Prop. 1964:58

('med förslag till lag an\xad gående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester, m. in.',)

\\nngl. 5 faj:ts proposition nr 58 är I9f>j

1

Np 58

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester, m. in.; given Stockholms slott den 21 februari

tm-

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll vill Kung}. :t frgHPpd, jämlikt § 87 regeringsfprnipn, InFCSlå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr }1A) om semester pcb

2) lag angående åndrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj J963 (nr 115) om föflängd semester fqr vissa arbetstagare pipd radiojogjskt arbete.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionen^ huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i semesterlagen att semester inte skall behöva sammanfalla med sjukdomstid eller tid för annan s. k. se- mesterkvalificerandc frånvaro såsom exempelvis repetitionsövning. En ar­ betstagare, som är sjuk eller inkallad till repetitionsövning under semestern, skall sålunda efter framställning hos arbetsgivaren äga rätt att få sjukdoms- ellef inkallelseperioden räknad bort från semestern. Sjukdom skall, om arbetsgivaren så påfordrar, av arbetstagaren styrkas med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa. Semester, som återstår efter från- räkning, får förläggas till en särskild period. Denna skall vara samman­ hängande, om arhetstagaren inte medger annat.

Propositionen innehåller även förslag om sättet för beräkning av semester­ lön i vissa fall vid långtidssjukdom.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 saml. Nr 58

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 är 19(H

Förslan

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

Härigenom förordnas, att 5, 7, 10 och 12 §§ lagen den 17 maj 1963 om semester skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

5

Upphör anställning innan arbets­ tagaren åtnjutit semester eller se­ mesterlön, vartill han förvärvat rätt enligt denna lag, skall han erhålla ersättning därför (semesterer­ sättning).

Motsvarande skall---------------- --------

(Föreslagen lydelse)

§•

Upphör anställning innan arbets­ tagaren åtnjutit semesterlön, vartill han förvärvat rätt enligt denna lag, skall han erhålla ersättning därför (semesterersättnin g).

- anställningsvillkoren ändrats.

7

§•

arbetstagaren

Semester utgår-----Med dag, —----------Uag, under vilken varit frånvarande från arbetet av anledning, som i andra stycket b)—

e) sägs, skall icke jämställas med dag å vilken arbete utförts, därest ar­ bete eljest uppenbarligen icke kun­ nat beredas arbetstagaren å sådan dag. Har arbetstagaren varit från­ varande från arbetet av anledning, som i andra stycket b) sägs, och har frånvaron fortgått oavbrutet under två kvalifikationsår, skall därefter infallande dag av frånvaroperioden icke jämställas med dag, å vilken ar­ bete utförts.

godo.

arbetstagaren

------- en dag. -----------------till

Dag, under vilken varit frånvarande från arbetet av an­ ledning, som i andra stycket b)—e) sägs, skall icke jämställas med dag å vilken arbete utförts därest eljest, av annan orsak än driftsuppehåll för samtidig semester, arbete uppen­ barligen icke kunnat beredas arbets­ tagaren å sådan dag. Har arbetsta­ garen varit frånvarande från arbetet av anledning, som i andra stycket

b) sägs, och har frånvaron fortgått oavbrutet under två kvalifikationsår, skall därefter infallande dag av från­ varoperioden icke jämställas dag, å vilken arbete utförts.

I fall------------------------ - — —- — till arbetet. Om förlängd —----------------— särskild lag.

med

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 58 år 1964

(Gällande lydelse)

nas semesterlön, sjuklön eller sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren nor­ mala arbetstiden (övertidstillägg). För varje dag som arbetstagaren va­ rit frånvarande från arbetet och som enligt 7 § andra stycket b)—e) jäm- ställes med dag, å vilken arbete ut­ förts, skall arbetsinkomsten ökas med ett belopp, motsvarande arbets­ tagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under kvalifikations­ året.

Vid beräkning — För arbetstagare,

(Föreslagen lydelse)

nas semesterlön, sjuklön eller sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren normala arbetstiden (övertidstillägg). För varje dag som arbetstagaren varit frånvarande från arbetet och som enligt 7 § andra stycket b)—e) jäm- ställes med dag, å vilken arbete ut­ förts, skall arbetsinkomsten ökas med ett belopp, motsvarande arbets­ tagarens genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under kvalifikations­ året. Har arbetstagaren icke åtnju­ tit någon inkomst i anställningen un­ der kvalifikationsåret, skall semes­ terlönen beräknas med hänsyn till hans genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under det kvalifika­ tionsår, då han sist utförde arbete för arbetsgivarens räkning.

särskilda kostnader. — tillämpligt kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1964.

(5

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 januari 1964.

Närvarande:

Statsministern E^rlander, statsråden S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange,

L^indholm, S^koglund, E^denman, H^ermansson, H^olmqvist,A^spling,P^alme.

Efter gemensam lieredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om ändring i se­ mesterlagen in. in. samt anför.

Omfattningen av en arbetstagares semesterrätt är enligt 7 § första stycket lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester i princip beroende av antalet dagar, på vilka arbetstagaren under kvalifikationsåret utfört arbete för ar­ betsgivarens räkning. Som semesterkvalificerande dagar räknas utom arbets- och semesterdagar även dagar då arbetstagaren är frånvarande från arbetet av vissa särskilt angivna anledningar, nämligen sjukdom, havandeskap och barnsbörd samt militär- och civilförsvarstjänstgöring, allt med vissa tids­ begränsningar. Frånvaro som nu nämnts får dock inte tillgodoräknas, om arbete under samma tid likväl uppenbarligen inte kunnat beredas arbets­ tagaren.

Semesterlagen innehåller i 10 § första stycket principiellt förbud för ar­ betsgivaren att utan arbetstagarens samtycke förlägga semester till tid då arbetstagaren är oförmögen till arbetet på grund av sjukdom, som inträffat innan semestern börjat, eller till annan period av semesterkvalificerande frånvaro, exempelvis tid för fullgörande av repetitionsövning. Om arbete uppenbarligen ändå inte kunnat beredas arbetstagaren på tid som nu sagts, kan arbetsgivaren dock utan att arbetstagaren medger det förlägga semestern till sådan tid. Detta undantag får särskild betydelse om arbetsgivaren ger sina anställda samtidig semester och därunder stänger företaget eller viss avdelning. I sådant fall står det nämligen arbetsgivaren fritt att till samma tid förlägga exempelvis en sjuk arbetstagares semester eller semestern för en arbetstagare som är inkallad till repetitionsövning.

I samband med antagandet av den nuvarande semesterlagen hemställde riksdagen i skrivelse den 7 maj 1963 (nr 181) om förslag till sådan lagänd- ring, att repetitionsövning under semestertid inte må inräknas i semestern i fall då ett företag tillämpar semesterstängning.

[ eu inom socialdepartementet utarbetad, den 12 november 1963 dagtecknad promemoria angående sammanträffande av semester och sjukdomstid in. m. (Socialdepartementet, stencil 1963:10) har framlagts förslag till sådana lagändringar att semestern inte mot arbetstagarens vilja skall behöva sam­ manfalla med sjukdomstid eller med tid för annan semesterkvalificerande frånvaro.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av arbetsdom­ stolens ordförande, sjöfartsstyrelsen, statens avtalsnämnd, Svenska lands­ tingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svens­ ka arbetsgivareföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Handelns arbetsgivareorganisation, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges redareförening, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.

Jag anhåller nu att få närmare behandla hithörande spörsmål.

Kungl. Maj:t s proposition nr 48 är 1964

i

Frågans tidigare behandling

Semesterlagen av år 1938 stadgade att semestern inte utan arbetstagarens medgivande fick förläggas till tid, då arbetstagaren i samband med havan­ deskap avhöll sig från arbete, då arbetstagaren var oförmögen till arbete på grund av olycksfall i arbetet eller sådan sjukdom, som avsågs i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar, eller då han fullgjorde sådan militär­ tjänstgöring, under vilken han kvalificerade sig för semester. I förarbetena till lagen uttalades, att det måste betecknas såsom uppenbart olämpligt för en arbetstagare, om semestern för honom förlädes till sådan tid, då han av någon omständighet var oförmögen att använda densamma till vila.

I huvudsak samma regler återkom i 1945 års semesterlag. Vid 1948 års riksdag hemställdes motionsvägen om sådan lagändring att semester ej heller skulle få förläggas till »vanlig sjukdomstid». I utlåtande (1948:27) med anledning av motionerna framhöll andra lagutskottet, att det inte var tillfredsställande att en arbetsgivare kunde förlägga arbetstagarens semester till tid, då arbetstagaren var sjuk, och därigenom hindra denne från att få semester efter tillfrisknandet. En arbetstagare, som varit sjuk, hade i all­ mänhet större behov av vila och rekreation än en som inte varit sjuk. Förbud för arbetsgivare att förlägga en arbetstagares semester till tid, då arbets­ tagaren var sjuk, kunde dock i vissa fall medföra olägenheter för arbets­ givaren. Detta gällde framför allt i företag, som redan tidigt på året fast­ ställde semesterplan, och företag, som gjorde uppehåll i driften för semester. Olägenheterna av ett dylikt förbud bedömdes dock av utskottet vara av rela­ tivt begränsad omfattning. Utskottet förordade en närmare utredning av- frågan, vilken hemställan riksdagen biföll.

I samband med utredning om utsträckande av privilegieringen, så att även frånvaro på grund av annan sjukdom än yrkesskada skulle kunna jäm-

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 58

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

ställas med arbetad tid i semesterkvalificerande hänseende, upptogs spörs­ målet om semesterns förläggning till sjukdomstid. I eu inom socialdeparte­ mentet år 1953 upprättad promemoria framhölls, att flera skäl talade för att semestern inte mot arbetstagarens vilja skulle få förläggas till tid då arbetstagaren var frånvarande på grund av sjukdom, främst naturligtvis den omständigheten att sådan frånvaro i betydande utsträckning avsågs bli privilegierad i semesterhänseende. Från förläggningsförbudet borde dock undantag göras för det fallet, att sjukdom inträffade först sedan semestern inletts, samt för det fallet, att driften vid ett företag helt inställdes under viss tid för att de vid företaget anställda därunder skulle beredas semester.

Genom lagstiftning år 1954 infördes i semesterlagen de i promemorian föreslagna ändringarna. Lagen kom därigenom att innehålla ett generellt förbud mot förläggning av semester till sjukdomstid — förutsatt att sjuk­ domen inträffat innan semestern började — och till tid för annan kvalifi- ceiande frånvaro. Härifrån gällde det undantaget, att semester även utan arbetstagarens medgivande kunde förläggas till tid som nu sagts, därest arbete eljest uppenbarligen ej kunnat beredas arbetstagaren under ifråga­ varande tid.

I en motion vid 1955 års riksdag påyrkades sådan lagändring, att förbudet att utan arbetstagarens medgivande förlägga semester till tid då den anställ­ de var sjuk skulle gälla jämväl i fall då gemensam semester anordnats vid föietaget. Såsom skäl för yrkandet anfördes, att ett slopande av undantags­ bestämmelsen lör fall av gemensam semester inte borde innebära någon nämnvärd belastning för arbetsgivaren men kunde vara av mycket stor be­ tydelse för den enskilde, som drabbats av sjukdom. I utlåtande (1955: 24) med anledning av motionen uttalade andra lagutskottet, att ett bifall till motionen endast delvis skulle lösa frågan om förbud mot förläggning av semester till sjukdomstid, i vad denna ännu var olöst. Arbetstagare som sjuknat efter semesterns början skulle inte heller vid bifall till motionen äga ratt att få återstående semester förlagd till annan tid. Utskottet framhöll vidare, alt hänsyn måste tagas till de olägenheter det innebar för arbets­ givaren att nödgas utge semester för vissa arbetstagare på annan tid än ti­ den för den gemensamma semestern. Utskottet ville därför inte tillstyrka någon ändring i lagen. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I sitt betänkande SOU 1962:44 behandlade 1960 års semesterkommitté frågorna om ett utsträckande av förläggningsförbudet även med avseende på det fall att aibetsgivaren tillämpar semesterstängning och om avbrytande av semestei i det fall att arbetstagaren insjuknar sedan semestern redan tagit sin början. Kommittén konstaterade bl. a., att man till stöd för undantaget trän förläggningsförbudet i semesterstängningsfallet huvudsakligen åbero­ pat, att produktionstekniska svårigheter kunde uppstå om undantaget sak­ nades. Till allvaret hos dessa svårigheter ställde sig kommittén tveksam. Att bereda någon enstaka arbetstagare semester vid annan tid än under den samtidiga semestern föreföll enligt kommitténs uppfattning knappast be-

Kiingl. Maj:ts proposition nr 58 är 1904

i)

höva vålla arbetsgivaren större bekymmer. Däremot kunde eu utsträckning av förläggningsförbudet i antydd riktning eller med avseende på sjukdom, som inträffar under semestertiden, medföra vissa praktiska och lagtekniska komplikationer. Kommittén, som sade sig vilja undvika detaljreglering i lagen, stannade med hänsyn härtill för att föreslå ett bibehållande av gällan­ de regler med avseende på semesterns förläggning till lid av privilegierad frånvaro. I samband härmed uttalade kommittén förhoppningen, att hit­ hörande frågor i allt större utsträckning skulle kunna lösas avtalsvägen på ett sådant sätt, att syftet med semestern blev allt bättre tillgodosett.

1 en reservation till semesterkommitténs betänkande föreslog två ledamö­ ter ett ovillkorligt förbud för arbetsgivaren att förlägga semester till sjuk­ domstid eller eljest till semesterkvalificerande frånvarotid. Som skäl härför framhöll reservanterna i korthet följande.

En arbetstagare bör äga rätt att under semesterledigheten fritt förfoga över sin tid. Arbetstagarens rörelsefrihet är emellertid begränsad under sjuk­ dom, havandeskap och militärtjänst. Arbetstagaren bör därför inte vara skyldig att under några förhållanden uttaga semester på sådan tid. Det framstår som en orättvisa att möjligheten att få ny semester skall vara beroende av om ett företag ger alla anställda semester på en gång eller före­ drar att sprida semestern över eu längre period. Några praktiska eller lag­ tekniska komplikationer av en utsträckning av förläggningsförbudet skulle inte möta, därest bestämmelsen härom helt frikopplades från gällande reg­ ler om privilegierad frånvarotid för intjänande av semester.

I propositionen 1963: 68 med förslag till ny semesterlag framhöll departe­ mentschefen, att kommittémajoritetens ståndpunkt under remissbehand­ lingen av betänkandet fått stöd av bl. a. Landsorganisationen, men att andra remissorgan, exempelvis arbetsdomstolens ordförande, Tjänstemännens cen­ tralorganisation ocli Statstjänstemännens riksförbund, föredragit en lösning genom lagstiftning. Departementschefen påpekade, att det i och för sig rådde enighet om det önskvärda i att semestern endast förlädes till tid då arbetstagaren hade möjlighet att rekreera sig. Av olika skäl ansåg departe­ mentschefen emellertid, i likhet med koinmittémajoriteten och flertalet remissorgan, lämpligast att låta gällande lagregler stå kvar i huvudsak oförändrade och lita till arbetsmarknadsparternas vilja och förmåga att i sina avtal finna lösningar, som är anpassade efter förhållandena inom olika branscher, vid olika företag och för olika grupper av arbetstagare.

Det i propositionen framlagda lagförslaget innehöll sålunda, såvitt nu är i fråga, samma bestämmelser som 1945 års semesterlag.

Med anledning av propositionen med förslag till ny semesterlag väcktes vid 1963 års riksdag motioner med yrkande om ett utsträckande av förbudet att förlägga semester till semesterkvalificerande frånvarotid. I stort sett överensstämde motionärernas yrkanden i sak med den av reservanterna i semesterkommittén intagna ståndpunkten.

I utlåtande (1963:40) med anledning av propositionen och motionerna

10

uttalade andra lagutskottet, efter att ha redogjort för de skäl som departe­ mentschefen åberopat till stöd för sin ståndpunkt, följande.

Trots det i och för sig önskvärda i att förstärka arbetstagarnas ställning i nu ifrågavarande hänseende vill utskottet i likhet med departementschefen uttala att det på grund av de anförda skälen synes lämpligast att, som kommittémajoriteten förordat, låta gällande lagregler stå kvar i huvudsak oförändrade. Utskottet utgår därvid ifrån att arbetsmarknadsparterna kommer att söka finna lämpliga lösningar i avtal och att, på områden där avtal ej kommit till stånd, arbetsgivaren skall tillämpa sin rätt att räkna sjukdomstid och havandeskapstid som semestertid med moderation. Av det sagda följer att utskottet icke anser sig kunna biträda motionsyrkandena såvitt de tar sikte på sjukdom och havandeskap. Vad däremot beträffar frågan om repetitionsövningarnas inräknande i semester i de fall då före­ taget tillämpar semesterstängning anser utskottet att i viss mån andra synpunkter träder i förgrunden. Det är här fråga om en tjänstgöringsskyl­ dighet som samhället ålägger den enskilde. Därför kan det synas mindre tillfredsställande att han helt eller delvis skall gå miste om sin semester av sådan anledning. Till detta kommer att svårigheterna för företagen att vid sin planering av semestrarna ta hänsyn till repetitionsövningarna säker­ ligen kan anses överkomliga med hänsyn till att inkallelse till repetitions- övning regelmässigt sker i mycket god tid. Även om ett utbrytande av frå­ gan om repetitionsövningarnas avräkning från semestern från de övriga i motionerna behandlade spörsmålen kan vara förenat med vissa lagtekniska problem vill utskottet förorda att frågan utredes så att förslag till lösning därav snarast kan föreläggas riksdagen.

Andra lagutskottets utlåtande godkändes av riksdagen, som i skrivelse till Kungl. Maj :t den 7 maj 1963 (nr 181), med förmälan att propositionen bifallits, hemställde om förslag till sådan lagändring, att repetitionsövning under semestertid icke må inräknas i semestern i fall då företaget tillämpar semesterstängning.

Kungi. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

Departementspromemorian

Efter en översikt av frågans tidigare behandling upptar den inom social­ departementet upprättade promemorian en kortfattad redogörelse för vissa bestämmelser om förhållandet mellan semester och sjukdomstid för an­ ställda hos stat och kommun. Här framhålles, att en statstjänsteman, som behörigen styrker att han insjuknat under semestern, äger rätt att för den tid sjukdomen varar erhålla sjukledighet i stället för semester, under förut­ sättning att han snarast möjligt efter sjukdomsfallets inträffande anmäler önskemål därom hos vederbörande myndighet. För statens kollektivavtals- anställda personal gäller liknande regler som för tjänstemännen. Dock till- lämpas för de kollektivavtalsanställda en viss karenstid. Jämlikt huvudav­ talet angående allmänna bestämmelser vid de statliga kommunikations- verken är sålunda en arbetstagare, som insjuknar under pågående semester, om antalet sjukdagar överstiger tre i en följd och vederbörligt läkarintyg

14

väg, bör enligt statens avtalsnämnd eu vidsträcktare reglering genom lag­ stiftning övervägas.

Förslaget har även i sina enskildheter givit anledning till vissa erinringar. Vad angår det fall att sjukdom inträffar efter det att se­ mestern börjat har kritik främst riktats mot tanken att låta även enstaka sjukdagar vara utbytesgilla. Statens avtalsnämnd gör gällande att en så långtgående reform skulle kunna medföra avsevärda administrativa olägenheter, särskilt vid större arbetsplatser, även bortsett från svårig­ heterna att senare kunna utlägga de resterande semesterdagarna på ett för arbetets behöriga gång lämpligt sätt. I förslaget har visserligen förutsatts att rätten att avbryta semestern på grund av sjukdom skulle förknippas med skyldighet att lämna läkarintyg eller uppgift från allmän försäkrings­ kassa. Nämnden menar att det i många fall måste vara svårt för en läkare att vid kortvariga och enkla sjukdomsfall i efterhand avgöra, om patienten verkligen varit oförmögen till arbete eller ej. Läkarintyget torde i sådana fall ofta få grunda sig på patientens egna uppgifter om sjukdomsbilden. Risk för missbruk kan enligt nämndens uppfattning inte uteslutas, särskilt inte inom områden, där arbetstagarna äger rätt till sjuklön från arbetsgi­ varen redan från och med första sjukdagen. Enligt nämndens mening bör därför en eventuell rätt att avbryta semester på grund av sjukdom för­ knippas med krav på att sjukdomen skall vara av viss varaktighet. Lands­ organisationen tillstyrker förslaget i promemorian att sjukdagar skall få utbytas endast om arbetstagaren utan dröjsmål efter semesterns eller sjuk­ domens slut anmäler sjukdomsfallet och på begäran av arbetsgivaren styr­ ker detta med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa.

Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges redareförening framhåller att inte gärna varje kortvarigt eller banalt sjukdomstillstånd inverkar på vederbörandes möjligheter att utnyttja sin semester till rekreation. Särskilt med avseende på sjukdomsfallet måste man enligt remissyttrandena vara klar över att ett genomförande av förslaget skulle förutsätta en omfattande administrativ procedur och medföra eu stor mängd tvister. Riksförbundet Landsbygdens folk ger uttryck åt liknande tankegångar och framhåller samtidigt att några fullständiga garantier aldrig kan skapas för att en se­ mester skall ge rekreation. Andra familjemedlemmars sjukdom eller bris­ tande samordning av semestrarna inom en familj kan sålunda medföra komplikationer. Även Svenska kommunförbundet reagerar mot den före­ slagna frånräkningsrätten vid enstaka sjukdagar eller vid korta sjukperio­ der. Förbundet erinrar härvid om att den fjärde semesterveckan inte av statsmakterna ansetts behövlig av rekreationsskäl. Svenska stadsförbundet ifrågasätter med samma utgångspunkt om frånräkningsrätten bör få avse den fjärde semesterveckan.

Beträffande de spörsmål som särskilt sammanhänger med semester- stängningsfallen framhåller Svenska stadsförbundet och Svenska

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 är 1961

17

stor utsträckning ocli att arbetsgivarens val av denna form framför indivi­ duellt bestämda semestrar inte bör få inverka på den enskilde arbetstagarens möjligheter att utnyttja sin semester för vila och rekreation.

Vad gäller sjukdomstid skulle emellertid ett slopande av undantagsbe­ stämmelsen för de fall då arbete inte kan beredas arbetstagaren i fort­ sättningen för enkelhetens skull kallade semesterstängningstallen - inne­ bära endast en partiell lösning av frågan om sammanträffande av sådan tid och semester. Lagens förläggningsförbud innebär nämligen endast att semestern enligt huvudregeln inte får utgå under sjukdomstid, om arbets­ tagaren blir sjuk före den för honom bestämda semestern. Insjuknar arbets­ tagaren efter det att semestern börjat, kan semestern inte avbrytas och den utgår då under sjukdomstid, alldeles oavsett om semestern är utlagd sam­ tidigt för alla arbetstagare eller individuellt bestämd. För den enskilde ar­ betstagaren kan sålunda möjligheterna att få en tillfredsställande avkopp­ ling bli beroende av huruvida han insjuknar dagen före en utlagd semester eller samma dag som denna börjar. En sådan ordning ter sig mindre till­ fredsställande.

Det nu anförda visar enligt min mening att en omprövning av' hela frågan om förhållandet mellan semester och kvalificerande frånvaro inte kan und­ vikas vid övervägande av den lagändring, vartill riksdagen begärt förslag. En så begränsad förändring som den av riksdagen förordade ter sig då mindre lämplig. Den omständigheten att den nya semesterlagen varit i kraft endast kort tid bör i och för sig inte lägga hinder i vägen för eu längre gå­ ende reform, om denna måste bedömas som ändamålsenligare. Enligt min uppfattning bör man, när frågan om en reform av' hithörande regler nu väckts, söka finna en såvitt möjligt slutgiltig lösning av problemet om sam­ manträffande av semester och tid för kvalificerande frånvaro. Förslag till en sådan lösning har framlagts i den inom socialdepartementet upprättade promemorian.

Promemorieförslaget utgår från den principiella uppfattningen, att semes­ terns ändamål att bereda arbetstagaren vila och avkoppling från arbetet tillgodoses bäst om arbetstagaren fritt förfogar över sin tid under semes­ tern. Reformen syftar till att en arbetstagare inte skall behöva finna sig i att semestern sammanfaller med sjukdomstid eller annan frånvaro som är semesterkvalificerande. För statens anställda gäller sedan länge i detta avseende regler, som väl tillgodoser nämnda syfte. Såvitt jag erfarit har dessa regler inte föranlett missbruk eller tvister, och det bör därför inte behöva vålla några större svårigheter, om för de kommunala och privata sektorerna införes ett system liknande det som redan tillämpas för an­ ställda hos staten.

Den tekniskt lämpligaste lösningen för ett genomförande av den disku­ terade reformen synes, såsom i promemorian föreslagits, vara att i 10 § se­ mesterlagen införa eu bestämmelse, enligt vilken i semestern inte skall in­

Kungl. Maj:tu proposition nr .'>ti år 1961

18

räknas dag, då arbetstagaren på grund av sjukdom är oförmögen till arbe­ te, eller dag, som enligt punkterna c)—-e) i 7 § andra stycket — frånvaro­ anledningarna havandeskap och barnsbörd, repetitionsövning och civilför­ svarsövning — skall jämställas med dag å vilken arbete utförts. Hur än arbetsgivaren bestämt semestern skall tid som nu sagts kunna frånräknas den utlagda semestern. En förutsättning härför bör dock vara, att arbets­ tagaren utan dröjsmål hos arbetsgivaren gör framställning om frånräkning.

En reform i antydd riktning innebär det viktiga avsteget från nuvarande regler, att semester avbrytes då sjukdom inträffar efter det att semestern börjat. En arbetstagare, som drabbats av sjukdom under semestern, skall sålunda enligt förslaget äga påfordra, att sjukdagarna frånräknas den för honom bestämda semestern och att motsvarande antal semesterdagar i stället får tillgodonjutas av honom vid ett senare tillfälle.

Vid övervägande av de eventuella nackdelar, som kan vara förenade med den ifrågasatta nya regeln, kan till en början konstateras, att antalet sjuka sommartid, då de flesta semestrarna uttages, är betydligt mindre än under andra tider på året. Att bereda någon enstaka arbetstagare viss semester­ ledighet i utbyte mot den som han gått miste om genom sjukdom förefaller knappast behöva vålla arbetsgivaren någon större olägenhet. Förhållandet bör inte te sig nämnvärt annorlunda än om sjukdomen inträffat efter det att semestern avslutats i stället för under semestern.

Flera remissorgan på arbetsgivarsidan har uttalat farhågor för organisa­ toriska komplikationer och för missbruk från arbetstagarnas sida, särskilt med hänsyn till att även korta sjukperioder eller enstaka sjukdagar skulle få frånräknas den utlagda semestern. Enligt min mening torde dock nackdelarna för arbetsgivarna inte bli särskilt stora, även om frånräk- ningsrätten får omfatta enstaka sjukdagar. Utgångspunkten bör här vara, att förhållandena skall bedömas på i huvudsak samma sätt som när sjuk­ dom inträffar under arbetsåret. Beträffande arbetsgivarens möjligheter att tillfredsställande kontrollera under semestrarna inträffande sjukdomsfall vill jag — i likhet med vad Landsorganisationen gjort i sitt yttrande — understryka, att utbyte av sjukdagar under semester mot nya semester­ dagar förutsätter att arbetstagaren för arbetsgivaren anmäler sjukdomsfallet och yrkar att sjukdagarna skall frånräknas den utlagda semestern. Detta bör ske utan dröjsmål, dvs. vid utgången av den för semestern bestämda tiden eller — om sjukdomen varar längre — när arbetsoförmågan upphör. I detta sammanhang skall arbetsgivaren kunna fordra att arbetstagaren styrker sjukdomsfallet med läkarintyg eller uppgift från allmän försäk­ ringskassa. Sjukdom, som inte varar längre än tre dagar, kan inte styrkas på annat sätt än genom läkarintyg, medan däremot vid långvariga sjuk­ domsfall den i praktiken viktigaste kontrollen torde ankomma på försäk­ ringskassorna. Så snart sjukpenning börjar utgå ägnar nämligen försäk­ ringskassan sjukdomsfallet vederbörlig kontroll. Senast efter åtta dagar

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 196b

1'.»

kräver kassan att sjukdomen styrkes med läkarintyg. Sjukdomsfall under semester torde med hänsyn till del anförda i allmänhet inte behöva vålla vanskligare kontrollproblem än sjukdom under annan del av året.

En arbetstagare, som utnyttjar sin rätt att från utlagd semester räkna bort därunder infallande sjukdagar och får motsvarande ledighet vid ett senare tillfälle, har i allmänhet i samband med den första semestern er­ hållit hela den på den utlagda semestern belöpande semesterlönen. Han äger då inte rått till ytterligare semesterlön för den semesterledighet som ut­ lägges i ersättning för den tid arbetstagaren varit sjuk. Att märka är emel­ lertid att under sjukdomstiden sjukpenning utgått för tiden efter den tredje sj ukdagen.

1 fråga om sjukdom, som inträffat före semesterns början, gäller som nämnts redan enligt semesterlagens nuvarande lydelse ett förbud mot semesterns förläggning till sjukdomstid. Från detta förläggningsförbud stadgas det undantaget att arbetsgivaren kan ge arbetstagaren semester även under tid för sjukdom, som börjat före semestern, om arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas arbetstagaren. Motsvarande gäller be­ träffande tid för annan semesterkvalificerande frånvaro. Denna undantags­ regel är tillämplig i semesterstängningsf allen. Med den disku­ terade reformens syfte synes bäst överensstämma att arbetstagaren även i semesterstängningsfallen får rätt att från den för honom och hans arbets­ kamrater bestämda semestertiden räkna bort den tid hans sjukdom varat eller den tid han av annan semesterkvalificerande anledning — exempelvis repetitionsövning —- varit hindrad att åtnjuta semester. Lämpligast synes vara att den ifrågavarande undantagsregeln slopas och att samma ordning införes som beträffande sjukdom, vilken inträffar under semestertiden.

En frånräkningsrätt i semesterstängningsfallen får betydelse både då en sjukperiod eller tid för annan kvalificerande frånvaro helt sammanfaller med tiden för semesterstängning och då sammanträffandet gäller bara eu del av semesterstängningsperioden. Arbetsgivarens avsikt med semester­ stängningen är att alla anställda skall ha semester samtidigt. Han får därför förutsättas räkna med att arbetstagaren för semester utnyttjar driftsuppehållet i den mån kvalificerande frånvaroanledning inte föreligger. Det naturliga synes sålunda vara att en arbetstagare, som under någon del av semesterstängningsperioden är hindrad att åtnjuta semester på grund av sjukdom eller annan semesterkvalificerande orsak, skall ha semester under den del av driftsuppehållet då sådant hinder inte föreligger. Detta torde inte medföra några svårigheter för arbetstagaren, som knappast kan vara okunnig om vilken tidrymd semesterstängningen avser, även om han insjuknat dessförinnan.

Det nuvarande undantaget från lagens förbud att förlägga semester till sjukdomstid, som börjat före semestern, eller till annan semesterkvalifice­ rande frånvarotid gäller alla fall då arbete eljest uppenbarligen inte kunnat beredas arbetstagaren under semestertiden. I det föregående har endast

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 är 1964

20

diskuterats semesterstängningsfallen. Det torde inte behöva vålla några olä­ genheter att behandla permitteringsfailet på samma sätt. Något skäl för att eu arbetsgivare på egen hand skall få förlägga en sjuk arbetstagares semes­ ter till tid då denne är permitterad på grund av arbetsbrist synes inte före­ ligga.

En förutsättning för att en arbetstagare skall kunna få en sjukperiod, som infallit under semestern, kompenserad genom ny semesterledighet, bör som nämnts vara, att han hos arbetsgivaren framställer anspråk på den ledighet som kan föranledas av frånräkningsrätten och styrker sjuk­ domen. Detta bör gälla oavsett om sjukdomen inträffat under semestern eller om arbetstagaren varit sjuk redan innan en semesterperiod börjat. Någon rätt att i omedelbart sammanhang med den erhållna semestern även åtnjuta den ytterligare ledigheten bör inte föreligga. Ett undantag från rätten till sammanhängande semester är därför påkallat. Semesterdagar, vilka utgår i ersättning för tid som frånräknats den för arbetstagaren bestämda semestertiden, bör således av arbetsgivaren kunna förläggas till en särskild period. Sistnämnda period bör dock vara sammanhängande, om inte arbetstagaren medger annat. Den semester- period, som salunda utlägges senare, blir kvalificerande för ny semester enligt regeln i 7 § andra stycket a), och den sjukdomstid, som frånräknas den tidigare utlagda semestern, blir semesterkvalificerande i den mån detta följer av regeln i 7 § andra stycket b) semesterlagen.

Arbetstagarens rätt till ny semester i stället för dagar, som samman- träftat med en sjukperiod eller tid för annan semesterkvalificerande från- ' aro, kommer i allmänhet att innebära endast en rätt att vid senare tillfälle erhålla viss semesterkvalificerande ledighet. Eftersom i normal­ fallet hela den på den utlagda semestern belöpande semester­ lönen utbetalats i anslutning till den semester, varunder sjukdomen uppkommit, föreligger inte någon rätt till ytterligare ekonomisk semester- gottgörelse av arbetsgivaren. Detta får speciell betydelse, därest arbets­ tagaren slutar sin anställning innan han erhållit sådan ytterligare semester­ ledighet, vartill han äger rätt på grund av att tidigare utlagd semester inte kunnat utnyttjas annat än delvis. Enligt 5 § semesterlagen skall en arbetstagare, som vid anställningens slut inte åtnjutit semester eller se­ mesterlön vartill han förvärvat rätt enligt lagen, erhålla semesterersätt­ ning. Om full semesterlön utbetalats i anslutning till den från början ut­ lagda semestern, bör nagot krav på semesterersättning inte kunna grundas på det föihallandet, att arbetstagaren ännu inte åtnjutit de semesterdagar, som på grund av de föreslagna nya reglerna skall utgå i ersättning för dem som räknats bort från den utlagda semestern. En rätt till semesterersätt­ ning i ett sådant fall skulle nämligen innebära rätt till dubbel ekonomisk semestergottgörelse, något som inte är avsikten med reformen. För att det klart skall framgå att semesterersättning inte skall utgå i nu avsett fall, bör eu jämkning vidtagas i 5 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 196b

21

I detta sammanhang vill jag med anledning av en uppfattning som kom­ mit till uttryck i vissa remissyttranden framhålla, att de föreslagna änd­ ringarna i 10 § inte medför någon ändring i nuvarande regler om semesterns förläggning till året efter kvalifikationsåret eller — om löpande kvalifika- lionsår tillämpas — till detta år. Om det år, under vilket semestern skolat utläggas, gått till ända utan att semesterledighet beretts arbetstagaren, för­ vandlas arbetstagarens rätt till ett anspråk på ogulden semesterlön, men där­ jämte kan arbetsgivaren bli skyldig att utge ersättning för den ekonomiska eller ideella skada som arbetstagaren lidit till följd av att arbetsgivaren inte berett honom semesterledighet. Är anledningen till att semester inte utlagts att söka i eu omständighet, varöver arbetsgivaren inte råder, t. ex. arbets­ tagarens sjukdom, torde emellertid något skadestånd inte kunna utkrävas för att semestern uteblivit.

Tillfogas må med tanke på semesterstängningsfallen, att lagens regel i 14 § att semesterlön därest ej annat i särskild ordning överenskommits skall utbetalas till arbetstagaren i samband med semestern torde böra ge arbets­ givaren rätt att vid stundande semesterstängning utbetala semesterlön även till en arbetstagare som är sjuk. Känner arbetsgivaren närmare till sjuk­ domsfallet och vet att arbetstagaren inte kan tänkas tillfriskna under semes- terstängningsperioden, bör han doek vänta med utbetalningen till dess arbetstagaren får sin semester. Om arbetsgivaren vet, att arbetstagaren under semesterstängningsperioden kommer att börja en repetitionsövning, bör arbetsgivaren inte utbetala mer av semesterlönen än som ankommer på tiden före övningens början.

I några remissyttranden påpekas, att den nu diskuterade ordningen för­ anleder ingrepp i den nyligen i lagen uttryckligen knäsatta principen, att semesterlön skall utbetalas i samband med semesterledigheten. Jag medger att detta blir en konsekvens av den föreslagna reformen. Såvitt avser tjänste­ män, vilka uppbär månadslön och har rätt till sjuklön från arbetsgivaren, synes det naturliga vara, att vid sjukdom under semester en avräkning kommer till stånd. Om exempelvis en arbetstagare varit sjuk 10 dagar under sin semester, avräknas från påföljande månadslön ett belopp mot­ svarande skillnaden mellan den på de 10 dagarna belöpande månadslönen och den på samma tid belöpande sjuklönen. Under den månad, då de 10 resterande semesterdagarna skall utgå, erhåller arbetstagaren sin fulla månadslön. Gentemot de remissorgan, som uttryckt farhågor för tvister med arbetstagarna i fråga om ett sådant avräkningsförfarande, vill jag framhålla, att arbetstagarna inte gärna bör kunna göra några invändningar, när för­ farandet grundar sig på ett i lagen antaget system.

De nu förordade lagändringarna aktualiserar ett spörsmål rörande k v a- I i f i k a t i o n s t i d. Med det nuvarande undantaget från förläggningsför- budet för det fall att arbete inte finns att tillgå sammanhänger ett stadgande i tredje stycket av semesterlagens 7 §. Detta stadgande innebär att en arbets­ tagare, som är frånvarande från arbetet av semesterkvalificerande anledning

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 190i

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 196i

såsom sjukdom, havandeskap, militär- eller civilförsvarsövning, inte får tillgodoräkna sig frånvarotiden som arbetad tid, om arbetstagaren uppen­ barligen ändå inte kunnat beredas arbete under denna tid; däremot räknas frånvaro på grund av semester även under sådan tid som semesterkvalifice- rande. Bestämmelsen har sin grund i uppfattningen, att en arbetstagare, som råkar vara sjuk eller ha annan semesterkvalificerande anledning till frånvaro under tid, då arbetsbrist råder vid ett företag, inte skall få en för­ månligare position med avseende på semesterkvalifikation än sina under samma tid permitterade arbetskamrater. Bestämmelsen är — liksom för- läggningsregeln i 10 § första stycket sista punkten — tillämplig i alla situa­ tioner då arbete inte finns att tillgå, dvs. även för det fall att driftsuppe­ hållet beror på semesterstängning. Med hittillsvarande regler har arbets­ givaren i sådant fall ägt förlägga en sjuk arbetstagares semester till samma tid som de övrigas semester. Eftersom semester anses såsom arbetad tid i kvalifikationshänseende, har alltså arbetstagaren i fråga kvalificerat sig för semester under driftsuppehållet. Frågan om semesterkvalifikation vid exempelvis sjukdom under tid för semesterstängning har därför hittills inte vållat några problem.

Läget blir ett annat, om sjukdomstid eller tid för annan privilegierad frånvaro skall kunna frånräknas utlagd semester. Bibehålies bestämmelsen i 7 § tredje stycket oförändrad, synes följden bli att en arbetstagare, som utnyttjar sin rätt att få tid som nyss nämnts frånräknad, inte som semester­ kvalificerande kan tillgodoräkna sjukdomstid och jämställd lid, vilken in­ fallit under semesterstängning. Härigenom skulle otvivelaktigt värdet av den föreslagna reformen minskas för den enskilde arbetstagaren. Ett fyra veckors driftsuppehåll under sjukdomstid, som inte samtidigt utgör se­ mester, kan sålunda innebära förlust av två semesterdagar påföljande år, i vissa fall till och med mer.

Ett undantag från stadgandets tillämplighet i semesterstängningsfallen torde därför vara påkallat. Bestämmelsens syfte — att förhindra att exem­ pelvis sjuka arbetstagare gynnas framför arbetstagare som är frånvarande på grund av arbetsbrist — motverkas inte av ett dylikt undantag, övriga arbetstagare, som ju har semester, får räkna denna som semesterkvalifi­ cerande på grund av regeln i 7 § andra stycket a). Såväl principiella som praktiska skäl synes med hänsyn till det anförda tala för en sådan modi­ fikation av stadgandet i 7 § tredje stycket, att detta blir tillämpligt endast om anledningen till att arbete inte finns att tillgå är en annan än drifts- uppehåll för samtidig semester.

En motsvarande ändring bör göras i 1 § andra stycket 2) lagen om för­ längd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Avslutningsvis vill jag beröra ett förhållande, som ligger vid sidan av den i det föregående behandlade reformen.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 58 år 1964

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19

februari 1964.

Närvarande:

justitieråden

R

omanus

,

D

igman

,

N

ordström

,

regeringsrådet H

olmgren

.

Enligt lagrådet den 14 februari 1964 tillhandakommet utdrag av proto­ koll över socialärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 31 januari 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp­ rättade förslag till 1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester och 2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av hovrättsassessorn Axel Wallén.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj:Is proposition nr 58 år 196b

25

^Utdrag un

protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:i

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 februa­

ri 1964.

Närvarande:

Statsministern

E

rlandek^, ministern för utrikes ärendena

N

ilsson^, statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, S^koglund, E^denman, H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, lagrådets den 19 februari 1964 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 31 januari 1964 remitterade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 11 i) om semester och 2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Efter anmälan att lagrådet lämnat förslagen utan erinran hemställer före­ draganden, att lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom pro­ position föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas propo­ sition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Leion