom har intagits som fjärde stycke. Genom kravet på ingi- vande av pantbrevet säkerställs, att ÖE ej kan meddela förordnande enligt paragrafen annat än om pantbrevet är tillgängligt.

Enligt femte stycket i paragrafen skall ÖE anmäla förordnande enligt förevaran- de paragraf till inskrivningsmyndigheten och översända pantbrevet för utfärdande av nytt pantbrev, när sådan åtgärd behövs. Nytt pantbrev kan behövas, när pantbrevet tidigare gällde i mer än stamfastighet och nu skall gälla endast i stamfastigheten.

Det är lämpligt, att ÖE samråder med inskrivningsmyndigheten när någon som helst oklarhet råder om inteckningsförhål- landena så att det ej vållas oordning i detta hänseende.

Försäljning under hand

I 2 kap. har beredningen behandlat möj- ligheten att sälja utmätt fast egendom un- der hand. Beredningen har framhållit, att denna realisationsform bör med fördel kun- na användas när det är fråga om okom- plicerade fall. Försäljningen bör äga rum i former som så nära som möjligt över- ensstämmer med frivillig försäljning. Vid försäljningen bör i princip fordringar som gäller i fastigheten, utmätningssökandens fordran inbegripen, täckas och upplåtna rät- tigheter skyddas.

Det förtjänar framhävas, att det, även när fastigheten säljs under hand med äga- rens medverkan, är fråga om exekutiv för— säljning av utmätt egendom. Detta med- för t. ex., att den betalning som utmätnings— sökanden uppnår kommer att tillfalla ho- nom med den förmånsrätt som följer med utmätning av fast egendom. Förslaget för— utsätter emellertid å andra sidan bl. a. att

försäljning under hand ej kan rubba in— teckningsförhållandena.

53 5.

I denna paragraf anges villkoren för att utmätt fastighet skall få säljas under hand. Denna realisationsform får enligt förslaget inte användas annat än om det är tillför- litligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Det krävs enligt förslaget inte, att formligt bevakningssam- manträde hålls för ändamålet. ÖE förut- sätts kunna på annat sätt utreda vilka ford- ringar och rättigheter som belastar fastig- heten. Inteckningar framgår av gravations- bevis och belåningen bör i allmänhet kunna utrönas genom förfrågningar till långivarna. Upplysning om upplåtna rättigheter bör kunna erhållas av fastighetens ägare och genom förfrågningar hos rättighetshavare som finns på fastigheten eller om vilka upplysning eljest vunnits. Det måste krä- vas, att ÖE kan hysa tilltro till upplys- ningarna. Om det skulle vara önskvärt att diskutera saken gemensamt med långivare och rättighetshavare, kan ÖE kalla dem till ett informellt sammanträde för överlägg- ning. Man kan bl.a. tänka sig, att lån- givare kan finna det fördelaktigt att fastig- heten säljs under hand, oaktat han ej får full betalning för sin fordran, eller att över- enskommelse kan träffas med någon rät- tighetshavare om att denne avstår från upplåten rättighet för att möjliggöra fastig- hetens försäljning. ÖE bör undvika att vid sådana förhandlingar själv göra påtryck- ningar i ena eller andra riktningen.

ÖE skall pröva, huruvida försäljning un- der hand är mera ändamålsenlig än för- säljning på auktion. Fördelen med försälj— ning under hand är, att den ger möjlighet att undersöka marknaden på ett affärsmäs— sigt sätt och att mäklare kan engageras för att arbeta för fastighetens försäljning. Även om dennes arbete kräver provision när det lyckas kan man ofta vänta sig, att netto- behållningen blir större än vid försäljning på auktion. Det är dock möjligt, att er- farenheten på sina håll kan ge vid handen

att vissa typer av fastigheter kan gå högre vid auktion.

Förslaget förutsätter ej, att försök först skall göras med försäljning på auktion. ÖE skall enligt förslaget bereda ägaren och ut- mätningssökanden tillfälle att yttra sig om hur man bäst bör förfara. Ägaren kan vara mycket intresserad av att försäljning sker under hand. Han kanske t.o.m. vill själv arbeta därpå. Om ägaren motsätter sig försäljning under hand, måste på grund av 55 å i förslaget auktion utlysas. Det kan emellertid vid auktionen visa sig, att därvid ej uppnås bud som kan anses accep— tabelt. Efter denna erfarenhet kan ägaren tänkas vara mera benägen att medverka till försäljning under hand. Hans medverkan är då ej heller alltid nödvändig enligt 55 %. Utmätningssökanden har å sin sida inte annat eget intresse i saken än att hans fordran jämte kostnaden för förfarandet täcks. Enligt 54 5 får fastigheten ej säljas utan att bl.a. sökandens fordran och kost- naden är täckta. Sökanden kan emellertid säga sig, att försäljning under hand kan vara fördelaktigare än försäljning på auk- tion, oaktat hans fordran ej täcks. Han kan fördenskull tänkas medge, att försäljning sker under hand utan att hans fordran blir till fullo täckt. Av ändamålet med det exe- kutiva förfarandet följer, att försäljning ej bör äga rum om den inte ger täckning för någon del av sökandens fordran eller den kostnad för vilken han svarar.

Det krävs, att någon arbetar för fastig- hetens försäljning. Som regel torde det lämpligaste vara, att mäklare anlitas med rätt för honom att få sedvanlig provision om hans arbete leder till fastighetens för- säljning. Självfallet bör ÖE i samband med uppdraget avtala med mäklaren om stor— leken av den provision som skall utgå. Man kan även tänka sig, att ÖE undan— tagsvis använder anbudsförfarande, t.ex. om det är fråga om ett specialobjekt. öE bör bl. a. ej vara hindrad att anmoda t. ex. statligt eller kommunalt organ att inkomma med anbud, om fastigheten har betydelse ur allmän synpunkt. Annonsering med an—

budsförfarande kan kräva så pass stora kostnader, att ÖE bör försäkra sig om att sökanden eller gäldenären inte har särskild erinran däremot. Om ett eller flera anbud inkommer men ej något av dem anses böra godtagas, kan de ändå i sin mån tjäna till ledning för ÖEs bedömning, huruvida pris som bjuds i annan ordning är accepta- belt. I administrativ ordning kan lämnas anvisningar om lämpliga metoder att gå till väga.

Det föreligger enligt förslaget inte något hinder att sälja en fastighet under hand därför att den är intecknad gemensamt med annan fastighet. Om alla de gemensamt in- tecknade fastigheterna skall säljas, behöver situationen inte vara mera komplicerad än om en enda fastighet, som ej är föremål för gemensam inteckning, skall säljas. Ibland kan det också vara förenat med särskilda fördelar att sälja en av två eller flera ge- mensamt intecknade fastigheter under hand. Det kan sålunda bl.a. vara olägligt att, såsom vid försäljning på exekutiv auktion, behöva antingen dra in annan fastighet el- ler också riskera, att det gemensamma an— svaret upphävs i större eller mindre mån. Försäljning under hand skall enligt försla- get ej medföra sådan verkan. Det är emel- lertid tydligt att det krävs särskild obser- vans, om den eller de fastigheter som skall säljas är föremål för gemensam inteckning.

54 &.

Villkoren för försäljning under hand skall enligt förslaget så gott som helt an- sluta till de villkor som gäller för frivillig försäljning. De skall inskrivas i köpehand- ling som underskrivs av ÖE och köparen. Om mäklare anlitas, bör förslag till köpe— handling lämpligen upprättas innan mäkla— ren får uppdraget så att denne vet, på vilka villkor fastigheten skall säljas.

Under Punkt ] i förevarande paragraf sägs, att köparen skall åläggas att svara för alla fordringar som på grund av pant- rätt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten, om ej borgenär

får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller avstår från betalning ur fastigheten. I fråga om fordringar som har förmånsrätt enligt 8 5 1) resp. 9 5 1) eller 2) FRO fordras ej någon särskild förklaring för att de skall i fortsättningen åvila fastigheten — om så- dana anspråk överhuvud blir aktuella i fall då försäljning kan tänkas ske under hand. Belopp som förfaller t.o.m. tillträdesdagen måste enligt förslaget täckas av köpeskil- lingen eller andra medel som influtit i ären- det. Om de fordringar som för framtiden kvarstår med förmånsrätt som nyss nämnts bör vid behov en erinran göras i köpe- handlingen, på samma sätt som det vid fri- villig försäljning kan vara lämpligt att för köparen klargöra vilka belastningar med sådan förmånsrätt som finns.

Fordringar som är förenade med pant- rätt på grund av inteckning kan också vara förfallna till kapital och ränta eller endast i fråga om räntan. Utmätningssökandes fordran måste vara helt eller delvis för- fallen för att exekution överhuvud skall ha blivit aktuell. Alla dessa aktualiserade an- språk måste klaras ut på samma sätt som vid frivillig försäljning. När saken fram- skridit så långt att köpevillkoren skall fixe- ras i detalj, bör uppgift infordras från lån- givare om exakta beloppet av deras ford- ringar med ränta t.o.m. avsedd tillträdes- dag.

Det kan tänkas, att långivare är villig att godtaga även en köpare som inte vill betala förfallen fordran kontant. Det skall enligt förslaget ankomma på köparen att visa, att den som är berättigad till kontant betalning avstått därifrån och låtit köparen övertaga betalningsansvaret. Givetvis får ej på detta sätt ingås något avtal till skada för ägaren av fastigheten. Denne skall alltså befrias från betalningsansvar för vad som var förfallet och täcks av köpeskillingen eller på annat sätt influtna medel. Överhu- vud bör säljaren om möjligt helt befrias från betalningsansvaret för fastigheten be- lastande skulder, såsom brukar ske vid fri- villig försäljning.

Kostnaden för förfarandet skall också betalas kontant. Som redan antytts kan

emellertid sökanden medge, att försäljning får ske utan att kostnaden täcks. Till kost- naden hör i detta fall också provision till anlitad mäklare. Även kostnad för tidigare försäljningsförsök i ärendet hör hit.

I punkt 2 i paragrafen behandlas upp- låtna rättigheter. Här avses både rättigheter som är inskrivna och sådana som inte är inskrivna. Vid försäljning på auktion skall muntligen upplåtna rättigheter inte beaktas. De kan inte förbehållas vid auktionen. Om man så vill, kan man säga, att de vid sådan exekutiv försäljning inte åtnjuter sakrätts- ligt skydd, dvs. skydd mot tredje man/ ut- mätningssökanden. Vid frivillig försäljning är överlåtaren gentemot rättighetshavaren pliktig att förbehålla även rättighet som upplåtits muntligen. Beredningen har emel- lertid ansett, att man vid exekutiv försälj- ning under hand måste begränsa skyddet på samma sätt som vid försäljning på auk- tion. Förhållandena kan annars lätt bli okla- ra och en enhetlig linje bör hållas. Förslaget förutsätter därför, att det föreligger skriftlig upplåtelse för att rättighet skall skyddas. Muntliga tillägg till skriftlig upplåtelse kom- mer inte i betraktande. Beträffande arrende- och hyresavtal har beredningen under 45 å i förslaget upptagit en hänvisning till jorda- balkens regler om verkan av att i sådant av- tal skett ändringar eller tillägg som ej var kända vid auktionen. Detsamma bör gälla vid försäljning under hand. Förslaget upp- tager i förevarande punkt 2 en hänvisning till bestämmelsen i 45 5. Den omfattar även vad som i övrigt sägs i sistnämnda paragraf.

I punkt 3 regleras vad en köpare skall betala i handpenning. Man får ta i beräk- ning, att en köpare ej är beredd att betala hela den kontanta delen av köpeskillingen redan i samband med underskrivandet av köpehandling. Det bör emellertid krävas. att köparen åtminstone betalar handpenning i samma omfattning som i 34 ä 4 föreskrivs för inropare på exekutiv auktion. I första stycket under 3 i förevarande 54 & upptages en bestämmelse i enlighet därmed. Staten

och kommun är enligt förslaget befriade från skyldighet att lämna handpenning.

I andra stycket under 3 anges, att åter— stoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter att köpe- handling upprättats. Försummas det, år kö- pet ogiltigt. Av andra stycket under punkt ] framgår, att köparen kan avtala med långivare eller utmätningssökande om a_n- stånd med betalning av vad som skolat be- talas kontant. Det ligger också i sakens natur, att han kan avtala med fastighetens ägare om anstånd med betalning av över— skott som skall tillkomma denne. Köpet får emellertid inte fördenskull göras vill- korligt. Anstånd som ägaren medger blir sålunda en försträckning till köparen som går vid sidan av köpevillkoren. Om obelånat pantbrev finns tillgängligt, kan den avträ- dande ägaren ändå bli skyddad mot köpa- ren genom att denne pantsätter pantbrevet till honom.

När den kontanta köpeskillingen ej beta- las i rätt tid, blir köpet enligt förslaget ogil— tigt. Köparens försummelse föranleder i öv— rigt inte någon påföljd för honom, utöver vad som enligt tredje stycket under punkt 3 gäller om handpenningen. Något ytterligare skadestånd kan inte åläggas honom för hans kontraktsbrott, och den återstående köpe- skillingen kan inte indrivas. Har köparen betalt en del av köpeskillingen utöver hand- penningen, är han obetingat berättigad att återfå den delen. Detta överensstämmer med den princip som av departementsche- fen valdes vid genomförandet av beredning- ens förslag om försäljning av lös egendom för fall då anstånd lämnats med betalning- en (jfr 96 å UL).1

Vid frivillig försäljning bestäms ofta, att handpenning skall vara förverkad om köpet ej fullföljs av köparen. Det är ej givet att en sådan klausul kan göras gällande under alla omständigheter (jfr vad 37 € avtalslagen innehåller om s. k. clausula cassatoria). Be- redningen har i 42 & närmare reglerat, hur

* Se prop. 1967: 16 s. 133.

det skall förfaras med handpenning när in- rop på exekutiv auktion blir ogiltigt. Dessa regler skall enligt beredningens förslag bli tillämpliga även efter försäljning under hand. Vad i 42 & första stycket sägs om ny auktion skall i hithörande fall gälla även i fråga om ny försäljning under hand. För- slaget reglerar sålunda på enahanda sätt vad som skall hända med handpenning, om en första försäljning under hand misslyckas och det därefter sker försäljning på exekutiv auktion eller ny försäljning under hand. Säljs ej fastigheten under hand till ny köpare och hålls ej heller auktion, blir 42 & tredje stycket tillämpligt.

Det kan vara behövligt att vid upprättan- de av köpehandling även ge bestämmelser i andra hänseenden än som avses i punkterna 1—3. Särskilt är det angeläget att om möjligt befria gäldenären från betalningsansvaret för gäld som skall kvarstå i fastigheten. Vi- dare bör bl. a. tillträdesdagen bestämmas. Stämpelskatten måste åläggas köparen en- sam (jfr 4 kap. 10 & JBförslaget) och även andra detaljer kan behöva fixeras. Från för- säljning genom mäklares förmedling finns riklig erfarenhet av vad som bör regleras i ett köpeavtal för att tvist om dettas rätta in- nebörd skall undvikas. I den mån särskilda villkor ej angetts av ÖE enligt förevarande punkt 4 bör JBförslagets regler om frivillig försäljning tillämpas. Det bör emellertid uppmärksammas, att exekutiv försäljning under hand inte ålägger den aktuella ägaren något sådant hemulsansvar e. 1. (se 55 5 andra stycket) som förutsätter rättshandling från hans sida. På det sättet skiljer sig före- varande realisationsform från frivillig för- säljning.

55 5.

Som förut antytts upptager förslaget som huvudregel, att villkoren för försäljning un- der hand måste godkännas av ägaren. Det är inte tillfyllest, att denne in blanco med- givit att fastigheten utbjuds till försäljning under hand. Bestämmelsen utesluter inte, att ägaren kan lämna bindande godkännan- de i förväg. Förslag till köpehandling kan

t. ex. redan från början preciseras på sådant sätt att villkoren i själva verket är bestämda ehuru t.ex. räntor ej framräknats till och med tillträdesdagen. Om ägaren godkänt ett visst minimipris, måste hans godkännan— de givetvis också anses gällande i händelse ett bättre pris uppnås. Det krävs ej enligt förslaget, att ägaren även godkänt den köpa— re som mäklare eller ÖE lyckats anskaffa. Lika litet som vid exekutiv auktion bör han ha rätt att avvisa en anvisad köpare därför att han av personliga skäl ej önskar att fas- tigheten övergår till den anvisade personen. I fråga om det personliga betalningsansvaret för fastigheten åvilande gäld och därmed förenad framtida risk för ägaren synes den- ne tillräckligt tillgodosedd genom de regler som ges i 54 %.

Man kan tänka sig, att ÖE nöjer sig med att inhämta ägarens godkännande av vissa huvudpunkter, t.ex. lägsta pris. Om detta pris uppnås och ägaren ej har någon saklig erinran mot övriga villkor som kan vara mer eller mindre schablonmässiga, bör hans godkännande gälla, oaktat det formellt inte omfattat alla försäljningsvillkor. Det är emellertid lämpligt, att alla försäljningsvill— kor klargörs redan från början och god- känns så att ägaren inte gör svårigheter när försäljningen skall genomföras.

Av det anförda framgår, att ÖE har vissa möjligheter att redan i samband med beslut om utbjudande till underhandsförsäljning skaffa sig garanti för att ägaren ej senare kan motsätta sig att försäljningen genom- förs. Om ägarens godkännande till avsedda försäljningsvillkor ej inhämtats, kan han däremot enligt huvudregeln motsätta sig försäljningen utan att åberopa några sär- skilda skäl.

Om auktion föregått utan att därvid god- tagbart inrop skett, bör ägaren ej kunna obstruera, om ansträngningarna att sälja fastigheten under hand gett till resultat att försäljning kan ske på gynnsammare villkor, dvs. praktiskt sett till högre pris. Självfallet förutsätts, att ÖE anser priset godtagbart (jfr 39 5). Vad särskilt angår rättigheter måste underhandsförsäljningen ske utan att rättighetshavarna lider intrång (frånsett

muntligen upplåtna rättigheter). Om ändå högre pris uppnås, har försäljningen skett på gynnsammare villkor, såvida inte på kö- parens begäran tillkommit något särskilt villkor som föranleder en annan slutsats. Att ägaren eventuellt kan bli skadestånds- skyldig därför att muntlig upplåtelse ej skall bestå kommer inte i betraktande vid den jämförelse som här är i fråga. Sådan upp- låtelse skall ju vika vare sig fastigheten säljs på exekutiv auktion eller under hand.

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas i tydlighetens intresse, att ägaren inte genom att godkänna försäljningsvill— koren ådrager sig någon förpliktelse som annars förutsätter frivillig överlåtelse. Det är även vid försäljning under hand fråga om en överlåtelse med exekutivt tvång som bak- grund, och ägaren bör då inte bära större ansvar än vid försäljning på exekutiv auk- tion. En annan sak är, att han kan ådraga sig skadeståndsskyldighet genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att lämna uppgifter t. ex. om upplåtelse av nyttjanderätt, när han tillfrågas om gällan- de belastningar på fastigheten.

Av det sagda framgår, att ägarens god- kännande under viss förutsättning ej behövs om auktion föregått. Ägaren skall enligt tredje stycket i paragrafen genast under- rättas, om ÖE säljer fastigheten utan hans godkännande av försäljningsvillkoren. Äga- ren kan därefter överklaga försäljningen. Sådan klagan kan tänkas vinna bifall, om högre myndighet finner att det i själva ver- ket ej har uppnåtts gynnsammare villkor än vid auktionen. En särskild fråga är, om ägaren, när gynnsammare villkor uppnåtts, kan få ändring av den anledningen att pri- set ändå anses för lågt. Enligt beredningens mening får ÖEs beslut ej upphävas av så- dan anledning utan att klaganden visar att ÖE inte hållit sig inom rimlig marginal för sin bedömning.1 I annat fall skulle köparens ställning bli alltför osäker.

Givetvis är det lämpligt, att ägaren under- rättas även i andra fall än då han ej god- känt försäljningsvillkoren. I administrativ

ordning kan ges föreskrift om underrättel- ser utöver vad lagen föreskriver, bl. a. även till långivare och rättighetshavare som kan ha intresse därav.

56 %.

Om köpeskillingen betalts i rätt tid och försäljningen vunnit laga kraft, skall ÖE utfärda köpebrev. Tiden för överklagande av skedd försäljning anges i 213 5 i ULför- slaget och är tre veckor.

Skulle försäljningen överklagas, skall 46 5 i förevarande förslag ha motsvarande till- lämpning. Det innebär, att köparen under vissa förutsättningar kan efter inhibition frånträda köpet, om han inte vill avvakta att målet blir slutligt prövat.

57 &.

Försöken att sälja den utmätta fastigheten under hand kan dra ut på tiden alltför länge. Den frihet som står ÖE till buds enligt 13 å, när det gäller tiden för försäljningen, får inte missbrukas så att försäljning under hand kommer i vanrykte. Om ansträngning- arna att sälja fastigheten inte bär frukt, bör ÖE ta kontakt med ägaren och utmätnings- sökanden. Regelmässigt bör i detta läge upp- drag som lämnats mäklare återkallas och auktion utsättas. Sökanden har emellertid möjlighet att avstå från att auktion hålls. I så fall förfaller frågan om fastighetens för- säljning och eventuellt influtna medel skall fördelas enligt 143 & ULförslaget.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

I 2 kap. har beredningen framhållit, att såväl ULförslaget som beredningens här förevarande förslag innehåller särskilda be- stämmelser för det fallet att gäldenär en- dast har villkorlig rätt till fastighet eller hans rätt delvis är villkorlig och för det fallet att gäldenären endast är ägare till andel av fas— tighet.

ULförslaget ger möjlighet att utmäta fast egendom oaktat gäldenären överlåtit den.

1 Jfr betr. försäljning på auktion Olivecrona, Förfarandet s. 186 och s. 146 här ovan.

om nämligen gäldenären har kvar villkorlig äganderätt till egendomen. På motsvarande sätt kan egendom som gäldenären förvärvat tas i mät hos honom, oaktat överlåtaren har kvar villkorlig äganderätt till egendomen. Bestämmelser härom finns i 82 5 2 och 3 mom. ULförslaget. De omfattar även det fallet att överlåtelsen avser endast visst om- råde av fastighet eller att fastighet överlå- tits med undantag av visst område (jfr 4 kap. 7 % JBförslaget). De nya reglerna i ULförslaget påkallar särskilda bestämmelser om försäljning i nämnda situationer.

Under viss förutsättning kan försäljningen äga rum i vanlig ordning, oaktat gäldenären endast har villkorlig rätt till fastigheten. Be- redningen syftar här på sådana praktiska fall som att fastighet tagits i mät för ford- ran, för vilken fastigheten i följd av sär- skild förmånsrätt, t. ex. på grund av pant- rätt, svarar oavsett vem som äger den. Bor- genär, som har panträtt vilken i laga ordning upplåtits före villkorlig överlåtelse av fas- tigheten, måste kunna få fastigheten såld i vanlig ordning oavsett den villkorliga över- låtelsen. Att villkorlig överlåtelse föreligger kan emellertid bli av betydelse för frågan vem som skall anses vara innehavare av ägarhypotek i fastigheten och ha rätt att uppbära eventuellt överskott vid fastighetens försäljning. I förslaget upptages under 61 å en bestämmelse som anger att fastigheten i nämnda. fall får säljas i vanlig ordning. Un- der 61 å behandlar beredningen också frå- gan, vilken verkan som försäljning av över- låtarens rätt i sådana fall har på den andres rätt och på upplåtelser som denne gjort. De speciella bestämmelser som ansetts behövli- ga för andra fall meddelas i 59 och 60 55.

Vad härefter angår utmätning av andel i fastighet innehåller ULförslaget ej några särskilda bestämmelser därom. Det förut- sätts där, att sådan utmätning liksom enligt gällande lag skall betraktas som utmätning av fast egendom och alltså ej som utmätning av Drättighet». Som beredningen utvecklat i 2 kap. kräver emellertid JBförslaget, att särskilda regler ges om hur man i fortsätt-

ningen skall förfara sedan andel i fastighet tagits i mät. Beredningen föreslår, att åter— stående andel i fastigheten skall kunna dras in i förfarandet oaktat den tillhör annan ägare. Bestämmelser härom meddelas i 63 5. Efter sådan indragning skall hela fastigheten säljas i vanlig ordning. med iakttagande av vissa särskilda bestämmelser som meddelas i 64 &. Framställs ej yrkande om indragning eller vinner det ej bifall, skall den utmätta andelen enligt 65 & säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet.

I 66 & klargörs, att när förvärvares vill— korliga rätt eller andel i fast egendom säljs i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet, köpebrev ändå skall ut- färdas så att köparen får en fångeshandling av vanligt slag som utvisar hans förvärv.

Här kan förutskickas, att det enligt bered- ningens mening bör finnas ett centralt organ som vid behov bl. a. kan stå till tjänst med förslag till försäljningsvillkor i fall som be— handlas i 59—66 åå. Det är inte antagligt, att dessa blir så vanliga att det är anledning att upprätta särskilda formulär.

58 5.

Denna paragraf skall klargöra, att för- slagets bestämmelser i 4—57 55 skall i prin- cip gälla även när fast egendom tagits i mät medan gäldenärens rätt därtill är villkorlig eller när andel i fastighet blivit utmätt. Det ligger emellertid i sakens natur, att inte alla bestämmelser kan tillämpas. Upprättandet av formlig sakägarförteckning kommer t. ex. inte i fråga, när villkorlig rätt skall säljas i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet. Något bevakningssamman- träde behöver då inte heller hållas. Se 60 &. Motsvarande gäller, när andel i fastighet enligt 65 & skall säljas i den ordning som gäller för försäljning av rättighet. Förslagets regler om fastighets förvaltning i avvaktan på försäljning kan ej alltid tillämpas, när villkorlig överlåtelse skett eller endast andel av fastighet utmätts. Rättsläget måste re- spekteras och tillämpningen anpassas där- efter. Beredningen vill särskilt fästa upp-

märksamheten vid bestämmelsen i 8 & andra stycket, enligt vilken ägaren ej får upplåta rättighet, som går utöver vad som är med- givet enligt första stycket i samma para— graf, och även kan förbjudas att upplåta annan rättighet som kan försvåra fastig- hetens försäljning. Dessa bestämmelser gäl- ler även när andel av fastighet tagits i mät. Det betyder, att andelens ägare ej får med- verka till att samtliga andelsägare gör en upplåtelse som strider mot förbuden eller m.a.o. att sådan upplåtelse, om den ändå sker med gäldenärens medverkan, ej belas- tar den utmätta andelen. Eftersom upplå- telsen kan förutsättas vara odelbar kommer den då inte heller att gälla i återstående del av fastigheten, vare sig hela fastigheten säljs exekutivt eller endast andelen säljs.

I 58 & anges vidare, att särskilda bestäm- melser skall iakttagas enligt vad som före- skrivs i 59—66 55.

59 5,

Denna paragraf anknyter till 82 ä 2 mom. ULförslaget. Det förutsätts sålunda, att fas- tighet tagits i mät hos gäldenär som före utmätningen överlåtit fastigheten eller visst område därav under villkor som alltjämt gäller. Den har alltså blivit utmätt hos överlåtaren. I detta läge skall förvärvarens rätt respekteras.

I fall då hel fastighet överlåtits villkorligt och utmäts trots den villkorliga överlåtelsen föreligger enligt första stycket hinder mot fastighetens försäljning så länge frågan om överlåtelsens bestånd är svävande. Full- följs köpet, förfaller frågan om fastighetens försäljning för överlåtarens skuld. Utmät- ningen behöver inte fördenskull vara utan värde. Enligt 82 ä 2 mom. ULförslaget skall utmätningen nämligen omfatta även överlåtarens rätt mot den som förvärvat egendomen, sålunda bl.a. rätt till uteståen- de köpeskilling, och enligt 83 5 2 mom. UL- förslaget skall i sådant fall förbud medde- las köparen av egendomen att betala köpe- skillingen till annan än utmätningsmannen eller ÖE. Om förvärvet fullföljs i behörig ordning, blir influten köpeskilling eller allt—

jämt utestående fordran tillgänglig för fort- satt exekution i den ordning som gäller beträffande utmätt fordran eller rättighet (se 62 å).

Om det villkorliga förvärvet ej fullbordas, skall utmätningen av fastigheten fullföljas genom att fastigheten säljs. Det skall ske i vanlig ordning, antingen på exekutiv auk— tion eller också under hand, och givetvis utan dröjsmål.

Det är tänkbart, att förbudet mot försälj- ning medan det villkorliga förvärvet är svä- vande kan visa sig förenat med olägenheter. Man kan emellertid räkna med att, när oprioriterad borgenär måst tillgripa utmät- ning, det också i allmänhet aktualiseras krav från borgenärer med panträtt i fastigheten. I så fall blir 61 & tillämplig och försäljning kan ske i vanlig ordning. Den tänkbara ut- vägen att i andra fall sälja överlåtarens rätt mot förvärvaren i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet är här mycket litet tillfredsställande och måste undvikas. Skulle villkoret gälla längre tid (jfr 4 kap. 4 & JBförslaget), kan det vara lämpligast att avstå från att utmäta fastig- heten och inskränka sig till att utmäta ute- stående köpeskillingsfordran hos förvärva- ren. Förslaget hindrar ej, att borgenär, efter att ha fått utmätning av fastigheten, senare inskränker sig till att göra utmätningen gäl- lande endast i köpeskillingsfordran.

Om den som förvärvat den utmätta fas- tigheten ej fullgör vad som ankommer på honom, är det ej sagt, att fånget fördenskull förfaller eller blir ogiltigt. Regelmässigt krävs, att överlåtelseavtalet hävs från över- låtarens sida. Om överlåtaren ej själv häver köpet, torde utmätningsmannen eller ÖE. lämpligen efter hörande av såväl överlåta- ren som utmätningssökanden, kunna göra hävningspåföljden gällande. Någon uttryck— lig bestämmelse härom synes ej böra med- delas för dessa fall, då det kan förutsättas att utmätningsman eller ÖE överlag är be- hörig att, om rättighet utmätts, tillvarataga gäldenärens rätt, så att inte det värde som man avsett att utmäta går förlorat.

I 2 kap. har beredningen utvecklat skälen för att man, när visst område villkorligt överlåtits, bör kunna sälja överlåtarens åter- stod av fastigheten jämte hans villkorliga rätt till det överlåtna området utan awak- tan att villkoret uppfylls. För att så skall få ske förutsätts i förslaget, att det skulle vålla betydande tidsutdräkt att avvakta huruvida villkoret uppfylls eller ej. I första hand bör man söka se till att villkoret snabbt fullgörs, t. ex. om det gäller avstyckning av en tomt. Avstyckningsförrättningen bör i sådant fall få förtur. Om det ej lyckas att snabbt göra överlåtelsen ovillkorlig, får fastigheten enligt förslaget säljas för Överlåtarens skuld med förbehåll för den rätt till området som till- kommer den andre. Försäljningen skall då även omfatta den rätt mot förvärvaren av området som utmätts enligt 82,8, 2 mom. ULförslaget. Köparen skall sålunda träda i överlåtarens ställe och, om det villkorliga förvärvet ej genomförs, kommer det över- låtna området att tillfalla honom.1 Han får det inte vederlagsfritt. Enligt förslaget skall han svara för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren av området enligt dennes fång- eshandling. Om den sistnämnde betalt hand— penning eller ytterligare belopp på avtalad köpeskilling, skall den som förvärvat stam- fastigheten svara för vad som skall återbe- talas till områdets förvärvare med anled- ning av att det villkorliga förvärvet ej full- följs. De rättigheter och skyldigheter som övergår på förvärvaren av stamfastigheten kan i sin mån inverka på det pris som man kan få ut för fastigheten, när denna säljs medan överlåtelsen av området är villkorlig. Om överlåtelsen av området skett på norma— la villkor, bör dock rättigheterna och skyl- digheterna inte inverka stort i vare sig hö- jande eller sänkande riktning, frånsett att ovissheten om vad som kommer att hända alltid innebär en negativ faktor.

När fastighet säljs enligt 59 å andra styc— ket, skall reglerna om vanlig exekutiv för- säljning tillämpas. Om försäljning skall ske på auktion, skall sålunda bl. a. vid bevak— ningssammanträde upprättas sakägarförteck- ning. Denna skall upprättas utan avseende

på upplåtelser av rättigheter som köparen till det överlåtna området kan ha gjort eller inteckningsansökningar som han kan ha in- givit till inskrivningsdomaren. Om den vill- korliga överlåtelsen av området inte blir gäl- lande, skall ju området återförenas med den av säljaren behållna fastigheten och i sådant fall skall köparens rätt upphöra, av honom upplåtna rättigheter förfalla och intecknings- eller inskrivningsansökningar i området av- slås. Om åter den villkorliga överlåtelsen av området blir gällande, skall köparens rätt till området stå sig och upplåtna rättigheter gälla, liksom vilande intecknings- eller in- skrivningsansökningar kan fullföljas. De be- rörs ej av att stamfastigheten sålts exekutivt på grund av utmätning som skett hos sälja- ren efter överlåtelsen. Det bör måhända här särskilt erinras om att det sagda ej avser försäljning som sker på grund av tidigare upplåten panträtt e. 1. (se 61 å).

I 4 kap. 7 & JBförslaget nämns vid sidan av varandra köp som avser visst område av fastighet och köp som avser fastighet med undantag av visst område. För att köpet skall bli giltigt förutsätts i båda fallen, att fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet. Beredningen nämner i föreva- rande förslag inte särskilt det fallet att fas- tighet säljs med undantag av visst område. Tydligt är emellertid, att även sådana vill- korliga köp som sist nämnts omfattas av 82 ä 2 och 3 mom. ULförslaget, ehuru det ej särskilt angetts. Det har ej heller ansetts behövligt att komplicera lagtexten i FfL med bestämmelser därom. Om utmätning

1 Antag, att ägaren A till fastigheten Oxö 11 har villkorligt sålt ett område till B och att Oxö l1 utmäts. OE skall, om försäljning sker medan Bs fång är villkorligt, utbjuda Oxö 11 med förbehåll för Bs rätt och förklara att även As rätt mot B ingår i försäljningen. Om Bs köp fullföljs sedan Oxö delats i Oxö 11 och 12, varav 12 motsvarar det sålda området, blir den som köpt As rätt ägare till den reducerade Oxö 11, medan B blir ägare till Oxö 12. Fullföljs ej Bs köp, blir den som köpt As rätt ägare till den oreducerade Oxö 11 eller, om köpet ej fullföljs trots att fastigheten delats, till fastigheterna Oxö 11 och 12.

skulle bli aktuell i något sådant fall medan överlåtelsen alltjämt är villkorlig, får vid behov grunderna till förslagets bestämmelser i 59—62 %% tillämpas.

Sker utmätning hos säljaren medan fånget av nämnda anledning är villkorligt, kommer den att avse hela fastigheten, på samma sätt som om hel fastighet sålts utan undantag för visst område och fånget ännu är villkor- ligt därför att köpeskillingen ej betalts. Blir överlåtelsen gällande, kommer utmätningen att avse dels det område som säljaren skall behålla dels utestående köpeskilling för den överlåtna huvuddelen av fastigheten (jfr 82 5 2 mom. ULförslaget). — Sker utmät- ning hos köparen medan hans fång ännu är villkorligt, kan den huvudfastighet som han enligt avtalet skall förvärva inte säljas enligt reglerna om försäljning av fastighet utan att hans fång blivit definitivt. Om det— ta ej kan avvaktas utan betydande tidsut- dräkt, kan köparens villkorliga rätt enligt hans fångeshandling säljas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detta synes ej medföra några sär- skilda komplikationer utöver de svårigheter som föreligger i fall som direkt behandlas i 60 5.

De föreslagna bestämmelserna i paragra— fen gäller även vid fastighetsbyle, dvs. om en fastighet bytts mot annan fastighet eller mot visst område av annan fastighet och bytet ännu är villkorligt när utmätning sker på någondera sidan.

60 &.

Paragrafen anknyter till 82 ä 3 mom. i ULförslaget. Den förutsätter sålunda, att fastighet eller visst område därav tagits i mät hos den som förvärvat egendomen un- der villkor som alltjämt gäller.

I detta läge kan man utgå från att för- värvaren ej kunnat på egen hand få inteck- ning beviljad i den förvärvade egendomen. Med förvärvarens medverkan kan däremot överlåtaren efter överlåtelsen ha gjort an- sökan som lett till att inteckning beviljats i fastigheten (se 22 kap. 3 ä 5 JBförslaget).

Förvärvaren kan å sin sida ha sökt inteck- ning som förklarats vilande eller upplåtit rättigheter som är villkorliga på samma sätt som hans eget förvärv. Man kan ändå utgå från att situationen vanligen är okomplice- rad. ÖE bör här som eljest söka utreda rätts— förhållandena och bl. a. genom anskaffande av gravationsbevis konstatera, om förvärva- ren sökt lagfart och om det gjorts någon ansökan om inteckning eller inskrivning.

Förvärvarens rätt skall enligt förslaget säljas av ÖE i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet, om ej anstånd medges. När det finns möjlighet att det villkorliga förvärvet fullföljs, bör anstånd ges, om det inte vållar betydande tidsutdräkt (se andra st.). Det bör emel- lertid påpekas, att det oftast åligger köpa- ren att betala viss resterande köpeskilling och att köparen antagligen saknar medel därtill, när det gått så långt som till ut- mätning. Det är då ändamålsenligt, att kö- parens rätt säljs i befintligt skick och att det alltså får ankomma på den nya köpa- ren att fullgöra gäldenärens skyldigheter mot dennes fångesman.

Den omständigheten att den som vill- korligt förvärvat hel fastighet eller visst område ej kunnat göra annat än villkorliga pantförskrivningar eller upplåtelser medför inte, att hans handlande är rättsligt bety- delselöst. Om förvärvarens rätt säljs i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet, rubbar försäljningen ej ansökan om inteckning för fordran som gjorts senast dagen före utmätningen. Där- emot skall enligt sista punkten i första stycket ansökan som gjorts samma dag som utmätningen eller senare förfalla när för- säljning av gäldenärens rätt sker i den ord- ning som gäller för försäljning av utmätt rättighet, om ej ÖE på begäran av köpa- ren förordnar annat. Sådant förordnande skall meddelas innan ärendet inkl. redovis- ning av influtna medel slutligt handlagts av ÖE. Detta innebär i sak att köparen kan fullfölja ansökningen. Av bestämmel- sen följer, att om någon till äventyrs be-

lånat vilandebevis vilket utfärdats på grund av ansökan som gjorts samma dag som utmätningen eller senare, förlorar han den möjlighet att i sinom tid få panträtt som skolat tillkomma honom, om den villkor- liga rätten till fastigheten ej tagits i mät och sålts. Denna risk får tas i beräkning. Det lärer emellertid höra till de sällsynta undantagen att belåning sker under omstän- digheter som avses här. Beredningen vill även erinra om att vilandebevis som gälde- nären innehar får omhändertagas av ÖE enligt 5 5 och därefter ej får pantförskri- vas utan ÖEs tillstånd. I fråga om rättighe- ter vilka grundas på skriftlig handling som upprättats före utmätningen har beredning- en inte ansett, att utmätningen och för- säljning i här förutsatt ordning bör rubba rättighetshavarens ställning, vare sig inskriv- ningsansökan gjorts eller ej. Något kungö- relseförfarande har ju inte ägt rum och utbudsförfarande med eller utan förbehåll är ej heller föreskrivet. Däremot bör man här, liksom eljest vid exekutiv försäljning av fast egendom, bortse från muntliga upp— låtelser. Beträffande tiden efter utmätningen gäller 8 5 andra stycket i förslaget, och det synes ge utmätningssökanden tillräck- ligt skydd.

Om gäldenärens rätt säljs i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av ut- mätt rättighet, skall förvärvaren svara för gäldenärens skyldigheter i enlighet med dennes fångeshandling. Därmed befrias gäl- denären ej från sina skyldigheter mot sin fångesman, men i första hand är det gälde- närens successor som skall fullgöra dem. Om denne ej fullgör dessa sina skyldighe- ter, kan gäldenärens fångesman bli berätti- gad att häva överlåtelsen enligt de bestäm- melser som meddelas härom i 4 kap. JB- förslaget.

Som förut nämnts kan anstånd med för- säljning medges, om det utan betydande tidsutdräkt kan avvaktas huruvida Villkoret uppfylls eller ej. Enligt andra stycket i förevarande paragraf skall försäljning, om villkoret uppfylls, ske i den ordning som

i allmänhet gäller om försäljning av fas- tighet. Försäljningen skall då ske efter upp- rättande av sakägarförteckning och vid den- na skall vanlig företrädesordning iakttagas. Det kan framhållas, att om gäldenärens köp fullbordas redan innan försäljning sker, det inte längre föreligger hinder att fullfölja intecknings— eller inskrivningsansökningar som gjorts på grund av upplåtelse från gäldenärens sida men förklarats vilande därför att ansökan om gäldenärens fång var vilande.

Om gäldenären inte har ekonomiska re- surser att fullfölja villkorligt köp, bör an- stånd ej ges. Med anstånd riskeras ju, att säljaren häver köpet och att därmed till- spilloges det värde som köparens villkor- liga förvärv har.

61 &.

Som förut nämnts bör försäljning äga rum i vanlig ordning, om fastighet tagits i mät för fordran som var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

Förevarande paragraf gäller fastighet som avses i 59 eller 60 &. Det är sålunda bety- delselöst, om exekutionen formellt uppfat- tas som riktad mot överlåtaren eller för- värvaren (jfr 68 å i förslaget). Särskilt när det gäller utmätning för särskild förmåns- rätt enligt 8 å 1) resp. 9 & 1) eller 2) FRO kan det tänkas, att exekutionen i första rummet framstår som riktad mot förvär- varen av fastigheten.

Den som villkorligt förvärvat fastigheten eller visst område är enligt 14 & behörig att betala den fordran som görs gällande och tillgodoräkna sig denna betalning i mellanhavandet med sin fångesman, om han ej enligt överlåtelseavtalet skall själv svara för fordringen. Han kan på det sättet förebygga att fastigheten säljs och därmed hans villkorliga rätt går förlorad.

Det bör framhållas, att frågan, huruvida 61 5 är tillämplig när fordran med panträtt utsöks, i första hand beror av dagen för inteckningsansökan. Men även behörig pantförskrivning måste ha skett. Sedan fas— tigheten eller visst område därav överlåtits är överlåtaren ej längre berättigad att pant-

förskriva pantbrev som gäller i fastigheten till skada för den som förvärvat fastighe- ten eller visst område därav. Pantförskriv- ning som sker efter överlåtelsen kan så- lunda inte åberopas till stöd för att fastig- heten får säljas utan hinder av vad som sägs i 59 eller 60 &, om ej reglerna i 6 kap. 7 % JBförslaget om godtrosförvärv föranle- der annat.

Under 59 å har beredningen antytt, att det i fall som avses i förevarande 61 5 inte i sakägarförteckningen behöver upptagas några vilande ansökningar om inteckning eller inskrivning eller rättigheter som byg— ger på den villkorliga rätt som förvärvats från gäldenären. Om fastigheten säljs, skall förvärvarens villkorliga rätt och alla villkor- liga rättigheter som bygger på denna vika. Något försök att förbehålla sådana vill- korliga rättigheter som här avses skall så- lunda ej göras. Detta gäller även villkorlig panträtt på grund av pantförskrivet vilande- bevis.

Det saknas särskilda bestämmelser, hur man skall uppnå att vilande lagfarts-, in- tecknings- eller inskrivningsansökan blir av- förd i fall som nyss nämnts. Enligt bered- ningens mening ligger det i sakens natur, att ansökningen skall anses förfallen och bör avföras av inskrivningsmyndigheten när det är klart att den skall vika. Skulle nå- gon tveka råda, bör det ankomma på den som köpt fastigheten att föra talan om så- dan åtgärd.

62 5.

Som förut nämnts föreslår beredningen i 82 ä 2 mom. ULförslaget, att om fas- tighet som överlåtits villkorligt, tas i mät hos överlåtaren (jfr 59 & FfL), skall ut- mätningen subsidiärt omfatta överlåtarens rätt mot den som förvärvat fastigheten. Om villkoret uppfylls, blir utmätningen av själva fastigheten ej längre av betydelse utan det fortsatta exekutiva förfarandet skall inriktas på överlåtarens kvarstående rätt mot den som förvärvat fastigheten. Denne kan redan ha inbetalat resterande köpeskilling till utmätningsmannen eller

ÖE, och öE får då ta de influtna medlen i anspråk för betalning av utmätningssö- kandens fordran. Om köpeskilling alltjämt utestår, får ÖE indriva denna i den mån det behövs. I sista hand kan det bli tal om att sälja den rätt som är utestående mot förvärvaren. I praktiken torde det emeller- tid knappast någonsin bli aktuellt att in- driva utestående köpeskilling.

Motsvarande gäller, om endast visst om- råde överlåtits villkorligt eller fastighet vill- korligt överlåtits med undantag av visst om- råde och villkoret uppfylls.

I 82 ?) 3 mom. ULförslaget regleras det fallet att utmätning sker hos den som villkorligt förvärvat fast egendom (jfr 60 & FfL). Om förvärvet går åter, skall utmät- ningen enligt 82 s 3 mom. i ULförslaget endast omfatta den rätt som gäldenären i sådant fall har mot den som överlät egen- domen, främst rätt att återfå handpenning. Förevarande 62 5 omfattar även sistnämn- da fall och ålägger ÖE att låta indriva eller utbjuda till försäljning utmätningsgäl- denärens rätt.

I samtliga fall som avses i paragrafen skall ÖE tillämpa den ordning för indriv- ning eller försäljning som gäller beträffan- de utmätt fordran eller rättighet (jfr 80 & ULförslaget). Ansvaret åvilar ÖE, som emellertid kan anlita utmätningsman för ändamålet.

63 5.

I denna paragraf ges regler om det fort- satta förfarandet, när ideell andel av fas- tighet blivit utmätt. Beredningen har i 2 kap. behandlat detta fall och föreslagit, att återstoden av fastigheten — dvs. återståen- de ideell andel — får indragas i förfa- randet.

Enligt förevarande paragraf kan initiativ till en sådan indragning tas av utmätnings- sökanden, den utmätta andelens ägare eller annan delägare. Envar av dem kan vara intresserad av att exekutionen kommer att omfatta hela fastigheten och kan därför en- ligt förslaget begära, att denna säljs för delägarnas gemensamma räkning. Bered- ningen utgår från att den som har villkorlig

rätt till andel av fastighet kan framställa yrkande som avses här.

Det kan tänkas, att även annan sakägare önskar att hela fastigheten säljs. Om en- dast den utmätta andelen säljs enligt 65 å i förslaget, skall försäljningen emellertid inte rubba inteckningar eller rättigheter, och beredningen har därför inte ansett det be- hövligt att utsträcka initiativrätten ytterli- gare. Det kan inträffa, att utmätning sker av andel i villkorlig rätt till fast egendom, t.ex. när makar är samägare till fastighet varifrån sålts visst ännu ej avstyckat om- råde. Förevarande paragraf skall tillämpas även i sådant fall.

Tidigare har antytts, att paragrafen även kan bli tillämplig när det först skett utmät- ning av andel i ägarhypotek och därefter motsvarande andel av fastigheten tagits i anspråk (se 78 & ULförslaget).1 I detta skede kan yrkas, att hela fastigheten skall säljas.

Förevarande 63 å i förslaget är tillämp- lig även när andel i fastighet ingår i kon- kursbo samt förvaltaren begär försäljning av andelen och det tillika yrkas att hela fastigheten skall säljas.

Om andel av fastighet blivit utmätt, bör utmätningsmannen om möjligt skicka under— rättelse därom till de sakägare som enligt vad nu sagts kan framställa yrkande om för- säljning av hela fastigheten. Bestämmelse härom torde kunna meddelas i administra— tiv ordning. Har sådant yrkande framställts, skall det enligt andra punkten i första styc- ket av förevarande 63 & delges alla med- intressenter.

Enligt andra stycket skall yrkande om försäljning av hela fastigheten prövas en- ligt de materiella grunder som gäller för försäljning enligt samäganderättslagen. Be— redningen har behandlat denna fråga i 2 kap. och har inte i detta sammanhang något att tillägga om den prövning som sålunda skall äga rum. Förslaget förutsät— ter, att särskilt beslut meddelas. Beslutet skall enligt 64 & vinna laga kraft innan fas- tigheten får säljas (jfr 70 å).

Om ÖE bifaller yrkande enligt 63 5 om att hela fastigheten skall säljas, skall fastigheten enligt första stycket i förevaran- de 64 å anses utmätt när beslutet därom meddelas. Andelen är förut utmätt genom särskilt beslut. Det nya beslutet innebär, att hela fastigheten är utmätt. För att ut- mätningsverkan skall inträda förutsätts inte att beslutet vunnit laga kraft. Beslutet har betydelse ur prioritetssynpunkt, t. ex. i kon- kurrens med intecknings- eller inskrivnings- ansökningar som rör hela fastigheten. Här kan erinras, att utmätningen av gäldenärens andel kan ha lett till förbud mot pantför- skrivning eller upplåtelse av rättighet som rör den utmätta andelen och därmed hela fastigheten (jfr 5 & andra st. och 8 5 andra st. i förevarande förslag).

Dagen för utmätning av fast egendom är bl. a. av betydelse för beräkning av tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget. Beredningen har ansett, att i detta hänseende en och samma utmätningsdag bör gälla för hela fastigheten. Ränta som avses i 6 kap. 3 & JBförslaget skall alltså beräknas från den dag, då hela fastigheten enligt förevarande 64 & är att anse som utmätt. När utmät- ning av andel sker för oprioriterad fordran hos andelens ägare och sedan återstående andel indrages, är det naturliga att ränte— tillägg för panträttshavarna beräknas från den dag då hela fastigheten skall anses ut- mätt.

Genom utmätning av andelen förvärvas förmånsrätt i denna enligt 10 & FRO. Da- gen för denna utmätning är bl. a. av bety- delse vid tillämpning av KLs bestämmelser om återvinning.

Det bör i detta sammanhang nämnas, att den fordran för vilken andel tagits i mät kan tänkas ha panträtt i enbart den andelen på grund av inteckning enligt äld— re lag. Även i sådant fall kan utmätnings- sökanden begära indragning av återstående andel i fastigheten. Det kunde måhända vara naturligt, att tillägg enligt 6 kap. 3 % JBförslaget i detta fall fick beräknas från

1 Se 5. 95.

utmätningen av andelen, men beredningen har inte velat förorda något sådant av- steg från huvudregeln.

Som förut nämnts skall fastigheten en- ligt förslaget ej få säljas innan beslutet om att hela fastigheten skall säljas vunnit laga kraft.

Sakägarförteckning skall upprättas enligt vanliga regler med iakttagande av vissa sär- skilda föreskrifter som anges i andra styc- ket.

Eftersom det förutsätts att det finns olika ägare till olika andelar måste sakägarför— teckningen visa vilka fordringar och rättig- heter som belastar varje särskild andel. Be- stämmelse härom har upptagits som punkt 1. Framdeles kan man vänta sig, att en fastighet som regel endast är homogent belastad med inteckningar. Man får där- emot räkna med att viss ägares andel skall vid exekution under konkurs belastas av fordringar som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 & FRO och som skall gå före fordran med panträtt. Att hela fastigheten skall säljas för delägarnas gemensamma räkning innebär inte, att dylika fordringar skall utgå även ur andel som tillhör annan än konkursgäldenären. Enligt äldre lag kan inteckning ha beviljats i viss andel. Fordran som är förenad med panträtt på grund av sådan inteckning får även enligt beredning- ens förslag göras gällande endast i ande- len, även om hela fastigheten skall säljas. Slutligen skall utmätningssökandens ford— ran och kostnaden för förfarandet också tas ut endast ur utmätningsgäldenärens an- del.

Vid bristande homogenitet i fastighetens belastning i fråga om fordringar som har bättre rätt än sökandens fordran måste skyddsbeloppet bestämmas på ett särskilt sätt. Under punkt 2 föreslås, att skydds- beloppet skall bestämmas så att det svarar mot det belopp som krävs för att täcka skyddade fordringar i den först utmätta andelen jämte kostnaden för förfarandet. Vidare föreskrivs, att fastigheten inte får säljas om köpeskillingen ej förslår till be-

talning av någon del av exekutionsford- ringen.

Det sagda innebär bl. a., att fordringar och rättigheter i återstående andel av fas- tigheten ibland kan få vika. Beredningen har inte ansett detta obilligt. Den som har ekonomiskt intresse i en fastighet som är föremål för samäganderätt måste få vid- kännas vissa konsekvenser av situationen, om man överhuvud skall kunna komma till rätta med exekution som i första hand rik- tat sig mot viss andel.

Det kan möjligen inträffa, att skyddsbe- loppet, till följd av att exekutionskostnaden ingår två eller flera gånger, kommer att i andel som indragits i försäljningen ge ökad täckning åt intecknad fordran i motsvarande mån. Beredningen utgår från att den an- givna räkneoperationen inte skall inverka i höjande riktning på vad som skall betalas kontant eller på intecknings bestånd. Frå- gan har ansetts vara alltför speciell för att påkalla en särskild bestämmelse.

I punkt 3 har särskilt uppmärksammats det fallet att någon delägare är i konkurs och anslutningsrätt enligt 15 å i föreva- rande förslag kommer i fråga. Enligt för- slaget får sådan anslutningsrätt utövas även av borgenär som endast har förmånsrätt i andel av fastigheten. Detta innebär, att skyddsbeloppet för hela fastigheten kan komma att sänkas nästan till 0. Vad som under 2 sägs om den först utmätta an— delen skall i sådant fall i stället gälla den andel som ingår i konkursboet. Detta torde följa av 2 & i förslaget.

De föreslagna reglerna kan belysas med följande exempel som dock bortser från ränteposter 0.1. I samtliga fall förutsätts tre andelsägare med lika rätt.

Ex. ]. Fastigheten Askö 21, värderad till 300000 kr, tillhör A, B och C. A är i kon- kurs och konkursförvaltaren har för löneford- ringar utövat anslutningsrätt och begärt. att hela fastigheten skall säljas. ÖE har bifallit sistnämnda yrkande.

I As andel görs gällande fordringar på 30 000 kr som har förmånsrätt enligt 12 och 13 åå FRO. Kostnaden för förfarandet är 1000 kr.

Vidare skall 1000 kr utgå ur fastighetsande- len enligt 81 å KL. Fastigheten belastas av inteckningar på 280000 kr. Skyddsbeloppet blir för hela fastigheten 3 )( kostnadsbeloppet 1 000 kr för förfarandet : 3 000 kr.

Fastigheten säljs för 300 000 kr. Därav fal- ler 100000 kr på var andel. Ur As andel ut- tages kostnaden för förfarandet 1 000 kr, kost— nad som avses i 81 % KL 1000 kr och ford- ringar med förmånsrätt enligt 12 och 13 56 FRO 30 000 kr. Inteckningshavarna får 300 000 — (1000 + 1000 + 30 000) : 268 000 kr. Det bör framhållas, att den som har panträtt i hela fastigheten alltid har företräde framför ägare till fastighetsandel, även om andelen därigenom blir mera belastad än som bort bli fallet andelsägama emellan.

Ex. 2. Antag, att försäljning sker efter ut- mätning för fordran med panträtt på grund av inteckning på 50 000 kr i andel av fastigheten Askö 31. Ägare är A, B och C och panträtten gäller As andel.

I fastigheten gäller en botteninteckning på 120000 kr. Därefter kommer andelsinteck- ningen på 50000 kr och slutligen kommer inteckning i hela fastigheten på 180000 kr. I sakägarförteckningen bör As andel primärt belastas med en tredjedel av botteninteckning- en dvs. med 40 000 kr, kostnaden för förfaran- det 1000 kr, andelsinteckningen på 50 000 kr och inteckningen i det hela på 180000 kr. (För skyddsbeloppets bestämmande behöver den sista inteckningen inte fördelas på ande- larna.)

Skyddsbeloppet för den utmätta andelen blir 41000 kr och för hela fastigheten följaktligen 3 >(41 000 kr : 123 000 kr. Utmätningssökan- den kan sänka skyddsbeloppet med 3 000 kr genom att avstå från täckning för kostnaden för förfarandet.

Fastigheten säljs för 300 000 kr. Därav be- löper 100000 kr på var andel. Botteninteck— ningen på 120 000 kr täcks och kvarstår efter försäljningen. Kostnaden för förfarandet 1000 kr tas ur As andel. Innehavaren av andelsin- teckningen på 50000 kr får fullt. Innehava- ren av inteckningen på 180 000 kr får 9 000 kr ur As andel och tillhopa 120000 kr ur Bs och Cs andelar. Inteckningen blir alltså nöd— lidande.

Ex. 3. Antag, att utmätning skett för oprio- riterad fordran i andel av fastigheten Askö 41. Denna ägs av A, B och C och utmätning har skett för en As skuld på 80000 kr. Fastighe- ten belastas av inteckning på 60000 kr i Bs andel med bästa rätt, inteckning på 120 000 kr i hela fastigheten och inteckning på 40 000 kr i Cs andel med sämsta rätt. Vid skyddsbelop- pets bestämmande behöver endast den för hela

fastigheten gemensamma inteckningen beaktas; någon annan inteckning belastar ju ej den ut- mätta andelen (As andel). Av denna inteckning belöper på As andel 40000 kr. Kostnaden för förfarandet är 1000 kr. Skyddsbeloppet för hela fastigheten blir 3 x (40 000 + 1 000) : 123000 kr. Fastigheten säljs för 270000 kr. Därav belöper 90000 kr på var andel. Vid försöksfördelning belöper på As andel 40 000 kr av den gemensamma inteckningen och 1 000 kr i kostnader, på Bs andel 60000 kr mot- svarande dess andelsinteckning och 30000 kr av den gemensamma inteckningen samt på Cs andel 40000 kr av den gemensamma in- teckningen och 40000 kr motsvarande dess andelsinteckning.

Härigenom skulle emellertid den gemensam- ma inteckningen ej bli täckt. Bristen 10000 kr som hänför sig till Bs andel skall fördelas på As och Cs andelar med 5 000 kr på var- dera.

Det skall sålunda slutligen utgå eller beräk- nas utgå ur As andel 45 000 kr till innehava- ren av gemensam inteckning och 1 000 kr i kostnader, varefter 44000 kr står till utmät- ningssökandens disposition, ur Bs andel 60 000 kr till innehavaren av andelsinteckning på det- ta belopp och 30000 kr till innehavaren av gemensam inteckning, ur Cs andel 45000 kr till innehavaren av gemensam inteckning, 40 000 kr till innehavaren av andelsinteckning på det- ta belopp och 5 000 kr till andelens ägare.

Gemensam inteckning som täcks på ena el- ler andra sättet skall kvarstå i fastigheten. In- teckning i andel av fastigheten skall däremot upphöra att gälla. (Se beredningens förslag till lydelse av 6 kap. 11 å andra st. JBförslaget bil. A).

Av exemplen framgår, att försäljningar- na kan leda till regressanspråk mellan an- delsägarna inbördes.

65 5.

Den som yrkat försäljning av hela fas- tigheten i fall som avses i 63 5 kan ej påräkna, att hans yrkande under alla om- ständigheter bifalles. Om yrkandet ogillas, skall enligt förslaget gäldenärens rätt till andelen utbjudas i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättig— het. Detsamma gäller, om yrkande ej fram- ställs eller om, efter yrkande, försök gjorts att sälja hela fastigheten men någon för- säljning inte kommit till stånd. I det sena- re fallet får förutsättas, att reglerna i 41 5

första stycket iakttagits. Om inrop vid en första auktion blivit ogiltigt därför att in- roparen inte betalt ogulden del av den kon- tanta köpeskillingen, får av 63 % anses följa, att nytt försök att sälja hela fastighe— ten skall göras även om sökanden avstår därifrån, under förutsättning att någon av hans medintressenter påfordrar det och vill svara för den ökade kostnad som kan följa därav. Om ingen påkallar sådan åtgärd, bör man direkt övergå till försäljning av an- delen i den ordning som avses i 65 &. Försäljning som sker i sistnämnda ordning inverkar ej på beståndet av inteckningar, in- skrivningar eller upplåtna rättigheter, från- sett att muntliga upplåtelser får i enlighet med den allmänna principen för behand— ling av sådana rättigheter lämnas därhän.

I detta sammanhang bör emellertid er- inras om att 22 kap. 3 5 i JBförslaget innehåller bestämmelse (punkt 8) att ansö- kan om inteckning skall avslås, om ut- mätning av del av fastigheten skett före den dag då inteckningen söks. Detta för— bud bör, i enlighet med den tidigare lag— beredningens förslag, utvidgas att gälla även när ansökan om inteckning görs sam- ma dag som utmätningen. Utmätning skall nämligen enligt FRO liksom enligt gällan- de lag ge prioritet framför inteckning som sökts samma dag. Om denna regel ej skall brytas när andel av fastighet tas i mät, måste nyssnämnda förbud mot inteckning också gälla, när utmätning av andel sker samma dag som inteckning söks.

X id:.rc hör här erinras om 8 5 andra stycket i förevarande förslag. Tillämpade på utmätning av andel av fastighet inne- bär där givna regler, att upplåtelse, vartill andelsägaren ej får medverka, inte kan åberopas mot den som förvärvar andelen. Om upplåtelsen på det sättet blir ogiltig i andelen, blir den också utan verkan i återstående del av fastigheten.

Självklart är, att avtal, varigenom ägaren efter utmätningen överlåtit den utmätta andelen, inte har någon verkan mot ut- mätningen.

Enligt förslaget är det ÖE som skall utbjuda andelen till försäljning. Det är också ÖE som skall förrätta försäjningen, vare sig den sker på exekutiv auktion eller under hand. Ärendet går sålunda inte åter till utmätningsmannen.

66 %.

Enligt 60 eller 65 & kan försäljning av fast egendom ske i den ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Eftersom försäljningen rör fast egendom bör även i sådant fall köpebrev upprättas sedan försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts. Att köpebrev skall upprättas, när försäljning på auktion eller under hand skett i den ordning som i all— mänhet skall gälla för exekutiv försäljning av fast egendom, följer av 43 resp. 56 5 i förslaget.

Särskilda bestämmelser

I denna avdelning upptager förslaget vissa spridda bestämmelser som i en blivande utsökningsbalk torde komma att med be- hövliga ändringar införas i kapitel som blir gemensamt eller gemensamma för olika exekutiva åtgärder som balken kommer att omfatta.

67 5.

När fast egendom ingår i konkursbo, torde det utan vidare vara klart, att äga- ren skall företrädas av förvaltaren. Bered- ningen har ändå ansett önskvärt, att detta sägs uttryckligen. Bestämmelse härom har upptagits som första stycke i paragrafen. Det betyder, att vad förslaget innehåller om ägaren i alla hänseenden skall tilläm- pas på förvaltaren.

I 69 och 70 åå KL finns närmare be— stämmelser om vad förvaltaren skall iakt- taga och om krav på samtycke av rättens ombudsman eller gäldenären til. försäljning på annat sätt än genom auktion. Bered— ningen föreslår ändringar i och komplet— tering av bestämmelserna i 70 å (se KLför- slaget).

I denna paragraf uppmärksammas frå- gan, vem som skall underrättas när ägan— derätten till utmätt fast egendom är svävan— de eller tvist råder därom. Enligt första stycket första punkten i paragrafen skall alltid den som har lagfart på egendomen underrättas. Om lagfart sökts för annan, skall även den som sökt lagfart underrät- tas. Är det känt att annan förvärvat eller gör anspråk på egendomen, skall denne en- ligt andra punkten underrättas.

Andra stycket behandlar det fallet att överlåtelse beror av villkor. Detta fall kan strängt taget sägas gå in under andra punk- ten i första stycket. Beredningen har emel- lertid i tydlighetens intresse ansett önsk- värt, att uttryckligen föreskriva att såväl överlåtare som förvärvare skall underrät- tas i en sådan situation.

Om hel fastighet, som tillhör två eller flera, har tagits i mät, är utan vidare klart, att varje andelsägare skall underrättas och att paragrafen i övrigt får motsvarande till— lämpning beträffande varje andel.

Beträffande fall då endast andel av fas- tighet tagits i mät har beredningen över— vägt, huruvida underrättelser som enligt förslaget skall gå till »ägaren» bör lämnas även ägare av annan andel i fastigheten. Beredningen har ansett, att det skulle föra för långt. Om emellertid hela fastigheten skall säljas enligt beslut med stöd av 63 5, skall självfallet därefter varje andelsägare underrättas. Då är ju enligt 64 % hela fas- tigheten att anse som utmätt.

Som beredningen framhållit under 63 & bör utmätningsmannen i administrativ ord- ning åläggas att underrätta meddelägare, när andel i fastighet tagits i mät.

69 &.

Beträffande ÖEs behörighet i fråga om försäljning av fast egendom sägs i 98 & UL, att om fastigheter inom skilda över- exekutorers områden skall gå i en för- säljning, skall auktionen förrättas av den ÖE inom vars område huvudgården eller, om sådan ej finns, den högst taxerade fas- tigheten är belägen.

Bestämmelsen är bl. a. tillämplig, om ge- mensamt intecknade fastigheter är belägna inom skilda överexekutorers områden. Be- stämmelsen måste då anses tillämplig oav- sett om fastigheterna faktiskt säljs genom gemensamt utrop eller ej.1 Bestämmelsen torde däremot knappast vara tillämplig, om två eller flera fastigheter som har samma ägare tagits i mät för oprioriterad fordran och ägaren eller annan skulle önska att de säljs genom gemensamt utrop. Beredning- en har utgått från att gemensamt utrop i sådant fall är en rent faktisk möjlighet som kan tillämpas endast när den inte erbjuder några komplikationer. Att förlägga ärendet till viss ÖE endast på grund av fastighets- ägarens begäran om gemensamt utrop sy- nes inte motiverat.

Lagrummet torde utgå från att det utan särskilt stadgande är tydligt, att i princip den ÖE är behörig inom vars område ut- mätt fastighet är belägen. Om utmätnings— man i gäldenärens hemvist utmätt gäldenä- ren tillhörig fastighet som är belägen utan- för hans tjänstgöringsområde och jämväl utanför hans ÖEs område, skall sålunda ärendet enligt 56 a & UL överlämnas till utmätningsman inom vars område fastig- heten ligger, varefter denne kommer att överlämna ärendet till sin ÖE.

Beredningen har ansett, att 98 & UL bör ersättas av en regel som hänvisar till 10 kap. 10 & RB. Huvudregeln är där, att tvist om äganderätt till fast egendom och vissa andra frågor skall upptagas av rätten i den ort där fastigheten är. I andra stycket av paragrafen föreskrivs vidare, att om fas- tigheten ligger under flera domstolar eller tvisten gäller flera fastigheter under skilda domstolar, tvisten skall upptagas av den rätt under vilken huvuddelen ligger. Dessa bestämmelser skall enligt beredningens för- slag få motsvarande tillämpning beträffan— de ÖEs behörighet i ärende som avses i förslaget.

Som andra punkt i 69 & har upptagits föreskrift, att ÖE, om han finner att han

1 Se Trygger I 5. 303.

ej äger upptaga ärendet, skall överlämna detta till behörig ÖE.

70 5.

När ärende inkommer till ÖE, bör den- ne ex officio pröva sin behörighet och ta ansvaret för ärendets fortsatta handlägg- ning. Om ÖE beslutar att ta upp ärendet, skall enligt förslaget behörighetsfrågan vara avgjord. Även om inte något uttryckligt beslut meddelats bör ärendet anses bundet till ÖE så snart ÖE beslutat vidtaga åtgär- der som ej lämpligen kan återtagas. Rent praktiska åtgärder, såsom påbörjandet av utredning om fastigheten o.d., bör dock inte hindra ärendets överlämnande, t.ex. om just utredningen leder till att ärendet bör överlämnas till annan ÖE. Ett särskilt spörsmål uppkommer, om gemensamt in— tecknad fastighet tagits i mät och ärendet, sedan ÖE upptagit detsamma, utvidgas ge;- nom indragning av fastighet inom annan ÖEs område. Om ÖE fortsätter att hand- lägga det hela, får beredningens förslag an- ses innebära, att klagan däröver ej får fö- ras. Å andra sidan bör framhållas, att för- slaget ej utesluter att ÖE självmant över- lämnar det hela till annan ÖE. Om denna ÖE övertager ärendet, får enligt förslaget talan ej föras däremot. Beredningen vill tillägga, att det är föga antagligt att dessa behörighetsfrågor kommer upp i tillämp- ningen.

Beredningens förslag innehåller i 48 & bestämmelser om indragning av gemensamt intecknad fastighet och i 63 5 om indrag- ning av hel fastighet i exekutiv försäljning, oaktat utmätning skett endast av andel av fastigheten. Beslut om indragning enligt det ena eller det andra lagrummet måste få överklagas särskilt. Bestämmelse härom upptages i andra stycket av förevarande 70 %. Det är också av vikt, att ägaren av annan gemensamt intecknad fastighet än den ursprungligen utmätta fastigheten eller av annan andel av fastighet än den ur- sprungligen utmätta andelen blir underrät- tad på ett betryggande sätt. Beslutet kan ha meddelats vid förhandling i hans när-

varo. Detta bör i så fall vara tillfyllest. Om han inte är närvarande när beslut om in- dragning meddelas, skall ÖE enligt försla- get ge honom del av beslutet på sätt som i RB föreskrivs om delgivning (jfr 12 & UL). Den som begärt indragning men inte vun- nit bifall skall också enligt förslaget, såsom tappande part, få del av beslutet på nämn- da sätt, om det inte meddelats i hans när- varo.

I övrigt har beredningen inte ansett lämp- ligt eller behövligt att i förevarande förslag införa bestämmelser om fullföljd mot ÖEs beslut. Förslaget hänvisar i stället till utsök- ningslagen. Såsom framgår av ULförslaget föreslår beredningen där vissa ändringar i fullföljdsreglerna. Beredningen vill här erin- ra om att viss begränsning i rätten att full- följa talan föreslagits i 33 å 2 andra stycket FfL.

71 5.

Enligt 133 & 1 mom. UL äger den som har förvärvat fast egendom på exekutiv auktion tillträda egendomen, när han full- gjort sin betalningsskyldighet. I anslutning härtill sägs, att utmätningsmannen skall ge handräckning när så fordras. Beredningen har ansett lämpligt, att en motsvarande be— stämmelse tas upp i förevarande förslag. Den bör gälla även det fallet att tillbehör sålts för sig. Vid vanlig lösöreauktion torde det utan vidare vara klart, att auktionsför- rättaren omedelbart skall tillhandahålla kö- paren den egendom som sålts. När tillbehör till fast egendom säljs, kan det hända, att de lämpligen bör få stå kvar i avvaktan på hur det kommer att utveckla sig med för- säljning av själva fastigheten. Det synes där- för önskvärt, att en bestämmelse om hand- räckning får uttryckligen gälla även tillbe- hör.

I enlighet med det sagda innehåller 71 'g' i förslaget, att när fast egendom eller till- behör därtill sålts enligt FfL, köparen äger vid behov få handräckning av kronofogde- myndigheten för att komma i besittning av vad han förvärvat. Sådan handräckning bör lämnas kostnadsfritt med hänsyn till att för- säljningen ombesörjts av det allmänna och

det allmänna därför också bör se till att försäljningen går i lås. Här avses med hand- räckning endast att köparen bereds obehind— rad besittning av fastigheten, givetvis med respekterande av nyttjanderätter m.m. som skall bestå under längre eller kortare tid, resp. att han får tillfälle att bortföra till— behör. Transport av tillbehör ingår ej.

Enligt beredningens mening bör fastig— hetsägare som blir föremål för handräck- ningsåtgärd enligt förevarande 71 5 inte vara sämre ställd än hyresgäst som skall avhysas enligt bestämmelserna i UL. I pa- ragrafens andra stycke har därför beträf- fande handräckning mot förra ägaren stad— gats, att 193 & UL skall ha motsvarande tillämpning. Kronofogdemyndighetens hand- räckningsbeslut får till följd härav som re- gel verkställas först sedan förra ägaren minst fyra dagar dessförinnan genom myn- digheten fått underrättelse om att handräck- ning sökts. Vidare kan myndigheten, om förhållandena föranleder därtill, medge an- stånd med verkställigheten under högst en vecka. Föreligger synnerliga skäl, får an- ståndet utsträckas att gälla högst fyra vec- kor, om skälig gottgörelse betalas för hela anståndstiden och i övrigt otillbörligt in- trång i köparens rätt inte vållas.1

Övergångsbestämmelser

Punkt ]. Beredningen förutsätter, att den nya försäljningslagen skall träda i kraft sam- tidigt med nya jordabalken och ny förmåns- rättsordning. Övergångsbestämmelserna har utarbetats från denna utgångspunkt. Själv— fallet är också, att beredningens förslag till lag om ändring i UL måste träda i kraft samtidigt, liksom förslaget till ny lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. och följdändringar i andra lagar som behandlas i betänkandet.

Punkt 2. En första fråga är, om FfL skall tillämpas när lagsökningsutslag meddelats eller utmätning skett före nya lagens ikraft- trädande men den utmätta egendomen ännu inte hunnit säljas. Såvitt beredningen kunnat finna möter det inte något hinder att låta

den nya lagen bli tillämplig i sådana fall. På motsvarande sätt bör nya lagen till- lämpas även vid exekutiv försäljning under konkurs, oavsett om konkursen börjat före eller efter ikraftträdandet. Beredningen ut- går från att ny lag blir tillämplig i anhängigt ärende, om det ej görs undantag. Övergångs- bestämmelserna till ULförslaget innehåller undantag i vissa hänseenden.

Den grundläggande principen i övergångs- hänseende blir sålunda, att FfL skall till- lämpas när försäljning skall äga rum efter ikraftträdandet. Detta påkallar en viss upp- märksamhet från ÖEs sida, när auktion skall hållas först efter ikraftträdandet. Det förberedande förfarandet och kungörandet av auktionen och vad som har samband därmed bör i sådant fall ske i den ordning som FfL föreskriver. Även de nya bestäm- melserna om utmätt egendoms förvaltning bör kunna tillämpas i ärendet. Beredningen har upptagit stadgande härom under 2 i övergångsbestämmelserna. Stadgandet inne- bär bl. a., att alla åtgärder som måste föregå auktionen skall vidtagas i nya lagens ord- ning och att nya lagens påföljder, om det försummas, skall tillämpas. Det kan för- tjäna framhållas, att fastighetstillbehör kan säljas före nya lagens ikraftträdande, med tillämpning av äldre lag, och att därefter själva fastigheten i samma ärende kan säljas efter ikraftträdandet och med tillämpning av nya lagen. Genom fastighetens försäljning rubbas ej vad som vid tillbehörsförsälj- ningen kan ha särskilt bestämts om avståen- de från betalning ur inflytande tillbehörs- medel eller om sådana medels användning.

Det skulle möjligen kunna inträffa att bevakningssammanträde utsätts att hållas före nya lagens ikraftträdande och auktion att äga rum efter ikraftträdandet. I så fall skall ny lag tillämpas vid sammanträdet. Det bör emellertid undvikas att utsätta sam- manträde och auktion så som nu nämnts.

Beredningen har ansett, att bl. a. även indragning av fastighet skall behandlas en- ligt nya lagen i fall som nämns i föreva- rande punkt 2. Vid lagens ikraftträdande

1 Jfr vidare U I 5. 115 f.

anhängig talan om indragning bör dock få föras till slut. Bestämmelse härom har in- tagits i andra stycket under 2.

Försäljning under hand kan efter ikraft- trädandet ske även i ett före ikraftträdandet inkommet ärende. Några särskilda kompli- kationer synes inte förenade därmed. Hin- der möter ej att redan före ikraftträdandet lämna försäljningsuppdrag till fastighetsmäk- lare, i den mån det är förenligt med gällande lags bestämmelser om tidsfrister för fastig— hetsförsäljning. Någon bestämmelse om att uppdrag kan lämnas i förtid har inte ansetts behövlig, eftersom uppdraget inte i och för sig medför några ekonomiska följder för borgenären, fastighetsägaren eller annan.

Det kan inträffa, att exekutiv auktion hållits före nya lagens ikraftträdande och att det ej gjorts något godtagbart inrop. I sådana fall blir i första hand 127 & UL i nu gällande lydelse tillämplig, dvs. att ny auktion skall utsättas. I stället för vad som i nämnda lagrum sägs om den nya auktionens kungörande m.m. skall emellertid ÖE en- ligt beredningens förslag kungöra den nya auktionen enligt de nya reglerna, om den skall hållas efter nya lagens ikraftträdande. Bestämmelserna i 128 & UL blir ej tillämp- liga, om den nya auktionen hålls först efter nya lagens ikraftträdande. Det bör nämnas, att om den nya auktionen hålls före nya lagens ikraftträdande, kan därvid begäras tvångsförvaltning som fortgår efter ikraft- trädandet (jfr övergångsbestämmelserna till ULförslaget). Tvångsförvaltning kan i sin tur avlösas av försäljning i den ordning som nya lagen föreskriver.

Det kan också inträffa, att auktion hållits före nya lagens ikraftträdande och att köparen ej fullföljer inropet senast vid sam- manträde för köpeskillingens fördelning som hålls efter nya lagens ikraftträdande. Sanno- likt är det utan vidare klart, att inroparens skyldigheter i sådant fall skall bedömas en- ligt äldre lag. I tydlighetens intresse har beredningen emellertid under 7 i övergångs- bestämmelserna till ULförslaget upptagit ut- trycklig föreskrift därom.

Beredningen vill här nämna, att över— gångsbestämmelserna till FfL även i andra hänseenden kompletteras av övergångsbe- stämmelserna till ULförslaget.

Beträffande frågan om tillämpning av ny eller gammal lag vid köpeskillingsfördelning får beredningen hänvisa till vad som sägs om övergångsbestämmelserna till ULför- slaget.

Punkt 3. De nya regler om förmånsrätt som upptages i FRO kan självfallet inte utan vidare bli tillämpliga på äldre förhållanden. Beredningen förutsätter, att ett flertal över— gångsbestämmelser till FRO krävs. Kritiska tidpunkten för ny lags tillämpning i utmät— ningsärenden eller konkurs torde bli dagen för utmätning resp. dagen för konkursan- sökan. Från dessa utgångspunkter föreslår beredningen här under 3, att när utmätning skett eller konkursansökan gjorts före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om för- månsrätt tillämpas vad som följer av över- gångsbestämmelserna till FRO. Beredningens förslag till övergångsbe- stämmelser till FfL har också nära samband med blivande övergångsbestämmelser till JBförslaget (JBP). Beredningen har efter samråd med justitiedepartementet utgått från att de nya bestämmelserna i 6 kap. JBförslaget i princip skall tillämpas även på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande och att inteckningshandlingen skall räknas som pantbrev resp. vilandebevis enligt nya bal- ken. Vissa undantag förutsätts dock (bl. a. betr. 6 kap. 3 & JBförslaget). I enlighet med det sagda utgår beredningen från att, när FfL talar om pantbrev eller vilandebevis, det även skall gälla inteckningshandling som avses enligt äldre lag, om ej annat sägs.

Punkt 4. Beredningen utgår från att syste- met med tillägg enligt 6 kap. 3 & JBförslaget inte utan vidare skall tillämpas, när inteck- ning beviljats eller beviljas enligt äldre lag. Bestämmelser i ämnet torde komma att meddelas i JBP. Här upptages under 4 föreskrift, att vad i nya FfL sägs om till- lägg enligt 6 kap. 3 5 nya jordabalken skall,

när enligt JBP i stället för sådant tillägg skall beräknas ränta på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag, gälla sådan ränta.

Beredningen har inte ansett det behövligt eller lämpligt att meddela någon särskild be- stämmelse som anger för hur lång tid ränta skall beräknas, när upplysning ej föreligger om vad borgenären har att fordra (jfr 112 ä 1 mom. UL). Beredningen utgår från att enligt JBP ränta på intecknings kapitalbe- lopp kan beräknas för högst två år före utmätning resp. konkursansökan (jfr 18 ä 1 mom. IF), i den mån det behövs för att täcka panthavares fordran.

Regeln i 29 & första stycket andra punk— ten FfL bör även tillämpas på ränta enligt äldre inteckningshandlingar. Om alltså bor- genärens fordran i sin helhet ryms inom inteckningens kapitalbelopp, skall någon ränta på inteckningshandlingen ej upptagas. Ägarhypotek blir i detta fall, liksom enligt J Bförslaget, endast differensen mellan ford- ringens belopp och inteckningens kapitalbe- lopp.

Punkt 5. Den tysta panträtt som följer av 11 kap. 2 & JB skall upphöra enligt JBför- slaget. Beredningen förutsätter, att den emel- lertid kommer att leva kvar i övergångsför- hållanden. Regler härom torde komma att ges i JBP. För ett speciellt fall torde över- gångsbestämmelse böra upptagas i nu före- varande sammanhang, nämligen om bevak- ningssammanträde efter nya lagens ikraft- trädande hålls innan tiden för sökande av inteckning enligt 11 kap. 2 & JB gått till ända. Beredningen föreslår under 5, att fordran för vilken fast egendom enligt sist- nämnda lagrum utan inteckning svarar vid tiden för bevakningssammanträdet skall räk- nas lika som fordran vilken är förenad med panträtt. Det spelar enligt förslaget ej nå- gon roll, om auktionen eller köpeskillings- fördelning hålls först efter utgången av den tid som anges i 11 kap. 2 & JB. Vid försälj- ning under hand blir dagen för försäljning— en avgörande i stället för dagen för bevak- ningssammanträde. — Fordringen bör beta- las kontant, även om förfallotiden ej är in— ne.

Vad som sägs under 4 skall ha motsva- rande tillämpning i fråga om fordran en- ligt 11 kap. 2 & JB.

I detta sammanhang bör även erinras om 49 och 54 åå IF, enligt vilka lagrum nytt- jande- och avkomsträtter kan ha förmåns- rätt som för ogulden köpeskillingsfordran. Beredningen förutsätter, att denna förmåns— rätt kommer att bestå i övergångsförhål- landen.

Punkt 6. Enligt 110 5 1 mom. UL gäller, att fordran, som inte är förfallen och varå ränta inte skall betalas före förfallodagen, skall vid fastighetsförsäljning beräknas till det belopp som efter fem procents ränta utgör fordringens värde den dag, å vilken enligt 142 & sammanträde skall äga rum för köpeskillingens fördelning. En häremot sva- rande bestämmelse har upptagits som 30 å i FfL, med visst tillägg.

I 2 mom. av 110 & UL sägs, att ränta eller annan dylik fordran som ej är bestämd till kapitalet skall uppskattas efter nämnda räntefot till sitt kapitalvärde på fördelnings- dagen. När fråga är om livränta, skall upp— skattningen ske med ledning av 3 & lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Motsvarande före- skrifter har upptagits under förevarande punkt 6 i övergångsbestämmelserna, med den redaktionella jämkningen att tillträdes- dagen skall vara avgörande. Denna skall sammanfalla med den dag som utsatts för köpeskillingens fördelning. Bestämmelsen avser endast sådan rättighet som enligt gäl— lande lag till sin natur är fordran och i enlighet därmed skall även vid exekution behandlas som fordran (och alltså ej som avkomsträtt).1

Punkt 7. I 149 % UL föreskrivs, att om er- sättning skall utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån (jfr 54 & IF) som inte bibehållits vid försäljning av fast egendom, skall utdelningen beräknas för det kapitalvärde vartill den förmån i pengar eller varor som tillkommer rättighetens inne—

1 Jfr t.ex. NJA II 1912 s. 130.

havare beräknas uppgå på dagen för köpe- skillingens fördelning. Därvid skall förmå- ner som utgår i varor uppskattas efter ortens pris. Kapitalvärdets beräkning skall ske efter en räntefot om fem procent om året. Rättig- het som är tillförsäkrad någon för livstiden skall uppskattas med ledning av 3 5 i 1967 års lag om tryggande av pensionsutfästelse rn. rn.

Förevarande punkt 7 i övergångsbestäm- melserna innehåller motsvarande föreskrif— ter.

Bestämmelse om vad som i brist på utred- ning skall beräknas för förfallna förmåner torde inte behöva meddelas (jfr 112 5 2 mom. UL).

Punkt 8. Enligt JBförslaget skall vatten- fallsrätt ej vidare kunna upplåtas men kom- mer att vara kvar på grund av äldre upplå— telser. Beredningen föreslår med tanke här- på, att vad i FfL sägs om tomträtt skall gälla även vattenfallsrätt som upplåtits en- ligt äldre lag.

Punkt 9. I åtskilliga fall föreskrivs, att fast egendom skall säljas i den ordning som UL föreskriver eller något liknande. Det kan ej gärna komma i fråga att söka genom- gående ändra dessa bestämmelser så att de kommer att hänvisa till FfL. I stället har i förevarande punkt 9 upptagits bestämmelse att i fall, då lag eller författning hänvisar till utsökningslagen, hänvisningen i stället skall gälla nya lagen i de avseenden som av- handlas där. Allt som i FfL gäller själva försäljningen skall alltså tillämpas. Hänvis— ningen till UL kommer alltjämt att gälla fullföljdsförfarandet samt köpeskillingsför- delningen och annat som fortfarande regle- ras i UL.

4. De särskilda bestämmelserna i förslaget till lag om

ändring i utsökningslagen

I inledningen till betänkandet har beredning- en nämnt, att enligt beredningens förslag — sedan reglerna om försäljning av fast egen- dom utbrutits till ett särskilt lagförslag, FfL — skall t.v. i UL kvarstå de regler som rör själva utmätningen och köpeskillings- fördelning, kostnader och fullföljd till högre instans, med visst undantag. Bestämmelser i dessa ämnen finns i 3, 4, 6 och 9—11 kap. Beredningen har också nämnt, att bered- ningen föreslår att institutet tvångsförvalt- ning upphävs. Bestämmelserna härom finns i 7 kap. UL, vilket alltså skall utgå. I 2 kap. av detta betänkande har beredningen närmare motiverat de viktigare ändringar som betänkandet innehåller även i vad de avser UL. De väsentliga nyheterna rör ver- kan av lagsökningsutslag och utmätning av överlåten fast egendom eller villkorlig rätt till fast egendom, utmätning av ägarhypotek och avskaffandet av tvångsförvaltning.

Beredningen vill här lämna en översikt av vad ändringarna i UL rör, nämligen

39—40 åå avskaffande av tvångsförvalt— ning

48 å beskaffenheten och prövning av pant eller borgen

49 och 51 55 förutsättningar för verk— ställighet av tredskodom och lagsökningsut- slag samt avskaffande av tvångsförvaltning

52 % avskaffande av tvångsförvaltning 56 a & utmätningsmans åligganden efter utmätning av fast egendom

57 & anteckning på fordringsbevis — i för-

slaget tid inom vilken utmätning skall ske

60 a & utmätning av ägarhypotek och viss kostnad

62 5 utmätningsordningen när borgenär har särskild förmånsrätt

63 & utmätning av tillbehör till fast egendom (gröda m. rn.)

71 & utmätning av ägarhypotek 74 & utmätning av ägarhypotek och vissa kostnader

75 & vissa kostnader 77 % följdändring med anledning av FRO

77 a % verkan av lagsökningsutslag (upp- hävs)

78 å utmätning av tillbehör till fast egen- dom m.m. — i förslaget utmätning av ägar- hypotek

79 & utmätning av fast egendom — i för- slaget pantförskrivning av utmätt ägarhypo- tek

80 & försäljning av fast egendom — i för— slaget indrivning av utmätt fordran

80 a & förfogande över utmätt fast egen- dom (upphävs)

81 å syssloman för utmätt fast egendom — i förslaget verkan av att fast egendom överlåtits

82 & verkan av att fast egendom över- låtits — i förslaget utmätning av överlåten fast egendom och av villkorlig rätt till fast egendom

83 & fullbordandet av och förmånsrätt på grund av utmätning av fast egendom

84 & överlämnande av bevis om utmät- ning — i förslaget tid inom vilken utmätt lös egendom skall säljas

85 & anmälningar till olika myndigheter — i förslaget utmätning hos dödsbo

86 & begäran om försäljning av fast egendom — i förslaget frivillig betalning efter utmätning

87 & utlösningsrätt (upphävs) 88 & anmälan till myndigheter (upphävs)

88 a & utmätning hos dödsbo (flyttas till 85 & iförslaget)

88 b & indrivning av utmätt fordran (flyt- tas till 80 å i förslaget)

88 c & tidsfrister (flyttas till 57 och 84 55 i förslaget)

89 & redaktionell ändring 91 & förfarandet efter ägarhypotek

95 & realisation av pant eller borgen

97—135 55 försäljning av fast egendom (upphävs utom 97 å)

139 & följdändring med anledning av FRO

142 & fördelning av köpeskilling för fast egendom — i förslaget fördelning av köpe- skilling för fartyg

143 & fördelning av medel för sålda till- behör till fast egendom m. m. — i förslaget fördelning av köpeskilling och andra medel som rör utmätt fast egendom

144 & förfarandet vid köpeskillingsför- delning — i förslaget realisation av ställd säkerhet

145 & överenskommelse mellan sakägar- na — i förslaget förfarandet vid köpeskil- lingsfördelning och överenskommelse

148 & försenad anmälan av fordran som rör fast egendom (flyttas till 143 5.)

149 & kapitalisering av avkomsträtt (upp- hävs)

150 & beräkning av fordran i visst fall 151 & redaktionell följdändring 154 & verkan av klandertalan 156 & lyftning av medel 157 & redaktionell följdändring 158 och 159 åå lyftning av medel 160 % nedsättning i bank

161 & anteckningar på inteckningshand- ling — i förslaget krav på företeende av ford-

utmätning av

166 & ränta på medel som återbetalas 167 & skyldighet för utmätningsman att betala ränta (upphävs)

168 & anmälningar till myndigheter (upp- hävs)

7 kap. tvångsförvaltning (upphävs) 181 & följdändring 184 & kvarstad på ränterätt

186 & nedsättning i bank (upphävs, se 160 & iförslaget)

198 och 199 åå kostnadsfrågor 201 & fullföljd av talan mot utmätning 209 & meddelandet av ÖEs utslag 210 & klagan över tvångsförvaltning 211, 213 och 215 åå fullföljd av talan mot ÖEs beslut m. m.

218 & inhibition. Av de paragrafer i UL som upphävs er- sätts 80 a, 87, 98—135 och 149 åå av nya bestämmelser i FfL eller övergångsstadgan- den. Vissa av de paragrafer som upphävs, t.ex. 88 och 168 åå, skall ersättas med administrativa föreskrifter. Även i andra hänseenden förutsätts, att administrativa bestämmelser meddelas (jfr 12 & UL).

Vissa av de paragrafer som ändras i nu ifrågavarande förslag har också blivit före- mål för ändringsförslag i beredningens be- tänkande Utsökningsrätt III och på grund- val av betänkandet utarbetad prop. 1968: 130. Detta gäller 74, 77 och 201 55. I prop. 1968:131 berörs 79 och 82 åå. Dessa ändringsförslag har ej införts i UL- förslaget.

39 &.

Dom varigenom någon ålagts betalnings- skyldighet kan föranleda utmätning även om domen ej vunnit laga kraft. I så fall skall emellertid utmätningen enligt 1 mom. i före- varande paragraf gå åter, om gäldenären visar att han hos länsstyrelsen satt ned det utdömda beloppet och dessutom betalar vissa kostnader. Har tvångsförvaltning en- ligt gällande lag kommit till stånd, skall han bl. a. betala förvaltningskostnaden, i den mån denna ej kunnat uttagas ur fastighetens avkastning.

Om reglerna angående tvångsförvaltning

upphävs, bör paragrafen jämkas så att den föreskrift som syftar på tvångsförvaltning utgår. Förutom denna ändring har para- grafen redaktionellt jämkats i andra hän- seenden. Någon ändring i sak är ej avsedd därmed.

40 å.

Fast egendom som utmätts enligt 39 & kan enligt nuvarande 3 mom. i förevarande paragraf sättas under tvångsförvaltning, även om domen ej har vunnit laga kraft. Bestämmelsen skall enligt beredningens för— slag utgå som en följd av att tvångsförvalt- ning avskaffas.

48 5.

Enligt UL skall pant eller borgen ställas i ett flertal fall.1 I förevarande paragraf meddelas för närvarande generella bestäm- melser om den beskaffenhet som säkerheten — pant eller borgen — då skall ha. Därav framgår till en början, att säkerhet som ej är godkänd av motparten skall prövas av den myndighet hos vilken den ställs, dvs. av kronofogdemyndigheten, ÖE eller i visst fall länsstyrelsen. För prövningen av pant uppställer lagen inte några särskilda bestäm- melser. Annorlunda är förhållandet med borgen. Det torde ej fordras, att borgen nödvändigt skall tecknas av mer än en per— son,2 men om så sker skall borgensmännen svara solidariskt. För vissa fall krävs pro- prieborgen, nämligen när säkerheten skall gälla till förmån för menighet eller utländsk man och när den skall lämnas av auktions— inropare i stället för handpenning enligt 95 eller 125 å. Borgensförbindelse får omhän- dertagas av den till vars säkerhet den gäller. I fråga om pant kan myndigheten föreskri- va, att den skall sättas i förvar hos veder- häftig man som åtager sig att vårda den.

I beredningens förslag har 125 å UL upp— hävts och ersatts med en bestämmelse i 34 å FfL, enligt vilken den som på exekutiv auk— tion inropar fastighet skall betala handpen- ning kontant om han ej ställer säkerhet för beloppet. Som säkerhet kan därvid godkän- nas fordran som är förenad med panträtt i den inropade fastigheten, om den täcks av

köpeskillingen och kan anses betryggande. Även vid exekutiv försäljning av fastighet som enligt beredningens förslag sker under hand kan det bli aktuellt att ställa säkerhet (jfr 54 å FfL). Med hänsyn till dessa nya regler måste förevarande 48 å UL jämkas. Lagrummet har i förslaget gjorts tillämp- ligt ej blott när pant eller borgen fordras enligt UL utan även när säkerhet eljest skall ställas i utsökningsmål. Paragrafen har sam- tidigt förenklats och bragts i närmare över- ensstämmelse med motsvarande regler i and- ra lagar.3

Liksom gällande rätt innebär förslaget, att myndighets prövning av säkerhet behövs endast om säkerheten inte godkänts av den till vars förmån den ställs. Prövningen får i princip ske fritt med beaktande av att sä- kerheten skall vid behov kunna realiseras och därvid täcka den förpliktelse som skall garanteras.4 Särskilda föreskrifter om säker- hetens beskaffenhet lämnas blott i fråga om borgen, vartill bl.a. bankgaranti får räk- nas.5 Förslaget medför den nyheten, att proprieborgen alltid — och icke blott i vissa särskilda fall — krävs för myndighetens god— kännande. Denna skärpning i förhållande till gällande rätt kan enligt beredningens mening ej orsaka nämnvärda olägenheter för dem som har att ställa säkerhet i utsök- ningsmål.5 Om två eller flera går i borgen, skall deras ansvar som hittills vara solida-

1 Se betr. gällande lag t. ex. 39—42, 88 b, 95, 125, 131, 137, 155, 158, 189 och 194 åå UL; jfr även 5 och 8 åå införsellagen, 1 å lagen 14/6 1917 om förbud för vissa underhållsskyldiga att avhytta från riket, 10 å lagen 12/5 1955 med vissa särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m.m., 95 å växellagen, 73 å checklagen och 40 å fjärde stycket lagen om enskilda vägar. Se även Trygger I s. 499 och Hassler s. 112 not 28 och s. 455. 2 Trygger II 5. 155, Almén, PM 5. 212 och JO 1926 s. 251 ff. Jfr em. även Alexanderson s. 43. 3 Se 14 kap. 8 å VL och 73 å expropriations- lagen. ** Jfr Trygger II s. 155 f. S.k.vederhäftighetsbevis börinte godtagas utan vidare. Se däremot enligt gällande rätt NJA 1910 5.189 och JO 1909 s. 25 ff. " Jfr Smith, Garantioppgjar s. 71 ff och Rabe, Bankjuridik 4 uppl. s. 99. 6 Om de problem som kan vara förknippade med avfattandet av borgensförbindelsen se Vinge, Om kvarstad i civila mål 3. 12 f.

riskt för att säkerheten skall kunna godta- gas av myndigheten. Enligt 10 kap. 11 å HB gäller, att borgen som tecknats av flera med- för solidarisk ansvarighet, om förbehåll ej uppställts om delad ansvarighet.

Vad förevarande 48 å UL innehåller be- träffande omhändertagande av borgensför- bindelse och om befogenhet för myndighe- ten att meddela föreskrift om pantförvaring har inte medtagits i förslaget. Följden här- av blir, att myndigheten alltid själv skall omhändertaga säkerheten och ombesörja dess förvaring. Härvid kan yppas vissa prak— tiska frågor om bl.a. Vård av pant och er- sättning för kostnader som rör pants vård och förvaring. Sådana spörsmål kan emel- lertid aktualiseras redan enligt gällande lag, och förslaget kan därför knappast antagas ge upphov till några principiellt nya kom- plikationer. Frågorna får lösas med ledning av gängse panträttsliga regler (jfr 10 kap. 3 och 4 åå HB). Vad särskilt beträffar myn- dighets pantförvaring lärer det i praktiken vara mycket sällsynt, att det i hithörande ärenden lämnas pant som inte kan förvaras hos myndigheten utan särskild kostnad. Re- gelmässigt torde det enligt vad beredningen inhämtat röra sig om inteckning, aktiebrev e. d. Om undantagsvis särskild förvarings- kostnad skulle uppkomma, t. ex. om panten utgörs av ett skrymmande konstverk eller annat som på grund av sin storlek eller sitt värde icke lämpligen bör förvaras av myn- digheten själv, kan den som ställer panten åläggas att svara för kostnaden enligt 198 eller 199 å i beredningens förslag.

Efter mönster av 74 å expropriationslagen i dess lydelse enligt lag den 3 juni 19667 har 2 mom. i 48 å ändrats på det sättet att för- utom staten även kommun fritagits från skyldigheten att ställa säkerhet. Framställ- ning om lagändring i denna riktning har tidigare gjorts av länsstyrelsen i Östergöt- lands län, vars skrivelse i ärendet har av chefen för justitiedepartementet överlämnats till beredningen. En dylik reform medför obestridliga förenklingar och kan inte gärna medföra någon risk för kommuns motpart.

Med kommun avser beredningen i första hand borgerlig primärkommun, dvs. lands—

kommun, köping och stad, men även lands- tingskommun. Kommunalförbund inbegrips ej.

Det synes lämpligt, att Kungl. Maj:t i tillämpningsföreskrifter anger vad slags sä- kerhet som får godtagas i samband med exe- kutiv försäljning och att dessa bestämmelser blir mycket restriktiva. Beredningens för- slag bygger på att säkerheten i fall som avses i34å4,38å50ch54å3FfLsamt 15 å 2 LfL inte får svikta. Endast bank- garanti, fullt betryggande pant eller likvär- dig säkerhet bör godtagas.

49 å.

Enligt denna paragraf får tredskodom som innehåller åläggande av betalningsskyl- dighet verkställas som lagakraftvunnen, även om tiden för sökande av återvinning inte har gått ut eller väckt återvinnings— talan inte har prövats slutligt. Domstol kan emellertid förordna om inhibition.

Verkställigheten av tredskodom får enligt gällande lag fortgå ända t.o.m. försälj- ning. I fråga om fastigheter skiljer sig be— stämmelsen på denna punkt från vad som gäller beträffande verkställighet av lagsök- ningsutslag. Om verkställighet av sådana ut— slag finns bestämmelser i 51 å 2 mom. som i sin gällande lydelse bl. a. föreskriver, att om intecknad fordran genom utslaget fast- ställts till betalning ur fast egendom, för- säljning inte får ske förrän utslaget vunnit laga kraft. Beträffande lagsökningsutslag som rör fast egendom har det sålunda inte ansetts lämpligt, att försäljning äger rum innan det visar sig att återvinning inte sökts eller, om detta skett, avgörandet i åter- vinningsmålet vunnit laga kraft.1 Det kan även nämnas, att 40å UL innehåller ett oeftergivligt förbud att utan gäldenärens samtycke sälja fast egendom som utmätts på grund av vanlig icke lagakraftvunnen betalningsdom.2

7 Se SOU 1964: 32 s. 102 f och prop. 1966: 73 s. 97 ff. 1 Se SOU 1944: 10 s. 417. 2 Förbudet gäller dock ej, när utmätning skett på grund av dom i växel- eller checkmål; se 95 å växellagen och 73å checklagen. Jfr Hassler s. 363 och Olivecrona, Utsökning s. 38.

Vid verkställande av tredskodomar bör enligt beredningens mening gälla samma regel som i fråga om lagsökningsutslag. Be- redningen har därför i 49 å 1 mom. infört bestämmelsen, att fast egendom inte får säljas innan tredskodomen har vunnit laga kraft. Liksom i 40 å anges i förevarande paragraf av förslaget uttryckligen, att fas— tigheten får säljas om ägaren samtyckt där- till.

51 &.

Förevarande paragraf hänvisar i 1 mom. beträffande verkställighet av lagsökningsut- slag till 49 å 1 mom. Lagsökningsutslag vari- genom betalningsskyldighet ålagts kan enligt förslaget verkställas som lagakraftvunnen dom utan hinder av att återvinning sökts, om inte beslut om inhibition meddelas. Be- stämmelsen är något jämkad i förhållande till gällande lag. Därmed åsyftas, att den skall tillämpas inte blott när personlig be— talningsskyldighet ålagts genom lagsöknings- utslag utan även när det undantagsvis genom sådant utslag endast blivit fastställt, att ford- ran skall på grund av inteckning utgå med förmånsrätt i viss egendom (se 1 å andra st. och 13 å LL i beredningens förslag).1

Även det av beredningen i 49 å 1 mom. upptagna förbudet att sälja fastighet innan tredskodom vunnit laga kraft blir på grund av hänvisningen i 51 å 1 mom. tillämpligt vid verkställighet av lagsökningsutslag. För- slaget medför här en viss ändring i jämförel- se med nuvarande regler. Som tidigare nämnts gäller försäljningsförbudet i 51 å 2 mom. f. n. blott när intecknad fordran lag- sökningsvägen fastställts till betalning ur fast egendom, vilken jämlikt 77 a å då är att anse som utmätt. Enligt förslaget skall för— budet alltid gälla, när fastighet utmätts på grund av lagsökningsutslag och detta inte har vunnit laga kraft.2 Bestämmelsen i 77 a å om utmätningsverkan saknar som ti- digare nämnts motsvarighet i beredningens förslag.

I övrigt föreslår beredningen den änd— ringen i 51 å att nuvarande bestämmelse i 2 mom. om anordnande av tvångsförvalt— ning skall utgå ur lagtexten.

Den hänvisning till 7 kap. som 2 mom. i paragrafen nu innehåller beträffande fördel- ningen av medel som influtit under tvångs- förvaltning skall enligt förslaget utgå.

56 a å.

Gällande regler om utmätningsmans loka- la kompetens kan medföra, att utmätnings— man i gäldenärens hemvist tar i mät fast egendom som ligger inom annat kronofog- dedistrikt.1 Enligt 1 mom. i förevarande paragraf skall i så fall ärendet f.n. över- lämnas till utmätningsmannen i det distrikt där egendomen ligger. Som framgår av 3 mom. i paragrafen skall emellertid den som verkställt utmätningen först vidtaga vissa expeditionella åtgärder som hänger samman med utmätningen, bl. a. underrätta ÖE och inskrivningsmyndighet om utmätningen. Han bör också omhändertaga de handlingar rörande fastigheten som kan finnas tillgäng- liga hos gäldenären.2 Sedan målet överläm- nats till utmätningsmannen där egendomen ligger skall denne vidtaga andra åtgärder som ankommer på utmätningsman. Sådana uppgifter som beskrivning och värdering av fastigheten kommer därmed att åvila ho- nom. När han fullgjort sina åligganden, skall han enligt 99 å insända handlingarna till den ÖE under vilken han lyder.

Beredningens förslag medför vissa änd- ringar i den förberedande handläggning som i ärenden om utmätt fast egendom skall föregå fastighetens försäljning. Sedan ut— mätningsmannen tagit egendomen i mät och vidtagit därav föranledda omedelbara åt- gärder, skall han överlämna ärendet till den ÖE som är behörig enligt vad som sägs i 69 å FfL. I administrativ ordning bör ges föreskrift härom och om utmätningsman- nens åligganden innan ärendet överlämnas (jfr under 5 å FfL). ÖE skall genast upp- taga ärendet till behandling för de fortsat- ta förberedande åtgärder som är påkalla-

1 Jfr Hassler s. 64. 2 Se härom även vad som anförts nedan på s. 249 ang. ändrad lydelse av bl. a. 17 å LL. 1 Se 56 å UL; jfr prop. 1963: 52 s. 84. 3 Jfr U I 5. 68.

de (4 å FfL). Beskrivning av fastigheten skall enligt förslaget ske först när det är lämpligt med hänsyn till det fortsatta för- farandet (5 å FfL). Värdering skall ej vara obligatorisk utan bero på ÖEs prövning. Även värdering skall anstå till lämplig tid- punkt (6 å FfL). Med denna ordning torde det saknas anledning att behålla någon regel om att mål skall överlämnas till utmätnings- mannen i den ort där den utmätta fastig- heten 1igger. Denne skulle nämligen regel- mässigt ej få annan befattning med ärendst än att sända handlingarna vidare till ÖE. Om en och samma fastighet utmätts av två eller flera utmätningsmän, skulle han visser- ligen kunna tänkas bidraga till en viss sam- ordning av ärendena, men denna uppgift kan lika väl fullgöras av ÖE. I förslaget har följaktligen nuvarande ] mom. i paragrafen uteslutits.

I 3 mom. finns f.n. föreskrifter om vissa expeditionella åtgärder som utmätningsman skall vidtaga. Liksom beträffande andra reg- ler i UL som avser rent expeditionella åt- gärder, t. ex. de i 85 å vartill 56 a å nu hän- visar, förordar beredningen, att behövliga bestämmelser av ifrågavarande natur med- delas i administrativ ordning. Nämnda 3 mom. skall därför upphävas enligt bered- ningens förslag.

57 5.

I denna paragraf stadgas nu, att när fordringsbevis för utmätnings vinnande läm— nas till utmätningsmannen, denne skall göra anteckning därom på handlingen. Han skall vidare utfärda bevis till borgenären om handlingens mottagande.1 Bestämmelserna syftar till att hindra utmätningsman från att själv obehörigen använda ingivet skulde- brev2 och synes böra överföras till admi- nistrativ författning.

I förslaget har i stället under paragrafen upptagits regler om tid för utmätnings verk- ställande m.m. Härom meddelas nu be- stämmelser i 88 c å 1 mom. Utmätnings- mannen skall enligt detta lagrum skynd- samt vidtaga vad som ankommer på ho- nom för att utmätningen skall verkställas. Såvitt möjligt skall utmätningsförrättning

hållas inom fyra veckor från att utnät- ningsmannen mottagit erforderliga hand— lingar. Lämnar borgenären anstånd ned utmätningen och fortfar det utöver sex nå- nader från att handlingarna inkom, [jr- faller utmätningsansökningen.3 I samband med den omdisposition av bestämmelserna i UL som förslaget till särskild försilj- ningslag föranlett har beredningen ansett, att bestämmelserna i nuvarande 88 c & 1 mom. bör flyttas till förevarande 57 å. Därvid har beredningen gjort vissa redrk- tionella jämkningar. Vidare har beredning- en uteslutit föreskriften om att utmätnings— mannen skyndsamt skall vidtaga vad som ankommer på honom för att utmätningen skall verkställas. Bestämmelse härom lan lämpligen meddelas i administrativ ordning.

60 a å.

Enligt 78 å i beredningens förslag skall utmätning av ägarhypotek i fast egendom ske på det sättet att pantbrevet tas i fir— var eller, om annan än fastighetsägaren in- nehar det, förbud meddelas innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmät- ningsmannen. Liksom vid annan utmätning kan hinder av olika slag möta, när ägir- hypotek skall utmätas.1 Om pantbrevet är belånat, kan det vara lämpligt att, inran beslut om utmätning meddelas, inhämta upplysning hos borgenären huruvida det finns något ägarhypotek. I dylika situatio- ner bör interimistiska åtgärder kunna korn- ma i fråga. Med hänsyn härtill har 1 mom. i förevarande paragraf kompletterats med en hänvisning till 78 å.

I 3 mom. föreskrivs f.n. att kostnad för interimistisk åtgärd som avses i paragra— fen skall förskjutas av borgenären, om "lt- mätningsmannen begär det. Då generella bestämmelser om förskott i utmätningsmål enligt beredningens förslag skall intagas i 198 å, bör nämnda mom. upphävas.

1 Jfr 31 å handläggningskungörelsen. ” Se prop. 1917: 239 s. 21 f och Trygger II 5. 180. 3 Jfr U I 5.104 ff. 1 JfrUIs. 91 f.

Denna paragraf behandlar den s.k. ut- mätningsordningen. Efter de ändringar som på förslag av beredningen genomförts år 1967 anges i 1 mom. som första punkt, att av utmätningsbara tillgångar bör i första hand tas i anspråk egendom som kan an- vändas till borgenärens förnöjande med minsta kostnad, förlust och annan olägen- het för gäldenären. Vidare skall enligt and- ra punkten om möjligt tillgångar som hör samman ej skiljas. Dessa regler komplet- teras i 2 och 3 mom. av särbestämmelser angående utmätning av fast egendom, luft- fartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg.

Det är givet, att borgenärens intresse inte får lämnas å sido vid tillämpning av utmätningsordningen. Exekutionen avser, att sådan egendom skall tas i mät som kan ge borgenären betalning för hans fordran. Borgenären har anspråk på att utmätningen utan onödigt dröjsmål leder till betalning.1 Vad särskilt angår ägarhypotek kan fram- hållas, att det efter JBförslagets genomfö- rande blir svårare att realisera än förut. Ägarhypoteket kan inte längre säljas. Det förutsätts enligt 78 å i beredningens för- slag, att efter utmätning av ägarhypotek antingen själva fastigheten tas i anspråk — med den tidsutdräkt som försäljning därav måste föranleda och viss risk att utmät— ningssökanden får svara för exekutionskost- naderna — eller att ägarhypoteket pant- förskrivs. Det senare alternativet innebär, att utmätningen inte leder till någon be- talning i det aktuella ärendet. Om andra tillgångar finns att tillgå, är det därför ur borgenärens synpunkt bättre att de tas i mät. — Beredningen återkommer under 63 å till regeln i 62 å 1 mom. andra punk- ten om att vad som hör samman inte skall skiljas.

Om utmätning skall äga rum för fordran som är intecknad i fast egendom eller luft- fartyg eller reservdelar till sådant fartyg eller för fordran som är förenad med luft— panträtt i luftfartyg, skall enligt första punkten i 2 mom. den av inteckningen el: ler luftpanträtten besvärade egendomen ut—

mätas i första hand, om inte borgenären hellre vill ta betalt ur annan egendom. Mot denna regel har i doktrinen invänts, att borgenär, som ej har nöjt sig med att få intecknad fastighet dömd i mät enligt 77 a å utan skaffat sig en personlig exekutions- titel mot fastighetsägaren och begär ut- mätning hos denne, knappast vill att den fasta egendomen tas i anspråk i första hand.2 I praktiken torde inteckningshavar- na regelmässigt ha lagsökt på inteckningen och fått fastigheten dömd i mät enligt 77 a å.3

Vad som anförts mot bestämmelsen har inte föranlett något ändringsförslag från beredningens sida. Bestämmelsen i nuva- rande 77 a å saknar motsvarighet i be- redningens förslag och även intecknings- borgenär som anlitat lagsökning får begära utmätning för att kunna angripa fastighe- ten. Regeln om att den intecknade fastig- heten skall i första hand tas i anspråk sy- nes då passa väl till situationen och svara mot inteckningsborgenärens sannolika öns- kan i fråga om utmätningsobjekt.

Det har ansetts, att regeln inte får ana- logivis tillämpas på annan panthavare än som anges i bestämmelsen.4 Beredningen anser, att regelns tillämpningsområde i före- varande sammanhang lämpligen kan vidgas till att gälla alla fordringar med särskild förmånsrätt i fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant far- tyg. Härigenom inbegrips fordringar som har förmånsrätt enligt 8 å 1) eller 9å 1) eller 2) FRO eller är förenade med re- tentionsrätt i luftfartyg och intecknade re— servdelar till sådant fartyg (jfr 4 å FRO). Till fordringar som har förmånsrätt enligt 8 å 1) eller 9 å 2) FRO hör bl. a. sådana som avses i 1966 års lag om förmåns— rätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanläggningar. Första punkten i 2 mom. skall därför enligt förslaget in-

1 Se U III s. 231. 2 Se Almén, PM 5. 33 ff, Hassler s. 168 och Sven Larsson, Om personligt betalningsansvar för inteckning s. 41 f. 3 Jfr Olivecrona, Utsökning s. 80. 4 Se Trygger II 5. 201 och Hassler s. 168 not

8.

nehålla, att om fordran, för vilken utmät- ning skall ske, är förenad med särskild förmånsrätt i gäldenärens fasta egendom, luftfartyg eller reservdelar till sådant far- tyg, skall den egendomen först utmätas, om ej borgenären hellre vill ta betalt ur annan egendom. Självfallet bör utmät- ningsmannen i tveksamma fall höra sig för hos borgenären. Förmånsrätt enligt 12, 13 eller 14 å FRO räknas ej som särskild utan som allmän förmånsrätt och hör alltså ej hit. Allmän förmånsrätt kan f. ö. bara göras gällande i konkurs.

Enligt andra punkten i 2 mom. gäller f.n., att om utmätning skall ske på en gång för fleras fordringar och viss egendom häftar för borgenärs fordran på sätt nyss nämnts, får borgenären ej för vad som kan utgå ur den egendomen ta betalt ur övriga tillgångar till förfång för annan borgenär. Bestämmelsens tillämpningsområde vidgas nu genom den ändring som beredningen nyss föreslagit.

Enligt 3 mom. gäller, att fast egendom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg ej får utan borgenärens begäran tas i mät för annan fordran än sådan för vilken egendomen häftar på grund av inteckning eller som, när fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i fartyget. Detta stadgande har i beredning- ens förslag jämkats till överensstämmelse med 2 mom. första punkten i förslaget.

63 5.

Som förut nämnts gäller enligt 62 å 1 mom., att om tillgångar hör samman, de om möjligt ej skall skiljas.1 Bestämmelsen avser både lös och fast egendom. Beträf- fande fartyg och luftfartyg kompletteras den av föreskrifter i förevarande 63 å. En- ligt 1 mom. i denna paragraf får sålunda tillbehör till fartyg eller luftfartyg inte tas i mät annat än genom utmätning av farty- get eller luftfartyget. I 2 mom. finns där- jämte bestämmelse för det fallet att in- teckning i luftfartyg även omfattar reserv- delar. Ingen av de på viss plats förvarade reservdelarna får då utmätas för sig utan inteckningshavarens samtycke.

I fråga om fast egendom innehåller 78 å i gällande lag såsom en första punkt, att man vid utmätning av hus, tomt, jord eller vattenverk inte får söndra ett från annat så att det som är över blir onyttigt för ägaren. Denna ålderdomliga och kasuistis- ka bestämmelse har överflyttats till UL från utsökningsbalken i 1734 års lag. Den ger i sin mån uttryck åt den allmänna grundsatsen att utmätningsmannen skall se till att ekonomiska enheter hålls samman och värdeförstöring undviks.2 Då emeller- tid principen fastslagits genom nyssnämnda bestämmelse i 62 å 1 mom., synes första punkten i 78 å kunna utan olägenhet utgå ur UL.

I andra punkten i samma 78 å anges, att växande gröda, växande skog eller an- nat som hör till fast egendom inte får tas i mät på annat sätt än genom utmätning av själva fastigheten eller nyttjanderätt till jorden. Beredningen har i tidigare betän- kande berört bestämmelsen och därvid av- visat möjligheten att utmäta tillbehör till fast egendom för sig.3 Däremot kan fas- tighetstillbehör efter 1967 års lagändringar säljas för sig, när fastigheten tagits i mät. Regeln i 78 å andra punkten ersätts i be- redningens förslag delvis av en ny bestäm- melse i 63 å 1 mom. första punkten som innehåller att tillbehör till fastighet ej får tas i mät annat än genom utmätning av fastigheten. En särskild fråga gäller even- tuell utmätning av växande gröda m. rn. som skall tillkomma nyttjanderättshavare. Innebörden av den nuvarande bestämmel- sen härom synes vara, att skörd på rot o.d. som tillkommer arrendator eller annan nyttjanderättshavare inte får utmätas för sig utan endast i samband med utmätning av rättigheten, i den mån denna överhu- vud är utmätningsbar.4 Växande gröda och skog liksom frukt som växer på träd 0. 1. utgör tillbehör till fastigheten, även om nyttjanderättshavare har rätt att tillgodo-

1 Jfr U III s. 231 och prop. 1967: 16 s. 142. * Trygger II 5. 282, Hassler s. 152 f och Oli- vecrona, Utsökning s. 80 f. 3 Se U IV s. 49 f. Jfr prop. 1967: 16 s. 108 f. 4 Se Herslow s. 73 och Hassler s. 145. Jfr dock Olivecrona, Utsökning s. 77.

göra sig nyttigheten (se 2 å i 1966 års lag om vad som är fast egendom). Nyttighe- ten inkluderas alltså i utmätning av själva fastigheten, ehuru dennas försäljning ofta ej påverkar nyttjanderättshavarens möjlig- heter att tillgodogöra sig vad som i nämn- da hänseenden omfattas av nyttjanderät- ten. Han får ju i regel utöva sin nyttjande- rätt så länge denna består. Nyttigheten kan enligt sakens natur inte som lös egendom utmätas för nyttjanderättshavarens gäld så länge den utgör tillbehör till fastigheten. Den rätt att tillgodogöra sig nyttigheten som ingår i nyttjanderätten bör ej heller få utbrytas ur denna och utmätas för sig. Detta kan måhända sägas vara självklart. Nyttjanderätten kan ej gärna delas upp i en rad speciella rättigheter som skulle kun— na angripas var för sig. Om nyttjanderät- ten är överlåtbar, kan det hela tas i mät. Vad nu sagts skulle enligt beredningens mening gälla utan särskild bestämmelse. I tydlighetens intresse har beredningen emellertid som andra punkt i 63 å 1 mom. upptagit en uttrycklig bestämmelse därom. Den får inte läsas motsättningsvis så att det t. ex. hos den som arrenderar grustag skulle kunna utmätas rätt att ta grus utan att hela nyttjanderätten tas i mät.

71 å.

I 2 mom. av denna paragraf behandlas det fallet att inteckning i fast egendom el- ler i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg pantsatts av ägaren till den inteckna- de egendomen. Själva inteekningen får en- ligt gällande lag inte utmätas för dennes skuld. I stället får ägarhypoteket utmätas.

Som beredningen förut framhållit påkal- lar JBförslaget, att nya regler meddelas om utmätning av ägarhypotek i fast egen- dom. Dessa regler har i beredningens för- slag upptagits under 78 å. De nuvarande bestämmelserna därom i förevarande pa— ragraf bör därför utgå. Nuvarande regler om utmätning av ägarhypotek i luftfartyg och reservdelar bör däremot kvarstå i pa- ragrafen.

I ett nytt 3 mom. hänvisas till bestäm— melserna i 78 å.

I 1 och 3 mom. ges f.n. regler om bor— genärs skyldighet att lämna förskott för kostnader avseende vård m. m. av utmätt gods och anskaffande av särskild inteck- ningshandling på den del av inteckning som svarar mot utmätt ägarhypotek. Ef- tersom beredningen under 198 å upptagit generella bestämmelser om skyldighet att lämna förskott bör nämnda bestämmelser utgå.

De nya reglerna om utmätning av ägar- hypotek i fast egendom föranleder vidare, att 3 mom. ej skall gälla dylikt ägarhypo- tek. I kvarstående delar har lagrummet re- daktionellt jämkats.

75 &.

I 2 mom. har uteslutits vad som nu i lagrummet sägs om förskott till delgivnings- kostnader. Se härom 198 å i förslaget.

77 å.1

I 77 å UL anges, att när utmätning av lös egendom är verkställd så som i 73 å samt 74, 75 eller 76 å sägs, njuter borgenä- ren förmånsrätt i det utmätta efter vad som stadgas i 17 kap. 8 å HB. Enligt be- redningens förslag till ny förmånsrättsord- ning skall förmånsrätt åtnjutas enligt 10 å FRO. Hänvisningen i 77 å UL till 17 kap. 8 å HB skall sålunda utgå. I stället torde här liksom i 83å i beredningens förslag böra göras en allmän hänvisning till FRO.

77 å UL gör uttryckligt undantag för det fallet att utmätningen enligt vad som sägs i UL eller på annat håll går åter eller undanröjs. Beredningen har ansett att den- na begränsning är självklar och föreslår att den får utgå (jfr 83 å i förslaget).

Beredningen vill nämna, att det under beredningens fortsatta arbete bör undersö- kas huruvida inte förmånsrätt bör inträda redan genom beslutet om utmätning och utan avvaktan på fullbordandet av åtföl- jande särskilda åtgärder.

1 Denna paragraf berörs även av U III och den därpå grundade prop. 1968:130. 1 Aven denna paragraf berörs av U III och den därpå grundade prop. 1968:130.

De nuvarande bestämmelserna i 78 å har sin motsvarighet i 63 å i förslaget. De bestämmelser som i förslaget upptagits såsom 78 å är nya.

I den allmänna motiveringen har redo- gjorts för den nya ordning som beredning- en föreslår beträffande utmätning av ägar- hypotek. Som därvid nämnts innebär ägar- hypotek enligt 6 kap. 9 å JBförslaget, att om ett pantbrev inte har utnyttjats för upp- låtelse av panträtt eller om sådan upplå- telse är utan verkan mot fastighetsägaren, får fastighetsägaren efter försäljning av fas- tigheten betalning med pantbrevets belopp i mån av tillgång och efter det företräde mellan rättsägare som inteckningen med- för enligt lag. Om pantbrevet är pantsatt men dess hela belopp inte går åt för att betala fordringen, får fastighetsägaren be- talning för återstoden av beloppet.

Enligt gällande lag kan inteckning som fastighetsägaren innehar tas i mät och säl- jas. Om han har del i belånad inteckning, kan hans del tas i mät, utbrytas och säljas. Dessa möjligheter är som beredningen fram- hållit i den allmänna motiveringen ej för- enliga med JBförslaget. Nya regler måste därför ges. _ Beredningens förslag utgår från att ut- mätning av sådant ägarhypotek som avses i JBförslaget är en åtgärd som till sin na- tur står mellan utmätning av lös egendom och utmätning av fast egendom. Utmätning— en riktas ej direkt mot fastigheten men av- ser i sak en på visst sätt begränsad, fas- tighetsägaren själv tillkommande del av fas- tighetens värde. Bestämmelser om utmät- ning av ägarhypotek har därför i bered- ningens förslag upptagits efter reglerna om utmätning av vanlig lös egendom. Reglerna om utmätning av lös egendom skall emel- lertid tillämpas och utmätningen skall med- föra förmånsrätt enligt vad som gäller om lös egendom.

Det nu sagda har till en början bety- delse för frågan var utmätning av ägar— hypotek får sökas. Som allmän regel gäller enligt 56 å 1 mom. UL, att utmätning alltid får sökas hos utmätningsmannen där gäl-

denären är bosatt. Härjämte medge: i 2 mom., att utmätning av egendom sort. finns på annan ort än gäldenärens hemvst får sökas där egendomen är. Utmätning av fordran i pengar får jämväl sökas där den förpliktade är, även om fordringen skall anses finnas på annan ort. F.n. torde vara klart att enligt 56 å 2 mom. UL utmät- ning av inteckning som fastighetsägaren in- nehar får sökas där inteckningen finns. Motsvarande synes kunna antagas beträf- fande utmätning av fastighetsägaren till- kommande del i belånad inteckning. Ut- mätning torde också enligt grunderra för 56 å 2 mom. få sökas hos utmätningsman- nen där fastigheten ligger, eftersom inteck— ningen grundar betalningsanspråk mot fas- tigheten,1 Beredningen utgår från att pant— brev enligt JBförslaget skall anses i så måtto jämförliga med inteckningshandlingar enligt gällande lag att ägarhypoteket kan tasi mät av utmätningsmannen i den ort där pant- brevet finns. Dessutom bör ägarhypoteket kunna tas i mät av utmätningsmannen där fastigheten ligger, eftersom ägarhypoteket ger en rätt till betalning som är riktad mot fastigheten. Det senare alternativet kan ha särskild betydelse, när man önskar samti- digt ta i mät fastigheten och ägarhypotek i denna. Själva beslutet om utmätning tor— de kunna meddelas på tjänsterummet, i den mån det är möjligt att då i övrigt uppfylla de krav som gäller för utmätningsförrätt- ningen.2

För att ägarhypotek skall kunna tas i mät måste det givetvis föreligga visst stöd för antagande att fastighetsägaren har en sådan rätt beträffande viss inteckning. Finns pantbrevet i gäldenärens besittning, är in- nehavet som regel tillfyllest som bevis. Är pantbrevet belånat och uppger gäldenären att han gjort avbetalningar till borgenären eller att pantbrevet från början inte belånats till sitt fulla belopp,3 får utmätningsman- nen fråga panthavaren hur det förhåller

1 Jfr ang. äldre rätt Alexanderson s. 90, Hass- ler s. 227 och Lundberg s. 90 f. 2 Jfr betr. utmätning på tjänsterummet JO 1964 s. 222, Lundvik i SvJT 1966 s. 649 och Olivecrona, Utsökning s. 111 f. 3 Jfr 25 å tredje st. IF.

sig. Möjligheten att pantbrevet skall gälla till säkerhet för fordran som tillkommer annan än den som har pantbrevet i sin besittning måste givetvis observeras. Un- derstundom kan det behövas mer omfat- tande utredningar, t.ex. om gäldenärens panträttsupplåtelse påstås vara utan ver— kan.4 I 3 och 4 mom. av förevarande paragraf följer vissa särskilda bestämmel- ser för det fallet att tvist råder om rätt till ägarhypotek. Som tidigare nämnts kan utmätningsmannen säkerställa blivande ut- mätning genom omedelbar åtgärd enligt 60 a å i förslaget, om utredningen kan dra ut på tiden och det finns risk för att gäldenären under tiden pantsätter ägarhy- poteket till skada för utmätningssökanden.

Utmätningen av ägarhypotek synes alltid böra avse hela den rätt som tillkommer gäldenären på grund av pantbrevet. Den omständigheten att utmätningssökandens fordran understiger det belopp som kan be- räknas tillfalla gäldenären på grund av ägar- hypotek bör sålunda inte leda till något försök att i samband med utmätningen dela upp ägarhypoteket mellan utmätningsborge- nären och fastighetsägaren.5 Blir fastigheten sedermera såld i exekutiv ordning, får fas- tighetsägaren vid köpeskillingsfördelningen lyfta vad som blir över sedan intecknings- borgenären och utmätningssökanden fått sitt.

Beredningen har i 2 kap. berört den sär- skilda svårighet som föreligger om fastighet tillhör makar gemensamt och det finns obe- lånat pantbrev i fastigheten. Även om pant- brevet finns i ena makens besittning, till- kommer ägarhypoteket åtminstone som re- gel makarna gemensamt. För ena makens gäld kan endast hans andel i ägarhypoteket utmätas. Om båda makarna ansvarar för utmätningssökandens fordran, torde deras andelar i ägarhypoteket kunna utmätas sam— tidigt.

Beträffande förfarandet i övrigt vid ut- mätning av ägarhypotek sägs i 1 mom. av förevarande 78 å, att pantbrevet skall tas i förvar eller, om annan än fastighetens ägare innehar detsamma, förbud meddelas

innehavaren att utlämna det utan tillstånd av utmätningsmannen. Utmätningen inne- bär i och för sig ett förbud för fastighets- ägaren att till skada för utmätningssökan- den förfoga över ägarhypoteket genom att belåna pantbrevet, om det är obelånat, eller höja belåningen, om det redan är belånat. Däremot inverkar utmätningen ej på redan skedd pantförskrivning för kapital, ränta m.m. Pantbrevets omhändertagande resp. förbudet till den som innehar pantbrevet avser att hindra missbruk från fastighets- ägarens sida.

Utmätningen är fullbordad först när pantbrevet omhändertagits eller förbud del- givits den som innehar pantbrevet att ut- lämna det. När detta skett, skall 77 å ha motsvarande tillämpning.6 Beredningens för- slag överensstämmer med vad som enligt gällande lag krävs för att utmätning av ägarhypotek skall anses fullbordad.7 För- slaget innehåller inte någon särskild före- skrift som anger i vilken ordning förbud att utlämna pantbrevet skall delges dess innehavare. Frågan kan regleras i admi- nistrativ ordning.s

Av förbudet följer att panthavaren inte får utlämna pantbrevet till fastighetsägaren, om denne betalar sin återstående skuld till panthavaren. Förbudet innebär å andra si- dan inte, att panthavaren betages möjlighet att låta annan omhändertaga pantbrevet för panthavarens räkning. Vill han t. ex. inge pantbrevet till inskrivningsmyndigheten för åtgärd som inte inverkar på utmätnings- sökandens rätt, kan han göra det utan att begära tillstånd av utmätningsmannen. Där- emot får han inte utan sådant tillstånd med- verka till dödning av inteckningen, relaxa-

4 Jfr LRremissen s. 319 och Holmbäek, Äga- rehypoteket i fast egendom enligt svensk rätt 5. 41 ff. 5 Jfr Almén, PM 5. 51. 5 Enligt 74 å 3 mom. skall f. n. förbudet även tecknas på själva inteckningshandlingen, om denna inte har överlämnats till utmätningsman- nen. Utmätningen anses emellertid fullbordad redan genom att förbudet meddelas inteck- ningshavaren, se SvJT 1958 rf s. 24 samt Tryg- ger II 5. 277 och Hassler s. 227 f. 7 Se Trygger II 5. 276. Jfr Almén, PM 5. 47. 3 Jfr 12 å 2 mom. UL och 30 å andra st. handläggnin gskungörelsen .

tion eller nedsättning. För sådana åtgärder krävs i vanliga fall fastighetsägarens sam- tycke. Efter utmätningen får emellertid fas- tighetsägaren inte förfoga över ägarhypo- teket på dylikt sätt. Självfallet får då pant- havaren inte heller medverka till åtgärden. På motsvarande sätt gäller som förut nämnts, att fastighetsägaren inte får till skada för utmätningssökanden använda pantbrevet som säkerhet för utökad belå- ning hos panthavaren.9

Om pantbrevets innehavare åsidosätter förbudet, blir han skyldig att ersätta ut- mätningssökanden den skada som därige- nom åsamkas denne.10 Har pantbrevet obe- hörigen återställts till fastighetsägaren, kan skada undvikas, om utmätningsmannen hin- ner ta pantbrevet i förvar innan fastighets- ägaren gjort bruk av handlingen. Obehörigt utlämnande av pantbrevet torde enligt 17 kap. 13 å BrB kunna straffas som över- trädelse av myndighets bud.11

Utmätningsmannen skall lämna gäldenä— ren bevis om verkställd utmätning, om denne är närvarande vid förrättningen. I annat fall skall beviset snarast översändas till honom. Härom finns nu bestämmelser i 84 å UL. Beredningen föreslår, att de er- sätts med administrativa föreskrifter. Reg- lerna bör i samband därmed kompletteras med bestämmelse om att utmätningssökan- den skall genast få underrättelse om utmät- ning av ägarhypotek, oavsett om han be- gärt det eller inte.12 Härigenom får han tid på sig att utöva den valrätt, som enligt 2 mom. i förevarande 78 å föreslås skola tillkomma honom.

Som beredningen framhållit är försäljning av ägarhypotek ej förenlig med JBförslaget. För att klargöra detta har beredningen upp- tagit ett uttryckligt förbud däremot som första punkt i 2 mom. av förevarande para- graf. I detta mom. anges därefter de åt- gärder som skall stå till buds, nämligen att den fasta egendom vari ägarhypoteket gäl- ler tas i anspråk eller att ägarhypoteket pantförskrivs.

Enligt förslaget har sökanden möjlighet att välja mellan nämnda alternativ. Önskar

han att fastigheten tas i anspråk, skall han enligt andra punkten i 2 mom. framställa yrkande därom hos utmätningsmannen. Yr— kandet, som kan göras formlöst, skall fram- ställas inom en månad från att beslut om utmätning av ägarhypoteket meddelades. Denna begränsning avser att hindra, att för- farandet drar ut för långt på tiden. Fristen kan ej förlängas enligt förslaget. Sökanden kan emellertid redan i samband med ut- mätningsansökan begära att fastigheten tas i anspråk och sedan återkalla yrkandet. Han synes därför väl tillgodosedd. Om sö— kanden i behörig tid yrkat att fastigheten tas i anspråk, skall utmätningsmannen med- dela beslut härom. Utmätningsmannen bör meddela sitt beslut snarast, om det inte rå- der tvist huruvida gäldenären har rätt till ägarhypotek (jfr 3 mom.). Parterna och vederbörande inskrivningsmyndighet bör un- derrättas om beslutet. Bestämmelser härom, liksom om skyldighet att sända underrättel- ser när yrkandet återkallas, bör utfärdas i administrativ ordning.

Underlåter sökanden att i tid framställa yrkande om fastighetens ianspråktagande, går han miste om möjligheten att i det re- dan inledda förfarandet få betalt för exe— kutionsfordringen. Utmätningsmannen skall då pantförskriva ägarhypoteket till honom. Detsamma gäller, om sökanden återkallar yrkande att fastigheten tas i anspråk. Åter- kallelsen kan enligt förslaget ske med angi- ven verkan så länge fastigheten ej är såld.

Enligt tredje punkten i 2 mom. skall den fasta egendomen anses utmätt, när utmät- ningsmannen meddelat beslut om att den skall tas i anspråk. Detta innebär bl. a., att bestämmelserna i FfL om exekutiv fastig- hetsförsäljning blir tillämpliga i fortsätt- ningen. Beslut att fastigheten skall tas i anspråk kan meddelas även under konkurs, om utmätning av ägarhypoteket skett före konkursen och skall stå sig (jfr 24 å KLför- slaget). Försäljningen av fastigheten kommer

' Jfr Almén, PM 5. 49 f. 1” Jfr Almén, PM 5. 49 och Hassler s. 380. ” Jfr Beckman rn. fl., Kommentar till brotts- balken II 5. 263 f.

" Jfr 84 å 3 mom. UL.

att ske till gäldande av den fordran för vilken ägarhypoteket utmätts och fordring— en har därvid den förmånsrätt i fastigheten som följer med ägarhypoteket så långt det räcker. Betydelsen härav visar sig bl. a., när skyddsbelopp skall fastställas enligt 32 å FfL. Beträffande fastighetens försäljning bör i övrigt några särskilda spörsmål uppmärk- sammas här.

Det händer emellanåt, att såväl själva fastigheten som däri gällande ägarhypotek tas i mät för samma fordran, om objekten inte kan beräknas vart för sig ge utmät- ningssökanden full betalning. Förfarandet kan komma att tillämpas även i framtiden. Sökanden får i sådant fall förmånsrätt i fas- tigheten dels indirekt med den prioritet som ägarhypoteket medför — så långt detta förslår — dels med den prioritet som följer med utmätningen. Skyddsbeloppet bör idet- ta fall enligt 32 å FfL bestämmas med ut- gångspunkt från ägarhypoteket, så att ford- ringar med bättre förmånsrätt än ägarhypo- teket och kostnaden för förfarandet blir täckta. Borgenären måste emellertid hos ÖE visa, att han har förmånsrätt på grund av det utmätta ägarhypoteket så att ÖE kan kungöra att försäljning sker för sålunda prioriterad fordran.13

I detta sammanhang bör även uppmärk- sammas, hur det går om inlett försäljnings- förfarande avbryts. Enligt 41 å sista stycket FfL skall då utmätningen av fastigheten gå åter (jfr 57 å FfL). Detta innebär ej, att även utmätningen av ägarhypoteket skall gå åter. Den skall bestå. Man har m.a.o. kommit i samma läge som om utmätnings- sökanden aldrig begärt att fastigheten skulle tas i anspråk. Det ankommer på utmät- ningsmannen att pantförskriva ägarhypote- ket till säkerhet för utmätningsfordringen, om inte utmätningssökanden anser ägarhy- poteket värdelöst och avstår därifrån.

Även ideell andel av ägarhypotek kan som beredningen nämnt utmätas enligt be- redningens förslag, nämligen hos den som endast har ideell andel av fastigheten. Bor- genär för vars fordran sådan andel blivit utmätt kan därefter enligt förslaget begära, att fastighetsandelen skall tas i anspråk en-

ligt förevarande paragraf. (Se vidare 63 och följande åå i FfL.) Däremot får andelen i ägarhypoteket enligt 79 å sista punkten inte pantförskrivas för sig.14

I fråga om förfarandet vid pantförskriv- ning av ägarhypotek meddelas bestämmel- ser under 79 å i beredningens förslag. Om utmätningssökanden inte avstår från att fas- tigheten tas i anspråk, bör pantförskrivning inte ske förrän en månad förflutit från dagen för utmätningsbeslutet. Det kan för- utsättas, att utmätningsmannen samråder med sökanden för bedömning om utmätt ägarhypotek kan vara något värt så att sökanden får tillfälle avstå därifrån när pantförskrivning är mer eller mindre me- ningslös.

Man kan även tänka sig utmätning av villkorlig rätt till ägarhypotek, t. ex. om fastighet är såld men köparens rätt är be— roende av villkor. Utmätningen kan leda till att fastigheten tas i anspråk enligt reglerna om utmätning av villkorlig rätt till fast egendom (se 82 å i ULförslaget samt 59 och följande åå i FfL) eller att gäldenä- rens villkorliga rätt till ägarhypoteket pant- förskrivs.

Som nämnts har beredningen i 3 och 4 mom. av förevarande paragraf beaktat det fallet att tvist råder huruvida gäldenären har rätt till ägarhypotek. Gäldenär och inteckningsborgenär har t. ex. olika upp- fattning om den aktuella skuldens storlek. Utrnätningsmannens utredning om ägarhy- potek kan då vara tillfyllest för att beslut om utmätning skall kunna meddelas, men det är inte lämpligt, att fastigheten säljs utan att det är klart att något ägarhypotek finns. Inte heller är det särskilt lämpligt att ägarhypotek pantförskrivs till utmätnings- sökanden, om frågan är oviss. Enligt 3 mom. i förslaget kan därför utmätnings- mannen förelägga utmätningssökanden att väcka talan mot fastighetens ägare och den som bestrider dennes rätt till ägarhypotek.

13 Jfr ang. äldre lag Almén, PM 5. 119 och Olivecrona, Förfarandet s. 48. " Ang. utmätning hos samägare som svarar för en och samma skuld jfr s. 95 och 217.

Den som innehar pantbrevet kan ej rimli- gen åläggas att ta initiativ till process. Hans besittning bör föranleda, att initiativet får komma från utmätningssökanden. Det kan böra nämnas, att om denne förlorar i första instans och vill fullfölja talan till högre in— stans, måste hans ändringssökande riktas mot båda motparterna.

Utmätningsmannens föreläggande bör lämpligen meddelas i samband med beslut om utmätning. Enligt förslaget skall talan väckas inom en månad efter att föreläggan- det delgivits borgenären. Talan skall väckas hos den rätt som i 10 kap. 10 å RB anges för där avsedda fall, dvs. i allmänhet hos rätten i den ort där fastigheten ligger. Före- läggandet skall innehålla föreskrift härom. Förslaget medger, att utmätningsmannen kan ge föreläggande så länge han ej medde- lat beslut om att fastigheten skall tas i an- språk. Beredningen har inte ansett, att ÖE bör få en motsvarande befogenhet, sedan fastigheten tagits i anspråk och skall an- ses utmätt (jfr 69 å UL). Det skulle med- föra, att frågan om utmätningens verkan förblev svävande alltför länge.

Att utmätning av ägarhypotek skett med- för ej enligt förslaget, att det sedermera vid upprättande av sakägarförteckning eller vid köpeskillingsfördelning skall anses be- stämt att det finns något ägarhypotek på grund av belånat pantbrev eller hur stort ägarhypoteket är. Den frågan skall alltså prövas senare. Här kan f.ö. erinras om att ett förmodat ägarhypotek kan krympa t. ex. därför att inteckningsborgenären får rätt till skadestånd eller att räntor kumuleras.

När föreläggande getts, måste enligt för- slaget som regel lagakraftvunnen dom av- vaktas innan utmätningsmannen får med- dela beslut om att fastigheten tas i anspråk. För att inte ett klart oberättigat bestridande av gäldenären eller tredje man skall stoppa förfarandet kan emellertid rätten förordna, att tvisten inte skall hindra beslut om att fastigheten tas i anspråk. Ett dylikt förord- nande skall givetvis inte meddelas utan att utmätningssökanden framställt yrkande där- om. Självklart är, att även reglerna om er- sättning för rättegångskostnader i sin mån

tjänar som korrektiv mot obehöriga be- stridanden av gäldenärens rätt till ägar- hypotek.

Tvist utgör enligt förslaget inte något direkt hinder mot att utmätt ägarhypotek pantförskrivs. Det kan emellertid vara 0- lämpligt, att pantförskrivning sker i det läget. Utmätningsmannen får enligt försla- get förfara efter vad omständigheterna på- kallar.

Om utmätningsmannen med stöd av nu behandlade bestämmelser i 3 mom. hänvisat utmätningssökanden att inleda rättegång och denne inte väckt talan inom föreskriven tid och vid behörig domstol, skall utmätningen enligt 4 mom. gå åter. Denna påföljd är ovillkorlig och inträder t. ex. om sökanden väckt talan mot endast endera av gäldenären eller tredje mannen, när talan skall väckas mot bägge. Det hjälper inte, att den som ej instämts begär att få som intervenient delta- ga i rättegången, om tiden för talans väckan- de mot honom gått ut.15 Om rättegång re- dan pågår mellan de berörda parterna, kan det ej anses behövligt att ny talan väcks. Det bör emellertid framhållas, att talan som väckts av annan än utmätningssökanden kan återkallas innan den senare ingått i svaro- mål och att denne därmed riskerar att ut- mätningen går åter (jfr 13 kap. 5 å RB).

Uppenbarligen skall utmätningen gå åter, om utmätningssökanden visserligen väckt talan i enlighet med givet föreläggande men hans talan ogillas genom dom som vinner laga kraft eller om målet avvisas eller av- skrivs eller hans talan förfaller och det inte längre står honom öppet att fullfölja eller ånyo väcka talan. Har rättegång ej inletts inom föreskriven tid eller har den avslutats utan att kärandens talan bifallits, bör detta styrkas genom bevis som företes hos ut- mätningsmannen. Denne kan då konstatera, att utmätningen gått åter. Om utmätnings— sökanden vinner processen, får han vända sig till utmätningsmannen och med åbero— pande av den lagakraftvunna domen begära, att utmätningsärendet skall tas upp på nytt.

Att utmätningsmannen i samband med

" Jfr NJA 1896 s. 326 och 1915 s. 50 samt SvJT 1918 rf s. 12.

utmätning av tvistigt ägarhypotek förelagt utmätningssökanden att väcka talan mot gäldenären och tredje man hindrar inte, att utmätningsbeslutet kan överklagas i vanlig ordning. När talan väckts i enlighet med föreläggandet, kan det vara lämpligt, att rättegångsmålet vilar tills den mot utmät- ningen förda klagan blivit slutligt prövad.

Beredningen vill fästa uppmärksamheten på att de frågor huruvida gäldenären har ägarhypotek som behandlas i förevarande paragraf inte rör spörsmålet, huruvida gäl- denären är ägare till fastigheten och på den grund har ägarhypotek eller ej. Detta spörsmål behandlas f. n. i 82 å UL, såvitt angår verkan av att gäldenären överlåtit fastigheten när fråga är om utmätning av ägarhypotek i belånad inteckning. Härom sägs i 82 å 4 mom., att om överlåtelse av fastigheten omfattat rätt till andel i inteck- ning som tillkom överlåtaren såsom ägare av den intecknade egendomen, åligger det nya ägaren att, om han vill freda andelen från utmätning för förra ägarens gäld, söka lagfart på överlåtelsen och göra anmälan i viss i 2 mom. föreskriven ordning.

Utmätning av ägarhypotek i belånat pant— brev torde, frånsett utmätning därav i sam- band med utmätning av fastigheten, förbli så sällsynt att det inte behövs någon sär- skild bestämmelse för den situationen att fastigheten överlåtits. Om sådan utmätning sker, skall enligt förslaget antingen fastig- heten tas i anspråk eller också överhypote— ket pantförskrivas. I förra fallet blir regler- na i 7 å FfL tillämpliga, dvs. att ÖE kan ge föreläggande för den som påstår bättre rätt till fastigheten att väcka talan därom. I se- nare fallet får borgenären genom utmät- ningsmannens pantförskrivning samma rätt som om gäldenären själv gjort pantförskriv- ningen.

De bestämmelser som nu finns i 82 å UL gäller ej det fallet att gäldenären innehar obelånad inteckning. Detta sammanhänger troligen med att inteckningen då behandlas som ett skuldebrev. F. n. är inteckning också enligt skuldebrevslagen regelmässigt av lö— pande beskaffenhet, vilket medför att den

som köper utmätt inteckningshandling kan göra godtrosförvärv därtill. Enligt JBförsla- get får pantbrev inte säljas. Utmätning av ägarhypotek i fall då pantbrevet ej är belå— nat kan enligt beredningens förslag liksom utmätning av överhypotek på belånat pant- brev leda antingen till att fastigheten tas i anspråk eller till att pantbrevet pantför- skrivs. I förra fallet blir som nyss nämnts 7 å FfL tillämplig. I senare fallet finns ingen särskild skyddsbestämmelse för borgenären. Beredningen har inte heller här ansett lämp— ligt att föreslå någon skyddsbestämmelse, vilken skulle ge borgenären bättre rätt än om gäldenären själv gör pantförskrivning av pantbrev.

När utmätning av ägarhypotek sker i sam- band med utmätning av fastigheten och tvist råder om äganderätten till fastigheten, blir också 7 å FfL tillämplig.

79 å.

Nuvarande bestämmelser i 79 å har del- vis sin motsvarighet i 5 och 6 åå FfL. Åter- stoden av bestämmelserna torde böra över- föras till administrativ författning. Be- stämmelserna i 79 å i förslaget är nya.

Enligt 6 kap. 1 å i JBförslaget kan pant- rätt i fastighet till säkerhet för fordran upp- låtas genom att fastighetsägaren överlämnar pantbrev som pant för fordringen. Bered— ningens förslag innebär, att utmätningsman- nen kan på fastighetsägarens vägnar upp- låta panträtt i ägarhypotek.1 I fråga om för- farandet sägs härom i förevarande 79 å, att pantförskrivning av ägarhypoteket sker genom att utmätningsmannen till utmät- ningsborgenären utfärdar bevis att pantbre— vet utgör pant för dennes fordran och över- lämnar pantbrevet till honom. Om annan än fastighetsägaren innehar pantbrevet, un- derrättas i stället innehavaren om pantför— skrivningen. Närmare bestämmelser om hur underrättelsen skall ske torde få meddelas ' 1 På motsvarande sätt kan konkursförvaltare upplåta panträtt i pantbrev, i den mån det är tillåtet för honom att på konkursboets vägnar upptaga lån. Enligt 22 kap. 3 å JBförslaget kan em. nytt pantbrev inte uttagas i fastighet som ingår i konkursbo.

i administrativ ordning. Förfarandet ersätter bl. a. de åtgärder som f. n. enligt 27 å IF vidtages i samband med utbrytning av fas- tighetsägare tillkommande rätt till andel i inteckning, när andelen utmätts eller fastig- hetsägaren försatts i konkurs.2

När underrättelse om pantförskrivning enligt vad nyss sagts skall tillställas den som innehar pantbrevet, skall utmätningsmannen samtidigt ange, att innehavaren inte får ut- lämna pantbrevet till skada för borgenären (utmätningssökanden). Beträffande innebör- den härav kan hänvisas till vad som under 78 å uttalats om förbud att utlämna pant- brev utan tillstånd av utmätningsmannen.

Sista punkten i paragrafen innehåller det under 78 å berörda förbudet mot att, när ägarhypotek tillkommer ägare av andel i fastighet, efter utmätning pantförskriva den- nes ägarhypotek för sig.

80 å.

Enligt gällande lydelse av denna paragraf skall fast egendom som blivit utmätt utbju- das till försäljning i den ordning 5 kap. stad— gar, om inte borgenären begär tvångsför- valtning på sätt som sägs i 7 kap. Om ULs regler i 7 kap. om tvångsförvaltning upp- hävs, skall även nämnda bestämmelse om tvångsförvaltning i 80 å utgå. Till paragra— fen har i förslaget överförts de särskilda regler om realisation av utmätta penning— fordringar och andra rättigheter som nu finns i 88 b å. Därvid har skett vissa mind- re, rent redaktionella jämkningar.

81 5.

De nuvarande bestämmelserna i 81 å UL om förordnande av syssloman m. ni. har överförts till 10—12 åå FfL. Förevarande 81 å upptaget i stället en motsvarighet till de regler som f. n. finns i 82 å UL.

Med utgångspunkt i den allmänna grund- satsen att egendom som tillhör annan än gäldenären inte får utmätas för dennes skuld anges i 1 mom., att den som har lagfart på fast egendom antages vara ägare, om det inte styrks att den tillhör annan. Har gälde- nären lagfart, kan alltså fastigheten utmätas, om det inte visas att någon annan är ägare.

Omvänt utgör den omständigheten att gälle- nären saknar lagfart inte något hinder not utmätning, om det kan visas att fastigheten tillhör honom. Härvid krävs regelmässgt, att gäldenären har en formellt riktig fånges- handling som leder tillbaka till senaste lig- fart.1 Även andra situationer kan tänkas, t. ex. att gäldenär överlåtit fastigheten till någon som fått lagfart men vars fång visas vara ogiltigt.

Som redan framhållits i den allmänna motiveringen innebär förslaget den nyheten att lagfartens betydelse för utmätning redu- cerats, ehuru den som har lagfart alltjämt enligt förslaget presumeras vara rätt ägare. Har gäldenären sålt fastigheten, medför en- bart underlåtenhet av förvärvaren att stka lagfart inte enligt förslaget att han förlorar sin rätt mot utmätningssökanden. Förvärva- ren får möjlighet att avvärja utmätning för fordran mot överlåtaren genom att styrka sitt fång. Om överlåtelsen avslöjas som en skentransaktion, utgör den givetvis ej hin— der mot utmätning.2 En annan nyhet i för- slaget är, att 81 å blir tillämplig inte blott när tredje man åberopar överlåtelse från gäldenären utan även när han gör gällande äganderätt till fastigheten på grund av fång från annan än gäldenären. Detta fall är f. n. inte reglerat i UL.3

Om gäldenären har lagfart på viss fastig- het eller visas ha fångeshandling därtill, bör tvist om äganderätten inte hindra utmätning. Bestämmelse härom upptages i 2 mom. av förevarande paragraf i förslaget. Det är emellertid angeläget, att frågan om ägande- rätten blir utredd. Den som påstår bättre rätt till fastigheten kan därför enligt 7 å FfL föreläggas att väcka talan inom viss tid. Ta- lan skall väckas vid domstol som anges i

2 Jfr Olivecrona, Inteckningsförordningen s. 97 f. 1 Se Olivecrona, Utsökning s. 92 och den i det föregående lämnade motiveringen till 2 å FfL. Jfr även JO 1965 s. 170 och Lundvik i SvJT 1966 s. 651. 2 Jfr NJA 1894 s. 236 och Hassler s. 199. 3 Jfr Alexanderson s. 77 f, Hassler s. 197 f och Olivecrona, Utsökning s. 92. Har gäldenä— ren besittning av fastigheten på grund av for- mellt laga fång, anses utmätning kunna ske för hans gäld.

10 kap. 10 å RB, dvs. fastighetsforum. De föreslagna reglerna ansluter i princip till vad som gäller om lös egendom (jfr 69 å).

82 å.

I denna paragraf har beredningen till en början upptagit vissa regler om utmätning av fastighet som gäldenären bevisligen har överlåtit till annan. Reglerna saknar mot- svarighet i gällande UL.

När fastighet skall tas i anspråk för ford— ran som har förmånsrätt på grund av inteck- ning, går borgenären f.n. i allmänhet till lagsökning, varigenom fordringen fastställs till betalning ur fastigheten. Enligt 77 a å UL anses fastigheten då vara utmätt. Som beredningen anfört i den allmänna motive- ringen bör denna ordning inte behållas. Bor- genären måste enligt förslaget begära utmät— ning hos utmätningsmannen. För att inte en gäldenär, vars fastighet svarar för skul— den, skall kunna försvåra exekution i fastig- heten genom att snabbt överlåta den till annan har i I mom.av förevarande 82åupp- tagits en särskild regel till skydd däremot.

Bakgrunden till bestämmelsen är, att en- ligt beredningens förslag till ändring av LL rätten skall kunna genom lagsökning pröva, om förfallen fordran skall utgå med för- månsrätt på grund av inteckning i fast egen- dom. Sådan talan kan enligt 18 kap. 9 och 10 åå i JBförslaget riktas mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande överlåtit fastigheten. Motsvarande gäller en- ligt 13 kap. 7 å i fråga om tomträtt. Har rätten fastställt att fordran på grund av sär- skild förmånsrätt skall utgå ur fastigheten, skall enligt förevarande 82 å överlåtelsen av fastigheten inte hindra utmätning såvida ansökan därom görs inom viss tid. Beslut att fordran skall utgå med särskild förmåns- rätt ur viss egendom kan också med— delas i vanlig rättegång. Denna väg måste användas så snart skriftligt fordringsbevis inte finns att tillgå, t. ex. när pantbrev pant- satts för muntlig fordran eller fråga är om vissa fordringar som är förenade med för- månsrätt enligt 8 å 1) resp. 9 å 1) eller 2) FRO.1 Det kan böra framhållas, att den för-

mån som föreslås tillkomma borgenären inte står till buds, om han i lagsöknings- eller rättegångsmålet inskränkt sig till att yrka betalningsfastställelse mot gäldenären per- sonligen.

Nämnda förmån bör inte stå öppen för borgenären alltför länge. Tiden inom vilken utmätning måste begäras har i förslaget be- stämts till tre månader från den dag då rät- ten meddelade sitt beslut. Tiden räknas allt- så från beslutets dag och inte från den tid- punkt då det vunnit laga kraft.

I förevarande paragraf har beredningen härjämte upptagit regler om utmätning av fast egendom som överlåtits medan fånget ännu är beroende av villkor. 2 mom. avser det fallet att utmätning sker hos den som överlåtit fastigheten och 3 mom. det fallet att utmätning äger rum hos förvärvaren. Beredningen kan i dessa delar hänvisa till vad som anförts i 2 kap.2

Kompletterande bestämmelser för dessa fall ges i 83 å 2 mom. iförslaget.

83 5.

Denna paragraf innehåller f.n. endast en hänvisning till 17 kap. 9 å HB. I beredning- ens förslag meddelas under paragrafen be- stämmelser, som anger när utmätning av fast egendom skall anses fullbordad och förmånsrätt enligt FRO (dvs. 10 å) åtnjutas samt vilka åtgärder som i vissa fall skall vid— tagas i samband med sådan utmätning.

I 1 mom. sägs, att utmätning av fast egen— dom skall anses fullbordad och förmånsrätt äga rum, när beslut om utmätning medde- lats. Att redan utmätningsbeslutet ger för- månsrätt överensstämmer med vad som nu gäller. Det krävs inte, att några följdåtgär— der har vidtagits. Ovidkommande är sålunda t. ex. huruvida beskrivning av fastigheten skett eller inte. Utmätningen skall proto- kollföras med individualisering av fastighe- ten.1 Om utmätningen undanröjs, förfaller givetvis också förmånsrätten. Beslut om ut- mätning av villkorligt överlåten fast egen-

1 Jfr. em. övergångsbestämmelserna till LfL. ” Se 5. 87 H". 1 Se Hassler s. 235 och Olivecrona, Utsök— ning s. 151 f och 155.

dom skall i fall som avses i 82 å 2 mom. även omfatta överlåtarens rätt mot den som förvärvat egendomen. I fall som avses i 82 å 3 mom. kommer utmätningen, om gäl- denärens förvärv går åter, att därefter om— fatta endast den rätt som förvärvaren i så- dant fall har mot den som överlät egendo- men. I 2 mom. av förevarande 83 å före- skrivs, att utmätningsmannen i dessa fall skall underrätta den andra avtalsparten och meddela honom förbud att betala eller åter- betala köpeskilling eller utge annat som om- fattas av utmätningen till annan än utmätf ningsmannen eller ÖE, om målet är an- hängigt där. I fråga om denna sekundära verkan av utmätningen skall reglerna om utmätning av lös egendom tillämpas. För utmätningens fullbordan i den delen krävs därför, att beslutet delgivits andra parten. Därefter inträder förmånsrätt enligt vad som sägs i 77 å. Om den fasta egendomen seder— mera säljs på grund av utmätningen, blir emellertid nu ifrågavarande förmånsrätt inte aktuell.

84 5.

De bestämmelser om expediering av ut- mätningsbevis och tillhandahållande av pro— tokoll över utmätning som nu meddelas i 84 å bör enligt beredningens mening över- föras till administrativ författning. En del föreskrifter som gäller översändande av ut- mätningsbevis har redan utfärdats i admi- nistrativ ordning.1 Förevarande paragraf i förslaget behandlar i stället de tidsfrister inom vilka utmätt lös egendom skall säljas. I fråga om luftfartyg och utmätta inteckna— de reservdelar till sådant fartyg föreslår dock beredningen, att bestämmelser därom införs i 3 å lagen om exekutiv försäljning av sådan egendom (LfL). Tidsfristerna beträf- fande fast egendom skall enligt beredningens förslag regleras i 13 å FfL.

Bestämmelser om tid för försäljning av utmätt egendom finns f.n. i 88 c å 2—5 mom. UL.2 Beträffande vanlig lös egendom gäller, att den som regel skall säljas inom två månader från utmätningen, medan mot- svarande tid för vissa specialobjekt, bl.a. fartyg som avses i 94 å UL, är fyra måna-

der. Dessa tider har behållits i beredningens förslag. Enligt detta bör alltså lös egendom säljas inom två månader från utmätningen, om inte hinder möter eller anstånd beviljas. Beträffande sådana fartyg som nyss nämnts skall liksom f. n. gälla en tid av fyra måna— der.

Att bevilja anstånd med försäljning av vanlig lös egendom bör ankomma på ut- mätningsmannen. 1 mom. i förevarande paragraf har avfattats i enlighet härmed. Med hänsyn till att ÖE sköter försäljningen av fartyg som avses i 94 å bör det vara ÖE som då ger anstånd.

I 2 mom. sägs, att om gäldenären begär anstånd, skall borgenären få tillfälle att yttra sig. Anstånd får beviljas, om denne medger det eller särskilda skäl föreligger. Enligt samma mom. får dock anstånd inte utan synnerliga skäl beviljas utöver sex månader eller, beträffande fartyg som avses i 94 å, ett år från utmätningen.

I 3 mom. har beredningen upptagit en erinran om att särskilda bestämmelser finns om tiden för försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar därtill och för för- säljning av fast egendom.

Enligt 88 c å 5 mom. gäller f.n., att ut- mätning går åter om borgenären lämnar an- stånd med försäljningen och anståndet över- skrider viss tid. Denna bestämmelse har ut- gått i förslaget. Beträffande motiven härtill kan hänvisas till vad som anförts under 13 å FfL. Även i övrigt vill beredningen beträf- fande förfarandet i fråga om anstånd åbe— ropa vad som anförs till motivering av an- ståndsreglerna i sistnämnda paragraf.

85 å.

Under denna paragraf meddelas f. n. ett flertal föreskrifter om skyldighet för ut- mätningsman resp. ÖE och domstol att sän- da meddelanden åt olika håll. Behövliga föreskrifter i ämnet torde i stället böra med- delas i administrativ ordning. Vissa änd- ringar av de nuvarande reglerna påkallas, om beredningens förslag till ändring av LL

1 Se 32 och 33 åå handläggningskungörelsen. 2 Betr. 1 mom. jfr 57 å UL i beredningens förslag.

och upphävande av 77 a å UL genomförs. Beredningen har under förevarande para- graf infört de bestämmelser om försäljning av dödsbos egendom som nu finns i 88 a å UL. De har därvid jämkats redaktionellt.

86 å.

De nuvarande bestämmelserna i denna paragraf har samband med reglerna i 77 a å och skall utgå, om beredningens förslag att upphäva nämnda lagrum genomförs. Enligt förslaget skall 86 å i stället innehålla vissa bestämmelser som reglerar verkan av att betalning inflyter från gäldenären.

Om gäldenären betalar sin skuld innan ut- mätning skett, förfaller frågan om utmät— ning. Pengar som betalas till utmätnings- mannen kan dock i allmänhet tas i mät, varigenom utmätningssökanden får förmåns- rätt enligt 10 å FRO. I 1 mom. i förevaran- de paragraf i förslaget regleras det fallet att betalning inflyter sedan viss egendom redan tagits i mät.

Det är f.n. ej alldeles klart, hur sent gäl- denären kan betala utmätningssökandens fordran med verkan att fråga om försäljning av den utmätta egendomen förfaller.1 Säkert är, att gäldenären så sent som vid auktion kan förekomma försäljning genom att beta— la. Inom doktrinen har gjorts gällande, att betalningen måste äga rum innan utrop skett eller åtminstone innan utropet medfört nå- got bud.2 Enligt beredningens mening är det rimligt, att gäldenären kan hindra för- säljning genom att betala så länge egendo- men ej är såld. Denna lösning är också den lagtekniskt enklaste, och man behöver knap- past befara några besvärande fall då gälde- nären först i sista sekunden lägger pengar på bordet. Möjligen kan det inträffa, att gäldenären betalar skulden direkt till borge- nären utan att auktionsförrättaren då blir underrättad därom. Sådana komplikationer kan emellertid ej helt undvikas ens genom föreskrift att endast betalning viss tid före auktionen föranleder auktionens inställande. Så länge borgenären anses skyldig att mot- taga kontant betalning bör sådan också för— anleda, att försäljningsförfarandet avbryts.3 I 1 mom. föreslås i enlighet med det sagda,

att frågan om egendomens försäljning för- faller, om sökandens fordran och den kost— nad för vilken denne svarar betalas innan den utmätta egendomen sålts. Bestämmel- sen gäller såväl fast som lös egendom. Vid auktion bör egendomen inte anses såld förrän auktionsförrättaren godtagit skett in- rop. Därmed har auktionen även formellt avslutats och inroparens rättigheter och skyldigheter blivit fixerade.4 Om köpet inte fullföljs och den utmätta egendomen därför skall utropas på nytt, får gäldenären ånyo tillfälle att genom betalning hindra försälj- ning. När egendom säljs under hand, blir i fråga om lös egendom den tidpunkt av- görande då avgivet anbud antages av exe- kutor och beträffande fast egendom den tidpunkt då köpekontrakt underskrivs. En- ligt 54 å FfL och 4 kap. 1 å JBförslaget ford— ras härvid både ÖEs och köparens under- skrift.

Bestämmelsen i 1 mom. omfattar såväl betalning till utmätningsmannen resp. ÖE som betalning direkt hos borgenären. Även när betalning sker direkt hos borgenären måste kostnaden för förfarandet ersättas för att frågan om försäljning skall förfalla. Gi- vetvis bör auktionsförrättaren omedelbart underrättas, om betalning ej sker hos ho- nom, och bevis inges om betalningen, så- vida inte utmätningssökanden återkallar den ansökan om verkställighet som ligger till grund för verkställigheten.

När betalning skett och frågan om egen- domens försäljning därför enligt 1 mom. är förfallen, återfår gäldenären sin egendom. Enligt 2 mom. skall emellertid generellt gäl- la, att medel som gäldenären betalt till ut- mätningsman skall anses utmätta i målet, om inte betalningen skett med villkor som strider häremot. Det fordras inte något ut- tryckligt utmätningsbeslut men betalningen skall naturligtvis protokollföras omedelbart. Genom att medlen inkommit till utmät-

1 Se Olivecrona, Förfarandet s. 30. 2 Jfr Almén, Om auktion II 5. 204 f, Trygger I 5. 295, Hassler s. 247 samt Olivecrona, Utsök- ning s. 87 och Förfarandet s. 30. 3 Jfr ang. utlösningsrätt i fr. om fast egen- dom och luftfartyg m. m. 14 å FfL och 4 å LfL. ' Se Almén, Om auktion II 5. 276 f.

ningsmannen har gäldenären mist sin rådig- het över dem.5

Beredningen har i sitt betänkande Utsök- ningsrätt III föreslagit, att en bestämmelse med nämnda innebörd skall införas i nu- varande 74 å.6 I motiven till detta förslag uttalade beredningen, att det inte finns an- ledning att skilja mellan sådana fall då be- talning sker inför hotet om utmätning och fall då utmätning sker men egendomen inte säljs eller själva utmätningen eljest inte leder till likvid utan gäldenären skaffar fram pengar på annat sätt. Överhuvud ansåg be- redningen det ändamålsenligt att — sedan ansökan om utmätning gjorts — allt vad gäldenären med anledning därav betalar till utmätningsmannen räknas som utmätt egen- dom. Den sålunda i Utsökningsrätt III för- ordade och i prop. 19681130 upptagna be- stämmelsen ersätts av 2 mom. i förevaran- de 86 å.

I Utsökningsrätt III uttalade beredningen vidare, att nämnda regel syntes kunna i fråga om fast egendom, fartyg och annat spmialobjekt tillämpas analogiskt på inbe- talning som gäldenären gjort till ÖE efter att utmätningsärendet för egendomens för- säljning överlämnats till denne. Beredningen har nu gått ett steg längre och föreslår en uttrycklig bestämmelse i 3 mom. om saken. Samtidigt föreskrivs i detta mom., hur ut- mätningsmannen skall förfara med medel som gäldenären frivilligt betalar till honom, när målet är anhängigt hos ÖE. Medlen skall tillställas ÖE. I fråga om fördelning av influtna medel skall 143 å 3 mom. i bered- ningens förslag tillämpas, när fast egendom var utmätt. Enligt 22 å LfL skall motsvaran- de gälla, när luftfartyg eller intecknade re- servdelar var utmätta. I båda fallen skall iakttagas, att medlen ej får användas på ett sätt som strider mot villkor som uppställts vid betalningen.

89 å.

Bestämmelsen i 1 mom. om utmätt egen- doms försäljning skall enligt beredningens förslag endast gälla lös egendom. Beträf- fande fast egendom föreslår beredningen en motsvarande bestämmelse i 13 å fjärde

stycket FfL. Enligt 3 å tredje stycket i LfL skall utmätt luftfartyg och intecknade reservdelar alltid säljas på offentlig auk- tion (jfr 2 mom. i förevarande 89 å).

91 å.

Som beredningen anfört i den allmänna motiveringen skall utmätt ägarhypotek i fast egendom inte vidare kunna utbrytas. Be- stämmelserna i 2 mom. har därför ändrats så att de ej längre gäller ägarhypotek i fast egendom. De skall däremot fortfaran- de gälla ägarhypotek i luftfartyg och in- tecknade reservdelar därtill.

95 5.

I 3 mom. av denna paragraf har den ändringen skett att sista punkten som hand- lar om försäljning av pant och utsökande av borgensförbindelse fått utgå. Regler här- om har i stället intagits i 144 å.

97 5.

Denna paragraf samt alla därefter föl- jande paragrafer i 5 kap. UL avser för- säljning av utmätt fast egendom. Som fram- går av det föregående skall bestämmelser härom meddelas i FfL. Förevarande 97 å föreslås skola innehålla en hänvisning till den nya lagen.

139 5.

I denna paragraf har hänvisning till 17 kap. 4 å HB ändrats till att gälla 12 och 13 åå FRO.

142 å.

Paragrafen reglerar f.n. i 1 mom., när fördelningssammanträde skall hållas sedan fast egendom blivit såld utmätningsvis. En- ligt FfL skall tidpunkten för fördelnings- sammanträde bestämmas av ÖE från fall till fall och auktionskungörelsen innehålla uppgift därom (22 å första st.). Några bestämmelser om tidpunkten för samman- trädet skall inte längre finnas i UL.

5 Ang. återvinning av betalningen se U III s. 284. ' Se härom och om det följande U III s. 25 f och 281 ff.

Beträffande bestämmelsen i 2 mom. om förfarandet när högre myndighet förordnat om inställande av vidare åtgärd i målet får beredningen hänvisa till vad som sägs beträffande 143 å 5 mom. i förevarande förslag.

Beredningens förslag under 142 å ersät- ter utan saklig ändring det nuvarande stad- gandet i 143 å 1 mom. andra punkten UL, såvitt rör fördelning av ersättningsbelopp som försumlig inropare av fartyg är skyldig att utge. Bestämmelser om sådant ersätt- ningsbelopp finns i 95 å UL. Enligt denna skall inropare, när fartyg som avses i 94 å UL — s.k. sjögående fartyg — sålts, ge- nast antingen betala en sjättedel av köpe- skillingen kontant eller ställa säkerhet i form av pant eller proprieborgen för en femtedel. Denna säkerhet skall användas, om inroparen brister åt likviden och på grund av resultatet av ny auktion blir er- sättningsskyldig. Eftersom köpeskillingsför- delningen enligt 140 å 1 mom. UL sker redan på fjortonde dagen efter försäljning- en kan det givetvis förekomma, att ersätt- ningsbeloppet inte indrivits före fördelning- en. Lagrummet innehåller inte någon be- stämmelse som ger auktionsförrättaren dvs. numera ÖE befogenhet att fördela ersätt- ningsbelopp som ännu inte är tillgängligt i kontanter.1 Om det kan antagas att er- sättningsbelopp skall inflyta inom en eller annan vecka, bör det emellertid enligt be- redningens mening vara tillåtet att reser- vationsvis fördela beloppet.2 Härigenom undgår man att hålla nytt sammanträde. I annat fall får ÖE utsätta särskilt samman— träde, när ersättningsbeloppet influtit. Här- vid bör reglerna om nytt sammanträde i 140 å 2 mom. kunna tillämpas analogt.3

143 5.

Denna paragraf i förslaget innehåller be- stämmelser om köpeskillingsfördelning för olika fall då fast egendom varit utmätt.

I 1 mom. behandlas det fallet att fastig- heten sålts på auktion. Liksom i gällande lag föreskrivs i förslaget, att behållen av- kastning skall fördelas tillsammans med

köpeskillingen. Med avkastning avses i för— slaget medel som influtit enligt bestämmel- serna i 10 eller 11 å FfL och är tillgäng- liga för överexekutor.1 Enligt gällande lag skall också samtidigt med köpeskillingen fördelas jämväl tillgängligt ersättningsbe- lopp och medel som influtit efter särskild försäljning av tillbehör. Förutom nu nämn- da tillgångar kan finnas ytterligare medel som enligt lag skall fördelas samtidigt med köpeskillingen, t. ex. belopp som rättighets- havare erlagt enligt 38 å 3 första stycket FfL eller som tillskjutits enligt 51 å 2 and- ra stycket FfL. Såsom angivits under före- gående paragraf torde ÖE, när det finnes ändamålsenligt, kunna i viss utsträckning reservationsvis fördela medel som kan be— räknas inflyta. Beträffande förfarandet när brandstod och expropriationsersättning in- flyter kan uppkomma olika svårlösta pro— blem, vilka beredningen ej kan gå närmare in på.

Till grund för fördelningen skall ligga den sakägarförteckning som upprättats vid bevakningssammanträdet, om ej annat föl- jer av 145 å 2 mom. i förslaget.2 För- teckningen är inte i alla hänseenden ensam avgörande för fördelningen. Den grund- läggande regeln att fördelningen skall ske i enlighet med förteckningen har upptagits som första punkt i 143 å 1 mom., med tillägg att förteckningen inte gäller, om det framgår att fordringen understiger vad som upptagits i förteckningen.3 Högre belopp får ej utgå annat än ur överskott. Detta över— ensstämmer med gällande rätt. Vidare bör nämnas, att fordran som vid bevaknings— sammanträdet inte föranlett någon diskus- sion kan bli tvistig vid fördelningen och att det vid fördelningen kan visa sig att ägaren har ägarhypotek som ÖE ej tidigare kände till.

1 Jfr 122 å före 1912 års ändringar. Se vidare Trygger I 5. 392 f. 5 Av annan mening Almén, PM 5. 244, Olivecrona, Förfarandet s. 163 och Hassler s. 310 och i SvJT 1934 s. 605. 3 Se Almén, PM 5. 245. 1 Se Trygger I s. 393. 2 Se härom Hassler s. 311 och Olivecrona, Förfarandet s. 163 f. 3 Jfr Almén, PM 5. 245.

Det bör erinras om att medel som in- flutit genom särskild försäljning av tillbe- hör skall fördelas med iakttagande av 18 å FfL. Fordran som helt eller delvis skall betalas med sådana tillbehörsmedel skall, som förut nämnts, tas upp i sakägarför- teckningen men med anteckning om sagda förhållande.

Enligt 148 å UL skall fordran, som bort tas upp i borgenärsförteckningen om den anmälts i rätt tid, betalas efter de ford- ringar som upptagits i förteckningen. En motsvarande regel har upptagits som andra punkt i 1 mom. av förevarande 143 å i förslaget. Den gäller även kostnad som inte anmälts i tid. I båda fallen förutsätts anmälan innan fördelning skett. Gällande lag innehåller ej någon särskild bestämmel- se om prioritet inbördes mellan dem som anmält anspråk efter bevakningssamman- trädet. Vem som först gjort sådan anmälan saknar betydelse. Fordringsägarnas inbör- des rätt bestäms i stället av den allmänna förmånsrättsordningen.4 Det förtjänar an- märkas, att förmånsrättsordningen gäller även om gäldenären tillkommande över— skott blivit utmätt redan innan fordran med bättre rätt anmäls.

I 2 mom. behandlas härefter köpeskil- lingsfördelning sedan utmätt fast egendom sålts under hand. Bestämmelsen är ny. Vid försäljning under hand kan köpehandlingen sägas på sitt sätt fungera som sakägarför- teckning, ehuru rättsverkningarna inte är desamma. Se 54 å FfL. Där anges bl.a. också vad som skall betalas kontant. Det kan emellertid uppkomma en del tillämp- ningsfrågor. Man kan också tänka sig en kombination av separat försäljning av till- behör och underhandsförsäljning av själva fastigheten. Vidare kan ägaren tillkomman- de överskott vara utmätt. I den mån köpe- villkoren ej ger ledning i dessa hänseenden skall tillämpas de grunder som gäller för upprättande av sakägarförteckning. Tid- punkten för köpeskillingsfördelning efter underhandsförsäljning anges i 4 mom.

I 3 mom. behandlas fördelning av till-

gängliga medel, när förfarandet har avbru- tits innan fastigheten sålts. Avbrottet kan ha skett antingen före eller efter försälj- ningsförsök. Bestämmelserna ersätter nu- varande 2 mom. i paragrafen.5

I gällande lag ges skilda regler beträf- fande olika slags medel. Behållen avkast- ning skall fördelas enligt de grunder som i 7 kap. föreskrivs för fördelning av me- del som influtit under tvångsförvaltning. Detta innebär enligt 172 å UL, att med- len, sedan nödig kostnad betalts, skall an— vändas för betalning av utmätningssökan— dens fordran och fordringar med bättre rätt i den ordning som anges i förmånsrätts- ordningen. Inteckningsborgenär, som inte själv är exekutionssökande, får emellertid endast ta del i likviden för räntor och and— ra årligen upplöpande belopp. Det har i doktrinen hävdats, att uttrycket »andra år- ligen upplöpande belopp» skulle innefatta även amorteringar.6 Detta torde också ha godtagits i tillämpningen, ehuru förarbetena inte ger något säkert stöd för antagandet.7

Ersättningsbelopp skall, sedan kostnader— na för förfarandet betalts, i första hand användas till betalning av utmätningssö— kandens fordran. Denna regel har motive— rats med billighetsskäl.3 Eventuellt över- skott skall fördelas på samma sätt som avkastning.

De nuvarande reglerna är som synes invecklade. Vad först angår den speciella regeln om fördelning av ersättningsbelopp synes det inte föreligga något starkare skäl att upprätthålla den.9 I övrigt vill bered- ningen erinra om att reglerna om tvångs- förvaltning i 7 kap. UL skall upphävas enligt beredningens förslag. Beredningen fö- reslår på grund av det anförda, att i fö- revarande mom. tas upp en generell be—

” Se Almén, PM 5. 247, Hassler s. 310 f och Olivecrona, Förfarandet s. 163.

5 Jfr U IV s. 133 f. 5 Se Almén, PM s. 273, Hassler s. 312 och Olivecrona, Förfarandet s. 165. 7 Se NJA II 1912 s. 164 f och 178 f. 3 NJA II 1912 s. 164 f och Hassler, Utsök- ning s. 313. ” Den kritiserades på sin tid av Almén, PM s. 255.

stämmelse som direkt reglerar frågan i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu gäller beträffande avkastning. Till skill- nad från gällande lag, sådan den tillämpas, skall emellertid inteckningsborgenär, som inte själv är utmätningssökande, inte få be- talt för förfallna amorteringar. Det är en- ligt beredningens mening ej motiverat, att vad som råkar vara förfallet av borgenä- rens kapitalfordran skall i förevarande sam- manhang betalas ur tillgänglig avkastning. Den som har panträtt på grund av inteck— ning skall enligt förslaget även få betalt för kostnader som omfattas av pantförskriv- ningen.10 6 kap. 3 å i JBförslaget skall iakttagas i detta sammanhang.11

Det sagda skall inte tillämpas, när borge- närs panträtt på grund av inteckning skall upphöra på grund av försäljning av till- behör. Då gäller 18 å FfL.

Har förfarandet avbrutits först sedan be- vakningssammanträde hållits, skall den vid sammanträdet upprättade sakägarförteck- ningen läggas till grund för fördelningen. Denna äger då rum på den dag som kun- gjorts i samband med utlysandet av auk- tionen. I andra fall skall sammanträde ut— sättas och fördelningen ske med beaktande av de regler som nyss nämnts och de grun- der som gäller för upprättande av sak- ägarförteckning.

Härefter ges i 4 mom. först regler om tiden för och kallelser till fördelningssam- manträde, som skall äga rum när fastig— heten sålts under hand. Sådant samman- träde skall enligt förslaget äga rum så snart som möjligt. Vid försäljning under hand måste köparen ha fullgjort sin be- talningsskyldighet före sammanträdet. Här- om gäller enligt 54 å 3 andra stycket FfL, att betalningen skall vara fullgjord senast fyra veckor efter att köpehandlingen upp- rättades. Sammanträdet bör till undvikande av ränteförluster hållas omedelbart efter betalningsdagen. Det skall enligt förslaget kungöras på lämpligt sätt minst två veckor i förväg. Närmare föreskrifter om kungö- randet förutsätts skola meddelas i admi— nistrativ väg. Särskilda kallelser bör sändas

till gäldenären, köparen och alla kända sakägare, medan kungörelse i tidning i re- gel inte synes behövlig. Sakägarna skall, när skäl föreligger därtill, uppmanas att senast vid sammanträdet anmäla sina an- språk. Som regel torde sakägarnas krav vara fullt klarlagda redan i samband med försäljningen.

De nu angivna bestämmelserna skall gäl- la även när förfarandet avbrutits utan att fastigheten sålts. Om bevakningssamman- träde hållits och fördelningssammanträde äger rum på förut kungjord tid, behöver inte något nytt kungörande ske. Har där- emot bevakningssammanträde inte hållits eller kan fördelningssammanträde ej hållas på kungjord tid, måste sammanträde utsät— tas och kungöras enligt vad som sägs i förevarande 4 mom., se andra punkten.

I 142 å 2 mom. UL ges f.n. en före— skrift för det fallet att fördelningssamman- träde inte kan hållas därför att högre myn— dighet förordnat om inställande av vidare åtgärd i målet. Inställandet av sammanträ- det skall kungöras. Upphör hindret, skall ny tid för sammanträdet utsättas och kun- göras.

Enligt beredningens förslag skall fördel— ningssammanträde inte inställas därför att fortsatt verkställighet inhiberas. Senast vid sammanträdet skall inroparen trots inhibi- tion fullgöra sin betalningsskyldighet. Där- emot kan inte köpeskillingen och andra medel fördelas, när inhibitionsbeslut i den delen meddelats. Även andra hinder kan göra det nödvändigt att uppskjuta fördel- ning helt eller delvis, t.ex. om medel be- höver indrivas. För dessa situationer före- skrivs i 5 mom. av förevarande 143 å i förslaget, att nytt sammanträde skall hållas så snart som möjligt. Kan dagen inte genast bestämmas, skall kungörelse utfärdas. Kun- görelsetiden har ökats från minst tio dagar i gällande lag till minst två veckor i för- slaget. Närmare regler om kungörandet får utfärdas i administrativ ordning.

I detta sammanhang bör erinras om att

” Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 44. " Jfr LRremissen s. 307 f.

överklagande av auktion enligt gällande lag inte i och för sig befriar köparen från skyldigheten att betala köpeskillingen på utsatt dag.12 Om högre myndighet med- delat förordnande om inhibition, anses emellertid köparen inte skyldig att betala på den bestämda dagen.13 Enligt FfL är köparen i båda fallen skyldig att betala på bestämd dag.

Av 46 å FfL framgår. att köparen efter viss tid från beslut om inhibition kan vara berättigad att frånträda köpet.

144 %.

Paragrafen behandlar realisation av sä- kerhet för handpenning, då köpeskillingen inte betalas på bestämd dag. Den som in- ropat fast egendom, sjögående fartyg, luft- fartyg eller utmätta reservdelar till luft- fartyg har under vissa förutsättningar rätt att, i stället för kontant handpenning, läm- na säkerhet. Även vid försäljning av annan egendom kommer handpenning i fråga men den kan inte ersättas med säkerhet utan skall alltid betalas kontant; se 96 å 1 mom. UL.1

I gällande lag finns regler hur auktions- förrättaren skall göra bruk av ställd säker- het, nämligen beträffande försäljning av fast egendom i 130 å 1 mom. UL, av far- tyg i 95 å 3 mom. samma lag samt av luftfartyg i 12 å första stycket i 1955 års lag med särskilda bestämmelser om för- säljning av utmätt luftfartyg m.m. Om kö- paren av fastighet, luftfartyg eller inteck- nade reservdelar till sådant fartyg ej full- gör likviden, skall säkerheten genast reali— seras. Man får alltså inte avvakta det nya försäljningsförsök som skall göras, oaktat det kan visa sig att säkerheten inte behö- ver tas i anspråk. Pant skall säljas i den ordning som gäller för utmätta lösören och borgensförbindelse skall utsökas hos löftes- mannen. Lagstiftaren har med detta system velat underlätta ny försäljning.2 Detta sker genom att lägsta budet minskas med det ersättningsbelopp som står till förfogande för att användas vid behov; se 135 å 2 mom. UL och 12 å andra stycket tredje punkten i 1955 års lag med särskilda be-

stämmelser om försäljning av utmätt luft- fartyg m.m. Beträffande handpenning som lämnats när sjögående fartyg sålts gäller en annan ordning. Enligt 95 å 3 nom. sista punkten UL skall säkerheten då reali- seras först om det visar sig behövligt för uttagande av vad den försumliga inropa- ren skall betala. I detta fall avvaktas alltså nytt försäljningsförsök och resultatet därav avgör, huruvida säkerheten skall realiseras. Vid försäljning av fartyg gäller ej rågot lägsta hud och det saknas alltså motsvrrig- het till det skäl som nyss nämnts beträffan- de fast egendom m. m.

Även enligt beredningens förslag får nro- pare ställa säkerhet, se 34 å 4 första ;tyc- ket och 54 å 3 första stycket FfL tamt 15 å 2 första stycket LfL. Detsamma gäller enligt 38 å 5 FfL den som vill göra till- skott för att rädda en rättighet och sakägare i subsidiäransvarig fastighet som vill göra tillskott enligt 51 å 2 andra stycket FfL.

Reglerna om omedelbar realisation av säkerhet för handpenning vid inrop av fas- tighet har kritiserats.3 Detta har framför allt gällt det fallet att inteckning i den fastighet som är föremål för exekution läm- nats som säkerhet. Det är stor risk. att inteckningen säljs till underpris. Även i andra fall kan onödig förlust uppstå. Det lär också förekomma, att ÖE i strid mot lagen väntar med realisation tills det visar sig om säkerheten verkligen behöver tas i anspråk. Enligt beredningens mening bör kritiken beaktas. Beredningen föreslår där- för i 1 mom. första punkten av förevaran- de 144 å, att om säkerhet för handpenning ställts hos ÖE och ogulden del av köpe- skillingen ej betalas senast på bestämd dag,

12 Trygger I s. 355 och Olivecrona, Förfa- randet s. 137. 1” Trygger I 5. 391, Hassler s. 297 och Olive- crona, Förfarandet s. 137. Det är em. tvivelaktigt, om högre myndighet kan förordna om inhibition med anledning av klagan över auktion som ÖE hållit, se 218å jfrd med 211 och 213 åå UL. 1 Prop. 1967: 16 s. 133. * Almén, PM 5. 221 f. 11 Almén, PM 5. 211 och 221 och Olivecrona, Förfarandet s. 148 f.

ÖE skall göra bruk av säkerheten, om det behövs för betalning av vad den förra kö- paren skall utge. Behovet av att ta säker- heten i anspråk skall sålunda vara klar- lagt genom det fortsatta förfarandet. Regeln skall gälla även vid fartygsförsäljning och innebär inte i den delen någon ändring av gällande rätt.

Säkerheten skall vara prövad av ÖE och bedömd såsom fullt betryggande; jfr 48 å i ULförslaget. Som nämnts under sistnämn- da paragraf förutsätter beredningen, att i administrativ ordning meddelas restriktiva bestämmelser om vilken säkerhet som i hithörande fall får godtagas. Man behöver därför ej räkna med att säkerheten ej skall ge valuta. Det belopp för vilket säkerheten gäller kan därför vid bestämmande av vad som måste bjudas vid ny auktion räk- nas som tillgängligt, även om ÖE inte gjort bruk av säkerheten (jfr 32 å första st. FfL och 13 å första st. LfL). Om det i något undantagsfall är tveksamt huruvida säker- heten förslår, får bestämmandet av vad som måste bjudas rättas därefter.

När säkerheten behöver tas i anspråk, skall detta ske på sätt som finnes ända- målsenligt. I första hand skall inroparen få tillfälle att betala frivilligt. Om detta misslyckas, får enligt förslaget pant säljas i den ordning som gäller för utmätt lös egendom och borgen utsökas. Vid utsökan- de av borgensförbindelse kan lagsöknings- förfarandet användas.4 I praxis har före- kommit, att ÖE ålagt löftesmannen betal— ningsskyldighet.5 Det synes också rationellt, att så sker. Att gå omvägen över ett dom- stolsförfarande synes onödigt och tidskrä- vande. Beredningen föreslår i sista punk- ten av 1 mom. i förevarande 144 å, att ÖEs beslut får omedelbart verkställas. Av 218 å följer att hovrätten kan förordna om inhibition (jfr 53 å).

Enligt 2 mom. i paragrafen skall 1 mom. ha motsvarande tillämpning, när sakägare har lämnat säkerhet för belopp som skall fördelas samtidigt med ogulden köpeskil- ling (se 38 å 5 och 51 å 2 andra st. FfL). Även sådan säkerhet måste vara fullt be-

tryggande. Annars riskeras, att förfarandet inte går i lås.

145 å.

Enligt 1 mom. i förevarande paragraf i förslaget skall förrättningsmannen vid för- delningssammanträde redogöra för vad som skall fördelas och de fordringar som an- mälts eller ändå skall beaktas. Stadgandet, som har sin motsvarighet i 144 å UL, är tillämpligt såväl när fördelningssammanträ- de hålls efter exekutiv försäljning av fas- tighet som när sådant sammanträde hålls sedan lös egendom sålts exekutivt.

Vilka fordringar som skall beaktas utan särskild anmälan framgår av föregående be- stämmelser i UL och av FfL resp. LfL. Beträffande uttagande av kostnader ur in- flutna medel skall även 198 å 1 mom. i förevarande förslag beaktas.

Enligt 144 å sista punkten UL skall, ef- ter förrättningsmannens redogörelse, borge- närerna och gäldenären få andraga vad de aktar nödigt till bevakande av sin rätt. Att närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig över förrättningsmannens redogö- relse och vad i övrigt förekommer vid sam— manträdet har synts så självfallet att det inte särskilt nämnts i förslaget.

Enligt 144 å UL skall borgenärsförteck- ningen lända till efterrättelse, när fråga är om fördelning av köpeskilling för fast egen- dom. Denna bestämmelse har sin motsva- righet i 143 å 1 mom. i beredningens för- slag.

Vad som sägs i 2 mom. i förslaget över- ensstämmer i sak med nuvarande 145 å och innehåller, att om alla sakägare är ense om fördelningen, fördelningslängd skall upp- rättas i enlighet därmed och utdelning ge— nast verkställas. Det förutsätts, att alla sak- ägare som berörs är ense, och det är så- lunda inte tillfyllest att närvarande sak- ägare ingår överenskommelse. Bestämmel- sen är tillämplig vare sig exekutionen rört fast eller lös egendom. Om viss fråga rör

** Hassler s. 300 och Olivecrona, Förfaran- det s. 149. 5 Hassler a.st.

t.ex. endast två sakägare, kan de reglera den genom överenskommelse även om för- delningen i sin helhet också gäller andra frågor.1 Regeln om att utdelningen i hit- hörande fall skall verkställas genast kan ej upprätthållas, om hinder möter enligt 156 eller 157 å i förslaget, dvs. då för- säljning av fast egendom överklagats eller utmätning skett hos dödsbo.

150 å.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av vissa fordringar som skall ut- gå ur köpeskillingen för lös egendom. F. n. innehåller 150 å 1 mom. UL en hänvis- ning till 110 å UL. Den innebär, att ford- ran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall betalas före förfallodagen, skall beräknas till det belopp som efter en räntefot av fem för hundra om året utgör fordringens värde på fördelningsda- gen. Ränta eller annan dylik fordran som inte är bestämd till kapitalet uppskattas ef- ter samma räntefot till sitt kapitalvärde på fördelningsdagen. Beträffande livränta skall uppskattningen ske med ledning av 3 å lagen den 9 juni 1967 om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

I beredningens förslag upptager 150 å 1 mom. först en regel om beräkning av ford— ran som ej är förfallen och inte löper med ränta före förfallodagen. Därvid skall an- vändas samma diskonteringsregel som fö- reslås i 30 å FfL. Liksom i sistnämnda paragraf ges också en diskonteringsregel för det fallet att utfäst ränta är lägre än fem procent. Beträffande den matematis- ka metoden för kapitaliseringen får bered- ningen hänvisa till vad som sägs i moti- veringen till 30 å FfL.

Någon regel om kapitalisering av ränte- rätt 0. 1. har beredningen inte ansett behöv- lig i förevarande paragraf. Ränterätt skall enligt JBförslaget inte vidare kunna in- tecknas i fast egendom. I FfL har därför ingen kapitaliseringsregel för sådan ford- ran upptagits. Inte heller när det gäller lös egendom torde det föreligga något praktiskt behov av en bestämmelse. Om ka- pitalisering av ränterätt mot all förmodan

undantagsvis skulle behöva ske, bör dis- konteringsregeln i förevarande paragraf ana- logivis tillämpas såtillvida att kapitalise- ringen sker efter fem procent. Om man bestämt procentsatsen, kan kapitalvärdet be- räknas enligt försäkringstekniska grunder. Härvid kan som hjälpmedel användas de grunder som skall finnas fastställda enligt 3 å lagen om tryggande av pensionsutfäs- telse. Beredningen vill erinra om att 110 å UL upphävs genom förslaget (jfr em. punkt 6 i övergångsbestämmelserna till FfL).

151 €.

I förevarande paragraf föreslås inte an- nan ändring än att 1 mom. redaktionellt jämkas med hänsyn till JBförslaget.

154 å.

Förevarande paragraf behandlar verkan av klander mot utmätningsmans fördel- ningsförslag och mot ÖEs beslut i för- delningsfråga. Enligt 154 å i dess nuva- rande lydelse gäller klandret inte för annan än den som väckt klandret. Innebörden här- av är emellertid inte otvetydig. Antag att 50000 kr finns att fördela och att för- delningslängden upptar först borgenären A för en fordran på 50000 kr, sedan B för 25000 kr och sist C för 50000 kr. Om C yrkar att A skall förklaras sakna rätt till utdelning och vinner bifall, är två al- ternativ tänkbara. Antingen får C de 50 000 kr som felaktigt tilldelats A eller också får C endast 25 000 kr, dvs. vad han skolat få om fördelningslängden från början va- rit riktig. I praxis har det förra alternati- vet godkänts och C blir alltså bättre ställd än om fördelningen från början varit riktig.1

Före KLs tillkomst gällde samma regel på konkursrättens område. Enligt 131 å KL skall däremot bifall till borgenärs klander mot utdelningsförslag gälla till förmån ock— så för dem som inte deltagit i klandret.2

1 Trygger I 5. 395. 1 NJA 1926 s. 532; ang. doktrinen se Hassler s. 426 f, Olivecrona, Förfarandet s. 189 f och Trygger I 5. 412. 2 Se härom 1919 års konkurssakkunniga s. 235 f, NJA II 1921 s. 566 ff och Welamson I 5. 598.

Enligt beredningens mening är det uppen- bart, att principen i KL ger rimligare re- sultat. Beredningen föreslår, att bifall till klandertalan mot utmätningsmans utdel- ningsförslag eller ÖEs beslut i fördelnings- fråga skall gälla till förmån också för dem som inte själva väckt klandertalan. I det anförda exemplet betyder det, att B får 25 000 kr och C 25 000 kr, dvs. vad som skolat tillkomma envar av dem om för- delningen från början varit riktig. Det in- nebär, att talan ehuru berättigad kan bli meningslös för den som tagit initiativ där- till men hjälpa andra.

156 %.

Paragrafen innehåller i första punkten förbud mot att annat än efter köparens medgivande eller mot pant eller borgen lyfta köpeskillingen för såld fast egendom, innan försäljningen vunnit laga kraft. Stad- gandet har tillkommit för att skydda kö- paren. Av detta syfte följer att förbudet endast avser köpeskillingen för fastigheten och inte andra tillgängliga medel. Regeln har emellertid i andra punkten motsvaran- de tillämpning, när tillbehör till fastighet sålts för sig.

Paragrafen har i beredningens förslag redigerats med beaktande av att utmätt fas- tighet enligt FfL kan få säljas inte blott på auktion utan även under hand.

Det kan här erinras om att 46 å FfL öppnat viss möjlighet för köpare att från- träda köp, om exekutiv försäljning över- klagas och inhibitionsbeslut meddelas.

157 å.

Paragrafhänvisningen har ändrats med hänsyn till att nuvarande 88 a å ersätts av 85 å i beredningens förslag. Stadgan- det har samtidigt jämkats redaktionellt.

158 5.

Förevarande paragraf i förslaget rör be— handling av medel som enligt 151 å 1 mom. blivit avsatta därför att frågan om fordrans eller intecknings giltighet inte blivit slutligt avgjord eller därför att inteckning är sökt men ej beviljad. Är fordran eljest tvistig,

skall borgenär enligt 151 å 2 mom. hänvi- sas att väcka talan och för fordringen be- räknad utdelning avsättas. När fordran är beroende av villkor, skall enligt 151 å 3 mom. avsättning äga rum intill dess vill— koret uppfyllts eller förfallit.

F. n. gäller enligt 158 å, att avsatt belopp skall ofördröjligen nedsättas i riksbanken. Vidare ges i paragrafen föreskrift om lyft- ning av belopp. Har borgenärs anspråk blivit godkänt genom dom eller utslag som inte vunnit laga kraft, får han lyfta mot pant eller borgen. I annat fall bestämmer ÖE, huruvida den borgenär för vars ford- ran avsättning skett eller den som förkla- rats vara i andra hand berättigad till be- loppet skall, likaledes mot säkerhet, få lyfta.

Förevarande paragraf i beredningens för- slag innehåller inte någon föreskrift om nedsättning av medel i riksbanken. Ifråga- varande medel skall nämligen göras ränte- bärande på grund av en generell föreskrift om insättning i bank som beredningen fö— reslår under 160 å.

I överensstämmelse med gällande rätt får enligt beredningens förslag avsatt belopp lyftas mot pant eller borgen, om borgenä- rens anspråk godkänts av domstol men av- görandet ännu inte vunnit laga kraft.

Även före rättens avgörande med an- ledning av tvist bör liksom enligt gällande lag finnas möjlighet att lyfta avsatta me— del mot säkerhet. Detsamma gäller sådana fall då inteckning sökts men inte beviljats och andra fall då belopp avsatts enligt 151 å. I dessa situationer bör det ankomma på ÖE att bestämma, huruvida lyftning får ske mot pant eller borgen. I första hand bör tillstånd lämnas åt den borgenär för vars räkning medlen avsatts. Beredningen föreslår därför — med jämkning av vad som nu gäller — att den som i andra hand är berättigad till medlen får tillåtas lyfta medlen endast om den borgenär, för vars räkning avsättning skett, inte vill lyfta.

159 5. I 1 mom. av förevarande paragraf ges f.n. föreskrift om nedsättning i riksbanken

av medel som tillagts borgenär men inte lyfts av honom. Bestämmelsen har utgått i beredningens förslag, som i 160 å inne— håller en generell regel om att influtna medel skall göras räntebärande.

Den nuvarande regeln i 2 mom. står utan ändring i sak kvar i beredningens förslag.

160 &.

Såsom förut nämnts skall enligt 151 å UL medel avsättas i flera olika fall. Dessa belopp skall f. n. enligt 158 å UL nedsät- tas i riksbanken. Enligt 159 å UL gäller vidare, att medel som vid fördelning av kö- peskilling tillagts borgenär men som inte lyfts av honom skall nedsättas i riksban- ken. I 160 å UL ges möjlighet att göra medel, som skall nedsättas, räntebärande. Paragrafen föreskriver sålunda, att medlen på begäran av rättsägare får insättas i bankinrättning som godkänns av ÖE för att där innestå mot ränta under tid som ÖE bestämmer. Räntan skall komma den borgenär till godo som finnes berättigad till medlen.

Enligt beredningens mening bör utmätta medel göras räntebärande så snart omstän- digheterna tillåter det. Detta ligger själv- fallet i sakägarnas intresse. En sådan ord- ning behöver inte bli betungande för de exekutiva myndigheterna. I beredningens förslag föreskrivs därför, att medel som influtit i utsökningsmål skall utan dröjsmål insättas i bank mot ränta. Influtna medel behöver enligt förslaget inte insättas i bank, om de skall utbetalas inom en helt kort -tid, t. ex. en eller två veckor. I administra- tiv ordning kan närmare anges vad som i olika situationer bör förstås med att ned- sättning i bank skall ske utan dröjsmål. I sådan ordning bör också ges andra be- stämmelser om förfarandet. Insättning i bank är enligt förslaget inte beroende av yrkande från sakägare utan skall ske ex officio. Paragrafen har betydelse främst när det gäller försäljning av fast egendom men är generellt utformad och blir alltså tillämplig i alla utsökningsmål.1

Beträffande ränta föreskrivs i andra

punkten, att den skall tillkomma borgenär för vars räkning beloppet innestår. Vern denne är vet man inte alltid på föriand. Har t. ex. nedsättning skett av belopp som avser tvistig fordran, skall räntan tilkom- ma den borgenär som slutligen visar sig ha rätt till beloppet.

161 å.

Förevarande paragraf i beredningen; för- slag reglerar borgenärs skyldighet att för lyftning av medel eller avräkning förete fordringsbevis och säkerhet. Bestämmelser- na saknar motsvarighet i UL. F.n. finns endast stadganden om anteckning pi in- teckningshandlingi 131 å 2 mom. och '_61 å UL. Enligt förstnämnda lagrum skall auk- tionsförrättaren, om köparen fått avräkna fordran för vilken den sålda egendomen på grund av inteckning svarar, göra anteck— ning därom på inteckningshandlingen, när den är tillgänglig för honom. Det är inte direkt föreskrivet, att inteckningen skall företes, och innebörden av lagrummet är oklar. Avräkningen medför, att den som personligen svarade för fordringen blir fri från detta ansvar. Anteckning om avräk- ning är därför av vikt ur rättssäkerhetssyn- punkt. Enligt 161 å UL skall, om betalning utfallit på fordran för vilken egendomen häftar på grund av inteckning, anteckning göras på inteckningshandlingen, när den företes för lyftning av belopp som tillkom- mer inteckningshavaren. Även här är an- teckning av vikt för att hindra missbruk av handlingen.1

Skuldebrev eller annat skriftligt fordrings- bevis som enligt 54 å UL lämnats för ut— mätning skall överlämnas till gäldenären, om fordringen betalts till fullo. Vid avbe- talning bör anteckning därom göras på ford- ringsbeviset. Även i andra fall kan det vara lämpligt att göra anteckningar. Enligt be— redningens mening bör det i administrativ ordning regleras, vilka anteckningar som '” 1 Jfr 67 å handläggningskungörelsen.

*” 1 Ang. anteckningar på inteckningshandling se NJA II 1912 s. 219 f, Hassler s. 321 f samt Olivecrona, Förfarandet s. 139 och Intecknings- förordningen s. 154.

exekutiva myndigheter bör göra på inteck- ningar och fordringshandlingar. Förevaran- de förslag upptager därför ingen motsvarig— het till Stadgandena i 131 å 2 mom. och 161 å. I nämnda ordning bör också ges ord- ningsföreskrifter om återställande av hand- lingar och liknande åtgärder som skall vid- tagas av exekutiv myndighet.

I UL bör däremot tas upp bestämmelser som ger upplysning om eller reglerar sak— ägares skyldigheter i samband med lyft- ning av medel och avräkning. Dessa be— stämmelser har fått sin plats i 161 å. I 1 mom. föreslås, att när betalning skall lyf- tas i utsökningsmål, skall iakttagas vad som i allmänhet gäller om skyldighet för borge- när att förete eller återställa fordringsbevis eller säkerhet som lämnats för fordringen. Härmed syftas i första rummet på skulde- brevslagen. Detta innebär beträffande ford- ran som är grundad på löpande skuldebrev, att handlingen som regel skall företes när borgenären vill lyfta betalning (se 21 å skul— debrevslagen).Gäldenären är ej skyldig att infria löpande skuldebrev utan att det åter- ställs till honom. Även i andra fall förut- sätts att fordringsbevis företes resp. åter- ställs (jfr bl. a. 39 å växellagen, 34 å check- lagen och l å lagen den 8 april 1927 om dö- dande av förkommen handling). Här må erinras om bestämmelsen i 11 å tredje styc- ket skuldebrevslagen, att om den som ut- färdat skuldebrev till viss man tecknat med- givande till inteckning på skuldebrevet, blir skuldebrevet löpande, om det inte försetts med s.k. rektaklausul. Löpande skulde- brev och andra hithörande handlingar kan, om de förkommit, dödas enligt 1927 års lag.

Beträffande enkla skuldebrev utgör — med undantag av bevis om tillgodohavanden hos banker samt masspapper av enkelt skulde- brevs natur—handlingens företeende inte något villkor för betalning. Emellertid bör helst även enkelt skuldebrev företes för an- teckning om betalning och återställas, när skulden blivit betald. Exekutiv myndighet bör därför tillse, att så sker. Detta kan dock inte ovillkorligen upprätthållas, om borge- nären uppger att skuldebrevet förkommit

och det ej finns anledning att betvivla upp- giften. Om dom eller lagsökningsutslag före- ligger, bör givetvis iakttagas vad som där sägs. Det kan tänkas vara oklart, huruvida ett åberopat skuldebrev som uppges vara förkommet var löpande eller ej. I så fall måste myndigheten utgå från att handlingen är löpande.2

I 1 mom. föreslås vidare, att vad som i allmänhet gäller beträffande företeende eller återställande av säkerhet skall gälla vid lyft- ning av betalning. Pant skall t. ex. återstäl- las, när skulden infriats3 och panträtten där- med upphör.4 Det åligger exekutiv myndig- het att tillse, att pant återlämnas när det skall ske.5 Som pant räknas även pantbrev eller intecknat skuldebrev som ligger såsom säkerhet för omslagsrevers. Vad nu sagts gäller också borgensförbindelse, när huvud- förbindelsen infrias.

I 2 mom. ges härefter kompletterande föreskrifter beträffande pantbrev i fast egen— dom och skuldebrev intecknat i annan egen- dom. När pantbrev utgör säkerhet för ford- ran varå betalning utfallit i utsökningsmål, bör pantbrevet företes även om borgenären ännu ej är skyldig att återställa panten. Pantbrev är enligt JBförslaget ej ett skulde- brev, än mindre löpande, och det är därför ovisst i vad mån borgenär är skyldig att förete pantbrevet för att han skall få lyfta betalning. ÖE bör emellertid lämpligen kontrollera, att fordringen och säkerheten alltjämt ligger på samma händer. Bestäm- melsen är tillämplig även när fordringen grundar sig på muntlig utfästelse. Enligt för- slaget kan emellertid ÖE medge undantag från skyldigheten att förete pantbrev, om det finnes alltför betungande. Pantbrevet behöver ej förses med anteckning om upp- visandet. Vad som i förslaget sägs om pant- brev i fast egendom gäller enligt andra

” Betr. dessa frågor se Marks von Wörtem- berg och Sterzel, Lagen om skuldebrev 3 uppl. s. 125 ff.

3 Undén I 8. 211 f. * Ekeberg-Benckert, ciella del s. 207. 5 Jfr NJA 1918 5.433.

Obligationsrättens spe-

punkten i 2 mom. även skuldebrev som är intecknat i annan egendom och inte redan på grund av bestämmelsen i 1 mom. skall företes eller återställas. Denna bestämmelse får självständig betydelse, när det inteckna- de skuldebrevet inte är löpande eller skulde- brev är lämnat som säkerhet för en fordran som endast delvis blir infriad. I dessa fall kan anteckning om betalning böra göras på skuldebrevet.

De två första momenten i paragrafen an- ger borgenärs skyldigheter när han skall lyfta betalning. I 3 mom. stadgas, att nämn— da båda moment skall ha motsvarande till- lämpning när den som förvärvat fast egen— dom åberopar överenskommelse med borge- när om avräkning på köpeskillingen. När ÖE prövar sådan överenskommelse, skall sålunda som regel både fordringsbevis och pant företes. Detta är här lika motiverat som när borgenären lyfter betalning. I stäl- let för anteckning om betalning bör ford- ringsbeviset förses med påskrift, att det per- sonliga ansvaret för tidigare ägare upphört genom avräkningen. Beredningens förslag innebär måhända i denna del en viss skärp- ning i förhållande till gällande rätt.6 I 131 å 2 mom. UL sägs endast, att auktionsför- rättaren skall göra anteckning om avräk- ning, när inteckningshandlingen är tillgäng- lig för honom.

166 5.

Denna paragraf innehåller f.n. i 1 mom. en regel om att medel, som av utmätnings- mannen fördelas utan särskilt köpeskillings- sammanträde, skall hållas borgenären till handa under två veckor från den dag borge- nären har rätt att utfå medlen. Sker inte lyftning under denna tid, skall medlen oför- dröjligen nedsättas i riksbanken. Utmät- ningsmannen får i så fall redovisa till borge- nären med beviset om nedsättning. Sista punkten i 1 mom. ger i sak motsvarande föreskrift beträffande fordringsbevis som lämnats för utmätning och efter målets handläggning bör återlämnas till borgenä- ren.

Enligt 160 å i beredningens förshg skall influtna medel utan dröjsmål insätta; i bank mot ränta. Nedsättning i riksbanken skall sålunda inte längre förekomma. Övriga be- stämmelser i 1 mom. i 166 å UL föreslås skola överföras till administrativ författ- ning.

I 2 mom. sägs f. n., att borgenär S)m för- summar att ta betalning ur utmätt egendom, inte har rätt till ränta från den tid aom det berott av honom att njuta betalning. Undan- tag härifrån görs för medel som enligt 160 å UL insatts i bank. Om beredningens förslag till 160 å genomförs, behövs inte någon motsvarighet till nämnda 2 mom.

I 3 mom. föreskrivs f.n. skyldighet att betala ränta, när någon skall återbära köpe- skillingsmedel som fått lyftas innan frågan om bättre rätt till medlen blivit slutligt av- gjord. Ränta räknas från den dag då medlen lyfts och räntesatsen är sex procent. Be- stämmelsen är tillämplig på all förtida lyft- ning (se 155, 156, 158 och 159 55 UL). I 159 å regleras den rätt till lyftning som till- kommer borgenär, när utdelning beräknats för annan borgenär utan att fordringsbevi- set företetts och denne borgenär inte an- mält sig inom ett år från den dag fördel- ningen vunnit laga kraft. I denna situation kan det vara en tung belastning för den som fått lyfta medlen att behöva betala rän- ta, om han blir återbetalningsskyldig. Lång tid kan förflyta innan den i första hand be- rättigade borgenären hör av sig. Beredning— en föreslår därför, att i detta fall skyldig- heten att betala ränta skall räknas först från den dag då utmätningsmannen eller ÖE krävt återbäring av beloppet. I enlighet härmed har 166 å i förslaget, som motsva- rar 166 å 3 mom. UL, uppdelats i två mo- ment, av vilka det första avser lyftning i an- nat fall än som avses i 159 å samt det andra avser lyftning enligt 159 å och innehåller nämnda begränsning beträffande ränteti- den. Bestämmelsen har samtidigt jämkats redaktionellt.

' Jfr Almén, PM 5. 227.

De nuvarande bestämmelserna i 81 å UL om förordnande av syssloman m.m., till vilka 181 och 184 åå hänvisar, har flyttats till FfL. Hänvisningarna skall därför utgå och lagrummen har jämkats därefter.

198 å.

I 198 och 199 åå meddelas föreskrifter om verkställighetskostnader, numera be- stämda som avgifter till statsverket enligt kungörelsen den 9 juni 1967 (nr 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m.m. Parter- nas kostnader för talans utförande i verk- ställighetsärenden (utsökningsmål) avses där- emot inte (jfr 197 å). Bestämmelserna i 198 och 199 åå har delvis omdisponerats i be- redningens förslag så att 198 å uteslutande behandlar verkställighetskostnaderna i ut- mätningsfallen och 199 å gäller verkställig- hetskostnaderna för all annan verkställighet än den som sker genom utmätning. Dess- utom har bestämmelserna ändrats något i sakligt hänseende.

All nödig kostnad för utmätning samt ut— mätt egendoms vård och försäljning liksom för köpeskillingens fördelning skall enligt 1 mom. i 198 å betalas ur köpeskillingen för den utmätta egendomen. Om utmät— ningsmannen drivit in en utmätt penning— fordran, skall verkställighetskostnaden be- talas ur det indrivna beloppet (jfr 88 b 5 UL). Även avkastning och försumlig inro— pares ersättningsbelopp kan disponeras för ändamålet (jfr 143 och 172 åå UL).1 Kost- nad vilken inte kan betalas ur medel som influtit till följd av utmätningen skall be- talas av sökanden. Om förskott inte lämnats och kostnaden inte heller betalas vid anford- ran, får beloppet utmätas hos sökanden.

I beredningens förslag sägs till en början, att kostnaden för utmätning och det fort- satta förfarandet skall utgå ur köpeskilling- en för den utmätta egendomen, behållen av- kastning eller andra tillgängliga medel. Med kostnad avses den ersättning (avgift) som skall utgå till det allmänna för verkställig— heten.2 Liksom f.n. är med köpeskilling att jämställa belopp som influtit vid indrivning

av utmätt fordran (jfr 80 å ULförslaget). Med tillgängliga medel avses främst hand- penning eller sådan del därav som kan tagas i anspråk enligt 42 å FfL (jfr vad som an- förts under 143 å). I överensstämmelse med vad som nu gäller föreskrivs vidare, att om kostnaden inte kan uttagas på nämnda sätt, den skall betalas av utmätningssökanden. Förslaget innehåller här det tillägget, att kostnad för åtgärd som annan begärt skall betalas av denne. Därvid syftas närmast på de fall som behandlas i 9 och 11 åå FfL, dvs. förordnande om vård av fastighetstill- behör och det s.k. större sysslomannaför- ordnandet. Sådana förordnanden kan enligt FfL meddelas på begäran av utmätnings- sökanden eller av annan borgenär. I fråga om det s.k. mindre sysslomannaskapet i 10 å FfL, vilket också kan meddelas efter framställning av annan borgenär än utmät- ningssökanden, torde kostnaden regelmässigt kunna uttagas ur intäkterna så att blott net— toavkastningen redovisas. Regeln att utmät- ningssökanden — eller i särskilda fall annan borgenär — i sista hand själv skall svara för exekutionskostnaden är inte undantagslös. Bl. a. gäller, att part som haft fri rättegång också får fri verkställighet, dock inte för mer än ett verkställighetsförsök (se 12 å lagen om fri rättegång).

Kostnad som skall betalas av utmätnings- sökanden får enligt förslaget liksom f.n. omedelbart utmätas. Detsamma skall gälla, när kostnaden skall betalas av annan.

Förslaget innehåller vidare en särbestäm- melse för det fallet att gemensamt intecknad fastighet skall säljas och annan fastighet indragits i förfarandet. Bestämmelsen torde i sak överensstämma med gällande lag.

I gällande lag finns också regler om skyl- dighet för utmätningssökanden att i vissa fall förskottera verkställighetskostnad. För- skott kan krävas, när fråga är om utmätning

1 Jfr Almén, PM 5. 253, Hassler s. 312 f och Olivecrona, Förfarandet s. 164 f. ? * Enligt förslaget torde, med det nu gällande avgiftssystemet, inte vara möjligt att i ärendet uttaga kostnad som uppkommit i tidigare ärende. Jfr betr. gällande rätt NJA 1960 s. 158, SvJT 1960 rf s. 40 och SvJT 1966 s. 659 f.

på grund av dom eller utslag som ej vunnit laga kraft. Vidare får förskott krävas, när det begärs utmätning av fastighet, luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg eller om verkställighet begärs av dom eller utslag, varigenom intecknad fordran fast- ställts till betalning ur fastighet. Även när konkursförvaltare begär försäljning enligt 70 eller 71 å KL i den ordning som gäller för utmätt egendom kan förskott för kost- naden krävas. Dessa fall behandlas f.n. i 3 mom.i 198 å UL. Därjämte finns speciel— la förskottsregler i 60 a, 74 och 75 åå UL.

Avsaknaden av en allmän regel om skyl— dighet att utge förskott torde ha ansetts hindra Kungl. Maj:t från att i administra- tiv ordning ålägga utmätningssökande att förskottera utsökningsavgift. I syfte att vin- na en enklare och mera ändamålsenlig ord- ning föreslås i 198 å 3 mom. en generell föreskrift, att den som begär utmätning är skyldig att förskjuta kostnaden för själva utmätningen. Kostnad för annan åtgärd skall enligt förslaget förskjutas, om utmät- ningsmannen eller ÖE begär det. Kravet bör då riktas mot den som yrkat åtgärden, dvs. i regel utmätningssökanden. Även an— nan borgenär, t. ex. den som påkallat syss- lomannaförordnande, bör enligt vad som sagts i det föregående kunna krävas på för- skott. Den föreslagna bestämmelsen medför, att de särskilda förskottsreglerna i 60 a, 74 och 75 åå kan utgå.

Beredningens förslag i fråga om förskott förutsätter, att ändrade bestämmelser med- delas beträffande ersättning till statsverket för dess kostnader i utsökningsmål. Enligt beredningens mening bör avgiftsbestämmel- serna framdeles avfattas så, att sökanden redan i samband med utmätningsansökning- en får betala en mindre avgift som beräknas avse alla åtgärder t. o. m. utmätning. För- skott för kostnader som avser senare åt- gärder i målet, t. ex. värdering eller för- säljning, får vid behov och efter utmätnings- mannens eller ÖEs prövning infordras sena- re.

I 4 mom. i 198 å ges f. n. regler om kost- naden för försäljning av lös egendom som

belagts med kvarstad eller ställts under skingringsförbud. Dessa regler har i för- slaget fått sin motsvarighet i 199 å. Som 4 mom. i 198 å har i stället intagits vissa kompletterande regler som saknar direkt motsvarighet i gällande lag.

I några av de fall då kostnad skall för— skjutas föreskrivs nu, att förskott skall läm- nas på anfordran e. l.,3 medan sådant stad- gande saknas i andra fall.4 Huruvida exe— kutor i de senare fallen är skyldig att be- gära förskott eller kan invänta att sökan- den självmant skall erbjuda sådant, har varit föremål för delade meningar i doktrinen.5 Beredningens förslag förutsätter, att den som skall lämna förskott kan föreläggas viss tid inom vilken han skall betala.

UL föreskriver f.n. inte någon påföljd för underlåtenhet av sökanden att efter an- maning förskottera verkställighetskostnad. Allmänt har dock ansetts, att exekutor då kan vägra verkställighet.6 I förslaget har i detta hänseende stadgats, att verkställigheten får inställas om förskott inte betalas inom förelagd tid. Härmed avses den åtgärd för vilken kostnadsförskott begärts. Det kan vara fråga om en mycket begränsad åtgärd. Om en nödvändig begränsad åtgärd ej kom- mer till stånd, kan följa att hela förfarandet måste nedläggas. Avser förskottet att täcka kostnad för viss åtgärd i ärendet som i och för sig skulle kunna underlåtas, t.ex. ett sysslomannaförordnande, kan det inte kom- ma i fråga att inställa hela verkställighets- förfarandet. Huruvida befogenheten i det särskilda fallet bör utnyttjas, får i övrigt bli beroende av omständigheterna. Om för— säljning av utmätt egendom inställs på grund av utebliven förskottsbetalning, äger utmät- ningsmannen eller ÖE enligt förslaget be- sluta, att utmätningen skall gå åter.

3 Se 60 21 å 3 mom., 74 å 3 mom., 75 å 2 mom. samt 198 å 3 mom. andra och tredje punkterna UL. Jfr 198 5 4 mom. UL. * Se 74 å 1 mom., 81 å 2 mom. samt 198 å 3 mom. första punkten UL. 5 Se Trygger I 5. 480 och Hassler s. 454 not 7 '.' Se NJA II 1912 s. 113, Almén, PM 8. 285, Trygger II s. 312 f, Hassler s. 456 och Olive- crona, Förfarandet s. 170.

Som förut nämnts innehåller denna para- graf i förslaget bestämmelser om kostnader för annan verkställighet än utmätning.

I 1 mom. upptages som första punkt ett stadgande som ersätter nuvarande 2 mom. Om beslut som skall verkställas på annat sätt än genom utmätning innehåller före- skrift att verkställigheten skall ske på den tappande partens bekostnad, skall utmät- ningsmannen enligt förslaget utmäta kost- naden hos honom. I samma moment har som andra punkt intagits en bestämmelse — motsvarande nuvarande 4 mom. i 198 å — enligt vilken kostnad för försäljning av lös egendom som tagits i kvarstad eller ställts under skingringsförbud skall utgå ur behåll- ningen. Försäljning av ifrågavarande egen- dom kan enligt 183 å 3 mom. och 185 å 2 mom. UL äga rum, när egendomen är underkastad förskämning o. ].

Kostnad som inte kunnat uttagas enligt 1 mom. skall enligt 2 mom. i förslaget beta- las 'av sökanden och får omedelbart utmä- tas hos honom. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i gällande lag. I praxis har dock antagits, att stadgandet i 198 å 1 mom. andra punkten UL får till- lämpas analogiskt och utmätning hos sökan- den företagas utan särskild dom, om sökan- den inte lämnat förskott.l

Enligt 3 mom. i förslaget skall, i överens- stämmelse med vad som nu gäller enligt 1 mom., sökanden på begäran av utmätnings- mannen förskottera kostnad som avses i paragrafen. I förslaget stadgas i anslutning därtill, att verkställigheten får inställas, om förskott inte betalas inom förelagd tid (jfr 198 å 4 mom. i förslaget). Förslagets regel om skyldighet för sökanden att på an- modan betala förskott skall gälla även om verkställigheten förklarats skola ske på den andra partens bekostnad. Kan kostnaden ut- mätas hos den tappande, återfår sökanden vad han förskotterat.

201 ål

Klagan över utmätningsmans förfarande skall enligt 200 å ske skriftligen hos ÖE. Någon bestämd klagotid gäller i allmänhet

inte. I vissa praktiska fall som anges i 201 å 1 och 2 mom. är dock klagotiden begrän- sad. I 1 mom. stadgas, att om gäldenär eller borgenär vill klaga över utmätning, han skall inkomma till ÖE med sin klagoskrift inom tre veckor från den dag då han fick del av protokoll eller bevis om utmätningen. För- sitter han tiden och visas inte laga förfall, skall enligt 204 å klagan, såvitt den åsyftar att vinna ändring i utmätningsmannens åt- gärd, inte tas upp till prövning. Beredningen föreslår ett tillägg till sagda moment som synts påkallat av hänsyn till de nya reglerna i förslaget om utmätning av ägarhypotek. För talan mot utmätningsmans beslut att ta fastighet i anspråk enligt 78 å skall enligt vad som föreskrivs i tillägget gälla samma regler som gäller för talan mot utmätning. Vill gäldenären eller borgenären överklaga beslut om fastighetens ianspråktagande, måste det alltså ske inom tre veckor från att han fick del av underrättelse om utmät- ningsmannens beslut i frågan. I samband med tillägget har också första punkten i 1 mom. jämkats redaktionellt.

Annan sakägare än gäldenär och borgenär kan enligt gällande rätt föra talan mot ut- mätning under obegränsad tid, under förut- sättning att talan inte gått förlorad enligt 69 å. I tydlighetens intresse föreslås ett stad- gande härom i ett nytt 3 mom. Däri sägs, att om annan än gäldenär eller borgenär vill klaga över beslut som avses i 1 mom., gäl- ler inte särskild tid för talan mot beslutet. Av bestämmelsen får inte motsättningsvis slutas, att särskild klagotid skulle gälla i and- ra fall som inte är uttryckligt behandlade i lagen.

Att besvärstiden för tredje man sålunda inte är begränsad är av mindre betydelse såvitt angår lös egendom som kan bli före— mål för godtrosförvärv. Den som köpt sådan egendom i god tro är nämligen skyddad mot rätta ägaren även om denne alltjämt har

1 Se SvJT 1917 s. 400 samt Trygger I 5. 482 not 4, Hassler s. 458 och Olivecrona, Utsök- ning s.f 205. Annan mening se Alexanderson s. 167 . 1 Denna paragraf berörs även av U III och den därpå grundade prop. 1968zl30.

möjlighet att överklaga utmätningen. Ett sådant överklagande leder ej till annat än att han eventuellt får ett ersättningsanspråk mot den gäldenär hos vilken utmätning skett.

I andra fall ligger det inte lika väl till ur köparens synpunkt. Vad särskilt angår fast egendom är den som inropat sådan egendom på exekutiv auktion inte skyddad mot den som då hade bättre rätt än gäldenä- ren till den sålda egendomen. I anslutning till 81 å i förslaget föreslår beredningen i avvaktan på en mera generell reglering över hela fältet, att i förevarande 201 å införs en bestämmelse som avser att skydda köparen av exekutivt såld fast egendom mot den som före utmätningen förvärvat fastigheten av gäldenären. Med hänsyn till att utmätning beslutas av kronofogdemyndighet och för- säljning av fast egendom ombesörjs av ÖE har beredningen därvid ansett sig böra skilja mellan tiden före och tiden efter fastighetens eventuella försäljning. Enligt förslaget skall förvärvaren kunna hos ÖE klaga över ut- mätningen intill dess egendomen sålts. Han skall emellertid enligt förslaget därefter kunna klaga över utmätningen jämväl i sam- band med klagan över försäljningen i den ordning som anges i 213 å. Om utmätning- en överklagats hos ÖE, skall i fråga om ÖEs möjligheter att sälja fastigheten till- lämpas vad som i allmänhet gäller, när klagan förts över utmätning av fast egen- dom (se 210 å UL och 7 å FfL).

Avsikten med förslaget är, att den som ej fört talan mot utmätningen i angiven ord- ning inte sedermera skall kunna angripa försäljning som sker med anledning av ut- mätningen.

Beredningen vill i detta sammanhang erinra om att varje led i det exekutiva för- farandet i fråga om fullföljden skall anses som i huvudsak självständigt och sålunda måste överklagas för sig.2 Denna något for- mella ståndpunkt som främst grundas på bestämmelserna i 210 5 UL är — såvitt avser kravet att, sedan utmätningen överklagats, talan också måste föras mot auktionen — betingad bl.a. av att klagan över utmät-

ningen f.n. inte hindrar att den utmätta egendomen säljs (210 å UL), att köpebrev utfärdas för inroparen (132 å UL) eller att köpeskillingen efter fördelningen får lyftas utan säkerhet (156 å UL). På grund av de nuvarande bestämmelserna i 82 å UL sak— nar emellertid föreskriften om försäljning utan hinder av klagan över utmätningen aktualitet i det fallet att utmätning av fast egendom överklagats av tredje man som för- värvat egendomen av gäldenären. De nya reglerna i 81 å ULförslaget och 7 å FfL medför, att situationen vid fastighetsutmät- ning blir en annan. Om någon annan än gäldenären — vid utmätningen eller i sam- band med klagan över denna eller eljest i ut- mätningsärendet — påstår sig vara ägare till fastigheten, skall ÖE, när skäl föreligger därtill, förelägga honom att inom viss tid instämma utmätningssökanden och gäldenä- ren med påstående om bättre rätt till fastig— heten. Väcks ej talan inom förelagd tid, är hans talan förlorad mot sökanden. Om tvis- ten är av väsentlig betydelse, får fastigheten inte säljas innan tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan gått ut. Dessa bestämmelser i 7 å FfL torde medfö- ra, att om förvärvaren överklagat utmät- ningen före den exekutiva försäljningen, någon försäljning knappast kan komma till stånd innan äganderättsfrågan blivit löst.

Om klagan över utmätningen i enlighet med den föreslagna bestämmelsen förs i samband med klagan över försäljningen, kan det uppkomma vissa tolkningsspörsmål hur anförda besvär skall uppfattas. Dessa bör uppfattas i överensstämmelse med sin sak- liga innebörd även om klaganden uttryckt sig oklart. Vare sig han på den aktuella grunden (bättre rätt till fastigheten) angri- per enbart utmätningen eller enbart för- säljningen måste besvären anses innebära, att både utmätningen och försäljningen skall undanröjas. Saken skall i båda hänseendena prövas av hovrätten. En sådan tillämpning

” Se härtill och till det följande NJA 1893 s. 505 och 1918 s. 565, Trygger I 5. 359, 491 och 501, Hassler s. 424, Olivecrona, Förfarandet s. 184 samt Karlgren i SvJT 1956 s. 255.

stämmer väl överens med den praxis som, enligt vad det uppgivits, redan tillämpas av de exekutiva myndigheterna åtminstone i fråga om lös egendom. Klagan över exe- kutiv auktion lär sålunda bruka välvilligt tolkas som avseende också klagan över ut- mätningen.3

Beredningen vill framhålla, att här ifråga- varande tillägg till 201 å kan framdeles er- sättas av en enklare reglering, om krono- fogdemyndighet i enlighet med beredning- ens avsikter kommer att handha jämväl för- säljning av fast egendom.

209 å.

ÖEs slutliga utslag i mål som avses i 201 och 203 åå, dvs. mål rörande klagan över utmätning och över utmätningsmans för- delningsförslag, skall f. n. enligt förevaran- de 209 å ges på dag som kungjorts genom anslag sist dagen förut. Underrättelse om tiden då utslaget kommer att meddelas skall införas i en för allmänheten tillgänglig bok.1 Underrättelse om tiden för meddelan- det skall sändas till parterna senast samma dag. Föreskriften därom, som intagits i 2 å kungörelsen den 12 maj 1967 (nr 148) med vissa bestämmelser om ÖEs verksam- het, föranleddes närmast av en framställ- ning den 3 februari 1967 från Sveriges advokatsamfunds styrelse, vari styrelsen bl. a. kritiserade det sätt att underrätta par- terna som anges i 209 å. Framställningen har senare överlämnats till beredningen för att tas i beaktande vid dess utredningsar- bete. Vidare har en arbetsgrupp inom stats- kontoret (landskansliutredningen) uttalat önskemålet, att anslagsförfarandet enligt förevarande paragraf slopas och att avskrift av utslaget sänds till parterna.

Besvärstiden skall enligt 213 å 1 mom. räknas från den dag då utslaget meddelades. Brister i systemet för parternas underrät- tande kan därför leda till rättsförlust. An- slagsförfarandet är inte någon tidsenlig del- givningsmetod.2 Den i administrativ ord— ning utfärdade bestämmelsen om medde— landen till parterna får ses som ett försök att t.v. undanröja de olägenheter som an- slagsförfarandet för med sig. Den nuva-

rande ordningen med såväl anslag som sär- skilda meddelanden till parterna är emeller- tid, som landskansliutredningen påpekat, mindre lämplig ur bl.a. arbetsekonomisk synpunkt.

Beredningen föreslår, att ÖE åläggs att i mål som avses i 201 eller 203 å genast sända sitt utslag till part som ej var när- varande vid utslagets meddelande. Därmed kan 2 å i förenämnda kungörelse med vissa bestämmelser om ÖEs verksamhet upp- hävas.

210 å.

Beredningens förslag att reglerna om tvångsförvaltning i 7 kap. UL skall upp— hävas har föranlett ändring i 1 mom. av denna paragraf, som i samband därmed jämkats även i redaktionellt hänseende.

211 5.

De nya reglerna i FfL om försäljning av fast egendom under hand påkallar en motsvarande jämkning i förevarande para—

graf.

213 å.

I fråga om dag från vilken tiden för be- svär över ÖEs avgöranden skall börja löpa finns huvudregeln f.n. i 214 å. I föreva— rande 213 å redovisas undantagen. Dessa torde emellertid vara de i praktiskt hänseen- de viktigaste.1 Besvärstiden räknas i dem från den dag då ÖEs utslag meddelades eller, i fråga om besvär över försäljning som ÖE verkställt, från försäljningsdagen. Detta gäller oavsett om klaganden varit närvarande eller ej vid beslutets meddelan— de resp. försäljningen. Någon ändring häri föreslås inte. Med hänsyn bl. a. till försla- gen om underhandsförsäljning av fast egen- dom och om upphävande av reglerna om tvångsförvaltning är dock vissa jämkningar

' Jfr Karlgren i SvJT 1956 s. 255 not 28. 1 Bestämmelsen har — liksom 213 å 1 mom. — ansetts tillämplig även när tredje man klagat över utmätningen, se NJA 1949 s. 294. Jfr även Trygger I s. 511 och Hassler s. 437 not 88. För- slaget avser att inbegripa jämväl mål då tredje man klagat.

? Jfr prop. 1954: 200 s. 70. 1 Jfr Trygger I 5. 509 och Hassler s. 437.

Paragrafen innehåller i beredningens för- slag tre moment. I 1 mom. behandlas full- följden av talan mot vissa utslag i anledning av klagan över utmätningsmans förfarande, i 2 mom. överklagande av försäljning som verkställts av ÖE och i 3 mom. besvär över ÖEs fördelningsutslag. I jämförelse med gällande lag innebär detta, att 1 mom. i paragrafens gällande lydelse har i förslaget blivit uppdelat på 1 och 3 mom.

Enligt 1 mom. skall talan mot ÖEs ut- slag i mål som avses i 201 eller 203 å fullföljas inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades. Bestämmelsen blir tillämplig i mål om utmätning, ianspråk- tagande av fastighet enligt 78 å, rättelse av utmätning enligt 77 å 2 mom. och för- delningsförslag som upprättats av utmät— ningsman. Det kan anmärkas, att alla mål som rör klagan över utmätning faller under bestämmelsen, således också mål som rör klagan av tredje man (se 201 å 3 mom.).2

2 mom. gäller besvär över auktion som ÖE hållit eller försäljning som han verk- ställt i annan ordning, Besvärstiden är tre veckor från försäljningsdagen.

I 2 mom. behandlas f.n. också frågan om besvär över borgenärsförteckningen. Härom stadgas f. n., att besvären skall an- föras i den ordning som är föreskriven för klagan över ÖEs utslag i fråga om köpe- skillings fördelning. När de avser bestäm- mande av lägsta budet eller andra villkor för försäljningen, skall dock talan föras genom klagan över auktionen. Denna be- stämmelse var föremål för delade mening- ar redan i samband med sin tillkomst3 och har senare kritiserats i doktrinen.4 Bl. a. har framhållits, att regeln kan föranleda det missförståndet, att fel i fråga om bestäm- mande av lägsta budet eller annat villkor för försäljningen alltid måste göras gällan- de genom klagan över auktionen. En så- dan tolkning är inte rimlig och har också avvisats i praxis.5 I förslaget har bestäm- melsen i stället givits det innehållet, att be- svär över sakägarförteckning som inte avser

upphävande av auktionen inte får anföras annat än i samband med klagan över för- delning av influtna medel. Bestämmelsen blir tillämplig, vare sig auktionen lett till försäljning eller inte. Har skyddsbeloppet satts för högt och auktionen på grund därav avslutats med förklaringen att försäljning inte kan äga rum, är således den borgenär som har inlett förfarandet berättigad att överklaga auktionen och yrka upphävande av beslutet.

Den i 3 mom. av förevarande 213 å upptagna regeln om klagan över ÖEs utslag i fråga om fördelning av köpeskilling o.l. medför i sakligt hänseende endast den för- ändringen i förhållande till gällande rätt, att därunder inbegrips klagan över köpe- skillingsfördelning efter fartygsauktion, som hållits av ÖE. F.n. hör sistnämnda fall under 214 å, vilket torde bero på förbi- seende.

215 &. I paragrafen har som ett förtydligande intagits en hänvisning till 214 å.

218 5.

Enligt 1 mom. i denna paragraf kan hov- rätten förordna om inhibition av överexe- kutors utslag sedan besvär däröver inkom- mit till hovrätten. Som anmärkts i det före- gående kan det med hänsyn till ordalagen i bestämmelsen sättas i fråga, om hovrätten också när en exekutiv försäljning överkla- gats kan inhibera verkställigheten och där- med också fördelningssammanträdet.1 Me- dan det i förevarande paragraf blott talas om utslag, skils i andra lagrum i samma kap. mellan slutligt utslag och auktion (jfr 211 och 213 åå). Enligt beredningens me- ning är det önskvärt, att lagtexten på denna punkt görs klarare. Som ett 3 mom. i para- grafen har därför i förslaget stadgats, att

' Jfr not 1 under 209 å ovan. ” Jfr NJA II 1912 s. 188 f OCh 191 samt Almén, PM 5. 286 ff.

' Olivecrona, Förfarandet s. 184 ff och Utsök- ning s. 215 samt Hassler s. 424 f.

& NJA 1929 s. 209. 1 Jfr ovan 5. 168 och s. 230 not 13.

om besvär anförts över försäljning som ÖE verkställt, äger hovrätten i den mån det finnes påkallat förordna att fortsatt verk- ställighet t.v. inte får äga rum innan slut— ligt utslag meddelas. Innebörden av ett så- dant inhibitionsbeslut — som kan meddelas oberoende av yrkande — är bl. a., att köpa- ren inte får tillträda fastigheten (jfr 46 å FfL). Däremot medför beslutet inte, att fördelningssammanträdet skall inställas eller att köparen befrias från sin skyldighet att vid sammanträdet fullgöra sin betalnings- skyldighet. Försummar köparen att betala, anses han inte ha fullföljt köpet, med de konsekvenser en sådan underlåtenhet har enligt 41 och 42 åå FfL. Emellertid ger 46 å FfL honom en möjlighet att frånträda köpet och återfå vad han betalt med ränta, om hindret för tillträdet inte hävts inom viss tid. — Särskild talan mot hovrättens be- slut får ej föras (jfr 219 å UL).

ÖvergångsbestämmeLser

Förslaget till lag om ändring i UL påkallar vissa övergångsbestämmelser utöver vad be- redningen föreslagit i anslutning till FfL. Beträffande de särskilda paragraferna i UL- förslaget vill beredningen anföra följande.

Ändringarna av 39 Och 40 åå gäller i sak endast tvångsförvaltning. De omfattas av punkt IO i övergångsbestämmelserna.

Ändringen av 48 å 1 mom. blir tillämp- lig, om där nämnda säkerheter ej redan god- känts före nya lagens ikraftträdande. Para- grafen skall även omfatta säkerhet som ställs enligt FfL och LfL. Det delvis nya 2 mom. blir tillämpligt även i redan inkomna ärenden.

Ändringarna i 49 och 51 åå blir ej till- lämpliga, när försäljning ägt rum före nya lagens ikraftträdande. Beträffande tillämp— ning av 51 å, när tvångsförvaltning begärts, gäller punkt 10 i övergångsbestämmelser— na.

I 56 a 5 UL ges vissa bestämmelser om vad utmätningsman skall göra efter utmät— ning av fast egendom. När utmätning skett före nya lagens ikraftträdande och

ärendet vid ikraftträdandet alltjämt är an- hängigt hos utmätningsmannen, skall det en- ligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna överlämnas till ÖE, sedan utmätningsman— nen fullgjort vad som åligger honom enligt äldre lag.

De övergångsfrågor som föranleds av ändringarna i 56 a och 57 åå torde i övrigt böra regleras i administrativ författning.

Bestämmelsen i sista momentet av 60 a å UL omfattas av 198 å i förslaget.

Ändringen av 62 å blir enligt sakens natur ej tillämplig, när utmätning skett före nya lagens ikraftträdande. Detsamma torde gälla ändringen av 63 å.

Med tanke på 71, 74, 78, 79 och 91 åå i förslaget torde böra föreskrivas, att nya lagen skall gälla när utmätning av ägar- hypotek beslutats men försäljning ej ägt rum före ikraftträdandet. Tid som anges i 78 å 2 mom. bör då räknas från lagens ikraftträdande. Stadgande härom har tagits upp som punkt 2 i övergångsbestämmel- serna. Ett visst undantag följer av punkt 4 i övergångsbestämmelserna.

Beträffande ändringen i 74 å gäller vida- re, att kostnadsbestämmelserna i 1 mom. sista punkten och 3 mom. sista punkten om- fattas av 198 å i förslaget. Detsamma gäller kostnadsregeln i 75 å 2 mom. sista punkten.

Som punkt 3 har upptagits stadgande, att när utmätningsman enligt 79 å i nya lagen pantförskriver skuldebrev som inteck- nats enligt äldre lag, skall den som är per- sonligen betalningsansvarig enligt skuldebre— vet befrias från sådant ansvar.

Vad i 80 å UL sägs om tvångsförvalt- ning blir enligt punkt 10 i övergångsbestäm- melserna tillämpligt, om tvångsförvaltning begärs före nya lagens ikraftträdande.

Bestämmelserna om utmätning av fast egendom i 82 å UL bör gälla, om egen- domen tagits i mät före nya lagens ikraft- trädande. En föreskrift härom har uppta- gits under punkt 4 i övergångsbestämmel- serna. I 82 å 4 mom. UL ges vissa be- stämmelser om ägarhypotek. De bör gälla, om andel i inteckning utmätts före nya lagens ikraftträdande. Även detta framgår av punkt 4 i övergångsbestämmelserna.

Upphävandet av 82 å 5 mom. överens- stämmer med prop. 1968:131.

De nya bestämmelserna om försäljnings- tider i 84 å i förslaget, 13 å FfL och 3 å LfL blir utan vidare tillämpliga, när för- säljning ej skett före nya lagens ikraftträ- dande. Uppskov som tidigare beslutats en— ligt 88 c å UL torde, i den mån det sträcker sig utöver nya lagens ikraftträdande, allt- jämt gälla titan att särskild föreskrift medde- las därom. Den påföljd som i 88 c å 5 mom. UL stadgas för den händelse borgenär ger längre anstånd än sex månader bör till- lämpas, om tiden gått ut före nyza lagens ikraftträdande men däremot ej om tiden går ut först senare.

I 86 å UL stadgas, att om borgenär inte begärt försäljning eller tvångsförvaltning in— om viss tid från att intecknad fordran fastställts till betalning ur fast egendom, förfaller den utmätningsverkan som beslutet medfört enligt 77 a å UL. Denna bestäm- melse bör alltjämt gälla, när beslutet medde— lats före lagens ikraftträdande. Tvångsför- valtning bör dock ej få begäras efter nya lagens ikraftträdande. Bestämmelser i en- lighet härmed har upptagits under punkt 5 i övergångsbestämmelserna.

Den nya 86 å blir tillämplig även i ären- den som inkommit före nya lagens ikraft— trädande (jfr prop. l968:l30, 74 å UL). Om medel inkommit före nya lagens ikraft- trädande, bör äldre lag tillämpas även om de innestår efter ikraftträdandet. De kan emellertid tänkas bli tagna i mät, om det ej skett förut eller medlen utan särskilt beslut skall anses utmätta enligt äldre lag (jfr prop. 1968:130).

88 c å UL har berörts i det föregående.

Reglerna om pant eller borgen i 95 å UL och realisation därav bör gälla, när auktion hållits före nya lagens ikraftträdande. De omfattas av bestämmelsen under punkt 7 i övergångsbestämmelserna.

Nuvarande bestämmelser i 6 kap. UL bör med undantag av 139 och 154 åå gälla, när auktion hållits före nya lagens ikraftträdande, även om en eller annan be-

stämmelse i nya lagen skulle kunna göras tillämplig i sådant fall. En uppdelning kunde lätt vålla svårigheter och misstag. Under punkt 7 i övergångsbestämmelserna anges, att om auktion på fast egendom hållits före nya lagens ikraftträdande, äldre lag skall tillämpas i fråga om inropares för- pliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed. Detta är avsett att gälla även sekundära frågor som uppkommer sedan den egentliga köpe- skillingsfördelningen avslutats. Om det exe- kutiva förfarandet avbryts utan auktion, skall nya lagen gälla beträffande fördelning av influtna medel. I fråga om medel som in- flutit genom tvångsförvaltning följer dock av punkt 10 i övergångsbestämmelserna, att äldre lags materiella regler om fördelningen skall tillämpas. Om det exekutiva förfaran- det avbryts efter auktion men utan att fas- tigheten sålts, skall eventuellt ersättnings- belopp som inroparen skall vidkännas för— delas enligt äldre lag på grund av punkt 7 i övergångsbestämmelserna. Det torde utan särskild föreskrift vara tydligt, att fördel- ningssammanträde som före lagens ikraft- trädande utsätts att hållas efter ikraftträ- dandet skall utlysas »på lämpligt sätt» en- ligt 143 å 4 mom. i förslaget, när det inte enligt den äldre ordningen skall hållas på dag som är bestämd i lagen.

I fråga om 139 å torde böra föreskrivas, att äldre lydelse skall gälla, när konkursan- sökan gjorts före nya lagens ikraftträdande. Bestämmelse härom har upptagits som punkt 8 i övergångsbestämmelserna.

Beträffande 154 å torde böra föreskrivas, att äldre lydelse skall gälla, om fördel— ningsförslag framlagts av utmätningsman eller beslut meddelats av ÖE före nya la- gens ikraftträdande. En sådan föreskrift har upptagits som punkt 9 i övergångsbe— stämmelserna.

Beredningen har föreslagit, att bestäm— melserna i 7 kap. UL om tvångsförvaltning av fast egendom skall upphävas. För den händelse tvångsförvaltning begärts före nya lagens ikraftträdande bör den emellertid fortgå. Bestämmelse härom har upptagits

under punkt 10 i övergångsbestämmelserna. Som redan antytts är det avsett, att regeln skall gälla även ULs bestämmelser om för- delningen av medel som influtit genom tvångsförvaltning. Även 210 å UL omfat- tas av bestämmelsen. Förut har nämnts, att den omfattar jämväl 39, 40, 51 och 80 åå UL. Även vad som i 81 å UL sägs om tvångsförvaltning ingår under bestämmel- sen.

Reglerna i 184 å UL har i förslaget jäm- kats med hänsyn till att ränta av fast egen— dom ej vidare skall kunna utfästas. Vad i gällande lag sägs om kvarstad bör emel- lertid få gälla, när ränta utgår på grund av äldre utfästelse. En bestämmelse härom har upptagits under punkt 11 i övergångs- bestämmelserna.

De nya kostnadsreglerna i 198 och 199 åå i förslaget bör kunna tillämpas även i ärenden som inkommit före nya lagens ikraftträdande.

I fråga om de ändrade fullföljdsreglerna i 201 å 3 mom. i förslaget anser bered- ningen, att äldre fullföljdsregler bör bli till- lämpliga när utmätning av fast egendom skett före nya lagens ikraftträdande. Sådan föreskrift har upptagits som första stycke under punkt 12 i övergångsbestämmelserna.

Vad angår övriga fullföljdsregler bör den ändrade lydelsen av 209 å tillämpas, när utslag meddelas efter nya lagens ikraftträ— dande. Särskild bestämmelse härom är strängt taget ej behövlig. 211 å torde ej vålla några övergångsproblem. I fråga om 213 å bör äldre lag tillämpas, när ÖE med- delat utslag eller verkställt försäljning före nya lagens ikraftträdande. En bestämmelse härom torde behövas. Beträffande 218 å är tveksamt, om någon övergångsbestäm- melse behövs. Beredningen föreslår emeller— tid i enkelhetens intresse beträffande samt- liga nämnda paragrafer, att som andra styc- ke under punkt 12 införs en föreskrift, att äldre lydelse skall gälla när ÖE meddelat utslag eller verkställt försäljning före nya lagens ikraftträdande.

Av 13 kap. 26 å JBförslaget och blivan— de JBP torde komma att framgå, att vad i UL sägs om fast egendom alltjämt även skall gälla tomträtt och vattenfallsrätt.

Bestämmelserna om utrop i upp- och avslag i 12 å i utsökningslagens promul- gationsförordning skall upphävas enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna till nu förevarande lagförslag.

Som punkt 13 i övergångsbestämmelserna har intagits föreskrift, att i fall då lag eller författning hänvisar till bestämmelse i UL som blivit ersatt av bestämmelse i nya la- gen skall det i stället gälla nya lagen.

Till sist bör erinras om att 74, 77 och 201 åå i förslaget berörs av prop. 1968: 130 samt 79 och 82 åå av prop. 1968: 131.

5 Övriga lagförslag

Förslaget till ändring i lagsökningslagen

Enligt 1 å första stycket lagsökningslagen den 20 dec. 1946 får gäldenär lagsökas för fordran som grundar sig på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis och är för- fallen till betalning. Härtill fogas bestäm- melse i andra stycket, att borgenär som för sin fordran har inteckning också äger ge— nom lagsökning söka betalning ur den egen- dom vari inteckningen gäller.

Av paragrafen framgår, att lagsökning kan avse såväl personlig fordran mot viss gäldenär som rätten till betalning ur viss egendom, om denna rätt grundas på in- teckning. Inteckning kan f.n. meddelas i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt, far- tyg och luftfartyg jämte reservdelar samt i näringsidkares lösa egendom enligt vad som sägs om företagsinteckning.

Lagsökning kan ej användas för att kon- statera, huruvida fordran som utan inteck- ning är förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 å HB får uttagas ur fastigheten. Hit hör bl. a. fordringar som avses i lagen den 16 dec. 1966 om förmånsrätt för fordringar enligt lagen om vissa gemensamhetsanlägg- ningar. I den mån det i sådana fall före- ligger personligt betalningsansvar som är grundat på skriftligt fordringsbevis kan emellertid lagsökning äga rum enligt 1 å första stycket LL.

Enligt JBförslaget skall inteckning i fast egendom ej som f.n. beviljas till säkerhet

för betalningsutfästelse i visst skuldebrev (inteckningsrevers). I stället skall på ansö- kan av fastighetens ägare pantbrev utfärdas av inskrivningsmyndigheten. Pantbrevet skall ej innehålla någon betalningsutfästelse och förutsätts skola användas som lös pant till säkerhet för omslagsrevers e. 1. Av detta system följer, att lagsökning inte längre kan äga rum enbart på grund av intecknings- handling. Som beredningen anfört i 2 kap. föranleder detta vissa ändringar i LL.

Beredningen utgår från att det liksom f.n. skall fordras skriftligt fordringsbevis för att vanlig lagsökning skall kunna an— vändas. (Jfr dock övergångsbestämmelserna till förevarande förslag.) Detta innebär, att borgenären till stöd för sitt krav måste kun- na åberopa en betalningsutfästelse som klätts i skriftlig form. Borgenär som till säkerhet för fordran har pantbrev i fast egendom måste sålunda för att kunna gå till lagsökning kunna åberopa en skriftlig omslagsrevers. Beredningen finner det an- tagligt, att borgenären efter JBförslagets genomförande kommer att regelmässigt be— gära lagsökning hos gäldenären personligen på grund av omslagsreversen för att i den ordningen få konstaterat att han har för- fallen fordran enligt reversen. En sådan lagsökning faller utan vidare in under första stycket i l å LL.

Sannolikt vill borgenären i lagsöknings— målet även få fastställt, att han har panträtt i fastigheten. Vanligen är den som personli—

gen svarar för omslagsreversen även ägare till fastigheten. Talan om fastställande av det personliga betalningsansvaret och talan om förklaring att fastigheten svarar för fordringen kan då riktas mot och delges en och samma person (ang. forum se 10 kap. 11 å punkt 2 RB). Ägaren av den inteck- nade fastigheten är emellertid inte alltid personligen betalningsansvarig för omslags- reversen. Detta kan bero på att han aldrig varit personligen betalningsskyldig utan pantförskrivit pantbrevet till säkerhet för annans skuld eller övertagit fastigheten utan att ikläda sig personligt betalningsansvar för intecknade fordringar eller på att det per- sonliga betalningsansvaret preskriberats el- ler bortfallit av annan anledning. Det kan då inte mot honom riktas annan talan än sådan som avser att fastigheten skall för- klaras svara för fordringen. Liksom hittills bör det finnas möjlighet att genom lagsök- ning väcka talan därom även utan samband med fastställande av personligt betalnings- ansvar.

Även yrkande som avser fastställande av fastighetens ansvar måste styrkas med skriftliga bevis för att ej falla utanför lag- sökningslagens ram, vare sig yrkandet är förenat med lagsökning enligt 1 å första stycket eller framställs självständigt. Det är då inte tillfyllest att förete pantbrev. Om t. ex. det personliga betalningsansvaret pre- skriberats, skall ändå med fordringsbeviset styrkas att det i allt fall finns en preskribe- rad fordran. Vidare måste kunna åberopas skriftlig pantförskrivning av pantbrevet, varigenom styrks att fordringen är förenad med panträtt i fastigheten. Vanligen fram- går pantförskrivningen av omslagsrevers. Här liksom vid annan lagsökning måste också förutsättas, att fordringen är förfallen till betalning, t. ex. att den blivit uppsagd.

I gällande lag betecknas svaranden som gäldenär även när det är fråga om talan som endast gäller fastställande av fordran till betalning ur fastigheten. Detsamma gäl- ler andra fall av betalningsfastställelse som avses i l å andra stycket. Terminologin kan vara försvarlig, när det, såsom enligt gäl-

lande lag, alltid förutsätts att inteckning beviljas till säkerhet för visst skuldebrev. Gällande lag kan sägas innebära, att rätten såvitt nu är i fråga ålägger svaranden att betala den aktuella skulden i egenskap av ägare till den intecknade egendomen. Med JBförslagets system kan det knappast god— tagas att utan vidare beteckna fastighetens ägare som gäldenär enbart därför att viss fordran är förenad med panträtt i fastig- heten, lika litet som ägaren av vanlig lös pant kan betecknas som gäldenär därför att hans egendom ligger som säkerhet för annans skuld. Beredningen anser, att man måste redaktionellt ta konsekvensen av vad som nu sagts i terrninologiskt hänseende.

JBförslagets system synes även kräva, att man, vid bifall till sökandens talan, und- viker det nuvarande uttryckssättet, enligt vilket intecknad fordran fastställs till betal- ning ur den intecknade egendomen, vilket ger sken av att det är fråga om en själv- ständig fordran som får uttagas ur fastig- heten. I detta sammanhang bör vidare fram- hållas, att det ofta inte blir möjligt att i lagsökningsutslaget fixera något slutligt be- lopp som får uttagas med förmånsrätt i fas- tigheten (jfr särskilt 6 kap. 3 å JBförslaget). Däremot kan fastställas, i vad mån det före- ligger pantförskrivning som kan leda till att fordran får uttagas med de begränsningar som kan följa enligt lag. Bifall till yrkande som avser att få konstaterat att viss fastig- het svarar för förfallen fordran bör fram- deles gå ut på en förklaring, att fordringen skall på grund av inteckning utgå med för- månsrätt i fastigheten i den omfattning som gäller enligt lag, dvs. enligt 6 kap. JBförsla- get och det regelsystem som kommer att anknyta därtill. Det är av betydelse, att det på detta sätt framhävs att fastighetens an- svar är avhängigt av att det finns en fordran som i första hand måste prövas. I ordinära fall, då även personligt betalningsansvar görs gällande, skall rätten konstatera, att borgenären A har förfallen fordran mot gäldenären B på beloppet X jämte ränta m.m. och att pantbrev i Bs fastighet F har pantförskrivits för fordringen m.m., samt

därefter dels ålägga B att utge beloppet X m. m. till AdeLr förklara, att den fordran, för vilken pantförskrivning föreligger, skall på grund av närmare identifierat pantbrev utgå med förmånsrätt ur fastigheten i den mån det är förenligt med 6 kap. J Bförslaget. Beredningen föreslår, att 1 å andra stycket LL avfattas så att lydelsen passar till vad som kan antagas bli det ordinära vid lag- sökning för fordran som är förenad med panträtt i fast egendom. Enligt förslaget får genom lagsökning prövas huruvida förfal— len fordran skall på grund av inteckning ut— gå med förmånsrätt i viss egendom, om bor- genären har skriftliga bevis. Beredningen har ansett det behövligt att i lagtexten sär- skilt understryka, att borgenären måste styr- ka sitt krav med skriftliga bevis. Den ändra- de lydelsen synes även användbar för det fallet att lagsökning enbart avser fastighe- tens ansvar. Vidare synes den godtagbar, om lagsökning grundas på inteckning i far- tyg eller luftfartyg jämte reservdelar eller företagsinteckning.

Beredningen vill i anslutning till det sagda framhålla, att utslag, vilket innefattar bifall till yrkande som avses i l å andra stycket i den ändrade lydelsen, skall kunna verkstäl- las, även om någon personlig betalningsför- pliktelse inte åläggs fastighetens ägare eller någon annan. Utslaget skall sålunda upp- fattas som en speciell form av fullgörelse- dom som leder till exekution i fastigheten, om inte det aktuella fordringsbeloppet be- talas frivilligt.

I 2 kap. har beredningen uttalat sig om den rättskraft som skall tillkomma rättens prövning av frågan, huruvida fordringen skall på grund av inteckning utgå med för- månsrätt i fastigheten. I förhållande till svaranden i lagsökningsprocessen (fastig- hetsägaren) får utslaget vanlig rättskrafts- verkan. Det får däremot inte någon rätts- kraft mot andra intressenter i fastigheten. Det står dem t. ex. fritt att i efterföljande ärende om exekutiv försäljning av fastig- heten visa, att denna av någon anledning inte svarar för inteckningen. I så fall in- verkar utslaget inte på deras rätt, men fas—

tigheten kan ändå säljas exekutivt, ehuru- med iakttagande av att borgenärens för— månsrätt måste placeras efter de fordringar och rättigheter som, om inteckningen gällt, i fastigheten, skolat placeras före eller lika med borgenärens förmånsrätt.

Vad angår rättskraften mot fastighets-- ägaren kan höra påpekas, att om det i lag- sökningsutslaget konstateras att det före- ligger viss förfallen fordran, är detta Visser-— ligen en utgångspunkt till vilken man får hålla sig i mellanhavandet mellan borgenä- ren och fastighetsägaren. Förhållandena kan emellertid ändras på olika sätt, t. ex. genom att fastighetsägaren betalar en del av den förfallna fordringen. Om annan än fastig— hetsägaren är personligen betalningsskyldig. för skulden, kan den personligen ansvarige ha gjort sådan betalning osv. Om betalning eller annan förändring som skett efter lag- sökningsutslagets meddelande styrks, skall det beaktas. Verkställighet får alltså inte helt mekaniskt äga rum på grund av vad som konstaterats i lagsökningsutslaget.

Som förut nämnts är 1 å andra stycket i gällande lag tillämpligt endast när borge—- näre-n kan åberopa förmånsrätt på grund av inteckning. Beredningen har övervägt, huruvida det vore lämpligt att vidga möjlig-' heten till lagsökning enligt lagrummet till alla fall då borgenär med skriftliga bevis. kan styrka att han har fordran med särskild förmånsrätt i fast eller lös egendom. En sådan utvidgning skulle emellertid komma att omfatta en rad mycket heterogena an- språk. Det lagstiftningsärende som nu före- ligger föranleder inte i och för sig en sådan utvidgning av tillämpningsområdet som nyss nämnts och beredningen anser därför,. att frågan bör uppskjutas till dess bered— ningen får tillfälle att avsluta arbetet på ny utsökningsbalk. I den mån det föreligger personligt betalningsansvar grundat på skriftligt fordringsbevis kan t.v. lagsökning i allt fall äga rum enligt 1 å första stycket. Därefter kan i det exekutiva ärendet prövas, huruvida förmånsrätt äger rum.

I överensstämmelse med vad nyss sagts.

om terminologin i LL har beredningen till 1 å fogat ett tredje stycke som anger att vad i lagen sägs om gäldenären skall i fall som avses i andra stycket gälla ägaren av den in- tecknade egendomen.

Beträffande 3 å har beredningen ansett behövligt, att lydelsen jämkas så att den bättre passar till den ändrade lydelsen av 1 å andra stycket. Vidare bör 13 å jämkas av samma skäl.

Genom lagändring år 1949 infördes i 17 å LL ett nytt andra stycke avseende del- givning av lagsökningsutslag varigenom bor- genärens talan bifallits. Samtidigt ändrades 33 kap. 4 å RB. Tredskodomar och lag- sökningsutslag varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur bl.a. fast egen- dom, vilken enligt 77 a å UL då är att anse som utmätt, skall numera delges enligt reg- lerna för delgivning i rättegång i allmänhet, dvs. regelmässigt genom rättens försorg. Om part begär att få ombesörja delgivningen själv, kan det anförtros honom, om det kan ske utan olägenhet. Enligt 32 kap. 2 å RB skall parten i så fall föreläggas viss tid, inom vilken delgivning sist skall ha skett och bevis därom skall ha inkommit till rätten. Inkommer sådant bevis inte i tid, skall rätten förordna om ny delgivning.

Delgivningens särskilda betydelse i dessa fall är betingad av att talan mot tredsko- dom och lagsökningsutslag förs genom åter- vinning och att återvinningstiden räknas från delgivning av domen eller utslaget. Med 1949 års ändringar avsågs att skapa en grundval för beräkningen av den tid- punkt då enligt 86 å UL avgörandets ut- mätningsverkan förfallit. Exekutivanteck- ningen i fastighetsboken kan annars kom— ma att till skada för fastighetsägaren stå kvar för all framtid. Med delgivning genom rättens försorg hindras vidare. att borgenä- ren håller frågan om egendomens försälj- ning svävande under lång tid och, om för- säljning till slut kommer till stånd, beting- ar sig förmånsrätt för ränta under lång tid. varigenom sämre liggande inteckningar kan bli nödlidande.1

Ett upphävande i enlighet med bered-

ningens förslag av 77 a och 86 åå UL med- för, att reglerna om delgivning av lagsök- ningsutslag och tredskodomar varigenom intecknad fordran fastställts till betalning ur bl.a. fastighet inte längre behövs. Bered- ningen föreslår följaktligen, att 17 å andra stycket LL skall upphävas och att 33 kap. 4 å RB återfår sin lydelse före 1949 års lagändring.

I detta sammanhang vill beredningen erinra om reglerna i 49 å 1 mom. och 51 å 1 mom. ULförslaget. Av dessa lagrum fram- går, att tredskodom och lagsökningsutslag får verkställas utan hinder av att återvinning sökts. om inte rätten förordnar annat. Fas- tighet som utmätts med stöd av dessa be- stämmelser får dock inte säljas innan do— men eller utslaget vunnit laga kraft, såvida inte ägaren lämnat sitt samtycke. Med hänsyn härtill bör ÖE, när han mottagit ett ärende om försäljning av fast egendom som utmätts på grund av tredskodom eller lag- sökningsutslag, undersöka huruvida avgö- randet vunnit laga kraft eller åtminstone delgivits gäldenären (jfr 4 å FfL). Om del- givning ej skett, bör ÖE vid behov tillse att det sker. Bestämmelser härom torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

Ändringarna i LL bör träda i kraft sam— tidigt med JBförslaget. Uppenbarligen skall i lagsökningsmål iakttagas de materiella regler som följer av övergångsbestämmel- serna till JBförslaget. Den nya lydelsen måste anses rymma även fall då äldre in— teckning åberopas och rättsverkningarna av den äldre inteckningen skiljer sig från rätts- verkningarna av pantbrev.

Det kan förekomma, att äldre inteck- ningshandling ligger som pant för muntlig fordran. Enligt gällande lag kan i sådant fall lagsökning äga rum på grund av in- teckningshandlingen, om ansökningen riktas mot fastigheten. Beredningens förslag till ändring av LL utgår däremot från att lag- sökning ej kan äga rum utan att själva fordringen liksom pantförskrivningen grun-

1 Jfr NJA II 1949 s. 613 ff och SvJT 1949 s. 541 ff.

das på skriftligt fordringsbevis. Efter sam- råd med justitiedepartementet föreslår be- redningen, att det upptages en övergångs- bestämmelse, enligt vilken i nämnda fall lagsökning enligt 1 å andra stycket nya la- gen får göras med åberopande av inteck— ningshandlingen. Härvid förutsätts, att sö- kanden uppger beloppet av sin muntliga fordran. Om det görs invändning som rör fordringen eller pantförskrivningen och in- vändningen ej kan lämnas utan avseende, är borgenärens rätt att anse som stridig och målet skall hänskjutas till rättegång (jfr 12 å LL). (Ang. verkställighet av beslut enligt 1 å andra st. se ovan 5. 248.) Om borge- när åter har fordran som grundas på själva inteckningshandlingen, är det utan vidare klart, att lagsökning även framdeles kan grundas på handlingen. Detta gäller även om inteckningshandlingen ej är förenad med personlig fordran utan endast ger en rätt till betalning ur fastigheten. Inteck- ningshandlingen utgör ju då skriftligt be- vis om fordringsförhållandet. Det är endast för det fallet att fordringen grundas på muntlig utfästelse och inteckningshandlingen är ren pant som en övergångsbestämmelse är behövlig.

Även mål som inkommit före nya lagens ikraftträdande bör i övrigt prövas enligt nya lagen. Detta innebär ej annan ändring än att en försiktigare formulering än f.n. bör iakttagas vid bifall till ansökan enligt 1 å andra stycket. I fråga om lagsöknings- utslag som meddelats enligt äldre lag följer av övergångsbestämmelserna till ULförsla- get, att de behåller sin utmätningsverkan enligt 77 a å UL.

Förslaget till ändring i rättegångsbalken

Förslaget avser ändring i 33 kap. 4 å RB. Det har redan motiverats i samband med den redogörelse för ändring i LL som läm- nats i det föregående.

Förslaget till ändring i nyttjanderättslagen

Den ändring beredningen föreslår i 2 kap. 32 å och 3 kap. 30 å NJL är betingad av

förslagen till ändring i LL och upphävande av 77 a å UL. Bestämmelserna förutsätts komma att inflyta i den nya JB.

Förslaget till ändring i konkurslagen

Beredningens förslag om ändring i utsök- ningslagen samt om exekutiv försäljning av fast egendom och exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. påkallar vissa ändringar i konkurslagen. Nu förevarande förslag inne- håller även de ändringar i konkurslagen som föranleds av FRO.

Vid utarbetandet av förslaget till ändring av konkurslagen har beredningen även be- aktat två framställningar som Kungl. Maj:t den 12 maj 1961 överlämnat till beredning- en. Här avses dels framställning den 30 de- cember 1939 från justitieombudsmannen till Kungl. Maj:t angående skyldighet för konkursförvaltare eller eventuellt rättens ombudsman att vid försäljning av fast egen- dom, som ingår i konkursbo, lämna ÖE uppgift på borgenärer som har fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 å HB,1 dels en likartad framställning den 25 juli 1940 från Samverkande byggnadsfackförbundenfl

(4 5.)

I 4 å KL finns speciella konkursgrunder som har samband med reglerna om för- månsrätt i 17 kap. 5 och 6 åå HB. Dessa konkursgrunder är: 1) att lös egendom, vari förmånsrätt tillkommer borgenär enligt 17 kap. 6 å första stycket HB, har tagits i mät och 2) att sådan egendom eller egendom, vari borgenär har förmånsrätt enligt 17 kap. 5 å första stycket HB, har sålts genom skriftlig avhandling med villkor att säljaren äger behålla egendomen i sin vård, s.k. lös- öreköp. Gäldenären skall i dessa fall på borgenärens yrkande försättas i konkurs, om han inte visar att den övriga egendom

1 JO 1940 s. 214 ff. 2 Den förra framställningen överlämnades på sin tid till byggnadsborgenärsutredningen för att tagas under övervägande. Jämväl den senare framställningen var föremål för utredningens uppmärksamhet. SOU 1946: 62 s. 126 ff.

vari borgenären har förmånsrätt är tillräck- lig till betalning av hans fordran.

I nyttjanderättslagen finns bestämmelser om retentionsrätt för jordägare och hyres- värd. Enligt 2 kap. 42 å första stycket har sålunda jordägaren retentionsrätt när arren- datorn skall flytta från fastigheten, om den- ne står i skuld för arrende eller för ersätt- ning som bestämts vid avträdessyn eller ge- nom skriftlig överenskommelse eller för ut- skyld eller avgift för vilken arrendatorn sko- lat svara. Jordägaren får av arrendatorn till- höriga utmätningsbara lösören och byggna- der hålla kvar så mycket som svarar mot hans fordran tills arrendatorn gör rätt för sig eller ställer säkerhet. Enligt andra stycket i paragrafen har jordägaren motsvarande rätt, om han enligt skriftlig handling lämnat arrendatorn kreatur, redskap eller annat till fas-tighetens bruk och den avtalade legan är obetald eller arrendatorn inte kan avlämna vad som tillkommer jordägaren. Enligt 3 kap. 66 å nyttjanderättslagen, i den lydelse som 3 kap. skall ha fr. o. m. den 1 januari 1969, har vidare hyresvärd retentionsrätt för hyra som är förfallen till betalning eller skall betalas inom de närmaste sex måna— derna. Retentionsrätten avs-er hyresgästens utmätningsbara lösören inom fastigheten och gäller intill dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer säkerhet.

Avsikten med 4 å KL har varit att ge jordägare och hyresvärd ett skydd mot att deras nyssnämnda säkerhet i arrendatorns eller hyresgästens egendom urholkas genom att denna tages i anspråk för andra borge- närcrs fordringar. Som framgått av det före- gående kan jordägares retentionsrätt utövas endast i samband med arrendatorns avflytt- ning. Om jordägaren inte har exekutions— titel för sin fordran, skulle han ej utan kon- kurs kunna hindra att egendom, vari han har förmånsrätt, under arrendets bestånd undandrogs honom. Utan att ha retentions- rätt får han nämligen inte del av köpeskil- lingen för exekutivt såld egendom, om ej utmätning äger rum också för hans ford- ran. Till förekommande av denna olägen- het har jordägaren genom 4 å KL beretts

möjlighet att få arrendatorn försatt i kon- kurs. I konkursen kan han på vanligt sätt bevaka sin fordran med förmånsrätt. — Ef- tersom hyresvärds retentionsrätt kan utövas under hyrestidens gång och borgenär med retentionsrätt då kan få sin företrädesrätt beaktad vid utmätning för annans fordran har ett motsvarande skydd inte ansetts be- hövligt för hyresvärd.3

Om arrendator eller hyresgäst säljer egen- dom enligt bestämmelserna i 1845 års lös- öreköpsförordning, kan jordägarens och hy- resvärdens retentions- och förmånsrätt även- tyras. En sådan försäljning blir nämligen en- ligt huvudregeln i 3 å i förordningen gäl- lande mot säljarens borgenärer, sedan köpe- avtalet företetts hos rätten och 30 dagar därefter förflutit utan att utmätning skett eller konkursansökan gjorts. Det kan vara svårt för jordägare eller hyresvärd att ut- verka utmätning eller konkurs på vanliga grunder inom denna tid och därigenom hindra verkningarna av lösöreköpet. För ut- mätning krävs i regel, att fordringen blivit domfäst, och för konkurs fordras normalt utredning om gäldenärens insolvens. Vad nu sagts är bakgrunden till det skydd som i 4 å KL tillerkänts jordägare och hyresvärd med anledning av försäljning genom lös- öreköp.4

De förmånsrätter i lös egendom som nu finns i 17 kap. 5 å första stycket eller 6 å första stycket HB5 ersätts i viss omfattning av förmånsrätt enligt 7 å 1) FRO. Sådan förmånsrätt skall gälla även vid utmätning. Enligt vad beredningen ämnar föreslå kom— mer hyresvärds och jordägares retentions- rätt att upphävas. I stället föreslås rätt till omedelbar utmätning för hyresvärd eller jordägare som har klar och förfallen ford-

3 I fråga om skadeståndskrav som ger upphov till förmånsrätt men ej till retentionsrätt kan hyresvärdens ställning dock bli prekär vid ut- mätning för annans fordran; jfr Benckert- Hessler s. 27 ff. ' Ang. brister i jordägarens skydd mot ar- rendatorn se Benckert-Hessler s. 35 f. 5 Genom hänvisningen till 17 kap. 6 å första st. HB blir 4 å KL tydligen tillämplig inte bara vid arrende utan även vid upplåtelse av tomt- eller vattenfallsrätt, nyttjanderätt enligt 1 kap. 7 å NJL och nyttjanderätt för boställshavare.

ran mot hyresgäst eller arrendator. Bered- ningen anser, att de speciella konkursgrun- derna i 4 å KL därmed kan undvaras, och föreslår, att paragrafen upphävs. Denna ändring överensstämmer med de principer om vilka man preliminärt enats vid det nordiska samarbetet på konkursrättens om- råde.

24 å. Gällande rätt

I 23 å KL regleras möjligheten för borge- när att erhålla utmätning när gäldenären är i konkurs. Enligt huvudreglen i första stycket får, sedan konkurs beslutats, utmät- ning för gäldenärens skuld ej ske i egendom som hör till konkursboet. Skulle utmätning äga rum i strid mot regeln, saknar utmät- ningen verkan. Avgörande för frågan om utmätning får ske eller ej är tidpunkten för konkursbeslutet.

Från regeln att utmätning inte får ske görs i andra stycket av paragrafen undantag för fordran med panträtt i fast eller lös egendom.1 Borgenär med sådan fordran kan utan hinder av att gäldenären råkat i kon- kurs få utmätning av egendom som utgör säkerhet för fordringen. Även utslag som medför utmätningsverkan enligt 77 a å UL får meddelas.2 Med panträtt likställs enligt 195 å KL annan retentionsrätt än sådan som tillkommer hyresvärd eller jordägare.

Det kan inskjutas, att borgenär, som ej kan vinna utmätning under konkurs, i prin- cip inte heller torde kunna under konkursen utverka kvarstad eller skingringsförbud till säkerhet för sin fordran. Är fordringen för- enad med sjö— eller luftpanträtt, torde dock sådan säkerhetsåtgärd kunna komma i fråga. Huruvida även annat slag av panträtt eller jämställd retentionsrätt kan möjliggöra sä— kerhetsåtgärd som nu sagts under konkurs, synes mera ovisst.8

Enligt rättspraxis kan ett konkursbo inte sättas i konkurs. Som en konsekvens därav har ansetts följa, att inte heller utmätning för massafordran får företagas i boets egen- dom.4

Har utmätning lett till försäljning av egen— domen och fördelning av köpeskillingen., rubbas detta principith inte av att gäldenä— ren därefter sätts i konkurs. Borgenären kan dock bli återbetalningsskyldig på grund av KLs regler om återvinning, varjämte han kan gå miste om den förmånsrätt som ut— mätning eljest medför enligt bestämmelserna i 17 kap. HB.

Det kan hända, att utmätningsförfarande alltjämt pågår när gäldenären råkar i kon— kurs. Denna situation regleras av 24 å KL. Stadgandet är inte tillämpligt på utmätning, som med stöd av 23 å äger rum först efter konkursbeslutet.

Enligt första stycket i 24 å gäller, att om egendom före beslut om konkurs blivit ut— mätt för fordran, för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, verkställigheten skall fortgå utan hinder av konkursen.5 En- ligt 195 å likställs retentionsrätt i princip med panträtt. Andra och tredje styckena i 24 å avser fall, då utmätningssökandens. fordran inte är säkrad genom panträtt eller därmed likställd retentionsrätt.

I andra stycket regleras förfarandet, när utmätning skett av fast egendom, fartyg, luftfartyg, gods i fartyg eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Med fast egendom likställs tomträtt och vatten-

1 Bestämmelsen i 23 å andra st. KL är inte tillämplig beträffande järnväg som avträtts till konkurs. Se 20 å första st. KF 15/10 1880 (nr 36) innefattande särskilda föreskrifter ang. lagfart av järnväg m. m. Senaste lydelse av paragrafen i nämnda förordning, se SFS 1921: 232; jfr NJA II 1921 s. 712 f (även prop. 1880: 26 och LU 1880: 44). 2 Jfr t. ex. Lawski s. 63 och Olivecrona, Ut- sökning s. 86. 3 Se Lawski s. 62 f och Welamson I 5. 334 ff. ' Se NJA 1945 s. 177 och 1951 s. 238.

Jfr även Welamson I 5. 25, 324 och 652 f (och i SvJT 1952 s. 401 ff) samt Olivecrona, Utsök— ning s. 86 f. Ang. möjligheten att utverka kvar- stad eller skingringsförbud i konkursboets egendom till skydd för massafordran, se We- lamson I 5. 337, Walin i SvJT 1962 s. 719 f och Welamson II s. 148 not 2.

5 Undantag härifrån föreskrivs i 20 å första st. av 1880 _års förordning ang. lagfart av järn- väg m. m. Ar järnväg när konkursbeslut med- delas utmått men ej såld, skall ÖEs befatt- ning därmed alltid upphöra.

fallsrätt. Verkställigheten skall fortgå, om inte konkursförvaltaren enligt 68 å KL före egendomens försäljning gör framställning om att verkställigheten skall inställas. Ge- nom nämnda 68 å har förvaltaren fått rätt att med samtycke av rättens ombudsman begära inställande i nu angivna fall, om det finnes fördelaktigt för boet. Om utmätnings- förfarandet får fortskrida till försäljning, skall i princip samma regler tillämpas som för det fallet att utmätning för panthavares fordran ägt rum efter konkursbeslutet.6

Beträffande utmätning av annan lös egen- dom än som avses i 24 å andra stycket stad- gas i tredje stycket, att utmätningsmannens befattning med egendomen skall upphöra, om den inte blivit såld före konkursbeslutets meddelande. I stället får förvaltaren reali— sera den osålda egendomen i enlighet med föreskrifterna i KL. För att få betalt ur egendomen är utmätningsborgenären hän- visad till reglerna om bevakning och utdel- ning i konkurs. Som konkursborgenär kan han göra gällande den förmånsrätt som föl- jer med utmätning, om förmånsrätten inte förfallit enligt vad som stadgas därom i 17 kap. 8 å HB.

Om utmätning och försäljning av den ut- mätta egendomen skett före konkursbeslutet men redovisning eller fördelning av influtna medel återstår, skall verkställigheten i ut- mätningsärendet alltid fortgå i fall som av- ses i 24 å första och andra styckena. Det- samma torde gälla i fall som avses i para— grafens tredje stycke, ehuru detta inte är uttryckligen sagt.7 Den allmänt omfattade meningen är, att redovisning eller fördelning då skall ske enligt de vanliga föreskrifterna i UL, med iakttagande av följande. Om utmätningsborgenären inte har pant— eller därmed jämställd retentionsrätt i egen- domen, skall han få uppbära betalning en- dast under förutsättning att utmätningen ägt rum mer än en månad eller, om ut- mätning ägt rum för makes fordran, ett år före konkursansökningen. Om ackordsför- hanc'ling föregått eller gäldenären avlidit, gäller speciella frister (jfr 17 kap. 8 å och 9 å 3 mom. HB). Om utmätning ägt rum

senare, skall vad som belöper på utmät- ningssökandens fordran jämte eventuellt överskott redovisas till konkursförvalta- ren.8 Utmätningssökanden får då göra sin fordran gällande i konkursen utan anspråk på den förmånsrätt som eljest följer med ut- mätning.

Om utmätningsförfarandet avbryts enligt bestämmelserna i 24 å andra eller tredje stycket KL, innebär detta likväl inte, att utmätningen blir utan verkan. Den får allt— jämt betydelse för sökanden i två hänseen- den. Har utmätningen gjorts tidigare än nyss sagts, kan han i konkursen göra gäl- lande den förmånsrätt som följer med ut- mätning. Vidare anses — ehuru uttrycklig bestämmelse därom saknas — att utmätnings- förfarandet skall återupptagas, om egen- domen inte blir såld under konkursen.9 Ett praktiskt sådant fall föreligger vid fattig— konkurs.

Beredningen

De regler som nu finns i 23 å KL skall ej ändras enligt beredningens förslag. Be- stämmelserna i 24 å KL måste jämkas både av hänsyn till de nya reglerna om ägarhypo- tek och på grund av den nya förmånsrätts- ordningen.

Enligt 78 å ULförslaget skall den som fått utmätning av ägarhypotek kunna be— gära att fastigheten tas i anspråk. Denna form av verkställighet bör få fortgå under samma förutsättningar som när annan ut- mätning ägt rum. I FRO har beredningen utelämnat de bestämmelser som nu finns i 17 kap. 8 och 9 åå HB om att förmånsrätt genom utmätning förfaller, när konkurs in- träffar inom viss tid. Detta påkallar vissa

** Ang. vissa olikheter m.m., se Welamson I 5. 329 f.

7 Jfr Lawski s. 65 och Welamson I s. 330; se även konkurslagskommittén år 1911 s. 198. 9 Se Lawski s. 65, 95 och 448, Welamson I 5. 330 ff, Trygger I 5. 376 not 2 och 382 not 2, Hassler s. 319, Benckert-Hessler s. 38 samt NJA II 1921 s. 450. Jfr även bl. a. SvJT 1961 rf s. 25 och där anmärkta rättsfall. ” Se Welamson I 5. 328 f jämte hänvisningarna där i not 4. Jfr även Hassler s. 247 samt Olive- crona, Utsökning s. 88.

ändringar beträffande förfarandet i utmät- ningsärendet. Även vissa andra ändringar i 24 å KL är önskvärda.

Beredningen föreslår, att som första stycke i 24 å upptages en allmän regel som förutsätter att. när utmätning skett före kon- kursen, verkställigheten skall fortgå, om det inte görs någon begäran om att den skall uppskjutas eller, i fall som anges i tredje stycket, helt avbrytas. Begäran om uppskov bör kunna göras av förvaltaren eller av borgenär vars rätt beror därav. För att upp- skov skall beviljas bör krävas, att det är behövligt för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller att eljest synnerliga skäl föreligger. Särskilt när fast egendom blivit utmätt kan det vara angeläget, att auktion uppskjuts för att fordringar med förmånsrätt enligt 12 eller 13 å FRO skall kunna bevakas. Bevakningssammanträde och auktion kan före konkursens början ha utsatts att hållas strax därefter. Auktionen bör då regelmässigt inställas i avvaktan på att bevakningstiden i konkursen går ut. Det kan dock tänkas, att förvaltaren har en ungefärlig uppfattning om sammanlagda be- loppet av de fordringar som kan komma att bevakas med förmånsrätt enligt 12 eller 13 å FRO. Det bör då ej vara uteslutet, att förvaltaren reservationsvis bevakar ett belopp som han anser vara säkert tillfyllest. I en sådan situation kan dock svårligen ut- övas anslutningsrätt enligt 15 å FfL, och det är därför sannolikt att fastigheten, åt- minstone om den är avsevärt intecknad, ej kan säljas vid den utsatta auktionen. Det kan även tänkas fall, då förvaltaren vill att fastigheten skall säljas under hand för att man därigenom skall uppnå bättre pris. ÖE bör samråda med förvaltaren även härom. En önskan att sälja fastigheten under hand kan tänkas innefatta synnerliga skäl till uppskov. Om auktion ej redan är utsatt, förutsätter FfL, att ÖE samråder med kon- kursförvaltaren- om lämplig tidpunkt. Det kan då vara onödigt, att någon formlig be— gäran om uppskov görs.

Enligt 68 å KL gäller f.n., att fram— ställning om avbrytande av förfarandet i

fall som avses i 24 å andra stycket KL för— utsätter samtycke av rättens ombudsman. Beredningen anser ej, att något sådant krav bör uppställas beträffande begäran om upp- skov som avses med beredningens förslag, helst som även borgenär skall ha rätt att göra framställning därom. Det tillkommer ÖE att pröva, huruvida anledning till upp- skov föreligger, och denna kontroll synes tillräcklig.

Uppskov kan föranleda. att vissa kost- nader blir onyttiga. Denna utgift bör ej drabba utmätningssökanden. Beredningen föreslår därför, att om auktion blivit utsatt, onyttig kostnad skall betalas av konkurs- boet, vare sig uppskov sker på begäran av förvaltaren eller på framställning av borge- nar.

Om försäljning av fast egendom skett före konkursens början, skall sakägarför- teckningen lända till efterrättelse. Med fast egendom likställs tomträtt. Sakägarförteck- ning skall även gälla. om luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg sålts. Därav följer dock ej, att belopp som enligt förteckningen tillkommer utmätningssökanden under alla omständigheter skall utbetalas till denne. Om utmätningssökanden ej hade pant- rätt och den förmånsrätt han vunnit ge- nom utmätningen skall gå åter enligt 31 å KL i beredningens förslag, bör ÖE beakta detta och redovisa beloppet till konkurs- förvaltaren. På motsvarande sätt skall na- turligtvis eventuellt överskott vid försälj- ningen inte redovisas till gäldenären per- sonligen utan till konkursförvaltningen.

En likartad situation föreligger, om för- säljning ännu ej ägt rum när konkursbeslu— tet meddelades men sker senare under kon- kursen. Förslaget förutsätter, att det före konkursen inledda förfarandet kan få fort- gå i vanlig ordning, även om utmätnings— sökanden ej hade panträtt och den förmåns— rätt han vunnit genom utmätningen skall gå åter. Beredningen vill inskjuta, att det givet- vis står utmätningssökanden fritt att åter- kalla sin begäran om utmätning, om han anser att den blivit meningslös. Om emeller- tid förfarandet skall fortgå, skall enligt för-

slaget det belopp som enligt reglerna i UL skolat tillkomma borgenär, vars genom ut- mätningen vunna förmånsrätt går äter, inte utbetalas till honom utan redovisas till konkursförvaltaren.

Sådana situationer som här berörts kan även förekomma efter utmätning av lös egendom, t.ex. luftfartyg eller företagsin- tecknad egendom. I det senare fallet kan innehavare av företagsinteckning ha anmält fordran, för vilken det skall beräknas ut- delning enligt UL. Det är ej sagt, att inteck- ningshavaren kan få behålla sådan utdelning vid den generaluppgörelse som skall ske i konkursen. Om utmätningssökandens för— månsrätt skall gå åter, bör därför även ut- delning som skolat beräknas för företagsin— teckningshavare redovisas till konkursför- valtaren. I konkursen skall sedermera med tillämpning av förmånsrättsordningen prö- vas, i vad mån företagsinteckningshavaren kan få betalt ur beloppet. Denne går inte miste om sin förmånsrätt genom att redo- visning skett till förvaltaren.

Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt han vunnit genom ut— mätningen skall gå åter, kan det vara olämpligt, att utmätningsförfarandet får fortsätta. Beredningen föreslår därför i tredje stycket av förevarande 24 å, att ut- mätningen i sådant fall skall gå åter om förvaltaren yrkar det innan den utmätta egendomen blivit såld.

När det är fråga om lös egendom, skall enligt 195 å i förslaget retentionsrätt jäm- ställas med panträtt (jfr dock övergångs- bestämmelserna till förslaget).

Vad beredningen föreslagit kan ej alltid efter orden tillämpas, när pengar tagits i mät. Det blir då ej fråga om försäljning av den utmätta egendomen. Beträffande redo- visning av det utmätta beloppet skall där- emot i förekommande fall iakttagas vad som föreslagits för andra fall av utmätning. Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt han vunnit genom ut- mätningen skall gå åter, skall alltså nettot av utmätningen redovisas till förvaltaren.

Av redogörelsen för gällande rätt fram- går, att ett avbrytande av utmätningsförfa- randet enligt nuvarande 24 å andra eller tredje stycket, KL inte medför att utmät- ningen upphävs eller eljest förlorar sin ver- kan. Skulle egendomen förbli osåld under konkursförfarandet, t. ex. vid fattigkonkurs, anses det att utmätningsproceduren ånyo skall upptagas. Detta kan naturligen inte bli förhållandet enligt beredningens förslag, när utmätningen i nyss angivna fall skall gå åter på framställning av förvaltaren. Ut— mätningen återupplivas då inte, om kon- kursen nedläggs. I andra fall kan utmät— ningen kvarstå och bli av betydelse, om återvinning ej längre kommer i fråga därför att konkursen nedlagts. Beredningens för- slag förutsätter, att utmätningsförfarandet på ett eller annat sätt skall bringas till slut. Att konkursen nedlagts inverkar endast på redovisningen av influtna medel. Att dessa då inte skall redovisas till konkursboet utan till borgenären eller, i fråga om överskott. till gäldenären torde vara tydligt.

29 å.

I 29 å andra stycket KL ges särskilda bestämmelser om återvinning av säkerhet som består i inteckning. Vad där sägs om inteckning i fast egendom är oförenligt med JBförslaget. Pantsättning av pantbrev som avses med nämnda förslag kommer att falla in under första stycket i 29 å KL. Andra stycket har jämkats så att det ej omfattar dylikt pantbrev.

31 å.

Borgenär, för vars fordran lös egendom blivit utmätt i laga ordning, åtnjuter enligt 17 kap. 8 å HB förmånsrätt till betalning ur den utmätta egendomen. Den genom ut- mätning vunna förmånsrätten förfaller, om konkurs följt på ansökan som gjorts inom en månad eller — när utmätningsborgenären är gäldenärens make — ett år efter utmät- ningen. För det fallet att utmätning skett i en avliden gäldenärs dödsbo gäller en särskild frist för ingivande av konkursan- sökan. Vidare gäller en särskild regel, när konkurs föregåtts av offentlig ackordsför-

I 17 kap. 9 å 3 mom. HB (jfr 83 å UL) ges föreskrifter om den förmånsrätt som följer med utmätning av fast egendom. Har sådan egendom utmätts för fordran. för vilken egendomen inte svarar på grund av inteckning, äger borgenären — om ej utmätningen upphävs eller går åter — för— månsrätt till betalning ur den utmätta egen— domen som om inteckning för hans fordran hade beviljats samma dag utmätningen skedde. Om inteckning söks samma dag som utmätningen äger rum, har utmät- ningen dock företräde. Inträffar konkurs i enlighet med vad som sägs i 8 å, förfaller förmånsrätten.

Har egendom tagits i mät för borgenärs fordran inom 30 dagar innan konkursan- sökan gjordes eller under tiden därefter fram till konkursbeslutet och har borge— nären fått betalning genom utmätningen, skall betalningen enligt 31 å KL gå åter på talan av konkursboet.2 Stadgandet, som gäller både utmätning av lös och utmätning av fast egendom, kompletterar 17 kap. 8 å och 9 å 3 mom. HB. Om utmätning skett inom 30 dagar före konkursansökan och hunnit leda till både försäljning och likvid till borgenären före konkursbeslutet, har så- lunda konkursboet möjlighet att återvinna likviden. Om enbart försäljning men ej lik— vid skett före konkursbeslutet, har det an- tagits, att utmätningsmannen skall redovisa köpeskillingen till konkursboet och inte till utmätningssökanden. Köpeskillingen kom- mer då att ingå i konkursboet. och utmät— ningssökanden får bevaka sin fordran i kon- kursen utan att kunna åberopa förmånsrätt på grund av utmätningen. Om verkställig- heten skall fortgå enligt reglerna i 24 å KL, kommer saken i ett annat läge. För åter— vinning från make och när ackordsförhand- ling föregått gäller särskilda frister (se 33 och 35 åå KL).

Under förarbetena till 31 å KL framhöll konkurslagskommittén, att ett villkor för återgång av betalning på grund av utmät- ning givetvis var att betalningen länt övriga borgenärer till förfång. Borgenären kunde sålunda ha haft sådan förmånsrätt i det ut-

mätta. att övriga fordringsägares ställning ej försämrats genom betalningen. Någon antydan härom ansågs inte behövlig i para- grafen.3

Bestämmelserna i 17 kap 8 och 9 åå HB om förmånsrätt ersätts av 10 å FRO. Detta förslag innehåller emellertid inte någon be- stämmelse om att förmånsrätt på grund av utmätning ej skall gälla när konkursansökan eller annan åtgärd följer inom för olika fall stadgade tider. Beredningen föreslår i stället, att 31 å KL vidgas så att den får gälla inte endast återvinning av betalning utan även återvinning av den förmånsrätt som vunnits genom utmätning.4 Till denna ändring ansluter även en ändring i 39 å KL.

33 å.

Liksom i 29 å har andra stycket i para- grafen jämkats så att sista punkten inte omfattar pantbrev som avses med JBför— slaget.

39 å.

Enligt gällande lag förutsätter återvin- ning, att talan därom väcks inom viss tid. Detta krav bör inte gälla, när utmätning ännu inte lett till att borgenären fått betal- ning utan egendomen eller medel som in- flutit efter dess försäljning eller på annat sätt finns i behåll hos utmätningsmannen eller ÖE (jfr den föreslagna ändringen av 31 å). Beredningen föreslår därför, att som fjärde stycke i 39 å införs bestämmelse om att särskild talan om återvinning inte be- höver väckas, när den rätt som vunnits genom utmätning skall gå åter och borge- nären ej fått betalning. Konkursförvaltaren bör underrätta utmätningsmannen eller ÖE,

1 I betänkandet U VII s. 42 har beredningen föreslagit viss ändring i denna bestämmelse. 2 Frågan huruvida betalning skett frivilligt eller genom utmätning kan i vissa fall vara av betydelse vid återvinning, se Welamson I 5. 242 f. Jfr 74 å UL i prop. 19681130. 3 NJA II 1921 s. 449; jfr Lawski s. 93 och 96 samt Welamson I 5. 209 ff. ' Jfr 21 å i beredningens förslag till lag om ackordsförhandling, U VII. Nämnda paragraf får jämkas vid genomförandet av här föreva- rande förslag.

men dessa bör också såvitt möjligt ex officio beakta saken.

(68 å.) I enlighet med vad som anförts under 24 å bör 68 å upphävas.

70 å.

Enligt första stycket i paragrafen äger konkursförvaltaren begära, att fast egendom som ingår i boet säljs i den ordning som UL bestämmer. Men egendomen får också avyttras på annat sätt, om förvaltaren fin- ner det fördelaktigare för boet och rättens ombudsman samtycker. Skulle den senare vägra sitt bifall, kan förvaltaren underställa frågan borgenärernas prövning. Enligt sista punkten i stycket gäller vidare, att försälj- ning av fast egendom inte i något fall får ske annat än på auktion, om inte gäldenä— ren medger det.

Vid en av beredningen under år 1962 företagen omfattande enkät till myndigheter och organisationer rörande reformbehov på konkursrättens område yrkades från flera håll, att kravet i 70 å på gäldenärens god- kännande av annat försäljningssätt än auk- tion inte borde vara ovillkorligt. Samma yrkande framställdes beträffande motsva- rande krav i 78 å rörande förlikning an- gående osäker eller tvistig tillgång. Det hävdades, att gäldenärens ståndpunkt ej säl- lan bestäms av subjektiva skäl och att kra- vet på samtycke ofta missbrukas av honom. Inom beredningens sakkunnigkrets har dessa synpunkter understrukits och önske- mål uttalats om att bestämmelserna måtte ändras redan i nu förevarande samman- hang.

Beredningen anser dessa önskemål be- fogade och föreslår, att kraven på gälde- närens samtycke upphävs. Gäldenären bör lämpligen överlag få tillfälle att framföra sina synpunkter på försäljningssättet, när fråga är om fast egendom. Han bör emeller- tid inte kunna avsevärt fördröja en försälj- ning, t. ex. genom att hålla sig undan så att han ej kan höras. Beredningen föreslår mot denna bakgrund att sista punkten i 70 å första stycket ändras så, att det åläggs för-

valtaren att höra gäldenären beträffande försäljning av fast egendom när det lämpli- gen kan ske (jfr 71 å första st. andra punkten). Med fast egendom likställs tomt- rätt (jfr 13 kap. 26 å JBförslaget). Bered- ningen föreslår vidare att 78 å KL jämkas i samma riktning. I övrigt har första stycket i förevarande 70 å endast jämkats redak- tionellt.

Andra stycket har jämkats redaktionellt. När där i andra punkten enligt förslaget krävs samtycke av borgenärer som i kon- kursen bevakat fordringar vilka skall utgå med särskild förmånsrätt eller bättre rätt ur egendomen, kan det dock möjligen även innefatta någon utvidgning i förhållande till gällande lag.

Tredje stycket är jämkat så att det skall ansluta till FfL.

Fjärde stycket är nytt. Som nämnts i det föregående har till beredningen överlämnats framställningar som gjorts av justitieom- budsmannen och Samverkande byggnads- fackförbunden om att konkursförvaltningen vid försäljning av fast egendom skall under- rätta ÖE om vilka borgenärer som har för— månsrätt enligt 17 kap. 4 å HB. Syftet med justitieombudsmannens framställning var att vinna ökade garantier för att nämnda bor- genärer blir underrättade enligt 103 å UL om en förestående exekutiv auktion och därigenom får tillfälle att tillvarataga sina intreSSen vid denna. Enligt justitieombuds- mannen borde av praktiska skäl skyldighet för förvaltaren att anmäla fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 å HB endast föreligga, när det inte är uppenbart att boets lösa egendom förslår att täcka dessa fordringar (jfr 17 kap. 13 å HB). En ovill- korlig anmälnings- och underrättelseskyldig- het skulle orsaka onödigt besvär och kost- nader. Byggnadsfackförbunden önskade, att bevakning i konkursen av fordran med ifrågavarande förmånsrätt skulle vara till- fyllest för rätt till utdelning ur köpeskilling- en för exekutivt såld fastighet eller att för- valtaren skulle åläggas att anmäla sådana fordringar vid auktionen.

Enligt beredningens mening är det inte praktiskt lämpligt, att redan bevakning i konkursen förklaras medföra rätt till ut- delning ur köpeskillingen vid exekutiv auk- tion. Däremot vill beredningen förorda, att förvaltaren åläggs att anmäla — förutom arvode och annan kostnad — alla i konkur- sen bevakade fordringar som bör beaktas vid fast egendoms försäljning under kon- kurs. I praxis anses han f. n. ha behörighet därtill såvitt angår fordringar som avses i 17 kap. 4 å HB,1 men någon skyldighet åvi- lar honom ej i denna del enligt gällande lag. Förevarande fjärde stycke i 70 å i förslaget ålägger honom sådan skyldighet, och den är inte inskränkt till fordringar som avses i 12 och 13 åå FRO (jfr nu 17 kap. 4 å HB) utan skall omfatta alla fordringar vilka bevakats med sådan förmånsrätt som bör beaktas vid fastighetens försäljning, dvs. bl. a. fordringar med säkerhet i pantbrev på grund av inteckning. I anledning av vad justitieombudsmannen anfört vill beredning— en understryka, att i den mån den lösa egen- domen uppenbart förslår för att de förmåns- berättigade löneborgenärerna skall få full betalning, dessa fordringar självfallet ej krä- ver beaktande vid försäljningen av den fasta egendomen (jfr 15 och 16 åå FRO). Någon anmälan från förvaltarens sida blir då ej aktuell. — Förvaltaren skall även an- mäla arvode och annan konkurskostnad som bör beaktas vid egendomens försäljning.

Förslaget om att förvaltaren skall anmäla fordringar som bör beaktas vid exekutiv auktion innebär den fördelen att alla som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 å FRO kommer att behandlas som ett kollektiv. Detta är bl. a. en förutsättning för att den reglering som beredningen föreslår i 16 å tredje stycket FRO skall kunna genomföras. Den innebär bl. a., att hithörande ford- ringar skall bevakas i fråga om alla fastig- heter som ingår i konkursboet så att inte en viss fastighet kommer att belastas god- tyckligt till skada för dem som har särskild förmånsrätt i den fastigheten. Förvaltaren torde som regel få reservationsvis bevaka hela beloppet i var fastighet. Undantagsvis kan han måhända överblicka, hur mycket

som faller på varje fastighet och begränsa sin anmälan därefter.

För att fastigheten skall bli såld och fordringar som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 å FRO få betalt kan behövas, att anslutningsrätt utövas enligt 15 å FfL. Fö- revarande förslag upptager i fjärde stycket som en andra punkt föreskrift, att för- valtaren, i den mån det finnes påkallat, även skall föra talan för borgenärer som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 å FRO. Härav följer bl. a., att han skall utöva an- slutningsrätt och i mån av behov fullfölja talan till högre instans. Detta kan bl. a. behövas för att göra fördelningsreglerna i 16 å FRO effektiva.

Som en tredje punkt i fjärde stycket har beredningen upptagit en bestämmelse om att förvaltaren skall genom brev underrätta borgenär om anmälan som han gjort röran- de dennes fordran eller yrkande som han framställt på dennes vägnar. Borgenären får därigenom kännedom om vad som före- varit och kan vid behov själv tillvarataga sina intressen.

Med förslaget avses ej, att förvaltaren skall ensidigt söka tillvarataga här ifråga- varande borgenärers intressen. Han är t. ex. inte skyldig att väcka eller fullfölja talan i strid mot egen uppfattning. Borgenärerna har ju möjlighet att själva föra sin talan. Om förvaltaren har en annan uppfattning om befogenheten av viss borgenärs anspråk. bör han underrätta denne därom. Har för- valtaren anmält fordringsanspråk mot vilket han framställt anmärkning i konkursen, skall i vanlig ordning prövas, om anmärk- ningen är befogad. Vid fastighets försälj- ning får det anmälda beloppet tas i beräk- ning som tvistigt.

71 å.

Med hänsyn till att exekutiv försäljning av s.k. sjögående fartyg numera ombesörjs av ÖE har fjärde stycket i denna paragraf

1 Se härom i Welamson I 5. 379 not 5 förteck- nade rättsfall och litteratur.

jämkats.

Femte stycket har undergått sådana följd- ändringar som föranleds av FRO.

I sjätte stycket har uteslutits vad som i gällande lag sägs om försäljning av gälde— nären tillkommande rätt till andel i in- teckning som belastar hans fasta egendom. Sådan rätt skall ju enligt JBförslaget ej vidare få säljas.

I ett sjunde stycke har för lös egendom införts motsvarighet till vad som i 70 å sista stycket föreslagits beträffande fast egendom. Bestämmelsen har väsentligen be- tydelse vid försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar därtill. Det kan tän- kas, att därvid även borgenärer som har förmånsrätt enligt 14 å FRO (jfr nu 17 kap. 6 a å HB) kan ha rätt att få betalt före ut- mätningssökande. Med hänsyn härtill före- slås en andra punkt i sista stycket av före- varande 71 å, enligt vilken vad som i 70 å srsta stycket sägs om talan för borgenärer även skall gälla borgenärer som har för- månsrätt enligt 14 å FRO.

76 å.

I denna paragraf har hänvisningen till 17 kap. handelsbalken ändrats till att avse FRO.

78 ä.

1 förevarande paragraf regleras möjlig- heterna för konkursförvaltaren att ingå för- likning angående osäker eller tvistig till- gång. Om förvaltaren finner förlikningsan- bud fördelaktigt för konkursboet, skall han till förlikningen inhämta samtycke av borge- närerna, när fråga är om fast egendom, och annars av rättens ombudsman. Om rättens ombudsman ej godkänner förlik- ningsanbudet, kan förvaltaren hänskjuta frågan till borgenärerna. Förlikning får dock aldrig ingås innan gäldenären fått till- fälle att yttra sig. Om gäldenären vägrar sitt samtycke till förlikning som avser äganderätten till fast egendom, är förlik- ningsfrågan förfallen. I fråga om annan egendom får förlikning ske även mot gälde- närens bestridande, om han vill själv ut— föra tvisten och ställer säkerhet för vad

som bjuds i förlikning.

Som angetts under 70 å har beredningen ansett sig böra tillmötesgå önskemål om upphävande av gäldenärens rätt att utan vidare hindra förlikning som avser ägande— rätt till fast egendom. Förevarande 78 å har ändrats i enlighet därmed. Förvaltaren skall enligt förslaget höra gäldenären, när det lämpligen kan ske. Om gäldenären då ej låter sig avhöra, hindrar det ej förlik- ning. Beredningen har däremot ej funnit anledning att föreslå avskaffande av den rätt som gäldenären har att själv utföra talan rörande annat än fast egendom, om han ställer säkerhet för vad som bjuds i förlikning. Eftersom den nuvarande skillna- den i fråga om verkan av gäldenärens be- stridande allteftersom förlikningsanbudet avser fast eller annan egendom föreslås bli avskaffad synes det naturligt, att regeln i fortsättningen får gälla utan inskränk- ning.

138 5.

Vad som i första stycket av förevarande paragraf i dess gällande lydelse sägs om bö- ter bör gälla alla efterställda fordringar som avses i 20 å FRO. Lagrummet har ändrats till överensstämmelse härmed.

143 €.

I denna paragraf har hänvisningen till 17 kap. 4 å HB ändrats till att avse 12 och 13 åå FRO.

195 5.

Enligt vad beredningen kommer att före- slå skall de bestämmelser som nu finns i NJL om jordägares och hyresvärds reten- tionsrätt upphävas. Detta föranleder, att vad förevarande 195 å KL f.n. innehåller om sådan retentionsrätt skall utgå. I bered- ningens förslag till ny lag om ackordsför- handling har också de särbestämmelser som nu finns om behandlingen av jordägares och hyresvärds retentionsrätt vid ackordsför- handling utgått.

Med panträtt i fast egendom förstås en- ligt KL även sådan förmånsrätt i fast egen- dom som stadgas i 17 kap. 6 å HB. I JB-

förslaget och FfL åsyftas däremot med pant- rätt i fast egendom endast panträtt på grund av inteckning. Då samma terminologi bör eftersträvas i KL, föreslår beredningen, att som första stycke i 195 å upptages stadgan- de att med panträtt i fast egendom likställs särskild förmånsrätt som på annan grund gäller i egendomen. Härmed åsyftas för- månsrätt som enligt 8 å 1) resp. 9 å 1) eller 2) FRO skall gälla i fast egendom resp. tomträtt. Jfr 13 kap. 26 å JBförslaget.

216 å.

Eftersom 4 å enligt förslaget skall upp- hävas bör den hänvisning dit som 216 å innehåller utgå.

Övergångsbestämmelrer

FfL och LfL föranleder, att ändringarna i 70 och 71 åå bör gälla så snart FfL och LfL skall tillämpas på försäljning som avses med dem. Enligt övergångsbestämmelserna till FfL och LfL skall dessa lagar tillämpas, när försäljning skall äga rum efter ikraft- trädandet. I andra stycket av övergångsbe- stämmelserna till här förevarande förslag har därför upptagits föreskrift om att nämn- da paragrafer skall tillämpas så snart fråga är om försäljning efter nya lagens ikraft- trädande. Motsvarande föreslås skola gälla beträffande 24 å, eftersom även där försälj- ning enligt förutnämnda lagförslag kan bli aktuell. I den mån det föranleds av över- gångsbestämmelserna till FRO skall hänvis- ningarna i 70 och 71 åå till 12, 13 eller 14 å FRO i stället avse motsvarande be- stämmelseri 17 kap. HB.

Det synes vidare ändamålsenligt, att 78 å i nya lagen får gälla, när förlikning som av- ses där blir aktuell efter ikraftträdandet. Stadgande härom har upptagits i andra styc- ket av övergångsbestämmelserna.

Det i gällande lydelse av 195 å KL före- skrivna undantaget för hyresvärds eller jord- ägares retentionsrätt till säkerhet för ford- ran hos hyresgäst eller arrendator bör fort- farande tillämpas, om sådan retentionsrätt består enligt blivande övergångsbestämmel-

ser till det förslag om ändring av NJ L som nämns ovan under 195 å. — Någon särskild övergångsbestämmelse på grund av upp: hävandet av 4 å KL synes inte praktiskt påkallad.

Beträffande övriga ändringar bör över- gången till ny lag i princip regleras på sam- ma sätt som beredningen föreslår beträf- fande FRO. I enlighet härmed sägs i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna, att äldre lag skall tillämpas när konkursansö- kan gjorts före nya lagens ikraftträdande. Även om konkursansökan gjorts efter nya lagens ikraftträdande bör den äldre lydel- sen av 29 och 33 åå gälla, när inteckning i fast egendom sökts före nya lagens ikraft- trädande.

Förslaget till ändring i förordningen an- gående lagfart m. m. av järnväg

Beträffande inskrivning m. m. som rör järn- väg finns särskilda bestämmelser i förord— ningen den 15 oktober 1880 (nr 36 s. 1), innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järn- väg, så ock i fråga om förvaltning av järn- väg under konkurs.1 Beredningen föreslår vissa följdändringar i de avsnitt av förord- ningen som gäller järnvägs utmätning och förvaltning under konkurs. I fråga om 17 och 21 åå föreslås redaktionella jämkningar. I 18 å första stycket föreskrivs f. n., att auktion å utmätt järnväg skall förrättas av ÖE och hållas på den ort där han har sitt säte, varvid järnvägen med allt vad som hör därtill — bl. a. mark, verkstäder, lokomotiv, vagnar och förråd — skall gå i ett utrop. Beredningen anser, att FfLs bestämmelser om försäljningsordningen lämpligen bör till- lämpas i dessa hänseenden. Andra stycket i paragrafen anger, att ULs regler om tvångs- förvaltning inte äger tillämpning i fråga om järnväg. Denna bestämmelse blir överflödig, om FfL och ULförslaget genomförs. Be- redningen föreslår alltså, att 18 å i 1880 års förordning upphävs.

1 Förordningen är införd i 1951 och föregå- ende års lageditioner.

Förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

I inledningen till betänkandet har bered— ningen framhållit, att de nya reglerna om fastighetsexekution nödvändiggör följdänd- ringar i 1955 års lagstiftning om luftfartyg m. m., främst i lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser om för- säljning av utmätt luftfartyg m.m. Som även nämnts har beredningen ansett lämp- ligt, att 1955 års försäljningslag ersätts med en helt ny lag som använder samma metodik som förslaget till fastighetsförsäljningslag (FfL). Även de i FfL använda termerna »skyddsbeloppet» i stället för 1*lägsta budet» och »sakägarförteckning» i stället för »bor- genärsförteckning» har upptagits i bered- ningens förslag till ny lag om exekutiv för- säljning av luftfartyg m.m. (LfL). Några sakliga nyheter av större betydelse innehål- ler inte förslaget. Som beredningen också framhållit tidigare är det avsett, att den nya lagen framdeles skall utan större ändringar infogas som ett särskilt kapitel i en blivande UB, frånsett att vad som i förslaget sägs om ÖE framdeles skall gälla kronofogdemyn- digheten.

Reglerna i 1955 års försäljningslag byg- ger i väsentliga delar på en i Genéve in— gången konvention den 19 juni 1948 röran— de internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, som Sverige ratificerat den 12 maj 1955. Vi är förpliktade att iakttaga vad konventionen innehåller men är oförhind- rade att i andra hänseenden reglera det exe- kutiva förfarandet på det sätt som vi finner bäst.

Luftfartyg har hittills utmätts i endast obetydlig omfattning. Under åren 1965 och 1966 inkom tillsammans endast sex ärenden om exekutiv försäljning av sådana fartyg till landets överexekutorer. Fem av dem avvisades, återkallades eller förföll. Endast i ett fall hölls exekutiv auktion. Det kan emellertid antagas, att utmätning av luft- fartyg framdeles kommer att få en något större omfattning.

Beträffande det huvudsakliga innehållet

i det nu föreliggande lagförslaget kan fram- hållas följande.

I fråga om fast egendom föreslår bered- ningen i FfL, att sådan egendom skall kun- na säljas inte bara på offentlig auktion utan även under hand. Motsvarande gäller redan nu enligt 96 a å UL i fråga om lös egendom i allmänhet men däremot inte beträffande bl. a. fartyg eller luftfartyg och reservdelar som avses i 1955 års försäljningslag. Även om 1948 års konvention inte kan sägas läg- ga något direkt hinder i vägen för införan- det av underhandsförsäljning skulle en så— dan försäljningsmetod inte utan viss svårig- het låta sig inpassas i det system med kallel- ser och sammanträden m.m. som konven- tionen föreskriver. Därtill kommer, att ensartad ordning bör eftersträvas för för- säljning av luftfartyg och försäljning av van- liga fartyg. Någon översyn av reglerna om utmätning och försäljning av de vanliga fartygen har inte kunnat upptagas i föreva- rande sammanhang. F.n. pågår en utred-_ ning med anledning av att man år 1967 i Bryssel antagit en konvention för faststäl— lande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sjöpanträtt och fartygshypotek. Resultatet av denna utredning bör såvitt möjligt avvaktas innan ståndpunkt tas i exe— kutionsrättsliga frågor rörande fartyg.

Liksom FfL och ULförslaget bygger be— redningens förslag om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. på att vissa bestämmel- ser om underrättelser m.m. kommer att utfärdas i administrativ ordning (jfr 17 å i 1955 års försäljningslag vartill motsvarighet saknas i förevarande förslag). I administra- tiv författning torde också kunna införas bestämmelse om skyldighet för ÖE att an— skaffa gravationsbevis rörande den egendom som skall säljas (jfr l å första st. i 1955 års försäljningslag och 91 å 6 mom. UL).

Rörande de särskilda paragraferna i för— slaget vill beredningen härefter framhålla följande.

1 å. Regeln i första stycket av paragrafen motsvarar 2 å i 1955 års försäljningslag. Hänvisningen i andra stycket, som mot-

svarar 1 å andra stycket i 1955 års försälj- ningslag, avser luftfartyg vilka är registrera- de utomlands i stater som tillträtt 1948 års Genevekonvention. Vid exekutiv försäljning av sådana luftfartyg här i landet skall vissa särskilda rättigheter beaktas. Det gäller bl. a. med besittning förenad rätt att genom köp förvärva luftfartyg och nyttjanderätt till luft- fartyg enligt upplåtelse på minst sex måna- der, jfr 2 å och 6 å andra stycket lagen den 12 maj 1955 (nr 229) i anledning av Sve- riges tillträde till 1948 års konvention rö- rande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

2 å.

Paragrafen motsvarar 2 å i FfL. Enligt 71 å KL kan konkursförvaltare hos veder- börande myndighet begära, att luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg som finns i boet säljs i den ordning som UL bestämmer. Det bör här erinras om att be— redningen föreslår ändringar i 71 å KL, vil- ka vidgar förvaltarens åligganden i vissa hänseenden som närmare behandlats i mo- tiven till KLförslaget.

3 5.

Enligt 88 c å 2 mom. UL är f. n. den nor- mala försäljningstiden för luftfartyg och in- tecknade reservdelar bestämd till fyra måna- der från utmätningen. Dessutom ges regler om anstånd som är gemensamma med vad som gäller för försäljning av fast egendom.

Förevarande paragraf avser att ersätta bestämmelserna i 88 c å UL såvitt angår luftfartyg och intecknade reservdelar. Be- träffande motiven till bestämmelserna kan i stort sett hänvisas till vad beredningen an- fört under 13 å FfL. Det bör här framhål- las, att även utmätningssökanden kan göra framställning om uppskov med försäljning. I motsats till FfL upptaget förevarande för- slag inte någon ettårsgräns som ej får över- skridas annat än av synnerliga skäl. Anled- ningen är att så lång väntetid som ett år inte gärna kan tänkas komma i fråga, bl. a. med hänsyn till de kostnader som förvaring av luftfartyg drar. Beredningen utgår från att luftfartyg skall komma att säljas inom

mycket kortare tid. Redan tiden fyra måna- der är lång för sådan egendom.

Försäljning skall enligt förslaget liksom enligt gällande lag ske på offentlig auktion. Som nämnts under rubriken till lagen har beredningen ansett, att tillfälle till försälj- ning under hand åtminstone t.v. inte bör beredas.

4 &.

I 87 å 2 mom. UL meddelas f. n. bestäm— melser om rätt för inteckningshavare att lösa ut utmätningssökanden. Bestämmelserna i detta ämne har flyttats till förevarande 4 å i förslaget och avfattats i anslutning till 14 å FfL.

I motsats till gällande lag (se 87 å 1 mom. UL) upptager förslaget inte någon bestäm- melse om prioriteten, när utmätning skett för del av fordran för vilken egendomen svarar på grund av inteckning. liksom i motsvarande fall vid utmätning av fast egendom har beredningen ansett det själv- klart, att utmätningssökanden skall ha före- träde framför den utlösande beträffande återstoden av sin fordran. Pantförskrivning- en till honom gäller alltjämt och han kan ej genom utlösningen bli sämre ställd än om han genom egendomens försäljning fått be- talt för den del av hans fordran som utmät- ningen avsåg.

5 5.

Under konkurs kan — som nämnts under 2 å — konkursförvaltaren enligt 71 å KL göra framställning om att luftfartyg eller in- tecknade reservdelar till luftfartyg skall säl- jas i exekutiv ordning. För sådant fall gäller enligt 7 å i 1955 års försäljningslag, att vis- sa förmånsberättigade borgenärer kan an- sluta sig till försäljningsyrkandet med ver- kan att försäljningen skall äga rum och lägs- ta bud bestämmas som om den anslutande varit utmätningssökande. Motsvarande be- stämmelser har upptagits i 5 å i förevarande förslag. Därvid har gjorts vissa jämkningar.

Enligt förslaget skall sålunda — liksom enligt FfL — anslutningsrätt få utövas så snart exekutiv försäljning skall ske under

konkurs, oavsett vem som tagit initiativ till försäljningen. Bland dem som f.n. kan begära anslutning uppräknas borgenär som har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 å HB. I stället för förmånsrätt enligt detta lagrum skall träda förmånsrätt enligt 12 eller 13 å FRO. Samma befogenhet bör tillkomma borgenär med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 a å HB som motsvaras av 14 å FRO, och stadgande härom har upptagits i förslaget. Anslutningsrätten för dessa borgenärsgrup- per har dock mycket ringa praktisk betydel- se, eftersom deras förmånsrätt går efter för- månsrätten för fordringar, med vilka är för- enad luftpanträtt eller för vilka egendomen svarar på grund av inteckning eller med vil- ka är förenad retentionsrätt. Om konkurs- förvaltaren begärt försäljning, kommer där- för lägsta budet att regelmässigt bestämmas på samma sätt, vare sig anslutningsrätt ut- övas eller ej. Beredningen utgår nämligen från att förvaltaren i hithörande fall måste anses begära försäljning inte bara för att tillgodose oprioriterade borgenärers rätt utan även med tanke på borgenärer som har allmän förmånsrätt enligt FRO. I detta sam- manhang bör dessutom erinras om att för- valtaren enligt beredningens förslag till änd- ring av 71 å KL skall föra talan för borge- närer som har förmånsrätt enligt 12—14 åå FRO. Endast i fråga om egendom, som före konkursen utmätts för fordran utan för- månsrätt eller med sämre förmånsrätt än enligt 12, 13 eller 14 å FRO och skall säl- jas under konkursen, kan anslutningsrätten för nyssnämnda borgenärer få praktisk be- tydelse. Utmätning av lös egendom ger ut- mätningssökanden sämre förmånsrätt än som är förenad med fordringar som avses i 12—14 åå FRO och borgenärer som har förmånsrätt enligt sistnämnda lagrum kom- mer därför att ligga inom skyddsbeloppet, om ej anslutningsrätt finns och utövas.

Om försäljning kommer till stånd under konkurs, skall borgenärer som avses i 12— 14 åå FRO — om deras fordringar anmälts — få utdelning efter sin förmånsrätt vare sig anslutningsrätt utövats eller ej.

Andra stycket i 5 å svarar mot 15 å tredje stycket FfL.

6 5.

Bestämmelser om auktions kungörande finns nu i 3 å i 1955 års försäljningslag- Med hänsyn till innehållet i artikel VII i 1948 års konvention torde den tid som skall- förflyta mellan kungörandet och auktionen — minst sex veckor — böra bestämmas i själ-. va lagen. I FfL har motsvarande fråga över— lämnats till tillämpningsförfattning. I övrigt har förevarande paragraf avfattats i anslut- ning till 22 å första och andra styckena FfL. Kungörelsen skall även innehålla uppgift om fördelningssammanträdet. Tiden för det— ta sammanträde är f. n. genom 1 å i 1955_ års försäljningslag och 140 å UL bestämd till fjorton dagar efter auktionen. Förslaget överlåter åt ÖE att bestämma tiden, men i stället skall tiden kungöras. Det förutsätts ej i förslaget, att något särskilt bevaknings- sammanträde skall hållas, och kungörelsen. behöver följaktligen inte innehålla någon uppgift därom. Sakägarna skall uppmanas att anmäla sin rätt senast vid auktionen, dvs. innan överexekutor övergår till att ropa. ut egendomen.

7 5.

Bestämmelserna i paragrafen ersätter se- nare delen av 3 å i 1955 års försäljningslag. De är betingade av innehållet i 1948 års konvention och har därför intagits i lagen, ehuru de är tämligen detaljerade. I 23 å FfL går den föreslagna lagtexten ej lika långt i detalj.

Det kan vara tveksamt, huruvida inte lagen borde innehålla föreskrift om att un- derrättelserna skall ange vem som begärt försäljning. Frågan torde dock inte ha så stor praktisk betydelse i fråga om luftfartyg och reservdelar därtill. I allt fall synes till— fyllest, om tillämpningsförfattningen inne- håller bestämmelser i ämnet.

8 5. ,

Bestämmelserna i denna paragraf är nya men har beträffande fast egendom sin mot- svarighet i 24 å FfL, som i sin tur ersätter 104 å UL. Beredningen har ansett, att det även i förevarande lag bör anges hur ÖE skall handla för den händelse att utlysandet

av auktion visar sig vara bristfälligt.

Det kan i sammanhanget anmärkas, att påföljderna av underlåtenhet att iakttaga föreskrifterna om utlysandet i 1948 års konvention skall enligt konventionen be- stämmas av försäljningslandets lag, dock med beaktande av att försäljning som sker i strid med nämnda föreskrifter kan för- klaras ogiltig under vissa omständigheter.

9 å.

I denna paragraf regleras det inledande förfarandet vid auktionen. Paragrafen er- sätter första stycket i 4 å i 1955 års försälj- ningslag. Den har avfattats i anslutning till 25 å första och andra styckena samt 26 å FfL.

Som framgår av 21 å FfL skall särskilt bevakningssammanträde alltid hållas före exekutiv fastighetsauktion, låt vara att det kan och sannolikt i allmänhet också kom- mer att hållas i omedelbar anslutning till auktionen. För luftfartygsförsäljningarnas del torde någon anledning knappast finnas att frångå gällande ordning, vilken innebär att bevakningar som ej redan gjorts får ske vid auktionens början innan den utmätta egendomen utbjuds till försäljning.1

10 å.

Förevarande paragraf anger vilka ford- ringar som skall upptagas i sakägarförteck- ningen. Bestämmelser härom finns f.n. i 4 å andra stycket i 1955 års försäljningslag. Förutom utmätningsfordringen jämte kost— naden för förfarandet kommer här normalt inte i fråga andra fordringar än sådana, för vilka egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt. Några rättigheter av nyttjanderättstyp skall inte beaktas vid försäljning av inhemska luftfartyg.1 Om egendomen är avträdd till konkurs, skall också i sakägarförteckningen upptagas arvode och annan kostnad för egendomens förvaltning under konkursen. Har utmätning av egendomen skett före be- slutet om egendomsavträdet och skall verk— ställigheten trots konkursen fortgå (24 å andra st. KLförslaget), skall därjämte upp- tagas anmälda fordringar som har förmåns-

rätt enligt 12—14 åå FRO.

När fråga är om försäljning av luftfartyg, vilket registrerats i främmande stat som tillträtt 1948 års Genevekonvention, och intecknade reservdelar till sådant luftfartyg, skall i sakägarförteckningen upptagas också andra anspråk. Detta framgår av 6 å andra stycket i 1955 års lag rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.

Om en intecknad fordringshandling vid exekutiv försäljning innehas av egendomens ägare, får denne enligt 28 å i lagen den 12 maj 1955 (nr 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg tillgodonjuta samma rätt som skulle ha tillkommit innehavare av inteck— ningen, dock ej ränta. Med anledning härav har i ett andra stycke av förevarande para- graf intagits en erinran om att med fordran avses även ägarhypotek (jfr 3 å andra st. FfL).

Beträffande krav på anmälan av ford- ringsanspråk torde vad beredningen uttalat i motiven till 27 å FfL ha motsvarande till- lämpning.

11 å.

Denna paragraf innehåller liksom de när- mast följande ytterligare bestämmelser rö- rande sakägarförteckningen. Reglerna i paragrafen ersätter 4 å andra och tredje styckena i 1955 års försäljningslag. Där hän- visas bl.a. till 107 å 2 mom. samt 108 och 109 åå UL.

Paragrafen bör jämföras med 28 å FfL.

12 å.

Enligt första punkten i första stycket skall fordran upptagas med dess belopp på dagen för köpeskillingsfördelningen, vilken skall vara bestämd och kungjord på för- hand (se 6 å). Regeln överensstämmer i sak med 29 å, jämförd med 34 å 5,FfL. Det bör emellertid framhållas, att i fråga om luftfartyg behöver inte fördelningsdagen och dagen då köparen får komma i besitt- ning av egendomen sammanfalla (se 15 å 3; betr. fastighetsförsäljning se 34 å 5 FfL).

Även övriga regler i första stycket svarar

1 Jfr NJA II 1955 s. 234. 1 Jfr NJA II 1955 s. 209.

mot FfL, se 30 å. I 4 å tredje stycket i 1955 års försäljningslag hänvisas f.n. till 110 å 1 mom. UL.

Ränteregeln i andra stycket av föreva— rande paragraf motsvaras i 1955 års för- säljningslag av hänvisning som 4 å tredje stycket gör till 112 å UL. Enligt 28 å i 1955 års inskrivningslag får ränta ej be- räknas på ägarhypotek. Bestämmelse här- om har ansetts lämpligen böra upptagas även i förevarande paragraf.

13 5.

Som framgår bl.a. av 5 å i 1955 års försäljningslag gäller täckningsprincipen vid exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. Be- stämmelser härom har upptagits i föreva— rande 13 å som avfattats efter mönster av 32 å FfL. När det nu aktuella förslaget nämner »andra medel som finns att tillgå», kan knappast annat komma i fråga än för- verkad handpenning (jfr 12 å andra st. sista punkten i 1955 års försäljningslag).

Den i tredje stycket av paragrafen upp- tagna bestämmelsen om försäljning av re- servdelar, när sådana blivit utmätta på be— gäran av borgenär som ej är intecknings- havare, motsvarar 5 å andra stycket i 1955 års försäljningslag. Bestämmelsen är be- tingad av art. X paragraf (3) i 1948 års Genevekonvention.

14 å.

Bestämmelserna i denna paragraf om exekutiv försäljning av flera luftfartyg eller av luftfartyg och intecknat lager av reserv- delar motsvarar 6 å i 1955 års försäljnings— lag.

15 å.

Paragrafen ersätter de bestämmelser om betllningsvillkoren som nu finns i 8, 10 och 12 åå i 1955 års försäljningslag samt 95 å UL (jfr 1 å i 1955 års försäljnings- lag. Förslaget har avfattats efter mönster av 34 å FfL. Beträffande det sakliga inne- hållet bör följande uppmärksammas.

Liksom f.n. skall handpenningen fast- ställas till en sjättedel av köpeskillingen och minst kostnaden för förfarandet. Någon

anledning att såsom i gällande lag maxi- mera handpenningens belopp till vad som skall betalas kontant synes inte finnas, efter- som övertagandeprincipen ej tillämpas utan köpeskillingen skall betalas kontant, om ej annat avtalas. Ställs säkerhet i stället för kontant handpenning, skall den enligt för- slaget avse handpenningens belopp. Att så- som enligt 95 å UL kräva säkerhet för större belopp förefaller ej behövligt. Att borgen skall vara proprieborgen framgår av 48 å ULförslaget.

Liksom vid fastighetsförsäljning har sta- ten eller kommun befriats från skyldighet att lämna handpenning eller ställa säkerhet men ålagts ersättningsskyldighet intill mot- svarande belopp.

Enligt punkt 3 i paragrafen äger köparen komma i besittning av egendomen, när köpeskillingen betalts till fullo. Förslaget skiljer sig i detta hänseende från 34 å FfL, enligt vilken fördelningsdagen skall anses som tillträdesdag. Detta sammanhänger med att fast egendom kan ge betydande avkast- ning, varför tillträdesdagen bör vara fix. Betr. utmätta luftfartyg och reservdelar kan knappast någon avkastning väntas men där- emot kostnader för garagehyra 0.1. som kanske kan undgås genom att köparen tar hand om egendomen.

I anslutning till punkt 2 i den föreslagna paragrafen kan nämnas, att 33 å i 1955 års inskrivningslag reglerar det personliga betalningsansvaret när köparen får i av— räkning på köpeskillingen övertaga ansvaret för intecknad fordran. Av punkt 1 följer, att endast kapitalbeloppet av intecknad fordran får avräknas på köpeskillingen.

16 %.

I 4 å tredje stycket i 1955 års försälj- ningslag hänvisas f. n. till 118 å UL som er- sätts av 35 å FfL. Förevarande 16 å är avfattad i anslutning till sistnämnda 35 å FfL.

17 å.

Paragrafen ersätter 9 å i 1955 års för- säljningslag och har avfattats i anslutning till andra och tredje styckena i 37 å FfL.

18 å.

Paragrafen ersätter 11 å i 1955 års för- säljningslag (jfr s. 161).

I UL stadgas att auktionsförrättare kan 'vägra att godtaga för låga inrop, se 93 och 126 åå. Detta gäller dock ej försäljning av fartyg. Inte heller finns någon sådan befo- genhet vid försäljning av luftfartyg eller in— tecknade reservdelar som skall äga rum en- ligt 1955 års försäljningslag. I denna del ändrades det förslag som beredningen fram- lade genom betänkandet Utsökningsrätt IV. I remissyttrande över betänkandet uttalade hovrätten för Övre Norrland, att hovrätten inte motsatte sig att auktionsförrättare vid auktion enligt 1955 års försäljningslag fick befogenhet att avvisa utrop. Förslaget inne- bar emellertid rätt för utmätningssökanden att begära ny auktion, om den första inte ledde till försäljning. Det krävdes i så fall ytterligare bestämmelser om hur den nya auktionen skulle kungöras (prop 1967: 16 s. 95). Departementschefen ansåg för sin del tveksamt, om något behov förelåg av nämnda befogenhet vid försäljning av far- tyg och luftfartyg m.m. Man borde därför t.v. utesluta dessa specialobjekt från till- lämpningsområdet för de nya reglerna.

Beredningen har ej kunnat finna, att någ— ra sakliga invändningar kan framställas mot en sådan befogenhet eller den utformning som beredningen föreslog. Det synes ändå kunna anstå med att ta upp frågan till dess beredningen får tillfälle att behandla försäljning av vanliga fartyg.

19 och 20 åå.

Paragraferna rör påföljd av underlåten— het att betala föreskriven handpenning eller återstoden av köpeskillingen. Dessa frågor regleras nu av 95 å 1 mom. UL, jämfört med 1 å i 1955 års försäljningslag, samt 11 och 12 åå i sistnämnda lag. De före— slagna paragraferna har utformats i anslut— ning till 40 och 41 åå FfL. De kompletteras dessutom av 144 å i beredningens förslag till ändring av UL.

Betalar inroparen ej återstående ogulden del av köpeskillingen, skall auktionsförrät— taren enligt 12 å i 1955 års försäljningslag

ombesörja ny auktion. Förslaget föreskriver, att nytt försäljningsförsök skall göras, om sökanden ej avstår därifrån.

Frånsett det nu angivna fallet skall ej ske mer än ett försäljningsförsök. Miss- lyckas det, går utmätningen åter.

21 å.

Paragrafen reglerar användningen av handpenning, när inroparen inte fullgjort sin betalningsskyldighet. Bestämmelserna har avfattats i nära anslutning till 42 å FfL. De ersätter, jämte 144 å i ULförslaget, föreskrifterna i andra och följande punkter i 12 å första stycket i 1955 års försäljnings— lag.

22 &.

I motsats till vad som skett i FfL har i detta förslag upptagits vissa frågor om köpeskillingsfördelning och fullföljd av ta- lan.

Bestämmelser om köpeskillingsfördelning och vad som har samband därmed finns f.n. i 13 och 14 åå i 1955 års försäljnings- lag som kompletteras av 140 å UL, jfrd med 1 å i nämnda lag. Förslaget hänvisar till 143—166 åå UL, i den lydelse som be- redningen föreslår i ULförslaget, och vad som där föreskrivs beträffande fast egen- dom. I denna del måste i en blivande UB frågan rent lagtekniskt ordnas på ett annat sätt.

I sak innebär beredningens förslag inte någon nämnvärd skillnad.

23 å. Paragrafen är ny. Den motsvarar 46 å FfL.

24 å.

Även denna paragraf saknar motsvarig— het i gällande lag. Den har utformats i an— slutning till 67 å FfL.

ÖvergångsbestämmeLrer

Punkt ] . Förslaget till ny lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m.m. innehåller som förut framhållits inte några större sak-

liga nyheter. Det vållar därför inte heller några större övergångsproblem. I princip bör nya lagen anses tillämplig även i redan anhängiga ärenden, om ej annat sägs. (Jfr vad beredningen anfört om övergångsbe- stämmelserna till FfL.) Vissa avvikelser bör dock föreskrivas.

Punkt 2. Liksom beträffande fast egendom måste utgångspunkten vara, att nya lagen blir tillämplig på auktion som äger rum ef- ter lagens ikraftträdande. Beredningen fö- reslår, att nya lagens bestämmelser om kun- görande av auktion och vad som har sam- band därmed skall tillämpas före ikraftträ- dandet, om auktion skall hållas efter ikraft- trädandet (jfr punkt 2 i övergångsbestäm- melserna till FfL).

Punkt 3. Liksom i punkt 3 av övergångs- bestämmelserna till FfL har beredningen här upptagit stadgande, att när utmätning skett eller konkursansökan gjorts före nya lagens ikraftträdande, skall i fråga om förmånsrätt tillämpas vad som följer av övergångsbe- stämmelserna till FRO.

Punkt 4. Som beredningen framhållit vid behandling av punkt 2 i övergångsbestäm- melserna till FfL bör det sannolikt utan vidare vara klart, att äldre lag blir tillämp- lig på inroparens förpliktelser och vad som har samband därmed, när auktion hållits före nya lagens ikraftträdande. Såsom be— redningen beträffande fast egendom före- slagit under punkt 7 i övergångsbestämmel- serna till ULförslaget bör detta dock i tyd— lighetens intresse utsägas i lagtext.

Nämnda punkt 7 i övergångsbestämmel- serna till ULförslaget anger även, att om auktion på fast egendom hållits före nya lagens ikraftträdande, äldre lag skall till- lämpas på köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed. Förslaget till ny lag om exekutiv försäljning av luftfar- tyg m.m. hänvisar till de nya bestämmel- ser som ULförslaget innehåller om köpe- skillingsfördelningen. Dessa nya bestämmel- ser bör ej gälla, när auktion hållits före nya lagens ikraftträdande. Under förevarande

punkt 4 i övergångsbestämmelserna till LfL föreslås därför i anslutning till övergångs- bestämmelserna till ULförslaget, att äldre lag skall i sagda fall tillämpas i fråga om köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed. .

Utan särskild föreskrift torde vara klart, att bl. a. punkt 12 i övergångsbestämmelser— na till ULförslaget skall i tillämpliga delar gälla, när ÖE meddelat utslag eller verk- ställt försäljning som rör luftfartyg eller re— servdelar därtill.

Punkt 5. Bestämmelserna i 4 och 7 åå i 1955 års försäljningslag ändrades genom lag den 12 maj 1967 (nr 143). Ändringen hade samband med lagstiftningen om före- tagsinteckning. I samband med ändringen meddelades en övergångsbestämmelse som innehöll att vad som föreskrevs i 4 och 7 åå i deras äldre lydelse alltjämt skulle gälla, när luftfartyg eller reservdelar enligt punkt 3 b i övergångsbestämmelserna till lagen om företagsinteckning fortfarande häf- tade för beviljad eller sökt förlagsinteck- ning. Enligt nämnda punkt i övergångsbe- stämmelserna kan äldre lag bli tillämplig i konkurs som inträder på grund av ansö- kan som görs inom tio år efter lagens ikraftträdande (den 1 juli 1967). Beredningen föreslår, att nämnda över- gångsbestämmelse till ändringen i 1955 års lag skall ha motsvarande tillämpning med avseende på nya lagen, dvs. att 4 och 7 åå i 1955 års lag i deras lydelse före den 1 juli 1967 alltjämt skall gälla i de hänseen- den som avsågs med 1967 års lagändring.

Punkt 6. Under denna punkt föreslås en bestämmelse om att i fall, då lag eller för— fattning hänvisar till den äldre lagen, hän- visningen i stället skall gälla nya lagen.

Förslaget till ändring i lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande luftfartyg

Enligt förslaget skall 6 å i lagen den 12 maj 1955 (nr 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande

internationth erkännande av rätt till luft- fartyg undergå vissa följdändringar. Som en följd av hänvisningen i andra stycket till vad som skall gälla beträffande förbehåll för rättigheter i fast egendom (se 33 och 38 åå FfL) torde innehavare av här ifrå— gavarande rättigheter1 få ett något förbätt- rat skydd. I övrigt åsyftas inga sakliga ändringar.

1 Dvs. rättigheter som på grund av 2 å i lagen skall erkännas här vid exekution iannan konven- tionsstats luftfartyg. Jfr vad som anförts i anslut- ning till 1 å LfL.

6. Sammanfattning

Betänkandet innehåller förslag till ny lag om exekutiv försäljning av fast egendom och ny lag om exekutiv försäljning av luftfar- tyg m. m. Vidare föreslås ändringar i utsök- ningslagen, lagsökningslagen, konkurslagen och en del andra lagar. Dessa lagändringar har i stort sett föranletts av förslaget till ny lag om exekutiv försäljning av fast egen— dom men går på vissa punkter därutöver.

Beredningens förslag avser att ansluta till det förslag till ny jordabalk som remitterats till lagrådet (J Bförslaget). Det är emellertid inte inskränkt till följdändringar som för- anleds av sistnämnda förslag. Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egen- dom är sålunda, liksom förslaget till ny lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m., avsett att infogas i en blivande utsöknings- balk. Försäljningen skall enligt förslagen i överensstämmelse med gällande lag ombe- sörjas av överexekutor. Beredningen ämnar emellertid föreslå, att överexekutorsinstitu— tionen avskaffas i samband med genomfö- rande av ny utsökningsbalk, därvid försälj- ningen torde böra anförtros särskilda befatt- ningshavare inom kronofogdeorganisationen.

Samtidigt med arbetet på nu förevarande betänkande har beredningen arbetat på en ny förmånsrättsordning. Avsikten är att en ny lag härom skall träda i kraft samtidigt med nya jordabalken och de lagförslag som framläggs genom nu förevarande betänkan- de. Det senare bygger också formellt på den tilltänkta nya förmånsrättsordningen. Slutligt förslag härom kommer att avläm— nas i början av 1969.

I 1 kap. av nu förevarande betänkande har beredningen lämnat en översikt av vad de framlagda lagförslagen innebär. I 2 kap. har beredningen vidare närmare motiverat de väsentliga nyheter som betänkandet inne- håller — utöver den allmänna modernisering och redaktionella omarbetning som skett av nuvarande regler om försäljning av fast egendom och luftfartyg m. m. Beredningen kan hänvisa till nämnda kapitel och vill i övrigt här inskränka sig till att framhålla följande.

Tyngdpunkten ligger i förslaget om för- säljning av fast egendom vartill i detta sam- manhang även räknas tomträtt. Detta lag- förslag innehåller dels regler om förbere— dande åtgärder och behandlingen av upp- kommande tvistefrågor rörande äganderät- ten till fastighet eller tillbehör därtill, dels regler om själva försäljningen. I det förra hänseendet upptager förslaget med åtskilliga kompletteringar bl. a. regler som nyligen efter förslag av beredningen införts i utsök- ningslagen t. ex. om fastighetsägarens befo- genheter efter utmätning. Reglerna om för- säljning av fast egendom är helt omarbe- tade men innebär i fråga om försäljning på auktion inte några mera genomgripande ny- heter i sak. Liksom utmätt lös egendom och fastighetstillbehör enligt nyligen genomfört förslag från beredningen kan säljas under hand föreslås nu, att själva fastigheten skall, när det lämpligen låter sig göra, kunna säl- jas exekutivt under hand, företrädesvis med hjälp av mäklare. Avsikten är, att man på det sättet skall kunna uppnå bättre pris.

Särskilda regler har upptagits till förekom- mande av att den sålunda föreslagna befo- genheten missbrukas. Överexekutor skall vare sig försäljning sker på auktion eller un— der hand tillse, att fastigheten inte säljs till underpris.

Beträffande försäljning på auktion före- slås bl. a. nya regler till skydd för dem som har nyttjanderätt till fastigheten och vissa andra rättighetshavare. Härmed åsyftas, att sådana rättigheter inte skall falla bort utan saklig grund utan bevaras när de inte be- döms utgöra någon kännbar belastning på fastigheten samt att rättighetshavare skall få ökade möjligheter att skydda sig även när rättigheten innebär viss belastning.

När fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs, åläggs konkursförvaltaren att hos överexekutor anmäla i konkursen bevakade fordringar som bör beaktas vid försäljningen och att även utöva s. k. an— slutningsrätt för vissa borgenärer när det är behövligt för tillvaratagande av deras rätt. Bestämmelser härom har upptagits i för— slaget till ändring av konkurslagen.

Reglerna om försäljning av gemensamt intecknade fastigheter har utbyggts och sys- tematiserats.

Förslaget ger också regler om försäljning av fast egendom, till vilken gäldenären helt eller delvis endast har villkorlig äganderätt. Bestämmelserna ansluter till nya regler om utmätning av sådan egendom som bered- ningen föreslår skola införas i utsöknings- lagen och har samband med JBförslagets nya regler om panträtt i fast egendom. Även beträffande det fallet att andel i fastighet tagits i mät (t. ex. när makar är samägare) ger förslaget nya bestämmelser. Dessa möj- liggör, att hela fastigheten kan säljas, i ana— logi med vad som gäller enligt samägande- rättslagen.

Enligt gällande lag kan anordnas tvångs- förvaltning av fast egendom. Detta institut som fått mycket ringa praktisk användning har utmönstrats i beredningens förslag, som emellertid liksom gällande lag bl. a. erbju- der möjlighet att låta syssloman förvalta ut- mätt fast egendom i avbidan på försäljning. Denna möjlighet har ansetts vara tillfyllest.

Initiativ till försäljning av fast egendom för intecknad fordran tas i regel genom lagsökning. De nya reglerna i JBförslaget föranleder, att vissa bestämmelser i lagsök- ningslagen måste ändras. Enligt beredning- ens förslag till ändring av utsökningslagen skall vidare lagsökningsutslag inte längre medföra s. k. utmätningsverkan. Den som fått en fordran med panträtt i fast egendom fastställd till betalning får därför liksom andra borgenärer som önskar verkställighet vända sig till kronofogdemyndigheten och begära utmätning. Ändringen har bl. a. på- kallat en särskild bestämmelse som tillåter utmätning på grund av meddelat utslag även om fastigheten bytt ägare, under förutsätt- ning att utmätning begärs inom viss begrän- sad tid. Bestämmelsen har intagits i försla— get till ändring av utsökningslagen.

Samma lagförslag innehåller även i andra hänseenden nya bestämmelser om verkan av att fastigheten bytt eller uppges ha bytt ägare. Även den som inte sökt lagfart på sitt fång skall enligt förslaget kunna bli skyd- dad mot utmätning för fångesmannens gäld, om han kan styrka sitt fång.

En ny reglering har på grund av JBför- slaget funnits behövlig beträffande utmät- ning av s. k. ägarhypotek, dvs. fastighets- ägares rätt på grund av helt eller delvis obe- lånat pantbrev. Ägarhypoteket skall inte få säljas, men utmätningen kan leda till att själva fastigheten säljs eller att ägarhypote— ket pantförskrivs till utmätningsborgenären.

Utsökningslagens regler om fördelning av köpeskilling för såld fast egendom m. in. har förenklats och omredigerats. I samband där- med har getts nya regler om nedsättning av inflytande medel i bank och om verkan av klander av fördelningsutslag.

Reglerna om kostnader i utsökningsmål har omarbetats. Vidare har en del ändringar vidtagits i utsökningslagens regler om full- följd av talan, huvudsakligen som en följd av de nyheter som nämnts i det föregående.

De ändringar som föreslås i utsöknings- lagen avser inte att vara slutgiltiga. Vid det fortsatta arbetet på ny utsökningsbalk måste de tas upp till övervägande på nytt.

Reglerna om försäljning av luftfartyg

m. m. har omarbetats på ett sätt som svarar mot beredningens förslag rörande försälj- ning av fast egendom, frånsett bl. a. att för- slag om försäljning under hand inte fram- lagts beträffande luftfartyg. Lagförslaget omfattar även försäljning av intecknade re— servdelar till luftfartyg.

I övrigt innehåller betänkandet endast för- slag till följdändringar i andra lagar. Det kan nämnas, att beredningens lagförslag förutsätter vissa jämkningar i JBförslaget för att de olika förslagen skall stämma med varandra.

Enligt beredningens förslag måste kom- pletterande bestämmelser meddelas i admi- nistrativ ordning.l

1 Jfr ovan 8. 28, 35, 36, 43,109,111,113,126, 128,129,135,150, 154, 162, 187, 190, 197, 201, 208, 210, 211, 212, 217, 218, 221, 224, 229, 231, 234, 236, 238, 241, 249, 261 och 263.

Bilaga A Skiss till ändringar i 6 kap. JBförslaget

6 KAP. Panträtt

11 5.

Om fastighet säljs på exekutiv auktion, är inteckningen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts, utan verkan i fastigheten till belopp som enligt sakägarförteckningen icke täcks av köpeskillingen, om ej överexekutor förordnat om fortsatt inteckningsansvar i enlighet med vad som föreskrivs därom.1

Inteckning som endast gällt i andel av såld fastighet skall vara utan verkan även om den täcks av köpeskillingen.

12 €. Fördelas medel som är att tillgå vid utsökning utan att fastigheten sålts, är inteckning utan ver- kan i den mån betalning utfallit på pantbrevets belopp. Om innehavare av pantbrev före fördelningen avstått från sin rätt till betalning, inverkar för- delningen icke på inteckningen i fastigheten.

13 5.

Avstås fastighet eller visst område därav på grund av expropriation eller liknande tvångsför- värv, är inteckning, sedan inlösen fullbordats, utan verkan i den inlösta egendomen. När in- lösen endast avsåg visst område, har 12 & motsvarande tillämpning beträffande återstoden av fastigheten.

14 5.

Har myndighet i annat fall än som avses i 11—13 55 fördelat medel mellan rättsägare i in- tecknad fastighet, har 12 & motsvarande tillämpning.

15 5.

Sammanläggs fastighet eller del av fastighet med annan fastighet eller fastighetsdel, skall in— teckning som besvärar någon i sammanläggningen ingående fastighet eller fastighetsdel omfatta hela den nybildade fastigheten.

16 5.

Om inteckning blir utan verkan, är även pantbrevet utan verkan. Minskas eljest inteckning till belopp eller omfattning, ändras pantbrevets verkan i samma mån.

När efter exekutiv försäljning avsatts medel vilka motsvarar pantbrevs kapitalbelopp, har den nya ägaren rätt att utfå nytt pantbrev som motsvarar beloppet. Det förra pantbrevet gäller där- efter endast rätten till de avsatta medlen.2

Dödning av förkommet pantbrev medför ej, att inteckningen blir utan verkan. 1 Se 52 & FfL. ” Bestämmelser i enlighet med andra st. i 16 & påkallar även en ändring i 22 kap. 14 & JBförslaget.

19 5.

Om gemensamt intecknade fastigheter säljs på exekutiv auktion i enlighet med gemensam sak- ägarförteckning, är inteckningen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts, utan verkan till belopp som enligt sakägarförteckningen icke täcks av köpeskillingen, om ej överexe— kutor förordnat om fortsatt inteckningsansvar.

Har gemensamt intecknad fastighet sålts i enlighet med särskild sakägarförteckning, är inteck- ningen utan verkan i fastigheten även om den täcks av köpeskillingen, om ej överexekutor för- ordnat om fortsatt inteckningsansvar.

Om gemensamt intecknad fastighet sålts i enlighet med särskild sakägarförteckning och betal- ning utgått eller kunnat utgå på pantbrevets belopp, är den eller de återstående fastigheterna i samma mån fria från ansvar för inteckningen. Motsvarande gäller i fall som avses i 12—14 55.

Fördelning som avses i 12—14 55 inverkar dock icke på ansvaret för gemensam inteckning, om innehavaren av pantbrevet före fördelningen avstått från sin rätt till betalning ur fastigheten samt samtycke till aVStåendet lämnats av ägarna till övriga intecknade fastigheter och innehavare av panträtt eller annan inskriven rättighet som gäller i någon av sistnämnda fastigheter med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Bilaga B Utkast till ny förmånsrättsordning (FRO)

Lag om ordningen för betalning av fordringar (förmånsrättsordning)

Inledande bestämmelser 1 5. Vid utmätning eller konkurs äger förmånsrätt till betalning rum enligt vad som sägs i denna lag. I fråga om företräde till betalning vid införsel gäller särskilda bestämmelser.

2 9. Förmånsrätt gäller antingen i viss egendom (särskild förmånsrätt) eller utan sådan begränsning (allmän förmånsrätt). Särskild förmånsrätt gäller vid både utmätning och konkurs. Allmän förmånsrätt gäller endast vid konkurs. Förmånsrätt gäller även för ränta, om ej annat är föreskrivet.

35.

Förmånsrätt för fordran består, även om fordringen överlåts eller tages i anspråk genom ut- mätning eller införsel eller på annat sätt övergår till annan.

Särskilda förmånsrätter 4 &. Förmånsrätt följer med 1) sjöpanträtt eller luftpanträtt, 2) handpant eller rätt att kvarhålla lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt), 3) panträtt på grund av inteckning i fartyg eller luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.

5 5. Beställare av fartyg som lämnat fartygsbyggaren förskott i byggnadsämnen eller pengar har förmånsrätt i byggnadsämnena och det som för beställarens räkning tillverkats med förskottet, om skriftlig handling upprättats och därmed förfarits enligt 3 5 sjölagen.

65.

Redare, vilken för medredare lämnat förskott som avses i 17 s sjölagen, har förmånsrätt i medredarens andel av fartyget enligt vad som föreskrivs i nämnda lagrum.

7 5. Förmånsrätt i lös egendom som hör till näringsverksamhet, vari företagsinteckning kan medde- las, följer med 1) fordran hos hyresgäst eller arrendator på grund av hyres- eller arrendeavtal angående lä— genhet eller jord som var avsedd för verksamheten, dock ej för större belopp än som svarar mot tre månaders hyra eller ett års arrende, 2) företagsinteckning.

I lag meddelad föreskrift om vilka slag av lös egendom som omfattas av företagsinteckning i näringsverksamhet skall ha motsvarande tillämpning i fråga om förmånsrätt enligt 1).

85.

Förmånsrätt i fast egendom följer med 1) fordran enligt lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar i enlighet med vad som särskilt föreskrivs därom och fordran som eljest enligt lag är förenad med rätt till betalning ur egendomen enligt denna punkt,

2) panträtt på grund av inteckning i egendomen.

95.

Förmånsrätt i tomträtt följer med 1) fordran på avgäld i anledning av upplåtelsen som ej förfallit tidigare än ett år före utmät- ning eller konkursansökan,

2) fordran enligt lagen den 16 december 1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar i enlighet med vad som särskilt föreskrivs därom och fordran som eljest enligt lag är förenad med rätt till betalning ur egendomen enligt denna punkt,

3) panträtt på grund av inteckning i tomträtten. I övrigt skall vad i denna lag sägs om fast egendom även gälla tomträtt.

10 5. Utmätning ger förmånsrätt i den utmätta egendomen.

11 5.

Särskilda förmånsrätter som avser samma egendom ger rätt till betalning i ordning efter para- grafernas följd och i 4, 7, 8 och 9 55 angiven numrering.

Förmånsrätt enligt 4 5 2) eller 3) har dock företräde framför förmånsrätt enligt 4 5 1) på grund av sjöpanträtt som avses i 267 5 6 sjölagen, och förmånsrätt enligt 4 5 3) har företräde framför förmånsrätt enligt 4 5 2) på grund av retentionsrätt.

Vidare har förmånsrätt enligt 10 5 på grund av utmätning företräde framför förmånsrätt på grund av inteckning, vilken söks samma dag som utmätningen verkställdes eller senare.

Om det inbördes företrädet mellan flera fordringar med samma slags förmånsrätt enligt lag eller på grund av inteckning finns särskilda bestämmelser. Utmätning ger företräde framför se- nare utmätning av samma egendom.

Fordringar med samma slags förmånsrätt har i övrigt lika rätt, om ej förmånsrätten följer med rättighet som har företräde enligt vad som gäller därom.

Allmänna förmånsrätter 12 5.

Allmän förmånsrätt äger rum för

borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs, begravnings- och bouppteckningskost- nad, när gäldenären avlidit före konkursen, och kostnad för beslut om dödsboets avträdande till förvaltning av boutredningsman,

arvode och kostnadsersättning till god man enligt lagen om ackordsförhandling, tillsynsman en- ligt nämnda lag eller konkurslagen och förordnad boutredningsman, såvitt fordringen belöper på tid inom sex månader före konkursansökan,

kostnad för särskild åtgärd som inom nämnda tid vidtagits med gode mannens eller tillsyns- mannens godkännande eller av boutredningsmannen och uppenbart varit till borgenärernas bästa,

allt i den mån beloppet med hänsyn till omständigheterna finnes skäligt.

13 5.

Allmän förmånsrätt följer därefter med arbetstagares fordran på lön som ej förfallit till betal- ning tidigare än sex månader före konkursansökan och för lön under skälig uppsägningstid, högst sex månader. Har lönefordran varit föremål för tvist, gäller förmånsrätt, om talan väckts eller förhandling i bruklig ordning begärts inom sex månader från förfallodagen och kon- kursansökan följt inom sex månader från att tvisten blivit avgjord. Med lön likställs vad som skall utgå som ersättning för lön. I fråga om semesterlön eller semesterersättning som är intjänad före konkursansökan gäller förmånsrätten vad som står inne för nästföregående och löpande kvalifikationsår.

Samma förmånsrätt följer med fordran på pension som tillkommer arbetstagare eller dennes ef- terlevande för högst sex månader före konkursansökan och nästföljande sex månader. Förmåns- rätten gäller även i fråga om pension, som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionen under de betingelser som anges i 23 och 26 55 lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person, skall den som själv eller jämte närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt inflytande över dess verksamhet ej åtnjuta förmånsrätt enligt denna paragraf. Med närstående avses här föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling och avkomlings make.

14 9.

Allmän förmånsrätt följer därefter med fordran på framtida pension till arbetstagare, som är född år 1907 eller tidigare, eller dennes efterlevande. Därvid får dock intjänad del av utfäst pension icke antagas avse större årlig pension än som motsvarar basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Från det sålunda beräknade fordringsbeloppet skall i förekommande fall avdragas upplupen del av pension enligt allmän pensionsplan eller enligt pri- vat pensionsförsäkring.

Förmånsrätt enligt första stycket gäller även fordran på framtida pension som intjänats hos föregående arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionsfordringen under de be- tingelser som anges i 23 och 26 55 lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pensions- utfästelse m.m.

Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person, gäller vad som sägs i 13 & tredje stycket.

15 &.

Fordringar med allmän förmånsrätt enligt 12—14 åå får uttagas ur all egendom som ingår i konkursen och ej är föremål för särskild förmånsrätt. Därjämte får de uttagas ur egendom, vari särskild förmånsrätt gäller, före fordringar med sådan förmånsrätt, i den mån det är medgivet enligt 16 eller 17 å, och i övrigt efter sådana fordringar.

16 5.

Fordringar med allmän förmånsrätt enligt 12 eller 13 5 får, om det behövs, uttagas före ford- ringar med särskild förmånsrätt i lös egendom enligt 5, 6, 7 eller 10 5. Vad som uttages på detta sätt skall, om anledning förekommer, fördelas efter vad som influtit för varje slag av lös egendom.

Brist som därefter kvarstår får vid exekutiv försäljning av gäldenärens fasta egendom under konkursen uttagas med företräde framför fordringar med panträtt på grund av inteckning i fas- tigheten eller med förmånsrätt på grund av utmätning därav som skett hos gäldenären, med un- dantag för1

Finns två eller flera fastigheter i konkursboet, skall vad som sammanlagt behöver uttagas enligt andra stycket fördelas i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden eller, om andra värden åsatts dem, dessa värden.

17 &.

Fordringar med allmän förmånsrätt enligt 14 9 får, om det behövs, uttagas med företräde fram- för fordran med särskild förmånsrätt i lös egendom enligt 6, 7 eller 10 å. Härvid har 16 5 första stycket andra punkten motsvarande tillämpning.

18 &. Fordringar som har allmän förmånsrätt enligt samma paragraf har inbördes lika rätt.

Övriga fordringar 19 &.

Fordringar som ej är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt med de undantag som anges i 20 5. Om egendom vari särskild förmånsrätt gäller ej förslår till betalning av fordringen, gäller första stycket beträffande återstoden. 1 Beredningen är här inte beredd att redovisa någon preliminär ståndpunkt.

Böter, viten och fordran på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott går vid utmätning eller konkurs efter andra fordringar. Detta avser ej skadestånd.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den . . .

Genom lagen upphävs 17 kap. handelsbalken, förordningen den 18 februari 1735 angående lånebankens öppnande till att göra lån på fast egendom och järn,

förklaringen den 12 januari 1757 rörande lån i banken på järn och metaller samt magistra- temas vedergällning för vågattester,

förklaringen den 15 februari 1779 över vad vid järns pantsättning, till låns erhållande i ban- ken, bör i akt tagas,

kungörelsen den 13 februari 1830 (nr 16 s. 178) angående åtskilliga föreskrifter i avseende på järn— och vågeffekter, som i banken belånas,

lagen den 22 maj 1891 (nr 20 s. 3), innefattande tillägg till 17 kap. 6 & handelsbalken.

2. Avgäld som avses i 17 kap. 6 5 första stycket första punkten handelsbalken och tillkommer enskild skall ha förmånsrätt enligt 8 & 1) nya lagen. Fordran vilken enligt annan äldre lag är förenad med sådan förmånsrätt som avses i 17 kap. 6 5 första stycket första punkten handelsbalken skall också ha förmånsrätt enligt 8 9 1) nya lagen. Förmånsrätt som föreskrivs i första eller andra stycket skall ej gälla belopp som förfallit tidi- gare än ett år före utmätning eller konkursansökan.

3. Genom nya lagen upphävs den förmånsrätt som enligt äldre författningar särskilt tillkom- mer Stockholms stads brandförsäkringskontor för premielån. Brandförsäkringskontoret skall i stället åtnjuta rätt till betalning ur fast egendom enligt 8 % 1) och ur tomträtt enligt 9 5 2) nya lagen för amortering eller ränta på premielån som ej förfallit till betalning tidigare än ett år före utmätning eller konkursansökan.

4. Inteckning för avkomst eller annan förmån som upplåtits före den ..... medför förmånsrätt enligt 8 i 2) nya lagen för vad rättighetshavaren enligt lag äger utfå ur fast egendom eller, såvitt angår inteckning i tomträtt, enligt 9 5 3) nya lagen för vad han enligt lag äger utfå ur tomträtten.

5. Vad i nya lagen och punkt 4 ovan sägs om förmånsrätt i tomträtt har motsvarande tillämp- ning beträffande vattenfallsrätt som upplåtits före den ................

6. Pensionsutfästelse som enligt övergångsbestämmelserna till lagen den 9 juni 1967 (nr 532) om ändring i 17 kap. handelsbalken är förenad med förmånsrätt enligt 11 & tredje stycket i nämnda kap. skall i samma omfattning ha förmånsrätt efter fordringar som har förmånsrätt enligt nya lagen.

7. När annan nyttjanderätt än tomträtt eller vattenfallsrätt upplåtits före den ........ , skall fordran mot nyttjanderättshavaren på grund av rättsförhållandet vara förenad med särskild för- månsrätt näst före förmånsrätt enligt 7 5 nya lagen, i den mån förmånsrätt skolat äga rum en- ligt 5 5 första stycket eller 6 5 första stycket tredje och fjärde punkterna i 17 kap. handels- balken. Förmånsrätten får ej göras gällande samtidigt som förmånsrätt enligt 7 5 1) nya lagen på grund av samma rättsförhållande. Den förmånsrätt på grund av retentionsrätt som anges i 4 s 2) nya lagen skall ej gälla i fråga om jordägares eller hyresvärds rätt att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos arrenda- tor eller hyresgäst enligt övergångsbestämmelserna till lagen den .............. (nr ........ ) angående ändring i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

8. Om utmätning skett före den .......... eller gäldenär försatts i konkurs på grund av an- sökan som gjorts före nämnda dag, skall äldre lag gälla beträffande utmätningen eller konkur- sen.

9. I fall då i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum som ersatts av be- stämmelse i nya lagen skall i stället den bestämmelsen tillämpas, i den mån förmånsrätt alltjämt skall äga rum enligt nya lagen eller vad som sagts här ovan.

Bilaga C Statistiska uppgifter

Åren 1965 och 1966 till överexekutorerna inkomna ärenden ang. exekutiv försäljning av fast

egendom1 1965 inkom- 1966 inkom- na ärenden na ärenden A. Antalet ärenden 1. som inkommit till överexekutorema 2 090 2 428 och rörde: a) utmätta fastigheter 785 1 015 b) fastigheter vilka dömts i mät (77 a & UL) 1 197 1 261 c) fastigheter vilkas försäljning begärts av konkursförv. 108 152 2. som avvisats, återkallats eller förfallit2 1 407 1 610 a) innan auktionskung. utfärdats 999 1 169 b) sedan auktionskung. utfärdats men innan borgenärssamman— träde el. auktion påbörjats 402 429 e) sedan borgenärssammanträde el. auktion påbörjats men innan utrop skett 5 d) efter auktion vid vilken försäljning ej skett men före ny auktion 3 7 3. i vilka anstånd med försäljningen beviljats efter att auktionskung. utfärdats 50 50 4. vari hållits särskilt borgenärssammanträde enl. 102 5 UL 26 42 5. vari s.k. mindre sysslomannaförordn. meddelats (81 5 1 mom. UL) 5 4 6. vari s.k. större sysslomannaförordn. meddelats (81 & 2 mom. UL) ] 4 B. Antalet auktioner 1. som ej lett till försäljning, emedan bud ej givits eller antagits 38 58 2. som lett till försäljning 433 472 3. som skett i upp- och avslag l 4 4. som gällde gemensamt intecknade fastigheter och där särutrop förekommit 25 27 5. som lett till försäljning för pris understigande det av utmätnings- mannen åsatta värdet 153 226 6. då inroparen betalt handpenning el. ställt säkerhet men senare underlåtit att betala resterande köpeskilling 5 2

1 Denna bil. grundas på uppgifter som på begäran av beredningen lämnats av överexekutorema. * Uppgifterna här och i det följande inkluderar endast handläggningsåtgärder som vidtagits av överexekutorema, betr. 1965 års ärenden under 1965 och 1966 och betr. 1966 års ärenden under 1966 och 1

967. Senare åtgärder redovisas alltså inte i tabellen.

Bilaga D Bestämmelserna i Ff L och motsvarande i UL

FfL UL Anm. låstl 97älmom. st. 2 —— Jfr 13: 26 JBförslaget 2 5 —— Jfr 70 & KL 3 & st 1 — st. 2 — st. 3 — Jfr 107 & UL 4 & — 5 5 st. 1 och 2 79 5 1 mom. Jfr 1005 UL st. 3 79 & 2 mom. 6 & st. 1 73 5 1 mom. och 79 5 1 mom st. 2 79 5 5 mom st. 3 — Jfr 79 ä 5 mom. UL 7åst.1 — Jfr 82åUL st.20ch3 100cå1mom st. 4 100 c 5 2 mom Såst.1 80a51mom. st. 2 — Jfr 80 a & 1 mom. st. 3 80 a 5 2 mom. 9 5 80 a 5 3 mom. 106 81 ä 1 mom. 11 & 81 & 2 mom. 12 5 81 ä 3 mom. l3åst.1 88c52mom. st. 2 och 3 88 c & 2—5 mom. st. 4 89 ä 1 mom. 14 & 87 5 1 mom. 1558t.loch2 1145 st. 3 — 16åst.1 100aål mom. st. 2 100 a & 2 mom. st. 3 100 c 5 2 mom. 17åst. 1 100aä3 mom. st. 2 100 a 5 4 mom. 18 & 100 b 5 1 mom. 19 få 100 b & 2 mom. 20 & st. 1 97 5 2 mom. st. 2 — 21 5 102 och 106 55 22 5 st 1 10151 mom. st. 2 103 5 1 mom. st. 3 101 & 3 mom. 23 5 103 & 2 mom. SOU 1968: 64 279

FfL UL Anm.

24 5 104 och 105 55 25 5 1065 265 1075 1 mom. 275 1075 28 5 st. 1 1075

st. 2 _— st. 3 108 och 109 55 st. 4 — Jfr 1145 UL 29 5 st. 1 _ st. 2 11251 mom. st. 3 —— Jfr 6: 9 JBförslaget

305 1105 1 mom. 31 5 111 5 1 mom 325st. 1 och3 1135och13552mom.

st. 2 100 b51 mom. 335st.1 ll35lmom.

st. 2 —

st. 3 11152mom.

345 117, 125, 130, 131 och 133 55 35 5 1185 36 5 st 1 1345

st. 2 —— st. 3 — Jfr 30 5 IF

375 1195och l3252mom. 38 5 123 5 395 1265 40 5 st. 1 1255

st. 2 — st. 3 130 5 1 mom. 41 5 st. 1 127 5 och 13051 mom. st. 2 och 4 1285 st. 3 1355 425 1305 1 mom. 43 5 st. 1 1325 1 mom. st. 2 —

445st.1 13351 och2mom. samt1345

st. 2 133 5 1 mom. st. 3 och 4 —

45 5 133 5 2 och 4 mom.

465 — 47 5 st. 1 —

st.2 1155och11751mom. st. 3 —

485 — Jfr 35 5 och 37 5 3 mom. IF samt 6: 19 st. 1 och 2 JBförsla- get 49 5 121 och 12255 50 5 1165och1175 1 mom. 51 5 121 och 122 55 samt

12653 mom.

52—66 55 — 67 5 st. 1 100 a 5 1 mom.

st. 2 —

68 5 —

695 985

705 —

71 5 133 5 1 mom.

Förkortningar

Lagar och lagförslag samt myndigheter BrB FfL

FRO

= brottsbalken= beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egen- dom (ovan 5. 9 H) = beredningens utkast till ny förmånsrättsordning (ovan s. 274 ff)

Handläggningskungörelsen = kungörelsen den 12 maj 1967 (nr 147) med vissa bestämmelser om

HB IF JB JBförslaget JBP KL KLförslaget LfL

LL LRremissen NJ L RB U I

U II

U 111

U IV

U VII

UB UL

ULförslaget

Ärendelagen

ÖE

Litteratur: tidskrifter a. I . JO NJA NJA II Prop. SFS SOU SvJT

handläggning hos kronofogdemyndighet handelsbalken inteckningsförordningen jordabalken till lagrådet den 11 febr. 1966 remitterat förslag till ny jordabalk

blivande lag om införande av nya jordabalken

konkurslagen

= beredningens förslag till lag om ändring i konkurslagen (ovan 5. 54 ff ) = beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg

m. m. (ovan 5. 63 ff)

lagsökningslagen

lagrådsremissen den 11 febr. 1966 ang. ny jordabalk lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

rättegångsbalken

— Utsökningsrätt I, partiella reformer, förslag av lagberedningen (SOU 1961: 53) = Utsökningsrätt II, lagsökning och betalningsföreläggande, överexe- kutor och utmätningsmän, förslag av lagberedningen (SOU 1963: 28) = Utsökningsrätt III, exekution i lön, beneticium m. m., förslag av lagberedningen (SOU 1964: 57) = Utsökningsrätt IV, fastighetstillbehör och företagsintecknad egen- dom m. m., förslag av lagberedningen (SOU 1966: 7) = Utsökningsrätt VII, ackordsförhandling, förslag av lagberedningen

(SOU 1968:41) blivande utsökningsbalk utsökningslagen beredningens förslag till lag om ändring i utsökningslagen (ovan s. 26 11")

lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning av domstols-

ärenden överexekutor

ll ll ll II II II

lll ll II II

Il ll Il

ll

— justitieombudsmannens ämbetsberättelse = Nytt juridiskt arkiv. Avd. I = Nytt juridiskt arkiv. Avd. 11 = proposition = Svensk författningssamling = statens offentliga utredningar = Svensk Juristtidning

FfL UL Anm.

24 5 104 och 105 55 25 5 1065 265 1075 1 mom. 275 1075 28 5 st. 1 1075

st. 2 — st. 3 108 och 109 55 st. 4 — Jfr 1145 UL 29 5 st. 1 —— st. 2 1125 1 mom. st. 3 — Jfr 6: 9 JBförslaget

305 1105 1 mom. 31 5 111 5 1 mom 325st.1och3 1135och13552mom.

st. 2 100 b51 mom. 335st.1 1135lmom.

st. 2 —

st.3 11152mom.

345 117, 125, 130, 131 och 133 55 35 5 1185 36 5 st 1 134 5

st. 2 — st. 3 —— Jfr 30 5 IF

375 ll95och 13252mom. 385 1235 395 1265 40 5 st. 1 125 5

st. 2 — st. 3 1305 1 mom. 41 5 st. 1 127 5 och 130 5 1 mom. st. 2 och 4 1285 st. 3 1355 425 130 5 1 mom. 43 5 st. 1 1325 1 mom. st. 2 —

445st.1 13351 och2mom. samt 1345

st. 2 133 5 1 mom. st. 3 och 4 —

45 5 133 5 2 och 4 mom.

46 5 — 47 5 st. 1 ——

st.2 1155ochll75lmom. st. 3 —

485 — Jfr 35 5 och 37 5 3 mom. IF samt 6: 19 st. 1 och 2 JBförsla- get 495 121 och 122 55

505 1165och11751mom. 51 5 121 och 12255 samt

12653 mom.

52—66 55 —

675st.1 100a51 mom.

st. 2 ——

685 —

695 985

705 —

71 5 1335 1 mom.

Förkortningar

Lagar och lagförslag samt myndigheter BrB F fL

FRO

= brottsbalken= beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egen— dom (ovan 5. 9 ff) = beredningens utkast till ny förmånsrättsordning (ovan 5. 274 ff)

Handläggningskungörelsen = kungörelsen den 12 maj 1967 (nr 147) med vissa bestämmelser om

HB IF JB JBförslaget J BP KL KLförslaget LfL

LL LRremissen NJ L RB U I

U 11

U 111 U IV U VII

UB UL ULförslaget

Ärendelagen ÖE

Litteratur: tidskrifter a. ]. JO NJA NJA II

Prop.

SFS SOU SvJT

handläggning hos kronofogdemyndighet handelsbalken inteckningsförordningen jordabalken till lagrådet den 11 febr. 1966 remitterat förslag till ny jordabalk blivande lag om införande av nya jordabalken

= konkurslagen= beredningens förslag till lag om ändringi konkurslagen (ovan 5. 54 ff ) = beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg

m. m. (ovan 5. 63 lf)

lagsökningslagen

lagrådsremissen den 11 febr. 1966 ang. ny jordabalk lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

rättegångsbalken Utsökningsrätt I, partiella reformer, förslag av lagberedningen (SOU 1961: 53)

= Utsökningsrätt II, lagsökning och betalningsföreläggande, överexe- kutor och utmätningsmän, förslag av lagberedningen (SOU 1963: 28) = Utsökningsrätt III, exekution i lön, beneticium m. m., förslag av lagberedningen (SOU 1964: 57) = Utsökningsrätt IV, fastighetstillbehör och företagsintecknad egen- dom m. m., förslag av lagberedningen (SOU 1966: 7) = Utsökningsrätt VII, ackordsförhandling, förslag av lagberedningen

(SOU 1968:41) blivande utsökningsbalk utsökningslagen beredningens förslag till lag om ändring i utsökningslagen (ovan 5. 26 ff)

lagen den 20 december 1946 (nr 807) om handläggning av domstols-

ärenden överexekutor

II II II ll ll

II [| ll ll ll

Il || I]

II

II

= justitieombudsmannens ämbetsberättelse = Nytt juridiskt arkiv. Avd. I = Nytt juridiskt arkiv. Avd. II = proposition = Svensk författningssamling = statens offentliga utredningar = Svensk Juristtidning

Litteratur i övrigt Alexanderson

Almén, Om auktion II Almén, PM

Benckert-Hessler

Hassler Hassler, Svensk exekutions— rätt 2 Herslow

Lamm

Lawski

Lundberg

Nordling

Olivecrona, Förfarandet Olivecrona, Intecknings- förordningen Olivecrona, Utsökning Trygger I Trygger II

Undén I Undén II: 2

Welamson I Welamson II

ll

ll

ll

Il II

II II

Lärobok i rättskunskap för blivande landstiskaler. IV. Processrätt. Avd. 3. Utsökning av N. Alexanderson. 2 uppl. Lund 1927 Almén, Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal'H. Uppsala 1900 Justitierådet Tore Alméns promemoria vid föredragning i lagrådet av 1912 års ändringar i utsökningslagen. Stockholm 1927 Förmånsrättsordningen efter föreläsningar av professor Karl Benckert. Reviderad och omarbetad av professor Henrik Hessler med tillägg av preceptor Anders Agell. Stockholm 1968 (komp.) Hassler, Utsökningsrätt. 2 uppl. Lund 1960

Hassler, Svensk exekutionsrätt. Andra häftet. Utmätning. Lund 1940 Herslow, Utsökningslagen och dithörande författningar. 2 uppl. Stockholm 1903 Lamm, Inteckning för fordran i fast egendom. Uppsala & Stockholm 1918 Lawski, Konkurs- och ackordslagama jämte dithörande författ- ningar. 13 uppl. Stockholm 1947 Lundberg, Handledning för exekutorer och stämningsmän. 5 uppl. Karlshamn 1953 Nordling, Lagfarts- och inteckningslagarne af den 16 juni 1875 med tillhörande författningar. 2 uppl. Uppsala 1888 Olivecrona, Förfarandet vid exekutiv försäljning av fast egendom. 2 uppl. Malmö 1941

Olivecrona, Inteckningsförordningen. 6 uppl. Lund 1964 Olivecrona, Utsökning. 5 uppl. Lund 1967 ' Trygger, Kommentar till utsökningslagen. Uppsala 1897—1904 Trygger, Kommentar till utsökningslagen. 2 uppl (till 90 5). Uppsala 1916 Undén, Svensk sakrätt I. Lös egendom. 5 uppl. Lund 1966 Undén, Svensk sakrätt II. Fast egendom. Senare avdelningen. 4 uppl. Lund 1965 Welamson, Konkursrätt. Stockholm 1961 Welamson, Konkurs. 2 uppl. Stockholm 1967

Nordisk udredningsserie (Nu) 1968

Kronologisk förteckning

. Nordisk patentråd. Tred e instans ! patenmker. . Kopenha'vns lufthavns remtid. . Handelsdokumentguide.

gensumentlovgivning i Danmark, Finland, Norge og venge.

. Nordisk samarbejde om Iaegemidler. . Nordisk gränsregion. Näringspolitikoch samhällsservice. Nordic Ezconomic and Social Cooperation. Harmonisering av socialhiälpslagstiftningen i de nor- diska län-derna. . Langtidsplan for Nordforsk. . Kulturforrmidling. Mål og midler. . Samnordlisk social utbildning. . Den obligatoriska skolan i Norden. . lndstilling om udvidet kernekraftsamarbejde i Norden.

mAde ppmd puh»

__|—n...- _-

Statens offentliga Utredningar 1.988 '_ i ' '. ".

Systematisk förtéekning

Justitiedepartementet

Handl gningen ay säkerhetsfrågor. [4] Traf km utredningar. [19] Förvaltnin lagCUZ lmersexuelas önsullhörighet. [28]

Verkstallighet av utländska do'mar. [40] Utsökningsätt Vll. _[41 ] Dagspressens situation. [48]

Vattenlagers tonlåggningsbestäinmelaer. [51] Fylleristraffutredningen. 1. Bot eller Böter. Del 1. [65] 2. Del 2. Bilagor. [ISG] Utsökningsrätt III [64]

Fö'rsva nd epartementat Ekonomisystem för försvaret. [1] Ekonomisystem för försvaret Bihang'. [2] Säkerhetspolitik o'ch försvarsutgifter. [10] Frivilligförsvaret. 1. [54]

Socialdapart'ementet' Pensionstills'kott m.m 521] Företagshilsovård. [44

Kommunikation'sdepartamentet Allmänna vägsar. [17] Parkering. [8]1 Bilregistreringd . [23] trafkserwce. [33] T ransportforskmnfgöens organisation: [34] Storlandstingets rfattnjn'g. [3 5] Förvaltning och fel r.e [47 Arkiv inom hälso— och aiukvir. [53]

Finansdapartementet

Koneentrationsutredningen. Il. Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. [3 lll. Industrinsstruktur och konkurrens- förhållanden. [Säl Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. ] V. Ägande och inflytande' Inom det pri— veta niringsllvet. ["I] Upphandling av byggnader. Del. I. Formerna. 520] Avstämning av 19651 års långtidsutredning. [4 ' Ändrade avskrivningsregler för rörelse- och hy astighete'r. [26] 1966 års fastighetstaxeringskommittåer. 1. 1965 års all- männa fastighetstexering. 531]. 2. FestighetStaxering'ens regler och organisation. [32 Eldistributionem rationalisering. [39 ] Afiårsverksut'redning'en. 1. Affärsv arken: Ekonomi, kon- kurrens och effektiwtet. Del 1. [45] 8.2 Del 2. Bilagor. [46] Traktorbeskattning.

Statlig?! förarskydd.[ [52]

Före ad aktiehantering. [59]

Utbirldningsdepartementet

1958 års utredning kyrka-stat: XI. Svenska kyrkan och staten. [11]

Förvaltningen ev kyrklig jord m.m. .[12] Läromedelsutredningen. 1. Skolbok'sl'everanser. [14]

2. Läromedel för specialdndarvisning. [3631] 1965 års Musikutbildnlngskommltte 1 ueikutbil'dnitig i Sverige. Dell [15] 2. Del. II [4 9]' " Studieprognps och studiefrarrhgång [25 ] Förslag_ till prediko'textei ur Gamla Testamentet för kyrka;- årets sön- och helgdagar. |[42] Huvudmennaskspet för de gymnasiala skolformerna. .[63] Jordbruksdepartementet

Skogsbrukets pleniä'gghingsfrågor. [8] Virkes'balanser1967. [9] Fritid'sfisket. [_13] Ren'n'åringen |. Sverige. [16] Jordhävdslag. '[22 Jprdbruksarrenda. [57]

Handelsdepartn'memelt Konsumenturaplyaning. [58] lnrikesdepartameritet Statistiklägov och statistikproduktion för regionala utred- mngar

Bostadsbyggandet; planering och kreditförsötjnlng. [30] Konfliktdirektiv. [37 ] Boendmrvicefl. '[38] Upphandling av stora b'oetadsprolekt. [43] Statskontorets översyn av. arbetsmarknadsverkets organisa- tion. 1. Arbetsmarknadsverket och erbetsmerknadspolltiken Huvudrapport; 60] 2. Skilda rappoiter. [61] (Utkommer senare) 3. Tio e onomer om arbetsmarknadspolitikeh. '[62]

Anm. Siffrorna Inom klammer betecknar utredningarna: nummer i den kronologiska förteckningen. K L Beckmans Tryckerier AB 1968

" .|'-Lucian». r.. ; onåd—adam; Li:?” 43.11) :a: imamen-......

Rättelse:

Sid. 67 första raden skall stå »egendomen» i stället för

»fastigheten». SOU 1968: 64.