2

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Förslag

till

Förordning

om ändring i tax »ringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, dels att rubriken närmast före 59 § taxeringsför-

ordningen den 23 november 19561 skall lyda »VIII. Om taxeringsnämnder­

nas verksamhet m. m.» dels att i nämnda förordning skall införas en ny

paragraf, 72 a §, av nedan angiven lydelse.

72 a §.

Har taxering för inkomst eller förmögenhet som beslutats av taxerings­

nämnd icke införts i taxeringslängd inom föreskriven tid eller har sådan

taxering införts för annan än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarli­

gen införts felaktigt i taxeringslängd, må den myndighet som ombesörjt

längdföringen besluta om rättelse av taxeringslängden i denna del.^

Har taxering av fysisk person eller dödsbo för inkomst eller förmögen­

het som beslutats av taxeringsnämnd blivit oriktig till följd av

1) uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i

deklaration,

2) uppenbar felaktighet i fråga om belopp som angiver fastighets taxe­

ringsvärde eller avdrag som medgives skattskyddig utan särskild utredning,

3) uppenbar felaktighet i fråga om allmänt avdrag, vars rätta belopp

framgår av debitering, eller avdrag för premier och andra avgifter, som

avses i 46 § 2 mom. första stycket 3) kommunalskattelagen eller motsva­

rande avdrag enligt 4 § 1 mom. andra stycket förordningen om statlig in­

komstskatt eller avdrag enligt 46 § 3 mom. nämnda lag eller 4 § 2 mom.

nämnda förordning eller i fråga om ortsavdrag,

må den myndighet som har att ombesörja längdföring av taxeringen, om

ej särskilda skäl föranleda att prövningsnämnden bör avgöra frågan, be­

sluta om rättelse i denna del därest rättelse ej medför höjning av den be­

skattningsbara inkomsten.

Efter utgången av mars månad året efter taxeringsåret må rättelse enligt

denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktighet av

den art som denna paragraf avser dessförinnan gjorts hos den som har att

besluta om rättelsen.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhäm­

tas från taxeringsnämndens ordförande.

Beslutas rättelse eller vägras rättelse som den skattskyldige yrkat, skall,

om detta ej är uppenbart överflödigt, beslutet inom två veckor tillställas den

skattskyldige i den ordning som i 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives

i fråga om underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras

särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras hos

prövningsnämnden i den ordning som föreskrives i 74, 76, 100 och 101 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf

meddelas av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Rubrikens nuvarande lydelse: VIII. Om taxeringsnämndernas verksamhet.

4

Några länsstyrelser har bifogat yttranden från häradsskrivare och upp-

bördsverk. Sålunda har överståthållarämbetet bifogat yttrande från Stock­

holms stads uppbördsverk.

I remissyttrandena har allmänt understrukits behovet av nya bestämmel­

ser på ifrågavarande område. Det remitterade förslaget tillstyrks i befint­

ligt skick av ett antal remissinstanser. Flera remissinstanser har emellertid

framfört mer eller mindre vittgående förslag till komplettering eller änd­

ring av promemorieförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Gällande bestämmelser

Felaktigheter i taxeringar som fastställts av taxeringsnämnd eller fastig-

hetstaxeringsnämnd kan i princip rättas endast genom besvär till pröv-

ningsnämnden i länet eller mellankommunala prövningsnämnden, resp. fas-

tighelsprövningsnämnden i länet. En viss, ehuru begränsad möjlighet att

rätta felaktigheter i taxeringar är antydd i 45 § 3 inom. taxeringskungörel­

sen. I stadgandet uttalas att av den lokala skattemyndigheten uppmärk­

sammade felaktigheter i de åsatta taxeringarna, som inte omedelbart kan

rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål skall anmälas till taxeringsin-

tendenten i länet. Med rättelse »i vederbörlig ordning» avses att felaktighet

i taxeringsnämnds taxeringar som lokal skattemyndighet iakttar skall kun­

na rättas av nämnden. Förutsättningen härför är givetvis att nämnden inte

avslutat sitt arbete för året. Enligt 71 § taxeringsförordningen skall taxe­

ringsnämnds arbete beträffande visst års taxering vara avslutat före ut­

gången av juni månad under taxeringsåret. Sådana felaktigheter i de av

taxeringsnämnd åsatta taxeringarna som upptäcks efter juni månads ut­

gång kan alltså rättas endast genom besvär. Beträffande allmän fastighets­

taxering finns i 76 § 3 mom. taxeringskungörelsen ett stadgande som mot­

svarar 45 § 3 mom. i fråga om inkomst- och förmögenhetstaxering. Enligt

152 § taxeringsförordningen skall fastighetstaxeringsnämndens arbete vara

avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm senast den 15 juni un­

der taxeringsåret.

Vad angår taxeringsnämnds taxering för inkomst eller förmögenhet skall

skattskyldig anföra besvär senast den 15 augusti under taxeringsåret, me­

dan taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad

året efter taxeringsåret. Kommun — som kan anföra besvär i fråga om

taxering till kommunal inkomstskatt — skall föra talan före utgången av

augusti månad under taxeringsåret (76 § taxeringsförordningen). Enligt 74 §

tredje stycket taxeringsförordningen må taxeringsintendent yrka ändring i

taxeringsnämnds beslut även till den skattskyldiges förmån.

Angivna besvärsregler kompletteras i taxeringsförordningen med bestäm­

melser om »besvär i särskild ordning». Har den skattskyldige inte erhållit

6

tighets taxeringsvärde, som legat till grund för inkomsttaxering eller för-

mögenhetstaxering, sedermera kan ändras genom särskilt beslut eller ut­

slag. Om inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering till följd av sådan

ändring bör bestämmas till annat belopp än som skett, får besvär med yr­

kande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmö­

genhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun. Besvären

skall anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av taxe­

ringsintendent inom åtta månader från den dag då beslutet rörande fastig­

hetstaxeringen meddelades (102 §).

Besvär över beslut av fastighetstaxeringsnämnd beträffande viss fastighet

kan anföras hos fastighetsprövningsnämnden i länet av ägare eller därmed

likställd innehavare av fastigheten och av vederbörande kommun. Besvären

skall vara inkomna i länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den

10 augusti under taxeringsåret. Taxeringsintendent äger yrka ändring i fas-

tighetstaxeringsnämnds beslut (163 §). Bestämmelser om besvär över all­

män fastighetstaxering i särskild ordning finns i 166 §. Sådana besvär må

anföras hos prövningsnämnden i länet av ägare eller därmed likställd inne­

havare av fastighet samt av taxeringsintendent. Det gäller sådana fall som

då fastighet uppförts som skattepliktig, ehuru den är undantagen från skat­

teplikt, eller taxering ägt rum av annan egendom än sådan som enligt 4 §

tredje stycket kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) är att

hänföra till fastighet, då fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxe­

rats i fall där taxering av fastigheten inte bort äga rum, då fastighet på

grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit

felaktigt taxerad eller då vissa underrättelser från fastighetstaxeringsnämnd

haft felaktigt innehåll.

Beträffande besvär över beslut av taxeringsnämnd rörande särskild fas­

tighetstaxering gäller samma besvärstider som för besvär över taxering för

inkomst och förmögenhet (179 § 2 mom.). Vad i 99 § stadgas om rätt att

anföra besvär efter den ordinarie besvärstidens utgång äger motsvarande

tillämpning om ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet inte er­

hållit i 177 § 3 mom. föreskriven underrättelse om åsatt nytt taxeringsvärde

m. m. senast den 15 juli under taxeringsåret. Liksom då det gäller allmän

fastighetstaxering kan besvär i vissa fall anföras i särskild ordning (181 §

1—3 mom.). Besvär som avses i 181 § skall vara inkomna före utgången av

femte året efter taxeringsåret för att kunna upptas till prövning (181 § 4

mom.).

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

8

sökning visar, att taxeringsnämnden medgivit vederbörande ortsavdrag med

för lågt belopp eller att felsuinmering föreligger.

2. Besvärsskrivelse till prövningsnämnden upprättas, oftast med biträde

av uppbördsverkets personal, varvid ett för ändamålet upprättat enkelt for­

mulär används.

3. Besvären översänds till prövningsnämndens kansli.

4. Besvär diarieförs av kansliet, som därefter rekvirerar klagandens själv­

deklaration från den lokala skattemyndigheten, som på deklarationens

plats inlägger en s. k. urtagslapp.

5. Utdrag av inkomstlängden upprättas av länsstyrelsen eller av den loka­

la skattemyndigheten.

6. Besvären överlämnas till länsstyrelsens taxeringssektion.

7. Ärendet bereds därstädes.

8. Taxeringsintendenten avger yttrande, varefter besvärsakten återsänds

till prövningsnämndens kansli.

9. Förslag till beslut utskrivs.

10. Beslut i ärendet fattas av landskamreraren. Som regel torde besvär

av dylikt slag behandlas som s. k. enmansärende.

11. Klaganden delges beslutet genom protokollsutdrag.

12. Protokollsutdrag sänds till uppbördsverket för åtgärd.

Förutom det biträde i själva besvärsärendet, som enligt det nyss anförda

lämnas av uppbördsverkets personal, har denna, om kvarstående skatt på­

förts genom taxeringsnämndens felaktiga beslut, att upplysa den skattskyl­

dige om de möjligheter till anstånd, som i dylika fall föreligger enligt be­

stämmelserna i 49 § uppbördsförordningen. Fallet föranleder därför i upp­

börds- och debiteringshänseende ytterligare åtgärder från uppbördsverkets

sida av följande slag.

13. Inlämnad anståndsansökan diarieförs.

14. Ansökningen översänds till taxeringsintendenten för yttrande enligt

bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördsförordningen.

15. Sedan ansökningen återkommit med intendentens tillstyrkande fat­

tas beslut om anstånd, vilket utskrivs i 4 exemplar, varav ett tillställs den

skattskyldige och ett överlämnas till vederbörande utmätningsman.

16. Sedan i punkt 12 omnämnt protokollsutdrag kommit uppbördsverket

till handa antecknas beslutet i inkomsttaxeringslängden.

17. Sökandens uppbördskort (kreditkort) framtas varefter skatten om­

räknas enligt prövningsnämndens beslut. Omdebiteringen sker på särskild

blankett, som upprättas i 4 exemplar.

18. Ursprungligen utfärdad debetsedel återkallas, varefter den skattskyl­

dige tillställs ny rättad debetsedel. I

I fortsättningen anfördes i skrivelsen, att för rättelse av en rent formell

felaktighet vid taxeringen måste, som framgått av det anförda, en med hän­

syn till felets art orimligt omfattande och tidsödande procedur komma till

användning. Det syntes föreligga ett klart behov, såväl ur myndigheternas

som framförallt ur den enskilde skattebetalarens synpunkt, av en förenk­

ling av förfaringssättet. En sådan förenkling skulle kunna genomföras ge­

nom att bestämmelser infördes i uppbörds- och taxeringsförordningarna

om rätt för lokal skattemyndighet att rätta, förutom debiteringsfel, även

taxeringsfel av formell art, dvs. summeringsfel och uppenbart felaktiga orts-

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

10

I promemorian berörs vidare den principiella skillnaden mellan taxe­

ringsmyndighets och lokal skattemyndighets nuvarande uppgifter. Bortsett

från att lokal skattemyndighet på visst sätt skall medverka vid taxering en­

ligt 16 § taxeringsförordningen m. fl. stadganden — vilken medverkan hu­

vudsakligen är av teknisk art — ankommer taxering på taxeringsmyndighe­

terna. Ett undantag från denna regel föreligger i det att lokal skattemyndig­

het i egenskap av längdförare uträknar beskattningsbar inkomst för skatt­

skyldiga, som erhåller ortsavdrag. Denna åtgärd hänförs till taxering. Det­

ta framgår redan därav att, om den beskattningsbara inkomsten uträknats

felaktigt, rättelse härav kan ske endast genom besvär över taxeringen. Vi­

dare framgår av 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen att lokal skattemyndig­

het skall kunna verka för att felaktigheter i taxeringar rättas under hand.

Enligt detta författningsrum skall sådana av den lokala skattemyndigheten

uppmärksammade felaktigheter i de åsatta taxeringarna, vilka inte omedel­

bart kan rättas i vederbörlig ordning, utan dröjsmål anmälas till taxenngs-

intendenten i länet. Lokal skattemyndighets huvudsakliga uppgift är emel­

lertid uträkning (debitering) av skatt på basis av verkställda taxeringar.

Det erinras i promemorian om att gränsen mellan taxering och debitering

har betydelse för riksrevisionsverkets rätt att framställa anmärkning. Enligt

126 § taxeringsförordningen må vid granskning av statsverkets räkenskaper

inom riksrevisionsverket anmärkning inte framställas med avseende på

verkställd taxering. Bestämmelsen är uttryck för den principen, att revi­

sionsmyndighet inte äger framställa anmärkning beträffande beslut, mot vil­

ket det allmännas talan kan föras av särskild statlig befattningshavare (jfr

50 § förordningen den 3 april 1959, nr 92, om förfarandet vid viss konsum-

tionsbeskattning). På grund av nämnda bestämmelse i taxeringsförordning­

en äger riksrevisionsverket inte framställa anmärkning mot t. ex. felräkning

i inkomstlängd eller felaktigt beräknat ortsavdrag. Emellertid må riksrevi­

sionsverket enligt 8 § i dess instruktion, om vid granskning någon orik­

tighet påträffas som ej kan avhjälpas av ämbetsverket, efter omständig­

heterna antingen överlämna ärendet till vederbörande myndighet för laga

åtgärd eller inberätta förhållandet för Kungl. Maj:t. På grund härav under­

rättas i praxis vederbörande länsstyrelse om sådana felaktigheter i taxe-

ringslängd som iakttagits vid riksrevisionsverkets granskning.

I promemorian påpekas att de fel som enligt den förut nämnda skrivelsen

bör kunna rättas av lokal skattemyndighet, nämligen summeringsfel och

uppenbart felaktiga ortsavdrag, måste anses vara sådana som grundar extra­

ordinär besvärsrätt enligt 100 § taxeringsförordningen. Närmast torde de

kunna hänföras till »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi­

seende» enligt 100 § 5). Besvär som avses i nämnda paragraf kan anföras

inom fem år efter taxeringsåret. I frågan om vilken princip som bör galla

för lokal skattemyndighets rättelsemöjlighet uttalas i promemorian.

Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1965

¹²

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise­

ende.

1 promemorian diskuteras vidare inom vilken tid lokal skattemyndighet

bör få företa rättelse av ifrågasatt slag. I nämnda avseenden föreslås en tid­

rymd av tre år efter utgången av det år då taxeringen verkställts, varvid

sådana synpunkter ansetts vara avgörande som att tiden borde underskrida

den i 100 § taxeringsförordningen stadgade tiden om fem år för anförande

av besvär i särskild ordning, att deklarationer av utrymmesskäl inte kan

förvaras hos alla lokala skattemyndigheter under mer än ett par år efter

taxeringsårets utgång, att utredning huruvida felaktighet föreligger försvå­

ras ju längre tid som förflyter från taxeringen samt att taxeringslängder in­

levereras till riksrevisionsverket — som enligt promemorian förutsätts un­

derrätta lokal skattemyndighet om taxeringsfel som iakttas i samband med

revision — först ca ett och ett halvt år efter taxeringsårets utgång och i all­

mänhet granskas därstädes under en tid av ca tio månader.

Det föreslås i promemorian att lokal skattemyndighet skall kunna över­

lämna ärende om rättelse av taxering till taxeringsintendent i stället för att

själv vidta rättelse, om särskilda skäl föranleder därtill.

Vad beträffar delgivning av lokal skattemyndighets beslut i fråga om vid­

tagen rättelse föreslås att samma regler skall gälla som beträffande delgiv­

ning av prövningsnämndens beslut, vilket medfört en hänvisning till 92 §

taxeringsförordningen i den föreslagna författningstexten. I promemorian

uttalas att då beslut om vägrad rättelse torde sakna intresse för annan än

den som gjort gällande att felaktighet föreligger skall avslagsbeslut enligt

förslaget tillställas endast sådan part.

Vidare uttalas att reglerna om besvär över taxeringsnämnds beslut bör

gälla även beträffande taxering som rättats av lokal skattemyndighet. Som

skäl härför anförs att de föreslagna bestämmelserna kan ses som en kom­

plettering av bestämmelserna om rätt för prövningsnämnd och kammarrät­

ten att företaga rättelse i egna beslut och utslag. Av praktiska skäl föreslås

att rättelsemöjligheten skall tilläggas lokal skattemyndighet i stället för den

taxeringsnämnd, vars taxering rättelse kan avse. Därmed har inte avsetts

att skapa en ny instans i skattemål.

Enligt promemorian bör bestämmelser i förevarande ämne ha sin plats

i 126 § taxeringsförordningen.

Remissyttrandena

Departementspromemorians förslag har fått ett i stort sett gynnsamt mot­

tagande i vad avser den principiella utformningen. Att lokal skattemyndig­

het tilläggs möjlighet att rätta vissa felaktigheter i taxering anser de allra

flesta remissinstanserna vara en välbehövlig reform. Förslaget tillstyrks i

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

alt nuvarande förfarande är synnerligen tidsödande. Olägenheterna härav

träder särskilt i dagen då felaktighet upptäcks efter det att debetsedel ut­

färdats och efter första ordinarie uppbördstermin för skattens erläggande.

De påtalade olägenheterna skulle enligt länsstyrelsens mening dock inte

elimineras om den i promemorian föreslagna ordningen infördes. Länsstyrel­

sen uttalar att man inte heller kan bortse från att det föreslagna systemet

innebär tillskapandet av en ny instans i skatteprocessen och att de lokala

skattemyndigheterna som redan nu är hårt arbetstyngda skulle komma att

belastas ytterligare. En helt ny arbetsrutin skulle tillkomma som skulle krä­

va personalförstärkning, nya blanketter, diarier, formulär etc.

Länsstyrelsen vill inte bestrida att det nuvarande systemet för rättelse av

taxeringar är omständligt. Detta beror emellertid på att man så långt som

möjligt önskat tillvarata rättssäkerhetssynpunkter och länsstyrelsen är inte

beredd att göra avkall på dessa synpunkter. En styrka i nuvarande system

för rättelse anser länsstyrelsen ligga däri att man har en så enhetlig arbets­

gång som möjligt för olika slags mål. Varje ändring som orsakar en avvikel­

se från en eljest inarbetad arbetsrutin medför enligt länsstyrelsen ett merar-

bete som ökar farorna för uppkomsten av felaktigheter.

Länsstyrelsen uttalar att i promemorian förbisetts att då en felräkning i

taxering föreslås bli rättad taxeringsintendenten ofta upptäcker även andra

fel i fråga om taxeringen. Vidare påpekar länsstyrelsen att i promemorian

ej berörts de väsentliga frågor som har samband med restitution, ränteberäk-

ning, kontroll att skattskyldig ej häftar för oguldna utskylder in. in. Ett

genomförande av förslaget skulle innebära ändringar i fråga om arbetsru­

tinen för sådana göromål. Länsstyrelsen framhåller att det ofta förflyter

läng tid mellan dagen för prövningsnämndens beslut och dagen för restitu­

tion.

Frågan om ortsavdragets storlek har samband med förvärvsavdrag, avdrag

för periodiskt understöd till barn och avdrag för försäkringspremier. Läns­

styrelsen uttalar att då lokal skattemyndighet inte avses skola kunna ändra

dessa avdrag det synes vara lämpligt att söka fånga upp ortsavdragsfallen

på prövningsnämndsstadiet genom övervakning av den typ som praktiseras

i länet. Avslutningsvis anför länsstyrelsen.

Även om länsstyrelsen — under åberopande av det nu anförda och med

särskilt understrykande av att väsentliga frågor ej beaktats i tillräcklig ut­

sträckning — nödgas hemställa att promemorian i befintligt skick inte måt­

te läggas till grund för lagstiftning, vill länsstyrelsen framhålla att hithöran­

de frågor är alltför viktiga för att en fortsatt utredning bör underlåtas.

I vart fall borde närmare undersökas möjligheterna att i dagens läge låta

de lokala skattemyndigheterna få verkställa rättelser av sådana uppenbara

felaktigheter som felöverföringar och felsummeringar, dock endast i den

mån dessa upptäcks före debiteringslängdens färdigställande. Därjämte bör

så snart förutsättningar härför finns påbörjas utredning om mer vittgående

förenklingar.

16

Behovet av förenklat rättelseförfarande understryks av de flesta remissin­

stanserna. Riksskattenämnden uttalar, att det med hänsyn till taxeringsären-

denas mängd och den knappa tid för granskning av deklarationsmaterialet

som står taxeringsnämnden till buds inte torde kunna undvikas att fel av tek­

nisk beskaffenhet uppkommer vid taxeringen. Då det här är fråga om fel som

närmast kan läggas beskattningsmyndigheterna till last, finner nämnden det

angeläget att felen rättas på ett snabbt och smidigt sätt. Nämnden framhål­

ler dock, att genom det summariska förfarandet vid handläggningen av enk­

lare ärenden, som redan nu tillämpas hos prövningsnämnderna, den skatt­

skyldige i sådana ärenden relativt snabbt erhåller rättelse. Centrala folkbok­

förings- och uppbördsnämnden anser det uppenbart att behov föreligger a\

ett system där fel av »teknisk» natur snabbt kan rättas utan att de skatt­

skyldiga själva skall behöva anföra besvär. Länsstyrelsen i Västerbottens

län understryker att förslaget innebär ett steg i riktning mot lagfästande av

den i och för sig självklara principen, att felaktigheter som av en eller annan

anledning kommit att vidlåda taxering skall kunna rättas på ett för såväl

den skattskyldige som beskattningsmyndigheterna enkelt, snabbt och smidigt

sätt. Liknande uttalande görs av riksrevisionsverket. Ett antal häradsskri-

vare i Älvsborgs och Jämtlands län, vilka yttrat sig på anmodan av länssty­

relserna i dessa län, understryker kraftigt behovet av ett förenklat rättelse­

förfarande i den riktning som promemorian anger.

Åtskilliga remissinstanser hävdar att genomförandet av förslaget skul­

le innebära väsentliga fördelar för de skattskyldiga. Sveriges häradsskrivar-

förening uttalar att lokala skattemyndigheter, som i sin verksamhet ju har

den omedelbara kontakten med allmänheten, under senare tid iakttagit en

alltmer stigande irritation över den omständliga procedur som rättelse

t. o. m. av enkla taxeringsfel av tekniskt slag fört med sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Beträffande frågan om lämpligheten att tillägga annan myndighet än lo­

kal skattemyndighet nu avsedd befogenhet uttalar kammarrätten, sedan

den konstaterat behovet av ett förenklat förfarande för rättelse av felaktig-

hcler vid taxering.

Att sådana bestämmelser inte tidigare meddelats sammanhänger uppen­

barligen med svårigheten att infoga dem i nu gällande system. Kompetens­

fördelningen mellan taxeringsmyndigheter å ena sidan och uppbördsmyn-

digheter å den andra torde redan nu vara svårförståelig för det stora flerta­

let skattskyldiga, och den föreslagna ordningen kommer att ytterligare ac­

centuera detta förhållande. Det enda alternativ som diskuterats är att låta

taxeringsintendent vidta ifrågakomna rättelser. Kammarrätten instämmer i

uppfattningen att det vore mindre tillfredsställande att låta det allmännas

ombud i taxeringsprocessen besluta angående taxeringar. Såsom ytterligare

alternativ till förslaget kunde måhända ifrågasättas antingen att införa be­

stämmelser om självrättelse för taxeringsnämnd, därvid uppgiften kunde

läggas på taxeringsnämndens ordförande, eller att i enlighet med vad som

f. n. gäller låta prövningsnämnd besluta i hithörande frågor men med ett

slagna förfarandet i det nuvarande systemet. Helt tillfredsställande har des­

sa svårigheter inte kunnat bemästras.

Utredningen framhåller att det i promemorian angivna kompetensområ­

det omfattar frågor som kan vara både kontroversiella och svårbedömda; i

synnerhet gäller detta frågor om ortsavdrag. Det synes utredningen inte

tillrådligt att låta de lokala skattemyndigheterna vidta ändringar i dessa

hänseenden utan särskild inskränkning och utan skyldighet att höra part

eller annan. Utredningen skisserar två utvägar för att undvika de antydda

konsekvenserna.

Den ena anknyter nära till nuvarande ordning och innebär, att den lokala

skattemyndigheten i de avsedda fallen inom ramen för ett förenklat förfa­

rande övertar taxeringsintendentens befogenhet att yrka ändring till den

skattskyldiges förmån. Målet skulle anhängiggöras hos prövningsnämndens

ordförande genom framställning av den lokala skattemyndigheten (jfr 158

och 163 §§ taxeringsförordningen), varvid målen upptas i särskilda för­

teckningar, upptagande relevanta fakta och siffror samt förslag till ändring.

Sådan framställning bör därvid lämpligen diarieföras som ett ärende utan

särskild diarieföring för varje i förteckningen upptagen skattskyldig. Pröv­

ningsnämndens godkännande, beslutat av ordföranden, kan tecknas på för­

teckningen; ett exemplar kan utgöra bilaga till nämndens protokoll. På ord­

föranden skulle ankomma att i förekommande säkerligen sällsynta fall in­

fordra akten resp. höra taxeringsintendent. Besluten bör, liksom enligt pro­

memorian, såtillvida vara preliminära, att parternas rätt att i vanlig ord­

ning besvära sig hos prövningsnämnden inte avskärs.

Den andra utvägen skulle vara att ge taxeringsnämnden rätt till självrät­

telse. Nämndens beslut skulle på framställning av den lokala skattemyndig­

heten fattas av taxeringsnämndens ordförande för det aktuella taxerings­

året eller, vid förfall för denne, kronoombudet eller, om även denne är för­

hindrad, annan ledamot av nämnden.

Utredningen anser att från principiella synpunkter alternativet med

framställning till prövningsnämndens ordförande synes vara att föredra.

Beträffande i vad mån införandet av rättelsemöjlighet för lokal skatte­

myndighet skulle innebära inbesparing av arbete och tid för myndigheterna

föreligger i viss mån skilda meningar hos remissmyndigheterna.

Riksskattenämnden anser att flertalet av de arbetsmoment, som krono-

kamreraren i Gävle i sin skrivelse angett för handläggning av hithöran­

de ärenden, torde kvarstå även efter övergång till den i promemorian före­

slagna ordningen. Förslaget innebär en inte obetydlig ökning av de lokala

skattemyndigheternas arbetsuppgifter, enär beslut om rättelse regelmässigt

inte torde kunna fattas utan en viss förberedande utredning. Länsstyrelsen

i Uppsala län gör ett liknande uttalande. Emellertid uttalar länsstyrelsen

även att — genom att ifrågavarande ärenden enligt förslaget skall fördelas

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

i olika avseenden biträda taxeringsnämnderna. Deklarationsmaterialet avses

i princip såsom f. n. skola förvaras hos de lokala skattemyndigheterna. De

föreslagna rättelsemöjligheterna synes under sådana förhållanden även

efter övergången till ADB-systemet böra handhas av de lokala skattemyn­

digheterna. Med hänsyn till det anförda och då ADB-systemet är avsett att

tillämpas först fr. o. m. år 1968 biträder nämnden förslaget att redan nu

införa regler som förenklar förfarandet vid rättelse av vissa felaktigheter i

taxering.

Även Sveriges häradsskrivarförening uttalar sig om förfarandet sedan

ADB-systemet genomförts. Oavsett utformningen av bestämmelserna om

rättelse av tekniska fel, som förelupit vid taxeringen i första instans, anser

föreningen det vara angeläget att i samband med övergång till databehand­

ling undersöka möjligheterna att förebygga tekniska fel i det taxeringsmate-

rial, som skall databehandlas, överföring av arbetsuppgifter av teknisk na­

tur från taxeringsnämnderna till lokal skattemyndighet är enligt förening­

ens mening i hög grad påkallad. Detta så mycket mer som lokal skattemyn­

dighets möjlighet att på ett tidigt stadium upptäcka felaktigheter i taxering­

en för rättelse i taxeringsnämnd kommer att minska, då deklarationsmate­

rialet skall behandlas på datakontoret, innan arbetet med faststallande av

pensionsgrundande inkomst påbörjas.

Ett par myndigheter har berört frågan om vilka taxeringslängder som

ifrågavarande rättelsemöjlighet bör avse. Centrala folkbokförings- och

uppbördsnämnden anser att — ehuru lokal skattemyndighet i regel inte är

längdförare för de särskilda taxeringsnämnder, som handhar taxering av

juridiska personer, samt deklarationer för juridiska personer som upptas i

de s. k. B- och C-längderna i regel inte förvaras hos lokal skattemyndighet

utan hos länsstyrelsen — rättelsemöjligheten dock bör omfatta aven sist­

nämnda längder. I fråga om rättelse av felaktigheter i fastighetstaxering an­

för nämnden.

De föreslagna bestämmelserna skall enligt utredningsmannen även avse

rättelser av felaktigheter i fastighetstaxering. Detta framgår darav att han­

visningarna i 172 och 174 §§ till 126 § taxeringsförordningen inte föresla­

gits skola ändras. Det kan enligt nämndens mening ifrågasattas, om behov

föreligger att låta rättelseförfarandet omfatta även fastighetstaxeringen. De

rättelser som härvid kan ifrågakomma avser huvudsakligen felaktig över­

föring av belopp från deklaration eller från nästföregående års fastighets-

längd till taxeringsårets fastighetslängd. Tänkbart är dock, att fel av typen

»sådan felaktig uträkning som framgår av i taxeringslangdeninförda be­

lopp» kan förekomma genom att summan av de i taxeringsvärdet ingående

delbeloppen inte stämmer med totalsumman. I den mån sådana fel förekom­

mer torde dessa normalt upptäckas före taxeringsperiodens utgång i langd-

föringsarbetets slutskede vid avstämningen av längderna. Vidare synes de

skäl för skyndsamt avgörande, som utredningsmannen anfört, inte ha sam­

ma styrka här. Även om det förenklade rättelseförfarandet endast kan kom-

²⁰

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

22

Enligt uppbördsverket i Uppsala synes det böra övervägas om inte två

andra typer av felaktigheter som avser längdföringen bör inbegripas i det

föreslagna förfarandet, nämligen dels det fall att asatt taxering överhoppats

(exempelvis i förmögenhetslängden) och dels det fall att taxering längd­

förts på fel person. Sådana fel, uttalar uppbördsverket, är väl inte särskilt

vanliga men när de inträffar är det angeläget att de kan rättas på snabbaste

och enklaste sätt utan initiativ av den eller de personer som berörs av felen.

En möjlighet att rätta även för låga taxeringar förordas av länsstyrelsen

i Södermanlands län, som anför.

Länsstyrelsen vill starkt understryka, att möjlighet till rättelse av lokal

skattemyndighet bör föreligga endast när fråga är om uppenbara felöverfö­

ringar från deklaration till taxeringslängd och uppenbara felräkningar, där

inte minsta tvekan kan råda om att fel blivit begånget. Under angivna för­

hållanden synes emellertid enligt länsstyrelsens uppfattning rättelse kunna

ske även till den skattskyldiges nackdel. Någon berättigad invändning här­

emot synes ej kunna göras, särskilt som skattskyldig enligt förslaget alltid

skall underrättas om den av lokal skattemyndighet vidtagna ändringen och

även äger rätt att anföra besvär över taxeringen i vanlig ordning.

Som skäl för sin åsikt att lokal skattemyndighet skall kunna lätta taxe­

ring till den skattskyldiges nackdel anför länsstyrelsen i Jönköpings län.

Enligt det föreliggande förslaget skall möjlighet till enklare rättelseför­

farande föreligga endast i de fall, då felaktigheten föranlett för hög taxe­

ring. Detta innebär en avsevärd och ej önskvärd begränsning av möjlig­

heterna att på ett smidigt sätt rätta misstagstaxeringar. Det måste nämligen

anses angeläget, att möjlighet skapas att rätta även taxeringar, som blivit

för låga på grund av exempelvis felräkning av taxeringsnämnd eller lokal

skattemyndighet, felaktigt ortsavdrag e. dyl. Fel av detta slag skapar ofta

irritation hos de skattskyldiga, exempelvis därför att de medför spärrning

av överskjutande skattebelopp i avvaktan på beslut om rättelse eller att de

föranleder först att ett mindre belopp överskjutande preliminär skatt åter­

betalas till den skattskyldige och någon tid därefter att den skattskyldige

-—- sedan prövningsnäinndens beslut om rättelse av taxeringen föreligger

tillställs debetsedel å tillkommande skatt på samma eller nästan samma

belopp. En utvidgning av möjligheten att rätta till att avse även fel som

medfört för låg taxering skulle dessutom medföra en ej obetydlig lättnad

i prövningsnämndernas arbetsbörda.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Östergötlands, Älvs-

borgs, Västernorrlands och Jämtlands län samt av Föreningen Sveriges kro-

nokamrerare och Sveriges häradsskrivarförening.

I fråga om vilka slags felaktigheter som lokal skattemyndig­

het bör kunna rätta föreligger olika meningar hos remissinstanserna. Vis­

sa av dem anser departementspromemorians förslag alltför vittgående i

detta avseende, medan flertalet önskar att området för rättelsemöjligheten

väsentligt utvidgas i förhållande till förslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

24

ten i förfarandet samt fördröja handläggningen i sådana fall där den lokala

skattemyndigheten anser att ärendet bör överlämnas till taxeringsintenden-

ten. Ämbetet är »benäget att tillstyrka att det framlagda forslaget genom­

förs i befintligt skick men ställer sig synnerligen positivt till tanken att

förenkla förfarandet vid rättelse av taxering. Förenklingen bör emellertid

inriktas på rättelse av längdföringsfel över huvud taget. De särskilda pro­

blem som uppkommer i Stockholm därigenom att deklarationerna forvaras

inom

ämbetets skatteavdelning och inte hos lokala skattemyndigheter torde

enligt ämbetets mening kunna lösas utan större svårighet.

Även länsstyrelsen i Hallands län anser att den ifrågasatta rattelsemöj-

li"heten bör begränsas till felaktigheter vid längdföringen. Länsstyrelsen

påpekar att ehuru längdföringen f. n. anses utgöra en del av taxeringsnämn­

dens verksamhet i praktiken inte finns någon möjlighet för taxeringsnämn­

den eller dess ordförande att övervaka att riktiga belopp infors i längden.

Redan nu torde lokala skattemyndigheter vidta en mängd rättelser i sam­

band med längdföringen även utan att höra taxeringsnämndens ordförande.

Liknande begränsningar föreslås av länsstyrelserna i Södermanlands och

Älvsborgs län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

1 stort sett tillstyrks förslaget att rättelsemöjligheten skall avse fel­

aktig överföring från deklaration till taxeringslängd och sådan

felaktig uträkning som framgår av belopp som införts i taxerings-

längden. Kammarrätten anser dock att rättelse av fel vid överföring från

deklaration till taxeringslängd bör ske endast om tveksamhet inte förelig­

ger om de belopp som taxeringsnämnden fastställt. Är taxeringsnämndens

anteckningar i deklarationen inte otvetydiga bör rättelse alltjämt ske i

den nu gällande ordningen.

Flertalet remissinstanser har inte haft något att invända mot att lokal

skattemyndighet får möjlighet att rätta felaktigt avdrag för k o in m u n al­

ska 11 o c h sjukförsäkringsavgift. Förslaget tillstyrks i den­

na del uttryckligen av bl. a. kammarrätten, riksrevisionsverket och riks­

skattenämnden. Länsstyrelsen i Södermanlands län uttalar emellertid tvek­

samhet över förslaget på denna punkt.

Taxeringsnämndernas ordförande torde numera i allmänhet begagna sig

av möjligheten att kontrollera nämnda avdrag genom jämförelse med före­

gående års debiteringslängd. Fel beträffande avdrag av dessa slag torde där­

för numera vara relativt sällsynta. Det kan salunda ifragasattas, om forsla­

get i denna del har någon egentlig uppgift att fylla.

Även länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter om den utvidgning av

skattskyldigs möjlighet att erhålla rättelse som förslaget innebär bör gälla

avdrag för kommunalskatt och sjukförsäkringsavgift. Enligt gällande ratt,

påpekar länsstyrelsen, erfordras för att vinna rättelse av sådana avdrag

efter den ordinarie besvärstidens utgång att besvärsrätt föreligger enligt

huruvida barnet skall anses hemmavarande bör ärendet överlämnas till

taxeringsintendent.

Liknande uttalanden görs av länsstyrelserna i Södermanlands och Värm­

lands län.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sig inte kunna förorda att på

lokal skattemyndighet överlåts att helt självständigt besluta om höjda

ortsavdrag. Länsstyrelsen uttalar att en godtagbar lösning möjligen kan

erbjuda sig genom införandet av en obligatorisk skyldighet för lokal skatte­

myndighet att innan rättelse vidtas delge taxeringsintendenten ändrings­

förslaget. En sådan ordning synes också länsstyrelsen underlätta en av­

sevärd utökning av det fält inom vilket lokal skattemyndighet skall kunna

meddela rättelser.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att bestämmelserna om orts­

avdrag inte sällan är svåra att tillämpa och erinrar om att ändringar i

fråga om ortsavdrag ofta får följdverkningar beträffande bl. a. förvärvsav-

drag och avdrag för försäkringspremier. Länsstyrelsen anser det på grund

härav uteslutet att annan myndighet än prövningsnämnden skall få fatta

beslut i fråga om felaktigt ortsavdrag.

Möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta andra slags felak­

tigheter än sådana som avses i förslaget föreslås av flera remissin­

stanser. Oftast avses därvid rättelse av felaktiga avdrag, såsom det s. k.

förvärvsavdraget, avdrag för tilläggspensionsavgift eller nedsatt skatteför-

måga samt s. k. schablonavdrag men även fel vid beräkning av garantibe­

loppets storlek och felaktiga överföringar i deklaration berörs i sådana för­

slag.

Flera remissinstanser önskar att rättelsemöjligheten utsträcks till att

avse felaktiga överföringar till sammanfattningar i deklarationen. Till dessa

instanser hör riksskattenämnden, som uttalar att till misskrivning av tek­

nisk art, som lokal skattemyndighet bör ha möjlighet att rätta, också bör

hänföras felaktig överföring av belopp från deklarationsbilaga till huvud­

blankettens sammanfattningar.

Liknande synpunkter anläggs av länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt­

lands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län och Sveriges häradsskrivar-

förening.

Däremot anser länsstyrelsen i Jämtlands län att ifrågavarande rättelse­

möjlighet inte bör avse fel vid överföring från deklarationen till samman­

ställningen. Länsstyrelsen anför som skäl härför, att dylika fel endast mera

sällan påtalas av de skattskyldiga. Rättelse av sådana fel bör förutsätta

medverkan av taxeringsintendent och prövningsnämnd (landskamrerare).

I fråga om utvidgning av rättelsemöjligheten uttalar kammarrätten, att

det med hänsyn till lokal skattemyndighets tillgång till fastighetslängder

ligger nära till hands att felaktigt uträknade procentavdrag och garanti-

²⁶

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

28

taxering. På samma sätt bör rättelse kunna ske av dubbeltaxeringar inom

ett och samma fögderi, felaktigt eller för högt upptagna garantibelopp för

fastigheter, oriktigt reducerade beskattningsbara förmögenheter m. m.

Föreningen Sveriges kronokamrerare anser att felaktighet vid överföring

av belopp till deklarationens sista sida samt beträffande avdrag för nedsatt

skatteförmåga bör kunna rättas av lokal skattemyndighet och föreslår vida­

re, att sådan rättelse bör kunna äga rum av felaktiga schablonavdrag såväl

vid förvärvskälla som under allmänna avdrag samt av felaktighet beträf­

fande garantibelopp, avdrag för tilläggspensionsavgift och förvärvsavdrag.

Nämnda slag av rättelser bör enligt föreningen även kunna avse höjning av

taxering.

Sveriges häradsskrivarförening anser området för rättelsemöjligheten all­

deles för snävt tilltaget och anför.

Som exempel på vanligen förekommande fel av teknisk natur, som skulle

falla utanför ramen för rättelser enligt förslaget, kan nämnas.

1) Felaktighet, som endast gäller vid summeringen av sammanfattningen

till kommunal inkomstskatt.

2) Inkomst i en förvärvskälla eller summa allmänna avdrag har över­

förts med fel belopp till sammanfattningen för taxering till statlig eller

kommunal inkomstskatt.

3) Garantibelopp har felräknats, uteglömts eller dubbelförts.

4) Felaktighet i fråga om avdrag för tilläggspensionsavgift.

5) Skattskyldig har dubbeltaxerats inom samma kommun. Fel av denna

art förekommer ofta vid förvärv av bostadsfastighet i samband med flytt-

Vissa ur rättssäkerhetssynpunkt stötande konsekvenser vid fastställan­

det av den pensionsgrundande inkomsten, som det nuvarande taxeringsför-

farandet medför, skulle elimineras om även taxering, som blivit för låg till

följd av felräkning eller misskrivning, kunde rättas av lokal skattemyndig­

het. Här kan anföras ett exempel, som belyser ett ofta förekommande fall.

I samband med uträknandet av den pensionsgrundande inkomsten för en

försäkrad upptäcker lokal skattemyndighet, att taxeringen för inkomst av

tjänst på grund av felräkning blivit 400 kr. för låg. Den pensionsgrundande

inkomsten fastställs i enlighet med den felaktiga taxeringen. Kfter besvär

av taxeringsintendenten rättas inkomsttaxeringen. Verkställd beräkning av

den pensionsgrundande inkomsten kan dock inte ändras, enär taxerings-

andringen föranleder avvikelse från nämnda beräkning med belopp under­

stigande 500 kr.

RLF och Sveriges Lantbruks förbund uttalar att felaktighet beträffande

folkpensionsavgift och tilläggspensionsavgift bör kunna rättas i förenklad

ordning.

Den föreslagna tiden av tre år efter taxeringsåret inom vilken

lokal skattemyndighet skall äga rätta taxering har många remissinstanser

ansett vara för lång. Riksskattenämnden anser att den tid som föreslagits i

promemorian inte är tillräckligt motiverad och att anledning saknas att ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

30

Länsstyrelserna i Gävleborgs och Västerbottens län anser att tiden inom

vilken rättelse i föreslagen ordning skall kunna ske bör begränsas till ut­

gången av juni månad året efter taxeringsåret.

Frågan om kom m unikation mellan lokal skattemyndighet och

taxeringsintendenten har föranlett vissa förslag och uttalanden från remiss­

instanser.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om ej framställning om rät­

telse, som lämnas till lokal skattemyndighet, i förekommande fall bör över­

lämnas till prövningsnämnden i stället för, som i promemorian föreslås, till

taxeringsintendenten. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare om ej skriftlig fram­

ställning som inte kan bifallas av lokal skattemyndighet skall överlämnas

till prövningsnämnden och likställas med besvär samt anses ha inkommit

till prövningsnämndens kansli redan då den ingivits till lokal skattemyn­

dighet. Som skäl för detta förslag anför länsstyrelsen.

Det har givetvis sin betydelse om överlämnandet skall ske till prövnings­

nämnden eller taxeringsintendenten. En skattskyldig, som vill få sin taxe­

ring ändrad, anför t. ex. ej besvär över taxeringen utan inger i stället en

framställning om ändring av taxeringen till lokal skattemyndighet i tro att

denne skall vidtaga den önskade rättelsen. Om emellertid den lokala skatte­

myndigheten ej bifaller framställningen eller — i enlighet med vad som an­

givits i förslaget till lagtext — överlämnar densamma till taxeringsintenden­

ten och denne ej kan finna att något skäl till ändring av taxeringen förelig­

ger, kan den skattskyldige ha försuttit sina möjligheter att få taxeringen

prövad genom besvär i vanlig ordning. Särskilt om den skattskyldige ingi­

vit sin framställning till lokal skattemyndighet inom den tid, som är stad­

gad för anförande av besvär, ter sig ett sådant resultat stötande. När det

blir allmänt känt att taxeringar kan ändras på ett enkelt och snabbt sätt ge­

nom lokal skattemyndighets försorg, måste man räkna med att dylika kom­

plikationer kan uppstå.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län — som anser att rättelsemöjligheten

bör begränsas till uppenbara felräkningar och felöverföringar — uttalar föl­

jande, som berör förevarande frågeställning.

Det föreligger framför allt ur de skattskyldigas synpunkt ett klart behov

av att möjligheter skapas att förenkla förfarandet vid rättelse av uppenbara

felaktigheter vid taxeringen. Ett system med två myndigheter med befogen­

het att ändra en taxeringsnämnds beslut synes dock inte vara helt utan olä­

genheter. Så kan det exempelvis inträffa, att utredning i taxeringsärende

avseende en och samma skattskyldig samtidigt verkställs av såväl taxe-

ringsintendent som lokal skattemyndighet, varvid dessa myndigheter kan

komma att fatta olika beslut i fråga om samma taxering. Komplikationer

av sådant och annat oförutsett slag kan uppenbarligen i någon mån förta

verkan av den förenkling, som avsetts med förslaget.

Länsstyrelsen i Hallands län anser som tidigare nämnts att endast längd-

föringsfel bör kunna rättas av lokal skattemyndighet. Länsstyrelsen anser

det angeläget att allmänheten därutöver bereds möjlighet att formlöst an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

32

Beträffande den föreslagna skyldigheten för lokal skattemyndighet att

underrätta taxeringsintendenten må framhållas, att taxeringsintendenten

har begränsade möjligheter alt granska underrättelser av detta slag. Ären­

dena är vidare av så rutinmässig beskaffenhet att de egentligen inte skulle

behöva underkastas någon efterhandsgranskning. Lokal skattemyndighets

beslut om rättelse i taxeringslängden är emellertid ett enmansärende. Det

kan därför antas, att förslaget om taxeringsintendentens underrättande be-

tineas av kontrollhänsyn. Behovet av kontroll kan därför inte förbigås. Säl-

skilt bör observeras, att lokal skattemyndighet enligt 113 § regeringsformen

ej torde kunna ställas till ansvar för oriktigt beslut avseende rättelse av

taxering. Som redan nämnts bereder emellertid det föreslagna underrattel-

seförfarandet knappast möjlighet för taxeringsintendenten att inom läns­

styrelsen verkställa någon effektiv kontroll av beslutet, såvida inte taxe­

ringsintendenten rekvirerar samtliga handlingar i ärendet. En dylik proce­

dur medför å andra sidan betydande arbetsbelastning för taxeringsinten­

denten vilket innebär att värdet av reformen måste minska. En möjlig ut­

väg synes här vara, att lokal skattemyndighet åläggs föra ett särskilt dia-

rium angående av myndigheten vidtagna rättelser. Detta diarium bor ha en

praktisk uppläggning och bör innehålla tydlig redogörelse för rättelserna.

Det får sedan ankomma på taxeringsintendenten att själv eller genom ho­

nom underställd personal stickprovsvis kontrollera riktigheten av lokal

skattemyndighets beslut i ärenden av detta slag. Sådana stickprov bör även

ifrågakomma vid de årliga inventeringar, som skall verkställas enligt 9 §

häradsskrivarinstruktionen och 4 § kronokamrerarkungörelsen.

Beträffande besvär över beslut om rättelse uttalar länsstyrelsen

i Gävleborgs län, att rättelse genom lokal skattemyndighet måste anses vara

ett särskilt institut och att lokal skattemyndighet blir en instans i vissa

taxeringsfrågor. På grund därav bör enligt länsstyrelsens mening särskilda

regler gälla för besvär över sådana beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Beträffande inplaceringen i taxeringsfor ordningen av

den föreslagna bestämmelsen om rättelse anför riksskattenämnden.

Bestämmelserna om rättelse av taxering i nu föreslagna ordning bör —

då rättelse av taxering är att anse som ett självständigt rättsinstitut in­

föras i en särskild paragraf, förslagsvis i en ny 126 a §. Med hänsyn till

nämndens inställning, att rättelse inte må ske efter utgången av året nast

efter taxeringsåret, samt vad nämnden i samband därmed anfört kommer

bestämmelserna, därest nämndens mening godtas, att sakna den i pro­

memorian angivna anknytningen till 126 §.

Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden uttalar i denna fråga.

Det kan ifrågasättas, om inte bestämmelserna om rättelse av taxerings­

nämnds beslut bör införas under avdelningen »IX Om besvär över taxe­

ringsnämnds beslut» i taxeringsförordningen, lämpligen då som ett forsta

moment i 73 §. Rent systematiskt synes rättelseförfarande bora regleras iore

besvär sförfarandet; jfr motsvarande bestämmelser beträffande rättelse av,

resp. besvär över prövningsnämnds beslut samt rättelse resp. kesvärs-

bestämmelserna i uppbördsförordningen. Härjämte undanröjs den tvek­

samhet, som möjligen kan uppkomma med den föreslagna författmngstex-

34

till hands att i vissa avseenden överflytta nyssnämnda befogenhet för ordfö­

randen i prövningsnämnd till lokal skattemyndighet. Bevillningsutskottet

(BevU 1958:35) hemställde att motionerna inte måtte föranleda någon riksda­

gens åtgärd. Utskottet ville inte bestrida att den i motionerna skisserade ord­

ningen skulle kunna medföra vissa fördelar framför allt i form av eu snabb

handläggning av de ärenden i vilka fel upptäcktes i samband med utskrivan­

de av debetsedlarna. Utskottet framhöll emellertid vissa nackdelar med det

föreslagna systemet. Sålunda skulle instansordningen brytas och fara för

kompetenskonflikter lätt uppkomma. I de ofta förekommande fall då härads-

skrivaren eller kronokamreraren var ordförande i taxeringsnämnd skulle ge­

nomförandet av motionärernas förslag enligt utskottet innebära att det av

statsmakterna avvisade systemet med självrättelse infördes på en omväg. Ut­

skottet ansåg det inte lämpligt att innan någon som helst erfarenhet vun­

nits av hur systemet med rättelse av misstagstaxeringar o. d. genom beslut

av ordföranden i prövningsnämnd skulle komma att fungera genomföra en

sådan åtgärd som den i motionerna föreslagna. Riksdagen följde utskot­

tets förslag.

De motioner jag berört syftade till att åstadkomma ett förenklat förfa­

rande för rättelse av sådana felaktigheter i taxeringar som uppstått genom

uppenbara misstag av taxeringsnämnd. Bevillningsutskottets invändningar av­

såg bl. a. att erfarenhet av systemet med rättelse genom beslut av ordföran­

den i prövningsnämnd borde avvaktas innan ett förslag enligt motionerna

genomfördes. Vad jag tidigare anfört torde visa att det finns behov av be­

stämmelser som ytterligare underlättar förfarandet vid rättelse av uppen­

bara taxeringsfel. Detta har allmänt vitsordats av remissinstanserna. Även

de instanser som avstyrkt det remitterade förslaget har uttalat, att det nu­

varande besvärsförfarandet är onödigt omständligt när rättelse av uppen­

bara taxeringsfel skall vidtas. Ehuru avsevärd förenkling uppnåtts genom

att ordföranden i prövningsnämnd kan avgöra s. k. enmansmål är enligt

min mening även sistnämnda förfarande alltför omständligt och tids­

krävande i fråga om rättelse av helt uppenbara taxeringsfel. Jag förordar

därför bestämmelser i syfte att ytterligare förenkla förfarandet vid rättelse

a\ taxeringsfel som här avses. Ett sådant nytt rättelseförfarande innebär

inte att behovet att avgöra mål i prövningsnämnden såsom enmansmål bort­

faller.

De invändningar som särskilt länsstyrelsen i Malmöhus län anfört mot

det remitterade förslaget synes mig inte ha den tyngd att de bör hindra en

omedelbar reform på grundval av promemorians förslag. Bestämmelserna

om restitution, ränteberäkning m. m., som enligt länsstyrelsen måste över­

ses om det föreslagna förfarandet införs, synes utan att de ändras bli till­

lämpliga i fall av omdebiteringar på grund av rättelse som nu avses. Läns­

styrelsens förslag att rättelse genom ett förenklat förfarande bör kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

36

förande inom uppbördsväsendet. Å andra sidan bör omfattningen av ett så­

dant rättelseinstitut utformas med en viss återhållsamhet. Endast sådana

rättelsegrunder bör införas som det föreligger verkligt behov av enligt vad

erfarenheten utvisat.

Av det sagda framgår att jag anser mig kunna förorda att lokal skatte­

myndighet får befogenhet alt rätta vissa uppenbara felaktigheter i taxe­

ring. Den lokala skattemyndigheten hör emellertid inte på grund av sådan

befogenhet bli eu ny instans i skatteprocessen. Rättelseförtarandet bör ut­

formas som en ersättning för självrättelse från taxeringsnämnds sida av

dess beslut. Såsom föreslagits i departementspromemorian bör rättelseför­

farandet avse endast taxering som beslutats av taxeringsnämnd.

I fråga om vilka slags felaktigheter, som rättelsemöjligheten bör avse, fö­

religger skilda meningar hos remissinstanserna. Enligt min mening bör den

ledande synpunkten vid lösningen av denna fråga vara den, att rättelsein­

stitutet skall ha i stort sett samma karaktär som den självrättelse av uppen­

bara felaktigheter som f. n. tillkommer prövningsnämnd. Institutet bör

som jag redan framhållit ses som en ersättning för den möjlighet till själv­

rättelse som taxeringsnämnd sannolikt skulle ha ägt om den vore ett per­

manent organ. Jag instämmer i vad ett antal remissinstanser uttalat, att

rättelsemöjlighet ej bör föreligga för lokal skattemyndighet om utredning

härför erfordras i form av yttrande från taxeringsintendent. Rättelsegrun­

derna bör klart preciseras, såsom också skett i promemorians förslag.

En typ av uppenbara felaktigheter av särskilt kvalificerat slag utgör de

fel som har direkt samband med längdföringen. Taxering som beslutats av

taxeringsnämnd kan ha längdförts med felaktiga belopp eller med felaktig

anteckning beträffande skatteberäkningen eller helt underlåtits, t. ex. ge­

nom att deklaration inte kommit längdförande myndighet till handa. Vi­

dare kan taxering ha införts på fel skattskyldig eller förts på mer än en

skattskyldig i taxeringslängd. F. n. kan dylika fel rättas endast genom be­

svär. För skattskyldig som avlämnat ifrågavarande deklaration innebär så­

dan felaktighet en irriterande olägenhet bl. a. på grund av att överskjutande

skatt inte kan återbetalas innan prövningsnämnden beslutat om rättelse. I

de härvid ofta förekommande fall att beslut inte kan meddelas i sådan tid

att debetsedel föreligger före den 15 februari kan den skattskyldige inte

göra de allmänna avdrag i deklarationen som debetsedeln ger besked om.

Jag förordar att myndighet som handhaft längdföringen — som för taxe­

ring av vissa skattskyldiga vanligen ej är lokal skattemyndighet utan läns­

styrelsen varom mer i det följande -— skall kunna besluta om rättelse av

längdföringsfel. Sådan rättelse kan givetvis innebära höjning av den taxe­

ring som införts i längden. Mot detta kan inte göras någon rimlig invänd­

ning eftersom taxeringsnämnden beslutat den taxering som införs i läng­

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

38

Det är enligt min mening särskilt angeläget att felaktigt avdrag för kom­

munalskatt och sjukförsäkringsavgift kan rättas i den föreslagna ordning­

en. Uppgift om det belopp varmed sådana skatter och avgifter debiterats är

i regel tillgänglig för den lokala skattemyndigheten. I ett stort antal fall

skall dessutom avdragen beräknas schablonmässigt. Bl. a. kommer detta att

gälla avdrag för kommunalskatt i vissa fall efter ett genomförande av den i

prop. 1965: 14 föreslagna schabloniseringen av kommunalskatteavdraget.

Jag förordar vidare att rättelseförfarandet skall omfatta avdrag för folk­

pensionsavgift, i den mån sådant avdrag får göras övergångsvis, och för till-

läggspensionsavgift, vilka avgifter framgår av verkställd debitering.

Några remissinstanser avstyrker att lokal skattemyndighet skall få rätta

felaktiga ortsavdrag. De remissinstanser som tillstyrkt att så bör kunna

ske har allmänt understrukit att rättelse i den ordning som föreslagits bör

avse endast uppenbart felaktiga ortsavdrag. Med hänsyn till avsikten med

det föreslagna rättelseinstitutet anser jag det ofrånkomligt att det bör om­

fatta rättelse av ortsavdrag. Rättelse av sådana felaktigheter som oftast drab­

bar taxeringen av ensamstående skattskyldiga med barn, nämligen just

fel i fråga om ortsavdragets storlek, skulle eljest falla utanför ett förenklat

rättelseförfarande. Däremot vill jag instämma i uttalandena att rättelse bör

kunna ske endast av uppenbart felaktiga ortsavdrag. Såsom riksskatte­

nämnden preciserat denna fråga bör rättelse i den föreslagna ordningen

kunna ske t. ex. om taxeringsnämnd inte observerat att en ensamstående

skatlskyldig har hemmavarande barn men inte om nämnden ansett alt bar­

net inte kan anses som hemmavarande. Jag vill vidare erinra om det lallet

att taxeringsnämnd väl ansett barnet vara hemmavarande men tiots detta

av förbiseende medgett endast det lägre ortsavdraget. Givetvis böi rättelse

i förenklad ordning kunna ske även i sistnämnda fall.

lin remissinstans har föreslagit att skyldighet skall åligga lokal skatte­

myndighet att höra taxeringsintendent över ändringsförslag beträffande

oi tsavdrag. Jag kan inte biträda detta förslag. Det skulle medföra att hand­

läggningen av rättelseärende tördröjs. Ett sadant förfarande äi för öviigt

oförenligt med principen att rättelsemöjligheten skall ersätta självrättelse

från taxeringsnämnds sida. Det kan enligt min mening dock vara påkallat

att särskilt i fråga om rättelse av ortsavdrag höra taxeringsnämndsordfö-

randen. Till denna fråga ämnar jag återkomma i specialmotiveringen.

Med den av mig förordade begränsningen av lokal skattemyndighets möj­

lighet att rätta felaktiga ortsavdrag synes de invändningar som anförts

gentemot förslaget härom ha beaktats. Såsom framhållits i remissyttran­

dena medför skälen för höjning av ortsavdrag ej sällan att nedsättning av

taxeringen även bör ske genom tillämpning av bestämmelserna om för-

värvsavdrag. Det synes mindre lämpligt, om lokal skattemyndighet först

meddelar beslut om förhöjt ortsavdrag och taxeringsintendenten därefter

hos prövningsnämnden yrkar ytterligare nedsättning av taxeringarna på

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

påpekat torde felaktighet som nu är i fråga endast undantagsvis upptäckas

efter kvarskatteuppbörden i mars månad. Till detta kommer att tidrym­

den för rättelse bör bestämmas så, att rättelseförfarandet smidigt inpassas

i den nuvarande ordningen för anförande av besvär över taxering. I de fall

då rättelse vägras efter framställning av skattskyldig — t. ex. därför att

felaktighet föreligger som inte kan rättas i den föreslagna ordningen —

bör möjlighet föreligga för prövningsnämnden att pröva om felaktighet

verkligen föreligger. Så blir fallet om beslut i fråga om rättelse måste fat­

tas inom sådan tidrymd att taxeringsintendenten, som kan anföra besvär

bos prövningsnämnden till utgången av april månad, hinner framställa

yrkande därstädes i anledning av vad som förevarit i rättelseärende. Jag

förordar med anledning härav att rättelse enligt det nya förfarandet får

beslutas intill utgången av mars månad året efter taxeringsåret.

Jag har tidigare uttalat att det i de fall, då taxeringsintendentens medver­

kan är nödvändig för avgörande av rättelseärende, får anses uteslutet att

lokal skattemyndighet skall få vidta rättelsen. Det kan nämligen då inte

anses föreligga sådan uppenbar felaktighet som bör kunna rättas i förenk­

lad ordning. En länsstyrelse föreslår att taxeringsintendentens medverkan

i rättelseärende skall krävas när fråga är om mera komplicerade fall. En

annan länsstyrelse föreslår att taxeringsintendenten skall höras i alla rät­

telseärenden som uppkommer hos lokal skattemyndighet. Gemensamt för

dessa båda förslag är att det skall ankomma på taxeringsintendenten att

avgöra om rättelse skall vidtas av den lokala skattemyndigheten eller yr­

kande om rättelse framställas hos prövningsnämnden.

Båda dessa förslag innebär att taxeringsintendent får en väsentlig upp­

gift i det förenklade rättelseförfarandet. I departementspromemorian har

diskuterats möjligheten att taxeringsintendent borde äga rätta taxeringar i

den påkallade förenklade ordningen. Tanken härpå avvisas emellertid på

enligt min mening goda grunder som äger betydelse även för nu berörda

båda förslag. Som skäl för dessa har bl. a. framförts, att taxeringsintendents

medverkan skulle medföra större enhetlighet vid bedömningen av ärendena.

Jag vill emellertid uttala att bestämmelserna om rättelse av de felaktig­

heter som här avses bör utformas sa att olikheter i praxis inte bör kunna

uppkomma. Dylik rättelse bör inte innefatta egentliga rättsliga övervägan­

den. Det anförda skälet för taxeringsintendents medverkan synes därför

inte relevant. Enligt den andra remissinstansen, som föreslagit sådan med­

verkan, bör det undvikas att samma taxering blir föremål för rättelsebe­

slut både av lokal skattemyndighet och av prövningsnämnd. Denna remiss­

instans framhåller att det föreligger starka krav på samordning mellan rät­

telser som påkallas av lokal skattemyndighet och sådana justeringar som

föranleds av granskningsarbetet på taxeringssektionen och som kan ut­

⁴⁰

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

torde taxeringsintendenten ha begränsad möjlighet att granska här avsed­

da beslut. För kommun torde beslut om rättelse sakna egentligt intresse.

Jag vill vidare erinra om att taxeringsnämnds beslut delges den skattskyl­

dige, nämligen om nämnden beslutat frångå den skattskyldiges självdekla­

ration, men ej alls taxeringsintendent eller kommun. Det torde vara till­

räckligt och även konsekvent riktigt att beslut om rättelse skall delges en­

dast den skattskyldige i egenskap av part. I vad mån rättelsebeslut bör

översändas till annan än part kommer jag att beröra i specialmotiveringen.

Den här förordade ordningen för rättelse bör tillämpas fr. o. m. 1965

års taxering.

Ett par remissinstanser har riktat invändning mot att rättelsebestäm­

melserna intas i 126 § taxeringsförordningen. Såsom alternativ har föresla­

gits dels avdelningen »IX Om besvär över taxeringsnämnds beslut» och

dels en särskild avdelning VIII A. Den riktigaste lösningen synes dock

vara, att bestämmelserna får sin plats i en ny paragraf, 72 a §, i taxerings­

förordningen. Genom en sådan placering kommer förfarandets anknyt­

ning till taxeringsnämndernas verksamhet och till längdföringen att un­

derstrykas.

Avslutningsvis får jag i detta sammanhang uttala, att de bestämmelser

jag förordat utgår från den nuvarande organisationen av taxerings- och

uppbördsväsendet. Om den lokala skattemyndighetens ställning inom den­

na organisation framdeles skulle ändras, t. ex. till följd av förslag från den

pågående landskontorsutredningen, får övervägas om en sådan ändring

innebär att det syfte som avses med det föreslagna rättelseinstitutet bör

tillgodoses i en annan ordning.

⁴²

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1963

S pecialmotivering

Departementspromemorian

Promemorians förslag om ändring av 126 § taxeringsförordningen (se bi­

laga) innebär att den nuvarande paragrafen bibehålls oförändrad såsom ett

första moment i paragrafen. Det framhålls i promemorian att förslaget allt­

så inte medför ändring i gällande princip att riksrevisionsverket inte må

framställa anmärkning rörande taxering. Detta utesluter dock inte riksre-

visionsverkets medverkan till rättelse av taxering i den ordningen, att ver­

ket lämnar underrättelse om observerad felaktighet till myndighet som kan

föranstalta om rättelse.

Beträffande »felaktig överföring av belopp från deklaration till taxerings-

längd» anförs i promemorian, att enär taxeringslängden äger vitsord fram­

för deklarationen en sådan rättelse måste anses vara ändring i taxering.

Det betonas att någon som helst prövning av riktigheten av deklarationens

siffror inte kan ske med stöd av nämnda grund för rättelse. Bestämmelsen

44

sen måste vara vidtagen inom nämnda tidrymd. I promemorian framhålls

att genom bestämmelsen skapas en önskvärd fast tidsgräns som grundas på

lätt iakttagbara fakta, varför frågan huruvida befogenhet att företa rättelse

föreligger i det särskilda fallet inte torde kunna bli föremål för tvekan. Vi­

dare uttalas att felaktighet i taxering, som iakttas sedan tre år förflutit från

taxeringsåret, inte bör meddelas lokal skattemyndighet utan vederbörande

länsstyrelse eller taxeringsintendent.

Om taxeringen överklagats hos prövningsnämnden av taxeringsintenden-

ten eller det befinns att även sådan felaktighet föreligger som den lokala

skattemyndigheten inte äger rätta, föreligger enligt promemorian sådant fall

då rättelseärendet bör bedömas av prövningsnämnd.

Förslagets sista stycke innehåller bestämmelser att besvär inte må anfö­

ras över lokal skattemyndighets beslut enligt paragrafen, varefter hänvisas

till parts möjlighet att föra talan mot taxeringen i den ordning som stadgas

i

74

, 76,

100

och

101

§§ taxeringsförordningen, dvs. besvär över taxerings­

nämndens beslut. Härom anförs i promemorian.

Med hänsyn till de givna tidpunkterna för besvär enligt 76 § synes i prak­

tiken endast taxeringsintendentens besvärsrätt i sagda paragraf kunna avse

taxering som rättats med stöd av de föreslagna bestämmelserna. Skattskyl­

dig torde däremot vara hänvisad till att anföra besvär över beslut om rättel­

^{se enligt} 100

§ taxeringsförordningen, under åberopande av att taxering bli­

vit oriktig på grund av »felräkning, misskrivning eller annat uppenbart för­

biseende». Har taxering blivit felaktig genom lokal skattemyndighets beslut

i fråga om rättelse, torde alltid sådan felräkning eller misskrivning eller så­

dant uppenbart förbiseende föreligga som grundar besvärsrätt för skattskyl­

dig enligt

100

§ och för taxeringsintendent enligt

101

§ taxeringsförordning­

en.

Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det under inga omständigheter

tillrådligt att — såsom föreslagits — lokal skattemyndighet får rätt att ändra

avdragna kommunalutskylder och sjukförsäkringsavgifter, som debiterats

på debetsedel som utställts av annan lokal skattemyndighet. I sådana fall

kan föreligga så många osäkra och svårbedömbara omständigheter, att det

enligt länsstyrelsen inte är önskvärt att lokal skattemyndighet företar rät­

telse.

Frågan om förfarandet då rättelseärende hos lokal skattemyndighet avser

taxering som är föremål för besvär hos prövningsnämnden har berörts av

ett par remissmyndigheter. Riksskattenämnden anför att rättelse av taxe­

ring genom beslut av lokal skattemyndighet inte bör få ske, därest part

anfört besvär hos prövningsnämnden rörande samma fråga. Innan lokal

skattemyndighet meddelar sitt beslut, bör det enligt riksskattenämndens

mening åligga myndigheten att undersöka om ärendet besvärsvägen an-

hängiggjorts hos prövningsnämnden. Å andra sidan bör det förhållandet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

46

numera endast av prövningsnämnd, varför felaktigheter vid längdföring av

ef lertaxering inte kan rättas med stöd av förevarande bestämmelse. Rättelse­

möjligheten tillkommer vederbörande längdförande myndighet som be­

träffande B- och C-längderna vanligen är länsstyrelsen. A-längden förs

däremot av lokal skattemyndighet. Bestämmelsen har utformats så att den

myndighet som beslutar rättelse inte nödvändigtvis behöver själv vidta rät-

1 elsen i längden. Länsstyrelse kan alltså besluta om rättelse i sådana läng­

der som den fört och själva rättelsen utföras av lokal skattemyndighet, vil­

ket är praktiskt för det fall att den taxeringslängd som skall rättas förvaras

hos den senare myndigheten.

Möjlighet att rätta felaktigheter som avses i andra stycket tillkommer

endast myndighet som ombesörjer längdföring av taxering för inkomst eller

förmögenhet som åsatts fysisk person eller dödsbo, dvs. lokal skattemyn­

dighet. Det fordras för att rättelse skall kunna ske att felaktigheten skall

vara uppenbar. Därmed menas att den skall vara sadan att olika åsikter inte

kan råda om att felaktighet verkligen föreligger. Felaktighet vars bedömande

fordrar tolkning av författningsbestämmelse kan alltså inte rättas genom

nu ifrågavarande förfarande. En annan sak är att det kan vara oklart vad

taxeringsnämnden åsyftat, t. ex. huruvida den påstådda felaktigheten grun­

das på ett klart beslut av taxeringsnämnden eller vilka siffror i deklaratio­

nen som skall gälla. I sådana fall bör taxeringsnämndens ordförande höras.

Framkommer det därvid att den påstådda felaktigheten överensstämmer

med vad taxeringsnämnden avsett föreligger inte rättelsemöjlighet.

Åtskilliga felaktigheter som nu avses torde observeras av den längdföran­

de myndigheten själv. Likaså torde felaktigheter påpekas av skattskyldiga.

Hinder bör inte möta att taxeringsintendenten påtalar felaktigheter för rät­

telse av längdförande myndighet och ej heller att prövningsnämnden till

sådan myndighet översänder besvärsskrivelser som avser felaktigheter av

ifrågavarande slag.

Som »uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp

i deklaration» bör anses även felräkning i och felaktig överföring från

deklarationsbilaga.

Beträffande »belopp som angiver fastighets taxeringsvärde» bör givetvis

fastighetslängden äga vitsord. Sådan felaktighet kan avse såväl garantibe­

lopp och avdrag för garantibelopp som angivet taxeringsvärde vid beräk­

ning av värdeminskningsavdrag eller i förmögenhetssammanställning. Till

»avdrag som medgives skattskyldig utan särskild utredning» bör räknas

bl. a. avdrag för garantibelopp, schablonavdrag vid olika förvärvskällor —

dock inte avdrag för resor med allmänna trafikmedel utebliven avrund-

ning av avdrag från inkomst av tjänst samt schablonavdrag för sjukförsäk­

ringsavgift.

Belopp som framgår av verkställd debitering kan rättas endast om det

får avdras som allmänt avdrag. Här avses alltså inte debiterad varuskatt,

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

48

Som framgår av paragrafens femte stycke fordras speciella skäl för att

underlåta att tillställa den skattskyldige beslut om rättelse eller beslut att

vägra rättelse som den skattskyldige yrkat. I allmänhet torde dock sådan

underrättelse vara överflödig beträffande beslut om rättelse av längdfö-

ringsfel innan debetsedel utsänts.

Beslut om vidtagen rättelse bör översändas till prövningsnämndens kansli

för anteckning i taxeringslängd m. m. Bestämmelse härom torde ha sin plats

i taxeringskungörelsen. Detsamma gäller bestämmelser om att rättelsebe­

slut skall antecknas i taxeringslängden och i deklarationen. Några remiss­

instanser har ansett behov föreligga av sådana bestämmelser.

Talan mot beslut i fråga om rättelse får enligt sjätte stycket inte föras

särskilt, vilket innebär att besvär endast kan avse ändring i den berörda

taxeringen. Om emellertid längdförande myndighet felaktigt vidtagit rät­

telse eller felaktigt vägrat rättelse därför att den ej ansett uppenbar fel­

aktighet föreligga, torde sådant förbiseende ha förevarit som medför rätt

att anföra besvär i särskild ordning enligt

100

och

101

§§ taxeringsförord­

ningen. Beslut att vägra rättelse för att ärendet ansetts böra avgöras av

prövningsnämnden kan däremot ej medföra extraordinär besvärsrätt. San­

nolikt torde besvär över taxering som varit föremål för nu avsedda rät­

telseförfarande bli ytterst sällsynta.

Om längdförande myndighet meddelar avslag på skattskyldigs framställ­

ning om rättelse bör framställningen, om den skattskyldige så önskar, ge­

nom myndighetens försorg översändas till prövningsnämnden. Då längd­

förande myndighet av särskilda skäl ej vidtar rättelse av felaktighet bör

detta meddelas taxeringsintendenten. Bestämmelser i sistnämnda frågor

bör ges i taxeringskungörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 131 år 1965

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande av

att hinder inte synes möta för att frågan behandlas av riksdagen senare än

under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att antaga det inom finansdepartementet upp­

rättade förslaget till förordning om ändring i taxerings förordningen den

23 november 1956 (nr 623).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­

ta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Monica Gustafson

50

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

slut. Annat beslut i ärende om rät­

telse som i föregående stycke sägs

skall tillställas part som föranlett

att ärendet upptagits till behandling.

Besvär över lokal skattemyndig­

hets beslut enligt detta moment må

ej anföras särskilt, vederbörande

dock obetaget att hos prövnings-

nämnden föra talan mot taxeringen

i den ordning som stadgas i 74, 76,

100 och 101 §§.

Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1965

Departementspromemorians förslag

till

kungörelse om ändring i taxeringskungörelsen den 27 juni 1957 (nr 513)

Härigenom förordnas, att 45 § 3 mom. taxeringskungörelsen den 27 juni

1957 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

45 §.

3 mom. Av den -— ------- i länet.

3 mom. Har fråga uppkommit om

rättelse av taxering enligt 126 § 2

mom. taxeringsförordningen, skall

den lokala skattemyndigheten, där

den så finner påkallat, infordra ytt­

rande från taxeringsintendenten och

vederbörande kommun.

Beträffande underrättelse om lo­

kal skattemyndighets beslut om vid­

tagen rättelse enligt 126 § 2 mom.

taxeringsförordningen skall i till­

lämpliga delar gälla vad i 51 § ne­

dan stadgas om underrättelse om

prövningsnämnds beslut. Har fråga

om rättelse föranletts av underrät­

telse från annan myndighet, skall

den lokala skattemyndigheten un­

derrätta denna myndighet om ären­

dets utgång.

Av den------------ i länet.